angående anslag till överståthållarämbetet in. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1 Nr 56.

Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående anslag till överståthållarämbetet in. in.; given Stockholms slott den 25 januari 192,9.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggee, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Stetern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

Då jag i 1929 års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 81) anmälde frågan om regleringen för budgetåret 1929/1930 av utgifterna under riksstatens femte huvudtitel, anförde jag bland annat, att jag senare komme att föreslå Kungl. Maj:t att till 1929 års riksdag avlåta proposition medförslag angående omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet.

I avvaktan på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, har i statsverkspropositionen till överståthållarämbetet beräknats ett ordinarie förslagsanslag av 129,000 kronor, varjämte beloppet av vissa andra, under femte huvudtiteln begärda anslag beräknats med avseende fästat å det blivande förslaget i sagda ämne.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 44 häft. (Nr 56.)

101 29

2 Inledning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Jag anhåller nu att få återkomma till detta ärende.

Då man liar att taga ställning till frågan om en omorganisation av överståthållarämbetet och ett av sådant förslag föranledd lönereglering för ämbetets befattningshavare, mötes man av åtskilliga säregna problem, vartill motsvarighet näppeligen finnes inom andra ämbetsverk. Överståthållarämbetet fungerar ju såsom länsstyrelse i Stockholms stad och fullgör de å sådan myndighet annorstädes ankommande uppgifterna. Samtidigt har emellertid överståthållarämbetet under årens lopp kommit att alltmera övertaga en magistrats arbetsuppgifter och kan således numera sägas fungera både såsom länsstyrelse och magistrat i huvudstaden. Denna av historiska skäl föranledda utveckling har icke kunnat undgå att i avsevärd grad påverka överståthållarämbetets organisation och arbetsformer och har därjämte medfört, att kostnaderna för ämbetets verksamhet kommit att i vissa fall åvila staten, i andra fall Stockholms stad och stundom både staten och staden i förening. Detta förhållande har givetvis i sin tur påverkat befattningshavarnas ställning. Därav har nämligen blivit en följd, att vissa befattningshavare vid överståthållarämbetet uppbära lön från staten, andra från Stockholms stad och en tredje grupp från båda dessa håll.

Det ordinarie statsanslaget till överståthållarämbetet blev i samband med år 1926 beslutad lönereglering för befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli bestämt till 137,422 kronor. Med detta belopp har anslaget därefter varit uppfört i riksstaten.

Anslaget i fråga har emellertid, såsom av det nyss anförda framgår, ingalunda avsett kostnaderna för överståthållarämbetet i dess helhet. Av detsamma har bestritts större delen av överståthållarens och underståthållarens avlöningar, samtliga lönekostnader för överståthållarämbetets kansli, hyresersättning för kansliets ämbetslokal, en del utav lönekostnaderna för exekutionsbetjäningen i Stockholm, visst bidrag till kronouppbördsverket i Stockholm samt gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän och vaktbetjänte vid poliskammaren i Stockholm. Övriga kostnader för ämbetet — frånsett i viss utsträckning utgifter för skrivmaterialier och expenser samt för dyrtidstillägg ävensom för tillfällig löneförbättring åt överståthållaren och underståthållaren, vilka utgifter bestridas av andra riksstatsanslag — hava däremot bestritts utav Stockholms stad.

Denna uppdelning mellan statsverket och Stockholms stad av kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet har vid upprepade tillfällen föranlett erinringar från Stockholms stad. Stadens kommunala organ hava därvid visserligen icke ifrågasatt skyldigheten att utgiva bidrag till ifrågavarande kostnader men så mycket starkare påtalat, att ingen grund funnes angiven, enligt vilken fördelningen av kostnaderna skulle ske. Dessa framställningar från staden föranledde emellertid icke någon Kungl. Mai:ts åtgärd, förrän frågan upptogs av de enligt bemyndigande den 31 december 1923 tillkallade s. k. 1924 års landsstatslönesakkunniga. Nämnda sakkunniga — åt vilka bland annat uppdragits att biträda med utarbetande av förslag till definitiv lönereglering och pensionsbestämmelser för vissa befattningshavare hos över-

3 Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

ståthållarämbetet — hemställde i skrivelse den 16 november 1925, att deras uppdrag måtto utsträckas att omfatta jämväl utredning angående förändringar i överståthållarämbetets organisation samt förhandling med Stockholms stad angående i samband därmed stående mellanliavanden mellan staten och staden. I enlighet med av Kungl. Maj:t den 21 november 1925 lämnat bemyndigande meddelades samma dag åt de sakkunniga utvidgat uppdrag på sätt dessa i nyssnämnda skrivelse hemställt.

Sedan de sakkunniga därefter i berörda frågor förhandlat med av Stockholms stad utsedda särskilda delegerade, hava de sakkunniga med skrivelse den 15 maj 1928 överlämnat ett av dem upprättat betänkande med förslag angående omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet (Statens offentliga utredningar 1928: 12). Förslaget avser omorganisation av nuvarande överståthållarämbetets kansli och överståthållarämbetets avdelning för polisärenden ävensom viss ändring beträffande stadsfogdarna i Stockholm. Däremot hava de sakkunniga ansett sig icke böra ingå på frågan om ändrad organisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden eller om ändrad fördelning av kostnaderna för denna avdelnings verksamhet. Spörsmålet om åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd är för närvarande inom finansdepartementet föremål för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga, och innan resultatet av denna utredning föreligger har det synts de sakkunniga, att något förslag angående omorganisation utav denna avdelning av verket icke rimligen kunde framläggas.

Över de sakkunnigas förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket, statskontoret, styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa, allmänna civilförvaltningens lönenämnd, Stockholms stadsfullmäktige och överståthållarämbetet, sistnämnda utlåtande avgivet den 30 oktober 1928.

Vid Stockholms stadsfullmäktiges utlåtande har fogats ett av stadskollegiet i Stockholm avgivet utlåtande med däri återgivna yttranden av stadens drätselnämnd, tjänstenämnd och polisnämnd, varjämte överståthållarämbetet vid sitt utlåtande närslutit särskilda yttranden av polismästaren i Stockholm, förste, andre och tredje polisintendenterna därstädes, polismästarens sekreterare samt kamreraren vid ämbetets avdelning för polisärenden.

Huvuddragen av den föreslagna omorganisationen.

Till en början hava landsstatslönesakkunniga i sitt betänkande lämnat en översikt av överståthållarämbetets historiska utveckling och därvid ägnat särskild uppmärksamhet åt de olika anslag, som staten och Stockholms stad beviljat verket. Härefter hava de sakkunniga i detalj granskat de olika arbetsuppgifter, som för närvarande åvila nu ifrågavarande delar utav ämbetet, samt närmare redogjort för nuvarande tjänstebefattningar vid ämbetsverket. I anslutning härtill hava de sakkunniga upprättat en schematisk översikt av överståthållarämbetets nuvarande, organisation, vilken översikt har följande utseende.

Överståthållarämbetets nuvarande organisation.

Chef: Överståthållaren.

Overståthållarämbetets kansli.

Chef: Underståthållaren.

sekreterare,

notarier,

kanslister,

kanslibiträde,

kontorsbiträden, j

förste expeditions-

vakt,

expeditionsvakt.

Överståthållarämbetet för polisärenden.

Chef : Polismästaren. Underavdelningar.

1) Polissekreterarens expedition: 1 polissekreterare, 1 kanslist,

1 kontorsskrivare, 1 skrivbiträde,

1 vaktmästare,

(P a s 8 b y r å n):

1 kanslist,

1 konstapel,

7) Polisskolan : 1 fjärde polisintendent,

1 biträdande föreståndare, ämneslämre.

2) Biträdande polissekreterarens expedition: 1 biträdande polissekreterare, 1 kanslist.

8) Ordningspolisen:

1 andre polisintendent,

12 kommissarier,

56 överkonstaplar,

24 biträdande Överkonstaplar,

652 konstaplar.

3) Polismästarens expedition:

1 sekreterare, 1 1 notarie,

1 kanslist, 1

1 skrivbiträde, 1

1 ordonnans, 1

2 överkonstaplar, 1

4 konstaplar.

9) Kriminalavdelningen :

1 tredje polisintendent,

2 polisassessorer,

6 kriminalkommissarier,

22 kriminalöverkonstaplar,

1 fotograf,

87 kriminalkonstaplar,

2 polissystrar.

4) Poliskammaren : förste polisintendent, notarie, kanslist, kontorsskrivare, skrivbiträde.

5) Kamrer ar kontoret:

1 kamrerare,

3 bokhållare,

1 kontorsskrivare, 1 skrivbiträde,

1 förste vaktmästare.

6) Polisdomstolen:

1 polisdomare,

2 notarier,

1 kanslist,

1 kontorsskrivare, 1 skrivbiträde.

10) Ordonnansavdelningen:

(1 förste polisintendent),

1 kommissarie,

2 överkonstaplar,

37 konstaplar.

11) Stadsfiskalskontoret:

2 stadsfiskaler,

(2 polisassessorer).

Ö ver st åthållar ämbetet för uppbördsärenden.

Chef: Kamreraren.

1 assessor,

1 revisor,

1 registrator, kamm arskrivare, kontorsskrivare, kontorsbiträden, vaktmästare, taxeri ngskomm issarier,

taxeringsassistenter, skri vpersonal, uppbördskommissarier,

uppbördsassistenter, skri vper sonal, uppbördsmän.

4^

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

De sakkunniga hava vidare verkställt beräkningar angående nuvarande kostnader för de avdelningar inom överståthållarämbetet, vilka beröras av omorganisationsförslaget, samt upprättat eu sammanfattning härav. Denna sammanfattning, av vilken jämväl framgå nuvarande personalstater å de av förslaget berörda avdelningarna utav överståthållarämbetet, må här återgivas:

1. Överståthållaren och underståthållaren.

Kostnaderna bestridas delvis av statsverket, delvis av Stockholms stad.

a) Överståthållaren ................................................................. kronor 49,223: —

Av detta belopp utgör tillhopa 20,000 kronor beräknat

värde av fri bostad och värme; återstoden utgör kontant lön jämte dyrtidstillägg.

b) Underståthållaren ............................................................ » 19,341: —

Häri är beloppet av nuvarande dyrtidstillägg inberäknat.

Summa kostnader kronor 68,564: —

2. Överståthållarämbetets kansli.

Samtliga kostnader bestridas av staten. Lönerna reglerades, såsom förut framhållits, senast år 1926, därvid befattningshavarna erhöllo motsvarande löneplacering som tjänstemännen vid länsstyrelserna; notarierna jämställdes därvid med länsnotarier av l:a klass.

a) Löner m. m. (här upptagas de nuvarande verkliga lönekostnaderna).

1 sekreterare, B 30, ...............

1 notarie, B 24,.......................

1 notarie, B 24, .....................

1 kanslist, B 15,.....................

1 kanslist, B 15, .....................

1 kanslist, B 15, ....................

1 kanslist, B 15, ....................

1 kanslibiträde, B 7,...............

1 förste expeditionsvakt, B 7,

1 expeditionsvakt, B 5, ........

1 kontorsbiträde, B 4,............

1 kontorsbiträde, B 4,............

Härtill kommer dyrtidstillägg1) enligt för statens befattningshavare gällande grunder, för närvarande utgående med 18 % å lön, som ej överstiger 800 kronor i månaden; det belopp, varå dyrtidstillägg utgår, utgör sålunda 63,726 kronor och dyrtidstilläggets belopp bliver .........

kronor

»

Summa kronor

66,066: —

11,470: 68 77,536: 68

1 Statligt dyrtidstillägg och kommunalt rörligt lönetillägg hava av de sakkunniga beräknats enligt de procenttal, som i dessa hänseenden varit gällande under fjärde kvartalet 1927 och vilka även gällt under fjärde kvartalet 1928. Härvid har beträffande statens dyrtidstillägg hänsyn icke tagits till eventuell ökning därav på grund av försörjningsplikt mot barn under 16 år samt ej heller till eventuell minskning av dyrtidstillägget på grund av att befattningshavare ej uppnått 25 års ålder. I övrigt må hänvisas beträffande dyrtidstilläggens beräknande till kungörelsen den 15 juni 1923 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst samt beträffande det rörliga lönetilläggets beräknande till de av Stockholms stadsfullmäktige den 16 juni 1921 härom antagna bestämmelserna.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

b) Arvoden åt extra personal m. m.

Tillhopa..................................................

Dyrtidstillägg.......................................

kronor 7,600: —

_1_1’36gl^ kronor 8,968:

c) Övriga kostnader.

Hyresersättning och värmekostnad........

Lyse, renhållning och städning ............

Renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden......................................................

Skrivmaterialier och papper ..................

Telegram- och telefonkostnader samt

annonskostnad.......................................

Inköp och underhåll av möbler ...........

Bokinköp, bindning av böcker och tidningsprenumeration m. m...................

Pensioner med dyrtidstillägg därå (approximativt) .............................................

kronor 15,600: —

» 2,500: —

» 4,000: —

2,000: —

» 5,000: —

1,000: —

» 3,000: —

10,000: —

43,100:

Summa kostnader kronor 129,604: 68

3. Överståthitllarämbetets avdelning för polisärenden.

A och B. Polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

a) Löner, ålder stillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 polissekreterare .....................

1 amanuens ...............................

1 kanslist (4,800 + 1,080) .........

1 kontorsskrivare (2,640 +- 600)

1 skrivbiträde (1,920 + 540)......

1 extra skrivbiträde .................

1 vaktmästare (2,400 -f 600)......

1 extra vaktmästare ..................

Extra hjälp (»konstapel») .........

1 föreståndare för passbyrån,

kronor

kanslist

11,100

2,220

5,880

3,240

2,460

1,920

3,000

1,740

3,120

Summa kronor 74,115

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter för Stockholms stads befattningshavare gällande grunder eller för närvarande 21 % =................................................

Jjyg* L5 kronor 89,679: 15

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

c) Övriga kostnader.

kronor

25,654: 66

Siimma kostnader kronor 115,333:81

C. Polismästarens expedition.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad; dock utgår från statsverket särskilt arvode åt polismästaren för hans befattning med polisskolan med 1,000 kronor jämte rörligt lönetillägg därå enligt för stadens befattningshavare gällande grunder.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal ra. m.

1 polismästare (15,600 + 1,500) .............. kronor 17,100: —

1 sekreterare ............................................ » 9,300: —

1 notarie .................................................. » 6,600: —

1 amanuens.............................................. » 2,220: —

1 kanslist (4,800 + 1,080) ....................... » 5,880: —

1 skrivbiträde, förordnat såsom extra

kontorsskrivare (2,250 + 540) ............... » 2,790: —

1 extra skrivbiträde .............................. » 2,160: —

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —-

1 extra skrivbiträde ................................. » 1,860: —

1 extra vaktmästare ................................ » 1,600: —

1 ordonnans (poliskonstapel) ......... » 3,120: —

1 överkonstapel.......................................... » 4,200: —

1 överkonstapel......................................... » 4,200: —

4 konstaplar ............................................. » 12,480: —

Semesteranslag.......................................... » 1,500: —

Vikariatsersättning ................................... » 375: —

Särskilt arvode åt polismästaren såsom ordförande i polisskolans styrelse (från statsverket)............................. » 1,000: —

Summa kronor 80,105: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21'*= ..................••_» 16,822:05 96j927: 05

c) Övriga kostnader.

Inventarier ................................................ kronor 400: —

Bränsle och lyse (gemensam kostnad för samtliga ifrågavarande lokaler inom polishuset å Kungsholmen) » 4,800: —

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Hyresersättning (gemensam kostnad för samtliga ifrågavarande lokaler inom

polishuset å Kungsholmen)............... kronor 28,000: —

Renhållning (även beträffande körkorts-

kronor

40.140: 55

Summa kostnader kronor 143,067:60

D. Poliskammaren.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad; dock utgår av statsverket bidrag för uppvärmning av lokalerna med 1,470 kronor och anslag till gratifikationer med 150 kronor.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

Summa kronor 35,535: —

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21 % =....................■ > 7,462: 35 kronor 4^997. 35

c) Övriga kostnader.

Inventarier ............................................. kronor 400: —

Bränsle och lyse (se under polismästarens expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens expedition)

Renhållning ............................................. > 1,943:50

Skrivmaterialier ....................................... » 2,500: —

Renskrivning, tryckning m. m................ » 3,750: —

Tidningsprenumeration ........................... » 250: —

Böcker, tidskrifter m. m......................... » 300: —

Bokbinderiarbeten .................................... 1,250: —

Post- och telegrafporto ........................... > 187:50

Telefoner ................................................... » 1,700: —

kronor

12,281: —

Summa kostnader kronor 55,278: 35

Kungl. Maj:t* proposition nr .56". 9

F. Kumrernrekontoret.

Samtliga löner m. in. utgå av Stoclcholms stad, som jämväl bestrider övriga kostnader. Härjämte utgå emellertid av statsmedel två arvoden till kamreraren, det ena om 850 kronor såsom ersättning för förandet av »Polisunderrättelsers» räkenskaper, det andra om 300 kronor, såsom gottgörelse för uppbörd och redovisning av registreringsavgifter för motorfordon. A intetdera av dessa arvoden utgår något dyrtidstillägg.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. ni.

1 kamrerare (7,200 + 1,440) ..................... kronor 8,640: —

1 bokhållare (5,400 + 780)........................ » 6,180: --

1 bokhållare (4,200 + 990) ...................... 5,190: —

1 bokhållare (4,200 + 990)........................ » 5,190: —

1 kontorsskrivare (3,600 + 300)............... » 3.900: —

1 skrivbiträde (1,920 + 540).................... 2.460: —

1 extra skrivbiträde ................................ » 1,980: —

1 förste vaktmästare (2,640 + 900) ......... » 3,540: —

Semesteranslag........................................ » 1,500: —

Yikariatsersättning .................................. » 375: —

Ersättning för kontroll å uppbörden...... »_750: —

Summa kronor 39,705

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter

(för närvarande) 21 % - ....................

Extra arvoden åt kamreraren (från statsverket) ..................................................

8,338:05

1i15Q: ~ kronor 49,193:05

c) Övriga kostnader.

Inventarier ................................................ kronor 200: —

Bränsle och lyse (se under polismästarens expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens expedition)

Renhållning............................................... » 477:01

Skrivmaterialier ..................................... » 1,250: —

Renskrivning, tryckning m. m................ » 1,875: —

Tidningsprenumeration ........................... » 125: —

Böcker, tidskrifter m. m......................... » 150: —

Bokbinderiarbeten ................................... » 625: —

Post- och telegrafporto ......................... » 93:75

Telefoner .................................................. » 850: —

Pensioner................................................. » 1,387:87 kronor

7,033:63

Summa kostnader kronor 56,226: 68

F. Polisdomstolen.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

Polisdomstolen beröres icke av de sakkunnigas förslag i vidare mån än att en tjänst såsom extra biträde för handläggning av värnpliktsärenden föreslagits till indragning. I uppställningen hava förty endast medtagits följande poster.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

b) Arvode åt extra personal m. m.

1 extra biträde för handläggning av värn-

pliktsärenden........................................... kronor 2,400: —

Rörligt lönetillägg efter 21 % =............ » 504: — kronQr 2,904: —

c) Övriga kostnader för det extra biträdet.

Bränsle och lyse (se under polismästarens expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens expedition)

Renhållning.................................................. kronor 60: 50

Skrivmaterialier (approximativt).................. » 50:— kronor 110-50

Summa kostnader för det extra biträdet kronor 3,014: 50

G. Centralavdelningens trafikbyrå.

Samtliga kostnader bestridas av Stockholms stad.

Av ordningspolisen skulle den s. k. centralavdelningens trafikbyrå ekonomiskt beröras av förslaget, i det att vissa tjänster föreslås till indragning. Rörande dessa medtagas följande poster:

a) Löner, ålderstillägg och dylikt.

1 överkonstapel......................................... kronor 4,200: —

4 konstaplar............................................:_*_12>480: ~ kronor 16,680: -

Rörligt lönetillägg efter 21 % = ..................................... » 3,502: 80

Summa kronor 20,182: 80

c) Övriga kostnader för trafikbyrån:

Bränsle och lyse (se under polismästarens expedition)

Hyresersättning (se under polismästarens expedition)

Renhållning .................................................. kronor 155:58

Skrivmaterialier (approximativt) .................. » 50: —

Telefoner.....................................................in_» 425: - kronor

630: 58

Summa kostnader för centralavdelningens trafikbyrå kronor 20,813: 38

4. Andre stadsfogdens expedition.

Kostnaderna bestridas av Stockholms stad, dock att från statsverket utgår ett anslag å 12,200 kronor jämte därå belöpande dyrtidstillägg, vilket nyttjas såsom bidrag till avlöning åt åtta utmätningsmän.

a) Löner, ålderstillägg och dylikt, samt

b) arvoden åt extra personal m. m.

1 andre stadsfogde (8,400 + 1,800) ......... kronor 10,200: —

1 assistent (5,400 + 390)...................... » 5,790:-—

1 kontorsskrivare (2,640 + 900)............... » 3,540: ■—

1 kontorsbiträde (2,160 + 900) ............... » 3,060: —

1 extra kontorsbiträde.............................. » 1,920: —

8 utmätningsmän ä 3,360 ........................ » 26,880: —

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Härtill kommer rörligt lönetillägg efter för stadens befattningshavare gällande

grunder eller (för närvarande) 21 % — » 14,095: 20 kronor 81,215: 20

c) Övriga kostnader:

Hyror och arrenden...................

Inventarier ................................

Bränsle och lyse........................

Benhållning m. m.......................

Skriv- och tryckkostnader m. m

Forselkostnader ........................

Telefoner ...................................

Pensioner och understöd ..........

Summa kostnader kronor 108,975: 27

kronor

6,000

1,100

6,000

1,850

10,547

57 Vvrmnr 97 760-07

Med ledning av de sålunda återgivna ekonomiska beräkningarna hava de sakkunniga uppställt följande

Sammanfattning

av beräknade kostnader för de nuvarande avdelningar och delar därav inom överståthållarämbetet, som beröras av ifrågavarande utredning:

1. Överståthållaren och underståthållaren........................... kronor 68,564: —

2. Överståthållarämbetets kansli ........................................ » 129,604: 68

3. Överståthållarämbetets avdelning för polisärenden:

A och B. Polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner ............ » 115,333:81

C. Polismästarens expedition ....................................■ » 143,067:60

D. Poliskammaren .......................................................... » 55,278:35

E. Kamrerarekontoret ..................................................... » 56,226:68

F. Polisdomstolen ............................................................ » 3,014:50

G. Centralavdelningens trafikbyrå................................... » 20,813: 38

4. Andre stadsfogdens expedition ..................... » 108,975: 27

Summa kronor 700,878: 27

Härav bestrider för närvarande statsverket

1. a) av överståthållarens avlöning....................................... kronor 15,808: —

b) av underståthållarens avlöning.................................... » 13,408: —

2. samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli ... » 129,604:68

3. vissa arvoden till polismästaren och kamreraren......... » 2,360: —

4. bidrag till exekutionsbetjäningens avlöning jämte dyr-

tidstillägg därå.............................................................. » 16,592: —

5. gratifikationer åt e. o. befattningshavare vid polis-

kammaren.................................................. » 150: —

6. bidrag för uppvärmning av poliskammarens ämbets-

lokaler............................................................................. » 1.470: —

Summa kronor 179,392: 68 Stockholms stad bestrider övriga kostnader, tillhopa...... » 521,485: 59

12 Kung t. Maj:ts proposition nr 36‘.

Sedan landsstatslönesakkunniga sålunda redogjort för överståtkållarämbetets nuvarande organisation, arbetsuppgifter och förvaltningskostnader, anföra de följande:

På sätt av den lämnade redogörelsen torde framgå, är övers tåthållarämbetet vid handläggningen av därtill hörande göromål för närvarande uppdelat å ett flertal i stort sett självständiga avdelningar, förenade allenast genom ett mer eller mindre direkt subordinationsförhållande till överståthållaren. Denna organisation har i huvudsak uppkommit därigenom, att, med den ständigt växande arbetsbördan, nya tjänster eller avdelningar efter hand tillskapats för varje särskild större arbetsuppgift. Härvid har man emellertid som oftast försummat att fastare anknyta den nya befattningen eller underavdelningen till verkets äldre organisationsformer. Sålunda intager överståthållarämbetets kansli, arvtagaren till det gamla slottskansliet, en fullkomligt självständig och avskild ställning i förhållande till överståthållarämbetet för polisärenden och överståthållarämbetet för uppbördsärenden, en avskildhet, som ytterligare skärpts genom att kansliets personal är statsavlönad, medan övriga tjänstemän avlönas av Stockholms stad. Polisdomstolen är en självständig domstol inom verket; biträdande polissekreteraren är uteslutande sysselsatt med handläggningen av fattigvårdsmål utan beröring med verket i övrigt, o. s. v.

Det är givet, att denna verkets klyvning medför mångahanda olägenheter. Sålunda kunna ärenden av likartad beskaffenhet ofta komma att handläggas å olika avdelningar, vilka icke inbördes stå i nödig kontakt. Möjligheten att överblicka och sammanhålla verket i dess helhet försvåras i avsevärd grad; för allmänheten framstår ämbetet stundom som eu labyrint, där man endast med svårighet kan finna vägen till den sökta expeditionen. Slutligen — och detta är en synpunkt, som de sakkunniga icke kunnat undgå att särskilt beakta — måste den nuvarande organisationen medföra eu avsevärd svårighet att rätt bedöma och fördela behovet av såväl personal som lokaler samt därigenom inverka å omkostnaderna för verket.

För de sakkunniga har redan tidigt stätt klart, att eu omorganisation av överståthållarämbetet borde kunna medföra icke obetydliga kostnadsbesparingar, varförutom därmed borde kunna vinnas ökad möjlighet till samarbete mellan avdelningarna och enhetligare behandling av ärendena. Det syntes vid sådant förhållande lämpligt att först undersöka möjligheterna för eu dylik omorganisation, innan man inginge på den del av de sakkunnigas uppdrag, som avsåge frågan om fördelning av kostnaderna mellan statsverket och Stockholms stad.

Vid härefter förda förhandlingar mellan de sakkunniga samt delegerade för Stockholms stad visade sig från början råda enighet om behovet utav omorganisation av överståthållarämbetet.

För de sakkunniga framstod, i enlighet med vad förut framhållits, såsom ett viktigt önskemål, att omorganisationen skulle så läggas, att förefintliga möjligheter till besparingar iakttoges. Vidare framträdde emellertid även det önskemålet, att omorganisationen om möjligt måtte ordnas på sådant sätt, att den blivande kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms stad därigenom underlättades. Ett sådant önskemål kunde tillgodoses genom att i vissa avdelningar sammanföra uteslutande länsstyrelseärenden — cl. v. s. ärenden, som i länen ankomma på länsstyrelse — vilkas handläggning borde bekostas av statsverket, samt å andra avdelningar sammanföra magistratsärenden — d. v. s. ärenden, som i länen handläggas av magistraterna i resp. städer — vilka ärenden med avseende å handläggningen borde bekostas av Stockholms stad. För att undersöka framkomligheten av en

13 Kungl. Afajits proposition nr f)t>.

sådan linje hava de sakkunniga jämväl försöksvis låtit utarbeta förslag till eu dylik uppdelning av ärendena; man tänkte sig därvid en fördelning å i stort sett tre huvudavdelningar: överståthållarens kansliavdelning med uteslutande länsstyrelseärenden, underståthållarens kansliavdelning med uteslutande magistratsiirenden och polismästarens kansliavdelning med uteslutande länsstyrelseärenden. Härtill skulle givetvis komma avdelningen för uppbördsärenden.

Det visade sig emellertid snart nog, att en dylik arbetsfördelning ej blott bibehöll de allvarligaste olägenheterna av nuvarande organisation utan jämväl ytterligare accentuerade desamma. Sålunda skulle ärenden av likartad beskaffenhet alltjämt, och kanske i större omfattning än förut, komma att handläggas a olika avdelningar; omfattande dubbelarbete nödvändiggjordes och någon personalindragning bleve näppeligen möjlig. Med hänsyn såväl härtill som till de uppenbara olägenheterna för allmänheten av ett dylikt system funno sig de sakkunniga böra avstå från tanken att helt genomföra en ärendesfördelning av antydd art.

De sakkunniga hava i stället i nu föreliggande förslag sökt i första hand vinna en koncentration av verkets arbetsformer. För detta ändamål hava de sakkunniga sökt sammanföra avdelningar med likartade arbetsuppgifter och framför allt ärenden av samma slag till en och samma avdelning. Härigenom hava icke obetydliga möjligheter till personalminskning uppkommit.

Samtidigt härmed hava emellertid de sakkunniga, där en sammanblandning av magistratsärenden och länsstyrelseärenden kunnat utan olägenhet undvikas, ansett sig böra medverka därtill.

Slutligen hava de sakkunniga funnit önskvärt att vid en blivande omorganisation i görlig mån anknyta till den historiska utveckling, varå den nuvarande organisationen bygger.

Förslaget bär utarbetats i samförstånd med Stockholms stads för ändamålet utsedda delegerade.

De sakkunniga övergå härefter till en redogörelse för huvuddragen i den föreslagna omorganisationen samt anföra därvid följande:

Yad först angår de delar utav verket, över vilka överståthållaren utövar det omedelbara chefskapet, d. v. s. där överståthållaren i regel själv efter föredragning meddelar beslut i förekommande ärenden, har det synts de sakkunniga anmärkningsvärt, att man där för närvarande har att räkna med tre särskilda kansliavdelningar med var sin chef. Sålunda handläggas vissa av dessa ärenden å överståthållarämbetets kansli samt föredragas av en där tjänstgörande särskild sekreterare, andra ärenden handläggas å polissekreterarens expedition och föredragas av polissekreteraren, medan slutligen en tredje grupp ärenden handläggas och föredragas av biträdande polissekreteraren. Något samarbete mellan dessa tre sekreterare förekommer ej, men stundom synes ovisshet råda, huruvida den ene eller andre av dem skall upptaga ett visst ärende.

Särskilt vid en jämförelse med arbetsformerna inom länsstyrelsernas landskanslier framstår detta arbetssätt såsom onödigt splittrat. Den markerade gräns, som uppehälles mellan överståthållarämbetets kansli och övriga avdelningar, synes vidare — ehuru historiskt lätt förklarlig — numera sakna rimlig grund.

De sakkunniga hava för sin del ansett önskvärt och närmast till hands liggande, att nu ifrågavarande tre avdelningar sammanföras till en, förslagsvis benämnd kansliavdelningen. Kansliavdelningen skulle omfatta tre underavdelningar, nämligen kanslibyrån (i huvudsak motsvarande polissekreterarens

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

expedition), exekutionsroteln (delvis motsvarande överstatkällarämbetets kansli) och fattigvårdsroteln (i huvudsak motsvarande biträdande polissekreterarens expedition).

Såsom kansliavdelningens chef skulle fungera en ämbetsman närmast motsvarande landssekreteraren vid en länsstyrelse och förslagsvis benämnd kanslidirektör. Denne kanslidirektör skulle, givetvis med biträde av underlydande tjänstemän, hava ledningen över samtliga till kansliavdelningen hörande ärenden.

Under kansliavdelningen skulle exekutionsverket lyda. Exekutionsverket skulle närmast motsvara nuvarande stadsfogdarna med underlydande personal. Beträffande stadsfogdarna, vilkas ställning varit föremål för olika uppfattningar hos statsverkets och stadens myndigheter, föreslå de sakkunniga, att andre stadsfogdens expedition indrages samt att hit hörande göromål fördelas mellan polisens ordonnansavdelning och nuvarande förste stadsfogdens expedition. Benämningen förste stadsfogde skulle därmed försvinna och i stället endast finnas en stadsfogde såsom chef för exekutionsverket.

Genom kansliavdelningens nu föreslagna organisation skulle från överståthållarämbetets avdelning för polisärenden skiljas två utav dess nuvarande avdelningar, nämligen polissekreterarens expedition och biträdande polissekreterarens expedition. Beträffande övriga därvarande underavdelningar anse de sakkunniga i hög grad önskvärt, att en bestämd skillnad göres mellan sådana, vilka uteslutande handlägga rena polisuppgifter, och sådana, vilka handlägga andra ärenden (länsstyrelse- och magistratsärenden). Sistberörda avdelningar synas böra alltjämt utgöra en del utav överståthållarämbetet och såsom sådana kunna sammanfattas under benämningen polisavdelningen. De avdelningar åter, vilka handhava rena polisuppgifter, torde för sin del kunna sammanföras till ett särskilt verk, vilket lämpligen kunde upptaga den gamla benämningen polisverket. Polisverket skulle således därefter utgöra ett under överståthållarämbetet lydande särskilt verk, på sätt jämväl föreslagits beträffande exekutionsverket.

Polismästaren skulle vara chef såväl för överståthållarämbetets polisavdelning som för polisverket.

Polisavdelningen skulle omfatta nuvarande polismästarens expedition, vilken föreslås skola erhålla den ändrade benämningen polisavdelningens kanslibyrå, samt poliskammaren och kamrerarexpeditionen. Till denna avdelning torde jämväl böra föras polisdomstolen, då ju polisdomaren beslutar å överståthållarämbetets vägnar.

Kamreraren torde böra erhålla förordnande såsom stadsfogde med avseende å de till polisavdelningen hörande bötesärenden.

Polisdomstolen synes böra befrias från det inslag av länsstyrelseärenden, som nu åvilar polisdomaren utan samband med hans egentliga domarverksamhet. I övrigt hava de sakkunniga så mycket mindre haft anledning att befatta sig med polisdomstolens organisation, som denna domstol torde inbegripas i den blivande processreformen.

Polisverket, vilket icke skulle utgöra en del utav överståthållarämbetet, synes böra omfatta ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen och polisskolan.

Polisskolan har nyligen så till vida varit föremål för reglering som staten helt övertagit kostnaderna för dess verksamhet. Polisskolan har numera intet egentligt samband med överståthållarämbetet, och de sakkunniga hava icke funnit skäl att i detta sammanhang ingå på formerna för dess verksamhet.

15 Kuntjl. Maj:ts proposition nr 56.

Vidkommande ordningspolisen ocli kriminalavdelningen med stadsfiskulskontoret, hava dessa institutioner ansetts falla utom området för de sakkunnigas uppdrag. Till den del statliga intressen funnits att bevaka beträffande polispersonalen, har kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms stad reglerats i samband med nya polislagens införande. Beträffande ordningspolisen kvarstå dock eu del fall, som de sakkunniga funnit böra av dem uppmärksammas. Detta gäller särskilt handläggningen av motorfordonsärenden å centralavdelningens trafikbyrå samt bötesindrivniug och delgivninesärenden inom Brännkyrka församling.

Ej heller stadsjiskalskontoret hava de sakkunniga ansett omfattas av dem lämnade uppdrag. De sakkunniga hava så mycket mera funnit anledning till en sådan uppfattning, som jämväl frågan om åklagarväsendets gestaltning sammanhänger med den blivande processreformens genomförande.

Ordonnansavdelningens verksamhet har av de sakkunniga ansetts böra utvidgas till att omfatta jämväl huvudparten av de göromål, som för närvarande åvila andre stadsfogdens utmätningsmän.

Vidkommande dispositionen av rannsakningsfängelset föreligga av ålder olika uppfattningar mellan statsverket och Stockholms stad. Å skäl, som i fortsättningen närmare angivas, hava emellertid de sakkunniga ansett sig icke böra till behandling upptaga detta spörsmål. Dock föreslå de sakkunniga så till vida en ändring beträffande rannsakningsfängelsets ställning, att — i samband med omorganisationen av överståthållarämbetets kansli ärenden angående fängelset föreslås skola handläggas å polisavdelningen.

Beträffande överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden hava de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, ansett sig icke böra ingå å frågan om dess eventuella omorganisation eller om fördelningen mellan statsverket och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet. Dock synes det de sakkunniga önskvärt, att för likformighets vinnande överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden måtte erhålla den officiella benämningen uppbördsavdelningen. I samband därmed torde kunna ifrågasättas, huruvida icke uppbördsavdelningens chef borde erhålla eu titel, som bättre än den nuvarande (»kamrerare») angåve hans ställning; i analogi med vad beträffande kansliavdelningen föreslagits skulle han då kunna benämnas uppbär ds direktör. Härjämte torde måhända i detta eller annat sammanhang böra lämpligen ske en fördelning av ärendena mellan å ena sidan uppbördsavdelningen, såsom utgörande en del utav överståtliållarämbetet, samt å andra sidan ett därunder lydande särskilt uppbördsverk.

Vad slutligen angår vissa under överståtliållarämbetet lydande särskilda institutioner, varom i det föregående icke varit tal, såsom ångslupsinspektionen, hissinspektionen, besiktningsmän av olika slag o. s. v., föreligger enligt de sakkunniga icke någon meningsskiljaktighet angående kostnadsfördelningen mellan statsverket och Stockholms stad samt ur denna synpunkt ej heller anledning att framlägga särskilt förslag.

För åskådliggörande av sitt förslag rörande omorganisationen hava de sakkunniga lämnat följande schematiska översikt av detsamma:

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet.

Chef: Överståthållaren.

Rannsakningsfängelset.

Chef: Fängelsedirektören.

Uppbördsverket.

Chef: Uppbördsdirektören.

Uppbördsavdel-

ningen.

Chef: Uppbördsdirek tören.

Kansliavdelningen.

Chef: Kanslidirektören. Kanslibyrån. Exekutionsroteln. Fattigvårdsroteln.

Exekutions verket.

Chef : Stadsfogden.

Polisavdelningen.

Chef: Polismästaren. Kanslilyrån. Poliskammaren.

Kamrerarexpeditionen. Polisdomstolen.

Pollsverket.

Chef: Polismästaren.

Ordningspolisen. Kriminalavdelningen med

Chef: Polisintendent. stadsfiskalskontoret.

Chef: Polisintendent.

Ordonnans av delning en. Polisskolan.

Chef: Polisintendent. Chef: Polisintendent.

Yttranden. Mot de sålunda framlagda grundlinjerna för en omorganisation av överståthållarämbetet hava i de avgivna yttrandena icke någon erinran i huvudsak framställts.

Överståthållarämbetet upptager dock till bemötande vad landsstatslönesakkunniga anfört därom, att ämbetet för närvarande vore uppdelat å ett flertal i stort sett självständiga avdelningar, förenade allenast genom ett mer eller mindre direkt subordinationsförhållande till överståthållaren. Enligt överståthållarämbetets mening vore det självklart, att så måste vara förhållandet, då överståthållaren icke rimligen kunde vara den beslutande i alla ärenden. Eu uppdelning av ärendena å olika avdelningar med var sin chef, snbordinerad överståthållaren, syntes vara ofrånkomlig. De sakkunniga hade, enligt överståthållarämbetets mening, i sitt betänkande ej heller föreslagit något annat. Den ifrågasatta sammanslagningen av överståthållarämbetets kansli med polissekreterarens och biträdande polissekreterarens avdelningar till kansliavdelningen med dennas uppdelning å kanslibyrån, exekutionsroteln och fattigvårdsroteln innebure i själva verket endast en namnförändring å de avdelningar, som förut existerat, förutom en kraftig nedskärning såväl i kvantitativt som kvalitativt hänseende av de arbetskrafter, som nu funnes anställda å dessa avdelningar.

Stockholms stads drätselnämnd framhåller däremot, att vid förslagets genomförande ämbetets organisation skulle vinna i klarhet och reda, stadens tjänster

17 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

nämnd finner förslaget kunna hälsas med tillfredsställelse och Stockholms stadskollegium har hiträtt detsamma; dock har stadskollegiet framhållit vikten av att ämbetets olika avdelningar bliva försedda med den personalutrustning, som kan visa sig erforderlig för ärendenas behöriga handläggning, ävensom att de viktigaste befattningarna så avlönas, att det blir möjligt att under alla förhållanden å dem erhålla de för respektive befattningar lämpligaste personerna.

Stockholms stadsfullmäktige hava därefter den 15 oktober 1928 förklarat sig vilja godtaga det i betänkandet framlagda förslaget såsom grund för blivande överenskommelse mellan staten och Stockholms stad i fråga om överståthållarämbetets organisation samt fördelningen av kostnaderna för ämbetets verksamhet mellan staten och staden.

Av vad de sakkunniga anfört torde uppenbarligen framgå, att överståt- Departementshållarämbetets nuvarande organisation icke är tillfredsställande. Grundorsa- chefen, ken härtill synes, på sätt de sakkunniga framhållit, vara att söka däri, att man under verkets utveckling icke i tillräcklig omfattning sammanknutit de olika delarna och skapat nödig kommunikation dem emellan. Man har sålunda kommit till icke ett utan flera i sak väsentligen självständiga ämbetsverk, ofta handläggande enahanda eller likartade frågor. Härav bär följt överorganisation med därmed förenade särskilda kostnader och andra olägenheter. Ej minst ur synpunkten av att överståthållarämbetet till största delen handhar statliga arbetsuppgifter synes det mig vara ett ofrånkomligt statens intresse, att sålunda rådande organisatoriska missförhållanden snarast avhjälpas; berättigade hänsyn till Stockholms stad samt allmänhetens krav tala jämväl i samma riktning. Het av de sakkunniga framlagda förslaget synes mig därvidlag väl tillgodose de önskemål, vilka i angivna hänseenden äro att framställa. Ett genomförande av förslaget skulle med säkerhet bereda vederbörande chef väsentligt ökade möjligheter att överblicka och leda ärendenas behöriga gång och samtidigt medföra betydande förenkling och ökad reda ävensom lättnad för allmänheten Jag kan således icke dela den uppfattning, för vilken överståthållarämbetet gjort sig till tolk, nämligen att den föreslagna omorganisationen endast skulle i stort sett innebära namnförändringar. Tvärtom synes densamma medföra ändringar, ägnade att leda till en lämplig och effektiv organisation. Samtidigt är förslaget otvivelaktigt ägnat att nedbringa kostnaderna för överståthållarämbetet.

Även om i enlighet med vad nyss anfördes en allmän uppfattning råder därom, att verket bör bliva föremål för omorganisation, är det naturligt, att olika meningar gjort sig gällande angående den lämpliga tidpunkten för framläggande av förslag i detta ämne. Särskilt förekomsten av andra, ännu olösta frågor av beskaffenhet att beröra överståthållarämbetet kunde ju tänkas föranleda därtill, att jämväl den föreslagna omorganisationen uppskötes, intill dess samtliga de frågor, som berörde ämbetet, på en gång nådde sin lösning.

Dylika frågor av större räckvidd äro uppbörds^ äsendets omorganisation, rättegångsreformen samt frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet och om utökning i samband därmed av överståthållarämbe- Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 hä/t. (Nr 56.) 101 a9 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tets förvaltningsområde. Jag anhåller att få något uppehålla mig vid dessa frågor i deras sammanhang med förenämnda spörsmål.

Ett förslag om åtgärder till åvägabringande av en rationell skatteuppbörd torde visserligen vara att förvänta från vederbörande sakkunniga redan under innevarande år, men uppenbarligen kan för närvarande icke överblickas, om och i vilken utsträckning ett dylikt förslag kan komma att leda till ändring av nuvarande uppbördsväsende beträffande Stockholm. I varje fall är denna fråga så omfattande, att dess lösning lärer kräva åtskillig tid. Eedan häri ligger ett skäl att icke låta spörsmålet om överståthållarämbetets omorganisation anstå i avbidan därå. Härtill kommer, att nu föreliggande förslag till omorganisation icke avser överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Sistberörda avdelning skulle alltså i avbidan på uppbördsreformen alltjämt utgöra en helt självständig del av ämbetet utan egentlig förbindelse med avdelningen för polisärenden eller kansliet. Eu ändrad organisation av sistnämnda två avdelningar kan således icke föregripa de eventuella åtgärder beträffande uppbördsavdelningen, som kunna bliva en följd av det blivande förslaget angående omläggning av skatteuppbörden. Under sådana förhållanden har jag icke funnit anledning att avbida uppbördssakkunnigas förslag.

Genomförandet av eu rättegång sr ef orm skulle framför allt kunna påverka överståthållarämbetet i så måtto, att polisdomstolen eventuellt skildes från överståthållarämbetet samt att de exekutiva ärendena överflyttades från ämbetet till de allmänna domstolarna. Polisdomstolens nuvarande ställningröner av de sakkunnigas förslag ingen annan inverkan, än att vissa ärenden, som annorstädes icke ankomma å domstols handläggning, flyttas därifrån. En sammanslagning av polisdomstolen med allmän domstol vållar därefter mindre olägenhet än för närvarande skulle vara fallet. Överflyttning av utsökningsärendena till de allmänna domstolarna måste under angiven förutsättning ske, vare sig verket nu omorganiseras eller icke. Under nuvarande förhållanden skulle därjämte en dylik överflyttning förorsaka väsentligt större svårigheter, än vad fallet bleve enligt den föreslagna omorganisationen. För närvarande är nämligen med dessa ärenden sysselsatt en icke ringa personal, vilken genom omorganisationen skulle avsevärt nedbringas. Yidare bliva enligt förslaget exekutionsärendena koncentrerade till en enda avdelning, den s. k. exekutionsroteln, vars eventuella indragning icke skulle utöva avsevärt inflytande å ämbetsverket i övrigt. Jag finner således, att ett fullföljande av landsstatslönesakkunnigas nu föreliggande förslag, långt ifrån att försvåra eu eventuell reform av rättegångsväsendet, fastmera lärer underlätta densammas genomförande beträffande Stockholm.

Frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet är av gammalt datum. Tanken att i samband därmed utvidga Stockholms stads administrativa område framlades vid 1904 års riksdag i ett utlåtande av andra kammarens tillfälliga utskott nr 4 i anledning av väckt motion om uppdelning av Stockholms län. Utskottet förklarade bland annat, att, därest en omreglering av länsindelningen inom ifrågavarande del av riket skulle ske, man borde taga under övervägande, huruvida icke de delar av Uppland

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 19

och Södermanland, som lågo närmast huvudstaden, lämpligen kunde sammanslås med Stockholms överståthållarskap. Då emellertid förslag i sådant syfte icke förelåge, saknade utskottet anledning att närmare sysselsätta sig med nämnda fråga: utskottet hemställde förty om avslag å motionen. Kam rama stannade i olika beslut, varför frågan förföll.

I anledning av väckt motion och på hemställan av statsutskottet beslöt 1908 års riksdag, i samband med antagande av stat för länsstyrelserna för år 1909, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen i Stockholms län därefter tills vidare endast skulle tillsättas medelst förordnande. Därjämte anhöll riksdagen om utredning angående möjligheten av Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet. Den 17 juni 1908 förordnade Kungl. Maj:t i enlighet med riksdagens beslut samt uppdrog åt länsstyrelsen i Stockholms län att inkomma med utlåtande i ärendet. Sådant utlåtande avgavs den 31 oktober 1914. Yid anmälan av ärendet den 8 december 1914 fann Kungl. Maj:t frågan om länets upphörande icke för det dåvarande böra avgöras. Beträffande det av riksdagen uppställda villkoret rörande tillsättande av ledigblivande tjänster biföll 1915 års riksdag ett av Kungl. Maj.t i proposition nr 60 framlagt förslag, att de å avlöningsstaten för Stockholms länsstyrelse uppförda befattningarna finge besättas med ordinarie befattningshavare under förbehåll att dessa bleve skyldiga att underkasta sig förflyttning till vissa andra befattningar. Riksdagens beslut meddelades i brev den 18 juni 1915.

Sedan i frågan om Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet utlåtanden inhämtats från överståtliållarämbetet samt länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län, vilka myndigheter samtliga avstyrkt den föreslagna ändringen i länsindelningen, hemställde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1919 års riksdag, att det i brevet den 18 juni 1915 stadgade förbehållet vid återbesättande av tjänster måtte upphöra. Riksdagen biföll detta förslag samt anförde därvid, bland annat, att ett bifall till Kungl. Maj:ts framställning innebure, att den sedan år 1908 under utredning varande frågan om Stockholms läns upphörande som administrativ enhet avskiuvits.

Yid 1928 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion angående utredning och förslag om en särskild kommunalförfattning för vad som kallats för »Stor-Stockholm». I sitt över motionen avgivna utlåtande (nr 24) framhöll konstitutionsutskottet, att den föreliggande, synnerligen invecklade frågan icke då vore i sådant läge, att en utredning, för vilken utskottet icke funne sig kunna giva några riktlinjer, borde på initiativ av riksdagen företagas, samt hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Yisserligen torde kunna förväntas, att frågan om bildandet av ett Storstockholm såsom administrativ enhet tid efter annan skall ånyo framföras. Den ståndpunkt, som riksdagen hittills intagit gent emot dylika förslag, torde dock giva vid handen, att detta spörsmål näppeligen kan antagas för närvarande hava större aktualitet. Det lärer vid sådant förhållande ej heller böra ifrågakomma att låta omorganisationen av överståthållarämbetet anstå

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

i avbidan på en lösning av detta spörsmål. Det må tilläggas, att det förevarande förslagets läggning är sådan, att en eventuell utbyggnad av ämbetet av nyss antydd anledning torde kunna gå för sig utan väsentliga organisatoriska omvandlingar. Bland annat för att underlätta en dylik åtgärd ärnar jag föreslå, att befattningshavarna vid överståthållarämbetet skola förklaras skyldiga att underkasta sig förflyttning till motsvarande befattningar inom landsstaten.

Intet av här angivna förhållanden är alltså enligt min mening av beskaffenhet att böra resa hinder mot att nu genomföra en omorganisation av överståthållarämbetet. Såvitt jag kunnat finna, föreligga icke heller andra spörsmål av den art eller betydelse, att de böra utesluta åtgärder i sådan riktning.

Med hänsyn härtill och under åberopande av vad jag här förut anfört får jag tillstyrka, att Kungl. Maj:t nu ingår till riksdagen med förslag till omorganisation av överståthållarämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med landsstatslönesakkunnigas framlagda förslag. De ändringar i berörda förslag, som jag funnit påkallade, anhåller jag att i det följande få närmare angiva. Bedan nu må dock framhållas, att vissa delar av förslaget, t. ex. frågan om ändrad titel för kamreraren vid uppbördsavdelningen, lära vara av beskaffenhet att ankomma å Kungl. Maj:ts avgörande och förty icke torde i detta sammanhang böra underställas riksdagen.

Yad härefter angår tidpunkten, från vilken en ändrad organisation bör begynna tillämpas, synas de sakkunniga hava förutsatt, att så borde ske från och med början av budgetperioden 1929/1930, d. v. s. från och med den 1 juli 1929. Obestridligen vore det ur vissa synpunkter önskvärt, att en dylik omfattande ändring kunde genomföras vid ingången .av ett budgetår. Emellertid torde med fog kunna ifrågasättas möjligheten och lämpligheten av att fixera tiden för förslagets trädande i tillämpning till ingången av nästa budgetår. För att så skulle kunna ske förutsättes ej blott att erforderliga anslag beviljats utan även att nya instruktioner för överståthållarämbetet och dess olika befattningshavare därförut blivit utarbetade samt att innehavare av de nyinrättade befattningarna blivit utnämnda eller förordnade. Arbetet med avfattande av de nya instruktionerna, vilka i väsentliga delar torde komma att avvika från motsvarande, nu gällande författningar, lärer i och för sig kräva en betydande tid, och därefter måste åtskilliga myndigheter höras över instruktionsförslagen. Frågan om de nya tjänsternas uppehållande kan icke bliva föremål för avgörande, innan riksdagen meddelat beslut angående personalstaten, och dylikt beslut lärer icke kunna förväntas förrän under senare delen av riksdagstiden. Tidrymden härefter och intill budgetperiodens början torde förtj7 bliva synnerligen knapp och näppeligen möjliggöra erforderlig ingående prövning av de viktiga frågorna om tjänstetillsättningar inom ämbetet. Slutligen kan ifrågasättas lämpligheten av att till sommarmånaderna, då ett flertal ordinarie tjänstemän pläga åtnjuta semesterledighet, förlägga genomförandet av en så genomgripande omläggning av överståthållarämbetets verksamhet.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med hänsyn till här anförda omständigheter torde omorganisationens genomförande böra ske först under loppet av nästa budgetår. Den lämpligaste tidpunkten inom denna period lärer vara ingången av kalenderåret 1930. Vid bifall härtill torde erforderlig tid vinnas såväl för utarbetande av instruktioner som för fattande av beslut angående tjänsternas uppehållande, och jämväl ur övriga förberörda synpunkter lärer sagda tidpunkt vara att föredraga framför den av de sakkunniga förutsatta.

