('angående anslag till örn- och ny byggnadsarbeten vid nomadskolorna m. m.',)

Kungl. Majlis proposition Nr 102. 1

Nr 102.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till örn- och ny byggnadsarbeten vid nomadskolorna m. m.; given Stockholms slott den 24 februari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riks­ dagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts, Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats­ rådet å Stockholms slott den 24 februari 1939.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , stats­ råden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , E ngberg , S köld , Q uensel , F orslund , E riksson .

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför här­ efter följande: Under punkten 174 i 1939 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit före­ slagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde vara riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1939/40 till Nomadskolor: Omoch nybyggnadsarbeten ett reservationsanslag av 400,000 kronor. Sedan ärendet numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma och vissa i samband därmed stående frågor. Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 103.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

1. Gällande bestämmelser angående nomadundervisningen.

Till grund för den nuvarande nomadskolorganisationen ligger Kungl. Maj.ts stadga nr 479/1938 angående nomadundervisningen. Enligt nämnda stadga skola barn av nomadlappar undervisas i för dem särskilt avsedda skolor, kallade nomadskolor. Barn av andra lappar under­ visas i allmänhet tillsammans med den övriga befolkningens barn. Där ve­ derbörande skolråd eller folkskolestyrelse eller vederbörande målsman därom gör framställning, må dock sistnämnda barn, därest sådant enligt beprö­ vande av nomadskolinspektören befinnes önskvärt och lämpligt, kunna un­ dervisas i nomadskola. Undervisningen i nomadskola meddelas dels i visteskola och dels i bvskola. I visteskola meddelas den grundläggande undervisningen. Sådan skola är avsedd att till väsentlig del vara i verksamhet under nomadlapparnas uppehåll i fjälltrakterna och skall i allmänhet vara förlagd till eller i när­ heten av nomadlapparnas visten (visteskolans sommarkurs). Till utökande av undervisningstiden må undervisning i visteskola kunna anordnas även under vintern (visteskolans vinterkurs). _ I byskola fullföljes och avslutas undervisningen. Sådan skola skall, där ej särskilda förhållanden påkalla avvikelse, vara i verksamhet under nomad­ lapparnas vinteruppehåll i skogslandet samt vara förlagd å viss plats, så belägen, att nomadlapparnas barn under nämnda tid lämpligen kunna dit samlas för att erhålla undervisning. Visteskolor och byskolor inrättas till det antal, som bestämmes av Kungl. Majit. Förläggning av nomadskola bestämmes av vederbörande dom­ kapitel. Den årliga lästiden för varje lärjungeavdelning i nomadskola skall om­ fatta minst 34 4/7 veckor. Där förhallandena det påkalla, må dock vid såväl visteskola som byskola den arliga lästiden för varje lärjungeavdelning min­ skas till 19 I * 3/7 veckor. Örn förhållandena nödvändiggöra inkvartering av vissa lärjungar vid visteskola, skall antingen inackordering verkställas hos å skolplatsen boende lappfamiljer, eller särskilt hushåll upprättas för lärjungarna. Under den tid, barnen bevista byskola, skola de i allmänhet bo och förplägas i särskilt, härför lämplig lokal inrättat hushall. Undantagsvis kan inackordering av barn, som bevista byskola, ske hos i trakten boende familjer. Kostnaden för barnens inackordering bestrides av statsmedel.

I alla nomadskoldistrikt utom Jämtlands och Arjeplogs är vid visteskoloma sommarkursen förlagd till eller i närheten av lapparnas visten i fjäl­ len, vinterkursen till någon central plats inom lapparnas vinterbetesmar­ ker. Inom Jämtlands och Arjeplogs distrikt hava genom Kungl. Maj:ts sär-

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102. 3

skilda beslut den 22 november 1935 och den 12 mars 1938 sommarvisteskolorna upphört och de lägre klassernas undervisning förlagts helt och hål­ let till visteskolor av samma typ som byskolorna.

2. Omorganisation av nomadskolorna i Västerbottens nomadskoldistrikt.

I skrivelse den 17 juli 1936 gjorde nomadskolinspektören framställning bland annat om att nomadskolorna i Västerbottens distrikt skulle omorga­ niseras på så sätt, att visteskolorna i fjällen skulle upphöra och de lägre klassernas undervisning förläggas till fasta skolor av byskoletyp, förslagsvis i Ammarnäs i Sorsele socken, Tärna kyrkby i Tärna socken och Saxnäs i Vilhelmina socken, och till en tid på året, som i stort sett motsvarade de vanliga folkskolornas. Byskolan i Skarvsjö skulle samtidigt indragas. Nya skollokaler borde i samband med förslagets genomförande komma till stånd. Förslaget, som stödde sig på nomadlapparnas egna önskemål, tillstyrktes av lappfogden i Västerbottens län och av länsstyrelsen därstädes. Domka­ pitlet i Luleå ställde sig visserligen tveksamt till förslaget men ville, med hänsyn till förhållandena och stämningen i de södra lappmarkerna mot som­ markurserna, icke motsätta sig bifall till framställningen. I avgivet ulåtande i ärendet den 12 oktober 1937 anförde skolöverstyrel­ sen bland annat följande: Sommarskolorna i Lapplands två sydligaste nomadskoldistrikt — liksom i Jämtlands — hade icke kunnat i praktiken anordnas så som den ursprung­ liga tanken varit. Förutsättningen för att dessa skolor skulle kunna på ett bättre sätt än byskolorna binda barnen vid nomadkulturen och sätta dem in i nomadlivets olika sidor vore, att skolorna kunde flytta med lapparna på deras och renhjordarnas vandringar. Då detta vore omöjligt, komme skolkåtan att under större delen av sommaren ligga långt från den trakt, där nomaderna befunne sig, och barnen komme endast tillfälligtvis att få besök av sina föräldrar eller att se något av renhjordarna och deras skötsel. Även örn undervisningen i skolan sökte så långt möjligt inrikta barnens in­ tresse på renskötsel, komme den dock att utgöra ett bestämt hinder för bar­ nen att under den bästa tiden av året erhålla praktisk erfarenhet av nomad­ livet. Om däremot undervisningen helt förlädes till tid utom sommaren, skulle barnen kunna få tillfälle att under sommaren följa sina föräldrar i fjällen, öva sig i sitt modersmål och göra iakttagelser över nomadernas och renarnas liv. Överstyrelsen funne med anledning härav den föreslagna om­ organisationen välbetänkt. Även ur skolundervisningens synpunkt skulle sommarskolornas upphö­ rande innebära bestämda fördelar. Skolkåtorna skulle utbytas mot vanliga skolsalar, och även om undervisningen i de förra gåve goda resultat, så mäs­ te dock skolsalarna, där barnen hade möjlighet till bättre skrivställning m. m. och tillgång till mera rikhaltig materiel och större tillgång till böc­ ker, vara att bestämt föredraga ur pedagogisk synpunkt. Att en modern skolsal därjämte vore bättre ur hygienisk synpunkt än en trång, rökig och dragig kåta, vore självfallet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

I \ ästerbottens nomadskoldistrikt funnes tre visteskolor med sommar­ kurs, en i Daludden inom Sorsele socken, en i Atostugan inom Tärna soc­ ken oell en i Velmesmakke inom Vilhelmina socken. Undervisningen påginge inom dessa skolor under tiden den 1 juli—den 5 oktober. Barnen tran samtliga dessa skolor samlades för undervisning i vinterkurs under vårterminen den 7 januari—den 31 maj i Skarvsjö by i Stensele socken. Dit vöre också distriktets byskola, med lästiden den 9 september—den 14 december och den 7 januari—den 31 maj förlagd. Såväl skolsalar som skolhemslokaler förhyrdes av staten i bondgårdar i byn. Skolsalarna vore rela­ tivt goda, men skolhemmet vore mycket trångt, och det erbjöde synnerliga svårigheter att under vårterminen härbärgera samtliga barn. Då därjämte Skarvsjö vore en typisk bondby, där miljön knappast påminde örn den, som vöre typisk för nomadfolket, syntes det lämpligt, att, som nomadskolmspektören föresloge, skolan i Skarvsjö förflyttades. Enligt nomadskolinspektörens förslag skulle nomadskolorna i Västerbottens distrikt bliva till antalet tre, vilka skulle förläggas till platser med mera lapskt inslag, förslagsvis Ammarnäs, Tärna och Saxnäs, där lapparna hade sina färdvägar, där de samlades till helg, och där deras gamla bodde på ålderdomshem, samt där bättre möjligheter till sjukvård funnes vid före­ kommande sjukdomsfall bland barnen. Rörande lämpligheten härav syntes intet vara att erinra. . Någon ökning av lärarbehovet skulle icke ske genom denna omorganisa­ tion. Däremot torde omorganisationen med nödvändighet medföra vissa byggnadskostnader. Då emellertid även med nuvarande organisation sådana kostnader vore ofrånkomliga på grund av de nuvarande lokalernas otill­ fredsställande skick, syntes icke byggnadsfrågan böra lägga hinder i vägen för omorganisationen.

I propositionen nr 170/1938 angående lönereglering för nomadlärare m. m. berördes också ifrågavarande organisationsfråga. Jag påpekade, att omorganisationsförslaget beträffande Västerbottens skoldistrikt förbundits med yrkande på uppförande av nya skol- och skolhemslokaler. Byggnads­ frågan, som nödvändiggjorde framställning till riksdagen, vore dock för det dåvarande icke slutligt utredd och behandlad av myndigheterna, varför saken icke kunde komma till behandling förrän tidigast vid 1939 års riks­ dag. Vid sådant förhållande måste med avgörande av organisationsfrågan angående Västerbottens distrikt tills vidare anstå. Jag återkommer i det följande i samband med byggnadsfrågornas be­ handling till detta spörsmål. 3

3. Fortsättningsskolundervisning för nomadbarn m. m.

I skrivelse den 5 januari 1937 har nomadskolinspektören framställt för­ slag örn införande av heltidsläsning vid samtliga nomadskolor ävensom för­ ordat utredning angående anordnande av fortsättningsskolundervisningen för nomadbarnen. Inspektören har anfört huvudsakligen följande:

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 103. a

Att på ett fullt tillfredsställande sätt ordna nomadbarnens undervisning hörde till de svåra uppgifterna. År 1913 genomfördes en ny ordning beträf­ fande det lapska skolväsendet, och då fastställdes, bland annat, att nomad­ lapparnas barn skulle undervisas i särskilda för dem avsedda skolor, under det att bofasta lappars barn skulle gå i vanliga skolor. År 1925 utfärdades ny stadga angående nomadundervisningen i riket, varigenom grunderna för lapska skolväsendets organisation av år 1913 i stort sett bibehölls. Ehuru lapparna i vårt land levde under vitt skilda förhållanden i olika lappmarker, hade inspektören för sin del kommit till den bestämda uppfatt­ ningen, att nomadbarnen överallt borde undervisas i särskilda för dem av­ sedda skolor, skilda från den bofasta befolkningens barn. Lapparnas näring, renskötseln, komme säkerligen alltid att utövas i vårt land, även om kul­ turen med allt vad därtill hörde, trängde sig in på samefolket. Detta renskötande folk komme därför också att behöva en för deras förhållanden lämpad undervisning. Det vore dock ej klart, att den nuvarande organisa­ tionen av denna undervisning vore den lyckligaste. Heltidsundervisning för nomadbarn vore genomförd till och med Arje­ plogs distrikt söderifrån räknat. Från och med Jokkmokks distrikt och norr ut vore undervisningstiden för 1—3 klasserna 34 4/7 veckor men för klas­ serna 4—6 endast 19 3/7 veckor. Det kunde måhända för mången anses onö­ digt att hålla nomadbarn i skola längre än att de nödtorftigt lärde sig läsa, skriva och räkna och inhämta kristendomens huvudstycken. Inspektören ansåge emellertid, att även de nordliga lapparnas barn behövde heltidsläsning jämväl i de högre klasserna. Nomaden behövde kunskap i lika hög grad som övriga svenska medborgare. Det förefölle inspektören alltså nödvän­ digt att så småningom införa heltidsläsning över hela linjen, helst som nu­ varande ferier under tiden den 16 april—den 30 november vore alldeles för långa. För närvarande skedde undervisningen i nomadskolan på svenska, och någon plats för lapska språket funnes ej på skolschemat. Det ansåges dock med fog, att nomadernas barn i skolan borde få åtminstone någon under­ visning i sitt modersmål, en sak, som nog i flera distrikt ginge att ordna. Inspektören hade tänkt sig, att morgonbön varje dag skulle ske på lapska språket, varjämte två timmars lapsk undervisning skulle äga rum i veckan. Fortsättningsskolundervisningen för nomadungdomen vore även en vik­ tig sak, som snarligen borde ordnas. Det vore utrett, att all nomadungdom i framtiden ej kunde leva på renskötsel utan bleve tvingad ägna sig åt andra näringsfång, i första hand åt jordbruk. Vid skolålderns slut borde man kunna förstå, vilka lappbarn, som vore lämpade för renskötsel, och dessa borde få en särskild fortsättningsskolkurs, yrkesbetonad i anslutning till renskötsel. De andra barnen, som kunde ägna sig åt jordbruk, borde då få fortsatt undervisning med hänsyn till detta yrke. Härom borde dock sär­ skild utredning företagas.

