Prop. 1935:2

angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och boutredning, m. m.

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

1 Nr 2.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och boutredning, m. m.; given Stockholms slott den 14 december 1934.

Under åberopande av de i ärendet i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av en mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 19 november 1934 avslutad konvention örn arv, testamente och boutredning jämte slutprotokoll, vill Kungl. Majit härmed dels äska riksdagens godkännande av nämnda konvention, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.;

lag örn kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge; samt

lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.

GUSTAR

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr 2.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Konvention mellom Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige örn Arv og Dodsboskifte.

Hans Majestät Kongen af Danmark og Island, Republiken Finlands Prsesident, Hans Majestät Norges Ronge og Hans Majestset Kongen af Sverige, hvilke er kommet overens om at afslutte en Konvention örn Arv og Dodsboskifte, bar udnsevnt til deres befuldmsegtigede:

Håns Majestät Kongen af Danmark og Island:

For Danmark:

Sin Udenrigsminister, Dr. phil. Peter Rochegune Munch;

For Island:

Overordentlig Gesandt og befuldmsegtiget Minister, Hr. Sveinn Björnsson;

Republiken Finlands President:

Republikens overordentlige Gesandt og befuldmsegtigede Minister i Köbenhavn, Dr. phil. Rolf Thesleff;

Hans Majestät Norges Ronge:

Sin overordentlige Gesandt og befuldmsegtigede

Suomen, Islannin, Nordall, Ruotsin ja Tanskan välinen perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskeva sopimus.

Suomen Tasavallan Presidentti, Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa Tanskan ja Islannin Kuningas, Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa Norjan Kuningas ja Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas, jotka ovat sopineet perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskevan sopimuksen tekemisestä, ovat määränneet valtuutetuikseen:

Suomen Tasavallan Presidentti:

Tasavallan erikoislähettilään ja täysvaltaisen ministerin Kööpenhaminassa, fil. tri Rolf Thesleffin;

Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa Tanskan ja Islannin Kuningas:

Tanskan puolesta:

Ulkoasiainministerinsä, fil. tri Peter Rochegune Munchin;

Islannin puolesta:

Erikoislähettilään ja täysvaltaisen ministerin, Herra Sveinn Björnssonin;

Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa Norjan Kuningas:

Erikoislähettiläänsä ja täysvaltaisen ministerin-

Konvention mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige örn arv, testamente och boutredning.

Republiken Finlands President, Hans Majestät Konungen av Danmark och Island, Hans Majestät Konungen av Norge och Hans Majestät Konungen av Sverige, vilka överenskommit att sluta en konvention örn arv, testamente och boutredning, hava till sina fullmäktige utsett:

Republiken Finlands President:

Republikens Envoyé extraordinär och Ministre plénipotentiaire i Köpenhamn, fil. dr. Rolf Thesleff;

Hans Majestät Konungen av Danmark och Island:

För Danmark:

Sin Utrikesminister, fil. dr. Peter Rochegune Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson, Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire och Ministre pléni-

Kungl. Maj:ts proposition nr B.

3 Samningur milli Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og Svifij ocSar um erfcSir og skipti å dånarbuum.

, Hans håtign konungur Islands og Danmerkur, Forse ti ly&veldisins Finnlands, Hans håtign konungur Noregs og Hans håtign konungur Svi- J)jo8ar, sem hata or8i8 åsåttir um a 8 gera samning um erf8ir og skipti å dånarbuum, hafa utnefnt sem umboSsmenn sina:

Hans håtign konungur Islands og Danmerkur: ,

Fyrir Island:

Herra Svein Björnsson, sérlegan sendiherra og råöherra me 8 umboöi;

Fyrir Danmörku:

Dr. phil. Peter Rochegune Munch, utanrikisråSherra sinn;

Forseti lydveldisins Finnlands:

Dr. phil. Rolf Thesleff sérlegan sendiherra ly&veldisins og rå8herra me 8 umbo8i i Kaupmannahöfn;

Hans håtign konungur Noregs:

Herra Hans Emil Huitfeldt, sérlegan sen-

Konvensjon mellom Norge, Danmark, Finnland, Island og Sverige örn arv og do dsb oskifte.

Hans Majestet Norges Ronge, Hans Majestet Kongen av Danmark og Island, Republikken Finnlands President og Hans Majestet Kongen av Sverige, som er kommet overens örn å avslutte en konvensjon örn arv og dodsboskifte, har til sine befullmektigede opnevnt:

Hans Majestet Norges Ronge:

Sin overordentlige Sendemann og befullmektigede Minister i Köbenhavn, Hr. Hans Emil Huitfeldt;

Hans Majestet Kongen av Danmark og Island;

For Danmark:

Sin Utenriksminister, dr. phil. Peter Rochegune Munch;

For Island:

Overordentlig Sendemann og befullmektiget Minister, Hr. Sveinn Björnsson;

Republikken Finnlands President:

Republikkens overordentlige Sendemann og

Konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning.

Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark och Island, Republiken Finlands President och Hans Majestät Konungen av Norge, vilka överenskommit att sluta en konvention örn arv, testamente och boutredning, hava till sina fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin t. f. Chargé d’affaires i Köpenhamn, Herr Knut Richard Thyberg;

Hans Majestät Konungen av Danmark och Island:

För Danmark:

Sin Utrikesminister, fil. dr. Peter Rochegune Munch;

För Island:

Herr Sveinn Björnsson, Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire;

Republiken Finlands President:

Republikens Envoyé extraordinaire och Mi-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr

Minister i Köbenhavn, Hr. Hans Emil Huitfeldt;

Hans Majestät Konden af Sverige:

Sin Chargé d’Affaires a. i. i Köbenhavn, Hr. Knut Richard Thyberg;

hvilke, behörigt befuldmsegtigede, er kommet overens örn folgende Artikler:

I. Arv og ushiftet Bo.

Artikel 1.

Naar en Statsborger i en af de kontraherende Stater ved sin Död var bosat i en af de andre Stater, skal Retten til Arv ifolge Loven bestemmes efter Loven i den Stat, hvor han havde Bopsel. Havde den afdode ikke de sidste fem Aar vseret bosat i denne Stat, skal dog Loven i den Stat, hvor han var Statsborger, komme til Anvendelse, saafremt nogen Arving eller Legatar, for hvem det har retlig Betydning, begaerer det. Skulde Arven efter Statsborgerlandets Lov tilfalde Staten, kan saadan Begsering ikke fremssettes.

Begsering örn Anvendelse af Statsborgerlandets Lov skal vsere fremsat inden seks Maaneder fra Dodsfaldet. Er Skifte ikke sluttet ved Udlöbet af denne Frist, kan Begsering dog fremssettes indtil Skiftets Slutning.

sä Kööpenhaminassa, Herra Hans Emil Huitfeldtin;

Hänen Kuninkaal-

LINEN MAJESTEETTINSA

Ruotsin Kuningas:

v. a. Asiainhoitajansa Kööpenhaminassa, Herra Knut Richard Thybergin;

jotka siihen asianmukaisesti valtuutettuina ovat sopineet seuraavista määräyksistä:

I. Perintö ja testamentti.

Jakamaton pesä.

1 ar tikla.

Jos sopimusvaltion kansalaisella kuollessaan oli kotipaikka toisessa sopimusvaltiossa, olkoon oikeudesta häneltä jääneeseen perintöön voimassa viimeksimainitun valdon laki. Millom vainajalla ei yhtäjaksoisesti vähintään viiden viimeisen elinvuotensa aikana ole ollut kotipaikkaa siinä valtiossa, on kuitenkin hänen kotimaansa lakia sovellettava, jos joku perillinen tai testamentinsaaja, jonka oikeus on siitä riippuvainen, sitä vaatii. Jos kotimaan larn mukaan perinnön saisi valtio, älköön tällaista vaatimusta esitettäkö.

Yaatimus kotimaan lain soveltamisesta on esitettävä kuuden kuukauden kuluessa kuolemantapauksesta lukien tai, millom perinnönjako toimitetaan vasta tämän ajan kuluttua, viimeistään perinnönjaossa. Sit-

potentiaire i Köpenhamn, Herr Hans Emil Huitfeldt;

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Chargé d'Affaires a. i. i Köpenhamn, Herr Knut Richard Thyberg;

vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande artiklar:

I. Arv och testamente.

Oskiftat bo.

Artikel 1.

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stat, gäde i fråga örn rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.

Yrkande örn tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex månader från dödsfallet eller, örn arvskifte äger rum efter utgången av sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något fall

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

diherra sinn og råöherra meö umboöi i Kaupmannahöfn;

Hans hatign konungur SviJdjodar:

Herra Knut Richard Thyberg, chargé d’affaires a. i. i Kaupmannahöfn;

sena, me5 gildu umboöi, hafa komiö sér saman um eftirfarandi greinar:

I. Arfur og öslcipt bu.

1. grein.

Nu er rikisborgari f einhverju samningsrikjanna vid låt sitt besett ur i einhverju hinna rikjanna, og skal |>å rétturinn til lögerföa eftir hann åkveöinn samkvmmt lögunum i Jivi riki, får sem hann atti heimilisfang. Hafi hinn låtni ekki veriö heimilisfastur i |>essu riki siöustu fimm arin, skal j)ö farid eftir lögunum i jivi riki, sem hlutaöeigandi atti rikisfesti i, ef einhver erfingi eda gjaftökumadur, sem lietta hefir réttarlega jr^öingu tyrir, beidist jaess. Hafi arfurinn samkveemt logarn rikisfestislandsins ått ad gänga til rikisins, verdur slik beidni ekki fram borin.

Beidni um ad farid skuli eftir lögum rikisfestislandsins skal borin fram innan sex månada frå låtinu, eda sé skiptum ekki lokid innan fiess tima, ådur en skiptum er lokid. Eftir ad skiptum er lokid getur så, sem

befullmektigede Minister i Köbenhavn, dr. phil. Rolf Thesleff;

Hans Majestet Kongen av Sverige:

Sin Chargé d’Affaires a. i. i Köbenhavn, Hr. Knut Richard Thyberg;

hvilke, behörig befullmektigede, er kommet overens om folgende artikler:

I. Arv og usJciftet bo.

Artikkel 1.

Når en statsborger i en av de kontraherende stater ved sin död var bosatt i en av de andre stater, bedommes retten til arv som ikke grunner sig på testament, efter loven i den stat hvor han var bosatt. Hadde den avdode ikke de siste fem år vaert bosatt i denne stat, skal dog loven i den stat hvor han var statsborger, få anvendelse såfremt nogen arving eller legatar för hvem det har rettslig betydning, begjeerer det. Skulde arven efter statsborgerlandets lov tilfalle staten, kan sådan begjaering ikke fremsettes.

Begjaering örn anvendelse av statsborgerlandets lov må v gere fremsatt innen seks måneder fra dödsfallet eller, örn skifte föregår efter utlopet av denne frist, for skiftets slutning. Efteråt et skifte er sluttet, kan

nistre plénipotentiaire i Köpenhamn, fil. dr. Rolf Thesleff;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire i Köpenhamn, Herr Hans Emil Huitfeldt;

vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit örn följande artiklar:

I. Arv och testamente.

Oskiftat bo.

Artikel 1.

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i annan sådan stat, galle i fråga örn rätt till arv efter honom lagen i sistnämnda stat. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år hade hemvist i den staten, skall dock lagen i hans hemland vinna tilllämpning, såframt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må sådant yrkande ej väckas.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr

Efter at et Skifte er sluttet, kan den, der kar deltaget i Skiftet, ikke fremseette Bogsering.

Bestemmelserne i denne Artikel om Betten til Arv tinder ogsaa Anvendelse paa en efterlevende AEgtefselles lovbestemte Bet til at bekolde Boet udelt i Tilfselde, hvor den afdode ikke efterlod sig Livsarvinger, samt paa saadan Bet til Underkoldsbidrag af et Dodsbos Midler, som efter Loven i den Stat, kvor den afdode var Statsborger, tilkommer en Arving udover hans Arvelod.

Artikel 2.

Var den afdode bosat i en Stat, kvor Loven giver en efterlevende iEgtefselle Bet til Hensidden i uskiftet Bo med Livsarvinger, kommer denne Lov til Anvendelse, ogsaa naar den afdode var Statsborger i en af de andre Stater. Havde kan ikke vaeret bosat i forstnsevnte Stat de sidste fem Aar, kan dog en Livsarving straks eller senere krseve Skifte, kvis dette er hjemlet ved Loven i den Stat, kvor den afdode var Statsborger. Denne Bet tilkominer ikke en Livsarving, kvis den efterlevende .ZEgtefselle, da /Egteskabet blev indgaaet, var Statsborger i den Stat, kvor den afdode var bosat.

Baar der efter Bogsering som nsevnt i förste

tenkuin perinnönjako on toimitettu, ei se, joka on osallistunut jakoon, enka saa vaatimusta esittää.

Mita tässä on sanottu perintöoikeudesta on sovellettava myös eloonjääneen puolison laissa säädettyyn oikeuteen elka jakamattomassa pesässä, milloin varna jalta ei ole jäänyt rintaperillistk, niin myös sellaiseen oikeuteen elatusavun saamiseen jäämistöstä, mika perillisellä perintöosansa liskksi on varna jan kotimaan larn mukaan.

2 ar tikla.

Jos varna jalla oli kotipaikka sopimusvaltiossa, jonka Jain mukaan eloonjkknyt puoliso saa elka ykdessk rintaperillisten kanssa peskk jakamatta, on sith lakia sovellettava myöskin silloin, kun vainaja oli toisen sopimusvaltion kansalainen. Jollei varna jalla yhtäjaksoisesti vähintään viiden viimeisen elinvuotensa nikana ole ollut kotipaikkaa ensiksimainitussa valtiossa, saa rintaperillinen kuitenkin joko keti tai jonakin myökempknä ajankoktana vaatia ositusta toimitettavaksi, mikali kanelia on tällainen oikeus valna jan kotimaan larn mukaan. Tkllaista oikeutta ei ole rintaperillisellä, milloin eloonjkknyt puoliso avioliittoon mennesskkn oli sen valtion kansalainen, missa vainajalla oli kotipaikka.

Jos ensimmkisessk kappaleessa mainitun vaa-

den som deltagit i skiftet väcka sådant yrkande.

Yad nu är sagt örn rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende å efterlevande makes lagstadgade rätt att sitta i oskiftat bo, då bröstarvinge ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt hemlandets lag tillkommer arvinge utöver kans arvslott.

Artikel 2.

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna tillämpning, ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat. Där den döde icke sedan minst fem år kade hemvist i förstnämnda stat, åge dock bröstarvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla afvittring,1 såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan rätt åge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare i den stat, där den döde kade hemvist.

Skall, på grund av yrkande som i första stycket

I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

hefir tekiö pått i skiptunum, ekki boriö fram slika beiÖni.

Åkvceöin i gessån grein um réttinn til arfs nå einnig til lögåkveöins réttar eftirlifandi maka til setu i öskiptu bui, er hinn låtni lcetur ekki eftir sig lögerfingja, og ennfremur til sliks réttar til meölags af eignum dånarbus, sem erfingi å kröfu til umfram erföahluta sinn samkvsemt lögunum i pvf riki, sem hinn låtni åtti rikisfesti i.

2. grein.

Nu var hinn låtni busettur i riki, pär sem lögin heimila eftirlifandi maka setu i öskiptu bui meö lögerfingjum, og skal på färlö eftir pessum lögum einnig pott hinn låtni hafi veriö rikisborgari i einhverju hinna rikjanna. Nii hefir hinn låtni ekki veriö heimilisfastur i rikinu siöustu limm krin, på getur loger fingi pö strax eöa seinna krafizt skipta, ef paö er heimilaö i lögum pess rikis, sem hinn låtni åtti rikisfesti i. pennan rött hefir lögerfingi pö ekki, ef eftirlifandi maki var viö stofnun hjuskapar rikisborgari i pvi riki, sem hinn låtni var busettur i.

Nu å aö framkvmma skipti eftir ssenskan ri-

den som har deltatt i skiftet, ikke fremsette begj sering.

Bestemmelsene i denne artikkel om retten til arv får også anvendelse på en gjenlevende ektefelles lovbestemte rett til å beholde boet udelt når den avdode ikke hadde livsarvinger, og på sådan rett til underholdsbidrag av et dodsbos midler som efter loven i den stat hvor den avdode var statsborger, tilkommer en arving utöver hans arvelodd.

Artikkel 2.

Var den avdode bosatt i en stat, hvor loven gir en gjenlevende ektef elle rett til å sitte i uskiftet bo med livsarvinger, kommer denne lov til anvendelse også når den avdode var statsborger i en av de andre stater. Hadde han ikke vsert bosatt i landet de siste fem år, kan dog en livsarving kreve skifte straks eller senere hvis dette er hjemlet ved loven i den stat hvor den avdode var statsborger. Denne rett tilkommer ikke en livsarving såfremt den gjenlevende ektef elle, da ekteskapet blev inngått, var statsborger i den stat hvor den avdode var bosatt.