Jag förordar alltså, att den föreslagna omorganisationen träder i tillämpning från och med den 1 januari 1930, och i den följande framställningen tillåter jag mig att vid anslagens beräknande utgå från denna förutsättning.

Jag övergår härefter till att lämna en närmare redogörelse för förslagets innehåll och min ställning till de särskilda delarna av detsamma.

Till en början torde jag därvid få uppehålla mig vid frågan om överståthållarens ställning och löneförmåner.

Överståthållaren.

Med avseende å överståthållaren hava de sakkunniga, såsom av förut lämnad översikt torde framgå, utgått från att överståthållaren alltjämt skulle vara högste chef för hela ämbetsverket. Han skall alltså fortfarande liksom hittills utöva chefskapet över såväl polispersonalen som övriga tjänstemän samt äga att själv avgöra alla ärenden, varmed han aktar nödigt att taga befattning. De något ändrade former, varunder han eventuellt skulle utöva sin verksamhet, sammanhänga med den föreslagna omorganisationen av underavdelningarna och torde lämpligast behandlas i samband därmed.

Ett spörsmål, som emellertid särskilt påkallar en lösning, är frågan om överståthållarens avlöningsförmåner och pensionsrätt. Frågan om pension till överståthållaren torde jag emellertid senare i dag komma att i annat sammanhang beröra, varefter densamma lärer komma att i visst hänseende av chefen för finansdepartementet göras till föremål för hemställan om avlåtande av särskild proposition. Jag förbigår därför här denna fråga.

Beträffande överståthållarens nuvarande avlöningsförmåner hava de sakkunniga erinrat, att han för närvarande uppbär följande årliga belopp:

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Dessutom åtnjuter överståthållaren fri bostad i det s. k. Tessinska palatset vid Slottsbacken, vilken fastighet staden år 1773 förvärvat av Gustaf III under villkor att densamma skulle brukas till överståthållarboställe; fastigheten med tillhörande planterat område underhålles av Stockholms stad. Staden tillhandahåller vidare fri värme i överståthållarbostället och har bekostat möbleringen av fyra till representation avsedda rum, den s. k. paradvåningen, enligt stadsfullmäktiges beslut den 30 juni 1913.

Sedan de sakkunniga erinrat om dessa förhållanden, anföra de i huvudsak följande:

Det torde vara uppenbart, att det sätt, varpå överståthållarens kontanta löneförmåner för närvarande utgå, icke är tillfredsställande. Rent principiellt synes det mindre lämpligt, att den ämbetsman, som å statens vägnar har överinseendet över huvudstaden, skall för en betydande del av sin avlöning vara beroende av Stockholms stads beslutande oi'gan. Vidare vållar denna lönens uppdelning på två eller, om man så vill, än flera olika anslag åtskilliga rent lönetekniska svårigheter och utgör därjämte en särskilt allvarlig olägenhet med avseende å pensionsunderlagets beräknande. Med hänsyn till anförda omständigheter anse de sakkunniga i hög grad påkallat, att överståthållarens lön efter omorganisationen endast utgår från ett anslagsbeviljande organ. Då överståthållaren är en statens förtroendeämbetsman, hava de sakkunniga för sin del ansett lämpligast, att överståthållarens blivande lön helt utgår av statsmedel.

Vid bestämmande av avlöningens belopp efter verkställd omreglering torde enligt de sakkunniga en jämförelse med närmast motsvarande ämbetsmannagrupp, nämligen landshövdingarna, ligga nära till hands. Enligt statsmakternas år 1925 fattade beslut uppbär landshövding kontant lön med 21,000 kronor, dock med undantag för landshövdingarna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län, vilka vardera uppbära 23,500 kronor. Å lönen utgår dyrtidstillägg med för närvarande 18 %, dock att sådant tillägg ej beräknas å större del av lönen än 9,600 kronor; dyrtidstillägget är förty begränsat till 1,728 kronor. Därjämte är landshövding berättigad till fri bostad i kronans hus, och denna bostad skall genom statens försorg vara försedd med möblering för högst fyra till representation avsedda rum; underhållet av denna möblering bekostas av statsverket. Kostnaderna för uppvärmning av bostadslägenheten samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bekostas till tre fjärdedelar av statsverket; återstående värmekostnad bestrides av vederbörande landshövding.

Då överståthållaren, såsom förut framhållits, uppbär ett årligt belopp av 23,250 kronor (anslaget till ordonnans inberäknat), understiga hans nuvarande löneförmåner med 250 kronor den högsta landshövdingelönen. Verkställes jämförelsen mellan den högsta landshövdingelönen med därå för närvarande utgående d}7rtidstillägg, tillhopa 25,228 kronor, samt överståthållarens löneförmåner, inberäknat dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg, utgörande tillhopa 29,223 kronor, befinnes, att överståthållarens sålunda beräknade årliga avlöningsförmåner för närvarande med 3,995 kronor överstiga den högsta landshövdingelönen.

Härutöver åtnjuter överståthållaren den förmånen jämfört med landshövding, att han icke behöver bidraga till värmekostnaden för bostaden; denna kostnad bestrides lielt av Stockholms stad enligt stadsfullmäktiges beslut den 21 december 1920.

Överståthållarens egentliga lön är sålunda högre än flertalet landshövdingars och endast obetydligt understigande den högsta landshövdingelönen. Till honom utgående dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg överstiger med avseende

Jiuntjl. MajUs proposition nr .06’. 23

å beloppet väsentligt motsvarande förmån för landshövdingarna. Slutligen är överståthållaren med avseende ii kostnad för bostadsvärme gynnsammare ställd än rikets landshövdingar. Icke desto mindre hava vid upprepade tillfällen framställningar gjorts om förhöjning av överståthållarens avlöningsförmåner. Man bär därvid såsom huvudskäl framhållit den omfattande representationsskyldighet, som ansetts åvila överståthållaren och som för honom skulle medföra utgifter, väsentligen överstigande dem, som i enahanda avseende åvila rikets landshövdingar. Givet är, att en viss representationsskyldighet med nödvändighet är förknippad med överståthållarens ämbete. Det torde dock med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke denna skyldighet numera väsentligen minskat i omfattning. Sedan överståthållaren upphört att vara självskriven ordförande i stadsfullmäktige, företräder han ej mera pa samma sätt som förut Stockholms kommun. Beträffande den representation, som staden finner nödig mot främmande gäster, ankommer å stadsfullmäktige att därom närmare besluta i varje särskilt fall. Från stadens delegerades sida har jämväl framhållits, att inga som helst anspråk i detta hänseende av staden ställas å överståthållaren. Den statliga representationsskyldigheten i huvudstaden utövas därjämte, och kanske i större omfattning, av ett flertal andra statens representanter. Ehuru de sakkunniga icke vilja bestrida, att en omfattande skyldighet till representation alltjämt åvilar överståthållaren, kunna de därför icke medgiva, att densamma nämnvärt överstiger motsvarande skyldighet för t. ex. landshövdingen i Malmöhus län eller i Göteborgs och Bohus län. Med denna uppfattning hava de sakkunniga icke ansett nu berörda skyldighet kunna motivera en sådan reglering av överståthållarens egentliga lön, att densamma skulle komma att i högre grad överstiga nu utgående belopp.

Emellertid har överståthållaren av ålder varit placerad i högre lönegrad än landshövdingarna. Om man bortser från tillfälliga löneförbättringar, utgjorde landshövdingelönen närmast före 1925 års riksdagsbeslut i allmänhet 13,000 kronor, varjämte statsverket enligt beslut av 1920 års riksdag bestred 3/4 av värmekostnadén i bostaden. Överståthållarens avlöningsförmåner utgjorde enligt samma grunder 16,000 kronor. Landshövdingelönerna höjdes 1925 till i allmänhet 21,000 kronor. Därest överståthållarens dåvarande avlöning höjts i samma proportion, skulle densamma hava bestämts till 25,846 kronor. Emellertid är härvid att bemärka, att landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, vilkas kontanta lön under ifrågavarande tid uppgick till 17,000 respektive 15,500 kronor, ingalunda fingo åtnjuta proportionsvis samma löneförhöjning som övriga landshövdingar; densamma begränsades så, att deras löner fastställdes till 23,500 kronor årligen. Om motsvarande förfaringssätt tillämpats beträffande förhöjningen av överståthållarens tidigare avlöning, skulle jämväl denna hava begränsats till ett belopp av 23,500 kronor.

De sakkunniga hava för sin del ansett skäligt, att överståthållarens särställning gentemot landshövdingarna fortfarande markeras därigenom, att hans löneförmåner bestämmas något högre än den högsta landshövdingelönen. För de sakkunniga skulle därvidlag varit mest tilltalande att stanna vid. ett belopp, så beräknat, att den reglerade lönen jämte därå belöpande dyrtidstillägg icke skulle understiga summan av nuvarande kontanta _ förmåner. Då dyrtidstillägget efter regleringen skulle, med nuvarande beräkningsgrund, uppgå till 1,728 kronor, borde i så fall lönen utgöra skillnaden mellan nuvarande kontanta förmåner, tillhopa 29,223 kronor, å ena, samt det blivande dyrtidstillägget, 1,728 kronor, å andra sidan. Med denna beräkningsgrund kommer man fram till en årlig avlöning utav 27,495 kronor, möjligen avrundad till 28,000 kronor.

Tillräckliga skäl för att motivera en så väsentlig skillnad i lönen för över-

Yttranden.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

stathallaren jämförd med lönerna till rikets landshövdingar hava emellertid icke synts de sakkunniga föreligga. De sakkunniga hava fördenskull, efter övervägande av anförda omständigheter, icke ansett sig kunna föreslå högre lön åt överståthållaren än ett belopp av 25,000 kronor årligen. Därjämte bör emellertid överståthållaren givetvis fortfarande åtnjuta fri bostad och underhåll därav samt erhålla möblering till fyra rum. Denna möblering bör jämväl underhållas utan att överståthållaren därmed betungas. Den nuvarande förmånen för överståthållaren att erhålla fri värme anse de sakkunniga böra bibehållas och ej begränsas till den andel av värmekostnaden, som gäller beträffande landshövdingeboställena. Denna befrielse från hela värmekostnaden torde alldeles siirskilt vara motiverad av överståthållarboställets ålderdomliga byggnadssätt, vilket nödvändiggör en avsevärd bränsleförbrukning. Härutöver hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att överståthållaren jämväl kommer i åtnjutande av fritt lyse. Till stöd härför har åberopats dels vad nyss anförts rörande bränslekostnaden dels ock önskvärdheten av att i någon män uppväga minskningen i överståthållarens nuvarande löneförmåner. Lysekostnaden beräknas till omkring 500 kronor per år.

För åtnjutande av de med tjänsten förenade avlöningsförmånerna anse de sakkunniga böra i tillämpliga delar fastställas samma villkor och bestämmelser, som enligt kungl. brev den 26 juni 1925 gälla för rikets landshövdingar.

De sakkunniga föreslå alltså, att överståthållarens lön bestämmes till 25,000 kronor, att överståthållaren beriittigas till fri bostad i det s. k. Tessinska palatset med rätt till underhåll såväl av byggnaden som därtill hörande planterat område, att överståthållaren tillerkännes förmånen av fri värme och fritt lyse inom nämnda fastighet, samt att inom fastigheten fyra rum skola vara försedda med möblering, vilken underhålles utan överståthållarens betungande.

Statskontoret har anslutit sig till de sakkunnigas förslag i fråga om överståthållarens avlöningsförmåner.

Riksräkenskapsverket har beträffande förslaget i denna del allenast dragit i tvivelsmål lämpligheten av att låta överståthållaren komma i åtnjutande av fritt lyse. Riksräkenskapsverket ansåge överståthållarämbetets ålderdomliga fryggnadssätt icke spela samma roll rörande lysekostnaden som rörande värmekostnaden, från vilken överståthållaren enligt förslaget ävenledes skulle helt befrias, och funne därjiimte det beräknade kostnadsbeloppet, 500 kronor, icke vara så betydande, att förslaget, som i denna del innebure ett avsteg från den för landshövdingarna tillämpade principen i detta hänseende, borde genomföras.

Avvikande mening har emellertid anmälts av generaldirektören och chefen för riksräkenskapsverket, som ansett tillräckliga skäl icke föreligga att beträffande den av de sakkunniga förordade ersättningen för lyse till överståthållaren ifrågasätta ändring i förslaget, helst som motsvarande förmån skulle in natura tillkomma polismästaren.

Från Stockholms stads sida har ingen erinran gjorts emot förslaget i denna del.

Overståthållar ämbetet instämmer i de sakkunnigas mening, att överståthållarens lön icke bör vara uppdelad å flera olika anslag samt att densamma

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

bör helt utgå av statsmedel, men finner den föreslagna kontanta lönen otill räcklig. Härom yttrar ämbetet i huvudsak följande:

Det torde vara ett faktum, att åtminstone under de senare 40 åren ingen överståthållare kunnat med sin avlöning bestrida sina utgifter. Därav följer, att de personer, som kunna komma i fråga vid utnämning av överståthållare, måste äga personlig förmögenhet, en omständighet som enligt ämbetets mening på ett mindre önskvärt sätt inskränker utrymmet för Kungl. Maj:ts personval vid befattningens tillsättande. Med fullt erkännande av att den storartade representation, staden själv utövar mot främmande gäster, helt befriar överståthållaren från att i sin bostad mottaga dessa, vill ämbetet betona, att en vidsträckt skyldighet dock kvarstår för överståthållaren att i sitt hem mottaga gäster av de mest skilda kategorier. Om stadens delegerades uttalande får anses befria överståthållaren även från värdskap gent emot stadsfullmäktiges ledamöter, kvarstår dock, att överståthållaren är chef för ett stort ämbetsverk samt att han är preses i magistraten och ordförande i prövningsnämnden-, inskrivningsrevisionen och mantalsnämnden ävensom i så många officiella eller med Kungl. Maj:ts instruktion försedda direktioner och styrelser, att han nödgats på grund av bristande tid till sin suppleant underståthållaren överlämna ordförandeskapet i prövningsnämnden samt i direktionerna för sjukhuset Eira, Stockholms hospital och Danviks hospital. Det torde jämväl böra bemärkas, att med den ställning, överståthållaren innehar, han måste umgås med främmande staters sändebud, högre statsoch hovämbetsmän samt framstående personer inom handels- och industrivärlden för att icke nämna medlemmar av den kungl. familjen. Det torde alltså icke kunna förnekas, att en vidsträckt representationsskyldighet åligger överståthållaren. Förtigas böra ej heller de talrika och kraftiga anspråk, som ställas på överståthållaren för tecknande av bidrag till alla möjliga välgörande ändamål. Det vore icke ämbetets avsikt att föreslå något belopp för överståthållarens kontanta avlöning, men ämbetet ansåge sig böra nämna, att överståthållarens årliga utgifter icke lära understiga 50,000 kronor.

De kontanta avlöningsförmåner av statsmedel, som för närvarande tillkomma överståthållaren, hava senast reglerats vid 1926 års riksdag. Efter framställning av landsstatslönesakkunniga föreslog Kungl. Maj.t riksdagen att höja den tillfälliga löneförbättringen till överståthållaren från förutvarande 2,000 kronor till 4,000 kronor. Till grund för detta förslag låg en jämförelse med de avlöningsförmåner, som enligt 1925 års lönereglering tillkomma landshövdingarna (proposition 1925:183). Kungl. Maj:t såväl som riksdagen förutsatte emellertid därvid, att Stockholms stad skulle i anslutning härtill höja sitt anslag till överståthållarens extra utgifter med 1,550 kronor eller från 8,550 kronor till 10,100 kronor. En av överståthållarämbetet härom gjord framställning till stadsfullmäktige föranledde dock icke någon åtgärd.

Därest emellertid stadens ifrågavarande anslag undergått en sådan ökning, som av statsmakterna förutsattes, skulle överståthållaren efter år 1926 hava i kontanta avlöningsförmåner uppburit tillhopa 24,800 kronor. Å detta belopp hade vidare utgått dyrtidstillägg, respektive rörligt lönetillägg med förut angivet belopp, 5,973 kronor. Överståthållaren hade sålunda ägt uppbära ett årligt belopp av tillhopa 30,773 kronor.

Enligt de sakkunnigas nu förevarande förslag skulle överståthållaren åtnjuta en årlig lön av 25,000 kronor: därå belöpande dyrtidstillägg skuile

Departement

chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr ,56’.

utgå enligt för reglerade befattningar gällande grunder och alltså för närvarande utgöra 1,728 kronor.

De sakkunnigas förslag innefattar visserligen någon höjning av överståthållarens egentliga fasta lön, ej blott i jämförelse med nu utgående belopp utan även i förhållande till det belopp, man år 1926 ansåg böra tillkomma överståthållaren. Då emellertid å överståthållarens lön för närvarande utgår dyrtidstillägg efter de högre beräkningsgrunder, som tillämpas beträffande lön å oreglerad tjänst, medan dyrtidstillägget efter omorganisationen, såsom nyss antytts, skulle utgå enligt den väsentligt lägre grund, som gäller för nyreglerade tjänster, kommer de sakkunnigas förslag att i sak innebära eu icke obetydlig minskning av överståthållarens nuvarande löneförmåner. Denna minskning uppgår till omkring 2,500 kronor; göres en jämförelse med det avlöningsbelopp, som man år 1926 ansåg böra tillkomma överståthållaren, uppgår minskningen till omkring 4,050 kronor.

Det synes mig icke rimligt att, då i syfte att ernå förbättrad organisation en lönereglering verkställes beträffande överståthållarämbetet, densamma skall resultera i en minskning av överståthållarens nuvarande avlöningsförmåner. Vid den reglering av landshövdingarnas löner, som genomfördes vid 1925 års riksdag, framhölls bland annat vikten av att dessa befattningshavares löner bestämdes så, att vid befattningarnas tillsättande kunde bortses från andra synpunkter än sådana, som enligt gällande grundlagsstadganden borde vara ensamt avgörande därvidlag. Bland annat med hänsyn härtill verkställdes vid löneregleringens genomförande en höjning av förut utgående avlöningsförmåner. Denna synpunkt synes mig, på sätt jämväl överståthållarämbetet uttalat, i lika grad göra sig gällande beträffande överståthållarens tjänst. Även om överståthållarens representationsskyldighet under åren i viss män nedgått, kan dock icke bestridas, att det ännu åvilar honom en omfattande och kostsam sådan skyldighet. Den till hans förfogande ställda bostaden orsakar därjämte genom sitt byggnadssätt väsentligt större omkostnader, än vad fallet i allmänhet torde vara beträffande landshövdingbostäderna; särskilt torde utgifterna för betjäning och möblering bliva avsevärda. Överståthållarämbetet har framhållit, att under lång tid överståthållarna icke på långt när kunnat med sin avlöning bestrida alla av tjänsten föranledda utgifter. Att nedsätta eu sålunda otillräcklig befunnen avlöning synes mig icke böra ifrågakomma.

Vid bestämmande av beloppet av överståthållarens kontanta avlöningsförmåner torde fastmera hänsyn böra tagas till den uppfattning härutinnan, varåt riksdagen genom sitt nyss berörda, år 1926 fattade beslut givit uttryck. Riksdagen ansåg uppenbarligen vid detta tillfälle, att överståthållarens lön —- i avbidan å nyreglering därav — borde tills vidare bestämmas så att den. dyrtidstillägg inberäknat, icke understege 30,000 kronor. Det lärer vara tydligt, att man vid en sådan tillfällig löneförbättring icke avsett att fastställa löneförmånerna till högre belopp, än som man antagit skola framgå vid en blivande slutlig lönereglering. Fastmera lärer väl uppfattningen hava varit, att vid en slutlig lönereglering avlöningsförmånerna skulle komma

Kungl. Mnj:ts proposition nr 56, 27

att bestämmas till ett högre belopp un det, varmed man vid den tillfälliga löneregleringen räknat.

Å andra sidan, och särskilt med hänsyn till den av de sakkunniga gjorda jämförelsen med landshövdingarnas avlöningsförmåner, anser jag mig emellertid icke kunna föreslå någon avsevärdare ökning av de för närvarande till överståthållaren utgående kontanta löneförmånerna. Desamma synas mig således lämpligen kunna bestämmas till ungefärligen det belopp, varmed man vid 1926 års tillfälliga lönereglering torde hava räknat, eller till 30,000 kronor, vartill skulle komma dyrtidstillägg enligt de för nyreglerade verk gällande, mindre fördelaktiga grunderna.

Yad riksräkenskapsverket anfört emot förslaget om rätt för överståthållaren till fritt lyse, kan jag icke biträda; de sakkunniga synas mig härvidlag hava tillfyllest ådagalagt lämpligheten av en sådan förmån för överståthållarens vidkommande.

För åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna torde, på sätt de sakkunniga hemställt, böra fastställas motsvarande villkor och bestämmelser som för rikets landshövdingar. Dessa villkor och bestämmelser torde jag icke behöva här fullständigt återgiva, utan vill jag därutinnan hänvisa till Kungl. Maj:ts brev i ämnet den 26 juni 1925 (statsliggaren för budgetåret 1928/1929, sid. 208). Här må endast nämnas att, på sätt i nämnda brev skett, bör med avseende å överståthållaren föreskrivas, att han skall vara underkastad den jämkning i åligganden och reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven. För honom bör vidare meddelas förbud att med befattningen förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller såsom funktionär i dylikt bolag; med avseende härå torde dock böra stadgas rätt för överståthållaren att under eu motsvarande tidrymd, som på sin tid blev landshövdingarna medgiven, räknat från omorganisationen, fortfarande bibehålla av honom innehavda sådana uppdrag. Ytterligare skulle i enlighet med nämnda brev stadgas förbud att med överståthållarbefattningen förena annan tjänstbefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t lämnade särskilt medgivande härtill. Bestämmelser skulle meddelas angående lönens utbetalande samt angående skyldigheten att avgå från tjänsten och rätten till pension. Slutligen skulle föreskrifter utfärdas angående överståthållarens rättigheter och skyldigheter med avseende å bostadslägenhet. Allenast i sistnämnda hänseende torde riksdagens beslut böra inhämtas; övriga nu ifrågavarande föreskrifter lära böra utfärdas i samband med fastställande av instruktion för överståthållarämbetet.

Jag får alltså förorda de sakkunnigas förslag i denna del med den ändring, att överståthållarens kontanta lön bestämmes till ett belopp av 30,000 kronor.

Befattningshavare och arbetsuppgifter.

I sitt ifrågavarande betänkande hava landsstatslönesakkunniga ingående redogjort för det sätt, varå enligt förslaget de olika ärendena borde fördelas mellan ämbetsverkets föreslagna nya avdelningar. Yad betänkandet i denna

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

del innehåller torde emellertid närmast vara avsett att ligga till grund vid utarbetandet av ny instruktion för överståthållarämbetet och lärer i detta sammanhang vara av intresse allenast i den mån ärendesfördelningen inverkar å personalens antal och löneplacering eller å förvaltningskostnaderna i övrigt. I den följande framställningen torde därför endast behöva lämnas eu kort översikt av vad förslaget i förevarande hänseende innebär beträffande ämbetets olika avdelningar; en utförlig redogörelse återfinnes i betänkandet (sid. 188—207).

Sedan de sakkunniga redogjort för den föreslagna fördelningen av ärendena, övergå de att behandla frågan om den personal, som efter omorganisationen skulle erfordras för handläggningen av verkets arbetsuppgifter.

Härvidlag uppkommer enligt de sakkunniga i första hand spörsmålet, huruvida överståthållarämbetets personal bör placeras å statsverkets eller Stockholms stads lönestat eller eventuellt placeras delvis å den ena och delvis å den andra lönestaten.

Jag anhåller att jämväl få först upptaga detta spörsmål till behandling.

Personalens placering å statlig eller kommunal lönestat.

De sakkunniga erinra härvid till en början, att, såsom framgått av den nyss återgivna redogörelsen, personalen för närvarande är delvis statsavlönad och delvis avlönad av Stockholms stad. Här må endast tilläggas, att alla högre befattningshavare, oberoende av varifrån lönen utgår, utnämnas av Kungl. Maj:t.

Att efter omorganisationen fortfarande uppföra vissa befattningshavare å statsverkets och vissa andra å kommunens lönestat, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning onekligen medföra vissa fördelar vid fördelningen av kostnaderna mellan statsverket och Stockholms stad.

De sakkunniga framhålla, att man då kunde låta staten anställa och avlöna de tjänstemän, vilka voro sysselsatta med länsstyrelseärenden (något motsvarande är ju för närvarande redan fallet beträffande överståthållarämbetets kansli), medan Stockholms stad finge avlöna sådana tjänstemän, som handlade magistratsärenden. Statsverket skulle med en sådan fördelning avlöna personalen å kansliavdelningens kanslibyrå och fattigvårdsrotel, medan Stockholms stad avlönade exekutionsrotelns personal. I fråga om polisavdelningens tre förevarande underavdelningar (kanslibyrån, poliskammaren och kamrerarexpeditionen) kunde emellertid en motsvarande uppdelning icke ske, enär samtliga dessa tre underavdelningar handlägga såväl länsstyrelseärenden som magistratsärenden. Dock kunde ju här, framhålla de sakkunniga, personalen å eu underavdelning, t. ex. kanslibyrån, göras statsanställd och statsavlönad, samt personalen vid övriga underavdelningar göras kornmunalavlönad; därefter finge naturligen avräkning ske mellan statsverket och Stockholms stad, så att lönekostnaderna bleve rättvist fördelade.

Med en dylik utgångspunkt skulle alltså såväl vid kansliavdelningen som vid polisavdelningen vissa befattningshavare bliva statstjänstemän och vissa bliva kommunaltjänstemän.

Sedan de sakkunniga framhållit dessa synpunkter, anföra de emellertid vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr hd.

29 Även om eu dylik uppdelning inom överståthållarämbetet givetvis är tänkbar och möjlig, synes densamma vara behäftad med avsevärda olägenheter. Man skulle sålunda nödgas att inom ett och samma verk — ja, inom samma avdelning av ett verk — i avsevärd utsträckning laborera med olika lönesystem, olika grunder för utbetalande av dyrtidstillägg och rörligt lönetillägg samt olika reglementariska föreskrifter i övrigt. Då därjämte ett flertal av ifrågavarande befattningshavare från Stockholms stad uppbära avlöning med belopp, som icke obetydligt överstiga löneförmånerna för motsvarande statliga tjänstemän, kunde detta vidare medföra, att en lägre tjänsteman med lön från Stockholms stad bleve i ekonomiskt hänseende bättre ställd än eu högre tjänsteman med lön från statsverket, åtminstone om dyrtidstillägg och rörligt tillägg medräknas. Dessa svårigheter skulle alldeles särskilt göra sig gällande med avseende å förordnanden under semestrar och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän vikariera för kommunala eller tvärt om.

Ett undvikande av eu del utav dessa olägenheter kunde till synes endast ske därigenom, att de statliga befattningshavarna helt skildes från de kommunala i så måtto, att statstjänstemännen endast vikarierade för varandra och kommunala tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare. Denna princip har ju för närvarande kommit till tillämpning i förhållandet mellan överståthållarämbetets kansli, å ena, samt övriga delar utav överståthållarämbetet, å andra sidan, men härav har också blivit en följd, att överståthållarämbetets kansli helt isolerats från verket i övrigt. Ett dylikt system synes vara i hög grad olämpligt, i det att tjänstemännen därigenom berövas möjligheten till allsidig utbildning inom verket, samtidigt som deras befordringsmöjligheter begränsas.

Yill man emellertid, trots anmärkta olägenheter, gå in för ett system med såväl statstjänstemän som kommunalanställda, torde det i allt fall vara önskvärt att i görligaste mån undvika en sammanblandning av dessa olika grupper befattningshavare. Så skulle enklast ske genom att låta statsverket helt övertaga kansliavdelningens personal, under det att polisavdelningens personal i dess helhet gjordes kommunalanställd. Härvid förutsättes naturligen en avräkning mellan kronan och staden, så att de verkliga kostnaderna dem emellan fördelas utan hänsyn till vem som i första hand förskjuter lönebeloppen.

Eu annan möjlighet vore, framhålla de sakkunniga, att samtliga befattningshavare gjordes till kommunalavlönade. En dylik åtgärd synes emellertid de sakkunniga av följande skäl mindre lämplig:

Åtskilliga av dessa befattningshavare handhava rena länsstyrelseuppgifter och deras statliga karaktär är särskilt betonad dels genom föreskriften, att högre befattningshavare utnämnas av Kungl. Maj:t, dels ock genom avfattningen av kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar. Härtill kommer det förhållandet, att Stockholms stads löneskala, liksom dess rörliga lönetillägg, liggerhögre, än vad inom statsverket är fallet. Lönekostnaderna skulle alltså bliva väsentligt högre, i den mån befattningshavarna gjordes kommunalavlönade, mot vad förhållandet bleve, om alla befattningshavare avlönades enligt statliga grunder.

Den tredje möjligheten är, enligt de sakkunniga, att samtliga nu ifrågavarande befattningshavare, d. v. s. befattningshavarna vid kansliavdelningen och vid polisavdelningens kanslibyrå, poliskammaren och kamrer ar expeditionen, göras till statstjänstemän. Härigenom vinnes, framhålla de sakkunniga, full enhet-

Yttranden.

30 Kungl. Maj:t$ proposition nr 56.

lighet beträffande anställnings- och vikariatförhållanden, varjämte lönekostnaderna bliva lägre, än om samtliga befattningshavare bleve kommunalanställda. A andra sidan kan häremot anföras, att man genom en dylik åtgärd så att säga utvidgar statsverkets administration gentemot Stockholms stad till ett område, som hittills icke beträtts.

Den ene av de sakkunniga, landshövdingen Malmroth, har utan tvekan förordat, att samtliga ifrågavarande befattningshavare göras till i första hand statsavlönade (alternativ I). Till denna uppfattning hava jämväl anslutit sig de för Stockholms stad utsedda delegerade. Den andre sakkunnige, general tulldirektören Ericsson, har för sin del vitsordat de praktiska fördelarna av en dylik åtgärd men funnit vissa betänkligheter mot att i så hög grad, som sålunda ifrågasatts, utöka antalet statsanställda befattningshavare samt förty närmast förordat, att allenast kansliavdelningens personal göres •statsavlönad, medan polisavdelningens personal, dock med undantag för polismästaren, skulle uppföras å Stockholms stads lönestat (alternativ II).

Statskontoret framhåller beträffande förevarande spörsmål i sitt utlåtande följande:

Då en fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet i allt fall vore avsedd att äga rum, måste det ur ekonomisk synpunkt anses vara av mindre vikt, på vilken av nämnda båda lönestater överståthållarämbetets befattningshavare uppfördes. Eftersom enligt båda de sakkunnigas uppfattning en del av personalen vid överståthållarämbetet under alla förhållanden borde upptagas såsom statsavlönad, syntes enligt statskontorets mening mycket starka praktiska skäl kunna anföras för att jämväl personalen i övrigt i avlöningshänseende jämställdes med motsvarande statsavlönade befattningshavare. Detta syntes emellertid icke låta sig göra på annat sätt än att även denna del av personalen bleve statsavlönad. Särskilt med hänsyn till personalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden syntes för övrigt mycket tala för den av landshövdingen Malmroth uttalade uppfattningen {alternativ I i betänkandet). Något hinder för ett genomförande av detta förslag syntes så mycket mindre föreligga, som de delegerade från Stockholms stad, med vilka de sakkunniga samrått, uttalat sig för eu sådan anordning. Statskontoret förbisåge emellertid icke i detta sammanhang, att vid personalens övergång från Stockholms stads förmånligare lönestat till statens lönesystem åtskilliga svårigheter kunde komma att uppstå. Med hänsyn till önskvärdheten av att för framtiden erhålla enhetlighet på detta område, syntes dock dessa svårigheter böra träda i bakgrunden. Statskontoret delade alltså den mening i berörda fråga, vilken omfattats såväl av landshövdingen Malmroth som Stockholms stads delegerade.

Itiksräkenskapsverket finner fördelarna av landshövdingen Malmroths förslag (alternativ I) vara synnerligen framträdande. Såsom skäl härför har från verkets sida yttrats följande:

Full enhetlighet vunnes beträffande befattningshavarnas anställnings-, vikariats- och avlöningsförhållanden. Statsanställning av samtliga tjänstemän medförde ej ökade kostnader för staten utan tvärtom, detta enär vid tillämpning av statens lönesystem befattningshavarna komme att uppbära avlöningar, som icke obetydligt understege löneförmånerna för motsvarande kommunalt anställda tjänstemän. Med det av generaldirektören Ericsson framställda

31 Kungl. Maj:U proposition nr :ib‘.

förslaget — delvis statsavlönad och delvis kommunalt avlönad tjänstepersonal — vore däremot förenade tydliga olägenheter. Man skulle, såsom jämväl av de sakkunniga framhållits, nödgas att inom ett och samma verk i avsevärd utsträckning laborera med olika lönesystem, olika grunder för utbetalande av dyrtidstillägg m. m. samt olika reglementariska föreskrifter i övrigt. Svårigheterna skulie särskilt komma att framträda vid förordnanden under semestrar och andra ledigheter, då det gällde att låta statliga tjänstemän vikariera för kommunala eller tvärtom. Att undvika svårigheterna genom att skilja de statliga befattningshavarna från de kommunala i så måtto, att statstjänstemän endast vikarierade för varandra och kommunala tjänstemän allenast vikarierade för andra kommunala befattningshavare, syntes även riksräkenskapsverket icke vara lämpligt, enär genom ett dylikt system tillfälle till urval vid förordnanden begränsades och tjänstemännen berövades möjlighet till allsidig utbildning inom verket, samtidigt som deras befordringsmöjligheter inskränktes. Riksräkenskapsverket hade därför för sin del obetingat anslutit sig till landshövdingen Malmroths förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har jämväl funnit de fördelar, som skulle vara att vinna vid ett framgående på den av landshövdingen Malnv roth angivna linjen, vara så stora, att nämnden ansett sig böra förorda nämnda alternativ.

Av lönenämndens ledamöter hava dock herrar N. Aug. Nilsson och P. Nilsson anmält avvikande mening samt åberopat ett i hithörande del så lydande yttrande:

»1924 års landsstatslönesakkunniga hava på angivna grunder icke till behandling upptagit frågan om ändrad organisation av överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden. Andra spörsmål, som beröra förhållandet mellan staten och Stockholms stad och vilka kunna antagas inom en närmare eller fjärmare framtid komma under omprövning, äro frågorna om domstolsorganisationen, åklagareväsendet m. fl. I detta sakläge synes det knappast lämpligt att nu vidtaga eu ur principiell synpunkt så betydelsefull åtgärd som att, såsom enligt alternativ I skulle ske, å statsverkets lönestat uppföra ett större antal tjänstemän, avsedda för sådana göromål, vilkas ombesörjande bör bekostas av kommunen. Vi hava under dessa förhållanden velat närmast ansluta oss till alternativ II, enligt vilket allenast kansliavdelningens personal skulle göras statsavlönad, medan polisavdelningens personal, med undantag av polismästaren, skulle uppföras å Stockholms stads lönestat.»

Utav Stockholms stads nämnder hava drätselnämnden, tjänstenämnden och polisnämnden yttrat sig över förslaget i denna del.

Drätselnämnden förklarar sig icke kunna ansluta sig till den tanken, att polisintendenterna skulle avlönas av staten, emedan en dylik ordning innebure en utveckling till att ytterligare befästa överståthållarämbetets och polismyndighetens oberoende av staden och därför strede mot den kommunala självstyrelsens princip, vars förverkligande i ökat mått i stället på allt sätt borde främjas. Drätselnämnden förkastade därför alternativ I i detta hänseende. Beträffande alternativ II ansåge nämnden, att icke heller polismästaren borde vara statsavlönad, då han vore att betrakta som kommunal tjänsteman och kommunens kontroll- och bestämmanderätt över de lokala polisorganen måste hävdas av stadens representanter.

32 Kungl, Maj:ts proposition nr 56.

Drätselnämndens förslag utmynnar därför i att allenast kansliavdelningens personal skulle vara statsavlönad medan övrig personal, och då jämväl polismästaren, skulle vara uppförd å kommunens lönestat.

Mot nämndens beslut har reservation anmälts av ordföranden och ytterligare en ledamot, vilka förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag.

Tjänstenämnden biträder bestämt det av landshövdingen Malmroth framlagda förslaget.

Olägenheterna av det nu tillämpade systemet med både statlig och, åtminstone till namnet, kommunal lönestat äro — framhåller nämnden — i de sakkunnigas betänkande påvisade och framträda enligt tjänstenämndens mening i påfallande grad i samband med de sakkunnigas utredning och förslag beträffande personalfrågornas ordnande i samband med den föreslagna nya organisationens genomförande. I sådant sammanhang hava de sakkunniga för sin del utan egentlig tvekan betecknat hithörande under överståthållarämbetet hörande personal såsom statliga befattningshavare, oberoende av huruvida utnämningen verkställts av Kungl. Maj:t eller ämbetet. Den omständigheten att befattningarna eller tjänsterna tillhöra stadens lönestat, avlönas med i regel uteslutande kommunala medel, i vissa fall till och med odelat utföra arbetsuppgifter, vilka i detta sammanhang betecknats såsom magistratsärenden, samt att befattningshavarnas tjänste- och avlöningsförhållanden äro i huvudsak reglerade genom kommunala författningar har av de sakkunniga sålunda ansetts härutinnan sakna varje betydelse. Därest denna de sakkunnigas uppfattning skall godtagas såsom till alla delar eller beträffande samtliga hithörande befattningshavare eller tjänstemän riktig — därom åtminstone hittills en viss tvekan varit rådande — synes detta nämnden alldeles bestämt tala för, att befattningarna i fortsättningen uppföras på statsverkets lönestat med skyldighet för staden att enligt grunder, som med hänsyn till av befattningshavarna utförda arbetsuppgifter av magistratsnatur kunna överenskommas, lämna bidrag till lönekostnadernas bestridande. De betänkligheter emot en dylik anordning, vilka med hänsyn till nyssberörda arbetsåligganden från stadens sida skulle kunna resas, måste enligt nämndens mening förfalla, enär varje inflytande på befattningarnas eller tjänsternas tillsättande ju alltfort skulle vara undandraget de kommunala myndigheterna. Dessa betänkligheter kunna utan tvivel i vissa fall synas vara av framträdande betydelse. Så är exempelvis fallet med den till polisavdelningen hörande kamrerarexpeditionen, vars personal ju bland sina mera väsentliga åligganden har att ombesörja eu omfattande kommunal medelsförvaltning. Då staden emellertid, såsom nyss antytts, redan nu i samband med befattningarnas avlönande på den kommunala lönestaten är i saknad av inflytande på hithörande tjänsters tillsättande och då det knappast torde låta sig göra att åvägabringa något i förhållande till både stat och kommun uppdelat tjänsteansvar, bör denna nu berörda synpunkt enligt tjänstenämndens mening icke utgöra något skäl emot, att befattningarna även i formellt hänseende givas en fullt tydlig statlig karaktär. A andra sidan bör härvid förutsättas skyldighet för befattningshavarna att vid fullgörandet av sådana nyss berörda arbetsuppgifter, med vilka är förenat ett direkt kommunalt intresse, ställa sig stadens föreskrifter eller av dess vederbörande myndigheter givna direktiv till efterrättelse.

Tjänstenämnden vill emellertid på anförda skäl för sin del bestämt förorda, att nu ifrågavarande delar av överståthållarämbetet i förevarande sammanhang må, i den mån så ej redan är fallet, överföras till den statliga budgeten.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 56. 33

Polisnämnd en har för sin del ansett sig kunna biträda alternativ T i de sakkunnigas förslag. Mot detta nämndens beslut bär emellertid reservation anmälts utav två av nämndens ledamöter, vilka velat biträda drätselnämndens förut återgivna uttalande.

Stockholms stadskollegium anför i nu berörda fråga följande:

I fråga om den mera formella ställning, som överståtliållarämbetet framdeles bör intaga till staden, hava vid ärendets behandling, delade meningar gjort sig gällande. Stadens delegerade hava med styrka framhållit önskvärdheten av att ämbetet erhölle ställning av »länsstyrelse med magistratsuppgifter» på det sättet, att ämbetet bleve i sin helhet uppfört på statsverkets stat men med skyldighet för staden att deltaga i kostnaderna för ämbetets verksamhet efter föreslagen grund, d. v. s. i den mån verket fullgör magistratsuppgifter. Denna mening har omfattats av en av de sakkunniga och biträtts av tjänstenämnden, polisnämndens majoritet samt tre ledamöter i drätselnämnden. A andra sidan har gjorts gällande, att överståthållarämbetets polisavdelning borde uppföras på stadens lönestat. Denna uppfattning har uttalats av den ene sakkunnige, som emellertid därvid ansett polismästaren böra vara uppförd å statsverkets lönestat, och omfattats av drätselnämndens majoritet samt två reservanter i polisnämnden, därvid yrkande framställts om att jämväl befattningen såsom polismästare skulle vara uppförd på stadens stat.

För egen del kan stadskollegiet icke finna, att denna fråga är av sådan vikt och beskaffenhet, att dess besvarande i ena eller andra riktningen bör bliva avgörande för förslagets antagande eller förkastande ifrån stadens sida, De praktiska och ekonomiska företräden, som måste anses vara förenade med det såsom I betecknade alternativet för polisavdelningens stattekniska behandling, synas emellertid kollegiet böra föranleda ett tillstyrkande av detta alternativ, dock att därvid enligt kollegiets mening befattningarna såsom polisintendenter böra »såsom hittills» vara uppförda å stadens lönestat. Kollegiet kan icke finna, att polisavdelningens överflyttande i övrigt till statsverkets lönestat eller överhuvudtaget den nu ifrågavarande omorganisationens genomförande kan på något sätt tillerkännas prejudicerande inflytande å behandlingen av de väckta frågorna om överståthållarämbetets ställning till den kommunala självstyrelsen.

Reservation har anmälts av sex av de vid sammanträdet i stadskollegiet närvarande fjorton ledamöterna, vilka reservanter ansett jämväl polisintendenterna lämpligen böra vara uppförda å statsverkets lönestat.

Vid ärendets behandling i Stockholms stadsfullmäktige den 15 oktober 1928 beslöto fullmäktige med 45 röster mot 42, som avgåvos för bifall till reservationen, att biträda stadskollegiets uttalande.

Överståthållarämbetet förordar alternativ I i det framlagda förslaget men framhåller önskvärdheten av att polisavdelningens kamrerare bibeliålles å Stockholms stads lönestat, på det att tjänsten måtte bliva tillräckligt högt avlönad. Beträffande polisintendenternas placering i förevarande hänseende har polismästaren ävensom vissa av intendenterna avgivit yttranden, vari de i huvudsak framhålla vikten av att tjänsterna icke bliva i lönehänseende för lågt placerade; överståtliållarämbetet, som åberopat dessa yttranden, förklarar frågan om polisintendenternas överflyttning till statens lönestat sakna större betydelse utom i vad angår lönernas belopp, som enligt ämbetets åsikt icke borde förminskas.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 liäft. (Nr 56.)

101 29 3

34 Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56‘.

Av i ärendet hörda myndigheter och institutioner har det övervägande flertalet i huvudsak förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag. Två reservanter i allmänna civilförvaltningens lönenämnd ävensom majoriteten av Stockholms stads drätselnämnd samt två reservanter i stadens polisnämnd hava dock anslutit sig till alternativ II; därjämte hava olika meningar gjort sig gällande framför allt beträffande polisintendenternas placering.

De två reservanterna i allmänna civilförvaltningens lönenämnd åberopa såsom skäl för sitt ståndpunktstagande, att vissa andra frågor, som beröra förhållandet mellan staten och Stockholms stad, ännu äro svävande. Vad reservanterna sålunda anfört kan givetvis med visst fog åberopas mot att man över huvud taget omorganiserar överståthållarämbetet och verkställer ny fördelning av kostnaderna därför, innan alla dessa andra spörsmål vunnit sin lösning. Ur sistberörda synpunkt har jag också tidigare upptagit dessa frågor till behandling. Har man emellertid en gång intagit den ståndpunkten, vilken uppenbarligen även är reservanternas, att överståthållarämbetet nu bör omorganiseras, synas mig de åberopade skälen icke böra utgöra hinder för genomförande av den organisation, som ur allmänna synpunkter är lämpligast. Det avgörande därutinnan bör tydligen vara, att den nya organisationen blir så praktisk och ekonomiskt fördelaktig som möjligt. Ur denna synpunkt hava synnerligen starka skäl anförts till stöd för alternativ I, såväl av de sakkunniga själva som av åtskilliga hörda myndigheter. På sätt de sakkunniga framhållit, torde åtskilliga av de fel, vilka vidlåda överståthållarämbetets nuvarande organisation, hava sitt ursprung och sin förklaring däri, att verkets personal består av dels kommunala och dels statliga tjänstemän. Enligt alternativ II skulle emellertid sammanblandningen av statlig och kommunal verksamhet i viss mån ytterligare ökas. Av vad i ärendet förekommit finner jag vidare tydligt, att verklig enhetlighet och reda i ämbetets organisation icke kan vinnas, med mindre statsverket helt övertager de delar därav, vilka helt eller delvis syssla med länsstyrelseärenden. Härtill kommer, att en sådan reglering ställer sig för statsverket ekonomiskt fördelaktigare än ett system, enligt vilket polisavdelningens personal skulle bliva kommunalavlönad. Slutligen må även erinras därom, att statsverket, därest samtliga ifrågavarande befattningshavare uppföras å dess lönestat, har i sin hand att avgöra, när behov av eventuell ny tjänst kan anses föreligga; att nya befattningar tillkomma annat än efter noggrann prövning och övervägande ur statsnyttans synpunkt torde därmed vara uteslutet. Motsvarande garantier skulle däremot saknas, om Stockholms stad ägde inrätta kommunala tjänster, i vilkas lönekostnader statsverket skulle vara delaktigt men rörande vilkas tillkomst statsmyndigheterna saknade egentlig bestämmanderätt. — Givetvis bör återigen, därest alternativ I följes, Stockholms stad erhålla tillfälle att yttra sig, innan organisatoriska åtgärder vidtagas, vilka kunna medföra anslagsökning.

Av anförda skäl har jag funnit övervägande skäl tala för alternativ I i de sakkunnigas förslag, enligt vilket personalen å såväl kansliavdelningen som polisavdelningen — med undantag av polisdomstolen — göres statsavlönad.

Kungl. Maj ds proposition nr Öb. 35

Att härvid göra någon ändring beträffande den nuvarande kamreraren ä polisavdelningen, vilken av överståthållariimbetet föreslagita till placering å kommunens lönestat, lärer icke kunna ifrågakomma. De skäl, som anförts mot eu sammanblandning av kommunala och statliga tjänstemän, göra sig med samma styrka gällande mot ett dylikt förslag; något egentligt skäl till stöd för detsamma har däremot icke anförts. Frågan om storleken av kamrerarens avlöning kan och bör bedömas oberoende av det nu behandlade spörsmålet. Yad Stockholms stads tjänstenämnd anfört angående kamrerarens ställning Jill stadens myndigheter anhåller jag få återkomma till i annat sammanhang.

Vidkommande härefter frågan huru vid bifall i allmänhet till alternativ I polisintendenterna böra placeras, må till en början erinras, att polisintendenten i poliskammaren — nuvarande förste polisintendenten — jämväl efter omorganisationen skulle tillhöra överståthållarämbetet samt tjänstgöra vid den enligt mitt förslag helt statliga polisavdelningen. På sätt jag nyss framhållit, måste det då framstå såsom orimligt, att denne tjänsteman — vilken därtill innehar en chefsbefattning inom ämbetsverket — ensam skulle göras kommunalavlönad, medan samtliga övriga nu ifrågavarande befattningshavare vid polis- och kansliavdelningarna åtnjöte lön av statsverket. Jag kan således icke biträda ett dylikt förslag.

Beträffande övriga polisintendenter, vilka icke skulle tillhöra överståthållarämbetet utan det kommunalavlönade polisverket, är förhållandet i viss män annorlunda. Vare sig de placeras å den ena eller andra lönestaten, skulle enhetligheten i överståthållarämbetets organisation icke sönderbrytas, och ur sådan synpunkt vore det, såsom även överståthållarämbetet framhållit, måhända likgiltigt, vilkendera vägen som väljes. Med avseende å fjärde polisintendenten (föreståndare för statens polisskola) gäller emellertid, att statsverket redan nu bestrider samtliga kostnader för hans avlöning, oaktat han uppbär lön enligt grupp 25 i Stockholms stads lönestat; så har varit fallet alltsedan 1925 års omorganisation av polisväsendet i riket, då medel länder anslaget till polisväsendet i riket beräknades att utgå till Stockholms stad för bestridande av kostnaderna för polisskolan. Staden har emellertid ansett sig icke böra uppföra denne intendent å stadens lönestat, och beträffande fjärde polisintendenten råder sålunda det egendomliga förhållandet, att statsverket till Stockholms stad utbetalar medel, bland annat avsedda att täcka polisintendentens lön enligt stadens lönestat, men att staden icke uppfört intendenten å nämnda lönestat utan oförändrat utanordnar medlen till överståthållarämbetet, som verkställer utbetalning av lönen. Stockholms stadsfullmäktige hava nu uttalat den uppfattningen, att denne intendent ej heller bör uppföras å statsverkets lönestat. Fjärde polisintendenten skulle således icke bliva placerad vare sig å statens eller kommunens lönestat. Med hänsyn till kommunens tidigare ståndpunkt beträffande fjärde intendentens avlöning, och då kostnaderna härför redan nu bestridas av statsverket, anser jag vid nu angivna förhållanden, att denna fråga bör lösas så, att ifrågavarande befattningshavares tjänst helt uppföres å statsverkets lönestat.

36 Kuntjl. Maj:ts proposition nr 56.

Beträffande nuvarande andre och tredje polisintendenterna — närmast under polismästaren chefer för respektive ordningspolisen och kriminalavdelningen — tala icke lika starka skäl för deras överflyttande till statliga avlöningsförhållanden. Emellertid synes det föga lämpligt, att huvudstadens fyra polisintendenter erhålla olika placering i nu förevarande hänseende. De sakkunniga framhålla jämväl såsom ett ofrånkomligt krav, att dessa fyra befattningshavare, vilka närmast under polismästaren föra befälet över den egentliga polispersonalen, icke underkastas sins emellan olika bestämmelser angående anställningens art, pensionsålder och dylikt. Av hänsyn till arbetets behöriga gång inom verket lärer det fastmera enligt de sakkunnigas åsikt vara erforderligt, att samtliga polisintendenter erhålla enahanda anställningsformer. Vad de sakkunniga sålunda anfört — och varutöver må åberopas svårigheten att för polisintendenterna erhålla lämpliga vikarier, därest intendentstjänsterna uppföras å annan lönestat än överståthållarämbetets befattningshavare —■ synes mig övertygande. Då befattningen såsom polisintendent i poliskammaren enligt nu framlagt förslag skall uppföras å statens lönestat samt befattningen såsom polisintendent och föreståndare för polisskolan å anförda skäl torde böra erhålla samma placering, anser jag därför, att jämväl övriga intendentstjänster böra därstädes uppföras.

En sådan åtgärd torde emellertid böra föranleda, att för nuvarande andre, tredje och fjärde polisintendenterna, vilka ju icke skulle tillhöra överståthållarämbetet, upprättas särskild avlöningsstat med avlöning från det blivande anslaget under rubriken »Överståthållarämbetet m. in.».

Personalens indelning och åligganden.