Folkskolinspektörerna i Norrbottens södra , mellersta och norra inspek­ tionsområden hava i avgivna yttranden biträtt nomadskolinspektörens upp­ fattning, att nomadbarnen fortfarande borde undervisas i särskilda för dem avsedda skolor. Vidare hava inspektörerna ansett, att utredning borde komma till stånd, beträffande fortsättningsskolundervisning för nomadungdom.

Kungl. Majlis proposition Nr 102.

Länsstyrelsen i Luleå och domkapitlet därstädes hav a i gemensamt utlåtande den 10 februari 1939 anfört följande:

TlIl en början vide länsstyrelsen och domkapitlet helt instämma i vad nomadskolmspektoren anfört i fråga om angelägenheten av att nomadbar­ nen bibringades en ^underbyggnad fullt likvärdig med den, som komme den bofasta befolkningen till del. I detta sammanhang finge erinras örn den övergång fran nomadlivet till fast bosättning, som i viss utsträckning måste aga rum, bland annat till följd av betesmarkernas begränsning och den lapska folkstammens tillväxt. 1930 års lapputredning beräknade sålunda, i huvudsak med stod av utredningar, som på området verkställts av pro­ fessorn b. Lr. YV. Wahlund, att varje år omkring tio renskötande lappar bleye övertaliga inom rennäringen och således måste beredas rum i annan näring, närmast jordbruk i lappmarkerna. Det vore uppenbarligen av vikt att dessa nomader icke vore sämre rustade i fråga örn skolunderbyggnad än den bofasta befolkningen, då det gällde att börja det bofasta livet. Av det sagda framginge, att införande av heltidsläsning såvitt möjligt borde ske vid samtliga nomadskolor. Den olägenhet, en ökad lästid och där­ med följande något längre frånvaro från det egentliga nomadlivet förde med sig syntes mer an väl uppvägas av fördelen av en fullgod skolunderbyggnad De bristande färdigheter i renskötselns teknik, som dessa få veckor skulle kunna tankas medföra, vore betydligt lättare att utfylla än frånva­ ron av skolans normala kunskapsmått. •n om fortsättningsskolundervisningens ordnande för nomadbarnen ville länsstyrelsen och domkapitlet taga avstånd från den åskådning, som havdade, att de renskötande lapparnas barn icke för sin näring och fram­ tid skulle hava behov av särskilda kunskaper utöver nödtorftig färdighet i läsning, skrivning, räkning och kristendomens huvudstycken. På fortsättnmgsskolstadiet borde nomadbarnen erhålla undervisning bland annat i det grundläggande, av vad lag och författningar stadgade om lapparna och lappprivilegiet, om renskötselns utövande, örn skadeståndsskyldighet för ren­ skador och förhållandet lappar och bofasta emellan över huvud taget, om renmärken samt om konventionerna med Norge och Finland liksom även det huvudsakliga av vad byaordningarna föreskreve om renskötselregler under årstider, om flyttningar, gruppbildningar och skiljningar samt om hushållning med betesmarkerna under olika delar av året m. m. Kun­ skap örn nu angivna frågor vore värdefull, även om nomadbarnet i en fram­ tid skulle upphöra med nomadlivet och bliva bofast, då det ofta gällde att respektera de renskötande stamfrändernas rättigheter och att uppfylla egna skyldigheter mot dessa. Emot nomadskolinspektörens förslag angående'ut­ redning av frågan örn fortsättningsskolundervisningens ordnande för nomad­ barnen hade länsstyrelsen och domkapitlet intet att erinra. I anslutning till det anförda önskade länsstyrelsen och domkapitlet un­ derstryka, att man borde ställa minst lika stora fordringar på effektiviteten av undervisningsväsendet för nomadbarnen som för den bofasta befolkning­ ens barn. Länsstyrelsen och domkapitlet vore vidare i likhet med folkskolinspek­ törerna i Norrbottens södra, mellersta och norra distrikt av den uppfatt­ ningen, att man vöre nödsakad avvisa tanken på att bereda nomadbarnen undervisning i vanliga folkskolor. Det vore framför allt nomadlapparnas flyttningsförhållanden, som gjorde det praktiskt taget omöjligt att ordna

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 7

undervisning av deras barn i vanliga folkskolor, då de ordinarie lästerminerna ej alls passade. I utlåtande den 11 oktober 1938 Ilar skolöverstyrelsen — under erinran om den av förenämnda myndigheter hävdade uppfattningen, att nomadbar­ nen alltjämt borde undervisas i särskilda för dem avsedda skolor — yttrat huvudsakligen följande: Aven örn undervisningen för de flyttande lapparnas barn sålunda liksom hittills borde ske i särskilda nomadskolor, vore det dock icke givet, att den nuvarande organisationen, omfattande sommarviste-, vinterviste- och byskolor, vore den lyckligaste. Sommarskolorna hade redan slopats i Lapp­ lands två sydligaste nomadskoldistrikt. Beträffande de nordligare nomad- . skoldistrikten tydde vissa tecken på att en omorganisation även dar snart kunde bliva önskvärd. Därest den utredning rörande nomadskolväsendet, som nomadskolinspektören påyrkade, skulle komma till stånd, borde den därför enligt överstyrelsens mening lämpligen omfatta även frågan om sommarvisteskolornas vara eller icke vara. En annan fråga, som nomadskolinspektören bringat pa tal, vöre införande av heltidsläsning, d. v. s. minst 34 4/7 veckors lästid i samtliga nomadskotor. För närvarande vöre heltidsläsning genomförd för samtliga nomadbarn i Jämtlands, Västerbottens och Arjeplogs nomadskoldistrikt, under det lästiden i övriga skoldistrikt (Jokkmokks, Gällivare, Jukkasjärvi, Vittangi och Karesuando) endast utgjordes av 19 s/7 veckor för de äldre barnen (klasserna 4—6), medan däremot de lägre klasserna (1—3) aven dar hade 34 4/7 veckors lästid. Överstyrelsen funné det angeläget, att samtliga no­ madbarn erhölle undervisning under minst 34 4/- veckor. Då nomadbarn alltid under skoltiden bodde i skolan eller dess omedelbara närhet, utgjorde icke skolvägen något hinder för heltidsläsning. Ej heller syntes foraldrarnas boplats eller behovet av barnens deltagande i renskötseln hava något större inflytande på denna fråga, då det icke försports några olagenheter av att heltidsläsning genomförts i de södra nomadskoldistrikten. Da emellertid o-anska stora olikheter förefunnes i fråga om de förhållanden, varunder lap­ parna framlevde sitt liv i olika delar av Lappland och dessa olikheter i viss män inverkade på och måste avspegla sig i skolförhallandena, torde icke heltidsläsning böra genomföras utan att först en utredning i fragan gjordes. En annan fråga, som enligt nomadskolinspektörens önskan borde under­ sökas, vore, huruvida lapska språket kunde givas någon plats pa skol-

Den utredning, som nomadskolinspektören påyrkade, skulle enligt hans mening huvudsakligen omfatta fortsättningsskolundervismngens ordnande för nomadbarnen. Sådan undervisning saknades för närvarande En dylik utredning hade förordats av samtliga de i ärendet horda myndigheterna. I samband med denna utredning örn fortsättningsskola för nomadbarnen borde enligt överstyrelsens uppfattning även undersökas, huruvida skol­ tiden för dem liksom för den vanliga folkskolans barn borde utökas med ett sjunde skolår. Såsom framginge av vad överstyrelsen nu anfört, funnes åtskilliga frågor inom nomadskolundervisningen, vilka tarvade sin snara lösning. Översty­ relsen ville tillstyrka, att Kungl. Majit måtte åt särskilda sakkunniga uppdra-a att utreda dels frågan örn anordnande av fortsättningsskolundervis-

Kungl. Majlis proposition Nr 102.

liing- för nomadbarnen, dels ock andra för nomadundervisningen aktuella spörsmål (sommarvisteskolornas ändamålsenlighet, lästidens utsträckning, införande av ett sjunde skolår, lapska språkets eventuella användande vid viss undervisning m. m.). Lansstyrelserna t Umeå och Luleå samt domkapitlet i Härnösand, hava i utlåtanden respektive den 14 december 1938, den 31 december 1938 och en 18 januari 1939 tillstyrkt, att den av skolöverstyrelsen ifrågasatta ut­ redningen komme till stånd.

4. Örn- och nybyggnad av lokaler för nomadundervisningen.

...1 Sil! I’ÖI'en,ämnda skrivelse den 5 januari 1937 har nomadskolinspektören jamval framlagt ett program till anskaffande av nya och tidsenliga lokaler tor nomadskolvasendet i samtliga nomadskoldistrikt. Inspektören har i förevarande avseende anfört huvudsakligen följande: ni]F°f att nomadskolväsendet skulle kunna fungera, behövdes lokaler, vilka nu sa gott som överallt vöre ytterst bristfälliga, Folkskoldistrikten hade skoTv?sendpama Sen ifai°ch Petiga skollokaler, under det att statens eget skolväsende, nomadskolvasendet, arbetade i trånga, dragiga kalla och mangen gång hälsovådliga lokaler. ’ 1 Vad först anginge de s. k. hushållskåtorna, där barnen vid byskolorna i Jan?ajaara> 'Jukkasjärvi, Killinge och Vaikijaure bodde un­ der skörden den 1 december—den 15 april, vore dessa ett besynnerligt mel­ ing “ellan kata och hus. Dessa kåtor vore mycket ohygieniska. Den enda ventilationsmojligheten förefunnes genom den i regel ganska otätt slu- 12ntih ‘ Tbn' A del ™fd rf bdagd®, io/dgolvet sammanpackades nattetid 7 tlH 14 barn med viloplatser omedelbart intill varandra. Följden bleve att varje infektion som träffade ett av barnen, omedelbart överfördes till n V kata» “hysta. Talrika exempel på dylika massinfektioner funnes. Detta förhållande vore sa mycket mera farofyllt i betraktande av att tuberku osen under de senaste arén blivit alltmer spridd bland lapparna. Redan kärrnäs kubikinnehåll vöre alldeles för litet för det antal personer, som där mäste bo I dessa hushallskator skulle ali mat tillredas och alla kläder tvät­ tas och torkås at 13—15 personer. Bland annat skulle under natten bar-

itssssr'tm torkning’vaket *■“■*•*■ ■“

Man hade försvarat dessa s. k. hushållskåto? med påståendet, att nomadbarnen, örn de under skoltiden bortskämdes med kulturellt mera avance­ rade bostader, skulle avvanjas från nomadlivet. Inspektören ville framhålla att lapparna i Norrbotten sedan långt tillbaka i tiden vintertid innebott och för närvarande innebodde hos den bofasta befolkningen. Detta hade inga­ lunda verkat hammande på deras nomadinstinkter. Vidare hade de flelta nu levande aldre nomader under skoltiden bott i vanliga hus, tillhörande s}atfn e fr..eskilda missionssallskap. Och även sedan den nya nomadskolstadgan tratt i tillämpning, vöre nomadskolbarnens hushåll i Arjeplog hk a rysjö och Ange vintertid förlagda i bostäder av modern typ. Erfarenmtfonnehn renskötsel6 ^ ^ ^ e] 1 grad Verkat hämmailde för

