Doc 1935:1

1935 års

statsverksproposition.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 tand. Nr 1 Del 1.

KUNGL. MAJ:TS

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936;

given Stockholms slott den 4 januari 1935.

Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936.

Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokoll angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att godkänna de i protokollet berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter sålunda:

Inkomsterna.

4 Kungl. Majtts proposition Nr 1 år 1935.

Specifikation av statens inkomster.

Kung]. Majrts proposition Nr 1 år 1935,

6 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

Statens affärsverksamhet:

1. Postverket, bevillning................... 17,500,000

Telegrafverket........................ 33,000,000

Statens järnvägar...................... 26,000,000

Statens vattenfallsverk:

a. Kraftverken.............. 17,850,000

b. Kanalverken.............. 400,000

c. Fastighetsförvaltningen...... 250,000 18,500,000

5. Domänverket................. 12,000,000

6. Statens reproduktionsanstalt.............. 30,000

2.

3.

4.

II. Statens allmänna fastighetsfond......................

III. Fonden för statens aktier:

1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag........ 100

2. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet....... 12,095,000

IV. Statens utlåningsfonder:

1. Statens bostadslånefond..................

2. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

3. Allmänna järnvägslånefonden..............

4. Bibanelånefonden.......................

5. Vattenkraftslånefonden...................

6. Luftfartslånefonden.....................

7. Allmänna byggnadslånefonden..............

8. Studielånefonden.......................

9. Lånefonden för inköp av ädla avelsston......

10. Lånefonden för inköp av avelshingstar av arden-

nerras ............................

11. Lånefonden för inköp av renar.............

12. Statens fjäderfälånefond .................

13. Gödselvårdslånefonden...................

14. Statens kalkbrukslånefond.................

15. Statens fruktodlingslånefond...............

16. Statens mejerilånefond...................

17. Spannmålslagerhusfonden.................

18. Spannmålskreditfonden ..................

19. Statens slakterilånefond...................

20. Kraftledningslånefonden...................

21. Egnahemslånefonden.....................

22. Jordförmedlingsfonden ...................

23. Arrendeegnaliemsfonden..................

24. Arrendeiånefonden......................

25. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bo-

stadsförbättringslånefond................

26. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond . .

27. Statens avdikningslånefond................

1.500.000 100,000 600,000

300.000 35,000

35.000 100

25.000 2,000

150.000 6,000

7.700.000 20,000 20,000

4,000|

l.oooj

950,000!

Kronor

107,030,000

8,000,000

12,095,100

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

. Täckdikningslånefonden...................

10,000

4,000

31. Fiskerilånefonden....................... ^^ lOO

32. Kommunskogslånefonden ........

29. Allmänna nyodlingstonden.

30. Norrländska nyodlingsfonden

3.000 Industrilånefonden...................... 112*000

60,000

33. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motor-

drift ...............................

34. Hemslöjdslånefonden

35.

36. Hantverkslånefonden.....................

37. Lånefonden för ackordslån och förlagslån åt

38. Rederilånefonden.......................

39. Fonden för låneunderstöd................ 5l5,0UU

V. Statsverkets fond av rusdrijcksmedel....................

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 141,467,800 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst........................

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel........

I anspråk tagna kapitaltillgångar.

E.

Reservationer å anslag för verkliga utgifter........ 731’ino

Reservationer å anslag för kapitalökning.......... 100

3. Statens produktiva fonder..................... 8,016,400

2.

Kronor

13,802,700

540,000

3,000,000

6,600,000

8,748,488

F. Lånemedel.

1,1 anspråk tagna reservationer......

2. Återbetalningar.................

i 3. Övriga lånemedel...............

Utgifterna.

5 Kungi. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstaterna.

ce 00 vl C5

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

11 Verkliga utgifter.

6 7

4 II. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

13 Beräknat belopp

CO LO

14 Kungi. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Verkliga utgifter.

III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

B. Sveriges representation i utlandet.

* Beräknat belopp.

\n cd

Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

15 Beräknat belopp.

16 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Verkliga utgifter.

IV. Fjärde huvudtiteln. Försvarsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

17 Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. Nr 1 Del 1

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

20 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp.

Kangl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

23 Verkliga utgifter.

V. Femte huvudtiteln. Socialdepartementet.

8 9

16 17

A. Socialdepartementet.

Socialdepartementet:

Avlöningar, förslagsanslag.....................

Omkostnader, förslagsanslag .................

Säger för socialdepartementet

B. Sociala verk och inrättningar.

Socialstyrelsen:

Avlöningar, förslagsanslag .......................................

Omkostnader, förslagsanslag ...................................

Socialstyrelsens ortsombud ...................................

Förlikningsman för medling i arbetstvister m. m.:

Avlöningar, förslagsanslag .......................................

Omkostnader, förslagsanslag Arbetsdomstolen:

Avlöningar, förslagsanslag .....................................

Omkostnader, förslagsanslag ...................................

Domstolen för ekonomiska stridsåtgärder:

Avlöningar, förslagsanslag ......................................

Omkostnader, förslagsanslag Yrkesinspektionen:

Avlöningar, förslagsanslag ......................................

Omkostnader, förslagsanslag .................................

Arbetsrådet:

Avlöningar, förslagsanslag .....................................

Omkostnader, förslagsanslag ..................................

anslag

Bekämpande av arbetslösheten:

Statens arbetslöshetskommission, förslagsanslag

Beräknat belopp.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Kung'1. Majrts proposition Nr 1 år 1935.

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp.

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

29 Beräknat belopp

30 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Verkliga utgifter.

VI. Sjätte huvudtiteln. Kommunikationsdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

33 Verkliga utgifter.

VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.

* Beräknat belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. t samt. Nr 1 Del 1

34 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp

36 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Verkliga utgifter.

VIII. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

34 Nationalmuseet:

Avlöningar, förslagsanslag ...........................................

Omkostnader, förslagsanslag ........................................

Underhåll och ökande av samlingarna, reservationsanslag ........................................................................

Livrustkammaren:

Avlöningar, förslagsanslag ...........................................

Omkostnader, förslagsanslag .................................■......

Underhåll och ökande av samlingarna, reservationsanslag .................................................................

Naturhistoriska riksmuseet:

Avlöningar, förslagsanslag....................................

Omkostnader, förslagsanslag .................................

Underhåll och ökande av samlingarna m. m., r

valionsanslag .....................................................

Statens etnografiska museum:

Avlöningar, förslagsanslag .....................................

Omkostnader, förslagsanslag .................................

Underhåll och ökande av samlingarna m. m., rest

tionsanslag .........................................................

Fortsatt iordningställande av f. d. livregemei dragoners kasernetablissement till etnogra

museum m. m., reservationsanslag .................

Bidrag till nordiska museet.....................................

Bidrag till kulturhistoriska museet i Lund .........

Bidrag till musikhistoriska museet ........................

Bidrag till svenska skolmuseet................................

Säger för arkiv, bibliotek och museer

C. Kyrkliga ändamål.

Domkapitlens expeditioner:

Avlöningar, förslagsanslag ............................................

Omkostnader, förslagsanslag ........................................

Kleresistaten, förslagsanslag ............................................

Ersättning för prästerskapets till statsverket indragna

tionde m. m................................................................

Ersättning för vissa tidigare av prästerskapet åtnjutna

statsanslag ..................................................................._

Ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet, förslagsanslag ...........................................................................

Kurser för utbildande av kyrkomusiker m. m., förslagsanslag ...................................................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag...................

Stipendier för utbildande vid universitet av präster, förtrogna med finska språket

1,849,510

274,000

41,100

315,100

100,000

4,627,887

502,084

65,000

14,800

5,000

3,600

38 Kungi. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

26 27

E. Universiteten, den medicinska undervisningen in. m.

Universitetskanslersexpeditionen:

Avlöningar, förslagsanslag ..........................................

Omkostnader, förslagsanslag ........................................

Uppsala universitet:

Avlöningar, förslagsanslag............................................

Materiel m. m., reservationsanslag ............................

Bokinköp och bokbindning för universitetsbiblioteket,

reservationsanslag ..................................................

Stipendier åt studerande ............................................

Vissa ersättningar m. m.............................................

Komplettering av universitetsbibliotekets referensbibliotek, reservationsanslag ....................................

Inredningsarbeten m. m. för universitetsbiblioteket, reservationsanslag ...................................................

Lunds universitet:

Avlöningar, förslagsanslag ............................................

Materiel m. m., reservationsanslag .........................

Bokinköp och bokbindning för universitetsbiblioteket,

reservationsanslag ......

Stipendier åt studerande Vissa ersättningar m. m.

Inredningsarbeten m. m. för universitetsbiblioteket,

reservationsanslag .................................................

Anskaffning av möbler och inventarier m. m. för vissa institutioner, reservationsanslag ....................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Avlöningar, förslagsanslag............................................

Materiel m. m., reservationsanslag ...........................

Bokinköp och bokbindning för biblioteket, reservationsanslag ..............................................................

Nyanskaffning av inventarier och instrument för rättsmedicinska institutionen, reservationsanslag Tandläkarinstitutet:

Avlöningar, förslagsanslag ........................................

Omkostnader, förslagsanslag ....................................

Universitetssjukhus:

Akademiska sjukhuset i Uppsala:

Bidrag till driftkostnader, förslagsanslag 190,000 Materiel m. m., reservationsanslag............ 13,100

Bidrag till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

Lund .....................................................................

Understöd och ersättningar till serafimerlasarett

i Stockholm ........................................................

Ändring och utrustande av lokaler för sjukgymnast-

Beräknat belopp.

40 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kong). Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

42 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp.

44 Knngl. Majrts proposition Nr 1 år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

48 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935,

Verkliga utgifter.

IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

49 Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. Nr t Del 1

50 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 är 1935.

Beräkn åt belopp.

Enngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

52 Kungl. Majits proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

54 Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935. 55

Beräknat belopp

56 Knngl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1935.

57 Verkliga utgifter.

X. Tionde huvudtiteln. Handelsdepartementet.

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

* Beräknat belopp.

60 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Verkliga utgifter.

XI. Elfte huvudtiteln. Pensionsväsendet.

Kungi. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

61 Beräknat belopp.

62 Knngl. Maj ris proposition Nr 1 år 1935.

Beräknat belopp.

Käng). Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

63 Verkliga utgifter.

XII. Oförutsedda utgifter.

Kronor

1,000,000

Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

64 Kongl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935,

Verkliga utgifter.

XIII. Riksdagen och dess verk m. m.

Beräknat belopp

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

65 Verkliga utgifter.

XIV. Räntor å statsskulden m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saml. Nr 1 Del 1.

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

67 Utgifter för kapitalökning.

I. Statens affärsverksamhet.

68 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

69 Beräknat belopp.

70 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Utgifter för kapitalökning.

II. Statens allmänna fastighetsfond.

Beräknat belopp.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

72 Eungl. Ma.j:ts proposition Nr 1 år 1935.

Utgifter för kapitalökning.

III. Statens utlåningsfonder.

anslag ..........................................

Lånefonden för bostadsbyggande och stadsliknande samhällen, rest anslag ..........................................

8 9

anslag .................................................

Studielånefonden, reservationsanslag .........

Lånefonden för inköp av ädla avelssto

reservationsanslag.....................................

Lånefonden för inköp av avelshingstar i

ardennerras, reservationsanslag .............

Statens fjäderfälånefond, reservationsansk Gödselvårdslånefonden, reservationsanslag Spannmålslagerhusfonden, reservalionsansk Statens lånefond för sekundärlån mot i] teckning i jordegendom, reservationsansli

Egnahemslånefonden, reservationsanslag.....

Arrendeegnahemsfonden, reservationsanslag

Arrendelånefonden, reservationsanslag.........

■betarsmåbrukslånefonden, reservationsai

slag .........................................................

atensavdikningslånefond, reservationsanslay Täckdikningslånefonden, reservationsanslag Virkesmätningslånefonden, reservationsanslag Fonden för låneunderstöd:

Lån till utvidgning av Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka, reservationsanslag ... Lån till färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping, reservationsanslag ..............................................

Summa

Beräknat belopp.

Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

73 Utgifter för kapitalökning.

IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.

Utgifter för kapitalökning.

V. Fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan

av år 1922.

74 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Utgifter för kapitalökning.

VI. Avbetalning å statsskulden.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

75 Totalsumman av de i riksstaten förekommande utgifter uppgår till 1,065,453,300 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets inkomster för budgetåret 1935/1936 här förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

76 Kungl. Majrts proposition Nr 1 år 1935.

Riksstat för budget-

Summaj 1,065,453,300

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935,

året 1935/1936.

78 Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller i övrigt med statsregleringen sammanhängande handlingar skola tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1 år 1935.

79 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den i januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Med åberopande av de förslag till riksdagen, varom, enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet för denna dag, vederbörande departementschefer hemställt i avseende å

inkomsterna samt i avseende å

utgifterna, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, första till och med elfte huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdagen och dess verk m. m., räntor å statsskulden m. m. samt utgifter för kapitalökning, föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts enligt samma protokoll fattade beslut uppsatt förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1935/1936.

Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att godkänna sistberörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter på sätt bilaga till detta protokoll utvisar.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt finner Hans Maj:t Konungen gott lämna bifall och förordnar tillika, att omförmälda proposition skall i enlighet därmed avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Bernt Nilsson.

Bilaga till

1935 års statsverksproposition.

Inkomsterna.

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigfoess, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engbero, Ekman, Sköld,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning finansplan och inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936 jämte därmed sammanhängande frågor.

Härvid har jag att anmäla dels riksräkenskapsverkets skrivelse den 8 december 1934 med inkomstberäkning för nämnda budgetår, dels ock fullmäktiges i riksgäldskcntoret skrivelse den 1 december 1934 med förslagsberäkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster, som böra upptagas i riksstaten.

Finansplanen.

Det ekonomiska läget. Vid tidpunkten för framläggandet av iöregående års finansplan karakteriserades den ekonomiska utvecklingen i flertalet länder av tendenser till en konjunkturåterhämtning. Förbättringen, som fortgått under större delen av år 1933, hade då nått en utbredning och styrka, som gav stöd åt det växande förtroende för framtiden, som mycket allmänt förspordes. Även om man sålunda vågade antaga, att förändringen till det bättre skulle fortsätta, saknades dock verkliga hållpunkter för ett omdöme om hur hastigt eller hur långsamt återhämtningen komme att försiggå. De praktiska slutsatserna med hänsyn till

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saml. Nr 1 Del 2.

2 Inkomsterna.

budgetåret 1934/1935 syntes mig under dessa omständigheter rimligen böra bli, att den redan inträdda lättnaden betraktades såsom varaktig, att någon ny konjunkturvändning nedåt icke behövde tagas med i beräkningen, men att den fortskridande förbättringen uppskattades med försiktighet.

Den ekonomiska utvecklingen under år 1934 har internationellt sett visat det berättigade i den försiktighet, varmed utsikterna till en fortsatt konjunkturförbättring sålunda bedömdes vid uppgörandet av den vid årets början framlagda finansplanen. Redan under andra kvartalet visade nämligen konjunkturuppsvinget på ledande marknader tecken till en viss avmattning. Senare under året ha dessa tendenser delvis förstärkts. Tecken i motsatt riktning saknas emellertid icke under den allra sista tiden, och det synes förhastat att tala om någon konjunkturvändning nedåt.

Den sålunda antydda konjunkturutvecklingen har utmärkts av en stark splittring; de olikartade tendenser, som mött i skilda länder, förklaras närmast av den ekonomiska politikens utformning. Vid sidan av Förenta staterna, England med dominions, de skandinaviska länderna, Japan och i viss mån även Tyskland, i vilka länder statsmakterna vid en relativt deprecierad eller tvångsreglerad valuta fört en mera expansiv politik, möta en rad länder, där statsmakterna till skydd för en bibehållen guldmyntfot tillgripit olika deflationistiska åtgärder. Såväl produktion och sysselsättning som utrikeshandel och priser ha i den förra gruppen länder utvecklats gynnsammare än i den senare. Man kan säga, att de senaste årens konjunkturuppsving väsentligen uppburits av näringslivet inom de områden, där valutan varit relativt fri. Jämförelsen med utvecklingen inom guldländerna stöder uppfattningen, att de friare monetära förhållandena varit en förutsättning för att de krafter, som verkat i konjunkturförbättrande riktning, skulle förmå att göra sig gällande; man har att beakta, att de med fri valuta förbundna, utvecklingsliämmande riskerna i stor utsträckning undanröjts genom den stabilisering av de inbördes valutarelationerna, som kommit till stånd inom det s. k. pundblocket. De förhållanden, vilka inom den sålunda skapade gynnsamma ramen utlöst konjunkturförbättringen, torde i främsta rummet ha varit det stigande behovet av nyanskaffning, kapitalinvesteringar för enskild eller allmän räkning och nedpressningen av räntenivån. Uppsvinget har med all säkerhet förstärkts genom en ökning av förtroendet till framtiden, vilket det själv bidragit att skapa. I motsats till vad som tidigare varit vanligt, har uppsvinget icke främjats genom någon allmän utvidgning av världshandeln utan koncentrerats till resp. hemmamarknader.

I regel ha dock de länder, vilkas valuta deprecierats, kunnat förbättra även sin export.

De allvarligaste ovisshetsmomenten vid ett försök att bedöma de ekonomiska framtidsutsikterna hänföra sig till utvecklingen av handelspoli-

Inkomsterna.

tiken och. till läget på valutamarknaden. Såsom nyss framhållits, har konjunkturuppsvinget under den gångna tiden framträtt mera utpräglat på hemmamarknaderna än inom världshandeln. Förklaringsgrunden därtill är väsentligen att den strävan till självförsörjning på vissa områden och till uppehållande av den inhemska produktionen i allmänhet, som under krisen karakteriserat olika staters ekonomiska politik, erhållit sådana former, att den lett till en allmän minskning av det internationella handelsutbytet. En dylik politik torde endast till en viss gräns kunna verka konjunkturförbättrande för att därefter hämma uppsvingets fortgång. Några tendenser att övergå till ett friare eller livligare handelsutbyte kunna knappast skönjas. Tvärtom har läget försämrats genom det stöd, strävandena etter själviörsörjning erhållit i de allmänna politiska orosmomenten och fruktan lör krig.

I den ovissa situationen på valutamarknaden utgör sammanhållningen mellan de länder, vilka binda sina valutor i en mer eller mindre fast värderelation till pund sterling, en fast punkt. I vissa av guldländerna synes fasthållandet vid guldmyntfot till oförändrad paritet förbundet med sådana svårigheter, att en devalvering icke synes osannolik. Såväl denna möjlighet som ovissheten om utvecklingen av den tvångsreglerade markvalutan utgöra osäkerhetsmoment av stor betydelse.

Ser man på läget inom de olika länder, som dominera den ekonomiska utvecklingen, förstärkes intrycket av den allmänna konjunktursituationens labila karaktär. I Förenta staterna inträdde under försommaren en vändning i utvecklingen. Omslaget återspeglas tydligt i produktionsstatistiken, som utvisar en produktionsminskning från maj till september med cirka 20 procent. En jämförelse mellan produktionens omfattning under tredje kvartalen 1933 och 1934 tyder likaledes på en avsevärd tillbakagång. Detta bakslag får sannolikt främst återföras på en föregående lagerstegring, som under sommarmånaderna och hösten avvecklades. Det ogynnsamma inflytandet från omfattande arbetsstrider och den ofördelaktiga bedömning av skördeutsikterna, som under en tid dominerade marknaden, framstå som bidragande faktorer. Denna uppfattning av konjunkturförsämringens ursprung bestyrkes därav, att bakslaget enligt senaste uppgifter synes på väg att övervinnas. Det är dock ägnat att inge farhågor för den framtida utvecklingen, då det inskärper, hur vacklande underlaget ännu alltjämt är lör konjunkturuppsvinget. Detta förhållande förklaras sannolikt till en stor del av att man hittills icke erhållit en mera väsentlig ökning av de varaktiga investeringarna och av de tunga industriernas produktion; det ogynnsamma läget på emissionsmarknaden, som försvårat långfristig upplåning, torde i här berörda avseende ha spelat en roll som hämmande faktor. Prisutvecklingen ger skenbart en annan bild av konjunkturtendenserna än produktionsutvecklingen. Den prisstegring, som förelegat under året, förklaras dock i allt väsentligt av den höjning av priset på vissa jordbruksprodukter, som framkallats av det dåliga skördeutfallet.

4 Inkomsterna.

Den engelska utvecklingen har i stort sett gestaltat sig gynnsammare än den amerikanska, ehuru en tydlig avmattning i konjunkturuppsvinget framträtt under senare delen av året även lör Englands del. Konjunkturförbättringen i England, vilken med stöd av tidigare åtgärder till skydd för hemmamarknaden ägt rum i nära sammanhang med bostadsproduktionens utveckling, har under hela den tid, den ägt bestånd, förefallit säkrare grundad än i flertalet övriga länder, och det är därför icke ägnat att förvåna, att utvecklingen där förflutit jämnare. Internationellt sett är detta av aen största betydelse på grund av de intima ekonomiska förbindelserna mellan olika länder med i förhållande till pundet reglerad valuta.

Tillgänglig statistik ger vid handen, att produktionsutvecklingen i Tyskland, sannolikt i övervägande grad under inflytande av en starkt expansiv statlig produktionspolitik, fortgått i gynnsam riktning. De svårigheter med hänsyn till den inhemska prisutvecklingen och till de internationella betalningarna, varmed denna utveckling varit förbunden, medföra dock att läget framstår såsom mycket riskfyllt. I Frankrike har produktionen ända sedan sommaren 1933 kontinuerligt begränsats.

Sammanfattande måste läget på världsmarknaden sägas vara ägnat att erinra om möjligheten av nya störningar, som kunna hämma uppsvingstendenserna även i länder med fastare underlag för konjunturförbättringen.

När det gäller att mot bakgrunden av det anförda överväga det ekonomiska läget i Sverige, bör till en början understrykas, att nu skildrade förhållanden visserligen äro av stor betydelse för utvecklingen även på den svenska marknaden men att vi likväl torde kunna räkna med relativt stor rörelsefrihet. Av vikt är därvidlag icke endast det förhållandet, att den svenska valutan alltjämt är lösgjord från guldet utan även att vår export i stor utsträckning äger avsättning på marknader med relativt stabila konjunkturförhållanden.

Då jag i fjol inför Kungl. Maj:t den 11 maj 1934 anmälde frågan om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld, förklarade jag mig dela bankofullmäktiges uppfattning, att hejdandet av det tidigare kursfallet på pund och fasthållandet vid en bestämd pundkurs varit av värde såsom ett medel för överförandet till Sverige av uppsvingstendenserna på de engelska och amerikanska marknaderna. Såsom av bankofullmäktige anförts, komme fasthållandet vid en bestämd pundkurs att på samma sätt som dittills kunna främja det inhemska konjunkturuppsvinget, om de internationella prisernas utveckling fortginge i gynnsam riktning. Bankofullmäktige hade icke berört frågan, hur man borde förfara i motsatt fall. Skulle ett läge uppkomma, vari en internationell deflation hotade vårt lands näringsliv, finge enligt min mening frågan om växelkurserna tagas upp till omprövning från dessa ändrade utgångspunkter. En nedgång i kronans yttre värde skulle emellertid då blott vara konsekvensen

Inkomsterna.

av förskjutningar i prisnivåerna inom olika länder och icke en självständig valutadepreciering av det slag, som de av statsmakterna utformade penningpolitiska direktiven avvisa.

Vid sin granskning av frågan anförde bankoutskottet i anslutning till det sagda, att om förutsättningarna för ett fullföljande med fortsatt gynnsamt resultat av den hittills förda valutapolitiken väsentligen förändrades, fullmäktige icke torde underlåta att från det nya utgångsläget till omprövning upptaga frågan, vilka medel som lämpligen borde komma till användning för att nå det uppställda målet för penningpolitiken.

Ehuru konjunkturläget även i England visat en avmattning under år 1934, ha förhållandena likväl icke undergått någon sådan förändring, att frågan om en förskjutning av kronans värde i förhållande till pund sterling aktualiserats. Riksbanken har också fullföljt den tidigare stabiliseringspolitiken.

När den svenska valutan hållits i en fast värderelation till pund sterling, har därmed följt, att den fluktuerat i förhållande till guldvalutor och dollars på i huvudsak samma sätt som pundet. Kronans och pundets värde undergick under årets tre första kvartal en relativt jämu sänkning. Under sista kvartalet har en tendens till stabilisering av värdet i förhållande till guld framträtt. Utvecklingen belyses av följande data.

Riksbankens avista kurser å vissa utländska valutor

(medeltal under månaden).

Den svenska utrikeshandeln har undergått en fortsatt utvidgning. Som denna under första halvåret kom att gälla exporten i högre grad än importen, försköts utfallet av handelsbalansen då i riktning mot exportöverskott. Under senare delen av året var tendensen i viss mån den motsatta. Ännu under andra kvartalet 1934 företedde såväl exporten som im porton en ökning i förhållande till läget vid samma tidpunkt föregående år. Jämföres utförseln under tredje kvartalen 1933 och 1934, visade däremot trävara-, pappersmasse- och pappersexporten en mindre tillbakagång, medan exporten av järnmalm, järn och stål, kullager och. likartade produkter undergick en fortsatt ökning. Importen steg samtidigt i stort sett över hela linjen. Särskilt intresse såsom symtom på konjunktur-

6 Inkomsterna.

.tendenserna tilldrager sig ökningen av införseln av textilråvaror, mineraloljor, stenkol samfråvaror för och produkter av järn- och stålindustri. Följande tablå ger en sammanfattande bild av utvecklingstendenserna.

Införsel.

Utförsel.

Prisrelationen mellan import- och exportvaror har under året varit gynnsam. Av tillgängliga statistiska uppgifter att döma ha såväl import- som exportpriserna i genomsnitt förblivit i huvudsak stabila; en detalj granskning av materialet visar dock, att prisrörelserna på olika produkter varit starkt divergerande. Någon ytterligare förbättring av våra exportvarors priser i förhållande till våra importvarors utöver den, som inträdde under år 1933, har alltså icke kommit till stånd under fjolåret.

Fraktläget har undergått en mindre förbättring, väsentligen koncentrerad till utfrakterna. Uppläggningen av tonnage har under året minskats.

Som en naturlig följd av den gynnsamma handelsutvecklingen och den förda valutapolitiken har läget på kreditmarknaden förblivit lätt. Biks banken har vid stabiliseringen av pundkursen övertagit det tillskott av kortfristiga utländska fordringar, som tillförts landet genom den fortsatta förskjutningen av handeln i riktning mot exportöverskott. Detta medförde under början av året en ytterligare ökning av affärsbankernas räntelösa girotillgodohavanden i riksbanken; rediskontering har knappast förekommit. Behovet av valutaköp från riksbankens sida minskades senare genom att affärsbankerna i större utsträckning än tidigare underläto att realisera sina kortfristiga tillgodohavanden i utlandet på valuta-

Inkomsterna.

marknaden. Sannolikt har valutautbudet begränsats också genom att exportlikvider i mindre grad än tidigare blivit föremål för säkring mot valutarisk. En samlad bild av utvecklingen på valutamarknaden är svår att vinna till följd av vissa ojämnheter i sättet att redovisa utländska tillgodohavanden. Tendenserna belysas emellertid på ett sannolikt i huvudsak riktigt sätt av uppgifterna i följande tablå.

Bankernas ställning gentemot utlandet samt riksbankens guldinnehav

(miljoner kronor, vid månadens slut).

1 Riksbankens valutor redovisas omräknade till kurser något under de gamla nominella pariteterna och guldet till ett pris, motsvarande 2,480 kronor per kg. fint guld.

» Skulder och fordringar å conto avse endast förbindelser med utländska banker och och bankirer.

Riksbanken bar under året hållit ett konstant växeldiskonto på 2.5 procent respektive vid rediskontering 2 procent. Såväl den effektiva räntan på obligationer som den genomsnittliga räntan på sparbanksinsättningar har under inflytande av det lätta läget på penningmarknaden ytterligare reducerats. Fastighetskredit mot botteninteckning kan för närvarande i viss utsträckning erhållas ned till omkring 3 procents ränta.

Bankernas lånerörelse har utvecklats på sätt som främgår av följande sammanställning.

Bankernas lånerörelse

(miljoner kronor, vid månadens slut).

8 Inkomsterna.

Inlåningen har varit av i huvndsak samma storleksordning som tidigare, medan däremot utlåningen år 1934 legat på lägre nivå än iöre-ående år. Utvecklingstendensen under året har eljest varit vacklande. Av intresse ar att, medan lån mot säkerhet i aktier, obligationer etc. minskats, sä har utlåningen mot säkerhet i fast egendom vuxit.

Jag har redan nämnt, att utvecklingen under året lämnat prisrelatioimport' och exportvaror och respektive prisnivåers absoluta höjd i huvudsak oberörd. Kommerskollegii partiprisindex visade (december 1933—november 1934) en stegring från 110 till 115 enheter; prisforskjutningen koncentrerades till förra halvåret. Till jämförelse kan namnas, att man år 1933 (april—december) inregistrerade en stegring på

Bakom den föga förändrade partiprisnivån gömmas divergerande prisrörelser av betydelse. Delvis kunna dessa återföras på det allmännas ingripanden i prisbildningen; detta gäller exempelvis animaliska livsmedel och fodermedel. Delvis återspegla de den fortgående konjunkturförbättringens koncentration till vissa områden. Karakteristiska äro i detta avseende de starka prisstegringar, som råvaror för och fabrikat av järnoch metallindustri visat. Bland de varor som utgöra material för bostadsproduktion har utom byggnadsjärn även byggnadsträ kraftigt inf uerats av uppsvinget. Av de prisfall, som inregistrerats under året, torde reduktionen av priserna på pappersmassa få tillmätas den största betydelsen.

Prisstegringen på animaliska produkter har medfört en mindre höjning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Riksbankens konsumtionsprisindex, som under första halvåret steg från 98.8 till 99.6 poäng, ar därefter visat en svagt vikande tendens. Prissystemets förändringgar framgå av följande indextal.

Pri sutveckl ingen.

Mot bakgrunden av det anförda är det icke ägnat att förvåna, att varuomsättningen på hemmamarknaden under året legat på en relativt hög

Inkomsterna.

nivå. Säkra uppgifter om avsättningens omfattning äger man för närvarande endast för begränsade delar av näringslivet. Utvecklingen av statens järnvägars godstrafik synes dock giva ett generellt mått av viss tilllörlitlighet. Följande relationstal visa trafikens omfattning i relation till läget under motsvarande månad föregående år:

Inom ramen av förut skildrade avsättnings-, kredit- och prisförhållanden har den svenska produktionen under år 1934 kunnat undergå en relativt kraftig utveckling. Ett anmärkningsvärt drag är likväl, att denna utveckling under senare tid uppburits av hemmamarknadsindustrierna i högre grad än som var fallet under föregående del av konjunkturuppsvinget. Ehuru olika förhållanden medföra, att tillgängliga statistiska data rörande produktionens totala omfattning måste bedömas med försiktighet, synes man likväl kunna konstatera, att läget för exportindustriernas vidkommande under året varit sådant, att utvidgningen inom vissa områden, företrädesvis metallindustrierna, uppvägts av en sammandragning på andra håll. Den ökade betydelse som tillkommit hemmamarknaden utgör, såsom tidigare framhållits, även internationellt sett ett karakteristiskt drag i föreliggande konjunktursituation. Här påpekade tendenser framgå tydligt av de av industriförbundet utarbetade indexserierna, som visa följande förändringar.

Produktionsutvecklingen

(1925/30 — 100; säsongrörelsen utjämnad).

Vid tolkningen av dessa uppgifter måste emellertid, såsom redan antytts, stor försiktighet iakttagas på grund av materialets delvis otillräckliga representativitet och sättet för uppdelningen av industrierna på olika grupper.

Den av socialstyrelsen publicerade poängsiffran för företagarnas bedömning av arbetstillgången ger vid handen, att läget för den svenska produktionen bedömts på ett allt gynnsammare sätt. Sista tillgängliga uppgift visar, att arbetstillgången i regel uppfattats såsom väsentligt mer än medelgod.

10 Inkomsterna.

Utvecklingen återspeglas även i de förändringar, som sysselsättning och arbetslöshet undergått. Socialstyrelsens uppgifter rörande antalet anställda visar sålunda, såsom framgår av följande tablå, att man hösten 1934 åter nådde den nivå, som mötte under åren före 1930—1933 års kris. Med hänsyn till den ökning, befolkningen i de arbetsföra åldrarna undergått efter denna tidpunkt — under de fem åren 1930—1934 kan man räkna med ett tillskott på inemot 200,000 — och till att arbetslösheten redan år 1929 var relativt omfattande, måste sysselsättningsgraden dock alltjämt betraktas såsom låg.

Under sommaren 1934 inregistrerades inom fackförbunden cirka 13 procent arbetslösa mot cirka 7 procent sommaren 1929. Vid ett försök att bedöma, vilken absolut arbetslöshet förstnämnda procenttal representerar, har man närmast att utgå från det av statens arbetslöshetskommission rapporterade antalet hjälpsökande. Detta uppgick sistförflutna sommar till cirka 80,000; uppgifterna från åren före 1930—1933 års depression äro av olika skäl icke jämförbara och få därför här lämnas åsido. Om man beaktar, att ett stort antal arbetare vid denna tidpunkt voro sysselsatta vid de extraordinära arbeten, som igångsatts såsom ett led i den statliga konjunkturpolitiken och dessutom räknar med att arbetslösa i viss omfattning icke anmäla sig såsom hjälpsökande, bör nämnda siffra uppfattas som en undre gräns. En undersökning av åldersfördelningen bland de arbetslösa ger vid handen, att en tendens föreligger till förskjutning mot högre årsklasser, men att de yngre årsklasserna alltjämt dominera. Arbetsmarknadsutvecklingen belyses närmare av följande sammanställning av officiell statistik.

Sysselsättning och arbetslöshet.

Inkomsterna.

11 Jag har redan framhållit, att utvecklingen av produktion och sysselsättning i likhet med prisutvecklingen varit löga enhetlig under året.

Inom den rena hemmamarknadsindustrien, som i allt högre grad ryckt fram i förgrunden, synas olika grenar av textilindustrien intaga det gynnsammaste läget. En påfallande stark ställning ha även gummi varufabrikerna, där emellertid förbättringen från föregående år varit av ringa omfattning. Sysselsättningsgraden visar inom nämnda områden en kraftig förbättring i förhållande till läget under åren före 1930—1933 års depression. En motsvarande förbättring möter, såsom framgår av följande sammanställning, bland exportindustrierna inom järn-, stål- och verkstadsgruppen.

Arbetsmarknadsläget inom vissa områden*

Särskilt intresse tilldrager sig byggnadsindustrien, vilken som bekant intager en nyckelposition på den svenska hemmamarknaden. Tillgängligt siffermaterial erbjuder tyvärr för närvarande icke större möjligheter att statistiskt belysa utvecklingstendenserna. Uppgifter omfattande flera år finnas endast för Stockholm. Detta material speglar emellertid tydligt den nuvarande återhämtningen på denna del av arbetsmarknaden.

Bostadsproduktionen i Stockholm.

Den första juli voro 6,245 rum under byggnad i Stockholm mot 4,533 rum vid samma tidpunkt föregående år. Motsvarande tal för den 1 oktober respektive år voro 4,903 och 1,319 rum (eller kök). En jämförelse mellan bostadsproduktionens utveckling under året i olika delar av landet visar, att läget på andra håll varit betydligt gynnsammare än i Stockholm.

Konjunkturutsikterna och den ekonomiska politiken. Konjunkturutvecklingen på den svenska marknaden, sådan den nu blivit skildrad, kan kortast karakteriseras så, att under det sistförflutna året förbättringen

12 Inkomsterna.

fortgått trots i viss man försvagad stimulans från utlandets sida. Den styrka, som expansionstendenserna på hemmamarknaden sålunda visat sig äga, iår emellertid icke undanskymma de osäkerhetsmoment, som vidlåda ett mer eller mindre isolerat konjunkturuppsving, och då ovissheten om den internationella utvecklingen av iörut angivna skäl är betydande, synes anledning löreligga att vid bedömandet av de allmänna iörutsättningarna lör statsregleringen 1935/1936 icke utan vidare räkna med en fortsatt förbättring av konjunkturläget. Ä andra sidan saknas för närvarande anledning att befara en ny vändning till det sämre. En på detta sätt formulerad bedömning av läget under nästkommande budgetår synes icke nämnvärt avvika från de antaganden, som riksräkenskapsverket lagt till grund för sin inkomstberäkning, och jag har också ge nomgående kunnat följa verkets uppskattning av de olika inkomsttitlarna.

Emellertid bygger hela denna konjunkturbedömning pa vissa förutsättningar rörande vår egen ekonomiska politik, som icke få förbises. Jag kan i detta hänseende börja med att upprepa vad som i förra årets finansplan yttrades om förutsättningarna för dä framlagda förslag till statsreglering, att nämligen bedömandet av konjunkturutsikterna för en kommande tidsperiod icke kunde ske under bortseende från företagna eller planerade statliga åtgärder ute i världen och i vårt eget land. Jag tillfogade, att både vår egen penningpolitik, vår jordbrukspolitik och vår arbetslöshetspolitik ingått i skildringen av det ekonomiska läget, sådant det utvecklat sig under den senast förflutna tiden, och att de relativt förhoppningsfulla antaganden, som med utgångspunkt härifrån gjorts om den närmaste framtiden, hade till förutsättning, att någon verklig ändring av den ekonomiska politiken i depressionsskärpande riktning icke ägde rum. Det finnes så mycket mera anledning att här ånyo fästa uppmärksamheten vid dessa spörsmål, som frågan om vår ekonomiska politik och vår finanspolitik genom den inträdda konjunkturförbättringen i viss mån kommit i ett förändrat läge. Då på hösten 1932 statsverkspropositionen till 1933 års riksdag utformades, var den allt överskuggande men likväl begränsade frågan, hur man på det effektivaste sätt skulle kunna ingripa mot den akuta krisen, och såväl 1933 som 1934 års riksdagar ha väsentligen sysslat med att genom mer eller mindre extraordinära åtgärder skaffa arbete åt arbetslösa, bättre priser eller annan hjälp åt jordbrukare, att på dessa vägar öka köpkraften och därmed främja en ekonomisk återhämtning. Den tidsbegränsade karaktären hos en stor del av dessa åtgärder har från början understrukits. Så har framför allt varit fallet med de extraordinära offentliga arbeten, som finansierats genom lån med kort återbetalningstid. Men även en så väsentlig del av jordbrukspolitiken, som upplagringen av ett stort spannmålsöverskott förmedelst statskredit, har uppenbarligen samma karaktär av engångsåtgärd. Med den förbättrade konjunkturen följer alltså helt naturligt ett över-

Inkomsterna.

vägande av frågan, när dessa extraordinära åtgärder skola anses ba fyllt sin uppgift och i vilken takt eller på vad sätt de kunna avvecklas.

Men detta övervägande vidgar sig av olika anledningar till en diskussion av den mycket mera omfattande frågan, vilken art av ekonomisk och finansiell politik som bäst svarar mot det i vissa avseenden förändrade läget. Redan vid framläggande av förra årets finansplan gav jag uttryck åt uppfattningen, att frågan om arbetslösheten och skapandet av nya arbetsmöjligheter komme att bli den dominerande för en ekonomisk politik på längre sikt, även under förutsättning av en hastig konjunkturförbättring. Jag kunde därvid hänvisa till vad statsministern i annat sammanhang anförde om strävandet att på olika områden utöka våra försörjningsmöjligheter. Enligt denna uppfattning kunde det allmännas åtgärder för att direkt ge arbete icke anses inom den närmaste tiden bli överflödiga, men i samma mån som den ekonomiska politiken inriktade sig på att inom en mångfald olika delar av näringslivet bereda ökade möjligheter till utkomst, borde därmed följa, att de offentliga arbetena i mera inskränkt bemärkelse komme att intaga en mindre framskjuten plats än förut och övergå till att fylla rollen som stödjande och kompletterande element i en mera omfattande strävan att hålla näringslivet i gång och ta tillvara våra produktiva krafter.

Till dessa och andra uttalanden med samma innebörd har under den följande tiden anknutit sig ett meningsbyte, som lagt i dagen djupgående motsättningar i uppfattningarna om den ekonomiska politik som från statsmakternas sida bör föras. Gentemot den nyssnämnda, i förra årets statsverksproposition framförda ståndpunkten, som tillerkänner det allmännas positiva ingripanden på olika områden en betydande och gagnelig roll, har med styrka framhållits de risker och nackdelar, som anses medfölja statlig verksamhet eller statliga ingrepp på det ekonomiska området. Formerna för denna kritik av den hittills förda eller planerade krispolitiken ha varit växlande och tonvikten har varit skiftande, men den gemensamma tendensen torde kunna karakteriseras såsom krav på snabbast möjliga avveckling av vidtagna krisåtgärder samt varning för nya.

Det förefaller, som om denna kritik vore byggd på en eller flera av följande förutsättningar. Den inträdda konjunkturförbättringen framställes ofta såsom så väsentlig, att vi närmast skulle befinna oss i en högkonjunktur utan egentlig arbetslöshet utöver ett normalt och ofrånkomligt minimum. Denna goda konjunktur anses vara ett exempel på det enskilda näringslivets förmåga av självläkedom, som snarast gjoit sig gällande i trots av de olika staternas ingrepp på det ekonomiska området. I vårt eget land skulle denna naturliga återhämtning ha sin egentliga grund i en gynnsam utveckling av exporten. De statliga åtgärder, som vidtagits, hade haft en social uppgift att fylla men hade icke bidragit till konjunkturförbättringen. I den mån ytterligare utvidgning av den

14 Inkomsterna.

ekonomiska verksamheten skulle vara nödvändig för att helt ta de produktiva krafterna i bruk, funnes goda förutsättningar för en sådan utveckling, om den enskilda företagsamheten icke hölles tillbaka av en redan hård och kanske snart ännu mera tryckande beskattning, av oron för begränsningar i enskild företagsamhet och enskild äganderätt, av utsikterna till ökad statlig verksamhet och till utvidgning av statens reglerande inflytande på det ekonomiska området, kort sagt av en ekonomisk politik, som mer eller mindre utpräglat har karaktären att vara socialistisk.

Emigt min mening äro de sålunda uppräknade förutsättningarna för kritiken mot regeringens ekonomiska politik till en del klart oriktiga, till en del innebära de en sådan förskjutning av tonvikten åt det oriktiga hållet, att de praktiska slutsatserna bli missvisande. Det är till att börja med omöjligt att anse den ekonomiska krisen väsentligen övervunnen genom det enskilda näringslivets självläkedom, så länge det internationella prisläget för jordbrukets produkter är sådant, att det svenska jordbruket fortfarande enligt en till synes nästan enhällig mening måste stödjas genom långtgående statliga regleringsåtgärder. Men inte heller i den mån depressionen tagit sig uttryck i begränsning av driften och mer än normal arbetslöshet, kan man tala om en tillfredsställande konjunktur. Det är svårt att ange det mått av arbetslöshet, som i vårt land skall anses för ett ofrånkomligt minimum, men ingen lär sätta det ens i närheten av de allra lägst 15 procent bland fackligt organiserade, varmed vi nu synas ha att räkna. Jag behöver endast erinra om att den arbetslöshet på omkring 10 procent, vilken höll sig kvar även under uppgångsåren före den sista krisen, då betraktades såsom onormalt hög, framkallade stark oro och föranledde igångsättande av en särskild utredning med uppgift att klarlägga arbetslöshetens omfattning, karaktär, orsaker och botemedel.

Den otvetydiga förbättring i arbetstillgången, som under det sistförflutna året inträtt, får sålunda icke leda till ett förbiseende av det faktum, jag förut vid redogörelsen för det ekonomiska läget understrukit, att nämligen sysselsättningsgraden fortfarande måste karakteriseras såsom låg. Då det ofta händer, att socialstyrelsens poängsiffror för arbetstillgången, där 3.oo är uttryck för medelgod, anföras såsom stöd för en mycket optimistisk bedömning av läget på arbetsmarknaden, torde det böra påpekas, att dessa siffror ge upplysning om företagarnas allmänna omdöme om affärsläget men inte direkt återspegla sysselsättningsgraden och ännu mindre sysselsättningen i förhållande till utbudet av arbetskraft, d. v. s. arbetslösheten. Rörande arbetsmarknadsläget inom vissa områden har jag sålunda tidigare anfört poängsiffrorna för ylleindustrin under tredje kvartalet 1933 och 1934. De sammanfalla praktiskt taget — 3.so och 3.82 — men sysselsättningen visar enligt socialstyrelsens index en höjning från 105.5 till 119.9. Å andra sidan har man en sådan poängsiffra som

Inkomsterna.

den för trämassefabriker. Den steg för samma båda kvartal från 3.oo till 3.44. Men sysselsättningen visade t. o. m. en viss nedgång, från 93.3 till 92.8.

Vad indextalen lör sysselsättningen beträffar, har redan tidigare anmärkts, att antalet sysselsatta på hösten 1934 synes ha nått samma nivå som åren före den sista krisen. För september 1934 visar nämligen socialstyrelsens index siflran 100, alltså densamma som genomsnittet 1926 1930, medan industriförbundets motsvarande siffra är 97 gentemot 100 för åren 1925—1930. Men bortsett från att även under åren före krisen arbetslösheten var avsevärd och sysselsättningen sålunda alltför låg, tillkommer det betydelsefulla faktum, att befolkningen i de arbetsföra åldrarna under de sistförflutna fem åren ökats med inemot 200,000 personer. I den mån detta tillskott i arbetskraft icke erhållit sysselsättning utanför det industriella området, måste läget på arbetsmarknaden sålunda anses för väsentligen sämre än under närmast föregående uppgångsperiod.

Denna slutsats belyses klart från en annan utgångspunkt genom erinran om de belopp, som av arbetslöshetskommissionen beräknats åtgå för dess särskilda verksamhet till bekämpande av arbetslösheten. Om till redan beviljade anslag för nu löpande budgetår lägges det belopp på 20 miljoner kronor, som nu äskats på tilläggsstat, stiger siffran — efter avdrag för vissa besparingar — till omkring 75 miljoner kronor. Och för nästa år beräknas rent preliminärt ett behov av 50 miljoner kronor. Det torde vara svårt att anse det läge på arbetsmarknaden, som de nämnda siffrorna återspegla, vara uttryck lör en så gynnsam konjunktur, att det skulle vara överllödigt med särskilda överväganden och särskilda åtgärder för att öka efterfrågan på arbetskraft.

Den andra i ordningen av de nämnda förutsättningarna för kritiken mot en aktiv statlig krispolitik, är den som innebär, att förbättringen i vårt konjunkturläge icke drivits fram eller ens främjats av de statliga åtgärderna utan väsentligen har sin grund i den från och med sommaren 1933 inträdda exportökningen. Då denna tankegång både torde vara den oftast återkommande och den som tillskrives största vikt, finnes anledning att närmare granska konjunkturförbättringen och de olika faktorer, som i den synas ha gjort sig gällande. En dylik granskning ger starka skäl för omdömet, att den nämnda tankegången innebär en ohållbar förenkling av det verkliga förloppet.

Såsom jag förut vid skildringen av det ekonomiska läget påpekat, har den s. k. allmänna konjunkturförbättringen väsentligen uppburits av länder med från guldet frigjorda valutor. Ingen förklaring av konjunkturläget i vårt eget land, som bortser från denna faktor, kan anses verklighetstrogen. Den svenska valutapolitiken har varit till fördel för exporten, och ännu mera främjat en utvidgning av produktionen för hemmamarknaden. Men denna valutapolitik har uppenbarligen icke inneburit, att den svenska kronans värde överlämnats åt den fria marknadens egna krafter, att bestämmas av tillgång och efterfrågan. Valuta-

16 Inkomsterna.

politiken har istället tagit iormen av medvetna ansträngningar att hålla detta värde lägre än vid en fri marknad skulle blivit fallet, allt i överensstämmelse med riktlinjer, som statsmakterna uppdragit iör regleringav denna fundamentala laktor i det ekonomiska livet. Jämsides med denna depressionen motverkande penningpolitik fördes redan under krisens iör ra del en finanspolitik, som bidrog till att mildra verkningarna av hopkrympningen inom det enskilda näringslivet. I stället för att åren 1931 och 1932 låta de sjunkande statsinkomsterna ha till konsekvens en ladikal begränsning av det allmännas utgifter, slogo statsmakterna in på vägen att låta underskott på inkomstsidan täckas av uppsamlade kapitaltillgångar. Kritiken mot denna politik kom egentligen från det håll, där man önskade en mera målmedveten utvidgning av de statliga åtgärderna för beredande av arbete och ökning av köpkraften. En dylik utvidgning har som bekant under åren 1933 och 1934 kommit till stånd på grundval av en omfattande statlig upplåning. Då betydelsen av denna finanspolitik föi den ekonomiska återhämtningen bestrides, sker det vanligen under hänvisning till att en förbättring i konjunkturen började framträda redan från och med sommaren 1933, medan de stora beloppen av lånemedel för offentliga arbeten först under hösten 1933 och till en början endast långsamt kommo ut i rörelsen. Exportökningen tog däremot sin början tillräckligt tidigt nämnda år för att kunna inpassas som förklaring till den begynnande återhämtningen.

\ id aen avvägning det här gäller av olika faktorers andel i den svenska konjunkturförbättringen synes man från intet håll ha förnekat den avsevärda roll exportökningen spelat. Men denna roll kan lätt överdrivas och har överdrivits. Verkningarna torde inte heller ha inträtt fullt så tidigt som ofta antages. Exportökningen kom nämligen till en början i stor utsträckning från lager och medförde alltså icke en motsvarande ökning i produktionen. Vad skogsindustrierna beträffar synes ökningen av sysselsättningen ha varit svag under år 1933, och den första mera betydande effekten från exportökningen kom väl med det livligare skogsarbetet vintern 1933—1934. I fråga om järn- och metallindustrierna ledde exportökningen snabbare till ökning av produktion och sysselsättning, men de redan under år 1933 hastigt sjunkande siffrorna för arbetslösheten vid järnbruken spegla icke enbart eller ens väsentligen en bättre exportkonjunktur. De torde till minst lika stor del ha sin grund i ökad efterfrågan på hemmamarknaden. Till ytterligare belysning av läget bör erinras om att under år 1933 exportföretagens ökade inkomster synas ha gått till återbetalning av krediter eller ökning av kassareserver. Investeringar och produktionsökning inom andra områden blevo alltså icke en omedelbar följd. Om man därtill fogar, att hela ökningen av exportinkomsterna år 1933 utöver året 1932 torde kunna anslås till omkring 130 miljoner kronor, har man vissa hållpunkter för en jämförelse med inkomstökningarna ur andra källor.

Inkomsterna.

17 Såsom jag redan nämnt har i vårt land ingen nedskärning av de samlade statsutgifterna ägt rum trots de på grund av krisen starkt sjunkande inkomsterna. Tvärtom stego budgetsiffrorna kraftigt både 1931/1932 och 1932/1933. De kapitaltillgångar på omkring 165 miljoner kronor, som under dessa två år togos i anspråk, inneburo en betydande ökning av köpkraften. Men därtill får sedan läggas den inkomstökning för landets jordbrukare, som blev en följd av olika prisreglerande åtgärder, och som gjorde sina verkningar gällande minst lika tidigt som ökningen av industriens exportinkomster. Det är sannolikt, att man härvid får bortse från åtgärderna till stöd för den animaliska produktionen, eftersom dessa närmast betytt en överflyttning av köpkraft från konsumenterna till jordbrukarna. Men uppköpen och lagringen av spannmålsöverskottet med hjälp av krediter, som slutligen övertagits av staten, ha vid de rikliga skördar, som erhållits, medfört en inkomstökning för producenterna, som redan före hösten 1933 torde kunna uppskattas till över 50 miljoner kronor.

I väntan på resultaten av en pågående undersökning rörande olika sidor av konjunkturförbättringen får man nöja sig med att konstatera, att under år 1933 den statliga krispolitikens inflytande gjorde sig gällande jämsides med exportökningen, utan att det tillsvidare är möjligt att göra någon välgrundad kvantitativ avvägning av de båda faktorernas inbördes betydelse för den begynnande återhämtningen. Samma faktorer ha fortsatt att verka under 1934, men såsom jag förut framhållit, har förbättringen för exportindustrierna efterhand avstannat. Utvidgningen inom vissa områden, företrädesvis metallindustrierna, har uppvägts av en sammandragning på andra håll. Den fortsatta uppgången har sålunda i allt högre grad uppburits av de för hemmamarknaden arbetande näringsgrenarna. Det är naturligt att häri se tecken till ett alltjämt ökat inflytande från de statliga krisåtgärderna, liksom det ger stöd åt uppfattningen, att även ett litet land som vårt och med vår ekonomiska struktur icke är hänvisat till att motståndslöst följa med i alla internationella konjunkturväxlingar, utan att vi äga en relativt stor rörelsefrihet och icke oväsentliga möjligheter att genom vår egen ekonomiska politik påverka vårt konjunkturläge.

Om dessa slutsatser äro riktiga, är därmed i viss mån grunden ryckt undan även den förutsättning för kritiken mot samhällsingripanden, som i uppräkningen fått det tredje och sista rummet, den alltså som hävdar skadligheten i all allmänhet av dylika ingripanden därför att de beröva enskild företagsamhet förtroendet till framtiden. Visar erfarenheten, att statliga regleringar eller statlig verksamhet under vissa förhållanden varit nyttiga eller t. o. m. nödvändiga, kan den fortsatta diskussionen icke röra sig om deras allmänna skadlighet, utan om de lörhållanden, under vilka de äro eller icke äro motiverade, och om den praktiska frågan, hur man från denna synpunkt skall bedöma det läge,

Bihang till riksdagens protokoll 19.15. 1 sand. Nr 1 Del 2- -

18 Inkomsterna.

vari vi nu befinna oss. Det är att förmoda, att åtskilligt av kritiken mot företagna eller diskuterade åtgärder, egentligen har detta mera begränsade syfte, även då don kläder sig i absoluta och principiella former. Något annat antagande är knappast heller möjligt i betraktande av den ganska stora enighet, som synes råda om vissa delar av den statligu politiken, och av omöjligheten att på vissa andra områden draga upp några skarpa gränser. Jag erinrar om valutapolitiken och om beredskapslagstiftningen med syfte att mildra följderna för det svenska näringslivet av eventuella kastningar i främmande valutors värde. Regleringarna på jordbrukets område både i fråga om import, export och priserna på hemmamarknaden äro de ojämförligt längst gående ingrepp i det ekonomiska livet, som vårt land har att uppvisa, men dessa begränsningar av den fria konkurrensen och de enskilda företagarnas rörelsefrihet ha genomförts under en till synes nästan allmän anslutning från dessa företagare själva.

Vad skattepolitiken beträffar, äro meningarna tydligen nu likaväl som tidigare delade, men det ligger i sakens natur, att det här endast kan vara fråga om en gradskillnad. För övrigt vore det oriktigt att sätta likhetstecken mellan en aktiv statlig krispolitik och höga skatter, medan frånvaron av en dylik politik skulle medföra en lindrigare beskattning. Det. finnes ingen anledning att antaga, att olika skattesatser i vårt land nu skulle vara lägre, om vi avstått från statliga åtgärder för att reglera, eller stimulera näringslivet och endast inriktat oss på att genom samhällets försorg lindra den allra värsta nöden. Då samhällsåtgärderna måste antagas ha spelat en mycket betydande roll för den ökade rörelsen i det ekonomiska livet, ha de också medfört en ökning av skatteunderlaget, som låter statens inkomster flöda rikligare. Att de genom korttidsupplåning finansierade krisåtgärderna binda vissa statsinkomster ett antal år framåt, innebär, såvitt man nu kan bedöma, eu mycket mindre uppoffring både statsfinansiellt och framför allt för de av krisen drabbade medborgarna, än den som måst bäras under förutsättning av en mindre aktiv krispolitik.

Då det fortfarande inte sällan hävdas, att återhämtningen i vårt land skulle hållas tillbaka av beskattningen, må i detta sammanhang ånyo erinras om att den förda finanspolitiken just genom att utnyttja fonderade medel och extraordinär upplåning gjort det möjligt att hålla skattesatserna lägre, än annars blivit nödvändigt. I övrigt erbjuder varje diskussion av skattepolitiken stora svårigheter, därför att den inverkan man tillskriver förändringar i skattesatserna under en kris väl närmast är av psykologisk art. Det kan nämligen knappast vara tal om den rent ekonomiska betydelsen av en ökning eller minskning i enskilda sparmedel, då man t. ex. i vårt land framhåller de ogynnsamma verkningarna av de särskilda krisskatterna på inkomst och förmögenhet, alltså den extra inkomstskatten och den särskilda förmögenhetsskatten. Man får

Inkomsterna.

komma ihåg, att båda tillsammans dock icke beräknas ge mer än 20 miljoner kronor, och även om hela detta belopp kunde tänkas vid ett bortfall av dessa skatter bli sparade medel i enskildas hand, kan detta inte rimligen från kapitaltillgångens synpunkt antagas ha någon nämnvärd betydelse.

Långt svårare är det naturligtvis att bedöma den psykologiska effekten på enskilda företagare av högre eller lägre skatt, alltså av större eller mindre avdrag på den väntade vinsten. Men det finns anledning att inte överskatta verkningarna, vare sig i hämmande eller stimulerande riktning. Slutsatser ur enstaka försök äro alltid vanskliga. Men någon vikt torde det likväl äga, att erfarenheterna från England våren 1934 synas ha utfallit i negativ riktning. Finanspolitiken var där inriktad på att genom en sänkning av inkomstskatten giva den stigande konjunkturen en ytterligare stöt framåt. Den väntade effekten uteblev. Under våren inträdde som bekant det första mera långvariga avbrottet i den egentligen ända sedan hösten 1932 stigande konjunkturkurvan.

Invändningarna mot de senaste årens ekonomiska politik i vårt land ha ej blott hänfört sig till de psykologiska verkningarna av beskattningen. Framför allt har själva tendensen till fortsatt eller utvidgat statsingripande framställts såsom ett psykologiskt hinder för ett ytterligare konjunkturuppsving, därför att den tar bort eller minskar de enskilda företagarnas förtroende till framtiden och därmed också deras lust att öka ut produktionen.

Den kanske vanligaste form denna kritik ikläder sig är, att statsåtgärderna hämma utvecklingen av produktionen inom just det område av näringslivet, varpå de äro inriktade, genom att undergräva förtroendet hos de där verksamma företagarna. Att kritiken i denna allmänna form icke kan vara riktig, har jag förut framhållit och därvid hänvisat även till redan gjorda erfarenheter om jordbruksregleringarna. Statsingripandet synes så långt ifrån ha rubbat jordbrukarnas förtroende till framtiden eller minskat deras villighet att producera, att det tvärtom anses ha stimulerat till en större produktion än vi ha lust eller köpkraft att konsumera. De svårigheter, som regleringarna fört med sig, kunna vara allvarliga nog, men de äro uppenbarligen av annat slag än dem man åsyftar med talet om bristande förtroende. Exemplet är visserligen ej bevisande i fråga om verkningarna av samhällsingripanden på andra områden. Men det utgör skäl för att låta varje företagen eller föreslagen åtgärd bedömas för sig, utan förutfattade meningar. Det kan invändas, att så snart statsmakterna slagit in på vägen att söka påverka eller reglera det ekonomiska livet, måsto den enskilde företagaren alltid vara oviss om, hur långt de statliga ingreppen till sist komma att gå och hur länge han på sitt område får fritt bedriva sin näring; denna ovisshet måste skadligt inverka på hans företagsamhet. Det förefaller, som om den så formulerade farhågan egent-

20 Inkomsterna.

ligen toge sikte på en enda och för vårt lands vidkommande föga aktuell möjlighet, nämligen att samhällets åtgärder skulle syfta till att utan skäligt vederlag avhända enskilda företagare deras egendom eller deras levebröd överhuvud. Bortser man från denna, som det vill förefalla rent uppkonstruerade farhåga, synes den enskilde företagaren ha ganska liten anledning att underlåta en eljest fördelaktig utvidgning av sin verksamhet av hänsyn till ännu okända statliga åtgärder som möjligen en gång kunna göra hans företag mindre vinstgivande.

Uppfattningen att de statliga åtgärderna ligga bakom oron för framtiden kan emellertid också ha en helt annan innebörd. Man både ser och erkänner, att de olika staternas krisåtgärder haft en stor och kanske avgörande betydelse för återhämtningen. Men just häri finner man anledning till misstro mot den goda konjunkturens varaktighet. Den anses mindre fast grundad än om den varit resultat av den enskilda företagsamhetens ohulpna insatser för att möta en oorganiserad efterfrågan från konsumentmassorna. Den sålunda formulerade ståndpunkten är tydligen inte i första hand en kritik av de statliga åtgärderna utan eu skildring och förklaring av konjunkturläget. Vilka praktiska slutsatser man drar för den ekonomiska politiken, torde väsentligen bero på den allmänna uppfattning man har i fråga om möjligheterna att vända tillbaka till ett fritt näringsliv av tidigare typ eller om nödvändigheten att gå vidare på den medvetna organisationens väg. Och med erinran om denna meningsbrytning kommer man också fram till en tredje formulering av satsen om bristande förtroende på grund av de statliga ingreppen i näringslivet.

I denna form förnekas inte heller nödvändigtvis, att krisåtgärderna kunna ha en väsentlig andel i återhämtningen. Man förutspår inte utan vidare någon hastigt inträdande försämring på grund av omöjligheten att fortsätta på den inslagna vägen. Tvärtom anses risken även ligga däri, att det ena steget framtvingar det andra, till synes med gynnsamma verkningar. Men de omedelbara fördelarna köpas på bekostnad av framtiden. Steg för steg anses det ekonomiska livet bli insnört i en tvångshushållning, av socialistisk eller annan typ, som i längden kommer att hålla produktion och välstånd nere på en lägre nivå än ett fritt, d. v. s. av marknadsförhållandena automatiskt reglerat ekonomiskt liv skulle göra möjlig. Det är utsikten till en dylik ödesdiger utveckling, som säges inge de enskilda näringsidkarna oro och lägga band på deras företagsamhet.

Även om dessa djupare liggande meningsskiljaktigheter icke här kunna bli föremål för en verklig diskussion, har det förefallit mig önskvärt att icke med tystnad förbigå dem, då de faktiskt öva ett betydande inflytande på inställningen till den omedelbara ekonomiska politiken. I det ekonomiska läge, vari vårt land nu befinner sig; med den svåraste depressionen övervunnen och uppgången icke hejdad, men med framtids-

Inkomsterna.

utsikterna ovissa; med ett bättre läge för jordbruket väsentligen upprätthållet genom våra egna åtgärder och utan tecken till sådana ändringar i det internationella läget, som skulle göra dessa åtgärder överflödiga; med betydande skaror av arbetssökande, som icke kommit in i varaktig sysselsättning, och en myckenhet outnyttjade produktiva tillgångar i övrigt; med en av alla delad naturlig önskan att finna utvägar att ta dessa tillgångar i bruk; i detta läge synes det vara ett gemensamt intresse för olika meningsriktningar att pröva, om icke en samverkan i viss utsträckning kan äga rum, liksom att pröva, vid vilken punkt motsättningarna även i praktiken bli sådana, att de icke rimligen kunna sammanjämkas.

Såvitt jag förstår, gagnas intet nyttigt ändamål genom försök att undanskymma olikheterna i den allmänna ekonomiska uppfattningen. Det kan därför omedelbart framhållas, att gentemot den förut anförda åsikten om det ödesdigra i en utveckling bort ifrån ett oreglerat eller endast av den fria marknaden reglerat näringsliv och i riktning mot ett mera medvetet organiserat, där statliga regleringar eller statlig verksamhet spela en växande roll, står den motsatta uppfattning, som i denna utveckling ser en naturlig konsekvens av det ekonomiska livets egna förändringar och en nödvändig anpassning av dess former efter människornas behov.

Denna uppfattning går ut ifrån att den automatiska regleringen genom fria marknader icke sätter oss i stånd att på det mest effektiva sätt utnyttja de produktiva krafter, som naturliga tillgångar, mänskliga uppfinningar och mänsklig arbetsförmåga ställa till vårt förfogande. Detta gäller även under tider av god konjunktur, men träder klarast i dagen, under de krisperioder, som synas vara ofrånkomliga led i det fria näringslivets växlingar. Denna bristande förmåga att utnyttja en tillgänglig produktionskapacitet kan uttryckas som en oförmåga att ständigt hålla köpkraften uppe vid en nivå, som tillåter efterfrågan att hålla jämna steg mod den tekniska produktionsförmågan. Varje strävan att här skapa den behövliga jämvikten synes vara hänvisad till samhällsåtgärder, som antingen gå ut på att direkt hålla köpkraft och efterfrågan vid makt oberoende av en nedgång i produktionen, eller som innebära en mer eller mindre långtgående reglering av de olika elementen i den produktiva mekanismen. Endast genom en sådan reglering synes det möjligt att få till stånd den nödvändiga rörlighet eller anpassning dem emellan, som är förutsättning för att produktionen skall hållas i gång.

Den möjlighet, som stundom i stället synes föresväva motståndare till samhällsingrepp i näringslivet, är att söka etablera den fullständiga automatiska rörlighet — hos priser, löner, räntor, kapital, arbetskraft och den fullständigt fria konkurrens, som enligt den individualistiska ekonomiska teorin skulle vara utmärkande för ett verkligt fritt näringsliv. Det torde inte här behöva diskuteras, hur ett dylikt ekonomiskt

22 Inkomsterna.

system skulle fungera, om det kunde upprättas. Det är tillräckligt att erinra om, att det icke existerar, och att det inte synes ha de ringaste utsikter att föras fram i det nu pågående meningsbytet såsom ett praktiskt mål för våra strävanden. Men då kvarstår kritiken mot det faktiskt existerande, endast i begränsad mening fria näringslivet, därför att det synes ur stånd att skapa köpkraft och efterfrågan, som svara mot vår förmåga att producera. Och kvar står hänvisningen till samfällt ingripande i olika former såsom den enda framkomliga vägen för vår strävan att ta de produktiva krafterna i bruk och främja en från samhällets synpunkt önskvärd fördelning av köpkraften.

Sedan sålunda den åtmistone till synes djupgående och principiella motsättningen blivit konstaterad, återvänder jag till det förut nämnda gemensamma intresset att pröva, om icke likväl en samverkan i viss utsträckning kan äga rum. Det borde t. ex. inte vara omöjligt att vinna enighet om, på vilka områden nya arbetstillfällen äro att söka, även om till sist meningarna skulle gå i sär om bästa metoden att sätta arbetena i gång. Jag skall alltså tillåta mig att ge en överblick över de olika möjligheter, som tyckas erbjuda sig för en ekonomisk politik med syfte att skaffa ökad sysselsättning och bättre folkförsörjning överhuvud.

Jag börjar med exportnäringarna. Det är egentligen tre utvägar, som synas stå öppna. Den första är handelspolitiska avtal i vidare eller trängre bemärkelse, från ömsesidiga lättnader i de mångfaldiga hindren för den mellanfolkliga handeln till de rena bytesavtalen. Genomgående är det här den egna importen, som utgör bytesmedlet, och alla överenskommelser till utökning av vår export förutsätta både att detta bytesmedel kan på ett effektivt sätt begagnas och att vi äro beredda att ta emot den avsedda ökningen av importen. Den andra linjen är de skiftande åtgärder, som genom samverkan inom de olika exportgrenarna, eventuellt utöver landets gränser, kunna skaffa ökad avsättning, minskade omkostnader eller bättre priser. Den tredje möjligheten är exportkrediter.