I anslutning till den ståndpunkt, jag intagit till frågan om personalens placering å statlig eller kommunal lönestat, kommer jag i det följande att endast framlägga förslag till statsavlönade tjänster. Beträffande tjänsternas benämning samt placering i lönehänseende anser jag liksom de sakkunniga, att man bör så långt som möjligt ansluta sig till de principer, vilka tillämpats vid löneregleringen inom landsstaten. Då överståthållarämbetet och länsstyrelserna handhava så likartade och närstående arbetsuppgifter, lärer nämligen i allmänhet anledning saknas att i berörda hänseenden framgå å olika linjer. Enhetlighet i tjänsteställning och löneförhållanden inom överståthållarämbetet och landsstaten kommer därjämte att väsentligt underlätta förflyttningar av tjänstemän mellan dessa verk, något som uppenbarligen måste framstå såsom önskvärt. Dock torde i stället för benämningarna län sassessor, län snotarie och landskanslist böra i enlighet med de sakkunnigas förslag användas beteckningarna assessor, notarie och kanslist.

Då jag sålunda anser önskvärt, att likhet vinnes beträffande förhållandena vid överståthållarämbetet och vid landsstaten, torde de bestämmelser angående befattningshavarna vid länsstyrelserna, vilka vid den för dem genomförda löneregleringen meddelades, i tillämpliga delar böra gälla även beträffande överståthållarämbetets nu ifrågavarande personal. Sålunda torde jämväl beträffande överståthållarämbetets tjänstemän böra medgivas, att med lägre

Kungl. Majits proposition nr 56. 37

tjänst än assessorsbefattning må, under den i 3 § 2 mom. av gällande avlöningsreglemente angivna förutsättningen, kunna förenas tjänst å kommuns stat. Vidare torde med avseende å tjänstemännens skyldighet att underkasta sig föl-flyttning till annan tjänst böra föreskrivas, att med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han lyder» i 13 § 3 mom. 1 punkten i nyssnämnda avlöningsreglemente skall förstås ej blott överståthållarämbetet utan jämväl landsstaten. Sistberörda föreskrift lärer dock icke kunna bliva tillämplig å nuvarande ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli, vilka enligt bestämmelserna i brevet den 21 maj 1926 i stället äro skyldiga att låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm.

I den följande framställningen komma att var för sig upptagas de föreslagna nya avdelningarna med angivande för varje särskild avdelning av den personal, som där anses erforderlig. Härefter kommer att, i den män anledning föreligger, behandlas de under överståthållarämbetet lydande särskilda institutionerna.

1) Kansliavdelningen.

A) Chefskapet över Jcansliavdélningen.

På sätt förut framhållits hava de sakkunniga ansett erforderligt, att de tre särskilda avdelningar, vilkas närmaste chefer äro självständiga föredragande hos överståthållaren, sammanföras till en avdelning, förslagsvis benämnd Icansliavdelningen och närmast motsvarande landskansliet vid en länsstyrelse. Kansliavdelningens chef skulle således motsvara landssekreterarna i länen. Hå emellertid benämningen »landssekreterare» av de sakkunniga ansetts mindre lämplig för en befattningshavare, vars verksamhetsområde är begränsat till Stockholms stad, har i stället föreslagits titeln Icanslidirelctör. Kanslidirektören skulle enligt de sakkunniga vara föredragande inför överståthållaren i sådana ärenden, som icke överlämnats åt honom att handlägga »på tjänstens vägnar» utan föregående föredragning och som ej heller uppdragits åt annan befattningshavare att föredraga.

Inom kansliavdelningen hava de sakkunniga, i nära anslutning till nuvarande indelning, tänkt sig tre underavdelningar, nämligen en kanslibyrå under kanslidirektörens omedelbara chefskap, en exekutionsrotel och en fattigvårdsrotel. Med avseende å fördelningen av ärenden å dessa underavdelningar hava de sakkunniga icke funnit alltför stora ändringar erforderliga, jämfört med nuvarande förhållanden. A kanslibyrån och fattigvårdsroteln skulle upptagas länsstyrelseärenden. Kanslibyrån skulle handlägga flertalet av de ärenden, som nu skötas å polissekreterarens expedition, dock med tillägg av vissa länsstyrelseärenden från nuvarande överståthållarämbetets kansli och polismästarens expedition. Exekutionsroteln skulle upptaga de nu å överståthållarämbetets kansli handlagda magistratsärendena jämte ett antal andra dylika ärenden. Fattigvårdsroteln slutligen skulle, förutom fattigvårdsärenden, taga befattning med vissa andra i det följande angivna ärendesgrupper,

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Beträffande kanslidirektörens löneförmåner föreslå de sakkunniga, att tjänsten uppföres i lönegraden A 2. De sakkunniga hava till stöd härför anfört i huvudsak följande:

Kanslidirektören skall vara chef för kansliavdelningen i dess helhet. Han skall emellertid närmast taga befattning med kanslibyråns ärenden, under det att man å exekutionsroteln och fattigvårdsroteln tänkt sig i viss mån självständiga föredragande hos överståthållaren; härom torde i blivande instruktion för överståthållarämbetet böra meddelas motsvarande bestämmelser, som enligt gällande landshövdinginstruktion, §§ 44 och 45, lämnats beträffande länsassessorer och länsnotarier. Kanslidirektören torde i stor utsträckning bliva tagen i anspråk för avfattande av utlåtanden i anledning av kungl. remisser å lagförslag och dylikt, och å befattningens innehavare måste följaktligen icke ringa krav ställas. Han torde vidare, i likhet med nuvarande polissekreteraren, böra ensam underskriva passen samt eventuellt förrätta de exekutiva auktionerna.

Med avseende å kanslidirektörens avlöning hava de sakkunniga till eu början övervägt att för honom föreslå samma löneförmåner som för landssekreteraren i Stockholms län, d. v. s. en placering i lönegraden B 30 men med årlig avlöningsförstärkning av 3,500 kronor. Då det emellertid synts önskvärt att i görlig mån organisera kansliavdelningen och polisavdelningen efter likartade grunder, och då polismästaren i Stockholm icke rimligen kan jämställas med en landssekreterare, har man jämväl beträffande kanslidirektören uppgivit denna tanke.

De sakkunniga föreslå i stället, att kanslidirektören — i likhet med vad i fråga om polismästaren föreslås — placeras i lönegraden A 2, vilken närmast motsvarar nyssberörda avlöningsförmåner. Kanslidirektörens begynnelselön bliver visserligen härigenom högre än vad fallet är beträffande landssekreteraren i Stockholms län, men densamma undergår ingen förhöjning; efter intjänta löneförhöjningar kommer därför landssekreterarens lön att överstiga den för kanslidirektören föreslagna.

Inom den sålunda föreslagna organisationen skulle uppenbarligen intet utrymme finnas för den nuvarande befattningen såsom underståthållare i Stockholm. De sakkunniga hava förty, såsom tidigare framhållits, föreslagit indragning av underståthållarhefattningen. Ur de sakkunnigas betänkande torde här få lämnas eu kortfattad redogörelse för befattningens tillkomst och tidigare förslag om dess indragning.

Befattningen såsom underståthållare i Stockholm inrättades, framhålla de sakkunniga, år 1634 samtidigt med överståtliållartjänstens tillkomst. Underståthållarens viktigaste uppgift vid denna tid var att tjänstgöra såsom överståthållarens vikarie; överståthållaren, vilken tillika var riksråd, var ju såväl av detta som utav mångahanda andra uppdrag förhindrad att i större utsträckning ägna sig åt sitt ämbete såsom överståthållare. Sedan överståthållaren år 1789 definitivt upphört att vara riksråd, bortföll emellertid nu anförda skäl för underståthållartjänstens bibehållande. År 1828 upptog också Kungl. Maj:t frågan om indragning av underståthållartjänsten; frågan vilade emellertid olöst till år 1847, då den slutligen avfördes utan åtgärd. Spörsmålet var dock icke därmed bragt ur världen. Då överståthållarämbetets kansli år 1880 undergick en genomgripande omorganisation, torde nog detta bland annat hava föranletts av en önskan att giva mera innehåll åt underståthållarens tjänst. Fördenskull uppdrogos åt honom personligen vissa ämbetsuppdrag inom överståthållarämbetets kansli. Härav blev emellertid

Kungl. Maj:ts proposition ur 66.

31*

den naturliga följden, att underståthållarens primära uppgift därefter blev att vara kansliets chef, under det att hans åligganden såsom överståthållarens ställföreträdare mera trädde i bakgrunden.

Vid upprepade tillfällen hava representanter för Stockholms stad framställt förslag om indragning av befattningen såsom underståthållare. De av Stockholms stad utsedda delegerade, med vilka landsstatslönesakkunniga förhandlat i hithörande ämnen, hava jämväl uttalat önskemål i nämnda riktning.

Med avseende å underståthållarens avlöningsförmåner framhålla de sakkunniga, att underståthållaren för närvarande uppbär följande årliga belopp:

från statsverket: lön .........................................

tjänstgöringspenningar..........

tillfällig löneförbättring ......

anslag till ordonnans.

10,600:

4,550: —

Summa kronor 15,150:

Härjämte utgår dyrtidstillägg, beräknat enligt bestämmelserna för oreglerade tjänster, respektive rörligt lönetillägg,

från statsverket med............................................... kronor 2,808: —

» Stockholms stad med...................................... » 1,026: —

» » (å anslag till ordonnans) med »_357: —

, Slutsumma kronor 10,341: —

Efter erinran härom anföra de sakkunniga till stöd för sin framställning om indragning av underståthållartjänsten i huvudsak följande:

De sakkunniga hava för sin del icke kunnat undgå att finna, det befattningen såsom chef för överståthållarämbetets nuvarande kansli icke i och för sig kräver att beklädas med en ämbetsman i så hög ställning som underståthållaren. Då därjämte de sakkunniga föreslå en sammanslagning av samtliga nuvarande kansliavdelningar under en gemensam chef, vilken de sakkunniga tänkt sig närmast motsvara landssekreterama i länen, kunna de sakkunniga icke undgå att finna föga skäl ur nu angiven synpunkt föreligga för underståthållartjänstens bibehållande. Visserligen vore tänkbart att placera underståthållaren såsom chef för det blivande nya kansliet, men här-

genom skulle likheten med länsstyrelsernas landskanslier komma att brytas.

ärjämte skulle befordringsmöjligheterna för ämbetets personal komma att onödigtvis begränsas, då ju underståthållaren, såsom förtroendeämbetsman, icke kan inrangeras bland verkets övriga ämbets- och tjänstemän.

Det starkaste skäl, som skulle tala för tjänstens bibehållande, vore behovet av en ställföreträdare för överståthållaren under ledighet för denne. Ej heller denna synpunkt kunna emellertid de sakkunniga tillmäta någon avgörande betydelse. Frågan om ställföreträdareskap för ett verks högste chef bär inom andra grenar av statsförvaltningen ordnats utan dylika exceptionella åtgärder. Inom övriga länsstyrelser handla, vid förfall för landshövding, landssekreterare och landskamrerare å länsstyrelsens vägnar. Inom vissa centrala verk är det någon av de närmast underlydande tjänstemännen, som på grund av vare sig särskilt förordnande eller allmän bestämmelse i den för verket gällande instruktion tjänstgör såsom chefens ställföreträdare. Ett

Yttranden.

40 Kungl. Majits proposition nr 56.

förfaringssätt, motsvarande det vid övriga länsstyrelser tillämpade, har synts de sakkunniga mindre lämpligt beträffande överståthållarämbetet, bland annat med hänsyn till att verket även efter en eventuell omorganisation kommer att omfatta flera avdelningar än övriga länsstyrelser. Däremot har frågan om överståthållarens ställföreträdare synts de sakkunniga, på sätt gäller inom vissa centrala ämbetsverk, kunna så ordnas, att Kungl. Maj:t för viss tid, exempelvis tre år, förordnar tjänsteman inom verket, väl närmast någon utav avdelningscheferna, att vid förfall för överståthållaren vara dennes ställföreträdare. Därmed skulle emellertid, enligt de sakkunnigas förmenande, behov utav en särskild underståthållarbefattning icke längre föreligga. Regeringsformens föreskrifter angående underståthållaren lära icke lägga något hinder i vägen för underståthållartjänstens indragning, då regeringsformen icke föreskriver, att en dylik befattningshavare skall linnas, utan endast lämnar bestämmelser angående ämbetets karaktär.

Statskontoret har i fråga om underståthållartjänstens indragning och utseende av ställföreträdare för överståthållaren anslutit sig till de sakkunnigas förslag. Ämbetsverket, som ej heller haft något att erinra mot den föreslagna titeln å kansliavdelningens chef, har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka den beträffande kanslidirektören i förslaget angivna löneplaceringen. I detta hänseende har statskontoret yttrat i huvudsak följande:

Statskontoret kunde för sin del icke finna annat än att de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma denne befattningshavare, ingalunda kunde anses vara av så kvalificerad art som dem, vilka åvilade landssekreterare i ett större län. Att under sådana förhållanden giva kanslidirektören eu ställning motsvarande överdirektör kunde statskontoret icke finna av omständigheterna påkallat. Statskontoret, som icke förbisett, att slutavlöningen för landssekreterare å G-ort med avlöningsförstärkning av 3,500 kronor efter viss tids tjänstgöring kunde komma att något överstiga avlöningen till befattningshavare i lönegraden A 2, ansåge för sin del, att kanslidirektören i varje fall icke borde i tjänste- och avlöningshänseende placeras högre än landssekreteraren i Stockholms liin. Enligt statskontorets mening skulle tvärtom ganska starka skäl, framförallt med hänsyn till arbetsuppgifternas art och omfattning, kunna anses tala för en något lägre placering av kanslidirektören. Ämbetsverket funne sig dock böra stanna vid att föreslå dennes placering i lönegraden B 30 med en avlöningsförstärkning av 3,500 kronor.

llilcsräkens/capsverket har icke haft något att erinra beträffande de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag med en utförlig motivering av i huvudsak följande innehåll:

I betraktande av de ämbetsåligganden, som skulle tillkomma chefen för kansliavdelningen, torde väl denne närmast vara att i tjänsteställning likställa med landssekreterare, och det skulle följaktligen kunna ifrågasättas, om ej kanslidirektören borde inordnas i samma lönegrad som landssekreterare eller alltså i 30:e graden. Såsom de sakkunniga påpekat, skulle det emellertid härvid bliva nödvändigt att bestämma särskild avlöningsförstärkning jämväl för kanslidirektören för att denne ej skulle komma i ogynnsammare ställning i löneliänseende än en avdelningschef inom länsstyrelserna. Enligt nämndens mening måste en sådan anordning betraktas såsom föga lämplig.

41 Kuntjl. Maj tis proposition nr f)H.

Da alltså fråga uppstode att bereda kanslidirektören eu högre löneplacering än som följde av ett inordnande utan vidare i nyssnämnda lönegrad, syntes böra beaktas, att kanslidirektören i vissa hänseenden skulle komma att intaga eu mera ansvarsfull ställning än länsstyrelsernas avdelningschefer. Enligt förslaget skulle nämligen chef för avdelning inom överstäthållarämbetet vid länder för överståthållaren att utöva sitt ämbete kunna förordnas såsom dennes vikarie.

Härtill komme, att kanslidirektörens lönefråga torde böra ses ur synpunkten av den löneställning, som kunde anses böra tillkomma chefen ;i den andra av de utav omorganisationen berörda avdelningarna inom överståthållarämbetet, polisavdelningen. Beträffande polismästaren hade de sakkunniga föreslagit en placering i lönegrad A 2, vartill skulle komma fri bostad samt värme och lyse. Med hänsyn till önskvärdheten av att denne tjänstemans löneförmåner så tillmättes, att han i sin maktpåliggande tjänsteutövning kunde stå ekonomiskt fullt oberoende och fri från bisyssleväsende, funne nämnden det befogat, att polismästarens löneförmåner icke bestämdes lägre iin vad sålunda föreslagits, i all synnerhet som vid en sådan lönegradsplacering någon förhöjning icke skulle inträda i de till polismästaren i Stockholm för närvarande utgående löneförmånerna. Och då tillräcklig anledning icke syntes nämnden föreligga för skillnad i lönegradshänseende mellan cheferna å här ifrågavarande båda huvudavdelningar inom ämbetsverket, syntes jämväl kanslidirektören böra placeras i nyssnämnda lönegrad.

Förslaget har biträtts av Stoc/cliolnts stad.

Överståthållarämbetet har däremot ansett sig icke kunna biträda förslaget i nu angiven del samt till stöd härför anfört följande:

Den ställning, underståthållaren innehar, beror därav, att han är vikarie för överståthållaren, och detta skall enligt förslaget upphöra. De båda ämbetsmän, som utom un der ståthållar en eller dennes efterträdare kanslidirektören kunna ifrågakomma såsom vikarie, äro polismästaren och uppbördsdirektören eller, såsom han rättare bör benämnas, skattedirektören. Det vore till en bestämd olägenhet för polismästarbefattningens utövande, om polismästaren skulle utom under egen nödvändig semestertid jämväl under överståthållarens semester övergiva sin befattning. De fordringar, som uppställas å den person, som skall bekläda skattedirektörsbefattningen, äro så speciella, att man i regel icke kan förutsätta hans lämplighet såsom vikarie för överståthållaren. Det är därför ämbetets mening, att Kungl. Maj:t städse komme att till vikarie för överståthållaren förordna kanslidirektören. Det måste alltså å denna befattningshavare ställas sådana fordringar å rutin och vana vid ämbetsgöromål, att han skall kunna fungera såsom överståthållarens ställföreträdare. Anledning finnes då icke att förändra befattningens namn.

De sakkunnigas åsikt i fråga om regeringsformens betydelse för underståthållarbefattningens indragning kan ämbetet icke dela. Regeringsformen har tydligen utgått ifrån att den högsta polisledningen i huvudstaden skall kunna omedelbart utan dom och rannsakning avskedas, och har därför föreskrivit, att överståthållaren, underståthållaren och polismästaren skola vara förtroendeämbetsmän. Underståthållarens övriga tjänsteåligganden liava omöjligen kunnat föranleda dennes ställning såsom förtroendeämbetsman, utan detta har nödvändiggjorts därav att han är ställföreträdare för huvudstadens högste polischef. Kungl. Maj:t har sedermera utsträckt sin befogenhet med avseende å möjligheten att snabbt avskeda den högsta polisledningen därigenom att polisintendenterna aldrig erhålla fullmakt å sina befattningar utan förordnas endast tillsvidare, eu omständighet, som torde giva stöd för

42 Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

riktigheten av ämbetets nyss uttalade tolkning. Det synes därför ämbetet nödvändigt att för underståthållarbefattningens indragning kräva ändring av regeringsformen i denna punkt.

I fråga om ställföreträdarskapet för överståthållaren är vidare att märka, att detta kan påkallas och ofta påkallas även å andra tider än då överståthållaren åtnjuter semester eller eljest är tjänstledig, nämligen i brådskande fall då överståthållaren är upptagen av stadsfullmäktigeärenden, av ordförandeskap i direktioner eller för utövande av sina mångahanda representativa plikter. Med ställföreträdarskapet följa jämväl olägenheter av sådan betydelse, att de enligt ämbetets mening borde föranleda höjning av den lön, som eljest lämpligen bör anslås till den befattningshavare, som ställföreträdarskapet tillkommer. Vikarien kan nämligen aldrig räkna på att utfå semester under den för semester lämpligaste sommartiden, enär på grund av stadsfullmäktiges arbetstidsindelning överståthållaren måste till denna tid förlägga sin semester. Erfarenheten har dessutom visat, att vikarien så gott som aldrig under helgerna har möjlighet att lämna staden, enär antingen överståthållaren eller hans vikarie städse måste såsom högste polischef finnas i staden tillstädes. Såsom lämpligt belopp i fråga om ersättning för ställföreträdarskapet vill överståthållarämbetet ifrågasätta 1,800 kronor. Underståthållarens eller kanslidirektörens avlöning skulle därmed höjas från föreslagna 15,000 kronor till 16,800 kronor.

En annan lösning av ifrågavarande problem har emellertid framlagts av polismästaren, som föreslår, att denne ämbetsman bör vid ledighet för överståthållaren fungera såsom den senares ställföreträdare i fråga om polisavdelningen. Om denna utväg anses framkomlig, skulle under överståthållarens ledighet i övrigt erfordras ställföreträdare endast för kansliavdelningen och uppbörds- eller skatteavdelningen, och ställföreträdarskapet skulle under sådana förhållanden kunna uppehållas av underståthållaren eller kanslidirektören och skattedirektören gemensamt på samma sätt som sker i länsstyrelserna av landssekreterare och landskamrerare. Överståthållarämbetet anser emellertid, att detta skulle innebära en försämring genom det personliga ledarskapets upphörande, vilket särskilt i huvudstaden spelar en icke underordnad roll.

Såsom ett ytterligare skäl för underståthållarbefattningens bibehållande vill ämbetet slutligen framhålla svårigheten för överståthållaren att övertaga ordförandeskapet i prövningsnämnden samt i direktionen för Danviks hospital, Stockholms hospital och sjukhuset Eira, vilka uppdrag äro mer tidskrävande än överståthållarens övriga ordförandeskap. En tjänsteman med titeln kanslidirektör torde näppeligen kunna fungera såsom ordförande för prövningsnämnden och bemälda direktioner.

Polismästaren i Stockholm, om vars yttrande överståthållarämbetet erinrat, har beträffande ställföreträdarskapet för överståthållaren anfört följande:

Då polismästaren på sin avdelning ständigt komme att fungera såsom överståthållarens ställföreträdare, torde härav böra följa, att han där bör helt företräda överståthållaren under dennes ledighet. Med hänsyn till vikten av stadga och enhetlighet i högsta ledningen av ordningsmakten måste det anses angeläget att ansvaret för denna ledning finge ligga hos överståthållaren eller polismästaren men icke hos någon överståthållarens ställföreträdare, som eljes icke har befattning med polisväsendet. Organisationen komme eljes i denna viktiga punkt att innebära en svaghet, som under vissa förhållanden skulle kunna vara ganska betänklig. I polisförfattningarna funnes icke något hinder för ett särskilt ordnande av ställföreträdarskapet, vad polisavdelningen angår, på sätt sålunda förordats. Ärenden angående

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. -to

tillsättning av ordinarie polispersonal skulle ju enligt förslaget handläggas å kansliavdelningen.

De sakkunnigas förslag innebär, att befattningen såsom underståthållare och chef för övorståtliållarämbetets kansli indrages samt att i stället inrättas en ny tjänst såsom kanslidirektör och chef för den nya kansliavdelningen eller sålunda för väsentligt större del av verket, än som nu närmast sorterar under under ståthållaren.

Det lärer vara uppenbart, att för den föreslagna nya kansliavdelningen måste finnas eu särskild chef. Däremot torde kunna ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt att härför tillskapa eu helt ny tjänst. Eu annan möjlighet är givetvis -— såsom de sakkunniga också antytt — att fullfölja den omläggning av underståthållarens tjänst, som av statsmakterna inleddes vid 1880 års omorganisation av överståthållarämbetets kansli, och ytterligare utvidga underståthållarens nuvarande verksamhetsområde att avse hela den nya kansliavdelningen. De skäl, som de sakkunniga anfört mot en sådan anordning, synas mig icke avgörande.

Denna fråga lärer böra ses i nära sammanhang med spörsmålet om ställ företrädarskapet för överståthållaren. Beträffande detta spörsmål finner jag vägande skäl vara anförda mot en sådan ordning, att överståtliållarbefattningen skulle kunna utövas utav två av ämbetsverkets tre avdelningschefer i förening. Ej heller lärer böra ifrågakomma att vid ledighet för överståthållaren så att säga klyva överståthållarämbetet i två självständiga verk, av vilket det ena skulle hava polismästaren såsom självständig chef och det andra förvaltas av kansliavdelningens och uppbördsavdelningens chefer i förening. Den enda till synes acceptabla möjligheten lärer vara den, som av de sakkunniga även framförts, nämligen att en avdelningschef blir överståthållarens ställföreträdare. På sätt överståthållarämbetet erinrat torde emellertid härtill endast kunna ifrågakomma kansliavdelningens chef. Det synes då närmast vara ett förslag utan praktisk innebörd, då man yrkar, att ställföreträdare för överståthållaren skall förordnas bland de tre avdelningscheferna. Det förefaller mera följdriktigt att bestämma, att kansliavdelningens chef städse skall vara ställföreträdare för överståthållaren. Härigenom kommer man att nära ansluta sig till nu gällande bestämmelser, enligt vilka chefen för överståthållarämbetets kansli tillika är vikarie för överståthållaren. Såväl detta förhållande som ock hänsyn till lämpligheten av att berörda ställföreträdarskap kommer till uttryck i befattningshavarens titel synes mig utgöra ytterligare skäl för att kansliavdelningens chef behåller den gamla benämningen underståthållare.

Ehuru jag icke kan biträda överståthållarämbetets uppfattning, att eu indragning av underståthållartjänsten skulle nödvändiggöra ändring av regeringsformen, vill jag emellertid på 113-ss anförda skäl hemställa, att innehavaren av den föreslagna befattningen såsom chef för kansliavdelningen måtte erhålla titeln underståthållare i stället för kanslidirektör. Jag har jämväl för avsikt att i blivande förslag till instruktion för överståthållarämbetet

DcpArtemontn-

chefeu.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

upptaga föreskrift därom, att underståthållaren vid förfall för överståthållaren skall tjänstgöra såsom dennes ställföreträdare.

Vidkommande avlöningsförmånerna för kansliavdelningens chef har erinran mot de sakkunnigas förslag angående tjänstens placering i lönegrad framställts allenast av statskontoret. Skillnaden mellan statskontorets förut återgivna förslag och den ståndpunkt, som härutinnan intages av de sakkunniga och övriga hörda myndigheter eller institutioner, är emellertid ekonomiskt föga betydande. Under vissa förhållanden kommer statskontorets förslag till och med att innebära en för statsverket ur ekonomisk synpunkt mindre fördelaktig lösning. Vad de sakkunniga uttalat till stöd för sitt förslag angående löneplaceringen synes mig väl grundat och vinner ytterligare stöd i vad som anförts från allmänna civilförvaltningens lönenämnd. Jag vill härutöver framhålla, att, om kansliavdelningens chef erhåller benämningen underståthållare, denne befattningshavare blir innehavare av eu förtroendesyssla samt att icke någon dylik befattningshavare för närvarande är placerad i grad under avdelningen B inom det allmänna civila avlöningsreglementets löneplan.

Med den nu föreslagna anordningen uppkommer emellertid fråga, i vad män den befattningshavare, som utses till överståthållarens ställföreträdare, bör med hänsyn därtill tillerkännas särskilt arvode. Inom en del andra ämbetsverk utgår för närvarande dylikt extra arvode till chefens ställföreträdare; beloppet härav växlar från 1,000 kronor om året, varmed arvodet utgår vid medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen, till 2,000 kronor om året, vilket sistnämnda belopp utgår vid generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen. De skäl, som föranlett bestämmelserna om dessa särskilda arvoden och som äro att söka i den genom ställföreträdarskapet ökade arbetsbördan och ansvaret, torde ej mindre starkt göra sig gällande beträffande ställföreträdaren för överståthållaren. På sätt överståthållarämbetet erinrat torde nämligen sistberörda ställföreträdare komma att i väsentligt större utsträckning, än inom andra ämbetsverk är fallet, nödgas uppehålla chefens ämbete, antingen helt och hållet eller i särskilda hänseenden. Härtill kommer, att han kommer att bliva särskilt betungad genom den påpekade bundenheten under sommarmånaderna samt vid helger. Det synes mig vid sådant förhållande väl befogat, att jämväl överståthållarens ställföreträdare tillerkännes särskilt arvode för den ökade arbetsbörda och bundenhet, som av anförda förhållande lärer bliva en ofrånkomlig följd. Beträffande beloppet av dylikt arvode kan jag dock icke helt biträda överståthållarämbetets förslag utan föreslår, att arvodet bestämmes till 1,500 kronor.

Ii) Kanslibyrån.

A kanslibyrån skulle enligt de sakkunniga handläggas i stort sett följande ärenden: ärenden angående utskänkning såväl av alkoholfria drycker som av pilsnerdricka och rusdrycker, passärenden, lotteriärenden, ärenden angående förvärvande och förlust av svensk medborgarrätt, ärenden angående antagande av nytt släktnamn samt vissa byggnads- och handelsärenden. Därjämte

Kungi. MajUs proposition nr HG. 45

skulle å denna byrå handläggas alla ärenden angående vid kansliavdelningen anställd personal; ärenden angående polisavdelningens personal skulle däremot handläggas å sistnämnda avdelning, dock med undantag för frågor rörande utnämning av polispersonal o. dy]., vilka frågor enligt polisförfattningarna icke få handläggas av polismästaren. Ärendenas antal skulle med denna indelning hava utgjort i runt tal 24,000 år 1925 och 21,500 år 1920 Härav utgjorde dock passärendena, likaledes i avrundade tal, 17,500 år 1925 och 15,000 år 1926. Återstående ärenden utgjorde 6,581 år 1925 och 6,441 år 1926; ärendena äro enligt de sakkunnigas uppfattning icke av svårare beskafffenhet.

Med avseende å personalbehovet vid kanslibyrån anföra de sakkunniga i huvudsak följande:

För handläggning av andra ärenden än passärenden hava de sakkunniga icke ansett annan personal erforderlig än

1 notarie av andra klass, B 21, för ärendenas förberedande behandling

och expediering,

1 kanslist, B 15, för diarieföring, och

1 kanslibiträde, B 7, såsom biträde åt kanslisten.

Till kanslibyrån skulle fortfarande höra den nuvarande passbyrån, vilken emellertid, då densamma icke utgör en självständig byrå, föreslås skola erhålla den ändrade benämningen passexpeditionen. Vidkommande personalen å passexpeditionen hava de sakkunniga icke kunnat undgå att finna anmärkningsvärt, att så stora anslag, som hittills varit fallet, kunnat erfordras för avlöningen av denna personal. Grunderna för avlöningens beräknande — med ökad ersättning i förhållande till antalet vid passens utskrivande ifrågakommande främmande språk — synas väl högt bestämda, särskilt som någon högre grad av språkkunskap icke lärer vara erforderlig för ifyllande av passblanketterna.

Även om man tager hänsyn till den tidsförlust, som expedieringen av allmänheten medför, synes arbetet med passens utskrivande icke vara mera betungande, än att detsamma väl kan skötas av tre personer; dock bör möjlighet finnas att vid anhopningen under sommarmånaderna erhålla extra biträde i mindre omfattning.

De sakkunniga föreslå, att å passexpeditionen fortfarande placeras 1 kanslist, B 15, såsom föreståndare, och de sakkunniga förutsätta härvid, att denne kanslist, på sätt författningarna angående kanslister vid överståthållarämbetet föreskriva (se kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, punkt 10), avlagt studentexamen och följaktligen kan antagas besitta för arbetet erforderlig språkkunskap.

Såsom kanslistens biträden skulle placeras 2 skrivbiträden med avlöning enligt lönegraden B 2.

Personalen å kanslibyrån skulle alltså sammanlagt utgöras av 1 notarie av andra klass (B 21), 2 kanslister (B 15), 1 kanslibiträde (B 7) och 2 skrivbiträden (B 2).

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag.

Ej heller riksräkenskapsverket har framställt någon invändning däremot.

Yttranden.

46 Rungl. Majds proposition nr 50.

Däremot har de sakkunnigas nu ifrågavarande förslag föranlett allmänna civilförvaltningens lönenämnd till den erinran, att den för kanslisten å passexpeditionen föreslagna löneställningen med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter finge anses väl låg. Det syntes nämnden, att samma erinran i viss mån även kunde göras beträffande övriga befattningshavare i kanslistgraden å kansli- och polisavdelningarna.

Till stöd för detta uttalande har lönenämnden anfört i huvudsak följande:

De sakkunnigas förslag rörande kanslisternas hos överståthållarämbetet placering i 15:de graden torde vara grundat på det förhållandet, att de kanslister hos överståthållarämbetet, som på grund av 1926 års lönereglering redan äro överförda till det nya lönesystemet, tillhöra 15:e lönegraden ävensom att landskanslister och landskontorister inom länsstyrelserna tillhöra nämnda lönegrad. Att märka vore emellertid, att landskontorist- och landskanslistbefattningarna i stor utsträckning vore rekryteringstjänster till högre befattningar inom fögderiförvaltningarna. För innehavare av kanslistbefattning inom överståthållarämbetet, vilken icke ägde juridisk kompetens, torde, däremot befattningen i icke ringa omfattning bliva en sluttjänst utan möjlighet till vidare löneuppryckning inom verket. I detta hänseende torde kanslisterna inom överståthållarämbetet också vara avsevärt ogynnsammare ställda än exempelvis befattningshavare inom motsvarande tjänstegrader vid kommunikationsverken.

En annan omständighet, som i detta sammanhang syntes nämnden förtjäna beaktande, vore, att kanslisterna inom de avdelningar av överståthållarämbetet, som för närvarande vore statsavlönade och även efter omorganisationen komme att avlönas å statsverkets lönestat, skulle i lönehänseende bliva sämre ställda än de av staden avlönade befattningshavarna inom kanslistgraden eller inom annan motsvarande tjänstegrad.

De sålunda anförda omständigheterna talade enligt lönenämndens uppfattning för en förbättring i en eller annan form av de utav de sakkunniga för kanslisterna föreslagna löneförmånerna. I sådant hänseende syntes det lönenämnden kunna sättas i fråga, om icke de mest kvalificerade av kanslisttjänsterna borde, under benämning förste kanslister, hänföras till 16:e lönegraden.

Mot lönenämndens uttalande i denna del har emellertid reservation anmälts utav två av nämndens ledamöter, herrar N. Aug. Nilsson och I\ Nilsson, vilka ej kunnat godtaga lönenämndens uttalande beträffande kanslisttjänsterna, så mycket mindre som detta uttalande hänvisade till jämförelse med löneförhållandena i huvudstaden, en jämförelse, inför vilken statsmakterna eljest ställt sig avvisande.

Stockholms stads tjänstenämnd framhåller för sin del på anförda skäl, att en undersökning syntes påkallad, huruvida icke till äventyrs en lägre lönegrupp kunde anses motiverad beträffande kanslisttjänsterna å stadens stat eller vissa av dem. De redogörelser rörande kanslisternas arbetsåligganden, vilka återfunnes i betänkandet, syntes nämnden giva vid handen, att en viss lönereduktion vid dessa befattningar numera eventuellt vore tänkbar.

I övrigt hava stadens myndigheter icke framställt erinran beträffande förslaget i denna del.

Överståthållarämbetet uttalar den uppfattningen, att kansliavdelningens chef med hänsyn till den honom anförtrodda arbetsbördan icke torde medhinna

Kanyl. Maj:ts proposition nr 5fi. 47

att inför överståthållaren föredraga alla å kanslibyrån förekommande ärenden.

Åt annan tjänsteman å kanslibyrån borde därför enligt ämbetets mening överlämnas att för överståthållaren föredraga de ärenden, som icke vore förbehållna kanslidirektören. Enligt de sakkunnigas förslag skulle emellertid å kanslibyrån finnas endast eu notarie av 2:a klass för fullgörande av detta åliggande. Det syntes ämbetet såsom en oriktig tolkning av landshövdinginstruktionen att ålägga en tjänsteman i notaries ställning en så vidsträckt föredragningsskyldighet, som härav bleve följden. Hans arbetsbörda med uppsättning av resolutioner och skrivelser icke blott i de mål och ärenden, han själv hade att föredraga, utan även i flertalet ärenden, som ankomme på föredragning av kanslidirektören, bleve dessutom så stor, att densamma i och för sig krävde högre lön än den, som tillkomme notarie. Ämbetet föreslår därför, att denne tjänsteman tillerkännes assessors ställning och löneförmåner.

Enligt de sakkunnigas nyss återgivna förslag skulle å kanslibyrån hand- Dcpartemontsläggas i huvudsak de ärenden, som nu upptagas å polissekreterarens expe- chefen, dition. Dessa ilrenden skulle enligt förslaget beredas och föredragas inför överståthållaren av kansliavdelningens chef, för vilken jag tidigare föreslagit benämningen underståthållare och ställningen såsom ställföreträdare. Härutöver skulle kansliavdelningens chef i viss omfattning förrätta exekutiva auktioner under troligen en dag i veckan. Vidare skulle det åligga honom att i större omfattning, än nu åvilar polissekreteraren, uppsätta förslag till utlåtanden över lagförslag och dylikt. Den nuvarande polissekreteraren härtill sitt biträde endast eu amanuens med halvtidstjänstgöring; underståthållaren skulle i stället såsom biträde erhålla en notarie av 2:a klass. I och för sig torde denna förstärkning av arbetskraften i huvudsak uppväga den ökning i arbetsbördan, som förslaget innebär för underståthållaren i jämförelse med polissekreteraren.

Därest man oförändrat godtoge de sakkunnigas förslag angående fördelningen av ärendena å kansliavdelningen, anser jag därför tillräcklig anledning icke föreligga till ökning av arbetskraften å dess kanslibyrå. Emellertid synas mig vissa betänkligheter kunna anföras gent emot fördelningen av ärenden mellan exekutionsroteln och kanslibyrån. De sakkunniga hava härvid gått in för principen att sammanföra magistratsärenden till exekutionsroteln och länsstyrelseärenden till kanslibyrån. Eu dylik fördelning av ärendena å olika underavdelningar, allt efter deras beskaffenhet att annorstädes ankomma å magistrat eller länsstyrelse, har emellertid icke kunnat genomföras å polisavdelningen. Huruvida magistrats- och länsstyrelseärenden handläggas å skilda underavdelningar eller gemensamt å flera dylika har ej heller, på sätt jag senare torde få närmare utveckla, någon betydelse för kostnadsfördelningen mellan staten och Stockholms stad. Det är ytterligare att märka, att kansliavdelningens indelning på underavdelningar väsentligen är avsedd såsom eu stomme för en lämplig arbetsfördelning och såsom ett underlag för beräkningen av personalbehovet. Det är sålunda tänkt, att personalen skall kunna utan vidare förflyttas mellan de särskilda underavdelningarna. Vid

48 Kungt. Maj:ts proposition nr 56.

nu angivna förhållanden torde hinder icke möta för att i förevarande sammanhang räkna med en överflyttning av vissa ärenden från den föreslagna exekutionsroteln och till kanslibyrån. För en dylik överflyttning tala åtskilliga omständigheter. Till en början synes önskvärt, att exekutionsroteln helt begränsas till de arbetsuppgifter, som dess namn angiver, detta särskilt med hänsyn till den förut berörda möjligheten av bortflyttning av dessa ärenden vid en blivande processreform. Vidare lärer denna rotel enligt de sakkunnigas förslag bliva synnerligen arbetstyngd, och överståthållarämbetet har, på sätt jag senare torde få närmare angiva, ifrågasatt, huruvida exekutionsroteln med där föreslagen personal skulle kunna tillfredsställande fullgöra dit hänförda arbetsuppgifter. Härjämte skulle den av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av ärendena komma att medföra, att exempelvis vissa handels- och byggnadsärenden handlades å kanslibyrån men vissa andra ärenden av samma art upptoges på exekutionsroteln; detta synes mig i någon mån strida mot den av de sakkunniga eljest i regel genomförda principen att ärenden av samma slag skulle handläggas på ett och samma håll. Av sålunda anförda skäl räknar jag med att från exekutionsroteln och till kanslibyrån böra överflyttas alla ärenden, som icke avse utsökningsväsendet. Härigenom skulle antalet ärenden å kanslibyrån, förut beräknade till 21,000— 24,000, komma att ökas med i runt tal 3,000 ärenden. Frånser man passärendena, för vilka ju eu särskild expedition skulle finnas, ökas antalet övriga ärenden å kanslibyrån från i runt tal 6,500 till i runt tal 9,500.

Med en sådan ökning av arbetsbördan lärer dock uppenbarligen underståthållaren icke ensam kunna ombesörja föredragningen av ärendena, särskilt som han, såsom förut erinrats, därutöver skulle erhålla åtskilliga krävande uppgifter. Det torde då vara nödvändigt att i stället för befattningen såsom notarie av 2:a klass å kanslibyrån där inrätta en högre tjänst, vars innehavare skulle hava till uppgift att biträda vid föredragningen och därjämte vara närmast att vikariera för underståthållaren. Behovet av eu dylik högre tjänst framträder särskilt, då man tager hänsyn till att underståthållaren skall hava ställning som ställföreträdare för överståthållaren och därjämte icke sällan torde bliva nödsakad att helt ägna sig åt någon särskilt krävande arbetsuppgift, såsom avgivandet av yttranden över lagförslag o. s. v. Det lärer vara synnerligen önskvärt, att underståthållaren icke vid sådana tillfällen nödgas taga tjänstledighet, utan att han då kan på annan befattningshavare tillfälligtvis överflytta åtminstone en väsentlig del av sin övriga föredragningsskyldigliet. Skall man emellertid kunna å kanslibyrån erhålla eu befattningshavare, lämpad för dessa krävande uppgifter, torde annat icke kunna ifrågakomma än att därstädes inrätta en assessorstjänst i stället för befattningen såsom notarie av 2:a klass. Jag vill därför förorda eu sådan åtgärd. Därigenom vinnes också den fördelen, att fattigvårdsmål av så invecklad eller svår beskaffenhet, att de icke lämpligen böra föredragas, såsom enligt förslaget, av en notarie av l:a klass, skulle kunna överlämnas från fattigvårdsroteln till handläggning å kanslibyrån av den föreslagna assessorn.

Någon ökning av den för diarieföring avsedda personalen å kanslibyrån

4!)

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

torde icke behöva föranledas av den föreslagna överflyttningen av ärenden. Kedan förut har ju för diarieföringen räknats med två befattningshavare. I den mån ytterligare arbetskraft tillfälligtvis skulle för ändamålet erfordras, torde sådan kunna erhållas utan anlitande av extra personal; härtill anhåller jag att få återkomma i annat sammanhang.

Vad majoriteten inom allmänna civilförvaltningens lönenämnd anfört rörande kanslisttjänsterna inom överståtliållarämbetet och särskilt beträffande kanslisten å passexpeditionen synes mig icke böra föranleda avvikelse från de sakkunnigas förslag. I likhet med reservanterna inom lönenämnden finner jag nämligen en jämförelse med motsvarande befattningshavare å den kommunala lönestaten icke bärande.' Ett dylikt hänsynstagande skulle kunna medföra långt gående konsekvenser jämväl beträffande andra statliga befattningar. Härtill kommer att, på sätt nyss meddelats, ej heller stadens egna institutioner synas övertygade om lämpligheten av den nuvarande höga placeringen av kanslisttjänsterna å stadens lönestat. A andra sidan synes mig i hög grad önskvärt — och jag har tidigare understrukit detta — att befattningshavarna inom överståthållarämbetet i görlig mån erhålla samma avlöningsförmåner som motsvarande tjänstinnehavare vid länsstyrelserna. Landskanslisterna äro placerade i 15:e lönegraden, och enligt min uppfattning böra kanslisterna inom överståthållarämbetet erhålla samma placering; i denna lönegrad hava för övrigt tidigare placerats kanslisterna vid överståthållarämbetets kansli. Vad särskilt angår kanslisten å passexpeditionen, torde denne äga möjlighet till viss extra inkomst genom stämpelprovision, och för hans vidkommande lärer förty ännu mindre än beträffande övriga kanslisttjänster böra ifrågakomma någon uppflyttning i högre lönegrad.

Jag förordar sålunda de sakkunnigas förslag beträffande personalen å kanslibyrån med den ändring, att i stället för en befattning såsom notarie av 2:a klass inrättas en assessorstjänst.

C) Exekutionsroteln.

Å denna rotel skulle enligt de sakkunniga upptagas alla utsökningsärenden, vilkas handläggning ankommer å överexekutor. Vidare skulle där handläggas sådana byggnads- och handelsärenden, vilka eljest ankomma å magistrat.

Med avseende å personalbehovet å exekutionsroteln anföra de sakkunniga följande:

Exekutionsroteln skulle efter omorganisationen huvudsakligen vara sysselsatt med exekutionsärenden; övriga dit hänförda ärenden äro av synnerligen enkel natur. Med hänsyn tagen till antalet handlagda ärenden åren 1925 och 1926 skulle å exekutionsroteln hava belöpt 6,962 ärenden år 1925 och 7,216 ärenden år 1926. Av dessa utgjorde exekutionsärendena till antalet 3,763 år 1925 och 4,181 år 1926.

Även med erkännande av utsökningsärendenas ofta besvärliga natur synes en rätt begränsad personal kunna förslå för dessa uppgifter. Vid övervägande härav och efter jämförelse med övriga länsstyrelser hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att å exekutionsroteln placeras

1 assessor, B 27,

1 notarie av andra klass, B 21, och

1 kanslist, B 15.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 44 Imf t. (Nr 56.)

101 29 4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ö6.

Yttranden.

50 Varken statskontoret eller riksräkensJeapsverket har funnit anledning till erinran emot detta förslag.

Från allmänna civilförvaltningens lönenämnd har förslaget i denna del icke föranlett yttrande utöver vad lönenämnden uttalat rörande kanslisttjänsternainom verket. För detta uttalande är förut redogjort.

Stadens myndigheter hava icke framställt anmärkning mot förslaget i denna del.

Överståthållarämbetet finner däremot den föreslagna personaltilldelningen alltför knapp och föreslår väsentlig utökning därav. Till stöd härför har ämbetet anfört i huvudsak följande:

Jämförde man de ärenden, som från överståthållarämbetets kansli överginge å exekutionsroteln, och de ärenden, som överflyttades å andra avdelningar, funne man, att de ärenden, som nu sysselsatte notarierna, komnie å exekutionsroteln med undantag av svårare strafförvandlingar, som till ett hundratal per år för uppsättande av förslag till beslut tilldelades notarierna.

Till exekutionsroteln skulle dessutom komma att höra ett stort antal andra ärenden av skiftande natur. Dessa torde, i den mån de krävde handläggning och beslut* liksom utsökningsdiariernas ärenden tilldelas assessorn för föredragning och deltagande i beslutet. På honom torde vidare läggas skyldighet att hålla om ej alla så åtminstone det övervägande antalet exekutiva auktioner. Slutligen torde han få själv uppsätta åtminstone en del av utslagen i exekutionsmål. Det bleve alltså eu avsevärt stor och kvalificerad arbetsuppgift. Det huvudsakligaste av sekreterarens nuvarande arbete med tillägg av hållandet av auktioner tilldelades honom. Att då placera honom i lönegrad B 27, när sekreteraren hade avlöning efter lönegrad B 30, syntes knappast billigt.

Det kunde väl invändas, att till överståthållarämbetets kansli hörde avgivandet av yttranden över lagförslag, vilket ej skulle åläggas exekutionsroteln, men sekreteraren hade i allmänhet icke att uppsätta sådana yttranden, åtminstone hade han under de senaste tio åren ansetts ej kunna åläggas detta tidskrävande arbete.

Notariens arbetsbörda bleve kvalitativt densamma, som nu ålåge notarie, och bleve, därest endast en notariebefattning inrättades, kvantitativt betydligt ökad. För att notarie skulle kunna tillfredsställande sköta sina åligganden hade det alltid inom överståthållarämbetets kansli befunnits erforderligt, att han förvärvat domaremeriter. Att tumma på detta villkor skulle medföra risk för arbetets behöriga fullgörande. En nedflyttning torde ovillkorligen komma att äventyra rekryteringen. Med hänsyn till nämnda omständigheter måste ämbetet bestämt avråda från att nedflytta notariebefattningen från lönegrad B 24 till B 21.

Utan tillgång till ytterligare arbetskrafter komme assessorn och notarien icke att kunna fullgöra sina åligganden. Minst ytterligare en persons hela arbetskraft komme att erfordras. De sakkunniga förutsatte tillgång till extra personal för arbetet. Det syntes dock föga rimligt, att, då verket omorganiserades, man inrättade allenast två högre ordinarie befattningar, med öppen blick för att allt framgent dessa för medhinnande av arbetet måste åtnjuta biträde av åtminstone ytterligare en person med full tjänstgöring.

Allt tydde på arbetsbördans ökning. Ärendena i utsökningsdiarium 1 utgjorde i antal åren 1925, 1926 och 1927 respektive 3,072, 3,573 och 4.212, därav exekutiva auktioner respektive 73, 88 och 103. Motsvarande siffror för första halvåret 1928 vore 2,439 respektive 87. Auktionerna nämnda halvår vore sålunda flera än auktionerna under hela år 1925 och nästan

Kumjl. Maj.ts proposition nr ■'ib'.

Öl

lika mänga som under vartdera av åren 1U26 och 11)27. Tilläggas borde, att någon minskning i antalet auktioner ej senare inträtt. Det förhölle sig snarare tvärtom.

Det förtjänade understrykas, att de tjänstemän, som sysslade med exekutionsärendena, sedan gammalt liaft att meddela råd och anvisningar till rättssökande och deras ombud såväl vid deras personliga besök å tjänsterummet som per telefon. Det förhållandet att myndigheten vore lokalt sett så att säga inom räckhåll för hela befolkningen inom administrationsområdet gjorde, att berörda skyldighet vore synnerligen tyngande. Personliga besök och telefonsamtal i tjänsteärenden upptoge tjänstemännen eu stor del av den tid på »lagen, då överståthållarämbetets expedition hölles öppen. Berörda åliggande hade i sin mån bidragit till att i sin tjänstgöring i andra verk väl vitsordade personer visat sig vid tillfälliga förordnanden hos överståthållarämbetet ej mäkta fullgöra till deras befattning inom kansliet hörande arbete. Uppenbart vore. att genom omorganisationen någon lättnad i tjänstemännens arbetsbörda ej heller i detta hänseende kunde förväntas.

Den kanslist, som nu hade att sköta det med utsökningsdiarierna förenade arbetet och som vore synnerligen rask i sina göromål, kunde medhinna dessa allenast genom regelbundet övertidsarbete. Att då, såsom i betänkandet föresloges, å en enda person lägga förutom nämnda arbete jämväl skyldigheten att sköta handelsregistret med dess — efter avskiljandet av ärendena angående ekonomiska föreningar — omkring 2,000 ärenden, dagboken över handelsidkare ävensom övriga diarier, vore otänkbart. För arbetets jämna gång fordrades ovillkorligen två kanslister.

Vidare anför ämbetet, att, om exekutionsroteln genom för fåtalig eller undermålig personal icke kunde rätt och i tid fullgöra sin arbetsuppgift, målens avgörande och expediering fördröjdes, varigenom den fördel, som vore avsedd med lagsökningsförfarandet i jämförelse med stämning till domstol, nämligens målens snabba avgörande, ginge om intet.

Överståthållarämbetet har slutligen framställt vissa erinringar rörande förslaget om räkenskapernas överflyttning till den blivande kamrerarexpeditionen. Ämbetet framhåller att, därest icke en smidig organisatorisk lösning ernåddes, ändringen kunde för auktionsärendenas vidkommande medföra en omgång, som måste verka fördröjande i arbetet och betungande såväl för exekutionsrotelns tjänstemän som för allmänheten. I hithörande delar är överståthållarämbetets yttrande av följande innehåll:

I nu ifrågavarande slags ärenden behövde medel finnas tillgängliga för tjänstemännen för gäldande av olika slags kostnader för auktioner, såsom för värdering till värderingsmannen, för gravationsbevis till rådhusrätten, för annonser till tidningarna, för lagakraftbevis till hovrätten. Av köpeskillingsmedel skulle insättas auktionsprovision och ofta även belopp, som förklarats tvistiga eller tilldelats rättsägare, vilka icke vid likvid sammanträdet infunnit sig. Besvär uppstode i dessa och liknande fall, därest kamrerarexpeditionen, såsom nu vore fallet, hade lokaler på annat håll än där exekutionsärendena behandlades. Man kunde tänka sig ett vidräkningsförfarande mellan exekutionsroteln och kamrerarexpeditionen. Men därigenom bringades man ju till att inom exekutionsroteln föra besvärliga anteckningar. Exekutionsroteln bleve i själva verket räkenskapsförande. Då en person, som av någon orsak icke vid likvidsammanträdet lyft tillgodohavandet, senare inkomme med ansökan om utbekommande av medlen, skulle ansökan inges till och behandlas

52 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr ÖB.

av exekutionsroteln, varefter antingen denna skulle rekvirera medlen från kamrerarexpeditionen eller borgenären själv liade att med utskrift av beslutet hos nämnda expedition lyfta medlen. Eller man tänke sig det fallet, att ansökning om auktion återkallades. Sökanden finge då inlämna återkallelseskriften till exekutionsroteln, där beloppet av uppkomna kostnaderna uträknades. Skillnaden mellan dessa och det inbetalia förskottet skulle sedan av sökanden lyftas. Men om medlen då ej funnes tillgängliga inom exekutionsroteln, bleve det dröjsmål och besvär. Ifrågavarande spörsmål krävde en praktisk lösning. Eljest hotade här en avsevärd försämring av nu rådande förhållanden.

