('angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention inne\xad hållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 1

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention inne­ hållande internationellt privaträttsliga bestämmelser

om äktenskap, adoption och förmynderskap, m. m.; given Stockholms slott den 6 februari 1931.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutad konvention innehållande internationellt privat­ rättsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap med till­ hörande slutprotokoll vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkän­ nande av samma konvention med slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsfor­ men, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904’ örn vissa internationella rätts­ förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap; lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internatio­ nella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar; samt lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 örn adoption.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. 64 haft. (Nr 77.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Konvention. Sopimus. Konvention.

Hans Majestät Kongen Suomen Tasavallan Republiken Finlands af Danmark og Island, Presidentti, Hänen Majes- President, Hans Majestät Republiken Finlands re­ teettinsa Tanskan ja Is- Konungen av Danmark sident, Hans Majestset lannin Kuningas, Hänen och Island, Hans Majestät Kongen af Norge og Hans Majesteettinsa Norjan Konungen av Norge och Majestset Kongen af Sve­ Kuningas ja Hänen Majes­ Hans Majestät Konungen rige, hvilke er kommet teettinsa Ruotsin Ku­ av Sverige, vilka överens­ overens örn at afslutte en ningas, päätettyään tehdä kommit att sluta en kon­ Konvention niellera Dan­ Suomen, Tanskan, Isl an­ vention mellan Finland, mark, Finland, Island, nni, Norjan ja Ruotsin Danmark, Island, Norge Norge og Sverige, inde- kesken sopimuksen, joka och Sverige, innehållan­ boldende internationalpri- sisältää avioliittoa, lap- de internationellt privat­ vatretlige Bestemmelser seksiottamista ja hol- rättsliga bestämmelser örn örn iEgteskab, Adoption housta koskevia kansain- äktenskap, adoption och og Vsergemaal, bar ud- välisyksityisoikeudellisia förmynderskap, hava till nsevnt til deres befuld- määräyksiä, ovat määrän- sina fullmäktige utsett: msegtigede: neet valtuutetuikseen:

Hans Majestset Kongen Suomen Tasavallan Republiken Finlands af Danmark og Island: Presidentti: President:

Hr Erik Julius Christian Tasavallan erikoislä- Republikens Envoyé Scavenius, Hans Maje­ hettilään ja täysivaltaisen extraordinaire och Mistsets overordentlige Ge­ ministerin Tukholmassa nistre plénipotentiaire i sandt og befuldmsegtigede Rafael Waldemar Erichin; Stockholm, Rafael Wal­ Minister i Stockholm; demar Erich;

Republiken Finlands Hänen Majesteettinsa Hans Majestät Konun­ Prsesident: Tanskan ja Islannin Ku­ gen av Danmark och Is­

ningas: land:

Republikens overor­ Tukholmassa olevan Sin Envoyé extraordi­ dentlige Gesandt og be­ erikoislähettiläänsä ja naire och Ministre pléni­ fuldmsegtigede Minister täysivaltaisen ministerin- potentiaire i Stockholm, i Stockholm, Rafael Wal­ sä Erik Julius Christian Erik Julius Christian Sca­ demar Erich; Scaveniuksen; venius;

Hans Majestset Kongen Hänen Majesteettinsa Hans Majestät Konun­ af Norge: Norjan Kuningas: gen av Norge:

Sin overordentlige Ge­ Tukholmassa olevan Sin Envoyé extraordi­ sandt og befuldmsegtigede erikoislähettiläänsä ja naire och Ministre pléni­ Minister i Stockholm, Jo­ täysivaltaisen ministerin- potentiaire i Stockholm, han Herman Wollebsek; sä Johan Herman Wolle- Johan Herman Wolle­

bsekin; bsek;

Hans Majestset Kongen Hänen Majesteettinsa Hans Majestät Konun­ af Sverige: Ruotsin Kuningas: gen av Sverige:

Kungl. Majlis proposition nr 77. 3

Samningur. Konvensjon. Konvention.

Hans håtign konung­ Hans Majestet Norges Hans Majestät Konun­ ur Islands og Danmerk- Ronge, Hans Majestet gen av Sverige, Hans Ma­ ur, Forseti lyöveldisins Kongen av Danmark og jestät Konungen av Dan­ Finnlands, Hans håtign Island, Republiken Finn­ mark och Island, Republi­ konungur Norrga og lands President og Hans ken Finlands President Hans båtign konungur Majestet Kongen av Sve­ och Hans Majestät Ko­ Svijjjööar, sem hata oröiö rige, som er kommet over­ nungen av Norge, vilka åsåttir um ad gera sändn­ ens örn å avslutte en kon­ överenskommit att sluta ing milli Islands, Dan- vensjon mellen! Norge, en konvention mellan Sve­ merkur, Finnlands, Nor- Danmark, Finnland, Is­ rige, Danmark, Finland, egs og Svihjööar, er hafi land og Sverige, innehol- Island och Norge inne­ aö geyma alpjööleg einka- dende internas jonal-pri- hållande internationellt målarjettar-åkvseöi um vatrettslige bestemmelser I privaträttsliga bestäm­ hjuskap, fettleiöingu og örn ekteskap, adopsjon og melser örn äktenskap, lögråöamensku, hata ut- vergemål, har til sine be- adoption och förmynder­ nefnt sem umboösmenn fullmektigede opnevnt: skap, hava till sina full­ sina: mäktige utsett:

Hans håtign konungur Hans Majestet Norges Hans Majestät Konun­ Islands og Danmerkur: Ronge: gen av Sverige:

Sendiherra sinn i Sin overordentlige sen- _ Sin Minister för Utrikes Stokkhölmi, Erik Julius demann og befullmektige- I Ärendena, Hans Excel­ Christian Scavenius; de minister i Stockholm lens Friherre Fredrik Ra­

Johan Herman Wollebsek; mel;

Forseti lyöveldisins Hans Majestet Kongen | Hans Majestät Konun­

av Danmark og Island: gen av Danmark och Is­ Finnlands:

Sin overordentlige sen- ! land:

Sendiherra lyöveldisins Sin Envoyé extraordix Stokkhölmi, Rafael demann og befullmekti ge­ naire och Ministre pléni- Waldemar Erich; de minister i Stockholm potentiaire i Stockholm,

Erik Julius Christian Sca­ Erik Julius Christian Sca­

venius; venius;

Hans håtign konungur Republikken Finnlands Republiken Finlands Noregs: President: President:

Sendiherra sinn i Republikkens overor­ Republikens Envoyé Stokkhölmi, Johan Her­ dentlige sendemann og extraordinaire och Mi­ man Wollebtek; befullmektigede minister nistre plénipotentiaire i

i Stockholm Rafael Wal­ Stockholm, Rafael Wal­

demar Erich; demar Erich;

Hans håtign konungur Hans Majestet Kongen ■ Hans Majestät Konun­ Svijxjööar: av Sverige: gen av Norge:

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Sill Udenrigsminister, Ulkoasiainministerinsä, _ Sin Minister för Utrikes Hans Excellence Friherre Hänen Ylhäisyytensä Ärendena,. Hans Excel­ Fredrik Kamel; Vapaaherra Fredrik Ra­ lens Friherre Fredrik Ra­

melin; mel;

hvilke, behörigt befuld- jotka, siihen asianmu- vilka, därtill behörigen msegtigede, er kommet kaisesti valtuutettuina, befullmäktigade, överens­ overens örn folgende Ar- ovat sopineet seuraavista kommit örn följande artik­ tikler: artikloista: lar:

I. iEgteskab. I. Avioliitto. I. Äktenskap.

Artikel 1. 1 ar tikla. Artikel 1.

Vil en Statsborger i en Jos jonkin sopimusval- Vill medborgare i en av af de kontraherende Sta­ tion kansalainen tahtoo de fördragsslutande sta­ ter indgaa Hägteskab for mennä avioliittoon toi- terna träda i äktenskap en af de andre Staters sen sopimusvaltion viran- inför myndighet tillhö­ Myndigheder, skal hans omaisen edessä, on hänen rande någon av de övriga, Ret til at indgaa iEgte- oikeutensa mennä aiot- skall hans rätt att ingå skabet bedommes efter tuun avioliittoon tutkitta- äktenskapet prövas efter Loven i denne Stat, saa- va tämän valtion lain mu- lagen i den staten, örn han fremt han i de sidste to kaan, jos hänellä viimeis- sedan minst två år har Aar har vseret og frem- ten kalldén vuoden ajan hemvist därstädes, men deles er bosat der, men j on siellä ollut ja edelleen eljest enligt hemlandets ellers efter Loven i den | on kotipaikka, mutta lag. Stat, hvor han har Stats- munten kotimaan lain borgerret. mukaan.

Skal Statsborgerlandets Jos kotimaan lakia on Skall hemlandets lag Lov anvendes, kan Retten sovellettava, voidaan oi- vinna tillämpning, må rät­ til at indgaa iEgteskabet keus mennä aiottuun avio­ ten att ingå äktenskapet godtgores ved Bevidnelse liittoon selvittää esittä- styrkas genom intyg av ira denne Stats Myndig­ mällä siitä kotimaan vi- myndighet tillhörande heder (Aigteskabsattest). ranomaisen todistus. hemlandet.

Artikel 2. 2 artekla. Artikel 2.

Örn Lysning og Vielse Kuuluttamisen ja vih- Med avseende å lysning gselder Loven i den Stat, kimisen suhteen on voi- och vigsel gäller lagen i for hvis Myndighed iEgte- massa sen valtion laki, den stat, vigselmyndighe­ skabet indgaas. johon vihkimisviranomai- ten tillhör.

nen kuuluu.

Artikel 3. 3 artikla. Artikel 3.

Retsvirkningerne af Millom puolisot ovat ja Rättsverkningarna av yEgteskab mellem Per­ avioliittoa päätettäessä äktenskap mellan dem, soner, som er og ved olivat jonkin sopimusval­ som äro och vid äkten­ iEgteskabets Indgaaelse tion kansalaisia, määräy- skapets ingående voro var Statsborgere i de kon­ tyvät avioliiton oikeudel- medborgare i fördrags­ traherende Stater, skal, liset vaikutukset, mitä slutande stat, skola, så­ forsaavidt angaar i5Egte- tulee puolisoiden varalli- vitt angår makarnas för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 5

Utanrikisråöherrasinn, j Sin Utenriksminister, Sin Envoyé extraordi­ hans hågötgi Fredrik Ra­ Hans Excellense Friherre när och Ministre plénimel, friherra; Fredrik Ramel; potentiaire i Stockholm, Johan Herman Wollebsek; sem, med gildu um- hvilke, behörig befull- | vilka, därtill behörigen boöi, hata komiö sjer mektigede, er kommet befullmäktigade, överens­ saman um eftirfarandi overens örn folgende artik- kommit örn följande ar­ greinar: ler: tiklar:

I. Hjuskapnr. T. Ekteskap. I. Äktenskap.

1. grein. Artikkel 1. Artikel 1.

Nu sehlar rikisborgari Yil en statsborger i en Vill medborgare i en av einhvers samningsrikis- av de kontraherende sta­ de fördragsslutande sta­ ins aö låta vigja sig hjå ter inngå ekteskap for en terna träda i äktenskap yfirvöldum einhvers hins av de andre staters myn­ inför myndighet tillhö­ rikisins, og ber Jå aö • digheter, skal hans rett til j rande någon av de övriga, dsema um heimild hans å inngå ekteskapet proves skall hans rätt att ingå efter loven i denne stat, ; äktenskapet prövas efter til hjönavigslu eftir lög- j um {»ess rikis, svo fram- såfremt han i de siste to lagen i den staten, örn år har v sert og fremdeles han sedan minst två år arlega sem hann hefir j veriö biisettur {»ar siö- er bosatt der, men ellers har hemvist därstädes, efter loven i den stat hvor men eljest enligt hemlan­ ustu tvö årin og er enn, I en ella eftir lögum Jess j han har statsborgerrett. j dets lag. lands, sem hann er rikis­ borgari i. Skal statsborgerlandets 1 Skall hemlandets lag Nu ber aö fara eftir lov anvendes, kan retten vinna tillämpning, må lögum ri kisborgara-landstil å inngå ekteskapet rätten att ingå äktenska­ ins, og er Jå hsegt aö j godtgjores ved bevidnelse pet styrkas genom intyg sanna beimildina til fra denne stats myndig­ av myndighet tillhörande hjönavigslu meö vottoröi heter (ekteskapsattest). hemlandet (äktenskapsfrå yfirvöldum {»essa j certifikat). lands (hjuskaparvottoröi). ;

2. grein. Artikkel 2. Artikel 2.

Fara ber eftir logarn Örn lysning og vigsel Med avseende å lysning Jess lands, jaar sem hjöna- j gj elder loven i den stat och vigsel gäller lagen i vigslan fer fram, lim lys- för hvis myndighet ekte­ den stat, vigselmyndig­ ingu og vigslu. skapet inngås. heten tillhör.

3. grein. Artikkel 3. Artikel 3.

Lögfylgjur hjiiskapar Rettsvirkningene av ek­ Rättsverkningarna av milli hjöna, sem eril og teskap mellem personer i äktenskap mellan dem, vora viö bjönavigsluna som er og ved inngåelsen j som äro och vid äktenska­ rikisborgarar i einhverju av ekteskapet var stats- pets ingående voro med­ samningslandinu, skulu, borgere i de kontraheren­ borgare i fördragsslutande um fjårmål hjönanna, de stater, skal i henseende stat, skola, såvitt angår

J

damast samkvsemt lög- til ektefellenes formues- ! makarnas förmögenhets-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

fsellernes Formueforhold, suussuhteisiin, sen sopimögenhetsförhållanden, bedommes efter Loven i musvaltion lain mukaan, bedömas enligt lagen i den den af Staterne, hvor johon he avioliittoon men- av staterna, där makarna yEgtefsellerne ved /Egte- nessään asettuivat asuvid äktenskapets ingående skabets Indgaaelse bosat­ maan. Jos molemmat togo hemvist. Hava båda te sig. Har begge yEgte- puolisot sittemmin ovat makarna sedermera tagit fseller senere bosat sig i en asettuneet asumaan johemvist i en annan av sta­ anden af Staterne, skal honkin toiseen sopimus- terna, skall den statens denne Stats Lov i Stedet valtioon, on täman val- lag i stället vinna tillämp­ hertor findé Anvendelse, tion lakia sovellettava, ning, såvitt ej fråga är örn forsaavidt der ikke er mikali ei ole kysymys sitä verkan av rättshandling, Tale om Virkning af en ennen tehdyn oikeustoi- som tidigare blivit före­ Pelshandel, som tidligere men vaikutuksista. tagen. er indgaaet. En iEgtefselles Befojel- Puolison oikeus vallita Makes behörighet att se til at raade över fast kiinteää tai siihen verrat- råda över fast egendom Ej endora eller över Ret- tavaa omaisuutta, joka eller vad därmed är lik­ tighed, som dermed er on jossakin sopimusval- ställt skall, örn egendo­ ligestillet, skal, hvis Ejen- tiossa, määräytyy aina men är belägen i fördragsdommen er beliggende i en sen valtion lain mukaan. slutande stat, städse be­ af Staterne, altid bedom- dömas enligt lagen i den mes efter Loven i denne staten. Stat. Artikel 4. 4 ar tikla. Artikel 4. En iEgtepagt mellem Sellaisten puolisoiden Äktenskapsförord mel­ Personer, som er og ved välinen avioehtosopimus, lan dem, som äro och vid .Egteskabets Indgaaelse jotka ovat ja avioliittoon äktenskapets ingående vo­ var Statsborgere i de kon- mennessään olivat jonkin ro medborgare i fördragstraherende Stater, og som sopimusvaltion kansalai- slutande stat samt då to­ da bosatte sig i en af Sta­ sia sekä silloin asettuivat go hemvist i sådan stat, terne, skal i Hänseende til asumaan johonkin näistä skall i avseende å formen Formen anses for gyldig i valtioista, on, mita muo- anses giltigt i envar av de enhver af de kontrahe- toon tulee, katsottava pa­ fördragsslutande staterna, rende Stater, ikke blot te väksi jokaisessa sopi- ej blott örn det tillkommit naar den Lov, som efter musvaltiossa, paitsi mil­ i enlighet med den lag, Artikel 3 var bestemmen- lom se on tehty sen lain som jämlikt artikel 3 var de för dEgtefaellernes For­ mukaisesti, jota 3 artiklan tillämplig å makarnas för­ mueforhold, er iagttaget, mukaan oli sovellettava mögenhetsförhållanden, men ogsaa naar iEgtepag- puolisoiden varallisuusutan jämväl örn det upp­ ten opfylder Formforskrif- suhteisiin, myöskin jos se fyller formföreskrifterna i terne i den Stat, hvor täyttää sen valtion muostat, där kontrahenterna Parterne eller en af dem tomääräykset, jonka kaneller en av dem var med­ havde Statsborgerret. salaisia sopimuskumppa- borgare. nit olivat tai toinen helsta oli. Hver af Staterne kan J okainen sopimusval- Envar av staterna kan gore en HSgtepagts Gyl- tio voi määrätä avioehtogöra äktenskapsförords dighed overfor Tredie- j sopimuksen pätevyyden giltighet emot tredje man mand betinget af, at den | kolmatta henkilöä vas- beroende av att förordet er tinglyst eller anmeldt taan riippuvaksi siitä, etta lagföljes enligt dess lag. til Retten overensstem- sopimus laillistetaan sen mende med der gseldende lain mukaisesti. Lov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 7

forhold bedommes efter förhållanden, bedömas um fiess lands, er hjönloven i den av statene enligt lagen i den av sta­ in töku heimilisfang i hvor ektefellene ved inn- terna, där makarna vid viö hjönavigsluna. Ef gåelsen av ekteskapet bo­ äktenskapets ingående to­ björlin hafa sidar tekiö satte sig. Har begge ekte- go hemvist. Hava båda heimilisfang i einhverju feller senere bosatt sig i en makarna sedermera tagit hinna rikjanna, skal alt­ annen av statene, skal hemvist i en annan av ur å möti farid elfir denne stats lov i steden staterna, skall den statens fress lands lögum, svo komme til anvendelse, for lag i stället vinna tillframarlega seni ekki er så vidt der ikke handles lämpning, såvitt ej fråga um ad rmda afleidingar örn virkningen av en ren­ är örn verkan av rätts­ rjettargernings, sem fyr handel som tidligere er handling, som tidigare bli­ hefir verld stofnad til. foretatt. vit företagen.

