med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

1 Nr 196.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker;

dels ock bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Adolf Dahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami. 161 hafi. (Nr 196.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 19 § 2 mom. tredje stycket förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels ock att 10 § 1 mom. samt i nedan angivna delar 12 § 2 mom. och 90 § 2 mom. samma förordning skola erhålla följande ändrade lydelse:

10 §• - _ ____

1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag, som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

12 §.

2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag för viss tid, högst sex år. Ansökan — — — bolagsordningen.

Missbrukar---partihandelsbolag.

90 §.

2. Rusdrycker---avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av kontrollstyrelsen fastställas, inköpa den hembjudna varan. Är--— för-

störas.

Lag —--förbrutna.

Med — — — tillhanda.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 12 § 2 morn., den dag Konungen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1931.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

3 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Dahl, anmäler fråga örn utövandet av partihandeln med rusdrycker och anför därvid följande:

I anslutning till pågående strävanden att från vin- och spirituosahanteringen avlägsna privatekonomiskt intresse uppdrog chefen för finansdepartementet i juli 1917 åt doktorn Ivan Bratt och direktören E. Wennerberg att träda i förhandling med Reymersholms Gamla Spritförädlingsaktieholag rörande inköp av detta bolags affärsrörelse, i vad den avsåge sprithanteringen. De med Reymersholmsbolaget inledda förhandlingarna resulterade i ett den 10 augusti 1917 träffat preliminärt avtal, enligt vilket nämnda bolags hela spritförädlings- och sprithandelsrörelse överläts å ett tillämnat nytt bolag, för vilket stiftelseurkund den 17 september 1917 inlämnades för registrering. Vid konstituerande stämma i Stockholm den 17 oktober 1917 bildades bolaget under namn av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Spritcentralens aktiekapital bestämdes till en början till 11,225,000 kronor, därav 225,000 kronor i stamaktier och 11,000,000 kronor i preferensaktier. Stamaktiekapitalet ägdes av Aktiebolaget Stockholmssystemet, som på grund av stamaktiernas högre röstvärde hade bestämmande inflytande över Spritcentralen.

Till följd av den starkt ökade omfattningen av Spritcentralens rörelse verkställdes åren 1918 och 1919 ökning av aktiekapitalet, förstnämnda år till 15,000,000 kronor, varav 300,000 kronor i stam- och 14,700,000 kronor i preferensaktier, och det följande året till 20,000,000 kronor, varav 400,000 kronor i stam- och 19,600,000 kronor i preferensaktier.

Jämväl stamaktierna i det av Aktiebolaget Stockholmssystemet • tidigare bildade Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co ägdes av Stockholmssystemet men överlätos under år 1917 tili Spritcentralen, varigenom det Grönstedtska bolaget blev dotterbolag till Spritcentralen.

Spritcentralens tillkomst.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Spritcentra- I syfte att befria Stockliolmssy stern et från innehavet av Spritcentralens lens organisa- stamaktier vidtogs år 1920 den ändring, att Stockholmssystemet överlät stamaktierna till ett konsortium på tio enskilda personer. Genom detta Tiden^i92° QCj1 vissa ändringar i bolagsordningen bereddes statsverket infly-

tande på ledningen av Spritcentralen.

Bolagsordningen för Spritcentralen är i sin sålunda ändrade, ännu gällande lydelse av följande huvudsakliga innehåll.

Spritcentralens aktiekapital skall utgöra lägst 8,000,000 kronor och högst

24,000,000 kronor. Aktierna, som lyda å 1,000 kronor, skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda kunna utgivas till ett belopp av högst 23,500,000 kronor. Preferensaktierna medföra framför stamaktierna företrädesrätt till årlig ackumulativ utdelning av bolagets vinst intill 7 procent, men därutöver icke rätt till utdelning. Å stamaktierna får utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret enligt uträkning av riksbanken. Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras till statsverket. Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmånsrätt framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, som motsvarar aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den mån, densamma ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare. Stamaktierna skola städse motsvara lägst en femtiondedel av hela aktiekapitalet. Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt till nyteckning. Örn de nya aktierna skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier, hava förutvarande stamaktieägare ensamma företrädesrätt till de nya stamaktierna. Utelöpande preferensaktier kan bolaget inlösa enligt angivna grunder, dock att aktiekapitalet därigenom ej får nedsättas under minimikapitalet. Å bolagsstämmor röstar aktieägare för fulla, antalet ägda aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie medför allenast en röst.

Spritcentralens styrelse skall bestå av åtta ledamöter med fyra suppleanter. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland två av de av Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Örn ett jämnt antal styrelseledamöter äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst. Styrelsen skall senast den 1 april till revisorerna överlämna förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola årligen å ordinarie bolagsstämma utses två revisorer och två suppleanter för tiden intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt rum. Kungl. Majit äger för samma tid utse två revisorer och två suppleanter. Örn revisionen innehåller bolagsordningen härutöver inga andra bestämmelser, än att revisorerna böra hava avslutat sin granskning och avlämnat sin revisionsberättelse senast den 1 maj.

5 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Förut nämnda avtal mellan Stockholmssystemet och stamaktieägarekonsortiet hade följande huvudsakliga innehåll att gälla dels mellan saljaren och köparna, dels mellan köparna och staten och dels mellan köparna

inbördes.1

Säljaren överlät till envar av köparna 40 stycken av ifrågavarande

^Köparna förhundo sig att icke överlåta aktierna till annan än stats-' verket eller den Kungl. Maj:t på förslag ay styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen godkände såsom innehavare av aktierna, skulle aktier annorledes än genom sådan överlåtelse lagligen overga fran någon av köparna till person, som icke på sätt nyss sagts godkändes såsom innehavare av desamma, skulle statsverket vara berättigat att inlösa samma aktier med löpande och efterföljande ars kuponger till panku med tillägg av 7 procent ränta från och med den 1 januari det ar, inlösen skedde. Innehavare av aktie, som överlåtits enligt vad nu sagts, skulle vara skyldig ikläda sig de förpliktelser avtalet innehöll. o „ ,

Köparna förbundo sig vidare att, när helst statsmakterna sa patordrade, till statsverket överlåta samtliga ifrågavarande aktier med löpande och efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av 7 procent ranta från och med den 1 januari det år, överlåtelsen skedde, dock under lorbehåll att statsverket åtoge sig att av preferensaktieagare i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, vilka inom tre månader efter dagen for överlåtelsen sådant påkallade, inlösa dem tillhöriga preferensaktier med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens upplösning agde ur bolagets tillgångar utbekomma. ,

Köparna förbundo sig slutligen att till säkerhet for fullgörandet av vad sålunda blivit stadgat deponera ifrågavarande aktier i Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t finge bestämma, utlämna aktierna; dock att köpare, som för likviderande av sina aktier behövde i annan bank eller hos statsinstitution belåna desamma, skulle äga att i stället för aktierna till riksbanken överlämna en av långivaren utgiven förbindelse av innehåll, att de belånade aktierna icke komme att av långivaren utlämnas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Vid bolagsstämma skulle talan för samtliga stamaktierna toras av en enda av köparna därtill utsedd person. Kunde köparna icke enås örn valet av sådan person, eller vägrade någon av dem att deltaga i valet, skulle den anses vald, örn vilken de flesta förenat sig. Vid lika röstetal avgjorde lotten.

Under den följande tiden var frågan örn partihandelsorganisationen vid olika tillfällen föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Kiksdagen anhöll sålunda år 1921, att Kungl. Majit måtte föranstalta örn utredning, på vad sätt det allmännas inflytande inom den dåvarande faktiska organisationen av partihandeln med rusdrycker häst kunde ordnas, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde

1 Avlalet är fogat såsom bilaga II till det lill propositionen nr 170 år 1923 hörande statsrådsprotokollet.

Nuvarande

organisation.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

föranleda. Efter verkställd sakkunnigutredning avläts till 1922 års riksdag förslag i ämnet, som dock förföll, då kamrarna stannade i olika beslut. Nytt förslag i frågan underställdes 1923 års riksdag, vilket förslag av riksdagen bifölls. Beslutet innebar i första hand vissa för den framtida organisationen av partihandeln grundläggande ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, utfärdade genom en förordning den 8 juni 1923 (nr 153). Därtill anslöto sig dels ett avtal angående upplåtande åt Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker, dels ett nytt avtal angående stamaktierna i Spritcentralen, dels beslut örn tillsättande av en jourhavande direktör hos bolaget, dels ock utfärdande av instruktioner för de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och revisorerna i bolaget samt för jourhavande direktören. Sedermera hava mellan staten och Spritcentralen träffats avtal den 20 juni 1924 och den 16 oktober 1925, innefattande tillägg till 1923 års avtal.

Efter de vidtagna ändringarna innehåller rusdrycksförsäljningsförordningen följande huvudbestämmelser i avseende å organisationen av partihandeln med rusdrycker.

Partihandel inom riket med rusdrycker må i regel bedrivas allenast av för sådant ändamål bildat, i viss ordning antaget aktiebolag (partihandelsbolag). Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras hos Konungen.

Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.

Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årligen uppstår, må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till avskrivningar och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juni månads utgång insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken. Partihandelsbolag må ej antagas, där ej genom bestämmelse i bolagsordningen eller på annat sätt, som finnes betryggande, åt staten beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig. Närmare bestämmelser i nu angivna hänseenden ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som upprättas i samband med bolagets antagande. Konungen äger i sådant avtal avgiva försäkran att ej för den tid, avtalet gäller, antaga annat partihandelsbolag.

Efter därom av Spritcentralen gjord ansökan beslöt Kungl. Maj:t den 26 oktober 1923 att för tiden från och med den 1 januari 1924 till och med den 31 december 1928 åt bolaget upplåta rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande undertecknade chefen för finansdepartementet, å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, den 26 oktober 1923 dels avtal med sagda bolag angående upplåtande åt bolaget av sådan

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

partihandelsrätt, dels ock avtal mod stamaktieägarna i samma bolag angående statsverkets rätt att när helst så påfordrades övertaga samtliga stamaktier i bolaget.

Huvudbestämmelserna i nämnda avtal angående upplåtande åt Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker äro av följande

innehåll. . , , .

Kungl. Malit antager icke under avtalstiden till partihandelsbolag annat bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen är att anse som

deSpritcentråien må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker, eller som har samband med dylik rörelse. De bestående dotterbolagen fa dock alltjämt fortsätta sin verksamhet, men Spritcentralen ar skyldig att, sa snart sådant av Kungl. Majit påfordras och utan avsevärdare förlust tor Spritcentralen kan ske, avveckla sitt förhållande till dotterbolagen _ Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co samt Aktiebolaget Astra, Apotekarnas Kemiska Fabriker. Spritcentralen må ej utan Kungl. Majits tillstånd förvärva aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.

I avseende å sättet för verksamhetens bedrivande åligger det Spritcentralen bland annat att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tilllämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen. För vinnande av största möjliga besparing av omkostnader skall Spritcentralen å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella

och effektiva sätt.

Kungl. Majit äger utse en person att vara jourhavande direktor hos Spritcentralen för kontroll och tillsyn över Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse och förvaltning.

För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens olika verksamhetsgrenar samt mellan Spritcentralen och dess dotterbolag skall finnas ett direktörsråd. Spritcentralens styrelse skall utse minst en bland de av Kungl. Majit tillsatta styrelseledamöterna att vara ledamot i rådet. Jourhavande direktören är självskriven medlem av dir ektörsrådet

Spritcentralen skall till de av Kungl. Majit utsedda revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.

Avtalet innehåller vidare bestämmelser rörande Spritcentralens rätt till avskrivningar samt avsättning till fonder. Därjämte upptagas föreskrifter angående de ekonomiska förhållandena mellan Spritcentralen och dotterbolag och angående säkerställande av statens inflytande över dotterbolagens rörelse m. m. Tvist mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av avtalet skall avgöras enligt gällande lag örn skiljemän.

En jämförelse mellan 1920 och 1923 års nyssnämnda avtal angående stamaktierna i Spritcentralen utvisar i huvudsak följande.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Skyldighet för stamaktieägarna att låta statsverket inlösa stamaktierna inträder, när helst Kungl. Majit — enligt 1920 års avtal statsmakterna — sa påfordrar. Föreskriften i det äldre avtalet örn att innehavare av överlåten aktie skulle vara skyldig ikläda sig de förpliktelser, detta avtal innehöll, har utbytts mot en bestämmelse i det nya avtalet, vilken avser skyldighet för nuvarande stamaktieägare att vid överlåtelse av aktie till annan än statsverket tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller. I det nya avtalet har tillkommit den bestämmelsen, att vid stamaktieägares död eller konkurs av honom innehavda aktier omedelbart övergå å statsverket, som det åligger att inom trettio dagar efter anfordran erlägga betalning för aktierna med tillhörande kuponger enligt samma grunder, som avtalet stadgar för stamaktiernas inlösen av statsverket. Köpet skall dock gå åter, därest inom sextio dagar efter dödsfallet eller konkursens början hos Kungl. Majit anmäles köpare till aktierna, vilken efter förslag av styrelsen för Spritcentralen av Kungl. Majit godkännes såsom innehavare av desamma. Medan det äldre avtalet lämnade föreskrifter örn stamaktiernas deponering till säkerhet för statsverkets rättigheter, skola enligt nya avtalet för detta ändamål stamaktieägarna pantsätta ifrågavarande aktier, och statsverket äger rätt att, örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt avtalet, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt statsverket finner lämpligt realisera panten samt därur göra sig betalt för sina ersättningsanspråk. Stamaktiernas belåning må ske endast i riksbanken eller — utan att aktierna uttagas från riksbanken — annan oktrojerad bank. Belåningsgränsen är i avtalet närmare bestämd. Pantsättning vid belåning får ske allenast på villkor, att pantén ej må realiseras utan att Kungl. Majit på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka sin rätt. Avtalet av år 1920 angående samma aktier upphävdes, i vad det avsåg rättsförhållandet mellan stamaktieagarna och statsverket.

Det år 1924 slutna tillägg skontraktet stadgar vissa skyldigheter för Spritcentralen i avseende å bedrivandet av försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen och innehåller härutinnan följande.

. Meni.ngsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsholag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker skola hanskjutas till avgörande av den i 19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen omformalda pris- och inköpsnämnden. Spritcentralen skall delgiva kontrollstyrelsen samt pris- och inköpsnämnden företagna sänkmngar i de av nämnden godkända försäljningspriserna å rusdrycker, till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker m. m. Spritcentralen skall senast den femtonde hagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets rakning insätta de omsättningsskattehelopp, som enligt vid varje gaUand0 skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad försålt. Skattebeloppen uträknas med ledg av bolagets bocker, och samtidigt med varje inleverering till statskontoret skall avlamnas på nämnda böcker grundad uträkning av skatteavffKenn’ Vllkfn+®nall.1V^rt ! bolagets vägnar av verkställande direktören nfrW, ./“f- VÅ•riktlgbeten styrkt av den utav Kungl. Majit utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl. Majit utsedda revisoreri bolaget. Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

skattebeloppen, åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen. Spritcentralen skall tillse, att bolag, som i förhållande till Spritcentralen är att anse som dotterbolag, i tillämpliga delar ställer sig till efterrättelse vad sålunda bestämts med avseende å Spritcentralen.

Tillägg skontraktet av år 1925 — vilket föranleddes därav, att partihandelsrätt enligt 12 § rusdrycksförsäljningsförordningen upplåtits jämväl åt Spritcentralens dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co — innehåller allenast ett åtagande av Spritcentralen att, så länge Grönstedtska bolaget utövar partibandelsrätt, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över Grönstedtska bolagets rörelse och verksamhet förminskas.

Den 14 december 1923 förordnade Kungl. Majit jourhavande direktör hos Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Förordnandet skulle gälla tills vidare under tiden från och med den 1 januari 1924 till och med den 31 december

1928.

Den 20 juni 1924 blevo instruktioner av Kungl. Majit utfärdade dels för de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Spritcentralen, dels för de av Kungl. Majit utsedda revisorerna för granskning av Spritcentralens styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper, dels ock för den av Kungl. Majit utsedde jourhavande direktören i Spritcentralen.

Enligt instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna skola dessa ledamöter vid fullgörandet av sitt uppdrag —- med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen av bolaget behörigen tillvaratagas — i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet. I avseende å Spritcentralens förvaltning och skötsel åligger det dessa styrelseledamöter att särskilt tillse, att Spritcentralen i allo ställer sig till efterrättelse gällande bestämmelser på rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan Kungl. Majit och Spritcentralen samt föreskrifterna i den för Spritcentralen gällande ordningen, i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen. De skola vidare tillse, att fullständig och kontinuerlig sifferrevision anordnas beträffande räkenskaperna samt att tillgångarna upptagas till skäliga värden vid bokslutets uppgörande. Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. Fattar Spritcentralen eller dess styrelse beslut, som står i strid mot de intressen, vilka det tillkommer dessa styrelseledamöter att bevaka, eller förekommer eljest i Spritcentralens förvaltning något, som kan anses påkalla Kungl. Majits uppmärksamhet, har ledamot att ofördröjligen göra anmälan därom hos chefen för finansdepartementet. Varje Spritcentralen tillhörig fabrik eller annan anläggning bör årligen besökas av någon av dessa styrelseledamöter, som har att personligen skaffa sig noggrann kännedom örn förhållandena vid fabriken eller anlägg-

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

ningen. Det åligger deni att över dotterbolagens rörelse och förvaltning öva den tillsyn, som påfordras av bestämmelserna i avtal mellan Kungl. Majit och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, m. m. Vad i instruktionen stadgas skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn uppdrag, som dessa ledamöter erhålla att vara ledamöter jämväl i styrelsen för Spritcentralens dotterbolag.

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hava, enligt den för dem utfärdade instruktionen, att göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet. De skola i tur och ordning, efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt med den utav Kungl. Majit utsedde jourhavande direktören till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten. Örn sådan revisor finner sig i något hänseende icke kunna instämma i vad i revisionsberättelsen yttrats eller hemställts, bör han tillkännagiva sin särskilda mening genom berättelsen vidfogad skrift. Inom en månad efter revisionens avslutande skola dessa revisorer till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse örn revisionen och därvid särskilt anmäla, huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller det allmännas intressen trätts för nära. Örn någon av dem under löpande förvaltningsår eljest finner anledning till anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall han ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

Jämlikt den för jourhavande direktören utfärdade instruktionen åligger det honom att — med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen behörigen tillvaratagas av Spritcentralen och dess dotterbolag — i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagens angelägenheter. För dylikt ändamål skall han göra sig noggrant underrättad örn bolagens förhållanden samt med uppmärksamhet följa deras verksamhet. Jourhavande direktören åligger särskilt att tillse, att Spritcentralen och dess dotterbolag i allo ställa sig till efterrättelse gällande bestämmelser på rusdryckslagstiftningens område, avtalen mellan Kungl. Majit och bolagen samt föreskrifterna i respektive bolags ordningar, i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen. Han har vidare att tillse, att kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat och varornas försäljningspris äro riktigt uppgjorda samt att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen avlämnas. Det ankommer ock på jourhavande direktören att kontrollera uppbörd av omsättningsskatt å spritdrycker samt att tillse, att bolagens tillgångar upptagas till skäliga värden vid bokslutens uppgörande. Han skall i regel viss tid varje dag vara tillstädes å huvudkontoret. Han bör vidare genom besök å bolagen tillhöriga fabriker eller andra anläggningar skaffa sig noggrann kännedom örn förhållandena vid desamma. Örn jourhavande direktören under utövningen av sin befattning finner någon vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden i vederbörande bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde med styrelsen. Anser han sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, eller uttalande, som göres vid sammanträde med direktörsrådet, bör han låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. Det åligger honom därjämte att göra anmälan hos chefen för finansdepartementet, örn bolag eller styrelse fattar beslut, som står i strid mot de intressen,

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

vilka det tillkommer honom att bevaka, eller örn det eljest förekommer något i bolagens förvaltning, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Enligt 1923 års avtal skall Spritcentralen bereda jourhavande direktören tillfälle att närvara vid alla styrelsesammanträden med rätt att deltaga i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. Han äger att hos styrelsens ordförande påkalla sammanträde med styrelsen, när han finner sådant nödigt. Han har rätt att taga del av bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar samt inspektera bolagets förråd och tillhörigheter. Motsvarande befogenheter tillkomma honom beträffande Spritcentralens dotterbolag.

Enligt samma avtal är jourhavande direktören självskriven medlem i direktörsrådet. Därest han finner något av rådet gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka det tillkommer honom bevaka, och anser frågan vara av sådan vikt, att den bör underställas vederbörande styrelses prövning, får åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke vidtagas utan styrelsens medgivande.

De för Spritcentralen och det Grönstedtska bolaget gällande bolagsordningarna samt de mellan staten och bolagen slutna avtalen liksom ock nyssnämnda av Kungl. Majit utfärdade instruktioner torde få fogas vid dagens statsrådsprotokoll (Bilagor 1—10).

1923 års avtal angående upplåtande av partihandelsrätt åt Spritcentralen liksom ock det avtal, som år 1925 träffades med Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, ägde giltighet till och med den 31 december 1928. Genom Kungl. Majits beslut den 6 september 1928 och den 26 september 1929 har giltighetstiden för oktrojerna förlängts till utgången av år 1930. I sammanhang därmed har förordnandet för den jourhavande direktören förnyats, att gälla till sistnämnda tidpunkt. Båda bolagen hava under år 1929 inkommit med ansökningar örn rätt att från och med den 1 januari 1931 under fem år fortfarande få såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker. Dessa framställningar hava ännu icke varit föremål för Kungl. Majits prövning.

Att tiden för upplåtande av partihandelsrätt åt bolagen begränsats på sätt som skett, berodde därpå, att redan före den första oktrojtidens utgång utredning igångsatts i avseende å den statliga kontrollen å Spritcentralens verksamhet m. m.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet förut denna dag i ärende angående utövandet av statens tobaksmonopol, hemställde nämligen riksdagen i skrivelse den 23 maj 1922, nr 166, att Kungl. Majit ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma låta verkställa utredning i vissa angivna avseenden ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med denna hemställan åsyftades bland annat frågan örn revision av vissa monopolis-

Fortsatt oktroj åt parti handelsbolagen.

Utredning fråga om Spritcentralen.

Utredningens

igångsättande.

12 Kungl. Majlis proposition Nr 196.

Monopolkontrollutredningens betänkande.

tiska företag av statsfinansiell betydelse, särskilt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen oell Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet.

På sätt inhämtas av sagda statsrådsprotokoll, bemyndigade Kungl. Majit den 12 november 1926 chefen för finansdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän för att biträda vid utredning av frågan om lämpligt anordnande av den statliga kontrollen av nämnda båda bolags verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål.

De jämlikt detta bemyndigande tillkallade utredningsmännen, monopolkontrollutredningen, avlämnade med ett den 14 januari 1928 dagtecknat betänkande till chefen för finansdepartementet den verkställda utredningen, i vad angick Spritcentralens verksamhet. Betänkandet ingår i serien Statens offentliga utredningar (1928: 4).

Utredningsmännens förslag kan i korthet sammanfattas sålunda:

Partihandelsföretagets organisation såsom ett aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital. Utredningsmännen hava stannat vid den meningen, att aktiebolagsformen borde bibehållas för partihandelns organisation. För närvarande utövades partihandeln dels av Spritcentralen och dels av ett dess dotterbolag. Övervägande praktiska skäl talade för att avtal om fortsatt upplåtande av partihandelsrätten för kommande avtalsperiod borde träffas med Spritcentralen, i sammanhang varmed vissa ändringar borde vidtagas i dess organisation, ägnade att avlägsna de olägenheter, som framträtt vid bolagets verksamhet. Därjämte hava utredningsmännen föreslagit, att partihandelsrätten för framtiden borde upplåtas allenast åt Spritcentralen och att Grönstedtska bolaget följaktligen borde orne, delbart träda i likvidation. I sistnämnda hänseende har en av utredningsmännen varit av skiljaktig mening och förklarat sig anse praktiska skäl tala mot förslaget örn det Grönstedtska bolagets omedelbara likvidation, därvid han emellertid förutsatt, att till styrelse i detta bolag utsåges samtliga ledamöter i Spritcentralens styrelse och att jämväl revisorerna bleve gemensamma för båda bolagen.

I fråga örn stamaktiekapitalet hava utredningsmännen, som ansett den nuvarande anordningen vara av provisorisk natur, föreslagit, såsom en lämplig utväg att finna stamaktieägare, motsvarande de krav som enligt utredningsmännens förmenande borde uppställas, hänvändelse till livförsäkringsbolagen med anhållan att inträda i denna egenskap. De nya stamaktiernas rätt till utdelning skulle fastställas till fem procent, garanterad av staten. Statsverket skulle tillförsäkras rätt att, liksom för närvarande, när helst så påfordrades, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande aktier, men, i motsats till vad nu vore fallet, jämväl det mindre antal därav, Kungl. Majit bestämde. I övrigt skulle gälla vissa angivna bestämmelser. Då utdelningen till nuvarande stamaktieägare, beräknad enligt, bolagsordningen till genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, utgjort i medeltal 6.38 procent, skulle vinnas en minskning i förräntningskostnad å 5,820 kronor för år. En av utredningsmännen har förklarat sig vara av den uppfattningen, att den föreslagna anordningen icke erbjöde så stora fördelar, att en förändring av den nuvarande anordningen borde vidtagas.

I fråga örn preferensaktiekapitalet hava utredningsmännen ifrågasatt

13 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

åtgärder för begränsning av utdelningen å detsamma till fem procent.

I sådant syfte har föreslagits, att till en början under förutsättning av statsmakternas medverkan preferensaktier inlöstes till belopp av 12 miljoner kronor, varefter nya 5 procent preferensaktier å samma belopp skulle utsläppas. På motsvarande sätt borde förfaras vid konvertering av återstående del av preferensaktiekapitalet, därvid för möjliggörande av sistnämnda konverteringsåtgärd föreslagits vissa ändringar i bolagsordningen.

Oktrojtid. Härutinnan hava utredningsmännen föreslagit sådan förändring av nu gällande bestämmelser, att oktrojtiden utsträcktes från fem till sex år.

Styrelsen. I fråga örn styrelsens sammansättning bar ingen ändring föreslagits.

Utredningsmännen hava föreslagit nya diskvalifikationsgrunder för ledamotskap i styrelsen. Till ledamot eller suppleant i styrelsen skulle icke få utses aktieägare i bolaget, den som ägde eller hade delaktighet i annat företag som självt eller genom dotterföretag tillverkade eller försålde rusdrycker eller maltdrycker eller som självt eller genom dotterföretag idkade hotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke ägde eller hade delaktighet i företag som nämnts, vore ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget; dock att hinder icke skulle föreligga att till ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse utse ledamot eller suppleant i styrelsen för dotterbolag. Enahanda diskvalifikationsgrunder skulle gälla för verkställande direktör, som icke vore ledamot av styrelsen. En av utredningsmännen har i avgiven reservation förklarat sig anse förbudet endast böra avse den, som ägde eller hade delaktighet i företag, vilket självt eller genom dotterföretag tillverkade rusdrycker och den som vore ledamot av eller suppleant i styrelsen för eller tjänsteman i företag, vilket tillverkade eller försålde rusdrycker. Bestämmelserna borde icke förhindra den, som vore anställd i Spritcentralen eller dess dotterföretag eller som vore ledamot av eller suppleant i styrelsen för visst dotterföretag, att utses till ledamot av eller suppleant i styrelsen lör Spritcentralen. Innehav av aktier i Spritcentralen eller något dess dotterbolag borde ej heller utgöra hinder i detta hänseende.

Mandattiden för styrelseledamöter och suppleanter har föreslagits bestämd till två år, successivt utlöpande.

Verkställande direktör har föreslagits fortfarande skola utses av styrelsen. Instruktion för verkställande direktören bär ansetts böra utfärdas, dock icke av innehåll att därigenom uteslötes ett bibehållande av så stor handlingsfrihet för honom att den dagliga förvaltningens affärsmässighet icke äventyrades.

Under denna punkt hava utredningsmännen framlagt jämväl vissa riktlinjer för styrelsens förvaltning av bolagets angelägenheter.

Jourhavande direktören. Utredningsmännen hava på uppgivna grunder föreslagit indragning av denna befattning. De med uppdraget som jourhavande direktör förenade åligganden skulle därvid överflyttas å styrelsens ordförande och en föreslagen jourhavande revisor.

Direktörsrådet. I avseende å direktörsrådet hava utredningsmännen föreslagit en begränsning av antalet ledamöter i rådet, så att det kommo att utgöras av styrelsens ordförande, som skulle vara rådets ordförande, ytterligare en av styrelsen utsedd styrelseledamot med uppdrag

14 Kungl. May.ts proposition Nr 196.

att vara rådets vice ordförande samt verkställande direktören. Avdelningschef, under vars handläggning respektive ärende hörde, skulle äga säte men ej röst i rådet med rätt att få sin mening antecknad.

Revisionen. Utredningsmännen hava framlagt vittgående förslag till omläggning av revisionen i syfte att bereda ökat inflytande åt det allmänna och för revisionen möjliggöra utövandet av en fortlöpande och ingående granskning av förvaltningen. Revisionen skulle bestå av sju personer med motsvarande antal suppleanter, två utsedda av vardera av riksdagens kamrar, två förordnade av Kungl. Maj:t och en vald av bolagsstämman. Mandattiden skulle för de av riksdagens kamrar och å bolagsstämma utsedda revisorerna vara ett år och för de av Kungl. Majit utsedda två år. Av de av Kungl. Majit utsedda revisorerna skulle en av Kungl. Majit förordnas till revisionens ordförande och en till jourhavande revisor. Dessa båda revisorer skulle jämväl utses till revisorer hos dotterbolagen. Dem skulle beredas tillfälle att närvara vid alla sammanträden med Spritcentralens styrelse och direktörsråd samt med styrelserna för dotterbolagen. Åt dem skulle anförtros kontrollen över den av verkställande direktören avgivna uträkningen av Spritcentralens inlevereringar till staten av omsättningsskatt. I övrigt skulle deras åligganden regleras i en av Kungl. Majit utfärdad instruktion. Jourhavande revisorn skulle vara av handelskammare auktoriserad revisor. Revisorsuppdrag borde ej få lämnas den, som ägde eller hade delaktighet i företag som självt eller genom dotterföretag tillverkade eller försålde rusdrycker eller maltdrycker eller som självt eller genom dotterföretag idkade hotell- eller restaurantrörelse. Detsamma borde gälla den, som väl icke ägde eller hade delaktighet i företag av nämnda slag men vore ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget. Därjämte hava föreslagits bestämmelser örn regelbundna protokollsförda sammanträden, örn anställande genom revisorernas försorg av siffergranskare, för vilka revisorerna skulle utfärda instruktion, samt örn rätt för utomstående att frånvända sig till revisorerna rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet En av utredningsmännen har reserverat sig mot förslaget om vissa diskvalifikationsgrunder för revisorsuppdraget.

Angivande av föremålet för bolagets verksamhet. Härutinnan hava utredningsmännen föreslagit en jämkning i syfte att uppdraga fastare gränser för Spritcentralens verksamhetsområde.

Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning. Utredningsmännen hava i sitt förslag upptagit en bestämmelse, att Spritcentralens verksamhet skulle bedrivas på sådant sätt, att ej blott leverantörernas utan även återförsäljarnas berättigade handelsintressen tillgodosåges. Beträffande prispolitiken funnes i nu gällande avtal föreskrift, att bolaget vid försäljning av alkoholhaltiga drycker skulle tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddades mot obehörig fördyring av varorna på samma gång som åt bolaget bereddes skälig inkomst av rörelsen. Utredningsmännen hava nu för sin del ansett, att partihandeln med rusdrycker icke skulle åsyfta att bereda staten vinst. Den inkomst, staten ville hämta ur denna hantering, borde i huvudsak uttagas beskattningsvägen, i sammanhang varmed borde komma under övervägande ett höjande av omsättningsskatten å spritdrycker och beskattningens utsträckande att omfatta jämväl vin. I angivet syfte hava de föreslagit föreskrift av innebörd, att bolaget skulle söka fullfölja en prispolitik, som endast avsåge att hålla jämvikt mellan inkomster och utgifter samt därutöver efter veder-

15 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

börliga avskrivningar och fondavsättningar lämnade utdelning åt aktieägarna. Härjämte hava utredningsmännen föreslagit inrättande av en vinstregleringsfond samt bestämmelse, att eventuellt uppkommande vinst borde upptagas först i den riksstat, som började löpa närmast efter rörelseårets utgång.

Spritcentralens skyldigheter gent emot detaljhandelsbolagen och kontrollstyrelsen i fråga om försäljningsverksamheten. Omsättningsskatten. Utredningsmännen hava under dessa punkter framlagt förslag till jämkningar i tilläggskontraktet av år 1924, väsentligen påkallade av att prosodi inköpsnämnden och befattningen som jourhavande direktör skulle indragas.

Spritcentralens rätt att förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag. Utredningsmännen hava föreslagit borttagande av möjligheten för Spritcentralen att förvärva aktie eller annan delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker eller idkar hotell- eller restaurantrörelse. Till förvärv av aktie eller annan delaktighet i annat företag syntes liksom hittills böra fordras Kungl. Maj:ts medgivande.

Avskrivningar och fonderingar, statsgaranti för utdelning å stamaktierna. I gällande bestämmelser i fråga örn avskrivningar hava utredningsmännen föreslagit vissa jämkningar. Vidare borde bolaget beredas tillfälle till ökad fondering. Det syntes därför böra medgivas, att till re-, servfonden årligen finge avsättas högst 1 miljon kronor, intill dess fonden uppginge till 15 miljoner kronor. För ytterligare avsättning till fonder skulle fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Frågan örn uppläggning av vinstregleringsfond har förut berörts. I detta sammanhang hava utredningsmännen även upptagit en föreskrift örn statsgaranti för 5 procent utdelning å stamaktiekapitalet.

Kontroll över dotterföretag. Utredningsmännen hava föreslagit borttagande av den i gällande avtal medgivna rätt för Spritcentralen att av Kungl. Majit erhålla dispens från förbudet att ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning. Dessutom hava utredningsmännen framställt förslag till stärkande av det allmännas inflytande i dotterbolagens styrelse och revision.

Avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna företag. Härutinnan har föreslagits, att Spritcentralen skulle förbinda sig att omedelbart likvidera Grönstedtska bolaget samt, så snart lämpligen kunde ske, avveckla sitt förhållande till Grand Hotel och Carnegie jämte Uppsala stadshotell. Till Spritcentralen anslutna agenturbolag skulle avveckla sin rörelse ovidkommande aktieinnehav samt nedsätta sina aktiekapital i de fall, då detta vore onödigt stort.

Slutligen hava utredningsmännen framlagt förslag till bestämmelser beträffande reglering av förhållandena vid oktrojtidens utgång, skiljedomsklausul och ikraftträdande. Dessutom har föreslagits, att den för tillsyn av detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker m. m. inrättade pris- och inköpsnämnden skulle avskaffas, därvid vissa av nämndens uppgifter skulle övertagas av kontrollstyrelsen.

I fråga om detaljerna i utredningsmännens förslag liksom beträffande do skäl, som anförts för förslagen, hänvisas till betänkandet.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Yttranden Över monopolkontrollutredningens betänkande.

Över utredningsmännens betänkande hava utlåtanden avgivits av kontrollstyrelsen den 26 oktober 1928 och av statskontoret den 6 november 1928. Vid förstnämnda utlåtande hava fogats yttranden av Spritcentralens styrelse den 29 juni 1928 och av pris- och inköpsnämnden den 24 maj 1928. Därjämte hava, efter remiss, riksförsäkringsanstalten den 10 november 1928 och fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden den 9 november 1928 utlåtit sig i ärendet. Utlåtandena torde få fogas vid statsrådsprotokollet (Bilaga 11).

Under hänvisning i övrigt till sagda bilaga lämnas här en sammanfattning av innehållet i utlåtandena.

Styrelsen för Spritcentralen har efter en ingående motivering avstyrkt utredningsmännens förslag i vad de avse såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalets ändrade placering. Däremot har styrelsen förklarat sig icke hava något att erinra mot en nedkonvertering av samtliga aktier till 6 procent. Föreslagna hinder för innehav av styrelseledamotskap hava ansetts mindre lämpliga. Särskilt har förmenats, att systembolagen borde vara direkt företrädda i Spritcentralens styrelse åtminstone genom en representant. Förslag å lämplig sådan har ansetts eventuellt kunna avgivas till de tio stamaktieägarna av systembolagsföreningarnas förtroendenämnd. Styrelsen har vidare funnit sig icke böra biträda förslaget örn jonrhavande direktörsbefattningens indragande men väl förorda densammas utbytande mot en befattning såsom jourhavande ledamot av styrelsen. Mot förslaget att jourhavande revisorn i enlighet med utredningsmännens förslag skulle utses av Kungl. Majit har icke gjorts någon erinran. Däremot har förslaget örn revisionens utbyggnad avstyrkts. Likaledes har avråtts från att låta det Grönstedtska bolaget uppgå i Spritcentralen. Mot pris- och inköpsnämndens indragning har styrelsen intet att erinra. I övrigt hava föreslagits åtskilliga jämkningar i oktrojavtalet med staten i anledning av det framlagda förslaget till nytt avtal.

Pris- och inköpsnämnden har på anförda grunder och under erinran tillika örn de ringa kostnaderna för dess verksamhet avstyrkt bifall till förslaget örn nämndens indragning.

Kontrollstyrelsen har till en början påpekat, att ur det material utredningsmännen sammanbragt några slutsatser icke kunde dragas örn att förändringar av den nu förefintliga kontrollen vore erforderliga eller att omläggning av Spritcentralens nuvarande organisation vore påkallad, samt vidare framhållit huvudsakligen följande: Den ur principiell synpunkt riktigaste anordningen syntes vara, att stamaktierna och, därest så vore möjligt, även preferensaktierna övertoges av statsverket. Därvid förbisåges ej, att det kunde ligga något befogat i vissa häremot gjorda erinringar; det förefölle emellertid icke otänkbart, att sådana anordningar kunde vidtagas, att väsentliga olägenheter icke uppstode. Då företagets styrelse i händelse av aktiernas övertagande av staten i sin helhet borde tillsättas av Kungl. Majit, borde närmare bestämmelser meddelas rörande styrelsens sammansättning i syfte att exempelvis de kommersiella, sociala och tekniska intressena samt detaljhandeln med rusdrycker var för sig företräddes av representanter, vilka så vitt möjligt uttoges inom ramen av personförslag, avgivna av därtill lämpade korporationer. Samtliga revisorer borde utses av Kungl. Majit men syntes det ej vara ur vägen, att, örn så befunnes lämpligt, företaget i likhet med annan statlig

17 Kungl. Maj.ts proposition Nr 196.

förvaltning men ej i större utsträckning eller i annan ordning än beträffande denna, granskades av riksdagens revisorer. Skulle åter stamaktiekapitalet lämpligen anses såsom hittills böra placeras på enskilda händer, syntes det kontrollstyrelsen som örn den nuvarande anordningen med stamaktieägarna borde bibehållas. I varje fall avstyrktes förslaget örn stamaktiekapitalets överflyttande till livförsäkringsbolagen, ity att en dylik anordning vore både organisatoriskt svagare och jämväl behäftad med det felet, att statens inflytande på stamaktiernas representation i .styrelsen skulle elimineras. Vidkommande övriga föreslagna ändringar förefölle det kontrollstyrelsen, som örn vissa vore ägnade att motverka den fria ställning, som måste inrymmas åt Spritcentralen såsom ett affärsverk. Särskilt ville kontrollstyrelsen starkt ifrågasätta lämpligheten av förslaget örn riksdagsvalda revisorer och vissa revisorers närvaro vid sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. Det syntes ock kunna sättas i fråga, huruvida det vore i överensstämmelse med grundlagarna, att riksdagen skulle utse särskilda revisorer för revisionen av ett till formen enskilt bolag. Pris- och inköpsnämnden syntes böra bibehållas, därest organisationen med ett bolag av nuvarande struktur fortfarande komme att bestå; i annat fall borde systembolagen, exempelvis genom representation i Spritcentralens ledning, beredas tillbörligt inflytande på inköpsfrågorna. Stor tvekan hystes rörande lämpligheten att till kontrollstyrelsen överföra prövningen av frågor örn enskildas importrätt. På nu anförda och övriga grunder hemställde kontrollstyrelsen, att utredningsmännens förslag icke måtte läggas till grund för ordnandet av förhållandet mellan staten och Spritcentralen. En ny utredning i ämnet borde i stället åvägabringas, därvid mera grundliga överväganden av spörsmålet örn statens drivande av affärsrörelse borde äga rum. Därest en sådan förnyad utredning icke ansåges böra äga rum, borde enligt kontrollstyrelsens mening ett fortsatt provisorium på grundvalen av nu gällande avtalsbestämmelser vara att föredraga framför de grunder, som utredningsmännen föreslagit för verksamhetens ordnande.

Statskontoret, som ansett sig närmast hava att yttra sig angående grunderna för bolagets ledning och kontrollen över bolagets förvaltning, kar förklarat sig icke hava något att erinra mot att befattningen som jourhavande direktör hos bolaget indroges, och att de arbetsuppgifter, som åvila denne, överflyttades på styrelsens ordförande och bolagets revisorer. Vidare hava de föreslagna formerna för styrelsens och direktörsrådets arbete synts statskontoret medföra en förenkling i organisatoriskt hänseende och ett stärkande av statens inflytande och kontroll över bolaget. Däremot har statskontoret avstyrkt förslaget, att i revisionen skulle ingå fyra av riksdagens kamrar valda personer, varjämte framhållits, att så vitt statskontoret kunde finna, ett tillsättande på angivet sätt av revisorerna icke läte sig förena med riksdagsordningens bestämmelser.

Fullmäktige för förvaltningen av pensions}örsäkringsfonden och riksför säkring sanstalten hava yttrat sig allenast i fråga örn placering av preferensaktierna och diirmed sammanhängande spörsmål. De förra hava framhållit, att statsgaranti självfallet borde liimnas även för utdelningen å preferensaktierna, då denna eljest skulle kunna bliva helt och hållet beroende av stamaktieägarnas godtycke, men att, även örn staten iklädde sig garanti för preferensaktierna, en maximiutdelning av b procent vore för lågt beräknad, därest icke denna utdelning säkerställdes för längre lid. I anslutning härtill hava fullmäktige framhållit, att diiresl föreliggande

/lilläng till riksdagens protokoll 11)30. 1 sond. lill hafi■ (Xr 100.) '3

Vissa numera vidtagna organisatoriska förändringar.

Kungl. Majlis beslut den 12 januari 1929.

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

förslag i denna del komme att i oförändrat skick godkännas, fullmäktige säkerligen icke skulle vara villiga att lios Kungl. Majt hemställa örn medgivande att övertaga nya preferensaktier till samma belopp som de från fonden inlösta eller att, inom ramen av utav Kungl. Majt medgivet belopp, placera ytterligare medel i sådana aktier. Jämväl riksförsäkringsanstalten har förmenat, att ett konsekvent fullföljande av de föreslagna riktlinjerna för bolagets förvaltning ledde till att staten borde ikläda sig garanti för utdelningen å preferensaktierna, samt funnit det starkt kunna ifrågasättas, huruvida i betraktande av den avkastning, som obligationer, fastighetsinteckningar och dylika värdehandlingar lämnade, utdelningen kunde begränsas såsom utredningsmännen tänkt sig, därest staten icke samtidigt iklädde sig garanti i angivna avseende.

I anslutning till vad utredningsmännen anfört bar Spritcentralen vidtagit åtgärder för tillgodoseende av vissa av de framförda önskemålen.

Sålunda bär 1929 års bolagsstämma med Spritcentralen fattat beslut örn inlösen av preferensaktier till ett belopp av 5,000,000 kronor. Vidare hava stamaktieägarna beslutat att icke inom sin egen krets välja ledamöter av Spritcentralens styrelse, varav föranletts, att tre dåvarande stamaktieägare var för sig överlåtit sina aktier å andra personer.

Enligt i vederbörlig ordning fattade beslut bar den ändring vidtagits beträffande Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, att bolaget erhållit samma styrelse och revisorer som Spritcentralen, varjämte föreskrivits, att medlem i nämnda dotterbolags styrelse och revision icke skall äga åtnjuta arvode för dylikt uppdrag.

Vid 1929 års ordinarie bolagsstämmor med de agenturbolag, vilkas aktiekapital översteg 25,000 kronor, bar beslutats örn aktiekapitalets nedsättning till 25,000 kronor i varje bolag, därvid verkställande direktören i Spritcentralen bemyndigats att i de fall, där aktierna i dessa bolag innehades av andra än Spritcentralen eller dess dotterbolag, träffa avtal örn förvärv av dylika aktieposter för Spritcentralens räkning. Till Spritcentralen hava överförts agenturbolags innehav av aktier i Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co och Aktiebolaget Nya Grand Hotel, varigenom agenturbolagens totala innehav av aktier i nämnda båda bolag avvecklats. Enligt beslut vid 1928 års ordinarie bolagsstämmor med Spritcentralens agenturbolag hava till styrelseledamöter i samtliga dessa bolag utsetts ordföranden och vice ordföranden i Spritcentralens styrelse, bådadera utsedda av Kungl. Majit, samt till styrelsesuppleant en likaledes av Kungl. Majit utsedd suppleant i nämnda styrelse. Till revisorer hava samtidigt valts en av de utav Kungl. Majit utsedda revisorerna i Spritcentralen samt dess jourhavande revisor.

Slutligen bar Spritcentralen försålt sina aktieinnehav i Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co och i Aktiebolaget Nya Grand Hotel.

På skäl, som chefen för finansdepartementet anförde till statsrådsprotokollet den 12 januari 1929, återgivet förut i dag vid anmälan av frågan

19 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

örn utövandet av statens tobaksmonopol, bemyndigade Kungl. Maj:t sagda dag chefen för nämnda departement att tillkalla en person att inom departementet biträda vid fortsatt behandling av frågan örn anordnandet av den statliga kontrollen av Spritcentralens och Tobaksmonopolets verksamhet jämte därmed sammanhängande spörsmål.

I enlighet med detta bemyndigande tillkallades justitierådet A. Borgström.

Justitierådet Borgström har den 24 februari 1930 avgivit yttrande örn organisationen av Spritcentralens fortsatta verksamhet.

I detta yttrande har Borgström till en början erinrat därom, att föredragande departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1929 avvisat det av kontrollstyrelsen framförda förslaget örn förnyad utredning rörande Spritcentralens organisation i vidare mån än som föranleddes av ett ställningstagande till nu föreliggande organisationsfrågor. Därjämte har Borgström påpekat, att partihandeln med rusdrycker och utövandet av tobaksmonopolet självfallet syntes böra organiseras i så nära överensstämmelse med varandra, som omständigheterna medgåve.

Yttrandet, som följer uppställningen i utredningsmännens betänkande, innehåller i huvudsak följande.

Partihandelsföretagets organisation såsom ett aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital. För sin del har Borgström anslutit sig till utredningsmännens uppfattning örn bibehållandet av aktiebolagsformen för partihandelns organisation, och under sådana förhållanden syntes anledning icke förefinnas att vid upplåtande av partihandelsrätten frångå Spritcentralen. Däremot har Borgström, i likhet med reservanten bland utredningsmännen och Spritcentralens styrelse, ansett, att de fördelar, man skulle vinna genom partihandelsrättens upplåtande åt allenast ett företag, icke uppvägde de nackdelar, som skulle följa av det Grönstedtska bolagets avveckling.

Borgström har alltså föreslagit, att partihandelsrätten för nästkommande avtalsperiod måtte upplåtas åt dess nuvarande innehavare, Spritcentralen, och dess dotterbolag, Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, och syntes det vara lämpligt att genom särskild bestämmelse i avtalet med Spritcentralen för framtiden säkerställa anordningen örn gemensam styrelse och revision för de båda bolagen.

