angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1 Nr 236.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 12 april 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1940/41 beräkna

dels till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor (punkt 18) och Bihang till riksdagens protokoll 19iO. 1 sami. Nr 236.

^ Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

dels till statliga och kommunala beredskapsarbeten ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor (punkt 19).

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upplaga dessa frågor. Jag vill därvid till en början lämna vissa uppgifter örn den svenska arbetsmarknadens läge under det sistförfluten året och för närvarande samt därefter sammanfatta resultatet av det allmännas hjälpåtgärder mot arbetslöshet under sagda år.

Arbetsmarknadsläget.

Uppgifter rörande arbetslösheten.

Arbetslöshetens utveckling under 1939 har utförligt behandlats av statens arbetslöshetskommission i skrivelse till Kungl. Majit den 26 februari 1940 angående arbetslöshetsläget och kommissionens verksamhet under 1939 samt medelsbehovet för återstoden av innevarande budgetår och för nästa budgetår. Denna skrivelse torde som bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Jag vill här meddela ett sammandrag av kommissionens översikt jämte vissa sifferuppgifter för de senaste åren, de sistnämnda på några punkter ändrade och fullständigade med ledning av uppgifter, som icke funnos tillgängliga, då kommissionens redogörelse lämnades.

Till belysande av arbetslöshetens utveckling under 1939 och dess nuvarande läge anföras i arbetslöshetskommissionens skrivelse siffror för dels antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa, dels den inom fackorganisationerna registrerade arbetslösheten och dels antalet hos den offentliga arbetsförmedlingen gjorda ansökningar om arbete på 100 lediga platser, allt angivet särskilt för varje månad samt för varje år i medeltal av månadssiffrorna (Bil. A. tab. 1).

Förändringarna beträffande antalet hjälpsökande sedan 1938 års början framgå av tab. 1.

Tab. 1. Antal hjälpsökande arbetslösa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

3 Kommissionen anmärker härom följande.

Den försämring av arbetsmarknaden, som kunde iakttagas i slutet av år 1938, accentuerades ytterligare under de fem första månaderna av 1939, då antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa var icke obetydligt större än under motsvarande tidsperiod närmast föregående år. Med den varmare årstidens begynnelse inträdde emellertid ett omslag till det bättre. För tiden fr. o. m. juni 1939 till årets slut hade i jämförelse med år 1938 siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa sjunkit avsevärt. Förbättringen härledde sig utan tvivel från stigande konjunkturer under 1939, vilka bl. a. togo sig uttryck i en växande tillverkning och export av industrivaror och en mycket livlig bostadsproduktion. Utvecklingstendensen på arbetsmarknaden bröts ej heller under årets senare månader. Den kort efter krigsutbrottet genomförda ransoneringen av motorbränsle torde visserligen under inknappningsåtgärdernas strängare period ha åstadkommit vissa störningar i sysselsättningen för de av anordningen närmast berörda personalgrupperna, men verkningarna härav återspeglades endast obetydligt i arbetslöshetskommissionens statistik. Detsamma gällde även om de olika kategorierna av byggnadsarbetare, för vilka någon starkare ökning i anmälningsfrekvensen hos kommittéerna ej förelegat trots den mot årets slut begynnande avmattningen inom byggnadsverksamheten. Så mycket märkbarare gjorde sig däremot militärinkallelserna gällande på arbetsmarknaden i dess helhet och därmed naturligen också på hjälpklientelet. Den säsongmässiga tillbakagången inom näringslivet gav sig även under 1939 till känna under höstmånaderna i form av stigande hjälpsökandesiffror, men siffrorna^ lågo dock betydligt under nivån för motsvarande tid närmast föregående år, och de voro överhuvud de lägsta, som under denna tid på året varit att anteckna sedan högkonjunkturåret 1929. Som en egendomlighet kunde anmärkas, att decembersiffran vore lägre än novembersiffran, något som icke tidigare varit fallet så länge denna statistik förts.

Rörande fackorganisationernas arbetslöshet och ansökningsfrekvensen hos arbetsförmedlingen under ifrågavarande tid lämnar arbetslöshetskommissionen de uppgifter, som återfinnas i tab. 2 och 3.

Tat». 2. Fackorganisationernas arbetslösa i procent.

1938: 1939: 1940:

jan............................... 15.6 14.9 14.0

Febr............................... 14.6 13.0

Mars.............................. 13.0 11.7

April.............................. 10.7 9.0

Maj .............................. 8.4 6.3

Juni .............................. 8.5 5.6

Juli .............................. 7.3 4.8

Aug............................... 7.2 5.0

Sept............................... 7.6 6.3

Okt............................... 9.0 8.0

Nov............................... 11.2 10.4

Dec.......................... 17.8_15J!

Medeltal 10.9 9.2

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Tali. 3. Antal ansökningar om arbete på 100 lediga platser lid den offentliga arbetsförmedlingen.

1938: 1939: 1940:

Jan................................. 218 219 165

Fehr............................... 230 230 162

Mars .............................. 182 179

April .............................. 157 155

Maj................................ 146 126

Juni................................ 153 119

Juli................................ 152 119

Aug................................. 128 106

Sept............................... 132 124

Okt................................. 167 154

Nov............................... 236 193

Dec................................. 231 186

Medeltal 196 173

Kommissionen anmärker, att arbetslösheten inom fackorganisationerna under hela år 1939 varit lägre än under 1938, och procenttalen allt ifrån februari 1939 de lägsta, som under motsvarande månader förekommit under åren 1930—-1939. Antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen bekräftade ytterligare den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden under 1939. Jämfört med 1938 var läget i det närmaste oförändrat under vintermånaderna. Från våren 1939 sjönk antalet arbetsansökningar avsevärt under siffrorna för motsvarande månader 1938. Ehuru siffrorna under senare delen av 1939 visade en säsongpåverkad ökning, nådde de likväl icke under någon månad upp till 1938 års nivå. Årsmedeltalet för 1939 var också det lägsta under perioden 1930—1939.