Om exporten tages upp först, är det into därför, att utsikterna till ökade försörjningsmöjligheter genom det allmännas ingripande där skulle vara mest lovande. Det är ett par andra omständigheter, som göra det lämpligt att till bakgrund för diskussionen om hemmamarknaden ha en föreställning om utrikeshandelns plats i don ekonomiska politiken. Dels uppstå alltid farhågor för ogynnsamma återverkningar på exporten, så snart åtgärder övervägas, som syfta till utvidgning av hemmamarknaden, dels fruktar man ibland också, att en stark expansion av den inhemska köpkraften genom olika statliga åtgärder skall leda till en alltför stor import och därmed till att vi leva över våra tillgångar. Det är därför önskvärt att från början slå fast två förutsättningar för den ekonomiska politiken på detta område. Den ena är, att vi syfta till balans mellan export och import, vilket visserligen icke får utesluta möjligheten av exportkrediter, alltså för tillfället ett överskott av export. Den andra är, att inga ingrepp

Inkomsterna.

i utrikeshandeln få syfta till att minska export och import utan tvärtom i överensstämmelse med vårt lands naturliga produktionsbetingelser böra ha till uppgift att bevara eller öka exporten och därmed indirekt importen.

Det är ett beklagligt faktum, att den reglering av utrikeshandeln, som hittills på olika håll blivit förverkligad och som inte minst under krisen vunnit ökad utbredning, väsentligen varit framdriven av en önskan att från olika marknader utestänga främmande varor. Det är samma olyckliga tankegång, som inom länderna lett till av enskilda organisationer eller av samhället genomförd begränsning av produktionen för att bringa den i överenstämmelse med en sammankrympande köpkraft och därigenom hålla uppe ett lönande pris. Under sådana förhållanden är det förklarligt, om varje förslag till reglering, inte minst inom utrikeshandeln, av många omedelbart förbindes med tanken på begränsningar, hinder, sammankrympning. Den politik, de svenska statsmakterna fullföljt på hemmamarknaden, har uppenbarligen härflutit ur en annan uppfattning, snarast den rakt motsatta. Genom ökat arbete skulle de ökade inkomster och den ökade köpkraft skapas, som kunde efterfråga en större produktion. Häri ändras ingenting principiellt, om t. ex. produktionen av brödspannmål skulle behöva inskränkas för att inte överstiga vår konsumtionsförmåga eller den animaliska produktionen minskas, därför att utvägarna stängas till lönande export. Huvudlinjen för den inre ekonomiska politiken har varit och bör vara utvidgning, och det finns ingen anledning, varför vi inte, så långt det överhuvudtaget är möjligt, skulle söka följa samma vägar i fråga om vår samfärdsel med andra länder.

Den särställning för vissa jordbruksprodukter, som just blivit framhållen, utgör en erinran om att problemet för den ekonomiska politiken icke är begränsat till uppgiften att bereda sysselsättning. Uppmärksamhetens inriktning på enbart arbetslösheten medför ofta, att allting anses väl beställt, så snart arbete ånyo beretts människor i sedan gammalt vanlig utsträckning, oavsett om detta arbete kan anses tillräckligt för en rimlig bärgning. Men jordbrukspolitiken är uppenbarligen främst inriktad på att skaffa människor en bättre levnadsstandard. De rena jordbrukarna lida ingen brist på arbete. Deras strävan går ut på ökade inkomster. Den kan främjas på två vägar, dels genom bättre priser för jordbrukets produkter, dels genom lägre kostnader för produktionen. De prisreglerande åtgärderna ha hittills stått i medelpunkten av intresset och komma väl inte hastigt att försvinna därifrån. Påtagligt är, att de endast till en viss gräns kunna utnyttjas till höjning av levnadsstandarden. Gränsen sättes av konsumenternas möjlighet och villighet att betala. Men härmed blir det också klart, vilket intresse jordbrukarna ha av läget inom andra näringsgrenar. ökad sysselsättning, ökade inkomster för andra medborgare och köpkraften så fördelad, att efterfrågan ökas på jordbruksprodukter, är den ena vägen till bättre tider för jordbruket. Den andra är minskning

24 Inkomsterna.

av kostnaderna för produktionen. Härunder kan innefattas allt som gör produktionen mera effektiv. Men också lägre priser på jordbrukets förnödenheter och inte minst lägre räntor på skuld.

Jordbi uket är den första stora avdelningen av hemmamarknaden. Det är säkerligen inte inom dess gränser man har att söka någon avsevärd del av de nya arbetstillfällena. Detta hindrar naturligtvis inte, att småbruk kunna upprättas i mängd såsom stöd för arbetsinkomster från andra områden, liksom det å andra sidan finns en fråga om att bereda tillskott i arbetstillfällen åt redan existerande jordbrukare. Denna sistnämnda fråga sammanfaller tydligen med den allmänna frågan om ökade arbetsmöjligheter på hemmamarknaden i övrigt. Det är av liera skäl, även med hänsyn till den förut berörda handelspolitiska synpunkten, lämpligt att skilja på näringsgrenar utan konkurrens från utlandet och den hemmamarknad, som är utsatt för dylik konkurrens.

Då näringsgrenar inta ett skyddat läge gentemot utlandskonkurrens utan att särskilda statliga åtgärder vidtagits, beror det väsentligen på att de aibeta för en lokal marknad. Det torde vara en allmän mening, att den största arbetsreserven här finnes inom byggnadsindustrien, både direkt och genom den indirekta efterfrågan på arbetskraft, som byggnadsverksamheten skapar för både skyddade och oskyddade industrigrenar i övrigt. Det råder knappast något tvivel om att en höjning av bostadsstandarden både i stad och på landsbygden är behövlig och möjlig. Ett bostadsbyggnadsprogram på lång sikt, med möjligheter till både påskyndad och avsaktad takt, synes vara en av de tydligast utpekade vägarna till ökning av arbetstillfällen och ökad användning av kapital och naturtillgångar.

Andra på samma sätt skyddade områden äro kraftproduktion, transportväsen, vägbyggen, skogsvårdande åtgärder, personliga tjänster av skiftande slag, statliga och kommunala inrättningar och byggnadsföretag utan affärsmässig karaktär o. s. v. Det är uppenbarligen till dessa områden, som samhället av naturliga skäl förlagt sina »offentliga arbeten», och de kunna inte heller i fortsättningen lämnas ur räkningen.

En utvidgning av produktionen inom de delar av näringslivet, som arbeta under utländsk konkurrens, förutsätter antingen skyddsåtgärder i hävdvunnen mening, alltså importregleringar, tullar, subventioner, eller också åtgärder utan denna skyddskaraktär, som likväl göra den inhemska tillverkningen mera konkurrenskraftig än förut. Till den första av dessa möjligheter skall jag här endast foga några erinringar. Ingen kan bortse från att i det nuvarande världsläget den gamla diskussionen mellan frihandel och protektionism inte längre kan föras efter samma linjer som förut. Skadorna av skyddsmurarna mellan länderna äro uppenbara, men detta hindrar inte, att det enskilda landet med stor arbetslöshet och outnyttjad produktionskapacitet kan finna det mindre onda i att göra som de andra. Detta allmänna resonemang ger emellertid ingen ledning i

Inkomsterna.

fråga om inriktningen av regleringsåtgärderna. Visserligen synas följderna av vår valutadepreciering, vilken verkar som ett starkt importhinder mot länderna med guldmyntfot, vara ett argument för att generella importhinder kunna främja den inhemska produktionen. Men dels modifieras läget av att det dock endast är importen från guldländerna, som försvåras, dels saknas ännu hållpunkter för att bedöma de skadliga verkningar, som på vissa punkter kunna ha blivit följden av denna importspärr. En rimlig skyddspolitik måste ställa frågan, på vilka punkter en expansion av inhemsk industri med största fördel kan tänkas äga rum. Preliminära undersökningar av förändringar i vår konsumtion och vår import under krisåren ge vid handen, att olika varor förhålla sig mycket olika i fråga om ökad och minskad efterfrågan vid stigande och sjunkande pris eller stigande och sjunkande inkomster. Vad som även här får eftersträvas är alltså att med de måttligaste ingreppen nå största möjliga expansion.

En utvidgning av hemmamarknaden utan importhämmande åtgärder torde väsentligen få ske på organisatorisk väg, genom åtgärder som göra den inhemska produktionen konkurrensduglig i avseende å pris. Det är kanske framför allt de mångskiftande tillverkningarna från mindre och medelstor industri, som tilldra sig intresset. Produktionen synes ofta vara effektiv nog, men svårigheterna möta i fråga om tillräckligt trygg eller billig kredit och inte minst i fråga om organisation av försäljningen. Det är inte omöjligt, att vad som på nu sist berörda område åstadkommes, kan bli av särskild betydelse för den partiella arbetslöshet, som en del av jordbrukets utövare men även andra yrkesgrupper äro utsatta för.

Redan denna uppräkning av olika utvägar till mera arbete och bättre bärgning torde ha givit intrycket av att allt inte kan väntas ordna sig på bästa sätt, bara det allmänna låter bli att oroa den enskilda företagsamheten genom aktiva insatser i det ekonomiska livet. Och en närmare prövning av varje område för sig ger enligt min mening otvetydigt vid handen, att bistånd, planläggning och kontroll från samhällets sida äro nödvändiga förutsättningar för ett framgångsrikt arbete. Jag har då likväl väsentligen endast tagit sikte på den ena sidan av det stora ekonomiska samhällsproblemet, och den där alla olika gruppers och klassers intressen borde vara uppenbart gemensamma, nämligen strävan efter att genom produktionens ökning skapa ett bredare underlag för allmänt välstånd. Den andra sidan av problemet, alltså frågan om en rimlig fördelning av det gemensamma arbetets avkastning, har egentligen endast blivit antydd i samband med do jordbrukspolitiska åtgärderna, som uppenbarligen ha till syfte att åstadkomma en annan fördelning av inkomsterna än som skulle bli resultatet av den fria marknadens oreglerado välde. Men även inom övriga områden av näringslivet gör sig dragkampen om avkastningens fördelning ständigt påmind, och den kan naturligtvis inte strängt skiljas från frågan om ökad sysselsättning och ökad produktion, eftersom

26 Inkomsterna.

konflikterna på arbetsmarknaden i sin mån både direkt och indirekt medföra bortfall av köpkraft och arbetstillfällen. Även denna fråga har tagits upp till behandling, och jag kan i detta avseende hänvisa till vad statsministern anfört vid tillkallande av utredningsmän att förberedelsevis klarlägga de olika sidorna av problemet om de stora och skiftande intressemotsättningarna i samhället. Det är alltså tydligt att, från en annan sida än den som här varit utgångspunkten, det ekonomiska livets och de ekonomiska organisationernas utveckling tvingar fram till övervägande samma frågor om det allmännas reglerande uppgifter inom näringslivets område.

Budgetarbetets förutsättningar. Hur än prövningen utfaller av de frågor, som nu behandlats, och vilka skiftande former man än kan finna för ett samhällsingripande, som har till uppgift icke att hämma utan att främja företagsamhet och initiativ, synes det i vårt nuvarande ekonomiska och finansiella läge nödvändigt att förutsätta, att verksamma insatser från det allmännas sida komma till stånd, som icke ha karaktären av extraordinära åtgärder på kort sikt utan äro av natur att bereda mera varaktig sysselsättning och kunna mera varaktigt upprätthållas. Vissa åtgärder av denna art äro i statsverkspropositionen föreslagna eller bebådade, och andra böra snarast möjligt bli resultat av pågående utredningsarbete. Det är på denna förutsättning den nu framlagda finansplanen bygger, då den icke upptager någon fortsättning av den extraordinära upplåningen och icke heller innebär någon ytterligare höjning av beskattningen.

Den extraordinära upplåningen. Statsregleringen för nästa budgetår förutsätter sålunda ingen fortsatt upplåning av extraordinär natur för offentliga arbeten. I fråga om nu löpande budgetår har emellertid arbetslöshetskommissionen anmält, att det av 1934 års riksdag beviljade anslaget av lånemedel till statliga och statskommunala arbeten å 46 miljoner kronor icke kommer att räcka till för kommissionens verksamhet. Beräkningarna av arbetslöshetens utveckling ha visat sig alltför optimistiska, och ett tilläggsanslag begäres på 20 miljoner kronor. Det redan beviljade anslaget utgår av lånemedel, och det kunde alltså komma ifråga att låta även detta tilläggsanslag belasta den extraordinära lånebudgeten. Det har emellertid förefallit mig önskvärt att icke heller i detta fall behöva anlita lånemedel. Jag föreslår därför, att de för arbetslöshetskommissionens verksamhet nödvändiga tilläggsanslagen få täckas från anslaget till oförutsedda utgifter, vilket betyder, att medlen hämtas ur kassafonden. Vissa betänkligheter äro förenade härmed, då kassafonden numera är statsverkets enda kvarstående kapitalreserv, men med hänsyn till utsikten, att löpande budget skall lämna ett icke oväsentligt överskott, torde utvägen vara försvarlig.

Inkomsterna.

27 Däremot räknar jag med en utökad kreditgivning under nu löpande budgetår för fortsatt uppköp och lagring av spannmålsöverskottet. Jag har nämligen inhämtat, att spannmålsförcningen för sin verksamhet innevarande budgetår anser sig vara i behov av en kredit på 30 miljoner kronor utöver av 1934 års riksdag beviljade 65 miljoner. Som bekant väntas inom den närmaste tiden förslag föreligga från särskilt tillkallade sakkunniga ifråga om framtida anordningar för reglering av spannmålsmarknaden. Innan dessa förslag föreligga och ståndpunkt tagits av statsmakterna både till de fortsatta åtgärderna för stöd åt spannmålsodlingen och till frågan om hur de uppkomna förlusterna skola täckas, ha tillräckliga skäl icke synts mig föreligga att frångå den hittills tillämpade metoden vid denna kreditgivning. Jag utgår sålunda ifrån att för innevarande budgetår anvisas ytterligare 30 miljoner kronor av lånemedel såsom förlagskapital åt Svenska spannmålsföreningen.

I fråga om skälen till att budgetarbetet inriktats på att undvika fortsatt extraordinär upplåning för offentliga arbeten kan jag hänvisa till vad jag anförde vid framläggande av den nya inkomstberäkningen vid 1934 års riksdag och i övrigt fatta mig kort. Motiveringen för denna upplåning har ju till sin ena del varit det naturliga önskemålet att undvika alltför våldsamma kastningar i beskattningen. Vad som under de svåra åren tages ut för litet i skatt måste alltså komma tillbaka under de bättre åren. I genomsnitt under en tidsperiod skulle varje ar tagas ut så mycket, som svarar mot de genomsnittliga årliga utgifterna. Då tiderna bli medelgoda eller mer än medelgoda, kan en fortsatt extraordinär upplåning icke från den nämnda utgångspunkten motiveras. Det är en omdömesfråga, när tidpunkten skall anses vara inne för avvecklingen av en dylik lånepolitik.

Men en finansiering av offentliga arbeten av icke råntabel natur genom lån liar också haft till syfte att få till stånd en utvidgning av krediten och köpkraften, som skulle hejda prisfallet, främja en tendens till höjning av prisnivån och så stimulera näringslivet till ökad aktivitet. Till detta får erinras, att prisstegringen icke varit ett önskemål i och för sig oberoende av konjunkturläget. Om förbättringen inträder utan en mera avsevärd prisstegring, är detta ingen olycka, i många hanseenden tvärtom. Inte heller från denna utgångspunkt kunna sålunda avgörande invändningar riktas mot den avveckling av den extraordinära lånepolitikcn, som mod den nu framlagda budgeten genomföres.

Denna avveckling har underlättats av det faktum, att de tidigare lieviljadc anslagen för offentliga, arbeten endast med en viss försening kommit ut i rörelsen, och att man alltså kan räkna med att de fortsätta att göra sina verkningar gällande ett gott stycke in pä nästa budgetår. Men i övrigt bör det kraftigt understrykas, att vall som åsyftas är att ersätta extraordinära föranstaltningar på kort sikt med åtgärder av mera varaktig natur. De extraordinära lånen 1m fallit bort, men samtidigt sker en icke obetydlig utökning av den statliga kreditgivningen för rån-

28 Inkomsterna.

tablå ändamål, både till skuldsatta jordbrukare och till bostadsbygge, medan lånemedelsanslagen till statens affärsdrivande verk hållits vid ungefär samma höjd som föregående år. Den andra ersättningen för de bortfallna extraordinära lånemedlen finner man i en högst betydande utsvältning av skattebudgeten, väsentligen beroende på de ökade anslag, som under flera huvudtitlar anvisats för olika slag av arbeten. Denna ökning av anslagen å skattebudgeten hade måst bli ännu större, om icke det av riksräkenskapsverket framlagda förslaget att inrätta en statens allmänna fastighetsfond gjort det möjligt att på ett både formellt och reellt tillfredsställande sätt fördela kostnadei’na för vissa statliga byggnadsarbeten över en längre tidsperiod.

Skatterna. Gränsen för både arbetsanslag och övriga anslag har dragits av önskan att undvika ytterligare skattehöjning. Jag har de båda sistförflutna åren vid finansplanens framläggande haft anledning att ingå både på frågan om olika skatteformer och på frågan om skatternas inverkan i allmänhet under en depression. Såsom framgår av en sammanställning under avdelningen riksstaten i det följande, har under det förflutna årtiondet fördelningen av statsinkomsterna på direkta och indirekta skatter hållit sig anmärkningsvärt oförändrad, med omkring en tredjedel på de direkta och två tredjedelar på de indirekta. De sistförflutna årens skattehöjningar ha snarast inneburit en förskjutning, som något ökat konsumtionsskatternas andel i den totala beskattningen. Jag behöver alltså inte här utveckla, varför jag icke velat överväga någon utökning av beskattningen på konsumtionen. Vad beskattningen av inkomst och förmögenhet beträffar, har den, utom genom höjning av förutvarande skatter, under krisåren blivit utbyggd genom tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda förmögenhetsskatten. Båda dessa skatter äro föreslagna att utgå iiven under nästkommande budgetår. Utan att ingå på den kritik, som riktats mot dessa skatteformer, vill jag uttala, att jag anser det önskvärt med en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang, innan någon ny avvägning företages rörande dessa skatters plats i skattesystemet och rimliga andel i skattebördan. Det finnes så mycket större anledning att nu söka undvika höjningar av beskattningen, som den närmaste tiden torde föra fram till aktualitet en rad frågor av stor räckvidd och med långtgående verkningar även i statsfinansiellt hänseende. Jag erinrar endast om förslagen rörande förbättrad folkpensionering.

Ramen för budgetarbetet har sålunda utgjorts av de båda förutsättningarna, att ingen extraordinär upplåning skulle ske och ingen skattehöjning företagas. Såsom av den följande siffermässiga redogörelsen framgår, har denna ram trots de stigande skatteinkomsterna varit trång i förhållande till ofrånkomliga utgifter, och stor återhållsamhet har måst iakttagas, även när det gällt att tillmötesgå väl motiverade önske-

Inkomsterna.

mål. Den avgörande faktorn liar genomgående varit nödvändigheten att inom skattebudgetens ram pressa in betydande delar av de anslag till offentliga arbeten, som föregående år under rubriken fonden för förlag till statsverket bestritts av lånemedel med kort amorteringstid.

Den nu framlagda budgetens hela utgiftssida, både i fråga om de anslag som kommit med och de som måst lämnas utanför, domineras sålunda av den nödvändiga kampen mot arbetslösheten. Men därmed understrykes endast på nytt vad jag tidigare anfört om de trängande uppgifterna för vår ekonomiska politik. Endast om vi ta vår arbetskraft och våra övriga produktiva tillgångar mera fullständigt i bruk, skapas ett bredare underlag för det allmännas verksamhet att tillgodose en mångfald av medborgarnas behov.

Utfallet av löpande statsreglering. Vid ingången av budgetåret 1933/ 1934 utgjorde behållningen i statsverkets kassafond 58.9 2 miljoner kronor. Enligt den numera föreliggande budgetredovisningen för nämnda budgetår utvisa de mot kassafonden reglerade inkomsttitlarna respektive utgiftsanslagen ett nettoöverskott å 11.99 miljoner kronor. Vid budgetårets slut uppgick följaktligen kassafondens behållning till 70.91 miljoner kronor.

Utfallet av statsregleringen för budgetåret 1934/1935 kan givetvis ännu icke med någon större grad av säkerhet förutses. I fråga om budgetens inkomstsida har riksräkenskapsverket uttalat, att det redan nu kunde anses sannolikt, att, därest ej den under år 1934 inträdda förbättringen i konjunkturläget åter avlöstes av försämring eller mera omfattande arbetskonflikter uppstode, inkomstsidan komme att utfalla med ett icke obetydligt överskott. I detta uttalande kan jag instämma. Bland de mot kassafonden reglerade inkomsttitlarna torde särskilt tullmedel och inkomsten av statens järnvägar komma att lämna överskott till avsevärda belopp. De utgiftstitlar, som avräknas mot kassafonden, bruka tillsammantagna regelbundet förete överbelastning, vilken dock under senare år till följd av strävandena att räkna upp förslagsanslagen väsentligt nedgått. Av avgörande betydelse för utfallet av utgiftssidan äro emellertid kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande. I detta avseende må erinras, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 30 november 1934 anmält, att å anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten för innevarande budgetår uppkommer en brist, som enligt kommissionens uppfattning bör beräknas till 20 miljoner kronor. Ehuru medel för reservarbeten för innevarande budgetår äro anvisade å anslag under fonden för förlag till statsverket att utgå av lånemedel, är det, såsom förut nämnts, min avsikt att tillstyrka, att det ytterligare belopp utöver riks statsanslaget å 46 miljoner kronor, som för nämnda ändamål kan visa sig oundgängligen behövligt under innevarande budgetår, ställes till ar-

30 Inkomsterna.

betslöshetskommissionens förfogande från anslaget till oförutsedda utgifter. I enlighet härmed kommer chefen för socialdepartementet att senare anmäla förslag till proposition om medgivande att ur nämnda anslag disponera erforderligt belopp för ifrågavarande ändamål. Härigenom uppkommer tydligen en motsvarande merbelastning av den löpande statsregleringens utgiftssida. I detta sammanhang bör anmärkas, att å de båda under femte huvudtiteln upptagna anslagen till bekämpande av arbetslösheten och till särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten enligt arbetslöshetskommissionens beräkning uppkommer en besparing å tillsammans 5.5 miljoner kronor, vilken nedbringar anslagsbehovet för dessa båda ändamål för nästa budgetår.

Under nu angivna omständigheter är det givetvis ytterst vanskligt att uttala någon mening om den antagliga behållningen i kassafonden vid nästkommande budgetårs ingång. Man synes dock, trots den merbelastning å skattebudgeten, som uppkommer genom nyssberörda tillskott till anslagsmedlen för reservarbeten, våga hysa förhoppning om att, därest försämring icke inträder i konjunkturläget, kassafonden ej skall avsevärt understiga behållningen vid detta budgetårs ingång, eller omkring 70 miljoner kronor. En behållning av denna storlek i kassafonden skulle efter tidigare betraktelsesätt vara att anse såsom hög. I nuvarande osäkra ekonomiska läge och med hänsyn till att, såsom nyss nämnts, kassafonden numera utgör statsverkets enda kapitalreserv, måste det emellertid anses vara av vikt, att kassafondens ställning icke försvagas. De anspråk, som i nuvarande läge kunna komma att ställas på kassafonden, äro, såsom belyses ej minst av erfarenheten från de senaste krisåren, av en helt annan storleksordning än vad man under tidigare förhållanden behövde räkna med.

Utgiftsregleringen. Redan vid behandlingen i det föregående av förutsättningarna för budgetarbetet har jag redogjort för de allmänna principer, som följts vid uppgörande av utgiftssidan i riksstatsförslaget. I anslutning härtill anser jag mig nu böra lämna en mera siffermässig översikt över vissa huvudpunkter beträffande utgiftsregleringen.

Vid en dylik översikt är det nödvändigt att först beakta, att riksstaten enligt det föreliggande förslaget till sin yttre anordning i viss mån framträder i ny gestalt. Sålunda har utgiftssidans uppställning i åtskilliga hänseenden omlagts i enlighet med de av 1934 års riksdag i sådant avseende beslutade grunderna. I samband därmed hava vissa statsinkomster, som hittills redovisats såsom uppbördsmedel å utgiftsanslag, i budgetförslaget överförts till riksstatens inkomstsida. Vidare innebär budgetförslaget inrättande av en särskild produktiv fond, benämnd statens allmänna fastighetsfond, för redovisning av kostnaderna för vissa staten tillhöriga byggnader. Till samtliga nu berörda omläggningar, för

Inkomsterna.

vilka jag i annat sammanhang lämnar närmare redogörelser, måste hänsyn tagas vid en siffermässig jämförelse mellan det föreliggande riksstatsförslaget och riksstaten för löpande budgetår.

Resultatet av det nu slutförda budgetarbetet har blivit, att summan av verkliga utgifter i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936 uppgår till S66.79 miljoner kronor. Ställes häremot slutsiffran för verkliga utgifter i gällande riksstat, 769.97 miljoner kronor, framkommer en ökning av 96.«2 miljoner kronor.

Till en mycket betydande del är denna ökning av skattebudgetens omslutning av formell natur och sammanhänger med den ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida samt nyssberörda omläggningar i redovisningen av statsverkets inkomster och utgifter. Överflyttningen till inkomstsidan av vissa intäkter, vilka för närvarande tillgodoföras utgiftsanslag, föranleder uppenbarligen, att utgiftsanslagen uppräknas med motsvarande belopp. Den ökning av riksstatens såväl utgifts- som inkomstsida, som härav blivit en följd, uppgår till 13.99 miljoner kronor. Enligt de av riksdagen godkända grunderna för uppställningen av utgiftssidan har vidare, i syfte att undvika överskridanden å de såsom förslagsanslag anvisade avlöningsanslagen, en uppräkning av dylika anslag ägt rum; det sammaulagda beloppet av dessa uppräkningar utgör 1.86 miljon kronor. Även förslaget om inrättande av statens allmänna fastighetsfond medför en höjning av utgiftssidan. Under huvudtitlarna uppföras nämligen anslag till ersättning till fastighetsfonden för de lokaler, som disponeras av statliga verk och inrättningar i fonden tillhörande eller med fondens medel förhyrda fastigheter. Dessa ersättningsanslag, vilka i avvaktan på ytterligare utredning i statsverkspropositionen allenast preliminärt beräknas, hava uppförts med ett sammanlagt belopp av 12.18 miljoner kronor. Å andra sidan bortfalla från huvudtitlarna såväl anslag för underhålls- och reparationsarbeten å de under fonden redovisade fastigheterna som även hyreskostnader, vilka skola bestridas av fonden, till ett sammanlagt belopp av 3.<u miljoner kronor. På grund av nu avsedda omläggningar har följaktligen riksstatens utgiftssida enligt statsverkspropositionen stigit med tillhopa 24.99 miljoner kronor. Mot detta belopp stå på inkomstsidan dels nyssnämnda till olika inkomsttitlar överflyttade uppbördsmedel å sammanlagt 13.99 miljoner kronor, dels ock det under statens allmänna fastighetsfond redovisade överskottet å 8 miljoner kronor, varav emellertid ett belopp av 1.47 miljon kronor motsvarar för närvarande å riksstaten antingen under vissa inkomsttitlar eller under olika utgiftsanslag redovisade hyres- eller arrendeinkomster.

En annan mycket betydande del av utgiftssidans höjning hänför sig till utgiftsanslag, som tillsammans med vissa inkomsttitlar bilda från den allmänna skattebudgeten fristående specialbudgeter. De beräknade in

32 Inkomsterna.

komsterna av autoinobilskattemedel anses kunna för nästa budgetår Ilöjas med 10 miljoner kronor, vilket automatiskt föranleder en motsvarande ökning av de mot denna inkomsttitel korresponderande utgiftsanslagens sammanlagda belopp. Margarinaccisen och övriga med prisregleringsåtgärder på jordbrukets område sammanhängande avgifter upptagas i riksstatsförslaget med 7.so miljoner kronor högre belopp än i gällande riksstat, varav följer eu stegring med samma belopp av motsvarande avsättningsanslag under nionde huvudtiteln. Mot en beräknad stegring i utjämningsskattens avkastning med O.so miljon kronor svarar en höjning med samma belopp av sjunde huvudtitelns anslag till avsättning till skatteutjämningsmedlens fond. Vidare höjas de mot totalisatormedlen korresponderande utgiftsanslagen med O.io miljon kronor på grund av ökat tillflöde under nämnda inkomsttitel. Slutligen hava enligt förslag av riksräkenskapsverket de medel, vilka det åligger aktiebolaget Tipstjänst att inleverera till statsverket, upptagits å riksstaten under en ny inkomsttitel, benämnd inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar, i samband varmed en ny specialbudget är avsedd att bildas. Nämnda inkomsttitel och däremot svarande utgiftsanslag hava i riksstatsförslaget beräknats till O.so miljon kronor. Sammanlagt innefatta uppräkningarna av till specialbudgeter hörande inkomsttitlar och utgiftsanslag en höjning av riksstatens omslutning med i runt tal 18.91 miljoner kronor.

Frånräknas de båda grupper av stegringar av budgetens utgiftssida, som nu berörts — tillhopatagna 43.oo miljoner kronor — återstår av utgiftsstegringen under verkliga utgifter ett belopp av 52.92 miljoner kronor.

Till största delen sammanhänger denna stegring av de verkliga utgifterna med den överflyttning till vederbörande huvudtitlar, som ägt rum av sådana anslag till allmänna arbeten och till bekämpande av arbetslösheten i övrigt, vilka i de två senaste statsregleringarna upptagits å kapitalökningsbudgeten under fonden för förlag till statsverket, att finansieras av lånemedel med kort amorteringstid. Under femte huvudtiteln beräknas, på sätt chefen för socialdepartementet närmare utvecklar, anslag till statens arbetslöshetskommission, till kontantunderstödsverksamliet m. m. samt till statliga och statskommunala reservarbeten å sammanlagt 35 miljoner kronor, varemot å löpande budget svara anslag å tillhopa 14.50 miljoner kronor under femte huvudtiteln samt 46 miljoner kronor å lånebudgeten. Den härav föranledda ökningen å skattebndgeten uppgår alltså till 20.so miljoner kronor. Denna beräkning utgår från att, i enlighet med en av arbetslöshetskommissionen lämnad uppgift, en reservation av omkring 5 miljoner kronor skall vid budgetårets slut kvarstå å de för innevarande budgetår under femte huvudtiteln anvisade arbetslöslietsanslagen samt att denna reservation tages i anspråk för motsvarande utgifter under nästa budgetår. Å femte huvudtiteln beräknas vi-

Inkomsterna.

dåre i budgetförslaget anslag a 3j>o miljoner kronor till statliga och kommunala beredskapsarbeten samt å 5 miljoner kronor till främjande av bostadsbyggande, för vilka båda ntgiftsändamål i löpande statsreglering anslag anvisats att utgå av lånemedel under fonden för förlag till statsverket. Dessutom beräknas under samma huvudtitel ett anslag å I.50 miljon kronor till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, vilket anslag saknar motsvarighet i gällande riksstat. För bekämpande av arbetslösheten och för förbättrande av bostadsförhållandena hava följaktligen under femte huvudtiteln anslag upptagits å tillhopa 45 miljoner kronor mot 14.50 miljoner kronor för innevarande budgetår, alltså en stegring med 30.50 miljoner kronor. Om hänsyn tages till den förut berörda väntade reservationen å omkring 5 miljoner kronor på löpande budgets skattemedelsanslag för arbetslöshetens bekämpande, har i budgetförslaget under femte huvudtiteln beretts ut rymme för anslag till arbetslöshetens bekämpande och närstående ändamål å tillhopa 50 miljoner kronor.

Jämväl under andra huvudtitlar har det varit nödvändigt att i budgetförslaget bereda plats för anslag till allmänna arbeten eller därmed likställda ändamål, för vilka innevarande budgetår medel anskaffats genom extraordinär upplåning. Sålunda upptagas under sjätte huvudtiteln anslag å 2 miljoner kronor till byggande och förbättring av broar, å 1 miljon kronor till stensättning av vägar samt å 0.50 miljon kronor till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder, tillhopa alltså 3.5. miljoner kronor. Under nionde huvudtiteln hava likaledes beräknats anslagsmedel till ett sammanlagt belopp av 4.io miljoner kronor, vilka i en eller annan form i löpande statsreglering hava sin motsvarighet i lånemedelsanslag under fonden för förlag till statsverket. Till tionde huvudtiteln hava ävenledes överflyttats anslag å tillhopa O.sc miljon kronor för ändamål, som innevarande budgetår tillgodosetts å lånebudgeten.

Åven vad försvarsväsendet angår har en betydande anslagsökning visat sig ofrånkomlig. Medan fjärde huvudtiteln i gällande riksstat slutar pa 111.80 miljoner kronor, har huvudtitelns slutsumma i riksstatsförslaget stigit till 119.45 miljoner kronor. Härav motsvarar ett belopp av 3.24 mil joner kronor anslag till fortsättande av sådana arbeten, som påbörjats med anlitande av medel från det för innevarande budgetår under låna budgeten anvisade anslaget till statsbeställningar. Vid en jämförelse mc! lan riksstatsförslaget och gällande riksstat i denna del hör även uppmärksammas, att utöver de i riksstaten för innevarande budgetår upptagna anslagsbeloppe.n beräknats för utgifter under samma budgetår stå till förfogande reservationer å utgiftsanslag till belopp av omkring 2.7« miljoner kronor, under det att dylika reservationer för nästa budgetår endast i obetydlig utsträckning kunna beräknas bliva tillgängliga. An slagsökningen i övrigt under denna huvudtitel sammanhänger främst

liihanq till rikidagens protokoll 1935. 1 sam/. Nr 1 Det ?. 3

34 Inkomsterna.

med ökad medelsanvisning för utbildnings- och övningsändamål och för anskaffning av materiel för försvarsväsendets olika grenar.

I tidigare statsverkspropositioner hava de s. k. automatiska stegringarna av statsutgifterna gjorts till föremål för behandling. Ehuruväl med hänsyn till svårigheten att objektivt avgränsa begreppet automatiska utgiftsförändringar värdet av dylika undersökningar icke bör överskattas, har även i samband med det nu avslutade budgetarbetet en undersökning inom finansdepartementet ägt rum rörande de automatiska förändringarnas betydelse för utgiftsstegringarna. Därvid verkställda approximativa beräkningar visa, att de anslag under andra, tredje och femteelfte huvudtitlarna, som äro underkastade automatiska förändringar, skulle — om ej faktorer av icke automatisk natur förekommit — av sådan anledning hava stegrats med ett sammanlagt belopp av i runt tal 19.7 miljoner kronor. I denna summa ingar under åttonde huvudtiteln den ofrånkomliga uppräkningen av de anslag, som i samband med den i fjol beslutade omläggningen av utbetalningen av vissa skolbidrag samt avvecklingen av ecklesiastikårsberäkningen kunde för innevarande budgetår tillfälligt sänkas; mot den anslagslättnad av omkring 6.0.7 miljoner kronor, som härigenom vanns för löpande statsreglering, svarar nu en uppräkning av ifrågavarande anslag med ett något lägre belopp, omkring 4.9 miljoner kronor, beroende på minskat medelsbehov under vissa av anslagen. Nyssnämnda stegring a 19.7 miljoner kronor har emellertid i viss man motvägts av automatiska minskningar, vilka kunna uppskattas till sammanlagt omkring 3.i miljoner kronor. Den automatiska nettoökningen utgör sålunda omkring 16.6 miljoner kronor. Vid dessa beräkningar hava medtagits förändringar å anslag till dyrtidstillägg. Däremot har bortsetts från ändringar, vilka hänföra sig till anslag å specialbudgeter.

Under det nu avslutade budgetarbetet har, såsom redan i det föregående framhållits, malet varit att såvitt möjligt utan höjning av bestående skatter bereda plats å skattebudgeten för anslag till sådana ändamål, som under nästförflutna och innevarande budgetår tillgodosetts genom extraordinär upplåning. Även om man under detta arbete kunnat förutsätta, att det vid budgetens balansering skulle bliva möjligt att för nästa budgetår räkna med avsevärt stegrad avkastning å olika inkomstkällor, har det dock med hänsyn till de betydande anslagskrav, som det sålunda gällt att tillgodose å skattebudgeten, uppenbarligen varit nödvändigt att iakttaga sträng återhållsamhet i fråga om statsverkets löpande utgifter. I sådant hänseende hava i det stora hela samma principer lagts till grund, som följts under förberedelserna till de budgetförslag, vilka förelagts de senare årens riksdagar. Framställningar om förbättrad löneställning för olika befattningar hava sålunda avvisats utom i enstaka undantagsfall, där alldeles särskilda skäl ansetts påkalla ändrad lönegradsplaeering.

Inkomsterna.

35 Likaså hava framkomna förslag om inrättande av nya tjänster eller överflyttningar till ordinarie stat av ieke-ordinarie tjänster i regel ställts på framtiden. Ett mera betydande undantag härifrån anser jag mig böra särskilt nämna: under åttonde huvudtiteln framlägger chefen för ecklesiastikdepartementet förslag om åtgärder, avsedda att förbättra extralärarnas vid de allmänna läroverken läge.

Vad beträffar dyrtidstillägg å löner och pensioner föreslår jag, att de för innevarande budgetår gällande allmänna grunderna få oförändrade tillämpas även under nästkommande budgetår. I riksstaten för löpande budgetår äro anslagen till dyrtidstillägg beräknade på grundval av eu levnadskostnadsindex av 154. Samma beräkningsgrund har tillämpats vid bestämmande av dyrtidstilläggsanslagen för nästkommande budgetår. Väsentligen på grund av stegring av olika avlönings- och pensionsanslag liar emellertid en uppräkning av vissa anslag till dyrtidstillägg skett, vilken givit till resultat en ökning av dyrtidstilläggsanslagen å allmänna skattebudgeten med sammanlagt 1.4 miljon kronor. Närmare uppgifter rörande dyrtidstilläggskostnaderna lämnar jag vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor.

1 syfte att hålla nere budgetförslagets utgiftssida hava vissa särskilda åtgärder vidtagits, vilka här torde böra omnämnas.

Med hänsyn bland annat till den starka inkomstökningen under automobilskattemedlen — såsom förut nämnts beräknas denna inkomsttitel under nästa budgetår avkasta 10 miljoner kronor högre belopp än den i gällande riksstat upptagna siffran — har jag ansett den i och för sig befogade åtgärden böra vidtagas att överflytta de under avdelningen väg- och vattenbyggnadsväsendet å sjätte huvudtiteln upptagna anslag, vilka hittills utgått å allmänna skattebudgeten, till automobilskattemedlens budget. Härvid har dock, på sätt chefen för kommunikationsdepartementet under sjätte huvudtiteln anför, undantag gjorts dels för vissa avlöningskostnader i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels för de för närvarande under denna avdelning uppförda anslagen till hamnar och farleder. Bland de anslag, som enligt budgetförslaget sålunda skola utgå av automobilskattemedel, äro även de nyssnämnda å sjätte huvudtiteln nyuppförda anslagen till vissa arbeten å tillhopa 3.5 miljoner kronor. Sammanlagda beloppet av de anslag, som sålunda enligt riksstatsförslaget överförts från allmänna skattebudgeten till automobilskattemedelsbudgeten, uppgår till 7.54 miljoner kronor.

Eu besparing å ti miljoner kronor bar under nionde huvudtiteln vunnits därigenom, att i stället för det å löpande budget uppförda anslaget å S miljoner kronor till ackordslån och stödlån åt jordbrukare beräknats anslag å tillhopa allenast 2 miljoner kronor för lån till jordbrukare för genomförande av ackord m. m.

För nedbringande av riksstatens anslag tiil pensionsväsendet bar för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 genomförts en inskränkning i fondo

3 o

Inkomsterna.

ringen lör pensioneringsändamål, såvitt angår avsättningen till civila pensionsfonden och anslagen till statens pensionsanstalt. Den anslagslättnad, som på detta sätt vunnits, har beräknats för budgetåret 1933/1934 till 12.46 miljoner kronor och för innevarande budgetår till. 10.66 miljoner kronor. Även för nästkommande budgetår förutsattes samma begränsning av fonderingen. Den anslagsminskning, som härigenom ernås i förhållande till vad som varit erforderligt vid fortsatt fondering, uppskattas till 13.59 miljoner kronor. Att anslagslättnaden för nästa budgetår blir större än för de båda föregående budgetåren förklaras dels av att sättet för överförande till civila pensionsfonden av de i den nya pensionslagstiftningen föreskrivna pensionsavdragen under första tillämpningsåret medför en avsevärd ökning av fondens inkomstöverskott, dels ock av att anslagsbehovet till löpande pensionskostnader för statens pensionsanstalt visat sig vara mindre än som i fjolårets statsverksproposition antagits.

Bland skattebudgetens utgifter för kapitalökning har i budgetförslaget uppförts anslag till inlandsbanans fortsättning med samma belopp som för innevarande budgetår eller 4 miljoner kronor.

Under statens utlåningsfonder upptages ett anslag å 5 miljoner kronor, att utgå av skattemedel, till kapitalökning å arbetarsmåbrukslånefonden, vilken hittills finansierats medelst anslag av lånemedel under fonden för förlag till statsverket. Under fonden för låneunderstöd äskas anslag, likaledes av skattemedel, å 1.30 miljon kronor till lån till färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn—Jönköping.

Tidigare har årligen visst belopp plägat avsättas till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922. För sistförfluten och nu löpande budgetår har någon avsättning till fonden icke ägt rum. Jag föreslår, att avsättningen av medel för ifrågavarande förlusttäckning återupptages; beträffande avsättningsbehovet torde få hänvisas till de beräkningar, som återgivas under utgifter för kapitalökning. För ändamålet har i budgetförslaget upptagits ett anslag å 8 miljoner kronor. Täckning härför erhålles genom att på budgetens inkomstsida tages i anspråk ett belopp av 8 miljoner kronor från statsverkets fond av rusdrycksmedol, vars kapitalbehållning i samband med viss omläggning av bestämmelserna rörande de utgiftsiindamål, som böra tillgodoses medelst fondens avkastning, ansetts böra nedsättas till omkring 12 miljoner kronor.

I anslutning till den anordning, som gäller för innevarande budgetår, innefattar budgetförslaget, att inkomsten av arvs- och gåvobeskattningen samt avkastningen av extra inkomst- och förmögenhetsskatten bindas för amortering av de vid 1933 och 1934 års riksdagar under fonden för förlag till statsverket anvisade lånemedelsanslagen till allmänna arbeten. Under avbetalning å statsskulden anvisas för detta ändamål ett anslag av 35 miljoner kronor, motsvarande de beräknade intäkterna av nämnda skat-

Inkomsterna.

tekällor. För löpande budgetår är för samma ändamål anvisat ett anslag av 36 miljoner kronor, vari ingår, utom den beräknade avkastningen av ifrågavarande inkomstkällor, ett bestämt belopp av 3 miljoner kronor.

Summan av de å kapitalökningsbudgeten upptagna anslag, vilka äro avsedda att utgå av skattemedel, uppgår till 62.02 miljoner kronor. Lägges härtill summan av de under verkliga utgifter upptagna anslagen, 866.79 miljoner kronor, blir skattebudgetens totalsumma 928.si miljoner kronor.

Vad lånebudgeten beträffar, upptagas de av lånemedel anvisade kapitalökningsanslagen till statens affärsverksamhet till 56.74 miljoner kronor mot 62.33 miljoner kronor i gällande riksstat. Under statens allmänna lastiglietsfond uppföras lånemedelsanslag å sammanlagt i runt tal 12 miljoner kronor. För kapitalökning å statens utlåningsfonder anvisas enligt budgetförslaget av lånemedel 67.90 miljoner kronor. Häri ingå beräknade anslag å dels 30 miljoner kronor till en lånefond för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, dels 5 miljoner kronor till en lånefond för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, dels 20 miljoner kronor till en lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom.

I sin helhet slutar lånebudgeten enligt riksstatsförslaget a 136.« miljoner kronor mot 282.12 miljoner kronor i löpande riksstat.

Inkomstberäkningen. Enligt de av riksräkenskapsverket framlagda beräkningarna visar avkastningen av statsverkets inkomster för nästkommande budgetår en betydande stegring. Frånsett de ökningar, som hänföra sig till ändrat redovisningssätt i samband med den nya riksstatsuppställningeu, uppgår stegringen till 57.in miljoner kronor, varav ett belopp av 38.io miljoner kronor faller på allmänna skattebudgeten, medan återstoden, 18.91 miljoner kronor, belöper på specialbudgeterna, ökningen framträder framför allt beträffande de under egentliga statsinkomster redovisade skatterna och i fråga om inkomster av statens affärsverksamhet.

I gällande riksstat beräknas skatterna inbringa sammanlagt 649.ui miljoner kronor. Under nästkommande budgetår skulle skatteinkomsterna enligt riksräkenskapsverkets beräkningar vid oförändrade grunder uppgå till 701.34 miljoner kronor, utgörande en stegring av 52.33 miljoner kronor eller 8.i procent. Bland inkomststegringarna är att märka 12 miljoner kronor å inkomst- och förmögenhetsskatten — beräknad efter ett procenttal av 170 — 1 miljon kronor å stämpelmedel, 16 miljoner kronor å tullmedel, 3 miljoner kronor å tobaksskatt samt 2 miljoner kronor för envar av inkomsttitlarna rusdrycksförsäljningsmedel från detaljhandelsbolag, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt maltskatt. Inkomsttitlarna brännvinstillverkningsskatt och rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag förete minskning med respektive 2 miljoner kro

38 Inkomsterna.

nor och 1 miljon kronor. Av skatteinkomsternas ökning hänför sig ett sammanlagt belopp av 17.so miljoner kronor till inkomsttitlar tillhörande specialbudgeter, därav utjämningsskatt O.so miljon kronor, automobilskattemedel 10 miljoner kronor samt accis å margarin 6.sn miljoner kronor. Bland inkomsterna av statens produktiva fonder redovisas överskotten av statens affärsverksamhet med ett belopp av 107.03 miljoner kronor mot

88.03 miljoner kronor i riksstaten för löpande budgetår, innebärande en stegring av 19 miljoner kronor.

Titeln liksgäldskontorets inkomstmedel stannar vid 6.go miljoner kronor mot 17.80 miljoner kronor för innevarande budgetår, då under inkomsttiteln beräknats en betydande engångsinkomst.

De till skattebudgeten hän förliga inkomsterna skulle enligt riksräkenskapsverkets beräkning uppgå till sammanlagt 902.56 miljoner kronor.

Såsom jag i det föregående framhållit, sammanfaller min bedömning av konjunkturutvecklingen för den tid, det bär gäller att överblicka, i stort sett med de antaganden, som riksräkenskapsverket lagt till grund för sin uppskattning av statsverkets inkomster. På så gott som alla punkter har jag också ansett mig kunna biträda verkets beräkningar angående de belopp, med vilka de särskilda inkomsttitlarna böra upptagas i riksstatsförslaget. Den enda mera betydande avvikelsen från de siffror, som upptagas i den vid ämbetsverkets skrivelse fogade specifikationen av inkomsterna, gäller stats\ erkets audel i riksbankens vinst. Jtiksräkenskapsverket har, i avsaknad av säkra utgångspunkter för beräknande av riksbanksvinsten för år 1935, ansett sig böra provisoriskt upptaga inkomsttiteln till samma belopp, \artill vinstandelen för ar 1934 beräknats, eller 7 miljoner kronor. Enligt vad som framgår av min i det följande lämnade redogörelse för beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna hava bankofullmäktige ansett riksbankens vinst lör år 1935 icke böra uppskattas till högre belopp än 3 miljoner kronor, och jag har funnit mig böra godtaga denna siffra. Härav följer alltså en minskning med 4 miljoner kronor av den av riksräkenskapsverket angivna inkomststegringen. I övrigt föreslår jag endast i följande avseende vissa jämkningar i de av verket upptagna inkomstsiffrorna.

Sammanlagda beloppet av de under uppbörd i statens verksamhet redovisade titlarna bör, på sätt de av mig i det följande lämnade detaljberäkningarna utvisa, höjas med O.04 miljon kronor.

Under rubriken diverse inkomster beräknas liksom för löpande budgetår en intäkt av O.20 miljon kronor från stuteriväsendets fond.

Det av riksräkenskapsverket beräknade överskottet å statens allmänna fastiglietsfond har i budgetförslaget höjts med O.20 miljon kronor.

Inkomsten av statsverkets fond av rusdrycksmedel, som av riksräkenskapsverket på grundval av nuvarande kapitalbehållning beräknats till

O.90 miljon kronor, bör med hänsyn till den i det föregående omnämnda

Inkomsterna. *>9

nedsättningen av fondens behållning upptagas med ett till 0..-4 miljon kronor minskat belopp.

I samband med övergängen till den nya riksstatsuppställningen böra vissa reservationer överföras till inkomstsidan. Titeln reservationer å anslag för verkliga utgifter bör med hänsyn härtill höjas med O.to miljon kronor.

Slutligen bör under kapitaltillgångar, som tagas i anspråk från statens produktiva fonder, beräknas det belopp av 8 miljoner kronor, som enligt vad förut nämnts bör tillgodoföras inkomstsidan från rusd rycksmed elsfonden för att bereda täckning för det anslag å samma belopp, som anvisas såsom kapitalökning å fonden för mötande av förluster å Kreditkassan.

Efter nu angivna ändringar och tillägg uppgår den beräknade summan av inkomster å skattebudgeten för nästa budgetar till 907.;’.4 miljoner kronor mot 824.23 miljoner kronor i riksstaten för löpande budgetar, ökningen uppgår till 83.il miljoner kronor. Frånsett de ökningar, som hänföra sig till ändrat redovisningssätt i samband med den nja riksstatsuppställningen, uppgår stegringen till 60/n miljoner kronor, varav ett belopp av 42.06 miljoner kronor faller på allmänna skattebudgeten.

1 enlighet med vad nyss angivits slutar skattebudgetens utgiftssida å 928.81 miljoner kronor. Sammanställes härmed nyssnämnda inkomstbelopp, 907.;u miljoner kronor, framgår därav, att ett belopp av i runt tal

21.3 miljoner kronor erfordras för skattebudgetens balansering.

Budgetens balansering. Sedan skillnaden mellan föreslagna utgifter och vid oförändrade skattesatser beräkneliga inkomster på detta sätt konstaterats, återstår endast att ange, varifrån det felande inkomstbeloppet kan erhållas. Jag återkommer omedelbart till denna fråga. Dessförinnan vill jag emellertid erinra om att jag de båda föregående åren vid redogörelsen för budgetens balansering försökt sammanfatta det väsentliga resultatet av budgetarbetet genom en jämförelse mellan de slutliga förslagen å ena sidan och å den andra det tänkta resultatet vid en rent automatisk utveckling. På denna väg har konstruerats fram den brist, som budgetarbetet haft att täcka. Jag har vid båda de nämnda tillfällena understrukit det mycket begränsade värdet av dylika beräkningar. Eu liknande jämförelse mellan nu framlagda budgetförslag och ett på grundval av den gällande budgeten konstruerat skulle på grund av den extraordinära lånebudgetens avveckling ännu mera ha karaktäi a\ tankeexperiment. Jag skall därför nöja mig med eu enda, i viss mån belysande jämförelse. Den gäller omfånget av sådana utgifter, som enligt principerna för de båda sista årens statsregleringar kunnat täckas med kortfristiga lånemedel, men som i nu framlagda budgetförslag täckas av skattemedel. I nu gällande riksstat uppgå dylika utgifter till

40 Inkomsterna.

omkring 115 miljoner kronor. I det framlagda budgetförslaget torde do uppgå till mer än 50 miljoner kronor. Då den sammanlagda ökningen av7 skattebudgeten — om man bortser från formella ökningar genom överflyttningar av uppbördsmedel och inrättande av fastighetsfonden, från specialbudgeterna och från förenämnda belopp å 8 miljoner kronor till täckande av förluster å Kreditkassan — uppgår till omkring 55 miljoner kronor, kan man alltså säga, att ökningen av skatteutgifterna i det nya budgetförslaget utöver skattebudgeten i gällande riksstat förklaras av de från den extraordinära lånebudgeten till skattebudgeten överflyttade utgifterna. Övriga delvis ofrånkomliga och icke obetydliga utgiftsökningar ha sålunda uppvägts av motsvarande minskningar.

Trots alla nedpressningar av utgiftssidan ha emellertid, som synes,, do beräknade inkomsterna icke varit tillräckliga för att bringa jämvikt i budgeten. Att för närvarande utgående skatter och skattesatser måst bibehållas är sålunda givet. Men det har blivit möjligt att undvika ytterligare höjning av beskattningen genom att tillgodoföra budgeten vissa tillfälliga inkomster.

Till en början har jag kunnat för statsregleringen taga i anspråk ett belopp av 10.50 miljoner kronor av vinstmedel från aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet utöver den staten såsom aktieägare i bolaget tillkommande utdelningen. Vidare kan viss merinkomst för nästa budgetår vinnas under inkomsttiteln brännvinstillverkningsskatt genom förkortning av anståndstiden för inlevererande av dylik skatt. Denna omläggning, vilken i och för sig torde få anses sakligt motiverad, beräknas första tillämpningsåret medföra en tillfällig meruppbörd av 8 miljoner kronor. Med hänsyn till den avsättning av vinstmedel, som under senare år ägt rum inom aktiebolaget Vin- & spritcentralen, torde den ifrågasatta omläggningen icke medföra några likviditetssvårigheter för bolaget. På sätt framgår av vad jag i det följande anför, innefattar budgetförslaget, att den för patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter anordnade specialbudgeten upplöses från och med nästkommande budgetår. Vid ett genomförande av detta förslag synes tillräcklig anledning icke föreligga att bibehålla de medel, som uppsamlats i den till denna specialbudget hörande fonden. Behållningen i fonden, vilken torde kunna beräknas vid innevarande budgetårs utgång komma att uppgå till i runt tal 3 miljoner kronor, bör tillgodoföras statsregleringen.

De nu angivna intäkterna uppgå till ett sammanlagt belopp av 21.50 miljoner kronor eller det belopp, som enligt vad förut nämnts erfordras för att erhålla baians mellan skattebudgetens utgiftssida och inkomstsida.

Inkomsterna.

41 Riksstaten.

Rik sstatens utveckling från oeh med budgetåret 1926/1927 m. m. För att erhålla en samlad bild av riksstatens utveckling under senare år hava i efterföljande sammanställning angivits de belopp, med vilka den totala budgeten liksom dess båda huvudavdelningar, skattebudgeten och lånebudgeten. uppförts i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936, samt häremot svarande belopp avseende riksstaterna för budgetåren 1926/1927— 1934/1935. I sammanställningen redovisas därjämte de olika huvudslagen av skattebudgetens såväl utgiftsanslag som inkomsttitlar.

Med hänsyn till de budgettekniska omläggningar, som vidtagits i de till redovisningsperioden hörande riksstaterna, hava vid utarbetandet av sammanställningen, med utgångspunkt från riksstatsförslaget, vissa omräkningar verkställts beträffande det till riksstaterna för budgetåren 1926/1927

_1928/1929 hänförliga siffermaterialet. Genom dessa omräkningar hava

vissa i vederbörande riksstater dubbelförda poster utmönstrats och riksstaternas såväl slutsummor som delsummor upptagits till belopp, som medgiva en jämförelse i stort sett med motsvarande i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936 uppförda summor. Sålunda har för budgetåret 1928/1929 viss i anspråk tagen kapitaltillgång från fonden för statsskuldens amortering jämte motsvarande utgiftsanslag utmönstrats, varjämte för budgetåren 1926/1927—1928/1929 å inkomstsidan redovisad återbetalning av tillfälliga lånemedel samt motsvarande utgiftsanslag frånräknats. Beträffande budgetåret 1931/1932 har till riksstatens siffror för dels verkliga utgifter dels i anspråk tagna kapitaltillgångar lagts den särskilda anvisning å 15 miljoner kronor på fonden för statsskuldens amortering, som gjordes av 1932 års riksdag för beredande av ytterligare medel till arbetslöshetens bekämpande. Slutligen bör nämnas, att den från och med budgetåret 1932/1933 i riksstaten särskilt redovisade titeln riksgäldskontorets inkomstmedel blivit, för upprätthållande av jämförbarheten, i tabellen inlagd under rubriken egentliga statsinkomster.

42 Inkomsterna.

1 I de i sammanställningen angivna siffrorna för budgetåret 1932/1933 ingå följande å tilläggsstat upptagna anslag, nämligen dels till arbetslöshetens bekämpande 42 miljoner kronor, dels till kapitalökning å egnahemslånefonden 4 miljoner kronor, därav 3.60 miljoner kronor av lånemedel och 0.to miljon kronor av andra statsinkomster. Under inkomsterna hava i anspråk tagna kapitaltillgångar och lånemedel ökats med motsvarande belopp.

’ Inberäknat tilläggsstaten.

Inkomsterna.

43 I detta sammanhang torde få meddelas några uppgifter om utvecklingen av den under egentliga statsinkomster ingående största inkomstgruppen, nämligen skatterna.

I efterföljande tabell har sammanställts skatternas summa för ett vart av budgetåren 1924/1925—1935/1936, därvid uppgifterna väsentligen grunda sig för tiden till och med budgetåret 1933/1934 på avslutade räkenskaper, för budgetåret 1934/1935 på riksstatens siffror samt för budgetåret 1935/1936 på de siffror, som innehållas i det nu föreliggande budgetförslaget. Bland skatterna hava medtagits automobilskattemedlen även under den tid, då dessa redovisades utanför riksstaten, liksom ock den under vissa tidigare år bland diverse inkomster bokförda intäkten av rusdrycksförsäljningsmedel från partihandelsbolag. Tabellen innehåller vidare en fördelning av skattesumman för varje budgetår på direkta och indirekta skatter. Med avseende å denna fördelning må här allenast framhållas, att av stämpelmedlen arvsoch gåvoskatten hänförts till direkt beskattning, medan övriga stämpelmedel ansetts utgöra indirekt beskattning. En liknande fördelning har i fråga om automobilskattemedlen ägt rum sålunda, att fordonsskatten hänförts till den direkta beskattningen samt gummirings- och bensinskatterna till indirekt beskattning. Vissa i tabellen ingående siffror äro endast approximativt beräknade.

Av tabellen framgår, att den stegring, som inträtt beträffande såväl den direkta som den indirekta beskattningen, under största delen av perioden varit proportionsvis lika stark för de båda skatteformerna. L)e direkta skatternas procentuella andel har, såsom synes, för hela perioden 1924/1925 —1932/1933 praktiskt taget konstant hållit sig omkring en tredjedel av den

44 Inkomsterna.

totala skattesumman. För budgetåret 1933/1934 samt nu löpande budgetår liksom ock enligt det föreliggande riksstatsförslaget giva dessa beräkningar en något lägre procentsiffra för de direkta skatternas andel i hela skattesumman än för tidigare år under perioden.

Skattebudgeten enligt riksstatsförslaget En jämförelse mellan anslagen till verkliga utgifter i riksstaten för nu löpande budgetår och dylika anslag i det föreliggande budgetförslaget ger följande resultat:

Enligt sammanställningen överstiga, med undantag av tredje huvudtiteln, samtliga de elva första huvudtitlarnas slutsummor löpande riksstats motsvarande belopp. Såsom av den under utgiftsregleringen lämnade redogörelsen framgår, sammanhänger stegringen i stor utsträckning med ändrad redovisning av statsverkets utgifter och inkomster.

Minskningen under tredje huvudtiteln beror i sin helhet på att det för innevarande budgetår anvisade anslaget till avsättning till en fond för understöd åt rysslandssvenskar bortfaller.

Femte huvudtiteln utvisar den största ökningen. Av ökningen hänför sig ett belopp av omkring 17.5 miljoner kronor till omläggningar, som sammanhänga med förut berörda ändrade redovisningsgrunder. De automatiska anslagsstegringarna under huvudtiteln uppgå, efter avdrag av

Inkomsterna,

automatiska minskningar, till 8.2 miljoner kronor. I övrigt förklaras stegringen i stort sett av den överflyttning av anslagsmedel för bekämpande av arbetslösheten och förbättrande av bostadsförhållandena, som ägt rum från lånebudgeten till huvudtiteln.

Även åttonde huvudtiteln företer en mycket betydande stegring. Härvid må dock erinras om att å denna huvudtitel för löpande budgetår vunnits en tillfällig besparing å 6.03 miljoner kronor genom omläggning av ecklesiastikåret samt genom ändrade betalningsterminer för vissa statsbidrag å skolväsendets område. De anslag, som beröras av dessa åtgärder, stiga för nästkommande budgetår, då fullt årligt medelsbehov beräknas, med 4.88 miljoner kronor. I övrigt förekomma automatiska stegringar med 1.98 miljon kronor, varemot stå automatiska minskningar å

I.44 miljon kronor. Av återstoden av den höjning, som huvudtiteln utvisar, beräknas ett belopp av 4.2 miljoner kronor hava tillkommit på grund av de omläggningar beträffande riksstatsuppställningen m. m., som förut berörts.

Vad nionde huvudtiteln angår är att märka, att på grund av beräknad ökning av inkomsterna av margarinaccis samt övriga avgifter för prisreglering på jordbrukets område ävensom av totalisatormedel de mot oessa, inkomster svarande avsättningsanslagen förete en höjning med tillhopa 7.60 miljoner kronor. Övriga höjningar och sänkningar på huvudtiteln uppväga i stort sett varandra.

I riksstaten för budgetåret 1934/1935 och i budgetförslaget hava anslagen till utgifter för kapitalökning, att utgå av andra statsinkomster än lånemedel, upptagits med belopp, som framgå av följande jämförande sammanställning:

Denna sammanställning utvisar för ifrågavarande anslagsgrupp en summa av 54.26 miljoner kronor i löpande riksstat och 62.02 miljoner kronor i budgetförslaget. Här föreligger alltså en ökning med 7.76 miljoner kronor, ökningen föranledes i främsta rummet av det förut berörda an-

46 Inkomsterna.

slaget a 8 miljoner kronor till fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922. För statens utlåniugsfonder redovisad ökning betingas främst därav att under denna rubrik uppförts dels anslag för kapitalökning å arbetarsmåbrukslånefonden, 5 miljoner kronor, för vilket ändamål i löpande riksstat medel beretts å lånebudgeten, dels ock såsom kapitalökning å fonden för låneunderstöd ett anslag å I.30 miljon kronor till lån för färdigställande av järnvägsanläggningen Ulricehamn

Jönköping. Däremot hava anslag för lån till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Kalix träindustriaktiebolag om sammanlagt 3.so miljoner kronor bortfallit

För statens affärsverksamhet uppföres liksom i löpande riksstat anslag å 4 miljoner kronor till inlandsbanans fortsättning.

Totalsumman av skattebudgeten utgör, såsom av det föregående framgår, 928.81 miljoner kronor, vilket i förhållande till nu löpande riksstat innebär ökning med 104.58 miljoner kronor.

Vad angår skattebudgeteus inkomstsida meddelas i efterföljande tablå en jämförelse mellan de inkomsttitlar, vilka bruka sammanföras under den gemensamma beteckningen verkliga inkomster, för nu löpande och för nästkommande budgetår:

I det nu föreliggande riksstatsförslaget sluta alltså statsverkets verkliga inkomster å ett belopp av 920.(« miljoner kronor eller 96.41 miljoner kronor mera än enligt riksstaten för innevarande budgetår.

Inkomsterna.

47 I anspråk tagna kapitaltillgångar upptagas i riksstatsförslaget med ett belopp av 8.;s miljoner kronor mot 0.58 miljon kronor för löpande budgetår. Under det i budgetförslaget upptagna beloppet ingå O.ra miljon kronor i reservationer å anslag för verkliga utgifter samt 8.02 miljoner kronor från statens produktiva fonder, därav det belopp av 8 miljoner kronor, som tages i anspråk från rusdryeksmedelsfonden.

Lånebudgeten enligt riksstatsförslaget. En jämförelse mellan anslagen att täckas av lånemedel för nu löpande budgetår och dylika anslag i riksstatsförslaget ter sig sålunda:

Sammanställningen utvisar, att lönebudgetens totalsumma minskats från 282.12 miljoner kronor till 136.64 miljoner kronor.

Denna minskning är i allt väsentligt att hänföra till att anslag i år icke äskas under fonden för förlag till statsverket. Även övriga i nuvarande riksstat förefintliga rubriker utom statens utlåningsfonder förete minskningar i avseende å anslagsbehovet. Sålunda redovisas för statens affärsverksamhet en minskning med 5.59 miljoner kronor, och rubriken fonden för statens aktier saknar motsvarighet i budgetförslaget.

Statens utlåningsfonder utvisa eu ökning med 49.36 miljoner kronor, huvudsakligen beroende därpå att under denna rubrik beräknas anslagsmedel för vissa nya utlåningsfonder, nämligen 30 miljoner kronor för lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, 5 miljoner kronor för lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknando samhällen samt 20 miljoner kronor för statens lånefond för sekundärlån mot inteckning i jordegendom. Slutligen hava under den nya rubriken statens allmänna fastighetsfond äskats anslag å tillhopa 12.00 miljoner kronor.

48 Inkomsterna.

Beräkning av de särskilda inkomsttitlarna-

Såsom framgår av vad i det föregående anförts* liar jag ansett mig böra i fråga om inkomstberäkningen för nästkommande budgetår på så gott som alla punkter ansluta mig till riksräkenskapsverkets förslag. Beträffande beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna torde få anföras följande.

Egentliga statsinkomster. Under rubriken skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse återfinnes såsom den största posten inkomst- och förmögenhetsskatten.

Denna skatt, som under budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 uttagits med respektive 165 procent och 170 procent av grundbeloppen, har i riksstatema för sagda budgetår beräknats till 120 miljoner kronor respektive 126 miljoner kronor. Den behållna inkomsten å titeln utgjorde budgetåret 1933/1934

127.4 6 miljoner kronor. För nu löpande budgetår torde skatten enligt riksräkenskapsverkets beräkning komma att giva omkring 125.5 miljoner kronor.

För beräkningen i statsverkspropositionen av inkomst- och förmögenhetsskatten har från och med år 1923 tillämpats en metod, för vilken utförlig redogörelse meddelats i en bilaga till samma års statsverksproposition. Såsom utgångspunkt för sina beräkningar av utfallet av 1935 års skattetaxering har riksräkenskapsverket utnyttjat vissa av statistiska centralbyrån efter riksräkenskapsverkets hemställan meddelade uppgifter rörande 1934 års skattetaxering (se tabellen å sid. 14 i riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936).

En jämförelse mellan taxeringsresultatet för år 1934 och de av riksräkenskapsverket verkställda taxeringsberäkningarna för år 1935 ter sig sålunda:

Ökning (+)

Inkomsterna.

49 Till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerat belopp................................

Utnyttjade ortsavdrag ....................

Beskattningsbart belopp Därav:

a) Enskilda skattskyldiga

b) Aktiebolag m. fl.........................

Ökning (+)

I sin inkomstberäkning har riksräkenskapsverket närmare motiverat de av verket vidtagna, i tablån redovisade ändringarna av olika inkomst- och avdragsbelopp.

