('med förslag till förord- ning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och för\xad mögenhetsskatt, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 1

Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt, m. m.; given Stockholms slott den 20 mars 1936.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep­ tember 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; 2) förordning örn särskild skatt å förmögenhet; 3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep­ tember 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt; 4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr 375) örn utjämningsskatt; samt 5) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsf härdningen den 28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Majits Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 15, 18 och 20 §§ förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives: 15 §• Till grand för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läg­ gas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en tvåhundradedel av hans och i förekommande fall hans omyndiga barns skat­ tepliktiga förmögenhet. Är han skattskyldig allenast för inkomst eller alle­ nast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten eller en tvåhundradedel av förmögenheten efter ty nyss är sagt. Det sålunda------------ kronor, bortfaller.

18 §. 1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skatt­ skyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestif­ telser, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8,000 kronor, med visst tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt). Med familjestiftelser avses stiftelser, som enligt de för desamma gällande stadgar hava till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa fa­ miljers eller bestämda personers ekonomiska intressen. 2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör: a) för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3.5 pro­ cent av det beskattningsbara beloppet; när det beskattningsbara beloppet överstiger 2.000 kr. men icke 4,000 kr.: 70 kr. för 2,000 kr. och 4.5% av återstoden; 4.000 » » » 6,000 » : 160 » » 4,000 » » 5.5% » » ; 6.000 » : 270 » » 6,000 » » 7 % » » ;

b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska eko­ nomiska föreningar, för systembolag, som ej äro aktiebolag, samt för ut­ ländska juridiska personer, som ej beskattas enligt a) här ovan: 1 Senaste lydelsen av 18 §, se SFS 1934: 291.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 3

åtta procent av det beskattningsbara beloppet; c) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap: nio procent av det beskattningsbara beloppet; d) för sparbanker: sex procent av det beskattningsbara beloppet; e) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—d) här ovan: fyra procent av det beskattningsbara beloppet. 3 mom. Tilläggsskatten utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 10,000 kronor: 4 procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8,000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger 10,000 men icke 12,000 kr : 80 kr. för 10,000 kr. och 5 % av återstoden 12,000 » » 15,000 » : 180 » » 12,000 » » 6% » » 15,000 » » 20,000 » : 360 » » 15,000 » » 7% » » 20,000 » » 30,000 » : 710 » » 20,000 » » 8% » » 30,000 » » 40,000 » : 1,510 » » 30,000 » » 9% » » 40,000 » » 60,000 » : 2,410 » » 40,000 » » 11% » » 60,000 » » 80,000 » : 4,610 » » 60,000 » » 13 % » » 80,000 » » 100,000 » : 7,210 » » 80,000 » » 15% » » 100,000 » » 150,000 » : 10,210 » »100,000 » » 17% » » 150,000 » » 200,000 » : 18,710 » »150,000 » » 19 % » » 200,000 kr. : 28,210 » » 200,000 » » 21% » » (Se vidare anvisningarna.)

20 §.

För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av de i 18 § 2 mom. omförmälda grundbelopp, med vilken bottenskatt skall för det året utgå.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937. Beträffande efterbeskattning till inkomst- och förmögenhetsskatt, som skolat utgöras enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt i dess hittillsvarande lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §• Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas 'årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, överstigit 20,000 kronor. I den skattepliktiga förmö­ genheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför. Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk ju­ ridisk person, som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § 1 mom. nyssnämn­ da förordning omförmäld familjestiftelse.

2 §■ Särskild skatt å förmögenhet skall utgå i förhållande till den på nedan an­ givet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten. Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom i 1 § förmäles. Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse berörda skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrå­ gavarande beskattningsår enligt förordningen örn statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet, utgör den beskatt­ ningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger det be­ skattningsbara beloppet, dock minst fyrtio procent av den skattepliktiga för­ mögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant beskattnings­ bart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsva­ rande fyrtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att över­ skjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 5

3 §• Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­ stiger 20,000 kronor, dock lägst en krona; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 men icke 100,000 kr. 30 kr. för 50,000 kr. och 2 %o av återstoden 100,000 » » 300,000 » : 130 » » 100,000 » » 3° loo » » 300,000 » » 600,000 » : 730 » » 300,000 » » 4°/oo » » 600,000 » » 1,000,000 » : 1,930 » » 600,000 » » 5 "/oo » » 1,000,000 kr. : 3,930 » )> 1,000,000 » » 6 %0 » »

4 §• För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmö­ genhet. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna ge­ mensamt under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt be­ räknas efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter. Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämp­ ning.

5 §• 1 morn. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall, örn eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp. 2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till led­ ning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögen­ het eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, utan att dock efter taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är stadgat rörande eftertaxering till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning.

6 §• Skattskyldig taxeras till särskild skatt å förmögenhet i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

7 §• Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldig­ het till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om särskild skatt å förmögenhet.

B §• Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen om statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn särskild skatt å förmögenhet.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt, befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet en­ ligt denna förordning. 1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen örn statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt å för­ mögenhet skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande be­ stämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att upp­ gå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskom­ melsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fast­ ställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet. 2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögen­ hetsskatt skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet.

10 §.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till särskild skatt å förmögenhet stadgas i taxeringsförordningen.

11 §•

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 7

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

28 september 1928 (nr 374) om kommunal progressivskatt.

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 4 §§ förordningen den 28 september 1928 örn kommunal progressivskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­ dan angives: 2 §• Fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse, som avses i 18 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola utgöra kom­ munal progressivskatt, därest den skattskyldiges till statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt beskattningsbara belopp överstiger 3,000 kronor, sedan, i fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdragits ett belopp, motsvarande till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplik­ tig inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej föreligger. 3 §• Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en var skattskyldig det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­ bara beloppet, beträffande skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskatte­ lagen, efter avdrag, som i 2 § sägs.

4 §■ 1 mom. Progressivskattens grundbelopp utgör för den del av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara belop­ pet, som överstiger 3.000 kronor men ej 9,000 kronor, 0.5 procent 9.000 » » » 15,000 » 1 » 15.000 » » » 35,000 » 2 » 35.000 » » » 60,000 » 3 » 60.000 » » » 100,000 » 4 »

dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 4.5 procent av det be­ skattningsbara beloppet. Grundbeloppet upptages i fullt krontal, så att belopp, som ej uppgår till fullt krontal, bortfaller.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

2 mom. Rörande fördelning emellan äkta makar av det för dem gemen­ samma grundbeloppet skall stadgandet i 19 § 1 mom. förordningen om stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning; och skall därvid i fråga örn skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, så­ som taxerat belopp anses det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxe­ rade beloppet med avdrag av det belopp, som frånräknats vid fastställande av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937. Beträffande efterbeskattning till kommunal progressivskatt, som skolat ut­ göras enligt förordningen om kommunal progressivskatt i dess hittillsvaran­ de lydelse, skall denna fortfarande äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 28 september

1928 (nr 375) om utjämningsskatt.

Härigenom förordnas, att förordningen den 28 september 1928 om utjäm­ ningsskatt skall upphöra att gälla med utgången av år 1936; dock att förord­ ningen fortfarande skall äga tillämpning beträffande efterbeskattning till ut­ jämningsskatt enligt förordningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 9

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 skall upphöra att gälla ävensom att 1 §, 2 § 1 morn., 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 28 §, 29 § 1 morn., 76 §, 77 § 2 morn., 80 §, 84 § 2 morn., 86 §, 90 § 2 morn., 91 § 2 morn., 92 § 1 morn., 95, 98, 99, 105 och 114 §§, 119 § 2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn., 130 och 136 §§, 143 § 1 mom. samt 145 § 4 mom. nämnda förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 1 §• Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningar­ na örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, örn särskild skatt å förmö­ genhet och om kommunal progressivskatt samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda beskattningsnämnder i den ordning här nedan an­ gives. 2 §• 1 mom. I denna------------äger rum; taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomst­ skatt, till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmö­ genhet och till kommunal progressivskatt; samt virkestaxering: taxering — -------- årlig taxering.

12 §.

1 mom. Till medlemmar------------taxeringens verkställande. Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kom­ mun inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunal­ skatt till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär­ skild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt desamma. Vid kommuns----------- inom densamma. * Senaste lydelsen av 29 § 1 morn. se SFS 1930:192, av 92 § 1 mom. och 119 § 2 inom. se SFS 1931: 80, av 84 8 2 morn., 86 § och 123 § 2 mom. se SFS 1934: 292, av 124 a § 1 mom. och 145 § 4 mom. se SFS 1934:295 samt av 12 § 1 morn., 26 § 1 morn., 80 §, 90 § 2 mom. och 143 § 1 mom. se SFS 1935:255.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

26 §. 1 morn. Nedannämnda skattskyldiga------------- (självdeklaration), näm­ ligen: 1) verk eller------------ för förmögenhet; 2) fysisk person, därest han antingen a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet; b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldig­ het därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt för­ mögenhet, för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i så­ dant fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade in­ komst i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en tvåhundradedel av förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket bo­ satt under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor och, i fråga om annan person, till minst 100 kronor; eller c) vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen örn särskild skatt å förmögenhet. Vid bedömandet —--------inkomst och förmögenhet. Har skattskyldig barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller förordningen örn särskild skatt å förmögenhet skall taxeras därför. Vid tillämpning------------den avlidne.

28 §. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdekla­ ration. Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmö­ genhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kom­ mun, där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skatt­ skyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklara­ tionsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Finnes inom------------ särskild kommun.

29 §. 1 mom. Allmän självdeklaration ------------å försäkringstagarna. Utländsk försäkringsanstalt------------ öretal bortfalla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 11

76 §.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccislängden och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt taxeringsdistriktet angår. Inom samma------------ mellankommunala prövningsnämnden.

77 §. 2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, även­ som av sådana i 26 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål. Taxering, som------------särskilt taxeringsdistrikt.

80 §. Kronoombudet har------------ åliggande särskilt a) att, oavsett------------ av denne; fe) att vid granskningen tillse, att kronans intresse vid taxeringen till stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet varder behörigen iakttaget; samt c) att, i------------ taxeringsnämndens sammanträden. Med avseende------------ taxeringsnämndens sammanträden.

84 §. 2 morn. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i 85 § stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet skall honom åsättas. Så snart -—------- omförmälda taxeringsnämnd. Har taxeringsnämnd----------- omförmälda taxeringsnämnd.

86 §.

För varje taxeringsdistrikt eller, örn distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskat­ telagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga öv­ riga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstoch förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt (inkomstlängd), en längd över taxeringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslångd) ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos den gemensamma taxeringsnämnden skola förås särskild inkomstlängd och särskild förmögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 2 morn. De beslutade —---------- skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas särskilt dels i avseende -—------- beskattningsbar inkomst; dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp med angivan­ de tillika, där det ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vil­ ken grundbeloppet för däri ingående bottenskatt skall beräknas; dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattnings­ bart belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt beskattningsbara beloppet, samt skattens grundbelopp; dels ock, till ledning för påföring av pensionsavgift enligt lagen örn folk­ pensionering, för envar, som vid taxeringsårets början uppnått sjutton men ej sextiofem års ålder, beräknat taxerat belopp enligt förordningen örn stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften här ovan. 1 förmögenhetslängden angives den till särskild skatt å förmögenhet be­ skattningsbara förmögenheten. Närmare föreskrifter------------ och ledamöter. 90 §. 2 mom. Har självdeklaration------- — eller upplysning. 1 enahanda------------ därtill anmanats. Har vid dylik underlåtenhet att avgiva deklaration eller uppgift taxering åsatts enligt förordningen örn sär­ skild skatt å förmögenhet, skall underrättelse, varom nu sagts, lämnas jäm­ väl skattskyldig fysisk person, som är inom distriktet mantalsskriven.

91 §. 2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med undantag av förmögenhetslängden, offentligen framläggas inom vederbö­ rande kommun under minst fjorton dagar före den 15 juli under taxerings­ året. 92 §. 1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­ lagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 13

distrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 10 juli, till den mellankommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och and­ ra handlingar, som till ledning vid den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skatt­ skyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra hand­ lingar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunal­ skattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmö­ genhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxerings­ nämndernas protokoll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

95 §. Prövningsnämnd beslutar — — — i övrigt. Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels, så­ vitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar örn sådan befrielse från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunal­ skattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt och 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet, dels ock pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Vad el­ jest ------------ särskild prövningsnämnd. Om rätt------------ och 129 §. 98 §. Alla beslut------- - ■— bör ske. Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller bli­ vit fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt, och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upplägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kom­ munal progressivskatt, dels för taxering till särskild skatt å förmögenhet och dels för virkestaxering. Närmare föreskrifter örn längdföringen meddelas av Kungl. Majit. Nämndens protokoll------- -— särskild prövningsnämnd.

99 §. Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt av­ skrift, skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhandahållas dem,

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels ock, med undantag för den avdelning i längden som avser taxering till särskild skatt å förmögenhet, så snart ske kan offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton dagar.

105 §. Alla beslut------------bör ske. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i den­ samma uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmö­ genhet. Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning av besvär enligt 123 §. Justering av------------ deras riktighet.

114 §. Taxering till kommunal progressivskatt verkställes av den taxeringsnämnd och den prövningsnämnd, som förrätta skattskyldigs taxering till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt, i samband med taxeringen till dylik skatt. Ifrågakommer fördelning------------ och skoldistrikt. Fördelning av------- — i kommunen.

119 §. 2 morn. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­ lagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyl­ diges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxe­ rats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller sär­ skild skatt å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de län, där sagda kommuner äro belägna. Besvär, varom------------ nästföljande söckendag.

123 §. 2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skatte­ pliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt eller särskild skatt å förmögenhet för förmögenhetstillgång av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig förmögenhet, den som------------ taxeringen skett, den som------------ en ort, den som------------ är skattskyldig, den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet, ehuru han enligt 1 § förordningen om dylik skatt ej är skyldig utgöra sådan skatt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 15

den som taxerats till kommunal progressivskatt, ehuru han enligt 2 § för­ ordningen om kommunal progressivskatt ej skall utgöra sådan skatt, eller som taxerats till kommunal progressivskatt för inkomst eller för förmögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig, den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till särskild skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt å ort, där han icke är skattskyldig till sådan skatt, den som taxerats för------------hos kammarrätten. Skall i fråga om stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behö­ rig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet fö­ rekommit, som enligt 39 § 1 mom. andra punkten föranleder förlust av ta­ lan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingå­ ende bottenskatten beräknas enligt 18 § 2 mom. a) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall besvärsrätt, som nyss sagts, såvitt an­ går denna taxeringsåtgärd tillkomma stiftelsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande taxeringsåtgärden före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i något av länen, men före den 10 juli, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet fattats av prövningsnämnd.

124 §. 2 mom. Anföras besvär------------ omförmälda nämnd. Före överlämnan­ det skall länsstyrelsen vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd, förmögenhetslängd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxe­ ringen angår, som ock de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingar­ na, därest icke berörda utdrag och handlingar på grund av stadgandet i 92 § tidigare blivit överlämnade, i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågava­ rande handlingar. Sedan besvärsakten------------ i ärendet. Anföras besvär------------, till kammarrätten.

124 a §. 1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har för skattskyldig förmö­ genhet vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till sär­ skild skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvär­ de, och sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av prövningsnämnd sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör be­ räknas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav för­ anledd ändring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos pröv­ ningsnämnden, eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrätten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den myndig­ het, som meddelat beslutet. Är sagda------------ i övrigt. Rätt att------------ motsvarande tillämpning.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

130 §. Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till kommunal inkomst­ skatt eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet eller till kommunal progressivskatt, som därav må för­ anledas.

136 §. Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

143 §. 1 mom. Har någon i självdeklaration eller därtill hörande handling eller 1 särskild uppgift angående renskötsel eller i upplysning, som i 32 § avses, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, bote, örn det oriktiga medde­ landet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och för­ mögenhetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som därigenom undandragits, och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögen­ hetsskatt samt den särskilda skatt å förmögenhet, som skulle hava undan­ draga, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vart­ dera fallet dock minst femtio kronor. Därest det------------ femtio kronor. Har någon------------ femtio kronor.

145 §. A mom. Efter prövning------------ fastighetstaxeringsnämndernas beslut. Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordfö­ randena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning såvitt an­ går årlig taxering åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande tre procent av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräk­ nats enligt taxeringsnämndernas beslut. Vid fördelningen------------av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1937; dock att i fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år 1937, äldre bestäm­ melser fortfarande skola gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 20 mars 1936.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , statsråden U ndén , S chlyter , W igforss , M öller , L evinson , V ennerström , E ng ­ berg , S köld .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn viss omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m. och anför därvid:

Inledning. Verkställda utredningar.

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 3 januari 1935 av finansplan och in­ komstberäkning för budgetåret 1935/1936 uttalade jag, bl. a., att jag utan att ingå på den kritik, som riktats mot den extra inkomst- och förmögenhets­ skatten samt den särskilda förmögenhetsskatten, ansåge det önskvärt med en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sam­ manhang, innan någon ny avvägning företoges rörande dessa skat­ ters plats i skattesystemet och rimliga andel i skattebördan. I en den 29 april 1935 dagtecknad, av mig till riksdagens särskilda utskott över­ lämnad p. m. angående finansiering av ökade utgifter till folkpensionering (tryckt som bilaga till utskottets utlåtande) behandlades sedermera i korthet frågan om förenkling av det nuvarande systemet av statsskatter, därvid vis­ sa alternativa möjligheter påvisades. I samband med hemställan om bifall till Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om extra inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1935 (betänkande nr 62) gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag, i an­ slutning till vad jag vid anmälan av finansplanen anfört, ett uttalande örn angelägenheten av att en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna, som borde avse att ersätta de nuvarande olika skatteformerna på ifrågava­ rande område med ett mera enhetligt system, igångsattes å sådan tidpunkt, att förslag i ämnet kunde föreläggas redan 1936 års riksdag. Detta uttalande godkändes av riksdagen. I anledning av dessa uttalanden ha inom finansdepartementet verkställts undersökningar rörande förefintliga möjligheter till rationalisering av de direkta skatterna till staten. Resultaten av detta utredningsarbete ha sam­ manfattats i en promemoria med förslag till viss omläggning av den direkta Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 2

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

statsbeskattningen. Efter remiss ha utlåtanden över promemorian avgivits av kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet och länssty­ relserna i samtliga län. Jämsides med berörda utredning lia inom finansdepartementet fortgått vissa undersökningar rörande det samlade skattetrycket i Sverige och i utlan­ det. Dessa undersökningar ha verkställts av professorn vid handelshögsko­ lan i Göteborg E. R. Lindahl och numera docenten vid Lunds universitet C. Welinder, vilka den 26 juli 1935 av Kungl. Maj:t förordnades att såsom sak­ kunniga biträda inom finansdepartementet med utredning av vissa skatte­ frågor. Vid nyssnämnda promemoria fanns såsom bilaga fogad en prelimi­ när översikt över dessa undersökningar. Resultaten av de sakkunnigas utred­ ningar, som nu slutförts, komma att i dagarna offentliggöras i en särskild publikation (Statens off. utredn. 1936: 18). I detta sammanhang torde böra erinras om att frågan om en differentie­ ring av de skattefria avdragen efter familjeförhållanden varit föremål för ut­ redning inom befolkningskommissionen, som i ett den 11 december 1935 dagtecknat betänkande angående familjebeskattningen (Statens off. utredn. 1936: 13) framlagt förslag i ämnet.

Tillkomsten av nu gällande bestämmelser.

I anslutning till framställningen i departementspromemorian torde jag först få redogöra för tillkomsten av nu gällande bestämmelser rörande statsskatterna å inkomst och förmögenhet. 1910 års inkomst- och förmögenhetsskatt. Genom 1910 års förordning in­ fördes i Sverige för första gången skatt å förmögenhet. Detta skedde i den formen, att vid taxering av den skattskyldige till den uppskattade inkomsten la des ett belopp, motsvarande V«o av den skattskyldiges nettoförmögenhet. Summan av inkomsten och förmögenhetsdelen utgjorde det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, å vilket — sedan eventuellt avdrag skett på grund av höga levnadskostnader, försörjningsplikt eller sär­ skilda ömmande omständigheter — skatten beräknades. Anledningen till denna anordning av förmögenhetsskatten framgick redan av den i proposi­ tionen framlagda författningstexten: »För beskattning av förmögenheten upptages i det taxerade beloppet en tredjedel av förmögenhetens till fem pro­ cent beräknade avkastning eller således en sextiondedel av den uppskattade förmögenheten.»* 1 Förslaget byggde alltså i princip på den förutsättningen, att s. k. fonderad inkomst kunde vid tillämpning av föreslagna skatteskalor för inkomstskatten bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å in­ komst av arbete beräknats å ett med en tredjedel höjt inkomstbelopp. Skat­ ten var fördenskull tänkt mera såsom skatt å förmögenhetens avkastning än såsom skatt å förmögenheten som sådan. Inkomst- och förmögenhetsskatten enligt 1910 års författning var progres- 1 På hemställan av bevillningsutskottet antogs detta stadgande av riksdagen i en förkortad lydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232- 19

siv enligt två skilda, tekniskt olika konstruerade skalor. Skatteprocenten väx­ lade mellan 0.4 °/o, avseende taxerade belopp upp till 900 kronor, och 5 %, vilket maximum uppnåddes då det taxerade beloppet översteg 104,400 kro­ nor. För inländska aktiebolag och solidariska bankbolag tillämpades en särskild skatteskala, avvägd efter bolagens taxerade inkomst i förhållande till deras efter vissa grunder beräknade kapital. Genom att i det taxerade beloppet ingick förmögenhetsdel blev enligt förordningen jämväl förmögenhetsskatten progressiv, varvid beskattningen av en förmögenhet av viss storlek kunde bliva olika hög beroende på in­ komstens storlek. Denna konsekvens av systemet betecknades såväl i pro­ positionen som i bevillningsutskottets betänkande som en fördel, enär för­ mögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållanden kunde antagas i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan. Enligt förordningens ordalydelse skulle inkomst- och förmögenhetsskat­ ten utgå med ett fixt, i förhållande till det taxerade beloppets storlek be­ stämt belopp. Vid behandlingen i riksdagen av förslaget till förordning synes det dock hava förutsatts, att den enligt förordningen utgående skat­ ten skulle kunna procentuellt höjas eller sänkas. I sin skrivelse den 9 juni 1910 (nr 197) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för­ ordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt framhöll nämligen riksdagen, att den förut nämnda anordningen med två skilda skatteskalor naturligen icke medförde någon svårighet för en tillfällig ökning eller minskning av inkomst- och förmögenhetsskatten, för den händelse anledning till sådan förändring skulle förekomma. Förändringen skulle nämligen kunna vidtagas genom procentisk höjning eller sänkning av skatten. Inkomstens belopp lik­ som procentsatsen kunde lämnas åsido.

Utvecklingen efter år 1910 före 1919 års skattereform. Den direkta be­ skattningen av inkomst och förmögenhet kom så småningom att intaga en helt annan ställning i det statliga skattesystemet än den hade under åren närmast efter genomförandet av 1910 års skattereform. Den ordinarie in­ komst- och förmögenhetsskatten växte småningom till allt större belopp. Dessutom framtvingade kristidens finansiella svårigheter vid sidan av nämn­ da skatt en extra beskattning, 1918 i form av tilläggsskatt och extra in­ komst- och förmögenhetsskatt samt 1919 i form av en extra inkomst- och förmögenhetsskatt, vilken sistnämnda skatt representerade en skatteintäkt av ungefär samma belopp som den ordinarie inkomstbeskattningen. Här­ till kom den i nära anslutning till den statliga inkomstbeskattningen utgå­ ende särskilda beskattningen av krigskonjunkturvinster. Den av riksdagen åtminstone i viss utsträckning förutsatta rörligheten hos 1910 års skatt vann aldrig tillämpning i praktiken.

1919 års ändringar i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. önskvärdheten av en avveckling av de extraordinära skatterna samt behovet

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

av omläggning av grunderna för skattens avvägning efter levnadskostnader­ nas höjd och försörjningspliktens omfattning föranledde år 1918 dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att hemställa om be­ myndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för revision i vissa delar av lagstiftningen rörande den direkta beskattningen till staten. Därvid anförde föredragande departementschefen bl. a.: Förekomsten vid sidan av varandra av flere fristående inkomstskatter är ingalunda önskvärd. Vid utarbetande av en ny skatteskala torde densam­ ma om möjligt böra så avvägas, att, vare sig större eller mindre belopp skall genom inkomstskatt anskaffas, detta kan ske på grund av den allmänna inkomstskatteförordningen utan att särskilda förordningar örn extra in­ komstskatt eller tilläggsskatt varda erforderliga. — -— — Det bör alltså eftersträvas, att progressionsskalan uti inkomstskatteförordningen bliver så byggd, att densamma angiver de olika inkomsttagarnas relativa skattskyl­ dighet i förhållande till varandra, medan det absoluta belopp i skatt, som skall uttagas, kan fixeras efter varje års behov av skatteintäkt. På grundval av utlåtanden från de tillkallade sakkunniga —- inkomstskattesakkunniga — framlades till 1919 års riksdag proposition (nr 259) om ändring i vissa delar av 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhets­ skatt. Propositionen godkändes i huvudsak av riksdagen. De nya bestäm­ melserna inneburo i avseende å familjebeskattningen ökad differentiering genom systemet med ortsavdrag och familjeavdrag. I detta sammanhang äro emellertid av större betydelse de ändringar, som gjordes i skatteskalorna för fysiska och juridiska personer, samt den i samband därmed vidtagna an­ ordningen för skattens förvandlande till en rörlig skatt. De i författningen intagna tarifferna fastslogos utgöra blott ett slags grundtaxa, i det att in­ komst- och förmögenhetsskatten bestämdes skola utgå med för varje år be­ slutad, för alla skattskyldiga enhetlig procent av enligt tarifferna uträknade grundbelopp. Skattetariffen för andra skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag var anordnad som skiktskala med en skatteprocent å 3 °/o i lägsta skiktet — då det beskattningsbara beloppet icke överstege 10,000 kronor — och 15 % i högsta skiktet, som avsåg den del av sagda belopp, som överstege 1,000,000 kronor; grundbeloppet skulle dock icke i något fall överstiga 12 % av det beskattningsbara beloppet, vilket procenttal inträdde vid ett beskattningsbart belopp å 1,226,670 kronor. Vid skattetariffens bedömande bör beaktas dels betydelsen av orts- och familjeavdragen, dels verkan av den s. k. »bankningsregeln», d. v. s. den regel enligt vilken den del av det taxerade beloppet som översteg summan av orts- och familje­ avdragen men ej dubbla denna summa, skulle medräknas endast till hälften. För aktiebolagen och de solidariska bankbolagen antogs en tariff, enligt vil­ ken grundbeloppet skulle utgöra 1,5—12 % av den taxerade inkomsten allt­ efter dennas storlek i förhållande till kapitalet (aktiekapital och reservfond). I en i december 1918 till chefen för finansdepartementet ingiven prome­ moria hade inkomstskattesakkunniga, vilka framlagt ett förslag som allenast i mindre mån avvek från det sedermera antagna, anfört bl. a. följande angå­ ende utarbetandet av de nya skatteskalorna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 21

Vill man ordna en skatteskala, så att den kan procentvis avsevärt för­ höjas eller minskas allt efter behov, får den icke hava allt för stark spän­ ning, d. v. s. skillnaden mellan högsta och lägsta skattekvot får icke vara allt för stor. De sakkunniga äro mest benägna för en skatteskala, sådan, att skattens grundbelopp närmast skulle motsvara nuvarande ordinarie inkomstoch förmögenhetsskatt jämte tilläggsskatten för år 1918. Lägsta skattesatsen skulle då bliva 3 °/o och den högsta 10 °/o av det beskattningsbara beloppet. Med en sådan skala torde man utan större olägenhet kunna uttaga upp till 200 %, d. v. s. dubbla beloppet av de föreslagna normala skattesatserna (grundbeloppen). Skulle högre direkt skatt behöva uttagas än som kan vin­ nas genom en fördubbling av grundbeloppen, torde det visa sig nödvändigt att revidera själva skatteskalan.

Beträffande den av de sakkunniga slutligen framlagda skatteskalan för fy­ siska personer, vilken sedermera antogs av riksdagen, framhöllo de sakkun­ niga, att då progressionen fortsatts så långt, att grundbeloppets maximum fastställts till 12 °/o av beskattningsbara beloppet, skalans elasticitet givetvis minskats med den sålunda ökade spänningen hos densamma. I den förut omnämnda propositionen nr 259 gjordes av föredragande de­ partementschefen, statsrådet Thorsson, följande uttalande rörande skatte­ skalans elasticitet:

En missuppfattning av det föreliggande förslaget innebära de i vissa myn­ digheters utlåtanden förekommande antaganden, att de föreslagna skatteska­ lorna vore begränsade nedåt, men icke uppåt, eller anordnats såsom minimiskalor. Med anledning av denna missuppfattning torde böra understrykas, att vid skalornas konstruktion progressionen anordnats så, att de framkomna grundbeloppen vid växlande skattebehov kunde med enhetlig procentsats ökas eller minskas. Örn skalan anordnats såsom en minimiskala, vilket skulle hava föranlett vida lägre skattesatser än de nu föreslagna, hade den förlorat en icke ringa del av sin smidighet, enär grundbeloppen då icke kun­ nat, såsom nu har ansetts möjligt, även procentuellt minskas. Genom att skalan anordnas såsom en genomsnittsskala, som möjliggör uttagande av ett jämförelsevis ordinärt skattebehov, har dess elasticitet avsevärt ökats just därigenom, att inom antydd gräns skatten kan utan större olägenhet bestäm­ mas till belopp, som vid ännu större skattebehov överstiger, men vid min­ skat behov understiger grundbeloppen. Det torde få anses självfallet, att, där skattebehovet icke kräver uttagande av skatt, motsvarande fulla grund­ beloppet, en lägre procentsats än 100 % därå bör komma till användning. Införandet i förordningen av en uttrycklig begränsning av grundbeloppets ökning lärer icke binda en framtida riksdag, då ju riksdagen är oförhindrad att när som helst själv ändra eller upphäva förordningen i denna del. Det av mig förordade förslaget upptager fördenskull inga bestämmelser vare sig örn maximum eller minimum av skatt. Bevillningsutskottet yttrade i denna punkt bl. a. följande: Inom utskottet bar varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås visst maximum för skattesatsernas böjande över grundbeloppen. Då emellertid, såsom också departementschefen påpekat, en framtida riksdag är oförhind­ rad att ändra eller upphäva en sådan maximibcstämmelse, bär utskottet av­ stått därifrån. I stället bar utskottet tagit fasta på departementschefens uttalande, att det finge anses självfallet, att, där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre procentsats

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

än 100 procent därå borde komma till användning, samt å den likaledes i propositionen antydda förutsättningen, att högre skatt än 200 procent av grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende vill utskottet dessutom framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i ämnet legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag, visserligen också räknat med möjligheten att uttaga 200 procent av grundbeloppen, men därvid ut­ gått från tariffer med maximisatser av 10 procent. Med hänsyn till den skärpning, de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas, om ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämp­ ning finge underkastas någon reduktion. Redan det första år de nya bestämmelserna tillämpades, nämligen år 1920, nödgades man fastställa grundbeloppsprocenten till 155. T. o. m. budget­ året 1924/1925 utgjorde procenttalet härefter 175, den högsta hittills upp­ nådda siffran. Senare sjönk utdebiteringssiffran i etapper, så att den bud­ getåret 1928/1929 — det sista för vilket gällde bestämmelserna i 1910 års för­ ordning — utgjorde 150 %.

1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Förord­ ningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som ersatte 1910 års förordning och fortfarande är gällande, innebär i de avseenden varom nu är fråga icke några större ändringar. Anordningen med fastställande varje år av visst procenttal av grundbelopp för vinnande av rörlighet i skattesystemet har bibehållits. Såväl för fysiska personer som för aktiebolag gälla de skatteskalor, som infördes år 1919. Samma tariff som för fysiska personer gäller för oskifta dödsbon, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag.1 För andra juridiska personer är beskatt­ ningen proportionell, därvid olika skattesatser gälla för skilda kategorier. För budgetåren 1929/1930—1932/1933 fastställdes procenttalet för utdebi­ teringen till 145, för budgetåret 1933/1934 till 165 samt för budgetåret 1934/ 1935 ävensom för innevarande budgetår till 170. För budgetåret 1936/1937 har i statsverkspropositionen föreslagits, att inkomst- och förmögenhetsskat­ ten skall utgå efter procenttalet 150.

Utjämningsskatten. I 1928 års skattesystem ingår utom den statliga in­ komst- och förmögenhetsskatten ännu en statsskatt å inkomst och förmö­ genhet, nämligen utjämningsskatten. Avkastningen av denna skatt, vilken ersatte den förutvarande utjämningsandelen av den kommunala progressiv­ skatten, användes till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Utjämningsskattens grundbelopp utgjorde enligt för­ ordningens ursprungliga lydelse V3 av den kommunala progressivskattens grundbelopp men höjdes år 1934 till % av detsamma. Skattesatsen för ut­ jämningsskattens grundbelopp utgör efter nämnda höjning, såvitt angår andra skattskyldiga än svenska aktiebolag, V3 —3 % av det beskattningsbara beloppet, vilket i regel är detsamma som det till statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet. Utjämningsskatten har sedan år 1932 uttagits med hela grundbeloppet. Emellertid har utjämningsskatten

t 1 Från och med år 1934 hava hit hänförts även s. k. familjestiftelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 23

jämte de övriga medel, som enligt särskilda bestämmelser disponeras för skatteutjämning — skatt som erlägges på grund av taxering för gemensamt kommunalt ändamål samt hälften av den särskilda skatten å vissa lotterivin­ ster — de senaste åren icke förslagit till ändamålet, utan skatteutjämningsmedlens fond har måst förstärkas genom anslag å allmänna budgeten, upp­ gående till för budgetåret 1933/1934 4 miljoner kronor samt för ett vart av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936 10 miljoner kronor. För budgetåret 1936/1937 har föreslagits anvisande av ett anslag för samma ändamål å 4 mil­ joner kronor. Extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt d förmögenhet. Av statsfinansiella skäl har under de senaste åren den statliga beskattningen utökats med ytterligare två skatter, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Extra inkomst- och förmögenhetsskatt uttogs första gången för budget­ året 1932/1933 i enlighet med en år 1932 av riksdagen antagen förordning örn dylik skatt. På grund av särskilda, med denna förordning i stort sett likalydande förordningar har därefter extra inkomst- och förmögenhets­ skatt utgått jämväl för budgetåren 1933/1934—1935/1936; förslag till för­ ordning för år 1936 har i proposition förelagts årets riksdag. Skatten er­ lägges av fysiska personer och oskifta dödsbon (numera även familjestiftel­ ser), för vilka det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­ bara beloppet överstiger 6,000 kronor, och utgår enligt skiktskala med procent­ satser från 0.5 till 4 %. 1934 års riksdag beslöt, med bifall i huvudsak till av Kungl. Majit fram­ lagt förslag (prop. nr 200), uttagande för nämnda år av en särskild skatt å förmögenhet. Enligt den därom utfärdade förordningen skulle skatt er­ läggas av fysisk person, oskift dödsbo, utländsk juridisk person och familje­ stiftelse, därest den enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt skattepliktiga förmögenheten överstigit 50,000 kronor. I skattelindrande syfte meddelades bestämmelser örn reduktion av den skattepliktiga förmögenheten i fall då den lämnat ingen eller låg avkastning. Sålunda skulle det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet utgöra högst ett belopp motsvarande 25 gånger det för den skattskyldige enligt inkomst- och förmögenhetsskatteförordningen beskattningsbara beloppet, dock minst 50 °/o av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten skulle utgå enligt skikt­ skala med procenttalen 1—5 promille, vilken sistnämnda skattesats avsåg skiktet över 1,000,000 kronor. Jämväl för år 1935 uttogs jämlikt ny förordning särskild skatt å förmö­ genhet enligt enahanda grunder. Till 1936 års riksdag har proposition av­ givits med förslag till en med 1935 års förordning överensstämmande för­ ordning för år 1936. I detta sammanhang torde jag även få i korthet beröra den i det svenska skattesystemet sedan äldre tid kvarstående personella statsskatten, mantalspenningarna.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Enligt § 1 i förordningen den 24 april 1863 angående mantalspenningarnas utgörande skola mantalspenningar erläggas med 40 öre för man och 20 öre för kvinna av en var, som uppnått 18 års ålder. Från utgörande av man­ talspenningar äro dock undantagna personer, som åtnjuta fattigunderstöd, gemenskapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer samt den egentliga lappallmogen ävensom de, vilka, enligt vederbörande kom­ munalstyrelses intyg, böra för fattigdom eller sjuklighet befrias från denna avgift. Frågan om avskaffande av mantalspenningarna har vid flera tillfällen varit föremål för övervägande. Därvid har i allmänhet jämväl upptagits spörsmålet om avskaffande av övriga personella utskylder, sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften. Av dessa avgifter utgår sjukvårdsavgiften till lands­ tingen och de städer, som icke deltaga i landsting, under det att folkskole­ avgiften, vars uttagande icke är obligatoriskt, tillfaller vederbörande skol­ distrikt. Vardera avgiften utgör högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna samt betalas av var och en, som erlägger mantalspenningar. 1923 års riksdag anhöll •—- i anledning av inom första kammaren väckta motioner — i skrivelse (nr 315), att Kungl. Maj:t ville föranstalta om ut­ redning, huruvida de personliga avgifterna lämpligen kunde upphävas, samt för riksdagen framlägga det förslag, som kunde av utredningen föranledas. I motiveringen för sin anhållan framhöll riksdagen bl. a., att skäl kunde åbe­ ropas saväl för som mot avskaffande av de personliga avgifterna. Av verk­ ställd undersökning franninge, att kostnaderna för debiteringen ingalunda kunde anses höga i förhållande till de utdebiterade beloppen. Däremot kunde arbetet med indrivning av restantieposter i de säkerligen jämförelsevis fataliga fall, då den skattskyldige påförts enbart kapitationsavgifter, antagas i regel vara betydande i förhållande till de belopp, som skulle indrivas. Å andra sidan skulle sannolikt ett avskaffande av de personella avgifterna kunna medföra olägenheter. I många fall, framför allt då den skattskyl­ dige taxerats till bevillning men icke till inkomst- och förmögenhetsskatt, påfördes denne å kronodebetsedeln ett obetydligt belopp i krono- och lands­ tingsskatt. Därest de personliga avgifterna borttoges, skulle helt säkert i dylika fall en disproportion mellan skattebelopp och kostnader uppstå. Även ur principiell synpunkt skulle skäl kunna anföras för bibehållande av en vid sidan av skatten å inkomst utgående personlig avgift. I den mån förmåga att betala en sådan avgift förelåge, syntes det riksdagen riktigt, att varje medborgare bidroge åtminstone till de direkta merkostnader för registre­ ring och dylikt, som han förorsakade det allmänna. Det syntes icke sällan inträffa, att personer, oaktat de icke åtnjutit inkomst av det slag eller till den storlek att denna gjordes till föremål för beskattning, till följd av andra omständigheter såsom exempelvis underhåll från närstående besutte en lika stor betalningsförmåga som många för inkomst taxerade personer. Vissa i motionerna påvisade missförhållanden syntes dock påkalla en utredning. Därest en sådan utredning gåve vid handen, att de personliga avgifterna icke lämpligen borde avskaffas, borde, enligt riksdagens mening, tagas under

Kungl. Maj.ts proposition nr 232- 25

övervägande, om icke sättet för dessas påförande och indrivning kunde under­ gå reformering. över riksdagens skrivelse avgåvo kammarrätten och länsstyrelserna in­ fordrade utlåtanden. Därvid uttalade sig elva länsstyrelser för bibehållande av de personliga avgifterna samt vidtagande av de förenklingar, riksdagen ansett kunna vinnas i fråga om avgifternas påförande och uttagande, medan tio länsstyrelser förordade avgifternas avskaffande. Överståthållarämbetet och tre länsstyrelser funno visserligen principiella skäl tala för avgifternas avskaffande men uttalade, att, därest desamma av finansiella skäl ansåges böra bibehållas, förenklingar borde vidtagas i fråga örn avgifternas påförande och uttagande. Kammarrätten anförde bl. a., att de skäl, som åberopats för avskaffande av de personliga utskylderna, icke kunde frånkännas en viss giltighet. Det kunde ju icke bestridas, att uttagandet av rent personliga skattebidrag icke överensstämde med den på beskattningsväsendets område i allmänhet tilllämpade grundsatsen, att skattskyldigheten skulle stå i ett visst förhållande till skatteförmågan. Emellertid gällde frågan avskaffandet av personella skatter, som ägde hävd för sig samt därjämte utginge med så ringa belopp, att de icke kunde innebära någon nämnvärd tunga ens för de sämst lottade bland dem, vilka de avfordrades. Under erinran tillika, att något allmän­ nare missnöje med de ifrågavarande skatterna icke försports, uttalade kam­ marrätten som sin mening, att praktiska lämplighetssynpunkter borde läggas till grund för avgörandet. Statskontoret och riksräkenskapsverket hade i gemensamt yttrande till be­ villningsutskottet funnit motionen om avskaffande av mantalspenningarna med hänsyn till det arbete, som vore förenat med deras påförande, uppbörd, indrivning och redovisning, jämfört med de belopp, varmed de utginge, väl motiverad. Därest icke samtidigt med mantalspenningarna jämväl övriga personella utskylder, nämligen sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften, borttoges, skulle man emellertid enligt ämbetsverken icke vinna något väsentligt med denna förenkling i skattehänseende. Endast under förutsättning att alla personella utskylder samtidigt avskaffades kunde ämbetsverken till­ styrka bifall till motionen. Samtidigt framhöllo emellertid ämbetsverken, att de dåvarande ovanligt stora budgetsvårigheterna kunde påkalla mantalspenningarnas bibehållande.

Vissa allmänna synpunkter på beskattningen.

Innan jag övergår till en redogörelse för den utredning och de förslag som framlagts i den inom departementet upprättade promemorian, torde jag här, i omedelbar anknytning till föregående historik, få i korthet redogöra för de nu gällande direkta statsskatternas plats inom skattesystemet och fördel­ ning på olika inkomstklasser samt för vissa därmed sammanhängande spörs­ mål. Framställningen utgör väsentligen en sammanfattning av de i föreva­ rande sammanhang viktigaste resultaten av undersökningarna av det samla­

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de skattetrycket i Sverige och i utlandet. Vissa av de sakkunniga samman­ ställda översiktstabeller torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet (bilaga A). Budgetåret 1932/1933, den senaste period för vilken en beräkning av det samlade skattetrycket nu är möjlig, utgjorde de statliga och kommunala skatterna å inkomst och förmögenhet för fysiska personer, oskifta dödsbon, ekonomiska föreningar etc. cirka 46 procent av den totala samhälleliga skatte­ belastningen (vari ej inräknats till jordbruksregleringen hänförliga avgifter). Bortsett från engångsartade förmögenhetsskatter — arvsskatt och vissa andra stämpelmedel å förmögenhetsöverlåtelser, som i detta sammanhang äro av mindre betydelse — härflöto det allmännas skatteintäkter i övrigt från skat­ ter å aktiebolag samt förbrukningsskatter och tullar (inklusive automobilskattemedel). En efter enahanda grunder gjord jämförelse för den statliga beskattningens del avseende budgetåret 1934/1935 ger vid handen, att den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, vars uppbyggnad och till­ komst belysts i den föregående historiken, utgjorde i runt tal 20 procent av totalbeloppet av till staten inflytande skatter. Det är under dessa omständig­ heter naturligt, att inkomst- och förmögenhetsskatt till staten vid en under­ sökning av de samlade skatterna på olika inkomsttyper och inkomstklasser i flertalet fall visat sig vara av relativt underordnad betydelse. Örn man summerar trycket av de skatter, vilka direkt eller indirekt be­ lasta fysiska personers inkomster och äro åtkomliga för statistiska beräk­ ningar, nås följande resultat. Familjer inom de lägre inkomstskikten, hu­ vudsakligen tillhörande lantbrukar- och arbetarklassen, för vilka inkomsten per yrkesutövare i regel understiger 3,000 kronor, ha en skattebelastning som i genomsnitt uppgår till cirka 15 procent av inkomsten. I ett inkomstläge på 3,000 kronor uppgå de direkta statsskatterna å arbetsinkomst emellertid till blott 1.1 procent av inkomsten. För medelklassfamiljer med en inkomst per yrkesutövare av i regel under 10,000 kronor stiger skattebelastningen till 17 å 18 procent för arbetsinkomst och till något mer än 20 procent för kapi­ talinkomst (beräknad efter en räntefot av 4 1/2 procent). Motsvarande pro­ centtal för den direkta statsbeskattningen i ett inkomstläge å 10,000 kronor äro 3.6 och 8.4 procent. För de återstående högre inkomstskikten stiger det samlade skattetrycket efter en måttligt progressiv skala, så att det för höga inkomster (200,000 kronor) uppgår till cirka 30 procent för arbetsinkomst och 50 procent för kapitalinkomst. En arbetsinkomst av 200,000 kronor bär emellertid en direkt statsskatt å endast 14.6 procent, medan en kapitalinkomst av samma storlek beskattas med 33.0 procent. — Samtliga dessa uppgifter avse skattebetalare med hustru och ett barn i kommun med en utdebitering motsvarande genomsnittet för hela riket. Vid beräkningen av den indirekta beskattningen har antagits, dels att skatten i fråga i sin helhet håres av kon­ sumenterna, dels att skattebetalarens konsumtion är den inom respektive in­ komstklasser genomsnittliga. Såväl olikheter i den kommunala utdebiterin­ gen som variationer i konsumtionsvanorna medföra avsevärda avvikelser från det ovan beräknade skattetrycket. Betydelsefullast torde de olikheter

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 27

vara som äro förbunda med variationer i spritkonsumtionen. De vid beräk­ ningen av skattetrycket uteslutna skatterna äro förut omnämnda engångsartade förmögenhetsskatter, aktiebolagsskatter och automobilskattemedel, inalles inemot 20 procent av den totala skattebördan.1

1 Beträffande den tillämpade beräkningsmetoden och för denna grundläggande antagan­ den anföra de sakkunniga bland annat följande. Det är omöjligt att föra någon objektiv bevisning om hur den totala skattebördan i sista hand fördelas på de olika inkomstklasserna. Detta skulle nämligen förutsätta, att det vöre möjligt att fastställa, hur mycket de olika klassernas ställning skulle förbätt­ ras i det (i verkligheten icke tänkbara) fallet, att inga skatter utginge men att sam­ hällsmedlemmarna trots detta skulle komma i åtnjutande av de fördelar, som det all­ männas verksamhet bereder dem. De beräkningar, som här verkställts angående skatte­ trycket på olika inkomstklasser, avse endast att klargöra, i vilken riktning frågan skulle lösas, om man överbryggar alla de teoretiska och praktiska svårigheter, som i verklig­ heten göra en lösning av problemet omöjlig, genom att basera utredningen på vissa be­ stämda (och icke bevisbara) antaganden rörande de olika skatternas incidens. De antaganden, som gjorts angående de svenska skatternas incidens, gå i stort sett ut därpå, att de direkta skatterna på fysiska personer bäras av de personer, som betala dem, under det att de indirekta skatterna i sin helhet övervältras på konsumenterna. Till försvar för dessa antaganden torde kunna anföras, att de äro mindre godtyckliga än några andra möjliga antaganden. Vad först angår de direkta skatterna, framstår det nämligen under nuvarande förhållanden knappast såsom sannolikt, att de i någon större grad övervältras från vissa klasser till andra. Detta skulle nämligen förutsätta, att ut­ budet av de produktionsfaktorer, som beröras av ifrågavarande skatter, skulle märkbart påverkas av dem, exempelvis att kapitalbeskattningen skulle driva kapitalet ut ur landet eller medföra en sådan minskning av sparandet, att följden bleve en höjning av ränte­ läget och en motsvarande nedpressning av nivån för arbetslöner och jordräntor, eller att beskattningen av arbetslönerna skulle på motsvarande sätt medföra en minskning av arbetsutbudet och en därav orsakad höjning av lönenivån. Det är härvid fråga örn teo­ retiska möjligheter, som för närvarande ej kunna sägas ha någon större grad av aktuali­ tet. I alla händelser torde ett bestämt antagande i någon viss riktning framstå såsom mera godtyckligt än det antagande, som lagts till grund för framställningen. De viktigaste indirekta skatterna falla på rusdrycker och tobak, och att dessa i hu­ vudsak bäras av konsumenterna, torde ej någon vilja bestrida. Man kan visserligen visa på möjligheten, att en övervältring kan ske från konsumenterna till andra inkomstklas­ ser, exempelvis att arbetarna genom en löneförhöjning skaffa sig någon kompensation för den ökning av levnadskostnaderna, som orsakats av dessa skatter. Men det är givet­ vis omöjligt att föra någon bevisning härom, och varje antagande i denna riktning skulle framstå såsom mycket godtyckligt. Beträffande de övriga indirekta skatterna, vilka till största delen uttagas i form av tullar, är incidensfrågan mer invecklad, och med hänsyn härtill har det också ansetts lämpligt att hålla dessa skatter skilda från de övriga. Dessa skatter äro emellertid ej av den storleksordningen, att de i någon avsevärd grad för­ rycka den bild, som erhålles av skatteprogressionen. Vid beräkningen av det indirekta skattetrycket måste man emellertid ej endast göra ett antagande i övervältringsfrågan, utan även utgå från vissa förutsättningar angående storleken av de beskattade varornas konsumtion inom olika inkomstklasser. Beträffande de viktigaste varorna, rusdrycker och tobak, ha specialundersökningar utförts angående konsumtionsvanorna inom olika samhällsklasser, men på grund av bristfälligheten hos det statistiska material, som funnits tillgängligt, måste alla slutsatser göras med stora reservationer. Då dylika undersökningar ej kunnat utföras för övriga varor, har den

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Innan jag övergår till en närmare karakteristik av fördelningen av skatte­ trycket på olika inkomstklasser och dess beroende av olika skatteformer, tor­ de jag till komplettering av det anförda få i korthet erinra örn den för Sve­ rige utmärkande inkomstfördelningen, vilken ger den rätta bakgrunden till bedömandet av den sociala betydelse som tillkommer skattetryckets fördel­ ning på olika inkomstklasser. Till inkomstgruppen med en årsinkomst per yrkesutövare upp till cirka 3.000 kronor hör, enligt på 1930 års folkräkning grundade beräkningar an­ gående den genomsnittliga inkomsten per yrkesutövare, icke mindre än 85 procent av Sveriges befolkning, och den andel av den totala för beskattningsändamål uppgivna inkomsten som faller på denna grupp utgör cirka 58 pro­ cent. En mellangrupp med årsinkomst upp till cirka 10,000 kronor, som i genomsnitt har 3 å 4 gånger så stor inkomst per familj som den lägsta grup­ pen, utgör 13 procent av folkmängden och förfogar över 30 procent av den totala inkomsten. Den högsta gruppen med inkomster över 10,000 kronor, vars medelinkomst är 13 å 14 gånger större än den lägsta gruppens, omfattar endast 2 procent av folkmängden. På denna grupp faller cirka 12 procent av den totala inkomsten.