En återblick på årsmedeltalen sedan 1930 i nu ifrågavarande hänseenden ges i tab. 4.

Tab. 4. Arbetslösheten åren 1930—1939.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. 5

Om de hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper lämnar kommissionen vissa uppgifter (Bil. A. tab. 5 samt specifikation för jordbruk och skogshushållning tab. 4). Medeltalen hjälpsökande under 1938 och 1939 återgivas här i tab. 5.

Tab. 5. De hjälpsökande arbetslösas fördelning pä yrkesgrupper.

I anslutning till denna tabell bär kommissionen anfört följande.

Liksom under 1938 förekom arbetslöshet av större omfattning under 1939 endast beträffande ett fåtal yrkesområden, och flertalet av dessa uppvisade lägre siffror för 1939. Arbetslösa, tillhörande yrkesgruppen jordbruk, vore alltjämt avstängda från statsunderstödd arbetslöshetshjälp. Något större behov av dispenser från avstängningarna hade icke framträtt, synnerligast ej mot slutet av året, vilket torde bero på att militärinkallelserna i stor utsträckning även berört landsbygdens befolkning. Den minskning i arbetstillgången inom skogshushållningen, som börjat göra sig gällande under senare delen av år 1938, var även under första halvåret 1939 synnerligen kännbar. Redan före årsskiftet hade ett antal skogskommuner i Västernorrlands län börjat rapportera.arbetslöshet bland skogsarbetare och beviljats statsbidrag tili hjälpåtgärder. Efter årsskiftet tillkommo ytterligare kommuner från Västernorrland, ett antal kommuner i norra Värmland samt enstaka kommuner i Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Trots denna relativt starkt ökade arbetslöshet bibehölls under bela år 1939 avstängningen från statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp för skogs- och flottningsarbetare. Det stegrade hjälpbehovet medförde emellertid ökat antal dispenser.

Vad stenindustrien anginge hade visserligen den för år 1939 genomsnittliga arbetslösheten svagt minskat, men utvecklingen under slutet av året hade tenderat mot en viss försämring. Antalet inom trävaruindustrien hjälpsökande

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

arbetslösa var i slutet av 1939 endast omkring hälften så stort som vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare, och även medeltalet för 1939 hade legat något under 1938 års genomsnittssiffra. Om också denna industri under redovisningsåret kunnat erbjuda ökad sysselsättning, borde de sänkta arbetslöshetssiffrorna likväl icke uppfattas såsom tecken på att krisläget inom näringsgrenen i fråga begynt övervinnas. Förklaringen torde ligga i att Norrland särskilt starkt påverkats av inkallelserna till den förstärkta krigsberedskapen. Att rubbningen på samfärdselns arbetsmarknad i början av stormaktskrigets utbrott icke nämnvärt återverkade på siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa hade redan i det föregående antytts. Den först mot årets slut försämrade situationen inom byggnadsverksamheten kom därunder att ge mer än siisongbetonat utslag i siffrorna för antalet hjälpsökande inom denna bransch.

Arbetslöshetskommissionen meddelar vidare vissa uppgifter angående a rbetslöshetens geografiska fördelning. En fullständig fördelning av de hjälpsökande på län och yrkesgrupper återfinnes i Bilaga 2 till kommissionens omförmälda skrivelse.

Antalet kommuner, som till kommissionen uppgivit antalet hjälpsökande arbetslösa den sista dagen i en månad, varierade under 1939 mellan 226 och 333, i medeltal under året 277. Motsvarande medeltal för 1938 var 230, och antalet var under detta år genomgående lägre än 1939.

över arbetslöshetens fördelning på olika län sedan 1930 ger kommissionen en översikt (Bil. A tab. 7 och 8). Siffrorna för de två sista åren hava här intagits i tab. 6.

Tab. 6. Hjälpsökande arbetslösa inom olika län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Kommissionen påpekar, att det största antalet hjälpsökande arbetslösa i medeltal under 1939 återfanns i Västernorrlands län eller 2,990, vilket innebär en ökning från närmast föregående års siffra (2,758). Närmast följde Norrbottens län, Göteborgs stad, Värmlands län, Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad) samt Stockholms stad, av vilka Norrbottens och Värmlands län företedde avsevärt stegrade arbetslöshetssiffror. Minskningen för Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad), som under de närmast föregående åren varit relativt stor, har under 1939 i det närmaste avstannat. I förhållande till folkmängden förefanns det största antalet arbetslösa under 1939 i Västernorrlands län (10.7 °/0„ mot 9.9 år 1938) och Norrbottens län (likaledes 10.7 0/00 mot 6.7 år 1938). Därnäst följde Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad), Blekinge län och Göteborgs stad samt Malmö stad.

Landsbygdens andel i bela antalet arbetslösa (se Bil. A tab. 10) har ända sedan 1933 varit i avtagande. En rätt kraftig omsvängning inträffade emellertid under 1939 (57.2 c/o mot 43.5 % under 1938), sammanhängande med den under årets förra hälft försämrade arbetsmarknaden i skogskommunerna. Sedan svårigheterna härutinnan givit vika och verkningarna av höstens mobiliseringar inträtt, har landsbygdens andel av arbetslösheten i landet åter kommit alt visa ungefär samma proportion som förut under de senare åren.

Arbetslöshetens koncentration lill vissa yrken är särskilt påtaglig i de arbetslöshetstyngda områdena av Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län. I de förra dominera grupperna jord- och stenindustri, i det sistnämnda trävaru- och pappersindustri. Några specialuppgifter för dessa län hava här sammanställts i tab. 7.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 236-

Tali. 7. HjälpsSkande arbetslösa inom vissa yrkesgrupper i stendistrikten i Blekinge och Göteborgs oell Bohus län samt sägrerksdistrikten i Västernorrlands län.