Såsom framgår av tablåns siffermaterial hava för 1935 års taxering beräknats avsevärda böjningar på samtliga inkomstposter utom för inkomst av kapital, där i stället en icke obetydlig minskning förutses. Samtidigt har emellertid posten för avdrag icke oväsentligt nedgått, varjämte den i det taxerade beloppet för enskilda skattskyldiga ingående förmögenhetsandelen beräknats till ökat belopp. Beräkningarna hava lett fram till en nettoökning i det totala taxerade beloppet av 276.3 miljoner kronor eller 5.72 procent. Sedan emellertid för enskilda skattskyldiga beräknats en höjning av de utnyttjade ortsavdragen med 67.6 miljoner kronor, har ökningen i de beskattningsbara beloppen för samtliga skattskyldiga stannat vid 208.7 miljoner kronor, vilket utgör 9.si procent av de beskattningsbara beloppen förär 1934 för samtliga skattskyldiga. Ökningen utgör för enskilda skattskyldiga 164.u miljoner kronor eller 8.93 procent och för bolagen 44.7 miljoner kronor eller 15.29 procent.

På grundval av de beskattningsbara beloppen beräknar riksräkenskapsverket härefter den debiterade inkomst- och förmögenhetsskatten sålunda.

Medelskatteprocenten bar vid 1934 års taxering för enskilda skattskyldiga utgjort 5.92 procent och för aktiebolag m. fl. 8.73 procent. För 1935 års taxering har riksräkenskapsverket — under förutsättning att skatten utgår med 170 procent av grundbeloppen — beträffande såväl enskilda "som aktiebolag m. fl. räknat med oförändrad skatteprocent. Med nu angivna procentsatser beräknar verket den debiterade skatten för år 1935 till 118.4 miljoner kronor för enskilda och 29.4 miljoner kronor föx- aktiebolag m. fl. eller alltså sammanlagt till 147.8 miljoner kronor. Med förmälan att för perioden 1929/1930 1933/1934 bruttoinkomsten å titeln i medeltal för budgetår uppgått till 96.5 procent av den debiterade skatten och restitutionerna till 4.o miljoner kronor, har riksräkenskapsverket med tillämpande för budgetåret 19351936 av angivna genomsnittliga procenttal och restitutionsbelopp beräknat bruttoinkomsten till 142.6 miljoner kronor och den behållna inkomsten till 138.6

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saml. Nr 1 Del 2.

50 Inkomsterna.

miljoner kronor. Eiksräkenskapsverket har i enlighet härmed hemställt, att inkomst- och förmögenhetsskatten för budgetåret 1935/1936 upptages till i avjämnat tal 138 miljoner kronor.

För egen del finner jag de av riksräkenskapsverket utvecklade skälen för beräkningen av de i verkets sammanställning ingående detaljsiffrorna väl grundade.

För bedömande av det 'slutresultat, till vilket beräkningen rörande 1935 års skattetaxering sålunda nått fram, torde det vara av intresse att undersöka ifrågavarande inkomsttitels utveckling under en följd av år. I sådant syfte belysas i efterföljande tablå förändringarna i inkomst- och förmögenhetsskatten — bortsett från den tidigare utgående s. k. B-skatten — under tiden från och med budgetåret 1923/1924:

Såsom framgår av tablån, företer det beräknade grundbeloppet av inkomst- och förmögenhetsskatten en oavbruten stegring till och med budgetåret 1930/1931. Den genomsnittliga årliga ökningen av grundbeloppet vid taxeringarna åren 1923—1930 har uppgått till 5.5 procent. 1930 urs taxering utvisade en stegring från föregående år av icke mindre än

9.5 procent. Vid ett vart av de följande fyra årens taxeringar hava däremot inträtt minskningar, störst vid taxeringarna åren 1932 och 1933, vilka nedbragt det beräknade grundbeloppet från 116.90 miljoner kronor vid 1930 års taxering till 78.94 miljoner kronor vid 1934 års taxering eller en minskning på icke mindre än 32.5 procent. I jämförelse med 1933 års taxering har minskningen i grundbeloppet av inkomst- och för-

Inkomsterna.

mögenhetsskatten för år 1934 stannat vid en avsevärt lägre siffra, såväl absolut som relativt, än under de två närmast föregående åren; nedgången utgör 4.7 procent av grundbeloppet vid 1933 års taxering. Enligt riksräkenskapsverkets antaganden skulle nu en vändning inträda, i det att grundbeloppet vid 1935 års taxering beräknas komma att ligga 9.7 procent högre än vid 1934 års taxering.

I anslutning till vad här förut anförts föreslår jag, att avkastningen av inkomst- och förmögenhetsskatten i riksstaten för nästkommande budgetår upptages till 138 miljoner kronor.

Särskild skatt å förmögenhet. Efter förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1934 års riksdag att uttaga en särskild skatt å förmögenhet för år 1934. Förordning i ämnet utfärdades den 15 juni 1934 (nr 290). I riksstaten för budgetåret 1934/1935 har denna inkomsttitel upptagits till 12 miljoner kronor. I sin inkomstberäkning har riksräkenskapsverket uppskattat den behållna inkomsten för innevarande budgetår å denna titel till 11.14 miljoner kronor.

För budgetåret 1935/1936 har riksräkenskapsverket beräknat särskild skatt å förmögenhet till 11.70 miljoner kronor.

Såsom framgår av vad jag vid anmälan av finansplanen anfört, har jag funnit mig böra föreslå, att även under nästa budgetår särskild skatt å förmögenhet uttages efter samma grunder som för år 1934. Då jag icke har något att erinra mot den av riksräkenskapsverket under denna förutsättning framlagda beräkningen av förevarande inkomsttitel, får jag — som senare i dag kommer att anmäla förslag till författning i ämnet — hemställa, att särskild skatt å förmögenhet i budgetförslaget uppföres med 11.70 miljoner kronor.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatten är i gällande riksstat uppförd med ett belopp av 8 miljoner kronor. Såsom framgår av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning, har skatten vid 1934 års taxering debiterats med allenast 7.60 miljoner kronor. I sin föreliggande skrivelse har verket beräknat, att vid 1935 års taxering skulle å förevarande skattetitel debiteras ett belopp av 8.13 miljoner kronor. Med ledning av att under budgetåret 1933/ 1934 mer än 99 procent av den debiterade extra inkomst- och förmögenhetsskatten influtit, har verket efter avräknande av restitutioner — vilka under sistnämnda budgetår uppgått till omkring 80,000 kronor — uppskattat den behållna inkomsten under budgetåret 1935/1536 till i runt tal samma belopp som för innevarande budgetår eller till 8 miljoner kronor.

Enligt vad jag vid anmälan av finansplanen anfört har jag funnit mig böra föreslå, att extra inkomst- och förmögenhetsskatt uttages även för budgetåret 1935/1936 efter oförändrade grunder. Senare i dag kommer jag att anmäla förslag till författning i ämnet. Mot den av riksräkenskapsverket gjorda beräkningen av skattens avkastning under nästa budgetår

52 Inkomsterna.

har jag icke något att erinra. I överensstämmelse härmed hemställer jag, att extra inkomst- och förmögenhetsskatt i budgetförslaget uppföres med 8 miljoner kronor. I enlighet med den ordning, som gäller för innevarande budgetår, bör jämväl för nästa budgetår avkastningen av förevarande skatt jämte inkomsten av arvs- och gåvoskatten avses för amortering av de för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 under fonden för förlag till statsverket anvisade lånemedelsanslagen för vissa allmänna arbeten.

TJtjämningsskatten är i löpande riksstat uppförd med 7ao miljoner kronor och har för budgetåret 1935/1936 av riksräkenskapsverket beräknats till 8.20 miljoner kronor. Ämbetsverket har därvid förutsatt, att skatten liksom vid 1934 års taxering kommer att uttagas med hela grundbeloppet.

Enligt gällande plan för finansiering av de till skattetyngda kommuner utgående skatteutjämningsunderstöden är den under budgetåret 1935/1936 inflytande utjämningsskatten avsedd att, jämte vissa andra inkomster, användas för att bereda medel för den utdelning av skatteutjämningsunderstöd, som skall äga rum år 1936. Under erinran härom och då jag anser mig böra biträda riksräkenskapsverkets beräkning av skattens avkastning, hemställer jag, att utjämningsskatten i riksstatsförslaget uppföres med 8.20 miljoner kronor.

De båda inkomsttitlarna utskiftning sskatt och ersättningsskatt samt bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter böra i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag uppföras i riksstatsförslaget med

300,000 kronor respektive 350,000 kronor.

Stämpelmedlen, vilka för budgetåret 1933/1934 gåvo en behållen avkastning av 49.70 miljoner kronor, därav 23.8 miljoner kronor hänföra sig till beräknad avkastning av arvsskatt och skatt för gåva, äro i riksstaten för innevarande budgetår uppförda med 55 miljoner kronor, varav 25 miljoner kronor arvsskatt och skatt för gåva. Avkastningen av arvs- och gåvobeskattningen har jämte inkomsten av extra inkomst- och förmögenhetsskatten bundits för amortering på kort tid av de lånemedelsanslag, som för nästföregående och innevarande budgetår anvisats till vissa allmänna arbeten.

För budgetåret 1935/1936 har generalpoststyrelsen föreslagit, att stämpelmedlen måtte upptagas till 54 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har uppfört inkomsttiteln med 56 miljoner kronor, därav 27 miljoner kronor beräknats utgöra arvsskatt och skatt för gåva. Mot riksräkenskapsverkets beräkningar i denna del har jag intet att erinra.

Jag utgår från att förordningen den 17 maj 1923 (nr 113) om utgörande av en särskild stämpelavgift i vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor med flera lyxvaror — vilken förordnings giltighetstid ut-

Inkomsterna.

löper den 30 juni 1935 — erhåller förlängd giltighet under nästa budgetår. Härom torde jag senare i dag få framlägga förslag.

I enlighet med vad sålunda anförts hava stämpelmedlen i budgetförslaget upptagits till 56 miljoner kronor, med angivande tillika att därav å arvsskatt och skatt för gåva belöpa 27 miljoner kronor.

Automobilskattemedel. I enlighet med riksräkenskapsverkets beräkning tillstyrker jag, att automobilskattemedlen upptagas i budgetförslaget med 85 miljoner kronor. I anslutning till ett av verket framställt förslag förordar jag vidare, att de olika i automobilskattemedlen ingående titlarna — fordonsskatt, gummiringsskatt och bensinskatt — • i specifikationen till riksstatens inkomstsida redovisas var för sig med respektive 23.5, 12.5 och 49 miljoner kronor.

Tullmedlen beräknades för budgetåret 1933/1934 till 117 miljoner kronor och hava i riksstaten för budgetåret 1934/1935 upptagits till 121 miljoner kronor. Förstnämnda budgetår utgjorde den behållna inkomsten enligt budgetredovisningen 113.43 miljoner kronor.

För nästkommande budgetår har generaltullstyrelsen beräknat bruttoinkomsterna av tullmedel till 135 miljoner kronor och restitutiouerna till 5 miljoner kronor, varför de nettoinkomster av tullmedel, som kunde förväntas inflyta under budgetåret 1935/1936, av styrelsen upptagits till 130 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket åter har ansett sig kunna beräkna den debiterade tulluppbörden under nästa budgetår till 143.6 miljoner kronor, innebärande i förhållande till generaltullstyrelsens beräkning en böjning med 8.6 miljoner kronor; samtidigt bar verket företagit en uppräkning av det av styrelsen angivna restitutionsbeloppet med 1 miljon kronor till 6 miljoner kronor. Verket har i enlighet härmed föreslagit, att inkomsttiteln tullmedel måtte i riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppföras med ett avjämnat belopp av 137 miljoner kronor.

För egen del ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets beräkning och hemställer alltså, att tullmedlen i föreliggande riksstatsförslag uppföras med sistnämnda belopp, 137 miljoner kronor.

Accis å silke bör i anslutning till vad riksräkenskapsverket anfört för nästa budgetår upptagas med ett från 1 miljon kronor till 1.5 miljon kronor förhöjt belopp.

Accis å margarin uppfördes första gången i riksstaten för budgetåret 1933/1934 och beräknades därvid till 5 miljoner kronor. Den behållna inkomsten å titeln under nämnda budgetår uppgick till 7.os miljoner kronor. För innevarande budgetår har inkomsten beräknats till 9.50 miljoner kronor. Skattesatsen för accis å margarin, som ursprungligen bestämdes

54 Inkomsterna.

till 20 öre för kilogram, kar från och med den 1 augusti 1934 höjts till 30 öre för kilogram. Förordnande om margarinaccisens utgörande gäller enligt förordningen den 30 juni 1934 (nr 383) tills vidare allenast till innevarande budgetårs utgång.

På sätt chefen för jordbruksdepartementet under nionde huvudtiteln anför, är frågan, huruvida och med vilka belopp de olika i samband med prisregleringsåtgärder på jordbrukets område nu utgående avgifterna komma att uttagas även efter utgången av innevarande budgetår, beroende av statsmakternas ställning till spörsmålet om fortsatta dylika regleringsåtgärder. Detta spörsmål har till vissa delar behandlats i smör- och margarinkommitténs nylig >n avgivna betänkande med förslag angående avsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung, och ytterligare förslag, närmast åsyftande reglering av spannmålsmarknaden, äro att inom den närmaste tiden emotse från 1934 års spannmålsutredning. Innan beredningen av dessa ärenden slutförts, kan, såsom chefen för jordbruksdepartementet framhåller, definitiv ståndpunkt icke tagas till här åsyftade frågor. I nuvarande läge synas de inkomsttitlar, som här avses — dels accis å margarin, dels ock avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen samt avgifter för prisreglering på jordbrukets område — lämpligen böra upptagas i riksstatsförslaget med de av riksräkenskapsverket beräknade beloppen, eller alltså accis å margarin med 16 miljoner kronor, avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen med 8 miljoner kronor och avgifter för prisreglering på jordbrukets område med 11.5 miljoner kronor. Beträffande de båda sistnämnda titlarna, vilka redovisas under uppbörd i statens verksamhet, föreslår jag, under hänvisning till vad chefen för jordbruksdepartementet under nionde huvudtiteln anför i nyssberörda sammanhang, att de vid den nu förevarande preliminära beräkningen sammanslås till en titel med benämningen avgifter för prisreglering på jordbrukets område m. m.

Tobaksskatten beräknades i riksstaten för budgetåret 1933/1934 till 73 miljoner kronor och lämnade under sagda budgetår en behållen inkomst av 74.77 miljoner kronor.

För innevarande budgetår är tobaksskatten uppförd med 75 miljoner kronor.

För nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket — med höjning av en av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet gjord uppskattning å 77 miljoner kronor — beräknat ifrågavarande inkomsttitel till 78 miljoner kronor. Mot riksräkenskapsverkets beräkning har jag intet att erinra.

I enlighet härmed torde tobaksskatten i riksstatsförslaget få uppföras med 78 miljoner kronor.

Under rusdrycksmedlen hänföras brännvinstillverkningsskatt, rusdrycksförsäljningsmedel från partihandels- och detaljhandelsbolag, om-

Inkomsterna.

sättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt maltskatt. Dessa inkomsttitlar äro i gällande riksstat upptagna med härefter angivna belopp, jämte vilka ställts de belopp, till vilka inkomsterna beräknats av riksräkenskapsverket för nästkommande budgetår.

Riksstaten för 1934/1935

Brännvinstillverkningsskatt ........................ 17.0 milj. kr.

Rusdrycksförsäl jningsmedel:

Partihandelsbolag........................................ H*° *

Detaljhandelsbolag .................................... 18.o »

Omsättnings- och utskänkningsskatt å

spritdrycker ................................................ 83.0 »

Maltskatt.......................................................... 27.0 »

Summa 156.0 milj. kr. 159.0 milj. kr.

Mot de av riksräkenskapsverket framlagda beräkningarna har jag icke funnit anledning till erinran. På sätt jag vid anmälan av finansplanen anfört, bar jag emellertid för avsikt att framlägga förslag rörande sådan ändring av de i förordningen angående tillverkning och beskattning av brännvin meddelade bestämmelserna om anståndstiden för skattens inlevererande, att denna tid förkortas från nuvarande sex månader till en månad. Fråga om avlåtande till riksdagen av proposition i ämnet torde jag senare få anmäla. Därest den föreslagna ändringen träder i kraft den 1 juli 1935, uppkommer under nästa budgetår en tillfällig merinkomst under titeln brännvinstillverkningsskatt, vilken synes kunna beräknas till 8 miljoner kronor. Med utgångspunkt från den av riksräkenskapsverket angivna siffran för brännvinstillverkningsskatten, 15 miljoner kronor, skulle följaktligen sammanlagt 23 miljoner kronor komma att inflyta å ifrågavarande titel.

I enlighet härmed beräknas alltså i riksstatsförslaget brännvinstillverkningsskatten till 23 miljoner kronor, rusdrycksförsäljningsmedlen från partihandelsbolag till 10 miljoner kronor, rusdrycksförsäljningsmedlen från detaljhandelsbolag till 20 miljoner kronor, omsättningsoch utskänkningsskatten å spritdrycker till 85 miljoner kronor samt maltskatten till 29 miljoner kronor.

Verkets förslag för 1935/L936

15.0 milj. kr.

10.0 »

20.0 »

85.0 »

29.0 »

Enligt de beräkningar jag nu tillstyrkt skulle skatteinkomsterna komma att i förslaget till riksstat för budgetåret 1935/1936 upptagas sålunda:

Mantalspenningar ................................................................................

Prästerskapets till statsverket indragna tionde.............................

Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning ........ 138,000,000

Särskild skatt å förmögenhet, bevillning................ 11,700,000

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning 8,000,000

56 Inkomsterna.

Utjämningsskatt, bevillning ....................................

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt, bevillning Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, bevillning .........................................

Stämpelmedel, bevillning (därav arvsskatt och

skatt för gåva 27,000,000 kronor)......................

Automobilskattemedel:

Fordonsskatt, bevillning........................................

Gummiringsskatt, bevillning...................................

Bensinskatt, bevillning ............................................

8,200,000

56,000,000 222,550,000

49,000,000 85,000,000

Tullar och acciser:

Under rubriken uppbörd i statens verksamhet finnas vissa inkomsttitlar, vilka tillsammans med korresponderande utgiftsanslag bilda fristående specialbudgeter, som i riksstaten äro uppförda med sammanfallande inkomst- och utgiftsbelopp. Så är i riksstaten för innevarande budgetår förhållandet beträffande följande titlar, nämligen bidrag till bankinspektionen, bidrag till fondinspektionen, bidrag till sparbanksinspektionen, totalisatormedel, avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen, patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ävensom bidrag till försäkringsinspektionen, varjämte inkomstbeloppet å titeln avgifter för prisreglering på jordbrukets område jämte intäkten av accis å margarin sammanfaller med anslag till avsättning till jordbrukets prisregleringsfond. Vid beräkningen av dessa inkomsttitlar och de mot dem svarande anslagen tillämpas den ordningen, att inkomsttitlarna och de med dem kommunicerande anslagen upptagas till belopp, motsvarande de påräkneliga uppbördsmedlen å vederbörande inkomsttitel.

Under åberopande av vad jag i det föregående under accis å margarin anfört förordar jag, att de båda å riksstaten för innevarande budgetår upptagna titlarna avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen och avgifter för prisreglering på jordbrukets område vid den preli-

Inkomsterna.

minära beräkning av dessa inkomster, som nu bör ske, sammanslås till en titel med benämning »Avgifter för prisreglering på jordbrukets område m. m.y> Denna inkomsttitel bör i anslutning till riksräkenskapsverkets beräkningar rörande intäkterna å de nuvarande titlarna upptagas med

19.5 miljoner kronor.

Under tionde huvudtiteln föreslår chefen för handelsdepartementet anordnande av statskontroll å tillverkning av krigsmateriel. För kontrollens utövande avses att inrätta vissa befattningar i handelsdepartementet. För täckande av dels avlöningsförmånerna vid dessa befattningar, dels de med arbetet förenade omkostnaderna för expenser och resor skola enligt förslaget medel anskaffas genom att de företag, vilka ställas under statskontrollen, till statsverket erlägga viss avgift, vilken avväges så, att den motsvarar det ungefärliga beloppet av statsverkets kostnader för kontrollen. Efter samråd med nämnde departementschef föreslår jag, att för redovisning av inflytande avgifter under uppbörd i statens verksamhet upptages en inkomsttitel, benämnd »Avgifter för statskontroll över krigsmaterieltillverkningy>, vars belopp för budgetåret 1935/1936 torde kunna beräknas till 28,300 kronor.

I anslutning till ett av statskontoret och riksräkenskapsverket i samband med behandlingen av frågan om ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida framställt förslag innefattar det upprättade budgetförslaget, att den för patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel anordnade specialbudgeten upphör från och med ingången av budgetåret 1935/1936. Det nuvarande sambandet på denna punkt mellan budgetens inkomst- och utgiftssida kommer alltså att upphöra; överskott och underskott å inkomsttiteln komma att regleras mot kassafonden och för bestridande av de utgifter, som gäldats från nämnda specialbudget — huvudsakligen avlöningar, omkostnader och pensioner vid patent- och registreringsverket —- beräknas i vanlig ordning utgiftsanslag å allmänna skattebudgeten.

I sin inkomstberäkning har riksräkenskapsverket föreslagit, att de medel, vilka det enligt koncessionen för aktiebolaget Tipstjänst åligger detta bolag att inleverera till statsverket och vilka medel skola, på sätt Kungl. Maj:t bestämmer, användas till idrottens främjande, måtte upptagas till redovisning å riksstatens inkomstsida under en härför särskilt uppförd inkomsttitel, varvid verket förutsatt, att de å inkomsttiteln inflytande medlen skulle över ett riksstatsanslag tillföras en särskild fond, varifrån sedan de belopp, som ansloges till idrottens främjande, skulle bestridas. Efter samråd med chefen för nandelsdepartementet tillstyrker jag, att riksstaten kompletteras med en för ifrågavarande ändamål avsedd specialbudget. I enlighet med riksräkenskapsverkets, på grundval av uppgift från aktiebolaget Tipstjänst verkställda uppskattning av inlevereringen till statsverket under denna titel torde å riksstatsförslagets inkomstsida under titel »Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar>-> upptagas ett

Inkomsterna.

belopp av 500,000 kronor. Mot denna inkomst svarar å utgiftssidan dels ett anslag under åttonde huvudtiteln till understödjande av gymnastik och idrott å 85,000 kronor, dels ock ett anslag under tionde huvudtiteln, benämnt idrottens främjande, å 415,000 kronor.

Till följd av de förut berörda överflyttningarna av inkomster från riksstatens utgiftssida till redovisning å inkomstsidan bör härjämte en utvidgning ske av de inkomsttitlar, som upptagas under uppbörd i statens verksamhet. Börande denna fråga må nämnas följande.

I det förslag angående ändrade grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida, som den 15 september 1933 avgavs av statskontoret och riksräkenskapsverket och som lades till grund för Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 19o4 års riksdag (nr 220), meddelade ämbetsverken sin avsikt att senare upptaga vissa med den ifrågasatta omläggningen av riksstatens uppställning sammanhängande spörsmål, bland annat frågan om den budgetära behandlingen av myndigheternas inkomster i egen verksamhet.

I gemensamt utlåtande den 29 oktober 1934 hava statskontoret och riksräkenskapsverket nu lämnat en redogörelse för verkställd utredning rörande nyssnämnda fråga och framlagt förslag i ämnet. Härvid hava ämbetsverken inledningsvis anfört:

r^l.,e,n .början må härvid erinras därom, att enligt den nya riksstatsuppställningen en enhetlig fast statuppdelning skulle tillämpas för samtliga myndighetsanslag. Enligt denna statuppdelning skulle myndigheternas inkomster i egen verksamhet, i den mån dessa inkomster avsåges skola tillgodoföras nämnda anslag, å de för respektive anslag upprättade staterna sammanföras under särskild rubrik med beteckningen »särskilda uppbördsmedel» samt följaktligen redovisas skilda från de under anslagen upptagna utgifterna.

I de inom finansdepartementet upprättade preliminära förslagen till anslags- och statuppställningar, vilka med skrivelse den 30 juni 1934 överlämnats till vederbörande myndigheter att tjäna till ledning vid uppgörandet av anslagsäskandena för budgetåret 1935/1936, hava de myndigheternas inkomster, vilka hittills tillgodoförts de för respektive utgiftsändamål anvisade, anslagen, i regel uppförts såsom särskilda uppbördsmedel å myadjghetsanslagen. I enlighet med den för den nya riksstatsuppställningen tillämpade fasta statuppdelningen hava härvid ifrågavarande uppbördsmedel redovisats under särskild rubrik och följaktligen i staten upptagits till belopp, motsvarande den beräknade bruttointäkten. Från regeln att å anslagens stater redovisa uppbördsmedlen brutto har undantag gjorts allenast beträffande inkomster av jordbruks- och verkstadsdrift samt annan därmed jämförlig arbetsdrift. För verksamhet av sistnämnda slag hava i regel särskilda specialstater upprättats, i vilka stater fullständig redovisning lämnats för såväl inkomster som utgifter. I staten för vederbörande. riksstatsanslag däremot har allenast upptagits skillnadeu mellan de i specialstaten redovisade inkomsterna och utgifterna, varvid inkomstöverskott uppförts såsom särskilda uppbördsmedel och merutgift såsom direkt utgift.

Inkomsterna.

59 Statskontoret och riksräkenskapsverket finna det ändamålsenligt, att inkomster och utgifter av jordbruks-, verkstads- ocli annan arbetsdrift, i den mån dessa befinnas böra redovisas å riksstatens utgiftssida, sammanhållas å särskilda specialstater och att å vederbörande anslags stater allenast skillnadsbeloppet — nettoinkomsten respektive nettoutgiften — kommer till synes. Ämbetsverken förorda följaktligen, att vid utformningen av anslagens stater angivna ordning för redovisningen genomgående tillämpas i fråga om nu omhandlade inkomster och utgifter.

Beträffande frågan, i vilken utsträckning riksstatens utgiftsanslag hittills tillgodoförda inkomster avseende statens egen verksamhet framdeles höra redovisas å riksstatens inkomstsida, hava statskontoret och riksräkenskapsverket härefter erinrat om följande uttalande i ämbetsverkens förenämnda utlåtande den 15 september 1933:

»Enligt nuvarande riksstatsuppställning redovisas hithörande inkomster till en del å riksstatens inkomsttitlar och till en annan del såsom särskilda uppbördsmedel å riksstatens utgiftstitlar. Inkomsternas fördelning på å ena sidan inkomsttitlar och å andra sidan särskilda uppbördsmedel å anslagen har i avsevärd omfattning betingats av rent tillfälliga omständigheter och är följaktligen ur systematisk synpunkt behäftad med stora brister. För avhjälpande av de mest framträdande bristerna har tid efter annan överflyttning av redovisningen av vissa inkomster från särskilda uppbördsmedel å anslagen till å riksstatens inkomstsida redan uppförda eller nya inkomsttitlar ägt rum.

För ernåendet av en mera enhetlig redovisning av hithörande inkomster finna ämbetsverken erforderligt, att av de hittills såsom särskilda uppbördsmedel å anslagen redovisade inkomsterna betydande grupper överflyttas till riksstatens inkomstsida.»

Vid den nu verkställda undersökningen har det — anföra ämbetsverken — icke varit möjligt att nå fram till en definitiv ståndpunkt rörande den lämpligaste formen för redovisningen av samtliga hithörande inkomstslag. På grund av att de till olika riksstatsanslag hänförliga särskilda uppbördsmedlen icke framgå direkt ur redovisningen i den nuvarande rikshuvudboken har nämligen en samlad överblick av hithörande inkomster icke kunnat åstadkommas. Beträffande redovisningen av vissa slag av inkomster, särskilt sådana som tillgodoföras anslag till statliga läroanstalter — termins-, elev-, inträdes-, examens- och kursavgifter — äro förutsättningarna för ett slutligt ställningstagande ej heller i övrigt för handen.

Under angivna förhållanden hava ämbetsverken nu ansett sig böra till redovisning å riksstatens inkomstsida föreslå allenast sadana hittills å utgiftsanslagen uppdebiterade inkomster, beträffande vilka enligt verkens uppfattning någon tvekan rörande redovisningens framtida anordning icke kan anses föreligga.

Ämbetsverkens undersökning rörande ändrad redovisning av myndigheternas inkomster i egen verksamhet har avsett överflyttning till å riksstatens inkomstsida upptagna titlar av dels vissa statliga myndigheters eller institutioners totala inkomster, dels till vissa anslag hänförliga speciella inkomstslag.

60 Inkomsterna.

Rörande den förra frågan hava ämbetsverken anfört:

Vad först angår överflyttningen till riksstatens inkomstsida av vissa verks totala inkomster vilja ämbetsverken erinra därom, att inkomsterna vid tandläkarinstitutet, statens centrala frökontrollanstalt, statens lagerhus och statens provningsanstalt redan nu i sin helhet redovisas å särskilda för respektive myndigheter under uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttitlar. För nämnda institutioner redovisas sålunda inkomsterna på riksstatens inkomstsida och utgifterna på riksstatens utgittssida. Den bruttoredovisning, som för dessa verksamhetsgrenar härigenom uppnåtts såväl i rilcsstaten som i budgetredovisningen, har visat sig ägnad att bringa reda i bokföringen och lämna en klar inblick rörande verksamhetens ekonomiska omfattning och betydelse.

Efter prövning i varje särskilt fall hava ämbetsverken ock funnit, att en överflyttning av inkomsterna från utgiftsanslagen till å riksstatens inkomstsida uppförda titlar med fördel låter sig genomföra beträffande följande verk och myndigheter, nämligen:

Fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,

Statens uppfostringsanstalt å Bona,

Statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter,

Statens bakteriologiska laboratorium,

Statens rättskemiska laboratorium,

Statens sinnessjukhus,

Statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa,

Statens veterinärbakteriologiska anstalt och Rikets allmänna kartverk.

. Enligt ämbetsverkens mening skulle för var och en av angivna institutioner eller grupper av institutioner under uppbörd i statens verksamhet uppföras en särskild inkomsttitel. Å varje sådan inkomsttitel skulle härvid redovisas samtliga de inkomster, som i de inom finansdepartementet utarbetade förslagen till stater för tillhörande myndighetsanslag upptagits såsom särskilda uppbördsmedel. Liksom det i nämnda statförslag förutsatts, att inkomster av jordbruks- och verkstadsdrift samt annan därmed jämförlig arbetsdrift skola redovisas netto, synas jämväl efter inkomsternas överflyttning till riksstatens inkomstsida en motsvarande nettoredovisning böra tillämpas å de nya inkomsttitlarna.

Vad särskilt angår den för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten avsedda nya inkomsttiteln, skulle å denna redovisas jämväl de inkomster vid. fångvården, som redan i riksstaten för innevarande budgetår upptagits till redovisning å riksstatens inkomstsida.

Den föreslagna överflyttningen av de å myndighetsanslagen tidigare redovisade särskilda uppbördsmedlen till å riksstatens inkomstsida uppförda. titlar medför icke någon rubbning i fråga om dessa inkomsters redovisning i myndigheternas egna räkenskaper. Dessa räkenskaper komma nämligen även efter omläggningen att upptaga en fullständig redovisning av myndigheternas såväl utgifter som inkomster. Särskild maximering. avseende antingen myndigheternas totala nettoutgifter eller skillnadsbeloppen mellan vissa särskilda slag av utgifter och inkomster, kan följaktligen upprätthållas även efter genomförandet av den nya ordningen för redovisningen å budgeten av myndigheternas inkomster.

1 de inom finansdepartementet utarbetade anslags- och statuppställningarna, avseende de för hithörande myndigheter redovisade anslagsmedlen,. har för varje myndighet i regel upptagits allenast ett anslag. Anledningen till att anslagsmedlen för avlöningar och för omkostnader

Inkomsterna.

beträffande berörda myndigheter sammanförts å ett anslag har varit, att man velat å en och samma anslagsstat redovisa varje myndighets totala utgifter och inkomster. I vissa fall har uppdelning av anslagsmedlen på skilda avlönings- och omkostnadsanslag icke kunnat genomföras på den grund att de till myndigheten hänförliga särskilda uppbördsmedlen överstigit de för samma myndighet redovisade omkostnaderna. Under förutsättning att myndigheternas inkomster överflyttas till riksstatens inkomstsida, föreligger icke längre något skäl att i fråga om anslagsmedlens uppdelning på anslag beträffande dessa myndigheter tilllämpa andra regler än som tillämpas för övriga myndigheter. Ämbetsverken förorda fördenskull, att för nu omhandlade myndigheter en uppdelning av anslagsmedlen på två anslag genomföres.

Beträffande frågan om överflyttning till å riksstatens inkomstsida upptagna titlar av till vissa anslag hänförliga speciella inkomstslag anföra ämbetsverken följande:

I enlighet med vad som förutsatts vid utarbetandet av de inom finansdepartementet upprättade förslagen till anslags- och statuppställningar förorda ämbetsverken överflyttning till riksstatens inkomstsida av vissa från av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen förvaltade fonder utgående ersättningar till statsverket för vederbörande verks bestyr med förvaltningen av dessa fonder eller med försäkringsrörelse, varå fonderna hava avseende. Enahanda anordning föreslås beträffande de bidrag, som vissa landsting hava att erlägga till statsverket för av byggnadsstyrelsen anordnad kontroll å bränsleförbrukningen inom vissa av samma landsting ägda eller understödda inrättningar. Härjämte vilja ämbetsverken föreslå överflyttning av ytterligare följande inkomster, vilka, i likhet med de nyss angivna, även hava karaktären av bidrag eller avgifter för bestridande av kostnaderna för vissa grenar av statlig verksamhet, nämligen dels de avgifter, som aktiebolaget Skattefri sprit samt aktiebolaget Vin- och spritcentralen hava att erlägga för av tjänstemän vid brännvinstillverkningskontrollen utförd denaturering av skattefri sprit, dels från aktiebolaget Radiotjänst utgående ersättning för statens meteorologisk-hydrografiska anstalts tillhandahållande av väderleksrapporter, dels det bidrag, som utgår från handels- och sjöfartsfonden för underhåll av sistnämnda anstalts stormvarningsstationer, och dels till överståthållarämbetet och länsstyrelserna inflytande avgifter för registrering i förenings- m. fl. register.

Ämbetsverken utgå härvid från att ersättningarna från av riksförsäkringsanstalten förvaltade fonder och avgifterna för denaturering av skattefri sprit lämpligen kunna sammanföras, de förra med de å den nuvarande titeln »Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten» redovisade inkomsterna och de senare med de inkomster, som för närvarande tagas till uppbörd å titeln »Avgiflcr för kontroll å handeln med skattefri sprit». Övriga nu angivna inkomster förutsättas däremot skola redovisas å nya inkomsttitlar, som för sådant ändamål uppföras under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet», varvid i fråga om de inkomster, som hava avseende å pensionsstyrelsens respektive statens meteorologisk-hydrografiska anstalts verksamhet, bör uppföras en inkomsttitel för varje myndighet.

Innebörden av ämbetsverkens förslag i denna del torde lättast framgå av följande tablå, vilken ansluter sig till eu vid verkens utlåtande fogad sammanställning:

62 Inkomsterna.

I n k

m -

Redovisas enligt nuvarande ordning sotn uppbördsmedel å följande anslag (nummer och benämning enligt riksstatsförslaget)

Överflyttas enligt statskontorets och riksräkenskapsverkets förslag till föl jande inkomsttitel (nummer och benämning enligt riksstatsförslaget)

Ersättning från riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond för anstaltens bestyr med förvaltningen fonden

Ersättning från den fond, som bildas av till riksförsäkringsanstalten för köp av livräntor enligt 12 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon inbetalda medel, för anstaltens bestyr med ifrå gavarande försäkringsrörelse Till pensionsstyrelsen från den av avgifter till den i 34 § lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkring bildade fonden utgående bidrag till bestridande av omkostnaderna för samma försäkring

Ersättning från pensionsförsäkringsfonden för pensionsstyrelsens bestyr med förvaltningen av fonden Bidrag från vissa landsting till av byggnadsstyrelsen anordnad kontroll å bränsleförbrukningen inom vissa av samma landsting ägda eller under stödda inrättningar Belopp, som partihandlare med skattefri sprit (aktiebolaget Vin- & spritcentralen) har att erlägga för denaturering, som utföres av tjänstemän vid brännvinstillverkningskontrollen, m. m. Ersättning till statsverket från aktiebo laget Radiotjänst för tillhandahållande av väderleksrapporter (därav viss del avseende den s. k. tredje väderlekstjänsten)

Bidrag från handels- och sjöfartsfonden för underhåll av stormvarningsstationer

Avgifter för registrering i förenings- m, fl. register

V B 23. Riksförsäkringsanstalten: Omkostnader

V B 33. Pensionsstyrelsen : Omkostnader

VI E 2. sen:

Byggnadsstvrel- Omkostnader

VII C 7. Kontrollstyrelsen: Kontroll å tillverk ningsavgifter

IX L 8. Statens meteoro logisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet: Telegram kostnader m. m.

A II 4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet1

A II 5. Bidrag till sionsstyrelsen

pen-

A II 14- Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet

A II 15. Avgifter för denaturering av skattefri sprit och för kontroll å handeln med sådan sprit3

A II 31. Bidrag till statens meteorologisk hydrografiska anstalt

IX L 9. Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet: Underhåll av stationer m. m.

X E 4. Särskilda kostna- A II 37. Avgifter för regi-

der för förenings- m. fl. strering i föreningsregister i m. fl. register

1 A denna titel förutsättas även de till den nuvarande inkomsttiteln »Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten» hörande inkomsterna skola redovisas.

förutsättas även de till den nuvarande inkomsttiteln »Avgifter för konhörande inkomsterna skola redovisas.

Å denna titel troll å handeln med skattefri sprit»

Inkomsterna.

63 I sitt föreliggande utlåtande hava statskontoret och riksräkenskapsverket slutligen berört ett par särskilda spörsmål, avseende det ena redovisningen av de inkomster, som för närvarande tagas till uppbörd å anslaget till inlösen av och ersättning för skattefrälseräntor samt avlösning av frälseskatteräntor, och det andra redovisningen av överskott å driften vid Alnarps trädgårdar, Alnarps mejeri och Alnarps egendom respektive å driften vid Ultuna lantegendom. Härom hava ämbetsverken anfört följande:

I det förra avseendet vilja ämbetsverken, dock utan att härom framställa något formligt förslag, ifrågasätta, huruvida icke hithörande inkomster — vilka utgöras av avbetalningar och räntor å av statsverket till avlösning av frälseskatteräntor förskjutna belopp — framdeles lämpligen borde redovisas å riksstatens inkomstsida, exempelvis å titeln A III, Diverse inkomster. Såsom skäl för vidtagandet av en sådan ändring kan åberopas, att ifrågavarande inkomster åtminstone för närvarande med avsevärt belopp överstiga de utgifter, som redovisas å förenämnda anslag.

Uppkommande överskott å driften vid Alnarps trädgårdar, Alnarps mejeri och Alnarps egendom respektive å driften vid Ultuna lantegendom skola enligt för närvarande gällande ordning redovisas å riksstatens inkomstsida under titeln A III, Diverse inkomster. Vid utarbetandet av de inom finansdepartementet upprättade förslagen till anslagsoch statuppställningar hava dessa inkomster förutsatts skola redovisas såsom särskilda uppbördsmedel å anslag till lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitutet vid Alnarp respektive å anslag till lantbruksskolan vid Ultuna. Det synes emellertid ämbetsverken lämpligt att icke före det slutliga bedömandet av frågan, huruvida nämnda läroanstalters egna inkomster böra överflyttas till å riksstatens inkomstsida upptagna titlar eller redovisas såsom särskilda uppbördsmedel å vederbörande anslag, vidtaga någon ändring med avseende å redovisningen av inkomsterna av de särskilda rörelsegrenar, varom nu är fråga. Med hänsyn härtill förorda ämbetsverken, att sistnämnda inkomster, i enlighet med vad som för närvarande skall tillämpas, även framdeles tillsvidare redovisas å inkomsttiteln A III, Diverse inkomster.

Till de av ämbetsverken framställda förslagen rörande överflyttning till riksstatens inkomstsida av vissa inkomster, vilka nu redovisas såsom särskilda uppbördsmedel å utgiftsanslag, har jag funnit mig kunna till alla delar giva min anslutning. Jag vill emellertid, i likhet med ämbetsverken, framhålla, att vad som nu föreslås ej är avsett att innebära ett slutligt avgörande av frågan, vilka inkomster av hithörande slag böra redovisas å inkomstsidan, respektive under utgiftsanslag, utan endast innefattar ett överflyttande till inkomstsidan av sådana hittills å utgiftsanslag uppdebiterade inkomster, beträffande vilka efter den verkställda utredningen någon tvekan om lämpligheten av en dylik överflyttning ansetts icke föreligga. Vid tillfälle bör enligt min uppfattning en fortsatt översyn äga rum för att klargöra, huruvida icke åtskilliga andra slag av inkomster, som nu tillgodoföras utgiftsanslag, lämpligen böra i stället redovisas å riksstatens inkomstsida.

64 Inkomsterna.

Beträffande de båda speciella frågor, som ämbetsverken berört i slutet av sitt utlåtande, ber jag att få anföra följande.

Även jag är av den uppfattningen, att skäl kunna anföras för att till inkomstsidan överföra de inkomster, som för närvarande tagas till uppbörd å sjunde huvudtitelns anslag till inlösen av och ersättning för skattefrälseräntor samt avlösning av frälseskatteräntor. Frågan om en avveckling av skattefrälseräntorna har emellertid under senaste tiden varit föremål för utredning inom finansdepartementet, och förslag till lagstiftning i ämnet är för närvarande utremitterat till åtskilliga myndigheter för yttrande. Därest en lagstiftning i förslagets syfte genomföres, kommer behovet av medelsanvisning under nämnda anslag att i framtiden väsentligt påverkas därav. Liksom ämbetsverken har jag därför stannat vid att icke nu framlägga förslag om överflyttning av ifrågavarande inkomster till inkomstsidan. — I fråga om redovisningen av uppkommande överskott å driften vid Alnarps trädgårdar, Alnarps mejeri och Alnarps egendom samt å driften vid Ultuna lantegendom biträder jag likaledes verkens ståndpunkt.

I anslutning till nu förevarande utlåtande av statskontoret och riksräkenskapsverket har Kungl. Maj:t den 16 november 1934 anbefallt sistnämnda verk att vid beräknandet av statsverkets inkomster för budgetåret 1935/1936 framlägga förslag till beräkning för nämnda budgetår av de inkomster, vilka enligt utlåtandet förordats till överflyttning till riksstatens inkomstsida. Till följd härav föreligga nu i riksräkenskapsverkets skrivelse den 8 december 1934 beräkningar rörande ifrågavarande inkomster. Mot verkets förslag i detta hänseende har jag intet annat att erinra än att det under titeln inkomster vid fångvården upptagna beloppet å

550,000 kronor bör höjas med 10,000 kronor, utgörande inkomst för försäljning av matavfall, som i fångvårdsstyrelsens anslagsberäkningar för nästa budgetår redovisats såsom uppbörd å utspisningsanslaget under fångvårdens omkostnadsstat. Med iakttagande av denna komplettering uppgå de inkomster, vilka enligt vad nu sagts komma att överflyttas från utgiftsanslag till riksstatens inkomstsida, till sammanlagt 13.99 miljoner kronor. Med detta belopp kommer till följd av överflyttningen riksstatens omslutning att höjas.

I övrigt har jag icke funnit anledning till erinran mot riksräkenskapsverkets beräkning av de under uppbörd i statens verksamhet upptagna inkomsttitlarna. Nämnda inkomsttitlar skulle i enlighet med det nu anförda

i riksstaten upptagas sålunda:

Vattendomstolsavgifter ............................................................ kronor 25,000

Inkomster vid fångvården .................................................... » 560,000

Inkomster vid statens uppfostringsanstalt å Bona............ » 55,000

Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet » 1,100,000

Bidrag till pensionsstyrelsen ................................................ » 125,000

Inkomster vid statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter » 150,000

Inkomsterna.

65 Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium ........ kronor

Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium ............ »

Avgifter för kontroll å handeln med farmacevtiska specialiteter .................................................................. »

Inkomster vid statens sinnessjukhus ................................... »

Inkomster vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa »

Avgifter för besiktning av motorfordon ............................ »

Avgifter för registrering av motorfordon............................ »

Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet .... »

Avgifter för denaturering av skattefri sprit och för kontroll å handeln med sådan sprit.......................................

Inkomst av myntning och justering ....................................

Kontrollstämpelmedel...............................................................

Bidrag till bankinspektionen ................................................

Bidrag till fondinspektionen....................................................

Bidrag till sparbanksinspektionen ........................................

Bidrag för tillsyn över sparbankerna ................................ »

Inkomster vid tandläkarinstitutet ........................................ »

Terminsavgifter från läroverken ...................................... »

Avgifter för granskning av biografbilder ........................ »

Totalisatormedel ....................................................................... »

Inkomster vid statens veterinärbakteriologiska anstalt »

Inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt ............ »

Inkomster vid statens lagerhus ............................................ »

Avgifter för prisreglering på jordbrukets område m. m. »

Inkomster vid rikets allmänna kartverk ............................ »

Bidrag till statens meteoro logisk-hydrografiska anstalt .... »

Avgifter för statskontroll över krigsmaterieltillverkning » Inkomster vid statens provningsanstalt................................ »

Fyr- och båkmedel.................................................................... >

Lotspenningar ............................................................................ »

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter »

Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register........ »

Bidrag till försäkringsinspektionen ................................... »

Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar ............... »

200,000

20,000

35,000

13,000,000

35.000 1,100,000

41.000 1,200,000

300.000 1,200,000

140.000 19,500,000

54.000 28,300

3.300.000 3,000,000

100.000 100,000 500,000

Summa kronor 50,985,300.

Inkomsttiteln diverse inkomster har av riksräkenskapsverket beräknats till 5.5 miljoner kronor, därvid ämbetsverket förutsatt en inleverering till statsverket av lotterimedel å 2 miljoner kronor jämväl under nästkommande budgetår. Mot riksräkenskapsverkets beräkning har jag intet att erinra. Emellertid kunna ytterligare inkomster å denna titel beräknas för nästa budgetår.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. Nr 1 Del 2. 5

66 Inkomsterna.

Vid ett genomförande av det nyss omförmälda förslaget om upphörande av den för patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters medel anordnade specialbudgeten bör den behållning, som den 30 juni 1935 kvarstår å specialbudgetens fond, tillgodoföras statsregleringen. Denna behållning torde kunna uppskattas till i runt tal 3 miljoner kronor, vilket belopp bör beräknas under förevarande titel.

Därjämte ber jag få anmäla, att, enligt vad jag inhämtat, från stuteriväsendets fond kan för allmänna budgetändamål under nästkommande budgetår tagas i anspråk ett belopp av 200,000 kronor, vilket även torde böra tillföras denna inkomsttitel.

I anslutning till vad sålunda anförts bör inkomsttiteln diverse inkomster kunna för nästa budgetår beräknas till 8,700,000 kronor. För avjämnande av riksstatens inkomstsida har titeln i budgetförslaget uppförts med 8,668,512 kronor.

Inkomster av statens produktiva fonder. I riksstaten för löpande budgetår äro överskotten av statens affärsverksamhet upptagna med sammanlagt 88.03 miljoner kronor, därav för postverket 17.50 miljoner kronor, för telegrafverket 31 miljoner kronor, för statens järnvägar 12 miljoner kronor, för statens vattenfallsverk 17.50 miljoner kronor, för domänverket 10 miljoner kronor samt för statens reproduktionsanstalt 30,000 kronor.

Vid beräknande av överskotten å statens affärsverksamhet för budgetåret 1935/1936 har riksräkenskapsverket beträffande affärsverkens utgifter för dyrtidstillägg förutsatt, att dyrtidstilläggen skola utgå enligt de grunder, som gällt under sista kvartalet 1934. Denna beräkningsgrund överensstämmer, såsom framgår av det föregående, med den som tillämpats vid bestämmande av dyrtidstilläggsanslagen å utgiftssidan.

I postverkets överskott för innevarande budgetår — vilket såsom nyss nämnts upptagits å riksstaten med 17.5 miljoner kronor — ingår ett belopp av 5 miljoner kronor av postsparbankens vinstmedel för år 1933. För budgetåret 1935/1936 bar generalpoststyrelsen beräknat postverkets överskott till samma belopp som för innevarande budgetår. I beloppet ingår därvid av postsparbankens vinstmedel för år 1934 ett belopp av 3 miljoner kronor. Ifråga om sistnämnda vinstmedel bar styrelsen framhållit, att vinsten med hänsyn till den starka nedgången i utlåningsräntorna komme att bliva väsentligt mindre än under år 1933. Styrelsen hade visserligen funnit önskvärt, att 1934 års nettovinst, särskilt med hänsyn till att betydande belopp under år 1934 måst av postsparbanken placeras mot låg ränta och vore bundna för åtskilliga år framåt, kunnat avsättas till reservfonden, vilken för närvarande endast uppginge till det i förhållande till bankens inlåning obetydliga beloppet av 3.5 miljoner kronor. Emellertid både styrelsen med hänsyn till det statsfinansiella läget ansett sig böra föreslå, att nettovinsten även för år 1934 till huvudsaklig del dispo-

Inkomsterna.

nerades för riksstatsändamål. Beträffande överskottet av postverkets rörelse i övrigt har styrelsen meddelat, att det numera visat sig, att postverkets inkomster av frankoteckensuppbörden komme att för år 1934 bliva ej oväsentligt högre än tidigare beräknats och att, även om för år 1935 icke kunde räknas med tillnärmelsevis lika stor ökning som under år 1934 — vilket år finge betraktas som ett typiskt återhämtningsår — styrelsen dock ansett sig kunna för år 1935 räkna med en ytterligare uppbördsökning, varav en del vore hänförlig till viss portoändring.

Riksräkenskapsverket bar hemställt, att i enlighet med generalpoststyrelsens förslag inkomsten av postverket för budgetåret 1935/1936 måtte beräknas till 17.5 miljoner kronor.

Jag tillstyrker vad ämbetsverken sålunda föreslagit och hemställer alltså, att postverkets överskott — däri inberäknat 3 miljoner kronor vinstmedel från postsparbanken för år 1934 — i riksstatsförslaget upptages med

17.5 miljoner kronor.

Telegrafverkets överskott uppgick för budgetåret 1933/1934 till 30.8 miljoner kronor och bar i riksstaten för innevarande budgetår, som förut nämnts, upptagits till 31.o miljoner kronor.

I sin skrivelse med förslag till inkomstberäkning för budgetåret 1935/ 1936 bar telegrafstyrelsen — med förmälan att från och med den 1 oktober 1934 vissa taxesänkningar genomförts — beräknat telegrafverkets överskott för år 1934 till omkring 30.3 miljoner kronor. För budgetåret 1935/ 1936 bar styrelsen beräknat överskottet till 30.6 miljoner kronor. Styrelsen bar därvid utgått från att inga större nedsättningar av avgifter vidtoges under år 1935 samt att de ekonomiska konjunkturerna under samma år komme att ställa sig ungefär lika gynnsamma som sistlidet år ävensom att inga väsentliga rubbningar skulle inträda i^ nuvarande inhemska prisnivå.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att för innevarande budgetår syntes uppstå en brist i det uti riksstaten beräknade överskottet för telegrafverket, vilket förhållande till väsentlig del syntes vara att återföra på de från och med den 1 oktober 1934 genomförda taxesänkningarna. Ämbetsverket bar framhållit, att det ej läte sig göra att med någon grad av säkerhet på förband bedöma avkastningen av kommunikationsverken, därest under budgetperioden vidtoges taxenedsättningar, vilka verkade till minskning av överskottet utan att uppvägas av inkomststegrande faktorer. Vid inkomstberäkningen för budgetåret 1935/1936 har riksräkenskapsverket utgått från, att för telegrafverkets del några taxesänkningar icke finge vidtagas utan Kungl. Maj:ts medverkan. Därest sålunda taxesänkningar ledande till inkomstminskning förebyggdes, syntes inkomsten av telegrafverket lämna uppskattas till avsevärt högre belopp än telegrafstyrelsen upptagit. Under nu rådande statsfinansiella förhållanden måste enligt riksräkenskapsverkets mening ansträngningarna inriktas på, att tcle-

68 Inkomsterna.

grafverket åtminstone icke lämnade försämrad procentuell avkastning. Telegrafstyrelsen liade ju ock utgått från, att de ekonomiska konjunkturerna under år 1935 komme att ställa sig ungefär lika gynnsamma som under år 1934. Vid samma förräntning som för år 1933 skulle med det av telegrafstyrelsen angivna disponerade kapitalet under år 1935 avkastningen av telegrafverket uppgå till 32.3 miljoner kronor. Med hänsyn till att under budgetåret 1935/1936 det investerade kapitalet givetvis komme att ytterligare ökas, syntes det riksräkenskapsverket vara befogat att räkna med ett överskott av telegrafverket för samma budgetår av omkring 33 miljoner kronor. I enlighet härmed bar riksräkenskapsverket hemställt, att i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936 överskottet av telegrafverket måtte uppföras med 33 miljoner kronor.

För min del kan jag biträda den uppfattningen, att taxeändringar av natur att avsevärt inverka på den beräknade inkomstsumman ej böra vidtagas utan Kungl. Maj:ts medverkan. Denna ståndpunkt låter, efter mitt sätt att se, väl förena sig med ett tillgodoseende av trafikanternas berättigade intressen, samtidigt som den tager hänsyn till nödvändigheten av att Kungl. Maj:t och riksdagen äga i möjligaste mån säkra utgångspunkter för inkomstberäkningarna. Det synes uppenbart, att vid taxeändringar, som vidtagas under löpande budgetperiod, bör beaktas, huruvida ej de förutsättningar rubbas, på vilka statsmakterna grundat sitt beslut om statsregleringen.

I fråga om telegrafverkets överskott för nästkommande budgetår bör, såsom riksräkenskapsverket framhållit, i nuvarande statsfinansiella läge eftersträvas, att avkastningen icke procentuellt försämras. Jag förutsätter därlör, att under perioden ifråga taxesänkningar av den natur jag nyss berört icke komma att vidtagas utan Kungl. Maj:ts medverkan. Med denna utgångspunkt lärer inkomsten av telegrafverket kunna uppskattas icke oväsentligt högre än som skett i telegrafstyrelsens inkomstberäkning. Omnämnas må, att telegrafverkets chef i en till mig ställd skrivelse den 8 december 1934, med stöd av uppgifter som inkommit efter det styrelsen avgivit sin beräkning, anfört dels att rörelsen efter den 1 oktober 1934 visat större ökning än tidigare beräknats och att överskottet för år 1934 därför syntes komma att ökas till åtminstone 30.8 miljoner kronor, dels ock att — under förutsättning av i stort sett oförändrade konjunkturer — verkets överskott för budgetåret 1935/1936 syntes kunna uppskattas till omkring 31.5 miljoner kronor. För min del finner jag mig emellertid böra i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag förorda, att telegrafverkets överskott i riksstaten för nästkommande budgetår uppföres med 33 miljoner kronor.

Statens järnvägar inlevererade under budgetåret 1933/1934 ett överskott av 4.15 miljoner kronor. För innevarande budgetår är i riksstaten beräknat

Inkomsterna.

ett belopp av 12 miljoner kronor. Av detta belopp utgör 1.3 miljon kronor återstående del av statens järnvägar enligt 1927 års malmavtal tillkommande frakttillägg för malmbanan för år 1932, med vars erläggande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag jämlikt 1932 års malmavtal erhållit anstånd. Detta belopp har förskjutits av statsverket från ett för ändamålet å 1934/1935 års riksstat under fonden för förlag till statsverket anvisat lånemedelsanslag. Såsom framgår av järnvägsstyrelsens i riksräkenskapsverkets föreliggande inkomstberäkning återgivna skrivelse hava statens järnvägar därmed erhållit täckning för hela det på år^.1932 belöpande frakttillägget, vilket uppgick till 10.9 miljoner kronor.

Järnvägsstyrelsen har i sin nu föreliggande inkomstberäkning uttalat, att inkomstgivningen under år 1934 från samtliga huvudtrafikslag, person-, gods- och malmtrafik, varit väsentligt bättre än beräknat. Förhandsberäkningen av 1935 års inkomster måste, framhåller styrelsen vidare, med hänsyn till den ännu rådande världskrisen bliva mycket osäker. Det syntes till och med vara omöjligt att med någon större grad av visshet säga, huruvida de goda eller de dåliga tecknen skulle anses övervägande. Då järnvägsstyrelsen emellertid antagit, att den under de senaste sex månaderna uppnådda relativt höga trafiknivån komme att ungefärligen bibehållas men ingen nämnvärd förbättring därutöver ernås, innebure detta alltså icke, att styrelsen ansåge ett sådant stillestånd i och för sig sannolikt utan blott att styrelsen ansett möjligheterna för ett måhända kraftigt bakslag och för en fortsättning av 1934 års utveckling uppåt ungefärligen uppväga varandra. Det nu anförda gällde i fråga om den allmänna trafiken. Vad angår transporterna av lapplandsmalm har styrelsen såsom vanligt följt från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhållna uppgifter. Styrelsen uppskattar inkomsterna av lapplandsmalm till 11 miljoner kronor för år 1935 mot 8.7 miljoner kronor för år 1934. Utgifterna för statens järnvägar beräknas ävenledes stiga. Det bokföringsmässiga överskottet för statens järnvägar — däri inräknat 5.4 miljoner kronor i garantitillägg enligt 1927 års malmavtal — skulle för budgetåret 1935/1936 uppgå till 29.4 miljoner kronor. Nämnda tillägg komme dock icke att inbetalas eller ens debiteras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utan blott att påföras regleringskonton, vilka upplagts för vinnande av övergång från bokföringsmässigt till kassamässigt överskott. Däremot skulle med från bolaget anmäld transportmängd statens järnvägar under år 1935 erhålla 2.4 miljoner kronor i form av s. k. fraktförhöjning jämlikt 1934 års malmavtal. Det kassamässiga överskottet av statsbanerörelsen skulle alltså uppgå till 2G.4 miljoner kronor. Även det inlevererbara beloppet beräknas av styrelsen till i runt tal 26 miljoner kronor.

Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att samtliga nämnda belopp äro beräknade med bortseende av de inkomster, som kunde komma att erhållas genom ekonomisk reglering mellan statsverket och statens järnvägar i anledning av gällande malmavtal. Järnvägsstyrelsen har härvid

70 Inkomsterna.

ånyo framfört förslag om anvisande å riksstaten av lånemedelsanslag, nu å 22.i miljoner kronor, att ställas till styrelsens förfogande för att bereda statens järnvägar tillfälle att till statsverket inleverera överskottsmedel, s\ arande mot statens järnvägars fordran å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för frakttillägg vid malmbanan för åren 1933—1935. Till stöd härför har järnvägsstyrelsen dels åberopat vad som vid 1932 års riksdag förekommit i samband med godkännande av 1932 års malmavtal och beviljande a riksstaten för budgetåret 1932/1933 av ett lånemedelsanslag för täckande av på år 1932 belöpande frakttillägg, dels ock framhållit, att intet av db skäl, som år 1932 framförts såsom motivering för styrelsens ståndpunkt, syntes hava förlorat i vikt genom 1934 års avtalsuppgörelse.

Eiksräkenskapsverket har i anledning av järnvägsstyrelsens sistberörda förslag erinrat om att ämbetsverket i sin inkomstberäkning för budgetåret 1934/1935 företrätt den meningen, att det av järnvägsstyrelsen ifrågasatta förfarandet borde tillämpas allenast beträffande den del av frakttillägget, som motsvarade statens järnvägars direkta driftförlust å malmbanan. Med hänsyn till den ståndpunkt till frågan om den budgetära behandlingen av statens järnvägars nu omhandlade fordran å Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, som chefen för finansdepartementet intagit i 1934 års statsverksproposition, har riksräkenskapsverket i den nu föreliggande skrivelsen utgått från att inkomsten av statens järnvägar borde för nästkommande budgetår beräknas enligt samma grunder, som tillämpats för sistförflutna och innevarande budgetår. Med förmälan att järnvägsstyrelsens beräkning i övrigt av inkomsterna av statens järnvägar för budgetåret 1935/1936 icke givit riksräkenskapsverket anledning till erinran har verket beräknat överskottet av statens järnvägar till 26 miljoner kronor.

På sätt riksräkenskapsverket erinrat ställde jag mig i fjolårets statsverksproposition avvisande mot det även då från järnvägsstyrelsens sida framställda yrkandet, att anslag av lånemedel måtte anvisas å budgeten för att bereda statens järnvägar tillfälle att till statsverket inleverera de i statens järnvägars räkenskaper balanserade frakttilläggsfordringarna å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för år 1933 och följande år. Jag yttrade därvid, att jag icke funne det riktigt att under en följd av år, med hjälp av lånemedelsanslag, å budgeten såsom överskott av statens järnvägar redovisa belopp, som visserligen debiterats men som icke influtit och icke kunnat av statens järnvägar inlevereras med anlitande av tillgängliga driftsmedel. Till den ståndpunkt, jag sålunda intog, anslöt sig även riksdagen vid beräknandet av inkomsterna av statens järnvägar å riksstaten för innevarande budgetår.

Vad som efter framläggandet av 1934 års statsverksproposition förekommit har ej givit mig anledning att frångå min sålunda uttalade uppfattning i förevarande spörsmål. Åven med avseende å nästkommande budgetår anser jag alltså, att inkomsterna av statens järnvägar böra be-

Inkomsterna.

räknas med hänsynstagande till allenast det överskott, som järnvägsstyrelsen under budgetåret kan inleverera med anlitande av tillgängliga driftsmedel. Vid sådant förhållande och då jag i övrigt icke har något att erinra mot järnvägsstyrelsens av riksräkenskapsverket tillstyrkta beräkning av överskottet å statens järnvägar för budgetåret 1935/1936, hemställer jag, att inkomsttiteln i budgetförslaget upptages med 26 miljoner kronor.

Inkomsten från stateyis vatten fallsverk har av vattenfallsstyrelsen för budgetåret 1935/1936 beräknats till 18.5 miljoner kronor, vilken beräkning biträtts av riksräkenskapsverket.

I enlighet med ämbetsverkens förslag förordar jag, att inkomsterna från kraftverken, kanalverken och fastighetsförvaltningen för nästkommande budgetår beräknas till respektive 17,850,000 kronor, 400,000 kronor och

250,000 kronor och alltså för statens vattenfallsverk i dess helhet till 18.5 miljoner kronor.

Överskottet från domänverket, som för budgetåret 1933/1934 uppgått till 10.1 miljoner kronor och i innevarande budgetårs riksstat upptagits till 10 miljoner kronor, har av domänstyrelsen för år 1935 beräknats till 12 miljoner kronor, att inlevereras under budgetåret 1935/1936. Då jag ej har någon erinran mot denna beräkning, till vilken riksräkenskapsverket anslutit sig, hemställer jag, att inkomsterna från domänverket i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptagas till 12 miljoner kronor.

Statsverkets inkomst av statens reproduktionsansta.lt torde i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag höra uppföras med 30,000 kronor.

Affärsverkens överskott skulle alltså i det föreliggande budgetförslaget upptagas med följande belopp:

Statens allmänna fastighetsfond. Såsom jag i finansplanen i det föregående omnämnt, har jag för avsikt att senare framlägga förslag om inrättande från och med den 1 juli 1935 av en särskild produktiv fond, be-

72 Inkomsterna.

nämnd statens allmänna fastighetsfond, för redovisning av viss staten tillhörig fast egendom. Enligt detta förslag, för vars huvuddrag jag redogör vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor, skola vissa av de kronans fastigheter, som stå under fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens förvaltning, från och med budgetåret 1935/1936 redovisas såsom tillgångar i rikshuvudboken å nämnda fond, varvid kostnaderna för fastigheternas underhåll skola bestridas av fonden. Därjämte skall fonden bestrida kostnader för förhyrande av lokaler åt vissa statens ämbetsverk. För täckande av fondens utgifter skall denna erhålla ersättning genom anslag, som anvisas å de olika huvudtitlarna under verkliga utgifter. Ersättningen skall fastställas till ett belopp motsvarande hyresvärdet för de lokaler, vilka disponeras av olika statliga myndigheter. Övriga hyresinkomster skola direkt inflyta till fonden. Av fondens inkomster skall avsättning ske till en förnyelsefond, avsedd att täcka förnyelsekostnader. Det överskott, som därefter uppstår, skall redovisas å riksstatens inkomstsida såsom avkastning av statens allmänna fastighetsfond.

I sin inkomstberäkning har riksräkenskapsverket — på grundval av en av byggnadsstyrelsen framlagd utredning — beräknat inkomsten av statens allmänna fastighetsfond för nästkommande budgetår till 7,834,000 kronor eller i avrundat belopp 7.8 miljoner kronor.

Närmare beräkning rörande fastighetsfondens inkomster och utgifter för nästa budgetår samt det på grund därav framkommande nettoöverskott, vilket bör uppföras å riksstatens inkomstsida, torde få framläggas lör riksdagen i särskild proposition. För närvarande hör, med hänsyn bland annat till att den beräknade medelsanvisningen till underhåll och reparationer å fastigheter, tillhörande byggnadsstyrelsens delfond, synes kunna nedsättas med 150,000 kronor, inkomsttiteln statens allmänna fastighetsfond upptagas med i avrundat tal 8 miljoner kronor.

Under fonden för statens aktier har riksräkenskapsverket uppfört de två titlarna Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, den förra med ett formellt belopp av 100 kronor, den senare med 1,595,000 kronor, motsvarande staten såsom stamaktieägare tillkommande utdelning efter 5 34 procent å stamaktiekapitalet, nominellt 29 miljoner kronor.

Såsom jag i finansplanen anmält, har jag undersökt möjligheten att för budgetens finansiering erhålla tillskott av vinstmedel från Tobaksmonopolet utöver utdelningen å statens aktieinnehav i monopolbolaget.

T en den 22 december 1934 dagtecknad skrivelse har bolagets styrelse på min begäran yttrat sig rörande det belopp, till vilket sådant tillskott kunde påräknas, och därvid anfört följande:

Även om det i och för sig kan möta vissa betänkligheter att åter anträda den väg, som tillämpades för budgetåret 1933/1934, då Tobaks-

Inkomsterna.

monopolet tillhandahöll statsverket vissa belopp i vinstmedel utöver ordinarie vinstutdelning, synes det styrelsen likväl i nuvarande situation bestämt vara att föredraga, att Tobaksmonopolet även för budgetåret 1935/1936 inlevererar till bolagsstämmans förfogande stående vinstmedel, som från likviditetssynpunkt sett kunna undvaras, framför att genom förhöjning av nu gällande skattesatser å tobaksvaror söka tillföra statsverket motsvarande tillskott i form av tobaksskatt. Med hänsyn tagen till storleken av de å bolagets dispositionsfond stående medel och efter verkställd uppskattning av den vinst, som kan väntas uppkomma å rörelsen för år 1934, har styrelsen funnit sig kunna räkna med att Tobaksmonopolet skulle, utan att äventyra bolagets likviditet, för budgetåret 1935/1936 kunna tillhandahålla statsverket ett tillskott i vinstmedel av högst 10.5 miljoner kronor utöver ordinarie vinstutdelning å statens aktieinnehav i bolaget.

