angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

1 Nr 252.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld; given Stockholms slott den 10 maj 1932.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Felix Hamrin.

Utdrag av protokollet Över finansärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 maj 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Hansén, Rundqvist.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit frågan örn fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

På framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgav Kungl. Majit, med stöd av § 72 regeringsformen, genom kungörelse den 27 september 1931 (nr 325), att riksbanken finge för tiden från och med den 28 september till och med den 30 november 1931 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Sedan bankofullmäktige i skrivelse den 24 november 1931 hemställt om fortsatt

Bihang (ill riksdagens protokoll 1932. 1 sand. 210 haft. (Nr 252.)

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

B anbo fullmäktige.

Biksgälds-

fullmäktige.

befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten intill utgången av februari innevarande år, förlängde Kungl. Majit genom kungörelse den 27 november 1931 (nr 369) ifrågavarande medgivande att gälla till och med den 29 februari 1932. Detta beslut har, efter proposition i ämnet (nr 26), av innevarande års riksdag gillats (riksdagens skrivelse nr 13).

Efter det bankofullmäktige i skrivelse den 11 februari 1932 gjort framställning örn ytterligare förlängd befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten för tiden till och med den 20 maj 1932 samt Kungl. Majit för riksdagen framlagt proposition i ämnet (nr 98), har riksdagen med bifall till propositionen medgivit, att riksbanken må för tiden från och med den 1 mars till och med den 20 maj 1932 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar (riksdagens skrivelse nr 59). Kungl. Majit har den 29 februari 1932 utfärdat kungörelse i ämnet (nr 40).

I skrivelse till Kungl. Majit den 8 maj 1932 hava fullmäktige i riksbanken hemställt örn fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Under erinran örn att riksbanken genom nyss omförmälda kungörelse den 29 februari 1932 medgivits befrielse från sedelinlösningsskyldigheten för tiden till och med den 20 maj 1932, hava fullmäktige anfört följande:

»I den framställning den 11 februari 1932, vari fullmäktige hemställde om nämnda befrielse, hava fullmäktige närmare uttalat sig om innebörden av det penningpolitiska program, som riksbanken, i överensstämmelse med av statsrådet och chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet vid olika tillfällen gjorda uttalanden, ansett sig böra fullfölja. Frågan örn riktlinjerna för penningpolitiken har därefter behandlats av bankoutskottet, som i sitt den 2 i denna månad avgivna utlåtande (nr 40) utförligt uttalat sig i ämnet. Detta uttalande har ej föranlett någon erinran från riksdagens sida. En penningpolitik enligt dessa av riksdagen godkända riktlinjer förutsätter, att riksbanken erhåller fortsatt befrielse från sedelinlösningsskyldigheten.»

Med stöd av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att riksbanken för tiden till och med den 30 september 1932 måtte fritagas från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld enligt deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga sedlhrnas inlösen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, hava i ett den 9 maj 1932 avgivet yttrande förklarat sig ej hava något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.

3 Kungl. Maj:ts proposition Nr 252.

Såsom fullmäktige i riksbanken erinrat, har bankoutskottet i samband Departementsmed avgivande av utlåtande angående verkställd granskning av riksban- chefen. kens styrelse och förvaltning uttalat sig rörande den förda penningpolitiken under tiden efter det Sverige i september 1931 övergav guldmyntfoten samt därvid angivit vissa riktlinjer för den fortsatta valutavården.

Mot dessa numera av riksdagen godtagna riktlinjer synes, vad deras allmänna syftning angår, ur min synpunkt någon erinran icke vara att göra. Härav torde följa, att jag icke har något att erinra mot att giltighetstiden för den riksbanken medgivna befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten förlänges. Den fortsatta befrielsen synes mig lämpligen böra gälla för tiden intill den 1 september 1932.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under erinran tillika, att det jämlikt § 72 regeringsformen ankommer på Kungl. Majit att å tid, då riksdagen ej är samlad, besluta i angelägenhet av förevarande art, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att riksbanken må för tiden från och med den 21 maj till den 1 september 1932 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet! Hjalmar Ekengren.