Proposition

('nied förslag till lag om hulnanferhållande i fråga om aktier i vissa bolag',)

Beteckning: Prop. 1934:258
Typ: Proposition

Kungl. Majlis proposition nr 258. 1

Nr 258.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till lag om hulnanferhållande i fråga om aktier i vissa bolag; given Stockholms slott den 16 mars 1934.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till lag om bulvanförhållande i fråga örn aktier i vissa bolag. Under Hans Majits Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1934 1 sami. Nr 258. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Förslag

till

Lag

örn bulrauförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Kringgås ett enligt lag gällande förbud för utländsk medborgare, samfäl lighet eller stiftelse eller svensk samfällighet att förvärva aktier i vissa svenska aktiebolag därigenom att någon är bulvan för annan mot vilken för budet är gällande, i det han huvudsakligen för dennes räkning framträder så som ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan med dagsböter eller fängelse. Är bulvanen bolag eller annan samfällighet eller stiftelse, straffes styrelse ledamot eller annan som är satt att leda samfällighetens eller stiftelsens ange lägenheter, där han med hänsyn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till bulvanförhållandet.

2 §■

Befinnes att bulvanen själv innehar de aktier bulvanförhållandet avser eller att aktierna äro hos någon som av bulvanen erhållit dem såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning, skall domstolen förordna att, där ej bulvanen inom sex månader från det domstolens utslag vunnit laga kraft inför överexekutor visar att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägde förvärva dem, aktierna skola säljas enligt överexekutors bestämmande. 3 §. Då aktier skola säljas efter vad i 2 § sägs, skall försäljningen ske å offentlig auktion i den ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober 1914 örn vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas; dock må överexekutor på begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning, såframt skäl därtill visas. Försäljning av aktierna å offentlig auktion skall efter överexekutors bestäm mande äga rum i Stockholm eller annan stad, där särskild av stadens handelsoch sjöfartsnämnd antagen mäklare finnes. Å auktionen må bulvanen ej själv inropa aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsman nen i den stad där försäljningen äger rum. I övrigt skall i ärendet i till lämpliga delar sa anses, som örn aktierna utmätts till gäldande av fordran hos

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 3

bulvanen. Äro aktierna av bulvanen pantsatta, skall försäljning ske nied bi behållande av panthavarens rätt, där ej denne nöjes nied att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen vare pliktig att betala kostnad som

ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas ur den försålda egen

domen. Har överexekutor medgivit försäljning i annan ordning än som stadgas i förordningen den 23 oktober 1914, skola aktierna ställas under vård och för valtning av god man varom förmäles i lagen örn förmynderskap. Gode man

nen vare pliktig att i samråd med bulvanen, inom tid som med hänsyn till

omständigheterna kan anses skälig, föranstalta örn försäljning av aktierna. Gode mannen har att, då årsräkning eller sluträkning avgives, insända en av skrift av räkningen till överexekutor.

4 §• Under rättegången mot bulvanen må domstolen, när skäl därtill äro, för ordna, att de aktier bulvanförhållandet avser skola beläggas med kvarstad, därest de anträffas hos bulvanen eller någon som av bulvanen erhållit dem såsom pant eller som innehar dem för bulvanens eller panthavarens räkning. Där målet ännu ej vid domstolen förevarit, äge åklagaren hos överexekutor begära sådant förordnande örn kvarstad som nyss sagts. Förordnas örn aktiernas försäljning efter vad i 2 § sägs, skall tillika i ut slaget meddelas förordnande örn kvarstad å aktierna eller, där sådant för ordnande redan givits, förklaring att detta skall äga bestånd. Vinner utsla get laga kraft, skola sedan sex månader därefter förflutit aktierna, örn å

dem kvarstad blivit lagd, på begäran av överexekutor utlämnas till denne,

där de ej innehavas såsom pant. Örn försäljningsförordnande ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande varder i högre rätt upphävt, pröve dom stolen i utslaget, huruvida förut meddelat förordnande örn kvarstad skall åter kallas eller äga bestånd till dess utslaget vunnit laga kraft. Kvarstad varom nu är sagt utgöre ej hinder för bulvanen att, intill dess sex månader förflutit från det förordnande örn försäljning enligt 2 § vunnit laga kraft, avyttra aktierna till någon som enligt lag äger förvärva dem; dock må aktierna ej utlämnas med mindre överexekutor därom förordnat.

5 §. Är bulvanen såsom aktieägare införd i aktieboken, skall domstolen i utslaget förordna, att han icke må utöva de befogenheter vilka enligt lag eller bolags ordningen tillkomma sådan aktieägare; och skall anteckning därom ske i nämnda bok, sedan utslaget vunnit laga kraft.

6 §.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

het däråt att förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade. Landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal skola, då anledning finnes till an tagande att bulvanferhållande föreligger, därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande. 7 §• Mål som i denna lag avses instämmes till rätten i den ort, där bulvanen bör svara i tvistemål som röra hans person. Målet skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning, ändå att talan örn ansvar ej föres.

8 §.

Innan förordnande meddelas enligt 2 §, skall tillfälle beredas den för vilken bulvanförhållandet ingåtts att yttra sig i målet. År anledning antaga, att av handling som finnes i svarandes värjo kan i målet vinnas upplysning som eljest ej är att tillgå, äger domstolen förelägga svaranden att förete handlingen, dock ej då fråga är örn brev eller annat en skilt meddelande eller då skäl finnes antaga, att handlingens företeende kan, oberoende av målets utgång, lända svaranden eller någon, vilken med honom är i den skyldskap eller det svågerlag som i rättegångsbalken örn jäv mot domare sägs, till skada eller synnerlig olägenhet. Vite må, där så finnes nö digt, av domstolen föreläggas svaranden.

9 §. Har domstol meddelat förordnande enligt 2 §, åligger det domstolen att inom fjorton dagar tillställa överexekutor avskrift av domstolens utslag.

10 §. Klagan över överexekutors beslut i ärende som omförmäles i 3 § första stycket föres i den ordning som i utsökningslagen stadgas angående klagan över överexekutors utslag i annat utsökningsmål än i 2 kap. nämnda lag sägs. Mot överexekutors beslut i fråga örn kvarstad må talan ej föras.

11 §•

Böter som ådömas enligt 1 § skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934 men skall i avseende å bulvanförhållande, som uppkommit före lagens ikraftträdande, icke äga tillämpning före den 1 juli 1935. Har före sistnämnda dag bulvanen hos Konungens be fallningshavande anmält, att de aktier bulvanförhållandet avser icke kunnat avyttras, med angivande tillika av skälen därtill, åligger det Konungens be fallningshavande, örn det ej före den 1 januari 1936 visas att aktierna avytt rats, tillse att talan mot bulvanen örn bulvanförhållandets upplösning anhängiggöres vid domstol. I sådant fall skall dock till straff dömas allenast där det befinnes att bulvanen icke åtgjort vad på honom ankommit för att bulvan förhållandet skulle bliva upplöst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 5

Har före den 1 juli 1935 anmälan ej gjorts efter vad i första stycket sägs, skall därefter vad i denna lag är stadgat äga tillämpning i avseende å bulvanförhållandet. I anmälan varom i första stycket sägs skall angivas nominella värdet samt nummer och annan beteckning å de aktier som icke kunnat avyttras.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats rådet å Stochholms slott den 9 mars 1934.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , statsråden U ndén , S chlyter , W igforss , M öller , L evinson , V ennerström , L eo , E ngberg , E kman , S köld .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler fråga örn lagstiftning angående bulvanförhållanden i fråga örn aktier i vissa bolag samt anför: »Genom stadganden om begränsningar i rätten till förvärv av fast egendom in. m. har man inom den svenska lagstiftningen särskilt under senare årtionden sökt förhindra dels mera betydande naturtillgångars övergång i utländska händer, dels ock utvidgning av bolags och föreningars jordinnehav på den jordbrukande befolkningens bekostnad. Den senare lagstiftningen — som ur sprungligen avsag endast de norra länen — föranleddes främst av de farhågor för bondeklassens försvagande och därav följande samhälleliga olägenheter som väcktes genom de stora skogsbolagens jordförvärv. Lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag uppställer som huvudregel för bud för utländska och vissa svenska rättssubjekt — bl. a. aktiebolag — att utan Kungl. Maj :ts tillstånd förvärva fast egendom eller gruva. Vad angår svenska aktiebolag, vilkas aktier skola vara ställda till viss man, göres emel lertid enligt lagen inskränkningen i rätten till egendomsförvärv beroende av huruvida bolaget i sin bolagsordning intagit förbehåll, som innefattar före skrift att endast en mindre del av aktierna eller aktier företrädande en mindre del av rösttalet i bolaget, kunna förvärvas av sådant rättssubjekt som endast med Kungl. Maj:ts tillstånd äger förvärva fast egendom eller gruva; har dy likt förbehåll intagits i bolagsordningen, äro bolagets fastighetsförvärv icke vidare underkastade de i lagen stadgade inskränkningarna. Därjämte inne håller lagen förbud mot överlåtelse av aktier i vissa svenska aktiebolag till sadant rättssubjekt som enligt lagen icke kan fritt förvärva fast egendom eller gruva. Nu gällande bestämmelser örn bolags och föreningars rätt att förvärva fast egendom återfinnas i lagen den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bo lag och förening att förvärva fast egendom. Förbudet avser fast egendom å lan det och i stad utanför det till bebyggande planlagda området. I lagen finnas