1940 (

Slutligen meddelar kommissionen vissa uppgifter angående de hjälpsökandes fördelning på olika åldrar (se Bil. A. tab. 12 och Bil. 9). Vissa uppgifter för åldrarna 16—21 år meddelas här i tab. 8.

Tab. 8. Hjälpsökande i åldrarna 16—21 år sedan januari 1939.

1939 Januari..

Februari

Mars

April.....

Maj .....

Juni.....

Juli .....

Augusti . September

Oktober . November December..

1940 Januari.. Februari

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Arbetslösheten i de yngre åldrarna har påtagligt minskats. Sålunda uppgick antalet arbetslösa i åldrarna 16—21 år i december 1939 till 528 eller 4 °/o av hela antalet hjälpsökande vid samma tid mot 1,795 resp. 8.1 °/o i december

1938.

Vissa uppgifter i övrigt angående arbetsmarknaden.

Socialstyrelsens sysselsättningsstatistilc.

Liksom arbetslöshetsstatistiken ger socialstyrelsens sysselsättningsstatistik under hösten 1939 bilden av en obruten högkonjunktur med hög och stabil sysselsättningsnivå. Lönesumman under tredje kvartalet 1939 visar indexsiffran 147 (första kvartalet 1935 = 100) mot 138 under tredje kvartalet 1938; stegringen torde till någon del bero på förlängning av den genomsnittliga arbetstiden men väsentligen på hävdad sysselsättning och höjda lönesatser. Antalet redovisade sysselsatta var ungefär detsamma som under hösten 1938. Det må anmärkas, att socialstyrelsens sysselsättningsindex endast mäter förändringarna i sysselsättning o. s. v. inom den grupp av företag, som lämnat uppgifter vid olika jämförelsetillfällen; den ger sålunda icke uttryck för sådan sysselsättningsexpansion, som sker i och med nygrundande av företag under en högkonjunktur.

Utvecklingen av sysselsättningen under den gångna vintern har som helhet varit något mindre gynnsam än under motsvarande period föregående år, vilken dock präglades av en starkt stigande tendens i konjunkturrGrelsen. För den egentliga industrin, tagen som helhet, visa sysselsättningssiffrorna fram till årsskiftet praktiskt taget samma utveckling som föregående år. Den säsongåterhämtning, som satte in under januari och februari år

1939, uteblev under dessa månader innevarande år; till viss del torde detta kunna förklaras som en följd av den långa och hårda vintern. Medräknas de övriga näringsgrenar (byggnadsverksamhet, handel o. s. v.), vilka omfattas — om än med svagare representation — av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, framstår utvecklingen under innevarande vinter som ännu något mindre gynnsam än under den föregående.

Av de särskilda industrigrupperna visa malmbrytning och metallindustri en jämn och hög sysselsättningsnivå. Detsamma gäller konsumtionsvaruindustrierna överlag. Livsmedelsindustrin visade under höstmånaderna ett kraftigt uppsving, som betydligt översteg det säsongmässigt normala; under de följande vintermånaderna har dock en viss tillbakagång i sysselsättningen inom denna industrigrupp skett. Inom jord- och stenindustrin samt träindustrin har under vintern 1939—40 den sedvanliga säsongavmattningen betydligt fördjupats och förlängts till följd av såväl klimatiska omständigheter som de ekonomiska konsekvenserna för det svenska näringslivet av kriget: inom den egentliga industrin är det väsentligen inom dessa grupper, som en krisartad utveckling av sysselsättningen framträtt. Vid månadsskiftet februari/mars 1940 var sysselsättningen inom jord- och stenindustrin c:a 35 procent, inom träindustrin c:a 30 procent lägre än i september 1939.

10 Kungl. May.ts proposition nr 236.

De avgjort starkaste krissymptomen framträda dock inom byggnadsverksamheten, vars läge och utsikter även i väsentlig mån torde ha återverkat på byggnadsmaterialindustrierna inom gruppen jord- och stenindustri och jämväl inom vissa delar av träindustrin. Över huvud taget är utvecklingen inom byggnadsverksamheten och därmed förbundna industrier det drag i arbelsmarknadsutvecklingen under det senaste halvåret, som är ägnat att inge de största farhågorna för den fortsatta utvecklingen. Ännu under hösten 1939 och en del av vintern var sysselsättningen inom byggnadsindustrin relativt väl hävdad i och med fullföljandet av förut planerade och igångsatta byggnadsföretag. Fram till årsskiftet var sysselsättningsutvecklingen sålunda icke i mera påfallande grad avvikande från den sedvanliga säsongrörelsen inom byggnadsindustrin. Under vintern 1938—39 kom säsonguppsvinget i byggnadsverksamheten redan under januari månad och redan vid månadsskiftet februari/mars 1939 var sysselsättningen uppe i en nivå, som icke mycket underskred nivån under högsäsongen hösten 1938. Under de första månaderna innevarande år har icke endast säsonguppsvinget uteblivit utan även tillbakagången i sysselsättningen fortsatt i och med att tidigare igångsatta byggnadsföretag avvecklats och nya byggnadsföretag endast i mycket ringa omfattning igångsatts. Vid månadsskiftet februari/mars 1940 var sysselsättningen i byggnadsfacken endast omkring hälften av den under föregående höst. Vissa omständigheter ha verkat i viss grad dämpande på sysselsättningsnedgången: skyddsrumsbyggen, reparationer av sönderfrusna rör o. s. v. Dessa faktorer ha dock icke varit tillnärmelsevis tillräckliga för alt uppväga den försämring av byggnadsverksamhetens arbetsmarknad, som dels den hårda vintern, dels och framförallt försämringen av byggnadsverksamhetens ekonomiska betingelser medfört.