Når der efter begjfering som nevnt i förste ledd

tagit i skiftet väcka sådant yrkande.

Vad nu är sagt örn rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende å efterlevande makes lagstadgade rätt att sitta i oskiftat bo, • då bröstarvinge ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.

Artikel 2.

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, skall den lagen vinna tillämpning, ändå att den döde var medborgare i annan fördragsslutande stat. Där den döde icke sedan minst fem år hade hemvist i förstnämnda stat, åge dock bröstarvinge att, genast eller vid en senare tidpunkt, påkalla bodelning,1 såvitt dylik rätt enligt lagen i den dödes hemland tillkommer honom. Sådan rätt äge ej rum, när efterlevande maken vid äktenskapets ingående var medborgare i den stat, där den döde hade hemvist.

Skall, på grund av yrkande som i första stycket

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Stykke skal foretages Skifte efter en svensk Statsborger, har den efterlevende iEgtefaelle den Ret til ved Skiftet at udtage Midler til en vis Vserdi, som er fastsat i svensk Lov.

Artikel 3.

Var den afdode bosat i en Stat, hvor Loven ikke giver en efterlevende Mgtefaelle Ret til Hensidden i uskiftet Bo med Livsarvinger, skal AEgtefaellen dog havé den Ret til at hensidde i uskiftet Bo, som maatte vaere hjemlet ved Loven i den Stat, hvor den af dode var Statsborger, saafremt den afdode ikke havde vasret bosat i forstnaevnte Stat de sidste fem Aar. De Forretninger, som Statsborgerlandets Lov henlaegger til Skifteretten eller anden offentlig Myndighed, udfores i saa Fald af den almindelige Underret i den Stat, hvor den afdade var bosat. Er ogsaa den efterlevende yEgtefelle bosat der, og föreskriver Statsborgerlandets Lov Tilsyn med Förvaltningen af Boet, udoves Tilsynet af en dertil af Retten beskikket tilsynsforende (god man). Föreligger der en af Retten registreret Opgorelse över Boets Ejendele og Gseld (bouppteckning), kommer Bestemmelser i Statsborgerlandets Lov örn Udfserdigelse af saadanne Opgorelser ikke til Anvendelse.

timuksen johdosta toimitetaan ositus Ruotsin kansalaisen jälkeen, olsoon eloonjääneellä puolisolla sellainen oikeus ottaa pesästä omaisuutta tiettyyn enimpään rahaarvoon asti, kuin Ruotsin laissa on säädetty.

3 artikla.

Jos varna jalla oli kotipaikka sopimusvaltiossa, jonka larn mukaan eloonjääneellä puolisolla ei ole oikeutta elää yhdessä rintaperillisten kanssa pesää jakamatta, mutta puolisolla on tällainen oikeus vainajan kotimaan lain mukaan, on tätä lakia sovellettava, ellei vainajalla yhtäjaksoisesti vadén viimeisen elinvuotensa aikana ole ollut kotipaikkaa ensiksimainitussa valtiossa. Tällöin suorittaa vainajan kotimaan lain mukaan perinnönjako-oikeudelle tai muulle viranomaiselle kuuluvat tehtävät sen valtion yleinen alioikeus, missä hänellä oli kotipaikka, tai, jos myöskin eloonjääneellä puolisolla on siinä valtiossa kotipaikka ja vainajan kotimaan lain mukaan pesän hallinto on oleva valvonnan alainen, oikeuden määrättävä uskottu mies. Jos vainajan jälkeen on toimitettu perunkirjoitus, ei ole sovellettava mitä hänen kotimaansa laissa ehkä on perunkirjoituksesta säädetty.

sägs, avvittring1 äga rum efter svensk medborgare, åge efterlevande maken den rätt att ur boet uttaga egendom intill visst penningvärde som är stadgad i svensk lag.

Artikel 3.

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag ej tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, men förelåg sådan rätt enligt lagen i den dödes hemland, skall den lagen vinna tillämpning, där den döde ej sedan fem år hade hemvist i förstnämnda stat. Åliggande, som enligt hemlandets lag ankommer på arvsdomstol (skifterett) eller annan myndighet, skall härvid tillkomma allmän underrätt i den stat, där den döde hade hemvist, eller, såvitt angår tillsyn å boets förvaltning, god man som, där jämväl den efterlevande har hemvist sagda stat, skall av rätten förordnas. Har bouppteckning ägt rum efter den döde, skall vad lagen i hans hemland må innehålla örn bouppteckning ej vinna tillämpning.

1 I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Majlis proposition nr 2.

kisborgara samkvsemt slikri beiöni, seni nedir um i fyrstu målsgrein, og hefir fia eftirlifandi maki Jann rétt til Jess aö taka banda sjålfum sér vid skiptin fjårmuni ad åkvedinni verdupphsed, sem seensk lög msela fyrir um.

3. grein.

Nu var hinn låtni busettur i riki, Jar sem login veita ekki eftirlifandi maka rétt til setu i öskiptu bui med lögerfingjum, og skal Jå makinn samt hata Jann rétt til setu i öskiptu bui, sem lögin i Jvi riki, sem hinn låtni atti rikisfesti i, kynnu ad heimila, ef hinn låtni hefir ekki vend heimilisfastur i landinu sidustu fimm årin. Jeir gjörningar, sem lög rikisfestislandsins fela skiptarétti eda ödru opinberu yfirvaldi ad framkvsema, framkvsemast Jå af hinum ven j ulega undirrétti i Jvi riki, sem hinn låtni åtti heimilisfang i. Nu er eftirlifandi maki einnig busettur Jar, Jå skal, ef lög rikisfestislandsins fyrirskipa eftirlit med stjörn busins, eftirlitid framkvsemt af eftirlitsmanni (god man), sem til Jess er skipadur af réttinum. Ef rétturinn hefir gert skrå yfir eignir busins og skuldir (bouppteckning'), Jå skal ekki farid eftir lagafyrirmselnm rikisfestislandsins um hvernig slikar skrår skulu fserdar.

företas skifte efter en svensk statsborger, har den gjenlevende ektefelle den rett til ved skiftet å utta midler til en viss verdi som er fastsatt i svensk lov.

sägs, bodelning1 äga rum efter svensk medborgare, åge efterlevande maken den rätt att ur boet uttaga egendom intill visst penningvärde som är stadgad i svensk lag.

Artikkel 3. Artikel 3.

Var den avd ode bosatt i en stat hvor loven ikke gir en gjenlevende ektefelle rett til å sitte i uskiftet bo med livsarvinger, skal ektefellen dog ha den rett til å sitte i uskifte som måtte vaere hjemlet ved loven i den stat hvor den avdode var statsborger, såfremt den avdode ikke hadde vart bosatt i landet de siste fem år. De gjoremål som statsborgerlandets lov legger til skifteretten eller annen offentlig myndighet, overtas i så fall av den almindelige underrett i den stat hvor den avdode var bosatt. Er også den gjenlevende ektefelle bosatt der, og statsborgerlandets lov föreskriver tilsyn med förvaltningen av boet, utoves tilsynet av en tilsynsmann [god man) som retten opnevner. Föreligger en av retten registrert opgave över boets eiendeler og gjeld (bouppteckning), kommer bestemmelser i statsborgerlandets lov örn utferdigelse av sådanne opgaver ikke til anvendelse.

Hade den döde hemvist i fördragsslutande stat, vars lag ej tillägger efterlevande make rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge, men förelåg sådan rätt enligt lagen i den dödes hemland, skall den lagen vinna tillämpning, där den döde ej sedan fem år hade hemvist i förstnämnda stat. Åliggande, som enligt hemlandets lag ankommer på arvsdomstol (skifterett) eller annan myndighet, skall härvid tillkomma allmän underrätt i den stat, där den döde hade hemvist, eller, såvitt angår tillsyn å boets förvaltning, god man som, där jämväl den efterlevande har hemvist i sagda stat, skall av rätten förordnas. Har bouppteckning ägt rum efter den döde, skall vad lagen i hans hemland må innehålla örn bouppteckning ej vinna tillämpning.

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Artikel 4.

Er der i Medför af dansk Lov truffet Bestemmelse om, at der skal beskikkes Tilsynsvaerge for Enke, som vil hensidde i uskiftet Bo, faar Bestemmelsen kun Virkning, saafremt Enken ved Mandens Död var bosat i Danmark. Bosaetter birn sig senere i en af de andre Stater, bortfalder Tilsynsvaergemaalet.

Artikel 5.

Bestemmelserne i Artiklerne 2, 3 og 4 örn Adgangen til at hensidde i uskiftet Bo med Livsarvinger tinder tilsvarende Anvendelse paa Adgangen til at hensidde i uskiftet Bo med Adoptivbarn eller dets Livsarvinger.

Artikel 6.

Den, som i Henhold til Artiklerne 1, 2 eller 3 begserer Statsborgerlandets Lov anvendt, skal örn förnöden godtgore, at de nsevnte Betingelser föreligger, og fremlaegge Oplysninger örn Indholdet af Statsborgerlandets Lov.

Artikel 7.

Ved Deling af iEgtefseliem Bo efter den enes eller begges Död forholdes der, forsaavidt ikke andet folger af Artikel 2, 2 Stakke, efter de Regler, som i Artiklerne 3 og 6 i Konvention af 6. Februar 1931 er givet örn iEgtefsellers Formueforhold.

4 ar tikla.

Jos Tanskan larn mukaisesti on määrätty, etta leskivaimolla, joka tahtoo elak jakamattomassa pesässä, on oleva valvo ja, olkoon määräys tehoisa vain, millom vaimolla hanen miehensä kuollessa oli kotipaikka länskassa. Jos vaimo sittemmin asettuu asumaan muuhun sopimusvaltioon, lakkaa valvojan toimi.

5 ar tikla.

Mita 2, 3 ja 4 artiklassa määrätään oikeudesta elää yhdessä rintaperillisten kanssa pesää jakamatta on vastaavasti sovellettava oikeuteen elää jakamattomassa pesässä yhdessä ottolapsen tai sen jälkeläisen kanssa.

6 ar tikla.

Sen, joka 1, 2 tai 3 artiklan mukaan vaatii kotimaan lakia sovellettavaksi, on tarvittaessa näytettävä, että soveltamisen edellytykset ovat olemassa, niin myös selvitettävä mainitun larn sisällys.

7 artikla.

Omaisuuden osituksessa, jota tässä sopimuksessa tarkoitetaan, on, mikali 2 artiklan 2 kappaleesta ei muuta johdu, noudatettava mita helmikuun 6 päivänä 1931 tehdyn sopimuksen 3 ja 6 artiklassa on määrätty puolisoiden varallisuussuhteista.

Artikel 4.

Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av tillsyningsman för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvwrge) vare bestämmelsen gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark. Tager änkan sedermera hemvist i annan fördragsslutande stat, skall tillsyningsmannens befattning med boet upphöra.

Artikel 5.

Vad i artiklarna 2, 3 och 4 stadgas örn rätt att sitta i oskiftat bo med bröstarvinge skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn rätt att sitta i oskiftat bo med adoptivbarn eller dess avkomling.

Artikel 6.

Den som enligt artikel 1, 2 eller 3 påkallar tilllämpning av hemlandets lag skall, där det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tilLlämpning äro för handen, så ock styrka innehållet av nämnda lag.

Artikel 7.

Vid avvittring1 som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av artikel 2 andra stycket, iakttagas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den 6 februari 1931 är stadgat i fråga örn makars förmögenhetsförhållanden .

1 I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 11

4. grein.

Nu er samkvEemt dönskum lögum åkveöiö, aö skipaöur skuli forråöamaöur (Tilsynsvcerge) med ekkju, sem vill silja i öskiptu bui, og skal fia jivi aöeins farid eftir peirri åkvördun, aö ekkjan hafi vid låt manlis sins vend busett i Danmörku. Nu busetur ekkjan sig sidar i einhverju hinna rikjanna, og fellur forråöamennskan på nidur.

5. grein.

Akvsedin i 2., 3. og 4. grein um heimildina til setu i öskiptu bui med lögerfingjum gilda å hliöstsedan nått um heimildina til setu i öskiptu bui med kjörbarni eda lögerfingjum pess. 6 7

6. grein.

Så, sem samkvsemt 1.,

2. eda 3. grein beidisl

{tess, aö farid verdi eftir ögum rikisfestislandsins, skal, ef paö er nauösynlegt, sanna, aö umraedd skilyröi séu fyrir hendi, og gefa upplysingar um efni laga rikisfestislandsins.

7. grein.

Vid skipti å félagsbui hjöna aö ödru eda båöum låtnum skal, ef ekki leiöir annad af åkvajdi 2. målsgreinar 2. greinar, farid eftir peim reglum, sem settar eru um fjårmål hjöna i 3. og 6. grein i samningnum frå 6. februar 1931.

Artikkel 4.

Er der i henhold til dansk lov truffet bestemmelse om at tilsynsverge skal opnevnes for en enke som vil sitte i uskiftet bo, får bestemmelsen bäre virkning såfremt enken ved mannens död var bosatt i Danmark. Bosetter hun sig senere i en av de andre stater, faller tilsynsvergemålet bort.

Artikkel 5.

Bestemmelsene i andriene 2, 3 og 4 örn rett td å sitte i uskiftet bo med livsarvinger får tilsvarende anvendelse på retten td å sitte i uskiftet bo med adoptivbarn eller adoptivbarns livsarvinger.

Artikkel 6.

Den som efter artikkel 1, 2 eller 3 krever statsborgerlandets lov anvendt, skal, örn det er nodvendig, godty jorn at de fastsatte vilkår er tilstede, og fremlegge oplysninger örn innholdet av statsborgerlandets lov.

Artikkel 7.

Ved deling av ektefellers bo efter den ene eller begge ektefellers död skal, forsåvidt ikke annet folger av artikkel 2 annet ledd, iakttas hvad der i artiklene 3 og 6 i konvensjonen av 6 februar 1931 er bestemt om ektefellers formuesforhold.

Artikel 4.

Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av tillsyningsman för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvcerge), vare bestämmelsen gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark. Tager änkan sedermera hemvist i annan fördragsslutande stat, skall tillsyningsmannens befattning med boet upphöra.

Artikel 5.

Artikel 6.

Den som enligt artikel 1, 2 eller 3 påkallar tilllämpning av hemlandets lag skal], där det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tilllämpning äro för handen, så ock styrka innehållet av nämnda lag.

Artikel 7.

Vid bodelning1 som i denna konvention avses skall, såvitt annat ej följer av artikel 2 andra stycket, iakttagas vad i artiklarna 3 och 6 av konventionen den 6 februari 1931 är stadgat i fråga örn makars förmögenhetsförhållanden.

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Artikel 8.

Testamente, der er oprettet af en Armläder, som ved sin Död var Statsborger i en af Staterna og bosat i en af dem, skal i Hänseende til Formen anses for gyldigt, saafremt der ved Oprettelsen er gaaet frem efter Loven i den af Staterna, bvor Testamentet er oprettet, eller bvor Testator ved Oprettelsen var bosat eller var Statsborger. Tilbagekaldelse af et Testamente skal anses for gyldig, naar Testator er gaaet frem efter Loven i den af Staterna, hvor han ved Tilbagekaldelsen var bosat eller var Statsborger.

Artikel 9.

Den Alder og Myndighed, som kraeves til Oprettelse eller Tilbagekaldelse af Testamentet, bedommes efter Loven i den af Staterne, hvor Testator ved Oprettelsen eller Tilbagekaldelsen var bosat. Havde han da ikke de sidste fem Aar vseret bosat i denne Stat, er Testamentet eller Tilbagekaldelsen ogsaa gyldig, hvis Betingelserne [folge Statsborgerlandets Lov var til Stede.

Artikel 10.

Sporgsmaal örn Testamentets eller Tilbagekaldelsens Ugyldighed paa

8 artikla.

Testamentti, jonka on tehnyt henkilö, joka kuollessaan oli sopimusvaltion kansalainen ja jolia oli kotipaikka j ossaian sopimusvaltiossa, on katsottava muodon puolesta päteväksi, jos sith tehtäessä on menetelty sen sopimusvaltion lain mukaisesti, missa testamentti tehtiin tahi testamentintekijälla testamentin tehdessään oli kotipaikka tai jonka kansalainen hän silloin

oli. Testamentin peruuttaminen olkoon pätevä, jos sima on menetelty sen sopimusvaltion lain mukaisesti, missa testamentintekijällä peruuttamisen toimittaessaan oli kotipaikka tai jonka kansalainen hän silloin oli.

9 artikla.

