angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
1 Nr 153.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m.; given Stockholms slott den 22 februari 1935.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Majlis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss,
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 22 februari 1935.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför departementschefen, statsrådet Wigforss:
Med skrivelse den 8 april 1932 framlade skolöverstyrelsen förslag angående skyldighet för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning. över förslaget, som var begränsat till att avse under skolöverstyrelsen lydande statliga och kommunala läroanstalter, inhämtades yttranden från medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet. I anslutning till den sålunda verkställda utredningen föreslog Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153-
2 Kungl. May.ts proposition nr 153.
Kungl. Maj:t efter hemställan av cliefen för ecklesiastikdepartemeentet i proposition nr 48 till 1934 års riksdag, att riksdagen skulle besluta att, därest lärare vid någon av nyss avsedda undervisningsanstalter vägrade underkasta sig i vederbörlig ordning anbefalld läkarundersökning för utrönande av huruvida lian lede av sjukdom eller lyte, som gjorde honom oförmögen att behörigen sköta sin tjänst, och därest han i anledning därav bleve i vederbörlig ordning avstängd från utövande av sin lärarbefattning, det skulle ankomma på Kungl. Majit eller, där Kungl. Majit så funne lämpligt förordna, på skolöverstyrelsen att pröva och avgöra, huruvida läraren under tiden för avstängningen skulle av sina avlöningsförmåner avstå mer än vad sorn vore stadgat i fall av ledighet på grund av sjukdom. Tillika föreslog Kungl. Majit, att riksdagen måtte medgiva, att kostnad för läkarundersökning, som nyss sagts, samt ersättning, som prövades böra utgå till från tjänstgöring avstängd lärare för mistade avlöningsförmåner, finge gäldas från för vederbörande skolform i riksstaten uppfört anslag, i den mån detta därtill lämnade tillgång. I propositionen lämnades en närmare redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit, till vilken här torde få hänvisas.
I skrivelse den 14 mars 1934, nr 90, anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit Kungl. Majits förslag.
Sedermera har skolöverstyrelsen enligt uppdrag av Kungl. Majit den 20 juni 1934 till ecklesiastikdepartementet inkommit med förslag till erforderliga författningsbestämmelser i ämnet. Häröver hava infordrade utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret och justitiekanslersämbetet. Chefen xör ecklesiastikdepartementet torde senare i dag komma att framlägga iörslag till kungörelse i ämnet.
I förenämnda proposition nr 48 till 1934 års riksdag anförde chefen för
ecklesiastikdepartementet, att behov av liknande bestämmelser, som för-
ordats i fråga örn lärarpersonalen, tvivelsutan förelåge beträffande andra
tjänstemannagrupper. Kiksdagen, som anslöt sig till detta uttalande,
framhöll i sin nyssnämnda skrivelse önskvärdheten av att utredning i
frågan snarast möjligt igångsattes. Sadan utredning har nu verkställts, och jag anhåller att få anmäla detta ärende för Kungl. Majit.
Det i omförmälda proposition till fjolårets riksdag framlagda förslaget rörande skyldighet för lärare att underkasta sig läkarundersökning tog närmast sikte på angelägenheten av att kunna från tjänstgöring avstänga lärare, som pa grund avI * * * * * 7 sjukdom eller lyte vore oförmögen att behörigen sköta sin tjänst. Vid den nu verkställda utredningen har jämväl beaktats det behov av föreskrifter rörande tvångsundersökning av tjänsteman, som sammanhänger med bestämmelser i pensionslagstiftningen örn skyldighet för tjänsteman att till följd av sjukdom eller av liknande anledning avgå från tjänsten före uppnådd pensionsålder. Detta behov har genom antagandet av det nya civila tjänstepensionsreglementet vunnit ökad styrka. I förhållande till vad som gäller enligt 1907 års civila pensions-
3 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
lag Lava nämligen i detta reglemente bestämmelserna angående tjänstemans avgångsplikt i vissa hänseenden blivit skärpta. I de avseenden, vilka bär äro av betydelse, innehåller civila tjänstepensionsreglementet bestämmelser av följande innebörd.
Enligt 12 § av nämnda reglemente inträder för innehavare av domarämbete, med undantag av vattenrättsingenjör, skyldighet att avgå från tjänsten bland annat, då vederbörande under tre på varandra följande år till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och det behörigen styrkes, att han för framtiden är oförmögen att sköta sin tjänst. För annan ordinarie tjänsteman, vilken tillsatts genom fullmakt eller konstitutorial, inträder avgångsskyldighet bland annat, då det behörigen styrkes, att tjänstemannen till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.