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102. 9

Enligt inspektörens uppfattning talade således alla skäl för att vanliga skolhem inrättades för nomadbarnen. Beträffande de nuvarande skollokalerna ville inspektören framhålla föl­ jande:

Karesuando byskola. Här saknades särskilt skolhus och lärar­ bostäder. Skolan vore inrymd i två förhyrda lokaler, vilka, ehuru de bästa, som stått att uppbringa, vore kalla och oändamålsenliga. Barnen bodde i tre hushållskåtor. Lannavaara byskola. Här hade staten egna byggnader. Dessa vore dock mycket bristfälliga, kalla och dragiga samt i behov av grundlig ombyggnad. Barnen bodde i sex hushållskåtor. Jukkasjärvi byskola. Här hade staten egna skollokaler med bostad för två småskollärarinnor. Dessa lokaler vore kalla, dragiga och oändamålsenliga. Fyra lärosalar funnes, av vilka en ej vore mer än fyra meter i fyrkant. Klasserna 3 och 4 hade sin skolsal i en särskild gammal dålig byggnad. I en tredje byggnad vore lärosalen för klasserna 5 och 6 in­ rymd. Denna vore visserligen rymlig nog, men liksom de övriga kall. Denna sal kunde dock genom grundliga reparationer bliva bra. Slöjdundervis­ ningen för gossar bedreves i en särskild sal i en av byggnaderna. Denna sal kunde under stark kyla ute ej uppvärmas trots intensiv eldning i kaminen. Barnen bodde i sex kåtor. Killinge skola. Här saknade staten helt och hållet egna lokaler för skola och lärarbostäder, varför sådana lokaler måst förhyras. En sådan anordning vore ett provisorium och förkastlig. Byggandet av skolhus vore oundgängligen påkallat. Barnen vore inhysta i fyra hushållskåtor och i två privata, dåliga uthusbyggnader. Vaiki jaure byskola. Här saknade staten också egna byggnader såväl för skolan som för lärarna. Skolan vore inrymd i privatbostad, och barnen bodde i fyra hushållskåtor. Arjeplogs skola. Här hade staten en egen gammal och dålig byggnad med två skolsalar. I byggnaden vore anordnat ett skolhem för barnen. Västerbottens nomadskoldistrikt. För närvarande vore detta distrikts byskola och visteskola med vinterkurs belägen i Skarvsjö bondby i Stensele församling. Här arbetade skolan helt och hållet i förhyrda lokaler. Trots största ansträngningar hade det ej lyckats att få goda lokaler. Skolhemmet vore förlagt till särskild bondgård, men gården vore trång efter barnantalet, kall och olämplig. Jämtlands nomadskoldistrikt. Här vore byskolan förlagd till svenska missionssällskapets byggnader i Änge i Undersåkers socken. Dessa lokaler förhyrdes, vad skolan beträffade, av staten. Staten hade bar­ nen inackorderade i missionssällskapets barnhem. Lärarna hyrde bostäder av missionssällskapet. Samtliga lokaler vore endast några år gamla, mo­ derna, ändamålsenliga och trevliga. Inom distriktet funnes nu efter omor­ ganisationen tre skolor, omfattande klasserna 1—3, vilkas undervisning ägde rum samtidigt med byskolans, d. v. s. under tiden 9 september—den 14 december och den 7 januari—den 31 maj. För dessa skolor tarvades tre nya skolanläggningar. Den ena skolan vore nu förlagd till Håkafot i Frostvikens

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

gasatt, att lokalerna för det nedlagda seminariet i Murjek skulle användas för nomadskolväsendets behov. Lappfogdarna i Norrbottens norm och södra distrikt hava vitsordat, att nomadskolväsendet för närvarande arbetade under förhållanden, som icke kunde anses motsvara de fordringar, man borde ställa på ett statligt undervisningsverk. Genomgripande förbättringar av förhållandena vore därför oundgängligen påkallade. Länsstyrelsen i Luleå och domkapitlet därstädes hava i gemensamt ytt­ rande den 10 och den 23 februari 1938 anfört bland annat följande:

o ..an^n§e inkvarteringen av nomadbarnen under skolgången, kunde såväl länsstyrelsen som domkapitlet på grund av egna iakttagelser från besök vid de flesta av de s. k. hushallskatorna till fullo instämma i den förkastelsedom över desamma, som avgivits av nomadskolinspektören. o an laPParnas egen sida hade framställts klagomål över dessa hus­ hallskator. En kåta av bräder av sådan beskaffenhet som hushållskåtan mäste med sin otillräckliga ventilation och överbeläggning bliva fuktig; Pa. vissa platser vore hushallskatorna därtill uppförda på vattenrik mark. I jämförelse med dessa hushallskator vöre tältkatorna sunda och ofarliga med god luftväxling, och mot kylan hade ju alltid lapparna i renhudarna ett fullgott skydd. En ändring med det snaraste av nomadbarnens förlägg­ ning under skolgången vöre sålunda av behovet påkallad, och förslaget örn inrättande av vanliga skolhem syntes länsstyrelsen och domkapitlet vara den bästa lösningen av förevarande spörsmål. Några betänkligheter mot inrättande av skolhem i stället för hushållskåtorna med hänsvn till en befarad avtrubbning av lappbarnens nomadinstinkter hyste länsstyrel­ sen och domkapitlet icke. Farhågorna för att dessa barn genom att bo i vanliga hus under skolgången skulle få smak för ett fastboende liv och avskräckas från det hårda och strapatsrika nomadlivet vore nog över­ drivna. Såsom även nomadskolinspektören berört, hade dessa barns för­ äldrar och deras fäder före dem i många orter efter åtskilliga flyttningsstråk om vintrarna lagt in sig hos bönder och nybyggare i skogslandet, utan att man kunnat spåra någon avgång ur renskötseln och nomadlivet som följd av dessa förhållanden. Om sålunda en förbättring av nomadbarnens inkvartering under skol­ gången med det snaraste borde genomföras, kunde icke heller lösningen av frågan örn inrättande av ändamålsenliga undervisningslokaler och lärar­ bostader för nomadväsendet uppskjutas någon längre tid, vilket nomad­ skolinspektörens beskrivning av de nu använda lokalerna tydligt utvisade. Med hänsyn till de betydande kostnader, som genomförande av det nu föreliggande nybyggnadsförslaget för nomadskolväsendet skulle medföra (bland annat torde byggnadskostnaderna sedan kostnadsberäkningarna år 1936 uppgjordes hava ökats med omkring 40 procent), hade olika ut­ vägar att nedbringa kostnaderna undersökts. Tanken att bereda nomad­ barnen undervisning i vanliga folkskolor måste emellertid avvisas. Örn sålunda detta icke läte sig göra, vore det emellertid mycket väl tänkbart, att sambruk av lokaler i viss utsträckning skulle kunna ske på sätt, folk­ skolinspektören i norra inspektionsområdet framhållit. Dessa frågor torde böra underkastas omprövning i varje särskilt fall.

Kungl. Marits proposition Nr 102. 15

Vidare hade folkskolinspektören i mellersta inspektionsområdet fram­ fört tanken på att använda lokalerna för det nedlagda seminariet i Murjek för nomadväsendets behov. Länsstyrelsen och domkapitlet ställde sig emel­ lertid synnerligen betänksamma mot detta uppslag av den anledningen, att det icke kunde vara lämpligt att förlägga en skola för nomadbarnen i ett stationssamhälle. Av det anförda framginge, att för länets och Luleå stifts vidkommande genomförande av ett omfattande nybyggnadsprogram för nomadväsendet vore ofrånkomligt. Den tekniska och ekonomiska utformningen av det nu föreliggande förslaget vore emellertid icke sådan, att länsstyrelsen och domkapitlet vore beredda att taga slutgiltig ställning till detsamma. I följd härav hemställdes att Kungl. Majit måtte föranstalta om en allsidig utredning angående behovet av nybyggnader för nomadskolväsendet jämte utarbetande av nytt i tekniskt-ekonomiskt avseende sakkunnigt förslag till byggnadsprogrammets utformning.

Skolöverstyrelsen har enligt utlåtande den 11 oktober 1938 funnit det klart ådagalagt, ej blott att ett stort behov av nya lokaler såväl för under­ visningen som för bostäder åt barn och lärare förefunnes inom nomad­ skolväsendet, utan ock att detta behov snarast måste tillfredsställas. I detta hänseende yttrar överstyrelsen bland annat:

I de flesta fall hyrde staten lokaler för skolorna, och det läge i sakens natur, att även i de fall, då nomadskolinspektören lyckats hyra lokal åt skolan i en bra bondgård, kunde denna dock ej fylla kraven på en lämplig skollokal. Och på de ställen, där staten hade egna skollokaler, vore dessa gamla och i ett mycket bristfälligt skick. Byskolor funnes för närvarande i Karesuando, Lannavaara, Jukkasjärvi, Killinge, Vaikijaure, Arjeplog, Skarvsjö och Änge, varjämte fasta viste­ skolor av byskoltyp funnes på tre platser i Jämtlands län, nämligen Håka­ fot, Jänsmässholmen och Storvallen. På endast fyra av dessa platser hade staten egna lokaler, nämligen i Lannavaara, Jukkasjärvi, Arjeplog och Håkafot, samtliga gamla och bristfälliga. På övriga platser förhyrdes loka­ ler för skolbruk. Av dessa kunde endast lokalerna i Änge anses fullt till­ fredsställande. Som exempel på skollokalernas dåliga beskaffenhet kunde beträffande skolan i Jukkasjärvi nämnas, att verkställda mätningar visat, att tempera­ turen vid lektionernas början kunde vara under 0°, och att temperaturen vid golvet sällan stege över +10°. Bläcket i bläckhornen brukade frysa och kunde ej användas förrän långt fram på dagen. Vad slöjdsalen beträf­ fade, kunde denna, enligt vad nomadskolinspektören meddelat, icke trots intensiv uppvärmning användas, då stark kyla rådde, och bjälkarna vore så murkna, att taket vid ett tillfälle delvis fallit in. Då nomadbarnen icke kunde bo i sina hem under skoltiden, vore det sörjt för att de antingen inackorderades i skolans närhet eller finge bo i skolhem, belägna i skolbyggnaden eller i närheten av densamma. Inackordering ägde rum endast vid skolorna i Jänsmässholmen och Storvallen. Vid övriga sko­ lor vore skolhem av olika typ och beskaffenhet anordnade. Sålunda bodde barnen i Håkafot och Arjeplog inom skolbyggnaden, men förläggningen vore alltför trång och, särskilt vid den förra skolan, av mycket bristfällig beskaffenhet. I Skarvsjö hyrdes skolhcmslokaler åt barnen i en bondgård,

