angående anslag till stat¬ liga och kommunala beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

1 Nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för, utrikes ärendena Sandler, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans- och jordbruksdepartementen anför departementschefen, statsrådet Forslund:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under femte huvudtiteln, punkt 21, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 178. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

proposition i ämnet, till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1939/40 beräkna ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga denna fråga. Därvid skall jag till en början något beröra hjälpprogrammet i dess helhet och vissa därmed sammanhängande spörsmål.

Hjälpprogrammet i dess helhet.

Såsom bakgrund till de allmänna riktlinjerna för och omfattningen av statens åtgärder under nästa budgetår i anledning av arbetslösheten anser jag mig inledningsvis böra lämna en översiktlig redogörelse för det aktuella arbetslöshetsläget. Därefter skall jag i korthet redogöra för verkställigheten av redan beslutade hjälpåtgärder.

Arbetslöshetsläget.

Arbetsmarknadens och arbetslöshetens allmänna utveckling under år 1938 har utförligt behandlats av arbetslöshetskommissionen i dess skrivelse den 17 februari 1939 angående arbetslöshetsläget och kommissionens verksamhet under 1938 samt medelsbehovet för återstående del av budgetåret 1938/39 och för budgetåret 1939/40, vilken skrivelse såsom bilaga avses fogad vid propositionen denna dag angående anslag till statens arbetslöshetskommission, reservarbeten och kontantunderstödsverksamhet m. m. Jag tillåter mig att i huvudsak hänvisa till nämnda skrivelse. Här vill jag begränsa mig till att lämna vissa kompletterande uppgifter.

Tre fortlöpande sifferserier inom den officiella statistiken avse att månadsvis belysa förhållandena på arbetsmarknaden och speciellt arbetslöshetsförhållandena. Dessa sifferserier angiva dels antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid arbetsförmedlingen, dels fackföreningarnas arbetslöshetsprocent och dels antalet hjälpsökande arbetslösa enligt arbetslöshetskommissionens månadsrapporter. I efterföljande tabell (tabell 1) återgivas de nämnda uppgifterna för åren 1930—1938.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Tab. 1. Arbetsmarknaden under åren 1930—1938,

3 Tilläggas må, att enligt arbetslöshetskommittéernas månadsrapporter för januari 1939 utgjorde hela antalet hjälpsökande arbetslösa vid månadens utgång 27,547, innebärande en stegring i förhållande till motsvarande tidpunkt förra året med över 5,800 personer. Antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen var i januari 1939 219.

I samband med att arbetsmarknadsläget i slutet av år 1930 försämrades, ökades antalet i rapportförbindelse med kommissionen stående kommuner. Åren 1931—1933 uppvisade en fortgående stegring och maximum uppnåddes i februari 1934 med 1,529 rapporterande kommuner. Sedan dess och intill hösten 1938 har antalet gått tillbaka, dock icke i samma proportion som totalantalet hjälpsökande arbetslösa minskats. För november och december 1938 noteras däremot en motsatt tendens. Förändringarna belysas av efterföljande tabell (tabell 2).

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Tab. 2. Antal kommuner med rapporterad arbetslöshet åren 1930—1938.

Utvecklingen under de båda sisla månaderna under förra året fortsatte även under januari 1939, i det att för denna månad antalet rapporterande kommuner utgjorde 321, innebärande en ökning i förhållande till motsvarande månad år 1938 med 53 kommuner.

Till belysning av arbetslöshetens lokala fördelning har statens arbetslöshetskommission upprättat en förteckning över samtliga de kommuner, som avgivit rapport till kommissionen den 31 december 1937 och samma dag 1938 eller vid endera av dessa tidpunkter. I förteckningen, vilken överlämnats till Kungl. Maj:t i anslutning till kommissionens förenämnda skrivelse den 17 februari 1939 angående kommissionens verksamhet m. m. samt fogats till detta protokoll (bilaga A), är angivet invånarantalet i vederbörande kommun, antalet rapporterande kommuner, rapporterat antalet hjälpsökande, antalet hjälpsökande i procent av invånarantalet samt antalet hjälpta och hjälpform.

I propositionen nr 265 till 1936 års riksdag och i propositionen nr 300 till 1937 års riksdag hava vissa uppgifter i arbetslöshetshänseende meddelats angående kommuner, vilkas arbetslöshet i mars månad respektive år uppgick till minst 8 procent av invånarantalet. Antalet dylika kommuner var 1936 9 och 1937 3. För 1938 gällde, att i mars månad ingen kommun rapporterade så stor arbetslöshet som nämnda procenttal motsvarade. I slutet av januari månad 1939 hade däremot 1 kommun (Alnö) en arbetslöshetsprocent, överstigande 8 procent, eller 11.6.

Arbetslöshetens utveckling inom de olika länen under åren 1930—1938 framgår av tabellerna 3 och 4. Förstnämnda tabell, som avser årsmedeltalen för de hjälpsökande, utvisar bland annat, att det största antalet arbetslösa i medeltal under år 1938 förefanns i Västernorrlands län och utgjorde 2,758 personer. Närmast följde Malmöhus och Norrbottens län, Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad) samt Göteborgs stad i nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

nämnd ordning. En jämförelse med år 1937 utvisar, att även då Västernorrlands och Malmöhus län kommo i första respektive andra rummet men att därefter följde Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad;, Norrbottens län samt Göteborgs stad. Minskningen för Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad) från 2,022 till 1,182 är anmärkningsvärd men sammanhänger till stor del med särskilda statliga åtgärder i arbetslöshetslindrande syfte vid sidan av kommissionens verksamhet, framför allt anordnande av beredskapsarbeten m. m.

Tnb. 3. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1930—1938. Årsmedeltal.

I tabell 4 redovisas antalet hjälpsökande arbetslösa på 1,000 invånare inom de olika länen under åren 1930—1938. Av tabellen framgår att även i förhållande till folkmängden det största antalet arbetslösa under år 1938 förefanns i Västernorrlands län (9.9 %>o). Härefter följa Norrbottens län med 6.7 %o samt Göteborgs och Bohus län (Göteborgs stad 4.3 °/oo och länet i övrigt 5.7 %o).

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Tab. 4. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1,000 Invånare inom olika län åren 1930—1988.

Arbetslöshetens utbredning inom de tre särskilt arbetslöshetstyngda länen — Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län — under åren 1930—1938 framgår närmare av tabell 5. 1 denna har redovisats dels hela antalet hjälpsökande per månad och dels antalet arbetslösa, tillhörande för de två förstnämnda länen yrkesgruppen jord- och stenindustri och för Västernorrlands län yrkesgrupperna trävaru- och pappersindustri samt arbete, som ej är hänförligt till annan grupp. Till sistnämnda grupp hänföras för Västernorrlands läns vidkommande i stor utsträckning f. d. sågverksarbetare.

Beträffande den speciella ungdomsarbetslösheten, d. v. s. arbetslösheten i åldersgrupperna 16—21 år, meddelas i tabell 6 vissa uppgifter. Den under tidigare år påtagliga förbättringen i arbetslöshetsläget för denna kategori arbetssökande har till en början fortsatt även under år 1938, vilken utveckling emellertid under andra halvåret av samma år visat en tydlig tendensförskjutning i ogynnsam riktning. Bottenläget för denna speciella arbetslöshet uppnåddes i fråga om det absoluta talet arbetslösa i juli 1938, då antalet uppgick

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

till 382, motsvarande 4.5 procent av hela antalet hjälpsökande vid samma tid. Medan ungdomsarbetslösheten i december 1937 utgjorde 6.0 procent —- eller samma tal som i oktober samma år — av den totala arbetslösheten, uppgick den i december 1938 till 8.1 procent. Såsom under tidigare år gäller tydligen även för år 1938, att ungdomsarbetslösheten är väsentligt större på landsbygden än i städerna.

Tab. 6. Ungdomsarbetslöshetens omfattning i relation till hela antalet hjälpsökande

arbetslösa åren 1934—1938.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Tab. 5. Antal hjälpsökande arbetslösa inom stendlstrikten1 i Blekinge och Göte-

A = Hela antalet. B = Yrkesgruppen jord- och stenindustri. C = Yrkes-

Blekinge

Göteborgs och

Västernorr-

1 De i resp. distrikt ingående kommunerna äro förtecknade i K. Mits prop. nr 19: 1936, bi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

borgs och Bohus län samt sågverksdistrikten1 i Västernorrlands län åren 1930—1938.

grupperna trävaru- och pappersindustri samt arbete ej hänförligt till annan grupp. län.

Bohus län.

lands län.

lagan, sid. 76.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Verkställigheten ar beslutade hjälpåtgärder.

För att möjliggöra en överblick över de olika hjälpåtgärder, som av statsmakterna vidtagits för motverkande av arbetslösheten, föres inom socialdepartementet ett register över samtliga av Kungl. Majit fattade beslut angående anslag till skilda företag och ändamål. Detta register omfattar emellertid icke den av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverksamheten.

Inom departementet föres vidare ett särskilt register för varje kommun, som direkt erhållit anslag eller inom vilken företag, som erhållit anslag, är beläget. I detta register intagas uppgifter örn beviljade anslag och arbetets karaktär.

Utöver de uppgifter, som sålunda finnas samlade inom socialdepartementet, har jag låtit från myndigheter och andra införskaffa det ytterligare material, som erfordras för en allsidig belysning av de vidtagna hjälpåtgärderna.

Då jag nu går att framlägga en redogörelse för dessa hjälpåtgärder och de resultat, som hittills uppnåtts, kommer jag att i detta sammanhang endast uppehålla mig vid allmänna arbeten i öppna marknaden. Till den av statens arbetslöshetskommission bedrivna hjälpverksamheten återkommer jag senare.

Riksstatens uppställning är icke sådan, att jag utan vidare kan avgränsa vissa anslag eller grupper av sådana såsom avseende allmänna arbeten i öppna marknaden. Jag hänvisar härutinnan till vad som anföres i propositionen nr 265 till 1936 års riksdag (sid. 41). De anslag, som jag för budgetåren 1933/34—1938/39 räknar till anslag till allmänna arbeten, återfinnas i tabell 7.

Av sammanställningen framgår, att till allmänna arbeten i öppna marknaden för budgetåret 1933/34 anvisats sammanlagt 108,102,400 kronor. Häri ingår jämväl det belopp å 13,000,000 kronor, som till främjande av bostadsbyggande (8,000,000 kronor) och såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden (5,000,000 kronor) anvisats å tilläggsstat för nämnda budgetår.

För budgetåret 1934/35 ha till allmänna arbeten i öppna marknaden anvisats 86,944,250 kronor. I detta belopp ingå bland annat 3,000,000 kronor utöver det belopp av 5,000,000 kronor, som anvisats såsom kapitalökning för arbetarsmåbrukslånefonden. Riksdagen har nämligen medgivit, att lån till arbetarsmåbruk må utlämnas intill 8,000,000 kronor.

Liknande är beträffande arbetarsmåbrukslånefonden förhållandet under följande budgetår. I de i sammanställningen angivna beloppen ingå för denna fond de belopp, intill vilka riksdagen medgivit, att lån må kunna utlämnas under respektive budgetår. Detta belopp var budgetåret 1935/36

10.000. 000 kronor. Samtidigt anvisades 5,000,000 kronor såsom kapitalökning till fonden. Under budgetåren 1936/37, 1937/38 och 1938/39 medgavs en utlåning för år av 12,000,000 kronor. Medelsanvisningen uppgick till

4.400.000, 10,000,000 respektive 3,000,000 kronor. Det för budgetåret 1938/

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

11 Tabell 7. Anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden under budgetåren 1933/34—

Summa

30.000. 000

13.000. 000

12,500,000

4,000,000

4.000. 000

1,500,000

8.000. 000

1 Av detta belopp utgår 1,500,000 kronor på tilläggsstat för 1937/38.

2 » » » » 1,500,000 » > * » 1938/39.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 178,

1 I denna summa ingå anslagen till de statliga byggnader, vilka rapportera antal dagsverken till socialdepartementet.

39 anvisade beloppet å 10,000,000 kronor till statliga och kommunala beredskapsarbeten skulle enligt riksdagens beslut användas i överensstämmelse med den praxis, som utvecklat sig, samt till följd härav användas för att i de av arbetslöshet svårast hemsökta landsdelarna bereda sysselsättning åt arbetslösa, i första hand familjeförsörjare. Riksdagen bemyndigade vidare Kungl. Majit att besluta om igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagt kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor. I bilagorna C—E lämnas en redogörelse för, hur anslaget disponerats intill utgången av januari 1939.

Tabell 8. Fördelning av belopp till allmänna arbeten i öppna marknaden, beviljade under tiden V» 1937—“/e 1938.

1 I denna summa ingå anslagen till de statliga byggnader, vilka rapportera dagsverken till socialdepartementet.

W

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Tabell 9. Fördelning ar belopp till allmänna arbeten i öppna marknaden, beviljade under tiden 1/i 1938—sl/i 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

15 Följande sammanställning angiver fördelningen av de från anslaget — däri jämväl inbegripet för innevarande budgetår å tilläggsstat anvisade medel — till och med den 3 mars 1939 disponerade medel.

11,081,290 1,729,180

Rörande fördelningen å län och vissa städer av de medel, som Kungl. Majit under budgetåret 1937/38 och under tiden 1 juli 1938—31 januari 1939 disponerat av anslagen till allmänna arbeten i öppna marknaden, hänvisar jäg till tabellerna 8 och 9.

Beträffande de medel, som av Kungl. Majit anvisats till statliga och kommunala beredskapsarbeten, har jag låtit upprätta förteckningar, upptagande de olika företagen, dagen för Kungl. Majits beslut, företagens totalkostnader samt storleken av de medel, som beviljats varje företag. Förteckningarna finnas såsom bilagor fogade vid detta protokoll (Bilaga B—E).

Flertalet av de anslag, som beviljats till allmänna arbeten i öppna marknaden, avser jämväl att stimulera kommunal och enskild företagsamhet. Vid ett studium av hjälpåtgärdernas resultat är det därför av vikt att undersöka, i vilken utsträckning andra medel än statsmedel engagerats i de igångsatta företagen. Jag har fördenskull låtit verkställa utredning härom. Samtidigt därmed har jag infordrat uppgifter rörande det läge, vari de skilda företagen befinna sig, huruvida de äro slutförda, under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

Av intresse är vidare att undersöka, huru företagens totalkostnader fördela sig å arbetslöner å ena sidan och övriga kostnader, material m. m., å andra sidan. Jämväl i dessa avseenden har jag infordrat uppgifter.

Innan jag framlägger resultaten av dessa undersökningar, anser jag mig emellertid böra erinra örn en sida av de allmänna arbetena i öppna marknaden, som det tyvärr icke är möjligt att siffermässigt belysa. Jag syftar härvid på vad som kan kallas hjälpåtgärdernas indirekta effekt. Denna effekt består däri, att en mångfald industrier bereus sysselsättning med de beställningar av skilda slag, som de allmänna arbetena givit anledning till. Att denna effekt varit av mycket stor betydelse, torde knappast behöva påpekas, och vid bedömandet av hjälpåtgärdernas resultat bör densamma givetvis beaktas.