Det synes finnas anledning att befara, att sysselsättningen inom byggnadsfacken under den kommande vår- och sommarsäsongen kommer att bli mycket starkt reducerad, jämfört med de föregående årens högt uppdrivna sysselsättning. De enquéter rörande byggnadsföretagarnas byggnadsplaner, som socialstyrelsen utfört i oktober 1939 och februari 1940, peka hän mot en reduktion för bostadsbyggandets del till omkring en fjärdedel av förra arets produktion; för den industriella och kommersiella byggnadsverksamheten synes sammandragningstendensen vara svagare, men dock betydlig. Dylika uppskattningar kunna givetvis icke göras med fullständig säkerhet eller precision. Det förefaller dock av dessa och andra tecken att döma otvetydigt, att innevarande års byggnadsverksamhet kommer att bli mycket starkt begränsad, jämfört med föregående års. Förutom av de nämnda särskilda undersökningarna framgår detta bl. a. därav att antalet byggnadslov starkt sjunkit. I rikets städer med mer än 10,000 invånare var sålunda i december 1939, till vilken månad senaste tillgängliga uppgifter hänföra sig, antalet beviljade eldstäder i bostadshus endast omkring en femtedel av antalet under motsvarande månad 1938.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.

11 Inverkan av militärinkallelserna i januari 1940.

Den 22 december 1939 uppdrog Kungl. Majit åt statens arbetsmarknadskommission att i samarbete med socialstyrelsen och vederbörande länsstyrelser skyndsamt verkställa undersökning av de verkningar på näringslivets arbetskraftsförsörjning, som vållats av inkallelserna till militärtjänstgöring. Den sålunda beslutade undersökningen har numera ägt rum. Med ledning av de preliminära uppgifter i ämnet, vilka arbetsmarknadskommissionen under hand tillställt mig, får jag här lämna en kortfattad redogörelse dels rörande undersökningens allmänna art och omfattning, dels ock rörande undersökningens huvudsakliga resultat.

I förstnämnda hänseende må nämnas, att uppgifter infordrats från c:a 2,800 företag inom industri, handel, samfärdsel m. m., vilka månatligen lämna sysselsättningsuppgifter till socialstyrelsen, 2,400 hantverksföretag, utvalda bland medlemmar i Sveriges hantverksorganisation, c:a 150 större skogsarbetsgivare samt 268 rederier, bland dem samtliga till Sveriges redareförening anslutna. Med hänsyn till jordbrukets ringa arbetskraftbehov under vintermånaderna samt den pågående organisationen av de s. k. arbetsblocken ansågs det icke lämpligt att begära uppgifter rörande denna näringsgren. I det frågeformulär, som tillställdes företag ingående i socialstyrelsens månadsstatistik samt hantverksföretag, begärdes uppgifter om antalet anställda den 31 januari 1940, hur många av dessa som voro värnpliktiga eller fast anställda vid krigsmakten samt antalet anställda, som voro frånvarande från arbetet den 31 januari på grund av militärtjänstgöring. Vidare sökte man genom en rad frågor erhålla allsidiga uppgifter om de eventuella svårigheter, som uppstått genom militärinkallelserna under de senaste månaderna, samt i vad mån och på vilket sätt företagen kunnat möta dessa svårigheter. För skogsbruket och sjöfarten hade utarbetats särskilda formulär, speciellt anpassade efter dessa näringsgrenars förhållanden.

Undersökningen har beträffande näringslivets olika grenar givit följande resultat.

Industri, handel m. m. Av de i socialstyrelsens månadsstatistik ingående företagen infordrades uppgifter endast från sådana företag, som vid december månads utgång enligt tidigare infordrade uppgifter hade anställda inkallade till militärtjänstgöring. 2,208 företag med sammanlagt 334,881 anställda hade inkommit med uppgifter i tid för att kunna medtagas i undersökningen. Av de i dessa företag anställda voro 14,748, eller 4.4 %>, frånvarande från arbetet den 31 januari på grund av militärtjänstgöring. Närmare 2/3 av samtliga företag inom så gott som alla storleksklasser hade haft sådan känning av militärinkallelserna under de senaste månaderna, att de behövt vidtaga särskilda åtgärder, såsom omplaceringar av personal inom företaget, övertidsarbete eller anskaffande av ersättningspersonal. 44 % av dessa företag hade kunnat bemästra svårigheterna enbart genom omplacering av personal eller övertidsarbete, 54 % hade anskaffat ersättningspersonal och 2 °/o hade icke kunnat mota svårigheterna genom dylika anordningar utan nödgats inskränka eller,

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1 undantagsfall, helt nedlägga driften. Inom c:a av de företag, som anskaffat ersättningspersonal, hade manlig arbetskraft i viss utsträckning ersatts av kvinnlig, framför allt inom grupperna handel och varulager samt banker och försäkringsbolag.

Mera avsevärda svårigheter att upprätthålla driften på grund av militärinkallelserna förelågo dock endast för 18 % av samtliga i undersökningen ingående företag. Motsvarande procenttal för företag med högst 10 anställda uppgick till 22, för företag med 11—200 anställda till 19 och för företag med mer än 200 anställda till 13.

Svårigheterna synas ha varit mera framträdande inom grupperna handel och varulager samt banker och försäkringsbolag än inom övriga näringsgrupper. Detta torde bero på att viss del av personalen vid ett betydande antal företag inom övriga näringsgrupper, framför allt inom gruppen malmbrytning och metallindustri, erhållit uppskov med militärtjänstgöring.

Inom ungefär 10 % av företagen har inkallelse av ledningspersonal eller specialarbetare minskat eller försvårat sysselsättningen för andra. Endast

2 företag med sammanlagt 8 anställda lia uppgivit att driften måst nedläggas längre eller kortare tid på grund av militärinkallelserna. I några få fall ha dessutom avdelningskontor eller filialer måst nedläggas. Betydande driftsinskränkningar ha förekommit vid kalkbrott och kalkbruk på Gotland. Svårigheterna i övrigt synas främst ha bestått däri, att leveranser försenats samt att beställningar måst avvisas.