16 Kungl. Martts proposition Nr 102.

meri även här vore förläggningen trång och oändamålsenlig. I Änge däremot hyrdes fullt ändamålsenliga och moderna skolhemslokaler i därför av sven­ ska missionssällskapet särskilt uppförda byggnader. I Karesuando, Lannavaara, Jukkasjärvi, Killinge och Vaikijaure, d. v. s. i samtliga byskolor norr örn Arjeplogs distrikt, utgjordes skolhemmen av hushällskåtor, som emellertid visat sig vara föga ändamålsenliga såsom skolhem. En hushållskåta hade en golvyta av 20 å 25 kvadratmeter och en rymd av högst 25 kubikmeter. Antalet personer i kåtan kunde vara 13 k 15, varför luftutrymmet per person vore mycket otillräckligt. En sådan förläggning av barnen kunde givetvis icke vara hygienisk, och trångbodd­ heten i kåtan gjorde, att smittofaran vore högst betydlig. Barnens föräldrar hade uttalat sitt missnöje med hushållskåtorna och vissa nomadskolfullmäktige hade yrkat på deras avskaffande och ersättande med vanliga skolhemsbyggnader. Från vederbörande provinsialläkares sida hade även hus­ hållskåtorna varit föremål för livligt klander. Jukkasjärvi kommuns hälso­ vårdsnämnd hade även med anledning av en svårartad mässlingsepidemi i februari 1938 påtalat de hälsovådliga lokaler, i vilka nomadskolbarnen bodde och finge sin undervisning. Nämnden påpekade, att barnen i många fall hade sämre bostadsförhållanden vid nomadskolan än i sina egna hem, och att det skulle väcka en storm av förbittring, om den bofasta befolk­ ningens barn skulle i något avseende omhändertagas på samma sätt som nomadbarnen. Ehuru dessa tillhörde en nomadiserande stam av landets befolkning, borde de beredas fullt människovärdiga bostäder under sin skolvistelse. Av vad överstyrelsen här anfört framginge med tydlighet, att hushålls­ kåtorna icke kunde anses såsom hygieniska eller eljest ändamålsenliga bo­ städer för nomadbarnen och att införandet av dessa kåtor måste anses så­ som ett missgrepp, som snarast möjligt borde rättas. Överstyrelsen funne det därför angeläget, att nomadskolinspektörens förslag om byggande av skolhem för nomadbarnen genomfördes. Som framginge av vad förut anförts, funnes inom nomadskolväsendet, yttrar överstyrelsen, endast en skola, där såväl undervisningslokaler som skolhem fyllde rimliga anspråk, nämligen skolan i Änge i Jämtland. Å samt­ liga övriga skolplatser vore örn- eller nybyggnad behövlig. Nomadskolin­ spektören beräknade kostnaderna för samtliga byggnader till 1,449,700 kronor, vilka skulle kunna fördelas på tre år. Sedan dess hade emellertid byggnadskostnaderna stigit betydligt, och då såväl ritningar som kostnads­ beräkningar syntes vara i behov av byggnadssakkunnig granskning, hade överstyrelsen vänt sig till byggnadsstyrelsen för erhållande av ny och sak­ kunnig beräkning av kostnaderna. Skolöverstyrelsen hade hos nomadskolinspektören gjort förfrågan angå­ ende dels möjligheterna till sambruk av lokaler för nomadskolor och folk­ skolor, dels lämpligheten av att för nomadskolväsendets räkning använda seminarielokalerna i Murjek. Vad den förra frågan beträffade, ansåge no­ madskolinspektören, att det föreslagna sambruket av lokaler skulle kunna äga rum i Jukkasjärvi, Killinge, Vaikijaure och Arjeplog, om nämligen skol­ distrikten uppförde byggnader för ändamålet. Överstyrelsen återkomme till denna fråga i samband med nybyggnadsförslagen på de olika platserna.

Kungl. Marits proposition Nr 102. 17

Vad den senare frågan beträffade, hänvisade inspektören till yttrande av nomadskolfullmäktige i de lappbyar, som skulle beröras av en sådan an­ ordning. Dessa fullmäktige ville icke hava sin skola förlagd till Murjek, som läge alltför långt från nomadernas flyttningsvägar. Inspektören själv vore av samma åsikt och framhölle bland annat, att miljön i Murjek ver­ kade främmande för nomaderna. Överstyrelsen instämde i vad inspek­ tören anfört. Även länsstyrelsen i Luleå och domkapitlet därstädes hade ställt sig tveksamma till förslaget. Enligt meddelande från byggnadsstyrel­ sen uthyrdes lokalerna i Murjek för närvarande dels till folkskolestyrelsen, dels till kyrkorådet i Jokkmokk. Lokalerna syntes vara behövliga för kommunen, och byggnadsstyrelsen hade övervägt, huruvida icke lokalerna borde överlåtas på kommunen. Överstyrelsen ville i detta sammanhang framhålla, att frågan om infö­ rande av minst 34 4/7 veckors lästid för samtliga klasser i nomadskolan samt rörande sommarvisteskolornas borttagande vore helt oberoende av de föreslagna byggnadsfrågorna. Införande av heltidsläsning medförde ej något ökat behov av lokaler vare sig för undervisning eller bostäder. Lika litet komme sommarvisteskolornas borttagande att medföra ökat lokalbehov. Däremot komme lokalerna att utnyttjas mera effektivt och under längre tid av året, därest nämnda anordningar genomfördes. Överstyrelsen behandlar härefter de för de särskilda nomadskolorna uppgjorda byggnadsförslagen.

Karesuando byskola. Byggnadsstyrelsen hade funnit ritning­ arna till skolhuset kunna i huvudsak godtagas men har framställt vissa erinringar mot detaljutformningen av lärarbostaden och skolhemmet. Kostnaderna för de föreslagna nybyggnadsarbetena för ifrågavarande skola hade beräknats till 170,600 kronor, vilket belopp byggnadsstyrelsen ansåge med hänsyn till numera inträffade prisstegringar böra höjas med omkring 15 procent till 196,000 kronor. Till de av byggnadsstyrelsen framställda anmärkningarna borde enligt skolöverstyrelsens mening hänsyn tagas vid utarbetandet av definitiva rit­ ningar. Till den av byggnadsstyrelsen angivna kostnadssumman komme kostnader för inventarier 7,000 kronor och för inköp av tomt 1,300 kronor. De sammanlagda kostnaderna för en byskola i Karesuando belöpte sig så­ lunda till (196,000 + 7,000 + 1,300 =) 204,300 kronor. Överstyrelsen instämde i de anmärkningar, som byggnadsstyrelsen fränn ställt, samt ville därjämte framhålla, att skolhuset torde kunna utföras efter en mera koncentrerad plan, exempelvis genom förläggning^ av två lärosalar på nedre botten samt gymnastiksal och slöjdsal i vindsvåningen, varvid en väsentlig minskning i kostnaderna torde kunna vinnas.

Lannavaara byskola. Byggnadsstyrelsen hade icke något att i huvudsak erinra beträffande de föreslagna ändringsarbetena å de nu av staten ägda skollokalerna. Dessa arbeten avsåge inredning av vinden för lärarbostäder. De av byggnadsstyrelsen framställda anmärkningarna be­ träffande skolhemmet vid Karesuando byskola gällde i huvudsak även skol- Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 102. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

hemmet i Lannavaara. De beräknade kostnaderna för byggnadsarbetena vid denna skola torde enligt byggnadsstyrelsens beräkningar böra höjas med omkring 15 procent eller från 130,000 till 150,000 kronor. Skolöverstyrelsen erinrade, att till den av byggnadsstyrelsen angivna summan borde läggas kostnad för inventarier för 7,000 kronor, varför de sammanlagda kostnaderna för byskolan i Lannavaara belöpte sig till 157.000 kronor. Överstyrelsen funne sig kunna i huvudsak godtaga den föreslagna om­ byggnaden av skolhuset. Rörande skolhemmet instämde överstyrelsen i byggnadsstyrelsens anmärkningar. Det syntes emellertid tveksamt, huru­ vida sa stort antal barn, varom här vöre fråga — 50 å 55 — lämpligen borde förläggas i ett och samma skolhem. Därest skolhemsbyggnaden gjor­ des tillräckligt rymlig, ansåge sig överstyrelsen dock kunna för sin del god­ känna anordningen.

Jukkasjärvi byskola. Även mot ritningarna för detta byggnads­ företag har byggnadsstyrelsen framställt erinringar. De till 224,200 kronor beräknade kostnaderna för byggnadsarbetena vid denna skola torde enligt byggnadsstyrelsens mening böra höjas med omkring 15 procent till 258,000 kronor. _ Det syntes skolöverstyrelsen tveksamt, huruvida lokaler för undervis­ ning i gymnastik och slöjd vore behövliga vid denna skola. Nomadskolin­ spektören hade meddelat, att han icke hade något att erinra mot att nomad­ skolan och folkskolan på denna plats begagnade samma lokaler för nämnda ändamål. Folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde hade emellertid på förfrågan meddelat, att folkskolan i Jukkasjärvi kyrkby sak­ nade lokaler för undervisning i gymnastik och slöjd. Beslut om nybyggnad förelåge dock. Därest sådan komme till stånd, syntes det vara lämpligast, att denna, som sannolikt bleve större än nomadskolan, komme att inne­ hålla ifrågavarande lokaler och att dessa finge disponeras av nomadskolan. Härom borde underhandlingar förås med skoldistriktet, innan definitiva ritningar för nomadskolan uppgjordes. Då barnantalet i denna skola beräknades till omkring 80, torde det icke vara tillrådligt att, såsom de företedda ritningarna avsåge, förlägga alla barnen till ett och samma skolhem. Det kunde icke anses lämpligt att så väsentligen överskrida det för arbetsstugor och skolhem föreskrivna högsta barnantalet. Överstyrelsen räknade med att två skolhem vore behövliga, vartdera för 40 barn. Merkostnaden för byggande av två skolhem beräk­ nade överstyrelsen till 45,000 kronor. Kostnaden för hela skolanläggningen skulle med tillägg av denna summa belöpa sig till (258,000 -f- 45,000 =) 303.000 kronor, vartill borde läggas kostnad för inventarier med 13,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för byskolan i Jukkasjärvi kunde alltså be­ räknas till 316,000 kronor. Därest lokaler för gymnastik och slöjd visade sig vara obehövliga, minskades dessa kostnader.

Killinge byskola. Byggnadsstyrelsen har ifrågasatt vissa änd­ ringar i ritningsförslaget bland annat i syfte att i skolhuset erhålla en lämpligare gruppering av de olika lokalerna. Kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena vid denna skola hade beräknats till 261,900 kronor och torde enligt byggnadsstyrelsens beräkningar böra ökas med omkring 15 pro­ cent till 301,000 kronor. Skolöverstyrelsen ville framhålla, att vid denna skola liksom i Jukkas-

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 19

järvi torde nomadskolan och folkskolan kunna begagna samina lokaler för undervisningen i gymnastik och slöjd. Enligt vad folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde upplyst, saknades emellertid vid folk­ skolan lokaler för dessa ändamål, och distriktet hade för närvarande icke planer på att tillbygga skolhuset. Inspektören ansåge det vara lyckligast, om nomadskolan här uppförde gymnastiksal m. m., vilka utrymmen sedan skulle få disponeras av skoldistriktet mot skälig ersättning. Även för denna skola ansåge sig överstyrelsen böra räkna med två skol­ hem, enär barnantalet uppginge till omkring 90, varför det av byggnads­ styrelsen anförda beloppet, 301,000 kronor, borde ökas med 45,000 kronor. Därtill komme 13,000 kronor för inventarier, varför den sammanlagda sum­ man uppginge till 359,000 kronor. Vaikijaure byskola. Ritningarna till nybyggnaden för skol­ huset kunde av byggnadsstyrelsen i huvudsak godtagas. Mot utformningen av lärarbostaden och skolhemmet har styrelsen framställt vissa anmärk­ ningar. De till 182,300 kronor beräknade kostnaderna för nybyggnads­ arbetena vid denna skola torde böra höjas med omkring 15 procent till 210,000 kronor. 0 Skolöverstyrelsen anför, att nomadskolinspektören även i fråga om denna skola meddelat, att sambruk av lokaler för gymnastik och slöjd kunde äga ruin, därest sådana lokaler uppfördes för folkskolans räkning. Overstyrelsen hade emellertid från vederbörande folkskolinspektör erhållit upplysning örn att sådana lokaler icke komme att byggas i Vaikijaure. Folkskolan där­ städes vore liten och gammal och skulle troligen komma att indragas. Den kunde ej heller användas av nomadskolan. Överstyrelsen måste alltså räkna med att den nya nomadskolan skulle innehålla alla behövliga lokaler. Överstyrelsen hade inhämtat, att därest folkskolan i Vaikijaure komme att nedläggas, den där befintliga, för en lärare avsedda lärarbostaden, som torde vara av god beskaffenhet, möjligen skulle kunna övertagas av nomad­ skolan. Innan de nya ritningarna definitivt fastställdes, borde besked här­ om inhämtas. För närvarande borde kostnaderna enligt byggnadsstyrel­ sens uppgift beräknas till 210,000 kronor, vartill borde läggas 7,500 kro­ nor till inventarier och 1,300 kronor för inköp av tomt. Sammanlagda kostnaderna för byskolan i Vaikijaure belöpte sig alitsa på 218,800 kronor, vilka givetvis bleve lägre, därest folkskolans lärarbostad kunde övertagas och den planerade bostadsbyggnaden göras mindre.