Kungl. Majlis proposition nr 258. 7

upptagna vissa undantag från förbudet, och tillstånd till fastighetsförvärv kan enligt särskilda bestämmelser meddelas av Kungl. Maj :t. Redan under den tid då den norrländska förbudslagstiftningen var gäl lande fästes uppmärksamheten på den stora omfattning, i vilken bolagen kringgingo denna lagstiftning genom användande av bulvaner, och den utredning som med anledning härav företogs ledde slutligen till lagstiftning örn bulvanförhållande i avseende å fast egendom. Genom lagen den 18 juni 1925 örn bulvanförhållande i fråga örn fast egen dom föreskrevs vidtagande av tvångsåtgärder för upplösande av sådana bulvanförhållanden, vilka innebära kringgående av förbud mot fastighetsförvärv. Enligt denna lag anses bulvanförhållande föreligga, då i lag stadgat förbud att utan tillstånd eller särskilt godkännande förvärva eller behålla fast egen dom kringgås därigenom att den som har fång till viss egendom är bulvan för någon, mot vilken dylikt förbud är i fråga örn egendomen gällande. På talan av allmän åklagare skall domstol, då sådant bulvanskap befinnes vara för handen, förordna att överexekutor skall pröva huruvida egendomen skall säljas å offentlig auktion. Då sex manader förflutit efter det domstolens beslut vunnit laga kraft, har överexekutor att meddela förordnande örn egendomens försäljning, därest ej av lagfartsprotokollet fram går att egendomen avyttrats. Det åligger länsstyrelserna att ägna särskild uppmärksamhet däråt att förekommande bulvanförhållanden bliva beivrade. Vissa befattningshavare, nämnder och styrelser äro pliktiga att, då anledning förefinnes till antagande att bulvanförhållande föreligger, göra anmälan därom till länsstyrelsen. Den sistberörda lagstiftningen avsåg att förhindra kringgående genom bul van av förbuden såväl för bolag som för utländska rättssubjekt att utan sär skilt tillstånd förvärva fast egendom. Däremot berördes i samband med denna lagstiftning alls ej frågan örn förebyggande av bulvanförhållande i fråga om aktier som ej må förvärvas av utlänning. Genom överlåtelse till bulvaner av aktier i de bolag som avses i 1916 års lag kan dennas syfte omintetgöras i lika hög grad som genom maskerade fastighetsöverlåtelser i strid mot de i lagen meddelade förbudsbestämmelserna. Det har efter lagens tillkomst kun nat konstateras att bulvanförhållanden beträffande aktieinnehav i ej ringa omfattning förekomma, vilka uppenbarligen åsyfta kringgående av lagens be stämmelser. Ett sådant kringgående kan ske därigenom att en enskild svensk medborgare åtager sig att utåt framträda såsom ägare till aktierna eller ock därigenom, att för nämnda uppgift ett särskilt rättssubjekt bildas, t. ex. ett aktiebolag, som kan framträda såsom ägare till aktierna, ehuru i själva verket bolaget genom kredittagning från utländsk intressent förmedlar ett aktieinne hav för dennes räkning. Ofta föreligger ej direkt kreditgivning från huvud mannens sida till bulvanen utan en ekonomisk transaktion genom en utländsk bank med en svensk bank, av vilken kreditgivning sedan sker till den svenske bulvanen. Förut i dag har Kungl. Majit beslutat att genom proposition (nr 217) före slå riksdagen att antaga ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

vissa ändringar i 1916 års lag, åsyftande att beträffande svenska aktiebolag vilkas rörelse innefattar tillgodogörande av landets naturtillgångar skärpa vill koren för rätt att utan särskilt tillstånd enligt nämnda lag förvärva fastig heter och gruvegendom. Enligt gällande bestämmelser kan aktiebolag vars aktiebrev skola vara ställda till viss man och vari aktier med olika röstvärde finnas erhålla sådan frihet, därest i bolagsordningen intages förbehåll med be stämmelse att allenast så många aktier att rösttalet för dem vid varje tid ut gör mindre än en femtedel av rösttalet för bolagets samtliga aktier må över låtas å utländska eller med dem likställda svenska rättssubjekt. Enligt det föreliggande förslaget skall förbehållet dessutom innehålla att de aktier som fritt må överlåtas skola motsvara mindre än en femtedel av hela aktiekapita let. Förslaget stadgar vidare inskränkning i rätten till aktieöverlåtelse, örn bolag som nu nämnts innehar naturtillgångar av viss art och omfattning. In skränkningen skall gälla till dess förbehåll av den föreslagna innebörden blivit infört i bolagsordningen. — Genomförandet av en lagändring i den riktning förslaget åsyftar kan otvivelaktigt komma att utgöra en anledning för dem som drabbas därav att söka undgå de strängare reglerna genom förfaranden av det slag som i det föregående beskrivits. Man kan sålunda icke bortse från möjligheten att lagändringen skulle kunna föranleda att frekvens av bulvanförhållanden beträffande förvärv och innehav av aktier ökades, vilket med hänsyn till betydelsen ur samhällets synpunkt av den ifrågavarande lagstift ningen måste anses betänkligt. Redan de hittills konstaterade bulvanförhållandena på detta område ådagalägga behovet av lagregler som giva myndig heterna medel att ingripa mot missbruk av sådan natur. Omsorgen örn de nya föreskrifternas effektivitet synes vara en omständighet som kommer be hovet av dylika regler att framträda med ökad styrka.

Frågan örn åtgärder mot aktieförvärv genom bulvaner har under inneva rande år varit föremål för utredning inom justitiedepartementet. På grundval av denna utredning har utarbetats ett utkast till lag om bulvanförhållande i fråga örn aktier i vissa bolag, upptagande stadganden om straff för den som med avvseende å aktier är bulvan för någon som enligt lag ej må förvärva aktierna samt örn dylika bulvanförhållandens avveckling. Lagutkastets 1 § innehåller följande: Där ett enligt lag gällande förbud mot förvärv av aktier i vissa svenska aktiebolag kringgås därigenom att den som förvärvat sådana aktier är bulvan för någon mot vilken förbudet är gäl lande, i det att han huvudsakligen för dennes räkning framträder såsom ägare till aktierna, skall bulvanen straffas med dagsböter eller fängelse. För det fall att bulvanen är bolag eller annan samfällighet, drabbar straffet styrelse ledamot eller annan som är satt att leda samfällighetens angelägenheter, där han med hänsyn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava med verkat till bulvanförhållandet. Rörande åtgärder för upplösning av bulvanförhållande föreslås enligt 2—5 §§ i utkastet huvudsakligen följande bestämmelser: Örn det i mål mot en bul

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 9

van befinnes att denne själv innehar aktierna eller att dessa finnas hos någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem som pant, skall domstolen meddela förordnande därom att aktierna skola säljas ge nom överexekutors försorg, därest icke bulvanen inom sex månader från det domstolens utslag vunnit laga kraft visar att aktierna sålts till någon som en ligt lag ägt förvärva dem (2 §). Försäljning genom, överexekutors försorg skall ske å offentlig auktion jämlikt förordningen den 23 oktober 1914 om vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas. Auktionen skall hållas antingen i Stockholm eller i annan stad, där särskild av stadens han dels- och sjöfartsnämnd antagen mäklare finnes. Bulvanen får ej själv inropa aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsmannen i försälj ningsorten. Örn aktierna äro pantsatta av bulvanen, må försäljning ske alle nast med bibehållande av panthavarens rätt, där ej denne nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. I övrigt skall i tillämpliga delar förfaras såsom örn aktierna utmätts till gäldande av fordran hos bulvanen. Försäljning i annan ordning än nu nämnts skall emellertid på bulvanens be gäran kunna medgivas av överexekutor örn skäl därtill visas. I sådant fall skola aktierna ställas under vård och förvaltning av god man, som har att i samråd med bulvanen föranstalta örn försäljningen. Gode mannen skall be träffande sitt uppdrag vara underkastad förmynderskapslagens bestämmelser (3 §). Under rättegången mot bulvanen skall domstolen äga att förordna örn kvarstad å de aktier bulvanförhållandet avser, där de anträffas hos bulvanen eller någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. Innan målet förekommit vid domstolen, äger åklagaren hos överexekutor begära kvarstad å aktierna. Kvarstad skall ej utgöra hinder för aktiernas försäljning till någon som enligt lag äger förvärva dem, men aktier na få ej utlämnas med mindre överexekutor förordnat därom (4 §). Är bul vanen såsom aktieägare införd i aktieboken, skall domstolen förordna att han icke må utöva aktieägares befogenheter; härom skall anteckning göras i aktie boken sedan utslaget vunnit laga kraft (5 §). Utkastet innehåller därjämte vissa stadganden av huvudsakligen processuell natur. Bland dessa märkes föreskrift därom att den för vilken bulvanförhål landet ingåtts skall innan försäljningsförordnande meddelas erhålla tillfälle att yttra sig i målet. Den föreslagna lagen skall enligt utkastets slutbestämmelser träda i kraft den 1 juli 1934 men i avseende å bulvanförhållande som uppkommit före ikraft trädandet icke äga tillämpning före den 1 juli 1935. Beträffande sådant bul vanförhållande skall dessutom gälla följande: Örn bulvanen före den 1 juli 1935 hos Konungens befallningshavande anmält att försäljning av aktierna ej kunnat ske samt tillika angivit skälen därtill, har Konungens befallningsha vande att, om det ej före den 1 januari 1936 visas att försäljning ägt rum, till se att talan mot bulvanen om bulvanförhållandets upplösning anhängigöres vid domstol. I sådant fall skall ej till straff dömas, där det befinnes att bul vanen åtgjort vad på honom ankommit för att bulvanförhållandet skulle bliva upplöst. Örn däremot anmälan ej gjorts före den 1 juli 1935, skola efter nämn-

10 Kungl. Måj:ts proposition nr 258.

da dag lagens föreskrifter omedelbart träda i tillämpning i avseende å bulvanförhållandet.