Styrelsen vill emellertid i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, att varje sådan inleverans av besparade vinstmedel kommer att förminska möjligheterna för bolaget att verkställa avskrivning av den nu till 25 miljoner kronor bokförda monopolrätten. Det må i detta hänseende erinras, att önskvärdheten och lämpligheten av en avskrivning å monopolrätten, i anslutning till av styrelsen och bolagets revisorer förut hävdade synpunkter, underströks från olika håll vid behandlingen av det mellan staten och Tobaksmonopolet nu gällande avtal angående utövandet av statens tobaksmonopol.

Det belopp av 10.5 miljoner kronor, som monopolbolagets styrelse sålunda finner kunna — utöver beräknad utdelning å statens aktier — av bolagets vinstmedel tillhandahållas statsverket, torde böra beräknas under förevarande inkomsttitel. I överensstämmelse med den ordning, som tillämpades med avseende å det belopp av 10 miljoner kronor, som av Tobaksmonopolets fonderade vinstmedel tillhandahölls statsverket under budgetåret 1933/1934, torde även i detta fall genom särskild proposition riksdagens förklaring böra inhämtas, att gällande grunder för utövande av statens tobaksmonopol icke skola utgöra hinder för beloppets inlevererande till statsverket. Förslag till sådan proposition torde jag senare få anmäla.

I enlighet med vad sålunda anförts hemställer jag, att inkomsttitlarna under fonden för statens aktier i riksstatsförslaget upptagas på följande

sätt:

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

........ kronor 100

........ » 12,095,000

Summa kronor 12,095,100.

Inkomsterna av statens utlåningsfonder hava av riksräkenskapsverket beräknats till sammanlagt 13,802,700 kronor.

Under utgifter för kapitalökning framlägger chefen för kommunikationsdepartementet förslag rörande sänkning av vissa räntesatser för lån från allmänna järnvägslånefonden och bibanelånefonden. Den härav uppkommande inkomstminskningen är emellertid icke av den storleksordning,

74 Inkomsterna.

att hänsyn till densamma behöver tagas vid beräkningen av avkastningen från dessa fonder.

I samband med framställning om anvisande av anslag till kapitalökning å egnabemslånefonden föreslår vidare chefen för jordbruksdepartementet bemyndigande för Kungl. Maj:t att intill ett belopp av 1 miljon kronor bevilja anstånd med erläggande av ränta och amortering å egnahemslån. Enligt vad jag inhämtat har det av riksräkenskapsverket upptagna ö\ erskottet a egnahemslånefonden beräknats under förutsättning att en dylik anordning kommer till stånd.

På grund härav och då jag i övrigt icke har något att erinra mot de av riksräkenskapsverket avgivna beräkningarna rörande inkomsterna av statens utlåningsfonder, föreslår jag, att nämnda inkomsttitlar i budgetförslaget upptagas med följande belopp:

Statens bostadslånefond....................................................

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby .....

Allmänna järnvägslånefonden.........................................

Bibanelånefonden .......................

Vattenkraftslånefonden...................................................

Luftfartslånefonden ......................................................

Allmänna byggnadslånefonden.........................................

Studielånefonden ...........................................................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston........................

Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras

Lånefonden för inköp av renar......................................

Statens fjäderfälånefond .................................................

Gödselvårdslånefonden ...................................................

Statens kalkbrukslånefond..............................................

Statens fruktodlingslånefond .......................................

Statens mejerilånefond .....................................................

Spannmålslagerbusfonden .............................................

Spannmålskreditfonden ....................................................

Statens slakterilånefond ...................................................

Kraftledningslånefonden .................................................

Egnahemslånefonden ......................................................

Jordförmedlingsfonden .................................................

Arrendeegnahemsfonden ..................................................

Arrendelånefonden ............................................................

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsför-

bättringslånefond.........................................................

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond...............

Statens avdikningslånefond .............................................

Täckdikningslånefonden ..................................................

Allmänna nyodlingsfonden...............................................

kronor

>

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

»

>

»

»

»

»

»

»

»

»

>

»

1.500.000 lUO.OOO 600,U00

300.000 35,000

35.000 100 100 100

25.000 2,000

150.000 6,000

7.700.000 20,000 20,000

140.000 10,000

Inkomsterna,

75 Norrländska nyodlingsfonden ........................................ kronor

Fiskeri lånefonden........................................................ *

Kommunskogslånefonden ............................................

Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift »

Hemslöjdslånefonden ................................................... *

Industrilånefonden ....................................................... *

Hantverkslånefonden ...................................................

Lånefonden för ackordslån och. förlagslån åt hantverkare .........................................................................

Rederilånefonden .........................................................

Fonden för låneunderstöd *____

4,000

110,000

3.000 160,000

12,000

60,000

800,000

515,000

Summa kronor 13,802,700.

Ränteavkastningen av statsverkets fond av rusdrycksmedel, vilken enligt gällande bestämmelser skall uppföras å riksstatens inkomstsida, har av riksräkenskapsverket beräknats till 900,000 kronor. Vid beräkningen har verket utgått från den nuvarande kapitalbehållningen å fonden av i runt tal 20 miljoner kronor.

Såsom jag i finansplanen omnämnt, föreslår jag, att av rusdrycksmedelsfondens kapital vid ingången av budgetåret 1935/1936 för riksstatens inkomstsida tages i anspråk ett belopp av 8 miljoner kronor, mot att ett anslag till samma belopp uppföres såsom kapitalökning å fonden för mötande av förluster å aktiebolaget Kreditkassan av år 1922. På grund härav bör den för nästa budgetår beräknade avkastningen av rusdrycksmedelsfonden nedsättas till 540,000 kronor.

I den mån denna beräknade ränteavkastning icke får motsvarighet på utgiftssidan i form av anslag till speciella nykterhetsändamål, skall densamma enligt gällande bestämmelser tillgodoföras rusdrycksmedelsfonden såsom kapitalökning. I följd härav upptager riksstatsförslaget ett anslag av 148,800 kronor till kapitalökning å rusdrycksmedelsfonden.

Andel i riksbankens vinst. I riksstaten för innevarande budgetår är denna inkomsttitel upptagen med 7 miljoner kronor. Detta belopp avser statens beräknade andel i riksbankens vinst för år 1934. Det ankommer på 1935 års riksdag att på förslag av bankoutskottet fatta beslut, hur stor del av den i riksbankens bokslut för år 1934 framkommande vinsten skall inlevereras till statsverket.

Riksräkenskapsverket har i sin inkomstberäkning för budgetåret 1935/ 1936 anfört, att, då säkra utgångspunkter för beräknande av riksbanksvinsten för år 1935 saknades, verket ansett sig böra för budgetåret 1935/ 1936 provisoriskt upptaga inkomsttiteln till samma belopp, vartill vinstandelen för år 1934 beräknats, eller 7 miljoner kronor.

Frågan om riksbankens vinst för år 1935 har enligt ett mig tillställt utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken den 17 december 1934

7b Inkomsterna.

behandlats av fullmäktige nämnda dag. Av nämnda protokollsutdrag framgår, att enligt verkställda beräkningar vinsten uppginge för år 1934 till omkring 7 miljoner kronor och för år 1935 till omkring 3 miljoner kronor. En av fullmäktige, ledamoten av riksdagens första kammare S. Stendahl, har reserverat sig mot fullmäktiges beslut och — under hänvisning till att kursditferenskontot för närvarande uppginge till ej mindre än omkring 95 miljoner kronor — förklarat sig anse, att de angivna vinstbeloppen borde minskas med' dels vinst å utrikesrörelsen, dels ock vinst vid köp och försäljning av såväl guld i plants som guldmynt, utgörande enligt uppgift från räkenskapsavdelningen tillhopa för år 1934 4,222,300 kronor och för år 1935 3,429,100 kronor. Riksbankens vinst för år 1934 borde alltså utgöra 2,777,700 kronor, varemot någon vinst för år 1935 icke vore att beräkna.

.1 överensstämmelse med den beräkning, som lämnats av bankofullmäktiges majoritet, hemställer jag, att inkomsttiteln andel i riksbankens vinst för budgetaret 1935/1936 upptages med 3 miljoner kronor.

Riksgäldskontorets inkomstmedel. I riksstaten för löpande budgetår är denna inkomsttitel upptagen med 17.80 miljoner kronor. Härav motsvarar ett belopp av omkring 12.06 miljoner kronor nominella värdet av de obligationer av 1923 års premieobligationslån, å vilka vinst utfallit och vilka till följd därav icke skolat inlösas.

Förevarande inkomsttitel belastas för närvarande med utgifter för ränta å medel, som av domänverket och statens reproduktionsanstalt överlämnats till riksgäldskontorets förvaltning. Med hänsyn till önskvärdheten av att riksgäldskontorets samtliga ränteutgifter sammanföras undei rubriken räntor å statsskulden m. m. hava fullmäktige i riksgäldskontor i förslagsberäkningen över riksgäldskontorets utgifter för budgetåret 1935/1936 under nämnda rubrik upptagit ett särskilt anslag för bland annat här avsedda räntor. Till följd härav har någon utgift för dessa räntor icke beräknats under nu ifrågavarande inkomsttitel.

I enlighet med riksgäldsfullmäktiges förslag, som riksräkenskapsverket biträtt, torde titeln riksgäldskontorets inkomstmedel i riksstaten för budgetåret 1935/1936 böra uppföras med ett belopp av 6,600,000 kronor.

I anspråk tagna kapitaltillgångar. Hithörande kapitaltillgångar hänföra sig till dels reservationer å anslag för verkliga utgifter och för kapitalökning, dels i anspråk tagna tillgångar från statens produktiva fonder.

Enligt förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1928 års riksdag, att reservationsanslag må disponeras allenast till och med andra budgetåret efter det, å vars riksstat anslaget blivit sist uppfört, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, då anslagets bortfallande efter nämnda tid skulle vålla särskild olägenhet, låta anslaget kvarstå till vederbörandes förfogande under ytterligare högst ett år. I anslutning till detta riksdagens beslut utfärdade Kungl.

Inkomsterna.

77 Maj:t den 14 juni 1928 kungörelse (nr 209), innefattande vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag.

Med anledning av ifrågavarande bestämmelser hava nu myndigheter, till vilkas förfogande ställts reservationsanslag, som sist anvisats å riksstaten för budgetåret 1932/1933, till finansdepartementet inkommit med utredning angående den behållning, som kan beräknas kvarstå å anslaget vid innevarande budgetårs utgång. Sedan dessa framställningar remitterats till riksräkenskapsverket, har detta ämbetsverk i utlåtande den 7 november 1934 framlagt utredning rörande de behållningar å ifrågavarande reservationsanslag, vilka kunna tagas i anspråk för budgeten.

Med stöd av riksräkenskapsverkets förslag och efter inhämtade upplysningar äro i följande förteckning upptagna de från riksstaten för budgetåret 1932 1933 härrörande reservationer å anslag för verkliga utgifter, vilka kunna disponeras för finansieringen av riksstaten för budgetåret

1935/1936:

Hospitalsbyggnader, därav 850,000 kronor att utgå av statsverkets fond av rusdrycksmedel (V. C. 13) ........................... kronor

Inströ mentu trustning ocli försök med instrumentflygning (VI. D. 3) »

Statistiska centralbyråns verksamhet (VII. B. 10) ................... »

Verksamheten vid statens småskoleseminarium i Hagaström

(VIII. I. 8) .................................................................

Diverse behov vid veterinärhögskolan (IX. G. 2)........

Stödlån till egnahemslåntagare (IX. I. 5) ....................

Bevakningsfartygs stationerande vid rikets kuster (IX. J

Diverse behov vid skogshögskolan (IX. K. 2) ...................

Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt (IX. K. 4)_

13).

8,670: — 358: 60 1,259: 06

7,313: 85 1,271: 88 7,395: — 2,657: 84 563:34 2,498: 74

Summa kronor 31,988: 31-

Förutom nu angivna i sedvanlig ordning disponibla behållningar å äldre reservationsanslag kunna, såsom jag i det föregående omnämnt, de vid utgången av innevarande budgetår kvarstående behållningarna å vissa reservationsanslag, vilka i samband med omläggningen av riksstatens utgiftssida ersättas av förslagsanslag, tillgodoföras riksstaten för budgetåret 1935/1936. Verkställd överslagsberäkning rörande behållningarna å här avsedda reservationsanslag har givit vid handen, att sammanlagda beloppet av dylika reservationer, vilka under nästa budgetår kunna tillföras budgeten, torde kunna uppskattas till 700,000 kronor. Detta belopp bör upptagas under förevarande inkomsttitel.

För rubriken reservationer å anslag för verkliga utgifter står alltså till förfogande ett belopp av tillhopa 731,988 kronor 31 öre. Vid beloppets uppförande å riksstatens inkomstsida bör öretalet bortfalla, i följd varav ifrågavarande inkomsttitel bör upptagas till 731,988 kronor.

Under titeln reservationer å anslag för kapitalökning torde i budgetförslaget böra upptagas allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

• ° Inkomsterna.

Under statens produktiva fonder torde böra i riksstaten uppföras dels ett belopp av 16,400 kronor, vilket enligt riksräkenskapsverkets inkomstberäkning kan för budgeten tagas i anspråk av allmänna byggnadslånefondens medel, dels ock, på sätt jag i det föregående omnämnt, ett belopp av 8 miljoner kronor av statsverkets fond av rusdrycksmedel.

I anspråk tagna kapitaltillgångar böra följaktligen å riksstaten för

budgetåret 1935/1936 upptagas sålunda:

Reservationer å anslag för verkliga utgifter .......... kronor 731,988

Reservationer å anslag för kapitalökning .............. » jqq

Statens produktiva fonder .............................. » 8,016,400

Summa kronor 8,748,488.

Lånemedel. Denna huvudrubrik är uppdelad i underrubrikerna i anspråk tagna reservationer, återbetalningar och övriga lånemedel.

Beträffande i anspråk tagna reservationer ber jag få nämna, att, enligt förut omförmälda av riksräkenskapsverket med skrivelse den 7 november 1934 överlämnade utredning angående behållningar å äldre reservationsanslag, å de till utgifter för kapitalökning för budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslagen förefinnas följande för anslagens ändamål obehövliga behållningar av lånemedel, nämligen:

Statens affärsverksamhet.

förbättring vid kol- och vattenstationer (I. C. 2.) Fullbordande av dubbelspåret Tranås—Aneby (I. C. 5.)

kronor 50,000 » 65,000

Statens utlåningsfonder.

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond (III. 8.)..............................................

65,000

Riksräkenskapsverket har hemställt, att ifrågavarande behållningar å sammanlagt 180,000 kronor redan under nu löpande budgetår måtte få överföras till inkomsttiteln F. 1: Lånemedel: I anspråk tagna reservationer.

Mot ett bifall till denna verkets hemställan synes intet vara att erinra. Vid sådant förhållande torde rubriken i anspråk tagna reservationer böra i riksstatsförslaget upptagas med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Alltsedan budgetåret 1927/1928 hava under titeln Lånemedel: Återbetalningar upptagits sådana till riksgäldskontoret återlevererade, för sitt ursprungliga ändamål ej längre erforderliga lånemedel, som vid tiden för uppgörande av förslagsberäkningen över riksgäldskontorets inkomster och utgifter innestått i riksgäldskontoret. De återbetalda beloppen hava sålunda blivit redovisade till riksstaten tidigast budgetåret efter det, under vilket återbetalningen skett. I avvaktan på denna redovisning hava beloppen icke kunnat avföras från respektive fonder utan måst balanseras såsom en fondernas fordran hos riksgäldskontoret.

Med erinran härom hava fullmäktige i riksgäldskontoret i sin nu föreliggande förslagsberäkning rörande riksgäldskontorets inkomster anfört, att

Inkomsterna.

ett förenklat redovisningssätt otvivelaktigt skalle ernås, därest återbetalningarna tillgodofördes riksstaten samma budgetår, under vilket de verkställdes. Då en omläggning av redovisningen av återbetalda lånemedel i sådan riktning skulle vara till fördel för statsbokföringen utan att medföra några olägenheter i fråga om lånebudgetens uppställning, både det synts fullmäktige lämpligt, att inkomsttiteln Lånemedel: Återbetalningar från och med budgetåret 1935 1936 endast tillgodofördes under respektive budgetår verkställda återbetalningar. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande inkomster icke kunde på förhand beräknas, hade titeln i förevarande förslagsberäkning upptagits allenast med ett formellt belopp av 100 kronor. Därest det sålunda förordade redovisningssättet lämnades utan erinran av Kungl. Maj:t och riksdagen, hade fullmäktige för avsikt att vid slutet av innevarande budgetår låta tillgodoföra här ifrågavarande inkomsttitel samtliga då ännu icke till budgeten redovisade återbetalningar av lånemedel.

Även enligt min uppfattning synes det lämpligt att från och med hudgetåret 1935/1936 verkställa den av fullmäktige här förordade omläggningen av redovisningen av återbetalda lånemedel, vilket förslag riksräkenskapsverket biträtt. Jag finner ej heller anledning till erinran mot att vid utgången av innevarande budgetår samtliga då ännu icke till budgeten redovisade återbetalningar av lånemedel omföras till vederbörlig inkomsttitel i nu gällande riksstat. Under sådana förhållanden torde i riksstatsförslaget för nästa budgetår under återbetalningar av lånemedel böra upptagas allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

För utgifter för kapitalökning att utgå av lånemedel hava å lånebudgetens utgiftssida upptagits anslag om sammanlagt 136,643,200 kronor. Då enligt vad nyss anförts under titlarna i anspråk tagna reservationer och återbetalningar uppförts för vardera titeln allenast ett formellt belopp av 100 kronor, bör titeln övriga lånemedel upptagas med 136,643,000 kronor.

Inkomsterna av lånemedel skulle alltså uppföras med följande belopp:

I anspråk tagna reservationer ............................................ kronor 100

Återbetalningar........................................................................ * 100

Övriga lånemedel ................................................. * 136,643,000

Summa kronor 136,643,200.

Riksräkenskapsverkets åberopade skrivelse den 8 december 1934 och fullmäktiges i riksgäldskontoret skrivelse den 1 december 1934 torde få såsom bilagor I och II fogas vid dagens statsrådsprotokoll.

80 Inkomsterna.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) besluta, att inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1935 skall utgå med 170 procent av de i 18 § i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgade grundbeloppen;

2) upptaga inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1935/1936 enligt följande

Inkomsterna.

81 Specifikation av statens inkomster.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter:

1. Mantalspenningar................... 1,050,000

2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde . . 1,240,000

3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:

a. Inkomst- och förmögenhetsskatt,

bevillning............. 138,000,000

b. Särskild skatt å förmögenhet, be-

villning .............. 11,700,000

c. Extra inkomst- och förmögen-

hetsskatt, bevillning....... 8,000,000

d. Utjämningsskatt, bevillning .... 8,200,000

e. Utskiftningsskatt och ersättnings-

skatt, bevillning......... 300,000

f. Bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, bevillning................ 350,000

g. Stämpel medel, bevillning (därav

arvsskatt och skatt för gåva

27,000,000 kronor)....... 56,000,000 222,550,000

4. Automobilskattemedel:

a. Fordonsskatt, bevillning...... 23.500,000

b. Gummiringsskatt, bevillning . . . 12,500,000

c. Bensinskatt, bevillning...... 49,000,000 85,000,000

5. Tullar och acciser:

a. Tullmedel, bevillning....... 137,000,000

Kronor

1,500,000

16,000,000

b. Accis å silke, bevillning . . .

c. Accis å margarin, bevillning .

d. Tobaksskatt, bevillning...... 78,000,000

e. Brännvinstillverkningsskatt, bevillning .............. 23,000,000

f. Rusdrycksförsäljningsmedel, bevillning:

«. Partihandelsbolag..... 10,000,000

fl. Detaljhandelsbolag..... 20,000,000

g. Omsättnings- och utskänknings-

skatt å spritdrycker, bevillning 85,000,000

h. Maltskatt, bevillning........ 29,000,000 399,500,000

; II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter................ 25,000

2. Inkomster vid fångvården.............. 560,000

3. Inkomster vid statens uppfostringsanstalt å Bona 55,000

4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäkrings-

rådet ......................... 1,100,000

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saml. Nr 1 De! 2.

709,340,000'

82 Inkomsterna.

3.

6.

7.

8. 9.

10.

11.

12,

13.

14.

15.

16.

17,

18,

19,

20. 21. 22,

23.

24,

25.

26,

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

Bidrag till pensionsstyrelsen..............

Inkomster vid statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter .........................

Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium Avgifter för kontroll å handeln med farmacev-

tiska specialiteter.....................

Inkomster vid statens sinnessjukhus........

Inkomster vid statens uppfostringsanstalter för

sinnesslöa..........................

Avgifter för besiktning av motorfordon......

Avgifter för registrering av motorfordon.....

Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet .............................

Avgifter för denaturering av skattefri sprit och för kontroll å handeln med sådan sprit ....

Inkomst av myntning och justering.........

Kontrollstämpelmedel...................

Bidrag till bankinspektionen..............

Bidrag till fondinspektionen..............

Bidrag till sparbanksinspektionen..........

Bidrag för tillsyn över sparbankerna........

Inkomster vid tandläkarinstitutet...........

Terminsavgifter från läroverken............

Avgifter för granskning av biografbilder.....

Totalisatormedel ......................

Inkomster vid statens veterinärbakteriologiska

anstalt.............................

Inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt

Inkomster vid statens lagerhus............

Avgifter för prisreglering på jordbrukets område m. m..........................

Inkomster vid rikets allmänna kartverk.....

Bidrag till statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt.............................

Avgifter för statskontroll över krigsmaterieltill-

verkning...........................

Inkomster vid statens provningsanstalt......

Fyr- och båkmedel.....................

Lotspenningar.........................

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register ..............................

Bidrag till försäkringsinspektionen..........

Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar . . .

200.000 20,000

35,000

13,000,000

35.000 1,100,000

41.000 1,200,000

300.000 1,200,000

19,500,000

28,300

3.300.000 3,000,000

100.000 100,000 500,000

Kronor

III. Diverse inkomster..............................

Säger för egentliga statsinkomster 768,993,812 kronor.

50,985,300

8,668,512

Inkomsterna.

83 Kronor

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet:

1. Postverket, bevillning . .

2. Telegrafverket......

3. Statens järnvägar ....

4. Statens vattenfallsverk:

17,500,000

33.000. 000

20.000. 000

a. Kraftverken.............. 17,850,000

b. Kanalverken.............. 400,000

c. Fastighetsförvaltningen...... 250,000

5. Domänverket...........

6. Statens reproduktionsanstalt

18,500,000

12,000,000

30,000

107,030,000

II. Statens allmänna fastig hets fond

8,000,000

III. Fonden för statens aktier:

1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag .

2. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

12,095,000

12,095,100

IV. Statens utlåningsfonder:

1. Statens bostadslånefond..................

2. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

3. Allmänna järnvägslånefonden...............

4. Bibanelånefonden.......................

5. Vattenkraftslånefonden...................

6. Luftfartslånefonden......................

7. Allmänna byggnadslånefonden..............

8. Studielånefonden.......................

9. Lånefonden för inköp av ädla avelsston......

10. Lånefonden för inköp av avelshingstar av arden-

nerras..............................

11. Lånefonden för inköp av renar ............

12. Statens fjäderfälånefond..................

13. Gödselvårdslånefonden...................

14. Statens kalkbrukslånefond................

15. Statens fruktodlingslånefond...............

16. Statens mejerilånefond...................

17. Spannmålslagerhusfonden.................

18. Spannmålskreditfonden ..................

19. Statens slakterilånefond..................

20. Kraftledningslånefonden..................

21. Egnahemslånefonden.....................

22. Jordförmedlingsfonden...................

23. Arrendeegnahemsfonden..................

24. Arrendelånefonden......................

25. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond ..............

26. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond. . .

27. Statens avdikningslånefond...............

1.500.000 100,000 600,000

300.000 35,000

35.000 100

25.000 2,000

150.000 6,000

7.700.000 20,000 20,000

84 Inkomsterna.

Kronor

28. Täckdikningslånefonden...................

29. Allmänna nyodlingsfonden................

30. Norrländska nyodlingsfonden..............

31. Fiskerilånefonden ......................

32. Kommunskogslånefonden ................

33. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motor-

drift .............................

34. Hemslöjdslånefonden...................

35. Industrilånefonden......................

36. Hantverkslånefonden ....................

37. Lånefonden för ackordslån och förlagslån åt

hantverkare .........................

38. Rederilånefonden....................... 800,000

39. Fonden för låneunderstöd................. 515,000

V. Statsverkets fond av rasdrycksmedel...............

140.000 10,000

4,000

110.000 100

3.000 160,000

12,000

60,000

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 141,467,800 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst........................

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel.....................

E. 1 anspråk tagna kapitaltillgångar.

1. Reservationer å anslag för verkliga utgifter........ 731,988

2. Reservationer å anslag för kapitalökning.......... 100

3. Statens produktiva fonder .................... 8,016,400

F. Lånemedel.

1. I anspråk tagna reservationer................. 100

2. Återbetalningar ........................... 100

3. Övriga lånemedel.......................... 136,643.000

13,802,700|

540,000^

3,000,000;

6,600,000

8,748,488!

136 613.200

Summa 1,065,453,300

De av departementschefen sålnnda i avseende å beräkningen av statens i det föregående omförmälda inkomster och därmed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Bernt Nilsson.

842881. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 1

Bilaga /.

Till KONUNGEN

Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det detta ämbetsverk att årligen till Kungl. Maj:t avlämna förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreglering ävensom Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saml. Nr 1 Del 2. 1

2 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

meddela upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.

Då riksräkenskapsverket nu bar att avgiva förslag till beräkning av statens inkomster för budgetåret 1935/1936, vill ämbetsverket inledningsvis erinra om utfallet av den för finansåret 1933/1934 fastställda riksstaten jämte tilläggsstat, vilken senare i budgetredovisningen sammanförts med riksstaten.

På grundval av i riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåret 1933/1934 ingående sammanställningar lämnas i en härvid såsom bilaga A fogad tabell en summarisk redovisning av budgetutfallet för nämnda budgetår, vari jämte uppgifter för budgeten i dess helhet särskilda uppgifter meddelas för såväl skattebudgeten som lånebudgeten. Skattebudgeten, vilken i förevarande sammanhang är av det största intresset, har i tabellen uppdelats i dels den allmänna budgeten och dels de från densamma fristående, sinsemellan oberoende specialbudgeterna.

Skattebudgetens inkomster, vilka liksom motsvarande utgifter beräknats till 759.85 miljoner kronor, uppgingo enligt budgetredovisningen till 784.53 miljoner kronor, medan utgifterna belöpte sig till 810.43 miljoner kronor.

Vad den allmänna budgeten angår, hava de mot kassafonden reglerade inkomsttitlarna sammanlagt utfallit med ett överskott å 27.05 miljoner kronor och ett underskott å 11.48 miljoner kronor. Motsvarande utgiftsanslag hava lämnat besparingar å 13.07 miljoner kronor, medan merutgifterna uppgått till 17.25 miljoner kronor. Kassafonden har alltså tillförts ett sammanlagt överskott å 11.99 miljoner kronor samt uppgick vid budgetårets utgång till 70.91 miljoner kronor. Å de till allmänna budgeten hörande reservationsanslagen hava till inkomstsidan icke omförda reservationer minskats med 38.50 miljoner kronor.

De skattebudgeten tillhörande specialbudgeterna, vilkas utgifter och inkomster beräknats till 112.92 miljoner kronor, utvisade sammantagna enligt budgetredovisningen 122.02 miljoner kronor i inkomster och 121.41 miljoner kronor i utgifter. Inkomstöverskottet, O.oi miljoner kronor, motsvaras av nettoökning av till inkomstsidan icke omförda reservationer.

Lånebudgeten för budgetåret 1933/1934 slutade enligt riksstaten och tilläggsstaten å 269.49 miljoner kronor, vilket belopp även redovisats såsom inkomst enligt budgetredovisningen. Utgifterna uppgingo till 162.31 miljoner kronor, varjämte reservationerna å lånemedelsanslag under budgetåret ökades med 107.18 miljoner kronor.

Närmare uppgifter rörande utfallet av statsregleringen för budgetåret 1933/1934 lämnas i riksräkenskapsverkets förenämnda årsbok.

Såsom bakgrund till beräkningen av inkomsttitlarnas avkastning un-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för Budgetåret 1935/1936. 3

der budgetåret 1935/1936 bar riksräkenskapsverket i efterföljande sammanställning upptagit tillflödet under budgetåren 1929/1930—1933/1934 å riksstatens inkomsttitlar avseende verkliga inkomster. I sammanställningen hava riksgäldskontorets å »diverse inkomster» för budgetåren 1929/1930—1931/1932 redovisade räntemedel m. m. utbrutits från denna titel och upptagits till redovisning under den från och med budgetåret 1932/19331 uppförda titeln riksgäldskontorets inkomstmedel. Vidare hava inkomsterna å fonden för låneunderstöd, vilken i riksstaten för budgetåret 1932/ 1933 inordnats under statens utlåningsfonder, även för de tidigare budgetåren inräknats under denna rubrik.

Den för budgetåret 1933/1934 redovisade inkomstökningen är att hänföra dels till skatteförhöjningar och vissa tillfälliga engångsinkomster, dels till den under år 1934 inträffade konjunkturförbättringen.

Utvecklingen av egentliga statsinkomster och inkomster av statens produktiva fonder är i huvudsak avhängig av utvecklingen å vissa större skattetitlar samt å titlarna för de stora affärsverken och statens aktier. Inkomsttillflödet å ifrågavarande titlar framgår av efterföljande tablå.

4 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Av de egentliga statsinkomsterna hava under budgetåret 1933/1934 inkomst- och förmögenhetsskatten samt tullmedel nedgått och stämpelmedlen stått stilla, medan övriga inkomsttitlar visa avsevärd förbättring. För statens produktiva fonder föreligger inkomststegring utom beträffande statens järnvägar. Ökningen av postverkets inkomster beror på höjd ersättning från postsparbanken, utan vilken inkomsttiteln skulle hava nedgått. Inkomsten av Svenska tobaksmonopolet har ökat med 10 miljoner kronor beroende på tillfällig inleverering av fonderade vinstmedel.

I jämförelse med de för budgetåret 1933/1934 beräknade inkomsterna hava större överskott uppkommit å titlarna inkomst- och förmögenhetsskatt, automobilskattemedel, telegrafverket och domänverket med respektive 7.46, 6.51, 4.33 och 6.61 miljoner kronor. De största underskotten hava uppstått å titlarna stämpelmedel, tullmedel och rusdrycksmedel med respektive 2.30, 3.57 och 3.43 miljoner kronor. Sammanlagt har uppkommit ett överskott av 11.60 miljoner kronor å egentliga statsinkomster och 13.78 miljoner kronor å statens produktiva fonder.

Vad härefter angår inkomstutvecklingen under det nu löpande budgetåret 1934/1935, föreligga ännu räkenskapsmässiga uppgifter endast för tiden juli—oktober. De verkliga inkomsterna hava under denna tidsperiod utgjort 232.32 miljoner kronor, motsvarande under det sistförflutna budgetåret 187.67 miljoner kronor. Stämpelmedel, automobilskattemedel, tullmedel och accis å margarin visa stegring med respektive 3.46, 3.05, 10.60 och

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 5

4.45 miljoner kronor. Postverket, telegrafverket och statens järnvägar hava inlevererat respektive l.oo, 2.25 och 14.81 miljoner mera än under föregående år. Ä titeln riksgäldskontorets inkomstmedel föreligger på grund av en tillfällig engångsintäkt inkomstökning med 8.91 miljoner kronor. De nytillkomna inkomsttitlar, vilka äro avsedda för prisreglering på jordbrukets område samt för täckande av förluster å spannmålsregleringen hava bidragit till inkomstökningen med 4.48 miljoner kronor. Rusdrycksmedlen visa nedgång med 2.96 miljoner kronor. Någon inkomst från riksbanken har ännu ej influtit under innevarande budgetår mot 7 miljoner kronor under juli—oktober nästföregående budgetår. Detta sammanhänger med att under budgetåret 1933/1934 riksbanksvinsten för två kalenderår tillfördes budgeten.

Inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1934 utvisar enligt statistiska centralbyråns sammanställningar av taxeringsresultaten en sänkning ay den debiterade skatten från 136.7 miljoner kronor vid 1933 års taxering till 134.2 miljoner kronor. Det procenttal av grundbeloppet, efter vilket skatten debiterats, var emellertid vid 1934 års taxering 170 mot 165 vid 1933 års taxering. Hade skatten jämväl vid årets taxering beräknats efter 165 procent av grundbeloppet, skulle det debiterade skattebeloppet hava uppgått till allenast 130.3 miljoner kronor, vilken summa nära sammanfaller med det av riksräkenskapsverket i fjol för budgetåret 1934/1935 beräknade taxeringsbeloppet. Under förutsättning att av den vid 1934 års taxering erhållna debiterade skattesumman 96.5 procent inflyta samt för restitutioner avgå 4 miljoner kronor, skulle inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning under budgetåret 1934/1935 stanna vid omkring

125.5 miljoner kronor mot i riksstaten beräknade 126 miljoner kronor.

Det låter sig självfallet för närvarande icke göra att med någon större grad av säkerhet bedöma det slutliga utfallet av statsregleringen för budgetåret 1934/1935. Det kan dock redan nu anses sannolikt, att, därest ej den under innevarande år inträdda, i det följande ombandlade förbättringen i konjunkturläget åter avlöses av försämring eller mera omfattande arbetskonflikter uppstå, inkomstsidan kommer att utfalla med ett icke obetydligt överskott. Vad angår utgifterna, bruka dessa regelbundet utvisa merutgift. Utfallet av de mot kassafonden korresponderande inkomst- och utgiftstitlarna torde emellertid, så vitt nu kan bedömas, tillsammantagna komma att för innevarande budgetår medföra en förstärkning av kassafonden.

Vad den nu förestående statsregleringen angår, äro de ekonomiska förhållandena under det snart tilländalupna kalenderåret av avgörande betydelse särskilt för avkastningen av inkomst- och förmögenhetsskatten samt den extra inkomst- och förmögenhetsskatten.

Den ekonomiska utvecklingen i Sverige under innevarande år har kännetecknats av en fortgående allmän förbättring. Sedan den långvariga

6 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

byggnadskonflikten blivit löst under våren 1934, har arbetsfred i stort sett varit rådande. Byggnadsverksamhetens återupptagande har medfört gynnsamma verkningar på skilda områden av näringslivet.

Den industriella produktionen har enligt Sveriges industriförbunds säsongutjämnade produktionsindex under innevarande år stigit långt över fjolårets nivå. Totalindex för de i beräkningarna ingående industrigrenarna, som i medeltal för år 1933 uppgick till 90, har under forsta hälften av innevarande år stigit från 103 under januari till 112 under juni. För juli sjönk indextalet till 107, medan för augusti och september — de två senaste redovisningsmånaderna — indextalet åter uppnått siffran 112. I stort sett angiva alltså de säsongutjämnade indextalen, att utvecklingen sedan sommarens början varit stillastående. Inom olika industrigrupper har emellertid utvecklingen varit mycket skiftande. För produktionsindustrier, konsumtionsindustrier, hemmamarknadsindustrier och exportindustrier hava indextalen, som i genomsnitt för år 1933 stodo vid respektive 84, 99, 94 och 84, under juni 1934 angivits till respektive 104, 124, 120 och 99 samt under september 1934 till respektive 107, 120, 119 och 99. Sedan juni månad hava sålunda indextalen för produktionsindustrierna stigit, för kemmamarknaösindustrierna och exportindustrierna stått stilla samt för konsumtionsindustrierna gått tillbaka.

Ett uttryck för produktionsstegringen och den höjda omsättningen inom landet är att finna i ökningen av godstrafiken å statens järnvägar. Även bortsett från lapplandsmalm har sålunda godsmängden under innevarande år för varje månad legat väsentligt högre än under år 1933. Likaså har antalet nyregistrerade lastautomobiler och omnibusar under innevarande år uppvisat en mycket betydande stegring.

Arbetstillgången inom industrien har enligt socialstyrelsens beräkningar under de tre förflutna kvartalen av innevarande år visat en mycket stor förbättring i jämförelse med år 1933. Under innevarande års nio första månader har förbättringen fortskridit från kvartal till kvartal. Den av socialstyrelsen beräknade siffran rörande arbetstillgången under tredje kvartalet var den högsta, som förekommit sedan början av år 1920. Den ökade arbetstillgången motsvaras av en mycket betydande minskning av arbetslöshetssiffrorna. Totalantalet hjälpsökande arbetslösa, som vid utgången av oktober månad 1933 uppgick till 164,747, hade vid utgången av sistlidne oktober månad minskats till 84,811. Uppgifterna rörande arbetslösheten inom fackförbunden utvisa en liknande utveckling.

Den gynnsamma konjunkturutvecklingen under innevarande år framträder starkt i utrikeshandelns ökade omfattning. Den totala handelsomsättningen uppgick under de tio första månaderna av innevarande år till 2,094.9 miljoner kronor mot 1,741.2 miljoner kronor under samma period föregående år. Importvärdet har stigit från 883.6 miljoner kronor år 1933 till 1,060.3 miljoner kronor år 1934 eller med 20.o procent och exportvärdet från 857.6 miljoner kronor år 1933 till 1,034.6 miljoner kronor år 1934 eller

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 7

med 20.6 procent. Importens och exportens likformiga utveckling har medfört, att importöverskottet under de båda årens tio första månader stannat vid ungefär samma belopp eller vid 26.0 miljoner kronor år 1933 och 25i7 miljoner kronor år 1934.

Årets skörderesultat beräknas i genomsnitt vara något över medelmåttan. Särskilt brödsädesskörden har varit mycket god såväl kvantitativt som kvalitativt. Även korn, havre och blandsäd samt potatis, sockerbetor och foderrot frukter visade något över medelgod skörd. Höskörden däremot har varit under medelmåttan. Avsättningen av skogsprodukter har under året avsevärt ökats. De statliga åtgärderna för jordbruksproduktionens stödjande hava jämväl bidragit till förbättring av jordbrukets läge.

Såsom riksräkenskapsverket i sin inkomstberäkning för budgetåret 1934/1935 framhållit, är den allmänna konjunkturutvecklingen i väsentlig mån beroende av den internationella penningpolitikens utformning. Den motsättning, som härutinnan föreligger mellan å ena sidan de s. k. guldländerna och å andra sidan de till den s. k. sterlinggruppen hörande länderna, representerar otvivelaktigt det allvarligaste hotet mot den under sistförflutna och innevarande år inträdda konjunkturförbättringens fortbestånd. Medan konjunkturläget i sterlinggruppens länder under innevarande år varit i stort sett tillfredsställande, hava guldvalutaländerna i allmänhet sedan rätt länge lidit av oregelbundna eller långsamt fallande konjunkturer. En nedskrivning av guldländernas valutor skulle för Sveriges vidkommande med all sannolikhet till en början medföra betydande rubbningar. Öppnades emellertid genom en dylik nedskrivning möjlighet att uppnå en mera allmän stabilisering av de ledande ländernas valutor, skulle förutsättningarna för en förbättring av det internationella konjunkturläget i hög grad stegras.

Vad särskilt angår den framtida ekonomiska utvecklingen i Sverige, föreligga för närvarande inga bestämda tecken på förändring vare sig i riktning mot ytterligare förbättring eller mot åter inträdande försämring. Under sådana förhållanden har riksräkenskapsverket vid genomförandet av sin inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936 icke ansett sig kunna göra något annat antagande, än att den utvidgning av produktionen och den stegring av handelsomsättningen, som inträtt under år 1934, skall fortbestå. Någon konjunkturförbättring utöver den nivå, som uppnåtts under det senaste halvåret, har riksräkenskapsverket däremot icke funnit sig böra förutsätta.

Med utgångspunkt härifrån har riksräkenskapsverket vid beräknandet av inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1935/1936 i fråga om de titlar, som äro beroende av konjunkturförhållandena under kalenderåret 1935 och förra hälften av år 1936, i allmänhet ansett sig kunna räkna med att efter hand någon stegring av inkomsttillflödet utöver den nivå, som upp-

8 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

nåtts under den förflutna delen av innevarande budgetår, skall inträda. Såsom närmare framgår av de olika ämbetsverkens i det följande återgivna förslagsberäkningar, står den av riksräkenskapsverket sålunda angivna uppfattningen rörande inkomstutvecklingen i allmänhet i god överensstämmelse med de synpunkter, som legat till grund för myndigheternas kalkyler.

Rörande tillämpningen för olika inkomsttitlar av de förutsättningar rörande konjunkturutvecklingen, från vilka riksräkenskapsverket vid sin inkomstberäkning sålunda utgått, hänvisas till framställningen under varje särskild titel. Beträffande beräkningen av affärsverkens överskott vill riksräkenskapsverket förutskicka, att denna verkställts under den förutsättningen, att dyrtidstilläggen skola utgå enligt de grunder, som gälla under innevarande kvartal.

Innan riksräkenskapsverket övergår till beräkningen av de särskilda inkomsttitlarnas avkastning, vill ämbetsverket erinra därom, att Kungl. Maj:t jämlikt beslut den 16 november 1934 anbefallt riksräkenskapsverket att vid beräknandet av statsverkets inkomster för budgetåret 1935/1936 framlägga förslag till beräkning för nämnda budgetår av dels de inkomster, vilka enligt statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande den 29 oktober 1934 av ämbetsverken förordats till överflyttning från utgiftsanslag till riksstatens inkomstsida, dels ock de inkomster, vilka vid genomförandet av det i riksräkenskapsverkets utlåtande den 17 september 1934 framlagda förslaget angående inrättandet av en statens allmänna fastighetsfond skulle redovisas å inkomsttiteln »Statens allmänna fastighetsfond».

I sitt ovan åberopade utlåtande den 29 oktober 1934 hava statskontoret och riksräkenskapsverket framlagt förslag rörande den med omläggningen av riksstatens uppställning sammanhängande frågan om den budgetära behandlingen av myndigheternas inkomster i egen verksamhet. Ämbetsverken hava därvid föreslagit överflyttning från utgiftsanslag till riksstatens inkomstsida i första hand av vissa verks totala inkomster, därvid för var och en av ifrågakommande institutioner eller grupper av institutioner skulle under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» uppföras särskild inkomsttitel. Därjämte hava ämbetsverken föreslagit överflyttning från utgiftsanslag till inkomsttitlar av till vissa anslag nu hänförliga speciella inkomstslag och därvid förordat dels uppförande av dylika inkomster å redan befintliga inkomsttitlar under rubriken uppbörd i statens verksamhet, dels ock införande för sådana speciella inkomstslag av nya titlar under samma rubrik.

Rörande innebörden av riksräkenskapsverkets likaledes ovan åberopade utlåtande den 17 september 1934 angående inrättandet av en statens allmänna fastighetsfond får riksräkenskapsverket hänvisa till den nedan sid.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 9

98 under inkomsttiteln »Statens allmänna fastighetsfond» lämnade redogörelsen. .

I enlighet med Kungl. Maj:ts sålunda givna anbefallnmg mgår i nksräkenskapsverkets nu framlagda inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936 — förutom i riksstaten för innevarande budgetår upptagna titlar — ett flertal nya inkomsttitlar, varjämte vissa äldre inkomsttitlar erhållit vidgad omfattning.

Härutöver bar i förevarande inkomstberäkning en uppdelning av inkomsttiteln »Automobilskattemedel» på tre undertitlar — fordonsskatt, gummiringsskatt och bensinskatt — föreslagits.

Även i formellt hänseende bar i den nya inkomstberäkningen vissa ändringar vidtagits. Sålunda har ordningen mellan de under rubrikerna »Uppbörd i statens verksamhet» och »Statens utlåningsfonder» upptagna inkomsttitlarna närmare anpassats efter den ordningsföljd, som är avsedd att tillämpas i nya uppställningen av riksstatens utgiftssida.

A. Egentliga statsinkomster.

I. Skatter.

Mantalspenningar.

Denna inkomsttitel bar i riksstaten och budgetredovisningen för de senaste budgetåren beräknats till, respektive redovisats med följande be-

lopp:

Budgetåret 1929/1930. » 1930/1931

» 1931/1932.

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

Beräknad

inkomst

kronor

1,000,000

1.100.000 1,050,000 1,000,000 1,050,000

Behållen

inkomst

kronor

1,058,924

1,043,380

1,039,631

1,049,390

1,067,801

Stegring + Nedgång — kronor + 22,755

— 15,544

— 3,749 + 9,759 + 18,411

För budgetåret 1935/1936 torde mantalspenningarna kunna beräknas till samma belopp som för innevarande budgetår eller 1,050,000 kronor. I den härvid såsom bilaga B fogade tabellen med specifikation av statens inkomster för budgetåret 1935/1936, i det följande benämnd inkomsttabellen, har riksräkenskapsverket uppfört mantalspenningar med 1,050,000 kronor.

10 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. Prästerskapets till statsverket indragna tionde.

I underdånigt utlåtande den 21 mars 1934 hava kammarkollegiet och statskontoret — under erinran, att 1932 års riksdag i skrivelse nr 361 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, så snart förhållandena det medgåve, för riksdagen framlägga förslag om påskyndat avskrivande av prästerskapets till statsverket indragna tionde — anfört bland annat följande:

»I likhet med 1927. års prästlöneregleringssakkunniga hålla ämbetsverken före att ett blivande beslut om avskrivning av tiondeavgifterna a°r, °mfatta samtliga vid en viss tidpunkt utestående, ej till betalning toi fallna avgifter. Tillräckliga skäl att verkställa avskrivningen i olika omgangar på sådant sätt, att i varje omgång efterskänkes allenast viss större eller mindre del av kvarstående avgifter, synas icke föreligga. Ämbetsverken anse för den skull, att avskrivningen icke bör vidtagas förrän det statsfinansiella läget är sådant, att budgeten finnes kunna bara förlusten av ifrågavarande inkomst i dess helhet.

Uppenbarligen blir förevarande avskrivningsfråga härnäst aktuell, då det galler att uppgöra förslag till riksstat för budgetåret 1935/1936. Med hänsyn till då föreliggande statsfinansiella läge lärer böra tagas under övervägande, huruvida förutsättningar äro för handen att för riksdagen framlägga förslag i ämnet.»

Enligt i utlåtandet meddelade uppgifter skulle med nu gällande bestämmelser om indragning till statsverket av nu ifrågavarande avgifter inkomsterna å förevarande inkomsttitel för tiden från och med nästkommande budgetår uppgå till ungefärligen följande belopp:

Budgetår

1935/1936 ......

1936/1937 ......

1937/1938 ......

1938/1939 ......

1939/1940 ......

---O— — . —-- T c*v iJiaoiciöAajJCl» Lill ölitlbVerKei

indragna tionde, har i inkomsttabellen uppfört förevarande inkomsttitel med ett avjämnat belopp av l,2i0,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 11 Inkomst- och förmögenhetsskatt.

De under respektive budgetår å titeln redovisade bruttoinkomsterna och utgifterna angivas i efterföljande tablå. Utgifterna utgöras huvudsakligen av restitutioner.

1929/1930

1930/1931

1931/1932

1932/1933

1933/1934

Bruttoinkomster

Det procenttal av grundbeloppet, efter vilket inkomst- och förmögenhetsskatten utgått, har fastställts till 145 för budgetåren 1929/1930 1932/1933, 165 för budgetåret 1933/1934 samt 170 för budgetåret 1934/1935.

Efter hemställan av riksräkenskapsverket har statistiska centralbyrån på grundval av de till centralbyrån inkomna uppgifterna angående 1934 års skattetaxering utarbetat de i tabellen å sid. 14 meddelade uppgifterna rörande nämnda års taxeringsresultat. I angivna tabell äro intagna jämväl motsvarande, av centralbyrån tidigare meddelade uppgifter för 1933 års taxering.

Med utgångspunkt från de i tabellen för 1934 ars skattetaxering intagna posterna har riksräkenskapsverket sökt utföra beräkning rörande utfallet av 1935 års taxering. Resultaten av ämbetsverkets beräkningar angivas likaledes i förenämnda tabell. Rörande grunderna för beräkningen av de olika posterna må anföras följande.

Beträffande inkomsten av fastighet, vilken vid 1934 års taxering ökats med 65.4 miljoner kronor eller 10.7 procent, har riksräkenskapsverket förutsatt, att vid 1935 års taxering en ytterligare höjning av omkring 25 miljoner kronor skall inträda. 1933 och 1934 års goda skörderesultat i förening med de av staten vidtagna prisregleringsåtgärderna, avseende olika slag av jordbruksprodukter, torde nämligen hava medfört ytter-

12 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

ligare inkomstökning under år 1934. Den ökade avsättningen av skogsprodukter har jämväl verkat stegrande på jordbruksfastigheternas avkastning. Inkomsterna av annan fastighet än jordbruksfastighet torde däremot under år 1934 hava gått tillbaka. De inträdda hyressänkningarnas inverkan på bostadsfastigheternas avkastning hava dock delvis motverkats av tillkomsten av nya bostadslägenheter. I överensstämmelse med vad riksräkenskapsverket sålunda anfört, har ämbetsverket uppskattat inkomsten av fastighet till 700 miljoner kronor, därav 590 miljoner kronor för enskilda och 110 miljoner kronor för bolag.

Inkomsten av rörelse m. m. utvisade vid 1934 års taxering för enskilda en minskning av 5.9 miljoner kronor och för bolag en ökning av 15.8 miljoner kronor. Den under innevarande år inträdda mycket starka produktionsökningen inom ett flertal industrigrenar har med all sannolikhet medfört, att årets sammanlagda vinstresultat kommer att utvisa en betydande förbättring. Riksräkenskapsverket har uppskattat den väntade genomsnittliga inkomststegringen vid 1935 års taxering för enskilda till omkring 10 procent och för bolag till omkring 15 procent. I överensstämmelse härmed har ämbetsverket för 1935 års taxering upptagit rörelseinkomsten för enskilda till 455 miljoner kronor och för aktiebolag m. fl. till 275 miljoner kronor.

Inkomsten av tjänst m. m. har vid 1934 års taxering nedgått med 120.3 miljoner kronor eller 3.2 procent. I jämförelse med det vid 1931 års taxeling. redovisade inkomstbeloppet, vilket motsvarar den högsta inkomst av tjänst m. m., som hittills uppnåtts, utvisar 1934 års taxeringsresultat en sammanlagd nedgång med 478.5 miljoner kronor eller 11.7 procent. Under innevarande år hava ett flertal nya kollektivavtal ingåtts, varigenom vissa ehuru i genomsnitt tämligen ringa nedsättningar av arbetslönerna åstadkommits. De nya avtalen hava övervägande tillkommit i samband med uppgörelsen för byggnadsindustrien. Sålunda hava timlöns- och ackordssatserna reducerats för murare, träarbetare och grovarbetare samt för arbetare inom rörledningsbranschen, elektriska installationsbranschen, litografiska och kemiska anstalter samt buteljglasindustrien. Inom småindustrien och hantverket samt inom skogsbruket och jordbruket har lönenivån under innevarande år sannolikt undergått någon höjning. Arbetstillgången inom industrien har under den förflutna delen av innevarande ar utvisat en betydande förbättring i jämförelse med föregående år. Byggnadsverksamheten, som under år 1933 i samband med den då rådande arbetskonflikten gått starkt tillbaka, har under år 1934 efter konfliktens biläggande åter utvidgats. Den ökade arbetstillgången motsvaras av en betydande minskning av arbetslöshet och koittidsarbete. Angivna utveckling måste anses hava medfört en avsevärd stegring av de inom näringslivet utbetalade samlade lönebeloppen. Enligt vad från socialstyrelsen inhämtats, kan på grundval av tillgängliga uppgifter för år 1934 nämnda ökning uppskattas för industrien

Riksräkenskapsverlcets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 13

till drygt 70 miljoner kronor och för byggnadsverksamheten till omkring 40 miljoner kronor. Arbetsinkomsterna inom småindustrien, hantverket, skogsbruket och jordbruket beräknas likaledes komma att uppvisa avsevärd stegring. Med stöd härav har riksräkenskapsverket ansett sig kunna räkna med en sammanlagd ökning av arbetsinkomsten med 160 miljoner kronor. I enlighet härmed har ämbetsverket för 1935 års taxering upptagit inkomsten av tjänst m. m. till 3,775 miljoner kronor.

Vad angår inkomsten av kapital, vilken vid 1934 års taxering minskats med 49.i miljoner kronor eller 13.o procent, torde vid 1935 års taxering någon ytterligare sänkning komma att inträda. Den väntade nedgången är att återföra på minskade ränteinkomster, beroende på att räntenivån under innevarande år i genomsnitt legat väsentligt lägre än under år 1933. Med hänsyn till den utökning av det till utlåning tillgängliga kapitalet, som otvivelaktigt inträtt under innevarande år, har riksräkenskapsverket ansett sig kunna uppskatta minskningen vid 1935 års taxering av den sammanlagda kapitalinkomsten till allenast omkring 5 procent. I enlighet härmed har ämbetsverket för 1935 års taxering upptagit inkomsten av kapital för enskilda till 300 miljoner kronor och för bolag till 12 miljoner kronor.

Den uppskattade sammanlagda inkomsten kommer enligt ovanstående att uppgå till 5,517 miljoner kronor, varav 5,120 miljoner kronor för enskilda och 397 miljoner kronor för bolag, motsvarande för innevarande års taxering 5,274.6, 4,915.3 och 359.3 miljoner kronor.

I fråga om avdragsposterna har beloppet för de allmänna avdragen vid taxeringen till kommunal inkomstskatt — för förlust å viss inkomstkälla, periodiskt understöd, försäkringspremier m. m. — av riksräkenskapsverket upptagits till 199 miljoner kronor. Avdragen för allmänna skatter hava i enlighet med av statistiska centralbyrån verkställd beräkning sänkts till 404 miljoner kronor. Övriga vid taxeringen till kommunal inkomstskatt ej åtnjutna avdrag — för vissa förluster m. m. hava beräknats nedgå med 3 miljoner kronor till 27 miljoner kronor. De sammanlagda avdragen hava sålunda beräknats till 630 miljoner kronor, därav 570 miljoner kronor för enskilda och 60 miljoner kronor för bolag.

De enskilda skattepliktigas förmögenhet beräknar riksräkenskapsverket komma att vid 1935 års taxering uppvisa stegring. Under innevarande år hava nämligen dels aktie- och obligationsvärdena undergått en icke obetydlig höjning, dels de stegrade inkomsterna med all sannolikhet till avsevärd del bidragit till kapitalbildning antingen i form av ökning av tillgångarna eller minskning av skulderna. Riksräkenskapsverket har uppskattat ökningen av den skattepliktiga förmögenheten till omkring 600 miljoner kronor, motsvarande en uppgång av den taxerade förmögenhetsdelen av i runt tal 10 miljoner kronor. I enlighet härmed har ämbetsverket därför beräknat sextiondedelen av den taxerade förmögenheten till 220 miljoner kronor.

14 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Beräkningar rörande utfallet av skaf tetaxeringarna åren 1933—1935.

Miljoner kronor.

Bet till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet har i enlighet med förestående beräkningar av riksräkenskapsverket uppskattats för enskilda till 4,770 miljoner kronor samt för aktiebolag m. fl. till 337 miljoner kronor eller tillsammans till 5,107 miljoner kronor.

Från angivna belopp för enskilda skattskyldiga skola avgå ortsavdrag, vilka avdrag beräknats ökade från 2,702.4 miljoner kronor till 2,770 miljoner kronor.

De beskattningsbara beloppen vid 1935 års taxering hava sålunda beräknats till 2,000 miljoner kronor för enskilda skattskyldiga och till 337 miljoner kronor för aktiebolag m. fl. eller tillhopa till 2,337 miljoner kronor. Motsvarande belopp vid 1934 års taxering utgjorde respektive

l,836.o, 292.3 och 2,128.3 miljoner kronor.

Medelskatteprocenten har vid 1934 års taxering för enskilda skattskyldiga utgjort 5.92 procent och för aktiebolag m. fl. 8.73 procent mot 5.76 respektive 8.55 procent vid 1933 års taxering. För nästkommande års

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 15

taxering har riksräkenskapsverket — under förutsättning att skatten utgår med 170 procent av grundbeloppet — beträffande såväl enskilda som aktiebolag m. fl. räknat med oförändrad skatteprocent.

Med nu angivna procentsatser skulle den debiterade skatten för år 1935 uppgå till 118.4 miljoner kronor för enskilda och 29.4 miljoner kronor för aktiebolag m. fl. eller alltså sammanlagt till 147.8 miljoner kronor.

Vad angår storleken av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan komma att inflyta under budgetåret 1935/1936, får riksräkenskapsverket hänvisa till förut intagna tablå, vilken utvisar, i vad mån den debiterade skatten under de senaste budgetåren influtit, ävensom beloppen för under respektive budgetår restituerad skatt. För perioden 1929/1930— 1933/1934 uppgick i medeltal för budgetår bruttoinkomsten å titeln till

96.5 procent av den debiterade skatten och restitutionerna till 4.o miljoner kronor. Med tillämpande för budgetåret 1935/1936 av angivna genomsnittliga procenttal och restitutionsbelopp skulle bruttoinkomsten uppgå till 142.g miljoner kronor och den behållna inkomsten till 138.6 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket hemställer, att inkomst- och förmögenhetsskatten för budgetåret 1935/1936 upptages till i avjämnat tal 138,000,060 kronor.

Särskild skatt å förmögenhet.

Denna inkomsttitel, som först med innevarande budgetår uppförts i riksstaten, har för nämnda budgetår upptagits till 12.oo miljoner kronor. Vid 1934 års taxering bar enligt uppgift från statistiska centralbyrån särskild skatt å förmögenhet debiterats med ett belopp av 11.25 miljoner kronor. Under förutsättning att 99 procent av det debiterade beloppet inflyta och restitution av skatt icke äger rum under innevarande budgetår, skulle den behållna inkomsten å förevarande titel under budgetåret 1934/1935 uppgå till 11.14 miljoner kronor.

Rörande den påräkneliga avkastningen under budgetaret 1935/1936 av särskild skatt å förmögenhet saknas säkra hållpunkter. Den under innevarande år inträdda konjunkturförbättringen och den i samband häimed inträdda stegringen av aktie- och obligationsvärdena samt höjningen av den allmänna inkomstnivån måste emellertid antagas medföra ökad avkastning å förevarande inkomsttitel.

Till ledning för bedömandet av den höjning av det för särskild skatt å förmögenhet debiterade skattebeloppet, som kan förväntas inträda vid 1935 års taxering, erinras, att vid riksräkenskapsverkets beräkning rörande utfallet av samma års taxering avseende inkomst- och förmögenhetsskatt, den taxerade föTmögenhetsdelen höjts med 10 miljoner kronor eller 4.8 procent. Under förutsättning att det för särskild skatt å förmögenhet debiterade skattebeloppet, såsom synes antagligt, vid 1935 års taxering kommer att ökas i ungefär samma proportion, som sålunda be-

16 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

räknats för den till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade förmögenhetsdelen respektive förmögenheten, skulle det vid nämnda års taxering för särskild skatt å förmögenhet debiterade skattebeloppet uppgå till

11.79 miljoner kronor. Beräknas 99 procent av det debiterade skattebeloppet inflyta och antages restitution av skatt äga rum allenast i ringa omfattning, skulle den behållna inkomsten av särskild skatt å förmögenhet kunna upptagas till 11.67 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket bar i anslutning härtill i inkomsttabellen uppfört särskild skatt å förmögenhet med 11,700,000 kronor.

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt.

Å förevarande inkomsttitel, som uppförts i riksstaten från och med budgetåret 1932/1933, hava de beräknade och behållna inkomsterna utgjort:

Beräknad inkomst kronor

Budgetåret 1932/1933 .................... 11,500,000

» 1933/1934 9,000,000

» 1934/1935 8,000,000

Extra inkomst- och förmögenhetsskatt har för budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 debiterats med II.21 respektive 8.79 miljoner kronor. Vid 1934 års taxering har debiterats ett belopp av 7.60 miljoner kronor.

Till ledning för bedömandet av den ökning av det till extra inkomstoch förmögenhetsskatt debiterade skattebeloppet, som kan förväntas inträda vid 1935 års taxering, angivas i efterföljande tablå huvudresultaten av riksräkenskapsverkets beräkningar rörande utfallet av samma års taxering, avseende den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten från andra skattskyldiga än aktiebolag m. fl.

Uträknad skatt (170 procent av grundbeloppet) ................................................ 108.7 . 118.4 + 9.7 + 8.9

Extra inkomst- och förmögenhetsskatten, som utgår endast å beskattningsbara belopp överstigande 6,000 kronor, drabbar väsentligen vissa

Behållen

inkomst

kronor

11,035,164

8,675,244

Nedgång

kronor

2,359,920

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 17

skattskyldiga, som redovisa stor inkomst av rörelse eller av kapital samt i allmän och enskild tjänst anställda med högre avlöning. Under hänsyntagande härtill och med utgångspunkt från de i förestående tablå angivna procenttalen avseende beräknad inkomst- och skatteökning vid 1935 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, har riksräkenskapsverket funnit sig böra förutsätta, att det vid samma års taxering till extra inkomst- och förmögenhetsskatt debiterade skattebeloppet skall komma att uppgå med omkring 7 procent i jämförelse med taxeringsresultatet vid innevarande års taxering. Enligt detta antagande skulle vid 1935 års taxering å förevarande skattetitel debiteras ett belopp av 8.u miljoner kronor. Med ledning av att under sistförflutna budgetår mer än 99 procent av den debiterade extra inkomst- och förmögenhetsskatten influtit, har bruttoinkomsten under budgetåret 1935/1936 beräknats uppgå till 8.05 miljoner kronor. Efter avdrag för restitutioner, vilka för sistförflutna budgetåret uppgått till omkring 80,000 kronor, torde den behållna inkomsten kunna beräknas till i runt tal 8 miljoner kronor.

I anslutning härtill hemställer riksräkenskapsverket, att extra inkomstoeh förmögenhetsskatten i riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppföres med ett belopp av 8,000,000 kronor.

Ut jämningsskatt.

Beräknad Behållen Stegring +

inkomst inkomst Nedgång —

kronor kronor kronor

Budgetåret 1929/1930 ............................ 4,200,000 4,954,151 —

» 1930/1931 5,200,000 5,324,574 -f 370,423

» 1931/1932 4,800,000 5,079,294 — 245,280

» 1932/1933 4,100,000 4,976,537 — 102,757

» 1933/1934 4,100,000 3,926,067 — 1,050,470

» 1934/1935 7,400,000

Den höga beräknade inkomstsiffran för budgetåret 1934/1935 är beroende på att av 1934 års riksdag utjämningsskattens grundbelopp fastställdes skola utgöra två tredjedelar av den kommunala progressivskattens grundbelopp mot förut en tredjedel.

Enligt statistiska centralbyråns preliminära sammanställningar av 1934 års taxering har utjämningsskatt debiterats till ett sammanlagt belopp av omkring 7.25 miljoner kronor.

Vidkommande det påräkneliga beloppet av utjämningsskatten för budgetåret 1935/1936 är detta i främsta rummet beroende på huru stor del av utjämningsskattens grundbelopp, som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall uttagas. Riksräkenskapsverket förutsätter i sin beräkning, att skatten liksom för närvarande kommer att uttagas med hela grundbeloppet.

På grund av att utjämningsskatten till sin allmänna konstruktion nära ansluter sig till inkomst- och förmögenhetsskatten uppvisa förändringar-

Bihang till riksdagens protokoll 1935. t saml. Nr 1 Del 2. 2

18 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

na från år till år av de debiterade skattebeloppen för de båda skattetitlarna en viss parallellism. Enligt riksräkenskapsverkets beräkningar rörande utfallet av 1935 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skulle det debiterade skattebeloppet för denna skatt vid nämnda taxering stiga med omkring 10 procent. Med utgångspunkt härifrån och med ledning av erfarenheten från tidigare års taxeringar har riksräkenskapsverket uppskattat den väntade stegringen vid 1935 års taxering av det för utjämningsskatten debiterade grundbeloppet till 15 procent. I överensstämmelse härmed skulle den vid nämnda taxering debiterade utjämningsskatten uppgå till 8.34 miljoner kronor.

För perioden 1931/1932—1933/1934 uppgick i medeltal för budgetår bruttoinkomsten å titeln utjämningsskatt till 99 procent av den debiterade skatten. Med ledning härav har bruttoinkomsten av utjämningsskatt under budgetåret 1935/1936 beräknats uppgå till 8.26 miljoner kronor. Efter avdrag för restitutioner, vilka för sistförflutna budgetåret uppgått till omkring 40,000 kronor, torde den behållna inkomsten kunna beräknas till i runt tal 8.2 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen uppfört utjämningsskatten med 8,200,000 kronor.

Utskiftningsskatt och ersättningsskatt.

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

De å förevarande inkomsttitel redovisade inkomsterna utgjordes under budgetåren 1929/1930—1933/1934 allenast av utskiftningsskatt. Från och med innevarande budgetår redovisas under denna inkomsttitel jämväl den av 1933 års riksdag beslutade ersättningsskatten.

Vid 1934 års taxering har enligt uppgift från statistiska centralbyrån utskiftningsskatt debiterats med ett belopp av 109,523 kronor samt ersättningsskatt med ett belopp av 76,575 kronor, eller sammanlagt 186,098 kronor.

Med hänsyn till att såväl utskiftningsskatt som ersättningsskatt kunna förväntas fluktuera avsevärt, har riksräkenskapsverket icke funnit anledning att vidtaga ändring i det för budgetåret 1934/1935 fastställda riksstatsbeloppet.

Riksräkenskapsverket beräknar fördenskull utskiftningsskatt och ersättningsskatt för budgetåret 1935/1936 till oförändrat belopp av 300,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 19

Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Förevarande inkomsttitel, som under de senaste budgetåren utvisat ett år från år starkt minskat inkomsttillflöde, synes under innevarande budgetår åter komma att lämna en något ökad avkastning. Med hänsyn härtill och i enlighet med de av riksräkenskapsverket antagna allmänna förutsättningarna rörande konjunkturutvecklingen har ämbetsverket ansett tillräckliga skäl att vidtaga ändring i det senast fastställda riksstatsbeloppet icke föreligga,

Riksräkenskapsverket beräknar fördenskull bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter för budgetåret 1935/1936 till 350,000 kronor.

Stämpelmedel.

De beräknade och behållna inkomsterna å denna titel hava uppgått till:

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

;> 1934/1935

Beräknad

inkomst

kronor

51,600,000

52.000. 000

53.000. 000

45.000. 000

52.000. 000

55.000. 000

Behållen

inkomst

kronor

54,884,294

56,770,981

48,809,680

49,653,529

19,700,377

Stegring + Nedgång — kronor

- 4,127,955 -f 1,886,687

— 7,961,301

+ 843,849

+ 46,848

Den under budgetåret 1931/1932 inträdda minskningen av stämpelmedlen sammanhänger med den ogynnsamma konjunkturutvecklingen. Höjningen av riksstatsbeloppen för budgetåren 1933/1934 och 1934/1935 har föranletts av de vid 1933 års riksdag beslutade ändrade tarifferna för arvsskatt och skatt för gåva.

Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter å beloppen av de stämplar, som använts till nedanstående handlingar, hava dessa belopp under åren 1931—1933 utgjort:

20 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Den huvudsakliga uppbörden å förevarande inkomsttitel utgöres av stämpelmedel, som av postverket inbetalas till statskontoret. Denna uppbörd utgjorde, efter avdrag av belopp som restituerats genom statskontoret, 48.32 miljoner kronor för budgetåret 1932/1933 samt 48.97 miljoner kronor för budgetåret 1933/1934. Härförutom redovisa länsstyrelserna den uppbörd av stämpelmedel jämte ränta, som inflyter i de fall, då anstånd med stämpelskattens erläggande medgivits jämlikt bestämmelserna i § 47 av förordningen om arvsskatt och skatt för gåva. Nu berörda uppbörd bos länsstyrelserna bar under budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 — efter avdrag för restitutioner — utgjort respektive 1.33 och 0.73 miljoner kronor.