Jag har tidigare i annat sammanhang erinrat om det föreliggande förslaget till rättegångsreform, vilket för Stockholms vidkommande bland annat innebär, att exekutionsärendena skulle från överståthållarämbetet överflyttas till domstolarna. "Visserligen har jag icke funnit anledning att i avbidan på denna frågas lösning låta anstå med framförande av förslaget till omorganisation av överståthållarämbetet. Emellertid kan givetvis sättas ifråga, huruvida icke den föreslagna överflyttningen av exekutionsärendena borde föranleda till att de tjänster, som i första hand äro avsedda för å exekutionsroteln belöpande göromål, icke nu uppfördes å ordinarie stat. I det ovissa läge, vari frågan om rättegångsreformen alltjämt befinner sig, har jag emellertid icke funnit anledning att framlägga förslag om att exekutionsrotelns personal uppföres å allenast extra stat, särskilt som ju de sakkunniga icke föreslå någon ökning, jämfört med nuvarande förhållanden, av antalet med exekutionsärenden sysselsatta tjänstemän.

Vidkommande den arbetsbörda, som skulle ankomma på exekutionsroteln, erinrar jag om min tidigare uttalade uppfattning, att överflyttning bör ske från exekutionsroteln till kanslibyrån av alla ärenden, som icke röra exekutionsväsendet. Skälen härför har jag tidigare angivit vid behandling av frågan om kanslibyrån. Därest en dylik överflyttning verkställes, torde därmed jämväl hava beaktats de av överståthållarämbetet uttalade önskemålen med avseende å exekutionsroteln. Efter en sådan väsentlig minskning av dennas arbetsbörda lärer icke kunna ifrågasättas annat, än att den av de sakkunniga föreslagna personalen i regel skall vara tillräcklig för arbetets behöriga utförande därstädes. I den mån den ordinarie arbetskraften tillfälligtvis icke förslår, måste givetvis liksom hittills extra personal anlitas; något fördröjande av målens avgörande och expediering får naturligen icke ifrågakomma.

Överståthållarämbetet har uttalat, att ifrågavarande personal sedan gammalt haft att meddela råd och anvisningar till rättssökande och deras ombud samt att tjänstemännen därför under stor del av dagen bliva upptagna av annat än sitt egentliga arbete. Givetvis framstår det såsom ett obestridligt önskemål, att allmänheten städse bör av vederbörande tjänstemän kunna erhålla erforderliga upplysningar. Då inom verket nu finnes anställd särskild kommissionär och så jämväl i framtiden lärer — åtminstone tills vidare — bliva fallet, synes dock i första hand böra ankomma å denne att till allmänheten på begäran lämna nödigt biträde; övrig personal skulle då

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 53

få niora helt ägna sig åt sina egentliga arbetsuppgifter, och mindre behov av extra arbetskraft skulle behöva uppkomma.

Vad härefter angår kanslisten å exekntionsroteln må erinras, att denne kanslist, även om man räknar enligt de sakkunnigas förslag, icke synes erhålla anmärkningsvärt stor arbetsbörda jämfört med övriga kanslister inom verket. Med den av mig föreslagna överflyttningen av omkring 3,000 ärenden från exekutions roteln till kanslibyrån lärer icke kunna ifrågasättas behov av särskilt biträde åt denne kanslist.

På sålunda anförda skäl finner jag icke anledning att framlägga förslag om placering av ytterligare personal å exekutionsroteln.

De sakkunnigas förslag, att en av de nuvarande notarietjänsterna av l:a klass skulle förvandlas till assessorstjänst, är ägnat att framkalla viss tvekan, särskilt som ju endast tre år förflutit sedan de nuvarande notarietjänsterna reglerades i lönehänseende. Då emellertid det arbete, som skulle bliva ifrågavarande befattningshavare anförtrott, torde vara särskilt krävande och självständigt, har jag ansett mig böra förorda förslaget i denna del. Däremot kan givetvis icke ifrågakomma att — såsom överståthållarämbetet ifrågasatt — placera denna assessorstjänst i annan lönegrad än den länsassessorerna innehava och övriga assessorer vid ämbetet enligt förslaget skulle erhålla, eller B 27.

Mot de sakkunnigas förslag att notarietjänsten å exekutionsroteln skulle vara av 2:a klass har överståthållarämbetet anfört, att detta ovillkorligen skulle komma att äventyra rekryteringen och därjämte kanske medföra, att till befattningen icke kunde vinnas innehavare, som förvärvat domarmeriter. Jag kan icke biträda denna uppfattning. Pör närvarande äro befordringsmöjligheterna för de två notarierna i överståthållarämbetets kansli synnerligen begränsade, i det de endast kunna förvänta befordran i sinom tid till sekreterare i kansliet. Efter omorganisationen skulle dessa befattningshavare hava samma möjlighet som övriga tjänstemän i verket att vinna befordran till ledigblivande tjänster inom överståthållarämbetet i dess helhet. Detta förhållande synes mig närmast böra föranleda till att möjligheten till nyrekrytering å de för handläggning av utsökningsärenden avsedda befattningarna blir större än tidigare. De ärenden, som skulle ankomma å notarien, synas mig ej heller vara av sådan krävande beskaffenhet, att denne befattningshavare behöver uppföras i högre lönegrad än de sakkunniga föreslagit.

Beträffande konsekvenserna av att alla räkenskaper sammanföras hos kamreraren har överståthållarämbetet med fog erinrat om att detta skulle kunna orsaka viss omgång vid handläggningen av auktionsärenden. Det är givet, att detta med nödvändighet måste förebyggas. Då emellertid detta spörsmål sammanhänger med ordnandet av den ekonomiska förvaltningen inom verket i dess helhet, vill jag återkomma därtill vid behandling av förslaget beträffande kamrerarexpeditionen.

D) Fattigvårdsrotéln.

A fattigvårdsrotéln skulle enligt de sakkunniga handläggas alla fattigvårdsmål ävensom mål angående mantalsskrivning, vilken sistnämnda grupp av mål

54 Kungl. Maj:ts proposition )tr 56.

Yttranden.

hittills handlagts dels i poliskammaren och dels i polisdomstolen. Vidare skulle till fattigvårdsroteln överflyttas de för närvarande å polissekreterarens expedition handlagda målen angående understöd åt värnpliktigas familjer samt målen angående böter för försummad mönstring och dylikt, vilka för närvarande prövas av polisdomstolen.

Beträffande personalbehovet å fattigvårdsroteln anföra de sakkunniga följande:

År 1925 skulle med de föreslagna överflyttningarna antalet mål hava utgjort 12,720 och år 1926 13,298. Av detta antal mål utgjorde dock bötespåföringarna i värnpliktsärenden 8,180 år 1925 och 8,676 år 1926; antalet fattigvårds- och mantalsskrivningsmål m. m. utgjorde alltså 4,540 år 1925 och 4,622 år 1926.

Bötespåföringen i värnpliktsmål fordrar givetvis viss noggrannhet vid handläggningen, men dessa ärenden kunna säkerligen skötas av en kanslist likaväl som av det nuvarande extra biträdet (pensionerad överkonstapel) hos polisdomaren. För närvarande lärer kanslisten å biträdande polissekreterarens expedition icke på långt när erhålla full sysselsättning genom den knapphändiga diarieföringen av fattigvårdsmålen.

Beträffande fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen voro dessa redan åren 1925 och 1926 rätt så få till antalet, och åtminstone de förstnämnda torde alltjämt minskas efter de senaste ändringarna i fattigvårdslagen. Antalet avgjorda fattigvårdsmål utgjorde för övrigt allenast 1,202 år 1925 och 1,031 år 1926. För handläggningen av dessa mål — även om därtill lägges kontroll å bötespåföringen i värnpliktsärenden — synes näppeligen erfordras en i lönehänseende så högt placerad tjänsteman som nuvarande biträdande polissekreteraren.

De sakkunniga föreslå för den skull, att befattningen såsom biträdande polissekreterare indrages samt att å fattigvårdsroteln placeras

1 notarie av första klass, B 24, för handläggning av dithörande mål och

ärenden, samt

1 kanslist, B 15, för diarieföring och för handläggning av

värnpliktsärenden.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida fattigvårdsroteln bör organiseras såsom en självständig underavdelning. Det förefölle nämligen statskontoret som om åtskilliga skäl, framförallt ur organisationssynpunkt, samt hänsyn till lämpligheten av att vid olika tillfällen kunna överskicka arbetskraft för vinnande av en rationell handläggning av förekommande ärenden talade för den förändringen i de sakkunnigas förslag, att fattigvårdsroteln inordnades under kanslibyrån. Statskontoret erinrar jämväl om att den arbetsbörda i fråga om handläggningen av fattigvårdsärenden, som åvilar överståthållarämbetet, är av väsentligt mindre omfattning än motsvarande uppgifter vid åtskilliga länsstyrelser, och att de sakkunniga i sitt förslag nödgats till roteln överflytta vissa arbetsuppgifter för ernående av lämplig arbetsfördelning. Därest roteln inordnades under kanslibyrån, anser statskontoret, att en kanslistbefattning kunde indragas. I varje fall borde de arbetsuppgifter, som vore avsedda att fyllas av den å fattigvårdsroteln anställde kanslisten med åliggande att handhava rotelns diarieföring m. in., kunna i allt väsent-

liunyl. MajUs proposition nr bil.

ligt utföras av ett kanslibiträde i lönegraden B 7. Yad som ej lämpligen kunde åläggas detta biträde syntes kunna överflyttas å någon av byråns andra befattningshavare (eventuellt notarien av l:a klass å fattigvårdsroteln).

liiksräkenskapsverket har intet att erinra i denna del, ej heller allmänna civilförvaltningens lönenämnd utöver vad som framgår av dess förut återgivna yttrande angående kanslisttjänsterna inom överståthållarämbetet.

Stadens myndigheter hava icke haft något att invända mot nu ifrågavarande förslag.

Överståthållarämbetet framhåller till en början, att antalet fattigvårdsmål under senare åren ökats, beroende på att kravmål emot enskilda i allt större utsträckning börjat anställas av fattigvårds- och barnavårdsmyndigheterna. Ämbetet finner därjämte, att de s. k. statsmedelsmålen äro av svårare be skaffenhet än de sakkunniga ansett. Yidare framliålles den ökning av arbetsuppgifterna, som de sakkunniga föreslagit, därvid ämbetet särskilt erinrar om bötespåföringarna i värnpliktsmål. Enligt överståtkållarämbetets mening vore det orimligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, endast två tjänstemän skulle beräknas för fattigvårdsrotelns ärenden. Överståthållarämbetet anför härutinnan närmare följande:

Enbart fattigvårdsmålen, vilka år 1927 uppgått till 3,580 stycken, hade hittills givit fullt arbete åt eu föredragande, en kanslist och en biträdande kanslist, vilken sistnämnde skrivit ut de talrikt förekommande remisserna samt jämväl verkställt all annan utskrift. Till jämförelse kunde nämnas, att fattigvårdsmålen hos länsstyrelsen i Stockholms län under år 1927 uppgått till 3,653 stycken samt att en föredragande, ett kontorsbiträde och en extra tjänsteman varit sysselsatta med dessa mål, därvid dock utskriften av andra expeditioner än löpande remisser verkställts av en fjärde tjänsteman.

Arbetet med värnpliktsmålen vore av den beskaffenhet, att enbart dessa mål krävde en kanslist. Ihågkommas måste nämligen, att minst en fjärdedel av de bötespåföringar, vilka verkställts av vederbörande inskrivningsnämnd, plägade vara obehöriga. De oriktiga bötespåföringarna skulle emellertid mången gång kunna avföras, därest vederbörande tjänsteman finge arbeta under sådana förhållanden, att han kunde ägna särskild uppmärksamhet åt dessa mål, där den tilltalade icke alltid ägde förmåga att framhålla den eller de omständigheter, vilka vore av beskaffenhet att böra föranleda frikallelse från bötesansvar. Dittills hade för diarieföring i överståthållarämbetet samt den övriga förberedande handläggningen av dessa mål varit förordnad en tjänsteman av överkonstapels grad, vilken hade full daglig sysselsättning därmed. Någon minskning i den med dessa mål förenade arbetsbördan hade icke inträtt.

För diarieföringen, föredragningen och expeditionen av de ärenden, vilka enligt förslaget skulle komma å fattigvårdsroteln, erfordrades en föredragande, två kanslister och ett kanslibiträde, det sistnämnda med uppdrag att utskriva de talrika, med stöd av anteckningar i diarierna ofta föranledda remisserna ävensom att biträda med diarieföringen.

Överståthållarämbetet framställer vidare erinran mot förslaget att som föredragande å fattigvårdsroteln placera en notarie av l:a klass. En dylik föredragningsskyldighet skulle enligt överståthållarämbetets mening icke med stöd av gällande instruktion för överståthållarämbetet och landshövdinginstruktionen kunna åläggas notarie. Med hänsyn till för handen varande

Departements-

chefen.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

förhållanden syntes det ämbetet, att rättvisa och billighet talade för att denne föredragande erhölle assessors tjänsteställning.

Såsom av de återgivna yttrandena framgår, råda olika uppfattningar angående fattigvårdsrotelns blivande arbetsbörda och det därav föranledda personalbehovet. De sakkunniga, som uppenbarligen anse, att fattigvårdsmålen och mantalsskrivningsmålen icke utgöra tillräckliga arbetsuppgifter för den föreslagna personalen, hava därutöver velat till roteln överflytta vissa värnpliktsärenden, av vilka särskilt bötespåföringarna i värnpliktsmål äro till antalet betydande. Statskontoret anser för sin del, att ej heller med denna ökning i arbetet full sysselsättning skulle beredas åt personalen eller ens påfordras så högt kvalificerad sådan, som av de sakkunniga föreslagits. Häremot står överståthållarämbetets krav på två nya befattningshavare -— 1 kanslist och 1 kanslibiträde — för ärendenas behöriga handläggning.

Beträffande frågan om svårighetsgraden av de ärenden, som skulle hänföras till fattigvårdsroteln, vill jag ansluta mig till de sakkunnigas, av statskontoret ytterligare understrukna uppfattning; dessa ärenden torde endast mera sällan kunna betecknas såsom särskilt svåra. Jag vill för övrigt erinra om vad jag i annat sammanhang anfört därom att med mitt förslag om inrättande av en assessorstjänst å kanslibyrån de svåraste fattigvårdsmålen kunna överlämnas till handläggning därstädes. Om man bortser från bötespåföringarna, torde — särskilt med hänsyn till det sist anförda — den föreslagna personalen kunna anses fullt tillräcklig för att handlägga övriga ärenden å roteln. Däremot synes mig, på sätt överståthållarämbetet erinrat, kunna ifrågasättas, om icke arbetsbördan bleve för stor, därest man utan personalökning till fattigvårdsroteln överflyttade jämväl ärendena angående bötespåföring. För närvarande handläggas dessa ärenden av en pensionerad överkonstapel med extra arvode härför av 2,400 kronor om året. Med hänsyn till vad rörande dessa ärenden anförts vill jag föreslå, att en motsvarande åtgärd vidtages jämväl inom det nyorganiserade verket och att sålunda ett extra biträde med årligt arvode anställes för dessa ärendens förberedande handläggning. Berörda arvode synes böra beräknas enligt samma grunder, som eljest tillämpats beträffande pensionerade överkonstaplar med extra tjänstgöring, eller till 1,860 kronor årligen.

Då härigenom kanslisten å fattigvårdsroteln skulle befrias från befattning med bötespåföringarna, lärer emellertid denne befattningshavare, på sätt de sakkunniga förklarat redan nu vara fallet, icke komma att erhålla full sysselsättning. Det bör därför åläggas denne kanslist att biträda med diarieföringen jämväl å kanslibyrån. Härigenom skulle tillgodoses det av mig tidigare uttalade önskemålet om något ökad personal för diarieföringen å sistnämnda byrå.

Överståthållarämbetet har anfört, att föredragningsskyldighet inför överståthållaren icke skulle kunna åläggas en notarie av l:a klass, enär detta saknade stöd i gällande instruktion för överståthållarämbetet ävensom i landshövdinginstruktionen. Jag vill häremot erinra, dels att en extra tjänste-

57 Kungl. Maj:ts proposition nr .56’.

man under åren 1917—1921 varit föredragande i just dessa ärenden införöverståthållaren, dels ock att vid ett flertal länsstyrelser länsnotarie av l:a klass ålagts föredragningen av nu ifrågavarande ärenden. I det förslag till ny instruktion för överståthållarämbetet, vartill jag senare kommer att inför Kungl. Maj:t framlägga förslag, är givetvis avsett att intagas bestämmelser liärom.

Med hänsyn till de allvarliga farhågor, som överståthållarämbetet uttalat beträffande arbetskraftens tillräcklighet å fattigvårdsroteln — farhågor, vilka förut föranlett mig att föreslå viss ökning av arbetskraften därstädes — anser jag mig icke kunna biträda statskontorets förslag att ersätta kanslisttjänsten med en befattning såsom kanslibiträde. Innehavaren av den föreslagna kanslisttjänsten skulle ju därjämte enligt nu framlagt förslag biträda å kanslibyrån.

Jag anser sålunda, att för nu ifrågavarande arbetsuppgifter böra beräknas en notarie av l:a klass, en kanslist och ett extra biträde med årligt arvode. Huruvida fattigvårdsroteln bör bibehållas såsom en självständig underavdelning eller icke, vilket spörsmål upptagits i statskontorets yttrande, synes mig vara en fråga, som närmast bör avgöras i samband med utfärdandet av ny instruktion för ämbetet. A personalbehovet inverkar denna fråga icke, och torde den därför icke behöva i detta sammanhang närmare beröras.

E) Gemensam personal.

De sakkunniga hava i sitt betänkande förutsatt, att utöver de befattningshavare, som skulle indelas å de särskilda underavdelningarna inom kansliavdelningen, även skulle finnas viss för kansliavdelningen gemensam personal. Härutinnan hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:

Med avseende å den för renskrivnings arbete erforderliga personalen erinras, att å motsvarande avdelningar av överståthållarämbetet för närvarande äro anställda 1 kanslibiträde, B 7, och 2 kontor sbiträden, B 4, avlönade av statsmedel, samt 1 kontorsskrivare och 4 skrivbiträden, avlönade av Stockholms stad. Av dessa synes 1 kanslibiträde, på sätt förut upptagits, fortfarande erforderligt å kanslibyrån. Å passexpeditionen hava därjämte förslagsvis placerats 2 skrivbiträden.

Övrig med renskrivning sarbete sysselsatt personal — nu 1 kontorsskrivare, 2 kontor sbiträden och 2 skrivbiträden — har synts de sakkunniga böra göras gemensam för hela kansliavdelningen, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att mera jämnt kunna utnyttja personalens arbetskraft. Med hänsyn tagen till den efter omorganisationen beräknade arbetsbördan hava de sakkunniga därjämte ansett sig böra föreslå, att befattningen såsom kontorsskrivare indrages samt att de två kontorsbiträdestjänsterna förvandlas till skrivbiträdesbefattningar. För nu ifrågavarande arbetsuppgifter skulle alltså inrättas 4 tjänster såsom skrivbiträde (B 2).

För vaktmästarg öromål hava hittills funnits anställda 1 förste expeditionsvakt, 1 expeditionsvakt, 1 vaktmästare och 1 extra vaktmästare, alltså tillhopa 4 personer. De sakkunniga hava icke kunnat undgå att finna denna personal väl talrik redan under nuvarande förhållanden. Efter föreslagen omorganisation och sammanslagning av underavdelningarna lärer behovet av vaktmästarpersonal ytterligare minskas. I anledning härav hava de sakkunniga närmast ansett två personer tillräckliga för dessa göromåls uppe-

Yttranden.

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

hållande. Med hänsyn till lokalernas beskaffenhet och då i anledning av överståthållarens omfattande mottagning en vaktmästare måste vara fast placerad invid överståthållarens ämbetsrum, hava emellertid de sakkunniga ansett sig kunna föreslå inrättandet av tillhopa tre tjänster för nu ifrågavarande göromål. Befattningarnas innehavare skulle samtliga, i överensstämmelse med inom statsförvaltningen bruklig terminologi, benämnas expeditionsvakter.

I detta sammanhang torde jämväl böra till behandling upptagas frågan, huruvida expeditionsvakttjänsterna böra uppföras d ordinarie stat eller eventuellt uppehållas emot arvode. De sakkunniga hava härvidlag erinrat, hurusom å det militära förvaltningsområdet pensionerad personal i icke ringa utsträckning nyttjas för fortsatt tjänstgöring emot arvode. Skälet härtill har ju närmast varit den låga pensionsåldern för militära befattningshavare av lägre grad, men därjämte hava givetvis vissa besparingshänsyn även inverkat. Motsvarande synpunkter göra sig med liknande styrka gällande beträffande huvudstadens polispersonal, av vilken ju konstaplar och överkonstaplar avgå med pension vid uppnådda 55 års ålder. Yad särskilt angår expeditionsvaktsgöromålens bestridande, hava de sakkunniga icke kunnat undgå att finna, att denna pensionerade polispersonal skulle därtill vara i synnerlig grad skickad och lämplig. Ett dylikt system har för övrigt redan i viss utsträckning vunnit tillämpning inom överståthållarämbetet. Befattningen såsom extra vaktmästare vid polissekreterarens expedition uppehälles sålunda av en pensionerad konstapel, likaså befattningen såsom extra vaktmästare vid polismästarens expedition; den extra vaktmästarbefattningen i poliskammaren uppehälles av en pensionerad överkonstapel, likaså portvaktstjänsten vid polishuset å Kungsholmen. Dessa pensionerade polismän uppbära arvode med så stort belopp, att detsamma, sammanlagt med pensionens summa, ungefärligen motsvarar vad de före avgången ur polistjänsten uppburit. — Detta system har enligt inhämtade upplysningar visat sig fungera synnerligen väl, ej minst med hänsyn Itill den nyttjade personalens förut förvärvade ingående kännedom om överståthållarämbetet och dess organisation.

Med hänsyn till sålunda anförda omständigheter hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att samtliga befattningar såsom expeditionsvakter vid kansliavdelningen göras till arvodestjänster, avsedda att bestridas av med pension avgången polispersonal. Av dessa befattningar synes en, närmast motsvarande förste expeditionsvakt, böra bestridas av eu pensionerad överkonstapel mot arvode, som enligt förut angiven beräkningsgrund skulle uppgå till 1,860 kronor. De övriga två befattningarna skulle bestridas av pensionerade konstaplar mot arvode enligt samma grund med 1,600 kronor vardera.

Statskontoret och riksräkenskapsverket hava icke framställt någon erinran mot förslaget i denna del.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har erinrat, att det övervägande flertalet av de närmast för kvinnor avsedda befattningarna inom överståthållarämbetet hänförts till lönegraden B 2. Det ville förefalla lönenämnden, som om vid ett bifall till de sakkunnigas förslag i denna del den kvinnliga kanslipersonalen hos överståthållarämbetet skulle i lönehänseende komma att intaga en mindre gynnsam ställning i jämförelse med motsvarande personalgrupper vid andra statens verk. Lönenämnden erinrade, hurusom vid läns-

Kutujl. Maj ts proposition nr till. 51*

styrelserna, där arbetsuppgifterna för (ten kvinnliga kanslipersonalen i stort sett torde vara av enahanda art som inom överståtliållarämbetet, ordinarie befattningshavare i skrivbiträdes lönegrad endast i ett enda undantagsfall funnes anställd. Enligt nämndens mening borde det tagas under förnyat övervägande, huruvida det icke läte sig göra att uppdela de arbetsuppgifter, som skulle tillkomma innehavarna av de föreslagna skrivbiträdesbefattningarna inom de nya kansli- och polisavdelningarna, på olika slag av befattningar, detta i ändamål att bereda befattningshavare med mera kvalificerade göromål en något gynnsammare placering å löneskalan, än som av de sakkunniga nu avsetts.

Från Stockholms starls sida har ingen erinran gjorts mot föreliggande del av förslaget.

Överståtliållarämbetet förklarar, att någon minskning av det antal skrivbiträden, som för närvarande vore sysselsatta å överståtliållarämbetets kansli samt polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner, icke kunde genomföras, om arbetet åtminstone till huvudsaklig del skulle utföras inom ämbetet. För närvarande funnes inom kansliet anställda två ordinarie koutorsbiträden och en extra kvinnlig befattningshavare, vilka helt ägnade sin tid åt utskrifter av handlingar och kollationering, och likväl måste utskrifter till ej ringa del ske med anlitande av arbetskrafter utom verket. Den minskning i arbetet för skriverskorna, som inträdde enligt omorganisationsförslaget, vore tämligen obetydlig. För exekutionsrotelns del komme med all säkerhet att helt sysselsättas tre skriverskor, varförutom erfordrades två för kanslibyrån och en för fattigvårdsroteln.

Beträffande expeditionsvakterna syntes det ämbetet olämpligt och obilligt att låta innehavarna av de nuvarande befattningarna avgå och ersättas med pensionerade arvodesavlönade polismän. Fördelaktigare såväl för staten och Stockholms stad som för tjänstinnehavarna vore väl, framhåller överståthållarämbetet, att låta tjänstinnehavarna kvarstå i sin tjänst till uppnådd pensionsålder och då, därest så läte sig göra, ersätta dem med pensionerade polismän.

Vad angår de kvinnliga befattningshavarnas placering å löneskalan, ställer sig densamma enligt sakkunnigförslaget obestridligen mindre gynnsam vid överståtkållarämbetet än vid åtskilliga andra ämbetsverk. Därest de sakkunnigas förslag liärutinnan oförändrat genomföres, skulle i personalstaten för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar tillsammans uppföras ej mindre än 18 befattningar såsom skrivbiträden men endast 3 kanslibiträdestjänster och 1 kontorsbiträdestjänst. A motsvarande avdelningar av överståtliållarämbetet finnas för närvarande 3 befattningar såsom kanslibiträde (kontorsskrivare), 2 befattningar såsom kontorsbiträde och 4 skrivbiträdestjänster. Härutöver finnas emellertid vid överståtliållarämbetet för närvarande ett flertal befattningar såsom extra skrivbiträden, vilka tjänster sedan lång tid tillbaka visat sig påkallade av ett stadigvarande behov men som dock icke uppförts å ordinarie stat. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sistnämnda grupp skriv-

-Departements-

chefen.

(JO Kiingl. Maj:ts proposition nr 36.

biträdesbefattningar nu göras till ordinarie; därjämte skulle emellertid eu av de båda förutvarande kontorsbiträdestjänsterna bliva överflödig. Förslaget innebär följaktligen såtillvida en förbättring i ett flertal kvinnliga tjänsteinnehavares ställning, att desamma erhålla tryggare anställningsformer. Det vore emellertid härutöver önskvärt, att proportionen mellan tjänster i lägre och tjänster i högre grad kunde göras mera gynnsam för de kvinnliga befattningshavarna. I sådant syfte anser jag mig böra föreslå den avvikelsen från de sakkunnigas förslag, att den nuvarande befattningen såsom kontorsbiträde, vilken de sakkunniga ansett böra indragas, bibehålies och i stället antalet skrivbiträdesbefattningar minskas med en. Med den koncentrering av renskrivningsarbetet å kansliavdelningen, som av de sakkunniga föreslagits, synes nämligen erforderligt, att någon av den därmed sysselsatta personalen utövar ledningen av sagda arbete. Detta ökade ansvar bör emellertid kompenseras genom något högre avlöningsförmåner, vadan ifrågavarande befattningshavare lämpligen synes böra placeras såsom kontorsbiträde i lönegraden B 4.

Beträffande antalet med renskrivningsarbete sysselsatta befattningshavare å kansliavdelningen innebär de sakkunnigas förslag, att detta skulle minskas med en. Behov av ytterligare sådan arbetskraft synes mig icke föreligga i sådan omfattning, att härav bör föranledas uppförande å ordinarie stat av ytterligare något skrivbiträde. Yisserligen torde för närvarande beträffande exekution sroteln ytterligare skrivlijälp vara erforderlig, men då behovet icke kan anses stadigvarande, bör enligt mitt förmenande sådan hjälp beredas genom anlitande av extra arbetskraft.

Yad överståthållarämbetet anfört angående expeditionsvaktema beror uppenbarligen på en missuppfattning av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hava icke avsett annat än att de nuvarande expeditionsvaktema, respektive vaktmästarna, skulle kvarstå i sin tjänst till uppnådd pensionsålder; först därefter skulle desamma ersättas med pensionerad personal. Vad de sakkunniga anfört till stöd för detta förslag synes mig övertygande; systemet har ju även tidigare prövats inom polisverket och befunnits fungera val. Dock torde i så måtto en avvikelse böra ske från vad de sakkunniga föreslagit, att ifrågavarande befattningar icke reserveras enbart för pensionerad polispersonal. Yissa grupper av förutvarande befattningshavare i statens tjänst, vilka relativt tidigt avgått med pension och befinnas därtill lämpade, böra givetvis jämväl vara berättigade att ifrågakomma till dessa arvodestjänster.

Av skäl, vilka jag sålunda anfört, ansluter jag mig beträffande den gemensamma personalen å kansliavdelningen till de sakkunnigas förslag med den ändring, att jag i stället för fyra befattningar såsom skrivbiträde föreslår eu befattning såsom kontorsbiträde och tre såsom skrivbiträde.

2) Polisavdelningen.

Tidigare har atergivits vad de sakkunniga framhållit om önskvärdheten av att de olika avdelningarna inom överståthållarämbetet erhölle en fastare

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 56. fil

organisation i förhållande till varandra med därmed följande ökad möjlighet till samarbete. Denna synpunkt, vilken legat till grund för förslaget rörande kansliavdelningen, gör sig enligt de sakkunniga jämväl och med lika styrka gällande beträffande de kring polismästaren grupperade avdelningarna.

Av de olika underavdelningar, vilka tillhopa utgöra överståthållarämbetets avdelning för polisärenden, hava två föreslagits överförda till kansliavdelningen, nämligen polissekreterarens och biträdande polissekreterarens expeditioner. Återstående underavdelningar låta sig, framhålla de sakkunniga, enklast sammanföras i följande tre grupper:

polismästarens expedition, poliskammaren samt kamrerarkontoret;

ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen och polisskolan; samt

polisdomstolen.

De sakkunniga förklara sig närmast hava haft att taga befattning med den förstnämnda gruppen. Till denna grupp hänförda avdelningar ombesörja egentliga kansliuppgifter och skilja sig redan därigenom väsentligt från följande grupper. Dessa förstnämnda avdelningar handhava därjämte i större eller mindre utsträckning länsstyrelseärenden.

Den andra gruppen omfattar avdelningar med rena polisuppgifter. Visserligen handhar andre polisintendenten samt viss personal å den till ordningspolisen hörande centralavdelningen även länsstyrelseärenden, men dessa uppgifter synas de sakkunniga med större fog böra åvila andra avdelningar inom verket.

Den tredje gruppen omfattar allenast den till överståthållarämbetet hänförliga polisdomstolen. Denna domstol handlägger dit hänvisade mål å överståthållarämbetets vägnar.

Nuvarande polismästarens expedition, poliskammaren och kamrerarkontoret, vilka sålunda sammanfattats under första gruppen, anse de sakkunniga fortfarande böra utgöra delar av överståthållarämbetet och såsom sådana sammanfattas under den gemensamma benämningen polisavdelningen. Såsom polisavdelningens chef skulle polismästaren tjänstgöra. Till denna polisavdelning måste tills vidare jämväl hänföras polisdomstolen, vilken, såsom förut erinrats, beslutar å överståthållarämbetets vägnar. Vid en blivande processreform torde emellertid enligt de sakkunniga få förutsättas, att polisdomstolen i en eller annan form skiljes från överståthållarämbetet.

Ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen och polisskolan synas de sakkunniga böra sammanföras under eu gemensam benämning, förslagsvis polisverket. De länsstyrelseuppgifter, som nu handhavas av ordningspolisen, böra därvid överflyttas å överståthållarämbetets polisavdelning. Polisverket skulle därefter utgöra ett under överståthållarämbetets polisavdelning lydande särskilt verk med polismästaren såsom chef.

Beträffande arbetsfördelningen mellan nuvarande polismästarens expedition, poliskammaren och kamrerarkontoret föreslå de sakkunniga vissa ändringar, varjämte benämningen »polismästarens expedition» föreslås ändrad till polisavdelningens kanslibyrå; för denna byrå skulle polismästaren närmast

62 Ktmgl. Maj:ts proposition nr Ö6.

utöva chefskapet. Med avseende å kamrerarkontoret torde, framhålla desakkunniga, särskilt gälla, att dess ställning inom överståthållarämbetet icke kan sägas vara tillfredsställande ordnad. A ena sidan hava ett flertal ärenden av rent ekonomisk natur uppdragits åt andra avdelningar eller särskilda tjänstemän utom kamrerarkontoret. A andra sidan har kamreraren för närvarande icke ställning såsom ansvarig föredragande i de på honom ankommande ärendena, utan ansvaret därför drabbar polismästaren ensam. De sakkunniga föreslå för den skull, att hela den ekonomiska förvaltningen sammanföres till kamrerarkontoret samt att kamrerarens ställning i samband därmed ändras, så att denne befattningshavare blir likställd med nuvarande sekreteraren hos polismästaren. I samband därmed föreslås, att kamrerarens expedition erhåller den närmare liggande benämningen kamrerarexpeditionen.

A) Polismästaren.

Såsom polisavdelningens chef skulle enligt förslaget polismästaren fortfarande fungera. Polismästaren i Stockholm är — i motsats till vad förhållandet är i övriga städer — en utav Kungl. Maj:t utnämnd förtroendeämbetsman. Hans avlöning utgår emellertid av stadens medel enligt 29:e lönegruppen i stadens lönestat med en begynnelselön av 15,600 kronor och en slutlön efter sex års tjänstgöring av 17,100 kronor. Härtill kommer rörligt lönetillägg enligt för stadens befattningshavare gällande grunder, för närvarande 21 %. I sin egenskap av ordförande i polisskolans styrelse uppbär polismästaren därjämte årligt arvode med 1,000 kronor jämte rörligt lönetillägg därå enligt nyss angiven grund. Detta arvode jämte lönetillägget därå ersättes dock av statsverket från anslaget till polisväsendet i riket under riksstatens femte huvudtitel. Polismästaren åtnjuter vidare i polishuset bostad, värme och lyse men erlägger för dessa förmåner ett årligt belopp av 8,900 kronor medelst avdrag å lönen.

De båda sakkunniga, vilka i övrigt haft olika uppfattning om lämpligheten av att polisavdelningens personal uppfördes å statsverkets lönestat, äro emellertid ense därom, att befattningen såsom polismästare i varje fall bör erhålla dylik placering. Då polismästaren innehar ett i grundlag reglerat förtroendeämbete, hava nämligen de sakkunniga funnit mindre lämpligt,, att hans avlöning helt utgår av stadens medel och att han därför lyder under tjänstereglementet för Stockholms stads befattningshavare. De sakkunniga framhålla dock, att en dylik ändring av polismästarens löneställning medför en väsentlig olägenhet. Denna befattning kan givetvis icke placeras i eu lönegrad, som i större mån avviker från vad eljest är fallet beträffande jämförliga tjänster inom statsförvaltningen. De sakkunniga hava därför icke ansett sig kunna föreslå polismästaren till placering i högre lönegrad än A 2. Härigenom skulle emellertid polismästarens avlöningsförmåner komma att väsentligt understiga de för närvarande utgående. Till förebyggande härav föreslå de sakkunniga, att polismästaren berättigas åtnjuta fri bostad, värme och lyse samt därjämte förut omförmälda särskilda arvode å 1,000 kronor för befattningen med polisskolan. De sakkunniga hava liärutinnan anfört följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr Öb'. (J3

Eu niirmaro jämförelse mellan polismästarens nuvarande och föreslagna avlöningsförmåner giver vid handen följande. Polismästarens nuvarande avlöningsförmåner, arvodesbeloppet inberäknat, utgöra lägst 16,600 kronor, högst 18,100 kronor. Avlöningen enligt lönegraden A 2 utgör 15,000 kronor, och härå utgå inga löneförhöjningar. Vid förslagets genomförande skulle sålunda för polismästaren inträda en löneminskning å lägst 1,600 och högst 3,100 kronor. — Minskningen i avlöningsförmåner blir än avsevärdare, om hänsyn tages till nu utgående rörligt lönetillägg. Medräknas detta, utgöra de nuvarande avlöningsförmånerna lägst (15,600 + 3,276 + 1,000 + 210) 20,086 kronor och högst (17,100 + 3,501 + 1,000 + 210) 21,901 kronor. Den föreslagna nya lönen, dyrtidstillägget inberäknat, skulle bliva 16,728 kronor, oberoende av tjänstetidens längd. Med denna utgångspunkt blir alltså löneminskningen lägst 3,358 och högst 5,173 kronor.

Nu anmärkta förhållande är särskilt vägande med hänsyn till polismästartjänstens krävande och utsatta beskaffenhet, vilken med nödvändighet gör densamma synnerligen svårbesatt. Eu så avsevärd minskning i avlöningsförmånerna, soin nyss angivits, skulle givetvis än ytterligare försvåra och kanske omöjliggöra platsens besättande med lämplig person.

Då emellertid de sakkunniga å förut anförda skäl icke kunnat föreslå polismästarbefattningens uppförande i högre lönegrad än A 2, hava de sakkunniga ansett sig böra undersöka, huruvida icke därav föranledd löneminskning skulle kunna på annat sätt utjämnas. De sakkunniga hava härvidlag funnit den åtgärden ligga närmast till hands, att polismästaren utan ersättning finge tillgodonjuta den förmån av bostad, värme och lyse i polishuset, för vilken han för närvarande vidkännes avdrag å lön med 3,900 kronor. _ Genom en sådan åtgärd, vilken givetvis i sak betyder en årlig löneökning med sistnämnda belopp, skulle polismästarens avlöningsförmåner efter omorganisationen komma att uppgå till 18,900 kronor, eller — med för närvarande utgående dyrtids tillägg — 20,628 kronor, vilket belopp de sakkunniga anse skäligt såväl med hänsyn till tjänstens beskaffenhet och vikt som till nuvarande löneförhållanden. Härtill synes alltjämt böra läggas det särskilda arvodet å 1,000 kronor för ordförandeskapet i polisskolans styrelse, varå utgår rörligt lönetillägg enligt för stadens befattningshavare gällande grunder.

Statskontoret anser sig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag beträffande avlöningen till polismästaren.

Riksräkenskapsverket, som avstyrkt förslaget om rätt till fritt lyse för överståthållaren, har ingen erinran mot vad de sakkunniga föreslagit beträffande polismästarens avlöningsförmåner.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd finner det befogat, att polismästarens löneförmåner icke bestämmas lägre än vad de sakkunniga föreslagit, i all synnerhet som vid en sådan lönegradsplacering någon förhöjning icke skulle inträda i de till polismästaren i Stockholm för närvarande utgående löneförmånerna.

Ehuru inom Stockholms stads nämnder viss meningsskiljaktighet gjort sig gällande beträffande frågan om polismästarbefattningens uppförande å stadens eller statens lönestat, har där icke från något håll framställts erinran mot de för sistnämnda händelse föreslagna löneförmånerna. Ej heller stadsfullmäktige hava framställt någon anmärkning däremot.

Även överståthållarämbetet har lämnat förslaget i denna del utan anmärkning.

Yttranden.

64 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att polismästarens tjänst bör placeras i lönegraden A 2 med rätt för tjänstens innehavare att åtnjuta fri bostad, värme och lyse. Härutöver bör han såsom hittills äga att uppbära särskilt arvode å 1,000 kronor för befattningen såsom ordförande i polisskolans styrelse.

B) Kanslibyrån.

I huvudsak följande ärenden skulle enligt de sakkunniga handläggas å polisavdelningens kanslibyrå, nämligen: ärenden angående innehav av skjutvapen och ammunition ävensom av eldfarliga oljor och explosiva ämnen, ärenden angående motorfordon och spårvagnar, ärenden angående körkort, ärenden angående upplag å gator, avstängning därav samt ledningars sträckning över gata ävensom ärenden angående offentliga tillställningar med vad därmed äger samband. Med denna fördelningsgrund skulle antalet ärenden under ett vart av åren 1925 och 1926 hava utgjort omkring 31,000.

Med avseende å kanslibyråns personal framhålla de sakkunniga till en en början, att några mera genomgripande ändringar icke synas vara nödvändiga, utan att personalbeståndet i stort sett kan bliva detsamma som för närvarande å polismästarens expedition. De ändringar, som funnits nödvändiga, hänföra sig huvudsakligen till den med renskrivning sysselsatta personalen ävensom till den polispersonal, vilken för närvarande är sysselsatt med ärenden angående motorfordon.

Med hänsyn till antalet ärenden efter omorganisationen och vid jämförelse med nuvarande förhållanden anse de sakkunniga, att å denna byrå fortfarande erfordras en självständig föredragande. Denne, vilken liksom föredraganden å exekutionsroteln borde vara jämställd med länsassessorerna, skulle sålunda benämnas assessor och placeras i lönegraden B 27. Såsom hans biträde skulle placeras 1 notarie av 2:a klass, B 21, samt 1 kanslist, B 15, för diarieföring ävensom till kanslistens biträde 1 kanslibiträde, B 7.

I avseende å personal för renskrivning samt expeditionsvaktpersonal hava de sakkunniga, med hänsyn till de lokala förhållandena inom polishuset, ansett sig icke kunna föreslå en sammanslagning av denna personal för de olika därvarande avdelningarna. För den skull föreslås, att å kanslibyrån ytterligare placeras 2 skrivbiträden, B 2, och 1 expeditionsvakt med arvode av 1,600 kronor, vilken sistnämnda befattning förutsattes skola uppehållas av en pensionerad konstapel. Minskningen av antalet skrivbiträden å kanslibyrån jämfört med nuvarande förhållanden beror enligt de sakkunniga uteslutande därå, att vissa av de nu å polismästarens avdelning placerade skrivbiträdena jämväl tjänstgöra för poliskammarens räkning och för den skull ansetts böra nu upptagas å poliskammarens stat. Givetvis förutsätta de sakkunniga, att skrivbiträdena vid de olika avdelningarna detta oaktat skola i mån av behov tillhandagå varandra.

Beträffande handläggningen av ärenden rörande motorfordon föreslå de sakkunniga en mera omfattande ändring. Av dessa ärenden handläggas för närvarande sådana, som avse utfärdande av körkort, å polismästarens expedition, medan ärenden angående indragning av körkort behandlas i poliskam-

65 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

maren, ärenden angående automobilregister m. m. av andre polisintendenten och vissa ärenden angående automobilomnibusar av polissekreteraren. De ärenden, vilka sålunda ankomma å andre polisintendenten eller polismästarens sekreterare, förberedas å den till ordningspolisen hörande s. k. centralavdelningen, varest för ändamålet finnes en särskild trafikbyrå. Med ifrågavarande ärenden sysselsättas å trafikbyrån, meddela de sakkunniga, dels två överkonstaplar och fyra konstaplar, vilka föra de i personaldiariet och vissa yrkesdiarier upptagna ärendena samt förbereda dessa till föredragning ävensom verkställa vissa utredningar, dels och eu överkonstapel och fyra konstaplar, vilka handlägga ärenden angående registrering av motorfordon samt uppbörd av automobilskatt i vissa närmare angivna fall. Först omförmälda två överkonstaplar och fyra konstaplar äro således, framhålla de sakkunniga, i huvudsak sysselsatta med de ärenden, vilka sedan föredragas av polismästarens sekreterare och avgöras av polismästaren. Sistnämnda överkonstapel och fyra konstaplar äro däremot sysselsatta med sådana ärenden, som av överkonstapeln i mån av behov föredragas inför och avgöras av andre polisintendenten å överståthållarämbetets vägnar.

De sakkunniga anse i hög grad önskvärt, att samtliga ärenden angående motorfordon handläggas å eu och samma avdelning, och hava i sådant hänseende föreslagit deras hänförande till polisavdelningens kanslibyrå, I samband därmed föreslå de sakkunniga, att centralavdelningens trafikbyrå befrias från dessa ärenden samt att i stiillet inrättas en särskild motorfordonsexpedition vid polisavdelningens kanslibyrå. Detta innebure i sak en utbrytning ur nuvarande centralavdelningens trafikbyrå, av vilken därefter i stort sett skulle kvarstå endast kommissarien, vilken biträder andre polisintendenten vid yttrandens avgivande i trafikärenden, samt den personal, som sysselsättes med polisutredningar i mål angående försummade anmälningar till automobilregistret och dylikt. De sakkunniga framhålla emellertid, att en dylik utbrytning näppeligen skulle i sak vålla någon större svårighet, särskilt som trafikbyråns organisation syntes något löslig. En avgjord vinst av en sådan utbrytning av motorfordonsärenden vore enligt de sakkunnigas förmenande däremot, att därigenom länsstyrelseärendena å centralavdelningen skildes från denna avdelnings rent kommunala arbetsuppgifter samt att därigenom överensstämmelse vunnes mellan överståthållarämbetet och övriga länsstyrelser.

Med avseende å motorfordonsexpeditionens personal föreslå de sakkunniga betydande förändringar. De anföra härutinnan följande:

.Med ärenden angående motorfordon äro för närvarande, såsom förut erinrats,, sysselsatta tillhopa tre överkonstaplar och åtta konstaplar. De sakkunniga kunna härvidlag icke underlåta att ifrågasätta lämpligheten av att så relativt högt kvalificerad och avlönad personal sysselsättes med vad som i huvudsak utgör rena skrivarbeten. De sakkunniga hava ej heller kunnat undgå att finna, att det nuvarande personalbeståndet är väl stort, och anse det ligga nära till hands, att en användning av för skrivarbete särskilt utbildad personal skulle möjliggöra en minskning härutinnan.

Närmast skulle de sakkunniga önskat utbyta samtliga nu tjänstgörande polismän mot kanslipersonal. Emellertid erfordras för vissa automobilbe-

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 44 haft. (Nr 56.)

101 29 o

Yttranden,

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

siktningar och utredningar biträde av personal med de högre kvalifikationer, som polisutbildningen giver. I den mån mortorfordonsexpeditionen eventuellt skulle kvarstå å stadens lönestat, vilja de sakkunniga därför föreslå bibehållandet av 1 överkonstapel och 2 konstaplar; följaktligen skulle indragas två överkonstapelstjänster och 6 konstapelsbefattningar, vilka sistnämnda dock skulle ersättas med annan personal, nämligen 4 skrivbiträden och 2 extra biträden, vartill även här ansetts kunna nyttjas med pension avgångna konstaplar. Därest personalen å motorfordonsexpeditionen i stället göres statsavlönad, måste även de till bibehållande föreslagna tjänsterna såsom överkonstapel och konstaplar erhålla ändrade benämningar. I deras ställe föreslås inrättandet av en kanslisttjänst och 2 befattningar såsom kansliskrivare; härvid förutsättes dock, att till denna kanslisttjänst utses en överkonstapel och till kansliskrivare två konstaplar.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, under förutsättning att personalen göres statsavlönad, följande personalstat för motorfordonsexpeditionen:

1 kanslist ................................................................. B 15,

2 kansliskrivare ........................................................ B 11,

4 skrivbiträden ...................................................... B 2, samt

2 extra biträden med arvode av 1,600 kronor vardera, vilka sist-

nämnda befattningar lämpligen ansetts kunna besättas med pensionerade konstaplar.

Ifrågavarande personal skulle i dess helhet lyda under polisavdelningens kanslibyrå, och kanslisten skulle åligga att inför assessorn å kanslibyrån föredraga ärenden angående registrering av motorfordon samt angående automobilskatt.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna civilförvaltningens lönenämnd hava icke framställt någon erinran mot förslaget rörande polisavdelningens kanslibyrå.

Stockholms stads tjänstenämnd har icke funnit anledning till anmärkning mot vad de sakkunniga därutinnan föreslagit, och vad särskilt angår personalen å motorfordonsexpeditionen förklarar sig nämnden bestämt biträda förslaget, vare sig expeditionens personal göres statsavlönad eller icke.

Polisnämnden bär ansett sig kunna biträda tjänstenämndens uttalande.

Övriga hörda kommunala myndigheter och institutioner hava icke anfört något mot förslaget i denna del.

Inom överståthåll ar ämbetet hava beträffande ifrågavarande förslag yttranden avgivits av polismästaren, andre polisintendenten och polismästarens sekreterare.

Polismästarens sekreterare framställer vissa erinringar angående den föreslagna ärendesfördelningen; särskilt framhåller han, att de rapporter, som nu ingivas å polismästarens expedition för beslut om åtals anställande eller ej, lämpligen borde i stället upptagas i poliskammaren, där alla övriga spörsmål om åtal för brott skulle handläggas. Sekreteraren framhåller vidare, att den nya polisavdelningens kanslibyrå enligt förslaget erhåller åtskilliga nya arbetsuppgifter. Härav skulle, uttalar sekreteraren, bliva en följd, att arbetsbördan därstädes i hög grad ökades, särskilt som åtskilliga överflyttade ärenden enligt sekreterarens mening vore av mera besvärlig

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

natur. Sekreteraren framhåller, att å dessa grunder icke ringa krav måste ställas å föredraganden av ifrågavarande ärenden, samt ifrågasätter, huruvida de sakkunniga vid befattningens uppförande å lönestaten tagit behörig hänsyn härtill. Han understryker särskilt föredragandens medansvarighet i sådana av polismästaren fattade beslut, varemot han icke anmält avvikande mening. Polismästarens sekreterare anser å sålunda i korthet återgivna skäl, att eu uppflyttning i lönehänseende av ifrågavarande befattning vore väl motiverad. Han anser vidare skäl tala för att uppflytta den föreslagna notarietjänsten i högre lönegrad och anser icke uteslutet, att en ökning av den föreslagna kanslipersonalen kommer att visa sig erforderlig. Slutligen anser han tre befattningar såsom skrivbiträden böra placeras å kanslibyråns stat samt en amanuenstjänst böra där uppföras.

Polismästarens sekreterare lämnar härefter en ingående redogörelse för det arbete, som för närvarande ombestyres av centralavdelningens trafikbyrå. Sekreteraren uttalar den uppfattningen, att den å trafikbyrån sysselsatta personalen ingalunda, såsom de sakkunniga gjort gällande, vore sysselsatt med i huvudsak rena skrivarbeten. Han anser vidare knappast kunna ifrågakomma att använda kvinnlig personal å motorfordonsexpeditionen i den omfattning, som de sakkunniga tänkt sig, ehuru skrivbiträden dock möjligen kunde anlitas för utskrivande av körkort och en del andra kort. Den föreslagna personalen å motorfordonsexpeditionen anser sekreteraren alltför ringa, och det vore enligt hans uppfattning ej tänkbart, att denna personal skulle kunna på ett för allmänheten tillfredsställande sätt sköta sina åligganden.

Polismästaren framställer jämväl vissa erinringar mot ärendesfördelningen och understryker därvidlag vad hans sekreterare anfört om lämpligheten av att samtliga rapporter behandlades i poliskammaren.

Beträffande personalen å den egentliga kanslibyrån föreslår polismästaren uppflyttning av den föreslagna assessorsbefattningen till en sekreterartjänst i lönegraden B 30 samt biträder vad hans sekreterare anfört angående behovet av skrivbiträden och en amanuenstjänst å kanslibyrån.

