('angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar m. m.',)

i Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention örn erkännande och verkställighet av domar m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1932.

Under åberopande av bilägga i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 16 mars 1932 avslutad konvention om erkännande och verkställighet av do­ mar, vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens godkännande av nämnda konvention dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Under Hans Majlis Min allemådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

,1

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 173 haft. (Nr 205.) 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Konvention mellen! Suomen, Tanskan, Is- Konvention mellan Danmark, Finland, Is­ ls) nilin, Norjan ja Finland, Danmark, Is­ land, Norge og Sverige Ruotsin våline» sopi- land, Norge och Sverige örn Anerkendelse og mus tnomioiden tun- örn erkännande och Fuldbyrdelse af nustamisesta ja täytän- verkställighet av do­ Domme. töönpanosta." mar.

Hans Majestät Kongen Suomen Tasavallan Pre- Republiken Finlands af Danmark og Island, sidentti, Hanen Kunin- President, Hans Majestät Republiken Finlands Prse- kaallinen Majesteettinsa Konungen av Danmark sident, Hans Majestät Tanskan ja Islannin Ku- och Island, Hans Maje­ Norges Ronge og Hans ningas, Hänen Kunin­ stät Konungen av Norge Majes tast Kongen af Sve­ kaallinen Majesteettinsa och Hans Majestät Ko­ rige, hvilke er kommet Norjan Kuningas ja Hä­ nungen av Sverige, vilka overens örn at afslutte en nen Kuninkaallinen Ma­ överenskommit att sluta Konvention örn Aner­ jesteettinsa Ruotsin Ku­ en konvention örn erkän­ kendelse og Fuldbyrdelse ningas, jotka ovat sopi- nande och verkställighet af Domme, har udnsevnt neet tuomioiden tunnus- av domar, hava till sina til deres befuldmsegtigede: tamista ja täytäntöönpa- fullmäktige utsett: noa koskevan sopimuksen tekemisestä, ovat määränneet valtuutetuikseen: Hans Majestset Kongen Suomen Tasavallan Pre- Republiken Finlands af Danmark og Island: sidentti: President: For Danmark: Sin Udenrigsminister, Tasavallan erikoislä- Republikens Envoyé Dr. phil. Peter Roche- hettilään ja täysvaltaisen extraordinär och Minisgune Munch; ministerin Köpenhami- tre plénipotentiaire i Kö­ nassa, Hra Onni Talaan; penhamn, Herr Onni Ta­ las; For Island: Overordentlig Gesandt og befuldmsegtiget Minis­ ter, Hr. Sveinn Björnsson; Republiken Finlands Hänen Kuninkaallinen Hans Majestät Konun­ Prsesident: Majesteettinsa Tanskan gen av Danmark och Is­ ja Islannin Kuningas: land: Republikens overor- Tanskan puolesta: För Danmark: dentlige Gesandt og be- Ulkoasiainministerinsä, Sin Utrikesminister, fil. fuldmsegtigede Minister i fil. fri Peter Rochegune dr. Peter Rochegune Köbenhavn, Hr. Onni Munch; Munch; Talas; Islannin puolesta: För Island: Erikoislähettilään ja Herr Sveinn Björnsson, täysvaltaisen ministerin, Envoyé extraordinaire Hra Sveinn Björnssonin; och Ministre plénipoten­ tiaire ;

Kungl. Maj:ts proposition nr £05. 3

Samningur milli Is­ Konvention mellom Konvention mellan lands, Danmerkur, Norge, Danmark, Finn­ Sverige, Danmark, Finnlands, Noregs og land, Island og Sverige Finland, Island och Svifjööar um vidur- örn anerkjennelse og Norge örn erkännande kenningu döma og full- fnllbyrdelse av dom- och verkställighet av naegju beirra. iner. doniar.

Hans håtign konungur Hans Majestet Norges Hans Majestät Konun­ Islands og Danmerkur, Ronge, Hans Majestet gen av Sverige, Hans Ma­ Forseti lyöveldisins Kongen av Danmark og jestät Konungen av Dan­ Finnlands, Hans håtign Island, Republikken Finn­ mark och Island, Repub­ konungur Noregs og lands President og Hans liken Finlands President Hans håtign konung»] r Majestet Kongen av Sve­ och Hans Majestät Ko­ Svijvjööar, sem hala oröiö rige, som er kommet over­ nungen av Norge, vilka åsåttir um aö gera samn- ens om å avslutte en kon- överenskommit att sluta ing um viöurkenningu vensjon om anerkjennelse en konvention örn erkän­ döma og fullnsegju og fullbyrdelse av dom- nande och verkställighet j>eirra, hata utnefnt sem mer, har til sine befull- av domar, hava till sina umboösmenn sina: mektigede opnevnt: fullmäktige utsett:

Hans håtign konungur Hans Majestset Norges Hans Majestät Konun­ Islands og Danmerkur: Ronge: gen av Sverige: Fyrir Island: Herra Svem Björnsson, Sin overordentlige Sen- Sin Envoyé extraordi­ sérlegan sendiherra og demann og befullmektige- när och Ministre pléniråöherra meÖ umboöi; de Minister i Kjöbenhavn, potentiaire i Köpenhamn, Hr. Hans Emil Huitfeldt; Herr Oskar Anton Her­ man Ewerlöf; Fyrir Danmörku: Dr. phil. Peter Rochegune Munch, utanrikisraöherra sinn; Forseti lyöveldisins Hans Majestet Kongen Hans Majestät Konun­ Finnlands: av Danmark og Island: gen av Danmark och Is­ land: Herra Onni Talas, sér­ For Danmark: För Danmark: legan sendiherra lyöveldi­ Sin Utenriksminister, Sin Utrikesminister, fil. sins og råöherra meö um­ dr. phil. Peter Rochegune dr. Peter Rochegune boöi i Kaupmannahöfn; Munch; Munch;

For Island: För Island: Overordentlig Sende- Herr Sveinn Björns­ mann og befullmektiget son, Envoyé extraordi­ Minister, Hr Sveinn när och Ministre pléni- Björnsson; potentiaire;

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Hans Majestset Norges Hänen Kuninkaallinen Hans Majestät Konun­ Ronge: Majesteettinsa Norjan gen av Norge: Kuningas: Sin overordentlige Ge­ Erikoislähettiläänsä ja Sin Envoyé extraordisandt og befuldmsegtigede täyvaltaisen ministerinsä naire och Ministre pléni- Minister i Köbenhavn, Köpenhaminassa, Hra potentiaire i Köpenhamn, Hr. Hans Emil Huit­ Hans Emil Huitfeldtin; Herr Hans Emil Huit­ feldt; feldt; Hans Majestset Kongen Hänen Kuninkaallinen Hans Majestät Konun­ af Sverige: Majesteettinsa Ruotsin gen av Sverige: Kuningas: Sin overordentlige Ge­ Erikoislähettiläänsä ja Sin Envoyé extraordisandt og befuldmsegtigede täys valtaisen ministerin­ naire och Ministre pléni- Minister i Köbenhavn, sä Köpenhaminassa, Hra potentiaire i Köpenhamn, Hr. Oskar Anton Herman Oskar Anton Herman Herr Oskar Anton Her­ Ewerlöf; Ewerlöfin; man Ewerlöf; hvilke, behörigt befuld­ jotka siihen asianmu- vilka, därtill behörigen msegtigede, er kommet o- kaisesti valtuutettuina o- befullmäktigade, överens­ verens örn folgende Artik- vat sopineet seuraavista kommit örn följande ar­ ler: määräyksistä: tiklar:

Artikel 1. 1 artikla. Artikel 1. Retskraftige Domme, Lainvoimainen tuomio, Lagakraftägande dom, som i en af de kontrahe- joka jossakin sopimusval- som i en av de fördragsrende Stater er afsagt i tiossa on annettu riita- slutande staterna givits i borgerlige Sager, skal asiassa tai vahingonkor- tvistemål eller i brottmål havé bindende Virkning vauksesta rikosasiassa, meddelats angående ska­ ogsaa i de andre Stater. olkoon pätevä muissakin destånd, vare gällande Det samme gselder Dom­ sopimusvaltioissa. jämväl i de övriga sta­ me i Straffesager, forsaa- terna. vidt angaar Erstatning eller Oprejsning for skadegorende Handlinger. Ved Dom förstaas Ret- Tuomiolla tarkoitetaan Med dom förstås dom­ tens Afgorelse af det Krav tuomioistumien päätöstä, stols beslut, som innebär eller Retsforhold, som ud- jolia pääasia on ratkaistu. avgörande av huvud­ gor Sågens Genstand. saken.

Artikel 2. 2 artikla. Artikel 2. Lige med retskraftige Lainvoimaisen tuomion Lika med lagakraft­ Domme stilles i denne veroiseksi katsotaan tässä ägande dom anses i denna Konvention: sopimuksessa: konvention: 1. Afgorelser, hvorved 1. päätös, jolia ulos- 1. utslag, varigenom Overeksekutor i Finland otonhaltija on Suomessa överexekutor i Finland eller Sverige i Sager, hvor tai Ruotsissa määrännyt eller Sverige efter lag­ Kravet grunder sig paa jonkun maksuvelvollisek- sökning ålagt någon be­ Gseldsbrev eller andet si lainhakuasiassa ja jösta talningsskyldighet och för skriftligt Bevis (lagsök- valitusaika on päättynyt; vilket tiden för besvärs ningsmål), har paalagt Be- anförande gått till ända; talingspligt, naar Fristen for Änke ( besvär ) över Afgorelsen er udlöbet;

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 5

Hans håtignkonungur Republiken Finnlands Republiken Finlands Noregs: President: President:

Herra Hans Emil Huit­ Republiken overor- Republikens Envoyé feldt, sérlegan sendiherra dentlige Sendemann og extraordinaire och Minissimi og råöherra meö um- befullmektigede Minister i tre plénipotentiaire i Kö­ boöi i Kaupmannahöfn; Kjöbenhavn, Hr. Onni penhamn, Herr Onni Ta­ Talas: las; Hans håtign konung­ Hans Majestet Kongen Hans Majestät Konun­ ur Svijjjööar: av Sverige: gen av Norge:

Herra Oskar Anton Sin overordentlige Sen­ Sin Envoyé extraordi­ Herman Ewerlöf, sérle­ demann og befullmekti­ naire och Ministre pléni­ gan sendiherra sinn og gede Minister i Kjöben­ potentiaire i Köpenhamn, råöherra meö umboöi i havn, Hr. Oskar Anton Herr Hans Emil Huit­ Kaupmannahöfn; Herman Ewerlöf; feldt; seni, meö gilda um­ hvilke, behörig befull­ vilka, därtill behörigen boöi, hata komiö sér mektigede, er kommet o- befullmäktigade, överens­ saman um eftirfarandi verens örn folgende ar- kommit örn följande ar­ greinar: tikler: tiklar:

1. gr eiri. Artikkel 1. Artikel 1. Aöfararhsefir domar, Rettskraftige dommer Lagakraftägande dom, sem gengiö hata i ein- som i en av de kontrahe- som i en av de fördragshverju samningsland- rende stater er avsagt i slutande staterna givits i anna i einkamålum, borgerlige saker, skal ha tvistemål eller i brottmål skulu einnig vera bind- bindende virkning også meddelats angående ska­ andi i hinum rikjunum. i de andre stater. Det destånd, vare gällande Sama er um döma i samme gj elder dommer i jämväl i de övriga sta­ sakamålum aö Jivi er straffesaker forsåvidt de terna. J)eir varöa beetur tyrir angår erstatning eller opafleiöingar verknaöar, reisning for skadegjorende sem tjöni hefir valdiö. handlinger. Meö dömi er ått viö Ved dom forståes ret- Med dom förstås dom­ urlausn réttarins um tens avgjorelse av det stols beslut, som innebär kröfu f)å eöa réttaratriöi, krav eller rettsforhold som avgörande av huvud­ sem måliö er um. er sakens gjenstand. saken.