I riksräkenskapsverket tillhandakommen skrivelse den 15 november 1934 bar generalpoststyrelsen rörande stämpelmedlens beräkning för budgetåret 1935/1936 anfört bland annat följande:

»Efterföljande tablå utvisar månad för månad de stämpelmedelsbelopp, som av generalpoststyrelsen inlevererats till statskontoret under år 1933 samt under år 1934 till och med november månad (för november 1934 är leveransen ännu icke verkställd).

Av tablån framgår, att de av postverket hittills under år 1934 till statskontoret inlevererade stämpelmedelsbelopp med 7.68 miljoner kronor överstiga de under motsvarande tid år 1933 levererade beloppen.

Under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår visar stämpelmedelsuppbörden genom postverket en ökning med 6.25 miljoner kronor i förhållande till motsvarande tid under budgetåret 1933/1934. Det bör dock framhållas, att i nämnda belopp har ingått tillfällig uppbörd av osedvanligt stora arvsskattebelopp med ej mindre än 4.13 miljoner kronor. Motsvarande tillfälliga uppbörd utgjorde under samma tid (juli och november) av budgetåret 1933/1934 I.21 miljoner kronor.

Med hänsyn därtill, att den genom kungl. förordningen den 30 juni 1933 införda skärpningen av arvs- och gåvobeskattningen i full utsträckning påverkat, uppbörden först från och med januari månad 1934, synes normaluppbörden för den hittills förflutna delen av innevarande kalenderår nu böra läggas till grund vid beräkning av stämpelmedelsinkomsten för

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 21

budgetåret 1934/1935. För sagda budgetår beräknar generalpoststyrelsen därför stämpelmedelsuppbörden till följande belopp, nämligen:

normal uppbörd ............................................................................ 45.8 milj. kronor,

tillfällig uppbörd av större engångsbelopp ................................ 6.2 » » ,

ökning av stämpelmedelsuppbörden till följd av ny lagstiftning angående inteckningsförnyelsernas avskaffande och höjning av skuldebrevsstämpeln............................................................ 0.5 » »

eller sammanlagt 52.5 milj. kronor.

Läggas härtill av vederbörande länsstyrelser direkt till statskontoret inlevererade stämpelmedelsbelopp, vilka med ledning av tillgängliga uppgifter för de senaste åren torde kunna xtppskattas till omkring 1 miljon kronor, skulle den totala inkomsten av stämpelmedel under budgetåret 1934/1935 komma att uppgå till 53.5 miljoner kronor eller 1.5 miljoner kronor mindre än det i riksstaten upptagna beloppet.

De kalkyler, som nu verkställts på grundval av 1934 års faktiska och för budgetåret 1934/1935 beräknade uppbördssiffror, hava givit vid handen, att statsverkets inkomster av stämpelmedel under budgetåret 1935/1936 för närvarande torde kunna beräknas till 54 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen liar härvid uppskattat den normala och tillfälliga stämpeluppbörden genom postverket till sammanlagt 53 miljoner kronor, varvid beräknats, att 1934 års lagstiftning angående inteckningsförnyelsernas avskaffande och höjning av skuldebrevsstämpeln kommer att för budgetåret i fråga medföra en ökning av stämpelmedelsuppbörden med 0.5 miljoner kronor i jämförelse med budgetåret 1934/1935.

1 Härav 3.8 miljoner kronor i skatt för gåvor, föranledda av väntad skatteskärpning.

2 Härav särskilt stora arvsskattebelopp 0.81 miljoner kronor.

3 Härav mera betydande engångsbelopp 0.4 miljoner kronor.

4 Härav en särskilt stor arvsskatt å 1.75 miljoner kronor.

4 Härav en särskilt stor arvsskatt å 1.11 miljoner kronor.

22 Kiksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

På nu anförda beräkningsgrunder och under förutsättning av oförändrat konjunkturläge och med bibehållande av nu gällande skattesatser anser generalpoststyrelsen därför, att inkomsterna av stämpelmedel för budgetåret 1935/1936 kunna i riksstaten upptagas till 54 miljoner kronor.»

Sedan beloppet av de stämpelmedel, som av generalpoststyrelsen komma att inlevereras till statskontoret under december månad, numera är till siffran känt, kan den under första hälften av innevarande budgetår inflytande totala stämpelmedelsuppbörden fastställas med relativt stor noggrannhet. För att möjliggöra en direkt jämförelse mellan den sålunda påräkneliga stämpelmedelsuppbörden under juli—december 1934 och den för varje halvår sedan den 1 juli 1929 redovisade stämpelmedelsuppbörden lämnas i efterföljande sammanställning närmare uppgifter rörande stämpelmedelsuppbörden under månaderna juli—december och januari—juni för vart och ett av budgetåren 1929/1930—1933/1934 samt för juli—'december 1934.

1929/1930

1930/1931

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

Juli—december Milj. kr.

..... 25.98

..... 25.40

..... 21.63

..... 22.78

..... 21.28

..... 28.40

Januari—juni Milj. kr. 28.90 31.37 27.18 20.87 28.42

Hela budgetåret Milj. kr. 54.88 56.77 48.81 49.65 49.70

Vid beräkningen av stämpelmedlens avkastning under budgetåret 1935/1936 skall hänsyn tagas till de av 1933 års riksdag beslutade höjningarna av tarifferna för arvsskatt och skatt för gåva. Verkningarna av dessa skattehöjningar hava gjort sig gällande i full utsträckning först mot slutet av år 1933. Av de i tablån redovisade halvårsuppgifterna över stämpelmedelsuppbörden hänföra sig följaktligen allenast uppgifterna för halvåren januari—juni 1934 och juli—december 1934 till tid, under vilken arvsskatt och skatt för gåva helt utgått enligt de beslutade högre tarifferna.

Den sammanlagda stämpelmedelsuppbörden under sistangivna två halvår, d. v. s. under kalenderåret 1934, skulle enligt tablån uppgå till 56.82 miljoner kronor. Såsom närmare framgår av i generalpoststyrelsens skrivelse meddelade uppgifter, hänför sig en betydande del av den för innevarande år redovisade stämpelmedelsuppbörden till ett antal osedvanligt stora arvsskattebelopp. Vid beräkning av stämpelmedlens framtida avkastning med utgångspunkt från uppbördens storlek under kalenderåret 1934 måste sistberörda omständighet särskilt uppmärksammas. Erfarenheten har emellertid visat, att under en följd av år dylika tillfälliga inkomster förekommit, om än med skiftande belopp.

I förevarande sammanhang må vidare erinras därom, att riksräkenskapsverket vid beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten upp-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning lör budgetåret 1935/1936. 23

skattat ökningen vid 1935 års taxering av den skattepliktiga förmögenheten till omkring 600 miljoner kronor. En fortgående ökning av den skattepliktiga förmögenheten måste antagas medföra ökad avkastning av stämpelmedelsuppbörden.

Med utgångspunkt från stämpelmedlens påräkneliga avkastning under kalenderåret 1934 och under hänsyntagande till av riksräkenskapsverket i det föregående anförda särskilda omständigheter har ämbetsverket ansett sig kunna uppskatta stämpelmedelsuppbörden för budgetåret 1935/1936' till omkring 56 miljoner kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört stämpelmedel med 56,000,000 kronor, varav 27,000,000 kronor torde kunna beräknas utgöra arvsskatt och skatt för gåva.

Automobilskattemedel.

De å denna titel beräknade nedan angivna budgetår varit

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

1931/1932

1932/1933

1933/1934

1934/1935

och redovisade följande:

inkomstbeloppen hava för

Fördelningen av de sammanlagda intäkterna av automobilbeskattningen på olika skatteformer framgår av efterföljande, på uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen grundade tablå.

Under här redovisade 5-årsperiod hava beskattningsgrunderna för fordonsskatten varit desamma intill den 1 januari 1933. Genom beslut av 1932 års riksdag har emellertid från och med sistnämnda dag en omläggning av fordonsbeskattningen genomförts, innebärande en höjning av skattebeloppen med samtidig ökning av det skattefria viktsavdraget för automobiler, höjning av skattesatserna för motorcyklar samt införande av skatt å släpvagnar.

Skatten å automobilgummiringar utgick under tiden 4 juni 1927—30

24 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

april 1932 efter 2 kronor för kilogram. Från och med den 1 maj 1932 höjdes skatten att utgå efter 3 kronor 50 öre för kilogram.

^ Bensinskatten utgick från och med den 4 juni 1927 efter 6 öre för liter. Enligt beslut av 1931 års riksdag uttogs därjämte från och med den 4 juni 1931 en tilläggsskatt av 2 öre för liter. För bensin, som sistnämnda dag fanns inom riket, skulle även erläggas skatt av 2 öre för liter. Från och med den 1 maj 1932 utgår bensinskatten med 10 öre för liter.

Genom beslut av 1924 års riksdag blev jämväl motorsprit belagd med skatt, vilken skatt likväl ännu ej vunnit tillämpning. Jämlikt beslut vid 1934 års riksdag är skatten å motorsprit suspenderad till den 1 juli 1937.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1934 bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat automobilskattemedelsinkomsterna under budgetåret 1935/1936 till 82.o miljoner kronor, varvid 22.8 miljoner kronor hänförts till fordonsskatt, 11.4 miljoner kronor till gummiringsskatt och 47.8 miljoner kronor till bensinskatt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillika meddelat, att beräkningen verkställts under de allmänna förutsättningarna, att ingå väsentliga rubbningar inträda i nuvarande inhemska prisnivå eller i den svenska kronans värde gentemot de viktigare utländska valutorna samt att nu rådande konjunkturförbållanden komma att undergå en obetydlig försämring.

Rörande beräkningens utförande bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrivelse den 13 november 1934 anfört följande:

»Under nedanstående budgetår uppgick nettobebållningen av under tiden 1 juli—30 september inflytande automobilskattemedel till följande belopp:

Budgetäl- Kronor

1930/1931 ....................................................... 11,934,369: 94

1931/1932 ........................................................ 10,818,082: ie

1932/1933 ........................................................ 14,702,532: 63

1933/1934 ........................................................ 15,899,631:50

I procent av under respektive budgetår influten skatt utgjorde ovannämnda belopp 23.2 procent, 18.4 procent, 20.2 procent och 20.2 procent eller 1 medeltal 20.5 procent.

Under tiden 1 juli—30 september 1934 uppgick nettot till 17,218,069 kronor 44 öre. Om detta belopp, i likhet med vad som varit fallet under de tvenne sistförflutna budgetåren, skulle utgöra 20.2 procent av under innevarande budgetår inflytande automobilskattemedel, skulle dessa komma att uppgå till i runt tal 85,200,000 kronor. Skulle däremot den under tiden 1 juli 30 september 1934 influtna skatten utgöra 20.5 procent av under innevarande budgetår inflytande medel, skulle dessa komma att uppgå till i runt tal 84,000,000 kronor.

Då de under budgetåret 1933/1934 influtna automobilskattemedlen uppgmgo till i runt tal 78,500,000 kronor, skulle sålunda ökningen komma att uppgå till 6,/00,000 kronor respektive 5,500,000 kronor. Ökningen under budgetåret 1933/1934 uppgick till i runt tal 5.700,000 kronor.

Då de tre månader av innevarande år, vilka ligga till grund för ovanstående beräkning, torde få betraktas som en, ekonomiskt sett, gynnsam

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 25

period, anser sig styrelsen icke kunna räkna med de stora ökningar, som ovan anförts. Däremot tror sig styrelsen våga räkna med en ökning på 3 ä 4 miljoner kronor under innevarande budgetår och på grund därav uppskatta de nu inflytande automobilskattemcdlen till 82.000,000 kronor.

I sin underdåniga skrivelse den 7 november 1933 angående beräkning av inflytande automobilskattemedel under budgetaret 1934/1935 ansåg sig styrelsen i någon mån böra höja det beräknade beloppet bland annat på grund av den konjunkturförbättring, som då inträffat inom trävaru- och järnindustrien. Denna förbättring, som allt fortfarande gör sig gällande, torde kunna beräknas fortfara åtminstone under innevarande budgetår. Huruvida densamma kommer att bestå även under instundande budgetår är naturligtvis svårare att med någon bestämdhet yttra sig om. Då emellertid styrelsen anser sig hava uppskattat de under innevarande budgetår inflytande medlen väl lågt, vågar styrelsen antaga, att jämväl de under budgetåret 1935/1936 inflytande automobilskattemedlen komma att uppgå till 82,000.000 kronor, även om en konjunkturförsämring skulle äga

Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhamtade uppgifter beräknas uppbörden för budgetåret 1935/1936 av fordonsskatt till 21.9 miljoner kronor och av gummiringsskatt till 3.4 miljoner kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1934 rörande beräkningen av tullmedlen m. m. har generaltullstyrelsen, pa däiom av riksräkenskapsverket framställd begäran, även yttrat sig angående beräkningen av genom tullverket inflytande automobilgummiringsskatt och bensinskatt. Styrelsen har härom anfört följande:

»Vad angår de automobilskattemedel, som uppbäras genom tullverket, hava årsbeloppen av den debiterade uppbörden av nedanstående av dessa medel samt restitutionerna av sådana medel under senaste femårsperioden uppgått till i a v jämnade tusental kronor:

Under månaderna juli—oktober 1933/1934 och 1934/1935 hava motsvarande belopp uppgått till i jämna tusental kronor:

Inkomsterna av automobilgummiringsskatt, vilka tidigare under en följd av budgetår varit stadda i ständig stegring, hava, efter att under budgetåren 1930/1931—1932/1933 hava minskats, under det sistförflutna budgetåret starkt tillvuxit. Uppbörden av bensinskatt har däremot visat fortgående ökning till och med budgetåret 1933/1934, även om avdrag sker för belopp som motsvara de under åren 1931 och 1932 vidtagna höjningarna i skattesatsen. Jämväl under de fyra första månaderna av innevarande

26 Riksrakenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

budgetår visar uppbörden såväl av automobilgummiringsskatt som av benretS19a33/1934ydande °kmng ' 3ämförelse med samma månader av budgetå-

Det torde kunna förutsättas, att den senaste tidens ökningar i uppbörden £lJn°reV?r?nfde° me?+el/ka11 komma att än vidare fortgå; dock lärer man kunna utgå från att denna oknmg vad automobilgummiringsskatten angar kommer att bliva väsentligt mindre än stegringen i uppbörden mellan budgetaren 1932/1933 och 1933/1934. En höjning i de för budgetåret 1933/ 1934 givna uppbordsbeloppen synes sålunda vid beräkning av motsvarande belopp för budgetaret 1935/1936 böra företagas. Uppskattningsvis kunna siffrorna för bruttouppborden av ifrågakomna båda slag av automobilskattemedel under budgetåret 1935/1936 angivas till;

automobilgummiringsskatt bensinskatt

10 miljoner kronor; 47 » »

Restitutionerna av bensinskatt synas kunna för budgetåret 1935/1936 upptagas till något högre belopp än för budgetåret 1933/1934, eller till ett avrundat belopp av 1 miljon kronor. Från de obetydliga restitutionerna av automobilgummiringsskatt torde här kunna bortses.

Nettoinkomsterna för budgetåret 1935/1936 av ifrågavarande slag av autornobilskattemedel, som uppbäras genom tullverket, torde följaktligen Kunna boräknas till sammanlagt 56 miljoner kronor.»

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 beräknat inkomsten för budgetåret 1935/1936 av skatt å inom riket tillverkad bensin till 1.4 miljoner kronor. För skatt å motorsprit har kontrollstyrelsen ej upptagit någon inkomst. I en till grund för styrelsens beräkning liggande promemoria anföres:

»Statsverkets inkomster av skatt å bensin, tillverkad inom landet, utvibensin- fol;,ailde ““““ställning över från tillverkningsställe utlämnad

“kamtad upplysning beräknas utlämningen från tillverkningsstället av bensin under innevarande budgetår komma att omfatta en kvantitet av omkring 14 miljoner liter, varå skatten utgör 1.4 miljoner kronor. För budgetaret 1935/1936 kan kvantiteten utlämnad bensin av inhemsk tillverknmg likaledes uppskattas till omkring 14 miljoner liter. I anslutning kf.rtl.11,kan skatten a inom riket tillverkad bensin, under förutsättning av oforandrad. skattesats av 10 öre per liter, för sistnämnda budgetår beräknas tillföra statsverket en inkomst av 1.4 miljoner kronor.

. V “^träffar skatten å motorsprit är densamma jämlikt beslut av 1934 ars riksdag suspenderad till den 1 juli 1937, vadan någon skatteinkomst av motorsprit nu icke kan beräknas.»

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 27

Vid beräkningen av automobilskattemedlen för budgetåret 1935/1936 har riksräkenskapsverket att utgå från, att de av 1932 års riksdag beslutade

skattesatserna bibehållas oförändrade.

Vad först angår fordonsskattens avkastning är denna direkt avhängig av motorfordonsbeståndets storlek och sammansättning. Antalet registrerade motorfordon vid slutet av vart och ett av åren 1929—193o framgår av efterföljande sammanställning:

1929 .

1933 Person-

automobiler

. 99,144

. 103,664 . 105,283 .. 101,817 . 98,889

Lastautomobiler

och

omnibusar

37,102

40,908

43,872

43,275

42,068

Motor-

cyklar

54,846

56,678

55,189

52,164

47,757

Av tablån framgår, att motorfordonsbeståndet under år 1932 och 1933 gått starkt tillbaka. Störst har nedgången varit för motorcyklar och per-

Under innevarande år har antalet registrerade motorfordon åter boijat stiga. Enligt särskilt inhämtade uppgifter har under periodenjanuari oktober 1934 antalet nyregistrerade personautomobiler uppgått till »,»14 och antalet nyregistrerade lastautomobiler och omnibusar till 4,54b mot respektive 4,625 och 2,570 under motsvarande period år 1933.

I enlighet med de av riksräkenskapsverket antagna allmanna förutsättningarna rörande konjunkturutvecklingen anser sig ämbetsverket hora räkna med en viss fortgående stegring av motorfordonsbeståndet i landet. På grund härav synes den behållna inkomsten av fordonsskatt, som för sistförfluten budgetår uppgått till 21.88 miljoner kronor, kunna for budgetåret 1935/1936 uppskattas till ett belopp av 23.5 miljoner kronon

Uppbörden av gummiringsskatt, som under sistförfluten budgetar utvisade en betydande stegring, har under den gångna delen av innevarande år fortsatt att stiga. Enligt generaltullstyrelsens ovan intagna tablå har sålunda den i tullverkets räkenskaper debiterade gummiringsskatten för de fyra första månaderna av innevarande budgetar uppgått till 3.n miljoner kronor, medan för motsvarande period av budgetåret 1933/1934 den debiterade uppbörden utgjort 2.74 miljoner kronor. Den fortgående stegring av motorfordonsbeståndet, som riksräkenskapsverket forutsatt skola äga rum, betingar ock en fortgående stegring av gummiringsforbrukningen. Med stöd härav har ämbetsverket ansett sig hora för budgetaret 1935/1936 beräkna gummiringsskattens avkastning till 12.5 miljoner kronor.

Beträffande därefter bensinskattens avkastning har stegring inträtt såväl under sistförfluten budgetår som under den gångna delen av innevarande budgetår. Generaltullstyrelsens ovan intagna tablå utvisar, att den i tullverkets räkenskaper debiterade bensinskatten for de fyra första månaderna av innevarande budgetår uppgått till 19.ia miljoner kro-

28 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

“ilj”er kr°nor under motsvarande period av närmast föregående budgetar. Den av riksräkenskapsverket antagna fortgående steg nngen av fordonsbeståndet förutsätter en stegring jämväl av bens^

rlltndmtgen; Med ^utgångspunkt härifrån och med stöd av de utav generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen gjorda beräkningarna har riksrä

ÄStT“"ge-av b“si”sk“‘‘»

ket hems?äLm1tVatrikTäJieilSkaPSVerket Sålunda anfört’ får ämbetsversiniaTf n 5 :nk0mstema av fordonsskatt, gummiringsskatt och ben- 12 50n onn V udgetar®* lJJ3o/1936 beräknas till respektive 23,500,000 kronor, .SOOhOOkronoroch 49,000,000 kronor och alltså för de samlade automobilskattemedlen till 85,000,000 kronor.

Tullmedel.

De beraknade och redovisade inkomsterna å denna titel hava utgjort:

Beraknad Behållen Stegring -f

tZf Nedgång-

Budgetåret 1929/1930............ 153,000,000 154 447 881 + IvfiSlV

> 142,000,000 147,lss!SI t 6 764*127

: ! * "S:::::::::;:; 1553S55SS iEJSJS

: liJÄK "3'4^233 -

av. förestående sammanställning måste hänsyn tagas till under perioden vidtagna ändringar i tullsatserna. Av dessa änd-

förda1’ fl:amhåUaS den från och med den 1 1929 genomfrukt ^ T ’ Citr°ner °Ch ätskilliga sIa« av torkad

trukt samt den nedsättning av kaffetullen, som trädde i kraft den 1

september 1929. Å andra sidan hava från och med den 1 februari 1932

bärigt laggS*allar. föf 7issa lyxbetonade samt mer eller mindre um- ., / varor’ danbland kaffe. Anmärkas må även att den av 1932 års riksdag beslutade tillfälliga kaffeskatten, uppgående till 1.5S miljoner kronor, re ovisats å förevarande titel för budgetåret 1932/1933. Härutöver hava under följande riksdagar talrika mindre justeringar av tulltaxan genomforts.

I skriveise till riksräkenskapsverket den 15 november 1934 har generaltullstyrelsen beträffande beräkningen av tullmedelsinkomsterna under budgetaret 1935/1936 anfört följande:

myckeTovfsst ‘viV^lTdko,n;iunkturläget alltjämt måste betecknas såsom Sortrö^w’ 1 d d0<*..™ som om en tämligen fast förbättring i nT 3en.nu5ne+ra1,mtratt- Redaa under sista kvartalet av nästlid-

a budgetår visade tulluppbordssiffrorna, som genomgående voro högre

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 29

äu under motsvarande kvartal av budgetåret 1932/1933, ett mera normalt inbördes läge än under sistnämnda budgetår, och även under de därpå följande månaderna, då tulluppbörden var väsentligt större än under samma månader av budgetåret näst förut, företedde siffrorna för de olika månaderna en stegring, som kan anses ganska väl svara mot ökningen från månad till månad under mera normala år.

Uppbördssiffrorna för de fyra gångna månaderna av innevarande budgetår voro 10.4, 11.8, 12.3 och 13.9 miljoner kronor mot 7.i, 9.2, 10.5 och

10.4 miljoner kronor under motsvarande månader av budgetåret 1933/1934. Uppgången synes vara föranledd av en ökning i importen av ett flertal sådana varuslag, som i allmänhet inbringa de största tullmedelsinkomsterna; sammanlagda uppbördsbeloppet för dessa uppgick under de tre första månaderna av innevarande budgetår till 18.7 miljoner kronor mot allenast 13.7 miljoner kronor under samma månader av nästföregående budgetår. Det kan därför förväntas, att beloppet av innevarande budgetårs tulluppbörd skall komma att betydligt överstiga motsvarande belopp för budgetåret 1933/1934, eller 118.3 miljoner kronor. Varaktigheten av den påvisbara förbättringen i det allmänna konjunkturläget kan emellertid icke med visshet bedömas, och osäkert är därför, huruvida och i vad mån denna förbättring skall komma att fortgå även under nästkommande budgetår samt giva sig till känna i ytterligare ökad varuinförsel från utlandet med därav härflytande stegring i tullmedelsuppbörden. Försiktigheten torde därför bjuda att för sistnämnda budgetår räkna allenast med en bruttouppbörd av högst 135 miljoner kronor. Vid denna beräkning har givetvis bortsetts från sådana förskjutningar i tulluppbörden, som hänföra sig till eventuella förändringar i gällande tullsatser eller införande av mera genomgripande importregleringsåtgärder eller till andra statliga ingripanden med avseende å importen.

Restitutionerna av tullmedel hava under budgetåret 1933/1934 uppgått till omkring 4.2 miljoner kronor. Under de fyra första månaderna av innevarande budgetår hava dessa belöpt sig till respektive 0.33, 0.33, 0.34 och O.so miljoner kronor mot 0.17, O.is, 0.44 och O.so miljoner kronor under motsvarande månader av nästlidna budgetår. Restitutionsbeloppen under nämnda månader av budgetåret 1934/1935 sluta således a sammanlagt 1.3 miljoner kronor eller samma belopp som restitutionsbeloppen för motsvarande månader av budgetåret 1933/1934. Med utgångspunkt från vad ovan nämnts om tullmedelsuppbörden torde därför för budgetåret 1935/1936 böra räknas med ett något högre restitutionsbelopp eller förslagsvis 5 miljoner kronor.

Minskas de för budgetåret 1935/1936 beräknade bruttoinkomsterna av tullmedel 135 miljoner kronor,

med restitutioner av tullmedel ........................................ 5_____»_______»____

skulle alltså ............................................................................ 130 miljoner kronor

utgöra de nettoinkomster av tullmedel, som kunna förväntas inflyta under budgetåret 1935/1936.»

30 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Debiterad tulluppbörd för olika varugrupper.

Miljoner kronor.

I förestående tabell lämnas i sammandrag en av generaltullstyrelsen utarbetad översikt av den debiterade tulluppbörden under vart och ett av budgetåren 1925/1926—1933/1934, med särskilt angivande av de varuslag, för vilka tullen under något av nämnda år uppgått till minst 1 miljon kronor.

Enligt från generaltullstyrelsen likaledes meddelade uppgifter har den debiterade tulluppbörden för varje månad från och med budgetåret 1925/1926 till och med november månad 1934 uppgått till följande belopp:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 31

Debiterad tulluppbörd månadsvis.

Miljoner kronor.

Såsom framgår av tabellen har den sammanlagda debiterade tulluppbörden, efter att under budgetåret 1929/1930 hava passerat ett maximum, davbrutet sjunkit till och med budgetåret 1932/1933. För budgetåret 1933/1934 uppvisar tulluppbörden en obetydlig stegring utöver föregående budgetårs nivå. Under den förflutna delen av innevarande budgetår har däremot en mycket betydande stegring av tullmedelsuppbörden inträtt. Ett närmare studium av de i tabellen redovisade månadssiffrorna ger vid handen, att den debiterade tulluppbörden nådde sin lägsta nivå under senare hälften av budgetåret 1932/1933 och förra hälften av budgetåret 1933/1934, d. v. s. under kalenderåret 1933. Under sistnämnda år uppgick den debiterade tulluppbörden till 110.44 miljoner kronor mot 125.68 miljoner kronor år 1932. För januari—november månader innevarande år har den debiterade tulluppbörden utgjort 122.74 miljoner kronor mot 101.50 miljoner kronor under motsvarande period år 1933. Uppgången av tulluppbörden under innevarande år har sålunda utgjort 21.24 miljoner kronor eller 20.9 procent. Begränsas jämförelsen till den förflutna delen av innevarande budgetår, framgår, att den debiterade tulluppbörden, som under månaderna juli—november år 1933 uppgått till 47.93 miljoner kronor, under samma period år 1934 stigit till 61.31 miljoner kronor eller med 27.9 procent.

För beräkningen av tullmodelsinkomsternas avkastning under budgetåret 1935/1936 saknas säkra hållpunkter. Det framtida utfallet av tullmedelsinkomsterna är i första hand beroende av världskonjunkturernas allmänna utveckling. I nuvarande ekonomiska läge är importens storlek och sammansättning i särskilt hög grad beroende av de olika ländernas åtgärder i monetärt och handelspolitiskt hänseende. Beräkningen av förevarande inkomsttitel måste under sådana förhållanden bliva mycket osäker, och inträdande förskjutningar i konjunkturläget

32 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936,

eller handelspolitiska komplikationer kunna medföra mycket stora omkastningar av det påräkneliga inkomsttillflödet.

I enlighet med de allmänna förutsättningar rörande konjunkturutvecklmgen, från vilka riksräkenskapsverket vid sin inkomstberäkning utgått, har ämbetsverket ansett sig kunna beräkna den under nästkommande budgetår debiterade tulluppbörden till belopp, som med 30 procent överstiger motsvarande uppbörd under kalenderåret 1933, eller till 43.6 miljoner kronor, vilket innebär en stegring i förhållande till uppbörden under sistförflutna budgetår med 21.4 procent.

I fråga om restitutionerna av tullmedlen under budgetåret 1935/1936 har riksräkenskapsverket i anledning av den verkställda uppräkningen av den debiterade tulluppbörden ansett sig böra höja det av generaltullstyrelsen angivna beloppet till 6 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket hemställer, att i enlighet med ämbetsverkets förestående beräkningar inkomsttiteln tullmedel för budgetåret 1935/1936 i nksstaten uppföres med ett avjämnat belopp av 137,000,000 kronor.

Accis å silke.

Å förevarande inkomsttitel, som uppförts i riksstaten från och med budgetåret 1932/1933, hava de beräknade och behållna inkomsterna utgjort:

Budgetåret 1932/1933 .... » 1933/1934 ....

» 1934/1935 .....

Beräknad

inkomst

kronor

1,000,000

500,000

1,000,000

Behållen

inkomst

kronor

442,005

962,661

Stegring

kronor

520,656

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1934 har generaltuHstyreisen beträffande beräkningen av ifrågavarande uppbörd anfört följande:

»Vidiomniande ---- — de debiterade silkeaccismedlen hava dessa

derna iuK^oktnhp086*^ 1933/1934 4111 962>856 kronor och under måna- FS^ budi7tår^19357lQ3finrafnde^udgetår 011 688’843 kronor brutto.

ärä"*" av dessa “

löftefigUtmni%ni^rranVnnrlkeaCdCiSmed!rJaVa-U1nder budeetåret 1933/1934 bednno ict-! x. kronor; under nastlidna juli-oktober månader hava sådana restitutioner ej förekommit. De torde för budgetåret 1935/1936 icke bora uppskattas till högre belopp än 1,000 kronor

sistnämm^bnd^pT”10^6 jämväl+ nettouppbörden av silkeaccismedel för sistnämnda budgetar kunna upptagas till l.s miljoner kronor.»

Riksräkenskapsverket beräknar, i relsen sålunda anfört, inkomsttiteln

anslutning till vad generaltullstyaccis å silke till 1,500,000 kronor.”

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 33

Aceis å margarin.

Denna inkomsttitel uppfördes första gången i riksstaten för budgetåret 1933/1934, och beräknades inkomsten å titeln för nämnda budgetår till 5,000,000 kronor. Den behållna inkomsten av accis å margarin under budgetåret 1933/1934 uppgick till 7,079,307 kronor. För innevarande budgetår har inkomsten beräknats till 9,500,000 kronor. Skattesatsen för accis å margarin, som ursprungligen bestämdes till 20 öre för kilogram, bar från och med den 1 augusti 1934 höjts till 30 öre för kilogram.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 har kontrollstyrelsen beräknat margarinaccisen för budgetåret 1935/1936 till 16,000,000 kronor samt rörande beräkningen anfört följande:

»För margarin, som tillverkas för försäljning, utgår accis för närvarande med 30 öre per kilogram. Enligt kungl. förordningen den 30 juni 1934 (nr 383) gäller förordnandet om margarinaccisens utgörande tills vidare allenast intill innevarande budgetårs utgång. Nedanstående inkomstberäkning är verkställd under förutsättning, att margarinaccisen kommer att bestå med oförändrad skattesats jämväl under budgetåret 1935/1936.

Tillverkningen av margarin bar för nedannämnda år utgjort:

år 1927 ............................ 42,661 ton år 1931 49,701 ton

» 1928 ............................ 50.664 » » 1932 49,895 »

s 1929 ............................ 55,243 » » 1933 50,190 »

» 1930 ............................ 53,149 »

Margarintillverkningen under innevarande kalenderår beräknas uppgå till något över 53,000 ton, vartill tillverkningen även under budgetåret 1935/1936 ansetts kunna uppskattas, under förutsättning likväl att statsmakterna icke genom regleringsåtgärder eller på annat sätt nedbringa avsättningen av denna vara. Med utgångspunkt härifrån skulle med tillämpning av ovannämnda skattesats av 30 öre per kilogram erhållas en inkomst av margarinaccisen för budgetåret 1935/1936 av cirka 10 miljoner kronor. Därest i förevarande sammanhang bortses från restitutioner, vilka torde uppgå till cirka 100,000 kronor, skulle alltså den behållna inkomsten av nämnda accis kunna beräknas till 16 miljoner kronor.»

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen upptagit inkomsttiteln accis å margarin till 16,000,000 kronor.

Tobaksskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. Nr 1 Del 2.

34 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Tobaksskattens avkastning bar under redovisningsperioden oavbrutet stegrats. Budgetåret 1929/1930 utvisar visserligen ett högre inkomstbelopp än budgetåret 1930/1931, men av förstnämnda års inkomst äro omkring 5 miljoner kronor att återföra på en engångsintäkt, föranledd av ändring i avseende å tiden för skattens inleverering till statsverket. Den stora stegringen av tobaksskattens avkastning under budgetåret 1931/1932 är beroende — utom av något ökad omsättning av tobaksvaror — av vid 1931 års riksdag beslutad höjning av den procentuella värdeskatten å olika slag av tobaksvaror ävensom av vid 1932 års riksdag genomförd ytterligare höjning av skattesatserna. Stegringen under budgetåret 1932/ 1933 är även delvis att återföra på förnyad höjning av skattesatserna jämlikt beslut vid 1933 års riksdag.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 har aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet rörande beräkningen av tobaksskattens avkastning under budgetåret 1935/1936 anfört, att omsättningen under innevarande år ökats. Enligt monopolbolagets uppfattning skulle, därest priskurantprisbeloppet under det sistförflutna budgetåret lägges till grund för beräkningen, tobaksskatten med nu gällande priser och skattesatser, komma att uppgå till 74.8 miljoner kronor. Med hänsyn till den under innevarande år inträdda ökningen av omsättningen anser emellertid bolaget att, under förutsättning av att ett omslag i nu rådande konjunkturförhållanden icke kommer att inträda före utgången av nästkommande budgetår, tobaksskatten för budgetåret 1935/1936 torde kunna beräknas till 77 miljoner kronor.

Närmare uppgifter rörande totalomsättningen av tobaksvaror under kalenderåren 1927—1933 lämnas i efterföljande tabell, vari jämte kvantitets- och värdesiffror jämväl på respektive år belöpande tobaksskatt angives.

Såsom framgår av tabellen, har omsättningen av den viktigaste varugruppen, nämligen cigarretterna, som till och med år 1931 oavbrutet stegrats, under redovisningsperiodens sista år utvisat nedgång. Omsättningen av cigarrcigarretter var störst år 1930, varpå den under de tre sist-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 35

förflutna kalenderåren tenderat att sjunka. Beträffande övriga varuslag, med undantag av röktobak, vilken under åren 1932 och 1933 utvisat stegring, har omsättningen under periodens senare år gått tillbaka. Det sammanlagda värdet av de omsatta varukvantiteterna, vilket på grund av prisförhöjningar under år 1932 ökades, utvisar under sistförflutna kalenderår till följd av den minskade konsumtionen ånyo nedgång. De redovisade tobaksskattebeloppen hava stigit under hela perioden 1927—1933.

Rörande utvecklingen under innevarande år lämnas uppgifter i efterföljande tablå.

Enligt tablåns siffror har — vid jämförelse med år 1933 — omsättningen under perioden januari—oktober innevarande år för cigarrcigarretter och röktobak utvisat stegring samt för cigarrer praktiskt taget stått stilla, medan förbrukningen av cigarretter samt av tuggtobak och snus minskats. Begränsas jämförelsen till månaderna juli—oktober, har omsättningen av samtliga tobaksvaror med undantag för sistnämnda båda varuslag ökats. Samma stigande tendens framgår av uppgifterna för oktober månad in-

36 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

nevarande år. Värdet av de omsatta tobakskvantiteterna och tobaksskatten utvisa för samtliga redovisningsperioder stegring.

Vid bedömandet av tobaksskattens avkastning under nästkommande budgetår är inkomsttillflödets utveckling under den förflutna delen av innevarande år av grundläggande betydelse. De i förestående tablå meddelade siffrorna innebära, att tobaksskattens avkastning under innevarande år stegrats för perioden januari—oktober med 4.4 procent, för perioden juli—oktober med 6.o procent och för oktober månad med lO.o procent i jämförelse med avkastningen under motsvarande perioder år 1933. Antages den genomsnittliga stegringsprocenten för hela innevarande år bliva densamma som för perioden januari—oktober eller 4.4 procent, skulle den totala skatteuppbörden för år 1934 uppgå till 77.26 miljoner kronor.

Under de fem första månaderna av innevarande budgetår har den till statsverket inlevererade skatteuppbörden uppgått till 33.25 miljoner kronor, medan uppbörden för motsvarande period av nästföregående budgetår utgjort 31.64 miljoner kronor. Stegringen av skatteuppbörden under innevarande budgetår har sålunda utgjort 1.6i miljoner kronor eller 5.i procent. För den återstående delen av innevarande budgetår förväntas emellertid inkomststegringen i förhållande till föregående budgetår bliva väsentligt lägre än under budgetårets tidigare månader.

Med ledning av sålunda meddelade uppgifter och i enlighet med de allmänna förutsättningar rörande konjunkturutvecklingen, från vilka riksräkenskapsverket vid sin inkomstberäkning utgått, har ämbetsverket ansett sig kunna höja monopolbolagets förutberörda beräkning av tobaksskattens avkastning under budgetåret 1935/1936 med 1 miljon kronor.

Riksräkenskapsverket hemställer i överensstämmelse härmed, att inkomsttiteln tobaksskatt för budgetåret 1935/1936 beräknas till 78,000,000 kronor.

Brännvinstillverkningsskatt.

Stegring + Nedgång — kronor

+ 5,082,425

— 1,601,430

— 827,601

— 1,263,515

— 303,469

Kontrollstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 uppskattat statsverkets inkomst av brännvinstillverkningsskatt under budgetåret 1935/1936 till 15.o miljoner kronor. I en av kontrollstyrelsen samtidigt överlämnad, till grund för beräkningen liggande promemoria anföres följande:

»Statsverkets behållna inkomst av brännvinstillverkningsskatten under budgetåret 1933/1934 utgjorde 15,778,264 kronor mot i riksstaten upptag-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 37

na 16 miljoner kronor. För innevarande år är denna skattetitel upptagen med 17 miljoner kronor. Det kan redan nu förutsägas, att detta belopp icke kommer att uppnås, vilket är beroende av dels att vissa skattebelopp, som beräknats inflyta under detta budgetår, antingen inbetalats redan under förra budgetåret eller komma att erläggas först under nästa budgetår, dels ock att aktiebolaget Vin- & spritcentralens inköp av beskattningsbart brännvin blivit under innevarande tillverkningsår reducerade utöver vad som tidigare beräknats. Sistnämnda förhållande sammanhänger i någon mån med den av 1934 års riksdag vidtagna omregleringen av brännvinstillverkningen men i högre grad därmed att bolaget funnit sig böra nedbringa sina lager av beskattat brännvin, vilka blivit onormalt stora på grund av å ena sidan minskad spritdryckskonsumtion och å andra sidan anbefallt övertagande av vissa kvantiteter potatisbrännvin utöver det föreliggande inköpsbehovet i syfte att därmed bereda lättnad i förefintligt överskott av fabrikspotatis i de sydligaste delarna av landet. Såvitt nu kan bedömas, lärer sålunda statsverkets behållna inkomst av brännvinstillverkningsskatten under innevarande budgetår komma att uppgå till allenast omkring 14.5 miljoner kronor.

Vad angår brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1935/1936 kommer inkomsten av densamma att alltjämt påverkas av bolagets behov av att nedbringa spritlagren till mera normal storlek. Till vilken kvantitet inköpen av beskattningsbart brännvin under tillverkningsåret 1935/1936 komma att begränsas, är för närvarande icke känt. Härtill kommer omöjligheten att på förhand kunna bedöma i vilken omfattning potatisbrännvinstillverkningen bliver förlagd till tidsperioder före eller efter den 1 januari 1936. En förskjutning i leveranserna med 3 å 4 miljoner liter från det ena året till det andra i jämförelse med vad som beräknats kan av olika anledningar vara att räkna med, vilket på grund av anstånd med skattens inbetalande under 6 månader medför en motsvarande ökning eller minskning i skatteinkomsten under nästa, respektive därpå följande budgetår. Det vill emellertid synas som om ^n behållna inkomsten av brännvinstillverkningsskatten for budgetaret 1935/1936 borde kunna angivas till 15 miljoner kronor.»

Riksräkenskapsverket hemställer, att i enlighet med kontrollstyrelsens förslag brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1935/1936 beräknas till 15,000,000 kronor.

Rusdrycksförsäljningsmedel.

Vad inkomsterna från partihundelsbolcg beträffar, hänföra sig dessa till aktiebolaget Vin- & spritcentralen jämte vissa agentbolag. Statsverkets beräknade och behållna inkomster från berörda bolag hava utgjort.

Budgetåret 1929/1930. > 1930/1931.

» 1931/1932.

s> 1932/1933.

» 1933/1934.

* 1934/1935.

38 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 uppskattat statsverkets inkomster av partihandelsbolag för budgetåret 1935/1936 till 9.o miljoner kronor.

I en av kontrollstyrelsen samtidigt överlämnad, den 9 november 1934 dagtecknad skrivelse bar aktiebolaget Vin- & spritcentralen beräknat förevarande inkomsttitel till 9.o miljoner kronor samt rörande beräkningen anfört följande:

»Såsom svar på en motsvarande framställning med anhållan om en förhandsberäkning av spritcentralens antagliga inleverans till statsverket under budgetåret 1934/1935 meddelade bolaget, att vinsten på 1934 års rörelse kunde beräknas till 9 miljoner kronor, och skulle därav efter utdelning till aktieägarna av 752,000 kronor och avsättning till reservfonden av 1 miljon kronor för inleverans till statsverket återstå ett belopp av 7.2 eller i runt tal 7 miljoner kronor. Sistnämnda summa uppräknades av kontrollstyrelsen med hänsyn till väntad konjunkturförbättring till 8 miljoner kronor, en beräkning, som godkändes av riksräkenskapsverket _ i_ dess inkomstberäkning för budgetåret 1934/1935. I statsverkspropositionen uppräknades summan emellertid med ytterligare 3 miljoner kronor, varvid hänsyn sannolikt tagits till den omständigheten, att till spritcentralen under 1933 influtit ett belopp av omkring 3 miljoner kronor i skatterestitutioner, vilket via vinst- och förlustkontot överförts till vinst- och prisregleringsfonden. För spritcentralens inleverans till statsverket av det högre beloppet lär lia förutsatts, att en del av sagda fond toges i anspråk.

Utgångspunkten för beräkning av vinsten för innevarande år till 9 miljoner kronor var, såsom i den ovan citerade skrivelsen angives, att bolagets omsättning skulle komma att uppgå till omkring 60 miljoner kronor. Såvitt nu kan bedömas, torde detta antagande representera eu uppskattning i underkant, och kan på grundval av för dagen föreliggande försäljningssiffror beräknas, att omsättningen kommer att stiga till omkring 65 miljoner kronor. Med hänsyn härtill samt till vinstgestaltmngen under den hittills förflutna delen av år 1934 torde kunna antagas, att årets nettovinst kommer att röra sig omkring 10 miljoner kronor. Efter tidigare förutsatt utdelning och fondavsättning skulle sålunda för inleverans till statsverket återstå det belopp av 8 miljoner kronor, vilket antagits komma att utgå enligt kontrollstyrelsens och riksräkenskapsverkets ovan anförda beräkning.

Utvecklingen av bolagets försäljning under innevarande år har präglats av en svag uppåtgång, vilken emellertid under de senaste månaderna förefaller att ha stagnerat. En någorlunda försiktig beräkning av omsättningen under år 1935 torde sålunda böra utgå från antagandet, att denna icke kommer att överstiga 1934 års försäljning med mer än ett relativt oväsentligt belopp, medförande en förhöjning av nettovinsten av rörelsen till omkring 10.5 miljoner kronor. Disponeras härav för utdelning till aktieägarna 752,000 kronor samt för avsättning till reservfonden 1 miljon kronor, skulle för leverans till statsverket återstå omkring 8.7 miljoner kronor. Avrundas beloppet med hänsyn till storleken av vår behållning på vinst- och prisregleringsfonden uppåt till 9 miljoner kronor, skulle sistnämnda summa kunna antagas vara disponibel för inleverans till statsverket såsom andel i bolagets vinst under budgetåret

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 39

Det av aktiebolaget Vin- & spritcentralen i förestående beräkning gjorda antagandet, att bolagets omsättning under år 1935 icke kommer att överstiga 1934 års försäljning med mer än ett relativt oväsentligt belopp, finner riksräkenskapsverket icke stå i god överensstämmelse med de av ämbetsverket antagna allmänna förutsättningarna rörande konjunkturutvecklingen. Kommer nämligen, såsom riksräkenskapsverket antagit, den under år 1934 inträdda förbättringen i konjunkturläget att fortbestå jämväl under år 1935, lärer bolagets omsättning efter hand ytterligare ökas och 1935 års vinstresultat i motsvarande mån höjas.

Med utgångspunkt härifrån har riksräkenskapsverket ansett sig kunna vidtaga en uppräkning av det av aktiebolaget Vin- & spritcentralen för inleverering till statsverket under budgetåret 1935/1936 föreslagna beloppet med 1 miljon kronor.

I fråga om detaljhandelsbolagens vinst vid försäljning av rusdrycker hava de beräknade samt redovisade statsinkomsterna utgjort.

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935 I

I förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen beräknat rusdrycksförsäljningsmedlen från detaljhandelsbolagen för budgetåret 1935/1936 till 20.o miljoner kronor. Rörande grunderna för beräkningen anföres i en av kontrollstyrelsen samtidigt överlämnad promemoria följande:

»Nämnda medel äro i riksstaten för budgetåret 1934/1935 upptagna med

18.oo miljoner kronor. Statsverkets behallna inkomst av samma medel var under budgetåret 1933/1934 16.02 miljoner kronor och under budgetåret 1932/1933 23.63 miljoner kronor mot respektive I6.00 miljoner och 22.oo miljoner kronor i riksstaten beräknade. Enligt av systembolagen verkställda approximativa beräkningar torde den totala nettovinsten för kalenderåret 1934 komma att uppgå till cirka 20.83 miljoner kronor mot 19.89 miljoner kronor för kalenderåret 1933. Av förstnämnda belopp synas enligt inom kontrollstyrelsen verkställd beräkning ungefärligen 3.70 miljoner kronor komma att behöva tagas i anspråk för avskrivningar och skattereservationer och alltså för inleverans till statsverket återstå cirka 17.13 miljoner kronor. Då emellertid systembolagens vinstberäkningar städse visat sig vara hållna i underkant, och detta med all säkerhet i hög grad torde vara förhållandet innevarande år, synes efter vad nu inom kontrollstyrelsen kan bedömas inleveransen till statsverket under löpande budgetår komma att bliva sannolikt cirka 17.no miljoner kronor och möjligen i riksstaten beräknade I8.00 miljoner kronor.

40 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936,

Enligt det av systembolagen beräknade nettovinstbeloppet 20.83 miljoner kronor skulle ökningen av nettovinsten från år 1933 till år 1934 bliva 0.94,miljoner kronor, eller 4.7 procent. Det må dock framhållas, att, enär nettovinsten ar 1933 i motsats till år 1934 till en del utgöres av den mervinst, som uppstått i samband med skatteförhöjningarna vid försäljning av till lägre pris inköpta spritdrycker, ökningen från år 1933 till år 1934 av den nettovinst, som rätteligen belöper å årets rörelse, är större än vad har ovan angivits. Enär berörda mervinst av en del bolag i räkenskaperna ej frånskilts bruttovinsten kan storleken av densamma ej exakt uppgivas. Hos de bolag, som redovisat vinst å varukontot. uppgick emellertid denna vinst till 477,000 kronor och då nettovinsten hos dessa bolag var 9.75 miljoner kronor, hade alltså hos desamma omkring 4.9 procent av nettovinsten utgjort mervinst i samband med skatteförhöjningarna. Enligt denna relation skulle för samtliga bolag mervinsten i fråga ha uppgått till ungefärligen 950.000 kronor och nettovinsten å 1933 års ,alltså rätteligen hava något understigit 19.oo miljoner kronor Jamfort med sistnämnda belopp utgör redan enligt systembolagens med fao/- rh6t f°r Iaga kallcyler nettovinstökningen från år 1933 till år !934 inemot 1.» miljoner kronor, eller ej fullt lO.o procent, och efter all sannolikhet kommer ökningen att stiga till cirka 2.so miljoner kronor, eller till drygt 12 procent.

,..Ut.f.a?8givande för beräkningen av det belopp, med vilket rusdrycksforsaljnmgsmedlen från detaljhandelsbolagen böra upptagas i riksstaten or budgetåret 1935/1936, är den blivande allmänna konjunkturutvecklingen. Den totala spntdrycksförsäljningen för konsumtionsändamål har under de tio forsta månaderna 1934 uppgått till 23.25 miljoner liter. Motsvarande kvantitet var år 1931 27.73 miljoner liter och år 1933 22.27 miljo- ?e5 ä riaooian/r .1931 föreligger alltså en nedgång å 16.i procent och tran år 1933 en oltnmg å 4.4 procent. Med samma ökning de två senaste månaderna från ar 1933 räknat som under augusti—oktober (4.8 procent) skulle totalforsäljningen år 1934 komma att utgöra 28.78 miljoner liter ioqq en °kning. till 7.o procent 28.89 miljoner liter. Jämfört med år 1933 har under de tio forsta månaderna år 1934 utminuteringen ökat med 4.i procent medan motsvarande ökning för systembolagens egen utskänk- ?*ng a . ela "-,1 Procent och för övrig utskänkning 7.3 procent. För vinforsaljningen är jämfört med år 1933 ökningen 13.i procent och även i detta tall ar ökningen större inom utskänkningsrörelserna än inom utminuteringen.

Då enligt erfarenhet utskänkningssiffrorna för vin såväl snabbare som starkare an ovnga rusdrycksförsäljningssiffror röna inflytande av förändringar i konjunkturläget, torde man av berörda siffror att döma kunna . rakna med en fortsatt ökning jämväl av rusdrycksförsäljningen i ovngt. Da emellertid ökningen några av de senaste månaderna visat en avtagande tendens synes försiktigheten bjuda att man år 1935 jämfört med ar 1934 allenast räknar med en ganska svag ökning i den för dessa kalkyler utslagsgivande spritdrycksförsäljningen. Nämnda försäljning orde sannolikt ar 1934, enligt vad man av ovan anförda statistik kan utläsa, komma att stanna något över 28.80 miljoner liter. Häremot torde svara en total nettovinst å ej fullt 21.30 miljoner kronor. Förutsatt att en eventuellt fortsatt förbättring i konjunkturläget år 1935, i likhet med vad som visat sig vara fallet under den hittills gångna delen av år 1934 endast ganska obetydligt förmår höja den totala spritdrycksförsäljningen, torde denna senare år 1935 kunna förväntas stiga till cirka 30.oo mil-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning lör budgetåret 1935/1936. 41

joner liter, d. v. s. med cirka 4 procent jämfört med år 1934. Förutsatt vidare att ökningen år 1935 i likhet med år 1934 blir större inom utskänkningsrörelserna, där vinsttilläggen äro högre, än inom utminuteringen samt att på denna grund den totala nettovinsten från ar 1934 till år 1935 kommer att visa proportionsvis väsentligt större stegring än det försålda litertalet, torde den totala nettovinsten kunna beräknas komma att stiga till ungefärligen 24.oo miljoner kronor. Då härav sannolikt ett något större belopp än närmast föregående år, eller inemot 4.oo miljoner kronor, torde komma att behöva tagas i anspråk för avskrivningar och skattereservationer, skulle alltså inleveransen till statsverket kunna beräknas till

20.oo miljoner kronor. Statsverkets vinstmedel från systembolagen för år 1935, d. v. s. rusdrycksförsäljningsmedlen från detaljhandelsbolagen för budgetåret 1935/1936, torde därför tillsvidare kunna beräknas inflyta med 20.oo miljoner kronor.»

Ehuruväl kontrollstyrelsens i förestående beräkning av rusdrycksförsäljningsmedlen från detaljhandelsbolagen gjorda uppskattning av den totala spritdrycksförsäljningen under år 1935 synes vara väl låg, bar riksräkenskapsverket likväl icke ansett sig böra påyrka någon böjning av det av kontrollstyrelsen för budgetåret 1935/1936 föreslagna inkomstbeloppet.

Riksräkenskapsverket hemställer fördenskull, att rusdrycksförsäljningsmedlen för budgetåret 1935/1936 i riksstaten uppföras med 10,000,000 kronor för partihandelsbolag och 20,000,000 kronor för detaljhandelsbolag.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.

De i tablån redovisade större stegringarna av omsättnings- och utskänkningsskattens avkastning äro betingade av de höjningar i skattesatserna, som tid efter annan vidtagits. Sålunda höjdes från och med den 1 juli 1929 procentsatsen för omsättningsskatten från 50 till 55 procent å detaljhandelsbolagens inköpspris. Den 1 februari 1932 infördes en särskild grundavgift för omsättningsskatten med 60 öre för liter. Från och med den 1 juli 1932 höjdes grundavgiften till 1 krona för liter och procentsatsen till 60 procent å inköpspriset. Den 1 februari 1933 slutligen höjdes grundavgiften till 1 krona 60 öre för liter.

Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 no-

42 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

vember 1934 beräknat denna skatt för budgetåret 1935/1936 till 85.o miljoner kronor. I en till grund för denna beräkning liggande promemoria anföres:

»Nämnda medel äro i riksstaten för budgetåret 1934/1935 upptagna med

83.oo miljoner kronor. Statsverkets behållna inkomst av samma medel var under budgetåret 1933/1934 78.53 miljoner kronor mot 78.oo miljoner kronor i riksstaten beräknade. Inleveransen för juni—oktober 1934, d. v. s. statsverkets behållna inkomst under juli—november 1934, utgör 33.82 miljoner kronor. Under förutsättning av i genomsnitt samma konsumtionsläge under november 1934—maj 1935 som under juni—oktober 1934 skulle den totala inleveransen under budgetåret bliva cirka 82.oo miljoner kronor. Att under nämnda förutsättning ett mindre underskott i skattetiteln skulle komma att uppstå, innebär dock ingen överraskning, enär man vid riksstatsberäkningarna utgått ifrån att under budgetåret konjunkturerna skulle efter hand något förbättras och konsumtionen som en följd härav undergå en fortsatt stegring. Då dessa antaganden åtminstone hittills i stort sett hållit streck, kommer även med ganska stor sannolikhet riksstatsbeloppet 83.oo miljoner kronor att inflyta. Efter vad man nu kan finna torde det därför, med den i beräkningen över rusdrycksförsäljningsmedlen från detalj handelsbolagen förutsatta fortgående, om än svaga, stegringen i totalkonsumtionen, ej innebära någon som helst risk att verkställa en uppräkning jämväl av denna skattetitel. Och detta så mycket mindre som en proportionsvis ganska stark ökning kan förväntas belöpa å utskänkningen med därav följande stark ökning av såväl utskänkningsskatten som, med hänsyn till den proportionsvis högre andelen av dyrare varuslag inom utskänkningen än inom utminuteringen, av omsättningsskattens procentavgift. Då kalkylerna i detta fall måste baseras på ett konjunkturläge under en tidsperiod som sträcker sig 5 månader längre fram i tiden än motsvarande tidsperiod för rusdrycksförsäljningsmedlen, synes emellertid försiktigheten bjuda, att uppräkningen tillsvidare begränsas till allenast någon eller några miljoner kronor. Beloppet synes därför lämpligen kunna fixeras till jämnt 85.oo miljoner kronor. Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker torde alltså, under förutsättning av oförändrade skattesatser, för budgetåret 1935/1936 tillsvidare böra beräknas till 85.oo miljoner kronor.»

Enligt i promemorian meddelad uppgift skulle den behållna inkomsten av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker under de fem första månaderna av innevarande budgetår uppgå till 33.82 miljoner kronor, medan motsvarande inkomst under budgetåret 1933/1934 utgjorde 31.% miljoner kronor. Stegringen av inkomsttillflödet under innevarande budgetår har sålunda uppgått till 1.86 miljoner kronor eller 5.8 procent. Antages sistangivna stegringsprocent gälla för budgetåret 1934/1935 i dess helhet, skulle den behållna inkomsten under nämnda budgetår uppgå till något mer än 83 miljoner kronor.

Kontrollstyrelsens beräkning av omsättnings- och utskänkningsskattens avkastning under budgetåret 1935/1936 låter sig väl förena med de allmänna förutsättningar rörande konjunkturutvecklingen, från vilka riksräkenskapsverket vid sin inkomstberäkning utgått. Ehuruväl det sy-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 43

nes ämbetsverket icke vara uteslutet, att en något högre avkastning kan ernås, får riksräkenskapsverket fördenskull biträda kontrollstyrelsens förslag.

Riksräkenskapsverket hemställer sålunda, att omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker för budgetåret 1935/1936 i riksstaten uppföres med 85,000,000 kronor.

Maltskatt.

Maltskatten, vilken tidigare utgått efter 65—75 öre för kilogram malt, som vid skattepliktigt bryggeri användes för tillverkning av maltdryck, höjdes från och med den 1 mars 1932 med 20 öre samt från och med den 14 februari 1933 med ytterligare 40—50 öre för kilogram. Efter sistnämnda höjning utgår alltså maltskatten med 125—145 öre för kilogram malt

I en av kontrollstyrelsen till riksräkenskapsverket med merberörda skrivelse den 14 november 1934 överlämnad promemoria anföres följande:

»För budgetåret 1934/1935 är inkomsten av maltskatten i riksstaten upptagen med 27 miljoner. Redan nu kan med hänsyn till det anstånd, bryggerierna åtnjuta med skattens erläggande, med någorlunda säkerhet beräknas, att den influtna maltskatten till och med mars månad. 1935 kommer att uppgå till cirka 21.5 miljoner kronor mot cirka 19.3 miljoner kronor under motsvarande del av föregående budgetår, utgörande en ökning med cirka 10 procent. Därest beträffande de återstående månaderna av budgetåret en liknande ökning gent emot föregående år förutsättes, skulle maltskatten för hela innevarande budgetår efter avdrag av restitutioner giva en behållen inkomst av cirka 26.5 miljoner kronor. Emellertid bar den senaste tiden haft att uppvisa en relativt starkare ökning i den debiterade skatten än tidigare under året, varför maltskatten för budgetåret 1934/1935 kan antagas komma att inflyta med det beräknade beloppet 27 miljoner.

Den återhämtning, som under innevarande år ägt rum i maltdryckskonsumtionen, återspeglas i siffrorna för maltavverkningen i de skattepliktiga bryggerierna under senare tid. I nedanstående tabell angives maltavverkningen månadsvis för 12-månadersperioder, som med hänsyn till ovan angivna betalningsanstånd ungefärligen svara mot det budgetår, då skatten inflyter (i ton):

44 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

:Av siffrorna i tabellen vill det emellertid synas, som om återhämtningen av maltdryckskonsumtionen hittills fortskridit relativt sakta i jämförelse med den konstaterade gynnsamma konjunkturutvecklingen. Med hänsyn härtill och om man utgår från ytterligare någon förbättring i konjunkturerna, kan det vara befogat att för budgetåret 1935/1936 verkställa en uppräkning av nettointäkten av maltskatten till 29 miljoner kronor.»

Mot den i promemorian verkställda, av kontrollstyrelsen förordade beräkningen av inkomsten av maltskatt har riksräkenskapsverket icke funnit skäl till erinran.

Riksräkenskapsverket hemställer alltså, att inkomsten av maltskatt för budgetåret 1935/1936 i riksstaten uppföres med 29,000,000 kronor.

II. Uppbörd i statens verksamhet.

Vattendomstolsavgifter.

Såsom av sammanställningen framgår, hava vattendomstolsavgifterna visat sig fluktuera betydligt. För de senast förflutna fem budgetåren hava de behållna inkomsterna i medeltal för år utgjort 28,022 kronor. Enligt riksräkenskapsverkets mening saknas tillräckliga skäl att vidtaga ändring i det senast fastställda riksstatsbeloppet.

Riksräkenskapsverket beräknar fördenskull vattendomstolsavgifterna för budgetåret 1935/1936 till 25,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för bndgetåret 1935/1936. 45

Inkomster vid fångvården.

Å förevarande inkomsttitel avses skola redovisas samtliga vid fångvården inflytande uppbördsmedel med undantag av liyresmedel. De å inkomsttiteln sålunda till redovisning upptagna inkomsterna utgöras huvudsakligen av överskott å fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift sam t. av bidrag till fångvården från vissa städer och kommuner. För innevarande budgetår gäller, att inkomsterna av verkstads- och jordbruksdriften (arbetsdriften) skola redovisas å en härför under rubriken uppbörd i statens verksamhet särskilt uppförd inkomsttitel, medan bidragen från vissa städer och kommuner skola tillgodoföras titeln diverse inkomster.

Fångvårdsstyrelsen har i underdånig skrivelse den 12 september 1934 angående anslag till fångvården för budgetåret 1935/1936 beräknat hithörande inkomster till nedan angivna belopp:

Bidrag från vissa städer och kommuner

Övriga uppbördsmedel ............................

Överskott å särskilda rörelsegrenar:

Jordbruksdriften ....................................

Verkstadsdriften ....................................

kronor 6,500 » 100

kronor 6,000

» 460,000 » 466,000

Summa kronor 472,600.

Överskottet å fångvårdens arbetsdrift har för nu löpande budgetår beräknats till 630,000 kronor, varav å verkstadsdriften belöper 620,000 kronor. Denna beräkning har, på sätt framgår av 1934 års statsverksproposition under andra huvudtiteln, verkställts med utgångspunkt från det genomsnittliga överskottet under budgetåren 1930/1931—1932/1933. Med hänsyn härtill och då överskottet å verkstadsdriften under det sistförfluten budgetåret uppgått till i runt tal 535,000 kronor, finner riksräkenskapsverket samma överskott böra för budgetåret 1935/1936 beräknas till minst sistnämnda belopp.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomster vid fångvården med, i avjämnat tal, 550,000 kronor.

Inkomster vid statens uppfostringsanstalt å Bona.

Å förevarande inkomsttitel avses skola redovisas samtliga vid statens uppfostringsanstalt å Bona inflytande uppbördsmedel. Dessa inkomster hava hitintills salderats mot anstaltens utgifter.

I underdånig skrivelse den 1 september 1934 med anslagsäskanden för anstalten för budgetåret 1935/1936 har anstaltsstyrelsen beräknat anstaltens uppbörd under detta budgetår till nedan angivna belopp:

46 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Hyror för tjänstemannabostäder ...........................................

Till befattningshavare försålt bränsle och elektrisk energi,

Till befattningshavare från förråd försålda livsmedel.........

Till befattningshavare från förråd försålda materialier .....

Inkomster av filmförevisningar .............................................

Övriga uppbördsmedel ............................................................

Överskott å särskilda rörelsegrenar:

Jordbruk och skogsbruk samt trädgård.............................

Verkstads- och bageridrift .................................................

kronor 11,200

» 4,200

» 9,000

» 2,000

» 600

» 600

» 22,000

» 3,600

Summa kronor 53,200.

I anslutning till den sålunda verkställda beräkningen bar riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomster vid statens uppfostringsanstalt å Bona med, i avrundat tal, 55,000 kronor.

Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.

Ifråga om de inkomster, som hitintills skolat tagas till uppbörd å denna inkomsttitel, bava de beräknade och redovisade inkomstbeloppen för nedan angivna budgetår varit följande:

Budgetåret 1929/1930... » 1930/1931...

» 1931/1932....

» 1932/1933....

» 1933/1934...

» 1934/1935....

Körande beräkningen av samma inkomster för budgetåret 1935/1936 anför riksförsäkringsanstalten i skrivelse till riksräkenskapsverket den 6 november 1934:

»Tilläggsavgifter. I försäkringsavgifter enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete beräknas under budgetåret 1935/1936 komma att inflyta till riksförsäkringsanstalten omkring 12.6 miljoner kronor. Lindring i försäkringsavgifter enligt 15 § i samma lag beräknas till omkring 1.8 miljoner kronor. Tilläggsavgifterna, vilka utgöra 5 procent å summan av dessa båda belopp 14.4 miljoner kronor, kunna sålunda beräknas till omkring 720,000 kronor.

Under budgetåret 1933/1934 inlevererades i tilläggsavgifter till statsverket 690,663 kronor 75 öre.

Bidrag. Summan av de försäkringsavgifter, som under år 1934 komma att inflyta till de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagen, kan antagas komma att uppgå till omkring 12.o miljoner kronor, däri inberäknat förekommande lindringsbelopp enligt 15 § i olycksfallsförsäkringslagen. Bidragen, som utgöra 3 procent av försäkringsavgifterna, kunna sålunda beräknas till omkring 360,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 47

Under budgetåret 1933/1934 inlevererades i bidrag 344,634 kronor 5 öre. Under budgetåret 1934/1935 skall enligt försäkringsinspektionens skrivelse till statskontoret den 1 november 1934 inlevereras 337,486 kronor 67 öre.

Tilläggsavgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämte bidrag från de ömsesidiga bolagen enligt 16 § i plycksfallsförsäkringslagen torde sålunda under budgetåret 1935/1936 kunna antagas komma att inflyta med ett sammanlagt belopp uppgående till 1,080,000 kronor.»

Förutom nu angivna inkomster är avsett att å förevarande inkomsttitel hädanefter redovisa jämväl statsverkets inkomster i form av dels ersättning från riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond för anstaltens bestyr med förvaltningen av fonden och dels ersättning från den fond, som bildas av till anstalten för köp av livräntor enligt 12 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon inbetalda medel, för anstaltens bestyr med denna försäkringsrörelse.

Sistnämnda inkomster hava i en av riksförsäkringsanstalten till riksräkenskapsverket överlämnad promemoria, dagtecknad den 4 september

1934, beräknats sålunda:

Ersättning för förvaltningen av riksförsäkringsanstaltens olycksfallsförsäkringsfond ........................................................................ kronor 22,000

Ersättning för riksförsäkringsanstaltens bestyr med förvaltningen

av livräntor, inköpta enligt trafikförsäkringslagen .................... » 1,000.

Enligt förestående beräkningar skulle alltså å ifrågavarande inkomsttitel inflyta sammanlagt 1,103,000 kronor.

Riksräkenskapsverket beräknar, i anslutning härtill och med lämplig avrundning, inkomsttiteln bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet till 1,100,000 kronor.

Bidrag till pensionsstyrelsen.

De med denna inkomsttitel avsedda inkomsterna, som tidigare icke redovisats å riksstatens inkomstsida, utgöras av dels till pensionsstyrelsen utgående bidrag till bestridande av omkostnaderna för den i 34 § lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen, vilket bidrag skall utgå från en utav nämnda frivilliga avgifter bildad fond, och dels ersättning från pensionsförsäkringsfonden för styrelsens bestyr med förvaltningen av denna fond.

