Prop. 1932:193

med förslag till lag om hä- radsnämnds tjänstgöring

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

1 Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om häradsnämnds tjänstgöring; given Stockholms slott den 16 mars 1932.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag örn häradsnämnds tjänstgöring.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1932.

1 sami. 161 haft- (Nr 193.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Förslag

till

Lag

om häradsnämnds tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen deras antal. Äro nämndemännen flera än tolv eller finnes, i tingslag med tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej erforderlig, fördele häradshövdingen efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen bör ske så, att erforderlig ortskännedom blir företrädd inom nämnden samt att ändring i nämndens sammansättning under ett och samma måls handläggning och avgörande i regel ej kommer att äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen upphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting. I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän väljas till enahanda antal som tillförene.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

3 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler fråga örn lagstiftning angående häradsnämnds tjänstgöring samt anför:

»Sedan den svenska nämnden efter att hava genomgått olika utveck- Historik. lingsstadier erhållit ungefärligen sin nuvarande gestaltning vid slutet 1734 års lag. av 1600-talet eller början av 1700-talet, blev densamma i 1734 års lag för första gången föremål för närmare reglering. I 1 kap. 1 § rättegångsbalken i nämnda lag stadgades, att i häradsrätt skulle häradshövding döma med tolv därtill valda, i häradet bofasta bönder. Vidare meddelades i 23 kap. rättegångsbalken bestämmelser därom, att minst sju nämndemän måste vara närvarande, för att rätten skulle vara domför samt att endast enhällig nämnd kunde överrösta häradshövdingen I huvudsak gälla de angivna grundsatserna alltjämt. De förändringar som skett efter 1734 års lags tillkomst röra allenast sättet för utseende av nämndemän samt villkoren för valbarhet till nämndemansbefattning. Sålunda stadgades genom en kungl, förordning den 18 december 1823, att nämnden, vilken ditintills enligt stadgad praxis utsetts av häradshövdingen, skulle väljas å sockenstämma av häradets bönder, varjämte föreskrifter meddelades örn valet, valbarhetsvillkor m. m. I anslutning härtill förordnade Kungl. Majit genom skrivelse den 12 februari 1824, varom erinrades i Svea hovrätts cirkulär den 31 januari 1825, att vart och ett härad eller tingslag av härads- eller tingsrätterna skulle för val av nämndemän fördelas i vissa nämndemansdistrikt. Uti åtskilliga hänseenden ändrade bestämmelser angående sättet för val av nämndemän ävensom valbarhetsvillkor meddelades genom kungl, förordningen den 19 juli 1872, som bland annat föreskrev, att vid nämndemansval en var i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad skulle äga rösträtt inom den valkrets han tillhörde. Slutligen må anmärkas, att bestämmelser angående nämndemansval i stad, som tidigare saknats, tillkommo genom lag den 7 maj 1917.

1872 års lagstiftning.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Så länge i varje härad (eller motsvarande domkrets: skeppslag, bergslag etc.) ting höllos å häradets egen tingsstad, förefunnos givetvis goda betingelser för ett kontinuerligt deltagande i rättsskipningen av häradets nämndemän. Småningom började det emellertid förekomma, att två eller flera härad sammanslogos till en domkrets med gemensam tingsstad. Stadgandet i 2 kap. 1 § rättegångsbalken av 1734 års lag, att häradshövdingen skulle hålla tre ting årligen ’i vart härad å rättan tingsstad’, ansågs icke utgöra hinder härför. Inom de härad som sammanslagits utsågos i allmänhet nämndemän till samma antal som före sammanslagningen. En särskild anledning att icke nedbringa nämndemännens antal utgjorde hänsynen därtill, att nämndemännen, utom tjänstgöringen vid häradsrätterna, hade en hel del andra åligganden att fullgöra, av vilka framför allt skyldigheten att biträda vid vägsynerna var dem till avsevärt besvär.

Då olägenheterna av den enligt 2 kap. 1 § rättegångsbalken gällande sammanträdesordningen för häradsrätterna med stigande folkmängd och större rörlighet i samfärdseln blevo allt mera kännbara, föranleddes rikets ständer att i underdånig skrivelse den 28 maj 1866 hemställa, att 'till förekommande av den överklagade långsamheten i lagskipningen vid underdomstolarna å landet’ nödiga åtgärder måtte vidtagas för utarbetande av förslag till förändrade stadganden angående häradsrätternas arbetssätt. I skrivelsen framhölls bland annat, att en ökad skyndsamhet vid häradsrätternas förhandlingar skulle i väsentlig mån kunna genomföras genom häraders och tingslags frivilliga sammanslutning för gemensam jurisdiktion, därvid åt de sålunda förenade tingslagen 'borde lämnas öppet att vart för sig välja fulltalig nämnd, varigenom man förebyggde den olägenhet av nämndemansbestyrets försvårande, som eljest skulls uppstå, därest en för hela domsagan gemensam nämnd måste övertaga alla de bestyr, som förut ålegat de särskilda tingslagens nämnder, och vilken olägenhet enligt rikets ständers åsikt icke lämpligen borde avhjälpas genom nedsättning i det antal, som vore föreskrivet för att nämnd skulle vara domför’. Med anledning av denna ständernas skrivelse igångsattes ett utredningsarbete, som resulterade i kungl, förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting. Genom förordningen infördes den s. k. nya sammanträdesordningen i domsagor omfattande ett eller två tingslag. Benämningen tingslag, som i förordningen för första gången kom till användning i lag, användes enligt det till grund för förordningen liggande, av lagbyrån avgivna betänkandet för att i stället för benämningen härad, som dåmera icke kunde anses vara i sådant hänseende helt lämplig, beteckna den domkrets, som hör till varje häradsrätts domvärjo och således utgör den judiciella enheten. I 9 § första stycket av förordningen fastslogs också, att i allt vad till rättegången hörer skulle örn tingslag gälla vad genom lag eller författningar vore stadgat angående härad. Av särskilt intresse

5 Kungl. May.ts proposition Nr 193.

är i förevarande sammanhang 9 § andra stycket i förordningen, som innefattar den enda hittills meddelade lagbestämmelsen angående nämndemännens indelning till tjänstgöring. I detta lagrum stadgas, att örn två eller flera tingslag av Konungen förenas till ett, skola likväl, därest icke Konungen annorledes förordnar, nämndemän väljas till enahanda antal som tillförene i vart och ett av dessa tingslag, och skall häradshövdingen efter samråd med nämnden fördela tjänstgöringen dem emellan. ^ Några riktlinjer efter vilka indelningen till tjänstgöring borde ske angåvos ej. I sitt betänkande anförde lagbyrån med avseende å det föreslagna stadgandet i 9 § andra stycket endast, att detta överensstämde med den i rikets ständers skrivelse år 1866 yttrade åsikt.

I syfte att göra den nya sammanträdesordningen tillämplig beträffande allt flera tingslag verkställdes efter förordningens ikraftträdande sammanslagningar av tingslag i stor utsträckning, och utvecklingen har därefter fortgått i samma riktning. Vid nyssnämnda tidpunkt utgjorde av landets dåvarande 103 domsagor allenast 14 ett tingslag och 27 två tingslag, men alla övriga 62 domsagor tre eller flera tingslag. Vid 1930 års utgång hestodo ej mindre än 61 av rikets 119 domsagor av ett tingslag, 50 domsagor av två tingslag och endast 8 domsagor av tre eller fyra tingslag.

Den Kungl. Majit enligt 9 § andra stycket i 1872 års förordning tillkommande befogenheten att meddela förordnande angående nämndemännens antal i sammanslagna tingslag kom endast undantagsvis till utövning under årtiondena närmast efter tillkomsten av berörda förordning. Följden var, att i många sammanslagna tingslag nämndemän valdes till vida större antal än som kunde vara erforderligt och lämpligt. Det förekom sålunda, att ända till 84 nämndemän utsågos i ett enda tingslag.

Vid 1901 års riksdag väcktes i andra kammaren två motioner, den ena av herrar A. Johanson i Mossebo och A. Magnusson (nr 33) samt den andra av herr E. Åkerlund (nr 62), i vilka motioner starkt missnöje med rådande ordning för nämndens tjänstgöring i sammanslagna tingslag kom till uttryck.

I den förra motionen anfördes bland annat:

Genom 1872 års förordning hade nämndemans uppgift såsom ledamot av häradsrätt i betydlig grad, till stor skada för rättsväsendets sunda utveckling, förminskats. Det vore vanligt att vid den fördelning av tjänstgöring, som jämlikt 9 § andra stycket i förordningen skulle ske i sammanslagna tingslag, verkställdes på sådant sätt, att olika grupper av nämnden komme att tjänstgöra vid vart och ett av de tillfällen, då ett särskilt mål förekomme till handläggning och företoges till avgörande. Detta förhållande, som vore ägnat att framkalla ganska stor ringaktning för häradsrätten och dess domslut, hade förändrat nämndens ställning därhän, att dess uppgift mera syntes vara att utgöra en hedersvakt kring domaren än ett medansvarigt dömande element av rätten.

Riksdagen

1901.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

På grund av det anförda hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i 1872 års förordning, att nämndemännens antal även i de sammanslagna tingslagen måtte bestämmas till 12.

I herr Åkerlunds motion yttrades bland annat:

De sammanslagningar av tingslag, som i följd av 1872 års förordning i allt vidsträcktare mån ägt rum, hade visserligen utövat ett mycket gott inflytande i fråga örn snabbhet i rättsskipningen vid häradsrätterna, men det torde icke kunna bestridas att dessa sammanslagningar nästan överallt åstadkommit ganska stor skada i fråga örn häradsnämndernas sammansättning och duglighet samt mångenstädes berövat desamma allt inflytande och anseende. De täta tingssammanträdena och de ofta mycket försvårade resorna till och från desamma, som blivit en följd av sammanslagningarna, hade gjort att man på många — troligen de flesta — håll beslutat, att nämndemännen skulle tjänstgöra turvis. Vid en sådan anordning vore nämnden betagen all möjlighet att följa varje mål, som icke kunde slutdömas genast det förekomme, och det vore vidare uppenbart, att upplysningar och råd till vederbörande domare från ständigt växlande nämnder måste bliva av ytterst ringa värde. Det hade ock visat sig, att där tjänstgöringen vore så anordnad ytterst få av nämndemännen plägade behålla sina befattningar längre än de därtill vore nödda och tvungna samt att bygdernas dugligaste och erfarnaste män droge sig för att spilla tid i häradsrätten, då de såge sig urståndsätta att där utöva någon gagnande verksamhet. Jämväl andra omständigheter hade verkat i samma riktning. Enligt motionärens mening vore det lämpligt, att nämndemännens antal nedsattes så, att de alla på en gång kunde tjänstgöra i de respektive häradsrätterna.

Motionen utmynnade i hemställan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn utarbetande av förslag till sådan ändring i gällande lag, att landets häradsnämnder måtte kunna åtminstone i någon mån återvinna sitt forna anseende och sin betydelse som folklig institution i häradsrätterna.

Med anledning av motionerna avlät riksdagen en skrivelse till KungL Majit den 3 maj 1901 (nr 72).