Hantverksföretag. Beträffande principerna för företagens utväljande torde böra nämnas att från de län, inom vilka inkallelserna varit mest omfattande, uppgifter infordrats från proportionsvis ungefär dubbelt så många företag som inom övriga län. I undersökningen ingå uppgifter från 1,145 hantverksföretag med sammanlagt 7,443 anställda (inkl. företagare). Av dessa voro 593, eller 8 °/o, frånvarande på grund av militärtjänstgöring den 31 januari 1940. Hantverksföretagen uppvisade en något högre procent inkallade än företag inom industri, handel m. m., vilket torde bero på att hantverksföretagen mera sällan åtnjöto uppskov från militärtjänstgöring för viss del av sin personal. Det oaktat hade endast 1fi av hantverksföretagen haft sådan känning av militärinkallelserna att de nödgats vidtaga sådana åtgärder, för vilka tidigare redogjorts.

Ungefär hälften av dessa företag hade kunnat möta svårigheterna genom omplaceringar av personal eller övertidsarbete, 40 % hade anskaffat ersättningspersonal och 10 % hade uppgivit, att de icke kunnat möta svårigheterna genom dylika åtgärder. Av dessa hade 12 företag med sammanlagt 24 anställda helt måst nedlägga driften. Mera avsevärda svårigheter att upprätthålla driften på grund av inkallelser till militärtjänstgöring under de senaste månaderna ha uppgivits av c:a 15 °/o av samtliga hantverksföretag. Inom Norrbottens och Gotlands län voro motsvarande procenttal 36 resp. 40. Inom grupperna rörledningsentreprenörer, snickare, bokbindare, slaktare och charkuterister, smeder, reparatörer o. d. samt boktryckare hade omkring U av företagen uppgivit dylika svårigheter. Inom de av dessa grup-

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

per, som äro hänförliga till byggnadsverksamheten, torde svårigheterna hänföra sig till tidigare delen av redovisningsperioden. Inom 9 % av företagen hade inkallelse av ledningspersonal minskat eller försvårat sysselsättningen för andra.

Skogsbruk. De infordrade uppgifterna avse förhållandena omkring den 15 februari 1940. 1 undersökningen ingå uppgifter från 124 arbetsgivare,

vilkas sammanlagda arbetskraftbehov för utdrivning av den för innevarande vinter beräknade virkesfångsten från egna avverkningar uppgivits till

67,000 man, varav 45,000 huggare och 22,000 körare. Av de 222 skogsförvaltningar, för vilka uppgifter lämnats, hade 177 förvaltningar med ett sammanlagt arbetskraftbehov av 62,000 man uppgivit sig lia haft svårigheter att anskaffa nödig arbetskraft på grund av militärinkallelserna. Särskilt bristen på huggare har varit betydande. Inom Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen ha svårigheterna varit mest framträdande, och arbetsförmedlingarna synas endast delvis lia kunnat tillgodose behovet av ersättningspersonal för de inkallade skogsarbetarna, varför skogsarbetet i viss utsträckning försenats samt i vissa fall måst inskränkas. Ett flertal skogsförvaltningar uppgiva, att den ersättningspersonal, som kunnat anskaffas, varit av sämre kvalitet än den ordinarie. Däremot synas i allmänhet icke några större svårigheter ha uppstått på grund av inkallelser av ledningspersonal, och ej heller därigenom, att hästar i viss utsträckning rekvirerats för militärt bruk. 62 skogsförvaltningar lia uppgivit, att planerade avverkningar måst inställas på grund av brist på arbetskraft. Vid dessa avverkningar skulle c:a 4,000 nian ha kunnat erhålla sysselsättning, eller 6 % av det redovisade arbetskraftbehovet.

Sjöfart. I undersökningen ingå uppgifter från 200 rederier, vilkas sammanlagda tonnage uppgår till 1.2 milj. bruttoton, eller c:a 3/4 av landets fartygsbestånd. Närmare hälften av samtliga rederier har uppgivit, att de haft mera avsevärda svårigheter att upprätthålla driften på grund av militärinkallelserna. Särskilt framträdande voro svårigheterna för de större rederierna, vilka dock framhållit, att även den med utlandsfarten förknippade krigsrisken i hög grad bidragit till svårigheterna att anskaffa arbetskraft. Mera undantagsvis ha dock fartyg måst uppläggas på grund av brist på befäl eller manskap. Enligt de inkomna uppgifterna hade detta varit fallet med 9 fartyg å sammanlagt 8,000 ton, eller 0.7 °/o av hela det redovisade tonnaget. Ett betydande antal fartyg lia däremot måst kvarligga i hamn, sedan de i övrigt varit klara för avgång, för komplettering av besättningen. Ofta ha fartyg måst avgå utan fulltalig besättning. Särskilt kännbar har bristen varit på styrmän och maskinister. Ungefär hälften av samtliga rederier lia uppgivit, att det varit mycket vanligt att man som ersättare måst anställa enligt befälsförordningen obehörigt befäl, överhuvud taget lia besättningarna undergått en kvalitativ försämring, då man på grund av brislen på arbetskraft måst vara mindre nogräknad vid påmönstringen av folk. I större utsträckning än normalt har man måst anskaffa utländsk personal för att fylla behovet.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Åtgärder för arbetslöshetens bekämpande.

Åtgärder inom arbetslöshetskommissionens verksamhetsområde.

Oall ande bestämmelser angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet.