En ektefelles adgang til Makes behörighet att Heimild annars hjöna å råde över fast eiendom råda över fast egendom til fress ad råda yfir fasteller över retlighet som er eller vad därmed är lik­ eign eda rjetti, sem sama likestillet dermed, skal, ställt skall, örn egendomen gildir um, ber, sje fastnår eiendommen ligger i är belägen i fördragsslueignin i einhverju rikj­ en av statene, alltid be- tande stat, städse bedö­ anna, astid ad daima eftir dommes efter loven i den­ mas enligt lagen i den sta­ lögum fiessa lands. ne stat. ten.

4. grein. Artikkel 4. Artikel 4.

Kaupmåli milli hjöna, En ektepakt mellem Äktenskapsförord mel­

sem eril og voru viö stenn­ personer som er og ved i lan dem, som äro och vid

un hjiiskaparins rikis- ekteskapets inngåelse var äktenskapets ingående vo­

borgarar i samningsrikj- statsborgere i de kontra- i ro medborgare i fördrags-

unum og fia töku heim­ herende stater, og som da J slutande stat samt då togo

ilisfang i einhverju bosatte sig i en av statene, hemvist i sådan stat, skall

rikjanna, skal, ad Jivi er skal i kenseende til formen i avseende å formen anses

formhliö hans snertir, anses for gyldig i enhver giltigt i envar av de för-

talinn gildur i sjerhverju av de kontraherende sta­ dragsslutande staterna, ej

samningslandanna, ekki ter, ikke bäre når den lov blott örn det tillkommit

adeina fiegar fylgt hetir som efter artikkel 3 var i enlighet med den lag,

bestemmende for ektefel- som jämlikt artikel 3 var veriö lögum freina, sem lenes formuesforhold, er tillämplig å makarnas för­ samkvaemt <5. grein giltu iakttatt, men også når mögenhetsförhållanden, um fjårmål hjönanna, ektepakten opfyller form- utan jämväl örn det upp­ heldur einnig fiegar forskriftene i den stat fyller formföreskrifterna i kaupmålinn fullnsegir hvor partene eller en av stat, där kontrahenterna formsfyrirmmlum fiess dem hadde statsborger- eller en av dem var med­ rikis, sem hjönin eda annad fieirra atti rikis- rett. borgare.

borgararjett i.

Enhver av statene kan Envar av staterna kan Sjerhvert rikjanna get­ g jure en ektepakts virk­ : göra äktenskapsförords ur sett flad skilyröi tyr­ ning overfor tredjemann giltighet emot tredje man ir gildi kaupmåla gagn­ avhengig av at den er beroende av att förordet vart findja manni,, ad tinglyst eller anmeldt til lagföljes enligt dess lag. hann hail veriö fiinglystur eda tilkyntur tyrir retten overensstemmende

rjetti samkvmmt fiar med der gjeldende lov.

gildandi lögum.

8 Kungl. Maj:t-s proposition nr 77.

Artikel 5. 5 artikla. Artikel 5.

Bogsering om Bosond- Hakemus pesäeron Ansökan örn boskillnad ring mellem saadanne JEg- myöntämisestä puolisoilmellan makar, som avses i tefseller, som omhandles le, joita tarkoitetaan 4 artikel 4, upptages i den i Artikel 4, afgores i den artiklassa, otetaan tutstat, där makarna hava Stat, hvor begge JEgte- kittavaksi siinä valtiossa, hemvist. Hava de hem­ fseller er bosat. Er de bo- jossa puolisoilla on kotivist i skilda stater, upp­ sat i forskinge Stater, af­ paikka. Jos puolisoilla on tages ansökan i den stat, gores Begseringen i den kotipaikka eri valtioissa, där den, mot vilken an­ Stat, hvor den Aigtefaelle, otetaan hakemus tutkitsökningen är riktad, har mod hvem Kravet er ret- tavaksi siinä valtiossa, hemvist, eller, örn denna tet, har Bopsel, eller hvis jossa silla, johon hakemus stat är Finland, i den stat, han er bosat i Finland, on kohdistettu, on koti­ vars lag enligt artikel 3 är i den Stat, hvis Lov efter paikka tai, jos tärna val­ tillämplig å makarnas för­ Artikel 3 er bestemmende tio on Suomi, siinä valti­ mögenhetsförhållanden. för Aigtefaellernes For- ossa, jonka lakia 3 artik-

mueforhold. lan mukaan on sovellet-

tava puolisoiden varalli-

suussuhteisiin.

Artikel 6. 6 artikla. Artikel 6.

Artiklerne 3—5 an­ 3—5 artikla eivät koske Artiklarna 3—5 hava gnar ikke /Egteskaber, avioliittoja, joiden oikeuej avseende å äktenskap, hvis Retsvirkninger efter delliset vaikutukset jonvars rättsverkningar en­ Loven i nogen af de paa- kin kysymyksessäolevan ligt lagen i någon av de gaeldende Stater skal be- valtion larn mukaan määstater, om vilka fråga är, dommes efter den seldre räytyvät aikaisemman skola bedömas efter äldre iEgteskabslovgi viling. avioliittolainsäädännön äktenskapslagstiftning. mukaan.

Artikel 7. 7 artikla. Artikel 7.

Sporgsmaal örn Sepa­ Yaatimus asumus- tai Yrkande örn hemskill­ ration eller Skilsmisse avioeron myöntämisestä nad eller äktenskapsskill­ mellem Statsborgere i de sopimusvaltioiden kansanad mellan medborgare kontraherende Stater af- laisille otetaan tutkittai fördragsslutande stat gores i den Stat, hvor beg­ vaksi siinä valtiossa, jossa upptages i den stat, där ge iEgtefseller er bosat, kumpaisellakin puolisolla båda makarna hava hem­ eller hvor de senest har on kotipaikka tai jossa vist eller där de senast vaeret bosat samtidig og hedla viimeksi on samaan haft hemvist samtidigt en af dem fremdeles er aikaan ollut kotipaikka ja och endera alltjämt är bo­ bosat. jossa törnen heistä edelsatt. leen asuu. Kan Sagen ikke efter Jos vaatimusta ei ensi- Kan yrkandet ej enligt förste Stykke afgores i no­ mäisen momentin mukaan första stycket upptagas i gen af Staterne, eller skul- | voida ottaa tutkittavaksi någon av staterna eller de Afgorelse örn Separa­ missään sopimusvaltiossa skulle yrkande örn hem­ tion, eller Skilsmisse paa tai jos vaatimus asumusskillnad eller äktenskaps­ Grundlag af Separation, eron tai siihen perustuvan skillnad efter hemskillnad mellem AJgtefseller, som avioeron myöntämisestä mellan makar, som ej äro ikke er finske Statsbor­ puolisoille, jotka eivät ole finska medborgare, enligt gere, efter förste Stykke : Suomen kansalaisia, olisi första stycket upptagas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 9

5. grein. Artikkel 5. Artikel 5.

Beiöni um buskifti milli Krav örn ophevelse av Ansökan örn boskillnad hjöna, sem svo er åstatt formuesfellesskapet mel­ mellan makar, som avses i nm sem segir i 4. grein, lom ektefeller som nevnt artikel 4, upptages i den åkvaröast i j>vi riki, |>ar i artikkel 4, avgjores i den stat, där makarna hava sem hvorutveggja hjon stat, hvor begge ektefeller hemvist. Hava de hem­ anna eiga busetu. Ef jjau er bosatt. Bor de i for- vist i skilda stater, upp­ elga heimilisfang bvort skjellige stater, treffes av- tages ansökan i den stat, i slou riki, åkvaröast gjorelsen i den stat, hvor där den, mot vilken an­ beiönin i jm riki, sem den mot hvem kravet er sökningen är riktad, har oaö hjöna, er krafan er å rettet, har bopel, eller hemvist, eller, örn denna lend ur gerd, å buse tu i, hvis han er bosatt i Finn­ stat är Finland, i den stat, eda, sje j>aö busett i Finn­ land, i den stat hvis lov vars lag enligt artikel 3 är landi, i jivi riki, Jar sem efter artikkel 3 er bestem- tillämplig å makarnas för­ lögin, sem samkvtemt 3. mende for ektefellenes for- mögenhetsförhållanden. grein å aö fara eftir um muesforhold. fjårmål bjönanna, eru i gildi.

6. grein. Artikkel 6. Artikel 6.

Åkvseöi 3. og 5. grein- Artiklene 3—5 angår Artiklarna 3—5 hava ar gilda ekki um hju- ikke ekteskaper hvis ej avseende å äktenskap, skap, jiar sem lögfylgjurn- rettsvirkninger efter loven vars rättsverkningar en­ ar samkvsemt lögum i nogen av de pågjeldende ligt lagen i någon av de einhvers hinna hlutaö- stater skal bedommes ef­ stater, örn vilka fråga är, eigandi rikja eiga aö ter den eldre ekteskaps- skola bedömas efter äldre damast eftir hinum eldri lovgivning. äktenskapslagstiftning. hjuskaparlögum.

7. grein. Artikkel 7. Artikel 7.

Krata um skilnaö aö Krav örn separasjon el­ Yrkande örn hemskill­ boröi og sang eöa fullan ler skilsmisse mellen! nad eller äktenskapsskiUlögskilnaö hjöna, sem statsborgere i de kontra- nad mellan medborgare i eru rikisborgararisamn- herende stater avgjores i f ördragsslutande stat upp­ ingsrikjunum, åkvaröast den stat hvor begge ekte­ tages i den stat, där båda i jivi riki, sem bseöi feller er bosatt, eller hvor makarna hava hemvist hjönanna eiga heimilis­ de senest har hatt bopel eller där de senast haft fang i, eöa jiau hata sein- samtidig og en av dem hemvist samtidigt och en­ ast ått busetu i sam- fremdeles er bosatt. dera alltjämt är bosatt. timis og annaö jieirra å ennjiå heimilisfang i.

Nu er ekki samkvrernt Kan kravet ikke efter Kan yrkandet ej enligt fyrstu målsgrein haegt förste ledd avgjores i no­ första stycket upptagas i aö åkvarÖa um måliö gen av statene, eller skul­ någon av staterna eller i neinu rikjanna, eöa le avgjorelse örn separa­ skulle yrkande örn hem­ åkvöröun um skilnaö aö sjon eller skilsmisse efter skillnad eller äktenskaps­ boröi og sang eöa um separasjon mellem ekte­ skillnad efter hemskillnad lögskilnaö eftir skilnaö feller som ikke er finske mellan makar, som ej äro aö boröi og smng milli statsborgere, efter förste finska medborgare, enligt hjöna, sem ekki eru finsk- ledd treffes i Finnland, första stycket upptagas i

10 Kungl. Majlis proposition nr l i .

trseffes i Finland, kan ensimäisen momentin mu- Finland, må yrkandet Afgorelsen trseffes i en kaan otettava tutkitta- väckas i stat, där endera Stat, Ilvor en af jEgtefsel- vaksi Suomessa, voidaan maken är medborgare. lerne Lar Statsborgerret. vaatimus tehdä sellaisessa

valtiossa, jonka kansalai-

nen jompikumpi puoli-

soista on.

Skilsmisse paa Grund­ Asumuseroon perustu- Yrkande om äkten­ lag af Separation kan al­ va avioerovaatimus voi­ skapsskillnad på grund av tid meddeles i en Stat, daan aina tehdä sellaises­ hemskillnad må städse hvor begge HSgtefseller sa valtiossa, jonka kansa- väckas i stat, där båda bär Statsborgerret. laisia molemmat puolisot makarna äro medborgare.

ovat.

Artikel 8. 8 ar tikla. Artikel 8.

I Förbindelse nied Krav Asumus- tai avioero- I samband med yrkan­ om Separation eller Skils­ vaatimuksen yhteydessä de örn hemskillnad eller misse kan der af samme voi myöskin sama tai äktenskapsskillnad må eller anden Myndighed muu viranomainen tutkia jämväl av samma eller ogsaa trseffes Afgorelse yhteiselämän väliaikaista annan myndighet prövas örn midlertidig Ophsevelse lopettamista, ositusta, va- frågor örn tillfälligt hä­ af Samlivet, Deling af hingonkorvausta, elatus- vande av sammanlevna­ Formuen, Skadeserstat- velvollisuutta ja lasten den, avvittring, skade­ ning, Underholdspligt og huoltoa koskevia kysy- stånd, underhållsskyldig­ Forseldremyndighed. myksiä. het samt vårdnad örn barn.

Sporgsmaal om Under­ Vaatimus, joka myö- Yrkande, som senare holdspligt og Forseldre­ hemmin tehdään elatus- väckes angående under­ myndighed, som rejses se- velvollisuudesta tai las­ hållsskyldighet eller vård­ nere, afgores i den Stat, ten huollosta, otetaan tut- nad örn barn, upptages i hvor den iEgtef selle, mod kittavaksi sima valtiossa, stat, där den, mot vilken hvem Kravet er rettet, er jossa silla, johon kanne talan riktas, har hemvist, bosat; dette gselder ogsaa kohdistetaan, on kotipaik- även örn yrkandet avser' med Hänsyn til ändring ka, siinäkin tapauksessa ändring av beslut, som af Beslutning, som er truf- etta se tarkoittaa toisessa meddelats i annan stat. fet i en anden af Staterne. sopimusvaltiossa annetun Kan enligt lagen i stat, Er Loven i den Stat, hvor päätöksen muuttamista. där hemskillnad eller äk­ der er truffet en Afgorelse Jos sen valtion lain mu- tenskapsskillnad medde­ örn Separation eller Skils­ kaan, jossa asumus- tai lats, underhållsbidrag till misse, til Hinder för senere avioero on myönnetty, hemskild eller frånskild Fastssettelse eller Forhoj - elatusapua ei enää voida make ej vidare utdömas else af Underholdsbidrag eronsaaneelle puolisolle eller höjas utöver förut be­ til en frasepareret eller tuomita tai korottaa yli stämt belopp, må yrkande fraskilt AEgtefselle, kan aikaisemmin vahvistetun om sådant bidrag eller Afgorelse heroin heller määrän, älköön tällaista höjning därav ej upptagas ikke trseffes i de andre elatusapua tai sen korot- i någon av de övriga sta­ Stater. tamista koskevaa vaati- terna.

musta otettako tutkitta vaksi muussa sopimusval­ tiossa.

Artikel 9. 9 artikla. Artikel 9.

Ved de i Artiklerne 7 Tutkittaessa 7 ja 8 ar- Vid prövning av frågor, og 8 nsevnte Afgorelser an- tiklassa mainittuja kysy- som avses i artiklarna 7

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 11

ir rikisborgarar, hpföi kan avgj Grelsen treffes i Finland, må yrkandet

samkvaemt fyrstu måls- en stat hvor en av ekte- väckas i stat, där endera

grein ått aö ske i Finn­ fellene har statsborger- maken är medborgare.

landi, og må Jå gera ut rett.

um måliö x Jvi riki, sem

annad hjönanna å rikis-

borgararjett i. Lögskilnaö eftir skiln­ Skilsmisse på grunnlag Yrkande örn äkten­

ad ad bordi og steng må av separasjon kan i et- skapsskillnad på grund av

åvalt veita i riki, sem hvert tilfelle meddeles i hemskillnad må städse

bsedi hjönanna eiga rikis- den stat hvor begge ekte- väckas i stat, där båda

feller har statsborgerrett. \ makarna äro medborgare. borgararjett i.

Artikkel 8. Artikel 8. 8. grein.

I förbindelse med krav I samband med yrkan­ t sambandi vid kröfu örn separasjon eller skils­ de örn hemskillnad eller um skilnad ad bordi og misse kan der, av samme äktenskapsskillnad må steng eda lögskilnad get­ eller annen myndighet, jämväl av samma eller ur sama eda annad yfirogså tref fes avgjorelse örn annan myndighet prövas vald einnig tekid åkvördmidlertidig ophevelse av frågor örn tillfälligt hä­ un um brädabirgdaslit samlivet, deling av for- vande av sammanlevna­ å sambudinni, skiftingu muen, skadeserstatning, den, bodelning, skade­ eignanna, skadabtetur, underholdsplikt og örn- 1 stånd, underhållsskyldig­ medlagsskyldu og forsorgen for harna. het samt vårdnad örn barn. eldravald. Senere avg jeremer örn Yrkande, som senare Ågreiningi, er sidar underholdsplikt eller örn- väckes angående under­ verdur um medlagsskyldsorgen for harna treffes hållsskyldighet eller vård­ u og foreldravald, skal i den stat hvor den ekte- nad örn barn, upptages i rådid til lykta i Jvi riki, felle mot hvem kravet stat, där den, mot vilken Jar sem Jaö hjöna er bu­ reises, er bosatt, også når talan riktas, har hemvist, sett, er krafan er å hend­ der handles örn endring även örn yrkandet avser ur gerd; Jetta gildir av en beslutning som er ändring av beslut, som einnig um breytingu å truffet i en annen av sta­ meddelats i annan stat. xirskurdi, er gerdur liehr ten. Er loven i den stat Kan enligt lagen i stat, vend i einhverju hinna hvor der er truffet en av- där hemskillnad eller äk­ rikjanna. Sje lögin i gjörelse örn separasjon el­ tenskapsskillnad medde­ Jvi riki, Jar sem veittur ler skilsmisse, til hinder lats, underhållsbidrag till behr verld skilnadur ad for senere fastsettelse eller hemskild eller frånskild bordi og steng eda lögforhoielse av underholds- make ej vidare utdömas skilnadur, Jvi til fyrirbidrag til en separert el­ eller höjas utöver förut be­ stödu, ad åkvedid eje eda ler fraskilt ektefelle, kan stämt belopp, må yrkan­ htekkad medlag til fråavgj ©reise herom heller de örn sådant bidrag eller skilins maka, verdur slik ikke treffes i de andre höjning därav ej upptagas åkvördun ekki heldur i någon av de övriga sta­ tekin i neinu hinna rikj­ stater. terna. anna.