2. grein. Artikkel 2. Artikel 2. I samningi Jessum Like med rettskraftige Lika med lagakraft­ teljast jafnsettir aö- dommer regnes i denne ägande dom anses i denna fararh;efuni dömum: konvensjon: konvention: 1) urskuröir yfiraö- 1. avgjorelser hvorved 1. utslag, varigenom fararvaldsmanns (över- overeksekutor i Finnland överexekutor i Finland exekutor) i Finnland! eöa eller Sverige i saker hvor eller Sverige efter lag­ Svijijöö um greiöslu- kravet grunner sig på sökning ålagt någon be­ skyldu i malum, farsén» g j eldsbrev eller annet talningsskyldighet och för krafan styöst viö skulda- skriftlig bevis (lagsöknings- vilket tiden för besvärs bréf eöa annaö skriflegt mål ), har pålagt beta- anförande gått till ända; sönnunargagn (lag sök­ lingsplikt, når fristen for ning smål), enda sé änke ( besvär ) över avfrestur til målsskots (be­ gjorelsen er utlopct; svär) liöinn:

6 Kungl, Maj:ts proposition nr 205.

2. Forlig, der er ind- 2. sovinto, joka on tehty 2. förlikning, som ingaaet for en Forligskom- sovintolautakunnassa tai gåtts inför förlikningsmission eller en Ret; tuomioistuimessa; sekä kommission eller dom­ stol; samt 3. retskraftige Afgorel- 3. lainvoimainen riita- 3. lagakraftägande be­ ser, som i borgerlige Sager, asiassa joko tuomiossa slut, som i tvistemål, i enten i Dommen eller sser- tai oikeudenkäynnin ni­ domen eller under rätte­ skilt, er truffet om Erstat- kana annettu päätös oi- gången, meddelats angå­ ning för Sagsomkostnin- keudenkäyntikulujen kor- ende ersättning för rätte­ ger eller örn Godtgorelse vaamisesta tahi todista- gångskostnad eller gott­ til Vidner eller sagkyn- jain tai asiantuntijain ger else till vittne eller dige. palkkioista. sakkunnig.

Artikel 3. 3 artikla. Artikel 3. Udeblivelsesdom, som i Ensimmäisen oikeusas- Uteblivelsesdom, som i Danmark, Island eller teen Länskassa, Islannissa Danmark, Island eller Norge er afsagt i förste tai Norjassa vastaajaa Norge blivit i första in­ Instans över sagsogte, og vastaan antama yksipuo- stans given mot svaran­ tredskodom eller anden linen tuomio niin myös den, så ock tredskodom Dom, som i Finland eller yksipuolinen tuomio tai eller annan i Finland eller Sverige er afsagt i förste muu Suomessa tai Ruot- Sverige i första instans Instans över en udebleven sissa saapuville tulematta mot utebliven svarande sagsogt, skal ikke havé jäänyttä vastaajaa vas­ given dom, vare ej i bindende Virkning i de taan annettu tuomio äl- annan av staterna gäl­ andre Stater, medmindre: köön olko muussa sopi- lande, med mindre: musvaltiossa pätevä, paitsi milloin:

1. sagsogte, da Stsev- 1. vastaajalla, kun asia 1. svaranden, vid må­ ningen, Forligsindkaldel- pantiin vireille haasteella, lets anhängiggörande ge­ sen eller Indkaldelsen til lainhaulla tai kutsulla so- nom stämning, lagsök­ Overeksekutor blev for- vintolautakuntaan, on ol- ning eller inkallelse till kyndt, havde Bopsel eller lut kotipaikka tai ilmoi- förlikningskommission, anmeldt Firma i den Stat, tettu toiminimi siinä val- hade hemvist eller an­ hvor Dommen er afsagt, tiossa, jossa tuomio on mäld firma i den stat eller Bestyrelsen, som re- annettu, tahi hallitus, jon­ där domen gavs, eller prsesenterede sagsogte, ka tuli edustaa vastaajaa, styrelse, som hade att havde Ssede i denne Stat, silloin on sijainnut sielia företräda svaranden, då eller Forkyndelsen er sket taikka tiedonanto on toi- ägde sitt säte därstädes, for en Reprsesentant, som mitettu asiamiehelle, jota eller delgivningen skett sagsogte efter Loven var vastaaja lain mukaan on med ombud, som sva­ forpligtet til at havé i den­ ollut velvollinen pitä- randen enligt lag var ne Stat; eller mään siinä valtiossa; tai pliktig att hava i den staten; eller 2. der var truffet bin­ 2. sitova sopimus oli 2. bindande överens­ dende Aftale örn Sågens tehty asian käsittelystä kommelse var träffad örn Behandling ved den Ret, siinä tuomioistuimessa, jo­ målets upptagande av den som har afsagt Dommen; ka on tuomion antanut; domstol där domen gavs; eller taikka eller 3. Dommen angaar Er- 3. tuomio koskee vahin- 3. domen angår ska­ statning eller Oprejsning gonkorvausta teosta, joka destånd för gärning som för en skadegorende on tehty siinä valtiossa, begåtts i den stat där Handling, som er begaaet jossa tuomio on annettu, domen gavs, och sva­ i den Stat, hvor Dommen jahaaste ontoimitettuvas- randen under vistelse där-

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 7

2) a fett, gerd fyrir 2. forlik som er inngått 2. förlikning, som insåttanefnd eöa rétti; for en forlikskommisjon gåtts inför förlikningseller en domstol; kommission eller dom­ stol; samt 3) aöfararh sefir iirskurö- 3. rettskraftige avgjo- 3. lagakraftagande be­ ir, sem feldir eru i einka- relser som i borgerlige slut, som i tvistemål, i målum, annaöhvort i saker, enten i dommen domen eller under rätte­ dö minimi eöa sérstaklega, eller serskilt, er truffet gången, meddelats angå­ um bsetur fyrir måls- örn erstatning for saks- ende ersättning för rätte­ kostnaö eöa um f)6knun omkostninger eller örn gångskostnad eller gotttil votta eöa sérfrööra god tgj »reise til vidner el­ görelse till vittne eller manna. ler sakkyndige. sakkunnig.

3. grein. Artikkel 3. Artikel 3. Utivistardömur, sem i En uteblivelsesdom som Uteblivelsesdom, som i Danmörku, Islandi eöa i Danmark, Island eller Danmark, Island eller Noregi hefir veriö feldur Norge er avsagt i förste Norge blivit i första in­ yfir stefndum fyrir tyrsta instans mot saksokte, og stans given mot svaran­ dömsstigi og » tredsko­ en tredskodom eller annea den, så ock tredskodom dom t eöa annar dömur, dom som i Finnland eller eller annan i Finland eller sem i Finnlandi eöa Svi­ Sverige er avsagt i förste Sverige i första instans nnö hefir veriö feldur instans mot en uteblitt mot utebliven svarande fyrir tyrsta dömsstigi saksokt, skal ikke ha bin­ given dom, vare ej i gegn stefndum, sem ekki dande virkning i de andre annan av staterna gäl­ maetti, skal Jvi aöeins stater undtagen i folgende lande, med mindre: vera bindandi i hinum timelle: rikjunum, aö svo standi å sem nu segir: 1) aö stefndur hafi, 1. når saksokte da stev- 1. svaranden, vid må­ hegar stelna, såttafyrir- ningen, forliksinnkallelsen lets anhängiggörande ge­ kall, eöa fyrirkall til yfir- eller innkallelsen til over- nom stämning, lagsök­ aöfararvaldsmanns ( över - eksekutor blev forkynt, ning eller inkallelse till exekutor) var birt, ått hadde bopel eller anmeldt förlikningskommission, heimilisfang eöa skråö firma i den stat hvor hade hemvist eller an­ firma i Jivi riki, bär sem dommen er avsagt, eller mäld firma i den stat dömurinn er dmmdur, det styre som represen- där domen gavs, eller eöa stjörn sfi, sem hem­ terte saksokte hadde sete styrelse, som hade att ar fram fyrir stefnda, i denne stat, eller for- företräda svaranden, då hafi Jå ått heima i Jivi kynnelsen er föregått for ägde sitt säte därstädes, riki, eöa fyrirkalliö veriö en stedfortreder som sak­ eller delgivningen skett birt umboösmanni, sem sokte efter loven var for- med ombud, som sva­ stefndum lögum sam- pliktet til å ha i denne randen enligt lag var kveemt var skylt aö hata stat; pliktig att hava i den i fiessu riki; eöa staten; eller 2) aö gert hafi veriö 2. når bindende avtale 2. bindande överens­ öbrigöanlegt samkomu- var truffet örn behandling kommelse var träffad om lag um aö måliö skuli av saken ved den rett som målets upptagande av den rekiö fyrir jieim rétti, har avsagt dommen; domstol där domen gavs; sem uppkvaö döminn; eöa eller 3) aö dömurinn sé um 3. når dommen gjelder 3. domen angår ska­ beetur tyrir afleiöingar erstatning eller opreisning destånd för gärning som verknaöar, sein tjörn hef­ for enskadegj»ronde hand­ begåtts i den stat där ir valdiö og framinn hef­ ling som er foretatt i den domen gavs, och sva­ ir veriö i jivi riki, [>ar stat hvor dommen er av- randen under vistelse där-

8 Kungl, Maj:ts proposition nr 205.

er afsagt, og Stsevningen taajalle henkilökohtaisesti städes personligen fått er forkyndt for sagsogte tiedoksi hänen oleskelles- del av stämningen. personlig under Ophold saan sielia. i denne Stat. De samme Regler gul­ Mita tassa on sanottu Vad nu är sagt galle der örn Udeblivelsesdom- sovellettakoon myös tuo- ock i fråga örn dom som me, der i Ankeinstansen mioon, minka jonkin so- i någon av staterna blivit er afsagt över sagsogte, pimusvaltion ylempi oi- av högre rätt meddelad forsaavidt Dommen i för­ keus on antanut vastaajaa mot svarande, som ute­ ste Instans ligeledes var vastaan, joka on jäänyt blivit såväl där som i för­ en Udeblivelsesdom. niin sinne kuin alempaan- sta instans. kin oikeusasteeseen saapumatta.

Artikel 4. 4 artikla. Artikel 4. Afgorelser og Forlig, Päätös tai sovinto, joka Beslut eller förlikning, som efter Artiklerne 1—3 1—3 artiklan mukaan on som enligt artiklarna 1—3 bar bindende Virkning u- pätevä sen valtion ulko- äger giltighet utanför den denfor den Stat, hvor Af- puolella, missa päätös on stat, där beslutet gavs gorelsen er truffet eller annetta tai sovinto tehty, eller förlikningen ingicks, Forliget indgaaet, og som ja joka on täytäntöönpa- och varå verkställighet kan fuldbyrdes i denne nokelpoinen siinä valtios- kan vinnas i den staten, Stat, kan kraeves fuldbyr- sa, on pyydettäessä pan­ skall på begäran verk­ det i de andre Stater. tava täytäntöön toisessa ställas i annan fördragssopimusvaltiossa. slutande stat.

Artikel 5. 5 artikla. Artikel 5. Bogsering örn Fuldbyr- Täytäntöönpanoa on Ansökan örn verkstäl­ delse rettes: pyydettävä: lighet göres: i Danmark og Island til länskassa ja Islannissa i Danmark och Island hos Fogden, voudilta; fogden; i Finland og Sverige til Suomessa ja Ruotsissa i Finland och Sverige hos Overeksekutor, ulosotonhaltijalta; sekä överexekutor; samt

i Norge til Namsretten. Nor jassa ulosotto-oi- i Norge hos namsretten. keudelta.