Kelpoisuus testamentin tekemiseen tai peruuttamiseen määräytyy sen sopimusvaltion lain mukaan, missä testamentintekijällä testamentin tehdessään tai peruuttaessaan oli kotipaikka. Jollei hänellä silloin yhtäjaksoisesti vähintään viiden edeligen vuoden aikana ole ollut kotipaikkaa siinä valtiossa, olkoon testamentti tai sen peruuttaminen pätevä myöskin siinä tapauksessa, etta toimenpiteen edellytykset olivat olemassa hänen kotimaansa lain mukaan.

10 artikla.

Onko testamentti tai sen peruuttaminen pätemätön testamentintekijän

Artikel 8.

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt, örn vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade hemvist eller var medborgare.

Artikel 9.

Fråga örn behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år hemvist i den staten, vare testamentet eller återkallelsen gällande jämväl örn han enligt hemlandets lag ägde vidtaga åtgärden.

Artikel 10.

Fråga örn testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testa-

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

8. grein.

Arfleiösluskrå gerd af arfleifanda, seni vid låt sitt var rikisborgari i einhverju samningsrfkjanna og biisettur i einhverju Jeirra, skal, ad Jvi er formsatridin snertir, ålitast gild, ef vid arfleiöslugjörninginn er farid eftir lögunum i Jivi riki, seni arfleiösluskråin er gerd i eda arfleiöandi atti heimilisfang i eda rikisfesti vid ardeidslugjörninginn. Riftun arneidsluskrår teist gild, ef arfleidandi hefir farid eftir lögunum i Jivi riki, sem hann åtti heimilisfang eda rikisfesti i vid riftunina.

9. grein.

Um aldur og lögrsedi, sem krafizt er til Jess ad geta gert arfleidsiuskrå eda rift hana, skal farid eftir lögunum i Jvi rikjanna, sem arfleidandi åtti heimilisfang i vid arfleidslugjörninginn eda vid riftunina. Hafi. arfleidandi Jå ekki vend heimilisfastur i Jvi riki sidustu fl mm årin, er arfleidsluskråin eda riftunin einnig gild, ef uppfylt eril Jau skilyrdi, sem sett eru i lögum rikisfesti slandsins.

10. grein.

Um Jad, hvort arfleidsluskrå eda riftun arfleidsluskrår sé gild vegna

Artikkel 8.

Testament efter en arvelater som ved sin död var statsborger i en av statene og var bosatt i en av dem, skal med hensyn til formen ansees för gyldig såfremt der ved oprettelsen er gått frem efter loven i den av statene hvor testamentet er oprettet, eller hvor testator ved oprettelsen var bosatt eller var statsborger. Tilbakekallelse av et testament ansees for gyldig når testator har gått frem efter loven i den av statene hvor han ved tilbakekallelsen var bosatt eller var statsborger.

Artikkel 9.

Den alder og myndighet som kreves til oprettelse eller tilbakekallelse av testamentet, bedommes efter loven i den av statene hvor testator ved oprettelsen eller tilbakekallelsen var bosatt. Hadde han da ikke v sert bosatt i denne stat de siste fem år, er testamentet eller tilbakekallelsen også gyldig dersom betingelsene efter statsborgerlandets lov var tilstede.

Artikkel 10.

Spörsmål örn testamentets eller tilbakekallelsens ugyldighet på grunn av

Artikel 8.

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i f ördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt, örn vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade hemvist eller var medborgare.

Artikel 9.

Artikel 10.

Fråga om testamentets eller återkallelsens ogiltighet på grund av testators

14 Kungl. Maj:ts proposition nr

Grund af Testators Sindstilstand eller paa Grund af Svig, Vildfarelse, Tvang eller anden utilborlig Paavirkning bcdommes efter Loven i den af Staterne, Ilvor Testator var bosat, da Testamentet blev oprettet eller tilbagekaldt.

Artikel 11.

Bestemmelser i finsk eller svensk Lov om, at et Testamente efter Testators Död skal indleveres til Retten inden en vis Tid (testamentsbevakning), faar ogsaa Anvendelse paa et Testamente efter en Statsborger i en anden af Staterne, saafremt lian ved Dodsfaldet var bosat i Finland eller Sverige. Det samme gselder Bestemmelser i finsk eller svensk Lov örn, at en Arving, som vil angribe et Testamentes Gyldighed, skal rejse Sag inden en vis Tid, efter at Testamentet er forkyndt for harn (testament sklander).

Artikel 12.

Sporgsmaal örn den bindende Virkning af Dodsgaver, Arvepagter og Arveafkald overfor Arveladeren skal, naar denne ved sin Död var Statsborger i en af Staterne, afgores efter Loven i den af Staterne, Ilvor ban var bosat, da Aftalen blev truffet.

Det samme gselder Sporgsmaal örn, hvorvidt Midler, som en Arving har modtaget af Arveladeren,

mielentilan perusteella tahi petoksen, erehdyksen, pakottamisen tai muun epäoikeutetun vaikuttamisen vuoksi, on ratkaistava sen sopimusvaltion lain mukaan, missa hänellä testamentin tehdessään tai peruuttaessaan oli kotipaikka.

11 artikla.

Jos _ sopimusvaltion kansalaisella kuollessaan oli kotipaikka Suomessa tai Ruotsissa, on testamentin valvonnan ja moittimisen suhteen sovellettava sielia voimassaolevaa lakia.

12 artikla.

Perinnönjättäjän tekemän perintösopimuksen tai kuoleman varalta antaman lahjan pätevyys arvosteltakoon, millom perinnönjättäjä kuollessaan oli sopimusvaltion kansalainen, sen sopimusvaltion lain mukaan, missa hänellä oikeustoimen suorittaessaan oli kotipaikka.

Saman lain no jalla ratkaistaan, onko perillisen perinnönjättäjältä tämän eläessä saamaa omaisuut-

tors sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs.

Artikel 11.

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tilllämpning i fråga örn bevakning och klander av testamente.

Artikel 12.

Fråga örn bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller gåva för dödsfalls skull varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då rättshandlingen företogs.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren under dennes livs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

sålaråstands arfleiöanda, eöa vegna svika, blekkinga, pvingunar, eöa annara öleyfilegra åhrifa, skal deemt eftir lögum Jess rikjanna, sem arfleiöandi åtti heimilisfang i viö arfleiöslugjörninginn eöa riftun hans.

11. grein.

Åkveeöi i finnskum eöa seenskum lögum um aö arfleiösluskrå skull eftir låt arfleiöanda afhent til réttarins innan åkveöins tima (testamentsbevalcning) gilda einnig um arfleiösiuskrå eftir rikisborgara i einhverju hinna samningsrikjanna, ef arfleiöandi var busettur i Finnlandi eöa Svi Jiöö viö låt sitt. Sama gildir um åkvseöi i finnskum eöa seenskum lögum um aö erfingi, sem vill mötmeela

f;ildi arfleiösluskrår, skui hefja målsökn innan åkveöins tima frå Jvi aö arfleiösluskråin haföi veriö birt honum (testamentshlander).

12. grein.

Um Jaö, hvort dånargjafir, erföasamningar og erföaafsöl hafi gildi gagnvart arfleifanda, skal, ef arflei landi var rikisborgari i einhverju rikjanna viö låt sitt, dffimt eftir lögunum i Jvi rikjanna, sem hann åtti heimilisfang i, Jegar gjörningurinn var geröur.

Å sama hått skal deema um Jaö, hvort fjårmunir, sem erfingi hefir Jegiö af arfleifanda meöan hann

testators sinnstilstand eller på grunn av svik, villfarelse, tvang eller ämnen utilborlig påvirkning bedommes efter loven i den av statene hvor testator var bosatt da testamentet blev oprettet eller tilbakekalt.

Artikkel 11.

Bestemmelser i finsk eller svensk lov örn at et testament efter testators död skal innleveres til retten innen en viss tid (testamentsbevakning), får også anvendelse på testament efter en statsborger i en annen av statene såfremt han ved dödsfallet var bosatt i Finnland eller Sverige. Det samme g j elder bestemmelser i finsk eller svensk lov om at en arving som vil angrie et testaments gyldighet, må reise sak innen en viss tid efteråt testamentet er forkynt for harn (testamentsklander).

Artikkel 12.

Spörsmål örn den bindande virkning av dodsgaver, arvepakter og arveavkall overfor arvelateren skal, når denne ved sin död var statsborger i en av statene, avgjores efter loven i den av statene hvor han var bosatt da avtalen blev inngått.

Det samme g j elder spörsmål örn midler som en arving har mottatt av arvelateren mens denne

sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs.

Artikel 11.

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Finland eller Sverige, skall där gällande lag vinna tilllämpning i fråga örn bevakning och klander av testamente.

Artikel 12.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren under dennes livs-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

medens denne levede, skal anses som Forskud paa Arv.

Artikel 13.

De saerlige Regler, som i nogen af Staterne gselder örn en Arvings Ret til fast Ej endom med Tilbehor eller örn en Arveladers Adgang til ved Testamente at raade över saadan Ej endom til Fordel for enkelte Arvinger, tinder Anvendelse paa Ejendom i denne Stat.

Retten til ved Testamente at trseffe fideikommissariske Bestemmelser vedrorende fast Ejendom eller andre Bestemmelser över saadan Ejendom til Fordel för ufodte bcdommes ligeledes efter Loven i den Stat, Evor Ejendommen ligger. Paa Retten til at trseffe saadanne Bestemmelser angaaende andet end fast Ejendom kommer denne Konvention ikke til Anvendelse.

Artikel 14.

Efterlader en Statsborger i en af Staterne sig Adoptivbarn, og er Adoptionsbevillingen i en af disse Stater meddelt med Forbehold örn Ret for Adoptanten til uafhsengig af Adoptionen at raade över sine Efterladenskaber, skal dette Forbebold bave Gyldighed ogsaa i de andre Stater.

Artikel 15.

Sporgsmaal örn Förbrytelse af Retten til Arv

ta pidettävä ennakkoperintönä.

13 artikla.

Millom sopimusvaltiossa on jonkun perillisen oikeudesta kiinteään omaisuuteen tarpeistoineen tai perinnönj ättä jan oikeudesta määrätä tällaisesta omaisuudesta testamentilla jonkun perillisen hyväksi voimassa erikoismääräyksiä, on näitä noudatettava siinä valtiossa olevan omaisuuden osalta.

Oikeus testamentilla antaa sääntöperintömääräyksiä kiinteästä omaisuudesta tai muuten syntymättömien hyväksi määrätä tällaisesta omaisuudesta määräytyköön niin ikään sen sopimusvaltion lain mukaan, missa omaisuus on. Oikeuteen antaa tällaisia määräyksiä irtaimesta omaisuudesta ei täta sopimusta sovelleta.

14 artikla.

Jos sopimusvaltion

kansalaiselta jää eloon ottolapsi, olkoon, millom päätös lapseksiottamisesta on annettu tällaisessa valtiossa ja päätöksessä on lapseksiotta jalle varattu oikeus jäämistöstänsä määräämiseen, tärna varaus voimassa kaikissa sopimusvaltioissa.

15 artikla.

Oikeuden menettäminen perinnön tai testa-

tid skall anses såsom förskott å arvet.

Artikel 13.

Där i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss arvinges rätt till fast egendom med tillbehör eller örn arvlåtares befogenhet att genom testamente förordna örn sådan egendom till förmån för viss arvinge, skola nämnda regler lända till efterrättelse beträffande egendom i den staten.

I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande angående fast egendom eller eljest till förmån för ofödda förordna örn sådan egendom gäde ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen. Å rätt att sålunda förordna örn lös egendom har denna konvention ej avseende.

Artikel 14.

Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat adoptivbarn, skall, där beslutet om adoptionen meddelats i sådan stat och innefattar förbehåll örn rätt för adoptanten att förfoga över sin kvarlåtenskap, det förbehåll gälla i envar av staterna.

Artikel 15.

Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller

.Kungl. Majlis proposition nr

var erni å lif!, skull taldir fyrirframgreiösla upp i arf.

13. grein.

Nu gilda i einhverju samningsrikjanna sérstakar reglur um rétt einhvers er fingra til fasteignar meö öllu tilheyrandi, eöa um keimild arfleifanda til fess aö råöstafa slikri eign meö åkvseöi i arfleiösluskrå til handa einstökum erfingjum, og skal fä fark? eftir feim reglum um eignir i jivi riki.

Um réttinn til fess aö gera råöstafanir i arfleiösluskrå varöandi ööalsrétt yfir fasteign (fideikommissariske liester)! niels er) eöa aörar raöstafanir um slika eign vegna öfeeddra, skal einnig dsemt eftir lögunum i fvi riki, sem eignin er i. Um réttinn til fess aö gera slikar råöstafanir um annaö en fasteignir gildir fessi samningur ekki.

14. grein.

Nu lie tur rikisborgari i einhverju samningsrikjanna eftir sig kjörbarn, en settleiöingarleyfiö er veitt i einhverju fessara ribja meö tyrir var a um rött kjörforeldris til fess aö rhéa yfir eftirlåtnum eignum sinum ån tillits til ffittleiöingarinnar, og skal på fessi fyrirvari einnig hata gildi i hinum rikjunum.

levet, skal ansees som forskudd på arv.

Artikkel 13.

De sserlige regler som i nogen av statene gj elder om en arvings rett til fast eiendom med tilbehor, eller örn en arvelaters adgang til ved testament å råde över sådan eiendom til fordel for enkelte arvingar, får anvendelse på eiendom i denne stat.

Retten til gjennem testament å treffe fideikommissariske forfoininger över fast eiendom eller andre forfoininger över fast eiendom til fordel for ufodte bedommes likeledes efter loven i den stat hvor eiendommen ligger. På retten til å treffe sådanne forfoininger över annet enn fast eiendom kommer denne konvensjon ikke til anvendelse.

Artikkel 14.

Er der adoptivbarn efter en statsborger i en av statene, og er adopsjonsbevillingen gitt i en av disse stater med forbehold örn rett for adoptanten til uten hinder av adopsjonen å råde över sine efterlatenskaper, skal dette forbehold ha gyldighet også i de andre stater.

15. grein. Artikkel 15.

Um faö, hvort einhver Spörsmål örn forbryhafi fyrirgert rétti sinum telse av retten til arv eller

Bihang till riksdagens protokoll 1985. 1 sami. Nr

tid skall anses såsom förskott å arvet.

Artikel 13.

Artikel 14.

Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat adoptivbarn, skall, där beslutet örn adoptionen meddelats i sådan stat och innefattar förbehåll örn rätt för adoptanten att förfoga över sin kvarlåtenskap, det förbehåll gälla i envar av staterna.

Artikel 15.

Fråga örn förverkande av rätt att taga arv eller

2. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr S.

eller Legat og om Adgang til at gore en Arving andelös bedommes, naar Arveladeren var Statsborger i en af Staterne, efter Loven i den af Staterne, Ilvor ban ved sin Död var bosat.

Artikel 16.

Örn Förödelse af Retten til Arv eller Legat efter en Statsborger i en af Staterne g selder Loven i den af Staterne, bvor Arveladeren ved sin Död var bosat.

II. Arveladerens Godd.

Artikel 17.

Arvingers Ansvar for Gaeld efter en Statsborger i en af Staterne eller för Opfyldelse af Legat eller testamentarisk Paalaeg bedommes efter Loven i den af Staterne, bvor Arveladeren ved sin Död var bosat. Det samme gselder Ansvaret for Opfyldelse af Underboldspligt, som paabvilede den afdode overfor Barn udenfor Mgteskab eller et saadant Barns Moder.

Artikel 18.

Preeklusivt Proklama, som er udstedt i Boet efter en Statsborger i en af Staterne, faar ikke Virkning med Hensyn til kendte Fordringer, naar Fordringsbaveren er bosat i en af de andre Stater og

mentin saamiseen ja oikeus perinnöttömäksi tekemiseen määräytyvät, millom varna ja oli sopimusvaltion kansalainen, sen sopimusvaltion larn mukaan, missa kanelia kuollessaan oli kotipaikka.

16 artikla.

Oikeuden vanhentumisesta sopimusvaltion kansalaisen jättämän perinnön tai tekemän testamentin saamiseen olkoon voimassa sen sopimusvaltion laki, missa kanelia kuollessaan oli kotipaikka.

II. Vainajan velka.

17 artikla.

Perillisen tai testamentinsaajan vastuu sopimusvaltion kansalaiselta jääneestä velasta talu legaatin tai käyttömääräyksen täyttämisestä vainajan testamentin mukaisesti määräytyy sen sopimusvaltion larn mukaan, missa vainajalla obkotipaikka. Sama on voimassa sellaisen elatusvelvollisuuden täyttämistä koskevasta vastuusta, mika vainajalla oli avioliiton ulkopuolella syntynyttä lasta tai sen äitiä kobtaan.