9. grein. Artikkel 9. Artikel 9.

I sjerhverju rikinu ber Ved de avgj ©reiser som Vid prövning av frågor,

ad fara eftir Jar gildandi omhandles i artiklene 7 som avses i artiklarna 7

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 77.

vendes i liver Stat den myksiä noudatetaan jo- och 8, användes i varje der gseldende Lov. Af- kaisessa valtiossa sielia stat där gällande lag. Frå­ gorelse om Deling af For- voimassa ole vaa lakia. gor örn avvittring och muen og om Skadeserstat- Ositnsta ja vahingonkor- skadestånd skola dock ning traeffes dog altid ef­ vausta koskevat asiat on städse avgöras efter den ter den Lov, som ifolge kuitenkin aina ratkaista- lag, som enligt artikel 3 Artikel 3 er bestemmende va sen larn mukaan, jota är tillämplig å makarnas for iEgtefsellernes For- 3 artiklan mukaan on so- förmögenhetsförhållan­ mueforhold. Separation vellettava puolisoiden va- den. Finsk medborgare kan ikke meddeles finsk rallisuussuhteisiin. Suo- må ej bliva hemskild i Statsborger, medmindre men kansalaiselle älköön stat, där han ej har hem­ lian er og i de sidste to myönnettäkö asumuseroa vist sedan minst två år. Aar har vaeret bosat i den valtiossa, jossa hänellä ei Stat, Ilvor Separation an­ ole viimeisten kalldén ges. vuoden ajan ollut ja edel-

leen ole kotipaikkaa. Hemskillnad, som vun­

Separation, som er op- Asumusero, joka on nits i en av staterna, med­ naaet i en af Staterne, gi­ saatu jossakin sopimus- för i de övriga samma rätt ver i de andre Stater sam­ valtiossa, tuottaa toisessa att erhålla äktenskaps­ me Ret til Skilsmisse som sopimusvaltiossa saman skillnad, som örn den vun­ en der meddelt Separa­ oikeuden avioeroon kuin nits i den staten. tion. sima valtiossa myönnetty

asumusero.

Artikel 10. 10 artikla. Artikel 10.

Med Hensyn til Afgo- Sellaisten henkilöiden Beträffande återgång relsen af Sager örn Om- välisen avioliiton peruu- av äktenskap mellan dem, stodelse af iEgteskab mel­ tumiseen, jotka ovat ja som äro och vid äktenska­ kin Personer, som er og avioliittoa päätettäessä pets ingående voro med­ ved iEgteskabets Indgaa- olivat jonkin sopimusval- borgare i fördragsslutande else var Statsborgere i de tion kansalaisia, on vas- stat, skall vad i artiklarna kontraherende Stater, tin­ taavasti sovellettava mita 7—9 är stadgat äga mot­ der Bestemmelserne i Ar- 7—9 artiklassa on mää- svarande tillämpning. tiklerne 7—9 tilsvarende rätty. Kysymys siitä, on- Frågan huruvida orsak Anvendelse. Betingelser- ko peruutumisperuste ole- till återgång är för handen ne for Omstodelse skal dog massa, on kuitenkin rat- bedömes dock enligt den bedommes efter den Lov, kaistava sen lain mukai- lag, som var bestämmande som var bestemmende for sesti, jonka mukaan kan- för kärandens eller, om Sagsogerens Ret til at tajan tai, jos kanne koh- talan föres mot båda ma­ indgaa iEgteskabet, eller distetaan molempiin puo- karna, för enderas rätt att hvis Sagen rej ses mod lisoihin, jommankumman ingå äktenskapet. begge iEgtefseller, efter en oikeus mennö kysymykaf de Love, som var be­ sessäolevaan avioliittoon stemmende for deres Ret määräytyi. til at indgaa iEgteskabet.

II. Adoption. II. Lapseksiottaminen. II. Adoption.

Artikel 11. 11 artikla. Artikel 11.

Vil en Statsborger i en Jos jonkin sopimusval- Vill medborgare i för­ af de kontraherende Sta- tion kansalainen, jolia on dragsslutande stat, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 13

og 8, anvendes i liver stat och 8, användes i varje lögum um åkvaröanir den der gjeldende lov. stat där gällande lag. {iser, sem nefndar eru i Avgjorelser om deling av Frågor örn bodelning och 7. og 8. gr. Eignaskifti formuen og om skadeser- skadestånd skola dock og skaöabiBtur åkvaröast fö åvalt eftir feim lög­ statning skal dog i ethvert städse avgöras efter den

um, sem samkvEemt 3. tilfelle treffes efter den lov lag, som enligt artikel 3

som holge artikkel 3 er är tillämplig å makarnas grein gilda um fjårmål bestemmende for ekte- förmögenhetsförhållan­ hjönanna. Finskum rikfellenes formuesforhold. den. Finsk medborgare isborgara må ekki veita Separasjon kan ikke med- må ej bliva hemskild i skilnad aö boröi og Steng, deles finsk statsborger, stat, där han ej har hem­ nema hann sje og hali medmindre han er og i de vist sedan minst två år. tvö siöustu arin vend busettur i fvi riki, får siste to år har vasrt bosatt

sem sött er um skilnad i den stat hvor separasjon

ad bordi og sseng. sokes. Separasjon som er op- Hemskillnad, som vun­ Skilnadur ad bordi og nådd i en av statene, gir i nits i en av staterna, med­ sseng, sem fengist behr de andre stater samme för i de övriga samma rätt i einu rikjanna, veitir i rett til skilsmisse som en att erhålla äktenskaps­ hinum rikjunum sama der meddelt separasjon. skillnad, som om den vun­ nett til lögskilnadar sem nits i den staten. skilnadur ad bordi og

sseng, er far heiir fengist.

Artikkel 10. Artikel 10. 10. grein.

Med hensyn til saker Beträffande återgång Vid årlausn å malum örn ugyldighet eller om- av äktenskap mellan dem, um ögildingu hjuskapar stotelse av et ekteskap som äro och vid äktenska­ milli hjöna, sem eru og mellem personer som er pets ingående voro med­ voru vid stofnun hjuog ved inngåelsen av ekte- borgare i fördragsslutande skaparins rikisborgarar i skapet var statsborgere stat, skall vad i artiklarna samningslöndunum, gildi de kontraherende stater, 7—9 är stadgat äga mot­ a åkvfedin f 7.—9. grein får bestemmelsene i artik- svarande tillämpning. å hlidstsedan hatt. Skillene 7—9 tilsvarende an- Frågan huruvida orsak yrdin tyrir ögildingu vendelse. Vilkårene for till återgång är för han­ skal fö meta eftir feim ugyldighet eller omstotel- den bedömes dock enligt lögum, sein heimild sack jse skal dog bedommes ef­ den lag, som var bestäm­ anda til ad stofna hjuter den lov som var be­ mande för kärandens eller, skapinn för eftir, eda, stemmende for saksoke- örn talan föres mot båda sje målid sött å hendur rens rett til å inngå ekte- makarna, för enderas rätt beggja hjöna,eftir ödrumskapet, eller örn saken att ingå äktenskapet. hvorum feima laga, sem heimild feima til aö reises mot begge ektefel-

stofna hjuskapinn för ler, efter en av de lovér

som var bestemmende för eftir. deres rett til å inngå ekte-

skapet.

II. Uttloiöing. II. Adopsjon. II. Adoption.

11. grein. Artikkel 11. Artikel 11.

Nu setlar rikisborgari Yil en statsborger i en Vill medborgare i för­

eins samningsrikjanna, av de kontraherende sta- dragsslutande stat, som

14 Kungl. Majlis proposition nr 77.

ter, som er bosat i en af kotipaikka jossakin nälsta har hemvist i sådan stat, (lisse, adoptera en Person, valtioista, tahtoo ottaa adoptera någon, som har der har Statsborgerret i lapsekseen jonkun, jolia medborgarskap i en av en af Staterne, skal Tilla- on kansalaisoikeus jossa­ staterna, skall ansöknin­ delsen soges i den Stat, kin sopimusvaltiossa, on gen göras i den stat, där hvor Adoptanten er bo­ hakemus tehtävä sima adoptanten har hemvist. sat. valtiossa, jossa lapseksiottajan kotipaikka on.

Artikel 12. 12 artikla. Artikel 12.

Ved Af gomben af An- Tutkittaessa hakemus- Vid prövning av ansök­ sogningen anvendes i hver ta sovelletaan jokaisessa ningen tillämpas i varje Stat den der gseldende valtiossa sielia voimassa stat där gällande lag. Ar Lov. Er den, som skal olevaa lakia. Millom se, den, som skall adopteras, adopteras, under 18 Aar, jonka hakija tahtoo ottaa under aderton år och har og er han bosat i den lapsekseen, ei ole täyttä- han hemvist i hemlandet, Stat, hvor han har Stats- ! nyt kahdeksaatoista vuot- må ansökningen dock ej borgerret, maa Ansogning ta ja hänellä on kotipaik­ bifallas i annan stat, utan dog ikke bevilges i en an- ! ka kotimaassaan, älköön att vederbörande barnaden Stat, forinden ved- hakemukseen kuitenkaan vårdsmyndighet i hem­ kommende Bornetilsyns- myönnvttäkö toisessa val­ landet haft tillfälle att av­ myndighed i Statsborger- tiossa, ellei asianomaisella giva yttrande. landet har haft Adgang kotimaan lastenhuoltovitil at ytre sig. ranomaisella ole ollut tilaisuutta antaa siitä lausuntoa.

Artikel 13. 13 artikla. Artikel 13.

Sporgsmaal örn Ophse- Hakemus sopimusval- Ansökan örn hävande velse af Adoptivforhold, t tioiden kansalaisten vall­ av adoptivförhållande som bestaar mellem Stats- sén ottolapsisuhteen pur- mellan medborgare i förborgere i de kontraheren- kamisesta on, jos lapsek- dragsslutande stater skall, de Stater, og som er stif­ siottaminen on tapahtu- örn adoptionen ägt rum i tet i en af disse, afgores ! nut jossakin sopimusval­ sådan stat, upptagas i den i den Stat, hvor Adoptan- i tiossa, otettava tutkitta- stat, där adoptanten har ten er bosat, eller, hvis \ vaksi siinä valtiossa, jossa hemvist, eller, örn han ej han ikke har Bopsel i no- | lapseksiottajalla on koti­ har hemvist i fördragsslugen af de kontraherende i paikka tai, ellei hänellä tande stat, där adoptiv­ Stater, i den Stat, hvor ole kotipaikkaa missään barnets hemvist är. Adoptivbarnet er bosat. | sopimusvaltiossa, jossa ottolapsen kotipaikka on. Ved Af gomben anven­ Hakemusta tutkittaes­ Vid prövning av ansök­ des i hver Stat den der sa sovelletaan jokaisessa ningen tillämpas i varje gaeldende Lov. III. valtiossa siellä voimassa stat där gällande lag. olevaa lakia.

III. Yaergemnal. III. Holhous. III. Förmynderskap.

Artikel 14. 14 artikla. Artikel 14.

Vaergemaal för mindre- Alaikäiselle sopimus- Förmynderskap för aarig Statsborger i en af | valtion kansalaiselle, jolia minderårig medborgare

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 15

sein å heimilisfang i emu I ter, som er bosatt i en av har hemvist i sådan stat, Jeirra, aö mttleiöa ein- dem, adoptere nogen som adoptera någon, som har hvern, sem å rikisborg- har statsborgerrett i en medborgarskap i en av ararjett i einhverju rikj- av statene, skal tillåtelsen staterna, skall ansöknin­ anna, og ber Jå aö leita enkes i den stat hvor adop- gen göras i den stat, där leyfis til Jess i Jvi riki, tanten er bosatt. adoptanten har hemvist. sem settleiöandi å heimilisfang i.

12. grein. Artikkel 12. Artikel 12.

Viö urskuröun å belön­ Ved avgj orelsen av an­ Vid prövning av ansök­ ing ber i hverju rikj- sökningen anvendes i hver ningen tillämpas i varje anna aö fara elfir Jar stat den der gjeldende lov. stat där gällande lag. Ar gil daneli lögum. Ef sa, Har den som skal adop- den, som skall adopteras, sem aettleiöa å, er undir teres, ikke fylt 18 år, og under aderton år och har 18 åra aö aldri, og sje er han bosatt i den stat han hemvist i hemlandet, hann busettur i b vi riki, hvor han har statsborger­ må ansökningen dock ej sem hann å rikisborgara- rett, må ansökningen dog bifallas i annan stat, utan rjett i, må Jo ekki veita ikke innvilges i en annen att vederbörande barnaleytiö i ööru laki åöur en stat, uten at vedkommen- vårdsmyndighet i hem­ hlutaöeigandi ytirvald, de barnetilsynsmyndighet landet haft tillfälle att sein harna umsjönin heyr- i statsborgerlandet har avgiva yttrande. ir undir i Jvi landi Jar hatt adgang til å uttale sem hann er rikisborgari, sig. hetir haft tsekifaeritil Jess aö låta i ljös ålit sitt.

13. grein. Artikkel 13. Artikel 13.

Beiöni um ögildingu Spörsmål örn ophevelse Ansökan örn hävande aettleiöingar, sem rikis- av et adoptivforhold, som av adop ti vförhållande borgarar i samningsrikj- består mellen! statsbor- mellan medborgare i förunum eru aöiljar aö og gere i de kontraherende dragsslutande stater skall, stofnaö hefir vedö til i stater, og som er stiftet i örn adoptionen ägt rum i einhverju Jeirra, ber aö en av disse, avgj ores i den sådan stat, upptagas i den utkijå i Jvi riki, sem sett- stat hvor adoptanten er stat, där adoptanten har leiöandinn å heimilisfang bosatt, eller hvis han ikke hemvist, eller, örn han ej i, eöa, sje hann ekki bu­ har bopel i nogen av de har hemvist i fördragsslusettur i neinu samnings- kontraherende stater, i tande stat, där adoptiv­ rikjanna, i Jvi riki, sem den stat hvor den adop- barnets hemvist är. cettleiddur å heimilis­ terte er bosatt. Vid prövning av ansök­ fang i. ningen tillämpas i varje

Jegar slikt skal ut­ Ved avgjorelsen anven­ stat där gällande lag. kijå, ber i hverju rikinu des i hver stat den der aö fara elfir Jar gildandi gjeldende lov. lögum.

lil. Lögråöamenska. lil. Vergemål. III. Förmynderskap.

14. grein. Artikkel 14. Artikel 14.

Lögråöamenska fyrir Vergemål för mindre- Förmynderskap för un­ ölögråöa rikisborgara årig statsborger i en av de derårig medborgare i en

16 Kungl. Majlis proposition nr 77.

de kontraherende Stater, on kotipaikka jossakin en av de fördragsslutande som er bosat i en af de toisessa sopimusvaltiossa, staterna, vilken har hem­ andre, hörer under Myn- järjestetään holhous vii- vist i en av de övriga, an­ dighederne i sidstnsevnte meksimainitussa valtios- ordnas i sistnämnda stat, Stat, medmindre Vserge- sa, ellei hän jo ole toisessa såframt ej förmynderskap maal allerede udoves i en sopimusvaltiossa laki- redan i annan fördrags­ af de andre Stater ved määräisen tai erityisesti slutande stat utövas av fodt eller beskikket Var­ määrätyn holhoojan hol- lagbestämd eller särskilt ge- hottavana. förordnad förmyndare. Det samme gulder örn Mita edellä on sanottu Vad nu är sagt skall äga Umyndiggorelse og Vaer- on vastaavasti sovelletta- motsvarande tillämpning gemaal for en umyndig- va holhottavaksi julista- å omyndighetsförklaring gjort. miseen ja holhotta vaksi och förmynderskap för julistetun holhoukseen. omyndigförklarad.

Artikel 15. 15 ar tikla. Artikel 15.

Midlertidig Varge kan Tilapäinen holhous voi- Tillfälligt förmynder­ beskikkes, og andre mid- daan järjestha ja muihin skap kan anordnas och lertidige Foranstaltninger tilapäisiin toimenpiteisiin andra tillfälliga åtgärder kan träffes i enhver af voidaan ryhtyä jokaisessa vidtagas i envar av sta­ Staterne. sopimusvaltiossa. terna.

Artikel 16. 16 artikla. Artikel 16.

De Afgorelser, som om- Tutkittaessa kysymyk- Vid prövning av frågor, handles i Artiklerne 14 og siä, joita tarkoitetaan 14 som avses i artiklarna 14 15, trseffes i hver Stat ef­ ja 15 artiklassa, sovelle- och 15, tillämpas i varje ter der gseldende Lov. taan jokaisessa valtiossa stat där gällande lag. sielia voimassa olevaa lakia.

