med förslag till lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321)

Kungl. Majda proposition nr 16.

1 Nr 16.

Kungl. Majus proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321); given Stockholms slott den 3 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag örn ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 16.

2090 82

2 Kungl. Majlis proposition nr 16.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 45 § i sinnessj lildagen den 19 september 1929

(nr 321).

Härigenom förordnas, att 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

45 §.

Har domaren — — — av rätten.

Emot domstols beslut, varigenom förordnats örn intagande å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall föras särskild klagan genom besvär.

Har domstol under rättegången meddelat beslut, som i detta kapitel sägs, gånge beslutet, där det ej är sådant, som i andra stycket avses, i verkställighet ändå att det icke vunnit laga kraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

3 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 november 1932.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet:

Fråga har väckts örn ändring av 45 § andra stycket i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321). Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

6 kap. i sinnessjuklagen, omfattande §§ 41—50, innehåller särskilda bestämmelser angående undersökning av tilltalade m. m. I 45 § andra stycket stadgas sålunda: Angående särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat örn intagande å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall vad i lag finnes stadgat örn sådan talan mot beslut angående häktande äga motsvarande tillämpning. Har domstol eljest under rättegången meddelat beslut, som i detta kapitel sägs, gånge beslutet i verkställighet ändå att det icke vunnit laga kraft.

Beträffande talan mot beslut örn häktande stadgas i rättegångsbalken, bland annat, att örn någon är missnöjd med underrätts eller hovrätts beslut, varigenom under rättegången förordnats örn hans häktande, stånde honom fritt att över beslutet föra särskild klagan. Sådan klagan föres genom besvär. I fråga örn tiden för besvärs anförande gäller, i motsats till vad beträffande besvär över domstols beslut i allmänhet är stadgat, att talan mot beslut örn någons häktande icke är inskränkt till viss tid.

Det förslag till lag om sinnessjuka och örn undersökning angående sinnesbeskaffenhet, som av Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1928 underställdes lagrådets granskning, upptog i 45 § bestämmelser örn klagorätt m. m. i huvudsak motsvarande de nu gällande.

Till utveckling av dessa bestämmelser anförde föredragande departementschefen, sedan han erinrat om att det av 1926 års sinnessjuksakkunniga avgivna lagförslaget icke innehölle någon bestämmelse om att beslut av domstol under rättegången finge särskilt överklagas, bland annat följande.

Då klagorätt — frånsett klagan över att genom visst beslut målet onödigt uppehölles — ej heller medgåves genom annat lagbud, skulle särskild klagan alltså icke kunna förekomma. Mot ett sådant resultat syntes intet vara att

Gällande

bestämmelser.

Förarbetena till sinnessjuklagen.

4 Kungl. Majus proposition nr 1 G.

erinra utom för det fall, att rätten förordnat om tvångsintagning av tilltalad, som vistades å fri fot. I detta fall syntes däremot rätt till särskild talan böra medgivas, liksom någon verkställighet av rättens beslut icke syntes böra äga rum, förrän detsamma vunnit laga kraft. Övriga här ifrågavarande beslut torde åter lämpligen böra, i den mån sådant kunde ifrågakomma, omedelbart verkställas.

I det förslag till sinnessjuklag, som därefter förelädes 1929 års riksdag, erhöll 45 § sin nuvarande lydelse. Enligt departementschefens anförande vid propositionens avlåtande innebar därvid företagen ändring i lagrummets lydelse endast en jämkning av redaktionell natur.