18 artikla.

Sopimusvaltion kansalaisen jälkeen pesänselvityksen kestäessä annettu valvontabaaste olkoon, mikali on kysymys tunnetusta saamisesta ja velkojalla oli kotipaikka toisessa sopimusvaltiossa, te-

testamente eller örn arvlösgörelse varde, där den döde var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där ban vid sin död hade hemvist.

Artikel 16.

Örn preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande stat gälle lagen i den av staterna, där ban vid sin död bade hemvist.

II. Den dödes gäld.

Artikel 17.

Fråga örn arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare i fördragsslutande stat eller för fullgörande av legat eller ändamålsbestämmelse enligt den dödes testamente varde bedömd efter lagen i fördragsslutande stat, där ban bade hemvist. Detsamma gäller ansvarighet för fullgörandet av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap eller dess moder.

Artikel 18.

Proklama, som utfärdats under boutredning efter medborgare i fördragsslutande stat, vare, såframt fordringen var känd och borgenären bade hemvist i annan fördragsslutande stat, utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

til arfs eda gjafa-arfs, og arn heimild til Jess aö svifta erfingja arli, skal, hafi arfieifandi veriö rikisborgari i einhverju rikjanna, dsemt eftir lögunum i Jvi rikjanna, seni hann var busettur i vid låtid.

16. grein.

Um fyrningu réttar til arfs eda gjafa-arfs eftir rikisborgara i einhverju rikjanna gilda lögin i Jvi rikjanna, sem arfieifandi var busettur i vid låt sitt.

II. Skullin arfleifanda.

17. grein.

Um åbyrgd erfingja å skuldum arfleifanda, er var rikisborgari i einhverju samningsrikjanna, og um åbyrgd Jeirra å ad gjafa-arfur verdi greiddur eda fyrirmseli arfleidsluskrår uppfyllt, skal farid eftir lögunum i Jvi rikjanna, sem arfi eiland! var busettur i vid låt sitt. Sama gildir um åbyrgdina å fullnaegju medlagsskyldu, sem hvilir å hinum låtna gagnvart öskilgetnu barni eda modur öskilgetins barns.

18. grein.

Innköllun til skuldheimtumanna ad vidlagdri ögildingu kröfu (jprceMusivt proklama), sem gefin hefir vend lif i bui eftir rikisborgara i einhverju rikjanna, gildir ekki ad jivi er

legat og om adgangen til å g jure en arving arveius bedommes, når arvelateren var statsborger i en av statene, efter loven i den av statene hvor han ved sin död var bosatt.

Ar tikkel 16.

Om förödelse av retten til arv eller legat efter en statsborger i en av statene gj elder loven i den av statene hvor arvelateren ved sin död var bosatt.

II. Arvelaterens gjeld.

Artikkel 17.

Arvingers ansvar for gjeld efter en statsborger i en av statene og for opfyllelse av legat eller testamentarisk pålegg bedommes efter loven i den av statene hvor arvelateren ved sin död var bosatt. Det samme gj elder ansvaret for opfyllelse av underholdsplikt som påhvilte den avdode overfor barn fedt utenfor ekteskap eller et sådant barns mor.

Artikkel 18.

Preklusivt proklama som er utferdiget i boet efter en statsborger i en av statene, får ikke virkning for kjente fordringer, når fordringshaveren er bosatt i en av de andre stater og ikke i tide har

testamente eller örn arvlösgör else varde, där den döde var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där han vid sin död hade hemvist.

Artikel 16.

Örn preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande stat galle lagen i den av staterna, där han vid sin död hade hemvist.

II. Den dödes gäld.

Artikel 17.

Fråga örn arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare i fördragsslutande stat eller för fullgörande av legat eller ändamålsbestämmelse enligt den dödes testamente varde bedömd efter lagen i fördragsslutande stat, där han hade hemvist. Detsamma gäller ansvarighet för fullgörandet av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap eller dess moder.

Artikel 18.

Proklama, som utfärdats under boutredning efter medborgare i fördragsslutande stat, vare, såframt fordringen var känd och borgenären hade hemvist i annan fördragsslutande stat, utan ver-

20 Kungl. Maj tis proposition nr 2.

ikke i Tide har faaet sserskilt Meddelelse om Proklamaet og dets Virkning eller paa anden Maade er blevet bekendt dermed.

lil. Skiftebehandling.

Artikel 19.

Behandlingen af et Dödsbo og Skifte mellen! den afdodes Arvinger og den efterlevende iEgtefselle skal, naar den af dode var Statsborger i en af Staterne og var b osat i en af dem, foregaa efter Loven i den Stat, hvor han ved sin Död var bosat, og skal höre under Bitterne i denne Stat, forsaavidt Loven henlsegger Behandlingen til Betten.

Har en efterlevende iEgtefselle, som er Statsborger i en af Staterne, hensiddet i uskiftet Bo, og skal Boet skiftes, foregaar Behandlingen efter Loven i den af Staterne, hvor den efterlevende iEgtefselle er eller ved sin Död var bosat, og i den Udstrsekning, hvori Loven föreskriver det, under Medvirkning af denne Stats Better.

Behandlingen af Boet skal ogsaa omfatte Formue, som findes i de andre Stater.

hoton, eliel velkoja ollut aj olssa saanut eri ilmoitusta haasteesta ja sen vaikutuksesta tai handla muuten ollut säta tietoa.

III. Pesänselvitys, omaisuuden ositus ja perinnönjako.

19 artikla.

Pesänselvitys, omaisuuden ositus ja perinnönjako sopimusvaltion kansalaisen jälkeen, jolia kuollessaan oli kotipaikka jossakin sopimusvaltiossa, toimitetaan sen valtion lain mukaisesti, missa valna jalla oä kotipaikka, ja ne ovat, mikali sanotun lain mukaan tarvitaan tuomioistuimen myötävaikutusta, sen valtion tuomioistuimen asiana.

Millom eloonjäänyt puoliso, joka on sopimusvaltion kansalainen, on elänyt jakamattomassa pesässä ja pesä on jaettava, meneteltäköön sen valtion lain mukaisesti, missä hänellä on tai kuollessaan oli kotipaikka. Mikali sanotun lain mukaan tulee kysymykseen tuomioistuimen toimenpide, olkoon tärna sen valtion tuomioistuimen asiana.

Pesänselvitys, omaisuuden ositus ja perinnönjako käsittäkööt pesään kuuluvan omaisuuden muissakin sopimusvaltioissa.

verkan, med mindre borgenären i tid erhållit särskilt meddelande örn proklaman och dess verkan eller eljest därom ägt kännedom.

III. Boutredning, avvittring1 och arvskifte.

Artikel 19.

Boutredning, avvittring1 och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skola äga rum i enlighet med lagen i den stat, där den döde hade hemvist, och, såvitt enligt nämnda lag domstol skall medverka, ankomma på domstol i den staten.

Där efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat, suttit i oskiftat bo och boet skall delas, varde förfaret i enlighet med lagen i den stat, där han har eller vid sin död hade hemvist; och skall, såvitt enligt sagda lag åtgärd av domstol ifrågakommer, åtgärden ankomma på domstol i den staten.

Boutredning, avvittring1 och arvskifte skola omfatta till boet hörande egendom jämväl i annan fördragsslutande stat.

1 I den svenska redaktionen: bodelning.

Kungl. Majlis proposition nr 8.

snertir kröfur, sem kunnugt er um, ef kröfuhafi er busettur i einhverju hiima rikjanna og hann hefir ekki i taska tid fengiS sérstaka tilkynningu um innköllnnina og afleiöingar hennar eda hefir å annan håff fengiö vitneskju um hana.

lil. Skiptamedferd.

19. grein.

Um skiptamedferd å dånarbui og um skipti milli erfingja hins låtna og eftirlifandi maka, skal, ef hinn låtni var rikisborgari i einhverju rikjanna og var busettur i einhverju Jemra, farid eftir lögunum i Jvi riki, sem hann var busettur i vid låt sitt, og heyra slik mål undir domstölana i sama riki ad svo miklu leyti sem biismedferdin heyrir undir dömstolana samkveemt jargildandi lögum.

Nu hefir eftirlifandi maki, sem er rikisborgari i einhverju rikjanna, setid i öskiptu bui, og skal nu skipta buinu, og fer Jå um buskiptin samkveemt lögum jess rikjanna, sem eftirlifandi maki er busettur i, eda var biisettur i vid låt sitt, og buskiptin skulu heyra undir dömstöla bess rikis, ad svo miklu leyti sem svo er tyrir mselt i lögum sama rikis.

Skiptamedferd bfisins skal einnig nå til eigna, sem eru i einhverju hinna rikjanna.

fått saerskilt underretning om proklamaet og dets virkning eller på annen mäte har fått kjennskap til dette.

III. Skiftebehand-

Artikkel 19.

Behandlingen av et dödsbo og skifte mellem den avdodes arvinger og en gjenlevende ektefelle skal, når den avdode var statsborger i en av statene og var bosatt i en av dem, föregå efter loven i den stat hvor han ved sin död var bosatt, og skal höre under domstolene i denne stat forsåvidt loven henlegger behandlingen til retten.

Har en gjenlevende ektefelle som er statsborger i en av statene, sittet i uskiftet bo, og boet skal skiftes, föregår behandlingen efter loven i den av statene hvor den gjenlevende er eller ved sin död var bosatt, og, i den utstakning loven föreskriver det, under medvirkning av denne stats domstoler.

Behandlingen av boet skal også omfatte formue som finnes i de andre stater.

kan, med mindre borgenären i tid erhållit särskilt meddelande örn proklaman och dess verkan eller eljest därom ägt kännedom.

III. Boutredning, bodelning1 och arvskifte.

Artikel 19.

Boutredning, bodelning1 och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist i sådan stat, skola äga rum i enlighet med lagen i den stat, där den döde hade hemvist, och, såvitt enligt nämnda lag domstol skall medverka, ankomma på domstol i den staten.

Boutredning, bodelning1 och arvskifte skola omfatta till boet hörande egendom jämväl i annan fördragsslutande stat.

1 I Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr

Artikel 20.

En efterlevende iEgtefselles Rot til paa Skifte at udtage visse Ejendele mod eller uden Vederlag bedommes efter den Lov, som ifolge Artikel 19 er bestemmende for Behandlingen af Boet. Det samme gander iEgtefsellens Adgang til paa Skifte at opnaa Udssettelse med Udbetalingen af en Arvelod, mod at Arvingen faar Panteret for sin Fordring, dog saaledes at Panteret i Ejendele, som findes i de andre Stater, kun kan stiftes efter der gseldende Regler.

Artikel 21.

Tvistigheder örn Retten til Arv eller Legat efter nogen, som var Statsborger i en af Staterne og var bosat i en af dem, örn en efterlevende iEgtefselles Rettigheder og om Fordringer, som gores gseldende mod Dodsboet og ikke mod Arvingerne eller JEgtefaellen personlig, hörer under Retterne i den Stat, hvis Lov efter Artikel 19 er bestemmende för Behandlingen af Boet.

Er Parterne enige, kan Sagen dog anlsegges i en anden af Staterne, medmindre Boet er under Behandling af Skifteretten, Testamentseksekutor eller en af Retten beskikket boutredningsman eller skiftesman, eller Sagen angaar

20 artikla.

Osituksessa, jota 19 artiklassa tarkoitetaan, on, mita tulee eloonjääneen puolison oikeuteen ottaa pesästä, joko vastiketta vastaan tai Uman vastiketta, tiettyä omaisuutta, sovellettava sanotussa artiklassa määrättyä laida. Saman lain mukaan ratkaistaan, onko puolisolla oikeus vaatia, etta perillisen osituksessa saama perintöosuus jää puolison haltuun ja perilliselle annetaan fästa saamisestaan panttioikeus, kuitenkin siten, etta panttioikeus toisessa sopimusvaltiossa olevaan omaisuuteen voidaan perustaa vain sielia voimassaolevan lain mukaisesti.

21 artikla.

Riita sellaisen henkilön jättämästä perinnöstä tai tekemästä testamentista, joka oli sopimusvaltion kansalainen ja jolia oli kotipaikka j ossaian sopimusvaltiossa, eloonjääneen puolison oikeudesta taikka saamisesta kuolinpesältä on sen valtion tuomioistuimen käsiteltävä, jonka laida noudattaen kuolinpesän käsittely 19 artiklan mukaan on toimitettava.

J os asianosaiset säta sopivat, voidaan riita ottaa käsiteltäväksi muussa sopimusvaltiossa, ei kuitenkaan millom pesän käsittelystä huolehtii perinnönjako-oikeus, testamentintoimeenpanija tai tuomioistuimen määrää-

Artikel 20.

Vid avvittring1 som avses i artikel 19 skall i fråga örn efterlevande makes rätt att, mot eller utan vederlag, uttaga viss egendom tillämpas den lag, som i nämnda artikel stadgas. Detsamma gäller fråga, huruvida maken äger kräva att vad som vid avvittringen2 tillskiftas arvinge skall hos maken innestå och arvingen för sin fordran njuta panträtt; dock att panträtt i egendom som finnes i annan fördragsslutande stat ej må komma till stånd annorledes än enligt där gällande lag.

Artikel 21.

Tvist örn arv eller tesmente efter medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist i sådan stat, eller örn efterlevande makes rätt eller örn fordran mot dödsboet skall upptagas av domstol i den stat, vars lag enligt artikel 19 skall gälla i fråga örn dödsbobehandlingen.

Äro parterna därom ense, må tvisten upptagas i annan fördragsslutande stat, dock ej där boet är föremål för behandling av arvsdomstol eller av testamentsexekutör eller av domstol förordnad boutredningsman eller skif-

I den svenska redaktionen: bodelning. — 2 I den svenska redaktionen: bodelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

20. grein.

Um rétt eftirlifandi maka til {jess aö velja sér sérstaka muni viö buskipti, gegn greiöslu eda endurgjaldslaust, skal farid elfir jieim lögum, sem gilda samkvgemt 19. grein um skiptameöferö busins. Sama gildir um heimild maka til j>ess aö få viö biiskiptin frest til greiöslu arfshluta gegn jivi aö erfinginn fåi veö tyrir kröfu sinni, hannig, aö veörétt i eignum, sem eru i hinum rikj unum, er aöeins lung t aö stofna samkveemt Jargildandi reglum.

Artikkel 20.

En gjenlevende ektefelles rett til ved skifte å utta bestemte formuegjenstander mot eller uten vederlag bedommes efter den lov som efter artikkel 19 er bestemmende for behandlingen av boet. Det samme gj elder ektefellens adgang til ved skifte å få utsettelse med å utbetale en arvelodd mot at arvingen får panterett for sin fordring, dog således at panterett i formuegjenstander som finnes i de andre stater, bäre kan stiftes efter de regler som der gj elder.

Artikel 20.

Vid bodelning1 som avses i artikel 19 skall i fråga örn efterlevande makes rätt att, mot eller utan vederlag, uttaga viss egendom tillämpas den lag som i nämnda artikel stadgas. Detsamma gäller fråga huruvida maken äger kräva att vad som vid bodelningen3 tillskiftas arvinge skall hos maken innestå och arvingen för sin fordran njuta panträtt; dock att panträtt i egendom som finnes i annan fördragsslutande stat ej må komma till stånd annorledes än enligt där gällande lag.

21. grein.

Agreiningur um réttinn til arfs eöa gjafaarfs eftir emli vern. sem var rikisborgari i einhverju rikjanna og busettur i einhverju jteirra, um réttindi eftirlifandi maka, og um kröfur, sem geröar eru å hendur dånarbuinu, en ekki å hendur erfingjum né maka persönulega, heyrir undir dömstölana i Jivi riki, er farid skal eftir lögum Jiess viö biismeöferöina samkvremt 19. grein.

Med samjiykki aöilja er j)ö hmgt aö hofda måliö i einhverju hinna rikjanna, nema buinu sé skipt af skiptarétti, executor testamenti eöa öörum skiptaforstjöra (boutredningsman eöa skiftesman), tilnefndum af rött-

Artikkel 21.

Tvist örn retten til arv eller legat efter nogen som var statsborger i en av statene og var bosatt i en av dem, örn en gjenlevende ektefelles rettigheter eller örn en fordring som gj ores gjeldende mot dodsboet og ikke mot loddeierne personlig, hörer under domstolene i den stat hvis lov efter artikkel 19 er bestemmende for behandlingen av boet.

Er partene enige, kan dog tvisten reises i en annen av statene medmindre boet er under behandling av skifterett, testamentsfullbyrder eller en av retten opnevnt boutredningsman eller skiftesman, eller tvisten gjel-

Artikel 21.

Tvist örn arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist i sådan stat, eller örn efterlevande makes rätt eller örn fordran mot dödsboet skall upptagas av domstol i den stat, vars lag enligt artikel 19 skall gälla i fråga örn dödsbobehandlingen.