Arjeplogs byskola. Byggnadsstyrelsen hade icke ansett sig kunna tillstyrka byggnadsförslagets alternativ t, som innebure en ombygg­ nad av den i olika etapper tillbyggda, nuvarande dåliga av staten ägda byggnaden. Styrelsen förordade därför i princip det alternativ, som avsage uppförandet av nybyggnader för skola, lärarbostad och skolhem. Beträffan­ de ritningarna tili dessa byggnader hänvisade styrelsen till vad som anförts rörande förslaget till motsvarande byggnader vid Karesuando byskola. De beräknade kostnaderna borde även här ökas med omkring 15 procent till 190,000 kronor. Skolöverstyrelsen ville liksom byggnadsstyrelsen tillstyrka det senare alternativet. Därigenom skulle även kunna vinnas en ur vissa synpunkter bättre förläggning av skolan. För närvarande vore den belägen mitt inne i det tättbebyggda samhället, vilket kunde anses mindre lämpligt. Enligt vad nomadskolinspektören meddelat, skulle Arjeplogs kommun gärna i ut­ byte mot ilen nuvarande tomten lämna en annan tomt, och enligt vad över-

20 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

styrelsen inhämtat skulle sådan måhända kunna erhållas på lämplig plats i närheten av lapparnas ålderdomshem i utkanten av samhället. Lapparna själva syntes emellertid önska, att skolan fortfarande finge vara förlagd till den gamla tomten. Det torde enligt nomadskolstadgan ankomma på vederbörande domkapitel att fatta beslut rörande skolans för­ läggning. Därest emellertid byggnadsstyrelsen eller en särskild byggnads­ kommitté finge i uppdrag att uppföra anläggningen, torde åt denna även uppdragas att bestämma om tomt för skolan. Vid underhandlingar i denna fråga borde också frågan örn behövligheten av gymnastik- och slöjdsalar beaktas. För närvarande funnes ej gymna­ stiksal i folkskolan men kunde enligt uppgift från vederbörande folkskol­ inspektör möjligen komma att snart byggas. _ Kostnaderna för en nybyggnad för byskolan i Arjeplog beräknades alltså till 196,000 kronor jämte 7,000 kronor för inventarier eller sammanlagt 203,000 kronor.

Västerbottens nomadskoldistrikt. Byggnadsstyrelsen förordade det alternativ, som upptoge tre mindre skolor, framför det, som avsåge en större centralskola, vilken senare skulle draga större kostnader. Byggnadsstyrelsen hade i huvudsak icke något att erinra beträffande rit­ ningarna till nybyggnad för skola vid tre olika skolanläggningar. Mot för­ slaget till ritningar för skolhem hade byggnadsstyrelsen framställt vissa er­ inringar. De beräknade kostnaderna för nybyggnad av ifrågavarande tre skolanläggningar vore avsevärt för låga och torde böra höjas med omkring 30 procent eller från sammanlagt 124,290 kronor till 162,000 kronor. Skolöverstyrelsen erinrar, att för den händelse en centralskola för hela länet fortfarande skulle vara önskvärd, hade inspektören även låtit ut­ arbeta ritningar och kostnadsförslag för en sådan. Sammanlagda kost­ naden uppginge till 152,000 kronor. Överstyrelsen ansåge det förra alternativet ändamålsenligare, och förordade liksom byggnadsstyrel­ sen detta. Ritningarna torde i huvudsak kunna godtagas. Till de anmärk­ ningar, byggnadsstyrelsen framställt, torde läggas, att klassrummets höjd borde göras åtminstone 3,4 meter. Då det här vore fråga örn ett rätt ringa barnantal i varje skola — nu vid centralskolan i Skarvsjö sammanlagt om­ kring 35 — borde emellertid utrönas, huruvida möjligheter till inackorde­ ring av barnen förefunnes, varigenom byggande av skolhem måhända kunde undvikas vid någon av skolorna. Till de kostnader, byggnadsstyrelsen angivit, borde läggas kostnader för inventarier — enligt nomadskolinspektören 1,070 kronor per skola — och för inköp av tomter, vilka av inspektören beräknades kosta 800 kronor per tomt. De sammanlagda kostnaderna för byggnaderna inom Västerbottens di­ strikt borde alltså beräknas till (162,000 -j- 3,200 -j- 2,400 =) 167,600 kronor.

Jämtlands nomadskoldistrikt. Vad byggnadsstyrelsen anfört beträffande byggnaderna för skolanläggningarna inom Västerbot­ tens nomadskoldistrikt gällde även de föreslagna tre skolanläggningarna inom detta distrikt. Byggnadskostnaderna borde även i detta fall beräk­ nas till sammanlagt 162,000 kronor. Skolöverstyrelsen har framhållit, att det icke syntes vara uteslutet, att förläggningsorten för ifrågavarande skolor bleve en annan och för lappar­

22 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

Skolhemmens sovrum borde lämna 3,25 m2 golvyta och 10 m3 luftkub för varje barn och 60 enus avstånd mellan sängarna. Tvättrummen borde läggas i mera direkt samband med sovrummen. Sjukrum borde finnas i skolhem. Vid utarbetande av ritningarna för skolhem borde planlösningen av de senast byggda skolhemmen i Norrland studeras. Jämlikt gällande stadga angående nomadundervisningen skulle erforder­ liga lokaler för byskola anskaffas genom vederbörande domkapitel efter förslag av nomadskolinspektören; dock att, när för ändamålet erfordrades inköp eller uppförande av särskild byggnad eller mera omfattande repara­ tioner av befintlig lokal, ärendet skulle underställas Kungl. Maj:ts pröv­ ning. Då vederbörande domkapitel hittills varit den myndighet, som an­ skaffat lokaler för nomadväsendet och ansvarat för dessas underhåll, syn­ tes det kunna ifrågasättas, huruvida det icke borde uppdragas åt domka- Pihlen att ansvara för uppförande även av de byggnader, varom nu vore fråga. Omfånget av den byggnadsfråga, som det här gällde, syntes emellertid närmast tala för att de nya nomadskolanläggningarna uppfördes av byggnadsstyrelsen och redovisades å statens allmänna fastighetsfond. Det avlägsna läget av dessa skolor, långt från huvudstaden, gjorde dock, att det möjligen skulle medföra omgång och visst dröjsmål, därest bygg­ nadsstyrelsen skulle uppföra byggnaderna. Måhända skulle det därför vara ändamålsenligast, att — även om byggnaderna skulle redovisas å fastighetsfonden — utförandet av byggnadsplanerna, i likhet med vad i vissa andra fall skett, uppdroges åt en byggnadskommitté, eller kanske hellre tre byggnadskommittéer, en i vart och ett av de län, där nomadskolor fun­ nes. Överstyrelsen ansåge sig icke kunna avgöra hur en sådan kommitté borde vara sammansatt. Dock syntes det överstyrelsen lämpligt, att såväl domkapitel som länsstyrelse däri bleve representerade, samt att nomadsko 1mspektören däri deltoge såsom sakkunnig eller ledamot. Utgifterna för underhåll av nomadskolväsendets byggnader utginge för närvarande fran nomadskolans omkostnadsstat och hade under senare år växlat mellan 1,000 och 3,000 kronor. Därest de nya byggnaderna skulle redovisas å statens allmänna fastighetsfond, komme byggnadsstyrelsen att i framtiden svara för underhållet, och nomadskolornas omkostnadsstat kunde då undergå viss reducering. Sedan byggnaderna färdigställts, kunde omkostnadsstaten även minskas med de belopp, som nu utginge för hyror a de platser, där nybyggnader uppförts. För närvarande uppginge hyrorna till 5,900 kronor per år, av vilken summa dock omkring 2,000 kronor vore beräknade för uppvärmning. De av nomadskolinspektören beräknade kostnaderna för inventarier syn­ tes vara upptagna till ett väl lågt belopp. Överstyrelsen kunde som jäm­ förelse exempelvis nämna, att inventarierna för vartdera av de skolhemsbyggnader i Arjeplogs och Jörns skoldistrikt, till vilka statsbidrag genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1938 beviljats, beräknats kosta 10,000 kronor. Dessa skolhem vore vart och ett avsedda för 40 barn, alltså lika många som vid det nu planerade skolhemmet vid nomadskolan i Vaikijaure. Förtenna skola hade emellertid inventariekostnaderna beräknats endast till 7,500 kronor för hela skolanläggningen. Överstyrelsen ansåge därför, att kostnaderna för inventarier vid de här planerade skolbyggnaderna borde upptagas med ett icke oväsentligt högre belopp.

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102. 23

Då det slutligen gällt att taga ställning till frågan om storleken av det anslagskrav, som borde föreläggas 1939 ars riksdag, sa hade överstyrelsen visserligen uppmärksammat behovet av snabba åtgärder för anskaffande av ändamålsenliga lokaler för nomadskolorna, vilket behov talade för att hela det erforderliga anslaget beviljades redan av nämnda riksdag. Över­ styrelsen hade dock med hänsyn bland annat dels till nomadskolinspektö­ rens förslag örn anslagets fördelning på tre år, dels till svårigheten att sam­ tidigt övervaka uppförandet av byggnader pa så manga, långt från var­ andra belägna platser, dels ock till det bristfälliga skick, i vilket flera av de företedda ritningarna befunne sig, ansett det lämpligast, att uppföran­ det av byggnaderna måtte ske i tre etapper i den ordning, som nomadskol­ inspektören förordat. För budgetaret 1939/40 torde alitsa böra anvisas ett anslag å 584,500 kronor. Detta belopp torde dock böra ökas till 600,000 kronor dels för att medgiva anlitande av sakkunnig person för omarbet­ ning av huvudritningarna och i den mån så vore behövligt, utarbetande av detalj ritningar, dels ock på grund av att kostnaderna för anskaffande av inventarier till skolanläggningarna syntes för lågt beräknade. Byggnadsstyrelsen har i yttrande den 15 november 1938 anfört: Beträffande de föreslagna ny- och ombyggnadsarbetena och de för desammas genomförande beräknade kostnaderna tilläte sig byggnadsstyrelsen åberopa, vad byggnadsstyrelsen anfört i sitt yttrande till skolöverstyrelsen, och finge byggnadsstyrelsen samtidigt meddela, att styrelsen. icke hade något att för sin del erinra beträffande de av skolöverstyrelsen i dess skri­ velse av den 11 oktober 1938 framställda ytterligare önskemål beträffande anordnandet av här avsedda lokaler. I fråga om sättet för de föreslagna byggnadsarbetenas utförande bi­ trädde byggnadsstyrelsen, vad skolöverstyrelsen anfört, att det skulle med­ föra onödig omgång, därest dessa arbeten skulle ombesörjas av byggnads­ styrelsen, och funne sig byggnadsstyrelsen böra tillstyrka det av översty­ relsen framförda förslaget att för ändamålet tillsattes byggnadskommit­ téer inom respektive län. Dessa kommittéer, vilka syntes böra bestå av re­ presentanter för vederbörande domkapitel och länsstyrelser ävensom even­ tuellt nomadskolinspektören, torde vid behov böra anlita biträde av veder­ börande länsarkitektkontor. Vad beträffade underhållet och redovisningen av nomadskolanlaggnmgarna, syntes det byggnadsstyrelsen lämpligast, att vederbörande domkapi­ tel i överensstämmelse med vad som hittills varit fallet komme att an­ svara för underhållet. Det torde knappast föreligga någon anledning, att redovisa dessa anläggningar å statens allmänna fastighetsfond, då desamma till följd av sitt läge knappast torde tänkas kunna utnyttjas för annat ända­ mål än det nu avsedda och sålunda icke heller kunde anses representera något i penningar evalverbart avyttringsvärde. Vad slutligen beträffade kostnaderna för inventarier, vore byggnads­ styrelsen icke i tillfälle att göra något uttalande rörande desamma. Länsstyrelsen i Umeå har den 14 december 1938 yttrat sig i ärendet och därvid anfört huvudsakligen följande:

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 102.