De infordrade uppgifterna avse den 31 december 1938. Tabellerna 10 och 11 visa, att de arbeten, som ingå däri, representera en total kostnadssumma

16 Kungl. Majlis proposition nr 178.

Tabell 10. Sammanställning' per den 31 december 1938 av allmänna arbeten

1 I denna summa ingå belopp, som beviljats före utgången av budgetåret 1938/39, att utgå

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

i öppna marknaden, till vilka medel beviljats under tiden V» 1933—s'/u 1938.

etter nämnda tidpunkt.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami.

Nr 178.

18 Kungl. Majlis proposition nr 178-

av 466,691,076 kronor (kol. 10 resp. 4). Rörande de arbetsföretag, som redovisas i tabellerna 10 och 11, torde följande summasiffror vara av intresse:

Anslagsbelopp.................................. 312,455,800

Antal företag .................................. 102,944

Totalkostnader ................................ 466,691,076

Materialkostnader m. m......................... 260,610,236

Arbetslöner...................................... 206,080,840

Av den i tabellen 10 angivna totalsumman hava kommuner, vägstyrelser och enskilda bidragit med 167,100,142 kronor (kol. 13). Häri ingå visserligen kostnader för arbetsledning, men beloppet giver dock en föreställning om den betydande utsträckning, i vilken framför allt olika industrier bereus beställningar till de företag, varom här är fråga.

Varje företag, som erhållit statsbidrag, skall månadsvis till socialdepartementet inkomma med rapport, utvisande bland annat antalet under månaden utförda dagsverken. Rörande dagsverkenas fördelning å län och vissa städer har jag låtit upprätta de här meddelade tabellerna 12 och 13.

Upplysningsvis vill jag nämna, att under anslagsrubriken »Diverse» ingå bl. a. vissa väganläggningar inom Västerbottens län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

19 De nu angivna siffrorna måste delvis betecknas såsom approximativa, beroende på rapportmaterialets bristfällighet. I den mån så kunnat ske, hava rättelser vidtagits vid materialets bearbetning inom departementet, men självfallet bar det på denna väg icke varit möjligt att åstadkomma i alla avseenden exakta uppgifter.

Av de ifrågavarande tabellerna framgår emellertid icke, huru de rapporterade dagsverkena fördela sig å skilda månader under den tid redovisning en avser. Jag har fördenskull låtit upprätta en särskild sammanställning häröver (tabell 14). I denna del har för varje anslag angivits det antal dagsverken, som utförts per månad från och med juli 1933 till och med december 1938. Av sammanställningen kan därjämte utläsas, vid vilken tidpunkt medel från de olika anslagen kommit till användning.

Av sammanställningen framgår endast antalet utförda dagsverken men icke antalet i arbetena sysselsatta personer. En något så när riktig uppfattning erhålles emellertid, örn man utgår ifrån att ett månatligt antal av 25 dagsverken representerar en arbetare. Beträffande december månad synes dock riktigast att räkna med att 20 dagsverken motsvara en arbetare.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Tabell 11. Sammanställning ar vissa allmänna arbeten i öppna marknaden, vilka 1 huvudsak avslutats den 31 december 1937.

Med dessa utgångspunkter skulle de i sammanställningen ingående dagsverkena representera följande antal arbetare.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Juli .......................... 5,093 24,102 29,195

Augusti........................ 5,472 28,388 33,860

September .................... 6,014 27,582 33,596

Oktober ...................... 6,434 34,334 40,768

November .................... 6,558 31,548 38,106

December...................... 7,100 26,570 33,670

19 3 5

Januari ...................... 7,683 12,102 19,785

Februari ...................... 8,322 9,782 18,104

Mars.......................... 9,360 10,557 19,917

April.......................... 8,991 11,810 20,801

Maj .......................... 8,928 17,752 26,680

Juni.......................... 7,909 22,051 29,960

Juli .......................... 8,194 28,776 36,970

Augusti ...................... 8,817 30,454 39,271

September .................... 8,545 30,392 38,937

Oktober ...................... 8,946 33,536 42,482

November .................... 9,087 32,722 41,809

December...................... 9,278 22,710 31,988

19 3 6

Januari........................ 7,921 9,335 17,256

Februari ...................... 8,183 7,194 15,377

Mars.......................... 7,942 7,692 15,634

April.......................... 7,399 9,056 16,455

Maj .......................... 7,982 11,656 19,638

Juni .................... 7,384 15,871 23,255

Juli .......................... 9,132 17,549 26,681

Augusti........................ 8,836 [20,147 28,983

September .................... 8,847 20,587 29,434

Oktober ...................... 8,637 25,736 34,373

November .................... 8,046 20,236 28,282

December...................... 8,370 15,294 23,664

19 3 7

Januari........................ 6,528 6,857 13,385

Februari ...................... 7,410 4,820 12,230

Mars.......................... 7,660 3,519 11,179

April.......................... 8,102 4,733 12,835

Maj .......................... 7,605 6,479 14,084

Juni .......................... 7,524 8,215 15,739

Juli .......................... 8,614 10,113 18,727

Augusti........................ 8,828 10,885 19,713

September ..................... 8,580 11,803 20,383

Oktober........................ 8,365 15,075 23,440

November..................... 7,780 11,584 19,364

December...................... 8,013 9,512 17,525

Från och med den 1 januari 1938

1 9 3 8 hava rapporter beträffande lån till

enskild företagsamhet ej infordrats.

Januari........................ 2,467

Februari ...................... 2,347

Mars.......................... 3,208

April.......................... 3,821

Maj .......................... 4,869

Juni .......................... 6,149

Juli .......................... 7,803

Augusti........................ 8,429

September .................... 8,320

Oktober ...................... 7,497

November .................... 6,001

December...................... 5,036

X

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Tabell 12. Dagsverken, utförda under tiden 1/i 1937—so/« 1938 för

Kungl. May.ts proposition nr 178.

anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden.

10 U

i33

to

Tabell 13, Dagsverken, utförda under tiden l/i—81/ia 1938 för anslag till allmänna arbeten i öppna marknaden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

25 I den till föregående års riksdag avgivna propositionen angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. har lämnats-en redogörelse rörande användningen intill den 1 mars 1938 av de anvisade anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Därefter hava beviljats 6 lån å tillhopa 1,738,000 kronor.

Efter avdrag för lån och subventioner, till vilka rätten gått förlorad genom underlåtenhet att uttaga de beviljade beloppen, hava anslagen, tillhopa

16,500,000 kronor, tagits i anspråk till ett sammanlagt belopp av 16,231,781 kronor 54 öre. Å de intill den 1 januari 1939 lyftade lånen, tillhopa 15,532,194 kronor 99 öre, har vid samma tidpunkt återbetalats ett belopp av 8,217,797 kronor 13 öre.

Utredningar.

Förnyad inventering av beredskapsarbeten.

Vid behandlingen föregående år av frågan om anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. erinrade jag om det förslag om komplettering genom successiva inventeringar, som 1936 års utredning angående beredskapsarbeten framställt beträffande de av utredningen redovisade arbetena. Detta förslag har under hösten 1938 första gången kommit till utförande. Från socialdepartementet utsändes nämligen i juli 1938 till samtliga kommuner i landet frågeformulär rörande lämpligheten av ett bibehållande i beredskapsplanen av redan upptagna arbetsföretag ävensom de företag av nu nämnt slag, som enligt vederbörande kommuns uppfattning borde komplettera planen.

Bearbetning av dessa uppgifter pågår inom departementet. Av tabellen å sidan 30 framgår — länsvis fördelade — antal kommuner, som inlämnat uppgifter, avseende antingen företag uppgivna vid den av nämnda utredning verkställda inventeringen eller ock nya företag. Vidare har till särskilda kolumner hänförts antalet kommuner, som antingen uppgivit sig sakna lämpliga företag eller som ej besvarat departementets förfrågan.

Utformandet av arbetsplaner för beredskapsarbeten.

Såsom jag förra året framhöll måste det anses önskvärt att hava tillgång till noggrant utarbetade planer för utförande av lämpliga beredskapsarbeten vid en inträffad krissituation. Denna uppfattning förklarade sig riksdagen biträda och ville allenast beträffande förslaget om statsbidrag till kommunerna till planläggning av arbeten understryka det angelägna i att dylikt bidrag endast borde utgå efter prövning i varje särskilt fall och då planläggningsarbeten skulle medföra en kännbar ekonomisk belastning för kommunerna.

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 178,

Tabell 14. Dagsverken, utförda under tiden 1h 1938—sl/ia

Kungl Maj:ts proposition nr 178

1938 för anslag till allmänna arbeten 1 öppna marknaden.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Ma]:ts proposition nr 178.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kommuner

Antal kommuner, som inlämnat uppgifter avseende

—

“ <

— £3 re

3 51 rf 2 & » i!P

3 p,

a to2

3' toT3

.g m '

»

Stockholms län

Städer..............

Köpingar...........

Municipalsamhällen , Övriga kommuner...

Uppsala län

Städer..............

Köping.............

Municipalsamhälle.., Övriga kommuner...

Södermanlands län

Städer..............

Köping.............

Municipalsamhällen.. Övriga kommuner...

Östergötlands län

Städer..............

Köping.............

Municipalsamhällen.. Övriga kommuner...

Jönköpings län

Städer..............

Köpingar...........

Municipalsamhällen.. Övriga kommuner ..,

Kronobergs län

Städer..............

Köpingar...........

Municipalsamhällen., Övriga kommuner...

Kalmar län

Städer.............

Köpingar..........

Municipalsamhällen. övriga kommuner..

Gotlands län

Stad...............

Köping............

Municipalsamhälle.. Övriga kommuner..

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

31 Vidare har Kungl. Majit genom beslut i juli 1938 uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att vidtaga nödiga åtgärder för möjliggörande av ett snabbt igångsättande av de arbetsföretag inom väg- och vattenbyggnadsväsendet, som kunde komma i fråga till utförande med anlitande av medel från beredskapsstaten för budgetåret 1938/39. För ändamålet har Kungl. Majit till styrelsens förfogande ställt högst 45,000 kronor. Med anlitande av dessa medel har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen därefter underkastat beredskapsplanen justering samt verkställt planläggning av nu ifrågavarande arbetsföretag (flygfältsarbeten, hamn- och farledsarbeten samt väg-, bro- och stensättningsarbeten). En kortare redogörelse för resultatet hittills av denna verksamhet synes förtjäna intresse. Jag vill emellertid därjämte hänvisa till de uppgifter härutinnan, som chefen för kommunikationsdepartementet i annat sammanhang lämnar.

I anslutning till nämnda beslut i juli 1938 meddelades närmare direktiv rörande åtgärderna för möjliggörande av ett snabbt igångsättande i beredskapssyfte av lill väg- och vattenbyggnadsväsendet hörande arbeten. I samband härmed framhölls, att sådana åtgärder omedelbart skulle vidtagas beträffande de företag, avseende byggande av vägar och broar, stensättning av

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

vägar samt hamn- och farledsarbeten, vilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse till kommunikationsdepartementet i februari 1938 uppgivit lämpligen kunna igångsättas i ändamål att bereda arbetstillfällen. Emellertid anfördes därjämte i direktiven, att de av nämnda företag, vilka i annan ordning komme att igångsättas före den 1 januari 1939, i detta sammanhang icke borde bliva föremål för åtgärder men att det förhållandet, att ett för ifrågavarande ändamål lämpligt företag icke tidigare uppgivits av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, icke utgjorde hinder att utredning beträffande sådant företag nu genomfördes. Slutligen ålades väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom nämnda direktiv att sammanföra i form av kortregister för varje särskilt företag vissa uppgifter, avsedda att bilda en beredskapsplan för ifrågavarande arbeten.

En sådan beredskapsplan har därefter upprättats samt i ett exemplar överlämnats till vartdera av social- och kommunikationsdepartementen. Ett exemplar av planen finnes därjämte förvarat hos styrelsen. För att beredskapsplanen skall kunna tjäna sitt ändamål har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att komplettera densamma med efter hand tillgängliga uppgifter, varvid i planen ingående företag, som komma till utförande i annan ordning, skola avföras ur planen och som ersättning nya företag intagas däri, så att planen så vitt möjligt bibehålies vid den omfattning, som motsvarar de å beredskapsstaten för budgetåret 1938/39 för respektive ändamål upptagna anslag. Det åligger därjämte styrelsen att, i den mån för hithörande företags utförande erforderliga beslut av administrativ art saknas, verka för påskyndandet av dylika beslut samt att medverka till att även andra erforderliga åtgärder för möjliggörande av arbetenas snabba igångsättande vidtagas, i första hand genom vederbörande intressenters och — i den mån detta ej sker — genom styrelsens egen försorg efter samråd med kommunikationsdepartementet. Styrelsen har därför i skrivelse till samtliga länsstyrelser anhållit, att länsstyrelserna snarast möjligt ville meddela beslut beträffande sådana i planen upptagna företag, för vilka länsstyrelsens beslut ännu icke förelåge.

Sedan det vid granskningen av tillgängliga uppgifter för de särskilda företagen visat sig att en ringa del av företagen vore helt färdigberedda, har styrelsen i skrivelser till samtliga vägstyrelser sedermera anhållit, att dessa måtte snarast möjligt vidtaga på dem ankommande, återstående förberedande åtgärder för i planen ingående företag. Därefter hava beträffande en del av företagen beslut av länsstyrelse meddelats, men ännu ingå i planen åtskilliga företag, för vilka utslag saknas. Vidare hava genom länsstyrelsernas försorg upprättats renstakningsförslag, ingivits ansökningar till vattendomstol samt i ett fåtal fall träffats uppgörelse angående markförvärv.

För åstadkommande av ytterligare förnyelse av planen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med uppgörandet av förslag till beredskapsplan för budgetåret 1939/40 låtit från de olika länen infordra uppgifter på sådana företag, som lämpligen kunde upptagas i planen i stället för ur den-

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

na avförda företag. I framställning till kommunikationsdepartementet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samtidigt gjort framställning örn anvisande av medel för budgetåret 1939/40 för vidmakthållande av upprättad beredskapsplan för väg-, bro- och stensättningsarbeten samt för vidtagande av erforderliga åtgärder för ett snabbt igångsättande av i denna beredskapsplan ingående arbeten. Medelsbehovet uppskattar styrelsen till 20,500 kronor.

Vad särskilt angår hamn- och farledsarbeten har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den 15 november 1938 överlämnat en promemoria i ämnet med förslag till sådana arbeten å beredskapsstaten för budgetåret 1939/40. Ett reviderat förslag har därefter i februari 1939 avgivits av styrelsen. Detta senare förslag upptager 93 företag, avsedda att utföras i statlig regi genom styrelsens försorg, samt 17 företag att utföras i annan ordning. I enlighet härmed skulle vid inträffad krissituation arbeten av antydd art under budgetåret 1939/40 kunna utföras för en beräknad kostnad av över 9 miljoner kronor och statsbidrag härför utgå med nära 7 miljoner kronor.

Beträffande slutligen flygfältsarbeten har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till beredskapsplanens kortregister överlämnat kort rörande arbeten på sammanlagt 13 miljoner kronor, av vilka över 2.5 miljoner kronor avse företag, vilka kunna avverkas under ett budgetår. För planläggning av ytterligare arbetsobjekt har preliminärt undersökts möjligheterna för utvidgning av vissa flygplatser ävensom utförande av vissa byggnadsarbeten. Därjämte hava förundersökningar igångsatts å ytterligare ett antal orter för anordnande av flygplatser samt för utvidgning av befintliga platser för samma ändamål.