Artikel 6. 6 artikla. Artikel 6. Bogsering örn Fuldbyr- Päätöksen täytäntöön­ Vid ansökan om verk­ delse af en Afgorelse skal panoa pyydettäessä on ställighet av beslut skall vsere ledsaget af: hakemukseen liitettävä: fogas: 1. Afgorelsen i Original 1. päätös alkuperäisenä 1. beslutet i huvud­ eller af vedkommende tai asianomaisen viran- skrift eller av vederbö­ Myndighed bekrseftet Tid­ omaisen oikeaksi todista- rande myndighet styrkt skrift; mana jäljennöksenä; avskrift; 2. Bevidnelse örn, at Af­ 2. todistus siitä, etta 2. bevis att beslutet äger gorelsen er af den i Artik­ päätös on saanut lainvoi- laga kraft och är av sådan lerne 1 eller 2 nsevnte Art, man, on senlaatuinen kuin beskaffenhet som sägs i og at den er retskraftig og 1 tai 2 artiklassa sanotaan artikel 1 eller 2, samt att kan fuldbyrdes i den Stat, ja täytäntöönpanokelpoi- verkställighet kan ske i hvor den er truffet; nen siinä valtiossa, jossa den stat där beslutet gavs; se on annetta; sekä samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 9

sem dömurinn var dsemd- sagt, og stevningen er städes personligen fått ur, enda sé stelna birt forkynt for saksokte per­ del av stämningen. stefnda Bjällum, medan sonlig under ophold i den­ hann dvelur i Jjvi riki. ne stat. Sama er um utivistar- De samme regler gj elder Vad nu är sagt gäde döm, sem å hserra döms- örn uteblivelsesdommer ock i fråga örn dom som stigi er feldur gegn som i ankeinstansene er i någon av staterna blivit stefnda, ef dömurinn hef- avsagt mot saksok te, når av högre rätt meddelad ir og vend utivistardöm- dommen også i förste in­ mot svarande, som ute­ ur å tyrsta dömsstigi. stans var en uteblivelses- blivit såväl där som i för­ dom. sta instans.

4. g rein. Artikkel 4. Artikel 4. Krefjast må, ad döm- Avgjorelser og forlik Beslut eller förlikning, um, urskurdum og ssett- som efter artiklene 1—3 som enligt artiklarna 1—3 argerdum, sem sam- har hindende virkning u- äger giltighet utanför den kvsemt 1. — 3. gr. eru tenfor den stat Ilvor av- stat, där beslutet gavs bindandi utan jrnss rikis, gjorelsen er truff et eller eller förlikningen ingicks,. |>ar sem dömurinn eda forliket sluttet, og som och varå verkställighet urskurdurinn er feldur kan fullbyrdes i denne kan vinnas i den staten, eda stettin gerd, og hmgt stat, kan kreves fullbyr- skall på begäran verk­ er ad fullnsegja i Jivi det i de andre stater. ställas i annan fördragsriki, verdi fullnsegt i hin- slutande stat. um rikjunum.

5. grein. Artikkel 5. Artikel 5. Beidni um adför å ad Begjsering örn fyllbyr- Ansökan örn verkstäl­ senda: delse rettes: lighet göres: i Danmörku og å Is- i Danmark og Island til i Danmark och Island hos landi fögeta, fogden; fogden; i Finnlandi og Svifijöd Finnland og Sverige til i Finland och Sverige hos yfiradfararvaidsmanni overeksekutor; överexekutor; samt ( överexekutor ), og i Noregi adfarardömstöl i Norge til namsretten. i Norge hos namsretten.. (namsr etten).

6. grein. Artikkel 6. Artikel 6. Beidni um adför eftir Begjsering om fullbyr- Vid ansökan om verk­ dömi eda urskuröi skal delse av en avgjorelse ställighet av beslut skall

fyJgja: skal vsere ledsaget av: fogas:

1) dömurinn eda ur­ 1. avgjorelsen i original 1. beslutet i huvud­ skurdurinn i frumriti eller i utskrift bekreftet skrift eller av vederbö­ eda utskrift stadfestri af av vedkommende myn­ rande myndighet styrkt hlutadeigandi yfirvaldi; dighet; avskrift; 2) vottord um ad döm­ 2. bevidnelse örn at av­ 2. bevis att beslutetäger urinn eda urskurdurinn gjorelsen er av den art laga kraft och är av sådan sé j)ess edhs, sem segir som er nevnt i artikkel beskaffenhet som sägs i i 1. eda 2. grein, og ad 1 eller 2, og at den er artikel 1 eller 2, samt att hann sé aöfararhsefur og rettskraftig og kan full­ verkställighet kan ske i megi fullnsegja honum i byrdes i den stat Ilvor den stat där beslutet gavs; jivi riki, ]mr sem hann den er truffet; samt er uppkvedinn;

10 Kungl. Maj:ts proposition nr SO 5.

3. ved Dom af den i Ar­ 3 milloin on kysymys 3. där fråga är om dom tikel 3 omhandlede Art tuomiosta, jota 3 artiklas- som avses i artikel 3, bevis Bevidnelse, hvoraf frem- sa tarkoitetaan, todistus, som utmärker att domen gaar, at Dommen har jösta selviää, etta tuomio enligt nämnda artikel är Virkning efter nsevnte Ar­ on pätevä sanotun artik- gällande. tikel. lan mukaan. Bogsering örn Fuldbyr- Sovinnon täytäntöön- Sökes verkställighet av delse af et Forlig skal v ai­ panoa pyydettäessä on förlikning, skall vid an­ re ledsaget af Forliget i hakemukseen liitettävä a- sökningen fogas av veder­ en af vedkommende Myn­ sianomaisen viranomaisen börande myndighet styrkt dighed bekraeftet Tidskrift oikeaksi todistama jälj en- avskrift av förlikningen, og af Bevidnelse örn, at nös sovinnosta sekä to­ ävensom bevis att för­ Forliget er indgaaet for distus siitä, etta sovin- likningen är ingången in­ en Forligskommission el­ to on tehty sovintolauta- för förlikningskommission ler en Ret og kan fuldbyr- kunnassa tai tuomioistui- eller domstol och kan des i den Stat, hvor det er messa ja on täytäntööpa- verkställas i den stat där indgaaet. nokelpoinen siinä valtios- den träffats. sa, missa se on tehty. Skriftstykker, som er Asiakirjaan, joka on Handling, som är av­ affattet paa Finsk eller suomen- tai islanninkieli- fattad på finska eller is­ Isländsk, skal vare ledsa­ nen, tulee olla liitettynä ländska språket, skall va­ get af bekraeftet Oversset- oikeaksi todistettu nor- ra åtföljd av styrkt över­ telse til Dansk, Norsk eller jan-, ruotsintai tanskan- sättning till danska, nor­ Svensk. kielinen käännös. ska eller svenska språket.

Artikel 7. 7 artikla. Artikel 7. De Bevidnelser, som Todistukset, joista 6ar- Bevis, som i artikel 6 nsevnes i Artikel 6, udfaer- tiklassa puhutaan antaa: sägs, utfärdas: diges: i Danmark, Finland og Tanskassa, Suomessa ja i Danmark, Finland och Island af Justitsmini- Islannissa oikeusministe- Island av justitieministeriet, riö, steriet; i Norge af Justisdeparte- Norjassa oikeusdeparte- i Norge av justisdepartementet, mentti ja mentet; samt i Sverige af en Länssty­ Ruotsissa lääninhalli- i Sverige av länsstyrelse. relse. tus.

Artikel 8. 8 artikla. Artikel 8. Besinning örn, hvor- Päätös siitä, onko täy- Beslut, huruvida verk­ vidt Fuldbyrdelsé skal i- täntöönpano täman so- ställighet skall meddelas vaerkssettes i Renhold til pimuksen mukaan myön- enligt denna konvention, denne Konvention, traef- nettävä, tehdään vasta- fattas utan motpartens fes, uden at Modparten puolta kuulematta; kui- hörande; dock må till­ höres. Dog kan der under tenkin voidaan hänelle va- fälle till yttrande be­ sserl ige Omstaendigheder rata tilaisuus lausuman redas honom, när sär­ gives harn Adgang til at antamiseen, milloin siihen skilda skäl därtill äro. udtale sig. on erityisiä syitä.

Artikel 9. 9 artikla. Artikel 9. Fuldbyrdelsen ivaerk- Täytäntöönpano tapah- Verkställighet sker i en­ saettes i liver Stat efter tuu jokaisessa valtiossa var stat enligt där gäl­ der gseldende Lov uden sielia voimassa olevan larn lande lag; och skall förty Hensyn til, hvad Afgo- mukaan, ottamatta huo- vad beslutet eller för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 11

3) domi, sem um rseöir 3. når det gj elder en 3. där fråga är om dom i 3. grein, vottorö er dom som nevnt i artikkel som avses i artikel 3, bevis syni, aö dömurinn hafi 3, bevidnelse sorn viser at som utmärker att domen gildi samkvEemt j>eirri dommen har virkning ef­ enligt nämnda artikel är grein. ter denne artikkel. gällande.

Beiöni um fullnsegju Begj tering örn fullbyr- Sökes verkställighet av saettar skal fylgja ut­ delse av et forlik skal förlikning, skall vid an­ skrift af srettargeröinni, vaere ledsaget av forliket sökningen fogas av veder­ staöfest af hlutaöeigandi i utskrift, bekreftet av börande myndighet styrkt yfirvaldi, svo og vottorö vedkommende myndig­ avskrift av förlikningen, um, aö stettin sé gerö het, og bevidnelse örn at ävensom bevis att för­ fyrir såttanefnd eöa rétti forliket er inngått for likningen är ingången in­ og aö henni megi full­ en forlikskommisjon eller för förlikningskommission nog] a i j>vi riki, jiar sem en domstol og kan full- eller domstol och kan hun var gerö. byrdes i den stat hvor det verkställas i den stat där er sluttet. den träffats.

Skjölum, sem rituö eru Skriftstykker som er Handling, som är av­ åfinsku eöa islensku,skal avfattet på finsk eller fattad på finska eller is­ fylgja staöfest jjyöing å isländsk, skal vaere led­ ländska språket, skall va­ dönsku, norskt! eöa saget av en bekreftet o- ra åtföljd av styrkt över­ sffinsku. versettelse til dansk, norsk sättning till danska, nor­ eller svensk. ska eller svenska språket.

7. grein. Artikkel 7. Artikel 7. Vottorö j)au, sem getur De bevidnelser som nev- Bevis, som i artikel 6 um i 6. gr., gefa: nes i artikkel 6, utferdi- sägs, utfärdas: ges: i Danmörku, Einnlandi, i Danmark, Finnland og i Danmark, Finland och Islandi og Noregi, Island av Justitsmi- Island av justitieminidömsmålaråöuneytiö, nisteriet; steriet; i Norge av Justisdeparte- i Norge av justisdepartementet; mentet; samt i Svijjöö fylkisstjörn i Sverige av en länssty­ i Sverige av länsstyrelse. ( länsstyrelse ). relse.

8. grein. Artikkel 8. Artikel 8. Akvööun um, hvort Beslutning örn hvor- Beslut, huruvida verk­ framkvsema skuli full- vidt fullbyrdelse skal i- ställighet skall meddelas nsegjusamkvEemt j>essum verksettes i henhold til enligt denna konvention, samningi, er tekin ån denne konvensjon, tref fes fattas utan motpartens j>ess aö gagnaöili sé til uten at motparten höres. hörande; dock må till­ kvaddur; hegar sérstak- Dog kan der under saer- fälle till yttrande be­ lega stenaur å, må f)ö lige omstendigheter gis redas honom, när sär­ gefa honum tmkifmri til harn adgang til å uttale skilda skäl därtill äro. aö bera fram åstseöur sig. sinar.