I skrivelsen anfördes, att riksdagen funnit en nedsättning av nämndemännens antal till 12 i sammanslagna tingslag ur åtskilliga synpunkter hava goda skäl för sig. Dels stöde förslaget härom i överensstämmelse med den i vårt land av ålder gällande principen för häradsrätternas sammansättning, och dels skulle därigenom åvägabringas avsevärda fördelar i fråga örn rättsskipningens handhavande vid häradsrätterna. Såsom förhållandena vore i de flesta sammanslagna tingslag medförde det stora antalet nämndemän, mellan vilka i sådana tingslag tjänstgöringen vore fördelad, att de nämndemän, som skulle deltaga i avdömande av uppskjutna mål, ofta ej varit i tillfälle att övervara målens föregående handläggning i dess helhet och understundom helt och hållet saknade kännedom örn vad i målet vid föregående rättegångstillfällen förekommit Visserligen hade enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken häradshövdingen skyldighet att, när dom å häradsting skulle fällas, underrätta nämnden 'örn saken, och de skäl däri äro, så ock vad lag i ty fall säger’, men denna mer eller mindre kortfattade föredragning kunde ej för nämndemännen er-

7 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

sätta den självständiga iakttagelsen såsom grundval for ett personligt omdöme i målet. Genom nedsättning av nämndemannens antal .lil 12 skulle i detta hänseende åstadkommas en väsentlig förbättring. Nämndemännen finge därigenom tillfälle att mera oavbrutet följa malens och tingsärendenas gång från deras första handläggning, och harav skulle, helt naturligt, alstras ett ökat intresse hos nämndemannen for deras viktiga värv. I princip anslöte sig riksdagen alltså till förslaget att namndemansantalet måtte i alla tingslag begränsas till 12. Av praktiska skal funne riksdagen det emellertid ej vara lämpligt att överallt genomföra denna begränsning av antalet. Nämndemännen hade nämligen en hel del andra åligganden än tjänstgöringen vid häradsrättens sammanträde!!, särskilt att biträda vid vägsynerna. Skulle nu antalet namndeman ovillkorligen nedsättas till 12 inom varje tingslag, komme detta att i stora tingslag, där långt flera nämndemän än 12 funnes, högst väsentligt oka det redan ganska betungande besväret av dylika förrättningar, vilket i sin ordning skulle föranleda motvillighet mot nämndemansuppdraget. Riksdagen ansåge sig ej böra ifrågasätta, att nämndemännens antal överallt begränsades till 12 men funne lämpligt, att det lortlarande borde bero på Konungens prövning, huruvida och i vad mån en nedsättning av nämndemännens antal i de sammanslagna tingslagen borde äga rum.

Under åberopande av det sålunda anförda och under uttalande av önskvärdheten utav nämndemansantalets nedbringande till 12, där sådant utan olägenhet kunde vidtagas, hemställde riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta utreda, i vad mån nämndemännens antal i de tingslag där detsamma överstege 12 lämpligen kunde nedbringas, samt utfärda de bestämmelser därom, vartill utredningen kunde föranleda.

På grund av riksdagens skrivelse verkställdes utredning, som ledde till att genom kungl, brev den 11 juli 1913 nämndemännens antal i nio olika sammanslagna tingslag begränsades. Efter sistnämnda dag bär Kungl. Majit vid flera tillfällen meddelat förordnande angående inskränkning av antalet nämndemän i sammanslagna tingslag. (I ett sådant tingslag, där genom kungl, brevet den 11 juli 1913 nämndemännens antal nedsattes från 31 till 24, har detsamma genom kungl, brev den 6 februari 1931 ökats

till 27.)

De under 1800-talet framlagda reformförslagen å rättegångsväsendets område innefattade förslag till ändrade stadganden jämväl med avseende å nämndemännens antal.

Enligt lagkommitténs år 1826 publicerade förslag till rättegångsbalk skulle varje socken välja minst en nämndeman, oavsett örn det sammanlagda antalet i en domsaga därigenom komme att överstiga tolv. Tillika föreslogs, att i nämnden finge ej flera än tolv och ej färre än sju nämndemän på en gång sitta.' Örn flera än tolv nämndemän på en gång komme tillstädes, skulle domaren dela tjänstgöringen deni emellan.

Lagberedningen föreslog (1849), att för varje år skulle utses minst tolv nämndemän. Mellan dessa skulle domaren fördela tjänstgöringen

Processreformförslagens ställning till frågan örn nämndemännens antal.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

efter som lämpligast funnes. Högst fem och minst tre nämndemän skulle pa en gång tjänstgöra i rätten.

I nya lagberedningens betänkande (1884), däri det domföra antalet namndeman sattes till högst sex och minst tre, föreslogs, att ledamöter i nämnden skulle i varje domsaga väljas till ett antal av minst tolv och högst tjugofyra, vilket vederbörande domstol skulle äga att fastställa. Tjänstgöringen skulle av domstolens ordförande efter ledamöternas hörande fördelas dem emellan efter som densamma kunde med mins+a olägenhet för dem ordnas. Indelningen till tjänstgöring borde ske på sådant sätt, att det endast sällan skulle behöva förekomma, att vid uppskov i ett mål ny ledamot skulle behöva inträda i nämnden.

Förstärkta lagberedningen (1887), som uttalade sin anslutning till den av nya lagberedningen ’i principbetänkandet förordade___grund-

sats, att, såvitt möjligt, ett måls handläggning från början till slut bör övervaras av samma nämndemän’, och som ansåg nedsättning av det domfora antalet under fem icke böra ske, föreslog, att det högsta antalet nämn deman som finge väljas inom varje domkrets skulle sättas till trettiosex

I processkommissionens betänkande (1926) har föreslagits, att antalet nämndemän skulle bestämmas av Konungen särskilt för varje tingslag och bero på det antal domstolssammanträden under året, vid vilka nämnd skulle närvara, och den arbetsbörda, som ansåges kunna åläggas nämndemännen. Med utgångspunkt från att varje nämndeman borde få tjänstgöra högst femton dagar örn året, har processkommissionen — som föreslagit det domföra antalet till fem — beräknat, att i en genomsnittlig domsaga antalet nämndemän skulle bliva omkring fyrtiofem.

I kungl, propositionen nr SO till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för en rättegångsreform föreslogs det domföra antalet nämndemän fastställt till åtta, därvid framhölls, att för utökning av antalet tingssammanträden samt möjliggörande av lämplig arbetsfördelning inom nämnden det. antal nämndemän, som skulle utses för tingslaget, alltid borde sättas ej obetydligt högre än det domföra antalet. Till denna mening anslöt sig ock riksdagen.

Tolkningen Stadgandet i 1 kap. 1 § rättegångsbalken att i häradsrätt häradshövding dömer nied tolv nämndemän har varit föremål för olika tolkning. Enligt en mening innebär stadgandet att i tingslag, som icke uppstått genom sammanslagning av två eller flera förutvarande tingslag ('enkla tingslag ), ej må finnas flera än tolv nämndemän. Enligt en annan tolkning reglerar stadgandet blott häradsrättens sammansättning och utgör alltså en domförhetsregel, i vilket avseende den kompletteras av bestäm melsén i 23 kap. 1 § rättegångsbalken att häradsviken är fullsutten med sju nämndemän.

Ända ifrån äldsta tid har i vårt land nämnden i allmänhet varit sammansatt av tolv nämndemän. 1734 års lag medförde alltså härutinnan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

icke någon förändring i vad redan tidigare varit gällande. I förarbetena till lagen förekommer intet som kan föranleda till antagande, att lagstiftaren tänkt sig annat än att det samtidigt skulle finnas just tolv nämndemän i varje häradsrätts domkrets, och något behov av ett större antal nämndemän har säkerligen icke förefunnits vid lagens tillkomst. Elter orden innefattar lagrummet emellertid allenast ett stadgande örn det antal nämndemän som samtidigt skall sitta i rätten.

Lagkommittén synes i sitt förslag till rättegångsbalk hava utgått från att 1 kap. 1 § rättegångsbalken i 1734 års lag endast avsåge att angiva det antal nämndemän, som vid visst tillfälle skulle tjänstgöra i rätten. Däremot synas uttalanden i förarbetena till 1872 års förordning innebära, att lagrummet ansetts hava begränsat nämndemännens antal till tolv även med hänsyn till det antal som överhuvud skulle finnas i varje domkrets.

Praxis har i viss utsträckning anslutit sig till uppfattningen att stadgandet örn tolv nämndemän i berörda lagrum endast har karaktären av en domförhetsregel. I åtskilliga enkla tingslag utses nämligen flera än tolv nämndemän. Anledningen härtill torde i allmänhet vara att tjänstgöringsskyldigheten efter ikraftträdandet av 1872 års förordning blivit alltför betungande för att kunna fullgöras av blott tolv nämndemän. I ett eller annat fall befinnes anledningen vara den, att varje socken tilllåtits välja egen nämndeman. Häradsrätterna torde i de angivna fallen med stöd av kungl, brevet den 12 februari 1824 hava ansett sig berättigade att fastställa antalet nämndemän högre än till tolv. I intet fall torde Kungl. Maj:ts medgivande härtill hava inhämtats.

Frågan örn nämndemännens tjänstgöring har på senare tfd bragts under Kungl. Maj:ts övervägande särskilt genom yttranden, som Svea hovrätt den 19 september 1926 och den 27 januari 1927 avgivit rörande frågan örn tätare tingssammanträden i häradsrätterna. I det förra yttrandet anförde hovrätten bland annat:

Örn man ej ville vedervåga nämndens nuvarande ställning och utsätta sig för risken att nämndemännen nedsjönke till ett slags betydelselösa tingsvittnen, borde det tillses, att hinder ej mötte för sådant anordnande av nämndens tjänstgöring, att 1) vid handläggning av vart och ett av de särskilda målen och ärendena i nämnden sutte ledamöter med kännedom om de lokala och personliga förhållanden, som kunde vara av betydelse för detta måls eller ärendes behandling, samt 2) i måls eller ärendes fortsatta handläggning deltoge samma nämndemän, som förut övervarit handläggningen.

I yttrandet den 27 januari 1927 betonade hovrätten vikten av vad hovrätten i sitt tidigare yttrande framhållit samt anförde vidare:

Ansåge man, i likhet med hovrätten, att ett försvagande av nämndens sakliga kompetens och auktoritet innebure en väsentlig förlust för vårt rättegångsväsen, vore det angeläget, att nämndens ställning icke sattes på spel genom en fördelning av nämndemännens tjänstgöring, som ej toge sikte på de av hovrätten framhållna omständigheterna. Erlaren-

Svea hovrätts initiativ.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

heten visade emellertid, att detta förhållande ingalunda överallt stöde klart för dem, som bestämde örn nämndemanstjänstgöringens fördelning. Hovrätten erinrade örn att processkommissionen i sitt betänkande påpekat —- med framhållande hurusom nämndens betydelse mångenstädes kommit att försvagas i samband med sammanslagning av tingslag — att, medan nämndemännens antal efter en sammanslagning vanligen bibehållits oförändrat, en sådan arbetsfördelning mellan dem icke sällan gjorts, att i allmänhet åtminstone de flesta av de vid ett måls avdömande tjänstgörande nämndemännen icke mera än delvis övervarit målets handläggning. Att så vore fallet ansåge hovrätten sig kunna vitsorda. Men ej mindre betänkligt vore, att man på många håll syntes sakna insikt örn angelägenheten av att vid tjänstgöringens fördelning behovet av representation för de särskilda delarna av ett tingslag bleve så långt som möjligt tillgodosett. En väsentlig ändring till det bättre syntes härutinnan ej kunna påräknas utan ett ingripande av lagstiftningen. De nu gällande bestämmelserna, som härvidlag helt lade avgörandet i häradshövdingens hand, syntes böra ersättas av föreskrifter, som fastsloge de principer, man ansåge önskvärda, och undanröjde vissa hinder för en rationell tjänstgöringsfördelning, som de nu gällande bestämmelserna medförde. Hit räknade hovrätten de bestämmelser i 1 kap. 1 § rättegångsbalken, som syntes innebära, att en valkretsindelning lör nämndemansval skulle byggas på enmansval i varje valkrets, en anordning, som i hög grad försvårade möjligheten att låta nämndemän från en och samma trakt växelvis tjänstgöra i rätten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde hovrätten, att Kungl. Majit, oberoende av den behandling, som komme att ägnas frågan örn tingslags sammanslagning eller tätare sammanträden i bestående tingslag, måtte med det snaraste till legislativ behandling upptaga frågan örn fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen i tingslag, där deras antal överstege tolv.