Ytterligare är att i detta sammanhang nämna, att Kungl. Maj:t den 3 november 1938 efter framställning av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund ställt ett belopp av högst 50,000 kronor till centralrådets förfogande för planläggning av sådana arbetsföretag inom skogsväsendet, vilka kunde ifrågakomma till utförande med anlitande av beredskapsstaten för budgetåret 1938/39.

1937 års arbetslöshetssakkunniga.

I fjolårets proposition angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. redogjordes, bland annat, för det arbete, som 1937 års arbetslöshetssakkunniga dittills utfört. I det följande kommer jag att lämna en framställning av de sakkunnigas fortsatta arbete, vilken i huvudsak bygger på en av de sakkunnigas sekreterare under hand lämnad redogörelse.

Av de utredningar, som de arbetslöshetssakkunniga låtit verkställa, hava vissa slutförts eller föreligga i sådant skick, att de kunna betraktas såsom praktiskt taget färdigställda, även örn textutformningen ej fullbordats. Sålunda har resultatet av arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937 i form av en del I publicerats i serien statens offentliga utredningar 1938: 21, me-

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 178. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

dan del II, avseende specialundersökningar beträffande de på olika sätt belastade grupperna av klientelet, inom den närmaste tiden väntas bliva offentliggjord.

En redan avslutad, omfattande undersökning av kommunala och vissa statliga kostnader för arbetslöshetens bekämpande under åren 1930—1936 kompletteras för närvarande vad angår de arbetslöshetstyngda områdenas kommuner med vissa uppgifter, omfattande jämväl åren 1937 och 1938. De sakkunniga hava med denna undersökning avsett bl. a. att söka åstadkomma ett så aktuellt och användbart material som möjligt såsom grundval för en närmare analys av arbetslöshetskostnadernas inverkan på kommunernas allmänna ekonomiska status. Det förutsättes därjämte, att utredningsresultatet skall underlätta utgestaltandet av mera ändamålsenliga regler än hittills för fastställandet av statens bidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetens bekämpande.

I färdigt skick föreligger vidare en undersökning om i praxis tillämpad ordning under åren 1934—1936 i fråga om viss kommunalanställd personals anställning och entledigande.

En omfattande undersökning av fackförbundens arbetslöshetsstatistik pågår. Några av undersökningens resultat jämte vissa därtill fogade konklusioner och rekommendationer beräknas kunna framläggas inom den närmaste tiden.

Att omnämna är slutligen, att de sakkunniga från 300 ämbetsverk, myn digheter och institutioner samt ett antal större städers kommunala verk och dem underlydande organ inhämtat upplysning rörande tillgången på arbetsuppgifter av arkivarbetes eller annan natur, som på grund av bristande tillgång på arbetskraft måst åsidosättas, men vilka skulle under längre eller kortare tid lämpa sig att komma till utförande genom anlitande av arbetslösa kontorister och med dem likställda. En närmare redogörelse rörande denna utredning lämnas i fortsättningen av denna min framställning.

Jämlikt sin uppgift att utreda restarbetslöshetens problem och att föreslå av denna utredning motiverade åtgärder hava de sakkunniga, efter att numera hava vunnit en översikt av restarbetslöshetens omfattning, geografiska lokalisering och allmänna karaktär, inriktat sig på genomarbetande av vissa frågor, som ansetts ur restarbetslöshetens synpunkt förtjänta av att särskilt beaktas.

Under sitt sysslande med restarbetslösheten i dess olika aspekter ha de sakkunniga bibragts den uppfattningen, att det vore lämpligt att underkasta spörsmålet om riktlinjerna för ordnandet av arbetslöshetshjälpen i dess helhet en ingående prövning. Till följd härav avse de sakkunniga att i sitt betänkande beröra hela komplexet av spörsmål rörande det allmännas hjälpverksamhet vid arbetslöshet, sålunda även sådana, vilkas betydelse främst aktualiseras under skeden av kris- och konjunkturarbetslöshet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

35 I fortsättningen redogöres för resultatet av den verkställda utredningen om anordnandet av arkivhjälparbelen samt anföres härvid inledningsvis, att den av de arbetslöshetssakkunniga verkställda utredningen rörande restarbetslöshetens omfattning den 31 augusti 1937 ådagalade, att en icke obetydlig arbetslöshet då förefanns inom åtskilliga grupper av icke-manuell arbetskraft, särskilt bland storstädernas restarbetslösa, såsom exempelvis be- "täffandc kontorister, tekniker, musiker, personer, som varit anställda inom förvaltning, undervisning och sjukvård o. s. v., samt bland de personer inom olika yrken, vilka i fråga om yrkesutbildning och utövad verksamhet kunde betraktas såsom med dem likställda. Deras antal uppgick vid arbetslöshetsräkningen till 2,248, inklusive 288 kvinnor, därvid till kategorien icke-manuell arbetskraft även räknats butiks (affärs-) biträden. En sammanställning av dessa arbetslösa yrkesvis (män och kvinnor gemensamt) och med hänsyn till åldersgrupper har lämnat följande resultat (tabell 15).

Tabell 15. Sammanställning yrkesvis av vid arbetslöshetsräkningen den 31 augnst! 1937 anmälda arbetslösa, tillhörande kategorien icke-manuell arbetskraft.

Det antal dylika arbetslösa, sBm under tiden efter arbetslöshetsräkningen anmält sig såsom hjälpsökande lios arbetslöshetskommittéerna, har visserligen understigit de i tabellen redovisade siffrorna. Att de emellertid även under 1938 representerat ett betydande inslag i det samlade hjälpklientelet, framgår av följande uppgifter härom enligt statens arbetslöshetskommissions rapporter den 31 augusti och 31 december 1938, ställda vid sidan av motsvarande uppgifter från såväl arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937 som kommissionens månadsrapportsiffror för samma datum.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

En blick på siffrorna från arbetslöshetsräkningen ger vid handen, att flertalet restarbetslösa inom de merkantila och tekniska yrkena utgjordes av kontorister (inklusive butikspersonal) och med dem likställda yrkesutövare såsom personer med litterärt och konstnärligt arbete samt ingenjörer och arbetsledare. Bland de merkantilt arbetslösa och med dem jämförbara, vilka den 31 augusti 1937 anmälde sig såsom hjälpsökande hos de lokala arbetslöshetsorganen, kommo de i egentlig mening kontoristarbetslösa samt ingenjörer och arbetsledare i främsta rummet, medan butiksoch affärsbiträden voro avsevärt färre till antalet.

Utvecklingstendensen i fråga om de hjälpsökande merkantilt arbetslösa under 1938, sådan densamma avspeglar sig i rapportsiffrorna till statens arbetslöshetskommission har ej nämnvärt avvikit från den under närmast föregående år konstaterade. De arbetslösa kontoristerna samt ingenjörer och arbetsledare bildade sålunda alltjämt den största gruppen, närmast följd av butiks- och affärsbiträden. Den omständigheten, att under 1938 antalet hjälpsökande inom flera yrken steg starkare än inom de merkantila yrkesgrupperna, har medfört, att sistnämnda gruppers andel av totalantalet arbetslösa i riket relativt sett gått tillbaka från augusti 1937 till december 1938, även om dessa yrkens absoluta antal arbetslösa samtidigt undergått en om ock förhållandevis svag ökning.

Om såväl de egentliga kontoristerna som butiksbiträdena gäller, att deras procentuella andel av arbetslöshetsstocken bland de merkantila yrkenas arbetslösa icke undergått några större förändringar under åren 1937 och 1938. Däremot faller i ögonen, att de kontoristarbetslösa och de med dem mera direkt likställda utgjorde ett i absoluta tal räknat mycket starkare inslag av hjälpsökande merkantilt arbetslösa i arbetslöshetskommissionens rapportmaterial under såväl 1937 som 1938 än de arbetslösa inom gruppen butikspersonal.

37 Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Vid arbetslöshetsräkningen återfanns det övervägande antalet merkantilt arbetslösa eller 75.1 %> i åldrarna 31—60 år. Den både absolut och relativt största gruppen hänför sig emellertid till åldern 41—50 år, vilket också i stort sett, bortsett från vissa lokala variationer, överensstämmer med åldersfördelningen inom hela det vid arbetslöshetsräkningen behandlade klientelet. Särskilt påfallande är denna ålderskoncentration inom den egentliga kontoristgruppen samt inom grupperna litterärt och konstnärligt arbete ävensom ingenjörsarbete och arbetsledning, medan procentsiffran för den arbetslösa butikspersonalen beträffande denna åldersgrupp ligger betydligt under de nyssnämnda gruppernas procenttal. En klar tendens vid arbetslöshetsräkningen visar sålunda, att arbetslösheten inom de mera kvalificerade yrkena, relativt sett, berört färre inom de yngre åldersgrupperna än vad förhållan- |det varit med de arbetslösa inom gruppen butikspersonal, vilket från en annan synpunkt sett innebär, att det procentuella antalet kontoristarbetslösa och med dem likställda vid stigande ålder är högre än procenttalet för butikspersonalens arbetslösa. Förklaringen ligger förvisso däri, att butikspersonalen över huvud till övervägande delen består av personer i de yngre ålderskategorierna samt att omsättningen av sådan personal kan a priori antagas vara större än bland de kontors- och ingenjörsutbildade, sammanhängande bl. a. med minuthandlarkårens rekrytering av personer, som tidigare varit butiksbiträden. Även vid en sådan gruppering efter procenttal av räkningens resultat beträffande de merkantila yrkenas arbetslösa, som framgår av följande uppställning, varest de arbetslösa intill 40 år förts samman till en grupp, framträder den ovan antydda tendensen. Den markeras ytterligare därav, att de arbetslösa över 60 år inom gruppen butikspersonal praktiskt taget ingen roll spelar inom det undersökta klientelet.

Då arbetslöshetskommissionens rapporter sakna närmare uppgifter om klientelets åldersfördelning, låter sig ej med bestämdhet utsäga, huruvida några förskjutningar härutinnan inträffat under år 1938. Sannolikheten talar emellertid för att så icke varit fallet.

Enligt vad arbetslöshetsräkningen utvisat, voro flera än hälften av de tekniska och merkantila yrkenas arbetslösa hemmahörande i rikets större städer. Att enahanda förhållande rått jämväl bland de hjälpsökande arbetslösa inom dessa yrken såväl vid räkningstillfället som den 31 augusti och 31 december 1938 framgår av tabell 16.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Tabell 16. Fördelningen på de större staderna av arbetslösa kontorister och med dem jämställda inkl. affärsbiträden (affärsbitr. inom parentes).

Erinras må i förevarande sammanhang om det av erfarenheten bestyrkta förhållandet, att den faktiska arbetslösheten i landet varit större än den, som vid olika tidpunkter brukat inregistreras hos de lokala arbetslöshetsorganen. Gäller detta om arbetslösheten i stort, torde det i särskilt hög grad äga sin tillämpning på de kategorier av arbetslösa, varom här är fråga. Belysande härvidlag synes läget beträffande huvudstaden. Enligt Stockholms arbetslöshetskommittés rapporter till statens arbetslöshetskommission omfattade totalantalet kontoristarbetslösa och med dem jämställda 196 personer den 30 april 1938 (vilken siffra dock på grund av redovisningstekniska skäl torde böra något höjas). Till jämförelse kan anföras, att hela antalet från våren 1937 t. o. m. den 9 april 1938 hos Stockholms stadskollegiums arbetsberedningsbyra mottagna, godkända anmälningar från personer inom motsvarande yrken uppgick till 600. Med andra ord: det hos arbetslöshetskommittén inregistrerade antalet hjälpsökande arbetslösa kontorister o. dyl. våren 1938 utgjorde endast c:a Vs av deras antal inom samma yrken, som funnit skäl att intill ungefär motsvarande tidpunkt påkalla byråns medverkan för erhållande av arbetsanställning.

Sina förslag till hjälpåtgärder för arbetslösa kontorsanställda m. fl. ämna de sakkunniga anknyta till en av dem verkställd undersökning, om och i vilken omfattning bland statliga verk, myndigheter och institutioner samt inom femton större städers kommunala verk och dem underlydande organ förefinnes tillgång på arbetsuppgifter av arkivarbetens eller annan natur, vilka på grund av bristande tillgång på arbetskraft måst åsidosättas men som skulle under längre eller kortare tid lämpa sig att komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

till utförande genom anlitande av arbetslösa kontorister och med dem likställda. Av 300 tillfrågade verk, myndigheter och institutioner hava svar ingått från 294, därav 138 jakande och 156 nekande. Endast några få tillsporda ha sålunda underlåtit att lämna besked. I svaren ha meddelats upplysningar om arbetsobjektens beskaffenhet, örn storleken av den personal av här angiven karaktär, som ansetts behövlig och som ämbetsmyndigheterna m. fl. funnit sig kunna samtidigt sysselsätta vid de projekterade arbetena ävensom upplysningar om den tid, utförandet antagits kräva, räknat från och med den 1 juli 1939. Samtidigt härmed har tillhandahållits uppgift örn antalet dagsverken för respektive huvudslag av arbetsuppgifter, beräknade med utgångspunkt från en daglig arbetstid för de sysselsatta av 7—8 ‘.immar.

Inom samtliga län med undantag för Västmanlands föreligga för kontoristarbetslösa lämpliga arbetsuppgifter, huvudsakligen lokaliserade till städerna (för 513 personer). På andra orter än städer förefintliga uppgifter hänföra sig till kortvariga sådana, företrädesvis på landsfiskalskontor samt vid ett mindre antal sjukvårds- och undervisningsanstalter (för 27 personer) .

Enligt inventeringen kunna inalles 540 arbetslösa kontorister och nied dem likställda beredas sysselsättning vid de arbetsobjekt, som redovisats. På grund av beskaffenheten hos en del av de tillgängliga objekten är möjligt att avdela 12 personer för rent grovarbete. Av dem kunna emellertid 5 sysselsättas endast under högst 3 månader. Samtliga övriga arbetsuppgifter, motsvarande arbetstillfällen för 528 personer, äro sålunda av natur att i huvudsak allenast kunna utföras av personal med kontoristkompetens eller annan däremot svarande utbildning eller yrkesvana.

Hos verk, myndigheter m. fl., vilkas arbetsobjekt endast lämpa sig för nyss nämnda 528 kontorskvalificerade arbetslösa, kunna dessa sysselsättas under följande tidsperioder:

under 3 månader.............................. 122 personer

3 — 6 månader ................................ 129 »

7—12 månader................................ 31 »

1—2 år ...................................... 141 »

över 2 år .................................... 105 » I

I följande förteckning har för varje där upptagen stad angivits det antal platser, som står till förfogande för arkivhjälparbeten, avsedda för kontoristarbetslösa och likställda. Därjämte har i särskild kolumn antecknats antalet kontoristarbetslösa, som den 31 december 1938 hos respektive arbetslöshetskommittéer anmält sig såsom hjälpsökande arbetslösa.