Efter remiss den 23 februari 1934 ha yttranden över lagut kastet jämte en promemoria i ämnet avgivits av bank- och fondinspektionen, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap samt styrelserna för Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen. Kommerskollegium har jämte det egna utlåtandet avlämnat yttrande av fullmäktige i järnkontoret. De enligt utkastet ifrågasatta lagbestämmelserna ha lämnats utan erinran av bank- och fondinspektionen, patent- och registreringsverket, rikskommissionen samt styrelserna för industriförbundet och bankföreningen. De nämn da styrelserna ha i gemensamt yttrande uttalat, att genom en lag med föresla get innehåll skulle 1925 års lag örn bulvanförhållande i fråga örn fast egen dom erhålla ett komplement som måste anses logiskt befogat. Örn, såsom sty relserna vågade antaga, en sådan lag befunnes i tillämpningen motsvara sitt syfte, borde därav följa att farhåga icke vidare behövde hysas för att 1916 års lag skulle kunna i särskilda fall genom på bakväg träffade anordningar berövas sin effektivitet. Det borde vara uteslutet att en lagstiftning med så dan innebörd som den nu ifrågasatta skulle kunna för landets förhållande utåt vara till olägenhet. Givetvis borde ingen kunna med fog göra någon invänd ning mot att ett land genom lagstiftningsåtgärd av rimlig beskaffenhet för länade tillbörlig respekt åt gällande lag. Kommerskollegium har anfört: Kollegium ville principiellt icke rikta nå gon erinran mot lagutkastet såvitt anginge sådana bulvanförhållanden som uppstode efter den nya lagens ikraftträdande. Emellertid ville kollegium icke underlåta att erinra örn att lagrådet i anledning av remiss av 1925 års departementsförslag till bulvanlag uttalade en maning att å det ifrågavarande lagstiftningsområdet framgå med försiktighet. De av lagrådet vid nämnda till fälle framförda synpunkterna torde i viss mån alltjämt äga giltighet och torde böra föranleda att övergångsvis större hänsyn än som i utkastet skett toges till bestående förhållanden. Kollegium ville under åberopande härav ifrågasätta huruvida icke i övergångsbestämmelserna viss dispensbefogenhet kunde in rymmas åt Kungl. Maj:t. Fullmäktige i järnkontoret ha funnit betänkligheterna mot en utsträckning av den ifrågasatta kriminaliseringen av bulvanförhållanden till redan bestå ende förhållanden så stora att de vida övervägde hänsynen till den nytta som skulle kunna påräknas därav. Det finge icke förbises att de rättshandlingar som grundat bulvanförhållanden av det slag man nu ville komma åt alltid varit, då de vidtagits, formellt oantastliga.

Departc- Såsom i det föregående nämnts avser 1925 års bulvanlag att åstadkomma chefen, upplösning av bestående bulvanförhållanden medelst egendomens försäljning i exekutiv ordning. Det är uppenbart att den praktiska tillämpningen av la gen väsentligt underlättas av det i fråga örn fast egendom rådande inskriv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 253. 11

ningsväsendet. Genom lagfarts- och inteckningsärendenas offentliga registre ring kan en fastighets övergång till ny ägare och dess gravationer följas. Och såsom föremål för exekutiva åtgärder är tydligen den fasta egendomen på helt annat sätt tillgänglig än lös egendom. En på myndigheterna ankom mande övervakning av bulvanförhållanden som direkt röra fastigheter kan sålunda —■ liksom ett offentligt ingripande mot dylika förhållanden -—■ rela tivt lätt anordnas på sätt 1925 års lag föreskriver. Helt annorlunda ställer sig saken då fråga är örn lös egendom. Vad nu särskilt angår aktier är så lunda att märka, att aktiebolagslagen icke stadgar obligatorisk registrering i aktieboken av dessas ägare såsom villkor för rätt till vinstutdelning. I stor ut sträckning underlåtes ock registrering, särskilt av aktier som ofta äro föremål för omsättning. I följd härav saknas en av de viktigaste förutsättningarna för anordnande av en effektiv kontroll över aktieförvärven. Det torde icke kun na ifrågasättas att härutinnan skulle, vidtagas någon ändring i aktiebolags lagen. Erinras må att det av 1905 års aktiebolagskommitté framlagda för slaget till lag örn aktiebolag intog den ståndpunkten att aktieägares registre ring i aktieboken skulle utgöra villkoret för åtnjutande av de rättigheter som tillkomma aktieägare, således även för rätten till vinstutdelning. Vid gransk ningen i lagrådet år 1909 påvisades de olägenheter som med hänsyn till ak tieomsättningen skulle föranledas av en dylik regel, och denna blev icke hel ler upptagen i det slutliga lagförslaget. De skäl som vid lagens tillkomst anfördes mot registreringstvång av angivet slag göra sig naturligen i än hög re grad gällande efter den utveckling som under de senaste båda årtiondena ägt rum på ifrågavarande område. En återgång till kommittéförslagets ståndpunkt synes alltså under nuvarande förhållanden vara helt utesluten. Vad nu anförts beträffande generella föreskrifter örn registrering såsom villkor för vinstutdelning torde äga giltighet även i fråga örn andra tänkbara åtgärder för genomförande av registreringstvång i syfte att möjliggöra kon troll av aktieöverlåtelser. Det återstår under sådana omständigheter endast att överväga huruvida andra medel än de som kommit till användning i 1925 års bulvanlag stå till huds för bekämpandet av de nu ifrågavarande rättsstridiga företeelserna. Främst erbjuder sig härvid utvägen att kriminalisera bulvanförhållandena.

Frågan örn kriminalisering av bulvanförhållanden var under förarbetena till 1925 års bulvanlag föremål för ingående prövning. I det under år 1918 inom justitiedepartementet upprättade förslaget till 'lag med vissa bestämmelser till stävjande av förvärv av fast egendom i an nans namn m. m.’ upptogos inga föreskrifter örn straffpåföljd för själva bulvanförhållandet. Flera av de myndigheter som avgåvo utlåtanden över för slaget framhöllo däremot att det verksammaste medlet att förhindra bulvanförvärv vore en kriminalisering av åtgärden med strängt straff för den brotts lige och eventuellt tvångsförsäljning av fastigheten. Ett av jordkommissio nen år 1920 framlagt förslag till dag örn åtgärder till upphävande av bulvanförhållande i fråga örn fastighet,’ intog dock i förevarande hänseende