9. grew. Artikkel 9. Artikel 9. Aöför fer i hverju riki Fullbyrdelsen iverkset- Verkställighet sker i en­ fram samkvEemt j>ar gild- tes i liver stat efter der var stat enligt där gäl­ andi lögum ån tillits gjeldende lov uten hensyn lande lag; och skall förty til fess, sera domurinn, til hvad avgjorelsen eller vad beslutet eller för-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

reisen eller Forliget maat- mioon, mita päätöksessä likningen må innehålla te indeholde om Tvangs- tai sovinnossa ehkä on örn tvångsmedel ej vinna midler. pakkokeinoista mainittu. tillämpning.

Artikel 10. 10 antilda. Artikel 10. Bestemmelserne i denne Täman sopimuksen tuo- Vad i denna konvention Konvention om den bin- mion pätevyttä koskevat stadgas om giltighet av dende Virkning af Dom­ määräykset eivät inmä­ dom innebär ej ändring me gor ingen Förändring ta helmikuun 6 päivänä i artikel 22 i konventio­ i Artikel 22 i Konventio­ 1931 tehdyn, avioliittoa, nen den 6 februari 1931 nen af 6. Februar 1931 in- lapseksiottamista ja hol- innehållande internatio­ deholdende international- housta koskevia kansain- nellt privaträttsliga be­ privatretlige Bestemmel- välisyksityisoikeudellisia stämmelser örn äktenskap, ser örn iEgteskab, Adop­ määräyksiä sisältävän so­ adoption och förmynder­ tion og Vsergemaal og pimuksen 22 artiklaa ei- skap och föranleder ej, att medford' ikke, at der til­ vätkä tee sellaisessa asi- dom i så beskaffat mål lägges Afgorelsen af en assa annettua tuomiota som där avses varder Sag af saadan Art Gyldig- päteväksi muissa tapauk- gällande i andra fall än i hed i andre Tilfselde end sissa kuin sanotussa ar- samma artikel omförmäder bestemt. Fuldbyr- tiklassa on mainittu. Tuo- las. Verkställighet av delse af judicielle Af gå­ mio, joka on pätevä mai- dom, som äger giltighet rdseg som har Gyldighed nitun artiklan mukaan, jämlikt nämnda artikel, efter nsevnte Artikel, kan pantakoon täytäntöön må äga rum enligt ar­ krseves efter Aitiklerne täman sopimuksen 4—9 tiklarna 4—9 i denna 4—9 i denne Konvention. artiklan mukaisesti. konvention. Er der i Danmark, Is­ Jos Islannissa, Norjassa Har i Danmark, Island land eller Norge af sagt en tai länskassa on annettu eller Norge meddelats Dom, som gor Anvendelse tuomio, jossa sovelletaan dom, som innefattar tillaf Lovgivningen örn Mg- aviopuolisoiden varalli- lämpning av lagstiftnin­ tefsedera Formueforhold, suussuhteita koskevaa la- gen örn makars förmö­ skal denne Konvention insäädäntöä, ie täta sopi- genhetsförhållanden, skall ikke anvendes paa Dom­ musta ole tuomioon so- denna konvention ej å men i Finland eller Sveri­ vellettava Suomessa eika domen tillämpas i Fin­ ge, saafremt Tvisten der Ruotsissa, jos kysymyk- land eller Sverige, så­ skulde havé vseret bedömt sessä oleva riita-asia sielia framt tvisten där skolat efter Landets aldre Mg- olisi ollut ratkaistava bedömas enligt landets teskabslovgivning. maan aikaisemman avio- äldre äktenskapslagstiftliittolainsäädännön mu­ ning. kaan. Denne Konvention om- Tärna sopimus ei koske Denna konvention gäl­ fatter ikke Afgorelser og perheoikeudellisesta ela- ler ej beslut eller förlik­ Forlig angaaende familie- tusvelvollisuudesta annet­ ning angående familj eretlig Underholdspligt og tua päätöstä eikä siitä r ättslig underhållsplikt och gor ingen Förändring i tehtyä sovintoa eika medför ej ändring i kon­ Konventionen af 10. Fe­ muuta elatusavun peri- ventionen den 10 februari bruar 1931 angaaende Ind- misestä pakkotoimin 1931 angående indrivning drivelse af Underholds-. helmikuun 10 päivänä av underhållsbidrag. bidrag. 1931 tehtyä sopimusta. Ej heller gor Konven­ Tärna sopimus ei myös- Ej heller innebär kon­ tionen nogen Förändring kään muuta muihin so- ventionen ändring i de i de Bestemmelser, som pimuksiin tuomion tai föreskrifter, som i andra indeholdes i andre Kon­ muun päätöksen pätevyy- konventioner äro givna ventioner om Gyldighe- destä tai täytäntöönpa- om giltighet eller verk-

Kungl. Majlis proposition nr 205. 13

urskuröurinn eöa ssettin forliket måtte inneholde likningen må innehålla kann aö kveöa å nm örn tvangsmidler. om tvångsmedel ej vinna fmngunarråöstafanir. tillämpning.

10. grein. Artikkel 10. Artikel 10. Äkvseöini j>essumsamn- Bestemmelsene i denne Vad i denna konvention ingi um réttargildi döma konvensjon om den bin­ stadgas örn giltighet av breyta aö engu leyti dande virkning av dom- dom innebär ej ändring 22. gr. i samningi fia mer gjor ingen förändring i artikel 22 i konventio­ 6. februar 1931, er hefir aö i artikkel 22 i konvensjo- nen den 6 februari 1931 geyma aljrjööleg einka- nen av 6 februar 1931, innehållande internatio­ målaréttaråkvteöi um inneholdende internasjo- nellt privaträttsliga be­ hjuskap, mttleiöingu og nal-privatrettslige bestem- stämmelser örn äktenskap, lögråö, og leiöa ekki af melser örn ekteskap, adop- adoption och förmynder­ sér, aö domar eöa ur- sjon og vergemål, og med- skap och föranleder ej, att skuröir um slik mål fåi forer ikke at avgjorelsen dom i så beskaffat mål gildi i öörum tilfellum, i en sak av sådan art som där avses varder en j>ar er åkveöiö. Full­ tillägges gyldighet i andre gällande i andra fall än i nog ju dömsurskuröa, sein tilfelle enn der bestemt. samma artikel omförmägildi hata samkvsemt Fullbyrdelse av judicielle las. Verkställighet av nefndri grein, må krefjast avgjorelser som har gyl­ dom, som äger giltighet samkvismt 4.—9. grein dighet efter nevnte ar­ jämlikt nämnda artikel, j)essa samnings. tikkel, kan kreves efter må äga rum enligt ar­ artiklene 4—9 i denne tiklarna 4—9 i denna konvensjon. konvention. Nu hoör i Danmörku, Er der i Danmark, Is­ Har i Danmark, Island å Islandi eöa i Noregi land eller Norge avsagt eller Norge meddelats veriÖ dtemdur dömur, jiar fen dom som gjor an ven­ dom, som innefattar tillsem beitt er åkvfeöum dele av lovgivningen örn lämpning av lagstiftnin­ löggjafarinnar um tjår­ ektefellers formuesforhold gen örn makars förmö­ mål bjöna, og skal j)å skal denne konvensjon ik­ genhetsförhållanden, skall samningur f»essi ekki nå ke anvendes på dommen denna konvention ej å til dömsins i Finnlandi i Finnland eller Sverige domen tillämpas i Fin­ eöa Svij)jöö, ef jaar heföi såfremt tvisten der skul- land eller Sverige, så­ ått aö gera lif um deilu- de ha vseret bedömt efter framt tvisten där skolat atriöiö samkveemt eldri landets eldre ekteskaps- bedömas enligt landets hjuskaparlöggjöf lands- lovgivning. äldre äktenskapslagstiftins. ning.

Samningur jaessi nser Denne konvensjon om- Denna konvention gäl­ ekki til döma, urskuröa fatter ikke avgj ©reiser og ler ej beslut eller förlik­ né såtta um meölags- forlik om familierettslig ning angående familjeskyldu i sifjamålum og underholdsplikt og gjor rättsligunderhållspliktoch breytir aö engu leyti ingen förändring i kon- medför ej ändring i kon­ samningnuin Ira 10. fe- vensjonen av 10 februar ventionen den 10 februari brun r 1931 um innheimtu 1931 angående inndriv- 1931 angående indrivning meölaga. ning av underholdsbidrag. av underhållsbidrag.

Samningurjiessi breyt­ Heller ikke gjor kon- Ej heller innebär kon­ ir ekki heldur i neimi vensjonen nogen föränd­ ventionen ändring i de åkvteöum jaeim, sem eru ring i do bestemmelser föreskrifter, som i andra i (lörum samningum, um som inneholdes i andre konventioner äro givna fullnaegju döma og konvensjoner om gyldig- om giltighet eller verk-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr %05.

den eller Fuldbyrdelsen nesta otettuja määräyk- ställigbet av dom eller af Domme og andre Afgo- siä. annat beslut. relser.

Artikel 11. 11 artikla. Artikel 11. Denne Konvention Täta sopimusta ei so- Denna konvention har kommer ikke til Anven- velleta päätökseen eika ej avseende å beslut eller delse paa Afgorelser og sovintoon, joka koskee: förlikning som gäller: Forlig vedrorende: 1. Slagt,skab, Arveret, 1. syntyperää, perin- 1. börd, rätt på grund Arvingers Ansvar for töön tai testamenttiin pe- av arv eller testamente, Gäld, Dodsboskifte, Kon- rustuvaa oikeutta, kuo- boutredning eller skifte kursbebandling, Tvangs- linpesän selvitystä tai ja- efter död man eller an­ akkord udenfor Konkurs koa talu vastuuta vaina- svarighet för den dödes eller Afkrseftelse i Tilfalde jan veloista, velallisen gäld, gäldenärs försättan­ af Konkurs; asettamista konkurssiin, de i konkurs, inledande av julkisen akordineuvotte- offentlig ackordsförhandlun aloittamista konkurs- ling utan konkurs, andra sitta, muita konkurssituo- på konkursdomares eller marin tai -tuomioistui- konkursdomstols pröv­ men harkinnasta riippu- ning beroende frågor eller via kysymyksiä tabi kon- rättshandlings eller annan kurssista aiheutuvaa oike- åtgärds ogiltighet på ustoimen tai muun toi- grund av inträffad kon­ menpiteen pätemättö- kurs; myyttä; 2. Ejendomsret eller an­ 2. omistus- tai muuta 2. äganderätt eller an­ den Ret över fast Ej en­ oikeutta toisessa sopimus- nan rätt till fast egendom dom i en af de andre Sta­ valtiossa olevaan kiinte- i främmande fördragssluter, Förpligtelse til at ään omaisuuteen tahl vel- tande stat eller skyldighet träffe Dispositioner med vollisuutta ryhtyä selis­ att träffa förfogande om Hensyn til saadanne Ret- ta oikeutta koskevaan dylik rätt eller påföljd av tigheder eller Folgerne af toimeen tai tällaisen vel- sådan skyldighets åsido­ Misligholdelse af Forplig- vollisuuden täyttämättä sättande; telsen; jättämisestä aiheutuvia seuraamuksia; 3. Skatter eller Af gifter 3. veroa tai muuta valti- 3. skatt eller annan av­ til Stat eller Kommune olle tabi kunnalle mene- gift till stat eller kom­ eller andre offentligretli- vää maksua taikka muuta mun eller annan fråga ge Forliold, selvom Afgo- julkisoikeudellista kysy- av offentligrättslig art, relsen maatte vare truffet mystä, vaikka asia oli- ändå att saken behand­ i de for borgerlige Sager sikin käsitelty riitaasi- lats i den för tvistemål galdende Former. oista säädetyssä järjestyk- stadgade ordning. sessä.