I samma paragraf av tjänstepensionsreglementet äro jämväl bestämmelser meddelade angående s. k. tvångspensionering av ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial. Örn ordinarie tjänsteman, vilken uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger den för hans tjänst stadgade pensionsåldern, belinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, må Kungl. Majit — även örn arbetsoförmågan icke visats vara för framtiden bestående — på därom av vederbörande myndighet gjord framställning förklara honom skyldig att avgå från tjänsten och entlediga honom.
Den, som innehar ordinarie tjänst, vilken tillsättes genom förordnande på viss tid, är enligt 23 § tjänstepensionsreglementet skyldig att efter beslut av Kungl. Majit frånträda förordnandet, därest lian till följd av sjukdom befinnes oförmögen att i fortsättningen på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
I 26 § av reglementet äro slutligen bestämmelser meddelade angående de fall, då rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension tillkommer icke-ordinario tjänsteman, å vilken reglementet äger tillämpning. Sådan rätt skall bland annat tillkomma. ieke-ordinarie tjänsteman, som entledigas på grund därav, att han till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga blivit oförmögen till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring, dock under förutsättning att han vid avgången kan räkna minst tio tjänstår.
Även enligt 1907 års pensionslag gälla vissa bestämmelser örn förtidspensionering. Enligt denna lag inträder emellertid avgångsskyldighet på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte först efter det befattningshavaren under fem på varandra följande år varit ur stånd att tjänstgöra, under förutsättning tillika att han finnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Vidare är att märka, att enligt civila pensionslagen nedsatt arbetsförmåga icke i och för sig konstituerar avgångsskyldighet.
För tillämpningen av nu berörda bestämmelser i den civila pensionslagstiftningen är uppenbarligen av betydelse, att möjlighet förefinnes att på ett tillförlitligt sätt få frågan örn tjänstemans arbetsförmåga prövad.
4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.
Genom beslut den 7 juni 1934 uppdrog Kungl. Maj:t åt allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens lönenämnder att gemensamt verkställa utredning och inkomma med förslag rörande bestämmelser örn skyldighet för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, med undantag av lärarpersonal, att underkasta sig undersökning genom av staten anvisad läkare i de fall, då vederbörande myndighet funne sådan undersökning påkallad för utrönande av huruvida tjänstemannen lede av sjukdom, vanförhet eller lyte eller av nedsatt arbetsförmåga och på grund härav vöre oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
1 anledning av det salunda givna uppdraget hava lönenärilnderna med skrivelse den 27 oktober 1934 överlämnat utkast till bestämmelser angående skyldighet för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning, m. m. De i utkastet intagna bestämmelserna äro av följande lydelse:
1. Därest vederbörande myndighet finner, att underlydande ordinarie tjänstemän icke pa tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och är san-
u i catt oanIedni.^gen härtl11 är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, vilken härrör från föregående sjukdomstillstånd, äger myndigheten föreskriva, att befattningshavaren skall underkastas undersökning av verkställare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer. , “ sa ,fmones erforderligt, må myndigheten meddela befattningshavaren ledighet såsom på grund, av sjukdom, intill dess att läkarundersökningen sludord och myndigheten erhållit del av resultatet.
Omedelbart efter det undersökningen blivit slutförd, skall läkaren tillställa myndigheten intyg angående undersökningens resultat. För den händelse läkaren därvid vitsordar, att befattningshavaren av sådan antednmg, som ovan angivits, är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt skota sm tjänst, skall tillika angivas, huru lång tid erforderlig ledighet
bfr a i* elIer om arbetsoförmågan är för framtiden bestående.
Med stod av sagda intyg skall myndigheten fatta beslut angående ledigtiet tor befattningshavaren eller, i förekommande fall och i härför stadgad ordning, vidtaga åtgärd för meddelande av avsked.
2 jJärest befattningshavare gentemot läkarintyg, som i mom. 1 här ovan sagts, vill åberopa intyg av annan läkare, skall saken underställas medicinalstyrelsens prövning. Dock må vederbörande myndighet med stöd av det förra intyget kunna meddela befattningshavaren ledighet såsom på grund av sjukdom, intill dess att myndigheten erhållit del av medicinalstyrelsens beslut i ärendet.
.3. Örn befattningshavare vägrar underkasta sig sådan läkarundersökning, som av vederbörande myndighet anbefallts, äger myndigheten tillsvidare avstänga honom från utövandet av befattningen. Där det ej ankommer på myndigheten att för dylikt fall fatta beslut, skall vid sådan avstängning på Kungl. Maj:ts prövning bero, huruvida befattningshavaren av sina avlöningsförmåner skall avstå mer än vad som är stadgat i fall av ledighet på grund av sjukdom.