40 Kungl. Majlis proposition nr 178,

Butiks- och affärsbiträden ingå i totalsumman men angivas särskilt inom parentes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

41 Hela antalet för arkivhjälparbeten lämpade personer, eller 540, har beräknats kunna tillsammans utföra 145,871 dagsverken, varav enbart kontorister och dylika 141,621 och för grovarbete lämpad personal 4,250.

Av nyss nämnda 145,871 dagsverken falla på städerna 144,047 och på landskommunerna 1,824. Enär det här endast gäller att undersöka hjälpmöjligheterna för en begränsad tid och dagsverksberäkningar för de mera långvariga arbetsuppgifterna i flera fall blott kunnat göras uppskattningsvis, har antalet dagsverken beräknats allenast för en tid av t. o. m. 2 år.

Särskilda länstablåer över inventeringens resultat hava utarbetats, varjämte på basis av dessa länstablåer upprättats en generaltablå för hela riket. Ett sammandrag av denna tablå ger följande resultat.

Stockholm ..............

Göteborg................

Malmö ..................

övriga städer............

Landskommuner.........

Summa

Städer ..................

Landskommuner ........

I ett annat sammandrag redovisas fördelningen på olika tidsmoment av de arbetsuppgifter, som kräva en anställningstid intill 3 månader. Av detta framgår, beträffande de egentliga kontoristarbetslösa, att en arbetstid av

intill 1 månad kan erbjudas ................ 57 personer,

intill 2 månader............................ 64 » och

intill 2—3 månader ........................ 1 person,

eller tillhopa 122 arbetslösa. Som förut framhållits kunna 5 arbetslösa lagerarbetare o. d. jämväl erhålla anställning under en tid understigande 3 månader.

Ett sammandrag av uppgifterna rörande arbetstiden för sådana arbetsobjekt, som beräknas taga 2—5 år i anspråk utvisar, att en arbetstid av

2— 3 år kan erbjudas.......................... 11 arbetslösa,

3— 4 år ...................................... 14 »

4— 5 år ................................... 80 »

1 Häri ingå endast dagsverksantal l. o. m. 2 år.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

De nu antydda arbetsuppgifterna äro i huvudsak av samma natur som de, vilka under senare åren utförts i statens arbetslöshetskommissions regi. De utgöras sålunda förnämligast av utgallring, sortering, granskning, avskrivning, kollationering, paginering, registrering etc. av diverse slags arkivhandlingar, skrivelser, affischer, separattryck och brevsamlingar etc. Vidare inventering, uppordning, katalogisering, om- och renskrivning av handskrivna förteckningar, ordnande av bibliotek och boksamlingar samt rengöring, renovering och magasinering av dylika. Såsom lämpliga uppgifter ha vidare angivits märkning samt ordnande och uppställning av olika slags samlingar, museimaterial och dylikt, uppläggning av register över kartor samt lagning, omritning och textning av sådana. I mindre omfattning förekomma sådana uppgifter som utförande av blåkopior och registrering av ritningar, inventering, flyttning och handräckning beträffande samlingar av tavlor, gravyrer och musikalier samt registrering, numrering och katalogisering av fotografier, fotoplåtar, klichéer och annat bildmaterial. I enlighet med vad som redan framgick av den inledningsvis omnämnda uppsorteringen av arbetsobjekten utgöras desamma i allt väsentligt av uppgifter för personer med visst mått av merkantil eller teknisk utbildning. Detta framhäves ytterligare av att det från en del verks och myndigheters sida ställts anspråk på viss specialkompetens hos arbetskraften. Sålunda ha några av dem framhållit, att arbetsuppgifterna endast kunna utföras av personer, som besitta exempelvis kunskaper i levande språk, teknisk utbildning, rutin i fråga om maskinskrivning och stenograf, behärskning av vanliga räknemaskiner, färdighet i ritning, textning och blåkopiering o. s. v.

Lokala utredningar.

Vissa förslag till åtgärder mot arbetslöshet hava inkommit från såväl 1935 års Blekingeutrcdning som de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1937 tillkallade sakkunniga för utredning rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter (Våsternorrlandsutredningen ).

I vad dessa utredningar uppehållit sig vid speciella åtgärder för komplettering av ofullständiga jordbruk samt vid frågan om bidrag till företagareföreningars verksamhet återkommer jag i ett senare sammanhang. Detsamma gäller den Blekingeutredningen närstående s. k. Lyckebyåutredningen.

De sakkunniga inom Våsternorrlandsutredningen hava i redogörelse över sin verksamhet erinrat om att Sveriges geologiska undersökning med stöd av anslag, som de sakkunniga utverkat, under år 1938 verkställt undersökningar rörande länets malmföring. I samband med verkställandet av dessa undersökningar har uppkommit frågan om en närmare analysering av vissa kalkfyndigheter i Alnö socken. Med anledning härav hava de sakkunniga i skrivelse den 20 januari 1939 hemställt örn ett anslag på 20,000 kronor för undersökning av fyndigheternas mäktighet och beskaffenhet.

Sedan Kungl. Majit anvisat medel för undersökning av möjligheterna att förlägga ett finpappersbruk till länet hade — anföra de sakkunniga vidare — undersökning härom verkställts av särskild expert, som till de sakkunniga

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

överlämnat promemoria rörande undersökningens resultat. Detta ärende är för närvarande föremål för de sakkunnigas övervägande.

De sakkunniga, som ansett det ur såväl skogsvårds- som arbetslöshetssynpunkt lämpligt, att ytterligare försök med brikettering av träkol i fabriksmässig skala komma till stånd samt att försök inriktas å tillverkning av barrträkolsbriketter med driften förlagd till länet, hava vidare hos Kungl. Majit utverkat ett anslag på 30,000 kronor att jämte på enskild väg anskaffade

20,000 kronor ställas till disposition av en på initiativ av de sakkunniga tillkommen förening med uppgift att främja brikettillverkningen.

De sakkunniga erinra därjämte, att Kungl. Majit bemyndigat de sakkunniga att i enlighet med plan, som skulle uppgöras i samråd med bostadssociala utredningen, låta verkställa viss undersökning av bostadsförhållandena inom länet. Denna undersökning har numera slutförts och särskild framställning i anledning härav rörande anvisande av medel för bostadsför bättringar är ingiven till Kungl. Majit. Denna fråga har jag i annat sammanhang upptagit till prövning.

Vidare hava de sakkunniga med anlitande av ett av Kungl. Majit anvisat särskilt anslag låtit verkställa viss undersökning av arbetslöshetsklientelet inom vissa av arbetslöshet mera tyngda kommuner. Det material, som på denna väg framkommit, är för närvarande föremål för statistisk bearbetning inom statens arbetslöshetskommission och anse sig de sakkunniga, då resultatet av bearbetningen föreligger, bliva i tillfälle att inkomma med rapport.

Med utgångspunkt från att hemslöjden tidigare haft stor ekonomisk betydelse för länet hava de sakkunniga verkställt en förberedande undersökning rörande möjligheterna att utvidga dess produktion i syfte att bereda ytterligare arbetstillfällen. Undersökningen visar, att förutsättningarna härför äro för handen. Arbetet för hemslöjdens utveckling bör enligt de sakkunnigas förmenande i första hand inriktas på den manliga slöjden. Hemslöjden bör drivas som binäring till jordbruk eller annat yrke, då densamma som huvudnäring ej kan bereda sina utövare tillfredsställande försörjning. I skrivelse den 10 december 1938 hava de sakkunniga hemställt om ett anslag å 15,700 kronor för viss försöksverksamhet på området. Därest bidrag beviljas, hava de sakkunniga tänkt sig att genom länets företagareförening kunna igångsätta verksamheten i någon typisk småbrukarekommun, där befolkningen är beroende av biförtjänster.

Slutligen hava de sakkunniga i skrivelse den 26 januari 1939 framhållit, att det allmänna läget på arbetsmarknaden inom länet oundgängligen kräver, att en mer intensiv förflyttning av överskott å arbetskraft från länet till orter med brist på sådan kommer till stånd. De sakkunniga anföra härom följande.

Med fäst avseende härå hade efter framställning av de sakkunniga till arbetsförmedlingens huvudkontor i Sundsvall knutits en omflyttningsassistent med uppgift att särskilt handha den interlokala förmedlingen. Detta omflyttningsassistentens arbete hade givit goda resultat och än bättre sådant

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

skulle stå att vinna, därest till arbetsförmedlingens förfogande ställdes medel jämväl för förflyttning av arbetssökandes familjer. Med hjälp av medel,

5,000 kronor, som länets företagareförening disponerade för ändamålet, hade genom arbetsförmedlingens försorg dittills kunnat förflyttas ett flertal familjer för en kostnad av omkring 100 kronor per familj. Utnyttjandet av dessa medel vore emellertid jämlikt givarens bestämmelse begränsat till vissa socknar.

På grund av rådande arbetslöshetsförhållanden funné de sakkunniga det önskvärt, att medel för detta ändamål kunde stå till förfogande för arbetssökande från länet i dess helhet ävensom att medlen för att giva största möjliga effekt snabbt kunde utnyttjas under för närvarande i mellersta och södra Sverige, särskilt under kommande sommararbetsår rådande goda konjunkturförhållanden. Då dylik bidragsverksamhet vore av rent arbetslöshetslindrande karaktär, syntes berättigat att för ändamålet arbetslöshetsmedel toges i anspråk.

Under åberopande härav hava de sakkunniga hemställt, att Kungl. Majit av arbetslöshetsmedel måtte anvisa ett belopp av 15,000 kronor att av arbetsförmedlingen i Västernorrlands län försöksvis användas åt familjer till arbetssökande, som genom arbetsförmedlingen beredas arbetsanställning å orter utom länet.

Socialstyrelsen har i utlåtande över denna de sakkunnigas framställning framhållit bland annat, att, med hänsyn till det stora arbetskraftsöverskott, som föreligger inom Västernorrlands län, särskilda åtgärder synas böra förordas i angiven riktning. Då det är av utomordentlig vikt att så mångå familjeförsörjare som möjligt beredas arbete inom andra delar av landet, synes enligt socialstyrelsens uppfattning ekonomisk hjälp till familjernas förflyttning icke böra begränsas allenast till de hos vederbörande arbetslöshetskommittéer såsom hjälpsökande anmälda arbetslösa. Även andra familjeförsörjare, som genom den offentliga arbetsförmedlingen kunna beredas arbete av varaktig beskaffenhet i andra delar av landet, synas — under förutsättning att de icke på annat sätt kunna ordna med familjernas förflyttning — böra erhålla hjälp härtill. Tekniskt skulle denna verksamhet med flyttningsbidrag enklast kunna ordnas genom att medel ställdes till socialstyrelsens förfogande att utbetalas i efterskott till arbetsförmedlingen i Västernorrlands! län efter avlämnad redovisning över de kostnader, som denna överflyttning av familjer medfört. Socialstyrelsen tillstyrker fördenskull, att det begärda beloppet av Kungl. Majit ställes till förfogande för angivet ändamål.

Exporthuskommittén.

Såsom redan i fjolårets proposition meddelades, tillkallades jämlikt Kungl. Majits bemyndigande i oktober 1937 särskilda sakkunniga för att undersöka möjligheterna att framförallt i England upparbeta en marknad för svenska trähus.

I syfte att studera avsättningsmöjligheterna på den engelska marknaden har kommittén våren 1938 företagit en resa till England. Dessutom har

Kungl. Maj.ts proposition nr 178. 45

kommittén besökt ett antal för fabriksanläggningar föreslagna platser i Sverige.

Sedan Kungl. Maj:t den 8 juli 1938 beviljat aktiebolaget Junoförlag ett lån av 1,600,000 kronor för att genom aktiebolaget Junohus i Uddevalla upptaga tillverkning av monteringsfärdiga trähus, särskilt för export, i huvudsak enligt de förslag, som framgått av kommitténs utredningar, hava arbetena för fabriksanläggningen för nämnda ändamål numera fortskridit så långh att företaget väntas kunna börja sin verksamhet i maj månad 1939. Antalet sysselsatta arbetare vid full drift beräknas skola uppgå till 170 för själva husfabrikationen samt för i samband därmed bedriven sågverksrörelse 30 till 60 arbetare. De åtgärder, som kommittén vidtagit för avsättning av trähus på exportmarknaden, hava redan i viss utsträckning föranlett definitiva beställningar. Kommitténs uppdrag är numera slutfört.

Departementschefen.

Arbetslöshetsläget har under den hittills tilländalupna delen av budgetåret 1938/39 undergått en viss försämring jämfört med det relativt tillfredsställande läget under föregående år. Den 31 januari 1938 utgjorde antalet hos arbetslöshetskommittéerna hjälpsökande arbetslösa 21,723. Motsvarande antal var den 31 januari 1939 27,547, d. v. s. antalet arbetslösa personer hade från den 31 januari 1938 till den 31 januari 1939 ökats med 5,824 personer. Antalet till arbetslöshetskommissionen rapporterande kommuner hade likaledes ökat från 268 i januari 1938 till 321 vid motsvarande tid 1939. Antalet kommuner med mera betydande arbetslöshet i förhållande till kommunernas invånareantal befann sig under 1938 års sista månader i stegring. En arbetslöshet på över 1 procent av invånareantalet hade vid 1936 års utgång 148 av landets kommuner. Vid motsvarande tidpunkt 1937 hade antalet sjunkit till 80. Den 31 december 1938 var antalet däremot 124. 3 procents arbetslöshet och däröver hade december 1936 36 kommuner; vid årsskiftet 1937/38 var antalet 18. December 1938 var motsvarande siffra 29.

Den försämring av arbetslöshetsläget, som belyses av de nyss anförda siffrorna, är emellertid så gott som helt begränsad till norrlandslänen. Inom betydande delar av landet har nedgången i arbetslösheten fortsatt under innevarande budgetår i ungefär samma takt som under det näst föregående. Det förtjänar särskilt att observeras, att storstädernas arbetslöshet har väsentligt minskats. Sålunda var i Stockholm antalet arbetslösa i januari 1938 1,814 mot 1,451 vid samma tidpunkt innevarande år. Malmöhus län, vars arbetslöshet så gott som helt är lokaliserad till städerna, framförallt Malmö och Hälsingborg, utvisar en minskning av antalet arbetslösa personer från 3,205 i januari 1938 till 2,466 vid samma tidpunkt i år. Göteborgs stad har ungefär samma antal arbetslösa vid de bägge tidpunkterna, nämligen 1,654 respektive 1,622. Antalet arbetslösa i dessa tre områden ut-

46 Kungl. Majis proposition nr 178.

gjorde den 31 januari 1938 6,673 och var den 31 januari 1939 5,539. Arbetslösheten i Stockholm och Göteborgs städer samt Malmöhus län utgjorde vid den förra tidpunkten 30.7 procent av hela arbetslösheten och vid den senare tidpunkten allenast 20.1 procent. Även Bohuslän utvisar jämfört med fjolårssiffrorna en betydande minskning. Antalet arbetslösa hade nämligen minskats från 2,218 till 1,660, d. v. s. med 558.

1 Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län har arbetslösheten, som redan förut varit av relativt ringa omfattning, undergått en obetydlig minskning under året. En i absoluta tal mindre betydande ökning utvisa Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Jämtlands län. En kraftigare ökning kan konstateras i Kalmar län nied 351 personer och i Blekinge län med 471 personer.