Paa Afgorelser, der er Päätöksiin, jotka työ- A beslut, som medde­ truffet af de sserlige Dom- riitaisuuksia käsittelevä lats av särskild domstol stole for Arbejdstvistig- erikoistuomioistuin on an- för arbetstvister, har kon­ heder, finder Konventio­ tanut, ei tätä sopimusta ventionen ej avseende. nen ikke Anvendelse. so velleta.

Artikel 12. 12 artikla. Artikel 12. Konventionen medford’ Tärna sopimus ei vel- Konventionen medför ikke Förpligtelse til at an­ voita tunnustamaan eikä ej förpliktelse att erkänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. lb

annara urskuröa. heten eller fullbyrdelsen ställighet av dom eller av dommer og andre av­ annat beslut. gjorelser.

11. grein. Artikkel 11. Artikel 11. Samningur Jessi nser Denne konvensjon kom­ Denna konvention har ebki til döma, urskuröa mer ikke til anvendelse på ej avseende å beslut eller né ssetta um: avgjorelser og forlik som förlikning som gäller: gj elder: 1) frBendsemi,erföarétt, 1. slektskap, arvered, 1. börd, rätt på grund åbyrgö erfingja å skuld- arvingers ansvar for gjeld, av arv eller testamente, um, skifti dånarbua, dodsboskifte, konkursbe­ boutredning eller skifte meöferö Jrotabua, nauöa- handling, offentlig akkord- efter död man eller an­ samninga än gjäldJrota- forhandling eller omsto- svarighet för den dödes skifta,eöa riftingu réttar- telse eller tilsidesettelse gäld, gäldenärs försättan­ gernings viö gjaldjrot; av rettsstiftelser på grunn de i konkurs, inledande av av konkurs; offentlig ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols pröv­ ning beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad kon­ kurs;

2) eignarrétt eda annan 2. eiendomsrett eller an- 2. äganderätt eller an­ rött ytir fasteign i ein- nen rett över fast elen­ nan rätt till fast egendom bverju hinna rikjanna, dora i en av de andre sta­ i främmande fördragssluskyldu til aö gera råö- ter, förpliktelse til å treffe tande stat eller skyldighet stafanir um slik réttindi nogen forfoining med hän­ att träffa förfogande om eda afleiöingar af van- syn til sådanne rettighe- dylik rätt eller påföljd av raäkslu skyldunnar; ter eller folgene av at sådan skyldighets åsido­ förpliktelsen ikke opfylles; sättande;

3) skatta o g gjöld til 3. skatter eller avgifter 3. skatt eller annan av­ rikis eöa sveitar- eöa til stat eller kommune gift till stat eller kom­ bsejarfélags eöa önnur eller andre offentligretts- mun eller annan fråga mål opinbers réttar, lige forhold, selv om av- av offentligrättslig art, jafnvel Jött dömurinn gjorelsen er truffet i de ändå att saken behand­ eöa iirskuröurinn hafi former som gjelder for lats i den för tvistemål veriö kveöinn upp i sama borgerlige saker. stadgade ordning. formi, sem venja er um einkamål. Samningurinn nser På avgjorelser som er Å beslut, som medde­ ekki til lirskuröa, sem truffet av de saul i ge dom­ lats av särskild domstol felt hata sérstakir dom­ stoler for arbeidstvister för arbetstvister, har kon­ stolar i atvinnudeilum. får konvensjonen ikke an­ ventionen ej avseende. vendelse.

12. grein. Artikkel 12. Artikel 12. Af samningnum leiöir Konvensjonen medfo- Konventionen medför ekki skylda til aö viöur- rer ikke förpliktelse til ej förpliktelse att erkänna

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

erkende eller fuldbyrde en panemaan täytäntöön eller verkställa beslut eller Afgorelse eller et Forlig, päätöstä tai sovintoa, mil­ förlikning, där detta up­ naar dette aabenbart vilde lom tunnustaminen tai penbarligen vore ofören­ vane uforeneligt med Lan­ täytäntöönpano ilmeises- ligt med landets rätts­ dets Retsorden. tiolisi maan oikeusjärjes- ordning. tykseen soveltumatonta.

Artikel 13. 13 artiläa. Artikel 13. Konventionen kommer Täta sopimusta ei ole Konventionen skall ej ikke til Anvendelse paa sovellettava päätöksiin, äga tillämpning å beslut Afgorelser, som er truffet, jotka on annettu, eika so- som meddelats eller för­ eller Forlig, som er ind- vintoihin, jotka on tehty likning som ingåtts före gaaet for Konventionens ennen sen voimaan tuloa. konventionens ikraftträ­ Ikrafttrseden. dande.

Artikel 14. 14 artikla. Artikel 14. Konventionen skal ra- Tärna sopimus on ra- Konventionen skall tificeres, og Ratifikations- tifioitava ja ratifioimis- ratificeras, och ratifikadokumenterne skal depo- kirjat talletettava Tans- tionshandlingarna skola neres i det danske Uden- kan ulkoasiainministeriön deponeras i danska ut­ rigsministeriums Arkiv, arkistoon niin pian kurn rikesministeriets arkiv så saa snart ske kan. tärna voi tapahtua. snart ske kan.

Konventionen fräed er i Sopimus tulee voimaan Konventionen träder i Kraft mellem de ratifice- ratifioineiden valtioiden kraft mellan de ratifice­ rende Stater den 1. Januar kesken sen tammi- tai rande staterna den 1 janu­ eller den 1. Juli, der ind- heinäkuun 1 päivänä, jo- ari eller den 1 juli, som traeder, naar tre Maaneder ka lähinnä seuraa kolmén infaller näst efter det er f orlobet, efter at mindst kuukauden kuluttua siitä, tre månader förflutit från tre af Staterne har depo- kun ratifioimiskirjat on det ratifikationshandlinneret deres Ratifikations- kolmén valtion puolesta garna för tre av staterna dokumenter. I Forhold talletettu. Myöhemmin ra- deponerats. I förhållande til senere ratificerende Sta­ tifioineen valtion suhteen till stat som sedermera ter trseder Konventionen sopimus tulee voimaan ratificerat träder konven­ i Kraft den 1. Januar eller sen tammi- tai heinäkuun tionen i kraft den 1 janu­ den 1. Juli, der indtrseder, 1 päivänä, joka lähinnä ari eller den 1 juli, som naar tre Maaneder er for- seuraa kolmén kuukauden infaller näst efter det tre lobet efter Deponeringen kuluttua siitä, kun rati- månader förflutit från det af Ratifikationsdokumen- fioimiskirja on sen valtion ratifikationshandlingen tet. puolesta talletettu. för den staten deponera­ des. Enhver af Staterne kan Jokainen sopimus valtio Envar av staterna kan i Forhold til hver af de voi jokaisen muun sopi- i förhållande till envar av andre opsige Konventio­ musvaltion suhteen sanoa de övriga uppsäga kon­ nen med en Frist af eet irti sopimuksen, joka si­ ventionen till upphörande Aar til Ophor en 1. Januar loin lakkaa olemasta voi- från och med den 1 janu­ eller en 1. Juli. massa sen tammi- tai hei­ ari eller den 1 juli, som näkuun 1 päivän alusta infaller näst efter ett år lukien, joka lähinnä seuraa sedan uppsägningen sked­ vuoden kuluttua siitä, kun de. irtisanominen tapahtui. Til Bekräftelse heraf Tämän vakuudeksi ovat Till bekräftelse härav har de respektive befuld- asianomaiset valtuutetut hava de respektive full­ msegtigede undertegnet allekirjoittaneet tämän so- mäktige undertecknat

Kungl. May.ts proposition nr 205. 17

kenna eda fullneegja å anerkjenne eller full- eller verkställa beslut eller demi, urskuröi eda saett, byrde en avgjorelse eller förlikning, där detta up­ Degar augljöst er, ad et forlik når dette åpen- penbarligen vore ofören­ jad mundi vera ösam- bart vilde vare uf orene- ligt med landets rätts­ rymanlegt réttarskipu- lig med landets rettsor- ordning. lagi landsfs. den.

13. grein. Artikkel 13. Artikel 13. Samningurinn neer Konvensjonen kommer Konventionen skall ej ekki til döma né hrskuröa, ikke til anvendelse på äga tillämpning å beslut sem upp hata verid avgjorelser som er truff et som meddelats eller för­ kvednir, né ssetta, sem eller forlik som er sluttet likning som ingåtts före gerdar hata verid, ådur en for konvensjonens ikraft- konventionens ikraftträ­ samningurinn gekk i gil di. treden. dande.

11. grein. Artikkel 14. Artikel 14. Samning pennan skal Konvensjonen skal ra- Konventionen skall fullgilda og skal full- tificeres, og ratifikasjons- ratificeras, och ratifikagildingarskjölunum kom- dokumentene skal depo­ tionshandlingarna skola id tyrir til geymslu i nens i det danske Uten- deponeras i danska ut­ skjalasafni utanrikis- riksministeriums arkiv så rikesministeriets arkiv så målåråduneytisins dan­ snart skje kan. snart ske kan. ska, svo fljött sem audid er. Milli Jjeirra rikja, er Konvensjonen trer i Konventionen träder i J)å hata fullgilt samning- kraft mellem de ratifi- kraft mellan de ratifice­ mn, gengur hann i gildi cerende stater den 1 ja­ rande staterna den 1 janu­ hinn 1. janmar eda 1. jiili nuar eller den 1 juli som ari eller den 1 juli, som nystan eftir ad Jmr mån- inntref fer når tre måneder infaller näst efter det udir eru lidnir fia bvi, er forlopet efteråt minst tre månader förflutit från er fullgildingarskjölum tre av statene har depo- det ratifikationshandlinad minsta kosti jjriggja nert sine ratif ikasjons- garna för tre av staterna rikjanna behr verid kom- dokumenter. I forhold deponerats. I förhållande id tyrir til geymslu. til senere ratif icerende sta­ till stat som sedermera Gagn vart rikjum, er sidar ter trer konvensjonen i ratificerat träder konven­ fullgilda, gengur samn­ kraft den 1 januar eller tionen i kraft den 1 janu­ ingurinn i gildi 1. j andar den 1 juli som inntref fer ari eller den 1 juli, som eda 1. juli mestan eftir når tre måneder er for­ infaller näst efter det tre ad jirir månudir eru lidnir lopet fra deponeringen av månader förflutit från det Ira jivi ad fullgildingar- ratif ikationsdokumentet. ratifikationshandlingen sbjalinu var komid tyrir för den staten deponera­ til geymslu. des. Sérhvert rikjanna get­ Enhver av statene kan Envar av staterna kan ur sagt samningnum i forhold til hver av de i förhållande till envar av upp gangvart sérhverju andre si op konvensjonen de övriga uppsäga kon­ hinna rikjanna med 1 års med en frist av ett år til ventionen till upphörande uppsagnarfresti, svo ad ophor den påfolgende 1 från och med den 1 janu­ hann gangi ur gildi 1. januar eller 1 juli. ari eller den 1 juli, som januar eda 1. juli. infaller näst efter ett år se­ dan uppsägningen skedde.

fiessu til stadfestingar Til bekräftelse herav Till bekräftelse härav hata umbodsmennirnir har de respektive befull- hava de respektive full­ undirritad samning jienn- mektigede undertegnet mäktige undertecknat

Bihang till riksdagens p‘ okoll 1932. 1 sami. lis ift. (Nr 205.) 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

naervaerende Konvention pimuksen ja varustaneet denna konvention och för­ og forsynet den med deres sen sineteillään. sett densamma med sina Segl. sigill. Udfserdiget i Köben­ Allekirjoitettu Köpen- Som skedde i Köpen­ havn i et Eksemplar paa haminassa yhtenä suo- hamn, i ett exemplar på Iwert af folgende Sprog: men-, tanskan-, islannin-, finska, danska, isländska, Dansk, Finsk, Isländsk, norjan- ja ruotsinkielisenä norska och svenska språ­ Norsk og Svensk, og for kappaleena, ruotsinkieli- ken, och försåvitt angår det svenske Sprogs Ved- sen tekstin käsittäessä svenska språket i två kommende i to Tekster, kaksi eri tekstiä, toisen texter, en för Finland en for Finland og en for Suomea ja toisen Ruotsia och en för Sverige, den Sverige, den 16. Mårts varten, maaliskuun 16. 16 mars 1932. 1932. päivänä 1932.