Jämväl i sitt den 3 juni 1927 avgivna yttrande i anledning av processkommissionens betänkande har Svea hovrätt — efter att hava erinrat, att nämndemännens fördelning till tjänstgöring enligt betänkandet, likasom enligt gällande lag, skulle verkställas av rättens ordförande efter samråd med nämnden samt att några principer som därvid skulle läggas till grund icke angivits — framhållit, att erfarenheten visade angelägenheten av att i lagen utsattes vissa allmänna grunder för fördelningen. Enligt hovrättens mening borde det åläggas ordföranden att vid fördelningen taga i betraktande vikten av att 1) i handläggning och avdömande såvitt möjligt deltoge samma nämndemän, som tidigare övervarit handläggningen, och 2) de olika trakterna inom tingslaget vore vid varje särskilt rättegångstillfälle företrädda i nämnden.

Utredning angående nämndemännens antal och tjänstgöring.

Genom skrivelse den 23 september 1926 anmodade chefen för justitiedepartementet samtliga domhavande att inkomma med uppgift angående nämndemännens antal inom varje tingslag samt angående principerna för nämndens tjänstgöringsskyldighet. De med anledning härav inkom-

11 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

na uppgifterna blevo föremål för bearbetning inom departementet Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 november 1930 tillkallade jag härefter presidenten K. Schlyter att inom departementet biträda med behandling av bland annat frågan örn lämplig fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen vid häradsrätterna. Med utredningen avsågs i första hand att undersöka huruvida — på sätt redan skett i ett flertal tingslag — nämndemännens antal och tjänstgöring kunde så bestämmas, att samma nämndemän i regel komme att deltaga i varje särskilt måls handläggning från början till slut, en anordning som i förening med genomförandet tillika av principen örn samme ordförande i ett och samma mål skulle vara av stort värde för rättsskipningen.

Sedan den sakkunnige i en den 12 mars 1931 till chefen för justitiedepartementet avlåten skrivelse anhållit, att häradshövdingarna måtte beredas tillfälle att avgiva yttranden samt inkomma med upplysningar i vissa avseenden, anmodade jag genom skrivelse den 16 mars 1931 rikets häradshövdingar att till justitiedepartementet inkomma med yttranden och uppgifter i de angivna hänseendena.

Antalet nämndemän inom rikets 186 tingslag växlar mellan 10 och 48 på sätt nedanstående tablå närmare utvisar.1

I 96 av de 105 tingslagen inom Svea hovrätts domvärjo är vid ordinarie tingssammanträden eller lagtima ting antalet samtidigt i rätten tjänstgörande nämndemän i allmänhet 12. I 2 tingslag växlar antalet mellan 9 och 12, och i 7 tingslag utgör det 8, 10 eller 11. I 38 av de 62 tingslagen under Göta hovrätt tjänstgöra samtidigt i regel 12 nämndemän, i återstående 24 tingslag 8—10 nämndemän. Högsta antalet samtidigt tjänstgörande nämndemän i de 19 tingslagen inom Skånska hovrättens dotnvärjo är 9. Detta antal förekommer i 3 tingslag. 8 nämndemän tjänstgöra samtidigt i 15 tingslag och i ett tingslag tjänstgöra 8 nämndemän den ena och 9 den andra rättegångsdagen varje sammanträde.

Med avseende å ordningen för nämndemännens tjänstgöring vid allmänna tingssammanträden eller lagtima ting hänvisas till en med lcd-

1 Vid tablåns upprättande har hänsyn ej tagits till förändringar fr. o. m. år 1932.

Utred-

ningens

resultat.

Ani al nämndemän.

Antal samtidigt tjänstgörande.

Ordningen för nämndemännens tjänstgöring.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ning av senast tillgängliga uppgifter1 upprättad sammanställning, vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet.

Av sammanställningen framgår, att uti ifrågavarande hänseende tre olika huvudgrupper av tingslag kunna särskiljas.

1) I 85 av de tingslag, där nämndemännens antal uppgår till 12 (61 tingslag under Svea hovrätt, 24 under Göta hovrätt), samt i de 2 tingslag under Göta hovrätt, där allenast 10 nämndemän äro utsedda, tjänstgöra alla tingslagets nämndemän principiellt alltid i rätten.

2) Uppdelning av nämndemännen i särskilda grupper, som turvis tjänstgöra, förekommer i sammanlagt 72 tingslag, därav 32 tingslag under Svea hovrätt, 28 under Göta hovrätt och 12 under Skånska hovrätten.

3) 27 tingslag kunna icke hänföras till någon av de håda första grupperna. Tjänstgöringsförhållandena i dessa tingslag överensstämma därutinnan, att nämndemännen (eller vissa av dem), med tillämpning av växlande principer i olika tingslag, i tur och ordning befrias från tjänstgöring vid vissa tingssammanträden eller å vissa rättegångsdagar.

Till den första huvudgruppen tingslag höra bland annat samtliga de 11 tingslag — alla under Svea hovrätt — där ting hållas i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 1 § rättegångsbalken. I denna huvudgrupp är tydligen önskemålet örn kontinuitet i nämndens sammansättning fullt tillgodosett, under förutsättning att verkligen alla 12 nämndemännen utan avbrott tjänstgöra.

.En undersökning av de principer, i enlighet varmed nämndemännens tjänstgöring reglerats i den andra huvudgruppen tingslag, visar, att i ej mindre än 18 tingslag under Svea hovrätt och i 14 tingslag under Göta hovrätt nämndemän från viss del av tingslagen (i de flesta fall ett förutvarande tingslag) vid alla sammanträden tjänstgöra å viss rättegångsdag eller vissa rättegångsdagar, vartill målen från samma del av tingslaget då förläggas. Efter enahanda grunder, endast i vissa hänseenden modifierade, är tjänstgöringen ordnad i ytterligare 5 tingslag under Svea hovrätt och ett under Göta hovrätt. I de övriga hithörande tingslagen under Svea och Göta hovrätter — där alltså 'lokala nämnder’ icke förekomma — hava nämndemännen fördelats på två eller tre grupper (i ett fall — Askimsdomsagan — fyra grupper), varje grupp bestående av representanter för olika delar av tingslagen. Dessa grupper hava sedan på sätt sammanställningen närmare utvisar indelats antingen till oavbruten tjänstgöring vid alla sammanträden under viss tidsperiod (t. ex. ett ting, ett eller två år) eller ock till tjänstgöring vartannat eller vart tredje (respektive vart fjärde) sammanträde. I vissa av de tingslag, där tjänstgöringen ordnats på sist angivet sätt. inträffar ofta nog. att under ett och samma måls handläggning vid skilda rättegångstillfällen helt olika grupper av nämndemän tjänstgöra i rätten. — 'Lokala nämnder’ anlitas endast i ett av de till andra huvudgruppen hänförliga tingslagen inom Skånska hovrättens domvärjo. I 8 av de övriga tingslagen tjänstgör en nämndemansgrupp å viss rättegångsdag antingen under ett år eller ett ting i följd. Oavbruten tjänstgöring för viss grupp vid alla sammanträden under ett ting förekommer i ett tingslag och i de 2 återstående

I regel avse dessa icke senare tid än år 1931.

Kungl. May.ts 'proposition Nr 193. 13

tingslagen äro de olika grupperna indelade till tjänstgöring vid vissa sammanträden.

Beträffande tjänstgöringen å slutsammanträden i de till förevarande huvudgrupp hörande tingslag, där olika grupper av nämndemän vid de allmänna sammanträdena tjänstgöra å var sin rättegångsdag, innefattar den föreliggande utredningen icke fullständiga uppgifter. I ett betydande antal tingslag komma samtliga de nämndemän, som tjänstgjort under tingen, tillstädes vid slutsammanträdena för att deltaga i avdömande av mål, vilkas handläggning de övervarit. Lika vanligt synes emellertid vara, att den vid slutsammanträden tjänstgörande nämnden sammansättes av representanter för de olika grupper, som varit i tjänstgöring å de ordinarie rättegångsdagarna under tingen.

Vidare må nämnas, att i åtskilliga tingslag, där nämndemännens antal är så stort, att vissa av dem under en längre period (t. ex. ett ting, ett år) befrias från tjänstgöring vid allmänna sammanträden, dessa i stället inkallas att fullgöra förekommande tjänstgöring vid rannsakningar och andra extra förrättningar.

Till den tredje huvudgruppen tingslag hava hänförts dels 3 tingslag, som stå tingslagen i den första huvudgruppen mycket nära, i det att i dessa 3 tingslag, där 14 eller 16 nämndemän finnas, 10 av nämndemännen äro ständigt tjänstgörande, medan de övriga tjänstgöra turvis. Vidare hava till förevarande huvudgrupp räknats 2 tingslag, där tjänstgöringen ordnats på liknande sätt som i tingslagen tillhörande andra huvudgruppen: nämndemännen hava indelats i grupper, som. tjänstgöra i ena tingslaget å var sin rättegångsdag och i det andra tingslaget vid vartannat sammanträde, men deras antal har uti intetdera tingslaget varit tillräckligt för att tillåta bildande av självständiga grupper, varför tjänstgörande gruppen alltid får utfyllas med till gruppen icke hörande nämndemän. I 11 av de till tredje huvudgruppen hörande tingslagen (3 under Svea hovrätt, 3 under Göta hovrätt och 5 under Skånska hovrätten) är nämndemännens antal ej högre än 12. Vid sådant förhållande måste, huru än tjänstgöringen ordnas, en viss kontinuitet i nämndens sammansättning alltid förefinnas. Fritagna från. tjänstgöring under varje sammanträde eller rättegångsdag äro: i ett av dessa tingslag 2 nämndemän, i ett annat 3 nämndemän och i de övriga 9 tingslagen 4 nämndemän. I åtminstone 2 av tingslagen deltaga emellertid alla 12 nämndemännen i den överläggning till utslag, som å varje sammanträdes första rättegångsdag föregår den egentliga handläggningen. I vissa av tingslagen är en indelning av de 12 nämndemännen genomförd, exempelvis sålunda att samma 8 nämndemän komma att tjänstgöra 3 eller 4 sammanträden i följd. På andra håll åter tillämpas för tjänstgöringen turlistor, åsyftande att under ett år så likformigt som möjligt å de enskilda nämndemännen utskifta de tjänstgöringsfria dagarna. I övrigt hänvisas beträffande tingslagen i förevarande huvudgrupp till de i sammanställningen lämnade uppgifterna.

Det sammanlagda antalet nämndemän i hela landet utgör 3,516. Vid en undersökning av huru stort antal ordinarie rättegångsdagar dessas tjänstgöring i genomsnitt plägar omfatta under ett år 1 finner man en växling

1 Vid undersökningen — som avser förhållandena under år 1931 —- medräknas alltså ej dagar, då slutsammanträden, rannsakningar och andra extra förrättningar eller sammanträden med tremansnämnd hållas.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

mellan ej fullt 2 och något över 22 rättegångsdagar. Bortsett från de 11 tingslag, vart och ett med 12 nämndemän, där gamla tingsordningen alltjämt tillämpas, hava 205 nämndemän, motsvarande cirka 6 procent av hela antalet, en årlig tjänstgöring som understiger 5 dagar. För 808 nämndemän (cirka 23 procent) är årliga antalet ordinarie rättegångsdagar 5, för 660 nämndemän (cirka 19 procent) överstiger det 5 men uppgår ej (ill 10. Det vanligaste är 10 dagars tjänstgöring, som 1,196 nämndemän (cirka 34 procent) hava att fullgöra. Vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet än 10 dagar hava 515 nämndemän (cirka 14.5 procent).

Lagutkast Med oeaktande av det inkomna utredningsmaterialet utarbetades inom moriaT* justitiedepartementet ett utkast till lag om antalet nämndemän i vissa tingslag med tillhörande promemoria, varöver genom remisser den 15 december 1931 yttranden infordrades från rikets hovrätter, häradsrätter och häradshövdingar, varjämte tillfälle bereddes föreningen Sveriges häradshövdingar att inkomma med utlåtande. Utkastet torde få såsom bilaga åtfölja detta statsrådsprotokoll.