12 Kungl. Majlis proposition nr 258.

samma ståndpunkt som det tidigare departementsförslaget. I motiveringen förklarade sig jordkommissionen anse att den väg som angivits i de berörda yttrandena icke skulle leda till målet. Skulle kriminalisering tillgripas, kun de nämligen, yttrade kommissionen, av lätt insedda skäl ansvarspåföljden icke knytas vid bulvanförhållandet såsom sådant utan vid den handling var igenom bulvanförhållandet upprättats. Då åt en straffbestämmelse icke kun de förlänas retroaktiv verkan, skulle följden bliva att alla bulvanförhållanden som tillkommit innan lagen trätt i kraft folie utom densammas räckvidd. En i och för sig tänkbar anordning att beträffande äldre bulvanförhållanden stadga skyldighet att inom viss tid upplösa desamma och belägga underlå tandet att uppfylla denna förpliktelse med straff ansåge kommissionen av flera skäl icke vara att förorda. I sitt under år 1921 avgivna förslag till 'lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom’ intog emellertid jordkommissio nen en annan ståndpunkt och föreslog nu bulvanförhållandets kriminalisering vad anginge såväl bulvanen som hans huvudman. Kommissionen anförde härom: Ur legislativ synpunkt torde intet hinder föreligga att med straff belägga ett sådant förfarande som ett kringgående av gällande lagar genom användande av bulvan innebure. Otvivelaktigt skulle härigenom de bestäm melser som komme att uppställas för att förhindra ett sådant kringgående avsevärt vinna i effektivitet. Eörnekas kunde ej att därest straff hotade dem som inläte sig på bulvanskap, detta skulle verka mera avhållande än om påföljden av ett bulvanförvärv endast vore den, att kontrahenterna tvin gades att avhända sig den fastighet som förvärvats. Härtill komme den moraliska verkan som en kriminalisering av en handling alltid innebure, i det att handlingen i det allmänna rättsmedvetandet därigenom ytterligare fastsloges såsom otillåten och rättsstridig. Verkan härav borde ej underskat tas. Ingen torde väl förvärva en fastighet genom bulvan utan att han hade förtroende för dennes pålitlighet. Växte det nu fast i det allmänna medve tandet att det vore en brottslig handling att vid förvärv av fastighet låta använda sig såsom bulvan åt någon som icke utan tillstånd eller särskild prövning ägde förvärva densamma, komme det sannolikt att möta avsevärda svårigheter att för genomförande av bulvanköp anskaffa pålitlig bulvan. Personer som vore måna örn sitt anseende torde säkerligen icke komma att låta använda sig för sådant ändamål. De skäl för en kriminalisering av bulvanskap som sålunda anförts hade kommissionen funnit vara så tungt vägande att kommissionen vid närmare övervägande av saken funnit sig böra förorda en sådan anordning. Härvid uppstode dock den frågan, huruvida straffbarheten borde anknytas enbart till den överenskommelse i och för sig, uttrycklig eller tyst, som parterna finge anses hava ingått med varandra örn grundande av ett bulvanskap. Givetvis funnes det, teoretiskt sett, intet hin der för att straffbelägga själva överenskommelsen, men det torde näppeligen kunna påvisas några omständigheter som krävde en så långt gående krimi nalisering. Enligt kommissionens tanke borde för den skull, därest bulvan skap i fråga örn äganderätt till fast egendom skulle kriminaliseras, straff-

Kunyl. Maj:ts proposition nr 258. 13

barheten inträda först då parterna praktiskt genomförde bulvanskapet, d. v. s. i och med det att bulvanens huvudman började utöva en ägares rådighet över den fastighet som vore föremål för bulvanskapet. I enlighet med vad kommissionen sålunda anfört upptogs i lagförslaget straffbestämmelse för den som i strid med det i förslaget stadgade förbudet brukade bulvan eller lät bruka sig såsom bulvan. Straffet skulle utgöra bö ter från och med 100 till och med 10,000 kronor eller fängelse. I det på grundval av jordkommissionens sist omförmälda förslag inom ju stitiedepartementet utarbetade förslaget till dag om bulvanförhållande i frå ga örn fast egendom’ bibehöllos de nämnda straffbestämmelserna i sak oför ändrade. Vid remiss till lagrådet år 1925 av detta departementsförslag för klarade sig departementschefen i huvudsak instämma i vad jordkommissio nen i sitt år 1921 avgivna betänkande anfört rörande kriminalisering av bulvanförhållanden. Departementschefen tilläde: Att inlåta sig på bulvanför hållande måste anses såsom en brottslig handling, vilken fortlöpte från det bulvanförhållandet ingåtts till dess det bleve upplöst. På grund härav borde preskriptionstiden för åtalande av bulvanförhållande räknas från tiden för dess upplösande. Den av kommissionen föreslagna straffskalan hade departements chefen med hänsyn till de stora ekonomiska värden som bulvanförhållande kan avse att vinna samt nödvändigheten att relativt strängare bestraffa upprepad förbrytelse funnit vara motiverad. Lagrådet framhöll — vid behandlingen av förslagets bestämmelser örn det civila tvångsmedlet, fastighetens exekutiva försäljning, — vissa synpunkter vilka innebure en särskild maning att å det ifrågavarande lagstittningsområdet framgå med försiktighet. Sålunda påpekade lagrådet, bland annat, den svaghet ur rättsordningens synpunkt som läge däri att med förslaget avsåges att stifta lag mot kringgående av förbudsstadganden, vilkas direkta överträ dande ej vore kriminaliserat utan hindrades genom regler örn ogiltighet eller civiltvång. Vad lagrådet uttalat i fråga örn förutsättningarna för användandet av det civila tvångsmedlet ägde, enligt lagrådets yttrande över de föreslagna straffstadgandena, i än högre grad tillämplighet även i avseende å det tvångs medel som vore avsett att komma till stånd genom bulvanförhållandets krimina lisering. De betänkligheter som härutinnan mötte vore enligt lagrådets åsikt av den betydelse att lagrådet ansåge sig böra bestämt avstyrka förslaget i denna del. — I övrigt anförde lagrådet, att det väl vore sant att ur rättsprincipiell synpunkt något ovillkorligt hinder icke kunde anses möta att med straff be lägga sådant kringgående av gällande förbud att förvärva och behålla fast egendom varom vore fråga, åtminstone såvitt anginge bulvanförhållanden som kunde uppstå efter det en lagstiftning av angiven beskaffenhet kommit till stånd. Men å andra sidan framhölls att den föreslagna tvångsförsäljningen ensamt för sig innebure ett så kraftigt ingrepp på ett område som i allt fall åtminstone formellt vore ordnat i överensstämmelse med gällande lag, att man torde skäligen böra för det dåvarande låta därvid bero. Först örn det skulle visa sig att man ej enbart på denna väg kunde hindra kringgåendet av för-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

budslagstiftningen, syntes det vara anledning tillgripa kriminalisering såsom ett yttersta medel för motverkande av uppkomsten av bulvanförhållanden på ifrågavarande område. I det slutliga, till riksdagen överlämnade lagförslaget voro straffbestäm melserna strukna. Departementschefen uttalade till statsrådsprotokollet att han med anledning av lagrådets starka betänkligheter mot kriminalisering ansett sig böra örn än med tvekan utesluta bestämmelserna därom, samt tilläde att örn det skulle visa sig att man ej kunde hindra kringgående av lagstift ningen rörande inskränkning i rätten att förvärva fast egendom genom att stadga allenast tvångsförsäljning, man torde till förnyat övervägande få upp taga frågan huruvida icke kriminalisering av bulvanförhållandet vore det lämp ligaste medlet att söka förebygga dylikt kringgående. De i det föregående nämnda förslagen vilka innehålla stadganden om straff för bulvaner och deras huvudmän bygga på uppfattningen att en lag riktad mot bulvanförhållanden svårligen kan vinna åsyftad förebyggande verkan, med mindre den uppställer dylika stadganden. Vad angår nu gällande bulvanlag torde dock den hittills vunna erfarenheten närmast få anses hava ådagalagt att lagen, trots avsaknaden av straffstadganden, utgjort ett verksamt medel mot utbredningen av bulvanförhållanden av det slag densamma berör. Att så blivit fallet måste tillskrivas de kontrollmöjligheter som inskrivningsväsendet samt själva beskaffenheten av den ifrågavarande egendomen erbjuda. Då det däremot gäller bulvanförhållanden i fråga örn aktier, äro förutsättningarna för kontroll från det allmännas sida ringa, och man har fördenskull grundad an ledning till antagande att enbart föreskrifter örn civila tvångsåtgärder skola visa sig föga verksamma. Dessutom torde sådana tvångsåtgärder ej kunna föreskrivas i full omfattning. Under angivna omständigheter synes det ofrån komligt att en mot dessa senare bulvanförhållanden riktad lagstiftning hu vudsakligen måste grundas på kriminalisering av desamma. De uttalanden som under förarbetena till 1925 års lag fällts angående betydelsen av straff sanktion äro otvivelaktigt berättigade; framför allt bör, såsom jordkommissio nen framhållit, icke underskattas den moraliska verkan av straffstadganden. Det torde icke vara tvivel underkastat att en lagstiftning, som inför straff för dem som låta bruka sig såsom redskap för kringgående av de till det in hemska näringslivets skydd givna förbudsbestämmelserna, skall för den all männa opinionen framstå såsom berättigad. Uppenbart är också att en lag stiftning av nu ifrågasatt slag i främsta rummet bör rikta sig mot bulvanen. Däremot synes det mera tvivelaktigt huruvida i lagen lämpligen även bör upp ställas straff för bulvanens huvudman. I det förut omnämnda, av jordkom missionen år 1921 framlagda lagförslaget liksom i det sedermera till lagrådet remitterade förslaget voro straffstadganden upptagna, vilka riktade sig mot bada parterna i bulvanförhållandet. Vid utarbetandet av de nämnda förslagen framstod såsom det väsentliga ändamålet med lagstiftningen att förhindra de bulvanförvärv av fastigheter, framför allt skogsegendomar, som för svenska bolags räkning i stor utsträckning skedde med kringgående av lagen angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom. Bulvan-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 15

lagen har ju också i praktiken så gott som uteslutande erhållit tillämpning be träffande dylika bulvanförhållanden, i vilka alltså båda kontrahenterna äro inhemska rättssubjekt. Den nu ifrågasatta lagstiftningen riktar sig däremot mot förhållanden, där ena parten, huvudmannen, vanligen är ett utländskt rätts subjekt. Det torde därför med visst fog kunna göras gällande, att örn i den nya lagen upptoges straffpåföljd för huvudmannen i bulvanförhållandet, lagen erhölle en räckvidd som mången gång skulle te sig föga tilltalande. Med ut gångspunkt från den uppfattning som i straffstadgandena främst ser ett medel att i det allmänna rättsmedvetandet här i landet inskärpa bulvanförhållandets rättsstridighet och därigenom förebygga att svenska medborgare låta använda sig såsom bulvaner, lärer man dessutom kunna påstå att straffbestämmelser som rikta sig mot huvudmannen icke äro av synnerlig vikt för vinnande av syftet med lagstiftningen. Det mot bulvanen riktade straffhotet skulle näm ligen ur denna synpunkt kunna anses tillfyllest såsom ägnat att försvåra an skaffandet av svenska medborgare, lämpliga för det ifrågavarande ändamålet. Slutligen må anmärkas att straffstadganden mot den utländske huvudmannen icke skulle kunna bringas i tillämpning i det oftast förekommande fallet att denne icke vistas i Sverige.