I Finlands svenskspråkiga text: av vittring. — 2 I Finlands svenskspråkiga text: avvittringen.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

det i et saadant Bo företagne Skifte. Sag om Gyldigheden af et Testamente, oprettet af nogen, som var bosat i Finland eller Sverige (testaments- Mander), kan ikke anlsegges i de andre Stater. Det samme gulder Sag, hvorved et Skifte efter nogen, som var bosat i Finland, soges omstedt [Mander).

Artikel 22.

Er der i en anden af Staterne end den, bvis Lov er bestemmende for Bobebandlingen, E jendel, som tilhorer Boet, skal Retterne i den Stat, Evor Ejendelene findes, paa Bogsering sorge for disses Registrering og midlertidige Bevaring samt for Sälg af Ejendele, som ikke hensigtsmsessig lader sig opbevare. lövrot skal Myndighederne i sidstnsevnte Stat paa Begsering yde Bistånd ved Bobehandlingen i den Udstrsekning, livori det er hj enhet ved Loven i denne Stat.

Begaeringen kan rettes umiddelbart til vedkommende Myndighed. Omkostningerne kan, örn fornodent, forlanges udredede forskudsvis. Skriftstykker, som er affattet paa Finsk eller Isländsk, skal vsere ledsaget af bekrseftet Overssettelse til Dansk, Norsk eller Svensk.

1 I den svenska redaktionen:

mä pesänsel vitta jä tai -jakaja taikka jos riita koskee tällaisessa pesässä toimitetun osituksen tai perinnönjaon tai jonkun sellaisen henkilön tekemän testamentin moitetta, jolia oli kotipaikka Suomessa tai Ruotsissa, eika myöskään, kun riita tarkoittaa sellaisen henkilön jälkeen toimitetun osituksen tai perinnönjaon moittimista, jolia oli Suomessa kotipaikka.

22 artikla.

Jos muussa kuin siinä sopimusvaltiossa, jonka lain mukaan pesänselvitys toimitetaan, on pesään kuuluvaa omaisuutta, on sen valtion tuomioistuimen, missa omaisuus on, pyynnöstä toimitettava omaisuuden luetteloiminen tahi ryhdyttävä toimeen omaisuuden säilyttämiseksi, kunnes kuolinpesänhallinto voi ottaa sen huostaansa, tai sellaisen omaisuuden myymiseksi, jota ei sopivasti käy säilyttäminen. Muutoin viimeksimainitun valtion viranomaisten on pyynnöstä annettava pesänselvitykseen virka-apua niissä tapauksissa, joissa tällaista virka-apua siinä valtiossa annetaan.

Tassa artiklassa mainittu pyyntö voidaan tehdä suorastaan asianomaiselle viranomaiselle. Viranomainen voi, mikali tärna on tarpeen, vaatia toimenpiteestä aiheutuvat kustannukset ennakolta suoritettaviksi. Asiakirjaan, joka on suomen- tai islanninkielinen, tulee olla liitettynä oikeaksi todistettu norjan-, bodelning.

tesman eller tvisten avser klander av avvittring eller arvskifte i sådant bo eller av testamente efter någon som hade hemvist i Finland eller Sverige, eller av avvittring1 eller arvskifte efter någon, som hade hemvist i Finland.

Artikel 22.

Finnes i annan fördragsslutande stat än den, enligt vars lag boutredningen äger rum, egendom som till boet hörer, skall domstol i den stat, där egendomen finnes, på begäran ombesörja egendomens upptecknande eller vidtagande av åtgärd för dess bevarande intill dess den kan omhändertagas av dödsboförvaltningen, eller för försäljning av egendom, som ej lämpligen kan bevaras. I övrigt vare myndighet i sistnämnda stat pliktig att på begäran lämna handräckning vid boutredningen i de fall, då sådan handräckning skall lämnas inom den staten.

Framställning som nu är sagd må göras omedelbart hos myndigheten. Skulle i något fall så erfordras, äge myndigheten äska förskjutande av kostnad för åtgärden. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

Kungl. Maj:ts proposition nr S.

inum, eöa måliö värdi själf skiptin å sliku bni. Mål um gildi arfieiösluskrår eftir arfleifanda, sem busettur var i Finnland! eöa Svijjöö (testamentsklander) veröur ekki höföaö i hinumrikjnnum. Sama er um mål til véfengingar å skiptum eftir arfleifanda, sem busettur var i Finnlandi {Mander).

22. grein.

Nu å buiö eignir i einhverju ri kjän na böra en jivi, er fånö skal eftir lögum fess vid buskiptin, og skulu Jå domstolar Jess rikis, Jar sem eignirnar eru, ef Jess er beiözt, sjå um uppskrift eignanna og geymslu Jeirra til bråöabirgöa, og um sölu Jeirra eigna, sem ekki er råölegt aö séu geymdar. Aö böra leyti skulu yfirvöldin i sföarnefndu riki veita aöstoö vid buskiptin, ef um er jedid, aö Jvi leyti sem jess veröur krafizt samrvsemt lbgum Jess rikis.

Beiönina må senda beint til blutaöeigandi yfirvalda. Krefjast må fyrirframgreiöslu kostnaöar vegna aöstoöarinnar, ef Jad teist nauösynlegt. Skjblum, sem rituö eru å islenzku eöa finnsku, skal fylgja staöfest Jiding å dönsku, norsku eöa smnsku.

der angrep på skiftet i et sådant bo. Sak örn gyldigbeten av et testament efter en arvelater som var bosatt i Finnland eller Sverige (testamentsklander) Ifan ikke reises i de andre stater. Det samme gj elder angrep på skiftet efter en arvelater som var bosatt i Finnland (klander).

Artikkel 22.

Er der i en annen av statene enn den hvis lov er bestemmende for bobehandlingen, formuegjenstander som tilhorer boet, skal domstolene i den stat hvor gjenstandene finnes, efter begjaering sorge for registrering og midlertidig bevaring av gjenstandene og for sälg av gjenstander som ikke hensiktsmessig lar sig opbevare. For o viig skal myndighetene i den sistnevnte stat efter begjsering yde bistånd ved bobehandlingen i den utsökning det kan kreves efter loven i denne stat.

Begj seringen kan rettes umiddelbart til vedkommende myndighet. Omkostningene kan, örn förnöden^ kreves betalt forskuddsvis. Skriftstykker som er avfattet på finsk eller isländsk, skal vsere ledsaget av bekreftet oversettelse til dansk, norsk eller svensk.

tesman eller tvisten avser klander av bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av testamente efter någon som hade hemvist i Finland eller Sverige, eller av bodelning1 eller arvskifte efter någon som hade hemvist i Finland.

Artikel 22.

Framställning som nu är sagd må göras omedelbart hos myndigheten. Skulle i något fall så erfordras, åge myndigheten äska förskjutande av kostnad för åtgärden. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

X Finlands svenskspråkiga text: avvittring.

26 Kungl. Majlis proposition nr 2.

Har Dodsfaldet fundet Sted i en anden Stat end den, Ilvor den afdode var bosat, skal der efterladte Ejendele ogsaa uden Bogsering tages i Förvaring efter de paa Stedet gseldende Forskrifter.

Artikel 23.

Er et Dödsbo, som örnhandles i Artikel 19, under offentlig Skiftebehandling i Danmark, Island eller Norge, skal Lovbestemmelser, der inds kr sender en Eordringshavers Adgang til Tvangsfuldbyrdelse overfor Boet, ogsaa anvendes med Hänsyn til Ejendele, som findes i en anden Stat end den, Evor Boet bebandles. Dette gåjie! er dog ikke Adgangen til at inddrive Skatter og andre offentlige Afgifter, som er paalagt i den Stat, hvor Ejendelene findes, eller Adgangen til at opnaa Fyldestgorelse i Ejendele, livori Fordringshaveren har Panteret eller Tilbageholdelsesret.

Artikel 24.

Er et Dödsbo, som omhandles i Artikel 19, under offentlig Skiftebehandling i Danmark, Island eller Norge, faar Artikel 7 i Konvention örn Konkurs af 7. November 1933 tilsvarende Anvendelse ved Afgorelse af Sporgsmaal örn Eortrinsret for Fordringer.

ruotsin- tai tanskankielinen käännös.

Jos kuolemantapaus on sattunut muussa kuin sima valtiossa, missa vainajalla oli kotipaikka, on erityisettä pyynnöttäkin sielia olevan omaisuuden haltuunottamisesta ja hoidosta huolehdittava paikkakunnan larn mukaan.

23 ar tikla.

Jos 19 artiklassa tarkoitettu kuolinpesä on julkisen jakokäsittelyn alaisena Islannissa, Norjassa tai länskassa, on sielia säädettyjä rajoituksia velkojan oikeuteen ulosottotoimin saada maksua kuolinpesästä sovellettava myöskin muussa sopimusvaltiossa olevaan omaisuuteen. Mita tassa on sanottu älköön kuitenkaan sovellettako, kun on kysymys siinä valtiossa määrätyn veron tai muun julkisen maksun ulosmittauksesta tai sellaisen omaisuuden käyttämisestä saamisen suoritukseen, mihin velkojalla on pantti- tai pidätysoikeus.

24 artikla.

Jos 19 artiklassa tarkoitettu kuolinpesä on julkisen jakokäsittelyn alaisena Islannissa, Norjassa tai länskassa, on saamisten etuoikeuksien osalta vastaavasti sovellettava marraskuun 7 päivänä 1933 tehdyn, konkurssia koskevan sopimuksen 7 artiklan määräyksiä.

Ilar dödsfallet inträffat i annan stat än den, där den döde hade hemvist, skall, oberoende av särskild framställning, där befintlig egendom omhändertagas och vårdas enligt ortens lag.

Artikel 23.

Ar dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark, Island eller Norge, skall vad där stadgas örn inskränkning i borgenärs rätt att utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning jämväl å egendom i annan fördragsslutande stat. Vad nu är sagt gäde dock ej då fråga är örn utmätning för skatt eller annan allmän avgift, som pålagts i den staten, eller örn fordrans uttagande ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet för fordringen.

Artikel 24.

Ar dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark, Island eller Norge, skola i fråga örn förmånsrätt för fordran bestämmelserna i artikel 7 av konventionen den 7 november 1933 örn konkurs äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

27 Nu hefir låtiö oröiö i ööru riki en buseturiki hins låtna, og skulu |>å f>ar eftirlåtnar eignir, jafnvel fö engin beiöni komi fram um faö, teknar til geymslu samkvsemt f eimfyrirmmlum, sem gilda å staönum.

23. grein.

Nu er dånarbu, sem um rffiöir 1 19. grein, undir opinberum skiptum i Danmörku, å Island! eda i Noregi, og skulu fä lagaåkvseöi, sem takmarka heimild kröfuhafa til fess aö leita fullnsegju i buinu med målssökn, einnig gilda ad fvi er snertir eignir, sem eru i einhverju ödru rikjanna en fvi, far sem skiptin fara fram. fetta gildir fö ekki um neimildina til fess ad innheimta skatta og önnur opinber gjöld, sem eru lögd å i fvi riki, far sem eignirnar eru, eda um beimildina ti fess ad leita fullnfegju i eignum, sem kröfuhafi hefir vedrétt eda haldsrétt i.

24. grein.

Nu er dånarbu, sein um raedir i 19. grein, undir opinberum skiptum i Danmörku, å Island! eda i Noregi, og skal få farid å hlidstsedan hått eftir 7. grein i samningi um gjaldfrotaskipti frå 7. november 1933 vid åkvardanir um forgangsrétt krafna.

Er dödsfallet inntruffet i en annen stat enn den hvor den avdodc var bosatt, skal efterlatte eiendeler også uten beg jaring tas i förvaring efter de på stedet gjeldende forskrifter.

Artikkel 23.

Er et dödsbo som nevnt i artikkel 19 under offentlig skiftebehandling i Danmark, Island eller Norge, skal lovbestemmelser som innskrenker en fordringshavers adgang til tvangsfullbyrdelse overfor boet, også anvendes med hensyn til formuegjenstander som finnes i en annen stat enn den hvor boet behandles. Dette gj elder dog ikke adgangen til å inndrive skatter eller andre offentlige avgifter som er pålagt i den stat hvor gjenstandene finnes, eller adgangen til å få dekning av gjenstander hvori fordringshaveren har panterett eller tilbakeholdsrett.

Artikkel 24.

Er et dödsbo som nevnt i artikkel 19 under offentlig skiftebehandling i Danmark, Island eller Norge, får bestemmelsene i artikkel 7 i konvensjonen örn konkurs av 7. november 1933 tilsvarende an vendele ved avgjorelsen av spörsmål om fortrinnsrett for fordringer.

Har dödsfallet inträffat i annan stat än den där den döde hade hemvist, skall, oberoende av särskild framställning, där befintlig egendom omhändertagas och vårdas enligt ortens lag.

Artikel 23.

Är dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark, Island eller Norge, skall vad där stadgas örn inskränkning i borgenärs rätt att utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning jämväl å egendom i annan fördragsslutande stat. Vad nu är sagt galle dock ej då fråga är örn utmätning för skatt eller annan allmän avgift, som pålagts i den staten, eller örn fordrans uttagande ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet för fordringen.

Artikel 24.

Är dödsbo som avses i artikel 19 föremål för offentligt skifte i Danmark, Island eller Norge, skola i fråga örn förmånsrätt för fordran bestämmelserna i artikel 7 av konventionen den 7 november 1933 örn konkurs äga motsvarande tillämpning.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

Artikel 25.

Lovbestemmelser i en af Staterne om, at Tinglysning er nodvendig, for at Rettigheder, som er erlivervet ved Retshandel eller ved Udlseg eller Udpantning, skal havé Gyldighed overfor et Dödsbo, kommer ikke til Anvendelse paa Ejendele, som ved Dodsfaldet findes i de andre Stater.

Artikel 26.

Eorsaavidt Anvendelsen af foranstaaende Bestemmelser afhsenger af, hvor en Eormuegenstand befinder sig, skal en Fordring, som tilhorte Arveladeren, anses for at vane i den Stat, hvis Lov efter Artikel 19 er bestemmende for Behandlingen af Boet. Er Fordringen knyttet til Gseldsbrev eller andet Dokument, hvis Förevisning er nodvendig for at gore den gseldende, anses den dog for at vsere i den Stat, hvor Dokumentet findes.

Registreret Skib eller Luftfartoj anses for at befinde sig i den Stat, hvor det har Hjemsted.

IV. Almindelige Bestemmélser.

Artikel 27.

Har en Ret i en af Staterne truffet Afgorelse örn, at et Bo, som omhandles i Artikel 19, skal behandles af Skifteretten, Testa-

25 artikla.

Mita sopimusvaltion laissa on säädetty kiinteistökirjaan tai oikeuden pöytäkirjaan merkitsemisen tarpeellisuudesta, jotta sopimuksen tai muun oikeustoimen tahi ulosmittauksen perusteella saavutettu oikeus olisi voimassa kuolinpesää kohtaan, ei ole sovellettava muussa sopimusvaltiossa kuolinhetkellä olevaan omaisuuteen.

26 artikla.

Sovellettaessa täman sopimuksen määräyksiä, joissa edellytetään, etta omaisuus on jossakin sopimusvaltiossa, katsotaan juoksevaan velkakirjaan tai muuhun saamistodisteeseen, jonka esittäminen on saamisen velkomisoikeuden edellytyksenä, perustuvan saamisen olevan sielia, missa asiakirja on, mutta muun saamisen siinä valtiossa, jonka larn mukaan pesänselvitys on toimitettava.

Rekisteröidyn aluksen tai ilma-aluksen on katsottava olevan siinä valtiossa, missä sen kotipaikka on.

IV. Yleisiä määräyTcsiä.

27 artikla.

Jos sopimusvaltion tuomioistuin on päättänyt, etta perinnönjako-oikeuden, pesänselvittäjän tai testamentintoimeenpani-

Artikel 25.

Vad lagen i fördragsslutande stat stadgar därom att inskrivning i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning (utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo äge ej tillämpning beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns i annan fördragsslutande stat.

Artikel 26.

Vid tillämpning av de föreskrifter denna konvention innehåller örn egendoms befintlighet i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen skall äga rum.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har hemort.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 27.

Har domstol i fördragsslutande stat fattat beslut att dödsbo som avses i artikel 19 skall omhändertagas av arvsdom-

Kungl. Maj:ts proposition nr

25. grein.

Lagaåkvsedi i einhverju rik janna nm aö Jinglysing sé nauösynleg til jess aö varöveita gagnvart dånarbui réttindi, sem aflaö liehr veriö meö réttargjörningi eöa med fjårnåmi eöa lögtaki, skulu ekki gilda um eignir, sem eru i hinimi rikjunum viö låtiö.