Inkomna

utlåtanden.

Det övervägande flertalet av de myndigheter, som på grund av remisserna avgivit utlåtanden, däribland de tre hovrätterna, tillstyrka, att lagutkastet lägges till grund för lagstiftning i ämnet.

Bestämman- I fråga örn den föreslagna befogenheten för Kungl. Majit att bestämma nämndemän. antalet nämndemän i varje tingslag har utkastet i de allra flesta yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Därvid har bland annat av Svea hovrätt framhållits angelägenheten av att största möjliga hänsyn tages till ortsbefolkningens önskningar. I några yttranden uttalas, att i blivande lagtext uttryckligen bör angivas antingen att ändring av nuvarande nämndemansantal kräver initiativ av vederbörande häradsrätt eller ock att häradsrättens yttrande skall inhämtas över väckt förslag till förändring av antalet.

I den remitterade promemorian anfördes i fråga örn nämndemännens antal följande: I

I ett stort antal tingslag förhindrades eller försvårades en rationell fördelning av nämndemännens tjänstgöring därigenom, att deras antal vore antingen för stort eller för ringa. Vid ordnandet av nämndens tjänstgöring måste beaktas å ena sidan, att tjänstgöringen i nämnden ej borde göras allt för betungande för den enskilde nämndemannen, å andra sidan att antalet nämndemän ej borde sättas så högt, att den enskilde nämndemannen ej erhölle tillräcklig erfarenhet. Såsom en lämplig genomsnittlig arbetsbörda betraktades allmänt att varje nämndeman — utöver tjänstgöring vid rannsakningar och andra extra förrättningar — erhölle tjänstgöring vid allmänna tingssammanträden en rättegångsdag i månaden, dock med möjlighet till jämkning allt efter tingsresornas längd och andra lokala förhållanden. Det erforderliga antalet nämndemän i varje tingslag måste

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193. 15

med denna utgångspunkt bliva beroende av antalet allmänna rättegångsdagar inom tingslaget.

I åtskilliga yttranden av häradsrätter och häradshövdingar i domsagor med relativt stort antal nämndemän uttalas önskemål örn att det nuvarande antalet måtte få bibehållas, enär fara förefinnes för att i annat fall tjänstgöringen skall bliva så betungande, att svårigheter för en god rekrytering av nämnden komma att uppstå. I något yttrande framhålles, att en tjänstgöringsskyldighet av sex rättegångsdagar örn året måste anses fullt tillräcklig. Från andra tingslag åter, där ej flera än tolv nämndemän finnas, uttalas, att en ökning av nämndemännens antal lätteligen kan medföra rekryteringssvårigheter och dessutom kan få till följd att nämndemansuppdraget mister något av den aktning det av ålder åtnjutit. I yttranden från åtskilliga häradsrätter, där tjänstgöringsskyldigheten för närvarande överstiger den genomsnittliga, betonas, att nämndemännen även för framtiden gärna vilja tjänstgöra i samma utsträckning som förut samt att en ökning av antalet nämndemän därför ej behöver ifrågakomma. Ett flertal häradsrätter och häradshövdingar hava emellertid framhållit såsom önskvärt, att ökning av nämndemännens antal kommer till stånd. För fall, då minskning av nuvarande nämndemansantal må komma att beslutas, erinras i några yttranden att nämndeman ej bör vara skyldig att avgå från sin befattning förrän vid utgången av den valperiod, för vilken han blivit utsedd. '

Med avseende å den i andra punkten av lagutkastet upptagna bestämmelsen, enligt vilken fördelning av nämndemännens tjänstgöring skulle ske därest i tingslaget funnes minst fjorton nämndemän, angavs i promemorian, att detta antal vore en förutsättning för att nämndemännen skulle kunna uppdelas i särskilda grupper att turvis tjänstgöra. I anslutning härtill anfördes i promemorian:

Där nämndemännens antal bibehålies vid tolv, kunna emellertid tydligen några nämndemän utan olägenhet periodvis (t. ex. under ett helt ting i följd) befrias från tjänstgöring. Uppenbarligen har häradshövdingen att även där så sker vaka över att nämndemännen icke genom någon inbördes fördelning av tjänstgöringen äventyra kontinuiteten i nämndens sammansättning.

Svea hovrätt ifrågasätter, huruvida icke bestämmanderätt uttryckligen borde tillerkännas häradshövdingen även för sådana i promemorian avsedda fall. då inom en tolvmannanämnd vissa nämndemän skola periodvis befrias från tjänstgöring. Hovrätten framhåller, att när helst regler erfordras angående tjänstgöringens fördelning, avgörandet synes böra ankomma på häradshövdingen.

Beträffande principerna för fördelning av nämndemännens tjänstgöring samt sättet för dessa principers genomförande anfördes i promemorian:

När fördelning av tjänstgöringen kan äga rum.

Tjänst-

göringens

fördelning.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

I de domsagor där hänsyn redan tagits till önskvärdheten av kontinuitet i nämndens sammansättning, har man i allmänhet sökt uppnå sådan på. det sätt, att nämnden indelats i grupper och att varje grupp tjänstgjort å viss rättegångsdag under varje tingssammanträde, i samband varmed det iakttagits att uppskov i målen ägt rum till motsvarande rättegångsdag.---

Principen att såvitt möjligt samma nämndemän böra tjänstgöra under varje måls hela handläggning har kommit till positivt uttryck i lagutkastet. För uppnående av detta önskemål bör varje grupp nämndemän indelas till tjänstgöring å rättegångsdagar med mellanrum motsvarande den tid ett mål sedvanligen uppskjutes (alltså i regel fyra veckor). Föreskriften utesluter uppenbarligen icke att i undantagsfall — när på grund av måls synnerligen brådskande beskaffenhet eller av annan orsak uppskov äger rum på kortare eller längre tid än fyra veckor — annan nämnd kan komma att deltaga i målets fortsatta handläggning.

I promemorian yttrades vidare:

I mångå domsagor har det visat sig möjligt att vid nämndens indelning till tjänstgöring beakta ett annat av Svea hovrätt i ovannämnda yttranden framhållet önskemål, nämligen att i nämnden måtte sitta ledamöter med kännedom örn de lokala och personliga förhållanden som kunna vara av betydelse för de olika målens eller ärendenas behandling. Detta önskemål har i en del fall tillgodosetts på det sätt, att när ett tingslag uppstått genom sammanslagning av flera tidigare tingslag, de förutvarande olika nämnderna bibehållits såsom tjänstgörande å var sin rättegångsdag, till vilken då målen från de förutvarande skilda tingslagen alltjämt förlagts. 1 andra fall har en allsidig sammansättning av nämnden åvägabragts på det sätt, att det tillsetts att i varje grupp av nämndemän funnits representanter för tingslagets olika delar.---Även utan

särskild lagbestämmelse synes kunna förväntas att häradshövdingarna vid nämndemännens indelning till tjänstgöring beakta angelägenheten av att — där icke lokala nämnder anlitas för mål från olika delar av tingslaget — inom varje grupp av nämndemän tingslagets olika delar bliva så likformigt som möjligt representerade.

Svea hovrätt har i denna del anfört:

Vad angår fördelningen av nämndemännens tjänstgöring, har hovrätten redan i sitt i den vid utkastet fogade promemorian omnämnda utlåtande den 27 januari 1927 framhållit, att de nu gällande bestämmelserna angående fördelningen av nämndemännens tjänstgöring, vilka bestämmelser helt lägga avgörandet i häradshövdingens hand, syntes böra ersättas av föreskrifter, som fastsloge de principer, man ansåge böra komma till användning vid sagda fördelning. Den fortgående sammanslagningen av tingslag till större enheter och ökningen av antalet rättegångsdagar vid vissa häradsrätter gör behovet av sådana föreskrifter allt mera kännbart.

Såsom ledande principer vid lösningen av denna fråga har hovrätten uti sina i promemorian omnämnda yttranden den 19 augusti 1926 och den 27 januari 1927 angivit, att det borde tillses, att 1) vid handläggningen av vart och ett av de särskilda målen och ärendena i nämnden sutte ledamöter med kännedom örn de lokala förhållanden, som kunde vara av betydelse för detta måls eller ärendes behandling, samt 2) i måls eller ärendes fortsatta handläggning deltoge samma nämndemän, som förut

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

över varit handläggningen. Av de nu angivna principerna har allenast den sistnämnda kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten. Beträffande den förstnämnda uttalas i promemorian, bland annat, att det utan särskild lagbestämmelse kunde förväntas, att häradshövdingarna vid nämndemännens indelning till tjänstgöring beaktade angelägenheten av att — där icke lokala nämnder anlitades för mål från olika delar av tingslaget — inom varje grupp av nämndemän tingslagets olika delar bleve så likformigt som möjligt representerade. Såvitt angår förhållandena inom Svea hovrätts domvärjo, lärer detta uttalande för närvarande äga sin riktighet; i de yttranden, som av häradshövdingar och häradsrätter avgivits i nu förevarande lagstiftningsärende, betonas flerstädes denna princips stora vikt och betydelse för upprätthållande av nämndens nuvarande ställning och för rättsvården i det hela. Örn emellertid, på sätt lagförslaget innebär, grundsatsen 'samma mål, samma nämnd’ lagfästes, medan betydelsen av nämndemännens personal- och lokalkännedom ej på lika auktoritativt sätt understrykes, kan det befaras, att den senare grundsatsen efter hand förlorar sin livskraft. Hovrätten finner det därför angeläget, att båda de nämnda principerna, vinna erkännande i lagtexten vid sidan av varandra. Lika litet i ena som i andra fallet kan fråga bliva örn en undantagslös regel; vad som kräves är allenast legislativt erkännande åt önskemål av principiell natur, vilka skola för verkligas, så långt förhållandena det medgiva.

I iörslaget har på goda grunder undvikits detaljerad reglering av det föreliggande ämnet. Utan att ifrågasätta någon ändring härutinnan har hovrätten funnit sig böra uttala följande angående de nämnda grundsatsernas genomförande i praktiken.

Vad särskilt angår kravet på personal- och lokalkännedom hos nämnden, gör detta sig uppenbarligen ej med samma styrka gällande vid alla slags mål och ärenden. Denna omständighet bör i tillämpningen vinna beaktande i sådana fall, då ett strängt upprätthållande av grundsatsen i fråga skulle bliva allt för betungande för nämndemän från viss del av tingslaget. Örn ett tingslag gränsar intill en stor stad och häradsrättens föredragningslistor till mycket väsentlig del upptaga trafik- och andra förseelser, förövade i de trakter, som ligga närmast staden, kan det tydligen ej giva anledning till berättigad anmärkning, örn dylika mål, där personal- och lokalkännedomen otta spelar en mera underordnad roll, till vinnande av jämnare arbetsfördelning inom nämnden handläggas och avgöras, oaktat ingen nämndeman från orten är närvarande. Huru i detta och andra liknande hänseenden skall förfaras, blir i sista hand en lamp lighetsfråga.