Pensionsstyrelsen har i skrivelse till Konungen den 29 augusti 1934 med anslagsäskanden för budgetåret 1935/1936 beräknat bidraget till bestridande av omkostnaderna för den på frivilliga avgifter grundade pensionsförsäkringen till 60,000 kronor och ersättningen från pensionsförsäkringsfonden till 65,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomsttiteln bidrag till pensionsstyrelsen med 125,000 kronor.

48 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Inkomster vid statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter.

Under ifrågavarande inkomster, som här för första gången beräknas för redovisning å riksstatens inkomstsida, inbegripas samtliga vid statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter vid Svartsjö och i Landskrona och statens alkoholistanstalt å Venngarn inflytande uppbördsmedel.

Vederbörande anstaltsstyrelser hava i respektive anslagsäskanden för budgetåret 1935/1936 beräknat hithörande inkomster till i efterföljande sammanställning angivna belopp.

Enligt anstaltsstyrelsernas beräkningar skulle alltså å förevarande inkomsttitel inflyta sammanlagt 141,600 kronor. Detta belopp torde — bland annat med hänsyn därtill, att överskottet å jordbruksdriften vid Svartsjö, som under budgetåret 1933/1934 överstigit 50,000 kronor, synes hava beräknats väl lågt för budgetåret 1935/1936 — kunna höjas till 150,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomster vid statens tvångsarbets- och alkoholistanstalter med 150,000 kronor.

Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium.

De med denna inkomsttitel avsedda inkomsterna, som tidigare icke redovisats å riksstatens inkomstsida, hava i det förslag till utgifts- och inkomststat för statens bakteriologiska laboratorium, som medicinalstyrelsen med underdånig skrivelse den 15 september 1934 angående anslag till laboratoriet för budgetåret 1935/1936 avgivit, beräknats till följande belopp:

Vaccin och serum ........................................................................... kronor 117,000

Provavgifter........................................................................................ » 75,000

Substrat och diverse inkomster........................................................ » 11,300

Summa kronor 203,300.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 49

Riksräkenskapsverket har i anslutning härtill funnit sig böra i inkomsttabellen uppföra inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium med ett avjämnat belopp av 200,000 kronor.

Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium.

Ifrågavarande inkomster, som nu för första gången upptagas till redovisning å riksstatens inkomstsida, utgöras huvudsakligen av avgifter för vissa vid statens rättskemiska laboratorium gjorda undersökningar.

Enligt beräkning i det förslag till utgifts- och inkomststat för laboratoriet, som medicinalstyrelsen avgivit i underdånig skrivelse den 15 september 1934 angående anslag till laboratoriet för budgetåret 1935/1936, skulle uppbörden vid laboratoriet under detta budgetår uppgå till 18,000 kronor.

Riksräkenskapsverket beräknar i anslutning härtill inkomster vid statens rättskemiska laboratorium till, i avjämnat tal, 20,000 kronor.

Avgifter för kontroll å handeln med farmacevtiska specialiteter.

Denna inkomsttitel bar först med innevarande budgetår uppförts i riksstaten och härvid upptagits till 44,000 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 november 1934 har medicinalstyrelsen rörande beräkningen av uppbörden av avgifter för kontroll å handeln med farmacevtiska specialiteten under budgetåret 1935/1936 anfört följande:

»I ett uti Kungl. Maj:ts proposition nr 162 till 1934 års riksdag återgivet yttrande av chefen för socialdepartementet den 23 februari anföres beträffande beräkningen av enahanda inkomster för budgetåret 1934/1935 bland annat följande.

'Verkställda beräkningar giva vid handen, att specialiteternas antal första året efter en genomförd kontroll kan antagas komma att uppgå till omkring 2,200, varefter en ökning av inemot 100 om året torde kunna emotses. —• —■ —

Vad angår budgetåret 1934/1935, torde de under detta år inflytande avgifterna — på grund av förslagets övergångsbestämmelser i huvudsak allenast ansökningsavgifter —- kunna beräknas till omkring 44,000 kronor. Utgifterna under samma budgetår hava av medicinalstyrelsen uppskattats till 34,000 kronor. Enligt vad jag inhämtat, komma emellertid härtill vissa engångskostnader bland annat för anskaffande av specialitetsregistret och apparatur för laboratoriet. Skillnaden, 10,000 kronor, torde kunna täcka dessa engångskostnader och därjämte utgöra marginal för den osäkerhet, som vidlåder såväl inkomst- som utgiftsberäkningen.’

Alltför kort tid har förflutit sedan ikraftträdandet av kungl. kungörelsen den 15 juni 1934 angående handeln med farmacevtiska specialiteter (S. F. S. nr 306) för att medicinalstyrelsen skulle kunna med ledning av antalet hittills inkomna och behandlade ärenden beräkna de avgifter, som kunna inflyta under budgetåret 1935/1936. Styrelsen får för den

Bihang till riksdagens protokoll 19,‘15. 1 samt. JVr 1 Del 2. 4

50 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

skull hänvisa till att enligt de av departementschefen angivna beräkningsgrunderna inkomsterna för ifrågavarande budgetår skulle komma att uppgå till sammanlagt 35,000 kronor, varav 33,000 kronor i årsavgifter och 2,000 kronor i ansökningsavgifter.»

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört titeln avgifter för kontroll å handeln med farmacevtiska specialiteter med 35,000 kronor.

inkomster vid statens sinnessjukhus.

De med denna inkomsttitel avsedda inkomsterna, vilka hitintills tagits till uppbörd å anslaget till statens sinnessjukhus, hava av medicinalstyrelsen i skrivelse till Konungen den 12 september 1934 angående anslag till sinnessjukhusen för budgetåret 1935/1936 beräknats till följande belopp:

Patientavgifter................................................................................ kronor 10,100,000

Utspisning .................................................................................... >, 1,320,000

Linne, gång- och sängkläder .................................................... » 400,000

Bränsle, lyse och vatten ............................................................ » 90,000

Tvätt och renhållning ............................................................... » 135,000

Underhållsbidrag från Danviks hospital.................................... » 14,000

Övriga uppbördsmedel ............................................................... » 519,000

Överskott av trädgård och jordbruk ....................................... » 200,000

Summa kronor 12,778,000.

De beräknade inkomsterna av ersättning för bränsle, lyse och vatten torde med hänsyn till vad som under statens allmänna fastighetsfond framhålles ifråga om beräkningen av hyresinkomsterna vid sinnessjukhusen böra höjas med 200,000 kronor.

Riksräkenskapsverket beräknar, i anslutning härtill och med lämplig avrundning, inkomster vid statens sinnessjukhus till 13,000,000 kronor.

Inkomster vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa.

De inkomster, som avses skola redovisas å denna inkomsttitel, utgöras av vid statens uppfostringsanstalt å Salhohed för sinnesslöa gossar och statens uppfostringsanstalt i Vänersborg för sinnesslöa flickor inflytande uppbördsmedel, huvudsakligen elevavgifter. Dessa inkomster hava hitintills salderats mot anstalternas utgifter.

Enligt beräkningar i de förslag till utgifts- och inkomststater för ifrågavarande anstalter, som skolöverstyrelsen överlämnat med underdånig skrivelse den 14 september 1934 angående anslag till anstalterna för budgetåret 1935/1936, skulle den behållna uppbörden under detta budgetår uppgå till 19,950 kronor vid anstalten å Salhohed och till 12,950 kronor vid anstalten i Vänersborg eller sålunda för båda anstalterna tillsammans till sammanlagt 32,900 kronor. Härvid har skolöverstyrel-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 51

sen utgått från att vissa av överstyrelsen förordade ändringar med avseende å grunderna för elevavgifternas utgörande skola komma att tilllämpas från och med ingången av budgetaret 193o/1936.

Med utgångspunkt från nu gällande grunder för elevavgifternas utgörande skulle, under i övrigt likartade förutsättningar, den beräknade uppbörden belöpa sig till 35,575 kronor.

Riksräkenskapsverket, som funnit beräkningen av ifrågavarande uppbörd böra ske med utgångspunkt från nu gällande grunder för elevavgifternas utgörande, bar med hänsyn härtill ansett det av skolöverstyrelsen beräknade beloppet kunna jämnas till 35,000 kronor.

I överensstämmelse härmed bar riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomster vid statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa med 35,000 kronor.

Förevarande besiktningsavgifter, vilka utgått från och med den 1 januari 1931, äro så avvägda, att de skola ungefärligen täcka utgifterna för besiktning av motorfordon. Inkomsttiteln och det å sjätte huvudtiteln uppförda anslaget för besiktning av motorfordon hava följaktligen i riksstaterna för respektive budgetår uppförts med samma belopp. Det stora underskottet å inkomsttiteln för budgetåret 1930/1931, vilket motsvaras av en besparing å utgiftsanslaget, sammanhänger med att enligt gällande bestämmelser de till varje kalenderår hänförliga inkomsterna liksom utgifterna slutligt redovisas först efter kalenderårets utgång. De för budgetåren 1931/1932—1933/1934 i tablån redovisade bebållna inkomstbeloppen äro på grund av nettoredovisning hos vissa länsstyrelser och omföring mellan budgetåren missvisande. Efter korrigering skulle för budgetåret 1933/1934 den behållna inkomsten uppgå till omkring 1,030,000 kronor.

I fråga om beräkningen av ifrågavarande uppbörd för budgetåret 1935/ 1936 har riksräkenskapsverket funnit den väntade utökningen av motor- 1'ordonsbeståndet i landet föranleda en höjning av det senast fastställda riksstatsbeloppet med 100,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har ämbetsverket i inkomsttabellen uppfört avgifter för besiktning av motorfordon med 1,100,000 kronor.

52 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. Avgifter för registrering av motorfordon.

Vid bedömandet av inkomsttillflödet från och med budgetåret 1931/1932 å förevarande inkomsttitel är att uppmärksamma, att titeln under tidigare budgetår tillförts vissa förrättningsavgifter, vilka efter den 1 januari 1931 antingen upphört att utgå eller redovisas å inkomsttiteln avgifter för besiktning av motorfordon. Å andra sidan har inkomsttiteln tidigare belastats med vissa arvoden m. m„ vilka för tiden efter den 1 januari 1931 skola avföras å sjätte huvudtitelns anslag till besiktning av motorfordon.

Uppbörden av förevarande avgifter, vilken under budgetåren 1930/1931 —•1932/1933 oavbrutet minskats, har under budgetåret 1933/1934 utvisat en betydande stegring, vilken fortgått jämväl under det nu löpande budgetårets första månader. Sålunda har under månaderna juli—oktober 1934 den behållna inkomsten å titeln i fråga uppgått till i runt tal

292.000 kronor mot omkring 249,000 kronor under motsvarande tid nästföregående år.

Med hänsyn härtill och i enlighet med de allmänna förutsättningar rörande konjunkturutvecklingen, från vilka riksräkenskapsverket utgått, finner ämbetsverket det av överståthållarämbetet och länsstyrelserna för budgetåret 1935/1936 beräknade inkomstbeloppet, sammanlagt omkring

800.000 kronor, böra höjas med 100,000 kronor.

Riksräkenskapsverket får i överensstämmelse härmed förorda, att avgifter för registrering av motorfordon för budgetåret 1935/1936 beräknas till 900,000 kronor.

Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet.

Genom beslut den 29 april 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att utöva viss bränslekontrollerande verksamhet, vilken skulle, efter särskild framställning härom, avse även bränsleförbrukningen inom landstingen tillhöriga inrättningar. Den 17 november 1933 föreskrev Kungl. Maj:t beträffande denna bränslekontrollerande verksamhet — vilken sedermera genom brev den 4 maj 1934 överflyttats till byggnadsstyrelsen — bland annat, att densamma ifråga om landstingens inrättningar skulle från och med den 1 januari 1934 tills vidare till och med den 31 december

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 53

1936 omfatta endast av 13 angivna landsting ägda eller understödda, eentraluppvärmda lasarett, tuberkulossjukhus, sinnesslöanstalter och dövstumskolor. För denna kontroll skulle ifrågavarande landsting för vart och ett av kalenderåren 1934, 1935 och 1936 årsvis i förskott erlägga bidrag med belopp uppgående för dem tillsammans till 21,750 kronor årligen.

De sålunda inflytande medlen, vilka hädanefter avses skola tagas till uppbörd å förevarande inkomsttitel, hava hitintills redovisats å de anslag, från vilka utgifterna för statens bränslekontrollerande verksamhet bestritts. Därvid har emellertid förfarits så, att av varje års bidrag efter ingången av det kalenderår, för vilket bidragen förskottsvis erlagts, endast halva beloppet uppdebiterats å vederbörande anslag för det löpande budgetåret, medan den återstående hälften redovisats såsom »diverse medel» och först efter ingången av det under samma kalenderår infallande nya budgetåret tillgodoförts riksstatsanslagen. Enahanda förfarande har föreskrivits för budgetåret 1934/1935.

Med hänsyn till nu angivna förhållande finner riksräkenskapsverket uppbörden å ifrågavarande inkomsttitel för budgetåret 1935/1936 böra beräknas till belopp motsvarande bidragen för kalenderåret 1936 med tillägg av hälften av bidragen för kalenderåret 1935 eller till 32,625 kronor, vilket belopp dock torde böra avjämnas till 32,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomsttiteln bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet med 32,000 kronor.

Avgifter för denaturering av skattefri sprit och för kontroll å handeln med sådan sprit.

Av ifrågavarande avgifter hava hitintills allenast avgifterna för kontroll å handeln med skattefri sprit redovisats å riksstatens inkomstsida, medan avgifterna för denaturering av sådan sprit tagits till uppbörd å det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till kontroll å tillverkningsavgifter.

Uppbörden av förstnämnda avgifter har alltid plägat sammanfalla med riksstatsbeloppet, vilket tidigare varit uppfört med 30,000 kronor och från och med budgetåret 1931/1932 beräknats till 31,000 kronor. Rörande beräkningen av denna uppbörd under budgetåret 1935/1936 anföres i en av kontrollstyrelsen till riksräkenskapsverket med skrivelse den 14 november 1934 överlämnad promemoria följande:

»Enligt § 8 i tilläggsavtal den 28 juni 1934 mellan svenska staten och aktiebolaget Vin- & spritcentralen har nämnda bolag åtagit sig att med belopp, som av Kungl. Maj:t bestämmes, gottgöra statsverket kostnaden för den statliga kontrollen å handeln med skattefri sprit. Genom brev den 30 juni 1934 har Kungl. Maj:t förordnat, att nämnda bolag skall såsom avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit under tiden 1 oktober

54 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936,

1934—30 juni 1935 inbetala ett belopp av 23,250 kronor, motsvarande 31,000 kronor för år. För budgetåret 1935/1936 bör såsom avgifter för kontroll å handeln med skattefri sprit upptagas sistnämnda belopp, 31,000 kronor.»

Avgifterna för denaturering av skattefri sprit, vilka avgifter numera erläggas uteslutande av aktiebolaget Vin & spritcentralen, inflyta också med på förhand till siffran fixerade belopp. Under nu löpande oktrojtid, som utgår den 31 december 1936, har således holaget att årligen före utgången av juni månad till statsverket inbetala dels, enligt kontrollstyrelsens skrivelse den 23 maj 1931, ett belopp av 2,500 kronor såsom gottgöreise för denaturering, som för bolagets räkning utföres av tjänstemän vid brännvinstillverkningskontrollen, och dels, enligt styrelsens skrivelse den 21 september 1934, ett belopp av 7,500 kronor, utgörande ersättning för kostnaderna för den statliga kontrollen vid denaturering och utlämning av skattefri sprit, eller sålunda tillhopa 10,000 kronor.

Å förevarande inkomsttitel skulle alltså under budgetåret 1935/1936 inflyta sammanlagt 41,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört avgifter för denaturering av skattefri sprit och för kontroll å handeln med sådan sprit med 41,000 kronor.

Inkomst av myntning och justering.

De beräknade och influtna beloppen å förevarande inkomsttitel hava utgjort:

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 november 1934 har myntoch justeringsverket föreslagit, att inkomsten av myntning och justering för budgetåret 1935/1936 uppföres med 1,000,000 kronor, samt rörande beräkningen anfört följande:

»Även om mynt- och justeringsverkets inkomst av myntningar är helt avhängig av det vid olika tidpunkter växlande behovet av skiljemynt och därför knappast låter sig med någon större grad av sannolikhet i förväg beräknas, torde man dock, med ledning av de siffror, som erhållits under föregående år, och med hänsyn till skiljemyntutväxlingens storlek under de fyra gångna månaderna av innevarande budgetår, våga förutsäga, att under budgetåret 1935/1936 inkomst av myntning och justering kommer att uppgå till åtminstone ovan föreslagna belopp, 1,000,000 kronor.»

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 55

Någon, möjlighet att med större säkerhet beräkna ifrågavarande inkomsttitels avkastning torde för närvarande icke föreligga. Med hänsyn till inkomsttillflödet under de sistförflutna budgetåren och då det av mynt- och justeringsverket angivna inkomstbeloppet synes vara lågt beräknat, saknas enligt riksräkenskapsverkets mening anledning att vidtaga nedsättning av det för innevarande budgetar beräknade beloppet.

Riksräkenskapsverket hemställer alltså, att inkomst av myntning och justering för budgetåret 1935/1936 beräknas till 1,200,000 kronor.

Mynt- och justeringsverket har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 november 1934 hemställt, att inkomsten av kontrollstämpelmedel i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptages till 400,000 kronor, samt till motivering anfört följande:

»En jämförelse mellan influtna kontrollstämpelmedel i Stockholm under tredje kvartalet av vartdera av åren 1931, 1932 och 1933 visar följande uppbördssiffror för respektive tidsperioder, nämligen 97,968 kronor 77 öre, 48,309 kronor 46 öre och 51,527 kronor 45 öre, under det att motsvarande siffra för samma kvartal av innevarande ar är 93,433 kronor 10 öre. För oktober månad år 1933 är uppbördssiffran 26,873 kronor 39 öre samt för oktober månad detta år 30,735 kronor 32 öre.

Med stöd av dessa siffror och med hänsyn till den allmänna konjunkturförbättring, som nu synes göra sig gällande, anser sig verket våga räkna med, att kontrollstämplingsuppbörden under budgetåret 1935/1936 skall uppgå till åtminstone 400,000 kronor.»

Riksräkenskapsverket bar i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen upptagit kontrollstämpelmedel till 400,000 kronor.

56 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 oktober 1934 har bank- och fondinspektionen för budgetåret 1935/1936 beräknat uppbörden av bidrag till bankinspektionen till 68,000 kronor.

Riksräkenskapsverket förordar, att inkomsttiteln bidrag till bankinspektionen upptages med oförändrat belopp, 70,000 kronor.

Bidrag till fondinspektionen.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 27 oktober 1934 har bank- och tondinspektionen för budgetåret 1935/1936 beräknat uppbörden av bidrag till fondinspektionen till 50,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen upptagit ifrågavarande inkomsttitel till 50,000 kronor.

Bidrag till sparbanksinspektionen.

Förevarande inkomsttitel uppfördes första gången i riksstaten för budgetåret 1929/1930. Den ojämnhet i fråga om inkomsttillflödet, som framgår av ovanstående sammanställning, har sin orsak däri, att den för de tidigare budgetåren beräknade inkomsten helt eller delvis influtit först efter respektive budgetårs utgång.

Sparbanksinspektionen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1934 beräknat uppbörden för budgetåret 1935/1936 av bidrag till inspektionen till 85,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomsttiteln bidrag till sparbanksinspektionen med 85,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 51

Bidrag för tillsyn över

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

sparbankerna.

Beräknad

inkomst

kronor

....................... 55,000

....................... 100,000

....................... 100,000

....................... 210,000

....................... 200,000

....................... 200,000

Anledningen till att den behållna inkomsten företer avsevärda växlingar är att söka däri, att inlevereringen av bidragen, som belöpa på kalenderår, i vissa fall förskjutits över budgetårsskiftet. Från och med budgetåret 1932/1933 skola kostnaderna för tillsyningsväsendet över sparbankerna helt bestridas av sparbankernas bidrag.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1934 har sparbanksinspektionen för budgetåret 1935/1936 beräknat ifrågavarande inkomsttitel till 200,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med sparbanksinspektionens beräkning i inkomsttabellen uppfört bidrag för tillsyn över sparbankerna med 200,000 kronor.

Inkomster vid tandläkarinstitutet.

I skrivelse till kanslersämbetet för rikets universitet den 20 juni 1934 har tandläkarinstitutets lärarråd angående beräkningen av inkomsterna vid tandläkarinstitutet anfört följande:

»Vad först angår elevavgifterna så hava dessa, som beräknades att under budgetåret 1933/1934 uppgå till 160,000 kronor, under tiden den 1 juli 1933—den 30 april 1934, med inräknande av feriekursavgifterna utgjort 159,325 kronor. Ytterligare inkomster från denna titel hava sedermera icke influtit. Då de studerande, som avlagt utländsk tandläkarexamen numera komma att inräknas i det antal som antages vid höstterminens början, torde inkomsten från elevavgifterna böra sättas till samma belopp som beräknades för budgetåret 1934/1935 eller till 150,000 kronor.

Patientavgifterna, som beräknats för budgetåret 1933/1934 till 129,000 kronor och för budgetåret 1934/1935 till 120,000 kronor, hava uppgått till omkring 104,300 kronor.

58 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Da det visat sig, att patienttillgången särskilt med anledning av den mangd enskilda tandkliniker som uppstått, med varje år nedgått, men lararradet hyser förhoppning, att den nya avdelning för barntandvård som öppnades i början av vårterminen detta år, skall tillföra institutet en del inkomster, anser sig lärarrådet kunna beräkna inkomsten av patientavgifter till 100,000 kronor.

Examensavgifterna hava under innevarande budgetår uppgått till något over 25,000 kronor, och torde även för budgetåret 1935/1936 böra beraknas till samma belopp, 25,000 kronor.

Garderobsavgifterna hava för budgetåret 1933/1934 beräknats till 5,500 kronor. Lararradet har låtit upptaga en avgift av 10 öre person för dem, som inlämna sina kläder i garderoben.

Flera klagomål hava inkommit över, att denna avgift är för hög och manga patienter hava av denna anledning icke anlitat garderoben utan hangt sina kläder i korridoren utanför denna. Emellertid hava därstädes fdrekammit upprepade stölder, vilka under senaste 5 åren enligt uppgitt från Stockholms polis kriminalavdelning uppgått till icke mindre an 50 och 60 årligen. Med anledning härav har lärarrådet beslutit indraga hela garderobsavgiften från och med den 1 juli 1934 och detta har synts lärarrådet kunnat ske, enär tamburvakten numera avlönas genom av Kungl. Maj:t särskilt anvisade medel. Garderobsavgifterna komma sålunda att bortfalla såsom inkomst för tandläkarinstitutet.

Hyresmedlen torde böra upptagas till samma belopp som hittills eller

8,000 kronor och bidraget från Stockholms stad till samma belopp, som uppförts i 1934/1935 års stat eller 4,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts får lärarrådet framlägga följande tablå över

Tandläkarinstitutets inkomster under budgetåret 1935/1936.

Inkomster genom institutets verksamhet:

Elevavgifter, förslagsvis.................................... kronor 150,000

Patientavgifter, förslagsvis ............................ » 100,000

Examensavgifter, förslagsvis............................ » 25,000 kronor 275.000

Hyresmedel....................................................................... > 8,000

Bidrag från Stockholms stad............................................ » 4,000

Kronor 287,000.»

Under hänvisning till att inkomsterna vid tandläkarinstitutet under budgetåret 1933/1934 efter avdrag av garderobsavgifter och hyresmedel — sistnämnda hyresmedel torde böra tillföras statens fastighetsfond — uppgått till omkring 290,000 kronor, har riksräkenskapsverket ansett sig för budgetåret 1935/1936 böra beräkna förevarande inkomsttitel till ett avjämnat belopp av 300,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen uppfört inkomster vid tandläkarinstitutet med 300,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 59

Terminsavgifter från läroverken.

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 november 1934 i fråga om beräkning av inkomsterna å denna titel under budgetåret 1935/1936 har skolöverstyrelsen anfört följande:

»Terminsavgiften till statsverket utgör vid de allmänna läroverken 20 kronor för lärjunge i realskolan och lyceets tre lägre kretsar samt 30 kronor för lärjunge å gymnasiet och i lyceets tre högre kretsar. Beträffande befrielse från eller nedsättning i sagda avgift ar i $ 22U mom. 3 c) av gällande läroverksstadga föreskrivet, att de lärjungar, som darav äro i verkligt behov, skola befrias från avgiften och att nedsättning til hälften i eller befrielse från terminsavgift till statsverket ma meddelas lärjunge utan hinder därav, att lian erlägger full avgift till läroverkets

kassör

Lärjungeantalet vid de allmänna läroverken höstterminen 1934 yar den 15 september 34,517 i realskolan och lyceets tre lägre kretsar samt 10,221 a gymnasiet och i lyceets tre högre kretsar eller sammanlagt 44,738, vilket antal utgör en ökning från föregående år med 1,748 larjungar å det forra stadiet och 854 lärjungar å det senare. I sina underdåniga riksdagspetita den 31 augusti 1934 har överstyrelsen beräknat, att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken höstterminen 1935 skulle komma att uppgå till 47,500. Den procentuella fördelningen mellan realskolans och gymnasiets larjungeantal innevarande termin utgör 77 procent å realskolestadiet och 23 procent å gymnasiestudiet. Med tillämpning av samma procentuella fördelning å det för höstterminen 1935 beräknade larjungeantalet skulle^ i avrundade tal 36,600 lärjungar komma på realskolestadiet och 10,900 pa

gvmnasiestadiet. .

Det sammanlagda beloppet av de till statsverket inbetalade terminsavgifterna från det sålunda för läsåret 1935/1936 beräknade antalet larjungar skulle, om inga befrielser från eller nedsättningar i terminsavgift meddelades, belöpa sig till 2 X (36,600 X 20 kronor + 10,900 X 30 kronor) -

Emellertid måste man även räkna med de befrielser från och nedsättningar i avgiften, som beviljas. Enligt vad en inom överstyrelsen verkställd utredning givit vid banden, hava. under budgetåren 1923/19-4— 1933/1934 de i budgetredovisningarna uppgivna inkomsterna av terminsavgifter från läroverken utgjort följande procenttal av de inkomster, som skulle erhållits, därest inga befrielser eller nedsättningar meddelats.

60 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Budgetår

1923/1924

1924/1925

1925/1926

1926/1927

1927/1928

1928/1929

Procent Budgetår

69.1 1929/1930...

65.0 1930/1931...

66.5 1931/1932...

65.8 1932/1933...

67.0 1933/1934... 66.4

Procent

57.8 Då, såsom av tablån, framgår, under de senare åren en fortgående icke oväsentlig minskning inträtt i det ifrågavarande procenttalet och alltså befrielser från och nedsättningar i terminsavgift beviljats i allt större skala, anser överstyrelsen, att man för nästkommande budgetår icke bör rakna med att inkomsten av terminsavgifterna till statsverket uppgår till mer an 57 procent av de inkomster, som skulle erhållits, därest inga befneiser eller nedsättningar meddelats. Med sådant beräkningssätt skulle den ifrågavarande inkomsten för budgetåret 1935/1936 komma att

kolonn11!1 57 proc®nt aT 2.118,000 kronor, d. v. s. i nedåt avrundat tal till

1,207,000 kronor.^ Överstyrelsen får därför föreslå, att inkomsttiteln 'Terminsavgifter från läroverken’ i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptages med sistnämnda belopp.»

Riksräkenskapsverket beräknar, i anslutning till vad skolöverstyrelsen sålunda anfört och med lämplig avrundning nedåt, inkomsttiteln terminsavgifter från läroverken till oförändrat belopp av 1,200,000 kronor.

Avgifter för granskning av biografbilder.

Budgetåret 1929/1930 ..........................

» 1930/1931 ...........................

» 1931/1932 ...........................

» 1932/1933 ...........................

» 1933/1934 ...........................

» 1934/1935 ...........................

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1934 har chefen för statens biografbyrå uttalat såsom sin åsikt, att inkomsterna under budgetåret 1935/1936 å riksstatstiteln »Avgifter för granskning av biografbilder» av försiktighetsskäl höra heräknas något lägre än för innevarande budgetår samt rörande beräkningen anfört följande:

. Z>Vis-rl/Sen vbsar första kvartalet av innevarande budgetår förbättring i jämförelse med motsvarande tidrymd under närmast föregående budgetar (cirka 53./00 kronor mot cirka 47,400) men härav kunna inga säkra slutsatser dragas, enär de svenska filmerna, som öka i antal —- och därmed minska filmbehovet, i landet, eftersom de hålla sig längre på programmen an utländska filmer — göras färdiga under sommaren och till fn*-!!- ^anskas under sensommaren och hösten, varigenom en mera tilllallig okmng av granskningsuppbörden då inträder. Dock torde man

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 61

enligt min mening våga för budgetåret 1935/1936 räkna med en inkomst av 130,000 kronor, under förutsättning att nuvarande granskningstaxor bliva bestående.»

Riksräkenskapsverket har ej funnit tillräcklig anledning föreligga att föreslå nedsättning av det i riksstaten för innevarande budgetår beräknade inkomstbeloppet. I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört avgifter för granskning av biografbilder med 135,000 kronor.

Totalisatormedel.

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

Beräknad inkomst kronor . 475,000 . 692,000 . 800,000 . 800,000 . 800,000 . 800,000

Behållen

inkomst

kronor

929,448

1,041,631

910,998

876,118

888,624

Stegring + Nedgång — kronor + 227,972 + 112,183

— 130,633

— 34,880 + 12,506

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1934 har lantbruksstyrelsen beräknat statsverkets inkomster av totalisatormedel under budgetåret 1935/1936 till 800,000 kronor.

Av förestående sammanställning framgår att totalisatormedlen. vilka under budgetåret 1932/1933 inflöto med 876,118 kronor, under budgetåret 1933/1934 uppgått till 888,624 kronor. Under de fyra första månaderna av innevarande budgetår hava inkomsterna stigit till 422,323 kronor mot 337,575 kronor under motsvarande tid föregående budgetår.

Med hänsyn till stegringen av inkomsttillflödet och i enlighet med de allmänna förutsättningar rörande konjunkturutvecklingen, från vilka riksräkenskapsverket utgår, har ämbetsverket ansett, att det av lantbruksstyrelsen beräknade inkomstbeloppet för budgetåret 1935/1936 bör kunna höjas med åtminstone 100,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har fördenskull i inkomsttabellen upptagit totalisatormedel till 900,000 kronor.

Inkomster vid statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Den med denna inkomsttitel avsedda uppbörden utgöres av statens veterinärbakteriologiska anstalts inkomster av försålda bakteriologiska preparat, provavgifter m. m. samt har hitintills redovisats såsom särskilda uppbördsmedel å det för anstalten uppförda anslaget.

I det förslag till utgifts- och inkomststat för statens veterinärbakteriologiska anstalt, som medicinalstyrelsen avgivit i underdånig skrivelse den 5 september 1934 angående anslag till anstalten för budgetåret 1935/1936, har ifrågavarande uppbörd beräknats till 135,000 kronor.

62 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabelien uppfört inkomster vid statens veterinärbakteriologiska anstalt med 135,000 kronor.

Inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt.

Höjningen av den beräknade inkomsten av statens centrala frökontrollanstalt i riksstaten för budgetåret 1933/1934 föranleddes av en av låntbruksstyrelsen beslutad taxehöjning, vilken trädde i kraft den 1 november 1932. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1934 förklarar statens centrala frökontrollanstalt den låga behållna inkomstsiffran under nämnda budgetår vara beroende av att ovannämnda taxeförhöjning motverkats, dels av 1933 års gynnsamma skördeförbållanden, som medfört minskade undersökningar, och dels av att anstaltens största uppdragsgivare, Allmänna svenska utsädesaktiebolaget, från och med nämnda år har att erlägga ett 10,000 kronor lägre belopp än under föregående år.

Med hänsyn till dessa omständigheter, vilka torde komma att påverka även inkomsttillflödet under budgetåret 1935/1936, anser sig anstalten ej kunna beräkna förevarande inkomster till högre belopp än 170,000 kronor.

Riksräkenskapsverket bar i överensstämmelse härmed beräknat inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt till 170,000 kronor.

Inkomster vid statens lagerhus.

Statens lagerhus- och fryshusstyrelse har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 oktober 1934 beräknat inkomsterna av under styrelsens förvaltning stående anläggningar till följande belopp:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 63

Hyra för bostadshuset i Hallsberg ........................kronor 2,500

Inkomster av statens lagerhus .......................... » 137,500

Summa kronor 140,000.

Riksräkenskapsverket har i anslutning härtill i inkomsttabellen uppfört inkomster vid statens lagerhus med liOfiOO kronor.

Avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen.

Å denna inkomsttitel, vilken först med innevarande budgetår uppförts i riksstaten och då beräknats till 8 miljoner kronor, skola redovisas inkomsterna av särskild avgift för viss utländsk havre och majs, av skatt för kli, som erhållits vid tillverkning inom riket av mjöl och gryn av vete, samt av veteavgift, av vilka titlar den förstnämnda allenast avser eu engångsintäkt. Nettoinkomsterna å ifrågavarande titlar skola över ett under nionde huvudtiteln uppfört riksstatsanslag tillföras fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.

Under månaderna juli—oktober innevarande budgetår hava å inkomsttiteln avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen influtit 234,182 kronor, utgörande särskild avgift för viss utländsk havre och majs samt 661,214 kronor i skatt för kli, som erhållits vid tillverkning inom riket av mjöl och gryn av vete.

Hörande beräkningen av skatt å vetekli, i vad angår tillverkning inom landet, samt veteavgift för budgetåret 1935/1936 har statens spannmålsnämnd i skrivelse till riksräkenskapsverket den 17 november 1934 anfört:

»Tillsvidare är bestämt, att veteavgiften skall utgå allenast till den 1 september 1935 och vad angår kliskatten, beräknas jämväl densamma tillsvidare att utgå endast till samma tidpunkt. Under månaderna juli och augusti 1935 torde kunna beräknas inflyta av veteavgift och kliskatt tillhopa omkring 1 miljon kronor. Denna beräkning är emellertid rätt osäker, ty förmalningens omfattning dessa månader kan växla högst betydligt från det ena året till det andra, i viss mån beroende på, huru stödåtgärderna för spannmålsodlingen utfalla för kvarnindustriens beräkningar av mjölpriser m. m. Nyssnämnda beräkning förutsätter jämväl, att befrielse från kliskatt enligt kungl. kungörelsen den 28 augusti 1934 angående befrielse i vissa fall från skatt å^ kli (nr 462) skall komma att gälla även under juli och augusti månader år 1935.

Skulle veteavgift och kliskatt komma att utgå under hela budgetaret 1935/1936 enligt nu gällande grunder, torde av ifrågavarande avgiftsmedel böra anses inflyta omkring 8 miljoner kronor.»

Riksräkenskapsverket har, i anslutning till vad spaunmålsnämnden anfört, beräknat inkomsttiteln avgifter för täckande av förluster å spannmålsregleringen till 8,000,000 kronor.

Avgifter för prisreglering på jordbrukets område.

Å förevarande inkomsttitel, vilken uppförts första gången i 1934/1935 års riksstat med ett beräknat belopp av 10.5 miljoner kronor, redovisas

64 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel, skatt å till riket infört kli, skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, slaktdjursavgift samt särskilda avgifter vid export och import av kött, fläsk och ägg. Av dessa inkomster har skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl uppförts redan i riksstaten för hudgetåret 1933/1934, varvid skatten redovisats å särskild inkomsttitel bland tullar och aeciser.

Den behållna inkomsten av avgifter för prisreglering på jordbrukets område samt av den å särskild titel redovisade margarinaccisen skall over ett under nionde huvudtiteln uppfört riksstatsanslag tillföras jordbrukets prisregleringsfond.

Under de fyra första månaderna av innevarande budgetår har å inkomsttiteln avgifter för prisreglering på jordbrukets område influtit:

juli—oktober

kronor

Införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel............ 444 027

Skatt å till riket infört kli ................................................. 71684

» » oljekakor och vissa slag av fodermjöl........................................ 2,642^097

Slaktdjursavgift........................................................................... 324 $11

Särskilda avgifter vid export och import av kött och fläsk ................ 1,615,455

* ;> * » » » » ägg................................... ’ 191

Summa 5,098,431

Rörande beräkningen av inkomsterna av införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel under budgetåret 1935/1936 har generaltullstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1934 anfört följande:

»Bruttouppbörden av foderinförselavgiftsmedlen, vilka upptagits se-

iooohaoT1^!’, av månad 1934, uppgick för berörda del av budgetåret 1933/1934 till omkring 0.4 miljoner kronor. Under de fyra första månaderna av innevarande budgetår har upphördsbeloppet utgjort 0.5 miljoner kronor, varav 0.3 miljoner kronor belöpa på första kvartalet av budgetaret.

Införselkvantiteten av de varuslag, för vilka här ifrågavarande avgift för närvarande uttages, har under budgetåret 1933/1934 fördelat sig på kvartal sålunda:

Miljoner Miljoner

kilogram kilogram

juli september ........................ 91.2 januari—mars............................ 71.3

oktober—december .................... 88.4 april—juni ................................ 39.\

Med utgångspunkt från att denna fördelning kommer att under budgetåret 1935/1936 bliva ungefärligen densamma, som nu angivits, och från att vid jämförelse med införseln under innevarande budgetår någon nämnvärd stegring i införseln av ifrågakomna varuslag under nästföljande budgetår ej kommer att äga rum skulle med hänsyn tagen till storleken av avgiftsbeloppet för första kvartalet av innevarande budgetår bruttouppbörden av foderinförselavgiftsmedlen för budgetåret 1935/1936 kunna angivas till i runt tal 1 miljon kronor.

Från restitutionerna av dessa medel, utgörande för de fyra första må-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 65

naderna av innevarande budgetår allenast 28,144 kronor, torde kunna bortses. Nettouppbörden av medlen för budgetåret 1935/1936 skulle alltså kunna upptagas till likaledes 1 miljon kronor.»

I ovannämnda skrivelse bar generaltullstyrelsen vidare beträffande beräkningen av skatt å till riket infört kli för budgetåret 1935/ 1936 anfört bland annat följande:

»Beträffande--- — kliskattemedlen, vilka utgått från och med juni

.månad 1934 och, i vad de uppburits genom tullverket, för nämnda månad belöpte sig till omkring 57,000 kronor, hava dessa under de fyra första månaderna av innevarande budgetår nått ett belopp av i runt tal 70,000 kronor, därav omkring 52,000 kronor under budgetårets första kvartal.

Fördelningen å kvartal av importsiffrorna under budgetåret 1933/1934 för de varuslag, för vilka numera uttages kliskatt, framgår av följande

tabell:

Miljoner Miljoner

kilogram kilogram

juli—september ........................ 14.9 januari—mars............................ 20.3

oktober—december .................... 22.3 april—juni ................................ 15.1

Under förutsättning att denna fördelning blir i stort sett densamma under nästkommande budgetår och att någon större förändring i importen av varuslagen under samma budgetår vid jämförelse med innevarande budgetårs import ej kommer att inträda, kan med utgångspunkt från skattebeloppets storlek under första kvartalet av nuvarande budgetår den genom tullverket inflytande bruttouppbörden under budgetåret 1935/1936 av kliskattemedlen uppskattas till 250,000 kronor.

Då restitutionerna av kliskattemedel under löpande budgetårs fyra första månader belöpt sig till 2,838 kronor, torde beloppet av dessa för budgetåret 1935/1936 kunna beräknas till omkring 10,000 kronor, varigenom tullverkets nettouppbörd av kliskattemedel under sistnämnda budgetår skulle komma att angivas till i avrundat tal 240,000 kronor.»

Rörande beräkningen av tullverkets uppbörd av skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl anför generaltullstyrelsen i förutherörda skrivelse följande:

»De oljekakskattemedel, som hos tullverket debiterats, hava under senast tilländagångna budgetår uppgått till i runt tal 3.7 miljoner kronor. Under innevarande budgetårs fyra första månader hava medlen belöpt sig till omkring 1.6 miljoner kronor, därav 1.3 miljoner kronor hänföra sig till budgetårets första kvartal.

Importen av de varor, som äro underkastade oljekakskatt, har under budgetåret 1933/1934 fördelat sig på kvartal sålunda:

Miljoner

kilogram

juli—september ........................ 43.3 januari—mars

oktober—december .................... 31.0 april—juni

Miljoner

kilogram

41.5 Under budgetårets första och tredje kvartal har således importen varit något större än under andra och fjärde kvartalen. Förutsättes, att enahanda förhållande kommer att föreligga beträffande de närmast efterföljande budgetåren och att någon skillnad i importkvantiteten för inne-

Bihang till riksdagens protokoll 19115. 1 samt. Nr 1 Del 2. 5

66 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

varande och nästkommande budgetår ej uppstår, torde tullverkets bruttouppbörd av oljekakskattemedel kunna för budgetåret 1935/1936 uppgivas till 5.5 miljoner kronor.

Restitutionerna av oljekakskattemedel, vilka under budgetåret 1933/1934 utgjort 0.9 miljoner kronor och under månaderna juli—oktober i år uppgått till O.i miljoner kronor, synas för nästinstundande budgetår icke böra beräknas till högre belopp än O.s miljoner kronor. Nettouppbörden av oljekakskattemedel under budgetåret 1935/1936 skulle vid en sådan beräkning komma att stanna vid 5 miljoner kronor.»

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 har kontrollstyrelsen för budgetåret 1935/1936 beräknat skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl, i vad avser tillverkning inom riket, till 2 miljoner kronor samt i en samtidigt avlämnad promemoria anfört:

»Enligt kungl. kungörelsen den 31 maj 1934 (nr 190) utgår skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl för närvarande med 3 öre per kilogram. Förbrukningen här i landet av dessa varor tillgodoses till väsentlig del av importerade varor. Tillverkningen inom landet av nämnda slag av fodermedel har för nedan angivna år utgjort (i ton):

1927 ........................................ 99,149 1931 ....................................... 55,750

1928 ........................................ 112,914 1932 ....................................... 38,835

1929 ........................................ 112,444 1933 ........................... (prel.) 81,000

1930 ...................................... 76,682

Enligt inhämtade uppgifter beräknas tillverkningen under innevaran de år komma att uppgå till omkring 110,000 ton.

Av den inhemska produktionen av dessa fodervaror exporteras en icke ringa del. Under innevarande år beräknas sålunda exporten uppgå till omkring 35,000 ton. Den för inhemsk förbrukning från fabrikerna utlämnade kvantiteten inom landet tillverkade oljekakor och fodermjöl skulle alltså utgöra omkring 75,000 ton. Om denna kvantitet inhemsk vara lägges till grund för beräkningen av ifrågavarande skatteinkomst för budgetåret 1935/1936, skulle statsverkets behållna inkomst av skatten å oljekakor och vissa slag av fodermjöl under förutsättning av oförändrad skattesats uppgå till 2,200,000 kronor, vilket belopp i förevarande sammanhang synes böra avrundas till 2 miljoner kronor.»

Slaktdjursavgift samt särskilda avgifter vid export och import av kött och fläsk har statens slakterinämnd i skrivelse till riksräkenskapsverket den 3 november 1934 för budgetåret 1935/1936 beräknat till 0.6 respektive 2.5 miljoner kronor.

Beträffande beräkningen av särskilda avgifter vid export och import av ägg för budgetåret 1935/1936 har slutligen lantbruksstyrelsen i skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 november 1934 bland annat anfört:

»Vad---angår inkomsterna under budgetåret 1935/1936 av 'Sär-

skilda avgifter vid export och import av ägg’ må framhållas, att de avgifter, varom här är fråga, torde avse dels belopp, som exportör av ägg kan förklaras skyldig att, jämlikt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev den 4 maj 1934 till kungl. statskontoret angående reglering av utförseln av

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning- för budgetåret 1935/1936. 67

hönsägg, efter bestämmande av lantbruksstyrelsen inbetala till statsverket, därest medelnettoexportpriset för ägg överstiger medelpartipriset i Sverige, dels sådan licensavgift vid införsel av ägg, varom förmäles i Kungl. Maj:ts kungörelse den 23 februari 1934 (nr 24) angående reglering av införseln av ägg och varom närmare bestämmelser meddelats i Kungl. Maj:ts brev i ämnet till statskontoret sistnämnda dag, dels ock den licensavgift, som jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 5 oktober 1934 (nr 490) angående utsträckt tillämpning av nämnda kungörelse skall erläggas vid införsel till riket av äggula och flytande äggvita och beträffande vilken avgift bestämmelserna i ovanberörda brev den 23 februari 1934 skola enligt föreskrift i Kungl. Maj:ts brev till lantbruksstyrelsen den 5 oktober 1934 i tillämpliga delar gälla. Samtliga nu nämnda avgifter skola av statskontoret redovisas under titeln 'Äggavgifter’.

I avseende å beräkningen av inkomsterna av sagda avgifter får lantbruksstyrelsen, som härutinnan inhämtat yttrande från Sveriges äggintressenters förening u. p. a., anföra, att hittillsvarande erfarenhet i fråga om regleringen av införseln och utförseln av ägg synes giva vid handen, att några inkomster under budgetåret 1935/1936 av ovannämnda avgifter vid export och import av ägg knappast äro att påräkna. Endast å licensavgifter för tillstånd att införa äggula och flytande äggvita synes någon inkomst för statsverket vara att förvänta. Då regleringen av sistberörda införsel fortvarit allenast några veckor och sålunda närmare erfarenhet i fråga om densamma ännu ej hunnit vinnas, kan dock endast en mycket approximativ beräkning av sistnämnda inkomst göras. Lantbruksstyrelsen vill för sin del beräkna inkomsten under budgetåret 1935/1936 av dylika licensavgifter till 20,000 kronor.»

De beräkningar, för vilka här ovan redogjorts, sammanfattar riksräken-

skapsverket sålunda:

Kronor

Införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel........... 1,000,000

Skatt å till riket infört kli...................................................................... 210,000

» » oljekakor och vissa slag av fodermjöl .................................... 7,000,((00

Slaktdjursavgift ....................................................................................... 600,000

Särskilda avgifter vid export och import av kött och fläsk................ 2,500,000

» >»»»»» ägg ................................ 20,000

Summa 11,360,000

Med ledning av förestående beräkningar har riksräkenskapsverket ansett sig kunna beräkna uppbörden å ifrågavarande inkomsttitel till i avjämnat tal sammanlagt 11.5 miljoner kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört avgifter för prisreglering på jordbrukets område med 11,500,000 kronor.

Inkomster vid rikets allmänna kartverk.

Ifrågavarande inkomster, som huvudsakligen utgöras av vid rikets allmänna kartverk inflytande kartförsäljningsmedel, hava hitintills salderats mot kartverkets utgifter för kartarbeten m. m.

68 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1986.

Chefen för rikets allmänna kartverk har i underdånig' skrivelse den 14 september 1934 med anslagsäskanden för kartverket för hudgetåret 1935/1936 beräknat verkets inkomster till 40,000 kronor, varvid dock framhållits, att, för den händelse generalstabens översiktskarta från och med ingången av budgetåret 1935/1936 i anledning av den ifrågasatta omorganisationen av kartverket komme att övertagas av detta verk, beloppet torde kunna höjas något.

I anslutning härtill har riksräkenskapsverket, som funnit beräkningen böra ske med utgångspunkt från nuvarande organisation, i inkomsttabellen uppfört inkomster vid rikets allmänna kartverk med 40,000 kronor.

Bidrag till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Aktiebolaget Radiotjänst har den 22 december 1931 utfäst sig att, under förutsättning att statens meteorologisk-hydrografiska anstalt liksom dittills tillhandahölle bolaget vissa väderleksrapporter, avsedda för utsändning i rundradio, härför från och med år 1932 — så länge en mellan telegrafstyrelsen och bolaget den 8 juni 1927 träffad överenskommelse rörande rundradions i Sverige ordnande bestode — till statsverket erlägga ett belopp av 48,000 kronor för år räknat. I enlighet härmed inbetalar aktiebolaget Radiotjänst till statsverket månadsvis ett belopp av 4,000 kronor.

Vidare har under en följd av år, jämlikt härom av Kungl. Maj:t särskilt för varje budgetår meddelad föreskrift, från handels- och sjöfartsfonden utgått ett belopp av 6,000 kronor för underhåll av statens meteorologisk-hydrografiska anstalts stormvarningsstationer. Enligt beslut den 18 maj 1934 skall enahanda belopp utgå jämväl under innevarande budgetår.

Nu angivna medel, som hitintills redovisats sålunda, att ersättningen från aktiebolaget Radiotjänst tagits till uppbörd å anslaget till telegramkostnader m. m. vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, medan det från handels- och sjöfartsfonden utgående beloppet salderats mot anstaltens utgifter för underhåll av stationer och utrustning, avses hädanefter skola redovisas å förevarande inkomsttitel.

Riksräkenskapsverket utgår från, att ifrågavarande bidrag skola komma att utgå med samma belopp under budgetåret 1935/1936 som under närmast föregående budgetår.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört bidrag till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt med 54,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1938. 69

Inkomster vid statens provningsanstalt.

Behållen

inkomst

kronor

267,299

290,085

305,155

302,129

290,790

Stegring + Nedgång — kronor -f 3,314 + 22,786 + 15,070

— 3,026

— 11,339

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 6 november 1984 bar statens provningsanstalt beräknat det sannolika inkomstbeloppet för budgetåret 1935/1936 å förevarande inkomsttitel till 290,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har ej funnit tillräcklig anledning föreligga att föreslå ändring av det i riksstaten för innevarande budgetår beräknade inkomstbeloppet. I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört inkomster vid statens provningsanstalt med 300,000 kronor.

Fyr- och båkmedel.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1934 angående beräkningen av fyr- och båkmedel anfört följande:

»Debiterade uppbörden av fyr- och båkmedel har under budgetåret 1933/ 1934 uppgått till 3.2 miljoner kronor, eller till ungefär en halv miljon högre belopp än under budgetåren 1931/1932 och 1932/1933. Under juli—oktober månader av budgetåret 1934/1935 har uppbörden utgjort sammanlagt omkring 1 miljon kronor. Med beaktande härav och under förutsättning att förbättringen i sjötrafikens omfattning skall ytterligare en tid fortgå torde för budgetåret 1935/1936 kunna räknas med en bruttouppbörd av fyr- och båkmedel av åtminstone 3.3 miljoner kronor.

Restitutionerna av fyr- och båkmedel hava under sistlidna budgetår belöpt sig till 15,331 kronor, under budgetåret 1930/1931 till något mer än

12,000 kronor, under budgetåret 1931/1932 till närmare 18,000 kronor men under budgetåret 1932/1933 blott till omkring 10,000 kronor. Under nästlidna budgetår hava restitutionerna något överstigit 15,000 kronor och under juli—oktober månader av innevarande budgetår hava de nått ett belopp av omkring 8,400 kronor. På grund härav torde ifrågavarande restitutioner för budgetåret 1935/1936 böra angivas till högst 15.000 kronor.

70 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Med hänsyn till detta belopps ringa storlek torde även nettouppbörden av tyr- och båkmedel under sistnämnda budgetår kunna upptagas till 3s miljoner kronor.»

Till belysande av konjunkturutvecklingen har i efterföljande sammanställning upptagits den månadsvis inflytande nettoinkomsten av fyr- och båkmedel under såväl budgetåren 1929/1930—1933/1934 som det nu löpande budgetårets fyra första månader.

Sammanställningen utvisar, att en stark nedgång i inkomsterna av fyr- °cb båkmedel inträtt under budgetåret 1930/1931 men att inkomsttillflödet under de därpå närmast följande två budgetåren hållit sig vid praktiskt taget oförändrad nivå. En avsevärd förbättring bar under budgetåret 1933/1934 inträtt, i det att inkomsterna i jämförelse med närmast föregående budgetår stigit med 17.4 procent. Månaderna juli—oktober 1934 åter utvisa jämfört med samma tid föregående år ett relativt konstant inkomsttillflöde. Den behållna inkomsten av fyr- och båkmedel torde fördenskull för budgetåret 1934/1935 ej komma att uppgå till det i riksstaten beräknade beloppet, 3.50 miljoner kronor.

I enlighet med de av riksräkenskapsverket antagna allmänna förutsättningarna rörande konjunkturutvecklingen räknar ämbetsverket emellertid med att någon ytterligare förbättring av uppbördsresultatet skall efter band inträda samt uppskattar, i likhet med generaltullstyrelsen, den behållna inkomsten av fyr- och båkmedel för budgetåret 1935/1936 till 3.3 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket bar i enlighet härmed i inkomsttabellen uppfört fyr- och båkmedel med 3,300,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 71

Lotspenningar.

Budgetåret 1929/1930 .......

» 1930/1931 ........

» 1931/1932 .......

» 1932/1933 .......

» 1933/1934 .......

» 1934/1935 .......

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1934 har lotsstyrelsen angående beräknandet av inkomster för budgetåret 1935/1936 av lotspenningar bland annat anfört följande:

»Under de osäkra förhållanden, som alltjämt råda på det ekonomiska området, är det i år liksom under de närmast gångna åren icke möjligt att med anspråk på säkerhet uppskatta sjöfartens omfattning och den därav beroende inkomsten av lotspenningar under nästkommande budgetår. Med---

hänsyn till den inträffade förbättringen i konjunkturläget torde dock för budgetåret 1935/1936 kunna räknas med en något större inkomst av lotspenningar än vad under det senast tilländalupna budgetåret influtit eller med ett belopp av 2,800,000 kronor. Härvid förutsättes, att under budgetåret i fråga ej mindre den sedan år 1921 gällande förhöjningen av 50 procent av taxorna å lotspenningar får bestå än även nu gällande bestämmelser angående lotsavgifters beräknande få äga tillämpning.»

Till belysande av konjunkturutvecklingen har lotsstyrelsen till sin ovanberörda skrivelse fogat en i huvudsaklig överensstämmelse med efterföljande sammanställning uppgjord tablå, utvisande den månadsvis inflytande inkomsten av lotspenningar under såväl budgetåren 1929/1930—1933/ 1934 som det nu löpande budgetårets fyra första månader.

Åv sammanställningen framgår, att en betydande nedgång av lotspenninginkomsterna inträtt under budgetåret 1930/1931 i jämförelse med inkomsterna under det näst föregående budgetåret men att nedgången under

2 Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

de båda därpå följande budgetåren varit väsentligt mindre utpräglad. Under sistforflutna budgetår har åter en avsevärd förbättring av uppbördsresultatet inträtt. Sålunda har den behållna inkomsten under budgetaret 1933/1934 stigit med 14.9 procent. Under månaderna juli—oktober .1934 har inkomsterna ytterligare ökat från i runt tal 865,000 kronor under samma tid föregående år till omkring 952.000 kronor eller med 10 procent. Antages sistangivna stegringsprocent gälla för budgetåret 1934/1935 i dess helhet, skulle den behållna inkomsten under nämnda budgetår uppgå till omkring 2,865,000 kronor.

Med hänsyn härtill och i enlighet med de av riksräkenskapsverket antagna allmänna förutsättningarna rörande konjunkturutvecklingen har riksräkenskapsverket ansett sig kunna höja den av lotsstyrelsen för nästkommande budgetår beräknade inkomsten av lotspenningar med 200,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen uppfört inkomsten av lotspenningar med 3,000,000 kronor.

Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter.

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

Beräknad

inkomst

kronor

1,500,000

1,500,000

Behållen

inkomst

kronor

1,620,336

1,690,541

1,524,076

1,561,538

1,643,586

Stegring + Nedgång — kronor

— 135,184 + 70,205

— 166,465 + 37,462 -f 82,048

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1934 har patentoch registreringsverket angående beräknandet av ifrågavarande uppbörd under budgetåret 1935/1936 anfört bland annat följande:

»Från och med budgetåret 1929/1930 genomfördes en betydlig sänkning

av patent- och varumärkesavgifterna, vilken---ganska avsevärt

minskat ämbetsverkets inkomster. Den ytterligare minskning, som sedermera under vissa år inträffat, torde däremot vara att huvudsakligen tillskriva den rådande ekonomiska depressionen.

Ifrågavarande inkomster hava under de fyra första månaderna av bud-

Äno11 /ifiS!19^77mn33/1p4 uppgått tm> i jämna tusental, respektive

487,000, 466,000, 484,000 och 502.000 kronor. Under samma månader innevarande budgetår hava de uppgått till, i jämna tusental, 525,000 kronor.

Ämbetsverket anser sig kunna beräkna patent- och varumärkes- samt registreringsavgifterna för budgetåret 1935/1936 till samma belopp, varmed dessa inkomster äro upptagna i gällande riksstat, eller 1,500,000 kro-

Med hänsyn till stegringen av inkomsttillflödet under budgetåren 1932/ 1933 och 1933/1934 samt den fortsatta stigande tendensen under innevarande budgetår anser sig riksräkenskapsverket kunna höja patent- och re-

Riksräfeenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 73

gistreringsverkets förutberörda beräkning av patent- och varumärjsessamt registreringsavgifterna under budgetåret 1935/1936 med 200,000 kronor.

Riksräkenskapsverket hemställer i överensstämmelse härmed, att inkomsttiteln patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter för budgetåret 1935/1936 beräknas till 1,700,000 kronor.

Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register.

Ifrågavarande avgifter hava hitintills tagits till uppbörd å det under tionde huvudtiteln uppförda anslaget till kostnaderna för den överståthållarämbetet och länsstyrelserna åliggande befattningen med registreringar och anmälningar till förenings- m. fl. register.

Under de sistförflutna fem budgetåren hava enligt budgetredovisningarna för dessa budgetår de å nämnda anslag redovisade uppbördsmedlen uppgått till följande belopp:

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

kronor 109,489 » 88,398

» 101,379

» 102,590

» 106,497

Med ledning härav har riksräkenskapsverket beräknat och i inkomsttabellen upptagit avgifter för registrering i förenings- m. fl. register till ett belopp av 100,000 kronor.

Bidrag till försäkringsinspektionen.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 1 november 1934 har försäkringsinspektionen meddelat, att inkomsterna av bidrag till försäkringsinspektionen under innevarande budgetår enligt verkställd beräkning komma att uppgå till 98,848 kronor samt uppskattat inkomsten för budgetåret 1935/1936 till samma belopp.

Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse härmed och med lämplig avrundning beräknat inkomsttiteln bidrag till försäkringsinspektionen till 100,000 kronor.

74 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar.

Jämlikt förordning den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar har Kungl. Maj:t genom beslut den 24 september 1934 medgivit ett då under bildning varande aktiebolag, vars verksamhet skulle hava till föremål att anordna vadhållning i samband med tävlingar och bedriva annan därav föranledd verksamhet, rätt att, sedan bolaget blivit i vederbörlig ordning bildat och inregistrerat, intill den 1 juli 1936 för allmänheten anordna dylik vadhållning, dock ej i samband med hästtävlingar. Såsom villkor för att bolaget, som numera färdigbildats samt inregistrerats under firma aktiebolaget Tipstjänst, skulle komma i åtnjutande av detta medgivande föreskrevs bland annat, att vad som återstode av bolagets årsvinst efter i föreskriven ordning verkställd avsättning till reservfond och utdelning till aktieägare skulle användas till idrottens främjande på sätt Kungl. Maj:t framdeles bestämde.

De för idrottsändamål sålunda avsedda vinstmedlen hava av riksräkenskapsverket ansetts böra upptagas till redovisning å riksstatens inkomstsida under en härför särskilt uppförd inkomsttitel. Härvid har riksräkenskapsverket förutsatt, att de å inkomsttiteln inflytande medlen skola över ett riksstatsanslag tillföras en särskild fond, varifrån sedan de belopp, som anslås till idrottens främjande, skola bestridas.

Enligt vad riksräkenskapsverket från aktiebolaget Tipstjänst under hand inhämtat, kunna de för inleverering till statsverket tillgängliga medlen under budgetåret 1935/1936 för närvarande uppskattas till omkring 500,000 kronor.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört titeln inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar med 500,000 kronor.

III. Diverse inkomster.

De beräknade och redovisade inkomsterna å förevarande titel hava utgjort:

Stegringen av hithörande inkomster under budgetåret 1933/1934 sammanhänger med att ett belopp av 2.o miljoner kronor lotterimedel inlevererats till statsverket. I det för budgetåret 1934/1935 beräknade belop-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 75

pet ingår även lotterimedel med 2.o miljoner kronor, varjämte en engangsintäkt å 3.8 miljoner kronor beräknats inflyta såsom statsverkets andel i likviden för ett för rysk bankinrättning i Stockholms enskilda bank

deponerat guldparti.

För bedömande av påräkneliga inkomster under budgetåret 1935/1936 å titeln diverse inkomster har riksräkenskapsverket i efterföljande sammandragstablå angivit inkomsterna för de olika huvudposter, som för budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 ingå i titeln.

Budgetåret Budgetåret

1932/1933 1933/1934

kronor kronor

Fullföljdsa vgifter

Gruvförsvarsavgifter........................................................

Expeditionsavgifter ........................................................

Intressemedel och kursvinster........................................

Bötesmedel .......................................................................

Indragna sportler ...........................................................

I anspråk tagen behållning å stuteriväsendets fond

Lotterimedel ....................................................................

Äldre anslag .................................................................

Diyerse ............................................................................

61,500

27,750

145,234

55,613

2,150,722

679,618

185,000

1,103,894

207,698

Avgår utgift för krigskonjunkturskatt

Summa 4,617,029 ............. 275,333

Återstod 4,341,696

72,100

21,670

145,372

29,771

2,388,692

715,180

200,000

2,000,000

55,085

91,709

5,719,579

5,719,495.

Beträffande de olika inkomstposterna i denna tablå och deras beräkning för budgetåret 1935/1936 må framhållas följande.

Vad angår inkomsten av fullföljdsavgifter, synes densamma med hänsyn till uppbörden under sistförflutna budgetår kunna beräknas till

70.000 kronor.

Gruvförsvarsav gifter torde för budgetåret 1935/1936 kunna upptagas till

30.000 kronor.

Expeditionsavgifter, som till största delen inflyta till utrikesdepartementet, hava av nämnda departement för budgetåret 1935/1936 beräknats till 130,000 kronor. Med hänsyn jämväl till uppbörden hos övriga myndigheter har riksräkenskapsverket beräknat förevarande inkomstpost till

150.000 kronor.

Inkomsten av intressemedel och kursvinster beräknar ämbetsverket med ledning av erfarenheten från sistförflutna budgetår till 30,000 kronor.

Av från överståthållarämbetet och länsstyrelserna infordrade uppgifter angående för budgetåret 1935/1936 påräkneliga inkomster av bötesmedel framgår, att sagda myndigheter beräknat dessa inkomster till sammanlagt omkring 2,300.000 kronor. I anslutning härtill har riksräkenskapsverket beräknat inkomster av bötesmedel till 2,300,000 kronor.

Inkomsten av indragna sportler har överståthållarämbetet och länsstyrelserna för budgetåret 1935/1936 uppskattat till sammanlagt 655,000 kronor. Med hänsyn till inkomsternas storlek under de senast förflutna

76 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

budgetåren, beräknar riksräkenskapsverket förevarande inkomstpost till

700,000 kronor.

Från stuteriväsendets fond har för allmänna budgetändamål under budgetåren 1931/1932, 1932/1933 och 1933/1934 tagits i anspråk respektive

450,000, 185,000 och 200,000 kronor. Huruvida någon del av fondens behållning kan för dylika ändamål disponeras under budgetåret 1935/1936 undandrager sig för närvarande riksräkenskapsverkets bedömande.

I fråga om inkomster av lotterimedel förutsätter riksräkenskapsverket, att desamma komma att upptagas till samma belopp som beräknats i riksstaten för innevarande budgetår eller 2,000,000 kronor.

För äldre atislag torde något belopp icke kunna beräknas.

Vad slutligen beträffar posten diverse, vilken utgör en sammanfattning av flera smärre poster av olika slag, synes densamma med ledning av utfallet under budgetåren 1931/1932—1933/1934 kunna beräknas till 200,000 kronor.

De beräkningar, för vilka bär ovan redogjorts, sammanfattar riksräkenskapsverket sålunda:

Full följdsavgifter ..................

Gruvförsvarsavgifter ................

Expeditionsavgifter ................

Intressemedel och kursvinster

Bötesmedel .............................

Indragna sportler......................

Lotterimedel..............................

Diverse ....................................

kronor 70,000

» 30,000

» 150,000

» 30,000

» 2,300,000

» 700,000

» 2,000,000

» 200,000

Summa kronor 5,4 80,000.

Riksräkenskapsverket beräknar med stöd av vad ovan anförts den behållna inkomsten för budgetåret 1935/1936 å titeln diverse inkomster till ett avjämnat belopp av 5,500,000 kronor.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet.

Postverket.

Överskottet från postverket bar i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 77

Generalpoststyrelsen har i skrivelse till Konungen den 13 november 1934 med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 193o/193G, anfört följande:

»I riksstaten för budgetåret 1934/1935 är postverkets mkomstoverskott upptaget till 17.5 miljoner kronor. Sannolikt torde emellertid under sagda budgetår överskottsmedel till något högre belopp än det i riksstaten upptagna komma att av generalpoststyrelsen inlevereras till statskassan.

De förnyade kalkyler rörande det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse år 1934, som nu verkställts inom generalpoststyrelsen, hava nämligen visat, att postverkets inkomster av frankoteckensuppbörden detta år komma att bliva ej oväsentligt högre än tidigare beraknats. Under årets tre första kvartal har sålunda denna uppbörd stigit med omkring

4.5 procent i förhållande till föregående år och för hela år 1934 beraknas densamma komma att uppgå till i det närmaste lika stort belopp, som inflöt under vartdera av åren 1930 och 1931, vilka år, om hänsyn tages till postavgifternas storlek, visat de hittills högsta uppbördssiffrorna. Ifråga om postverkets övriga inkomster giva de nu verkställda beräkningarna i stort sett icke anledning till justering av tidigare beräkningar, annat än beträffande portoandelar för utrikes försändelser vilken inkomstpost till följd av den fortgående minskningen av postpakettraliken från Tyskland kommer att bliva väsentligt mindre an vad generalpoststyrelsen hösten 1933 beräknade. Sammanlagt beräknas postverkets bruttoinkomster för år 1934 nu till omkring 84.5 miljoner kronor Postverkets driftkostnader år 1934 äro i den för året fastställda staten upptagna till 65.83 miljoner kronor. Årets driftkostnader beräknas nu till omkring 65.5 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen har emellertid lor avsikt att ingå till Kungl. Maj:t med anhållan att under innevarande ar få till statens järnvägar utgiva ersättning för de medel — uppgående till omkring 1 miljon kronor — som ur statens järnvägars fornyelsefond torskotterats för ersättningsanskaffning av postvagnar. Under förutsättning av bifall till denna hemställan kunna postverkets utgilter for år 1934 alltså beräknas till omkring 66.3 miljoner kronor, varvid överskottet av poströrelsen skulle uppgå till omkring 18 miljoner kronor.

Ungefär samma belopp kan väntas bliva inlevererat såsom overskott av poströrelsen under budgetåret 1934/1935. Det är emellertid att märka, att i detta belopp ingå 5 miljoner kronor av postsparbankens vinstmedel för år 1933, vilka tagits i anspråk för 1934/1935 års riksstat. Återstoden, 13 miljoner kronor, härrör alltså från poströrelsen i övrigt.