Att den direkta statsbeskattningens relativa betydelse, såsom av nyss an­ förda procenttal framgått, stiger med växande inkomst, är givetvis liktydigt med att den gestaltar sig väsentligt gynnsammare för de talrika lägre inkomst­ tagarna än den samlade beskattningen. Detta gäller i högre grad än tidigare efter tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda förmögenhetsskatten. Till belysande av den progressionsskärpning som blivit en följd av infö­ randet av sistnämnda båda nya statsskatter må anföras, att för en gift per­ son med ett barn och ren arbetsinkomst inkomst- och förmögenhetsskatten utgör vid 10,000 kronors inkomst 3.4, vid 50,000 kronors inkomst 6.1 och vid 200.000 kronors inkomst 9.8 procent. Inkluderas den extra inkomst- och för- * i enklaste lösningen synts vara att förutsätta en konsumtion av dessa varor, som varierar i direkt proportion till den totala konsumtionen inom de olika inkomstklasserna. Alla antaganden rörande de beskattade varornas konsumtion avse aritmetiska medeltal för respektive inkomstklasser. Då särskilt konsumtionen av de varor, som äro högst be­ skattade, företer en mycket stor spridning kring medeltalet, följer härav, att även skatte­ trycket i konkreta fall kan avsevärt variera kring de siffror, som här anföras. Ifrågava­ rande medeltalssiffror få därför ej tagas för annat än vad de äro, nämligen vissa approxi­ mationer av skattetrycket för en hel inkomstklass, från vilka de individuella siffrorna kunna förete stora avvikelser. Beräkningarna ha begränsats till skatteincidensen i inskränkt mening, som hänför sig till fördelningen av den skattebörda, som motsvarar statens inkomst av skatten. Vid kal­ kylen av denna börda har hänsyn ej tagits till den olika valör, som understundom tilllägges de olika skattearterna, därför att de i olika grad antagas påverka nationalinkom­ sten och det allmänna välståndet. Indirekta skatter på sprit och tobak ha sålunda på­ verkat kalkylen i samma grad som direkta inkomst- och förmögenhetsskatter, trots att de förra i det nämnda hänseendet förmenas ha ett gynnsamt och de senare eif ogynn­ samt inflytande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 29

mögenhetsskatten, erhållas i stället procenttalen 3.4, 7.4 och 12.5 procent. Vid ren kapitalinkomst (beräknad till 4x/2 procent av förmögenhetsvärdet) skulle skattetrycket i motsvarande fall ha utgjort för inkomst- och förmögen­ hetsskatten 5.4, 9.8 och 15.5 procent samt för nämnda skatt, den extra inkomstoch förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten tillsam­ mans 8.1, 19.3 och 29.7 procent. Till följd av sin utformning utövar den kommunala beskattningen i viss mån ett utjämnande inflytande på utvecklingen av det relativa skattetrycket i de högre inkomstklasserna. Medan skattetrycket å arbetsinkomst, örn hän­ syn tages endast till den statliga direkta beskattningen, mellan inkomstlägena 10,000 kronor och 200,000 kronor ökas till inemot det fyrdubbla, undergår det samlade direkta skattetrycket i motsvarande fall blott något mer än en fördubbling. Ägnade att skärpa det relativa skattetrycket å mindre inkomster äro de in­ direkta skatterna. En naturlig konsekvens av svårigheten att genomföra en ^beskattning och av nödvändigheten att till skatteobjekt utvälja företrädes­ vis varor med massförbrukning har blivit, att det tryck som dessa skatter utöva är högst i de lägsta inkomstklasserna för att snabbt avtaga i betydelse vid stigande inkomst. Det möter, som redan antytts, stora svårigheter att sif­ fermässigt bestämma det indirekta skattetrycket, icke minst till följd av att konsumtionen av de beskattade varorna är starkt växlande även inom en och samma socialklass. Alla beräkningar få därför bedömas med försiktighet. Starka skäl tala dock för riktigheten av de sakkunnigas förut citerade beräk­ ning, att man, om hänsyn tages till samtliga indirekta skatter, redan för de minsta inkomsttagarna når upp i ett samlat skattetryck på 14 å 15 procent. För en absolutist i samma inkomstläge sjunker skattetrycket till 10 å 12 pro­ cent, för en motboksinnehavare med den för den lägsta inkomstgruppen ge­ nomsnittliga årsinkomsten som tar ut full ranson stiger det till cirka 20 procent. En betydelsefull konsekvens av den indirekta beskattningens regressiv^ karaktär i förening med den direkta statsskattens progressiva utformning har blivit, att progressionsgraden för det samlade skattetrycket i brytningspunk­ ten mellan de motsatta skattetyperna, närmare bestämt i inkomstlägena kring 10,000 kronor, är relativt svagare än i såväl lägre som högre inkomstlägen. Tydligast framträder detta förhållande för kapitalinkomsternas del. Kom­ binationen av indirekt beskattning med en relativt hög kommunal beskatt­ ning medför, att den totala skattebördan för de lägre inkomstklasserna blir relativt hög och till och med högre än i vissa andra länder, där de indirekta skatterna tillsammantagna ha en större betydelse än i Sverige. I förevarande sammanhang är det jämväl av intresse att se, i vad mån den under depressionsåren genomförda skärpningen av den indirekta beskattnin­ gen och tillkomsten av den extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten i sitt inflytande på fördelningen av det samlade skattetrycket motvägt varandra. Av de utförda beriikningarna att

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

döma har den relativa förskjutningen av det samlade skattetrycket mellan år 1930 och år 1935 för arbetsinkomsternas del varit av ungefär samma styr­ ka för inkomster upp till inemot 20,000 kronor. I högre inkomstlägen har förändringen varit ej oväsentligt starkare. För kapitalinkomsternas del vi­ sar skärpningen av skattetrycket en i stort sett genomgående och betydande stegring med stigande inkomst. En förskjutning av skattetrycket av den relativt mindre omfattning som möter för arbetsinkomster upp till cirka 20,000 kronor föreligger för kapitalinkomsternas del endast i inkomstlägen upp till cirka 3,000 kronor. Höjningen av den indirekta beskattningen har alltså motvägt de nya progressivt verkande statsskatternas inflytande för större delen av gruppen skattebetalare med arbetsinkomst, medan däremot dess utjämnande verkan ej varit tillräcklig för att neutralisera skatteprogressionens skärpning för kapitalinkomst. I en inom finansdepartementet upprättad promemoria, vilken torde få bi­ fogas statsrådsprotokollet (bilaga B), har gjorts ett försök till beräkning av hur stor del av de för nästa budgetår i statsverkspropositionen föreslagna skattebeloppen, som kan anses hänförlig till skattehöjningar vidtagna efter budgetåret 1930/1931. Rörande de närmare detaljerna vid beräkningen, som i huvudsak grundats på det i statsverkspropositionen förebragta materialet till belysande av de viktigare statsinkomsternas utveckling (Inkomsterna, bi­ laga D), torde jag få hänvisa till promemorian; den i vissa fall valda meto­ den ger sannolikt ett något för högt samlat värde på den kvarstående skatte­ ökningen. Av promemorian framgår, att om automobilbeskattningen icke inbegripes i beräkningarna, den samlade kvarstående skattehöjningen kan uppskattas till i runt tal 150 miljoner kronor, varav 25 å 30 procent hänföra sig till direkt beskattning av inkomst och förmögenhet. Detta resultat stäm­ mer väl med tidigare anförda uppgifter rörande den indirekta skattens be­ tydelse för utjämningen av den extra inkomst- och förmögenhetsskattens och den särskilda förmögenhetsskattens progressionsskärpande inflytande.

Här anförda uppgifter rörande det samlade skattetrycket äro av betydelse såsom bakgrund till en behandling av frågan örn den lämpliga avväg­ ningen av skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögen­ hetsskatten. Jag återkommer senare till detta spörsmål men torde redan i detta sammanhang få redogöra för betydelsen av här berörda omständighe­ ter, bedömda med utgångspunkt från de tekniska synpunkter som anlades på frågan, då den hittills gällande skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten bestämdes vid 1919 års skattereform. De sakkunniga, vilkas förslag lades till grund för den år 1919 beslutade skattereformen, åsyftade med den av dem förordade skalan att vinna en ur olika synpunkter tillfredsställande avvägning mellan skattetrycken å olika inkomstklasser. För de sakkunniga stod det klart, att en dylik avvägning icke kunde ske en gång för alla utan var bunden vid vissa bestämda förutsätt­ ningar. Det dåvarande pris- och inkomstläget — efterkrigsinflationen i Sverige kul­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 31

minerade år 1920 — medförde, att de sakkunniga främst uppmärksammade den föreslagna skalans bundenhet vid en viss prissituation. De sakkunniga anförde i en första av dem avlämnad promemoria, att den av dem föreslagna skatteskalan vore avsedd att vara ett uttryck för den relativa skattskyldig­ heten vid ett penningvärde närmast motsvarande det före kriget gällande. Så länge penningvärdet ännu icke stigit till denna nivå, syntes det lämpligt att såsom en särskild skatt i någon form bibehålla den dåvarande extra in­ komst- och förmögenhetsskatten för att därigenom motverka den på nedsättningen i penningvärdet beroende förskjutningen i den relativa skattskyldig­ heten. Bakom de sakkunnigas här refererade ståndpunkt låg, närmare utfört, föl­ jande tankegång. Det hade ifrågasatts, att skatteskalan borde så avvägas, att dess grundbe­ lopp skulle motsvara icke blott dåvarande ordinarie skatt och tilläggsskatten för år 1918 utan även extraskatten för år 1918. Detta funne sakkunniga emellertid icke möjligt. Örn man utginge från att den år 1910 uppgjorda skatteskalan uteslutande var byggd på skatteförmåge- och lika offer-principen såsom grund, syntes den de sakkunniga vid dåvarande penningvärde ha ut­ gjort ett någorlunda tillfredsställande uttryck för sagda princip, örn man bortsåge därifrån, att progressionen avstannat för tidigt eller redan vid ett taxerat belopp av 104,500 kronor. Anledningen till att man under tiden för världskriget ansett sig icke kunna uttaga erforderlig ökad skatt genom pro­ centuell förhöjning av den ordinarie skatten hade enligt de sakkunnigas upp­ fattning icke varit, att denna skatteskala ursprungligen varit felaktigt avvägd utan fastmer att nedsättningen av penningens värde åstadkommit en högre relativ beskattning av de smärre inkomsterna än som med skalan avsetts. Sakkunniga avsågo med detta uttalande närmast det förhållandet, att vid en försämring av penningvärdet, som kompenserades genom en höjning av inkomsterna, inkomster av samma reala värde till följd av progressionen blevo beskattade efter en högre skattekvot. Emellertid äger den av de sakkun­ niga uttalade tesen om penningvärdets inflytande på skattetrycket, såsom antydes i ett av utlåtandena över de sakkunnigas förslag, en vidsträcktare giltighet, i det att det reala skattetrycket ökas för de smärre inkomsterna i för­ hållande till de större, oavsett progressionen, på grund därav att en oför­ ändrad skatteprocent vid en minskning av inkomsternas realvärde betyder en ökning av det reala skattetrycket som blir störst för de smärre inkomsterna. I en senare promemoria modifierade de sakkunniga i viss mån sitt tidi­ gare förslag. Sålunda förordade de, att den efter ett högre penningvärde an­ passade skatteskalan skulle kompletteras med skattefria avdrag graderade med hänsyn till penningvärdets förändringar i stället för med en progressiv extra skatt. En anpassning av skattetryckets fördelning på olika inkomst­ klasser kunde nämligen enligt de sakkunnigas mening lika väl eller bättre vinnas på denna väg. Prisutvecklingen under åren efter skattereformen gick visserligen i den rikt­ ning varmed de sakkunniga ansett sig böra räkna, men prisnivån från tiden

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

före kriget återställdes aldrig, utan levnadskostnaderna stannade på en nivå mer än 50 procent högre än förkrigstidens. Bedömd ur de synpunkter, som vörö ledande vid utformningen av 1919 års skatteskala, har skalan för in­ komst- och förmögenhetsskatten sålunda under hela den följande tiden varit avvägd till relativ nackdel för de lägre inkomsttagarna. Från de sakkunni­ gas utgångspunkter skulle detta förhållande ha kompenserats, om även av­ dragen varit högre, än vad de sakkunniga föreslogo under förutsättning av återgång till förkrigstidens prisnivå. Så har emellertid icke varit fallet; den av de sakkunniga föreslagna justeringen av avdragen med hänsyn till pen­ ningvärdets avvikelser från den nivå, för vilken skatteskalan avpassats, har endast delvis genomförts. Vid bedömandet av de tillämpade avdragens be­ tydelse för skalans avvägning ur de sakkunnigas synpunkter bör uppmärk­ samhet ägnas även följande förhållande. Sedan tiden för genomförandet av 1919 års skattereform torde en viss förskjutning ha inträtt i åsikterna beträf­ fande existensminimum och den därefter anpassade skattefrihetsgränsen. Till följd av att levnadsstandarden förbättrats torde numera en höjning av avdragen allmänt betraktas såsom naturlig. Örn hänsyn tages till denna för­ ändring i det allmänna betraktelsesättet, kan man, med fullföljande av de sakkunnigas tankegång, hävda, att en riktig avvägning av skatteskalan, även oavsett prisutvecklingen, skulle förutsatt en justering därav till förmån för de lägsta inkomsttagarna. När behovet av ökade statsinkomster under depressionen framtvingade in­ förandet av nya skatter, är det redan på grund av vad förut anförts tydligt, att dessa skatter, utan att man därför bröt mot 1919 års principer eller revi­ derade den avvägning mellan skattetrycken inom olika inkomstklasser, var­ till man då kom fram, i viss utsträckning kunde läggas å högre inkomster. I samma riktning har därjämte verkat, att höga kommunala utdebiteringar och en höjning av den indirekta beskattningen för vissa varor, som i stor ut­ sträckning äro föremål för konsumtion inom lägre inkomstklasser, ytterligare skärpt trycket på dessa klasser. Betydelsen av senast berörda förhållanden, vilkas inflytande på skattefördelningen likväl i någon mån motvägts av den kommunala progressivskatten, har belysts med stöd av undersökningen av det samlade skattetrycket i Sverige. Ehuru det sålunda från de utgångspunkter som dikterade bestämningen av skatteskalan år 1919 framstår såsom riktigt, att krisskatterna i väsentlig grad lades på högre inkomsttagare, är det dock ingalunda givet, att man med dessa skatter nått fram till en justering av progressionsgraden som motsvarar 1919 års avvägning reviderad med hänsyn till ändrade förutsättningar. Svårig­ heten att bilda sig en uppfattning örn hur olika faktorer påverkat det rela­ tiva skattetrycket, gör det omöjligt att med bestämdhet säga, huruvida den förskjutning av skattetrycket, som krisskatterna medfört till nackdel för de högre inkomsttagarna i förhållande till de lägre, innebär ett konsekvent full­ följande av 1919 års principer, eller örn härför skulle förutsättas, att skatten för de högre inkomsttagarna modifierades i den ena eller andra riktningen. Undersökningen av skattetrycket synes tyda på att svaret bör utfalla olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 33

för arbetsinkomsternas och för kapitalinkomsternas del. De högre arbets­ inkomsterna torde alltjämt intaga en i viss mån gynnad ställning, medan däremot de högre kapitalinkomsterna utsatts för ett tryck, som relativt sett torde få anses starkare än som följer av 1919 års principer. Med större viss­ het kan sägas, att utvecklingen medfört en relativ lindring av skattetrycket för inkomster i läget omkring 10,000 kronor.

Vid avvägningen av 1919 års skatteskala eftersträvades även en sådan uppbyggnad av progressionen, att skatten skulle bli i hög grad elastisk eller m. a. o. skulle tillåta stora variationer i den procent av grundbeloppet, var­ med skatt uttoges. Ur denna synpunkt funno sig de sakkunniga böra förorda en skatteskala med icke alltför stark spänning mellan högsta och lägsta skattekvot. De sakkunniga synas lia ansett, att man ur rörlighetssynpunkt knappast borde gå utöver en skala, som sträckte sig från 3 till 10 procent. En av de sakkunniga, professor Knut Wicksell, anförde i särskilt yttrande, till vilket de övriga sakkunniga hänvisade, att då väl i stort sett en skatt bleve mera elastisk ju mindre progressiv den vore, så kunde det ifrågasättas, om icke det mål, man ville uppnå med den ordinarie inkomst- och förmö­ genhetsskatten, nämligen att bekvämt kunna låta dess avkastning ökas och minskas allt efter statsregleringens behov, bättre skulle nås genom anta­ gande av en skattetyp av något svagare progression än den föreslagna. Men ingenting vore i vägen för att på samma gång införa eller bibehålla en överskatt (supertax), som huvudsakligen drabbade ägarna av de stora inkomsterna och den stora förmögenheten, åtminstone så länge sådana statsutgifter vidmakthölles, som enligt vad erfarenheten visat huvudsakli­ gen intresserade dessa samhällsklasser. Även med hänsyn till den tekniska anordningen av den direkta statsbeskattningen under depressionsåren, då en skärpning av progressionen ge­ nomfördes genom fasta tilläggsskatter, har utvecklingen sålunda hittills icke betytt en brytning med de år 1919 vägledande principerna. Den avsevärda höjd, som skattetrycket, enligt vad de utförda undersökningarna givit vid handen, nu nått, betyder, att möjligheterna att i önskvärd grad göra den direkta statsbeskattningen rörlig än ytterligare begränsats. Medan begräns­ ningen av skattens rörlighet 1919 i första hand framträdde vid beskattnin­ gen av högre inkomster, torde motsatsen nu vara fallet. Vid en ytterligare skärpning av skattetrycket på de högre inkomsterna kan läget dock otvi­ velaktigt lätt ånyo svänga örn. Allmänt sett gäller eljest, att ju flackare den rörliga skattens progression göres, med desto högre ultagningsprocent måste man räkna, om man vill ernå en viss inkomstökning, och desto star­ kare gör sig begränsningen av rörligheten inom de lägre inkomstskikten gällande.

De beräkningar av det samlade skattetrycket i Sverige, för vilkas huvudre­ sultat en redogörelse tidigare lämnats, äro av intresse icke endast såsom ett underlag för bedömningen av frågan, i vad mån förutsättningarna för den år Bihang lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1919 genomförda avvägningen av skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten förändrats, utan även såsom en utgångspunkt för en diskussion av beskattningens inflytande på sparandet. Av anförda uppgifter framgår, att drygt hälften av den för beskattningsändamål uppgivna inkomsten i Sverige faller på yrkesutövare med mindre än 3,000 kronor i årsinkomst samt att skattebelastningen på dessa inkomst­ tagare kan uppskattas till 14 å 15 procent av deras inkomster. Man har an­ ledning att antaga, att beskattningen i berörda inkomstskikt i första hand belastar konsumtionen; sparandet är ofta bundet i form av försäkringspre­ mier, fackföreningsavgifter eller — för jordbrukets del — förbättringsarbeten. Om skattetrycket är av betydande höjd, minskas dock otvivelaktigt även ifrågavarande sparande. Den beräknade belastningen av inkomsterna inom den lägsta inkomsttagargruppen synes nu vara så stor, att den måste antagas påverka jämväl spargraden. Även en relativt ringa förskjutning av denna är av stor betydelse, på grund av att en så avsevärd del av den totala in­ komsten faller på inkomsttagare inom ifrågavarande kategori. En förskjut­ ning av den genomsnittliga spargraden på 1 procent för inkomster under 3,000 kronor motsvarar sålunda i sitt inflytande på det totala sparandet en förändring av spargraden för inkomster över 10,000 kronor på inemot 5 procent. Sannolikt belastar beskattningen av högre inkomster till alldeles övervä­ gande grad sparandet. Emellertid gäller för dessa inkomster det motsatta förhållandet mot vad som ovan antagits utmärka lägre inkomster, nämligen att en skärpning av skattetrycket efter att först till en viss grad ha minskat sparandet övergår till att begränsa konsumtionen. Bristen på material till belysande av sparvanorna inom olika inkomstka­ tegorier omöjliggör mera bestämda slutsatser. Anförda uppgifter rörande in­ komstfördelningen och skattetrycket i de lägsta inkomstklasserna berättiga likväl till antagandet, att den förskjutning av skattetrycket över mot högre inkomstklasser, vars omfattning tidigare belysts, icke behöver betyda, att spa­ randet reducerats avsevärt mera än om tillskottet till statsinkomsterna erhål­ lits genom en över hela inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket. Olika omständigheter medföra, att alltför stor vikt icke för närvarande får fästas vid den reduktion av det individuella sparandet, vars betingelser här diskuterats i anslutning till undersökningarna av det samlade skatte­ trycket. Den reala kapitalbildningen och investeringarna utvecklas sålunda i viss utsträckning oberoende av detta sparande; detta gäller så mycket mera som aktiebolagsinkomsterna, vilka utgöra underlaget för en stor del av sam­ hällets kapitalinvestering, ej utsatts för ytterligare progressiv belastning. Där­ till kommer att kapitaltillgången påverkas även av internationella kapital­ rörelser. I redogörelsen för undersökningarna rörande det samlade skattetrycket i Sverige och utlandet anför professor Lindahl angående här berörda problem i huvudsak följande. Argumentet angående de ofördelaktiga biverkningarna av höga direkta skatter på inkomst och förmögenhet kan ges olika uttolkningar. Man kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 35

härvid avse, att beskattningen medför en överflyttning av kapital till utlandet, att beskattningen minskar det totala sparandet i samhället och därigenom nettotillgången på kapital eller att beskattningen sänker kapitalets och arbets­ prestationernas reala avkastning och därigenom utövar ett depressivt infly­ tande på föi-etagarverksamheten och den allmänna sysselsättningsgraden i samhället. Att verkningar i samtliga nu nämnda hänseenden kunna uppkomma vid en hög inkomst- och förmögenhetsbeskattning är obestridligt. I stort sett kan emellertid hävdas, att samma verkningar örn ock i mindre grad kunna inträda, även när den stora massan av små inkomsttagare belastas med höga indirekta konsumtionsskatter. I den mån argumentet kommer till använd­ ning, ej såsom skäl mot en hög beskattning överhuvud, utan såsom skäl mot en förskjutning av skattebördan från de mindre till de större inkomsttagarna genom ett ökat utnyttjande av den direkta beskattningsformen, gäller det alltså att bedöma storleksordningen av de nämnda verkningarna i respektive fall. I vilken mån en hög beskattning inom ett visst land är ägnad att ge upp­ hov till en överflyttning av kapital till utlandet, är en mycket invecklad fråga, vid vars bedömande hänsyn får tagas till beskattningens relativa höjd inom de olika länderna, till regleringen av de internationella beskattningsfrågorna, till kapitalisternas möjlighet och lust att byta hemland för att därigenom ernå en lägre beskattning etc. En utredning av denna fråga torde här vara överflödig, då man under nuvarande förhållanden kan utgå ifrån att såväl kapitalets som kapitalisternas rörlighet äro avsevärt hämmade av politiska och valutatekniska faktorer. I alla händelser torde för Sveriges vidkomman­ de kunna fastslås, att den måttliga kapitalexport, som ägt rum under de se­ naste åren och som kan väntas fortsätta även under de närmaste åren, ej i någon väsentlig mån varit eller i avgörande grad kan antagas bli påverkad av beskattningsförhållandena. Vid tilltagande rörlighet på den internationella kapitalmarknaden kan situationen naturligtvis bli en annan. Men örn man bortser från rena skattedefraudationer och från den omständigheten, att ka­ pitalisterna personligen kunna följa sitt kapital till utlandet, är det ej de direkta skatterna på fysiska personer, som härvid bli avgörande (ty för lan­ dets invånare utgå ju dessa oberoende av örn förmögenheten är placerad inom eller utom landet), utan företagsbeskattningens, särskilt aktiebolagsbeskattningens, relativa höjd inom länderna. Efter att ha behandlat den tidigare av mig berörda frågan örn sambandet mellan beskattning och individuellt sparande fortsätta de sakkunniga. När man talar örn beskattningens menliga inverkan på företagarverksamheten, torde man i regel åsyfta, att skatterna minska sparandet och därige­ nom begränsa det utrymme, som föreligger för nyinvesteringar. Ibland ges argumentet emellertid en sådan utformning, att beskattningen skulle utöver denna inverkan på sparandet ytterligare reducera företagarverksamheten. Därvid kan avses, antingen att nyinvesteringarna på grund av bristande inci­ tament för företagarna få en mindre omfattning än som motsvaras av det samtidiga sparandet, eller att utnyttjandet av det förefintliga realkapitalet skulle hämmas av de höga skatterna, varigenom sysselsättningsgraden skulle minskas även för arbetskraften, eller slutligen att skatterna på annat sätt skulle dämpa incitamenten både hos företagare och andra personer att verka för ekonomiskt framåtskridande, varigenom ökningen av nationalinkomst och allmänt välstånd skulle retarderas. Beskattningens inverkan på kapitalinvesteringarnas räntabilitet är givetvis beroende av hur densamma utformas. I allmänhet brukar framhållas, att

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

en beskattning, som utgår generellt efter nettoinkomsten, ej inräknas i pro­ duktionskostnaderna och därför ej inverkar hämmande på näringslivet. En stegrad skattebörda av detta slag säges nämligen ej hindra företagare, som handla efter strikt ekonomiska principer, att fortfarande göra de investerin­ gar, vilka framstodo såsom räntabla vid en lägre skattenivå. Häremot har emellertid invänts, att en dylik beskattning, trots att den för företagarnas vidkommande blott innebär en reducering av det överskott, som erhalles ut­ över produktionskostnaderna, dock kan påverka investeringskalkylerna, i den mån dessa innefatta en avvägning av alternativa utfall av en viss företagarverksamhet, av vilka några äro vinstgivande och andra förlustbringande. Uppskattningen av dylika »vinstchanser» och »förlustrisker», som hän­ föra sig till ett visst företagande, bör nämligen avse deras nettobelopp med avdrag för bl. a. de skatter, som utgå i respektive fall. Och om skatteavdra­ get blir ojämnt, kan det förrycka den balans, som förut gällt för ifrågava­ rande chanser och risker. Särskilt på grund av två omständigheter kan en beskattning av nettoinkomsten ha en dylik modifierande inverkan på värdet av de chanser och risker, som ingå i företagskalkylen. När det är fråga om förluster av den storleksgraden, att de absorbera mer än företagarens hela nettoinkomst, erhålles vanligen ej något motsvarande vederlag i beskattnings­ hänseende, varför risker av denna art komma att väga relativt tyngre i kal­ kylen än förut. (Om beskattningen utgår efter den genomsnittliga inkomsten under ett flertal år, kan en under ett år uppkommen nettoförlust medföra en reduktion av skatten under andra år, och det anförda argumentet blir då ej längre aktuellt.) En annan modifikation av balansen åstadkommes av skatte­ skalans progressivitet, då en chans att ernå en relativt stor vinst på grund av det relativt större skatteavdraget får sitt värde förminskat i större grad än chanser för små (men säkrare) vinster. Dessa två omständigheter till­ sammans kunna lia till följd, att en beskattning av nettoinkomsten kan med­ föra en reduktion av företagarverksamheten på områden, där man har att avväga möjligheten av stora vinster gentemot möjligheten av stora förluster. Ett annat möjligt resultat av de nämnda omständigheterna är, att i de fall, då en företagare har att välja mellan olika investeringsalternativ, av vilka några äro förenade med större och andra med mindre risker, han av beskattningshänsyn låter sitt val modifieras till förmån för de senare. I dessa fall är det alltså ej fråga om en inskränkning utan endast om en annan inrikt­ ning av investeringsverksamheten. Det är naturligtvis svårt att fastställa, vilken betydelse de nu nämnda båda verkningarna böra tillmätas i ett kon­ kret fall. Med hänsyn till företagarverksamlietens nuvarande organisation förefaller det emellertid troligt, att de ifrågavarande verkningarna ej äro sär­ skilt framträdande. Saken ligger något annorlunda till, när beskattningen i särskild grad be­ lastar en viss art av kapitalinvesteringar (vilket exempelvis är fallet med fas­ tighetsskatten i fråga om byggnadsverksamheten) eller ett företagande, som bedrives i en viss form (sorn exempel kan nämnas den extra aktiebolagsbeskattningen). En dylik ojämnhet hos skattetrycket kan givetvis i större grad medföra såväl en förskjutning av investeringarnas inriktning som en tendens till inskränkning av den totala investeringsverksamheten. Under förutsättning att penningpolitiken skötes på ett rationellt sätt, blir likväl den totala investeringsverksamheten i samhället ej med nödvändighet mindre än det samtidiga totala sparandet, även om det är möjligt att den kan ta en mindre ekonomisk inriktning. Det allmänna ränteläget kommer näm­ ligen att i detta fall nedpressas i så hög grad som behövs för att investe­ ringar i erforderlig omfattning skola bli räntabla trots utgående skatter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 37

De nu anförda synpunkterna äga i stort sett giltighet också gentemot den varianten av argumentet, att skatterna minska realkapitalets utnyttjande­ grad. Vad åter angår beskattningens inverkan på själva verksamhetsdriften, undandrar sig denna fråga en vetenskaplig behandling.

Beskattningen av fysiska personer.

I departementspromemorian framlagda förslag.

Beträffande de förutsättningar, varifrån man vid utarbetandet av i prome­ morian framlagda förslag utgick, framhölls i denna bland annat, att konsumtionsbeskattningens starka ökning och den ökning som på senare tid ägt rum även i avseende å den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket medfört, att skattebördan, om det statliga och det kommunala beskattningssystemet betraktades som ett gemensamt helt, kommit att relativt sett i ej ringa grad skjutas över på de lägsta inkomstskikten. Beträffande de all­ männa utgångspunkterna för utredningsarbetet yttrades i anslut­ ning härtill vidare: Avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet bör ske i ungefärligen samma proportion som den fördel­ ning, som enligt i promemorian intagen tabell1 antages gälla för 1936 års statsskatter, alltså med 75—80 °/o av beskattningen lagd å inkomst och 20— 25 % å förmögenhet. I fråga om beskattningen av inkomst bör någon lättnad beredas mindre inkomsttagare med beskattningsbara belopp upp till 6,000— 8,000 kronor. Å andra sidan måste såsom följd härav skattskyldiga med högre inkomst vidkännas viss 'skatteskärpning. De nu gjorda uttalandena avse en jämförelse mellan de föreslagna skatterna 1936 (alltså med utdebiteringsprocenten 150 för statliga inkomst- och förmögenhetsskatten) och ett nytt skattesystem vid sådan nivå, att de nya skatterna kunna beräknas inbringa ungefär samma skattebelopp, med vilket man räknat för år 1936. I promemorian angåvos även vissa förutsättningar beträffande skatter­ nas tekniska anordning, vilka varit vägledande vid utredningsar­ betet. Vid utformningen av de i promemorian framlagda skatteförslagen hade lik­ artade synpunkter anlagts på frågan om beskattningens elasticitet, som en­ ligt vad jag anfört framfördes av de sakkunniga vid utarbetandet av ny skala i samband med 1919 års skattereform. Härom anfördes i den remitterade promemorian. Det är uppenbart, att med hänsyn till den växling i avseende å behovet av uttagande av direkta skatter, som numera gör sig gällande, kravet på elasti­ citet hos skattesystemet icke kan uppgivas. Härav följer dock ej, att syste­ met måste bestå av endast rörliga skatter. Fasta skatter kunna finnas, men för att nödig rörlighet skall uppnås torde huvudparten av den samlade skat­ ten böra härröra från rörlig skatt. Därest å andra sidan alltför stor del av beskattningen samlas i en enda rörlig skatt, t. ex. en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt, och skat­ teskalan samtidigt göres kraftigt progressiv, leder detta till att skalans rör­ lighet starkt förminskas. En progressivskalas elasticitet avtar nämligen i samma mån som progressiviteten skärpes, och detta gäller i särskilt hög grad då i det beskattningsbara beloppet ingår någon större förmögenhetsdel 1 Tabellen införd nedan å sid. 40.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(vilken ju träffas av de skattesatser, som gälla för de ifrågakommande högsta skikten i skatteskalan). Vid mera avsevärt stegrat utdebiteringsbehov kan då lätt inträda en situation, där en ytterligare böjning av grundbeloppsprocenten skulle medföra, att också vid normal avkastning av för­ mögenheten en orimligt liög andel av inkomsten åtginge till statsskatten. Men även vid den rena inkomstbeskattningen blir, därest skatten helt är rör­ lig, elasticiteten uppåt starkt begränsad. En höjning av utdebiteringsprocenten åstadkommer nämligen avsevärt starkare skattehöjning i de högre in­ tervallerna än i de lägre. Dylika omständigheter ha föranlett, att vid den nu ifrågasatta omläggnin­ gen med vissa modifikationer, varom närmare förmäles i det följande, an­ setts böra upptagas ett av 1928 års bolagsskatteberedning i dess den 18 de­ cember 1931 avgivna betänkande (St. off. utred. 1931:40) efter engelsktamerikanskt mönster uppgjort förslag till uppdelning av inkomst- och för­ mögenhetsskatten i en rörlig och en fast del. Beredningen hade för att kompensera ifrågasatt lindring i aktiebolagens beskattning föreslagit höjning av förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten från 1/co till %0 samt därjämte skärpning av skatteskalan för fysiska personer med höga in­ komster, varjämte grundbeloppen i skalan höjts till en nivå, ungefär mot­ svarande 133 % av den nuvarande grundbeloppsnivån. Då på grund härav den nya skalan finge anses ha väsentligt mindre rörlighet än gällande skala, fann beredningen sig böra föreslå, att den statliga inkomst- och förmögen­ hetsskatten utformades såsom en rörlig, proportionell bottenskatt för alla skattskyldiga, kompletterad med en fast, progressiv tilläggsskatt för fysiska personer och oskifta dödsbon, när det beskattningsbara beloppet överstege 8,000 kronor. Såsom motivering för förslaget anförde beredningen bl. a. följande: »Om bottenskatten göres rörlig efter statsregleringens behov men tilläggsskatten hålles oförändrad, skulle den sammanlagda beskattningen erhålla ett stort mått av rörlighet, utan att alltför hög belastning av de större inkomsterna och förmögenheterna behövde befaras. Nu omförmälda metod ställer sig i tillämpningen icke mera besvärlig än den nuvarande. Såsom en fördel hos systemet med en fast tilläggsskatt må framhållas, att någon maximering av skatteskalan icke erfordras. Nuvarande maximering av grundbeloppsskalan har ansetts nödvändig för att förebygga alltför stark förhöjning av de högre skattesatserna, för det fall att särskilt hög utdebiteringsprocent påkallats av statsregleringens behov. Men en följd därav har å andra sidan blivit, att den del av det beskattningsbara beloppet, som ligger över den gräns, där skalan upphör att stiga, beskattas efter lägre skattesats än de närmast under liggande skikten, vilket resultat icke står i god överensstämmelse med den s. k. likaofferprincipen, som ligger till grund för skatteprogressionen. Den­ na olägenhet undgås vid systemet med en fast tilläggsskatt utan att dock någon risk för beskattningens uppdrivande till orimlig höjd förefinnes. Sy­ stemet med en rörlig proportionell boltenskatt och en fast progressiv tillläggsskatt innebär enligt beredningens mening beaktansvärda fördelar. Det lämnar möjlighet til! uttagande av ökade skatter av de mera bärkraftiga i samhället utan äventyrande av skattesatsernas rörlighet. Den i systemet in­ nehållna garantien mot ytterligare kraftigt stegrad 'beskattning av de högre inkomstskikten motväges av det förhållandet, att den lättnad i beskattnin­ gen, som vid framtida gynnsammare budgetsituation kan anses möjlig ge­ nomföra, företrädesvis förbeliålles de mindre bärkraftiga.» Beredningen påpekade vidare, att i verkligheten en sådan reform, som så­ lunda förordades, icke vore så genomgripande, som det vid ytligt betraktan­ de kunde synas. Redan nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatten kun­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232- 39

de sägas i sig innesluta en proportionell bottenskatt med ett grundbelopp av 3 %> av det beskattningsbara beloppet och en tilläggsskatt med skattesatser, som erliölles genom att de i grundbeloppsskalan ingående procentsatserna minskades med 3. Ändringen innebure väsentligen endast, att man för de högre skikten av de beskattningsbara beloppen på en gång toge i anspråk det mesta av den gällande skalans spännvidd såsom ett vederlag för den lättnad i beskattningen av bolagen och de ekonomiska föreningarna, som föresloges. Av de myndigheter och sammanslutningar, vilka yttrade sig över bolagsskatteberedningens betänkande, fann ingen anledning till erinran mot bered­ ningens förslag till uppdelande av inkomst- och förmögenhetsskatten i en proportionell, rörlig bottenskatt och en progressiv fast tilläggsskatt. För­ slaget tillstyrktes allmänt; från flera håll framhöllos förslagets betydande förtjänster ur teknisk synpunkt samt dess egenskap att åstadkomma en rätt­ visare fördelning av skattebördan. Angående formen för förmögenhetsbeskattning yttrades i promemorian föl­ jande. Det nuvarande systemet av direkta skatter består — om man medräknar de båda »extra» skatterna — av tre kombinerade inkomst- och förmögenhets­ skatter, vilka samtliga bygga å samma princip för uträknandet av det taxe­ rade beloppet (taxerade inkomsten + 1/6o av förmögenheten), samt en sär­ skild skatt å förmögenhet. Under de senaste åren har alltså förmögenhets­ skatt uttagits i två former, av vilka den ena i stort sett varit en skatt, där förmögenhetsbesittningen i och för sig använts såsom skattenorm. Den i de kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatterna inneslutna förmögenhets­ beskattningen har närmast betraktats såsom en merbeskattning av själva avkastningen å förmögenheten. Redan från början anlades å skatten det be­ traktelsesättet, att i fråga om förmögenhetsinkomst beskattningen borde i princip träffa ett belopp, som med en tredjedel överstiger inkomsten, därvid man räknat med 5 % avkastning å förmögenheten (V60 av förmögenheten ut­ gör 1.67 % av densamma eller x/3 av 5 °/o). Att införa merbeskattning å förmögenhetsavkastning i teknisk mening — vare sig genom att vid taxeringen upptaga dylik inkomst till högre belopp än den verkliga eller all annan in­ komst till lägre belopp än den verkliga — har vid några tillfällen diskuterats men av praktiska skäl befunnits knappast vara möjligt, bl. a. på grund av svårigheterna att med nuvarande uppdelning av inkomst å olika förvärvs­ källor urskilja vilka belopp som böra betraktas såsom förmögenhetsavkastning. Härutinnan må särskilt hänvisas till den utredning i ämnet, som före­ togs i samband med förarbetena till 1934 års proposition (nr 200) med för­ slag till förordning om särskild skatt å förmögenhet. Det har alltså vid det förevarande reformarbetet ansetts vara att föredraga att beskattningssystemet i huvudsak anknytes till redan gällande skatteformer. Då en av förutsättningarna för utredningsarbetet inom departementet skulle vara, att den nuvarande fördelningen av beskattningen mellan å ena sidan in­ komst och å andra sidan förmögenhet borde i huvudsak bibehållas, måste såsom ett första led i arbetet ingå en undersökning angående fördelnin­ gen å inkomstskatt och förmögenhetsskatt av den nu­ varande stats beskattningen, i vad den avser fysiska personer och med dem likställda kategorier, d. v. s. oskifta dödsbon och s. k. familje­ stiftelser. I promemorian anfördes rörande denna undersökning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 41

Omfattningen av den utredning som från angivna utgångspunkter utförts inom departementet karakteriserades i promemorian på följande sätt. Utredningen har i första hand åsyftat en teknisk omläggning av skatte­ systemet genom sammanförande av de nu utgående statsskatterna under så få kategorier som det varit möjligt med hänsyn till kravet på rättvisa i be­ skattningen och de ändamål som beskattningen skall tjäna. Avsikten har däremot icke varit att göra ändringar i gällande bestämmelser örn beräkning av inkomst och förmögenhet, örn skattskyldighet o. dyl. Icke heller frågan örn grunderna för beräkning av statliga ortsavdrag har i detta sammanhang upptagits till behandling; i detta ämne föreligger numera förslag i ett av befolkningskommissionen den 11 december 1935 avgivet betänkande. Föremål för utredningen ha främst varit den statliga inkomst- och förmö­ genhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å förmögenhet. Även utjämningsskatten har emellertid inbegripits under den ifrågasatta omläggningen. Sedan utjämningen av det kommu­ nala skattetrycket numera av kända skäl måst till stor del åstadkommas ge­ nom anslag å allmänna skattebudgeten, torde nämligen det särskilda syftet med denna skatt, att begränsa omfattningen av skatteutjämningsförfarandet, ha bortfallit och lärer anordningen med utjämningsskatten såsom en speciell skatt ej längre ha någon särskild uppgift att fylla. Vad beträffar mantalspenningarna torde det ligga nära till hands att vid en översyn av den direkta statsbeskattningen låta denna personella skatt försvinna ur skattesystemet, då den sedan länge saknat större betydelse ur statsfinansiell synpunkt och där­ till tyngt arbetet med debitering, uppbörd och indrivning. Emellertid står frågan örn mantalspenningarnas borttagande, även författningstekniskt, i så nära samband med spörsmålet örn borttagande av de två övriga personella avgifterna, att en fristående lösning icke synes lämplig, och frågan örn av­ skaffande av sistnämnda avgifter torde tarva ytterligare utredning. Därest förslag om samtliga de personella skatternas avskaffande förelägges 1937 års riksdag, synes det vara möjligt att genomföra detsamma vid debitering av mantalspenningar och sjukvårdsavgifter nämnda år. Inom departementet lia undersökts ett flertal alternativa förslag till beskattning av fysiska personer, varvid enahanda regler förutsatts böra gälla jämväl oskifta dödsbon och s. k. familjestiftelser. Så­ som resultat av utredningen lia i de vid departementspromemorian fogade författningsförslagen framlagts tre dylika alternativ, betecknade såsom alter­ nativ I a, I b och II. Av dessa utgör alternativ I b egentligen endast en variant av alternativ I a. De sistnämnda alternativen lia nämligen gemensamt, att de bestå av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt jämte en särskild förmögenhetsskatt. Alternativ II innefattar endast en skatt, en inkomst- och förmögenhetsskatt. En sammanställning av de i promemorian föreslagna alternativa skatteskalorna och av där anförda exempel, utvisande dc belopp varmed skatt enligt förslagen skulle utgå för olika kombinationer av inkomst och förmögenhet, torde få såsom bilaga fogas till detta statsrådsprotokoll (bilaga C). Rörande de olika alternativen anföres i promemorian följande: Alternativ I a. Inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a skiljer sig från den nuvarande statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i två av­ seenden. Dels utgör den i det beskattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen allenast V 200 i stället för såsom nu 1/(i0, dels är skatteskalan helt ny samt uppdelad i en rörlig och en fast del. Den rörliga delen, bottenskatten,

42 Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

är icke, såsom av bolagsskatteberedningen föreslagits, proportionell utan pro­ gressiv i likhet med den fasta delen, tilläggsskatten. I själva verket föreligger en genomgående progressiv skiktskala, i vilken den fulla rörligheten på lämp­ lig punkt avbrutits. Skalan för bottenskatten börjar med 3 °/o i lägsta skiktet upp till 2,000 kronor beskattningsbart belopp. Bottenskatten har som högsta skattesats 10 °/o, vilket procenttal inträder i den mån det beskattningsbara beloppet överstiger 10,000 kronor. Den fasta tilläggsskatten tar sin början vid 12,000 kronor och är uppbyggd på grundvalen av en särskild skatteskala; lägsta skattesatsen i denna är 2 % för skiktet 12,000—20,000 kronor och högsta skattesatsen 20 %>, som tillämpas å den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger 200,000 kronor. Ingen av skalorna är såsom gällan­ de skala maximerad till viss procent, enär maximering skulle innebära en sänkning av skattesatsen för skikten över den gräns, där maximeringen in­ trader. Under förutsättning av grundbeloppsnivå för bottenskatten tenderar följaktligen vid stigande beskattningsbart belopp den sammanlagda skatteprocenten för inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ I a mot 30 (10 + 20). Vid ett beskattningsbart belopp å 1,000,000 kronor bär den ge­ nomsnittliga procenten hunnit stiga till 28.5. Den i alternativ I a ingående särskilda förmögenhetsskatten börjar vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 20,000 kronor och uttages en­ ligt skiktskala med skattesatserna 1—6 promille. Högsta satsen avser skiktet över 1,000.000 kronor. Då särskild maximering icke ansetts nödig, tenderar alltså maximisatsen mot 6 promille. Skatten skall vara fast. Den reduktionsregel, som avses skola tillämpas i vissa fall vid bestäm­ mande av den beskattningsbara förmögenheten, skall senare beröras. Då i alternativ I a i inkomst- och förmögenhetsskatten behållits en så relativt obetydlig förmögenhetsdel som V 200 och vid sidan av denna kombi­ nerade skatt ställts en ganska betydande särskild skatt å förmögenhet, kan lätt fastställas, att det sålunda föreslagna skattesystemet i själva verket står mycket nära det — i utlandet allmänt förekommande —- systemet med fullständig uppdelning av beskattningen efter dess art i två fristående skatter, en inkomstskatt och en förmögenhetsskatt. Att vid den nu ifrå­ gasatta omläggningen steget icke tagits fullt ut genom att helt övergå till sistnämnda system är att tillskriva flera omständigheter. Dessa äro icke så mycket av författningsteknisk art, om det också måste medgivas, att ett fullständigt upphävande av den nuvarande förordningen örn statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt, vartill hänvisningar förekomma i många författningar, skulle medföra åtskilliga komplikationer i dylikt hänseende. Avgörande har i stället varit det skälet, att genom den ifrågavarande an­ ordningen med förmögenhetsbeskattning i två former en rättvisare avväg­ ning av beskattningen med hänsyn till den verkliga skatteförmågan kunde ernås. Systemet med två särskilda skatter måste synbarligen medföra, att vid bestämmandet av förmögenhetsskatten hänsyn svårligen kan tagas till in­ komstens storlek och den särskilda skattekraft, som uppkommer då för­ mögenheten — mindre eller större — är förenad med god inkomst, under det att till förmån för gällande system framhållits, att kombinationen med beskattningen av inkomst möjliggör uttagande av förhållandevis högre för­ mögenhetsskatt i de fall, då en relativt liten förmögenhet är förenad med en stor inkomst. En särskild svårighet vid ett system med skilda skatter är att finna en anordning avsedd att lindra förmögenhetsbeskattningen i de fall då förmögenheten lämnat ringa eller ingen avkastning och ej heller annan inkomst funnits.

Kungl. May.ts proposition nr 232. 43

Genom att behålla en mindre förmögenhetsdel, t. ex. som i alternativ I a föreslagits, V 200 , motverkas vissa av de ovan anförda nackdelarna hos syste­ met med fristående skatter. Då en särskild förmögenhetsskatt icke lämp­ ligen bör drabba de minsta förmögenheterna uppnås genom bibehållande av förmögenhetsdelen, att dessa förmögenheter icke helt undgå beskattning. I detta sammanhang må erinras, att därest vid fristående förmögenhetsbe­ skattning skattefrihet skall äga rum för förmögenheter upp till visst belopp, deklarationsplikt i avseende å förmögenheten knappast kan stadgas eller i varje fall svårligen kan göras effektiv, då skattskyldighet för densamma ej förefinnes. Emellertid är det ur taxeringssynpunkt av mycket stor bety­ delse, icke minst för kontroll å inkomsten, att fullständiga uppgifter även om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen. Även ur statistisk synpunkt är en dylik fullständighet av vikt. I och med det att en förmögen­ hetsdel finnes, som städse tages till beskattning, undgås de anförda olägen­ heterna. Därjämte kommer i viss mån, om ock i mindre omfattning än nu, den förut antydda särskilda skatteförmågan, som sammanhänger med kom­ binationen av god inkomst med förmögenhet, att utnyttjas. Slutligen bibe­ hålies, låt vara ej i full utsträckning, nuvarande möjlighet att göra ortsavdrag å förmögenhetsdelen i fall, då taxerad inkomst ej finnes eller den är så låg, att ortsavdraget därå ej kan helt utnyttjas. De fördelar, som äro förenade med uppdelandet av skalan för inkomstoch förmögenhetsskatten i en rörlig och en fast del, ha berörts redan i det föregående. Därigenom att skalan, i vad skatteprocenten överstiger 10, un­ dantages från rörligheten, inträder för skattskyldiga med beskattningsbart belopp, överstigande 12,000 kronor, vid stigande utdebiteringsbehov en rela­ tiv begränsning i höjningen av den genomsnittliga utdebiteringsprocenten. Ett exempel visar bäst detta. En skattskyldig med ett beskattningsbart belopp å 100,000 kronor skall vid tillämpning av skalorna till alternativ I a i grundbeloppsnivå för bottenskatten erlägga 9,520 kronor i bottenskatt och 8,160 kronor i tilläggsskatt eller tillhopa i inkomst- och förmögenhetsskatt 17,680 kronor. Vid uttagande av 150 °/o av grundbeloppet för bottenskat­ ten skulle denna komma att utgöra 14,280 kronor och sammanlagda skat­ ten 22,440 kronor. Skattehöjningen utgör endast 27 % mot 50 °/o för skatt­ skyldiga med beskattningsbart belopp under 12,000 kronor. I gengäld har vid avvägningen mellan skatteskalorna för bottenskatten och tilläggsskatten redan från början verkställts en överflyttning av skattebördan från lägre till högre skikt.

Alternativ I b. Alternativ I b är det som mest ansluter sig till nuvaran­ de förhållanden. Det skiljer sig från alternativ I a huvudsakligen därige­ nom, att förmögenhetsdelen i inkomst- och förmögenhetsskatten bestämts till V100. Då samma skalor, såväl beträffande bottenskatten som i fråga örn tilläggsskatten, äro avsedda att tillämpas för skatten enligt alterna­ tiv I b som vid alternativ I a, kommer förstnämnda skatt följaktligen, till den del fråga är örn förmögenhetsbeskattning, att avkasta mera än mot­ svarande skatt i alternativ I a. På grund därav har skalan för den särskilda skatten å förmögenhet kunnat göras lindrigare och skattskyldighetens inträ­ dande sättas vid ett beskattningsbart förmögenhetsbelopp å 50,000 kro­ nor. Skalan för den särskilda skatten å förmögenhet överensstämmer för övrigt vid detta alternativ helt med den som gällt enligt förordningarna örn särskild skatt för förmögenhet 1934 och 1935 (och som föreslagits för 1936), och skatten skall liksom dessa skatter vara fast. 1 fråga örn systemets rör­ lighet överensstämmer alternativ I b helt med alternativ I a.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Alternativ II. Som redan nämnts innebär alternativ II ett sammanförande av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen till staten i en enda skatt, nämli­ gen en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna är av samma typ som den nuvarande men skiljer sig från denna dels i fråga om förmögenhetsdelen, dels beträffande skatteskalan. Då det gällt att inom samma skatts ram bereda åtminstone delvis ersätt­ ning för den förmögenhetsbeskattning, som nu uttages i form av särskild skatt å förmögenhet, har detta skett genom höjande av förmögenhetsdelen från nuvarande 1/eo. En enhetlig höjning skulle komma att drabba de smär­ re förmögenheterna väl strängt. Det har fördenskull befunnits lämpligast att bestämma förmögenhetsdelens storlek olika för olika skikt av förmögenheten. Uppdelning ifrågasättes dock endast på två skikt. Gränsen har lagts vid en beskattningsbar förmögenhet å 180,000 kronor sålunda, att den del av för­ mögenheten, som överstiger nämnda belopp, ingår i det till inkomst- och för­ mögenhetsskatt beskattningsbara beloppet med li0. I botten har kvotdelen Vao bibehållits. Jämväl den allmänna skatteskalan till statliga inkomst- och förmögenhets­ skatten har förändrats i enlighet med de förutsättningar, som gällt för ut­ redningen, i samband varmed liksom vid övriga alternativ uppdelning skett i bottenskatt och tilläggsskatt. Bottenskattens skala är identisk med motsva­ rande skala enligt alternativ I a och I b; dess högsta procentsats är alltså 10 °/o och avser skikt över 10,000 kronor beskattningsbart belopp. Tilläggs­ skatten är mycket lik motsvarande skatt vid nämnda båda alternativ och har liksom den 20 % såsom högsta skattesats. Skalan är dock något mjukare, i det att högsta skiktet vidtager först vid ett beskattningsbart belopp å 300,000 kro­ nor mot 200,000 kronor enligt de övriga alternativen. Fördelen med alternativ II torde bl. a. ligga däri, att det är enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmögen­ hetsbeskattning. Dessutom utnyttjas såsom förut redan framhävts kombina­ tionen av förmögenhet och inkomst. Man skulle dock möjligen kunna anse, att skattesatsen för — den genom förslaget skärpta — förmö­ genhetsbeskattningen bleve i alltför hög grad beroende av inkomstens storlek. En viss nackdel ur praktisk taxeringssynpunkt kan det möj­ ligen anses vara, att uppdelning på skikt tillgripits för förmögenhetsdelens ut­ räkning. Denna uppdelning med blott två skikt är dock så enkel, att den synes kunna med ledning av tydliga anvisningar tillämpas vid deklarationen av de skattskyldiga själva. För de allra flesta förmögenhetsägare skulle det stanna vid att göra den nuvarande divisionen med 60. Endast för dem, som äga mer än 180,000 kronor — de voro 1934 högst 9,000 — skulle det bliva fråga örn att göra uppdelning på de två skikten. Anordningen med fast och rörlig del av inkomst- och förmögenhetsskat­ ten har i fråga om alternativ II ännu större betydelse än vid övriga alterna­ tiv. Därest skatten varit helt rörlig, skulle nämligen elasticiteten hos densam­ ma varit starkt inskränkt på grund av möjligheten av eventuellt förekom­ mande stor förmögenhetsdel i toppen av det beskattningsbara beloppet.

