angående av¬ skrivning av viss del av statslån till Varberg Ätrans och Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag

Kungl. Majus proposition nr 103.

1 TSr 103.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avskrivning av viss del av statslån till Varberg Ätrans och Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag; given Stockholms slott den 14 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Majis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet ä Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

1 :o.

Den 23 november 1906 beviljade Kungl. Majit koncession å järnväg om 1.435 meters spårvidd från Varberg över Ullared till Ätrans station å Kinnared— Ätrans järnväg. Sedan denna koncession jämlikt Kungl. Majis medgivande överlåtits på Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolag, fastställde Kungl. Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 81 haft. (Nr 103 104.) sos 30 1

- Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Majit den 13 december 1907 kostnadsberäkning för ifrågavarande järnvägsanläggning att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund för sökt statslån, slutt! a 2,370,000 kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett lån ur allmänna järnvägslånefonden av 1,185,000 kronor. Sedermera beviljade Kungl. Majit efter riksdagens hörande den 13 juni 1913 för fullbordande av omförmälda järnvägsanläggning ytterligare ett lån ur berörda fond av 65,000 kronor. För dessa lån stadgades bland annat följande villkor:

„ Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem procent a ursprungliga försträckningsbeloppet, av vilken annuitet först skulle gottsi1’?'8 ränta efter fyra och en halv procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra avbetalning därå. Anstånd med räntans erläggande medgavs för tre år från lyftningsdagarna, dock beträffande lånet å 1,185,000 kronor icke utöver ett år från den dag, eller den 1 december 1911, då järnvägen senast skulle vara färdig och öppnad för trafik; och skulle beloppet av den ranta, med vars erläggande anstånd sålunda medgivits, inbetalas till staten, sedan genom de stadgade annuitetslikviderna all övrig ränta, med vilken anstånd icke beviljats, blivit gulden oell kapitalet gottgjort, så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle fortfara så länge, till dess även beloppet av den ränta, med vars erläggande anstånd medgivits, blivit till staten inbetalt. Kapitalavbetalningen skulle vidtaga den 1 december 1914 respektive den 31 december 1916 och i sammanhang därmed gottgörelse ske av därförinnan upplupen obetald ränta, för så vitt uppskov med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten sedermera erläggas samma dag varje år, till dess försträckningen och all därå upplupen ränta bhvit till fullo gulden. Därest till betalning förfallet belopp icke bleve i föreskriven ordning erlagt, skulle bolaget därå gälda fem procent årlig ränta, intill dess samma belopp bleve behörigen inbetalt. Järnvägsanläggningen Varberg Ätran med alla därtill hörande byggnader och materiel ävensom all bolagets övriga egendom skulle utgöra säkerhet för den av staten lämnade försträckningen, och staten skulle till säkerhet för sin fordrans utbekommande erhålla inteckning i järnvägen med förmånsrätt framför varje annan fordran än statens.

Då alltsedan järnvägens öppnande för allmän trafik år 1911 dess trafikinkomster visat sig otillräckliga att medgiva någon förräntning av statslånen samt järnvägens förlust efter hand ökats, så att den balanserade förlusten yid 1925 ars slut utgjorde 685,208 kronor, gjorde Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolag år 1926 framställning om reglering av bolagets skuld till staten samt åberopade därvid den utredning, som nämnda år verkställts av en av riksgäldskontoret tillsatt undersökningsnämnd.

Undersökningsnämndens utredning innehöll huvudsakligen följande:

Under åren 1912—1920 hade inkomsterna överstigit de bokförda driftkostnaderna. Härvid vore dock att märka, att i dessa kostnader icke inninge räntor, ej heller avskrivningar eller däremot svarande avsättning till tornyelsefond. Efter ar 1920 hade rörelsen givit direkt driftförlust med undantag endast för år 1924.

Vad järnvägens framtida inkomster anginge, bleve deras storlek beroende pa dels trafikens blivande omfattning och dels tariffnivåns möjliga höjd.

1 rafakutvecklingen å banan vöre icke gynnsam. Person- och styckegodstrafiken hade nedgått under nivån före kriget, och berodde detta kanske huvudsakligast på konkurrens från automobiltrafiken, örn än lantbrukets

Kungl. Majds proposition nr 103. 3

under senare år försämrade räntabilitet även inverkat. Järnvägens tariffer hade sänkts med hänsyn till konkurrensen från automobiltrafiken och syntes i sin helhet väl anpassade efter de föreliggande förhållandenas krav.

Vissa omständigheter syntes emellertid tala för att botten vöre nadd i fråga örn trafiknedgång och inkomstminskning och att en successiv förbättring vöre sannolik. Sålunda kunde en ökad trafik påräknas dels elter vidtagna förbättringar i tidtabellen och dels genom att fullständig samtrafik sannolikt komme att bliva anordnad med Falkenbergs järnväg. \ iktigast torde emellertid vara, att de vidsträckta skogar, för vilka Varberg—-Ätrans färn väg bildade den naturligaste utfartsleden, efter en allt för långt driven tidigare avverkning vore stadda i uppväxt samt att en betydande avverkning av dessa skogar skulle kunna taga sin början efter 15 till 20 ars förlopp.

Genom av järnvägens nya ledning vidtagna eller i utsikt stålblå drittkostnadsbesparande åtgärder skulle en utgiftsminskning av omkring 30.000 kronor kunna vinnas. Härigenom kunde banans ekonomi, såvitt det kunde beräknas, väntas bliva så förbättrad, att driftunderskott icke vidare torde behöva uppkomma. Körande storleken av blivande driftöverskott vöre givetvis omöjligt att göra säkrare uttalanden. Med större grad av säkerhet syntes nian emellertid tills vidare icke kunna räkna med större överskott an som för upprätthållande av järnvägsanläggningens värde bleve behövliga därest affärsmässiga och i aktiebolagslagen angivna avskrivningar eller avsattnmgar till förnyelsefond skulle kunna göras. Sådana avskrivningar hade tidigare icke ägt rum. Först längre fram i tiden, när skogarnas tillväxt komme att föranleda större avverkningar och större trafik, kunde trafiken väntas bliva så ökad i omfång, att överskotten kunde förränta ett mera avsevart kapital.

Bolagets balanserade förlust uppgick vid 1925 års slut till 685,208 kronor. Då tvångslikvidering inträdde, när förlusten uppginge till ett belopp av 797 934 kronor, och då berörda förlust årligen ökades med förfallande räntor eller omkring ’ 110,000 kronor, måste bolaget inom kort tid träda i likvidation såvida en rekonstruktion av detsamma icke genomfördes

Bolagets skuld den 31 december 1925 utgjorde tillhopa 2,383,737 kronor 32 öre, varav förfallen skuld 1,104,150 kronor 4 öre.