Justitie- I skrivelse den 31 augusti 1932 har riksdagens justitieombudsman framnen i skrivelse ^ian i två under hans provning dragna ärenden haft anledning

den 31 augusti överväga, huruvida bestämmelserna i 45 § andra stycket i sinnessjuklagen 1932. kunde anses så tydliga, som nödigt vore. I båda fallen hade tilltalade, å fri fot varande personer för undersökning intagits å sinnessjukhus utan att förordnandet örn intagning vunnit laga kraft. I yttranden, som avgivits av de för besluten ansvariga myndigheterna, hade bland annat framhållits, att 45 § i sinnessjuklagen avfattats på sådant sätt, att det måste anses ursäktligt, örn man utan tillgång till motiven, som angåve vad lagstiftaren åsyftat, hade svårt att utläsa den rätta innebörden av bestämmelserna.

Härefter har justitieombudsmannen anfört i huvudsak följande.

Till grund för myndigheternas klandrade beslut läge tydligen den tolkningen av 45 § i sinnessjuklagen, att allt vad i lag funnes särskilt stadgat angående talan mot beslut angående häktande skulle äga motsvarande tilllämpning i fråga örn särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat örn intagande å sinnessjukhus av tilltalad, som befunne sig å fri fot, samt att talan mot underrätts beslut av sistnämnda beskaffenhet alltså icke skulle vara inskränkt till viss tid och beslutet icke kunna taga åt sig laga kraft. En följd härav skulle vara, att beslutet skulle kunna omedelbart verkställas. En sådan tolkning av bestämmelsen stöde emellertid i uppenbar strid mot motiven till lagen. Vid bestämmelsens tillkomst betonades uttryckligen, att domstols beslut örn tilltalads intagning å sinnessjukhus icke borde verkställas, förrän det vunnit laga kraft. Härvid syntes lagstiftaren hava utgått ifrån att den vanliga besvärstiden skulle tillämpas. Dessa lagstiftarens intentioner hade dock ej kommit till tydligt uttryck i lagtexten. Lagrummets avfattning gåve utrymme för tvekan örn dess rätta innebörd. Detta förhållande framstode såsom särskilt betänkligt, då bestämmelsen i sin riktiga ■ tolkning innebure en ändring av förut gällande praxis. Före sinnessjuklagens tillkomst hade nämligen beslut av ifrågavarande slag, som då meddelades i administrativ ordning, ansetts kunna verkställas omedelbart utan hinder av att beslutet icke vunnit laga kraft.

Efter erinran örn att han, med hänsyn till den oklarhet, som vidlådde ifrågavarande bestämmelse, ävensom till vad de för verkställigheten ansvariga myndigheterna i övrigt anfört i sina yttranden, ansett myndigheternas förfarande icke vara av beskaffenhet att böra såsom tjänstefel beivras eller påkalla vidare ingripande från hans sida, har justitieombudsmannen slutligen anfört:

5 Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Då vad i ärendena förekommit utvisade, att den avfattning, 45 § i sinnessjuklagen nu hade, vore ägnad att föranleda rättsosäkerhet, samt till förebyggande därav ett förtydligande av bestämmelsen syntes påkallat, finge justitieombudsmannen med stöd av den befogenhet, hans instruktion lämnade honom, för Kungl. Majit framlägga förhållandet till den åtgärd, Kungl. Maj.t kunde finna därav föranledas.

För undanröjande av den rättsosäkerhet, som på sätt riksdagens justitieombudsman anmärkt uppkommit vid tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse, har jag ansett mig böra föreslå ett tillägg till 45 § andra stycket första punkten i sinnessjuklagen av innehall, att beträffande tiden för besvärs anförande skall gälla vad örn besvär över domstols beslut i allmänhet är stadgat. I övrigt skulle liksom hittills tillämpas samma regler som beträffande särskild talan mot häktningsbeslut. Jag vill emellertid nämna, att jag haft linder övervägande, huruvida icke, i stället för hänvisningen till bestämmelserna om häktande, särskilda regler borde meddelas för klagan över ifrågavarande beslut. Då en sådan anordning torde förutsätta ändring i rättegångsbalken och ett förtydligande synts mig möjligt genom det förut angivna tillägget, har jag dock stannat vid att allenast föreslå ett dylikt

tillägg- . , .