De av 1933 års riksdag godkända grunderna för bedrivande av hjälpverksamhet vid arbetslöshet sammanfattades av Kungl. Maj:t i kungörelsen den 26 juni 1933 (nr 446) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse trädde i stället för kungörelsen den 7 juli 1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp. Rörande innehållet av de sålunda meddelade bestämmelserna tillåter jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse, som lämnats i propositionen nr 235 till 1934 års riksdag.

I propositionen nr 232 till 1935 års riksdag, vartill jag jämväl torde få hänvisa, redogjordes för de ändringar beträffande hjälpbestämmelserna, som beslötos vid 1934 års riksdag. Med anledning av dessa ändringar utfärdades kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, vilken kungörelse ersatt 1933 års kungörelse i ämnet.

Sagda kungörelse har därefter varit föremål för vissa ändringar. Sålunda beslöt 1935 års riksdag jämkningar, för vilka redogjorts i propositionen nr 266 till 1936 års riksdag och vilka föranlett utfärdandet av kungörelsen den 28 juni 1935 (nr 426). Även 1936 års riksdag beslöt vissa ändringar, för vilka redogjorts i propositionen nr 302 till 1937 års riksdag och vilka återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1936 (nr 464).

Vidare beslöt 1937 års riksdag enligt Kungl. Maj:ts förslag vissa ändringar av då gällande regler för verksamheten, på sätt närmare framgår av kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 545) örn ändrad lydelse i vissa delar av kungörelsen den 30 juni 1934.

I fråga örn detaljerna i hjälpkungörelsen och av arbetslöshetskommissionen utfärdade tillämpningsföreskrifter hänvisar jag till den av kommissionen i februari 1938 utgivna publikationen »Råd och anvisningar rörande hjälpverksamheten för arbetslösa». Påpekas må emellertid, att den i sagda publikation intagna s. k. löne- och understödsskalan senare reviderats. Sålunda har bl. a. genom beslut i början av 1940 tillagts en ny högsta lönegrupp med en reservarbetslön av 9 kronor 20 öre.

Arbetslinjen.

Angående statens arbetslöshetskommissions verksamhet lämnas en utförlig redogörelse i kommissionens förutnämnda skrivelse den 26 februari 1940 (Bil. A). Här meddelas ett kort sammandrag därav, varvid jämväl i detta avsnitt sifferuppgifterna fullständigats med sådant material, som framkommit senare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

15 Vad till en början angår statliga reservarbeten, har kommissionen i enlighet med tidigare givna direktiv och med hänsyn till det förbättrade arbetslöshetsläget under 1939 icke åtagit sig några nya arbetsobjekt för utförande såsom statligt reservarbete. De under detta år avtalade arbetena avsågo endast kompletteringar av äldre arbeten. Kontraktsbeloppen fördelade sig länsvis som framgår av tab. 9 (fullständiga uppgifter för 1937 —1939 se Bil. A. tab. 13 och 14).

Tab. 9. Beräknade kostnader för statliga resenrarbeten, under 1939 antagna till

utförande.

Summa 361,100 370,055

Av 1939 års totalbelopp, 661,100 kronor, hänför sig 315,000 kronor till Ulricehamnsbanan. Den sistnämnda utgjorde jämte inomskärsleden Malö strömmar i Bohuslän kommissionens största arbete under 1939. Arbetet med Ulricehamnsbanan har bedrivits såsom statligt reservarbete sedan 1928 och är nu fullbordat; kommissionens därå utförda arbeten representera en direkt arbetskostnad av 6.7 milj. kronor. Arbetet å Malö strömmar påbörjades 1935 och var vid slutet av 1939 genomfört till 60 %>; totalkostnaden är beräknad till 3.8 milj. kronor.

Antalet i statliga reservarbeten sysselsatta framgår av i tabell 11 intagna uppgifter om arbetslinjens totala omfattning. Av kommissionen hava även lämnats uppgifter om de sysselsattas fördelning efter hemorter (se Bil. A. tab. 16 och 17). Av uppgifterna framgår bl. a., att under 1939 reservarbetsstyrkan till ungefär x/3 utgjorts av arbetslösa från städer. Närmare 2/3 av reservarbetarna ha kunnat placeras inom sitt hemlän.

Kommissionen meddelar även uppgifter på omsättningen vid de statliga reservarbetena, d. v. s. den hastighet, varmed arbetsstyrkan förnyas genom att arbetare avgå och nya hänvisas i de avgåendes ställe (Bil. A. tab. 18). Det framgår, att omsättningen, som 1938 var livligare än något år sedan 1930, under 1939 minskats något.

Antalet dagsverken vid de statliga reservarbetena uppgick under budgetåret 1938/39 till 495,857, av vilka 397,081 utförts av reservarbetare. Den kontanta medeldagsförtjänsten för reservarbetare varierade under olika månader av 1939 mellan 5:57 och 6:52 (se vidare Bil. A. tab. 20), däri icke inräknat ortstillägg, resor och naturaförmåner. Örn kostnaden per dagsverke meddelar kommissionen utförliga uppgifter (Bil. A. tab. 19), av vilka några här intagits i tab. 10.

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Tab. 10. De statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag.

I samband med de statliga reservarbetena må nämnas, att vissa av arbetslöshetskommissionen tidigare som reservarbeten bedrivna vägarbeten av kommissionen fullföljas och efterhand fullbordas med arbetskraft, som anställes och avlönas enligt öppna marknadens villkor. Dessa s. k. färdigställningsarbeten motiveras med att desamma ur trafiksynpunkt böra slutföras fortare än som kan ske med användning endast av hänvisade reservarbetare. Arbetena bekostas delvis med automobilskattemedel och delvis av medel från det å tilläggsstat I för innevarande budgetår upptagna reservationsanslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder. (Angående färdigställningsarbetenas omfattning se Bil. A. tab. 22).

Under 1939 hava beviljats statskommunala reservarbeten med en sammanlagd beräknad kostnad av 2,044,957 kronor, därav allmänna vägar för 377,302 kronor (se vidare Bil. A. tab. 23).