Bolagets praktiskt sett ende fordringsägare vöre staten. Det berodcle därför på statens medverkan, huruvida åtgärder till förhindrande av likvidation kunde vidtagas. Då det enligt inom järnvägsstyrelsen verkställd utredning icke kunde anses fördelaktigt för staten att efter likvidation övertaga banan och driva densamma, syntes möjligheten av en nedskrivning av statslånen böra utredas. Vid bedömande av hur stor nedskrivning sorn kunde anses skälig hade man att taga hänsyn till dels järnvägens affarsvarde, dels dess sakvärde vid realisation och dels värdet för järnvägens större aktieägare och trafikanter av att järnvägsdriften upprättliölles

Undersökningsnämnden beräknade järnvägens affarsvarde till 200,000 krolior och dess sakvärde till 420,000 kronor. Betydelsen av järnvägsdriftens uppehållande vore enligt nämndens mening framgent mycket stor tor jarnvägens trafikområde oell särskilt den största aktieägaren i bolaget, varbergs

stdyid ett efterskänkande av statens fordran i syfte att förebygga likvidation och konsolidera företagets ställning syntes nedskrivning icke bora ske till lägre belopp än 500,000 kronor. Av detta belopp torde under de torsta femton åren, under vilka trafiken väntades komma att icke synnerligt överstiga den nuvarande trafiken i storlek, skäligen böra forrantas endast 200,0 JO kronor. Först därefter borde förräntning av hela beloppet, oOO,000 kronor, ä"a ruin Med fyra och en halv procent ränta skulle for slutbetalning ar

4 Kungl. Majus proposition nr 103.

1967 erfordras annuiteter om 10,868 kronor under åren 1928—1942 och om 31,100 kronor under åren 1943—1967. Såsom villkor för en dylik nedskrivning torde böra krävas säkerhet för fullgörandet av berörda annuiteter i form av, förutom första inteckning i järnvägen, borgen för annuiteternas fullgörande, därvid såsom borgensmän främst komme i fråga Varbergs stad och övriga av järnvägen berörda kommuner.

Emellertid ansåge undersökningsnämnden sig icke för det dåvarande funna framlägga något förslag till definitivt ordnande av bolagets skuldförhållande till staten. På grund av föreliggande förhållanden syntes det i stället lämpligt att inskränka sig till en provisorisk lösning, varigenom järnvägsbolag6; kunde utan reorganisation beredas tillfälle att under viss tid, förslagsvis tre ar fortsatta sill verksamhet, utan att likvidationstvång skulle behöva inträda. Bolagets nya styrelse och trafikledning, vilka redan åstadkommit avsevarda besparingar, skulle härigenom få rådrum att i möjlig utsträckning genomfora avsedda reformer. Det kunde därefter med större säkerhet av olika parter bedömas, till vilket belopp statens fordran skäligen borde nedskrivas och vilken garanti borde fordras och kunde ställas för fullgörandet av anniliteterna å det belopp, till vilket statslånen nedskreves. Och slutligen torde det ej vara uteslutet, att under en sådan uppskovstid tillfälle skulle kunna uppstå till järnvägens sammanslutning på rationellt sätt med någon av de anslutande banorna.

Den lämpligaste formen för vinnande av dylikt rådrum syntes vara, att vlss.delav redan förfallen ränteskuld avskreves. Med en dylik avskrivning ni01161' kmule beräknas en frist av omkring tre år, vilken tid an setts tillräcklig for vinnande av det med ifrågavarande rådrum avsedda syftet.

a j ai n vågs drift ens fortsatta uppehållande vöre av stor betydelse för de trakter som järnvägen berörde, och såväl kommunerna som trafikanterna helst torde se att driften uppehölles i ungefär samma form som dittills syntes det rimligt, att staten såsom villkor för en avskrivning, som skulle medgiva upprätthållande under några år framåt av järnvägsdriften i oförfärad regi, uppställde, att vederbörligen godkänd borgen lämnades för ni betalning av så stor del av låneräntorna, som kunde anses skälig. Såsom skäligt belopp foresloges under prövningstiden 10,000 kronor årligen, ungefärligen motsvarande ränta å järnvägens halva realisationsvärde. Anledning funnes ju att förvänta en sådan förbättring i järnvägens ekonomi, att åtminstone något driftöverskott för framtiden skulle uppkomma, ehuru det givetvis kunde vara svårt att säga, örn resultatet av järnvägsdriften, sedan nödiga avskrivningar blint gjorda, komme att medgiva berörda belopps inbetalande av överskottsmedel.

Prövningstiden borde omfatta åren 1927—1929. Före densammas utgång borde en förnyad utredning komma till stånd, avseende ett definitivt regie rande av järnvägsbolagets skuldförhållande till staten.

På grund av det anförda tillstyrkte undersökningsnämnden, att av bolagets vid 1926 års utgång förfallna ränteskuld till staten finge avskrivas 400,000 kionor under villkor att säkerhet, som av vederbörande myndighet kunde godkännas, ställdes för vederbörligt inbetalande till riksgäldskontoret av minst 10,000 kronor vart och ett av åren 1927—1929.

Bolaget hemställde, att undersökningsnämndens förslag till provisorisk skuldreglering måtte föreläggas riksdagen.

I anledning av denna framställning, vilken tillstyrktes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt fullmäktige i riksgäldskontoret, föreslog Kungl. Majit

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

i proposition, nr 94, 1927 års riksdag medgiva, att av statens den 51 december 1926 förfallna räntefordran lios bolaget ett belopp av 400,000 kronor finge avskrivas under det av undersökningsnämnden föreslagna villkor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (skrivelse nr 97).

Genom brev den 6 maj 1927 har Kungl. Majit anmodat fullmäktige i riksgäldskontoret att verkställa utredning, avseende en definitiv reglering av ifrågavarande järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten.