I anslutning till det anförda behandlas även frågan om reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen. Därvid framhålles följande: I de hittillsvarande förordningarna om särskild skatt å förmögenhet har i skattelindrande syfte inryckts en regel, enligt vilken i vissa fall den till så­ dan skatt beskattningsbara förmögenheten icke utgör hela den skatteplik­ tiga förmögenheten utan ett reducerat belopp av densamma. Sålunda har stadgats, att därest den skattepliktiga förmögenheten överstiger 25 gånger

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 45

det för den skattskyldige enligt förordningen om statlig inkomst- och förmö­ genhetsskatt beskattningsbara beloppet, den beskattningsbara förmögenhe­ ten skall utgöra ett belopp, motsvarande 25 gånger det beskattningsbara be­ loppet, dock minst 50 °/o av den skattepliktiga förmögenheten. Reduktion av skatten inträder m. a. o., så snart det beskattningsbara beloppet understiger 4 °/o av förmögenheten. Då förmögenheten sålunda ställts i relation till det beskattningsbara beloppet och ej till den taxerade inkomsten, har man ve­ lat vinna ett dubbelt syfte. Genom att vid större förmögenheter den i det be­

skattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen (Voo) blir så stor, att

ortsavdraget mister sin betydelse, komma dessa större förmögenheter att få relativt mindre lättnad än smärre förmögenheter, för vilka förmögenhets­ delen mer eller mindre uppslukas av ortsavdragen. Genom att vid bestäm­ mandet av det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet hänsyn tages till dyrorts- och familjeförhållanden, sker även vid fastställan­ de av det till förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet viss differentie­ ring i avseende å nämnda förhållanden. Det har framstått såsom nödvändigt att jämväl beträffande de särskilda förmögenhetsskatter, som innefattas i alternativen I a och I b, få till stånd en reduktion av skatten i de fall då förmögenheten lämnat ingen eller ringa avkastning och annan inkomst icke funnits. Vikten härav framstår än mer, när fråga är om att infoga skatten i fråga såsom en bestående del av skatte­ systemet, än när det gäller en tillfällig förmögenhetsskatt. Det är av myc­ ket stor betydelse att en dylik reduktionsregel göres så enkel och lätt att tilllämpa som möjligt. Erfarenheten från utländsk lagstiftning har visat, att alltför komplicerade bestämmelser lia måst efter någon tid frångås. I fråga örn de vägar, på vilka det avsedda syftet kan nås, kan man tänka sig för­ utom det här tillämpade systemet, enligt vilket det beskattningsbara förmögenhetsbeloppet nedsättes,1 även en anordning, innefattande reduktion av den i vanlig ordning uträknade skatten, antingen enligt uttryckliga regler eller efter skälighetsprövning av förefintliga ömmande omständigheter (onormalt låg avkastning, stor försörjningsplikt etc.). Det torde icke kunna förnekas, att den här för den särskilda skatten tillämpade principen i rätt hög grad tillgodosett berättigade krav på differentiering alltefter förmögenheternas stor­ lek och avkastning samt den skattskyldiges familjeförhållanden. Regeln har icke heller, såvitt är känt, föranlett svårigheter vid tillämpningen. Det före­ slås därför, att den till sina huvudgrunder bibehålies i den nya förordningen. Då det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet vid al­ ternativ I a och I b kommer att få en annan innebörd i och med förmögenhetsdelens nedsättning till V 20o resp. */100, måste dock redan på grund härav övervägas modifikationer i regeln. Då det emellertid här föreslås, att relationstalet mellan skattepliktig förmö­ genhet och till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp, fastän förmögenhetsdelen i detsamma reducerats, fortfarande sättes till 25, innebär detta en betydande lindring i beskattningen för de skattskyldiga, var­ om här är fråga. Under det att vid en skattepliktig förmögenhet å 200,000 kronor enligt hittillsvarande regler reduktion inträtt först då den taxerade inkomsten understigit 3.38 % av förmögenheten, .skulle motsvarande procent­ tal hl iva vid alternativ I a 4.55 och vid alternativ I b 4.05.1 2 Vid en skatteplik­ tig förmögenhet ä 1,000,000 kronor liro motsvarande siffror 2.54, 3.71 och 3.21. En ytterligare, icke obetydlig lindring, som mest kommer de förmö-

1 I’ä grund av skalans progressivitet uppnäs härigenom en ytterligare nedsättning av själva skatten. 2 Hankat ortsavdrag ä 2,100 kronor är förutsatt.

46 Kungl. May.ts proposition nr 232.

genhetsägare till del, vilka helt sakna inkomst, är att minimibeloppet för den beskattningsbara förmögenheten för såväl alternativ I a som alternativ I b föreslås till 40 % i stället för 50 %. I detta sammanhang må för bedömande av reduktionsregeln påpekas, att siffran 40 °/o icke hänför sig till minsknin­ gen av förmögenhetsskatten utan avser beräkningen av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten kommer nämligen att minskas procentuellt mera än den beskattningsbara förmögenheten, dels på grund av skatteskalans progressivitet, dels med hänsyn till att skatt utgår blott å den del av den be­ skattningsbara förmögenheten som överstiger 20,000 (alternativ I a) eller 50,000 kronor (alternativ I b). Jämväl beträffande alternativ II bar övervägts införandet av en reduktionsregel för lättande av beskattningen i nu förevarande fall. Det måste vid detta alternativ tydligen bliva fråga om att reducera den i det till inkomstoch förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet ingående förmögenhetsdelen. I detta sammanhang må i korthet redogöras för en av bolagsskatteberedningen föreslagen begränsning av gällande förmögenhetsbeskattning för fall av låg taxerad inkomst. Bolagsskatteberedningen ifrågasatte nämligen att, oavsett örn den av beredningen diskuterade höjningen av förmögenhetsdelen till 1 /r,o genomfördes eller ej, föreskrift borde införas därom, att för fysiska personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skulle upptagas med högre belopp än det vartill den taxerade inkomsten uppgått. Rörande be­ redningens motiv till nämnda förslag må hänvisas till beredningens betän­ kande del I, sid. 214 ff. I vissa av de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrande­ na har införandet av ifrågavarande spärregel avstyrkts. Därvid har bl. a. anmärkts, att det vore mindre riktigt att i de rätt vanliga fall, då personer med kanske betydande förmögenhet ej deklarerade inkomst, de helt och hållet skulle undgå förmögenhetsskatt. Man har även anfört, att det framstode som föga rationellt, att för en person, som t. ex. under slutet av år 1931 ärvt en förmögenhet och icke under nämnda år åtnjutit den därav härflutna inkomsten, skyldigheten att i slutet av år 1932 och under våren 1933 utgöra förmögenhetsskatt skulle göras beroende av huruvida han under år 1931 åtnjutit inkomst av annan förvärvskälla. Vidare har framhållits, att det föreslagna stadgandet öppnade en utväg för mindre nogräknade skatt­ skyldiga att uppnå icke avsedd skattelindring. Ifrågavarande av bolagsskatteberedningen föreslagna stadgande, att för fysiska personer, bosatta här i riket, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i riket bosatta, förmögenhetsdelen ej skall upptagas med högre belopp än vartill den taxerade inkomsten uppgått, föreslås nu sko­ la gälla beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten i alternativ II. För undvikande av de olägenheter hos förslaget, som påtalats i de refererade ytt­ randena över bolagsskatteberedningens förslag, föreslås emellertid tillika den modifikation i stadgandets räckvidd, att förmögenhetsdelen icke får redu­ ceras mera än till 70 %. I de fall, då förmögenheten är utan avkastning och ej heller annan inkomst åtnjutits, uppnås genom denna regel ungefärligen samma resultat som genom förut omförmälda reduktionsregler vid motsva­ rande fall i alternativen I a och I b.

Ingående beräkningar, grundade å förefintligt statistiskt material, ha inom departementet verkställts rörande avkastningen av de i de föreslagna alternativen ingående skatterna (för rörlig skatt vid grundbeloppsnivå) även­

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

formning. I flertalet utlåtanden ha emellertid uttalanden gjorts jämväl be­ träffande bland annat spörsmålet örn avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt frågan örn skatte­ skalornas avvägning. Det för samtliga de framlagda alternativen gemen­ samma förslaget örn uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt har vunnit allmän tillslutning. Vid valet — i tekniskt avseende — mellan de olika alternativen hava kam­ marrätten, riksräkenskapsverket och flertalet länsstyrelser uttalat sig för al­ ternativ II, Överståthållarämbetet och två länsstyrelser för alternativ I a samt två länsstyrelser för alternativ I b, under det att två länsstyrelser icke tagit bestämd ståndpunkt för något av alternativen. Flera länsstyrelser hava för­ ordat uppskov med frågans avgörande i avbidan å lösningen av aktuella re­ formfrågor i avseende å kommunalbeskattningen och familjebeskattningen. Av innehållet i yttrandena må anföras följande. Överståthållarämbetet, som i likhet med 1935 års bevillningsutskott funnit det i hög grad önskvärt, att de nuvarande olika skatteformerna för uttagande av skatt till staten å inkomst och förmögenhet ersättas med ett mera enhetligt system, yttrar bland annat: Vad först angår beskattningen av förmögenhet vore givetvis mest rationellt att densamma i sin helhet uttoges antingen genom en fristående förmögenhets­ skatt eller genom en kombinerad skatt å inkomst och förmögenhet, icke genom att samtidigt båda skatteformerna komme till användning. Utgår man från att i blotta innehavet av förmögenhet, oavsett den aktuella avkastningens stor­ lek, förefinnes en skatteförmåga, som bör utnyttjas, är det uppenbart, att en fristående förmögenhetsskatt är ägnad att skapa större möjlighet till rättvisa i beskattningen än det kombinerade systemet, inom vilket lika stora förmögenhetsbelopp kunna drabbas av skatt till väsentligt olika belopp, en olikhet som understundom kan te sig såsom oskälig med hänsyn till den avkastning, som kan erhållas vid en fullt säker placering av förmögenheten åtminstone under tider av lågt ränteläge. På nu anförda skäl har Överståthållarämbetet ansett sig böra förorda, att förmögenheten beskattas fristående från inkomsten. Med den principiella uppfattning, åt vilken ämbetet tidigare givit uttryck, skulle Överståthållar­ ämbetet närmast velat föreslå ett avskaffande av den med skatt å inkomst kombinerade förmögenhetsskatten. Emellertid har Överståthållarämbetet fun­ nit de i promemorian angivna skälen för ett bibehållande i mindre omfatt­ ning av sistnämnda skatteform — särskilt det att det ur taxeringssynpunkt är av mycket stor betydelse, icke minst för kontroll å inkomsten, att fullstän­ diga uppgifter även om smärre förmögenhetsbelopp inflyta i deklarationen •— vara ur praktisk synpunkt så vägande, att Överståthållarämbetet ansett sig böra förorda det såsom alternativ I a betecknade förslaget, i vad avser prin­ ciperna för förmögenhetens beskattning. Överståthållarämbetet har emeller­ tid redan nu velat uttala, att det icke kan anses riktigt att för framtiden fast­ låsa skattens fördelning på inkomst och förmögenhet efter ungefärligen samma proportion som den fördelning, som antages gälla för 1936 års statsskatter. En dylik avvägning bör ske närmast med hänsyn till att så vitt möjligt för­ mögenhetens skattekraft utnyttjas i samma omfattning som inkomstens, var­ ken mer eller mindre. De föreslagna skatteskalorna hava avvägts så, att icke endast vad som uttagits genom de s. k. tillfälliga skatterna skulle komma att även framdeles utgå

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 49

nied samma belopp som hittills, utan innebära jämväl ett icke obetydligt överskjutande av skattebördorna från mindre till större inkomsttagare. Så­ som skäl härför har anförts dels lronsumtionsbeskattningens starka ökning och dels den ökning som på senare tid ägt rum i avseende å den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket. Vad förstnämnda skäl angår må framhållas, att denna skatteökning till större delen avser lyxbetonade eller eljest umbärliga varor såsom spritdrycker, öl och tobak, medan beskattningen av rena nödvändighetsvaror exempelvis genom sockerskattens avskaffande snarare lindrats än motsatsen. För övrigt torde för bedömande av den rela­ tiva skatteförmågans förskjutning mellan större och mindre inkomsttagare mindre det indirekta skattetrycket än den allmänna prisnivån vara av bety­ delse. Under de senare åren har denna prisnivå med undantag för senaste tiden i stort sett varit i sjunkande. Beträffande ökningen av det kommunala skattetrycket sammanhänger densamma väsentligen med lågkonjunkturerna och synes knappast böra föranleda en för framtiden bestående omläggning av statsskatten, detta desto mindre som under senare år åtgärder vidtagits, exempelvis i fråga om kostnaderna för skolväsendet och fattigvården (pen­ sionsförsäkringslagen), för att från kommunerna å staten överflytta utgifter, åtgärder som delvis ännu icke hunnit göra sig gällande i fråga om det kom­ munala skattetrycket. Frågan örn revision av den kommunala beskattningen kan också bringa spörsmålet i annat läge. Den av kristidsförhållandena påkallade extra beskattningen av de större inkomsterna och förmögenheterna skulle genom den nu föreslagna skatte­ skalan icke blott göras ständig utan därjämte skulle, samtidigt som det statsfinansiella läget undergått en synnerligen stark förbättring, en ytterligare skattebelastning påläggas dem. En dylik åtgärd, vilken av de medborgare, som därav beröras, skulle kännas som en obillighet, skulle sannolikt verka hämmande å företagsamheten och därigenom menligt återverka å landets näringsliv i dess helhet samt givetvis i viss mån även förminska effektiviteten av taxeringsarbetet. Ävenledes anser Överståthållarämbetet det med tanke på nya ekonomiska kriser med minskande statsintäkter och ökade anspråk på statskassan vara riktigast att icke under förhandenvarande goda statsfinansiella förhållanden i så hög grad som i den remitterade promemorian föreslagits, utnyttja en skattekraft, vilken väl kan behöva reserveras för mera bekymmersamma till­ fällen. I detta sammanhang bör för övrigt erinras om den betydande rent automatiska stegring av statsutgifterna, som är att förvänta under en avsevärd följd av år framåt. Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar inledningsvis önskvärdheten av en omläggning av skattesystemet i den riktning, att de utgående skatterna sam­ manföras under så få kategorier som möjligt, samt betonar lämpligheten ur uppbördssynpunkt därav, att antalet titlar å kronodebelsedeln minskas. Länsstyrelsen fortsätter: Det nu föreliggande förslaget lärer emellertid icke böra bedömas enbart i!r teknisk synpunkt. Detsamma innefattar nämligen dels ett fastlåsande vid den ordinarie statsbeskattningen av en del för närvarande utgående men hit­ tills av många icke utan fog såsom tillfälliga kristidsföreteelser betraktade skatter och dels en omläggning av skatteskalorna i syfte att väsentligt lind­ rigare än nu beskatta mindre inkomsttagare men i gengäld skärpa skattebör­ dan för vissa andra kategorier av skattskyldiga. Till stöd för detta förfa­ ringssätt åberopas i den remitterade promemorian, att skattebördan, örn det statliga och kommunala beskattningssystemet betraktas såsom ett gemensamt Bihang lill riksdagens protokoll WIIG. 1 sami. Nr 232 - 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

helt, kommit att relativt sett i ej ringa grad skjutas över på de lägsta in­ komstskikten genom den kommunala beskattningens ökning på de flesta or­ ter i riket, varjämte framhållits betydelsen av konsumtionsbeskattningens starka stegring. Länsstyrelsen vill för sin del ingalunda bestrida, att berörda förhållanden måste beaktas vid ställningstagandet till frågorna om avvägningen av be­ skattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt örn skattens fördelning på stora och små inkomsttagare. Men länsstyrelsen kan icke biträda en uppfattning, som i stort sett kan sägas innebära, att enbart av berörda anledning utan vidare utredning de under senare år utgå­ ende s. k. kristidsskatterna skulle göras konstanta och skattebördan omläggas på ett tämligen genomgripande sätt. Länsstyrelsen har så mycket större skäl till denna anmärkning som vid både extra inkomst- och förmögenhetsskattens och den särskilda förmögenhetsskattens tillkomst direkt betonades, och detta såväl i propositionerna som i vederbörande utskotts yttranden, att dessa skat­ ter endast vore avsedda att bliva av tillfällig natur. I promemorian har berörts betydelsen av att det statliga och det kommu­ nala beskattningssystemet betraktas såsom ett gemensamt helt. I anslutning till detta uttalande får länsstyrelsen erinra därom, att den av Kungl. Majit den 24 januari 1936 tillsatta kommunalskatteberedningen bland övriga upp­ gifter ålagts att undersöka möjligheten av en utvidgning av kommunernas fasta beskattningsunderlag till andra objekt än fastighet, såsom näringsföretag och penningkapital. Jämväl lämpligheten av att vid kommunalbeskatt­ ningen taga hänsyn till de skattskyldigas olika skatteförmåga skall under­ sökas. Sannolikt torde beredningen därvid bland annat taga i övervägande de av herrar Eriksson och Lindqvist i reservation till 1921 års kommunalskattekommittés betänkande framlagda förslagen örn differentiering av in­ komsterna i syfte att hårdare beskatta s. k. fonderad inkomst, vilket väl i realiteten skulle innebära införandet av ett slags kommunal förmögenhets­ skatt. Frågan örn ändring i avvägningen av den kommunala skattebördan lärer följaktligen få anses vara aktuell. Det synes under sådana förhållanden till­ rådligt att man, om man önskar åstadkomma en avvägning av statsskatten av varaktig beskaffenhet, avbidar de förslag, som i sinom tid torde komma att framläggas av kommunalskatteberedningen. Även om kommunalskattefrågan icke, såsom nu är fallet, ånyo läge i stöpsleven, utan spörsmålet uteslutande finge bedömas med hänsyn till den nu­ varande kommunala skattetungan, måste länsstyrelsen emellertid göra gäl­ lande, att en statlig skatteskala, som innebär så grundliga avvikelser från den av statsmakterna för normala förhållanden senast — år 1919 — avpassade skatteskalan, icke bör beslutas utan verkligt saklig utredning rörande den samlade skattebördans växlingar för olika inkomstgrupper. Utan en utred­ ning i sådant avseende kan länsstyrelsen svårligen ingå på ett bedömande av förslagets verkningar; dock synes redan nu otvivelaktigt, att näringslivet och kapitalbildningen starkt måste oroas av de ifrågasatta ändringarna. Länsstyrelsen torde härefter hava att ingå på bedömande ur teknisk syn­ punkt av de olika förslagen och får i sådant hänseende andraga följande. För tillgodoseende av kravet på rörlighet i skattesystemet föreslås, att in­ komst- och förmögenhetsskatten uppdelas i en rörlig och en fast del. Prin­ cipiellt synes intet vara att erinra emot detta förslag. Ett liknande förslag Iramlades på sin tid, såsom erinras i promemorian, av bolagsskatteberedningen, som emellertid, till skillnad från vad nu föreslås, ville inrätta en propor­ tionell rörlig bottenskatl i stället för en progressiv. Det synes länsstyrelsen få

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 51

ifrågasättas, huruvida icke skäl föreligga för prövning av ett alternativ med proportionell bottenskatt. I all synnerhet synes detta lämpligt, därest det vid avvägningen av de olika skattebördorna skulle befinnas möjligt att i någon utsträckning avlasta den statliga kristidsbeskattningen. Av de olika alternativa förslag, som utarbetats, innebär givetvis det såsom alternativ II betecknade ur debiterings- och uppbördssynpunkt en fördel där­ igenom, att samtliga skatter till staten enligt detta förslag sammanförts i en enda kombinerad inkomst- oell förmögenhetsskatt. Taxeringstekniskt där­ emot måste detta förslag anses underlägset de övriga genom de växlande kvot­ talen för förmögenhetsdel, men denna olägenhet begränsas genom att de dubbla kvotdelarna endast skulle äga tillämpning jämförelsevis sällan.

Med avseende å vad sålunda anförts funne länsstyrelsen övervägande skäl tala för det system, som kommit till användning i alternativ II. Länsstyrelsen finge emellertid, med hänvisning till vad förut anförts, uttryckligen framhålla, att detta förord icke innebure, att länsstyrelsen till någon del accepterat de olika skattetariffer som föreslagits, utan gällde förordet endast själva syste­ met för skatternas sammanförande. Beträffande de i promemorian föreslagna reduktionsreglerna anför länssty­ relsen slutligen: Länsstyrelsen delar uppfattningen, att reduktionsregler äro nödvändiga vid förmögenhetsbeskattningen. Därest förmögenhetsbeskattningen verkligen skall göras konstant i den utsträckning, som nu föreslås, är det otvivelaktigt synnerligen välbetänkt att i så hög grad som möjligt lätta beskattningen å sådan förmögenhet, som finnes nedlagd i tillgångar, vilka icke lämna någon eller endast ringa avkastning. Den regel, som i de hittillsvarande förord­ ningarna om särskild skatt å förmögenhet hindrat beskattning av fulla för­ mögenheten i angivna fall, har enligt länsstyrelsens mening icke varit till­ räcklig. Länsstyrelsen bar icke kunnat ansluta sig till de skäl, som föranlett lag­ stiftaren att ställa förmögenheten i relation till det totala taxerade beloppet i stället för inkomsten. Om förmögenhetsbeskattningen grundas å den om­ ständigheten, att s. k. fonderad inkomst i högre grad tål skattebelastning än annan inkomst, borde rätteligen förmögenhetsbeskattningen sättas i relation till den inkomst, som härflyter av förmögenheten. De betydande svårigheter, som möta, om man vill bestämma i vilken mån inkomsten är »fonderad» eller ej, torde emellertid medföra att man nödgas avstå från dylik differen­ tiering och i stället får göra jämförelsen mellan den skattskyldiges samlade inkomst och förmögenheten. Men någon vidare inskränkning till den skatt­ skyldiges nackdel kan länsstyrelsen icke tillstyrka. Den omständigheten, att själva förmögenlietsdelen satts lägre än för närvarande i de nu föreliggande alternativen I a och I b bör rimligtvis icke inverka härvidlag, lleduklionsregeln enligt alternativ II bör i anslutning härtill ändras genom sänkning av procenttalet 70, så att ungefär samma resultat uppnås som enligt alterna­ tiv I, örn det taxerade beloppet utbytes såsom jämförelsetal emot inkomsten.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar: Enligt den vid promemorian fogade redogörelsen för skattetrycket i Sve­ rige oell utlandet är den indirekta beskattningens totalsumma i Sverige re­ lativt låg. Detta förhållande beror framför allt på de låga skatterna på kaffe, socker och dylika varor, vilka äro föremål för stor konsumtion av de breda lagren. Därjämte saknas helt och hållet i Sverige de omsättnings­

52 Kungl. Mcij.ts proposition nr 232.

skatter, som i vissa andra länder äga stor omfattning. Det synes vara nöd­ vändigt att taga dessa omständigheter i betraktande, då det gäller frågan om omläggning av den direkta statsbeskattningen. Man bör icke genom en tek­ nisk utformning av den sistnämnda binda denna vid elt visst läge utan att förut själva avvägningen mellan den direkta och den indirekta beskattnin­ gen bar prövats. Någon sådan prövning bar icke för närvarande ägt rum. Förslaget synes tillika innebära ett frångående av vissa principer, som förut ansetts vara av statsmakterna godtagna. Länsstyrelsen erinrar om att vid 1919 års riksdag bevillningsutskottet i anledning av ett uttalande av då­ varande finansministern yttrade, att utskottet tagit fasta på departements­ chefens uttalande, att det finge anses självfallet, att. där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre pro­ centsats än 100 procent därå borde komma till användning, samt å den lika­ ledes i propositionen antydda förutsättningen att högre skatt än 200 procent av grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga. Det föreliggande förslaget däremot utgår från de för 1936 föreslagna skat­ terna med en utdebiteringsprocent av 150. Det föreliggande förslaget bar så­ ledes principiellt flyttat skatteskalan i jämförelse med det tidigare grundbe­ loppet 50 procent i höjden. Härvid komma också de så kallade krisskatter­ na, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet att inarbetas i den ordinarie skatteformen och alltså göras permanenta. På sin tid har dock uttalats, att de skulle erhålla provisorisk karaktär och en­ dast bibehållas, så länge det statsfinansiella läget det krävde. Såvida den statistiska utredningen är riktig, skulle likväl avkastningen understiga den i 1936 års statsverksproposition beräknade med cirka 8 procent (enligt alter­ nativ II). Promemorian utgår därför ifrån att man redan från början skulle skärpa skatteskalan, enligt alternativ II med cirka 10 procent. Denna omständighet bör jämföras med skatteskalans utformning. Den­ samma innebär en väsentlig skärpning av beskattningen av de högre inkom­ sterna och förmögenheterna, under det att inkomster under 9,000 å 10,000 kronor bliva lägre beskattade än för närvarande. Håller man sig till botten­ skattens grundbelopp, blir skatteskärpningen icke iögonenfallande. Allt eftersom högre procenttal uttages, drabbas de högre inkomsterna hårdare, under det att höjningen för de lägre inkomsterna blir mindre märkbar. Här föreligger alltså samma tendens att söka förskjuta skattebördan från de lägre till de högre inkomsttagarna, som bland annat kommit till uttryck i befolkningskommissionens förslag angående familjebeskattning. Vad som väcker betänkligheter i denna principiella uppläggning, är att man redan från början och än mer vid ett ökat skattebebov kan komma att taga ut så stora skatter, att den kapitalbildning, som erfordras för en sund utveckling av produktionen, försvåras eller förhindras. Då det är fråga örn indirekt beskattning, brukar man under stundom tala om »överbeskattning» i den betydelsen, att en skärpning av beskattningen icke leder till högre av­ kastning, därför att konsumtionen, som är föremål för beskattning, nedgår till följd av prisstegringen. Beträffande den direkta beskattningen kan på längre sikt ett liknande resultat erhållas, i fall beskattningen under en viss tid upptager så stor del av produktionens inkomster, att den nödvändiga av­ sättningen till nybildning uteblir. Enligt länsstyrelsens uppfattning har det således visat sig, att den tekniska översyn, som av 1935 års riksdag begärts, leder till vissa principiella ståndpunktstaganden, vilka förutsätta ytterligare utredningar. En omläggning av skattelagstiftningen i de nu föreslagna delarna sam­ manhänger också med vissa andra frågor. I sitt yttrande över befolkningskommissionens betänkande angående famil-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232- 53

jebeskattningen uttalade länsstyrelsen som sin åsikt, att enär hela skatte­ lagstiftningen vore föremål för utredning, det icke vore lämpligt att fristå­ ende lösa viss del av skatteproblemet utan borde detta ske i ett samman­ hang. Först härigenom erhålles den rätta överblicken över, huru skatte­ systemet i sin helhet kommer att verka. I promemorian örn viss omläggr ning av den direkta statsbeskattningen beröras även de personella skatterna — mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift —, vilkas avskaf­ fande vid flera tillfällen varit ifrågasatt. Något förslag härom föreligger dock ej nu, men utlovas till nästa år, sedan ytterligare utredning ägt runi. Likaså lära grunderna för den kommunala beskattningen vara under utredning. För länsstyrelsen synes därför ett uppskov med framläggande av hela rer formplanen till ett kommande år naturligt, varigenom samtliga tilltänkta re­ former inom hela skattelagstiftningen kunde avgöras i ett sammanhang, i stället för att, såsom nu sker, det ena förslaget efter det andra framlägges oberoende av varandra. Härtill kommer, att ändringar i skattelagstiftnin­ gen med alltför korta mellanrum kunna förorsaka stora svårigheter såväl för de skattskyldiga som för taxeringsnämnderna. Skulle likväl en omläggning av den direkta statsbeskattningen redan nu komma till stånd och det gäller att välja mellan de tre förslag, som fram­ lagts, synes alternativ II, som endast inefattar en skatt, en inkomst- och för­ mögenhetsskatt, vara att föredraga framför alternativ I a och I b, som bestå av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt jämte en särskild skatt å förmögenhet. Länsstyrelsen har därvid lagt särskild vikt vid alternativ II :s fördelar ur praktisk taxeringssynpunkt. Det synes nämligen i tekniskt av­ seende vara de båda andra alternativen överlägset. Alternativ I b bör givas företräde framför alternativ I a, enär det mest ansluter sig till nuvarande förhållanden. Länsstyrelsen i Södermanlands län, som funnit den i promemorian före­ slagna rationaliseringen av de direkta skatterna till staten vara högst beaktansvärd, ansåge det med II betecknade alternativet ej minst ur rationaliseringssynpunkt vara avgjort att föredraga. Beträffande förslagets detaljer ställde sig länsstyrelsen tveksam, huruvida en i jämförelse med vad som gällt enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av år 1928 skärpt förmögenhetsbeskattning kunde vara välbetänkt. Enligt läns­ styrelsens mening torde man numera icke kunna, som fallet var, då 1928 års statsskatteförordning utformades, räkna med 5 °/o medelavkastning av ka­ pital, varför skäl för en lindring av förmögenhetsskatten förr förelåge än motsatsen. Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar inledningsvis, att länsstyrelsen icke ansett sig böra ingå på den väsentligen politiska frågan, huruvida den i förslaget företagna avvägningen av skattesatserna vöre påkallad, utan begrän­ sat sin granskning av detsamma till skattesystemets tekniska utformning. Härutinnan yttrar länsstyrelsen: Vid jämförelse mellan de tre alternativen måste det i och för sig räknas alternativ II till förtjänst, alt det minskat antalet skattekategorier till en enda, under det att alternativen I a och I b vid sidan av inkomst- och förmögenhets­ skatten bibehållit den särskilda förmögenhetsskatten. Alternativ II bör re­ dan av detta skäl förordas, såvida icke något av de övriga alternativen bär andra företräden att uppvisa, som göra detsamma mera värdelullt. Läns­ styrelsen kan emellertid icke finna detta vara fallet. Genom alternativ II sy­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

nas i det hela samma önskemål i fråga om skattebelastningens fördelning på inkomst och förmögenhet samt dess avvägning för olika inkomst- och förmögenhetsskikt ävensom i fråga om beskattningens rörlighet vara tillgodo­ sedda som genom de övriga alternativen. Det årliga taxeringsarbetet som hel­ het betraktat lärer tvivelsutan bliva mindre omfattande enligt alternativ II än enligt de övriga alternativen i och med att något arbete med taxering till särskild förmögenhetsskatt icke förekommer. Bortses härifrån, torde taxe­ ringsarbetet icke bliva väsentligt mera besvärligt enligt något av alternativen än enligt de övriga. Att en ändring av en inkomsttaxering enligt alternativ II kan komma att medföra en omräkning jämväl av förmögenhetsdelen torde ur arbetssynpunkt icke få anses vara av större betydelse. Deklaranternas uppgiftsskyldighet synes icke enligt något av alternativen bliva nämnvärt mera betungande än för det närvarande. Länsstyrelsen för­ utsätter, att de uträkningar som tillämpningen av spärreglerna vid förmögenhetstaxering enligt alternativ II medför, skola verkställas av taxeringsnämn­ derna utan någon medverkan av deklaranterna, en medverkan, som — vill det synas —- utan olägenhet kan uteslutas från deras uppgiftsskyldighet.

I anslutning till vad sålunda framhållits förordade länsstyrelsen alltså i för­ sta hand ett beskattningssystem, anordnat enligt alternativ II. I andra hand borde enligt länsstyrelsens mening alternativ I b komma i fråga. Det syn­ tes nämligen länsstyrelsen skäligt, att de mindre förmögenheter, som icke drabbades av den särskilda förmögenhetsskatten, i stället finge utgöra skatt för Vioo av värdet. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför: Förslaget upptager tre alternativa förslag till skattesystem, betecknade la, Ib och II, vilka samtliga angivas vara byggda på principen 'skatt efter förmåga’. Som mätare av skatteförmågan har vid skiktskalornas upp­ rättande valts det beskattningsbara beloppet, men vid uppställande av översiktstabellerna den taxerade inkomsten, varmed synes avses i deklarationsformuläret rubricerad 'återstående inkomst’. Denna olikformighet är av ringa betydelse, då de båda beloppen skilja sig från varandra allenast beträf­ fande ortsavdragen. De hava dock det gemensamt, att utbetalta utskylder med undantag av kronoutskylder äro fråndragna. Det torde vara ovedersäg­ ligt, att, om den skattskyldiges skatteförmåga skall mätas efter hans inkomst, såsom sådan bör förstås den inkomst, som för honom är disponibel för de ut­ gifter, över vilka han själv äger bestämma. Statsskatten är icke att hänföra till en dylik utgift. Det inkomstbelopp, som återstår, sedan skatten erlagts, måste anses såsom den verkliga inkomsten och alltså vara vägledande vid be­ dömandet av skatteförmågan. I samma mån som statsskatten utgör en stor del av den taxerade inkomsten, i samma mån kommer jämförelsen mellan den progressivt beräknade skatten och den taxerade inkomsten att verka undan­ skymmande beträffande den verkliga innebörden av föreslagna progressiv­ skalor. Detta torde belysas av nedanstående tabell, grundad på den till för­ slaget bilagda tabell 2, innefattande en översikt över skatteskalornas inver­ kan vid uteslutande kapitalinkomst. Innebörden av denna tabells siffror belyses med följande exempel: En person, som deklarerar en sammanräknad inkomst av 1,000,000 kronor efter avdrag av utskylder med undantag av kronoutskylder, skulle enligt förslaget I b härå erlägga skatt med i runt tal 480,000 kronor. Örn enahanda förhål­ landen rått under närmast föregående år, men han ägt samma avdragsrätt för statsskatten som för övriga skatter, hade han haft att deklarera och be-

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

annat än uteslutet, att det nu föreslagna inarbetandet av extra skatter i ett enhetligt system icke kominer att lämna den avsedda garantien mot den olä­ genhet, som förorsakas genom införande av nya extra inkomstskatter, i detta sammanhang kan det erinras örn, att befolkningskommissionen redan framlagt ett förslag i sådan riktning. Den föreslagna uppdelningen av inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt (med fixerad skiktskala) giver an­ ledning till en jämförelse med kommunala inkomstskatten och kommunala progressivskatten. Genom den sistnämnda skålens maximering till 100 % av grundbeloppet torde i flertalet fall densamma hava kommit att verka så­ som en fast tilläggsskatt, varigenom vunnits en effektiv garanti mot ett oskä­ ligt överskjutande av skattebördan på denna skatteform. Strävandet att iakttaga sparsamhet i fråga örn statens utgifter lärer bäst bliva befrämjat genom den rörliga bottenskatten. Då hittills hela inkomstoch förmögenhetsskatten varit rörlig, kan det vara en viss fara i att låta alle­ nast en del av densamma bli rörlig, vilken fara ökas genom möjligheten att höja skiktskalornas progression inom de fasta skatterna (tilläggs- och särskild förmögenhetsskatt). De bråkdelar av de totala skattebeloppen, som den rörliga bottenskatten utgör, äro: vid alternativ la: 72.6 % » » Ib: 76.2 % » » II : 81.8 %.

Då vid nuvarande förhållanden hela inkomst- och förmögenhetsskatten är rörlig, medan de övriga statsskatterna närmast motsvara de föreslagna tillläggsskatterna, kan som jämförelse uppställas, att den nuvarande rörliga .skatten är 78.2 %>, medan före de s. k. extraskatternas införande bråkdelen i fråga utgjorde cirka 94 % (utjämningsskatt har härvid beräknats som ana­ log med tilläggsskatt). Härav framgår, att förhållandet mellan rörlig och to­ tal skatt i förslagen i stort sett erhållit den storlek, som blev en följd av de s. k. kristidsskatternas införande. Då dessa skatter infördes på grund av särskilda, av kristiden föranledda förhållanden torde samma icke böra be­ traktas såsom normgivande. De skäl, som i förslaget anförts för önskvärd­ heten av skattens uppdelning i rörlig och fast, synas vara av rent skattetek­ nisk natur. Angående uppdelningens lämplighet i sak föreligger däremot ingen utredning, så mycket anmärkningsvärdare som proportionen mellan rörlig och total skatt i de skilda alternativen varierar mellan cirka 72 % och 82 %>. Ur sparsamhetsfrämjande syfte borde ett försök att återföra den rör­ liga skattedelens ställning till den, som den innehade före kristidsskatternas införande, hava varit motiverat. I förslaget uttalas, att det saknas anledning att närmare ingå på de syn­ punkter, som anlagts vid ställningstagandet till frågorna om avvägningen av beskattningen mellan å ena sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt om skattens fördelning på stora och små inkomsttagare, enär promemo­ rian huvudsakligen avser beskattningens tekniska anordnande. Häremot tor­ de böra erinras, att promemorian innehåller förslag till en skattelagstiftning, som är avsedd att gälla för framtiden eller i varje fall bilda grundvalen för eventuella ändringar. Under sådana förhållanden lära frågorna örn skatte­ bördans fördelning icke vara av enbart skatteteknisk karaktär. Av förslaget framgår, att utgångspunkten varit ett inarbetande i ett enhetligt skattesystem av de nu gällande s. k. extra skatterna. Då dessa antagits mot bakgrunden av ett tillfälligt, starkt utpräglat kristillstånd, och skatterna förutsatts såsom

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 57

tillfälliga, böra de genom deras antagande uppkomna förhållandena ej anses normgivande för konstruktionen av ett skattesystem med anspråk på fram­ tida hållbarhet. Kristidens säregna förhållanden föranledde en förskjutning av skattebördan på den kapitalbildande gruppen av skattskyldiga, önskvärt hade varit, att utredning vidtagits, om och i vad mån en fortsättning av des­ sa förhållanden är att befara och om den ovannämnda tillfälliga förskjut­ ningen bör bibehållas, ävensom att undersökning gjorts till utredande av, hu­ ruvida ökade skattebehov motsvaras av utgifter, vilka böra bestridas av en viss grupp av skattskyldiga, såsom exempelvis föreslagits i det föreliggande utkastet till skatt för familjehjälp, eller de äro av sådan allmänart, att de be­ röra de skattskyldiga samfällt. Att fastslå den skattefördelning, som fram­ går ur promemorians förslag, utan ledning av sådana utredningar, torde ej vara välbetänkt. Beträffande det i alternativ I a föreslagna upptagandet i det beskatt­ ningsbara beloppet av 1/2oo av förmögenheten må erinras om, att den nuva­ rande bestämmelsen, att V60 av förmögenheten skall tilläggas inkomsten in­ nebär, att 1/s av kapitalinkomsten, beräknad efter 5 °/o, upptages till särbeskattning. Örn kapitalavkastningen beräknas till 4 %, som under nuva­ rande förhållanden torde vara i överkant, skulle samma princip leda till, att förmögenhetsdelen bleve 1/7r). örn förmögenhetsavkastningen beräknas till 3 %, vilket med hänsyn till bl. a. skattebelastningen av de större förmögen­ heterna torde vara tillräckligt högt, skulle förmögenhetsdelen utgöra Vioo- Den föreslagna delen V 200 står icke i överensstämmelse med tidigare tilläm­ pade beräkningsgrunder och det kan befaras, alt upptagandet i deklarationen av en beträffande de små förmögenheterna så obetydlig del kommer att med­ föra minskad omsorg vid förmögenhetsuppgifternas avgivande, vilket ur kon­ trollsynpunkt icke är önskvärt. På grund av vad sålunda anförts och då erforderlig överskådlighet beträf­ fande den progressiva skiktskalan svårligen kunde uppnås, förrän det i skat­ teförordningarna fastställda inkomstbegreppet justerats i avseende å inkon­ sekvensen, att vid inkomstens fastställande vissa skattebelopp äro avdrags­ gilla och andra icke, samt då vidare de grunder, som tillämpats vid skatte­ bördans fördelning på olika inkomstklasser, ej vore närmare angivna, funne sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka, att det föreliggande förslaget lades till grund för en omläggning av skattesystemet. Av de i förslaget framlagda olika alternativen hade länsstyrelsen funnit det som alternativ II betecknade ur taxeringsteknisk synpunkt vara att föredraga framför de övriga. Länsstyrelsen i Kronobergs län, som ansett sig kunna begränsa sig till att företrädesvis ur skatteteknisk synpunkt granska och bedöma de framkomna alternativa förslagen, funne dessa ur sådan synpunkt var för sig hava på ett förtjänstfullt sätt löst den förelagda uppgiften, nämligen en rationalisering av nu rådande system för den statliga beskattningen genom ett sammanfö­ rande av de nu utgående skatterna under så få kategorier som möjligt. Sitt ställningstagande till de särskilda förslagen motiverar länsstyrelsen så­ lunda: Särskilt ur skatteteknisk synpunkt vill länsstyrelsen giva företräde åt det av förslagen, som betecknats med alternativ II. Frånsett att man genom detta förslag lyckats begränsa sig till endast en skatteform anser länsstyrelsen en

58 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

fördel med detsamma vara att, såsom i motiverna anförts, förslaget ifråga är relativt enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige hävdvun­ nen form för förmögenhetsbeskattningen. Då härtill kommer, att länsstyrel­ sen finner nu berörda förslag vara i andra avseenden likvärdigt med de andra alternativa förslagen I a och I b, vill länsstyrelsen således uttala sig till för­ mån för alternativ II.

Länsstyrelsen i Kalmar lån anför: Den avsikt, som ligger bakom det framlagda förslaget, nämligen att för­ enkla formerna för uttagandet av den direkta statsskatten, är givetvis ägnad att i och för sig väcka tillfredsställelse hos alla dem, vilka syssla med prak­ tiskt taxeringsarbete, liksom också hos de organ, vilka hava att verkställa de­ bitering och redovisning av de på det framkomna taxeringsresultatet belö­ pande skatterna. Det nuvarande systemet med dels en ordinarie statlig skatt å inkomst och förmögenhet och dels åtskilliga, för täckande av mer eller mindre tillfälliga budgetbehov utbyggda extra eller särskilda .skatter orsakar nämligen ett rätt betydande merarbete ej mindre för taxerings- än även för debiterings- och uppbördsmyndigheterna. Ej heller den omständigheten, att man genom en förenkling av skattesystemet ger möjlighet för de skattskyl­ diga att i åtminstone större utsträckning, än vad nu är fallet, kunna kon­ trollera dem ågångna taxeringar och påförda debiteringar av statlig skatt, torde kunna anses betydelselös. Ur dessa synpunkter anser länsstyrelsen det tagna initiativet till förenkling av den direkta statsbeskattningen i och för sig tacknämligt. Vad däremot beträffar de vägar, som valts för ernåendet av den önskvär­ da förenklingen av beskattningsförfarandet, torde berättigade invändningar kunna göras. Vid tillkomsten år 1932 av den extra inkomst- och förmögen­ hetsskatt, som sedermera år från år och senast genom förordningen den 15 juni 1935 blivit beslutad att erläggas av vissa skattskyldiga, betonades ut­ tryckligen, att densamma vore av allenast tillfällig natur, och enahanda ut­ talanden gjordes vid införandet år 1934 av den särskilda skatten å förmö­ genhet. Att dessa vid respektive skatters införande givna försäkringar om deras tillfälliga natur nu ryggas genom att skatterna antingen inarbetas i skattesystemet eller göras bestående är ägnat att väcka betänkligheter. Rent sakligt synas också befogade anmärkningar kunna framställas mot en permanent skärpning av förmögenhetsbeskattningen. Värdet ur national­ ekonomisk synpunkt av kapitalbildning torde kunna anses allmänt erkänt, och från det allmännas sida hava olika åtgärder beslutats för att befrämja sparandet och ytterligare anstalter i samma syfte äro föremål för övervägan­ den. Det synes näppeligen konsekvent att genom införande av skärpt för­ mögenhetsbeskattning åtminstone i viss mån motverka den kapitalbildning genom sparande, som man i annat sammanhang framhållit såsom nyttig och nödig, och för vars ernående man träffat särskilda anstalter. Det kan väl också ifrågasättas, huruvida det vid nuvarande låga ränteläge är berättigat att ytterligare skärpa förmögenhetsbeskattningen. Redan med nu gällande regler ingår i det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belop­ pet, förutom den avkastning, som kapitalet kan hava givit dess ägare, 1.67 % av detsamma, alldeles oavsett om kapitalet lämnat någon avkastning eller ej, och förmögenhetsskatten, såsom den nu är utformad, kan sägas bliva automatiskt skärpt i och med den minskning, förmögenhetens avkastning undergår. Därest andra vägar för tillgodoseende av förefintligt budgetbehov vid un­ dersökning skulle visa sig oframkomliga för ernåendet av önskat resultat och

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 59

framförallt i ett rent nödläge, kan måhända befinnas nödvändigt att fylla skattebehovet genom särskilt hård beskattning av större inkomster och för­ mögenheter, men, så vitt länsstyrelsen kan finna, föreligger näppeligen nå­ gon av dessa förutsättningar för närvarande. Det må sålunda erinras om, att man genom de ändringar, som år 1919 efter noggranna undersökningar vidtogos i 1910 års förordning örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, tillskapat en efter olika inkomsttagargruppers skatteförmåga avvägd progressionsskala, som på ett för dessa grupper sins emellan rättvist sätt skulle angiva de repartitionstal, på vilka den för varje år behövliga skatten skulle fördelas. Rättvisan i denna skatteskala kan enligt länsstyrelsens förmenande icke anses vederlagd, och skalan synes därför förtjänt av att bibehållas, därest icke absolut tvingande omständigheter nödvändiggöra annat. Därest de i 1936 års statsverksproposition beräknade direkta skatterna skulle uttagas enbart genom den ordinarie statliga inkomst- och förmögen­ hetsskatten, skulle detta visserligen innebära en höjning av skatteprocenten med, så vitt länsstyrelsen kunnat finna, omkring 20 enheter från senast ut­ gående 170 % tili omkring 190 %, vilket måhända för de mindre inkomst­ tagarna komme att medföra en särskilt kännbar skattebörda. Ä andra sidan bör emellertid bemärkas, att skatteskalans förut antydda avvägning medför god rättvisa de olika inkomsttagargrupperna emellan, samt att det synes rik­ tigt, att jämväl de mindre inkomsttagarna få bära konsekvenserna av de be­ slut i fråga om anslagsbeviljanden, för vilka de äro direkt eller indirekt an­ svariga. Endast för så vitt en närmare, ingående undersökning visar, att den genom 1919 års ändringar i förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt åstadkomna relativa skattskyldigheten de olika inkomsttagargrup­ perna emellan icke längre rättvisligen kan upprätthållas, något som hittills enligt länsstyrelsens mening näppeligen kan anses påvisat, vill länsstyrelsen icke motsätta sig ett överflyttande av skattebördan i större utsträckning, än vad redan nu är fallet, på de större inkomsterna och förmögenheterna till förmån för de mindre. Skulle oaktat vad länsstyrelsen sålunda framhållit en omläggning av den direkta statsbeskattningen äga rum efter de riktlinjer, som föreliggande för­ slag angiver, synes delta böra ske i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom alternativ 11 betecknade förslaget. Till detta uttalande föranledes läns­ styrelsen särskilt av den omständigheten, att den särskilda skatten å förmö­ genhet i de två andra alternativen bibehållits såsom en fristående skatt, under det att den inarbetats i den övriga skatten enligt alternativ II, vilket måste betecknas såsom en förtjänst särskilt med hänsyn till att denna skatt visat sig medföra ett tidsödande och besvärligt arbete för taxerings- och debiteringsmyndigheterna. Anordningen med den föreslagna inkomst- och förmögenhetsskattens upp­ delning i en bottenskatt för alla med variabel utdebiteringsproccnt och en tillläggsskatt med en på förhand bestämd progressiv skattesats svnes med hän­ syn till föreliggande precedensfall göra det påkallat, att garantier skapas för att de skattskyldiga, som omfattas av tilläggsskatten, icke isolerat göras till föremål för en av tillfälligt budgetbehov betingad skatteskärpning.

Länsstyrelsen i Gotlunds Ilin gör följande uttalande: Det synes länsstyrelsen knappast böra råda något tvivel om önskvärdheten och lämpligheten av en rationalisering utav gällande föreskrifter beträffande statsbeskattningen i syfte att i möjligaste män sammanföra nu förefintliga särskilda skatteformer. Den nuvarande splittringen härutinnan måste för de skattskyldiga göra skattesystemet mindre överskådligt och kan jämväl va­

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ra ägnad att i viss mån skärpa intrycket av skattebördans tyngd. Ur rent teknisk och administrativ synpunkt vållar naturligtvis det nuvarande syste­ met ett omfattande arbete, vilket vid ett sammanförande kan i väsentlig mån reduceras. I princip har länsstyrelsen sålunda intet att erinra mot de framkomna för­ slagen, såvitt de gå ut på en dylik koncentration och därav följande förenk­ ling av skattesystemet. I vad mån utformningen av detta, sådant det tagit sig detaljerade uttryck i föreskrifter örn skatteskalor m. m., är ägnad att er­ bjuda tillräckligt utrymme åt en med hänsyn till statens behov och andra där­ med sammanhängande omständigheter avpassad beskattning är en fråga örn rent budgetära synpunkter, vilka torde falla utanför området för länsstyrel­ sens bedömande. Påtagligt är att vid inarbetande inom en och samma ram ay de särskilda skatteformerna, det måste ställas stora krav på skattesystemets förmåga att kunna anpassas efter växlande skattebehov. Förslagets princip örn uppdelning av statsskatten i en rörlig del, bottenskatt, och en efter mera bestående grunder inrättad tilläggsskatt synes vara ägnad att tillgodose önsk­ värd smidighet i skattesystemet utan att likvisst i alltför oberäknelig eller tyngande form belasta de inkomstskikt, som bilda underlaget för tilläggs­ skatten. Länsstyrelsen anser sig hava anledning att oreserverat förorda uteslutande ur det blivande skattesystemet utav den extra inkomst- och förmögenhets­ skatten samt slopande, på grund av de i promemorian angivna grunderna, av den s. k. utjämningsskatten. Vad angår den särskilda beskattning av förmögenhet, som under de senare åren genom successiva riksdagsbeslut kommit till stånd, kan ju en viss tvekan vara befogad, om det kan vara lämpligt att genom inarbetande av densamma i skattesystemet giva en fast karaktär åt en beskattning, som väl ursprungli­ gen avsetts att vara mera temporär, eller om denna skatt bör bibehållas så­ som en särbeskattning, oberoende av skattesystemet i övrigt. Vid valet mel­ lan föreslagna system, å ena sidan alternativ I a och b, som bibehålla den särskilda skatten på förmögenhet, och å andra sidan alternativ II med dess inpassning av hela förmögenhetsskatten inom den ordinarie ramen för statsbeskattningen synas emellertid många viktiga skäl, icke minst rent tekniska, tala för det senare alternativet. Efter att i detta hänseende hava inhämtat inom länet med kronoskattedebiteringen sysselsatta tjänstemäns mening fin­ ner länsstyi elsen sig böra förorda detta system (alternativ II). De föreslagna skatteskalorna för fysiska personer finner länsstyrelsen på det hela taget vara väl avpassade för en skälig fördelning av skattebördan mellan de skattskyldiga inbördes. Dock vill länsstyrelsen härvid göra en erin­ ran. I promemorian hänvisas till att man vid beskattningens utformande utgått från, att någon lättnad borde beredas mindre inkomsttagare med be­ skattningsbara belopp upp till 6,000 å 8,000 kronor. Med hänsyn till nu­ varande samhällsformer och härav inträdda förskjutningar i levnadsbehov och levnadsstandard vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke jämväl skatt­ skyldiga, hänförliga till närmast högre inkomstskikt, borde komma i åtnju­ tande av antydd lindring. De nu avsedda skattskyldiga torde i ett stort antal fall av olika anledningar hava väl så stora svårigheter att fullgöra sin skatt­ skyldighet som de lägre inkomsttagarna. Sålunda drager den utbildning, de i många fall måst förskaffa sig, ofta med sig studieskulder, vilkas räntor väl få avdragas, men vilkas amortering tynger budgeten. Å andra sidan bliva de på grund av förhållandena utestängda från en del lättnader i kostnaden för bland annat sjukvård, skolutbildning för barn m. m., vilka komma lägre inkomstklasser till del. Länsstyrelsen skulle sålunda för sin del vilja för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 61

orda en sådan omarbetning av skatteskalorna, att viss lindring bereddes jäm­ väl inkomstskikten från 8,000 upp till förslagsvis 10,000 kronors beskattnings­ bart belopp, samt att i anslutning härtill gränsen för skatteskalan i och för den s. k. tilläggsskattens utgående flyttades något högre upp. En särskild omständighet, vilken, enligt vad det synes länsstyrelsen, kunde vara förtjänt att tagas i övervägande, då det nu gäller en mera bestående ra­ tionalisering av skatteväsendet, är huruvida icke för den kombinerade in­ komst- och förmögenhetsskatt, som — oberoende av den vissa högre förmögenhetsskikt drabbande särskilda beskattningen — allt fortfarande avses att komma till användning, en återgång borde ske till äldre bestämmelser, enligt vilka denna skatteform allenast kom att drabba förmögenhet över 6,000 kro­ nor, under det att den sedermera efter hand, ursprungligen i lagtiilämpningsväg, fått den utsträckning, att förmögenhetsdel utföres jämväl, där den un­ derstiger vad som komme att belöpa å 6,000 kronor. Det synes rent av böra ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till nu gällande penningvärde, ränte­ läge m. m. denna exponent för vad som borde som förmögenhet anses, kunde i lämplig mån höjas. Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att av de framlagda alternativa lag­ förslagen alternativ I b, som närmast ansluter sig till den nuvarande förmö­ genhetsbeskattningen, är det lämpligaste. Länsstyrelsen anför vidare: Till stöd för denna uppfattning får länsstyrelsen åberopa, att med avgöran­ det av frågan örn den särskilda förmögenhetsskattens inordnande i den stat­ liga inkomst- och förmögenhetsskatten synes böra anstå till ett fastare ränte­ läge inträtt. I varje fall torde i de fall, då i beskattningsbart belopp ingår inkomst av annan förvärvskälla än kapital, något större reduktion av skatten böra medgivas vid beskattning av förmögenhet, som lämnat låg avkastning. Vad särskilt beträffar beskattningen av fysiska personer har länsstyrelsen i övrigt ej något att erinra mot de principiella synpunkter för utformande av ett nytt skattesystem, som utvecklas i förevarande promemoria, eller mot i denna del framlagda lagförslag med däri intagna skattelariffer. Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar: Länsstyrelsen vill som generellt omdöme i anledning av föreliggande för­ slag framhålla, att det utan tvivel av flera skäl är önskvärt, att den statliga beskattningen ordnas efter ett mera enhetligt system. Emellertid torde statsbeskattningen icke böra bestämmas isolerad från vad som kan bliva gällande för den kommunala beskattningen. Hittills hava de större avgörandena i kommunal och statlig beskattning verkställts samtidigt, och då för närvarande utredning angående den kommunala beskattningen igångsatts och jämväl för­ slag om särskild skatt för familjehjälp framlagts, vill länsstyrelsen ifråga­ sätta, huruvida icke samtliga dessa frågor böra avgöras i ett sammanhang. De nu föreliggande förslagen till statsskatt hava baserats på ett i utred­ ningen angivet förhållande angående den andel, vari inkomst och förmögen­ het sinsemellan skola deltaga i skattebördan. Avgörande har därvid varit för år 1936 beräknade inkomst- och förmögenhetsskatter. Den särskilda förmö­ genhetsskatten har emellertid ansetts som en beskattning av allenast tillfällig natur, betingad av det statsfinansiella läget. Det torde därför icke vara i och lör sig givet, alt förmögenhet skall med samma belopp deltaga i ett för nor­ mala finansiella förhållanden avsett skattesystem. Förmögenheten bör gi­ vetvis bära sin andel av skattebördan, men huruvida beskattningen skall an­ ordnas efter den i promemorian angivna relationen emellan inkomst och för­ mögenhet, anser sig länsstyrelsen med stöd av tillgängligt material icke kunna bedöma.