4. Da befattningshavare pa grund av läkarundersökning, örn vilken förordnats av vederbörande myndighet, meddelats tjänstledighet för viss tid, ager myndigheten, om skäl därtill föreligga, föreskriva, att befattningshavaren inom viss tid före tjänstledighetens utlöpande skall till myndigheten insända intyg, som är utfärdat av samme läkare, på grund av vars
5 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
intyg ledigheten blivit meddelad, eller vid förfall för denne av annan på i mom. 1 angivet sätt anvisad läkare, och som utvisar, huruvida befattningshavaren återvunnit förmågan att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Om dylikt intyg icke inom utsatt tid inkommit, äger myndigheten allt efter omständigheterna antingen meddela befattningshavaren fortsatt ledighet såsom på grund av sjukdom eller förfara på sätt här ovan i mom. 3 säges.
5. Kostnader, som förorsakas av läkarundersökning, som verkställts i enlighet med här ovan givna bestämmelser, skola utgå av statsmedel.
Därest befattningshavare, som enligt de under 1, 2 och 4. intagna, bestämmelserna varit meddelad ledighet såsom på grund av sjukdom,, icke befunnits vara oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall han äga att för den tid han åtnjutit sådan ledighet, uppbära oavkortade avlöningsförmåner.
6. Med vederbörande myndighet enligt dessa bestämmelser förstås ämbetsverk, myndighet, anstalt eller styrelse, varunder befattningshavaren lyder, dock att i fråga örn ämbetsverk med lokalförvaltning på beslut av Kungl. Majit skall bero, i vad mån befogenhet att anbefalla läkarundersökning må överlåtas på lokalt förvaltningsorgan.
7. Här ovan meddelade bestämmelser gälla icke i fråga om sådana grupper av befattningshavare, beträffande vilka Kungl. Majit föreskrivit, att särskilda regler skola gälla i avseende a skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.
I anslutning till de sålunda föreslagna bestämmelserna hava lönenämnderna i nyssnämnda skrivelse framhållit, att lönenämnderna utgått fran att verkställare i regel komme att finnas anställda samt att at dessa i allmänhet komme att uppdragas att utföra ifrågavarande undersökningar. Lönenämnderna anföra vidare bland annat följande.
I fråga om lärarna hade det praktiska syftet med de föreslagna bestämmelserna angivits vara att vid behov kunna fa en lärare avstängd fran tjänstgöring. Vad däremot anginge nu ifrågavarande befattningshavare, syntes det med hänsyn till ordalydelsen av Kungl. Majits beslut, \aiigenom åt nämnderna uppdragits att verkställa utredning och inkomma med förslag i ämnet, vara avsett, att skyldighet att underkasta sig läkarundersökning skulle föreligga även i sådana fall, då dylik undersökning befunnes vara erforderlig för bedömande av frågan, huruvida de förutsättningar förelåge, som stadgats för förtidspensionering av befattningshavare. I enlighet med denna uppfattning hade även nämnderna ansett sig böra avfatta de i utkastet intagna bestämmelserna. Härvid hade dock nämnderna ansett det vara angeläget, att bestämmelserna finge ett sådant innehåll, att största möjliga garantier vunnes mot missbruk av den befogenhet i förevarande avseende, som vore avsedd att tilläggas verksledningarna.
Vad den icke-ordinarie personalen anginge, syntes det pa grund av föreskrifterna i det av 1934 års riksdag antagna tjänstepensionsreglementet icke vara nödvändigt att införa bestämmelser örn skyldighet för icke-ordinarie befattningshavare att underkasta sig läkarundersökning. I värjo fall ansåge nämnderna, att någon tids erfarejihet borde avvaktas såväl av tjänstepensionsreglementets bestämmelser som av de blivande föreskrifterna örn här avsedda skyldighet för ordinarie befattningshavare, innan frågan örn införandet av samma skyldighet för den icke-ordinarie
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
personalen upptoges till avgörande. Skulle dessförinnan i något fall myndigket anse sig böra ålägga icke-ordinarie befattningshavare att inkomma läkarintyg angående sitt hälsotillstånd, syntes Kungl. Majit kunna stalla erforderliga medel till vederbörande myndighets förfogande för ersättande av de kostnader, som kunde uppstå till följd av dylikt föreläg-
^ Slutligen hava lönenämnderna jämväl berört frågan, huruvida icke skyldighet för befattningshavare att underkasta sig läkarundersökningborde föreskrivas även i sådana fall, då verksledningen funne skälig anledning antaga, att vederbörande vore smittofarlig för sin omgivning, oaktat hail själv vore i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Visserligen funnes redan nu bestämmelser i sådant avseende i fråga örn de epidemiska sjukdomarna, men även i fråga örn vissa andra smittsamma sjukdomar, i främsta rummet lungtuberkulos, syntes föreskrifter om skyldighet för tjänsteman att underkasta sig läkarundersökning vara erforderliga.