I samband med förevarande ändring hava ett par smärre jamkmngar vidtagits, varjämte andra punkten som ett tredje stycke fogats till 45 §.

Departementschefen uppläser härefter ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag örn ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321) av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet: B. Spångberg.

Departements-

chefen.

6 Kungl. Majus proposition nr 16.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Härigenom förordnas, att 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 skall i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

45 §.

Har domaren---av rätten.

Angående talan mot beslut, varigenom domstol förordnat örn intagande å sinnessjukhus av tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall vad i lag finnes stadgat örn särskild talan mot beslut angående häktande äga motsvarande tillämpning; dock skall beträffande tiden för besvärs anförande gälla vad örn besvär över domstols beslut i allmänhet är stadgat.

Har domstol under rättegången meddelat beslut, som i detta kapitel sägs, gånge beslutet, där det ej är sådant, som i andra stycket avses, i verkställighet ändå att det icke vunnit laga kraft.

Kungl. Majus proposition nr 16.

7 Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 december 1932.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund, regeringsrådet Aschan, justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillkandakommet utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 18 november 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av t. f. byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrättsassessorn Konrad Persson.

Lagrådet yttrade:

Mot en jämkning i lydelsen av 45 § sinnessjuklagen i det av departementschefen angivna syftet har lagrådet intet att erinra.

Av remissprotokollet synes framgå att departementschefen finner det i och för sig vara att föredraga, örn ändringen kunde verkställas sålunda att i paragrafen meddelas direkta bestämmelser örn klagan över domstols beslut .varigenom förordnats att tilltalad, som befinner sig å fri fot, skall intagas på sinnessjukhus för undersökning av hans sinnesbeskaffenhet och behov av vård. Lagrådet delar denna mening. Departementschefen har emellertid ansett sig böra avstå från fullföljande av denna tanke av det skäl att dess genomförande skulle betinga viss ändring i rättegångsbalken. Därvid lärer åsyftas behovet av att i någon form stadga undantag från regeln i 16 kap. 14 § nämnda balk att särskild klagan ej är tillåten över annat av hovrätt under rättegången meddelat beslut än de i lagrummet angivna. Det torde dock förhålla sig så att 45 § sinnessjuklagen redan i sin nuvarande lydelse, liksom i lydelsen enligt remissförslaget, i själva verket innehåller ett sådant undantag utan att det ansetts behövligt att på den grund jämka lydelsen av lagrummet i rättegångsbalken. Den anförda betänkligheten synes vid sådant förhållande icke böra få stå i vägen för direkt stadgande örn den ordning i vilken beslut av förevarande art skall överklagas. Därvid kan ju för övrigt fogas en erinran om bestämmelsens egenskap att statuera ett undantag från rättegångsbalkens regel.

Lagrådet hemställer att förslagets lagtext avfattas i enlighet med vad sålunda förordats.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

8 Kungl. Maj-.ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 30 december 1932 avgivna utlåtande över det den 18 november 1932 remitterade förslaget till lag örn ändrad lydelse av 45 § i sinnessjuklagen samt anför:

Såsom framgår av lagrådets utlåtande har lagrådet ej haft något att erinra mot en jämkning i lydelsen av 45 § i sinnessjuklagen i det av mig angivna syftet. Beträffande bestämmelsens avfattning har lagrådet ansett hinder icke föreligga, att i paragrafen meddelas direkta bestämmelser örn klagan över ifrågavarande beslut, trots regeln i 16 kap. 14 § rättegångsbalken, att särskild klagan ej är tillåten över annat av hovrätt meddelat beslut än de i lagrummet angivna. Med hänsyn härtill har jag ansett det föreslagna stadgandet böra omarbetas i anslutning till vad lagrådet hemställt.

Föredraganden uppläser härefter det i enlighet med hans anförande jämkade lagförslaget samt hemställer, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr. 2090 32