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Länsstyrelsen påpekar vidare, att då de mindre inkomsttagarnas skatt­ skyldighet enligt förslaget lättades, komme ökningen att åvila inkomsttagare med beskattningsbart belopp från och med 10,000 kronor. Ett visst mel­ lanskikt syntes härigenom komma att drabbas förhållandevis hårdare, men då länsstyrelsen icke kunde överblicka verkningarna av en böjning av ovan­ nämnda belopp, kunde länsstyrelsen endast framhålla önskvärdheten av en mjukare övergång till skattebelastningen av de större inkomsterna och för­ mögenheterna. Efter att hava erinrat, att ett ställningstagande till de i promemorian fram­ lagda förslagen vöre beroende av den förut berörda frågan om den andel, vari förmögenheten borde deltaga i skattebördan, förklarar länsstyrelsen, att ur synpunkten av skattesystemets rationalisering och förenkling ett skattesystem enligt alternativ II med allenast en statsskatt vore att föredraga. Uppdelnin­ gen av inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att det icke torde råda någon tve­ kan, att den ifrågasatta reformeringen av det nuvarande statsskattesyslemet vore synnerligen välbehövlig. Länsstyrelsen anför vidare: Innan länsstyrelsen går att taga ställning till de framlagda förslagen, anser länsstyrelsen sig böra beröra en för dem samtliga gemensam fråga av viss principiell innebörd. Länsstyrelsen åsyftar härvidlag, att den särskilda skat­ ten å förmögenhet ■— förutom den extra inkomst- och förmögenhetsskatten och utjämningsskatten — inarbetats i skattesystemet till en bestående ut­ skyld, ehuru denna skatt ju tillkommit på grund av då rådande finansiella förhållanden samt varit avsedd att vara av allenast tillfällig nalur. Konse­ kvenserna härav hava också blivit att skattesatserna för vissa skikt av in­ komsttagare måst ökas i icke så ringa grad. Visserligen kan det ju icke an­ ses annat än rättvist att de högre inkomsttagarna drabbas förhållandevis hår­ dare av beskattningen än de med mindre inkomster, men det synes dock läns­ styrelsen som om förslagen i detta avseende gått längre än som kan anses lämpligt eller behövligt. Särskilt hårt träffar enligt länsstyrelsens åsikt den­ na förskjutning av skatteplikten de, som stå lägst i det skikt, där den fasta tilläggsskatten vidtager. För åtskilliga av till denna kategori hörande skattedragare, såsom exempelvis tjänstemän i högre ställning m. fl., torde säkerli­ gen en sådan merbelastning bliva ganska kännbar. En mildring i sådant av­ seende synes länsstyrelsen lämpligen kunna vinnas genom att begynnelseskalan för nämnda skatt börjar utgå med lägre procent än som föreslagits. Vad särskilt beskattningen av förmögenheten angår torde för övrigt ur synpunkten av en jämn och rättvis fördelning av skattetungan densamma en­ ligt länsstyrelsens förmenande böra i möjligaste måtto begränsas och detta av flera anledningar. Sålunda torde finnas vissa möjligheter att komma undan från dylik beskattning exempelvis genom tagande av försäkringar mot engångspremie, bortskänkande av egendom m. m. Vidare erbjuder själva uppskattningen av förmögenhetsobjekten ofta nog taxeringsmyndigheterna synnerliga svårigheter, varför skipande av full rättvisa härutinnan i många fall torde vara så gott som ogörligt. Man tänke sig endast värderingen av inneliggande lager och inventarier hos stora jordbrukare och näringsidkare eller av aktier i s. k. familjebolag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 63

Ett ytterligare skäl för en begränsning av förmögenhetsbeskattningen tor­ de ligga i svårigheten att uppdraga rationella riktlinjer för densamma. Örn man överhuvud taget kan tala om en skattebärkraft hos kapitalet bör denna närmast vara tillfinnandes allenast i mån av dess förmåga att giva avkast­ ning och sålunda beskattningen anpassas härefter. Emellertid torde det av rent skattetekniska skäl knappast låta sig göra att utfinna bestämmelser, var­ igenom ett sådant önskemål tillgodosåges.

Av de i promemorian framlagda förslagen funne länsstyrelsen sig böra för­ orda alternativ II. Visserligen drabbades enligt detta förmögenheten något hårdare av beskattningen än enligt de båda andra alternativen, men å andra sidan toge förstnämnda förslag mera hänsyn till inkomsten och erbjöde dess­ utom i den praktiska tillämpningen avsevärda fördelar framför de andra.

Länsstyrelsen i Hallands län yttrar: Länsstyrelsen finner en förenkling av nuvarande systemet av statsskatter vara synnerligen önskvärd och förordar därför den ifrågasatta avvecklingen av de extraordinära skatterna, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt den särskilda skatten å förmögenhet, ävensom att utjämningsskatten inbegripes i omläggningen. Av de framlagda alternativa förslagen till skattesy­ stem finner länsstyrelsen alternativ II mest tilltalande. Såsom i utredningen framhållits, är det enkelt och lättöverskådligt samt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning. Därjämte har detta alter­ nativ den stora fördelen att inkomst- och förmögenhetsbeskattningen är sam­ manförd till en enda skatt. Länsstyrelsen tänker därvid närmast på de avse­ värda lättnader i taxerings-, debiterings- och redovisningshänseende, som detta medför. Länsstyrelsen tillstyrker av anförda skäl en omläggning av skattesystemet enligt alternativ II.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör följande uttalande: Förevarande förslag är grundat på tidigare konstaterat behov att tekniskt omlägga och sammanföra de olika formerna av direkta skatter till staten. Det avser närmast de skatter, som påföras fysiska personer för inkomst och för­ mögenhet — med fysiska personer jämställas i detta sammanhang oskifta dödsbon och familjestiftelser —, men har kommit att utvidgas även till om­ läggning av beskattningen för juridiska personer i allmänhet. Länsstyrelsen konstaterar, att förslaget icke innebär någon principiell över­ flyttning av skattebördan från den ena till den andra av nämnda båda kate­ gorier utan endast medför en i viss mån ändrad fördelning inom vardera ka­ tegorien. Därmed förefinnes möjlighet till lösning av frågan om exempelvis de fysiska personernas beskattning utan att sådan samtidigt åstadkommes för de juridiska — örn så skulle visa sig behövligt på sätt länsstyrelsen vill ifråga­ sätta. Vad närmast angår fysiska personers beskattning förutsätter omläggningen av skattesystemet ett fastlåsande av proportionen mellan skatt å inkomst och skatt å förmögenhet till de förhållanden, som inträtt genom senare årens extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskilda skatt å förmögenhet. Om och i vad mån den svenska förmögenhetsbeskattningen därigenom kommer att läggas å en förhållandevis högre nivå än som i andra länder ansetts lämp­ lig, framgår icke av den utredning vid promemorian, som i övrigt innehåller

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

så god belysning av de svenska skatteförhållandena i jämförelse med utlan­ dets. Länsstyrelsen anser emellertid från det praktiska taxeringsarbetets syn­ punkt sett att en ^arbetning av den särskilda förmögenhetsskatten liksom den extra inkomst- och förmögenhetsskatten i de för den ordinarie skatten gällande skatteskalorna är en viktig angelägenhet, som snarast bör verkstäl­ las, helst som ju detta i och för sig icke stöter på några tekniska svårigheter. Att omläggningen — hur den än sedan i detalj sker -— bör medföra en skat­ telättnad för inkomsttagare upp till 6,000—8,000 kronors-gränsen och att som följd härav viss skatteskärpning måste följa för skattskyldiga med högre inkomst har i promemorian hävdats och övertygande motiverats under hän­ visning till den starka ökning, som under senare tider ägt rum ifråga om såväl konsumtionsbeskattningen som även den proportionella kommunal­ skatten, vilken senare även genom de låga ortsavdragen relativt starkt tynger de mindre inkomsttagarna. Länsstyrelsen finner icke anledning till annan erinring häremot än att dessa konstaterade förhållanden säkerligen tala för någon jämkning i kommunalskattetungan till mera rättvis fördelning än vad för närvarande är möjligt genom fastighetsskatten i förening med kommunal inkomstskatt och progressivskatt. Så länge pågående utredning av kommu­ nalskatteproblemet icke resulterat i ändring härutinnan, torde nog icke kun­ na undvikas, att vid omläggning av den statliga beskattningen får beaktas den faktiska tendensen till förskjutning av den samlade skattetungan till nackdel för de lägsta inkomstskikten. Att de nu föreslagna skatteskalorna för statsskatten påverkats av sådan hänsyn torde emellertid böra föranleda, att de underkastas en översyn, örn och när kommunalbeskattningen kan bliva omlagd. Förslaget innefattar en enligt länsstyrelsens mening ändamålsenlig upp­ delning av statsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, båda progressiva. Syftet och verkan av sådan anordning är i promemorian viii ut­ rett. Därtill vill länsstyrelsen endast framhålla den nära till hands liggande fara, som vid en ogynnsam budgetsituation kan tänkas inställa sig, att in­ föra rörlighet även beträffande tilläggsskatten, vilket skulle bryta sönder de under helt annan förutsättning nu konstruerade skatteskalorna. Av de tre alternativa förslag, som föreligga till omläggningens genomfö­ rande, förordar länsstyrelsen det som alternativ II betecknade. Detta för­ enar i sig en större lätthanterlighet för beskattningsnämnderna i taxeringsarbetet med den icke oväsentliga fördelen att för allmänheten icke så starkt som i de andra båda alternativen markera den särskilda beskattningen av förmögenheten. Detta betecknar länsstyrelsen som gynnsamt, enär den er­ farenheten i taxeringsarbetet nog torde vara allmän, att deklaranterna i stort sett hava en överdriven skräck för förmögenhetsskatts verkan, vilket föranle­ der dem att lämna oriktiga förmögenhetsuppgifter även i fall, där en riktig uppgift icke kunnat få någon större praktisk betydelse för det till statsskatt taxerade beloppets storlek. Deklarationsmoralen — särskilt å landsbygden —- torde nog ofta ofördelaktigt påverkas av förefintligt missförstånd i detta avseende. Den stora omfattning, vari tidigare falskdeklarationer rättats till innevarande års taxering i samband med därvid garanterad »amnesti», kan icke förklaras på annat sätt än att dylikt missförstånd är mycket utbrett.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker länsstyrelsen, att fysiska per­ soners beskattning anordnas i enlighet med alternativ II. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför: De föreliggande förslagen angivas i första hand avse en teknisk omlägg­ ning av skattesystemet genom sammanförande av de nu utgående stats-

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 65

skatterna under så få skattesystem som det varit möjligt med hänsyn till kravet på rättvisa i beskattningen och de ändamål som beskattningen skall tjäna. Under den ifrågasatta omläggningen hava inbegripits den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögenhets­ skatten, den särskilda skatten på förmögenhet samt utjämningsskatten. Där­ emot förklaras frågan om avskaffande av de personella skatterna —- man­ talspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift — kräva anstånd ytter­ ligare ett år i och för erforderlig utredning i fråga om de båda sistnämnda avgifterna. Länsstyrelsen måste beklaga, att frågan rörande omläggning av skatte­ systemet på så sätt synes bliva uppdelad på två år. Länsstyrelsen känner nämligen väl till, att starkt missnöje råder bland de skattskyldiga över den oreda och osäkerhet rörande skattskyldighet och deklarationsplikt, som de årligen återkommande ändringarna i skattelagstiftningen åstadkommit. För debiteringsarbetets vidkommande lärer reformens uppdelning på två år med­ föra, att uppbördsböcker och debetsedlar av ändrad uppställning måste tryckas för mellanåret. Härtill kommer, att den del av utredningen, som nu föreligger, blivit så sent framlagd, att en ytterst knapp tid blivit tillmätt för inhämtande av myndigheternas yttranden över förslagen. Enligt läns­ styrelsens mening äro de föreliggande författningsförslagen av den betydel­ se, att tillfälle bort beredas landets praktiska taxeringsman att yttra sig över desamma. Länsstyrelsen anser för sin del, att en avspänning av statsbeskattningens nuvarande oreda bör åstadkommas genom att av kristiden föranledda tillfälliga skatter bringas att upphöra, och att därefter i ett sam­ manhang utredes örn eventuell omläggning av hela skattelagstiftningen i stället för att, såsom nu sker, det ena detaljspörsmålet efter det andra upp­ tages till avgörande oberoende av varandra och av lagstiftningen i övrigt. Det förefaller länsstyrelsen vidare i hög grad anmärkningsvärt, att den extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å för­ mögenhet nämnts bland de skatter, som borde inarbetas i det nya skatte­ systemet. Förstnämnda skatt karakteriserades i propositionen till 1932 års riksdag såsom »en fristående direkt beskattning av tillfällig natur», och den sistnämnda betecknades vid tillkomsten år 1934 såsom en beskattning av allenast tillfällig natur, betingad av det dåvarande statsfinansiella läget, och det var också med avseende härå, som riksdagens bevillningsutskott ansåg sig böra i princip biträda propositionen om skatten. Då det statsfinan­ siella läget numera icke kan anses kräva de båda skatternas förnyande, böra de ej heller längre utgå. Samhället får icke berövas den omistliga till­ gång, som vissheten att kunna förlita sig på statsmakternas ord och utfäs­ telser utgör. Skulle emellertid, trots allt, en omläggning av statsskattesystemet nu före­ tagas, måste länsstyrelsen vid övervägandet av de alternativa förslag, som här föreligga, lägga särskilt stor vikt vid förslagens enkelhet ur taxeringssynpunkt. Såsom länsstyrelsen tidigare framhållit, är det nämligen icke möjligt att med bibehållande av den nuvarande taxeringsorganisationen be­ lasta taxeringsnämndens ordförande med ytterligare detaljgöromål och lik­ väl kräva arbetets färdigställande inom hittills fastställd tid. Dessa per­ soners arbetsbörda är redan mer än tillräcklig, örn arbetet skall vara ett tillfälligt uppdrag. Vid val mellan alternativ I a och I b synes företräde böra ges åt alterna­ tiv I b, enär detsamma mera än alternativ I a ansluter sig till nuvarande förhållanden liksom det också i tekniskt avseende är bekvämare än alter- Dihang till riksdagens protokoll lD.IG. 1 sand. Nr 232. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

nativ I a. En jämförelse mellan alternativ I b och alternativ II ger åter ett bestämt utslag till det senares förmån ur praktisk taxeringssynpunkt; och då det i övrigt anknyter sig till den hävdvunna formen för förmögenhets­ beskattningen, anser länsstyrelsen detta alternativ lämpligast av de före­ slagna. Samtliga alternativ gå emellertid ut på en höjning av grundbeloppet för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 2,000 kronor. Under förutsättning, att utdebiteringen kommer att hålla sig vid 100 °/o av grundbeloppet, synes den blivande inkomst- och förmögenhetsskatten för in­ komsttagare upp till 8,000 kronors beskattningsbart belopp icke komma att överstiga nuvarande statsskatter vid en utdebitering av högst 150 % å in­ komst- och förmögenhetsskattens grundbelopp. Betänkandet ställer emel­ lertid i utsikt, att den rörliga bottenskatten redan ifrån början måste uttagas med förhöjt grundbelopp (i alternativ I a och b med omkring 115 % och i alternativ II med omkring 110 %). Enligt vad länsstyrelsen kan finna ter sig redan vid 110 % utdebitering resultatet mindre gynnsamt för in­ komsttagare med 8,000 kronors beskattningsbart belopp; för inkomst­ tagare med respektive 10,000 kronor och 15,000 kronor synes ökningen bliva respektive omkring 65 och 250 kronor. Emellertid är att märka, att be­ tänkandet utgått ifrån, att den reformerade skatten bör lämna lika mycket som de nuvarande statsskatterna sammanslagna eller 139.2 miljoner. I detta belopp ingår den särskilda skatten å förmögenhet med 13.2 miljoner och den extra inkomst- och förmögenhetsskatten med 9.6 miljoner. Av förut an­ förda skäl böra dessa skatter icke medtagas i beräkningen. Fråndragas de beräknade beloppen av desamma (22.8 miljoner), böra under normala statsfinansiella förhållanden återstå endast 116.4 miljoner att täcka genom den nya skatten. Enligt departementets beräkning borde emellertid sist­ nämnda skatt enligt alternativ II giva 128.1 miljoner utan förhöjt grundbe­ lopp. Under normala förhållanden skulle alltså den nya skatten enligt al­ ternativ II giva ett överskott av 11.5 miljoner i förhållande till skatten en­ ligt 1928 års lagstiftning vid 150 % utdebitering å grundbeloppet. Även med tanken därpå, att sistnämnda procent får anses vara högre än vid normala förhållanden, bör alltså möjlighet finnas att genom sänkning av de nu före­ slagna procentsatserna för bottenskattens grundbelopp mildra den starka förskjutningen av skattebördan från de lägre till de högre inkomsttagarna. Enligt länsstyrelsens mening kännetecknas nämligen förslaget av en alltför kraftig tendens att vilja förskjuta skattebördan från de lägre till de högre inkomsttagarna. Promemorian åtföljes visserligen av en utredning, avsedd att visa, att flerstädes i utlandet den större inkomsten och den större förmö­ genheten äro hårdare beskattade än för närvarande hos oss. Det kan då vara anledning att erinra därom, att i alla tider den maktägande klassen sökt på andra lägga så mycket som möjligt av beskattningens lunga. Att de nu maktägande lägre inkomsttagarna hårt beskatta fåtalet högre inkomstta­ gare och innehavare av större förmögenheter är endast en påminnelse örn att även på detta område människan alltjämt är sig lik. Om vi ej nått lika långt som en del andra folk, behöver detta därför icke vara något fel. Vi kunna ej heller som många folk ursäkta oss med ett finansiellt nödläge, orsakat av oerhörda utgifter för krigföring eller för förberedelser att föra krig eller söka undgå sådana.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län konstaterar, att förslaget innebure en se­ dan länge allmänt önskad förenkling av skattesystemet i syfte att undvika den nuvarande splittringen i olika skatter, samt finner samtliga de tre fö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 67

reslagna alternativa skattesystemen väl tillgodose de ändamål beskattnin­ gen avser att tjäna. Länsstyrelsen fortsätter i sitt yttrande: Bland de tre alternativen anser länsstyrelsen, att av skattetekniska skäl ett bestämt företräde bör givas alternativ II. Uti detta alternativ förekom­ mer endast en skatteform — en kombinerad inkomst- och förmögenhets­ skatt — varemot de andra alternativen upptaga såväl en särskild inkomst­ skatt som en särskild förmögenhetsskatt. För beskattningsmyndigheterna innebär denna olikhet, att taxeringsarbetet enligt alternativ II kan verkstäl­ las i ett sammanhang med löpande anteckningar i en och samma längd, medan taxeringsarbetet enligt alternativen I a och I b förutsätta två särskil­ da taxeringslängder med dubbelt granskningsarbete av deklarationerna och dubbel längdföring. Fastän länsstyrelsen sålunda avstyrker alternativen I a och I b, anser sig länsstyrelsen i allt fall böra rikta en anmärkning mot den låga minimiskattesatsen enligt dessa alternativ för den särskilda förmögen­ hetsskatten. Skatteminimum är samma belopp som i gällande förordning örn särskild förmögenhetsskatt eller 10 öre. Det synes meningslöst att ned­ lägga ett omfattande — låt vara okvalificerat arbete — för granskning av deklarationer, påföring av skattskyldigas taxering, längdföring och annat expeditionsarbete för att tillföra statsverket ett så ringa belopp, önskvärd­ heten av en smidig skatteskala kan ej anses vara giltig anledning att oskä­ ligt betunga beskattningsmyndigheterna. De enklare taxeringsgöromålen innebära ett forcerat massarbete, vars omfattning kräver, att allt onödigt de­ taljarbete sovras undan. Lägsta skattebelopp för den särskilda förmögen­ hetsskatten synes i allt fall ej böra understiga 5 kronor. Länsstyrelsen i Värmlands län förklarar sig icke hava något att erinra mot det remitterade förslaget och yttrar vidare: Vidkommande de i förslaget angivna tre alternativen till skattesystem hål­ ler länsstyrelsen före, att därest de nuvarande särskilda skatteformerna sko­ la ersättas med ett mera enhetligt system, detta bör till en skatt samman­ föra så många av innevarande skatteformer som överhuvudtaget kunna komma ifråga. Från denna synpunkt måste enligt länsstyrelsens förmenan­ de alternativ II, som endast upptager en skatteform, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatt, äga avgjort företräde framför alternativen I a och I b, vilka föreslagits omfatta såväl kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt som en särskild förmögenhetsskatt. En jämförande granskning av de oli­ ka alternativen synes också giva vid handen, att alternativ II är betydligt enklare och överskådligare uppställt än alternativen I a och I b, vartill kom­ mer, att alternativ II anknyter sig till den i Sverige hävdvunna formen av förmögenhetsbeskattning, omständigheter, som tala för att detta alternativ är det mest ändamålsenliga. Länsstyrelsen tillstyrker sålunda för sin del alternativ II. Länsstyrelsen i Örebro län, vilken till sitt yttrande fogat en sammanställ­ ning av en av länsstyrelsen verkställd undersökning angående skatteutfallet för vissa skattskyldiga inom länet enligt nuvarande grunder och enligt i pro­ memorian föreslagna grunder, anför följande: Förslaget utgår från den förutsättningen, att de skattebelopp, som uttagits genom extra inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda skatten å förmögenhet, skola fortfarande utgå men inarbetas i det ordinarie skatte­ systemet.

68 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

I silf utlåtande den 25 januari 1934 över då föreliggande förslag till för­ ordning om särskild skatt å förmögenhet uttalade länsstyrelsen bland annat, att skatt å fonderad inkomst av nationalekonomiska skäl borde påläggas med största varsamhet. Försåvitt anledning funnes att befara, att det framlagda förslaget om en tillfällig förmögenhetsskatt innebure ett uppslag till en mera permanent höjning av förmögenhetsskatten, ville länsstyrelsen bestämt av­ styrka det då framlagda förslaget örn en särskild skatt å förmögenhet. Utöver vad länsstyrelsen i ovan åberopade utlåtande anfört, tillåter läns­ styrelsen sig härutinnan nu anföra. I promemorian angives av hela statsbeskattningen belöpa å inkomst 76.7 °/o och å förmögenhet 23.3 °/o. Samma genomsnittliga procentuella förhållande mellan inkomstskatt och förmögenhetsskatt strävar man att i stort sett upp­ rätthålla. Uti inkomstskatten ingår även skatt å förmögenhetens avkastning, vadan det alltså är allenast själva förmögenhetsinnehavet, som åsyftas med den ovannämnda procentuella andelen av skattens totalbelopp (23.3 %). Då särskilda skatten å förmögenhet angivits såsom tillfällig, hade det varit att förvänta, att, sedan konjunkturerna förbättrats, denna särskilda förmögen­ hetsskatt avlägsnats. Nu föreslås i stället, att den särskilda förmögenhets­ skatten skall inordnas i den ordinarie beskattningen. Förslagets verkningar sträcka sig till och med längre än nu gällande beskattningsformer. Det har sålunda vid anställd undersökning visat sig, att i ett visst fall ända upp till 40 °/o av den samfällda statsskatten enligt förslaget utgör skatt å förmögenhetsinnehav. Att någon möjlighet icke förefinnes att i fortsättningen avvara den extra inkomst- och förmögenhetsskatten, lärer vara uppenbart, vadan någon in­ vändning ej lärer kunna göras emot att denna skatt inlägges i den fasta in­ komst- och förmögenhetsskatten. Det torde icke heller kunna undvikas och är måhända ej ägnat att väcka allvarligare betänkligheter, att de största in­ komsterna få vidkännas en något högre beskattning än nu. I fråga om för­ mögenhetsskatten återigen torde större försiktighet vara av nöden. Det får ej förbises, att vid de högre beskattningsbara beloppen genom den extra in­ komst- och förmögenhetsskatten åstadkommes en icke obetydlig skärpning i förmögenhetsbeskattningen, sådan den framträder i 1928 års förordning. Någon ytterligare ökning i denna beskattning är ej tillrådlig, för såvitt näm­ ligen ökningen tänkes åstadkommen endast på så sätt, att viss ytterligare kvotdel av förmögenheten utan hänsyn till dess avkastning inlägges i det taxerade beloppet. Det medgives i betänkandet, att förmögenhetsskatten egentligen är att betrakta såsom en förhöjd skatt å avkastningen av förmö­ genheten. Det synes vid sådant förhållande böra tillses, att någon ytterligare beskattning av förmögenhet ej företages med mindre än att avkastning verk­ ligen förelegat och det till sådant belopp, att förhöjd beskattning skäligen kan ifrågasättas. Att tekniska svårigheter härvidlag skulle yppa sig må med­ givas, men fråga är, örn man ej hellre borde söka sig fram på denna väg än att företaga en skärpning av förmögenhetsbeskattningen uteslutande med hänsyn till förmögenhetens storlek med risk således, att den skaltskyldige nöd­ gas tillgripa större eller mindre del av förmögenheten för skattens erläggande. Den korta tid, som stått till länsstyrelsens förfogande för granskning av de olika alternativ, som förslaget innehåller, har icke medgivit en så grundlig undersökning av resultatet av en beskattning enligt de olika alternativen, som med hänsyn till frågans vikt varit önskvärd. En tillämpning av förslagen å 1935 års taxering inom några socknar med olika sammansättning i fråga om förvärvskällorna torde hava kunnat giva material för ett mera tillförlitligt bedömande av frågans innebörd i skilda hänseenden. En mindre sådan försökstillämpning, som länsstyrelsen verkställt, synes giva anledning till det

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 69

uttalandet, att beskattningen enligt alternativ I a skulle bliva mindre väl av­ vägd i vad gäller inkomsten å ena och förmögenheten å andra sidan. För­ mögenheten synes här bliva för hårt beskattad i förhållande till inkomsten. Detta framträder särskilt starkt vid en förhållandevis liten inkomst. Vid en förmögenhet av 158,900 kronor och ett taxerat belopp av 6,990 kronor utgör den sammanlagda statsskatten enligt nu gällande författningar 351 kronor 32 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 252 kronor 45 öre, utjämningsskatt 8 kronor 67 öre och särskild skatt å förmögenhet 90 kronor 20 öre. Enligt förslagets alternativ I a skulle för samma inkomst och förmögenhet den sammanlagda statsskatten uppgå till 248 kronor 40 öre, varav bottenskatt 130 kronor 40 öre och särskild skatt å förmögenhet 118 kronor. Samma siffror utgöra i alternativ Ib respektive 231: 20, 167: 50 och 63: 70. Det vill sålunda synas som örn alternativ I b i föreliggande exempel vore ägnat att skipa rättvisa i högre grad än alternativ I a, dock kan ifrågasättas, om den förhållandevis stora nedsättningen av den skatt, som skulle utgå enligt nu gällande författningar, är befogad. En ännu större nedsättning synes bliva en följd av alternativ II, i det statsskatten enligt detta skulle komma att uppgå till allenast 220 kronor 50 öre. För samtliga alternativ synes vara gemensamt, att beskattningen för enbart inkomst eller vid inkomst och en i förhållande därtill ringa förmögenhet vid den gräns, då tilläggsskatten inträder, allt för kraftigt skärpes i jämförelse med vad nu gäller. Sålunda utgår nu vid ett taxerat belopp av 41,020 kronor, vari ingen förmögenhetsdel ingår, sammanlagda statsskatten med 3,488 kro­ nor 67 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 2,482: 50, utjämningsskatt 408: 67 och extra inkomst- och förmögenhetsskatt 597: 50. Enligt samtliga alternativen skulle i detta fall statsskatten utgå med 4,536 kronor, vilket inne­ bär en höjning för detta fall med 1,047 kronor 33 öre. En skattskyldig åter med ett taxerat belopp av 40,720 kronor eller i det närmaste lika med det i föregående fall upptagna men med en behållen för­ mögenhet av 474,400 kronor, motsvarande en förmögenhetsdel (Veo) av 7,906 kronor, som alltså ingår i det taxerade beloppet, har enligt nu gällande be­ stämmelser att utgöra en sammanlagd statsskatt av 4,375 kronor 87 öre, varav inkomst- och förmögenhetsskatt 2,460 kronor, utjämningsskatt 402:67, extra inkomst- och förmögenhetsskatt 590 kronor och särskild skatt å förmögenhet 923:20. Samme skattskyldige skulle påföras statsskatt enligt alternativ I a med 5,030:80, enligt alternativ Ib med 4,905:60 och enligt alternativ II 4,878: —. Här föreligger sålunda en höjning enligt de olika alternativen med respektive 654:93, 529:73 och 502:13. Det synes härav framgå, som örn förslagen icke toge vederbörlig hänsyn till den skattskyldiges skatteförmåga i de olika fallen.

Länsstyrelsen sammanfattar sin uppfattning på följande sätt. Intet av de framlagda förslagen kunde till sina totala verkningar ens tillnärmelsevis bedömas. Härtill komme alt reformeringen av familjebeskattningen, som vore avsedd att genomföras med nästa års ingång, med säkerhet komme att medföra förskjutning i skattebördan i en utsträckning, som icke heller den kunde förutses. Det kunde därför icke vara lämpligt att samtidigt men utan samband med varandra genomföra två så vittgående reformer med så ringa förhandskännedom örn verkningarna. Ilar lörefölle en försökstillämpning av de olika förslagen, omfattande undersökning av ett flertal socknar inom skilda delar av landet, och med hänsynstagande jämväl lill föreslagna ändringar i familjebeskattningen vara i hög grad påkallad. Innan resultatet

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av en sådan undersökning förelåge, syntes det icke vara möjligt att fatta slutgiltig ståndpunkt till de framlagda förslagen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län yttrar: Det statliga skattesystemet har under det sista decenniet vuxit ut till ett konglomerat av olika skatter, som haft stora olägenheter med sig. Taxeringsoch debiteringsarbetet har onödigt tyngts därav. För staten har det blivit besvärligare att få en överblick över, hur mycket den direkta statsbeskattningen kommer att inbringa, och för den enskilde har det blivit så gott som fullständigt ogörligt att på grundval av taxeringen få ett begreDp örn, hur mycket han egentligen skall erlägga i skatt. Ju enklare ett skattesystem kan uppbyggas, utan att kravet på rättvisa i beskattningen och de ändamål, som beskattningen skall tjäna, bli lidande, desto större fördelar äro förknippade därmed. Beträffande det föreliggande förslaget må till en början framhållas, att länsstyrelsen ansett sig icke böra närmare ingå på frågan, i vad mån det kan överensstämma med statsmakternas ursprungliga mening, att de provisoriska extraskatter, som tillkommit under tider med stora budgetsvårigheter, skola, genom att inarbetas i ett nytt system, i sak bibehållas, även sedan finansläget förbättrats, och således bliva gällande för framtiden som normal statsskatt. Såvitt förslaget avser en teknisk förenkling av skattesystemet, kan detsamma likväl icke annat än hälsas med tillfredsställelse. Efter att hava refererat vad i promemorian anförts om möjligheten att avskaffa de personella skatterna fortsätter länsstyrelsen: Mantalspenningarna komma således måhända att försvinna redan från och med nästa år eller i realiteten samtidigt med genomförande av det nu före­ slagna förenklade skattesystemet. Beträffande de personella skatterna hava anförts skäl både för och emot deras bibehållande. De äga emellertid icke någon större betydelse ur statsfinansiell synpunkt, och som de därjämte för­ orsaka ökat arbete för debiterings-, uppbörds- och indrivningsmyndigheter i sådana fall, då vederbörande icke jämväl påförts annan skatt, synes det mo­ tiverat att avskaffa desamma. Statens skattebehov, såvitt angår direkta skat­ ter, bör fyllas med sådana, beräknade efter vederbörandes skatteförmåga, d. v. s. hans inkomst och förmögenhet. Vidare yttrar länsstyrelsen: Mot inkomst- och förmögenhetsskatteskalans uppdelning i en fast och en rörlig del synes intet vara att erinra. Den garanti mot en överdriven beskattning av de högre inkomstskikten, som ligger i att denna skala uppåt göres fast, får givetvis icke rubbas genom att man efter en tid, vid sidan av det föreslagna enhetliga systemet, inför en eller flera nya särskilda inkomstoch förmögenhetsskatter. Då det gäller att välja mellan de föreslagna olika alternativen, synes al­ ternativ II vara det mest fördelaktiga. Den vid alternativen I a och I b före­ kommande kombinationen av inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskild förmögenhetsskatt är en ur taxeringsteknisk synpunkt tyngande anordning. Alternativ II är huvudsakligen samma typ av inkomst- och förmögenhetsbe­ skattning, som varit rådande i vårt land, innan de provisoriska extraskat­ terna infördes. Detta alternativ är enkelt och lättöverskådligt. Dessutom inbringar det i skatt enligt beräkning något mera än de övriga alternativen. En annan verkan, som detta alternativ medför, är att den kommunala pro­ gressivskattens grundbelopp kommer att bli något större än vid de båda andra, varigenom den kommunala utdebiteringen per skattekrona torde kun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 71

na göras något mindre än om de alternativa förslagen enligt I a och I b läggas till grund för beskattningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län förklarar, att vid övervägande, vilket av de framlagda alternativa förslagen, som borde givas företräde, länsstyrelsen tvekat mellan alternativ I a och alternativ II. Ehuru tillämpningen av al­ ternativ II genom dess nära anslutning till gällande skattesystem för beskattningsnämnderna icke torde komma att medföra någon ökad svårighet och från denna synpunkt sålunda skulle innebära vissa fördelar, hade läns­ styrelsen likväl med beaktande av den skattelindring och den skattefrihet, som jämlikt alternativ I a medgåves mindre förmögenheter, funnit sig böra förorda sistnämnda alternativ. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framhåller inledningsvis, att hela beskattningsväsendet, såväl det kommunala som det statliga, torde böra betraktas såsom en helhet och prövas samtidigt och i ett sammanhang, enär varje mera betydande förändring i en del av beskattningsväsendet påverkade hela syste­ met. Det syntes därför länsstyrelsen vanskligt att utlåta sig över ett ur syste­ met utbrutet förslag till omläggning av den direkta statliga beskattningen. Länsstyrelsen betonar vidare, att länsstyrelsen vid avgivande av yttrande över förslaget begränsat omfattningen av sina uttalanden till det rent skatte­ tekniska området. Härutinnan anför länsstyrelsen: Länsstyrelsen får erinra om att enligt nu gällande statliga beskattningssystem risk principiellt föreligger att vid en mycket hög utdebiteringsprocent inkomst- och förmögenhetsskattens rörlighet och starkt progressiva natur kan leda till en orimlig beskattning av de större inkomsterna och förmögenheterna. Det nu föreliggande förslaget att uppdela skatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt — bägge progressiva — synes vara en väl funnen regulator, ägnad att minska den ovan antydda risken. En riktig avvägning av progressionsskalorna för de bägge skatterna synes vara av den största betydelse. Tillräckligt material för ett allsidigt bedömande av denna fråga har enligt länsstyrelsens mening icke framlagts genom den utredning, som legal till grund för nu ifrågavarande förslag. Vid förslaget har visserligen bland annat fogats en tryckt bilaga B i tabellform. Denna tabell är avsedd dels att klar­ göra den föreslagna reformens inverkan på skatternas storlek för olika in­ komstgrupper enligt de olika reformförslagen la, Ib och II, dels ock att ut­ göra material för jämförelser mellan verkningarna av nu gällande beskattningsformer och de alternativt föreslagna formerna. Det må härvid anmär­ kas, att viss brist på överensstämmelse föreligger mellan promemorian och bilaga B, i ty att i bilaga B bottenskatten torde hava beräknats enligt andra grunder än som i promemorian avsetts. Vid utarbetandet av tabellen har man utgått från utdebiteringsprocenten 150 vid tillämpning av nu gällande beskattningsregler och 100 °/o vid tillämpningen av de föreslagna nya regler­ na. Skulle emellertid staten bliva nödsakad att hårt anlita medborgarnas skatteförmåga kan det ifrågasättas, huruvida icke utdebiteringsprocenten komine att stiga långt över respektive 150 eller 100. Huru cn dylik hög utde­ biteringsprocent komme att verka på skatten kan icke med stöd av det före­ liggande materialet bedömas utan on vidlyftig omräkningsprocedur, som ti­ den icke medgiver. Vid tillämpning av utdebiteringsprocenten 100 synes emellertid den genom reformförslagen ifrågasatta förskjutningen av skatte-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tungan mellan de olika inkomstklasserna icke vara orimlig, örn hänsyn tages enbart till statsbeskattningen med bortseende från den kommunala skatten, landstingsskatten o. s. v. Enligt alternativ 1 a och I b skulle förmögenhetsbeskattningen vara pro­ gressiv och till övervägande del fast. Enligt alternativ II åter bomme förmö­ genhetsbeskattningen likaledes att bliva progressiv, ehuru enligt en annan skala än enligt I a och I b, men därjämte skulle förmögenhetsbeskattningen enligt alternativ II bliva beroende av utdebiteringsprocentens höjd och sålun­ da rörlig. Enligt alternativ II, som ur rent taxeringsteknisk synpunkt kan sägas vara mest tillfredsställande, har förmögenhetsskatten helt inarbetats i inkomstskatten. Vid tillämpning av alternativ II föreligger emellertid däri­ genom risk att förmögenhet, då utdebiteringsprocenten är hög och särskilt då därjämte hög inkomst förefinnes, komme att bliva för hårt beskattad. Genom att förmögenhetsbeskattningen — på sätt som i alternativ II skett — inarbetats i inkomstbeskattningen försvåras också möjligheten att överblicka förmögenhetsbeskattningens omfattning och verkan. Ett särhållande av förmögenhets- och inkomstbeskattningarna är enligt länsstyrelsens mening önskvärt. Till följd härav synas alternativ I a och I b vara att föredraga framför alternativ II. Vid valet mellan de två förstnämnda alternativen synes det som om alternativ I a borde äga företräde framför al­ ternativ I b. Att enligt alternativ I a av rent tekniska skäl, som angivits i den vid förslaget fogade utredningen, en så obetydlig del av den behållna förmö­ genheten som 0.5 % av densamma inkluderas i inkomstbeskattningen är av ringa betydelse för den skattskyldige.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner de föreliggande författningsförslagen innebära en önskvärd rationalisering av de direkta skatterna till sta­ ten. Av de olika förslagen syntes alternativ II vara att föredraga, då det, så­ som i promemorian framhålles, vore enkelt och överskådligt samt anknöte till i Sverige hävdvunnen form för förmögenhetsbeskattning. Länsstyrel­ sen ansåge sig därför böra tillstyrka, att vid det nya skattesystemets tek­ niska utformning detta förslag lades till grund. Vidare anför länsstyrelsen: Vid jämförelse mellan de olika alternativens skatteskalor för fysiska per­ soner, oskifta dödsbon och familjestiftelser samt nu gällande grunder fram­ går, att enligt samtliga alternativ skattebördan kommer att lättas för skatt­ skyldiga med låg och medelstor inkomst under det att den skärpes för skatt­ skyldiga med hög inkomst. Å andra sidan har genom införandet av den fasta tilläggsskatten garantier skapats för, att beskattningen av de sistnämnda vid höjd utdebitering icke överstiger viss gräns. Lämpligheten av den före­ slagna höjningen av skatteskalans progressivitet synes kunna ifrågasättas. Länsstyrelsen vill emellertid härvidlag icke göra något bestämt uttalande utan endast framhålla vikten av, att progressiviteten icke så skärpes, att den en­ skilda kapitalbildningen i alltför hög grad motverkas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser sig av nationalekonomiska skäl böra avstyrka införandet av ett skattesystem, där de större inkomsterna och de större förmögenheterna bleve i så hög grad belastade av skatt som nu före­ slagits. Vid en jämförelse de olika alternativen emellan hade alternativ II den fördelen, att det vore enkelt att tillämpa och närmast överensstämde med det här i landet av gammalt gällande systemet för förmögenhetsbeskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232■ 73

Enligt detta alternativ syntes dock förmögenhetsbeskattningen bliva i allt för hög grad beroende av förmögenhetens storlek. Av de båda övriga alternativen borde enligt länsstyrelsens mening företräde givas åt alternativ I a, då enligt detta alternativ de större förmögenheterna ej syntes bliva fullt så hårt be­ skattade som enligt alternativ I b. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att ett sammanförande av de direkta skatter, som uttagas till statsverket, under görligast få titlar otvivel­ aktigt vore lämpligt för såväl de skattskyldiga som uppbördsmyndigheterna. Det som alternativ II betecknade förslaget skulle ju härvid vara att före­ draga såsom det mest renodlade. Emellertid funne länsstyrelsen mycket tala för alternativet I b med hänsyn till att detsamma så särskilt nära anslöte sig till de bestående beskattningsformerna. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför: Syftet med nu föreliggande förslag är att åstadkomma en förenkling av det nuvarande systemet av statsskatter genom att ersätta de nuvarande olika skatteformerna med ett mera enhetligt system. En sådan förenkling måste givetvis hälsas med tillfredsställelse, då därigenom dels arbetet med dessa skatters debitering och redovisning blir i avsevärd grad underlättat, dels större möjligheter vinnas att åstadkomma en jämnare avvägning av det sam­ manlagda skattetrycket. Men länsstyrelsen kan ej underlåta att i detta sam­ manhang framhålla, att då enligt förslaget skattesatserna för fysiska perso­ ner äro så avvägda, att ungefär samma sammanlagda skattebelopp därigenom skall utvinnas, som i 1936 års statsverksproposition beräknats inflyta genom de fyra nu utgående särskilda statsskatterna, och av dessa skatter extra in­ komst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda skatten å förmögenhet alltid betecknats som kristidsskatter, avsedda att utgå endast så länge det då­ varande finansiella läget så krävde, ett bifall till förslaget i själva verket skulle innebära ett upptagande av dessa rent tillfälliga skatter såsom en varak­ tig beståndsdel av budgeten. I fråga om förslagets detaljer anser länsstyrelsen beträffande de olika al­ ternativen för fysiska personers och med dem jämställdas skattskyldighet, att alternativ II är att bestämt föredraga. Det torde vara lättast att tillämpa, man undgår därvid den särskilda taxeringen till förmögenhetsskatt med dess speciella längder, och det synes närmast ansluta sig till nu gällande former för statstaxeringen. Det torde ock kunna ifrågasättas, örn man ej med detta alternativ i allmänhet skulle kunna bibehålla nu gällande deklarationsformulär med särskilda nya blanketter blott för sådana skattskyldiga, vilkas för­ mögenhet överstiger 180,000 kronor, vilket givetvis skulle innebära en viss fördel. Enligt alla de tre olika alternativen skall inkomst- och förmögenhetsskatten utgå dels med en rörlig bottenskatt, dels för skattskyldiga med ett beskatt­ ningsbart belopp överstigande 12,000 kronor med en fast tilläggsskatt. Det blir således nödvändigt att i taxeringslängdcrna och sannolikt även å debet­ sedlarna — för kontrollens skull från de skattskyldigas sida — upptaga dessa skatter i skilda kolumner, varigenom en del av den med reformen avsedda förenklingen går förlorad. Rilcsräkenskapsverket yttrar: Vid bedömandet av de i promemorian framlagda förslagen rörande det framtida ordnandet av beskattningen av fysiska personer måste avgörande betydelse tillmätas frågorna örn avvägningen av beskattningen mellan å ena

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

sidan inkomst och å andra sidan förmögenhet samt örn skattens fördelning på stora och små inkomsttagare respektive stora och små förmögenhetsägare. Ställningstagandet till dessa frågor är i sin tur väsentligen beroende av de krav i fråga örn den direkta statsbeskattningens avkastning, som måste upp­ ställas med hänsyn till utvecklingen av statsbudgetens utgiftssida. På grund av redan fattade beslut rörande utvidgningar av vissa sociala välfärdsanordningar samt väntade beslut om förstärkning av försvarsväsendet m. m. äro under en följd av budgetår betydande utgiftsstegringar att på­ räkna. Då häremot svarande begränsning av utgifterna för andra budget­ ändamål knappast lärer kunna genomföras, synes med hänsyn till budgetens balansering icke vara att räkna med, att avkastningen av den direkta statsbeskattningen för framtiden kan hållas under den nivå, som ungefärligen svarar mot nu gällande beskattningsgrunder. Under hänvisning till angivna förhållanden har riksräkenskapsverket icke funnit skäl påyrka annan fördelning av skattebördan mellan inkomstbe­ skattning och förmögenhetsbeskattning och mellan skattskyldiga i olika in­ komst- och förmögenhetslägen än som för närvarande gäller. Under an­ givna förhållanden lärer ock den i promemorian föreslagna höjningen av grundbeloppsnivån få godtagas. Riksräkenskapsverket har alltså funnit sig böra förutsätta, att den för­ skjutning av skattebördan i riktning mot högre inkomst- och förmögenhets­ lägen, som föranletts av de under den senaste depressionsperioden införda tillfälliga skatterna, kommer att i huvudsak fortbestå. Den i promemorian förordade ytterligare förskjutningen av skattebördan från skattskyldiga med låga beskattningsbara belopp till skattskyldiga med högre beskattningsbara belopp anser sig riksräkenskapsverket däremot icke kunna tillstyrka. Till stöd för den i promemorian i sistangivna hänseende intagna stånd­ punkten åberopas dels konsumtionsbeskattningens starka ökning och dels den ökning, som på senare tid ägt rum i avseende å den kommunala beskatt­ ningen på de flesta orter i riket. Rörande kommunalbeskattningen vill riksräkenskapsverket särskilt fram­ hålla, att skatteutvecklingen varit mycket ojämn och att densamma för många orter, däribland ett flertal stora städer, icke medfört någon mera var­ aktig skatteökning. Att under sådana förhållanden avväga den för hela ri­ ket gällande statsbeskattningen med utgångspunkt från kommunalbeskatt­ ningens läge å orter, där sistnämnda beskattning utvisat en ogynnsam ut­ veckling, kan riksräkenskapsverket icke finna rationellt. I den mån kom­ munalbeskattningens utveckling medfört en oskäligt stor skattebelastning för skattskyldiga med låga inkomster, synes rättelse böra åstadkommas antingen genom ändring av grunderna för kommunalbeskattningen eller genom effek­ tivare kommunal skatteutjämning. Hithörande spörsmål lärer ock bliva före­ mål för omprövning i samband med den pågående utredningen angående kommunalbeskattningens reformering. Den i promemorian åberopade ökningen av konsumtionsbeskattningen åter har onekligen i och för sig medfört en viss överskjutning av skattebör­ dan till de lägsta inkomstskikten. Med hänsyn till att skatteökningen i avse­ värd utsträckning hänfört sig till mera umbärliga varor, har emellertid den av konsumtionsbeskattningens utveckling föranledda relativa stegringen av de mindre inkomsttagarnas skattebörda varit mycket ojämn och även mind­ re tyngande. Å andra sidan hava de genomförda prisregleringarna å spann­ mål, socker och mjölk otvivelaktigt medfört en relativt ökad belastning för stora grupper av inkomsttagare med låga inkomster. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning kan emellertid nu omhandlade ökade belastning av de lägsta inkomstskikten icke bedömas utan hänsyns­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 75

tagande jämväl till de förändringar, som inträtt i fråga örn omfattningen och arten av statens och kommunernas utgifter. Mot den ökning av skattebör­ dan, som den höjda konsumtionsbeskattningen medfört, måste nämligen stäl­ las den stegring av statens och kommunernas utgifter för sociala m. fl. ända­ mål, som redan inträtt eller under de närmaste åren väntas inträda. Vid angivna jämförelse är särskilt att uppmärksamma den vittgående utökning av statens bidrag till socialförsäkringen, sjukvården samt folkundervisnin­ gen, som på senare år genomförts eller är avsedd att genomföras. Det vill synas riksräkenskapsverket, att genom utökningen av statens utgifter för berörda ändamål full kompensation ernåtts för den relativa stegring av de mindre inkomsttagarnas skattebörda, som konsumtionsbeskattningens ut­ veckling kan hava medfört. Med hänvisning till vad riksräkenskapsverket sålunda anfört och under erinran, att den ifrågasatta omläggningen av skattesystemet närmast avsett beskattningens tekniska anordnande, har riksräkenskapsverket icke funnit grundad anledning föreligga att i nu förevarande sammanhang jämväl söka åstadkomma en förskjutning av skattebördan av den omfattning och den karaktär, som i promemorian förutsatts. Vad därefter angår den tekniska utformningen av de i promemorian fram­ lagda förslagen rörande beskattningen av fysiska personer, vill riksräken­ skapsverket till en början ingå på frågan örn rörligheten i skattesystemet. Det nuvarande, av fyra skatter bestående skattesystemet omfattar två rör­ liga inkomst- och förmögenhetsskatter, en fast inkomst- och förmögenhets­ skatt samt en fast förmögenhetsskatt. De fasta skatterna, vilka tillkommit den förra år 1932 och den senare år 1934, kunna ur vissa synpunkter betrak­ tas såsom tilläggsskatter till den ursprungliga, år 1919 tillkomna rörliga in­ komst- och förmögenhetsskatten. De i promemorian framlagda förslagen till omläggning av skattesystemet innebära, att de sammanlagda skattebeloppen uttagas antingen genom en inkomst- och förmögenhetsskatt samt en förmögenhetsskatt eller ock genom allenast en inkomst- och förmögenhetsskatt. I anslutning till ett av 1928 års bolagsskatteberedning år 1931 framfört förslag har den nya inkomst- och förmögenhetsskatten härvid uppdelats i en rörlig och en fast del. Såväl den rörliga bottenskatten som den fasta tilläggsskatten hava utformats såsom progressiva skatter. För bottenskatten och tilläggsskatten tillsammantagna skulle enligt förslagen en genomgående progressiv skiklskala erhållas, i vil­ ken rörligheten på lämplig punkt brutits. Uppdelningen av den nya inkomst- och förmögenhetsskatten i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt har riksräkenskapsverket funnit med­ föra betydande fördelar. Genom denna utformning, som i viss mån ansluter sig till det nuvarande skattesystemets anordning, har det varit möjligt att bibehålla och ytterligare stegra den rörlighet i skattesystemet, som redan nu förefinnes. Utan vidtagande av en dylik uppdelning torde det överhuvud laget icke varit möjligt att med de krav på statsbeskattningens avkastning, som enligt vad riksräkenskapsverket tidigare anfört numera måste uppställas, ernå en tillfredsställande rörlighet i skattesystemet. En särskild fördel med uppdelningen är ock, alt den nuvarande maximeringen av den genomsnitt­ liga skatteprocenten kunnat slopas utan att risk för beskattningens uppdri­ vande till orimlig höjd förefinnes. Riksräkenskapsverket ingår därefter på en granskning av de i promemorian framlagda alternativa förslagen. Härutinnan anföres: Alternativ II måste, såsom även i promemorian framhållits, anses inne­ fatta den enklaste och mest lättöverskådliga lösningen. Härtill kommer, att

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

detta alternativ direkt anknyter till i Sverige hävdvunnen form för förmö­ genhetsbeskattning. Enligt riksräkenskapsverkets mening tala starka skäl för att redan på grund av nu angivna fördelar tillerkänna alternativ II före­ träde framför de två andra alternativen. Då det av flera skäl icke befunnits lämpligt att gå in för en fullständig uppdelning av beskattningen i en ren inkomstskatt och en helt fristående för­ mögenhetsskatt, kan riksräkenskapsverket vidare ej finna annat än att anord­ ningen med en enda kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt liven rent principiellt sett måste vara att föredraga framför en lösning, som innefattar en sammanblandning av angivna två system. I praktiskt avseende innebär också alternativ II, i jämförelse med alternativen I a och b, ett bättre till­ varatagande av de med en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt före­ nade fördelarna, särskilt i vad avser möjliggörandet av en med hänsyn till den verkliga skatteförmågan rättvisare avvägning av beskattningen i de fall, då innehavet av mindre eller större förmögenhet är förenat med god inkomst. Härutöver må framhållas, att alternativ II icke i likhet med alternativen I a och b avser att medföra någon sänkning av de små förmögenheternas beskattning, en sänkning, som i och för sig knappast kan anses påkallad. Härigenom samt genom att förmögenhetsbeskattningen i sin helhet samman­ kopplas med inkomstbeskattningen kommer avkastningen av den kommu­ nala progressivskatten å fysiska personer enligt alternativ II icke blott att, i motsats till vad som gäller beträffande alternativen I a och b, bibehållas vid oförändrad storlek utan även att undergå någon ökning. Särskilt med hänsyn till det framlagda förslaget om befrielse för aktiebolag m. fl. juridiska personer från skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt måste jämväl nämnda omständighet tillmätas betydelse. På grund av vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket förorda, att omläggningen av de fysiska personernas beskattning i princip genomföres i enlighet med det såsom alternativ II betecknade förslaget. Härvid har riks­ räkenskapsverket funnit nackdelen ur praktisk deklarations- och taxeringssynpunkt av uppdelningen på två skikt av skattepliktig förmögenhet icke kunna tillmätas nämnvärd betydelse, i synnerhet som det för de allra flesta förmögenhetsägare icke skulle innebära någon ändring i nu gällande ordning. Under hänvisning till vad riksräkenskapsverket inledningsvis anfört an­ gående avvägningen av skattebördans fördelning mellan skattskyldiga i olika inkomst- och förmögenhetslägen, vill riksräkenskapsverket emellertid, vad angår utformningen av skatteskalorna, påyrka, att lägsta skatteprocenten för bottenskattens skatteskala höjes från 3 till 4 procent samt att i samband där­ med såväl bottenskattens skatteskala i övrigt som tilläggsskattens skatteskala i erforderlig mån jämkas. För vinnande av ytterligare ökad rörlighet i skatte­ systemet finner riksräkenskapsverket sig därjämte böra ifrågasätta, örn icke gränsdragningen mellan bottenskatten och tilläggsskatten lämpligen borde ske vid ett lägre procenttal och ett lägre beskattningsbart belopp än som i promemorian föreslås.