Över lönenäinndernas förslag hava utlåtanden avgivits av justitiekanslersämbetet, medicinalstyrelsen och statskontoret.
Justitiekansler sämbetet har i utlåtande den 7 januari 1935 anfört bland annat följande.
utlåtande den 22 juni 1933 i ärende angående förslag till bestämmelser tor jamte andra läroverkslärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning uttalade sig justitiekanslersämbetet rörande frågan, huruvida utan hinder av innehållet i § 36 regeringsformen föreskrift i föreslagen riktning kunde med förbindande verkan meddelas i avsedd ordning. Ämbetet anförde härvid bland annat: Intet syntes vara att erinra mot att, ?m, s“. uusåges erforderligt, genom allmän författning föreskriva skyldigj 0r ambetsman att avhålla sig från tjänsten vid sjukdom, som medlorde oförmåga till tjänstens behöriga utövande. Och det torde då ock “Nara nmligt att en sådan föreskrift kunde kompletteras med bestämmelse som under erforderliga garantier för ämbetsmannen beredde vederbörande. myndighet möjlighet att konstatera dylik oförmåga. Bestämmelse härutinnan borde kunna göras omedelbart tillämplig även på redan anställda utan samband med antagande av ändrade löne- eller andra anställningsvillkor.
Av vad ämbetet sålunda tidigare anfört framgår, att ämbetet icke bär någon principiell invändning att framställa mot att föreskrifter i förevarande i iktning meddelas även för andra ämbetsmän än läroverkslärare om så anses erforderligt.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 11 januari 1935 förklarat, att styrelsen funnit de föreslagna bestämmelserna vara väl avvägda.
Statskontoret slutligen har i utlåtande den 15 februari 1935 yttrat huvudsakligen följande.
Statskontoret hade icke’ något att erinra mot förslaget att utsträcka skyldigheten att. underkasta sig läkarundersökning även till andra befattningshavare inom den civila statsförvaltningen än lärare.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.
7 Såsom lönenämnderna framhållit, hade det praktiska syftet med de för lärarpersonalen föreslagna bestämmelserna angivits vara att vid behov kunna få en lärare avstängd från tjänstgöring. Beträffande de i författr ningsutkastet avsedda befattningshavarna hade därjämte åsyftats, att skyldighet att underkasta sig läkarundersökning skulle föreskrivas även för sådana fall, då dylik undersökning befunnes vara erforderlig för bedömande av frågan, huruvida de förutsättningar förelåge, som stadgats för förtidspensionering av befattningshavare. Med hänsyn till de olägenheter, som visat sig kunna uppstå till följd av avsaknaden av bestämmelser i nämnda avseende, hade statskontoret ingen erinran att göra mot förslaget i denna del.
Likaledes ville statskontoret uttala sin anslutning till vad nämnderna anfört örn utsträckande av här avsedda skyldighet till att omfatta även sådana fall, då verksledningen funné skälig anledning antaga, att vederbörande vore smittofarlig lör sin omgivning, oaktat han själv vore i stånd att på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
Såsom nyss nämnts, hava lönenämnderna i sitt utkast till bestämmelser angående skyldighet för befattningshavare vid den civila statsförvaltningen att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning utgått från att verkställare i regel skulle komma att finnas att tillgå för ifrågavarande undersökningars verkställande. Frågan örn anställande av verksläkare vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltning en, har jämsides med beredningen av det nu behandlade spörsmålet örn tvångsundersökning av vissa tjänstemän varit föremål för utredning. En redogörelse för vad i berörda fråga förekommit torde här få lämnas.
Genom civila tjänstepensionsreglementet hava vissa grupper av ickeordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk fått sig tillerkänd rätt icke blott till ålderspension vid uppnådd pensionsålder och till invalidpension vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten, utan även under viss förutsättning till sjukpension, där befattningshavaren före uppnådd pensionsålder entledigas till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall, än då fråga är örn olycksfall i tjänsten, eller till följd av nedsatt arbetsförmåga.