Betydligt allvarligare ter sig arbetslöshetsläget i de landsdelar, där skogsindustrierna och skogshanteringen utgöra dominerande delar av näringslivet. Värmlands län har från januari 1938 till januari 1939 sett sin arbetslöshet växa från 480 till 1,877 personer, d. v. s. med 1,397 personer. Västernorrlands läns arbetslöshetssiffror stego från 3,554 till 5,949, eller med 2,395. I Västerbottens län växte arbetslösheten från 293 till 1,001, d. v. s. med 708 och i Norrbottens län slutligen voro siffrorna 1,636 respektive 3,529, d. v. s. ökningen i antalet arbetslösa från januari 1938 till januari 1939 var 1,893 personer. De nu nämnda länen hade i januari 1938 5,963 arbetslösa, d. v. s. 27.5 procent av landets arbetslöshet. Den 31 januari 1939 utgjorde antalet arbetslösa personer i ifrågavarande län 12,356. Den relativa andelen av arbetslösheten hade vuxit till 44.8 procent. Redan nu återgivna siffror rörande arbetslöshetens utveckling under året angiva, att arbetslöshetsklientelet är något annorlunda sammansatt för närvarande än under de senaste åren.

Då min företrädare i ämbetet framlagt anslagsäskanden till arbetslöshetens bekämpande under de senaste åren, bär han kunnat utgå från, att arbetslösheten huvudsakligen haft karaktären av en restarbetslöshet, koncentrerad dels till landets större städer och dels till vissa arbetslöshetstyngda områden, där nedläggandet eller rationaliseringen av industrier vållat särskilda sysselsättningssvårigheter. Statens arbetslöshelspolitik borde vid sådana förhållanden i första hand användas till att bispringa de arbetslöshetstyngda områdenas arbetslösa, bland annat därför att kommunerna i dessa områden sakna ekonomiska resurser för att själva mera aktivt kunna bekämpa arbetslösheten. Vidare borde man söka uppnå en ökad livaktighet inom ifrågavarande landsdelars näringsliv framförallt syftande till en rikare differentiering av näringslivet å orterna i fråga. Vid sidan härav borde en effektiv yrkesutbildning fostra ungdomen till yrken, där försörjningsmöjligheterna vore större än inom de yrken, som dominerade å hemorten.

Den aktuella arbetslösheten inom de arbetslöshetstyngda områdena, skulle bekämpas med beredskapsarbeten, i första hand avseende att syssel-

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

sätta familjeförsörjare. I mån av behov skulle dessa åtgärder kompletteras med hjälpåtgärder under arbetslöshetskommissionens ledning.

För de större städernas restarbetslöshet bleve hjälpanordningar under arbetslöshetskommissionens ledning den huvudsakliga statliga hjälpformen.

I stort sett har arbetslöshetspoliliken följt här angivna riktlinjer. En viss bild av hur arbetslöshetspolitiken i de arbetslöshetstyngda områdena utformats, skänka följande uppgifter över hjälpverksamheten avseende den 31 januari 1939. Vid denna tidpunkt funnos i Bohusläns stendistrikt 1,354 hjälpsökande arbetslösa, därav 829 försörjningspliktiga. Av de försörjningspliktiga hjälptes 94 genom statliga reservarbeten. Samtidigt voro i beredskapsarbeten sysselsatta 549 från arbetslöshetskommittéer hänvisade arbetslösa, vilka alltså icke redovisades såsom hjälpsökande arbetslösa. I Västernorrlands sågverkskommuner funnos vid samma datum 2,655 försörjningspliktiga arbetslösa. Härav voro 44 hjälpta genom statliga reservarbeten. Vid sidan härav voro inom länet 673 från arbetslöshetskommittéerna hänvisade arbetslösa sysselsatta vid beredskapsarbeten.

Av de anförda siffrorna framgår, att åtskilliga familjeförsörjare måst hänvisas till statliga reservarbeten trots den starka ansvällningen av beredskapsarbetena, som under året ägt rum.

Som jag redan antytt, har under innevarande vinter en arbetslöshet av annan typ än restarbetslösheten uppstått. En viss del av den nuvarande norrlandsarbetslösheten måste nämligen betecknas som konjunkturarbetslöshet. Vid övervägandet av de åtgärder, som för budgetåret 1939/40 äro påkallade i syfte att bekämpa arbetslösheten, torde böra observeras, att den norrländska konjunkturarbetslösheten i någon utsträckning kommer att mötas med beredskapsarbeten av särskild typ, anpassad närmast efter skogsbygdens arbetsförhållanden. Jag åsyftar här de anslag till arbeten, som upptagits i proposition nr 2 till årets riksdag under IX:e huvudtiteln. Om sysselsättningssvårigheter bland här ifrågavarande arbetaregrupper komma att uppstå under vintern 1939/40 torde ytterligare jordbruks- och skogsbruksbetonade beredskapsarbeten böra igångsättas. Det förtjänar ävenledes att övervägas, huruvida icke den sedan i fjol förändrade arbetslöshetssituationen i Norrland borde föranleda, att medel ställas till förfogande för en utvidgad kompletteringsverksamhet vid de norrländska ofullständiga jordbruken på sätt Västernorrlandsutredningen föreslagit. Visserligen hade under remissbehandlingen invändningar framkommit mot detta förslag, men på grund av de särskilda förhållandena inom Västernorrlands län har jag för avsikt att — såvida riksdagen icke däremot framställer erinran — föreslå, att av de för främjande av företagarverksamhet till Kungl. Maj:ts förfogande stående medlen ett belopp av högst 200,000 kronor inom länet anvisas till komplettering av ofullständiga jordbruk. Kompletteringen av ofullständiga jordbruk innebär ju för övrigt icke allenast en ökad sysselsättning för tillfället utan ökade försörjningsmöjligheter även för framtiden. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Huvudparten av arbetslösheten är emellertid alltjämt en restarbetslöshet av i stort sett samma struktur som under föregående år. Restarbetslöshetens problem är föremål för överväganden av 1937 års arbetslöshetssakkunniga. De sakkunnigas förberedande undersökningar, avseende arbetslöshetsklientelets sammansättning, kommunernas kostnader för arbetslöshetens bekämpande samt övriga centralproblem inom arbetslöshetspolitiken, närma sig nu sin avslutning, enligt vad jag inhämtat. De sakkunniga hava meddelat, att de under loppet av 1939 beräkna att hava slutfört sitt uppdrag. Då vidare ingenting under det senaste året inträffat, som skulle föranleda ett frångående av de tidigare tillämpade principerna för arbetslöshetshjälpens utformning, torde arbetslöshetspolitiken böra bedrivas i stort sett enligt de riktlinjer, som uppdrogos i fjolårets proposition.

Fortsatta ansträngningar böra ägnas åt att inom de arbetslöshetstyngda områdena skapa saväl ny industriell verksamhet som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter för befolkningen. Även i fortsättningen bör stöd sålunda givas — oftast i samarbete med företagareföreningar inom respektive län — åt enskilda företagare för att inom arbetslöshetstyngda distrikt med odifferentierat näringsliv framskapa småindustrier och hantverk. Den av Västernorrlandsutredningen ifrågasatta undersökningen rörande möjligheten av kalkbrytning å Alnön bör enligt min uppfattning komma till stånd. Utredningens framställning om medel till vissa flyttningsbidrag åt arbetssökande familjer anser jag likaledes böra bifallas. Jag förordar dessutom fortsatt medelsanvisning till Lyckebyåns reglering.

Trots den utökning av arbetstillfällena, som de här antydda åtgärderna skulle medföra, torde likväl en kännbar arbetslöshet komma att kvarstå särskilt inom Västernorrlands, Göteborgs och Bohus, Norrbottens och Blekinge län. Det torde därför även under nästföljande budgetår vara nödvändigt, att medel anvisas till statliga och kommunala beredskapsarbeten i samma utsträckning som under innevarande år.

I anslutning till den lämnade redogörelsen för förberedelse- och planläggningsarbeten för beredskapsarbeten, avsedda att igångsättas vid ett försämrat arbetslöshetsläge, anser jag mig nödsakad konstatera att i åtskilliga kommuner alltjämt saknas en effektiv krisberedskap. Jag vill erinra om att de kommuner, som icke utan kännbar ekonomisk uppoffring kunna verkställa det ifrågavarande planeringsarbetet, kunna för planers uppgörande efter prövning i varje särskilt fall erhålla medel ur anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten. Beträffande bestridandet av kostnaderna för övriga planläggningsarbeten, till vilka medel icke i annan ordning anvisas, har jag för avsikt att föreslå anvisandet av medel från reservationsanslaget till reservarbeten, kontantunderstöd m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

49 Särskilda frågor.

Yattenavledningsföretaget Lyckebyån.

Lyckeby anfred ningen.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Majit åt Lyckebgåutredningen, tillkallad jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1936, att å statens vägnar vidtaga erforderliga åtgärder för att vattenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön måtte under statens medverkan komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med en av utredningen i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 23 april 1937 framlagd plan.

I fråga om erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den nya fastighetsbildningen får jag hänvisa till den sammanställning av beräknade kostnader härför, som i enlighet med utredningens uppgifter återgavs i proposition nr 300 till 1937 års riksdag (sid. 46). Av denna sammanställning framgår, att de kostnader, som skola stanna å statsverket, beräknats till

331.000 kronor, samt att de utgifter, som icke skola stanna å statsverket, utan endast utgöra förskott (rörelsekapital), belöpa sig till 832,924 kronor. Av sålunda erforderliga medel hava redan anvisats av 1936 års riksdag

250.000 kronor, av 1937 års riksdag 200,000 kronor och av 1938 års riksdag

100.000 kronor eller tillhopa 550,000 kronor.

I skrivelse den 24 februari 1939 har utredningen hemställt, att ytterligare

300.000 kronor måtte anvisas för ändamålet samt därvid anfört i huvudsak följande.

Efter det laga syneförrättning rörande företaget den 19 juli 1938 avslutats hade Söderbygdens vattendomstol i ärendet meddelat utslag den 23 december 1938, vari domstolen bl. a. medgivit, att företaget måtte komma till utförande, samt förklarat att utslaget kunde-gå i verkställighet utan hinder därav att det icke ägde laga kraft. I vissa avseenden hade vattendomstolen haft andra beräkningar än synemännen. Sålunda hade domstolen ansett, att båtnaden av företaget, som av synemännen beräknats till sammanlagt 1,485,408 kronor 30 öre, icke borde sättas till högre belopp än 1,140,000 kronor, detta särskilt med hänsyn till att vid uppskattandet av båtnaden en försiktigare beräkning borde läggas till grund vid värderingen av s. k. landvinningar samt större hänsyn tagas till kostnader för uppförande av erforderliga åbyggnader, anläggande av vägar m. m. Vidare hade domstolen beträffande kostnaderna för företaget ansett dessa böra höjas till 950,000 kronor från av synemännen beräknade 873,780 kronor. Den kvarstående nyttan av företaget skulle emellertid i allt fall uppgå till 190,000 kronor.

Efter det Söderbygdens vattendomstols nämnda utslag meddelats, hade deltagarna i företaget valt styrelse, som gått i författning om påbörjande av företagets utförande. Sålunda hade redan deponerats eller erlagts större delen av de utav vattendomstolen utdömda ersättningsbeloppen och entreprenadanbud å utförandet av det stora kanalarbetet komme inom kort att in fordras.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 17S.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Beträffande den med vattenavledningsföretaget sammanhängande kolonisationen eller nybildningen av fastigheter hade denna tillsvidare icke kunnat fortskrida längre, än att de mellan Lyckebyåutredningen och vissa jordägare träffade köpeavtalen rörande huvudsakligen s. k. överloppsjord blivit av vederbörande länsstyrelse godkända och sålunda definitiva, på grund varav utbetalningar av köpeskillingar börjat göras. För detta ändamål syntes under den närmaste tiden erfordras c:a 150,000 kronor. Detta belopp liksom också vad ytterligare erfordrades för genomförandet av fastighetsnybildningen utgjordes, såsom även tidigare i Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet antytts, till större delen av förskott (rörelsekapital), vilket jämväl vore förhållandet med den del av kostnaden för företaget, som eventuellt framdeles komme att täckas genom statslån i för dylika företag vanlig ordning.

I detta sammanhang har utredningen erinrat om att Kungl. Maj:t den 28 oktober 1938 lämnat föreskrifter att gälla beträffande Lyckebyåutredningens medelsförvaltning och räkenskapsföring samt i avseende å kontrollen av anvisade statsmedel. Enligt dessa föreskrifter skola statsmedel, som anvisas för vattenavledningsföretagets genomförande, ställas till länsstyrelsens i Blekinge län förfogande för att förvaltas och redovisas av landskontoret därstädes, under det att de för kolonisationens genomförande avsedda statsmedlen skoja förvaltas och redovisas av Blekinge läns hushållningssällskap. Utredningen anför:

I vilken utsträckning medel utöver redan anvisade 550,000 kronor komme att erfordras under nästkommande budgetår vöre givetvis svårt att överblicka. Vad själva vattenavledningsföretaget anginge syntes emellertid åtminstone huvudparten av de medel — omkring 600,000'kronor —, som beräknades åtgå för utförandet av den fördjupning och förändring av Lyckebyån, som inginge som ett huvudsakligt led i företaget, böra vara tillgänglig under nämnda budgetår. Övriga arbeten — omfattande bl. a. upptagandet av större avloppsdiken (bikanaler) av tillhopa omkring 67 knus längd — syntes däremot, såsom i stor utsträckning beroende av huvudrännans fullbordande, knappast kunna komma att i någon större omfattning ifrågasättas redan under nästkommande budgetår. Med hänsyn härtill, ävensom till utdömda ersättningsbelopp på omkring 100,000 kronor samt ovannämnda

150,000 kronor för kolonisationen, syntes — även med en försiktig beräkning — de ytterligare medel, som intill nästa budgetårs utgång erfordrades för nu ifrågavarande vattenavlednings- och kolonisationsföretag, kunna begränsas till 300,000 kronor. Detta belopp utgjorde — såsom antytts — i sin helhet bidrag av förskotts natur.

Departementschefen.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån, vilka skola stanna å statsverket, ha redan medel reserverats. Utredningens förevarande framställning innebär, att ytterligare 300,000 kronor måtte anvisas såsom rörelsekapital åt företaget. Även örn det — såsom jag tidigare framhållit — jämväl för nästa budgetår torde bliva nödvändigt att reservera ytterligare medel för ändamålet, synes beloppet enligt mitt förmenande kunna utan olägenhet sättas till 150,000 kronor.

De medel, som tidigare reserverats för företaget, hava utgått av de jämlikt riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta finansieringen torde den angivna utvägen böra anlitas. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån berörda kostnader definitivt böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Sannolikt kan det komma att befinnas riktigast, att medel av avdikningsanslaget eller avdikningslånefonden vid en slutlig reglering helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och motsvarande belopp sålunda framdeles tillföras den nämnda anslagsposten.

Företagareföreningar inom vissa län.

Västernorrlands län.