Emellertid torde lagen icke böra inskränkas till att stadga straff för bul vanen utan även sörja för bulvanförhållandets avveckling. Tvångsåtgärder i sådant syfte synas böra föreskrivas för de fall då bulvanen själv innehar aktierna eller då aktierna finnas hos någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. För det troligen betydande antal fall då aktierna äro i huvudmannens besittning och således regelmässigt ej äro åtkomliga, torde tvångsavveckling ej vara möjlig att genomföra, och en generell regel örn ingripande i dylika aktieinnehav synes fördenskull vara av föga praktiskt värde. En dylik föreskrift lärer för övrigt böra följdriktigt leda till att även aktieinnehav grundade på direkt förvärv av aktierna utan anlitande av bulvan genom lagbestämmelser gjordes till före mål för ingripande. Åtgärder mot sådana aktieinnehav torde emellertid icke vara att förorda. De utvägar som kunna tänkas härför skulle för visso vara ägnade att på den internationella marknaden rubba förtroendet för svenska aktier. De bestämmelser örn upplösning av bestående bulvanförhållanden som kun na komma i fråga böra, synes det, i princip ansluta sig till de i 1925 års lag upptagna stadgandena, enligt vilka den egendom bulvanförhållandet avser skall försäljas i exekutiv ordning, därest icke på frivillighetens väg en avveck ling av bulvanförhållandet kommer till stånd inom viss tid — sex månader — efter domstolsutslaget. I likhet med 1925 års lag torde den nya lagen böra bygga på uppfattningen att bulvanen — oavsett vad mellan kontrahenterna inbördes kan vara avtalat eller avsett — rättsligen är ägare till egendomen samt att följaktligen en av offentlig myndighet föranstaltad försäljning äger rum för bulvanens räkning. Med hänsyn härtill lärer något principiellt hinder icke kunna anses föreligga

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

mot en anordning som, på sätt förut antytts, innebär att det processuella förfarandet riktar sig endast mot bulvanen. För tillgodoseende av huvud mannens intresse är det dock erforderligt att föreskrift meddelas därom att han under alla förhållanden skall beredas tillfälle att yttra sig i målet. Med hänsyn till den säkerligen talrika förekomsten av bulvanförhållanden av det slag som nu är i fråga måste det anses vara av vikt, att lagstiftningen icke begränsas på sådant sätt att bulvanförhållanden, uppkomna före lagens ikraftträdande, lämnas oberörda av densamma. Up penbart är dock att de övergångsstadganden, som beträffande dylika bulvan förhållanden kunna ifrågakomma, böra utformas under beaktande såväl av att lagstiftningen tidigare icke medgivit tvångsingripande som ock därav att syftet med stadgandena främst måste vara att åstadkomma avveckling på fri villighetens väg av de bestående bulvanförhållandena. Såväl jordkommissionens senare förslag som det till lagrådet år 1925 re mitterade förslaget innehöllo bestämmelser som i detta sammanhang äro av intresse. Enligt det förra skulle beträffande tidigare stiftat bulvanskap gälla att för upplösning av bulvanförhållandet beviljades en frist av sex månader från den föreslagna lagens ikraftträdande, vilken frist finge av Konungens befallningshavande på ansökan ytterligare förlängas med högst sex månader, när synnerliga skäl därtill visades föreligga. Därjämte stadgades att talan angående sådant bulvanskap finge anhängiggöras allenast därest det fortfor efter fristens utgång ävensom att ansvar ej finge ådömas den, beträffande vilken domstolen funne att det ej berott av honom att bulvanskapet ej blivit upplöst. Departementsförslaget intog såtillvida en strängare ståndpunkt att talan örn upplösning av äldre bulvanförhållande som alltjämt ägde bestånd vid la gens ikraftträdande skulle kunna anhängiggöras omedelbart därefter. Denna skärpning motiverades av departementschefen därmed att medgivandet av en frist av det slag jordkommissionen föreslagit skulle öppna alltför stora möj ligheter för bulvanen och hans huvudman att under tiden på ett obehörigt sätt utnyttja fastighetens skogstillgång m. m. Något stadgande om dylik frist inflöt ej heller i lagen. Att märka är emellertid dels att mellan lagens utfärdande och dess ikraftträdande förflöt över ett halvt år, dels att lagen i motsats till departementsförslaget upptog den bestämmelsen att överexekutor först efter sex månader från det utslag i målet vunnit laga kraft skulle pröva frågan örn egendomens försäljning. Lagen kom följaktligen att i realiteten giva ett tämligen väl tilltaget rådrum för privat avveckling av befintliga bulvanförhållanden. Med avseende å straffstadgandena innehöll departementsförslaget att dessa ej skulle äga tillämpning beträffande bulvanförhållande som uppkommit före lagens ikraftträdande. Såväl bulvanen som den för vars räkning bulvanför hållandet ingåtts skulle vara skyldig att åtgöra vad på honom ankom för dess upplösning. Därest bulvanförhållandet fortfarande bestod sedan sex månader förflutit från lagens ikraftträdande och detta berodde på att någon av kon-