De nu ifrågavarande spörsmålen framställa sig för närvarande allenast i tingslag, som bildats genom sammanslagning av två eller flera enkla tingslag. Förenämnda principer hava i dessa sammanslagna tingslag förverkligats på skilda sätt. På sina håll är tjänstgöringen så fördelad, att å varje särskild rättegångsdag tjänstgöra uteslutande nämndemän från visst eller vissa av de gamla tingslagen och handläggas uteslutande eller företrädesvis mål och ärenden, som anknyta sig till samma tingslag. Handläggningen uppskjutes vid behov till motsvarande dag å ett följande sammanträde, då nämnden har enahanda sammansättning. I andra fall, där nämndens sammansättning likaledes växlar från dag till dag under ett och samma tingssammanträde, tillgodoses kravet på nödig lokal- och personalkännedom på det siitt, att nämnden varje dag

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 1 sami. 161 höft. (Nr 193.1

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

består av representanter för skilda delar av tingslaget, vid vilket förhållande hinder tydligen ej möter att viss dag handlägga mål och ärenden från vilken del av domsagan som helst. —---

I vissa tingslag har frågan örn fördelningen av nämndemännens tjänstgöring lösts på ett väsentligen avvikande sätt. Tingslagets samtliga nämndemän hava indelats i två grupper, vardera representerande tingslagets skilda delar, och viss grupp tjänstgör oavbrutet ett helt ting eller ett helt år, varefter den avlöses av den andra gruppen. Sin grund har denna anordning vanligen däruti, att en växling i nämndens sammansättning från dag till dag till följd av besvärliga och dyrbara kommunikationer skulle vara allt för betungande. Enligt hovrättens mening är en sådan fördelning av arbetet att föredraga, som ej medför långvariga uppehåll i den särskilde nämndemannens tjänstgöring, och den nu senast berörda metoden bör därför komma till användning blott där det finnes påkallat av särskilda lokala hänsyn.

I fråga örn sammanträden med tremansnämnd kan naturligtvis kravet på personal- och lokalkännedom hos de tjänstgörande nämndemännen icke upprätthållas.

Mot själva principen att såvitt möjligt samma nämndemän böra tjänstgöra under varje måls hela handläggning hava endast i undantagsfall erinringar framställts. Då så skett har gjorts gällande, att principen saknade större praktisk betydelse samt att genom den i 23 kap. 2 § rättegångsbalken stadgade skyldigheten för häradshövding att vid överläggning till dom 'underrätta nämnden örn saken och de skäl däri äro, så ock vad lag i ty fall säger’ redan vore på bästa sätt sörjt för att nämnden bibringades en riktig uppfattning av varje särskilt mål. — Å andra sidan anföres av häradshövdingar i domsagor, där en omläggning av nämndemännens tjänstgöring i riktning mot fullständig eller ökad kontinuitet på senare tid verkställts, att omläggningen verkat befrämjande å nämndemännens intresse och ökat värdet av deras deltagande i rätts skipningen.

I åtskilliga yttranden, däri kontinuitetsprincipen erkännes vara riktig och dess allmänna genomförande eftersträvansvärt, framhålles emellertid, att ett strängt genomförande av densamma skulle göra nämndemansbesväret alltför betungande och föranleda att hävdvunna och lämpliga anordningar av tjänstgöringen finge övergivas. Med hänsyn härtill har från olika håll det önskemål framställts, att genom omformulering av tredje punkten i lagtexten tydligare än som skett måtte framhävas, att med det däri innefattade stadgandet icke avses fastslående av en undantagslös regel.

Samtidigt har i yttranden från flera domsagor anförts, att tillfreds ställande kontinuitet i nämndens sammansättning där kunnat uppnås med tillämpning av andra principer för tjänstgöringens fördelning än de i promemorian närmast förordade. Exempelvis har i en domsaga, där fjorton nämndemän finnas, tjänstgöringen ordnats så, att nio nämndemän samtidigt tjänstgöra i rätten samt att en av dessa för varje sam

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

inanträde utbytes mot en annan. Varje nämndeman bär pä detta sätt att tjänstgöra under 9 sammanträden i följd samt vinner befrielse från tjänstgöring under 5 sammanträden i följd.

En ofta återkommande synpunkt är att nämndemännen, särskilt i domsagor där tingsresorna äro långa och tidsödande, äro avsevärt mera betjänta av att få tjänstgöra vid färre allmänna sammanträden två (eller flera) rättegångsdagar i följd än att tjänstgöringsskyldigheten skall omfatta endast en rättegångsdag vid varje sammanträde. Det framhålles jämväl, att det allmännas kostnader i form av reseersättningar till nämn demännen i det förra fallet bliva betydligt mindre.

I ett flertal yttranden, stammande från tingslag där 12 nämndemän samtidigt bruka tjänstgöra i rätten, uttalas att någon ändring härutur nan ej bör ifrågakomma. I några av dessa yttranden påpekas, att nämndens inflytande och betydelse i väsentlig grad vilar på att den är sammansatt av så många som tolv nämndemän. Från vissa tingslag, särskilt i de nordligare delarna av landet, framhålles, att det med hänsyn till tingslagens stora omfattning ofta måste framstå såsom ett ofrånkomligt krav, att tingsiagsbefolkningen ständigt blir företrädd i nämnden av så många nämndemän som möjligt, detta så mycket mera som flertalet s. k. småprotokollsärenden ombesörjes av nämndemän. Från en norrländsk domsaga med tingsställe förlagt till stad anföres jämväl, att hänsyn måste tagas till att tingsresorna ofta äro nämndemännens enda stadsresor, därvid de hava en mängd ärenden att ombesörja, samt att de till tjänstgöring å en rättegångsdag indelade nämndemännen därför måste vara tillräckligt många för att kunna avlösa varandra i rätten.

Att det antal nämndemän, som bör vara att påräkna såsom tjänstgörande å viss rättegångsdag, ej får sättas så lågt att det kan inträffa att på grund av uppkommande jäv eller annat hinder svårighet uppstår för upprätthållande av det domföra antalet, framhålles i flera yttran den. Göta hovrätt uttalar sålunda, att antalet ledamöter i varje tjänstgöringsgrupp bör utgöra minst åtta och styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar anser antalet ej böra sättas lägre än nio.

Då det ifrågasatts, att bestämmelserna i 1 kap. 1 § rättegångsbalken skulle innebära, att en valkretsindelning för nämndemansval skulle byggas på enmansval i varje valkrets, en anordning, som i hög grad försvårar möjligheten att låta nämndemännen från en och samma trakt växelvis tjänstgöra i rätten, framhölls i den remitterade promemorian betydelsen av att valkretsindelningen icke undantagslöst byggde på en mansval samt att i praxis också förekomme, att ett flertal nämndemän utses från valkrets bestående av en socken med ett större invånarantal. Dessa uttalanden hava icke mötts av gensaga från något håll.

I en del yttranden ifrågasättes, huruvida icke viss jämkning bör ske i tillämpningen av kontinuitetsprincipen för fall då, mål från rättegångs

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

dagar, å vilka olika grupper av nämndemän tjänstgjort, sättas pä utslag till ett slutsammanträde. Härvidlag framhälls, att det bland annat på grund av kostnadsskäl ej synes böra ifrågakomma att till tjänstgöring vid slutsammanträdet inkalla alla de nämndemän, som tjänstgjort vid målens överlämnande till utslag, utan att det bör vara tillräckligt att den vid slutsammanträdet tjänstgörande nämnden är sammansatt av representanter för de olika grupperna.

Svea hovrätt yttrar i denna del:

Örn i ena eller andra formen flera nämnder tagas i anspråk vid varje sammanträde, uppstår frågan, hur principen örn kontinuitet i nämndens sammansättning skall kunna upprätthållas, då mål, som handlagts å skilda dagar, skola avdömas å slutting. Stundom löses denna fråga så att samtliga nämndemän inställa sig vid sluttinget. Anses detta alltför kostsamt eller betungande, bör såvitt möjligt iakttagas, att med den eller de nämnder, som icke skola närvara vid sluttinget, överläggning hålles i samband med målets slutliga handläggning, då avgörande i sak jämväl bör träffas, så att allenast utslagets avfattande och avkunnande uppskjutes.

Vidare framhålles i åtskilliga yttranden, att kontinuitetsprincipen under alla förhållanden måste lida inskränkning i vissa hänseenden. Såsom exempel härpå anföres, att omflyttningar i nämnden eller byten av rättegångsdagar mellan olika nämndemansgrupper vid ett årsskifte eller vid början av ett nytt ting ofta nog framstå såsom av olika skäl önskvärda, samt att det ej så sällan måste komma att inträffa att i parters eller ombuds befogade intresse ett mål uppskjutes från exempelvis första rättegångsdagen av ett tingssammanträde, då en grupp nämndemän tjänstgör, till andra rättegångsdagen under påföljande sammanträde, då en annan grupp svarar för tjänstgöringen.

Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar bär beträffande tilllämpningen av det föreslagna stadgandet i tredje punkten av lagtexten anfört:

Örn, såsom ingalunda är ovanligt, i ett tingslag med tio allmänna sammanträden örn året man i allmänhet brukar utsätta måls fortsatta handläggning icke till nästa sammanträde utan till det därpå följande, kan man enligt utkastet fördela tjänstgöringen så, att en grupp tjänstgör vartannat sammanträde och en annan grupp de övriga sammanträdena. Men i sådant fall blir det ett brott mot den åsyftade regeln att uppskjuta ett mål till nästföljande sammanträde, och ett dylikt förhållande lär väl få anses vara allt annat än önskvärt.

Några häradshövdingar hava anfört, att det kan förekomma eller att det icke sällan förekommer att mål utsatta till viss dag måste skjutas över tili en följande dag eller t. o. m. från första rättegångsdagen till den tredje, i vilka fall en gruppindelning av nämndemännen för tjänstgöring olika rättegångsdagar ej skulle garantera kontinuitet inom nämnden i de särskilda målen.

21 Kungl. Martts proposition Nr 193.

Med den pä min hemställan igångsatta utredningen av frågan örn lamplig fördelning av tjänstgöringen mellan nämndemännen vid häradsrätterna avsågs i första hand att undersöka, huruvida — på sätt redan skeft i ett flertal tingslag — nämndemännens antal och tjänstgöring kunde så bestämmas, att samma nämndemän i regel bomme att deltaga i varje särskilt måls handläggning från början till slut. Den verkställda utredningen har givit vid handen, att för det åsyftade målets uppnående är önskvärt, att i lag uttryckligen fastslås ej mindre rätt för Kungl. Maj:t att i alla förekommande fall bestämma antalet nämndemän i tingslag där flera än tolv sådana erfordras, än även de principer efter vilka tjänstgöringens fördelning mellan nämndemännen bör äga rum. Därigenom att. det åt Kungl. Majit överlåtes att bestämma nämndemännens antal även i andra fall än då ett tingslag uppkommit genom sammanslagning av flera förutvarande tingslag lösas tvistefrågorna, dels huruvida i tingslag omfattande allenast ett härad antalet nämndemän över huvud kan bestämmas till högre siffra än tolv, dels ock vem bestämmanderätten härom tillkommer. I fråga örn principerna för en fördelning av nämndemännens tjänstgöring synes erkännande höra beredas icke blott, såsom i det remitterade lagutkastet föreslagits, principen 'samma mål, samma nämnd’ utan även, i enlighet med vad särskilt Svea hovrätt påyrkat, principen örn nämndens allsidiga ortskännedom.

När det utan avgörande olägenhet med hänsyn till önskvärdheten av en jämn arbetsfördelning på de olika rättegångsdagarna av ett allmänt tingssammanträde låter sig göra att å varje särskild rättegångsdag uteslutande anlita nämndemän från visst eller vissa av de gamla tingslagen samt uteslutande eller företrädesvis handlägga mål och ärenden som anknyta sig till samma tingslag, innebär detta otvivelaktigt ur båda de nyss angivna synpunkterna en tillfredsställande ordning. Att genomföra en dylik anordning med lokala nämnder där den icke redan på grund av gammal tradition existerar skulle emellertid nog i allmänhet visa sig förenat med betydande svårigheter. Här hör i stället den andra utvägen anlitas: man får tillse att nämnden varje rättegångsdag består av representanter för tingslagets olika delar. En anordning med lokala nämnder kan latt tärn kas komma i kollision med intresset av snabbare rättsskipning. Örn man i stället för relativt få tingssammanträden, vart oell ett omfattande ett flertal rättegångsdagar, önskar införa ett dubbelt eller liera gånger så stort antal sammanträden örn en å två rättegångsdagar, skulle fördelen av dessa täta sammanträden i stor utsträckning neutraliseras, därest domaren vid målens fördelning mellan rättegångsdagarna ständigt skulle behöva hava för ögonen, att vid de skilda sammanträdena tjänstgjorde olika lokalhetonade nämnder. För att anföra ett exempel är det för invånarna i en till domsaga hörande större stad uppenbarligen fördelaktiga re att kunna få sina mål i häradsrätten handlagda en dag i veckan, därvid staden i rätten är representerad av ett par nämndemän, än att fa alla sina

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

mål handlagda blott en dag i månaden inför en nämnd av uteslutande in vånare i staden. På grund av vad sålunda anförts bör tydligen principen örn nämndens allsidiga ortskännedom vid lagens avfattning komma till uttryck i så allmänna ordalag, att båda de angivna utvägarna för principens förverkligande omfattas av lagens formulering.