För sådana statskommunala reservarbeten, som icke avse allmänna vägar — i vilket fall särskilda bestämmelser gälla — har utgått statsbidrag till arbetslöner samt, i vissa fall och med lägre andel, till materialkostnader. Bidraget till löner har beviljats med samma procenttal som bidraget till dagunderstöd inom samma kommun, dock minst 30 %. Bidrag till material, transporter och arbetsledning bär i regel utgått efter ett procenttal, som med 5 enheter överstigit hälften av det för arbetslöner tillämpade procenttalet. Sedan några år tillbaka beviljas i allmänhet intet bidrag för detta slags kostnader åt kommuner, som hava låg bidragsprocent för lönekostnader.

Antalet kommuner, som erhållit mer än 50 % statsbidrag, har under 1939 ytterligare minskats och utgjorde detta år 22. I regel gäller samma bidragsprocent för alla statskommunala reservarbeten, som under ett och samma år beviljats inom en kommun, men i vissa fall har för särskilda arbeten, vilka ansetts i högre grad tillgodose andra intressen än arbetslöshetspolitiska, tillämpats ett högre procenttal. Den för ett visst statskommunalt reservarbete fastställda bidragsprocenten har tillämpats härför så länge arbetet pågått, även örn procenttalet för kommunen i övrigt senare ändrats.

Ur senast anförda synpunkter fördelar sig kostnaden för de under 1939 beviljade statskommunala reservarbeten, som icke avse allmänna vägar, sålunda:

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

arbetslöner ..................

andra kostnader med statsbidrag kostnader utan statsbidrag ... .

....... 1,060,453

....... 191,897

....... 415,305

Summa 1,667,655.

Antalet kommuner, som haft arbetslösa sysselsatta vid statskommunala reservarbeten, var under 1939 tämligen litet, i medeltal 46, och genomsnittsantalet vid dylika arbeten sysselsatta reservarbetare var under detta år lägre än något annat år efter 1930, nämligen 840 (se vidare Bil. A. tab. 24—26).

I regel ha vid statskommunala reservarbeten sysselsatts endast familjeförsörjare ävensom icke försörjningspliktiga över 50 års ålder.

Medeldagsf ört jönsten vid statskommunala reservarbeten har under 1939 varierat för olika månader mellan 7: 60 och 8: 45 kronor i städer samt mellan 5:99 och 6: 60 kronor på landsbygden (se Bil. A. tab. 27).

Vid kommunala reservarbeten sysselsattes under 1939 i genomsnitt 1,750 man (se vidare Bil. A. tab. 29).

Tab. 11. I olika slag ar reservarbeten sysselsatta vid slutet av varje månad sedan

januari 1938.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 236.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Arbetslöshetskommissionen meddelar slutligen en sammanfattning av s y sselsättningen i olika slags reservarbeten under åren 1930—1939 (Bil. A. tab. 30). Siffrorna för 1938 och 1939 hava här upptagits i tab. 11. Av desamma framgår, att arbetslinjen under 1939 i stort sett tagits i anspråk mindre än året förut.

Under stödslinjen.

Kontantunderstödsverkscimhet har under 1939 bedrivits endast i begränsad omfattning, huvudsakligen blott under vintermånaderna. Under tiden juli—september förekom ingen sådan verksamhet utom i samband med kursverksamhet. (Se Bil. A. tab. 31—33.)

För dagunderstöd med statsbidrag har tillämpats samma princip som vid statskommunala reservarbeten, nämligen att understöd utgått till personer över femtio år samt till familjeförsörjare. Dagunderstöd har lämnats företrädesvis kontant men även in natura. Dagunderstödets medelbelopp under 1939 utgjorde 2: 95 kronor, till drygt 46 %> täckt av statsbidrag; motsvarande siffror för 1938 utgjorde 3: 05 kronor samt 42 %.

Vid fastställande av statsbidragets storlek för varje kommun har arbetslöshetskommissionen utgått från skattetrycket under de sista tre åren samt arbetslösheten under de sista tolv månaderna. Med hänsyn till de svårigheter en alltför stark reducering av statsbidraget kunde tänkas medföra för åtskilliga kommuner, vilka visserligen under de senast förflutna tolv månaderna rapporterat en avsevärt mindre arbetslöshet än tidigare men åtminstone delvis till följd av omfattande arbetslöshet under flera föregående år hade en svag ekonomisk ställning, har kommissionen funnit sig böra vid fastställandet av statsbidraget för år 1939 taga hänsyn till dettas storlek under år 1938. På grund härav har i intet fall lägre statsbidragsprocent fastställts för år 1939 än att skillnaden mellan denna och procenttalet för år 1938 uppgått till högst 15. Vid sitt bestämmande under hösten 1939 av statsbidragsprocenten för år 1940 har kommissionen med hänsyn till det ovissa läget icke i något fall fastställt lägre bidragsprocent än den för år 1939 gällande.

Kommissionen meddelar vidare vissa uppgifter om hyreshjälp (Bil. A. tab. 34) samt örn kommunala understöd utan statsbidrag i anledning av arbetslöshet (Bil. A. tab. 35). Kommissionen anmärker, att den bristande känslighet för växlingarna i arbetslöshetsläget, som man tidigare ansett sig kunna spåra i den kommunala understödsverksamhetens omfattning, icke syntes på samma sätt som förut lia gjort sig gällande under 1939, utan att denna hjälpverksamhet torde ha anpassat sig tämligen nära efter förskjutningarna i den rapporterade arbetslösheten.

Slutligen meddelas en sammanställning av understödslinjens omfattning åren 1930—1939 (Bil. A tab. 36), varav utdrag meddelas här i tab. 12.