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 17

trahenterna icke fullgjort sin nyssnämnda skyldighet, skulle dock den försum lige straffas enligt lagens bestämmelser. I anslutning till dessa stadganden anförde departementschefen att han vore ense med jordkommissionen därutinnan att billighetsskäl krävde att straffansvar icke omedelbart inträdde i fråga om bulvanförhållanden som stiftats före lagens ikraftträdande och vid nämnda tidpunkt alltjämt bestode. Frågan huruvida man beträffande dylikt bulvanferhållande överhuvud taget borde låta straffpåföljd inträda kunde vara före mål för olika meningar. Emellertid måste de personer som före lagens till komst inlåtit sig på bulvanförhållanden hava gjort detta i klar insikt örn att de därigenom beginge en av statsmakterna ogillad örn ock ej med straff belagd handling. Detta gällde ännu mera beträffande dem som efter lagens tillkomst men före dess ikraftträdande inginge bulvanförhållanden. Med hän syn härtill hade departementschefen funnit hinder icke möta mot att i lagen upptoges stadganden av nyss angivna innehåll. Då fråga är örn aktier, synas de av departementschefen år 1925 anförda speciella skälen att omedelbart vidtaga åtgärder för upplösning av äldre bul vanförhållanden, nämligen risken för obehörigt förfarande med naturtillgån gar, icke vara av nämnvärd praktisk betydelse. De för dessa bulvanförhål landen avsedda stadgandena torde, såsom redan antytts, böra givas sådant in nehåll att de kunna förväntas föranleda frivillig avveckling av bulvanförhållandena i största möjliga utsträckning. En tämligen lång tid bör härför stå bulvanen till buds. Detta synes påkallat av hänsyn ej blott till bulvanens och huvudmannens intressen utan också därtill att stora utbud av vissa slag av aktier under en kortare tidrymd skulle •— ej minst under nuvarande förhål landen — kunna medföra avsevärda olägenheter för andra, lojala ägare av så dana aktier. Den tidsfrist som sålunda bör anslås för privat avveckling torde lämpligen böra sättas till ett år räknat från lagens ikraftträdande, med rätt till ytterligare ett halvt års förlängning av respittiden för den som gör anmä lan därom att hinder mött mot avveckling. Straffpåföljd för bulvanen synes böra inträda först sedan det visat sig att bulvanförhållandet icke blivit upp hävt före respittidens utgång och, därest anmälan skett örn hinder däremot, allenast örn det befinnes att bulvanen icke åtgjort vad på honom ankommit för att bulvanförhållandet skulle bliva upphävt. Därest bestämmelserna rörande tidigare uppkomna bulvanförhållanden, så som ock i det remitterade lagutkastet skett, erhålla ett innehåll av väsentligen den beskaffenhet som nu angivits, torde all rimlig hänsyn hava tagits till de synpunkter vilka föranlett kommerskollegium och järnkontoret att i sina över utkastet avgivna yttranden framställa erinringar mot de föreslagna stad gandena. Såsom av det anförda framgår har jag funnit det remitterade lagutkastet ägnat att i princip läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. I nära an slutning till utkastet har därför utarbetats förslag till lag om bulvanf örhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Beträffande förslagets särskilda be stämmelser torde följande böra anmärkas. Bihang till riksdagens protokoll 193Jh 1 sami. Nr 258. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Den föreslagna lagens tillämpliglietsoniråde Ilar i 1 § angivits på det sätt att bulvanförhållandet skall innefatta kringgående av ett enligt lag gällande förbud mot förvärv av aktier i vissa svenska aktiebolag. Förbud för vissa rätts subjekt att förvärva aktier är stadgat i 12 § av 1916 års lag om vissa inskränk ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Sådant förbud följer ock av ett i bolagsordning intaget förbehåll av beskaffen het som avses i 2 § andra stycket av 1916 års lag. Förvärv av aktie i strid mot förbehållet är nämligen enligt stadgandet i 3 § samma lag ogillt. Under för slaget falla ock aktieförvärv till kringgående av bestämmelsen i 17 § lagen den 22 juni 1911 örn bankrörelse, innefattande förbud för utländsk medbor gare att förvärva aktie i svenskt bankaktiebolag. Däremot åsyftar förslaget ej att träffa det vidkommande aktiebolag i allmänhet i 51 § aktiebolagslagen gällande förbudet mot förvärv av egna aktier. Ej heller avses stadgandena i 45 och 161 §§ lagen örn bankrörelse, vilka icke kunna anses innefatta förbud mot förvärv av aktier i vissa bolag. Ett bulvanförhållande beträffande aktier torde vanligen uppkomma på det sätt att den som trots förbud önskar förvärva sådana låter förvärvet ske genom annan person, vilken utåt framstår såsom förvärvare och sedermera fortfar att framträda såsom ägare. Likaledes kan bulvanförhållande uppstå däri genom att då en aktieägare avhänder sig aktier till någon som ej lagligen må förvärva dem, han samtidigt åtager sig att vara bulvan för denne. Och det kan vidare tänkas att en utlänning eller ett med sådan i förevarande hän seende likställt rättssubjekt själv förvärvar aktier transporterade in blanco och sedan vidtalar en person att fungera såsom bulvan. Inledningsvis lia berörts de skilda former i vilka vid ett bulvanförhållande huvudmannens ekonomiska medverkan kan ha lämnats. Bland annat har fram hållits att förhållandet mellan huvudmannen och bulvanen ej sällan förmedlas av ett eller flera andra rättssubjekt, vanligen banker. Avgörande för frågan huruvida ett bulvanförhållande föreligger bör naturligen endast vara det fak tiska förhållande, som i det särskilda fallet finnes dolt bakom de växlande former som kommit till användning, nämligen att bulvanens ställning som ägare av aktierna väsentligen avser att med kringgående av gällande förbud bereda utlänning eller annan ett reellt delägarskap i bolaget. I förslagets 1 § har såsom utmärkande för bulvanförhållandet angivits att bulvanen framträder såsom ägare till aktierna. Så måste naturligen under alla förhållanden anses vara fallet, örn bulvanen låtit i aktieboken införa sig såsom ägare till dem. En omständighet att beakta är även att bulvanen lyft utdelning för aktierna eller utövat rösträtt eller annan befogenhet som till kommer aktieägaren. Även på annat sätt kan bulvanen tänkas framträda så som ägare. Huruvida han är innehavare av aktierna eller icke är däremot i och för sig utan betydelse för lagens tillämplighet. Det torde ej sällan före komma att aktierna äro i huvudmannens besittning på grund av ett mellan kontrahenterna träffat pantavtal, avseende säkerhet för försträckning eller eventuellt för behöriga fullgörandet från bulvanens sida av de särskilda med bulvanskapet förbundna förpliktelserna. Under sådana omständigheter torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 19

redan själva pantsättningen hava innefattat utövande av befogenhet som be kräftar tillvaron av bulvanförhå Ilandet på sådant sätt som i förevarande stad gande avses. Detsamma gäller tydligen, örn pantsättning skett till annan än huvudmannen. I de fall då bulvanen är ett aktiebolag eller en annan samfällighet bör naturligtvis straff drabba styrelseledamöter eller andra som äro satta att leda samfällighetens angelägenheter. Även utan en särskild bestämmelse föl jer detta av allmänna rättsgrundsatser. Emellertid kan det sättas i fråga, örn ej med hänsyn till den stora betydelse bulvanförhållanden genom särskilt bildade rättssubjekt torde äga i det ekonomiska livet det är lämpligt, att av lagtexten uttryckligen framgår att lagen avser också sådana bulvanförhål landen. Som skäl härför torde jämväl böra framhållas angelägenheten därav att även sådana bulvaner komma att anlita den utväg till frivillig avveckling utan straffansvar som öppnas genom övergångsbestämmelserna. Det föreslås därför —• i 1 § andra stycket — ett stadgande av innehåll, att örn bulvanen är bolag eller annan samfällighet, straff skall drabba styrelseledamot eller annan som är satt att leda samfällighetens angelägenheter, där han med hän syn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till bulvanförhållandet. En medverkan kan avse såväl bulvanförhållandets upp komst som dess fortvara, och straff bör således inträda ej blott för den som deltagit i bulvanförhållandets anordnande, utan ock exempelvis för styrelse ledamot som — efter det han erhållit kännedom om att bolaget inträtt i ett bulvanförhållande — underlåter att inom styrelsen påpeka att bulvanförhål landet föreligger och yrka på dess upplösning. Däremot synes ej den som saknat kännedom örn bulvanförhållandet böra dömas till straff, även om vårds löshet eller försummelse möjligen kan läggas honom till last. Liksom enligt huvudstadgandet ett uppsåtligt kringgående av förbudet erfordras synes även här böra föreligga en uppsåtlig åtgärd eller underlåtenhet av den som handlat för samfälligheten.

Ett ingripande för tvångsupplösning av ett bulvanförhållande bör, såsom tidigare framhållits, kunna äga rum icke blott då bulvanen själv innehar ak tierna utan även då aktierna finnas hos någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. Det torde icke vara allt för sällsynt att aktieposter varom här är fråga äro av bulvanen belånade i svensk bank. Har pantsättningen, såsom ock torde förekomma, skett hos bulvanens huvudman, lärer realiserandet av tvångsåtgärderna vara beroende av huruvida huvudmannen finnes här i landet, vilket naturligen huvudsakli gen inträffar örn denne är ett svenskt rättssubjekt för vilket förbud mot ak tieförvärv är gällande. För de fall i vilka enligt vad nu sagts ett ingripan de bör kunna äga rum stadgas i 2 § av förslaget, att domstolen har att för ordna att aktierna skola enligt överexekutors bestämmande försäljas, där ej bulvanen inom sex månader från det domstolens utslag vunnit laga kraft in för överexekutor visar att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägt för värva dem. Den omständigheten att bulvanen är pliktig visa att han avyttrat

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

aktierna till någon som enligt lag äger förvärva dem medför, att de efter försäljningsförordnandet ej längre kunna försäljas å Stockholms fondbörs. Vid börsförsäljning torde nämligen kontroll över vem som förvärvat aktierna ej kunna utan besvärande reglering genomföras. Någon väsentlig olägenhet här av lärer emellertid ej vara att befara. I fråga örn börsnoterade aktier torde i allmänhet försäljning genom fondkommissionär kunna ske utom börsen till ungefär samma pris som vid börsförsäljning. Mot de enligt 2 § föreslagna stadgandena skulle kunna anmärkas att bulvanen bär möjlighet att till undvikande av aktieinnehavets avveckling med avsägelse av sitt bulvanskap överlämna aktierna till huvudmannen. Emel lertid kommer huvudmannen med bulvanförhållandets upphörande i ett rätts läge som med hänsyn till det direkta fångets ogiltighet är synnerligen osä kert. Det torde därför få antagas att det även för honom bör framstå såsom önskvärt att aktieinnehavet avvecklas med anlitande vid behov av den utväg lagstiftningen anvisar för en mera långsam avveckling under hand. Dess utom må påpekas att örn bulvanen undandrager sig att lojalt medverka till aktieinnehavets behöriga avveckling, denna omständighet naturligtvis kom mer att beaktas vid straffmätningen.

Enligt 3 § bör försäljning av aktierna efter överexekutors bestämmande i regel ske å offentlig auktion i den ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober 1914. Försäljningen skall äga rum i Stockholm eller annan stad där särskild av stadens handels- och sjöfartsnämnd antagen mäklare fin nes. I ärendet skall i tillämpliga delar så anses som örn aktierna utmätts för fordran hos bulvanen. Äro aktierna av denne pantsatta, kan således försälj ning ske allenast med bibehållande av panthavarens rätt, där denne ej nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. För de fall att en ome delbar försäljning å offentlig auktion med hänsyn till omständigheterna måste anses ogynnsam, torde överexekutor böra medgiva försäljning i annan ordning. Denna försäljning bör dock ej längre anförtros bulvanen, utan böra aktierna ställas under förvaltning av god man som avses i 11 kap. 4 § 6 p. förmynderskapslagen. Denne skall hava att i samråd med bulvanen på lämpligt sätt verkställa försäljningen. I de fall då belåning föreligger av större aktieposter, kan en avveckling med biträde av kurator vara lämplig, och särskilt då det gäller bulvanförhållanden uppkomna före lagens ikraftträdande synes en så dan avvecklings form kunna bliva av betydelse.