P. M unch . O nni T alas .

(L. s.) (L. s.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 805. 19

an og sett un dir hann nservserende konvensjon denna konvention och för­ og försynt den med sine sett densamma med sina innsigli sin.

Gert i Kaufmann ahöfn Utferdiget i Kiöben­ Som skedde i Köpen­ havn i ett eksemplar på hamn, i ett exemplar på i einu eintaki å islensku, hvert av folgende sprog: svenska, danska, finska, dönsku, finsku, norsku og ssensku, og aö f)vi er norsk, dansk, finsk, is­ isländska och norska språ­ ssenskuna snertir i tveim ländsk og svensk, og for ken, och försåvitt angår det svenske sprogs ved- svenska språket i två textum, dörum tyrir Finn­ kommende i to tekster, en texter, en för Sverige land og dörum tyrir Svifor Finnland og en for och en för Finland, den |>jöö, |>ann 16. mårts 1932. Sverige, den 16 mårts 16 mars 1932. 1932. Under förbehåll örn ratifikation av Kungl. S veinn B jörnsson , E mil H uitfeldt , Maj :t med Kiksdagens

( l . s.) ( l . s.) samtycke.

0. E werlöf . (L. S.)

20 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Förslag

till

Lag om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Härigenom förordnas sorn1 följer:

1 §• Lagakraftägande dom, som i Danmark, Finland, Island eller Norge givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, vare gällande jämväl här i riket. Med dom förstås i denna lag domstols beslut, som innebär avgörande av hu­ vudsaken. 2 §• Lika med lagakraftägande dom anses i denna lag: 1. utslag, varigenom överexekutor i Finland efter lagsökning ålagt någon be­ talningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända; 2. förlikning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol; samt 3. lagakraftägande beslut, som i tvistemål, i domen eller under rättegången, meddelats angående ersättning för rättegångskostnad eller gottgörelse till vittne eller sakkunnig.

3 §• Dom, som, på grund av svarandens utevaro, mot honom givits av domstol i första instans i Danmark, Island eller Norge, så ock tredskodom eller annan dom, som blivit av underrätt eller överexekutor i Finland given mot svarande, som ej avgivit svaromål, vare ej gällande, med mindre: 1. svaranden, vid målets anhängiggörande genom stämning, lagsökning eller inkallelse till förlikningskommission, hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där domen gavs, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag var pliktig att hava i den staten; eller 2. bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den dom­ stol, där domen gavs; eller 3. domen angår skadestånd för garning, som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse därstädes personligen fått del av stäm­ ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 21

Vad nu är sagt galle ock i fråga om dom, som i någon av förenämnda fyra stater blivit av högre rätt meddelad mot svarande, som uteblivit såväl där som i första instans. 4 §. Beslut eller förlikning, som enligt 1—3 §§ äger giltighet bär i riket och varå verkställighet kan vinnas i den stat, där beslutet gavs eller förlikningen ingicks, skall på begäran här verkställas.

5 §• Ansökan örn verkställighet göres hos överexekutor.

6 §• Vid ansökan örn verkställighet av beslut skall fogas: 1. beslutet i huvudskrift eller av vederbörande myndighet styrkt avskrift; 2. bevis att beslutet äger laga kraft och är av sådan beskaffenhet som sägs i 1 eller 2 §, samt att verkställighet kan ske i den stat, där beslutet gavs; samt 3. där fråga är örn dom, som avses i 3 §, bevis som utmärker, att domen enligt nämnda paragraf är gällande. Sökes verkställighet av förlikning, skall vid ansökningen fogas av behörig myndighet styrkt avskrift av förlikningen, ävensom bevis att förlikningen är ingången inför förlikningskommission eller domstol och kan verkställas i den stat, där den träffats. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åt­ följd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

7 §• Bevis, som i 6 § sägs, skall vara utfärdat: i Danmark, Finland och Island av justitieministeriet; samt i Norge av justisdepartementet.

8 §. Överexekutor företage ansökningen till prövning utan motpartens hörande; dock må tillfälle till yttrande beredas honom, när särskilda skäl därtill äro.

9 §. Varder ansökningen av överexekutor bifallen, gälle i avseende å verkställig­ heten vad örn svensk domstols lagakraftägande dom är stadgat; och skall förty vad beslutet eller förlikningen må innehålla örn tvångsmedel ej vinna tillämp­ ning. 10 §. Denna lag har ej avseende å: 1. dom i mål angående boskillnad, hemskillnad, äktenskapsskillnad, återgång av äktenskap, adoptivförhållandes stiftande eller hävande, omyndighetsförkla­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

ring eller sådan förklarings hävande, eller dom sorn, i samband med hemskill­ nad, äktenskapsskillnad eller äktenskaps återgång, givits örn bodelning mellan makarna, skadestånd eller vårdnaden örn barnen eller ock senare, i särskilt mål, givits i fråga, som sist är sagd; dock att vad i 4—9 §§ stadgas örn verk­ ställighet skall äga tillämpning å domen, därest denna enligt vad särskilt är stadgat skall gälla här i riket; 2. dom, som meddelats i Danmark, Island eller Norge och innefattar tillämp­ ning av lagstiftningen örn makars förmögenhetsförhållanden, såframt tvisten här i riket skolat bedömas enligt lagstiftning, som gällde före nya giftermålsbalkens ikraftträdande; 3. beslut eller förlikning angående familjerättslig underhållsplikt; 4. beslut eller förlikning, som gäller börd, rätt på grund av arv eller testa­ mente, boutredning eller skifte efter död man eller ansvarighet för den dödes gäld, gäldenärs försättande i konkurs, inledande av offentlig ackordsförhandling utan konkurs, andra på konkursdomares eller konkursdomstols prövning beroende frågor eller rättshandlings eller annan åtgärds ogiltighet på grund av inträffad konkurs; 5. beslut eller förlikning i fråga örn äganderätt eller annan rätt till fast egendom i annan stat än den, där domen eller förlikningen tillkom, eller örn skyldighet att träffa förfogande örn dylik rätt eller örn påföljd av sådan skyl­ dighets åsidosättande; 6. beslut rörande skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig art, ändå att saken behandlats i den för tvistemål stadgade ordning. Å beslut, som meddelats av särskild domstol för arbetstvister, har denna lag ej avseende.

11 §• Denna lag medför ej förpliktelse att erkänna eller verkställa beslut eller förlikning, där detta uppenbarligen vore oförenligt med rättsordningen här i riket.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före nämnda dag. Genom denna lag upphäves förordningen den 15 juni 1861 örn verkställighet i Sverige av domar och utslag, meddelade av domstol i konungariket Danmark; dock att nämnda förordning fortfarande skall äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före lagens ikraftträdande. I vad eljest är stadgat örn giltighet eller verkställighet i vissa fall av utländsk domstols beslut göres ej ändring genom denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 805. 23

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­ för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1931.

N ärvarande: Statsministern E kman , ministern för utrikes ärendena friherre R amel , statsråden G ärde , H amrin , von S tockenström , S tädener , G yllenswärd , L arsson , H olmbäck , J eppsson , H ansén , R undqvist .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, anmäler ett av lagbered­ ningen den 4 maj 1931 avgivet betänkande,1 däri under rubriken Lagbered­ ningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden III intagits av särskilda delegerade uppgjorda, av motiv åtföljda förslag dels till kon­ vention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge. Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över i lagberedningens betänkande innefattade förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen. Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.

1 Statens off. utredn. 1931: 9.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 1 juni 1931.

Närvarande: justitieråden C hristiansson , E delstam , S tenbeck , regeringsrådet A fzelius .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 8 maj 1931, hade Kungl. Maj.-t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 re­ geringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag dels till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om er­ kännande och verkställighet av domar och dels till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av ledamoten i lagberedningen, revisionssekreteraren Erik Lind.

Lagrådet yttrade:

Konventionsförslaget.

Enligt det remitterade, av delegerade för de nordiska staterna framlagda förslaget till konvention örn erkännande och verkställighet av domar skola lagakraftvunna domar, som i någon av staterna meddelats i tvistemål, samt vissa med sådana domar jämställda andra domar eller utslag, förlikningar och beslut vara gällande och verkställbara även i de övriga staterna. Såsom för­ utsättning för rättskraft och exigibilitet uppställes ej prövning i exekutionsiandet av den dömande myndighetens behörighet. Allenast då dom givits mot utebliven svarande, fordras enligt förslaget undersökning, örn svaranden eller själva målet ägde sådan anknytning till domslandet, att domen bör mot ho­ nom tillerkännas rättskraft och exigibilitet inom de övriga staterna. Med den allmänna ståndpunkt förslaget sålunda intager hava de stora svårigheter und­ vikits, som äro förknippade med uppställandet av regler för domstols interna­ tionella kompetens, och ett särskilt exekvaturförfarande i exekutionslandet har ej blivit erforderligt. Att enighet örn dessa förslagets huvudgrunder kun­ nat vinnas är naturligen beroende av den rättslikhet, som på betydelsefulla områden består inom de nordiska ländernas lagstiftning, samt det där rådande

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 25

ömsesidiga förtroendet för de olika ländernas domstolsväsen. Med hänsyn härtill och till de föreslagna undantagen från konventionens tillämplighetsom­ råde — som gälla sådana tvister, i vilka frågan örn domstols internationella behörighet har särskild betydelse — anser lagrådet betänkligheter icke möta mot den vidsträckta omfattning, i vilken rättskraft och exigibilitet inom kon­ ventionens tillämplighetsområde förlänas lagakraftvunna domar och därmed jämställda förlikningar och beslut, utan fasthellre det böra hälsas med till­ fredsställelse, att utsikt vunnits till en konvention i detta ämne mellan samt­ liga nordiska stater på en så omfattande grundval som här föreslagits.