Med hänsyn särskilt till den rätt till sjukpension, som sålunda tillerkänts icke-ordinarie tjänstemän, har fråga uppkommit, huruvida icke såsom villkor för antagande i sådan anställning i statstjänst, som skulle medföra pensionsrätt, borde krävas företeende av läkarintyg, utvisande vederbörandes hälsotillstånd. Denna fråga —- som berördes i propositionen nr 222 till 1934 års riksdag (sid. 181) — sammanhänger i sin ordning med ett annat spörsmål, nämligen örn ej verkställandet av den läkarundersökning och utfärdandet av de läkarintyg, som för anställningen skulle erfordras, borde ske genom läkare, vilken för sådant ändamål anställts eller eljest anvisats av staten. Härigenom skulle nämligen garantier skapas för att läkarens bedömande av fallet byggde på kännedom örn tjänsteverksamheten ifråga ävensom för att statens intressen bleve vid undersökningen tillbörligt beaktade.
8 Kungl. Martts proposition nr 153.
På grund härav och då behov av verksläkare framträdde jämväl i fall, då läkarundersökning erfordrades för bedömande av frågor örn förtidspensionering, anbefallde Kungl. Majit den 7 juni 1934, på min hemställan, medicinalstyrelsen att i samråd med allmänna civilförvaltningens lönenämnd verkställa utredning och avgiva förslag i fråga örn anställande av verksläkare vid nyreglerade verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen.
Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 13 november 1934 framlagt förslag i ämnet.
Medicinalstyrelsen framhåller i nämnda skrivelse, att inom allmänna civilförvaltningen behov av läkares medverkan förefunnes för erhållande av lriskintyg dels för befattningshavares första, mera fasta anställning, dels ock för vinnande av med pensionsrätt förenad anställning som extra ordinarie tjänsteman eller såsom arbetare. I sist avsedda fall borde intyget enligt medicinalstyrelsens uppfattning utfärdas av verksläkare. Av sådan läkare borde jämväl verkställas kontrollundersökning vid ifrågasatt sjukpension eller ledighet för sjukdom m. m. Därjämte borde på verksläkare ankomma att utfärda av ämbetsverk infordrat intyg för befattningshavare, som erhållit tjänstledighet under viss tid på grund av sjukdom. Andra för befattningshavarna erforderliga läkarintyg såsom för sjukledighet, ledighet för svag hälsas vårdande, havandeskap m. m. liksom även vanligt friskintyg för första, mera fasta anställning (utan pensionsrätt) i statens tjänst behövdo enligt medicinalstyrelsens mening ej vara utfärdade av verksläkare.
Medicinalstyrelsen föreslår, att för allmänna civilförvaltningen i Stockholm anställas fyra verksläkare för verkställande av allmän kroppsundersökning, där sådan erfordras; därjämte borde 6—10 specialister vara anställda såsom verksläkare. Å de större orter utom Stockholm, varest verksläkare funnes förordnade för kommunikationsverken, skulle sådan läkare enligt av medicinalstyrelsen meddelat förordnande i allmänhet vara verksläkare även för verk, tillhörande allmänna civilförvaltningen. Å övriga orter skulle på landsbygden vederbörande tjänsteläkare och i stad läkare, med vilken medicinalstyrelsen träffat särskilt avtal, vara verksläkare.
Undersökning örn allmän kroppsbeskaffenhet för anställning såsom extra ordinarie tjänsteman eller såsom arbetare skulle verkställas enligt av medicinalstyrelsen givna föreskrifter, och intyg skulle utfärdas enligt av styrelsen fastställt formulär. Ersättning för dylik undersökning borde utgå med visst angivet belopp samt ersättas till hälften av den sökande själv, till hälften av staten. Kontrollundersökning och av ämbetsverk påfordrad undersökning för friskintyg borde helt ersättas av staten.
Medicinalstyrelsen har slutligen föreslagit, att vid vissa ämbetsverk — samtliga ämbetsverk i Stockholm, länsstyrelserna och domkapitlen -_
Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 9
skulle anställas konsultationsläkare för meddelande av medicinska råd i befattningshavarfrågor m. m.
Över medicinalstyrelsens förslag hava infordrade yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter, som beröras av förslaget. I allmänhet har förslaget därvid tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Såsom i propositionen nr 48 till fjolårets riksdag uttalades av chefen för ecklesiastikdepartementet, torde behov av bestämmelser, vilka bereda möjlighet för vederbörande myndigheter att i vissa fall införskaffa läkarintyg angående tjänstemans hälsotillstånd oberoende av dennes egen •önskan, föreligga även beträffande andra tjänstemannagrupper inom den civila statsförvaltningen än lärare. I anslutning till denna uppfattning, som riksdagen vid behandlingen av nyssnämnda proposition biträdde, torde förslag nu böra framläggas för riksdagen i syfte att möjliggöra utfärdande av dylika bestämmelser.