Artikel 17. 17 artikla. Artikel 17.

Örn Umyndighedens Vajavaltaisuuden vai- Omyndighetens verkan Virkninger i formueretlig kutukset varallisuusoi- i förmögenhetsrättsligt Henseende og örn Var­ keudellisessa suhteessa ja hänseende och förmynda­ gens Bef oj elser galder Lo­ holhoojan toimivalta mää- rens behörighet bedömas ven i den Stat, Ilvor Var- räytyvät sen valtion lain enligt lagen i den stat, där gemaalet udoves. mukaan, jossa holhousta förmynderskapet utövas. hoidetaan. Denne Bestemmelse Mitä edella on sanottu Vad nu är sagt skall ej galder ikke Evnen til at ei koske (holhouksenalai- hava avseende å rätt att indgaa Veksel- eller sen) oikeutta mennä vek- ingå förbindelse enligt Checkforpligtelser. seli- tai shekkisitoumuk- växel eller check. siin.

Artikel 18. 18 artikla. Artikel 18.

Et Vargemaal kan ef­ Holhous voidaan asian- Förmynderskap kan ef­ ter Förhandling mellem omaisten ministeriöiden ter förhandling mellan ve­ vedkommende Ministerier siitä neuvoteltua siirtää derbörande ministerier

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 17

einhvers samningsrikj- kontraherende stater, som av de fördragsslutande anna, sein er busettur er bosatt i en av de andre, staterna, vilken har hem­ i einhverju hinna Tio­ hörer under myndigheter vist i en av de övriga, anna, heyrir undir yfir- i denne stat, medmindre anordnas i sistnämnda völdin i siöarnefndu riki, vergemål allerede utoves stat, såframt ej förmyn­

nema lögråöamenskan sje i en av de andre stater ved derskap redan i annan egar framkvEemd i ein- lovbestemt eller opnevnt fördragsslutande stat ut­ verju hinna rikjanna af verge. övas av lagbestämd eller fseddum eda skipuöum särskilt förordnad förmyn­

t

dare. lögråöamanni. Sama gildir um svift- Det samme gj elder om Vad nu är sagt skall ingu lögrseöis og lög- umyndiggjorelse og ver­ äga motsvarande tillämp­ råoamensku fyrir Jann, gemål for en umyndig- ning å omyndighetsför­ sem sviftur behr veriö gjort. klaring och förmynder­ skap för omyndigförkla­ lögrseöi. rad.

15. grein. Artikkel 15. Artikel 15.

Midlertidig verge kan Tillfälligt förmynder­ Lögråöamenn må skipopnevnes og andre midler- skap kan anordnas och a til bråöabirgöa og tidige forfoiningcr treffes andra tillfälliga åtgärder aörar bråöabirgöarråöi enhver av statene. vidtagas i envar av sta­ stafanir må gera i sjerterna. hverjn rikinu.

Artikkel 16. Artikel 16. 16. grein.

De avgjorelser som om- Vid prövning av frågor, Med målefni Jau, sem handles i artiklene 14 og som avses i artiklarna 14 um nedir i 14. og 15. 15, treffes i hver stat efter och 15, tillämpas i varje grein, ber i hverju landi der gjeldende lov. stat där gällande lag. ad fara eftir Jar gildandi lögum.

Artikkel 17. Artikel 17. 17. grein.

Rettsvirkningene av Omyndighetens verkan Um afleiöingarnar i umyndigheten i f orarne - i förmögenhetsrättsligt fjårhagslegum efnum af rettslig henseende og ver- hänseende och förmynda­ sviftingu lögrmöis og um gens rådighet bedora nies rens behörighet bedömas heimildir lögråöamannsefter loven i den stat hvor enligt lagen i den stat, ins gilda lögin i riki vergemålet utoves. där förmynderskapet ut­ Jvi, sem lögråöamenskan övas. er framkvcfimd i. Denne bestemmelse gj el­ Vad nu är sagt skall ej J>etta åkvmöi gildir der ikke evnen til å inngå hava avseende å rätt att ekki um haefileikann til förpliktelser efter veksel ingå förbindelse enligt aö bindast skyldnm eftir eller check. växel eller check. vixli eda tjekka.

18. grein. Artikkel 18. Artikel 18.

Samkvmmt samkomu- Et vergemål kan efter Förmynderskap kan ef lagi milli hlutaöeigandi förhandling mellen! ved- ter förhandling mellan ve råöuneyta må flytja lög- kommende departementer derbörande statsdeparte

Bihang till riksdagens protokoll ISSI. 1 sami. 6k käft. (Nr 77.)

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

overf0res til en af de an­ toiseen valtioon, jos vaja- överflyttas till annan stat, dre Stater, saafremt den valtainen on asettunut örn den omyndige tagit umyndige har bosat sig sinne asumaan tai siirtä- hemvist därstädes eller der, eller det af andre minen muusta syystä ha- överflyttning av annan Grunde findes hensigts- vaitaan soveliaaksi. grund finnes lämplig. msessigt.

Artikel 19. 19 artikla. Artikel 19.

*

Sporgsmaal om Ophse- Kysymys jossakin sopi- Fråga örn hävande av velse af Umyndiggorelse, musvaltiossa tapahtuneen omyndighetsförklaring, som er besluttet i en af de holhottavaksij ulistamise n som meddelats i fördragskontraherende Stater, peruuttamisesta on, jos slutande stat, skall, örn skal, hvis den umyndig- holhottavaksi julistettu on den omyndigförklarade är gjorte er Statsborger i en jonkin sopimusvaltion medborgare i sådan stat, af disse, afgores i den kansalainen, tutkittava prövas i den stat, där för- Stat, hvor Vsergemaalet sima valtiossa, jossa hol- mynderskapet är anord­ udoves. hous on järjestetty. nat. Ved Afgorelsen anven- Tällaista asiaa tutkit- Vid prövningen tilläm­ des i hver Stat den der taessa sovelletaan jokai- pas i varje stat där gällan­ gseldende Lov. sessa valtiossa sielia voi- de lag. massa olevaa lakia.

Artikel 20. 20 artikla. Artikel 20.

Bliver en Statsborger i Jos jonkin sopimusval­ Varder medborgare i en af de kontraherende tion kansalainen juliste- fördragsslutande stat Stater umyndiggjort i en taan holhottavaksi toi- omyndigförklarad i annan af de andre, eller bliver sessa sopimusvaltiossa tai sådan stat eller häves Umyndiggorelsen ophse- jos holhottavaksij ulista- omyndighetsförklaring i vet, skal der uden Ophold minen peruutetaan muus- annan stat än hemlandet, sendes Meddelelse til ved- sa valtiossa kuin hänen skall underrättelse oför­ kommende Ministerium i kotimaassaan, on siitä vii- dröjligen översändas till den Stat, hvor han har vytyksettä lähetettävä il- vederbörande ministerium Statsborgerret. moitus viimeksimainitun därstädes. maan asianomaiselle ministeriölle.

Artikel 21. 21 artikla. Artikel 21.

Bestemmelserne i Ar- Mitä 17, 19 ja 20 artik- Vad i artiklarna 17, 19 tiklerne 17, 19 og 20 tin­ lassa on määrätty holhot­ och 20 är stadgat angåen­ der tilsvarende Anvendel- tavaksi julistamisesta on de omyndighetsförklaring se, naar en Statsborger i vastaavasti sovellettava, skall äga motsvarande tillen af de kontraherende kun sellaiselle sopimusval­ lämpning, då danskt ku­ Stater, der er bosat i Dan­ tion kansalaiselle, jolia on ratel eller så kallat lavmark og ikke allerede er kotipaikka länskassa ja vaergemaal anordnats för umyndiggjort i en af Sta­ jolle ei ole järjestetty hol- medborgare i fördragsslu­ tens, ssettes under Lav- housta muussa sopimus­ tande stat, vilken har vsergemaal i Danmark. valtiossa, on määrätty hemvist i Danmark och avustaja (Lawaerge) Tans- för vilken förmynderskap kan laili mukaan. ej redan är anordnat i an­ nan fördragsslutande stat. Dette Vsergemaal er ik­ Se, jolle on määrätty Den, som står under ke til Hinder for Umyn- tällåsen avustaja, voi- kuratel i Danmark, må

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 19

råöamensku til einhvers J överföres til en av de an­ ment överflyttas till an­ hinna rikjanna, ef hinn dre stater, såfremt den nan stat, örn den omyn­ ölögråöa hefir busett sig umyndige har bosatt sig J dige tagit hemvist därstä­ Jar, eda Jad af dörum j der, eller såfremt det av des eller överflyttning av åstseöum er taliö hag- I andre grunner finnes hen- annan grund finnes lämp­ kveemt. siktsmessig. lig-

19. grein. Artikkel 19. Artikel 19.

Spurningin um afnåm Spörsmål örn ophevelse Fråga om hävande av lögraeöissviftingar, sem av en umyndiggjorelse omyndighetsförklaring, hefir vend åkvedin i ein- som er besluttet i en av som meddelats i fördragshverju samningsrikinu, | de kontraherende stater, . slutande stat, skall, örn skal, sje så lögrsedissvifti I skal, når den umyndig- den omyndigförklarade är rikisborgari i einhverju gjorte har statsborgerrett medborgare i sådan stat, Jeirra, urskurdud i Jvi i en av disse, avgjores i prövas i den stat, där förriki, sem lögrådamenskan den stat Ilvor vergemålet j mynderskapet är anord­ er framkvgemd i. utoves. nat. Vid urs kurö pennan Ved avgjorelsen aman­ Vid prövningen tilläm­ des i hver stat den der j pas i varje stat där gäl­ skal i hverju riki farid elfir Jar gildandi lögum. gjeldende lov. lande lag.

20. grein. Artikkel 20. Artikel 20.

Nu 'er rikisborgari i Blir en statsborger i en Varder medborgare i eimi samningsrikinu av de kontraherende sta­ fördragsslutande stat osviftur lögrmdi i ein­ ter umyndiggjort i en av myndigförklarad i annan hverju hinu rikinu, eda de andre, eller blir umyn- | sådan stat eller häves lögreedissvifting er af- diggjorelsen ophevet, skal j omyndighetsförklaring i numin, og ber Jå ån tafar der uten ophold sendes annan stat än hemlandet, senda tilkynningu um j underretning til vedkom- skall underrättelse oför­ Jetta til hlutadeigandi mende departement i den dröjligen översändas till stat hvor han har stats­ vederbörande statsdepar­ råduneytis i Jvi riki, sem hann å rikisborgara- borgerrett. tement därstädes. rjett i.

21. grein. Artikkel 21. Artikel 21.

AkvBeöunum i 17., 19. Bestemmelsene i artik- Vad i artiklarna 17, 19 og 20. grein skal beitt | lene 17, 19 og 20 får til- och 20 är stadgat angåen­ å hliöstmöan hått, Jegar svarende anvendelse, når de omyndighetsförklaring rikisborgari eins samn- ! en statsborger i en av de skall äga motsvarande till­ ingsrikjanna, sem er bu- kontraherende stater, som ämpning, då danskt lavsettur i Danmörku og er bosatt i Danmark og vsergemaal anordnats för ekki hefir Jegar vedö ikke alfrede er umyndig­ medborgare i fördragsslu­ sviftur lögrseöi i ein­ gjort i en av statene, set­ tande stat, vilken har hverju rikinu, er settur tes under lagvergemål i hemvist i Danmark och undh- tilsjön (Lavvmrge- Danmark. för vilken förmynderskap maal) i Danmörku. ej redan är anordnat i an- | nan fördragsslutande stat.

essi lögråöamenska er Dette vergemål er ikke Den, som står under i til fyrirstööu lög- | til hinder for umyndig- | lavvsergemaal i Danmark,

t

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

digg0relse i en af de andre daan sen estämättä julis- utan binder därav omyn­ Stater, hvor vedkommen- taa bolbottavaksi muussa digförklaras i annan stat, de bosätter sig. sopimusvaltiossa, johon där ban tagit hemvist.

bän on asettunut asu-

maan.

1Y. Almindelige Bestem- IY. Yleisiä määrävksiä. IY. Allmänna bestäm­ meker. melser.

Artikel 22. 22 ar tikla. Artikel 22.

Administrative og rets- Lainvoimainen tuomio Lagakraftvunnen dom kraftige judicielle Afgorel- tai hallinnollisen viran- eller administrativ myn­ ser, som i en af Staterne er omaisen päätös, joka on dighets beslut, som i en av udfserdiget i Overensstem- j ossaian sopimusvaltiossa staterna meddelats jäm­ melse med Artikleme 5, 7, annettu 5, 7, 8, 10, 11, likt artiklarna 5, 7, 8, 10, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 19 13, 14, 15, 19 tai 21 artik- 11, 13, 14, 15, 19 eller 21, eller 21, skal bave Gyldig- lan mukaisesti, on oleva skall gälla i övriga stater bed i de andre Stater uden voimassa marissa sopimus- utan särskild stadfästelse sserlig Stadfsestelse og valtioissa erityisettä vah- och utan prövning av av­ uden Provelse af Afgorel- vistuksetta ja nälden vi- görandets riktighet eller sens Rigtighed eller dens ranomaisten tutkimatta, av dess förutsättningar Forudsaetninger med Hän­ onko ratkaisu oikea tai med hänsyn till hemvist syn til Bopsel eller Stats- ovatko sen edellytykset eller medborgarskap i den borgerret i den ene eller olemassa, mikali ratkaisu ena eller andra av de förden anden af de kontra- perustuu silben, etta asi- dragsslutande staterna. berende Stater. anomaisella benkilöllä on

katsottu olevan kotipaik-

ka tai kansalaisoikeus jos-

sakin sopimusvaltiossa.

Artikel 23. 23 artikla. Artikel 23.

Denne Konvention skal Tärna sopimus on rati- Denna konvention skall ratificeres, og Ratifika- fioitava ja ratifioimis- ratificeras och ratifikatio­ tionerne udveksles i kirjat vaibdettava Tuk- nerna skola utväxlas i Stockholm, saasnart ske bolmassa niin pian kurn Stockholm så snart ske kan. tärna voi tapabtua. kan.

Konventionen trader i Sopimus tulee voimaan Konventionen träder i Kraft den 1’ Januar eller ratifioimiskirjain vaihta- kraft den 1 januari eller den 1’ Juli, som folger ef­ mista läbinnä seuraavan den 1 juli som infaller ter Udvekslingen af Rati- tammi- tai beinäkuun 1 näst efter det ratifika­ fikationerne. päivänä. tionerna utväxlats.

Enhver af Staterne kan Jokainen sopimusvaltio Envar av staterna kan i i Forbold til bver af de an­ voi jokaisen murin sopi- förhållande till envar av dre opsige Konventionen musvaltion subteen sanoa de övriga uppsäga kon­ med en Frist af 6 Maane- irti sopimuksen, joka sil- ventionen till upphörande der til Opbor en 1’ Januar loin lakkaa olemasta voi­ från och med den 1 janua­ eller en 1’ Juli. massa sen tammi- tai bei­ ri eller den 1 juli, som in­

näkuun 1 päivän alusta faller näst efter sex måna­

lukien, joka läbinnä seu- der, sedan uppsägningen

raa kuuden kuukauden skedde.

kuluttua säta kun irti-

sanominen tapabtui.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 21

rieöissviftingu i einhverj- gjorelse i en av de andre må utan hinder därav u Mini riki nu, sein hlut- stater hvor vedkommen- omyndigförklaras i annan aöeigandi tekur heimilis- de bosetter sig. stat, där han tagit hem­ fang i. vist.

1Y. Almeun åkvseöi. IV. Almindelige bestcm- IY. Allmänna bestäm­ nielser. melser.

22. grein. Artikkel 22. Artikel 22.

Urskuröir umboösstjörn- Administrative og retts- Lagakraftvunnen dom ar og aöfararhsefir döms- j kraftige judisielle avgjo- eller administrativ myn­ urskuröir, sem eru upn- relser, som i en av statene dighets beslut, som i en kveönir i einhverju rikj- er utferdiget i overens- av staterna meddelats anna samkvremt 5., 7., stemmelse med artiklene jämlikt artiklarna 5, 7, 8, 8., 10., 11., 13., 14., 15., 5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 10, 11, 13, 14, 15, 19 eller 19. eda 21. grein, skulu 19 eller 21, skal ba gyldig- 21, skall gälla i övriga sta­ bet i de andre stater uten ter utan särskild stadfäs­ gilda i lii nimi rikjunum | ån sjerstakrar staöfest- serskilt stadfästelse og telse och utan prövning ingar og ån rannsöknar uten provning av avgjo- av avgörandets riktighet relsens riktighet eller av eller av dess förutsättnin­ å Jivi, hvort urlausnin | dens forutsetninger med gar med hänsyn till hem­ sje rjett eöa forsendur j bensyn til bopel eller vist eller medborgarskap hennar aö Jivi er snertir statsborgerrett i den ene i den ena eller andra av de heimilisfang eöa rikiseller den annen av de fördragsslutande staterna. borgararjett i emu eöa ööru samningsrikinu. kontraberende stater.

23. grein. Artikkel 23. Artikel 23.