I skrivelse den 23 januari 1930 hava fullmäktige i riksgäldskontoret meddelat, att sedan bolaget avlämnat av Varbergs stad tecknad borgen för fullgörande av de såsom villkor för avskrivningen stadgade räntelikviderna — minst 10,000 kronor under vart och ett av åren 1927—1929 — sagda avskrivning vidtagits, varigenom skulden minskats till 2,078,149 kronor 41 öre. Bolaget hade under åren 1927—1929 till riksgäldskontoret inbetalt det stadgade beloppet av tillhopa 30,000 kronor. Emellertid hade skulden för statslånen under nämnda tid ånyo ökats med debiterade, oguldna räntor och hade vid 1929 års slut uppgått till 2,332,399 kronor 51 öre, fördelade på förfallen och icke förfallen skuld sålunda:

Fullmäktige anföra vidare att, sedan fullmäktige föranstaltat örn utförande av den i förenämnda brev den 6 maj 1927 avsedda utredningen, utredningsmännen i en den 23 oktober 1929 dagtecknad promemoria avgivit förslag till definitiv reglering av bolagets skuldförhållande till staten.

I berörda promemoria, beträffande vilken torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, lämna utredningsmännen inledningsvis en redogörelse för vad i frågan förevarit intill tiden för avlåtande av förenämnda proposition till 1927 års riksdag. Beträffande förhållandena under tiden därefter anföra utredningsmännen huvudsakligen följande:

De ekonomiska resultaten av bolagets rörelse hade under åren 1925 1928

ixtfallit sålunda:

Kungl. Maj-.ts proposition nr 103.

, ,.*Y'n deu J juli 1926, da personskifte i bolagets ledning ägt rum, framtra,!e, en t.?<llll8 förbättring av järnvägens driftresultat. Det ekonomiska xi noo av si“7a dnften utvisade sålunda från oell med år 1925 till oell nied år 1928 en förbättring av ej mindre än 37,000 kronor. Förhållandet mellan inkomster och utgifter vöre emellertid, även bortsett från räntekostnaderna, alltjamt otillfredsställande, enar några avskrivningar eller däremot svarande avsattningar till fornyelsefond ej blivit gjorda — årliga avsättningar för sådana ändamål skulle rätteligen behövas nied över 20,000 kronor.

. 1 taxehanseende hade under den senaste tiden viktiga och enligt utredmngsmannens uppfattning ändamålsenliga reformer genomförts. I personva- iihade salunda mellan samtliga stationer införts söndags tur-och returbiljetter till pris som för enkel biljett och dessutom för färd torg- och lördagar till och från Tarberg biljetter till enkelt pris med tillägg av endast _o procent I godstrafik hade en starkt förenklad och efter rådande konkurrens med automobiltrafiken anpassad taxa trätt i tillämpning den 1 juni

, * i ■ir< n •.. dlxau uPPf°Re endast en tariff för styckegods och endast . tariftserier för vagnslastgods, en för dyrbarare gods och en för gods av mindre varde i öppna vagnar. Tariffserierna upptoge särskilda tariffer för vagnslaster örn minst 3, 5 och 10 ton.

Medan de med varandra i viss mån konkurrerande Falkenbergs och Var- .erg—Ätrans järnvägar tidigare ej kunnat träffa överenskommelse örn full inbördes samtrafik, hade nu sådan överenskommelse ingåtts. Avtalet innebure, att den lokala taxan, som vore densamma vid båda banorna, utan till- .88 skulle tiilampas även i banornas inbördes samtrafik. Sedan denna åtgärd genomförts, hade tidigare planer på en sammanslagning av de båda banorna tätt förfalla. En sådan sammanslagning mötte ock på grund av jarnvagarnas olika spårvidd mycket stora svårigheter.

Järnvägens _ drift handhades numera efter möjligast enkla och kostnadsbesparande principer. De ytterligare utgiftsreduceringar, som i mån av personaieiis avgång m. m kunde bliva möjliga, syntes icke vara av den storlek, att hänsyn till dem kunde behöva tågås vid nu förevarande undersökning.

1 or framtiden torde man kunna räkna med något större driftöverskott än „ ' '-28 uppnådda av 11,400 kronor. Ett driftöverskott av något

över 20,000 kronor syntes för år 1929 sannolikt. Till liknande belopp (23 180 kronor) uppgmge emellertid den avsättning till förnyelsefond, som enligt av jarnvagens trafikchef verkställd beräkning oundgängligt behövde göras. Trafikmedel till bolagets finansiella utgifter för räntor m. m. syntes sålunda tills vidare icke kunna påräknas på andra villkor än att otillräcklig avsättning till fornyelsefond gjordes. Såsom av 1926 års utredning framginge, hyste man emellertid förhoppning, att trafiken framdeles, i mån som trafikområdets skogar uppväxte till avverkningsbar ålder, skulle uppnå sådan storlek, att visst ej obetydligt kapital skulle kunna vederbörligen förräntas och amorteras av trafiköverskottsmedel.

Kungl. Majus proposition nr 103.

Vid en undersökning ;iv bolagets ekonomiska ställning oell framtidsutsikter syntes även böra beaktas, att dess likvida stallning vore svag. Balansräkningen vid 1928 års utgång, som slutade å 3,466,799 kronor, upptoge å skuldsidan huvudsakligen aktiekapitalet och statslånen jamte räntor samt bland tillgångarna järnvägsanläggningen med rullande materiel och inventarier ävensom förråd örn tillhopa 2,888,474 kronor samt en balanserad

förlust å 555,276 kronor. . , , ... , .... ..... .

I första hand erfordrades medel till rörelsekapital och till ställande av säkerhet för samtrafiksuppbörd m. m. Vidare erfordrades medel for reparation av byggnader och iståndsättande av räls, rullande materiel m m., som varit i bruk under snart 20 år nied i vissa fall försummad vard. Vissa av bolagets trafikchef angivna förbättringar i verkstad och lokomotivstall samt beträffande personvagnarnas uppvärmning och belysning syntes ej tala uppskov. Än vidare framstode såsom önskvärt, att vissa moderniseringar oc förbättringar skulle kunna genomföras. Slutligen hade av trafikchefen betecknats såsom enligt hans uppfattning behövliga och ur affarsmassig synpunkt motiverade vissa nyanskaffningar och anläggningar, nämligen ett kraftigt godstågslokomotiv, en motorvagn, tio öppna godsvagnar, tre automobilomnibusar och tre lastautomobiler for landsvägstrafik eller inköp av befintliga med järnvägen konkurrerande automobilbolag, ledningar for Kunze- Ivnorrbronisar i godsvagnarna, ett nytt lokomotivstall i Varberg samt ett för Varberg—Ätrans och Falkenbergs järnvägar gemensamt godsmagasin i