Med avseende å förslaget angående en särskild motorfordonsexpedition åberopar polismästaren till en början den av hans sekreterare lämnade redogörelsen angående göromålen å polisens centralavdelnings trafikbyrå. Polismästaren förklarar sig dela sekreterarens mening om omöjligheten att kunna bestrida trafikbyråns göromål med mindre arbetskrafter än de nuvarande. Om man emellertid frånräknade sådant arbete, som kunde anses under alla förhållanden böra fullgöras av stadens polispersonal, torde enligt polismästarens uppfattning den personal, som upptoges i den av de sakkunniga beräknade staten för motorfordonsexpeditionen, möjligen kunna anses till antalet tillräcklig för det nuvarande behovet. Med hänsyn till arbetets art kunde polismästaren dock icke tillstyrka, att kvinnlig arbetskraft komme till användning i sådan omfattning, att fyra kvinnliga skrivbiträden skulle anställas. Vid automobilregistret vore nog möjligt att använda två sådana biträden, men för de övriga göromålen, där det vore fråga om arbete av mera krävande slag och där det även med hänsyn till den expeditionen besökande allmänheten syntes vara av en viss betydelse att manlig personal anställdes, ville polismästaren förorda ersättande av två kvinnliga skrivbiträden med två kansliskrivare. Vidare ansåge polismästaren det vara be-

Departements-

chefen.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

hövligt, att anslag för extra arbetskrafter beräknades även för motorfordonsexpeditionens behov.

Andre polisintendenten har huvudsakligen framhållit, att trafikbyrån icke borde berövas samtliga tre nu ifrågavarande överkonstaplar utan att åtminstone en överkonstapel borde kvarbliva därstädes.

Den av polismästaren föreslagna uppflyttningen i löneställning av den å kanslibyråns stat upptagna assessorstjänsten skulle innebära, att denne befattningshavare i princip jämställdes med landssekreterarna i länsstyrelserna och sattes framför motsvarande befattningar å kansliavdelningens kanslibyrå och exekutionsrotel. Aven med beaktande av att befattningens innehavare i viss grad skulle bliva föredragande jämväl inför överståthållaren och i övrigt intaga en ansvarsfull ställning kan jag icke finna en dylik placering riktig. Det är givet, att efter omorganisationen den blivande assessorn å kanslibyrån skulle erhålla större arbetsbörda än polismästarens nuvarande sekreterare. Jag ifrågasätter dock, om denna ökning är så avsevärd, som sistnämnde befattningshavare synes befara. Ett bifall till vad sekreteraren föreslagit angående överflyttning av samtliga rapporter till handläggning i poliskammaren — vilket synes mig välgrundat och vartill jag i blivande instruktion för överståthållarämbetet ärnar framlägga förslag — kommer därjämte att minska ärendenas antal med omkring 14,000 och därmed även nedbringa arbetsbördan för kanslibyråns personal. Jag finner alltså icke anledning att placera ifrågavarande tjänst annorledes än i paritet med assessorerna å kansliavdelningen, vilka jämväl skulle hava föredragningsskyldighet, samt med länsassessorer, det vill säga i lönegraden B 27. Än mindre finner jagtillräckliga skäl anförda för uppfiyttning i lönegrad av den föreslagna notarietjänsten.

Huruvida det föreslagna antalet skrivbiträden skall förslå för kanslibyråns behov kan naturligtvis vara föremål för tvekan. Emellertid märkes dels att, såsom de sakkunniga förutsatt, skrivbiträdena å polisavdelningens olika underavdelningar givetvis böra i män av behov tillhandagå varandra, dels ock att kanslibyrån i samband med övertagandet av motorfordonsexpeditionen erhåller ytterligare vissa skrivbiträden. Skulle härutöver vid särskilda tillfällen erfordras ytterligare arbetskraft, synes, intill dess ett stadigvarande behov därav blivit ådagalagt, härför böra nyttjas extra personal. Vid beräknande av anslag för sistnämnda ändamål bör givetvis hänsyn tagas såväl härtill som till eventuellt behov av eu amanuenstjänst å kanslibyrån.

1 fråga om personalen å den egentliga kanslibyrån vill jag således förorda de sakkunnigas förslag.

För vinnande av erforderlig enhetlighet i behandlingen av ärenden angående motorfordon synes mig i hög grad önskvärt, att dessa ärenden sammanföras till en och samma avdelning inom verket. I likhet med de sakkunniga anser jag därvid, att dessa ärenden samtliga böra handläggas å polisavdelningens kanslibyrå under polismästarens personliga överinseende. Dit böra således även överföras de ärenden av angivet slag, som nu upptagas å

Kungl. Maj ds proposition nr fifi. g<)

polisens centralavdolnings trafikbyrå. Med den ståndpunkt, jag i det föregående intagit till frågan om polisavdelningens uppförande å statsverkets eller stadens stat, blir det emellertid nödvändigt att ersätta den kommunal avlönade polispersonal, vilken för närvarande handlägger dessa ärenden, med statsavlönad personal. Sistnämnda personal bör lämpligen, såsom de sakkunniga föreslagit, sammanföras till en särskild motorfordonsexpedition. Till denna expedition skulle naturligen endast överflyttas de länsstyrelseärenden, som centralavdelningen för närvarande upptager; de rena polisgöromålen, såsom utredningar angående olika förseelser o. dyl., skulle kvarbliva vid det egentliga polisverket. Med denna utgångspunkt, vilken intagits även av de sakkunniga, finner jag i likhet med polismästaren, att den av de sakkunniga beräknade personalen för motorfordonsexpeditionen bör kunna anses tillräcklig för nuvarande behov. Vad polismästaren anfört angående det mindre lämpliga i att vid denna expedition använda kvinnlig arbetskraft i den utsträckning, de sakkunniga föreslagit, anser jag emellertid böra föranleda till att å expeditionens stat uppföras endast två skrivbiträden men därutöver fyra extra biträden med arvode av 1,600 kronor åt var och eu av dem; dessa biträdesbefattningar anser jag i likhet med de sakkunniga lämpligen kunna besättas med pensionerade konstaplar. Eventuellt behov av ytterligare extra arbetskraft bör givetvis tillgodoses, och på sätt polismästaren erinrat bör hänsyn härtill tagas vid beräknande av medel till icke-ordinarie befattningshavare.

Personalbeståndet å motorfordonsexpeditionen skulle alltså enligt mitt förslag bliva följande:

1 kanslist ................................................................. B 15,

2 kansliskrivare ...................................................... B 11,

2 skrivbiträden .................................................. B 2 samt

4 extra biträden med arvode av 1,600 kronor till var och en.

C. Poliskammaren.

Poliskammaren, vilken benämning ursprungligen avsåg stadens hela polisverk, har så småningom kommit att utgöra namnet å allenast en del därav. Poliskammaren skulle efter genomförandet av de sakkunnigas omorganisationsförslag upptaga alla ärenden angående verkställighet av straff, tvångsarbete, utvisning eller avvisning, alla ärenden angående handräckning för inställande av personer vid domstolar, å arbetsliem eller dylikt, all delgivning av stämningar och andra handlingar, indrivning av stämpelmedel och vittnesersättningar, frågor rörande åtal i brottmål, ärenden angående uppsikt å offentliga samlingslokaler, anmälningar om olycksfall i arbete m. m. Till poliskammaren skulle härigenom komma att överflyttas dels åtskilliga av de ärenden, som för närvarande handläggas av överståthållarämbetets kansli, och dels huvudparten av andre stadsfogdens arbetsuppgifter; beträffande nuvarande andre stadsfogdens expedition tillåter jag mig återkomma i samband med frågan om inrättandet av ett särskilt exekutionsverk. Med iakttagande av nu angiven fördelningsgrund skulle antalet ärenden hava utgjort omkring 31,000 år 1925 och omkring 33,000 år 1926.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Såsom poliskammarens chef tjänstgör för närvarande förste polisintendenten, vilken tillika är polismästarens ställföreträdare. Denne polisintendent avgör självständigt å överståthållarämbetets vägnar i poliskammaren förekommande mål och ärenden. Med avseende å poliskammaren hava de sakkunniga, med hänsyn till dess avsevärda arbetsbörda och till de viktiga ärenden, vilka redan nu där handläggas och vilkas antal efter omorganisationen skulle ytterligare ökas, funnit föreligga tydligt behov utav eu chefstjänsteman i relativt hög löneställning. De sakkunniga föreslå därför bibehållandet av en befattning såsom polisintendent med tjänstgöring i poliskammaren. Denne polisintendent skulle alltjämt självständigt å överstäthållarämbetets vägnar avgöra i poliskammaren förekommande ärenden, enär någon möjlighet icke funnes för polismästaren — vars tid är tagen strängt i anspråk för andra göromål — att taga befattning därmed. De sakkunniga föreslå, att befattningen placeras i lönegraden B 30; till motvägande av härigenom inträdd minskning i avlöningsförmånerna — vilken minskning, om man bortser från dyrtidstillägg men medräknar den för statliga befattningshavare föreskrivna avgiften till egen pensionering, utgör 1,020 kronor — ifrågasätta de sakkunniga, att polisintendenten, därest så tinnes möjligt, bör erhålla fri bostad.

I anslutning härtill hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå viss ändring beträffande beteckningen å polisintendentstjänsterna ävensom upphävande av den nu gällande bestämmelsen, att polisintendenten i poliskammaren skall vara självskriven ställföreträdare för polismästaren. De sakkunniga hava i dessa sistberörda frågor uttalat sig sålunda:

För närvarande finnas anställda eu förste polisintendent såsom chef för poliskammaren, eu andre polisintendent såsom chef för ordningspolisen, en tredje polisintendent såsom chef för kriminalpolisen och en fjärde polisintendent såsom chef för polisskolan. Av dessa äro första och andra polisintendenterna placerade i 25:e lönegruppen å Stockholms stads lönestat, och fjärde polisintendenten rrppbär motsvarande lön; tredje polisintendenten är däremot placerad i 26:e lönegruppen, detta motiverat av den honom åvilande, särskilt krävande arbetsbördan. De fyra polisintendenterna äro emellertid med avseende å tjänsteställning fullständigt sidoordnade, och någon annan skillnad dem emellan finnes därvidlag ej. än att förste polisintendenten enligt instruktionen ä.r polismästarens ställföreträdare. Då polisintendenternas inbördes tjänsteställning icke på något sätt motsvarar tjänsternas nummerbeteckning, synes denna beteckning redan nu böra till undvikande av missförstånd borttagas.

I detta sammanhang torde ett nära liggande spörsmål böra upptagas till behandling, nämligen ställföreträd ar skåpet för polismästaren. Enligt gällande instruktion för förste polisintendenten har denne, såsom nämnt, att vid förfall eller ledighet för polismästaren förestå ämbetet, när annan person icke är därtill förordnad; förste polisintendenten är med andra ord polismästarens ställföreträdare. Detta är givetvis ett minne av tjänstens historiska utveckling; det var befattningen såsom biträdande polismästare, vilken så småningom omvandlades till förste polisintendentstjänsten. Lämpligheten av en dylik bestämmelse torde emellertid under nuvarande ändrade förhållanden kunna ifrågasättas. Vid en eventuell ledighet å förste polisintendentsbefattningen synes den möjligheten vara nära till hands liggande, att densamma

71 Kungl. Maj:ts proposition nr 56'.

kunde komma att beklädas av en tjänsteman med väsentligt mindre erfarenhet och därjämte till levnadsåren yngre än övriga intendenter. Någon anledning antaga, att dessa skulle söka transport till befattningen såsom förste intendent, föreligger ej; vad särskilt tredje intendenten vidkommer är han ju i lönehänseende bättre placerad. Det synes under dessa förhållanden mindre lämpligt, att innehavaren av befattningen såsom förste polisintendent skall vara självskriven att tid efter annan såsom t. f. polismästare taga befäl över övriga intendenter.

De sakkunniga anse därför, att envar av nu ifrågavarande fyra befattningshavare bör benämnas allenast polisintendent samt att bestämmelsen därom, att den i poliskammaren tjänstgörande polisintendenten skall vara polismästarens ställföreträdare, bör upphävas. Vikarie för polismästaren bör då i stället förordnas, antingen av Kungl. Maj:t att automatiskt inträda vid varje tillfälle under eu viss längre tidsperiod, eller av överståthållarämbetet för varje särskilt fall.

Vid behandlingen av frågan om övrig personal i poliskammaren hava de sakkunniga erinrat om att därstädes såsom polisintendentens närmaste man för närvarande endast finnes en notarie. Med hänsyn till den föreslagna starka ökningen av poliskammarens arbetsbörda hava de sakkunniga funnit nödvändigt föreslå en förändring av notarietjänsten till en befattning såsom sekreterare i lönegraden B 26. De sakkunnigas motivering är beträffande denna fråga i huvudsak av följande innehåll:

Såsom biträde åt polisintendenten tjänstgör för närvarande eu notarie i 20:e lönegruppen å Stockholms stads lönestat. Denna notarietjänst är sålunda placerad något högre än övriga dylika tjänster inom polisavdelningen, och skälet härtill är naturligen att söka i den med tjänsten förenade arbetsbördan, vilken sedan tjänstens tillkomst alltmera ökats. Eu olägenhet, som i samband härmed jämväl gjort sig allt starkare gällande, är den, att notarien, vilken icke är ansvarig föredragande, ej heller kunnat få på eget ansvar handlägga mindre viktiga ärenden. I följd härav har polisintendenten nödgats personligen taga befattning med samtliga i poliskammaren förekommande ärenden, vilkas antal utgjorde 21,913 år 1925 och 22,962 år 1926. De redan nu stora olägenheterna härav ökas naturligen, i den man antalet ärenden i poliskammaren tillväxer.

Enligt föreliggande förslag till ändrad arbetsfördelning skulle antalet ärenden i poliskammaren hava utgjort 31,348 år 1925 och 33,438 år 1926. Det är givet, att de sakkunniga, då de ansett sig kunna gå in för en sådan omplacering av ärenden, härvid utgått från den förutsättningen, att eu omläggning skulle ske jämväl av arbetet inom poliskammaren. Eu sådan omläggning skulle enklast kunna ske därigenom, att den nuvarande notarietjänsten förändrades till eu befattning såsom sekreterare eller assessor, varmed skulle följa niedansvarigliet för de i poliskammaren fattade besluten men jämväl möjlighet för denne befattningshavare att ensam och på eget ansvar handlägga de ärenden, som av polisintendenten åt honom uppdroges. Enligt vad de sakkunniga av vederbörande inhämtat, anser man sig med eu dylik ändrad organisation kunna utan svårighet handlägga den föreslagna ökade arbetsbördan, enär därigenom flertalet ärenden skulle komma att behandlas av endast en tjänsteman i stället för nuvarande två. Härför talar jämväl eu jämförelse med nuvarande polismästarens kansli, där eu anordning av föreslagen art redan är genomförd.

Ehuru de sakkunniga för sin del anse föga önskvärt att i högre löneklass uppflytta nuvarande tjänster, hava de sakkunniga icke kunnat undgå att

Yttranden,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

finna de anförda skälen så tungt vägande, att de sakkunniga för sin del föreslagit, att notarietjänsten i poliskammaren omvandlas till en befattning såsom självständig föredragande och i samband därmed uppflyttas i lönehänseende. De sakkunniga hava så mycket hellre kunnat framlägga detta förslag, som detsamma närmast är föranlett av indragningen av andre stadsfogdens tjänst och den därav beroende ökningen i poliskammarens arbetsbörda. Den tämligen obetydliga kostnadsökningen genom notarietjänstens uppflyttning uppväges mer än väl genom den inbesparing, som nyssberörda tjänsteindragning medför.

Med avseende å placeringen av den föreslagna nya tjänsten såsom föredragande i poliskammaren torde det hava legat närmast till hands att uppföra densamma i samma löneklass som länsassessorerna och sålunda göra den till en assessorstjänst i lönegraden B 27. Därigenom vunnes jämväl likställighet med motsvarande tjänster å exekutionsroteln, å kamrerarexpeditionen och vid polisavdelningens kanslibyrå. De sakkunniga vilja icke bestrida, att starka skäl synas tala för en sådan åtgärd. Å andra sidan är det givetvis önskvärt att icke för hårt belasta verkets lönestat. Ej minst ur sistnämnda synpunkt hava de sakkunniga föreslagit eu något lägre placering samt för den skull hemställt, att notarietjänsten i poliskammaren om- ^Qdlas till en befattning såsom sekreterare med placering i lönegraden

Beträffande övrig personal framhålla de sakkunniga, att den ökade arbetsbördan givetvis måste medföra visst behov av ökad arbetskraft. De sakkunniga anse i detta hänseende i hög grad påkallat, att en amanuens indelas till ständig tjänstgöring i poliskammaren samt att ett kontorsbiträde där placeras. Därjämte har ansetts önskvärt, att å poliskammarens stat uppföras de skrivbiträden, som redan nu äro sysselsatta för dess räkning, men vilka hittills upptagits å polismästarens expedition; med hänsyn till lokalförhållandena har någon sammanslagning av skrivpersonalen ansetts icke kunna äga rum, liksom ej heller beträffande vaktpersonal. Under förutsättning att personalen göres statsavlönad, föreslå alltså de sakkunniga, att 1

vid poliskammaren ytterligare placeras

1 kanslist................................................................... B 15,

1 kanslibiträde.......................................................... B 7,

1 kontorsbiträde ....................................................... B 4,

3 skrivbiträden...................................................... B 2, och

1 expeditionsvakt med arvode av 1,860 kronor årligen.

Sistnämnda befattning skulle liksom hittills uppehållas av eu pensionerad överkonstapel.

Förslaget tillstyrkes av statskontoret, och någon erinran däremot har icke framställts av riksräkenskapsverket eller allmänna civilförvaltningens lönenämnd; beträffande lönenämnden erinras dock om dess tidigare återgivna allmänna önskemål rörande kanslisttjänsternas placering i lönehänseende samt i fråga om ändrad proportion mellan de för kvinnliga befattningshavare avsedda tjänsterna av högre och lägre grad.

Från stadens myndigheter har förslaget icke gjorts till föremål för erinran.

Overståthållarämbetet har åberopat de yttranden, som i ärendet avgivits av förste polisintendenten och polismästaren.

Kungl. i\faj:ts proposition nr 5h\ 73

Förste polisintendenten framhåller till en början, att ärenden rörande indrivning av stämpelmedel, vittnesersättningar och dylikt, vilka, ärenden föreslagits skola ankomma å poliskammaren, i stället rätteligen borde på grund av sin natur hänföras till kamrerarexpeditionen. Han biträder vidare jmlismästarens förslag att samtliga rapporter borde ingivas till och behandlas i poliskammaren. Mot de sakkunnigas förslag om avskaffande av nuvarande nummerbeteckning å tjänsterna såsom polisintendenter samt om upphävande av bestämmelsen om skyldighet för den i poliskammaren tjänstgörande polisintendenten att vara polismästarens ställföreträdare finner förste polisintendenten icke anledning till invändning.

Vidkommande de föreslagna avlöningsförmånerna för polisintendenten i poliskammaren ifrågasätter denne viss avlöningsförstärkning i stället för den av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad. Förste polisintendenten har härutinuan anfört följande:

Ostridigt vore att tillämpningen av alternativ I i sakkunnigförslaget skulle för blivande polisintendenter medföra betydligt försämrade avlöningsförhållanden. Ej blott lönen skulle bliva lägre utan även lönetilläggen och pensionsbeloppen skulle minskas, varjämte polisintendenterna skulle hava att vidkännas den inkomstminskning, som de årliga avgifterna för egen pensionering komme att medföra. Detta förhållande syntes mycket betänkligt. Ifrågavarande befattningshavare avlönades nu enligt lönegrupp 25 å stadens lönestat, vilket varit fallet allt ifrån år 1921. Sedan dess hade de polisintendenterna åliggande bestyren emellertid stadigt ökats, varför det icke kunde anses obilligt, att polisintendenterna såsom statsavlönade åtminstone i huvudsak bibehölles vid den avlöning, som nu vore bestämd för de olika befattningarna.

Den ifrågasatta omorganisationen skulle medföra en mycket betydlig stegring av de arbetsuppgifter, som ankomme på polisintendenten i poliskammaren. Aven om beslut komme att fattas om fri bostad för polisintendent i enlighet med de sakkunnigas förslag, funnes knappast anledning antaga, att sådan bostad skulle upplåtas åt sistbemälde polisintendent. Endast för de båda polisintendenter, som sysslade med kriminalpolisen och ordningspolisen, torde möjlighet komma att yppa sig att genom åtnjutande av fri bostad erhålla kompensation för minskad kontant avlöning. Det kunde dock svårligen anses rättvist, att polisintendenten i poliskammaren sålunda skulle tillbakasättas i avlöningsliänseende, oaktat han enligt de sakkunnigas uttalade mening hade att syssla med synnerligen viktiga ärenden och hade en avsevärd arbetsbörda.

Något principiellt hinder att placera polisintendenterna i lönegraden B 30 samt att, på sätt som skett beträffande landssekreterarna, tilldela en var av dem lämplig löneförstärkning syntes icke föreligga. Även om denna löneförstärkning icke kunde bestämmas så att den till fullo gottgjorde minskningen i avlöningen, skulle den dock vara eu avgjord och säker förbättring av polisintendenternas lönevillkor, något som den ovissa bostadsförmånen icke kunde anses vara.

De sakkunnigas förslag angående personalen i poliskammaren biträdes avförste polisintendenten, vilken särskilt påpekar dels behovet därstädes av en amanuens, något som redan av de sakkunniga framhållits, och dels att extra biträde tillfälligtvis kan komma att erfordras. Beträffande den föreslagna tjänsten såsom sekreterare i poliskammaren hemställer emellertid förste

Departements-

chefen.

74 ' Kungl. Maj:t$ proposition nr 56.

polisintendenten, att densamma måtte ändras till en befattning såsom assessor i lönegraden B 27. Härutinnan har förste polisintendenten anfört i huvudsak följande:

Även om samtliga rapporter överflyttades till poliskammaren för handläggning, torde nog denna avdelning av verket kunna ombesörja de mål och ärenden, som efter omorganisationen bleve densamma tilldelade. Men enligt polisintendentens uppfattning vore eu nödvändig förutsättning härför, att, såsom de sakkunniga föreslagit, en föredragandetjänst där inrättades. Då polisintendenten och föredraganden åtminstone beträffande ett stort antal ärenden icke skulle behöva båda ingå uti detaljgranskningen utan var och en av dem kunde taga sin anpart av bestyren, skulle arbetet kunna fortgå raskt nog och de många arbetsuppgifterna förty medhinnas.

Den nya föredragandetjänsten i poliskammaren skulle emellertid enligt förslaget i löneavseende bliva sämre ställd än flertalet övriga föredragandebefattningar inom överståthållarämbetet. De sakkunniga hade i betänkandet vid fråga härom förklarat, att starka skäl syntes tala för en placering av ifrågakomna befattning i lönegraden B 27. Tjänsten skulle alltså likställas med motsvarande befattningar å exekutionsroteln, å polisavdelningens kanslibyrå och å dess kamrerarexpedition ävensom med polisassessorstjänsterna. Det syntes med fog kunna ifrågasättas, om icke i detta fall sålunda föreliggande skäl borde väga över besparingssynpunkten och föredraganden i poliskammaren för den skull placeras i lönegraden B 27.

Polismästaren delar den meningen, att en övergång till statsavlöning för polisintendenterna icke bör för någon av dessa befattningar medföra försämring av nuvarande löneförmåner. Ett förebyggande härav skulle jämväl enligt polismästarens mening enklast ske genom kontant avlöningsförstärkning. Polismästaren förordar jämväl, att den befattningshavare i poliskammaren, för vilken de sakkunniga föreslagit benämningen sekreterare, i stället benämnes assessor, vilken beteckning, framhåller polismästaren, skulle väl överensstämma med hans arbetsuppgifter. Lika med förste polisintendenten anser polismästaren vidare, att ifrågavarande tjänsteman vid bifall härtill borde placeras i lönegraden B 27, och polismästaren erinrar i detta sammanhang, att denne befattningshavare då även beträffande avlöningen bleve likställd med de assessorer, som å kriminalavdelningen hava att biträda tredje polisintendenten.

Befattningen såsom chef för poliskammaren måste redan under nuvarande förhållanden betraktas såsom en av de ansvarsfullaste inom överståthållarämbetet. Enligt de sakkunnigas förslag skulle så i ännu högre grad bliva fallet, dä ju arbetsbördan där skulle ökas mera än vid kanske någon annan avdelning inom verket och då dit skulle sammanföras alla ärenden angående frihetsberövande och strafförvandling. Då befattningens innehavare vidare skulle äga att fortfarande besluta å överståthållarämbetets vägnar, skulle lian komma att intaga ej blott en byråchefs ställning utan en väsentligt självständigare sådan. Eftersom å tjänstinnehavaren följaktligen måste ställas särskilt stora krav, böra givetvis löneförmånerna avvägas i förhållande härtill. Jag anser förty till en början, att denne polisintendent, på sätt de sakkunniga föreslagit, bör placeras i samma lönegrad som byråchefer eller lönegraden B SO. Jag delar även de sakkunnigas uppfattning, att åt

Kttngl. Maj:ts proposition nr 56. 75

denne befattningshavare, liksom ät övriga polisintendenter, med hänsyn till tjänstens särskilt krävande och ansvarsfulla natur böra beredas vissa förmäner därutöver. Den av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad kan emellertid icke för närvarande åt honom beredas och — såsom nuvarande förste polisintendenten påpekat — lärer näppeligen kunna tänkas i framtiden ifrågakomma. Vid sådant förhållande synes ersättning böra tillerkännas honom i annan ordning. Härvidlag lärer näppeligen kunna tänkas annan anordning än att polisintendent, i likhet med landssekreterare, beredes viss avlöningsförstärkning. Jag ansluter mig därför till vad från överståthållarämbetets sida härutinnan anförts.

Vid bestämmande av avlöningsförstärkningens belopp må till eu början erinras, att förste polisintendenten nu å stadens lönestat uppbär eu begynnelselön av 11,100 kronor; hans begynnelselön i lönegraden B 30 bliver 10,500 kronor. Löneskillnaden utgör således 600 kronor. Härtill kommer ock, att de kommunalavlönade befattningshavarna icke erlägga avgifter för egen pensionering, vilket däremot åligger statsavlönade tjänstinnehavare. Efter överförande till lönegraden B 30 skulle innehavaren av ifrågavarande befattning hava att i sådant hänseende erlägga ett årligt belopp av 420 kronor. Detta innebär alltså, att verkliga skillnaden mellan nuvarande och blivande löneförmåner skulle utgöra 1,020 kronor; tages därjämte hänsyn till skillnaden i beräkning av nuvarande statliga dyrtidstillägg och kommunala rörliga lönetilllägg, ökas beloppet med 603 kronor. Vid befattningens omvandling till statstjänst skulle alltså polisintendenten i poliskammaren få vidkännas en inkomstminskning å tjänsten med för närvarande tillhopa 1,623 kronor. Med hänsyn till de stora krav, vilka, såsom nyss erinrats, måste ställas å denna befattnings innehavare, anser jag erforderligt, att nu berörda inkomstminskning till huvudsaklig del varder befattningshavaren gottgjord. Det synes fördenskull lämpligt, att polisintendenten i poliskammaren tillerkännes avlöningsförstärkning till belopp, som ungefärligen motsvarar minskningen i nuvarande löneförmåner med tillägg av avgiften för egen pensionering. Jag föreslår alltså, att denne polisintendent tillerkännes en avlöningsförstärkning av 1,500 kronor årligen. — Beträffande övriga polisintendenter kommer jag att i annat sammanhang framlägga förslag i motsvarande hänseenden.

Vad de sakkunniga anfört angående lämpligheten av att avskaffa nuvarande nummerbeteckning å polisintendentstjänsterna synes mig välgrundat, och i de uppgjorda förslagen till personalstater hava tjänstebeteckningarna ändrats i överensstämmelse härmed. Jag har jämväl för avsikt att i blivande instruktion för överståthållarämbetet föreslå ändring angående bestämmelserna om ställföreträdarskapet för polismästaren av i huvudsak den innebörd, som av de sakkunniga ifrågasatts.

De sakkunniga hava vidare föreslagit, att den nuvarande notarietjänsten i poliskammaren skulle förvandlas till en befattning såsom sekreterare. Denna nya befattning skulle placeras i lönegraden B 26, och dess innehavare skulle vara föredragande inför polisintendenten samt medansvarig i besluten, varförutom han skulle äga självständigt handlägga vissa ärenden. Sekreterarens

76 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56.

ställning skulle alltså i huvudsak bliva likartad med en länsassessors; de ärenden, varmed han skulle taga befattning, bliva jämväl i huvudsak desamma, som enligt den 31 december 1918 fastställd fördelningsplan närmast ankomma å hinsassessor å landskansli. Ifrågavarande befattningshavare är emellertid enligt förslaget placerad i lönegraden under länsassessor; de sakkunniga, vilkas motivering närmast talar för en högre placering, framhålla som skäl till förslaget allenast önskvärdheten av att icke alltför hårt belasta verkets lönestat.

I och för sig kunde det synas likgiltigt, om befattningen placerades i lönegraden B 26 eller B 27; skillnaden i avlöningsförmåner utgör ju allenast 480 kronor för år räknat. Emellertid har jag tidigare framhållit lämpligheten av att överståthållarämbetets befattningshavare placeras i motsvarande lönegrader som tjänstemännen inom landsstaten, därest så är möjligt. Jag anser en avvikelse från denna princip icke böra utan alldeles särskilda skäl äga rum. Sådana skäl torde emellertid här icke föreligga; snarare synas de anförda skälen, av överståthållarämbetet ytterligare understrukna, tala för befattningens uppförande i lönegraden B 27. Härtill kommer, att den i avgivna yttranden föreslagna överflyttningen från kanslibyrån till poliskam maren jämväl av samtliga de rapporter, som icke enligt sakkunnigförslaget skulle handläggas därstädes -- vilken överflyttning jag tidigare förklarat mig finna välgrundad och varom jag ärnar framlägga förslag i blivande instruktion för överståthållarämbetet — skulle avsevärt öka antalet i poliskammaren handlagda ärenden, detta även om vissa andra ärenden, såsom jämväl föreslagits, överflyttas från poliskammaren till avdelningens kamrerare. Med iakttagande av en sådan ändring i ärendesfördelningen skulle antalet ärenden i poliskammaren under ettvart av åren 1925 och 1926 hava utgjort i runt tal 41,000 i stället för av de sakkunniga beräknade omkring 31,000 och 33,000 respektive. Aven denna arbetsökning torde motivera någon uppflyttning i lönehänseende av den föreslagna sekreterartjänsten. Jag förordar därför tjänstens placering i lönegraden B 27. Vid bifall härtill bör befattningen givas benämningen assessor i överensstämmelse med vad förhållandet är beträffande motsvarande tjänster å exekutionsroteln och polisavdelningens kanslibyrå ävensom i fråga om den av mig föreslagna befattningen å kansliavdelningens kanslibyrå.

Ben av de sakkunniga föreslagna ökningen av kanslipersonalen vid poliskammaren finner jag fullt motiverad av den förutsatta stegringen i kammarens arbetsbörda. Vid beräknande av medel till icke-ordinarie personal bör jämväl, såsom från överståthållarämbetets sida erinrats, hänsyn tagas till eventuellt behov av tillfällig extra arbetskraft i poliskammaren.

Jag biträder alltså de sakkunnigas nu förevarande förslag med nyss angivna avvikelser beträffande polisintendentens löneförmåner samt i fråga om föredragandetjänsten i poliskammaren.

D) Ekonomiförvaltningen.

Kamreraren hos överståthållarämbetet för polisärenden är nu, framhålla de sakkunniga, den befattningshavare, som handhar huvudparten av den eko-

77 Kungl. Mnj:ts proposition nr 5(1.

nomiska förvaltningen inom överståthållarämbetet. Vissa grenar därav äro emellertid utbrutna och överlämnade till andra befattningshavare. Sålunda handläggas å överståthållarämbetets kansli ett flertal ekonomiska ärenden, nämligen sådana som angå dispositionen av åtskilliga statliga anslag, och andre polisintendenten handhar upprättandet av avlöningslistorna för polispersonalen.

De sakkunniga förklara sig hava under utredningens gång erhållit eu bestämd uppfattning, att alla bokförings- och kassaärenden inom överståthållarämbetet böra överflyttas till eu och samma avdelning, och då närmast till kamrerarens avdelning, vilken föreslås skola erhålla den ändrade benämningen kamrerarexpeditzonen. Eu dylik åtgärd skulle enligt de sakkunniga komma att påverka arbetsförhållandena vid överståthållarämbetets kansli, hos andre stadsfogden och hos andre polisintendenten i följande hänseenden.

De räkenskaper, som för närvarande föras å överståthållarämbetets kansli, skulle i sin helhet överflyttas till kamrerarexpeditionen. Även nedsättning av fullföljdsavgifter och utbetalning av vittnesersättningar och dylikt skulle ske vid kamrerarexpeditionen i stället för i kansliet, som har sin lokal vid Slottsbacken. Denna ändring måste jämväl ur allmänhetens synpunkt anses önskvärd; härigenom kunde till vittnen åberopade personer få lyfta vittnesersättningen i omedelbar närhet av domstolen i stället för att, såsom nu är fallet, nödgas begiva sig till Slottsbacken för beloppets utfående.

Vidare skulle all bötesredovisning från överståthållarämbetets kansli övergå å kamrerarexpeditionen. Polisdomstolsböterna redovisas redan nu av kamreraren, och varje anledning synes saknas att beträffande rådhusrättsböterna tillämpa ett annat förfaringssätt. Sistberörda överflyttning av bötesredovisning sammanhänger i övrigt därmed, att de sakkunniga föreslå bötesindrivningens överförande till ordonnansavdelningen från andre stadsfogden.

I samband härmed bör emellertid kamreraren erhålla förordnande såsom stadsfogde med avseende å de åt honom uppdragna bötesärendena.

Eu ändrad ordning synes de sakkunniga erforderlig jämväl beträffande polispersonalens avlöningslistor. Kamreraren har för närvarande icke att med dessa avlöningslistor taga annan befattning, än att han utbetalar däri angivna belopp. Ansvarigheten för listornas riktighet åvilar icke kamreraren utan andre polisintendenten. De sakkunniga föreslå nu, att kamreraren skall övertaga granskningen av och ansvaret för även dessa avlöningslistor.

Slutligen anse de sakkunniga, att till kamrerarens förfogande böra ställas de anslag, vilka i Stockholms stads inkomst- och utgiftsstat uppföras under rubriken »Överståthållarämbetet, 1. Överståthållaren och underståthållaren m. m.» och som för närvarande disponeras av drätselnämnden.

På sätt av denna framställning lärer framgå, skulle den s. k. kamrerarexpeditionens verksamhetsområde komma att efter omorganisationen väsentligen ökas. Här skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag koncentreras hela den ekonomiska förvaltningen inom överståthållarämbetet. Detta förslag förutsätter emellertid enligt de sakkunniga för sitt genomförande viss ändring beträffande expeditionens personal.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

De sakkunniga framhålla med styrka vikten av att kamreraren — i motsats till vad nu är fallet — göres till ansvarig föredragande i på honom ankommande mål och ärenden. De framhålla vidare, att kamrerartjänsten efter den föreslagna ändringen ej blott skulle fullt motsvara eu länsassessorstjänst utan jämväl, med avseende å ämbetets betydelse och storleken av omhänderhavda belopp, snarast ligga däröver.

Med hänsyn tagen till anförda omständigheter hava de sakkunniga föreslagit, att kamreraren göres till ansvarig föredragande hos polismästaren samt att hans tjänst placeras i lönegraden B 27. De sakkunniga hava såsom motivering för lönegradsplaceringen i fråga anfört i huvudsak följande:

Till jämförelse med nuvarande avlöningsförhållanden må erinras, att kamreraren för närvarande visserligen endast är placerad i lönegrupp 20 å Stockholms stads lönestat med begynnelselön av 7,200 kronor och slutlön av 8,640 kronor, men att han därjämte uppbär särskilda arvoden från statsverket å tillhopa 1,150 kronor. Den faktiska löneökningen vid tjänstens placering i B 27 eller stadens lönegrupp 23 blir alltså tämligen obetydlig, därest man, såsom de sakkunniga förutsätta, samtidigt borttager de särskilda arvodena från statsverket; särskilt obetydlig blir ökningen, om kamreraren placeras å statsverkets lönestat, enär då ökningen av lönebeloppet motväges av det lägre dyrtidstillägget.

För placeringen i B 27 talar jämväl den omständigheten, att därigenom full jämställdhet vinnes med assessorn vid polisavdelningens kanslibyrå.

Beträffande övrig personal å kamrerarexpeditionen föreslå de sakkunniga, att dit måtte överflyttas en kanslisttjänst från nuvarande överståthållarämbetets kansli, dock med den ändrade titeln bokhållare, samt att där måtte inrättas ytterligare en befattning såsom skrivbiträde. Därjämte föreslås viss ändrad benämning å en redan befintlig bokhållartjänst. De sakkunnigas yttrande är i hithörande delar av följande innehåll:

Vidkommande personalen i övrigt synes viss ökning därav vara ofrånkomlig. Då de räkenskaper, vilka för närvarande handhavas å överståthållarämbetets kansli av en därstädes anställd kanslist, skola överflyttas till kamrerarexpeditionen, erfordras jämväl, att en motsvarande tjänst inrättas å sistnämnda expedition. Denna befattning bör dock av lämplighetsskäl betecknas såsom en bokhållartjänst. Överflyttningen till kamrerarexpeditionen utav redovisningen av rådhusrättsböter ävensom utav upprättandet av polispersonalens avlöningslistor nödvändiggör, att ytterligare ett skrivbiträde anställes. — Dessa personalökningar motsvaras givetvis av indragningar å nuvarande överståthållarämbetets kansli och andre stadsfogdens expedition.

Den förutvarande personalen å kamrerarens avdelning skulle bibehållas, dock med de förändringar i benämningen, som en eventuell överföring till statsverket medföra. Beträffande dessa nuvarande befattningshavare hava emellertid de sakkunniga funnit anmärkningsvärt, att två bokhållare å kamrerarens avdelning äro placerade i lägre lönegrupp å stadens lönestat, än vad förhållandet är beträffande kanslisttjänsterna. Bokliållarbefattningarna kunna emellertid icke anses mindre krävande eller betydelsefulla än kanslisttjänsterna — snarare är måhända fallet det motsatta — och en jämförelse med förhållandena vid länsstyrelserna i övrigt giver ej heller något stöd för en dylik olika gradering i lönehänseende. De sakkunniga hava

7!l

Kanyl. Maj:ts proposition nr 56.

därför ansett sig böra föreslå, att dessa bokhållarbefattningar placeras i samma lönegrad som kanslisttjänsterna, d. v. s. lönegrad B 15. Den nuvarande bokhållare, som är placerad i stadens lönegrupp 17, synes böra behållas vid motsvarande löneställning enligt statsverkets löneplan. Dock synes hans titel böra angiva, att tjänsten är högre än övriga bokhållartjänster å kamrerarexpeditionen. De sakkunniga föreslå förty, att innehavaren av denna befattning måtte benämnas »förste bokhållare», vilken titel förut förekommer vid vissa kommunikation sverk. Den nuvarande befattningen såsom förste vaktmästare bör, på förut beträffande motsvarande befattningar anförda skäl och i likhet med vad tidigare varit fallet, kunna uppehållas av pensionerad polisman.

Under förutsättning, att kamrerarexpeditionen uppföres å statsverkets lönestat, föreslå de sakkunniga härefter följande personalstat för expedi-

tionen :

1 kamrerare, tillika föredragande inför polismästaren........................... B 27,

1 förste bokhållare ..................................................................................... B 18,

3 bokhållare ................................................................................................ B 15,

1 kansliskrivare .......................................................................................... Bil,

3 skrivbiträden ........................................................................................... B 2,

1 expeditionsvakt, med arvode av 1,860 kronor, vilken tjänst är avsedd att uppehållas av en pensionerad överkonstapel.

I avgivet yttrande framhåller statskontoret, att det ville synas, som om de arbetsuppgifter, vilka tillkomme kamreraren, icke skulle kunna motivera placering i högre lönegrad än B 26, till vilken lönegrad för närvarande hänförts endast sådana kamrerare inom ämbetsverken, som hava särskilt kvalificerade självständiga arbetsuppgifter. Då härtill komme, att sekreteraren i poliskammaren av de sakkunniga icke ansetts böra erhålla högre placering än i lönegraden B 26, syntes ej heller kamreraren böra hänföras till högre lönegrad. I övrigt föranledde förslaget ingen erinran från statskontorets sida.

Riksräkenskapsverket anmärker till en början, att av förslaget ej fullt tyd. ligt framginge, om kamreraren skulle vara ansvarig föredragande av till hans verksamhetsområde hörande ärenden ej blott hos polismästaren utan även hos kanslidirektören, såsom chef för kansliavdelningen, och överståthållaren. En dylik självständig föredragningsskyldighet borde enligt riksräkenskapsverkets mening åläggas kamreraren, om över huvud taget all medelsförvaltning skulle koncentreras till kamrerarexpeditionen. Riksräkenskapsverket delade visserligen i princip de sakkunnigas uppfattning om fördelarna av denna koncentration men ställde sig i viss mån tvivlande till den praktiska lämpligheten av kamrerarexpeditionens handhavande av medelsförvaltningen och räkenskapsföringen m. m. för kansliavdelningen, som skulle komma att inrymmas i de från polishuset avlägset liggande lokalerna vid Slottsbacken. Det kunde sålunda sättas i fråga, om ej såsom redogörare vid kansliavdelningen borde placeras en kansliskrivare och motsvarande minskning göras å kamrerarexpeditionens personalstat. Lämpligheten av organisationsplanen i hithörande hänseende kunde emellertid, framhåller riksräkenskapsverket, icke klart bedömas, förrän fullständigt förslag till instruktion för ämbets-

Yttrandon.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

verket och därmed föreskrifter beträffande kamrerarens ämbetsåligganden förelåge. Beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen har riksräkenskapsverket icke haft någon erinran att framställa.

I fråga om överståthållarämbetets yttrande må till en början erinras om vad ämbetet beträffande exekutionsroteln anfört rörande vikten av att räkenskapernas koncentration till kamrerarexpeditionen icke måtte verka fördröjande å arbetet vid exekutionsroteln. Det vore nämligen erforderligt, att kontanta medel städse funnes tillgängliga å nämnda rotel.

Härutöver har överståthållarämbetet hänfört sig till särskilda yttranden, som i ämnet avgivits av polismästaren, förste polisintendenten och kamreraren i överståthållarämbetet för polisärenden.

Kamreraren i överståthållarämbetet för polisärenden har icke något att erinra mot den föreslagna ökningen av arbetsuppgifterna. Han framhåller emellertid, att för desammas handläggning synes erfordras ytterligare ett skrivbiträde utöver vad de sakkunniga föreslagit. Vidare framhåller han, att efter föreslagen omorganisation en vidlyftig skriftväxling skulle ankomma å kamreraren, och han anser för ändamålet erforderligt, att å kamrerarexpeditionen placeras en särskild amanuens. Kamreraren uttalar därjämte önskvärdheten av att de nuvarande två bokhållarna i lönegruppen 13 å Stockholms stads lönestat måtte i lönehänseende jämställas med kanslister i stadens tjänst och således även uppflyttas högre än de sakkunniga föreslagit.

Efter vissa erinringar angående ärendesfördelningen framhåller kamreraren slutligen, att, därest kamrerartjänsten placerades i lönegraden B 27, han skulle erhålla eu årlig löneökning av allenast 143 kronor 60 öre, detta beroende därå, att han för närvarande utöver sin avlöning enligt lönegruppen 20 å stadens stat jämväl uppbure särskilda arvoden från statsverket å tillhopa 1,150 kronor; dessa arvoden skulle enligt de sakkunnigas förslag bortfalla. Kamreraren hemställer under hänvisning härtill, att han under sin återstående tjänstetid måtte få fortfai’ande uppbära berörda arvoden utöver lönen. Alternativt hemställer han att bliva uppförd å övergångsstat på Stockholms stads lönestat i lönegruppen 23.

Förste polisintendenten uttalar sig jämväl för inrättandet av en amanuenstjänst vid kamrerarexpeditionen samt framställer i övrigt vissa erinringar angående ärendesfördelningen, varom tidigare talats.

Polismästaren ansluter sig till vad kamreraren och förste polisintendenten anfört och förordar särskilt kamrerarens framställning om vissa förmåner för honom personligen.

Av de kommunala institutionerna har endast Stockholms stads tjänstenämnd framställt erinran mot föreliggande förslag. Nämnden anser de sakkunnigas förslag innebära en för hög placering i lönehänseende såväl av kamreraren som av de två bokhållarna i nuvarande lönegruppen 13 och kan ej heller biträda förslaget om ändrad benämning å den för närvarande i lönegruppen IT placerade bokhållaren; sistnämnda anmärkning avser dock allenast det fall att befattningen skulle kvarstå å stadens lönestat och torde förty ej behöva här närmare upptagas.

Knngl. Maj:In proposition nr 56. 81

Beträffande kamrerartjiinsten är nämndens yttrande av i huvudsak följande innehåll:

Aven om det icke kan förnekas, att genom de nya arbetsuppgifter, vilka enligt förslaget skulle komma att tillföras kamrerarexpeditionen — i samband varmed kamreraren därjämte skulle erhålla stadsfogdes befogenhet — skärpta krav på befattningens innehavare komma att göra sig gällande, har tjänste nämnden icke kunnat undgå att finna den i detta fall föreslagna avlöningen hög. Detta gäller såväl vid en jämförelse med liknande befattningar på stadens lönestat som vid eu motsvarande jämförelse med den statliga förvaltningen. De högst avlönade kamrerarbefattningarna å stadens lönestat tillhöra sålunda för närvarande lönegruppen 22, och till närmast lägre lönegrupp äro hänförda, förutom vissa med stor självständighet förenade kamrerarbefattningar, de jämväl såsom stadsfogdar tjänstgörande uppbördskommissarierna. Befattningen såsom andre stadsfogde, vilken enligt tjänstenämndens tidigare tillkännagivna uppfattning bör anses uti avlöningshänseende för högt placerad, tillhör den 22:a lönegruppen. Så vitt tjänstenämnden har sig bekant, äro de högst avlönade kamrerarbefattningarna inom den centrala statsförvaltningen (exempelvis statskontoret och utrikesdepartementet) hänförda till lönegraden B 2G (8,580—10,020 kronor). Att vid sådant förhållande åt den här ifrågavarande kamrerarbefattningen vid polisavdelningen giva den placering uti lönehänseende, som av de sakkunniga föreslagits, kan tjänstenämnden icke finna påkallat.

Härjämte har tjänstenämnden, såsom tidigare erinrats, särskilt beträffande kamrerarexpeditionen uttalat sig för att vederbörande befattningshavare vid fullgörandet av sådana arbetsuppgifter, med vilka vore förenat ett direkt kommunalt intresse, skulle vara skyldiga att ställa sig stadens föreskrifter eller av dess vederbörande myndigheter givna direktiv till efterrättelse.

Den föreslagna koncentrationen av överståthållarämbetets ekonomiska för- Departements valtning till en expedition synes mig riktig och lämplig. Biksräkenskaps- cliefenverket har visserligen ställt sig i viss män tvivlande till den praktiska lämpligheten av att denna expedition skulle handhava medelsförvaltning och räkenskapsföring även för kansliavdelningen; såsom grund för denna tvekan åberopar verket, att kansliavdelningen och den föreslagna kamrerarexpeditionen skulle i lokalt hänseende vara förlagda relativt långt ifrån varandra.

Jag vill häremot erinra, att redan nu kamreraren omhänderhar alla ekonomiska frågor rörande två av de vid Slottsbacken inrymda expeditionerna, nämligen polissekreterarens expedition och biträdande polissekreterarens expedition. Denna sedan gammalt rådande ordning har visat sig fungera tillfredsställande och utan några slitningar. De sakkunnigas förslag innebär allenast, att kamrerarexpeditionen skulle övertaga ekonomiförvaltningen även för den tredje nuvarande avdelningen vid Slottsbacken, nämligen överståthållarämbetets kansli. Det torde icke finnas anledning antaga, att den sålunda föreslagna åtgärden skulle medföra olägenheter, som hittills icke förekommit i fråga om ekonomiförvaltningen vid övriga expeditioner å Slottsbacken. Jag kan således icke biträda riksräkenskapsverkets alternativt framställda förslag att såsom självständig redogörare vid kansliavdelningen placera eu kansliskrivare; för övrigt skulle en dylik åtgärd medföra betydande svårigheter för kamreraren, då det gällde att övervaka räkenskapernas förande.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 101 29 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr få.

Å andra sidan delar jag till fullo överståthållarämbetets uppfattning, att utbetalningar i utsökningsärenden böra ske vid exekutionsroteln; det vore i hög grad olämpligt, att allmänheten skulle hava att ingiva handlingar i lokal vid Slottsbacken men lyfta medlen i polishuset å Kungsholmen. Frågan synes mig enklast kunna lösas på sätt överståthållarämbetet själv antytt, nämligen genom ett vidräkningsförfarande mellan exekutionsroteln och kamrerarexpeditionen. Visserligen bliva exekutionsrotelns tjänstemän härigenom nödgade att föra vissa preliminära räkenskaper, men dessa lära icke behöva bliva av alltför omfattande natur, och med den lindring i dessa tjänstemäns arbetsbörda i förhållande till sakkunnigförslaget, som jag tidigare förordat, torde denna räkenskapsföring kunna medhinnas. Förslag i nu angiven riktning har jag för avsikt att förelägga Kungl. Maj:t i samband med frågan om utfärdande av ny instruktion för överståthållarämbetet.

Vidkommande den föreslagne kamrerarens ställning delar jag helt riksräkenskapsverkets mening, att befattningshavaren i fråga bör vara föredragande ej blott inför polismästaren utan även, där ärendenas art så påkallar, inför överståthållaren eller kansliavdelningens chef. I den mån kamreraren förvaltar kommunens medel har han givetvis att ställa sig till efterrättelse gällande föreskrifter angående stadens medelsförvaltning. Någon allmän befogenhet för Stockholms stad att beträffande kamrerartjänsten meddela särskilda föreskrifter eller direktiv lärer däremot icke kunna ifrågasättas.

Beträffande den föreslagna löneplaceringen för kamreraren hava erinringar framställts av statskontoret och Stockholms stads tjänstenämnd, vilka ansett kamreraren icke böra placeras högre än i lönegraden B 26. Såsom skäl för en sådan placering av befattningen har i huvudsak åberopats, att inga kamrerarbefattningar å statsverkets lönestat äro placerade i högre lönegrad. Statskontoret har därjämte uttalat, att kamreraren icke borde placeras i högre lönegrad än den av de sakkunniga föreslagna sekreteraren i poliskammaren. Det är riktigt, att kamrerarbefattningarna inom statsförvaltningen icke i något fall placerats i högre lönegrad än B 26. Emellertid skulle å chefen för kamrerarexpeditionen icke ankomma blott kamrerargöromål; i ännu större utsträckning bör han hava att handlägga uppgifter, motsvarande länsassessors, och i vissa fall, t. ex. beträffande bötesredovisningen, samma uppgifter som landskamrerare. Jag erinrar vidare därom att, såsom förut framhållits, honom bör åligga föredragningsskyldighet jämväl inför överståthållaren. Då befattningen således, vilket redan de sakkunniga framhållit, närmast blir jämställd med länsassessorstjänst, synes det mig icke riktigt att placera densamma i lägre lönegrad iin sistberörda befattningar. På åtskilliga punkter har jag redan hävdat önskemålet att tjänsterna vid överståthållarämbetet måtte erhålla motsvarande löneplacering som befattningarna vid landsstaten; bland annat av detta skäl bär jag förordat, att den föreslagna sekre terar tjänsten i poliskammaren måtte ändras till eu assessorstjänst i lönegraden B 27. Jag föreslår i enlighet härmed, att chefen för kamrerarexpeditionen, såsom de sakkunniga föreslagit, placeras i lönegraden B 27. Därjämte anser jag, att titeln »kamrerare» bör utbytas mot den mera

Kungl, Maj:ts proposition nr .>6', SS

adekvata benämningen »assessor». I samband härmed läror emellertid expeditionens benämning böra ändras; då ingen kamrerar tjänst skulle finnas där inrättad, synes nämligen beteckningen »kamrerarexpeditionen» mindre lämplig. Jag föreslår, att denna avdelning av verket i stället benämnes »kameralexpeditionen».

