angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld
Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.
1 Nr 98.
Kungl. Majds proposition till riksdagen angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld; given Stockholms slott den 12 februari 1932.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Felix Hamrin.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 februari 1932.
Närvarande:
Statsministern Ekman, statsråden Gaede, Hamein, von Stockensteöm, Stadenee, Gyllenswärd, Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, anför:
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Majit frågan örn fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att vid anfordran inlösa av hanken utgivna sedlar med guld.
På framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgav Kungl. Majit, med stöd av § 72 regeringsformen, genom kungörelse den 27 september 1931 (nr 325), att riksbanken finge för tiden från och med den 28 september till och med den 30 november 1931 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Sedan bankofullmäktige i skrivelse den 24 november 1931 hemställt örn fortsatt befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten intill utgången av februari innevarande år, förlängde Kungl. Majit genom kungörelse den 27 no-
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 1 sami. 76 haft (Nr 98.) 1
Bankofullmäktige•
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.
vember 1931 (nr 369) ifrågavarande medgivande att gälla till och med den 29 februari 1932. Detta beslut har, efter proposition i ämnet (nr 26), av innevarande års riksdag gillats (riksdagens skrivelse nr 13).
I skrivelse till Kungl. Majit den 11 februari 1932 hava fullmäktige i riksbanken hemställt örn fortsatt befrielse för riksbanken från inlösningsskyldigheten till och med den 20 nästkommande maj.
Efter att hava erinrat örn att fullmäktige i sin nyss omförmälda skrivelse den 24 november 1931 framhållit, att det då ännu ej kunde angivas, när en definitiv reglering av myntsystemet kunde äga rum, samt att förhållandena under den tid, som därefter förflutit, ej ändrats i sådan riktning, att större möjlighet nu funnes att bestämma tidpunkten för en laglig stabilisering av den svenska valutan, hava fullmäktige till stöd för sin hemställan anfört följande:
»Valutans yttre värde, mätt i växelkurserna på vissa guldmyntfotsländer, nådde den 8 sistlidna december sin hittills lägsta punkt efter guldmyntfotens upphävande. Nämnda dag förekommo följande noteringar:
Avista säljkurs
1 dollar (New York) ............................................ 5: 59
100 francs (Paris) .................................................... 22: —
100 » (Schweiz) .............................................. 109: —
100 Sörrner (Amsterdam)........................................ 226: —
Växelkurserna hava därefter med vissa kortare avbrott visat en fallande tendens. Denna dag noteras nämnda fyra valutor sålunda:
Avista säljkurs
1 dollar (New York) ............................................ 5: 20
100 francs (Paris) ................................................. 20: 70
100 » (Schweiz) ............................................... 102:50
100 Sörrner (Amsterdam) 210: 50
Den konsumtionsprisindex, som utarbetas för riksbankens räkning, lämnar upplysning om valutans inre värde, uttryckt i priserna på de varor och tjänster, som ingå i allmänhetens konsumtion. Vid indexberäkningen tages hänsyn till följande grupper: födo- och njutningsämnen, bostad, bränsle och lyse, inventarier, beklädnad m. m. Berörda index avser sålunda att vara en mätare på levnadskostnaderna, i möjligaste mån representativ för den totala konsumtionen i landet. Örn nivån i september 1931 sättes lika med 100, bliva generalindextalen för varje vecka från den 11 oktober 1931:
11 oktober—17 oktober 1931
18 » —24 > ................
25 » —31 > ................
1 november— 7 november .......
8 » —14 * ........
15 » —21 » ........
22 » —28 » ........
29 » — 5 december .....
99: 39 99: 34 99: 40 99: 37 99: 6 0 99: 70 99: 95 99: 99
3 Kungl. Maj.-ts proposition Nr 98.
6 december—12 december ............................... 100: oe
13 » —19 » 100:0 3
20 » —26 » .................................... 100: oi
27 » — 2 januari 1932 ............................... 100: o 6
3 januari— 9 januari ............................................ 100: —
10 » —16 » ............................................ 100: 2 5
17 » _23 » ............................................ 100: 13
24 » —30 » ............................................ 100: 18
Vid guldmyntfotens upphävande angåvo fullmäktige riksbankens avsikt vara att bevara kronans inhemska köpkraft. I den mån nämnda köpkraft mätes av riksbankens index, kan således konstateras, att någon försämring av köpkraften hittills ej inträtt.