TJllärGcl i •

För fyllande av förberörda medelbehov hade man inom järnvägens ledning

ansett behövligt att i järnvägen investera nytt kapital till ett belopp av 200 000 kronor, vilket man tänkt sig kunna uppbringa genom lan i enskild bank med säkerhet, beträffande 50,000 kronor av Varbergs stads borgen och beträffande 150,000 kronor av inteckning med basta förmånsrätt i Varberg Ätrans järnväg, därest från statens sida medgåves, att sadan inteckning finge

ianmajer ^ ^ som förflutit, sedan 1926 års undersökningsnämnd avgivit preliminärt förslag till skuldreglering, hade genom jarnyagsledningens energiska arbete en väsentlig förbättring av driftresultatet vunnits. Emellertid verkade vissa förhållanden, över vilka ledningen ej kunde rada, i motsatt

^E^tidigare innehavd transitotrafik hade ej kunnat återvinnas, och landsvägarnas motortrafik utvecklades alltjämt till förfång för järnvägen. Harti komme, att förestående allmän taxesänknmg i samtrafik torde komma att

medföra viss inkomstminskning även för Varberg—-Ätrans järnväg, lorut-

sättningarna för en i framtiden ekonomiskt lönande järnvägsdrift vöre därför nu något mindre än de år 1926 kunde beräknas vara. Med hänsyn altin och då några utsikter ej syntes föreligga för järnvägens sammanslagning med någon angränsande järnväg, funne utredningsmannen skäligt, att av bolagets ledning framställda önskemål om mildring av tidigare ifrågasätta villköl tillmötesginges på så sätt, att statslånet nedskreves till ett belopp av 4-0,00( kronor, motsvarande järnvägens sakvärde vid realisation, i stallet för tidigare ifrågasatt belopp av 500,000 kronor, och att den del därav, för vars omedelbart inträdande annuiteter krävdes särskild borgen, som av riksgäldskontoret godkännes, sänktes från 200,000 till 150,000 kronor. „

Då bolaget vore i starkt behov av rörelsekapital och ela några avskrivningar eller däremot svarande avsättningar till förnyelsefond ej kunnat göras under järnvägens snart 20 ånga trafikenngstid, framstode vidare som nödvändigt, att nytt kapital tillfördes bolaget.

Av

do framlagda

utredningarna finge anses

framgå, att bolagets Ölind-

8 Kungl. Majus proposition nr 103.

gängligt1 behov av rörelsemedel och nja kapitalinvesteringar ej understetre ett belopp av 100,000 kronor. Härav syntes ungefär hälften behövas som rörelsekapital och for oundgängliga arbeten, medan den andra hälften bunde behovas för ur affärsmässig synpunkt motiverade förbättringar. Då det för staten i egenskap av långivare hnge anses vara av vikt, att järnvägens drift upprätthölles medelst sådan materiel, som ur affärsmässig synpunkt krävdes, oell . då särskild borgen skulle ställas för viss del av statslänet, ansage utredningsmännen sig kunna tillstyrka, att staten medgåve sådana lånevillkor, som för bolaget kunde möjliggöra upptagande av lån i bank till belopp av 100,000 kronor. Härför fordrades, att bolaget som säkerhet tor berörda lån kunde ställa inteckningar med bästa förmånsrätt i järnvägen, i. vå sådana inteckningar syntes böra medgivas, en å 50,000 kronor över vilken bolaget agde rätt till fritt förfogande, och en likaledes å 50 000 kronor sorn av bolaget finge under viss begränsad tid och efter riksgäldsr- b^kbges provning användas för erhållande av lån till genomförande av tor bättringar. Till den senare inteckningen skulle således bolaget få endast viss begränsad nyttjanderätt.

Med hänsyn till den kända förekomsten av i uppväxt stadda skogar i järnvägens trafikområde syntes det sannolikt, att bolaget skulle bliva i tillfälle att redan efter en tid av något över 10 år av egna inkomster fullgöra anniuteterna å en större del av statslånet än det belopp av 150,000 kronor tor vilket särskild borgen enligt vad förut anförts ansåges böra stil lias’ A agon sakrare beräkning i berörda hänseende kunde emellertid givetvis ej nu göras, och utsikt ansåges därför ej föreligga, att ifrågakommande kommuner, framst Varbergs stad, skulle vara villiga att ikläda sig garanti för

° oleoni *ran ^t1 nmec* v*ss ^ av annuiteterna för återstående statslån A Jj <0,000 kronor. Under anförda förhållande syntes, i analogi med vad vid ett flertal andra statslåneregleringar medgivits, å ifrågavarande återstående •f !ra bravas erläggande av ränta och amortering, förrän fullmäktige i riksgäldskontoret efter företagen undersökning funne järnvägens ekonomiska tage sa förbättrat, att annuiteter å även denna del av lånet borde kunna e naggas.

Med en reglering av bolagets statslån syntes böra förbindas villkor om ratt till inlösen av järnvägen till pris, motsvarande det nedskrivna statslånets belopp med tillägg av nyinvesteringar och avdrag för värdeminskning.

Utredningsmännen hava därför föreslagit, att statens fordran hos bolaget nedskrives till 420,000 kronor, fördelade på två lån, det ena å 150,000 kronor och det andra å 270,000 kronor, på följande villkor:

... lånen skola ställas, säkerhet genom inteckning i Varberg—Ätrans -nAnnV tlJ1 förinånsratten liggande närmast efter två inteckningar å vardera o0,000 kronor, över vilka bolaget må äga att på vissa i det följande angivna villkor självt disponera. För det förstnämnda lånet å 150,000 kronor skall bolaget därjämte ställa säkerhet, som av riksgäldskontoret godkännes.

A länet å 150,000 kronor skall annuitet erläggas med 5 procent, varav 4.5 procent utgör ränta.

A lånet å 2(0,000 kronor skall annuitet tills vidare icke beräknas eller ranta debiteras, ägande dock riksgäldskontoret att framdeles debitera sådan tor beloppet i dess .helhet eller del därav, därest riksgäldsfullmäktige efter l?r®.aSe.n undersökning finna järnvägsbolagets ställning hava undergått sådan förbättring, att bolaget bör vara i stånd att av egna medel bestrida ej mindre driftsutgitter, med vräkning av skälig avsättning till förnyelsefond, än även räntor a lån, för vilka lämnats inteckning i järnvägen med förmånsrätt framfor statslånet, och å statslån, för vilka annuitet fordras.