För ett genomförande av principen örn nämndens kontinuitet under de särskilda målens hela handläggning och avgörande torde, där ej arbetsbördan är så ringa att en tolvmannanämnd i princip kan fungera vid alla tingssammanträden, som regel krävas att nämndemän finnas till sådant antal, att de kunna uppdelas i grupper tjänstgörande å rättegångsdagar med ett mellanrum motsvarande den tid — i regel fyra veckor — ett mål vanligen uppskjutes. Med hänsyn härtill är det av vikt att i varje tingslag finnes just det antal nämndemän som erfordras för en rationell fördelning av tjänstgöringsskyldigheten. En dylik fördelning kan emellertid ifrågakomma även i tingslag med blott tolv nämndemän, såframt allas närvaro ej är behövlig för att rätten skall äga erforderlig ortskännedom. I likhet med Svea hovrätt anser jag att bestämmanderätten angående tjänstgöringens fördelning bör tillerkännas häradshövdingen —- uppenbarligen efter samråd med nämnden — icke blott när nämndemännen med hänsyn till sitt antal kunna indelas i olika grupper, utan när helst regler erfordras angående tjänstgöringens fördelning.

I anslutning till vad jag sålunda anfört linner jag det inom departemén tet upprättade lagutkastet böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet. I fråga örn utkastets särskilda bestämmelser samt de däröver avgivna utlåtandena får jag anföra följande.

Vad till en början angår den Kungl; Majit tillagda rätten att bestämma antalet nämndemän i de olika tingslagen, torde det ligga i sakens natur, att ett ingiipande från Kungl. Maj:ts sida icke bör äga rum med mindre det påkallas för tillgodoseende av rättsskipningens krav. Uppenbarligen bör största möjliga hänsyn tagas till nämndens och ortsbefolkningens önskan, att det hittillsvarande antalet nämndemän i ett tingslag icke måtte okas, även örn nämndemännen i detta tingslag härigenom komma att bliva jämförelsevis hårt betungade med tjänstgöring. Men även i fråga örn minskning av nämndemännens antal bör stor hänsyn tagas till de lokala önskemålen, i den mån detta kan ske utan kränkning av den för fördelningen av nämndemännens tjänstgöring uppställda principen örn kontinuitet i nämndens sammansättning. Självfallet skall varje minskning av nämndens an tal genomföras efter hand i mån av nämndemäns avgång på grund av avsägelse^ tjänstgöringsperiodens slut m. m. och med beaktande av att vederbörlig ortskännedom städse blir företrädd inom nämnden.

Till hovrätternas allmänna uppsiktsplikt över rättsskipningen i underdomstolarna torde, örn en lagstiftning i föreslagen riktning genomföres, komma att höra att, när anledning därtill föreligger, taga initiativ till jämkning i antalet nämndemän i visst tingslag. Initiativ till ökning av

23 Kungl. Majda proposition Nr 193.

nämndemännens antal torde emellertid som regel komma att utgå från ortsmyndighet: häradsrätten eller häradshövdingen.

Någon ändring i gällande bestämmelser torde icke erfordras för till godoseende av önskemålet att —- till underlättande av att nämndemän från samma trakt växelvis må kunna tjänstgöra i rätten — från en och samma valkrets flera nämndemän skola kunna utses.

Den från olika håll ifrågasatta jämkningen i kontinuitetsprincipens till Ympning för det fall att mål från olika rättegångsdagar sättas på utslagtill ett slutsammanträde torde ej behöva sträcka sig längre än som skett i det remitterade utkastet. Tydligen bör varken å slutsammanträde eller el jest utslag beslutas av häradsrätten med annan nämnd än den som tjänstgjort under målets föregående handläggning. Däremot synes det ej vara er forderligt att hela nämnden återkommer för att närvara vid ett tidigare beslutat utslags avkunnande. Den påpekade olägenheten av att vid slut sammanträden ett flertal olika nämndemansgrupper skulle behöva sam manträda undgås, såsom Svea hovrätt påpekat, örn man tager för regel att hålla överläggning i målen samma dag som de överlämnas till utslag och då träffa avgörande i sak, så att allenast utslagets avfattande och avkun nande uppskjutes. Skulle emellertid vid avfattandet av ett utslag i visst mål i enlighet med den mening som omfattats vid överläggningen i ättens ordförande finna, att överläggningen i sak måste på någon punkt återupp tagas, bör för dylikt undantagsfall tydligen liela den i målets tidigare handläggning deltagande nämnden kallas till slutsammanträdet.

Understundom kunna jämkningar i kontinuitetsprincipens tillämpning bliva nödvändiga, örn man vill möjliggöra önskvärda omflyttningar i nämnden eller byten mellan olika nämndemansgrupper vid ett årsskifte eller vid början av ett nytt ting. Tydligt är att även eljest de talrika uppskov som förekomma i nu bestående rättegångsordning måste försvåra principens stränga upprätthållande och kunna leda till att ett inhämtande ur protokollen av utredningen i ett mål understundom, även vad nämnden angår, får ersätta det egna omedelbara tillgodogörandet av vad som före kommer inför rätten. Med rätta har ock framhållits, att syftet med den angivna principens lagfästande vore, icke att fastslå en undantagslös regel utan allenast att giva legislativt erkännande åt ett önskemål av principiell natur, vilket skulle förverkligas så långt förhållandena det medgåve. För att icke ett stadgande i angiven riktning skall framstå som undantags löst, synes i enlighet med från olika håll framställda yrkanden i lagut kastets tredje punkt böra inskjutas orden 'sorn regel’. I tingslag, där olika grupper av nämnden tjänstgöra var sin rättegångsdag, bör givetvis icke utan vägande skäl uppskov i mål ske till rättegångsdag då annan grupp tjänstgör.

Vad angår de olika sätten för tjänstgöringens fördelning synes, såsom Svea hovrätt framhållit, en sådan fördelning vara att föredraga, som ej medför långvariga uppehåll i den särskilde nämndemannens tjänstgö

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

ring. Olika metoder kunna uppenbarligen vara lämpliga för skilda trakter av landet med deras olikartade kommunikationsförhållanden. I tätare bebyggda delar kan det lämpa sig att de olika nämndemansgrupperna tjänstgöra var sin rättegångsdag. Där mycket långa tingsresor förekomma, kan det vara lämpligare att samma nämndemän tjänstgöra ett par dagar i sträck.

Vid nämndens indelning i olika grupper kan antalet nämndemän i varje grupp med hänsyn till de lokala förhållandena i olika tingslag bestämmas olika. Tydligen bör antalet aldrig sättas lägre än åtta. Enligt min tanke torde, när ej särskilda skäl till annat föranleda, det vara tillfyllest att nio nämndemän indelas att samtidigt tjänstgöra.

Där ej flera än tolv nämndemän finnas kan tydligen någon verklig gruppindelning ej göras, utan måste, därest en fördelning av tjänstgöringen anses böra äga rum, denna ske efter andra principer. Finner häradshövdingen att exempelvis nio av de tolv nämndemännen böra närvara vid varje tingssammanträde, kan såsom i den remitterade promemorian antyds en fördelning av tjänstgöringen ske på det sätt, att successivt tre av nämndemännen befrias från tjänstgöring under ett helt ting i följd. Även på annat sätt kan en fördelning av tjänstgöringen ske med bevarande i huvudsak av kontinuiteten i nämndens sammansättning, exempelvis så, att samma nio nämndemän tjänstgöra två sammanträden i följd och därefter i tur och ordning en nämndeman utbytes mot en annan.1 Genomföres en sådan indelning och sker ej rubbning på grund av laga förfall eller eljest, komma alltid under minst tre sammanträden i följd att tjänstgöra samma åtta nämndemän jämte två varierande, och sju nämndemän komma alltid att vara desamma under minst fem sammanträden i följd. En dylik fördelning av tjänstgöringen kan tydligen äga rum icke blott inom en nämnd bestående av tolv ledamöter utan även inom en grupp om tolv nämndemän, t. ex. inom en lokal nämnd i ett sammanslaget tingslag Olägenheten av de relativt långa avbrotten i enskilda nämndemäns tjänstgöring vid tillämpningen av nu antydda sätt för tjänstgöringens fördelning kan i viss män uppvägas därigenom att nämndemännen under ledigheten från de allmänna tingssammanträdena anlitas för rannsakningar och andra extra förrättningar.

På sätt styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar erinrat, förekommer det, att även i tingslag, där häradsrätten sammanträder var fjärde vecka, mål regelmässigt uppskjutas på åtta veckor. Ett dylikt för

' Indelningen åskådliggöres genom följande schema, i vilket de stora bokstäverna beteckna nämndemännen:

Ira sammanträdet A B C D E 2:a » A B C O E

3:e —BODE

*:e —BODE

--C

6:e

7:e

D E

G G G G

G H I G H I G H 1

H I — H I — H I J H I J J J .1

L o. s. v.

25 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

farande är med hänsyn till angelägenheten av målens skyndsamma handläggning mindre tillfredsställande och bör uppenbarligen icke läggas till grund för fördelning av nämndemännens tjänstgöring. Vidare måste såsom ett missförhållande betecknas, att till en rättegångsdag utsättas flera mål än som då kunna medhinnas. Då mål på grund härav måste skjutas över till en följande rättegångsdag, kan lätteligen växling i nämndens sammansättning komma att äga rum.

I en ny rättegångsordning torde principen 'samma mål, samma nämnd’ sannolikt komma till uttryck pä det sätt, att i kapitlet örn domstolens sammansättning upptages ett stadgande av innebörd, att i ett måls avgörande ej få deltaga andra domare än de som övervarit hela den föregående handläggningen. En så kategorisk regel kan uppenbarligen icke nu genomföras. Med hänsyn till förevarande lagstiftnings i viss mån provisoriska karaktär torde vara lämpligt att de erforderliga nya bestämmelserna upptagas i en särskild lag. Denna torde böra erhålla till rubrik ’lag örn häradsnämnds tjänstgöring’.

I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag till lag i ämnet, avsedd att träda i kraft den 1 juli 1932.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet: E. Steffenson.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Förslag

till

Lag

om häradsnämnds tjänstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen deras antal. Åro nämndemännen flera än tolv eller finnes, i tingslag med tolv nämndemän, allas närvaro i rätten ej erforderlig, fördele häradshövdingen efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen bör ske så, att erforderlig ortskännedom blir företrädd inom nämnden samt att under ett och samma måls handläggning och avgörande ändring i nämndens sammansättning som regel ej kommer att äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Kungl. Maj:ta proposition Nr 193.

•27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 14 mars 1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson.

Edelstam,

Stenbeck. regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Kegenten i statsrådet den 26 februari 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om häradsnämnds tjänstgöring.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av extra ordinarie hovrättsassessorn Anders Gunnar Lindskog.

Lagrådet yttrade:

Att ett mål i sin helhet handlägges och avgöres av samma personer såsom ledamöter i rätten, är en naturlig regel av principiell betydelse, från vilken avvikelse icke borde annat än av tillfälliga orsaker förekomma. I 1734 års lag förutsattes uppenbarligen, att denna regel skulle gälla även beträffande ledamöterna i häradsnämnden, och så länge häradsrättens domkrets utgjordes av det gamla tingslaget — häradet — med dess tolvmannanämnd, mötte heller ingen svårighet för dess iakttagande.