En god skolunderbyggnad behövde icke hava till följd, att nomadbar­ nen droges ifrån renskötseln och nomadlivet, men den gjorde dem helt säkert bättre skickade att taga upp kampen för tillvaron, örn de en gån0nödgades söka sin utkomst på andra levnadsbanor. Redan i ett tidigare utlåtande, avgivet den 31 maj 1937, hade länsstyrelsen framhållit,” att nomadundervisningen, såsom den vore organiserad, blivit föremål för ett allmänt missnöje bland nomaderna inom länet, vilka med rätt eller orätt ansåge densamma som en lägre och i olika hänseenden minder­ värdig skolform. Samtidigt uttalade länsstyrelsen, att en reformering av nomadskolväsendet i enlighet med nomadskolinspektörens förslag, vilket för Västerbottens län innebure indragning av de tre visteskolorna med som­ markurser ävensom av byskolan i Skarvsjö samt inrättande i deras ställe av högst tre visteskolor med i huvudsak samma lästid, som tillämpades i byskolan, d. v._s. med undervisningen förlagd till en höst- och en vårter­ min, otvivelaktigt skulle bliva till gagn för undervisningen. Som emellertid länsstyrelsen da icke haft tillfälle att taga del av nomadskolinspektörens utredning i byggnadsfrågan, och kostnaden för anskaffande av lokaler för nomadundervisningen .följaktligen icke kunde bedömas, hade länsstyrelsen i det sammanhanget icke närmare ingått på spörsmålet, vilken organisa­ tion, som kunde vara lämpligast. Då det gällde ett ställningstagande till denna fråga, kunde man icke bort­ se från sakens ekonomiska sida. Beträffande kostnaderna för de ifråga­ satta olika skolanläggningarna hänvisade länsstyrelsen till en av länsarki­ tekten verkställd utredning. Nomadskolinspektören hade, såsom förut antytts, för Västerbottens län föreslagit, att nomadbarnen skulle placeras i tre olika skolor, en i vardera av de tre socknar, dit barnen hörde, nämligen Sorsele, Tärna och Vilhel­ mina, samt att skolorna skulle förläggas till platserna Ammarnäs, Tärna och Saxnäs. Detta förslag hade förordats av skolöverstyrelsen under moti­ vering, bland annat, att kostnaderna för en sådan anordning skulle bliva mindre än örn en centralskola uppfördes. Länsarkitekten hade emellertid visat, att kostnaderna för en lösning enligt det av skolöverstyrelsen föroi dadé alternativet alternativ I — skulle bliva väsentligt högre än vid anordnandet av en centralanläggning enligt alternativ II i länsarkitektens yttrande. Därtill komme, att man i fråga om alternativ I måste räkna med högre driftkostnader. Utginge man från att sammanlagda barnantalet utgjorde 35, skulle vid genomförandet av alternativ I på varje skola komma i medeltal 12 barn, vilket antal måhända komme att nedgå i samma mån, som en redan skönj­ bar övergång skedde från nomadlivet till fast bosättning. Då skolöversty­ relsen med hänsyn till det ringa barnantalet ifrågasatt utackordering av nomadbarnen i enskilda hem, varigenom byggande av skolhem skulle kunna undvikas, ansåge sig länsstyrelsen böra på det bestämdaste avstyrka en sådan anordning, främst med hänsyn till den trångboddhet och de ofta mindervärdiga bostäder, som förekomme å de tänkta skolförläggningsplatserna, Denna mening syntes också helt sammanfalla med det enhälliga uttalande, som antogs vid samefolkets landsmöte i Arvidsjaur år 1937, vari framhölls såsom »landsmötets uttryckliga vilja och önskan», att or­ dentliga skolhem skulle anordnas vid de fasta nomadskolorna. En kompromisslösning av frågan innebure det förslag, alternativ III, som framlagts av länsarkitekten och som avsåge ett bibehållande av prin­

Kungl. Alarits proposition Nr 102. 25

cipen om särskild för nomadbarnen avpassad undervisning samt förlägg­ ning av barnen i särskilda annex i anslutning till arbetsstugorna i Ammar­ näs och Saxnäs samt till skolhemmet i Tärna eller, örn så befunnes lämp­ ligare, till den där planerade arbetsstugan. Förslaget syntes tillfredsstäl­ lande ur förläggningssynpunkt och skulle, jämfört med alternativ I, komma att medföra avsevärd minskning av utgifterna. Den för Västerbottens läns vidkommande lämpligaste anordningen syn­ tes emellertid vara en lösning enligt alternativ II med en centralskola jämte skolhem i Tärna i anslutning till Skytteanska skolan på sätt länsarkitek­ ten föreslagit. En sådan lösning skulle medföra fördelen av en bättre skol­ form samtidigt som den ur organisatorisk synpunkt måste erbjuda påtagliga fördelar. Kostnaden hade av länsarkitekten beräknats till 175,000 kronor, under det att en lösning enligt det av skolöverstyrelsen förordade alter­ nativ I efter länsarkitektens utredning skulle kosta 240,000 kronor. Mot en sådan centralskola kunde måhända den invändningen göras, att vissa barn måste sändas relativt långt bort från sina hem, men detta syn­ tes icke vara något avgörande skäl, då nomaderna själva, vilka vore vana att ofta byta vistelseort, icke torde tillmäta avståndet till skolan någon större betydelse, särskilt som redan nu samma förhållande förelåge beträf­ fande byskolan i Skarvsjö. Länsstyrelsen förutsatte givetvis, att bidrag till barnens resor för inställelse vid skolan samt för hemresa vid läsårets slut skulle utgå av statsmedel. Den årliga kostnaden härför torde röra sig om­ kring 1,000 kronor. Länsstyrelsen ville ytterligare nämna, att förslag örn upprättande av en central skola för Västerbottens län framfördes även motionsvis till förenämnda landsmöte i Arvidsjaur av lappombud från Västerbottens län och att landsmötet uttalade sitt gillande av förslaget. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till den numera före­ liggande utredningen ville länsstyrelsen för sin del förorda, att i fråga örn Västerbottens län nomadskolväsendet organiserades i enlighet med nämn­ da alternativ II och att kostnaden för skolanläggningen beräknades enligt länsarkitektens förslag till 175,000 kronor. I detta sammanhang finge framhållas, att väsentliga^ olikheter vore ra­ dande mellan Västerbottens län och Norrbottens län, så att den organisa­ tion, som här föreslagits beträffande det förra länet, säkerligen icke läm­ pade sig för det senare. Skolöverstyrelsens förslag, att utförandet av byggnadsplanerna skulle uppdragas åt byggnadskommittéer, en i vart och ett av de län, där nomad­ skolor funnes, ansåge länsstyrelsen lämpligt.

Länsarkitekten i Västerbottens län har i yttrande till länsstyrelsen i Umeå anfört bland annat följande: De angivna kostnaderna för de ifrågasatta byggnadsföretagen i Väster­ bottens distrikt syntes vara alltför lågt uppskattade. Denna uppfattning om kostnaderna delades även av byggnadsstyrelsen, som ansett, att byggnadskostnaderna borde höjas med 30 procent. Enligt länsarkitektens förmenande vore emellertid den höjning av de be­ räknade byggnadskostnaderna, som byggnadsstyrelsen föreslagit, icke tillräcklig. För skolbyggnaden borde en kostnad beräknas av lägst 32 kro­ nor per kubikmeter och för skolhemmet en kostnad av lägst 35 kronor. Till dessa kostnader måste läggas kostnaden för tomtförvärv, stängsel, an­

Kungl. Majlis proposition Nr 102. 29

Den totala kostnaden för en lösning, innebärande uppförande av skolbyggnad enligt alternativ I men med inackordering av barnen i närliggande arbetsstuga, borde beräknas till sammanlagt minst 180,000 kronor. Vad byggnadernas underhåll beträffade, ansåge länsarkitekten sig böra framhålla, att därest en centralskola uppfördes i Tärna det icke vore omöj­ ligt, att densamma redovisades å statens allmänna fastighetsfond, enär i länet förut funnes en anläggning, som redovisades å denna fond, nämligen Skytteanska skolan.

I en till länsstyrelsen ingiven kompletterande skrivelse har länsarkitekten meddelat, att nomadskolinspektören ansett de av länsarkitekten verk­ ställda kostnadsberäkningarna för alternativ I alltför höga och till stöd härför åberopat ett från en byggmästare i Lycksele infordrat anbud å 56.000 kronor för uppförande av en skolanläggning av ifrågasatt slag i fullt färdigt skick. Länsarkitekten har framhållit, att till angivna summa borde läggas kostnad för ritningar, kontroll och administration, vilka borde beräknas till 3,000 kronor. Härigenom komme kostnaden att uppgå till 59.000 kronor eller till det belopp, länsarkitekten beräknat, exklusive uthus. Länsstyrelsen i Luleå har i utlåtande den 31 december 1938 yttrat följande: Den av överstyrelsen nu utformade planen för erforderliga byggnaders utförande, omfattande dels skolhem vid samtliga byskolor mom Morr bot­ tens län, dels ny- eller tillbyggnad av skolhus och lärarbostäder, lunne länsstyrelsen — ehuru länsstyrelsen ej ansett sig kunna inga pa någon teknisk granskning av de olika byggnadsprojekten - vara ändamålsenlig och väl ägnad att lösa byggnadsfrågan för nomadskolorna mom janet tor en lång tid framåt. Vad särskilt beträffade skolan i Arjeplog, ville läns­ styrelsen för sin del förorda alternativ II, då länsstyrelsen med kännedom örn den nuvarande skolbyggnadens dåliga beskaffenhet ansage, att en på­ byggnad av densamma ej kunde skapa fullt ändamålsenliga lokaler. De av skolöverstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna hade länsstyrel­ sen givetvis ej kunnat i detalj granska, men då de ursprungliga kostnadsförslagen syntes vara uppgjorda vid olika tider under arén 1934—36 och skolöverstyrelsen höjt de däri beräknade priserna med i runt tal lo pro­ cent befarade länsstyrelsen med kännedom örn de avsevarda prisstegringar, som under de senaste åren inträffat å alla slags byggnadsmaterialier, att dessa höjningar blivit allt för nätt tilltagna Vidare kunde man misstänka, att vid kostnadernas beräknande nödig hänsyn ej tagits till en del av arbetsplatsernas avlägsna läge och därmed följande fördyring av alla mate­ ria lier Så t. ex. hade för skolhemmet i Karesuando, som lage pa över 18 mils avstånd från närmaste järnvägsstation, och dar duglig skog till er­ forderligt virke ej funnes på närmare hall än minst 5 nili, beräknats precis samma kostnad som för en liknande byggnad i Arjeplog som dock hade tillgång till skog och såg på platsen, och dar avståndet till narmaste jainvässstation vore endast 8 mil. Länsstyrelsen ansage darfor, att aven kost­ nadsberäkningarna borde underkastats en allmän översyn i samband nied den av överstyrelsen föreslagna omarbetningen av ritningarna till de olika skolanläggningarna.

Kungl. May.ts 'proposition Nr 102.

