med förslag till lag om fort¬ satt giltighet av lagen den 20 juni 1924 angående förverkan¬ de i visst fall av spritdrycker och vin
Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
1 Jfr 44.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin; given Stockholms slott den 20 januari 1933.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
GUSTAF.
K. Schlyter.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr M.
2 Kungl. Marits proposition nr 44.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin, vilken lag gäller till och med den 30 juni 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag.
Kungl. May.ts proposition nr 44.
3 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle!:, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:
»Till bestämmelserna angående fylleri i 18 kap. 15 § strafflagen ansluta sig föreskrifter, meddelade i lagen den 20 juni 1924 angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin (förverkandelagen). I denna lag •— som äger giltighet allenast till och med den 80 juni 1933 -— stadgas, att örn sådana drycker eller rusgivande ersättningsmedel för dem påträffas hos person som anhålles för fylleri, vad sålunda påträffats skall tagas i förvar av polismyndigheten och, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen, dömas förverkat, såvida ej särskilda omständigheten till annat föranleda. Med drycker och ersättningsmedel, som enligt detta stadgande dömas förverkade, skall förfaras på sätt i 90 § 2 mom. förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker föreskrives; och skall belopp, som erhålles vid föryttring av förverkad vara, tillfalla kronan.
Bestämmelser av motsvarande innehåll funnos ursprungligen intagna i den likaledes blott provisoriska förordningen den 22 juni 1921 angående rusdryckers förverkande i vissa fall m. m. I samband med att en del av denna förordnings bestämmelser örn förverkandepåföljd överfördes till den år 1924 utfärdade lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin (spritinförsellagen) ansågs emellertid förverkandelagen böra utfärdas såsom fristående författning. Chefen för finansdepartementet erinrade då, hurusom vid behandling av förslag till 1921 års förverkandeförordning lagrådet anfört, att nu ifrågavarande bestämmelser rätteligen hörde hemma i strafflagens 18 kap. och att det näppeligen kunde försvaras att i en permanent lagstiftning bibehålla dem i nämnda förordning. Något inarbetande i strafflagen borde dock enligt departementschefens mening lämpligen icke ske med hänsyn till ifrågasatt utbrytande av bestämmelserna örn fylleri. Då stadgandena om denna förverkandepåföljd upptagits i en särskild författning, bade emellertid denna erhållit begränsad giltighetstid i ändamål att föreskrifternas sammanförande med stadgandena angående fylleriansvar — vare
Departements-
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
sig i strafflagen eller i särskild lagstiftning — ånyo skulle upptagas till bedömande.
Till en början antogs 1924 års förverkandelag att gälla till den 1 juli 1926, varefter den i samband med förlängning av spritinförsellagen erhöll fortsatt giltighet under ytterligare två år. Av skäl, som framgår av vad nyss anförts, upptogos sedermera föreskrifter i ämnet i det förslag till lag angående fylleri m. m., vilket genom proposition (nr 32) förelädes 1928 års riksdag och avsågs skola träda i kraft den 1 juli 1928. Detta förslag vann emellertid ej riksdagens godkännande. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t den 4 maj 1928 av den i anledning härav uppkomna frågan örn fortsatt giltighet av förverkandelagens bestämmelser uttalade chefen för justitiedepartementet, att då det för det dåvarande syntes böra stå öppet, huruvida förslag till lagstiftning angående fylleri skulle ett följande år ånyo föreläggas riksdagen, han ansåge sig endast kunna tillstyrka en förlängning av den provisoriska lagen i oförändrad form. Ett genom proposition (nr 252) framlagt förslag, enligt vilket förverkandelagen skulle gälla till och med den 30 juni 1930, bifölls härefter av riksdagen. — I en vid 1929 års riksdag väckt motion (första kammaren, nr 105) hemställdes örn antagande av ett förslag till lag angående fylleri m. m. av i huvudsak enahanda innehåll som det för 1928 års riksdag framlagda, men denna motion avslogs.
Enligt lag den 25 april 1930 (nr 98) har slutligen förverkandelagen, på sätt redan nämnts, erhållit fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1933. Vid remiss till lagrådet av det förslag, som legat till grund för propositionen (nr 174) i detta ämne till 1930 års riksdag, yttrade chefen för justitiedepartementet bland annat, att det knappast kunde vara föremål för tvekan att behov alltjämt förelåge av lagbestämmelser, motsvarande dem som återfunnes i den provisoriska förverkandelagen, och att frågan sålunda gällde örn ej bestämmelserna borde givas permanent karaktär. Som departementschefen emellertid ej vore beredd att underställa Kungl. Majit frågan örn det närmare innehållet av den övriga lagstiftningen angående fylleri och dryckenskap samt bestämmelserna örn förverkande lämpligen syntes böra förlänas definitiv giltighet först vid slutligt ståndpunktstagande till berörda fråga, förordades allenast förlängd giltighetstid för förverkandelagen.
Att 1924 års förverkandelag erhållit allenast provisorisk giltighet har haft sin orsak däri att frågan örn ett utbrytande ur strafflagens 18 kap. av bestämmelserna örn fylleri sedan ett flertal år stått på dagordningen. Nämnda spörsmål har vid ett par tillfällen varit föremål för riksdagens prövning utan att likväl lia vunnit sin lösning. Vid sådant förhållande synas skäl knappast förefinnas att alltjämt göra frågan, huruvida förverkandelagen — vilken uppenbarligen måste erhålla fortsatt giltighet — bör givas definitiv karaktär, beroende av frågan örn fylleribestämmel-
5 Kungl. Maj:ts proposition nr 44.
sernas utbrytande ur strafflagen. Jag finner mig alltså böra tillstyrka, att förordnande nu meddelas örn fortsatt giltighet av 1924 års förverkandelag för tiden efter den 30 juni 1933.
I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse bilaga 1 till detta protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
TJr protokollet:
H. Stefanson.
1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen lögade iagtörslagel, har här nteslutits.
6 Kungl. Majlis proposition nr 44.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 januari 1933.
Närvarande:
justitieråden Alexanderson,
Eklund, regeringsrådet Aschan, justitierådet Grefberg.
Enligt lagrådet tillhand okomme t utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 13 januari 1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Carl Komberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Majits proposition nr 44.
7 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller. Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den 19 januari 1933 avgivna utlåtande över det den 13 januari 1933 till lagrådet remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin; därvid föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.