Västernorrlandsutredningen har i den av mig förut återgivna redogörelsen för utredningsarbetet jämväl något uppehållit sig vid den inom länet bildade företagareföreningen och dennas verksamhet. Jag vill härvid erinra om att Kungl. Maj:t —- efter det att frågan i fjolårets proposition underställts riksdagens -hörande — genom beslut den 30 september 1938 av medlen till främjande av företagsverksamhet beviljat föreningen —- benämnd Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. — understöd med tillhopa 110,000 kronor, därav såsom subvention 50,000 kronor och såsom lån 60,000 kronor under villkor bl. a., att understödet användes till bidrag och lån, som av föreningen utlämnas.

Västernorrlandsutredningen framhåller, att föreningen, som har till uppgift att utreda möjligheterna för skapande av lönande småindustrier inom länet och att förhjälpa kunniga och intresserade personer till startande av dylika företag, söker fylla denna sin uppgift genom propaganda för planmässigt ökad företagsverksamhet och genom konsulterande verksamhet rörande planering och finansiering av småföretag. Vidare utlämnar föreningen lån åt företagare, som äro medlemmar av föreningen. Sedan den 1 februari 1938 är en konsulent anställd hos föreningen. Dennes verksamhet har visat sig vara av stor betydelse, enär det framkommit att företagarna i många fall sakna tillfredsställande insikter i bokföring och kalkylation. Den praktiska verksamheten, som utövas genom konsulenten, omfattar — förutom vägledning i nämnda frågor — upplysningar rörande tillverkning, inköp och försäljningsmöjligheter m. m. Under år 1938 har till föreningen inkommit 358 skrivelser med begäran örn råd och upplysningar. Utgångna expeditioner under samma tid äro 392. Antalet besök å konsulentexpeditionen för rådfrågningar har uppgått till i medeltal 22 per månad. Konsulenten har företagit 88 resor inom länet, varvid ett flertal företagare besökts varje resa. Antalet till föreningen inkomna låneansökningar under år 1938 uppgick till 122. Ur föreningens bidrags- och lånefond, vartill utverkats bidrag och lån med tillhopa 180,560 kronor, har hittills beviljats lån till tretton nya företag med tillhopa 78,900 kronor. Dessa företag komma att syssla med tillverkningar, som förut icke varit representerade inom länet.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Göteborgs och Bohus län.

Den 20 augusti 1938 bildades inom Göteborgs och Bohus län en liknande sammanslutning, med benämningen Bohusläns företagareförening u. p. a. Enligt föreningens stadgar har föreningen till ändamål att utreda möjligheterna för skapande av lönande industriföretag — däribland småindustrier — företag i anslutning till fiske, jord- och skogsbruk samt trädgårdsskötsel m. m. samt att genom propaganda främja planmässigt ökad verksamhet på sagda områden. Vidare lämnar föreningen råd och upplysningar rörande planering och finansiering av berörda företag samt förmedlar lån till småföretagare från staten eller annan långivare. Föreningens ekonomi har baserats på andelsteckningar och i samband därmed lämnade bidrag ävensom på anslag från länets landsting till organisationskostnader.

På därom av föreningen gjord framställning har Kungl. Maj:l den 9 december 1938 på vissa villkor beviljat föreningen understöd med tillhopa 65,000 kronor, därav såsom subvention 25,000 kronor och såsom lån 40,000 kronor. Medlen till främjande av företagsverksamhet hava även här tagits i anspråk.

Västerbottens län.

I skrivelse den 31 januari 1939 hemställde en inom Västerbottens län bildad liknande förening —■ Västerbottens företagareförening u. p. a. — örn understöd av statsmedel med tillhopa 100,000 kronor, med den fördelning mellan lån och subvention, som Kungl. Maj:t kunde finna lämplig. Efter att hava erinrat örn att länets hushållningssällskap redan år 1932 vidtagit anordningar med i huvudsak det för föreningens verksamhet angivna syftet samt att på framställning av länsstyrelsen länets landsting från och med år 1936 lämnat anslag till en av landshövdingen Rosén utsedd småindustrikommitté har föreningen framhållit bland annat följande.

Den fortgående rationaliseringen inom industrien och den minskade tillgången på arbete i skogar och vid vägbyggnader nödvändiggjorde ett fortsatt och utvidgat arbete till småföretagsverksamhetens främjande. Det syntes också mest ändamålsenligt att den i angivna syfte bedrivna verksamheten sammanfördes och övertoges av en ekonomisk förening. En sådan förening — Västerbottens företagareförening u. p. a. — med landstinget och hushållningssällskapet samt kommuner och bolag inom länet såsom medlemmar hade vid sammanträde den 3 november 1938 bildats.

Då det måhända kunde synas som om förhållandena i Västerbottens län icke vore sådana, att mera omfattande åtgärder på ifrågavarande område kunde anses behövliga, ville föreningen kraftigt framhålla det angelägna uti att effektiva åtgärder snarast vidtoges till beredande av ökade utkomstmöjligheter för länets befolkning. Dessa möjligheter borde främst sökas inom sådana områden, där företagsverksamheten i ringa utsträckning förekomme och där behov av produktion förefunnes för tillgodoseende av efterfrågan i länet. Sådana åtgärder vore ofrånkomliga icke blott därigenom att flera sågverksföretag inom länet nedlagts eller rationaliserats och att tillgången på skogs- och vägarbeten minskats utan i hög grad även därför att länets invånareantal år efter år ökades och under det sista halvseklet vuxit med i runt

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

tal 2,000 årligen. Detta förhållande nödvändiggjorde ett energiskt arbete på skapandet av försörjningsmöjligheter. Behovet av åtgärder på detta område vore lika trängande i Västerbottens län som i någon annan del av landet. Att det icke komme till synes i arbetslöshetsrapporterna berodde främst därpå, att erfarenheten visat att arbetslöshetsanmälningarna givit ringa resultat och tämligen allmänt betraktades såsom lönlösa. Önskligt vore också, örn genom åtgärder av det slag, som föreningen hade till uppgift att främja, de nuvarande försörjningssvårigheterna kunde i viss utsträckning undanröjas.

Bortsett från det understöd av statsmedel, varom föreningen sålunda gjorde framställning, ansåg sig föreningen kunna påräkna att inom länet erhålla anslag å minst 100,000 kronor. Föreningens ändamål har i stort sett angivits vara detsamma som i fråga örn de av mig här tidigare antydda föreningarnas.

Genom beslut den 24 februari 1939 biföll Kungl. Majit föreningens framställning på i beslutet närmare angivna villkor.

Norrbottens län.

Slutligen har inom Norrbottens län bildats en förening med nu ifrågavarande syfte —- Norrbottens småindustriförening u. p. a. — vilken förening konstituerades vid sammanträde i juni månad 1937. Föreningens uppgifter äro enligt stadgarna i huvudsak sammanstämmande med de andra länsföreningarnas. Föreningen har organiserats såsom en andelsförening. Sedan juli månad 1937 är vid föreningen verksam en särskild konsulent. I skrivelse den 10 oktober 1938 har föreningen hemställt, att ett belopp av minst 50,000 kronor måtte ställas till föreningens förfogande såsom riskfond för dess låneverksamhet ävensom ett ytterligare belopp av intill 100,000 kronor såsom lånemedel.

På vissa angivna villkor har Kungl. Majit den 28 oktober 1938 från medlen till främjande av företagsverksamhet beviljat föreningen understöd med tillhopa 100,000 kronor, därav såsom subvention 50,000 kronor och såsom lån enahanda belopp.

I en den 23 februari 1939 ingiven redogörelse för föreningens verksamhet lämnas vissa uppgifter om åtgärder vid sidan av den egentliga lånerörelsen. Föreningen framhåller sålunda bland annat, att åtgärder planerats för ytterligare främjande av snickerinäringen, såsom anordning av rationell virkesförsörjning, åstadkommande av virkestorkar, förbättring av yrkesskicklig heten in. m. Intimt samarbete har etablerats med länets hemslöjdsorganisation, vilken bland annat anordnar kurser i möbelsnickeri och omliänderliar försäljningen för möbelsnickerierna. Vidare har efter framställning av föreningen en inventering av länets björktillgångar företagits av skogsvårdsstyrelsen. I övrigt nämner föreningen vissa undersökningar, vilka tillkommit på föreningens försorg och avse möjligheterna att nyttiggöra kalkförekomsterna i Råneå socken samt täljstensförekomsten i Tärendö socken.

Vidare har föreningen etablerat samarbete med befintliga eller för ändamålet bildade lokala organ. Dessa organ åtaga sig att informera rörande föreningens verksamhet och resurser samt ali inventera möjligheterna för ökad industriell verksamhet i respektive kommuner o. d.

54 Kungl. Maj-.ts proposition nr 178.

Departementschef en.

Sedan fjolårets riksdag lämnat utan erinran förslaget att från medlen till främjande av företagsverksamhet stödja företagareföreningar i olika län, har Kungl. Majit, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, sedermera bifallit framställningar från föreningar inom vissa av arbetslöshet tyngda län. För ändamålet har sålunda tillhopa anvisats 375,000 kronor, därav 175,000 kronor såsom subvention och 200,000 kronor såsom lån. Med hänsyn till den korta tid, som därefter förflutit, låter det sig självfallet icke göra att nu peka på några bestämda resultat av verksamheten. Emellertid finner jag det vara uppenbart, att föreningar av nu ifrågavarande beskaffenhet hava en stor uppgift att fylla inom sådana län, där näringslivet saknar erforderlig mångsidighet. "-------— —-

3ag anser det välbetänkt, att jämväl under nästa budgetår medel kunna disponeras till stimulerande av den enskilda företagsamheten efter de redan uppdragna riktlinjerna, i regel i samarbete med ifrågavarande eller eventuellt nybildade företagareföreningar. Härför synes ett belopp av förslagsvis

300,000 kronor böra reserveras samt — liksom hittills — anvisas från medlen till främjande av företagsverksamhet.

Komplettering av ofullständiga jordbruk.

Blekinge län.

I skrivelse den 25 februari 1939 har Blekinge läns hushållningssällskap anhållit örn beviljande — i nära anslutning till tidigare hjälpverksamhet av liknande art — av ytterligare särskilda medel, beräknade för två år framåt, till stärkande av den ekonomiska bärkraften hos de i länet förekommande s. k. ofullständiga jordbruken.

Hushållningssällskapet erinrar härvid inledningsvis, att Kungl. Majit i proposition (nr 284) till 1938 års riksdag — i enlighet med en av 1935 års Blekingeutredning med instämmande av bl. a. hushållningssällskapet den 18 februari 1938 gjord framställning — begärde att medel måtte ställas till hushållningssällskapets förfogande för verkställande, tills vidare försöksvis under två år, av en systematisk inventering av de ofullständiga jordbruken inom Blekinge län, avsedd att läggas till grund, för mera omfattande åtgärder för vinnande av bättre försörjningsmöjligheter vid dessa jordbruk. Denna begäran bifölls — anför hushållningssällskapet —- av riksdagen och har arbetet med en sådan inventering pågått sedan oktober månad 1938. Hushållningssällskapet yttrar härefter:

Samtidigt med att Blekingeutredningen framförde nyssnända förslag hade utredningen, med instämmande av hushållningssällskapet och länets skogsvårdsstyrelse, avlåtit en likaledes den 18 februari 1938 dagtecknad särskild skrivelse, i vilken utredningen anhållit om beviljande av medel till förstärkning i skilda hänseenden av de blekingska ofullständiga jordbrukens ekonomiska bärkraft. I sådant hänseende hade utredningen hemställt att — utöver de medel, som av de för samma ändamål beviljade allmänna anslagen kunde komma att falla på Blekinge län — av statsanslag, som kun-

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

de komma att anvisas till arbetslöshetens bekämpande, eller av eljest tillgängliga statsmedel måtte ställas till hushållningssällskapets förfogande dels 100,000 kronor till bidrag till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk, dels 50,000 kronor för uppgörande av kostnadsfria planer för och lämnande av bidrag till enklare torrläggningsföretag, åsyftande främst utförande i förekommande fall av erforderliga avloppsdiken, och dels 30,000 kronor för underlättande — i form av täckande helt eller delvis av den merkostnad, som betingades därav att fastighet vore bebyggd '— av en önskvärd reglering, genom sammanslagning eller eljest, av ofullständiga jordbruk till större enheter. Därjämte hade utredningen hemställt, att till skogsvårdsstyrelsens förfogande måtte ställas dels

30,000 kronor till skogsodling å ofullständiga jordbruk och dels 40,000 kronor för anläggande av enkla skogsvägar. Ifrågavarande bidrag skulle av hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen användas i enlighet med de närmare grunder, som av utredningen angåvos.

Även dessa Blekingeutredningens förslag upptogos till behandling i nyssnämnda proposition (nr 284 s. 84—89), framhåller hushållningssällskapet vidare. Dåvarande chefen för socialdepartementet förordade därvid på anförda skäl, att särskilda medel ställdes till hushållningssällskapets förfogande till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk. Beträffande övriga nu nämnda förslag hade föredraganden — erinrar hushållningssällskapet — yttrat följande.

Å andra sidan syntes man emellertid, när det gällde övriga av Blekingeutredningen i detta sammanhang framförda anslagsäskanaen, icke kunna undgå att — hur starkt motiverade dessa än i och för sig vöre — taga tillbörlig hänsyn därtill, att egnahemsutredningen kunde förväntas komma att inom kort framlägga förslag till nya åtgärder och ändrade grunder för stärkandet av de ofullständiga jordbrukens bärkraft. Att under sådana förhållanden, på sätt Blekingeutredningen föreslagit, redan nu anvisa medel, vilka skulle utgå till i viss mån nya ändamål eller i allt fall enligt ändrade grunder, syntes ägnat att väcka betänkligheter och borde därför icke gärna kunna komma i fråga i annat fall än då alldeles särskilda skäl talade därför. Ett sådant undantagsfall förelåge beträffande det utav Blekingeutredningen förordade anslaget till underlättande av de ofullständiga jordbrukens reglering — genom sammanslagning eller eljest — till större enheter, vilket anslags användande nära sammanhängde med själva inventeringsarbetet. Såväl önskvärdheten i och för sig av att denna utväg till de ofullständiga jordbrukens 'fullständigande’ försöksvis prövades och verkligen anlitades i de fall, där förutsättningarna för dess beträdande eljest förelåge, som ock den av Blekingeutredningen framhållna nödvändigheten av att man i det enskilda fället ej försutte det riktiga 'psykologiska' ögonblicket för genomförandet av en dylik reglering utgjorde tillräcklig anledning att här bortse från nyssnämnda betänkligheter. När det gällde de andra hithörande anslagen, betydde bristen på tillgängliga medel i regel endast ett uppskov med åtgärdens vidtagande; här däremot i de flesta fall att åtgärdens vidtagande på grund av det rätta ögonblickets försummande helt och hållet omöjliggjordes. Beträffande anslagets användande syntes dock den inskränkningen böra föreslås, att det finge tågås i anspråk endast i sådana läll, då dess anlitande bleve aktuellt i samband med verkställd inventering av det byalag, till vilket vederbörande ofullständiga jordbruk hörde.

De av Blekingeutredningen beräknade anslagen vore avsedda att förslå för

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

två år, räknat från och med den 1 juli 1938. Med hänsyn till att egnahemsutredningens förslag kunde förväntas bliva framlagda i så god tid, att därav föranledda framställningar kunde föreläggas 1939 års riksdag, syntes medel vid dåvarande tidpunkt böra anvisas endast för närmaste budgetår och följaktligen med endast hälften av de av Blekingeutredningen äskade beloppen.