I den mån den gamla ordningen med flera tingslag inom en domsaga och allenast ett fåtal lagtima ting i varje tingslag fått vika för anspråken på snabbare rättsskipning och sammanslagning av flera härad till gemensamt tingslag med tätare tingssammanträden ägt rum, har mångenstädes nämndemännens antal kommit att ökas och fördelning av tjänstgöringen dem emellan måst vidtagas. Härav hava vissa svårigheter uppstått mot att alltjämt iakttaga angivna regel och undvika väx ling i nämndens sammansättning vid de olika tillfällen ett mål förekommer vid rätten. Många olika metoder hava, såsom framgår av Temissprotokollet, prövats för att ordna nämndens sammansättning och tjänstgöringsskyldighet på ett sätt, som med tillgodoseende av nämnda syfte dock rättvist fördelar tjänstgöringen i nämnden och icke gör densamma för nämndemännen mera betungande än nödigt är, vare sig i fråga örn tingsresor eller beträffande rättegångsdagarnas antal. Med den anord-

28 Kungl. Majlis proposition Nr 193.

ningen, att skilda grupper av nämndemän tjänstgöra å olika rättegångs dagar av varje allmänt tingssammanträde, uppsta emellertid svarigneter beträifande avslutningssammanträdet iör tinget, då mål som tidigare förevarit inför skilda nämnder, skola avdömas på samma dag. Att till slutsammanträdet inkalla samtliga ledamöter i dessa nämnder Ilar mött betänkligheter särskilt av kostnadshänsyn. Enligt förslag, som framlagts av Svea hovrätt, skulle denna olägenhet kunna undgås genom att med nämnd, som ej skall komma tillstädes vid slutsammanträdet, överläggning hålles i samband med målets sista handläggning och därvid målet i sak avgöres, ehuru med utslagets avfattande och avkunnande får anstå till slutsammanträdet.

Då det i remissprotokollet heter, att tydligen varken å slutsammanträde eller eljest utslag bör beslutas av häradsrätten med annan nämnd än den, som tjänstgjort under målets föregående handläggning, men att det ej synes vara erforderligt, att hela nämnden återkommer för att närvara vid ett tidigare »beslutat» utslags avkunnande, synes dock detta uttalande vara i visst behov av förtydligande. Såsom av anförandets fortsättning framgår, avses med det tidigare »beslutet» allenast en överläggning i målet. I domboken för överläggningsdagen bör därför enligt lagrådets mening icke utslaget införas utan blott en anteckning göras därom, att överläggning skett. Sedermera författas utslaget av ordföranden och avkunnas av häradsrätten med den då tillstädesvarande nämnden. Det är denna nämnd, som med ordföranden beslutar utslaget, och den är således befogad att överrösta ordföranden samt därmed giva målet en annan utgång än den, vilken framkommit såsom resultat av omförmälda överläggning. Blott rent undantagsvis torde något sådant kunna inträffa, då för det fall, att särskilda grupper av nämndemän äro indelade till tjänstgöring å de olika rättegångsdagarna, dessa grupper tydligen böra vara representerade i nämnden vid slutsammanträdet. Skulle ordföranden vid utslagets författande finna sig icke kunna vidhålla den mening, som gjort sig gällande vid överläggningen, bör han — på sätt i remissprotokollet framhålles — inkalla hela den nämnd, med vilken han överlagt.

Det föreslagna stadgandet lämnas utan annan erinran än att det, vad tredje punkten angår, bör i redaktionellt hänseende underkastas någor jämkning.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

29 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenien i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener.

Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler lagrådets den 14 mars 1932 avgivna yttrande över det den 26 februari 1932 till lagrådet remitterade förslaget till lag om häradsnämnds tjänstgöring.

Föredraganden redogör för yttrandet samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet i sak lämnats utan anmärkning, måtte, sedan i enlighet med lagrådets hemställan viss redaktionell jämkning däri vidtagits, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Erik H:son Medvi.

30 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Bilaga till

departementspromemorian.

Utkast

till

Lag

om antalet nämndemän i vissa tingslag.

Härigenom förordnas som följer:

Erfordras i tingslag flera än tolv nämndemän, bestämmer Konungen deras antal. Där minst fjorton nämndemän äro, fördele häradshövdingen efter samråd med nämnden tjänstgöringen dem emellan. Fördelningen bör ske så, att uppskov på sedvanlig tid med måls handläggning eller utslags beslutande ej föranleder växling i nämndens sammansättning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1932.

Genom lagen npphäves 9 § andra stycket i förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser örn häradsting. I tingslag där vid lagens ikraftträdande finnas flera än tolv nämndemän skola, intill dess Konungen annorlunda förordnar, nämndemän väljas till enahanda antal som tillförene.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

31 Sammanställning

ang. nämndens tjänstgöring i rikets domsagor år 1931.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Kungl. Mattts proposition Nr 193.

33 Bihang lill riksdagens protokoll 1032. 1 sami. 161 haft. (Nr 193.)

34 Kungl. Majda proposition Nr 193.

Antal

Domsagor och tingslag

-• B

& g.

2. ®

& I:

Årliga

antalet

S S 3

2 qs

Nämndens tjänstgöring !

®g

Qé

5 Oq

53)

54)

55)

I 56)

i 57)

58)

! 59)

Västerbottens mellersta domsaga

a) Nysätra tingslag ................

b) Burträsks tingslag ...........

Västerbottens norra domsaga

a) Skellefteå tingslag .............

b) Malå och Norsjö tingslag....

Norrbottens län.

Piteå domsaga

a) Piteå och Älvsby tingslag.........

b) Arvidsjaurs sockens tingslag.....

c) Arjeplogs lappmarks tingslag ... Luleå domsaga

a) Över-Luleå tingslag.................

b) Neder-Luleå tingslag...............

c) Jokkmokks lappmarks tingslag Kalix domsaga

a) Nederkalix tingslag..................

b) Råneå tingslag .....................

c) Över-Kalix tingslag ...............

Torneå domsaga

a) Torneå tingslag .....................

b) Pajala och Korpilombolo tingslag Gällivare domsaga

a) Jukkasjärvi lappmarks tingslag .

b) Karesuando lappmarks tingslag •

c) Gällivare lappmarks tingslag ....

12 12 12 | 12 12 | 12

12 12

4 3

5 5 3

10 B

15 Göta hovrätt.

Kungl. Majlis proposition Nr 193.

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

37 Anmärkningar.1

Svea hovrätt.

Stockholms län.

1 a) 10 nmn från tslgets landsbygd, 3 från Östhammar o. 3 från Öregrund. De 10 landsbygdsnmnen tjänstgöra ständigt, en nmn från vardera staden tjänstgör under ett vår- eller höstting i följd.

b) Närdinghundra-nmn första, nmn från övriga tslget andra rttgsdagen. Alla ämnen vid slutsmntrm.

2) En nämnd från varje landsfiskalsdislrikl.

3) Nmnen från domsagans 3 landsfiskalsdistrikt tjänstgöra var sin rttgsdag. Som immens

antal i distrikten är resp. 15, 17 o. 15, blir värjo nmn befriad från tjänstgöring vid 2 4

smntrrn el. slutsmntrm örn året.

4) 12 nmn från vart av Danderyds, Åkers o. Värmdö skeppslag, indelade i 3 4-mannagrupper. (D I—III, Å I—III, V l—lil.) Tjänstgöringen å de 5 rttgsdagarna [1)-5)]: 1) A 1 +4 D-nmn i tur o. ordning, 2) Å II + D I, 3) Å III + D II, 4) V I + V II, 5) V lil + D lil. Denna indelning har undergått ändring innevarande år i samband med att smntrmas antal ökats till 20 o. immens till 42.

5) Vartannat smntr. 12 Färentuna-nmn, vartannat 9 av 12 Sollentuna-nmn (eill. särskild turlista). Målen uppskjutas i regel på 8 veckor. Denna indelning har undergått viss jämkning innevarande år i samband med att smntrmas antal ökats till 20 och nmnens till 26.

6) Domsagan består av 3 förutvarande tslg (Svartlösa, Öknebo, Sotholms), vart med 12 nmn. Svartlösa-nmn (9 av de 12 efter viss fördelning) tjänstgöra första, andra o. femte rttgsdagarna, Sotholms-nmnen tredje o. Öknebo-nmnen fjärde rttgsdagen. Alla nmnen vid slutsmntrm.

Uppsala lån.

7 a) Under ett år en grupp första, en annan andra rttgsdagen. Inom grupperna utväljas nmnen så, att de komma att övervara mål från de härad, de tillhöra. De 6 under året lediga nmnen anlitas vid tremansting, rannsakningar etc. Vid slutsmntrm kalva gruppen från vardera rttgsdagen.

b) Samma principer som i Trögds tslg, dock att å första rttgsdagen en del nmn äro från härad, vars mål tillhöra andra rttgsdagen.

8) Domsagan består av 7 förutvarande tslg. Första rttgsdagen ninn från 3, andra från 2 o. tredje från 2 av dessa tslg. Vid slutsmntrm 8 å 10 nmn, representerande de orter, från vilka utslagsmålen härröra. *

* Följande förkortningar användas: nmn, nmnen — nämndeman, nämndemän, nämndemännen; rttgsdag = rättegångsdag; smntr. — sammanträde; tslg —tingslag.

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

Södermanlands län.

9 a) Jönåkers-nmn första, Rönö-nmn andra, Hölebo-nmn tredje riksdagen.

10 a) Varje ninn tjänstgör 2 rttgsdagar varje smnlr. Samma sammansättning av nämnden under varje måls hela handläggning. Uppgifterna avse år 1931. Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10 och immens till 20.

b) Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10.

11 a) Öster-Rekarne-nmn första, Väster-Rekarne-nmn andra rttgsdagen.

b) Åkers-nmn första, Selebo-nmn andra rttgsdagen.

Gotlands län.

12) Vartannat smntr. 2 rttgsdagar. De 4 mest avlägset boende nmnen tjänstgöra endast vid sådant smntr.

Värmlands län.

14 b) Grupperna tjänstgöra vart tredje smntr.

15). Grupperna (sammansatta av representanter för tslgets 3 härad) tjänstgöra i tur o. ordning ett vår- eller höstting i följd.

Örebro län.

21 a) Glanshammars-nmn första rttgsdagen, Örebro-nmn andra o. tredje rttgsdagarna.

b) Askers-nmn första, Sköllersta-nmn andra rttgsdagen.

22 a) Tslget består av 5 härad. 3 smntrrn i Askersund om 1 rttgsdag med Sundbo härads nämnd. 7 smntrrn i Hallsberg örn 2 rttgsdagar, därvid tjänstgöra, å första rttgsdagen Kumla härads nämnd o. Hardemo härads nämnd vid handläggning av mål från resp. härad, samt å andra rttgsdagen Grimstens härads nämnd.

24) Domsagan består av 3 härad. Fellingsbro härads nmn första, Nya Kopparbergs härads nmn andra samt Lindes o. Ramsbergs härads nmn tredje rttgsdagen.

Västmanlands län.

25 a) 12 Åkerbo-, 12 Skinnskattebergs-nmn, indelade i 3 4-mannagrupper (Å I—lil, S I—

lil). Januari—april tjänstgöra Ä I o. II, S I; maj—augusti Å II o. III, S II; septemberdecember Å I o. lil, S lil.

26 a) Nmn från Vagnsbro och Norrbo härad första, från Siende härad andra samt från Tuhundra o. Ytter-Tjurbo härad tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje grupp.

27) Domsagan består av 4 härad. 3 nmn från vart härad tjänstgöra varje smntr. En nmn från vart härad utbytes nästa smntr. mot en annan.

Kopparbergs län.