26. grein.

Aö svo mikia leyti sem framkvsemd undanfarandi åkvmöa er Jvi håö, hvar fjårmunur er, skal krata, sem tilheyrir arheifanda, ålitast vera i Jvi riki, er farid skal eftir lögum Jess samkvmmt 19. grein arn skipti å dånarbuinu. Sé krafan bundin viö skuldabréf eöa annad skjäl, sem framvisa Järf til Jess aö koma fram kröfunni, skal hirn Jö ålitast vera i Jvi riki, Jar sem skjaliö er.

Skråsett skip eöaflugvél teist vera i Jvi riki, Jar sem Jad å heimilisfang.

IV. Almenn akvcebi.

27. grein.

Nu hefir dömstöll i einhverju samningsrikjanna fellt lirskurö um aö bui, sem um raiöir i 19. grein, skuli skipt af

Artikkel 25.

Lovbestemmelser i en av statene örn at tinglysning er nödvändig for at rettigheter som er erhvervet ved rettshandel eller ved utlegg eller ^pantning, skal ha gyldighet overfor et dödsbo, kommer ikke til anvendelse på formuegjenstander som ved dödsfallet finnes i de andre stater.

Artikkel 26.

Fors hvidt anvendelsen av foranstående bestemmelser avhenger av hvor en formuegjenstand finnes, skal en fordring som tilhörte arvelateren, ansees for å vare i den stat hvis lov efter artikkel 19 er bestemmende for behandlingen av boet. Er fordringen knyttet til gj eldsbrev eller annet dokument hvis förevisning er nödvendig for å g jure den gjeldende, ansees den dog för å vsere i den stat hvor dokumentet finnes.

Registrert skib eller luftfartöi ansees for å vsere i den stat hvor det har hjemsted.

IV. Almindelige bestemmelser.

Artikkel 27.

Har en domstol i en av statene truff et avgjörelse örn at et bo som nevnt i artikkel 19 skal behandles av skifterett, testa-

Artikel 25.

Vad lagen i fördragsslutande stat stadgar därom att inskrivning i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning (utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo åge ej tillämpning beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns i annan fördragsslutande stat.

Artikel 26.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har hemort.

IV. Allmänna bestämmelser.

Artikel 27.

Har domstol i fördragsslutande stat fattat beslut att dödsbo som avses i artikel 19 skall omhändertagas av arvsdomstol, bo-

30 Kungl. Majlis proposition nr £.

mentseksekutor eller boutredningsman eller skiftes under Medvirkning af skiftesman, eller at det skal udleveres til privat Skifte, er Afgorelsen bindende ogsaa i de andre Stater.

Det samme gselder Afgorelser örn en efterlevende iEgtefsedes Ret til at hensidde i uskiftet Bo.

Artikel 28.

Bestemmelserne om Anerkendelse og Fuldbyrdelse af Domme og Forlig i Konvention af 16. Mårts 1932 skal ogsaa findé Anvendelse paa Domme og Forlig örn Ret til Arv eller Legat, örn en efterlevende iEgt ef sedes Rettigheder og om Ansvar för en Arveladers Gseld, saafremt den afdode var Statsborger i en af Staterne og var bosat i en af dem.

De i Artikel 3 og Artikel 6 Nr. 3 i den nsevnte Konvention givne saerlige Bestemmelser vedrorende Domme över en udebleven sagsogt kommer kun til Anvendelse, forsaavidt Dommen angaar den efterlevende Aigtefselles eller de enkelte Arvingers Ansvar for den afdodes Gseld.

Artikel 29.

Denne Konvention kommer ikke til Anven-

jan on otettava 19 artiklassa tarkoitettu kuolinpesä hoitoonsa, etta pesän selvitys ja jako on tapabtuva osakasten toimesta tabi etta pesänjako toimitetaan pesänj akaj an myötävaikutuksella, olkoon päätös voimassa muissakin sopimusvaltioissa.

Mita tassa on sanottu, olkoon voimassa myöskin tuomioistuimen päätöksestä, joka koskee eloonjääneen puolison oikeutta elää jakamattomassa pesässä.

28 artikla.

Maabskuun 16 päivänä 1932 tehdyn sopimuksen määräyksiä tuomioiden ja sovintojen tunnustamisesta ja täytäntöönpanosta sovelletaan myöskin tuomioon tai sovintoon, joka koskee perintöön tai testamenttiin perustuvaa oikeutta, eloonjääneen puolison oikeutta tai vastuuta varna jan velasta, millom varna ja oli sopimusvaltion kansalainen ja hänellä oli kotipaikka jossakin sopimusvaltiossa.

Sanotun sopimuksen 3 artiklassa ja 6 artiklan 3 kohdassa annettuja erikoismääräyksiä saapuville tulematta jääneeseen vastaajaan kobdistuvasta tuomiosta soveUetaan varn silloin, kun tuomio koskee eloonjääneen puodson, perillisen tai testamentinsaajan vastuuta vainajan velasta.

29 artikla.

Tätä sopimusta ei sovelleta, milloin perinnön-

stol, boutredningsman eller testamentsexekutör, eller att boet skall bliva föremål för utredning och skifte genom delägarnas försorg eller skiftas under medverkan av skiftesman, vare beslutet gällande i övriga fördragsslutande stater.

Vad nu är sagt gäde jämväl domstols beslut örn efterlevande makes rätt att sitta i oskiftat bo.

Artikel 28.

Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eder förlikning i konventionen den 16 mars 1932 skola jämväl äga tidämpning å dom eder förhkning örn rätt på grund av arv eder testamente, örn efterlevande makes rätt eller örn ansvarighet för den dödes gäld, såframt den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat.

De i artikel 3 samt artikel 6 under 3. i sagda konvention givna särskilda bestämmelser örn dom mot utebliven svarande skola vinna tidämpning allenast där domen rörer efterlevande makes, arvinges eder testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Artikel 29.

Konventionen skall ej äga tidämpning, där arv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

skiptarétti, af executor testanienti efla af s'boutredningsman*, eöa aö buinu skull skipt meö aöstoö skiptamanns (skiftesman), eöa aö J>aö skull afhent til einkaskipta, og skal f)å så urskuröur einnig vera bindandi i binum rlkjunum.

Sama gildir um urskurö um réttindi eftirlifandi maka til setu i öskiptu bill.

28. grein.

Åkvseöin um viöurkenningu döma og satta og um fullnsegju f>eirra i samningi frå 16. marz 1932 gilda einnig um döma og ssettir, um rött til arfs eöa gjafa-arfs, um réttindi eftirlifandi maka og um åbyrgö å skuldum arfleifanda, ef hinn låtni åtti rikisfesti i einhverju rikjanna og var busettur i einhverju Jteirra.

Hin sérstöku åkvseöi i 3. grein og 1 6. grein

3. liö i sama samningi um utivistardöma yfir stefndum, sem ekki msetti, gilda aöeins, ef dömurinn vårdar åbyrgö eftirlifandi ' maka eöa hinna einstöku erfingja å skuldum hins låtna.

29. grein.

Ekki skal farid eftir åkvmöunum i samningi

mentsfullbyrder eller boutredningsman eller skiftes under medvirkning av skiftesman, eller at det skal overlates til loddeierne selv, er avgj erel sen bindende også i de andre stater.

Det samme gj elder avgj or elser örn en gjenlevende ektefelles rett til å sitte i uskiftet bo.

Artikkel 28.

Bestemmelsene örn aner kjennelse og fullbyrdelse av dommer og forlik i konvensjonen av 16 mars 1932 skal også gj elde dommer og forlik örn rett til arv eller legat, örn en gjenlevende ektefelles rettigheter og örn ansvar for en arvelaters gjeld, såfremt den avdode var statsborger i en av statene og var bosatt i en av dem.

De sserskilte bestemmelser som i artikkel 3 og artikkel 6 nr. 3 i den nevnte konvens jon er gitt örn dommer mot en uteblitt saksokt, får bäre anvendelse når dommen gj elder gjenlevende ektefelles eller de enkelte arvingers ansvar for den avdodes gjeld.

Artikkel 29.

Denne konvens jon

kommer ikke til anven-

utredningsman eller testamentsexekutör, eller att boet skall bliva föremål för utredning och skifte genom delägarnas försorg eller skiftas under medverkan av skiftesman, vare beslutet gällande i övriga fördragsslutande stater.

Vad nu är sagt galle jämväl domstols beslut örn efterlevande makes rätt att sitta i oskiftat bo.

Artikel 28.

Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning i konventionen den 16 mars 1932 skola jämväl äga tillämpning å dom eller förlikning örn rätt på grund av arv eller testamente, om efterlevande makes rätt eller örn ansvarighet för den dödes gäld, så framt den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat.

De i artikel 3 samt artikel 6 under 3. i sagda konvention givna särskilda bestämmelser örn dom mot utebliven svarande skola vinna tillämpning allenast där domen rörer efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Artikel 29.

Konventionen skall ej äga tillämpning där arv-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

delse, naar Arveladeren er död för Konventionens Ikrafttraeden, og heller ikke, naar en efterlevende iEgtefselle har hensiddet i uskiftet Bo, og den forstafdodo JJgtefaelle er död for det naevnte Tidspunkt.

Artikel 30.

Konventionen skal ratificeres, og Ratifikationsdokumenterne skal deponeres i det danske Udenrigsministeriums Arkiv, saa snart ske kan.

Konventionen trseder i Kraft mellem de ratificerende Stater den 1. Januar eller den 1. Juli, der indtrseder, naar tre Maaneder er forlobet, efter at min dst tre af Staterne har deponeret deres Ratifikationsdokumenter. I Forhold til senere ratificerende Stater trseder Konventionen i Kraft den 1. Januar eller den 1. Juli, der indtrseder, naar tre Maaneder er forlobet efter Deponeringen af Ratifikationsdokumentet.

Enhver af Staterne kan i For hold til hver af de andre opsige Konventionen med en Frist af eet Aar til Ophor en 1. Januar eller en 1. Juli.

Til Bekrseftelse heraf har de respektive befuldmsegtigede undertegnet nservserende Konvention og forsynet den med deres Segh

jättäjä on kuollut ennen sopimuksen voimaantuloa, eika myöskään silloin, kun eloonjäänyt puoliso on elänyt jakamattomassa pesässä ja ensiksikuollut puoliso on kuollut ennen sanottua ajankohtaa.

30 artikla.

Tärna sopimus on ratifioitava ja ratifioimiskirjat talletettava Tanskan ulkoasiainministeriön arkistoon niin plan kuin tärna voi tapahtua.

Sopimus tulee voimaan ratifioineiden valtioiden kesken sen tammi-tai heinäkuun 1 päivänä, joka lähinnä seuraa kolmén kuukauden kuluttua siitä, kim ratifioimiskirjat on kolmén valtion pållesta talletettu. Myöhemmin ratifioivan valtion suhteen sopimus tulee voimaan sen tammi- tai heinäkuun 1 päivänä, joka lähinnä seuraa kolmén kuukauden kuluttua siitä, kun ratifioimiskirja sen valtion puolesta talletettiin.

Jokainen sopimusvaltio voi jokaisen muun sopimusvaltion suhteen sanoa irti sopimuksen, joka silloin lakkaa olemasta voimassa sen tammi- tai heinäkuun 1 päivän alusta, joka lähinnä seuraa vuoden kuluttua sith, kun irtisanominen tapahtui.

Tämän vakuudeksi ovat asianomaiset valtuutetut allekirjoittaneet tämän sopimuksen ja varustaneet sen sineteillään.

låtaren dött före konventionens ikraftträdande, ej heller där efterlevande make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före nämnda tidpunkt.

Artikel 30.

Konventionen skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola deponeras i danska utrikesministeriets arkiv så snart ske kan.

Konventionen träder i kraft mellan de ratificerande staterna den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från detratifikationshandlingarna för tre av staterna deponerats. I förhållande till stat, som sedermera ratificerar, träder konventionen i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingen för den staten deponerades.

Envar av staterna äge i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter ett år sedan uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav hava de respektive fullmäktige undertecknat denna konvention och försett densamma med sina sigill.

Kungl. Maj:ts proposition nr

essum, ef arfleifandi efir låtizt åöur en saniningurinn gekk i gild!, og heldur ekki ef eftirlifandi maki behr setiö i öskiptu biii, og jiaö hjöna, er fyrr lézt, hefir låtizt åöur en samningurinn öölaöist gildi.

30. .grein.

Samning pennan skal fullgilda, og fullgildingarskjölin skulu sett til vörzlu i skjalasafni utanrikismålaråöuneytisins danska eins fljött og auöiö er.

Samningurinn gengur i gildi milli f>eirra rikja, er J)å hata fullgilt hann, 1. januar eöa 1. juli najstan eftir aö firir månuöir eru liönir frå jivi aö minnst jirju samningsrikjanna hafa afhent tullgildingarskjöl sin aö samningnum. Meö tilliti til Jeirra rikja, er seinna fullgilda samninginn, gengur hann i gildi 1. januar eöa 1. juli nystan eftir aö j)rir månuöir eru liönir frå ftvi aö fullglldingarskjaliö var afhent.

Sérhvert samningsrikjanna getur, gagnvart sérhverju hinnarikjanna, sagt upp samningnum til jjess aö gänga ur gildi nresta 1. januar eöa 1. juli eftir aö eitt år er iiöiö frå uppsögninni.

delse når arvelateren er död for konvensjonens, ikrafttreden, og heller ikke når en gjenlevende ektefelle har sittet i uskiftet bo og den forst avdode ektefelle er död för det nevnte tidspunkt.

Aitikkel 30.

Konvens jonen skal ratificeres, og ratifikasjonsdokumentene skal deponeres i det danske Utenriksministeriums arkiv så snart skje kan.

Konvens jonen trer i kraft melkin de ratificerende stater den 1 januar eller den 1 juli som inntreffer når tre måneder er forlopet efteråt minst tre av statene har deponert sine ratifikasjonsdokumenter. I forhold til senere ratificerende stater trer konvens jonen i kraft den 1 januar eller den 1 juli som inntreffer når tre måneder er forlopet fra deponeringen av ratifikasj onsdokumentet.

Enhver av statene kan i forhold til hver av de andre si op konvens jonen med en frist av ett år til ophor den påfolgende 1 januar eller 1 juli.

bessu til staöfestingar hala umboösmennirnir undirritaö samning pennan og sett undir hann innsigli sin.

Til bekreftelse herav har de respektive befullmektigede undertegnet denne konvensjon og försynt den med sine segh

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

låtaren dött före konventionens ikraftträdande, ej heller där efterlevande make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före nämnda tidpunkt.

Artikel 30.

Konventionen skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola deponeras i danska utrikesministeriets arkiv så snart ske kan.

Konventionen träder i kraft mellan de ratificerande staterna den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingarna för tre av staterna deponerats. I förhållande till stat som sedermera ratificerar träder konventionen i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det tre månader förflutit från det ratifikationshandlingen för den staten deponerades.

Envar av staterna åge i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter ett år sedan uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav hava de respektive fullmäktige undertecknat denna konvention och försett densamma med sina sigill.

S. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Udfserdiget i Köbenhavn i et Eksemplar paa hvert af folgende Sprog: Dansk, Finsk, Isländsk, Norsk og Svensk, og för det svenske Sprogs Vedkommende i to Tekster, en for Finland og en for Sverige, den 19. November 1934.

Allekirjoitettu Kööpenhaminassa yhtenä suomen-, islannin-, norjan-, ruotsin- ja tanskankielisenä kappaleena, ruotsinkielisen tekstin käsittäessä kaksi eri tekstiä, toisen Suomea ja toisen Ruotsia varten, marraskuun 19 päivänä 1934.

Som skedde i Köpenhamn, i ett exemplar på finska, danska, isländska, norska och svenska språken, och försåvitt angår svenska språket i två texter, en för Finland och en för Sverige, den 19. november 1934.

(sign.) P. Munch. (L. S.)

(sign.) Rolf Thesleff. (L. S.)

Slutprotokol.

I Förbindelse med Undertegnelsen i Dag af Konventionen mellem Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige örn Arv og Dodsboskifte, har de befuldmsegtigede for de kontraherende Stater afgivet folgende Erklsering:

De kontraherende Stater er enige om, at Anmodning örn Oplysning angaaende Indholdet af den i en af Staterne gseldende Lov bliver at fremsende fra vedkommende Justits- eller Udenrigsministerium og rettes, naar der sporges örn dansk, finsk, isländsk eller norsk Lov, til Justitsministeriet, og naar der sporges örn svensk Lov, til Udenrigsdepartementets Retsafdeling. Oplysninger skal altid meddeles i det Omfång, hvori der föreligger udtrykkelige Lovbestemmelser, og skal iovrigt gives i den Udstraekning, För holde ne tilsteder.