Postverkets inkomster, särskilt frankoteckensuppbörden, röna i betydande grad inverkan av det allmänna konjunkturläget for handel och näringsliv. Under år 1934 har en avsevärd förbättring i det ekonomiska läget inträtt, vilken såsom ovan nämnts även avspeglat sig i en betydande ökning av postverkets intäkter för sagda är. Vid uppgörandet av efterföljande inkomstberäkning har generalpoststyrelsen ansett sig kunna utgå ifrån, att konjunkturerna för det svenska näringslivet aven under det kommande året skola utvecklas i gynnsam riktning.

Till grund för generalpoststyrelsens beräkning av det belopp, vilket kommer att såsom överskott av poströrelsen överlämnas till statsverket under budgetåret 1935/1936, har styrelsen, liksom föregående år. ansett

78 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

sig böra lägga en kalkyl beträffande det ekonomiska resultatet av postverkets rörelse under år 1935. De överskottsmedel, som skola inlevereras under budgetåret 1935/1936, avse nämligen till huvudsaklig del 1935 års rörelse. Enär kalenderåret är räkenskapsår för postverket, måste därjämte av praktiska skäl de grundläggande beräkningarna avse kalenderår.

Postverkets inkomster kunna sammanföras i följande huvudgrupper: Frankoteckensuppbörd,

Postavgifter för tidningar och utgivarkorsband m. m.,

Inkomster av postgirorörelsen,

Ersättning från postsparbanken,

Övriga inkomster av inrikes rörelsen,

Inkomster av utrikes rörelsen,

Inkomster av bestyr, som ligga vid sidan av postverkets egentliga verksamhet, samt Ränta å förnyelsefondmedel.

.För år 1934 och, enligt generalpoststyrelsens förslag, jämväl för år 1935 tillkommer ytterligare en inkomstpost, nämligen vinstmedel från postsparbanken.

Av ovannämnda inkomstposter är frankoteckensuppbörden den viktigaste. Till frankoteckensuppbörden har tidigare hänförts medel för försålda frankotecken, avgifter för frankostämpling och för masskorsband samt ersättning för postbefordran av tjänsteförsändelser. Inkomstposten har sålunda — frånsett befordringsavgifter för tidningar och portoandelar för försändelser från utlandet — omslutit alla influtna postavgifter med undantag för de avgifter i postgirorörelsen, som inkasserats direkt av postgirokontoret.

Sedan en enhetlig avgift införts för utbetalningskort, har det befunnits lämpligt att uttaga denna genom försäljning av dylika kort med åtryckt frankostämpel. Då såväl medel, som inflyta vid försäljning av dylika utbetalningskort, som medel för å postgirokonto direkt debiterade avgifter för in- och utbetalningskort avse betalning för prestationer av samma slag, som eljest redovisas medelst frimärken, har generalpoststyrelsen funnit desamma böra, från och med innevarande år, upptagas i postverkets räkenskaper såsom frankoteckensmedel.

I vilken mån denna omläggning inverkar på uppbördssiffrorna framgår av nedanstående sammanställning.

Frankoteckensuppbörden för år 1934 kalkyleras nu till omkring 62 miljoner kronor, varav omkring 0.5 miljon kronor utgör till postgirokon-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

toret inflytande postavgifter. Av det belopp, cirka 2.3 miljoner kronor, varmed 1934 års frankoteckensuppbörd sålunda beräknas komma att överstiga motsvarande inkomster för år 1933, torde cirka 0.3 miljon utgöras av merinkomster till följd av de ändringar beträffande postgiro- och postförskottsavgifterna, som trädde i tillämpning den 1 juli 193 . _

För år 1935 kan självfallet icke räknas med tillnärmelsevis lika stoi ökning av frankoteckensuppbörden, som under år 1934, vilket ar torde fa betraktas som ett typiskt återhämtningsår. Ceneraipoststyrelsen har emellertid för sin del ansett sig kunna rakna med en ytterligaie upp bördsökning på omkring 1 miljon kronor, varav 300.000 kronor aro ham förliga till den i det förestående berörda portoändringen. _ Det belopp, b3 miljoner kronor, vartill generalpoststyrelsen sålunda i sina inkomstkalkyler upptagit frankoteckensuppbörden för år 1935, ar — aven om därifrån för erhållande av full jämförbarhet dragés merinkomsten till fmjd av nämnda portoändring — högre än uppbördssiifrån för hogkonjunkturåret 1930, vilket år visat det hittills bästa uppbördsresultatet for postverket.

' Beträffande tidningsrörelsen kan en fortgående övergång från de dyrare postabonnemangen till försändning såsom utgivar- och masskorsband konstateras. Den härigenom uppkommande inkomstminskningen torde dock för nästkommande år i huvudsak uppvagas av okade inkomster till följd av att åtskilliga tidningars ärsvikt okats. 1 a grundval av föreliggande material hava för år 1935 postavgifterna for postabonnerade tidningar kalkylerats till 4,300,000 kronor och avgifterna för utgivar^ och kommissionärskorsband samt tidningsbilagor till 2 750,000 kronor.^ Sammanlagt beräknas alltså postverkets inkomster i tidningsrörelsen ar 1935 till 7,050,000 kronor.

De i postgirorörelsen inflytande postavgifterna redovisas såsom ovan nämnts numera i sin helhet såsom frankoteckensuppbörd och hava darfor redan medtagits i förevarande inkomstberäkning Den gottgorelse som postverket härutöver tillgodoföres för de kostnader, som beraknas falla å postgirorörelsen, upptages såsom direkt inkomst från Post®ir°^^lsfe.P.‘

Ifrågavarande gottgorelse innefattar dels de direkta omkostnadeina för postgirokontoret jämte de särskilda postgiroavdelningarna i Goteborg, Malmö och Boden dels ock ersättning för postgirogoromalens handläggning å postanstalterna. Utgifterna för postgirokontoret och postgiroavdelningarna under år 1935 beräknas till omkring 1,935,000 kronor. I fråga om kostnaderna för postgirorörelsens handläggning å postanstalterna verkställdes under åren 1932-1933 en ingående undersökning. Med tillämpning av denna utrednings resultat hava postverkets sja vkostnader för postgirorörelsens handhavande å postanstalterna för ar 1935 kalky erats till omkring 5,500,000 kronor. Sedan förenamnda utredning verkställdes, hava emellertid vissa förändringar vidtagits beträffande postbehandlingen av bland annat postlorskottsinbetalnmgskort tran samt utbetalningskort till poststationerna. Bå grund härav torde en justering bora företagas beträffande den vid utredningen verkställda beräkningen av postverkets självkostnader för in- och utbetalningskort. En sådan omräkning kan självfallet icke företagas förrän någon tids erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av de genomförda förenklingarna. Vid sina kalkyler rörande förevarande inkomstpost har styrelsen approximativt beräknat postverkets självkostnader för postgirogoromålens handläggning å postanstalterna år 1935 till omkring 5,200,000 kronor. Harav

80 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

beräknas cirka 3,540,000 kronor inflyta i form av postavgifter. Återstoden, enligt förestående beräkning 1,660,000 kronor, jämte omkostnaderna lör postgirokontoret och postgiroavdelningarna, vilka såsom ovan angivits kalkylerats till 1,935,000 kronor, eller tillsammans i avrundat tal omkring 3,600,000. kronor utgör således det belopp, vartill postverkets inkomst av postgirorörelsen anses böra upptagas.

Sa vitt nu kan bedömas, komma ränteinkomsterna å av postgirokontoret utlånat kapital att uppgå till ungefär motsvarande belopp, varigenom balans mellan inkomster och omkostnader i denna rörelsegren ernås. Vid nuvarande låga räntenivå synes man däremot icke kunna räkna med någon vinst å postgirorörelsen för år 1935.

För postspci? banksrörelsens handhavande tillgodoföres postverket dels gottgörelse för verkets direkta utgifter för postsparbankens räkning dels ock ersättning för postsparbanksgöromålens handläggning å postanstalterna. För bestridandet av direkta utgifter för postsparbanken beräknas ett belopp av omkring 1,710,000 kronor bliva erforderligt år 1935. Ersättningen för postsparbanksgöromålens handläggning å postanstalterna, vilken utgar enligt i Kungl. Maj:ts brev den 8 december 1933 fastställda grunder, har för sagda år kalkylerats till 2,140,000 kronor. Sammanlagt beräknas alltså postverkets ersättning från postsparbanken för år 1935 till 3,850,000 kronor.

I övriga inkomster av inrikes rörelsen — det vill säga avgifter för fackavläggning, registrering av värdeförsändelser, bokföring av postavgifter, expediering av lösväskor m. m. — beräknas under år 1934 komma att inflyta omkring 465,000 kronor. Bokföringsavgifterna visa en fortgående minskning på grund av att allt flera korrespondenter övergå till att använda frankostämplingsmaskiner för frankering av sina postförsändelser. Den härav föranledda inkomstminskningen beräknas för år 1935 till omkring 15,000 kronor.

Postverkets inkomster av utrikes rörelsen bestå till övervägande del av portoandelar för paket och postanvisningar från utlandet till Sverige. Beträffande dessa, inkomster föreligger det stora svårigheter att verkställa en fullt tillförlitlig kalkyl, bland annat på grund därav, att man i allmänhet icke kan med säkerhet i förväg beräkna, vid vilken tidpunkt likvid i varje särskilt fall kan komma att ingå.

Såsom inledningsvis omnämnts hava svenska postverkets nettoinkomster av portoandelar under de senare åren kraftigt minskats framför allt på grund av den fortgående nedgången av postpakettrafiken från Tyskland. Till belysning härav må följande siffror anföras.

Tidsperiod

l:a

2:a

l:a

2:a

l:a

2:a

l:a

halvåret

»

»

»

»

»

»

»

1934 Totalbeloppet av svenska postverket tillkommande portoandelar lör paket från och i öppen transit genom Tyskland till och över Sverige 1,118,521 guldfrancs 1,098,700

684.031 »

685,952 519,466 »

482,925 »

412.031 »

Ökning ( + ) resp. minskning!—) i förhållande till motsvarande tidsperiod år 1930

+ 5.5 8 %

— 11.86 %

— 35.41 %

— 44.9 7 %

— 50.9 7 %

— 61.26 %

— 61.09 %

»

Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning' för budgetåret 1935/1936. 81

Svenska postverkets nettoinkomster av portoandelar för utrikes försändelser, vilka år 1932 uppgingo till 2,220,830 kronor och år 1933 till 1,502,730 kronor, beräknas nu för år 1934 till omkring 1,200,000 kronor.

Den synnerligen kraftiga nedgången i pakettrafiken under de senaste åren är självfallet i väsentlig grad beroende på den ekonomiska depression, som varit rådande, och de svårigheter, som i övrigt inträtt för det internationella varuutbytet. I avsevärd grad är emellertid minskningen att hänföra till den konkurrens med postverken, som sedan några år tillbaka bedrives av vissa privata svenska och utländska transportföretag.

Generalpoststyrelsen, som kommit till den uppfattningen, att svenska postverket icke kan återvinna den förlorade trafiken eller ens behålla nuvarande postpakettrafik i förbindelse med utlandet, därest icke omfattande nedsättningar av de alltför höga paketavgifterna i utlandstrafiken vidtagas, har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1934 föreslagit en sänkning av svenska postverket tillkommande terminalavgifter i den internationella postpakettrafiken, särskilt i förbindelse med Tyskland. Även beträffande sjöbefordringsavgifterna för postpaket, vilka avgifter ansetts hädanefter böra bestämmas av generalpoststyrelsen, ifrågasättes ■en sänkning, vilken dock väsentligen är betingad av de beslut i fråga om dessa avgifter, som fattades vid den internationella postkongressen i Gairo år 1934.

De sålunda föreslagna nedsättningarna av nuvarande avgifter för paket till och från utlandet hava med utgångspunkt från pakettrafikens omfattning år 1934 beräknats medföra en inkomstminskning på omkring

400,000 kronor för år, varav cirka 60,000 kronor i sjöbefordringsavgifter. Generalpoststyrelsen anser sig emellertid kunna räkna med att genom den föreslagna portosänkningen icke blott nedgången i trafiken skall kunna hejdas, utan att paketbefordringen i förbindelse med utlandet ganska snart skall i förutvarande omfattning återföras till postverket.

I full omfattning torde detta dock ej kunna ske under nästkommande år. Generalpoststyrelsen anser sig därför icke kunna i sina kalkyler upptaga högre inkomst av portoandelar för nästkommande år än 1,100,000 kronor. Även om generalpoststyrelsens ovannämnda förslag om sänkning av terminalavgifterna icke skulle vinna Kungl. Maj:ts bifall, torde, på grund av att nedgången i pakettrafiken därvid säkerligen komme att fortgå, inkomsterna av portoandelar komma att sjunka till minst ovan .angivna belopp.

Under år 1935 beräknas vidare komma att inflyta omkring 100,000 kronor i förtullningsavgiiter m. m. för försändelser från utlandet jämte kursvinster. Sammanlagt beräknas sålunda inkomsterna av utrikes rörelsen till 1,200,000 kronor.

I fråga om postverkets inkomster av bestyr vid sidan av postverkets egentliga verksamhet beräknas en mindre ökning komma att inträda. I nedanstående sammanställning upptagas de belopp, som beräknas inflyta till postverket för ifrågavarande bestyr under åren 1934 och 1935.

(»

Bihang till riksdagens protokoll 19.15. 1 sand. Nr 1. Del 2.

82 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Med stöd av i kungl. brev den 20 juni 1930 lämnat bemyndigande har generalpoststyrelsen i riksgäldskontoret deponerat 8 miljoner kronor av postverkets förnyelsefonds medel. Sagda belopp beräknas komma att innestå under nästkommande år. Å deponerade medel utgår ränta halvårsvis efter en räntefot, motsvarande den effektiva medelräntan för de fasta statslån, som upptagits under de fem sistförflutna åren. Ränteinkomsten kalkyleras för år 1935 till omkring 345,000 kronor.

I sin den 14 november 1933 avgivna skrivelse med förslag till beräkning av postverkets inkomstöverskott för budgetåret 1934/1935 meddelade generalpoststyrelsen, att postsparbankens vinstmedel för år 1933 komme att på grund av rådande ränteförhållanden bliva osedvanligt stora. Med hänsyn härtill och då i det rådande statsfinansiella läget alla möjligheter att tillföra statskassan ökade inkomster borde tillvaratagas, ansåg styrelsen sig böra framhålla, att från postverkets och postsparbankens sida hinder icke mötte att disponera 5 miljoner kronor av postsparbankens vinstmedel för år 1933 för 1934/1935 års riksstat.

Ifrågavarande belopp inräknades i det belopp, vartill postverkets överskott upptogs i riksstaten för budgetåret 1934/1935, och inlevererades under juli månad 1934 till statskassan.

Nettovinsten av postsparbanksrörelsen, vilken år 1933 uppgick till 0,915,055 kronor 72 öre, kommer innevarande år att bliva väsentligt mindre, beroende på den starka nedgång i utlåningsräntorna, som inträtt.

Särskilt med hänsyn till att betydande belopp under innevarande år måst av postsparbanken placeras mot låg ränta och bundna för åtskilliga år framåt, skulle det hava varit önskvärt, om den under året uppkommande nettovinsten å postsparbanksrörelsen hade kunnat avsättas till reservfonden, vilken för närvarande endast uppgår till det i förhållande till bankens inlåning obetydliga beloppet av 3.5 miljoner kronor. Med hänsyn till det statsfinansiella läget anser generalpoststyrelsen sig emellertid böra föreslå, att nettovinsten av postsparbanksrörelsen även för år 1934 till huvudsaklig del disponeras för riksstatsändamål. Efter överläggningar med postsparbanksfullmäktige har styrelsen kommit till den uppfattningen, att tre miljoner kronor av ifrågavarande vinst kunna tagas i anspråk för 1935/1936 års riksstat.

I förestående beräkning har generalpoststyrelsen upptagit de olika inkomstposterna med följande belopp:

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 83

Frankoteckensuppbörd ........................................................ kronor 63,000,000

Postavgifter för tidningar och utgivarkorsband m. m............. » 7,050,000

Inkomster av postgirorörelsen.................................................... » 3,600,000

Ersättning från postsparbanken ................................................ » 3,850,000

Övriga inkomster av inrikes rörelsen........................................ » 450,000

Inkomster av utrikes rörelsen.................................................... » 1,200,000

Inkomster av bestyr vid sidan av postverkets egentliga

verksamhet ............................................................................ » 1,305,000

Ränta å förnyelsefondmedel .................................................... » 345,000

Vinstmedel från postsparbanken................................................ » 3,000,000

Summa inkomster kronor 83,800,000.

Postverkets utgifter hava i samtidigt härmed avgivet förslag till driftkostnadsstat för år 1935 upptagits till 66.4 miljoner kronor. Ett överskott å 17.4 miljoner kronor beräknas således uppstå å postverkets rörelse för sagda år.

Då det belopp, som av 1935 års överskott kommer att inlevereras under budgetåret 1934/1935, kan antagas bliva ungefär lika stort, som det belopp av 1936 års överskott, som kommer att inlevereras under budgetåret 1935/1936, kan överskottet av poströrelsen för sistnämnda budgetår beräknas till samma belopp som överskottet för räkenskapsåret 1935 eller

17.4 miljoner kronor. Sistnämnda summa synes i förslaget till riksstat kunna avrundas uppåt till 17.5 miljoner kronor.

I anslutning till vad här ovan anförts föreslår generalpoststyrelsen, att inkomstöverskottet av poströrelsen i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptages till 17.5 miljoner kronor.»

Riksräkenskapsverket hemställer, att i enlighet med generalpoststyrelsens förslag inkomsten av postverket för budgetåret 1935/1936 beräknas till 17,500,000 kronor.

Telegrafverket.

överskottet från telegrafverket har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

I underdånig skrivelse den 13 november 1934 har telegrafstyrelsen avgivit förslag i fråga om beräkning av det inkomstöverskott av telegrafverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1935/1936. Styrelsen har i skrivelsen anfört följande:

84 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

»Storleken av telegrafverkets inkomster och deras årliga stegring under senaste tioårsperioden framgår av efterföljande tablå:

För år 1934 beräknar telegrafstyrelsen enligt närslutna bilaga inkomsterna till omkring 107,400,000 kronor, innebärande en ökning från år 1933 med 3,243,000 kronor eller 3.i procent. Vissa taxesänkningar blevo under året genomförda från och med den 1 oktober.

Inkomsterna för år 1935 ha av telegrafstyrelsen beräknats till omkring

109,850,000 kronor, motsvarande en ökning från år 1934 av 2,450,000 kronor. Styrelsen har härvid utgått ifrån, att inga större nedsättningar av avgifter komma att vidtagas under år 1935.

Driftkostnademu för år 1934, vilka i driftkostnadsstaten äro upptagna till 77,280,000 kronor, komma enligt nu verkställda beräkningar att uppgå till omkring 77,105,000 kronor. I det förslag till stat för telegrafverkets driftkostnader år 1935, som samtidigt härmed avgives och vari styrelsen utgått ifrån dels att dyrtidstilläggen skola under hela år 1935 utgå efter en levnadskostnadsindex av 155, dels den allmänna förutsättningen, att de ekonomiska konjunkturerna under nästkommande år komma att ställa sig ungefär lika gynnsamma som innevarande år, dels slutligen att inga väsentliga rubbningar skola inträda i nuvarande inhemska prisnivå, hava samma kostnader upptagits till cirka 79,265,000 kronor.

Överskottet av telegrafverkets rörelse har under senaste tioårsperioden utgjort:

Enligt ovan gjorda beräkningar över inkomster och driftkostnader skulle överskottet för år 1934 bliva omkring 30,295,000 kronor och för år 1935

30,585,000 kronor eller avrundat 30,600,000 kronor. Enär det kapital, som

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 85

under år 1935 skall förräntas, torde kunna uppskattas till cirka 372,500,000 kronor, skulle avkastningen för år 1935 sålunda motsvara 8.21 procent.

På grund av vad sålunda anförts och då styrelsen icke vågar beräkna högre överskott av rörelsen för år 1936 än för år 1935, får styrelsen föreslå, att telegrafverket i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptages sålunda:

Inkomst av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet.

Med anledning av telegrafstyrelsens uttalanden angående vidtagna och eventuellt förestående taxenedsättningar har riksräkenskapsverket i skrivelse till telegrafstyrelsen den 20 november 1934 anhållit om meddelande dels rörande verkningarna på telegrafverkets inkomstöverskott av de från och med den 1 oktober 1934 genomförda taxesänkningarna såväl för budgetåret 1934/1935 som för budgetåret 1935/1936, dels ock om telegrafstyrelsen hade för avsikt att vidtaga ytterligare taxesänkningar, vilka kunde inverka på statsinkomsterna för nämnda budgetår.

I svarsskrivelse den 27 november 1934 har telegrafstyrelsen anfört:

»Till svar å den första frågan får telegrafstyrelsen meddela, att de taxesänkningar, som vidtogos från och med den 1 oktober 1934 och som i huvudsak avsågo vissa nedsättningar av avgifterna för extra apparatplats, extra klocka och linjeväljarapparat, beräknades medföra en inkomstminskning å redan befintliga abonnemang av detta slag med i runt tal 600,000 kronor per år. Det är dock styrelsens åsikt, att de sålunda genomförda taxenedsättningarna skola — i likhet med tidigare med gott resultat vidtagna jämkningar i taxorna -— visa sig medföra stimulans till ökning av antalet abonnemang.

På frågan om telegrafstyrelsen bar för avsikt att vidtaga ytterligare taxesänkningar kan styrelsen för ögonblicket icke lämna annat svar, än att styrelsen nu icke planerar vissa bestämda taxenedsättningar. Detta spörsmål torde bliva aktuellt först sedan bokslutet för innevarande år blivit klart och styrelsen även fått tillfälle se det ekonomiska utfallet av telegrafverkets rörelse under någon del av år 1935. Med Kung]. Maj:ts bemyndigande pågår för övrigt en utredning rörande ett lämpligt avvä-

86 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

gande av telegrafverkets telefontaxor med hänsyn tagen jämväl till telegrafverkets driftsekonomiska intressen, vilket utredningsarbete ännu icke är avslutat.»

Enligt telegrafstyrelsens inkomstberäkning skulle för innevarande budgetår uppstå en brist i det uti riksstaten beräknade överskottet för telegrafverket. Av styrelsens skrivelse till riksräkenskapsverket synes framgå, att detta förhållande till väsentlig del skulle vara att återföra på de taxesänkningar, som styrelsen genomfört från och med den 1 oktober 1934.

Då i propositionen nr 278 till 1934 års riksdag chefen för finansdepartementet vid förnyad beräkning av telegrafverkets överskott för budgetåret 1934/1935 förordade detsammas höjande från i statsverkspropositionen upptagna 28.o till 31.o miljoner kronor, torde hava förutsatts att icke under budgetåret skulle komma att vidtagas taxesänkningar, som äventyrade den i riksstaten upptagna siffran. Riksräkenskapsverket torde knappast behöva påpeka, att det ej låter sig göra att med någon grad av säkerhet på förhand bedöma avkastningen av kommunikationsverken, därest under budgetperioden vidtagas taxenedsättningar, vilka verka till minskning av överskottet utan att uppvägas av andra inkomststegrande faktorer. Riksräkenskapsverket förbiser här icke, att för de i verklig konkurrens med andra företag stående statliga affärsverken dylika åtgärder stundom kunna framtvingas av förhållanden, varöver verkstyrelserna icke råda. Annorlunda är förhållandet med telegrafverket, som på sitt område innehar monopolställning.

Vid inkomstberäkningen för budgetåret 1935/1936 utgår riksräkenskapsverket från, att för telegrafverkets del icke några taxesänkningar må vidtagas utan Kungl. Maj:ts medverkan.

Därest sålunda taxenedsättningar ledande till inkomstminskning förebyggas, synes inkomsten av telegrafverket kunna uppskattas till avsevärt högre belopp än telegrafstyrelsen upptagit. Under nu rådande statsfinansiella förhållanden måste enligt riksräkenskapsverkets mening ansträngningarna inriktas på, att telegrafverket åtminstone icke lämnar försämrad procentuell avkastning. Telegrafstyrelsen har ju ock utgått från, att de ekonomiska konjunkturerna under år 1935 komma att ställa sig ungefär lika gynnsamma som under år 1934. Vid samma förräntning som för år 1933 skulle med det av telegrafstyrelsen angivna disponerade kapitalet under år 1935 avkastningen av telegrafverket uppgå till 32.3 miljoner kronor. Med hänsyn till att under budgetåret 1935/1936 det investerade kapitalet givetvis kommer att ytterligare ökas, synes det riksräkenskapsverket vara befogat att räkna med ett överskott av telegrafverket för samma budgetår av omkring 33 miljoner kronor.

I enlighet härmed hemställer riksräkenskapsverket, att i riksstatsförslaget för budgetåret 1935/1936 överskottet av telegrafverket uppföres med

33,000,000 kronor.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 87

Statens Järnvägar.

överskottet från statens järnvägar har i riksstaten beräknats och enligt budgetredovisningen influtit med:

Järnvägsstyrelsen har i underdånig skrivelse den 3 december 1934 med förslag till beräkning av den behållna inkomst av statens järnvägar, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1935/1936, yttrat sig sålunda.

»För innevarande räkenskapsår föreligga exakta uppgifter enligt bokföringen över inkomsternas, utgifternas och behållningens storlek till och med september månad, för oktober månad föreligga jämväl motsvarande uppgifter, om oek preliminära, för november och december slutligen finnas gjorda förhandsheräkningar. Nedanstående detaljerade sammanställning av statens järnvägars inkomster, utgifter och överskott under första och andra halvåret 1934, sådana de tidigare beräknats och sådana de blivit, eller vad det senare halvåret angår, numera väntas bliva, lämnar viss vägledning för beräkning av blivande behållning under år 1935 och under

budgetåret 1935/1936. . .....

Däri upptagna specificerade inkomster äro angivna enligt järnvägsstyrelsens underdåniga skrivelse den 4 december 1933 angående behållen inkomst för budgetåret 1934/1935, utgifterna enligt av Kungl. Maj :t fastställd kostnadsstat. Vad angår fördelningen å halvår, ansluter sig denna till de i styrelsens skrivelse till finansdepartementet den 15 mars 1J34 meddelade siffertablåerna.

Som synes har inkomstgivningen från samtliga huvudtrafikslag, person-, gods- och malmtrafik, varit väsentligt bättre än beräknat. - Även en jämförelse med resultaten för närmast föregående år, vid vilken hänsyn givetvis måste tagas till Ostkustbanesystemets inlemmande den 1 augusti 1933, visar, att en ej obetydlig återhämtning av trafiken och inkomsterna under året ägt rum. Vad beträffar godstrafiken, utgör uppgången en fortsättning av den relativa förbättring, som konstaterades under varen 1933 och vilken föranledde den i jämförelse med dåvarande senaste kanda årsresultat relativt gynnsamma prognosen i .styrelsens förenämnda skrivelse den 4 december 1933, mén stegringen har blivit väsentligt större an styrelsen för ett år sedan vågade hoppas. Vad åter angår persontrafiken, måste förbättringen betecknas såsom i huvudsak oväntad, för ett ar. sedan föreliggande inkomstsiffror tydde närmast på en fortsatt avmattning, och endast förefintligheten av en tydlig om också ej särdeles stark stegring inom godstrafiken ansågs med stöd av tidigare erfarenheter bebada någon förbättring jämväl ifråga om resandefrekvensen.

Vad slutligen beträffar lapplandsmalmen har uppgången vant snabb.

88 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Beräknade och uppnådda ekonomiska resultat lör år 1934.

Den förliandsberäkning av 1935 års inkomster, till vilken styrelsen nu övergår, måste med hänsyn till den ännu rådande världskrisen bli mycket osäker. Det synes t. o. m. vara omöjligt att med någon större grad av visshet säga, huruvida de goda eller de dåliga tecknen skola anses övervägande.

Då järnvägsstyrelsen alltså i det följande antager, att den under de senaste sex månaderna uppnådda relativt höga trafiknivån kommer att ungefärligen bibehållas, men ingen nämnvärd förbättring därutöver ernås, innebär detta alltså icke att styrelsen anser ett sådant stillestånd i och för sig sannolikt, utan blott att styrelsen ansett möjligheterna för ett måhända kraftigt bakslag och för en fortsättning av 1934 års utveckling uppåt ungefärligen uppväga varandra.

Vid sådant förhållande synes antagandet av status quo vara ägnat göra de oundvikliga skillnaderna mellan beräknade och bokförda inkomster så små som möjligt. — Detta antagande innebär givetvis också, att inkoms-

Beträffande november—december beräknade.

Riksräkeuskapsveikets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 89

terna för första halvåret 1936 sättas lika med inkomsterna för samma månader år 1935.

Det nu anförda gäller ifråga om den allmänna trafiken. Vad angar transporterna av lapplandsmalm, liar styrelsen som vanligt följt fiån Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhållna uppgifter. Bolagets under reservation avgivna transportanmälan för år 1935 pekar mot en inkomst av 11 miljoner kronor, inkl. övriga malmtrafikanters frakter. Samma inkomstbelopp skall antagas även för budgetåret 1935/1936.

Enligt föreliggande förslag till kostnadsstat för år 1935 har man att räkna med följande utgiftsbelopp (i runda tal):

Statens järnvägar, exklusive malmbanan. .. Malmbanan ....................................................

Miljoner kronor

..................... 145.3

..................... 11.9

Tillsammans 157.2.

Vad beträffar första halvåret 1936, saknas ännu fasta hållpunkter fölen mera exakt beräkning av utgifterna, dessa må därför, på sätt vid tidigare beräkningar städse brukat ske, antagas oförändrade från år 1935.

Under angivna förutsättningar beräknas 1935 års ekonomiska resultat för statens järnvägar, inklusive automobiltrafik m. m., bliva följande: * 1

Ar 19 3 5

Statens järnvägar, utom malmbanan. Inkomster:

Persontrafik ............................................

Post..................

Godstrafik .........

Övriga inkomster

Summa inkomster

Utgifter — Överskott

Malmbanan.

Inkomster:

j Persontrafik Post...........

i Godstrafik ..........

j Lapplandsmalm

1 Övriga inkomster

Utgifter...................

Överskott, exkl. garantitillägg

i Beräknat garantitillägg ............................

Överskott enligt bokföringen ................

1 Överskott för statens järnvägar ................

90 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

I förestående tablå har som synes garantitillägget upptagits jämlikt bestämmelserna i 1927 års malmavtal. Trots tillkomsten av 1932 och 1934 års avtal reglera ju dessa bestämmelser de faktiska inkomsterna från malmbanan jämväl för innevarande avräkningsperiod, medan de nyare avtalen endast medfört förändring beträffande tidpunkterna för tilläggens likvidering. Vid sadant förhadlande har icke ansetts böra ske någon ändring i anledning av nämnda avtal beträffande malmbanans inkomstock utgiftskonto i statens järnvägars räkenskaper; för vinnande av övergång från bokföringsmässigt till kassamässigt överskott har inlagts regleringskonton. — Järnvägsstyrelsen återkommer i det följande till frågan om ekonomisk reglering mellan statsverket och statens järnvägar i anledning av 1934 års malmavtal.

För år 1935 skulle alltså det bokforda överskottet för statens järnvägar uppgå till 29.4 miljoner kronor mot 28.3 miljoner kronor för år 1934 och 16.o miljoner kronor för år 1933.

Enligt ovan gjorda antaganden beträffande inkomster och utgifter under l:a halvåret 193G —- vilka antaganden överensstämma med en praxis, från vilken avsteg gjorts endast undantagsvis — skulle jämväl budgetåret 1935/1936 komma att uppvisa ett bokfört överskott av 29.4 miljoner kronor.

Mot detta belopp är att ställa statens järnvägars andel i riksgäldskontorets räntebörda. För kalenderåret 1934 har denna beräknats till 31.6 miljoner kronor. Härvid har, i överensstämmelse med vad tidigare plägat ske, bortsetts från de kapitalbelopp, som investerats i och för elektrifieringen av de bandelar, vilkas elektriska anläggningar ännu icke blivit tagna i bruk.

För budgetåret 1935/1936 har man att räkna med ett högre belopp räntepliktigt kapital än för ar 1934, beroende i huvudsak av elektrifieringsarbetenas fortskridande. Å andra sidan bör emellertid den nu pågående snabba sänkningen av den allmänna räntenivån medföra en ej oväsentlig nedgång i den genomsnittsräntefot, efter vilken statens järnvägars andel av statsverkets totala räntebörda beräknas. Man torde kunna antaga, att dessa faktorer komma att i stort sett kompensera varandra, och att den totala räntebördan för budgetåret 1935/1936 alltså kommer att uppgå till i runt tal 32 miljoner kronor.

Trots den inträdda trafikökningen, vilken här antagits bliva bestående, kan således statens järnvägars överskott för instundande budgetår icke förväntas bliva fullt tillräckligt för en täckning av den kalkylerade räntekostnaden för statens järnvägars i första hand räntepliktiga kapital av lånemedel än mindre för att lämna någon avkastning å i statsbanorna investerat statskapital av annan art.

Förestående uppgifter avse statens järnvägars bokföringsmässiga överskott. Härifrån har man — med den ordning beträffande likvideringen av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolagets garantitillägg, vilken införts i och med 1932 och 1934 års malmavtal — att noga skilja det kassamässiga överskottet.

I förestående överskottsbelopp 29.4 miljoner kronor ingår beräknat driftsgarantitillägg för malmbanan med 5.4 miljoner kronor, vilket tillägg dock icke kommer att inbetalas eller ens debiteras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utan blott att påföras förenämnda regleringskonton. Däremot skulle med från bolaget anmäld transportmängd statens järnvägar under år 1935 erhålla 2.4 miljoner kronor i form av s. k. fraktförhöjning jämlikt 1934 års malmavtal. Det kassamässiga överskottet av statsbanerörelsen

Riksräkcnskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 91

skulle alltså uppgå till 29.4 — 5.4 + 2.4 = 26.4 miljoner kronor med följande fördelning å räkenskapsår: avseende år 1935 16.6 miljoner kronor, avseence

år 1936 9.8 miljoner kronor. .....

Förenämnda kassamässiga överskott för statens järnvägar under budgetåret 1935/1936 är icke identiskt med den för samma års riksstat berakningsbara inkomsten från statens järnvägar, vilken dels alltid omfattar en tidigare period, dels kommer att bliva beroende av förestående ekonomiska reglering mellan statsverket och statens järnvågar i anledning

av 1934 års malmavtal. . .

Vad beträffar förskjutningen i tid påverkar densamma enligt bar gjorda antaganden i fråga om trafikutvecklingen icke beloppets storlek utan blott fördelningen därav å räkenskapsår. Även det inlevererbara beloppet, vilket jämlikt den nu följda ordningen för leveranserna kommer att avse tiden 1 maj 1935—30 april 1936, kan alltså beräknas till i runt tal 26 miljoner kronor, varav dock 21 miljoner kronor avse räkenskapsåret 1J3;j och blott 5 miljoner kronor 1936.

Samtliga dessa belopp äro beräknade med bortseende från de inkomster, som kunna komma att erhållas genom nyssnämnda reglering i anledning av 1934 års malmavtal. Styrelsen övergår nu till frågan, pa vad satt

denna reglering bör äga rum. ,

I sitt den 27 april 3934 avgivna utlåtande över forslaget till sistnämnda avtal har järnvägsstyrelsen påyrkat uppläggande i riksräkenskaperna av ett särskilt regleringskonto eller en särskild fond, varifrån skulle finansieras den av staten jämlikt 1932 och 1934 års malmavtal lämnade for- Sträckningen till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, ävensom att xor ändamålet erforderliga riksstatsanslag skulle anvisas att utgå av lånemedel.

I anledning av detta styrelsens yrkande uttalade statsrådet och chefen för finansdepartementet vid ärendets konseljbehandling (kungl. prop. nr 270/1934, sid. 13), att frågan om den ekonomiska regleringen mellan statsverket och statens järnvägar, i händelse då föreliggande avtalsförslag vunne vederbörligt godkännande, borde upptagas till behandling törst i samband med statsverkspropositionen till nästa (d. v. s. 1935) års riksdag.

Om det alltså är 1934 års avtal eller mera precist uttryckt de statens järnvägar genom detta avtal tillförsäkrade inkomsterna, som medfört, att avgörandet beträffande regleringen ifråga icke lämpligen kan ytterligare uppskjutas, så äro dock de till detsamma hänförliga förändringarna i grunden föga betydande jämfört med den omvälvning, vilken åstadkoms

genom 1932 års avtal.

Inom få områden av den ekonomiska verksamheten torde kontantpimcipen vara lika konsekvent tillämpad som inom transportväsendet. En fraktavgift till exempel skall i regel erläggas, innan transportföremålet utlämnas till mottagaren, och de av bekvämlighetsskäl lämnade fraktkrediterna åt vissa större trafikanter innebära ett relativt mycket kort be-

talningsanstånd. . . . . . „

Såväl enligt 1907 som 1927 års malmavtal voro kontantprincipens fordringar i möjlig mån uppfyllda. Att den stipulerade ersättningen för statens järnvägars transporter av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags med flera bolags malm enligt båda dessa avtal var uppdelad i två delar, och att endast den ena delen, grundavgiften, erlades allteftersom transporterna fortgingo, medan den andra — endast vissa år förekommande — delen, garantitillägget, betalades först, då årsbokslutet och därmed sammanhängande avräkning var färdig, innebar intet avsteg från själva princi-

92 Riksräkensbapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

pen utan var blott en nödvändig konsekvens av sättet för beräkningen. Att en räkning ej kan likvideras, förrän beloppet fastställts, är ju självfallet, och det ytterligare betalningsanstånd, som bolaget tillförsäkrats, var i 1927 års avtal begränsat till en månad.

Ett sådant betalningsanstånd på upp till fyra år, som medgavs genom 1932 års malmavtal, var alltså någonting för statens järnvägar dittills okänt och samtidigt med verkets affärsmässiga skötsel helt oförenligt, varför järnvägsstyrelsen kunde lämna avtalsförslaget utan erinran blott på det \ illkoret, att statens järnvägar finansiellt ställdes utanför uppgörelsen. Så snart nämnda villkor uppfyllts, var det däremot av föga betydelse, huruvida betalningsanståndet var till tiden helt fixerat, såsom enligt 1932 års avtal oförändrat, eller mot räntegottgörelse utsträckt över en obestämd tid, såsom enligt 1934 års avtal.

Vid bedömandet av förevarande regleringsfråga har man alltså att utgå från 1932 års riksdagsbeslut rörande dels malmavtalets avslutande, dels anvisande av medel å riksstaten för finansiering av den i anledning härav förutsebara försträckningen åt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, i vad densamma berörde statens järnvägar.

Av grundläggande betydelse är därvid vad statsrådet och chefen för finansdepartementet anförde vid det senare ärendets konseljbehandling den 20 maj 1932. Ur detta anförande (kungl. prop. nr 261/1932, sid. 32), tilllåter sig styrelsen citera följande.

Enligt det av Kungl. Maj:t i proposition nr 173 föreslagna, av riksdagen godkända avtalet med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösnnd kan Luossavaarabolaget under vissa förutsättningar, mot ränta erhålla anstånd med gäldandet av det statens järnvägar enligt § 14 i 1927 års malmavtal tillkommande frakttilllägget för malmbanan.. I nyssnämnda proposition framhöll jag, att, därest ej särskilda åtgärder vidtoges, följden härav kunde bliva, att, när bolaget åtnjöte anstånd med visst års frakttillägg, inlevereringen av statens järnvägars överskott komme att fördröjas och statens å budgeten redovisade inkomst från statens järnvägar att nedgå, medan för senare år, då bolaget inbetalade sådant uppskjutet frakttillägg, sagda inkomst komme att bliva i motsvarande mån större. Jag anförde vidare, att en dylik ojämnhet i inleveieiingen av statens järnvägars överskott ur statsregleringssynpunkt icke vore önskvärd. Till undvikande härav syntes — då ju här endast vore fråga om en förskjutning i tiden av vad från Luossavaarabolaget skulle komma statsverket till godo — den anordningen kunna komma till användning, att å riksstaten ställdes till förfogande ett särskilt anslag, att utgå av lånemedel, vilket anslag anlitades för inbetalning till statsverket av ett belopp, motsvarande det uteblivna frakttillägget. Återbetalningen av de för täckande av ifrågavarande förskott upplånade medlen skulle sedermera äga rum i samband med bolagets avbetalningar å dess fraktskuld. Med en dylik anordning skulle förekommas, att det medgivna uppskovet med frakttilläggs inbetalande komme att inverka förryckande på statsregleringen.’

Här framhölls alltså, att det endast var fråga om ett uppskov med tillläggsavgiftens erläggande, d. v. s. om en transaktion, från likviditetssynpunkt likvärdig med en direkt försträckning åt bolaget. I anförda uttalande måste också, vill det synas järnvägsstyrelsen, anses ligga ett erkännande i princip icke blott att lånetransaktionen borde hållas utanför statens järnvägars fond utan också att — under förutsättning av motpartens solvens — behövliga anslag borde anvisas att utgå av statslånemedel.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 93

Intet av de år 1932 framförda argumenten synes hava förlorat något i vikt genom 1934 års avtalsuppgörelse. Fastmer bör väl den därigenom åstadkomna utsträckningen av betalningsanståndet ävensom avståendet från den formella fordringsrätten vara ägnad att markera att det ror sig om en åtgärd, vilken måste vara för ett järnvägsföretag artfrämmande men däremot försvarbar, om den betraktas såsom lämnad av staten vare sig i dess egenskap av aktieägare i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller såsom befrämjare av den produktiva verksamheten i landet.

Följande belopp skulle vid ett fullföljande av 1932 års riksdagsbeslut hava tillförts, respektive enligt föreliggande beräkningar till och med år 1935 komma att tillföras omskrivna regleringsfond:

Motsvarande traktgarantitillägg för år

1932 ............

1933 ............

1934 (ber.)

1935 (ber.)

Miljoner kronor

.............. 10.9

.............. 11.8

.............. 7.3

.............. 3.0

Tillhopa 33.0.

Härav hava av 1932 och 1934 års riksdagar anvisats tillhopa 10.9 miljoner kronor, varför återstående anslagsbehov uppgår till 22 i miljoner kronor. Den omedelbara omslutningen bar alltså blivit väsentligt mindre än vad för ett år sedan befarades. Emellertid är ju det belopp av cirka 2miljoner kronor, som beräknats behöva anvisas å lånemedelsstaten ioi budgetåret 1935/1936, i allt fall så betydligt, att dess tillkomst å skattebudgetens för samma år inkomstsida måste medföra en högst avsevarn lättnad.

Vad järnvägsstyrelsen nu liksom upprepade gånger tidigare begärt ar dels ett klarhållande av skiljelinjen mellan statens järnvägars af lärer och statens näringspolitiska åtgärder, dels tillskapande av en utjämningsfond för den mycket konjunkturkänsliga rörelse, som transporterandet av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malm numera blivit.

Det berättigade i den angivna distinktionen har veterligen icke från något håll bestritts utan fastmer gång efter annan vitsordats. Sjafva grundförutsättningen för en rationell statlig affärsverksamhet ar, sager socialiseringsnämnden i allra första avdelningen av sitt utlåtande rörande statens järnvägar, ’att göra boskillnad mellan statens politiska förvaltning och dess ekonomiska företa garverksamhet’.

Det brukar ju också anses ekonomiskt sunt att med hjälp av fonder utjämna inkomstgivningen från konjunkturkänsliga företag och detta aven, där behovet av utjämning är väsentligt mindre än i förevarande fall. Dylika fonder pläga därför ofta förekomma inom enskilda aifarsforetag. V id sådant förhållande måste det synas järnvägsstyrelsen mkonsekvent att, sedan genom principbeslut av 1932 års riksdag en rationell avgränsmng åstadkommits å ifrågavarande område, densamma följande år genombrj tes på så sätt, att utanför riksstaten järnvägstrafikmedel disponeras för finansiering av en försträckning, vars lämnande icke kan sagas hava varit något förstaliandsintresse för statens järnvägar.

Från statens järnvägars interna synpunkt kan givetvis sjalva inrättandet av fonden sägas vara det primära. Med hänsyn till dels järnvägstrafikens starka beroende av konjunkturutvecklingen, dels den utsatta ställning som statsbaneförvaltningen intager vid de allmänna ekonomiska

94 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

bedömandena ur skattebetalaresynpunkt, är det emellertid för styrelsen av största intresse, att finansieringen av anslagen till fonden sker utan belastning av den för nästkommande år förmodligen i allt fall ansträngda skattebudgeten. Det måste nu liksom för ett år sedan synas järnvägsstyrelsen onödigt för att ej säga orätt att i tider av allmän skattetunga, belasta skattebetalarna med utgifter, vilka hänföra sig till en, låt vara under ovanliga former, lämnad försträckning åt ett enskilt affärsföretag._

Såsom av det förestående framgår gäller det nu ett belopp av cirka 22 miljoner kronor. Visserligen skulle en skattelättnad av denna storlek, motsvarande — om den faller på ett år — omkring 30 enheter i procenttalet för den allmänna inkomst- och förmögenhetsskatten, alltid vara högst välkommen, men den måste ju vara det i stegrad grad i en tid som den nuvarande med starkt skattetryck och sammankrympt nationalinkomst.

Under åberopande av vad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen hemställa, att för den ekonomiska regleringen mellan statsverket och statensjärnvägar i anledning av 1932 och 1934 års malmavtal måtte i riksstaten under lämplig rubrik upptagas ett anslag av 22.i miljoner kronor att anvisas av lånemedel.

Vid bifall till denna styrelsens hemställan inträder ökning av det ovan anförda för 193o/1936 års riksstat till inleverans beräkningsbara beloppet från 26 miljoner kronor till 48.i miljoner kronor. Fördelningen å räkenskapsår blir i sådant fall följande:

Tillhopa 48.1 miljoner kronor».

I anledning av järnvägsstyrelsens ånyo framförda förslag om anvisande å riksstaten av lånemedelsanslag att ställas till styrelsens förfogande för att bereda statens järnvägar tillfälle att till statsverket inleverera de mot statens järnvägars fordran å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för frakttillägg vid malmbanan svarande överskottsmedlen, får riksräkenskapsverket erinra om att ämbetsverket i sin inkomstberäkning för budgetaret 1934/1935 företrätt den meningen, att ifrågavarande förfarande borde tillämpas allenast beträffande den del av frakttillägget, som motsvarade statens järnvägars direkta driftsförlust å malmbanan. Vid framläggandet av inkomstberäkningen för budgetåret 1934/1935 förklarade emellertid chefen för finansdepartementet, att han för sin del icke funne det riktigt att under en följd av år, med hjälp av lånemedelsanslag, å budgeten såsom överskott av statens järnvägar redovisa belopp, som visserligen debiterats men som icke influtit och icke kunnat av statens järnvägar inlevereras med anlitande av tillgängliga driftsmedel. Med hänsyn till den ståndpunkt till frågan om den budgetära behandlingen av statens järnvägars nu omhandlade fordran å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som chefen för finansdepartementet sålunda intagit, har riksräkenskapsverket utgått från att inkomsten av statens järnvägar skall för näst-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 95

kommande budgetår beräknas enligt samma grunder, som tillämpats för sistförflutna och innevarande budgetår.

Järnvägsstyrelsens beräkning i övrigt av inkomsterna av statens järnvägar för budgetåret 1935/1936 har icke givit riksräkenskapsverket anledning till erinran.

I överensstämmelse härmed har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen uppfört överskottet av statens järnvägar med 26,000,000 kronor.

Statens vattenfallsverk.

Överskottet för statens vattenfallsverk har i riksstaten beräknats och. enligt budgetredovisningen influtit med:

I underdånig skrivelse den 20 november 1934 har vattenfallsstyrelsen framlagt förslag till beräkning av det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetaret 1935/1936. Styrelsen yttrar sig härvid sålunda:

»Vattenfallsstyrelsen har beräknat statens vattenfallsverks driftöverskott för kalenderåret 1935 i enlighet med nedanstående tabell:

96 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Beträffande beräkningen av ifrågavarande driftöverskott får vattenfallsstyrelsen anföra följande.

Inkomsterna.

Beträffande kraftverken lia inkomsterna för år 1935 beräknats höjda med 2,425,000 kronor i förhållande till den för innevarande år lämnade beräkningen. Av denna ökning hänföra sig 2,230,000 kronor till energiinkomsterna, därav 1,050,000 kronor från statens järnvägar för ökad kraftleverans till elektrisk järnvägsdrift och 1,180,000 kronor från stegrad kraftavsättning i övrigt, samt 145,000 kronor till ränteavkastningen å förnyelsefondsmedlen.

För kanalverken har beräknats en ökning av de för innevarande år beräknade inkomsterna med 140,000 kronor, väsentligen beroende på ökad kanaltrafik. Fastighetsförvaltningens inkomster ha beräknats ökade med

63.000 kronor, huvudsakligen på grund av höjda hyresinkomster och stegrad trafik å järnvägen till industriområdet vid Trollhättan.

Driftkostnaderna.

I sitt samtidigt avlåtna förslag till driftkostnadsstat för statens vattenfallsverk under år 1935 bar vattenfallsstyrelsen beräknat driftkostnaderna för nämnda år till 17,275,000 kronor, innebärande en ökning av 1,078,000 kronor i förhållande till den för innevarande år fastställda driftkostnadsstaten.

Härvid ha kraftverkens driftkostnader beräknats ökade med 1,025,000 kronor, varav <20,000 kronor utgöra beräknad ökning i avsättningen till förnyelsefond. Kanalverkens och fastighetsförvaltningens driftkostnader ha höjts med 10,000 respektive 43,000 kronor.

Av ovannämnda på kalenderåret 1935 belöpande driftöverskott ha

4.200.000 kronor beräknats komma att från kraftverken inlevereras till statsverket under budgetåret 1934/1935. Däremot torde utav 1936 års överskott för kraftverken ett belopp av 4,450,000 kronor kunna inlevereras under budgetåret 1935/1936. Den totala inlevereringen från kraftverken under sistnämnda budgetår skulle således uppgå till 17,600,000 + 250,000 =

17.850.000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts får vattenfallsstyrelsen föreslå, att det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1935/1936, beräknas på följande sätt:

Statens vattenfallsverk:

Kraftverk.....................

Kanalverk .................

Fastighetsförvaltning .

kronor 17,850,000 » 100,000

» 250,000

Summa kronor 18,500,000.»

Med biträdande av vattenfallsstyrelsens sålunda framställda förslag får riksräkenskapsverket hemställa, att inkomsterna från kraftverken, kanalverken och fastighetsförvaltningen för budgetåret 1935/1936 beräknas till respektive 17,850,000 kronor, 400,000 kronor och 250,000 kronor och alltså för statens vattenfallsverk såsom helhet till 18,500,000 kronor.

Ribsräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 97

Domänverket.

överskottet för domänverket har i riksstaten beräknats och enligt bud-

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 november 1934 bar domänstyrelsen rörande beräknandet av ifrågavarande titel för budgetåret 1935/ 1936 anfört följande:

»De inkomster, som tillföras statens domäners fond, utgöras i huvudsak av inkomster från statsskogarna ävensom, i mindre utsträckning, av inkomster från statens jordbruksdomäner. Under det att inkomsterna för de senare äro jämförelsevis konstanta, kunna däremot inkomsterna från statsskogarna visa högst väsentliga växlingar under skilda år allt efter utvecklingen av läget på världsmarknaden för trävaror och pappersmassa.

Med utgångspunkt härifrån beräknar styrelsen 1935 års överskott för domänverket till 12 miljoner kronor att inlevereras före den 1 juli 1936.»

I enlighet med domänstyrelsens sålunda gjorda beräkning hemställer riksräkenskapsverket, att inkomsterna från domänverket i riksstaten för budgetåret 1935/1936 upptagas till 12,000,000 kronor.

Statens reproduktionsanstalt.

Nedsättningen av riksstatsbeloppet för budgetåren 1930/1931 och 1931/1932 var föranledd av utgiftsökning på grund av reproduktionsanstaltens flyttning till nya lokaler. Enligt anstaltens räkenskaper uppgick överskottet för kalenderåret 1933 till 24,662 kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1934 bar lantmäteristyrelsen beräknat inkomstöverskottet å statens reproduktionsanstalts rörelse för budgetåret 1935/1936 till 25,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sand. Nr 1 Del 2.

98 Riksräkensbapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Riksräkenskapsverket har icke funnit tillräcklig anledning föreligga att föreslå ändring av det nuvarande riksstatsbeloppet och har i överensstämmelse härmed i inkomsttabellen uppfört inkomsttiteln statens reproduktionsanstalt med 30,000 kronor.

II. Statens allmänna fastighetsfond.

Genom underdånig skrivelse den 17 september 1934 har riksräkenskapsverket avgivit förnyat yttrande och förslag i frågan om inrättande av en statens allmänna fastighetsfond.

Enligt riksräkenskapsverkets förslag skulle de kronans fastigheter, som stå under fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens, byggnadsstyrelsens och riksgäldskontorets förvaltning, från och med budgetåret 1935/1936 redovisas såsom tillgångar i rikshuvudboken å en särskild fastighetsfond, varvid kostnaderna för fastigheternas underhåll skulle bestridas av fonden. Därjämte skulle fonden bestrida kostnader för förhyrande av lokaler åt vissa statens ämbetsverk. För täckande av fondens utgifter skulle denna erhålla ersättning från under verkliga utgifter anvisade anslag. Ersättningen skulle fastställas till ett belopp motsvarande hyresvärdet för de lokaler, vilka disponeras av olika statliga myndigheter. Övriga hyresinkomster skulle direkt inflyta till fonden. Av fondens inkomster skulle vidare avsättning ske till en förnyelsefond, avsedd att täcka förnyelsekostnader. Det överskott, som därefter uppstode, skulle redovisas å riksstatens inkomstsida såsom avkastning av statens allmänna fastighetsfond.

I ett den 31 oktober avgivet underdånigt utlåtande, har byggnadsstyrelsen, efter samråd med vederbörande myndigheter, inkommit med preliminär utredning angående värdet av de under fångvårdsstyrelsens, utrikesdepartementets, medicinalstyrelsens och byggnadsstyrelsens förvaltning stående fastigheter, som skulle ingå i fonden, samt angående dels deras hyresvärden, dels kostnaderna för fastigheternas underhåll och för beräknad avsättning till förnyelsefond. Byggnadsstyrelsen har härvid tagit hänsyn jämväl till de fastigheter, vilka enligt styrelsens uppfattning ytterligare böra ställas under dess förvaltning.

Enligt byggnadsstyrelsens beräkning skulle fondens inkomster och ut gifter komma att uppgå till följande belopp.

Inkomster:

Ersättning från statsverket:

för fonden tillhöriga fastigheter ........................................ kronor 11,765,721

för av fonden förhyrda fastigheter.................................... » 418,125

Influtna hyresmedel ............................................................... » 1,398,584

Summa inkomster kronor 13,582,730

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 99

Ut giper:

Reparations- och underhållskostnader.. Förhyrda lokaler ..................................

.. kronor 3,356,589 » 418,425

Avsättning till förnyelsefond med 1 procent av byggnadernas beräknade värde..................................................................

1,760,000

Överskott

Summa utgifter kronor 5,535,014 .......................... kronor 8,047,716.

Riksräkenskapsverket får härtill anföra följande.

För av medicinalstyrelsen förvaltade fastigheter hava influtna hyresmedel under budgetåret 1935/1936 av byggnadsstyrelsen beräknats till 800,300 kronor, medan medicinalstyrelsen i skrivelse angående anslagsäskanden för samma budgetår beräknat hyresinkomsterna vid sinnessjukhusen till 1,075,000 kronor. Enligt vad riksräkenskapsverket under hand inhämtat ingår emellertid i detta belopp ersättning för bränsle, vilken kan beräknas till 200,000 kronor, varför medicinalstyrelsens hyresinkomster för budgetåret 1935/1936 kunna beräknas uppgå till 875,000 kronor. Posten influtna hyresmedel torde fördenskull böra beräknas till

1,475,000 kronor.

I utgiftsberäkningen hava kostnaderna för utrikesdepartementets fastigheter av byggnadsstyrelsen beräknats till 127,000 kronor, motsvarande de nu å anslaget till »underhåll och reparationer av statens fastigheter i utlandet, möbler m. m.» redovisade bruttokostnaderna för fastigheternas underhåll. Emellertid böra jämväl kostnaderna för beskickningshuset i Leningrad, 5,000 kronor, vilka för närvarande redovisas å anslaget för »uppvärmning, belysning m. m.» samt vissa utgifter för beskickningslokalerna i Moskva, Ankara och Washington, 47,000 kronor, vilka nu redovisas å särskilt anslag, överföras till fastighetsfonden.

Kostnaderna för underhåll av de av medicinalstyrelsen förvaltade fastigheterna hava av byggnadsstyrelsen beräknats till normalt 1.379,589 kronor. Emellertid har medicinalstyrelsen preliminärt beräknat det för budgetåret 1935/1936 erforderliga beloppet till endast 900,000 kronor. Riksräkenskapsverket uppför den beräknade underhållskostnaden med sistnämnda belopp.

I de på byggnadsstyrelsen fallande underhållskostnaderna har styrelsen jämväl medräknat vissa administrationskostnader, upptagna till 115,000 kronor, vilka emellertid torde böra bestridas av anslagen till byggnadsstyrelsen. Vidare torde från, anslaget till »lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm» kostnaderna för de fastigheter, vilka komma att redovisas å fastighetsfonden, böra överföras till denna. Kostnaden torde kunna beräknas till 30,000 kronor.

Vidare har byggnadsstyrelsen medräknat kostnader för vissa fastigheter, vilka byggnadsstyrelsen föreslår skola överföras till styrelsens förvaltning, uppgående till 140,000 kronor. Riksräkenskapsverket har emeller-

100 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

tid ansett sig kunna beräkna underhållskostnaden för dessa fastigheter till allenast det belopp, som svarar mot de för underhåll av ifrågavarande fastigheter i löpande riksstat anslagna medlen eller 63,000 kronor.

Kostnaden för avsättning till förnyelsefond har av byggnadsstyrelsen föreslagits till 1 procent av byggnadernas beräknade värde, alltså motsvarande 100 års amorteringstid. Denna avskrivning synes riksräkenskapsverket väl låg, i betraktande av att förnyelsefonden bör användas jämväl för ombyggnad och modernisering av fastigheterna. Riksräkenskapsverket har på grund härav funnit avsättningen böra fastställas till 11/2 procent å byggnadsvärdet.

Riksräkenskapsverket, som förutsätter att av riksgäldskontoret förvaltad fast egendom icke medtages i fastighetsfonden, beräknar följaktligen fastighetsfondens inkomster och utgifter till följande belopp:

Inkomster:

Ersättning för till ämbetsverk och myndigheter upplåtna

lokaler................................................................................... kronor 12,184,000

Influtna hyresmedel ................................................................ » 1,475,000

Summa inkomster kronor 13,059,000

Utgifter:

Underhålls- och reparationskostnader m. m......................... kronor 2,767,000

Hyreskostnader ........................................................................ » 418,000

Avsättning till förnyelsefond ................................................ » 2,640,000

Summa utgifter kronor 5,825,000.

Överskott ........................................................................................ kronor 7,834,000.

Riksräkenskapsverket har på grund härav beräknat inkomsten av statens allmänna fastighetsfond till 7,800,000 kronor.

III. Fonden för statens aktier.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.

För nedanstående budgetår har utdelningen från detta bolag beräknats till och influtit med följande belopp:

Beräknad

inkomst

kronor

Budgetåret 1929/1930 .................... 12,475,000

» 1930/1931 13,000,000

» 1931/1932 6,000,000

» 1932/1933 100

» 1933/1934 100

» 1934/1935 100

Behållen inkomst kronor 11,445,582 12,551,663 6,165,883 • 1,405,217

Stegring + Nedgång — kronor

+ 6,108,335 -f 1,106,081

- 6,385,780

— 7,571,100 + 1,405,217

Inkomstminskningen från och med budgetåret 1931/1932 har föranletts av det ekonomiska krisläget. Det för budgetåret 1932/1933 redovisade un-

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 101

derskottet avser av staten erlagda kommunalutskylder för från malmbolaget uppburen royalty. För bestridande under sistförflutna och innevarande budgetår av utgående skatter av nämnda slag hava medel anvisats å det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till staten åliggande kommunala och andra utskylder.

Vid av riksräkenskapsverket under hand gjord förfrågan hos ledningen för malmbolaget har upplysts, att någon inkomst å förevarande inkomsttitel icke är att förvänta under budgetåret 1935/1936.

Riksräkenskapsverket har med anledning härav i inkomsttahellen upptagit förevarande inkomsttitel med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Ökningen av inkomsten under budgetåret 1930/1931 är att återföra på tillfällig utdelning å statens aktieinnehav i samband med den vid 1930 års riksdag beslutade organisationsförändringen i fråga om bolaget. Genom angivna riksdagsbeslut nedsattes för följande år utdelningen å statens stamaktier i monopolbolaget från 13 till 5 V2 procent, varigenom statsverkets inkomster från tobaksmonopolet normalt begränsats till

1,595,000 kronor. Den höga inkomstsiffran under budgetåret 1933/1934 är beroende på en av 1933 års riksdag beslutad extra utdelning av fonderade vinstmedel, uppgående till 10 miljoner kronor.

I skrivelse till riksräkenskapsverket den 14 november 1934 har aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet beräknat den staten under budgetåret 1935/ 1936 tillkommande utdelningen å stamaktiekapitalet till 1,595,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har i inkomsttabellen upptagit titeln till 1,595,000 kronor.

llh Statens utlåningsfonder.

överskotten från statens utlåningsfonder, inklusive den under särskild rubrik tidigare upptagna fonden för låneunderstöd, hava för nedanstående år sammanlagt beräknats till, respektive redovisats med följande belopp:

102 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Ökningen av inkomsten under budgetåret 1933/1934 är beroende på inordnandet bland statens utlåningsfonder från och med samma budgetår av statens bostadslånefond.

I anslutning till riksräkenskapsverket delgivna, i statskontoret respektive riksgäldskontoret verkställda beräkningar har riksräkenskapsverket i inkomsttabellen upptagit nedanstående belopp såsom överskott från statens utlåningsfonder.

Statens bostadslånefond..............................................................

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ............

Allmänna järnvägslånefonden....................................................

Bibanelånefonden ........................................................................

Vattenkraftslånefonden................................................................

Luftfartslåne fonden ....................................................................

Allmänna byggnadslånefonden ..............................................

Studielånefonden............................................................................

Lånefonden för inköp av ädla avelsston..............................

Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras ....

Lånefonden för inköp av renar ................................................

Statens fjäderfälånefond ............................................................

Gödselvårdslånefonden ...............................................................

Statens kalkbrukslånefond .......................................................

Statens fruktodlingslånefond ....................................................

Statens mejerilånefond ................................................................

Spannmålslagerhusfonden ........................................................

Spannmålskreditfonden...............................................................

Statens slakterilånefond ..........................................................

Kraftledningslånefonden ............................................................

Egnahemslånefonden....................................................................

Jordförmedlingsfonden ................................................................

Arrendeegnahemsfonden ............................................................

Arrendelånefonden........................................................................

Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsför-

bättringslånefond ...................................................................

Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond........................

Statens avdikningslånefond........................................................

kronor

»

»

»

»

»

»

»

»

»

D

»

»

»

»

»

1.500.000 100,000 600,000

300.000 35,000

35.000 100 100 100

25.000 2,000

150.000 6,000

7.700.000 20,000 20,000

» 4,000

» 1,000

» 950,000

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 103

Täekdikningslånefonden ............................................................

Allmänna nyodlingsfonden ........................................................

Norrländska nyodlingsfonden...................................................

Fiskerilånefonden .......................................................................

Kommunskogslånefonden............................................................

Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift

Hemslöjdslånefonden....................................................................

Industrilånefonden........................................................................

Hantverkslånefonden..................................................................

Lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare

Rederilånefonden ......................................................................

Fonden för låneunderstöd

kronor

140.000 10,000

4,000

110.000 100

3.000 160,000

12,000

60,000

800,000

515,000

Sammanlagt kunna överskotten från statens utlåningsfonder sålunda beräknas till 13,802,700 kronor.

Y. Statsverkets fond av rusdrycksmedel. överskotten från denna fond hava utgjort:

Budgetåret 1929/1930 » 1930/1931

» 1931/1932

» 1932/1933

» 1933/1934

» 1934/1935

Sedan 82.83 miljoner kronor av fondens tillgångar tagits i anspråk för finansiering av tilläggsstaten för budgetåret 1932/1933, uppgår fondens kapitalbehållning till 20.30 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har, i anslutning till av statskontoret verkställd beräkning, i inkomsttabellen för budgetåret 1935/1936 upptagit inkomsten av statsverkets fond av rusdrycksmedel till 900,000 kronor.

104 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

C. Andel i riksbankens vinst.

De beräknade och redovisade inkomsterna å förevarande titel hava utgjort:

Att den beräknade inkomsten för budgetåret 1933/1934 upptagits till så stort belopp som 27 miljoner kronor sammanhänger med den av 1933 års riksdag beslutade omläggningen i fråga om riksbanksvinstens disponerande för riksstaten, varigenom vid själva övergången till den nya ordningen kunnat i riksstaten upptagas andel i riksbanksvinsten för två kalenderår, nämligen 14 miljoner kronor för år 1932 samt 13 miljoner kronor för år 1933. För budgetåren från och med 1934/1935 skall enligt nämnda beslut för riksstaten disponeras andel 1 vinsten avseende det kalenderår, som utlöper under budgetåret.

Då säkra utgångspunkter för beräknande av riksbanksvinsten för år 1935 givetvis saknas, har riksräkenskapsverket ansett sig böra för budgetåret 1935/1936 provisoriskt upptaga inkomsttiteln till samma belopp, vartill vinstandelen för år 1934 beräknats, eller 7,000,000 kronor.

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel.

Förevarande inkomsttitel, vilken uppförts i riksstaten från och med budgetåret 1932/1933, var från början i första hand avsedd för redovisning av ränteinkomster å de av 1932 års riksdag beviljade lånen till Skandinaviska kreditaktiebolaget. Å titeln redovisas jämväl de riksgäldskontorets ränteinkomster m. m., vilka förut ingått bland »diverse inkomster». För nedanstående budgetår hava de beräknade och redovisade inkomsterna utgjort:

Budgetåret 1932/1933 » 1933/1934

» 1934/1935

Beräknad

inkomst

kronor

17,800,000

Behållen

inkomst

kronor

• 9,397,697

11,108,420

Stegring

kronor

1,710,723

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 105

I det för budgetåret 1934/1935 beräknade inkomstbeloppet ingår förutom löpande inkomster ett belopp av 12,056,300 kronor, utgörande nominella värdet av de obligationer av 1923 års premieobligationslån, å vilka vinst utfallit och vilka till följd därav icke skolat inlösas. De löpande inkomsterna ha alltså för nämnda budgetår beräknats till allenast 5.74 miljoner kronor mot influtna ll.n miljoner kronor under nästföregående budgetår. Nedgången av inkomsttitelns löpande inkomster sammanhänger med av Skandinaviska kreditaktiebolaget verkställda återbetalningar å statens lån till bolaget, varigenom riksgäldskontorets ränteinkomster i motsvarande

mån minskats.

I en riksräken^kapsverket delgiven, till finansdepartementet avlämnad förslagsberäkning har riksgäldskontoret beträffande beräkningen av riksgäldskontorets inkomstmedel för budgetåret 1935/1936 anfört följande:

»Under titeln 'Riksgäldskontorets inkomstmedel’ hava upptagits följande beräknade inkomster, nämligen:

Ränta å Skandinaviska kreditaktiebolagets 5'/2 % förlagslån av år 1932 å kronor 100,000,000

Ränta å uppköpta statsobligationer ................... .......................