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Över en första inteckning i järnvägen å 50,000 kronor må bolaget fritt disponera. Över en andra inteckning i järnvägen a likaledes 50,000 Pionen må bolaget disponera som säkerhet för lån, som upptagas under arén 1930 1935 meri villkor att sådant lån uteslutande anvandes för nyby ggnader eller nyanskaffningar, som få anses ur affärsmässig synpunkt fordelaktiga, skolande bolaget i varje fall, med företeende av utredning genom sakkunnig, inhämta riksgäldsfullmäktiges samtycke till upptagande av sådant Ian. -Bolaget bör förbinda sig att till säkerhet för statens fordran pantsätta sistberörda inteckning å 50,000 kronor, i den man avbetalning skei a den enskilda gäld, för vilken inteckningen må utgöra säkerhet. .....

Staten förbehåller sig rätt att inlösa Varberg-Ätrans järnväg till^ ett belopp, motsvarande 420,000 kronor, ökat med de belopp, som framdeles kunna

komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men

minskat med behörigt avdrag på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande ifrågavarande förslag följande:

Yid granskning av utredningsmännens förslag liaya fullmäktige ansett sig kunna i huvudsak biträda detta, dock nied den ändring, att det skuldbelopp, vilket skulle av bolaget förräntas och återbetalas i den nian dess ekonomiska städning det * medgåve, höjdes från 270,000 kronor till 350,000 kronor och att i följd därav den ifrågasatta nedskrivningen av bolagets lim aiande skir begränsades till 500,000 kronor. Sedan bolaget erhållit del liarav, har bolaget i en till Kungl. Majit ställd, till fullmäktige ingiven skrivelse av den 20 januari 1930 hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva att bolagets skuld för statslånen matte regleras i överensstämmelse med utredningsmännens förslag med nyssberorda förändring. V d^ ansökningen finnes fogat utdrag av stadsfullmäktiges i Y arberg protokoll foi den ?1 "november 1929, utvisande att stadsfullmäktige »t teclma den av utredningsmännen ifrågasatta borgen for det nya länet a l.i0,000 kionoi.

diet nu föreliggande regleringsförslaget medför visserligen en betydande förlust för staten, "i det att alla räntor och därjämte 750,000 kronor av statens kapitalfordran skulle efterskänkas. En för staten tormånligare uppgörelse torde dock i betraktande av järnvägsbolagets synnerligen singa stallning

icke kunna ernås. Da nödiga förutsättningar ej heller synas föreligga foi

ifrågavarande järnvägs införlivande med statens järnvägar eliel sammans ag liing med någon angränsande enskild järnväg, huva fullmäktige ansett, att

...c<l har »clae angiv...,

desS?m*TtffiäcsI.>,.ikt för ifrågavarande sln.ldreglering torde bestämmas den 1 januari 1930, då räll.teberäkningen å det nuvarande skuidbeloppet skulle upphöra och från vilken dag det nya länet a 150,000 kronor skulle löpa med ränta. I enlighet härmed torde annuiteten a nyssnämnda lan bora erikgörs första gången den 31 december 1930 och sedermera samma dag årligen intill dess lånet blivit slutbetalt. Annuitet och räntefot för länet a

350 000’ kronor torde beräknas efter samma grunder sorn för forstnamnda

lån’ och således utgå efter resp. 5 och Därest ocdage,pav

fullmäktiges beslut har att erlägga annuitet a berörda 3o0,000 kronor eiler del därav, bör inbetalningen av densamma aven edes ilga ruin den 31 le (•ernber I fråga örn båda lånen torde bolaget, därest den stadgade betalningsskyldigheten icke full göres, förpliktas att å »guldina mbetalmngsbelopp erlägga överränta efter 5 %.

10 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

“g* .utl’edningSmännens förslag skulle bolaget berättigas att under vissa förutsättningar disponera en i järnvägen meddelad inteckning å 50 000 kronor såsom hypotek for lån, vilka komme att under åren 1930—1935 upptagas

anså^anönskvSnadTr ^ nyansbafflMr> som ur affärsmässig synpunkt bleve infriadeTeffie h ^ • f°r berörda ändamål upptagna lånen

Enligt ful mtktfii n berörda inteckning utgöra säkerhet för statens fordran, dvlik in1 £nUIS Unr bor, uttryckligt stadgande meddelas om att, sedan djhk inlösen en gang skett, bolaget ovillkorligen skall ställa motsvarande

äggrätt^tt"åter mvind Yf ^^skontorets förfogande och således icke ° T i i a i r-iauvanda det frigjorda hypoteket för anskaffande av nva lån holn ^ delse bolaget försattes i konkurs eller träder i likvidation eller ock bolagets järnväg forsaljes på exekutiv auktion, bör statens hela då återstå ende fordran anses vara genast förfallen till betalning. — Härjämte torde det ankomma pa Kungl. Majit att, på sätt skett vid tidigare skahl eAeringar

pil tryggande af JfftS ^ a r ftr3 erforderlig kontroll över bolagets förvaltning så t ex

utte siv! 1 riV°r Maj:t att- så länge skulden till staten äfogulden

utse styrelseledamot och revisor i bolaget, beträffande förbud för bolaget

Tidt*ea it8är<,er-som <“•*»

Ätraiis^iimväCT^Hv^+f^if<^ningSrn^nen för1eslaSit aga rätt att inlösa Yarberg- Enbgf vide ll e.tt bel°PP- motsvarande det nedskrivna statslånet. augt iad fullmäktige under hand inhämtat, hava stadsfullmäktige i

flSe^edutet ^°%Krgl'dMa]:ti anhåUit om fastställelse av det av dem

Kunfl ifTf -aV b?rgr /Ör,det “Ja länet å 150,000 kronor.

Jxungi. iviaj.ts beslut i detta ärende torde dock icke komma att meddelas

dagen. ‘ 6 ““ forehggande förslaget till skuldreglering behandlats av riks-

På grund av det anförda hemställa fullmäktige, att förslag måtte framaggas för riksdagen örn reglering av bolagets skuldförhållande till staten enligt de av fullmäktige angivna grunderna.

Fullmäktiges förslag har tillstyrkts av ralp och vattenbyggnadsstyrelsen.

Av den senast i ärendet verkställda utredningen framgår, att trots det erkannansvarda arbete på förbättrande av företagets ekonomi, som bolagets nya ledning redan nedlagt, bolagets ekonomiska ställning alltjämt är mycket svag. Da utsikterna för bättre driftresultat än det nu uppnådda måste betecknas som synnerligen ovissa och då med avsättning av medel till förnyelsefond synes icke längre kunna få anstå, lärer efter det sådan avsätt-

“ngagt aven 1 basta fal1 endast ett mycket ringa belopp av eventuella driftöverskott vara att påräkna för förräntning och amortering av bolagets avsevarda skuld till staten. Till följd härav torde den svävande skulden a tjärn t komma att vaxa så, att en likvidation inom en jemförelsevis nära framtid bill- oundviklig. Med hänsyn härtill och då, enligt vad utredningen giver vid handen, någon utsikt att järnvägen skulle övertagas av annat, närbelaget jarnvagsforetäg icke lärer förefinnas, synes enda sättet att för bolaget mojhggora en fortsatt verksamhet under mera lugna ekonomiska förhållanden vara att nedskriva bolagets skuld å statslånen till ett belopp, sorn såvitt nu kail bedömas, kan förväntas bliva av bolaget förräntat och amorterat.