I likhet med överstyrelsen ansåge. länsstyrelsen, att hela det föreliggande omfattande byggnadsprojektet icke lämpligen borde komma till utrörande på en gång, utan att det borde fördelas å tre etapper i den ordning iörslaget innehölle. Slutligen ansåge sig länsstyrelsen böra framhålla, att ledningen av och kontrollen å ifrågavarande omfattande byggnadsarbeten säkerligen bleve svar att på ett lämpligt sätt anordna på grund av arbetsplatsernas av­ lägsna läge och omöjligheten att på mångå av dem kunna erhålla kompe­ tenta personer för ett sadant uppdrag. I likhet med överstyrelsen ansåge länsstyrelsen, att varken domkapitlet eller byggnadsstyrelsen lämpligen kunde belastas med den närmaste ledningen av arbetet, utan att detta borde anförtros åt särskilda byggnadskommittéer, möjligen en för varje socken eller åtminstone en för varje län. Dessa kommittéer syntes lämp­ ligen kunna bestå av en utav domkapitlet utsedd ledamot jämte nomad­ skolinspektören, vilka med biträde av en byggnadssakkunnig såsom kon­ trollant borde få ledningen av byggnadsarbetena sig anförtrodd. Därest Kungl. Majit skulle finna sig kunna godtaga en sådan anordning, borde närmare bestämmelser utfärdas rörande dessa kommittéers befogenheter jämte de grunder, varefter ersättningen till de av domkapitlet utsedda leda­ möterna borde utgå. Då tillsättandet av dylika kommittéer givetvis komme att medföra rätt dryga kostnader, särskilt i form av reseersättningar, kunde det ifrågasättas, om ej de i kostnadsförslagen beräknade utgifterna för arbetsledning^ och oförutsedda kostnader, i regel upptagna till 10 procent, vore alltför lågt tilltagna. Domkapitlet i Härnösand har i yttrande den 18 januari 1939 anfört: Domkapitlet måste på anförda skäl på det livligaste förorda den gjorda framställningen om anslag till nybyggnader. De för Västerbottens nomad­ skola med alternativ I betecknade, men tydligen för Jämtlands län ur­ sprungligen uppgjorda ritningarna måste anses vara ur alla synpunkter väl avpassade och ändamålsenliga. Då nomadskolinspektören lyckats erhålla till den 1 augusti 1939 bindande anbud å uppförande inom Västerbottens län av fullständig skolanläggning med skolhem och uthus, inklusive in­ stallationer, vissa inventarier samt tomtplanering och staket för 53,700 kro­ nor, torde priserna icke behöva beräknas högre för Jämtlands län. På grund av erfarenheter kunde vitsordas, att skolinventarierna i stort sett vore an­ vändbara och icke för närvarande tarvade nyuppsättning i alltför hög grad. Möjligheten att undvika uppförande av skolhemsbyggnader vore på de avsedda tre glest befolkade platserna synnerligen begränsad. Endast i Gäddede, om skolan i Håkafot komme att flyttas dit, kunde goda inackor­ deringshem i tillräckligt antal möjligen påräknas. De övriga platsernas inackorderingsmöjligheter vore hygieniskt mycket otillfredsställande.

Sedan Kungl. Majit anbefallt skolöverstyrelsen att i samråd med bygg­ nadsstyrelsen med anledning av vad i ärendet senast yttrats av länssty­ relserna i Umeå och Luleå samt domkapitlet i Härnösand ånyo avgivna utlåtande i ärendet, har skolöverstyrelsen i yttrande den 3 februari 1939 efter samråd med byggnadsstyrelsen anfört huvudsakligen följande: Vad först anginge frågan örn nomadskolornas förläggning i Västerbot­ tens län, så ansåge överstyrelsen fortfarande, att en organisation med tre mindre skolor vore att föredraga framför en centralskola för hela länet.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 31

Som överstyrelsen tidigare framhållit, vore den nuvarande förläggningen i Skarvsjö olämplig, då denna by vore en typisk bondby utan egentlig för­ bindelse med lapparna. Det av länsarkitekten i Västerbottens län nu fram­ lagda och av länsstyrelsen i samma län tillstyrkta förslaget att förlägga en centralskola i Tärna vore så till vida lämpligare, att skolan i så fall skulle komma att ligga på en plats, där lappar bodde och dit lappar ofta komme. För de lappar, som bodde i Vilhelmina och Sorsele socknar skulle emeller­ tid härigenom avståndet till skolan bliva ännu längre än vad nu vöre fallet. Väglängden från Ammarnäs till Tärna vore omkring 30 mil, likaså våg­ längden från Saxnäs till Tärna. Redan nu hade det visat sig, att lapparna emellanåt reagerat mot det långa avståndet mellan hemmet och skolan, och Kungl. Majit hade i vissa fall efter ansökan medgivit lappbarn att be­ vista närmaste folkskola i stället för att sändas till skolan i Skarvsjö. Över­ styrelsen kunde icke finna annat än att det för lapparna vore fördelaktigare, att var och en av de tre socknarna, varom här vore fråga, erhölle sin skola, förlagd till ett samhälle med nära förbindelse med lapparna. Överstyrelsen finge därför hemställa, att den organisation för nomadskolorna i Väster­ bottens län, som överstyrelsen tidigare ifrågasatt, måtte bliva genomförd, detta även örn en sådan organisation, såsom det syntes av nu av läns­ arkitekten i Västerbottens län framlagda och av byggnadsstyrelsen i en till överstyrelsen ingiven promemoria delvis bekräftade beräkningar, skulle bliva något dyrare än en centralskola. Därest emellertid en centralskola skulle uppföras i Tärna, ville översty­ relsen som sin mening uttala, att denna icke borde förläggas i omedelbar anslutning till Skytteanska skolan, men att givetvis gymnastik- och slöjd­ salar kunde vara gemensamma för båda skolorna. Vad kostnadsberäkningarna beträffade, hade överstyrelsen i sin skrivelse den 11 oktober 1938 beräknat, att för de skolanläggningar, för vilka anslag borde begäras av 1939 års riksdag, skulle erfordras 600,000 kronor. På grund av vad dels länsstyrelsen i Norrbottens län och länsarkitekten i Västerbottens län nu framhållit, dels byggnadsstyrelsen anfört i nämnda promemoria framginge, att den begärda summan ytterligare borde ökas. Byggnadsstyrelsen framhölle, att arbetslönerna inom rörlednings- och elekt­ riska facken blivit höjda och att byggnadssumman för skolorna i Väster­ botten på grund härav borde ökas med 3,000 kronor. Efter vad översty­ relsen inhämtat, torde av samma anledning byggnadskostnaderna för samt­ liga anläggningar, för vilka anslag skulle begäras av innevarande års riks­ dag, böra höjas med 10,000 kronor. Svårare vöre att beräkna de kostnads­ höjningar, som, på grund av vad i övrigt anförts, kunde vara påkallade. Därest emellertid ytterligare 20,000 kronor, d. v. s. omkring 3,000 kronor för varje anläggning, tillädes, och den sammanlagda anslagssumman för budgetiiret 1939/40 därigenom ökades till (600,000 -j- 10,000 + 20,000 =) 630,000 kronor, syntes kostnaderna böra kunna täckas. Såsom framgår av en vid överstyrelsens yttrande fogad promemoria från byggnadsstyrelsen har styrelsen kostnadsberäknat en centralskolanläggning i Västerbottens distrikt enligt alternativ II, innefattande skolhus, skolhem och uthusbyggnad, till sammanlagt 155,000 kronor. Häri ingå icke inven­ tarier, tomtkostnad, yttre ledningar och övriga arbeten å tomtområdet.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, föreligger till bedömande Departe­ mentschefen. ett omfattande program för anskaffning av nya oell förbättrade lokaler för

32 Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102.

nomadskolorna. Bedömandet av denna fråga är i viss mån beroende av huru man för framtiden tänker sig utvecklingen på detta speciella område av det statliga undervisningsväsendet. Innan medel ställas till förfogande för genomförande av ett byggnadsprogram av den storleksordning, varom här är fråga, mäste man göra klart för sig, huruvida den nuvarande skol­ organisationen, vars ledande princip är, att undervisningen skall vara för­ lagd till särskilda för nomadbarnen avsedda skolor, i fortsättningen bör bibehållas eller örn dessa barn i stället böra erhålla undervisning i vanliga folkskolor tillsammans med den bofasta befolkningens barn eller eventuellt i särskilda för lappbarnen inrättade avdelningar av de lokala folkskolorna. Såväl nomadskolinspektören som andra i ärendet hörda myndigheter hava ställt sig avvisande till tanken att nu nedlägga nomadskolorna. Vägande skäl synas mig hava anförts för denna uppfattning. Att i organisatoriskt hänseende samordna nomadundervisningen med det kommunala folkskole­ väsendet torde möta betydande svårigheter av principiell och praktisk art, icke minst på grund av de säregna förhållanden, varunder den nomadise­ rande lappbefolkningen lever och har sin utkomst. Jag är därför fullt ense med de myndigheter, som uttalat sig i denna fråga, örn det lämpliga och ändamålsenliga i att undervisningen av nomadlapparnas barn alltjämt bedrives under hävdvunna former, utan samband med undervisningen i de vanliga folkskolorna. I samband med det föreliggande förslaget om anskaffande av nya lokaler för nomadskolorna hava framförts jämväl vissa förslag av skolorganisatorisk art. Den ifrågasatta omorganisationen av nomadskolväsendet i Västerbottens nomadskoldistrikt synes mig böra genomföras från och med tidpunkt, som kan befinnas lämplig med hänsyn till den ståndpunkt, jag i det följande intager i fråga örn skolornas förläggning och uppförandet av nya skol- och skolhemslokaler inom distriktet. Önskemål hava vidare ut­ talats, att frågan örn ordnande av fortsättningsskolundervisning för nomad­ barn måtte göras till föremål för särskild utredning. Skolöverstyrelsen an­ ser, att i samband därmed åtskilliga andra frågor, exempelvis beträffande sommarvisteskolornas ändamålsenlighet, den årliga lästidens längd och an­ talet läroår, böra upptagas till omprövning. För egen del finner jag, att den nuvarande organisationen av undervisningen för de flyttande lapparnas barn i åtskilliga avseenden giver anledning till berättigade erinringar. En särskilt framträdande brist i skolorganisationen synes mig vara, att nomadskolvä­ sendet icke inrymmer möjlighet till fortsatt undervisning för nomadbarnen. Jag finner det angeläget, att såväl nyssberörda fråga som de av överstyrel­ sen antydda spörsmålen upptagas till övervägande. Det är min avsikt att inom den närmaste tiden underställa Kungl. Majit frågan örn utredning i berörda hänseenden. Såvitt jag kan finna, är det icke erforderligt att upp­ skjuta genomförandet av det föreliggande byggnadsprogrammet till dess ställning tagits till de förslag, i vilka berörda utredning kan komma att utmynna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. 33