I fråga örn stamaktiekapitalet har Borgström till en början yttrat, att kontrollstyrelsens förslag, att stamaktiekapitalet skulle övertagas av statsverket — ett förslag som vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen — icke nu syntes böra föranleda någon åtgärd. Vid valet mellan nuvarande anordning i fråga örn innehavet av stamaktiekapitalet och den av utredningsmännen föreslagna ansåge Borgström, med erinran om föredragande departementschefens uttalande i frågan till statsrådsprotokollet den 12 januari 1929, den förra äga ett bestämt företräde. Den stöde också i god överensstämmelse med vad han föreslagit i fråga örn innehavet av preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Borgström förordade alltså dess bibehållande. Måhända borde i avtalet med stamaktieägarna göras den jämkning, att förslag till ny aktieägare skulle

Justitierådet

Borgströms

utredning.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

avgivas icke av Spritcentralens styrelse utan exempelvis av Stockholms handelskammare. Mot de av Spritcentralens styrelse löreslagna jämkningar i bolagsordningen syntes intet vara att erinra.

I fråga örn preierensaktiekapitalet har Borgström kommit till den uppfattningen, att det icke kunde vara erforderligt eller lämpligt att fastlåsa den jämväl från Spritcentralens sida såsom önskvärd betecknade konverteringen vid en viss form, örn vilken man för övrigt ej visste, att den läte sig genomföras. Borgström har alltså förordat, att bestämmelser i förevarande hänseende icke upptoges i blivande avtal.

Oktrojtid. I yttrandet har här först erinrats, att utredningsmännen föreslagit sådan förändring av nu gällande bestämmelser, att oktrojtiden skulle utsträckas från fem till sex år, samt att Spritcentralens styrelse funnit utredningsmännens förslag icke i och för sig föranleda någon erinran men hemställt, att man skulle återgå till den äldre till år 1924 tillämpade anordningen med beviljande av tillstånd tills vidare.

Borgström har för sin del ansett, att företräde borde givas nu gällande bestämmelser, enligt vilka statsmyndigheterna hade särskild anledning att för varje oktrojperiod upptaga ifrågavarande förhållanden till förnyad prövning, och då intet syntes vara att erinra mot den ifrågasatta förlängningen av oktrojtiden, har Borgström anslutit sig till utredningsmännens förslag.

Styrelsen. I avseende å utredningsmännens förslag örn nya diskvalifikationsgrunder för ledamotskap i styrelsen har Borgström anfört följande:

»Vad först beträffar det föreslagna förbudet för aktieägare i Spritcentralen, respektive dess dotterbolag, att innehava uppdrag i fråga må det väl vara riktigt, att stamaktieägare icke bör begagna sin rösträtt att förskaffa sig den ekonomiska fördel, ett styrelseledamotskap kan medföra. Enligt vad Spritcentralens styrelse meddelat hava stamaktieägarna också förklarat sig icke ämna inom sin egen krets välja ledamöter av styrelsen. Såsom skäl för förbudet hava utredningsmännen åberopat stadgandet i instruktionen för de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna i bolaget, att dessa icke få innehava aktier i bolaget, ävensom föreskriften i rusdrycksförsäljningsförordningen, att av kontrollstyrelsen, landsting, stadsfullmäktige eller kommunalstämma utsedd styrelseledamot i detaljhandelsbolag icke må vara delägare i bolaget. Vid utfärdandet av dessa bestämmelser har man emellertid, såsom Spritcentralens styrelse framhåller, utgått från att det allmännas representanter hade vissa offentliga intressen att bevaka, som kunde komma i strid med företagets. Bestämmelserna kunna således icke tagas till intäkt för en föreskrift, att de styrelseledamöter, som skola representera det enskilda aktieägareintresset, icke själva skulle få innehava någon aktie, och en dylik undantagsföreskrift skulle vara ägnad att skarpt framhålla Spritcentralens aktiebolagsform såsom utgörande allenast en konstruktion. För övrigt må erinras, att motsvarande undantagsbestämmelser icke förefinnas beträffande detaljhandelsbolag. Jag kan således icke ansluta mig till utredningsmännens förslag i denna del.

För det ifrågasatta förbudet i tråva örn styrelseledamot eller suppleant i samt tjänsteman hos detaljhandelsbolag kunna väl anföras vissa beaktansvärda skäl, men å andra sidan är det uppenbarligen av stor vikt, att såsom av kontrollstyrelsen och Spritcentralens styrelse med skärpa framhålles, de försäliningsorgan, som tillhandahålla Spritcentralens varor åt allmänheten, få tillfälle att till Spritcentralen framföra sina på sakkun-

21 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

skap grundade synpunkter beträffande inköpsfrågorna. Därest nu jämväl pris- och inköpsnämndens verksamhet i enlighet med utredningsmännens förslag komme att upphöra, skulle detaljhandelsbolagens inilytande i fråga örn partihandelns utövande fullständigt utplånas, något som icke synes mig lämpligt eller eftersträvansvärt. Jag kan således icke tillstyrka förslaget i denna del.

Utredningsmännen hava knappast förebragt något egentligt skäl för det föreslagna förbudet mot att till ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse utse den, som har delaktighet i företag, vilket självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer maltdrycker eller vilket självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse, eller den, som utan att vara delägare i maltdrycks-, hotell- eller restaurantföretag är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag. Vid övervägande av dessa frågor har jag funnit de av reservanten och Spritcentralens styrelse framförda skälen mot de ifrågasatta bestämmelserna övertygande och kan därför icke tillstyrka desammas genomförande.»

Under denna punkt hava — fortsätter yttrandet — utredningsmännen framlagt vissa riktlinjer för styrelsens förvaltning av bolagets angelägenheter. Även örn, såsom kontrollstyrelsen antytt, viss fara förelåge för att dessa riktlinjer skulle leda till en byråkratisering av Spritcentralen, ägnad att motverka den affärsmässiga handläggningen av ärendena, har Borgström, då Spritcentralens styrelse förklarat sig i stort sett icke hava någon erinran mot desamma, ansett sig sakna anledning att föreslå modifikation härutinnan. Styrelsen hade framställt erinran mot den föreslagna särskilda röstmajoriteten för de kungavalda ledamöterna i styrelsen vid beslut örn avtal, vilka innefattade åtagande för längre tid än bolagets koncessionsperiod, men i anslutning till vad Borgström anfört i fråga örn motsvarande föreskrift rörande Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har han ansett bestämmelsen i fråga böra bibehållas.

Jourhavande direktören. Liksom i fråga örn motsvarande befattning vid Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har Borgström anslutit sig till förslaget örn jourhavande direktörsbefattningens indragande och har icke kunnat finna erforderligt att upptaga styrelsens förslag örn jourhavande styrelseledamot. Mot inrättandet av en dylik befattning kunde med fog anmärkas vad utredningsmännen anfört i fråga örn jourhavande direktören, att åtgärden kunde befaras leda till en förskjutning av verkställande direktörens ställning i förhållande till styrelsen och ett försvagande av styrelsens intresse och ansvar för förvaltningen. Då alltid minst en av styrelsens ledamöter komme att deltaga i direktörsrådets förhandlingar, bleve styrelsen satt i tillfälle att följa dessa.

Direktör srådet. Vad angår denna organisation har Borgström yttrat följande:

»Beträffande antalet ledamöter i rådet ansluter jag mig närmast till utredningsmännens uppfattning. Jag förutsätter dock, att örn Grönstedtska bolagets partihandelsrättighet bibehålies, jämväl detta bolags verkställande direktör, därest särskild sådan utses, erhåller säte och stämma i rådet. För övrigt synes mig skillnaden mellan rätten att få sin mening antecknad och själva rösträtten i detta sammanhang icke vara alltför betydande.

I likhet med vad jag yttrat beträffande det föreslagna direktörsrådet hos Aktiebolaget Tobaksmonopolet, anser jag, att verkställande direktören bör vara den ledande mannen inom rådet och att det icke ovillkor-

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

ligen bör föreskrivas, att styrelsens ordförande skall vara ledamot i rådet. Jag föreslår alltså, att rådet skall bestå av verkställande direktören, eventuellt jämväl verkställande direktören i Aktiebolaget J. D. Grönstedt ■& Co, samt ytterligare två av styrelsen utsedda ledamöter, bland dessa minst en av de kungavalda ledamöterna i Spritcentralens styrelse, med uppdrag åt denne att mera ingående ägna sig åt rådets förhandlingar. Åt Spritcentralens styrelse synes kunna fortfarande anförtros att utse ordförande och, örn så anses erforderligt, jämväl vice ordförande i rådet. Därest styrelsen, trots dess ovan återgivna uttalande, skulle finna lämpligt insätta sin ordförande i rådet, lärer han självfallet komma att väljas till rådets ordförande.»

Revisionen. Under hänvisning till vad han anfört i fråga örn revisionen hos Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har Borgström hemställt, att förslaget örn riksdagsvalda reAusorer icke måtte föranleda någon åtgärd, att, därest så funnes lämpligt, i god tid före oktrojperiodens utgång anordnades en särskild undersökning av Spritcentralen och dess \Terksamhet, att Kungl. Majit skulle utse tre, eventuellt fyra revisorer jämte suppleanter och Spritcentralen utse endast en revisor jämte suppleant, att Kungl. Maj :t skulle utse en bland de kungavalda re\Tisorerna att vara jourhavande revisor, att denne skulle Amra av handelskammare auktoriserad revisor eller, på sätt Spritcentralens styrelse hemställt, av Kungl. Majit prövades äga motsvarande kvalifikationer, att jourhavande reArisorn jämväl skulle fungera som revisionens ordförande, att åt honom skulle anförtros att jämte ytterligare en revisor, som revisorerna utsåge bland de kungavalda, kontrollera ATerkställande direktörens uträkningar av omsättningsskatten å spritdrycker, att instruktion för jourhavande revisorn utfärdades av Kungl. Majit, att revisorerna skulle utse siffergranskare och utfärda instruktion för dem, att största möjliga frihet lämnades revisorerna att ordna granskningsarbetet på sätt de funne lämpligast, samt att förslagen örn rätt för de kungavalda revisorerna att närvara Aud sammanträden med styrelser och råd och örn rätt för utomstående att hos revisorerna göra anmälan örn förmenta missförhållanden icke måtte vinna bifall.

I likhet med reservanten inom utredningsmännen och Spritcentralens styrelse har Borgström ansett de föreslagna diskvalifikationsgrunderna för mottagande ax revisorsuppdrag ur sakliga synpunkter knappast tillräckligt motUerade, och de kunde tänkas lägga hinder i vägen för val av en eljest lämplig person till revisor.

Till sist har Borgström velat framhålla, att det under alla omständigheter icke syntes tillrådligt, att riksdagens kamrar valde vardera två revisorer. Ett reAusorskollegium på sju personer förefölle onekligen vara en väl tungrodd apparat.

Angivande av föremålet för bolagets verksamhet. Vad utredningsmännen härutinnan föreslagit, mot Aulket Spritcentralens styrelse icke haft något att erinra, har icke föranlett något uttalande från Borgströms sida.

Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning. Under denna punkt har Borgström anfört, att han för egen del anslöte sig till utredningsmännens ståndpunkt med de däri av Spritcentralens styrelse föreslagna jämkningar. Den väckta frågan örn förändrade bestämmelser beträffande omsättningsskatten syntes honom vara Ami värd att upptaga till närmare övervägande.

23 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Vad utredningsmännen anfört i fråga örn Spritcentralens skyldigheter gent emot detaljhandelsbolagen och kontrollstyrelsen i fråga om försäljningsverksamheten och angående omsättningsskatten har ej föranlett något särskilt uttalande från Borgströms sida.

Sprit centralens rätt att förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag. I detta ämne innehåller Borgströms yttrande följande:

»Utredningsmännen föreslå borttagande av möjligheten för Spritcentralen att förvärva aktie eller annan delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker eller idkar hotell- eller restaurantrörelse. Till fövärv av aktie eller annan delaktighet i annat företag syntes liksom hittills böra fordras Kungl. Majit medgivande.

Spritcentralens styrelse anser med hänsyn till den i upprättat avtalsf örslag upptagna utfästelse av bolaget i fråga örn föremålet för dess verksamhet det föreslagna absoluta förbudet för bolaget att förvärva aktie eller annan delaktighet i angivna företag överflödig samt ifrågasätter av angivna grunder modifikation av nu gällande föreskrift örn Kungl. Maj:ts tillstånd för förvärv av aktie eller annan delaktighet i företag, som faller inom bolagets i avtalet utstakade arbetsområde.

För min del anser jag den av styrelsen föreslagna modifikationen knappast böra vidtagas. De av styrelsen angivna praktiska olägenheterna synas mig icke vara av allt för stor betydelse. Vad styrelsen i övrigt anmärkt mot utredningsmännens förslag torde närmast vara av redaktionell art. I detta sammanhang får jag mot den av styrelsen föreslagna lydelsen av bestämmelsen i fråga anmärka, att det förefaller mindre lämpligt uttryckligen förutsätta, att bolaget förvärvar aktie i företag, som bedriver verksamhet av annan art än som angives i avtalet.»

Avskrivningar och f anderin gar, statsgaranti för utdelning å stamaktierna. Borgström har härutinnan anfört följande:

»Mot vad utredningsmännen föreslagit i fråga örn avskrivningar och fondavsättningar har Spritcentralens styrelse icke haft annat att erinra, än att avsättning till reservfond — av utredningsmännen föreslagen till en miljon kronor örn året till dess fonden uppgår till femton miljoner kronor — må ske intill ett belopp av tjugu miljoner kronor utan att bindas vid visst årligt belopp, samt att uttrycklig bestämmelse bör i blivande avtal intagas örn rätt att göra avsättning till vinstregleringsfond.

Vad styrelsen i sistnämnda hänseende föreslagit synes böra iakttagas vid utformningen av blivande avtal.»

Med hänsyn till bolagets kapitalbehov har Borgström funnit det synnerligen önskvärt att redan i blivande avtal tillmötesgå styrelsens hemställan örn höjande av reservfondens maximibelopp utöver vad utredningsmännen förslagit och att icke fixera den årliga avsättningen till visst angivet belopp.

Kontroll över dotterföretag. 1 yttrandet har här erinrats, att utredningsmännen föreslagit borttagande av den i gällande avtal medgivna rätt för Spritcentralen att av Kungl. Majit erhålla dispens från förbudet att ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning. Såsom Spritcentralens styrelse erinrat syntes — har Borgström anfört — bestämmelsen i fråga närmast hava tillkommit i syfte att hindra Spritcentralen från att utsträcka sina engagement i fråga örn Grand Hotel och Carnegie. Sedan numera Spritcentralen avhänt sig sina

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Departe-

mentschefen.

aktier i dessa båda företag, syntes anledning icke föreligga att vidhålla utredningsmännens förslag. Snarare syntes praktiska skäl tala för styrelsens hemställan, att i fråga örn återstående dotterbolag, vilka utövade samma verksamhet som moderbolaget eller en därmed sammanhängande rörelse, villkoret örn Kungl. Maj:ts medgivande borde bortfalla.

De av utredningsmännen framställda förslagen till stärkande av det allmännas inflytande i dotterbolagens styrelse och revision, mot vilka Spritcentralens styrelse i stort sett ej ha haft något att erinra, hava biträtts av Borgström.

Beträffande revisorernas rätt att närvara vid styrelsesammanträden hänvisas till vad Borgström förut anfört.

Utredningsmännens förslag beträffande avskrivningar och fondavsättningar har icke föranlett något yttrande från Borgströms sida.

Avveckling av Spritcentralens förhållande till anslutna företag. Borgström har under denna punkt yttrat:

»Beträffande Grönstedtska bolaget har jag redan yttrat mig, och Spritcentralen Ilar, efter det utredningsmännens betänkande avgivits, sålt sina aktier i Grand Hotel och Carnegie. Beträffande Spritcentralens förhållande till Uppsala stadshotell kan detta bolag, såsom Spritcentralens styrelse utrett, knappast betraktas som ett dotterföretag till Spritcentralen, oell anledning att i blivande avtal intaga föreskrift örn avveckling av Spritcentralens engagement i bolaget synes mig så mycket mindre föreligga som Spritcentralens styrelse, enligt vad departementschefen upplyst till statsrådsprotokollet den 12 januari 1929, redan fattat beslut i sådan riktning.

Beträffande återstående dotterbolag, agentbolagen, saknar jag, då utredningsmännens avtalsförslag icke innehåller någon bestämmelse örn avveckling av dessa företag, anledning att uttala mig.»

Reglering av förhållandena vid oktrojtidens utgång. Vad utrednings männen härutinnan föreslagit har Borgström — under hänvisning till vad han yttrat i fråga örn Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet — för sin del biträtt, med erinran dock att de föreslagna bestämmelserna syntes böra undergå någon formell jämkning.

Skiljedomsklausul. Mot utredningsmännens förslag i denna del har Borgström icke någon erinran.

Ikraftträdande. Detta syntes böra äga rum den 1 januari 1931.

Pris- och inköpsnämnden. I avseende å förslaget örn indragning av denna institution har Borgström anslutit sig till utredningsmännens uppfattning. Någon avsevärd olägenhet syntes icke vara att befara av vissa ärendens överflyttning till kontrollstyrelsen. Däremot ansåge Borgström en ovillkorlig förutsättning för den föreslagna indragningen vara, att, såsom kontrollstyrelsen uttryckt det, tillbörligt inflytande i annan ordning bereddes systembolagen; och syntes detta lämpligen kunna ske genom att inrymma säte och stämma i Spritcentralens styrelse åt en eller flera representanter för systembolagen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, avser utredningsmännens förslag endast i fråga örn vissa detaljer — främst frågorna örn oktrojtidens längd och örn pris- och inköpsnämndens avveckling — ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen. I denna del erfordras riksdagens med-

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

verkan. Men upplåtande av rätt till partihandel oell fastställande av villkor för upplåtelsen tillkomma Kungl. Majit. Då emellertid frågan örn nu gällande partihandelsupplåtelse i förberedande läge av Kungl. Majit bragts till riksdagens kännedom, torde motsvarande förfarande nu böra tillämpas, och särskild anledning härtill föreligger i det förhållande, att resultatet av den på riksdagens föranledande verkställda utredningen skall tagas i beaktande vid nu förestående partihandelsupplåtelse.

Med hänsyn till ordningen för prövning av fråga örn partihandeln med rusdrycker torde Kungl. Majits ställningstagande till de skilda momenten av en blivande upplåtelse höra här utvecklas allenast i de delar, som äro av mera väsentlig betydelse eller eljest kunna antagas påkalla riksdagens uppmärksamhet.

Lika med utredningsmännen och justitierådet Borgström finner jag skäl ej föreligga att frångå formen av aktiebolag för partihandelns utövande.

Enligt rusdrycksförsäljningsförorduingen står det Kungl. Majit öppet att upplåta partihandelsrätt åt skilda utövare. Formellt innehaves dylik rätt nu av två företag, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen samt Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. Då emellertid det förra bolaget har aktiemajoriteten i det senare, står partihandeln i dess helhet under enhetlig ledning.

Utredningsmännen hava förordat, att partihandeln överlämnas ensamt åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen. Detta bolag har hävdat, att praktiska hänsyn betingade en fortsatt formell uppdelning, och samma mening omfattas av Borgström.

Jag för min del finner, att den utveckling, som Kungl. Majit med riksdagens anslutning givit åt partihandelns ordnande, otvetydigt hänvisar på ett odelat organ. Överskådlighet, ordning och reda måste härigenom befrämjas. De praktiska olägenheter, som framhållits, böra kunna begränsas till en kort övergångstid. Jag har alltså för avsikt att tillstyrka Kungl. Majit att meddela upplåtelse ensamt åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, och det uppgjorda förslaget till avtal utgår från denna förutsättning.

Utredningsmännen föreslå i fråga örn stamaktiekapitalet i Spritcentralen, att en anordning genomföres motsvarande den, som förordats för pre ferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, d. v. s. att stamaktiekapitalet övertages av vissa livförsäkringsbolag. Med hänsyn till de erinringar, som framställts, har jag, liksom i fråga örn Tobaksmonopolet, funnit mig ej böra fullfölja berörda förslag utan upptagit motsvarande anordning, som av mig nu föreslagits för Tobaksmonopolet. Stamaktiekapitalet avses alltså att uppdelas å enskilda ägare, vilka hädanefter

Partihandela-

företagets

organisation.

Förändringar i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

utses av Kungl. Majit med ledning av förslag, som handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Malmö ävensom systembolagsföreningarnas förtroendenämnd bör beredas tillfälle avgiva.

Vid dylik anordning kan utdelningen å stamaktierna ej skäligen begränsas till fem procent, på sätt utredningsmännen föreslå, utan torde böra bestämmas till sex procent, vilken räntesats kan anses motsvara genomsnittlig belåningsränta.

Det avses att i särskilt avtal med stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när staten påfordrar, inlösa stamaktiekapitalet eller del därav. Ehuru anledning ej finnes till antagande, att tillämpning av denna för utomordentligt fall upptagna bestämmelse skall behöva ifrågakomma, synes dock böra påkallas ett beslut av riksdagen av innebörd, att nödiga medel hållas tillgängliga i händelse av avtalets tillämpning på denna punkt. Ett bemyndigande åt riksgäldskontoret i sådant avseende torde vara tillfyllest.

Uppenbart torde vara, att det rörelsekapital, som Spritcentralen nu disponerar i preferensaktiekapitalet, betingar för hög ränta. Genom tillfällig ökning av stamaktiekapitalet och därigenom möjliggjord inlösning av hela preferensaktiekapitalet torde en konvertering av räntan från sju till fem procent kunna genomföras sålunda, att efter det nuvarande preferensaktiekapitalets inlösning nya preferensaktier till erforderligt belopp utfärdas.

Efter samråd med fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden förutsätter jag medverkan från nämnda fond — som innehar ett betydande antal preferensaktier — till genomförande av denna transaktion. Fullmäktige vidhålla sitt i utlåtandet den 9 november 1928 framförda anspråk på statsgaranti för blivande kapitalinvestering i preferensaktier ävensom för utdelning. En dylik garanti torde med hänsyn till Spritcentralens blivande ställning till staten väsentligen kunna betraktas såsom en formell utfästelse.

Garantien för utdelning å preferensaktierna har upptagits i avtalet i form av motsvarande gottskrivning av omsättningsskattemedel. Ifråga örn garantien för pensionsförsäkringsfondens blivande kapitaltillskott hemställer jag om utverkande av riksdagens medgivande till utfästelse från statens sida.

Vad utdelningen å stamaktierna beträffar synes mig däremot någon statsgaranti icke erforderlig, då denna till beloppet ringa utdelning torde tryggas genom blivande vinstregleringsfond.

Vad angår rättsförhållandet vid Spritcentralens avveckling förutsättes vid nu avsedd organisation, att, efter det aktieägarna erhållit gottgörelse till beloppet av kapital och ogulden utdelning, återstående behållning tillfaller statsverket. Uttrycklig bestämmelse härom synes böra införas i bolagsordningen och har fogats till dess § 6.

27 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

i Jag ansluter mig till utredningsmännens förslag, att, liksom beträffande Tobaksmonopolet, oktrojtiden bör fastställas till sex år.

I fråga örn de diskvalifikationsgrunder för ledamotskap i bolagets styrelse, som utredningsmännen förordat, synas vissa jämkningar vara motiverade. Innehav av aktie i bolaget torde ej böra utesluta valbarhet å bolagsstämma till styrelse. Och med hänsyn särskilt till pris- och inköpsnämndens föreslagna avveckling synes det böra beredas möjlighet för någon representant för systembolagen att insättas i styrelsen. Utredningsmännen hava föreslagit, att delaktighet i företag inom maltdryckshanteringen skall diskvalificera för ledamotskap i Spritcentralens styrelse. Då intressemotsättning till sagda näring knappast kan antagas, har jag emellertid, med beaktande av framkomna erinringar, funnit mig böra vidtaga ändring på denna punkt.

Utredningsmännens förslag örn jourhavande direktörsbefattningens indragning tillstyrkes av mig.

Förändring av direktörsrådet finner jag böra vidtagas i enlighet med utredningsmännens förslag, dock med den jämkning att självskrivenheten för styrelsens ordförande bortfaller. Direktörsrådet skall sålunda bestå av, förutom verkställande direktören, två ledamöter, som styrelsen inom sig utser, med iakttagande att åtminstone en av dessa väljes bland de kungavalda styrelseledamöterna. Tillika har styrelsen att utse ordförande och vice ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören.

Beträffande revisionen åberopar jag vad jag anfört i fråga örn Tobaksmonopolet och föreslår samma anordning för Spritcentralen. Det avses alltså, att Kungl. Maj:t skall utse två ledamöter av revisionen, ordföranden och jourhavande revisorn, samt bolagsstämman en ledamot, varförutom bankofullmäktige och riksgäldsfullmäktige skola äga att var för sig tillsätta en revisor. Därest fullmäktige ej begagna denna befogenhet, bör Kungl. Maj:t äga meddela erforderliga förordnanden, så att revisionen kommer att bestå av fem ledamöter.

I fråga örn diskvalifikationsbestämmelser har utredningsmännens förslag jämkats i huvudsaklig motsvarighet till de ändringar, som upptagits för styrelsen.

Jämte det att jag bibehållit utredningsmännens enligt min mening välgrundade förslag örn särskild av Kungl. Maj:t utsedd ordförande, förutsätter jag, att revisionen erhåller den fastare organisation, som utredningsmännen avsett. Liksom för Tobaksmonopolet har jag med hänsyn till framställda erinringar emellertid ej upptagit bestämmelsen örn rätt

Oktrojtid.

Styrelsen.

Jourhavande

direktören.

Direktörs-

rådet.

lievisionen.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

för ordföranden och jourhavande revisorn att närvara vid styrelsens och direktörsrådets sammanträden.

Riktlinjer för Utredningsmännen hålla före, att partihandeln icke har till uppgift förvaltningen. genom handelsvinst bereda staten inkomst utan att denna inkomst hör uttagas medels beskattning. Med utgångspunkt från denna åsikt hava vissa riktlinjer angivits avseende prisberäkning, omsättningsskattens utsträckning eventuellt även till vin samt vinstens upptagande i riksstaten.

I princip har jag funnit utredningsmännens ståndpunkt motiverad. Emellertid vill jag i detta sammanhang erinra örn chefens för finansdepartementet i propositionen nr 119 till 1929 års riksdag gjorda uttalande, som av riksdagen lämnades utan erinran, innebärande att, sedan numera en viss stabilitet uppnåtts i partihandelsbolagens tillverkningskostnader och inköpspriser, det syntes böra i möjligaste mån undvikas, att mera tillfälliga förhållanden komme att medföra förändringar i utförsäljningspriserna med därav följande växlingar i omsättningsskattens avkastning. Då därjämte praktiska hänsyn försvåra ett fullföljande av en anordning efter de av utredningsmännen antydda riktlinjerna samt särskilt i fråga örn handeln med vin olägenheter måhända kunna uppstå vid ett utbyte av det nuvarande affärsmässiga systemet mot en mera expeditionell drift, har jag stannat vid bibehållande i det väsentliga av nu gällande direktiv för driften och i övrigt nuvarande bestämmelser i nyssberörda avseenden.

Vad angår utredningsmännens förslag till bestämmelse örn förbud för Spritcentralen att själv eller genom dotterföretag förvärva aktie eller andel i annat företag, har jag funnit övervägande skäl tala för att hålla möjligheten till dispens öppen även i avseende å engagemang i företag, som tillverka eller försälja rusdrycker eller maltdrycker eller idka hotell- eller restaurantrörelse. Nu gällande föreskrift i detta ämne torde sålunda böra bibehållas i sak oförändrad.

Fondbildning. Utredningsmännen hava föreslagit successiv avsättning till reservfonden intill 15 miljoner kronor. Borgström har ansett, att avsättning bör tillåtas intill ett belopp av 20 miljoner kronor utan särskild begränsning med hänsyn till det årliga avsättningsbeloppet.

Då utredningsmännen vid avgivandet av sitt förslag utgingo ifrån att sammanlagda beloppet av Spritcentralens i rörelsen investerade fonder skulle uppbringas till 35 miljoner kronor, men aktiekapitalet numera efter utlottning av preferensaktier utgör blott 15 miljoner kronor, har jag anslutit mig till vad Borgström föreslagit beträffande reservfondens storlek, varvid jämväl hänsyn tagits därtill, att Spritcentralens och Grönstedtska bolagets reservfonder redan i år komma att uppgå till sammanlagt 12.5 miljoner kronor. I likhet med utredningsmännen anser jag dock att icke mer än en miljon kronor årligen böra få av tillgänglig vinst överföras till denna fond.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

29 Här förutom torde Kungl. Maj:t böra medgiva avsättning till en vinstregleringsfond till skäligt belopp.

Spritcentralen har numera avvecklat sina intressen i Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co och Aktiebolaget Nya Grand Hotel, varemot aktieinnehavet i Aktiebolaget Uppsala stadshotell är oförändrat. Jag är ense med utredningsmännen däri, att Spritcentralen bör tillförbindas att, så snart lämpligen kan ske, sälja sina aktier i sistnämnda bolag. En följd av partihandelns upplåtande ensamt till Spritcentralen bör bliva likvidering, så snart ske kan, av Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co och överlåtelse av det senare bolagets tillgångar och skulder å Spritcentralen.

I enlighet med utredningsmännens förslag förordar jag pris- och inköpsnämndens avveckling.

I huvudsaklig anslutning till utredningsmännens förslag med de jämkningar, vilka jag nu väsentligen omförmält, har jag låtit utarbeta förslag till

l:o) avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker, ävensom, att såsom bilaga fogas vid avtalet, förslag till ändringar i bolagsordningen för Spritcentralen; och

2:o) avtal angående stamaktiekapitalet i Spritcentralen.

Nu nämnda avtalsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet (Bilagor A och B).

Föredragande departementschefen anmäler vidare och uppläser ett inom departementet upprättat förslag till förordning örn vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härefter hemställer departementschefen, att Kungl. Majit måtte i proposition föreslå riksdagen att

l:o) antaga nämnda förslag till förordning örn vissa ändringar i rusdryekförsäljningsförordn ingen;

2:o) medgiva, att Kungl. Majit må för staten utfästa garanti för dels kapitalet av de preferensaktier i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen intill belopp av 14,600,000 kronor, som komma att tecknas för pensionsförsäkringsfonden, dels ock utdelning å preferensaktierna i Spritcentralen i enlighet med de här förut angivna grunder;

3io) besluta, att fullmäktige i riksgäldskontoret skola i fall av behov tillhandahålla medel för såväl infriande av den enligt punkt 2io) utfästa garantiiörbindelse, avseende kapitalet av de preferensaktier, som komma att tecknas för pensionsförsäkringsfonden, som även inlösen helt eller delvis av stamaktiekapitalet i Spritcentralen.

Avveckling av anslutna företag.

Pris- och inköpsnämnden.

Avtalsförslag m. m.

Departe-

mentschefens

hemställan.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: E. Regnér.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

31 Bilaga A.

Förslag

till

avtal angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka partihandel nied rusdrycker.

§ 1.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 1930 (nr ), upplåter Kungl.

Majit å statens vägnar härmed för en tid av sex år från och med den 1 januari 1931 till och med den 31 december 1936 åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen) rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning, samt på följande villkor i övrigt.

Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, annat bolag till partihandelsbolag.

§ 2.

Spritcentralen utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i Spritcentralens bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.

§ 3.

Spritcentralen må icke idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar.

Beträffande redan bestående dotterföretag till Spritcentralen gäller vad i §§ 17 och 18 stadgas.

§ 4.

Det åligger Spritcentralen

att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker, att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för en

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

fullt ärlig- varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor,

att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen,

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt.

§5.

Spritcentralen förbinder sig:

att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande av kontrollstyrelsen,

att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker, m. m.,

samt att före februari månads utgång värjo år till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade anvisningar.

§ 6.

Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad försålt.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall samtidigt med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande och jourhavande revisorn.

Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av skattebeloppen, åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

§7.

Spritcentralen åtager sig att, sedan kontrollstyrelsen enligt Kungl. Maurts föreskrifter övertagit vissa av de arbetsuppgifter, som för närvarande åligga pris- och inköpsnämnden, gottgöra statsverket de kostnader, som efter Kungl. Maj:ts prövning må föranledas av styrelsens ifrågavarande verksamhet.

§ 8.

Spritcentralen förbinder sig att, så snart ske kan, genomföra inlösning av nuvarande preferensaktier och desammas ersättande med preferensaktier till fem procent ränta.

Staten skall hava rätt att, därest den så påfordrar och erbjuder lika förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, lämna Spritcentralen lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill det belopp, av vilket Spritcentralen har mera stadigvarande behov.

§ 9.

För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens olika verksamhetsgrenar skall finnas en beredning, direktörsrådet. Rådet består av två ledamöter, som styrelsen inom sig utser, därav minst en bland de av Kungl. Maj:t förordnade ledamöterna, samt verkställande direktören i Spritcentralen. Därjämte deltager i rådets överläggningar, men icke i dess beslut den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning ärendet ankommer. Styrelsen utser ordförande och vice ordförande i rådet, vilket sammanträder på kallelse av ordföranden eller verkställande direktören.

Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets handhavande av dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden.

Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter ävensom revisionens ordförande och jourhavande revisorn.

§ 10.

1. Spritcentralen åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl. Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna och revisorerna samt till de av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna. Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 161 höft. (Nr 196.)

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

2. Spritcentralen må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant bestämma högre ersättning än av Kungl. Majit fastställts för av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.

§ 11.

Spritcentralen skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.

§ 12.

Spritcentralen må ej själv eller genom dotterföretag efter denna dag utan Kungl. Majits medgivande förvärva aktie eller andel i annat företag.

§ 13.

Spritcentralen må ej efter denna dag sluta avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken partihandelsrätt upplåtits åt bolaget, utan så är att minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

§ 14.

1. Spritcentralen må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst fem procent och å inventariers anskaffningsvärde högst femton procent, med iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, avsättning till avskrivningsfond ej vidare må äga rum. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Majits medgivande.

Annan avsättning till fonder må icke utan Kungl. Majits medgivande äga rum i vidare mån än att till reservfond årligen må avsättas högst

1,000,000 kronor, intill dess fonden uppgår till 20,000,000 kronor.

2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till fem procent utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel tillgodoföra bolaget så stort belopp, som erfordras, för att utdelning å preferensaktierna av fem procent må kunna ske.

§ 15.

Spritcentralen må ej efter denna dag ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterföretag eller lämna dotterföretag försträckning.

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

% 16.

Spritcentralen må, så länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.

§ 17.

Spritcentralen förbinder sig att tillse:

att ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Kungl. Marits medgivande,

att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse,

att de av Kungl. Majit tillsatta revisorerna hos Spritcentralen jämväl utses till revisorer hos dotterbolagen, att dotterbolag, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhaver rörelsen och anordnar driften på det mest rationella och effektiva sätt, att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar,

att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 14 morn. 1 gälla för Spritcentralen,

att av dotterbolag avsättning till fonder icke utan Kungl. Majits medgivande verkställes i vidare mån än enligt lag skall ske, samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå sedan avsättning till fonder blivit gjord, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i överensstämmelse med gällande bolagsordning.

§ 18.

Spritcentralen förbinder sig:

att, så snart ske kan, likvidera Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co, samt att, så snart lämpligen kan ske, försälja sitt innehav av aktier i Aktiebolaget Uppsala Stadshotell.

§ 19.

Därest annan än Spritcentralen erhåller rätt till partihandel med rusdrycker för tid efter den, under vilken detta avtal är gällande, skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga Spritcentralens för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier, förbrukningsartiklar, recepter m. m., ävensom förpliktas att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos Spritcentralen anställd personal. Vid överlåtelse, som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

§ 20.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän.

§ 21.

Detta avtal skall, där ej annat i avtalet sägs, äga tillämpning från och med den 1 januari 1931.

§ 22.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

37 Bilaga till Bilaga A.

Förslag

till

ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

§ 6.

Aktierna--- 23,500,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill fem för hundra av aktiebeloppet ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må av vinsten årligen utdelas endast sex för hundra av aktiebeloppet.

Återstående vinst skall, efter det beslutad avsättning till fonder blivit gjord, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl, statskontoret för statsverkets räkning.

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmånsrätt framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte fem procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning guldits. Därefter skall innehavare av stamaktie erhålla vad som motsvarar aktiens nominella värde jämte ränta efter sex procent, i den mån sådan ej genom utdelning guldits. Övriga tillgångar tillfalla statsverket.

Iakttagas skall att stamaktierna städse motsvara lägst en femtiondedel (Voo) av bela aktiekapitalet.

§ 8.

Utelöpande---penningmedel.

Med enkel majoritet å bolagsstämma bestämmes det antal preferensaktier, som för varje gång skall inlösas, varefter ordningen för inlösen bestämmes genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning, verkställd i den ordning som i fråga örn meddelanden till aktieägarna är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte ränta efter fem procent örn året från det löpande räkenskapsårets början samt dessutom möjligen ogulden utdelning för föregående år.

Från---inlösandet.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

% 10.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

2. Till ledamot eller suppleant i styrelsen må icke utses den, som äger eller har andel i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget.

Vad sålunda är stadgat skall dock icke utgöra hinder för att till ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse utses ledamot eller suppleant i styrelse för dotterbolag till Spritcentralen eller ledamot eller suppleant i styrelse för detaljhandelsbolag med rusdrycker och ej heller för att å bolagsstämma sådant uppdrag lämnas den, som är aktieägare i Spritcentralen.

3. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter utses år 1931, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt å bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. Tillhör verkställarn de direktören ej styrelsen, skall ändock för honom gälla vad i mom. 2 är stadgat för styrelseledamot.

4. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas samtliga ledamöter och suppleanter.

5. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst.

Beslut örn avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken partihandelsrätt upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Majit utsedda ledamöterna; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid.

6. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes revisionens ordförande och jourhavande revisorn.

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

7. Ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna och styrelsesuppleanterna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 12.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter.

2. Till revisor eller suppleant må icke utses den, som äger eller har andel i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker, eller som självt eller genom dotterföretag idkar botell- eller restaurantrörelse, ej heller den, som, ändock att han icke äger eller har andel i företag, som nu nämnts, är ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget.

Vad sålunda är stadgat skall dock icke utgöra hinder för att å bolagsstämma till revisor eller suppleant utses aktieägare i Spritcentralen eller ledamot eller suppleant i styrelse för detaljhandelsbolag med rusdrycker.

3. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

Kungl. Majit äger utse två revisorer och två suppleanter för tiden från en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor; och må till jourhavande revisor endast förordnas av handelskammare eller i annan, av Kungl. Majit godkänd ordning auktoriserad revisor.

Fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret äga årligen var för sig utse en revisor och en suppleant för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma. Begagnas icke denna befogenhet, äger i stället Kungl. Majit meddela erforderliga förordnanden.

4. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

5. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

6. Ersättningar till de av Kungl. Majit, fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utsedda revisorerna bestämmas av Kungl. Majit.

§ 15.

Ordinarie---utgång.

Å denna---lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter;

5. Val av en revisor och en suppleant; samt

6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

Bilaga B.

Förslag

till

avtal angående stamaktiekapitalet i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Sedan staten i avtal nied Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen för en tid av sex år från och nied den 1 januari 1931 till och med den 31 december 1936 åt bolaget upplåtit rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker, har mellan staten, å ena, samt undertecknade .............., å andra sidan, träffats följande avtal:

§ 1.

Envar av undertecknade övertager......stamaktier i Aktiebolaget Vin-

fe Spritcentralen med 1931 och efterföljande års kuponger till ett pris enligt parikurs av ettusen (1,000) kronor för aktie.

I fråga örn den rätt, som, utöver vad bolagsordningen innehåller, tillkommer dessa aktier, gäller vad i avtalet den................mellan sta-

ten och bolaget stadgas.

§ 2.

Stamaktieägarna tillförsäkra staten rätt att, när helst Kungl. Majit så påfordrar, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier eller det antal därav, Kungl. Majit bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning, med tillägg av sex procent ränta, i den mån sådan ej genom utdelning guldits.

§ 3.

Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än staten eller den Kungl. Majit godkänner såsom innehavare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än staten skall stamaktieägare tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

§ 4.

Till säkerhet för statens rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade, överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för ban-

41 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196.

ken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande ock på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna. Och tillförsäkra stamaktieägarna staten rätt att, om stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt detta avtal, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt staten finner lämpligt realisera panten samt därur göra sig betald för sina ersättningsanspråk.

Utan binder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan att aktierna uttagas fran riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit av Kungl. Maj:t fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför statens ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas parivärde jämte Tänta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Sådan pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Maj :t på förhand underrättats och erhållit tillfälle att bevaka statens rätt.

§ 5.

Stamaktieägarna förbinda sig att vid nyteckning av stamaktier verkställa överlåtelse av de nytecknade aktierna i enlighet med av Kungl. Maj:t given anvisning.

§ 6.

Örn stamaktieägarnas förpliktelser enligt detta avtal skall anteckning göras å aktiebreven.

§ T.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka staten tagit ett och N. N. för stamaktieägarnas räkning ett.

4 Pillau!) riksdagens protokoll 19:10. 1 sami. 161 huft. (Nr 196.)

BILAGOR

Bihang till riksdagens protokoll lotto.

1 sami. 161 hafi. (Nr 106. Bilaga.)

Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.

3 Bilaga 1.

Ordning för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

(Sådan den antagits vid konstituerande bolagsstämma den 17 oktober 1917 med sedermera däri vidtagna ändringar.)

§ 1.

Detta bolag, vars firma är »Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen», är grundat på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i 1910 års lag örn aktiebolag.

§ 2.

Bolagets verksamhet har till föremål att framställa, förädla eller på annat sätt bereda sprit, brännvin och andra alkoholhaltiga drycker, att driva handel med dylika varor samt att handhava därmed i sammanhang stående rörelse.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 8,000,000 kronor och högst

24,000,000 kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man. Med varje aktiebrev skola följa vinstutdelningskuponger för tio år, varje å ett års utdelning, jämte talong. Efter dessa kupongers inlösen utgivas mot avlämnande av talongen behörigen kvitterad, nya kuponger till samma antal och förfares på samma sätt allt framgent.

§ 6.

Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av högst 23,500,000 kronor.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktieheloppet, ävensom rätt, att därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma vad däruti brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra rätt till utdelning av vinsten.

Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret, uträknad av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl, statskontoret för statsverkets räkning.

Då bolaget upplöses, skall innehavare av preferensaktie med förmåns-

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

rätt framför stamaktiernas ägare ur bolagets tillgångar erhålla ett belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning i den mån, densamma ej guldits. Övriga tillgångar tillfalla stamaktiernas ägare.

Iakttagas skall att stamaktierna städse motsvara lägst en femtiondedel (1/so) av hela aktiekapitalet.

§ 7.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets ökning, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier, till de nya aktierna, dock att, därest dessa skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier, förutvarande stamaktieägare ensamma skola äga på nyssnämnda sätt bestämd företrädesrätt till de nya stamaktierna.

§ 8.

Utelöpande preferensaktier skall bolaget kunna inlösa, dock att aktiekapitalet därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

Vid dylik inlösen gälla följande bestämmelser:

Örn av uppkommen årsvinst finnas till förfogande medel utöver vad som enligt § 6 erfordras för avsättande till fonder och för utdelning, äger bolaget använda sådant vinstöverskott till inlösen av preferensaktier.

Bolaget må för sådant ändamål ävenledes begagna på annat sätt anskaffade penningmedel.

Det antal intill samtliga preferensaktier, som för varje gång skall inlösas, bestämmes med enkel majoritet å bolagsstämma och bestämmes ordningen för inlösen genom utlottning inför notarius publicus i Stockholm.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att en månad efter uppsägning, verkställd i den ordning som i fråga örn meddelanden till aktieägarna är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte ränta efter sju procent örn året från det löpande räkenskapsårets början samt dessutom möjligen ogulden utdelning för föregående år, dock att, därest under tiden före den 1 januari 1923 beslut fattas örn inlösen av preferensaktier till antal, som för ett år överstiger en femtedel av det vid bolagets bildande utsläppta preferensaktiekapitalet, skall för den del av det inlösta aktiebeloppet, som överstiger en femtedel, lämnas lösen, som — förutom ränta och ogulden utdelning efter förut angivna grunder — motsvarar 103 procent av aktiens nominella belopp. Genom lottning inför notarius publicus bestämmas de aktier, som skola inlösas efter sistnämnda grund.

Från den dag, då lösebeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning därå.

Då aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens försorg förses med påskrift örn inlösandet.

§ 9.

Av bolagets aktier må allenast så många aktier, att röstetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat

• Kungl. Maj:ts proposition Nr 1D6. Bilaga.

svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits sådant förbehåll, som avses i 2 § av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av nu gjorda förbehåll aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 § av nyssnämnda lag.

§ 10.

Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens medlemmar, däribland två av de av Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Örn ett jämnt antal styrelseledamöter äro tillstädes och lika röstetal står mot lika, äger ordföranden utslagsröst.

§ 11.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

§ 12.

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för dem för tiden, intill dess å nästa ordinarie bolagsstämma nytt val ägt rum.

Kungl. Majit äger att för samma tid utse två revisorer och två suppleanter för dem.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola för den 31 december varje år i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.

§ 14.

Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom, av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning sig emellan välja ordförande vid stämman.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före juni månads utgång.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

hänskjutas, skola å stämman följande ärenden till behandling förekomma, nämligen:

1. Fastställande av balansräkning;

2. Fråga örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid förvaltningsberättelsen omfattar;

3. Fråga örn användning av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit, samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna lyftas;

4. Val av styrelseledamöter och suppleanter för dem; samt

5. Val av revisorer och revisorssuppleanter.

§ 16.

Å bolagsstämmor må aktieägare rösta för fulla antalet av envar ägda aktier. Varje stamaktie medför femtio röster, varemot varje preferensaktie allenast medför en röst.

§ 17.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse angående ordinarie bolagsstämma skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före stämman och kungörelse angående extra stämma senast åtta dagar före stämman.

§ 18.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

7 Bilaga 2.

Avtal

angående upplåtande åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen av rätt att idka partihandel med rusdrycker.

§ 1.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 8 juni 1923 (nr 153), upplåter Kungl. Maj:t å svenska statens vägnar härmed för en tid av fem år från och med den 1 januari 1924 till och med den 31 december 1928 åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (här nedan kallat Spritcentralen) rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning, samt pa följande villkor i övrigt.

§ 2.

Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, till partihandelsholag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rusdrycker, annat bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen är att anse som dess dotterbolag.

Spritcentralen avstår från och med den 1 januari 1924 från det bolaget av kontrollstyrelsen meddelade tillstånd till partihandel.

§ 3.

Spritcentralen må icke själv eller genom dotterföretag idka förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker, eller som har samband med dylik rörelse.

Vad nu sagts skall ej utgöra hinder för att redan bestående dotterbolag alltjämt fortsätta sin verksamhet.

§ 4.

Det åligger Spritcentralen

att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,

att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att berättigade handelsintressen från leverantörer tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor,

att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen,

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt.

§ 5.

För kontroll och tillsyn över Spritcentralens samt dess dotterbolags rörelse och förvaltning äger Kungl. Majit utse en för ändamålet lämplig person att vara jourhavande direktör hos Spritcentralen. Instruktion för jourhavande direktören utfärdas av Kungl. Majit. Avlöning till jourhavande direktören fastställes av Kungl. Majit och gäldas av Spritcentralen. Jämväl övriga utgifter, som föranledas av jourhavande direktörens verksamhet, bestridas av Spritcentralen.

Spritcentralen skall bereda jourhavande direktören tillfälle att närvara vid alla sammanträden med styrelsen för Spritcentralen, med rätt för honom att deltaga i överläggningarna samt, när hans mening avviker från styrelsens beslut, få densamma antecknad till protokollet, att genom styrelsens ordförande få sammanträde utlyst med styrelsen, när helst han finner sådant sammanträde påkallat, att, när helst han så önskar, taga del av bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar samt inspektera bolagets förråd och tillhörigheter, samt att i övrigt fullgöra de skyldigheter, som jämlikt utfärdad instruktion åligga honom.