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

Jas anser mig därför, trots det avsevärda belopp jämväl av kapitalskulden som, även med av fullmäktige i riksgäldskontoret förordad modifikation av utredningsmännens förslag, skulle efterskänkas, böra tillstyrka, att skulden pa sätt och villkor fullmäktige föreslagit nedskrives till 500,000 kronor, foidelade å två lån om respektive 150,000 oell 350,000 kronor. ^

Vid bifall till vad sålunda förordats lärer det få ankomma på Kungl. Maj. att i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontor^ föreslagit stadga villkor för åtnjutande av de nya lånen ävensom meddela bestämmelser rörande lånens förräntande och återbetalning m. m.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Magt matte

föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 31 december 1929 beräknade kapital-^ och räntefordran hos Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolag må till den del, densamma överstiger 500,000 kronor, avskrivas under de av mig i det föregående förordade villkor.

2:o.

Den 14 maj 1910 beviljade Kungl. Majit koncession å järnväg örn 0.8 91

meters spårvidd från Eksjö å Nässjö-Oskarshamns järnväg till Österbymo

i Sunds socken av Östergötlands län. Den 31 januari 1913 fastställde Kungl. Majit kostnadsberäkning för ifrågavarande jarnvagsanlaggnmg att, såvitt kostnaden skulle tagas till grund for sokt statslån, sluta a 1,300,0. kronor samt beviljade för utförande av järnvägsanläggningen ett Ian ui allmänna järn vägslånefonden å 643,000 kronor. För tillgodonj utande av detta lån stadgades — förutom att aktiebolag för övertagande av koncessionen a järnvägen skulle hava inom viss angiven tid bildats och fatt samma koncession med Kungl. Majits samtycke på sig överlåten — villköl- motsvarande de förut omförmälda, för statslån till Varberg-Ätrans jarnvugsaktiebohrn föreskrivna, dock med andra tider för anstånd med rantans erläggande och kapitalavbetalnings påbörjande, vilka tider sedermera blivit andrade. Sålunda medgav Kungl. Majit efter hörande av 1917 ars riksdag den 14 apr 1917 dylikt anstånd för högst tre år från lyftmngsdagarna, ehuru tiden tor räntans erläggande därigenom bomme att sträcka sig utöver ett år från den dag, då järnvägen senast skulle vara färdig och oppund för trafik. Med anledning av sistnämnda beslut bestämdes sedermera, att kapitalavbetal ningen skulle vidtaga den 31 december 1921.

Sedan koncessionen å järnvägen jämlikt Kungl. IV aj. s mecgranet (en 15 augusti 1913 överlåtits på Eksjö-Österbymo järnvägsaktiebolag, utbetalade riksgäldskontoret under åren 1917 och 1918 hela det beviljade lånebeloppet till nämnda bolag.

I skrivelse den 31 januari 1930 hava fullmäktige i riksgäldskontoret^ gjort framställning i fråga örn reglering av bolagets skuld till staten. Fu mirtige anföra härvid till en början följande.

12 Kungl, Majlis proposition nr 103.

Under tiden från statslånets lyftningsdagar t. o. m. år 1922 fullgjorde Eksiö— s erbymo jarnvagsaktiebolag sin betalningsskyldighet för lånet och erlade t a“ultetei- å tillsammans 64,300 kroner samt dessutom rentor

• Elonor o ore. Sedermera har bolaget endast verkställt två inbetal-

ingar a statslånet, nämligen med 17,000 kronor i december 1923 och 15150 kronor i december 1927. Till följd därav har bolagets skuld efter hand okats och uppgick vid 1929 års slut till 907,048 kronor 69 öre Fördelningen

samrnanst^äing* *: & “ OCh ** skuld framgår ÄjånTe

Kapital ...............

Ränta...................

Overränta .............

Anståndsränta.......

Summa kronor

Summa

kr.

629,563

174,944

15,735

86,805 —

907,048 691

'

• „ /lnlcd liing av bolagets uraktlåtenhet att fullgöra stadgade inbetal- 1999 låtit ISeta^ fullmäktige två gånger, nämligen åren 1925 och

nomisÄäK^TTnof^-t undersokmng ay bolagets förvaltning och eko- J Häglund och ld? T? hava verkjställts av riksgäldssekreteraren

• ’ ‘ och byråchefen S. Norrman, vilka i promemorior av den 17

lini 192o och den 3 oktober 1929 avgivit redogörelse!-Tämnet Dessa nä^f för^ !rIlehå !ia- dock ej’ nä«ot förslag till skuldens reglering; prelin^-

gåeuleTsiisjö—Österbymo1" jiirnräg!' -

personer6 verks Oltin fd- under...höstei1 1929 låtit genom tre sakkunniga nedlnöoc verkställa värdering ay järnvägen, under förutsättning att driften unda h järnvägen med tillhonglieter realiserades. De sakkunniga hava under november månad 1929 avgivit instrument över värderingen vart de uppskatta järnvägens realisationsvarde till 218,300 kronor. Värderingen bär

MM ingenjören Hj Fogelmarck, som i uTåSe av aen -U november 1J29 förklarat sig icke hava något att erinra mot det av vardermgsmanneli beräknade realisationsvärdet å järnvägen.

Av de på fullmäktiges föranstaltande verkställda utredningarna, beträfföljandlllka t0lde hanV1SaS tm baudlingarna i ärendet, må här återgivas

tillförsellecP till ^N^ssiö ^ O ^do™eter kmSa järnväg utgjorde en smalspårig morseiiecl „ hassjö—Oskarshamns normalspånga järnväg. Banan hade öppnats for allman trafik i slutet av år 1915. 8 11 llade

Under de första trafikåren till och med år 1920, då trafiken var livlm

Förfallande WintorT^f tdlamPas]’.1hade rel;ttivt goda driftsresultat erhållits o-dJoo 1 1 ade kunnat likvideras och avsättningar till egna fonder

nor A?e<19211SSaT- ?' ’r°°- kI0n°r’ dfaT tiU förnyelse fond 97,400 kroårligen nått meri r i la8fit förandra^, och bolagets rörelse hade därefter ärligen gatt nied förlust. Senaste fem ar hade lämnat följande resultat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

13 Brut toinkomsternas

tabellen framträdande minskning berodde liuvudsak- Qi7 {Kilanda nrmpnfter. nå nedgång i trafiken:

Inkomst av godstrafik Kr.