Beträffande innehållet av dessa bestämmelser anser jag mig i stort sett kunna förorda lönenämndernas förslag, vilket nära överensstämmer med <let förslag till författningsbestämmelser i fråga örn tvångsundersökning av lärare, som utarbetats av skolöverstyrelsen och vilket lagts till grund för den författning i ämnet, örn vars utfärdande chefen för ecklesiastikdepartementet senare i dag gör framställning.
Då behov av tvångsundersökning även av icke-ordinarie tjänsteman lärer kunna uppkomma, i varje fall örn denne antagits i pensionsberättigande anställning, anser jag emellertid sådan komplettering av lönenämndernas förslag böra ske, att bestämmelserna göras tillämpliga ej blott på ordinarie tjänstemän utan även på tjänstemän å extra stat saint extra ordinarie tjänstemän.
Även i ett annat avseende finner jag mig böra tillstyrka avvikelse från lönenämndernas förslag. Därest tjänsteman vägrar underkasta sig sådan läkarundersökning, som av vederbörande myndighet anbefallts, och till följd därav avstänges från tjänstgöring, skulle enligt förslaget Kungl. Majit eller vederbörande myndighet kunna förordna, att tjänstemannen skall av sina avlöningsförmåner avstå mer än vad som är stadgat rörande ledighet på grund av sjukdom. I anslutning till vad som enligt stadgande i avlöningsreglementena för civilförvaltningens nyreglerade verk gäller örn avlöningsförmånerna till tjänsteman, som avstängts från tjänstgöring, synes det mig riktigare, att tjänsteman även vid avstängning av anledning, som nyss sagts, i regel skall avstå samtliga honom eljest tillkommande avlöningsförmåner; dock bör Kungl. Majit, örn särskilda skäl tala därför, kunna medgiva att lian må uppbära någon del av avlöningen. I fall, då tjänsteman avstänges från tjänstgöring på den grund, att läkarintyg, som avses i fjärde punkten av lönenämndernas författningsutkast, icke inkommit inom utsatt lid, torde däremot — där Kungl. Majit ej annorlunda förordnar — tjänste-
Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153. -
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
mannell vid avstängningen icke böra förpliktas att av sina avlöningsförmåner avstå iner än vad som är stadgat för fall av ledighet på grund av sjukdom.
Tjänsteman, vilken jämlikt det föreliggande förslaget meddelats ledighet såsom på grund av sjukdom, torde under tiden för sådan ledighet böra åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som skulle tillkommit honom vid ledighet på grund av sjukdom. Befi unés emellertid sedermera tjänstemannen icke under nämnda tid hava varit oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, bör han för samma tid äga åtnjuta ersättning för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste.
Beträffande bestridandet av de kostnader, som uppkomma i samband; med tvångsundersökning, får jag i huvudsaklig anslutning till lönenämndernas förslag förorda följande. Kostnaderna för själva läkarundersökningen böra utgå av det anslag, varifrån tjänstemannens lön bestrides, Avlöningskostnaderna vid ledighet såsom på grund av sjukdom böra gäldas från de anslag, å vilka samma avlöningsförmåner eljest avföras. Från samma anslag böra även utgå dels ersättning för mistade avlöningsförmåner till befattningshavare, vilken i samband med läkarundersökning erhållit ledighet såsom på grund av sjukdom men sedermera icke befunnits hava varit oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, dels ock i förekommande fall avlöningskostnader till tjänsteman, vilken avstängts från tjänstgöring.
Vad angår kostnadernas fördelning å olika poster å avlöningsstaten torde utgifterna för själva läkarundersökningen böra avföras, såvitt angår ordinarie tjänstemän och tjänstemän å extra stat från den i regel förslagsvis beräknade anslagspost, av vilken vederbörande befattningshavares lön utgår, och beträffande extra ordinarie tjänstemän från anslagsposten till avlöningsförhöjningar m. m. till icke-ordinarie personal,
Örn vederbörande avlöningsanslag är begränsat och anslaget icke lämnar tillgång till ifrågavarande utgifters bestridande, torde Kungl. Maj:t få vid behov anvisa erforderligt belopp av till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel.
Då fråga örn tvångsundersökning endast jämförelsevis sällan torde uppkomma, lära de kostnader för dylika undersökningar, som årligen skulle bestridas av statsmedel, komma att sammanlagt uppgå till ett relativt ringa belopp.