Spritcentralen förbinder sig att tillse, att jourhavande direktören erhåller i förhållande till Spritcentralens dotterbolag samma rättigheter, som enligt vad nu sagts tillkomma honom beträffande Spritcentralen.

§ 6.

För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan Spritcentralens olika verksamhetsgrenar samt mellan Spritcentralen och dess dotterbolag skall finnas ett direktörsråd. Rådet skall bestå av dels självskrivna medlemmar, dels av Spritcentralens styrelse utsedda ledamöter till det antal, styrelsen bestämmer. Självskrivna medlemmar skola vara verkställande direktören och vice verkställande direktörerna i Spritcentralen samt verkställande direktörerna i dotterbolag med partihandelsrätt, så ock jourhavande direktören. Av de ledamöter i rådet, som skola tillsättas av Spritcentralens styrelse, skall minst en utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna av nämnda styrelse. Spritcentralens styrelse utser ordförande och vice ordförande i rådet.

Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagens handhavande av sin verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktör eller annan, med mindre vederbörande styrelse godkänner den ifrågasatta åtgärden. Finner jourhavande direktören av rådet gjort uttalande ej överensstämma med de intressen, vilka det tillkommer honom att bevaka, och anser han frågan vara av sådan vikt, att den bör underställas vederbörande styrelses prövning, må åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke utan styrelsens medgivande vidtagas.

9 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

§ 7.

Spritcentralen skall till de av Kungl. Majit utsedda revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig.

§ 8.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Majits tillstånd förvärva aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.

§ 9.

Spritcentralen må årligen avskriva å byggnader högst fem procent och å inventarier högst femton procent. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Majits medgivande.

Avsättning till fonder må icke utan Kungl. Majits medgivande äga rum i vidare mån än

att till reservfond årligen må avsättas högst tjugu procent av årsvinsten, intill dess fonden uppgår till femtio procent av aktiekapitalet,

samt att till pensionsfond årligen må avsättas skäligt belopp, dock högst fem procent av årsvinsten, intill dess fonden uppgår till tio procent av aktiekapitalet.

§ 10.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Majits tillstånd ikläda sig ekonomiska förpliktelser för dotterbolag eller lämna dotterbolag försträckning.

§ 11.

Spritcentralen må efter denna dag, så länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen, icke utan Kungl. Majits tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.

§ 12.

Spritcentralen förbinder sig att tillse i

att efter denna dag ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Kungl. Majits medgivande,

att en av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av Kungl. Majit tillsatta ledamöterna i Spritcentralens styrelse, att beträffande dotterbolag, för vilket enligt bolagsordningen skall utses mer än en revisor, en av de utav Kungl. Majit tillsatta revisorerna hos Spritcentralen jämväl utses till revisor hos dotterbolaget, att dotterbolags rörelse och förvaltning handhavas enligt enahanda grunder, som för motsvarande fall äro i § 4 stadgade för Spritcentralen, att efter denna dag dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar, att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar eller avsättningar till fonder i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 9 gälla för Spritcentralen,

samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå, sedan avsätt-

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

ningar till fonder inom angiven gräns blivit gjorda, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i överensstämmelse med gällande bolagsordning.

§ 13.

Spritcentrålen förbinder sig att, så snart sådant av Kungl. Maj:t påfordras och utan avsevärdare förlust för Spritcentralen kan ske, avveckla sitt förhållande till dotterbolagen Aktiebolaget Nya Grand Hotel, Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co, samt Aktiebolaget Astra, Apotekarnas Kemiska Fabriker, antingen genom försäljning av Spritcentralens innehav av aktier i dessa bolag eller på annat sätt, som kan finnas lämpligt.

§ 14.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag örn skiljemän. Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser en och Överståthållarämbetet den tredje.

Stockholm den 26 oktober 1923.

Förestående avtal med därtill hörande tilläggskontrakt av den 20 juni 1924 och den 16 oktober 1925 skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december 1929.

Stockholm den 6 september 1928.

Förestående avtal med därtill hörande tilläggskontrakt av den 20 juni 1924 och den 16 oktober 1925 skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december 1930.

Stockholm den 26 september 1929.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

11 Bilaga 3.

Tilläggskontrakt

till det mellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen den 26 oktober 1923 träliade avtalet örn upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker.

Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen är såsom tillägg till avtalet den 26 oktober 1923 följande överenskommelse träffad:

1. Spritcentralen förbinder sig

att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsholag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande av den i förordningen angående försäljning av rusdrycker omförmälda pris- och inköpsnämnden;

att i god tid delgiva kontrollstyrelsen samt pris- och inköpsnämnden företagna sänkningar i de av nämnden godkända försäljningspriserna å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen samt pris- och inköpsnämnden med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av dem åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker, m. m.; samt

att före februari månads utgång varje år till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade anvisningar.

2. Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad försålt.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall samtidigt med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda böcger grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget.

Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av skattebeloppen, åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandelsbolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

3. Spritcentralen förbinder sig att tillse, att bolag, som i förhållande till Spritcentralen är att anse som dotterbolag, i tillämpliga delar ställer sig till efterrättelse vad i detta kontrakt bestämts med avseende å Spritcentralen.

Detta kontrakt skall äga tillämpning från och med den 1 oktober 1924. Stockholm den 20 juni 1924.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

13 Bilaga 4.

T illäggs ko ntr akt

till det mellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin & Spritcentralen den 26 oktober 1923 träffade avtalet örn upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker.

Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen är såsom tillägg till avtalet den 26 oktober 1923 följande överenskommelse träffad:

Spritcentralen må efter denna dag till den 1 januari 1926 och därefter, så länge Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o utövar partihandelsrätt, icke utan Kungl. Maj :ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över Aktiebolaget ,T. D. Grönstedt & C:os rörelse och verksamhet förminskas.

Stockholm den 16 oktober 1925.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Bilaga 5.

Avtal

mellan stamaktieägarna i Aktiebolaget Vin- & Spriteentralen samt svenska staten.

Mellan undertecknade........ ägare av samtliga stamaktierna i Aktie-

bolaget Vin- & Spritcentralen, uppgående till ett antal av 40 för envar eller tillhopa 400, samt svenska staten är följande överenskommelse träffad.

§ 1.

Stamaktieägarna tillförsäkra statsverket rätt att, när helst Kungl. Majit så påfordrar, inlösa samtliga ifrågavarande stamaktier med löpande och efterföljande års kuponger enligt parikurs med tillägg av sju procent ränta från och med den 1 januari det år, inlösen sker, dock under förbehåll att statsverket åtager sig att av preferensaktieägare i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, vilka inom tre månader efter dagen för stamaktiernas inlösen sådant påkalla, lösa dem tillhöriga preferensaktier med belopp, som innehavare av dylika aktier enligt 6 § i bolagsordningen i händelse av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens upplösning äga ur bolagets tillgångar utbekomma.

§ 2.

1. Stamaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Majit efter förslag av styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen godkänner såsom innehavare av aktierna.

Vid överlåtelse av aktie till annan än statsverket skall stamaktieägare tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

2. Vid stamaktieägares död eller konkurs övergå av honom innehavda aktier omedelbart å statsverket, och åligger det statsverket att inom trettio dagar efter anfordran erlägga betalning för aktierna med tillhörande kuponger enligt vad i § 1 stadgas. Dock skall köpet gå åter därest inom sextio dagar efter dödsfallet eller konkursens början hos Kungl. Majit anmäles köpare till aktierna, vilken på sätt i 1 mom. sägs godkännes såsom innehavare av desamma.

§ 3.

Vid bolagsstämma skall talan för samtliga stamaktierna föras av en enda, av stamaktieägarna därtill utsedd person. Kunna stamaktieägarna icke enas örn valet av sådan person, eller vägrar någon av dem att deltaga i valet, anses den vald, örn vilken de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgöra lotten.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 15 § 4.

Till säkerhet för statsverkets rättigheter enligt detta avtal pantsätta stamaktieägarna ifrågavarande aktier, vilka för detta ändamål, in blanco transporterade, överlämnas till Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än med Kungl. Maurts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna. Och tillförsäkra stamaktieägarna statsverket rätt att, örn stamaktieägarna brista i fullgörandet av åtagna förpliktelser enligt detta avtal, utan iakttagande av i lag stadgade föreskrifter, på sätt statsverket finner lämpligt realisera panten samt därur göra sig betalt för sina ersättningsanspråk.

Utan binder av vad nu sagts må stamaktieägare i riksbanken eller — utan att aktierna uttagas från riksbanken — i annan bank, vars reglemente blivit av Kungl. Majit fastställt, ställa aktierna såsom pant med förmånsrätt framför statsverkets ersättningsanspråk för ett fordringsbelopp av högst aktiernas parivärde jämte ränta, motsvarande den å aktierna belöpande utdelningen. Sådan pantsättning må dock ske allenast på villkor, att panten ej må realiseras utan att Kungl. Majit på förband underrättats och erhållit tillfälle att bevaka sin rätt.

§ 5.

Genom detta avtal uppbäves avtalet den 1 september/19 oktober 1920 angående samma aktier, i vad det avser rättsförhållandet mellan stamaktieägarna och statsverket.

§ 6.

Av detta avtal erhålla stamaktieägarna gemensamt ett och statsverket ett exemplar, varjämte särskilda exemplar i avskrift överlämnas till statskontoret, kontrollstyrelsen, fullmäktige i Sveriges riksbank samt styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen.

Stockholm den 26 oktober 1923.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Bilaga 6.

Kungl. Majrts instruktion

för de av Kungl. Majst utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen;

given Stockholms slott den 20 juni 1924.

1*.

De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen skola vid fullgörandet av sitt uppdrag — med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen varda av bolaget behörigen tillvaratagna — i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant underrättade örn bolagets förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet.

2 §.

I avseende å Spritcentralens förvaltning och skötsel åligger det de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, att, i vad på dem ankommer, särskilt tillse,

att Spritcentralen i allo ställer sig till efterrättelse de vid varje tid gällande bestämmelserna på rusdryckslagstiftningens område;

att Spritcentralen noggrant fullgör villkoren i avtal mellan Kungl. Majit och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, m. m., så ock i övrigt, på sätt i avtalen förutsättes driver sin verksamhet på ett för staten och det allmänna gagneligt sätt;

att föreskrifterna i den för Spritcentralen gällande ordningen, i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna, intressen, noga iakttagas;

att fullständig och kontinuerlig sifferrevision av Spritcentralens räkenskaper anordnas;

att vid bokslutets uppgörande Spritcentralens tillgångar upptagas till skäliga värden.

3 §.

De av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse skola närvara ej mindre vid styrelsens sammanträden än även vid såväl ordinarie som extra bolagsstämmor.

Är ledamot förhindrad att bevista styrelsesammanträde eller bolagsstämma, skall han skyndsamligen därom göra anmälan och i hans ställe en av de utav Kungl. Majit utsedda suppleanterna i styrelsen inkallas.

Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med utseendet av suppleanter, av Kungl. Majit.

17 Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.

4 §.

Ledamot, som finner sig icke kunna biträda beslut, som vid styrelsesammanträde fattas, bör låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

Fattar Spritcentralen eller dess styrelse beslut, som står i strid mot de intressen, vilka det tillkommer av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot att bevaka, eller förekommer eljest i Spritcentralens förvaltning något, som kan anses påkalla Kungl. Majits uppmärksamhet, har ledamoten att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

5 §.

Av Kungl. Majit utsedd ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse må icke innehava aktier i Spritcentralen eller något dess dotterbolag; dock att på Kungl. Majits prövning skall bero, huruvida dylik ledamot eller suppleant, som genom arv, testamente eller giftorätt blivit ägare av sådana aktier, det oaktat må kunna kvarstå i styrelsen.

Av Kungl. Majit utsedd ledamot eller suppleant må ej bekläda någon som helst befattning hos bolagen eller för dessas räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i egenskap av styrelseledamot.

Ej heller må av Kungl. Majit utsedd ledamot eller suppleant utöva verksamhet, vars bedrivande för honom medför ett intresse, som kan vara stridande mot bolagens.

6 §.

Varje Spritcentralen tillhörig fabrik eller annan anläggning bör årligen besökas av någon av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse, som därvid personligen har att skaffa sig noggrann kännedom örn förhållandena vid fabriken eller anläggningen.

7 §.

Det åligger de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna i styrelsen för Spritcentralen att över dess dotterbolags rörelse och förvaltning öva den tillsyn, som påfordras av bestämmelserna i avtal mellan Kungl. Majit och Spritcentralen angående upplåtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, m. m.

8 §.

Vad i denna instruktion stadgats skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn uppdrag åt av Kungl. Majit utsedd ledamot i styrelsen för Spritcentralen att vara ledamot jämväl i styrelse för dess dotterbolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 samt. 161 höft. (Nr 196■ Bilaga.)

18 Kungl. Mciy.ts proposition Nr 196. Bilaga.

Bilaga 7.

Kungl. Maj:ts instruktion

för de av Kungl. Ma|:t utsedda revisorerna för granskning av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper;

given Stockholms slott den 20 juni 1924.

1 §.

De av Kungl. Majit utsedda revisorerna för granskning av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens styrelses förvaltning och bolagets räkenskaper hava att göra sig noggrant underrättade om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet.

2 $.

De av Kungl. Majit utsedda revisorerna hava att i tur och ordning, efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt med den utav Kungl. Majit utsedde jourhavande direktören till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten.

3 §.

Är av Kungl. Majit utsedd revisor förhindrad att deltaga i granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper eller att fullgöra vad honom enligt 2 § åligger, skall han skyndsamligen därom göra anmälan och i hans ställe en av de utav Kungl. Majit utsedda suppleanterna inkallas.

Ordningen för suppleanternas inträdande bestämmes, i samband med utseendet av suppleanter, av Kungl. Majit.

4 $.

Över den verkställda granskningen av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola de av Kungl. Majit utsedda revisorerna gemensamt med de revisorer, som å bolagsstämma väljas, så snart ske kan inom den i bolagsordningen stadgade tid avgiva skriftligt, av dem undertecknat utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes; börande av Kungl. Majit utsedd revisor, som i något hänseende finner sig icke kunna instämma i vad i utlåtande yttrats eller hemställts, tillkännagiva sin särskilda mening medelst berättelsen vidfogad skrift.

5 §.

Inom en månad efter granskningens avslutande skola de av Kungl. Maj it utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse örn granskningen, med särskild anmälan, huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller det allmännas intressen trätts för nära.

19 Kungl. Marits proposition Nr 196. Bilaga.

Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall lian likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

6$.

Av Kungl. Majit utsedd revisor och revisorssuppleant må icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande bekläda någon som helst befattning hos bolaget eller något dess dotterbolag eller för bolagens räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i egenskap av revisor.

7 %.

Vad i denna instruktion stadgats skall i tillämpliga delar gälla i fråga örn uppdrag åt av Kungl. Maj :t utsedd revisor hos Spritcentralen att vara revisor jämväl hos dess dotterbolag.

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Bilaga. 8.

Kungl. Maj:ts instruktion

för den av Kungl. Maid utsedde jourhavande direktören i Aktiebolaget

Vin- & Spritcentrålen;

given Stockholms slott den 20 juni 1924.

1 *.

Jourhavande direktören i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen åligger att — nied särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen, varda av nämnda bolag och dess dotterbolag behörigen tillvaratagna — i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagens angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant underrättad örn bolagens förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagens verksamhet.

2 §.

Jourhavande direktören åligger särskilt att tillse:

att Spritcentralen och dess dotterbolag i allo ställa sig till efterrättelse de vid varje tid gällande bestämmelserna på rusdryckslagstiftningens område;

att bolagen noggrant fullgöra villkoren i avtal mellan Kungl. Majit och Spritcentralen eller dess dotterbolag angående upplåtande av. rätt att idka partihandel med rusdrycker, m. m., så ock i övrigt, på sätt i avtalen förutsättes, driva sin verksamhet på ett för staten och det allmänna gagnelig! sätt;

att föreskrifterna i respektive bolags ordningar, i synnerhet i vad de åsyfta att tillgodose statliga och allmänna intressen, noga iakttagas;

att kalkylerna rörande vederbörande bolags fabrikat och varornas försäljningspris äro riktigt uppgjorda;

att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen varder behörigen upprättad och avlämnad till vederbörlig myndighet;

att skatt å rusdrycker, som det åligger Spritcentralen eller dess dotterbolag med partihandelsrätt att uppbära för statsverkets räkning, vederbörligen debiteras och inbetalas; skolande jourhavande direktören därvid, gemensamt med en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i Spritcentralen eller dotterbolag, med ledning av vederbörande bolags böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagens inlevereringar av skatt till staten; samt

att vid bokslutens uppgörande bolagens tillgångar upptagas till skäliga värden.

3 §.

Jourhavande direktören skall i regel varje söckendag vara tillstädes å Spritcentralens huvudkontor under kontorstiden i sådan utsträckning, att han kan noggrant följa det dagliga arbetet och göra sig fullt förtrogen med samtliga förekommande ärenden av vikt.

21 Kungl. May.ts proposition Nr 196. Bilaga.

4 *.

Jourhavande direktören åligger: .

att närvara ej mindre vid sammanträdena med styrelserna i Spritcentralen och dotterbolag med partihandelsrätt än även vid bolagsstämmorna, såväl ordinarie som extra, med dessa bolag;

att, när omständigheterna därtill kunna föranleda, övervara sammanträde med styrelse i annat dotterbolag till Spritcentralen;

att närvara vid sammanträdena med direktörsrådet för Spritcentralen och dess dotterbolag; samt

att deltaga i sammanträdena med i 7 § omförmäld nämnd, vare sig jourhavande direktören är däri ledamot eller icke..

Jourhavande direktören skall i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, med Spritcentralen eller dotterbolag med partihandelsrätt göra anmälan örn stämman hos chefen för finansdepartementet. Jourhavande direktören åligger tillika att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet ingiva de av styrelserna för Spritcentralen samt dess dotterbolag avgivna förvaltningsberättelser ävensom vinstock: förlusträkningar för samma bolag.

5 §.

Jourhavande direktören bör, när han så finner nödigt och hans övriga tjänstegöromål det medgiva, genom besök å bolagen tillhöriga fabriker eller andra anläggningar skaffa sig noggrann kännedom örn förhållandena vid desamma.

6 §.

Finner jourhavande direktören under utövningen av sin befattning någon vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, bör han hos ordföranden i vederbörande bolags styrelse påkalla utlysande av sammanträde med styrelsen.

Anser jourhavande direktören sig icke kunna biträda beslut, som fattas vid sammanträde med vederbörande styrelse, eller uttalande som göres vid sammanträde med direktörsrådet, bör han låta till protokollet anteckna sin avvikande mening.

Fattar bolag eller styrelse beslut, som står i strid mot de intressen, vilka det tillkommer jourhavande direktören att bevaka, eller förekommer eljest i vederbörande bolags förvaltning något, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har jourhavande direktören att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet.

7 §.

Jourhavande direktören är pliktig att utan särskild ersättning mottaga Kungl. Maj:ts uppdrag att vara ledamot av styrelsen för Spritcentralen eller för dotterbolag med partihandelsrätt, ävensom att vara ordförande eller ledamot i sådan av Kungl. Majit tillsatt nämnd, vars uppgifter ligga inom området för Spritcentralens eller dess dotterbolags verksamhet.

8 §.

Med befattningen som jourhavande direktör må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande förenas annan tjänstebefattning eller avlönat, mera stadigvarande uppdrag.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

9 *.

Jourhavande direktören må icke innehava aktier i bolagen; dock att på Kungl. Maurts prövning skall bero, huruvida jourhavande direktör, som genom arv, testamente eller giftorätt blivit ägare av sådana aktier, det oaktat må kunna bibehållas vid befattningen.

Jourhavande direktören må ej bekläda någon som helst befattning hos bolagen eller för dessas räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som kan åligga honom i egenskap av styrelseledamot enligt vad i 7 § sägs.

Ej heller må jourhavande direktören utöva verksamhet, vars bedrivande för honom medför ett intresse, som kan vara stridande mot bolagens.

10 §.

Jourhavande direktören åtnjuter årligen 45 dagars semester, att uttagas i en följd eller vid skilda tillfällen i den mån hans arbete det medgiver. Utan Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd äger jourhavande direktören därutöver att för enskilda angelägenheter mot avstående av honom tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta ledighet under högst 15 dagar.

Varje gång jourhavande direktören begagnar sig av rätt till semester eller ledighet, bör han örn tiden därför göra anmälan hos chefen för finansdepartementet, som vid behov förordnar örn tjänstens uppehållande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

23 Bilaga 9.

Bolagsordning för Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o.

§ 1.

Detta bolag, vars firma är aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o, är grundat på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i lagen örn aktiebolag den 12 augusti 1910.

§ 2.

Bolagets verksamhet skall hava till föremål att idka beredning av och handel med viner och spritdrycker samt att handhava därmed i sammanhang stående rörelse.

§ 3.

Bolagets styrelse skall hava sitt säte i Stockholm.

§ 4.

Aktiekapitalet skall utgöra lägst tre miljoner (3,000,000) kronor och högst nio miljoner (9,000,000) kronor.

§ 5.

Aktie skall lyda å ettusen (1,000) kronor. Aktiebreven skola ställas

till viss man. „

Av bolagets aktier må allenast så många aktier, att rostetalet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits sådant förbehåll, som avses i 2 § av lagen den 30 maj 1916 örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av det nu gjorda förbehållet, aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 § av nyssnämnda lag.

§ 6,

Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilka sistnämnda skola kunna utgivas till belopp av högst sjumiljonersjuhundratusen (7,700,000) kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej kunnat lämnas, av följande års vinst bekomma, vad

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning av vinsten.

Stamaktierna skola, sedan utdelning å preferensaktierna ägt rum, äga rätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill sju för hundra av aktiebeloppet.

Återstående vinst skall, sedan avskrivningar och avsättningar till fonder i vederbörlig ordning blivit gjorda, i den mån den ej på sätt nedan sägs användes för inlösen av preferensaktier, insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken.

Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie ur bolagets tillgångar erhålla endast aktiens nominella värde jämte nyss angivna utdelning, i den mån densamma ej guldits, allt med förmånsrätt framför stamaktiernas ägare.

Därest beslut framdeles skulle komma att fattas angående aktiekapitalets ökning intill maximikapitalet, skola förutvarande aktieägare äga företrädesrätt, envar i förhållande till antalet av honom innehavda aktier, till de nya aktierna, dock att, därest dessa skola helt och hållet eller delvis utgöras av stamaktier, förutvarande stamaktieägare ensamma skola äga på nyssnämnda sätt bestämd företrädesrätt till de nya stamaktierna.

Preferensaktie berättigar till en röst, stamaktie till sex röster.

Bolaget skall vara berättigat att i fråga örn andra preferensaktier än de vid bolagets bildande tecknade tvåhundrafemtio (250) stycken inlösa sålunda ytterligare utsläppta preferensaktier.

Örn vinst å bolagets rörelse återstår, sedan preferensaktieägarna erhållit den dem med företrädesrätt tillkommande utdelning, eller medel därtill på annat sätt kunna beredas, äger bolaget använda sådant vinstöverskott eller sådana för ändamålet anskaffade medel till inlösen av dylika preferensaktier efter utlottning, dock att aktiekapitalet därigenom ej må nedsättas under minimikapitalet.

Det antal preferensaktier, som för varje gång på sådant sätt skall inlösas, bestämmes av ordinarie bolagsstämma.

Innehavare av utlottad preferensaktie är skyldig att tre månader efter uppsägning, verkställd i den ordning, som i fråga örn meddelande till aktieägarna är föreskriven, för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte ränta därå efter sju procent om året från det löpande räkenskapsårets början, förutom möjligen ogulden utdelning för föregående år.

Från den dag, då lösenbeloppet förfallit till betalning, upphör all ränteberäkning därå.

Har aktie enligt vad ovan sagts blivit inlöst, skall aktiebrevet genom styrelsens försorg förses med påskrift örn inlösandet.

§ 7.

Bolagets styrelse skall bestå av minst tre och högst fem ledamöter jämte två suppleanter för dem. Styrelsen är beslutför när tre ledamöter äro tillstädes, såvida dessa äro örn beslutet ense.

§ 8.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller suppleanter, som styrelsen därtill utser.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 25

§ 9.

För granskning av styrelsens förvaltning och. bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinariestämma två revisorer och lika antal suppleanter för dem.

§ 10.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före utgången av juni månad.

Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning för det förflutna räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.

Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas, skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling förekomma, nämligen,

l:o) fråga örn fastställande av balansräkningen samt örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas utlåtande avser;

2:o) fråga örn användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit, samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarne lyftas;

3:o) val av styrelse och styrelsesuppleanter; samt

4:o) val av revisorer och revisorssuppleanter för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma.

§ 11.

Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet av honom ägda aktier utan reduktion i det antal röster, vartill dessa aktier berättiga.

§ 12.

Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarne skola ske medelst kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelse angående ordinarie bolagsstämma skall vara införd i tidningen senast fjorton dagar före stämman och kungörelse angående extra stämma senast åtta dagar före stämman.

§ 13.

Denna bolagsordning får ej ändras utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Bilaga 10.

Avtal

angående upplåtande åt Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o av rätt att idka partihandel nied rusdrycker.

§ 1.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 8 juni 1923 (nr 153), upplåter Kungl. Majit å svenska statens vägnar härmed för tiden från och med den 1 januari 1926 till och med den 31 december 1928 åt Aktiebolaget J. D. Grönstedt & C:o (här nedan kallat Grönstedt) rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning, samt på följande villkor i övrigt.

§ 2.

Grönstedt må icke själv eller genom dotterbolag idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker, eller som har samband med dylik rörelse.

§ 3.

Det åligger Grönstedt

att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,

att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att berättigade handelsintressen från leverantörer tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor,

att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen,

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt.

§ 4.

Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj :ts tillstånd förvärva aktier eller andelar i annat bolag eller ekonomisk förening.

§ 5.

Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda sig ekonomiska förpliktelser för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen eller dess dotterbolag eller lämna sagda aktiebolag eller dess dotterbolag försträckning.

27 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 196. Bilaga.

§ 6.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän. Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser en och Överståthållarämbetet den tredje.

Stockholm den 16 oktober 1925.

Förestående avtal skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december

1929.

Stockholm den 6 september 1928.

Förestående avtal skall gälla jämväl för tiden 1 januari—31 december

1930.

Stockholm den 26 september 1929.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Kontroll-

styrelsens

utlåtande.

Kritiken mot spritcentralen.

Bilaga 11.

Utlåtanden

över monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- & spritcentralens verksamhet.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 20 januari 1928 har Kungl. Majit anbefallt kontrollstyrelsen att avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- och spriteentralens verksamhet, sedan kontrollstyrelsen berett aktiebolaget Vin- och spritcentralen samt Pris- och inköpsnämnden tillfälle att avgiva yttrande.

I anledning härav får kontrollstyrelsen, med överlämnande av yttranden från aktiebolaget Vin- och spritcentralen och från Pris- och inköpsnämnden, för egen del anföra följande.

Spörsmålet örn partihandelns utövning och anordnandet av den statliga kontrollen över densamma har varit föremål för meningsbrytningar allt sedan den gällande rusdrycksförsäljningsförordningen blev antagen. Knappast någon riksdag sedan år 1918 har förgått, utan att förslag framställts, som i ett eller annat avseende beröra frågan örn partihandeln. Även utanför riksdagen har sagda fråga ägnats uppmärksamhet. Den kritik, som riktats mot spritcentralens organisation och verksamhet, har varit av skiftande slag och haft ganska olika utgångspunkter. Åtskilligt av den kritik, som framträtt skarpast, har stött sig snarare på obestyrkta rykten och missuppfattningar än på objektiva fakta. Såväl den av dåvarande chefen för finansdepartementet år 1923 föranstaltade utredningen som ock det föreliggande betänkandet torde ådagalägga, att reell grund saknas för de även inom riksdagen framkomna påståendena örn svåra missförhållanden inom spritcentralens förvaltning.

Den mera sakligt inriktade kritiken synes väsentligen avse tre punkter. Det har gjorts gällande, att spritcentralens förvaltning icke lämnade statsverket en tillräckligt betydande vinst, och det har hemställts örn utredning, huruvida icke tilläventyrs större belopp vinstmedel, än som erhållits från spritcentralen, kunde för statsverkets räkning fordras och uttagas. Vidare har det gjorts gällande, att ledningen inom spritcentralen utövades alltför självständigt och att spritcentralen gått utöver gränserna för sitt naturliga verksamhetsområde genom inköp av vissa företag, såsom Carnegies porterbryggeri i Göteborg, aktiebolaget Grand hotell i Stockholm och aktiebolaget Astra i Södertälje. På grund härav har yrkats på en ingående kontroll från statens sida över spritcentralens verksamhet. Slutligen har det ansetts, att grunderna för spritcentralens organisation icke vore tillfredsställande, och särskilt hava anmärkningar framställts beträffande stamaktiekapitalets

29 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

placering. I enlighet härmed har gång efter annan föreslagits, att staten skulle övertaga stamaktierna.

Vad först beträffar frågan örn inlevererande av större belopp vinstmedel Spntcentrafrån spritcentralen till statsverket hava statsmakterna vid olika tillfällen ™vinst-

anslutit sig till den av 1921 års partihandelssakkunniga uttalade uppfatt- medel. ningen, att partihandelsbolaget borde i främsta rummet inrikta sig på att söka tillhandahålla varor av tillfredsställande beskaffenhet under riktiga ursprungsbeteckningar och att vinstfrågan borde komma i andra rummet.

Därest statsverket ville av rusdryckslianteringen uttaga inkomst, kunde detta på enklare sätt ske i form av brännvinstillverkningsskatt, omsättningsskatt och utskänkningsskatt. Också i det nu förevarande betänkandet uttalas, att partihandeln med rusdrycker icke skall åsyfta att bereda staten vinst, utan att den inkomst, staten vill hämta ur denna hantering, i huvudsak bör uttagas genom varornas beskattning (sid. 128). Bakom den kritik, som riktats mot spritcentralen för att den icke skulle hava inlevererat tillräckligt mycket vinstmedel, har emellertid legat ett antagande, att förvaltningen skötts på ett mindre tillfredsställande sätt och att på partihandeln med spritdrycker och viner uppkommande bruttovinster till en del kommit till användning för ändamål, som icke stöde i omedelbart sammanhang med nämnda partihandel. Åt detta spörsmål har i den föreliggande utredningen ägnats särskild uppmärksamhet under rubriken »Huvuddragen av Aktiebolaget Vin- och spritcentralens ekonomiska utveckling» (sid. 64—99). Härvid hava behandlats frågorna örn företagna avskrivningar, gåvor, representation, annons- och reklamkostnader, arvoden till styrelse och revision, avlöningsbestämmelser, informationsbyrån och den inre kontrollen. Visserligen hava på enstaka punkter erinringar framställts mot vissa åtgärder i nyss angivna hänseenden, men några bestämda omdömen beträffande den sålunda verkställda utredningens resultat hava emellertid icke formulerats. Såsom monopolkontrollutredningens arbete blivit utfört, saknas det erforderliga sammanhanget mellan undersökningen av spritcentralens ekonomiska utveckling och de förslag, som framställts för att åvägabringa statskontrollen över företaget. Frånvaron av anmärkningar i det föreliggande betänkandet mot spritcentralens förvaltning under tiden efter år 1923 eller under den tid, då nuvarande bestämmelser örn partihandeln varit gällande, torde icke kunna tolkas annorlunda än att förvaltningen under denna tid icke lämnat rum för några anmärkningar. Det är nämligen att förmoda, att, örn under utredningsarbetets gång några verkliga brister i organisationen och förvaltningen kommit i dagen, de sakkunniga icke skulle hava underlåtit att beröra dessa i sitt betänkande, sä mycket mera som statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet, då uppdraget till de sakkunniga lämnades, särskilt underströk behovet av förstärkt kontroll med hänsyn till den nuvarande kontrollens bristande effektivitet (betänkandet sid. 11). Han anförde nämligen, att det dock svårligen läte sig förnekas, att gällande kontrollföreskrifter lode av åtskillig oklarhet, samt att kontrollverksamheten måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet och i varje fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas tillgodoseende. Mot bakgrunden av de negativa resultat, vartill utredningen kommit, torde det få anses ådagalagt, att den sistberörda anmärkningen i varje fall icke vunnit bekräftelse i vad den avser förvaltningen under den tid, de nu giillande bestämmelserna tillämpats.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Spritcen- De sakkunniga hava (betänkandet sid. 108) framhållit, att man vid en vidgnZgUtut- undersökning av spritcentralens verksamhet icke undginge den iakttagelsen, över gärt serna ^ bolagsstyrelsen, särskilt före 1923 års avtal, ägt en mycket stor hander sitt veile- lingsfrihet och att det kunde ifrågasättas, huruvida det ej skulle hava varit samhetbom- till gagn för företaget, örn bolagsstyrelsen ålagt sig en större begränsning. ra e- Vissa åtgärder, genom vilka bolaget utvidgat sitt intresseområde, vore av beskaffenhet att föranleda anmärkningar. Till huvudsaklig del hade dessa åtgärder företagits före 1923 års avtal. I vissa fall hade avvecklingen av dessa utvidgningar skett med betydande förluster. I andra fall hade bolaget ej frigjort sig från följderna av åtgärderna i fråga. De sakkunniga omnämna därefter vilka utvidgningar, deras anmärkningar avse, nämligen övertagandet av agenturfirmorna, inköpen av Grand hotell, Carnegie & C:o och aktiebolaget Astra samt verkställandet av avskrivningar för reglerandet av de nyssnämnda förlusterna.

Vad först beträffar det anmärkta övertagandet av agenturfirmorna inom vin- och spirituosabranschen må allenast erinras örn att åtgärderna ifråga vunnit godkännande av Kungl. Majit och riksdagen såsom en form för lösande av ersättningsfrågan (kungl. prop. nr 287/1920, sid. 36—55 och särskilt sid. 54, samt statsutskottets utlåtande nr 177/1920).

Vad därefter angår inköpen av Grand hotell, Carnegie & C:o och aktiebolaget Astra är att märka, att dessa inköp föregingo icke blott 1923 års utan även 1920 års avtal. De ägde sålunda rum under en tid, då spritcentralen var i alla avseenden obunden av statsavtal. Kontrollstyrelsen saknar anledning att göra något uttalande beträffande ifrågavarande transaktioner, enär de ej tjäna till att exemplifiera vad spritcentralen och dess styrelse under nu gällande avtal kunna företaga.

Vad slutligen beträffar den anledning till erinringar mot spritcentralens avskrivningspolitik, som de sakkunniga ansett föreligga, synes denna anledning åtminstone betydligt försvagas, örn man jämväl tager hänsyn till vad spritcentralen härom anfört i sin P. M. (betänkandet sid. 177—181). I den mån anledning till några erinringar möjligen skulle kvarstå, avse dessa i varje fall icke förvaltningen under de nuvarande avtalsbestämmelserna.

Man kan därför enligt kontrollstyrelsens mening icke ur det material, utredningsmännen sammanbragt i fråga örn anmärkningar och erinringar mot spritcentralens förvaltning, draga några slutsatser örn att förändringar av . den nu förefintliga kontrollen äro erforderliga eller att omläggning av spritcentralens nuvarande organisation är påkallad. u ränderna för Den tredje huvudanmärkningen, som hittills framställts mot spritcentralen,

organisa- galler, sorn tidigare framhållits, grunderna för spritcentralens organisation tonen. särskilt med hänsyn till stamaktiekapitalets placering. Spörsmålet härom ";r torde utgöra kärnpunkten i de meningsstrider, som ägt rum beträffande pUcerine! spritcentralen. Den uppfattningen har nämligen gång efter annan kommit till uttryck, att först i och med att stamaktierna innehavas av staten man linge garanti för en tillfredsställande förvaltning av bolaget. I en motion vid 1925 års riksdag anfördes, att en inlösen av samtliga stamaktier skulle i ett slag avvärja alla de komplikationer och svårigheter, som kunde bliva förknippade med den nuvarande ordningen; överförandet av stamaktierna i statens ägo skulle också tillfredsställa opinionens krav inom vida kretsar. I en motion vid 1926 års riksdag framhölls, att genom ett statens övertagande av stamaktiestocken större möjlighet skulle yppa sig för statsmakterna att komma till rätta med missförhållanden, för vilka det allmänna nu oförskylt finge uppbära tadel. Örn sålunda å ena sidan stamaktiekapitalets

31 Kanyl. Muj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

övertagande av staten på vissa håll ansetts som en hart när nödvändig förutsättning för åvägabringande av tillfredsställande förhållanden på förevarande område, har tanken på ett dylikt övertagande på andra håll rönt ett bestämt motstånd. Då spritcentralen första gången år 1920 organiserades under en viss statskontroll var frågan örn stamaktiekapitalets placering en av de mest omstridda punkterna (betänkandet sid. 18—22). Såväl vid sagda tidpunkt som ock sedermera har stamaktiekapitalets övertagande av staten ansetts såsom liktydigt med det rena statsmonopolets införande. Såsom skäl häremot har vid olika tillfällen anförts, att det ur principiella synpunkter syntes mindre tilltalande, att staten så engagerade sig i rusdryckshanteringen, att staten direkt uppträdde som köpare och säljare; det kunde också vara förenat med vissa, ej obetydliga olägenheter för staten att själv uppträda på den utländska marknaden såsom köpare av viner och spirituosa. De handelspolitiska synpunkternas betydelse vid frågans bedömande hava de sakkunniga i det föreliggande betänkandet särskilt understrukit (betänkandet sid. 100), och de hava på av dem anförda skäl funnit det önskvärt, att staten icke själv utövar denna rörelse.

Enligt kontrollstyrelsens mening får spritcentralen i sin nuvarande organisation anses i realiteten vara ett statligt monopolföretag. Kungl. Maj:t utser halva antalet styrelseledamöter, och denna hälvt har bestämmanderätten genom den av Kungl. Majit utsedda ordförandens utslagsröst. Genom gällande avtal är staten tillförsäkrad att när som helst få inlösa stamaktierna till parikurs (avtalet mellan stamaktieägarna samt svenska staten den 26 oktober 1923 § 1). Preferensaktierna medföra rätt till sju procent ackumulativ utdelning, varutöver dessa aktier icke medföra rätt till utdelning av vinsten. Å stamaktierna må utdelas endast det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret uträknad av riksbanken; enär aktierna skola vara pantsatta, kunna stamaktieägarna icke göra någon räntevinst på dessa aktier. All vinst utöver den sålunda bestämda utdelningen å aktierna tillfaller staten. Nya stamaktieägare skola godkännas av Kungl. Majit. I själva verket är konstruktionen av spritcentralen sådan, att stamaktieägarna utgöra ett slags »kolding company», som för statens räkning utan något slags ersättning innehar stamaktierna för att åt spritcentralen bevara skenet av ett enskilt bolag. Denna spritcentralens dubbelställning har inneburit både fördelar och nackdelar för bolaget. Gent emot utlandet har spritcentralens karaktär av enskilt bolag måhända skänkt vissa fördelar såsom vid traktatförhandlingar, då det otvivelaktigt på formella grunder kunnat göras gällande, att staten icke kan ingripa i spritcentralens förvaltning. Men inom landet torde dubbelställningen väsentligen hava medfört att den enskilde medborgaren haft svårt att genomskåda syftet med alla dessa anordningar med stamaktieägare, stamaktieägarnas förtroendeman, preferensaktieägare m. m. Man synes i stora lager bland folket hava haft svårt att frigöra sig från den uppfattningen, att bakom alla dessa organisatoriska detaljer dolde sig privatekonomiska intressen, vilka ju icke förefinnas, såsom envar i saken införsatt vet och det föreliggande betänkandet till fullo bekräftar. Det är onekligen från denna spritcentralens dubbelställning av ett till formen enskilt bolag men i realiteten ett statsföretag, som svårigheterna för spritcentralen att vinna ett otvetydigt erkännande inför den allmänna meningen härleda sig.

Det torde icke kunna förnekas, att konstruktionen av spritcentralen på vissa punkter ter sig såsom artificiell. De sakkunniga hava anfört, att den nuvarande anordningen med avseende å stamaktiekapitalet torde böra anses

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

vara av provisorisk natur och att den ur flera synpunkter saknar organisatorisk fasthet. I detta uttalande får kontrollstyrelsen instämma. Det förslag, som de sakkunniga framställt om stamaktiekapitalets överflyttande till livförsäkringsbolagen faller emellertid enligt kontrollstyrelsens mening under samma dom. Detta förslag innebär icke en bättre lösning av spörsmålet än att aktiekapitalet innehaves av de av Kungl. Majit godkända tio personerna. Det torde dessutom vara behäftat med olägenheter, som den nuvarande anordningen icke har att uppvisa. Gent emot livförsäkringsbolagens innehav av stamaktiekapitalet kan nämligen göras den befogade invändningen, att statsinflytandet kommer att väsentligen försvagas, då Kungl. Majit icke längre skulle vara befogad att pröva och godkänna de personer, som skulle representera dessa aktier. Det kan förtjäna att erinras, ett enligt aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets bolagsordning stamaktierna kunna ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl. Majits tillstånd. Den i det föreliggande betänkandet föreslagna anordningen är också organisatoriskt svagare än den nuvarande, i det att det skulle saknas föreskrifter örn den nödvändiga samverkan mellan stamaktieägarna vid bolagsstämmorna; vad de sakkunniga anfört örn att det finnes anledning att förutsätta, att en dylik samverkan kommer till stånd (betänkandet sid. 103), utgör enligt kontrollstyrelsens mening icke någon tillfredsställande garanti.

Därest stamaktiekapitalet såsom hittills skulle placeras på enskilda händer synes det kontrollstyrelsen som örn den nuvarande anordningen med stamaktieägarna borde bibehållas. Denna anordning har nämligen, kontrollstyrelsen veterligt, icke medfört några sådana olägenheter, att man bör övergå till annan anordning, gent emot vilken samma principiella invändningar kunna resas och som dessutom är behäftad med det felet, att statens inflytande på stamaktiernas representation elimineras.

Den ur principiell synpunkt riktigaste anordningen synes enligt kontrollstyrelsens mening vara, att stamaktierna övertagas av statsverket. Kontrollstyrelsen har, alltsedan frågan örn partihandelns ordnande första gången uppkom, hävdat den uppfattningen, att stamaktierna böra innehavas av staten. Sålunda har styrelsen i en i december månad 1917 avgiven P. M. föreslagit inlevererandet av stamaktierna i partihandelsbolagen till statsverket och i samband härmed sammanslagning av partihandelsbolagen till ett bolag. I en till chefen för finansdepartementet den 10 december 1919 avlåten skrivelse hemställde kontrollstyrelsen örn åläggande för aktiebolaget Stockholmssystemet att inleverera stamaktierna i spritcentralen. I ett den 7 februari 1920 dagtecknat utlåtande i anledning av förslag om förändrad organisation av spritcentralen uttalade kontrollstyrelsen, att något motiv icke funnes för att lämna åsido den tidigare enhälligt intagna ståndpunkten, att aktierna skulle inlevereras till statsverket. Slutligen har kontrollstyrelsen i sitt yttrande över 1921 års partihandelssakkunnigas förslag ej funnit anledning att uppgiva den av styrelsen tidigare hävdade uppfattningen.

Kontrollstyrelsen förbiser ej, att det kan ligga något befogat i vissa av de tidigare nämnda erinringarna mot att staten blir innehavare av stamaktierna. Det synes emellertid icke otänkbart, att sådana anordningar kunna vidtagas, att väsentliga olägenheter icke uppstå. Någon ingående undersökning i detta syfte har hittills icke företagits.

33 Kung!. Maits grogosilian Nr 196. Bilaga.

De svårigheter, som möta vid lösandet av uppgiften att på ett ur olika I,e grundiägsynpunkter tillfredsställande sätt organisera spritcentralen, sammanhänga ^^erna för' enligt kontrollstyrelsens mening därmed, att man hittills icke lyckats skapa att nu katadtillfredsställande former för utövandet av statens affärsverksamhet över- komma en tillhuvud. Djupgående skiljaktigheter linnas mellan statens förvaltning, då freds ställande staten framträder såsom innehavare av överhöghetsrättigheterna och då °'(iamsaUonstaten utövar affärsrörelse. Den statliga verksamheten har hittills varit väsentligen inriktad på den förstnämnda uppgiften och den statliga administrationen har inrättats och utvecklats för realiserande av sagda uppgift.

Jämväl hava reglerna för statens handlande utformats väsentligen med hänsyn till statens ursprungliga uppgifter. Det torde vara uppenbart, att man icke kan överflytta på statens affärsverksamhet formerna för den statliga administrationen och hittills vedertagna regler för statens handlande i dess egenskap av innehavare av överhöghetsrättigheterna. Statens affärsverksamhet måste liksom en enskild affärsverksamhet arbeta under mycket fria former. Ät nämnda spörsmål har uppmärksamhet ägnats av socialiseringsnämnden i dess utlåtande örn »Statens järnvägar såsom allmänt affärsverk». Socialiseringsnämnden framhåller, att med omhändertagandet av ekonomisk företagarverksamhet staten beträtt områden av principiellt annan art lin den egentliga statsförvaltningens. På den tid, då statens företagarverksamhet grundlädes, syntes emellertid detta icke hava varit insett. De synpunkter, som av ålder gjorts gällande beträffande statsförvaltningen, hade traditionellt tillämpats även vid utformningen av den statliga affärsverksamhetens organisation. Även i de fall, då från början ansatser till en i förhållande till statsadministrationen fri och obunden förvaltning förelegat, hade, såsom ifråga örn statens järnvägar, kameraltraditionen småningom brutit igenom. Det vore först under senare tid, efter det den statliga affärsverksamhetens egen utveckling ställt saken i skarpare belysning, som insikten örn det nya och från den egentliga statsverksamheten artskilda i den statliga affärsverksamheten börjat vakna. Men därmed ock förståelsen, att denna säregna statsuppgift icke kunde rationellt fyllas med mindre nya, från den egentliga statsförvaltningen avvikande och av affärsverksamhetens egen natur betingade förvaltningsformer komme till bruk. I ett annat sammanhang framhåller socialiseringsnämnden, att grundsatser från statsförvaltningen ej kunde tillämpas å en affärsverksamhet, där resultatet måste vara beroende av företagsledningens åtgöranden. En kollektiv ägare kunde icke direkt och i denna sin egenskap handhava ett företags förvaltande.

Risken att låta en företagsledning vara självständigt förvaltande vore mindre än risken av kameral bundenhet. Denna kunde endast brytas genom att giva affärsverket en ifråga örn förvaltningen autonom ställning utanför statsverket. Med den .statliga affärsverksamheten hade uppvuxit en helt ny, vid grundlagarnas stiftande icke förutsedd typ av statsverksamhet. Försöket att förlika denna nya statsverksamhets behov med de gamla konstitutionella formerna hade haft att brottas med ständiga kompromisser och svårigheter, vilka alltmera tenderat att bliva oövervinnerliga. Den principiella oklarheten hade varit förbunden med en praktisk obestämdhet, som ä ena sidan omöjliggjort en fast och enhetlig affärsledning och å den andra överlastat statsmakterna med en mängd detaljbekymmer, som gjort önskemålet örn en förändring allt starkare. Det vore blott att draga den naturliga slutsatsen av allt detta, örn man grundlagsmässigt gåva den statliga affärsverksamhetens förhållande till Kungl. Maj:t och riksdagen en principiellt ny gestaltning. En grundlagsändring, som gåve den statliga affärsverksamheten en

nilian<i lill riksdagens protokoll Wilo. I sand. 1(11 höft. (Sr Wik inlaga.) 3

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr lHi>. Bilaga.

Kritik av vissa av de sakkunnigas förslag.

Detaljerade regler för spritcentralens ledning.

Revisionen.

konstitutionel! särställning gentemot statsförvaltningen i övrigt, vore den ofrånkomliga förutsättningen för att nå fram till en självständig förvaltning av det statliga affärsföretaget och för att grundlägga en sådan praxis i statsmakternas handlande, att denna självständighet tryggades. Denna grundlagsbestämmelse behövde innehålla, att statens affärsverk skulle förvaltas skilda från statsverket och att i en särskild lag bestämdes örn grunderna för denna förvaltning och örn den ordning, vari regering och riksdag samt särskilda menigheter och korporationer skulle däri deltaga.

Enligt kontrollstyrelsens mening giva de citerade satserna ur socialiseringsnämndens utredning en föreställning örn arten och omfattningen av de problem, som föreligga i fråga örn organiserandet av statens affärsrörelse. Spörsmålet örn spritcentralens organisation är ett led i sagda problem. Åt detta spörsmåls principiella innebörd hava de sakkunniga emellertid icke ägnat någon som helst uppmärksamhet. I vissa avseenden hava de sakkunniga föreslagit anordningar, som synas vara ägnade att motverka den fria ställning, som måste inrymmas åt spritcentralen såsom ett affärsverk.

De sakkunnigas förslag innebär nämligen, att spriteentralens förvaltning på åtskilliga punkter skall insnöras i vissa bestämda former. Under det att i en affärsrörelse i allmänhet det anses som en självklar förutsättning, att företaget bör få ordna den inre förvaltningen så, att därigenom möjliggöres bästa resultat, hava de sakkunniga genom åtskilliga detaljerade regler velat i olika avseenden begränsa handlingsfriheten. Kontrollstyrelsen tillåter sig hänvisa till vad de sakkunniga anfört å sid. lil—112 i betänkandet örn verkställande direktörens befogenhet, örn styrelsesammanträden, örn behandling av viktigare ärenden, örn avslutande av avtal, om förande av protokoll, örn förvaltningsberättelse m. m. Förslaget i dessa avseenden synes tyda på att de sakkunniga tänkt sig en instruktion för spritcentralen, analog med de instruktioner, som gälla för ämbetsverken. Den byråkratisering av spritcentralen, som härigenom uppkomme, skulle säkerligen icke befordra de uppgifter, som åvila spritcentralen, utan snarare motverka den affärsmässiga handläggningen av ärendena.

Detta intryck förstärkes, när man tager del av vad de sakkunniga föreslagit beträffande revisionen. Denna skulle nämligen bestå av sju personer, av vilka två utsågos av Kungl. Maj:t, fyra av riksdagen (två av vardera kammaren) samt en av bolaget. För envar revisor borde suppleant utses på samma sätt som revisorn. De revisorer, som utses av bolagsstämman och av riksdagens kamrar, skulle väljas på ett år. Ät de av Kungl. Majit utsedda revisorerna skulle anförtros den fortlöpande kontrollen över företaget. Kungl. Majit skulle förordna den ene av dessa revisorer att vara revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor. De skulle övertaga vissa av den jourhavande direktörens befogenheter och skyldigheter. 1 förhållande till bolaget skulle dessa revisorer erhålla en mera vidgad befogenhet än den, som enligt bolagslagen tillkomme revisorer. Nämnda revisorer skulle nämligen beredas tillfälle att närvara vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. De skulle jämväl utses till revisorer hos dotterbolagen samt beredas tillfälle att närvara vid alla sammanträden med styrelserna för dessa bolag och med ekonomirådet i Grand hotell. Vidare skulle de i erforderlig omfattning granska produktionskalkyler och försäljningspris samt tillse, att erforderlig statistik över rusdrycksförsäljningen avlämnades. De skulle gemensamt kontrollera den av verkställande direktören avgivna uträkningen av bolagets ^leverering till staten av omsättningsskatt. De skulle tillse, att spritcentralens och dess

35 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

dotterföretags tillgångar upptoges till skäliga värden vid boksluten. Om revisorerna funne anledning till anmärkning förekomma av beskaffenhet, att Kungl. Maj:t borde få kännedom därom, skulle de göra anmälan till Kungl. Majit. Revisionens ordförande skulle vara den sammanhållande inom revisionen, mottaga jourhavande revisorns oell annan revisors erinringar och rapporter, föredraga dem för revisorerna, utöva fortlöpande kontroll över företagens förvaltning samt mottaga till revisionen inkommande framställningar o. s. v. Han borde vara en person med betydande allmän insikt och erfarenhet inom näringslivet men ej nödvändigt revisionstekniskt utbildad.

En förstärkning av det allmännas delaktighet i revisionen och dennas inriktning från ekonomiska och finansiella synpunkter motiveras med dels att spritcentralen handhar uppbörden av omsättningsskatten å spritdrycker, dels ock statsverkets intressentskap i fråga om både avkastning och kapital.

Vad uppbörden av omsättningsskatten beträffar, synas de sakkunniga hava förbisett, att en synnerligen ingående kontroll å uppbörden av densamma är anordnad genom kontrollstyrelsen, som månatligen genom uppgifter örn bolagens inköp från spritcentralen är i tillfälle att effektivt övervaka, att spritcentralens inleverans av omsättningsskattemedel stämmer med vad systembolagen betalt i omsättningsskatt under månaden. Vad angår statsverkets intressentskap i fråga om både avkastning och kapital må erinras, att enligt de sakkunnigas mening spritcentralens avkastning skulle inskränkas till den minsta möjliga — prispolitiken skulle endast avse att hålla jämvikt mellan inkomster och utgifter samt därutöver, efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder, lämna den enligt bolagsordningen begränsade utdelningen på aktierna (betänkandet sid. 128). I jämförelse med andra affärsföretag, där statens avkastning och intressentskap är betydligt större — såsom i fråga om gruvbolagen — har en så omfattande revisionsapparat som den nu föreslagna ej varit ens ifrågasatt. Enligt kontrollstyrelsens mening kan en fullt betryggande revision för tillgodoseende av statens intressen åvägabringas utan de stora anordningar, som de sakkunniga föreslagit.

Särskilt vill emellertid kontrollstyrelsen starkt ifrågasätta lämpligheten av de sakkunnigas förslag om riksdagsval revisorer och örn de kungavalda revisorernas närvaro vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. I likhet med spritcentralens styrelse (styrelsens utlåtande sid.

---’) anser kontrollstyrelsen det kunna ifrågasättas, huruvida det är i

överensstämmelse med våra grundlagar, att riksdagen skulle utse särskilda revisorer för revisionen av ett till formen enskilt bolag. I vad mån riksdagen bör medverka vid revisionen av offentliga och halvoffentliga affärsföretag är ett spörsmål, som synes böra underkastas ett övervägande från betydligt vidare synpunkter än vad som i nu förevarande sammanhang är möjligt. Överhuvud framträder på denna punkt som på åtskilliga andra, det tidigare berörda behovet av ett principiellt klarläggande av de lämpligaste formerna för utövande av statens affärsverksamhet och för åvägabringandet av kontroll å denna verksamhet.

Vad beträffar förslaget om de kungavalda revisorernas närvaro vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet, synes det vara ägnat att kunna medföra en desorganisation av styrelsens verksamhet. Beträffande jourhavande direktören hava de sakkunniga anfört (betänkandet sid. 116),

Se sid. 58—59 nedan.

Spritcentralens förhållande till systembolagen samt avskaffandet av pris- och inköpsnämnden.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

att införandet av ett fristående organ emellan styrelsen och verkställande direktören måste befaras leda till försvagande av styrelsens intresse oell känsla av ansvar för förvaltningen. Enligt kontrollstyrelsen kan denna synpunkt med lika fog vändas mot ett deltagande av sagda revisorer i styrelsens sammanträden. Denna närvaro måste vara ägnad att försvaga styrelsens intresse att handla under eget ansvar. Det måste ju ligga nära till hands att revisorernas mening under sådana förhållanden inhämtas före besluts fattande. Revisionens uppgift komme att i realiteten bli dirigerande och icke, som den bör vara, kontrollerande. Med hänsyn till de anförda betänkligheterna får kontrollstyrelsen avstyrka de sakkunnigas förslag i denna del.

Beträffande ytterligare en punkt i de sakkunnigas förslag anser sig kontrollstyrelsen böra yttra sig. Den gäller frågan örn förhållandet mellan spritcentralen och systembolagen. Systembolagen äro för närvarande de huvudsakliga köparna av spriteentralens varor, och såsom köpare intresserade av såväl varornas beskaffenhet som försäljningssätt. Då pris- och inköpsnämnden såsom inköpsorgan för samtliga systembolag första gången inrättades, var det naturligt, att i nämnden bereddes plats för systembolagsrepresentanter; pris- och inköpsnämnden var i realiteten ett slags kooperativt inköpsorgan för systembolagen och efterträdde i sina uppgifter den av systembolagen själva bildade kooperativa sammanslutningen »Göteborgssystembolagens leveransförening u. p. a.». Då spritcentralen var under bildande, var tanken på en medverkan från systembolagens sida i spritcentralens ledning så livlig, att det ifrågasattes, att spritcentralen skulle bliva ett för systembolagen kooperativt inköpsföretag. Det har under den följande utvecklingen ansetts lämpligt, att inrymma plats åt systembolagen såväl i spritcentralens ledning som ock särskilt i pris- och inköpsnämnden. Genom pris- och inköpsnämnden har det varit möjligt för systembolagen att framföra sina anmärkningar till spritcentralen beträffande de försålda varorna, leveranssättet, betalningsförhållandena m. m.

De sakkunniga hava föreslagit ett fullständigt utplånande av det inflytande, som systembolagen nu hava i fråga örn partihandelns utövning. Enligt de sakkunnigas förslag skulle den, som innehade aktier i systembolag, eller som vore ledamot eller suppleant i styrelse för systembolag eller tjänsteman i sådant bolag, icke få vara styrelseledamot eller suppleant i spritcentralen. Vidare skulle, enligt de sakkunnigas förslag, pris- och inköpsnämnden upphöra. I denna nämnd hava utom systembolagen jämväl de enskilda restaurantföretagen haft en representation. Därest de sakkunnigas förslag skulle genomföras, komma de försäljningsorgan, som tillhandahålla spritcentralens varor till allmänheten och som i följd härav måste anses äga en sakkunskap på vissa områden av dess förvaltning, att sakna varje representation, varigenom de kunna framföra sina synpunkter beträffande inköpsfrågorna. Enligt kontrollstyrelsens mening bör därför pris- och inköpsnämnden bibehållas, därest den nuvarande organisationen med ett bolag av nuvarande struktur fortfarande kommer att bestå. I annat fall böra systembolagen, exempelvis genom representation i spritcentralens ledning, beredas tillbörligt inflytande på inköpsfrågorna. I detta sammanhang anser sig kontrollstyrelsen böra uttala sin stora tvekan rörande lämpligheten att till kontrollstyrelsen överföra prövningen av sådana ärenden, som avses i 50 § rusdrycksförsäljningsförordningen. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke det skulle vara riktigare, att det i lagstiftningen uttryckligen angåves,

37 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

under vilka förhållanden den i 50 § avsedda importen skulle få äga rum, hellre än att bestämmandet härutinnan förlädes till ett ämbetsverk.

Såsom torde framgå av vad kontrollstyrelsen anfört finnér kontrollstyrelsen det föreliggande betänkandet på åtskilliga punkter otillfredsställande. Det saknas i detsamma den utredning ur principiella synpunkter, som synes vara nödvändig för att statsmakterna skola kunna intaga en ståndpunkt till frågan örn den lämpligaste organisationen av spritcentralen såsom ett av det allmänna ägt och kontrollerat affärsverk. Det innehåller åtskilliga förslag, som otvivelaktigt skulle motverka en affärsmässig skötsel av spritcentralen. Det synes icke vara ägnat att åvägabringa en mera definitiv ordning av det allmännas förhållande till partihandeln med rusdrycker.

Med hänsyn härtill får kontrollstyrelsen hemställa, att de sakkunnigas förslag icke lägges till grund för ordnandet av förhållandet mellan staten och spritcentralen.

Enligt kontrollstyrelsens mening bör en ny utredning rörande spritcentralens organisation åvägabringas, därvid mera grundliga överväganden av spörsmålet örn statens drivande av affärsrörelse böra äga rum. Uppmärksamhet bör ägnas åt frågorna örn Kungl. Maj:ts och riksdagens ställning till företaget såväl ur synpunkten av statens intressen som ock med hänsyn till önskvärdheten av att skapa största möjliga affärsmässighet i avseende å företagets ledning. Därest formen av aktiebolag bibehålies, torde staten böra innehava hela stamaktiekapitalet och, därest så är möjligt, även preferensaktiekapitalet, samt företagets styrelse i sin helhet tillsättas av Kungl. Majit. Då några styrelseledamöter icke skulle utses av andra intressenter än staten själv, borde närmare bestämmelse meddelas rörande styrelsens sammansättning. Sålunda borde exempelvis de kommersiella, sociala och tekniska intressena samt detaljhandeln med rusdrycker var för sig företrädas av representanter, som så vitt möjligt uttoges inom ramen av personförslag, avgivna av därtill lämpade korporationer. Revisorerna skulle likaledes i sin helhet utses av Kungl. Majit med revisionsverksamheten eljest ordnad efter nuvarande linjer. Då spritcentralen skulle vara ett rent statsföretag, synes det kontrollstyrelsen ej heller vara ur vägen, att, om så befinnes lämpligt, företaget i likhet med annan statlig förvaltning men ej i större utsträckning eller i annan ordning än beträffande denna granskades av riksdagens revisorer.

Därest Kungl. Majit icke skulle finna en sådan förnyad utredning böra äga rum, bör, enligt kontrollstyrelsens mening, ett fortsatt provisorium på grundvalen av nu gällande avtalsbestämmelser vara att föredraga framför de grunder, som de sakkunniga föreslagit för verksamhetens ordnande.

I behandlingen av detta ärende hava byråchefen Thulin och tillförordnade byråchefen Almgren deltagit med den förstnämnde såsom föredragande.

Stockholm den 26 oktober 1928.

Underdånigst i C. E. SVENSSON.

I. Skantze.

Slutsatser.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Stockholm den 29 juni 1928.

Till KUNGL. KONTROLLSTYEELSEN.

Aktiebolaget Genom remiss den 24 januari 1928 har Kungl, kontrollstyrelsen velat vin-& Sprit bereda styrelsen för Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen tillfälle att avgiva Utlåtande yttrande med anledning av Monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av bolagets verksamhet m. m.

Styrelsen har i en den 13 januari 1928 avgiven V. P. M. i anledning av uppkommen fråga örn offentliggörandet av ifrågavarande betänkande varit i tillfälle att utförligt yttra sig rörande den i betänkandet innehållna utredningen, och har denna V. P. M. bifogats det tryckta betänkandet. Av denna anledning har föreliggande yttrande begränsats att avse utredningsmännens positiva förslag.

I en särskild bilaga till yttrandet meddelas en sammanfattande redogörelse rörande organisationen av Anssa svenska aktiebolag, i \nlkas förvaltning staten deltager.

Inledande anmärkning.

En mera ingående granskning av utredningsmännens betänkande giver vid handen, att några brister i bolagets nuvarande förvaltningsorganisation sådan denna från och med år 1924 utformats genom 1923 års lagändringar rörande partihandelsorganen samt samma års avtal med staten, ävensom i samband därmed meddelade föreskrifter, icke ha påvisats i utredningen. Lika litet lia utredningsmännen gjort gällande, att bolaget i sin verksamhet under den hittills förlupna avtalstiden icke skulle ha på ett tillfredsställande sätt uppfyllt sina åtaganden eller sina uppgifter i övrigt. Ej heller har i betänkandet visats eller påståtts, att den från ovannämnda år rörande verksamheten anordnade kontrollen skulle lia i något särskilt fall brustit i ändamålsenlighet eller effektivitet. De i vissa avseenden djupgående ändringsförslag rörande såväl bolagets egen organisation som ock anordnandet a\’ det granskande organet, vilka av utredningsmännen framställas, motiveras sålunda icke av något ådagalagt behov att avhjälpa vissa förefintliga brister eller missförhållanden eller av tvånget att ersätta former, som visat sig odugliga eller mindre lämpliga för sitt ändamål, med andra, vilka i dessa avseenden skulle äga obestridliga företräden. I varje fall saknas i utredningsmännens framställning ett dylikt logiskt samband mellan det gamla, som förkastas eller ändras, med det nya, som föreslås i dess ställe. Då vidare även de mera speciella skäl, som föranlett de positiva förslagens framläggande, i regel icke angivas mera utförligt och understundom endast antydas, försvåras i hög grad det närmare bedömandet av den nu till behandling föreliggande delen av utredningsmännens betänkande.

Styrelsen har ej velat underlåta att förutskicka denna erinran, enär den

39 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

bland annat må lända till förklaring av att styrelsen i det följande ofta nödgas till diskussion upptaga vissa principiella spörsmål, vilka av utredningsmännen antingen ej alls eller ock allenast flyktigt berörts, men som bilda den bakgrund, mot vilken vissa av dem framställda förslag synas böra ses.

1.

Aktiebolagsformen.

Vid behandlingen av frågan rörande formen för partihandelsbolagens organisation lia utredningsmännen, utan att ägna någon mera ingående uppmärksamhet åt spörsmålet angående de olika alternativa lösningar, som i detta avseende kunna ifrågakomma, uttalat, att vid ett närmare övervägande vissa påtagliga fördelar befunnes vara förenade med användandet av aktiebolagsformen vid utövandet av partihandeln med rusdrycker. Förutom ur handelspolitiska synpunkter syntes det av skäl, vilka mera allmänt framginge av utredningsmännens förslag, vara önskvärt, att staten icke själv utövade denna rörelse. Utredningsmännen hade därför stannat vid den mening, att aktiebolagsformen borde behållas för partihandelsbolagens organisation.

Styrelsen ansluter sig för sin del till den av utredningsmännen sålunda intagna ståndpunkten. Då emellertid detta principiella spörsmål har betydelse för bedömande av ett flertal i det följande till behandling upptagna problem, vill styrelsen här ägna någon uppmärksamhet däråt.

Frågor av denna art lia vid olika tillfällen ingående behandlats både i riksdagen och i samband med offentliga utredningar. Den finansminister (Vennersten), som år 1914 framlade förslaget angående införande av tobaksmonopol, framhöll, att åtskilliga olägenheter vore förenade med statsdrift inom en stor industri. Staten kunde i sin verksamhet icke begagna sig av lika fria former som den enskilde näringsutövaren och kunde knappast anpassa sig lika smidigt som denne efter konsumenternas krav. Där det personliga intresset för ett företags utveckling förminskades, försvagades också de skiftande impulserna, initiativet och arbetsintensiteten. Härtill bomme, att det ur statens synpunkt icke kunde anses önskligt, att staten inträdde såsom ensam arbetsgivare och producent inom en stor industrigren och sålunda kanske mot sin vilja såsom part intvingades i sociala stridigheter, vilka staten i sådan egenskap helst borde hålla sig utanför. Under riksdagsbehandlingen av frågan örn tobaksmonopolets införande uttalades visserligen i en del motioner önskemålet, att monopolet skulle utövas direkt av staten och icke av ett enskilt företag, enär därigenom företagets avkastning helt eller delvis tillfölle enskilda. Riksdagen godkände emellertid som bekant det av regeringen framlagda förslaget, enligt vilket monopolets utövande överlämnades till ett aktiebolag, vars aktiekapital skulle uppdelas mellan staten och enskilda.

T en på socialiseringsnämndens föranstaltande utarbetad utredning rörande tobaksmonopolets verksamhet under åren 1915 1922 anföres rörande frågan

örn bolagsformens betydelse, att goda skäl syntes tala för, att monopolets ställning såsom ett enskilt företag möjliggjort ett friare och kanske även effektivare genomförande av dess ekonomiska och tekniska koncentration — en av huvudförutsättningarna för driftsresultatets gynnsamma gestaltning — ett mjukare ani jassande efter marknadens växlande krav ifråga såväl om inköps- som försäljningsverksamhet samt förande av en lönepolitik

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

i närmare anslutning till de former och villkor, som eljest gällt inom svenskt näringsliv. Statsmyndighetens, ämbetsmannens bundenhet av riksdags- oell regeringsbeslut, av instruktion, form och tradition hade hos det såsom privatbolag arbetande företaget ersatts av styrelsens, dess verkställande ledamots och dennes närmaste medarbetares frihet att handla i första rummet såsom företagsledare och köpmän, mindre beroende av på förhand givna direktiv än av skyldigheten att taga och fullfölja egna initiativ och risker och hära därav följande ansvar.

När frågan om den lämpligaste formen för utövandet av partihandeln med rusdrycker första gången gjordes till föremål för offentlig utredning av inom finansdepartementet år 1921 tillkallade sakkunniga, avvisade dessa bestämt tanken på, att staten skulle själv taga hand örn denna verksamhet. Ej heller funno de sakkunniga skäl föreligga att förorda, att staten, i likhet med vad som skett ifråga om bildandet av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, inginge såsom huvuddelägare i bolaget. Till denna uppfattning anslöt sig finansministern, när denne föreläde 1922 års riksdag ett på nämnda sakkunnigas yttrande utarbetat förslag i ämnet. Även bevillningsutskottet uttalade sig i samma riktning i sitt utlåtande över propositionen. Denna bifölls emellertid ej av riksdagen. Den återkom dock som bekant i huvudsakligen oförändrad form till 1923 års riksdag, och uttalade finansministern (Thorsson) härvid rörande den i förevarande sammanhang berörda frågan i huvudsak följande.

Av tänkbara organisationsformer kunde med hänsyn till föreliggande omständigheter ifrågakomma: 1) det rena statsmonopolet, 2) bolag av Svenska Tobaksmonopolets typ, 3) bolag av Spritcentralens typ. Vad först beträffade det rena statsmonopolet — varmed torde lia avsetts driftens organisation såsom ett statens affärsverk — syntes det finansministern ur principiella synpunkter mindre tilltalande, att staten så engagerade sig i rusdryckshanteringen, att den direkt uppträdde såsom köpare och säljare. Det vore ej heller uteslutet, att det kunde vara förenat med vissa ej obetydliga olägenheter för staten att själv uppträda på den utländska marknaden såsom köpare av viner och spirituosa. I valet mellan de två alternativen: att upplåta rätten till partihandel med rusdrycker åt ett nybildat bolag av Tobaksmonopolets typ (d. v. s. i vilket staten ägde större delen av kapitalet), eller att bibehålla den nuvarande organisationsformen, sedan statsmakternas inflytande däri genom vissa åtgärder ytterligare stärkts, hade partihandelssaltkunniga i sin utredning stannat vid det senare alternativet, vilken ståndpunkt finansministern fortfarande gåve sin anslutning. Det framginge för övrigt, att staten genom sådana bestämmelser som dem, vilka redan funnes intagna i Spritcentralens bolagsordning och i avtalet med de tio stamaktieägarne, samt genom de ytterligare föreskrifter, som vore avsedda att intagas i det av finansministern föreslagna avtalet, i ett bolag av Spritcentralens typ kunde erhålla garantier för inflytande på bolagets förvaltning och för kontroll över densamma, som ej vore mindre betryggande än motsvarande garantier ifråga örn tobaksmonopolet. Lagstiftningen borde därför utgå från den bestående formen, blott med förstärkande, där så funnes nödigt, av garantierna för statens rätt till kontroll och inflytande.

Sedan bevillningsutskottet tillstyrkt även denna proposition, godkändes den av riksdagen.

De av finansministern i detta sammanhang anförda synpunkterna underströkos ytterligare av statsutskottet vid 1925 års riksdag, som hade att yttra sig med anledning av en motion (av hr Lithander) med förslag om, att

41 Kungl. Maj:ts -proposition Nr 196. Bilaga.

staten skulle begagna sin rätt att inlösa stamaktierna i Spritcentralen. Utskottet erinrade om, att den nuvarande avvägningen mellan statens inflytande och de av privata aktieägare företrädda intressena av 1923 års riksdag fastslagits såsom lämplig, samt uttalade, att inga omständigheter sedan dess tillkommit, som borde påkalla beslut örn ändring i detta förhållande. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag avslå motionen. Samma händelseförlopp återupprepades vid 1926 års riksdag.

Det förtjänar i detta sammanhang även erinras örn, att i den sista officiella utredning, som verkställts rörande en eventuell omorganisation av statens största affärsverk, nämligen Statens Järnvägar, vilken utredning år 1924 utförts av socialiseringsnämnden, denna framlagt förslag till en sådan organisation av statsbanorna, som i möjligaste män anknyter sig till de former, under vilka aktiebolagen arbeta. Statens inflytande skulle enligt detta förslag inskränkas till utövande av rösträtt på en stämma, där företagets styrelse valdes, och denna styrelse skulle därefter i allt väsentligt fullt självständigt handhava statsbanornas hela förvaltning samt i detta avseende ansvara endast inför stämman.

Enligt dessa principer skulle ock den nya riksförsäkringsanstalt lia organiserats, som enligt ett av Kungl. Majit vid 1926 års riksdag framlagt förslag skulle ha omhändertagit förvaltningen av hela den sociala olycksfallsförsäkringen. Anstalten skulle ledas dels av en stämma, bestående av 16 representanter för staten samt 7 för arbetsgivare och arbetare vardera, dels ock närmast av en av stämman utsedd styrelse, vilken skulle administrera anstalten under ett privat företags fria former. I sin motivering till detta organisationsförslag anförde socialministern (Möller), att rörande denna fråga en del förmenade, att handhavandet av olycksfallsförsäkringsmonopolet borde anförtros åt en anstalt av den nuvarande riksförsäkringsanstaltens typ, d. v. s. ett centralt ämbetsverk, organiserat enligt traditionen, medan andra holle före, att monopolet borde handhavas av en anstalt, skild från statsverket och organiserad i huvudsak efter bilden av den moderna typen för enskilda företag. Det svenska ämbetsverket hade historiskt vuxit upp för ätt handha statens allmänna administrativa uppgifter, innan staten hade tillagts omsorgen om ekonomiska företag. Hur väl lämpat för allmänna förvaltningsuppgifter i äldre mening ämbetsverket med dess stadga och fasthet än vore, erbjöde det icke den bästa möjliga organisationsformen för en sådan verksamhet som olycksfallsförsäkring. En försäkringsinrättning vore i övervägande grad ett ekonomiskt företag. I ett dylikt företag behövde personalen ingalunda alltid den särskilda art av kvalifikationer, som krävdes av ämbetsmannen. Praktiskt handlag i organisationsfrågor kunde lia större betydelse än en examen. Förmågan att ta ett ansvar på egen hand, att fatta ett snabbt beslut kunde ofta vara viktigare än ingående kunskaper uti svensk författningssamling. Instruktioner och reglementen inom en i privatföretagets fria former arbetande anstalt meddelades icke av Kungl. Majit, avlöningarna till personalen bestämdes icke av riksdagen, fullmakter å tjänsterna förekomme icke. I den mån instruktioner och anordningar behövde förändras, kunde detta ske snabbt och utan byråkratiska omgångar genom beslut av vederbörande direktör eller anstaltens styrelse. Behövliga förändringar i organisationen, i personalbeståndet, dess fördelning på olika avdelningar o. s. v. kunde genomföras utan dröjsmål, då de blivit påkallade. Överhuvudtaget kunde den från statsmakternas direkta ledning befriade anstalten prestera en helt annan smidighet i anpassningen lill alla de skiftningar, som utveckling»1» medförde. Utskottet

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

uttalade icke någon bestämd mening om förslaget rörande organisationen, men avstyrkte dess genomförande bl. a. av det skäl, att, därest, såsom föreslagits, anstaltens samtliga förvaltningskostnader skulle bestridas av arbetsgivarne, det måste från deras sida framstå såsom ett berättigat krav att erhålla ett bestämmande inflytande på anstaltens förvaltning. Riksdagen anslöt sig till utskottets mening.

I viss överensstämmelse med den i de båda nu nämnda förslagen uttryckta tanken ha de tyska statsjärnvägarna sedan år 1924 organiserats såsom ett enskilt affärsföretag i aktiebolagsform. Styrelsen skall bestå av »erfarna kännare av näringslivet eller av järn vägssak kunniga» och få icke väljas bland medlemmar av riksdagen, riksregeringen eller en del andra politiska korporationer.

Ett år 1925 av en fransk regeringskommission avgivet betänkande rörande omorganisationen av det franska tobaksmonopolet, vilket utövas av ett helt såsom ämbetsverk fungerande organ, går ut på ett relativt mycket radikalt frånskiljande av det direkta statsinflytandet över förvaltningen och företagets organisation efter den privata affärsdriftens principer.

Slutligen må även påpekas, att, när det norska vinmonopolet år 1922 inrättades. såväl den utredande kommittén som regeringen i sin proposition till stortinget bestämt uttalade sig mot statsdrift på detta område, utan föreslogo, att monopolet organiserades »såsom ett av den offentliga administrationen helt oavhängigt rättssubjekt med sitt eget självständiga ekonomiska liv.»

När åt partihandeln med rusdrycker i vårt land givits aktiebolagets form, har detta sålunda kunnat motiveras icke blott med de särskilda skäl, som återfinnas i ovan återgivna uttalanden, utan ock med en numera alltmer framträdande tendens att i största möjliga utsträckning välja privatföretagets form för utövande av affärsverksamhet även i sådana fall, där staten är huvud- eller medintressent i driften. Visserligen skulle den anordning, som i de ovan refererade förslagen tänkts för statens järnvägar och riksförsäkringsanstalten, åt dessa företag giva en gestaltning, som i formella hänseenden icke helt anslöte sig till ett vanligt svenskt aktiebolags form. Att så skett torde emellertid huvudsakligen ha berott därpå, att då staten vore och alltjämt förutsattes vara ensam ägare, en övergång till aktiebolagsformen skulle ha framstått såsom en konstlad åtgärd utan stöd av de faktiska förhållandena. Det förtjänar dock att uppmärksammas, att den nya företagsformen till gengäld i lag tillförsäkrades en gentemot statsverket fristående förvaltning. Uppenbarligen tillkommer det icke styrelsen att uttala någon mening örn lämpligheten av en dylik organisation i och för sig - denna fråga torde böra prövas i ett vidare sammanhang än det här föreliggande. Så mycket torde emellertid kunna sägas, att, även om denna organisationsform vid en framtida granskning skulle befinnas ändamålsenlig för vissa allmänföretag, den torde vara föga ägnad för ett verksamhetsområde sådant som Spritcentralens, där staten särskilt ur handelspolitisk synpunkt, men även av andra skäl. ansetts icke böra vare sig direkt eller indirekt framträda som näringsutövare.

Har man alltså gått in för en lösning av detta organisationsproblem i aktiebolagets form, är det emellertid av stor vikt, att man icke samtidigt genom andra föreskrifter berövar företaget de fördelar, som ligga i att vara organiserat som ett vanligt aktiebolag, och i övrigt kringskär dess handlingsfrihet på sådant sätt, att ställningen såsom enskilt företag blir sken. Styrelsen kan icke helt frigöra sig från intrycket, att vissa av utrednings-

43 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

männens i detta sammanhang framställda omorganisationsförslag skulle verka i sådan riktning, och tänker därvid särskilt på förslagen rörande preferensaktiekapitalets övertagande av staten närstående fonder samt revisionens sammansättning och funktion, vilka, örn de realiserades, skulle kunna lämna rum för sidoinflytanden av beskaffenhet att menligt påverka företagets affärsmässiga skötsel samt dess handelspolitiskt fria och obundna ställning.

2.

Stamaktiekapitalet.

Till de förslag rörande förändringar ifråga örn aktieägarförhållandena i Spritcentralen, som av utredningsmännen framställts, förutskicka de i betänkandet en erinran örn, att gällande rusdrycksförsäljningsförordning, så långt möjligt, söker avlägsna det privatekonomiska intresset från partihandeln med rusdrycker, vadan det bleve av väsentlig betydelse att i detta sammanhang beakta, huruvida gällande regler beträffande aktiekapitalet överensstämde med detta rusdrycksförsäljningsförordningens syfte.

Någon närmare analys av denna fråga återfinnes emellertid icke i betänkandet, vadan det är ovisst, huruvida utredningsmännens mening är, att den angivna lagstiftningens syfte i anförda hänseende tillgodosetts eller icke i Spritcentralens nuvarande konstitution. Det är likväl för styrelsen angeläget att såsom ett ostridigt faktum fastslå, att för ägarne av de företag, som utöva den nuvarande partihandeln med rusdrycker, avlägsnats varje privatekonomiskt intresse utöver det lojala strävandet hos varje ägare av kapital att göra detta räntebärande och säkerställt mot förlust. Innehavarne av partihandelsbolagens aktiekapital kunna, enligt uttryckliga bestämmelser i bolagsordningen, aldrig erhålla mera än en på förhand begränsad utdelning, samt vid bolagets upplösning, likaledes på grund av bolagsordningen eller — beträffande stamaktierna — genom civilrättsligt bindande avtal med staten, icke återfå mera än parivärdet på sina aktier. Det är sålunda här fråga om en kapitalplacering mot en begränsad förräntning utan någon möjlighet till vinst, som kan härledas ur bolagets omsättning eller ekonomiska resultat.

Utredningsmännen ha ifråga örn aktiekapitalet föreslagit den förändring av nu gällande förhållanden, att dels stamaktierna skulle överlåtas på andra ägare, samtidigt som staten skulle garantera 5 % utdelning på dessa aktier, dels ock preferensaktiekapitalets avkastning nedsättas till 5 %', varjämte enligt utredningsmännens mening såsom ett önskemål borde uppställas, att det allmänna i en framtid bleve ägai-e till alla preferensaktierna.

Vad först stamaktiekapitalet beträffar, så ansluta sig utredningsmännen till den i ovannämnda motion år 1925 (av hr Lithander) uttalade, men av riksdagen avvisade meningen, att den nuvarande anordningen vore att anse såsom ett provisorium. Härtill fogas det uttalandet, att den saknade sådan organisatorisk fasthet, att den kunde bibehållas under en ny oktrojperiod. Utredningsmännen, som framhålla, att utdelningen å stamaktierna hittills uppgått i medeltal till 6.84 ”, och sålunda betydligt överstigit den utdelning av högst 5 % , som kan tillfalla delägarne i systembolag, anse, att urvalet av de enskilda personer, som skola erhålla ställning av stamaktieägare, alltid är förenad med svårighet. Ordnades saken så, att staten direkt utsåge dessa personer, ginge fördelen av affärslivets medverkan vid personvalet förlorad. Men även den nuvarande ordningen, enligt vilken valet skedde pä

44 Kungl. Moj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

förslag av bolagets styrelse, kunde föranleda kritik. Utredningsmännen, som förutsätta, att man med de nuvarande bestämmelserna velat ernå den fördelen, att möjlighet skulle beredas för enskilt initiativ och affärsduglighet att göra sig gällande vid förvaltningen av företaget, hålla före, att ett sådant syfte kan tillgodoses på annat mera tillfredsställande sätt, samt uppställa »ur allmän synpunkt» vissa i det följande närmare angivna önskemål ifråga örn aktieägare, som skola utöva bestämmanderätten å bolagets stämmor. När utredningsmännen med dessa utgångspunkter gått att överväga de olika möjligheter, som stått till buds för finnande av stamaktieägare, som fylla de nämnda kraven, lia de kommit till den mening, att i första hand livförsäkringsbolagen borde komma i fråga. Samtidigt lia de föreslagit, att stamaktieägarnes rätt till utdelning fastställdes till 5 %, och att staten skulle garantera denna utdelning. Vidare skulle statens skyldighet till inlösen av stamaktier icke avse samtliga aktier och icke vara förenad nied förbindelse att lösa preferensaktier, som hembjödes, varjämte skulle bortfalla dels rätten för bolagets styrelse att i fall av överlåtelse av stamaktie framlägga förslag örn ny aktieägare, dels stamaktieägares rätt att sätta aktie i pant för egna förbindelser ävensom föreskriften örn aktiernas pantsättning till säkerhet för avtalets fullgörande, dels ock slutligen den i nuvarande avtal innehållna utfästelsen av stamaktieägarne att utöva sin rösträtt å bolagsstämma genom en enda förtroendeman.

Innan styrelsen till närmare granskning upptager utredningsmännens förslag örn överlåtande av stamaktierna på livförsäkringsbolagen, skall någon uppmärksamhet ägnas åt förslaget, att staten skulle garantera en flx utdelning av 5 på dessa aktier. En dylik bestämmelse torde vara helt utan motstycke inom något annat svenskt aktiebolag, även sådana, där det allmänna har ekonomiska intressen och viss del av kapitalet tillskjutits av enskilda. För A/B Svenska Tobaksmonopolet gäller visserligen, att staten garanterar 41 2 % utdelning på de av privata aktieägare innehavda aktierna. Denna bestämmelse, vilken emellertid ingalunda utesluter en utdelning, som väsentligen överstiger garantiens belopp — i själva verket bär utdelningen hittills alltid varit ej oväsentligt högre än 41/, % — tillkom för att stimulera enskilda att teckna aktier i företaget under en ekonomisk period, som präglades av undantagsförhållandena vid världskrigets utbrott. Garanterad och samtidigt fixerad utdelning på en aktie är något, som egentligen är främmande för själva aktiens natur, men i stället kännetecknar obligationen. Innehavarne av Spritcentralens stamaktier skulle enligt utredningsmännens förslag förvandlas från aktieägare till innehavare av obligationer. Intresset för företagets resultat och därmed för det sätt, på vilket dess ledning handhades, skulle i samma mån försvagas. Väl kan det sägas, att detta skulle ske redan därigenom, att utdelningen begränsats uppåt. Men en garanti örn viss utdelning under alla omständigheter skulle borttaga jämväl det intresse för en rationell affärsdrifts åvägabringande, som ligger däri, att med nu gällande bestämmelser det betydande preferensaktiekapitalet först skall ur vinsten erhålla full förräntning, innan stamaktieägarne få någon som helst utdelning på sina insatser. Ett bolag, vars i rösthänseende avgörande aktiekapital skulle ha denna karaktär, komme att förlora något av ett vanligt aktiebolags mest utmärkande egenskaper och därmed skulle också ett viktigt syfte med bolagsformens bibehållande lia åsidosatts. För stora kretsar av svenska folket komme det dessutom att förefalla egendomligt, ja, måhända rent av anstötligt, att staten garanterade viss utdelning för dem, som placerade sitt kapital i ett rusdrycksförsäljningsbolag, men icke i före-

45 Kunni. Maj:ts proposition Nr 196. tillaga.

tag med enligt mångas mening långt nyttigare uppgifter. Någon motsvarande bestämmelse rörande aktier i systembolag förekommer ej heller.

När utredningsmännen i detta sammanhang påtala, att den hittillsvarande medelutdelningen på stamaktierna varit 6‘s-t , torde böra erinras, att

räntefoten under den tid. örn vilken här är fråga, varit relativt hög och att sannolikheten talar för, att, om de nuvarande bestämmelserna bibehållas, utdelningen under en kommande oktrojperiod snarare komme att ligga under än över 6 . Den besparing, som genom den av utredningsmännen före-

slagna åtgärden skulle åstadkommas, komme sålunda att röra sig örn högst 4 000 kr. per år — en minskning av förräntningskostnaden, som i och för sig är så obetydlig, att den näppeligen torde kunna motivera en åtgärd av ur andra synpunkter synnerligen omtvistlig natur.

Den nuvarande av utredningsmännen såsom ett provisorium betecknade anordningen tillkom år 1920 efter ingående överväganden av de olika former, som kunde ifrågasättas för fyllande av det avsedda syftet. Redan vid denna tidpunkt dryftades såsom ett alternativ den tanken att överlåta stamaktierna på staten — en anordning, för vilken uttalats sympatier såväl av kontrollstyrelsen som av olika motionärer i riksdagen. Tanken övergavs emellertid, enär inga verkliga fördelar ansåges därigenom kunna vinnas, men väl vissa olägenheter av praktisk natur befarades skola uppstå — en uppfattning, till vilken såväl Kungl. Majit som riksdagen sedermera vid flera tillfällen anslutit sig under åberopande av såväl handelspolitiska som andra skäl. Övriga anordningar rörande stamaktieinnehavet, som dryftades, voro aktiernas överlåtande till ett särskilt för ändamålet bildat aktiebolag, till en organisation av stiftelses natur eller till en grupp enskilda personer, vilka utsågos för detta speciella syfte. Överlämnandet till ett aktiebolag av förvaltningsbolags natur skulle visserligen icke lia mött några formella olägenheter, men hade måhända hos många framträtt såsom ett försök att ytterligare inveckla organisationen, samt skulle, vid utseendet av det nya bolagets styrelse, i sak lia medfört samma svårigheter, som mötte vid realiserandet av de båda övriga, ur andra synpunkter enklare alternativen. Att man vid valet mellan dessa stannade för den nuvarande anordningen berodde i huvudsak därpå, att stiftelseformen icke syntes erbjuda påtagliga fördelar framför en organisation, fotad på ett avtal mellan en grupp enskilda personer, vilka, vore beredda att åtaga sig ställningen såsom ett slutet aktieägarkonsortium. Väl skulle en stiftelse, därest en sådan konstituerats för aktiernas övertagande, lia kommit att disponera aktierna, men stiftelsens angelägenheter skulle i sin tur handhavas av en styrelse, bestående av ett visst antal personer, vilka ifråga örn sina åtgärder för stiftelsens räkning varit bundna av dennas stadgar. Då nu dessa ifråga örn innehåll eller form i intet avseende äro beroende av i lag givna föreskrifter, koni man till den slutsatsen, att en i sak lika fördelaktig, men till formen enklare lösning kunde vinnas genom den anordning, som valdes.

Vid övervägande i nu förevarande sammanhang av frågan, huruvida den nuvarande ordningen ifråga örn stamaktierna bör övergivas, har styrelsen ånyo dryftat de olika vägar, som i detta avseende kunna tänkas. Den närmast till hands liggande utvägen vore — nu liksom år 1920 — att staten övertoge stamaktierna. Så länge de handelspolitiska synpunkterna bestämt synas tala häremot, så länge boskillnad mellan statens politiska förvaltning och dess ekonomiska företagarverksamhet icke genomförts och därigenom en första förutsättning för en rationell statlig affärsverksamhet skapats, föreligga icke grundbetingelserna för att den med röstövervikt utrustade

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

delen av aktiekapitalet skulle kunna med fördel övertagas av staten. Jämväl i övrigt torde de skäl, som år 1920 föranledde tillskapandet av systemet med de tio stamaktieägarne i stället för andra möjliga anordningar, i väsentliga delar fortfarande vara giltiga. Då därtill kommer, att anordningen av riksdagen lämnats utan erinran år 1923, att framställda ändringsförslag i denna punkt såväl år 1925 som 1926 avvisats, samt slutligen att anordningen under den följd av år, varunder den varit i tillämpning, styrelsen veterligen icke föranlett någon som helst olägenhet, synes det, som om goda skäl talade för, att någon ändring i detta avseende icke vidtoges.

Utredningsmännens förslag måste också, bortsett från detaljen örn den garanterade utdelningen, anses i princip innebära ett fasthållande vid den nuvarande organisationen. Det nya, som förordas, är i huvudsak, att stamaktieägarne, i stället för att tagas från för uppgiften lämpliga enskilda personers krets, skulle utses bland en enda grupp av juridiska personer, nämligen sådana bolag, som bedriva livförsäkringsverksamhet. Då utredningsmännen icke närmare angivit vilka fördelar, som skulle vinnas med en dylik förändring, och framför allt icke ens antytt, varför särskilt livbolagen borde komma ifråga för det åsyftade uppdraget, undandrager det sig styrelsens bedömande, vilka överväganden som kunnat ligga till grund för detta förslag. En viss ledning för ställningstagandet till frågan, huruvida livbolagen kunna vara bättre skickade för uppdraget än med vissa kvalifikationer utrustade enskilda personer, kan emellertid givas, därest en något närmare granskning ägnas åt de ovan antydda önskemål, som utredningsmännen uppställt ifråga örn dem, vilka borde utses till aktieägare.

I första rummet böra dessa, enligt betänkandets framställning, lia »ekonomisk styrka». Detta krav torde säkerligen kunna tillgodoses, utan att därför livbolagens tjänster behöva tagas i anspråk. Visserligen är det riktigt, att, enligt nu gällande bestämmelser i avtalet mellan staten och stamaktieägarne, dessa icke behöva disponera eget kapital för innehav av stamaktier. Skulle det emellertid anses erforderligt att utöver de garantier av personlig art, som stamaktieägarnes namn och ställning skänka, bereda särskild trygghet även rörande deras ekonomiska styrka, torde icke någon svårighet förefinnas för förverkligandet av en sådan anordning, enligt vilken de bestämmelser, som nu möjliggöra aktiernas belåning, borttagas, under det att föreskriften örn deras förvarande i riksbanken kvarstår. Styrelsen finner sig emellertid böra framhålla, att genom en dylik anordning personer, vilka eljest vore väl lämpade för uppgiften, kunde komma att uteslutas från möjligheten att bli stamaktieägare i bolaget.

Stamaktieägarne böra enligt utredningsmännen vidare »ha vana vid bedömande av ekonomiska angelägenheter». Det torde visserligen icke kunna ifrågasättas, att icke livbolagen besitta duglighet i handläggandet av ekonomiska ärenden. Någon större svårighet torde det emellertid å andra sidan icke erbjuda att konstatera förefintligheten av denna egenskap jämväl hos ett visst mindre antal enskilda personer, vilka särskilt utsetts för en viss bestämd uppgift, varvid den angivna synpunkten tillmätes stor betydelse för urvalet. Därtill kommer, att man ifråga örn de enskilda personer, som åtagit sig ett uppdrag av denna art, näppeligen har anledning betvivla förefintligheten av intresse för uppgiften, under det att det starkt kan ifrågasättas, huruvida en dylik förutsättning utan vidare kan antagas vara förhanden hos livbolagen, för vilka ett uppdrag av denna art alltid måste representera en för deras verksamhet i övrigt helt och hållet främmande detalj. Det kan med stor sannolikhet antagas, att livbolagen, när de enligt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 47

utredningsmännens uppgift preliminärt förklarat sig villiga övertaga stamaktierna, därvid mera tagit hänsyn till aktiernas värde såsom kapitalplacering samt önskan att tillmötesgå statsmyndigheterna än av någon åstundan att fylla en funktion inom den ekonomiska förvaltningen av rusdryckshandeln och påtaga sig den därmed förbundna risken att indragas i nykterhetspolitiska meningsbrytningar.

När det vidare framhålles, att stamaktieägarne böra »erbjuda trygghet ifråga örn kontinuitet» samt »företräda humanitära och sociala synpunkter», så må med fog frågas, huruvida icke för kontinuiteten är sörjt i minst lika hög grad inom den nuvarande organisationens ram, som fallet skulle bliva, örn stamaktierna omhändertoges av livbolagen, vilkas styrelser sannolikt skifta mera än sammansättningen av ett konsortium, bestående av ett fåtal enskilda personer. Likaledes synas icke några grundade skäl tala för den uppfattningen, att icke humanitära och sociala synpunkter skulle kunna i större utsträckning företrädas av enskilda personer, utsedda för ett speciellt syfte, än av bolag. Humanitet och socialt intresse äro egenskaper, knutna till personligheten och utmärkande vissa mänskliga individer framför andra, men torde säkerligen med vida mindre lätthet kunna uppdagas hos en sådan helt opersonlig korporation som ett aktiebolag, även örn detta arbetar för uppgifter, vilka kunna betecknas såsom socialt gagneliga.

Slutligen lia utredningsmännen uttalat, att stamaktieägarne »icke borde av vinstintresse ingå såsom delägare och därför också kunna påräknas vara villiga medgiva, att aktierna när som helst inlösas av staten.» Enligt såväl utredningsmännens förslag som den nuvarande organisationen förbinda sig aktieägarne att när som helst till pari försälja sina aktier till staten. I detta avseende äro de båda organisationsformerna sålunda i princip jämställda. Men enligt den nu gällande ordningen kunna stamaktieägarne icke få någon utdelning på sina aktier, förrän preferensaktieägarne fått den i bolagsordningen föreskrivna maximiutdelningen. Härigenom få stamaktieägarne ett verkligt intresse av en sådan skötsel av bolaget, att full förräntning av hela aktiekapitalet kan vinnas. Denna form av sunt vinstintresse är utesluten genom den av utredningsmännen föreslagna anordningen, ty livbolagen bleve visserligen innehavare av aktierna, men utdelningen på det för dessa oftast stora bolag ringa kapitalet kan för dem icke ha någon som helst betydelse, jämfört med intresset hos enskilda stamaktieägare att få utdelning på ett för var och en så pass avsevärt kapital som 40 000 kr. Men framför allt är livbolagens intresse, hur litet det än må vara, helt borteliminerat på grund av den garanterade utdelningen. Därmed är också tryggheten avlägsnad för preferensaktieägarne att få sin utdelning, åtminstone för såvitt ankommer på stamaktieägarne och deras insats för åvägabringande av en god skötsel av bolaget.

Till dessa synpunkter må slutligen framhållas, att den även av utredningsmännen såsom önskvärd framhållna möjligheten att bereda enskilt initiativ och affärsduglighet tillfälle att göra sig gällande vid förvaltningen av företaget minst lika väl torde tillgodoses, om uppgiften att handha stamaktierna överlämnas till en grupp enskilda personer som till livbolagen. Stamaktieägarnes praktiskt sett enda men viktiga funktion är ju att utse halva antalet styrelseledamöter och revisorer. Enligt den nuvarande ordningen för utövande av denna funktion, för vars bibehållande utredningsmännen icke uttalat sig, kunna stamaktieägarne icke splittra sig, utan måste förena sig örn en medlem av konsortiet, som utövar samtligas rösträtt. Härigenom undvikas kombinationer med preferensaktieägarne och ansvaret för valet

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

faller alltid på stamaktieägarne, som handla under fullt och öppet ansvar. Skulle stamaktierna övertagas av ett flertal livbolag, vilka dessutom ej skulle vara bundna av något avtal rörande gemensamt uppträdande vid stämmorna, bomme ansvaret för röstningens utövande att delas mellan många. Då livbolagen ha uppgifter,som ligga helt fjärran från bär ifrågavarande områden, vill det förefalla mycket sannolikt, att inom varje bolag ärendet rörande representationen för Spritcentralens stamaktier på bolagets stämmor bomme att betraktas såsom en helt oväsentlig fråga, så mycket mera som livbolagen icke kunde känna sig lia något ansvar för Spritcentralens ekonomiska förvaltning, då deras aktieägareintresse är garanterat och säkerställt av staten. Tillfälligheter kunna därför i stor utsträckning komma att spela in vid valen, och det är omöjligt att förutse, vilka nykterhetspolitiska eller andra tendenser som kunna göra sig gällande hos den eller dem, vilka bomme att sysselsätta sig med denna för bolagens verksamhet i övrigt underordnade fråga. I detta sammanhang vill styrelsen omnämna, att de nuvarande stamaktieägarne fattat beslut därom att icke inom sin egen krets välja ledamöter av Spritcentralens styrelse.

Det anförda torde ge vid handen, att utredningsmännens förslag rörande överlåtande av stamaktiekapitalet till nya ägare samt garanti för kapitalets utdelning icke äro av den art, att därmed några fördelar skulle vinnas eller förbättringar åvägabringas i den nuvarande organisationen. Tvärtom tror styrelsen sig lia visat, att denna i väsentliga avseenden är att föredraga framför utredningsmännens förslag, och tillåter styrelsen sig framhålla, att en av utredningsmännen, hr Sävström, i en reservation till betänkandet uttalat samma mening. Ej heller de andra vägar för frågans lösning, vilka i det föregående antytts eller som eljest kunna tänkas, synas erbjuda en anordning, som är överlägsen eller ens likvärdig med den nu tillämpade.

Den enligt nuvarande bestämmelser Spritcentralens styrelse tillerkända rätten att vid ifrågasatt överlåtelse av stamaktie framlägga förslag örn ny aktieägare skulle enligt utredningsmännens förslag förfalla. I detta avseende tillåter sig styrelsen framhålla, att även denna detalj i anordningen sakligt synes innebära bestämda fördelar samt formellt sett näppeligen kan betraktas såsom oegentlig, därest det uppmärksammas, att avgörandet inom styrelsen ligger hos dess kungavalda ledamöter. Därest det emellertid skulle anses lämpligare, att stamaktieägarne själva tillerkändes förslagsrätt rörande ny innehavare av stamaktie, har styrelsen för sin del intet att erinra mot en dylik omläggning. Däremot finner styrelsen intet praktiskt betydelsefullt syfte stå att vinna genom en tillämpning av det av utredningsmännen föreslagna, ehuru icke motiverade, stadgandet, att statsverket vid begagnandet av sin inlösningsrätt skulle kunna övertaga endast visst antal i stället för alla stamaktier. Ekonomiskt skulle en dylik bestämmelse icke medföra någon avsevärdare lättnad, enär hela stamaktiekapitalet, uppgående till 400,000 kronor, representerar en summa, som ej torde vara betungande för statsverket att på en gång disponera. Ej heller synes något annat skäl kunna angivas, som skulle tala till förmån för den föreslagna anordningen.

önskvärt vore emellertid, att vissa bestämmelser rörande stamaktierna, vilka hittills förekommit endast i avtalet mellan staten och stamaktieägarne, infördes jämväl i Spritcentralens bolagsordning. Fördelar av formell natur skulle härigenom vinnas. Sålunda synes böra i bolagsordningen uttryckligen stadgas, att stamaktierna (liksom preferensaktierna) vid bolagets upplösning ej medföra rätt till erhållande av mera än aktiens nominella värde jämte ogulden utdelning, ävensom att talan för samtliga stamaktier vid bolagsstämma skall föras av en enda, av stamaktieägarne därtill utsedd person.

49 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Med dessa formella jämkningar torde örn den nuvarande anordningen kunna sägas, att den åt stamaktieägarekonsortiet ger karaktären av ett kuratel, bestående av kända personer, utsedda med hänsyn till vissa kvalifikationer samt till förmågan att fylla vissa bestämda uppgifter, vilka, utan ekonomiskt vinstintresse, åtagit sig en i offentlighetens fulla ljus handhavd funktion, för vars behöriga fullgörande de personligen bära det gemensamma ansvaret.

3.

Pre fe r e n s a kt i e k capital et.

Utredningsmännens förslag ifråga örn preferensaktiekapitalet innebär, att utdelningen därå skulle minskas från 7 till 5 %, samt att staten närstående fonder skulle övertaga aktiekapitalet. För detta ändamål skulle till en början preferensaktier inlösas till ett belopp av 12 milj. kr., varigenom aktiekapitalet bleve nedbragt till den enligt bolagsordningen fastställda minimisumman av 8 milj. kr., varav 400 000 kr. alltjämt skulle utgöras av stamaktier, samt preferensaktierna uppgå till 7 600 000 kr. Därefter skulle en ny serie preferensaktier örn sammanlagt 12 milj. kr. utsläppas men med rätt till allenast 5 % utdelning. Dessa aktier skulle genom ändring av bolagsordningen benämnas »Ny serie», under det de övriga erhölle namnet »Preferensaktier utan beteckning». I den mån enskilda icke komme att teckna de nya aktierna, skulle de övertagas av fonder under statsmyndighets förvaltning'. »På motsvarande sätt bör förfaras vid konvertering av återstående del av preferensaktiekapitalet», heter det därefter i betänkandet utan angivande av närmare riktlinjer. Dessa synas emellertid kunna utläsas av utredningsmännens i en bilaga till betänkandet meddelade förslag till ändringar av Spritcentralens bolagsordning. Enligt detta förslag skulle bolagsordningen ändras så, att med enkel majoritet å bolagsstämma skulle kunna fastställas det antal preferensaktier, som för varje gång skulle inlösas, ävensom den serie, inom vilken inlösen skulle verkställas, varjämte innehavare av utlottad preferensaktie skulle tillförbindas att en månad efter uppsägning för densamma taga lösen med ett belopp, motsvarande aktiens nominella värde jämte ränta. Meningen vore väl, att, sedan denna ändring av bolagsordningen genomförts, bolagsstämman skulle besluta inlösen av samtliga återstående 7 %-preferensaktier.

Styrelsen vill till en början beröra det väckta förslagets sakliga innehåll, i vad det avser nedsättningen av utdelningen till 5

Redan i den första för bolaget gällande ordningen infördes de ännu i kraft varande bestämmelserna angående preferensaktiekapitalets utlottning i det bestämda syftet att för bolaget möjliggöra en konvertering av räntefoten för större delen av aktiekapitalet. Någon befogad erinran synes näppeligen kunna göras mot, att en konvertering nu genomföres, men tillåter sig styrelsen framhålla, att den av utredningsmännen föreslagna utdelningen av 5 % synes vara alltför låg. I förslaget hänvisas till, att utdelningen av systembolagets aktier är bestämd till denna räntesats. Härvid böra emellertid vissa omständigheter tagas i betraktande, vilka icke berörts av utredningsmännen. Stadgandet om 5 maximiutdelning för systembolagens aktier infördes redan år 1895, då den allmänna kapitalräntan torde lia varit lägre än nu. Av landets 122 systembolag äro visserligen 75 aktiebolag, men dessa bolags totala aktiekapital uppgår till endast 1 719 450 kr. Härav Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 101 haft. (Nr 196. Bilaga.)

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

komma 812 500 kr. på bolagen i rikets fem största städer, vadan sålunda det genomsnittliga kapitalet för de övriga 70 bolagen icke är större än örn kr. 13 000 kr. Trots att detta kapital är omgärdat med den alldeles särskilda säkerhetsföreskriften, att det i förhållande till aktiekapitalet i regel mycket betydande vinstöverskott, som skall inlevereras till statsverket, vid bolagets likvidation ej må användas för nämnda syfte, förrän aktieägarne återfått sin insats i bolaget, har det ofta visat sig vara förenat med stora svårigheter att uppbringa nödigt kapital för aktieteckning. Före år 1913, då systembolagens överskott i huvudsak gick till kommuner, landsting o. s. v., var det väsentligen det härmed förbundna budgetintresset, som förmådde vissa personer i ledande ställning inom samhällena att teckna de 5 % -iga aktierna i bolagen. Understundom kunde emellertid den relativt obetydliga summa, örn vilken det i allmänhet rörde sig, icke erhållas genom frivillig teckning, utan måste bolagen åt de personer, som tecknade aktier, lämna försträckning med ett mot aktieinbetalningen svarande belopp. Vid den kapitalanskaffning, som efter genomförandet av föreskriften örn, att systembolagens vinst skulle odelad tillfalla statsverket, förekom i det år 1913 bildade systembolaget i Stockholm, rikets största detaljhandelsföretag, med ett aktiekapital av 500 000 kr., visade det sig nödvändigt att för åvägabringandet av erforderlig teckning rikta sig till personer, som gjort sig kända för intresse för de nykterhetspolitiska tankar, som systembolagens verksamhet avser att realisera. När någon gång försäljning av aktier av detta slag numera sker, torde de i regel betinga ett pris ej oväsentligt under pari. Den sista kända försäljningen (av aktier i A/B. Stockholmssystemet) skedde till en kurs av 85 %, motsvarande en förräntning av omkr. 6 %. Det anförda torde visa, att utredningsmännens jämförelse med systembolagens aktiekapital icke har något vägledande värde för den av dem väckta frågan rörande bestämmandet av maximiavkastningen på Spritcentralens preferensaktier till 5 %. När det mött så betydande svårigheter att inom systembolagen, där aktiekapitalet likväl är på särskilt sätt säkerställt, och ett vädjande till sociala och kommunalfinansiella intressen i stor utsträckning varit möjligt, erhålla de i regel jämförelsevis obetydliga belopp, till vilka aktiekapitalet i dessa bolag bestämts, så skulle dessa svårigheter givetvis i väsentlig grad stegras, örn det skulle gälla att anskaffa erforderligt kapital för teckning av 5 ^-aktier i Spritcentralen med dess aktiekapital av nära 20 milj. kr.

Det må i detta sammanhang även erinras örn, att, när så sent som år 1926 särskilda direktiv av statsmakterna meddelades för Tobaksmonopolets prispolitik, en avkastning av 7 % uttryckligen förutsattes såsom skäligt maximum för preferensaktierna.

Utredningsmännens förslag örn nedsättning av utdelningen till 5 %' torde ock böra ses mot bakgrunden av deras uppfattning örn önskvärdheten av aktiekapitalets övertagande av staten närstående fonder, varvid frågan, huruvida något intresse kunde förväntas för förvärvande av dessa aktier på aktiemarknaden komme att sakna betydelse.1 Emellertid synes det styrelsen, att de skäl, som tidigare anförts mot statens övertagande av stamaktierna och som delats av utredningsmännen, i stort sett gälla även ifråga örn ett eventuellt inköp från det allmännas sida av bolagets preferensaktier. Även örn den formella beslutanderätten på bolagsstämmorna är knuten vid

1 I detta sammanhang må erinras, att pensionsförsäkringsfonden och ohcksfallsförsäkringstonden äga preferensaktier i Spritcentralen, den förra till ett belopp av omkr- 3't milj. kr. och den senare till omkr. 1 milj. kr.

51 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Hilana.

stamaktiekapitalet, skulle ett övertagande från statens sida av preferensaktierna utåt giva i huvudsak samma intryck, som örn staten ägde stamaktierna, och ur vissa synpunkter skulle måhända detta intryck förstärkas med hänsyn till preferensaktiekapitalets nominellt vida större belopp. De svårigheter, man på goda grunder velat undvika, när det var fråga örn stamaktiekapitalet, skulle sålunda med den av utredningsmännen såsom lämplig förutsatta anordningen ånyo dyka upp.

Örn styrelsen sålunda icke kan ansluta sig till förslaget örn en konvertering till 5 X» varav efter all sannolikhet skulle följa, att några enskilda spekulanter på preferensaktierna näppeligen skulle uppträda i marknaden, så torde däremot ställningen i detta hänseende bliva gynnsammare, därest utdelningen för dessa aktier fastställdes till 6 %. Erfarenheten rörande den börskurs, till vilken de nuvarande 7 % preferensaktierna säljas, visar, att den effektiva avkastningen på det i aktierna investerade kapitalet beräknas till något över 6 %. Det torde därför kunna antagas, att, örn för de nya preferensaktierna maximiräntan fastställes till 6 %. papperet skall kunna avyttras till pari på aktiemarknaden. Därest sålunda en sänkning av preferensaktiernas maximiutdelning anses böra genomföras, vill styrelsen för sin del föreslå, att denna för de nya aktierna fastställes till 6 %.

Rörande den formella sidan av utredningsmännens förslag vill styrelsen i detta sammanhang allenast anföra, att styrelsen kommit till den uppfattningen, att det av dem angivna förfaringssättet för preferensaktiekapitalets konvertering näppeligen torde kunna genomföras. Visserligen synes det vara möjligt, att, sedan preferensaktier för 12 milj. kr. utlottats och minimikapitalet, bestående av kr. 400 000 i stamaktier och 7 600 000 i 7 % preferensaktier, kvarstår, besluta aktiekapitalets ökning till dess ursprungliga storlek genom utsläppande av 5 % preferensaktier för 12 milj. kr., samt införa olika beteckningar för den nya och gamla serien preferensaktier. För såväl utgivandet av de nya preferensaktierna som införandet av den särskilda seriebeteckningen, vilka åtgärder förutsätta ändring av bolagsordningen, erfordras jämlikt föreskrift i 4 mom. av 91 § aktiebolagslagen, att beslutet fattas å två på varandra följande bolagsstämmor, därav minst en ordinarie, samt att det å den stämma, som sist hålles, biträdes av minst två tredjedelar av de röstande. Då de ifrågasatta besluten icke synas lända in neka, värne av de outlottade 7 % preferensaktierna till förfång, talar sannolikheten för, att den erforderliga majoriteten skall kunna ernås. Däremot torde det vara synnerligen tvivelaktigt, huruvida, även örn medverkan från stamaktiernas sida kan vinnas, den ytterligare ändring av bolagsordningen skall kunna verkställas, som av utredningsmännen föreslagits och som skulle innebära, att stämman med enkel majoritet kunde besluta utlottning intill minimikapitalet av endast en viss serie aktier, exempelvis de gamla 7 % aktierna. Ett dylikt förslag till ändring av bolagsordningen torde möjligen kunna hemfalla under 1 mom. av 91 § aktiebolagslagen och fordrar i så fall enhälligt medgivande från samtliga kvarvarande innehavare av de gamla preferensaktierne. Förutsättningen för ett dylikt medgivande torde praktiskt taget icke förefmnas. Men även örn beslutet anses kunna fattas enligt det tidigare åberopade lagrummet (4 mom. av 91 §) och sålunda kunna genomföras med två tredjedels majoritet bland de röstande, synes det vara mindre troligt, att man skall kunna nå det avsedda resultatet, enär preferensaktieägarne niippeligen torde vara beredda att medverka till en anordning, som skulle väsentligt försämra deras aktiers räntabilitet.

Emellertid torde säkerligen andra utvägar finnas för ernående av det

52 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

åsyftade målet — en konventering av preferensaktiekapitalet till lägre avkastning. En utlottning av 12 mili. kr. preferensaktier och dessas ersättande med nya aktier, löpande med högst 6 % ränta, torde, såsom av det föregående framgår, kunna verkställas. En motsvarande konvertering av det återstående, med högst 7 % förräntade preferensaktiekapitalet förutsätter emellertid, för att på enklaste sätt kunna genomföras, medverkan från preferensaktieägarnes sida i en utsträckning, som formellt måhända icke utan viss svårighet kan ernås. Syftet synes dock kunna vinnas även på andra till buds stående vägar. En närmare diskussion av dessa till stor del formella och tekniska problem torde emellertid lämpligen böra anstå, tills dess frågan, huruvida en konvertering överhuvud anses böra ske och i så fall, till vilken högsta räntesats preferensaktiernas avkastning bör nedsättas, gjorts till föremål för slutlig prövning.

4.

Jourhavande direktören. Revisionen.

Flerstädes i den nu behandlade delen av betänkandet framhålla utredningsmännen, att det åt dem lämnade uppdraget närmast avsåge att åstadkomma en förbättrad anordning av den statliga kontrollen av Spritcentralen. Deras förslag i detta hänseende utmynnar i huvudsak dels i borttagandet av jourhavande direktörens befattning, dels i en utökning av antalet revisorer från fyra till sju, av vilka riksdagen skulle utse fyra, Kungl. Majit två och aktieägarne en, och skulle åt de av Kungl. Majit utsedda båda revisorerna, som skulle bekläda posterna såsom revisionens resp. ordförande och jourhavande revisor, anförtros den fortlöpande kontrollen av företaget med rätt att närvara vid alla sammanträden med styrelsen i Spritcentralen och dess dotterbolag samt i direktörsrådet och Grand Hotels ekonomiråd.

Utredningsmännen ha ifråga örn jourhavande direktören framhållit, att denna befattning torde ha sin upprinnelse i riksdagens år 1921 uttalade krav på en utsträckt kontroll av den löpande affärsverksamheten. Jourhavande direktörens uppgift hade till en del kommit att med förstärkta befogenheter omfatta avsnitt av revisorernas arbetsområde, men samtidigt i allmänna grunddrag överensstämt med de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöternas. Å ena sidan vore jourhavande direktören styrelsens, resp. dess kungavalda medlemmars kunskapare gentemot affärsledningen och, å andra sidan, vore han ifråga örn samma styrelseledamöter rapportör till departementschefen. Införandet av ett fristående organ mellan styrelsen och verkställande direktören måste befaras leda till försvagande av styrelsens intresse och känsla av ansvar för förvaltningen och ävenledes förskjuta verkställande direktörens ställning och förhållande till styrelsen. Dessa olägenheter, ävensom jourhavande direktörens överhuvud oklara och svåra ställning, talade enligt utredningsmännen för en omorganisation, i vilken såsom ett led inginge jourhavande direktörsbefattningens indragning.

I de nu gällande grunderna för denna befattning förefinnes måhända en viss oklarhet, och det skall icke bestridas, att vad utredningsmännen i detta avseende anmärkt, åtminstone teoretiskt, äger ett visst fog. Skäl kunna sålunda anföras för en indragning av befattningen i dess nuvarande form och för den därmed åsyftade kontrollens utövande på annat sätt.

De uppgifter, som enligt gällande instruktion tillkomma jourhavande direktören inom Spritcentralen — i likhet med vad som är fallet inom

53 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Tobaksmonopolet, vars motsvarande befattning varit dess förebild — beröra i viss utsträckning såväl det förvaltande som det granskande arbetet inom bolaget. Till grund för befattningens inrättande har sannolikt legat en önskan att åvägabringa en viss fortlöpande kontroll i båda dessa hänseenden. Vill man undvika den av utredningsmännen påpekade dualismen men likväl tillgodose det dubbla syftet, torde detta kunna vinnas genom en klyvning av uppgiften. En dylik tankegång synes också ha legat under utredningsmännens organisationsplan, enligt vilken dels ökade anspråk skulle ställas på styrelseordförandens deltagande i förvaltningsarbetet, dels det väsentliga i jourhavande direktörens kontrollarbete överföras på de organ inom revisionen — dess ordförande och dess jourhavande ledamot — vilka skulle erhålla uppgiften att i granskningssyfte följa den löpande förvaltningen.

Styrelsen vill — med de inskränkningar ifråga örn formerna för revisionens utövande, vilka skola senare beröras — för sin del ansluta sig till detta förslag i dess senare del, d. v. s. i vad det gäller den uppgift, som skulle anförtros åt revisionens ordförande samt jourhavande revisorn. Den jourhavande revisorns uppgifter skulle i allt väsentligt sammanfalla med de åligganden, vilka påvila den nuvarande revisionens jourhavande ledamot. Styrelsen har ingen erinran emot, att denne, som för närvarande väljes av de kungavalda revisorerna, i enlighet med utredningsmännens förslag skulle komma att utses av Kungl. Majit. Däremot tinner styrelsen det näppeligen vara erforderligt att såsom kompetensvillkor för jourhavande revisorn uttryckligen föreskriva, att han skall vara av handelskammare auktoriserad. Visserligen skall icke bestridas, att ett dylikt formellt kompetensbevis kan ha sitt värde, men bl. a. vår egen erfarenhet, exemplifierad av den persons verksamhet, vilken alltsedan bolagets bildande innehaft befattningen såsom bolagets jourhavande revisor och vilken är aktiv ledamot av Svenska Revisorssam flin det samt tillhör denna organisations styrelse, har visat, att för uppdrag av denna art fullt kompetenta och synnerligen kvalificerade krafter förefinnas även bland personer, som icke förskaffat sig handelskammares auktorisation för utövande av sitt yrke. Styrelsen håller sålunda före, att kompetensvillkoret för jourhavande revisorn i Spritcentralen bör kunna bestämmas så, att han skall vara av handelskammare auktoriserad eller äga därmed jämförliga kvalifikationer.

Ifråga åter örn den del av jourhavande direktörens uppgift, som närmast varit inriktad på ett följande av det fortlöpande förvaltningsarbetet, synes den av utredningsmännen föreslagna anordningen icke fullt tillfredsställande. Vad till en början beträffar placeringen av styrelsens ordförande såsom obligatorisk ledamot och ordförande jämväl i direktörsrådet, så må lämpligheten av en dylik föreskrift betvivlas. Det kan i varje fall ifrågasättas, huruvida styrelsen i sitt val av ledamöter och ordförande i direktörsrådet bör vara bunden av den föreslagna bestämmelsen, vars genomförande förutsätter en ny och betydande arbetsbelastning för den, som utses till styrelsens ordförande. Det vore sannolikt lyckligare att hålla denna fråga öppen och sålunda icke uttryckligen föreskriva en dylik gemenskap i dessa båda befattningar.

Men även örn åt styrelsens ordförande skulle beredas den i förslaget avsedda platsen, synes han likväl näppeligen kunna förväntas bli i tillfälle att på ett så ingående sätt följa bolagets dagliga förvaltning, som fallet varit med jourhavande direktören. För att jämväl i fortsättningen bereda det allmänna möjlighet att även inom bolagets ledning på nära håll följa arbetet, torde därför den anordningen böra införas, att Kungl. Majit bland

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1U6. Bilaga.

de kungavalda medlemmarna av styrelsen förordnar en såsom jourhavande styrelseledamot med uppgift att följa den dagliga förvaltningen. Därigenom skulle icke tillskapas något organ mellan styrelsen och verkställande direktören och inga kompetenstvister uppstå, enär den jourhavande ledamoten i motsats till den nuvarande jourhavande direktören skulle vara medlem av styrelsen, varjämte den yttre anledning till vilseledande uppfattning rörande den sistnämnde befattningshavarens befogenhet, som till äventyrs legat i direktörsnamnet, komme att bortfalla. Liksom jourhavande direktören måste anses ha biträtt de styrelsens beslut, vid vilkas fattande han närvarit utan att ha anmält avvikande mening, så blir jourhavande ledamoten i likhet med varje annan styrelseledamot under samma förutsättning ansvarig för de styrelsebeslut, i vilka han deltagit. Genom inrättande av en befattning såsom jourhavande styrelseledamot skulle styrelsen och särskilt den del därav, som bör anses representera det allmänna, beredas tillfälle att på ett effektivare sätt, än som kunde ske allenast genom ordförandens försorg, hållas i kontakt med bolagets utveckling. Instruktion för jourhavande ledamoten torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Jourhavande styrelseledamoten skulle vara självskriven ledamot av direktörsrådet med samma befogenhet som den, vilken nu tillkommer jourhavande direktören ifråga örn sådana rådets uttalanden, vilka han anser sig icke kunna biträda, i det att dessa icke finge verkställas, förrän de underställts styrelsens prövning och vunnit dess godkännande. Då styrelsen sålunda linge avgörandet i alla tveksamma fall, synes ifråga örn antalet representanter för styrelsen i direktörsrådet kunna bibehållas den nuvarande bestämmelsen, enligt vilken dessa skola vara minst två, vartill sålunda skulle utses utom jourhavande ledamoten minst en av styrelsens kungavalda medlemmar.

Med hänsyn till de anspråk, som sålunda komma att ställas på jourhavande styrelseledamoten, och de kvalifikationer, han torde förutsättas böra äga, synes avlöningen till honom ej böra sättas alltför snävt. Då det emellertid kan komma att visa sig, att hans arbetskraft blott delvis tages i anspråk för verksamheten inom bolaget, men det å andra sidan kan såväl för det allmänna som för bolaget vara önskvärt, att han icke utövar tjänsten som ren bisyssla, synes böra övervägas, huruvida icke befattningen som jourhavande ledamot i Spritcentralen lämpligen skulle kunna förenas med en motsvarande befattning inom Tobaksmonopolet. En dylik anordning skulle jämväl medföra den fördelen, att rön, som gjordes inom det ena företaget, kunde utan omgång komma det andra tillgodo. Styrelsen vill i detta sammanhang icke underlåta påpeka, att det hade varit synnerligen önskvärt, att tillfälle beretts till en ingående prövning av frågan rörande en eventuell omorganisation av Tobaksmonopolet samtidigt med undersökningen av motsvarande spörsmål för Spritcentralens vidkommande. En dylik parallell granskning av dessa båda ur nationalekonomiska, fiskala och organisatoriska synpunkter i många hänseenden likartade företag hade säkert kunnat bereda underlag för en fruktbar diskussion och möjliggöra en klarare belysning av ett stort antal i föreliggande yttrande berörda problem, varjämte den måhända kunnat giva uppslag till vissa organisationsfrågors enhetligare bedömande och lösning.

Tidigare har antytts, att styrelsen ifråga örn de befogenheter, som skulle tillerkännas revisionens ordförande och jourhavande revisorn, icke kan följa utredningsmännens förslag. Detta gäller tanken, att dessa båda ledamöter av revisionen skulle äga deltaga i sammanträden med styrelserna för bola-

55 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

get och dess dotterbolag samt i direktörsrådet och Grand Hotels ekonomiråd. Styrelsen håller före, att en dylik bestämmelse icke blott skulle vara formellt oegentlig, utan dessutom i sin tillämpning skadlig för företagets behöriga skötsel.

Ifråga örn det inflytande på ett enskilt företags verksamhet, som bör tillerkännas det allmänna, måste strängt skiljas mellan delaktigheten i, å ena sidan, företagets förvaltning och ledning, samt, å andra sidan, granskningen av förvaltningsarbetet. En sammanblandning av dessa uppgifter kan icke ske utan förfång för företaget och dess verksamhet, och en oklarhet i denna punkt kan vara till skada icke minst för effektiviteten av det kontrollerande organets arbete. Den styrande makten inom ett företag måste hållas principiellt och praktiskt skild från den kontrollerande. Ett införande av den senare inom den förras område kringskär dennas handlingsfrihet och känsla av ansvar, samt försvagar såväl ledningens som kontrollens självständighet. Ett bolags förvaltande myndighet — styrelsen — beslutar vad som skall ske, dess granskande organ — revisionen — tager ställning till vad som skett.

Bedömes utredningsmännens nu berörda förslag ur dessa synpunkter, mot vilkas bärighet befogade erinringar näppeligen torde kunna göras, framträder förslagets olämplighet i klarare belysning. Även örn revisorerna icke skulle äga att deltaga i styrelsens beslut, kunde näppeligen förhindras, att styrelsens medlemmar bomme att känna deras närvaro såsom ett tvång eller en hämsko på den fria yttranderätten inom styrelsen. Det är icke uteslutet, att den praxis kunde utbilda sig, att före besluts fattande revisorernas åsikt inhämtades och sålunda även deras mening bleve bunden. Gränslinjen mellan bolagets beslutande och granskande organ bomme att mer eller mindre upplösas, till skada för bådadera och för företaget i dess helhet.

I samma riktning skulle sannolikt verka ett realiserande av utredningsmännens förslag örn att utomstående skulle äga hänvända sig till revisionens ordförande med påpekanden rörande förhållanden inom bolaget, som syntes påkalla uppmärksamhet. Visserligen lär frånvaron av ett dylikt stadgande näppeligen kunna förhindra utomstående att framställa sina klagomål i den form och till den myndighet eller de organ, som de finna lämpligt. Men det synes böra betecknas såsom olämpligt att giva en uttrycklig anvisning på revisionen såsom det för behandling av sådana anmärkningar utvalda organet samt sålunda konstituera revisionen såsom ett slags överinstans över styrelsen, vilken skulle äga att döma rörande varje än så obefogat klagomål, som tillfälligtvis kunde komma till dess kännedom. Givetvis skulle styrelsens auktoritet bli i hög grad lidande av en dylik anordning, vilken sålunda skulle lända bolagets verksamhet till skada, utan att gagna något betydelsefullt syfte.

Styrelsen finner sig sålunda icke kunna tillstyrka ett genomförande av utredningsmännens förslag rörande rätt för de kungavalda revisorerna att närvara vid styrelsesammanträdena eller i direktörs- och ekonomiråd samt angående revisorernas ställning såsom forum för klagomål mot bolagets förvaltning — tvenne förslag, vilka dessutom icke äga någon som helst motsvarighet inom något allared rivan de företag i vårt land, vare sig i statens eller enskild ägo och sannolikt ej heller realiserats inom något annat land. Vid bifall till styrelsens ståndpunkt i denna fråga skulle revisionens ordförande icke betungas med väsentligt större arbetsbörda än den, som nu bäres av de revisorer, vilka icke förordnats såsom jourhavande. En följd härav bleve, att anledning saknades att för ordföranden i revisionen ifråga-

56 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

sätta väsentligt högre arvode än för övriga revisorer, jourhavande revisorn undantagen.

Utom de nu berörda frågorna är den märkligaste nyheten i utredningsmännens förslag angående revisionen det inflytande av dominerande art, som däri skulle beredas direkt åt riksdagen.

Tanken på införandet av ett dylikt moment i kontrollen över bolaget framträdde första gången år 1922 i en inom andra kammaren (av hr Olsson i Kullenbergstorp) väckt motion med begäran örn utredning angående utvidgning av statsrevisionens arbetsområde till »vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse.» Konstitutionsutskottet, vars förslag av riksdagen bifölls, yttrade i sitt över motionen avgivna utlåtande, att utredning borde ske beträffande åvägabringandet av en statlig revision av särskilt Spritcentralen och Tobaksmonopolet. Då — enligt utskottets mening — dessa företag uppstått genom statliga åtgärder, då vissa överskott av deras vinstmedel skulle inlevereras till statsverket och då deras förvaltning alltså vore av stort intresse för statens ekonomiska ställning, borde en särskild granskning av desamma ur statsfinansiell synpunkt äga rum. Den rätt att utse vissa av bolagets revisorer, som enligt gällande bolagsordning tillkomme Kungl. Majit, vore i detta hänseende icke tillräcklig. Den i bolagsordningen stadgade revisionen borde i statens intresse kompletteras med en rent statlig revision, som från allmän statsfinansiell synpunkt granskade bolagens förvaltning. Resultaten av detta revisionsarbete borde därefter framläggas för riksdagen. Huruvida denna revision borde ske genom statsrevisionen eller på annat sätt, saknade utskottet anledning att yttra sig örn. De olika möjligheter, som härvid kunde tänkas, borde givetvis vid utredgingen uppmärksammas.

Med anledning av denna riksdagens begäran tillkallades inom finansdepartementet två sakkunniga för utredning bl. a. av den nämnda frågan. I sitt år 1924 avgivna betänkande förklarade de sakkunniga emellertid, att de tillsvidare lämnat frågan örn statlig revision av de monopolistiska företagen å sido. Det hade nämligen vid en allenast förberedande undersökning, som de sakkunniga medhunnit, visat sig, att ett fullständigt och noggrant inträngande i detta spörsmål krävde avsevärd tid och erbjöde stora svårigheter. Ett tillförlitligt bedömande förutsatte bl. a. ett ingående studium ej allenast av vederbörande företags organisation och verksamhet utan även av åtskilliga spörsmål av såväl offentligträttslig som privaträttslig natur.

Vid 1926 års riksdag framställdes till finansministern en interpellation rörande frågan, huruvida riksdagen hade att emotse något förslag med anledning av den begärda utredningen. I svaret på denna interpellation meddelade departementschefen (Wigforss), att under år 1924 överläggningar förts med förutnämnda båda sakkunniga örn utredningens fortsättande, men att dessa överläggningar resulterat i, att de sakkunniga icke ansett sig kunna till behandling upptaga spörsmålet örn statlig revision av monopolföretagen. Efter överenskommelse med dåvarande finansministern (Beskow) hade utredningen därför i denna del fått tillsvidare vila. Även den därefter fungerande finansministern (Thorsson) hade hyst den uppfattning, att den av riksdagen begärda utredningen tillsvidare icke borde återupptagas. Detta ställningstagande inom finansdepartementet sammanhängde enligt hr Wigforss’ uttalande även därmed, att, efter det riksdagen avlåtit sin ifrågavarande skrivelse med begäran om den berörda utredningen, de båda monopolbolagen fått sin organisation prövad och fastställd av riksdagen. På grundval av denna organisation vore en ingående kontroll från statens sida av bolagen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 57

redan nu möjlig, och en sådan kontroll utövades även faktiskt. De önskemål inom riksdagen, som tagit sig uttryck i 1922 års skrivelse, kunde sålunda i realiteten anses i icke ringa mån förverkligade.

I direktiven för Monopolkontrollutredningen uttalade finansministern (Lyberg) rörande det här föreliggande spörsmålet, att det svårligen läte sig förnekas, att gällande kontrollföreskrifter tede av åtskillig oklarhet, samt att kontrollverksamheten måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet, och i varje fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas tillgodoseende.1 Med de betydande intressen för det allmänna, som vore knutna till de båda företagen, vore det icke minst av statsfinansiella skäl ofrånkomligt, att statens kontroll bleve i möjligaste mån effektiv. Å andra sidan vore det av icke mindre vikt, att kontrollen så organiserades, att den icke komme att utgöra ett obehörigt band på företagens ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel.

Utredningsmännen förklara sig i sitt betänkande ha övervägt olika möjligheter att anordna revisionen, för att densamma skulle effektivt fylla det allmännas krav på kontroll. Det hade därvid framstått såsom en förutsättning, att riksdagen skulle medverka vid utseendet av revisionsorganet. För det framkomna förslaget, att granskning av bolagets förvaltning skulle anförtros åt statsrevisionen, kunde åberopas, att denna framträdde såsom ett omedelbart organ för riksdagen och att granskningens verkställande genom detta organ skulle förläna en särskild styrka åt revisionen. Svårigheter syntes dock möta att underkasta bolaget en dylik granskning. Man måste nämligen vid övervägande av frågan taga ställning till spörsmålet örn en sådan anordnings anknytande till och betydelse för Spritcentralens organisation i dess helhet. Utredningsmännens förslag innefattade bibehållande av aktiebolagsformen för företaget. Aktiebolagslagens ovillkorliga föreskrifter örn revision och beslut ifråga örn ansvarsfrihet komme alltså att vinna tillämpning. Därest en revision genom statsrevisionen stadgades, komme alltså en dubbel revisionsapparat att fungera med två av varandra oavhängiga organ. Revisionen enligt aktiebolagslagen komme att avgiva sin berättelse och bolagsstämman skulle besluta i ansvarsfrågan, innan statsrevisionen företagit granskning. Även örn ett av bolagsstämma fattat beslut örn ansvarsfrihet ej lade hinder för vissa förfoganden, som från Kungl. Maj:t och riksdagen kunde ifrågakomma, skulle dock ett sådant beslut begränsa möjligheterna för vidtagande av åtgärder från statens sida. En mera ändamålsenlig ordning syntes därför enligt utredningsmännen kunna ernås på det sätt, att riksdagen finge tillfälle att öva ett betydande inflytande vid den enligt aktiebolagslagen fungerande revisionen. Olägenheterna av en tvåfaldig granskning skulle därigenom undvikas, samtidigt som det statliga inslaget i revisionen på ett verksamt sätt ökades. Riksdagens representanter i revisionen kunde utses inom eller utom riksdagen, och krävde en dylik anordning icke ändring i riksdagsordningen. Det vore tillräckligt, att riksdagen förklarade sig villig ataga sig den ifrågasatta uppgiften. Önskvärdheten av att skilda meningsriktningar bereddes utrymme vid riksdagens val av revisorer hade föranlett, att de riksdagsvalda revisorernas antal föreslagits till fyra, valda tvä av vardera kammaren.

Den översikt, som i bilagan till föreliggande yttrande gives rörande organisationen av flertalet svenska aktiebolag, i vilkas förvaltning staten deltager på ett eller annat sätt, visar, att den av utredningsmännen föreslagna

Styrelsen hänvisar rörande detta yttrande tili vad styrelsen nedan anlör (se sid. (il).

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

anordningen i intet fall kommit till användning vid utseende av revisorer i dylika företag. I Tobaksmonopolet är revisorernas antal lika stort som för närvarande inom Spritcentralen och grunderna för deras utseende också desamma, i det att hälften skall utses av Kungl. Maj:! och hälften av bolagsstämman. Luossavaara-Kiirunavaara A/B. har, i likhet med Spritcentralen, fyra revisorer, av vilka halva antalet tillsättes av staten i dess egenskap av preferensaktiekapitalets innehavare. I Ostkustbanan, där staten tillskjutit omkr. 60 % av kapitalet, tillsätter Kungl. Majit en av de tre revisorerna, men får, ifråga örn valet av de övriga, rösta endast med 80 “o av sina aktiers röstvärde. Det äldre Spetsbergsbolaget tillerkände ägarne av preferensaktierna, vilka innehades av staten, rätt att utse två av de tre revisorerna. I det nya, år 1928 bildade bolaget, där staten äger hela kapitalet, tillsättas givetvis alla revisorer av statens ombud på stämman. På samma sätt förhåller det sig med A/B. Jordbrukarbanken, där praktiskt taget alla aktier tillhöra statsverket.

Det är i detta sammanhang av intresse att framhålla, att i socialiseringsnämndens förslag till ny organisation av Statens Järnvägar, vilket väsentligen avser att åt detta verk förläna ett enskilt affärsföretags ställning, föreslagits, att revisionen av företagets räkenskaper och förvaltning skall anförtros åt tre överrevisorer, utsedda av Statens Järnvägars stämma, vilken skulle organiseras i nära anslutning till de för privata företags bolagsstämma gällande grundsatser, men representera det allmänna såsom ägare till verkets kapital (Statens Järnvägars överrevisorer utses för närvarande av Kungl. Majit). Dessutom skulle riksdagens revisorer äga en granskningsrätt, som emellertid uttryckligen skulle begränsas till uppgiften att vinna ett allmänt omdöme örn det i företaget nedlagda statskapitalets ställning och förvaltning. Den borde icke ha karaktären av en affärsrevision i egentlig mening eller vara avsedd att föregå beslut örn ansvarsfrihet för företagets styrelse. Affärsrevisionen skulle fullgöras av företagets ovannämnda egna revisorer, och stämman skulle fatta beslut örn décharge. För att formellt möjliggöra statsrevisionens granskning i detta fall förutsatte nämnden uttrycklig ändring i instruktionen för riksdagens revisorer.

I nära anslutning till dessa grundsatser hade revisionen organiserats även i det tidigare omnämnda regeringsförslaget rörande en monopolanstalt folden sociala olycksfallsförsäkringen.

Socialiseringsnämndens berörda betänkande har intresse även ur en annan synpunkt. Såsom nyss nämnts, skall enligt förslaget företagets högsta beslutande korporation vara Statens Järnvägars stämma. Till denna skall riksdagen ha rätt att utse visst antal representanter. Rörande frågan örn riksdagens rätt att utse dessa representanter har av nämnden verkställts en utförlig statsrättslig undersökning, som utmynnar i uttalandet, att nödvändigheten av ett grundlagsstadgande för konstituerande av denna rätt syntes vara obetingad. Visserligen förelåge från de senaste åren ett fall, då riksdagen jämte Kungl. Majit valt representanter till en institution, utan att härför grundlagsändring ansetts erforderlig, vare sig ifråga örn riksdagens rätt till sådan representation eller formen för riksdagens val. Detta gällde den enligt förordningen den 28 maj 1920 örn uppskattning av mark etc. inrättade uppskattningsövernämnden. Det hade emellertid då varit fråga örn en tillfällig institution och örn en angelägenhet, som kunde anses sammanhänga med riksdagens suveräna bevillningsrätt. Därför vore fallet icke att anse såsom fullt parallellt, och det vore icke tillrådligt att anse det prejudicerande, helst såväl grundlagens ordalydelse som doktrinen syntes fullt

59 Kungl. Maj-.ts proposition Nr 196. Bilaga.

bestämda på den punkten, att riksdagen ägde rätt att välja representanter för speciella förvaltningsuppgifter allenast i de fall, där rätten vore i grundlagen uttryckligen stadgad.

Såsom framhålles av flertalet kommentatorer till grundlagarna k togo grundlagsstiftarne som en av sina huvuduppgifter att förebygga en upprepning av frihetstidens sammanblandning av statsfunktionerna, varigenom ständerna hade hos sig samlat såväl den lagstiftande som den styrande och dömande makten. Karakteristiskt för denna strävan är ett yttrande till statsrådsprotokollet den 10 januari 1816 av Hans Järta, varl det heter: »Rikets ständer kunna välja styresmän för sina penningverk, revisorer av dessas och statsverkets förvaltning, justitieombudsman och dess suppleant, samt kommitterade till tryckfrihetens vård. Allt vad grundlagarna i detta avseende icke tillåta, måste de anses förbjuda, ty annars skulle till rubbning av alla konstitutionella förhållanden riksens ständer kunna insätta särskilda sina ombud i varje förvaltningsgren.»

Utredningsmännen ha utan någon motivering uttalat den mening, att ett genomförande av deras förslag örn riksdagens val av revisorer i Spritcentralen ej skulle kräva ändring av riksdagsordningen. Vissa i det föregående återgivna uttalanden synas tyda på, att, även örn denna uppfattning är riktig, det likväl torde vara tvivelaktigt, örn icke i varje fall regeringsformen hindrar ett genomförande av den av utredningsmännen tänkta anordningen.

Dessa formella synpunkter hade måhända, såsom berörande den centrala punkten i utredningsmännens uppdrag, förtjänat ett utförligare dryftande i betänkandet än de mycket flyktiga antydningar, som där förekomma. En närmare granskning därav måste givetvis falla utom ramen för föreliggande yttrande. I själva saken tinner sig styrelsen emellertid böra uttala ett bestämt avstyrkande av den väg, som utredningsmännen föreslagit.

Beredande av ökat inflytande i revisionen åt det allmänna skulle enligt utredningsmännen vara betingat av dels statsfinansiella, dels sociala skäl.

Vad först de sociala skälen för den av utredningsmännen föreslagna anordningen beträffar, så lia i betänkandet inga skäl anförts, som tala för, att dessa synpunkters behöriga tillgodoseende skulle vid sidan av de av Kungl. Majit tillsatta revisorerna erfordra jämväl revisorer, utsedda av riksdagen.

Ifråga örn betydelsen för statsfinanserna av Spritcentralens verksamhet, torde böra framhållas, att staten för närvarande icke äger eller föreslagits skola direkt äga något kapital i bolaget, samt att utredningsmännen i annat sammanhang, i likhet med vad bolaget självt vid upprepade tillfällen uttalat sig för, framställt förslag om, att bolaget hädanefter i sin ekonomiska politik skulle söka åvägabringa allenast jämnvikt mellan inkomster och utgifter och sålunda icke eftersträva något överskott för statsverket. Ett bifall till detta förslag, vilket i allt väsentligt synes styrelsen välbetänkt — frågan skall senare utförligare beröras — skulle innebära, att statsbudgeten icke längre hade något tillskott av betydelse att påräkna såsom vinstandel från bolaget. Härmed försvunne sålunda ock riksdagens intresse av att ur denna synpunkt utöva någon speciell uppsikt över företaget. Behovet av en dylik kontroll synes icke heller kunna härledas ur bolagets inkasserande av omsättningsskatten, vilken visserligen uppgår till betydande belopp, men som till sin storlek bestämmes av riksdagen och icke är avhängig av det sätt, på vilket bolagets förvaltning utövas — frånsett risken för oredlighet

1 Jfr 1)1. a. Malmgren, Sveriges grundlagar, Sthlm 1926, kommentar till §§ 4 och 90 regeringsformen.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

vid skattens redovisning. Mot en dylik risk beredes emellertid icke någon effektiv garanti genom tillskapandet av en månghövdad revisionsapparat, utan snarare genom en intensivt verkande och daglig tillsyn av det slag, som utövas av bolagets ledning, dess kontrollavdelning samt av jourhavande revisorn.

Jämföres det intresse statsverket har i Spritcentralens förvaltning med dess motsvarande intressen hos exempelvis Luossavaara-Kiirunavaara A/B., torde utan vidare kunna påstås, att de senare äro ur alla synpunkter väsentligen större, i det att staten äger icke blott halva aktiekapitalet i detta företag, utan därjämte har en betydande direkt intäkt av driften, vilken till sin s orlek är avhängig av dennas skötsel. Först under de senaste åren, sista gången år 1927, ökades emellertid statens inflytande i bolagets ledning till ungefärlig, ehuru icke full överensstämmelse med de för Spritcentralen gällande bestämmelserna, varemot från intet håll, varken inom eller utom riksdagen, ens ifrågasatts, att det allmännas anspråk på andel i revisionsarbetet skulle utsträckas utöver rätten att genom Kungl. Maj:t (via preferensaktierna) tillsätta halva antalet revisorer. I varje fall har i sådant sammanhang aldrig något förslag varit å bane, enligt vilket i revisionen skulle beredas plats jämväl för representanter för riksdagen. Veterligen har något krav av denna art ej heller framställts rörande granskningen av sådana företag som Ostkustbanebolaget, där staten äger mer än hälften av det investerade kapitalet, eller Spetsbergsbolaget, där hela, och Jordbrukarbanken, där så gott som hela kapitalet är statens. Av dessa bolag voro likväl de båda sistnämnda föremål för ingående behandling så sent som vid 1928 års riksdag.

Den av utredningsmännen föreslagna revisionsapparaten skulle bilda ett revisionskollegium av sju personer och sålunda numerärt ha ungefärligen samma omfattning som styrelsen. Denna församling, vilken ifråga örn sammansättning och storlek skulle bliva utan motstycke inom någon gren av den offentliga eller enskilda förvaltningen i vårt land, måste rent tekniskt betecknas såsom ett onödigt komplicerat organ. Den hänsyn, som enligt förslaget skulle tagas till att olika meningsriktningar bleve representerade bland de av riksdagen utsedda revisorerna, skulle medföra faran av att revisionen bleve en mer eller mindre politisk organisation, sammansatt snarare med hänsyn till de under olika tider förhärskande politiska styrkeförhållandena i riket än till de särskilda sakliga uppgifter, som ett kontrollorgan av denna art borde ha att fylla. Under sådana omständigheter torde näppeligen kunna förhindras, att en på detta sätt åvägabragt politisk inriktning av revisionen skulle, icke minst vid ett samtidigt genomförande av utredningens förslag örn revisorernas deltagande i styrelsens förhandlingar och dess ställning såsom klagoinstans, medföra en politisering av bolagets hela förvaltning, förryckande grunden för dess lugna och sunda utveckling, samt försvårande ett tillfredsställande fyllande av dess väsentligen på kommersiella syften inriktade uppgifter. Helt visst skulle därigenom motsatsen ha vunnits till vad som i statsrådsdirektiven för utredningen uttryckligen angivits, när det heter, att kontrollapparaten borde så organiseras, »att den icke komme att utgöra ett obehörigt band på företagens ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel.»

Det må slutligen uppmärksammas, att riksdagens deltagande i kontrollen över företaget näppeligen kan motiveras av den erfarenhet, som vunnits av den nu fungerande kontrollapparatens arbete. Den ingående granskning utredningsmännen ägnat företagets förvaltning under det nuvarande

61 Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.

statsavtalets giltighetstid har klart ådagalagt, att icke i något avseende kunnat påvisas, att de statsfinansiella eller sociala intressena skulle ha åsidosatts eller att den granskning, som under denna tid utförts rörande statsfinansernas tillgodoseende, skulle ha brustit i effektivitet. De motsatta förmodanden, som uttalats i finansministerns direktiv för utredningsmännens arbete (jfr ovan sid.---x), ha sålunda på intet sätt besan-

nats, utan i stället måste utredningens betänkande sägas giva vid handen, att vad finansministern uftalat såsom »av statsfinansiella skäl ofrånkomligt», d. v. s. »att statens kontroll bleve i möjligaste mån effektiv», helt uppfyllts inom ramen av den nuvarande organisationen. Härav synes närmast den slutsatsen böra dragas, att den nuvarande kontrollapparaten fungerat på ett ur det allmännas synpunkt fullt tillfredsställande sätt. Det plägar vara en god regel att icke ändra en bestående organisation, därest den icke i något väsentligt avseende visat sig bristfällig. En av utredningsmännen, hr Rooth, giver ett klart uttryck åt denna uppfattning, när han i sin reservation till betänkandet anfört, att det, för att bolaget skulle kunna skötas på ett ur affärssynpunkt lika förtjänstfullt sätt, som nu vore fallet, givetvis vore av vikt, att förändringar i den nuvarande organisationen föresloges endast, när starka skäl talade därför.

Även dessa synpunkter torde tala för ett avstyrkande av utredningsmännens förslag, i vad de avse en utökning av revisionen med av riksdagen valda ledamöter, samt tillämpningen av i viss mån nya arbetsformer för densamma. Skulle några särskilda skäl, vilka emellertid styrelsen för sin del icke kunnat utfinna, anses tala för en förstärkning av det allmännas inflytande i revisonen, torde allenast böra ifrågasättas en ökning — inom ramen av revisionens nuvarande numerär — av antalet kungavalda revisorer. Men enligt styrelsens mening synes en revision, bestående av fyra ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser två och bolagsstämman två, och där de av Kungl. Majit valda skola vara revisionens resp. ordförande och jourhavande ledamot samt arbetande enligt i huvudsak samma instruktion som den nu gällande, fylla alla berättigade anspråk på effektiv kontroll över Spritcentralens förvaltning. 5

5.

Styrelsen.

Den granskning, utredningsmännen ägnat styrelsens organisation och arbetsformer, har givit dem anledning uttala, att man vid undersökning av Spritcentralens verksamhet icke undgår den iakttagelsen, att styrelsen särskilt före 1923 års avtal ägt en mycket stor handlingsfrihet. Även örn det icke finge förbises, att i ett företag av detta slag ledningen borde åtnjuta ett betydande mått av rörelsefrihet, måste det likväl ifrågasättas, huruvida det ej skulle ha varit till gagn för företaget, örn styrelsen ålagt sig en större begränsning. Anmärkningarna gällde särskilt vissa åtgärder, genom vilka bolaget utvidgat sitt intresseområde — övertagandet av ett antal agenturfirmor inom vin- och spirituosabranschen samt inköpen av Grand Hotel, Carnegie och Astra.

Styrelsen har i sitt inledningsvis åberopade tidigare yttrande med anledning av föreliggande betänkande utförligt behandlat de sålunda gjorda anmärkningarna mot bolagets förvaltning och vill därför icke här ägna ytterligare uppmärksamhet däråt. I nu förevarande sammanhang må allenast

1 Se sid. 57 ovan.

62 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

understrykas, att samtliga de påtalade åtgärderna vidtagits under den tid, som föregick 1923 års avtal med staten och den därpå baserade nuvarande organisationen av företaget. Även örn utredningsmännens anmärkningar mot åtgärderna vore befogade — i vilket avseende styrelsen, såsom av det tidigare yttrandet framgår, tillåter sig hysa en motsatt uppfattning — sakna de sålunda varje som helst värde såsom bevis för, att den nuvarande organisationen av styrelsen eller av bolagets förvaltning skulle vara olämplig eller mindre tillfredsställande. Intet annat skäl har heller av utredningsmännen anförts för deras i detta samband gjorda påstående, att de ifråga örn styrelsens sammansättning, arbete o. s. v. träffade anordningar »ej i allo varit till fyllest för att åt Spritcentralens verksamhet giva den form och stadga, som bör krävas av ett organ, som har att fylla en maktpåliggande uppgift i det allmännas tjänst.» De ändringsförslag, utredningsmännen i denna punkt framlägga, sakna således sakligt underlag.

Tyngdpunkten i utredningsmännens ändringsförslag rörande styrelsen ligger i de ifrågasatta nya diskvalifikationsgrunderna för innehav av styrelseuppdraget. Enligt dessa bestämmelser skulle till ledamot eller suppleant i Spritcentralens styrelse eller till verkställande direktör i bolaget »icke få utses den, som äger eller har delaktighet i företag, som självt eller genom dotterföretag tillverkar eller försäljer rusdrycker eller maltdrycker eller som självt eller genom dotterföretag idkar hotell- eller restaurantrörelse», och skulle samma föreskrifter gälla örn »den, som, ändock att han icke äger eller har delaktighet i företag, som nu nämnts, är ledamot aller suppleant i styrelsen för sådant företag eller tjänsteman i företaget.»

För dessa, förslag Ira av utredningsmännen icke åberopats några som helst särskilda skäl. För förbudet att inneha aktier i Spritcentralen hänvisas allenast till nu gällande motsvarande förbud för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna samt till liknande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen rörande de av offentliga organ utsedda ledamöterna av systembolags styrelser. En viss ledning rörande utredningsmännens motiv erhålles emellertid måhända av hr Rooths reservation. I denna anföres nämligen, att två bärande skäl skulle ha anförts för de föreslagna diskvalifikationsgrunderna, i det att man dels framhållit nödvändigheten av att Spritcentralen såsom ett halvofficiellt företag vore fullt fristående i förhållande tili såväl säljare som köpare, dels ock betonat, att det personliga sambandet mellan Spritcentralen och systembolagen borde upplösas, för att man därigenom skulle kunna undanrycka grunden till den populära missuppfattning, som gjorde Spritcentralen ansvarig för av systembolagen vidtagna åtgärder. Reservanten finner dessa skäl bärande endast för att stadga förbud mot aktieinnehav i Spritcentralen eller ledamotskap i systembolags styrelse, men anser motiven ohållbara för att utsträcka förbudet jämväl till dem, som blott ha aktier i systembolag eller äro aktieägare eller styrelseledamöter i maltdrycks-, hotell- eller restaurantföretag.

Styrelsen tillåter sig i denna fråga i första rummet framhålla, att, när utredningsmännen i detta sammanhang tala örn »dualismen i detta säreget organiserade företag», samt att anledningen till att de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna tillerkänts avgörande inflytande i styrelsen .varit angelägenheten att »giva betryggat utrymme åt de ekonomiska och sociala hänsyn, vilkas upprätthållande vid partihandeln måste krävas från statens sida», denna uppfattning lider av en viss principiell oklarhet. Någon dualism i betydelsen av en motsättning mellan staten och bolaget, mellan allmänna och enskilda intressen kan helt säkert icke förefinnas inom den nuvarande

63 Kungl. Maj:ts proposition Nr W6. Bilaga.

organisationen av partihandeln. Erfarenheten har i varje fall icke bestyrkt existensen av ett dylikt motsatsförhållande. I de sociala synpunkternas tillgodoseende Ira intressena aldrig divergerat — icke ett enda exempel av detta slag har av utredningsmännen anförts och torde överhuvud icke, såvitt styrelsen förstår, kunna påvisas. Vad de ekonomiska frågorna beträffar, förtjänar endast framhållas, att bolagets uppgift enligt vid upprepade tillfällen bekräftade och även av utredningsmännen godkända direktiv icke är att leverera största möjliga affärsvinst till staten, samt att vad bolaget reserverar visserligen stannar hos bolaget och användes i dess rörelse men blir statens egendom, enär aktieägarne vid bolagets upplösning icke kunna återfå mer än sin ursprungliga insats.

En förklaring till den nu nämnda uppfattningen örn staten och bolaget såsom två kontrahenter med mot varandra stridande intressen — en åskådning, vilken torde ha givit upphov till åtskilliga stadganden i nu gällande statsavtal och vilken starkt framträder i utredningsmännens hela betänkande — kan måhända sökas däri, att i ett flertal andra företag av halvofficiell prägel, i vilkas förvaltning det allmänna deltager, såsom L. K. A. B., Ostkustbanans A/B. o. s. v., en dylik intressemotsats enligt sakens natur måste föreligga. Inom Spritcentralen existerar den emellertid icke.

Det är säkerligen denna uppfattning, som dikterat utredningsmännens förslag, att de av bolagsstämman valda ledamöterna icke skola ha rätt att äga aktier i Spritcentralen eller dess dotterbolag. Det enda härför åberopade skälet eller motsvarande stadgande ifråga örn de av Kungl. Majit valda styrelseledamöterna i bolaget, liksom de av offentliga organ utsedda representanterna i systembolagens styrelser, är icke bärande. Vid utfärdandet av dessa föreskrifter har man uppenbarligen utgått från den meningen, att det allmännas representanter hade vissa offentliga intressen att bevaka, som tilläventyrs kunde komma i strid med företagets, vadan dessa representanter icke borde vara bundna genom delägareskap i företaget. Det har förut betonats angelägenheten av att bestämmelser, som avvika från de för vanliga bolag gällande, måtte införas för Spritcentralen endast där detta visas vara nödigt eller nyttigt. I allmänhet torde det vara lämpligt och riktigt, att ledamöter i bolags styrelse jämväl äro aktieägare i företaget, och inga skäl tala för, att det för partihandelsbolagen skulle innebära någon olägenhet med en dylik anordning. I varje fall innebär ett innehav av aktier med begränsad utdelning icke något privatekonomiskt intresse av det slag, som man med rusdrycksförsäljningsförordningen avsett att avlägsna. Ett förbud av denna, art skulle allenast öka antalet av de bestämmelser, som äro av övervägande artificiell natur, och icke tjäna något praktiskt betydelsefullt syfte.

I än högre grad gäller det senast sagda örn det föreslagna förbudet för ledamot av Spritcentralens styrelse att äga aktie i systembolag, bryggeriföretag eller hotell- och restaurantföretag. Styrelsens uppfattning i denna punkt delas, såsom ovan angivits, även av en av utredningsmännen själva, och styrelsen tillåter sig helt instämma i dennes omdöme örn detta förslag såsom varande »ohållbart».

Vad därefter angår det ifrågasatta förbudet för styrelseledamot eller tjänsteman i systembolag, bryggeri, hotell- eller restaurantföretag att vara styrelseledamot eller verkställande direktör i Spritcentralen, så avser detta förslag att förhindra varje persongemenskap mellan de här åsyftade företagen. Att ett dylikt förbud, när det gäller en person, som råkar tillhöra styrelsen för ett bryggeri, saknar sakligt underlag, torde utan vidare vara

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

klart. Men i stort sett lika osannolikt måste det vara, att den, som är ledamot av ett hotell- eller restaurantbolags styrelse, skulle kunna bereda vare sig Spritcentralen eller det andra företaget någon fördel eller olägenhet genom det dubbla intressentskapet, enär partihandeln som bekant icke är leverantör till restauranterna, utan dessa förse sig med sina varor hos systembolagen. Någon gemenskap eller divergens i intressena mellan Spritcentralen å ena och bryggerier, hotell- eller restauranter å andra sidan kan väl sålunda näppeligen ens teoretiskt tänkas, och därmed försvinner ock varje motiv för utredningsmännens förslag i denna punkt.

En dylik gemenskap är däremot utan tvivel förefintlig ifråga om systembolagen. Dessa kunna i själva verket betraktas såsom systerorgan till partihandiarne. Båda äro led inom en gemensam ram till förverkligandet av ett gemensamt syfte. Spritcentralen var som bekant ursprungligen ett dotterbolag till Stockholmssystemet och år 1920, då det organisatoriska sambandet mellan bolagen bröts genom de av Stockholmssystemet innehavda stamaktiernas överlåtande till det nuvarande stamaktieägarekonsortiet, bestreds från intet håll lämpligheten av att ett visst personligt samband alltjämt upprätthölls mellan bolagens styrelser — ett samband, som ytterligare underströks av dåvarande finansministern (Thorsson), i det att Kungl. Maj:t till ordförande i Spritcentralens styrelse utsåg samma person, som beklädde ordförandeposten i Stockholmssystemet. Vid diskussionen av de lämpligaste organisationsformerna för rusdrycksförsäljningen i vårt land har den tanken varit uppe att antingen konstituera partihandeln såsom ett kooperativt inköpsorgan för systembolagen eller ock att låta partihandeln omhändertaga jämväl detaljhandeln. Enligt det senare systemet har denna fråga lösts i Norge, där monopolbolaget bedriver icke blott samma verksamhet som Spritcentralen utan därjämte ock utövar utminutering i ett visst antal städer. Under den enskilda vinhandelns tid i vårt land var det ock regel, att samma företag bedrev såväl parti- som detaljhandel i branschen.

En viss intressegemenskap mellan de båda grenarna av rusdryckshandeln framstår sålunda såsom fullt naturlig. Så som försäljningen från partihandeln till systembolagen är ordnad på grundval av den gällande lagstiftningen, är det icke möjligt att upptäcka, i vilka avseenden ett samtidigt styrelseledamotskap i ett partihandelsbolag och ett systembolag skulle kunna medföra olägenheter. Risken för ett obehörigt gynnande av ett systembolag, vars styrelseledamot eller tjänsteman placerats i partihandelsbolagets styrelse eller utsetts till dess verkställande direktör, är, såsom alla med dessa frågor någorlunda förtrogna lätt torde kunna intyga, helt utesluten. Lika litet kan någon fara för inflytande i motsatt riktning föreligga. I stället måste det vara ett önskemål för partihandelns ledning att inom styrelsen äga tillgång till åtminstone någon person med verklig erfarenhet rörande detaljhandelns arbetssätt, kundkrets, behov och synpunkter, för att vid styrelsens beslut och i ledningens åtgärder hänsyn skall kunna tagas härtill och därigenom friktioner skola kunna undvikas och ett i alla avseenden tillfredsställande samarbete upprätthållas mellan dessa båda intimt sammanknutna led i försäljningsorganisationen.

Dessa synpunkter ha uppenbarligen vari tledande för stamaktieägarne, när de hittills låtit systembolagen representeras i Spritcentralens styrelse. Måhända hade det för de antydda syftenas tillgodoseende icke varit nödvändigt att, såsom under större delen av Spritcentralens verksamhetstid varit fallet, låta systembolagen representeras i Spritcentralens styrelse av minst två personer i ledande ställning inom denna verksamhetsgren. Det

65 Kungl. Maj:ts proposition Nr lija. Bilaga.

är möjligt, att denna omständighet bidragit till den bl. a. av hr Rooth påpekade populära missuppfattningen rörande Spritcentralens ansvar för systembolagens åtgärder. Visserligen ha i detta avseende sannolikt ett betydande antal faktorer samverkat och säkerligen komma dylika missuppfattningar ej heller för framtiden att hävas, även örn utredningsmännens förslag örn personlig boskillnad genomföres. Men då det måhända ur denna synpunkt kan vara av värde, att en viss återhållsamhet i berörda avseende iakttages och det i varje fall icke torde vara oundgängligen erforderligt, att den sakkunskap och de förbindelser, örn vilka här är fråga, i Spritcentralens styrelse direkt företrädas av mer än en ledamot, vill styrelsen för sin del icke motsätta sig en begränsning av denna art. Därvid synes det kunna tagas under övervägande lämpligheten av en sådan anordning, att vid val av representant för systembolagen i Spritcentralens styrelse något organ för systembolagen, exempelvis systembolagsföreningarnas förtroendenämnd, bleve i tillfälle att hos den utslagsgivande församlingen, d. v. s. stamaktieägarekonsortiet, framställa förslag till för uppdraget lämpliga personer. Skulle ett närmare ordnande av dessa frågor anses erforderligt, föreligger ett tillfälle härtill i samband med verkställandet av den av årets riksdag begärda utredningen rörande åtskilliga nied systembolagens organisation sammanhängande spörsmål. Till förekommande av missförstånd vill styrelsen emellertid framhålla, att styrelsen icke anser partihandelns intressen fordra, att dess styrelse representeras inom systembolagen, men väl finner det såväl för partihandels- som detaljhandelsföretagen av betydelse, att de senare äro företrädda inom de förras styrelse.

Styrelsen finner sig sålunda i den utsträckning, styrelsen angivit, böra avstyrka utredningsmännens förslag rörande nya, positiva diskvalifikationsgrunder för ledamöter av Spritcentralens styrelse eller för dess verkställande direktör. Styrelsen håller fastmera före, att de förutsättningar, som anses böra förefinnas hos innehavare av dessa poster, må sökas icke efter vissa formella linjer, i och för sig svåra att på hållbart sätt motivera och ägnade att framkalla missförstånd rörande bolagets verkliga ställning och uppgifter, samt måhända från uppdraget uteslutande dem, som eljest av positiva skäl skulle vara synnerligen väl skickade därför. I stället är det givetvis de personliga egenskaperna, som måste fälla det avgörande utslaget för att såsom utredningsmännen uttrycka sig ifråga örn de kungavalda ledamöterna, den representation, som Spritcentralens styrelse och ledning utgör, »städse må hållas högt kvalificerad».

Vad sålunda anförts rörande de föreslagna diskvalifikationsgrunderna för styrelsens medlemmar, gäller i allt väsentligt även utredningsmännens motsvarande förslag angående revisorerna, vilket styrelsen, i likhet med vad hr Rooth i sin reservation till betänkandet uttalat, finner sig böra avstyrka.

Mot de övriga förslag, som utredningsmännen framställt under detta kapitel, har styrelsen i stort sett icke någon erinran. Detta gäller allra minst de förslag, som syfta till genomförande av vissa åtgärder, vilka redan sedan länge varit föremål för tillämpning, såsom förslaget att avskrifter av styrelsens protokoll skola utsändas till ledamöterna av revisionen, ävensom att för de av bolagsstämman utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna icke skall bestämmas högre ersättning, än som Kungl. Majit fastställt för de kungavalda motsvarande befattningshavarne. Önskemålet, att förvaltningsberättelserna skola vara utförliga och dess uppgifter meddelas under enhetlig uppställning, har under många år tillgodosetts. Intet svenskt aktiebolag torde publicera utförligare förvaltningsberättelser, och särskild vikt Bihang lill riksdagens protokoll 1030. 1 sand. Bil hafi. I\'r Ulli. Bilaga). 5

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

har fästs därvid, att uppställningen av berättelsen år för år bibehålies enhetlig för att möjliggöra jämförelser. Det är sant, att vinst och förlusträkningens rubriker under senare år något förändrats, men i stället meddelas årligen en ytterst detaljerad tablå angående omkostnadskontots olika poster, möjliggörande en vida intimare inblick i denna gren av bokföringen än veterligen någonstädes inom andra bolag förekommer och meddelande vida mera överskådliga och rikhaltiga uppgifter än ett än så detaljerat vinst- och förlustkonto skulle kunna erbjuda. Ett utbyte av dessa uppgifter mot en dylik vinst- och förlusträkning skulle sålunda helt visst medföra försämrade möjligheter att inhämta upplysningar rörande denna detalj av bolagets verksamhet. Däremot har styrelsen icke någon erinran mot, att, såsom utredningsmännen föreslå, framdeles i balansräkningen såsom en regleringspost uppföres ett förnyelse- eller avskrivningskonto, vilket krediteras för verkställda avskrivningar på anläggningar.

Ett genomförande av de i betänkandet föreslagna delvis förändrade formerna för besluts fattande inom styrelsen, vilka äro hämtade från de motsvarande föreskrifter, som gälla inom en del andra större företag, i vilkas förvaltning staten deltager (jfr i Bilagan lämnade utredning), saknar styrelsen anledning att för sin del motsätta sig, ehuru intet skäl anförts, som skulle göra dessa ändringar nödvändiga. Den särskilda röstmajoritet för de kungavalda ledamöterna, som föreslagits vid beslut örn avtal, vilka innefatta åtagande för längre tid än bolagets koncessionsperiod, synes emellertid för Spritcentralens vidkommande näppeligen vara motiverad, i det att något motsatt intresse mellan statens och stamaktieägarnes representanter i styrelsen i detta avseende icke kan tänkas förekomma. Genomfördes det av styrelsen framställda, i det följande närmare motiverade förslaget om att tillstånd till utövande av partihandel skulle meddelas icke för visst antal år utan tillsvidare, så bleve en föreskrift av denna art under alla omständigheter obehövlig.

6.

Prispolitiken. I

I det kapitel i betänkandet, som betitlas »Riktlinjer för Spritcentralens förvaltning», ha utredningsmännen väsentligen uppehållit sig vid bolagets prispolitik samt vinstöverskott. Utredningsmännen föreslå, att »bolaget skall söka fullfölja en prispolitik, som endast avser att hålla jämvikt mellan inkomster och utgifter, samt därutöver efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder lämnar den enligt bolagsordningen begränsade utdelningen på aktierna». Då man med dylika regler enligt utredningsmännen måste räkna med möjlighet, att vinsten kan bliva så ringa, att den ej förslår till medgiven utdelning å aktierna, föreslås medgivande för bolaget att göra avsättningar till en vinstregleringsfond örn högst en milj. kr.

I gällande avtal med staten (§ 4) har föreskrivits, att det åligger bolaget »att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen». De av partihandelsbolagen under statsavtalets hittillsvarande giltighetstid redovisade vinsterna uppgå till de i nedan anförda tablå uppgivna belopp, vilka ställts i relation dels till varuomsättningen, dels ock till det egna kapitalet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 67

Spritcentralen.

I sin underdåniga ansökan den 8 september 1927 med hemställan örn fortsatt partihandelsrätt från och med den 1 januari 1929 har bolaget framhållit, att vid en prövning av frågan, huruvida de angivna vinstsiffrorna kunde anses motsvara vad som i avtalet avsåges med »skälig inkomst av rörelsen», borde understrykas, att såväl enligt bolagets egen från verksamhetens början hävdade uppfattning som ock enligt den mening, vilken kommit tili uttryck bl. a. i partihandelssakkunnigas år 1921 avgivna yttrande samt i finansministerns (Thorsson) av riksdagen utan erinran lämnade uttalanden vid framläggandet av förslag örn partihandelns förändrade organisation, bolagets prispolitik borde bestämmas efter rent kommersiella grunder. Gentemot denna mening företräddes emellertid ej sällan i den offentliga diskussionen och jämväl på sina håll i riksdagen den ståndpunkten, att en huvudsaklig eller i varje fall väsentlig uppgift för partihandelsbolagen vore att tillse, att vinsten på rörelsen bleve så stor, att ett mycket betydande överskott varje år uppstode för inleverans till statsverket.

Bolaget påpekade vidare i den ovan angivna skrivelsen, att formuleringen av den citerade föreskriften i avtalet säkerligen avsåge att giva uttryck för den förstnämnda uppfattningen. Bolaget hade ock i sin hithörande verksamhet sökt i möjligaste mån anpassa sig efter den givna bestämmelsen. Emellertid hade vissa omständigheter för bolaget försvårat att vid prissättningen taga odelad hänsyn därtill. Sålunda måste, såsom även av finansministern i dennes förut åberopade uttalanden påpekats, i en rörelse av här ifrågavarande omfattning ur trygghetssynpunkt alltid räknas med en viss marginal, varav följden måste bliva ett betydande vinstöverskott. De senaste årens instabila valutaförhållanden i några av de länder, där bolaget verkställde betydande varuinköp, hade likaledes nödvändiggjort kalkylerandet med kurser, som bidragit till ernåendet av icke direkt avsedda vinster. I samma riktning hade ock verkat, att möjliga prisnedsättningar av hänsyn till härav för detaljhandelsbolagen följande olägenheter måst uppskjutas längre än som eljest varit nödigt. Örn än en del av de orsaker, som medverkat till att vinsterna hållit sig i överkant, i mån av mera ordnade och

1 Aktiekapital och (onder (inkl. reserverade skattemedel) med undantag av pensionsfond.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

stabila förhållanden på marknaden komme att bortfalla, kvarstode dock alltjämt vissa omständigheter, som syntes tala för önskvärdheten av större klarhet rörande innebörden av avtalets uttryck örn »skälig inkomst», vadan bolaget fäste Kungl. Majlis uppmärksamhet på denna fråga, därest Kungl. Majit skulle linna, att ett förtydligande av avtalet i denna punkt vore av behovet påkallat.

Den av utredningsmännen föreslagna lösningen av det sålunda antydda problemet förefaller vid en första granskning onekligen tilltalande såsom angivande ett klart direktiv för prispolitiken i nära anslutning till den grundtanke, som hittills behärskat denna gren av den ekonomiska förvaltningen, ehuru resultatet icke alltid fullt motsvarat avsikten. Emellertid förtjänar frågan måhända en något utförligare undersökning.

Därest man, såsom utredningsmännen föreslå, städse skulle strikt tillämpa sådana prisgrunder, »att bolaget med säkerhet beredes högst sådan inkomst av rörelsen, att bolaget må efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder kunna lämna utdelning åt aktieägarne» (§ 4 i utredningsmännens avtalsförslag), kunna ofta fall förekomma, vilkas konsekvenser utredningsmännen måhända icke fullt överblickat. Den av partihandeln genomförda starka inhemska koncentrationen, innebärande bl. a. en minskning av försäljningsorganen till ett fåtal, ett bortfallande av alla kostnader för resande, reklam o. s. v., har givetvis medfört en väsentlig nedgång av omkostnaderna i jämförelse med förhållandena på den fria handelns tid, men därutöver ha de av Spritcentralen på flera utländska marknader vidtagna särskilda inköpsåtgärderna berett partihandeln tillfälle att verkställa inköp av ett flertal av de viktigaste varorna till avsevärt billigare pris, än tidigare varit möjligt. Båda dessa faktorer samverka till att för partihandeln möjliggöra att antingen, därest den fria hanteringens lojala prissättningsgrunder i stort sett alltjämt tillämpades, väsentligt höja företagarvinsten eller ock att, örn prissättningen skedde allenast under hänsynstagande till partihandelns nuvarande avsevärt förbilligade omkostnader och inköpspris, i samma mån sänka försäljningspriset. Användes den förra metoden, får staten stora överskottsvinster av bolagets verksamhet, tillämpas det senare systemet, försvinner denna inkomst för statsverket, men konsumtionen får i stället sina spritdrycker och viner till ett ofta högst betydligt förmånligare pris än förr. Detta sista antagande gäller givetvis endast under den förutsättningen, att staten icke söker kompensation för den uteblivna direkta inkomsten genom en höjning av omsättningsskatten eller en annan beskattning av rusdryckerna, till vilken fråga styrelsen återkommer i det följande (sid. — — — ')•

Partihandeln har icke inrättats för att bereda staten ökade intäkter av rusdryckshanteringen, men bl. a. för att tillgodose den konsumerande allmänheten med autentiska och goda varor till billiga priser. Den vinst, bolagen kunna göra genom koncentration av driften och en förbättrad organisation av inköpen, bör sålunda i främsta rummet komma konsumtionen till del. En viss modifikation i prissättningen måste emellertid ske. Skulle prisen alltid och strikt lämpas efter den utländska marknadens svängningar, måste prisändringar verkställas mycket ofta, och därigenom skulle partihandeln förhindras att tillmötesgå ett av detaljhandeln allmänt uttalat och hittills i största möjliga utsträckning tillgodosett önskemål, vilket går ut på, att prisändringar må genomföras endast relativt sällan under året och och då vid bestämda terminer. Vidare kan det tänkas, att, när exempelvis ett visst under skördeåret eller närmaste åren därefter till billigt pris för-

1 Se nästa sida.

69 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

värvat vinparti flera år därefter blir moget att utsläppas på marknaden, den då gällande världsnoteringen värdesätter detta vin väsentligt högre än det pris, till vilket partihandeln på basis av sina inköpskostnader vore i tillfälle att försälja det. Skulle vinet då säljas till detta under förevarande omständigheter sannolikt mycket låga pris, bleve följden måhända, att större delen av partiet uppköptes av enskilda i lagringssyfte. Fördelen av den låga prisberäkningen skördades sålunda endast av några få till förfång för övriga konsumenter, som, därest de alls kunde bli i tillfälle att förvärva vinet, finge betala det avsevärt högre pris, till vilket partihandeln sedan kunde inköpa varan på världsmarknaden. I ett dylikt läge tala sålunda goda kommersiella grunder för en utjämning uppåt redan från början av försäljningspriset, i strid mot en bokstavstrogen tolkning av prisföreskrifterna enligt utredningsmännens förslag.

Överväganden av denna art tala för en viss försiktighet vid all prissättning — rusdryckshandelns ej undantagen, vare sig denna är monopolistiskt organiserad eller icke. Dessa antydningar skola ock förklara, varför de av utredningsmännen föreslagna prissättningsgrunderna väl må kunna i stort sett lända till efterrättelse, men att de i sin tillämpning tarva vissa modifikationer, vilka kunna leda till att prissättningen understundom måste ske ungefärligen i underkanten av ett pris, som skulle ha satts av en under fri konkurrens arbetande handel, samt att under sådana omständigheter ett visst överskott i regel måste uppkomma.

En omläggning av prissättningsgrunderna i föreslagen riktning torde lämpligen böra kompletteras med en anordning, varigenom en förutsebar ökning eller minskning av partihandelns handelsvinst, i stället för att föranleda prisändringar, kunde så att säga automatiskt omvandlas till en sänkning eller höjning av omsättningsskatten. En dylik smidig anpassning av denna skatt efter förekommande vinstväxlingar torde kunna ernås därigenom, att riksdagen bestämmer huvudgrunderna för skattens utgående, men överlåter åt partihandeln att inom vissa gränser och med Kungl. Maj:ts medgivande beräkna de skattesatser, som erfordras för att såväl handelsvinst som mera avsevärda fluktuationer i de för allmänheten gällande försäljningsprisen må undvikas, under det att den förutsatta totalinkomsten för statsverket upprätthålles. I

I fråga örn sättet för upptagande i riksstaten av bolagets till statsverket inlevererbara vinst, ha utredningsmännen föreslagit en omläggning, enligt vilken denna post icke som nu skulle beräknas med visst belopp i den riksstat, som fastställes under det år, då vinsten intjänats, utan i stället uppföras med den i verkligheten inlevererade summan i den riksstat, som börjar löpa närmast efter rörelseårets utgång.

Mot detta förslag har styrelsen så mycket mindre någon erinran att framställa, som det helt överensstämmer med de förslag i ämnet, vilka bolaget vid tidigare tillfälle tillåtit sig framlägga. Skulle emellertid de ändrade prissättningsgrunder tillämpas, som i det föregående närmare angivits, samt kompletteras med den av styrelsen antydda rörliga omsättningsskatten, synes denna fråga så tillvida lia kommit i ett annat läge, att det vore riktigare att i budgeten icke alls upptaga någon inkomst från Spritcentralens rörelse, utan att den inleverans, som eventuellt förekomme, betraktades såsom ett förstärkningsbelopp. Styrelsen tillåter sig göra detta påpekande även därför, att riksräkenskapsverket av budgettekniska skäl avstyrkt det av bolaget tidigare framlagda, nu av utredningsmännen upptagna förslaget.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

7.

Det Grönstedtska bolagets partihandelsrätt.

Utredningsmännen ha ifråga om själva partihandelsorganisationen föreslagit, att partihandelsrätt skulle upplåtas endast åt Spritcentralen och att det Grönstedtska bolaget omedelbart skulle likvidera. Enligt utredningsmännens mening innebure en upplåtelse av partihandelsrätt åt tvenne innehavare med hänsyn till bokföring och redovisning en dualism, som icke kunde anses medföra några verkliga fördelar. Det hade ej heller uppvisats, att en avveckling av det Grönstedtska bolaget skulle föranleda praktiska svårigheter av nämnvärd betydelse. Härtill komme, att man genom att upplåta rätt till partihandel med rusdrycker åt endast ett företag erliölie större möjligheter att anordna denna partihandel på sådant sätt, att en ändamålsenlig förvaltning och effektiv kontroll ernåddes.

Mot utredningsmännens uppfattning i denna punkt har reservation anmälts av herr Rooth, vilken framhållit, att han av den utredning, som förebragts, blivit övertygad örn att praktiska skäl talade mot utredningsmännens förslag, att det Grönstedtska bolaget omedelbart måtte likvidera. Det för denna anordning anförda skälet, enligt vilket man genom en sammanslagning av Spritcentralen och Grönstedts skulle ernå större möjligheter att anordna en ändamålsenlig förvaltning, vore, efter den för några år sedan genomförda omorganisationen av Spritcentralens och Grönstedts administration, icke längre bärande. Något dubbelarbete förekomme numera icke. All till huvudkontoret förlagd bokföring verkställdes av samma personal. För Grönstedts fördes jämte lagerböckerna endast en enklare dagbok och en huvudbok. En viss ehuru obetydlig ökning av arbetet vållades naturligtvis därigenom, att två huvudbokslut måste göras. Herr Rooth hade emellertid kommit till den bestämda uppfattningen, att, örn .en fullständig fusion genomfördes, detta icke skulle möjliggöra indragning av någon av den nu på den gemensamma bokföringsavdelningen tjänstgörande personalen. Örn det Grönstedtska bolaget bibehölles, ansåge herr Rooth det vara av vikt, att till styrelse i detta bolag utsåges samtliga ledamöter i Spritcentralens styrelse. Ärenden, som be rörde Grönstedts, kunde i så fall avgöras vid styrelsesammanträdena i Spritcentralen. Jämväl revisorerna borde vara gemensamma i de båda bolagen. Örn detta iakttoges, torde en fullt ut lika effektiv kontroll ernås, som örn bolagen sammansloges. Särskilda arvoden behövde ej utgå till styrelseledamöter och revisorer för deras verksamhet i Grönstedts. Gjorda undersökningar hade visat, att, örn särskilda styrelse- och revisionsarvoden ej utginge, den besparing, som kunde vinnas genom en fullständig sammanslagning av bolagen — med frånseende av dess sannolikt relativt obetydliga inverkan i ena eller andra riktningen på skattens storlek — inskränkte sig till några hundra kronor, utgörande merkostnad för huvudsakligen kontorsböcker och trycksaker. Ekonomiska skäl kunde följaktligen icke anföras för en sammanslagning.

Enligt i vederbörlig ordning fattade beslut har under år 1928 den ändring av Grönstedts organisation vidtagits, att bolaget numera har identiskt samma styrelse och revisorer som moderbolaget, varjämte föreskrivits, att medlemmarna av Grönstedts styrelse och revision icke äga åtnjuta något arvode för dessa sina uppdrag. Därmed lia de av herr Rooth i reservationen uttalade önskemål förverkligats.

71 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Styrelsen vill vitsorda, att systemet med två partihandelsbolag, som nu ägt bestånd alltsedan år 1923 oell så sent som år 1925 i samband med upplåtande av partihandelsrätt åt det Grönstedtska bolaget varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning och godkännande, verkat på gynnsamt sätt, och att ingen erfarenhet, vunnen vid utövandet av Spritcentralens eller Grönstedts verksamhet, talar för nödvändigheten eller behovet av en ändring. Några ökade förvaltningskostnader medför systemet icke, liksom det ej heller visat några olägenheter ur kontrollsynpunkt. Då vidare uppköp och import samt lagring och behandling av viner i många fall innebär helt andra problem än motsvarande frågor, när det gäller spritdrycker, är det snarare naturligt än anmärkningsvärt att låta de olikheter av kommersiell och teknisk natur, som här framträtt, taga sig uttryck jämväl i organisatoriskt hänseende på sådant sätt, att vinhanteringen hänföres till ett och sprithanteringen till ett annat bolag. Härtill komma två ej oväsentliga fördelar med den nuvarande organisationen, vilka styrelsen anser sig böra framhålla.

En fördel ligger däri, att ett gammalt enskilt firmanamn fortfarande kan användas inom vinhanteringen, vare sig såsom beteckning på etiketter eller i annan ordning. Skulle det Grönstedtska bolaget tvingas att likvidera, vore det ej möjligt att i fortsättningen i samma utsträckninganvända dess namn, enär detta i allmänhet lätt skulle uppfattas såsom uttryck för något oegentligt. Visserligen användas för närvarande ett par äldre, av Spritcentralen inköpta vinfirmors namn på några punschetiketter, utan att detta påtalats, men härmed ges uttryck allenast åt, att den vara, örn vilken är fråga, är av den typ eller kvalitet, som motsvarande vara hade i äldre tider. När sålunda en punschsort med beteckningen »Cederlunds» ännu förekommer, så uppfattas detta av dem, som ägna någon närmare tanke däråt, allenast på det sättet, att de nuvarande företagen brygga en punsch efter samma recept som det, vilket på sin tid användes av den Ceder lundska firman. Sedan det Grönstedtska bolaget förklarats skola upphöra, kan däremot icke i fortsättningen såsom hittills på de viner, som tappas i vårt land, bibehållas namnet J. D. Grönstedt & C:o. Följden härav kan med ganska stor säkerhet antagas, bliva, att många av de i landet tappade och på detta sätt etiketterade vinerna skulle bliva svårsåldare än fallet varit, när de burit det Grönstedtska bolagets namn. Den härav förorsakade nedgången i försäljningen bleve till förmån endast för sådana märken, vilka hit importerats i buteljera^ d. v. s. i utlandet tappat skick.

Den andra fördelen ligger på det handelspolitiska området. Grönstedtska bolagets upphörande skulle kunna bland partihandelsorganisationens talrika inköpskällor komma att väcka förvirring och osäkerhet, därest de gamla förbindelser, som etablerats och under årens lopp ostört upprätthållits med det Grönstedtska bolaget, utan vidare upphörde och nya skulle knytas med Spritcentralen såsom det enda därefter förefintliga svenska företaget på området. Det kan icke vara något svenskt intresse att utan avgörande skäl inför utlandet särskilt understryka den svenska partihandelsorganisationens monopolartade karaktär.

Enär sålunda ett upphörande av det Grönstedtska bolaget icke skulle medföra några som helst fördelar av ekonomisk eller organisatorisk natur, men dess bibehållande såsom partihandelsbolag i anknytning till Sprit centralen och med den nu genomförda ändrade organisationen av styrelse och revisorer icke kan visas innebära några som helst olägenheter men

72 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

'keil vissa fördelar, vilkas betydelse icke får underskattas, anser sig styielsen icke kunna underlåta att avråda från genomförande av utredningsmännens förslag på denna punkt.

Skulle emellertid avgörande skäl kunna anföras för önskvärdheten av att endast ett partihandelsbolag utövade verksamhet inom rusdrycksbranschen i vårt land, finner styrelsen sig böra ifrågasätta, huruvida icke det kvarvarande företaget borde erhålla det Grönstedtska bolagets namn, varigenom vissa av de ovan påpekade olägenheterna av detta bolags upphörande skulle undvikas.

8.

Agentbolagen.

Vid behandling av frågan angående Spritcentralens dotterföretag — där utredningsmännen rörande Grand Hotel och Carnegie i huvudsak förorda allenast, ett upprepande i det nya statsavtalet av i det nu gällande avtalet givna .föreskrifter angående avvecklingen av dessa enga- 8®ment ■ 1 kar särskild uppmärksamhet ägnats åt de s. k. agentbolagen. Härom yttra utredningsmännen bl. a., att den strävan att från agentverksamheten avlägsna privatekonomiskt intresse, som tagit sig uttryck vid bildandet av de till Spritcentralen anknutna agentbolagen, stöde i överensstämmelse med den utveckling, varigenom privatekonomiskt vinstintresse i möjligaste mån avvecklats från såväl detaljhandeln som partihandeln med rusdrycker. Det — visserligen indirekta — sammanförandet av agentur och partihandel, som för närvarande förekommit, syntes emellertid ur vissa synpunkter ej vara önskvärt. Handelspolitiska hänsyn hade föranlett, att förslag örn åtgärd i antydda avseende icke nu av utredningsmännen framlagts.

Dylika hänsyn lia likväl icke hindrat en av utredningsmännen, hr Ljunggren, att reservationsvis påyrka åtagande för Spritcentralen »att i sådan ordning, som låter sig förena dels med Spritcentralens ekonomiska intresse, dels med synpunkter, som ifråga örn agenturorganisationen finnas äga. betydelse, vidtaga åtgärder, varigenom till formen fristående men till Spritcentralen ansluten agentverksamhet avvecklas».

Den av utredningsmännen uttalade uppfattningen, att partihandeln principiellt bör helt skiljas från agenturverksamhet, har icke närmare motiverats. Av de antydningar, som i betänkandet förekomma, synes emellertid den slutsatsen kunna dragas, att utredningsmännens mening vöre, att Spritcentralens övertagande av en del agentföretag skulle lia inneburit en olämplig utvidgning av bolagets egentliga verksamhet, partihandeln. Denna uppfattning rörande partihandelns begrepp torde emellertid ej vara riktig. Den svenska rusdryckslagstiftningen känner allenast Henne former av verksamhet, nämligen tillverkning, partihandel och detaljhandel. Denna uppdelning är emellertid icke uttömmande och ej heller äro de Irenne verksamhetsgrenarna klart åtskilda. Sålunda föres exempelvis till partihandeln jämväl rening av råbrännvin, liksom den förskäring och blandning av drycker, som förekommer. Enligt språkbruket borde dylik verksamhet egentligen föras till tillverkning. Vad agenturverksamheten beträffar, vilken uppenbarligen är en form av rusdryckshandel, torde den icke rimligtvis kunna hänföras till annan gren därav än partihandeln — en uppfattning, som Ilar stöd utom i det sakliga läget

73 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. bilaga.

jämväl i den historiska utvecklingen. Spritcentralens skiljande från agenturföretagen kan sålunda icke grundas på det av utredningsmännen antydda skälet.

Den föreliggande frågan har emellertid en långt djupare innebörd och betydelse. De åtgärder, som Spritcentralen vidtagit för inköp och ombildande av ett betydande antal av de större och viktigare agenturfirmorna, ha enligt styrelsens mening varit av måhända avgörande betydelse för den nuvarande lagstiftningens tillämpning och för möjliggörandet av partihandelns omläggning. De bekanta svårigheter i förhållandet till de vinodlande länderna, som gjort sig gällande för vissa andra staters vidkommande, då de sökt genomföra mer eller mindre långt gående inskränkningar i rusdryckshandeln, resp. strängare beskattning av dessa drycker, ha så gott som helt uteblivit ifråga örn vårt land. De nuvarande friktionsfria förhållandena på detta område av vår handelspolitik skulle sannolikt icke lia åvägabragts, därest ett stort antal privata agenturer med omfattande rörelse skulle lia fortsatt sin verksamhet.

Härmed är emellertid icke sagt, att den nuvarande organisationen i detta avseende icke möjligen skulle kunna avlösas av en annan, byggd på samma ekonomiska principer som de inom parti- och detaljhandeln nied rusdrycker eljest tillämpade. Utredningsmännen ha emellertid, lika litet som den för frågan till synes särskilt intresserade reservanten, givit ens en antydan rörande riktlinjerna för en dylik organisation, och styrelsen måste öppet tillstå, att den åtminstone för närvarande för egen del har svårt att skönja någon annan här framkomlig väg än den, på vilken man slagit in.

Givetvis har styrelsen icke någon erinran mot att framdeles ägna denna fråga uppmärksamhet. Redan nu har styrelsen emellertid funnit sig kunna tillmötesgå de av utredningsmännen framställda önskemålen rörande en viss omorganisation av agentbolagens styrelser. Enligt vid årets ordinarie bolagsstämmor med dessa bolag fattade beslut lia till styrelseledamöter i samtliga bolag utsetts ordföranden och vice ordföranden samt verkställande direktören i Spritcentralens styrelse samt till styrelsesuppleant en av denna styrelses kungavalda suppleanter. Till revisorer ha samtidigt utsetts en av de av Kungl. Majit utsedda samt bland de av bolagsstämman valda bolagets jourhavande revisor. Därest styrelsens förslag om, att Kungl. Majit skulle utse en av de kungavalda styrelseledamöterna i Spritcentralen att vara jourhavande ledamot, förverkligades, har styrelsen för avsikt att tillse, att denne beredes plats inom samtliga agentbolags styrelser. Utredningsmännens förslag örn att föreskrifter skulle meddelas till förhindrande av, »att Spritcentralens eller dotterbolagens medel i någon form användes till reklam och representationskostnader för främjande av agenturernas försäljningsverksamhet», torde sakna praktisk betydelse, enär dylik medelsdisposition under åren från och med 1924 endast förekommit undantagsvis och för en sammanlagd kostnad av omkr. 154 kr., samt för framtiden överhuvud icke avses.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

9.

Specialmotiveriny till styrelsens avtalsförslag.

Sedan styrelsen nied det nu anförda närmare granskat de av utredningsmännen framställda förslag, vilka avse frågor av större betydelse, skola i det följande i korthet beröras jämväl de olika detaljspörsmål, som i betänkandet behandlats och vilka föranlett särskilda förslag. Lämpligast torde detta ske inom ramen av en specialmotivering för styrelsens förslag till avtal mellan staten och bolaget.

Ingressen.

Utredningsmännen, vilkas motsvarande förslag innehålles i § 1, ha föreslagit, att oktroj tidens maximum skulle höjas från fem till sex år, och ha även förutsatt en häremot svarande ändring av 12 § i rusdrycksförsäljningsförordningen.

Detta förslag föranleder visserligen i och för sig icke någon erinran, men vill det synas styrelsen, som örn det rationellaste vore att, sedan organisationen numera under en längre följd av år prövats och i vissa detaljer eventuellt bleve föremål för jämkning, övergiva anordningen med på viss tid meddelad oktroj och i stället återgå till det system med beviljande av tillstånd »tillsvidare», som var gällande för partihandeln enligt den äldre ända till år 1924 tillämpade hithörande föreskriften i rusdrycksförsäljningsförordningen. Enligt denna bestämmelse var det meddelade tillståndet giltigt, så länge den koncessionerande myndigheten ej fann skäl till återkallande. Skedde återkallelse på annan grund än missbruk av försäljningsrätten, ägde innehavaren åtnjuta två års uppsägningstid.

Under de sju år, denna bestämmelse varit i kraft, har veterligen icke någon olägenhet försports av dess tillämpning. Den femåriga koncessionstiden infördes genom 1923 års lagändring utan någon särskild motivering. Detta stadgande torde näppeligen fylla något praktiskt betydelsefullt syfte, enär, så som statens inflytande över partihandeln numera är ordnat, det framdeles icke synes kunna efter utlupen oktrojtid bli fråga örn något skifte mellan ett förefintligt och ett nytt bolag — ett sådant skifte kan icke tänkas tillgodose något sakligt intresse — men väl örn att bereda det allmänna tillfälle att genom ändrade avtalsbestämmelser åvägabringa jämkning i ett eller annat förhållande, som gäller företagets verksamhet. Ett dylikt syfte vinnes emellertid bättre genom ett tillsvidare meddelat tillstånd, vilket när som helst kan uppsägas med förslagsvis två års varsel, än genom en koncession på förut fixerad tid.

§ i-

Denna § har bibehållits i ungefärligen samma lydelse som § 2, första stycket, i nu gällande avtal med hänsyn till att styrelsen föreslagit bibehållande av det Grönstedtska bolaget.

§ 2.

Första stycket i denna § motsvarar § 2 i utredningsmännens förslag.

§ 3.

Denna §, som svarar mot § 3 i gällande avtal, har i styrelsens förslag erhållit i huvudsak samma redaktion som § 3 i utredningsmännens förslag.

75 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

S i-

Denna § överensstämmer i liuvudsak med § 4 i gällande avtal.

I andra attsatsen förekommer enligt utredningsmännens förslag ordet »återförsäljare», vartill någon motsvarighet icke finnes i gällande avtal, från vilket meningen eljest hämtats i oförändrad lydelse. Med återförsäljare torde utredningsmännen ha åsyftat detaljhandelsbolagen, apotek m. fl., till vilka partilmndlarne försälja sina varor. Förhållandet till detaljhandelsbolagen torde på tillfredsställande sätt vara ordnat genom föreskrifterna i § 5. Erfarenheten giver icke stöd för stadgande örn särskilt skydd för andra avnämare, och torde det föreslagna tillägget till paragrafen sålunda icke vara erforderligt, så mycket mindre som det möjligen skulle kunna tolkas såsom avseende även agenter eller andra mellanhänder.

Redaktionen av tredje attsatsen i styrelsens förslag har något jämkats i anslutning till de synpunkter, styrelsen ovan anfört rörande grunderna för prispolitiken.

§§ 5 och 6.

Dessa §§ lia av utredningsmännen hämtats från tilläggskontraktet mellan staten och bolaget av den 20 juni 1924. Mot bestämmelsernas innehåll eller formulering har styrelsen icke någon erinran, vadan de i styrelsens förslag upptagits i samma lydelse som i utredningsmännens.

§ 7.

Under denna §, till vilken ingen motsvarighet finnes i utredningsmännens förslag, men vars förebild i viss mån utgöres av § 5 i gällande avtal, ha införts vissa stadganden rörande den av styrelsen föreslagna jourhavande styrelseledamoten.

§ 8.

I fråga örn direktörsrådet, varom denna §, vilken svarar mot § 6 i gällande avtal och § 9 i utredningsmännens förslag, handlar, ha utredningsmännen föreslagit dels en begränsning av antalet ledamöter, i det att av Spritcentralens befattningshavare endast verkställande direktören skulle vara ledamot av rådet, dels ock en föreskrift, enligt vilken Spritcentralens styrelseordförande samt den ledamot av styrelsen, som bolaget därutöver utser såsom ledamot av rådet, skulle vara dettas självskrivna resp. ordförande och vice ordförande.

Styrelsen har tidigare framhållit, att den finner lämpligare att åt styrelsen bevara handlingsfrihet i fråga örn utseende av ordförande och vice ordförande i rådet och har av sådan anledning bibehållit nu gällande avtals bestämmelser i detta hänseende. Vad därefter angår antalet ledamöter av rådet, finner styrelsen den av utredningsmännen föreslagna begränsningen icke betingad av särskilda skäl. Det har under rådets hittillsvarande verksamhet visat sig vara av stor praktisk betydelse att bereda alla de befattningshavare hos Spritcentralen och det Grönstedtska bolaget, vilka på ledande plats deltaga i bolagens förvaltning, tillfälle att närvara vid rådets förhandlingar och jämväl bära ansvar för dess uttalanden. En ändring i detta avseende skulle beröva rådet mycket av den fackkunskap på olika områden, som genom den hittillsvarande anordningen därstädes är representerad. Styrelsen har därför föreslagit bestämmelser, vilka i huvudsak ansluta sig till de nu gällande.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

I fråga om jourhavande styrelseledamoten, vilken skulle såsom självskriven ledamot tillhöra rådet, har föreslagits en bestämmelse, vilken skulle giva honom en ställning i förhållande till rådet, som ungefärligen överensstämmer med den, vilken för närvarande intages av jourhavande direktören.

§ 8 i utredningsmännens förslag avser föreskrifter rörande aktiekapitalets konvertering. Enär styrelsen, såsom tidigare angivits, icke anser denna fråga för närvarande tillräckligt klarlagd, ha bestämmelserna utelämnats i styrelsens avtalsförslag. Ej heller har i sistnämnda förslag upptagits något stadgande, svarande mot den i andra stycket av paragrafförslaget inryckta bestämmelsen örn rätt för staten att lämna Sprit' centralen kredit. En dylik föreskrift, vartill förebilden hämtats från avtalet mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara A B., saknar för Spritcentralens vidkommande varje aktualitet, då Spritcentralen i motsats till L. K. A. B. icke är i behov av långfristiga lån.

S 9.

Såsom första stycke i denna § har från utredningsmännens avtalsförslag upptagits dess under § 7 införda bestämmelse örn åtagande för Spritcentralen att gottgöra statsverket vissa kostnader, som kunna föranledas a.y Kontrollstyrelsens övertagande av en del av de arbetsuppgifter, som för närvarande åligga Pris- & inköpsnämnden, vars verksamhet enligt i betänkandet framställt förslag skulle upphöra. Mot detta förslag har styrelsen icke någon erinran.

Till denna § ha vidare såsom andra och tredje stycken förts de föreskrifter, som innehållas i § 11 av utredningsmännens förslag och vartill någon motsvarighet ej finnes i gällande avtal.

Fjärde stycket i paragrafen motsvarar § 12 i utredningsmännens förslag samt § 7 i gällande avtal.

Den under § 10 av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen rörande åtagande från Spritcentralens sida att bereda revisionens ordförande och jourhavande revisorn tillfälle att närvara vid styrelsens och rådets sammanträden har förut utförligt behandlats av styrelsen, som därvid angivit de skäl, som föranlett styrelsen att avstyrka ett dylikt stadgande.

§ 10.

Enligt motsvarande föreskrift i utredningsmännens förslag —• innehållet i dess § 13 — skulle förbud stadgas för Spritcentralen eller dess dotterbolag att förvärva delaktighet i företag för tillverkning eller försäljning av rusdrycker eller maltdrycker eller för idkande av hotell- eller restaurantröreise. Delaktighet i annat företag skulle kunna förvärvas efter Kungl. Maj:ts medgivande.

Enligt den i § 3 av styrelsens avtalsförslag innehållna föreskriften skulle Spritcentralen förbinda sig att icke — utom genom redan bestående dotterföretag — själv eller genom dotterbolag idka någon sådan verksamhet, som faller under det föreslagna förbudet, med undantag av tillverkning och försäljning av rusdrycker. Ett förbud av det innehåll, § 13 i utredningsmännens förslag stadgar, är sålunda ej av behovet påkailat.

§ 8 i gällande avtal, som innehåller motsvarande bestämmelse, föreskriver, att Spritcentralen ej får förvärva delaktighet i något företag

77 Kungl. Maj:ts proposition Nr WO. Kilaia.

utan Kungl. Maj:ts medgivande. En viss modifikation i denna föreskrift synes kunna medföra praktiska fördelar. Det kan nämligen förekomma fall, då ett i och för sig önskvärt förvärv från Spritcentralens sida av aktiemajoriteten i eller kontrollen över ett inom dess avtalsenliga verksamhetsområde fallande löretag möjligen kan äventyras, därest det skulle vara nödvändigt att i förväg inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd, varvid icke torde kunna undvikas en publicitet, som i ett visst förhandlingsläge kan omintetgöra ett för bolaget gynnsamt resultat. Det måste också te sig egendomligt, att bolaget väl skulle kunna själv igångsätta vilken som helst till dess i avtalet utstakade arbetsområde hörande verksamhet, men icke förvärva ett för samma syfte redan i gång varande företag, bedrivet såsom aktiebolag eller ekonomisk förening. Ej heller är det lätt att inse, vilka skäl som skulle tala mot att åt Spritcentralens styrelse till avgörande överlämna frågan, huruvida en viss del av driften bör organiseras såsom en filial eller avdelning eller formellt självständigare såsom ett dotterbolag. Överväganden av denna art — varvid även framkommit tanken att för dotterföretag till Spritcentralen välja ett firmanamn, som angiver dess samhörighet med moderbolaget — lia föranlett styrelsen att föreslå den i förevarande § innehållna modifierade lydelsen av gällande föreskrift i ämnet.

§ 11.

Föreskrift rörande begränsning av Spritcentralens rätt till avskrivningar och fondavsättning inneliålles i § 9 av nu gällande avtal och § 15 mom. 1 av utredningsmännens förslag.

Ett genomförande av utredningsmännens förslag till fondavsättningar — ifråga örn avskrivningar överensstämmer förslaget i stort sett med bestämmelserna i gällande avtal — skulle möjliggöra en ytterligare avsättning till reservfonden, vilken nu uppgår till 10 milj. kr. eller det enligt gällande avtal medgivna maximibeloppet, av 5 milj. kr. (med högst 1 milj. kr. örn året), så att denna fond uppginge till 15 milj. kr. Vidare lia utredningsmännen i betänkandet (sid. 129) uttalat, att bolaget borde få rätt att »göra avsättningar till vinstregleringsfond, vars belopp icke torde behöva överstiga 1 milj. kr.» Någon bestämmelse härom återfinnes, sannolikt till följd av förbiseende, emellertid ej i avtalsförslaget.

För bolaget föreligger ett ofta påpekat och av utredningsmännen vitsordat behov av ökade egna rörelsemedel. Enligt utredningsmännens förslag skulle en ökad fondavsättning örn högst 6 milj. kr. kunna ifrågakomma, och detta belopp skulle vara nått först efter fem år. Den under de senaste åren av bolagets verksamhet vunna erfarenheten giver emellertid vid handen, att det ökade belopp, örn vilket här är fråga, bör uppskattas till maximalt omkr. 10 milj. kr., men kunna ändrade förhållanden givetvis komma att öka eller minska denna summa. Under sådana omständigheter synes möjlighet böra skapas för bolaget att i rörelsen kunna behålla större summor än utredningsmännen föreslagit. Avtalet torde därför böra medgiva, att till reservfonden må avsättas ytterligare högst 10 milj. kr., varigenom denna komme att uppgå till samma belopp som aktiekapitalet, samt att till en vinstregleringsfond finge avsättas 1 milj. kr. Skulle ytterligare behov av egna rörelsemedel därefter uppstå, förutsätter styrelsen, att en i enlighet med avtalet gjord hemställan till Kungl. Majit örn medgivande till ökad fondavsättning skall utan svårighet vinna Kungl. Majlis bifall.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Styrelsen vill emellertid icke underlåta att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att. när för något år sedan i Tobaksmonopolets avtal med staten infördes tidigare icke förekommande bestämmelser örn begränsning av aktiernas utdelning och bolaget i detta hänseende sålunda blev likställt med Spritcentralen, så medgavs samtidigt en praktiskt taget obegränsad avsättning till fonder. Vid sitt bifall till detta förslag knöt 1926 års bevillningsutskott den anmärkningen, att det ej undgått utskottets uppmärksamhet, att, på grund av avtalsändringen, vinstmedel, som icke vore erforderliga för rörelsens bedrivande, skulle komma att hopsparas hos bolaget, vadan det borde tagas under övervägande, huruvida icke vid avtalstidens utgång en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten omedelbar dispositionsrätt till de medel, som bomme att fonderas hos bolaget. Den sålunda av statsmakterna ifråga örn Tobaksmonopolet intagna ståndpunkten synes styrelsen värd beaktande. Skulle en motsvarande bestämmelse rörande frihet ifråga örn fondavsättningar genomföras jämväl för Spritcentralens vidkommande, så löstes den av bevillningsutskottet påpekade svårigheten utan särskild åtgärd, enär, enligt de för Spritcentralen gällande föreskrifter, vad som av vinsten icke utdelas eller fonderas blir föremål för omedelbar inleverans till statsverket. Det förtjänar vid behandlingen av dessa spörsmål måhända påpekas, att det är en felaktig föreställning, örn man tror, att Spritcentralen, när bolaget verkställer avsättning till fonder, liksom då avskrivningar ske, »undanhåller» staten vinstmedel. Dylika åtgärder verkställas eller i varje fall böra vidtagas allenast för att i rörelsen behålla medel, som erfordras för verksamhetens bedrivande och för upprätthållande av bolagets likviditet, samt vilka, örn de icke funnes, måste erhållas genom utifrån upplånat kapital. Det är ett önskemål för varje välskött företag att i möjligaste mån frigöra sig från behovet av främmande medel i sin rörelse. Detta mål kan icke nås på ett gynnsammare sätt än genom att i rörelsen behålla erforderlig del av de intjänade överskotten. Gränsen för dylika reservationer av medel i företaget är nådd, först när det visat sig svårt att förränta det egna kapitalet. Därför skall kritiken inriktas och den offentliga kontrollen vara verksam på denna punkt, ty har den nu angivna gränsen överskridits, så är beviset givet för, att avskrivningar och fondavsättning skett i för stor utsträckning. Tillika må framhållas, att vid Spritcentralens upplösning samtliga tillgångar, med undantag allenast av vad som erfordras för utgivande till aktieägarne av aktiernas parivärde jämte ogulden utdelning, tillfalla statsverket, som sålunda i sista hand kommer i åtnjutande av det kapital, som genom fondering och avskrivning behållits i bolaget.

Utredningsmännens förslag i § 15, mom. 2 rörande garanterad utdelning på stamaktiekapitalet har av förut angivna skäl uteslutits ur styrelsens förslag till förevarande §.

§ 12.

Den begränsning i rätten att ekonomiskt engagera sig för dotterbolag, som föreskrives i denna §, behandlas i § 10 i nu gällande avtal samt i § 16 av utredningsmännens förslag. I detta sistnämnda, vilket eljest överensstämmer med paragrafens nuvarande lydelse, ha utredningsmännen strukit orden »utan Kungl. Maj:ts tillstånd» och sålunda givit det i bestämmelsen innehållna förbudet till synes ovillkorlig giltighet. En dy-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 79

lik föreskrift måste styrelsen av såväl principiella som praktiska skäl avstyrka.

Men styrelsen kan ej heller förorda paragrafen i oförändrad lydelse. Avsikten med dess stadgande torde ha varit att förhindra Spritcentralen att utsträcka sina engagement ifråga örn de dotterbolag, nämligen Grand Hotel, Carnegie och det numera avvecklade Astra, mot vars tillkomst erinringar rests och som Spritcentralen enligt avtalet förbundit sig att under särskilda förutsättningar avveckla. Att däremot förhindra företaget att i förekommande fall ekonomiskt stödja de övriga dotterbolagen, vilka utöva samma verksamhet som moderbolaget eller en därmed samhörande rörelse och vilka numera administreras antingen av samma styrelse sorn Spritcentralen eller ock av en inom denna utsedd delegation, kan icke vara lämpligt, men väl bereda såväl moder- som dotterbolag onödiga olägenheter. Stadgandet utesluter sålunda bl. a. möjligheten för Spritcentralen att utan Kungl. Maj:ts tillstånd teckna exempelvis tullborgen eller andra övervägande formella garantier för dotterbolagen. Styrelsen har därför föreslagit en sådan formulering av paragrafen, att dess inskränkning skulle gälla endast Grand Hotel och Carnegie.

§ 13.

Motsvarar i oförändrad lydelse § 11 i nu gällande avtal och § 17 i utredningsmännens förslag.

§ U.

Hithörande bestämmelser förekomma i § 12 i det nu gällande avtalet samt § 18 av utredningsmännens förslag. Styrelsens förslag skiljer sig från utredningsmännens väsentligen allenast därutinnan, att styrelsen funnit ifrågakommande intressen i tillräcklig mån tillgodosedda därigenom, att minst en av de av Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna i Spritcentralen jämväl utses till revisor hos dotterbolagen, under det att utredningsmännen föreslagit, att båda de kungavalda revisorerna skulle på detta sätt förordnas hos samtliga bolag. Dessutom har från utredningsmännens förslag borttagits föreskriften örn, att den nämnde revisorn skulle beredas tillfälle att närvara vid styrelsens sammanträde.

§ 15.

Denna §, som motsvarar § 13 i nu gällande avtal samt § 19 i utredningsmännens förslag, har bibehållits i samma formulering, som den har i nuvarande avtal och vari angives, att avveckling av vissa dotterbolag skall ske, under förutsättning att Kungl. Majit påfordrar det och därvid framgår, att åtgärden kan verkställas utan avsevärdare förlust för Spritcentralen. Självfallet äger bolaget rätt att utan hemställan av Kungl. Majit till avgörande upptaga frågor angående avveckling av här ifrågavarande engagement.

Utredningsmännens förslag örn att i paragrafen införa föreskrift örn omedelbar likvidation av det Grönstedtska bolaget har i enlighet med styrelsens tidigare angivna mening icke upptagits.

Ej heller har däri införts den av utredningsmännen föreslagna bestämmelsen, enligt vilken skyldigheten, att »så snart lämpligen kan ske» avveckla vissa Spritcentralens engagement, skulle gälla jämväl A/B. Uppsala Stadshotell. Spritcentralens innehav av aktier i detta företag.

80 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

vilket tillkom år 1921, omfattar allenast preferensaktiekapitalet, medan stamaktiekapitalet äges av systembolaget i Uppsala. Med innehavet av sistnämnda aktier är förenad röstmajoriteten inom bolaget, vadan Uppsala Stadshotell sålunda är ett dotterbolag till systembolaget och ej till Spritcentralen. Denna aktiepost, som på sin tid förvärvades för ett bestämt syfte, kan numera, sedan detta syfte nåtts, avyttras när inom en nära liggande framtid försäljning torde kunna ske till pari. För ett dylikt ärendes ordnande torde näppeligen särskilda föreskrifter i statsavtalet vara erforderliga.

En konsekvens av styrelsens tidigare uttalade uppfattning rörande de frågor, vilka behandlats i §§ 14 och 20 av utredningsmännens förslag, är, att dessa i styrelsens förslag strukits och ej heller föranlett annorledes formulerade stadganden av motsvarande innebörd.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört, tillåter sig styrelsen härmed framlägga följande förslag till:

A) avtal mellan staten och Spritcentralen,

B) » » » » Grönstedts,

C) ändringar i bolagsordningen för Spritcentralen,

D) » » » » Grönstedts,

E) » » rusdrycksförsäljningsförordningen.

A.

FÖRSLAG TILL AVTAL

ANGÅENDE UPPLÅTANDE ÅT AKTIEBOLAGET VIN- OCH SPRITCENTRALEN AV RÄTT ATT IDKA PARTIHANDEL MED RUSDRYCKER.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (n:r 340) angående försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den ...... 1929 (n:r ..), upplåter Kungl. Majit å svenska

statens vägnar härmed från och med den 1 januari 1930 tillsvidare åt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen (härnedan kallat Spritcentralen) rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning, samt på följande villkor i övrigt.

§ 1.

Kungl. Majit antager icke för tid, under vilken detta avtal är gällande, till partihandelsbolag annat bolag än sådant, som i förhållande till Spritcentralen är att anse såsom dess dotterbolag.

§ 2.

Spritcentralen utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i Spritcentralens bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.

§ 3.

Spritcentralen må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar.

81 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Beträffande bestående dotterföretag till Spritcentralen, vilka driva annan verksamhet än nu sagts, gäller vad i § 15 stadgas.

§ 4.

Det åligger Spritcentralen

att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,

att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor,

att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgrunder, att bolaget icke beredes större inkomst av rörelsen, än att bolaget efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder må kunna lämna utdelning åt aktieägarne i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen,

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt.

§ 5.

Spritcentralen förbinder sig

att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att dessa, i vad på Spritcentralen ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter mellan Spritcentralen och detaljhandelsbolag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande av kontrollstyrelsen,

att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker m. m.,

samt att före februari månads utgång varje år till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade anvisningar.

§ 6.

Spritcentralen åligger att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning insätta de omsättningsskattebelopp, som enligt vid varje tid gällande skattesatser belöpa å de rusdrycker, vilka Spritcentralen under nästföregående månad försålt.

Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall samtidigt med varje inleverering till statskontoret avlämnas på nämnda boo ker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande och jourhavande revisorn.

Avskrift av bevis örn insättningen jämte uträkning av skattebeloppen, åtföljd av uppgift å det sammanlagda beloppet av varje detaljhandels- Jlihang till riksdagens protokoll 19110. 1 sand. 161 hafi. (Nr 196. inlaga.) fi

82 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

bolags inköp under ifrågavarande månad av rusdrycker, för vilka omsättningsskatt erlägges, skall omedelbart tillställas kontrollstyrelsen.

§ 7.

Bland de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i Spritcentralens styrelse förordnas av Kungl. Majit en att vara styrelsens jourhavande ledamot. Instruktion för denne utfärdas och avlöning till honom fastställes av Kungl. Majit samt gäldas av Spritcentralen, som jämväl bestrider övriga utgifter, vilka föranledas av jourhavande styrelseledamotens verksamhet.

§ 8.

För behandling av viktigare ärenden berörande de olika verksamhetsgrenarna inom Spritcentralen samt dess dotterbolag med partihandelsrätt skall finnas ett direktörsråd. Rådet består dels av följande självskrivna medlemmar, nämligen verkställande direktören, vice verkställande direktören och jourhavande styrelseledamoten i Spritcentralen samt verkställande direktör i dotterbolag med partihandelsrätt, dels ock av minst en ytterligare ledamot av Spritcentralens styrelse och den eller de övriga befattningshavare i Spritcentralen, vilka bolagets styrelse utser. Ordförande och vice ordförande i rådet väljas av Spritcentralens styrelse.

Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning, benämning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor, samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagens handhavande av verksamheten. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden. Finner jourhavande styrelseledamoten sig ej kunna biträda av rådet gjort uttalande, och anser han frågan vara av sådan vikt, att den bör underställas styrelsens prövning, må åtgärd i enlighet med rådets uttalande icke utan styrelsens medgivande vidtagas.

Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift efter justering tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer.

§ 9.

Spritcentralen åtager sig att, sedan kontrollstyrelsen enligt Kungl. Majits föreskrifter övertagit vissa av de arbetsuppgifter, som för närvarande åligga pris- och inköpsnämnden, gottgöra statsverket de kostnader, som efter Kungl. Majits prövning må föranledas av styrelsens ifrågavarande verksamhet.

Spritcentralen åtager sig vidare att med belopp, som fastställas av Kungl. Majit, gälda ersättningar till de av Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna och revisorerna.

För å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant må Spritcentralen ej bestämma högre ersättning, än av Kungl. Majit fastställts för av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och suppleant.

Spritcentralen skall till de av Kungl. Majit utsedda revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig konti’oll, som de pröva nödig.

§ 10.

Spritcentralen må ej själv eller genom dotterbolag efter denna dag utan Kungl. Majits tillstånd förvärva aktie eller annan delaktighet i annat

83 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1H6. Bilaga.

företag än sådant, som bedriver verksamhet av den i § 3 av förevarande avtal angivna art.

§ 11.

Spritcentralen må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst 5 % och å inventariers anskaffningsvärde högst 15 %>, med iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, avsättning till avskrivningsfond ej vidare må ske. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Maj:ts medgivande.

Avsättning till fonder må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande äga rum i vidare mån än att dels till reservfond må avsättas högst 20 milj. kr., dels ock till en vinstregleringsfond må avsättas högst 1 milj. kr.

§ 12.

Spritcentralen må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda sig ekonomiska förpliktelser för de i § 15 omförmälda dotterföretag eller lämna nämnda företag försträckning.

§ 13.

Spritcentralen må, så länge dotterbolag är anslutet till Spritcentralen, icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom Spritcentralens inflytande över bolagets rörelse och verksamhet förminskas.

§ 14.

Spritcentralen förbinder sig att tillse,

att ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Kungl. Majits medgivande,

att till ledamöter och suppleanter i styrelsen samt till revisorer och revisorssuppleanter för dotterbolag med partihandelsrätt utses samma personer, som innehava motsvarande ställning i Spritcentralen,

att i övriga dotterbolags styrelser minst två av ledamöterna samt av dessa dotterbolags revisorer minst en utses bland de av Kungl. Majit tillsatta styrelseledamöterna eller revisorerna i Spritcentralen, att dotterbolag, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhaver rörelsen och anordnar driften på det mest rationella och effektiva sätt, att dotterbolag icke utan särskilt medgivande från Spritcentralen ikläder sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar, att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar eller avsättningar till fonder i vidare mån än enligt § 11 föreskrivits för Spritcentralen, samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå, sedan avsättning till fonder blivit gjord, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarne och inleverans till statsverket i överensstämmelse med gällande bolagsordning.

§ 15.

Spritcentralen förbinder sig att, så snart sådant av Kungl. Majit påfordras och utan avsevärda förluster för Spritcentralen kan ske, avveckla sitt förhållande till dotterbolagen A/B. Nya Grand Hotel och Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co., antingen genom försäljning av Sprit-

84 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

centralens innehav av aktier i dessa bolag eller på annat sätt, som kan finnas lämpligt.

§ 16.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.

§ 17.

Detta avtal skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1930.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

B.

FÖRSLAG TILL AVTAL

ANGÅENDE UPPLÅTANDE ÅT AKTIEBOLAGET J. D. GRÖNSTEDT & CO. AV RÄTT ATT IDKA PARTIHANDEL MED RUSDRYCKER.

Med föranledande av 12 § i förordningen den 14 juni 1917 (n:r 340) angående försäljning av rusdrycker, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den ..... 1929 (n:r ____), upplåter Kungl. Majit å svenska sta-

tens vägnar härmed från och med den 1 januari 1930 tillsvidare åt Aktiebolaget J. D. Grönstedt & Co. (härnedan kallat Grönstedt) rätt att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa jämlikt lag och författning, samt på följande villkor i övrigt.

§ 1.

Grönstedt utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i Grönstedts bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.

§ 2.

Grönstedt må icke själv eller genom dotterföretag idka — förutom partihandel med rusdrycker — annan verksamhet än sådan, som avser att tillverka, förädla eller på annat sätt bereda alkoholhaltiga drycker eller att tillverka för rörelsen erforderliga förbrukningsartiklar.

§ 3.

Det åligger Grönstedt

att under den tid, avtalet gäller, driva partihandel med rusdrycker, på sätt förutsättes i förordningen angående försäljning av rusdrycker,

att vid inköp, tillverkning och beredning av alkoholhaltiga drycker bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för en fullt ärlig varubeteckning, och att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor,

att vid försäljning av alkoholhaltiga drycker tillämpa sådana prissättningsgr under, att bolaget icke ber edes större inkomst av rörelsen, än att bolaget efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder må kunna

85 Kungl. Majlis proposition Nr lita. Bilaga.

lämna utdelning åt aktieägarne i enlighet med bestämmelserna i bolagsordningen,

samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt.

§ 4.

Grönstedt förbinder sig

att så bedriva försäljningen av rusdrycker till detaljhandelsbolagen, att dessa, i vad på Grönstedt ankommer, kunna ställa sig till efterrättelse givna föreskrifter i avseende å detaljhandelsbolags inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka hos sådana drycker; skolande meningsskiljaktigheter mellan Grönstedt och detaljhandelsbolag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker hänskjutas till avgörande av kontrollstyrelsen,

att i god tid delgiva kontrollstyrelsen företagna ändringar i försäljningspriserna å rusdrycker, så ock i övrigt tillhandagå kontrollstyrelsen med uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för fullgörandet av styrelsen åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker m. m.,

samt att före februari månads utgång varje år till kontrollstyrelsen avlämna fullständig statistik över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker under nästföregående år, upprättad i enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade anvisningar.

§ 5.

Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag än sådant, som bedriver verksamhet av den i § 2 av förevarande avtal angivna art.

§ 6.

Grönstedt må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts tillstånd ikläda sig ekonomiska förpliktelser för A/B. Nya Grand Hotel eller Porterbryggeriaktiebolaget D. Carnegie & Co. eller lämna sagda aktiebolag försträckning.

§ 7.

Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta avtal, skall dylik tvist avgöras enligt lagen örn skiljemän.

§ 8.

Hetta avtal skall liga tillämpning från och med den 1 januari 1930.

Av detta avtal äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

86 Kungl. May.ts proposition Nr 196. Bilaga.

C.

FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR

1 BOLAGSORDNINGEN FÖR AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN.

§ 6.

Aktierna skola ..... 23,500,000 kronor.

Preferensaktierna skola ......av vinsten.

Å stamaktierna ......av riksbanken.

Återstående vinst skall, efter det avsättningar till fonder blivit gjorda, i den mån den ej enligt § 8 användes för inlösen av preferensaktier eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till kungl, statskontoret för statsverkets räkning.

Då bolaget ......ej guldits. Därefter skola stamaktiernas innehavare

nr tillgångarna erhålla aktiernas nominella värde jämte ogulden utdelning. Övriga tillgångar tillfalla svenska staten.

Iakttagas skall ......hela aktiekapitalet.

$ 30.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

2. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter utses år 1930, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt å bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget.

3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas samtliga ledamöter och suppleanter.

4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga revisorer.

87 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

§ 12.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

2. Kungl. Majit äger att för samma tid utse två revisorer och två suppleanter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor, och må till jourhavande revisor endast förordnas revisor, som auktoriserats av handelskammare eller yrkesrevisor, ägande därmed jämförliga kvalifikationer.

3. Kevisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

§ 13.

Bolagets räkenskaper skola för varje kalenderår i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 mars påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 april böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.

§ 15.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före april månads utgång.

Å denna ......revisorssuppleanter.

§ 16.

Å bolagsstämma ......en röst.

Talan för samtliga stamaktier skall vid bolagsstämma föras av en enda, av stamaktieägarne därtill utsedd person.

I).

FÖRSLAG TILL ÄNDRINGAR

I BOLAGSORDNINGEN FÖR AKTIEBOLAGET ,1. D. GRÖNSTEDT & C:o.

§ 7.

1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem.

2. Kungl. Majit utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter. Övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma.

Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Majit utsedda och likaledes två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda

88 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

avgå varje år; och. skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter utses ar 1930, av Kungl. Majit två ledamöter och en suppleant samt a bolagsstä]ruma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott T-j aJ-’ styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den

tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden.

Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget.

. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas samtliga ledamöter och suppleanter.

4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav Kungl. Majit utsedda styrelseledamöterna.

Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst tva av de utav Kungl. Majit utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden.

5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga revisorer.

§ 9.

1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma två revisorer och två suppleanter för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma.

2. Kungl. Majit äger att för samma tid utse två revisorer och två suppleanter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Majit den ene att vara revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor, och må till jourhavande revisor endast förordnas revisor, som auktoriserats av handelskammare eller yrkesrevisor, ägande därmed jämförlig kompetens.

3. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal och eljest då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt.

4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll.

§ 10.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång örn året före utgången av april månad.

Å denna ......ordinarie bolagsstämma.

E.

FÖRSLAG TILL FÖRORDNING

OM VISSA ÄNDRINGAR I FÖRORDNINGEN DEN 14 JUNI 1917 (NR 340) ANGÅENDE FÖRSÄLJNING AV RUSDRYCKER.

Härigenom förordnas, dels att 19 § mom. 2, tredje stycket i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, dels ock att 10 § 1 mom. samt i nedan angivna delar 12 § 2 och 4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga. 89

mom. ävensom 90 § 2 mom. i samma förordning skola erhålla följande ändrade lydelse.

10 $.

1. Rusdrycker må till riket införas blott av partihandelsbolag, som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

12 §.

2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera partihandelsbolag. Ansökan skall före ingången av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen göras bos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget antagna bolagsordningen.

Rätt att såsom partibandelsbolag inom riket bedriva bandel med rusdrycker skall upplåtas att gälla tillsvidare och så länge Kungl. Majit ej finner skäl återkalla densamma. Sker återkallelse på annan grund än missbruk av försäljningsrättigheten, äger innehavaren därav åtnjuta två års uppsägningstid.

Missbrukar bolaget ......vara partibandelsbolag.

4. Av den ...... till fonder. Vad därefter och sedan utdelning till

bolagets delägare ägt rum kan återstå av vinsten, skall bolaget efter varje kalenderårs slut inom påföljande juli månads utgång insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.

90 §.

2. Rusdrycker, som ......bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker

sålunda hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av kontrollstyrelsen fastställas, inköpa den hembjudna varan. Är värdet ...... bevisligen förstöras.

Lag samma ......förklaras förbrutna.

Med den .......tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 12 § 4 mom. den 1 januari 1931, och i övrigt den 1 januari 1930.

Stockholm som ovan.

För styrelsen för

AKTIEBOLAGET VIN- & SPRITCENTRALEN Ax. Hedenlund.

M. Marcus.

90 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Bilaga.

ORGANISATIONEN AV VISSA SVENSKA AKTIEBOLAG, I VILKAS FÖRVALTNING STATEN DELTAGER.

1. AKTIEBOLAGET SVENSKA TOBAKSMONOPOLET.

Aktiekapital.

Aktiekapitalet skall utgöra lägst 17 och högst 51 milj. kr.

Aktierna äro dels preferens-, dels stamaktier. De förra kunna ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte, de senare endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd.

Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17 milj. kr., och skola alla andra aktier vara stamaktier. Det var ursprungligen avsett, att av monopolbolagets till en början till 35 milj. kr. bestämda aktiekapital endast stamaktiekapitalet, eller 18 milj. kr., skulle representera statens engagement, under det att preferensaktiekapitalet å 17 milj. kr. skulle garanteras av det vid bolagets bildande medverkande bankkonsortiet och sålunda tecknas av enskilda. De svårigheter, som uppkommo vid själva starten, vilka gällde huvudsakligen kapitalanskaffningen, hävdes därigenom, att Pen sionsstyrelsen befanns villig övertaga 12 milj. kr. preferensaktier, varefter endast 5 milj. kr. av preferensaktiekapitalet återstodo att via bankerna placera bos privata tecknare. Staten kom sålunda direkt eller indirekt att från början äga 30 milj. kr. eller 86 % av aktiekapitalet. Vid den slutliga uppgörelsen av ersättningskostnaderna för monopolets genomförande visade det sig, att dessa kostnader slutade på 5Pi3 milj. kr., varav det ålåg staten att genom övertagande av stamaktier i bolaget svara för 11 milj. kr. utöver redan i motsvarande avräkning varande 18 milj. kr. Aktiekapitalet ökades av sådan anledning genom beslut vid bolagsstämma den 29 december 1917 med 11 milj. kr. i stamaktier, räntelöpande från och med år 1918, och äger sålunda staten från nämnda tid 29 milj. kr. i stamaktier och — indirekt — 12 milj. kr. i preferensaktier i bolaget, eller sammanlagt 41 milj. kr., d. v. s. 89 % av det totala, till 46 milj. kr. uppgående aktiekapitalet.

Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 % å preferensaktiekapitalet, ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej lämnats, av följande årens vinster bekomma vad däri brustit, innan utdelningen å stamaktierna gives, intill 6 %. Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 % å aktiekapitalet, skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje A %, som bärav tillfaller stamaktie, 1/8 % skall tillfalla preferensaktie, intill dess också preferensaktie erhållit tillhopa 7 %, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 8/io % å stamaktie 1/10 % skall tillfalla preferensaktie. Enligt direktiv av statsmakterna år 1926 skola emellertid priserna i möjligaste mån avvägas så, att vinsten icke blir högre än som erfordras för 7 % utdelning på preferens- och 13 % på stamaktierna. Upplöses bolaget, skall inne-

91 Kungl. ÅIaj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

havare av preferensaktie ha företrädesrätt framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella värde jämte 6 % utdelning, i den män sådan ej guldits.

Styrelse.

Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med lika många suppleanter. Kungl. Majit utser halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter, och skall av de sålunda utsedda en tillika vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter väljas av preferensaktieägarne, och skall en bland sistnämnda ledamöter utses av bolagets styrelse att tillika vara bolagets verkställande direktör. Såväl ledamöter som suppleanter väljas för tre år i sänder, och kunna de avgående återväljas. Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de kungavalda eller deras suppleanter, äro närvarande. Ordförande vid styrelsesammanträde skall alltid \ara en av de kungavalda ledamöterna.

Den av preferensaktieägarne utsedda styrelsehalvan har under bolagets hela verksamhetstid hittills icke undergått annan förändring', än att en av styrelseledamöterna år 1918 ersatts av en direkt representant för Pensionsstyrelsen (en byråchef i verket). Verkställande direktörsposten i bolaget bär under hela verksamhetstiden sedan monopolets ikraftträdande innehafts av samma person.

Revision.

Årligen utses fyra revisorer jämte lika många suppleanter, och välja resp. Kungl. Majit och preferensaktieägarne halva antalet vardera. Bland de av preferensaktieägarne valda revisorerna lia under tidigare år två, under de sista åren en utgjorts av personer, utsedda av Pensionsstyrelsen (byråchefer i verket).

Fondavsättning och avskrivningar.

Enligt avtalet mellan staten och bolaget ma utdelning till aktieägare ej ske, innan följande avskrivningar och avsättningar ägt rum. Å byggnader skola årligen avskrivas 2 % och på inventarier 10 %. Till reservfonden skola årligen avsättas 10 % av årsvinsten. Sedan reservfonden uppgår till 10 % av aktiekapitalet, skall vidare avsättning till reservfond ej äga rum. Till pensionsfond må genom bolagsstämmas beslut avsättning äga rum av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarne utdelats 6 %.

Enligt en år 1926 införd tilläggsbestämmelse må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 och å stamaktierna med 13 />,_ avsättning äga rum till vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5 milj. kr., jämväl till andra fonder. Dylik avsättning till vinstregleringsfonden skedde åren 1926 och 1927, så att denna sistnämnda år uppgick till maximibeloppet, 5 milj. kr. Därefter ha år 1928 av överskottsmedlen avsatts ett belopp av 3-9 milj. kr. till en dispositions fond, avsedd att framdeles tagas i anspråk för amortering av den med 38 mili. kr. bland tillgångarna upptagna monopolrätten.

Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till 4 J2 % utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad att av tobaksskattemedel tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras, för att utdelning å preferensaktierna av 4’/2 % må kunna ske.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

2. LUOSSA VA AB A-KUFS LIIKAVAARA AKTIEBOLAG (L. K. A. B.). Aktiekapital.

Detta uppgår till 80 milj. kr., varav 40 milj. kr. i stamaktier, vilka huvudsakligen ägas av Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, och 40 milj. kr. i preferensaktier, ägda av staten. Den utdelningsbara nettovinsten skall för varje särskilt bokslutsår lika fördelas på antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under året fraktats å järnvägen Svartön—Riksgränsen. Denna nettovinst per ton skall fördelas mellan preferens- och stamaktier, på följande sätt:

a) för tiden från och med den 1 oktober 1927 till och med den 30 september 1947 tilldelas preferensaktierna ett belopp per ton, som med 75 öre understiger halva nettovinsten per ton. Återstoden av nettovinsten tilldelas stamaktierna.

b) för tiden från och med den 1 oktober 1947 skall nettovinsten per ton, i vad den belöper på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3*75 milj. ton malm, delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper på överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna och en tredjedel till stamaktierna.

Förutom den anpart av nettovinsten, som tillfaller staten i egenskap av innehavare av preferensaktierna, åligger det bolaget att för varje ton järnmalm, som bolaget enligt statsavtalet är berättigat att bortfrakta, erlägga royalty till staten med kr. 1: 50 för under tiden 1 oktober 1927— 30 september 1947 bortfraktad malm. Dessutom har staten från och med år 1938 rätt till viss del av den royalty, som L. K. A. B. betalar till Grängesbergsbolaget. Grängesbergsbolaget har förbundit sig att icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överlåta de aktier i L. K. A. B., som bolaget nu äger eller förvärvar, intill dess staten må ha begagnat sig av sin lösningsrätt till aktierna. Till säkerhet för fullgörandet av denna och andra förbindelser enligt avtal med staten, pantförskriver Grängesbergsbolaget sina aktier i L. K. A. B., och nedsättas de för sådant syfte såsom i taka händer hos Sveriges Riksbank.

Styrelse.

Styrelsen består av åtta ledamöter med lika antal suppleanter, av vilka stamaktieägarne utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för ett år i sänder, samt preferensaktieägarne utse fyra ledamöter och fyra suppleanter för en tid av fyra år, så att en styrelseledamot och en suppleant avgå varje år. Av Grängesbergsbolagets styrelse skall en styrelseledamot jämte en suppleant utses av Kungl. Majit.

De av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna äga att inom styrelsen utse ordförande och verkställande direktör. Vid förfall för den ordinarie ordföranden skall den av de av stamaktieägarne valda styrelseledamöterna, som dessa härtill utse, inträda i hans ställe såsom ordförande. Därest staten gjort bindande tillsägelse örn inlösen av Grängesbergsbolaget tillhöriga stamaktier i L. K. A. B. — en inlösen, som kan ske tidigast år 1937 — äga de av preferensaktieägarne valda ledamöterna av L. K. A. B:s styrelse att utse ordförande och ersättare för honom för tiden efter den ordinarie bolagsstämma, som närmast föregår inlösningsdagen, samt verkställande direktör för tiden efter inlösningsdagen.

Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst två av de av stamaktie-

93 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

ägarne utsedda och minst två av de av preferensaktieägarne utsedda ledamöterna äro närvarande. Frågor av större betydelse skola, därest minst två av sistnämnda ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden med minst en veckas mellanrum. Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet, dock att, därest vid något tillfälle de av stamaktieägarne och de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna ej äro till lika antal närvarande, röstetalet för envar utav vardera sidans styrelseledamöter skall vara lika med antalet av de från motsatt sida tillstädeskomna styrelseledamöterna. Med undantag av de fall, som nedan beröras, skola besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet och, i händelse röstetalen utfalla lika för olika meningar, äger ordföranden utslagsröst.

Vid styrelsens sammanträden skola anmälas eller behandlas de grupper av ärenden, beträffande vilka de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna må tid efter annan förena sig örn att begära, att föredragning inom styrelsen skall äga rum. Denna bestämmelse skall dock icke verka rubbning ifråga örn den beslutanderätt, som enligt gängse sedvana bör tillkomma verkställande direktören.

De av preferensaktieägarne valda ledamöterna av styrelsen tillsätta en jourhavande revisor jämte erforderligt biträde åt denne. Bolagets handelsböcker, kontrakt, korrespondens och andra affärshandlingar skola hållas tillgängliga för de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna samt jourhavande revisorn.

Beslut örn rättshandling, som innefattar åtagande för bolaget för längre tid än intill den efter beslutet närmast fallande dag, då staten kan inlösa Grängesbergsbolagets stamaktier i bolaget, är ej giltigt med mindre det biträdes av minst två av de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöterna eller ock av en bland dem, som erhållit särskilt bemyndigande av Kungl. Majit att underteckna vissa bolagets handlingar. Har tillsägelse örn inlösen av ifrågavarande aktier skett, skall ifråga örn ersättning för export, anställande av och anställningsvillkor för personal, upprättande av agentkontrakt och vidtagande av liknande anordningar för försäljningar samt uppgörande av befraktningsavtal, allt i den mån sådana beslut avse tiden efter inlösningsdagen, såsom styrelsens beslut gälla den mening, som omfattas av flertalet av de av preferensaktieägarne valda ledamöterna.

Beslut å bolagsstämma rörande arvode eller tantiéme är icke giltigt, med mindre det biträdes av röstande, som företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet.

Bolaget må icke utan de av preferensaktieägarne valda styrelseledamöternas godkännande driva annan verksamhet än som betingas av innehållet i det mellan staten och bolaget träffade avtalet.

Revision.

Revisorernas antal är fyra jämte två suppleanter, av vilka preferensaktieägarne och stamaktieägarne vardera välja hälften. Stamaktieägarnes revisorer utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden till nästa ordinarie bolagsstämma, och skall uppdraget för de revisorer, som väljas av preferensaktieägarne, avse samma tid.

94 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. lii i aga.

Avskrivningar.

Rörande de avskrivningar, L. K. A. B. äger rätt verkställa, innehåller det med staten träffade avtalet synnerligen detaljerade bestämmelser, vilka emellertid äro av så speciell natur, att de näppeligen äga ett allmännare intresse.

:j. ostkustbanans aktiebolag.

Aktiekapital.

Aktiekapitalet uppdelas i dels stamaktier, serien A, dels preferensaktier i två olika serier B och C.

Stamaktiekapitalet utgör för närvarande 12 847 000 kr. Preferensaktier av serie B lia utgivits till ett belopp av 5 442 400 kr. och av serie C till 15 000 000 kr. Preferensaktie av serie C medför framför preferensaktier av serie B och stamaktier företrädesrätt till utdelning av 5 % med rätt till ackumulation. Sedan nämnda utdelning utgivits till dessa preferensaktier, skola preferensaktierna av serie B lia rätt att framför stamaktierna få utdelning efter 5 % med ackumulation. Härutöver äga preferensaktierna ej rätt till andel i bolagets vinst.

Preferensaktierna av serie C ägas av statsverket. Dessutom Ilar staten lämnat lån till bolaget å sammanlagt 17 281 820 kr. Av hela det i företaget investerade kapitalet, vilket utgjorde 53 069 729 kr., Ilar staten sålunda tillskjutit 32 281 820 kr. eller drygt 60 %.

Styrelse.

Styrelsen består av elva ledamöter med lika antal suppleanter. Av detta antal utses sex av det allmänna, d. v. s. fem av Kungl. Majit för preferensaktierna av serie C, som ägas av svenska staten, och en av riksgäldsfullmäktige såsom närmast bevakande statens långivarintressen. De övriga styrelseledamöterna väljas av ägarne av preferensaktier av serie B och av stamaktier. Av de av Kungl. Majit utsedda ledamöterna skall minst en lia erfarenhet inom den högre järnvägsadministrationen. Kungl. Majit utser en av sina ledamöter att vara ordförande och en att vara vice ordförande i styrelsen. De av Kungl. Majit och riksgäldsfullmäktige valda ledamöterna väljas för två år, övriga för ett år i sänder.

Styrelsen må ej fatta beslut, såvida icke vid sammanträdet äro närvarande minst två av de av Kungl. Majit och riksgäldsfullmäktige utsedda ledamöterna och minst två av styrelsens övriga medlemmar. Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter huvudtalet. Därest vid något tillfälle icke är närvarande lika antal av å ena sidan de av Kungl. Majit och riksgäldsfullmäktige utsedda ledamöterna och å andra sidan övriga ledamöter av styrelsen, skall röstetalet för envar utav vardera sidans närvarande styrelseledamöter vara lika med antalet av de från motsatta sidan tillstädeskomna styrelseledamöterna. Ordföranden har utslagsröst.

Revision.

Antalet revisorer är tre med två suppleanter, av vilka en revisor jämte en suppleant utses av Kungl. Majit för preferensaktierna av serie C, samt två revisorer med en suppleant av ägarne av preferensaktier av serie B och av stamaktier.

Kungl. Maj:ls proposition Nr 1»6. Bilaga.

95 Bolagsstämma.

Vid bolagsstämma äger varje aktie rätt till en röst, dock att, därest svenska staten är ägare av preferensaktier av serie C till ett belopp av minst 13 500 000 kr., staten må ifråga örn sådana aktier utöva rösträtt endast för så stort antal, som motsvarar 80 % av summan av samtliga aktier, som icke tillhöra svenska staten. Vid röstning örn fråga angående avslutande, ändring eller upphävande av avtal angående anordnande av gemensam trafikförvaltning för Ostkustbanan och annan järnväg må svenska staten utöva rösträtt för fulla antalet av staten tillhöriga preferensaktier av serie C.

Gemensam trafikförvaltning av Ostkustbanan och Uppsala—Gävle Järnväg.

År 1915 träffades mellan Ostkustbanans A B och Uppsala—Gävle Järnvägs A/B en överenskommelse angående gemensam trafikförvaltning från den dag, Ostkustbanan öppnades för allmän trafik av de järnvägar, som ägdes eller trafikerades av de båda företagen. Innebörden av överenskommelsen var, att ett av de båda bolagens styrelser valt trafikutskott skulle jämlikt överenskommelsens bestämmelser besluta och handla i avseende på järnvägarnas drift och underhåll. Detta utskott skulle bestå av två ledamöter med två suppleanter från vardera av bolagens styrelser samt en verkställande direktör, utsedd genom överenskommelse mellan de båda bolagens styrelser. Trafikutskottets befogenhet var synnerligen vidsträckt. Den löpande tjänsten med alla därtill hörande dispositioner behärskades i allt väsentligt av utskottet, liksom även användningen av bolagens inkomster, med undantag av nyanskaffningar, nyanläggningar och sådana ändringsarbeten, som ökade banornas kapitalvärde. Verkställande direktören hade redan genom sin tjänsteställning det dominerande inflytandet på sammanslutningens hela förvaltning och skötsel, men dessutom tillerkändes honom genom överenskommelsens särskilda bestämmelser en betydande befogenhet. Han hade salunda att antaga och befordra större delen av personalen samt ensam bestämma örn nedsättningar under deli fastställda tariffen, varjämte för giltigheten av varje trafikutskottets beslut fordrades verkställande direktörens godkännande. Dock fordrades för beslutets giltighet jämväl, att en utskottsledamot från vart och ett av bolagen biträdde detsamma. För bolagsstyrelsernas omedelbara handläggning återstodo således, ifråga örn bolagens, förvaltning, endast val av trafikutskottsledamöter och verkställande direktör samt frågor angående disposition av trafiköverskott och räntor samt vissa större nyanskaffningar och nyanläggningar och antagande av en mindre del av personalen. Dessutom skulle bolagsstyrelserna besluta i frågor, som hänskötos till dem av trafikutskottet, därest inom utskottet erforderlig majoritet icke erhållits.

Vid behandling från statsmakternas sida av den omläggning i Ostkustbanebolagets organisation, som ansågs böra utgöra förutsättning för ett ökat finansiellt deltagande från statens sida i företaget, framhölls, att, även örn statens inflytande i bolagsstyrelsen säkrades, detta inflytande på grund av den nu refererade överenskommelsens innehåll åtminstone icke omedelbart kunde göra sig gällande i den dagliga trafikskötseln, varpå dock bl. a. förhållandet till statsbanan berodde. Man sökte därför åstadkomma sådana ändringar i överenskommelsen, att åt statens repre-

96 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

sentanter i Ostkustbanans styrelse bereddes tillbörligt inflytande på trafikförvaltningens skötsel. Detta Arnnns genom att dels till styrelsens prövning och beslut överföra vissa ärenden, som enligt överenskommelsen lågo under trafikutskottets beslutanderätt, dels säkerställa, att statens representanter finge plats i trafikutskottet och där erhölle makt att hindra beslut, som kunde lända staten till men, dels ock till trafikutskottets avgörande föra vissa ärenden, som enligt överenskommelsen avgjordes aAT verkställande direktören.

En redan enligt den äldre överenskommelsen förefintlig svårighet ifråga örn trafikförvaltningens organisation kunde emellertid icke undanröjas utan endast i någon mån förminskas. Detta gällde valet av verkställande direktör, vilken skall utses genom ÖArerenskommelse mellan båda bolagens styrelser. Enligt den äldre överenskommelsen utgick man ifrån, att, därest enighet i denna fråga icke kunde vinnas, förvaltningsgemenskapen mellan Ostkustbanebolaget och Uppsala—Gävle Järnvägs A/B måste upphöra. Denna bestämmelse kvarstår fortfarande. Emellertid har man, för att såvitt möjligt förekomma, att en dylik meningsskiljaktighet skall utan noggrant betänkande och omsorgsfull prövning av lämpliga kandidater leda till, att gemenskapen brytes, i den nya överenskommelsen infört bestämmelser örn, att denna icke får träda ur funktion, förrän de båda styrelserna vid första valet haft två månaders betänketid och vid senare val trafikutskottet senast två månader efter inträdd vakans avgivit förslag till befattningens återbesättande och styrelserna därefter haft två månaders tid för valet.

Trafiköverenskommelsen gäller intill t\Tå år efter från någondera sidan skedd uppsägning.

I. SPkTSBERGSBOLAGEN.

Sedan det på Spetsbergen arbetande svenska kolbrytningsbolaget råkat i ekonomiska svårigheter, blev för bevarande i svensk ägo av de i bolagets händer befintliga stenkolstillgångarna bolaget år 1921 rekonstruerat un der medverkan från statens sida. Ett nytt bolag, Svenska Stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, bildades med ett aktiekapital till en början av 4 250 000 kr., därav 3 000 000 kr. utgjorde likvid för övertagande av det äldre bolagets rörelse och tillgångar, medan 1250 000 kr. tecknades och kontant inbetalades av staten. Aktiekapitalet ökades sedermera år 1922 med 750 000 kr. i preferensaktier, Ailken aktiepost likaledes övertogs av staten.

Redan kort tid efter bolagets bildande visade det sig emellertid, att den ekonomiska grumhval, som sålunda skapats för bolagets verksamhet, var alltför svag. Kungl. Majit igångsatte därför en ny utredning rörande en ny rekonstruktion, och föreslogo de för sådant ändamål tillkallade sakkunniga i början av år 1923, att staten för stödjande av bolaget skulle under åren 1923 och 1924 bevilja bolaget lån till ett belopp av sammanlagt 4 500 000 kr., och skulle i samband därmed vissa ändringar företagas i den för bolaget gällande ordningen, avseende att stärka statens inflytande på bolagets ledning. Vid den förra rekonstruktionens genomförande hade Kungl. Majit tillerkänts rätt att utse en styrelseledamot jämte suppleant, därest antalet av de av bolagsstämman valda styrelseledamöterna understeg fem, men eljest två styrelseledamöter och två suppleanter, varjämte Kungl. Majit erhållit rätt att utse en av bolagets tre revisorer. Det nu åberopade sakkunnigeförslaget innebar den förändringen av bolagets orga-

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 196. Kilaia. 97

nisation, att staten skulle erhålla majoritet såväl inom styrelsen som revisionen, varjämte de av staten ägda preferensaktiernas röstvärde skulle ökas till det tredubbla. Riksdagen minskade försträckningen från statens sida från de föreslagna 4 500 000 kr. till 1500 000 kr., under förutsättning av genomförande av de ovannämnda ändringarna i bolagets organisation.

Bolagets ställning försämrades emellertid alltjämt och år 1926 beslöt riksdagen, att nödiga åtgärder skulle vidtagas för avveckling av statens engagement i bolaget. Samma år trädde bolaget i likvidation. Vid 1928 års riksdag föreslogs i en proposition, att för fortsatt bevarande i svensk ägo av det i likvidation varande bolagets tillgångar Kungl. Maj:t skulle äga att teckna aktier till ett belopp av 450 000 kr. i ett nytt aktiebolag med ändamål att övertaga det äldres tillgångar. Denna proposition bifölls av riksdagen. Det nya bolaget bildades därefter under namnet »Nya Svenska Stenkolsaktiebolaget Spetsbergen» med ett minimikapital av 450 000 kr., vilket helt tecknades av Kungl. Majit och således ägdes av staten.

Antalet styrelseledamöter är tre med två suppleanter och antalet revisorer två med en suppleant.

5. AKTIEBOLAGET JORDBRUKARBANKEN.

1923 års riksdag beslöt med anledning av en proposition i ämnet att anvisa ett anslag av 15 milj. kr. att efter Kungl. Majits bemyndigande användas för aktieteckning i ett för övertagande av A/B Svenska Lantmännens Banks rörelse bildat bankaktiebolag. Med anledning härav uppdrog Kungl. Majit dels åt A/B Kreditkassan av år 1922 att medverka vid avvecklingen av A/B Svenska Lantmännens Bank, bl. a. genom garanti för teckning och belåning av aktier till högst 5 milj. kr. i det bankaktiebolag, som vore avsett att bildas för övertagande av A B Svenska Lantmännens Banks rörelse, dels ålades statskontoret att för statens räkning verkställa teckning av aktier i det under bildning varande bankaktiebolaget till ett belopp av 15 milj. kr.

På framställning av bankens styrelse meddelade Kungl. Majit år 1923 tillåtelse för A/B Jordbrukarbanken att, under förutsättning att bolaget övertoge den bankrörelse, som dittills utövats av A B Svenska Lantmännens Bank, intill utgången av år 1929 driva bankrörelse.

Enligt bankens bolagsordning skall dess grundfond utgöra minst 20 milj. kr. och högst 30 milj. kr. i aktier å 100 kr. Till teckning utbjödos 200,000 aktier, motsvarande minimikapitalet, varav statskontoret för svenska staten tecknade 150 000 aktier och A/B Dur — ett dotterbolag till A B Kreditkassan av år 1922 — 49 981 aktier. Av de av A/B Dur tecknade aktierna i Jordbrukarbanken äger bolaget för närvarande 49 044 st. I proposition till 1928 års riksdag angående den fortsatta avvecklingen av A B Kreditkassans engagement föreslog Kungl. Majit riksdagen, att sistnämnda aktiepost skulle förvärvas för statsverkets räkning. Riksdagen har beslutat i enlighet härmed, och äger staten sålunda för närvarande direkt 19 904 400 kr. av Jordbrukarbankens till 20 milj. kr. uppgående aktiekapital.

Antalet styrelseledamöter i banken uppgår till åtta och antalet revisorer till tre.

Bihang lill riksdagens protokoll 19(10. 1 sami. lill höft. (Nr 1!)6. Bilaga).

98 Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.

Pris- och inköpsnämndens utlåtande.

Till KUNGL. KONTROLLSTYRELSEN.

Sedan Kungl. Maj:! genom remiss den 20 januari 1928 anbefallt Kungl. Kontrollstyrelsen att avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet, har Kontrollstyrelsen, med överlämnande av ett exemplar av nämnda betänkande, genom skrivelse den 24 samma januari och i enlighet med föreskrift i den nådiga remissen berett Pris- och inköpsnämnden tillfälle att yttra sig.

Till följd härav får Nämnden, som funnit sig böra avgiva yttrande över betänkandet i fråga allenast till den del, detsamma hänför sig till Nämnden och dess verksamhet, härmed anföra följande.

I samband med genomförandet av vissa ändringar år 1915 i bränn vi nsförsäljningsförordningen, innefattande, bland andra, befogenhet för Kontrollstyrelsen att lämna föreskrifter örn bolagens inköp, uttalade riksdagen — i likhet med bevillningsutskottet (betänkandet nr 25 sid. 7) — i anledning av vad Kommerskollegium i avgivet utlåtande anfört därom, att nödig varsamhet borde iakttagas vid förslagets genomförande, att syftet med ifrågavarande befogenhet borde vara att, för tillgodoseende av ett av riksdagen i skrivelse den 27 maj 1911 uttalat önskemål, möjliggöra ett enhetligt uppträdande från brännvinsförsäljningsbolagens sida gent emot producenternas starka sammanslutningar. Kontrollstyrelsen kunde sålunda komma att föreskriva för bolagen gemensamma inköp och inrättande av en särskild prisoch inköpsnämnd.

Med stöd av det sålunda gjorda uttalandet förordnade Kontrollstyrelsen på hösten 1916 en Kungl. Kontrollstyrelsens pris- oeh inköpsnämnd. Denna nämnd fick sin instruktion den 23 november 1916, vilken sedermera den 28 december 1918 ersattes med en ny instruktion, innefattande utvidgade befogenheter för Nämnden. Enligt 1918 års instruktion hade Nämnden till uppgift, att för försäljningsbolagen genom förmedlingsverksamhet eller i fall, där så prövades lämpligt, från eget lager anskaffa de för utövandet av bolagens rörelse erforderliga slag av spritdrycker och viner, att, där så påfordrades, till Kontrollstyrelsen inkomma med förslag till bolagens försäljningspriser å olika varusorter såväl vid utminutering som vid försäljning till innehavare av utskänkningsrättigheter, att utföra de Kontrollstyrelsens beslut, vilkas verkställighet uppdrogos åt Nämnden, samt att verkställa de utredningar och avgiva de yttranden, Kontrollstyrelsen kunde komma att begära.

Genom proposition nr 191 föreslog Kungl. Maj:t 1922 års riksdag vissa ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, därvid bland annat föreslogs införandet i 10 § av en bestämmelse av innehåll att för rätt för detaljhandelsbolag att importera spritdrycker och vin skulle erfordras tillstånd

99 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

av den av Kontrollstyrelsen tillsatta pris- och inköpsnämnd samt i 19 §, att en sådan nämnd skulle av Kontrollstyrelsen tillsättas.

Föredragande departementschefen anförde härom följande: »Den föreslagna ändringen i 10 §, vilken paragraf innehåller bestämmelserna angående rätt till införsel till riket av rusdrycker, innebär en nyhet endast därutinnan att i förordningen uttryckligen föreskrives, att för rätt för detaljhandelsbolag att importera spritdrycker och vin skall erfordras tillstånd av den av Kontrollstyrelsen tillsatta pris- och inköpsnämnd, som oinförmäles i 19 § och till vilken jag återkommer vid behandlingen av sistnämnda paragraf. Då redan nu detaljhandelsbolagen verkställa all import av spritdrycker och vin genom den nu bestående nämnden, innebär förändringen i verkligheten icke något nytt band på detaljhandelsbolagen. En konsekvens av den åt partihandelsbolagen tillärnade ställningen har ansetts vara, att importen av spritdrycker och vin i regel går genom dem, varemot de sakkunniga icke funnit samma anledning förefinnas att koncentrera även ölimporten hos partihandelsbolag. Enligt min mening finnas icke tillräckliga skäl att i detta avseende göra skillnad mellan öl och andra rusdrycker, och jag tillstyrker därför sådan ändring i paragrafen, att även för detaljhandelsbolags rätt att importera öl skall erfordras tillstånd av pris- och inköpsnämnden. — Den punkt, där ifrågavarande paragrafer innehålla en nyhet, är den, att i 19 § intagits bestämmelse örn att Kontrollstyrelsen skall för tillsyn och övervakande av bolags inköp av spritdrycker och vin tillsätta en pris- och inköpsnämnd av sju personer. Därigenom endast lagfästes ett förhållande, som redan består i praxis och visat sig ändamålsenligt, Av förut föreslagen ändring i de av de sakkunniga förordade bestämmelserna angående detaljhandelsbolags rätt att importera öl lärer följa, att nämndens verksamhet bör omfatta även nämnda slags import. Det är tydligt att, såsom också de sakkunniga hava ansett, denna nämnd skall stå såsom en åt båda sidor oberoende förhandlare mellan detaljhandels- och partihandelsbolagen, och att övervakandet sålunda skall avse icke blott, huru de första ämnda bolagen handhava sina inköp, utan även huru partihandelsbolagen bedriva sina försäljningar och utöva sin faktiska monopolställning. Emelle rtid har jag ansett stadgandet böra så ändras, att antalet medlemmar i nämnden icke i förordningen närmare bestämmes, än att densamma skall utgöra högst sju personer.»

Bevillningsutskottet anförde på denna punkt, att i motionen 11:293, bland annat, yrkats, att 10 § samma förordning måtte så avfattas, att import genom detaljhandelsbolag för enskild persons räkning må kunna äga rum utan tillstånd av pris- och inköpsnämnden. Enligt 10 § i dess dåvarande lydelse ägde detaljhandelsbolag rätt att importera rusdrycker, medan i propositionen föreslagits, att för sådan import tillstånd skulle fordras av den utav Kontrollstyrelsen utsedda pris- och inköpsnämnden. Enligt vad föredragande departementschefen uppgivit, verkställde detaljhandelsbolagen redan för det dåvarande all import av spritdrycker och vin genom den då bestående pris- och inköpsnämnden; och hade, såvitt utskottet hade sig bekant, någon olägenhet därav icke försports. Utskottet hade därför ansett giltiga skäl föreligga för de i propositionen föreslagna ändringarna i sistnämnda håda författningsrum. Med hänsyn till beskaffenheten av de åligganden, ledamöterna i den i 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen omförmälda pris- och inköpsnämnden hade sig anförtrodda, hade utskottet anslutit sig till den i motionen 11:281 gjorda hemställan, att nämndens ledamöter skulle utses av Kungl. Maj:t.

100 Kungl. Marits proposition Nr 1U6. Bilaga.

Förslaget föll emellertid vid 1922 års riksdag men återkom vid riksdagen år 1923 i proposition nr 170, därvid Kungl. Majit i anledning av 1922 års bevillningsutskotts uttalande allenast företog den ändringen i det föregående förslaget, att i 19 § 2 mom. intogs en bestämmelse örn att ledamöterna i Nämnden skulle utses av Kungl. Majit samt instruktionen för Nämnden utfärdas av Kungl. Majit.

Ifrågavarande förslag antogs vid 1923 års riksdag, varefter Kungl. Majit den 8 juni 1923 utfärdade förordning i ämnet, nr 153.

Sedan Kungl. Majit meddelat interimistisk instruktion för pris- och inköpsnämnden, utfärdade Kungl. Majit instruktion den 27 september 1924 (nr 428), att träda i kraft den 1 därpåföljande oktober.

I fråga örn Nämndens verksamhet samt föremålet för densamma inne håller instruktionen följande.

Pris- och inköpsnämnden har till uppgift att tillse och övervaka detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker. Nämnden åligger särskilt att pröva av partihandelsbolag eller annan ingivet anbud å försäljning till detaljhandelsbolag av rusdrycker; att tillse, att detaljhandelsbolags inköp på grundval av godkänt anbud varder behörigen fullgjort; att avgöra frågor örn tillstånd för detaljhandelsbolag att till riket införa rusdrycker; att giva detaljhandelsbolag de råd och anvisningar angående inköp av rusdrycker, som kunna av dem önskas eller eljest av förhållandena anses påkallade; att avgöra meningsskiljaktigheter mellan detaljhandelsbolag och partihandelsbolag i angelägenheter rörande detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker; ävensom att på anmodan av Kontrollstyrelsen verkställa utredning samt avgiva utlåtande och förslag i frågor, som falla inom Nämndens verksamhetsområde. — Finner Nämnden under utövandet av sin verksamhet något av beskaffenhet att påkalla Kontrollstyrelsens uppmärksamhet, har Nämnden att därom ofördröjligen göra anmälan till styrelsen. Nämnden äger att från detaljhandelsbolag och partihandelsbolag infordra uppgifter och yttranden, som äro erforderliga för utövandet av Nämnden åliggande tillsyn över detaljhandelsbolags inköp av rusdrycker. — Prövning av rusdrycksförsäljningsanbud må mellan Nämndens sammanträden och å dess vägnar företagas av Nämndens ordförande eller vice ordförande efter samråd med verkställande direktören. Örn sålunda prövat anbud bör anteckning ske till protokollet vid Nämndens näst därefter följande sammmanträde. För utrönande av varas beskaffenhet och alkoholstyrka må vid prövning av anbud anlitas av Nämnden eller dess ordförande tillkallade sakkunniga personer. I Nämndens överläggningar men ej i besluten äga deltaga Kontrollstyrelsens chef och byråchefen å den byrå inom Kontrollstyrelsen, som har att handlägga rusdrycksförsäljningsärenden, så ock statens jourhavande direktör hos aktiebolaget Vin- & spritcentralen.

Utöver de av de sakkunniga i betänkandet meddelade uppgifterna örn Nämndens verksamhet må här ytterligare meddelas, att under den tid, 1924 års instruktion varit gällande, Nämnden behandlat ansökningar örn tillstånd till införsel till riket av spritdrycker och viner till följande antal, nämligen!

Härvid hava tillstånd till införsel genom detaljhandelsbolag meddelats till följande kvantiteter:

7i_> 1924

191 st. 273 »

303 » samt 234 ».

101 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

7 —:;1/12 1924 ................................................ 95 1. spritdr. 2 317 1. vin

1925 ................................................ 630 » » 6 994 » »

1926 ................................................ 407 » » 8 502 » » samt

1927 ................................................ 140 » » 7 843 » » .

De sakkunniga liava i sitt förslag förordat en indragning av Pris- och inköpsnämnden och anse, dels att de med Nämndens uppdrag att pröva frågorna örn bolagens inköp förenade åligganden icke vidare behöva utföras, då den av de sakkunniga föreslagna organisationen av partihandelsbolaget kan anses vara tillfyllest, dels ock att ärendena rörande meningsskiljaktigheter mellan parti- och detalj handelsbolagen i inköpsfrågor samt frågorna örn införseltillstånd väl skulle kunna i fortsättningen prövas och avgöras av Kontrollstyrelsen.

Nämnden vill då till en början erinra därom, att det från 1915 års bevillningsutskott ursprungligen framkomna förslaget örn inrättandet av en pris- och inköpsnämnd uppenbarligen måste anses innebära, att man ansåg erforderligt inrätta en mellan systembolagen och Kontrollstyrelsen ställd institution, som skulle i första hand ordna med inköpsfrågorna. Åt Kontrollstyrelsen förbehölls ju allt fortfarande befogenheten att meddela föreskrifter om bolagens inköp, varemot styrelsen icke skulle befatta sig direkt med inköpen. Då nu Kungl. Maj:t utövar överinseendet över partihandelsbolagen och Kontrollstyrelsen samma inseende över systembolagen, så kan Nämnden icke frigöra sig från den uppfattningen, att det fortfarande är klokt och psykologiskt riktigt att bibehålla anordningen med en fristående institution, som har till uppgift såväl att vaka över partihandelsbolagens prissättning som ock att träffa avgöranden mellan partihandelsbolag och systembolag i händelse av uppkommande meningsskiljaktigheter.

Såsom framgår av vad här ovan anförts bestå Nämndens huvudsakliga uppgifter i följande: prövning av offererade varors kvalitet och pris, medlingsverksamhet samt prövning av frågor örn tillstånd att till riket införa rusdrycker.

Vidkommande till en början prövningen av varornas kvalitet och pris får Nämnden erinra att sådan prövning i fall där prövning finnes behövlig visserligen före anbudsavgivandet äger rum hos vederbörande partihandlare, men hur omsorgsfullt än dylik prövning göres, kunna dock fall förekomma och hava också förekommit, då Nämnden med tillhjälp av de provningssakkunniga varit i tillfälle att kunna reglerande inverka. En dubbel, av olika organ verkställd provning giver ju alltid säkrare garanti för varornas fullgoda kvalitet. Härtill kommer ock den omständigheten, som icke bör förbises, att ett av de provningssakkunnige hos den offentliga institutionen — Nämnden — avgivet intyg örn en varas undermålighet eller för höga pris utgör ett värderikt stöd för partihandlaren i hans förhandlingar med leverantören. Vad därefter Nämndens medlingsverksamhet beträffar, så är det väl sant, att Nämnden under de senare åren handlagt ärenden rörande meningsskiljaktigheter till allenast obetydligt antal. Men den omständigheten, att Nämnden funnits till, har sannolikt i hög grad bidragit till detta resultat. Nämnden är därför icke övertygad örn, att en indragning av Nämnden skulle ur nu anförda synpunkter låta förevara sig.

Vad därefter särskilt beträffar frågorna örn tillstånd till import till riket av rusdrycker, får Nämnden erinra därom, att de ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen, som föreslogos i propositionen till 1922 års riksdag och biföllos år 1923, huvudsakligen avsågo att fråntaga detaljhandelsbolagen

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

deri rätt och i vissa fall skyldighet till införsel av rusdrycker, som dittills tillkommit dessa bolag. För sådan import skulle erfordras medgivande av pris- och inköpsnämnden varjämte på förslag från riksdagens sida vidtogs den förändringen, att den förutvarande av Kontrollstyrelsen tillsatta prisoch inköpsnämnden skulle förordnas av Kungl. Majit. Utan tvivel avsåg riksdagen härmed att skapa en från såväl partihandelsbolagen som Kontrollstyrelsen fristående och oberoende institution, vilket syntes för den konsumerande allmänheten vara av viss betydelse, såväl med hänsyn till varornas beskaffenhet och pris, som icke minst vid behandlingen av frågor örn import enligt § 50 rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka understundom kunna vara av ömtålig art. De av Nämnden handlagda ärendena rörande importtillstånd hava dels utgjort sådana, som direkt hänfört sig till innehållet i 50 § av nämnda förordning, dels ock, till största delen, föranletts av gåvor från utlandet och inflyttningar till riket. Att dessa frågor visserligen skulle kunna handläggas i och avgöras av Kontrollstyrelsen är otvivelaktigt, men det torde icke kunna förnekas, att behandlingen av berörda importfrågor inom en från parti- och detaljhandelsorganisationen fristående nämnd innebär fördelar i vissa avseenden, och särskilt därigenom att en institution som Nämnden i motsats till ett ämbetsverk är mindre bunden av formella föreskrifter. Nämnden hyser därför den meningen beträffande denna grupp av ärenden, att anledning saknas att efter så kort tid och i strid mot riksdagens så sent som år 1923 uttalade åsikt vidtaga den av monopolkontrollutredningen föreslagna förändringen.

Under åberopande av vad Pris- och inköpsnämnden sålunda anfört och under erinran ytterligare örn den ringa kostnad dess verksamhet drager, får Pris- och inköpsnämnden avstyrka bifall till de sakkunnigas förslag örn indragning av Nämnden.

I den slutliga handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad ordförande, herrar friherre Fleming, Grauers och Steinwall.

Särskilt, av friherre Fleming avgivet yttrande i ärendet bilägges.

Stockholm den 24 maj 1928.

På Pris- och inköpsnämndens vägnar:

AX. HEDENLUND.

Arthur Wirström.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

103 SÄRSKILT YTTRANDE

av Friherre H. Fleming med anledning av Pris- och Inköpsnämndens utlåtande angående monopolkontrollutredningens betänkande rörande A.B. Vin- och Spritcentralen:

»Jag instämmer med hvad Nämnden anfört i sitt yttrande men anser, att vid denna frågas bedömande äfven följande bör beaktas. Den på riksdagens initiativ vidtagna förändringen, att Pris- och inköpsnämnden skulle förordnas av Kungl. Majit i stället för af Kontrollstyrelsen, afsåg utan tvifvel, att allmänheten därigenom borde få mera förtroende för fullt opartisk behandling af sådana frågor, som hörde till Nämndens handläggning.

Föreskrift örn Pris- och inköpsnämnden finnes i rusdrycksförsäljningsförordningen § 19, och det synes mig därför tämligen obefogat att hopblanda densamma berörande frågor med organisatoriska spörsmål rörande vissa af Kungl. Majit för viss tid antagna partihandelsbolag.

Sedan riksdagen nu beslutat en revision af hela rusdrycksförsäljningsförordningen, synes mig den föreslagna förändringen beträffande handläggningen af pris- och inköpsnämnden berörande ärenden ännu mera omotiverad. En sådan åtgärd skulle hos den stora allmänheten uppfattas som en ytterligare byråkratisering med ökning af Kontrollstyrelsens maktbefogenhet. Och detta åter skulle bidraga till att hos allmänheten än mera minska förtroendet för det rent sakliga bedömandet af hithörande frågor, vilket förtroende ett restriktionssystem uppbyggt som det svenska dock är i särskild grad i behof af, örn det skall kunna nå målet att tjäna folknykterheten, ett mål som i icke oväsentlig grad redan nåtts. Det kan därför befaras att åtgärden skulle komma att försvåra det i och för sig ingalunda lätta utredningsarbetet. »

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Till KONUNGEN.

Stats- Genom nådig remiss den 20 januari 1928 har Eders Kungl. Majit anbe-

kontorets fällt statskontoret att avgiva utlåtande över ett av monopolkontrollutredi^låtande. ningen den 14 januari 1928 avgivet betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av aktiebolaget Vin- och spritcentralens verksamhet. I anledning härav får statskontoret, med remissaktens återställande, i underdånighet anföra följande.

De i monopolkontrollutredningens förevarande betänkande framlagda förslag, över vilka statskontoret närmast torde hava att yttra sig, avse fastställandet av grunder för bolagets ledning och den statliga kontrollen över bolagets verksamhet, för den händelse bolaget efter 1928 års utgång erhåller förlängd oktroj att såsom partihandelsbolag inom riket bedriva handel med rusdrycker. Vad då först beträffar frågan örn bolagets ledning har statskontoret intet att erinra mot att den nuvarande befattningen såsom jourhavande direktör hos bolaget indrages och att de arbetsuppgifter, som åvila denne, överflyttas på styrelsens ordförande och bolagets revisorer. Den av utredningsmännen föreslagna förändringen i den ställning, styrelsens ordförande hittills innehaft, och den därmed sammanhängande ökningen av haus förvaltningsuppgifter finner statskontoret vara ägnad att nedbringa kostnaderna för bolagets administration och även i övrigt ändamålsenlig. Ej heller föranleder den föreslagna höjningen av ordförandens arvode från sammanlagt 8,000 kronor till 12,000 kronor någon erinran från statskontorets sida. Förslaget örn höjning av arvodet jämväl till vice ordföranden i bolagsstyrelsen från 3,000 till 4,000 kronor anser sig ämbetsverket böra tillstyrka. Arvodena till övriga styrelseledamöter och suppleanter, vilka arvoden ansetts böra oförändrade bibehållas, föranleda icke någon erinran från statskontorets sida. Vad utredningsmännen i övrigt föreslagit rörande formerna för styrelsens och direktörsrådets arbete synes statskontoret medföra en förenkling i organisatoriskt hänseende och ett stärkande av statens inflytande och kontroll över bolaget.

Ifråga örn bolagets revision hava genomgripande förändringar föreslagits av utredningsmännen. Att, såsom tidigare ifrågasatts, till riksdagens revisorer överlämna den egentliga statliga kontrollen över bolagets verksamhet har med hänsyn till bestämmelserna i aktiebolagslagen icke ansetts böra ifrågakomma, då riksdagens revisorers granskning ofta icke skulle låta sig förena med bolagsstämmans beslutanderätt rörande ansvarsfrihet för styrelsens

105 Kungl. Marits proposition Nr 196. Bilaga.

förvaltning. Statskontoret, som finnér denna uppfattning välgrundad, vill för sin del uttala den meningen, att riksdagens revisorer väl böra äga rätt företaga en allmän granskning i avseende å Vin- och spritcentralens verksamhet, men att de icke böra handhava statens direkta och primära kontroll över bolaget.

Den egentliga statskontrollen skulle enligt utredningsmännens förslag utövas av två av Kungl. Majit utsedda revisorer, varav den ene tillika skulle vara revisionens ordförande och den andre jourhavande revisor, ävensom av fyra utav riksdagens kamrar valda revisorer jämte en av bolagsstämman utsedd revisor. Till revisorernas förfogande skulle ställas särskilda biträden för siffergranskning m. m. Statskontoret kan icke finna det vara lämpligt och överensstämma med de allmänna grundsatser, på vilka den genom riksdagen utövade förvaltningskontrollen vilar, att den primära revisionen av bolaget, på sätt nu ifrågasatts, skulle gemensamt utövas av revisorer, utsedda av Kungl. Majit, riksdagens kamrar och bolagsstämman. En dylik anordning skulle därjämte i viss mån inkräkta på den uppgift, som i allmänt kontrollhänseende tillkommer riksdagens revisorer. För övrigt torde, av utredningsmännens förslag att döma, de av riksdagens kamrar valda revisorerna icke komma att intaga samma ställning inom revisionen som de av Kungl. Majit utsedda, enär det verkliga revisionsarbetet skulle komma att utföras av de senare jämte biträden. De av riksdagen utsedda revisorerna skulle vid sådant förhållande mera få karaktär av riksdagens förtroendemän inom bolagets revision, och skulle, såvitt av förslaget framgår, endast vid vissa tillfällen komma att deltaga i revisionsarbetet. Denna de riksdagsvalda revisorernas särställning synes knappast bliva till fördel vare sig för bolagets verksamhet eller för kontrollen över detsamma. Redan av denna anledning finner sig statskontoret böra avstyrka förslaget, att i revisionen skola ingå fyra av riksdagens kamrar valda personer. Härtill kommer emellertid, att, såvitt statskontoret kan finna, ett tillsättande på angivet sätt av revisorer för bolagets förvaltning icke låter sig förena med riksdagsordningens bestämmelser. Då grundlagarna reglera samtliga de uppgifter, vilka tillkomma riksdagen, och då någon befogenhet för riksdagen vid sidan härav icke kan anses förefinnas, lärer det icke vara tillräckligt, att riksdagens kamrar förklara sig villiga att välja revisorer för bolaget, utan en ändring i riksdagsordningen lärer i så fall vara erforderlig. Vidtagandet av en dylik ändring anser sig emellertid statskontoret icke böra tillstyrka, då några skäl icke synas föreligga för att tillsätta andra riksdagens kontrollorgan än dem, som redan nu hava att utöva riksdagens granskning av statsverksamheten i dess olika former. Bolagets ställning såsom innehavare av monopol å partihandel synes nämligen icke i och för sig böra giva anledning till vidtagande av anordningar av berörda slag. Enligt statskontorets mening är det fullt tillräckligt, att revisionen inom bolaget, på av utredningsmännen i övrigt föreslaget sätt, utövas av två av Kungl. Majit utsedda revisorer jämte den av bolagsstämman utsedda revisorn. Att märka är även, att de beräknade kostnaderna för ersättning till statens representanter i bolagets styrelse och revision sammanlagt äro jämförelsevis höga och att en sänkning av dessa kostnader måste anses önskvärd. Genom den av statskontoret föreslagna minskningen i revisorernas antal kan detta önskemål i någon mån tillgodoses.

De föreslagna arvodena för de av Kungl. Majit utsedda revisorerna föranleda i och för sig icke till någon erinran från statskontorets sida, och

Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 161 haft. (Nr 196. Bilaga.) 8

106 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

ämbetsverket har ej heller i övrigt något att erinra mot vad utredningsmännen föreslagit i fråga örn kontrollen över bolagets verksamhet.

Beträffande därefter de allmänna riktlinjerna för bolagets förvaltning vill statskontoret ifrågasätta, huruvida det icke må anses lämpligare, att bolagets rörelse fortfarande inriktas på, att ett skäligt vinstöverskott skall uppstå, än att, såsom av utredningsmännen ifrågasatts, höja omsättningsskatten å spritdrycker samt utsträcka den att avse även vin. Då förslaget härutinnan skulle nödvändiggöra en utvidgning av den redan nu vidlyftiga och dyrbara kontrollapparaten, synes det av praktiska skäl vara att föredraga, att bolaget vid sin försäljning kalkylerar med en vinst, motsvarande den inkomstökning, som den föreslagna förändringen i omsättningsskatten beräknats medföra.

I anslutning till vad utredningsmännen föreslagit anser sig statskontoret böra tillstyrka, att överskottet å bolagets verksamhet upptages i den riksstat, som fastställes för budgetåret närmast efter utgången av det verksamhetsår hos bolaget, vartill vinsten hänför sig.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit statskommissarierna friherre Leijonhufvud, Thorstenson och Spilhammar samt t. f. statskommissarien Gibson.

Stockholm den 6 november 1928.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

KARL H. TOTTIE.

Carl Peyron.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

107 Till KONUNGEN.

Genom remiss den 20 januari 1928 har Eders Kungl. Majit anbefallt riks- ri*s/amtai. försäkringsanstalten avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens be- t~ns uUå_ tänkande den 14 januari 1928 angående anordnandet av den statliga kon- tande. trollen av aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet i vad betänkandet avsåge frågan örn placering av preferensaktier i aktiebolaget ävensom därmed sammanhängande spörsmål.

Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

I nu gällande avtal mellan staten och aktiebolaget föreskrives, att bolaget vid försäljning av alkoholhaltiga drycker skall tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna på samma gång som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen.

Med avseende å användningen av uppkommande vinst stadgas i bolagsordningen, att preferensaktierna framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning intill 7 %\ att å stamaktierna endast må utdelas det belopp, som motsvarar genomsnittlig aktiebelåningsränta för räkenskapsåret; samt att återstående vinst skall, efter det avsättningar till reservfond och pensionsfond blivit gjorda, i den mån den ej användes för inlösen av preferensaktier eller avsättes för sådant ändamål, inlevereras till statsverket.

Enligt de av utredningsmännen uppdragna riktlinjerna för bolagets förvaltning skulle bolaget fullfölja en prispolitik, som endast avsåge att hålla jämvikt mellan inkomster och utgifter, samt därutöver, efter vederbörlig avskrivning och avsättning till fonder, lämna viss enligt bolagsordningen begränsad utdelning på aktierna. I stället för att staten hittills erhållit betydande vinstbelopp efter det aktieägarna erhållit utdelning, skulle något avsevärt vinstöverskott hädanefter ej beräknas, utan staten skulle uttaga sin inkomst ur rörelsen genom beskattning av varorna, alltså innan vinst för utdelning till aktieägarna kan uppkomma.

I fråga örn aktieägarnas rätt till utdelning skulle gälla, att, efter genomförd konvertering av nuvarande preferensaktiekapitalet, samtliga preferensaktier skulle medföra företrädesrätt till årlig utdelning intill 5 %. Å stamaktierna skulle årligen få utdelas 5 %. Med hänsyn till möjligheten, att vinsten kunde bliva så ringa, att den ej försloge till medgiven utdelning å aktierna, skulle avsättning äga rum till en vinstregleringsfond å 1 milj. kr.

För utdelningen å stamaktierna skulle staten ikläda sig garanti. Någon dylik statsgaranti skulle däremot icke äga rum beträffande de i avseende å utdelningens storlek likställda preferensaktierna.

Enligt de av utredningsmännen sålunda förordade nya riktlinjerna för bolagets förvaltning skulle preferensaktieägarnas ställning undergå en försämring med avseende å såväl tryggheten för utbekommande av medgiven utdelning som denna utdelnings storlek.

108 Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

I förstnämnda hänseende må endast erinras, att vid en tillämpning av sagda riktlinjer stamaktieägarnas intresse för företagets ekonomiska resultat skulle i betänklig grad försvagas. Riksförsäkringsanstalten kan för sin del icke linna annat än att ett konsekvent fullföljande av dessa riktlinjer i övrigt leder till att staten bör ikläda sig garanti jämväl för utdelningen å preferensaktierna — en garanti som väl borde utsträckas att avse även kapitalets återbetalande vid en eventuell upplösning av bolaget. Därest dylik garanti ej lämnas, synas i allt fall ifrågavarande aktier icke — med avseende å den säkerhet de erbjuda — kunna likställas med de i § 3 av reglementet för förvaltningen av olycksfallsförsäkringsfonden uppräknade värdehand- !ingar, i vilka anstalten utan särskilt bemyndigande äger redovisa fondens tillgångar, utan torde frågan örn placering av olycksfallsförsäkringsfondens medel i preferensaktier böra prövas i den ordning, som gäller beträffande de i mom. 1 punkten 6 i åberopade § av fondförvaltningsreglementet omförmälda »andra värdehandlingar». För placering av fondmedel i dessa förutsättes, att Konungen efter framställning av riksförsäkringsanstalten prövar desamma erbjuda fullgod säkerhet.

Vad angår den medgivna utdelningens storlek, synes det enligt riksförsäkringsanstaltens mening kunna starkt ifrågasättas, huruvida i betraktande av den avkastning, som obligationer, fastighetsinteckningar och dylika värdehandlingar lämna, utdelningen kan begränsas såsom utredningsmännen tänkt sig, därest staten icke samtidigt ikläder sig garanti i ovan angivna avseende.

Slutligen vill riksförsäkringsanstalten meddela, att olycksfallsförsäkringsfonden för närvarande innehar preferensaktier i aktiebolaget Vin- & Spritcentralen till ett nominellt belopp av 916 000 kr.

I detta ärendes handläggning hava deltagit, förutom undertecknade, byråchefen Östrand samt de särskilda ledamöterna i riksförsäkringsanstalten vid behandling. av frågor örn placering av olycksfallsförsäkringsfondens medel f. d. bankdirektören J. Oison Kjellberg och bankinspektören F. von Krusenstjerna.

Stockholm den 10 november 1928.

AKBERT EISEN.

Underdånigst: KARL LEVINSON.

Kungl. Majlis proposition Nr 196. Bilaga.

109 Till KONUNGEN.

Genom remiss den 20 januari 1928 har Kungl. Majit anmodat fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden att avgiva utlåtande över monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- och Spritcentralens verksamhet, i vad detta betänkande avsåge frågan örn placering av preferensaktier i aktiebolaget ävensom därmed sammanhängande spörsmål; och få fullmäktige med anledning härav anföra följande.

På av fullmäktige gjord framställning har Kungl. Majit den 26 oktober 1923 och den 2 oktober 1925 medgivit, att för fondens medel finge inköpas preferensaktier i Spritcentralen för sammanlagt högst 12 milj. kr. Fonden äger för närvarande 3 672 sådana preferensaktier, vilka i kraft av detta bemyndigande inköpts i olika poster under åren 1923—1926, för ett genomsnittligt pris av kr. 1 059:7 3 per aktie. Denna placering lämnar en avkastning av i medeltal 6’6 % För fondens medel hava i allmänhet sökts placeringar, som erbjuda ej endast fullgod säkerhet utan även en tryggad avkastning på lång sikt. Då fondmedel nu placerats i aktier, som kunna i avsevärd omfattning och inom jämförelsevis kort tid inlösas, Ilar hänsyn givetvis tagits därtill, att dessa aktier kunde beräknas för den närmaste framtiden giva en säkerställd utdelning, som vore så hög, att olägenheten av en eventuell inlösning kunde anses vara fullt kompenserad.

Monopolkon trollutredningen har föreslagit, att Aktiebolaget Vin- och Spritcentralen skulle omedelbart använda sig av sin i bolagsordningen stadgade rätt till inlösning intill minimikapitalet av det för närvarande med 7 % förräntade preferensaktiekapitalet; samt att de inlösta aktierna skulle konverteras till 5 % preferensaktier, alltjämt förenade med inlösningsrätt för bolaget. Ställda inför en sådan situation skulle fullmäktige hava att först och främst taga ståndpunkt till frågan, huruvida det vid den tidpunkt, då konvertering skulle äga rum, vore för fonden med hänsyn till marknadsläget mera fördelaktigt att återtaga det genom inlösningen frigjorda kapitalbeloppet för att användas till annan placering, än att låta beloppet kvarstå såsom preferensaktier på de ifrågasatta försämrade villkoren. Även örn man finge anse, att en fortsatt placering i dylika aktier icke skulle behöva innebära någon risk för kapitalförlust, synes det dock fullmäktige uppenbart, att förslaget skulle medföra minskad trygghet för en stabil utdelning å de nya preferensaktierna. Vid tillämpning av den ändrade prispolitik, som föreslås av monopolkontrollutredningen och som bland annat skulle medföra en avsevärd nedskärning av företagets årsvinst, synes den möjligheten icke vara helt utesluten, att denna vinst i vissa fall kunde bliva otillräcklig för medgivande av maximiutdelning å aktierna. Den förutsatta, icke alltför betydliga avsättningen till vinstregleringsfond torde icke innebära erforderlig trygghet härutinnan. I detta avseende intaga stamaktierna, enligt förslaget, en mera gynnad ställning, i det att staten skulle ikläda sig garanti för 5 % utdelning å dessa aktier. Preferensaktieägarnas i bolagsordningen stadgade företrädesrätt framför stamaktieägarna till utdelning torde härigenom bliva ganska illusorisk.

linning till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. Ull hafi. (Nr 196. inlaga.)

Fullmäktiges för pensionsförsäkringsfonden utlåtande.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition Nr 196. Bilaga.

Enligt gällande bolagsordning, vilken i denna del enligt förslaget icke skulle komma att ändras, ligger bolagsstämmans bestämmanderätt över bolagets verksamhet helt i stamaktieägarnas händer. Genom statsgaranti för utdelning å stamaktierna med det föreslagna maximibeloppet bortelimineras emellertid det enskilda intresse av företagets ekonomiska skötsel, som bör finnas hos de vid bolagets stämma beslutande. På grund av nuvarande bestämmelser kunna stamaktieägarna icke erhålla någon utdelning, förr än preferensaktieägarna bekommit dem tillerkänd 7 % ackumulativ utdelning. Enligt föreliggande förslag skulle däremot stamaktieägarna alltid erhålla 5 % utdelning oberoende av örn bolagets vinst medgåve, att utdelningen utginge till de övriga aktieägarna. För att preferensaktieägarna vid sådant förhållande icke skola bliva sämre ställda än stamaktieägarna, borde statsgaranti självfallet även lämnas för utdelningen å preferensaktierna, vilken eljest skulle kunna bliva helt och hållet beroende av stamaktieägarnas godtycke. Staten synes vid sådant förhållande även böra garantera, att preferensaktieägarna vid en upplösning av bolaget återfå aktiernas nominella belopp.

Även örn — på sätt ovan ifrågasatts — staten skulle ikläda sig garanti för preferensaktierna, synes en maximiutdelning av 5 % för dessa aktier, vilka enligt förslaget när som helst skulle kunna inlösas, vara för lågt beräknad, därest icke denna utdelning säkerställes för längre tid. Det må i detta sammanhang även erinras örn att, då för några år sedan aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets prispolitik omlades i samband med en då beslutad överföring från vinst till skatt, en utdelning av 7 % till preferensaktieägarna av statsmakterna ansågs vara skälig.

Under hänvisning till vad sålunda anförts få fullmäktige uttala, att, därest monopolkontrollutredningens föreliggande förslag skulle komma att i oförändrat skick godkännas, fullmäktige säkerligen icke skulle vara villiga att hos Kungl. Majit hemställa örn medgivande att övertaga nya preferensaktier till samma belopp som de från fonden inlösta eller att, inom ramen av utav Kungl. Majit medgivet belopp, placera ytterligare medel i sådana aktier.

Fullmäktige hava i det föregående berört det föreliggande förslaget, i vad det avser konvertering av den del av preferensaktiekapitalet, som enligt bolagsordningen kan inlösas. Monopolkontrollutredningen föreslår emellertid även, att vissa ändringar skulle vidtagas i bolagsordningen i syfte att möjliggöra en konvertering framdeles av jämväl den återstående, icke utlottade delen av detta kapital. Utan att ingå på frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna med nu gällande lagbestämmelser skulle låta sig praktiskt genomföras, få fullmäktige endast framhålla, att det för verkställande av en sådan konvertering synes vara både erforderligt och rimligt, att bättre villkor än de av monopolkontrollutredningen ifrågasatta erbjudas för tryggande av preferensaktieägarnas intresse.

Stockholm den 9 november 1928.

Underdånigst På fullmäktiges vägnar i J. Oison KJELLBERG.

FERD. O. SCHAGER

800830. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.