83,300

80,100

85,100

76.400 Persontrafiken visade stadig minskning, givetvis beroende på motorfordonstrafikens stegring. Godstrafiken bade i tontal räknat hållit sig bättre, men vissa avgifter hade måst något sänkas, främst av den anledningen, att konkurrens med flottled till sjön Sommen funnes. 1928 års trafik hade varit

särskilt svag. . ,, , , ... , -p.-,

I driftkostnaderna hade med år 1926 mtratt en betydlig nedgång Därefter hade de kunnat endast obetydligt nedbringas. Av elen av byråchefen Englund verkställda trafiktekniska utredningen franninge, att bolagets ledning energiskt strävat att ställa banans ekonomi på fotter, men att utsikterna härför vore små eller snarare inga, då banan ginge genom en tolkfattig trakt i total avsaknad av industri, vadan någon förhoppning örn trahirökning ej syntes föreligga. Enligt Englunds mening vöre tor dnitens tor-

billigande gjort vad göras kunde. .. , •

Skillnaden mellan järnvägens inkomster och utgifter utom räntor hade i medeltal för de tre senaste åren utgjort något över 11,000 kronor Det senaste året hade emellertid erhållits ett driftöverskott av endast 5,318 kronor, och att döma av resultatet för första halvåret 1929 syntes man icke kunna beräkna bättre resultat för detta år. Några avskrivningar eller häremot svarande avsättningar till förnyelsefond hade icke gjorts under nämnda ar. De ekonomiska framtidsutsikterna för bolaget vore sålunda foga lovande, och det i järnvägen nedlagda statskapitalet finge anses till åtminstone större

delen förlorat. , „ _ rr.„ .

Balansräkningen vid 1928 års slut, som slutade a l,681,o20 kronor, upptoge å skuldsidan huvudsakligen aktiekapitalet och statslånet jämte räntor ävensom en förnyelsefond å 65,401 kronor samt bland tillgångarna järnvägsanläggningen med rullande materiel och inventarier ävensom torrud örn tillhopa 1,459,500 kronor, i bank och kassa 46,705 kronor samt balanserad förlust 168,315 kronor.

14 Kungl. Majus proposition nr 103.

Annuiteter å statslånet hade fullgjorts till och med år 1922. Den senaste inbetalningen hade gjorts år 1927, då bolaget inreverserat 15,150 kronor ii inte f111^6 lltVld f°r overranta och V1SS mindre avräkning å 1923 års an-

3Lv?re Skyldi|tatt .träda i likvidation, förrän förlusten uppgmge till 478,467 kronor, och da ifrågavarande förlust vid 1928 års utgång var bokord till endast 168,315 kronor (vilken förlust med hänsyn till an 1'edncei:as)> sa vöre det tydligt, att tvångslikvidation ej ej förbättradesmtlada ^ manga ar’ aven om Jänvägens ekonomiska resultat

Under angivna förhållanden syntes bolagets skuldförhållande böra om möjligt snarast regleras. Ifrågasättas kunde antingen att Nässjö—Oskarshamns järnväg inlöste banan eller mot arrende övertoge banans' trafikering eliel ock att statens fordran nedskreves, på villkor att intresserade kom-

imdskrivet statslårfSb° ag tecknade §aranti för större eiler mindre del av ett

Då järnvägen hade annan spårvidd än nämnda huvudbana och då enligt WiW dt> .l.ai“Jägarnäs gemensamme trafikchef upplysts, tillförseln åv trafik från Eksjö—Österbymo till Nässjö—Oskarhamns järnväg icke vore synnerligt betydande syntes nian icke kunna räkna på större intresse från

enna huvudbanas sida för övertagande av ifrågavarande sidolinje.

„ 'Ue ay järbvägen berörda landskommunernas intresse för järnvägen urmlf ves numera efter motortrafikens tillkomst icke vara lika starkt som förr.

Äs ads intresse för järnvägen torde vara minskat. Av aktiekapitalet, 707,800 kronor, hade tecknats av: ”

Eksjö stad. ........ 200,000 kronor Nässjö—Oskarshamns

» landsförsamling 15,000 » järnvägsaktiebolag 110,000 kronor

Sunds kommun ......... 90,000 » Skånska Cementaktie-

Västra Ryds kommun 105,000 » bolaget .................. 60 000

Landstinget ............... 8,500 » Övriga ........................ 119^300

Då likvidation ej vöre förestående, kunde en för staten antaglig uppgörelse örn skuldförhållandets reglering kanske för närvarande ej åstadkommas. Det borde emellertid för bolagets styrelse vara angeläget att genom en sådan iiPPSoreise fa bolagets stallning konsoliderad.

Fullmäktige hava meddelat, att i anledning av vad sålunda förekommit förhandlingar ägt rum mellan fullmäktige och bolaget i fråga örn en eventuell reglering av dess skuldförhållande till staten, och hava fullmäktige överlämnat en av bolagets styrelse den 25 januari 1930 gjord framställning i ämnet.

I berörda skrivelse hemställer bolaget, att dess skuld till staten måtte nedskrivas till 250,000 kronor. Beträffande villkoren för nedskrivningen anför bolaget följande:

immo1®/ ^avstående lånebeloppet, 250,000 kronor, skulle tillsvidare endast

100,000 kronor förrän tas och atergaldas medelst erläggande av en annuitet av O /o därvid forst gottgjordes ränta ä 4 */a % å ogulden kapitalskuld och återstoden utgjorde kapitalavbetalning.

För fullgörande av bolagets betalningsskyldighet för ifrågavarande 100 000 ronor hade borgen tecknats av Eksjö stad, Eksjö landsförsamling, Västra Ryds församling, Sunds församling och Nässjö-Oskarshamns Nya Järnvägsaktieboiag. Dessa garanter svarade var för sig för ett belopp, motsvarande

15 Kungl. Majlis proposition nr 103.

deras innehav av aktier i bolaget, och utgjorde den arliga andelen av snmman för envar följande belopp:

Eksjö stad .............. kronor

» landsförsamling........................

Västra Ryds församling........................