Under framhållande av att den knappt tillmätta tiden för remissens besva­ rande icke lämnat kammarrätten tillfälle att så grundligt som önskvärt varit sätta sig in i ifrågavarande spörsmål, har kammarrätten, efter en redogörel­ se för det framlagda förslagets innebörd, anfört följande: Redan vid avgivande av utlåtande den 29 januari 1934 över det då före­ liggande förslaget till förordning om särskild skatt å förmögenhet uttalade kammarrätten starka betänkligheter mot det sönderbrytande av enhetlighe­ ten i vårt skattesystem, som införandet av en fristående förmögenhetsskatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 77

vid sidan av den bestående inkomst- och förmögenhetsskatten skulle med­ föra. Då nu såsom ovan nämnts alternativ II avser ett återförande av den direkta statsbeskattningen till en enda skatteform av sådan elasticitet, att medelst användande av densamma statens skattebehov, evad det är större eller mindre, kan tillgodoses utan tillgripande av extra skatter av mer eller mindre tillfällig art, måste kammarrätten principiellt giva företrädet åt sagda alternativ. Härmed är emellertid icke sagt, att kammarrätten kan utan vi­ dare tillstyrka detsamma. Förutsättningen för ett förordande är givetvis, att förslaget även i (ivriga avseenden kan anses vara tillfredsställande. Kam­ marrätten finner sig härutinnan böra framställa vissa erinringar, vilka i till­ lämpliga delar gälla även de båda andra alternativen. Såsom i det föregående antytts har genomförandet av viss enhetlighet i vårt statsskattesystem icke utgjort enda syftemålet vid utarbetandet av de alternativa förslagen. Till grund för dessa hava, enligt vad i promemorian angives, lagts vissa förutsättningar, nämligen dels att avvägningen av be­ skattningen — såvitt angår fysiska personer, oskifta dödsbon och familje­ stiftelser — mellan å ena sidan inkomst och å den andra förmögenhet skulle ske i ungefärligen samma proportion som den fördelning, vilken beräknats gälla för 1936 års statsskatter, eller med 75—80 procent av beskattningen lagd å inkomst och 20—25 procent å förmögenhet och dels att i fråga om beskattningen av inkomst någon lättnad skulle beredas mindre inkomstta­ gare med beskattningsbara belopp upp till 6,000—8,000 kronor, vilket i sin ordning skulle medföra viss skatteskärpning för skattskyldiga med högre inkomst. Det har således avsetts, att å ena sidan den ökning i förmögenhets­ beskattningen, som blivit en följd av den extra inkomst- och förmögenhets­ skatten samt den särskilda skatten å förmögenhet, skulle bliva bestående och å andra sidan den av förstnämnda skatt föranledda skatteökningen för vissa inkomsttagare skulle ytterligare skärpas. Av vad som anförts såväl av departementschefen vid framläggande av för­ slagen till nyss omförmälda skatter som av vederbörande utskott vid för­ slagens tillstyrkande framgår med all önskvärd tydlighet, att dessa skatter voro ämnade att bliva av endast tillfällig natur. Den omständigheten att till följd av desamma förmögenhetsbeskattningen skärpts samt skattebördan för högre inkomsttagare ökats utgör således icke i och för sig skäl till att de nu bestående skatteförhållandena skola vid skattesystemets omläggning tagas till självskriven utgångspunkt. Vad beträffar frågan om fördelning av beskattningen mellan inkomst och förmögenhet söker man i promemorian fåfängt efter något annat skäl till den avvägning i detta avseende, som förklarats utgöra en av de förutsättningar, varunder omläggningsförslagen uppgjorts. I promemorian heter det allenast, att vid ställningstagandet till nämnda fråga anlagts synpunkter, på vilka det saknades anledning att närmare ingå i promemorian, då denna huvud­ sakligen avsåge beskattningens tekniska anordning. Vidkommande skattebördans fördelning mellan lägre och högre inkomst­ tagare innehåller promemorian icke heller något skäl till bibehållande av den tillfälliga förskjutning i detta avseende, sorn föranletts av extra inkomstoch förmögenhetsskatten. För den nu ifrågasatta ytterligare förskjutningen anföres däremot såsom skid dels konsumtionsbeskattningens starka ökning och dels den ökning, som på senare lid ägt ruin i avseende å den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket. På grund av de låga ortsavdragen vid kommunalbeskattningen och denna beskattnings proportionalitet träffade densamma med särskild tyngd de mindre inkomsttagarna. Örn det statliga och det kommunala beskattningssystemet betraktades som ett gemensamt

Kungl. Maj.ts proposition nr 232- 83

morian såsom bilaga fogad redogörelse angående skattetrycket i Sverige och utlandet synes giva vid handen, att den indirekta beskattningen hos oss är relativt låg i förhållande till de flesta andra länder och att det är endast skatterna å sprit, tobak och öl eller således konsumtionsvaror med viss lyxbetoning, vilka hava någon nämnvärd betydelse för skattetrycket här i landet. Vad beträffar skälet att den kommunala beskattningen på de flesta orter i riket ökats och att denna ökning särskilt hårt drabbar de mindre inkomsttagarna må allenast erinras örn de understöd åt särskilt skattetyngda kommuner, som i skatteutjämningssyfte lämnas dem av staten. I händelse av behov synes ett fortgående på denna väg med höjda utjämningsbidrag vara att förorda. Under alla förhållanden torde den omständigheten att det kommunala skattetrycket i somliga kommuner är relativt sett större å de lägre inkomsterna än å de högre knappast utgöra tillräckligt skäl att å lan­ dets samtliga skattskyldiga med högre inkomst överflytta en del av den statliga skattebörda, som nu åvilar de lägre inkomsttagarna. En av de förutsättningar, som lagts till grund för utarbetandet av de fram­ lagda alternativa förslagen, har såsom förut nämnts varit, att beskattningen av fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser skulle avvägas så, att av hela beskattningen 20 å 25 procent komme att belöpa å förmögenhet. Enligt en i promemorian intagen tabell hava verkställda beräkningar givit vid handen, att den å förmögenheten belöpande andelen av hela beskatt­ ningen, därest denna ordnas i enlighet med förslagen och under förutsättning att allenast 100 procent av bottenskattens grundbelopp uttages, skulle utgöra: vid alternativ I a 21.4, vid alternativ I b 21.1 och vid alternativ II 22.5 procent. Det är emellertid viii att märka, att härmed ej är sagt, huru för en skatt­ skyldig, som har inkomst av kapital, skattens fördelning mellan inkomst och förmögenhet ställer sig. Av de vid promemorian fogade tab. 2 och 3 fram­ går, att då hela den taxerade inkomsten utgör kapitalinkomst den del av 1930 års sammanlagda skatter, som belöper å förmögenheten, uppgår till 50 å 61 procent samt att i det fall, då hälften av den taxerade inkomsten är arbetsinkomst och hälften kapitalinkomst, den på förmögenheten belöpan­ de delen av samma skatt utgör 30 å 40 procent. Enligt samma tabeller skulle i motsvarande lall vid tillämpning av de alternativa förslagen den del av skatten, som belöper å förmögenheten, bliva något mindre än nyss nämnts; men härvid är att observera vad ovan sagts därom, att för ernående av samina skattebelopp som det för innevarande år beräknade erfordras ut­ tagande av den rörliga bottenskatten med förhöjt grundbelopp. Såsom i promemorian erinrats utgick man, då år 1910 skatt å förmögen­ het infördes i Sverige, från den åskådningen, att s. k. fonderad inkomst kun­ de vid tillämpningen av de då föreslagna skatteskalorna för inkomst- och förmögenhetsskatten bära en skattebörda, som i jämförelse med skatten å inkomst av arbete beräknats å eli med en tredjedel höjt inkomstbelopp; den fonderade inkomsten ansågs, med andra ord, kunna och böra beskattas en tredjedel hårdare än ofonderad inkomst. I enlighet härmed och med ut­ gångspunkt från fem procents avkastning av förmögenhet såsom den nor­ mala föreslogs i propositionen, att till det taxerade inkomstbeloppet skulle läggas en tredjedel av förmögenhetens till fem procent beräknade avkast­ ning eller således en sexliondel av den uppskattade förmögenheten. Av den sålunda fastslagna principen örn en tredjedels högre beskattning av kapitalinkomst än av arbetsinkomst återstår numera så gott som intet. Bortsett från att vid nuvarande låga ränteläge normal avkastning av kapi­ tal är avsevärt lägre än fem procent, har genom höjning av skatteskalorna samt genom införande av extra inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

skatt å förmögenhet den med omförmälda anordning år 1910 avsedda förmögenhetsbelastningen högst väsentligt ökats. En jämförelse mellan pro­ memorians tab. 1 och 2 visar, att för närvarande vid samma inkomstlägen en skattskyldig, vars hela inkomst härrör från kapital, drabbas av mera -— och i vissa fall betydligt mera — än dubbelt så hög skatt som den, vilken uteslutande har arbetsinkomst. Enahanda torde förhållandet bliva enligt de alternativa förslagen, då utdebiteringen av inkomst- och förmögenhets­ skattens bottenskatt sker med 115 resp. 110 procent av grundbeloppet. Utan att ingå på de skäl, som ur nationalekonomisk synpunkt tala mot en alltför hög skattebelastning av förmögenhet, kan kammarrätten icke un­ derlåta att, i överensstämmelse med den ståndpunkt kammarrätten intagit i utlåtanden den 9 juli 1932 i anledning av bolagsskatteberedningens betän­ kande och den 29 januari 1934 över förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet, giva uttryck åt de starkaste betänkligheter mot den skärpta förmögenhetsbeskattning, som enligt förslagen från att hittills hava varit allenast tillfällig skulle bliva bestående. Ehuru kammarrätten med hänsyn till vad ovan anförts icke kan tillstyr­ ka, att något av de alternativa förslagen göres till föremål för proposition till riksdagen, anser sig kammarrätten böra avgiva yttrande om förslagen även i de avseenden, vilka icke i det föregående berörts. Vad då först beträffar de för samtliga alternativen gemensamma försla­ gen örn utjämningsskattens upphörande och om inkomst- och förmögen­ hetsskattens uppdelning i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt, båda progressiva, har kammarrätten ingen erinran att göra däremot. Ej heller beträffande de i alternativ I a och I b föreslagna reduktionsreglerna i avseende å den särskilda skatten å förmögenhet synes något vara att erinra. Beträffande den i alternativ II från bolagsskatteberedningens för­ slag med viss ändring upptagna reduktionsregeln i fråga om förmögenhetsdelen vill kammarrätten — som i utlåtandet över beredningens förslag av­ styrkt detsamma i förevarande del — med hänsyn till den nu ifrågasatta modifikationen i regeln icke vidhålla sitt avstyrkande.

Befolkningskommissionens förslag angående familjebeskattningen jämte däröver avgivna yttranden.

I den inom departementet utarbetade promemorian har frågan om de skattefria avdragens infogande i skattesystemet ej berörts. Ett förslag till revision av avdragsbestämmelserna har nyligen framlagts av befolkning skom­ missionen. Innan jag går att fatta ställning till de i departementspromemo­ rian framlagda förslagen, torde jag få i korthet redogöra för kommissionens förslag och däröver avgivna utlåtanden. Befolkningskommissionens den 11 december 1935 dagtecknade betänkande angående familjebeskattningen innefattar av motiver åtföljt förslag till änd­ ring i vissa delar av kommunalskattelagen och förordningen om statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt samt förslag till förordning örn skatt för familjehjälp. Befolkningskommissionen har till uppgift bland annat att överväga såda­ na reformer av gällande grunder för den statliga och kommunala inkomst­ beskattningen, som framstå motiverade ur befolkningspolitiska och familjesociala synpunkter. Dessa synpunkter tala enligt kommissionens mening för

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 85

ett gynnande inom beskattningen i högre grad än för närvarande är förhål­ landet av giftermål och familjebildning. I betänkandet erinras, hurusom enligt gällande lagstiftning två huvudmo­ ment ingå i uträknandet av de direkta statliga och kommunala skatterna, nämligen dels tillämpandet av vissa skattefria inkomstavdrag, väsentligen s. k. ortsavdrag (grundavdrag och familjeavdrag), vilken åtgärd resulterar i fastställandet av »det beskattningsbara beloppet» vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, respektive »den beskattningsbara inkom­ sten» vid taxeringen till allmän kommunalskatt, och dels tillämpandet å nämnda belopp, respektive inkomst av skattefoten, vilken för statsskatterna och den kommunala progressivskatten är progressiv, medan den för den all­ männa kommunalskatten, landstingsskatten och vägskatten är proportionell. Ortsavdragen åsyfta — anföres vidare i betänkandet — dels att medverka till åstadkommande av progressivitet i beskattningen, vilket vinnes genom att de verka såsom det lägsta inkomstskiktet i progressivskatternas skiktskalor och att de åt de proportionella skatterna förläna degressiv karaktär, dels ock att möjliggöra viss hänsyn till orternas dyrhet, vilket vinnes genom att av­ dragen till sin storlek gjorts beroende av denna orternas olika dyrhet. Emel­ lertid hava ortsavdragen därjämte en tredje, synnerligen betydelsefull upp­ gift, vilken är den som i förevarande sammanhang äger det största intresset. Genom ortsavdragen åvägabringas en viss skattedifferentiering efter den med olika familjetyper växlande försörjningsbördan. Kommissionen framhåller, att olika vägar stå öppna, när det gäller att åstadkomma skattedifferentiering efter den med barnantalet växande för­ sörjningsbördan. Skattedifferentieringen kan åvägabringas antingen därige­ nom, att det skatteunderlag som framkommer genom beräknandet av det beskattningsbara beloppet eller den beskattningsbara inkomsten göres bero­ ende av barnantalet, eller därigenom att själva den utgående skatten göres direkt beroende av barnantalet. I båda fallen kan väljas mellan metoden att bevilja familjer med barn avdrag från inkomsten, respektive skatten, större ju större barnantalet är, eller att göra tillägg till inkomsten, respek­ tive skatten, större ju mindre barnantalet är. Möjligt är ock att genomföra skattedifferentieringen genom kombination av olika metoder. Det av kommissionen framlagda förslaget innebär i korthet följande. Kommissionen föreslår först och främst avsevärda jämkningar i systemet av skattefria ortsavdrag beträffande såväl kommu­ nalbeskattningen som statsbeskattningen. Det har ansetts, att avdragen skola så regleras, att genom dem åstadkommes en av sociala och befolkningspolitiska skäl betingad starkare differentiering av beskattningen än för närvaran­ de med hänsyn till de skattskyldigas familjeförhållanden. Detta vinnes i för­ sta hand genom höjning av familjeavdragen, som atnjutas för hustru och för minderåriga barn, därvid avdragsbeloppen så utmätas, att familjer med flera än två barn särskilt gynnas. Ytterligare skärpning av differentieringen mellan å ena sidan de ensamstående skattskyldiga och å andra sidan famil­ jerna åstadkommes genom grundavdragens sänkning, vilken åtgärd pakallas

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

för att beskattningsunderlaget skall oaktat höjningen av familjeavdragen bibehållas oförändrat. Från dessa utgångspunkter förordas, att avdragen en­ ligt kommunalskattelagen skola fortfarande utgå med belopp, som äro en­ dast hälften så stora som motsvarande avdrag vid den statliga beskattnin­ gen. Den s. k. bankningen förutsättes bibehållen oförändrad. Kommissionens förslag i nu berörda del innebär, närmare bestämt, att i de olika ortsgrupperna grundavdraget, familjeavdraget för hustrun och familjeavdraget för vartdera av de två första barnen bliva inbördes lika stora, medan familjeavdraget för varje följande barn blir dubbelt så stort som de övriga avdragen. Tillika föreslås viss jämkning av avdragen för de lägsta av de inkomsttagare, som ej åtnjuta familjeavdrag. I samband därmed föreslås, att den för åtnjutande av avdrag för barn gällande gränsen för barnets ålder av 16 år höjes till 18 år. Då kommissionen vid framläggandet av sina förslag rörande de skattefria avdragens storlek icke åsyftat förändring av beskattningsunderlagets storlek, har detta motiverats med nödvändigheten av att beakta det finansiella läget i rikets många små kommuner samt önskvärdheten av att skattebördans för­ delning mellan inkomstklasserna bleve i stort sett oförändrad. Till förmån för en dylik lösning talade jämväl åtskilliga praktiska hänsyn, bland vilka kunde nämnas svårigheterna att överskåda de verkningar i fråga om skattefördelningen, som en annan lösning skulle medföra. Verkningarna av förslaget, särskilt för kommunernas del, lia belysts genom en statistisk undersökning, som omfattat ett antal kommuner och kommunde­ lar i samtliga ortsgrupper. Enligt redogörelsen för undersökningen kan som allmänt resultat sägas, att i de undersökta kommunerna inverkan på beskatt­ ningsunderlaget skulle bliva sådan, att detta vid såväl den statliga som den kommunala beskattningen bleve i genomsnitt väsentligen oförändrat, dock med någon ökning i första ortsgruppen och en obetydlig minskning i de övriga. Befolkningskommissionens betänkande innefattar därjämte förslag, att en särskild skatt, benämnd skatt för familjehjälp, skall uttagas med det dubbla syftet att anskaffa medel för bestridande av vissa utgifter, av­ sedda att befordra en gynnsam lösning av befolkningsfrågan, och att ytter­ ligare skärpa skattedifferentieringen med hänsyn till familjeförhållandena. Denna skatt skall för vinnande av sistnämnda syfte utgå med fullt belopp av skattskyldig, som är ogift och barnlös, medan avdrag från skatten skall åt­ njutas med en tredjedel av skattens belopp av den, som är gift, och likaledes nied en tredjedel av skattebeloppet för varje barn. Makar med två eller flera barn bliva sålunda helt fria från skatten. Fulla beloppet av skatten för familjehjälp skall enligt förslaget utgå med lägst 10 kronor, och därutöver med belopp, bestämt på grundval av det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet enligt en progressiv skiktskala med procenttalet 4 i högsta skiktet; dock att skattens fulla belopp icke må överstiga 9,000 kronor. Kommissionen har ansett sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 87

kunna approximativt uppskatta skattens avkastning till omkring 15 miljo­ ner kronor. I fråga om motiveringen för denna särskilda skatt anför kommissionen bl. a. att det läge i sakens natur, att den genom fasta avdrag möjliggjorda skattedifferentieringen bleve relativt sett störst i de lägre inkomstskikten. Ville man med minsta rubbning av skattesystemets allmänna anordning i vårt land nå en med inkomsten stigande skattedifferentiering efter familjeförhål­ landena, syntes den närmast till hands liggande utvägen vara att införa med såväl familjeförhållandena som inkomsterna varierande skattetillägg. For­ mellt skulle dessa skattetillägg givas karaktär av en särskild statsskatt, men i verkligheten borde skatten ses såsom en utbruten del av den allmänna be­ skattningen. Med hänsyn till sina verkningar i avseende å skattedifferentie­ ringen borde den icke bedömas annat än i sammanhang med de föreslagna jämkningarna av ortsavdragen. Slutligen har befolkningskommissionen till behandling upptagit frågan örn beskattningen av äkta makar. Anledning saknas att här när­ mare ingå på denna del av kommissionens framställning. över befolkningskommissionens betänkande angående familjebeskattningen ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksråkenskapsverket, socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i samtliga län. I fråga örn de principiella utgångspunkterna för kommis­ sionens förslag lia de hörda myndigheterna i allmänhet uttalat sin anslutning till kommissionens uppfattning, att den nuvarande differentieringen av be­ skattningen med hänsyn till familjeförhållandena icke är tillräckligt omfat­ tande och att åtgärder med det snaraste böra vidtagas i syfte att åstadkomma en efter skatteförmågan rättvisare avvägning av skattebördan. Vad angår den av kommissionen valda metoden att åstadkomma den efter­ strävade skattedifferentieringen har i yttrandena stor enighet rått därom, att den önskade förskjutningen i första hand bör åvägabringas genom en o mreglering av de skattefria avdragen. Kommissionens i så­ dan riktning framlagda förslag har allmänt i princip tillstyrkts. I fråga om avdragens storlek ha dock olika meningar framträtt, särskilt beträffande av­ draget för det tredje och följande barnen samt rörande den av kommissionen föreslagna sänkningen av grundavdraget. I sistnämnda avseende har bl. a. erinrats, att förslagets genomförande skulle rubba den ursprungliga principen örn att avdraget skulle anses motsvara det s. k. existensminimum (eller be­ träffande kommunalskatten hälften därav). Mot bibehållande av bankningssystemet lia från flera båll rests invändningar. Mot den av kommissionen antagna förutsättningen, att de ändrade prin­ ciperna rörande avdragen icke finge nämnvärt påverka skatteunderlaget, ha invändningar i allmänhet icke framställts. Flera länsstyrelser ha emeller­ tid påpekat, att även örn skatteunderlaget efter reformens genomförande skulle bliva på papperet oförändrat, skatteökning dock kunde väntas upp­ komma, enär de ogifta skattskyldiga, vilkas andel i skattebördan skulle kom­

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ma att ökas, ofta tillhörde de kategorier, för vilka skatten måste avkortas. Två länsstyrelser ha företagit undersökningar rörande reformens inverkan i några kommuner inom respektive län, varav framgått, att skatteunderlaget skulle i vissa fall minskas i något högre grad än enligt av kommissionen åbe­ ropade beräkningar. Enligt statskontorets mening hade det varit önskvärt, att ytterligare utredning — utöver de företagna stickprovsundersökningarna — föregått förslagets framläggande. Förslaget om skatt för familje hjälp har oreserverat tillstyrkts endast av tre länsstyrelser, varjämte ytterligare tre länsstyrelser principiellt godtagit skatteformen men framställt mer eller mindre vittgående erinrin­ gar mot förslagets utformning. Sex länsstyrelser ha uttalat starka betänk­ ligheter mot förslaget i denna del utan att göra direkt uttalande för eller mot detsamma. Kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, socialsty­ relsen, Överståthållarämbetet samt tolv länsstyrelser avstyrka mer eller mindre uttryckligt förslaget. Av de skäl, som framförts för avstyrkande, må nämnas följande. Den förutsatta sammankopplingen av utgiftsanslag och inkomsttitel överensstämde icke med rationella budgetprinciper. De utgif­ ter, varom här vore fråga och vilka till stor del ännu icke närmare utretts, borde finansieras såsom varje annat berättigat statligt ändamål. Verknin­ garna av de föreslagna ändrade principerna i fråga om avdragen borde av­ vaktas. Skatten skulle för den allmänna opinionen komma att framstå så­ som en mot vissa kategorier skattskyldiga riktad straffskatt på deras ofta oförvållade ogifta stånd eller barnlöshet. I vissa yttranden lia framförts yrkanden om uppskov med frågan örn familjebeskattningen i avvaktan på- slutförande av de pågå­ ende utredningarna rörande statsbeskattningen och den kommunala beskatt­ ningen.

Departementschefen.

Den statliga beskattningen har under de gångna krisåren blivit icke obe­ tydligt stegrad. Förut gällande skattesatser ha blivit höjda, men även nya skatter ha tillkommit. Då dessa höjningar företagits i tre skilda omgångar åren 1932—1934 och alltså icke i ett sammanhang utan under det omedel­ bara tvånget att skaffa täckning för det närmaste budgetårets utgifter, är det naturligt, om avvägningen mellan olika skatter eller formen för deras utta­ gande icke i alla avseenden blivit sådan, som vid ett senare övervägande kan synas önskvärd. Detta har icke heller vid de olika beslutens fattande blivit förbisett. Den provisoriska karaktären hos höjningen av finanstullarna år 1932 markerades genom formen av tilläggstullar, och såväl den extra in­ komstskatten år 1932 som den särskilda förmögenhetsskatten år 1934 be­ tecknades uttryckligen såsom tillfälliga. Även om häri från många håll främst inlades förhoppningen, att en gynnsam vändning i konjunkturläget

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 89

skulle göra de nya eller höjda skattesatserna överflödiga, torde man icke lia förbisett behovet av att oberoende av ändringar i det statsfinansiella lä­ get ta upp till övervägande såväl frågan om skattebördans fördelning som möjligheten att på vissa punkter åstadkomma förenkling i formerna för be­ skattningen. Sistnämnda önskemål har särskilt framträtt i fråga om skat­ terna på inkomst och förmögenhet, vilkas antal under krisåren ökats från två till fyra. I finansplanen för budgetåret 1935/1936 framhölls det önskvärda i en översyn av inkomst- och förmögenhetsskatterna i ett sammanhang, och i anslutning härtill gjorde bevillningsutskottet vid 1935 års riksdag ett utta­ lande om angelägenheten av att förslag, grundade på en sådan översyn, kunde föreläggas redan 1936 års riksdag. 1 de av riksdagen gjorda uttalandena förutsättes icke, att de under krisåren tillkomna båda skatterna helt enkelt skulle bortfalla. Vad beträffar den särskilda förmögenhetsskatten föreslogo visserligen två reservanter in­ om bevillningsutskottet vid 1934 års riksdag ett uttalande av innebörd, att nämnda skatt icke i samma form borde återkomma ett följande år. Men detta uttalande, som vann majoritet i första kammaren, avslogs av den andra och hade sålunda förfallit. Den översyn, varom 1935 års bevillningsutskott talar, anges också uttryckligen lia till syfte »att ersätta de nuvarande olika skatteformerna på ifrågavarande område med ett mera enhetligt system». I detta yttrande nämnas icke uttryckligen vilka olika skatteformer som åsyftas. Enligt min mening bör omläggningen omfatta icke endast den ordi­ narie inkomst- och förmögenhetsskatten, den extra inkomst- och förmögen­ hetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten utan även den s. k. utjämningsskatten. Denna sistnämnda har icke spelat någon framträdande roll vid meningsbytena örn en skatteförenkling och har i viss mån ansetts intaga en särställning, eftersom avkastningen är reserverad för en särskild utgift, nämligen utjämningen av skattetrycket mellan kommunerna. Men fördelarna av en specialbudget för detta ändamål lia alltid kunnat förefalla tvivelaktiga, och skäl för dess bibehållande synas icke längre föreligga, då skattens av­ kastning trots den vid 1934 års riksdag beslutade fördubblingen av grund­ beloppet icke på långt när räcker till för att täcka behovet av skatteutjämningsmedel. Vad beträffar frågan örn mantalspenningarna, vilken likaledes berörts i departementspromemorian, ansluter jag mig till den där uttalade uppfattningen, att denna personella skatt i samband med nu ifrågavarande översyn av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bör försvinna ur skatte­ systemet men att sambandet mellan denna skatt och övriga personella avgif­ ter är sådant, att en fristående lösning redan vid årets riksdag icke är lämp­ lig. Därest förslag om de personella skatternas avskaffande efter ytterligare utredning kan föreläggas nästa års riksdag, synes emellertid förändringen ändock möjlig att genomföra vid debiteringen år 1937 eller således samtidigt med den första tillämpningen av det nya skattesystemet i övrigt. Då sålunda vid 1935 års riksdag enighet var rådande därom, alt en förenk­

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

ling av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen snarast möjligt borde komma till stånd, kunde det synas överflödigt alt här ytterligare motivera, att förslag i denna riktning nu framläggas. Emellertid ha omständigheter inträffat, som åtminstone i någon mån kunna anses ha rubbat förutsättningarna för en ti­ digare intagen ståndpunkt och därför i alla händelser här torde böra om­ nämnas. Den första av dessa omständigheter är upptagandet av hela kom­ munalskattefrågan till förnyad omprövning. Den andra är befolkningskommissionens förslag örn ändrade grunder för bestämmande av de skattefria avdragen och örn differentiering på annat sätt av inkomstbeskattningen efter försörjningsskyldighet. Såsom framgår av den förut 'lämnade redogörelsen, lia över befolkningskommissionens skatteförslag yttranden inhämtats från vederbörande myndig­ heter, och frågorna synas vara färdiga att preliminärt upptagas till Kungl. Maj:ts prövning. Vad då först angår förslaget örn sådan ändring av grun­ derna för de skattefria grund- och familjeavdragen, att avdragen för hustru och barn höjas, medan ortsavdraget för ensam person till gengäld minskas, har denna tanke mötts av ett ganska allmänt gillande. Samtidigt har emeller­ tid från flera håll anförts, att följderna för det kommunala skatteunderlaget svårligen med nu tillgängligt material kunde överblickas, och att omedelbart beslut i den förordade riktningen därför icke syntes tillrådligt. Såväl denna sistnämnda omständighet som det faktum, att hela kommunalskattefrågan be­ finner sig under skyndsam utredning, synes mig göra det olämpligt att nu föreslå en omedelbar ändring av de för den kommunala beskattningen gäl­ lande avdragen. Men då avdragen vid den statliga beskattningen bundits i visst förhållande till avdragen vid kommunalskatten och då den ifrågasatta ändringen vid den statliga inkomstskatten spelar en långt mindre roll för den åsyftade skattelättnaden åt familjeförsörjare, torde tillräckliga skäl icke finnas för att nu upptaga frågan till avgörande enbart för statsbeskattningeiis del. Även på denna väg ställes man alltså inför frågan, i vad mån den på­ gående utredningen av kommunalskattefrågan gör det önskvärt att upp­ skjuta beslut örn ändringar i den statliga beskattningen. Sambandet mellan de båda frågorna ligger främst däri, att en överflyttning av kommunala upp­ gifter eller åtminstone av kostnaderna för kommunala uppgifter till staten i syfte att lätta den kommunala beskattningen förutsätter en motsvarande ök­ ning i statsskatterna och då rimligtvis — eftersom den kommunala beskattnin­ gen väsentligen är en inkomstbeskattning —- en ökning av den statliga in­ komstskatten. Det är min livliga förhoppning, att kommunalskatteberedningens arbete snarast möjligt skall leda till praktiska resultat, men ingen, som känner svårigheterna i de här upptagna problemen, kan underlåta att räkna med möjligheten, att en sammankoppling av kommunalskattefrågan med frå­ gan örn en förenkling av inkomstskatterna till staten kan leda till ett långva­ rigt uppskov med åtgärder i sistnämnda syfte. En sådan direkt sammankopp­ ling synes icke heller ur den här betydelsefulla synpunkten vara behövlig, örn man nämligen vid utformandet av den statliga inkomstbeskattningen tar hän­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. 91

syn till behovet av rörlighet lios skatteskalorna och sålunda öppnar möjlighet för en överflyttning från kommunalskatt till statsskatt av icke alltför obetyd­ liga belopp. Det bör kanske till sist erinras om att riksdagsskrivelsen med anhållan örn förslag till inkomstskatternas förenkling beslutades efter det att samma riksdag hemställt om en ny utredning av kommunalskattefrågan. 1935 års riksdag tänkte sig sålunda icke någon sammankoppling mellan de båda skattefrågorna. Vad därefter beträffar befolkningskommissionens förslag om en särskild skatt för familjehjälp, vid vilken en så stark differentiering av avdragen skul­ le äga rum, att redan en familj med två barn bleve fri från sådan skatt, upp­ rullas därigenom lika viktiga som svårlösta frågor. Härom vittna också de stridiga meningar som i utlåtanden över detta förslag framkommit. För egen del är jag endast beredd att uttala å ena sidan min principiella anslutning till den bakom förslaget liggande uppfattningen, att en starkare differentiering mellan skattebetalarna med hänsyn till familjestorlek eller försörjningsplikter i övrigt är önskvärd, men å andra sidan mina tvivel på att den av kommis­ sionen anvisade formen är den lämpliga. Frågan kräver ytterligare över­ vägande, innan den kan anses mogen för lösning. Detta utgör emellertid enligt min mening intet tillräckligt skäl för ett uppskov med förenklingen av den statliga inkomstbeskattningen. Jag förutsätter nämligen att lösningen icke lämpligen kan sökas i en fristående skatt av den art kommissionen före­ slagit, och väntar sålunda icke, att den fortsatta behandlingen av frågan skall leda till en ny komplicering av den statliga beskattningen. Såväl differen­ tieringen med hänsyn till försörjningsplikt som den åsyftade inkomstöknin­ gen torde kunna vinnas inom ramen av förut givna skatteskalor, om nämli­ gen dessa medgiva ett tillräckligt mått av rörlighet. Jag anser sålunda övervägande skäl tala för att redan nu ett förslag till om­ läggning och förenkling av vår statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattning förelägges riksdagen. De frågor som härvid äro att lösa kunde synas vara av rent teknisk natur, men de lia knappast från något håll så uppfattats. Detta hänger uppenbar­ ligen samman med att de under krisåren tillkomna skatterna på inkomst och förmögenhet inneburit och avsett att innebära en viss förskjutning av det re­ lativa skattetrycket från mindre till större inkomsttagare och från inkomst till förmögenhet, örn man nämligen som utgångspunkt tar skattefördelningen vid den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten. En teknisk om­ läggning kan sålunda icke företagas, utan att samtidigt ett avgörande träffas i de tvistiga frågorna örn skattetryckets fördelning. Örn man utgår ifrån att den samlade inkomstsumman från skatt på inkomst och förmögenhet icke vid nuvarande utgiftsnivå får undergå en minskning, vilken skulle innebära ökade krav på andra skattekällor, kommer frågan tydligen att gälla en avväg­ ning av skattetrycket mellan inkomsttagare och förmögenhetsägare inbördes, varvid en lättnad i beskattningen på ett håll måste motsvaras av ökning på ett annat. Man har sålunda i detta hänseende att antingen i stort sett godtaga

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

den under krisen uppkomna fördelningen såsom för närvarande lämplig el­ ler att företaga en ny avvägning, vare sig denna sedan anses böra gå i rikt­ ning mot att återställa den inom den ordinarie inkomstskatten rådande för­ delningen eller i riktning mot en ytterligare lättnad för mindre inkomsttagare och förmögenhetsägare. Det förslag, som nu framlägges, söker i någon mån ge uttryck för sistnämnda strävan. Till skälen härför skall jag återkomma, sedan först en motivering lämnats för den form, vari skatteomläggningen an­ setts böra verkställas. Något uppslag rörande formen för omläggningen utöver de i den remit­ terade promemorian upptagna alternativen har icke framkommit. Gemen­ sam för dessa alternativ är uppdelningen av en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt i en rörlig bottenskatt och en fast tilläggsskatt. Denna anordning har av de hörda myndigheterna allmänt förordats. Den undan­ röjer tydligen i viss mån det hinder för skattens rörlighet uppåt, som ligger i relativt höga skatteprocenter för de större inkomsterna. Å andra sidan får icke förbises, att ju mera bottenskatten närmar sig till en rent proportionell skatt, desto mindre rörlig blir den på grund av svårigheten att starkt höja skatteprocenten för den lägre delen av inkomstskalan. I valet mellan de båda i promemorian upptagna huvudalternativen har det alldeles övervägande fler­ talet av de hörda myndigheterna föredragit alternativ II, alltså en enda kom­ binerad inkomst- och förmögenhetsskatt. Endast Överståthållarämbetet och fyra länsstyrelser lia givit företräde åt alternativ I, där en mindre förmögenhetsdel inarbetad i den kombinerade skatten utfylles av en fristående för­ mögenhetsskatt. Då alternativ II förordas, sker det nästan genomgående av två skäl. Den kombinerade skatten anknyter till den i Sverige hävdvunna formen för förmögenhetsbeskattning, och den är ur taxeringssynpunkt enk­ lare. De som uttalat en avvikande mening hänvisa till önskvärdheten att såvitt möjligt hålla isär beskattningen av inkomst och av förmögenhet för att där­ igenom åstadkomma en riktigare avvägning särskilt av förmögenhetsskat­ ten. Det förefaller, som om den större enkelheten vid taxeringsarbetet icke bör fälla avgörandet, då mera vägande synpunkter peka i annan riktning. Det kan icke förnekas, att en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med relativt betydande förmögenhetsdel har att uppvisa åtskilliga svagheter, vil­ ka väl utgöra förklaringen till att denna beskattningsform icke synes vara representerad utanför vårt lands gränser. Det kan sålunda vara svårt att forma den progressiva skatteskalan på det sätt, som eljest kunde synas lämpligt, då i det beskattningsbara beloppet ingå växlande och stundom be­ tydande fiktiva inkomstbelopp. Under vissa omständigheter kan man häri stöta på ett verkligt eller åtminstone förment hinder för skattens rörlighet. Lika stora förmögenheter bli uppenbarligen beskattade högst olika, beroende på storleken av förmögenhetsägarens inkomst. I och för sig behöver detta icke vara oförenligt med rättvisa i beskattningen, men resultatet synes vara väl slumpartat. Någon verklig avvägning av förmögenhetsskatten efter en såsom riktig betraktad norm äger icke rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 93

Särskilt tungt synas de nu anförda skälen väga, om man anser det önsk­ värt att starkare markera skillnaden mellan beskattningen av större och mindre förmögenheter. Ett försök till sådan differentiering har gjorts i alter­ nativ II genom att bestämma förmögenhetsdelen till Voo, då förmögenheten icke överstiger 180,000 kronor, men till 1/i0 för det överskjutande belop­ pet. Ville man emellertid vid detta alternativ ytterligare lätta för de mindre och minsta besparingarna, finge man utforma en hel skala av förmögenhetsdelar, vilket skulle göra det svårt för att icke säga omöjligt att bibehålla deklarantens skyldighet att införa förmögenhetsdelen. Svårigheterna lösas, örn man i den eljest rena inkomstskatten infogar en mycket liten förmögenhetsdel, som synes riktig för de mindre förmögenhe­ terna, alltså alla upp till viss gräns, varefter de överskjutande förmögenhetsbeloppen beskattas genom en fristående, graderad förmögenhetsskatt. Det är denna metod, som kommit till uttryck i alternativ I och då särskilt I a. Då jag sålunda stannat vid att förorda alternativ I a, synes det mig ange­ läget att framhålla, att detta spörsmål om förmögenhetsbeskattningens form på intet sätt är avgörande för denna beskattnings storlek. Den fristå­ ende förmögenhetsbeskattningen kan i sin helhet och i sina särskilda delar vara lindrig och den kombinerade kan vara hard, likaväl som omvänt. Så­ som av promemorian framgår, skulle dess alternativ II innebära en något kraftigare belastning av förmögenhet än dess alternativ I a. Vidare sy­ nes det finnas anledning att påpeka, att här avhandlade olika metoder för förmögenhetsbeskattningen ingenting lia att göra med någon skill­ nad mellan beskattningen av kapital och av kapitalets avkastning. Enligt båda metoderna beskattas förmögenheten direkt oberoende av dess avkast­ ning. Detta har i viss mån beslöjats genom den motivering, som brukat läm­ nas för den tillagda Vs o av förmögenheten, att nämligen förmögenhetsinkomst ansetts kunna bära Vs mera belastning än annan inkomst. Men skattens natur framgår klart, då förmögenheten icke ger avkastning. Ägaren av 600,000 kronor lägger 10,000 kronor till sin i övrigt deklarerade inkomst, även örn denna förmögenhet under året icke berett honom någon inkomst. Vare sig förmögenhetsskatten göres fristående eller kombinerad, finnas skäl för en reduktion av skattskyldigheten, då förmögenhetens avkastning sjun­ ker och då inkomsten i övrigt är relativt liten. Jag förordar därför, att en reduktionsregel, som ger lättnad väsentligen utöver den vid nuvarande för­ mögenhetsskatt möjliga, upptages i den nu föreslagna skatten. I den avvägning av skattetrycket, som skett i de föreslagna skatteskalorna vid alternativ I a, har jag funnit anledning till vissa modifikationer. Den viktigaste förändringen är att övergången mellan den allmänna in­ komst- och förmögenhetsskattens fasta och dess rörliga del föreslås förskju­ ten nedåt, i det att botlenskattens högsta skiktprocent bestämts till 7 i stället för till 10 procent. Enligt det remitterade förslaget skulle den högsta skikt­ procenten tillämpas för den del av det beskattningsbara beloppet som över­ stiger 10,000 kronor. Den av mig förordade lägre skiktprocenten skulle tilllämpas å den del som överstiger 6,000 kronor. Genom denna förskjutning

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

vinnes, att den del av det direkta skattetrycket å större inkomster, som varie­ rar med den tillämpade uttagningsprocenten, blir av ungefär samma stor­ lek som enligt nu gällande inkomst- och förmögenhetsbeskattning. En kon­ sekvens av förändringen är, att skatteskalans elasticitet i de högre inkomst­ lägena ökas. Däremot svarar en minskning av elasticiteten i de lägsta in­ komstlägena. Örn en höjning av familjeavdragen kommer till stånd, är denna förändring ägnad att öka skattens elasticitet. I samband med förskjutningen av förhållandet mellan den rörliga och den fasta delen av inkomst- och förmögenhetsskatten förordar jag en justering uppåt av de procenttal, varmed bottenskatt utgår i de lägsta inkomstskikten. Därigenom uppnås ungefärlig överensstämmelse med de i promemorian före­ slagna skattesatserna uttagna efter det högre procenttal som vid alternativ I a är behövligt, för att den sammanlagda skatteintäkten skall motsvara vad som vid nu gällande skattesystem er hålles med en ultagningsprocent av 150 för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Efter denna justering ger bottenskatten vid grundbeloppet, tillsammans med tilläggs­ skatten i dess av mig i det följande föreslagna modifierade form och med den fasta förmögenhetsskatten enligt alternativ I a, tillämpad på det beräk­ nade skatteunderlaget för 1936 års debiteringar, en sammanlagd inkomst på 139.6 miljoner kronor, eller approximativt lika mycket som i årets statsverksproposition beräknats för nästkommande budgetår i direkt statlig skatt be­ löpa å fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser). Jag förordar sålunda, att den lägsta skiktprocenten bestämmes till 37 2 pro­ cent eller jämnt hälften av den högsta, för större delen av inkomstskalan gäl­ lande skiktsatsen å 7 procent. Slutligen finner jag mig, med stöd av undersökningarna av det samlade skattetrycket, böra föreslå även en mindre justering av skalan för tilläggs­ skatten, avsedd att bereda de högsta inkomstklasserna en viss skattelindring i jämförelse med vad som föreslagits i promemorian. Denna förändring torde i första rummet komma kapitalinkomsterna till godo; jämförd med promemorians alternativ II är alltså den av mig förordade beskattningen ännu något gynnsammare för förmögenhetsinnehavare än promemorians al­ ternativ I a. Lättnaden ernås genom en oväsentlig skärpning av skatte­ trycket i de inkomstlägen, som enligt utförda undersökningar relativt sett i viss mån gynnats genom skatternas utveckling under senare år. Att jag för­ ordar att tilläggsskatt skall utgå redan för den del av det beskattningsbara beloppet som överstiger 8,000 kronor — i stället för, såsom i promemorian föreslagits, 12,000 kronor — sammanhänger till någon del med senast be­ rörda förhållande men är väsentligen att betrakta som en konsekvens av den föreslagna sänkningen av den övre gränsen för bottenskatten. Den föreslagna beskattningens huvuddrag skulle alltså bli följande. Vid bottenskatten göres avvägningen så, att skatteskalan börjar med 3 72 procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som icke överstiger 2,000 kro­ nor, och stiger till 7 procent för den del därav som överstiger 6,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 95

Uen fasta tilläggsskatten börjar vid beskattningsbara belopp över 8,000 kro­ nor och stiger från 4 procent för skiktet 8,000—10,000 kronor upp till 21 procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som överskjuter 200,000 kronor. Den förmögenhetsdel, som inlägges i denna skatt, begränsas till Vzoo. En fristående förmögenhetsskatt uttages sedan för belopp överstigande 20,000 kronor med 1 promille mellan 20,000 och 50,000 kronor och därefter med en stigande skala, som slutar med 0 promille för belopp över en miljon kronor; lill följd av de föreslagna reduktionsreglerna kommer skattefrihetsgränsen vid ren kapitalinkomst att i ej ringa grad förskjutas uppåt. Beräkningar av skattetrycket vid den av mig förordade utformningen av den statliga inkomstoch förmögenhetsbeskattningen lia sammanställts i en inom departementet upprättad promemoria, som torde få bifogas detta protokoll (bilaga D). De sålunda angivna siffrorna för skatteskalornas ytterpunkter ge en viss föreställning örn den fördelning av skattetrycket som eftersträvats inom den uppdragna tekniska ramen. Det är denna fördelning som blivit föremål för kritik i åtskilliga avgivna yttranden och som föranlett, att såväl kammar­ rätten som några länsstyrelser ansett sig icke kunna tillstyrka, att något av de i promemorian upptagna alternativen lägges till grund för proposition lill riksdagen. Invändningarna knytas i stort sett till tre olika synpunkter. Man finner det till en början oriktigt, att en skattefördelning, uppkommen under krisåren genom skatter, som uttryckligen förklarats vara tillfälliga, tages till utgångspunkt för en mera permanent avvägning av skattetrycket. Men oberoende av detta förhållande finner man icke tillräckliga skäl an­ förda för rättvisan eller billigheten i denna avvägning. 1 detta hänseende åberopas såsom normgivande den skattefördelning som åstadkoms vid in­ förandet av vår gällande ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatt. Och slutligen framhållas de faror för kapitalbildningen och därigenom för nä­ ringslivet överhuvud, som anses medfölja en hög beskattning av förmögenhet och av större inkomster. Då dessa invändningar torde vara desamma som vid ärendets fortsatta behandling äro att förvänta, ber jag att här få något mera ingående upptaga dem till granskning. Detta har icke skett i den re­ mitterade promemorian, då en argumentering, som icke kan hållas fri från politiska omdömen och som alltså i viss utsträckning måste präglas av en bestämd social och ekonomisk uppfattning, icke ansetts lia sin plats i en vä­ sentligen för lagteknisk och förvaltningsmässig granskning till myndigheter­ na ställd remiss. Vad då först beträffar synpunkten, att de under krisåren tillkomna skatte­ höjningarna till sin natur varit tillfälliga och därför icke nu kunna få inar­ betas i ett mera permanent system, måste man hålla i minnet att dessa skattehöjningar kallats för och ansetts för tillfälliga, därför att behovet av ökade inkomster ansetts vara tillfälligt och med den ekonomiska krisen över­ gående. I den mån det statslinansiella läget nu kan överblickas, är det uppenbart, att denna förutsättning icke längre svarar mot verkligheten. Skattehöjningarna under krisåren kunna, på det sätt förut omtalats, beräk­ nas bidraga till nästa budgetårs inkomster med ett belopp av i runt tal 150

96 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

miljoner kronor. Av de statsinkomster som under innevarande budgetår här­ röra från nämnda skattehöjningar ha endast 20 miljoner kronor —• i sänkt ordinarie inkomstskatt — kunnat undvaras för nästkommande budgetår, och såsom i årets finansplan närmare utredes, tala de starkaste skälen för att under de kommande åren skattehöjningar kunna undvikas endast genom en utveckling av det ekonomiska läget, mera gynnsam än man rimligen vågar förutsätta. Under sådana omständigheter kan en omläggning av inkomstoch förmögenhetsbeskattningen icke företagas genom att låta någon av de nu utgående skatterna och av dem härflytande inkomster utan vidare försvinna. Såsom jag redan förut framhållit kan man därför icke undgå att med ut­ gångspunkt från det behövliga skattebeloppet överväga frågan om skattetryc­ kets rimliga avvägning. Örn man därvid stannar vid en fördelning, som sva­ rar mot den under krisåren uppkomna, kan denna följaktligen icke avböjas genom en hänvisning till att vissa av krisårens skattehöjningar betecknats såsom tillfälliga eller med åberopande av att man icke bör utnyttja en inom de högre inkomst- och förmögenhetsskikten föreliggande skattekraft, som kan behöva reserveras för mera bekymmersamma tillfällen. Å andra sidan är det tydligt, att den under krisåren uppkomna fördelningen icke kan göra anspråk på någon särskild grad av okränkbarhet. Någon allmänt gillad norm för bedömande av rättvisa och billighet i be­ skattningen torde tyvärr icke kunna formuleras. Även om relativ enighet skulle råda om principen att den samlade beskattningen bör vara progressiv, d. v. s. ta i anspråk en större del av inkomsten ju högre upp denna ligger, finnes inom denna princip en så bred marginal för olika meningar, att den icke räcker till att slita tvisten om en avvägning i detalj av skattetryckets fördelning mellan olika stora inkomster. Det är därför naturligt, att me­ ningsbytet gärna anknytes till frågan, huru stor förskjutning som ägt rum från ett förut existerande skattetryck. Örn detta varit rådande under en icke alltför kort tidsperiod, uppfattas det lättare som normalt. I fråga om den före krisen gällande fördelningen hänvisas gärna till den sakkunnigutred­ ning, som låg till grund för 1919 års reform av inkomstbeskattningen. Så har även skett i flera av de nu avgivna yttrandena. Föreställningen att 1919 års avvägning måste vara i särskild grad normgivande, synes emeller­ tid bygga på ett förbiseende av ett par betydelsefulla omständigheter. För­ hållandena på det budgetära området voro åren 1918 och 1919 av en syn­ nerligen onormal karaktär. Avstängningen av importen hade bragt ned tull­ inkomsterna till ett minimum och bristen på råvaror för sprittillverkning hade för rusdrycksmedlens del lett till samma resultat, överhuvud taget utgjordes statsinkomsterna endast till en ganska liten del av konsumtionsskatter, medan skatterna på inkomst och förmögenhet betraktades såsom statens utan jämförelse viktigaste inkomstkällor. En avvägning av inkomst­ beskattningen i en situation, då konsumtionsbeskattningen med dess tryck på de mindre inkomsttagarna blivit starkt reducerad, har helt naturligt en tendens att mindre starkt markera inkomstbeskattningens progressivitet, än