Ränta å lån, utlämnade från fonden för varukredit ................

Ränta per 2/i 1936 å trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds skuld till statsverket enligt 1927 års malmavtal........

Ränta å från fonden för förlag till statsverket utlämnade, av

statskontoret förvaltade lån ..................................................

Ränta å förlagskapital till svenska spannmålsföreningen u. p. a. Kursvinster å i amorteringssyfte uppköpta obligationer Depositionsavgifter för inskrivning i statsskuldboken av premieobligationer............................................................................

Preskriberade kuponger ................................................................

Diverse räntor m. ....................................................................

kronor 5,500,000 » 56,000

22,000

» 220,000

» 4 50,000

» 325,000

» 111,000

» 10,000

» 15,000

» 1,000

Kronor 6,710,000.

Avgår:

Kostnader för enskilda med statslån understödda järnvägar, som antingen måst övertagas av riksgäldskontoret eller vilkas ägare befinna sig i konkurstillstånd eller likvidation kronor 110,000

Nettoinkomst kronor 6,600,000.

Titeln 'Riksgäldskontorets inkomstmedel’ har tidigare belastats med utgifter för ränta å medel, som av domänverket och statens reproduktionsanstalt överlämnats till riksgäldskontorets förvaltning. Med hänsyn till önskvärdheten av att riksgäldskontorets samtliga ränteutgifter sammanföras under rubriken 'Räntor å statsskulden m. m.’ har i förslagsberäkningen över riksgäldskontorets utgifter för budgetåret 193o/1936 under nämnda rubrik upptagits ett särskilt anslag för bland annat här ifrågavarande räntor. Till följd härav har någon utgift för dessa räntor icke beräknats under titeln 'Riksgäldskontorets inkomstmedel’.»

Under hänvisning till ovanstående beräkning får riksräkcnskapsverket hemställa, att titeln riksgäldskontorets inkomstmedel i riksstaten för budgetåret 1935/1936 uppföres med ett belopp av 6,600,000 kronor.

106 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

I underdånig skrivelse den 7 november 1934 har riksräkenskapsverket föreslagit, att beträffande anslag för verkliga utgifter måtte för budgetens finansiering tagas i anspråk obehövliga reservationer å anslag med ett sammanlagt belopp av 31,988 kronor 31 öre. Av reservationer å kapitalökningsanslag, anvisade av andra statsinkomster än lånemedel, har riksräkenskapsverket icke räknat med något disponibelt belopp för riksstaten för budgetåret 1935/1936. Då emellertid vid upprättandet av budgetredovisningen för budgetåret 1935/1936 anslagsrester kunna komma att kvarstå å sådana äldre anslag, för vilka dispositionsrätt för det därpå följande budgetåret icke medgivits i enlighet med föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928 (nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag, synes för vederbörlig redovisning härav jämväl under budgetåret 1935/1936 titeln reservationer å anslag för kapitalökning böra uppföras med ett förslagsbelopp av 100 kronor.

I en riksräkenskapsverket delgiven förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster har beräknats, att av allmänna byggnadslånefondens medel 16,400 kronor kunna tagas i anspråk för riksstaten under nästkommande budgetår.

Riksräkenskapsverket har på grund av vad sålunda anförts i inkomsttabellen uppfört i anspråk tagna kapitaltillgångar med följande belopp:

Reservationer å anslag för verkliga utgifter .............. kronor 31,988

Reservationer å anslag för kapitalökning .................. » 100

Statens produktiva fonder ................................. » 16,400

F. Lånemedel.

Såsom av riksräkenskapsverkets ovanberörda skrivelse den 7 november 1934 framgår, förefinnes för nu löpande budgetår å de till utgifter för kapitalökning anvisade reservationsanslagen en för anslagens ändamål obehövlig behållning av lånemedel uppgående till 180,000 kronor. Riksräkenskapsverket hemställde, att denna behållning redan under nu löpande budgetår finge överföras till inkomsttiteln »Lånemedel. I anspråk tagna reservationer».

Beträffande inkomsterna under rubriken återbetalningar har riksgäldskontoret i förslagsberäkning över riksgäldskontorets inkomster för budgetåret 1935/1936 anfört följande:

»Alltsedan budgetåret 1927/1928 har under titeln 'Lånemedel. Återbe talningar’ upptagits sådana till riksgäldskontoret återlevererade, för sitt ursprungliga ändamål ej längre erforderliga lånemedel, som vid tiden för förslagsberäkningens uppgörande innestått i riksgäldskontoret. De återbetalda beloppen hava sålunda blivit redovisade till riksstaten tidigast

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 107

budgetåret efter det, under vilket återbetalningen skett. I avvaktan på denna redovisning hava beloppen icke kunnat avföras från respektive fonder utan måst balanseras såsom en fondernas fordran hos riksgäldskontoret. Ett förenklat redovisningssätt skulle otvivelaktigt ernås, därest återbetalningarna tillgodofördes riksstaten samma budgetår, under vilket desamma verkställas. Då en omläggning av redovisningen av återbetalda lånemedel i sådan riktning skulle vara till fördel för statsbokföringen utan att medföra några olägenheter i fråga om lånebudgetens uppställning, har det synts fullmäktige lämpligt, att inkomsttiteln Lånemedel. Återbetalningar’ från och med budgetåret 1935/1936. endast tillgodoföres under respektive budgetår verkställda återbetalningar. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande inkomster icke kunna på förhand beräknas, har titeln i förevarande förslagsberäkning upptagits allenast med ett formellt belopp av 100 kronor.»

Riksräkenskapsverket ansluter sig till vad riksgäldskontoret sålunda

anfört.

Då riksräkenskapsverket saknar anledning att yttra sig om inkomsttiteln »övriga lånemedel», har ämbetsverket i inkomsttabellen uppfört inkomsterna av lånemedel sålunda:

1 anspråk tagna reservationer

Återbetalningar .............

Övriga lånemedel ...........

kronor 100 » 100

En sammanställning av slutresultatet av riksräkenslcapsverkets beräkningar rörande de verkliga inkomsterna för budgetåret 193o/1936 jämförda med riksstaten för budgetåret 1934/1935 återfinnes i bilaga C. För att erhålla en jämförelse mellan de i riksstaten för nu löpande budgetår beräknade inkomsterna och motsvarande för budgetåret 1935/1936 beräknade inkomster hava de poster, vilka för framtiden skola uppföras a riksstatens inkomstsida men som för närvarande redovisas såsom uppbördsmedel hos vederbörande myndigheter jämte de nytillkomna titlarna »statens allmänna fastighetsfond» samt »inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar» införts i en särskild kolumn benämnd »enligt den nya riksstatsuppställningen tillkomna inkomster», medan övriga inkomster uppförts i kolumnen »inkomster enligt nuvarande i'iksstatsuppställning».

En jämförelse mellan i sistnämnda kolumn sammanförda inkomster och i riksstaten för nu löpande budgetår upptagna belopp ger vid handen, att verkliga inkomster för budgetåret 1935/1936 beräknats överstiga motsvarande inkomster i riksstaten för budgetåret 1934/1935 med 57.13 miljoner kronor. Av ökningen kommer ett belopp av 36.72 miljoner kronor på allmänna budgeten, medan återstoden, 20.41 miljoner kronor, är att hänföra till specialbudgeterna.

Av de å allmänna budgeten redovisade egentliga statsinkomsterna hava skatter beräknats stiga med 33.on miljoner kronor. Diverse inkomster hava

108 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

beräknats sjunka med 3.74 miljoner kronor, ungefärligen motsvarande en under budgetåret 1934/1935 tillgänglig engångsintäkt.

Inkomsterna av statens affärsverksamhet beräknas stiga med 19.oo miljoner kronor, medan statens utlåningsfonder beräknas lämna ett med 0.95 miljoner kronor försämrat resultat. Beträffande inkomsttiteln riksgäldskontorets inkomstmedel, som sänkts med II.20 miljoner kronor, är att märka, att denna för budgetåret 1934/1935 upptagits med osedvanligt högt belopp på grund av en särskild engångsintäkt å 12.og miljoner kronor. Frånsett denna post beräknas inkomsttiteln komma att öka med O.so miljoner kronor.

Den beräknade ökningen å specialbudgeterna är huvudsakligen att hänföra till inkomsttitlarna automobilskattemedel och accis å margarin, vilka titlar höjts med respektive IO.00 och 6.50 miljoner kronor.

De nytillkomna inkomstslagen hava beräknats till 21.73 miljoner kronor, varav belöpa å statens sinnessjukhus 13.oo och å statens allmänna fastighetsfond 7.25 miljoner kronor.

Slutsumman av de för hudgetåret 1935/1936 beräknade inkomsttitlarna å skattebudgeten överstiger summan av de å riksstaten för budgetåret 1934/1935 upptagna, till skattebudgeten hänförliga inkomsttitlarna med 78.86 miljoner kronor.

Stockholm den 8 december 1934.

P. S. Runeniark

Underdånigst Erik Stridsberg

TABELLER

110 Riksräbenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Utfallet av riksstatcn för

Miljoner

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 111 budgetåret 1933/1934. Bilaga A.

kronor.

Skattebudgeten.

Allmänna budgeten.

Utgifter;

1. Verkliga utgifter:

a. Utgifter utom räntor å statsskulden m. m.......

b. Räntor å statsskulden m. m.........................

Säger för verkliga utgifter

2. Utgifter för kapitalökning:

a. Statens produktiva fonder .........................

b- Avbetalning å statsskulden...........................

Säger för utgifter för kapitalökning Säger för utgifter

Nettoöverskott tillfört kassafonden ........................

Summa

Specialbudgeterna.

Avsättning till skatteutjämningsmedlens fond......

Avsättning till automobilskattemedelsfonden .....

Avsättning till mjölkregleringsfonden.................

Avsättning till bankinspektionens m. fl. fonder • Avskrivning av visst i fonden för förlag till statsverket ingående lånekapital ..........................

Säger för utgifter

Nettoökning av till inkomstsidan icke omförda reservationer å anslag ...................................................

Sammanlagda skattebudgeten.

Utgifter .....................................

Nettoöverskott tillfört kassafonden.

Tillsammans

Lånebudgeten.

Utgifter för kapitalökning:

1. Statens produktiva fonder ................................

2. Statens övriga fonder..........................................

Säger för utgifter för kapitalökning

Nettoökning av till inkomstsidan icke omförda reservationer å anslag...............................................

Summa

Totala budgeten.

Utgifter .........................................................

Nettoökning av till inkomstsidan icke omförda reservationer å anslag ............................................

Nettoöverskott tillfört kassafonden........................

Tillsammans

112 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Bilaga B.

Specifikation av statens inkomster för budgetåret 1935/1936.

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 113

.

5. Bidrag till pensionsstyrelsen............... 125,000

G. Inkomster vid statens tvångsarbels- och alkoholistanstalter..................... 150,000

7. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium 200,000

8. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium 20,000

9. Avgifter för kontroll å handeln med farmacevtiska

specialiteter.................... 35,000

10. Inkomster vid statens sinnessjukhus....... 13,000,000*

11. Inkomster vid statens uppfostringsanstalter för

sinnesslöa..................... 35,000

12. Avgifter för besiktning av motorfordon..... 1,100,000

13. Avgifter för registrering av motorfordon..... 900,000

14. Bidrag till statens bränslekontrollerande verk-

samhet ....................... 32,000

15. Avgifter för denaturering av skattefri sprit och

för kontroll å handeln med sådan sprit .... 41,000

16. Inkomst av myntning och justering........ 1,200,000

17. Kontrollstämpelmedel................ 400,000

18. Bidrag till bankinspektionen............ 70,000;

19. Bidrag till fondinspektionen............ 50,000

20. Bidrag till sparbanksinspektionen......... 85,000

21. Bidrag för tillsyn över sparbankerna....... 200,000

22. Inkomster vid tandläkarinstitutet......... 300,000.

23. Terminsavgifter från läroverken.......... 1,200,000|

24. Avgifter för granskning av biografbilder..... 135,000|

25. Totalisatormedel.................. 900,000

26. Inkomster vid statens veterinärbakteriologiska an-

stalt ......................... 135,000j

27. Inkomster vid statens centrala frökontrollanstalt 170,000,

28. Inkomster vid statens lagerhus.......... 140,000,

29. Avgifter för täckande av förluster å spannmåls-

regleringen..................... 8,000,000;

30. Avgifter för prisreglering på jordbrukets område 11,500,000

31. Inkomster vid rikets allmänna kartverk..... 40,000

32. Bidrag till statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt....................... 54,000

33. Inkomster vid statens provningsanstalt...... 300,000

34. Fyr- och båkmedel................. 3,300,000

35. Lotspenningar.................... 3,000,000

36. Patent- och varumärkes-samt registreringsavgifter 1,700,000

37. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register 100,000

38. Bidrag till försäkringsinspektionen........ 100,000i

39. Inkomst av vadhållning vid idrottstävlingar . . 500,000;

Kronor

.

50,947,000

III. Diverse inkomster

5,500,000

Säger för egentliga statsinkomster 757,787,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1035. I samt. Nr 1 Del 2.

114 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

j Kronor

_

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

I. Statens affärsverksamhet:

1. Postverket, bevillning................. 17,500,000

2. Telegrafverket..................... 33,000,000

3. Statens järnvägar................... 26,000,000

4. Statens vattenfallsverk:

a. Kraftverken............. 17,850,000

b. I< anal verken............. 400,000

c. Fastighetsförvaltningen....... 250,000 18,500,000

5. Domänverket............... 12,OOoioOO|

6. Statens reproduktionsanstalt............ 30,000; 107,030,000

II. Statens allmänna fastighets fond...................! 7,800,000

III. Fonden för statens aktier:

1. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. .

2. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

ioo:

1,595,000| 1,595,100

IV. Statens utlånings fonder:

1. Statens bostadslånefond ............... 1,500,000

2. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby 100,000

3. Allmänna järnvägslånefonden............. 600,000

4. Bibanelånefonden................... j00

5. Vattenkraftslånefonden................ 300,000

6. Luftfartslånefonden.................. 35,000

7. Allmänna byggnadslånefonden............ 9,000

8. Studielånefonden.................... 35,000

9. Lånefonden för inköp av ädla avelsston...... 100

10. Lånefonden för inköp av avelshingstar av arden-

nerras......................... ]00

11. Lånefonden för inköp av renar........... 100

12. Statens fjäderfälånefond................ 2 000

13. Gödselvårdslånefonden................ 25,000

14. Statens kalkbrukslånefond.............. 2,000

15. Statens fruktodlingslånefond............. 100

16. Statens mejerilånefond................ 150,000

17. Spannmålslagerhusfonden .............. 6,000

18. Spannmålskreditfonden................ 65,000

19. Statens slakterilånefond................ 10,000

20. Kraftledningslånefonden................ 450,000

21. Egnahemslånefonden................. 7,700,000

22. Jordförmedlingsfonden................ 20,000

23. Arrendeegnahemsfonden................ 20,000

24. Arrendelånefonden................... 100

25. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bo-

stadsförbättringslånefond............... 4,000

26. Kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond . . . 1,000

27. Statens avdikningslånefond.............. 950,000

Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936. 115

Täckdikningslånefonden................ 140,000

28.

29. Allmänna nyodlingsfonden

30. Norrländska nyodlingsfonden

31.

10,000

4,000

Fiskerilånefonden................... 110,000

32. Kommunskogslånefonden...............

33. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motor-

drift ..........................

34. Hemslöjdslånefonden.................

35. Industrilånefonden................... 160,000

36. Hantverkslånefonden................. 12,000

37. Lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hant-

verkare ........................

38. Rederilånefonden................... 800,000

39. Fonden för låneunderstöd.............. 515,000

60,000

V. Statsverkets fond av rusdrycksmedel...............

Säger för inkomster av statens produktiva fonder 131,127,800 kronor.

C. Andel i riksbankens vinst.....

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel

E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

1. Reservationer å anslag för verkliga utgifter.......

i 2. Reservationer å anslag för kapitalökning.........

I 3. Statens produktiva fonder.................

100 16,400

Kronor

13,802,700;

900,000

7,000,000

6,600,000j

48,488;

!

! 2.

; 3.

F. Lånemedel.

I anspråk tagna reservationer.....

Återbetalningar.............

Övriga lånemedel............

116 Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Bilaga C.

Verkliga inkomster enligt riksstaten för budgetåret 1934/1935 och enligt riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1935/1936.

Inkomstberäkningen 1935/1936

Allmänna budgeten.

Egentliga statsinkomster:

Skatter .................................

Uppbörd i statens verksamhet1 . Diverse inkomster ..................

! i.

|

j o.

3. | 4.

: 5.

:

! 6.

Säger

Inkomster av statens produktiva fonder:

Statens affärsverksamhet ....................

Statens allmänna fastighetsfond...........

Fonden för statens aktier....................

Statens utlåningsfonder.......................

Statsverkets fond av rusdrycksmedel.....

Säge

Andel i riksbankens vinst ....................

Riksgäldskontorets inkomstmedel ...........

Summa

Specialbudgeterna.

strå inkomst- och förmögenhe arvsskatt ocli skatt för gåva

Accis å margarin samt avgifter för reglering på jordbrukets område ... Avgifter för täckande av förluster å spann-:

Övrig uppbörd i statens verksamhet att direkt överföras till särskilda diversemedelsfonder1.............................

Summa

Tillsammans.

i 1. Egentliga statsinkomster .......................

j 2. Inkomster av statens produktiva fonder

13. Andel i riksbankens vinst ....................

4. Riksgäldskontorets inkomstmedel ............

'

Summa

1 Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter hava i denna tabell inräknats under alimanna.budgeten.

9 Motsvarande inkomst enligt riksstaten för budgetåret 1934/1935 redovisas under uppbörd i statens verksamhet.

848089. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

ftiksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 1

Bilaga II.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret få härmed överlämna förslagsvis uppgjorda beräkningar över de riksgäldskontorets inkomster och utgifter* under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936, som böra upptagas i riiisstaten för nämnda budgetår.

Stockholm den 1 december 1934.

KARL HILDEBRAND.

ERIC HALLIN.

ANDERS ANDERSON.

John Hägglund.

11 Förslagsberäkningarna över riksgäldskontorets utgilter äro ej här avtryckta. Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt. Nr 1 Del 2.

2 Riksgäldsf allmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning

över riksgäldskontorets inkomster, som böra upptagas i riksstaten

för budgetåret 1935/1936.

Inkomster.

B. Inkomster av statens produktiva fonder.

III. Statens utlåningsfonder (överskott).

3. Allmänna järnvägslånefonden ............................................ kr. 600,000: —

4. Bibanelånefonden................................................................... » 100: —

6. Allmänna byggnadslånefonden.......................................... 9,000: —

28. Spannmålskreditfonden ..................................................... » 65,000: —

37. Fonden för låneunderstöd................................................... » 515,000: —

D. Riksgäldskontorets inkomstmedel kr. 6,600,000: —

E. I anspråk tagna kapitaltillgångar.

3. Statens produktiva fonder*............................................. kr. 16,400: —

F. Lånemedel.

2. Återbetalningar....................................................................... kr. 100: —

Rörande ovan beräknade inkomster torde följande böra framhållas. Under titeln »Riksgäldskontorets inkomstmedel» hava upptagits följande beräknade inkomster, nämligen:

Ränta å Skandinaviska Kreditaktiebolagets 51/3 % förlags-

lån av år 1932 å kr. 100,000,000: —............................ kr. 5,500,000: —

Ränta å uppköpta statsobligationer.................................... » 56,000: —

Ränta å lån, utlämnade från fonden för varukredit........ » 22,000: —

Allmänna byggnadslånefonden.

Riksgäldsfnllmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning. 3

Ränta per 2/i 1936 å trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösunds skuld till statsverket enligt 1927 års

malmavtal............................................................................

Ränta å från fonden för förlag till statsverket utlämnade,

av statskontoret förvaltade lån....................................

Ränta å förlagskapital till svenska spannmålsföreningen

u. p. a...............................................................................

Kursvinster å i amorteringssyfte uppköpta obligationer.. Depositionsavgifter för inskrivning i statsskuldboken av

premieobligationer ...........................................................

Preskriberade kuponger...........................................................

Diverse räntor m. m................................................................

Avgår:

Kostnader för enskilda med statslån understödda järnvägar, som antingen måst övertagas av riksgäldskontoret eller vilkas ägare befinna sig i konkurstillstånd eller likvidation ............................................... kr. 110,000: —

Nettoinkomst kr. 6,600,000: —

Titeln »Riksgäldskontorets inkomstmedel» har tidigare belastats med utgifter för ränta å medel, som av domänverket och statens reproduktionsanstalt överlämnats till riksgäldskontorets förvaltning. Med hänsyn till önskvärdheten av att riksgäldskontorets samtliga ränteutgifter sammanföras under rubriken »Räntor å statsskulden m. m.» har i förslagsberäkningen över riksgäldskontorets utgifter för budgetåret 1935/1936 under nämnda rubrik upptagits ett särskilt anslag för bland annat här ifrågavarande räntor. Till följd härav har någon utgift för dessa räntor icke beräknats under titeln »Riksgäldskontorets inkomstmedel».

Alltsedan budgetåret 1927/1928 har under titeln »Lånemedel. Återbetalningar» upptagits sådana till riksgäldskontoret återlevererade, för sitt ursprungliga ändamål ej längre erforderliga lånemedel, som vid tiden för förslagsberäkningens uppgörande innestått i riksgäldskontoret. De återbetalda beloppen hava sålunda blivit redovisade till riksstaten tidigast budgetåret efter det, under vilket återbetalningen skett. I avvaktan på denna redovisning hava beloppen icke kunnat avföras från respektive fonder utan måst balanseras såsom en fondernas fordran hos riksgäldskontoret. Ett förenklat redovisningssätt skulle otvivelaktigt ernås, därest återbetalningarna tillgodofördes riksstaten samma budgetår, under vilket desamma verkställas. Då en omläggning av redovisningen av återbetalda lånemedel i sådan riktning skulle vara till fördel för statsbokföringen utan att medföra några olägenheter i fråga om lånebudgetens uppställning, har det synts fullmäktige lämpligt, att inkomsttiteln »Lånemedel. Återbetalningar» från och med budgetåret 1935/1936 endast tillgodoföres under respektive budgetår verkställda återbetalningar. Med hänsyn härtill och då ifrågavarande inkomster icke kunna på förhand beräknas, har titeln i förevarande förslagsberäkning upptagits allenast med ett formellt belopp av 100 kronor. Därest det så-

4 Riksgäldsfullmäktiges yttrande ang. riksgäldskontorets ställning.

landa förordade redovisningssättet lämnas utan erinran av Kungl. Maj:t och riksdagen, hava fullmäktige för avsikt att vid slutet av innevarande budgetår låta tillgodoföra här ifrågavarande inkomsttitel samtliga då ännu icke till budgeten redovisade återbetalningar av lånemedel.

Stockholm i riksgäldskontorets kameralbyrå den 19 november 1934.

STEN WIDLUND.

K. Fr. Jernström.

84 327 9. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1935.

Bilaga till

1935 års statsverksproposition.

Utgifterna.

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1935.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, föredrager vissa för flera huvudtitlar gemensamma frågor och anför därvid:

1. Ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida.

Genom beslut den 2 december 1932 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret och riksräkenskapsverket att gemensamt, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig till statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag angivna riktlinjer, verkställa utredning angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed sammanhängande spörsmål. Den närmare innebörden av det sålunda lämnade utredningsuppdraget framgår av 1933 års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkten 4.

I ett den 15 september 1933 dagtecknat utlåtande framlade nämnda ämbetsverk resultaten av den anbefallda utredningen, så vitt angick ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida. I detta utlåtande behandlades principerna för utgifternas fördelning på riksstatsanslag och för anslagens statuppdelning. I enlighet med de av ämbetsverken förordade grunderna — som bland annat inneburo de för statens egen verk-

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 saml. Nr 1 Del 3. 1

2 Utgifterna.

samhet anvisade anslagens gruppering efter myndigheter — hade av verken upprättats och vid utlåtandet fogats förslag till anslagsuppställning för huvudtitlarna I—III samt V—X ävensom förslag till anslagsuppställning för departementet och vissa centrala ämbetsverk m. m. under huvudtiteln IV. För åstadkommande av en i systematiskt hänseende tillfredsställande specifikation av anslagens stater efter utgiftsändamålen förordade ämbetsverken en enhetlig fast statuppställning för anslag till utgifter för statens egen verksamhet. I utlåtandet utformades denna statuppställning närmast för de båda i regel såsom förslagsanslag upptagna anslagstyperna »avlöningar» och »omkostnader» för olika statliga myndigheter och sönderföll därför i två fristående statuppställningar, nämligen avlöningsstaten och omkostnadsstaten.

Efter vederbörlig remissbehandling blev ärendet genom proposition den 9 mars 1934, nr 220, förelagt riksdagen för yttrande. I det anförande till statsrådsprotokollet, som var fogat vid propositionen, tillstyrkte jag i allt väsentligt ett godkännande av vad ämbetsverken föreslagit. I fråga om det närmare innehållet av ämbetsverkens utlåtande, yttrandena över förslaget och de av mig tillstyrkta riktlinjerna för frågans lösning tillåter jag mig att hänvisa till nämnda proposition jämte bilagor.

I skrivelse den 24 april 1934, nr 203, gav riksdagen till känna sin uppfattning i ärendet och förklarade sig därvid kunna godkänna de i propositionen framlagda grunderna beträffande ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida. Riksdagen yttrade bland annat, att, även om förslagets genomförande i detalj måhända kunde komma att medför» vissa svårigheter, det dock vore ett viktigt önskemål, att den rationalisering och förenkling, som i stort sett syntes vinnas genom den föreslagna förändringen i fråga om uppställningen av riksstatens utgiftssida, snarast möjligt bleve genomförd och komme budgetarbetet inom departementen och riksdagen till nytta.

Efter riksdagens beslut inriktades arbetet på att möjliggöra ett tilllämpande av de nya riktlinjerna för uppställningen av riksstatens utgiftssida i det budgetförslag, som skulle föreläggas 1935 års riksdag. I sådant syfte upprättades utkast till uppställningar av stater för de särskilda myndigheternas avlönings- och omkostnadsanslag enligt de av riksdagen godkända grunderna. I regel var det härvid nödvändigt att till utgångspunkt för de olika statförslagen taga de för budgetåret 1933/1934 anvisade anslagsmedlen. Resultatet av detta arbete framlades i särskilda promemorior för vederbörliga anslag eller anslagsgrupper, avfattade efter samma uppställning som de exempel, vilka till belysande av innebörden av den föreslagna reformen voro fogade vid förenämnda proposition nr 220. I samband därmed granskades och kompletterades det vid statskontorets och riksräkenskapsverkets utlåtande fogade förslaget till uppställning av anslagen å riksstatens utgiftssida.

Kungl. Maj:t anbefallde därefter den 30 juni 1934 de myndigheter, som

3 Utgifterna.

hade att inkomma med anslagspetita — med undantag av verk under fjärde huvudtiteln — att vid avgivande av framställningar, som avsåge anslagsäskanden till 1935 års riksdag, verkställa anslagsberäkningar och upprätta statförslag i överensstämmelse med de grunder för uppställningen av riksstatens utgiftssida, som innefattades i nämnda proposition och riksdagsskrivelse. För att tjäna till ledning vid uppgörande av anslagsberäkningar och statförslag överlämnades samtidigt omförmälda genom finansdepartementets försorg upprättade promemorior med anslags- och statuppställningar.

Sedan myndigheternas anslagsäskanden för budgetåret 1935/1936 framlagts, hava riksstatsuppställningen och statförslagen under höstens budgetarbete underkastats ytterligare granskning i syfte att, under hänsynstagande till av myndigheterna framställda detaljanmärkningar och påpekanden rörande för särskilda myndigheter rådande speciella förhållanden, anpassa de olika utgiftsstaterna efter de av riksdagen godkända allmänna riktlinjerna för riksstatsuppställningen.

Efter avslutat budgetarbete föreligger nu i statsverkspropositionen ett i enlighet med dessa riktlinjer upprättat riksstatsförslag. Det torde vara lämpligt att här lämna en kort sammanfattning av de riktlinjer för uppställningen av riksstatens utgiftssida, som sålunda tillämpats vid budgetförslagets uppgörande och som äro avsedda att i fortsättningen komma till användning.

Dessa riktlinjer innebära till en början, att fördelningen på särskilda riksstatsanslag av de medel, som anvisas för bestridande av statsverkets utgifter, sker efter enhetliga grunder. Såsom första indelningsgrund gäller härvid, att utgifter för statens egen verksamhet särskiljas från bidrag eller understöd till icke statlig verksamhet. Vad förstnämnda utgiftsgrupp angår sker anslagsuppdelningen efter myndigheter, så att ett eller flera anslag anvisas för varje myndighet eller, i vissa fall, för en enhetlig grupp av myndigheter (exempelvis länsstyrelserna). Medelsanvisningen för de olika myndigheterna anordnas på sådant sätt, att de olika huvudslagen av utgifter — i främsta rummet personalkostnader och sakliga kostnader — kunna hållas isär. I allmänhet anvisas härvid för varje myndighet två anslag, ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. För vissa institutioner har det befunnits lämpligt att uppföra allenast ett riksstatsanslag, från vilket såväl avlöningar som omkostnader bestridas. A andra sidan förekommer i undantagsfall, att flera avlöningsanslag upptagas för en och samma myndighet, i det att avlöningskostnaderna vid viss verksamhetsgren hos myndigheten ansetts böra redovisas för sig. Vid sidan av det till omkostnader i allmänhet avsedda anslaget anvisas för vissa myndigheter speciella anslag till sakliga kostnader, nämligen särskilt till vetenskapliga institutioner, arkiv och bibliotek samt verk med liknande arbetsuppgifter anslag till materiel, till bokinköp och bokbindning samt till samlingars underhåll och ökande. För

4 Utgifterna.

vissa verk med stor lokalförvaltning — såsom fångvården, tullverket och lotsverket — upptager riksstatsförslaget särskilda avlöningsanslag för verkets styrelse och för lokalstaten men ett gemensamt omkostnadsanslag för verket i dess helhet. I fjolårets proposition nr 220 förordades, att jämväl beträffande omkostnaderna särskilda anslag skulle anvisas för styrelsen och för lokalförvaltningen. Den nu tillstyrkta anordningen har emellertid vid närmare undersökning befunnits vara att föredraga ur bokförings- och redovisningssynpunkt.

För en till avlöningskostnader hänförlig utgift, nämligen dyrtidstillläggen, har — i enlighet med vad i propositionen förra året uttalades — avvikelse skett från principen, att samtliga utgifter för en myndighet skola redovisas under ett eller flera för myndigheten anvisade anslag. Där ej särskilda förhållanden, i regel sammanhängande med förekomsten av specialbudgeter, annat föranleda, skola dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst enligt riksstatsförslaget utgå från för ändamålet under de olika huvudtitlarna upptagna gemensamhetsanslag.

Den systematiska fördelning på självständiga riksstatsanslag av utgifterna för statens egen verksamhet, vilken här till sina huvuddrag angivits, fullföljes genom en likformig uppställning av staterna för avlönings- och omkostnadsanslagen. Härigenom åstadkommes en enhetlig uppdelning av personalkostnaderna på olika slag av avlöningsutgifter och av de sakliga kostnaderna likaledes efter olika utgiftsslag.

I 1934 års proposition uttalades, att såväl avlönings- som omkostnadsstaten borde underställas riksdagens prövning, varvid förutsattes, att riksdagen i allmänhet — såsom hittills plägat ske — fastställde avlöningsstaten men beträffande omkostnadsstaten, likaledes i överensstämmelse med hittillsvarande praxis, i regel endast bestämde statens slutsumma. För vissa större verk och institutioner, beträffande vilka riksdagen hittills fastställt även omkostnadsstaten, borde dock samma ordning även i fortsättningen tillämpas. I anslutning till detta uttalande, mot vilket riksdagen icke gjorde någon erinran, hava förslag till avlöningsstater och till statuppställningar för omkostnadsanslagen framlagts i den föreliggande statsverkspropositionen, därvid riksdagens fastställelse i regel påkallats allenast i fråga om avlöningsstaterna. Beträffande de fall. där även omkostnadsstaten ansetts böra underställas riksdagens godkännande, torde få hänvisas till de särskilda huvudtitlarna.

Till frågan om avlöningsstatens uppställning återkommer jag under nästföljande punkt. Beträffande omkostnadsstaten torde här få i korthet anföras följande.

För myndigheter med huvudsakligen rent administrativa uppgifter kommer omkostnadsstaten i regel att upptaga tre poster, nämligen 1) reseersättningar, 2) expenser och 3) publikationstryck. Från de till reseersättningar anvisade medlen böra liksom nu .även bestridas kostnader för flyttningsersättningar. I enlighet med vad som förordades i fjol-

Utgifterna.

årets proposition nr 220 är avsikten, att beträffande alla tre posterna skall i samband med omkostnadsstatens fastställande, där ej särskilda förhållanden påkalla undantag, meddelas föreskrift, att posterna icke må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. I fråga om posten till expenser bör dock denna maximering ej omfatta de i denna post ingående utgifterna för bränsle, lyse och vatten, för vilkas bestridande ett förslagsvis angivet belopp ställes till vederbörande myndighets förfogande. Likaledes bör för verk, vilka hava att till mera avsevärt belopp bestrida expenskostnader för andra myndigheters behov, för detta ändamål anvisas ett förslagsvis angivet belopp.

De tre nu nämnda posterna upptagas emellertid icke schablonmässigt i varje omkostnadsstat. Å omkostnadsstaten uppföras endast sådana poster, som motsvara regelmässigt återkommande utgiftsändamål för vederbörande myndighet. Om exempelvis kostnader för tjänsteresor och för publikationstryck ej bruka förekomma vid en myndighet, beräknas under omkostnadsstaten medel endast för expenser. Uppkommer sedermera under budgetåret behov av medel för tjänsteresor eller för tryckning av någon publikation, har myndigheten att hos Kungl. Maj:t göra framställning om medelsanvisning för ändamålet. Härvid bör tillses, huruvida icke genom nedsättning av det belopp, som ställts till förfogande för expenser, det nytillkomna medelsbehovet kan rymmas inom det för omkostnader anvisade anslagets ram. Även om detta skulle visa sig icke vara förhållandet, har Kungl. Maj:t, därest omkostnadsanslaget har förslagsanslags natur, möjlighet att från anslaget anvisa erforderligt belopp för ändamålet. För ett flertal myndigheter — särskilt verk med arbetsdrift, exempelvis fångvården, mynt- och justeringsverket, statens provningsanstalt m. fl. — måste till följd av verksamhetens natur åt omkostnadsstaten givas ett vidsträcktare innehåll än nu sagts med ett flertal allt efter rörelsens natur i de olika fallen skiftande poster.

Avlöningsanslagen hava i riksstatsförslaget — liksom för närvarande är regel med avlöningsanslagen för nyreglerade verk — i allmänhet upptagits såsom förslagsanslag. Medelsanvändningen regleras för dessa anslags vidkommande beträffande flertalet anslagsposter dels av riksdagens beslut beträffande antalet befattningar, dels ock i övrigt av gällande avlöningsförfattningar eller av särskilda riksdagsbeslut. Där medelsanvändningen ej begränsas i sådan ordning, upptages i regel vederbörande anslagspost såsom till beloppet maximerad; detta gäller i främsta rummet posten till grundavlöningar m. m. till icke-ordinarie personal. Även omkostnadsanslagen hava — i överensstämmelse med vad hittills i allmänhet varit fallet med huvudtitlarnas gemensamlietsanslag till expenser, reseersättningar och tryckningskostnader — i regel upptagits som förslagsanslag. Begränsningen av utgifterna under dessa anslag är avsedd att genomföras på det sätt, att Kungl. Maj:t genom den förut berörda maximeringen av posterna a, omkostnadsstaten endast Ställer bestämda

b Utgifterna.

belopp från anslagen till myndigheternas förfogande. I vissa fall äro dock omkostnadsanslagen begränsade redan i riksstaten genom att de upptagits antingen såsom bestämda anslag eller såsom reservationsanslag. Materielanslag, anslag till bokinköp och bokbindning samt anslag till samlingars underhåll och ökande upptagas såsom reservationsanslag. Även anslag till stipendier hava i regel erhållit reservationsanslags natur.

I enlighet med vad som förordades i propositionen nr 220 till fjolårets riksdag har ur riksstaten uteslutits den nu förekommande indelningen av riksstatsanslagen i ordinarie och extra anslag. Av skäl, som utvecklades i nämnda proposition, är det nämligen icke möjligt att bibehålla sagda indelning vid sidan av den nu genomförda systematiska uppdelningen av anslagen efter utgiftsändamål.

Enligt hittills tillämpad praxis har det varit brukligt, att, då ett ordinarie anslag ansetts böra utgå ur riksstaten, särskilt beslut om dess uteslutande fattats av riksdagen. Då nu i samband med slopandet av indelningen av riksstatsanslagen i ordinarie och extra anslag samtliga nuvarande ordinarie anslag upphöra, synes det ej behövligt, att särskild hemställan göres till riksdagen om de ordinarie anslagens uteslutande ur riksstaden. Ett sådant uteslutande får anses vara en följd av riksdagens beslut om godkännande av nya grunder iör riksstatsuppställningen. I riksdagens fastställande av riksstat för budgetåret 1935/1936 enligt de nya grunderna ligger ju för övrigt, att de i nu gällande riksstat upptagna ordinarie anslagen ej längre kvarstå å riksstaten.

En fråga, som påkallar särskild uppmärksamhet vid övergången till den nya riksstatsuppställningen, torde i detta sammanhang böra beröras, nämligen spörsmålet om de konsekvenser omläggningen medför beträffande behållningar å reservationsanslag. Riksstatsförslaget innefattar i åtskilliga fall förändringar med avseende å nu förefintliga reservationsanslag, och det torde vara av betydelse, att det klargöres, huru i sådana fall vid löpande budgetårs utgång kvarstående behållningar å dylika anslag skola disponeras.

Där ett reservationsanslag upptages i den nya riksstaten med samma rubrik som i gällande riksstat och alltså ingen annan förändring beträffande anslaget äger rum än att anslaget förlorar sin natur av ordinarie respektive extra anslag, förutsätter jag, att den 30 juni 1935 kvarstående behållning utan vidare överföres till det nya anslaget. I sådana fall däremot, då anslagets rubrik ändras eller då någon förändring vidtages beträffande anslagets innehåll — såsom då ett hittillsvarande reservationsanslag uppdelas på flera anslag eller då ett reservationsanslag på den nya riksstaten endast delvis avser utgifter, som nu bestridas från ett motsvarande reservationsanslag — torde vid anmälan av anslagsfrågan under vederbörande huvudtitel föredragande departementschefen angiva, huru behållning, som kvarstår å det hittillsvarande an-

Utgifterna. <

slaget den 30 juni 1935, skall disponeras. Där uttrycklig föreskrift rörande sättet för dispositionen av sådan behållning finnes erforderlig, torde dylik föreskrift få av Kungl. Maj:t meddelas i samband med utfärdande av regleringsbrev eller eljest.

I flera fall hava i budgetförslaget anslagsmedel för avlöningar eller för omkostnader, som hittills anvisats å reservationsanslag, med tillämpning av de nya grunderna för riksstatsuppställningen uppförts å förslagsanslag. För sådana fall har det ansetts lämpligt att redan från början uppräkna de nya anslagen till de belopp, som motsvara medelsbehovet under budgetåret 1935/1936. Till ifrågavarande anslag härförliga utgifter skola alltså från och med ingången av nästa budgetår gäldas från de nya anslagen och icke avföras från eventuellt kvarstående reservationer vid nu löpande budgetårs utgång. Dylika reservationer torde böra — utan iakttagande av den av 1928 års riksdag beslutade ordningen för dispositionen av äldre reservationsanslag — tillgodoiöras statsregleringen redan för nästa budgetår. Å budgetförslagets inkomstsida har med hänsyn härtill inkomsttiteln reservationer å anslag för verkliga utgifter, såsom framgår av vad jag vid beräkning av de särskilda inkomsttitlarna anför, höjts med ett belopp av 0.7 miljon kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att under nästkommande budgetår förordna angående omföring av ifrågavarande behåilningar till nämnda inkomsttitel.

Bemyndigande för Kungl. Maj:t att i sådana fall, som här avses, meddela föreskrifter rörande dispositionen av den 30 juni 1935 kvarstående reservationer torde böra utverkas av riksdagen.

Det av statskontoret och riksräkenskapsverket utarbetade förslaget till anslagsuppställning omfattade, såsom förut nämnts, huvudtitlarna I—III samt V—X ävensom för huvudtiteln IV anslagen till försvarsdepartementet och vissa centrala ämbetsverk m. m. Frånsett att slopandet av indelningen i ordinarie och extra anslag givetvis skett genomgående för hela riksstaten, har även enligt det nu föreliggande budgetförslaget tilllämpningen av de ändrade grunderna för anslags- och statuppställningen i stort sett begränsats till att avse samma delar av riksstaten som ämbetsverkens förslag. Vad särskilt angår fjärde huvudtiteln inskränka sig ändringarna väsentligen till att anslagen under avdelningen försvarsdepartementet anordnats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande anslag under övriga huvudtitlar samt att i de särskilda avlöningsanslagen för arméförvaltningen och marinförvaltningen inräknats avlöningskostnaderna å anslagen till arméförvaltningens verksamhet och till förstärkning av marinförvaltningens ai’betskrafter. Elfte huvudtiteln, som icke upptogs i ämbetsverkens förslag, beröres i ganska ringa mån av de ändrade grunderna. Dock har i viss utsträckning omflyttning av anslagsmedel ägt rum mellan denna huvudtitel och andra huvudtitlar; sålunda hava sådana anslagsposter för pensioneringskostnader, som nu

8 Utgifterna.

i några fall finnas uppförda på vederbörande verks stater, överflyttats till elfte huvudtiteln, medan å andra sidan vissa avlöningskostnader, som för närvarande bestridas från anslaget till allmänna indragningsstaten, överförts till respektive avlöningsanslag.

Den omläggning av riksstatens utgiftssida, som i enlighet med de av riksdagen godkända riktlinjerna genomförts i budgetförslaget, har såsom av det anförda framgår till syfte framför allt att åvägabringa en efter enhetliga grunder ordnad redovisning av de medel, som å riksstaten anvisas för bestridande av statsverkets utgifter. Trots de noggranna förberedelser för omläggningen, som ägt rum särskilt genom statskontorets och riksräkenskapsverkets utredningar, är det tydligt, att vid en så genomgripande omgruppering av anslagsmedlen, som den ändrade anslags- och statuppställningen för vissa av huvudtitlarna innebär, en del ojämnheter kunna uppkomma i den första riksstat, som fastställes enligt den nya ordningen. I den mån dylika ojämnheter framträda vid tillämpningen av den nya riksstaten, torde — där ej erforderlig jämkning kau ske under löpande budgetår genom beslut av Kungl. Maj:t — rättelse få vidtagas i samband med en översyn av anslags- och statuppställningen vid utarbetandet av nästa års statsverksproposition.

I sammanhang med omläggningen av riksstatens utgiftssida hava även vissa andra spörsmål berörande riksstatens uppställning upptagits till behandling under det nu avslutade budgetarbetet.

Sålunda hava i huvudsaklig överensstämmelse med ett av statskontoret och riksräkenskapsverket i utlåtande den 29 oktober 1934 framlagt förslag vissa inkomster, vilka hittills redovisats såsom uppbördsmedel å utgiftsanslag, överförts till riksstatens inkomstsida. I detta avseende torde få hänvisas till den redogörelse, som lämnas i samband med beräkning av inkomsttitlarna under uppbörd i statens verksamhet.

I enlighet med vad statskontoret och riksräkenskapsverket förordat i det förut omförmälda utlåtandet den 15 september 1933 innefattar statsverkspropositionen vidare förslag om upplösande av den till inkomsttiteln patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter anknutna specialbudgeten. Kostnaderna för patent- och registreringsverket med flera utgifter, som bestridas från den till nämnda specialbudget hörande diversemedelsfonden, komma därefter att i vanlig ordning redovisas å riksstatens utgiftssida. För automobilskattemedel och totalisatormedel bibehålies däremot i riksstatsförslaget den nuvarande redovisningen å särskilda specialbudgeter.

Även i fråga om redovisningen å riksstaten av anslag till byggnadsändamål innebär budgetförslaget en omläggning. På grundval av ett av riksräkenskapsverket i utlåtande den 17 september 1934 framlagt förslag föreslås nämligen inrättande av en särskild produktiv fond, benämnd statens allmänna fastighetsfond, för redovisning av vissa staten tillhöriga

Utgifterna. y

byggnader. Beträffande den närmare innebörden av detta förslag tilllåter jag mig hänvisa till den redogörelse härför, som lämnas under punkten 3 i det följande.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig här angivna riktlinjer, meddela föreskrifter angående dispositionen av den 30 juni 1935 kvarstående behållningar å reservationsanslag.

2. Avlöningsstaternas uppställning och beräkning samt avlöningskost-

nadernas bestridande.

I anslutning till den allmänna översikt rörande uppställningen av riksstatens utgiftssida, som meddelats under nästföregående punkt, ber jag nu att få lämna en särskild redogörelse för de i riksstatsförslaget tilllämpade grunderna i fråga om avlöningsstaternas uppställning och beräkningen av de i dessa stater ingående anslagsposterna. I samband härmed torde jag få framlägga förslag beträffande de regler, som böra meddelas för dispositionen av de i avlöningsstaterna ingående medlen.

Propositionen nr 220 till 1934 års riksdag innefattade vissa riktlinjer för avlöningsstaternas upprättande. Enligt vad därvid förordades borde de under förslagsanslag anvisade avlöningsmedlen normalt fördelas på följande poster:

1) Avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, förslagsvis;

2) Avlöningar till befattningshavare å övergångsstat (indragningsstat), förslagsvis;

3) Avlöningar till befattningshavare å extra stat, förslagsvis;

4) Avlöningar till andra icke-ordinarie befattningshavare m. m.:

a) Grundavlöningar m. m., högst;

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis;

5) Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis;

6) Arvoden och dylika särskilda ersättningar.

Den uppdelning av avlöningsposterna, som sålunda förordades, anslöt sig väsentligen till den statuppställning, vilken hittills tillämpats för nj reglerade verk. Den viktigaste avvikelsen var att, i överensstämmelse med den allmänna princip som lagts till grund för förslaget om riksstatsuppställningen, avlöningsstaten ansetts böra kompletteras. med poster för sådana avlöningskostnader — med undantag av dyrtidstillägg _ som för närvarande i allmänhet bestridas vid sidan av de ordinarie

10 Utgifterna.

avlöningsstaterna antingen från särskilda anslag för vederbörande verk eller från olika gemensamhetsanslag.

I propositionen nr 220 angåvos jämväl de huvudgrunder, som ansågos böra tillämpas med avseende å beräkningen av avlöningsstaternas olika anslagsposter. I detta hänseende må här endast erinras om att anslagsposten för avlöningar till befattningshavare å ordinarie stat, vilken post hittills plägat upptagas med utgångspunkt från näst högsta löneklassen för varje befattning, enligt förslaget skulle såsom regel beräknas efter högsta förekommande löneklass.

De i propositionen förordade riktlinjerna i nu berörda hänseenden lämnades av riksdagen utan erinran. I enlighet med Kungl. Maj:ts genom beslut den 30 juni 1934 meddelade direktiv hava sedermera myndigheterna i sina förslag till anslagsäskanden att föreläggas 1935 års riksdag lagt dessa riktlinjer till grund för sina statförslag och anslagsberäkningar.

Vid sidan av de sålunda såsom led i budgetarbetet bedrivna förberedelserna till den beslutade statomläggningens genomförande hava under hösten 1934 jämväl verkställts vissa särskilda utredningar, vilka delvis hava avseende å avlöningsstaternas uppställning samt avlöningsanslagens beräkning och disposition.

Sålunda har en den 7 juni 1934 tillsatt sakkunnigberedning — 1934 års avlöningsrevision för icke-ordinarie personal — den 30 oktober 1934 avgivit betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen.1 I avlöningsrevisionens uppdrag har ingått att verkställa den översyn av avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal, som erfordrades dels på grund av civila tjänstepensionsreglementets antagande och dels i anledning av beslutet om ändrad uppställning av riksstatens utgiftssida. I enlighet med givna direktiv har avlöningsrevisionen i betänkandet behandlat, bland annat, även frågorna om den ändring i gällande regler för avlönande av befattningshavare å extra stat, som påkallas i anledning av den ändrade riksstatsuppställningen, om sättet för avlöningskostnadernas bestridande och om uppställningen av ämbetsverkens stater.

I dessa hänseenden har avlöningsrevisionen framlagt detaljförslag.

Vidaie har statskontoret haft i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag bland annat beträffande de ändringar i fråga om sättet för beräknande av verkens avlöningsstater, som påkallas av det i civila tjänstepensionsreglementet innefattade systemet med pensionsa vdrag. Eesultaten av sin utredning härutinnan har statskontoret framlagt i utlåtanden den 10 november 1934, såvitt angår verk med såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare, och den 14 november 1934 beträffande verk med endast icke-ordinarie personal.

De förslag, som sålunda avgivits av 1934 års avlöningsrevision och av

1 Statens offentliga utredningar 1934:42.

Utgifterna. 11

statskontoret och som jag ansett mig böra i allt väsentligt biträda, hava lagts till grund för utformningen i statsverkspropositionen av ämbetsverkens avlöningsstater. Beräkningen av avlöningsmedel för icke-ordinarie personal har därvid skett med utgångspunkt från det alternativ i avlöningsrevisionens betänkande, som uppgjorts under förutsättning att förslag till civilt familjepensionsreglemente ej komme att föreläggas 1935 års riksdag och att vid sådant förhållande nuvarande löneplaner för extra ordinarie tjänstemän och tjänstemän å extra stat borde lämnas orubbade. Detta alternativ (alternativ II i betänkandet) innebär i fråga om tjänstemän å extra stat, att i nuvarande lönebestämmelser för dessa befattningshavare icke vidtagas andra ändringar än sådana väsentligen formella jämkningar, som betingas av att den hittillsvarande uppdelningen av riksstatsanslagen i ordinarie och extra anslag enligt den beslutade nya riksstatsuppställningen kommer att upphöra.

Jag övergår nu att redogöra för innebörden av statsverkspropositionens förslag beträffande ämbetsverkens avlöningsstater.

Såsom grundval för avlöningsstatens uppställning och anslagsberäkningen hava för nyreglerade verk upprättats personalförteckningar, upptagande dels samtliga vid verket befintliga ordinarie befattningar — vare sig å ordinarie stat, övergångsstat eller indragningsstat — dels ock vid verket förefintliga befattningar å extra stat. Personalförteckningen, vilken underställes riksdagens godkännande, upptager antalet befattningar och dessas lönegrader enligt följande schema:

Befattning

Personalförteckning.

Tjänsteman å ordinarie stat:

Lönegrad

Tjänstemän å övergångsstat:

Tjänstemän å indragningsstat:

Tjänstemän å extra stat:

Under rubrikerna indragningsstat och övergångsstat hava i personalförteckningarna endast upptagits befattningar med nyreglerad avlöning. I den mån vid eljest nyreglerade verk finnas befattningar å äldre stat, redovisas dessa i särskild ordning i anslutning till vad hittills skett.

I huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som förordades i piopositionen nr 220 år 1934, men med iakttagande av vissa av avlöningsrevisionen ifrågasatta jämkningar hava avlönings st åtel na för nyreglerade verk i riksstatsförslaget utarbetats efter följande normaluppställning.

12 Utgifterna.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis;

2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, förslagsvis;

3. Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat, förslagsvis;

4. Avlöningar till tjänstemän å extra stat, förslagsvis;

5. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t;

6. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.;

b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis;

i. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis.

Självfallet hava icke vid alla verk samtliga här nämnda anslagsposter behövt upptagas i avlöningsstaten. Där behov av medelsanvisning under viss post ej förelegat, har denna post uteslutits och härav föranledd omnumrering vidtagits.

Den under 6) upptagna anslagsposten »Avlöningar till övrig ickeordinarie personal» har, i anslutning till vad för närvarande i allmänhet gäller, i statuppställningen uppdelats i två delposter, nämligen en begränsad post till grundavlöningar m. m. och en förslagsvis beräknad post till avlöningsförhöjningar m. m. För det övervägande flertalet verk har denna uppdelning genomförts i riksstatsförslaget. I vissa fall är det emellertid icke möjligt att anvisa anslagsmedel till avlöning åt icke-ordinarie personal under en av riksdagen maximerad anslagspost. Detta gäller särskilt vissa verk och inrättningar, vilkas personalbestånd växlar allt efter rörelsens omfattning. I dylika fall har även grundavlöningsposten betecknats såsom förslagsvis beräknad eller ock har hela anslagsposten upptagits förslagsvis utan uppdelning å delposter. Det förutsättes därvid, att bestämmelse i regel kommer att meddelas om att grundavlöningspostens, respektive hela anslagspostens belopp ej må överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Vad härefter angår frågan om avlöningsutgifternas bestridande från de olika posterna i avlöningsstaten, får jag i detta hänseende anföra följande.

Den under 1) upptagna anslagsposten »Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat» är avsedd för bestridande av de avlöningsförmåner, med undantag av övertidsersättning, som enligt avlöningsreglementet utgå till ordinarie tjänstemän, vilka ej äro uppförda å övergångseHer indragningsstat. Från denna post böra tillika, i anslutning till vad fallet för närvarande är beträffande avlöningsstater, som ej upptaga särskilda anslagsposter till vikariatsersättningar, utgå dylika ersättningar enligt gällande bestämmelser till dem, vilka såsom vikarier uppehålla ordinarie tjänster. Där vikarien är icke-ordinarie befattningshavare, bör

Utgifterna. 13

därvid jämväl den vikarien tillkommande avlöningen å egen tjänst utgå från samma post.

De under 2) och 3) upptagna posterna »Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat» samt »Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat» äro avsedda att täcka motsvarande kostnader, som angivits beträffande den under 1) upptagna posten; beträffande sådana under dessa poster upptagna tjänster, vilka äro övertaliga, ifrågakommer dock endast i undantagsfall vikariatsersättning'.

Även den under 4) upptagna posten »Avlöningar till tjänstemän å extra stat» är avsedd att täcka motsvarande kostnader, som angivits beträffande den under 1) upptagna posten. Från denna post böra alltså bestridas samtliga enligt avlöningsbestämmelserna utgående förmåner och ersättningar till innehavare av sådana befattningar å extra stat, vilka upptagas å personalförteckningen för vederbörande verk, ävensom vikariatsersättningar å dylika befattningar. Med hänsyn härtill bar ifrågavarande post i staten upptagits såsom förslagsvis beräknad. Det förutsättes, att, där den vikarierande är icke-ordinarie befattningshavare, från samma post skall, i analogi med vad som gäller beträffande den under 1) avsedda posten, bestridas även vikarien tillkommande avlöning å egen tjänst.

Den under 5) upptagna anslagsposten »Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av K u n g 1. Maj: t» är avsedd att innefatta icke blott sådana arvoden, vilka fastställts av Kungl. Maj:t efter det att särskilda medel för ändamålet begärts av riksdagen och frågan om arvodenas belopp eller grunderna för arvodenas utgående alltså underställts riksdagens prövning, utan även sådana arvoden, vilka inom ramen av tillgängliga anslagsmedel bestämts av Kungl. Maj:t (enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande) utan att arvodesbeloppet eller arvodesgrunderna prövats av riksdagen. Det kan emellanåt inträffa, att för anställningshavare, som uppbära arvoden av nämnda slag, vikarier kunna bliva erforderliga, framför allt vid ledighet för sjukdom. I dylika fall låter sig kostnaden svårligen på förband beräkna. Det torde även kunna inträffa, att en med arvode av förevarande slag avlönad anställningshavare genom särskilt beslut blir berättigad åtnjuta vissa förmåner, för vilka medel böra upptagas i avlöningsstaten. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har det förutsatts, att förutom en för arvodenas grundbelopp avsedd delpost skall i förekommande fall jämväl kunna upptagas en förslagsvis beräknad post, från vilken kostnader för vikariatsersättningar och särskilt medgivna förmåner kunna bestridas. En dylik uppdelning i två delposter har emellertid i det föreliggande riksstatsförslaget endast i ett fåtal fall visat sig vara erforderlig. För gottgörelse till vikarie under semester torde — i den man ersättare för anställningshavaren över huvud taget erfordras — särskilt belopp kunna och böra inräknas i den för arvodenas grundbelopp avsedda delposten.

14 Utgifterna.

I fråga om dispositionen av de under posten 6) »Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal» upptagna medlen — vilka, såsom i det föregående berörts, i regel uppdelats på två delposter, en begränsad post till grundavlöningar m. m. och en förslagsvis angiven post till avlöningsförliöjningar m. m. — må erinras, att statskontoret och riksräkenskapsverket i sitt utlåtande den 15 september 1933 angående uppställningen av riksstatens utgiftssida föreslogo den från nu gällande regler avvikande ordningen, att avlöning till extra ordinarie personal under tjänstledighet för sjukdom skulle för framtiden få utgå från den förslagsvis beräknade posten till avlöningsförhöjningar m. m. Avlöningsrevisionen har i sitt betänkande biträtt detta förslag. Efter övervägande har jag ansett mig böra tillstyrka vad sålunda föreslagits.

I anslutning till den nya statuppställningen torde enhetliga generella bestämmelser böra meddelas rörande de avlöningskostnader, som må bestridas från posten till avlöningsförhöjningar m. m. I huvudsaklig överensstämmelse med vad avlöningsrevisionen föreslagit tillstyrker jag i sådant hänseende, att från denna post må gäldas enligt vederbörligen utfärdade avlöningsbestämmelser utgående kostnader för följande ändamål beträffande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen: avlöningsförhöjningar; läkarvård jämte läkemedel m. m.;

avlöning under ledighet för sjukdom, olycksfall i tjänsten, på grund av smittofara eller i anledning av havandeskap eller barnsbörd; ersättning under obligatorisk militärtjänstgöring; samt begravningshjälp.

Övriga kostnader för icke-ordinarie personal — med undantag av tjäns temän å extra stat samt anställningshavare med arvoden bestämda av Kungl. Maj:t — böra utgå från grundavlöningsposten. Från denna post böra jämväl, liksom för närvarande, bestridas förekommande övertids ersättningar till ordinarie tjänstemän. En översikt över de avlöningskostnader, som i enlighet härmed komma att avföras å sistnämnda post. återfinnes å sid. 33 i avlöningsrevisionens betänkande, vartill jag tillåter mig hänvisa.

Vad slutligen angår den under 7) upptagna posten »Särskilda löneförmåner till ordinarie och ick e-o rdinarie tjänst em ä n», är densamma avsedd för bestridande av sådana under övriga poster ej åsyftade särskilda förmåner, som enligt gällande bestämmelser utgå till vissa befattningshavare, t. ex. provisoriskt dyrortstillägg, tillfällig löneförbättring, tillfälligt lönetillägg, provisoriskt avlöningstillägg och andra dylika förmåner till ordinarie och icke-ordinarie personal. Jag erinrar, att dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst fortfarande i regel bibehållas å särskilda gemensamhetsanslag.

De nu förordade grunderna för dispositionen av de i avlöningsstaternas anslagsposter ingående medlen äro av beskaffenhet att böra understäl-

Utgifterna.

las riksdagens godkännande. Jag gör i det följande hemställan i sådant avseende. Erforderliga dispositionsbestämmelser torde längre fram böra utfärdas av Kungl. Maj:t.

Med avseende å frågan om beräkningen av vissa i avlöning sstaterna ingående anslagsposter får jag anföra följande.

Den under 1) upptagna anslagsposten »Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat» har i riksstatsförslaget regelmässigt beräknats efter högsta förekommande löneklass för de befattningar, som upptagits å personalförteckningen såsom tjänster å ordinarie stat. I staterna för vissa större lokalförvaltningar har dock — på sätt för närvarande är fallet och i överensstämmelse med vad som förutsattes i propositionen nr 220 år 1934 — beräkning skett med ledning av anslagsbelastningen.

Jämväl de under 2), 3) och 4) upptagna posterna »Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat», »Avlöningar till tjänstemän å indragningsstat» samt »Avlöningar till tjänstemän å extra stat» hava beräknats efter högsta förekommande löneklass.

Den nu angivna beräkningen av nämnda fyra anslagsposter utgår emellertid från lönernas bruttobelopp. Då det i civila tjänstepensionsreglementet innefattade systemet med pensionsavdrag i stället för hittillsvarande pensionsavgifter förutsätter, att vederbörande anslagsposter för nyreglerade verk upptagas efter nettolöneberäkning, hava de framkomna bruttobeloppen nedräknats med hänsyn till pensionsavdragen. I överensstämmelse med vad statskontoret i förenämnda utlåtanden föreslagit har denna nedräkning vidtagits schablonmässigt på sådant sätt, att bruttobeloppet minskats med summan av pensionsavdragen för en var i personalförteckning upptagen pensionsberättigande tjänst, oavsett om tjänsten är besatt eller hålles vakant och oavsett om tjänstens innehavare på grund av 4 § civila tjänstepensionsreglementét är befriad från pensionsavdrag eller icke. Denna schablonmässiga beräkning har i fråga om tjänstemän å ordinarie stat iakttagits såväl beträffande de verk, där avlöningsposten till dessa tjänstemän upptagits efter högsta förekommande löneklass, som i fall, där anslagspostens uppskattning skett med ledning av belastningssiffror. Med avseende å befattningar å extra stat har vid anslagspostens beräkning förutsatts, att — såsom för övrigt antyddes i propositionen nr 222 till 1934 års riksdag med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente m. m. — innehavare av å personalförteckning upptagna dylika befattningar såväl vid verk, vilkas ordinarie tjänstemän bliva underkastade civila tjänstepensionsreglementets föreskrifter, som ock vid verk, vilkas samtliga befattningshavare äro icke-ordinarie, skola genom beslut av Kungl. Maj:t med stöd av 1 § 2 mom. b), respektive 1 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet erhålla pensionsrätt enligt reglementet.

16 Utgifterna.

Vad angår den under 6) upptagna anslagsposten till »Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal» må framhållas, att den däri ingående, regelmässigt maximerade posten till grundavlöningar m. m. självfallet icke kunnat uppskattas efter schablonmässiga grunder. Vid beräkningen av denna post har liksom hittills hänsyn måst tagas till den besparing å posten, som uppkommer, då befattningshavare med avlöning därifrån bestrider vikariat å ordinarie tjänst eller å befattning på extra stat, i vilket fall kostnaderna för hans avlöning i sin helhet komma att belasta avlöningsposten för ordinarie tjänstemän, respektive tjänstemän å extra stat. Vidare måste emellertid även ifrågavarande anslagspost vid verk, varå det civila tjänstepensionsreglementet blir tillämpligt, underkastas viss minskning med hänsyn till pensionsavdrag för den från verkets avlöningsanslag avlönade extra ordinarie personalen. Denna minskning har rimligen icke kunnat ske med belopp motsvarande hela pensionsavdraget för envar befintlig extra ordinarie tjänst, enär — såsom nyss antytts — grundavlöningsposten redan förut reducerats med hänsyn till att vid vikariatsförordnanden avlöningen utgår från andra poster än grundavlöningsposten. Efter undersökning av avlöningskostnadernas fördelning i ett antal olika verk har statskontoret föreslagit, att nedräkning av grundavlöningsposten med hänsyn till pensionsavdragen skulle ske schablonmässigt med 60 procent av summan av pensionsavdragen för befintliga extra ordinarie befattningar. Denna beräkningsgrund har såsom regel tillämpats vid avlöningsstaternas uppgörande. Där medel beräknats för inrättande av ny extra ordinarie tjänst, har dock härför erforderlig ökning av grundavlöningsposten i allmänhet beräknats till belopp motsvarande bruttolönen med frånräknande av hela pensionsavdraget. Beträffande verk, som i sin helhet äro uppförda å icke-ordinarie stat, har vid anslagsberäkningen förutsatts, att extra ordinarie tjänstemän även vid dessa verk skola genom beslut av Kungl. Maj:t tillerkännas pensionsrätt med stöd av 1 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet.

Den för avlöningsförhöjningar m. m. till icke-ordinarie personal avsedda posten har i stort sett upptagits under hänsynstagande till belastningen.

Jag har i det föregående tillstyrkt, att kostnaderna för sjukavlöning till extra ordinarie personal skulle överflyttas från grundavlöningsposten till posten för avlöningsförhöjningar m. m. Vid beräkning av anslagsposterna för icke-ordinarie personal har emellertid särskild hänsyn icke nu ansetts behöva tagas till den minskade utgift å grundavlöningsposten, respektive den ökade belastning å posten till avlöningsförhöjningar m. m., som härav i vissa fall kan föranledas.

Vad här i olika hänseenden anförts har närmast avseende å avlöningsstaterna för nyreglerade verk. De i det föregående omnämnda riktlinjerna för statuppställning och beräkning av avlöningsposter hava emel-

Utgifterna. 17

lertid, så långt sig göra låtit, tillämpats även på oreglerade verk, varvid det visat sig, att även för dessa verk en tillfredsställande utgiftsredovisning för olika slag av avlöningskostnader kan på den angivna vägen erhållas. Detta gäller såväl i fråga om de olika avlöningsutgifternas hänförande till den ena eller andra statrubriken som ock beträffande posternas beräknande, självfallet med de modifikationer, som betingas av lönesystemet och av den omständigheten, att det civila tjänstepensionsreglementet ej är tillämpligt å dessa verk. I avlöningsstaterna beräknas under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän dels de fasta lönebeloppen, dels ålderstillägg. Ålderstilläggen hava därvid i regel beräknats under hänsynstagande till belastningen. Särskilda anslagsposter för vikariatsersättningar hava bibehållits.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig bär förordade grunder, utfärda bestämmelser beträffande sättet för bestridande av vissa avlöningskostnader för personal vid nyreglerade verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen.

3. Inrättande av statens allmänna fastighetsfond.

Den nuvarande redovisningen i rikshuvudboken av statens fasta egendom är i stort sett inskränkt till att omfatta endast åt affärsverken upplåten sådan egendom. Huvuddelen av statens övriga fasta egendom ingår icke bland de i rikshuvudboken uppförda kapitaltillgångarna. Av de kategorier fast egendom, som sålunda icke redovisas i rikshuvudboken, må särskilt nämnas fängelsebyggnader, beskicknings- och konsulatsfastigheter i utlandet, sinnessjukhus, ämbetsverksbyggnader, seminariebyggnader samt byggnader för vetenskapliga institutioner.

Utelämnandet i riksbokföringen av dessa och andra mycket betydande förmögenhetsobjekt måste tydligen medföra, att rikshuvudbokens kapitalredovisning blir synnerligen ofullständig och icke uppvisar statens verkliga kapitaltillgångar. Ett försök att avhjälpa denna bristfällighet gjordes redan 1912, då den s. k. statsbokföringskommittén anbefalldes att taga under övervägande, huruvida i samband med budgetredovisningen eller vid sidan av denna skulle kunna upprättas en översikt av statens i samma redovisning icke upptagna tillgångar eller, därest en tillförlitlig översikt av sådan omfattning funnes icke kunna åstadkommas, huruvida en förteckning å statens i budgetredovisningen icke avsedda fastigheter kunde åvägabringas. Försöket ledde emellertid icke till något resultat.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 samt Nr 1 Del 3.