Artikel 1. För verkställighet i Danmark av svensk dom kräves enligt 1861 års konven­ tion, att domen jämlikt svensk lag må verkställas i överensstämmelse med vad som gäller om lagakraftvunnen dom. Enligt 49 § utsökningslagen verkställes efter vadetidens utgång tredskodom såsom lagakraftvunnen, om ej domstol, till vilken talan örn återvinning instämts, annorledes förordnar. Det förelig­ ger således för närvarande ej hinder mot verkställighet av svensk tredskodom i Danmark, även örn tid för återvinningstalans anställande ej gått till ända. Däremot skall enligt artikel 1 i den föreslagna konventionen tredskodom, som meddelats i Sverige eller Finland, ej anses såsom lagakraftägande och följakt­ ligen ej heller kunna verkställas, förrän tid till återvinning gått till ända. Den begränsning i fråga örn verkställigheten av domar, som sålunda, föreslagits, är synnerligen ingripande. Örn det bortses från mål angående familjerättsliga förhållanden, kvarlåtenskap och fast egendom, var antalet avgjorda tviste­ mål år 1928 vid häradsrätterna 10,721 och vid rådstuvurätterna 15,778 samt år 1929 vid häradsrätterna 10,758 och vid rådstuvurätterna 15,713. Av dessa mål avgjordes genom tredskodom år 1928 vid häradsrätterna 5,154 och vid rådstuvurätterna 4,089 samt år 1929 vid häradsrätterna 5,322 och vid rådstuvurätterna 3,874. En stor del av de vid rådstuvurätterna genom tred­ skodom avgjorda målen äro växelmål. Dessa siffror visa, att det är en bety­ dande grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur böra erhålla snabb verkställighet -— som ej skulle kunna verkställas enligt konventionsförslaget, då tid för vad är förbi och de således i Sverige äro verkställbara såsom lagakraftvunna domar. Att detta skulle innebära en stor olägenhet är uppen­ bart. Och sakliga skäl synas lagrådet icke medföra behov av ett så vittgåen­ de undantag. Lagrådet har i fråga om förekomsten av återvinningstalan mot tredskodomar inhämtat från statistiska centralbyrån, att sådan talan instämts under år 1928 mot 17 domar d. v. s. 0.18 % av hela antalet under år 1928 med­ delade tredskodomar (9,243) och under år 1929 mot 16 domar d. v. s. 0.17 % av hela antalet under år 1929 meddelade tredskodomar (9,196). Om hänsyn vidare tages därtill, att ändring av tredskodomen kan antagas ske allenast i en del av de fall, då talan örn återvinning instämts, synes det ytterst osannolikt, att praktisk olägenhet skulle vållas av att verkställighet av tredskodomar efter vadetidens utgång medgåves. Det skulle säkerligen bliva utomordentligt säll­ synt, att i en av våra grannstater skulle komma att påkallas verkställighet av

26 Kungl. Maj-As proposition nr 205.

en tredskodom, vilken ej blir bestående. Det synes därför lagrådet synnerligen önskvärt, om genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande dom, när sådan verkställighet får ske inom domslandet.

Artikel. Jämlikt uttrycklig föreskrift i artikel 1 avses med dom allenast domstols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken, således icke tillika ett i samband därmed givet beslut, varigenom part ålagts gälda motparten ersättning för rät­ tegångskostnad. I vad mån dylika beslut falla under konventionens tillämp­ ning, behandlas i artikel 2 punkt 3. Enligt artikel 2 punkt 1 skall lika med dom i konventionen anses utslag, var­ igenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon be­ talningsskyldighet. Särskild bestämmelse angående beslut örn kostnadsersätt­ ning i lagsökningsmål är ej given. Avfattningen av sistnämnda stadgande sy­ nes emellertid icke motsäga den uppenbarligen avsedda tolkningen, att med betalningsskyldighet här menas jämväl förpliktelse att gälda ersättning för kostnaderna i lagsökningsmålet, där sådan — i regel med ett obetydligt be­ lopp — i utslaget tillerkänts sökanden. Däremot lärer överexekutors beslut örn sådan ersättning för kostnad, som enligt 196 § utsökningslagen i lagsökningsmål må tilläggas sökandens motpart, då målet såsom tvistigt förvisas till domstol, icke vara hänförligt under ifråga­ varande bestämmelse. Att dylikt beslut bör falla utom konventionens tillämp­ lighetsområde lärer vara betingat redan av beslutets blott provisoriska giltig­ het. Artikel 11. Genom konventionen den 6 februari 1931 regleras frågorna örn adoptions verkställande och adoptivförhållandes hävande. Däremot meddelas icke någon regel örn adoptions rättsverkningar. Orsaken därtill har främst varit svårig­ heten att mellan de olika staternas delegerade vinna enighet örn innebörden och räckvidden av en sådan regel, särskilt med avseende å adoptionens verkan i arvshänseende. Då det uppenbarligen ej är åsyftat, att den nu föreslagna kon­ ventionen skall hava avseende å beslut eller förlikning, som gäller adoptions rättsverkningar, torde i artikel 11 undantag böra göras därutinnan.

Lagförslaget.

Lagrådet erinrar örn sina yttranden vid artiklarna 1 och 11 i konventionsförslaget. Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr SOS. 27

Utdrag av protokollet över justitiedepartement särenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­ rådet å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande: Statsministern E kman , statsråden G ärde , H amrin , von S tockenström , S täde ­ ner , G yllenswärd , L arsson , H olmbäck , J eppsson , H ansén , R undqvist .

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, stats­ rådet Gyllenswärd, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, frågan örn godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn erkännande och verkställighet av domar. Föredraganden anför: »Den 13 september 1929 har Kungl. Maj :t funnit gott att antaga en av dan­ ska regeringen gjord inbjudan att deltaga i förhandlingar med danska, finska, isländska och norska regeringarna örn avslutande av en konvention angående ömsesidig verkställighet av domar. Förhandlingar i ämnet hava sedermera ägt rum i Köpenhamn under tiden den 30 oktober—den 9 november 1929, i Stockholm den 28 april—den 10 maj 1930 och i Oslo den 26 januari—den 7 februari 1931. Under mötena i Köpen­ hamn och Oslo hava jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande förhandlingar förts jämväl rörande vissa andra frågor. Från svensk sida hava, enligt Kungl. Maj :ts förordnande, i förhandlingarna deltagit, vid samtliga mötena, f. d. presidenten, ordföranden i lagberedningen friherre Marks von Wurtemberg och presidenten Ekeberg samt, vid mötet i Oslo, revisionssekreteraren Lind. Såsom resultat av förhandlingarna föreligger ett av de delegerade uppgjort förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande och verkställighet av domar. Till detta förslag hava de sven­ ska delegerade utarbetat särskilda motiv, varjämte av dem uppgjorts förslag till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge. Svensk lag innehåller icke några allmänna bestämmelser om utländska do- Förslaget mars erkännande och verkställighet. Endast beträffande utländsk myndighets till jf.°o*venbeslut, varigenom hemskillnad eller äktenskapsskillnad blivit beviljad, givas —

28 Kungl. Majlis proposition nr 205.

i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention -—- allmänna regler, som inne­ fatta ett direkt erkännande av främmande dom. I vad rör förhållandet mellan de fem nordiska staterna skola enligt en konvention den 6 februari 1931, som trätt i kraft den 1 januari 1932, vissa beslut angående äktenskap, adoption och förmynderskap, som meddelats i en av staterna, äga giltighet i de övriga. Stun­ dom har lagen förklarat utländska domar exigibla utan att i övrigt yttra sig örn deras giltighet. Så har skett i anslutning till en del av Sverige biträdda konventioner, t. ex. 1861 års konvention med Danmark angående verkställighet av domar och konventionen den 10 februari 1931 mellan de nordiska staterna angående indrivning av familjerättsliga underhållsbidrag. Nu omförmälda fall, i vilka verkan tillerkännes åt utländska domar, äro ej uttryck för en allmän princip utan ha tvärtom karaktären av undantag. Ett ytterligare undantag utgör ovannämnda förslag till konvention örn erkännande och verkställighet av domar. Konventionen avser i främsta rummet lagakraftägande domar, som i en av de fördragsslutande staterna givits i tvistemål eller i brottmål meddelats an­ gående skadestånd. Andra i brottmål uppkommande frågor — framförallt ansvarsfrågor — falla ej under konventionen. Ärenden tillhörande jurisdictio voluntaria omfattas ej heller av konventionen. I konventionen gives en definition å uttrycket dom. Därmed förstås dom­ stols beslut, som innebär avgörande av huvudsaken. Härigenom uteslutas be­ slut, som under rättegången meddelas angående processuella frågor. I och för sig uteslutes genom definitionen också beslut angående rättegångskostnader, men det tillägges att lagakraftägande beslut, som i tvistemål i domen eller un­ der rättegången meddelats angående ersättning för rättegångskostnad — lik­ som angående gottgörelse till vittne eller sakkunnig — skall i konventionen anses lika med lagakraftägande dom. Med sådan dom skall ock likställas för­ likning, som ingåtts inför förlikningskommission eller domstol, samt utslag varigenom överexekutor i Finland eller Sverige efter lagsökning ålagt någon betalningsskyldighet och för vilket tiden för besvärs anförande gått till ända. Beträffande domar mot utebliven svarande hava särskilda regler givits. Så­ dana s. k. kontumaciedomar skola endast under angivna förutsättningar vinna erkännande. En kontumaciedom blir till att börja med gällande, örn svaranden vid målets anhängiggörande hade hemvist eller anmäld firma i den stat, där domen givits, eller styrelse, som hade att företräda svaranden, då ägde sitt säte därstädes, eller delgivningen skett med ombud, som svaranden enligt lag var pliktig att hava i den staten. Grunden för stadgandet är, att en kon­ tumaciedom ej bör vara gällande, med mindre svaranden hade så stark anknyt­ ning till domslandet, att det rimligen kan begäras att han där sörjer för sitt försvar. Kontumaciedom blir vidare gällande, örn bindande överenskommelse var träffad örn målets upptagande av den domstol, där domen gavs. Det är alltså ej tillräckligt, att parterna i allmänhet avtalat örn målets behandling vid dom­ stolarna i viss stat, utan avtalet måste avse en bestämd domstol. Har svaran­ den sålunda på förhand godtagit den domstol, där domen sedermera ges, före-

Kungl. Maj:ts proposition nr Z05. 29

ligga ej de skäl, som eljest föranlett uppställande av förbehåll i fråga örn er­ kännande av kontumaciedom. Slutligen blir kontumaciedom gällande, örn den angår skadestånd för gär­ ning, som begåtts i den stat, där domen gavs, och svaranden under vistelse där­ städes personligen fått del av stämningen. Ett praktiskt exempel är skada, som åstadkommits genom automobiltrafik. Delgivning av stämningen kan ske under uppehåll, som inträffar när skadan förorsakas, eller vid ett senare till­ fälle. I fråga örn doms verkställande i annan fördragsslutande stat än den, där domen meddelats, innebär förslaget, att verkställighet skall sökas hos viss i konventionen angiven exekutiv myndighet, i Danmark eller Island fogden, i Finland eller Sverige överexekutor och i Norge namsretten. Beslut örn verk­ ställighet meddelas i allmänhet utan motpartens hörande. Hans yttrande in­ hämtas endast, när särskilda skäl därtill äro, såsom när ett uttalande örn ett eller annat faktiskt förhållande är önskvärt. Vid ansökning örn verkställighet skall fogas domen i huvudskrift eller be­ styrkt avskrift samt bevis att domen äger laga kraft. Vidare fordras bevis, att domen är av sådan beskaffenhet som enligt det förut sagda är en förutsätt­ ning för att den skall omfattas av konventionen, d. v. s. att fråga är örn dom, som givits i tvistemål eller i brottmål meddelats angående skadestånd, och att domen innebär avgörande av huvudsaken. Beviset behöver i denna del ej vara specificerat, utan det är tillräckligt med ett allmänt intyg, att domen är av sådan beskaffenhet, som sägs i de artiklar av konventionen, i vilka berörda förutsättningar äro angivna. Bevis fordras också, att domen kan verkställas i den stat, där den meddelades. Motsvarande bestämmelser hava givits beträf­ fande andra beslut än domar och angående förlikningar i vad dessa omfattas av konventionen. När fråga är örn kontumaciedom, måste heviset utmärka, att någon viss av de särskilda förutsättningarna för exekution av sådan dom är uppfylld, d. v. s. antingen att svaranden genom hemvist eller på annat ovan angivet sätt är anknuten till domslandet, eller att domstolen på grund av pro­ rogation varit behörig, eller ock att, örn domen angår skadestånd för gärning, som begåtts i domslandet, svaranden där personligen mottagit kallelse till svarsmål. Nu anförda bevis utfärdas i Sverige av länsstyrelse och i de övriga länderna av justitiedepartementet. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åt­ följd av översättning till danska, norska eller svenska språket. Beträffande sättet för verkställigheten föreskrives, att den i envar stat skall ske enligt där gällande lag. Örn domen innehåller föreskrift, att något skall fullgöras vid äventyr av tvångsmedel, såsom vitén eller fängelse, skall detta ej gälla i exekutionslandet; däremot kunna vid exekutionen tvångsmedel åläg­ gas i sistnämnda land. Förutnämnda konvention av år 1861 mellan Danmark och Sverige angående verkställighet av domar skall upphöra vid förevarande konventions ikraftträ­ dande. I övrigt äger konventionen ej tillämpning rörande ämnen, som genom andra konventioner reglerats.