28 a) Alla nmnen utom 4 avlägset boende tjänstgöra årligen, inberäknat slutsmntrm, 2 smntrrn, vanligen i följd, de 4 ett smntr.

b) 10 av nmnen tjänstgöra ständigt, de 4 övriga turvis.

29 b) 2 socknars 12 nmn första, övriga nmn andra rttgsdagen.

30) Domsagan består av 3 förutvarande fslg. 2 tslgs nämnder tjänstgöra var sin rttgsdag; det tredje tslgets nämnd återstående 2 rttgsdagar.

32 a) Gagnefs-nmn första, Leksands-nmn andra rttgsdagen. Vid slutsmntrm i regel minst 7 Gagnefs-nmn, alla Leksands-nmnen.

Gävleborgs län.

34) 10 av nmnen tjänstgöra ständigt, de 4 övriga turvis ett vår- el. höstting i följd.

36) Varje nmn tjänstgör i allmänhet i följd 4 smntrrn (slutsmntrm inberäknat) om året.

37 a) 4 nmn i tur o. ordning befriade från tjänstgöring vid ett smntr.

38 a) Bergsjö-nmn första, Forsa-nmn andra o. tredje rttgsdagen.

39) Vartannat smntr. en rttgsdag, varannat 2 rttgsdagar. Under ett år i följd samma nmn resp. 2-dagarssmntrma o. l-dagssmntr:na.

Västetnorrlands län.

40) Domsagan består av 3 förutvarande fslg (Selångers, Tuna och Torps). Selångersnmn första, Tuna-nmn andra, Torps-nmn tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje grupp.

41 a) Ljustorps-nmn första, Njurunda-nmn andra, Sköns-nmn de övriga 3 rttgsdagarna. Alla nmnen vid slutsmntrm.

42) Grupperna tjänstgöra ett år i följd.

45) Domsagan består av 3 förutvarande tslg (Själevads, Arnäs’o. Nätra). 2 grupper, variera om 6 Själevads- o. 6 Arnäs-nmn alternerande vartannat smntr. de båda första rttgsdagarna. Tredje rttgsdagen ständigt 12 Nätra-nmn. Målen uppskjutas på 8 veckor.

Jämtlands län.

t6 b) Varje grupp 2 år i följd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 193.

39 Västerbottens län.

54 a) Äldste nämndemannen fördelar tjänstgöringsskyldigheten, såvitt möjligt lika.

Norrbottens län.

55 a) 7 smntrrn i Öjebyn, 3 i Älvsbyn. I tur o. ordning tjänstgöra: i Öjebyn 9 Piteå-nmn o. 2 Älvsby-nmn, i Älvsbyn 9 Älvsby-nmn o. 2 Piteå-nmn.

58 a) o. b) Vardera gruppen tjänstgör ett år i följd.

Göta hovrätt.

Östergötlands län.

61 a) Lysings härads nämnd b) Göstrings härads nämnd c) Vifolka härads (10 nmn) o. Mjölby stads (2 nmn) nämnd vart tredje smntr. Målen uppskjutas prinicipiellt alltid till smntr., då samma nämnd ånyo tjänstgör.

62) Grupperna tjänstgöra ett år i följd. Fr. o. m. 1932 har snmtr:nas antal ökats till 20.

63 a) o. b) En grupp tjänstgör 2:a—6:e smntrrn o. slutsmntnt under vårtinget, en annan grupp i övrigt.

64) Grupperna, som bestå av 6 nmn från Hammarkinds härad med Stegeborgs skärgård samt 6 ninn från Skärkinds härad, tjänstgöra vartannat smntr.

65) Grupperna, som bestå av nmn från domsagans alla 5 härad, tjänstgöra ett vår- el. höstting i löljd.

Jönköpings län.

67 a) Alla munen deltaga varje smntr. i överläggningen till utslag.

69) Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. Varje smntr. deltaga åtskilliga nmn, som tjänstgjort vid närmast föregående smntr., i överläggningen till utslag.

70) Fr. o. m. 1932 har smntrmas antal ökats till 10 i vartdera tingslaget.

Kronobergs lån.

72) Norrvidinge härads nämnd första, Kinnevalds härads nämnd andra rtlgsdagen. Vid slutsmntrm alla nmnen.

73) 2 grupper om 7 nmn tjänstgöra vartannat smntr. Varje grupp utfylles för ett år i sänder av 2 nmn från andra gruppen. Uppskov meddelas i regel på 8 veckor.

74) Nmnen tjänstgöra i regel 3 sinn trul under vårtinget, 2 under hösttinget. Så många nmn som möjligt närvara vid överläggning till utslag första rtlgsdagen varje smntr.

Kalmar län.

75) 2 grupper om resp. 8 o. 9 nmn tjänstgöra vartannat smntr. Målen uppskjutas i regel på 8 veckor.

77j Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. Målen uppskjutas i regel på 8 veckor.

79) 2 gi upper örn resp. 10 o. 9 nmn tjänstgöra vartannat smntr.

Hallands län.

81 a) Den ena gruppen tjänstgör under ett höst- o. ett vårting de båda första rtlgsdagarna, påföljande höst-o. vårting endast första rttgsdagen; andia gruppen tjänstgör i övrigt.

82 a) Faurås-nmn första o. andra, Årstads-nmn tredje rttgsdagen. Vid slutsmntrm alla nmnen.

83 a) 3 grupper, av vilka en i tur o. ordning är befriad från tjänstgöring vid ett smntr. Alla 12 nmnen deltaga i överläggningen till utslag första rttgsdagen varje smntr.

Göteborgs och Bohus län.

84) Varje grupp tjänstgör ett smntr. var fjärde vecka. Målen uppskjutas nästan undantagslöst på 4 veckor.

85 a; Första rttgsdagen nmn från 4 socknar av Inlands södra härad, andra rttgsdagen 3 ninn från återstående 2 socknar i häradet, 3 från Kungälv och 3 från en socken av Inlands Torpe härad.

b) 9 nmn folsta, 10 andra, 8 tredje rttgsdagen. Grupperna representera var sitt landsfiskalsdistrikt. Vid slutsmntrm en nämnd sammansatt från de olika grupperna.

86) 3 grupper om 9 nmn (3 från vart av domsagans 3 härad). 2 grupper tjänstgöra var sin rttgsdag under ett höst- o. ett vårting i följd, den tredje gruppen då vid rannsakningar o. a. extra förrättningar.

87) Indelning årligen i 3 9-mannagrupper, vilka tjänstgöra resp. första—tredje rttgsdagen. Grupperna representera a) Tunge o. Sörbygdens härad (resp. 6 o. 5 nmn) b) Sotenäs o. Stångenäs härad (resp. 6 o. 5 nmn) c) Lane härad (12 ninn). Icke indelade nmn inkallas vid rannsakningar. Vid slutsmntrm 4 nmn från varje grupp.

88) 8 grupper örn 4 nmn. Varje grupp tjänstgör enl. uppgjord turlista 2 smntrrn i följd.

Älvsborgs län.

89) Varje nmn befriad från tjänstgöring 3 rttgsdagar varje år.

90 a) 4 grupper örn 3 nmn. En grupp ledig värjo smntr.

. Kungl. Martts proposition Nr 193.

91a) Bollebygds härads 11 nmn första, Ås härads 12 nmn andra, Vedens härads 10 nain tredje rttgsdagen. Vid siutsmntrm alla ämnen.

9i! a) lo iYinnngs-nmn torsia, 2 Kullings- o. 8 Vättle-nmn andra rttgsdagen. Fr. o. m. 1932 har smnirmas antal ökats till 10.

93) Grupperna tjänstgöra vartannat smntr. (d. v. s. med 4 veckors mellanrum). Vid slu isum trin 5 nmn trän vardera gruppen.

94 a) 3 grupper om 8 nmn, repi esenterande tslgets 3 landsfiskalsdistrikt, tjänstgöra var sin rtigsdag.

95 b) 3 grupper örn 5 nmn, representerande tslgets 3 landsfiskalsdistrikt, tjänstgöra var sin rtigsdag. Målen förläggas i enlighet härmed. För utfyllande av grupperna till 8 nmn tjänsigora någia nmn enl. särskild lurlista två rttgsdagar varje smntr.

Skaraborgs län.

96a) irna gluppen från förutvarande Hova tslg, den andra från förutvarande Hasslerörs fslg.

98) Första rttgsdagen samtliga 10 nmn från förutvarande Dimbo tslg jämte Tidaholms stad; andia rttgsuagen 9 idler 8) av de 12 nmnen från övriga delen av domsagans enl. särskild turinda, som modmeras därhän, att samma nämnd kommer att tjänstgöra vid handläggning o. avdomanöe av alla större o. viktigare mål.

9a a; iO Valle-nmn törsta, 12 Skånings-nmn andra rttgsdagen. Alla nmnen vid slulsmntrrn.

100) 6 Åse- o. 6 Viste-nmn första, 10 Barne-nmn andra, 10 Laske-nmn tredje rttgsdagen. Vid siutsmntrm 3 nmn från vart härad.

101) 8 lunne!järdings-, 11 Kinne-, 12 Kållands-nmn tjänstgöra resp. tredje, första o. andra rttgsdagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge.

Blekinge län.

102) un grupp (8 nmn) första, en annan (9 nmn) andra rttgsdagen.

103) En nmn utbytes värjo smntr.

104) En grupp lörsta, en annan andra rttgsdagen.

105) En grupp lia—3:e smntrma under vårtinget, lia o. 2:a smntr:na linder hösttinget; en annan grupp i övrigt.

Kristianstads län.

106) Under ett vår- eller höstting 2 grupper var sin rttgsdag, den lediga gruppen vid rannsakmngar.

107) Vid varje smntr. tjänstgöra 4 nmn från vartdera häradet. 2 av vartdera häradets nmn utbytas varje smntr.

108) 3 4-manuagiupper, av vilka 2 tjänstgöra 2 smntrrn i följd.

109) 3 4-mannagrupper. Varje grupp tjänstgör 4 smntrm i töljd. Efter 2 smntrrn utbytes en grupp.

110) Häradsdomaren uppgör för varje vår- o. höstting turlista, enl. vilken tjänstgöringsskyldigheten liklormigt fördelas.

111) Samma 8 nmn tjänstgöra resp. lia—3:e smntrrn under vårtinget, 4:e—6:e smntrta jämte slulsmntr:t under vårtinget samt hela hösttinget.

112) Grupperna (4 nmn från vartdera häradet) tjänstgöra turvis ett vår- el. höstting i följd.

Malmöhus län.

113) 3 grupper bestående av 4 nmn från vartdera häradet.

Grupp 1: l:a, 3:e, 5:e, 7:e, 9:e o. Ilie smntrma samt slutsmnlrd under vårtinget.

» II: 2:a, 4:e o. 6:e smntrma under vårtinget, lia, 3:e, 5:e o. 7:e smntrma under

hösttinget.

Grupp lil: 8:e, 10:e o. 12:e smntrma linder vårtinget, 2:a. 4:e, 6:e o. 8:e smntrma samt slutsmntr:t under hösttinget.

114) 3 grupper, sammansatta för varje vår-, resp. höstting, tjänstgöra därunder var sin rttgsdag.

115) Under ett år en grupp första, en annan andra rttgsdagen. Tredje rttgsdagen en tredje grupp under vårtinget, en fjärde under hösttinget. Den lediga gruppen vid rannsakningar.

116) En grupp första, en annan andra rttgsdagen.

117 a) Varje grupp tjänstgör ett smntr. var fjärde vecka.

b) 3 4-mannagrupper. Varje grupp tjänstgör 4 smntrm i följd. Efter 2 smntrm utbytes en grupp.

118) Under ett ar 3 grupper var sin rttgsdag, den lediga gruppen vid rannsakningar.

119) Under ett år en grupp 2 rttgsdagar under vårtinget, en rttgsdag under hösttinget; en annan grupp i övrigt.

320744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.