med förslag till ändrad ly¬ delse av § 44 regeringsformen och § 5 successionsord¬ ningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
1 Nr 261.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen; given Stockholms slott den 8 maj 1936.
Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid fogade förslag till ändrad lydelse av § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen.
GUSTAF.
Karl Levinson.
Bihang till riksdagen! protokoll 1936.
1 tami. Nr 261.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
Förslag
till
lindrad lydelse av § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen.
§44.
Ingen prins av det konungsliga huset, det vare sig kronprins, arvfurste eller furste, må gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock; havé han förverkat arvsrätt till riket både för sig, barn och efterkommande.
§5.
Prins av det kungl, huset må ej gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. Sker det ändock, havé han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Lag samma vare, om han, med eller utan sådant samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
3 Utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1936.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Wigforss, Möller, Levinson,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Levinson, anför:
»Enligt regeringsformen § 44 och successionsordningen § 5 må prins av det kungl, huset icke gifta sig utan Konungens vetskap och samtycke; sker det ändock, har han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Jämlikt sistnämnda lagrum förverkar han denna rätt också i det fall att han, med eller utan Konungens vetskap och samtycke, tager till gemål enskild svensk eller utländsk mans dotter. Därjämte utsäges i samma lagrum att det dock icke är prins förment att med Konungens vetskap och samtycke taga gemål av svenska konungahuset, inom i svensk lag ej förbudna leder.
De nu återgivna bestämmelserna gälla oförändrade sedan grundlagarnas tillkomst; § 5 successionsordningen har utan ändring överförts från 1809 års successionsordning.
Nämnda stadgande i successionsordningen innebär att svensk prins är hänvisad att, om han icke skall förlora sin arvsrätt till tronen, taga gemål ur regerande furstehus eller vissa med dem likställda icke regerande utländska hus. De förhållanden på vilka denna regel är grundad ha efter hand väsentligt förändrats. Antalet regerande furstehus och med dem likställda familjer har betydligt minskats; särskilt efter omvälvningarna i samband med världskriget torde åtskilliga familjer som förut intagit en dylik ställning vara att anse som enskilda. Den begränsning som genom den ifrågavarande bestämmelsen ålägges svensk prins vid val av gemål har därmed skärpts på ett sätt som näppeligen kunde förutses vid grundlagarnas tillkomst.
I betraktande främst av nu anförda omständigheter torde en grundlagsändring vara påkallad i syfte att vidga den krets av familjer, med vilka svensk prins kan träda i giftermålsförbindelse utan att förlora sin arvsrätt till kronan. Härvid lärer först böra övervägas huruvida förbudet mot äktenskap mellan svensk prins och utländsk enskild mans dotter må kunna borttagas. En dylik åtgärd synes icke möta allvarligare betänkligheter, då grund-
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 261.
lagen alltjämt skulle uppställa fordran på ett av Konungen i förväg lämnat samtycke. Därest den angivna åtgärden vidtages, synes böra stadgas att, innan samtycke enligt § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen lämnas, statsrådets tankar skola inhämtas.
Vad åter angår förbudet mot giftermål med enskild svensk mans dotter torde de skäl som föranlett detsammas upptagande i grundlagen alltjämt äga giltighet. Erinras må att det av 1809 års konstitutionsutskott ursprungligen framlagda förslaget till successionsordning, vilket icke lade hinder i vägen för giftermål mellan svensk prins och utländsk enskild mans dotter, likväl upptog förbud för prins att taga gemål av svensk ätt utom konungahuset.
I överensstämmelse med vad nu anförts vill jag föreslå sådana grundlagsändringar, att i regeringsformen § 44 och successionsordningen § 5 lämnas föreskrift därom att prins av det kungl, huset ej må gifta sig, med mindre Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats, därtill lämnat samtycke. I anslutning till vad hittills gällt bör stadgas, att giftermål utan dylikt samtycke medför förlust av arvsrätten till riket. Därutöver bör i successionsordningen endast upptagas den föreskriften, att förlust av arvsrätten skall inträda, örn prins, med eller utan sådant samtycke, tager till gemål enskild svensk mans dotter. Den sista punkten i § 5 successionsordningen, angående rätten för prins att gifta sig inom det svenska konungahuset, kan lämpligen utgå i samband med de nu föreslagna ändringarna i paragrafen. Vad i denna punkt sägs måste ändå anses gälla.»
Föredraganden hemställer härefter, att ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ändrad lydelse au § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet: Ragnar Kihlgren.
Stockholm 1936. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.