Köbenhavn, den 19. November 1934.

(sign.) P. Munch.

(L. S.)

Päättöpöytäkirja.

Allekirjoitettaessa tänään Suomen, Islannin, Norjan, Ruotsin ja Tanskan välistä perintöä, testamenttia ja pesänselvitystä koskevaa sopimusta, ovat sopimusvaltioiden edustajat antaneet seuraavan selityksen.

Sopimusvaltiot ovat yksimielisiä siitä, etta esitys, jossa pyydetään tietoa j ossaian sopimusvaltiossa voimassaolevan lain sisällyksestä, on lähetettävä asianomaisesta oikeus- tai ulkoasiainministeriöstä ja osoitettava, milloin on kysymys Islannin, Norjan, Suomen tai Tanskan kista, oikeusministeriölle, ja, kun on kysymys Ruotsin kista, ulkoasiainministeriön oikeudellisten asiain osastolle. Tietoja annettakoon aina sikäli kurn nimenomaisia määräyksiä on kissa olemassa ja muutoin niin laajalti kuin olosuhteet sallivat.

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige örn arv, testamente och boutredning hava ombuden för de fördragsslutande staterna avgivit följande förklaring:

De fördragsslutande staterna äro ense örn att framställning örn upplysning angående innehållet av den i någon av staterna gällande lag skall översändas från vederbörande justitie- eller utrikesministerium och ställas, där fråga är örn dansk, finsk, isländsk eller norsk lag, till justitieministeriet, och i fråga örn svensk lag till ututrikesdepartementets rättsavdelning. Sådan upplysning skall städse givas i den mån uttryckliga bestämmelser föreligga, och i övrigt meddelas i den utsträckning omständigheterna medgiva.

Kööpenhaminassa, marraskuun 19.p:nä 1934.

Köpenhamn, den 19. november 1934.

(sign.) Rolf Thesleff. (L. S.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

35 Gert i Kaupmannahöfn i emu eintaki å islenzku, dönsku, finnsku, norsku og ssensku, og aö jivi er ssenskuna snertir i tveim textum, dörum tyrir Finnland og öörum tyrir Svijjjoö, hinn 19. november 1934.

(sign.)SvEiNN Björnsson.

Lokabokun.

I sambandi viö undirskriftina i dag, undir samninginn milli Islands, Danmerkur, Finnlands, Noregs og SviJjjoöar um erföir og skipti å dånarbuum hata umboösmenn samningsrik janna gert eftirfarandi yfirlysingu:

Samningsrikin eru åsatt um aö beiönir um upplysingar um efni laga, sem i gildi eru i einhverju rik janna, skulu sendar af hlutaöeigandi domseöa utanrikismålaråöuneyti, og ef spurt er um donsk, finnsk, islenzk eöa norsk lög, séu J)ser sendar til domsmålaråöuneytisins, en ef spurt er um ssensk lög, til réttardeildar utanrikismålarå-

öuneytisins (utrikesdepartementets rättsavdelning). Upplysingar skal altaf gefa aö svo miklu leyti sem skyr lagafyrirmseli eru tyrir hendi, og aö ööru leyti eftir Jivi, sem åstseöur leyfa.

Kaupmannahöfn, hinn 19. november 1934.

(sign.)SVEINNBjÖRNSSON.

(L. S.)

Utferdiget i Köbenhavn i ett eksemplar på hvert av folgende sprog: norsk, dansk, finsk, isländsk og svensk, og for det svenske sprogs vedkommende i to tekster, en for Finnland og en for Sverige, den 19. November 1934.

(sign.) Emil Huitfeldt.

Slutprotokoll.

I förbindelse med undertegningen idag av konvensjonen mellem Norge, Danmark, Finnland, Island og Sverige örn arv og dodsboskifte har de befullmektigede for de kontraherende stater avgitt folgende erkliering:

De kontraherende stater er enig örn at anmodninger örn oplysning om innholdet av den i en av statene gjeldende lov skal oversendes fra vedkommende justis- eller utenriksdepartement, og .rettes, når der sporres örn dansk, finsk, isländsk eller norsk lov, til justisdepartementet, og når der sporres om svensk lov, til utenriksdepartementets rettsavdeling. Oplysninger skal alltid gis så långt uttrykkelige lovbestemmelser föreligger, og forovrig meddeles i den utstrekning forholdene tilsteder.

Köbenhavn, den 19. November 1934.

(sign.) Emil Huitfeldt. (L. S.)

Som skedde i Köpenhamn, i ett exemplar, på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, och försåvitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland, den 19 november 1934.

Under förbehåll örn ratifikation av Kungl. Majit med Riksdagens samtycke.

(sign.) K. R. Thyberg. (L. S.)

Slutprotokoll.

I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn arv, testamente och boutredning, hava ombuden för de fördragsslutande staterna avgivit följande förklaring:

De fördragsslutande staterna äro ense örn att framställning örn upplysning angående innehållet av den i någon av staterna gällande lag skall översändas från vederbörande justitie- eller utrikesdepartement och ställas, där fråga är örn dansk, finsk, isländsk eller norsk lag, till justitiedepartementet, och i fråga örn svensk lag till utrikesdepartementets rättsavdelning. Sådan upplysning skall städse givas i den mån uttryckliga bestämmelser föreligga, och i övrigt meddelas i den utsträckning omständigheterna medgiva.

Köpenhamn, den 19 november 1934.

(sign.) K. R. Thyberg. (L. S.)

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Förslag

till

Lag

om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Sedan den 19 november 1934 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts en konvention örn arv, testamente och boutredning, varder i anledning därav förordnat som följer:

Arv och testamente. Oskiftat bo.

1 §•

Hade dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare vid sin död hemvist här i riket, skall i fråga örn rätt till arv efter honom svensk lag gälla. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år här hade hemvist, skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning, såframt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må ej sådant yrkande väckas.

2 §.

Vad i 1 § är sagt örn rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i avseende å lagstadgad rätt för efterlevande make att sitta i oskiftat bo då bröstarvinge ej finnes, så ock å sådan rätt till underhållsbidrag ur kvarlåtenskap som enligt hemlandets lag tillkommer arvinge utöver hans arvslott.

3 §.

4 §.

Var den döde medborgare i fördragsslutande stat, vars lag tillägger efterlevande make rätt att, då bröstarvinge finnes, sitta i oskiftat bo, skall vad sagda lag därom innehåller tillämpas, där den döde ej sedan fem år hade hemvist här i riket. På rätten i den ort, där den döde hade hemvist, ankommer att, efter ansökan av den efterlevande, fatta beslut örn hans övertagande av boet, att pröva fråga som eljest enligt den främmande lagen tillkommer särskild arvsdomstol (sJdfterett) eller annan myndighet, ävensom att, där järn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

väl den efterlevande har hemvist här i riket, förordna god man för tillsyn å

boet efter vad därom är särskilt stadgat.

5 §.

Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat efterlevande make förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och yppas sedermera här i riket fråga huruvida bodelning skall äga rum under makens livstid eller eljest örn makens rätt i boet, varde, där maken är medborgare i fördragsslutande stat, frågan bedömd enligt lagen i den stat, där beslutet meddelades.

6 §•

Har i enlighet med dansk lag träffats bestämmelse örn förordnande av tillsyningsman för änka som vill sitta i oskiftat bo (tilsynsvtsrge), vare bestämmelsen gällande allenast där änkan vid mannens död hade hemvist i Danmark. Tager änkan sedermera hemvist här i riket, uppböre tillsyningsmannens befattning, men gälle, där omyndig arvinge efter den döde finnes, vad för ty fall är särskilt stadgat om förordnande av god man.

7 §•

Den som enligt 1—4 §§ påkallar tillämpning av hemlandets lag skall, där det erfordras, visa, att förutsättningarna för sådan tillämpning äro för handen, så ock styrka innehållet av nämnda lag.

8 §■

Vid bodelning som i denna lag avses skall iakttagas vad i 3 och 6 §§ förordningen den 31 december 1931 örn vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är stadgat.

9 §•

Testamente efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sådan stat skall i avseende å formen anses giltigt, om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i fördragsslutande stat, där testamentet upprättades eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare. Återkallelse av testamente vare gällande, örn därvid förfarits enligt lagen i den av staterna, där testator vid återkallelsen hade hemvist eller var medborgare.

10 §.

Fråga örn behörigheten att upprätta testamentet eller att återkalla detta skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat, där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej då sedan minst fem år hemvist i den staten, vare testamentet gällande jämväl örn han enligt hemlandets lag ägde vidtaga åtgärden.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

11 §.

Fråga om testamentets eller återkallelse^ ogiltighet på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs.

12 §.

Hade medborgare i främmande fördragsslutande stat vid sin död hemvist här i riket, skall svensk lag vinna tillämpning i fråga örn bevakning och klander av testamente efter honom.

13 §.

Fråga örn bindande verkan av arvsavtal med arvlåtare, som vid sin död hade hemvist här i riket, eller av gåva, som han för dödsfalls skull givit, varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där han hade hemvist då rättshandlingen företogs.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av arvlåtaren under dennes livstid skall anses såsom förskott å arvet.

14 §•

I fråga örn rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt förfogande angående fast egendom eller eljest till förmån för ofödda förordna om sådan egendom galle ock lagen i fördragsslutande stat, där egendomen är belägen. Å rätt att sålunda förordna örn lös egendom har denna lag ej avseende.

15 §.

Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i riket, adoptivbarn, skall, där beslutet örn adoption meddelats i sådan stat och innefattar förbehåll örn rätt för adoptanten att förfoga över sin kvarlåtenskap, det förbehåll här i riket gälla.

16 §.

Fråga örn förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse varde, där arvlåtaren vid sin död hade hemvist här i riket, bedömd enligt svensk lag, ändå att han var medborgare i annan fördragsslutande stat.

17 §.

Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente efter medborgare i främmande fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist här i riket, skall svensk lag lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

39 Den dödes gäld.

18 §.

Fråga om arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld efter medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i riket, eller för fullgörande av legat eller ändamålsbestämmelse enligt den dödes testamente varde bedömd efter svensk lag. Samma lag vare angående ansvarighet för fullgörandet av underhållsplikt, som ålåg den döde emot barn utom äktenskap eller dess moder.

Boutredning, bodelning och arvskifte.

19 §.

Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som vid sin död hade hemvist här i riket, skall förfaras i enlighet med svensk lag.

Har efterlevande make berättigats att sitta i oskiftat bo skall ock, såframt han är medborgare i fördragsslutande stat och vid sin död ägde hemvist här i riket, vid bodelning och arvskifte efter makarna förfaras enligt svensk lag. Detsamma gäller i fråga örn bodelning, när denna skall äga rum under makens livstid och maken då har hemvist här i riket.

20 §.

Boutredning, bodelning och arvskifte, som avses i 19 § eller ock gäller kvarlåtenskap efter svensk medborgare som hade hemvist här i riket, skall omfatta all till boet hörande egendom i annan fördragsslutande stat.

21 §.

I fråga om efterlevande makes rätt att vid bodelning, varom i denna lag är fråga, uttaga viss egendom varde svensk lag tillämpad. Vad lagen i främmande fördragsslutande stat innehåller örn rätt för efterlevande make att i visst fall innehålla vad som vid bodelning tillskiftas arvinge skall ej äga tillämpning vid bodelning här i riket.

22 §.

Tvist om arv eller testamente efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, eller om hans efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat eller örn fordran mot dödsboet skall upptagas av svensk domstol. Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat efterlevande make, som är medborgare i fördragsslutande stat, förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och hade maken vid sin död hemvist här i riket, ankomme på svensk domstol att upptaga tvist örn bodelning eller arvskifte efter makarna. Uppstår under makens livstid tvist örn bodelning eller eljest örn makens rätt i boet, och har maken då hemvist här i riket, varde ock tvisten upptagen av svensk domstol. Åro parterna ense örn tvistens

40 Kungl. Majlis proposition nr 2.

upptagande i annan fördragsslutande stat, lände det till efterrättelse, dock ej där boet är föremål för behandling av testamentsexekutör eller av domstol förordnad boutredningsman eller skiftesman, eller tvisten avser klander av bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av testamente.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga

tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande

make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

41 Förslag

till

Lag

om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland,

Island eller Norge.

Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingåtts en konvention örn arv, testamente och boutredning, varder i fråga örn kvarlåtenskap efter den, som vid sin död hade hemvist i någon av dessa stater och var medborgare i någon av dem eller ock svensk medborgare, förordnat som följer:

1 §•

Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall boutredning, bodelning eller arvskifte, som där äger rum, omfatta den till boet hörande egendom, som finnes här i riket. Svensk domstol må ej med kvarlåtenskap,en taga befattning i vidare mån än i denna lag sägs.

2 §.

På framställning av dödsboförvaltningen, har rätten i ort, där egendom efter den döde finnes, att förordna lämplig person att upprätta bouppteckning. I bouppteckningen skola upptagas boets tillgångar här i riket med angivande av värdet, så ock den gäld, för vilken sadan tillgång pa grund av inteckning eller eljest särskilt häftar. På framställning av dödsboförvaltningen har rätten ock att förordna lämplig person att omhänderhava den dödes här i riket varande egendom, intill dess den kan övertagas av dödsboförvaltningen; och har den som sålunda förordnats jämväl att, där egendomen är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar alltför kostsam vård, föranstalta örn försäljning av egendomen.

Göres å landet framställning, som nu är sagd, a tid da rättegångsdag ej inträffar, äge domaren meddela förordnande att gälla tills rätten fattat beslut i ärendet.

Finnes kostnad för sökt åtgärd böra förskjutas, äge rätten eller, på landet, domaren att, innan beslut fattas, av den som åtgärden pakallat kräva förskott med belopp, som prövas skäligt. Handling, som är avfattad pa finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket.

3 §.

Där någon, som hade hemvist i en av de främmande staterna, dött under uppehåll här i riket, skall, såframt han var medborgare i en av dessa stater

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

eller ock svensk medborgare, hans härvarande egendom, intill dess den övertages av dödsboförvaltningen, stå under sådan vård som är stadgad örn egendom efter död man, som hade hemvist här i riket; dock skall ej i något fall pa den som egendomen vårdar ankomma att föranstalta örn bouppteckning.

4 §•

Är dödsbo som avses i 1 § föremål för offentligt skifte i någon av de främmande staterna och hörer till boet egendom här i riket, skall vad i den statens lag är stadgat örn inskränkning i rätten att utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning å sagda egendom, dock ej i fråga örn utmätning för skatt eller annan allmän avgift, som pålagts här i riket, eller fordrans uttagande ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet för fordringen.

5 §.

Skall egendom som avses i 4 § säljas utmätningsvis, varde vid försäljningen och fördelning av köpeskillingen, tillämpat vad i 9 § lagen den 6 april 1934 örn verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge, är stadgat örn fordran som njuter förmånsrätt.

6 §<

Vad lagen i främmande fördragsslutande stat stadgar örn att inskrivning i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tinglysning) utgör förutsättning för att rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning (utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo åge ej tillämpning beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns här i riket.

7 §•

Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller örn egendoms befintlighet i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan fordran betraktas såsom befintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen skall äga rum.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har hemort.

8 §.

Har domstol i någon av de främmande staterna fattat beslut, att dödsbo efter medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i sådan stat skall behandlas av särskild arvsdomstol eller om boets överlämnande till boutredningsman eller testamentsexekutör eller till utredande eller skiftande av delägarna själva eller örn efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat, vare beslutet gälland,e här i riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

9 §•

Yppas tvist om arv eller testamente efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, eller örn hans efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat, åge parterna överenskomma, att tvisten må upptagas av allmän underrätt här i riket; dock må det ej ske där boet är föremål för behandling av särskild arvsdomstol eller testamentsexekutör eller av domstol förordnad boutredningsman eller skiftesman eller tvisten avser klander av testamente, bodelning eller arvskifte efter någon som hade hemvist i Finland.

10 §.

Bestämmelserna örn erkännande och verkställighet av dom eller förlikning i lagen den 2 december 1932 skola, där den döde var medborgare i fördragsslutande stat och hade hemvist i sadan stat, jämväl äga tillämpning a dom eller förlikning örn rätt på grund av arv eller testamente, örn efterlevande makes rätt eller örn ansvarighet för den dödes gäld. De i 3 § samt 6 § under 3. i sagda lag givna särskilda bestämmelser örn dom mot utebliven svarande skola dock vinna tillämpning allenast när domen rörer efterlevande makes, arvinges eller testamentstagares ansvarighet för den dödes gäld.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Förslag

till

Lag

om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark,

Finland, Island eller Norge.

o Sedan den 19 november 1934 med Danmark, Finland, Island och Norge ingars en konvention örn arv, testamente och boutredning, förordnas härigenom som följer:

Där, jämlikt 4 § i lagen örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som hade hemvist här i riket, efterlevande make, som jämväl här har hemvist, av svensk domstol förklaras berättigad att i enlighet med lagen i den dödes hemland övertaga boet såsom oskiftat, och maken är förmyndare för omyndig bröstarvinge efter den döde, förordne rätten god man att över boets förvaltning hava sådan tillsyn som enligt den främmande lagen åligger förmyndare eller förmynderskapsmyndighet.