På nu anförda skäl — erinrar hushållningssällskapet i fortsättningen — förordade departementschefen, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, att till hushållningssällskapets förfogande skulle ställas dels 50,000 kronor för utlämnande av statsbidrag till ofullständiga jordbruk enligt de grunder, som finnas angivna i kungörelsen den 12 oktober 1934 (nr .498) med däri den 30 juni 1937 (nr 571) gjord ändring, dels 15,000 kronor att, i enlighet med de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kunde komma att utfärda, användas till underlättande — i form av hjälp till inlösen av byggnader — av en reglering av ofullständiga jordbruk till större mera bärkraftiga enheter. Båda dessa anslag föreslogos skola utgå av de i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Hushållningssällskapet anför därefter:

Dessa förslag hade av riksdagen godkänts och hade Kungl. Majit därefter beträffande sistnämnda anslag å 15,000 kronor genom brev den 11 november 1938 meddelat särskilda föreskrifter rörande dess användande. Då därvid bestämts bl. a. att anslaget finge tagas i anspråk endast i sådana fall, då dess anlitande bleve aktuellt i samband med den nyligen påbörjade inventeringen av de ofullständiga jordbruken, hade någon större erfarenhet på området ännu ej vunnits. Så mycket kunde dock sägas, att inventeringen redan nu givit vid handen, att anslaget bomme att väl fylla sitt ändamål.

Sedan egnahemsutredningen numera avgivit sitt betänkande samt då -— på grund av dettas innehåll i hithörande delar — grunden för de betänkligheter, som sistlidet år uttalats mot att taga bestämd ställning till vissa då framförda förslag, numera syntes få anses hava bortfallit, ville hushållningssällskapet i fullt samförstånd med länets skogsvårdsstyrelse upprepa samma förslag, avseende medels beviljande för ytterligare två år framåt.

I anslutning härtill har Blekinge läns hushållningssällskap hemställt, att till stärkande av de blekingska s. k. ofullständiga jordbrukens ekonomiska bärkraft måtte — utöver de medel, som av de för samma ändamål beviljade allmänna anslagen kunna komma att falla på Blekinge län -— av statsanslag, som må komma att anvisas till arbetslöshetens bekämpande, eller av eljest tillgängliga statsmedel till hushållningssällskapets förfogande ställas dels 100,000 kronor till bidrag till nyodling, betesförbättring, stenröjning och jordkörning å ofullständiga jordbruk, dels 50,000 kronor för uppgörande av kostnadsfria planer för och lämnande av bidrag till enklare torrläggningsföretag, åsyftande främst utförande i förekommande fall av erforderliga avloppsdiken, dels ock 30,000 kronor för underlättande — i form av täckande helt eller delvis av den merkostnad, som betingas därav att fas tighet är bebyggd — av en önskvärd reglering, genom sammanslagning eller eljest, av ofullständiga jordbruk till större enheter. Vidare har hushåll-

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

ningssällskapet hemställt, att till skogsvårdsstyrelsens i länet förfogande måtte ställas dels 30,000 kronor till skogsodling å ofullständiga jordbruk, dels ock 40,000 kronor för anläggande av enkla skogsvägar.

Göteborgs och Bohus län.

I skrivelse den 26 oktober 1938 har Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hemställt, att Kungl. Maj:t av tillgängliga medel måtte till hushållningssällskapets förfogande för möjliggörande av en till en början försöksvis anordnad inventering av de ofullständiga jordbruken i Göteborgs och Bohus län i huvudsak enligt de riktlinjer, som av Blekingeutredningen framlagts rörande liknande inventering i Blekinge län, ställa ett belopp av 18,400 kronor, avsedda till avlönande under tiden 1 mars 1939—28 februari 1941 av en biträdande jordbrukskonsulent samt till bestridande av dennes rese- och traktamentskostnader. Vidare har hushållningssällskapet anhållit, att länets skogsvårdsstyrelse måtte tilldelas ett belopp av 5,000 kronor mot det att skogsvårdsstyrelsen förbinder sig att under nämnda tvåårsperiod i erforderlig utsträckning genom på det skogliga området sakkunniga personer medverka vid inventeringens verkställande.

Till stöd för denna framställning har förvaiiningsutskottet inledningsvis framhållit, att i Göteborgs och Bohus län jordbruket med binäringar alltjämt är den procentuellt sett största yrkesgruppen på landsbygden, eller enligt senast tillgängliga statistiska uppgifter 43.7 procent av landsbygdsbefolkningen. Efter att hava redogjort för jordfördelningen inom länet enligt de av jordbruksräkningen 1932 framlagda siffrorna, varav framgår att länet är ett typiskt småbrukarlän, anför utskottet härom vidare.

Ytterligare borde påpekas att, om man bortsåge från de 2,825 brukningsdelar, som tillhörde storleksgruppen 0.26—1 hektar och som i regel knappast kunde betraktas som egentliga jordbrukslägenheten funne man, att 6,820 brukningsdelar med en åkerareal av i medeltal 2.9 hektar d. v. s. de i särskild grad ofullständiga jordbruken folie inom storleksgruppen 1—- 5 hektar, därav 2,479 brukningsdelar med i genomsnitt 1.7 hektar åker inom gruppen 1—2 hektar. Det övervägande antalet av dessa små brukningsdelar brukades av ägarna själva.

Dessa ofullständiga jordbruk kunde i regel icke ge nöjaktig utkomst åt sina brukare. Då möjligheterna för innehavaren att vid sidan av jordbruket finna mer eller mindre tillfälligt förvärvsarbete under senare år inskränkts och sannolikt komme på många håll att ytterligare försvåras, syntes den enda mera effektiva utvägen att skaffa dessa småbrukare ökade försörjningsmöjligheter vara att söka skapa större förutsättningar för dem att livnära sig på sina egna jordbruk, med andra ord att göra de ofullständiga jordbruken mera fullständiga.

Sedan utskottet erinrat örn det initiativ till en systematisk inventering av ofullständiga jordbruk, som Blekingeutredningen tagit och till vilket statsmakterna visat sig förstående, har hushållningssällskapet framhållit, att förhållandena inom Blekinge samt Göteborgs och Bohus län äro i många avseenden likartade, när frågan gäller de ofullständiga jordbruken. Ut-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

skottet kan därför i stort sett understryka vad Blekingeutredningen framhållit och uttalar, att samma problem och möjligheter för deras lösande föreligga jämväl för Göteborgs och Bohus läns vidkommande. I likhet med Blekingeutredningen håller förvaltningsutskottet före, att en inventering med i dess spår följande hjälparbete bör i första hand sättas in där, varest detta arbete kan förväntas utmynna i det från såväl praktisk som ekonomisk synpunkt bästa resultatet. Utskottet anför härefter:

Inventeringsarbetet inom länet syntes kunna handhavas av hushållningssällskapet och böra anförtros en av sällskapets jordbrukskonsulenter, som genom lång tjänstgöring inom länet ägde god kännedom om förhållandena inom skilda länsdelar. Därmed skulle han emellertid icke medhinna andra, honom åliggande uppgifter, vilkas utförande kunde anförtros åt en biträdande jordbrukskonsulent under den ordinarie konsulentens ledning. Inventeringsarbetet finge emellertid till en början endast försökskaraktär, varför tiden för en biträdande konsulents anställande tills vidare borde begränsas till förslagsvis två år.

Med hänsyn till den stora betydelse för stärkande av bärkraften hos ett ofullständigt jordbruk, som ett förbättrande av dess skogsbestånd samt dettas framtida skötsel skulle innebära, måste det anses i hög grad önskvärt att på skogens område särskilt sakkunniga personer kunde i erforderlig utsträckning deltaga i inventeringsarbetet. Länets skogsvårdsstyrelse hade också förklarat sig villig att för sådant ändamål ställa erforderliga krafter till förfogande under förutsättning, att styrelsen som bidrag till täckande av kostnaderna i samband härmed erhölle ett belopp av 2,500 kronor per år eller för två år 5,000 kronor.

I ett över utskottets framställning avgivet utlåtande har statens egnahemsstyrelse erinrat, att styrelsen i yttrande den 23 april 1936 haft att taga ställning till en av hushållningssällskapets egnahemsnämnd då gjord ansökning i ämnet. Styrelsen hade därvid framhållit, att 1936 års egnahemsutredning med all sannolikhet Lomme att enligt givna direktiv till behandling upptaga jämväl frågan om komplettering av ofullständiga jordbruk. Egnahemsstyrelsen anför härefter.

I sitt den 20 oktober 1938 avgivna betänkande (sid. 207 f.) hade egnahemsutredningen yttrat sig i ämnet. Efter att hava understrukit vikten av, att arbetet med förbättring av ofullständiga jordbruk intensifierades och gjordes effektivt, anförde styrelsen följande. »Härför torde utom annat fordras, att en allsidig systematisk inventering skedde av de ofullständiga jordbruken i riket och av de möjligheter i varje särskilt fall, som erbjöde sig att förbättra dessa genom de skilda slag av åtgärder, vartill understöd kunde påräknas från statens sida, eller genom de andra förbättringar i fråga om driften, som kunde befinnas lämpliga. En dylik inventering borde ankomma på egnahemsorganen. Det borde tillkomma centralorganet för egnahemsverksamheten att giva anvisningar härutinnan. Antecknas finge, att åtgärder i dylikt inventeringssyfte redan påbörjats eller ifrågasatts i Blekinge och Västernorrlands län och måhända något annat län.»

I likhet med egnahemsutredningen holle egnahemsstyrelsen före, att inventering av ofullständiga jordbruk borde ske i ett sammanhang efter enhetliga grunder för hela riket. Berörda i Blekinge län försöksvis igångsatta åtgärder i nu förevarande avseende syntes därvid kunna tjäna till viss ledning. Därest det framlagda förslaget till omorganisation av egnahems-

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

verksamheten bleve genomfört i ungefärlig överensstämmelse med de riktlinjer, egnahemsutredningen uppdragit, syntes inventeringen utan dröjsmål komma till stånd genom egnahemsorganens försorg.

Vid sådant förhållande har egnahemsstyrelsen ansett, att beredningen av ärendet rörande egnahemsverksamhetens omorganisation i allt fall bör slutföras, innan ställning tages till förevarande framställning rörande inventeringsåtgärder i ett enstaka län.

Västernorrlands län.

Med skrivelse den 11 oktober 1938 har länsstyrelsen i Västernorrlands lån med tillstyrkan överlämnat en framställning av Västernorrlandsutrcdningen, vari utredningen hemställer örn åtgärder för vinnande av bättre försörjningsmöjligheter vid de ofullständiga jordbruken inom länet.

Efter att hava redogjort för trävaruindustriens inverkan på jordbruket i länet har utredningen rörande den nuvarande situationen på förevarande område anfört följande.

Karakteristiskt för jordbrukets utveckling inom länet vore att detsamma nu bestode av huvudsakligen småjordbruk. Endast 5.5 % av jordbruken hade en åkerareal av minst 10 hektar och kunde betecknas som fullständiga jordbruk under det att återstående 94.5 °/o av jordbruken måste betraktas såsom ofullständiga. Medan för landet i dess helhet medeltalet för odlad jord per brukningsdel uppginge till 8.7 hektar utgjorde motsvarande tal för länet allenast 4.25 hektar. Den av jordbruk med binäringar sysselsatta befolkningen vore procentuellt något större inom länet än i landet i genomsnitt. Det vore tydligt, att dessa småjordbruk icke kunde bereda sina brukare nöjaktig utkomst, utan vöre denna befolkning fortfarande i stor utsträckning för sin bärgning hänvisad till arbetsinkomster i fria marknaden. Till följd av den fortgående folkökningen samt obenägenheten hos den manliga ungdomen att söka sin utkomst annorstädes vore emellertid denna grupp av arbetssökande så stor, att de i fria marknaden tillgängliga arbetstillfällena icke försloge att lämna dem den inkomst, som erfordrades utöver vad jordbruket kunde lämna. De arbetstillfällen, som stöde till buds vöre huvudsakligen skogs- och flottningsarbete samt arbeten, som hade samband med dels utökningen och moderniseringen av vägväsendet dels olika direkta statsåtgärder för avhjälpande av arbetslösheten, vilka arbeten numera inginge som en integrerande del av försörjningsmöjligheterna för länets landsbygdsbefolkning. Tillgången på skogsarbete vore emellertid ojämn samt beroende av den huvudsakligen på exportmarknaden arbetande storindustrien. En försämring av konjunkturförhållandena utomlands inverkade i regel oförmånligt på sysselsättningsmöjligheterna för jordbrukarna i länet med påföljd att deras biinkomster minskades eller helt utebleve. Under den senaste krisen hade också småbrukarna i stor utsträckning varit nödsakade att anmäla sig såsom arbetslösa. I den mån de direkta nyanläggningarna på vägväsendets område avtoge och vägunderhållet genom pågående rationalisering komme att överlämnas åt ett mindretal tackarbetare samt pågående statskommunala arbeten upphörde, komme även här arbetstillfällena att minska.

Bland de åtgärder, som därför synas böra ifrågakomma äro — anser utredningen — i första hand sådana som avse att öka de ofullständiga jord-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

brukens avkastningsförmåga. Då en grundförutsättning för en medverkan från det allmännas sida till ett stärkande av dessa jordbruk enligt utredningens uppfattning torde vara en systematisk inventering av dessa jordbruk, har utredningen försöksvis låtit verkställa en dylik i Graninge socken med biträde av hushållningssällskapets tjänstemän. Ytterligare inventeringar hava sedermera genom hushållningssällskapets försorg igångsatts i ett antal socknar inom länet. Efter en redogörelse för inventeringen i Graninge socken, vilken omfattade samtliga jordbruk under enskilda personers drift, eller 209 stycken, och varav framginge att av dessa jordbruk drygt 200 måste betecknas såsom ofullständiga, framhåller utredningen, att de av denna inventering vunna resultaten i stort sett få anses vara representativa för skogstrakterna i länet.

Den totala kostnaden för den nyodling och stenröjning, som Graningeinventeringen omfattat, skulle enligt utredningen komma att uppgå till omkring 162,000 kronor.

Utredningens överväganden i syfte att åstadkomma en plan för ökandet av de ofullständiga jordbrukens avkastningsförmåga har utmynnat i följande förslag.

Tillgängliga statsmedel till bekämpande av arbetslösheten kunde icke med nu gällande direktiv påräknas för här avsedda ändamål med mindre att verksamheten organiserades såsom statliga beredskapsarbeten. Detta syntes möjligen låta sig göra under förutsättning, att hushållningssällskapet, som redan nu utövade betydande verksamhet till förbättring av ofullständiga jordbruk, ställde sig såsom företagare. Härmed skulle jämväl vinnas fördelen av att jämsides med planläggandet av de avsedda nyodlingarna kunde utövas en betydelsefull konsulterande verksamhet beträffande skötseln av den redan odlade jorden vid respektive jordbruk. Såsom norm för storleken av här avsett statsbidrag syntes böra uppställas att detsamma icke borde sättas högre än att vederbörande jordägares tillskott beräknades komma att uppgå till minst 500 kronor per hektar. Fråga vore om icke statsbidraget jämväl borde maximeras till visst belopp förslagsvis 750 kronor per hektar. Småbrukare, som saknade möjlighet att själv bekosta på honom belöpande andel av odlings- och dikningskostnaderna, syntes lämpligen böra tilldelas lån härför på de för lån från allmänna nyodlingsfonden gällande villkoren. Dylika lån kunde utlämnas från en av hushållningssällskapet förvaltad donationsfond. Däremot syntes lån ur allmänna nyodlingsfonden icke kunna utlämnas med mindre särskilt tillstånd därtill lämnades av Kungl. Majit. Därest nyodling skulle verkställas på inköpt jord, kunde lånebehovet för egnahemslåntagares vidkommande tillgodoses genom tilläggslån.