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 97

fallet måste bli under nuvarande förhållanden, då över två tredjedelar av skatteinkomsterna flyta in konsumtionsskattevägen. Men till denna synpunkt, som måste tagas i betraktande vid bedömande av 1919 års avvägning, måste fogas ytterligare en betydelsefull erinran. Så­ som framgår av redogörelsen för tillkomsten av 1919 års förslag, hade de då tillkallade sakkunniga en mycket klar föreställning örn den roll penningvär­ dets höjd eller levnadskostnadernas höjd måste spela vid utformningen av en graderad skatteskala. Vid en höjning av prisnivån kräves en skala som i relativt högre grad belastar större inkomster, örn den gjorda avvägningen av skattebördan mellan olika stora inkomster skall bevaras. Och 1919 års sakkunniga utgingo vid sin avvägning från en antagen prisnivå, som närmast motsvarade den strax före världskriget rådande. Då prisnivån nu, liksom under de senast förflutna krisåren, ligger väsentligt över den sålunda antagna, har det icke inneburit något brott mot 1919 års principer för avvägning av skattetrycket, då skattesatserna för större inkomster blivit höjda. I vilken utsträckning det samlade skattetrycket förskjutit sig under kris­ åren, har redan förut -— sid. 29 — blivit i någon mån belyst. För arbetsin­ komsternas del synas de företagna höjningarna av konsumtionsbeskattningen i största utsträckning ha utjämnat verkningarna av den skärpta inkomst­ beskattningen. Först vid inkomster över 20,000 kronor har skattestegringen blivit starkare markerad än vid de små inkomsterna. Vid sidan av dessa fakta rörande försiggångna förskjutningar synes det emellertid ofrånkomligt att också fästa uppmärksamheten vid den samman­ lagda skattebelastningen på de mindre inkomsterna och den relativt svaga progressionen ett gott stycke upp i de högre inkomstskikten. Såsom redan förut blivit nämnt rör man sig här på ett område, där frånvaron av allmänt godtagna normer för rättvisa eller billighet begränsar diskussionen till utta­ lande av omdömen, vilka icke kunna göra anspråk på objektiv giltighet. Ett sådant omdöme, som torde vinna anslutning i mycket vida kretsar, kan for­ muleras så, att ett samlat skattetryck av 14 till 16 procent på inkomster om 2,000 och 3,000 kronor förefaller högt i jämförelse med 18 till 19 procent på inkomster i storleksgruppen 10,000 till 15,000 kronor, och även i jämförelse med 20 till 23 procent på inkomster från 20,000 till 50,000 kronor. Från den­ na utgångspunkt är det tydligen uteslutet, att den under krisaren inträdda förskjutningen skulle uppfattas såsom ett otillbörligt gynnande av de mindre inkomsttagarna. Det blir i stället naturligt att för dem eftersträva ytterligare någon lättnad. Den mycket måttliga storleksordningen av denna lättnad framgår av en approximativ beräkning, att enligt det nu framlagda förslaget inkomsttagare med lipp till 6,000 kronor i beskattningsbart belopp skulle få en minskning av hela den utgående skattesumman med inemot 10 miljoner kronor. En lika stor ökning faller uppenbarligen på de högre beskattnings­ bara beloppen. De uppgifter rörande skattetrycket, som jag här åberopat, bygga på en sammanslagning av den direkta och den indirekta beskattningen (exklusive automobilskattemedel). Mot en dylik beräkning och det betraktelsesätt, var- Bihanq till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

på den bygger, ha invändningar riktats i vissa över departementspromemo­ rian avgivna utlåtanden. Härtill skall endast anmärkas, att anförda uppgif­ ter, när det gäller varor som exempelvis rusdrycker eller tobak, bygga på medelvärden för konsumtionen av dessa varor inom respektive inkomstklas­ ser och alltså utgå från den utbredning bruket därav faktiskt äger inom des­ sa. Även den som med hänsyn till spritdryckskonsumtionens lyxkaraktär anser, att en höjning av spritbeskattningen icke bör motivera en ändrad av­ vägning av övriga skatter, torde för övrigt, om konsumtionen av spritdrycker kraftigt begränsades, vid den höjning av övriga skatter, som därvid bleve nödvändig, finna det nödvändigt att söka en fördelning av hela skattetrycket, som vore mindre ogynnsam för de små inkomsttagarna. Jag vill slutligen er­ inra om att man, även med bortseende från spritbeskattningen, har att räkna nied ett skattetryck på de lägsta inkomsterna på 10 å 12 procent. I fråga om fördelningen av skattetrycket mellan inkomst och förmögenhet samt mellan förmögenhetsägarna inbördes torde utrymmet för de subjektiva meningarna vara ännu vidare, fastän även här den allmänna principen vun­ nit erkännande, att inkomst av förmögenhet och innehav av förmögenhet med­ för ökad skattekraft. I de yttranden, där man förklarat sig icke kunna till­ styrka promemorians förslag, har man väl i regel icke ställt sig avvisande till en viss skärpning av förmögenhetsbeskattningen i jämförelse med den före krisen rådande, men förskjutningen anses icke böra gå så långt som skett i de remitterade alternativen. Till de i det föregående berörda kritiska in­ vändningarna ha därvid särskilt fogats erinringar om de faror för kapital­ bildning och näringsliv, som ansetts följa av den under krisåren ökade för­ mögenhetsbeskattningen. Det synes egentligen vara beskattningens höjd vid större förmögenheter, som framkallat farhågorna. I åsyftade yttranden har nämligen ingen uppmärksamhet ägnats åt den betydande lättnad i beskatt­ ningen av förmögenheter upp till 20,000 kronor eller mera, som skulle följa av alternativ I och särskilt alternativ I a. Man utgår sannolikt ifrån den mycket utbredda åsikten, att kapitalbildningen så väsentligen härrör från större inkomster och förmögenheter, att det framför allt är vid dem som frågan om verkningarna av en höjd beskattning inställer sig. Man kan hysa starka tvivelsmål örn riktigheten av denna uppfattning i den skematiska form, vari den vanligen uppträder. Tyvärr saknas undersöknin­ gar, grundade på erfarenhetsmaterial, som kunde lämna fasta hållpunkter för bedömandet av sparandets omfattning vid olika inkomst- och förmögenhetsgrader. Rörande de allmänna ekonomiska synpunkter, som kunna an­ läggas på denna fråga örn beskattningens inverkan på sparande och företag­ samhet, ha sakkunniga för undersökningar om skattetrycket i Sverige och utlandet gjort vissa uttalanden, som d det föregående blivit anförda. De gå i en riktning, som synes mana till stor försiktighet vid bruket av de allmänna teoretiska argument, som vanligen anföras mot en förskjutning av beskattnin­ gen från mindre till större inkomsttagare och förmögenhetsägare. Vad man därvid särskilt måste uppmärksamma är att nu förevarande fråga icke gäl­ ler inflytandet från en höjd beskattning vid jämförelse med läget, örn ingen

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 99

skattehöjning behövt vidtagas, utan de olika verkningarna på sparandet vid olika fördelning av den nya skattebördan. Även om man har alla skäl att antaga, att i stort sett konsumtionen tar i anspråk en mindre del av inkom­ sten i de högre inkomstgraderna än i de lägre, och att en höjd beskattning sannolikt vid de högre inkomsterna belastar sparandet mera än vid de lägre, hindrar detta icke, att betydande mängder sparmedel härröra från de mindre inkomsttagarna och förmögenhetsägarna och att sparandet även i dessa grup­ per ogynnsamt påverkas av en skattehöjning. Det finns därför ingen anled­ ning att antaga, att en viss ökning av det samlade skattebeloppet för högre inkomsttagare skulle lika mycket minska sparandet, och det finns all anled­ ning att antaga, att en motsvarande minskning av skattesumman för mindre inkomsttagare i viss utsträckning medför ökning av besparingarna. Själva del ofta framhävda faktum, att större delen av skatterna betalas av den stora massan av folk med relativt små inkomster, spelar även här sin roll. Såsom i det nämnda sammanhanget — sid. 34 — påpekats, skulle en förskjutning i spargraden med 1 procent för inkomsttagare under 3,000 kronor ha lika stor effekt på det totala sparandet som en förändring av 5 procent för inkomster över 10,000 kronor. Den slutsats, som jag i den föregående framställningen rörande denna fråga ansett mig kunna draga, vågar jag alltså upprätthålla, att nämligen den förskjutning av skattetrycket över mot högre inkomstklas­ ser, som ägt rum, icke behöver betyda, att sparandet reducerats avsevärt mera, än om tillskottet till statsinkomsterna erhållits genom en över hela inkomstskalan likformig skärpning av skattetrycket.

Beskattningen av juridiska personer.

Den ifrågasatta omläggningen av beskattningsformer och skattetariffer för enskilda skattskyldiga medför såsom en följd, att uppmärksamheten måste fästas jämväl å de juridiska personerna och deras beskattning. Rörande grunderna för gällande beskattning av juridiska personer lämnas i den förut omförmälda promemorian en kort översikt av i huvudsak föl­ jande innehåll. Olika synpunkter måste anläggas för det fall, att beskattningen av den juridiska personen i det väsentliga medför en dubbelbeskattning, i det den vinst som utdelas beskattas även hos den som erhåller utdelningen, och det fall, att endast s. k. enkelbeskattning åsyftas, i det den juridiska personen beskattas i stället för dess intressenter. Dubbelbeskattning åsyftas för när­ varande i fråga om aktiebolag -— beträffande försäkringsaktiebolag i den mån inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap -— och ekonomiska föreningar samt vissa utländska juridiska personer. Dubbel­ beskattningen är anordnad genom progressiva tariffer, i fråga örn aktie­ bolag enligt den för dem gällande särskilda, efter räntabiliteten avvägda skalan och i fråga örn övriga av dubbelbeskattning träffade juridiska per­ soner genom den för enskilda skattskyldiga gällande skalan. I den mån enkelbeskattning åsyftas är skattefoten proportionell — man har avsett att

100 Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

åstadkomma beskattning efter den skattefot, som skulle genomsnittligt träf­ fat de juridiska personernas intressenter, örn dessa beskattats själva — dock att oskifta dödsbon och familjestiftelser samt utländska juridiska personer (jämväl i den mån enkelbeskattning åsyftas) beskattas enligt den för enskil­ da personer gällande progressiva tariffen.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Departementspromemorian.

I den inom departementet upprättade promemorian erinras till en början om det förslag till omläggning av grunderna för beskattningen av aktie­ bolag, som på sin tid framlades av bolagsskatteberedningen. Bolagsskatteberedningens förslag innebar bland annat, att för svenska ak­ tiebolag den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skulle utgöra 5 procent. Den progressiva skatten skulle följaktligen utbytas mot en proportionell sådan. Såsom aktiebolags inkomst räknades härvid vad an­ går försäkringsaktiebolagen endast sådan vinst som belöpte på aktieägarna i denna deras egenskap. I fråga om skattefoten hade beredningen stannat vid att förorda en dylik som i det närmaste motsvarade den skattesats, 3.6 procent, som gällde för bolag med inkomstprocent mellan 7 2/3 och 8. Då emellertid enligt beredningens förslag grundbeloppsnivån för den statliga in­ komst- och förmögenhetsskatten i allmänhet höjdes med en tredjedel, före­ slogs motsvarande höjning av procenttalet 3.6 till 5. Förslaget innebar en sänk­ ning av dåvarande (år 1929) medelskatteprocent för aktiebolagen med icke fullt en tredjedel och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av om­ kring 7.5 miljoner kronor. Enligt beredningens förslag skulle vidare den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten å aktiebolag bort­ falla. Bolagsskatteberedningens motivering i vad denna avsåg beskattning av aktiebolag sammanfattas i förut berörda promemoria på i huvudsak följande sätt: Med bolagsskatteberedningens förslag åsyftades dels en rationalisering av själva beskattningsmetoden, dels en viss sänkning av den för aktiebolagen gällande genomsnittsskatten. För bolagsskatteberedningens räkning hade av numera professorn Erik Lin­ dahl verkställts en jämförande utredning rörande aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet, varjämte av numera generaldirektören Nils Wohlin utförts en undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskatt­ ningen i vissa främmande länder. Lindahls utredning ansågs av bolagsskatteberedningen utvisa, att den to­ tala beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige i jämförelse med andra län­ der vöre hög, och att detta vore mindre en följd av det allmänna skattetryc­ kets höjd än av vårt skattesystem, som medförde att bolagsvinsterna bleve högt beskattade i förhållande till andra inkomster. Genom lindring av bolags­ vinsternas merbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera till­ dragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och

Kungl. May.ts proposition nr 232.

därigenom stärka den inhemska industriens ställning i den internationella konkurrensen. I enlighet med de för beredningen lämnade direktiven före­ slog bolagsskatteberedningen med hänsyn härtill en viss sänkning av den sammanlagda beskattningen av aktiebolagen men i stället viss höjning av skatten å större enskilda inkomsttagare samt innehavare av förmögenheter. I bolagsskatteberedningens betänkande upplyses, att, vad anginge de länder om vilka bolagsskatteberedningen erhållit kännedom, räntabiliteten användes såsom skattenorm för bolagen utom i Sverige blott i Finland, Danmark och Schweiz, medan i de övriga länderna skattesatsen för bolagen vore proportio­ nell. Då progressionen enligt de svenska skatteförfattningarna vore förhål­ landevis stark redan vid måttlig inkomstprocent, utgjorde den en orsak till att bolagsvinsterna i Sverige vid jämförelse med utlandet framstode såsom särskilt högt beskattade i fråga om bolag med normal eller mer än normal avkastning. I betänkandet redogöres för de skäl, som föranlett bolagsbeskattnmgens nuvarande utformning i Sverige. Metoden hade i första hand motiverats, bland annat, med att bolagens »skatteförmåga» borde anses växa progressivt i den mån vinstprocenten stege. Det hade gjorts gällande att, eftersom del­ ägarnas vinstmöjligheter ökades genom sammanslutningen i bolag, därav följ­ de att på dylikt sätt erhållna vinster besutte »en högre valör», en större skatte­ kraft än andra vinster, och denna tanke hade fullföljts därhän, att den sär­ skilda skattekraften finge anses vara större, ju högre avkastningen på det sammanskjutna kapitalet vore. Jämväl hade den åsikten uttalats, att i den procentuellt höga aktievinsten merendels läge ett spekulativt moment och att karaktären av spekulationsvinst framträdde alltmer utpräglad, ju högre den procentuella vinsten vore. I den mån spekulationsvinstbeskattning vore be­ fogad, borde för den skull detsamma vara fallet med den progressiva be­ skattningen av aktievinsten. Bolagsskatteberedningen hänvisade till att i litteraturen liksom i allmänna diskussionen framförts en rad av argument avsedda att bevisa oriktigheten eller olämpligheten av den progressiva principens tillämpning på bolagen. För några sådana argument redogöres i betänkandet. Beredningen förklarar sig emellertid ej vilja ingå på bärkraften av denna argumentering, men till­ kännagiver, att beredningen vid sitt övervägande av spörsmålet beaktat, att till förmån för den progressiva metodens utbytande mot den proportionella talade en rad rent praktiska skäl, av vilka beredningen gjorde en samman­ ställning. Dessa skäl hade för beredningen synts vara av den avgörande be­ tydelse, att beredningen på grund av dem, med frånseende av olikartade syn­ punkter av mera principiell innebörd, funnit sig böra tillstyrka skattemetodens omläggande från progressiv till proportionell. Ett sådant skäl vore att den omständigheten alt vid bestämmandet av skatteprocenten hänsyn toges till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men icke till bolagets övriga fonder, föranledde en strävan hos bolagen att med syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga. Beskattningsmetoden frestade till att binda alltför stor andel av bolagets eget kapital såsom aktiekapital och reservfond och inbjöde till utspädning av ak­ tiekapitalet genom höga värden å bolagets tillgångar. Det läge i öppen dag att bestämmelser, som gjorde beskattningen beroende av vilka värden veder­ börande bolag självt satte på sina tillgångar eller huru bolaget benämnde sina fonder och som lockade bolagen till att vid sina dispositioner ständigt hålla i sikte dessas inverkan på skatteprocenten, måste verka ojämnt och otillfreds­ ställande. Dylika omständigheter medförde i själva verket, att bolagen hade i sill hand alt genom egna dispositioner förhindra genomförande av en progres­

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

siv beskattning- i enlighet med dess verkliga syfte. Bolagsskatteberedningen berör möjligheten att i stället för aktiekapitalet och reservfonden bolagens hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning av inkomstprocen­ ten, men uttalar att mot denna metod framställde sig vägande invändningar, bland annat med hänsyn till att fonderna kunde beräknas mycket olika samt att rätteligen borde medräknas även dolda reserver, däribland värden av good will s natur. Att uppskatta ett affärsdrivande bolags förmögenhet vore i all­ mänhet en svår och arbetsam uppgift, beträffande vilken ofta även skickliga sakkunniga lätteligen komme till mycket olika resultat. En värdesättning måste bliva mer eller mindre summarisk och med avseende å resultatet blott­ ställd för befogade anmärkningar. Beredningen framhåller därjämte, bl. a., att det framförda förslaget skulle underlätta lösningen av frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning. Den gällande metoden att beskatta dessa progressivt efter inkomstens absoluta storlek hade länge varit påtalad såsom orättvis emot de stora föreningarna, och man hade framhållit, att, örn överhuvud taget progressiv beskattning för dessa skulle förekomma, hänsyn härvid borde såsom för aktiebolagen tagas till inkomstens förhållande till det arbetande kapitalet. En dylik lösning vore emellertid omöjlig, medan däremot en proportionell beskattningsmetod för bolagen borde tillämpas även för de ekonomiska föreningarna. Bolagsskatteberedningen går också in på frågan örn den kommunala pro­ gressivskatten ocn utjämningsskatten för aktiebolag. De anmärkningar, som framställts mot den progressiva skatteskalan för aktiebolag, drabbade den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten på samma sätt som den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Anmärkningarnas betydelse kunde anses än mer skärpt beträffande den kommunala progressivskatten så tili vida, att vid denna beskattningsform skatten började utgå först vid viss inkomstprocent. Vägande skäl syntes sålunda föreligga för att ifrågavarande tilläggsbeskattning för kommunala behov avskaffades såvitt anginge aktie­ bolag och solidariska bankbolag. Borttagandet av progressiviteten beträf­ fande den kommunala bolagsbeskattningen syntes i själva verket utgöra en nödvändig följd av förslaget att göra bolags statliga inkomst- och förmögen­ hetsskatt proportionell. Endast därigenom bleve det möjligt att helt frigöra bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenten, vilken enligt vad som tidigare anförts måste anses utgöra en mycket otillfredsställande mätare av bolagsinkomsternas skattekraft. Det framhålles ock i betänkandet, att bolagsvinsterna bleve genom den ordinära kommunala inkomstskatten å hela bolagsmkomsten och därjämte å utdelningen drabbade av en betydligt star­ kare kommunal beskattning än andra inkomster. Skälig hänsyn till kommunernas ekonomi syntes icke böra förhindra bort­ tagandet av den kommunala progressivskatten för bolagen. Denna skatt hade till största delen tillfallit stadskonnnunerna. Till följd av därstädes i allmän­ het förefintlig god tillgång på andra beskattningsföremål skulle skattens upp­ hävande icke utöva någon större inverkan på utdebiteringen per skattekrona. Den ojämförligt största delen tillf olle Stockholms stad, där den kommunala utdebiteringen per skattekrona väsentligt understege medelutdebiteringen inom samtliga kommuner i riket. Beträffande landskommunerna vore utde­ biteringen per skattekrona i allmänhet föga beroende av den kommunala pro­ gressivskatten för bolag: endast i några få industrikommuner uppginge den till belopp, som kunde tänkas vara av verklig betydelse för den kommunala budgeten, men även härvid vore det fråga om kommuner med tämligen god tillgång til! skattekronor. För de skattetyngda landskommunerna syntes skatten ifråga vara utan all betydelse.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 103

I det övervägande flertalet av de över bolagsskatteberedningens förslag av­ givna yttrandena tillstyrktes övergång från progressiv till proportionell be­ skattning eller lämnades förslaget utan erinran. I angiven riktning uttalade sig Överståthållarämbetet och länsstyrelserna utom länsstyrelserna i Ble­ kinge, Skaraborgs och Västernorrlands län. I några av yttrandena uttala­ des dock viss tvekan. Därvid hänvisades bl. a. till att förslaget skulle med­ föra en skattehöjning för mindre räntabla företag. I de tillstyrkande yttran­ dena framhöllos särskilt de stora praktiska fördelarna av proportionell bolagsbeskattning. Länsstyrelsen i Blekinge län anförde som skäl för sitt av­ styrkande, att det vore ett misstag att den skattebörda, som skulle avlastas från de vinstgivande bolagen, kunde bättre bäras av de ekonomiskt svagare bolagen och de enskilda skattskyldiga. Länsstyrelserna i Skaraborgs och Västernorrlands län åter ansågo de starkare principiella skälen tala för den progressiva beskattningens bibehållande. Innan kommerskollegium avgav sitt yttrande, hade kollegiet hört ett fler­ tal sammanslutningar av näringsidkare. I samtliga dessa yttranden, avgivna av bl. a. samtliga handelskamrer och Sveriges redareförening, hade förslaget i förevarande punkt lämnats utan erinran. Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund — med instämmande av Sveriges allmänna export­ förening och Jernkontoret — ansågo förslaget om utbytande av den på den s. k. skatteförmågeprincipen grundade progressiva beskattningen av aktiebolagsinkomsten mot en proportionell beskattning stå i överensstämmelse med näringslivets tidigare framförda önskemål. Organisationerna ansåge sig kunna skänka sitt erkännande åt de huvudprinciper, varpå beredningens be­ tänkande uppbyggts, varför de hemställde, att desamma måtte läggas till grund för den nya lagstiftningen. Organisationerna ifrågasatte dock, under hänvisning till den vid yttrandets avgivande sänkta räntabiliteten för aktie­ bolagen, att grundbeloppsprocenten fastställdes till 4 i stället för 5. För egen räkning uttalade kommerskollegium tvivel, huruvida tidpunkten för försla­ gets genomförande vore väl vald med hänsyn till att den föreslagna skatte­ lättnaden för näringslivet knappast bleve tillräcklig. Bank- och fondinspek­ tionen överlämnade ett yttrande av Svenska bankföreningen, däri åberopats innehållet i nyssnämnda yttrande av Stockholms handelskammare och Sveri­ ges industriförbund. Inspektionen hade i princip intet att erinra mot det framlagda förslaget. Styrelserna för Svenska stadsförbundet och för Svenska landskommunernas förbund framhöllo olägenheterna för vissa kommuner av den kommunala progressivskattens bortfallande men hade ej ansett denna synpunkt utgöra till­ räckligt skäl mot reformens genomförande vid lämplig tidpunkt. För riksräkenskapsverket syntes den nuvarande progressiva aktiebolagsbeskattningen teoretiskt ohållbar, särskilt med hänsyn till att skattens storlek gjorts beroende, icke av inkomstens storlek i förhållande till det i respektive bolag investerade egna kapitalets faktiska värde, utan av inkomstens storlek i förhållande till det vid tidigare tidpunkter fastställda värdet av sådana till­ gångar, som motsvarades av aktiekapital och reservfond. De under senare

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

år inträdda växlingarna i penningvärdet skärpte ytterligare de härav bero­ ende olägenheterna. I praktiskt hänseende ledde också den nuvarande aktiebolagsbeskattningens alltför stora beroende av bolagens bokföringsmässiga dispositioner till en icke rättvis fördelning av skattebördan mellan olika bolag. Aktiebolagsskattens nuvarande anordning såsom progressiv skatt hade också till följd, att skattens avkastning under olika år kunde bliva mycket ojämn. Kammarrätten åter, som ansåge en lindring av aktiebolagens beskatt­ ning böra komma till stånd, i den mån detta utan äventyrande av statens finanser var möjligt, ställde sig i viss mån tveksam till frågan, huruvida denna lindring borde vinnas genom införande av proportionell skatt eller genom lind­ ring av de progressiva skatteskalorna. De principiella skälen för progressiv beskattning vore icke av beredningen vederlagda. Av beredningens motive­ ring hade emellertid kammarrätten bibringats den uppfattningen, att den pro­ portionella metoden vore förenad med så avsevärda praktiska fördelar, fram­ för allt genom sin enkelhet vid tillämpningen, att kammarrätten — som funne en förenkling av skattelagstiftningen med åtföljande lättnad vid taxeringsarbetet synnerligen önskvärd — ansåge sig böra förorda beredningens förslag i denna del.

I departementspromemorian föreslås en proportionell skatt för aktiebolag med ett grundbelopp av 7 procent. Detta förslag motiveras på i huvudsak följande sätt:

När nu en rationalisering av skattesystemet ifrågasättes, har det synts lämpligt att till avgörande upptaga det av bolagsskatteberedningen framlag­ da förslaget om utbytande av den med hänsyn till räntabiliteten progressiva bolagsbeskattningen mot en proportionell sådan. Förutsättningarna för lös­ ningen av bolagens beskattningsproblem äro visserligen nu helt andra än när bolagsskatteberedningens förslag framlades. Beskattningen har sedan dess i många länder avsevärt höjts och mot det internationella utbytet av kapital och varor hava hinder rests av sådan beskaffenhet, att storleken av det svenska näringslivets beskattning i förhållande till motsvarande beskatt­ ning i utlandet ej längre framstår såsom en faktor av samma betydelse som tidigare. Näringslivets skonande från en alltför stark särbeskattning har emellertid under de senaste åren av statsmakterna betraktats såsom särskilt önskvärt. De affärsdrivande juridiska personerna hava sålunda befriats från andel i de skattebördor som pålagts de skattskyldiga i form av extra inkomstoch förmögenhetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. Ernåendet av en rationalisering av de affärsdrivande juridiska personernas beskattningsförliållanden är fortfarande ett aktuellt önskemål. Enligt det föregående skall gränsen för statsskattens rörlighet bestämmas så, att den högsta procentsatsen i den rörliga bottenskatten blir jämförelsevis låg. Detta utgör i och för sig ett skäl att vidtaga en liknande åtgärd i fråga om den rörliga beskattningen av aktiebolag m. fl. De gällande reglerna för de ekonomiska föreningarnas beskattning hava sedan gammalt ansetts irra­ tionella; föreningarna hava också i likhet med aktiebolagen, för att ej vid höga inkomster bliva alltför högt beskattade, varit befriade från extra in­ komst- och förmögenhetsskatt. När nu för enskilda personer nämnda skatt sammanföres med den ordinarie skatten till en enda, tvingas man att vidtaga en anordning, varigenom beskattningen av ekonomiska föreningar anordnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 105

annorlunda än för enskilda personer, och man kan ej undgå att beakta, att läget för deni rätteligen bör vara detsamma som för aktiebolagen. Detta gör, att framläggandet av ett förslag rörande omläggning av enskilda perso­ ners beskattning såsom en konsekvens för med sig att även frågan om de juridiska personernas beskattning bör upptagas till prövning. Örn möjligt bör därvid en linje sökas, som åstadkommer likartad behandling av aktie­ bolag och ekonomiska föreningar. Det är givet, att det härvid ligger mycket nära till hands att ifrågasätta genomförande av bolagsskatteberedningens förslag, enligt vilket den pro­ gressiva beskattningen utbytes mot en proportionell sådan. Det torde vara föga givande att i dylikt sammanhang gå närmare in på spörsmålet om de principiella skälen för den ena eller andra beskattningsmetoden. Såvitt till­ gängliga uppgifter giva vid handen lärer det nämligen ej kunna frankommas, att gällande beskattningsregler knappast numera förverkliga de prin­ cipiella grundsatser, som anlagts vid dessa reglers utformande, bl. a. med hänsyn till att de belopp, som beteckna aktiekapital och reservfond, ej ut­ göra ett tillfyllestgörande uttryck för det egna kapital, varpå räntabiliteten rätteligen bör beräknas. Att storleken av aktiekapital och reservfond ej ut­ gör ett uttryck för det kapitalutlägg, som gjorts av nuvarande aktieägare, vil­ ka ofta förvärvat sina aktier till hög kurs långt efter bolagets bildande, lig­ ger i öppen dag. Den omständigheten att näringslivet i stor utsträckning sökt sina organisationsformer med sikte på möjligheten att ernå lägsta möj­ liga beskattning, även där dessa former ur andra synpunkter varit irratio­ nella, innebär ett vägande praktiskt skäl för genomförande av en beskattningsmetod, som borttager dylika irritationsmoment. Där räntabilitetsbeskattning i utlandet förekommit, har den numera nästan genomgående ut­ bytts mot proportionell beskattning. De över bolagsskatteberedningens för­ slag avgivna yttrandena visa också, att inom näringslivet och hos hörda myndigheter finnes en klart övervägande opinion till förmån för den pro­ portionella beskattningen. Det är tydligt, att man vid genomförandet av en för framtiden betydelse­ full reform kan bliva nödsakad att finna sig i vissa olägenheter, som kunna temporärt visa sig i samband med reformens införande. Såsom dylika olä­ genheter torde i det föreliggande sammanhanget få betecknas dels den om­ ständigheten att skattens utjämning måste medföra en skattehöjning för vis­ sa skattskyldiga, dels det förhållandet att förslagets genomförande givetvis också måste innebära ett avskaffande av den kommunala progressivskatten för aktiebolagen. I förra avseendet märkes emellertid, att, därest inkomstprocenten och följaktligen också procenten för den nuvarande .skatten är låg, detta innebär, att det redovisade kapitalet är relativt sett högt, och att i betraktande av den jämförelsevis låga vinsten också den proportionella skatten torde bliva liten i förhållande till företagets storlek. Vad den kom­ munala progressivskatten beträffar må beaktas, att denna skatt å bolagen och de ekonomiska föreningarna, såsom i det följande kommer att påvisas, utgör jämförelsevis obetydliga belopp, vilka vanligen komma sådana kom­ muner till godo, som hava god tillgång på beskattningsföremål. Att de nu antydda verkningarna göra sig gällande kan ej undgås. De torde emellertid ej vara av sådan betydelse, att det ens kan ifrågasättas, att deras framträ­ dande vid övergången till det nya systemet skulle få hindra en reform av den räckvidd, varom här är fråga. Vid bestämmande av skattcprocenten synas särskilt följande omständig­ heter förtjäna beaktande. Den erforderliga direkta skatt, som ej uttages av

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

juridiska personer, måste i stället uttagas omedelbart av enskilda skattskyl­ diga. En förutsättning för att ej de i det föregående för enskilda personer ifrågasatta skattesatserna skola behöva höjas är sålunda, att den samman­ lagda beskattningen av de juridiska personerna ej blir avsevärt sänkt. Den jämförelse med utlandet, som tidigare ansågs utgöra ett särskilt skäl för en skattesänkning, har numera förlorat i betydelse. Men tillika bör beaktas, att nu ifrågavarande juridiska personer i verkligheten redan kommit i åtnjutan­ de av en ej obetydlig relativ skattelättnad därigenom, att en avsevärd del av den under de senaste åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten uttagits ej genom ökning av procenttalet för den ordinarie skatten — vilken skulle träffat även dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter, från vilka ifrågavarande juridiska personer varit befriade. Från dessa utgångspunkter synes frågan om skatteprocenten för aktie­ bolagen böra ställa sig på i huvudsak följande sätt. Den i det föregående omnämnda rörliga bottenskatten för enskilda personer torde vid grundbeloppsnivå inbringa så mycket, att motsvarande grundbeloppsnivå för de juridiska personerna synes böra fastställas till omkring 133 % av den nuvarande. Enligt vad som framgår av riksräkenskapsverkets i statsverks­ propositionen (Inkomsterna, bilaga A, sid. 11) intagna beräkningar angå­ ende utfallet av statsskattetaxeringen de senaste åren utgjorde år 1935 det beskattningsbara beloppet för aktiebolag 409.2 miljoner kronor, samt den därå uträknade skatten, vid en grundbeloppsnivå av 170 °/o, 35.8 miljoner kronor eller i genomsnitt 8.75 °/o. Vid nu gällande grundbeloppsnivå skulle skatteprocenten därå bliva 5.15. Örn denna siffra höjes till 133 %>, blir skatte­ procenten i det närmaste 7. Antages det emellertid, att vid 1935 års taxering i skatten för aktiebolagen ingått även utjämningsskatt, ökas sistnämnda skatteprocent till omkring 7.25. Denna siffra, som betecknar hela den stat­ liga inkomstskatten år 1935 å aktiebolagen, synes lämpligen kunna avrun­ das nedåt till 7 °/o, som alltså skulle fastställas såsom grundbelopp för stats­ skatten. I stort sett torde detta för aktiebolagens del innebära en skatte­ lättnad, som kan beräknas uppgå till inemot 4 miljoner kronor, vilket belopp ungefär motsvarar vad som för närvarande uttages av aktiebolagen i kommu­ nal progressivskatt och utjämningsskatt; därvid bortses dock från den skatte­ ökning i form av stegrad allmän kommunalskatt, som vid den kommunala progressivskattens bortfallande träffar även aktiebolagen. Minskningen i statens skatteintäkt torde uppgå till ungefär samma belopp som den nuva­ rande utjämningsskatten å aktiebolag eller i runt tal 1.6 miljoner kronor.

I promemorian upptages härefter frågan om beskattning av ekonomi­ ska föreningar. I samband med förslaget till omläggning av grun­ derna för beskattningen av aktiebolag hade bolagsskatteberedningen fram­ häst jämväl ett förslag örn ändrade grunder för beskattningen av ekono­ miska föreningar, i det dessa, som enligt gällande regler beskattades jäm­ likt den för enskilda personer gällande skatteskalan, skulle likställas med aktiebolag och följaktligen underkastas statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt med ett grundbelopp av 5 °/o. Följande sammanfattning har i promemorian lämnats av motiveringen till detta bolagsskatteberedningens förslag: I bolagsskatteberedningens betänkande redogöres för ett av 1924 års skatteberedning framlagt förslag, enligt vilket likställighet med aktiebolag skul­ le nås på det sätt, att även ekonomiska föreningar, i den mån deras inkomst

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 107

belöpte på insatsägarna i denna deras egenskap, beskattades med hänsyn till sin räntabilitet, och att inkomstprocenten skulle bestämmas med hän­ syn till nämnda inkomsts förhållande till insatskapitalet samt i viss utsträck­ ning jämväl reservfonden. Å den inkomst, som ej belöpte på insatsägarna såsom sådana, skulle proportionell skatt utgå. Mot detta förslag hade emel­ lertid framställts så vägande invändningar, att det ej upptogs i det förslag rörande reformerad skattelagstiftning, som förelädes 1927 års riksdag. Bolagsskatteberedningen yttrade, att i stort sett samma synpunkter kun­ de läggas på de ekonomiska föreningarnas beskattning som på aktiebolagsbeskattning. Liksom bolagens skatter verkade såsom tillägg till aktieägar­ nas egna skatter, drabbade föreningarnas skatter föreningsintressenterna. En progressiv utformning av föreningsskatten utan hänsynstagande till intres­ senternas olika ställning måste — liksom i fråga örn bolagen — verka myc­ ket ojämnt. Den omständigheten, att skattesatsen för ekonomiska före­ ningar stege progressivt efter den taxerade inkomstens storlek utan hän­ syn till förhållandet mellan inkomsten och föreningens kapital, medförde även att högre skattesats utginge för stora företag än för små, varigenom medlemmar i ett stort företag finge vidkännas nämnda indirekta belastning i större grad än ekonomiskt lika situerade medlemmar i ett mindre före­ tag. Olägenheterna av denna metod för progressionens bestämmande hade ock länge varit insedda. Att den likväl bibehållits ännu 20 år sedan samma metod utdömts för aktiebolagen torde förklaras av de särskilda svårigheter, som uppreste sig vid tillämpning av aktiebolagens skatteskala å de eko­ nomiska föreningarna. Dessa svårigheter bottnade i två för de ekonomiska föreningarna säregna omständigheter, nämligen dels att insatskapitalet vore underkastat mycket starka växlingar och ofta till stor del ej vore kontant inbetalt, och dels den omständigheten, att enbart penninginsatserna icke räckte till för att mäta föreningsmedlemmarnas verkliga insatser i förenin­ gens verksamhet, enär de vanligen vore intressenter i densamma i annan egenskap än medlemmar, nämligen såsom kunder (leverantörer eller kö­ pare). Dessa omständigheter orsakade att en skatteprogression efter in­ komstprocenten lätteligen kunde medföra resultat, som måste betecknas så­ som icke mindre orättvisa än förhållandet vore, då progressionen vore be­ roende enbart av den taxerade inkomstens storlek. Gjordes skattefoten proportionell, bortfölle dessa olägenheter. Det måste anses innebära en stor fördel, att likställighet i beskattningen vunnes med aktiebolagen, då en förekommande tendens att för olika företag välja aktie­ bolags- eller föreningsformen uteslutande med hänsyn till vilkendera som kunde befinnas fördelaktigast ur beskattningssynpunkt men utan hänsyn till under vilkendera kategorien företagen rätteligen borde hänföras, där­ igenom kunde väntas bortfalla. Beredningens förslag hade utformats i enlighet härmed. Kommunal progressivskatt och utjämningsskatt syntes icke längre böra utgöras av ekonomiska föreningar, därest deras statliga inkomst- och för­ mögenhetsskatt gjordes proportionell. Den skatteminskning, som härav föranleddes, vöre, såvitt inhämtade upplysningar gåve vid handen, ganska ringa. 1

1 de över bolagsskcdteberedningens förslag avgivna yttrandena berördes i regel ej särskilt frågan örn beskattningsmetoden beträffande ekonomiska föreningar. De synpunkter som framförts i avseende å aktiebolagens be-

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

skattning ansågos vanligen böra gälla även de ekonomiska föreningarna. Där frågan om beskattning av de ekonomiska föreningarna särskilt berör­ des, blev bolagsskatteberedningens förslag om proportionell skatt å ekono­ miska föreningar tillstyrkt eller lämnat utan erinran. I departementspromemorian föreslås beträffande beskattningen av ekono­ miska föreningar, att dessa liksom aktiebolag skola beskattas proportionellt, och att skattens grundbelopp skall vara 7 procent. Härom yttras i prome­ morian följande: Det torde ej vara nödvändigt att här särskilt motivera att även beträffan­ de ekonomiska föreningar proportionell beskattning föreslås, enär, såsom av det förut anförda framgår, denna fråga i det närmaste sammanhänger med spörsmålet om aktiebolagens beskattning, önskvärdheten att erhålla likställighet i beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar har i själva verket utgjort ett särskilt skäl, varför i detta sammanhang frågan om aktiebolagens beskattning ansetts böra upptagas. Det är uppenbart att beträffande de allra största ekonomiska föreningarna förslaget om proportionell beskattning kommer att medföra en ganska be­ tydande skattelättnad. Detta torde emellertid få betecknas som undanröjan­ det av en hittillsvarande orättvisa. Att skattefoten beträffande de ekono­ miska föreningarna bör fastställas till samma procenttal som för aktiebola­ gen, d. v. s. 7 °/o, ligger i sakens natur. Det har uträknats att den genom­ snittliga grundbeloppsprocenten ifråga örn den statliga inkomst- och förmö­ genhetsskatten för de ekonomiska föreningarna med minst 4,000 kronors be­ skattningsbart belopp år 1935 utgjort 6.50 %>. Den genomsnittliga skatteprocenten för samtliga ekonomiska föreningar kan däremot icke angivas men är givetvis lägre än den nu nämnda. Antagligt är dock, att den är av den höjd, att den ifrågasatta ändringen kommer att medföra en obetydlig genom­ snittlig minskning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Härtill kommer, att utjämningsskatten och den kommunala progressivskatten skola bortfalla även för ekonomiska föreningar. Den skattevinst, som de ekono­ miska föreningarna sålunda kunna påräkna, kan beräknas uppgå till några hundratusental kronor. Statens skatteförlust blir givetvis något mindre, ef­ tersom staten ej beröres av den kommunala progressivskattens bortfallande.

Yttranden över departementspromemorian.

I de över departementspromemorian avgivna yttrandena i fråga örn beskatt­ ningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar hava länsstyrelserna i Ble­ kinge, Göteborgs och Bohus samt örebro län haft erinringar att fram­ ställa mot förslaget om övergång från progressiv till proportionell beskatt­ ning. Länsstyrelserna i Jönköpings och Skaraborgs län hava ej gjort något uttalande om förslaget i denna del. Övriga länsstyrelser hava tillstyrkt för­ slaget örn införande av proportionell skatt för aktiebolag och ekono­ miska föreningar. I vissa yttranden hava dock, såsom av den följande fram­ ställningen kommer att framgå, yrkanden framställts örn sänkning av skatteprocenten under vad som ifrågasatts i promemorian. Riksräkenskapsverket förordar den nu ifrågavarande skatteomläggningen. Kammarrätten uttalar tvekan, huruvida, med hänsyn till den i förhållande till bolagsskattebered-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 109

ningens förslag ifrågasatta höjningen av skatteprocenten, ämbetsverket kan vidhålla sitt förut givna förord för övergång till proportionell bolagsskatt. Ur yttrandena må återgivas följande.

Överståthållarämbetet gör följande uttalande: Överståthållarämbetet har icke något att erinra mot den föreslagna om­ läggningen av skatten å aktiebolag och ekonomiska föreningar m. fl. juri­ diska personer. Överståthållarämbetet har emellertid velat erinra örn att härigenom fördelarna av att i skattebesparande syfte ombilda av enskilda ut­ övade företag till aktiebolag härigenom bliva mera påtagliga än hitintills. Det bör i detta sammanhang erinras om vad 1933 års bevillningsutskott uttalade vid behandling av ersättningsskatten eller att densamma finge be­ traktas endast såsom ett provisorium. Utskottet förordade därför, att frå­ gan om förhindrande av skatteundandraganden genom bolagsbildningar bor­ de i hela sin vidd vid lämplig tidpunkt ånyo övervägas. Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar: I fråga om beskattningen av aktiebolag har länsstyrelsen nu likasom i sitt den 31 maj 1932 avgivna utlåtande över bolagsskatteberedningens betänkan­ de i princip intet att erinra emot en reform av den beskaffenhet, som före­ slås. Länsstyrelsen vill emellertid erinra örn ett uttalande i sitt berörda ut­ låtande, vilket länsstyrelsen alltjämt finner äga betydelse. Länsstyrelsen anförde sålunda, att beredningen huvudsakligen syntes hava utgått från för­ hållanden inom de bolag, som dreve industri eller annan större förvärvsverk­ samhet. Förslagets betydelse för det stora antal smärre bolag, som utgöra form för en enskild persons bedrivande av affärsverksamhet, syntes knap­ past tillräckligt belyst. Länsstyrelsen befarade, att förslaget skulle kunna för dylika skattskyldigas vidkommande erbjuda möjligheter att otillbörligt und­ gå beskattning. Länsstyrelsen måste uttala, att ett genomförande av det nu föreliggande förslaget skulle kunna medföra enahanda resultat. Visserligen förefinnes ett korrektiv häremot genom ersättningsskatten och den förbättrade skattekon­ trollen torde likaledes bereda myndigheterna möjlighet att effektivare än ti­ digare bekämpa manipulationer av antydd beskaffenhet, men å andra sidan måste beaktas, att förslagets kraftiga ökning av skattetrycket för de fysiska skattskyldiga sannolikt kommer att leda till ökad uppfinningsrikedom i fråga örn strävandena att undansticka tillgångar inom bulvanbolag. Att dy­ lika metoder icke alltid med framgång stävjas, torde vara välbekant. Jämväl beträffande de ekonomiska föreningarna finner länsstyrelsen för­ slaget principiellt böra tillstyrkas.

Länsstyrelsen i Uppsala län hänvisar till att länsstyrelsen i sitt yttrande över bolagsskatteberedningens förslag tillstyrkt införande av nya bestämmel­ ser för bolagsbeslcattningen i huvudsaklig överensstämmelse med berednin­ gens förslag och fortsätter: Såsom ytterligare skäl för denna ståndpunkt vill länsstyrelsen framhålla, att den nuvarande aktiebolagsbeskattningen lämnar alltför stort inflytande åt bolagens bokföringsmässiga åtgärder och därigenom kail föranleda en icke avsedd förskjutning av skattebördan mellan olika bolag. Även vissa ojämn­ heter i bolagsbeskattningens avkastning olika år beror på dess nuvarande anordning.

Ilo Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Beredningen hade föreslagit, att bottenskattens grundbelopp skulle beräk­ nas efter 5 procent, nu föreslås 7 procent. Beträffande vissa försäkringsanstalter, ideella föreningar, stiftelser med flera har beredningens förslag där­ emot följts. Att procentsatsen nu föreslås höjd för aktiebolag med flera, ut­ över vad beredningen föreslagit, sammanhänger med den föreslagna beskatt­ ningen av enskilda skattskyldiga. Länsstyrelsen har på förut här anförda skäl icke ansett sig kunna biträda förslaget beträffande dessa i sitt nuvarande skick. Den nu föreliggande utredningen anser länsstyrelsen icke giva till­ räckliga skäl för befogenheten av en höjning av grundbeloppsprocenten ut­ över vad beredningen föreslagit. Länsstyrelsen tillstyrker fördenskull grundbeloppsprocent för aktiebolag och övriga juridiska personer i enlighet med bolagsskatteberedningens förslag.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar följande: Att befria aktiebolag och andra med dem jämställda juridiska personer från utgörande av progressiva skatter finner länsstyrelsen vara lämpligt även från den synpunkten, att dessa skattskyldigas inkomster växla så avsevärt med konjunkturerna, och ifrågasättas kan, om ej, till ernående av ännu större jämlikhet och rättvisa vid deras beskattning, de borde tillerkännas rätt att under senare inkomstbringande år få från den redovisade intäkten av­ räkna de eventuella förluster, som uppkommit under år med dåliga kon­ junkturer.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar: Vad beträffar beskattningen av aktiebolag och andra affärsdrivande juri­ diska personer anser länsstyrelsen, att en progressiv beskattning med hänsyn till företagens större eller mindre skattekraft måste anses vara principiellt be­ rättigad. Vad i motiveringen till förslaget om införande av proportionell skatt anförts därom att den nuvarande beskattningen blir beroende av vilka vär­ den vederbörande bolag själva sätta på sina tillgångar, synes åtminstone, så­ vitt länsstyrelsens erfarenhet sträcker sig, icke hava föranlett någon tendens bland bolagen inom länet till vidtagande av särskilda dispositioner i syfte att erhålla lägre beskattning. Den nya bokföringslagens föreskrift, att tillgångar ej få upptagas över sina verkliga värden, torde också få antagas medföra, att bolagen icke gärna åsätta för höga värden å sina tillgångar. På grund härav vill länsstyrelsen för sin del ifrågasätta, huruvida ovan berörda olä­ genhet må vara av så stor betydelse, att på grund därav anledning föreligger till utbytande av den progressiva skatten mot en proportionell sådan. Inom ett stort antal äldre bolag torde tillgångarna vara för lågt värderade, och då dessa bolag, vilkas aktier i regel icke försäljas i öppna marknaden, säkerligen ofta hava stor skattekraft, anser länsstyrelsen även med stöd härav riktigast att bolagen fortfarande beskattas efter progressiv skala. Vad beträffar det föreslagna grundbeloppet för bolag och andra affärs­ drivande juridiska personer av 7 % av det beskattningsbara beloppet, vill länsstyrelsen framhålla, att inkomsten för bolag enligt den nuvarande skatte­ skalan måste överstiga 18 °/o av kapitalet för att grundbeloppet skall utgöra 7 % av det beskattningsbara beloppet, och att grundbeloppet för fysiska per­ soner enligt den nu gällande skalan i lägsta skiktet upp till 10,000 kronor utgör allenast 3 % av det beskattningsbara beloppet. Enligt vad vid be­ räkningar angående avkastningen av skatterna enligt de föreslagna alter­ nativen anförts, skulle vid samma utdebiteringsbehov och skatteunderlag, som legat till grund för beräkningarna i 1936 års statsverksproposition, vid an­ vändande av alternativ I skatten få uttagas med något förhöjt grundbelopp,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. lil

115 %. Med stöd härav anser länsstyrelsen, att genomförande av en pro­ portionell skatt vid föreslagna 7 % grundbelopp skulle medföra en alltför kraftig skattehöjning för vissa mindre skattekraftiga företag. Liksom den nuvarande kommunala beskattningen anses allt för hårt belasta de små in­ komsttagarna, synes alltså den föreslagna statsbeskattningen i den mån den icke göres= progressiv säkerligen komma att särskilt hårt träffa många svaga företag. Å andra sidan torde skattesänkningen särskilt för en del bolag med hög inkomstprocent bliva större än vad med avseende å dessa bolags verkliga förmögenhetstillgångar och i övrigt större skattekraft må kunna anses er­ forderligt. * På grund av vad ovan anförts och då en mera rättvis beskattning torde kunna vinnas genom jämkning av de nuvarande progressiva skatteskalorna, finner sig länsstyrelsen för sin del icke kunna tillstyrka ovanberörda för­ slag, att aktiebolag och andra affärsdrivande juridiska personer icke skola underkastas progressiv beskattning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län yttrar följande: Beträffande aktiebolagens deltagande i den statliga inkomst- och förmögen­ hetsskattens utgörande föreslås, att skatteskalan göres proportionell i stället för progressiv ävensom att skatten uttages efter ett fixt grundbelopp av 7 %. Med hänsyn till vanskligheten att bestämma skattskyldigheten efter räntabiliteten har man sålunda även velat upphäva relationen mellan inkomst och kapital jämte reservfond såsom norm för beskattningen. Ehuru — såsom även framhålles i det föreliggande förslaget — numera icke gälla samma motiv för lind­ ring i bolagens skattskyldighet som dem, vilka anförts av bolagsskatteberedningen, torde invändning icke kunna resas mot det föreslagna sättet att upp nå ett dylikt syfte, helst som metoden kombineras med en önskvärd rationa­ lisering av skattskyldigheten. Frånsett den skattelättnad, som skulle för ak­ tiebolagen ernås därigenom att den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten avses skola bortfalla, synes emellertid den beräknade lindringen i avseende å skyldigheten att utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt relativt obetydlig i förhållande till de omgrupperingar av nyssberörda skyl­ dighet olika skattskyldiga emellan, som åsyftas med förslaget. Det bör även framhållas, att de föreslagna bestämmelserna för vissa bärkraftiga och vinst­ givande företag innebära en skattelindring men att för mindre vinstgivande bolag en ökning av skatten kan inträda. Vad angår övriga i förslaget upptagna juridiska personer synas förhållan­ dena i vad rörer de ekonomiska föreningarna så pass likartade med aktiebo­ lagen, att enahanda grunder torde böra gälla för båda nämnda kategorier. Av det upprättade förslaget har ytterligare inhämtats, att i samband med omläggning av statsbeskattningen den kommunala progressivskatten jämte utjämningsskatten avses skola bortfalla i vad angår aktiebolagen m. fl. juri­ diska personer. Den minskning, som härigenom skulle komma att uppstå i skatteunderlaget, synes emellertid vara av relativt ringa betydelse såväl med hänsyn till det sammanlagda belopp, som skulle komma att frångå, som även därtill, att skattesänkningen drabbar framför allt de största stadskommunerna. På grund härav och av vad i förslaget härutinnan i övrigt anförts finnes ej anledning invända emot den föreslagna inskränkningen i ifrågavarande skattskyldighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län gör följande uttalande: Beträffande beskattningen av juridiska personer, och då särskilt svenska aktiebolag samt ekonomiska föreningar, har länsstyrelsen ju redan i sitt på

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

sin tid över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrande — om också med vissa förbehåll — i princip förklarat sig icke hava något att erinra mot utbyte av den nuvarande beskattningsformen mot en proportionell sådan. Ej heller finner länsstyrelsen av skäl, som i promemorian framhållits, något vara att invända mot att skatteprocenten höjts till sju procent mot den av bolagsskatteberedningen föreslagna av fem procent. Mot borttagandet av kommunala progressivskatten och utjämningsskatten beträffande juridiska personer hava ju uttalats vissa betänkligheter, men sy­ nes länsstyrelsen desamma icke vara av den betydelse alt de böra lägga hin­ der i vägen för eu i övrigt önskvärd åtgärd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det vara av vikt, att just de skäl, som i bolagsskatteberedningens förslag år 1931 ansetts tala för den redan då föreslagna omläggningen av aktiebolagens beskattning i nämnda riktning, icke längre kunna åberopas. Länsstyrelsen yttrar: Såsom i promemorian utsäges äro förutsättningarna för lösningen av aktie­ bolagens beskattningsproblem numera helt andra än de voro, när nämnda beredning framlade sitt förslag. Då avsågs borttagande av den med hänsyn till räntabiliteten progressiva beskattningen av bolagen, enär bolagsvinsterna blevo för högt beskattade i förhållande till andra inkomster, vilket ansågs på­ kalla sänkning av skatten för bolagen och höjning för större enskild inkomst och förmögenhet. Svensk industri skulle då göras »mera tilldragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka den inhemska industriens ställning i den internationella konkurrensen». Allt detta saknar av kända anledningar nu den aktualitet, det då ansågs äga. Det nu förevarande förslaget om proportionell i stället för progressiv skatt för aktiebolag innebär, som ovan sagts, icke någon skattelindring utan bibe­ hållande i stort sett av bolagens andel i den totala statsskattebördan. Den föreslagna beskattningen med 7 procent grundbelopp — oberoende av det i rörelsen arbetande kapitalets storlek — innebär ett medeltal, ledande till skat­ tehöjning för en del och skattelindring för andra aktiebolag. Då länsstyrelsen med den ändrade förutsättning för bedömande av denna fråga, som nu rådande förhållanden erbjuda i jämförelse med vad som före­ låg år 1931, går till prövning av detta förslag kan länsstyrelsen icke bortse från den kraftiga rubbning i skattetungan bolagen emellan, som med försla­ gets genomförande skulle följa. Från att tidigare hava varit en för alla bo­ lag aktuell skattelindringsfråga — den proportionella skatten föreslogs år 1931 till 5 procent — har den nu enbart blivit en fråga om fördelning av oförändrad total skattetunga mellan bolagen, utan att det nu kan överblickas, örn i större utsträckning bolag med större reell skatteförmåga vinna lindring och svaga bolag få skattetungan ökad — eller tvärtom. Till betänkligheter av denna art måste länsstyrelsen lägga även andra. Re­ dan nied nu gällande skattesystem är det tydligt, att den relativt hårda be­ skattningen å enskild persons inkomst och förmögenhet framkallar en ten­ dens att skapa sådana fall, som förordningen om ersättningsskatt avser att reglera, nämligen att vinster i aktiebolag och ekonomiska föreningar »frysa inne». Å familjebolag, som driver rent industriell verksamhet, kan nämnda förordning icke tillämpas. Utan att närmare ingå på frågan vill länsstyrel­ sen antyda, att en proportionell beskattning av sådant bolag kan bereda en avsevärd skattelättnad å den rörelsevinst, som behålles hos bolaget och ej no­ minellt utdelas men som i verkligheten disponeras av bolagets ägare och bok­ föres såsom hans skuld till bolaget. Fallet kan inbjuda till medelsdispositioner och bokföringsåtgärder, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 113

leda till icke rättvisa skattelättnader av vikt att beaktas vid ändring i skatte­ lagstiftningen. Länsstyrelsen förmenar dessa förhållanden tala för att den nu föreslagna omläggningen av aktiebolagens beskattning icke bör genomföras omedelbart utan att ytterligare uppmärksamhet bör ägnas åt därmed förenade verkningar. Då andra beskattningsfrågor för aktiebolagens del för närvarande äro ställda på utredning, torde lämpligt vara att även nu förevarande vidare genomarbe­ tas. Länsstyrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta framhålla, att de förordningar om utskiftningsskatt och örn ersättningsskatt, som under senare år tillkommit, näppeligen visat sig vara i tillämpningen så verkningsfulla, som avsetts. I ytterst få fall hava förordningarna hittills i detta län kommit att tillämpas, trots aktiebolagens stora antal. Den mycket svåra och ömtåliga uppgift, som förordningen om ersättningsskatt lägger i prövningsnämndens, i första hand landskamrerarens hand, gör det angeläget att icke ändringar vidtagas i skattelagstiftningen, som kunna vara ägnade att än ytterligare öka sådana fall, som förutsätta ingripande mot maskerade dispositioner utan att klart stöd i skattelagen kan åberopas. Örn aktiebolagens efter räntabilitet anpassade progressiva beskattning bibe­ hålies tillsvidare, såsom länsstyrelsen föreslår, torde utan svårighet skatte­ skalorna kunna jämkas efter den höjda grundbeloppsnivån. Ingen anledning finnes då att upphäva bolagens skattskyldighet till kommunal progressiv­ skatt. Vad ovan sagts örn aktiebolag talar även för att någon omläggning ej heller för närvarande sker i fråga om ekonomiska föreningars beskattning. Intet större hinder torde finnas för att dessa fortfarande likställas med enskilda personer i fråga om skatteskalor i avvaktan på att aktiebolagen få sin skatte­ fråga löst.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län erinrar, att länsstyrelsen i avgivet yttrande över bolagsskatteberedningens betänkande anslutit sig till beredningens för­ slag, att grundbeloppet för aktiebolag och ekonomiska föreningar skulle ut­ göra 5 % av det taxerade beloppet, och yttrar:

Länsstyrelsen har av den nu föreliggande utredningen icke blivit överty­ gad örn nödvändigheten av en höjning av grundbeloppsprocenten utöver vad beredningen föreslagit. Den nu föreslagna höjningen av denna procent för såväl aktiebolagen som övriga här nämnda juridiska personer synes — i lik­ het med vad förut framhållits i fråga örn enskilda skattskyldiga -—- vara be­ räknad med hänsyn till större skattebehov än under normala statsfinansiella förhållanden. Länsstyrelsen kan följaktligen icke tillstyrka högre grundbeloppsprocent för aktiebolagen och övriga juridiska personer än vad bolagsskatteberedningen föreslagit.