Vad Stockholms stads tjänstenämnd anfört angående bokliällartjänsternu kan jag icke godtaga. Dessa tjänster kunna enligt mitt förmenande icke i lönehänseende uppskattas lägre än kanslistbefattningarna och följaktligen ej heller placeras i lägre lönegrad. Att åt dessa bokhållartjänster, såsom kamreraren förordat, bereda högre löneplacering än enligt de sakkunnigas förslag torde å andra sidan icke kunna ifrågakomma. Behovet av en förste bokhållare såsom assessorns närmaste man synes mig uppenbart. Vad åter angår frågan om inrättandet av en amanuenstjänst eller ytterligare eu skrivbiträdesbefattning å ifrågavarande avdelning, torde därmed böra anstå, till dess erfarenheten ådagalagt behovet därav.

De personliga önskemål, som uttalats av nuvarande kamreraren, torde icke böra föranleda till någon statsmakternas åtgärd. Det gäller ju hälen befattningshavare i kommunens tjänst, vilken genom den föreslagna ändringen icke skulle erhålla sämre utan fastmera något förbättrad löneställning. Den gottgörelse, vartill han av andra skäl kan vara berättigad, lärer det ankomma å Stockholms stad att i den män så prövas skäligt bereda honom.

E) Polisdomstolen.

Polisdomstolen handlägger för närvarande ej blott ärenden angående s. k. polisförseelser utan därjämte vissa mantalsärenden samt ärenden rörande böter i värnpliktsmål. Beträffande denna avdelning av ämbetsverket föreslå de sakkunniga — såsom av det föregående framgår — allenast, att mantalsärenden och värnpliktsärenden skola från polisdomstolen överflyttas till kansliavdelningens fattigvårdsrotel. Polisdomstolen skulle därefter endast hava att utöva den åt densamma anförtrodda dömande myndigheten. Med hänsyn till förestående rättegångsreform hava de sakkunniga ansett sig sakna anledning att framlägga ytterligare förslag beträffande polisdomstolens arbetsuppgifter.

I personal hänseende innebär förslaget till omorganisation i enlighet härmed ingen annan ändring beträffande polisdomstolen, än att anslaget till extra biträde för värnpliktsärenden skulle indragas och denna arvodestjänst sålunda upphöra.

1 övrigt anse de sakkunniga, att befattningshavarna vid polisdomstolen böra kvarstå såsom kommunalavlönade, och detta sålunda även, därest övriga tjänstemän vid överståthållarämbetet göras statsavlönade. Denna domstol synes enligt de sakkunnigas mening i och för sig äga föga gemenskap med överståthållarämbetets egentliga arbetsuppgifter utan fastmera hava en naturlig samhörighet med rådhusrätten. Därest polisdomstolen sammansloges med rådhusrätten eller på annat sätt överflyttades dit, finge enligt de sakkunniga förutsättas, att polisdomaren och hans två notarier bereddes arbete därstädes. Då emellertid rådhusrättens personal i dess helhet är kommunalavlönad, så

Depnrtemontschefen.

Yttranden.

84 Kungl. MajUs proposition in• j6.

skulle vid eu dylik överflyttning endast vållas onödiga svårigheter, om polisdomstolens personal nu gjordes statsavlönad. Någon ändring härutinnan föreslås alltså icke av de sakkunniga.

Yad de sakkunniga sålunda anfört vill jag biträda, och jag saknar därför anledning att framlägga förslag till ändring av polisdomstolens organisation.

Ö) Under överståthållarämbetet lydande särskilda verk och

inrättningar.

A) Exekutionsverket.

Såsom utmätningsman i Stockholm tjänstgöra för närvarande förste och andre stadsfogden med biträde av dem underställd personal. I fråga om avlöningen till stadsfogdarna samt, framför allt, exekutionsbetjäningen har, yttra de sakkunniga, sedan gammalt tvist rått mellan statsverket och Stockholms stad. Så småningom hava emellertid dessa stridigheter kommit att avse allenast andre stadsfogdens utmätningsmän. Beträffande vad härutinnan förekommit torde få hänvisas till betänkandet sid. 128—137.

Vid övervägande av de arbetsuppgifter, vilka särskilt åvila andre stadsfogden, hava de sakkunniga funnit dessa kunna uppdelas å följande grupper, nämligen: 1) införselärenden, 2) indrivning av böter, som ej ådömts av polisdomstolen i Stockholm, 3) befordrande till verkställighet av urbota straff, 4) handräckningsärenden (delgivning av stämningar etc.), 5) indrivning av stämpelmedel m. fl. avgifter.

Av dessa ärenden skulle enligt de sakkunnigas förslag till polisens ordonnansavdelning —- som redan handhar indrivningen av böter, ådömda i polisdomstolen, samt åtskilliga handräckningsärenden — överflyttas grupperna 2)—5), d. v. s. indrivning av övriga böter, befordrande till verkställighet av urbota straff, samtliga handräckningsärenden och indrivning av stämpelmedel m. m. Därefter skulle å andre stadsfogdens expedition handläggas allenast ärenden angående införsel i avlöning.

För detta fåtal ärenden kan enligt de sakkunnigas mening uppenbarligen icke erfordras en särskild tjänsteman i andre stadsfogdens höga löneställning. Då införselärendena därjämte till och med år 1921 handlagts av förste stadsfogden, hava de sakkunniga ansett lämpligt, att sistberörda ärenden ånyo överflyttas till nuvarande förste stadsfogdens expedition. Härigenom skulle emellertid andre stadsfogdens expedition hava berövats samtliga där nu handlagda ärenden, och de sakkunniga föreslå förty indragning av andre stadsfogdens tjänst ävensom av viss hos honom tjänstgörande personal.

Härefter skulle i Stockholm finnas endast en stadsfogde. Dennes verksamhetsområde anse de sakkunniga lämpligen kunna sammanfattas under benämningen exekutionsvericet. Till dettas handläggning skulle sålunda höra de mål, i vilka utmätning eller annan stadsfogdes åtgärd påkallas enligt utsökningslagen eller fråga är om handräckning enligt lagen om avbetalningsköp, ävensom införselärenden.

Överståthållarämbetet åberopar i fråga om indragningen av befattningen såsom andre stadsfogde i Stockholm en av befattningens nuvarande inne-

Kuntjl. Mnj.-ts proposition nr Öb'. 85

havare aviåten skrivelse, vari denne föreslår, att tjänsten skall bibehållas för handläggning av införselärenden och vissa andra ärenden. Övriga arbetsuppgifter anser emellertid även stadsfogden böra överflyttas till polismyndigheten. Överståthållarämbetet understryker ytterligare vad andre stadsfogden sålunda uttalat och tillstyrker helt vad denne föreslagit.

Förslaget har i övrigt uti denna del icke föranlett någon erinran i avgivna yttranden, alltså icke heller från stadens myndigheters sida.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit avser områden, som i huvudsak falla inom den kommunala förvaltningen. Jag saknar därför anledning att här närmare ingå på dessa frågor; dock vill jag framhålla, att den av de sakkunniga föreslagna åtgärden, såsom ägnad att medföra ökad effektivitet ej minst genom koncentrationen av bötesindrivningen, enligt min mening bör komma till stånd. Då stadens myndigheter icke haft någon erinran mot förslaget i denna del, utgår jag ifrån, att så kommer att ske. Efter förslagets genomförande kommer det för närvarande inom anslaget till överståthållarämbetet ingående beloppet å 12,200 kronor till avlöning åt exekutionsbetjäningen att bortfalla. Detta förhållande kommer att beaktas i det följande vid beräkningen av beloppet för anslaget till överståthållarämbetet för nästa budgetår.

B) Polisverket.

Under denna benämning skulle enligt de sakkunniga sammanfattas ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadsfiskalskontoret, ordonnansavdelningen och polisskolan.

Beträffande arbetsuppgifterna vid kriminalavdelningen och polisskolan förklara sig de sakkunniga, såsom i det föregående antytts, icke hava haft anledning att framlägga något förslag.

Med avseende å ordningspolisen föreslå de däremot vissa smärre ändringar, i huvudsak avseende att befria denna avdelning från handläggningen av länsstyrelseärenden samt att erhålla eu mera enhetlig handläggning av likartade slag av ärenden. Nuvarande andre polisintendenten, d. v. s. chefen för ordningspolisen, skulle sålunda befrias från all befattning med ärenden angående inregistrering av motorfordon, vilka ärenden skulle överflyttas till polisavdelningens kanslibyrå, samt ärenden angående polispersonalens avlöningsväsende, vilka ärenden skulle övertagas av polisavdelningens kamrerar expedition. Ärendena angående bötesindrivning och delgivningar inom Brännkyrka församling skulle vidare flyttas från därvarande polisvaktdistrikt till ordonnansavdelningen, som redan förut handlägger dylika ärenden beträffande huvudstaden i övrigt.

Beträffande ordonnansavdelningen har, såsom förut anförts, av de sakkunniga föreslagits, att å denna avdelning skulle överlåtas åtskilliga av de arbetsuppgifter, vilka för närvarande handhavas av andre stadsfogdens utmätningsmän. Sålunda skulle åt ordonnansavdelningen uppdragas all bötesindrivning, befordrande till verkställighet av urbota straff, all delgivning av stämningar, handlingar och dylikt, ävensom indrivningen av stämpelmedel, vittnesersättningar och vissa ersättningar för efterspaningar m. m. Dessa

Departements-

chefen.

Yttranden.

Dopartements-

chefen.

8H Kungl. Maj:ts proposition nr öb\

nytillkommande ärenden skulle handhavas av ordonnansavdelningens andra bjrå (bötesavdelningen), vilken redan förut handlägger liknande ärenden. Vidare skulle åt nämnda byrå uppdragas nyssberörda bestyr med bötesindrivning och delgivning inom Brännkyrka församling.

Då enligt förslaget ordningspolisen, kriminalavdelningen med stadstiskalskontoret, ordonnansavdelningen och polisskolan skulle sammanföras till ett polisverk, komme därigenom att till polisverket räknas även nuvarande andre polisintendenten såsom chef för ordningspolisen, nuvarande tredje polisintendenten såsom chef för kriminalavdelningen och nuvarande fjärde polisintendenten såsom chef för polisskolan. Polisintendenten i poliskammaren skulle däremot, såsom av tidigare redogörelse framgår, komma att tillhöra överståthållarämbetet, ehuru han formellt även är chef för ordonnanspolisen. De sakkunniga framhålla emellertid beträffande polisintendenterna, att dessa fyra befattningshavare, i trots av att de tillhöra i viss mån olika verk, böra erhålla enahanda anställningsformer. I den mån befattningarna uppföras å statlig lönestat, anse de sakkunniga följaktligen, att de samtliga, böra placeras i lönegraden B 30 samt att befattningarnas innehavare böra därutöver beredas vissa förmåner, så att överflyttningen till statstjänst icke måtte medföra alltför stor inkomstminskning. De sakkunniga ifrågasätta, såsom förut anförts, i sistnämnda hänseende, att polisintendenterna borde i görlig mån erhålla fri bostad.

Polismästaren har icke haft något att erinra mot att samtliga polisintendenter göras statsavlönade men framhåller särskilt vikten av att dessa befattningshavares nuvarande avlöningsförmåner icke därigenom försämras.

Andre och tredje polisintendenterna hava i avgivna yttranden likaledes framhållit, att polisintendenternas nuvarande avlöningsförmåner icke böra undergå minskning.

Då jag tidigare uttalat mig för att samtliga polisintendenter böra uppföras å statlig lönestat, saknar jag anledning att här ånyo uppehålla mig vid denna fråga. Vid behandlingen av förslaget angående avlöningsförmånerna för polisintendenten i poliskammaren har jag även såsom min uppfattning uttalat, att polisintendenterna böra beredas löneförmåner, som motsvara de särskilt stora krav, vilka med nödvändighet måste ställas å dessa befattningars innehavare. I likhet med de sakkunniga har jag funnit polisintendenterna böra uppföras i lönegraden B 30 ävensom därjämte erhålla sådana förmåner, att överflyttningen till statlig tjänst icke medför väsentlig minskning i löneförmånerna. Vidkommande den av de sakkunniga ifrågasatta förmånen av fri bostad har redan framhållits, att en dylik anordning troligen icke vore möjlig att genomföra, i allt fall icke för samtliga intendenter. I anslutning till vad jag föreslagit beträffande polisintendenten i poliskammaren vill jag därför i stället hemställa, att även övriga polisintendenter måtte utöver dem tillkommande avlöning enligt lönegraden B 30 tillerkännas viss kontant avlöningsförstärkning.

Vad angår avlöningsförstärkningens storlek lärer densamma beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 56'. 8 <

polisintendenten och chefen för ordningspolisen samt polisintendenten och föreståndaren för polisskolan böra bestämmas till samma belopp, som för polisintendenten i poli skammare u föreslagits, eller 1,500 kronor om året, dessa tre befattningshavare åtnjuta redan nu lika hög avlöning. Nuvarande tredje polisintendenten är däremot å Stockholms stads lönestat placerad i lönegruppen 26 med eu avlöning, vilken med 900 kronor årligen överstigei övriga polisintendenters. Honom tillkommande avlöningsförstärkning synes förty lämpligen böra bestämmas till 2,500 kronor om året.

Det må tilläggas, att enligt de allmänna regler, som jag ämnar föreslå. de nuvarande polisintendenterna komma att erhålla gottgörelse för den obetydliga avlöningsminskning, som enligt det nu framlagda förslaget skulle inträda.

Då nu ifrågavarande tre polisintendenter icke tillhöra överståthållarämbetet, bör, såsom tidigare framhållits, för dem upprättas särskild lönestat.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit angående polisverket lärer icke på kalla något Kungl. Maj:ts eller riksdagens yttrande.

C) Övriga institutioner.

Vad först angår rannsakningsfängelset har detsamma föranlett åtskillig meningsskiljaktighet mellan statsverket och Stockholms stad. Det spörsmål, varom åsikterna brutit sig, har gällt skyldigheten för Stockholms stad att i rannsakningsfängelset förvara de s. k. bötesfangarna. Härom ma hän\ isas till betänkandet (sid. 124—128). De sakkunniga hava för sin del funnit denna tvistefråga icke innefattas av dem lämnat uppdrag och därför icke framställt något förslag därutinnan. Endast så till vida hava de sakkunniga nu ingått på frågan om rannsakningsfängelsets ställning, att de föreslå, att ärenden rörande rannsakningsfängelset skola efter omorganisationen handläggas a polisavdelningens kanslibyrå i stället för å nuvarande överståthållarämbetets kansli. Denna föreslagna överflyttning sammanhänger därmed, att enligt förslaget all straffverkställighet skall koncentreras å polisavdelningen.

Beträffande övriga under överståthållarämbetet lydande särskilda institutioner hava de sakkunniga icke funnit anledning att framlägga förslag.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande rannsakningsfängelset i Stockholm vill jag biträda, och jag kommer att vid behandlingen av förslaget till ny instruktion för överståthållarämbetet föreslå införandet av erforderliga bestämmelser i anledning härav. Enligt vad jag inhämtat lärer vidare ornförmälda fråga rörande de s. k. bötesfångarnas förvaring i rannsakningsfängelset komma att göras till föremål för förnyade förhandlingar mellan vederbörande myndigheter.

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet in. in.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit i fråga om personal vid överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar skulle antalet av stats-

Oepartements-

chefen.

88 Kungl, Majits proposition nr 56,

medel avlönade, å stat uppförda ordinarie befattningshavare därstädes komma att bestämmas på följande sätt:

Vidare skulle vid polisverket i Stockholm å särskild stat uppföras ö med statsmedel avlönade tjänstebefattningar såsom polisintendent i lönegraden B 30.

Personalen vid polisdomstolen skulle däremot fortfarande vara kommunalavlönad och har därför icke medtagits i den återgivna uppställningen; enligt vad de sakkunniga framhållit lärer det kunna förväntas, att denna domstol eventuellt sammanslås med Stockholms rådhusrätt, och vid sådant förhållande har man, såsom jag tidigare erinrat, ej funnit skäl att nu ändra därvarande personals ställning.

En schematisk översikt av vad jag föreslagit med avseende å personalens placering och indelning erhåller följande utseende:

Kungl; Maj:t:s proposition nr nf).

Ht»

CheJ: Överståthållaren.

Kansliavdelningen.

Chef: Unxlerstathållaren. Kanslibyrån:

l assessor.

1 kanslist.

1 kanslibitriide.

(Passexpcditioncn):

1 kanslist.

2 skrivbiträden.

Exckutionsrotelv:

1 assessor.

1 notarie av 2:a klass.

1 kanslist.

Fattiguårdsroteln:

1 notarie av l:a klass.

1 kanslist.

1 bitjjjdé.

Gemensam personal:

3 expcditionsvakter.

1 kontorsbiträde.

3 skrivbiträden.

Exekutionsverket.

Chef: Stad sfogden.

1 assessor.

1 notario av 2:u klass. I kanslist.

1 kanslibiträde.

2 skrivbiträden.

Motorfordonsexpeditioncn

1 kanslist.

2 kansliskrivare.

2 Bkrivbiträden.

4 biträden.

Poliskammaren:

1 polisintendent.

1 assessor.

1 kanslist.

I kanslibiträde.

1 kontorsbiträde.

L expeditionsvakt.

3 skrivbiträden.

Kameralexpeditionen:

1 assessor.

I förste bokhållare.

3 bokhållare.

1 kansliskrivare.

1 expeditionsvakt.

3 skrivbiträden.

Polisdomstolen:

1 polisdomare.

2 notarier.

1 kanslist.

1 kontorsskrivare.

1 skrivbiträde.

(Beröros oj av omorganisationen.)

Rannsakningsfängelset.

Chef: Fängelsedirektören.

Kungl. Majas proposition nr 56.

90 Kostnadsberäkning och utgiftsstater.

Då jag här förordat alternativ I i de sakkunnigas förslag, innebär detta, att samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar skulle — med undantag för polisdomstolen — i första hand bestridas av statsverket. Härav följer emellertid icke, att statsverkets utgifter för överståthållarämbetet skulle ökas i motsvarande grad. En förutsättning för om organisationens genomförande är ju, att kostnaderna för det nyreglerade ämbetsverket bliva i görlig mån rättvist fördelade mellan staten och Stockholms stad; till de grunder, enligt vilka dylik fördelning bör ske, tillåter jag mig att i annat sammanhang återkomma. Då kostnaderna nu i första hand påföras statsverket, kommer fördelningsprincipen att i tillämpningen innebära, att stadens andel får täckas genom bidrag till statsverket med ett belopp, uträknat i enlighet med nämnda princip. Då jag i det följande söker beräkna blivande kostnader för överståthållarämbetet samt med ledning därav uppställa utgiftsstater för verket, har jag dock uppenbarligen att räkna med verkliga förstahandskostnader. Beloppet för det erforderliga ordinarie anslaget till överståthållarämbetet m. in. skulle sedan utgöra skillnaden mellan dessa kostnaders slutsumma och beloppet av Stockholms stads bidrag; detta skulle nämligen såsom inkomst tillgodoföras nämnda anslag.

Till eu början erinrar jag därom, att i nu gällande riksstat är under femte huvudtiteln uppfört ett förslagsanslag på 137,422 kronor till överståthållar-

ämbetet. Av detta anslag bestridas följaude utgiftsposter:

Kronor.

stat för överståthållaren .......................................................................... 9,000

stat för underståthållaren......................................................................... 7,000

stat för överståthållarämbetets kansli..................................................... 82,000

övriga utgifter ........................................................................................... 39,422

Staten för överståthållarämbetets kansli upptager följande poster:

Kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag............................. 64,400

Vikariatsersättningar, förslagsanslag..................................................... 2,000

Personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier, förslagsanslag 10,000 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. m. ........................ 5,600

Summa kronor 82.000

Under rubriken övriga utgifter återfinnas följande poster:

Kronor.

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbetslokal ......... 15,600

Avlöning åt exekutionsbetjäningen i Stockholm.................................... 12,200

Kronouppbördsverket i Stockholm ........................................................ 11,472

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte vid poliskammaren i Stockholm .............................................................................. 150

Summa kronor 39,422

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr ,56’.

Nyss angivna, till kronoappbörd* verket i Stockholm utgående belopp röner icke inflytande av den föreslagna omorganisationen, vilken ju icke avser upp bördsverket. Ifrågavarande utgiftspost kommer således att kvarstå med oförändrat belopp, 11,472 kronor.

Beträffande övriga bär upptagna poster erinrar jag därom att, vid bifall till förut framlagt förslag rörande omorganisationens ikraftträdande först från och med den 1 januari 1930, medel jämväl under övriga angivna rubriker måste beräknas för förra delen av budgetåret 1929/1930. Dessa medel torde i regel böra upptagas till hälften av nu utgående belopp. Emellertid hava de sakkunniga framhållit, att de under posten till personliga lönetillägg till sekreteraren och notarier beräknade beloppen om tillhopa 10,000 kronor aldrig utgått i enlighet med den härför uppgjorda kalkylen. Endast en notarie har sålunda varit berättigad till dylikt lönetillägg, och denne befattningshavare har numera avlidit. Såvitt sekreteraren angår kommer, enligt inhämtad upplysning, lönetillägget att för budgetåret 1929/1930 hava nedgått till 3,600 kronor. Av detta belopp lärer hälften, 1,800 kronor, böra beräknas för första delen av budgetåret; i samband därmed torde rubriken för denna anslagspost böra undergå vederbörlig ändring. Då det förutsättes, att sekreteraren i samband med omorganisationen skall överföras å indragningsstat, synes det personliga lönetillägget för andra hälften av budgetåret böra utgå icke från femte utan från elfte huvudtiteln.

Med hänsyn tagen till nu anförda omständigheter erhålles följande

Stat för överståthållaren, underståtli&llaren och överståthällurilm betets kansli in. ni.

för tiden 1 juli—31 december 1029.

Kronor.

Överståthållaren......................................................................................... 4,500

Underståthållaren ................................................................................... 3,500

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag.............................. 32,200

Vikariatsersättningar, förslagsanslag ........................................................ 1,000

Personligt lönetillägg till sekreteraren, förslagsanslag.......................... 1,800

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in......................... 2,800

Hyresersättning för överståthållarämbetets kanslis ämbetslokal ......... 7,800

Avlöning åt exekution sbetjäningen i Stockholm............................... 6,100

Gratifikationer åt e. o. tjänstemän och vaktbetjänte And poliskammaren i Stockholm .................................................................................. 75

Summa kronor 59,775

Jag övergår härefter till behandling av frågan om stat för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar för tiden 1 januari—SO juni 1930.

De av de sakkunniga under alternativ I föreslagna beloppen för avlöningar till ordinarie tjänstemän vid överståthållarämbetets ifrågavarande avdelningar sluta å eu summa av 300,688 kronor för år. I överensstämmelse med allmänt tillämpade principer hava de sakkunniga därvid beräknat lönerna enligt näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrader i fråga om befattning, som i regel har manlig innehavare, men eljest enligt löneklassen

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

närmast därunder. Med hänsyn till dessa beräkningsgrunder iära å denna utgiftspost uppkomma ej oväsentliga besparingar, och de sakkunniga förutsätta därför att — såsom inom vissa nyreglerade verk sker — kostnaderna för vikariatsersättningar skola bestridas från anslagsposten för avlönande av ordinarie tjänstemän.

Uti de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende har jag emellertid i det föregående ifrågasatt vissa ändringar. Dessa innebära, att överståthållarens kontanta lön skulle ökas med 5,000 kronor till 30,000 kronor, att den föreslagna befattningen såsom notarie av andra klass å kansliavdelningens kanslibyrå skulle utbytas mot eu assessorstjänst i lönegraden B 27, att till underståthållaren skulle såsom ställföreträdare för överståthållaren utgå ett årligt arvode av 1,500 kronor, att eu biträdesbefattning med arvode av 1,860 kronor skulle inrättas för handläggning av vissa värnpliktsärenden å fattigvårdsroteln, att en befattning såsom skrivbiträde å kansliavdelningen skulle utbytas mot en kontorsbiträdesbefattning, att å motorfordonsexpeditionen två befattningar såsom skrivbiträden i lönegraden B 2 skulle utbytas mot två biträdestjänster med arvode av 1,600 kronor vardera, att den i poliskammaren föreslagna befattningen såsom sekreterare i lönegraden B 26 skulle utbytas mot eu tjänst såsom assessor i lönegraden B 27 samt att avlöningsförstärkning skulle utgå till polisintendenten i poliskammaren efter 1,500 kronor om året. Vid bifall härtill skulle, med nyss angivna beräkningsgrunder, eu kostnadsökning i förhållande till det av de sakkunniga föreslagna beloppet inträda med 11,932 kronor till 312,620 kronor.

Emellertid synas mig härutöver vissa ändringar, huvudsakligen av formell natur, böra vidtagas i de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hava sålunda i beloppet för avlöningar till ordinarie tjänstemän inräknat överståthållarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta lönen som det till 19,500 kronor uppskattade värdet av förmånen utav fri bostad, värme och lyse. På motsvarande sätt har beträffande polismästaren under denna anslagspost inräknats det till 3,900 kronor uppskattade värdet av den för honom föreslagna enahanda förmånen.

Vad först angår överståthållarens kontanta avlöning synes mig densamma böra upptagas såsom särskild, bestämd anslagspost.

Vidkommande härefter den föreslagna förmånen av fri bostad, värme och lyse för överståthållaren och polismästaren gäller, att båda dessa befattningshavare skulle erhålla bostad i Stockholms stad tillhöriga fastigheter. Härav följer med den nu föreslagna organisationen, att i blivande avtal med Stockholms stad måste inryckas bestämmelser angående förhyrande därav, varefter hyressummorna gå i fördelning enligt samma grunder som lönekostnaderna. Härvid få givetvis hyresbeloppen fastställas efter verkställd värdering, under det att ersättning för bränsle och lyse utgår med verkliga kostnaden. Nyss angivna belopp utgöra, såsom förut erinrats, endast beräknade kostnader. Vid anmärkta förhållanden kunde ifrågasättas, att detta medelsbehov skulle täckas genom uppförande av särskilda anslag för ändamålet under sjätte huvudtiteln, avdelningen Byggnadsväsendet, Kronans

Knngl. Maj:ts proposition nr 5ii. 93

publika hus. Med hänsyn till den blivande kostnadsfördelningen torde det emellertid av praktiska skäl vara lämpligast att uppföra medel till bestridande av dessa kostnader å staten för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar. Dock lära dessa medel icke böra inräknas i anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän utan uppföras såsom särskilda poster i form av förslagsanslag.

Uti sina här berörda kalkyler hava de sakkunniga beträffande polismästaren vidare räknat med honom tillkommande arvode såsom ordförande i polisskolans styrelse, 1,000 kronor. Detta belopp utgår emellertid för närvarande av anslaget till polisväsendet i riket, och jag finner icke anledning att nu överföra detsamma till överståthållarämbetets lönestat.

Vidare hava de sakkunniga bland ordinarie tjänstemän medräknat även den pensionerade personal, som skulle mot arvode uppehåll a vissa förut omförmälda tjänster; denna personal skulle, om hänsyn tages till de ändringar, som av mig föreslagits, uppgå till elva personer, därav sex expeditionsvakter och fem biträden. Arvodena till denna pensionerade personal lära emellertid böra utgå från en blivande anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in. Från dessa arvodesbelopp, uppgående till sammanlagt 18,640 kronor, bör alltså bortses i förevarande sammanhang.

De av mig föreslagna beloppen av 1,500 kronor till arvode till överståthållarens ställföreträdare samt till avlöningsförstärkning till polisintendenten i poliskammaren torde slutligen böra upptagas såsom särskilda poster i nyssnämnda stat.

I anslutning till det anförda torde i staten för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar böra upptagas en post — förslagsvis beräknad till avlöningar till ordinarie tjänstemän med belopp av (312,620 — 30,000 — — 19,500 - 3,900 — 1,000 — 18,640 — 1,500 — 1,500) 236,580 kronor.

Vid beräknandet av erforderliga medel till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. inom av nyregleringen berörda delar av överståthållarämbetet torde såsom utgångspunkt kunna tagas de anslag, vilka för närvarande utgå till motsvarande avdelningar av ämbetsverket. De sakkunniga hava verkställt eu ingående granskning och uppdelning av sistberörda anslag; härntinnan må hänvisas till betänkandet (sid. 151 — 154, 156—157 och 231—234). Med ledning av de resultat, som denna granskning givit, föreslå de sakkunniga, att kostnaderna för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare måtte beräknas till ett belopp av 16,000 kronor. Härutöver har emellertid av de sakkunniga under beräknade kostnader för skrivmaterialier och expenser, ved m. m. upptagits visst belopp för bestridande av kostnader för renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden. Sistnämnda belopp synes med ledningav inhämtade upplysningar kunna uppskattas till 14,000 kronor.

Fn dylik uppdelning på två anslag av de för ifrågavarande ändamål erforderliga medlen har tidigare förekommit såväl vid överståthållarämbetets kansli som vid länsstyrelserna. Uti statsverkspropositionen till 1928 års riksdag föreslogs emellertid beträffande länsstyrelserna, att denna fördelning av kostnaderna å två poster skulle upphöra och att för ändamålet erforderliga medel i stället i sin helhet skulle beräknas inom anslaget till befattningshavare

94 Kungl. MajUs proposition nr 56.

vid länsstyrelserna. Detta förslag blev av riksdagen bifallet, och från och med ingången av budgetåret 1928/1929 har därför femte huvudtitelns allmänna expensanslag icke kommit till användning för avlönande av icke-ordinarie personal vid länsstyrelserna. Denna ändring i avseende å sättet för bestridande av avlöning till icke-ordinarie personal utsträcktes emellertid icke då att tillämpas beträffande motsvarande personal vid överståthållarämbetets kansli. Jag har ej heller funnit skäl att för första hälften av budgetåret 1929/1930 göra ändring härutinnan, men föreslår, att efter nyregleringen samtliga medel för avlöning av icke-ordinarie befattningshavare må utgå endast från vederbörande post å överståthållarämbetets stat. Medelsbehovet ifråga skulle då i anslutning till de sakkunnigas beräkningar uppskattas till (16,000 + 14,000) 30,000 kronor.

Vid beräknande av storleken utav detta medelsbehov anhåller jag emellertid att få bringa i åtanke de av överståthållarämbetet uttalade farhågorna, att den ifrågasatta ordinarie personalen icke sktrlle förslå för å densamma ankommande arbetsuppgifter samt att förty extra personal skulle behöva utnyttjas i större omfattning, än de sakkunniga förutsatt. Jag anser visserligen icke, att dylika åtgärder skola behöva tillgripas i den omfattning, som överståthållarämbetet gjort gällande. Emellertid torde försiktigheten bjuda, att vid beräkningen av nu förevarande medelsbehov — vilken beräkning bör ske med tanke på att densamma skall kunna bliva bestående ett antal år framåt — viss hänsyn tages till möjligheten av ökat behov utav extra arbetskraft utöver vad de sakkunniga beräknat. Jag föreslår därför, att de medel, vilka beräknats erforderliga för avlöning av icke-ordinarie personal, måtte (»kas med förslagsvis 7,000 kronor.

Härutöver lärer, pa sätt jag tidigare framhållit, till posten avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. böra överföras det belopp av 18,640 kronor, varmed de sakkunniga räknat under posten avlöningar till ordinarie tjänstemän men varav skulle utgå arvoden till viss pensionerad personal.

Vid bifall till vad jag sålunda hemställt skulle posten för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. beräknas till (30.000 + 7,000 + 18,640) 55,640 kronor.

Jag bär tidigare hemställt, att samtliga polisintendenter måtte uppföras a statsverkets lönestat. Polisintendenten i poliskammaren skulle ju tillhöra överståthållarämbetet, och honom tillkommande löneförmåner hava medräknats i kostnaderna för avlöningar till ordinarie tjänstemän vid överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar. För övriga tre polisintendenter har särskild lönestat ansetts böra upprättas, förslagsvis under rubrik »Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm . Härå skulle uppföras dem tillkommande avlöningsbelopp i lönegraden B 30, på sedvanligt sätt beräknat enligt näst högsta löneklassen, ävensom de avlöningsförstärkningar, rörande vilka jag i det föregående framlagt förslag. Yikariatsersättningar — enligt bestämmelser, som det torde ankomma på Kungl., Maj:t att meddela — torde även härböra utgå av ordinarie avlöningsposten.

Med iakttagande av vad jag sålunda anfört skulle de nya staterna för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar samt för polisintendenter vid polisverket i Stockholm erhålla följande utseende:

Knngl, Aluj:ts proposition ur öfi. 95

Stat för tiverstÅthAUarUmbetets kansli* och polisavdelningar. Kronor.

Överståthållaren.................................................................. iJ0,00t)

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ........................ 230,580

Arvode till överståthållarens ställföreträdare ..................................... 1,500

Avlöningsförstärkning till eu polisintendent .................................... 1,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. in......................... 55,640

Bostad, värme och lyse för överståthållaren, förslagsanslag............... 19,500

Bostad, värme och lyse för polismästaren, förslagsanslag.................. 3,900

Summa kronor 348,620

Stat för polisintendenter vid polisverket 1 Stockholm. Kronor.

Avlöningar till tre polisintendenter, förslagsanslag ............................. 34,380

Avlöningsförstärkningar till polisintendenten och chefen för kriminal-

avdelningen ............................................................................................ 2,500

Avlöningsförstärkning till två polisintendenter k 1.500 kronor vardera.......................................................................... 3,000

Summa kronor 39,880

Nu återgivna stater äro beräknade för helt år. Då omorganisationen emellertid skulle träda i tillämpning först från och med den 1 januari 1930. komma tydligen att å senare delen av budgetåret 1929/1930 belöpa allenast hälften av de belopp, varå staterna sluta, eller respektive kronor 174,310 och 19,940.

Härutöver torde emellertid för denna budgetperiod böra räknas med ytterligare en utgiftspost, varom i det föregående icke varit tal. Den föreslagna omorganisationen av överståthållarämbetet kommer bland annat att medföra, att ett flertal befattningshavare, vilka för närvarande uppbära lön från Stockholms stad, i stället bliva statsavlönade. I den man detta för vissa befattningshavare medför minskade avlöningsförmåner, kunna särskilda åtgärder till motverkande härav finnas erforderliga; till detta spörsmål anhåller jag få återkomma i samband med frågan om särskilda övergångsbestämmelser. Överflyttningen av tjänster från kommunens till statsverkets lönestat påkallar emellertid särskilda föreskrifter även i annat hänseende. Inom kommunalförvaltningen skiljer man beträffande avlöningsförmånerna fortfarande mellan lön och tjänstgöringspenningar, och lönen utbetalas i förskott, medan tjänstgöringspenningarna utgå i efterskott. Vid övergång till statsavlönad tjänst komma däremot vederbörande befattningshavare att få upp bära samtliga avlöningsförmåner i efterskott. Då man vid lönereglering för statliga ämbetsverk övergått från systemet med förskottsbetalning av lönen till efterskottsutbetalning därav, hava vederbörande befattningshavare tillerkänts s. k. övergångslön i samband med omläggningen. Det lärer vara tydligt, att motsvarande princip bör tillämpas beträffande de kommunalavlönade befattningshavare, vilkas tjänster överflyttas till statsverkets lönestat. Detsamma bör förhållandet bliva beträffande överståthållaren, vilkens befattning hittills icke varit föremål för reglering och som förty uppbär avlöningen

96 Kungl. Maj-.ts proposition nr 56.

i förskott. För ändamålet erforderliga medel beräknas enligt inhämtade upplysningar till ett sammanlagt belopp av förslagsvis 15,000 kronor, vilket torde böra ntgå av det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet m. m.; däremot torde beloppet, såsom avseende en engångskostnad, icke böra uppföras i staten. — Även kostnader av nu ifrågavarande slag böra givetvis sedermera i vederbörlig ordning fördelas mellan staten och Stockholms stad.

Samtliga utgifter till nu förevarande ändamål skulle sålunda för hudgetåret 1929jl930 komma att uppgå till ett beräknat belopp av 280,247 kronor, på sätt framgår av följande tablå:

Kronor.

Kronouppbördsverket i Stockholm......................... ............ .............. 11,472

Stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbe-

tets kansli m. m. för tiden 1 juli—31 december 1929..................... 59,775

Stat för överståtkållarämbetets kansli- och polisavdelningar för tiden

1 januari—30 juni 1930....................................................................... 174,310

Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm för tiden 1

januari—30 juni 1930.......................................................................... 19,940

Övergångslöner under budgetåret 1929/1930, förslagsvis..................... 15,000

Summa ki’onor 280,497

Emellertid kommer anslaget, med hänsyn till den av mig förut antydda fördelningen av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad, såsom nyss antytts icke att behöva upptagas till nyssnämnda totalsumma. Anslagets storlek torde i stället böra beräknas till skillnaden mellan nyssberörda belopp och det bidrag, som bör utgå från Stockholms stad. Till grunderna för beräkning av detta bidrag anhåller jag nu att få övergå, sedan jag dock först redogjort för löneregleringens inverkan på vissa andra anslag under femte huvudtiteln.

Löneregleringens inverkan å andra anslag under femte huvudtiteln.

Uti årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 92), framhöll jag, att ett genomförande av löneregleringen för överståthållarämbetet skulle medföra ökning av belastningen å huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. rn. Anslaget röner inflytande härav i följande avseenden.

För första hälften av budgetåret 1929/1930 inträder ingen annan ändring, än att nu beräknade expensbelopp till överståthållarämbetets kansli, tillhopa 17,500 kronor, böra nedsättas till hälften eller till 8,750 kronor, samt att det belopp av 1,470 kronor, som likaledes av detta anslag utgår såsom ersättning till Stockholms stad för uppvärmning av poliskammarens ämbetslokaler, jämväl nedsättes till hälften eller till 735 kronor.

Under andra hälften av budgetperioden måste däremot räknas med en avsevärd ökning av utgifterna under ifrågavarande anslag, eftersom statsverket under denna del av budgetperioden skulle i första hand bestrida kostnaderna såväl för överståthållarämbetets kansliavdelning som för dess polisavdelning. Yid beräknande av de för detta ändamål erforderliga medlen

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

måste uppenbarligen till utgångspunkt tagas de kostnadsbelopp, som för närvarande i berörda hänseende föranledas av motsvarande avdelningar utav överståthållarämbetet. De sakkunniga hava i betänkandet lämnat eu ingående redogörelse härför (sid. 152, 154—159, 235—238); jag tillåter mig att i huvudsak hänvisa till dessa de sakkunnigas beräkningar. Den största utgiftsposten avser beräknade kostnader för hyror, bränsle och lyse, för vilka ändamål räknats med ett belopp av 58,000 kronor. Överståthållarämbetet är ju för närvarande och skulle även efter omorganisationen förbliva inrymt i Stockholms stad tillhöriga lokaler dels vid Slottsbacken och dels i polishuset å Kungsholmen. Vid beräknande av kostnaderna för hyror, bränsle och lyse hava de sakkunniga anlitat biträde av en arkitekt i byggnadsstyrelsen, varjämte Stockholms stads delegerade biträtts av hyresintendenten i Stockholm; de två sålunda anlitade, å förevarande område särskilt sakkunniga hava utan meningsskiljaktighet fastställt det beräknade kostnadsbelopp, som jag nyss angivit.

De sakkunniga hava beräknat hela det för överståthållarämbetet erforderliga beloppet under detta anslag till 122,400 kronor. Häri ingå emellertid även beräknade utgifter för renskrivning och tillfälliga arbetsbiträden med 14,000 kronor. Dessa kostnader har jag emellertid — såsom framgår av det föregående — ansett böra i stället belasta det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet m. in., och i överensstämmelse härmed böra de beräknade kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål nedsättas till 108,400 kronor. Då detta belopp skulle motsvara kostnaderna under ett budgetår, bör för senare hälften av instundande budgetperiod beräknas halva beloppet eller 54,200 kronor. Kostnaderna under första hälften av budgetperioden hava tidigare beräknats till sammanlagt (8,750 + 735) 9,485 kronor. Samtliga expenskostnader för överståthållarämbetet under budgetperioden 1929/1930 böra sålunda kunna uppskattas till 63,685 kronor, motsvarande en ökning jämfört med föregående års stat med i runt tal 45,000 kronor.

Då, såsom jag i det följande får tillfälle att utveckla, några Indrag från Stockholms stad icke komma att tillgodoföras ifrågavarande anslag, kommer belastningen därå att för nästa budgetperiod ökas med sistnämnda summa. Hänsyn till denna ökning har tagits vid anslagets beräknande i statsverkspropositionen. På grund av övriga å belastningen inverkande omständigheter har anslaget dock ansetts behöva höjas med allenast 25,000 kronor.

Härjämte kommer ett bifall till föreliggande förslag att medföra viss kostnadsökning för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Denna kostnadsökning är dock, relativt sett, så obetydlig, att hänsyn därtill icke behövt tagas vid bestämmande av anslaget för berörda ändamål under femte huvudtiteln.

Förevaran de förslag till omorganisation av överståthållarämbetet kommer å andra sidan att medföra vissa kostnadsminskningar, vilka dock icke ansetts böra medföra nedsättning av därav berörda anslag. Då befattningen såsom polisintendent och föreståndare för polisskolan upptagits under avdelningen överståthållarämbetet m. m., inträder viss minskning av beräknade kostna-

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 101 29 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

der för polisskolan, vilka kostnader bestridas av det under femte liuvud titeln uppförda anslaget till polisväsendet i riket. Denna kostnadsminskning, beräknad till 6,700 kronor för nästa budgetperiod, är emellertid så linga i förhållande till anslagets slutsumma, att jag, på sätt jag framhållit vid anmälan av sistnämnda anslag uti årets statsverksproposition, funnit densamma icke böra inverka på anslagets totalbelopp. Givetvis bör emellertid den av Kungl. Maj:t fastställda staten för polisskolan minskas med ifrågavarande belopp.

Av det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till tillfällig löneförbättring för viss personal inom den civila statsförvaltningen utgår tillhopa 7,600 kronor till överståthållarämbetet för bestridande av kostnaderna för tillfällig löneförbättring för överståthållaren och underståthållaren. Efter regleringen av dessa befattningshavares löner behöva medel för ändamålet icke längre beräknas, vadan nu ifrågavarande kostnader för budgetperioden 1929/1930 nedgå till det belopp, som belöper å tiden före löneregleringens ikraftträdande, eller 3,800 kronor. Härtill har hänsyn tagits vid den i 1928 års statsverksproposition gjorda preliminära beräkningen av förevarande anslag för budgetåret 1929/1930.

Fördelning av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad.

Ett genomförande av det förslag till omorganisation av överståthållarämbetet, som jag nu framlagt, medför, såsom redan antytts, att samtliga kostnader för ämbetets verksamhet i första hand bestridas av statsmedel. I den mån staten härigenom kommer att vidkännas utgifter för förvaltningen av rent kommunala arbetsuppgifter, bör emellertid Stockholms stad lämna gottgörelse härför. Härom har även full enighet rått mellan de sakkunniga och Stockholms stads representanter.

Då det gällt att verkställa den följaktligen erforderliga fördelningen mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet, hava de sakkunniga såsom utgångspunkt tagit arten av de vid ämbetet handlagda ärendena. Dessa hava, såsom jag i annat sammanhang redan meddelat, av de sakkunniga uppdelats i två stora grupj>er, nämligen dels s. k. länsstyrelseärenden och dels s. k. magistratsärenden. Med länsstyrelseärenden förstå de sakkunniga sådana ärenden, vilka annorstädes ankomma å länsstyrelse, och med magistratsärenden sådana, som i andra städer handhavas av magistrat; överståthållarämbetet fungerar ju både som länsstyrelse och som magistrat i huvudstaden. Efter att hava genomfört en dylik uppdelning av ärendena framhålla de sakkunniga, att annorstädes inom riket statsverket bestrider kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet, medan städerna själva svara för magistraternas avlöning och för övriga utav dessas arbete orsakade utgifter. Det har då synts de sakkunniga skäligt, att en motsvarande uppdelning göres beträffande kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet. Principen för kostnadsfördelningen borde i enlighet härmed vara, att statsverket finge bestrida kostnaderna för handläggningen

9»

Kungl. MajUa proposition nr .56'.

av länsstyrelseärenden och Stockholms stad kostnaderna för behandlingen av magistratsärenden. Man vunne härigenom, framhålla de sakkunniga, likformighet mellan förhållandena i Stockholm och i landets (Övriga kommuner, och man föregrepe ej heller en blivande reglering av statens och städernas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

De sakkunniga, vilka därjämte funnit en dylik uppdelning väl ägnad att tillgodose såväl kronans som stadens intressen, hava fördenskull ansett sig böra föreslå, att densamma lägges till grund för fördelningen av kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet. De av Stockholms stad utsedda delegerade hava i denna fråga helt biträtt de sakkunnigas uppfattning.

Genomförandet av denna huvudgrund för kostnadsfördelningen erbjuder emellertid, framhålla de sakkunniga, icke ringa svårighet, och olika tillvägagångssätt äro enligt deras mening tänkbara vid fördelningsgrundens tillämpande. I förevarande ämne yttra de sig närmare på i huvudsak följande sätt:

Till en början hava de sakkunniga undersökt möjligheten att för varje särskild befattningshavare bestämma, i vilken omfattning denne vore sysselsatt med det ena eller andra slaget ärenden, samt att därefter i motsvarande proportion fördela å honom belöpande lönekostnader. En dylik uppdelning erbjuder icke någon svårighet, så länge fråga är om tjänstemän, vilka uteslutande syssla med antingen magistratsärenden eller länsstyrelseärenden. Annorlunda ställer sig saken beträffande sådana befattningshavare, vilka handhava båda slagen utav ärenden; till denna avsevärda grupp torde få räknas överståthållaren, underståthållaren, kansliavdelningens gemensamma personal samt all personal vid ifrågavarande delar utav polisavdelningen, dock med undantag för motorfordonsexpeditionen. Vad först angår överståthållaren, polismästaren och underståthållaren kan näppeligen någon dylik bestämd uppdelning överhuvudtaget ifrågakomma. Den ene innehavaren utav en dylik befattning ägnar sig måhända i huvudsak åt länsstyrelseärenden, medan den andre mera intresserar sig för magistratsärenden; vilketdera slaget ärenden, som mest tager hans tid i anspråk, lärer närmast bero på vederbörandes personliga läggning och intressen.

Med avseende å övriga nu ifrågavarande befattningshavare föreligger visserligen större möjlighet att beräkna, i vad mån deras tid tages i anspråk för kommunala eller statliga uppgifter. Här blir det dock i sista hand en rent subjektiv omdömesfråga, i vilken omfattning man skall anse en viss befattningshavare, t. ex. en expeditionsvakt eller ett skrivbiträde, sysselsatt för statens eller kommunens räkning.

Utan att underskatta nu anmärkta svårigheter hava de sakkunniga dock till en början sökt att på angiven väg beräkna kostnadernas fördelning. En fördelning av föwekostnaderna för varje särskild befattningshavare efter nu angiven grund och eu därefter gjord jämförelse mellan samtliga av länsstyrelse- eller magistratsärenden föranledda lönekostnader gav till resultat, att berörda kostnader syntes fördelade med 55.5 % å länsstyrelseärenden och 44.5 % å magistratsärenden.

Att på motsvarande sätt med något anspråk å tillförlitlighet beräkna, huru stor del av anslaget till icke-ordinarie befattningshavare m. m. som erfordras för handläggning av länsstyrelse- eller magistratsärenden, lärer emellertid näppeligen kunna ske. Ej heller torde någon sådan beräkning kunna i förväg ske utav fördelningen av de kostnader, som belasta expensanslaget.

Skall man trots detta söka genomföra nu relaterade fördelningsmetod,

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

torde för den skull enda möjligheten vara att först beräkna, huru lönekostnaderna fördela sig å de olika grupperna ärenden samt därefter utan vidare tillämpa denna fördelningsgrund jämväl på övriga hithörande kostnader. Med tillämpning av denna princip skulle man alltså komma fram till, att samtliga kostnader efter verkets omorganisation borde fördelas med 55.5 % å statsverket och 44.5 % å Stockholms stad.

Det sålunda vunna resultatet måste emellertid betecknas såsom tämligen lösligt grundat. Från stadens delegerade, vilka erhållit del av beräkningarna, hava jämväl erinringar framställts däremot, i det man ansett, att åtskilliga befattningshavare varit sysselsatta med länsstyrelseärenden i större omfattning än vad de sakkunniga beräknat. Man önskade därför från stadens sida vissa jämkningar i fördelningsprocenten till stadens förmån.

De meningsskiljaktigheter, vilka härvidlag förelågo, voro emellertid icke av större omfattning, än att en gemensam ståndpunkt, efter vissa ömsesidiga jämkningar, lätt borde kunnat ernås. Ett dylikt förlikningsvis vunnet resultat syntes emellertid de sakkunniga mindre tilltalande. Man vunne därigenom icke någon eu gång för alla bestämd formel för kostnadsfördelningen, och man lämnade fältet öppet för framtida tvister vid varje ny kostnadsreglering. Med hänsyn till dessa tungt vägande olägenheter hava de sakkunniga ansett sig icke kunna förorda nu angivna fördelningsmetod.

Då man i stället vill söka ernå en enklare och mera allmängiltig grund för kostnadernas fördelning, finnes ju alltid en nära till hands liggande väg; den nämligen att sammanräkna alla inom verket handlagda ärenden och beräkna procenten utav länsstyrelse- och magistratsärenden samt att därefter fördela alla kostnader i samma proportion.

En av de sakkunniga enligt sistnämnda grund verkställd dylik beräkning av antalet ärenden under ettvart av åren 1925 och 1926 har, anföra de sakkunniga, givit följande resultat:

år 1925: 48.6 % länsstyrelseärenden och 51.4 % magistratsärenden,

år 1926: 48.5 % länsstyrelseärenden och 51.5 % magistratsärenden.

Enligt de sakkunnigas mening borde vid tillämpningen av denna metod samtliga kostnader fördelas med, i avrundade tal, 49 % å statsverket och 51 % å Stockholms stad.

Gent emot en sådan fördelningsgrund, som sålunda föreslagits, kan emellertid, yttra de sakkunniga vidare, med fog den anmärkningen riktas, att man vid kostnadsfördelningen bör taga hänsyn, ej blott till ärendenas antal utan jämväl till deras svårighetsgrad. Från Stockholms stads delegerade har också gjorts denna erinran, och dessa delegerade hava föreslagit, att man, i anslutning till tidigare gjord uppdelning av ärendena i olika svårighetsgrupper, skulle fastställa viss koefficient för varje sådan grupp och därmed multiplicera antalet ärenden i varje grupp, innan proportionen mellan länsstyrelse- och magistratsärenden uträknades. Delegerade hava jämväl föreslagit följande koefficienter:

Grupp 1=1. Grupp II a = 5. Grupp II b = 20. Grupp II c = 100.

Häremot svarar enligt de sakkunniga följande gruppindelning av ärendena:

Grupp I, innefattande löpande ärenden, vilka av överståtliållarämbetet endast vidaresändas till annan myndighet, med eller utan verkställd utred-

Kungl. Maj:ts proposition nr .56'. 101

ning (t. ex. anmälningar om (olycksfall i arbete), eller vari inkomna anmälningar endast läggas ad acta (t. ex. anmälningar om idkande av handel).

Grupp II, innefattande ärenden, vari överståthållarämbetet meddelar sakligt beslut eller avgiver utlåtande. Inom denna grupp hava ärendena uppdelats å tre avdelningar:

Grupp II a, vartill föras enklare ärenden,

Grupp II It, vartill föras mera besvärliga ärenden, och Grupp IIc, vartill föras synnerligen besvärliga ärenden.

De sakkunniga förklara sig för sin del hava varit ense med stadens delegerade därom, att vid jämförelse mellan länsstyrelseärenden och magistratsärenden hänsyn bör tagas till ärendenas svårighetsgrad. Yilka koefficienter, man därvid skall tillämpa, kan givetvis, framhålla de, vara föremål för något olika meningar. Det har emellertid synts de sakkunniga, som om de av stadens delegerade föreslagna koefficienterna skulle i huvudsak utgöra en riktig värdering av de olika grupperna av ärenden, och de sakkunniga hava i anledning därav ansett sig böra tillstyrka, att en dylik siffervärdering kommer till användning.

Med tillämpning av dessa koefficienter hava de sakkunniga verkställt siffervärdering av ärenden å olika avdelningar inom överståthållarämbetet och därvid erhållit följande procentfördelning:

år 1925: 53.2 % länsstyrelseärenden och 46.8 % inagistratsärenden, år 1926: 53.3 % länsstyrelseärenden och 46.7 % inagistratsärenden.

A statsverket skulle alltså med denna fördelningsmetod belöpa, i runt tal, 53 % av samtliga kostnader och å Stockholms stad 47 %.

Den senast omförmälda metoden för fastställande av den procent, enligt vilken kostnaderna böra mellan statsverket och Stockholms stad fördelas, är, framhålla de sakkunniga, i tillämpningen relativt enkel. Den avlägsnar därjämte åtskilliga tvistefrågor, vilka eljest måste förlikningsvis lösas. Yad som mot denna metod kan anmärkas är, enligt de sakkunniga, att densamma förutsätter ett noggrant beräknande av de olika ärendenas svårighetsgrad och därmed alltjämt i viss mån lämnar fältet öppet för olika meningar. Denna olägenhet, vilken synts oundviklig, hava de sakkunniga dock ej funnit alltför betydande. Med ledning av uppgifter från verkets tjänstemän borde enligt de sakkunniga en dylik gradering jämväl i framtiden kunna äga rum utan att föranleda större meningsskiljaktighet.

Av sålunda anförda skäl föreslå de sakkunniga följande förfarande vid fördelning av kostnaderna mellan statsverket och Stockholms stad:

För varje avdelning av verket (med undantag för kameralexpeditionen) ’) beräknas antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden, och dessa ärenden fördelas med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å grupperna I, II a, II b och II c.

!) Då kameralexpeditioneu skall handlägga verkets hela ekonomiförvaltning, synes nämligen, framhålla de sakkunniga, rimligt att antaga, att procenten av länsstyrelseärenden och magistratsärenden blir densamma som å övriga avdelningar tillhopa.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Inom varje grupp multipliceras antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden med ett tal, som utgör 1 beträffande grupp I, 5 beträffande grupp II a, 20 beträffande grupp II b och 100 beträffande grupp II c.

Yar för sig sammanläggas de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å länsstyrelseärenden och å magistratsärenden.

Kostnaderna för verksamheten vid ifrågavarande delar av överståthållarämbetet fördelas mellan statsverket och Stockholms stad sålunda, att proportionen mellan kostnaderna blir densamma som mellan värdesiffrorna å länsstyrelseärenden och å magistratsärenden.

Vid uträknandet av fördelningsprocenten anse de sakkunniga decimalbråk lämpligen böra undvikas och summorna i stället avrundas till närmaste hela tal.

Den procentuella kostnadsfördelning, som legat till grund för nu återgivna beräkningar, hänför sig till antalet handlagda ärenden åren 1925 och 1926. Denna procent kan vid sådant förhållande tydligtvis icke, framhålla de sakkunniga, utan vidare tänkas tillämplig vid fördelning av kostnaderna t. ex. för budgetåret 1929/1930, och de finna tydligt, att den procent, som eventuellt kan framdeles fastställas med avseende å berörda budgetår, icke kan tänkas komma till oförändrad tillämpning därefter.

För vinnande av eu rättvis tillämpning av det framlagda förslaget till fördelning av kostnaderna synes därför enligt de sakkunniga lämpligen böra bestämmas, att de beräknade kostnaderna för första budgetåret efter omorganisationen preliminärt fördelas i enlighet med vad nyss angivits, eller med 53 % å statsverket och 47 % å Stockholms stad. Sedan detta år gått tillända, borde en kontrollräkning äga rum för utrönande, huruvida denna fördelnings grund varit riktig eller icke; eventuellt oriktiga uppdelningar borde därvid justeras. Den procentsats, som efter detta första år erhållits, skulle därefter kunna oförändrat tillämpas under exempelvis eu period av fem år. Efter dessa fem års förlopp borde ny reglering ske av kostnadsfördelningen. Därvid syntes för vart och ett av de närmast förflutna fem åren böra uträknas förhållandet mellan länsstyrelse- och magistratsärenden. I den mån man erliölle olika procenttal för dessa år, skulle medelprocenten för de fem åren tagas. Sedan denna enligt förut angiven grund avrundats till helt tal, borde den sålunda erhållna procentsiffran läggas till grund för kostnadsfördelningen under följande femårsperiod.

För tillämpningen av denna fördelningsprincip kunde möjligen ifrågasättas, yttra de sakkunniga slutligen, att staten och Stockholms stad tillsatte särskilda delegerade att vid förefallande behov framlägga förslag till eller eventuellt besluta angående fördelning utav kostnaderna. Vill man emellertid undvika en dylik måhända väl stor apparat, torde enligt de sakkunniga kunna uppdragas åt överståthållaren, å statens vägnar, samt exempelvis borgarrådet å drätselroteln, såsom representant för Stockholms stad, att verkställa fördelningen.

Kungl. Maj it* proposition nr fifj. 1 OJ!

Statskontoret finner för sin del den av de sakkunniga föreslagna fördelningsgrunden vara ganska omständlig och besvärlig vid tillämpningen. Det syntes även böra uppmärksammas, framhåller statskontoret, att avsevärda svårigheter måste vara förenade med graderingen av de olika ärendena samt i vissa fall även med att fastställa vad som rätteligen borde hänföras till länsstyrelseärenden eller till magistratsärenden. Med hänsyn till de rätt avsevärda belopp, det här gällde att fördela, ville statskontoret dock icke motsätta sig tillämpning av den utav de sakkunniga föreslagna principen, vilken finge anses ägnad att medföra ett i stort sett rättvist resultat. Dock förefölle det statskontoret, som om, sedan ett år förflutit efter omorganisationen och en kontrollräkning ägt rum, denna borde kunna tillämpas under en tidrymd av 10 år. Därefter borde enligt statskontorets meningnågon ny kontrollräkning icke behöva verkställas, med mindre detta påfordrades från någondera av de intresserade parterna. Den kontrollräkning, som avsåges att äga rum ett år efter omorganisationens genomförande, syntes under sådana förhållanden böra göras så fullständig och tillförlitlig som möjligt samt lämpligen uppdragas åt särskilda för ändamålet tillsatta delegerade.

Två ledamöter av statskontoret hava emellertid anmält avvikande mening samt föreslagit en annan ordning för kostnadsfördelningen. Enligt detta förslag skulle alla inom överståthållarämbetet under viss tidsperiod handlagda ärenden sammanräknas, varefter procenten av länsstyrelse- och magistratsärenden borde uträknas. Därefter borde, då länsstyrelseärenden i allmänhet ansetts vara mera betungande än s. k. magistratsärenden, det tal, som angåve procenten av länsstyrelseärenden, höjas med vissa enheter, förslagsvis fem, och procenttalet för magistratsärenden minskas med samma antal enheter. Kostnaderna skulle därefter fördelas i proportion till de sålunda erhållna talen och ny beräkning verkställas vart femte år.

Eiksräkenskapsverket anser, att olägenheten med det av de sakkunniga föreslagna förfarandet är alltför stor i förhållande till den ringa fördel, det invecklade och tidsödande samt likväl godtyckliga förfarandet skulle medföra. Av den utredning, som för åren 1925 och 1926 verkställts beträffande antalet länsstyrelse- och magistratsärenden och deras svårighetsgrad, framginge, att för närvarande i stort sett hälften av verksamheten inom överståthållarämbetets nu ifrågavarande avdelningar kunde hänföras till Stockholms stads arbetsområde. Förhållandet mellan värdesiffrorna å länsstyrelse- och magistratsärenden syntes riksräkenskapsverket kunna antagas komma att hålla sig i det närmaste konstant. Den enda praktiska lösningen av problemet vore då, anför ämbetsverket, att kostnaderna fördelades lika mellan staten och Stockholms stad.

Stockholms stads drätselnämnd uttalar, att den föreslagna grunden för kostnadsfördelningen syntes vara principiellt riktig, men framhåller, att mot densamma möjligen kunde invändas, att den i tillämpningen kunde möta svårigheter och föranleda meningsskiljaktigheter. Ur denna synpunkt hade det måhända varit önskvärt, förklarar nämnden, att parterna kunnat enas om en fix fördelningsgrund.

Vttru nden

Departements-

chefen.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Stockholms stadskollegium har icke haft något att erinra mot förslaget i denna del, och stadsfullmäktige i Stockholm hava godtagit detsamma såsom grand för blivande överenskommelse mellan staten och Stockholms stad.

Från överståthållarämbetets sida har förslaget icke föranlett någon erinran.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit anser jag, att en fördelning av det utförda arbetet å länsstyrelseärenden och magistratsärenden bör ligga till grund för kostnadsfördelningen mellan staten och Stockholms stad. En dylik uppdelning av ärendena i två grupper synes ej kunna erbjuda större svårighet vid genomförandet. Emellertid kunna tydligtvis betänkligheter resas mot vad de sakkunniga — närmast på föranledande av Stockholms stads delegerade — föreslagit därom, att kostnadsfördelningen därutöver skulle bliva beroende å en jämförande uppskattning av de olika ärendenas svårighetsgrad. En dylik gradering förutsätter uppenbarligen en ingående kännedom om alla inom överståthållarämbetet förekommande slag av ärenden och lärer ändock kunna lämna utrymme för olika meningar. Vidare är det tydligt, att ärendenas svårighetsgrad varierar mycket mer än som kommit till uttryck genom deras uppdelning i fyra grader, ävensom att de antagna koefficienttalen för vissa grader kunna ge anledning till tvekan och olika åsikter. Det föreslagna förfarandet blir dessutom obestridligen, såsom i avgivet yttrande framhållits, omständligt och besvärligt. Även om förfarandet icke direkt kan betecknas såsom godtyckligt, kan det av nyss anförda skäl, hur noggrant det än genomföres, dock icke förväntas leda till ett resultat, som med absolut säkerhet anger en rättvis kostnadsfördelning. Snarare torde de procentsiffror, som'kunna erhållas med denna metod, allenast utgöra ett ungefärligt uttryck för den omfattning, vari länsstyrelseärenden, respektive magistratsärenden taga överståtkållarämbetets personal i anspråk.

Då någon annan metod icke kan förväntas giva säkrare resultat, lärer det följaktligen överhuvud näppeligen vara möjligt att vid eu dylik kostnadsfördelning nå annat än ett i stort sett rättvist resultat. Såsom sådant anser jag även, i likhet med statskontoret, att man kan beteckna det resultat, vartill de sakkunniga med den av dem antagna metoden kommit. Med hänsyn till nyss påpekade förhållanden synes det emellertid mindre befogat att vid fördelningsmetodens tillämpning fastställa fördelningsprocenten i enheter; då ju fördelningen i varje fall blir ganska approximativ, synes det riktigare att på lämpligt sätt avrunda de vunna procentsiffrorna. Härigenom blir man också mindre beroende av de smärre variationer, som alltid måste inträffa.

Då det alltså gäller att avgöra, å vad sätt procentsiffrorna å länsstyrelseärenden och magistratsärenden böra avrundas, äro givetvis olika möjligheter tänkbara. Sålunda kan man exempelvis fastslå den principen, att dessa siffror alltid avrundas till närmaste tiotal. Härav blir emellertid följden att, då en kanske mycket obetydlig ändring äger rum beträffande procentsiffrorna, denna kommer att medföra en rätt så betydande kostnadsförskjutning; om man från början fördelat kostnaderna exempelvis med 50 % å vardera av staten och Stockholms stad, skulle nästa steg bliva 40 % å ena samt 60 % å andra

Kungl. Maj:ts proposition Nr Öb'. 105

parten. Eu dylik stark förskjutning med ett slag synes icke önskvärd. Vill man undvika detta, lärer annan möjlighet icke finnas, än att avrunda procent talens enlietssiffror till hela fem- dier tiotal. Med utgångspunkt från de sakkunnigas förut återgivna beräkningar torde man kunna antaga, att arbetsbördan under den första tidsperioden kommer att fördela sig med 53 % å länsstyrelseärenden och 47 % å magistratsärenden. Denna skillnad är ju i sig obetydlig, och jag vill i likhet med riksräkenskapsverket föreslå, att man med hänsyn härtill till en början fördelar kostnaderna lika mellan staten och Stockholms stad. Emellertid lärer det icke vara möjligt att, såsom riksräkenskapsverket synes förutsätta, för all framtid fastställa denna fördelningsgrund, ty det fordras ju icke alltför stora ändringar i den inbördes fördelningen av länsstyrelseärenden och magistratsärenden för att en dylik lika fördelning skulle bliva orättvis. Det synes mig därför nödvändigt, att med vissa tidsmellanrum en kontrollräkning av ärendena äger rum och att med ledning därav erforderlig ändring sker i fördelningsprocenten. Såsom jag nyss antytt, böra emellertid mindre förskjutningar i arbetsbördans fördelning å länsstyrelse- och magistratsärenden icke föranleda ändring av kostnadsfördelningen. Det torde för såväl staten som Stockholms stad vara ett önskemål, att fördelningsgrunden icke alltför ofta växlar. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att kostnaderna fortfarande fördelas lika, intill dessvid kontrollräkning konstaterats en sådan förskjutning av ärendenas antal och svårighetsgrad, att differensen mellan procentsiffrorna å de båda slagen av ärenden med angivna beräkningssätt uppgår till 10. Därefter blir fördelningsprocenten respektive 45 och 55, intill dess differensen ökats med ytterligare 10, varefter fördelningsprocenten blir respektive 40 och 60, o. s. v.

Med andra ord, för erhållande av fördelnings- eller bidragsprocenten skulle procentsiffrorna å ärendena avrundas på så sätt, att procentsiffra under 50 höjes men procentsiffra över 50 sänkes till närmaste fem- eller tiotal.

Vid tillämpningen av detta förslag till grund för kostnadsfördelningen måste emellertid beaktas, att omorganisationen skulle träda i kraft mitt under löpande budgetår; sådana föreskrifter böra då om möjligt meddelas, att beräkningen av handlagda ärenden samt av stadens bidrag trots detta kommer att i fortsättningen hänföra sig till budgetår.

Med hänsyn härtill vill jag till en början föreslå, att man för första halvåret, d. v. s. tiden 1 januari—30 juni 1930, godtager en definitiv fördelningsgrund beträffande kostnaderna av 50 % å vardera av staten och Stockholms stad. Enligt denna grund skulle alltså stadens bidrag utgöra hälften av kostnadsbeloppet. Detta bidrag bör beräknas å de i stat eller eljest uppskattade utgifternas slutsumma samt erläggas i förskott under första kvartalet 1930. Efter den 30 juni 1930 böra med ledning av vederbörligt bokslut fastställas de verkliga kostnaderna för det gångna halvåret, och med ledning därav bör jämkning ske av det förskotterade bidragsbeloppet.

För det följande budgetåret beräknas kostnadsfördelningen fortfarande preliminärt till 50 % å vardera av staten och Stockholms stad, och stadens bidrag

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utgår förskottsvis under första kvartalet av budgetåret med 50 % av utgifternas slutsumma. Efter utgången av detta budgetår skall dels verkställas kontrollräkning till utrönande av fördelningsprocenten med ledning av antalet av och värdet å de olika ärendena, och dels med ledning av vederbörligt bokslut fastställas de verkliga, i fördelningen ingående kostnaderna under det gångna budgetåret. Det i förskott erlagda bidragsbeloppet jämkas till överensstämmelse med verkliga kostnadsbeloppet; denna jämkning torde böra ske i sam band med förskottsbetalningen för nästa budgetår. Skulle sådan förskjutning hava ägt rum beträffande länsstyrelse- och magistratsärenden, att kostnaderna böra fördelas annorledes än med 50 % å vardera av staten och Stockholms stad, bör även härutinnan ändring ske med avseende å det gångna budgetåret, d. v. s. tiden 1 juli 1930—30 juni 1931. Det procenttal, som enligt denna kontrollräkning skall ligga till grund för kostnadsfördelningen, bör därefter oförändrat tillämpas under närmast följande tid. Ny kontrollräk ning verkställes vart tionde år eller tidigare, därest så — t. ex. i anledning av att större ärendesgrupper tillagts eller fråntagits överståthållarämbetet -— påfordras av någondera parten. Vid sådan kontrollräkning erhållen procentsiffra gäller för kostnadsfördelningen under en ny tioårsperiod från och med budgetåret närmast efter det, som kontrollräkningen avser.

Stadens bidrag utgår städse förskottsvis under första kvartalet av varje budgetår med fastställd procent av de i fördelningen ingående utgifternas slutbelopp, men vid varje budgetårs slut jämkas ersättningen efter verkliga kostnadsbeloppet i samband med förskottsbetalningen för det nya budgetåret.

Jag anhåller emellertid att i detta sammanhang få erinra om att nu berörda kostnadsfördelning endast avser kostnaderna för överståthållarämbetet efter omorganisationen. Yissa ersättningar åt tvångsförfiyttade tjänstemän, vilka ersättningar under kortare övergångstid torde böra utgå, böra alltså ej ingå i de till fördelning avsedda kostnadsbeloppen. Till sålunda ifrågakommande ersättningsbelopp anhåller jag att i det följande få återkomma.

Vidare vill jag framhålla, att avlöningsförmånerna för de tre polisintendenterna vid polisverket i Stockholm icke beröras av den föreslagna kostnadsfördelningen vid överståthållarämbetet, detta enär ju polisverket skulle helt avskiljas därifrån. För närvarande bestrider Stockholms stad avlöningskostnaderna för ifrågavarande tre polisintendentsbefattningar men erhåller av statsverket ersättning för vad av dessa kostnader belöper å fjärde polisintendenten (föreståndaren för polisskolan). Motsvarande kostnadsfördelning synes alltjämt böra gälla, enär nuvarande andre och tredje polisintendenterna helt äro tagna i anspråk för kommunala arbetsuppgifter; annat har ej heller ifrågasatts vare sig av de sakkunniga eller av Stockholms stads delegerade. Då emellertid polisintendenterna enligt mitt nu framlagda förslag skulle uppföras å statsverkets lönestat, inträder den omkastning i avseende å för närvarande rådande förhållanden, att Stockholms stad bör till statsverket utgiva ersättning för kostnaderna för avlöningar med därå belöpande dyrtidstillägg samt för avlöningsförstärkningar beträffande nuvarande andre

107 Kungl. Afaj:ts proposition nr .56'.

och tredje polisintendentsbefattningarna, medan statsverket får självt vidkännas motsvarande kostnader beträffande nuvarande fjärde polisintendentstjänsten. Det redigaste torde vara, att denna ersättning från staden utbetalas enligt samma grunder, som nyss förordats, och att alltså ersättning utgår för budgetår i förskott efter det beräknade beloppet och sedermera årsvis regleras efter de verkliga kostnaderna.

Yad i det föregående yttrats angående fördelning av kostnader för avlöningar och dylikt bör givetvis äga motsvarande tillämpning med avseende å pensioner, till vilka rätt inträder efter omorganisationen; de sakkunniga hava ej heller förutsatt annat.

I anslutning till vad jag sålunda anfört får jag förorda följande förfarande vid fördelning av ifrågavarande kostnader mellan staten och Stockholms stad:

Staten bestrider i första hand samtliga kostnader för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar — med undantag av polisdomstolen — ävensom för avlöningar och eventuella pensioner till polisintendenter vid polisverket i Stockholm.

Stockholms stad bidrager till dessa kostnader med belopp, som beräknas enligt följande grunder:

I. För nämnda avdelningar av överståthållarämbetet, med undantag för kameralexpeditionen och polisdomstolen, fastställes sammanlagda antalet där handlagda länsstyrelseärenden och magistratsärenden, och dessa ärenden fördelas med hänsyn till svårighetsgraden var för sig å de förut angivna grupperna I, II a, II b och II c.

Inom varje grupp multipliceras antalet där handlagda länsstyrelseärenden, respektive magistratsärenden, med ett tal, som utgör 1 beträffande grupp I, 5 beträffande grupp II a, 20 beträffande grupp II b och 100 beträffande grupp II c.

Var för sig sammanläggas de värdesiffror, vilka härigenom erhållits å länsstyrelseärenden och å magistratsärenden. Härefter fastställes beträffande vardera slaget av ärenden, huru stor procent värdesiffran därå utgör utav summan av båda de sammanlagda värdesiffrorna. Den erhållna procentsiffran avrundas till närmaste fem- eller tiotal, med iakttagande av att procentsiffra under 50 liöjes, men procentsiffra över 50 sänkes.

Stockholms stads bidrag till de kostnader för verksamheten vid ifrågavarande båda avdelningar av överståthållarämbetet, som skola ingå i kostnadsfördelningen, utgår med så stor del av dessa kostnader, som motsvarar den å angivet sätt vunna procentsiffran å magistratsärenden (bidragsprocenten).

För tiden 1 januari—30 juni 1930 utgår stadens bidrag med 50 % av kostnaderna. Under första kvartalet 1930 erlägger staden förskottsvis 50 % av de i stat eller eljest uppskattade utgifternas slutsumma. Med ledning av bokslutet per den 30 juni 1930 fastställes sedermera verkliga kostnaden för det gångna halvåret, och det förskotterade beloppet jämkas till överensstämmelse därmed.

För budgetåret 1930/1931 erlägger Stockholms stad i förskott under budgetårets första kvartal 50 % av de uppskattade utgifternas slutsumma. Efter

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utgången av detta budgetår skola dels med ledning av bokslutet fastställas de verkliga kostnaderna för nämnda budgetår, och dels enligt förut angiven grund kontrollräknas bidragsprocenten för budgetåret 1930/1931. Det förskotterade bidragsbeloppet jämkas — i samband med förskottsbetalning för det nya budgetåret — till överensstämmelse med enligt bokslutet havda kostnader, varjämte — därest bidragsprocenten visar sig hava bort vara annan än 50 — jämväl härutinnan rättelse sker beträffande stadens bidrag.

Den bidragsprocent, som vid nu berörda kontrollräkning erhålles, tillämpas därefter oförändrad under de följande budgetåren. Stadens bidrag utgår förskottsvis under första kvartalet av varje budgetår och beräknas med hänsyn till beräknade slutsumman av de utgifter, som skola ingå i fördelningen; efter varje budgetårs utgång jämkas det förskotterade beloppet till överensstämmelse med motsvarande del av de verkliga kostnaderna. Denna jämkning sker i samband med förskottsbetalningen för det nya budgetåret.

Ny kontrollräkning verkställes enligt samma grunder vart tionde år eller tidigare, därest så påfordras av någondera parten. Vid sådan kontrollräkning erhållen procentsiffra gäller för kostnadsfördelningen under en ny tioårsperiod från och med budgetåret närmast efter det, som kontrollräkningen avser.

Storleken av stadens bidrag enligt den på nu angivet sätt erhållna bidragsprocenten fastställes av Kungl. Maj:t efter förslag från överståthållarämbetet sedan vederbörande kommunala myndighet blivit i ärendet hörd.

II. Kostnader för avlöningar med därå belöpande dyrtidstillägg ävensom för avlöningsförstärkningar till polisintendenten och chefen för ordningspolisen samt till polisintendenten och chefen för kriminalpolisen ävensom vikariatsersättningar å ifrågavarande tjänster gottgöras statsverket till fulla beloppet av Stockholms stad. Angående förskottsbetalning och jämkning därav skall vad ovan sagts under I äga motsvarande tillämpning.

Angående de sålunda angivna principerna för kostnadsfördelningen bör tydligtvis avtal träffas med Stockholms stad, och bemyndigande härtill för Kungl. Maj:t torde böra utverkas av riksdagen. I ett sådant avtal bör måhända inryckas bestämmelse om att större ändringar i fråga om ämbetets organisation och arbetsuppgifter samt befattningshavarnas löneförmåner icke böra verkställas, innan staden haft tillfälle att yttra sig i saken.

Sedan jag sålunda angivit min ståndpunkt i fråga om fördelningen av kostnaderna i här förevarande avseenden, övergår jag till att verkställa den definitiva beräkningen av anslaget till överståthållarämbetet m. m. i avseende å nästa budgetår. Såsom tidigare framhållits, lärer det ordinarie anslaget till överståthållarämbetet m. m. böra beräknas till det belopp, som återstår, sedan från samtliga hithörande kostnader fråndragits Stockholms stads bidrag.

Enligt det av mig förordade förslaget till stat för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar skulle för tiden 1 januari—30 juni 1930 erfordras ett belopp av 174,310 kronor. Härav skulle enligt nyss angivna grunder å Stockholms stad belöpa hälften eller 87,155 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56. 109

Av kostnaderna för övergångslöner skulle likaledes hälften eller 7,ött) kronor ersättas av staden.

Utav expensmedlen, tidigare uppskattade till 54,200 kronor för denna del av budgetperioden, komma 27,100 kronor å Stockholms stad. Rätteligen borde kanske detta stadens bidrag medtagas såsom inkomst vid beräknande av expensanslagets storlek. Detta skulle emellertid innebära, att stadens bidrag till överståthållarämbetet in. m. i riksstaten bleve uppdelat å olika anslag, vilket synes mindre lämpligt. Av praktiska hänsyn torde i stiillet stadens bidrag böra i dess helhet — och alltså även till den del bidraget hänför sig till annat riksstatsanslag — upptagas såsom inkomst vid beräknande av anslaget till överståthållarämbetet m. m.

Kostnaderna för dyrtidstillägg å ordinarie befattningshavares löner torde, därest man räknar med en procentsats av 18 samt tager hänsyn till de jämkningar, som av mig föreslagits i de sakkunnigas förslag, kunna uppskattas till i runt tal 45,000 kronor för helt år eller 22,500 kronor för nu ifrågavarande tid. Härav skulle sålunda å Stockholms stad belöpa 11,250 ki*onor. Kostnaderna för dyrtidstillägg åt icke-ordinarie befattningshavare skulle enligt motsvarande beräkningsgrund uppgå till 3,300 kronor för halva budgetåret, och därav skulle 1,650 kronor belöpa å Stockholms stad. Dessa stadens beräknade bidrag till kostnaderna för dyrtidstillägg synas lämpligen böra i enlighet med det nyss anförda här medräknas och sålunda icke inverka å anslaget under femte huvudtiteln till dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst, därav följaktligen skulle utgå hela kostnaden för dyrtidstillägg till ifrågavarande befattningshavare.

Den beräknade summan av stadens bidrag till överståthållarämbetet för nästa budgetår bliver alltså (87,155 + 7,500 + 27,100 4- 11,250 + 1,650) 134,655 kronor.

Beträffande polisintendenterna vid polisverket i Stockholm skulle staden ersätta hela kostnaden för lön, dyrtidstillägg därå samt avlöningsförstärkningar till cheferna för ordningspolisen och kriminalpolisen. Deras löner för ifrågavarande halva budgetperiod beräknas till 11,460 kronor. Härå belöpande dyrtidstillägg utgör enligt ett procenttal av 18 och med hänsyn till maximigränsen tillhopa 1,728 kronor. Avlöningsförstärkningen utgör, räknat för halvt år, 1,250 kronor för polisintendenten och chefen för kriminalpolisen samt 750 kronor för polisintendenten och chefen för ordningspolisen.

Summan av stadens bidrag till polisintendenternas avlöning m. m. bliver således (11,460 + 1,728 + 1,250 + 750) 15,188 kronor.

Slutsumman av Stockholms stads beräknade bidrag för sista hälften av budgetperioden 1929/1930 skulle alltså bliva (134,655 + 15,188) 149,843 kronor. Samtliga kostnader för samma period under anslaget till »Överståthållarämbetet m. m.» hava tidigare beräknats till 280,497 kronor. För täckande av kostnaderna utöver bidraget från Stockholms stad erfordras således ett belopp av 130,654 kronor eller i avrundat tal 130,500 kronor. Till sistnämnda belopp lärer alltså anslaget böra upptagas i riksstaten för budgetåret 1929/1930.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Anslaget i fråga har, såsom förut erinrats, preliminärt beräknats till 129,000 kronor i 1929 års statsverksproposition.

Till en jämförelse beträffande statens och stadens kostnader vid genomförd omorganisation återkommer jag i annat sammanhang (sid. 113—114).

Inkomst av indragna sportler samt fördelning av dessa medel mellan staten och Stockholms stad.

De sportler, vilka tidigare tillkommit vissa befattningshavare vid överståthållarämbetet, hava numera i huvudsak indragits. I samband med 1926 års lönereglering för befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli indrogos sålunda till kronan de sportler, som förut uppburits av sekreteraren och notarierna därstädes. Vissa befattningshavare tillerkändes i stället personliga lönetillägg såsom ersättning för mistandet av sportelinkomsten; dylikt lönetillägg utgår för närvarande endast till sekreteraren. Stämpelprovisionen blev emellertid i motsats till övriga sportelinkomster icke indragen till kronan utan uppbäres för närvarande av den kanslist, vilken förordnats till kommissionär vid överståthållarämbetets kansli.

Även åtskilliga av de utav Stockholms stad avlönade befattningshavarna hava tidigare uppburit sportler, i huvudsak bestående av expeditionslösen och stämpelprovision. Då år 1921 allmän lönereglering verkställdes för Stockholms stads befattningshavare, beslöt man emellertid att till staden indraga sportelmedlen. För närvarande är också all expeditionslösen vid överståthållarämbetet för polisärenden indragen till stadens kassa. Beträffande stämpelprovisionen råder däremot enligt vad de sakkunniga framhållit ett egendomligt dubbelförhållande. Kanslisten å nuvarande passbyrån, vilken tidigare ägt uppbära dylik provision, har nämligen ålagts inleverera densamma till Stockholms stad. Den tjänsteman, som utlämnar övriga expeditioner vid överståthållarämbetet för polisärenden, uppbär däremot fortfarande provision å försålda stämplar.

Av vad här anförts framgår, att statsverket för närvarande uppbär de indragna sportlerna å sådana tjänster, vilkas innehavare avlönas av statsmedel, d. v. s. tjänster i överståthållarämbetets kansli, medan Stockholms stad uppbär sportlerna å befattningar vid överståthållarämbetet för polisärenden, vilka befattningars innehavare avlönas av kommunens medel. Börande beloppen av sportelmedlen hava de sakkunniga upprättat följande

tablå:

1925 1926

Överståthållarämbetets kansli ............ 20,500 15,000

Överståthållarämbetet för polisärenden:

polissekreteraren................................ 54,968 49,007

sekreteraren hos polismästaren ...... 36,271 35,962

notarien i poliskammaren ............... 14,189,50 105,428,50 17,214,50 102,183,50

Stockholms stad har alltså för närvarande en icke obetydlig inkomst av indragna sportler, under det att statsverkets inkomst härav är relativt obetydlig.

in

Kungl. Maj.ts proposition nr <56.

Sedan de sakkunniga erinrat om nu angivna förhållanden, framhålla de, att i samband med ämbetets omorganisation en ändring bör ske även beträffande fördelningen av indragna sportler. Skulle den hittillsvarande principen oförändrad tillämpas, innebure detta att, då samtliga tjänster enligt nu framlagt förslag bliva statsavlönade, alla sportler skulle indragas till kronan. Detta skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening medföra ett till synes obehörigt gynnande av statsverket å Stockholms stads bekostnad. En annan möjlighet är givetvis, framhålla de sakkunniga, att fördela samtliga sportelmedel efter samma grund, som tidigare tillämpats vid uppdelning av omkostnaderna. Detta kunde då enklast ske därigenom, att man från det sammanlagda kostnadsbeloppet droge summan av samtliga influtna sportler samt sedan enligt fastställt procenttal fördelade återstående kostnader. Även en dylik uppdelning av sportlerna skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening utfalla orättvist, och i detta fall till förfång för statsverket. Vad särskilt angår expeditionslösen, finnas ju, yttra de sakkunniga, en mångfald ärenden, vilkas handläggning fordrar relativt talrik personal men varå ingen eller blott obetydlig lösen utgår; sålunda äro ärendena å fattigvårdsroteln av sådan art, att därav föranledda expeditioner icke lösenbeläggas. Ä andra sidan kunna ett fåtal befattningshavare av lägre grad handlägga ärenden, vari expeditionerna inbringa väsentliga lösenbelopp, t. ex. passexpeditionens personal. Det har då synts de sakkunniga icke vara rimligt att fördela sportelmedlen efter antalet länsstyrelseärenden och magistratsärenden inom verket utan hänsyn till, i vad mån dessa olika ärenden verkligen föranleda sportelinkomster eller icke.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hava de sakkunniga, i samförstånd med de av Stockholms stad utsedda delegerade, funnit fördelningen av indragna sportler lämpligast böra ske efter dessas ursprung. Sportler, härflytande av länsstyrelseärenden, böra i överensstämmelse härmed tillfalla kronan; sportler, härflytande av magistratsärenden, böra tillfalla Stockholms stad.

De sakkunniga hava härefter sökt fördela de under åren 1925 och 1926 influtna sportlerna efter denna princip och då erhållit följande uppställning (hänsyn har därvid icke tagits till stämpelprovisionen):

Statsverket Stockholms stad,

En jämförelse mellan fördelningen av indragna sportler under nuvarande organisationsförhållanden och enligt de sakkunnigas förslag giver beträffande åren 1925 och 1926 följande resultat:

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med ledning av dessa siffror synes man, framhålla de sakkunniga, kunna med tämlig säkerhet antaga, att eu sportelfördelning i enlighet med de sakkunnigas förslag skulle medföra, för statsverket en ökning av inkomsterna från överståthållarämbetet med i runt tal 60,000 kronor och för Stockholms stad en minskning av samma inkomster med motsvarande belopp.

Vid uppgörandet av dessa beräkningar angående sportelinkomsten hava de sakkunniga icke tagit i betraktande de belopp, tillhopa omkring 2,500 kronor, varmed stämpelprovisionen kan beräknas utgå. I enlighet med den ståndpunkt, som statsmakterna härvidlag intagit beträffande landsstaten, anse de sakkunniga, att ej heller vid överståthållarämbetet någon indragning bör ske av stämpelprovisionen. Denna borde därför uppbäras av den eller de befattningshavare, som ansvaret för stämpelredovisningen åvilar. Därvid har det synts de sakkunniga önskvärt, att alla från kansliavdelningen utgående expeditioner, såväl pass som övriga handlingar, utlämnas av en och samme befattningshavare vid kansliavdelningen å Slottsbacken. Expeditionerna från polisavdelningen böra däremot, anse de sakkunniga, liksom hittills varit fallet utlämnas vid polishuset å Kungsholmen.

De sakkunniga övergå härefter till att beröra frågan om den form, vari statsverket och Stockholms stad skola gottgöras ifrågavarande inkomster, eller med andra ord medlens redovisande. De sakkunniga framhålla härvid till en början, att det icke synes lämpligt att redan vid utlämnandet av olika expeditioner skilja mellan sådana, beträffande vilka lösenbeloppet skall tillfalla den ena eller andra myndigheten, exempelvis genom att expeditionen åsättes Stockholms stads lösenmärke, då beloppet skall tillfalla staden, men statens stämplar i övriga fall. Dels skulle härigenom, framhålla de sakkunniga, ett icke obetydligt ansvar komma att åvila vederbörande tjänsteman vid bedömande av ärendenas natur, dels torde det enligt de sakkunnigas mening icke vara önskvärt att å sådana avdelningar, vilkas tjänstemän helt avlönas av statsmedel, laborera med såväl statliga som kommunala stämplar. Därest alternativ I följes vid en eventuell omorganisation och staten sålunda i första hand bestrider samtliga lönekostnader, torde i stället, uttala de sakkunniga, i enlighet med bestämmelserna i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, sista stycket av tabellen under 3 §, även expeditionslösen böra redovisas genom att expeditionerna åsättas statens

Kungl. Maj ds proposition nr 56. 113

stämplar till belopp, motsvarande lösensumman; så sker redan nu å över ståthållarämbetets kansli. Därjämte borde emellertid noga förtecknas sådana lösenbelopp, som vid uppgörelsen med Stockholms stad borde gottskrivas staden; detta borde icke vålla större olägenhet, enär dylika förteckningar tidigare visat sig kunna föras beträffande de tjänstemän, vilka själva uppburit sportelmedlen.

De sakkunnigas förslag i nu berörda hänseende bär icke föranlett någon erinran från statskontorets sida.

liiksräkenskapsverket bär för sin del förordat, att vid fördelning av sportelinkomsterna samma princip skulle tillämpas, som verket föreslagit beträffande kostnaderna, det vill säga att sportelinkomsterna skulle fördelas lika mellan staten och Stockholms stad. En dylik uppdelning av sportlerna skulle visserligen, framhåller verket, medföra minskning av statsverkets andel, men förlusten uppvägdes i det närmaste av statsverkets gynnsammare ställning vid fördelningen av kostnaderna. Dessutom vunnes den avsevärda fördelen, att de av de sakkunniga föreslagna förteckningarna i och för fördelning av lösenbeloppen mellan statsverket och Stockholms stad icke behövde föras och kontrolleras. Fördelningen kunde vid lösenbeläggningen av expeditionerna lätt ske genom påsättande av statens stämplar till halva lösenbeloppet och stadens lösenmärken till återstående beloppet.

Från Stockholms stads sida har ingen erinran framställts mot de sakkunnigas förslag.

Ej heller överståthållarämbetet har funnit skäl till erinran däremot.

Yad riksräkenskapsverket föreslagit angående fördelning av sportelinkomsterna kan jag icke biträda. Något skäl till en liälftendelning av dessa inkomster mellan staten och staden finner jag icke vara anfört. En tillämpning av riksräkenskapsverkets förslag skulle för närvarande innebära en minskning med i runt tal 20,000 kronor om året av de sportelinkomster, som enligt statens och stadens representanters sammanstämmande mening borde tillkomma kronan. Jag vill i stället för min del förorda vad de sakkunniga i detta ämne föreslagit. Ett genomförande härav torde ej heller behöva medföra alltför stora praktiska olägenheter, även om man, på sätt de sakkunniga ifrågasatt, måhända nödgas föra särskild förteckning över staden tillkommande lösenbelopp. Jämsides därmed torde emellertid böra tillämpas det förfaringssättet, att expeditionerna från början åsättas Stockholms stads lösenmärken. i de fall, då expeditionslösen skall tillkomma staden, men eljest statens stämplar. De skäl häremot, som av de sakkunniga anförts, kan jag icke tillmäta avgörande betydelse. I de sakkunnigas betänkande är i detalj angivet, vilka ärenden, som äro hänförliga till gruppen länsstyrelseärenden, och vilka, som äro att anse såsom magistratsärenden. En sådan, än noggrannare uppdelning skall i och för kostnadsfördelningen verkställas under senare delen av år 1930. Någon större svårighet lärer då icke uppkomma att med ledning härav avgöra, till vilkendera gruppen ett ärende hör, och att åsätta expeditionen motsvarande stämplar eller märken. Misstag lära därför icke

Bihang till riksdagens protokoll 1926. 1 samt. 44 häft. (Nr 56.) 10129 8

Yttranden.

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

behöva befaras i nämnvärd omfattning, och nödig kontroll skulle kunna vinnas genom nyssberörda förteckning. Erforderlig ändring torde emellertid i sådant fall böra vidtagas i förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, och chefen för finansdepartementet lärer senare komma att hemställa om avlåtande av proposition till riksdagen angående bland annat sådan ändring i nyssnämnda förordning.

Jag vill alltså förorda de sakkunnigas förslag angående fördelning av inkomsten å indragna sportler. Rörande formen för fördelningens verkställande torde närmare föreskrifter böra lämnas i samband med utfärdande av ny instruktion för överståthållarämbetet.

Jämförelse mellan beräknade utgifter och inkomster före samt efter

eventuell omorganisation.

De sakkunniga hava i betänkandet framlagt en ekonomisk översikt i avseende å verkningarna av ett genomförande av deras omox-ganisationsförslag.

Därest alternativ I i de sakkunnigas förslag oförändrat skulle lända till efterrättelse, skulle detta, sedan förslaget blivit fullt genomfört, för staden respektive staten medföra ändringar beträffande kostnaderna för överståthållarämbetet på sätt framgår av följande tablå:

Ett bifall till sakkunnigförslaget med den ändring beträffande kostnadernas och sportelmedlens fördelning, som riksräkenskapsverket föreslagit, skulle hava följande verkningar uti ifrågavarande hänseende:

Vid bifall till det av mig förordade förslaget såväl beträffande organisationen och de särskilda tjänsterna som ifråga om kostnadsfördelningen erhålles följande jämförelse mellan nuvarande samt blivande inkomster och utgifter. Därvid har, liksom i nyss återgivna uppställningar, hänsyn icke

115 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tagits till kostnader för övergångslön eller för avlöningar till polisintendenter vid polisverket men räknats med en åfdig kostnad för pensioner å 15,000 kronor. Tablån avser budgetår, då den nja organisationen hela tiden varit gällande.

Statsverkets kostnader för överståthållarämbetet skulle i anslutning till sist återgivna sammanställning för helt budgetår fördela sig ungefärligen sålunda:

Ordinarie anslag till överståthållarämbetet m. m. (kost-

nader efter avdrag av stadens bidrag).............................. kronor 95,000: —

Skrivmaterialier och expenser, ved m. m............................ » 105,000: —

Dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst ......... » 46,810: -—

Pensioner................................................................................ » 15,000: —

Summa kronor 261,810

På sätt av dessa tablåer framgår, kommer ett bifall till föreliggande förslag att medföra viss ökning av statsverkets nuvarande utgifter för överståthållarämbetet med underlydande institutioner. Denna utgiftsökning är dock föga betydande och torde väl uppvägas av de praktiska fördelar, som omorganisationen skulle medföra. Härtill kommer, att en uppgörelse mellan staten och Stockholms stad angående kostnaderna för överståthållarämbetet —- varom staden upprepade gånger gjort framställning — i varje fall måste förr eller senare äga rum. Det torde vara ofrånkomligt, att en sådan uppgörelse måste resultera i att statsverkets andel i kostnaderna blir procentuellt större, än vad för närvarande är fallet. Därest eu sådan uppgörelse skedde med avseende fästat å överståthållarämbetets nuvarande organisation, skulle densamma därför tvivelsutan medföra högst väsentliga kostnadsökningar för statsverket. Att i det nu framlagda förslaget kostnadsökningen kunnat begränsas till ett så ringa belopp, som omkring 20,000 kronor, är alltså helt beroende på att man i samband med den ekonomiska uppgörelsen med staden föreslagit en omorganisation av överståthållarämbetet.

Förslagets genomförande.

Vid behandlingen av frågan om genomförande av det framlagda förslaget till omorganisation av överståthållarämbetet m. m. hava de sakkunniga bringat i erinran vad dåvarande chefen för finansdepartementet anfört

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

till statsrådsprotokollet vid avlåtande till 1926 års riksdag av förslag om personalindragningar i statsdepartementen. Departementschefen framhöll därvid, att vid omorganisation av ett ämbetsverk två huvudalternativ vore tänkbara beträffande övergången till den nya ordningen. Man kunde inskränka sig till ett principbeslut om den framtida organisationen samt låta genomförandet bero på inträffande ledigheter bland den nuvarande personalen, eller man kunde omedelbart försätta all övertalig personal på indragningsstat. Dessutom kunde mellan dessa båda ytterliglietslösningar tänkas olika mellanstadier. Departementschefen fann för sin del övervägande skäl tala för att man sökte genomföra den då föreslagna omläggningen omedelbart och i ett sammanhang, dock att därvid vissa modifikationer vore att förorda vid överförande av befattningshavare å allmänna indragningsstaten; sålunda skulle vissa av dessa åläggas tjänstgöringsskyldighet. Riksdagen ansåg sig emellertid, erinra de sakkunniga vidare, icke kunna bifalla Kungl. Maj:ts förslag, att samtliga övertaliga befattningshavare skulle uppföras å indragningsstat, därvid vissa befattningshavare fortfarande skulle äga tjänstgöringsskyldighet, andra däremot vara tjänstefria. Placering på indragningsstat med tjänstgöringsskyldighet finge anses vara en principiellt oegentlig anordning, som, om den än i något enstaka fall förekommit, icke borde vinna ökad tillämpning. Riksdagen ansåg i stiillet, att övergången lämpligen borde ordnas på sådant sätt, att samtliga befattningshavare, som genom av riksdagen beslutade indragningar bleve övertaliga, uppfördes antingen på övergångsstater för respektive departement eller å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet.

Samma skäl, som då anfördes, hava synts de sakkunniga nu tala för att eu eventuell omorganisation av överståthållariimbetet omedelbart i sin helhet genomföres. Ett överförande till indragningsstat eller övergångsstat av vissa befattningshavare blir därvid visserligen ofrånkomligt. Med hänsyn såväl till vederbörande befattningshavare själva som till statsverkets och Stockholms stads berättigade ekonomiska intressen hava emellertid de sakkunniga ansett önskvärt, att denna överföring i görligaste mån begränsas samt att förty nuvarande befattningshavare i största möjliga utsträckning placeras å de föreslagna nya tjänsterna. Denna synpunkt har jämväl, framhålla de sakkunniga, med styrka hävdats av Stockholms stads delegerade. Ett omedelbart genomförande av den föreslagna omorganisationen måste därjämte givetvis förutsätta, att ett flertal ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetet flyttas från innehavda befattningar till nyinrättade sådana eller åtminstone erhålla ändrade arbetsuppgifter.

De sakkunniga hava till en början upptagit frågan om nuvarande befattningshavares skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst; denna frågas avgörande anse de sakkunniga i första hand vara beroende på om de av förslaget berörda befattningshavarna för närvarande äro att anse såsom statliga eller kommunala tjänstemän. I detta ämne hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:

Beträffande dem, som utnämnts eller förordnats av Ivungl. Maj:t, lärer vara uppenbart, att de äro statliga ämbetsmän. Så måste förty anses vara

117 Kungl. Maj:ts proposition nr Öb'.

förhållandet med överståthållaren, underståthållaren, polismästaren, förste polisintendenten, polissekreteraren, biträdande polissekreteraren, sekreteraren lios polismästaren och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli.

Såsom statliga tjänstemän måste vidare betraktas samtliga övriga befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli. Dessa tillsättas av överståthållaren samt avlönas av statsverket och äro underkastade dess avlöuingsreglemente. De hava därjämte alltsedan överståthållarämbetets tillkomst ansetts innehava statstjänster.

Däremot kan i nu förevarande hänseende enligt de sakkunnigas mening viss tvekan uppstå rörande de befattningshavare vid överståthållarämbetets avdelning för polisärenden, vilka icke utnämnas av Kungl. Maj:t. Den uppfattningen har stundom gjorts gällande, att dessa befattningshavare, såsom kommunalavlönade och med tjänsteförhållandena i huvudsak reglerade i Stockholms stads tjänstereglemente, borde anses vara kommunala tjänstemän. En dylik uppfattning måste emellertid enligt de sakkunniga betecknas såsom oriktig. Denna personal utnämnes ju av överståthållaren i dennes egenskap av en statens ämbetsman, och den har sin tjänstgöring förlagd till ett statens ämbetsverk; redan å dessa grander torde befattningshavarna böra betecknas såsom statstjänstemän. Den omständigheten, att deras lön numera utgår av stadens medel, kan näppeligen ändra berörda förhållande. Att vederbörande myndigheter betrakta dessa tjänstemän såsom statsanställda, torde för övrigt framgå av innehållet i kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar; punkt 10 i nämnda kungörelse lyder sålunda:

»Ofwer-Ståthållare-Embetet eger att till tjänstgöring inom sina afdelningar för Kansli-, Polis- och Kronouppbörds-ärenden antaga personer, som aflagt examen till Rättegångsverken; dock inom sistnämnda afdelning iifwen dem, som undergått Kansli-examen, samt i de afdelningen underlydande tjenstebefattningar vid Kronouppbördsverket, likasom i Kanslist- och Kammarskrifvare-befattningar, dem, som endast blifvit från högre Elementarläroverk vederbörligen utexaminerade.»

Enligt nu åberopade författning betecknas alltså såsom statliga befattningshavare all vid överståthållarämbetet för polisärenden anställd personal med juridisk examen, ävensom kanslisterna. Någon anledning att betrakta skriv- och vaktpersonal på annat sätt anse de sakkunniga icke föreligga. Då även denna personal enligt gällande instruktion tillsättes av överståthållaren, d. v. s. utav statlig ämbetsmyndighet, borde densamma anses innehava statlig tjänst. Man skulle enligt de sakkunnigas åsikt måhända kunna uttrycka förhållandet sålunda, att all kanslipersonal vid överståthållarämbetet måste betraktas såsom statsanställd.

Vad andre stadsfogden angår, torde visserligen denne få anses i huvudsak utöva uppgifter, som kommunerna hava att själva besörja. Emellertid tillsättes han i Stockholm av överståthållaren, och hans lön fastställes av Kungl. Maj:t. Vid dessa förhållanden och med den uppfattning angående begreppet statstjänst, som numera torde vara rådande, synes det de sakkunniga, att jämväl andre stadsfogden får anses vara en statsverkets befattningshavare. Motsvarande måste då anses vara förhållandet beträffande honom närmast underställd kanslipersonal.

De sakkunniga hava sålunda kommit till den uppfattningen, att nu ifrågavarande personal i dess helhet utgöres av statliga befattningshavare. Ett genomförande av förslaget till omorganisation skulle sålunda enligt de sakkunnigas mening icke innebära, att förutvarande kommunala befattningshavare överflyttades till statstjänst, utan endast leda till att deras egenskap av statstjänstemän tydligare markerades. Förflyttningen från kommunal-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

avlönad tjänst till statsavlönad sådan medför ej heller jämlikt samma uppfattning någon ändring med avseende å anställningsformens art; beträffande sättet för anställningen, befordrans vinnande och möjligheterna till skiljande från tjänsten äro överståthållarämbetets ifrågavarande befattningshavare redan nu underkastade samma villkor som Övriga statliga tjänstemän. Punkterna 1—3 i Stockholms stads tjänstereglemente, vilka i nu angivna avseenden giva regler för de kommunala befattningshavarna, äro nämligen, erinra de sakkunniga, enligt särskild föreskrift i reglementet, icke tillämpliga å överståthållarämbetets befattningshavare.

Det återstår då närmast att avgöra i vad mån och under vilka förutsättningar dessa tjänstemän äro skyldiga att finna sig i en förflyttning till annan tjänst inom den statliga förvaltningen. Yid besvarandet av denna fråga torde enligt de sakkunniga hänsyn böra tagas dels till i ämnet gällande särskilda föreskrifter, dels ock till avfattningen av de handlingar, vari besluten om tjänsternas tillsättande funnit uttryck (fullmakt, konstitutorjal, förordnande o. s. v.).

Yad först angår överståthållaren, underståthållaren och polismästaren gäller, att de innehava förtroendesysslor enligt § 35 regeringsformen. Beträffande överståthållaren torde få förutsättas, att denne — även om han utniimnes innan en eventuell omorganisation blir genomförd — likväl ålägges skyldighet att underkasta sig därmed följande ändringar beträffande överståthållarens ställning. Med avseende å polismästarens befattning äro de föreslagna ändringarna av så föga genomgripande natur, att den nuvarande innehavaren bör kunna förutsättas vara villig övergå å den nya avlöningsstaten. Beträffande underståthållaren, vars befattning av de sakkunniga föreslagits till indragning, hava de sakkunniga icke tänkt sig, att han — annat än efter därom eventuellt uttryckt önskan — skulle förflyttas till annan tjänst; frågan om möjligheten av en dylik förflyttning har därför synts de sakkunniga av mindre betydelse.