Enligt 4 § skall till tryggande av aktieinnehavets behöriga avveckling kvarstad kunna läggas å aktierna såväl före målets anhängiggörande som un der dess handläggning. Finner domstolen under handläggningen av målet att åklagaren har skäl för sin talan och att anledning föreligger till antagande att aktierna kunna anträffas hos bulvanen eller någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant, torde i allmänhet förordnande örn kvarstad böra meddelas av domstolen. Örn domstolen i slutliga utslaget för ordnar om aktiernas försäljning, skall kvarstadsförordnande städse meddelas

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 21

eller, där sådant förordnande tidigare givits, förklaras att förordnandet skall äga bestånd. Vinner utslaget laga kraft, skola efter utgången av den tid inom vilken bulvanen äger försälja aktierna, d. v. s. inom sex månader, aktierna på begäran utlämnas till överexekutor, där de ej innehavas såsom pant. Örn däremot försäljningsförordnande i slutliga utslaget ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande i högre rätt upphäves, skall dom stolen i utslaget pröva huruvida förut meddelat förordnande örn kvarstad skall återkallas eller äga bestånd till dess utslaget vunnit laga kraft. Stadganden av nu angiven innebörd äro meddelade i första och andra styckena av 4 §. Jämlikt tredje stycket i samma paragraf skall kvarstad ej hindra bulvanförhållandets avveckling genom privat försäljning, så länge en sådan för säljning ankommer på bulvanen, d. v. s. till dess sex månader förflutit fran det förordnande örn försäljning enligt 2 § vunnit laga kraft. En kvarstad som lägges efter utgången av nämnda tid medför således försäljningsförbud. Kvarstaden medför dock under alla förhallanden förbud mot aktiernas utläm nande utan överexekutors tillstånd, och för sådant tillstånd fordras att det visas att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägt förvärva dem. Förordnande örn kvarstad skall utan hänsyn till förd klagan genom ut mätningsmannen verkställas i samma ordning som utmätning. Anträffas ak tierna hos någon som av bulvanen erhållit dem som pant, skall kvarstaden, liksom i motsvarande fall utmätning, verkställas på det sätt att utmätnings mannen delgiver panthavaren förbud mot pantens utlämnande. Kvarstaden ut gör emellertid ej hinder mot utmätning av de med kvarstad belagda aktierna, och panthavaren kan således, örn han önskar påskynda realisationen av ak tierna, begära utmätning och på sådant sätt erhålla aktierna försålda i exe kutiv ordning. Vill panthavaren, där det i pantförskrivningen medgivits, el ler eljest i samförstånd med bulvanen sälja aktierna under hand, måste det naturligen ske till någon som enligt lag äger förvärva dem. ^Rätten för pant havaren att under hand försälja aktierna torde få anses stå öppen till dess han erhållit del av beslut av överexekutor angående försäljning å offentlig auktion. Rörande det i 4 § första stycket upptagna stadgandet örn rätt för allmän åklagare att före anhängiggörande av mål mot bulvanen hos överexekutor be gära kvarstad å de aktier bulvanförhållandet avser må anmärkas, att det samma icke ansetts behöva föranleda tillägg till 179 § utsökningslagen, enär det måste anses i sig innefatta bemyndigande för överexekutor att i dylikt fall besluta örn kvarstad. Stadgandet i 188 § utsökningslagen torde böra med föra att kvarstaden förfaller, örn målet ej instämts inom trettio dagar. Utan särskild bestämmelse synes det uppenbart att stadgandet i 194 § utsöknings lagen örn skyldighet för sökande att ställa pant eller borgen icke kan gälla allmän åklagare. Då i mål om bulvanförhållandc domstolen finner sådant styrkt, är det till fullföljande av lagstiftningens syfte erforderligt att bulvanen avstänges från möjlighet att fortsätta utövningen av de befogenheter som med avseende å

22 Kungl. Majlis proposition nr 258.

aktierna tillkomma honom. I förslagets 5 § har därför upptagits föreskrift av innehall att i händelse bulvanen är införd i aktieboken såsom ägare till ak tierna, domstolen skall i utslaget förordna att han icke vidare må utöva nämn da befogenheter.

övriga stadganden i förslaget — med undantag för övergångsbestämmel serna, vilka i det föregående berörts —- äga i huvudsak motsvarighet i 1925 års lag örn bulvanförhållande i fråga örn fast egendom. Desamma lära icke tarva någon närmare motivering.»

Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag till lag orri bulvan förhållande i fråga om aktier i vissa bolag av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet: Gösta Tidelius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 23

Förslag

till

Lag

om bni vanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §• Kringgås ett enligt lag gällande förbud mot förvärv av aktier i vissa svenska aktiebolag därigenom att någon är bulvan för annan mot vilken för budet är gällande, i det han huvudsakligen för dennes räkning framträder så som ägare till aktierna, straffes den som sålunda är bulvan med dagsböter eller fängelse. Är bulvanen bolag eller annan samfällighet, straffes styrelseledamot eller annan som är satt att leda samfällighetens angelägenheter, där han med hän syn till vad av honom åtgjorts eller underlåtits finnes hava medverkat till bulvanförhållandet.

2 §•

Befinnes att bulvanen själv innehar de aktier bulvanförhållandet avser eller att aktierna äro hos någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant, skall domstolen förordna att, där ej bulva nen inom sex månader från det domstolens utslag vunnit laga kraft inför överexekutor visar att aktierna avyttrats till någon som enligt lag ägde förvärva dem, aktierna skola säljas enligt överexekutors bestämmande.

3 §. Då aktier skola säljas efter vad i 2 § sägs, skall försäljningen ske å offentlig auktion i den ordning varom stadgas i förordningen den 23 oktober 1914 örn vad vid försäljning av värdepapper i vissa fall skall iakttagas; dock må överexekutor på begäran av bulvanen medgiva försäljning i annan ordning, såframt skäl därtill visas. Försäljning av aktierna å offentlig auktion skall efter överexekutors bestäm mande äga rum i Stockholm eller annan stad, där särskild av stadens handelsoch sjöfartsnämnd antagen mäklare finnes. Å auktionen må bulvanen ej själv inropa aktierna. Inflytande medel skola uppbäras av utmätningsman nen i den stad där försäljningen äger rum. I övrigt skall i ärendet i till lämpliga delar så anses, som om aktierna utmätts till gäldande av fordran hos bulvanen. Äro aktierna av bulvanen pantsatta, skall försäljning ske med bi behållande av panthavarens rätt, där ej denne nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen. Bulvanen vare pliktig att betala kostnad som

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

ej kan i enlighet med 198 § utsökningslagen gäldas ur den försålda egen domen. Har överexekutor medgivit försäljning i annan ordning än som stadgas i förordningen den 23 oktober 1914, skola aktierna ställas under vård och för valtning av god man varom förmäles i lagen om förmynderskap. Gode man nen vare pliktig att i samråd med bulvanen, inom tid som med hänsyn till omständigheterna kan anses skälig, föranstalta örn försäljning av aktierna. Gode mannen har att, då årsräkning eller sluträkning avgives, insända en av skrift av räkningen till överexekutor.

4 §. Under rättegången mot bulvanen må domstolen, när skäl därtill äro, för ordna, att de aktier bulvanförhållandet avser skola beläggas med kvarstad, därest de anträffas hos bulvanen eller någon som innehar dem för bulvanens räkning eller som av denne erhållit dem såsom pant. Där målet ännu ej vid domstolen förekommit, åge åklagaren hos överexekutor begära sådant förord nande örn kvarstad som nyss sagts. Av domstolen eller överexekutor meddelat kvarstadsförordnande må återkallas av domstolen. Förordnas örn aktiernas försäljning efter vad i 2 § sägs, skall tillika i ut slaget meddelas förordnande örn kvarstad å aktierna eller, där sådant för ordnande redan givits, förklaring att detta skall äga bestånd. Vinner utsla get laga kraft, skola sedan sex månader därefter förflutit aktierna, örn å dem kvarstad blivit lagd, på begäran av överexekutor utlämnas till denne, där de ej innebavas såsom pant. Örn försäljningsförordnande ej meddelas eller meddelat försäljningsförordnande varder i högre rätt upphävt, pröve dom stolen i utslaget, huruvida förut meddelat förordnande örn kvarstad skall åter kallas eller äga bestånd till dess utslaget vunnit laga kraft. Kvarstad varom nu är sagt utgöre ej hinder för bulvanen att, intill dess sex månader förflutit från det förordnande örn försäljning enligt 2 § vunnit laga kraft, avyttra aktierna till någon som enligt lag äger förvärva dem; dock må aktierna ej utlämnas med mindre överexekutor därom förordnat.