1,923:08 144: 23 1,009: 62

Sunds församling kronor Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag .....................

ansvars- 865: 38

1,057: 69

Återstående 150,000 kronor skulle bilda ett särskilt lån, varå ränta och amortering skulle erläggas, örn och i den mån riksgäldsfullmaktige efter företagen prövning funne bolagets ekonomiska ställning, sedan annuiteten för lånet å 100,000 kronor erlagts, medgiva detta.

Skyldighet för bolaget att erlägga annuitet å sistnämnda lan skulle dock kunna inträda tidigast fem år efter skuldregleringens genomförande.

Bolaget medgåve sådan ändring av de för bolaget gallande koncessionsvillkoren, att staten vore berättigad inlösa järnvägen till det efter regleringen kvarstående skuldbelopppet, 250,000 kronor, ökat med det belopp som framdeles kunde komma att bindas i järnvägens fasta anläggningar och rullande materiel, men minskat med behöriga avdrag på grund av slitning och annan teknisk värdeminskning.

För egen del anföra fullmäktige i riksgäldskontoret beträffande bolagets framställning följande:

Det av järnvägsbolaget sålunda framställda förslaget till reglering av dess skuld anse fullmäktige sig kunna tillstyrka. Av statens fordran skulle visserligen upplupna räntor å 277,484 kronor 84 öre samt dessutom ett kapitalbelopp av nära 380,000 kronor gå helt och hållet förlorade. Emellertid har i de på föranstaltande av fullmäktige verkställda utredningarna pavisats, att bolagets ekonomiska ställning, som i början varit jämförelsevis god, under de senare åren allt mer försämrats, och att någon utsikt till förbättring härutinnan icke finnes. Enligt fullmäktiges mening kan darf or en tor staten

förmånligare uppgörelse icke erhållas. ... ,

Förslaget innefattar emellertid endast huvudgrunderna for en blivande skuldreglering och torde i anledning därav böra fullständigas med nedan angivna särskilda villkor och bestämmelser. ,

tinder förutsättning att bolagets nu gjorda ansökan bifalles av Kung . Maj:t och riksdagen, bör skuldregleringen anses vara genomford vid 1930 års början, från vilken tidpunkt bolagets skyldighet att förränta och återgälda det nya lånet å 100,000 kronor inträder. Annuiteten a detta lån bor alltså erläggas första gången den 31 december 1930 och sedermera samma dag årligen, intill dess lånet varder slutbetalt. I händelse bolaget genom beslut av fullmäktige förpliktas att inbetala annuitet jemväl för länet a

150,000 kronor, torde inbetalningen därav lämpligen böra verkställas pa samma dag som annuiteten å förstnämnda lån eller den 31 december. A till betalning förfallna, oguldna annuitetsbelopp bör beräknalovér ranta etter 5 procent. Därest bolaget försättes i konkurs eller trader i likvidation elier

bolagets järnväg försiiljes å exekutiv auktion, bör den då återstående skulden för båda statslånen anses vara genast förfallen till betalning. Realsäkerheten för de nybildade lånen bör utgöras av den i järnvägen redan beviljade inteckningen för det ursprungliga statslånet. Härjämte torde, i likhet med vad vid tidigare skuldregleringar beträffande andra järnvägsbolag agt runi, särskilda bestämmelser böra meddelas till tryggande av statens ratt såsom fordringsägare och för erforderlig kontroll över bolagets verksamhet, såsom

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 103.

beträffande rättighet för Kungl. Majit att, så länge skulden för statslånen ar ogulden, utse styrelseledamot och revisor i bolaget, förbud för bolaget att utan Kungl. Marits medgivande företaga åtgärder, som innebära utvidgning av bolagets verksamhet, m. m. h

Fullmäktige hemställa, att till riksdagen måtte avlåtas proposition örn reglering av bokgets skuldförhållande till staten i enlighet med bolagets ansökning med därtill av fullmäktige föreslagna tillägg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt fullmäktiges förslag.

Dep"8- A,V UtredninSen 1 ärendet framgår, att Eksjö-Österbymo järnvägs driftresultat till följd av konkurrensen med andra kommunikationsleder sedan år 1921 efter hand försämrats, så att järnvägsbolaget under senare år icke kiinnat fullgöra sina förpliktelser på grund av statslånet. Den ekonomiska stallning, vari bolaget för närvarande befinner sig, är visserligen icke sådan, att faran för bolagets trädande i likvidation är överhängande. Emellertid forefinnas näppeligen utsikter för en framtida förbättring av det ekonomiska laget. Något ytterligare nedbringande av driftkostnaderna genom besparingar och förenklingar utöver de av bolagets ledning redan vidtagna torde knappast vara att förvänta, och med hänsyn till att banans trafikområde är glest befolkat och saknar industri lärer man ej heller kunna räkna med någon nämnvärd ökning av trafikinkomsterna. Man har därför anledning att befara en fortgående ökning av bolagets skuldbörda, så att likvidation inom en ej alltför avlägsen framtid blir nödvändig. Vid sådant förhållande och då det ej synes kunna påräknas, att företaget skall övertagas av annat närbeläget järnvägsföretag, samt då vidare det torde vara otänkbart, att staten någonsin skall kunna erhålla likvid för mera än en mindre del av sin fordran, synes nu lämpligen böra vidtagas en nedskrivning av skulden till sådant lielopp, att, såvitt för närvarande kan bedömas, förräntning och amortering blir möjlig. Oaktat ett genomförande av fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag skulle innebära efterskänkande av förutom upplupna räntor större delen av kapitalskulden, anser jag mig därför böra förorda, att bolagets skuld regleras i enlighet med sagda förslag. Statens den 31 december 1929 beräknade kapital- och räntefordran skulle sålunda nedskrivas till 250,000 kronor, vilket belopp skulle fördelas å två lån örn respektive

100,000 och 150,000 kronor.

Därest vad sålunda förordats vinner bifall, lärer det få ankomma på Kungl. Majit att beträffande de nya lånen å tillhopa 250,000 kronor föreskriva villkor och bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad fullmäktige i riksgäldskontoret därutinnan föreslagit.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att statens den 31 december 1929 beräknade kapital- och räntefordran hos Eksjö—Österbymo järnvägsaktiebolag må till den del, densamma överstiger 250,000 kronor, avskrivas under de av mig i det föregående förordade villkor.

17 Kungl. Majus proposition nr 103.

Till vad departementschefen sålunda under punkterna l:o och 2:o hemställt, vari statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Hl haft. (Nr 103-104.) 803 30 2