Med avseende å övriga nu ifrågavarande befattningshavare hava, erinra de sakkunniga, olika föreskrifter lämnats angående rätten att förflytta dem till annan tjänst.

Beträffande befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli lämnades bestämmelser härom redan i ett Kungl. Maj:b brev den 9 juli 1920. Däri stadgades bland annat, att befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli skulle, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehade, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t prövades lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm. I stället för dessa bestämmelser gälla emellertid numera föreskrifterna i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, dock att beträffande befattningshavarna vid överståthållarämbetets kansli vissa särskilda föreskrifter därutöver meddelats i Kungl. Maj:ts brev den 21 maj 1926. Enligt nu berörda föreskrifter gäller, att befattningshavare i överståthållarämbetets kansli skall vara skyldig att låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen i Stockholm. Yarder sådan tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttning tillhörde. Förflyttas sekreteraren eller notarie utan egen ansökan och utan något sitt förvållande till tjänst inom samma eller lägre lönegrad, skall han bibehållas vid den rätt till personligt lönetillägg, som han i den tidigare tjänsten ägt åtnjuta.

Vidkommande befattningshavarna vid överståthållarämbetets avdelning för polisärenden (dock ej den egentliga polispersonalen) ävensom stadsfogdarna,

Kanyl. i\1aj:ts proposition nr 5(j. 1.19

gälla bestämmelserna i punkt 4 av tjänstereglementet för Stockholms stad, vilket reglemente, såvitt det avser nu berörda befattningshavare, blivit av Kungl. Maj:t fastställt den 7 oktober 1921. Nämnda punkt av reglementet föreskriver, att »befattningshavare skall vara underkastad den förändring i tjänstgöringsskyldighet, som i samband med i vederbörlig ordning beslutad ändring i organisationen kan varda stadgad, varjämte befattningshavare skall vara skyldig att efter av tjänstenämnden, på grund av framställning från vederbörande myndighet, fattat beslut underkasta sig. förflyttning till annan befattning; allt likväl utan minskning av de befattningshavaren i innehavande befattning enligt stat tillförsäkrade avlöningsförmåner». Vid avfattningen av denna bestämmelse har man, framhålla de sakkunniga, givetvis närmast tänkt på de rent kommunala tjänstemännen. Enligt uttrycklig föreskrift är emellertid, såsom nyss erinrats, bestämmelsen tillämplig även å de statliga befattningshavare vid överståtliållarämbetet, vilka avlönas av Stockholms stad. Man kan måhända ställa sig tveksam till huru omfattande den förflyttningsskyldighet, som sålunda ålagts befattningshavarna vid överståtliållarämbetet, skall anses vara. I varje fall lärer dock, enligt vad de sakkunniga anse, vara klart, att dessa befattningshavare äro skyldiga att finna sig i förflyttning till annan tjänst inom samma verk.

Redan av vad sålunda anförts torde enligt de sakkunnigas mening framgå, att hinder ej möter att vid eventuell omorganisation av överståtliållarämbetet förflytta nuvarande befattningshavare till annan tjänst. Däremot torde genom åberopade författningar icke vara uttömmande angivna de förutsättningar, under vilka en dylik förflyttning kan äga rum. Yisserligen föreskriva angivna bestämmelser helt allmänt, att tvångsförflyttad befattningshavare icke skall vidkännas minskning i innehavda avlöningsförmåner; dock måste tilllämpligheten av denna föreskrift, enligt de sakkunnigas uppfattning, i viss mån vara beroende å formen för befattningshavarens anställning. År nämligen en befattning tillsatt på sådant sätt, att innehavaren när som helst kan entledigas, bör befattningshavaren givetvis även när som helst kunna utan gottgörelse förflyttas, även om detta skulle ske till tjänst med lägre lön. I varje fall har det synts de sakkunniga önskvärt att före definitivt ståndpunktstagande i denna fråga vinna klarhet om avfattningen av de handlingar, vari besluten om olika tjänsters tillsättande funnit uttryck.

De sakkunniga ingå härefter å en detaljgranskning av sistberörda handlingar; beträffande denna granskning må hänvisas till betänkandet (sid. 261— 264). Såsom resultat av granskningen framhålla de sakkunniga, att följande befattningshavare synas vara skyldiga att underkasta sig ej blott förflyttning till annan tjänst utan även minskning i avlöningsförmånerna, nämligen förste polisintendenten, kamreraren vid överståtliållarämbetet för polisärenden, andre stadsfogden och dennes assistent, kanslisten vid polismästarens expedition, samtliga bokhållare ävensom kontorsskrivaren vid kamrerarkontoret samt all skriv- och vaktpersonal, dock med undantag för kanslibiträdet och de två kontorsbiträdena vid överståtliållarämbetets kansli. De sakkunniga uttala emellertid såsom sin uppfattning, att varje befattningshavare, som vid eventuell omorganisation förflyttas till tjänst i lägre lönegrad, bör erhålla personligt lönetillägg med belopp, motsvarande inkomstminskningen; de billiglietsskäl, som tala för ett dylikt ståndpunktstagande, anse de sakkunniga icke behöva närmare utvecklas. Samma skäl tala emellertid enligt de sakkunniga icke för att vid förflyttning till lägre tjänst befattningshavaren jämväl skall bibehållas vid de föreskrifter angående pensionsålder, rätt till

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

semester och dylikt, som voro gällande för den högre tjänsten. Med avseende å sistberörda förmåner äro visserligen enligt de sakkunnigas mening de, vilka å sina tjänster innehava fullmakt eller konstitutorial, alltjämt berättigade att icke underkasta sig någon ändring. Beträffande övriga nyss angivna tjänstemän anse däremot de sakkunniga hinder icke möta att ålägga dem de föreskrifter därutinnan, som äro bestämda för den nya tjänsten.

De sakkunniga övergå härpå till behandling av de utav förslagets genomförande betingade ändringar i nuvarande befattningshavares ställning. I detta ämne yttra de sakkunniga till en början i huvudsak följande:

Härvid uppkomma tydligtvis två särskilda spörsmål: Dels måste avgöras, om och i vilken omfattning nuvarande befattningshavare böra överföras å indragnings- eller övergångsstat samt vem som skall bestrida kostnaderna härför. Dels måste bestämmelser träffas angående eventuella personliga lönetillägg m. m. åt befattningshavare, som förflyttas till tjänst i lägre lönegrad.

Då de sakkunnigas förslag bland annat avser en minskning i antalet nuvarande ordinarie befattningshavare, dock med undantag för skrivpersonalen, kan, såsom tidigare framhållits, vid dess genomförande icke undvikas att å indragnings- eller övergångsstat överföra vissa befattningshavare. Härvid framhålla emellertid de sakkunniga till en början, att dylik överföring givetvis icke kan ifrågasättas i fråga om tjänster, beträffande vilka omorganisationen endast innebär en ändring i arbetsuppgifterna eller en förändring av titeln eller löneförmånerna. Bortser man från dylika befattningar, skulle enligt det framlagda förslaget följande tjänster i och med omorganisationen upphöra: underståthållar tjänst en, befattningarna såsom sekreterare i överståthållarämbetets kansli och såsom polissekreterare och biträdande polissekreterare, två kanslisttjänster, befattningen såsom andre stadsfogde och tjänsterna vid dennes expedition samt tre överkonstapels- och åtta konstapels tjänster vid centralavdelningen, vilkas innehavare för närvarande äro sysselsatta med handläggning av motorfordonsärenden.

Biträdande polissekreteraren bör. framhålla de sakkunniga, kunna placeras å tjänst med motsvarande arbetsuppgifter i det nyorganiserade verket. Av nuvarande kanslisttjänster uppehälles en allenast å förordnande och bör kunna indragas, varjämte eu av de nuvarande kanslisterna vid överståthållarämbetets kansli skulle överflyttas till en bokhållartjänst vid kamrerarexpeditionen. Någon överföring till indragnings- eller övergångsstat av nuvarande innehavare utav kanslisttjänster symes därför enligt de sakkunnigas mening icke påkallad. Indragningen av andre stadsfogdens expedition skulle enligt de sakkunniga icke heller behöva föranleda dylik överföring annat än beträffande andre stadsfogden, vilken eventuellt skulle uppföras å Stockholms stads övergångsstat. Innehavarna av de till indragning föreslagna överkonstapels- och konstapels tjänster na lära enligt de sakkunnigas mening jämväl kunna placeras å andra motsvarande befattningar. Beträffande nu omförmälda personal av lägre grad synes alltså, framhålla de sakkunniga, förslaget icke vid sitt genomförande behöva orsaka extra kostnader genom befattningshavares överförande till indragnings- eller övergångsstat. Annorlunda ställer sig emellertid saken beträffande de tre högre tjänstemän, vilkas befattningar enligt de sakkunnigas förslag skulle indragas, nämligen underståthållaren, sekreteraren i överståthållarämbetets kansli och polissekreteraren. Beträffande en av dessa befattningshavare anse dock de sakkunniga möjlighet föreligga till placering å i viss mån motsvarande tjänst i det nyorganiserade verket. Två av tjänstemännen torde däremot enligt de sakkunniga icke kunna på sådant sätt placeras, vadan beträffande dessa lärer vara erforderligt att överföra tjänsterna å indragningsstat.

Kungi. Maj:ta proposition nr 56.

121 Vilken princip, som skall läggas till grund för överföringen till indragningsstat, kan, säga de sakkunniga, givetvis bliva föremål för olika meningar. De sakkunniga anse sig emellertid härvidlag böra erinra om vad föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet anfört i detta ämne beträffande indragningarna i statsdepartementen; lian framhöll därvid följande: »Till indragningsstaten böra i första band hänföras de till levnads-

åren äldsta befattningshavarna. Ur praktisk synpunkt och för att överföringen ej skall kunna i någon män uppfattas såsom ett konstaterande av olämplighet för fortsatt tjänstgöring torde man härvid böra utgå från eu viss åldersgräns. Med hänsyn bland annat till att överföring på indragningsstat bör erhålla eu sådan omfattning, att i anslutning till vad förut framhållits ej alltför stor stagnation i befordrings- och rekryteringshänseende inträder, synes härvid eu ålder av 60 år utgöra eu lämplig gräns för manliga tjänstemän. —- — — —- Emellertid bör möjlighet förefinnas att på grund av särskilda förhållanden även med bibehållande i tjänst av befattningshavare, som uppnått angivna levnadsålder, till indragningsstat överföra en eller annan befattningshavare vid lägre ålder, särskilt i fäll där svårighet eljest skulle uppstå att genomföra de åsyftade organisatoriska omläggningarna.» — Vad sålunda anförts gav icke riksdagen anledning till annan erinran, än att, då en levnadsålder av 60 år för manliga tjänstemän uppställts såsom den gräns, vid vilken överflyttning i allmänhet borde ske, det ville synas riksdagen, som om denna regel näppeligen kunde tillerkännas någon större allmängiltighet, utan att man fastmera kunde tänka sig många fall, där densamma icke borde komma i tillämpning.

Skulle man vid genomförande av förslaget till överståthållarämbetets omorganisation vilja ansluta sig till den sålunda uttalade uppfattningen, att överförande å indragningsstat som regel bör i första hand drabba befattningshavare, vilka överskridit 60 års ålder, så skulle, anföra de sakkunniga, för detta åldersstreck falla underståthållaren och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli. Den nuvarande underståthållaren vore född år 1867, och innehavaren av sekreterarbefattningen i överståthållarämbetets kansli vore född år 1865. De sakkunniga hava för sin del ansett sig sakna anledning att uttala sig angående lämpligheten av att i förevarande fall nu berörda princip komme till användning. De framhålla emellertid i detta sammanhang, att kostnaderna efter eventuell överföring till indragnings- eller övergångsstat fortfarande böra belasta den utgiftsstat, varå avlöningen därförut varit uppförd. I dessa fall skulle sålunda ingen fördelning av kostnaderna ske mellan staten och Stockholms stad, då ju här icke är fråga om kostnader för det nyorganiserade verket. Yad särskilt angår sekreteraren i överståthållarämbetets kansli skulle detta innebära, att han, som för närvarande avlönas av statsverket, skulle därifrån uppbära lön å indragningsstaten enligt gällande avlöningsreglemente intill uppnådd pensionsålder ävensom det förut berörda personliga lönetillägg, vilket utgår såsom ersättning för indragna sportler. Härtill komme procentuellt dyrtidstillägg, som emellertid enligt gällande grunder skulle utgå endast med hälften av eljest fastställt belopp. Efter uppnådd pensionsålder skulle sekreteraren uppbära pension från statsverket efter vanlig beräkningsgrund.

Vidkommande de ekonomiska konsekvenserna av en tvångsförflyttning hävda

122 Kungl. Maj ds proposition nr 56.

de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, den uppfattningen, att en på dylikt sätt förflyttad tjänsteman icke bör vidkännas minskning i förutvarande ekonomiska förmåner. Vid övervägande av sättet, varå gottgörelse härutinnan bör beredas tjänstemännen, hava de sakkunniga samt delegerade för Stockholms stad enats om ett förslag till övergångsbestämmelser, vari emellertid även intagits föreskrifter angående befattningshavarnas tjänste- och familjepensionsförhållanden efter omorganisationen. De i sistnämnda hänseende ifrågasatta föreskrifterna lära emellertid, i den mån desamma innebära nya åtaganden från statens sida, lämpligen till behandling upptagas i sammanhang med övriga med omorganisationen sammanhängande pensionsfrågor. Vid sådant förhållande torde vad förslaget till övergångsbestämmelser härom innehåller kunna tills vidare lämnas åsido. Däremot tilllåter jag mig här upjutaga till granskning sådana i förslaget ingående bestämmelser rörande pensionsförhållanden, vilka äro avsedda att bliva föremål för avtal med Stockholms stad men som icke medföra ökade förpliktelser för staten. Med beaktande av det nu anförda samt under iakttagande av den ändring, som betingas av omorganisationens föreslagna ikraftträdande den 1 januari 1930, äro ifrågavarande övergångsbestämmelser av följande innebörd:

1. Förutvarande grundlön.

Befattningshavare, vilken förut uppburit avlöning från Stockholms stad men nu överflyttas till tjänst med lägre lön å statsverkets avlöningsstat, erhåller från Stockholms stad personligt lönetillägg till belopp, motsvarande skillnaden i grundlön.

Befattningshavare, som förut uppburit lön från antingen statsverket eller Stockholms stad och som nu förflyttas till tjänst med lägre avlöning å samma lönestat, uppbär samma grundlön som å den förutvarande högre tjänsten.

2. Tidigare intjänta löneförhöjningar.

Befattningshavare, vilken flyttas från Stockholms stads till statsverkets lönestat, uppbär från Stockholms stad ersättning för minskning i de löneförhöjningar, som av befattningshavaren tillträtts den 31 december 1929. För löneförhöjningar, som eventuellt kunde hava ytterligare intjänats, därest befattningshavaren kvarstått å stadens lönestat, utgår däremot icke ersättning.

vid överförande till statsverkets lönestat bör emellertid befattningshavaren vara berättigad att tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet, såsom om han därunder varit statsavlönad. I den mån han under sin anställning vid överståthållarämbetet fått tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring utom verket i och för uppflyttning i högre löneklass, bör dylikt förut meddelat beslut fortfarande gälla; särskilda bestämmelser härom böra förty utfärdas.

Befattningshavare, som förut uppburit lön från antingen statsverket eller Stockholms stad och som nu förflyttas till annan tjänst å samma lönestat, bibehåller förutvarande placering i löneklass (förut tillträdda löneförhöjningar) och äger i vanlig ordning uppbära ytterligare sådana i enlighet med bestämmelserna för av honom förut innehavd tjänst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1)6'.

123 H. Skillnaden mellan .stadens rörliga lönetillägg och statens dyrtidstillägg.

Kommunalavlönad befattningshavare, vilken överflyttas till statens löuestat, uppbär ersättning från Stockholms stad för eventuell minskning i dyrtidstillägg. Härvid böra med varandra jämföras det kommunala rörliga lönetillägget å en avlöning, till beloppet lika med den, som uppburs den 31 december 1929, samt statens dyrtidstillägg å den vid jämförelsetillfället utgående avlöningen.

För andra tvångsförflyttade befattningshavare erfordras i detta hänseende inga särskilda föreskrifter.

4. Skillnaden med avseende ä avgifter för egen pensionering.

Till en början må anmärkas, att de av Stockholms stad avlönade befattningshavarna visserligen äro berättigade till pension men icke erlägga några avgifter för egen pensionering. Detta kan praktiskt taget sägas innebära, att deras löneförmåner överstiga de faktiskt utgående beloppen med eu summa, motsvarande beloppet av eventuell pensionsavgift. Statens befattningshavare måste däremot erlägga avgifter för egen pensionering, och de från kommunal till statlig tjänst förflyttade tjänstemännen få alltså härutinnan vidkännas eu utgift, som de tidigare icke varit underkastade.

Med hänsyn härtill böra dessa befattningshavare av Stockholms stad uppbära ersättning för den inkomstminskning, som vid överflyttningen till statstjänst kan komma att åsamkas dem genom pensionsavgifters utgörande.

Befattningshavare, som tvångsförflyttas till lägre tjänst å samma löneplan (lönestat) men som uppbär den med förutvarande tjänst förbundna lönen, erlägger fortfarande de pensionsavgifter, som eventuellt utgå å denna förutvarande lön.

5. Skillnaden i pensionsbeloppets storlek.

Befattningshavare, som tvångsvis flyttats från kommunalavlönad till statsavlönad tjänst, uppbär pension enligt de för den nya befattningen gällande grunder; denna pension utgår av statsverket, men pensionskostnaden fördelas mellan statsverket och Stockholms stad enligt samma fördelningsgrund (bidragsprocent) som övriga kostnader för det nyorganiserade verket. Skillnaden mellan den pension, som utgår från statsverket, och den pension, som skulle hava utgått från Stockholms stad, därest vederbörande kvarstått å dess lönestat i samma tjänst som den 31 december 1929, erlägges till befattningshavaren av Stockholms stad.

Den, som förflyttas till lägre tjänst å samma löneplan (lönestat) men som uppbär förutvarande lön, erhåller pension i enlighet med bestämmelserna för den tidigare innehavda tjänsten.

Har befattningshavare före den 31 december 1929 avgått med pension, betalas pensionskostnaderna fortfarande av den, som därförut guldit lönekostnaden.

I övrigt gäller beträffande pensionsbeloppen, såsom förut erinrats, att de skola fördelas mellan staten och Stockholms stad efter enahanda grunder som övriga kostnader.

Vid beräknandet av det ersättningsbelopp, som från Stockholms stad skall utgå till förutvarande kommunalavlönad befattningshavare, vilken tvångsvis överförts till tjänst å statens löneplan, synes de sakkunniga, med tillämpning av nyss angivna regler, enklast kunna förfaras å följande sätt:

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Med varandra jämföras, å ena sidan, den lön jämte de löneförhöjningar, som befattningshavaren ägde åtnjuta från staden å den 31 december 1929 innehavd tjänst, jämte rörligt tillägg därå efter vid jämförelsetillfället för stadens befattningshavare gällande grunder, samt, å andra sidan, befattningshavarens lön i vederbörande lönegrad och löneklass vid jämförelsetillfället jämte därå då belöpande dyrtidstillägg, dock med avdrag för avgifterna för egen pensionering. Skillnaden mellan de två sålunda erhållna beloppen gäldas av Stockholms stad.

De sakkunniga övergå härefter att behandla frågan om tvångsförfiyttningens inverkan i övrigt å befattningshavarnas ställning. Därvid erinra de sakkunniga om sin förut uttalade uppfattning, att tvångsförflyttningen av ordinarie befattningshavare icke bör få medföra försämring av honom förut tillkommande kontanta ekonomiska förmåner, även om anställningsformen kunde anses medföra skyldighet för befattningshavaren att underkasta sig försämrade ekonomiska villkor. Något annorlunda ställer sig, yttra de sakkunniga, frågan om skyldighet för befattningshavare, vilken från kommunalavlönad tjänst förflyttas till statsavlönad sådan, att underkasta sig bestämmelserna i statens avlöningsreglemente angående tjänstgöringsskyldighet, ledighet och dylikt i stället för de något fördelaktigare bestämmelserna i tjänstereglementet för Stockholms stad.

Vad först angår befattningshavare, vilka innehava fullmakt eller konstitutorial å kommunalavlönad tjänst, synes det de sakkunniga, att åläggande icke kan meddelas dem att i förevarande hänseenden underkasta sig bestämmelserna i statens avlöningsreglemente. Dessa tjänstemän måste förty enligt de sakkunnigas mening anses berättigade att fortfarande åtnjuta dem i tjänstereglementet för Stockholms stad tillförsäkrade förmåner. Övriga av kommunen avlönade befattningshavare, vilka endast förordnats att uppehålla viss tjänst, kunna däremot enligt de sakkunnigas uppfattning icke göra gällande någon rättighet att efter förflyttning till statsavlönad tjänst fortfarande lyda under tjänstreglementet för Stockholms stad. Då de sakkunniga föreslagit, att dessa tjänstinnehavare skulle erhålla gottgörelse för av förflyttningen föranledd minskning i löneinkomster, har detta, betona de, skett allenast av billighetshänsyn. Någon befrielse från skyldigheten att underkasta sig bestämmelserna i statens avlöningsreglemente har därmed icke åsyftats. De sakkunniga hava ej heller funnit någon anledning föreligga att i nu förevarande hänseende föreslå dylik befrielse. Enligt de sakkunnigas mening böra förty dessa tjänstinnehavare efter förflyttningen till statsavlönad tjänst vara i allo underkastade samma bestämmelser i dessa hänseenden som övriga statstjänstemän; det personliga lönetillägg från Stockholms stad, som enligt förut återgivna övergångsbestämmelser kan tillkomma dylik befattningshavare, finna de sakkunniga utan betydelse i berörda hänseende.

Slutligen upptaga de sakkunniga i detta sammanhang spörsmålet i vad mån tvångsförflyttning av tjänsteman från kommunalavlönad anställning till statsavlönad kan inverka å bestämmandet av den ålder, vid vilken pensionsrätt inträder. Då detta spörsmål kommer att behandlas i den särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 66. 12!”)

proposition rörande pensionsfrågorna, som jag senare torde fä anmäla för Kungl. Maj:t, torde detsamma icke behöva här beröras.

Vad de sakkunniga sålunda anfört angående nuvarande befattningshavares skyldighet att underkasta sig förflyttning till annan tjänst och rörande ändring i nuvarande befattningshavares ställning ävensom vad de uttalat i förut omförmälda förslag till övergångsbestämmelser har i allmänhet icke givit anledning till erinran i de avgivna yttrandena.

Stockholms stads tjänstenämnd ställer sig dock tveksam gentemot de sakkunnigas uppfattning, att liela den j>ersonal, varom här iir fråga, redan nu borde vara att anse såsom anställd i statens tjänst. Det synes tjänstenämnden, som om det från stadens sida ur vissa synpunkter skulle vara förenat med svårighet att utan vidare godtaga denna uppfattning, även om den finge anses vara grundad på formellt hållbara skäl. Särskilt vänder sig tjänstenämnden mot de sakkunnigas uttalande, att vissa nu ifrågavarande befattningshavare skulle vara skyldiga att utan vidare underkasta sig tillämpningen av de statliga löneförfattningarna. Nämnden har i detta avseende anfört i huvudsak följande:

Aven om jämväl denna de sakkunnigas uppfattning får anses ur formell och juridisk synpunkt riktig, kan tjänstenämnden med hänsyn till stadens hittillsvarande ställning till denna personal ej heller här underlåta att giva uttryck åt vissa betänkligheter mot att av personalen i full omfattning utkräva en sådan skyldighet, som nyss nämnts, detta så mycket hellre som möjligheterna härutinnan i flera fall ytterst bliva beroende av den i betänkandet direkt framhållna omständigheten, att det ofta nog varit rena tillfälligheter, som varit avgörande för, huruvida den ena eller den andra tillsättningsformen kommit till tillämpning.

Då tjänstetillsättningarna icke ankommit på någon stadens myndighet, saknar staden givetvis möjlighet att i detta sammanhang hävda någon rättslig ställning för personalen. Ehuru staden jämväl av enahanda skäl måste anses uti här berört hänseende fritagen från förpliktelser gent emot personalen, har tjänstenämnden likväl med hänsyn till dennas nuvarande ställning på stadens lönestat, på sätt redan nämnts, icke velat underlåta att framhålla här angivna synpunkter. Såsom i det föregående anförts hava de sakkunniga, trots sin här ifrågavarande uppfattning, av billiglietsskäl ansett personalen böra säkerställas mot en försämring av nu gällande ekonomiska förmåner. Vid sådant förhållande lärer den meningsskiljaktighet, som i här berörda hänseenden kan vara rådande, knappast kunna tillerkännas någon större betydelse för förslagets genomförande.

Jag ansluter mig helt till den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att omorganisationen av överståthållarämbetet bör i sin helhet på en gång genomföras. Beträffande tidpunkten härför har jag tidigare förordat den 1 januari 1930; skälen för detta mitt ståndpunktstagande har jag därvid angivit, och desamma torde icke nu behöva upprepas.

Ett omedelbart genomförande av den nya ordningen kommer emellertid, såsom de sakkunniga framhålla, att nödvändiggöra överförandet av viss personal å övergångs- eller indragningsstat. Beträffande bestridandet av de härav föranledda kostnaderna biträder jag vad de sakkunniga därutinnan föreslagit. Då en förut statsavlönaä tjänst överföres å indragnings- eller

Yttrande:».

Departements-

chefen.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

övergångsstat, anser jag alltså staten böra fortfarande bestrida kostnaderna för lön o. s. v. till den tvångsöverförde tjänstemannen; då kommunalavlönad tjänst tvångsöverföres, böra motsvarande kostnader belasta kommunens utgiftsstat. Med denna utgångspunkt, vilken jämväl godtagits av Stockholms stads representanter, vill jag bär inskränka mig till spörsmålet, i vad mån tvångsöverföring av statsanställd personal nödvändiggöres genom omorganisationen. Av de sakkunnigas förut återgivna framställning lärer framgå, att dylik tvångsöverföring i fråga om statsavlönad personal icke torde behöva ifrågasättas annat än beträffande underståthållaren och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli. Polissekreteraren, vilken av de sakkunniga omnämnes i berörda sammanhang, innehar kommunalavlönad tjänst, och möjlighet lärer därjämte föreligga att placera denne tjänsteman å annan befattning i det omorganiserade verket. De sakkunniga, vilka föreslagit förstnämnda båda tjänster till indragning, hava i anledning därav ifrågasatt, att befattningarnas två nuvarande innehavare skulle överföras å indragningsstat. I det föregående har jag emellertid förordat, att befattningen såsom underståthållare skulle bibehållas samt ersätta den av de sakkunniga föreslagna tjänsten såsom kanslidirektör och chef för överståthållarämbetets kansliavdelning. Vid bifall till denna framställning lärer icke böra ifrågasättas, att den nuvarande underståthållaren skulle vare sig tvångsöverföras å indragningsstat eller beredas tillfälle till frivillig sådan övergång, utan synes han i dylikt fall böra kvarstå i tjänst ehuru med de ändrade arbetsuppgifter, som förut omförmälts, samt med personligt lönetillägg, motsvarande minskningen i avlöningsförmånerna. Detta personliga lönetilllägg skulle uppgå till i runt tal 1,100 kronor och synes böra fördelas mellan staten och Stockholms stad enligt enahanda grunder som nuvarande löneförmåner, d. v. s. med omkring 2/3 å staten och 1/3 å Stockholms stad. Särskilda bestämmelser härom torde böra upptagas i avtalet med Stockholms stad. Beträffande nuvarande sekreteraren i överståthållarämbetets leansli torde däremot placering icke kunna beredas inom det nyorganiserade verket. I likhet med de sakkunniga och på av dem i övrigt anförda skäl förordar jag därför, att denne befattningshavare i samband med omorganisationen överföres å statsverkets indragningsstat.

Omorganisationen medför vidare en icke obetydlig omflyttning av nuvarande ordinarie befattningshavare samt ändring av dessas hittillsvarande ställning och arbetsuppgifter.

Mot vad de sakkunniga anfört angående befattningshavarnas skyldighet att underkasta sig dylika ändrade tjänsteförhållanden har jag icke funnit anledning till erinran. Jag ansluter mig emellertid även till de sakkunnigas uppfattning, att tvångs förflyttade tjänstemän icke böra få vidkännas minskning i dem å förut innehavd tjänst tillkommande ekonomiska förmåner. Det förslag till övergångsbestämmelser, som de sakkunniga och stadens delegerade utarbetat, vill jag förty förorda till godkännande, i den mån detsamma vidkommer statsverket och i detta sammanhang behandlas. Med avseende å dessa bestämmelser bör givetvis iakttagas, att vederbörande befattningshavare

127 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

tillförsäkrade förmåner, värdet av naturaförmåner inräknat, icke överstiga vad som skulle tillkommit honom, därest nuvarande föreskrifter alltjämt varit gällande. Förslaget — i sin helhet — torde böra göras till föremål för avtal med Stockholms stad, och bemyndigande att ingå avtal i sådant hänseende lärer böra av riksdagen utverkas.

Yad av de sakkunniga anförts därom, att vid utseendet av ny överståt hållare föreskrifter borde meddelas angående skyldighet för denne att underkasta sig av omorganisationen påkallade ändringar i ställning och löneföi mån er, har iakttagits vid ämbetets besättande med nuvarande innehavare.

Jag finner vidare lämpligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, befattningshavare, vilken tvångsförflyttas till statsverkets avlöningsstat, därefter blir underkastad bestämmelserna i statens avlöningsreglemente. I vissa fall lärer emellertid detta, på av de sakkunniga anförda skäl, icke vara görligt, nämligen beträffande sådana befattningshavare, vilka innehava fullmakt eller konstitutorial å kommunalavlönad tjänst. Med avseende å dessa befattningshavare torde särskilda föreskrifter böra utfärdas därom, att de, så länge de kvarstå i den tjänst, dit tvångsförflyttning skett, skola åtnjuta dem enligt tjänstereglementet för Stockholms stad tillförsäkrade förmåner med det undantag, att avlöningen från statsverket skall beräknas på sätt och till belopp, som i det statliga avlöningsreglementet angives. Dylik undantagsställning lärer kunna ifrågakomma för högst nio befattningshavare.

Extra kostnader under övergångsperioden.

De beräkningar angående kostnaderna för överståthållarämbetets verksamhet efter omorganisationen, vilka av de sakkunniga framlagts, äro givetvis upprättade under förutsättning, att den nya personalstaten blivit i dess helhet genomförd samt att andra kostnader för personalen icke ifrågakomma, än som framgå av denna nya stat. Innan detta förhållande inträder, föreligger emellertid, framhålla de sakkunniga, en övergångsperiod, varunder viss förutvarande personal antingen är uppförd å indragnings- eller övergångsstat eller äger uppbära personliga lönetillägg. Ett rätt bedömande av förslagets ekonomiska konsekvenser förutsätter därför, att jämväl dessa temporära kostnader beräknas.

Ett fullt riktigt överslag av sistberörda kostnader förutsätter återigen, enligt de sakkunniga, att man äger säker kännedom om dels vilka nuvarande befattningshavare, som komma att överföras å indragnings-, eventuellt övergångsstat, och dels å vilka nyinrättade tjänster förutvarande befattningshavare komma att placeras. Dessa omständigheter hava emellertid de sakkunniga funnit undandraga sig deras bedömande. Ehuru vid sådant förhållande en exakt beräkning av kostnaderna under övergångsperioden synts dem omöjlig att åstadkomma, hava de sakkunniga likväl ansett sig böra söka approximativt bedöma dessa kostnader. De sakkunniga hava härvid — utan att därmed hava på något sätt velat uttala sig angående lämpligheten av den ena eller andra åtgärden — utgått från att underståthållaren och sekreteraren i överståthållarämbetets kansli skulle överföras å indragningsstat, samt att envar av övriga nuvarande befattningshavare borde

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

placeras å den nyinrättade tjänst, som med avseende å arbetsuppgifter och blivande lön närmast motsvarar den av honom förut innehavda; beträffande skrivpersonalen har det dock ansetts nödvändigt att räkna med viss förskjutning i avseende å placeringen. Vid uppgörandet av dessa beräkningar hava de sakkunniga tagit hänsyn till de olika situationer, som uppkomma, allt eftersom alternativ I eller alternativ II kommer till utförande.

Med hänsyn till den ståndpunkt, jag i det föregående intagit, saknar jaganledning att nu uppehålla mig vid de sakkunnigas beräkningar, i den mån dessa hänföra sig till alternativ II.

Under förutsättning att alternativ 1 komme att tillämpas, liava de sakkunniga verkställt beräkningar angående de personliga lönetillägg, vilka enligt nyss återgivna övergångsbestämmelser skulle utgå till befattningshavare, som förflyttas till tjänst, varå avlöningen är lägre än å den förutvarande tjänsten. Beträffande förutvarande befattningshavares placering å de nya tjänsterna hava de sakkunniga tänkt sig det förfaringssättet tillämpat, som de i sitt nyss återgivna uttalande angivit. Summan av de med ledning härav beräknade personliga lönetilläggen hava de sakkunniga uppskattat till 25,546 kronor 68 öre årligen; av detta belopp skulle emellertid allenast 3,521 kronor 12 öre belöpa å statsverket. Därest underståthållaren kvarstår i tjänst, ökas beloppet av de personliga lönetilläggen med i runt tal 1,100 kronor, varav omkring 735 kronor enligt förut angiven fördelningsgrund skulle belöpa å staten.

Utöver de kostnader, som förorsakas av personliga lönetillägg till den till överståthållarämbetet hörande personalen, tillkomma dock, framhålla de sakkunniga, vissa ersättningar till nuvarande utmätningsmän, vilka förflyttas till andra tjänster. Enligt framlagt förslag skulle eu av dessa tjänster omedelbart indragas, två befattningshavare skulle överföras till exekutionsverket och fem befattningshavare skulle uppehålla nyinrättade konstapelstjänster å polisens ordonnansavdelning. Dessa sistnämnda utmätningsmän, vilka sålunda förflyttas till tjänster med lägre avlöningsförmåner, böra, yttra de sakkunniga, erhålla ersättning härför. Enligt av de sakkunniga verkställda beräkningar skulle dessa ersättningsbelopp uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen. Å ifrågavarande 1,200 kronor beräknas rörligt lönetillägg enligt för Stockholms stads befattningshavare gällande grunder eller för närvarande efter 21 %, utgörande 252 kronor. Sammanlagda beloppet blir alltså 1,452 kronor.

Staten bidrager till nuvarande utmätningsmäns avlöning med 12,200 kronor årligen, motsvarande i runt tal 37 % därav. Det synes de sakkunniga rimligt, att staten under övergångsperioden jämväl erlägger 37 % av ersättningsbeloppen åt de tvångsöverförda utmätningsmännen, i den mån sådana belopp utgå. Med denna fördelningsgrund skulle statsverket tillskjuta kronor 537: 24 av ifrågavarande kostnader och Stockholms stad kronor 914: 76.

En sammanfattning av samtliga de sakkunnigas nu omförmälda beräkningar, avseende det ny organiserade verkets personal i dess helhet, ävensom av vad tidigare utav dem anförts angående kostnaderna vid eventuell överföring av viss personal å indragningsstat, ger följande resultat:

Kungl. May.ts proposition nr 56.

129 Statsverket: Stockholms

stad:

kronor kronor

Lön å indragningsstat åt underståthållaren .............

Dito åt sekreteraren i överståthållarämbetets kansli .

Personliga lönetillägg...................................................

Ersättning åt vissa utmätningsman .............................

12,004: — 5,420: — 12,804:— —: —

3,521:12 22,025:50

537: 24 914: 70

28,800: 30 28,360: 32

Härtill kommer personligt lönetillägg åt sekreteraren i överståthållarämbetets kansli såsom ersättning för indragna sportler med belopp, vilket, enligt vad i det föregående anförts, för budgetåret 1929/1930 utgör 3,600 kronor.

Nyss angivna beräkningar angående extra kostnader avse förhållandena omedelbart efter omorganisationens genomförande. Dessa kostnader komma uppenbarligen, uttala de sakkunniga, att så småningom nedgå, vissa utav dem till och med ganska snart. Sålunda inträda enligt de sakkunniga de å indragningsstat överförda tjänstinnehavarna inom en jämförelsevis kort tidrymd i pensionsåldern, likaså vissa utav dem, som erhålla personliga lönetillägg. Dels i samband härmed och dels på grund av andra omständigheter lära enligt de sakkunniga vissa av övriga befattningshavare, Arilka tillerkänts personliga lönetillägg, kunna påräkna befordran till högre tjänst; de personliga lönetilläggen komma då att försvinna. I övrigt äro lönetilläggens storlek naturligen beroende av eventuell höjning eller sänkning såväl av det statliga dyrtidstillägget som av det från Stockholms stad utgående rörliga tillägget å kommunala befattningshavares löner.

Mot de sålunda framlagda beräkningarna hava i de avgivna yttrandena Yttranden, icke gjorts någon erinran.

De beräknade kostnaderna i anledning av tjänstindragning eller tvångs- Departements* förflyttning av tjänstemän äro ju föranledda av de förslag i sådant hänseende, chefen, som i det föregående berörts och vartill jag i huvudsak uttalat min anslutning. Endast den ändring synes böra vidtagas i de gjorda beräkningarna att, då jag i det föregående förutsatt, att nuvarande underståthållaren icke skulle överföras till indragningsstat, beräknade kostnader för lön å dylik stat åt underståthållaren böra utgå, varemot i stället erforderliga medel böra beräknas för personligt lönetillägg åt nuvarande underståthållaren. Beträffande polisintendenterna vid polisverket, vilka för närvarande äro kommunalavlönade, lärer personliga lönetillägg från statsverket icke kunna ifrågasättas.

Vad de sakkunniga föreslagit angående bidrag till vissa ersättningar åt tvångsförflyttade utmätningsmän vill jag biträda.

De extra kostnader, vilka under en kortare övergångsperiod skulle belöpa å statsverket, kunna alltså uppskattas till följande belopp för helt år räknat:

Riliang till riksdagens protokoll 1929. I sand. 44 käft. (Nr 56.)

101 29 9

130 Kuntjh Majds proposition nr 5fj.

Kronor.

Lön å indragningsstat åt sekreteraren i överståthållarämbetets

kansli............................................................................................... 12,804: —

Personligt lönetillägg åt underståthållaren....................................... 735: —

Personligt lönetillägg åt sekreteraren ............................................. 3,600: —

Personliga lönetillägg till tvångsförflyttade tjänstemän................ 3,521: 12

Bidrag till ersättningar åt vissa utmätningsman ........................... 537: 24

Summa kronor 21,197: 36

Pör senare hälften av budgetperioden 1929/1930 torde medelsbehovet för nu ifrågavarande ändamål kunna beräknas till ett belopp av 10,000 kronor i avrundat tal.

I statsverkspropositionen har chefen för finansdepartementet under elfte huvudtiteln, avdelningen allmänna indragningsstaten, för ändamålet beräknat sistnämnda belopp till gäldande av berörda kostnader. Särskild framställning angående förevarande medelsbehov lärer förty icke vara erforderlig.

Blivande avtal med Stockholms stad.

På sätt jag i det föregående framhållit lärer i händelse av bifall till nu framlagda förslag särskilt avtal böra träffas med Stockholms stad i fråga om vissa i det föregående anmärkta frågor. Detta avtal synes i huvudsak böra avse följande förhållanden:

Disposition och underhåll av ämbetslokaler (sid. 97).

Disposition och underhåll av överståthållarbostaden med tillhörande område och möbler (sid. 24 och 92—93) ävensom av bostad för polismästaren (sid. 63—64 och 92—93).

Grunderna för fördelning av kostnaderna för överståthållarämbetet m. m. mellan staten och Stockholms stad (sid. 107—108).

Grunderna för fördelning av inkomsten å indragna sportler (sid. 111—114).

Yissa bestämmelser angående tvångsförflyttade befattningshavare, avseende deras eventuella rätt till personliga löne- och pensionstillägg (sid. 122—124).

Personligt lönetillägg till underståthållaren (sid. 126).

Ersättningsbelopp åt vissa utmätningsmän och fördelning av kostnaderna härför (sid. 128—129).

Såsom av det föregående framgår, har jag på några punkter föreslagit vissa avvikelser från det förslag, som godkänts från Stockholms stads sida. De förändringar, som sålunda vidtagits, torde dock icke vara av den omfattning, att staden kan befaras med anledning därav frånträda förslaget. Därest så ändock skulle bliva händelsen, förfaller givetvis hela det nu framlagda förslaget. I stället bör då även under senare hälften av nästkommande budgetår gälla den stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets kansli, som enligt mitt förslag skulle tillämpas under budgetårets förra hälft. Beslut i sådant hänseende torde böra fattas av riksdagen. Beträffande vissa med den tilltänkta omorganisationen sammanhängande förhållanden, vilka icke avhandlas i den hemställan, som jag kommer att göra, torde Kungl. Maj:t äga möjlighet att under angiven förutsättning träffa erforderliga förfoganden.

Kungi. Maj-.ts proposition nr 50.

131 Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. beträffande överståthållaren,

dds från och med den 1 januari 1930 bestämma överståthållarens lön till ett belopp av 30,000 kronor om året;

dels besluta, att i fråga om överståthållaren skola, likaledes från och med den 1 januari 1930, gälla följande bestämmelser:

1. a) Överståthållaren är berättigad till fri bostad i för ändamålet anvisat hus med därtill hörande planterat område. Där särskilda förhållanden därtill föranleda, må dock Kungl. Maj:t tilldela överståthållaren antingen annan, förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i stället för bostad in natura, kontant liyresersättning till belopp, som bestämmes med hänsyn till förekommande omständigheter.

Vid överståthållarens tillträde till tjänsten skall för honom avsedd bostad vara försedd med möblering för högst fyra till representation avsedda rum. Underhåll av deuna möblering bestrides genom statsverkets försorg.

b) Överståthållaren skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, såframt icke Kungl. Maj:t på grund av särskilda omständigheter annorlunda förordnar.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.

c) Har överståthållaren på grund av ändrad disposition av den honom anvisade bostadslägenheten nödgats flytta, skall skälig flyttningskostnad efter Kungl. Maj:ts bestämmande gottgöras honom genom statsverkets försorg.

Har genom sådan flyttning eller i följd av eu mera väsentlig, vid överståthållarens tillträde av befattningen icke påräknad rubbning i bostadsförhållandena skada eller förlust åsamkats honom, skall skälig skadeersättning efter Kungl. Maj:ts bestämmande beredas honom genom statsverkets försorg.

d) Överståthållaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall avträda bostadslägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från det överståthållaren från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning skall ske, där överståthållaren beviljas avsked på tid, som av honom begärts, å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest överståthållaren från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

e) Överståthållaren eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning, som i brist på överenskommelse bestämmes

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

av Kungl. Maj:t, upplåta nödigt utrymme i bostadslägenheten för överståthållarens efterträdare. Motsvarande skyldighet skall, där Kungl. Maj:t så finner erforderligt, åligga överståthållaren gent emot särskilt förordnad vikarie.

2. Kostnaderna för uppvärmning och belysning av överståthållaren anvisad bostadslägenhet samt för bränsle, som i lägenheten använts för hushållsändamål, bestridas genom statsverkets försorg i enlighet med de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdas;

dels besluta, att vid ingången av januari månad 1930 till överståthållaren skall genom statsverkets försorg utbetalas ett belopp, motsvarande vad han vid utgången av december månad 1929 skulle hava i nämnda befattning uppburit i förskott för januari månad 1930, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

II, beträffande överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar, med undantag av polisdomstolen, samt polisverket i Stockholm,

dels besluta, att avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall från och med den 1 januari 1930 med i det följande angivna undantag äga tillämpning å befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar samt å polisintendenter vid polisverket i Stockholm;

dels från och med sistnämnda dag bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli- och

polisavdelningar på följande sätt:

Befattning Lönegrad

1 underståthållare ......................................................... A 2

1 polismästare ......................................................... A 2

1 polisintendent ........................................................... B 30

5 assessorer ................................................................ B 27

1 notarie av första klass ............................................ B 24

2 notarier av andra klass ............................................. B 21

1 förste bokhållare........................................................ B 18

7 kanslister..................................................................... B 15

3 bokhållare ................................................................ B 15

3 kan sb skrivare ............................................................ B 11

3 kanslibiträden ................................................. B 7

2 kontorsbiträden ......................................................... B 4

15 skrivbiträden............................................................... B 2

dels från och med samma dag bestämma antalet polisintendenter vid polisverket i Stockholm på följande sätt:

Befattning Lönegrad

3 polisintendenter ....................................................... B 30

Kungl. Majtit proposition nr 3tJ. 133

dels besluta, att nuvarande sekreteraren i överståthållarämbetets kansli skall överföras till allmänna indragningsstaten från och med den 1 januari 1930, med rätt för honom att åtnjuta lön enligt nyssnämnda avlöningsreglemente men med skyldighet att, i den händelse han efter förflyttning till indragningsstaten erhåller annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag;

dels besluta, att utöver vad i 3 § i avlöningsreglementet stadgas och utan hänsyn till vad i sagda författningsrum tinnes däremot stridande skall gälla, att med annan tjänst än underståthållar-, polismästar-, polisintendents- och assessorsbefattning må under den i 2 mom. av berörda 3 § i avlöningsreglementet angivna förutsättning kunna förenas tjänst å kommuns stat;

dels föreskriva, att vid tillämpning i fråga om befattningshavare vid överståthållarämbetet av de i 13 § 3 mom. 1 punkten i förenämnda avlöningsreglemente givna bestämmelserna om tjänstemans förfiyttningsskyldighet skall — i den mån icke med avseende å befattningshavare vid överståthållarämbetets kansli är annorlunda förordnat — med uttrycket »det verk, han tillhör eller varunder han lyder» förstås ej blott överståthållarämbetet utan jämväl polisverket i Stockholm samt landsstaten;

dels besluta, att polismästaren i Stockholm skall, utan hinder av föreskrifterna i 22 § a) och b) i avlöningsreglementet, åtnjuta fri boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att själv bekosta armatur och lampor;

dels bestämma, att polisintendenterna vid överståthållarämbetet och polisverket i Stockholm skola utöver dem enligt avlöningsreglementet tillkommande lön äga uppbära avlöningsförstärkning med följande belopp för år räknat: polisintendenten och chefen för kriminalpolisen .. 2,500 kronor eu var av övriga polisintendenter.......................... 1,500 »

dels godkänna följande bestämmelser att gälla beträffande befattningshavare, vilka på grund av omorganisationen flyttas från kommunalavlönad tjänst till statsavlönad sådan:

a) dylik befattningshavare må — ändå "att avlöningen helt eller delvis icke utgått av statsmedel — äga att i avlöningshänseende tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet ;

b) befattningshavare, vilken under sin anställning vid överståthållarämbetet fått tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

utom ämbetsverket i och för uppflyttning i högre löneklass, må alltjämt i enahanda hänseende äga tillgodonjuta denna tjänstetidsberäkning;

c) å befattningshavare, vilken erhållit fullmakt eller koustitutorial å kommunalavlönad tjänst, skola bestämmelserna i tjänstereglementet för Stockholms stad tillämpas jämväl efter förflyttningen, så länge befattningshavaren kvarstår i den tjänst, dit förflyttning skett; befattningshavaren dock obetaget att i stället underkasta sig föreskrifterna i statens avlöningsreglemente;

dels besluta, att, där ordinarie tjänsteman vid överståthållarämbetet eller polisverket, å vilken förenämnda avlöningsreglemente kommer att från och med den 1 januari 1930 äga tilllämpning, enligt hittills gällande bestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen i förskott, skall vid ingången av januari månad 1930 genom statsverkets försorg till honom utbetalas ett belopp, motsvarande vad han skulle hava i den befattning, han vid utgången av december månad 1929 innehar, i förskott uppburit för januari månad 1930, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande;

dels förklara, att i övrigt av riksdagen med avseende å den definitiva löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk lämnade medgivanden må i tillämpliga delar gälla även beträffande ifrågavarande befattningshavare;

III. godkänna de av mig framlagda förslagen till stater ej mindre för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets kansli m. m. att lända till efterrättelse för tiden 1 juli—31 december 1929, än även för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar samt för polisintendenter vid polisverket i Stockholm att gälla från och med den 1 januari 1930;

IV. dels godkänna av mig förordade huvudgrunder för fördelning mellan staten och Stockholms stad ej mindre av kostnaderna för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar samt för avlöning till polisintendenter vid polisverket i Stockholm, än även av inkomster å indragna sportler vid nämnda avdelningar av överståthållarämbetet;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med sålunda och eljest i det föregående angivna huvudgrunder med Stockholms stad ingå avtal ej mindre härom än även beträffande sådana särskilda bestämmelser, som må påkallas av den föreslagna omorganisationen och kostnadsfördelningen;

V. förklara att, därest dylikt avtal icke skulle komma till stånd, i stället för vad under I—IV föreslagits skall gälla, att nyssnämnda stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets kansli in. in. skall lända till efterrättelse såväl för tiden 1 juli—31 december 1929 som även för tiden 1 januari—30 juni 1930; samt

Kiingl. Maj-.ts proposition nr 56. 135

VI. under femte huvudtiteln — med uteslutande av det under avdelningen överståthallarämbetet och landsstaten uppförda ordinarie förslagsanslaget till överståthallarämbetet — under samma avdelning med rubriken »Överståthållarämbetet m.m. uppföra ett ordinarie förslagsanslag av.............. kronor 130,500.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt, däruti statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Conr. Falkenberg.

136 Rungl. Maj:ts proposition nr 66.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Propositionen.......................................................................................

Inledning..................-...............................................................

Huvuddragen av den föreslagna omorganisationen........... ................

Överståthållaren ..................................................................................

Befattningshavare och arbetsuppgifter ..............................................

Personalens placering å statlig eller kommunal lönestat .............

Personalens indelning och åligganden .........................................

1) Kansliavdelningen ..................................................................

A) Chefskapet över kansliavdelningen (underståthållaren) ....

B) Kanslibyrån.........................................................................

C) Exekutionsroteln ................................................................

D) Fattigvårdsroteln...............................................................

E) Gemensam personal ..........................................................

2) Polisavdelningen......................................................................

A) Polismästaren............................

B) Kanslibyrån...............................

C) Poliskammaren .........................

D) Ekonomiförvaltningen ............

E) Polisdomstolen ........................

3) Under överståthållarämbetet lydande särskilda verk och inrättningar

A) Exekutionsverket .............................................................................

B) Polisverket .......................................................................................

C) Övriga institutioner ........................................................................

Föreslagen organisation av överståthållarämbetet.............................................

Kostnadsberäkningar och utgiftsstater ..............................................-...........

Stat för överståthållaren, underståthållaren och överståthållarämbetets

kansli m. m. för tiden 1 juli—31 december 1929....................................

Stat för överståthållarämbetets kansli- och polisavdelningar fr. o.m. Vi 1930

Stat för polisintendenter vid polisverket i Stockholm fr. o. in. Vi 1930......

Löneregleringens inverkan å andra anslag under femte huvudtiteln .........

Fördelning av kostnaderna mellan staten och Stockholms stad.....................

Inkomst av indragna sportler samt fördelning av dessa medel mellan staten

och Stockholms stad ...................................................................................

Jämförelse mellan beräknade utgifter och inkomster före samt efter eventuell

omorganisation................................................................................................

Förslagets genomförande...................................................................................

Extra kostnader under övergångsperioden ......................................................

Blivande avtal med Stockholms stad.............................................................

Hemställan........................................................................................................

Sid.

37 37 44 49 53 57 60 62 64 69 76

85 87 87

91 95

96 98

no

115 127

131 Stockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1929.