30 Kungl. Maj :ts proposition nr 205.

Från konventionen äro undantagna avgöranden i vissa ämnen, som eljest på grund av huvudregeln skulle ha fallit under konventionen. Hit höra succes­ sions rättsliga spörsmål och konkursfrågor; dessa äro nämligen avsedda att regleras genom särskilda konventioner, beträffande vilka förhandlingar mellan de fem nordiska länderna för närvarande pågå. Undantagna äro vidare avgö­ rande angående börd, fast egendom i främmande fördragsslutande stat, skatt eller annan avgift till stat eller kommun eller annan fråga av offentligrättslig art samt beslut av särskild domstol för arbetstvister. Med hänsyn till de lyckligtvis mycket begränsade områden, där inom de särskilda konventionsstatema framträder principiell olikhet i rättsåskådning — man har särskilt erinrat örn lagstiftningen mot spritmissbruk samt örn rätts­ praxis rörande s. k. differensaffärer — göres i konventionen förbehåll örn rätt att vägra erkännande eller verkställighet av beslut eller förlikning, vars tilllämpande skulle vara oförenligt med landets rättsordning. Lagrådet. Enligt statsrådsprotokoll den 8 maj 1931 har lagrådets utlåtande infordrats över dels ifrågavarande konventionsförslag, dels berörda svenska lagförslag. Lagrådet har den 1 juni 1931 avgivit utlåtande, därvid lagrådet, under fram­ hållande av önskvärdheten av att en konvention sådan som den föreslagna komme till stånd, i två hänseenden framställt erinringar mot konventionsförslaget. Den ena av dessa erinringar gäller förslagets art. 11 och är av närmast re­ daktionell natur. Den andra åter, som gäller förslagets art. 1, är av saklig innebörd. Enligt sag­ da artikel samt de därmed sammanhängande artiklarna 4 och 6 uppställes såsom villkor för att dom, som meddelats i en av de fördragsslutande staterna, skall i de övriga erkännas såsom giltig och befordras till verkställighet, att domen är lagakraftägande; och har i sammanhang härmed i art. 1 intagits en för­ klarande bestämmelse, att tredskodom, som meddelats i Sverige eller Finland, icke skall anses såsom lagakraftägande förrän tid till återvinning gått till ända. I avseende å sistnämnda bestämmelse har lagrådet erinrat, att enligt den mellan Sverige och Danmark gällande konventionen den 25 april 1861 an­ gående ömsesidig verkställighet av domar och utslag hinder ej möter för verk­ ställighet av svensk tredskodom i Danmark, även örn tid för återvinningstalans anställande ej gått till ända. Lagrådet har vidare framhållit, hurusom den i förslaget avsedda begränsningen vore synnerligen ingripande, i det att av de vid underdomstolarna avdömda målen en avsevärd del avgjorts genom tredsko­ dom, och att bland dessa en stor del vore växelmål. Att sålunda en betydande grupp domar — bland vilka en del på grund av sin natur borde erhålla snabb verkställighet -— icke skulle kunna verkställas så snart tid för vad vore förbi, har lagrådet ansett innebära en stor olägenhet. Lagrådet har icke funnit sak­ liga skäl för ett så vittgående undantag, i vilket avseende lagrådet framhållit, att enligt upplysningar från statistiska centralbyrån återvinningstalan blivit under de två sista år, för vilka statistik föreligger, instämd i allenast 0'18 % resp. 0'17 % av de tredskovis avgjorda målen; och då ändring i tredskodom kun­ de antagas ske allenast i en del av de fall, då återvinningstalan instämts, måste

Kungl. Maj:ts proposition nr S05. 31

det enligt lagrådets mening bliva utomordentligt sällsynt, att i en av våra grannstater skulle komma att påkallas verkställighet av en tredskodom, vilken ej bleve beståndande. I betraktande härav har lagrådet funnit det synnerligen önskvärt, örn genom konventionen kunde medgivas, att tredskodom finge, utan avvaktande av återvinningstidens utgång, verkställas såsom lagakraftägande dom, när sådan verkställighet finge ske inom domslandet. Sedan i anledning av lagrådets yttrande — i samband med förhandlingar i Överlägg­ ningar i andra ämnen —- under september 1931 överläggningar ägt rum mellan samt­ anledning liga delegerade för de fem staterna, meddelade de svenska delegerade i skrivel­ x lagrådets yttrande. se till mig den 31 oktober 1931, att man ej å alla sidor funnit sig övertygad om angelägenheten av den ifrågasatta jämkningen i den föreslagna art. 11; och då denna jämkning syntes vara av huvudsakligen redaktionell art, ansåge sist­ nämnda delegerade dess genomförande ej vara ovillkorligen nödigt. Vad beträffar frågan örn tredskodoms erkännande och verkställande före återvinningstidens utgång anförde de svenska delegerade, att man vid de för­ nyade överläggningarna mellan samtliga delegerade enat sig örn, att hinder ej borde möta för att konventionsförslaget underginge ändring i det av lagrå­ det angivna syfte, en ändring som enligt de svenska delegerades mening vore i hög grad önskvärd. Enighet hade även nåtts örn att det åsyftade målet kun­ de nås genom uteslutande av vad den föreslagna art. 1 innehölle örn att tredsko­ dom ej finge anses såsom lagakraftägande förrän vid återvinningstidens ut­ gång. Enligt de svenska delegerades mening hade ett positivt uttalande örn att domen redan före sagda tid finge anses såsom lagakraftägande varit mestönskvärt. Inom en av de främmande delegationerna hade man emellertid be­ stämt föredragit, att den ifrågasatta ändringen bomme till stånd på det sätt, att man i art. 1 uteslöte varje uttalande örn tredskodom; och de svenska dele­ gerade hade för sin del ansett avgörande invändningar häremot ej föreligga. Vore man överens örn att, i det avseende varom här vore fråga, en tredskodom skulle anses gällande och exigibel, så snart tiden för vads erläggande gått till ända, syntes det terminologiska spörsmålet vara av underordnad betydelse. Att konventionen under termen 'lagakraftägande dom’ inbegrepe även tredsko­ dom, mot vilken vad ej erlagts eller fullföljts, kunde för svenska myndigheter klargöras genom en uttrycklig bestämmelse i den administrativa författning, som här i landet torde böra utfärdas rörande de olika slags bevis, vilka enligt art. 6 och 7 i konventionsförslaget skulle åtfölja ansökan örn svensk doms verk­ ställande i främmande konventionsstat; man behövde i så fall ej befara att kon­ ventionen skulle i förevarande hänseende giva anledning till missförstånd i nå­ gon av konventionsstaterna. I skrivelse den 3 november 1931 till ministern för utrikes ärendena anförde jag, bland annat, att jag ansåge angeläget, att art. 1 i konventionsförslaget änd­ rades i den av lagrådet föreslagna riktningen och att ändringen syntes kunna ske på sätt, varom samtliga delegerade enat sig. Samtliga de övriga staternas regeringar hava därefter förklarat sig god­ känna, att art. 1 i angivna syfte ändrades på sätt förut nämnts..

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 205.

Departe­ Genom det föreliggande konventionsförslaget torde stora praktiska fördelar ments­ komma att uppnås, och jag är för min del beredd att tillstyrka ej blott de prin­ chefen. ciper, på vilka förslaget är byggt, utan ock den närmare utformning dessa prin­ ciper erhållit. Av vad förut anförts framgår, att den ändring av art. 1, varom lagrådet hemställt, lärer böra på förut angivet sätt vidtagas. Då enighet ej kunnat vinnas mellan samtliga staternas delegerade angående den av lagrådet ifrågasatta ändringen i art. 11 och då, såsom de svenska delegerade yttrat, den­ na ändring ej är ovillkorligen nödvändig, anser jag de delegerades förslag i den­ na del böra oförändrat upptagas. På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att Kungl. Maj :t god­ känner konventionsförslaget med den av mig angivna ändringen i art. 1. Där­ est Kungl. Maj :t lämnar sitt bifall till förslaget, lärer detsamma innan ratifi­ kation ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. Till frågan örn den lagstiftningsåtgärd, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag se­ nare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mel­ lan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verk­ ställighet av domar samt hemställer, att nämnda förslag måtte godkännas av Kungl. Majit. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet: Gösta Tidelius.

»

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 33

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in­ för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­ rådet å Stockholms slott den 11 mars 1932.

Närvarande: Statsministern E kman , statsråden G ärde , H amrin , von S tockenström , S tä ­ dener , G yllenswärd , L arsson , H olmbäck , J eppsson , H ansén , R undqvist .

Under erinran att Kungl. Majit förut denna dag på föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutat godkänna förslag till konvention mellan Sve­ rige, Danmark, Finland, Island och Norge örn erkännande och verkstäl­ lighet av domar hemställer t. f. departementschefen, efter gemensam beredning med förstnämnde departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sände­ budet i Köpenhamn O. A. H. Ewerlöf att — under förbehåll av ratifikation av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention i överensstämmelse med ifrågavarande förslag, vars lydelse framgår av bilaga till detta protokoll1, ävensom förordna, att fullmakt för Ewerlöf skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad t. f. departementschefen under ovanstående punkt hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten läm­ na bifall. Ur protokollet: R. R. Sohlman.

1 Bilagan här utesluten. Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. lis haft. (Nr 805.)

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 805.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­ för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­ rådet å Stockholms slott den 16 mars 1932.

Närvarande: Statsministern E kman , statsråden G ärde , H amrin , von S tockenström , S tä ­ dener , G yllenswärd , L arsson , H olmbäck , J eppsson , H ansén , P undqvist .

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, stats­ rådet Gyllenswärd, anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde: »Enligt statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 har Kungl. Maj:t funnit gott att, med viss ändring, godkänna ett av delegerade för Sverige, Danmark, Fin­ land, Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn erkännande och verkställighet av domar. Förslaget i det sålunda ändrade skicket har godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar och den 16 mars 1932 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom kon­ vention gälla mellan nämnda länder. Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, skall konventionen, innan ra­ tifikation från Sveriges sida ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. I samband härmed torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn den lagstiftningsåtgärd, som för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag tillåter mig sålunda nu anmäla lagrådets den 1 juni 1931 avgivna utlåtande i vad rör det till lagrådet den 8 maj 1931 remitterade för­ slaget till lag örn erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Dan­ mark, Finland, Island eller Norge. Den i statsrådsprotokollet den 11 mars 1932 berörda ändring i art. 1 av konventionsförslaget, som vidtagits i anled­ ning av vad lagrådet erinrat, har föranlett motsvarande ändring i lagförslaget. Då av skäl, som nämnts i sistnämnda statsrådsprotokoll, hinder mött att före­ taga den av lagrådet ifrågasatta jämkningen i art. 11 av konventionsförslaget, har också lagförslaget i motsvarande del lämnats orubbat. På sätt framgår av de svenska delegerades motiv till ifrågavarande lagförslag lärer, i samband med ratifikation av konventionen, mellan svenska och danska regeringarna böra komma till stånd en noteväxling örn upphävande av den med Danmark den 25 april 1861 träffade överenskommelsen angående ömsesidig verkställighet av domar och utslag meddelade i Sverige eller Danmark. I samband därmed lärer böra avtalas att sistnämnda konvention dock fortfarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 205. 35

skall äga tillämpning å beslut som meddelats eller förlikning som ingåtts före den nu ifrågavarande konventionens ikraftträdande.» Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj:t måtte genom propo­ sition dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga nämnda lag­ förslag med angivna ändring.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Erik H.scm Mahn.