Länsstyrelsen i Örebro län anför i huvudsak följande: Förslaget innebär en i vissa fall mycket betydande sänkning av beskatt­ ningen av aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna. Att följden härav måste bliva en höjning av skatten å vissa enskilda inkomsttagare är uppen­ bart och synes även vara beräknat. I sitt den 24 maj 1932 avgivna underdå­ niga utlåtande över bolagsskatteberedningens förslag anförde länsstyrelsen härutinnan bland annat: Ehuru det enligt länsstyrelsens mening måste viicka betänkligheter att i den omfattning, som föreslagits, genomföra en skattelindring för bolagen, funne dock länsstyrelsen starkt talande skäl föreligga för en sådan lindring. Frågan vore, i vilken omfattning sådan lindring kunde ske och örn landet vore berett att bära den minskning i skatteintäkter, som kun- Hihnng lill riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. H

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

de Idiva följden. Någon tillfredsställande utredning i sistnämnda avseende förelåge icke. Länsstyrelsen ansåge det därför rådligt att genom provtaxe­ ring eller på annat sätt söka utröna dels vilken inverkan i skattehänseende en lindring av bolagsbeskattningen enligt beredningens förslag skulle med­ föra, dels den ökning av skatteintäkterna, som kunde förväntas uppstå ge­ nom den ökade beskattningen av enskilda skattskyldiga. I promemorian finnes icke någon utredning i de avseenden, som enligt länsstyrelsens mening böra klarläggas innan beslut fattas rörande den före­ slagna omläggningen av bolagsbeskattningen och den höjning av enskildas skattskyldighet, som därav föranledes. Att så sker synes vara påkallat såväl av statsfinansiella skäl som för åstadkommande av rättvist avvägd beskatt­ ning de olika skattskyldiga emellan. Den av länsstyrelsen verkställda undersökningen synes giva vid handen, att förslaget innebär så stor lindring i vissa bolags och ekonomiska förenin­ gars beskattning, att anledning finnes antaga, att den minskning av statens skatteintäkter, som därav bliver följden, icke kan uppvägas av den föreslag­ na högre beskattningen av enskilda skattskyldiga. Ett aktiebolag, som un­ der 1934 hade en till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbar inkomst av 4,013,060 kronor, skulle enligt gällande grunder år 1935 erlägga en statsskatt å 458,090 kronor 68 öre, under det statsskatten för samma bo­ lag enligt förslaget skulle uppgå till allenast 280,914 kronor 80 öre. För ett systemaktiebolag med ett beskattningsbart belopp av 212,780 kronor och ett aktiekapital av 18,200 kronor skulle skatten minskas från 38,300 kronor 60 öre till 14,894 kronor 60 öre. För en enskild skattskyldig med ett taxerat belopp år 1935 av 248,620 kro­ nor och en förmögenhet av 3,698,700 kronor skulle statsskatten enligt gäl­ lande grunder utgå med 60,069 kronor 83 öre, varav inkomst- och förmögen­ hetsskatten utgör 28,305 kronor, utjämningsskatten 6,783 kronor 33 öre, extra inkomst- och förmögenhetsskatten 8,488 kronor och särskilda skatten å för­ mögenhet 16,493 kronor 50 öre. För samme skattskyldige skulle statsskat­ ten höjas enligt alternativ I a till 65,867 kronor 20 öre, enligt alternativ I b till 67,785 kronor 50 öre och enligt alternativ II till 62,965 kronor 60 öre. För ett mera tillförlitligt bedömande av frågan om den föreslagna omlägg­ ningens inverkan å statens skatteintäkter vore väl en mera omfattande prov­ tillämpning av nöden än den, som kunnat av länsstyrelsen verkställas. De anförda exemplen jämte andra, som kunna hämtas ur länsstyrelsens under­ sökning, synas dock kunna väcka betänkligheter inför den föreslagna om­ läggningen av bolagsbeskattningen. Denna omläggning synes icke heller taga den hänsyn till skatteförmågan, sorn även vid beskattningen av juridiska personer bör eftersträvas. Ett kafé­ aktiebolag med en år 1935 beskattningsbar inkomst av 12,600 kronor och ett aktiekapital av 5,000 kronor bar enligt gällande grunder att erlägga en stats­ skatt å 2,582 kronor 67 öre men enligt föreslagna grunder å 882 kronor. Örn det också må medgivas, att det förstnämnda skattebeloppet är högt i för­ hållande till inkomsten, synes den kraftiga nedsättningen knappast moti­ verad. Ett tungt vägande skäl för bolagsskatteberedningens förslag om lindring av bolagsvinsternas beskattning synes hava varit, att Sverige därigenom skul­ le kunna göra sin industri mera tilldragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka den inhemska indu­ striens ställning i den internationella konkurrensen. Detta skäl är emeller­ tid numera icke av den betydelse, som vid den tidpunkt, då bolagsskatteberedningen framlade sitt förslag. Redan i sitt yttrande över detta förslag tillät

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 115

sig länsstyrelsen ifrågasätta behovet eller ens önskvärdheten av tillflöde till landet av utländskt kapital. Utvecklingen synes hava besannat riktigheten av detta uttalande. Att näringslivet bör skonas från en alltför stark beskatt­ ning är riktigt icke minst med hänsyn till dess internationella konkurrens­ kraft. Men härutinnan synes förslaget icke nå vad det åsyftar. För den för Sverige betydelsefulla sågverks- och trävaruindustrien är exporten och där­ med konkurrenskraften med utlandet av synnerlig vikt. Det är känt att den­ na industrigren under senare åren haft att kämpa med stora svårigheter. A betydande, i denna rörelse nedlagda kapital, har avkastningen blivit förhål­ landevis ringa. För ett exporterande trävarubolag, vars sammanlagda stats­ skatt år 1935 uppgick till 5,599 kronor 54 öre, skulle skatten med enahanda inkomst och aktiekapital enligt de föreslagna grunderna hava uppgått till 15,371 kronor 30 öre. De skäl, som anförts för en omläggning av bolagsbeskattningen från pro­ gressiv lill proportionell, synas numera huvudsakligen vara av praktisk ari. Att starka praktiska skäl tala för omläggningen vill länsstyrelsen icke bestri­ da, men det torde icke vara riktigt att hänsyn tages mera till dem än till skatteförmågan hos de skattskyldiga, som omläggningen avser, och ett nöd­ vändigt upprätthållande av rättvist avvägd beskattning de olika skattskyldiga emellan. De skäl, som tidigare vägt tungt för en omläggning av bolagsbe­ skattningen i den riktning förslaget innehåller, hava numera såsom i prome­ morian jämväl medgives, förlorat det mesta av sin betydelse. Någon rätt­ visare fördelning av skattebördan mellan bolagen inbördes och ännu mindre mellan bolagen och de enskilda skattskyldiga synes icke heller vara att vinna genom omläggningen. Förhållandet synes vara det motsatta. Icke heller utgör den omständigheten, att bolagsbeskattningen i utlandet i stor utsträck­ ning är proportionell någon anledning att i Sverige införa samma system, då frågan om progressiv eller proportionell skatt helt är beroende av skatte­ systemets anordning i dess helhet. Härtill kommer, att de ekonomiska verk­ ningarna för staten av en sådan omläggning icke nu kunna överskådas. Såsom skäl för skattemetodens omläggande från progressiv till proportio­ nell hade bolagsskatteberedningen anfört, bland andra, att den omständig­ heten, att vid bestämmandet av skatteprocenten hänsyn tages till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men icke till bola­ gets övriga fonder, föranledde en strävan hos bolagen att med syfte att minska beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga. Berednin­ gen hänvisade därför till möjligheten att i stället för aktiekapitalet och reserv­ fonden bolagens hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning av inkomstprocenten. Denna metod innebär ett invecklat taxeringsförfarande. Skatt i förhållande till driftskapitalets avkastning är emellertid en prin­ cip, som numera allmänt i Sverige ingått i medvetandet såsom riktig. Vid sådant förhållande synes densamma icke böra övergivas utan en närmare undersökning, örn icke de därmed förenade olägenheterna kunna undan­ röjas. I fråga om de ekonomiska föreningarna torde vissa skäl tala för en pro­ portionell beskattning. Någon anledning att göra frågan örn dessa föreningars beskattning beroende av aktiebolagens synes knappast föreligga. Dock kan länsstyrelsen icke underlåta att uttala den meningen, att den minskning i statens skatteintäkter, som genom en sådan omläggning av skatten endast för de ekonomiska föreningarna skulle uppstå, får antagas bliva mycket bety­ dande och knappast motiverad, då det här gäller en kategori skattskyldiga, som måste räknas till de mera skattekraftiga.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Länsstyrelsen i Västmanlands län hänvisar till att förslaget innebär icke blott en teknisk omläggning av skattesystemet utan jämväl vissa materiella förändringar. Länsstyrelsen yttrar: Vad beträffar aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska personer upptages bolagsskatteberedningens förslag örn utbytande av den pro­ gressiva beskattningen mot en proportionell sådan, i samband varmed den kommunala progressivskatten för nämnda juridiska personer skulle bort­ falla. Näringsföretagen i bolags- och föreningsform bomme härigenom att beredas en skattelättnad, för aktiebolagen uppskattad till inemot 4 miljoner kronor (därvid har emellertid bortsetts från den kommunala skatteökning, som skulle bli följden av den kommunala progressivskattens bortfallande). Den minskade skattebördan för bolag och föreningar synes dock i realiteten icke bliva särskilt stor. Om än dubbelbeskattningen av statsfinansiella skäl icke kan borttagas, innebär det emellertid ur teknisk synpunkt en fördel att åtminstone kunna avskaffa det progressiva systemet för nämnda slag av juri­ diska personer. Att vissa andra skatteobjekt komma att få vidkännas nå­ gon höjning i sin skattebörda är därvid en ofrånkomlig sak. De fördelar, som kunna vinnas, torde emellertid få anses överväga de nackdelar, som uppstå. En fördel av stort värde ur taxeringsteknisk synpunkt kommer, så­ som nyss antytts, det proportionella systemets införande att innebära, såvitt angår svenska aktiebolag. Att fastställa grundbeloppet för dessa har med gäl­ lande regler ofta varit en besvärlig uppgift för taxeringsmyndigheterna. Läns­ styrelsen vill i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida den rättvisa i be­ skattningen, som varit avsedd att tillskapas genom bestämmelserna i nuva­ rande 18 § b) 1 stycket sista punkten i förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, uppväges av det arbete vid taxeringen, samma be­ stämmelser förorsakat. Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker övergång från progressivt till proportionellt system samt som konsekvens härav borttagandet av den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten. Länsstyrelsen anser sig emellertid böra framhålla, att den proportionella skattemetoden kommer att medföra en mycket tung skattebelastning av de mindre bärkraftiga före­ tagen, vilka säkerligen i flera fall vore i behov av lättnad i skattebördan. Länsstyrelsen i Jämtlands län hänvisar till att länsstyrelsen i sitt yttrande över bolagsskatteberedningens betänkande uttalat sig för den av beredningen föreslagna omläggningen av bolagsbeskattningen. Av samma skäl som då an­ fördes tillstyrker länsstyrelsen nu ifrågavarande förslag såväl som förslaget att beskattningen av ekonomiska föreningar skall anordnas på samma sätt som för aktiebolagen och således göras proportionell. Länsstyrelsen fortsät­ ter vidare: I promemorian har föreslagits, att grundbeloppsnivån för de juridiska per­ sonerna skulle fastställas till 133 % av den nuvarande. För aktiebolagen har skattesatsen beräknats till 7 %. Bolagsskatteberedningen, som ansåg, att skalan för grundbeloppet genomgående borde läagas på den nivå som nu nämnts, föreslog, att skattesatsen för aktiebolagen skulle bestämmas till 5 %. Beredningen framhöll, att därest den progressiva bolagsskattens utbyte mot en proportionell skatt skulle medföra en påtaglig lättnad för de för landets ekonomiska liv så betydelsefulla bolag, vilkas inkomstprocent läge mellan 8 och 20 °/o, finge den proportionella skattefoten för bolagen icke sättas nämn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 117

värt högre än beredningen föreslog. I anslutning till vad bolagsskatteberedningen sålunda anfört, anser sig länsstyrelsen böra föreslå, att skatteprocenten för aktiebolagen icke sättes högre än till 5 %.

Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar: I fråga om aktiebolagens beskattning anser länsstyrelsen föreliggande för­ slag innebära en skälig lättnad i deras skattebörda, och då dessutom genom det­ samma vinnas stora praktiska fördelar genom den i hög grad förenklade ut­ räkningen av skattebeloppet, har länsstyrelsen ingen erinran emot förslaget i denna del. Likaså finner länsstyrelsen förslaget örn att i avseende på statsbeskattningen fullt jämställa de ekonomiska föreningarna med aktiebolagen överensstämmande med billighet och rättvisa. Att den föreslagna omläggningen av aktiebolagens och de ekonomiska före­ ningarnas beskattning även följdriktigt måste medföra ett avskaffande av den kommunala progressivskatten för dessa skattskyldiga, måste visserligen ur kommunernas synpunkt anses som en olägenhet, men då denna skatt, åt­ minstone vad detta län beträffar, inbringar så obetydliga belopp, att dess upp­ hörande ej kan anses lia någon egentlig betydelse för vederbörande kommu­ ners ekonomi, synes denna omständighet ej böra stå i vägen för en eljest önsk­ värd reform.

Riksräkenskapsverkets yttrande i nu ifrågavarande del är av i huvudsak föl­ jande innehåll: I promemorian framhålles, att gränsen för statsskattens rörlighet i fråga om enskilda personer föreslagits skola bestämmas så, att den högsta procent­ satsen i den rörliga bottenskatten blir jämförelsevis låg, samt att detta i och för sig utgör ett skäl att vidtaga en liknande åtgärd i fråga örn den rörliga beskattningen av aktiebolagen m. fl. Vidare erinras om att de ekonomiska föreningarna, vilkas beskattning sedan gammalt ansetts irrationell, varit be­ friade från extra inkomst- och förmögenhetsskatt för att ej vid höga inkom­ ster bliva alltför hårt beskattade. När nu för enskilda personer nämnda skatt sammanföres med den ordinarie skatten till en enda, anses det nödvändigt att vidtaga en anordning, varigenom beskattningen av ekonomiska föreningar an­ ordnas annorlunda än för enskilda personer. På grund av angivna förhållan­ den måste jämväl enligt riksräkenskapsverkets uppfattning framläggandet av förslag rörande omläggning av enskilda personers beskattning föra med sig, att även frågan om de juridiska personernas beskattning upptages till pröv­ ning. Vad särskilt angår beskattningen av aktiebolagen, finner riksräkenskapsverket den nuvarande progressiva beskattningen vara teoretiskt ohållbar, sär­ skilt med hänsyn till att skattens storlek gjorts beroende, icke av inkomstens storlek i förhållande till det i respektive bolag investerade egna kapitalets faktiska värde, utan av inkomstens storlek i förhållande till det vid tidigare tidpunkter fastställda värdet av sådana tillgångar, som motsvaras av aktieka­ pital och reservfond. I praktiskt hänseende leder också den nuvarande aktiebolagsbeskattningens alltför stora beroende av bolagens bokföringsmässiga dispositioner till en icke rättvis fördelning av skattebördan mellan olika bo­ lag. Den för aktiebolagen föreslagna proportionella skatten måste alltså, i jämförelse med gällande skattemetod, anses innebära avsevärda fördelar. En omläggning i angiven riktning av aktiebolagsbeskatlningen underlättar också lösningen av frågan örn de ekonomiska föreningarnas beskattning, i det att det därigenom blir möjligt att åvägabringa likställighet i beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar, en anordning, som pä sätt bolags-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

skatteberedningen framhållit måste anses innebära en stor fördel jämväl med hänsyn till den förekommande tendensen att för olika företag välja aktiebo­ lags- eller föreningsformen uteslutande ur synpunkten av vilkendera som kan befinnas fördelaktigast i beskattningsavseende. Riksräkenskapsverkel får därför för sin del i princip tillstyrka det i promemorian framlagda förslaget om införande av proportionell beskattning av aktiebolagen. Såsom framgår av det redan anförda, har riksräkenskapsverket även fun­ nit sig böra ansluta sig till förslaget om beskattning av ekonomiska föreningar enligt den för aktiebolagen ifrågasatta beskattningsnormen. Den nuvarande progressiva beskattningen av de ekonomiska föreningarna leder på sätt bolagsskatteberedningen framhållit till det resultatet, att medlemmar i ett stort företag få indirekt vidkännas belastning i större grad än ekonomiskt lika situe­ rade medlemmar i ett mindre företag. Med hänsyn härtill synes jämväl en­ ligt riksräkenskapsverkets uppfattning den ganska betydande skattelättnad, som den föreslagna proportionella beskattningen uppenbarligen skulle med­ föra beträffande de allra största ekonomiska föreningarna, kunna betecknas såsom undanröjandet av en hittillsvarande orättvisa. Att övergången till proportionellt skattesystem för härav berörda skatt skyldiga skulle medföra befrielse från skyldighet att erlägga kommunal pro­ gressivskatt, har ej givit riksräkenskapsverket anledning till erinran. Även riksräkenskapsverket håller före, att det med hänsyn till ovan angiv­ na förhållanden numera saknas anledning att vidtaga någon mera avsevärd sänkning av de juridiska personernas andel av den sammanlagda beskattnin­ gen. En sådan åtgärd måste också på grund av därav följande överskjut­ ning av skattebördan på enskilda personer anses mindre försvarlig med hän­ syn till den ifrågasatta kraftiga skärpningen av den sammanlagda skatteska­ lan för sistnämnda skattskyldiga. I fråga om själva beräkningen av den föreslagna skatteprocenten vill riks­ räkenskapsverket erinra om att den genomsnittliga grundbeloppsprocenten för aktiebolagen utgjort för år 1926 5.61 procent, för år 1927 5.51 procent, för år 1928 5.71 procent, för år 1929 5.18 procent, för år 193 0 5.39 procent, för år 193 1 5.40 procent, för år 1932 5.15 procent, för år 1933 5.18 procent, för år 1934 5.14 procent samt för år 1935, såsom redan framhållits, 5.15 procent. Den till utgångspunkt för beräkningen tagna siffran 5.15 kan alltså sägas re­ presentera ett bottenläge, vilket dock förhållit sig i stort sett konstant under de sista fyra åren. Vidare har, såsom promemorian utvisar, den med ut­ gångspunkt från denna bottensiffra erhållna skatteprocenten avjämnats nedåt med en fjärdedels enhet. Härigenom skulle aktiebolagen även i nuvarande bottenläge beredas en skattelättnad av i runt tal 1.6 miljoner kronor, vilket belopp ungefär motsvarar vad som för närvarande uttages av aktiebolagen i utjämningsskatt. Genom den kommunala progressivskattens bortfallande kommer härtill en ytterligare skattelättnad av omkring 2.4 miljoner kronor. Den icke obetydliga sammanlagda skattelättnad, som sålunda även enligt det föreliggande förslaget skulle beredas aktiebolagen, synes riksräkenskapsver­ ket motsvara vad som i nuvarande läge kan anses lämpligt och möjligt att ge­ nomföra. Kammarrätten yttrar: Vidkommande det av bolagsskatteberedningen ursprungligen framställda förslaget örn utbyte av den nu för aktiebolag och svenska ekonomiska för­ eningar gällande progressiva statsbeskattningen mot en proportionell sådan finner kammarrätten------------ ett genomförande av förslaget vara förenat med stora praktiska fördelar. Med hänsyn därtill alt enligt förslaget, sådant

Kungl. Maj.ts proposition nr 232- 119

det nu utformats, grundbeloppet för aktiebolag skulle utgöra ej mindre än sju procent av det beskattningsbara beloppet, något som utan tvivel för många bolag -— även om hänsyn tages till den kommunala progressivskattens bortfal­ lande — skulle medföra en icke obetydlig skatteökning, är kammarrätten dock tveksam, om kammarrätten kan vidhålla det förordande, som tidigare givits bolagsskatteberedningens förslag. Såvitt angår de ekonomiska föreningarna har kammarrätten däremot intet att erinra mot förslaget. Mot förslaget örn befrielse för juridiska personer från att erlägga kommu­ nal progressivskatt har kammarrätten intet att erinra.

Departementschefen.

Den tidigare av mig förordade omläggningen av skatteskalorna för enskil­ da personer kan icke ske utan att hänsyn tages till beskattningen av åtmin­ stone sådana juridiska personer, som nu beskattas lika med enskilda, d. v. s. i främsta rummet de svenska ekonomiska föreningarna. Därvid måste ock­ så beaktas förhållandet mellan de ekonomiska föreningarna och aktiebola­ gen. Det torde vara tydligt, att en tillämpning på de ekonomiska förenin­ garna av de beskattningsgrunder, som nu föreslås för enskilda personer, skulle ytterligare skärpa den olikhet i avseende å beskattningen av förenin­ garna och aktiebolagen, som redan med nuvarande bestämmelser betecknats såsom orättvis och olämplig. Då den nuvarande skatteskalan för aktiebolag utarbetats under viss anknytning till skalan för enskilda personer, torde vi­ dare avvägningen av aktiebolagsbeskattningen böra upptagas till ompröv­ ning i anledning av den här föreslagna omläggningen av beskattningen av enskilda personer. Det av bolagsskatteberedningen på sin tid framlagda och nu i departe­ mentspromemorian upptagna förslaget om proportionell rörlig skatt å så­ väl aktiebolag som ekonomiska föreningar tillgodoser tydligen det framställ­ da kravet på likställighet mellan de båda organisationsformerna, ett krav som man tidigare förgäves strävat att tillmöteskomma genom att söka an­ passa de ekonomiska föreningarnas beskattningsgrunder efter de för aktie­ bolagen gällande. Förslaget om dylik proportionell beskattning har vid re­ miss såväl å bolagsskatteberedningens förslag som departementspromemorian vunnit stark tillslutning. Ej minst hava vid den tidigare remissen närings­ livets egna representanter enhälligt givit förslaget sin principiella anslutning. Det har givetvis ej undgått mig att denna anslutning, såvitt angår bolags­ skatteberedningens förslag, delvis kan hava haft samband med den genom­ snittliga skattesänkning som av beredningen ifrågasattes. Även i vissa av de nu senast avgivna yttrandena har en sänkning av skatteprocenten under den i departementspromemorian ifrågasatta ansetts önskvärd. I allmänhet ha dock frågorna örn beskattningsmetoden och skattefoten behandlats såsom skilda spörsmål. Då jag nu förordar, att förslag framlägges örn övergång från progressiv till proportionell beskattning i huvudsaklig anslutning till de i departements­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

promemorian föreslagna grunderna, ser jag däri närmast en teknisk reform, som åstadkommer likställighet mellan dels aktiebolagen inbördes, oavsett huru de förstått att anpassa sig efter nuvarande regler, dels aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna i förhållande till varandra. Att närmare utveckla med omläggningen förenade fördelar, som mera utförligt belysts i bolagsskatteberedningens betänkande, i departementspromemorian och i ett flertal yttranden, synes knappast nödigt. Vid en övergång från progressiv till proportionell beskattning avsedd att uttagas med blott grundbeloppet, bör tydligen genomsnittet för den förut ut­ gående skatten efter lämplig avrundning fastställas såsom den nya grundbeloppsnivån. År 1935 utgjorde det beskattningsbara beloppet för aktiebo­ lag 409.2 miljoner kronor. Den därå uträknade inkomst- och förmögenhets­ skatten, som utgick med 170 procent av grundbeloppet, uppgick till 35.8 mil­ joner kronor motsvarande 8.75 procent. Hade skatten i stället utgått med 150 procent av grundbeloppet, skulle den genomsnittliga grundbeloppsprocenten ha reducerats till 7.73. Då skattefoten vid den föreslagna proportio­ nella skatten bör utgöra ett helt tal och skatten är avsedd att, örn den uttages med blott grundbeloppet, ge approximativt samma intäkt som nu gällande skatt uttagen med 150 procent av grundbeloppet, torde grundbeloppsnivån med stöd av denna beräkning böra fastställas till 8 procent. De uppgifter över den genomsnittliga grundbeloppsprocenten som meddelats av riksriikenskapsverket visa, såsom ämbetsverket framhåller, att år 1935 i berörda avseende kan anses representera ett under de senaste åren i det närmaste konstant bottenläge, och att alltså beräkningen av den nya skattefoten icke skett med hänsyn till en konjunktur, som resulterar i en för aktiebolagen ogynnsam medelsiffra. I promemorian har förordats en skattesats å endast 7 procent. Därvid har emellertid bottenskatten förutsatts uttagen med 110 å 115 procent av grund­ beloppet. Höjningen av procentsiffran till 8 har blott karaktären av en justering överensstämmande med den tidigare för bottenskatten å fysiska personers inkomst och förmögenhet föreslagna och avsedd att möjliggöra, att skatten vid grundbeloppsnivå ger ungefär samma belopp, som nuvaran­ de skatt uttagen med 150 procent. Även med en skattesats å 8 procent kom­ ma aktiebolagen att sammanlagt göra en skattevinst, motsvarande en be­ tydande del av utjämningsskatten samt hela den kommunala progressivskat­ ten, i den mån ej denna lättnad kommer att uppvägas av den allmänna kommunalskattens ökning för aktiebolagen. Givetvis kunde det ifrågasät­ tas, att man vid omläggningen av ifrågavarande beskattning i överensstäm­ melse med bolagsskatteberedningens förslag nu även borde genomföra en större skattelättnad för aktiebolagen än den som följer av här förordade väsentligen tekniska förändringar. När jag ej funnit mig böra förorda detta, har jag utgått från det förhållandet, att en avsevärd del av den under de se­ naste åren erforderliga inkomst- och förmögenhetsskatten uttagits ej genom ökning av procenttalet för den ordinarie skatten — vilken skulle träffat även dessa juridiska personer — utan genom särskilda skatter, från vilka aktie­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

bolagen varit befriade. Aktiebolagen liava följaktligen — helt visst under intryck av bolagsskatteberedningens utredningar — kommit i åtnjutande av en relativ skattelättnad. Denna bibehålies vid den nu ifrågasatta reforme­ ringen av beskattningsgrunderna. I ett par yttranden har framhållits, att en omläggning av beskattningen sådan som nu ifrågasättes måhända bör föranleda ändringar i gällande be­ stämmelser örn ersättningsskatt m. m. Därest behov av skärpning av nämnda lagstiftning kommer att visa sig, bör uppenbarligen frågan därom upptagas till prövning. Med åberopande av det anförda vill jag förorda, att å aktiebolags och ekonomiska föreningars inkomst skatt skall utgå proportionellt och efter en skattefot av 8 procent.

Övriga juridiska personer.

Departementspromemorian.

För utländska bolag och andra utländska juridiska personer med undantag av dödsbon föreslås i förenämnda promemoria likställighet med svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar med följande motivering: Utländska bolag och andra utländska juridiska personer beskattas för när­ varande enligt den för enskilda personer gällande skatteskalan. De äro emel­ lertid ej underkastade extra inkomst- och förmögenhetsskatt. Bland dessa juridiska personer ingå jämväl oskifta dödsbon efter i utlandet bosatta perso­ ner samt utländska stiftelser inklusive eventuellt förekommande här i riket skattskyldiga familjestiftelser. Anledningen till att utländska aktiebolag så­ lunda beskattas lika med enskilda personer är, att möjlighet saknats att be­ träffande dessa företag rationellt bestämma inkomstprocenten och att för övrigt dessa bolag äro endast inskränkt skattskyldiga här i riket, varför en be­ skattning efter den svenska inkomstens förhållande till kapitalet skulle giva oriktigt resultat. Enligt vissa handelsavtal med utländska stater skola ut­ ländska juridiska personer här i riket åtnjuta nationell behandling i beskatt­ ningsavseende. När nu för de affärsdrivande svenska juridiska personerna införes en beskattningsnorm, som utan svårighet kan tillämpas på de utländ­ ska juridiska personerna, torde det få anses ligga i sakens natur, att denna bör bliva gällande även för dem. Den lämpligaste lösningen av frågan örn de utländska juridiska personernas beskattning torde vara att utländska oskifla dödsbon så ock utländska familjestiftelser i likhet med motsvarande svenska beskattas enligt den för enskilda personer gällande skatteskalan, men att med hänsyn till svårigheten att inordna de olika slagen av utländska juridiska personer under motsvarande svenska kategorier, samtliga övriga ut­ ländska juridiska personer beskattas enligt den för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen, d. v. s. med proportionell skatt, vilken för den antagna grundbeloppsnivån utgör 7 %>. Erinras må, att vissa i utlandet etablerade bolag, vilka behärskas av svenska intressen, redan enligt gällande lagstiftning skola betraktas såsom svenska ekonomiska föreningar. Bestämmelsen härom är givetvis behövlig även i fort­ sättningen, då nämnda behandling ej avser allenast skattetariffen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

Då kännedom saknas om skattens storlek beträffande här i riket beskat­ tade utländska juridiska personer med inkomst å högst 4,000 kronor, kan det ej avgöras, huruvida den föreslagna bestämmelsen kommer att i genom­ snitt medföra skatteökning eller skattelindring. Sannolikt kommer fråga att bliva örn någon skattelindring, vilken emellertid kan antagas bliva obetydlig. Den kommunala progressivskattens bortfallande för de utländska juridiska personernas vidkommande torde betyda en sammanlagd skatteförlust av c:a 100,000 kronor.

Jämväl för sparbanker ifrågasattes i promemorian likställighet med aktiebolag och ekonomiska föreningar. Härom yttras följande: Sparbanker utgöra för närvarande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter ett grundbelopp av 4 %. Denna skattesats är, med bortseende från försäkringsanstalterna, för vilka särskilda förhållanden göra sig gällande, be­ räknad något högre än för övriga proportionellt beskattade juridiska perso­ ner. I 1927 års proposition nr 102 med förslag till kommunalskattelag ifråga­ sattes en grundbeloppsprocent av allenast 3 för sparbankernas vidkommande. Departementschefen betecknade vid förslagets framläggande den då gällande beskattningsnormen, enligt vilken sparbankerna skulle beskattas enligt de för enskilda personer gällande skattesatserna, såsom orättvis, enär spar­ bankerna arbetade med en i förhållande till omslutningen jämförelsevis obe­ tydlig vinstmarginal, varför, om en sparbank haft aktiebolagets form, en be­ skattning efter den högsta ifrågakommande skattesatsen av 12 % för grund­ beloppets fastställande med säkerhet icke skulle kunnat ifrågakomma. I 1927 års riksdags särskilda utskott förklarades, (utlåtande nr 1, sid. 38), att ut­ skottet för sin del biträdde förslaget om allenast proportionell skatt å sparban­ kerna, örn ock med någon tvekan i fråga om den statliga skatteprocenten, vilken enligt utskottets förmenande möjligen kunnat sättas något högre än som skett. Sedan det konstaterats, att medelskatteprocenten för samtliga sparbanker vid grundbeloppsnivå enligt äldre lagstiftning utgjort något över 5 °/o, föreslogs emellertid i 1928 års proposition nr 213, att grundbeloppet för sparbankerna skulle bestämmas till 4 °/o. Detta förslag vann riksdagens gillande. Bolagsskatteberedningen föreslog, att skatteprocenten för sparbankerna skulle sättas lika med skattesatsen för aktiebolag m. fl., d. v. s. till 5 % vid den av bolagsskatteberedningen antagna grundbeloppsnivån. Såsom en grund för detta förslag, vilket innebar någon sänkning av sparbankernas beskatt­ ning, åberopades bl. a., att därigenom likställighet skulle vinnas med andra bankinrättningar. Därest frågan allenast skall anses gälla att uppbringa sparbankernas be­ skattning till samma nivå, som antagits för övriga juridiska personer, borde en höjning av siffran 4 till omkring 5 72 °/o föreslås. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, örn ej sparbankerna, vilka bedriva sin verksamhet i viss konkurrens med affärsbanker och andra kreditinrättningar, lämpligen böra beskattas efter samma grund som dessa. En dylik likställighet föreslogs av bolagsskatteberedningen, när fråga var örn viss skattesänkning; samma skäl tala givetvis för likställighet, när skattesänkning ej kan ifråga­ komma. När nu en enhetlig beskattning för övriga affärsdrivande juridiska personer efter ett procenttal av 7 °/o såsom grundbelopp föreslås, bör enligt detta betraktelsesätt sparbankernas beskattning uppbringas till denna siffra. I verkligheten torde detta innebära ett återförande av sparbankernas sam­ manlagda beskattning till ungefär den genomsnittliga höjd, som gällde före

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232. 123

1928 års skattelagstiftning. För sparbankernas ekonomi spelar en dylik skattehöjning ej någon nämnvärd roll. Grundbeloppet för sparbankernas statsskatt torde enligt 1935 års taxering enligt en mycket approximativ be­ räkning hava utgjort omkring 1 miljon kronor och deras totala skatt enligt 1935 års taxering IVO % därå eller omkring 1.7 miljoner kronor. Den skatt, som enligt gällande bestämmelser skulle vid grundbeloppsnivå av 133 % åligga sparbankerna, skulle beträffande nämnda års taxering hava utgjort omkring 1.35 miljoner kronor. Enligt förslaget skulle motsvarande beskatt­ ning vid samma grundbeloppsnivå hava utgjort cirka 1.75 miljoner kronor. Skattehöjningen för sparbankerna skulle sålunda vid sagda grundbelopps­ nivå uppgå till i runt tal 400,000 kronor och vid nu gällande grundbelopps­ nivå måhända 450,000 kronor, ett i förhållande till sparbankernas ekono­ miska ställning jämförelsevis obetydligt belopp.

Grundbeloppet för försäkringsanstalter har i den mån ej fråga är örn den på aktieägare i försäkringsaktiebolag belöpande inkomsten i pro­ memorian föreslagits höjt från 6 till 8 %>. Såsom motiv härför anföres föl­ jande: För svensk försäkringsanstalts inkomst, i den mån den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap, utgör grundbeloppet 6 % av det beskatt­ ningsbara beloppet. Vid bedömande av denna skattesats måste beaktas, dels att försäkringsanstalter, i den mån de på detta sätt själva beskattas, erlägga skatten istället för försäkringstagarna, vilka erhålla anstalternas vinst i form av utdelning m. m., dels att det beskattningsbara beloppet så konstruerats, att det rätteligen utgör allenast omkring hälften av det belopp, som enligt grunderna för bestämmelserna i ämnet egentligen borde beskattas. Detta sistnämnda förhållande sammanhänger därmed, att man för den kommu­ nala beskattningens del velat påföra försäkringsanstalterna allenast halv skatteprocent, vilket lättast vinnes genom halvering av beskattningsunderla­ get, och att i huvudsak samma beskattningsunderlag borde gälla för den kommunala och den statliga beskattningen. Skall grundbeloppsnivån för beskattningen höjas till ungefär 133 °/o av den nuvarande, bör skattesatsen för försäkringsanstalterna höjas från 6 till om­ kring 8 %. Förslag i sådant syfte framlägges. Det bör emellertid beaktas, att höjningen av skattesatserna för enskilda personer med stora inkomster möjligen kan medföra en benägenhet att placera kapital i försäkringar när­ mast med syfte att erhålla sådan skattelättnad, som blir en följd därav att skatten för enskilda är starkt progressiv men för försäkringsanstalterna pro­ portionell. Skulle en sådan tendens göra sig gällande, kan möjligen fråga uppkomma om höjning av försäkringsanstalternas beskattning. Närmare till hands torde emellertid ligga att påföra jämväl försäkringstagarna beskatt­ ning i sådana fall, där fråga är om mycket stora försäkringsbelopp. För när­ varande torde anledning ej föreligga alt framlägga förslag i sådant syfte.

För s. k. systembolag föreslås i promemorian likställighet med ak­ tiebolag. I sådant avseende anföres: Detaljhandel med rusdrycker kan bedrivas dels av aktiebolag, dels av sär­ skilda s. k. systembolag, som ej äro aktiebolag. Systemaktiebolagen äro un­ derkastade den beskattning, som gäller för aktiebolag i allmänhet, medan de senare beskattas allenast enligt den beskattningsgrund, som gäller för proportionellt beskattade stiftelser m. fl. Det har ansetts, alt frågan, huru­ vida statens vinst på detaljhandel med rusdrycker inflyter i form av skatt

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 232-

eller direkt såsom vinstmedel, är ett spörsmål av underordnad betydelse, var­ för man tillämpat den norm, som synts enklast. Då nu affärsdrivande juri­ diska personer skola i allmänhet underkastas proportionell skatt med ett grundbelopp av 7 %, ligger det otvivelaktigt närmast till hands att föra in även systembolagen under denna beskattning. Förslag i sådant avseende framlägges.

Grundbeloppet för ideella föreningar, stiftelser, häradsal 1männingar m. fl. slutligen föreslås i promemorian höjt från 3 till 4 °/o. I motiven yttras följande: För ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. i det föregå­ ende ej angivna juridiska personer utgör den statliga inkomst- och förmögen­ hetsskattens grundbelopp 3 % av det beskattningsbara beloppet. I föreva­ rande sammanhang ifrågasättes endast en sådan höjning av nämnda pro­ centtal, som bör bliva en följd av en allmän höjning av grundbeloppsnivån till omkring 133 % av den nu gällande. Det föreslås följaktligen, att grund­ beloppet för nämnda juridiska personer skall utgöra 4 % av det beskatt­ ningsbara beloppet. Erinras må, att s. k. familjestiftelser äro underkastade beskattning enligt den för enskilda personer gällande skatteskalan och att ändring härutinnan ej ifrågasättes.

Yttranden över departementspromemorian.

Rörande beskattningen av nu senast omförmälda slag av juridiska perso­ ner — utländska bolag m. fl., sparbanker, försäkringsanstalter, systembolag samt ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. — hava i all­ mänhet ej förekommit några erinringar i de avgivna yttrandena. Särskilt motiverade uttalanden rörande dylika juridiska personer hava gjorts i föl­ jande yttranden: Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som ej tillstyrkt förslagets genomförande beträffande aktiebolag — yttrar: Vad sparbanker och försäkringsanstalter samt övriga juridiska personer beträffar ser länsstyrelsen intet hinder för omedelbart genomförande av den jämkning i den proportionella skattesatsen, som förslaget innebär. Den sär­ skilda höjning, som därmed åstadkommes för sparbankernas del synes vara väl motiverad av förhållandena.

Länsstyrelsen i Örebro län gör följande uttalande: Enligt förslaget skulle utländska juridiska personer med undantag för ut­ ländska oskifta dödsbon och utländska familjestiftelser beskattas efter sam­ ma grunder som föreslagits för svenska aktiebolag m. fl. Angående verk­ ningarna i skattehänseende av den föreslagna bestämmelsen härutinnan an­ dres i promemorian, att det ej kunde avgöras, huruvida bestämmelsen komme att i genomsnitt medföra skatteökning eller skattelindring. Sannolikt, heter det, komme fråga att bliva om någon skattelindring, vilken emellertid kunde antagas bliva obetydlig. Erfarenheten giver intet stöd för riktighe­ ten av denna uppfattning. Ett utländskt bolag, som driver rörelse inom detta län, hade år 1935 att erlägga en sammanlagd statsskatt av 32,428 kronor 2 öre. Om de föreslagna beskattningsgrunderna tillämpats sagda år, skulle samma bolag haft att utgöra en statsskatt av 21,249 kronor 40 öre enligt al­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 125

ternativ I a, 20,055 kronor enligt alternativ I b och allenast 14,273 kronor en­ ligt alternativ II. Länsstyrelsen kan icke finna, att några skäl föreligga för medgivande av en så betydande skattelindring beträffande utländska juri­ diska personer. I vad förslaget avser sparbanker, försäkringsanstalter, systembolag, som ej äro aktiebolag, och ideella föreningar har länsstyrelsen intet att erinra.

Riksräkenskapsverket yttrar rörande beskattningen av nu ifrågavarande slag av juridiska personer: Vidkommande övriga juridiska personer skulle, vad angår utländska juridiska personer, vilka för närvarande genomgående beskattas enligt den för enskilda gällande skatteskalan, utländska oskifta dödsbon så ock utländ­ ska familjestiftelser i likhet med motsvarande svenska fortfarande beskattas efter samma norm som enskilda personer, medan samtliga övriga utländska juridiska personer skulle beskattas enligt den för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar ifrågasatta beskattningsnormen. Vidare skul­ le även sparbanker och systembolag, vilka för närvarande utgöra skatt efter ett grundbelopp av 4 procent respektive 3 procent, likställas med aktiebolag och ekonomiska föreningar. De sålunda framlagda förslagen, vilka synas ägnade att åvägabringa enkelhet och reda i beskattningen, finner sig riks­ räkenskapsverket böra tillstyrka. I fråga om beskattningen av försäkringsanstalter för inkomst, i den mån den ej belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, samt beskattningen av ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. i det föregående ej angivna juridiska personer innefattar förslaget ingen annan ändring, än att skatteprocenten i anslutning till den allmänna höjningen av grundbeloppsnivån till omkring 133 procent av den nu gällande skulle höjas, i det förra fallet från 6 till 8 procent och i det senare från 3 till 4 procent. Riksräken­ skapsverket vill dock ifrågasätta, huruvida det icke med hänsyn till önsk­ värdheten av största möjliga enkelhet och reda i beskattningen skulle vara lämpligt att beskatta försäkringsanstalterna enligt samma norm, som före­ slagits för aktiebolagen och med dessa likställda juridiska personer. Detta skulle visserligen komma att för försäkringsanstalterna medföra viss skatte­ lindring. För den händelse så skulle befinnas erforderligt, kunde emellertid detta förhindras genom jämkning i motsvarande mån av bestämmelserna angående beräkningen av det beskattningsbara beloppet.

Kammarrätten yttrar: Vad i promemorian i övrigt anförts och föreslagits beträffande juridiska personers statsbeskattning föranleder ej annan erinran från kammarrättens sida än såvitt angår förslaget om höjning av skatteprocenten för sparbanker från fyra till sju. Kammarrätten, som icke finner den för förslaget anförda motiveringen övertygande, anser sig sakna anledning att tillstyrka större ök­ ning av skatteprocenten än som motsvarar den beträffande andra juridiska personer ifrågasatta höjningen av grundbeloppsnivån eller 33 procent. Kam­ marrätten föreslår därför, att grundbeloppet för sparbanker bestämmes till 5.5 procent av det beskattningsbara beloppet.

Departementschefen.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget rörande beskattnin­ gen av andra juridiska personer än aktiebolag och ekonomiska föreningar innefattar i huvudsak konsekvenser av de skatteförändringar för vilka jag

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tidigare redogjort. Jag finner mig också böra biträda vad i promemorian föreslagits med de ändringar som betingas av att inkomst- och förmögenhets­ skatten vid grundbeloppsnivå är avsedd att ge approximativt samma intäkt som nu gällande skatt uttagen med 150 procent av grundbeloppet. Beträffande utländska juridiska personer torde förslaget vara direkt betingat av sådana avtal med främmande makter, som för dylika skattskyldiga faststäl­ la nationell behandling. Skatteprocenten bör i enlighet härmed för utländska aktiebolag och utländska ekonomiska föreningar bestämmas till 8. För sparbanker innebär det i promemorian framställda förslaget en lik­ ställighet med andra affärsdrivande juridiska personer, vilken måste anses i och för sig önskvärd. Jag finner dock i likhet med kammarrätten ej till­ räckliga skäl vara förebragta för höjning till den skattesats, som gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar, utan förordar en höjning med 50 procent av nu gällande 4 procent till 6 procent. För försäkringsanstalter bör vidtagas en anpassning till den nya grundbeloppsnivån, vilket betyder en ökning från nuvarande 6 procent till 9 procent. Att, såsom riksräkenskapsverket ifrågasatt, för försäkringsanstalternas vidkommande allenast för att ernå likställighet med övriga juridiska personer sänka skattesatsen till den för aktiebolag i allmänhet före­ slagna, finner jag, med hänsyn till den särskilda metoden att fastställa be­ skattningsunderlaget för dessa anstalter, uteslutet, med mindre nämnda me­ tod ändras. Vad angår de systembolag, som ej äro aktiebolag, utgör ändringen när­ mast en bokföringsfråga, då deras medel i ena eller andra formen skola komma statsverket till godo. Jag förordar, att skattefoten bestämmes till 8 procent. För ideella föreningar, stiftelser, häradsallmänningar m. fl. åsyftas endast en anpassning till den nya grundbeloppsnivån. Då nuvarande skattesats för dessa är 3 procent, skulle höjningen rätteligen ske till 4.5 procent. Eftersom skattefoten bör utgöra helt tal, förordar jag här en jämkning nedåt till 4 procent. I remissvaren förekommande särskilda uttalanden rörande nu omnämnda slag av juridiska personer synas ej, utöver vad här skett, giva anledning till något särskilt yttrande från min sida.

Verkningar i avseende å den kommunala progressivskatten av den ifrågasatta omläggningen av den direkta statsbeskattningen.

De ekonomiska konsekvenser för kommunernas del, som skulle inträda, örn, såsom tidigare föreslagits, aktiebolag m. fl. juridiska personer befrias från skyldigheten att erlägga kommunal progressivskatt, ha berörts redan i det föregående. Även den föreslagna omläggningen av fysiska personers statsbeskattning kommer att föra med sig vissa verkningar i avseende å den kommunala progressivskatten, vilka här torde böra i korthet beröras.