De här angivna grunderna för bestridandet av de med tvångsundersökningarna förenade kostnaderna äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagens godkännande.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen hava lönenämnderna ifrågasatt, att tvångsundersökning skulle kunna föreskrivas även för det fall, att vederbörande kan antagas vara smittofarlig för sin omgivning. Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande uttalat sin
11 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
anslutning till detta uppslag. Myndigheterna hava emellertid icke framlagt förslag i ämnet. Innan ytterligare utredning verkställts, synes det mig icke möjligt att taga ståndpunkt till denna fråga. Skulle fortsatt utredning av frågan giva vid handen, att bestämmelserna örn tvångsundersökning av civila tjänstemän höra utsträckas att avse även nu ifrågavarande fall, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela föreskrifter i ämnet.
Med beaktande av de synpunkter, som sålunda framhållits, samt av vad i övrigt i ärendet förekommit har en överarbetning av lönenämndernas utkast verkställts inom finansdepartementet. Därvid har upprättats ett författningsutkast, vilket torde få såsom bilaga fogas till protokollet i detta ärende.
I fråga örn anställande av ver k släkare vill jag framhålla följande.
Såsom uttalades i propositionen nr 222 år 1934, måste det med hänsyn till den beslutade utsträckningen av tjänstepensioneringen till icke-ordinarie personal med den rätt till sjukpension, som därav följer, anses påkallat, att föreskrifter meddelas örn skyldighet att förete läkarinty g före anställning i pensionsberättigande tjänst. Av olika skäl är det önskvärt, att dylika intyg utfärdas av särskilt anställda verksläkare.
I anslutning till nu föreliggande utredning i denna fråga vill jag förorda, att en föreskrift — avseende allmänna civilförvaltningen, men däremot icke affärsverken, för vilka särskilda föreskrifter böra gälla — utfärdas av innebörd, att för första antagande i befattning, som är förenad med pensionsrätt enligt civila tjänstepensionsreglementet, eller i anställning, som är avsedd att tjäna såsom rekrytering till dylik befattning, skall fordras läkarintyg angående befattningshavarens hälsotillstånd. Dylikt läkarintyg torde dock icke böra fordras i fråga örn tjänster, som utan ansökning tillsättas av Kungl. Majit.
Det bör måhända här särskilt framhållas, att det icke synes vara behövligt att i detta sammanhang generellt reglera frågan örn de krav beträffande hälsotillståndets beskaffenhet, vilka böra uppställas såsom villkor för vinnande av anställning. I den mån särskilda bestämmelser i detta avseende finnas meddelade för olika förvaltningsgrenar, skulle alltså derutinnan icke vidtagas någon ändring. Där sådana bestämmelser icke finnas utfärdade, ankommer det självfallet på vederbörande myndighet att med ledning av läkarintyget bedöma, huruvida den sökande fyller de krav, som med hänsyn till tjänsten böra uppställas på anställningshavarens kropps- och sinnesbeskaffenhet. Såsom allmän norm för en sådan prövning lärer få anses gälla, att den som vinner anställning bör vara fri från sjuklighet, svaghet och lyte, som är till men för fullgörande av de med befattningen förenade arbetsuppgifterna eller som innebär risk för framtida nedsättning av tjänsteduglighetcn.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Kostnad för läkarundersökning i och för anställning bär bestridas av sökanden själv.
Såsom förut antytts böra i regel ifrågavarande intyg utfärdas av en för vederbörande verk anställd verksläkare. I enlighet med medicinalstyrelsens förslag böra dylika läkare av medicinalstyrelsen anställas vid nyreglerado verk, tillhörande den allmänna civilförvaltningen. Verksläkares åligganden böra i allmänhet utgöra dels att i förekommande fall utföra sådan tvångsundersökning av befattningshavare, varom vederbörande myndighet i enlighet med vad i det föregående anförts förordnar, dels att verkställa undersökning i och för anställning vid ifrågavarande verk, dels ock att på framställning av tjänsteman verkställa undersökning för sjukpensionering enligt civila tjänstepensionsreglementet. För undersökningar, utförda av verksläkare, bör taxa fastställas av Kungl. Majit. Den av medicinalstyrelsen ifrågasatta anordningen med anställande av s. 1c. konsultationsläkare synes åtminstone för närvarande ej böra genomföras.