Samning pennan skal Denne konvensjon skal Denna konvention skall fullända og fullgilding- ratifiseres, og ratifikasjo- ratificeras och ratifikatio­ arskjölunum skifst å i nene skal utveksles i nerna skola utväxlas i Stokkbölmi ems fijött og Stockholm så snart skje Stockholm så snart ske auöiö er. kan. kan. Samningurinn gengur Konvensjonen trer i Konventionen träder i i gildi Jann 1. jan. eöa kraft den Iste januar eller kraft den 1 januari eller 1. juli mest eftir af- den Iste juli som folger den 1 juli som infaller näst bendinguna å fullgild- efter utvekslingen av rati- efter det ratifikationerna ingarskjölunum. fikasj onene. utväxlats. Sjerbvert rikjanna get­ Enbver av statene kan Envar av staterna kan ur sagt samningnum upp i forbold til bver av de i förhållande till envar av gagnvart sjerhverju binu andre si op konvensjonen de övriga uppsäga kon­ rikinu meö 6 månaöa med en frist av seks måne­ ventionen till upphörande uppsagnarfresti, svo aö der til ophor den påfol- från och med den 1 janu­ bann gangi ur gildi Jann gende Iste januar eller ari eller den 1 juli, som 1. januar eöa 1. juli. Iste juli. infaller näst efter sex må­ nader, sedan uppsägnin­ gen skedde.

22 Kungl. Maj:is proposition nr 77,

Til Bekräftelse heraf Täman vakuudeksi ovat Till bekräftelse härav har de respektive befuld- valtuutetut allekirjoitta- hava de respektive full­ maegtigede undertegnet neet täman sopimuksen mäktige undertecknat nservserende Konvention ja varustaneet sen sine- denna konvention och og forsynet den med de- teillään. försett densamma med res Segh sina sigill.

Udfaerdiget i Stock­ Laadittu Tukholmassa Som skedde i Stock­ holm, i et Eksemplar paa helmikuun 6 p:nä 1931 holm, i ett exemplar på hvert af folgende Sprog: yhtenä suomen-,tanskan-, danska, finska, isländska, Dansk, Finsk, Isländsk, islannin-, norjan- ja ruot- norska och svenska språ­ Norsk og Svensk og for sinkielisenä kappaleena, ken, och för såvitt angår det svenske Sprogs Ved- joissa ruotsiksi on kaksi svenska språket i två tex­ kommende i to Tekster, tekstiä, toinen Suomea ja ter, en för Finland och en for Finland og en for törnen Ruotsia varten. en för Sverige, den 6 Sverige, den 6 Februar februari 1931. 1931.

Erik Scavbnids R. W. Erich

(L. s.) (L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Til bekreftelse herav I Till bekräftelse härav Bessu til staöfestingar j har de respektive befull- hava de respektive full­ hata umboösmennirnir mektigede undertegnet mäktige undertecknat undirritaö samning penn­ naervserende konvention denna konvention och an og sett undh- hann og försynt den med sine försett densamma med innsigli sin. segh sina sigill.

Utferdiget i Stockholm Som skedde i Stock­ Gert i eini! eintaki å i ett eksemplar på hvert holm, i ett exemplar på islensku, dönsku, finsku, av folgende sprog: norsk, svenska, danska, finska, norsku og siensku, og aö dansk, finsk, isländsk og isländska och norska Jivi er seenskuna snertir svensk, og for det svenske språken, och för såvitt i tveim textum, öörum sprogs vedkommende i to angår svenska språket i tyrir Finnland, og öörum tekster, en for Finnland två texter, en för Sverige tyrir Svfjijöö, i Stokkog en tor Sverige, den 6 och en för Finland, den hölmi hinn 6 febriiar februar 1931. 6 februari 1931. 1931.

J. H. Wolleb^k Under förbehåll örn I umboöi Islands (L. S.) ratifikation av Kungl.

Erik Scavenius Maj:t med Riksdagens

(L. S.) samtycke

Fredrik Ramel

(L. S.)

24 Kungl. Maj. ts proposition nr 77,

Slutprotokol. Loppupöytäkirj a. Slutprotokoll.

I Förbindelse med Un- Allekirjoitettaessa tä- I samband med under­ dertegnelsen i Dag af nään Suomen, Islannin, tecknandet denna dag Konventionen mellem Norjan, Ruotsin ja Tansav konventionen mellan Danmark, Finland, Is­ kan välistä sopimusta, Finland, Danmark, Is­ land, Norge og Sverige joka sisältää avioliittoa, land, Norge och Sverige indeholdende internatio- lapseksiottamista ja holinnehållande internatio­ nalprivatretlige Bestem- housta koskevia kannellt privaträttsliga be­ melser örn Jigteskab, sainvälisyksityisoikeudel- stämmelser örn äkten­ Adoption og Vmrgemaal lisia määräyksiä, ovat skap, adoption och för­ bar de befuldmsegtigede sopimusvaltioiden edus- mynderskap, hava om­ for de kontraherende tajat antaneet seuraabuden för de fördrags- Stater afgivet fplgende van selityksen. slutande staterna avgivit Erklmring: följande förklaring: Der bestaar Enighed Sopimusvaltiot ovat yk- De fördragsslutande mellem de kontraherende simielisiä siitä: staterna äro ense därom: Stater örn:

1) at Konventionen ik- 1) ettel sopimus vel- 1) att konventionen ke paalsegger nogen af voita sopimusvaltion vi- icke förpliktar myndig­ de kontraherende Staters ranomaista vihkimään het i fördragsslutande Myndigheder Pligt til at henkilöitä, joiden avio- stat att sammanviga per­ vie Personer, som ifölge liitolle siinä valtiossa soner, för vilkas äkten­ ufravigelig Bestemmelse voimassa olevan lain mu­ skap enligt lagen i den i den paagaeldende Stats kaan on sukulaisuuteen staten på grund av släkt­ Lovgivning paa Grund tai lankouteen perustuva skap eller svågerlag mö­ af Slsegtskab eller Svo- este, jösta ei vapautusta ter hinder, som icke kan gerskab er udelukket fra volda myöntää; eftergivas; at indgaa .Egteskab;

2) at den, som ikke er 2) etta henkilöä, joka _ 2) att den, som ej fyllt fyldt 21 Aar, men har ei ole täyttänyt 21 vuotta, tjuguett år men förvärvat opnaaet Myndighed efter mutta menemällä aviomyndighet enligt finsk finsk Lov ved Indgaaelse liittoon Suomen lain lag genom att ingå äkten­ af fiEgteskab eller efter mukaan taikka asumus- skap eller enligt isländsk isländsk Lov ved Separa­ tai avioeron nojalla Is- lag på grund av hemskill­ tion eller Oplosning af Jannin lain mukaan on nad eller äktenskapets -Egteskab, ikke skal tullut täysi-ikäiseksi, ei upplösning ej skall, än­ anses for umyndig paa ole katsottava vajaval- då att han tager hem­ Grund af Alder, selvom taiseksi iän perusteella, vist i annan fördrags­ han tager Bopsel i en an­ vaikka hän asettuukin slutande stat än Finland, den af de kontraherende asumaan muuhun sopi- respektive Island, anses Stater end henholdsvis musvaltioon kuin Suo- omyndig på grund av Finland og Island. meen tai Islantiin. ålder. Stockholm, den 6 Fe- Tukholmassa helmi Stockholm den 6 fe­ bruar 1931. kuun 6 p:nä 1931. bruari 1931.

Erik Scavenius R. W. Erich (L. S.) (L. S.)

Kungl. May.ts proposition nr 77. 25

LokaåkvsecSi. Sluttprotokoll. Slutprotokoll.

i sambandi viö undir- I förbindelse med un- I samband med under­ skriftina i dag, undir dertegningen idag av tecknandet denna dag samninginn milli Islands, konvensjonen medlem av konventionen mellan Damnerkur, Finnlands, Norge, Danmark, Finn­ Sverige, Danmark, Fin­ Noregs og Svifijööar, er land, Island og Sverige, land, Island och Norge hefir aö geyma alfil ööleg inneholdende internasjo- innehållande internatio­ einkamålarj ettar -åkvmöi nal-privatrettslige be- nellt privaträttsliga be­ um hjuskap, mttleiöingu stemmelser örn ekteskap, stämmelser örn äkten­ og lögråöamensku, bata adopsjon og vergemål, skap, adoption och för­ umboösmenn samnings­ har de befullmektigede mynderskap, hava om­ rikjanna gert eftirfar- for de kontraherende sta­ buden för de fördragsandi yfirlysingu: ter avgitt fölgende er- slutande staterna avgivit

klaering; följande förklaring:

Milli samningsrikjann- De kontraherende sta­ De fördragsslutande a er samkomulag um: ter er enige örn: staterna äro ense därom:

1) aö samningnrinn 1) at konvensjonen 1) att konventionen skyldar ekki yfirvöld ikke forplikter de kon­ icke förpliktar myndig­ neins samningsrikjanna traherende staters myn­ het i fördragsslutande til aö vigja folk, sem digheter til å vie perso­ stat att sammanviga per­ sakir öfråvikjanlegs å- ner som efter loven i soner, för vilkas äkten­ kvrnöis i löggjöf hlutaö- vedkommende stat på skap enligt lagen i den eigandi rikis må ekki grunn av slektskap eller staten på grund av släkt­ gänga i hjuskap vegna svogerskap er hindret fra skap eller svågerlag mö­ skyldleika eöa miegöa; å inngå ekteskap med ter hinder, som icke kan

hverandre ved en bestem- eftergivas;

melse som der ikke kan

dispenseres fra;

2) aö så, sem eigi hef­ 2) at den som ikke har 2) att den, som ej fyllt ir nåö 21 års aldri, en fylt 21 år, men som er tjuguett år men förvärvat hefir fengiö lögrceöi eftir blitt myndig efter finsk myndighet enligt finsk finskum lögum viö aö lov ved å inngå ekteskap lag genom att ingå äkten­ gänga i hjuskap eöa eft­ eller efter isländsk lov skap eller enligt isländsk ir islenskum lögum viö ved separasjon eller op- lag på grund av hemskill­ skilnad aö boröi og srnng lösning av ekteskap, ikke nad eller äktenskapets eöa upplausn hjuskapar, skal anses umyndig på upplösning, ej skall, än­ skuli eigi ålitinn ölög- grunn av sin alder, selv då att han tager hemvist råöa vegna cesku, flott örn han tar kopel i en i annan fördragsslutande hann taki heimilisfang i annen av de kontrahe­ stat än Finland, respek­ ööru samningsrikjanna rende stater enn hen- tive Island, anses omyn­ en aö simi leyti Finn­ holdsvis Finnland og Is­ dig på grund av ålder. landi eöa Islandi. land.

Stokkhölmi, hinn 6 Stockholm den 6 fe- Stockholm den 6 fe­ febriiar 1931. bruar 1931- bruari 1931.

I umboöi Islands

Erik Scavenius J. H. Wollkbjek Fredrik Ramel

(L. S.) (L. S.) (L. S.)

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa inter­ nationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Härigenom förordnas, dels att 4 kap. 7 § och 5 kap. 9 § lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynder­ skap skola upphöra att gälla, dels att i 6 kap. samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 5 §, av följande lydelse:

Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, med avseende å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i denna lag givna bestämmelser och jämväl i övrigt meddela föreskrifter örn internationella rättsförhållanden rörande äkten­ skaps ingående, återgång av äktenskap, äktenskapsskillnad, hemskillnad samt förmynderskap för underåriga och omyndigförklarade.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen, med avseende å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. med­ delade bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna örn inter­ nationella rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig och omyndigförklarad, äger ock Konungen förordna beträffande undersåtar i den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighetsförkla­ ring må ske och förmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt i fråga örn svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndig­ hetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 27

Förslag

till

Lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn inter­ nationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.

Härigenom förordnas, att Konungen skall äga, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, meddela be­ stämmelser örn internationella rättsförhållanden rörande rättsverkningar av äktenskap mellan undersåtar i fördragsslutande stat.

Förslag

till

Lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) örn adoption.

Härigenom förordnas, att i lagen den 14 juni 1917 örn adoption skall införas en ny paragraf, betecknad såsom 28 §, av följande lydelse:

Konungen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island och Norge eller med en eller flera av dessa stater, beträffande undersåtar i fördragsslutande stat, meddela föreskrifter om internationella rättsförhållanden rörande adoption jäm­ väl i andra avseenden än i 26 och 27 §§ sägs.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats­

rådet å Stockholms slott den 23 augusti 1929.

Närvarande: Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Beskow, Borell, von Steyern, Lindskog, Bissmark.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler ett av lag­ beredningen den 29 juni 1929 avgivet betänkande1, däri under rubriken Lag­ beredningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden I sam­ manförts dels ett av särskilda delegerade uppgjort förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt pri­ vaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap, jämte motiv, dels inom beredningen uppgjorda, likaledes av motiv åtföljda förslag till författningar, som betingas av Sveriges anslutning till konventionen, näm­ ligen: ; . i | . {Ii*j

1) lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap;

2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn interna­ tionella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar;

3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 örn adoption; 4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt

5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmjynderskap.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över i lagberedningens betänkande innefattade förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

1 Statens off. utreda. 1929:12.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 oktober 1929.

Närvarande: justi tieråden Stenberg, Appelberg, Tiselius, regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­ rådet den 23 augusti 1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtan­ de skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till ' konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande inter­ nationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmyn­ derskap, lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) örn vissa internatio­ nella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internatio­ nella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption, lag örn tillägg till § 84 växellagen samt förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet eller särskilda dess ledamöter.

Konventionsförslaget.

Lagrådet: Mellan Sverige och de övriga nordiska staterna saknas i stort sett överens­ kommelser örn enhetlig reglering av internationellt privaträttsliga frågor. Detta förhållande torde, såvitt familjerätten angår, väsentligen bero därpå, att de nordiska länderna icke intagit samma ståndpunkt till de båda huvud­ principer, som på ifrågavarande område stå emot varandra; Sverige, som bi­ trätt de på nationalitetsprincipen vilande Haagkonventionerna, och jämväl Finland hyllar nämnda princip, under det att domicilprincipen råder i dansk

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

och norsk rätt. Att vi i nämnda hänseende sakna avtal med de länder, med vilka våra förbindelser äro ojämförligt störst, är emellertid en olägenhet av sådan betydelse, att man måste med tillfredsställelse hälsa det försök, som nu gjorts att inom familjerätten få till stånd enhetliga internationellt privaträtts­ liga regler.

Att det framlagda konventionsförslaget blivit, örn ock med modifikationer å vissa punkter, byggt på domicilprincipen och sålunda innebär ett avsteg från den hos oss antagna grundsatsen, kan väl teoretiskt förefalla betänkligt. En sådan avvikelse torde dock låta väl försvara sig. Även örn i förhållandet mellan medborgare i olika stater med vitt skilda rättssystem och med olika kultur nationalitetsprincipen synes mest rationell, ställer sig saken annor­ lunda, när det gäller förhållandet mellan närstående folk med föga skiljak­ tiga rättsregler. 'Ju närmare staterna kommit varandra i rättslikhet, desto mindre anledning finnes att vid bedömande av utlännings rättsliga förhållan­ den tillämpa hans nationella lag. Örn den väg förslaget anvisar bör beträdas, är därför huvudsakligen beroende av en prövning, huruvida de olika länder­ nas rätt på ifrågavarande område nu är så överensstämmande, att det kan anses sakna egentlig betydelse, örn i de särskilda fallen det ena eller det andra landets lag kommer att tillämpas. I likhet med de svenska delegerade, som deltagit i uppgörande av konventionsförslaget, har lagrådet kommit till den uppfattningen, att man genom det under senare tid inom Norden bedrivna lag­ stiftningsarbetet på familjerättens område i stort sett hunnit så långt i rätts­ likhet, att det icke föreligger någon betänklighet mot att de nordiska staterna emellan frångå nationalitetsprincipen.

Ett godkännande av förslaget skulle visserligen medföra en ofta ganska irrationell skillnad mellan de normer, som skola tillämpas i förhållande till de nordiska staterna, och dem, som gälla gentemot andra stater. Såsom en nackdel kan även framhållas den obestämdhet, som otvivelaktigt vidlåder domicilbegreppet och som i det hela taget gör detsamma mindre väl än statsborgarbegreppet ägnat att läggas till grund vid bestämmandet av vilken lag i visst avseende skall vara tillämplig. Dessa olägenheter, som måhända vä­ sentligen äro av teoretisk innebörd, väga emellertid enligt lagrådets mening ringa i förhållande till de obestridliga praktiska fördelar, som, på sätt de de­ legerade utvecklat, följa med domicilprincipens tillämpning, ävensom till den i och för sig betydelsefulla vinsten av att mellan Sverige och de övriga nor­ diska staterna få till stånd överenskommelse i ämnet. Lagrådet finner sig därför böra i huvudsak tillstyrka den föreslagna konventionen.

De svårigheter, som mött vid de särskilda artiklarnas utformande, synas i stort sett vara på ett lyckligt sätt övervunna. Klart är emellertid, att vid sådana internationella förhandlingar som de, ur vilka förslaget framgått, re­ sultatet i vissa fall måste få karaktären av en sammanjämkning av skiljak­ tiga ståndpunkter och att vissa frågor, vilkas lösande skulle varit önskligt, måste lämnas utan reglering. Härtill har lagrådet vid förslagets granskning tagit hänsyn och stundom låtit betänkligheter falla, vilka under andra för­ hållanden kunnat föranleda erinringar.

Kungl. May.ts proposition nr 77. 31

Artiklarna 4 och 5.

Lagrådet:

De i dessa artiklar upptagna bestämmelserna örn äktenskapsförord och boskillnadsansökan böra icke äga tillämpning med avseende å andra äktenskap än sådana, för vilka frågan örn det förmögenhetsrättsliga äktenskapsstatutet reglerats genom artikel 3, d. v. s. mellan makar, som äro och vid äktenskapets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i så­ dan stat. Att detta är förslagets mening, framgår beträffande artikel 5 av vad i motiven anförts örn förutsättningarna för att rättskraft inom konventionsområdet må tillkomma beslut, meddelade jämlikt sistnämnda artikel. Då emellertid ifrågavarande artiklar erhållit en avfattning, som icke klart utmär­ ker den åsyftade begränsningen, synes ett förtydligande i detta hänseende vara önskvärt.