Efter planläggning av respektive nyodlingar och sedan överenskommelse träffats med respektive jordägare, vore det meningen att anmälda arbetslösa genom vederbörande sockens arbetslöshetskommitté skulle hänvisas till att, lämpligen på ackord, åtaga sig vissa arbeten till i marknaden gällande priser. Härvid syntes kunna förutsättas, att jordägarna själva komme att övervaka att arbetena bleve på tillfredsställande sätt utförda. Kontrollen syntes i övrigt böra utövas av de förrättningsmän, som hushållningssällskapet förordnat till planläggning av odlingsföretagen. När fråga vore örn mindre odlingsföretag vid småbruk, vars innehavare antingen själv vore arbetslös eller hade arbetslösa söner, syntes ett visst förenklat förfarande böra komma till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

61 Utredningen föreslår, att av statsmedel lill sällskapets förfogande ställes medel till avlönande av lämpligt antal extra befattningshavare i vandringsrättares tjänsteställning under en tid av tre år. Kostnaderna för resor och traktamenten beräknas till sammanlagt 10,000 kronor för år.

Under åberopande av det anförda har Västemorrlandsutredningen hemställt, att länets hushållningssällskap beviljas ett särskilt anslag å intill

1,000,000 kronor att, utöver den andel som sällskapet kan erhålla av det allmänna statsbidragsanslaget för ändamålet, användas i antytt syfte.

I utlåtande över utredningens framställning har statens egnahemsstyrelse till en början erinrat om att lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen i gemensamt utlåtande den 16 december 1937 yttrat sig över en liknande framställning från utredningen, avseende budgetåret 1937/38. Nämnda myndigheter hade till sitt berörda utlåtande fogat en utredning rörande bland annat den dåvarande arbetslöshetens ungefärliga omfattning inom Västernorrlands län bland sådana jordbruks- och skogsarbetare, som kunde tänkas ifrågakomma vid av utredningsmännen då föreslagna arbetens utförande. De då rådande goda konjunkturerna inom särskilt skogsbruket hade emellertid medfört god tillgång på förtjänstarbete för jämväl sådana småbrukare som för sin utkomst vore i mer eller mindre hög grad beroende av arbetsförtjänster utom hemmet. Egnahemsstyrelsen framhåller härefter:

Efter vad egnahemsstyrelsen under hand från statens arbetslöshetskommission erfarit, syntes tillgången på arbetsförtjänster inom Västernorrlands län innevarande vinter vara för speciellt skogsarbetare betydligt sämre än under vintern 1937—38. Medan antalet anmälda arbetslösa inom länet under januari 1938 uppgick till i runt tal 3,000, uppgåves denna siffra för januari i år hava stigit till ungefär det dubbla. Att den i vinter inom länet starkt minskade tillgången på förtjänstarbete i skogarna i betydande grad drabbat även innehavarna av s. k. ofullständiga jordbruk och därmed avsevärt försämrat deras utkomstmöjligheter syntes vara uppenbart. I vad mån den inträffade försämringen i berörda avseende vore att betrakta såsom en mera tillfällig företeelse syntes vara svårt att avgöra, men utvecklingen syntes dock gå i den riktningen, att ett alltmer framträdande behov av snara och effektiva åtgärder i syfte att förstärka de ofullständiga jordbrukens bärkraft enkannerligen inom Västernorrlands län gjorde sig gällande. Ett snart och kraftigt stöd från det allmännas sida för ernående av bland annat utökade arealer odlad jord till de enskilda småbruken genom nyodlingsarbete och även för underlättande av den redan odlade jordens brukning genom exempelvis stenröjning syntes därför icke minst för länets ifråga vidkommande vara av behovet påkallat. Med den begränsade tillgång på för ändamålet lämplig odlingsmark, som enligt de sakkunnigas uppgift beräknades finnas inom Västernorrlands län, syntes dock den förstärkning av länets ofullständiga jordbruk, som enbart kunde ernås genom ifrågasatt nyodling ej — huru värdefull den i och för sig än måtte vara — innebära någon tillnärmelsevis nöjaktig lösning av problemet. Härför syntes givetvis — inom Västernorrlands län liksom inom åtskilliga andra mera utpräglade småbrukarlän — även andra åtgärder av olika slag böra tillgripas.

De förslag på hithörande område, som 1936 års egnahemsutredning framlagt i sitt nyligen avgivna betänkande rörande den statliga egnahemsverksamheten syntes åsyfta sådana rationella och effektiva åtgärder beträffande de ofullständiga jordbrukens förstärkning i bärighctshänseende, att det

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

syntes vara tillrådligt att avvakta statsmakternas beslut i anledning av sagda utredningsförslag i frågan, innan statliga stödåtgärder i ensartat syfte vidtoges för ett enstaka län. Ett gott resultat av de statliga uppoffringar, som syntes bliva erforderliga för de ofullständiga jordbrukens behövliga förstärkning inom vårt Iand, kunde väl för övrigt knappast vara att förvänta, med mindre hela denna verksamhet planlades och bedreves efter mera enhetliga och rationella principer och under enhetlig ledning. Förutsättningarna fölen sådan verksamhets rätta bedrivande syntes dock näppeligen bliva tillfyllest givna, förrän frågan om hela jordbruksnäringens blivande ställning i ekonomiskt avseende och dess därav betingade fortsatta inriktning och utveckling bleve närmare klarlagd. Härom syntes måhända resultatet av 1938 års jordbruksutrednings arbete komma att giva vissa anvisningar.

Under åberopande av det anförda har egnahemsstyrelsen funnit sig för närvarande böra avstyrka Västernorrlandsutredningens framställning.

Departementschefen.

Av den inställning till frågan om åtgärder med det allmännas bistånd för komplettering av s. k. ofullständiga jordbruk, som statsmakterna hittills intagit, framgår att detta spörsmål ansetts vara av synnerlig betydelse vid bekämpandet av försörjningssvårigheter av den speciella art, varom nu är fråga. Den redogörelse för det på Blekingeutredningens initiativ försöksvis igångsatta arbetet för jordbrukens »fullständigande» i Blekinge län visar också att mycket skulle stå att vinna genom arbetets omedelbara fortsättande såväl i nämnda län som inom andra delar av landet med likartad arbetslöshet. Även de framställningar i ämnet, som inkommit till Kungl. Maj:t från Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län, visa oförtydbart, att frågan är värd att ingående uppmärksammas. Detta gäller enligt min uppfattning i alldeles särskild grad förhållandena inom Västernorrlands län.

Emellertid har egnahemsstyrelsen i sina här återgivna yttranden anfört vägande skäl för att frågan om ytterligare bidrag till nu ifrågasatta verksamhet — däri även Blekingeutredningens olika projekt böra inräknas — bör bliva föremål för övervägande i ett större sammanhang.

Verksamhet av den omfattning, som de lokala utredningarna föreslagit, anser jag mig därför under nuvarande förhållanden icke kunna förorda. En begränsad kompletteringsverksamhet i Blekinge och Västernorrlands län synes mig likväl kunna ske utan större olägenheter. Jag har därför för avsikt att föreslå, att Kungl. Majit av de särskilda medel, som jämlikt riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten må komma att anvisas till främjande av företagsverksamhet, ställer ett belopp av högst 250,000 kronor till förfogande för ändamålet.

Anslagsbehov.

Även under budgetåret 1939/40 bör, såsom jag tidigare framhållit, ett betydande antal personer framförallt i Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län beredas sysselsättning vid statliga och kommunala beredskaps-

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

arbeten. Det reservationsanslag å 10,000,000 kronor, som riksdagen föregående år beviljade till ifrågavarande ändamål, har fullständigt disponerats. Ävenledes det reservationsanslag å 4,000,000 kronor, som av innevarande års riksdag anvisats å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår torde inom den närmaste framtiden bli helt disponerat. Även om hänsyn tages till det förhållandet, att vissa av de arbeten, till vilka medel beviljats igångsatts så sent, att för innevarande budgetår avsedda medel i viss utsträckning först under nästföljande budgetår komma att förbrukas, lärer ytterligare medelsanvisning vara nödvändig.

Först torde därvid uppmärksammas, att riksdagen medgivit, att Kungl. Majit äger besluta igångsättandet av nya arbeten inom en kostnadsram för staten av 10,000,000 kronor under innevarande budgetår, ehuru till ifrågavarande nya arbeten endast anvisats 5,000,000 kronor. Återstående 5,000,000 kronor skulle anvisas å riksstaten under ett kommande budgetår.

Såsom jag tidigare meddelat, har Kungl. Majit hittills enligt detta riksdagens medgivande fattat beslut om beredskapsarbetens igångsättande under budgetåret i sådan utsträckning, att fortsättningsbidrag å 4,729,130 kronor äro erforderliga. För fullföljande av redan beslutade arbeten och av arbeten, som torde komma att beslutas inom den närmaste framtiden, böra medel till statliga och kommunala beredskapsarbeten till ett belopp av 5,000,000 kronor anvisas för budgetåret 1939/40.

Under innevarande budgetår beslutade arbeten komma emellertid icke att vara tillräckliga för att i erforderlig utsträckning bereda sysselsättning åt de arbetslöshetstyngda områdenas befolkning under nästkommande budgetår-. Enligt min uppfattning böra ytterligare beredskapsarbeten igångsättas till en sammanlagd kostnad av 10,000,000 kronor, varvid dock 5,000,000 kronor först böra anvisas under ett följande budgetår. För nya beredskapsarbeten, avsedda att igångsättas under budgetåret 1939/40 är alltså ett belopp av

5,000,000 kronor erforderligt.

Såsom jag tidigare framhållit, förordar jag, att av de i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet eventuellt måtte få disponeras medel till komplettering av ofullständiga jordbruk i Blekinge och Västernorrlands län samt till inventering av ofullständiga jordbruk inom Blekinge län. Härför torde få avses sammanlagt omkring 250,000 kronor. Av först berörda medel torde vidare, enligt vad jag förordat, böra reserveras ett belopp av ytterligare 150,000 kronor att i mån av behov användas såsom rörelsekapital för vattenavledningsföretaget Lyckebyån. Likaså har jag förordat, att ytterligare omkring 300,000 kronor måtte ställas till Kungl. Majits förfogande till stödjande av enskild företagsamhet.

Av de medel, som tidigare anvisats till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet, kvarstår för närvarande outnyttjat ett belopp av omkring 250,000 kronor. Jämlikt Kungl. Majits beslut den 17 juni 1938 äro dessa medel numera bokförda under en fond, benämnd Fonden för lån och subvention till främjande av enskild företagsamhet.

64 Kungl. Majlis proposition nr 178.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört, får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att,

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad jag i det föregående anfört, besluta om igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;

dels ock till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av

10,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skoglund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178,

65 Bilaga A.

Uppgifter

rörande vissa arbetslöslietsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöslietskommissioii för den 31 december 1937 och den 31 december 1938.

A. Länsvis.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 178.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 178,

B. Kommunvis.

* anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178,

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Bilaga B.

Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden V7 1933—s% 1938 från anslag till statliga samt statliga och

kommunala beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178-

75 Bilaga C.

Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden Vt 1938—31A 1939 från anslag till statliga och kommunala

beredskapsarbeten.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 178■

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 178-

Bilaga D.

Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden Vt 1933 —s0/6 1938 från anslag till kommunala samt statliga

och kommunala beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Bilaga E.

Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden 1/i 1938—S1/i 1939 från anslag till statliga och kommunala

beredskapsarbeten.

Kungl. Majlis proposition nr 178.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 178■

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

83 Bilaga F.

Förteckning över den il[n 1938 avslutade statliga beredskapsarbeten.

84 Kungl. Majit» proposition nr 178,

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

85 Bilaga G.

Förteckning över den S1/'i2 1938 avslutade kommunala beredskapsarbeten.

1 Siffrorna korrigerade i förhållande till uppgifterna i prop. 284/1938.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

89 Bilaga H.

Förteckning över den 31/i* 1938 avslutade skenfria korsningar.

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 178.

90 Kungl. Maj:ts proposition m 178.

Bilaga I.

Förteckning över den S1/i* 1938 avslutade bro- och hamnföretag.

vit

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

91 Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen............................ 1

Hjälpprogrammet i dess helhet....... 2

Arbetslöshetsläget......................... 2

Verkställigheten av beslutade hjälpåtgärder.............. 10

Utredningar........................... 25

Förnyad inventering av beredskapsarbeten............. 25

Utformandet av arbetsplaner för beredskapsarbeten.......... 25

1937 års arbetslöshetssakkunniga.................. 33

Lokala utredninger........................ 42

Exporthuskommittén....................... 44

Departementschefen........................ 45

Särskilda frågor........................... 49

Vattenavledningsföretaget Lyckebyån................. 49

Lyckebyåutredningen sid. 49. — Departementschefen sid. 50.

Företagareföreningar inom vissa län................. 51

Västernorrlands län sid. 51. — Göteborgs och Bohus län sid. 52. — Västerbottens län sid. 52. — Norrbottens län sid. 53. — Departementschefen sid. 54.

Komplettering av ofullständiga jordbruk............... 54

Blekinge län sid. 54. — Göteborgs och Bohus län sid. 57. — Västernorrlands län sid. 59. — Departementschefen sid. 62.

Anslagsbehov............................ 63

Hemställan............................. 64

Bilaga A. Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöshetskommission för den 31 december 1937 och den 31 december 1938 ............. 65

B. Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden V7 1933—30/« 1938 från anslag till statliga samt statliga och kommunala beredskapsarbeten............ 74

C. Förteckning å statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats

under tiden lh 1938—8l/i 1939 från anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten................. • 75

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

Sid.

Bilaga D. Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden V7 1933—S0/6 1938 från anslag till kommunala

samt statliga och kommunala beredskapsarbeten........ 78

E. Förteckning å kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel be-

viljats under tiden x/7 1938—31/i 1939 från anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten................ 80

F. Förteckning över den S1/i2 1938 avslutade statliga beredskapsarbeten 83

G. Förteckning över dea 31 (it ^93$ ?av^atad£ kommunala beredskapsarbeten ...... 85

H. Förteckning över den S1/i2 1938 avslutade skenfria korsningar . . 89

I. Förteckning över den S1/i2 1938 avslutade bro- och hamnföretag . 90

<;•< .i /

!

• u\ ! i ' .

(i ••.(> .1- j, . 5

l ii! i. -Å' i "' ni u.iiiu*' ‘ -

* : i ! i

•'.•tu"-ir-./i 1 ifif i u'tUau\H.n <u-; Wr.is- •: J * t;it>

*»»'*’ ■ M i - »T<;[j>lf' JOt J*ii'V *0 I' Hi i -:jJ1( *1'»*i*l

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.