Kunni. Maj.ts proposition nr 232. 127

Beträffande sistnämnda återverkningar av den föreslagna omläggningen av beskattningen anförcs i departementspromemorian: Enligt förordningen den 28 september 1928 örn kommunal progressivskatt är för fysiska personer, oskilta dödsbon och familjestiftelser det till nämnda skatt beskattningsbara beloppet — med ett i detta sammanhang betydelselöst undantag — lika med den skattskyldiges till statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt beskattningsbara belopp. Därest den i sistnämnda belopp ingående förmögenhetsdelen ökas (såsom vid alternativ II) eller minskas (alternativ I a och I b), kommer alltså den kommunala progressivskattens grundbelopp också att ökas, resp. minskas. För den enskilde skattskyldige är denna för­ ändring i beskattningen i allmänhet av föga betydande storleksordning. Vid alternativ II uppstår för den skattskyldige en förhållandevis obetydlig skatte­ ökning, men vid alternativen I a och I b går förändringen i en för den till kommunal progressivskatt skattskyldige fördelaktig riktning. Från kommunernas synpunkt ter sig förhållandet annorlunda, särskilt örn man tar i betraktande den samtidiga förlusten av kommunal progressivskatt å juridiska personer. Verkställda beräkningar lia givit vid handen, att år 1935 för hela riket sistnämnda förlust kan skattas till cirka 2,720,000 kronor, samt att minskningen i kommunal progressivskatt på grund av förmögenlietsdelens sänkning kan beräknas uppgå till vid alternativ I a cirka 2,100,000 kronor och vid alternativ I b cirka 1,200,000 kronor. Vid genomförande avalternativ II skulle däremot på grund av höjningen av förmögenhetsdelen tol­ de högre skikten uppkomma en skatteökning å cirka 900,000 kronor. Sam­ manlagda minskningen i kommunal progressivskatt för hela riket skulle alltså utgöra vid alternativ I a 4,820,000 kronor, vid alternativ I b 3,920.000 kronor och vid alternativ II 1,820,000 kronor, vilken förlust nämnda år skulle lia föranlett en genomsnittlig höjning i utdebiteringen av resp. 11, 9 och 4 öre per skattekrona. Huru förslagen skulle verka för de särskilda kommunerna har icke kunnat utrönas, bl. a. på grund av svårigheten, för att icke säga omöjligheten att uppdela de ovan omförmälda beloppen 2,100,000. 1,200,000 och 900,000 kronor på de skilda kommunerna. Fördelas dessa be­ lopp proportionellt efter progressivskattens grundbelopp för andra än sven­ ska aktiebolag, skulle den sammanlagda förlusten för kommunerna —- jäm­ väl på grund av bolagens befrielse — antagas lia medfört en skatteökningbeträffande landsbygden med i medeltal 6 öre enligt alternativ I a, 5 öre en ligt alternativ I b och 2 öre enligt alternativ II och för städerna med resp. 14, 11 och 5 öre per skattekrona. Flir Stockholm, Göteborg och Malmö skulle siffrorna bliva resp. 18, 18 och 12 öre vid alternativ I a, 15, 16 och 9 öre vid alternativ I b och 8, 9 och 3 öre vid alternativ II. Framhållas må i detta sammanhang, att den kommunala progressivskatten betraktats såsom och bör betraktas såsom ett tillägg till statsskatten, och att kommunerna sålunda måste finna sig i de konsekvenser, som följa av denna anordning. Uppenbart är, att staten måste vara oförhindrad att i sin egen beskattning vidtaga de ändringar, som av förhållandena påkallas, utan hän­ syn till att en tilläggsbeskattning därav påverkas. Att den kommunala pro­ gressivskatten i och för sig har den verkan, att den vanligen tillgodoser så­ dana kommuner, som även utan denna skatt äro de bäst ställda, må jämväl beaktas. De verkningar för vissa kommuner, som kunna bliva en följd av de bär framlagda alternativa förslagen, äro i varje fall oj av sådan storleks­ ordning, att valet av det ena eller andra alternativet bör därav nämnvärt på­ verkas. Märkas bör, att, såsom redan tidigare påpekats, de beskattningsföremål, som bolnäs fran kommunal progressivskatt eller få denna minskad, själva

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

komma att få bära sin andel i den höjning av den allmänna kommunalskat­ ten, som därav blir en följd. Det kunde måhända ifrågasättas att bereda särskild kompensation åt kommunerna för den bortfallande kommunala pro­ gressivskatten genom skärpning av skalan för denna skatt beträffande en­ skilda skattskyldiga. Med hänsyn till den skärpning av skatteskalorna, som ovan föreslagits beträffande den statliga beskattningen, synes emellertid en dylik utväg ej böra anlitas. Skulle på grund av den ifrågasatta reformens verkan å den kommunala progressivskatten någon kommun med svag ekono­ misk ställning få denna försämrad, lärer det få ankomma på staten att genom skatteutjämningsförfarandet bringa denna kommun i samma läge som andra likställda kommuner. I de över promemorian avgivna yttrandena ha, såsom framgår av förut lämnade referat, invändningar i intet fall rests mot förslaget till följd av dess här angivna återverkningar. Icke heller för egen del finner jag här be­ rörda omständigheter vara av sådan art, att de lägga hinder i vägen för den förordade omläggningen av den direkta statsbeskattningen.

Förslagets konsekvenser i avseende å folkpensioneringen.

Jag vill till slut med några ord beröra vissa konsekvenser av föreliggande förslag i avseende å folkpensioneringen. I 4 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering, vilken lag trä­ der i kraft den 1 januari 1937, stadgas, att beloppet av den pensionsavgift, som skall av envar avgiftspliktig årligen erläggas, utgör sex kronor eller, om han enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för året har taxerat belopp överstigande 600 kronor, en procent av det taxerade be­ loppet. Högsta pensionsavgift är 20 kronor, dock att örn avgiftspliktig är gift med annan avgiftspliktig och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, makarnas pensionsavgifter utan hinder därav må upp­ gå till sammanlagt 40 kronor. Då beloppet av pensionsavgiften sålunda ställts i viss relation till det enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, följer därav att den förändring, som föreslagits beträffande den i nämnda belopp ingående förmögenhetsdelen, nämligen sänkning av densamma från 3/eo till 11 2 oo, även påverkar storleken av pensionsavgiften. Den minskning i avgiftsbeloppet, som kan uppkomma, är emellertid ytterst obetydlig, enär förmögenhetsdelen spelar mycket liten roll i de skikt, varom här blir fråga, nämligen taxerade belopp upp till 2,000 kronor för ogift och 4,000 kronor för äkta makar. På grund av folkpensioneringens anordning träffar minsk­ ningen i avgiftsbeloppen i sista hand staten, medan frågan örn folkpensione­ ringens finansiering i övrigt ej därav beröres.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 129

Specialmotivering till författningsförslagen.

Vid departementspromemorian funnos beträffande samtliga de tre fram­ lagda alternativen fogade förslag till sådana författningsändringar, som krä­ va beslut av riksdagen. Förslagen, som åtföljdes av kort motivering, ha i allt väsentligt lämnats utan erinran i de avgivna yttrandena, och den till alternativ I a utarbetade författningstexten överensstämmer, frånsett skatte­ skalorna och några mindre jämkningar i övrigt, med det förslag, som nu framlägges. Detta omfattar förslag till ändringar i förordningarna om statlig in­ komst- och förmögenhetsskatt och örn kommunal progressivskatt samt i taxeringsförordningen ävensom förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet samt örn upphävande av förordningen örn utjämningsskatt. En mera ingående motivering av förslagen synes knappast erforderlig, då de före­ slagna ändringarna i allmänhet äro en direkt följd av vad jag förut anfört. Vad angår förordningarna om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och om kommunal progressivskatt ha ändringsförslagen avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med bolagsskatteberedningens förslag till författningstext. — I förstnämnda förordning har 15 § endast ändrats såtillvida, att förmögenhetsdelen, 1f 60, utbytts mot V 2 oo- I 18 § meddelas bestämmelser örn in­ komst- och förmögenhetsskattens uppdelande i bottenskatt och tilläggsskatt, om skattesatserna för bottenskattens grundbelopp och om skatteskalan för tilläggsskatten. Bestämmelsen i 20 § bär i redaktionellt avseende jämkats till följd av förslaget örn införande av bottenskatt. De ifrågasatta ändringar­ na i förordningen örn kommunal progressivskatt sammanhänga med förslaget om att dylik skatt icke längre skall utgöras av andra juridiska personer än dödsbon och familjestiftelser. Förslaget till förordning örn särskild skatt å förmögenhet har fått en ly­ delse, som nära ansluter sig till de förordningar i ämnet, som utfärdats för åren 1934 och 1935, naturligen med de avvikelser som betingas av att skatte­ plikten inträder vid annat förmögenhetsbelopp samt av de förändrade reduktionsregler, för vilkas innebörd jag tidigare redogjort. Bestämmelser rö­ rande taxeringen till särskild skatt å förmögenhet, vilka förekommit i de tidigare författningarna, ha överförts till taxeringsförordningen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har, såsom av det förut lämnade referatet av dess yttrande framgår, föreslagit att den särskilda förmögenhetsskatten ej skall utgå med lägre belopp än fem kronor. Då en sådan bestämmelse skulle innebära, att för alla skattskyldiga med ett beskattningsbart förmö­ genhetsbelopp mellan 20,000 och 25,000 kronor skatten skulle utgöra ett och samma belopp eller fem kronor, anser jag mig icke kunna förorda detta för­ slag oförändrat, men jag har i författningsförslaget upptagit ett stadgande om ett minimum av en krona. I taxeringsförordningen föreslås ändringar i avseende å ett flertal para­ grafer. De flesta av dessa ändringar föranledas av de ändrade förhållanden, som uppkommit genom utjämningsskattens borttagande och den särskilda Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

förmögenhetsskattens inpassande i systemet såsom en skatt av definitiv ka­ raktär. Sistnämnda skatt torde böra i taxeringshänseende likställas med in­ komst- och förmögenhetsskatten. Endast på en punkt har denna princip frångåtts. Det har nämligen ansetts lämpligt att stadga (130 §), att ändring efter besvär av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt automa­ tiskt skall medföra ändring i taxering till särskild skatt å förmögenhet. Un­ derlåtenhet att uttryckligen överklaga sistnämnda taxering vid besvär över taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall således ej medföra rättsförlust. Bestämmelserna i 26 § om deklarationsskyldighet ha ävenledes måst ändras. Vid tillämpning av det nya skattesystemet kunna nämligen fall tänkas förekomma, där beskattning sker till särskild förmögenhetsskatt men ej till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Särskild förmögenhets­ skatt skall erläggas, så snart den beskattningsbara förmögenheten överstiger 20,000 kronor, vilket belopp, om reduktionsregeln tillämpas i full utsträck­ ning, kan motsvara högst 50,000 kronor skattepliktig förmögenhet. Och V 200 av 50,000 kronor är blott 250 kronor. Ger en förmögenhet, som något överstiger 50,000 kronor, ej avkastning och finnes ej heller annan inkomst, föreligger alltså icke skattskyldighet till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt men däremot till särskild skatt å förmögenhet. I 26 § har fördenskull såsom särskild grund för deklarationsskyldighet införts det fall, att den skatt­ skyldige vid beskattningsårets utgång ägt förmögenhet, uppgående till minst 20,000 kronor, för vilken han är skattskyldig enligt förordningen örn sär­ skild skatt å förmögenhet. Det har ansetts lämpligast att i fråga om den särskilda skatten å förmögen­ het upprätta särskild taxeringslängd, förmögenhetslängd, vilken ej såsom in­ komstlängden utlägges till offentlig granskning. Denna anordning har an­ setts böra medföra viss utvidgning av underrättelseförfarandet, örn självde­ klaration ej avgivits, en eventualitet som beträffande innehavare av förmö­ genheter, som falla under den särskilda skatten för förmögenhet, torde vara mycket ovanlig. Det remitterade författningsförslaget upptog i 86 § taxeringsförordningen bestämmelse om att i inkomstlängden skulle i avseende å statlig inkomstoch förmögenhetsskatt angivas bland annat den punkt i 18 § 2 mom. förord­ ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbelop­ pet för däri ingående bottenskatt skall beräknas. Några länsstyrelser ha häremot anmärkt, att det i fråga om den största gruppen skattskyldiga, fy­ siska personer och dödsbon, skulle vara opraktiskt och tidsödande att för varje skattskyldig göra den föreskrivna anteckningen. Med den föreslagna avfattningen torde icke lia avsetts att förhindra, att angivandet av beskattningstypen för den ifrågavarande gruppen skattskyldiga skedde genom rubri­ ceringen av den särskilda avdelning av längden, i vilken gruppen borde in­ föras. Stadgandets avfattning har emellertid nu förtydligats. I detta sammanhang får jag upptaga frågan huruvida inkomst- och för­ mögenhetsskattens särskilda beståndsdelar, bottenskatten och tilläggsskatten, skola i taxeringslängd, uppbördsbok och debetsedel angivas till beloppet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

eller om endast beloppet för varje skattskyldig av inkomst- och förmögen­ hetsskatten i dess helhet skall uppföras. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett, att det bleve nödvändigt att i taxeringslängderna och sannolikt även å debetsedlarna — för kontrollens skull från de skattskyldigas sida — upp­ taga bottenskatt och tilläggsskatt i skilda kolumner, varigenom en del av den med reformen avsedda förenklingen ginge förlorad. För egen del är jag icke beredd att taga slutlig ställning till detta spörsmål. Det förefaller emellertid som om åtminstone i taxeringslängden hela den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten borde upptagas i en kolumn samt den i denna skatt ingående tilläggsskatten i en särskild kolumn, därvid be­ loppet av vardera skatten skulle kunna av debiteringsförrättaren uttagas di­ rekt ur för ändamålet upprättade tabeller. Ur budgetär synpunkt måste det nämligen anses vara av mycket stor betydelse att för varje år kunna erhålla kännedom om de i fast, respektive rörlig skatt debiterade beloppens storlek. I debetsedlarna synes däremot endast böra upptagas inkomst- och förmö­ genhetsskatt som en post. Med hjälp av nyssnämnda, offentligen publicerade tabeller kan nödig kontroll från den skattskyldiges sida av det debiterade beloppets riktighet lätt äga rum. I 145 § 4 mom. tredje stycket taxeringsförordningen stadgas, att vissa av Kungl. Majit anvisade kostnader för taxeringsarbetet — avseende huvud­ sakligen ersättning åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna, gottgörelse för i samband med taxeringsförrättningarna lämnat biträde av städernas tjänstemän samt bidrag, som vissa städer åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet —- må sammanlagt utgöra högst ett belopp, mot­ svarande fyra procent av summan av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan denna summa beräknats enligt taxerings­ nämndernas beslut. De jämlikt denna bestämmelse av Kungl. Majit anvisade beloppen ha de tre senaste budgetåren utgjort endast omkring 2.4 procent av grundbeloppen för inkomst- och förmögenhetsskatten under respektive år. I anslutning till den ifrågasatta uppdelningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten i en fast och en rörlig del föreslogs i promemorian den ändring i berörda stadgande, att maximibeloppet skulle utgöra högst ett be­ lopp, motsvarande fyra procent av grundbeloppet för hela riket av den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten. Då emel­ lertid på grund av den höjda grundbeloppsnivån grundbeloppet för hela riket av bottenskatten kommer att utgå med högre summa än vad grundbeloppet för hela inkomst- och förmögenhetsskatten nu utgör, finner jag det i pro­ memorian upptagna procenttalet böra sänkas från fyra till tre. Detta torde innebära, att ifrågavarande maximum blir i det närmaste oförändrat. Andra — från de föregående helt fristående — ändringar i taxeringsförord­ ningen betingas av vissa stadganden i lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering, vilken lag träder i kraft den 1 januari 1937. Genom den nya lagstiftningen har hela befattningen med pensionsavgifternas fast­ ställande och påföring överflyttats till de tjänstemän, som lia att verk­ ställa debitering av kronoutskylder. De hittillsvarande stadgandena i

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

1 § andra stycket och 120 § taxeringsförordningen om beskattningsnämndernas befattning med frågor örn avgiftsplikt enligt den äldre lagen kunna därför upphävas utan att ersättas med andra stadganden. Enligt 16 § andra stycket lagen om folkpensionering skola emellertid besvär över påföring av pensionsavgift i visst fall anföras hos prövningsnämnden. Denna talan kommer normalt att upptagas av särskild prövningsnämnd, och stadgande härom föreslås skola införas i 95 § andra stycket taxe­ ringsförordningen. I 86 § samma förordning bör det nuvarande stadgandet örn att taxerat belopp städse bör införas för envar till folkpensionering avgiftspliktig, även om beskattningsbart belopp för honom ej finnes, omredi­ geras i överensstämmelse med den nya lagstiftningen.

Under framhållande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsord­ ningen lärer kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avläm­ nande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer före­ dragande departementschefen härefter, att inom finansdepartementet utar­ betade förslag till 1 ) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep­ tember 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; 2 ) förordning örn särskild skatt å förmögenhet; 3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep­ tember 1928 (nr 374) örn kommunal progressivskatt; 4) förordning angående upphävande av förordningen den 28 september 1928 (nr 375) om utjämningsskatt; samt 5) förordning örn ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Elis Lindahl.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 133 Bilaga A.

TABELLER

RÖRANDE SKATTETRYCKET I SVERIGE

Kungl. Maj.ts proposition nr 232. 135

l.

med genomsnittlig utdebitering i Sverige dr 1935, i kr. och i % av inkomsten.

10 000 kr. 15 000 kr. 22 500 kr. 33 500 kr. 50 000 kr. 200 000 kr. 1 000 000 kr.

Kr. % Kr. % Kr. % Kr. % Kr. % Kr. * Kr. *

342 3-4 588 3-s 1038 4'6 1819 5-4 3 073 64 19 550 9-8 157 247 15 7 4 Oo 41 0'3 136 ae 318 lo 674 13 5 420 2-7 32 705 33 12 0 4 34 Os 97 0-4 226 0 7 462 0‘9 4 226 24 25 562 2"6 932 9‘3 1459 9 7 2 250 iao 3411 10s 5152 103 20 977 10-5 105 377 10-5 18 0’2 51 0-3 145 06 338 lo 693 1-4 6 340 3s 38 346 38

1308 13-4 2173 145 3666 16-3 6112 18s 10054 20-4 56 513 283 359237 35-9

358 3-e 663 44 1271 5-6 2 363 7-o 4 209 8 5 29 196 14-6 215 514 21-6 950 9s 1510 10-4 2 395 10-6 3 749 lis 5845 11-7 27 317 13 7 143 723 14-4

536 5-4 961 6-4 1694 7-5 2 848 8s 4 903 9-8 31006 15-s 244 945 24-5 244 2-4 500 3-3 1000 4‘ 4 1978 5s 3 556 7-4 20 222 10-4 109 lil 10-9 4-7 34 03 119 as 289 1-3 608 1-8 1212 2-4 8 236 4-4 46 856 29 0 3 81 as 206 0‘9 416 ls 822 1-6 6 572 33 36174 3-6

932 93 1459 9-7 2 250 iao 3 411 las 5152 10-3 20 977 las 105 377 las 43 04 122 0-8 308 14 625 1-9 1232 2-5 9 859 4 9 54 266 5-4

1817 184 3 243 21-6 5 747 25e 9886 295 16877 337 96 872 484 596 729 59-7

842 84 1661 11-4 3189 lis 5 850 17-5 10 493 21-0 66 036 33o 437 086 43 7 975 9-8 1 581 las 2 558 11-4 4 036 134 6 384 128 30 836 15-4 159 643 160

156 le 185 ls 211 09 213 0'6 216 0-4 216 04 216 ao 39 04 75 0'5 114 0-5 142 04 170 0'3 170 0-4 170 ao 12 0-4 12 04 12 04 12 Oo 12 Oo 12 ao 12 0-o 80 0-8 105 o- 7 120 0' 5 135 as 150 0'3 150 0-4 150 ao 10 0-4 10 a 4 10 ao 10 Oo 10 Oo 10 Oo 10 ao

297 3o 387 2 6 467 2-4 512 1-5 558 1'4 558 03 558 0 4

1605 16 4 2 560 17-4 4133 184 6624 138 10 612 21s 57 071 285 359 795 36o

655 6e 1050 7-o 1738 7-7 2 875 86 4 767 O 5 29 754 14-9 216 072 2l6 950 9-8 1510 10-4 2 395 las 3 749 lis 5 845 11-7 27 317 137 143 723 14-4

2114 21-4 3 630 24s 6214 27 6 10 398 31 4 17 435 34-9 97 430 48 7 597 287 59 7

1139 11-4 2 048 137 3 656 lös 6 362 19-o 11 051 224 66 594 333 437 644 438 975 9- 7 1 581 las 2 558 lii 4 036 12o 6 384 128 30 836 15-4 159 643 16o totalsumman förbrukningsskatter och tullar. De viktigaste poster, som falla utanför, äro följande: Skatt (tull) å frukter och trädgårdsväxter.. 9-2 milj. kr.

> å margarin ___ 10-9 > > > å nöjestillställningar ... 5'3 > >

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 137

Tab. 3. De statliga skatterna, uppdelade i huvudgrupper, i Sverige åren 1913 och 1925 — 1935, i milj. kr. och i % av totalsumman.

1926/27 7-4 7-8 21-0 36-2 29'4 10-0 4'7 19-7 63-8 100-0 1927/28 90 7-0 20-6 36-6 30'8 8-1 5-7 18-8 63-4 100-0 1928/29 8-3 7-5 19-5 35-3 29-5 7-9 7-1 20-2 64-7 100-9 1929/30 7-3 6-3 20-3 33-9 30'7 6-1 7-5 21-8 661 100-0 1930/31 7-3 7-2 21-4 35-9 314 3’8 8-5 20-4 64-1 100-0 1931/32 5-9 6-4 22-0 34-3 32-2 4'2 10-0 19-3 65 7 100-0 1932/33 53 4-2 21-8 31-8 345 4-2 122 17-8 68-7 100-0 1933/34 5-8 35 20-1 29-4 38-2 38 12-7 15-9 70-6 1000 1934/35 6-4 3-8 19-9 301 32'8 3-4 12-8 209 69-9 1000

Tab. 4.

De kommunala skatterna (exkl. vägskatt, skogsaccis och personliga avgifter), uppdelade i huvudgrupper, i Sverige åren 1923 — 1932, i milj. kr. och i % av totalsumman.

I milj. kr. I * av totalsumman

Aktiebo­ Aktiebo­ Övriga skatt­ Övriga skatt­ lag: pro­ lag: pro­ skyldiga : Indirekta skyldiga : År gressiv- gressiv- Indi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 139

fördelning d olika skatteorter i olika länder. 1 10 n i 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 11 1 18 | 19 | 20

på olika skattearter i % av den totala beskattningen

II. Objekt-, inkomst- och årliga III. Förbrukningsskatter och förmögenhetsskatter tullar Övriga Samtliga på kol. 7- Närings-, Inkomst- Omsätt- -kol. 18 och tullar Icke Summa Övriga Fastig­ bolags- och för- nings- Summa icke upp- (kol. 9 + uppdel- (kol. 10 + förbruk­ hets­ och ka­ mögen- o. trans­ Tullar (kol. 15 + delbara + 14 + 18 + bara + 11 + nings­

21-7 5-0 20-8 — 47-6 15-9 22-1 100 48-0 08 1000

8-5 18-1 8-3 o-o 34-9 12 1 28-7 9-0 49-8 — 100-0 4’6 11-1 7-3 7-2 30-1 14-4 20-1 15-7 50-2 4-6 100-0 11-3 25'0 2-2 0-6 391 3-6 26-9 14-7 45-2 — 1000

190 0-2 32-1 — 51-3 — 15-9 20-5 36-4 — 1000 — 7-6 67-3 — 74-9 — 20-2 4-0 24-2 o-o lOOo

fördelning d olika skattearter i olika länder.

1 9 10 12 13 14 15 16 17 18 19 il

på olika skattearter i % av den totala statliga beskattningen

II. Objekt-, inkomst- och årliga III. Förbrukningsskatter och förm ögenhetsskatter tullar Övriga Samtliga på kol. 6- Närings-, Inkomst- Omsätt- -kol. 17 och tullar Icke Samma Övriga Fastig­ bolags- och för- nings- Summa icke upp- (kol. 8 + uppdel- (kol. 9 + förbruk­ hets­ och ka­ mögen- o. trans­ Tullar (kol. 14 + delbara + 13 + 17 + bara + 10 + nings­ skatter pital­ hets- port- + 15 + 16) poster + 18) poster + 11 + 12) skatter skatter skatter skatter

02 3*9 19-6 _ 23-7 — 50-0 19-9 69-9 — 100-0

— 7-6 16-8 — 24-4 0-8 360 35-8 72-6 — 100-0

131 0'8 18-6 — 32-5 18-3 29-2 14-8 62-3 l-o 100-0 3-5 14-0 7-0 00 24-5 14-3 31-1 lil 56-5 — 1000 fri 11-6 8-4 — 25-0 16-4 17-9 18-0 523 5-8 100-0

140 Kungl. Maj.ts proposition nr 232-

Bilaga B.

P. M.

med beräkning av betydelsen av under depressionsåren genomförda skatteskärpningar.

Efterföljande beräkningar avse att utröna den utsträckning vari de beräk­ nade skatteinkomsterna för budgetåret 1936/1937 betingas av då kvarståen­ de skatter eller tullar, respektive skatte- eller tullförhöjningar, införda efter den 30 juni 1931. För det i olika fall tillämpade beräkningssättet redogöres nedan. Generellt sett har den metoden tillämpats, att den under depressions­ åren genomförda skatteskärpningens inflytande på statsinkomsterna bestämts såsom skillnaden mellan de skatteinkomster som beräknas inflyta nästkom­ mande budgetår och de inkomster som med det beräknade skatteunderlaget skulle erhållas vid tillämpning av den 30 juni 1931 gällande beskattning. Av olika skäl, vilka närmare behandlats i P. M. rörande de viktigare statsin­ komsternas utveckling (1936 års statsverksproposition, Inkomsterna, bilaga D), ger en dylik beräkning endast ett approximativt mått på skatteföränd­ ringarnas inflytande; den i vissa fall tillämpade metoden ger vad som ekono­ miskt sett är att betrakta som ett maximimått på skatteskärpningens bety­ delse. I angivna promemoria finnas även sammanställda de statistiska upp­ gifter, som utgjort det huvudsakliga underlaget för efterföljande beräkningar.

Inkomst- och förmögenhetsskatt har i 1936 års statsverksproposition be­ räknats nästföljande budgetår komma att utgå med ett belopp av 149.65 mkr.; uttagningsprocenten har därvid antagits bliva 150. För budgetåret 1930/ 1931 gällde en uttagningsprocent av 145. Därest denna procentsats antages gälla för budgetåret 1936/1937, skulle skatt på det antagna skatteunderlaget utgå med 144.66 mkr. eller med cirka 5 mkr. mindre än som förutsatts i stats­ verkspropositionen. Under hänsynstagande därjämte till inflytandeprocen­ ten kan beräknas kvarstå ett belopp av 4.7 mkr. Särskild skatt å förmögenhet, som första gången uttogs år 1934, beräknas i riksstatsförslaget för budgetåret 1936/1937 till 13.0 mkr. Extra inkomstoch förmögenhetsskatt, som första gången pålades år 1932, beräknas i stats­ verkspropositionen till 9.5 mkr. Dessa båda skatter böra i sin helhet upp­ tagas såsom från depressionsåren kvarstående skatteökning. Utjämningsskatt. Denna skatt uttogs för år 1931 med 80 % av dåvaran­ de grundbelopp, vilket var hälften så stort som det nuvarande. I statsverks­ propositionen har för 1936 års taxering antagits skola efter nuvarande grun­ der debiteras 9.46 mkr. Därest skatten i stället uttagits med 80 % av halva grundbeloppet, d. v. s. med 40 %, hade det debiterade beloppet bort beräk­ nas till 3.78 mkr. Örn hänsyn därjämte tages till inflytandeprocenten, kan i runt tal 5.5 mkr. av ifrågavarande skattebelopp återföras på skattehöjning efter budgetåret 1930/1931. Arvs- och gåvoskatt. Denna skatt undergick vid 1933 års riksdag en höj­ ning, som enligt uttalande i särskilda utskottets utlåtande nr 23, sid. 39 , mot­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232- 141

svarade ungefär 50 °/o genomsnittlig förhöjning av dåvarande skatt. Med hänsyn härtill torde 1/3 av nuvarande skattebelopp kunna beräknas hänföra sig till denna skatteförhöjning. I statsverkspropositionen för nästa budgetår har arvs- och gåvoskatten beräknats till 29 mkr., varav 1/3 utgör 9.7 mkr. Fordonsskatten lämnade under budgetåret 1930/1931 ett belopp av 17.5 mkr. Sedermera har fordonsskatten vid 1932 års riksdag undergått förhöj­ ning. Enligt nu gällande skattesatser skulle fordonsskatten med budget­ året 1930/1931 föreliggande skatteunderlag hava givit 20.3 mkr. Skattehöj­ ningen kan därför vid nämnda tidpunkt beräknas till 13.8 % av den för­ höjda skatten. För budgetåret 1936/1937 har fordonsskatten beräknats till 28 mkr. Under förutsättning att nämnda procenttal ger ett riktigt mått på ett i överensstämmelse med nu rådande avsättningsförhållanden vägt ge­ nomsnitt för den under depressionsåren genomförda skatteskärpningen, kan skatteökningen beräknas uppgå till 3.9 mkr. Gummiringsskatten utgick under budgetåret 1930/1931 med 2 kronor per kilogram men från och med den 1 maj 1932 efter 3 kronor 50 öre per kilogram. Höjningen 1 krona 50 öre per kilogram utgör 42.9 °/o av den förhöjda skatten. I statsverkspropositionen för 1936/1937 har gummirings­ skatten beräknats till 16 mkr., varav alltså 42.9 % eller 6.9 mkr. kan be­ traktas som en följd av från despressionsåren kvarstående skattehöjning. Bensinskatt utgick den 30 juni 1931 med 8 öre per liter och höjdes den 1 maj 1932 till 10 öre per liter. I statsverkspropositionen har bensinskatten beräknats till 59 mkr., motsvarande ett skatteunderlag av 590 milj. liter. Efter en skattesats av 8 öre per liter skulle skattens avkastning hava blivit 47.2 mkr. Den kvarstående skatteförhöjningen kan alltså beräknas till 11.8 mkr. Tullmedlen debiterades under kalenderåret 1931 med 153.3 mkr. Därest nuvarande tullsatser tillämpats på skatteunderlaget under nämnda år, skulle den debiterade tullen hava utgjort 178.8 mkr., utgörande 116.6 °/o av den faktiskt debiterade tullen. I statsverkspropositionen har antagits en behållen inkomst av tullmedel på 150 mkr. Med stöd av anförda procentsiffra kunna tullmedlen beräknas till i runt tal 21 mkr. härröra från tullförhöjningar ge­ nomförda under depressionsåren. Accis å silke samt accis å margarin och vissa andra jettvaror, vilka skattetitlar icke humös 1930/1931, upptagas i förevarande beräkning med de i statsverkspropositionen antagna beloppen av respektive 2 mkr. och 11 mkr. Tobaksskatten gav under budgetåret 1930/193 1 66.04 mkr., avseende på budgetåret i verkligheten belöpande tobaksskatt. Efter de skattesatser, som trädde i kraft den 1 mars 1933 och som ännu gälla, skulle tobaksskatten med nämnda budgetår föreliggande skatteunderlag ha givit 74.36 mkr. eller 112.6 % av den verkligen påförda skatten. För nästa budgetår beräknas i statsverkspropositionen 84 mkr. Den kvarstående skattehöjningen kan med stöd av angivna procentsiffra beräknas till 9.4 mkr. Omsättningsskatt å spritdrycker lämnade under budgetåret 1930/1931 en faktisk avkastning av 33.75 mkr. Därest nu gällande skattesatser hade tilllämpats på skatteunderlaget nämnda budgetår, skulle omsättningsskatten hava givit 91.29 mkr. eller 270 °/o av den faktiska avkastningen. I statsverks­ propositionen beräknas omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker till 90 mkr., varav cirka 5.5 mkr. torde vara att hänföra till utskänknings­ skatt. På omsättningsskatten kommer alltså ett belopp av 84.5 mkr. Efter reduktion med anförda procenttal skulle omsättningsskatten giva 31.3 mkr. Såsom kvarstående skattehöjning beräknas alltså 53.2 mkr. Utskänkningsskatten har kvarstått oförändrad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 232 . 143

\ Bilaga C.

Skatteskalor och utgående skatt enligt i departementspromemorian framlagda alternativa skatteförslag.

Skalor för bottenskatt, tilläggsskatt och särskild skatt å förmögenhet enligt alternativen I a, I b och II.

Skala för bottenskatten enligt alternativen I a, I b och II. Bottenskattens grundbelopp utgör för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 2,000 kronor: 3 procent av det beskattningsbara beloppet; när det beskattningsbara beloppet överstiger 2,000 men icke 4,000 kr.: 60 kr. för 2,000 kr. och 4 % av återstoden 4,000 » i 6,000 » : 140 » » 4,000 > 5 % » » 6,000 » i 8,000 > : 240 » 6,000 » 2 > 6 % 8,000 > 10,000 : 360 » 8,000 » » 8 % > > 10,000 kr. 520 » 10,000 » 10 % » »

Skala för tilläggsskatten enligt alternativen I a och I b. Tilläggsskatten utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 20,000 kronor: 2 pro­ cent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 12,000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger 20,000 men icke 30,000 kr. 160 kr. för 20,000 kr. och 4 % av återstoden 30,000 » 40,000 560 3» 30,000 3> 6 % » 40,000 50,000 1,160 2> 2 > 40,000 » 8 % »> » 50,000 > 60,000 1,960 » » 50,000 » 10 % » » 60,000 80,000 > 2,960 > 60,000 » » 12 % » » 80,000 > 100,000 > 5,360 80,000 » 14% » » 100,000 > 150,000 8,160 J 2 > 100,000 16% » » 150,000 > 200,000 > 16,160 y> 7> 150,000 » » 18% »> » 200,000 kr. 25,160 » 200,000 » 20 % » »

Skala för tilläggsskatten enligt alternativ II. Tilläggsskatten utgör: när det beskattningsbara beloppet icke överstiger 20,000 kronor: 2 procent av den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 12,000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

20,000 men icke 30,000 kr.: 160 kr. för 20,000 kr. och 4% av återstoden 30,000 » » 40,000 » : 560 » » 30,000 » » 6 % » » 40,000 » » 60,000 » : 1,160 » » 40,000 » » 8 % » » 60,000 » » 80,000 » : 2,760 » » 60,000 » » 10 % » » 80,000 » » 100,000 »> : 4,760 » » 80,000 » » 12 % » » 100,000 » » 150,000 » : 7,160 » » 100,000 » » H% » » 150,000 » » 200,000 » : 14,160 » » 150,000 » » 16% » » 200,000 » » 300,000 » : 22,160 » » 200,000 » » 18% » » 300,000 kr. : 40,160 » » 300,000 » » 20 % » »

Skala för särskild skatt å förmögenhet enligt alternativ Ia. Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 20,000 kronor men icke 50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 20,000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 men icke 100,000 kr.: 30 kr. för 50,000 kr. och 2°/oo av återstoden; 100,000 » » 300,000 » : 130 » » 100,000 » » 3°/oo » » ; 300,000 » » 600,000 » : 730 » » 300,000 » » 4°/oo » » ; 600,000 » » 1,000,000 »: 1,930 » » 600,000 » » 5 0/oo » » ; 1 , 000,000 kr. : 3,930 » » 1 , 000,000 » » 6 °/oo » »

Skala för särskild skatt å förmögenhet enligt alternativ I b. Särskild skatt å förmögenhet skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 50,000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 °/00 av återstoden; 300,000 » » 500,000 » : 400 » » 300,000 » ^ 3°/oo ^ » 500,000 » » 1 , 000,000 » : 1,000 » » 500,000 » » 4 °/oo » » 1 , 000,000 kr. : 3,000 » » 1 , 000,000 » » 5 °/oo » »

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab.' 2, utvisande statsskatter för vissa inkomst- och förmögenhetskombinationer dels

150 % av grundbeloppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt, 100 %

nativen I a, 1 b och IL Den taxerade inkomsten

Förmögenheten motsvarar den taxerade inkomstens efter

Enl. 1936 års statsverksproposition Enl. alter- Taxerad Förmögen­ inkomst, het, Ink- o. Därav å Särskild S:a Ink.- o. Därav å förm- förm.- skatt å stats­ förm.- förm.skatter delen förm. skatter skatt delen kr. kr.

i

2,000 50,000 32:85 19: 35 32:85 12:60 3:60 4,000 100,000 161:53 76:03 39:00 200:53 76:00 19:00 6,000 150,000 301:33 123:16 100:00 401:33 172:50 36:50 8,000 200,000 458: 98 184:15 200:00 658:98 294:00 59:00 10,000 250,000 664: 50 283:50 300:00 964: 50 452:00 98:00 15,000 375,000 1,271: 58 538:08 625:00 1,896:58 1,052:40 224:40 25,000 625,000 2,805:00 1,144:17 1,500:00 4,305:00 2,522: 80 436:80 50,000 1,250,000 7,851:53 3,148:86 4,250: 00 12,101:53 7,310: 00 1,208:00 75,000 1,875,000 13,865: 33 5,318: 66 7,375:00 21,240:33 13,424:80 2,106: 80 100,000 2,500,000 20,711: 60 7,998: 27 10,500:00 31,211: 60 20,384:00 3,208:00 200,000 5,000,000 51,287:70 18,578:53 23,000:00 74,287: 70 51,550:00 7,458:00 400,000 10,000,000 120,559:87 41,747:04 48,000:00 168,559:87 119,050:00 15,000:00 600,000 15,000,000 195,831:67 66,937:00 73,000:00 268,831: 67 186,550:00 22,500:00 800,000 20,000,000 277,132: 62 95,269:45 98,000:00 375,132: 62 254,050: 00 30,000:00 1,000,000 25,000,000 352,259:87 114,428:20 123,000:00 475,259:87 321,550:00 37,500: 00

i procent av

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 147

enligt förslag i 1986 års statsyerksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ar grundbeloppet, samt särskild skatt ä förmögenhet) och dels enligt föreslagna alterntgöres i sin helhet ar kapitalinkomst.

4 * kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kr.

nativ I a Enl. alternativ I b Enl. alternativ II Ink.- o. Särskild S:a Ink- o. Därav å Särskild S:a förm.- Därav å skatt å stats­ förm.- förm.- skatt å stats­ skatt förm.förm. skatter skatt delen förm. skatter (= s:a delen statsskatt)

kronor

12:60 16:50 7:50 16:50 21:90 12:90 50:00 126: 00 96: 00 39:00 22:50 118:50 122:40 65:40 178: 60 351:10 210: 00 74:00 85:00 295: 00 264:00 128:00 347: 50 641: 50 354:00 119: 00 195:00 549: 00 472:00 237:00 516: 10 968:10 560: 00 206:00 300: 00 860: 00 798:00 444:00 1,006: 80 2,059: 20 1,278: 00 450:00 625:00 1,903: 00 1,787:80 959:80 2,055:00 4,577:80 2,961:00 875:00 1,500: 00 4,461: 00 4,203:20 2,117:20 5,430:00 12,740:00 8.568:00 2,466:00 4,250:00 12,818:00 11,810:00 5,708:00 9,180: 00 22,604:80 15,676:00 4,358:00 7,375:00 23,051:00 21,064: 80 10,204:80 12,930: 00 33,314:00 23,634:00 6,458:00 10,500:00 34,134:00 30,994:00 14,776:00 27,930:00 79,480:00 59,050: 00 14,958:00 23,000:00 82,050: 00 76,100:00 34,966:00 57,930:00 176,980:00 134,050:00 30,000: 00 48,000:00 182,050:00 173,600:00 74,550:00 87,930:00 274,480: 00 209,050: 00 45,000:00 73,000:00 282,050:00 271,100:00 112,050:00 117,930:00 371,980:00 284,050:00 60,000:00 98,000:00 382,050: 00 368,600:00 149,550: 00 147,930:00 469,480:00 359,050:00 75,000: 00 123,000: 00 482,050:00 466,100:00 187,050:00

taxerad inkomst

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 8, utvisande statsskatter för vissa inkomst, och förmögenhetskom binationer dels

150 % av grundbeloppet, extra inkomst- oell förmögenhetsskatt, utjäinningsskatt, 100 %

nättrén I a, I b och II. Den taxerade inkomsten utgöres till

Förmögenheten motsvarar halva den taxerade inkomstens

Enl. 1936 års statsverksproposition Enl. alter- Taxerad Förmögen­ inkomst, het, Ink.- o. Därav å Särskild S:a Ink - o. Därav å förm.- förm.- skatt å stats­ förm.- förm.skatter delen förm. skatter skatt delen kr. kr.

i

2,000 25,000 22:50 9: 00 22: 50 10:80 1:80 4,000 50,000 122: 85 37:35 — 122: 85 66:00 9:00 6,000 75,000 238: 42 60: 25 25:00 263: 42 153: 50 17:50 8,000 100,000 362: 67 87:84 50:00 412: 67 264:00 29: C0 10,000 125,000 504: 90 123: 90 75:00 579: 90 401: 60 47:60 15,000 187,500 994: 83 261:33 175:00 1,169: 83 939: 60 111:60 25,000 312,500 2,224:17 563:34 437:50 2,661:67 2,304: 40 218: 40 50,000 625,000 6,159:87 1,457:20 1,500: 00 7,659:87 6,684:00 582:00 75,000 937,500 11,149: 47 2,602:80 2,750:00 13,899:47 12,347: 60 1,029: 60 100,000 1,250,000 16,684: 13 3,970:80 4,250:00 20,934:13 18,759:00 1,583: 00 200,000 2,500,000 41,981:73 9,272:56 10,500: 00 52,481: 73 47,800:00 3,708:00 400,000 5,000,000 99,727: 27 20,914: 44 23,000: 00 122,727: 27 111,550:00 7,500:00 600,000 7,500,000 161,988:17 33,093:50 35,500: 00 197,488:17 175,300:00 11,250:00 800,000 10,000,000 228,496: 67 46,633:50 48,000:00 276,496: 67 239,050:00 15,000:00 1,000,000 12,500,000 299,257: 62 61,425: 95 60,500:00 359,757: 62 302,800:00 18,750: 00

Kungl. Alaris proposition nr 232\ 149

enligt förslag i 1936 års statsrerksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ar grundbeloppet, samt särskild skatt å förmögenhet) och dels enligt föreslagna alterhälften ar arbetsinkomst och till hälften ar kapitalinkomst.

elter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kr.

nativ I a Enl. alternativ I b Enl. alternativ II Ink.- o. Särskild S:a Ink.- o. Därav å Särskild S:a förm.- Därav å skatt å stats­ förm.- förm.- skatt å stats­ skatt förm.förm. skatter skatt delen förm. skatter (= s:a delen statsskatt)

kronor

— 10:80 12: 60 3: 60 — 12:60 15:00 6:00 30:00 96:00 76:00 19:00 — 76:00 89:20 32:20 80:00 233: 50 172: 50 36:50 25:00 197:50 197:50 61:50 130: 00 394:00 294:00 59:00 50:00 344: 00 333: 60 98: 60 205:00 606:60 452:00 98:00 75:00 527:00 518: 40 164:40 392: 50 1,332:10 1,052: 40 224:40 175:00 1,227: 40 1,209: 60 381: 60 780:00 3,084: 40 2,522:80 436:80 437: 50 2,960: 30 2,969: 40 883:40 2,055:00 8,739: 00 7,310:00 1,208:00 1,500: 00 8,810: 00 8,684: 00 2,582:00 3,617:50 15,965:10 13,424:80 2,106:80 2,750:00 16,174:80 15,542: 60 4,682:60 5,430:00 24,189:00 20,384:00 3,208: 00 4,250:00 24,634: 00 23,316: 00 7,098:00 12,930:00 60,730:00 51,550: 00 7,458: 00 10,500:00 62,050:00 58,172:00 17,038:00 27,930:00 139,480: 00 119,050:00 15,000: 00 23,000:00 142,050:00 136,100: 00 37,050:00 42,930: 00 218,230: 00 186,550: 00 22,500:00 35,500:00 222,050: 00 214,850: 00 55,800:00 57,930:00 296,980:00 254,050: 00 30,000: 00 48,000: 00 302,050: 00 1293,600:00 74,550:00 72,930: 00 375,730: 00 321,550: 00 37,500: 00 60,500: 00 382,050: 00 ^ 372,350: 00 93,300:00

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 4, utvisande statsskatter för vissa förmögenhetsbelopp dels enligt förslag 1 1936 loppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, ntjämningsskatt, 100 % ar grundbeloppet,

och II. Förmögenhet

Även annan inkomst saknas.

Enl. 1936 års statsverksproposition Enl Taxerad, Förmögenhet, inkomst, Ink.- o. Särskild S:a Ink.- o. förm.-skatter' skatt å förm. statsskatter förm.-skatt

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 151

&rs statsverksproposition (statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 150 % av grundbo samt särskild skatt å förmögenhet) och dela enligt föreslagna alternativen I a, I b utan avkastning.

Ortsavdrag 1,400 kronor.

Enl. alternativ I a Enl. alternativ I b alternativ II Ink.- o. Särskild S:a Ink.- o. Särskild S:a skatt å förm. statsskatter förm.-skatt skatt å förm. statsskatter (=s:a statsskatt)

kronor

57,930:00 81,564:00 59,050: 00 48,000:00 107,050: 00 109,985:00

förmögen,ieten

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Bilaga D.

P. M.

med vissa beräkningar rörande de i propositionen föreslagna skatterna.

Skatternas avkastning.

Inom departementet hava verkställts beräkningar rörande avkastningen av de i propositionen föreslagna skatterna för fysiska personer, oskifta döds­ bo11 och familjestiftelser ävensom i fråga om fördelningen av denna beskatt­ ning pa skatt a inkomst och skatt å förmögenhet. Resultatet av beräkningar­ na sammanfattas i följande tabell, som tillika innehåller motsvarande upp­ gifter beträffande den nuvarande beskattningen.

Av hela beskatt­ Skatt1 i miljoner kronor ningen belöpa å å för­ förmö­ a in­ inkomst total mögen­ genhet komst % het % Propositionens förslag Inkomst- och förmögenhetsskatt

Summa 139.6 112.2 27.4 80.4 19.6

Skatternas fördelning på inkomstklasser.

Härjämte har inom departementet verkställts en överslagsberäkning för utfinnande av de nuvarande och föreslagna skatternas fördelning på inkomst­ klasser. Beräkningen, som i flera hänseenden måst byggas på approximatio­ ner, torde dock vara ägnad att i stora drag utvisa, huru den totala skatte­ bördan skulle förskjutas enligt det i propositionen framlagda förslaget. I efterföljande tabell hava sammanfattats resultaten av beräkningarna. Ta­ bellen, som hänför sig till skatteunderlaget vid 1935 års taxering för fysiska personer m. fl., innehåller jämväl uppgifter örn antalet taxerade och summa beskattningsbart belopp inom olika klasser av inkomster, varmed i detta sam­ manhang förstås till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara be­ lopp.

1 Beräknade debiterade belopp vid 1936 års taxering. ' Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter 150 % av grundbeloppet, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämningsskatt samt särskild skatt å förmögenhet. — Beträffande siffrorna för de särskilda nuvarande skatterna, se sid. 40 i propositionen.

Rungl. Maj:ts proposition nr 232. 166

komstbelopp dels enligt gällande författningar dels enligt propositionen. Den talehelhet ar arbetsinkomst.

Ortsavdrag 1,400 kr.

E n 1 i g t p r o p o s i t i o n e l n

S:a statsskatter med bottenskatt vid Därav

Särskild S:a fasta 90 % 100 % 125 * 150 % Tilläggsskatt skatt å för­ statsskatter mögenhet

kronor

av taxera d inkom it

skatt samt särskild skatt å förmögenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 157

komst- och förmögenhetsko nibi nationer dels enligt gällande författningar dels enutgöres i sin helhet av kapitalinkomst.

efter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kr.

E n 1 i g t p "I o o s i t i o nen

S:a statsskatter med bottenskatt vid Därav ■ Särskild S:a fasta 90 % 100 % 125 X 150 % Tilläggsskatt skatt å för­ statsskatter mögenhet

kronor

4,750:86 4,918:00 5,335:85 5,753: 70 1,191:60 2,055:00 3,246:60 12,672:95 13,037:00 13,947:12 14,857: 25 3,966:50 5,430:00 9,396:50 21,778:51 22,339: 40 23,741: 62 25,143: 85 7,550:50 9,180:00 16,730:50 31,728: 20 32,486: 00 34,380: 50 36,275:00 11,978: 00 12,930:00 24,908:00 74,856: 70 76,402: 00 80,265: 25 84,128:50 33,019: 00 27,930:00 60,949:00 166,281:70 169,402: 00 177,202: 75 185,003:50 80,269: 00 57,930: 00 138,199:00 257,706:70 262,402:00 274,140:25 285,878: 50 127,519: 00 87,930:00 215,449:00 349,131: 70 355,402:00 371,077:75 386,753: 50 174,769:00 117,930:00 292,699:00 440,556:70 448,402:00 468,015:25 487,628: 50 222,019: 00 147,930:00 369,949:00

av taxerad inkom st

skatt samt särskild skatt & förmögenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. 159

komet- och förmögenhetskonibinationer dels enligt gällande författningar dels enligt hälften ar arbetsinkomst och till hälften ar kapitalinkomst.

efter 4 % kapitaliserade värde. Ortsavdrag 1,400 kronor.

■

E n 1 1 o ) s i t i o nen i g t P * X O

S:a statsskatter med bottenskatt vid Därav

Särskild S:a fasta 90 % 100 % 125 * 150 * Tilläggsskatt skatt å för­ statsskatter mögenhet

kronor

3,252: 78 3,403: 00 3,799:55 4,190:10 1,066:80 780:00 1,846:80 8,756:46 9,098:60 9,953:95 10,809: 30 3,622:20 2,055:00 5,677: 20 15,265:44 15,793:50 17,113: 65 18,433:80 6,895:40 3,617:50 10,512:90 22,771:95 23,486:00 25,271:12 27,056: 25 10,915:50 5,430:00 16,345:50 56,444:20 57,902: 00 61,546:50 65,191:00 30,394: 00 12,930:00 43,324:00 129,456: 70 132,402: 00 139,765:25 147,128:50 75,019:00 27,930: 00 102,949: 00 202,469: 20 206,902:00 217,984:00 229,066:00 119,644: 00 42,930:00 162,574: 00 275,481: 70 281,402:00 296,202:75 311,003:50 164,269:00 57,930:00 222,199:00 348,494: 20 355,902:00 374,421: 50 392,941: 00 208.894:00 72,930:00 281,824: 00

av taxerad inkom st

skatt samt särskild skatt å förmögenhet.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Tab. 4, utvisande statsskatter vid olika procenttal av grundbeloppet för vissa för­ mögenhet utan

Även annan inkomst saknas.

Enligt gällande författningar

S:a statsskatter1 med statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Förmögenhet, Taxerad inkomst, kr. vid Därav särskild kr. skatt å 150 % 170 % förmögenhet (= förslag i 1936 (= beslut av års statsverks- 1935 års riks­ proposition) dag)

i

0 50,000 i 100,000 . 1 5:85 6: 63 _ 150,000 49:75 53:05 25:00 200,000 105:35 112:73 50:00 250,000 167:70 180:06 75:00 375,000 365:08 389:98 175:00 625,000 841:88 891: 74 437:50 1,250,000 2,734: 08 2,863:92 1,500:00 1,875,000 5,087: 92 5,319:42 2,750:00 2,500,000 7,793:33 8,128:93 4,250:00 5,000,000 20,434:87 21,312:09 10,500:00 10,000,000 48,763:33 50,965:41 23,000:00 15,000,000 79,344: 33 83,142:33 35,500:00 20,000,000 110,922:82 116,449:88 48,000:00 60,500:00 |

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt, utjämnings-

Kungl. Majlis proposition nr 232- 161

mögenhetsbelopp dels enligt gällande författningar dels enligt propositionen. För­ avkastning.

Ortsavdrag 1,400 kronor.

E n 1 i g t p "I O o s i t i o nen

S:a statsskatter med bottenskatt vid D ä r a \

** Särskild S:a fasta 90 % 100 % 125 % 150 % Tilläggsskatt skatt å för­ statsskatter mögenhet

kronor

28,091: 70 28,412:00 29,212:75 30,013: 50 3,279:00 21,930: 00 25,209:00 | 44,674:70 45,170: 00 46,408: 25 47,646: 50 6,287:00 33,930: 00 40,217: 00 61,857: 70 62,528:00 64,203: 75 65,879: 50 9,895:00 45,930:00 55,825: 00 79,640:70 80,486:00 82,599: 25 84,712:50 14,103:00 57,930:00 72,033: 00

av förmo senheten.

skatt samt särskild skatt å förmögenhet. Bihang till riksdagens protokoll 1936. 1 sami. Nr 232. 11

162 Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

Tab. 5, utvisande statsskatter vid olika procenttal av grundbeloppet för vissa be­ skattningsbara belopp dels enligt gällande författningar, dels enligt propositionen.

Enligt gällande författ­ Enligt p r o p o i t i o n e n ningar Beskatt­ ningsbart S:a statsskatter1 med S:a inkomst- och förmögenhetsskatt med statlig inkomst- och Därav belopp, bottenskatt vid förmögenhetsskatt vid tilläggs­ skatt

4,000 183:33 207: 33 144: 00 160: 00 200:00 240: 00 — 6,000 280:00 316:00 243:00 270:00 337:50 405: 00 — 8,000 386:67 434: 67 369:00 410:00 512:50 615:00 — 10,000 506: 67 566: 67 575: 00 630: 00 767:50 905: 00 80:00 12,000 660: 00 736:00 801:00 870: 00 1,042: 50 1,215: 00 180:00 15,000 905: 00 1,005: 00 1,170: 00 1,260: 00 1,485: 00 1,710:00 360:00 20,000 1,346: 67 1,486: 67 1,835:00 1,960:00 2,272:50 2,585:00 710: 00 25,000 1,888: 33 2,078: 33 2,550:00 2,710:00 3,110: 00 3,510:00 1,110:00 30,000 2,430: 00 2,670: 00 3,265: 00 3,460:00 3,947: 50 4,435: 00 1,510: 00 40,000 3,596: 67 3,936: 67 4,795: 00 5,060: 00 5,722:50 6,385: 00 2,410: 00 50,000 4,996: 67 5,456: 67 6,525:00 6,860: 00 7,697:50 8,535:00 3,510:00 75,000 8,896: 67 9,686: 67 11,150:00 11,660:00 12,935: 00 14,210:00 6.560: 00 100,000 13,063:33 14,203:33 16,375:00 17,060: 00 18,772: 50 20,485:00 10,210:00 150,000 22,730:00 24,670: 00 28,025: 00 29,060:00 31,647:50 34,235:00 18,710:00 200,000 33,146:67 35,986: 67 40,675: 00 42,060:00 45,522: 50 48,985:00 28,210: 00

i procent av beskattningsbart belopp

1 Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, extra inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt.

366633. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1936.