Artikel 7.

Justitierådet Appelberg, med vilken regeringsrådet Söderwall instämde:

Det i tredje stycket av denna artikel föreslagna undantaget från huvudre­ geln i första stycket har föranletts av de olikheter i fråga örn villkoren för vinnande av äktenskapsskillnad efter hemskillnad, som bestå mellan svensk rätt, å ena, samt dansk och norsk rätt, å andra sidan. Medan i Sverige hem­ skillnad, som varat ett år, berättigar till äktenskapsskillnad, är hemskillnadstiden i Danmark ett och ett halvt år och under viss förutsättning två och ett halvt år samt i Norge endast i det fallet, att makarna äro ense örn skilsmäs­ san, begränsad till ett år men eljest bestämd till två år. Med tillämpning av huvudregeln, som bygger å domicilprincipen, skulle alltså hemskilda svenska makar, som äga hemvist i Danmark eller Norge, bliva i det förra landet alltid och i det senare i många fall utstängda från möjligheten att efter endast ett års hemskillnad få äktenskapet upplöst. Med hänsyn härtill har enligt tredje stycket make medgivits rätt att efter hemskillnad väcka talan örn äk­ tenskapsskillnad även i stat, där makarna äro medborgare; begagnas detta medgivande, skall jämlikt artikel 9 den nationella domstolen vid målets av­ görande tillämpa landets lag, varvid enligt artikelns andra stycke den i annat land vunna hemskillnaden skall hava samma verkan som örn den beviljats i hemlandet. De i Danmark eller Norge domicilierade svenska makarna kunna således vid svensk domstol utverka äktenskapsskillnad efter en hemskillnadstid av endast ett år.

Det kan sättas i fråga, om förslagets ståndpunkt i denna del är fullt till­ fredsställande. De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av skilsmässa stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet helst bör ske efter samma lag. önskvärdheten härav framträder måhända icke så starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med av­ seende å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om barn med mera, som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande; särskilt med hänsyn till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den valrätt mellan olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl

32 Kungl. Maj:ts •proposition nr 77.

kan tänkas, i de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid avgörandet av de nämnda, ofta ömtåliga bifrågorna, skulle de föreslagna reg­ lerna kunna föranleda, att den make, som i hemskillnadsmålet förlorat i en dylik fråga, funne det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande välja myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större beaktande av sina synpunkter. De nu framställda erinringarna äga väl ej tillämpning, därest hemskillnaden vunnits här i landet, innan makarna över­ flyttat till Danmark eller Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket sällsynta; sin praktiska betydelse torde förslaget i förevarande del få endast då hemskillnaden beviljats i något av dessa länder. Det resultat, vartill för­ slaget enligt vad nu sagts leder, synes mig lämna rum för sådana betänklig­ heter, att jag anser mig böra hemställa till övervägande, örn det icke även ur svensk synpunkt vore att föredraga, att den omhandlade undantagsbestämmel­ sen i tredje stycket av artikel 7 uteslutes.

Artikel 9.

Lagrådet:

Enligt artikel 8 andra stycket skall yrkande angående underhållsskyldig­ het, som väckes efter det hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits, uppta­ gas i stat, där den, emot vilken talan riktas, har hemvist, även örn yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Och enligt förevarande artikel skall vid avgörandet lex fori äga tillämpning. Det är dock icke avsett att, sedan i Sverige dömts till äktenskapsskillnad, ändrade förhållanden skola kunna medföra, att i Danmark eller Norge enligt där gällande lag men i strid mot 11 kap. 28 § i den svenska giftermålsbalken underhållsbidrag tillerkännes frånskild make, som förut fått sin talan därom ogillad, eller höjes utöver förut bestämt belopp; den ifrågavarande svenska underhållsregeln skall vid­ makthållas beträffande alla genom svensk dom skilda makar. Detta lärer dock knappast, såsom i motiven göres gällande, följa av en jämförelse med den i artikel 22 givna bestämmelsen därom, att lagakraftvunnen dom, som med­ delats i en av de fördragsslutande staterna, skall gälla i de övriga. Visser­ ligen uttalas även i de motiv till konventionsförslaget, som utarbetats av de danska, finska och norska delegerade, att förslaget i förenämnda hänseende är avsett att hava den nu angivna innebörden, men enligt lagrådets mening vore det dock ur lagteknisk synpunkt riktigast och till vägledning för praxis lämpligt, att i förevarande artikel införes ett uttryckligt stadgande i ämnet.

Artiklarna 11 och 12.

Lagrådet:

Enligt förslaget skall ansökan örn adoption i regel göras i den stat, där adoptanten har hemvist. Men för det fall, att adoptanten icke haft hemvist därstädes sedan minst två år, kan han, örn han så önskar, i stället göra ansök­ ningen i sitt hemland, för så vitt deit, som skall adopteras, har medborgarskap och hemvist därstädes. En dylik valrätt för adoptanten är icke utan vansk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 33

lighet, enär det kan befaras, att i de fall, då kontroll bäst behöves, adoptanten skall välja icke -— såsom avsett är — det land, där utredning lättast kan åvä­ gabringas, utan det, där kontrollen antages bliva minst sträng. Det synes där­ för lämpligt, antingen att regeln örn att adoption skall sökas i det land, där adoptanten har hemvist, göres undantagslös eller ock att den nu fakultativa undantagsbestämmelsen erhåller obligatorisk karaktär. Förslaget begränsar sig till att reglera frågorna om adoptions verkställan­ de och hävande; rörande rättsverkningarna av beviljad adoption meddelas icke någon bestämmelse. Motiven uttala emellertid, att dessa rättsverkningar i princip skola bestämmas enligt lagen i det land, där adoptionsbeslutet medde­ lats, ehuru någon regel härom icke kunnat givas på grund av svårigheten att mellan de olika ländernas delegerade uppnå enighet örn det närmare faststäl­ landet av innebörden och räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende å adoptionens verkan i arvshänseende. Då förhandlingar mellan de nordiska staterna angående successionsrätten lära vara omedelbart förestående, synes det kunna försvaras att trots den oklarhet, som på denna punkt kommer att ännu någon tid råda, låta tillsvidare anstå med bestämmandet av adoptionens arvsrättsliga verkningar. Vad åter beträffar adoptionens verkningar i fråga örn underhållsskyldighet, kunde det enligt lagrådets mening ifrågasättas, hu­ ruvida icke, åtminstone i regel, enahanda principer böra tillämpas som de, vilka i artikel 8 andra stycket och artikel 9 fastställts beträffande underhålls­ skyldighet efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad, och således lagen i den stat, där svaranden har sitt hemvist, bör bliva gällande, även örn adoptionsbe­ slutet meddelats i en annan av staterna. Då emellertid konventionsförslaget, sådant det avfattats, icke torde på något sätt binda rättspraxis beträffande dessa spörsmål samt frågans legislativa behandling bör kunna äga rum i sam­ band med regleringen av adoptionens arvsrättsliga verkningar, finner sig lag­ rådet icke böra på denna punkt framställa någon anmärkning mot förslaget.

Artikel 17. Lagrådet: Att, såsom i denna artikel stadgas, omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt avseende skall bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas, överensstämmer med den regel, som innefattas i första stycket av 4 kap. 5 § i 1904 års internationella lag örn äktenskap och förmynderskap. Nämnda regel lider dock undantag speciellt med avseende å omyndigs förbin­ delse enligt växel eller check. I § 84 växellagen — som enligt checklagens hänvisning gäller även örn check — stadgas nämligen giltighet av förbindelse, vilken här i riket ingåtts av den, som väl icke enligt sitt eget lands lag men enligt svensk lag är behörig ingå växelförbindelse. Detta undantag har an­ setts icke böra upprätthållas; i syfte att få det upphävt föreslås ett tillägg till nämnda paragraf i växellagen. Praktiskt sett spelar det otvivelaktigt vad angår förhållandet mellan de nordiska länderna ingen nämnvärd roll, örn stadgandet bibehålies eller ej, och det synes därför i och för sig vara ur enkel­ hetens och konsekvensens synpunkt riktigast att förklara stadgandet ej till- Bihanp till riksdagens protokoll 1981. 1 sami. G-4 käft. (Nr 77.) 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

lämpligt i förhållandet mellan konventionsländerna. Det är emellertid att märka, att det förslag till världsväxellag, som år 1912 upprättades i Haag och örn vars införande i de särskilda länderna avtal då undertecknades av ett flertal stater, däribland Sverige, Danmark, Norge och Ryssland, innehåller — jämte huvudregeln, att växelgäldenärs rätt att ingå växelförpliktelse skall bedömas enligt hemlandets lag eller den lag, till vilken denna hänvisar — jämväl ett undantagsstadgande av innebörd att även örn växelgäldenär enligt denna lag vore oberättigad ingå förbindelse, han dock skulle vara ansvarig för den ingångna förpliktelsen, örn han enligt lagen i det land, där han ingick densamma, var behörig därtill. Arbetet på skapande av en världsväxelrätt har på tillskyndan av Nationernas förbund återupptagits, och ett förslag i ämnet, som utarbetats av en utav förbundsrådet tillsatt kommitté, har nyligen varit föremål för yttrande från de nordiska staterna. I detta förslag har Haagförslagets ståndpunkt i förevarande avseende helt bibehållits. Ett del­ tagande i ett internationellt avtal på grundval av nyssnämnda förslag kan alltså icke komma i fråga utan att de nordiska staterna återgå till den stånd­ punkt beträffande giltigheten av lagen i det land, där förpliktelsen ingåtts, vilken, om än endast vad angår å det egna territoriet ingångna förbindelser, är för närvarande uttalad i de nordiska staternas lagar. Det synes fördenskull knappast lämpligt att nu övergiva denna ståndpunkt. Då, såsom framhållits, frågan i förhållandet mellan de nordiska staterna saknar så gott som all prak­ tisk betydelse, hemställes därför, att ändring nu ej vidtages i växellagen samt att i förevarande artikel göres undantag för vad enligt de särskilda staternas lagar gäller örn förbindelse enligt växel eller check.

Artikel 18.

Lagrådet:

Då här säges, att överflyttning av förmynderskap från en stat till en annan sker efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement, skall detta icke innebära, att de beslut som meddelas — å ena sidan örn upphörande och å den andra om anordnande av förmynderskap — skola fattas av statsdepartementen, utan avgörandena skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda sta­ terna i allmänhet äga behörighet i dylika frågor. Men besluten få ej fattas förr än samförstånd emåtts efter förhandling, förmedlad av statsdepartementen. Med hänsyn till denna stadgandets innebörd synes någon jämkning av den föreslagna artikelns avfattning vara önskvärd.

Förslagen till lag angående ändring i lagen den 8 juli 1904 (nr 26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap, lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar och lag angående tilllägg till lagen den 14 juni 1917 (nr 378) om adoption.

Lagrådet:

Förslagen lämnas utan anmärkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 35

Forslaget till lag om tillägg till § 84 växellagen.

• Lagrådet:

I enlighet med vad lagrådet yttrat vid artikel 17 i konventionsförslaget hemställes, att förevarande lagförslag icke måtte föranleda någon åtgärd.

Förslaget till förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

Lagrådet:

I förevarande förslag hava upptagits de föreskrifter, som äro erforderliga för införlivande av den föreslagna konventionens bestämmelser med den sven­ ska lagstiftningen. Därest i anledning av lagrådets anmärkningar ändringar vidtagas i konventionen, böra givetvis motsvarande ändringar ske här. Skulle den vid artikel 17 framställda anmärkningen ej godtagas, bör i ingressen till förordningen bland de lagbestämmelser, som åberopas till stöd för Konungens rätt att giva föreskrifter i ämnet, även upptagas den föreslagna lagen örn tillägg till § 84 växellagen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 29 november 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Biss­

mark, Johansson, Dahl.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler elieför för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, frågan örn godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder innehållande internationellt privaträtts­ liga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Föredraganden anför:

»Genom beslut den 27 mars 1925 har Kungl. Maj :t, efter framställning från lagberedningen, förordnat dels att från svensk sida framställning skulle göras till danska och norska regeringarna örn inledande av förhandlingar genom dele­ gerade för utrönande, i vilken omfattning överenskommelse lämpligen kunde träffas mellan länderna rörande de internationellt privaträttsliga reglerna i fråga örn äktenskaps ingående och upplösning, äktenskaps rättsverkningar, adoption och förmynderskap, ävensom för upprättande av förslag till dylika överenskommelser och dels att förhandlingarna från svensk sida skulle föras av lagberedningens ordförande och ledamöter eller vissa av dem efter Kungl. Maj:ts vidare förordnande. Sedan de danska och norska regeringarna förkla­ rat sig villiga att deltaga i sådana förhandlingar, har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 jämväl finska regeringen inbjudits att deltaga i dessa, och har sistnämnda regering därefter meddelat, att den antagit denna inbjudan.

Från svensk sida hava jämlikt Kungl. Maj:ts förordnanden i förhandlin­ garna deltagit lagberedningens ordförande f. d. justitierådet B. Ekeberg samt numera justitierådet A. Lindhagen och revisionssekreteraren E. Lind.

över ett under möte i Oslo år 1927 uppgjort utkast till konvention har ut­ rikesdepartementets rättsavdelning erhållit tillfälle att avgiva yttrande.

Förhandlingarna hava lett till ett av de delegerade uppgjort förslag till kon­ vention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande interna­ tionellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynder­ skap. Till detta förslag hava de svenska delegerade utarbetat särskilda motiv,

Kungl. Majlis proposition nr 77. 37

varjämte av dem uppgjorts förslag till sådana författningar, som betingas av Sveriges anslutning till konventionen.

Såsom resultat av de nordiska enhetssträvandena pa familjerättens område föreligga i stort sett överensstämmande lagar örn äktenskap och adoption samt * ' delvis även örn förmynderskap. Åtskilliga avvikelser av saklig innebörd fin­ nas emellertid ännu. Då de nordiska länderna ej heller intaga samma stånd­ punkt till hithörande internationellt privaträttsliga spörsmål, i det att Sverige och Finland omfatta nationalitetsprincipen, Danmark och Norge åter domicilprincipen, är en traktatmässig reglering av behovet påkallad. Denna reglering har i förslaget skett pa grundval av domicilprincipen. För Sverige, liksom för Finland, innebär detta således ett avsteg fran eljest gäl­ lande ordning. Att ett sådant avsteg kunnat förordas beror på att fråga är örn det inbördes förhållandet mellan befryndade folk med nära överensstäm­ mande lagstiftning, likartad kultur samt inbördes kännedom örn och förtroende för varandras rättsliga institutioner. När det gäller förhållandet till stater med mera avvikande rättsregler, ställer sig saken annorlunda. De skäl, som ligga till grund för nationalitetsprincipen, träda då i förgrunden. Genom att i huvudsak bygga på domicilprincipen har man uppnått de stora praktiska fördelar, som denna princip i tillämpningen medför och som äro av samma art som de genom det gemensamma lagstiftningsarbetet eftersträvade. Tillämpningen av de familjerättsliga reglerna ankommer vanligen på myndig­ heterna i det land, där de, vilkas rättsförhållanden äro i fråga, hava sitt hem­ vist, och för myndigheterna innebär det en påtaglig lättnad att härvid, utan hänsyn till vederbörandes nationalitet, få använda det egna landets lagar, med vilka de äro fullt förtrogna. Därigenom vinner också rättsskipningen i sä­ kerhet. För de enskilda Ilar det jämväl sina fördelar, att lagarna i det land, där de äro bosatta, hava sin tillämpning på deni, oaktat de äro av främmande nationalitet. De kunna i allmänhet lättare förvissa sig örn rätta innebörden av ortens lag än av hemlandets och lättare anskaffa sådana bevis och legitimationshandlingar, som enligt förstnämnda lag äro av nöden. Till följd av de sakliga avvikelser i vissa detaljer, som på sätt förut nämnts föreligga mellan de olika lagarna, har det i konventionen undantagsvis varit erforderligt att i viss utsträckning bygga på nationalitetsprincipen. Beträffande den närmare utformningen av konventionens ledande principer må nämnas följande. Vad äktenskapshindren angår, regleras de fall, då medborgare i en av konventionsstaterna vill träda i äktenskap inför myn­ dighet tillhörande någon av de övriga. Har han sedan två år hemvist inom sistnämnda stat, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas efter dess lag men eljest enligt hemlandets lag. Tvåårsregeln avser att motverka kringgående av hemlandets lag i de hänseenden, där denna uppställer strängare äktenskapshinder. Då i Danmark dispens kan meddelas från förbudet mot äktenskap i rätt upp- och nedstigande svågerlag men detta ansetts strida mot svensk rätts­ uppfattning, hava de danska delegerade förklarat sig vilja tillstyrka, att i Danmark ej meddelas sådan dispens beträffande svenska medborgare, och även

38 Kungl. May.ts proposition nr 77.

om medborgare i annan konventionsstat i behörig ordning erhållit dispens, ger detta honom ej rätt att här i landet träda i äktenskap.

Med avseende a lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigsel­ myndigheten tillhör.

Konventionen reglerar vidare äktenskapets rättsverkningar med avseende å makarnas förmögenhetsförhållanden. Dessa skola bedömas enligt lagen i den av staterna, där makarna vid äktenskapets ingående taga hem­ vist. Örn båda makarna sedermera taga hemvist i en annan av staterna, skall dock dess lag i stället vinna tillämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av tidi­ gare företagen rättshandling. A.tt salunda även pa detta område växling av hem­ vist i väsentlig utsträckning kan fa medföra växling av tillämplig lag har sin förklaring i den nära överrensstämmelsen mellan de fyra äktenskapslagarnas regler. Den här tillämpade principen medför betydande praktiska fördelar. Då hithörande spörsmål i allmänhet komma under prövning av myndigheterna i domicillandet, leder den nämligen i praktiken till att ortens lag blir tillämplig.

Beträffande hemskillnad och äktenskapsskillnad innehål­ ler konventionen i första hand föreskrifter örn den statliga kompetensen. Yr­ kande örn skillnad skall i regel upptagas i den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt. Prövningen sker efter där gällande lag (se vidare nedan s. 39—41).

Ansökan örn adoption göres i den stat, där adoptanten har hemvist (jfr nedan s. 39). Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hem­ landet, ma ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande. Nämnda förbehåll har skett med hänsyn till stadgandet i 9 § av den svenska adoptions­ lagen. X fråga örn adoptivförhallandes hävande äro också bestämmelser givna men ej angående adoptionens rättsverkningar.

Vad angar förmynderskap skall enligt konventionen omyndighets­ förklaring ske och förmynderskap för underårig eller omyndigförklarad anord­ nas i den av staterna, där personen i fråga har hemvist, såframt ej förmynder­ skap redan i annan stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyn­ dare. Fråga örn hävande av omyndighetsförklaring prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat. Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas i envar av staterna. Vid prövningen av nu berörda frågor tillämpas i varje stat där gällande lag, och omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt la­ gen i den stat, där förmynderskapet utövas.

Samtliga regler i konventionen gälla endast medborgare i fördragsslutande stat. I vissa hänseenden äro ytterligare begränsningar stadgade med avseende å konventionens tillämplighet.

Genom konventionen löses i stor utsträckning även frågan örn rättskraften. Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av sta­ terna meddelats jämlikt vissa artiklar i konventionen, skall sålunda gälla i övriga stater utan särskild stadsfästelse och utan prövning av avgörandets rik-

, 39

Kungl. Maj:ts proposition nr 77

tighet eller av dess förutsättningar nied hänsyn till hemvist eller medborgarskap i deri eria eller andra av konventionsstaterna. Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller nä,st efter det ratifikationerna utväxlats i Stockholm. Envar av staterna karini för­ hållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter sex månader, sedan uppsägningen skedde.

Enligt statsrådsprotokollet den 23 augusti 1929 har lagrådets utlåtande in- Lagrådet. fordrats över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels ovannämnda a,v de svenska delegerade uppgjorda förslag till sådana författningar, som hetingas av Sveriges anslutning till konventionen. Lagrådet har den 2 oktober 1929 avgivit utlåtande, däri lagrådet i huvud­ sak tillstyrkt konventionsförslaget. I anledning av lagrådets erinringar be­ träffande vissa detaljer har — i samband med förhandlingar som under inne­ varande höst i andra ämnen ägt rum i Köpenhamn mellan delegerade för de nordiska länderna — nu förevarande konventionsförslag varit föremål för ytter­ ligare överläggning.

Lika med de delegerade finner jag det vara angeläget, att en överenskommelse Departt^ mellan de nordiska länderna träffas rörande de internationellt-privaträttsliga reglerna på äktenskaps-, adoptions- och förmynderskapslagstiftningens område. Härigenom blir det möjligt att fullt tillgodogöra sig de praktiska fördelarna av den rättslikhet, som på dessa områden åvägabragts i Norden. De principer, på vilka konventionsförslaget bygger, anser jag mig också, i likhet med lag­ rådet, kunna förorda. _ . Vad angår lagrådets erinringar mot enstaka detaljer i förslaget har jag fun­ nit dem böra till allra största delen beaktas. Detta gäller sålunda till en bör­ jan de ifrågasatta formella jämkningarna av artiklarna 4 och 5 samt det före­ slagna tillägget till artikel 17. Den av lagrådet vid artikel 9 gjorda hemställan örn visst förtydligande tillägg till konventionen har jag jämväl ansett böra iakttagas, därvid det önskade tillägget dock lärer böra införas, ej i artikel 9 utan i artikel 8 stycket 2. Även vad lagrådet erinrat mot den i artikel 11 före­ slagna valrätten för adoptant finner jag böra beaktas. Därvid synes böra väljas den av lagrådet först angivna lösningen, enligt vilken adoption städse skall sökas i det land, däri adoptanten har hemvist. Den av lagrådet ifrågasatta jämkningen av artikel 18 synes mig näppeligen påkallad. Av stadgandet lärer med erforderlig tydlighet framgå, att de beslut, som där avses, skola ankomma å de statsorgan, som inom de särskilda staterna i allmänhet äga behörighet i frågor om upphörande och anordnande av förmyn­ derskap. Anledning till missförstånd synes desto mindre kunna uppkomma, som förhandlingarna angående överflyttning skola föras av vederbörande statsde­ partement. Enligt artikel 7 i konventionsförslaget skall yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat i regel upptagas i

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 77,

den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt. Sedan i artikelns andra stycke en kom­ petensregel givits för vissa undantagsfall, föreskrives i tredje stycket, att yr­ kande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad städse må väckas i stat, där båda makarna äro medborgare och vars lag då enligt artikel 9 blir tillämp­ lig. Denna föreskrift har sin grund i de avvikelser beträffande hemskillnadstidens längd, som förefinnes mellan svensk rätt, å ena, samt dansk och norsk rätt, å andra sidan. Medan hos oss hemskillnad, som varat ett år, städse be­ rättigar till äktenskapsskillnad, kräves i Danmark ett och ett halvt år, om ma­ karna äro ense örn skilsmässan, örn underhållet till make och barn samt angående vårdnaden örn barnen, men eljest två och ett halvt år; i Norge kunna makarna, om de äro ense, vinna äktenskapsskillnad efter ett år, men örn endast den ena vill hava äktenskapet upplöst, har han att vänta två år. Då för närvarande makar, som äro svenska medborgare, varhelst i världen de hava sitt hemvist, kunna genom hänvändelse till svensk domstol vinna äktenskapsskillnad efter ett års hemskillnad, hava de svenska delegerade funnit sig icke kunna förorda, att genom konventionen tillskapas en ordning, enligt vilken för svenskar, som äro bosatta i Danmark och Norge, avsevärt längre hemskillnadstider skulle bliva att tillämpa, och på den grund utverkat det undantag till förmån för nationalitetsprincipen, som ifrågavarande stadgande utgör. . till grund för stadgandet liggande principen hava några erinringar cj gjorts i lagrådet, men tva av dess ledamöter hava ur andra synpunkter satt ifråga, örn den föreslagna lösningen vore fullt tillfredsställande. De anföra följande ’De särskilda stadierna i förfarandet vid berörda slag av skils­ mässa stå i sådant samband med varandra, att bedömandet i dess helhet helst bör ske efter samma lag. Önskvärdheten härav framträder måhända icke så starkt beträffande själva skillnadsyrkandena men desto mera med avseende å de ofta betydelsefulla spörsmål örn underhållsbidrag, vårdnad om barn m. m., som i skilsmässoprocessen kunna bringas under bedömande; särskilt med hän­ syn till dessa frågor synes det betänkligt att tillstädja den valrätt mellan olika jurisdiktioner, som förslaget innebär. Därest, såsom väl kan tänkas, i de skilda länderna olika tendenser skulle göra sig gällande vid avgörandet av de nämnda, ofta ömtaliga bifrågorna, skulle de föreslagna reglerna kunna för­ anleda, att den make, som i bemskillnadsmalet förlorat i en dylik fråga, funne det lämpligt att för anhängiggörande av sitt slutliga skilsmässoyrkande välja myndighet i ett annat land i hopp att där vinna större beaktande av sina syn­ punkter. De nu framställda erinringarna äga väl ej tillämpning, därest hem­ skillnaden vunnits här i landet, innan makarna överflyttat till Danmark eller Norge. Dylika fall lära emellertid vara mycket sällsynta; sin praktiska be­ tydelse torde förslaget i förevarande del få endast då hemskillnaden beviljats i något av dessa länder.’ Det resultat, vartill förslaget sålunda skulle leda, syntes enligt dessa ledamöter lämna rum för sådana betänkligheter, att de an­ sett sig böra hemställa till övervägande, om det icke även ur svensk synpunkt vore att föredraga, att ifrågavarande undantagsbestämmelse uteslötes. Den inom lagrådet i förevarande avseende uttalade uppfattningen kan jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 41

icke dela. På de skäl, som anförts av de delegerade, kade det enligt min mening ur svensk synpunkt mött betänkligheter, örn konventionen på ifråga­ varande område skulle hava försatt i Danmark och Norge bosatta svenska medborgare i en undantagsställning.

Det må i detta sammanhang erinras, att den olikhet, som på denna punkt föreligger mellan de skandinaviska lagarna, i viss mån är av principiell art. Att stadga särskild längre hemskillnadstid för det fall, att endera maken mot­ sätter sig äktenskapets upplösning, ansågs vid den svenska lagens tillkomst på den grund oriktigt, att den skyldige maken därigenom erhölle tillfälle att godtyckligt förlänga hemskillnadstiden. Och mot en alltför lång hemskill­ nadstid ansågos betänkligheter möta med hänsyn till den därmed förknippade faran å ena sidan för konkubinat, å andra sidan för försök att få äktenskapet omedelbart upplöst under åberopande av en simulerad skilsmässogrund.

Måhända hade det varit lyckligast, örn man, i stället för att i artikel 7 upp­ taga en särskild alternativ kompetensregel för ifrågavarande fall, hade till­ godosett de svenska önskemålen genom ett stadgande i artikel 9 av innehåll, att i dessa fall hemskillnadstiden skall bestämmas av hemlandets lag och icke av domslandets. Några olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen hade då överhuvud ej kunnat uppkomma. En sådan lösning påyrkades ock av de svenska delegerade, men från danskt och norskt håll föredrog man att lämna tillgång till alternativt forum i hemlandet, på det att danska och norska myndigheter ej skulle bliva nödsakade att tillämpa de kortare svenska hemskillnadstiderna. Att den sålunda intagna ståndpunkten skulle medföra några kännbara olägenheter i den inom lagrådet befarade riktningen torde enligt min mening näppeligen kunna antagas. Det synes föga sannolikt, att den make, som exempelvis i Danmark fått sina i ett hemskillnadsmål väckta yrkan­ den rörande underhåll eller vårdnad ogillade, skulle anhängiggöra talan örn äktenskapsskillnad i Sverige endast i syfte att där vinna större beaktande för sina synpunkter. Så lika är också rättsuppfattningen i förevarande frågor i de skandinaviska länderna, att örn ett sådant försök någon gång gjordes, åt­ gärden knappast skulle medföra det önskade resultatet. Förhållandet ställer sig här i huvudsak på samma sätt, som när ett mål angående äktenskapsskill­ nad upptages av annan myndighet i samma land, där hemskillnadsfrågan av­ gjorts.

Av nu angivna skäl har jag ej tvekat att ansluta mig till den av de delege­ rade förordade lösningen.

Slutligen ber jag att få erinra örn, att i samband med konventionens ratifika­ tion lärer böra genom noteväxling fastslås, dels vilka svenska myndigheter äga behörighet att utfärda äktenskapscertifikat (jfr art. 1 st. 2), dels att överens­ kommelsen den 5 oktober 1907 mellan Sverige och Danmark angående äkten­ skapscertifikat skall upphöra att gälla, då nu förevarande konvention träder i kraft, men att deklarationen den 27 november 1909 mellan samma länder an­ gående äktenskaps ingående i vissa fall inför diplomatisk eller konsulär tjänste­ man fortfarande skall bestå.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t godkän­ ner konventionsförslaget i den lydelse härvid fogade bilaga1 utvisar, vilken ly­ delse, enligt vad jag har anledning hoppas, bör kunna påräkna godkännande även från de andra ländernas sida. Därest Kungl. Maj:t lämnar sitt bifall till för­ slaget, lärer detsamma, innan ratifikation ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. En förutsättning för ratifikation av konventionen från Sveriges sida lärer vidare vara, att Danmark förpliktar sig att ej meddela svenska medborgare dispens från förbudet mot äktenskap i rätt upp- och ned­ stigande svågerlag. Till dessa spörsmål liksom till frågan örn de lagstiftnings­ åtgärder, som efter vad förut sagts påkallas av en eventuell ratifikation, tor­ de jag senare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mel­ lan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privat­ rättsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt hem­ ställer, att nämnda förslag måtte godkännas av Kungl. Maj :t.

Denna av statrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. St ef enson.

1 Lika lydande med den vid protokollet över utrikesdepartementsärenden (sid. 44) fogade bilagan.

Kungl. Majlis proposition nr 77. 43

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­

för Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 november 1929.

Närvarande: Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lebeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Biss­

mark, Johansson, Dahl.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutat godkänna upprättat förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap, hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med bemälda departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga ministern för utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med vederbörande ombud från dansk, finsk och norsk sida — under förbehåll örn ratifikation av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i överensstäm­ melse med den text, som bilaga till protokollet i detta ärende utvisar.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti

övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Ko­

nungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Sven Allard.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Bilaga.

Förslag

till

Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internatio­ nellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och för­ mynderskap.

I. Äktenskap.

Artikel 1.

Vill medborgare, i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap inför myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har hemvist därstädes, men eljest enligt hemlandets lag.

Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styr­ kas genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

Artikel 2.

Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten tillhör.

Artikel 3.

Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där ma­ karna vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna tilllämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit företagen.

Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt lagen i den staten.

Artikel

Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall i avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt artikel 3 var till­ lämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller formföreskrifterna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.

Envar av staterna kan göra äktenskapsförords giltighet emot tredje man beroende av att förordet lagföljes enligt dess lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 45

Artikel 5. Ansökan om boskillnad mellan makar, som avses i artikel 4, upptages i den stat, där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages ansökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist, eller, örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt artikel 3 är till­ lämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Artikel 6. Artiklarna 3—5 hava ej avseende å äktenskap, vars rättsverkningar enligt lagen i någon av de stater, örn vilka fråga är, skola bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning. Artikel 7. Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i fördragsslutande stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt. Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mel­ lan makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Fin­ land, må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare. Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas i stat, där båda makarna äro medborgare.

Artikel 8. I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sam­ manlevnaden, bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn

Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad örn barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även örn yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhålls­ bidrag till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej upptagas i någon av de övriga staterna.

Artikel 9. Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 7 och 8, användes i varje stat där gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras efter den lag, som enligt artikel 3 är tillämplig å makarnas förmögenhetsför­ hållanden. Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hem­ vist sedan minst två år. . Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt att erhålla äktenskapsskillnad, som om den vunnits i den staten.

Artikel 10. Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i artiklarna 7- 9 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för käran­ dens eller, örn talan föres mot bada makarna, för enderas rätt att inga äkten­ skapet.

46 Kungl. Majlis proposition nr 77.

II. Adoption.

Artikel 11. Vill^medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adop­ tera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen gö­ ras i den stat, där adoptanten har hemvist.

Artikel 12. Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må an­ sökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

Artikel 13. Ansökan örn hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördrags­ slutande stater skall, örn adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat, där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är. Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

lil. Förmynderskap.

Artikel 14. Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande sta­ terna, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning a omyndighetsförklaring och förmynderskap för omyndigförklarad.

Artikel 15. Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vid­ tagas i envar av staterna.

Artikel 16.

Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 14 och 15, tillämpas i varje stat där gällande lag.

Artikel 17. Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas. Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel eller check.

Artikel 18. Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement överflyttas till annan stat, örn den omyndige tagit hemvist därstädes eller överflyttning av annan grund finnes lämplig.

Kungl, May.ts proposition nr 77. 47

Artikel 19. Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande stat, skall, örn den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat. Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

Artikel 20. Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall under­ rättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.

Artikel 21. Vad i artiklarna 17, 19 och 20 är stadgat angående omyndighetsförklaring skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för med­ borgare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat. Den, som står under lawsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyn­ digförklaras i annan stat, där han tagit hemvist.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 22. Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av sta­ terna meddelats jämlikt artiklarna 5, 7, 8, 10, 11, 18, 14, 15, 19 eller 21, skall gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan provning av avgörandets riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgar­ skap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Artikel 23. Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utväxlas i Stock­ holm så snart ske kan. . . . .. „ Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller nast efter det ratifikationerna utväxlats. . , Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter sex månader, sedan uppsägningen skedde.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av -protokollet över 'justitiedepartement sår enden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 meli 1930.

N äivarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lijbeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Biss­

mark, Johansson, Dahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler fråga örn Is­ lands anslutning till den föreslagna konventionen mellan Sverige, Danmark, linland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap samt anför:

»På sätt framgår av statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl. Maj :t nämnda dag med vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och Norge avgivet förslag till konvention mellan dessa länder, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äkten­ skap, adoption och förmynderskap. Sedermera har förslaget i det sålunda änd­ rade skicket godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar. Vissa med förslaget sammanhängande frågor äro emellertid avsedda att regleras vid kon­ ventionens undertecknande, varom underhandlingar för närvarande pågå.

I samband med förhandlingar, som ägt rum i Stockholm den 28 april— 9 maj 1930 mellan delegerade för nämnda länder och Island om avslutande av en nordisk konvention angående ömsesidig verkställighet av domar, har Islands representant, på anmodan av sin regering, för de delegerade, som utarbetat nyssnämnda konventionsförslag samt förslag till konvention angående in­ drivning av underhållsbidrag, lämnat en redogörelse för den isländska lagstiftningen i de ämnen, som beröras av dessa förslag. Samtliga dele­ gerade hava därefter i ett den 9 maj 1930 upprättat protokoll, vilket härvid torde få fogas såsom bilaga, uttalat, att med hänsyn till den rättslikhet, som finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga nordiska länderna, hinder ej mötte för Islands anslutning till konventionerna. De delegerade hava därjämte yttrat, att då erforderliga ändringar i konventio­ nerna vore allenast obetydliga samt något uppskov av praktisk betydelse med konventionernas undertecknande följaktligen ej behövde inträda, därest Islands anslutning komme till stånd redan från början, de delegerade förordade, att en blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bifall av de övriga regeringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 49

I en den 30 maj 1930 dagtecknad, till ministern för utrikes ärendena ställd skrivelse har danska beskickningen i Stockholm under åberopande av berörda utav de delegerade upprättade protokoll och med förmälan, att den isländska re­ geringen önskade ansluta sig till konventionerna redan från början, framställt förfrågan, huruvida den svenska regeringen medgåve, att Island anslöte sig till dessa. I anledning av den förfrågan, som sålunda gjorts angående Islands anslut­ ning, tillåter jag mig framhålla, att den isländska regeringen på grund av kom­ munikationsförhållandena nödgats avstå från att låta sig representeras vid konventionsförhandlingarna men att man utgått från att Island skulle i en nära framtid ansluta sig till konventionerna. Då dessa ännu ej undertecknats, anser jag i likhet med de delegerade det vara en fördel, örn Islands anslutning kunde vinnas redan från början. Såsom de delegerade framhållit, föranleder Islands tillträde till konventio­ nen innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äkten­ skap, adoption och förmynderskap i formellt hänseende endast den ändringen, att i rubriken upptages jämväl Island. I de av Sveriges anslutning till nämn­ da konvention betingade författningarna föranleder Islands tillträde till kon­ ventionen ej annan ändring än att i ingressen till förslaget till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och för­ mynderskap Island införes såsom en av de stater, å vilka förordningen har avseende. I båda fallen bör Island upptagas näst efter Finland.» Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de sålunda angivna ändringsförslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen. Ur protokollet: H. Steffenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 sami. Oi käft. (Nr 77.) 4

50 Kungl. Majlis proposition nr 77.

Bilaga.

Protokoll.

Sedan av delegerade för Danmark, Finland, Norge och Sverige förslag upp­ gjorts till två konventioner mellan nämnda länder, den ena innehållande in­ ternationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmyn­ derskap, och den andra angående indrivning av underhållsbidrag, har Islands regering, i syfte att möjliggöra Islands anslutning till dessa konventioner, an­ modat Islands representant vid de förhandlingar, som pågå mellan nämnda fem länder angående verkställighet av vissa domar, kommittered Krabbe, att i samband med dessa förhandlingar lämna en redogörelse för den isländska lagstiftningen i de ämnen, som beröras av nämnda konventioner, och har en sådan redogörelse jämväl givits vid de förhandlingar, som ägt rum i Stock­ holm den 28 april—9 maj 1930. Därvid har upplysts, att rättsförhållandena angående äktenskap, förmynderskap och underhållsbidrag i Island äro regle­ rade genom nyare lagstiftning — framförallt lag den 27 juni 1921 örn äkten­ skaps ingående och upplösning, lag den 20 juni 1923 om äktenskaps rättsverk­ ningar, lag den 14 november 1917 örn myndighet samt lag den 27 juni 1921 örn föräldrar och barn utom äktenskap — vilka lagar bygga på gemensamma nordiska rättsprinciper. Någon lagstiftning örn adoption finnes icke, men den administrativa praxis, som på detta område utbildat sig, vilar på samma grun­ der som den danska adoptionslagstiftningen. Vidare har upplysts, att Dan­ marks regering på förhand förklarat sig ej hava någon erinran att göra mot Islands anslutning till konventionerna.

Undertecknad Krabbe ävensom övriga undertecknade, ombud för Danmark, Finland, Norge och Sverige vid de förhandlingar, som lett till berörda konventionsförslag, hava med hänsyn till den rättslikhet, som enligt det nyss sagda finnes mellan lagstiftningen på förevarande områden i Island och de övriga nordiska länderna, funnit hinder ej möta för Islands anslutning till konven­ tionerna.

Denna anslutning torde ej föranleda andra ändringar i dessa än att 1) Island upptages i konventionernas ingresser; 2) *---------- ; samt 3) **----------- språket.»

Då Islands anslutning till konventionerna således föranleder allenast obetyd­ liga jämkningar i dessa samt något uppskov av praktisk betydelse med kon­ ventionernas undertecknande följaktligen ej behöver inträda, därest Islands

* Här beröres en fråga, som är avsedd, att regleras vid konventionens undertecknande, varom underhandlingar för närvarande pågå. Frågan sedermera reglerad i slutprotokollet under punkt 2.

** Här beröres en fråga, som har avseende endast på konventionen angående indrivniDg av under­ hållsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 51 anslutning kommer till stånd redan från början, få undertecknade förorda, att en blivande framställning i detta syfte från Islands regering måtte vinna bi­ fall av de övriga regeringarna.

Stockholm den 9 maj 1930.

V. Bentson. Schröder. Aage Svendsen.

F. Grönvall. Jon. Krabbe. E. Alten.

Birger Ekeberg. Erik Lind.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 28 augusti

1930.

Närvarande:

* justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Genom beslut den 29 november 1929 hade Kungl. Maj:t godkänt ett vid statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för nämnda dag fogat förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge inne­ hållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Sedan härefter isländska regeringen gjort framställning om Islands anslut­ ning till konventionen, vilken icke ännu undertecknats, hade förslag framlagts till de ändringar, som av Islands tillträde påkallades i konventionsförslaget ävensom i ett med anledning av Sveriges anslutning till konventionen utarbetat förslag till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äk­ tenskap, adoption och förmynderskap.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte­ mentsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 30 maj 1930, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över nämnda ändringsför­ slag.

Detta ärende föredrogs nu inför lagrådet av ledamoten i lagberedningen, re­ visionssekreteraren Erik Lind.

Lagrådet — som med hänsyn till den mellan Island och Sverige bestående rättslikheten på ifrågavarande områden fann hinder icke böra möta mot Is­ lands anslutning till konventionen -—- lämnade de i remissen avsedda ändrings­ förslagen utan anmärkning.

Remisshandlingarna skulle fogas vid detta protokoll.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 53

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 september 1930.

Närvarande: Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Österberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gårdö, anmäler, efter gemen­ sam beredning med tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, lagrådets den 28 augusti 1930 avgivna utlåtande i den till lagrådet den 30' maj 1930 hänskjutna frågan örn Islands anslutning till den föreslagna konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmynderskap.

Efter redogörelse för utlåtandet hemställer föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte dels medgiva, att Island ansluter sig till konventionen, dels god­ känna att i anledning härav den i statsrådsprotokollet berörda den 30 maj 1930 omförmälda ändringen vidtages i konventionsförslaget.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

H. St ef enson.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartement sär enden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 september 1930.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, von Stockenström, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Österberg.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen för justitiedepartementet medgivit, att Island anslöte sig till den föreslagna konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge innehållande inter­ nationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och förmyn­ derskap, ävensom godkänt att i anledning därav den ändring vidtoges i konventionsförslaget, som är angiven i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930, hem­ ställer tillförordnade departementschefen statsrådet Gyllenswärd, efter ge­ mensam beredning med förstbemälde departementschef, att Kungl. Maj:t måtte, med ändring av sitt den 29 november 1929 i ärendet givna bemyndigande, be­ myndiga ministern för utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med vederbörande ombud från dansk, finsk, isländsk och norsk sida — under för­ behåll örn ratifikation av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i överensstämmelse med den text, vilken såsom bilaga fogats till protokollet över utrikesdepartementsärenden den 29 november 1929, med iakt­ tagande dock av förenämnda ändring.

Till vad under ovanstående punkt hemställts, däruti öv­

riga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Ko­

nungen lämna bifall.

Ur protokollet: M. Hallenborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 55

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 6 februari 1931.

Närvarande: Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde: »Enligt statsrådsprotokollet den 29 november 1929 har Kungl. Majit med vissa ändringar godkänt ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder innehallande in­ ternationellt privaträttsliga bestämmelser örn äktenskap, adoption och för­ mynderskap. Kungl. Majit har därefter den 12 september 1930 dels medgivit, att Island anslöte sig till konventionen, dels godkänt, att i anledning därav viss i statsrådsprotokollet den 30 maj 1930 omförmäld ändring vidtoges i konventionsförslaget. Förslaget i det salunda ändrade skicket har godkänts jäm­ väl av de övriga ländernas regeringar och den 6 februari 1931 i Stockholm av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention gälla mellan nämnda länder. I samband därmed hava ombuden, i anslutning till vad de delegerade förutsatt, i ett till konventionen fogat slutprotokoll, vilket skall anses såsom en integrerande del av konventionen, avgivit förkla­ ring, att de fördragsslutande staterna äro ense därom, att konventionen icke förpliktar myndighet i fördragsslutande stat att sammanviga personer,^ för vilkas äktenskap enligt lagen i den staten på grund av släktskap eller svåger­ lag möter hinder, som icke kan eftergivas j samt att den, som ej fyllt tjuguett år men förvärvat myndighet enligt finsk lag genom att ingå äktenskap eller enligt isländsk lag på grund av hemskillnad eller äktenskapets upplösning, ej skall, ändå att han tager hemvist i annan fördragsslutande stat än Finland, respektive Island, anses omyndig pa grund av alder. Samtidigt med konventionens undertecknande har genom noteväxling mel­ lan Sverige och Danmark fastslagits, att Danmark förpliktar sig att ej med­ dela där bosatta svenska medborgare dispens fran äktenskapshinder, som grun­ dar sig på rätt upp- och nedstigande svågerlag. Såsom omförmälda statsrådsprotokoll den 29 november 1929 utvisar, skall konventionen, innan ratifikation från Sveriges sida ifrågakommer, understå!-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

las riksdagens prövning. Detsamma bör gälla beträffande berörda slutproto­ koll.

I samband med fragan örn inhämtande av riksdagens godkännande torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder, vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag tillå­ ter mig sålunda nu anmäla lagrådets den 2 oktober 1929 och den 28 augusti 1930 avgivna utlåtanden i vad rör följande den 23 augusti 1929 och den 30 maj 1930 till lagrådet remitterade förslag till 1) lag^ angående ändring i lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap; 2) lag angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn interna­ tionella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar; 3) lag angående tillägg till lagen den 14 juni 1917 om adoption; 4) lag örn tillägg till § 84 växellagen; samt 5) förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. De tre förstnämnda förslagen hava av lagrådet lämnats utan anmärkning. Såsom en följd av det tillägg, som enligt statsrådsprotokollet den 29 november 1929 gjorts till artikel 17 i konventionsförslaget, har i överensstämmelse med lagrådets hemställan förslaget örn tillägg till § 84 växellagen icke föranlett någon åtgärd. De i nyssnämnda statsrådsprotokoll berörda ändringar, som i anledning av vad lagrådet anmärkt mot konventionsförslaget vidtagits i detta, torde, pa sätt härvid fogade bilaga utvisar, böra föranleda motsvarande änd­ ringar i förslaget till förordning örn vissa internationella rättsförhållanden rö­ rande äktenskap, adoption och förmynderskap, varjämte i förslagets ingress bör införas Island såsom en av de stater, å vilka förordningen har avseende. Till detta förslag, beträffande vilket riksdagens medverkan ej är erforderlig, ber jag att framdeles få återkomma.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Majit måtte genom propo­ sition dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention med slutprotokoll dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga berörda av lagrådet utan erinran lämnade tre lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­ da hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Gösta Tidelius.

Kungl. Majlis proposition nr 77. 57

Bilaga.

Förslag

till

Förordning om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten­ skap, adoption och förmynderskap.

Kungl. Maj:t har, med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 5 § lagen den 8 juli 1904 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för­ mynderskap, lagen den------------ angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser örn internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rätts­ verkningar samt 26—28 §§ lagen den 14 juni 1917 om adoption, funnit gott förordna, att, såvitt angår förhållandet till Danmark, Finland, Island och Norge, skola här i riket lända till efterrättelse följande bestämmelser, vilka an­ sluta sig till en den 6 februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången konvention innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser örn äkten­ skap, adoption och förmynderskap:

I. Äktenskap.

1 §•

Vill medborgare i en av de fördragsslutande staterna träda i äktenskap in­ för myndighet tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äkten­ skapet prövas efter lagen i den staten, örn han sedan minst två år har hemvist därstädes, men eljest enligt hemlandets lag. Äktenskap må dock ej i något fall inför svensk myndighet slutas mellan dem, av vilka den ene varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led.

Skall hemlandets lag vinna tillämpning, må rätten att ingå äktenskapet styr­ kas genom intyg av myndighet tillhörande hemlandet (äktenskapscertifikat).

2 §■

Med avseende å lysning och vigsel gäller lagen i den stat, vigselmyndigheten tillhör.

3 §.

Rättsverkningarna av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skola, såvitt angår makarnas förmögenhetsförhållanden, bedömas enligt lagen i den av staterna, där ma­ karna vid äktenskapets ingående togo hemvist. Hava båda makarna sedermera

58 Kungl. Majlis proposition nr 77.

tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna til­ lämpning, såvitt ej fråga är örn verkan av rättshandling, som tidigare blivit företagen.

Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt skall, örn egendomen är belägen i fördragsslutande stat, städse bedömas enligt lagen i den staten.

4 §.

Äktenskapsförord mellan dem, som äro och vid äktenskapets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat samt då togo hemvist i sådan stat, skall i avseende å formen anses giltigt i envar av de fördragsslutande staterna, ej blott örn det tillkommit i enlighet med den lag, som jämlikt 3 § var tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden, utan jämväl örn det uppfyller form­ föreskrifterna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare.

Förord, som enligt första stycket skall anses till formen giltigt, ehuru det ej upprättats och lagföljts på sätt i giftermålsbalken är sagt, må ej här i riket åberopas emot tredje man, innan det blivit till rätten ingivet enligt vad där stadgas. År förordet slutet mellan trolovade, och varder det till rätten in­ givet, i stad inom en månad och å landet senast å det ting, som infaller näst efter en månad, sedan äktenskapet ingicks, må det emot tredje man åberopas jämväl i avseende å tiden före dess ingivande till rätten.

5 §.

Ansökan örn boskillnad mellan makar, som avses i 4 §, upptages i den stat, där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages an­ sökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist, eller, örn denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt 3 § är tilllämplig å ma­ karnas förmögenhetsförhållanden.

6 §.

Vad i 3—5 §§ stadgas skall ej hava avseende å äktenskap, vars rättsverknin­ gar enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är, skola bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning.

7 §•

Yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan medborgare i för­ dragsslutande stat upptages i den stat, där båda makarna hava hemvist eller där de senast haft hemvist samtidigt och endera alltjämt är bosatt.

Kan yrkandet ej enligt första stycket upptagas i någon av staterna eller skulle yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad efter hemskillnad mel­ lan makar, som ej äro finska medborgare, enligt första stycket upptagas i Fin­ land, må yrkandet väckas i stat, där endera maken är medborgare.

Yrkande örn äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas i stat, där båda makarna äro medborgare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 59

8 §•

I samband med yrkande örn hemskillnad eller äktenskapsskillnad må jämväl av samma eller annan myndighet prövas frågor örn tillfälligt hävande av sam­ manlevnaden, bodelning, skadestånd, underhållsskyldighet samt vårdnad örn barn. Yrkande, som senare väckes angående underhållsskyldighet eller vårdnad örn barn, upptages i stat, där den, mot vilken talan riktas, har hemvist, även örn yrkandet avser ändring av beslut, som meddelats i annan stat. Kan enligt lagen i stat, där hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats, underhållsbi­ drag till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver förut bestämt belopp, må yrkande örn sådant bidrag eller höjning därav ej upp­ tagas i någon av de övriga staterna.

9 §. Vid prövning av frågor, som avses i 7 och 8 §§, användes i varje stat där gällande lag. Frågor örn bodelning och skadestånd skola dock städse avgöras efter den lag, som enligt 3 § är tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållan­ den. Finsk medborgare må ej bliva hemskild i stat, där han ej har hemvist sedan minst två år. Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt att erhålla äktenskapsskillnad, som örn den vunnits i den staten.

10 §. Beträffande återgång av äktenskap mellan dem, som äro och vid äktenska­ pets ingående voro medborgare i fördragsslutande stat, skall vad i 7—9 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning. Frågan huruvida orsak till återgång är för handen bedömes dock enligt den lag, som var bestämmande för käran­ dens eller, örn talan föres mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äkten­ skapet.

II. Adoption.

11 §•

Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, adop­ tera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras i den stat, där adoptanten har hemvist.

12 §.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande bamavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

60 Kungl. Uaj:ts proposition nr 77.

13 §. Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat, där adoptanten har hemvist, eller, örn han ej har hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är. .Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

lil. Förmynderskap.

14 §. Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande stater­ na, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare. Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring och förmynderskap för omyndigförklarad.

15 §. Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vid­ tagas i envar av staterna.

16 §. Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje stat där gällande lag.

17 §. Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmynderskapet utövas. Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel eller check.

18 §. Förmynderskap kan efter behandling mellan vederbörande statsdepartement överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit hemvist därstädes eller över­ flyttning av annan grund finnes lämplig.

19 §. Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslu­ tande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat. Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

Kungl. May.ts proposition nr 77. 61

20 §.

Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan så­ dan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement där­ städes.

21 §.

Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvsergemaal anordnats för medbor­ gare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för vilken för­ mynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat. Den, som står under lavvsergemaal i Danmark, må utan hinder därav omyn­ digförklaras i annan stat, där han tagit hemvist.

IV. Allmän bestämmelse.

22 §.

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av sta­ terna meddelats jämlikt 5, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, skall gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgar­ skap i den ena eller andra av de fördragsslutande staterna.

Denna förordning skall träda i kraft den . . .