2 §.

Det åligger överförmyndaren att utöva tillsyn över att gode mannen behörigen fullgör sitt uppdrag. Finnes god man icke vara lämplig, varde han entledigad, då det yrkas av överförmyndaren eller förhållandet eljest varder kunnigt. Dör gode mannen, skall det av den, som har hans kvarlåtenskap i sin vård, anmälas hos rätten. Tager efterlevande maken hemvist inom annan rätts domvärjo, varde det av överförmyndaren anmält hos den rätt, som förordnat gode mannen; och pröve rätten, huruvida gode mannen ändock må bibehållas vid sin befattning. Varder han entledigad, gore rätten därom anmälan hos den andra rätten, och förordne denna god man i den entledigades ställe. Tager den efterlevande hemvist utom riket, vare gode mannens förordnande förfallet.

3 §•

Har efterlevande make, som hade hemvist utom riket, av myndighet i fördragsslutande stat förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och bosätter sig maken sedermera här i riket, varde, där efter den döde finnes omyndig bröstarvinge för vilken maken är förmyndare, god man för arvingen förordnad av rätten i den ort, där maken tagit hemvist; och gälle örn sådan god man vad i 1 och 2 §§ sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

4 §.

Påkallar god man eller överförmyndare arvode för uppdrag, som i denna lag avses, pröve rätten, huruvida och med vilket belopp arvode skall av den efterlevande gäldas.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga tillämpning i fråga örn dödsbo efter den som dött före ikraftträdandet.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in-

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats-

rådet å Stockholms slott den 7 april 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg,

Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler inom lagberedningen utarbetade, av motiv åtföljda förslag till dels konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge angående dödsbo, dels ock följande lagar:

1) lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket;

2j lag örn kvarlåtenskap efter den, som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i främmande Stät*

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2,

47 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in-

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 november 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, anmäler ett av lagberedningen den 31 oktober 1933 avgivet betänkande (statens offentl. utredn. 1933: 35), däri under rubriken Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden V sammanförts dels ett av särskilda delegerade uppgjort förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn arv, testamente och boutredning jämte slutprotokoll, dels inom beredningen uppgjorda förslag till lagar, som betingas av Sveriges anslutning till konventionen, nämligen

1) lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som bade hemvist här i riket, m. m.;

2) lag örn kvar låtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Föredraganden anför:

»Sedan de svenska delegerade efter förhandlingar med delegerade för de övriga nordiska staterna den 3 april 1933 framlagt provisoriska förslag till konvention i ämnet och till åtskilliga med konventionen sammanhängande lagar, bar Kungl. Maj :t genom beslut den 7 i samma månad förordnat, att lagrådets utlåtande över förslagen skulle inhämtas. Sådant utlåtande avgavs den 12 juni 1933.1 I samband med de under innevarande höst återupptagna förhandlingarna hava de provisoriska förslagen undergått jämkning i åtskilliga punkter, som varit föremål för lagrådets uttalanden. Med anledning av yrkanden från främmande delegationers sida hava därjämte, utan samband med lagrådets yttranden, gjorts vissa ändringar i förslagen. Dessa senare ändringar avse, enligt vad de delegerade i sitt nu anmälda betänkande omnämna, följan-

1 Utdrag av lagrådets protokoll i detta ärende återfinnes å sid. 108 i lagberedningens betänkande.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

de delar av förslagen: a) artiklarna 4, 12 och 20 i konventionsförslaget samt b) 6, 13 och 21 §§ i förslaget till lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som bade hemvist här i riket, m. m.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över nyssnämnda, under a) och b) upptagna delar av förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr %.

49 Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd, den 4 december 1933.

Närvarande:

jnstitieråden Alexanderson,

Eklund, regeringsrådet Aschan, justi tierådet G-reeberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 17 november 1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över dels artiklarna 4, 12 och 20 av upprättat förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om arv, testamente och boutredning, dels ock 6, 13 och 21 §§ av upprättat förslag till lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.

Förslagen, som finnas hilagda detta protokoll, hade inför lagrådet i remitterade delar föredragits av justitierådet Erik Lind.

Lagrådet lämnade förslagen i nu granskade delar utan erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang lill riksdagens protokoll 1935. 1 sami. Nr

50 Kungl. Maj:ts proposition nr %.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in-

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 februari 1934.

N arv a rande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller

Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Undén, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, frågan örn godkännande av ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn arv, testamente och boutredning.

Föredraganden anför:

»Den 11 april 1930 har Kungl. Maj:t beslutit att hos den danska, finska, isländska och norska regeringen göra framställning örn inledande av förhandlingar genom delegerade för utrönande i vilken omfattning överenskommelse lämpligen kunde träffas mellan de nordiska länderna angående de internationell t-privaträttsliga reglerna örn behandling av dödsbon m. m., ävensom för upprättande av förslag till dylika överenskommelser.

Med anledning av denna framställning hava förhandlingar i omförmälda ämnen ägt rum i Oslo den 26 januari-—7 februari 1931, i Stockholm den 31 augusti—12 september 1931, i Köpenhamn den 8—27 februari 1932, i Oslo den 17 oktober—8 november 1932 och i Stockholm den 4—15 september 1933.

På grund av Kungl. Maj:ts förordnande hava från svensk sida i förhandlingarna deltagit ordföranden i lagberedningen f. d. presidenten friherre E. Marks von Wurtemberg, presidenten B. Ekeberg och revisionssekreteraren, numera justitierådet E. Lind.

De svenska delegerade hava, med underdånig skrivelse den 3 april 1933, på grundvalen av dittills förda förhandlingar framlagt provisoriska förslag till konvention angående dödsbo samt till åtskilliga med konventionen sammanhängande lagar. Genom beslut den 7 i nyssnämnda månad har Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande över nämnda förslag skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas; och har sådant utlåtande avgivits den 12 juni 1933.

Under ytterligare förhandlingar, som i september 1933 ägt rum mellan samtliga delegerade, hava utarbetats reviderade förslag, vilka, åtföljda av motiv, av de svenska delegerade framlagts den 31 oktober 1933. I dessa förslag har

Kungl. May.ts proposition nr S.

hänsyn tagits till lagrådets uttalanden, varjämte även i övrigt vidtagits vissa ändringar i de provisoriska förslagen.

Den 17 november 1933 bär lagrådets utlåtande infordrats över de punkter i de slutliga förslagen till konvention och lagar, som ej tidigare varit föremål för lagrådets granskning; och har sådant yttrande avgivits den 4 december 1933, därvid förslagen lämnats utan anmärkning.

Huvudprinciperna i konventionsförslaget äro: att, när medborgare i någon av de fördragsslutande staterna avlider och vid sin död har hemvist i en annan av dessa stater, men fem år ännu ej förflutit fran hans bosättning därstädes, lagen i den stat där han var medborgare skall, örn sadant payrkas, gälla i avseende å rätten till arv och efterlevande makes på lag grundade rätt att behålla boet, medan däremot, örn han längre än fem år varit bosatt i den främmande staten, det är dess lagstiftning som skall lända till efterrättelse i nämnda hänseenden; att testamente efter medborgare i fördragsslutande stat skall i avseende å formen anses giltigt, örn vid dess tillkomst förfarits enligt lagen i den av staterna där testamentet upprättats eller testator vid tiden för upprättandet hade hemvist eller var medborgare; samt att boutredning, bodelning och arvskifte efter medborgare i fördragsslutande stat, som vid sin död hade hemvist i annan av staterna, skall förrättas i enlighet med den senare statens lag och omfatta all till boet hörande egendom, som finnes i någon av staterna. Vid sidan av dessa huvudfrågor berör konventionsförslaget åtskilliga andra spörsmål inom arvs- och testamentsrättens område.

För närvarande förete de särskilda staternas lagar örn arv och testamente sinsemellan betydande avvikelser, och någon utsikt för ett mera allmänt närmande på detta, av folkliga traditioner starkt behärskade område är knappast för handen. I denna situation ter sig som ett önskemål, att någon enighet uppnås örn vissa internationellt-privaträttsliga principer rörande ifrågavarande ämne. Försök hava ej heller saknats att fa till stand en härtill syftande konvention mellan ett större antal stater. Särskilt har denna fråga varit föremål för uppmärksamhet å de internationellt-privaträttsliga konferenserna i Haag. De sex hittills hållna konferenserna av denna art hava samtliga ägnat ingående behandling åt hithörande problem och utarbetat förslag till konventioner, avsedda att tillträdas av det stora antal stater i olika världsdelar som deltagit i konferenserna. De meningsskiljaktigheter som framträtt, särskilt vid den senaste konferensen, synas emellertid giva anledning till en viss pessimism i fråga örn utsikterna att under en överskådlig framtid uppnå en mera allmän överenskommelse. I själva verket kan det ock sättas i fråga, huruvida det skulle vara önskvärt att vårt land deltoge i en för mera allmän anslutning öppen konvention, som medförde ovillkorlig förpliktelse att till utländsk dödsboförvaltning utlämna härvarande egendom.

Lättare att åstadkomma äro successionsrättsliga överenskommelser som äro avsedda att gälla mellan två stater eller inom en relativt begränsad statsgrupp.

Åtskilligt talar för avslutandet av en dylik överenskommelse mellan de nordiska länderna.

52 Kungl. May.ts proposition nr 2.

Yad beträffar vårt förhållande till Finland föreligger en den 9 april 1889 med Ryssland ingången konvention, vilken alltjämt äger giltighet i förhållande till det förutvarande storfurstendömet Finland. Denna konvention är emellertid ej väl avpassad efter finska rättsprinciper och även ur svensk synpunkt mindre tillfredsställande. I betraktande härav är det tydligen önskvärt att den ersättes av en mera tidsenlig överenskommelse. Den livliga förbindelse som råder mellan de båda länderna medför nämligen, att ofta nog ett dödsbo omfattar egendom i dem båda, eller att en medborgare i det ena landet bosätter sig i det andra och, utan att hava uppgivit sitt medborgarskap, där avlider. För närvarande förete de båda ländernas arvslagar sinsemellan betydande olikheter, bland annat i fråga örn arvsrättens begränsning till vissa skyldskapsgrader; och örn än det arbete på en ny ärvdabalk som pågår i Finland kan väntas i viss mån leda till återknytande av tidigare rådande rättsgemenskap på ifrågavarande område, kan det förmodas att på vissa ingalunda oviktiga punkter den finska lagstiftningen även framgent kommer att skilja sig från den svenska, samt att alltså de internationellt-privaträttsliga spörsmålen fortfarande komma att vara av betydelse i förhållandet mellan de två ländernas innebyggare.

Vidkommande Danmark och Norge är där gällande lagstiftning örn kvarlåtenskap i åtskilliga fall helt avvikande från den svenska. Bland viktigare olikheter märkas, att arvsrätten där likasom i Finland omfattar en vidare krets av skyldemän än fallet numera är i Sverige, samt att efterlevande make äger en legal rätt att behålla boet i fall då bröstarvingar finnas. Därjämte föreligger i fråga örn själva boutredningsförfarandet den betydelsefulla olikheten, att, medan i Sverige utredningen i princip ankommer på bodelägarna själva, det i Danmark och Norge alltid är en offentlig myndighet, »skifteretten», som omhändertager, förvaltar och skiftar boet eller prövar, huruvida förutsättningarna för annat slags skifte äro för handen.

Även med de västliga grannländerna står, som bekant, vårt land i livlig beröring. Svenska medborgare äro till ej ringa antal bosatta i Danmark och Norge, och antalet här i landet bosatta danska och norska medborgare är även ganska avsevärt. Esomoftast förekommer också, att i kvarlåtenskapen efter en i Danmark eller Norge bosatt person ingå tillgångar här i landet, eller att, tvärtom, dödsbo efter någon här bosatt omfattar egendom i något av de västra grannländerna.

Önskvärt är alitsa tydligen, att även mellan Sverige och dess båda västliga grannländer vinnes enighet om de internationellt-privaträttsliga principerna för dödsboutredning och skifte av kvarlåtenskap.

Vad angår Island — ett land vars rättsordning närmast överensstämmer med den danska — är en överenskommelse med detta land och Sverige av jämförelsevis underordnad praktisk vikt. För Danmark och Norge åter lärer Islands deltagande i en eventuell nordisk överenskommelse icke sakna reell betydelse; och då några sakliga betänkligheter häremot ej torde ur svensk synpunkt föreligga, samt det i och för sig måste anses önskvärt, att det nordiska samarbetet på rättens område omfattar det med vårt land stam- och rättsbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 2. 53

fryndade Ölandet, måste det betraktas som en fördel att dess medverkan är att påräkna.

I sakligt hänseende är jag beredd att ansluta mig till de principer, på vilka konventionsförslaget är byggt, och jag har ej heller något att invända mot den närmare utformning dessa principer erhållit i förslaget eller mot dess övriga detaljer.

Jag tillåter mig alltså förorda, att Kungl. Majit godkänner konventionsförslaget. I sådan händelse bör detsamma, innan ratifikation ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. Till frågan örn de lagstiftningsåtgärder, som påkallas av en eventuell ratifikation, torde jag senare få återkomma.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn arv, testamente och boutredning samt hemställer, att förslaget måtte godkännas av Kungl. Maj :t.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet: Hagnar Kihlgren.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartement särenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 fehman 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för justitiedepartementet beslutat godkänna ett förslag till konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge örn arv, testamente och boutredning jämte slutprotokoll, hemställer tillförordnade chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Undén, efter gemensam beredning med förstnämnde departementschef, att Kungl. Majit måtte bemyndiga sändebudet i Köpenhamn O. A. H. Ewerlöf och vid förfall för denne tillförordnade förste legationssekreteraren vid beskickningen därstädes K. R. Thyberg att — under förbehåll örn ratifikation av Kungl. Majit med riksdagens samtycke — underteckna en konvention jämte slutprotokoll i enlighet med nämnda förslag ävensom förordna att fullmakt för Ewerlöf och Thyberg skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad tillförordnade departementschefen under ovanstående punkt hemställt, däruti övriga närvarande statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Majit Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Fritz Stackelberg.

Kungl. Marits proposition nr 2.

55 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in-

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 december 1934.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Levinson, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Enligt statsrådsprotokollet den 1 februari 1934 har Kungl. Majit godkant ett av delegerade för Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge avgivet förslag till konvention mellan nämnda länder örn arv, testamente och boutredning. Förslaget har godkänts jämväl av de övriga ländernas regeringar och den 19 november 1934 av regeringarnas befullmäktigade ombud undertecknats att såsom konvention gälla mellan länderna. Vid undertecknandet har från svensk sida gjorts förbehåll örn ratifikation.

Såsom omförmälda statsrådsprotokoll utvisar, bör konventionen, innan ratifikation ifrågakommer, underställas riksdagens prövning. I samband härmed torde jämväl böra komma under bedömande spörsmålet örn de lagstiftningsåtgärder, vilka för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag vill härmed erinra därom, att lagrådet den 12 juni 1933 avgivit utlåtande över följande den 7 april 1933 till lagrådet remitterade provisoriska förslag

1 1) lag örn dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som

hade hemvist här i riket; . . ,

2) lag örn kvarlåtenskap efter den, som hade hemvist i Danmark, linland,

Island eller Norge; samt

3) lag örn tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i främmande stat. ,

I samband med förhandlingar, som av de delegerade aterupptogos under hosten 1933 hava nämnda provisoriska förslag undergått jämkning i åtskilliga punkter, som varit föremål för lagrådets uttalanden, därvid hänsyn tagits till dessa. Bland annat hava sålunda rubrikerna till de under 1) och 3) upptagna lagförslagen erhållit en något ändrad avfattning. Med anledning av andringar och tillägg sorn, utan samband med lagrådets yttrande, K jörts i konventionen, hava motsvarande ändringar och tillägg vidtagits i lagförslagen.

1 Jfr-noten ovan sid. 47.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.

över dessa ändringar oell tillägg Ilar, såsom statsrådsprotokollet den 17 november 1933 utvisar, lagrådets utlåtande infordrats. Jag får nu anmäla lagrådets härutinnan den 4 december 1933 avgivna utlåtande, däri lagrådet lämnat förslagen i då granskade delar utan erinran.»

Föredraganden hemställer därefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga berörda tre delvis jämkade lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till nästkommande års riksdag skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner