angående anslag till sta¬ tens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kon- tantunderstödsverksamhet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

1 Nr 302.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, anför departementschefen, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 20, omnämnde jag, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 4 december 1936 anmält, att kommissionen för nästa budgetår preliminärt uppskattade utgifterna för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten till 15,600,000 kronor, därav 600,000 kronor för kommissionens centrala administrationskostnader och 15,000,000 kronor till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 302. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Kommissionens skrivelse finnes såsom bilaga fogad vid detta protokoll (Bilaga A).

Vidare anförde jag, att jag vid övervägande av medelsbehovet saknat anledning frångå kommissionens beräkningar av dess centrala administrationskostnader, medan jag för den av kommissionen bedrivna hjälpverksamheten, i avvaktan på ytterligare erfarenhet om det ekonomiska lägets utveckling, ansett mig preliminärt böra beräkna ett belopp av 12,000,000 kronor.

På min hemställan har Kungl. Majit under femte huvudtiteln, punkterna 20 och 21, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1937/1938 beräkna dels till Statens arbetslöshetskommission ett förslagsanslag av 600,000 kronor, dels ock till Reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 12,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga dessa frågor.

Beträffande de för tiden till och med budgetåret 1935/1936 anvisade anslagen till den av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverksamheten och i samband därmed stående frågor torde jag kunna hänvisa till de redogörelser. som lämnats i propositionerna 250/1932, 216/1933, 235/1934, 232/1935 och 266/1936.

För innevarande budgetår anvisade 1936 års riksdag dels ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor till statens arbetslöshetskommission, dels ock ett reservationsanslag av 22,000,000 kronor till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m., vilka anslag äro uppförda under femte huvudtiteln. Därjämte medgav riksdagen, att den s. k. väglånefondens kapitalbehållning, uppgående till 2,000,000 kronor, finge tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna för hjälpverksamhet under budgetåret i fråga.

Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

De av 1933 års riksdag godkända grunderna för bedrivande av hjälpverksamhet vid arbetslöshet sammanfattades av Kungl. Majit i kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse trädde i stället för kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Rörande innehållet av de sålunda meddelade bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse, som lämnats i propositionen nr 235 till 1934 års riksdag.

I propositionen nr 232 till 1935 års riksdag, vartill jag jämväl torde få hänvisa, redogjordes för de ändringar beträffande hjälpbestämmelserna, som beslötos vid 1934 års riksdag. Med anledning av dessa ändringar utfärdades kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse ersatt 1933 års kungörelse i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

3 Av 1935 års riksdag vidtagna jämkningar i reglerna för ifrågavarande hjälpverksamhet föranledde utfärdandet av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 426) örn ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 30 juni 1934. Den huvudsakliga innebörden av de förändringar, som vidtogos år 1935, finnes återgiven i propositionen nr 266 till 1936 års riksdag.

Även vid sistnämnda riksdag beslötos vissa ändringar av gällande regler för hjälpverksamheten på sätt närmare framgår av kungörelsen den 30 juni 1936 (nr 464) örn ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 30 juni 1934. Jag skall här lämna en kortfattad redogörelse för de år 1936 vidtagna ändringarna.

Enligt hjälpkungörelsen skall såsom familjeförsörjare anses den, som har försörjningsskyldighet mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant (19 §). Denna avfattning medför, att änkling, som har minderåriga barn och i anledning därav måste anställa kvinnlig hjälp för barnens och hemmets vård, icke kommer att betraktas såsom familjeförsörjare gent emot den anställda kvinnliga hjälpen. I anslutning till riksdagens beslut år 1936 har hjälpkungörelsen så ändrats, att änkling med hemmavarande barn under 16 år må åtnjuta ortstillägg och dagunderstöd efter samma grunder, som gälla för person med försörjningsskyldighet mot make (30 och 41 §§)•

I enlighet med Kungl. Majt:s förslag beslöt 1936 års riksdag att införa ett extra ortstillägg. Detta extra ortstillägg kan, då familjeförsörjare hänvisats till fast förläggning i annan kommun, utgå till hustru och barn eller, i fråga örn änkling, till hemmavarande barn under 16 år. Det högsta belopp, med vilket dylikt tillägg må utgå, är lika med dubbla skillnaden mellan tvenne intill varandra liggande reservarbetslöner i den av arbetslöshetskommissionen fastställda löneskalan (30 §).

Vid föregående års riksdag beslöts vidare att bereda möjlighet för reservarbetare att på bekostnad av statsverket besöka hemorten. I hjälpkungörelsen har därför införts den bestämmelsen, att familjeförsörjare, som hänvisats till statligt reservarbete och där varit såsom reservarbetare utan avbrott sysselsatt under minst tre månader, må efter arbetslöshetskommissionens medgivande besöka hemorten på statsverkets bekostnad (31 §).

Statsbidraget till statskommunala reservarbeten, avseende nyanläggning, omläggning och förbättring av allmän väg, har höjts från tre fjärdedelar till fyra femtedelar av det belopp, vartill kostnaderna för själva vägarbetet skäligen kunna uppskattas vid kostnadsberäkningarna (36 §). Ändringen sammanhänger med riksdagens beslut i fråga örn bidrag av automobilskattemedel till vägarbete, som utföres i vanlig ordning.

I fråga om detaljerna i hjälpkungörelsen och av arhetslöshetskommissionen utfärdade tillämpningsföreskrifter hänvisar jag till den av kommissionen i juli 1935 utgivna publikationen: »Råd och anvisningar rörande hjälpverksamheten för arbetslösa» jämte supplement därtill, utgivet i juli 1936.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Departements-

chefen.

Ifrågasätta författningsändringar.

De bestämmelser, som för närvarande gälla för den statsunderstödda hjälpverksamheten, torde i all huvudsak böra äga tillämpning under budgetåret 1937/1938. Allenast i ett par detaljer har jag funnit anledning att påkalla jämkningar.

Revisionen vid statskoinmunalt reservarbete, utfört i vägstyrelses regi.

Jämlikt 38 § i hjälpkungörelsen skall i revisionen av sådant statskommunalt reservarbete, som bedrives i landstings eller vägstyrelses regi, deltaga minst en revisor, som efter anmälan av landstingets förvaltningsutskott eller vägstyrelsen utses av länsstyrelsen för kalenderår.

I lag om vägdistrikt den 7 juni 1934, som trätt i kraft den 1 januari 1937, stadgas i 47 §, att för granskning av vägstyrelses förvaltning årligen tre revisorer skola utses, varav en av länsstyrelsen. För denna skall jämväl utses suppleant.

I skrivelse den 5 mars 1937 angående medelsbehovet för budgetåret 1937/ 1938 har statens arbetslöshetskommission föreslagit, att sagda 38 § i hjälpkungörelsen måtte kompletteras med en föreskrift av innebörd, att i revisionen av statskommunalt reservarbete i vägstyrelses regi skulle deltaga den av länsstyrelsen för revision av vägstyrelsens förvaltning utsedda revisorn. Till motivering för detta förslag har kommissionen anfört att, då efter lagens om vägdistrikt ikraftträdande inom varje vägdistrikt skulle finnas en av länsstyrelsen utsedd revisor för vägstyrelsens förvaltning, det icke torde vara nödvändigt eller ens lämpligt, att uppdraget som revisor vid statskommunalt reservarbete, utfört i vägstyrelses regi, lämnades åt annan person än den av länsstyrelsen för vägstyrelsens ordinarie förvaltning utsedde revisorn.

På av arbetslöshetsk ommissionen anfört skäl får jag förorda den föreslagna författningsändringen.

Hyreshjälp m. m.

I 48 § av gällande föreskrifter stadgas, att hyreshjälp må i särskilt ömmande fall tilldelas familjeförsörjare, som åtnjuter dagunderstöd.

I skrivelse den 30 januari 1937 hava vissa reservarbetare i Stockholm hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för införande av obligatoriskt, av statsmedel utgående hyresbidrag för den första efter anställning vid reservarbete infallande hyresbetalningen.

Till stöd härför har i huvudsak anförts, att omkring 90 % av de arbetare, som under januari 1937 anställts vid Bromma flygfält, ej på sin arbetsk-

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

komst kunnat erlägga avtalad hyra, utan nödgats anlita fattigvården eller lånevägen för att avvärja eventuellt vräkningshot. Därigenom hade lramkallats ett osäkerhetstillstånd med avseende på bostadsfrågan, som i sin största räckvidd drabbat familjerna i deras helhet och på hustrurna ofta verkat fullständigt nedbrytande.

På grund av remiss har statens arbetslöshetskommission den 2 april 1937 avgivit utlåtande över framställningen. Med framhållande bland annat, att hyreshjälpen numera vore att anse såsom ett supplement till dagunderstödet i ömmande fall, då det av andra bestämmelser maximerade understödet med hänsyn till familjens storlek och andra förhållanden visat sig otillräckligt, har kommissionen funnit vad i framställningen anförts icke innefatta skäl för någon sådan ändring i gällande författningsbestämmelser, att hyreshjälp skulle kunna tilldelas jämväl reservarbetare.

Under åberopande av meddelade uppgifter rörande arbetsinkomster vid statskommunala reservarbeten i Stockholm under januari och februari 1937, håller kommissionen för osannolikt, att en försämring av den arbetslöses ekonomi skulle inträda genom hänvisning till reservarbete. Det syntes i stället uppenbart, att i det stora flertalet fall en avgjord förbättring av familjens försörjningsmöjligheter inträtt genom familjeförsörjarens hänvisning till sådant arbete, även örn hyreshjälp icke längre erhölles.

Även om jag ej vill frånkänna de synpunkter, som av arbetslöshetskom- Departementsmissionen anförts, ett visst berättigande, later det sig icke förneka, att för reservarbetare, som tidigare åtnjutit hyreshjälp och som under loppet av en månad hänvisas till statligt reservarbete, vid närmaste månadsskifte mången gång kan inträda svårigheter att med hjälp av den intjänade inkomsten vid rservarbetet erlägga närmast förfallande hyresbelopp. Jag är med kommissionen ense därom, att någon principiell ändring i hyreshjälpens karaktär av supplerande hjälpform vid kontantunderstöd icke är påkallad. Men däremot synes sådan jämkning motiverad, att hyreshjälp må kunna utgå jämväl för månad, under vilken arbetslös, efter att tidigare hava uppburit med kontantunderstöd förbunden hyreshjälp, hänvisas till statligt reservarbete.

Genom ett tillmötesgående i denna begränsade omfattning av den föreliggande framställningen skulle otvivelaktigt huvudsyftet uppnås.

I detta sammanhang anser jag mig jämväl böra rikta uppmärksamheten därå, att den i 51 § kungörelsen meddelade föreskriften, att i 44 § stadgad maximering av dagunderstödet i tillämpliga delar skall gälla jämväl i fråga om hyreshjälp, formellt är ägnad att i vissa fall kunna föranleda svårigheter för de barnrika familjerna. Enligt vad jag inhämtat, har kommissionen vid tillämpningen velat undvika en sådan tolkning, och med hänsyn härtill synes mig skäl föreligga att jämka bestämmelserna så, att de bringas i formell överensstämmelse med rådande praxis.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 302

Av riksdagen påkallade utredningar.

Beträffande vissa av 1933 drs riksdag i skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, påkallade utredningar dels rörande reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården, dels rörande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär m. m., dels rörande en rationell planläggning av kommunernas arbeten, dels ock rörande centralorganet för arbetslöshetshjälpen har jag i fjolårets proposition framhållit, att frågan örn en rationell planläggning av kommunernas arbeten beaktats i samband med det till 1936 års riksdag avlåtna förslaget till lag om kommunal fondbildning, vilket sedermera i all huvudsak bifallits av riksdagen.

Vad vidare angår ordnandet av frågan örn centralorganet för arbetslöshetshjälpen, har jag i propositionen nr 266 till innevarande års riksdag upptagit detta spörsmål till närmare övervägande, i anslutning till det av landshövdingen K. Tiselius avgivna sakkunnigförslaget i ämnet. Jag har därvid uttalat, att den förebragta utredningen styrkt mig i min redan tidigare hysta uppfattning, att de uppgifter, vilka för närvarande tillkomma statens arbetslöshetskommission, icke lämpligen böra omhänderhavas av socialstyrelsen. Vid det av mig framlagda förslaget till omorganisation av styrelsen, vilket förslag av Kungl. Majit genom proposition underställts riksdagen, har jag också utgått ifrån att någon överflyttning av ifrågavarande uppgifter från kommissionen till styrelsen icke borde äga rum, liksom jag avböjt att för närvarande vidtaga någon principiell ändring i kommissionens sammansättning och uppgifter.

Vidkommande slutligen de båda först omförmälda spörsmålen har frågan härom bragts i ett något ändrat läge genom 1936 års riksdags hemställan om utredning rörande ändringar i olika hänseenden av fattigvårdslagstiftningen (riksdagens skrivelse nr 185). Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande av den splittring av den sociala omvårdnadens organisation, som föranledes av olika Kungl. Majits på min framställning till årets riksdag aviåtna förslag, har jag för avsikt att inom den närmaste tiden påkalla åtgärder för en allmän översyn av bestämmelserna rörande samhällets understödsverksamhet. I detta sammanhang lära de av 1933 års riksdag upptagna specialproblemen naturligen komma under omprövning.

Arbetslöslietskommissionens hjälpverksamhet under år 1936.

En utförlig berättelse över arbetslöshetskommissionens verksamhet under år 1936 till och med utgången av oktober månad återfinnes i kommissionens förenämnda skrivelse den 4 december 1936 angående medelsbehovet för nästa budgetår. Jag tillåter mig att beträffande den utförliga redogörelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

hänvisa till denna skrivelse (Bilaga A). Här skall jag endast återgiva vissa sammanfattande statistiska uppgifter, kompletterade till och med utgången av år 1936.

I. Arbetslinjen.

Enligt de av statsmakterna år 1933 fastställda reglerna rörande hjälpverksamheten för arbetslösa skulle den under kommissionens ledning bedrivna verksamheten inriktas på att så långt ske kunde bereda arbete åt största möjliga antal arbetslösa, varvid statskommunala reservarbeten företrädesvis borde anordnas. Dessa bestämmelser äro alltjämt gällande, men riksdagen har sedermera vid olika tillfällen uttalat, att en viss försiktighet bör iakttagas vid igångsättandet av mera omfattande statskommunala arbetsföretag, som svårligen kunna anpassas efter arbetslöshetens växlande omfattning, och att stadgandet om företrädesrätt för de statskommunala reservarbetena bör så tolkas, att hjälpverksamhetens ändamålsenlighet icke äventyras.

Summan av kommissionens kontrakterade statliga reservarbeten under år 1935 uppgick till i runt tal 28,800,000 kronor, varav ersättningarna från uppdragsgivarna utgjorde omkring 3,800,000 kronor. Den nyanskaffning, som kommissionen år 1936 bedrivit i fråga örn arbetsobjekt till de statliga reservarbetena, belyses av följande sammanställning, av vilken de antagna arbetenas fördelning länsvis jämväl framgår.

Kostnaderna för år 1936 kontrakterade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten, fördelade länsvis.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Enligt verkställd beräkning per den 31 december 1936 uppgick värdet av icke utförda delar av de statliga reservarbetena till ett belopp av ungefär 37,000,000 kronor.

Relationen mellan arbetsförtjänster, material- och administrationskostnader framgår av särskild tabell, i vilken jämväl uppgifter för budgetåren 1931/1932—1934/1935 medtagits.

Revision av de per den 1 maj 1934 fastställda reservarbetslönerna har vidtagits av kommissionen under år 1936. De nya lönerna tillämpas från den 1 januari 1937. Den tidigare gällande löneskalans 40 öres intervaller hava bibehållits.

Omprövning av lönerna har icke ansetts påkallad för det betydande antal kommuner, inom vilka hjälpverksamhet för arbetslösa för närvarande icke pågår. Sålunda hava av de 1,529 reservarbetslöner, som voro gällande den 31 oktober 1936, endast 232 omprövats. Lönesättningen har omfattat 221 kommuner och 11 inom dessa kommuner belägna municipalsamhällen eller industriområden. Beträffande städer och stadsliknande samhällen hava av 68 orter 23 förblivit i oförändrat löneläge, medan 43 höjts en löneklass och 2 höjts två löneklasser. Av landsbygdens 164 löner hava endast 14 bibehållits oförändrade, under det att 81 blivit föremål för höjning en löneklass, 62 två löneklasser och 7 tre löneklasser. I intet fall har sålunda sänkning av den nuvarande reservarbetslönen förekommit, och endast ett förhållandevis obetydligt antal kommuner har bibehållits vid sin gamla lönenivå.

De av lönerevisionen betingade förändringarna i reservarbetslönerna vid kommissionens reservarbetsplatser utvisa, att av de 280 arbetsplatserna den 27 november 1936 den nuvarande lönen bibehållits endast för 14 platser, ökning med en löneklass har skett vid 91, med två löneklasser vid 137 och med tre löneklasser vid 38 arbetsplatser.

De statliga reserTarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag och de olika delkostnaderna i procent av arbetenas bruttokostnader.

1 D. v. s. efter avdrag av arbetsgivarnas bidrag

som uppgått till ................................ 0:04 0.5 0:02

2 Beräknad andel av kommissionens totala förvaltningskostnad.

0.3 0:01

0.1 0:01

0.1 0:01

ta

Kungl. Majlis proposition nr 302.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Arbetslinjens omfattning

Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

åren 1930-1936.

s e 1 s a t t a

kommunala reservarbeten

vid kommunala reservarbeten

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

De beräknade kostnaderna för under år 1936 beviljade statskommuncila reservarbeten hava sammanförts i följande tabell, som jämväl innehåller motsvarande uppgifter för år 1935.

Beräknade kostnader för under åren 1935 och 1936 beviljade statskommunala reservarbeten.

Tabellen åskådliggör jämväl omfattningen av såsom statskommunala reservarbeten beviljade allmänna vägar.

Kostnaderna för år 1936 beviljade andra statskommunala reservarbeten än allmänna vägar belöpa sig till 5,697,646 kronor. Härav avse 3,255,145 kronor arbetskostnader, 1,836,026 kronor materialkostnader och 606,475 kronor kostnader utan statsbidrag.

Arbetslinjens totala omfattning under åren 1930—1936 belyses i särskild tabell (sid. 10 och 11), omfattande såväl statliga och statskommunala som kommunala reservarbeten.

Av sammanställningen framgår, att arbetslinjen blivit den dominerande hjälpformen i den under kommissionens ledning bedrivna hjälpverksamheten.

II. Understödslinjen.

Ännu vid början av år 1934 var det med hänsyn till arbetslöshetens omfattning och svårigheterna att tillräckligt snabbt öka arbetslinjen nödvändigt att i förhållandevis stor utsträckning tillgripa kontantunderstödsverksamhet såsom supplerande hjälpform. Sålunda uppgick antalet kontantunderstödda i januari 1934, förutom kursdeltagare, till något mer än 56,000. Denna understödsverksamhet bedrevs inom icke mindre än 297 kommuner. Under våren och försommaren sagda år kunde emellertid, samtidigt som arbetslösheten nedgick och de statliga reservarbetarnas antal ökades, betydande inskränkningar i understödstagarnas antal successivt göras. Under månaderna augusti —november understeg antalet understödsrum 10,000, men med vinterns in-

Kungl. Majlis proposition nr 302.

brott måste naturligt nog en ökning äga rum. Denna behövde dock icke bliva av större omfattning än att det högsta antalet, som uppnåddes i februari 1935, uppgick till 17,450. Därefter minskades understödsverksamheten snabbt och var under månaderna juni—september sistnämnda år praktiskt taget nedlagd. Dagunderstödsverksamhet förekom under dessa månader endast i 8 stenkommuner i Bohuslän och i en av arbetslösheten inom glasindustrien betungad kommun i Värmland. Med höstens inträde måste återigen någon ökning av antalet understödsrum vidtagas.

Under början av 1936, då det i vart fall gällde att bemästra en arbetslöshet, som berörde c:a 60,000 personer, måste tillstånd till utgivande av dagunderstöd beviljas 82 kommuner i januari, 86 i februari och 74 i mars med 11,000 å 13,000 understödsrum. Maximisiffran nåddes i februari med 13,305 dagunderstödda.

Sedan med vårens inträde flera platser vid reservarbetena blivit disponibla och arbetslösheten samtidigt börjat starkt minska, kunde den med statsbidrag subventionerade understödsverksamheten kraftigt nedbringas för att slutligen helt avlysas under juli. Sådan verksamhet bedrevs under vårmånaderna företrädesvis inom ett antal större städer samt i vissa landskommuner med förhärskande sten- och sågverksindustri.

Efter några månaders uppehåll befanns motiverat att från och med slutet av oktober återupptaga ifrågavarande hjälpform, som dock alltjämt intager ett förhållandevis obetydligt utrymme inom verksamheten.

Antalet kommuner, som bedrivit dagunderstödsverksamhet med statsbidrag, och antalet dagunderstödda under åren 1935 och 1936 angivas i följande sammanställning.

Antal kommuner, som bedrivit understödsvcrksamliet med statsbidrag, och antalet dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1935 och 1936.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Kommissionen har, liksom för sysselsättning vid kommunala reservarbeten, föreskrivit, att statsbidrag till understödsverksamhet för personer under 50 år endast må utgå, såvida de äga försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande barn. På grund härav hava de dagunderstödda så gott som uteslutande utgjorts av familjeförsörjare. Enär statlig understödsverksamhet icke bedrevs vid den tidpunkt, då den senaste klientelundersökningen företogs (31 juli 1936), kunna några uppgifter örn understödsklientelets sammansättning ur ålderssynpunkt för 1936 ej meddelas.

Statsbidrag till beredande av hgreshjälp skulle enligt tidigare gällande föreskrift beviljas av arbetslöshetskommissionen för ett kalenderkvartal i sänder. Då det ansetts lämpligt att icke fastlåsa hyreshjälpverksamheten vid så långa perioder som ett helt kvartal, har numera föreskrivits, att dylikt bidrag må beviljas för högst ett kalenderkvartal i sänder. Under 1936 utgick därför hyreshjälpen till och med mars månad per kvartal och därefter per månad. Omfattningen av den under år 1936 bedrivna hyreshjälpverksamheten belyses av följande sammanställning, vari angives det antal kommuner, som under året haft tillstånd till sådan verksamhet.

Antal kommuner med rätt att utdela hyreshjälp. Januari—december 1936.

Beträffande denna hjälpform har kommissionen, i likhet med vad fallet varit år 1935, genomfört sådan begränsning att densamma ej ansetts böra förekomma under tredje kvartalet.

I följande tabell meddelas en översikt över hyreshjälpbeloppens storlek inom ett antal kommuner med olika social struktur.

Hyresltjälpbeloppens storlek 1 vissa kommuner onder år 1936.

1 Avser Skönsbergs och Skönsmons municipalsamhällen. 1 * kommunen i övrigt.

Ca

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

liiderstödslinjens omfattning (kursdeltagare Inbegripna) åren 1980—1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

17 En överblick över understödslinjens totala omfattning erhålles av den meddelade tabellen, vilken jämväl omfattar enbart kommunala understödstagare.

III. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Hjälpverksamheten för unga arbetslösa har under 1936 i huvudsak bedrivits efter samma grunder som under 1935, men till följd av nedgången i antalet anmälda arbetslösa i minskad skala.

Ifrågavarande hjälpåtgärder äro av tre slag, nämligen kursverksamhet, frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbeten.

Vid hjälpformernas inbördes avvägning hava ungdomsreservarbetena ökats i förhållande till arbetslägren, vilka senare givits starkare yrkesbetoning.

Under budgetåret 1935/1936 hava endast sex kurser varit av uteslutande allmänbildande och teoretisk karaktär. Vid samtliga övriga kurser har åtminstone en del av kurstiden anslagits till praktiska arbeten, i regel mekaniskt arbete och träarbete, varvid det grövre snickeriarbetet i möjligaste mån givits företräde.

Till lärår- och kursledararvoden beviljades under budgetåret 1935/1936 143,890 kronor och till undervisningsmateriell 25,886 kronor. Under budgetår 1936/1937 har kursverksamheten haft en i förhållande till föregående budgetår minskad omfattning. Till och med den 31 mars 1937 har till lärår och kursledararvoden beviljats 8,800 kronor och till undervisningsmateriell 885 kronor.

Kursverksamheten brukar hava sin största omfattning under de senare vintermånaderna. Kursernas längd har varierat från 3 till 13 veckor och kurserna hava i några fall omedelbart följts av fortsättningskurser.

Det största antalet deltagare i frivillig arbetstjänst utgjordes under budgetåret 1935/1936 liksom under föregående år av arbetselever i statliga arbetsläger. Statskommunala läger hava endast anordnats i ett par större städer. Under oktober månad 1936 voro sex statliga arbetsläger i gång, därav två i jordbruk och tre såsom yrkesskolor. Vid de övriga statliga arbetsläger, som tidigare under året anordnats och vilka även i stor utsträckning varit yrkesbetonade, hava eleverna liksom förut sysselsatts med 6 timmars praktiskt arbete och 2 timmars undervisning samt gymnastik och idrott per dag. Vid flertalet arbetsläger har kockutbildning varit anordnad.

Under budgetåret 1935/1936 hava 10 ungdomsreservarbetsplatser funnits, av vilka 6 tidigare utgjort statliga arbetsläger. Hösten 1936 har en ny arbetsplats öppnats, varjämte två platser återupptagits, samtliga anordnade för utbildning i skogsavverkning. Två statskommunala ungdomsreservarbeten hava anordnats under år 1936, nämligen av Göteborg och Uddevalla.

Den till ungdomsreservarbetena hörande kursverksamheten har, då så varit möjligt, liksom tidigare omfattat ämnen i anslutning till det praktiska arbetet.

Hjälpverksamhetens omfattning under åren 1935 och 1936 framgår av följande tabell.

Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 302. 2

18 Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

Ben statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning åren 1935 och 1936.

IV. Arbetslöshetshj alpens totala omfattning.

Till belysning av de vidtagna statliga och kommunala hjälpåtgärdernas sammanlagda omfattning må hänvisas till följande tabell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Totalantalet statligt oell kommunalt hjälpta åren 1930—1936.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Det framgår av tabellen, att under åren 1930—1932 i allmänhet omkring hälften av samtliga hjälpsökande arbetslösa omfattats av hjälpverksamheten. Redan vid ingången av år 1933 stegrades emellertid dess effektivitet, så att den därefter i genomsnitt omfattat 70 % av samtliga hjälpsökande. Det framgår vidare av tabellen, att hjälpverksamheten även under vintermånaderna, trots den då stegrade arbetslösheten, haft en relativt stor omfattning. Under juli månad noterades såväl 1934 som 1935 och 1936 en anmärkningsvärt hög procentsiffra, nämligen 76.3 respektive 76.5 samt 80.6 %, vilket givetvis sammanhänger med den kraftiga nedgången i arbetslösheten under våren och försommaren.

Liksom föregående år anser jag mig beträffande fördelningen på län och större städer av de arbetslösa och de olika formerna av cirbetslöshetshjälp böra lämna vissa uppgifter. Till större städer har jag därvid hänfört städer med mera än 15,000 invånare. Fördelningen i fråga framgår av den i det följande (sid. 22—23) meddelade, från statens arbetslöshetskommission infordrade sammanställningen, avseende förhållandena den 28 februari 1937.

Från statens arbetslöshetskommission har jag jämväl infordrat uppgifter rörande utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten, understödsverksamhet, hyreshjälp, kurser, frivillig arbet stjänst och ungdomsreservarbeten. Uppgifterna återfinnas i två vid detta protokoll fogade bilagor (Bilaga B och C).

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra, att statskommunala reservarbeten beviljas under hänsynstagande till omfattningen av den lokala arbetslösheten. Enär ansökningar avseende sådana reservarbeten såsom regel bifallas, såvida de äro motiverade ur arbetslöshetssynpunkt och uppfylla de fordringar, som författningsenligt måste ställas på dylika arbeten, torde de växlingar, som med avseende på dessa reservarbetens omfattning föreligga de olika länen emellan och som kunna avläsas i uppgifterna örn verkställda utbetalningar, väsentligen vara att hänföra, förutom till arbetslöshetens olika omfattning, till olika omfattande initiativ från vederbörande kommunala myndigheter.

De statliga reservarbetena anordnas och igångsättas efter andra principer. Medan vid de statskommunala reservarbetena i regel endast sysselsättas arbetare från vederbörande kommun eller vägdistrikt, anställas vid de statliga reservarbetena arbetare, vilka kunna vara hänvisade från olika delar av landet. Vid anordnandet av statliga reservarbeten har det i främsta rummet gällt att få fram för ändamålet lämpliga arbetsobjekt, varvid särskild hänsyn icke tagits till den inom orten eller länet föreliggande arbetslösheten. Den omfattning, i vilken de statliga reservarbetena bedrivas inom ett visst område, är således icke en mätare på de åtgärder, som i arbetslöshetslindrande syfte från kommissionens sida vidtagits för de arbetslösa just inom detta område.

Beträffande fördelningen av arbetslösheten och de olika hjälpdtgårderna inom de skilda länen tillåter jag mig hänvisa till en vid propositionen angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. såsom

Kungl. Majlis proposition nr 302.

bilaga (Bilaga A) fogad förteckning över samtliga de kommuner, vilka avgivit rapport till arbetslöshetskommissionen per den 31 december 1936.

Vidare anser jag mig liksom föregående år böra meddela en översikt rörande de av statens arbetslöshetskommission avtalade och beviljade statliga och statskommunala reservarbetenas fördelning å olika ändamål. De vid detta protokoll fogade, av kommissionen gjorda sammanställningarna (Bilaga D—G) avse att belysa berörda förhållanden. Uppgifterna hänföra sig till den 31 december 1936.

Slutligen meddelas vissa uppgifter om dispositionen av medel till främjande av företagsverksamhet (Bilaga H).

Arbetslöshetsläget.

I samband med anmälan av frågan örn anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. har jag lämnat en närmare redogörelse för det nuvarande arbetslöshetsläget i landet (sid. 2 ff.). Till denna redogörelse får jag hänvisa.

Anslagsbehovet under budgetåret 1937/1938 m. m.

Inledningsvis har jag i korthet redogjort för arbetslöshetskommissionens i skrivelse den 4 december 1936 gjorda preliminära anslagsberäkningar för nästa budgetår. I särskilda skrivelser den 5 mars 1937 har kommissionen framlagt definitiv uppskattning av medelsbehovet för dels reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m., dels ock kommissionens centrala kansli.

Kommissionen anmäler, att till förfogande för hjälpverksamheten under innevarande budgetår stående medel, trots vid reservarbetena uppkomna kostnadsökningar, torde vara tillfyllest för hjälpverksamhetens bedrivande enligt uppdragna riktlinjer. Kostnadsökningarna vore delvis beroende av reservarbetslönernas förhöjning från och med den 1 januari 1937, vilken höjning kunde uppskattas till i genomsnitt minst 15 procent. Likvider för kommissionens innestående fordringar hos uppdragsgivare hade emellertid influtit och beräknades under återstoden av löpande budgetår inflyta i sådan utsträckning, att dessa medel torde förslå till täckandet av uppstående merkostnader.

Vidare erinrar kommissionen, att det belopp av 15,000,000 kronor, som kommissionen angivit i sin skrivelse den 4 december 1936 beräknats bereda hjälp åt följande antal arbetslösa, nämligen i genomsnitt genom statliga reservarbeten 3,000, genom statskommunala reservarbeten 2,000 samt genom kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp 3,000 eller tillhopa 8,000.

Med stöd av arbetsmarknadens utveckling under 1936 och den gångna delen av 1937 beräknar kommissionen numera antalet hjälpsökande arbetslösa under budgetåret 1937/1938 till i genomsnitt 13,000. Av dessa anser kommissionen, att något mer än hälften eller cirka 7,000 arbetslösa böra komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp med bidrag av statsmedel.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

l)e arbetslösas och arbetslöshetshjiilpens fördelning’

Kungl. May.ts proposition nr 302,

den 28 februari 1937 ur geografiska synpunkter.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Kommissionen uppskattar kostnaderna för hjälpverksamheten under budgetaret 1937/1938 på följande sätt.

Antalet arbetslösa

H j ä 1 p f o r m som avses att hial- Beräknad

pas i genomsnitt kostnad

under budgetåret

Statligt reservarbete .......................... 2,000 6,000,000

Statskommunalt reservarbete.................... 1,600 3 800000

Kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp,. 3,400 _2,200,000

Summa 7,000 12,000,000

Härtill skulle emellertid komma för bedrivande av de statliga reservarbetena enligt kommissionens mening erforderliga 700 specialarbetare för en beräknad kostnad av 3,500,000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna skulle alltså uppgå till 15,500,000 kronor.

Fördelningen av den av kommissionen salunda beräknade arbetsstyrkan på budgetårets olika månader framgår av följande sammanställning.

Såsom motivering för sitt förslag anför kommissionen i huvudsak följande.

Vid avvägningen av de olika hjälpformernas betydelse i hjälpprogrammet bade kommissionen utgått fran att kontantunderstödsverksamhet under det kommande budgetaret skulle, i likhet med vad som för närvarande vore fallet, förekomma endast såsom en reservarbetslinjen supplerande hjälpform. Kontantunderstöd med statsbidrag borde salunda undvikas under sommarhalvåret och under vintern ifrågakomma huvudsakligen i de större städerna och i ett antal industribetonade landskommuner med svårartade arbetslöshetsförhållanden.

Betiäffande de statliga reservarbetena omfattade kommissionens engagemang i desamma den 1 mars 1937 277 arbetsföretag.

Under förutsättning att tillräckligt stora arbetsstyrkor finge disponeras, skulle dessa arbetsföretag kunna beräknas vara avslutade följande år, nämligen

1937 1938 1939 1940 1941 Summa

168 69 32 6 2 277

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

25 De tvenne arbeten, som skulle slutföras först under 1941, vore dels Malö strömmar i Göteborgs och Bohus län, vilket arbete Kungl. Maj:t genom brev den 5 juli 1935 anbefallt kommissionen att utföra, dels ock den s. k. Tvingvägen i Blekinge län.

Till kommissionens förfogande stående arbetsobjekt utgjordes visserligen till den övervägande delen av vägarbeten, men även andra arbetstyper spelade en avsevärd roll. Sålunda utförde kommissionen bland annat ett antal flygfält (huvudsakligen hjälplandningsfält), järnvägen Ulricehamn—Jönköping (den s. k. Ulricehamnsbanan) och upprensning av Malö strömmar i Bohuslän.

Vid flygfältsarbetena kunde som regel arbetsstyrkan utökas eller inskränkas alltefter behovet att ordna arbeten för de arbetslösa. Emellertid hade kommissionens flygfältsarbeten, på ett par undantag när, fortskridit så långt, att i huvudsak endast avslutningsarbeten återstode. Ur synpunkten av den hastigt expanderande kommersiella flygtrafikens berättigade krav på den säkerhet, som läge i lämpligt placerade hjälplandningsfält, borde därför dessa arbeten bedrivas utan alltför stark inskränkning av arbetsstyrkorna.

Vad anginge Ulricehamnsbanan hade kommissionen i fråga om tidpunkten för arbetets slutförande att taga hänsyn till den banans ägare, Borås— Jönköpings järnvägsaktiebolag, medgivna koncessionen. Enligt denna skulle företaget upplåtas för trafik den 1 december 1936. Hinder ur arbetslöshetssynpunkt bade icke förelegat att bedriva detta arbete så, att detsamma kunnat vara färdigt till den stipulerade tiden. På grund av vissa år 1934 vidtagna förändringar i fråga om arbetets finansiering, varigenom bland annat leverans av räls skulle ske genom Statens Järnvägars försorg i samband med successivt företagna utbyten å dess trafikerade linjer, måste emellertid tidpunkten för arbetets slutförande framskjutas. Bolaget beviljades då anstånd därmed till den 1 december 1938. Önskvärdheten av att denna järnvägs fullbordan icke uppskötes ytterligare syntes motivera, att ett ur teknisk synpunkt lämpligt antal man kontinuerligt sysselsattes vid företaget.

Upprensningen av Malö strömmar vöre kanske det av kommissionens arbeten, som med hänsyn såväl till allmänna som enskilda intressen lättast skulle kunna avbrytas för att vid lämplig tidpunkt återupptagas. De förhållanden, varunder detta arbete bedreves, med omfattande sprängningsarbeten på betydande djup (9 m. under vattenytan) och de tekniska anordningar, bland annat dyrbara fångdammar, som för detta ändamål måst vidtagas, medförde emellertid, att icke blott inställandet av arbetet vid denna plats utan redan en väsentlig minskning av arbetsstyrkan komme att föranleda avsevärt ökade kostnader. I viss mån torde ett avbrott i arbetet även kunna medföra, att redan utvunna värden ginge till spillo.

Då arbetslösheten emellertid icke kunde beräknas bliva av den omfattning, att det antal arbetare, som vore det ur tekniskt synpunkt lämpliga, borde beredas sysselsättning vid statliga reservarbeten under år 1937, syntes det nödvändigt all uppgöra ett arbetsprogram, som under hänsynstagande till det beräknade behovet av arbetslöshetshjälp i möjligaste mån tillgodosåge de anförda önskemålen av teknisk och ekonomisk natur. Dessa förutsättningar skulle uppfyllas, örn de 168 arbeten, som förut angivits, slutfördes under 1937 och därutöver arbete bedreves vid ett antal platser, varest arbete komma att pågå efter 1937 års utgång. Därigenom kunde även hänsyn tagas till de mera välgrundade kraven på att under arbete varande vägsträckor snarast möjligt bringades i Irafilulugligt skick. Samtliga övriga arbetsplatser skulle då vara nedlagda under sommaren 1937 och ett lämpligt antal av dem, i män som arbetslösheten det påfordrade, upptagas under den följande hösten eller förvintern.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Den härför erforderliga rninimiarbetsstyrkan beräknades under respektive manader utgöra

juli sug. sept. okt. nov.

4,t:00 3,800 3,200 2,000 2,700

Enligt förutnämnda sammanställning skulle antalet reservarbetare vid statliga reservarbeten i genomsnitt för budgetåret 2,000 — under dessa manader uppgå till

luli aug. sept. okt. nov.

3,000 2,000 1,500 1,700 2,000

Det under månaderna juli—november 1937 erforderliga antalet arbetare skulle sålunda icke kunna uppnås enbart genom hänvisning av reservarbetare.

Vid reservarbetena sysselsattes ett allt efter arbetenas art och omfattning varierande antal specialarbetare, genomsnittligt uppgående till cirka 10 % av arbetsstyrkan. I och med att arbetena alltmer finge karaktären av avslutmngsarbeten, vilka erfordrade viss vana hos en förhållandevis stor del av arbetsstyrkan, torde det bliva nödvändigt att utöka antalet specialarbetare i förhaLande till antalet reservarbetare. Härtill bidroge i någon mån även det örhallandet, att genomsnittskvaliteten hos den till reservarbeten hänvisade arbetskraften sjönke, i samma man som den öppna arbetsmarknaden absorberade den bättre arbetskraften. Da sålunda en viss utökning av specialarbetarslyrkan torde vara ofrånkomlig, syntes det kommissionen kunna ifrågasättas, örn icke denna utökning borde göras så pass kraftig, att därigenom kunde tillgodoses de anförda önskemålen om viss arbetsstyrka under månaderna juli november. Detta skulle innebära, att vid de .statliga reservarbetena i arbetsstyrkan finge inga det antal specialarbetare, som framginge av ®U^örmälda sammanställning och som i medeltal under året skulle utgöra

En arbetsstyrka av i medeltal under budgetåret 2,700 man och sammansatt av reservarbetare och specialarbetare på angivet sätt, skulle möjliggöra slutförandet under 1937 av 168 arbeten. Flertalet av återstående 109 arbeten skulle däremot vara nedlagda under större delen av 1937. Huru förhållandena komme att ställa sig beträffande antalet av de arbeten, som komme att avslutas under 1938 och 1939 kunde nu ej bedömas.

Av lokala arbetslöshetsförhållanden påkallade rubbningar kunde givetvis medföra motsvarande förskjutningar i arbetsplanen.

Kommissionen ville understryka, att ett fullföljande av detta program icke innebure, att samtliga de arbeten, som skulle bedrivas under 1937, även bleve slutförda under året. Det kunde därför tyvärr icke påräknas, att klagomål från trafikanthåll över att kommissionens arbeten bedreves för långsamt skulle helt utebliva, så mycket mer som vid fullföljandet av detta arbetsprogram ett antal arbeten icke skulle bliva föremål för bearbetning under 1937 utan måste anstå till följande år.

Den utsträckning, i vilken statlig arbetslöshetshjälp i form av statskommunalt reservarbete kunde komma att påkallas, syntes mera svårbedömlig. Detta gällde framförallt de s. k. arbetslöshetstyngda kommunerna. I medeltal under året skulle 1,600 man enligt kommissionens förenämnda beräkning komma att åtnjuta hjälp i denna form. Med hänsyn till att medeltalet i statskommunalt reservarbete sysselsatta under den hittills tilländalupna delen av innevarande år uppgått till omkring 3,300 och för budgetåret i dess helhet torde komma att något understiga 3,000, torde ett antal av 1,600 statskommunala reservarbetare under budgetåret 1937/1938 få anses motsvara det nu förutsebara hjälpbehovet. Sådana arbeten avsåges att under sommaren 1937 bedrivas endast i kommuner med avsevärd arbetslöshet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

27 De stadigt förbättrade konjunkturerna hade möjliggjort en fortgående inskränkning av såväl kontantunderstödsverksamhet som ungdomshjälp. Framför allt den senare hade numerärt kunnat beskäras väsentligt. Emellertid hade kostnaderna per hjälpt ungdomsarbetslös undergått stegring på grund av att tyngdpunkten i ungdomshjälpen alltmera förskjutits till utbildning vid yrkesbetonade arbetsläger. Härav föranledda inköp av maskinell utrustning krävde icke obetydliga belopp. Kommissionen räknade med att under budgetåret 1937/1938 den ungdomshjälp, som då kunde ifrågakomma, så gott som uteslutande skulle bestå i dylik yrkesutbildning.

Såsom förut framhållits beräknades kontantunderstödsverksamhet komma att bedrivas endast under vinterhalvåret och även då huvudsakligen i större städer och i ett antal landskommuner. Med hänsyn till att statsbidragsprocenten för understödsverksamhet i städerna som regel undergått icke oväsentlig sänkning, funne kommissionen det försvarligt att räkna med något lägre kostnad per hjälpt arbetslös än som upptagits i kommissionens skrivelse den 4 december 1936.

Vid beräkningen av kostnaderna för de statliga och statskommunala reservarbetena hade kommissionen i vissa fall uppskattat denna kostnad per »årsverke», varmed förstodes kostnaden för en i reservarbete under ett år kontinuerligt sysselsatt person. Antalet årsverken vore lika med antalet i genomsnitt under året sysselsatta arbetare, vare sig reserv- eller specialarbetare. Arsverkskostnaden inkluderade samtliga med arbetena förenade kostnader (dock ej andel i kommissionens centrala kansli). Däri inginge sålunda förutom reservarbetarnas direkta och indirekta förmåner i form av avlöningar, ortstillägg, olycksfallsersättningar, resor till och från arbetsplatsen, förläggningskostnader m. m., även kostnader för lokal arbetsledning, resor, förmans- och lagbaspengar, löner till specialarbetare utöver reservarbetslön, transportkostnader (såsom körningar vid arbetena) och materialkostnader m. m. Dessa sistnämnda kostnader, d. v. s. de kostnader, som ej tillhörde reservarbetarnas förmåner betecknades gemensamt såsom ledningsoch materialkostnader. Deras andel i totalkostnaden för de statliga reservarbetena utgjorde för budgetåren

1933/1934 .................. 36.6 °/o

1934/1935 .................. 42.2 %

1935/1936 .................. 47.5 %

och torde för budgetåren 1936,1937 och 1937/1938 komma att stiga än högre. Anledningen därtill vore att söka dels i väsentligt stegrade inköpspriser för material, dels ock i att de egentliga material- och körningskostnaderna ökades i förhållande till arbetslönerna i och med att arbetena i allt större utsträckning blivit avslutningsarbeten. Arsverkskostnaderna inneslöte alltså i en för varje budgetår stegrad omfattning andra kostnader än arbetslöner.

1 skrivelsen den 4 december 1936 uppskattade kommissionen årskostnaden för sysselsättandet av en person (såväl reserv- som specialarbetare) i statligt reservarbete till 3,000 kronor. Denna beräkning, som förutsatte att i arbetsstyrkan skulle ingå cirka 10 % specialarbetare, hade emellertid vid de kalkyler, som sedermera kunnat utföras, visat sig vara för låg.

Arsverkskostnaden utgjorde vid de statliga reservarbetena

budgetåret 1934/1935 ............ 2,410 kronor

» 1935/1936 ............ 2,711 »

och kunde för

budgetåret 1936/1937 beräknas till 3,190 »

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Därvid vöre dock hänsyn ej tagen till ökningen på grund av reservarbetslönernas höjning. Medräknades denna, komme sistnämnda årsverkskostnad att uppgå till 3,270 kronor.

Allt eftersom arbetsstyrkan sjönke, komme lednings- och materialkostnaderna att spela en allt större roll. Detta medförde, att kostnaden per årsverke ökades, även örn den till arbetaren utgående lönen icke underginge någon förändring.

Årsverkskostnadens ökning från budgetåret 1935/1936 till 1936/1937 kunde alltså beräknas, exklusive löneökningen, till 17.7 % (från 2,711 till 3,190). Det syntes blott alltför sannolikt, att budgetåret 1937/1938 med stegrade ledningspersonalkostnader per sysselsatt arbetare och stegrade materialpriser m. m. komme att medföra alltjämt stegrade kostnader, om ock i något långsammare takt. Med hänsyn därtill och till de på grund av reservarbetslönens höjning ökade lönekostnaderna syntes försiktigheten bjuda att för budgetåret 1937/1938 räkna med högre kostnad per årsverke.

Såsom tidigare framhållits, innefattade det av kommissionen föreslagna arbetsprogrammet, att arbetsstyrkan vid de statliga reservarbetena till avsevärd del — genomsnittligt omkring 26 %> och tidvis över 50 % — skulle utgöras av specialarbetare. Dessa komme, framför allt under tiden juli— oktober 1937, att sysselsättas huvudsakligen på den grupp av arbeten, där endast avslutningsarbeten återstode. Antalet arbetare per arbetsplats bleve bär obetydligt, ofta ej mer än 10 å 15 man, men lednings- och materialkostnaderna höga per dagsverke räknat.

På grund av vad sålunda anförts ansåge kommissionen sig icke kunna kalkylera årsverkskostnaden vid statliga reservarbeten under budgetåret 1937/1938 lägre än till 3,000 kronor per reservarbetare och 5,000 kronor per specialarbetare.

Den å statsverket belöpande kostnaden för varje i statskommunalt reservarbete sysselsatt arbetslös utgjorde för

budgetåret 1934/1935 ........................ 1,313 kronor

» 1935/1936 1,824 »

och beräknades komma att utgöra för

budgetåret 1936/1937 ........................ 2,300 kronor

» 1937/1938 2,400 »

Vid dessa beräkningar hade hänsyn tagits till de med de stegrade reservarbetslönerna ökade statsbidragskostnaderna. I åtskilliga fall hade bidragsprocenten visserligen undergått sänkning, vilket emellertid vöre av mindre betydelse, enär de lägre procentsatserna endast tillämpades för arbeten, beviljade efter den 1 januari 1937. För övrigt motverkades denna sänkning till stor del av att vissa arbetslöshetstyngda kommuner med stora statskommunala arbetsobjekt av Kungl. Maj:t medgivits ökade bidrag såväl till arbetslöner som till materialkostnader.

Vid bifall till kommissionens förslag, skulle således under budgetåret 1937/ 1938 för reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp erfordras en medelsanvisning av 15,500,000 kronor.

Beträffande de centrala administrationskostnaderna redogör kommissionen till en början, i förenämnda särskilda skrivelse den 5 mars 1937, för vissa med kommissionens kansliarbete sammanhängande förhållanden, vilka vore av natur att påverka medelsbehovets omfattning och till vilka hänsyn enligt

Kungl. Majlis proposition nr 302.

kommissionens förmenande måste tagas vid bedömandet av frågan om storleken av de medel, som borde ställas till kommissionens förfogande för ändamålet i fråga.

I avseende härå anför kommissionen huvudsakligen följande.

Ur anslaget till statens arbetslöshetskommission bestredes, förutom arvoden och löner till kommissionens ledamöter och vid dess centrala kansli anställda tjänstemän, kostnader för sådana inspektionsresor, vilka icke ägde samband med reservarbetena, d. v. s. huvudsakligen de sociala ombudens resor, ävensom kontorsomkostnader vid kansliet, såsom telefon-, telegram- och portokostnader, blankett- och tryckningskostnader m. m. Kommissionen tillhandahölle de lokala arbetslöshetskommittéerna erforderligt blankettmaterial utan ersättning. Vidare bestredes ur detta anslag arvoden och löner till överrevisorerna och deras biträden, arvoden och resekostnader avseende besvärsnämndens för reservarbetslöner ledamöter samt arvoden till länsstyrelsernas revisorer för arbetslöshetskommiltéernas m. fl. hjälpverksamhet.

Kommissionen ville erinra örn att såväl arbetschefens som arbetschefsassistentens och de inspekterande ingenjörernas arbetsuppgifter, i både central och lokal arbetsledning, vore sådana, att de av desamma förorsakade lönekostnaderna egentligen borde påföras reservarbetsanslaget.

De statliga reservarbetenas alltjämt betydande omfattning medförde att för desammas behöriga skötsel ett stort antal delvis högt kvalificerade befattningshavare måste vara knutet till kansliet. Såsom följd därav omfattade antalet tjänstemän på kommissionens tekniska avdelning något mer än hälften av personalbeståndet, och lönerna till personalen vid den tekniska avdelningen uppginge likaledes till mer än hälften av samtliga lönekostnader vid kansliet. Även för kommissionens övriga avdelningar, framför allt kamerala avdelningen med dess omfattande granskningsarbete, bleve de statliga reservarbetena i viss mån utslagsgivande i fråga om personalbehovet. Därav följde, att kostnaderna för kommissionens centrala kansli icke vore beroende endast av arbetslöshetens omfattning utan även och framför allt av hjälpverksamhetens inriktning. På grund därav vore det med de statliga reservarbetenas bedrivande förenade kansliarbetet av särskild betydelse vid fastställandet av lönekostnaderna för kansliet.

Kommissionen hade vid olika tillfällen i sina statframställningar understrukit, att kansliarbetets av reservarbetena betingade volym icke minskades i samma takt som reservarbetarstyrkan och att avvecklingen av de många arbetsföretag, som igångsatts under arbetslöshetskrisen, komme att fortsätta under en förhållandevis lång tid framåt. Det av kommissionen för budgetåret 1937/1938 framlagda arbetsprogrammet innefattade bland annat, att 168 arbetsföretag beräknades bliva slutförda under 1937 och därutöver 109 företag under åren 1938—1941.

Antalet under följande år slutförda arbeten utgjorde

Det med slutförandet av en arbetsplats förenade arbetet inom kansliet vore betydande. Den slutliga kontrollen av massaberäkningar m. m. toge avsevärd tid i anspråk och kunde för övrigt ej utan olägenhet ledas av annan person än den inspekterande ingenjör, som haft kontrollen över arbetet sig anförtrodd. De med avsyningen och arbetsföretagets slutliga överlämnande

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

till uppdragsgivaren sammanhörande arbetsuppgifterna krävde sålunda såväl tid som lämplig arbetskraft. Avvecklingen av ett arbetsföretag komme därför att omspänna en förhållandevis lång tidrymd.

Kommissionen sysselsatte under åren 1933—1935 en avsevärd styrka i statligt reservarbete med endast cirka 30 % flera befattningshavare vid det centrala kansliet än för närvarande. Detta bade emellertid låtit sig göra delvis på grund av att önskvärda ehuru för det dåvarande ej oundgängliga arbetsuppgifter framskjutits till en senare tidpunkt, delvis på grund av att kommissionen då hade ett avsevärt mindre antal arbetsplatser, vilka voro föremål för avslutningsarbeten. Den under nämnda år uppkomna arbetsbalansen vore inom vissa grenar, såsom gransknings- och bokslutsarbetena, ännu ej helt avarbetad.

De överenskommelser med uppdragsgivare, kommissionen hade att träffa i samband med arbetens slutförande, vore mången gång av stor ekonomisk betydelse. Ett eftersättande av noggrannheten vid kontrollåtgärderna kunde därför medföra betydande ekonomiska konsekvenser. Kommissionen ansåge sig icke kunna taga på sitt ansvar att genom en alltför stark inskränkning av arbetskraften vid det centrala kansliet vedervåga effekten av detta kontrollarbete.

Antalet befattningshavare vid olika avdelningar inom kommissionens centrala kansli utgjorde den 1 juli 1935 251, och hade vid samma tidpunkt 1936 nedgått till 206, varav dock ett tiotal personer vore tillfälligt anställda för arbetet med klientelundersökning och kommissionens tioårsberättelse. Den 1 januari innevarande år vore vid kansliet anställda 192 tjänstemän.

Kommissionen hade med hänsyn till den minskade arbetslösheten och till den obestridliga nedgången i omfattningen av vissa arbetsuppgifter vid kansliet beräknat att under loppet av våren 1937 kunna nedbringa antalet befattningshavare så, att detsamma vid ingången av budgetåret 1937/1938 skulle utgöras av 96 befattningshavare och vid ingången av nästföljande budgetår av 72. Därutöver skulle för avslutnings- och avvecklingsarbeten vara anställd viss personal, vid nästa budgetårs ingång till ett antal av 45 och vid mgången av budgetåret 1938/1939 till ett antal av 14.

Vid avvägandet av personalbeståndet under budgetåret 1937/1938 hade kommissionen utgått från att det av kommissionen framlagda arbetsprogrammet bleve av Kungl. Maj:t i huvudsak godkänt.

Kommissionen övergår härefter till att redogöra för de beräknade kostnaderna för den sålunda föreslagna organisationen.

För innevarande budgetår beräknar kommissionen, att kostnaderna för centralförvaltningen skola komma att uppgå till sammanlagt 1,020,000 kronor, därav cirka 57,500 kronor för kommissionens tioårsberättelse och verkställd klientelundersökning.

Vidare hemställer kommissionen, att till de centrala administrationskostnaderna för budgetåret 1937/1938 beräknas ett belopp av 700,000 kronor, därav 111,700 kronor betingades av vissa avslutningsarbeten.

Kommissionen framhåller, att beräkningarna upprättats under en stark känsla av nödvändigheten att så långt sig göra låter nedskära utgifterna. Emellertid vore kommissionen angelägen understryka, att den endast med en viss tvekan vidtagit inskränkningar av den genomgripande omfattning, som skett. Från den fordran, som måste ställas på att statsverkets intressen noga tillvaratoges vid de omfattande ekonomiska transaktioner, som sammanhang-

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

de med arbetsplatsernas avveckling, hade kommissionen självfallet icke kunnat bortse. Därjämte vore kommissionen skyldig att beakta riksdagens vid upprepade tillfällen framförda krav på ökad kontroll över hjälpverksamheten. Det personalbestånd, som av kommissionen föreslagits, borde enligt kommissionens uppfattning vara tillräckligt för ett nödtorftigt tillgodoseende av dessa krav på granskning och kontroll. En ytterligare minskning, även en obetydlig sådan, skulle emellertid med all sannolikhet vedervåga effekten av kommissionens kontrollerande verksamhet och reservarbetenas ekonomiska och ändamålsenliga skötsel. Därjämte ville kommissionen framhålla, att även en obetydlig ökning av den beräknade arbetslöshetens och hjälpverksamhetens omfattning komine att nödvändiggöra förstärkning av personalen vid kansliet utöver det beräknade personalbeståndet.

Slutligen har kommissionen erinrat om att kommissionen i sin statskrivelse den 27 mars 1936 framhållit angelägenheten av att gränserna för omfattningen av hjälpverksamheten för arbetslösa bleve mera noggrant uppdragna samt förordat en utredning, syftande till en översyn av gällande bestämmelser härutinnan. Kommissionen finner det alltjämt angeläget, att en översyn av alla de bestämmelser som beröra den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet kommer till stånd.

Den redogörelse för det nuvarande arbetslöshetsläget, som jag i annat sam- Departements. manhang framlagt, giver vid handen, att under det senast förflutna året den ***^en'

allmänna situationen undergått en betydande förbättring. Sett i stort torde läget under nästkommande budgetår närmast kunna förväntas motsvara förhållandena under år 1929. Jag lämnar därvid de särskilt arbetslöshetsbetungade landsdelarna å sido. För Göteborgs och Bohus, Västernorrlands samt — ehuru i mindre mån — Blekinge läns vidkommande lär man vara nödsakad räkna med ett större hjälpbehov än under sagda år.

Jag har ock i förut berörda sammanhang antytt, att man, under förutsättning av det gynnsamma konjunkturlägets fortbestånd, har skäl att överväga, huruvida icke den kvarstående arbetslösheten för framtiden bättre kan bekämpas med andra medel, än de som ställts till statens arbetslöshetskommissions förfogande. Emellertid är det tillika uppenbart — på sätt jag jämväl erinrat -—■ att under nästkommande budgetår den genom kommissionen bedrivna hjälpverksamheten i viss omfattning måste fullföljas. Detta betingas redan av det faktum, att kommissionen den 1 mars innevarande år hade ej mindre än 277 arbetsföretag i gång, av vilka det stora flertalet är av natur att böra snarast görligt föras till slut. Då det organisatoriskt erbjuder betydande svårigheter att med anlitande av den vid arbetena nu anställda arbetskraften i annan ordning avsluta desamma, lär man vara hänvisad att riikna med att färdigställandet försiggår i kommissionens regi. Däremot torde det laira undvikas, att kommissionen engageras i nya statliga reservarbeten.

Arbetslöshetskommissionen har i sin senast avlåtna framställning utgått från den förutsättningen, att antalet hjälpsökande arbetslösa i genomsnitt under budgetåret 1937/1938 skulle utgöra 13,000, av vilka något mer än half-

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

ten, eller omkring 7,000, borde komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp med bidrag av statsmedel. Vid den uppskattning, åt vilken jag tidigare i dag givit uttryck, har jag funnit den angivna siffran, med hänsyn till de förordade åtgärderna för ordnande av vidgade beredskapsarbeten, kunna godtagas. Om man förutsätter, att av dessa genomsnittligt 10,000 arbetslösa äro att anse såsom omedelbart hjälpbehövande, torde man ock kunna godtaga kommissionens beräkning av det antal arbetslösa, som bör erhålla hjälp med bidrag av statsmedel. Enligt denna skulle sålunda genom kommunala arbeten och understöd utan statsbidrag bispringas ett antal av 3,000 arbetslösa.

Vid angivande av verksamhetens fördelning på olika hjälpformer har kommissionen vidare förutsatt, att i statliga reservarbeten skulle sysselsättas i genomsnitt 2,000 arbetslösa och i statskommunala reservarbeten 1,600, medan kontantunderstödsverksamheten och ungdomshjälpen skulle avse 3,400. Härvid har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, kommissionen jämväl beaktat angelägenheten av att pågående arbeten i största möjliga utsträckning bringas till avslutning under budgetåret. Till främjande av detta syfte har kommissionen tillika funnit pakallat, att specialarbetare i vida större omfattning än tidigare varit fallet anlitas vid de statliga reservarbetena. Hittills har man erfarenhetsmässigt räknat med omkring 10 °/o specialarbetare; under budgetåret 1937/1938 skulle antalet genomsnittligt uppgå till ej mindre än 26 /o. Kommissionen har ock lämnat en detaljerad plan rörande sagda arbetares fördelning under budgetårets olika månader. Enligt denna skulle antalet under juli och augusti utgöra 1,800, för att under vintermånaderna nedgå till 200.

Även örn den föreslagna anordningen är ägnad att ingiva betänkligheter ur olika synpunkter, vill jag ej motsätta mig att planen genomföres. Jag beaktar därvid särskilt angelägenheten av att kommissionens under arbete varande företag snarast görligt bringas till slut.

Vad angår kostnadsberäkningarna, föranleda dessa från min sida erinran allenast i ett avseende. Efter vad jag inhämtat lär det kunna förväntas, att fordringar inflyta under nästa budgetår i sådan utsträckning, att den uppgjorda planen för verksamheten kan genomföras inom en anslagsram av

13,500,000 kronor, vilket belopp med 2,000,000 kronor understiger det av kommissionen tidigare angivna.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att jag ansett mig jämväl för nästa budgetår böra räkna med att disponera en del av de till Kungl. Maj:ts förfogande stående medlen till främjande av företagsverksamhet för förskottering av vissa kostnader betingade av Lyckebyåns reglering. Med hänsyn härtill torde ett belopp av ytterligare 500,000 kronor böra stå till disposition för nyss angivna ändamål.

Jag förordar sålunda, att reservationsanslaget till statliga och statskommunala reservarbeten m. m. för budgetåret 1937/1938 upptages till (13,500,000 + 500,000) 14,000,000 kronor, vilket belopp med 2,000,000 kronor överstiger det tidigare för ändamålet beräknade.

Vad därefter beträffar anslaget till statens arbetslöshetskommission för be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

siridande av kommissionens centrala administrationskostnader, har kommissionen tidigare angivit det ifrågavarande medelsbehovet till 600,000 kronor, men i sin definitiva framställning på anförda skäl funnit detsamma böra uppskattas till 700,000 kronor. Jag vill visserligen icke bestrida, att kostnaderna med hänsyn till de ökade krav på personal, som föranledas dels av anhopningen av arbeten under fullbordan, dels ock av statsmakternas anspråk på effektiv kontroll ur olika synpunkter, måste ställa sig högre, än vad fallet var budgetåren 1929/1930 och 1930/1931, då arbetslösheten var av en med den under budgetåret 1937/1938 förutsatta jämförlig storleksordning. Då man emellertid betänker, att administrationskostnaderna under förstnämnda båda budgetår stannade vid 288,000 respektive 328,000 kronor, synes det mig likväl finnas grund för antagandet, att kostnaderna i fråga under budgetåret 1937/1938 skola kunna begränsas till 600,000 kronor. Jag anser mig härvid böra tillfoga, att jag icke finner behov föreligga av en förnyad klientelundersökning innevarande år. Däremot bör vid lämplig tidpunkt sommaren 1937 verkställas en arbetslöshetsräkning, på sätt senast skedde år 1927. Rörande sättet för densammas anordnande torde Kungl. Majit framdeles böra fatta beslut. Kostnaderna synas lämpligen böra bestridas från nu förevarande anslag.

Slutligen har jag ansett mig böra framhålla, att på enskilt initiativ yrkeskurser för utbildning av hembiträden med framgång anordnats å olika orter inom Göteborgs och Bohus län. Ehuru anmäld arbetslöshet inom de kvinnliga yrkena icke förekommer, lär det icke kunna förnekas, att en sådan utbildning, anordnad inom områden med särskilt omfattande arbetslöshet, i sin mån är ägnad att lätta familjernas ofta mycket tunga försörjningsbörda. Ur denna synpunkt torde anledning föreligga att, där lokalt intresse förefinnes, med bidrag av statsmedel främja sådan utbildning inom arbetslöshetstvngda landsdelar. Med hänsyn till förefintligt behov av mjölkningskunnig arbetskraft inom jordbruket tala goda skäl för att utbildningsverksamhet med syfte att bereda förbättrad tillgång till kvinnlig sådan arbetskraft på liknande sätt understödjes, såsom tidigare skett i fråga örn den manliga. Därest från riksdagens sida erinran ej häremot framställes, torde medel av anslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. böra anlitas för understödjande av här berörd kursverksamhet.

Med avseende å kommissionens ånyo framförda krav på en allmän översyn av de bestämmelser, som reglera den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet, vill jag uttala, att detta önskemål lämpligen torde böra beaktas i samband med den omprövning, som efter min mening bör ägnas frågan om de medel, vilka framdeles böra anlitas för bekämpande av en kvarstående, jämförelsevis begränsad arbetslöshet.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 302.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

dels till Statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 600,000;

dels till Reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår anvisa ett reservationsanslag

av..................................kronor 14,000,000;

dels ock godkänna de av mig förordade grunderna för användningen av nämnda reservationsanslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

BILAGOR

*

J )

■ /

* i

I

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

37 Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Statens arbetslöshetskommission får härmed till Kungl. Majit överlämna redogörelse för arbetslöshetens och hjälpverksamhetens utveckling under 1936 i belysning av vissa motsvarande uppgifter från föregående år samt i anslutning härtill framlägga beräkningar rörande kostnaderna för kommissionens verksamhet under återstoden av innevarande budgetår ävensom avgiva förslag om erforderliga medel för uppehållande under budgetåret 1937/1938 av den hjälpverksamhet för oförvållat arbetslösa, som kommissionen enligt kungörelsen nr 434/1934 med senare ändringar jämlikt kungörelserna 426/1935 och 464/1936 har att utöva.

I. Översikt över arbetslöshetsläget år 193G.

Utvecklingen av arbetslöshetsförhållandena, sådana dessa återspegla sig i den offentliga arbetsförmedlingens, fackföreningarnas och kommissionens statistik, framgår av tab. t och 2 samt diagram 1, sid. 99. Då redogörelsen här likaväl som beträffande kommissionens verksamhet avser år 1936, lia av tidigare års siffror endast medtagits sådana, som erfordrats för att ge en fylligare bakgrund åt det skildrade året. För tidigare år hava vissa viktigare siffror sammanställts i fjolårets statframställning till Kungl. Majit den 4 dec. 1935.

38 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 1. Antal arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen saint fackföreningarnas arbetslöshet i procent av medlemsantalet.

Åren 1930—1936.

Tab. 2. Antal hjälpsökande arbetslösa enligt arbetslöshetskommissionens månads-

rapporter åren 1930—1936.

Samtliga dessa sifferserier inregistrera den starka förbättring, som arbetsmarknaden undergått 1936. I fråga örn var och en av årets månader (t. o. m. sept. resp. okt.) ligga siffrorna för 1936 i varje tabell under de motsvarande för närmast föregående år. Beträffande samtliga tabeller föreligger jämväl den parallellismen, att de siffror, vilka hösten 1936 giva uttryck för arbetsmarknadsläget, äro mindre än hälften så stora som högvinterns (januari månads).

Antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen har under sagda tid nedgått till att endast utgöra 43.7 % av januarisiffran eller från 370 till 169, medan motsvarande relation för samma månader 1935 var 50.3 %. Härvid torde beaktas, att arbetsförmedlingen, på grund av sin fortsatta utvidgning under 1936, tillförts ett relativt större

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

klientel än förut, och att omsättningen på arbetsmarknaden helt visst blivit livligare, ju mer konjunkturerna förbättrats.

Även fackföreningarnas statistik ger klart belägg för den fortskridande, starka förbättringen. Under förhösten eller september 1936 (senare uppgifter ännu ej tillgängliga) voro endast 8.5 °/o av fackföreningarnas medlemmar arbetslösa mot 19.0 % vid årets början.

Mest påfallande framträder likväl arbetsmarknadens gynnsamma utveckling i kommissionens statistik med dennas för hjälpverksamhetens inriktning utslagsgivande siffror. Redan under envar av 1934 års månader hade antalet hos kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa visat sig ligga under motsvarande antal arbetslösa för 1933. Under 1935 fortsatte siffrorna att underskrida närmast föregående års månadsrapporterade siffror, och samma förhållande har under den hittills gångna delen av 1936 kunnat konstateras i förhållande till 1935.

Såsom mestadels plägar vara fallet kulminerade arbetslösheten även 1936, vad kommissionens statistik angår, i januari månad, då de hjälpsökandes antal uppgick till 61,400. Därefter sjönko siffrorna månad för månad för att nå bottenläget i augusti med 20,783 arbetslösa. Denna siffra ökade obetydligt i september. Den utgjorde då allenast 34 % av årets maximisiffra, d. v. s. arbetslösheten hade från årets kulminationspunkt räknat nedgått med cirka 2/3. Någon motsvarighet till en dylik gynnsam utveckling under tiden januari—september har tidigare ej funnits att anteckna annat än under den s. k. fredskrisens avvecklingsår (1922—1924), då siffrorna sjönko till och med än kraftigare, samt under de båda högkonjunkturår (1928—1929), vilka föregingo den senaste stora ekonomiska krisen.

Utvecklingen av arbetsmarknaden, sådan den kommer till synes i kommissionens statistik, åskådliggöres vidare i tab. 3, varest antalet hjälpsökande arbetslösa för var och en av årets månader under tiden 1934—1936 satts i procent av antalet för motsvarande månad under närmast föregående år.

Tab. 3. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1934—1936 i procent av motsvarande

antal närmast föregående år.

Skillnaden mellan årssiffrorna ger vid handen, alt en viss stabilisering inirätt i fråga örn den minskning, som arbetslösheten undergått de senaste

40 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

åren. Särskilt komma jämförelsetalen för september åren 1934—1936 varandra påfallande nära.

Nedgången i arbetslöshetssiffrorna under 1936 avstannade som redan nämnts i augusti. Den förhållandevis avsevärda stegring av dessa, vilken under oktober i ar kommit till synes, torde delvis kunna betraktas såsom en säsongföreteelse, men företeelsen har sannolikt också ett visst samband med den under de senare åren ökade benägenheten bland de arbetslösa att anmäla sig som hjälpsökande, så snart sysselsättning på öppna marknaden ej omedelbart står till buds. I vart fall rubbas härigenom icke den bild av fortskridande stark förbättring på arbetsmarknaden, som utvecklingen under 1936 hittills uppvisat.

Denna förbättring får även sin belysning av socialstyrelsens kvartalsstatistik angående arbetstillgangen under de tre första kvartalen av innevarande år ur synpunkten av huruvida brist, tillräcklig tillgång eller överflöd på arbetskraft förelegat vid utgången av resp. kvartal enligt vederbörande arbetsgivares uppfattning. I efterföljande tab. 4 hava dessa uppgifter sammanställts och bearbetats.

Tab. 4. Fördelning- ay arbetare, ingående i socialstyrelsens krartalsstatistik, med hänsyn till av vederbörande arbetsgivare uppgiven tillgång på arbetskraft Procenttal.

Det ganska betydande »överflöd» på arbetskraft, som rådde ännu vid slutet av första kvartalet 1935 (36.3 %), har efter hand tunnats av. Vid motsvarande tidpunkt 1936 var siffran 27.5 %. Även därefter har den gått tillbaka och utgjorde blott 18.3 % vid slutet av tredje kvartalet 1936. Samtidigt har arbetstillgången blivit betecknad såsom »tillräcklig» i allt större utsträckning: 58.2 % under första kvartalet 1935, 61.8 % under första kvartalet 1936. Vid slutet av detta års tredje kvartal hade denna siffra stigit till 66.7 %. Antalet arbetare hos de arbetsgivare, som noterat att »brist» på arbetskraft förekom, utgjorde slutligen under tredje kvartalet 1936 15 %, medan motsvarande siffra vid samma tidpunkt 1935 var 10.9 %. Anmärkas

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 41

Tab. 5. Antal hjälpsökande arbetslösa tillhörande yrkesgrupperna jordbruk och

skogshushållning åren 1934—1936.

må i detta sammanhang, att antalet av de arbetare, som berörts av socialstyrelsens kvartalsstatistik, ökats från 308,625 första kvartalet 1935 till 323,260 samma kvartal 1936. Vid utgången av tredje kvartalet 1936 var siffran 348,375.

I socialstyrelsens kvartalsstatistik ingå huvudsakligen uppgifter från industriens verksamhet men däremot ej sådana beträffande jordbruket. Den fortsatta, allmänna återhämtningen på arbetsmarknaden har emellertid också berört jordbruket, vilket tydligt framgår av tab. 5. Då alltifrån våren — sommaren 1936 inalles blott några få hundra personer, tillhörande yrkesgruppen jordbruk, redovisats hos landets arbetslöshetskommittéer såsom hjälpsökande arbetslösa, har anledning ej förelegat för kommissionen att vidtaga någon ändring i de från våren 1935 beslutade avstängningarna från statlig arbetslöshetshjälp av arbetslösa, tillhörande yrkesgruppen jordbruk. Dispens från dessa bestämmelser har också ifrågasatts och behövt lämUas i avsevärt mindre omfattning än föregående år. Dylika dispenser beviljades huvudsakligen under årets första kvartal och för jordbruksarbetare i landets södra och mellersta delar samt med det största antalet — 206 dispensrum — i februari. Under tiden juni—oktober medgåvos inga dispenser och de, vilka från och nied november ånyo kommit i fråga, ha endast haft avseende på enstaka fall.

Såsom en anmärkningsvärd företeelse förtjänar omnämnas, att arbetstid-

42 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

stånd måst meddelas finländska jordbruksarbetare för att det skulle bliva möjligt att fylla den brist pa arbetskraft, som under skördetiden juli—augusti 1936 gjorde sig gällande särskilt inom en del socknar i Norrbottens län. Inom flera av de företrädesvis jordbruksidkande länen har för övrigt knappheten på arbetskraft för vissa grenar av jordbruksarbetet blivit alltmer framträdande.

Tab. 5 å föregående sida belyser även den gynnsamma utvecklingen av arbetslöshetssiffrorna inom skogshushållningen. För första gången sedan den senaste stora krisen på arbetsmarknaden har — under detta år — inträffat, att vintermånadernas arbetslöshet bland skogsarbetarna icke kulminerat i april såsom varit fallet under åren 1931—1935, utan att toppunkten passerats redan i januari (2,492 personer), efter vilken tidpunkt siffrorna befunnit sig i sjunkande, med ett tillfälligt avbrott i april, till på sensommaren, då en svag stigning ånyo varit att notera. I slutet av oktober voro endast 481 personer inom yrkesgruppen registrerade såsom arbetslösa, vadan arbetstillgången även inom skogshushållningen numera icke heller påkallar några hjälpåtgärder för skogsarbetare. Den avstängning av skogsarbetare från statlig arbetslöshetshjälp, som trädde i kraft den 1 november 1934, har till följd härav kommit att bestå, och dispenser lia endast relativt sparsamt behövt meddelas. Högsta antalet dispensrum beviljades under årets fyra första månader med maximum i januari (1,256), varav huvudposten omfattade skogsoch flottningsarbetare, delvis i förening med jordbruksarbetare, i Norrland. Från och med juli ha endast några norrländska kommuner medgivits dispens för ett mindre antal flottningsarbetare.

Saväl jordbrukets som skogshushållningens växande behov av arbetskraft har föranlett kommissionen att från de statliga reservarbetena hemsända alla där sysselsatta, beträffande vilka det kunnat antagas, att de på grund av tidigare anställning eller förutsättningar i övrigt väl lämpat sig för arbete vid jordbruket eller i skogarna. Under tiden mars—juli 1936 ha dessa hemsändningar omfattat 2,900 man.

Till gruppen »avstängda yrken» lia eljest under 1936 varit att räkna följande, vilkas utövare redan tidigare hänförts dit, nämligen byggnads-, tegelbruks-, hamn- och stuveriarbetare samt personer tillhörande yrkesgruppen husligt arbete. Bland dem ha endast byggnadsarbetare i mera nämnvärd utsträckning kommit att dispenseras och detta av naturliga skäl allenast under 1936 års vinter- och vårmånader. Det högsta antalet dispensrum beviljades i mars (685). Från november ha emellertid 25 arbetare inom branschen ånyo medgivits dispenser.

För tegelbruksarbetare lia sådana lämnats i mycket ringa utsträckning. Siffrorna härvidlag beträffande hamn- och stuveriarbetare ha visserligen varit högre än för tegelbruksarbetarna men likväl stannat vid förhållandevis låga tal (max. 196 i mars, under den varmare årstiden månatligen ej över 10).

Förhållandena på arbetsmarknaden hava under 1936 utvecklat sig därhän, att arbetslöshet av mera anmärkningsvärd omfattning numera endast föreligger på några få yrkesområden. Detta framgår av de uppgifter om de

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 43

Tnb. G. De hjälpsökande arbetslösa fördelade på yrkesgrupper år 1986.

hjälpsökandes fördelning på yrkesgrupper vid vissa tidpunkter 1936, som återfinnas i tab. 6.

Enligt arbetslöshetskommittéernas rapporter till kommissionen örn situationen vid utgången av oktober månad 1936 vörö siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa störst inom följande yrkesgrupper:

malmbrytning, metall- och maskinindustri............... 1,967

stenindustri .......................................... 2,233

byggnadsverksamhet ..................................... 2,355

handel, samfärdsel och allmän tjänst .................... 2,744

trävaruindustri ......................................... 3,144

diversearbete .......................................... 7,565

44 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

En avsevärd nedgång i arbetslöshetssiffrorna föreligger emellertid även inom samtliga dessa yrkesgrupper vid en jämförelse med situationen ett år tidigare. Särskilt framträder den beträffande stenindustrien, malmbrytning och metallindustri och diversearbete samt byggnadsverksamhet, något min dre däremot i fråga om trävaruindustri och gruppen handel, samfärdsel och allmän tjänst.

Uppsvinget inom näringslivet avspeglar sig icke minst däri, att brist nu flerstädes råder på yrkesskickliga arbetare, vilket i vissa fall föranlett beviljande av arbetstillstånd för utländsk arbetskraft.

Ett belysande exempel på den omkastning i läget, som ägt rum, erbjuder bland annat utvecklingen inom byggnadsindustrien. Vid den tidpunkt — februari 1934 — då efter lång konflikt uppgörelse träffades inom denna industri, voro nära 16,000 byggnadsarbetare registrerade såsom hjälpsökande arbetslösa. Siffrorna började kraftigt dala fram på våren samma år, stego säsongmässigt i början på 1935, sjönko åter våren 1935 för att hösten sagda år undergå en sedvanlig stegring, som fortsatte ett stycke in på vintern 1936, varefter arbetslösheten gick starkt tillbaka. Hela antalet hjälpsökande inom yrket utgjorde, enligt sammanställningen här ovan, i oktober 1936 2,355 mot 3,976 i oktober 1935 och 4,689 i oktober 1934.

Jämväl för stenindustrien har 1936 medfört en kraftig uppryckning, även om den delvis sammanhänger med de fortsatta statliga stenbeställningarna. I jämförelse med den situation, som förelåg i oktober 1935, har arbetslösheten inom stenindustrien under loppet av ett år t. o. m. minskat starkare än den gjort i någon av de övriga större industrierna eller från 6,118 år 1935 till 2,233 i oktober 1936, en förbättring, som dock bör ses mot bakgrunden av att denna industris gynnsammare villkor inträdde först relativt sent.

De stigande konjunkturerna för trävaruindustrien ha kommit att i någon mån återverka på de statistiskt mera fördelaktiga siffror, som arbetslösheten inom nämnda industri numera företer. Uppenbarligen beror den här märkbart långsammare återhämtningen på svårigheten för de många utrationaliserade sågverksarbetarna att ånyo vinna fotfäste inom näringslivet.

Över huvud har arbetslösheten inom stendistrikten och sågverksdistrikten under 1936 gått så avsevärt tillbaka, att det icke synts påkallat att i denna årsöversikt göra dem till föremål för någon statistisk specialbehandling.

Svagast är minskningen av de arbetslösas antal inom den stora, tämligen heterogena kategorien »handel, samfärdsel och allmän tjänst», där den allenast uppgår till 31.0 %>, räknat från oktober 1935 till samma månad 1936. Vad angår gestaltningen av läget bland dem, vilka tillhöra grupperna tekniska och merkantila tjänstemän, torde få hänvisas till kommissionens underdåniga utlåtande med redogörelse i ämnet den 16 oktober 1936.

För övriga, till ovan nämnda kategori hörande yrkesutövare, av vilka arbetare inom landtransport samt butiks- och lagerarbetare utgöra flertalet, har utvecklingen på arbetsmarknaden varit mindre fördelaktig. Enkannerligen gäller detta om affärs- och lagerarbetare, bland vilka antalet hjälpsökande sedan oktober 1935 till samma månad 1936 sjunkit med endast 18.3 %.

45 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 7. De hjälpsökande arbetslösas procentuella fördelning på olika yrkesgrupper

åren 1934—19.-16. Oktober månad.

Grov- och diversearbetarnas numerär av hjälpbehövande arbetslösa har under 1936 befunnit sig i fortsatt, starkt sjunkande, vilket bl. a. beror på att arbetslöshetskommittéerna fullfölja strävandet att i görligaste mån hänföra grovarbetarna till det yrke, inom vilket de ha sin utkomst. Tages hänsyn till sistnämnda förhållande, är det likväl tydligt att grovarbetarna utgöra den övervägande delen av de arbetslösa, överhuvud är arbetslösheten nu i motsats till under lågkonjunkturen ett problem företrädesvis för den mindre kvalificerade arbetskraften. Det torde nämligen vara ostridigt, att de yrkesarbetare, som — på grund av ålder eller andra omständigheter — icke ens under en period av industriellt uppsving ägt möjlighet eller förmåga att åter erhålla mera stadigvarande utkomst inom näringslivet, även i fortsättningen lära komma att tillhöra kretsen av dem, vilkas arbetskraft icke kan förväntas bli efterfrågad på den öppna marknaden.

En översikt av hela klientelets procentuella fördelning på olika yrkesgrupper i oktober månad 1934—1936 meddelas i tab. 7, där de arbetslösa grupperats på sådant sätt, att de olika årens siffror för resp. yrken äro med varandra direkt jämförbara.

Arbetsmarknadslägets utveckling i Sverige under 1936, sådan denna här ovan tecknats, lämnar emellertid inga säkra garantier för framtiden. Flera faktorer finnas, som onekligen innesluta moment av ovisshet.

Huruvida den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen skall under nästa år minska hjälpbehovet på grund av arbetslöshet låter sig exempelvis sålunda icke för närvarande bedöma. Enligt vad kommissionen inhämtat från socialstyrelsen, voro vid september månads utgång 1936 tio erkända arbetslöshetskassor med ett medlemsantal av 102,303 i funktion eller fem kassor och 49,523 medlemmar fler än vid motsvarande tidpunkt 1935. Då emellertid arbetslös-

46 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Tab. 8. Antal kommuner med rapporterad arbetslöshet under åren 1934—19S6.

hetsförsäkringen huvudsakligen omsluter arbetare inom vissa hantverksyrken eller eljest yrkeskunniga arbetare men den arbetslöshet, kommissionen under den närmaste tiden företrädesvis torde få beröring med, har avseende på sådan bland grovarbetare och vissa utrationaliserade element inom industri och handelsverksamhet, synes härav den slutsatsen kunna dragas, att arbetslöshetsförsäkringen icke lär komma att under nu rådande förhållanden på arbetsmarknaden nämnvärt avlasta anspråken på arbetslöshetshjälp genom kommissionen.

Vidare må icke förbises, att hela det internationella läget är så labilt och riskfyllt, att verkningarna av lätt inträdda komplikationer tvivelsutan komme att omedelbart skapa störningar jämväl på den svenska arbetsmarknaden.

*

Siffrorna för antalet kommuner, som står i rapportförbindelse med kommissionen, ge i viss mån också ett mått på arbetslöshetens utbredning i landet. Ännu under 1935 gick icke antalet rapporterande kommuner tillbaka i samma proportion som totalantalet hjälpsökande arbetslösa. Innevarande år har emellertid nedgången i rapportkommunernas antal varit starkare. Såsom framgår av tab. 8 utgjorde antalet kommuner med rapporterad arbetslöshet i oktober 1936 409 mot 734 år 1935 och 1,178 år 1934.

Påtagligt är, att antalet kommuner med ett förhållandevis litet antal hjälpsökande arbetslösa tenderar att relativt taget öka, ju mer den totala arbetslösheten sjunker. Utvecklingen framträder närmare i tab. 9. Under 1934 utgjorde sålunda under september antalet rapporterande kommuner med högst 20 arbetslösa 46.4 % av samtliga. Påföljande år, 1935, steg siffran till 48.8 % för att slutligen i september 1936 nå 54.1 %.

Ehuru, som ovan framhållits, 54.1 °/o av samtliga rapporterande kommuner eller 216 under september 1936 hade en arbetslöshet, som per kommun uppgick till högst 20, utgjorde dock den i dessa kommuner förekommande arbetslösheten alltjämt endast en ringa del av totalantalet, nämligen 8.3 % av samtliga då hjälpsökande arbetslösa. Arbetslöshet i mera avsevärd om-

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

47 Täln 9. Fördelning av rapporterande kommuner och hjälpsökande arbetslösa med hänsyn till antalet från varje kommun rapporterade hjälpsökande. September 1934, 1935 och 1936.

fattning förekom under september 1936 i 184 kommuner eller endast i omkring hälften så många kommuner som i september närmast föregående år. Största antalet hjälpsökande, 4,658, har i år liksom tidigare funnits i den klass av kommuner — städer och industrisamhällen — vilka rapporterat 201—500 arbetslösa.

Ett försök har gjorts att mäta det tryck, arbetslösheten utövar inom kommunerna. Till den änden ha utförts vissa beräkningar, där, på sätt tab. 10 utvisar, för var och en av de angivna kommunklasserna uträknats arbetslöshetens omfattning i procent av befolkningen under september åren 1935— 1936.

Tab. 10. Arbetslöshetens omfattning i relation till befolkningen, fördelad efter antalet rapporterade hjälpsökande inom kommunerna. September 1935 och 1936.

48 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Tabellen ger vid handen, att arbetslöshetens tryck inom kommuner, som rapportera ett ringa antal arbetslösa, är förhållandevis litet. En arbetslöshet motsvarande 0.08 % av hela folkmängden — enligt ovan återgivna uppgifter för september 1936 i kommuner med en arbetslöshet av högst 5 arbetslösa — torde knappast bereda kommunerna några större svårigheter. Det högsta arbetslöshetstrycket i medeltal för olika kommunslag utgjorde under september 1935 2.00 % och förefanns då i storleksgrupp 101—200; 1936 förekom det i grupp 201—500 och uttrycktes av procenttalet 1.37.

Dessa uppgifter avse samtliga slag av kommuner. Jämföras siffrorna beträffande landsbygd och städer, visar det sig, att det relativa antalet hjälpsökande å landsbygden såväl genomsnittligt som för varje särskild storleksgrupp även under 1936 i allmänhet varit större än i städerna. För landsbygden enbart föreligger under 1936 det högsta arbetslöshetstrycket i kommungruppen 201—500 arbetslösa, dit en förskjutning ägt rum från kommungruppen 501—1,000. För städernas vidkommande har förskjutningen skett från grupp 101—200 likaledes till grupp 201—500.

Landsbygdens andel i hela antalet hjälpsökande arbetslösa stegrades oavbrutet för vart år, som krisen på arbetsmarknaden skärptes, men begynte avtaga från och med år 1934, vilket belyses av tab. 11, vari antalet hjälpsökande arbetslösa på landsbygden under de senaste åren satts i procent av

Tab. 11. Antalet hjälpsökande arbetslösa & landsbygden i procent av liela antalet rapporterade arbetslösa åren 11(34—1936.

Månad 1934 1935 1936

Januari............... 60.9 60.9 59.8

April................ 64.7 64.0 58.4

Juli................. 65.8 65.7 54.7

Oktober............... 66.9 64.6 51.0

Årsmedeltal 64.0 63.3 57.2

totalantalet hjälpsökande. För vinnande av överskådlighet har endast den första månaden i varje kvartal medtagits; årsmedeltalen äro emellertid beräknade med hänsyn till rapportsiffrorna för årets samtliga månader.

Utvecklingen synes även på detta område erbjuda vissa likheter med den, som tidigare försiggått under perioder av vikande arbetslöshet. Tendensen har under innevarande år blivit allt tydligare markerad. Utjämningen mellan städernas och landskommunernas andel i den totala arbetslösheten hade i oktober nått därhän, att klientelet fördelade sig med i det närmaste hälften på varje.

Den även tidigare gjorda iakttagelsen, att fördelningen av de arbetslösa med hänsyn till deras försörjningsplikt förskjutes i riktning mot större övervikt för de försörjningspliktiga, allteftersom konjunkturläget förbättras, har jämväl bekräftat sig under nuvarande gynnsamma ekonomiska situation. Familjeförsörjarna, som i september 1935 utgjorde 57.8 % av alla rapporterade arbetslösa, omfattade sålunda vid samma tidpunkt i år 64.1 %. Förklaringen ligger sannolikt däri, att de gifta merendels utgöras av äldre per-

49 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Talj. 12. Arbetslöshetens geografiska utbredning, uttryckt i antal hjälpsökande arbetslösa per 1,000 invånare inom olika län, kvartalsvis åren 1934—1930.

söner än de icke-gifta och att de senare ha lättare att kunna genom förflyttning till annan ort skaffa sig arbete och utkomst. Kommissionen får anledning att närmare beröra detta spörsmål i den redogörelse för senaste klientelundersökning, som längre fram kommer att separat avgivas.

Arbetslöshetens omfattning inom landets olika delar belyses av tab. 12, där antalet hjälpsökande arbetslösa vid vissa tidpunkter under åren 1934— 1936 satts i relation till folkmängden.

Framhållas må till att börja med att arbetslösheten under året successivt gått tillbaka inom alla län. Medan den i januari 1934 motsvarade 2.8 % av landets befolkning (28 arbetslösa per 1,000 invånare), hava arbetslöshetssiffrorna sedan dess gått ned, så att de i januari 1935 utgjorde 1.5 % och i januari 1936 1.0 % av den totala befolkningssiffran. I oktober detta år var arbetslöshetssiffran endast 0.4 %.

Den relativt största arbetslösheten har hösten 1936 varit till finnandes i Västernorrlands, Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad), Norrbottens

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 302. 4

50 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

och Blekinge län samt Göteborgs stad. Särskilt inom Kristianstads, Västmanlands, Södermanlands, Skaraborgs och Jämtlands län har arbetslösheten numera så obetydliga dimensioner, att något egentligt hjälpproblem icke längre kan anses föreligga därstädes.

Den största arbetslöshetssiffran i landet kunde vid oktober månads utgång noteras för Västernorrlands län med 3,477 rapporterade hjälpsökande, den lägsta för Västmanlands län med 54.

Emellertid hade situationen ljusnat jämväl för de län, vilka alltifrån depressionens begynnelse varit tyngst drabbade av arbetslöshet. Från januari 1936 till oktober i år lia arbetslöshetssiffrorna sålunda sjunkit med nära 2/3 i Blekinge och 1/2 i Göteborgs och Bohus län (undantagandes Göteborgs stad) och med mer än V2 i Västernorrlands län.

I landets tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö, uppgick antalet arbetslösa den 31 oktober 1935 till sammanlagt 7,173, motsvarande 0.8 %> av befolkningen i dessa städer. Vid samma tidpunkt 1936 voro siffrorna 5,263 resp. 0.6. I återstående delar av landet utgjorde totalantalet arbetslösa den 31 oktober 1936 19,449. Av detta antal belöpte sig på Blekinge och Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad) samt Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län sammanlagt 11,651 arbetslösa mot 22,623 den 31 oktober 1935. Ehuru på detta område inrymmas endast c:a 26 % av den del av befolkningen, som icke bor i rikets tre största städer, voro likväl 47.1 % av samtliga i oktober 1936 hjälpsökande arbetslösa hemmahörande i dessa län. Motsvarande siffra ett år tidigare var emellertid ännu högre eller 56.7 %.

I fjolårets underdåniga framställning rörande medelsbehovet för kommissionens verksamhet lämnades en del preliminära uppgifter om resultatet av den utredning, som verkställts angående vissa personliga förhållanden med avseende på det hos arbetslöshetskommittéerna anmälda klientelet den 31 juli 1935. En samlad redogörelse för nämnda arbetslöshetsutredning har sedermera utgivits av trycket och blivit till Kungl. Majit avlämnad den 28 februari 1936. Anledning saknas därför att här beröra utredningens resultat i annan mån, än dessa äro av omedelbar betydelse för den redogörelse, kommissionen i sina budgetframställningar under de senare åren alltid brukat lämna beträffande klientelets ålders- och yrkesförliållanden. Dessa uppgifter bliva denna gång av så mycket större värde och intresse, som de kunna direkt kombineras med motsvarande uppgifter för läget den 31 juli 1936. Möjlighet härtill föreligger nämligen, sedan Kungl. Majit genom beslut den 12 juni d. å. uppdragit åt kommissionen att i huvudsaklig överensstämmelse med en av kommissionen utarbetad plan verkställa en ny undersökning av arbetslöshetsklientelet den 31 juli 1936, för vilken, såsom redan förut å sid. 13 antytts, en särskild redogörelse kommer att utgivas av trycket. Då kommissionen redan i det föregående i samband med redogörelsen för arbetsmarknadens allmänna utveckling haft anledning att något uppmärksamma såväl den nya klientelundersökningens preliminära siffror i fråga örn de arbetslösas yrkesfördelning den 31 juli i år som också de uppgifter härom för

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

51 Tali. 13. lie hjälpsökande arbetslösas fördelning' på åldersgrupper. s,/io 1931 saint 3'/V 1935 oeh 31/j 193G. Procenttal.

läget den 31 sistlidne oktober, som stått att hämta ur arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter, torde kommissionen fördenskull i det följande kunna begränsa sig till frågan örn arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning.

Jämförelsen mellan åren 1935 och 1936 underlättas, såsom redan betonats, därav att undersökningarna dessa bägge år anknyta till samma tidpunkt (31 juli). Undersökningsresultaten återfinnas i ovanstående tab. 13, där även siffror lagts in för den 31 okt. 1934.

Den nedgång i arbetslösheten, som fortgått de senaste åren, har även under 1936 i hög grad kommit de yngre åldersklasserna till godo. En bidragande omständighet härvidlag utgör helt visst tillkomsten på senare tid av ett flertal yrkesskolor, i vilka åtskilliga ungdomar vunnit placering. Från att i november 1933 lia utgjort 50.8 °/o av alla oförvållat arbetslösa representerade de hjälpsökande i åldern 16—30 år i juli 1936 endast 34.8 % av totalantalet rapporterade arbetslösa. Även örn jämförelsen inskränkes till tiden 1935—1936, är tillbakagången inom sagda åldersgrupper avsevärd (från 41.6 °/o till 34.8 %). Gynnsammast har utvecklingen under 1936 gestaltat sig för ungdomarna i åldern 16—25 år. Arbetslösheten bar däremot icke givit lika starkt vika för de arbetslösa inom ålderskategorien 26—30 år.

Utvecklingen under 1936 markerar följaktligen ännu tydligare än förut benägenheten hos den arbetslöshet, som ännu i uppåtgående tider dröjer sig hvar, att långsammast släppa taget i fråga örn dem, vilka tillhöra de medelålders och äldre ålderskategorierna, övriga högre åldersgrupper inrymma i år större andelar av klientelet än 1935 och åren dessförinnan. Medan exempelvis de arbetslösa över 50 år under 1935 utgjorde 18.5 % av totalantalet, har siffran 1936 stigit till 23 %. Är 1933 var den endast 13.2 %.

Utvecklingen har dock icke förlupit likformigt i städerna och på lands-

52 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 14. Ungdomsarbetslöshetens omfattning i relation till hela antalet hjälpsökande arbetslösa. Juni 1934—oktober 1936.

bygden. Arbetslösheten bland de yngre åldersgrupperna har 1936 liksom föregående år varit större på landet än i städerna, medan dessa senare haft att uppvisa större kontingenter äldre arbetslösa än landskommunerna. Denna utvecklingstendens har ytterligare accentuerats under 1936, då — den 31 juli — antalet hjälpsökande över 50 år utgjorde 18.7 % på landsbygden mot 28 % i städerna. Motsvarande siffror år 1935 voro 15.9 % resp. 23.5 %.

Den speciella ungdomsarbetslösheten, d. v. s. den, som har avseende på klientelet i åldersavsnittet 16—21 år, belyses närmare i tab. Ii.

53 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 15. Rapporterade hjälpsökande icke hemortsberättigade arbetslösa, som uppeli&llit sig minst nio månader i vistelsekommunen och därstädes innehaft anställning av mera stadigvarande beskaffenhet vid vissa tidpunkter åren 1934—1930.

Redan i de kommentarer, som meddelats i samband med den mera utförliga redogörelsen för de arbetslösas åldersfördelning, framhölls, att arbetslösheten bland ungdomen gått starkt tillbaka. Sakförhållandet framträder än klarare i belysning av att antalet hjälpsökande arbetslösa i dessa ålderklasser i november 1933 utgjorde 29,300, i juni 1934 13,000, i september 1935 3,800 och i september 1936 1,575. Ungdomsarbetslösheten i vart land har salunda reducerats så kraftigt, att den numera endast utgör några få procent av siffran för tre år sedan. Bottenläget nåddes i september detta år med ovan angivet antal hjälpsökande ungdomar. En förhållandevis betydlig stegring har emellertid kommit till synes i oktober månads rapportsiffror, då antalet utgjorde 2,075. Samma förhållande kunde iakttagas såväl 1934 som under fjolåret, vadan man här i huvudsak torde lia alt göra med en säsongföreteelse av dessutom ungefär likartad styrkegrad (stegringen från september till oktober har under alla tre åren utgjort omkring 30 %).

54 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Arbetslösheten bland kvinnorna har under är 1936 nedgått i ungefär samma tempo som för männen. Medan 198 kvinnor voro rapporterade arbetslösa i januari 1936, hade antalet i oktober sjunkit till 86.

Jämlikt beslut av statsmakterna gälla från den 1 juli 1934 vissa särskilda bestämmelser rörande icke hemortsberättigade hjälpsökande.

Av tab. 15 framgår, att i hela landet antalet hjälpsökande dylika arbetslösa är anmärkningsvärt litet. Huvudparten förekommer i de större städerna. I åtta län funnos inga dylika arbetslösa anmälda sistlidne sommar; i oktoberrapporten befanns motsvarande förhållande föreligga inom sju län. En bidragande orsak till den anmärkningsvärt ringa anmälningsfrekvensen torde vara, att många arbetslöshetskommittéer hänvisa dessa arbetslösa till fattigvården, ävensom att den icke hemortsberättigade arbetslöse, med kännedom om de tidigare svårigheterna att komma i åtnjutande av arbetslöshetshjälp, mången gång direkt anhåller örn fattigvård utan att dessförinnan efterhöra möjligheterna till erhållande av arbetslöshetshjälp. Men givet är, att den allmänt förbättrade ekonomiska situationen i främsta rummet åstadkommit det gynnsamma läget.

• •

II. Översikt över hjälpverksamheten under

år 1936.

1. Ari) et ulinj en.

a. Statliga reservarbeten.

Under år 1935 kontraherade kommissionen statliga reservarbeten för en summa av 28.8 milj. kronor, varav ersättningarna från uppdragsgivarna utgjorde 3.8 milj. kronor. Med hänsyn till den fortsatta förbättringen av arbetslöshetsläget har kommissionen under innevarande år inskränkt anskaffningen av nya arbetsobjekt. Kommissionen har jämväl varit angelägen örn att i görligaste mån fördela arbetsstyrkan å redan åtagna arbeten på sådant sätt, att största möjliga antal arbetsföretag kunnat avslutas och överlämnas till vederbörande uppdragsgivare. Under månaderna januari— oktober innevarande år ha sålunda arbeten för 4.4 milj. kronor anskaffats, 20 nya arbetsföretag startats och 110 färdigställts, medan under år 1935 antalet nystartade företag uppgick till 96 och antalet färdigställda företag var 87. Nyanskaffningen belyses närmare av tab. 16.

I tab. 17 meddelas uppgifter rörande fördelningen länsvis i fråga örn de under tiden november 1934—oktober 1936 åtagna arbetena.

Det har vid anskaffandet av arbetsobjekt enligt sakens natur icke alltid varit möjligt att i den omfattning, som skulle ha kunnat vara önskvärd, för-

55 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 10. Kostnaderna för resp. månader under tiden januari 1934—oktober 1930 kontraherade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten.

Tab. 17. Kostnaderna för under perioden november 1934—oktober 1930 kontraherade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten, fördelade länsvis.

1 Därav 1,227,000 kronor i form av aktier i Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag. 3 Häri ingår arbetet >Malö strömmar) ined 3,846,000 kronor.

3 Summa januari—oktober.

4 Därav 1,227,000 kronor i form av aktier i Borås—Ulricehamns järnvägsaktiebolag.

56 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 18. Antal arbetslösa sysselsatta vid statliga reservarbeten (enligt månadsrapporterna). November 1934—oktober 1936.

lägga de statliga reservarbetena till de delar av landet, inom vilka arbetslösheten varit särskilt omfattande. Inom Göteborgs och Bohus län fullföljes, på grund av Kungl. Maj:ts uppdrag, ett större arbete, upprensning av Malö strömmar, kostnadsberäknat till 3.85 milj. kronor.

Enligt verkställd beräkning per den 31 oktober 1936 uppgick kostnaden för färdigställande av icke utförda delar av de statliga reservarbetena till ett belopp av ungefär 41 milj. kronor. Motsvarande siffra föregående år vid samma tidpunkt utgjorde c:a 69 milj. kronor.

Vid de statliga reservarbetena sysselsattes i oktober 1935 13,320 arbetslösa (specialarbetare ej medräknade). I samband med vinterns inträde minskades arbetsstyrkan något, och denna minskning har därefter — frånsett en mindre ökning under maj och juni 1936 — fortsatt. Antalet sysselsatta vid utgången av oktober månad detta år utgjorde 7,001.

Sysselsättningssiffrorna med avseende på de statliga reservarbetena under tiden november 1934—oktober 1936 framgå av tab. 18.

57 Bilaga till Kungl. Majlis proposition nr 302.

Tab. 19. Statliga reservarbetare (enligt arbetsplatsernas styrkebesked), fördelade med hänsyn till arbetsplatsens belägenhet i förhållande till hiinvisningslän. so/'« 1936.j

En jämförelse mellan denna tabell och lab. 45, vari längre fram redovisas samtliga hjälpformer, ådagalägger, att de statliga reservarbetena under året kommit att intaga en allt mer dominerande ställning bland hjälpformerna. Bedrivandet av statliga reservarbeten i den omfattning, som skett innevarande år, bar syftat till att möjliggöra en fortsatt minskning av kontantunderstödsverksamheten. På grund härav lia platser vid dessa arbeten kommit att i stor utsträckning även tilldelas städerna. Medan vid slutet av januari 1936 antalet reservarbetare från städerna uppgick till 3,138 (27.7 %>) och från landsbygden till 8,210 (72.3 %), utgjorde motsvarande siffror den sista oktober för städernas vidkommande 2,973 (42.5 °/o) och för landsbygden 4,028 (57.5 %). Antalet från landsbygden hänvisade har sålunda i likhet med under fjolåret gått betydligt tillbaka. * *

1 På arbetsplatser inom Stockholms län.

* På arbetsplats inom Älvsborgs län.

58 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 20. Antalet från olika län vid statliga reservarbeten sysselsatta (enligt månadsrapporterna) vid vissa tidpunkter åren 1935—1936.

I samband med redogörelsen för hjälpverksamhetens kostnader under innevarande budgetår återkommer kommissionen längre fram, sid. 94—95, till spörsmålet örn förhållandet mellan den beräknade och den faktiska arbetsstyrkans storlek vid de statliga reservarbetena.

Såsom redan nämnts har kommissionen sökt att i möjligaste mån förlägga de statliga reservarbetena med hänsyn till förekomsten av arbetslöshet. Det har härigenom varit möjligt att vid dessa arbeten i förhållandevis stor utsträckning bereda sysselsättning åt arbetslösa i närheten av hemorten.

Antalet dagkolonister utgjorde enligt uppgifterna per den 30 september 1936 25.8 % av samtliga i de statliga reservarbetena sysselsatta (motsvarande uppgift för 1935 var 28.8 ®/o). Enligt vad tab. 19 ådagalägger har det varit möjligt att bereda i genomsnitt 58 °/o (1935 65 °/o) av de statliga reserv-

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

arbetarna arbete inom hänvisningslänet. Den i år konstaterade nedgången, som f. ö. varit av måttlig omfattning, beror i huvudsak på den företagna inknappningen av arbetenas volym.

I tab. 19 lämnade uppgifter angående antalet statliga reservarbetare grunda sig på arbetsplatsernas styrkebesked till kommissionen. Då dessa avse ställningen vid varje veckas slut — sålunda endast i undantagsfall den sista dagen i månaden — och då kommittéerna erhålla kännedom om reservarbetares avgång först någon tid efter det att densamma ägt rum, kunna uppgifterna i kommittéernas månadsrapporter något avvika från styrkebeskedens.

Fördelningen av de statliga reservarbetarna med hänsyn till det län, varifrån hänvisning skett, framgår av tab. 20.

Antalet reservarbetare från de olika länen har förhållandevis jämnt varierat med den totala arbetsstyrkans växlingar. Undantag härifrån förefinnas dock på grund av att arbetslöshetens omfattning icke förändrat sig likformigt i landets skilda delar.

Tab. 21. Statliga reservarbetares fördelning på åldersgrupper s1/j 1935 och 3I/7 1936.

Den förändring, som arbetslöshetsklientelet i åldershänseende undergått innevarande år, har medfört ändringar jämväl beträffande reservarbetarnas ålder. Sålunda kan även för dessa noteras en fortskridande förskjutning mot de högre åldersklasserna. En redogörelse för åldersfördelningen bland de statliga reservarbetarna vid några olika tillfällen under de senare åren, då åldersundersökningar rörande arbetslöshetsklientelet företagits, återfinnes i tab. 21. En jämförelse mellan de bägge undersökningarna, som företagits vid samma tid under året, utvisar, att under tiden mellan dem antalet statliga reservarbetare i de tre åldersgrupperna 18—20, 21—25 och 26—30 år relativt sett minskat, samt att den häremot svarande ökningen för de högre åldersgrupperna fördelar sig å samtliga dessa senare grupper.

Hänvisningen till och avgången från de statliga reservarbetena redovisas i tab. 22. Omsättningen vid de statliga reservarbetena mätes av summan nykomna och avgångna i medeltal per vecka i procent av arbetsstyrkan. Den maximala omsättningen, d. v. s. nyrekryteringen av hela arbetsstyrkan under

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 22. Omsättningen av arbetare vid de statliga reservarbetena åren 1929—1936. Medeltal.

en vecka, skulle sålunda betecknas med siffran 200. Det framgår av tab. 22, att omsättningen, som sedan de relativt gynnsamma åren 1929—1930 varit lägre än 10 %, under maj 1936 åter överskridit denna siffra, ett likväl i och för sig föga märkligt förhållande, eftersom omsättningen på arbetsplatserna regelbundet brukar vara mycket livlig under denna vårmånad.

I tabellen redovisas även orsakerna till reservarbetarnas avgång. Under sommarmånaderna och början av hösten dominera de med »arbete i öppna marknaden» och »egen begäran» betecknade orsakerna. Avgång på egen begäran torde i verkligheten ofta bero på att vederbörande erhållit arbete men ej lämnat platsledningen meddelande härom.

Under 1936 har liksom under nästföregående år hemsändning i stor utsträckning förekommit på grund av kommissionens beslut. Orsakerna till dessa hemsändningar äro att söka i ett till följd av arbetslöshetens nedgång minskat hjälpbehov, i olika arbetsföretags avslutande och i vissa av kommissionen vidtagna åtgärder, sammanhängande med förhållandena på skogsudd jordbrukets arbetsmarknad. I detta sammanhang må även erinras om att hänsyn till den väntade goda tillgången på skogsarbete föranlett kommissionen att i höst meddela arbetslöshetskommittéer i Norrland och Värmland förbud mot att till reservarbete i södra Sverige hänvisa personer under 30 år.

Bilaga till Kungl. Majlis proposition nr 302. 61

Tab. 23. Statliga reservarbetares fördelning på yrkesgrupper den SIA 1935 och 1930.

De statliga reservarbetarnas yrkestillhörighet belyses av den undersökning härom, som den 31 juli 1936 verkställts av kommissionen. En sammanfattning av därvid erhållna resultat återfinnes i tab. 23.

Av en jämförelse med motsvarande undersökning den 31 juli 1935 flamgår, att yrkesfördelningen varit ungefär densamma vid bägge dessa tidpunkter. Beträffande yrkesgruppen skogshushållning har dock antalet i procent av hela antalet i statliga reservarbeten sysselsatta sjunkit från 4.4 till 1.3. Ser man emellertid till antalet vid statliga reservarbeten sysselsatta personer, tillhörande nämnda yrkesgrupp, ställt i procent till antalet hjälpsökande inom yrkesgruppen i fråga, finner man, att hjälpprocer.ten vad denna grupp angår för det statliga reservarbetets del företer en mindre ökning, nämligen från 23.2 till 24.2.

Reservarbetenas totalkostnader i medeltal per 8-timmars dagsverke (inberäknat materiel, arbetsledning, centralkostnad etc.) under budgetåren 1933/ 1934, 1934/1935 och 1935/1936 belyses av tab. 24. Nettokostnaden motsvarar kommissionens kostnader, sedan uppdragsgivarnas bidrag frånräknats.

Enligt vad uppgifterna i tabellen ådagalägga, hava kostnaderna per dags-

62 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Tab. 24. De statliga reservarbetenas genomsnittliga kostnad pr 8-timmars dagsverke.

Juli 1933 —juni 193G.

Tab. 25. lie statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag oell de olika delkostnaderna i procent av arbetenas bruttokostnader fr. o. m. 1933.

1 Beräknad andel av kommissionens totala förvaltningskostnad.

2 D. v. s. efter avdrag av arbetsgivarnas bidrag, som dock ntgjort en obetydlig andel av lönerna.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

verke under senaste budgetår legat avsevärt över närmast föregående budgetårs. Flera omständigheter hava samverkat härtill. Sålunda har ett stort antal arbetsföretag färdigställts. I samband härmed har måst utföras omfattande körningar, vilka ställt sig relativt dyrbara, bl. a. med hänsyn till att körarna måste betalas med den öppna marknadens löner. För vissa avslutningsarbeten, som i regel till övervägande del utgöras av puts- och justeringsarbeten, samt hårdgörningsarbeten erfordras i viss utsträckning maskinella anordningar. Delvis måste dessutom dessa arbeten utföras med specialarbetare, vilka i likhet med körarna åtnjuta den öppna marknadens lönevillkor. Likaledes har det av utvecklingen på arbetsmarknaden betingade hemsändandet av reservarbetare fört med sig nödvändigheten för kommissionen att anställa ett ökat antal specialarbetare. Slutuppgörelserna mellan kommissionen och resp. uppdragsgivare ha vidare tagit ledningspersonal i anspråk, som eljest hade kunnat entledigas. Framhållas må också, att vissa arbeten, som Kungl. Maj:t uppdragit åt kommissionen att utföra, såsom exempelvis Malö strömmar, erfordra både specialarbetare och användande av dyrbara tekniska arbetsmedel i långt större omfattning, än som behöver komma i fråga vid arbetsföretag av mera normal reservarbetstyp. Det är verkningarna av dessa olika faktorer, som komma till synes i stegringen av de statliga reservarbetenas genomsnittliga kostnad per dagsverke under 1936.

I tab. 25 ha sammanställts vissa uppgifter om de statliga reservarbetenas kostnader per 8-timmars dagsverke från budgetåret 1933/1934 räknat och de olika i verksamheten ingående huvudslagen av kostnader i procent av arbetenas bruttokostnader.

Medeldagsförtjänsterna vid de statliga reservarbetena under åren 1934— 1936 framgå av tab. 26.

Tab. 26. Medeldagsfö Tjänster rid de statliga reservarbeteiin pr 8-tiinmars dagsverke åren 1934—1986.

(Specialarbetare ej medräknade.)

Det må erinras om att uppgifterna i tab. 26 uteslutande avse reservarbetarnas kontanta förmåner på arbetsplatsen. Sålunda ingå ej ortstillägg och ej heller de naturaförmåner, såsom fri bostad, läkarvård, resor lii. m., som

64 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

de vid statliga reservarbeten sysselsatta i vissa fall åtnjuta. Vidare må framhållas, att vid en jämförelse mellan medeldagsförtjänster under olika år och månader hänsyn måste tagas till det förhållande, att medeldagsförtjänstens storlek bl. a. påverkas av den utsträckning, i vilken under de olika tidsperioderna arbeten bedrivas vid reservarbetsplatser med högre eller lägre reservarbetslön.

Grunderna för lönesättningen vid reservarbetena ha under året icke undergått någon förändring. Kommissionen har emellertid ansett sig böra föranstalta om en allmän lönerevision, för vilken lämnas en särskild redogörelse i avdelning III av denna framställning.

Ortstillägg må numera, efter författningsändring den 30 juni 1936, även utgå till änkling med hemmavarande barn under 16 år efter samma grunder, som gälla för person med försörjningsskyldighet mot make.

Antalet familjeförsörjare, som uppburo ortstillägg, utgjorde den 30 september 1935 3,484. De voro hänvisade från 113 kommuner, av vilka 72 beviljats statsbidrag till kostnaderna för ortstilläggen. Motsvarande uppgifter för den 30 september 1936 voro 2,584 familjeförsörjare från 93 kommuner, varav 75 kommuner åtnjöto statsbidrag till denna verksamhet.

Från den 1 juli 1936 kan vidare för familjeförsörjare, som hänvisats till fast förläggning vid statligt reservarbete i annan kommun än hänvisningskommunen, utgå ett extra ortstillägg, därest den för hänvisningskommunen fastställda reservarbetslönen utgör högst 5 kronor 20 öre per dag. Under tiden intill den 31 oktober 1936 har kommissionen medgivit 19 kommuner rätt att utgiva extra ortstillägg samt beviljat 18 av dessa kommuner statsbidrag till dylikt ändamål.

Beträffande omfattningen och värdet av den speciella hjälp, som kommit arbetslösa inom de merkantila och de med dem jämställda yrkena till del under året i form av såsom statliga reservarbeten bedrivna arkivarbeten, torde få hänvisas till den redogörelse för dessa arbeten, som återfinnes i kommissionens förut (sid. 44) åberopade underdåniga utlåtande den 16 oktober 1936 angående fråga örn hjälpåtgärder för de arbetslösa inom kontorsfacket m. fl.

De statliga reservarbetena tillföra kommunerna betydande skatteunderlag. Enligt de sammandrag av dylika uppgifter för specialarbetare och reservarbetare vid kommissionens arbetsplatser, som verkställts för år 1935, uppgick det sammanlagda beloppet av deklarationspliktiga inkomster till 25,068,949 kronor.

b. Statskommunala reservarbeten.

Omfattningen av de under åren 1934—4936 bedrivna statskommunala reservarbetena åskådliggöres av efterföljande tab. 27.

De statskommunala reservarbetena ha under innevarande år undergått en fortsatt minskning, föranledd av de åtgärder, avseende inskränkning i eller

65 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 27. Antal statskommunala reservarbetare och kommuner med arbetslösa, sysselsatta vid statskommuualt reservarbete åren 1934—1936.

indragning av tillstånd att bedriva dylika reservarbeten, som kommissionen vidtagit på grund av arbetsmarknadens gynnsamma utveckling.

I tab. 28 lämnas en sammanställning rörande beräknade totalkostnader för de under åren 1934—1936 beviljade statskommunala reservarbetena. Särskilda uppgifter meddelas i samma tabell angående omfattningen av de statskommunala reservarbeten, som avse allmänna vägar. Den höga siffran för sistnämnda slags arbeten under augusti 1935 sammanhänger med att ett arbete å närmare 1 milj. kronor vid denna tidpunkt av Kungl. Majit beviljats Mölndals stad.

Tab. 28. Beräknade kostnader för under åren 1934, 193a och 1936 beviljade stats-

kommunala reservarbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 302.

66 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 29. Statskommunala reservarbetare, fördelade på städer oell landsbygd

åren 1934—1936.

Kostnaderna för under innevarande år t. o. m. oktober beviljade andra statskommunala reservarbeten än allmänna vägar beräknas uppgå till 3,358,391 kronor. Fördelningen av dessa på arbetskostnader, materialkostnader och sådana kostnader, till vilka statsbidrag icke utgår, framgår av följande sammanställning.

Arbetskostnader................ 1,943,445 kr.

Materialkostnader.............. 1,145,066 »

Kostnader utan statsbidrag........ . . ■ 269,880 >

Summa 3,358,391 kr.

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

67 De delar av kostnaderna för hittills beviljade statskommunala reservarbeten, vartill den 31 oktober 1936 icke utbetalats statsbidrag, ha beräknats uppgå till omkring 18 milj. kronor, varav 7.7 milj. kronor för allmänna vägar. Motsvarande belopp vid samma tid föregående år utgjorde resp. 36 milj. och 11 milj. kronor.

Under 1936 ha beviljats statskommunala reservarbeten för sammanlagt

5,314,000 kronor.

De statskommunala reservarbetarna utgöras till övervägande del av familjeförsörjare. Vid utgången av oktober 1936 rapporterades sålunda 2,804 av de 3,181 statskommunala reservarbetarna vara försörjningspliktiga, medan 377 angå vos sakna försörjningsplikt. Fr. o. m. senhösten 1936 har föreskrivits, att sysselsättning vid dylika arbeten för personer under 50 år endast får beredas, såvida de ha försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande barn. Jfr vad härom närmare anföres å sid. 74.

Den omfattning, vari den statskommunala arbetslinjen kommit till användning för städer och landsbygd, framgår av de uppgifter, som återfinnas i tab. 29.

Den statskommunala arbetslinjens fördelning å olika län (med Göteborgs stad utbruten ur länsindelningen) belyses av den i tab. 30 gjorda sammanställningen. Det framgår av densamma, att minskningen i antalet reservarbetare företer avsevärda variationer för olika delar av landet vid i tabellen angivna tider, vilket givetvis sammanhänger med de dispositioner, kommissionen funnit påkallade i anseende till utvecklingen å arbetsmarknaden.

I likhet med vad ovan angivits beträffande de statliga reservarbetarna ha vissa förskjutningar i åldershänseende förekommit i fråga om de vid statskommunala reservarbeten sysselsatta. Uppgifter härom återfinnas i tab. 31. Det framgår av en jämförelse mellan de båda, vid samma tidpunkt utförda undersökningarna, att de yngre åldersgrupperna i år äro avsevärt mindre representerade än föregående år. Särskilt anmärkningsvärd är den starka procentuella ökningen för åldersgrupperna 51—60 samt över 60 år.

De statskommunala reservarbetarnas yrkestillhörighet den 31 juli 1936 redovisas i tab. 32. I detta avseende må särskilt framhållas, att antalet arbetare, tillhörande yrkesgrupperna stenindustri och sågverksindustri, ökat från 6.9 resp. 11.4 % av de statskommunala reservarbetarna enligt 1935 års uppgifter till 11.3 resp. 16.0 %>; gruppen väg- och anläggningsarbete har däremot minskat från 9.5 till 6.7 %.

Medeldagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena för åren 1934—1936 redovisas i tab. 33.

Dessa medeldagsförtjänster hava under 1936 liksom tidigare varit avsevärt högre än motsvarande förtjänster vid de statliga reservarbetena. Huvudsakligen torde detta förhållande förklaras därmed, att de statskommunala reservarbetena i väsentligt större utsträckning än de statliga äro förlagda lill kommuner med förhållandevis högre reservarbetslön. De variationer i lönerna, som återspeglas i tabellen, bero — i likhet med motsvarande förhållande för de statliga reservarbetena — delvis på löneläget inom de kommuner, vari arbetena bedrivas under respektive månader.

68 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 30. Åntalet från olika län vid statskommunala reservarbeten sysselsatta vid vissa

tidpunkter åren 1935 och 1936.

Tab. 31. Statskommunala reservarbetares fördelning på åldersgrupper sl/7 1935 och 31/7 1936.

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

69 Tab. 32. Statskoinmunala reservarbetares fördelning på yrkesgrupper den sl/7 1935 och 1936.

Tab. 33. Medeldngsförtj&nster vid de statskommiinala reservarbetena per 8-timinars

dagsverke åren 1934—1936.

(Specialarbetare ej medräknade.)

70 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302

Tab. 34. Omfattningen av statsbidrag över 50 % till arbetslöner vid statskommnnala

reservarbeten. Antal kommuner.

Såsom statskommunala reservarbeten ha i mindre omfattning anordnats arkivarbeten för kontorister och med dem jämställda. Denna form av arbetslöshetshjälp har under år 1936 tillämpats allenast av Stockholms stad.

Den procentsats, efter vilken statsbidrag till statskommunalt reservarbete i viss kommun utgår, fastställes enligt de från den 1 juli 1936 gällande bestämmelserna av kommissionen, därest fråga är örn en bidragsprocent, icke överstigande, för vanliga statskommunala reservarbeten 75 °/o och för dylika arbeten avseende allmän väg 80 %>. Högre bidragsprocent bestämmes av Kungl. Maj:t. Den period, för vilken procentsats fastställes, har tidigare i regel omfattat ett halvår men utgör från och med innevarande år ett kalenderår. Den bidragsprocent, som medgivits för visst statskommunalt reservarbete, skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 juli 1935 oförändrat gälla för arbetet i fråga under hela den tid, varunder detsamma bedrives såsom sådant, oavsett om bidragsprocenten för kommunen må under senare perioder, varunder arbetet pågår, undergå några förändringar. Syftet härmed har varit att möjliggöra för kommunerna att kunna på förhand överblicka och med större säkerhet än vad tidigare varit fallet bedöma de ekonomiska konsekvenserna av sådana arbetens bedrivande.

Till grund för kommissionens beslut och förslag rörande bidragsprocenten till statskommunala reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet ha legat skattetrycket inom kommunen under tre närmast föregående år, med hänsyn tagen till skatteutjämningsbidrag, ävensom arbetslösheten inom kommunen under senast förflutna tolv månader i förhållande till kommunens invånarantal. Den lägsta procentsats, till vilken kommissionen fastställer statsbidraget till arbetslöner vid statskommunala reservarbeten, utgör för närvarande 30 %>.

Uppgift angående antalet kommuner, för vilka statsbidragsprocenten till kostnaderna för arbetslöner vid statskommunala reservarbeten fastställts till

1 Avser läget enligt Kungl. Maj:ts eller kommissionens beslut t. o. m. den 31 oktober 1936.

71 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

mer än 50 °/o, återfinnes i tab. 34, vari även lämnas uppgift om fördelningen i förevarande hänseende mellan städer och landsbygd.

På grund av Kungl. Maj:ts ovan berörda beslut örn giltighetstiden för den för statskommunala reservarbeten beviljade bidragsprocenten utgå emellertid förhöjda statsbidrag till vissa arbeten i ett väsentligt större antal kommuner, än som framgår av sammanställningen.

Nedgången i antalet kommuner, som erhållit förhöjt statsbidrag, är direkt beroende på den minskade arbetslösheten, som i många fall medgivit hjälpverksamhetens nedläggande. Då, såsom ovan anförts, arbetslöshetens omfattning inom en kommun är en av de faktorer, som påverka statsbidragets storlek, har arbetslöshetens minskning även bidragit till sänkning av statsbidragsprocenterna och sålunda även till en reducering av det antal kommuner, som medgivits statsbidrag utöver 50 °/o.

Den för en kommun fastställda procentsatsen gäller i allmänhet samtliga inom kommunen under samma period beviljade statskommunala reservarbeten. I vissa fall har dock statsbidrag medgivits med högre procentuell andel, särskilt då fråga varit om sådana arbeten, vilka anses tillgodose jämväl andra statsintressen än direkt arbetslöshetspolitiska. Salunda har under detta ar statsbidrag till statskommunala reservarbeten, avseende anläggande av flygfält, utgått med 90 % för fyra städer, vilkas bidragsprocent för övriga statskommunala reservarbeten varit avsevärt lägre. För arbeten av kulturhistorisk art (utgrävningar och restaureringsarbeten i fråga om äldre byggnadsverk) m. m. har likaledes statsbidrag under året utgått med högre bidragsprocent än den för respektive kommuner eljest gällande.

Statsbidraget till kostnader för materiel, transporter och arbetsledning vid statskommunala reservarbeten fixeras i regel i viss relation till den för arbetslönerna fastställda statsbidragsprocenten. Avvikelser härifrån ha i fråga örn under året bedrivna statskommunala reservarbeten ägt rum, dels i fråga om i det föregående omnämnda arbeten av kulturhistorisk art, dels ock i vissa andra fall; sammanlagt beröra dessa avvikelser 10 kommuner.

Tab. 35. Antal statskommunala reservnrbetsföretng, som efter elen 1 juli 1934 uppliört att bedrivas som reservarbete för att färdigställas i öppna marknaden, samt uppgift örn beviljade och avarbetade kostnader.

många kommuner pågående statskommunala reservarbeten nedlagts. Ofta ha därvid arbetsobjekt reserverats för framtida hjälpbehov, men i andra fall ha kommunerna funnit anledning att själva i öppna marknaden färdig-

72 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ställa de nedlagda arbetena i enlighet med de villkor, kommissionen brukar uppställa vid statsbidrags beviljande. I tab. 35 ha sammanställts vissa uppgifter rörande dylika arbeten, vilka efter den 31 juli 1934 överförts till öppna marknadens arbeten. Den markerade ökningen för tiden efter den 1 juli 1936 torde i viss man bero på avgöranden, föranledda av från kommissionen utgående förfrågningar rörande färdigställandet av sådana statskommunala arbeten, som på grund av minskad arbetslöshet inom respektive kommuner en längre tid varit nedlagda.

Av de under perioderna Vt 1935—13% 1936 samt Vt 1936—3Vio 1936 berörda arbetsföretagen utgjordes 46 resp. 37 av arbeten, avseende allmän väg.

Tab. 36. Arbetslinjens omfattning åren 1934—1936.

c. Kommunala reservarbeten.

Antalet vid rent kommunala reservarbeten sysselsatta hjälpsökande, vilket tidigare varit relativt större än numera, har visserligen under de senaste åren sjunkit men har likväl från sommaren 1936 varit förhållandevis konstant. Utvecklingen belyses i tab. 36.

Vid kommunala reservarbeten sysselsattes den 31 oktober 1936 1,702 man,

d. v. s. ungefär /7 av det antal arbetslösa, som meddelats hjälp genom reservarbete.

d. Arbetslinjens omfattning.

Arbetslinjens omfattning under de tre senaste åren framgår av tab. 36, vars uppgifter, sammanställda med dem i tab. 42, bekräfta, att arbetslinjen är dominerande hjälpform inom den i vårt land bedrivna verksamheten för lindrande av den oförvållade arbetslösheten.

1 Enligt månadsrapporterna, ej efter styrkebeskeden från arbetsplatserna.

73 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

2. Under stödslinjen,

a. Dagunderstöd.

Kommissionen har alltid eftersträvat att giva dagunderstödsverksamheten karaktären av supplerande hjälpform, avsedd att huvudsakligen tagas i anspråk för att möta vinterns högbelastning inom hjälpverksamheten men som därefter beskurits så långt möjligt. Dessa regler lia även under 1936 kunnat med framgång tillämpas på sätt närmare framgår av tab. 37.

Tab. 37. Antal kommuner, som bedrivit understödsverksamhet med statsbidrag, och antalet dag-understödda (ej kursdeltagare) åren 1934—1936.

Under årets tre första månader, då det i vart fall gällde att bemästra en arbetslöshet, som berörde c:a 60,000 personer, måste tillstånd till utgivande av dagunderstöd beviljas 82 kommuner i januari, 86 i februari och 74 i mars med 11,000 å 13,000 understödsrum. Maximisiffran nåddes i februari med 13,305 dagunderstödda.

Sedan med vårens inträde flera platser vid reservarbetena blivit disponibla och arbetslösheten samtidigt börjat starkt minska, kunde den med statsbidrag subventionerade understödsverksamheten kraftigt nedbringas för att slutligen helt avlysas under juli. Sådan verksamhet bedrevs under vårmånaderna företrädesvis inom ett antal större städer samt i vissa landskommuner med förhärskande sten- och sågverksindustri.

Efter några månaders uppehåll befanns motiverat att från och med slutet av oktober ånyo medgiva en del kommuner tillstånd att anordna understödsverksamhet, nämligen Göteborg, sedermera, i november, även Stockholm samt därjämte några stenindustrikommuner. Ett antal kommuner inom de norrländska sågverksdistrikten och i Värmland har därjämte fått igångsätta dylik verksamhet. Förklaringen till sistnämnda förhållande ligger, vad sågverkskommunerna angår, däri, att åtskilliga sågverk måst inställa driften på grund av timmerbrist. Kommissionen har, lika med för syssel-

74 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 38. Antalet dagunderstödda (ej kuradeltagare), fördelade på län vid vissa

tidpunkter åren 1934—193G.

sättning vid statskommunala reservarbeten, föreskrivit, att statsbidrag till understödsverksamhet för personer under 50 år endast må utgå, såvida de äga försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande barn. Avsikten härmed har varit att i trakter, där rikliga arbetstillfällen i skogarna äro att emotse, inskränka understödsverksamheten och sysselsättningen vid de statskommunala reservarbetena till att huvudsakligen komma dem till godo, som kunna antagas hava svårigheter att tillgodogöra sig dylika arbetstillfällen, övriga arbetslösa, som anses böra bringas hjälp, har kommissionen för avsikt att lämna sådan genom hänvisning till statliga reservarbeten eller, vad ungdomen beträffar, till olika former av yrkesutbildning.

Kontantunderstödsverksamhetens geografiska fördelning framgår närmare av tab. 38.

Enär statlig understödsverksamhet icke bedrevs vid den tidpunkt, då senaste klientelundersökning företogs (31 juli 1936), kunna några jämförande

75 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

*Tab. 39. Antal arbetspliktstillämpande kommuner. Januari 1935—oktober 1936.

Kommuner tillämpande arbetsplikt

uppgifter i år icke meddelas om understödsklientelets sammansättning ur ålder ssynpunkter eller med hänsyn till yrkesgrupper.

Kvinnor, med undantag för sådana, som tillhöra gruppen husligt arbete, kunna tillerkännas dagunderstöd. I praktiken hava emellertid endast några få av det för övrigt ytterst ringa antalet hjälpsökande kvinnor kommit i åtnjutande av dylik arbetslöshetshjälp, huvudsakligen i Stockholm samt därutöver i tre andra städer.

Dagunderstöd lämnas företrädesvis i kontant form, men hjälpkungörelsens bestämmelser, enligt vilka meddelande av hjälp in natura tillstädjes, ha under året tillämpats av vissa kommuner.

Den omfattning, i vilken kommunerna begagnat sig av hjälpkungörelsens föreskrifter örn arbetsplikt, belyses av tab. 39.

Under året ha följande städer, nämligen Norrköping, Kalmar, Oskarshamn, Sölvesborg, Hälsingborg, Göteborg, Lysekil, Sundsvall och Härnö sand medgivits rätt att lämna dagunderstöd till arbetslösa sjömän utan hemortsrätt i vederbörande kommun. För denna understödsverksamhet har staden åtnjutit statsbidrag med 75 %>, där ej högre procenttal av Kungl. Maj:t medgivits.

Statsbidrag till kontantunderstödsverksamhet utgår jämlikt gällande för- 1

1 Därav 1 kommun t. o. m. (Ion n/i. ,

» 4 kommuner t. o. m. den 18/7. På. grund av olika redovisningssätt stämma ej uppgif-

terna inbördes å. månadsrapporterna och statsbidragsansökningarna.

76 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

fattningsföreskrift, där ej omständigheterna prövas föranleda lägre bidrag, med 50 % av det utbetalade dagunderstödsbeloppet.

Till kontantunderstödsverksamhet har före den 19 juli 1935 icke ifrågakommit lägre statsbidrag än 50 %. Bidrag har utgått med den procentsats, som för olika kommuner fastställts att gälla för viss termin, vanligen kalenderhalvår.

Sedan Kungl. Majit genom sitt beslut den 19 juli 1935 fastställt ändrade grunder för bestämmandet av bidragsprocenten till hjälpverksamhet och då Kungl. Majit ej framställt erinran mot kommissionens i underdånig skrivelse den 20 september 1935 uttalade åsikt, att de väsentligt förbättrade arbetslöshetsförhållandena i vissa fall kunde för kontantunderstödsverksamhet motivera även lägre statsbidrag än 50 %, medgiver kommissionen numera vid beviljande av dagunderstödsverksamhet statsbidrag med enahanda procentsats, som fastställts att utgå till arbetslöner vid inom kommun bedrivet statskommunalt reservarbete, beviljat under löpande bidragstermin. Från den 1 januari 1936 utgör kalenderåret bidragstermin på samma sätt som beträffande statskommunala reservarbeten.

Anmärkas må i detta sammanhang, att kommissionen beslutat att statsbidraget till dagunderstöd skall kunna från och med 1937 sänkas ända till 10 °/o. Kommissionen motiverade sitt beslut härom i en underdånig skrivelse den 25 september 1936, vari på tal härom anfördes bl. a. följande:

»Den tanken har vid olika tillfällen varit å bane inom kommissionen, att statsbidraget till kommuner i god ekonomisk ställning borde beskäras så starkt, att detsamma allenast skulle komma att utgöra en ringa del, förslagsvis några få procent, av kostnaderna för vederbörande hjälpform. En med denna närbesläktad tankegång har också kommit till uttryck i ett uttalande av departementschefen i Kungl. Majits proposition nr 266 till 1936 års riksdag, varuti anföres bland annat följande (sid. 27): 'Vidare synes mig skäligt, att, då arbetslöshetens relativa omfattning inom stora delar av landet ej ens under vintern kan antagas bliva av en sådan storleksordning, att den motiverar mera betydande statsbidrag till kontantunderstödsverksamhet annat än vid samtidig förhandenvaro av högt skattetryck, statens andel i kostnaderna för denna hjälpform under senare hälften av budgetåret kan beräknas nedgå.’

Under stundande vinter torde sannolikt till följd av arbetslöshetens ökade omfattning tillstånd att med bidrag av statsmedel anordna understödsverksamhet komma att medgivas en del kommuner med låga skatter. Tidpunkten har därför nu synts inne att taga ståndpunkt till frågan om den understa gräns för statsbidragsprocenten, som lämpligen bör fixeras för dessa kommuner från och med 1937.

Kommissionen har jämväl beslutat, att i de fall, då fastställande av statsbidragets storlek författningsenligt tillkommer densamma, i regel följa formelns utslag med iakttagande av att procenttalet avrundas uppåt eller nedåt till närmast jämna femtal, samt att härvid såsom lägsta procentsats fastställa siffran 10.»

Med hänsyn till omfattande arbetslöshet och hårt skattetryck ha vissa kommuner under innevarande år i likhet med tidigare och efter samma grunder som i fråga om arbetslöner vid statskommunala reservarbeten tillerkänts förhöjt statsbidrag. Omfattningen härav framgår av tab. 40.

Dagunderstöden per dag och arbetslös, vilka efter olika orters reservarbetslön samt den arbetslöses ålder och försörjningsplikt kunna variera mellan

Bilaga till Kungl. Majlis proposition nr 302.

77 Tab. 40. Antal kommuner med över 50 % 1 statsbidrag till dagunderstöd.

0: 65 och 5: 33 kronor, ha i genomsnitt under året för hela landet uppgått till 2: 66 kronor, varav 1: 27 kronor i statsbidrag. Detta uppgår sålunda i genomsnitt till 47.7 % av dagunderstödet. Motsvarande genomsnittssiffror föregående år voro resp. 2: 60 kronor, 1: 57 kronor och 60.5 %.

b. Hyreshjälpverksamhet.

Omfattningen av den under året bedrivna hyreshjälpverksamheten belyses av tab. Al, vari angives det antal kommuner, som under året haft tillstånd till sådan verksamhet.

Tab. 41. Antal kommuner med rätt att utdela liyreshjälp. Januari oktober 1986.

(J M.

*• ky' april maj jani

Städer............... 20 20 13 2

Landsbygd.........■ ■ • 13_12_12_f_

Summa 36 32 25 3

Jämväl vad denna hjälpform beträffar, har det för kommissionen varit möjligt att liksom 1935 genomföra successiva begränsningar, så att hyreshjälpverksamhet icke alls behövt förekomma under tredje kvartalet.

c. Kommunal understödsverksamhet.

Hjälpformen kommunal understödsverksamhet har tidigare brukat öka i betydelse och omfattning i samma mån, som den med statsbidrag bedrivna understödsverksamheten under tider av förbättring på arbetsmarknaden begränsats eller upphört. Denna tendens har dock numera ej gjort sig gäl- i

i Avser läget enligt Kungl. Maj:ts eller kommissionens beslut t. o. m. den 31 oktober 1936.

3 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Tab. 42. Enderstödslinjens omfattning (kursdeltagare inbegripna) åren 1934—108G.

lande på samma sätt som förut. Under 1936 hava sålunda kommunernas egna åtgärder på detta område haft betydligt mindre omfattning än den statssubventionerade understödsverksamheten, så länge denna pågick (undantagandes i juni). Även efter utgången av juni, då, såsom redan framhållits, statsbidrag till denna hjälpform praktiskt taget indrogs, hava kommunerna, i den mån de fortsatt tillhandahålla de arbetslösa dagunderstöd, finansierade med enbart kommunala medel, bedrivit understödsverksamhet i förhållandevis mindre skala än under närmast föregående år, bortsett från månaderna februari—april. Minimisiffran under året understödda, något över 1,500, är att anteckna i juli.

Närmare uppgifter rörande den kommunala understödsverksamheten återfinnas i tab. 42.

d. Understödslinjens omfattning.

Sistnämnda tab. 42 meddelar även en sammanställning av vissa uppgifter beträffande understödslinjen för tiden januari 1934—oktober 1936.

Tabellen ger vid en jämförelse med tab. 36 ostridigt vid handen, att understödslinjen fortfarande intager en i förhållande till arbetslinjen underordnad plats inom hjälpverksamheten, i det att bistånd genom understöd under året beretts åt högst en tredjedel av samtliga hjälpsökande, när understödsverksamheten varit som störst, eljest åt endast 5 å 10 °/o av hela klientelet. Å andra sidan framgår av tabellen, att understödslinjen under samtliga månader 1936 procentuellt betytt något mer än under 1935.

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

3. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.

Hjälpverksamheten för unga arbetslösa har, jämfört med föregående år, bedrivits i en till följd av nedgången i antalet anmälda arbetslösa minskad skala. Åtgärderna ha i huvudsak anordnats efter samma riktlinjer som under föregående år, varvid vid hjälpformernas inbördes avvägning ungdomsreservarbetena ökats i förhållande till arbetslägren, vilka senare samtidigt givits större yrkesbetoning. Den under oktober 1936 ater ökade ungdomsarbetslösheten jämte skogsbrukets stegrade anspråk pa arbetskraft ha föranlett en mindre utvidgning av den tidigare starkt minskade ungdomshjälpen i kommissionens egen regi.

a. Kursverksamhet.

Den möjlighet, som kommissionen genom beslut av 1934 års riksdag erhöll att vid kursverksamhet lämna statsbidrag även för undervisningsmateriel, har medverkat till genomförande av den under senare år ökade strävan att anordna kurser för unga arbetslösa med mera praktiskt arbete än tidigare; flertalet kurser lia samtidigt kunnat givas starkare yrkesbetoning med grundligare utbildning. Under budgetåret 1935/1936 ha endast sex kurser varit av uteslutande allmänbildande och teoretisk karaktär. Vid samtliga övriga kurser har en större eller mindre del av kurstiden anslagits till praktiska arbeten. Särskilt i städer och större samhällen med deras större resurser beträffande lokaler, verktyg och lärarkrafter för yrkesarbete ha kurserna ordnats i serie på sådant sätt, att elevernas lämplighet för det anordnade arbetet — huvudsakligen mekaniskt arbete och snickeri — först prövats vid kortare elementära kurser; de lämpliga eleverna ha därefter fått fortsätta i en eller flera därpå följande kurser med mera djupgående utbildning. En sådan intensifierad utbildning har med framgång prövats bl. a. av Göteborgs stad, där den avslutats med ettåriga yrkeskurser. Efter att ha genomgått dessa ha eleverna i stor utsträckning omedelbart vunnit stadigvarande anställning i den öppna arbetsmarknaden. I en del fall ha elever redan under pågående kurs utlovats arbete på villkor, att de komme att fortsätta och avsluta sin utbildning i kursen.

Som ovan nämnts har det praktiska arbetet vid kurserna i regel utgjorts av mekaniskt verkstadsarbete och träarbete, varvid det grövre snickeriet i möjligaste mån givits företräde. Vid en kurs ha möbler till ett folkbibliotek utförts. Bland ämnen, som ingått i övriga under budgetåret anordnade kurstyper, förtjäna bl. a. att nämnas mjölkning, trädgårdsarbete, grunderna i fältmätning samt elektrisk svetsning, i vilket sistnämnda arbete Stockholms stad och Jukkasjärvi landskommun anordnat flera kurser.

Under budgetåret 1935/1936 beviljades till lärår- och kursledararvoden kronor 143,890:57 och till undervisningsmateriel kronor 25,886:77. Under

80 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

den hittills förflutna delen av budgetåret 1936/1937 har kursverksamheten haft en i förhållande till motsvarande tid föregående budgetår minskad omfattning. Medan under tiden 1 juli—15 november 1935 till lärår- och kursledararvoden beviljades kronor 32,247: — samt till undervisningsmateriel kronor 6,238:—, har under samma tid i år behövt beviljas endast 2,250: — resp. 321:09 kronor till sagda ändamål. De för 45 elever i Göteborgs stad pågående ettåriga yrkeskurserna äro anordnade som öppna arbetsläger.

Den redovisade kursverksamheten, vilken brukar nå sina största dimensioner under de senare vintermånaderna, omfattade den 31 oktober 1936 2 kurser med 30 deltagare från en stad. Härtill komma de nyssnämnda öppna yrkeslägren. Kurserna, vilkas längd varierat från 3 till 13 veckor, ha i några fall omedelbart följts av fortsättningskurser.

b. Frivillig arbetstjänst.

Det största antalet deltagare i frivillig arbetstjänst utgjordes under budgetåret 1935/1936 liksom under föregående år av arbetselever i statliga arbetsläger. Statskommunala läger ha endast anordnats i ett par större städer.

Omfattningen av den frivilliga arbetstjänsten belyses närmare av tab. 43, i vilken vissa uppgifter rörande denna hjälpform sammanställts.

Tab. 43. Den frivilliga arbetstjänstens omfattning. Autal läger och arbetselever.

Liksom fallet varit och är beträffande kursverksamheten, har vid de statliga arbetslägren en alltmera klart utformad yrkesutbildning anordnats. Samtliga de nu pågående statliga arbetslägren meddela yrkesutbildning, därav två i jordbruk och tre såsom yrkesskolor i dels mekaniskt verkstadsarbete jämte smide, svetsning, ävensom bleck- och plåtslageri, dels ock möbel- och grövre snickeri. De tre senare lägren äro belägna i Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län och hava — såsom kommissionen framhållit i sin budgetframställning den 27 mars 1936 — anordnats i avvaktan på realiserandet av vissa planerade åtgärder i fråga om yrkesundervisning för ung-

1 Av dessa elever lia 150 st. ander budgetåret även deltagit i statligt reservarbete.

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

dom. Verksamheten vid arbetslägret Sandö i Västernorrlands län kommer att övertagas av länets landsting.

Vid jordbrukslägret Lång i Värmlands län beredes med Kungl. Maj:ts bemyndigande (den 14 februari 1936) arbetslös ungdom tillfälle till yrkesutbildning i framför allt praktiskt jordbruksarbete.

Egendomen omfattar c:a 425 tunnland åker under eget bruk, varav ungefär 120 tunnland legat i mångårig vall. För jordbruksdriften finnas 12 hästar och 2 traktorer. Nötkreatursbesättningen består för närvarande av 45 kor och ett 20-tal ungdjur och kalvar.

Utbildningen har bedrivits på sådant sätt, att samtliga hänvisade så vitt möjligt turvis fått deltaga i olika förekommande arbeten. Huvudvikten har härvid lagts vid att alla ungdomar skulle få göra stall- och ladugårdsturer, varigenom den vanligaste bristen i vissa färdigheter — ovanan vid att köra hästar samt okunnigheten i mjölkning — kunde avhjälpas. Under stallfodringen av nötkreaturen har utbildning lämnats såväl i maskin- som handmjölkning, under betesgången endast i handmjölkning. Utom löpande jordbruksarbeten ha i avsevärd utsträckning förekommit reparationsarbeten å byggnader, arbete med täckdikning samt upprensning av öppna diken, underhåll av inägovägar, arbete i smedja och slöjdverkstad för nytillverkning och reparation av jordbruksinventarier m. m.

Under den tid, som förflutit sedan arrendetidens början, den 14 mars 1936, ha till Lång hänvisats 211 ungdomar från alla delar av landet. 156 hava lämnat arbetsplatsen sedan dess, därav 41 på grund av erhållet arbete i öppna marknaden. I 42 fall har avgången berott på sjukdom, olämplighet för den avsedda utbildningen m. m., medan de unga arbetslösa i återstående 73 fall slutat på egen begäran. I denna sista grupp innefattas sannolikt ett antal, som fått arbete i öppna marknaden, ehuru detta ej kommit att uppgivas som avgångsorsak. Högsta antalet samtidigt hänvisade har utgjort 87, den 2 april 1936, lägsta antalet 30, den 1 oktober 1936.

Två nya statliga arbetsläger lia under budgetåret 1935/1936 igångsatts. Samtliga icke-yrkesbetonade statliga arbetsläger äro för närvarande nedlagda, en del såsom i-eserv.

Arbetselevernas sysselsättning har vid jordbrukslägren omfattat praktiskt arbete; vid olämplig väderlek och under den mörkare årstiden avses att anordna elementär teoretisk undervisning. Vid yrkesskolelägren har sysselsättningen i början uteslutande varit praktiskt yrkesarbete; den omfattar numera även härtill ansluten teoretisk yrkesundervisning.

Vid de övriga statliga arbetsläger, som tidigare under året anordnats, och vilka även i stor utsträckning varit yrkesbetonade, lia eleverna liksom förut sysselsatts med 6 timmars praktiskt arbete och 2 timmars undervisning samt gymnastik och idrott per dag.

Arbetsobjekten ha vid de flesta av dessa arbetsläger omfattat enklare skogsoch vägarbeten. Utbildning i mjölkning och ladugårdsskötsel har dessutom för en del härför lämpliga elever varit anordnad vid fyra läger. Metallarbete och smide, bleck- och plåtslageri samt träslöjd lia förekommit vid flera läger.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 302. 6

82 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Bland övriga arbeten må nämnas skogsodlingsarbeten, basvägsbygge, iordningställande av kulturbeten, dikning, reparation av äldre egnahemslägenheter, anordnande av badplatser, branddammar, bryggor samt mötesplatser vid och breddning av vägar, bastubyggen, trädgårdsarbeten i större skala, mindre idrottsplaner, ordnande av turiststigar samt byggnadsarbeten i samband med förflyttning av en hembygdsgård.

Vid det sedermera till ungdomsreservarbete omlagda arbetslägret Pengsjöby i Västerbottens län har på platsen verkställts avverkning av timmer, försågning och hyvling av detta samt alla arbeten för uppförande av egnahemsbyggnader jämte diknings-, odlings- och vägarbeten.

Kockutbildning har varit anordnad vid flertalet arbetsläger. En del tidigare statliga sådana ha omlagts till ungdomsreservarbeten.

c. Ungdomsreservarbeten.

Ungdomsreservarbeten ha under innevarande år bedrivits i något större utsträckning än tidigare, medan som ovan nämnts de statliga arbetslägrens omfattning minskats. 10 ungdomsreservarbetsplatser ha pågått under budgetåret 1935/1936, av vilka 6 tidigare utgjort statliga arbetsläger. I statliga ungdomsreservarbeten deltogo under budgetåret 1935/1936 853 arbetslösa under tillsammans 69,137 dagar. Medelvistelsetiden utgjorde sålunda 11.6 veckor (om sju dagar). Hösten 1936 har en ny ungdomsreservarbetsplats öppnats, varjämte två sådana platser återupptagits, samtliga anordnade för utbildning i skogsavverkning och för att ge en första övning i hanterandet av de härvid vanliga redskapen. Denna utbildningsform har visat sig lämplig med hänsyn till efterfrågan på arbetskraft i skogarna. Tre dylika s. k. huggarskolor pågå för närvarande, en i örebro län, en i Västerbottens län och en i Norrbottens län.

Ungdomsreservarbetet för anläggande av egna hem vid Pengsjöby i Västerbottens län har fortsatt liksom även arbetet med anläggandet av en golfbana vid Tylösand i Hallands län, av en idrottsplan vid den blivande gymnastikfolkhögskolan vid Lillsved i Stockholms län samt av en idrottsplan vid Axvall i Skaraborgs län. Tillsammans äro för närvarande sju ungdomsreservarbetsplatser i gång. Arbetena vid Lillsved och Axvall beräknas bli avslutade inom den närmaste tiden. De under år 1935 i samråd med vederbörande skogsvårdsstyrelse såsom statligt arbetsläger utförda skogsodlingsarbetena vid Målilla brandfält i Kalmar län ha under våren 1936 fortsatts och avslutats såsom ungdomsreservarbete. Dessa arbeten ha under åren 1935 och 1936 huvudsakligen omfattat kultivering genom sådd av tillsammans 486 har skogsmark. Härtill ha åtgått c:a 29,600 arbetstimmar och förbrukats 450 kg frö av tall och gran. Å kulturfältet har kommissionen utlagt provytor för statens skogsförsöksanstalt.

Den till ungdomsreservarbetena hörande kursverksamheten har, då så varit möjligt, liksom tidigare omfattat ämnen i anslutning till det praktiska arbetet.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

83 Tab. 44. Den statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning.

Åren 15)34-1936.

Två statskommunala ungdomsreservarbeten ha under året anordnats, nämligen av Göteborgs stad (planterings- och enklare vägarbeten å Stora Varholmen) och av Uddevalla stad (väganläggning till en större sportstugebyggnad), vilket senare arbete nu pågår.

Vissa uppgifter rörande den statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning åren 1934—1936 återfinnas å tab. 44.

1 Nedgången i antalet deltagare beror på uppehåll i verksamheten vid flertalet statliga läger mellan jul och nyår.

Tab. 45. Totalantalet statligt och kommunalt lijillpta arbetslösa. Åren 1934—1986.

oo

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

4. Hjälpverksamhetens omfattning.

Tab. 45 å sid. 84 saint diagram 2, sid. 99, giva en överblick över hjälpverksamhetens olika former och omfattning under de senare åren.

Av tabellen framgår, att totalantalet av stat och kommun hjälpta i förhållande till hela antalet hjälpsökande arbetslösa under 1936 i stort sett varit något större än under 1935, vilket givetvis hänger samman med svårigheten att under en tid av starkt vikande arbetslöshet omedelbart anpassa begränsningsåtgärderna efter växlingarna i arbetslöshetsläget. Bemärkas må vidare, att procentsiffrorna över de hjälptas antal även innesluta uppgifter om de arbetslösa, som lämnats bistånd enbart av kommunerna, vilka senare understundom brustit i förmåga att snabbt vidtaga av utvecklingen betingade nedskärningar av hjälpåtgärderna. Därjämte torde även böra tagas i betraktande den inverkan på hjälpprocenten, som framkallats av den allmänna tendensen att i ökat mått överflytta det allmännas hjälp på staten.

Av de förut i tab. 15 omnämnda icke hemortsberättigade arbetslösa, vilka vid oktober månads utgång uppgingo till 188, hade 121 eller 64.4 °/o erhållit hjälp. Motsvarande procenttal 1935 var 56.1.

Till belysande av arbetet å kommissionens centrala kansli må nämnas, att antalet ingående skrivelser (vecko- och månadsrapporter ej medräknade) för månaderna januari—oktober 1936 uppgick till omkring 100,000. Motsvarande antal för angivna månader år 1935 utgjorde 134,000.

Den i kommissionens tjänst anställda förvaltningspersonalens storlek (omfattande såväl det centrala kansliet som arbetsplatserna) utgjorde i oktober månad 1935 1,155 och i samma månad detta år 810. Av dessa voro 606 anställda vid arbetsplatserna och arbetslägren och 204 vid kommissionens centrala kansli mot 908 resp. 247 under samma månad 1935. Att större inskränkning ej skett är beroende, dels på att kansliarbetets av reservarbetena betingade volym krymper i långsammare takt än reservarbetsstyrkan, dels på vissa personalkrävande extra arbetsuppgifter, som kommissionen haft att utföra, bl. a. arbetslöshetsundersökningen den 31 juli 1936 och ny allmän lönerevision.

5. Besvär snämnden för reserv arbetslöner.

Till den år 1933 inrättade besvärsnämnden för reservarbetslöner hade under tiden 1 januari—31 oktober inkommit 21 klagomål. Under samma tid hade sammanlagt till prövning upptagits och avgjorts 21 ärenden, varav 3 utgjorde från föregående år balanserade sådana. Av de avgjorda ärendena ha 15 avsett reservarbetslöner och 6 av nämnden befunnits falla utanför dess befogenlietsområde. 15 ärenden ha av nämnden remitterats till kommissionen för utredning och yttrande. Kommissionen har därvid i 5 fall höjt reservarbetslönen samt i 2 fall, som gällt timlönen vid statskommunala reservarbeten, förklarat sig icke ha något att erinra mot tillämpning av högre timlön vid

86 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

dessa arbeten än den fastställda normallönen för tidlönsarbete vid reservarbete inom berörda kommuner. Nämnden har i 3 fall beslutat om höjning av reservarbetslönen.

III. Lönerevisionen per den 1 januari 1937.

Den 31 oktober 1936 voro 1,529 orter lönesatta. Fördelningen på löneklasser och kommuntyper framgår av tab. 46.

Tab. 4(1. Den 31 oktober 1936 gällande reservarbetslöner.

Allmän lönerevision verkställdes senast per den 1 maj 1934. Sedan dess ha, framförallt under innevarande år, arbetsmarknadens lönevillkor undergått justeringar. Sålunda ha icke oväsentliga förbättringar i lönevillkoren genomförts vid ett flertal industrier, omfattande ett betydande antal arbetare, och de för bestämmandet av reservarbetslönen i landskommuner betydelsefulla löneavtalen inom jord- och skogsbruk ha undergått avsevärda förändringar. Det inom stora delar av landet gällande kollektivavtalet för jordbruket innebär, att de löneförmåner, som från och med den 1 november 1936 tillkomma arbetstagarna, ökats, framförallt i fråga om icke årsanställda arbetare. Kommissionen har därför funnit sig böra föranstalta om revision av samtliga reservarbetslöner.

Någon anledning att frångå den gällande löneskalan, med 40 öres intervaller, har icke ansetts föreligga. Vid lönesättning av orter med huvudsakligen likartade förhållanden och belägna inom samma landsända har man strävat efter att såvitt möjligt erhålla samma lön för större områden.

87 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

På grund av vad ovan anförts har i de rena jordbrukskommunerna i län, varest kollektivavtal för jordbruket tillämpas, den avtalsenliga lönen blivit normerande vid fastställandet av reservarbetslönen. Sa har varit fallet i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, varest reservarbetslönen för dylika kommuner satts till 4.80 kronor, utom i de tva sistnämnda länen, där lönen bestämts till 5.20 kronor. I fråga örn de jordbrukskommuner i övriga delar av landet, vilka nu behövt lönesättas, har, på grund av ovan omnämnda strävan till enhetliga löner, reservarbetslönen bestämts till 4.40 kronor, sålunda en löneklass lägre än i de kommuner, varest jordbruksavtalet tillämpas.

För blandade skogs- och jordbrukskommuner har i vissa fall det förhållandet inträffat, att den avtalsenliga jordbrukslönen legat högre än motsvarande lön inom skogsbruket, i vilket fall den senare lönen, där skogsbruket varit av avsevärd omfattning, blivit den normerande.

Den omständigheten, att numera avsevärda delar av jordbruks- och skogsarbetsmarknaden äro avtalsbundna, har möjliggjort en vidgad tillämpning av principen örn enhetliga reservarbetslöner för största möjliga områden. Detta utjämningsförfarande nödvändiggör emellertid, att ur vissa landskommuner utbryta mera tätt bebodda samhällen och giva dem särskilda löner. På grund av den betydande förhöjning av lönerna, som ägt rum i ett stort antal landskommuner, har emellertid dylik utbrytning behövt förekomma i ett jämförelsevis mindre antal fall.

Lönesättningen för städer och en del industrisamhällen har huvudsakligen skett med ledning av timlönerna i vissa större för vårt näringsliv utmärkande industrigrupper, i södra och mellersta Sverige speciellt verkstadsindustrien samt i norra Sverige sågverksindustrien. Med hänsyn till de olika ortsförliållandena variera dessa löner avsevärt från högst 8.40 kronor till frånsett vissa obetydliga orter — 5.60 kronor.

Omprövning av lönerna har icke ansetts påkallad för det betydande antal kommuner, inom vilka hjälpverksamhet för arbetslösa för närvarande icke pågår. Sålunda ha av de 1,529 reservarbetslöner, som voro gällande den 31 oktober 1936, endast 232 omprövats. Lönesättningen har omfattat 221 kommuner och 11 inom dessa kommuner belägna municipalsamhällen eller industriområden. Beträffande lönernas fördelning i löneklasser hänvisas till tab. 47.

Förskjutningarna i jämförelse med nu gällande löner belysas av tab. 45. Man finner därav, beträffande städer och stadsliknande samhällen, att av 68 orter 23 förblivit i oförändrat löneläge, medan 43 höjts en löneklass och 2 höjts två löneklasser. Av landsbygdens 164 löner lia endast 14 bibehållits oförändrade, under det att 81 blivit föremål för höjning en löneklass, 62 två löneklasser och 7 tre löneklasser.

I intet fall har sålunda sänkning av den nuvarande reservarbetslönen förekommit, och endast ett förhållandevis obetydligt antal kommuner har bibehållits vid sin gamla lönenivå.

Från kommunerna insamlade primäruppgifter rörande löneläget å respek-

88 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Tab. 47. Fördelning av de vid lönerevisionen per den 1 januari 1937 omprövade reservarbetslönerna efter den fastställda lönens höjd.

Tab. 48. Resultaten av lönerevisionen per den 1 januari 1937. Kommuner.

A. Städer, köpingar, municipalsamhällen och vissa industriområden.

B. Övriga landskommuner.

89 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

tive orter avse den 1 september 1936. Vid ärendets prövning har kommissionen emellertid, som ovan vidrörts, tagit hänsyn även till de förändringar på lönemarknaden, som inträffat efter nyssnämnda dag.

De av lönerevisionen betingade förändringarna i reservarbetslönerna vid kommissionens reservarbetsplatser framgå av tab. 49. Endast för 14 arbetsplatser har den nuvarande lönen bibehållits, ökning med en löneklass har skett vid 91, med två löneklasser vid 137 och med tre löneklasser vid 38 arbetsplatser.

Tab. 49. Resultaten av lönerevisionen per den 1 januari 1937. Statens arbetslöshets-

kommissions reservarbetsplatser.

Reservarbetslön gällande den 27 november 1936

Reviderad reservarbetslön fr. o. m.

Vi 1937

6:80 .

6:40 .

5: 60 .

5: 20 .

4:40 .

Summa

De nya lönerna äro fastställda att träda i kraft den 1 januari 1937 och har arbetet med ärendets behandling forcerats i avsikt att av lönerevisionen eventuellt betingade förändringar i ackordssättningen vid statliga och statskommunala reservarbeten skola kunna tillämpas fran och med nämnda dag.

IY. Hjälpverksamhetens beräknade kostnader under återstoden av innevarande budgetår.

Med ledning av gällande direktiv för hjälpverksamheten och vissa antaganden rörande arbetslöshetens sannolika utveckling har kommissionen sökt beräkna den omfattning, som de olika åtgärderna för den ofrivilliga arbetslöshetens lindrande böra erhålla under återstoden av budgetåret 1936/1937 ävensom kostnaderna härför.

Kommissionen har i år liksom föregående år utgått från att hjälp i största möjliga utsträckning bör beredas genom arbete. Den ytterligare förbättring, arbetsmarknaden under 1936 undergått, torde också underlätta genomförandet av en dylik hjälppolitik.

Anledning finnes emellertid att befara, att utvecklingen inom sågverksdistrikten i såväl Västernorrlands som Norrbottens län lokalt kommer att medföra nödvändigheten av dagunderstöds utlämnande i förhållandevis stor

90 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Tab. »0. Antal sysselsatta i och kostnaderna för statliga och statskoinmnnala reservarbeten juli 1935—juni 1937.

(Beräknade uppgifter för tiden november 1936—jnni 1937.)

utsträckning beträffande åtminstone vissa inom dessa län belägna kommuner. Hjälpkungörelsens direktiv örn arbetslinjens företräde inom den under kommissionens ledning bedrivna verksamheten ämnar kommissionen emellertid tillämpa, vadan sålunda dagunderstödsverksamhet endast är avsedd att ifrågakomma såsom supplement till arbetslinjen.

Vid ingången av nu löpande budgetår, den 1 juli 1936, stodo till kommissionens förfogande dels uppkomna reservationer å de olika anslag, som anvisats för budgetåret 1935/1936 under femte huvudtiteln till kontantunderstödsverksamhet m. m. samt till statliga och statskommunala reservarbeten jämte kommissionens behållning i riksbanken, som — efter avdrag av för vissa ändamål reserverade belopp, avseende åtgärder till främjande av företagsverksamhet, arvoden till sakkunniga i socialdepartementet, anslag till viss yrkesundervisning, ävensom arvoden åt tillfälliga vägingenjörsassistenter utgjorde c:a 4,000,000 kronor, dels av det reservationsanslag å 22,000,000 kronor, som av innevarande års riksdag anvisats till reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m. — efter avdrag av 500,000 kronor, som ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för företagsverksamhet — ett här beräknat anslag av 21,500,000 kronor, dels slutligen enligt beslut av 1936 års riksdag ett tidigare för väglånefonden reserverat belopp å 2,000,000 kronor, varav 1,479,800 kronor voro disponibla den 1 juli 1936 och ett i lån utestående belopp a 520,200 kronor får, efter hand som medlen inflyta, användas till bestridande av kostnaderna för hjälpverksamheten. Samman-

1 Enligt styrkebeskeden; beträffande siffrorna enligt månadsrapporterna, se tab. 18 sid. 56.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

91 Tab. 51. Antal dagunderstödda och kostuaderna för dagunderstödsyerksamheten

juli 1935—juni 1937.

(Beräknade uppgifter för november 1936—juni 1937. Dagunderstöd för kursdeltagare ej inräknade).

Tab. 52. Antal deltagare i kurser, arbetsläger och ungdomsreservarbeten samt kostnaderna för ungdomshjälpen juli 1936—juni 1937.

(Beräknade uppgifter för tiden november 1936—juni 1937.)

1 Inklusive hyreshjälpkostnader 200,000 kronor.

92 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Tab. 53. Sammanställning ay hjälpverksamhetens beräknade omfattning och utgifter för arbetslinjen, understödslinjen och ungdomshjälpen. Budgetåret 1936/1937.

lagt kunna sålunda för hjälpverksamheten under innevarande budgetår anslag på 27,500,000 kronor beräknas stå till förfogande.

Dessutom är att omnämna det förslagsanslag av 1,000,000 kronor, som avsetts att täcka kostnaderna för kommissionens administration.

Kostnaderna för statliga och statskommunala reservarbeten för månaderna juli—oktober 1936 ävensom de sannolika kostnaderna för tiden november 1936—juni 1937 framgå av tab. 50.

Hänsyn har i dessa beräkningar ej tagits till ersättningar från uppdragsgivare vid statliga reservarbeten.

Motsvarande kostnadsuppgifter för samma tidsperioder återfinnas beträffande dagunderstödsverksamheten jämte hyreshjälp i tab. 51 och beträffande kurser, arbetsläger och ungdomsreservarbeten i tab. 52, varjämte en sammanställning gjorts i tab. 53 av kostnadsberäkningarna för budgetåret 1936/1937 beträffande hjälpverksamheten i dess helhet: arbets- och understödslinjerna samt ungdomshjälpen.

I sin framställning den 27 mars 1936 angående medelsbehovet för innevarande budgetår beräknade kommissionen att i genomsnitt under budgetåret skulle i statliga och statskommunala reservarbeten sysselsättas 7,750 resp.

5,000 man samt att hjälp genom kontantunderstöd eller åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten skulle lämnas 2,250 personer, vadan hjälpåtgärderna i allt sålunda skulle komma att omfatta 15,000 man i genomsnitt under

93 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

budgetåret. Kommissionen utgick vid dessa beräkningar från en antagen genomsnittssiffra för antalet hos kommittéerna anmälda arbetslösa av 35,000, av vilka c:a 25,000 antogos vara omedelbart hjälpbehövande. Av dessa förutsattes 10,000 komma att bispringas genom rent kommunala åtgärder.

I propositionen nr 266/1936 gav Kungl. Majit uttryck åt den uppfattningen, att vissa jämkningar vore med hänsyn till den gynnsamma konjunkturutvecklingen påkallade i dessa beräkningar. Sålunda syntes genomsnittsantalet arbetslösa böra uppskattas till 25,000 under innevarande budgetår och den statliga hjälpverksamheten böra planläggas att omfatta i genomsnitt 14,000 arbetslösa. Härav borde 5,100 man genomsnittligen beredas anställning vid statliga och 3,500 man vid statskommunala reservarbeten. Genom kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp skulle vidare i genomsnitt komma att bispringas 5,400 man. Av riksdagen äskades härför ett anslag av 19,000,000 kronor.

I sin skrivelse nr 356/1936 förklarade sig riksdagen icke hava någon erinran att framställa mot departementschefens beräkning av det antal arbetslösa, som borde genom kommissionen hjälpas. Riksdagen ingick ej på frågan om arbetslöshetshjälpens fördelning mellan olika hjälpformer men uttalade, att möjlighet borde hållas öppen att inom ramen av gällande bestämmelser företaga den avvägning mellan de olika hjålpformerna, som påkallades av arbetslöshetssituationen och utvecklingen på arbetsmarknaden. Riksdagen utginge härvid ifrån att kommissionen toge under övervägande, huruvida det förändrade arbetslöshetsläget kunde påkalla någon jämkning i förhållandet mellan de olika hjälpformerna. För att möjliggöra en så smidig anpassning efter arbetslöshetsläget som möjligt ansåge sig riksdagen dock, under hänvisning till dess tidigare gjorda uttalanden rörande företräde för arbetslinjen, böra beräkna anslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. något högre än Kungl. Majit. Riksdagen upptog sålunda anslaget till 22,000,000 kronor.

I överensstämmelse med hittills tillämpade principer och i anslutning till den markering av arbetslinjens företräde inom hjälpverksamheten, som riksdagen sålunda gjort i nyssberörda skrivelse nr 356/1936, har kommissionen låtit sig angeläget vara att vid disponerandet av beviljade medel bereda reservarbetena en jämväl av rådande arbetslöshetssituation motiverad förgrundsställning.

Då emellertid arbetsmarknaden utvecklat sig gynnsammare än vad kommissionen beräknade i sin ovan åberopade underdåniga framställning den 27 mars 1936, har den förändrade arbetslöshetssituationen påkallat vissa jämkningar i den av kommissionen då beräknade omfattningen av hjälpverksamheten. I enlighet med riksdagens nyssnämnda uttalande beräknar kommissionen vidare under innevarande budgetår en något annan avvägning av hjälpen än i sin sagda framställning.

I fråga örn de statliga reservarbetena beräknade kommissionen, att under årets tredje kvartal skulle sysselsättas i medeltal 11,000 man. Såsom framgår av talj. 50, har detta medeltal i stället varit 9,550. Under den hittills

94 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

gångna delen av årets fjärde kvartal, då arbetslöshetssiffrorna varit i stigande, har kommissionen däremot kunnat hålla antalet vid statliga reservarbeten sysselsatta något högre än det förut beräknade medeltalet (7,000). Likaledes torde det bliva tekniskt möjligt, att under första kvartalet 1937 — den tid av budgetåret, då, enligt vad som plägar vara fallet, hjälpbehovet torde bliva störst — giva arbetsstyrkan vid de statliga reservarbetena en större omfattning än vad tidigare beräknades (c:a 8,330 man mot förut beräknade 6,000). Däremot finner sig kommissionen kunna utgå från att arbetslöshetssituationen skall under andra kvartalet 1937 undergå en sådan förbättring, att sagda arbetsstyrka kan hållas lägre än enligt beräkningarna i mars 1935 (c:a 5,670 man mot förut beräknade 7,000). I genomsnitt för hela året beräknas arbetsstyrkan vid dessa arbeten även nu till c:a 7,750 man.

Vad angår de statskommunala reservarbetena beräknade kommissionen i sin förut omnämnda underdåniga framställning en genomsnittlig sysselsättning under innevarande budgetår av 5,000 man. Oaktat kommissionen beviljat inkomna ansökningar om dylika arbeten i den omfattning, som varit av arbetslöshetsförhållandena påkallad, har arbetsstyrkan dock under den hittills gångna delen av budgetåret i genomsnitt uppgått till endast c:a 3,700 man (tab. 50). Kommissionen beräknar nu, att under hela budgetåret skall i genomsnitt vid statskommunala reservarbeten komma att sysselsättas c:a 2,900 man.

Vad slutligen beträffar understödsverksamheten och ungdomshjälpen, beräknar kommissionen, att dessa hjälpformer i genomsnitt under budgetåret skola få en något större omfattning (c:a 3,400 personer) än enligt framställningen den 27 mars 1936 (c:a 2,250 personer).

Kommissionen, som i likhet med departementschefen räknar med att den rapporterade arbetslösheten under budgetåret 1936/1937 skall genomsnittligen komma att halla sig omkring siffran 25,000, har sålunda vid ovannämnda approximativa avvägning mellan de olika hjälpformerna utgått från departementschefens beräkning att i genomsnitt under budgetåret 14,000 arbetslösa skulle beredas hjälp genom kommissionen.

Utgifterna för de statliga och statskommunala reservarbetena skulle enligt tab. 50 beräknas uppgå till i runt tal 26,800,000 kronor.

Till bestridande av kostnaderna för kontantunderstödsverksamhet inkl. hyreshjälpverksamhet skulle enligt tab. 51 behöva tagas i anspråk ett belopp av 1,600,000 kronor. Vad angår den sistnämnda formen av hjälpverksamhet, ha kostnaderna härför beräknats komma att bli något högre än tidigare i förhållande till kostnaderna för dagunderstödsverksamheten, då den sistnämnda i huvudsak torde komma att begränsas till den kategori av arbetslösa, — familjeförsörjarna — som enligt hjälpkungörelsen kan erhålla liyreshjälp.

Kostnaderna för ungdomshjälpen, i vilken innefattas kostnader för kursverksamhet, frivillig arbetstjänst och ungdomsreservarbeten, beräknas jämlikt uppgifterna i tab. 52 till 1,000,000 kronor.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

95 De totala utgifterna för kommissionens verksamhet under budgetåret 1936/1937 skulle enligt ovan utförda beräkningar komma att belöpa sig på c:a 29,400,000 kronor. Till dessa utgifters bestridande stå, enligt vad förut uppvisats, till förfogande sammanlagt 27,500,000 kronor. Följaktligen skulle ett underskott å 1,900,000 kronor uppstå, därest verksamheten programenligt fullföljes. Kommissionen har emellertid betydande fordringar innestående hos ett stort antal uppdragsgivare. I vilken utsträckning likvid för dessa fordringar må komma att inflyta under budgetåret, kan nu ej bedömas. Med säkerhet kommer emellertid här nämnda underskott 1,900,000 kronor att sålunda täckas. Fördenskull torde de för hjälpverksamheten under innevarande budgetår anvisade medlen bliva för sitt ändamål tillräckliga.

Kommissionen har dock härvid ej tagit hänsyn till den icke obetydliga ökning av lönekontot för reservarbetena, som kan väntas bliva följden av de nya, höjda reservarbetslönernas ikraftträdande med ingången av 1937. Skulle det visa sig, att de inflytande likviderna för fordringar hos uppdragsgivarna ej bliva tillräckliga att täcka även sagda merkostnader, anhåller kommissionen att längre fram få återkomma med de förslag, som på grund härav kunna befinnas påkallade.

I efterföljande sammanställning meddelas en översikt, hur de beräknade kostnaderna för hjälpverksamheten under budgetåret fördela sig på de olika anslagen.

Sammanställning

över beräknade inkomster och utgifter å anslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamliet in. m. budgetåret 1936/1937.

(Avrundade tal.)

Utgifter:

Kronor

Statliga reservarbeten.......................................... 21,800,000

Statskommunala reservarbeten .................................. 5,000,000

Dagunderstödsverksamhet (inkl. hyreshjälp) ...................... 1,600,000

Ungdomshjälpen .............................................. 1,000,000

Summa Kronor 29,400,000

Inkomster:

Kronor

Behållning i föregående års anslag efter frånräkning av för vissa

ändamål reserverade belopp................................... 4,000,000

Väglånefonden: Innestående belopp .................... 1,479,800

Utestående lån ........................ 520,200 2,000,000

Anvisade medel för budgetåret 1936/1937 efter avdrag av till Kungl.

Maj:ts disposition till företagsverksamhet ställt belopp kr. 500,000 21,500,000 Underskott, som beräknas bliva täckt av inbetalningar av uppdragsgivares ersättningar för utförda arbeten........................ 1,900,000

Summa Kronor 29,400,000

96 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Kommissionen får sålunda anmäla, att densamma för närvarande icke finner anledning att hos Kungl. Maj:t hemställa om utverkande av något anslag för innevarande budgetår utöver de anslagsbelopp, som för närvarande stå till förfogande för hjälpverksamheten.

Y. Medelsbehovet för budgetåret 1937/1938.

Med avseende på frågan om medelsbehovet för budgetåret 1937/1938 får kommissionen anföra följande.

Arbetsmarknadens gynnsamma utveckling under innevarande år har, enligt vad som framgår av redogörelsen för kommissionens verksamhet, möjliggjort en successiv begränsning av hjälpåtgärderna. Såsom i det föregående betonats, räknar kommissionen även med att denna tendens till minskad arbetslöshet skall fortbestå under nästa budgetår.

Försiktigheten synes likväl bjuda, att man utgår ifrån att ett icke obetydligt behov av hjälp även då skall föreligga.

För innevarande budgetår har kommissionen på sätt ovan angivits beräknat hjälpverksamhetens totala kostnader till c:a 29,000,000 kronor. Med hänsyn till det minskade hjälpbehov, varmed kommissionen räknar, lär ett betydligt mindre belopp böra för nästkommande budgetår upptagas i staten.

Enligt kommissionens uppfattning synes det genomsnittliga antalet arbetslösa personer, som bör beredas statlig arbetslöshetshjälp under nästkommande budgetår, kunna preliminärt uppskattas till i genomsnitt 8,000. Dessa beräknas fördelade på de olika hjälpformerna sålunda:

i statligt reservarbete .................................... 3,000 arbetslösa

i statskommunalt reservarbete.............................. 2,000 >

hjälpta genom kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp 3,000 »

Statens kostnader härför torde överslagsvis bliva:

statliga reservarbeten.................................... kronor 9,000,000

statskommunala reservarbeten............................ » 3,800,000

kontantunderstödsverksamhet och ungdomshjälp............ » 2,200,000

Summa kronor 16,000,000

Kommissionen har i ovanstående preliminära kalkyl räknat med något högre kostnader per dagsverke för såväl de statliga som de statskommunala reservarbetena, vad de statliga reservarbetena angår väsentligen på grund av omständigheter, som blivit berörda redan i den lämnade redogörelsen för arbetslinjen under detta år. Att dagsverkskostnaden förutsatts bliva högre även beträffande de statskommunala reservarbetena har sin förklaring i att dessa under tider av sjunkande arbetslöshet som regel bedrivas företrädesvis på orter med jämförelsevis höga löner eller procentuellt högt statsbidrag. Anmärkas må vidare, att kommissionen i ovanstående beräkning jämväl sökt taga

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

hänsyn till den ökade dagsverkskostnad, som betingas av reservarbetslönens höjning under 1937.

Det ifrågasatta beloppets storlek har givetvis också påverkats därav att kommissionen förutsätter, att hjälpverksamhetens tyngdpunkt även under nästa budgetår väsentligen kommer att läggas på arbetslinjen.

Vad slutligen angår kostnaderna för kommissionens centrala kansli möta för närvarande svårigheter att mera bestämt fastställa storleken härav. Beaktas må, att omfattningen av arbetsuppgifterna å kansliet icke omedelbart följer arbetslöshetens variationer och att därjämte avvecklingen av de många arbetsföretag, som igångsatts under arbetslöshetskrisen, kommer att fortsätta även under 1937. Behov av en förhållandevis stor personal blir följaktligen ofrånkomlig på de avdelningar, som närmast beröras av avvecklingsarbetet.

I avvaktan på möjligheten att utföra en närmare beräkning av ifrågavarande kostnader har kommissionen ansett sig böra för ändamålet förslagsvis upptaga ett belopp av 600,000 kronor.

Såsom bilagor till denna framställning fogas fyra tablåer och översikter m. m., avseende

dels tvenne diagram rörande arbetslösheten och hjälpverksamheten (bil. 1);

dels uppgift om de hjälpsökande arbetslösas fördelifing efter län och yrken den 31/io 1936 (bil. 2);

dels översikt över kommissionens ekonomiska ställning den 3% 1936 (bil. 3).

Under åberopande av det ovan anförda och med förmälan, att kommissionen avser att som vanligt under vårens lopp ingiva en kompletterande framställning i anslagsfrågan, får statens arbetslöshetskommission anmäla, att medelsbehovet för den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet för budgetåret 1937/1938 synes kunna preliminärt uppskattas till 15,000,000 kronor, vartill skulle komma 600,000 kronor till bestridande av kommissionens administrationskostnader. I

I behandlingen av detta ärende hava, förutom undertecknad Huss, ordförande, deltagit ledamöterna Valsinger, Hagman, Bergman, Carell, Falk och Brodén.

Stockholm den 4 december 1936.

Underdånigst

På Statens Arbetslöshetskommissions vägnar:

GUNNAR HUSS.

G. H. Nordström.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 302.

/

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 99

Bilaga 1.

Diagram 1. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1930—1986.

Antal

50000 Jan. 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

Antal

60000-

50000.

40000-

30000-

20000-

10000 Diagram 2. Hjälpsökande arbetslösa fördelade på olika hjälpformer. September 1935—oktober 1936.

I statliga reservarbeten sysselsatta I statskommnnala >

Dagunderstödda med statsbidrag

Ungdomshjälp Kommunalt hjälpta Ohjälpta

Sept. Okt. Nov. Dea. Jan. Febr. Mars April Maj 1935 1936

Juni Juli Äng. Sept.

100 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

De hjälpsökande arbetslösas fördelning

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

101 Bilaga 2.

efter län och yrken den 31 oktober 1936.

102 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Översikt över Statens Arbetslöshetskommissions

Tillgångar.

I. I statskontoret innestäende belopp:

A. För staa samida till statens arbetslöshets kommission, Litt.

V. B. U

1) Anslag för löpande budgetär................ 1,000,000

2) Anvisat ytterligare belopp................ 260,000

1,260,000

3) Disponerat '/’ 1935—so/e 1936 ............... 1,260,000

B. Reservationsanslag till kontantunderstödsverksamhet m. m.,

Litt V. B. 15

1) Återstående den 1/7 1935 å föregående budgetårs anslag* . . . 8,064,487

2) Anslag för löpande budgetår............... 2,000,000

3) återbetalat anslag.................... 11,612

10,076,100:29

4) Disponerat >/» 1935—* 1 30 3/6 1936 ......... 4,866,312:121

5) Överfört till anslaget V. B. 16 enl. Kungl. Maj:ts

beslut.................... 1,700,000: — 6,566,312:128

C. Reservationsanslaq till statliga och statskom.res.arb., Litt.

V. B. 16

1) Anslag för löpande budgetår............... 32,000,000: —

2) Överfört från anslaget V. B. 15 enligt Kungl. Maj:ts beslut . 1,700,000: —

3) Förstärkningsanslag överfört från förslagsansl. till oförutsedda

utgifter (1935/1936: XII)................. 11,000,000: —

44,700,000

4) Disponerat 1/i 1935—1s% 1936 ............... 43,627,210

3,509,788:17

1,072,789:60

n. 1 arbetslöshetskommissionen innestäende belopp:

A. Kassa- och bankbehållningar

1) Litt. V. B. 14................

2) . V. B. 15................

3) » V. B. 16................

B. Till betalning förfallna fordringar 1) Litt. V. B. 15

a) Hos kommuner för dagunderstöd vid friv. arbets-

tjänst.................. 3,062:83

b) Sos diverse personer............ 615: 85

2) Litt. V.B. 16

a) Hos vägstyrelser m. fl. för utförda arbeten . . 1,285,361: 31

b) > domänstyrelsen för avlön. m. m. . . .1

c) > kommuner för ortstillägg......[• 210,989:89

d) » diverse personer...........J

C. Förskottsmedel för redovisning

a) Vid statk arb.platser............ 675,958: 55

b) > » arb.läger och ungdomsreservarbeten 23,160:80

D. Inventarier

Arbetsmaskiner, arbetsredskap, förläggn.inv. m. m.

a) Vid statk res.arbeten............ 1,931,000: —

b) > > arb.läger och ungdomsreservarbeten 101,000: —

E. Väglånefonden Utestående lån

52,269: 80 883,005: 65

1,242,181: 47 2,177,456:92

3,678:68

1,496,351: 20

699,119:35

2,032,000: — 4,231,149:23

520.200: -

_ Kronor 11,511,388:92

* Dessutom lån utlämnade till:

1) Tännäs kommun — enl. kungl, brev 6/n 1931, kr. 3,000:—; utbet. nov. 1931.

2) A.B. Halmförädling, Vadstena — enl. kungl, brev 13/s 1934, kr. 35,000:—; utbet. «/* 1934.

3) A.B. Svenska Fryserierna, Göteborg — enl. kungl, brev 24/s 1934, kr. 100,000: —; utbet. 19/e 1934.

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

ekonomiska ställning den 30 juni 1936.

Skill der.

Bilaga 3.

L Ar medel hos statskontoret reserverade belopp:

A. Reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m., Litt. V.B. 15

1) Väzlånefonden: disponibla medel............. 1,479,800: —

Utlämnade län..................... 520,200: —

Upplnpna räntor 1931—1935 ......................

2) Diverse myndigheter:

a) Till befrämjande av företagsverksamhet (2,000,000: —)

Resterande belopp; diverse myndigheter...............

b) Övriga ändamål

Resterande belopp; diverse myndigheter...............

B. Reservationsanslaget till statliga och statskom. reservarbeten, Litt. V. B. 16

Till befrämjande av företagsverksamhet (1,000,000: —)

Resterande belopp; diverse myndigheter................

2,000,000: - 132,620: 06

87,223:69 55,911:27

894,090:16

II. Förslagsanslag till statens arbetslöshetskommisslon, Litt. V. B. 14:

Överskott att återleverera till statskontoret................. 52,269:80

III. I statliga reservarbeten bundna tillgångar:

Fordringar, inventarier och arbetsplatsernas förskottsmedel.......... 4,231,149: 23

IT. Till disposition för verksamheten står:

A. Av medel hos statskontoret

Reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m.,

Litt. Y. B. 15. ..................... 1,234,033:15

Reservationsanslaget till statliga och statskom. reservarbeten,

Litt. V.B. 16 ...................... 178,699:44

B. Av medel hos kommissionen

Förslagsanslaget till statens arbetslöshetskommission, Litt. V.B. 14 —: —

Reservationsanslaget till kontantunderstödsverksamhet m. m.,

Litt. V.B. 15 ...................... 1,403,205:65

Reservationsanslaget till statliga och statskom. reservarbeten,

Litt. V. B. 16 ...................... 1,242,181:47 4,058,119: 71

Kronor 11,511,888:92

104 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskominunala reservarbeten,

ringdö m sreservarbeten

Län och städer

Stockholms stad ...............................

Stockholms län.................................

Uppsala stad...................................

Uppsala län i övrigt ...........................

Eskilstuna stad.................................

Södermanlands län i övrigt.....................

Linköpings stad...............................

Norrköpings stad...............................

Östergötlands län i övrigt.......................

Jönköpings stad ...............................

Jönköpings län i övrigt ........................

Kronobergs län ................................

Kalmar stad...................................

Kalmar län i övrigt............................

Gotlands län...................................

Karlskrona stad................................

Blekinge län i övrigt...........................

Kristianstads län..............................

Hälsingborgs stad..............................

Landskrona stad...............................

Lunds stad....................................

Malmö stad....................................

Malmöhus län i övrigt ..........................

Halmstads stad.................................

Hallands län i övrigt............................

Göteborgs stad..................................

Mölndals stad ..................................

Uddevalla stad..................................

Göteborgs och Bohus län i övrigt................

Borås stad......................................

Älvsborgs län i övrigt...........................

Skaraborgs län..................................

Karlstads stad..................................

Värmlands län i övrigt..........................

Örebro stad ....................................

Örebro län i övrigt..............................

Västerås stad....................................

Västmanlands län i övrigt.......................

Kopparbergs län................................

Gävle stad......................................

Gävleborgs län i övrigt..........................

Sundsvalls stad.................................

Västernorrlands län i övrigt.....................

Jämtlands län ..................................

Västerbottens län...............................

Norrbottens län................................

Hela riket

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

105 Bilaga B.

understödsverksamhet, hyreshjälp, kurser, frmllig arbetstjänst och under tiden 1h 1935—8% 1936.

106 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten,

ungdomsreservarbeten

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

107 Bilaga C.

uiiderstödsTerksamhet, hyreshjälp, kurser, frivillig arbetstjänst och under tiden, Vt 1936—”/a 1937.

103 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Sammanställning per den 31 december 1936 ar statliga

Sammanställning per den 31 december 1936 ay statliga

Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

109 Bilaga D.

reservarbeten, som avtalats under tiden '/? 1935—so/e 1936.

Bilaga E.

reservarbeten, som avtalats under tiden '/t—sl/ia 1936.

Ilo

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Sammanställning per den 31 december 1936 av statskommunala

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

lil

Bilaga F.

reservarbeten, som beviljats under tiden 'A 1935—s% 1936.

112 Bilaga till Kungl. Maj.ts proposition nr 302.

Sammanställning per den 31 december 1936 ay stats kommunala

Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

113 Bilaga O.

reservarbeten, som beviljats under tiden Vv—S1/i8 1936.

114 Bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Bilaga H.

P. M. med uppgifter om dispositionen av medel till främjande av

företagsverksamhet.

Av de för främjande av företagsverksamhet till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel av anslaget till statliga och statskon,munala reservarbeten (1935/1936: V. B. 16) och anslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. (1936/1937: V. B. 18) ha sedan den 8 maj 1936

enligt särskilda av Kungl Majit meddelade beslut anvisats:

till utförande av viss utfyllning i Karlskrona stads hamn ...................... 201,800 kr.

» uppehållande av drift vid Noraströms ångsåg................................ 15,000 >

» premier åt fiskare som deltagit i sillfiske vid Island år 1936 20,000 »

* anläggande av enklare väg- och broförbindelser inom Västerbottens län ...... 250,000 >

» förbättrande av ofullständiga jordbruk inom Blekinge län .................... 100,000 >

1 uppehållande av drift vid E. Sparmanns företag för tillverkning av flygplan .. 25.000 >

» sänkning av Båtforsen i Åby älv, Byske socken.............................. 19,500 »

> arbetslösa tjänstemäns arbetsanskaffning förening u. p. a..................... 15,000 >

646,300 kr.

Tidigare hava från dessa medel, sammanlagt utgörande 1,500,000 kr., anvisats tillhopa 355,000 kronor, vadan för närvarande till Kungl. Majits förfogande står ett belopp av (1,500,000—355,000 —646,300) 498,700 kronor.

Av detta belopp har emellertid avsetts att preliminärt bestrida de för budgetåret 1936/1937 beräknade kostnaderna för Lyckebyåns reglering, 250,000 kr. (Se prop. nr 265/1936 sid. 100).

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

115 Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen............................ 1

Gällande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet

vid arbetslöshet.......................... 2

Ifrågasatta författningsändringar.................... 4

Av riksdagen påkallade utredningar................... 6

Arbetslöshetskommissionens hjälpverksamhet under år 1936 ........ 6

I. Arbetslinjen.......................... 7

II. Understödslinjen........................12

III. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslösheten.......17

IV. Arbetslöshetshjälpens totala omfattning..............18

Arbetslöshetsläget...........................21

Anslagsbehovet under budgetåret 1937/1938 m. m.............21

Hemställan.............................33

Bilaga A. Statens arbetslöshetskommissions skrivelse den 4 december 1936 med framställning angående medelsbehovet för budgetåret 1937/1938 37

B. Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reserv-

arbeten m. m. 1/1 1935—“/s 1936 ............ 104

C. Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reserv-

arbeten m. m. 1/7 1936—28/2 1937 ............ 106

D. Sammanställning av statliga reservarbeten 1/7 1935—30/6 1936 . 108

E. Sammanställning av statliga reservarbeten 1/7—n/12 1936 .... 108

F. Sammanställning av statskommunala reservarbeten 1/7 1935—3%

1936 ......................... 110

G. Sammanställning av statskommunala reservarbeten 1/7—3l/ia 1936 112

H. P. M. med uppgifter örn dispositionen av medel till främjande

av företagsverksamhet.................114

t