Fullmäktiges åberopade uttalande bör emellertid ej erhålla den tolkningen, att fullmäktige åsyfta att bibehålla detaljprisnivån för samtliga konsumtionsvaror i genomsnitt oförändrad. På grund av prisstegringen å vissa import- och exportvaror, vilken småningom i större utsträckning kan väntas komma till uttryck även i detaljhandeln, skulle en penningpolitik av nämnda innebörd nödvändiggöra en motsvarande nedpressning av priserna å de egentliga hemmamarknadsvarorna, en utveckling som för vårt land skulle skärpa verkningarna av den nuvarande krisen. Däremot bör i omförmälda uttalande inläggas den betydelsen, att riksbanken vill eftersträva att bibehålla genomsnittet av priserna å hemmamarknadsvarorna och å de viktigare i konsumtionen ingående tjänsterna på en i huvudsak oförändrad nivå. En penningpolitik enligt sistnämnda riktlinjer medgiver viss stegring av riksbankens index, nämligen i den mån en av växelkursstegringen och prisstegringar i utlandet föranledd höjning av priserna å import- och exportvaror (och av priser, som direkt sammanhänga med dessa) skulle giva upphov därtill. Med hänsyn till att en dylik prisförhöjning endast i mindre grad komme att återverka på levnadskostnaderna, torde emellertid stegringen av de sistnämnda, vilken avspeglas i riksbankens index, ej bliva betydande. Statsrådet och chefen för finansdepartementet har vid föredragning inför Eders Kungl. Majit av finansplan och inkomstberäkning för budgetåret 1932/1933 anfört, bland annat, följande: ’De gångna månadernas utveckling har givit stöd åt uppfattningen, att fluktuationerna i kronans värde på den inhemska marknaden, i första hand dess köpkraft i konsumenternas händer, skola kunna hållas inom trånga gränser. Att i anslutning till det mål, som i september uppställdes, söka vidmakthålla nämnda köpkraft, synes mig alltjämt böra utgöra en riktlinje för våra strävanden’. Enligt fullmäktiges mening bör en penningpolitik enligt ovan angivna riktlinjer medföra, att levnadskostnaderna blott inom trånga gränser komma att avvika från genomsnittet av desamma för år 1931.
Av det anförda framgår, att riksbanken vid bedömandet av fluktuationerna i prisnivån ej kan underlåta att taga hänsyn till orsakerna till de inträdda prisförskjutningarna. Det är nämligen av betydelse att kunna konstatera, huruvida prisrörelsernas ursprung är att söka exempelvis i tullförhöjningar, förändrade växelkurser eller inflationstendenser på den inre marknaden, vilka framstå såsom primära i förhållande till växelkurserna. Vid en sådan analys av prisläget komma givetvis att beaktas jämväl andra prisindexberäkningar än riksbankens ovanberörda konsuln tionsprisindex.
Riksgäldsfulimäkt i?/e.
Departements-
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 98.
Uppenbart är, att fullmäktige i sin strävan att åstadkomma så stabila förhållanden som möjligt inom näringslivet taga hänsyn jämväl till andra faktorer än förändringar i prisnivån, framförallt till produktivitetsförhållanden och lagerhållning inom olika näringsgrenar.
Det vore givetvis önskvärt, att ett program för riksbankens penningpolitik kunde uppgöras, som erhölle så stor allmängiltighet som möjligt och kunde avse en längre tid. Med hänsyn till de många osäkerhetsmoment, som läget alltjämt rymmer och så beroende som den inhemska ställningen är av vad som kan inträffa i utlandet, bör dock framhållas, att varje penningpolitiskt program för närvarande måste angivas att gälla endast tills vidare. Tidpunkten för fastställandet av ett program på längre sikt, innebärande riktlinjer för vården av en stabiliserad valuta, har enligt fullmäktiges mening ej ännu inträtt.»
Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig i ärendet, hava förklarat sig ej hava något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifalles.
Mot bankofullmäktiges framställning örn fortsatt befrielse för riksbanken för tiden till och med den 20 nästkommande maj från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld har jag intet att erinra. Då vid bifall härtill frågan örn sedelinlösningsskyldigheten kommer att ånyo bliva föremål för prövning av innevarande års riksdag, finner jag icke anledning att nu för min del närmare ingå på hithörande spörsmåls innebörd i olika hänseenden. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att riksbanken må för tiden från och med den 1 mars till och med den 20 maj 1932 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall och förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: R. Borgström.