6 §•

Talan enligt denna lag anhängiggöres och utföres av allmän åklagare, där ej i visst fall Konungens befallningshavande finner lämpligt förordna särskild åklagare. Det åligger Konungens befallningshavande att ägna särskild uppmärksam het däråt att förekommande bulvanförhållanden varda lagligen beivrade. Landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal skola, då anledning finnes till an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 858. 25

tagande att bulvanförhållande föreligger, därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande. 7 §• Mål som i denna lag avses instämmes till rätten i den ort, där bulvanen bör inför domstol svara i tvistemål som röra hans person. Målet skall behandlas i den för brottmål stadgade ordning, ändå att talan örn ansvar ej föres.

8 §.

Innan förordnande meddelas enligt 2 §, skall tillfälle beredas den för vilken bulvanförhållandet ingåtts att yttra sig i målet. Är anledning antaga, att av handling som finnes i svarandes värjo kan i målet vinnas upplysning som eljest ej är att tillgå, äger domstolen förelägga svaranden att förete handlingen, dock ej då fråga är örn brev eller annat en skilt meddelande eller då skäl finnes antaga, att handlingens företeende kan, oberoende av målets utgång, lända svaranden eller någon, vilken med honom är i den skyldskap eller det svågerlag, som i rättegångsbalken örn jäv mot domare sägs, till skada eller synnerlig olägenhet. Vite må, där så finnes nö digt, av domstolen föreläggas svaranden.

9 §.

Har domstol meddelat förordnande enligt 2 §, åligger det domstolen att inom fjorton dagar tillställa överexekutor avskrift av domstolens utslag.

10 §.

Klagan över överexekutors beslut i ärende som omförmäles i 3 § första stycket föres i den ordning som i utsökningslagen stadgas angående klagan över överexekutors utslag i annat utsökningsmål än i 2 kap. nämnda lag sägs. Mot överexekutors beslut i fråga örn kvarstad må talan ej föras.

11 §•

Böter som ådömas enligt 1 § skola tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1934 men skall i avseende å bulvanför hållande, som uppkommit före lagens ikraftträdande, icke äga tillämpning före den 1 juli 1935. Har före sistnämnda dag bulvanen bos Konungens be fallningshavande anmält, att de aktier bulvanförhållandet avser icke kunnat avyttras, med angivande tillika av skälen därtill, åligger det Konungens be fallningshavande, om det ej före den 1 januari 1936 visas att aktierna avytt rats, tillse att talan mot bulvanen om bulvanförhållandets upplösning anhängiggöres vid domstol. I sådant fall skall dock till straff dömas allenast där det befinnes att bulvanen icke åtgjort vad på honom ankommit för att bulvan förhållandet skulle bliva upplöst.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

Har före den 1 juli 1935 anmälan ej gjorts efter vad i första stycket sägs, skall därefter vad i denna lag är stadgat äga tillämpning i avseende å bulvanföihållandet. I anmälan varom i första stycket sågs skall angivas nominella värdet samt nummer och annan beteckning å de aktier som icke kunnat avyttras.

Kungl. Maj :ts proposition nr 258. 27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 15 mars 1934.

Närvarande: justitieråd et E klund , regeringsrådet A schan , j ustitieråden G refberg , F orssman .

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 9 mars 1934, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlå tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om hulv anförhållande i fråga örn aktier i vissa bolag. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra gits av hovrättsassessorn C. G. Hellquist.

Lagrådet yttrade: I sitt år 1925 avgivna utlåtande över förslaget till lag örn bulvanförhållande i fråga örn fast egendom framhöll lagrådet vissa med den ifrågasatta lag stiftningens egenartade karaktär sammanhängande synpunkter, vilka ansågos innebära en särskild maning att vid lagstiftningens genomförande framgå med försiktighet. Vad lagrådet då yttrade äger uppenbarligen i mångt och mycket tillämplighet även i avseende å det nu remitterade förslaget till lag om bulvanförhållande i fråga örn aktier i vissa bolag. De betänkligheter mot en lagstift ning av förevarande art, som kommit till uttryck i yttrandet, göra sig särskilt gällande när på sätt nu föreslås ingrepp skall ske även mot bulvanförhållanden, som uppkommit och ägt bestånd kanske lång tid innan fråga örn lagstift ningsåtgärder mot dylika anordningar väckts och som därför mången gång -—särskilt örn anordningen indirekt länt till fördel för det bolag, i vilket de av bulvanen innehavda aktierna äro tecknade, och därigenom också för andra ak tieägare — kan hava framstått såsom ett jämförelsevis oskyldigt utnyttjande av en lucka i vår lagstiftning. Till undanröjande av alltför stötande resultat av ett sådant ingrepp är det därför enligt lagrådets mening av vikt, att, därest lagstiftning i enlighet med det nu remitterade förslaget kommer till stånd, vid tillämpning av övergångsstadgandena rörande bestående bulvanförhållanden noga beaktas att deras syfte främst är att på frivillighetens väg åstadkomma en avveckling, som icke mer än nödigt rubbar uppkomna rättsför-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 268.

hållanden eller kränker någons rätt. I sådant hänseende synes den i försla get medgivna utvägen att anförtro avvecklingen åt en god man ej sällan kunna bliva av betydelse såsom en lämplig avvecklingsform. För att den föreslagna lagen skall bliva tillämplig kräves enligt 1 § att bulvanförhållandet innefattar kringgående av ett enligt lag gällande förbud mot förvärv av aktier i vissa bolag. På sätt departementschefen framhållit åsyftas härmed i första hand sådant förbud att förvärva aktier som enligt 1916 års lag örn vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag gäller för utländsk medborgare, samfällighet eller stif telse eller därmed jämställd svensk samfällighet. Under förslaget faller ock kringgående av bestämmelsen i 17 § lagen örn bankrörelse, varemot stadgandena i 51 § aktiebolagslagen samt 45 och 161 §§ lagen örn bankrörelse icke åsyftas. Då förslagets sålunda angivna innebörd icke kan anses fullt tydligt framgå av lagtexten, synes denna böra underkastas någon jämkning. Bestämmelsen i 2 § är uppenbarligen avsedd att gälla icke blott då bulvanen själv har aktierna i sin omedelbara besittning utan över huvud i sådana fall då han har en mera självständig rådighet över dem. Förordnande örn för säljning bör sålunda exempelvis kunna meddelas i fråga örn aktier, som bulvanen pantsatt och som sedermera av panthavaren deponerats hos annan. Till tydligare utmärkande av bestämmelsens innebörd synes avfattningen böra något jämkas. Sker så, bör även 4 § på motsvarande sätt omformuleras. Enligt 190 § utsökningslagen tillkommer det överexekutor att även efter det saken blivit instämd till domstol häva kvarstad som blivit av överexekutorn lagd. I fråga örn kvarstad, som meddelas av överexekutor enligt 4 § i det före varande lagförslaget, lärer vara avsett att befogenhet som nyss nämnts icke skulle tillkomma överexekutor sedan målet förekommit vid domstolen. Ett förtydligande av paragrafen i nu angivet hänseende kan möjligen anses på kallat. I övrigt lämnar lagrådet förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 258. 29

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats rådet å Stockholms slott den 16 mars 1934.

N är varande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , statsråden U ndén , S chlyter , W igforss , M öller , L evinson , V ennerström , L eo , E ngberg , E kman , S köld .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler lagrådets den 15 mars 1934 avgivna utlåtande över det den 9 mars 1934 till lagrådet remit terade förslaget till lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag. Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden: »Avfattningen av 1 och 2 §§ har i enlighet med lagrådets hemställan jäm kats i förtydligande syfte. I samband därmed har jämväl 4 § första punkten formulerats i överensstämmelse med den nya lydelsen av 2 §. Det till lagrådet remitterade förslaget innehöll i 4 § ett stadgande enligt vil ket ett av domstolen eller överexekutor meddelat kvarstadsförordnande finge återkallas av domstolen. Med anledning av lagrådets beträffande innebörden av detta stadgande gjorda erinran och då vid närmare övervägande funnits lämpligast, att de vid kvarstad i allmänhet i förevarande avseende gällande be stämmelserna bliva tillämpliga även vid kvarstad enligt denna lag, har stad gandet uteslutits. Detta leder visserligen till att överexekutor även sedan må let förekommit vid domstolen äger häva ett av överexekutor meddelat kvar stadsförordnande, såvitt ej domstolen prövat förordnandet och förklarat det skola äga bestånd. Någon egentlig olägenhet synes dock ej följa härav, då det endast undantagsvis kan antagas förekomma, att överexekutor efter det domstolen upptagit målet skall finna anledning föreligga att häva en redan lagd kvarstad. Slutligen har i förslaget vidtagits ett par smärre redaktionella ändringar.»

Föredraganden hemställer att det sålunda jämkade förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd da hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: H. Sief enson.