Redogörelsen i det föregående ger vid handen, att de nuvarande loka­ lerna jör nomadundervisningen förete allvarliga brister. De s. k. hushållskåtorna hava enhälligt utdömts av myndigheterna såsom ohygieniska och hälsovådliga. Det framlagda byggnadsprogrammet innebär, att dessa min­ dervärdiga och osunda förläggningar skola ersättas av skolhemsbyggnader. Skolanläggningarna i övrigt, såväl de av staten ägda som de, vilka för­ hyras för nomadskolväsendets räkning, äro enligt den föreliggande utred­ ningen av den art, att det icke är försvarbart att i oförändrat skick bibe­ hålla dessa lokaler. Allenast vid en enda skola — i Änge i Jämtlands distrikt — stå fullgoda lokaler till förfogande. Jag finner det oundgängligt, att sta­ ten skyndsamt vidtager åtgärder för att avhjälpa de konstaterade bristerna. Såvitt jag av utlåtanden av i förhållandena väl insatta personer kan finna, är det icke att befara, att åtgärder, som innebära, att nomadbarnen komma att under skoltiden leva under samma betingelser som den bofasta befolk­ ningen, skola vara ägnade att draga de nomadiserande lapparna från no­ madlivet. Anledning föreligger alltså icke att på sådana grunder ställa sig betänksam mot en modernisering av nomadskolornas lokaler. På grund av det bristfälliga skick, i vilket de nuvarande lokalerna be­ finna sig, är det framlagda byggnadsprogrammet mycket omfattande och avser samtliga nomadskolor utom skolan i Ange. Möjligheterna att ned­ bringa kostnaderna äro icke stora, då goda skollokaler icke kunna för­ hyras och inackordering i enskilda hem i flertalet fall icke kan förekomma och enligt min mening även helst bör undvikas. Emellertid torde på vissa punkter besparingar kunna ernås, därest sambruk i fråga om lokaler för slöjd och gymnastik kan anordnas med närgränsande folkskolor, en möjlig­ het, som på vissa håll icke synes vara utesluten. I frågans nuvarande läge är det icke görligt att fullt ut överblicka dessa möjligheter, men jag förut­ sätter, att vid byggnadsföretagens planering särskild uppmärksamhet ägnas denna sida av saken och för övrigt alla åtgärder, som kunna vara ägnade att nedbringa kostnaderna för byggnadsprogrammets förverkligan­ de. Frånsett en beskärning av lokalanskaffningsprogrammet för Västerbot­ tens och Jämtlands nomadskoldistrikt, som i det följande ifrågasättes, har jag funnit mig böra i huvudsak biträda det av skolöverstyrelsen framställda förslaget om anordnande av nya lokaler för nomadskolorna. De i ärendet företedda ritningarna och arbetsbeskrivningarna synas icke befinna sig i ett i alla hänseenden tillfredsställande skick och torde böra i viss utsträckning omarbetas med beaktande av de av skolöverstyrelsen och byggnadsstyrelsen framförda erinringarna. Denna uppgift liksom även bestyret med byggnadsföretagens utförande torde böra lämpligen anför­ tros åt tre särskilda byggnadskommittéer, en för Norrbottens, en flir Väs­ terbottens och en för Jämtlands län. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att bestämma angående byggnadskommittéernas sammansättning samt pii förslag av vederbörande myndigheter fastställa instruktioner för Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr 102. 3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 102. dessa kommittéer och eventuellt ifrågakommande föreskrifter om särskild ersättning åt ledamöter. Kostnaderna för kommittéerna torde få bestridas av byggnadsanslaget. Jag förutsätter, att kommittéerna få sig anförtrodd järnv äl uppgiften att i förekommande fall förberedelsevis handlägga frågor örn förvärv av skoltomter och eventuell avyttring av nuvarande skolan­ läggningar. Dessa frågor böra dock därefter underställas Kungl. Majrts prövning och avgörande. Innan byggnadsarbetena igångsättas, torde kom­ mittéerna böra till Kungl. Majit ingiva fullständiga byggnadsritningar jämte beskrivning, ävensom nya kostnadsberäkningar. Anmärkas må, att vid bifall till vad i det följande föreslås den för Jämtlands län ifrågasatta byggnadskommittén icke behöver vara i verksamhet under nästa budgetår. Jag har övervägt lämpligheten av att redan nu fixera det belopp, till vilket kostnaderna för byggnadsföretagens utförande högst må uppgå. De i ärendet föreliggande kostnadsberäkningarna sluta på ett sammanlagt belopp av omkring 1,800,000 kronor, inklusive utgifter för tomtanskaff­ ning och inventarier. Det vill emellertid förefalla, som örn kostnadsbe­ räkningarna i vissa fall icke skulle vara så fullständiga som önskligt varit. Endast de beräkningar, som i fråga om Västerbottens nomadskoldistrikt verkställts av länsarkitekten i Västerbottens län, synas innefatta utgifter, som föranledas av arbeten för iordningställande av tomt, för framdragande av ledningar och dylikt. Ehuru jag beaktar svårigheterna att, innan bygg­ nadernas förläggning i detalj slutligt bestämts och utan undersökningar på ort och ställe, verkställa uttömmande beräkningar i dessa hänseenden, vill jag framhålla, att det varit av värde, örn sådana beräkningar uppskattnings­ vis verkställts till ledning för dem, på vars bedömande frågan örn byggnads­ företagens utförande ytterst ankommer. Enligt vad jag under hand från byggnadsstyrelsen inhämtat, later det sig icke göra att nu framlägga säkrare uppgifter rörande storleken av berörda kostnader. Med hänsyn härtill har jag icke funnit mig böra nu tillstyrka en maximering av kostnaderna för byggnadsprogrammets utförande. Jag förutsätter emellertid, att byggnads­ kommittéerna skola hava att i möjligaste mån söka nedbringa kostnaderna och eftersträva att hålla de av byggnadsföretagen föranledda sammanlagda kostnaderna — inklusive utgifterna för kommittéernas egen verksamhet och för inventarier — inom ramen av det av skolöverstyrelsen och bygg­ nadsstyrelsen angivna totalbeloppet av omkring 1,800,000 kronor. Härvid har jag beaktat, att vissa besparingar torde kunna ernås genom den av mig i det följande ifrågasatta förenklingen av byggnadsprogrammet och genom de åtgärder, som i det föregående antytts. Jag förutsätter, att slutliga kost­ nadsberäkningar skola kunna underställas 1940 års riksdag i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1940/41. Ehuru exempelvis Skytteanska skolan i Tärna nu ingår i statens all­ männa fastighetsfond, har jag dock efter samråd med chefen för finansde­ partementet på av byggnadsstyrelsen anförda skäl kommit till den uppfatt­

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 102. 35

ningen, att ifrågavarande byggnader för nomadskolväsendet icke lämpligen böra för närvarande redovisas å statens allmänna fastighetsfond. Anslag för ändamålet torde böra anvisas under riksstatens åttonde huvudtitel. Beträffande detaljerna i det föreliggande byggnadsprogrammet må föl­ jande anföras. Vad angår Arjeplogs byskola, hava två alternativa förslag framställts, det ena avseende ombyggnad av de nu befintliga lokalerna, det andra upp­ förande av en nybyggnad. Då fullgoda skäl synas mig hava anförts för det senare alternativet, ansluter jag mig till detta. Härvid förutsätter jag, att kommunen på föreslaget sätt ställer tomt till förfogande för ändamålet, om en förflyttning av skolan befinnes ändamålsenlig. I fråga om lokalerna för Västerbottens distrikt hava olika meningar framförts. Myndigheterna äro ense örn att den nuvarande till Skarvsjö för­ lagda centralskolan har ett ur vissa synpunkter olämpligt läge. Jag delar denna uppfattning. I fråga örn den framtida förläggningen av nomadsko­ lorna inom distriktet gruppera sig meningarna väsentligen kring två för­ slag. Det ena av dessa förslag innebär, att tre mindre skolanläggningar skulle uppföras, det andra att nomadundervisningen även i fortsättningen skulle förläggas till en centralskola, förslagsvis belägen i Tärna kyrkby. En­ ligt mitt förmenande tala de starkaste skälen för en koncentration av under­ visningen till en skola. Då det här gäller anordningar för endast omkring 35 barn, kan jag ej finna det ändamålsenligt, att tre skilda skolor med skol­ hem upprättas för det ringa antal barn, som skulle komma att besöka varje dylik skola. Därtill kommer, att engångskostnaderna och möjligen även de löpande årskostnaderna bliva lägre, örn en centralskola bygges, än örn tre särskilda skolbyggnadsföretag utföras. Byggnadsstyrelsen har beräknat kostnaderna för ifrågavarande tre skolor till 165,000 kronor och för en cen­ tralskola till 155,000 kronor, varvid i båda fallen hänsyn icke tagits till tomtkostnader, yttre ledningar eller andra arbeten å tomtområdet eller möb­ ler och inventarier. Andra i ärendet verkställda kalkyler synas utvisa, att kostnadsskillnaden kan komma att bliva ännu större, än de nyssnämnda siffrorna utvisa. Därest sambruk i fråga om slöjd- och gymnastiklokaler kan anordnas med Skytteanska skolan i Tärna, torde kostnadssumman för cen­ tralskolan enligt vad under hand inhämtats från byggnadsstyrelsen kunna nedbringas med omkring 15,000 kronor till 140,000 kronor. Vid Skytteanska skolan finnes för närvarande enligt uppgift en fullt tillräcklig slöjdsal. Gymnastiksal saknas däremot, och elevernas gymnastikundervisning äger rum i skolans kapprum. En tillbyggnad av skolan för anordnande av gym­ nastiksal lärer emellertid vara planerad. Icke blott de ekonomiska synpunk­ terna tala för övrigt för förslaget om uppförande av en centralskola i Tärna. En sådan lösning av lokalfrågan medför fördelen, att undervisningen kan bedrivas i en i pedagogiskt hänseende lämpligare skolform, än som skulle kunna komma till anviindning vid de tre mindre skolorna.

36 Kungl. Majlis proposition Nr 102.

Jag föreslår alltså, att för Västerbottens nomadskoldistrikt uppföres en centralskola i Tärna som ersättning för den nuvarande centralskolan i Skarvsjö. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag det lämpligt, att nämnda skola icke förlägges i omedelbar anslutning till Skytteanska skolan. Dock förutsätter jag som nämnts, att lokalerna för slöjd och gymnastik bliva gemensamma för dessa båda skolor. Även i Jämtlands nomadskoldistrikt synes barnantalet vara väl lågt för att motivera det byggnadsprogram, som av överstyrelsen förordats för detta distrikt. En centralisering av nomadundervisningen i anslutning till vad av mig tillstyrkts beträffande Västerbottens nomadskoldistrikt synes mig kunna ifrågasättas. Förhållandena äro visserligen i en del hänseenden olikartade; sålunda är undervisningen redan nu, i motsats till vad inom Västerbottens skoldistrikt är fallet, i viss utsträckning decentraliserad. In­ nan ståndpunkt fattas till skolöverstyrelsens förslag i denna del synas emel­ lertid lämpligen möjligheterna att begränsa antalet skolanläggningar i Jämtlandsdistriktet böra genom skolöverstyrelsens försorg närmare övervägas. Härigenom fördröjes ett genomförande av det föreliggande byggnadsprogrammet icke i annan mån än att, såsom av det följande framgår, den före­ slagna skolanläggningen i Gäddede icke bör ingå i den byggnadsetapp, som bör påbörjas under budgetåret 1939/40. Jag förutsätter, att slutligt förslag rörande lokaler för nomadskolorna i Jämtlands nomadskoldistrikt skall kunna underställas 1940 års riksdag. Nomadskolinspektören har föreslagit, att under budgetåret 1939/40 de för Karesuando, Lannavaara, Gäddede och Västerbottens distrikt avsedda byggnaderna skulle utföras. Skolöverstyrelsen har för ändamålet beräknat ett belopp av 630,000 kronor. Mot att nämnda skolanläggningar i första hand komma till utförande har jag intet annat att erinra än att skolan i Gäddede med hänsyn till vad av mig anförts rörande byggnadsprogrammet i Jämtlandsdistriktet icke bör ingå i första byggnadsetappen. I stället föreslår jag, att i denna etapp upptages skolan i Jukkasjärvi, vars lokaler nu synas vara i hög grad bristfälliga. Kostnaderna för denna etapp kunna i så fall med utgångspunkt från nu föreliggande beräkningar uppskattas till omkring 900,000 kronor. Detta belopp lärer emellertid icke behöva i sin helhet anvisas redan för budgetåret 1939/40. Med hänsyn till att nya ritningar och kostnadsberäk­ ningar m. m. böra uppgöras, entreprenadanbud införskaffas och under­ handlingar med vederbörande kommunala myndigheter m. fl. verkställas, torde byggnadsföretagen näppeligen kunna bliva färdigställda under näst­ kommande budgetår. På grund härav och med beaktande jämväl av den besparing, som torde möjliggöras vid bifall till mitt förslag rörande lokaler för nomadundervisningen inom Västerbottens distrikt, torde det i årets statsverksproposition beräknade anslaget av 400,000 kronor vara tillfyllest

Kungl. Maj:ts proposition Nr 10*2. 37 för budgetåret 1939/40. Detta anslag bör lämpligen betecknas såsom reser­ vationsanslag.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Nomadskolor: Örn- och nyhyggnadsarheten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposi­ tion av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Lennart Häggqvist.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1039, 1 sami. Nr 102. 4