Förslag till närmare föreskrifter beträffande anställningsintyg och verksläkares anställande m. m. torde jag efter den ytterligare beredning av ärendet, som kan finnas erforderlig, längre fram få underställa Kungl. Majit.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med bär förut angivna grunder, utfärda bestämmelser rörande avlöningsförmåner under tjänstledighet eller avstängning från tjänsten i samband med läkarundersökning, som i det föregående avses, ävensom rörande bestridande av avlöningskostnader samt utgifter för läkarundersökning och läkarintyg i dylika fall.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
13 Bilaga.
Utkast
till
kungörelse angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §-
Finner myndighet, tillhörande den civila statsförvaltningen, att hos myndigheten anställd eller myndigheten underlydande ordinarie tjänsteman, tjänsteman å extra stat eller extra ordinarie tjänsteman icke pa tillfredsställande sätt sköter sin tjänst, och är sannolikt, att anledningen härtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, äger myndigheten föreskriva, att tjänstemannen skall underkastas undersökning av verksläkare eller annan läkare, som myndigheten bestämmer, ävensom i avvaktan på utgången härav, då så finnes erforderligt, meddela tjänstemannen ledighet såsom på grund av sjukdom.
När skäl därtill äro, må, ändå att tjänstemannen åtnjuter ledighet på grund av sjukdom, läkarundersökning föreskrivas för att utröna, huruvida tjänstemannen av anledning, sorn i första stycket sägs, är oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.
Är tjänstemannen anställd vid lokal förvaltning, som lyder under central chefsmyndighet, skall det, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, ankomma på nämnda myndighet att förordna om undersökning, som ovan sagts.
2. §.
Efter verkställd undersökning skall läkaren omedelbart tillställa myndigheten intyg angående i’esultatet. Vitsordar läkaren, att tjänstemannen av anledning, som i 1 § första stycket sägs, är oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall i intyget angivas, huru lång tid erforderlig ledighet bör omfatta eller örn arbetsoförmågan är för framtiden bestående.
Åberopar tjänstemannen gent emot nämnda läkarintyg intyg av annan läkare, skall medicinalstyrelsens utlåtande inhämtas i ärendet.
3 $.
Sedan läkarintyg och, i förekommande fall, medicinalstyrelsens utlåtande inkommit, skall den myndighet, som förordnat örn läkarundersökningen, utan dröjsmål upptaga ärendet till prövning; och har myndigheten att, örn anledning därtill gives, vidtaga eller, där beslutanderätt i sådant avseende ej tillkommer myndigheten, föreslå erforderlig åtgärd för meddelande av ledighet eller avsked.
Erhåller tjänstemannen ledighet för viss tid, må, örn skäl därtill anses föreligga, tillika föreskrivas, att tjänstemannen inom viss tid före ledig-
Itihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 153. 3
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
hetens utlöpande skall till den myndighet, som förordnat örn läkarundersökningen, insända intyg, utvisande huruvida tjänstemannen återvunnit förmågan att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst. Undersökning för utfärdande av dylikt intyg skall verkställas av samme läkare, på grund av vilkens intyg ledigheten blivit meddelad, eller vid förfall för honom av annan läkare, som myndigheten bestämmer.
4 §.
Därest läkarintyg eller, då medicinalstyrelsens utlåtande inhämtats i ärendet, nämnda utlåtande icke utvisar, att tjänstemannen under den tid, han åtnjutit ledighet såsom på grund av sjukdom, varit oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall han åtnjuta ersättning för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste under ledigheten.
5 §.
Kostnaderna för läkarundersökning, som avses i 1 § och 3 § andra stycket, bestridas av statsmedel.
6 §.
Vägrar tjänstemannen underkasta sig läkarundersökning, som avses i 1 §» äger myndigheten tills vidare avstänga tjänstemannen från utövandet av befattningen. Vid dylik avstängning skall tjänstemannen förpliktas avstå samtliga honom tillkommande avlöningsförmåner, så framt ej Kungl. Majit efter därom gjord framställning finner skäligt annorlunda förordna.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, då intyg, som i 3 § andra stycket sägs, icke inom utsatt tid inkommit; dock skall för sådant fall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, tjänstemannen av sina avlöningsförmåner icke avstå mer än vad som är stadgat för fall av ledighet på grund av sjukdom.
7 §.
Beslut, som meddelats enligt bestämmelserna i denna kungörelse, går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.
8 §.
Fråga örn undersökning, som i denna kungörelse avses, beträffande tjänsteman, vilken är chef för eller ledamot av verk eller verksstyrelse eller som eljest ej är underställd viss myndighet, så ock beträffande tjänsteman i statsdepartement, prövas av Kungl. Majit.
9 §.
Vad i denna kungörelse stadgas skall icke äga tillämpning å tjänsteman, för vilken gälla särskilda, av Kungl. Majit eller med stöd av Kungl. Majits bemyndigande utfärdade föreskrifter angående läkarundersökning i sådana fall, som i kungörelsen avses.
Denna kungörelse träder i kraft den