Kungl. Maj.ts proposition nr 236. 19

Tilli. 12. Understöds!Uljens omfattning frän januari 1938.1

Kommissionen framhåller, att understödslinjen under förra hälften av 1939 kommit att spela en något större roll inom hjälpverksamheten än vad fallet var under motsvarande tid de två närmast föregående åren, medan den sjunkit i betydelse under årets senare hälft. Ökningen i förra fallet har till stor del sin förklaring i arbetslöshetens stegring vintern 1939 bland skogskommunerna och svårigheten för kommissionen att särskilt inom vintermånaderna ställa platser till förfogande vid de starkt beskurna statliga reservarbetena. Nedgången i de understöddas antal under årets senare hälft beror åter på såväl arbetsmarknadens förbättring som det genom militärinkallelserna minskade antalet hjälpsökande personer.

Ungdomsarbetslösheten.

Den fortsatta minskningen av ungdomsarbetslösheten har medfört, att den för hjälp åt unga arbetslösa särskilt avsedda verksamheten under år 1939 bedrivits i mycket begränsad omfattning. Hjälpåtgärderna lia anordnats i huvudsak efter samma riktlinjer som under de närmast föregående åren och 1

1 Inklusive dagunderstöd till kursdeltagare.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

sålunda under de tre huvudformerna kursverksamhet, frivillig arbetsvinst (statliga och statskommunala arbetsläger) och ungdomsreservarbete (statliga och statskommunala ungdomsreservarbeten).

Vid 1939 års utgång omfattade åtgärderna för hjälp åt unga arbetslösa endast ett statligt arbetsläger (vid Vännäs i Västerbottens län), ett statskommunalt arbetsläger (i Göteborg) och ett ungdomsreservarbete (vid Pengsjöby i Västerbottens län). Vissa uppgifter om ungdomshjälpens omfattning återfinnas här i tab. 13 (se vidare Bil. A. tab. 37 och 38).

Tab. 13. Ungdomshjälpens omfattning sedan januari 1939.

Hjälpverksamhetens omfattning.

I tab. 14 lämnas en översikt över hjälpverksamhetens omfattning i förhållande till antalet hjälpsökande sedan 1930.

Tab. 14. Antalet hjälpta i procent ar antalet hjälpsökande arbetslösa sedan 1930.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236,

21 Statliga och kommunala beredskapsarbeten.

En översikt över de anslag, som av riksdagen anvisats till statliga och kommunala beredskapsarbeten under budgetåren 1933/34—1939/40 lämnas i efterföljande sammanställning:

Anslag kron or Statliga Kommunala

Budgetår beredskaps- beredskapsarbeten arbeten

1933/34 3,000,000 8,500,000

1934/35 3,000,000 7,000,000

1935/36 .................................... 3,000,000

1936/37.................................... 3,000,000

1937/38.................................... 10,000,000

1938/39.................................... 14,000,0001

1939/40.................................... 10,000,000

I följande sammanställning angives fördelningen av från anslaget för innevarande budgetår till och med den 29 februari 1940 disponerade medel.

Summa 8,739,864: 35 1,820,700: —

Därav å tilläggsstat 4,000,000.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Under innevarande budgetår har Kungl. Majit dessutom från anslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder å 10,000,000 kronor, som anvisats av 1939 års urtima riksdag, för statliga och kommunala beredskapsarbeten till och med den 29 februari 1940 disponerat sammanlagt 1,657,200 kronor. Fördelningen av ifrågavarande belopp framgår av följande sammanställning.

Anvisat från anslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder, kr.

......... 877,200

......... 720,000

......... 60,000

Summa 1,657,200

Rörande fördelningen på olika län av de belopp, som Kungl. Majit under budgetåret 1938/39 och under tiden 1 juli 1939—29 februari 1940 beviljat till statliga och kommunala beredskapsarbeten, hänvisar jag till tabell 15.

Beträffande de medel, som av Kungl. Majit anvisats till statliga och kommunala beredskapsarbeten, har jag låtit upprätta förteckningar, upptagande de olika företagen, dagen för Kungl. Majits beslut, företagens totalkostnader samt beloppen av de medel, som beviljats varje företag. Förteckningarna torde få såsom bilagor fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilagor B—E). Detsamma gäller förteckningar över de statliga och kommunala beredskapsarbeten, som avslutats under år 1939 (Bilagor F—G). I dessa förteckningar meddelas även uppgifter för varje företag om antalet utförda dagsverken, medelförtjänsten per 8-timmars arbetsdag samt dagsverkskostnaden, den sistnämnda angiven dels totalt, dels i vad den drabbar statsverket.

Vidare har jag låtit verkställa en undersökning rörande de statliga och kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden 1 juli 1933—31 december 1939, i avsikt att belysa det läge, vari de skilda företagen befunno sig sistnämnda dag, huruvida de voro slutförda, under utförande eller beslutade men ej påbörjade. Undersökningen lämnar även upplysning örn företagens totalkostnader, de anvisade medlens belopp samt totalkostnadernas fördelning å arbetslöner å ena sidan och övriga kostnader, material m. m. å andra sidan. Undersökningsresultatet har sammanställts i tabell 16. Av tabellen framgår, att under tiden 1 juli 1933—31 december 1939 medel beviljats till sammanlagt 792 arbetsföretag, representerande en total kostnadssumma av 101.3 milj. kr. Den 31 december 1939 voro 125 arbetsföretag, vilkas totalkostnader uppgå till 40.9 milj. kr., under utförande, varjämte 13 arbetsföretag å tillsammans 2.2 milj. kr. beslutats men ej påbörjats. Av samtliga företags totalkostnader hade 63.7 milj. kr.1, eller 62.9 %>, anvisats av Kungl. Majit från anslag till beredskapsarbeten. Återstoden, 37.2 milj. kr. eller 36.7 % utgöres huvudsakligen av bidrag från kommuner, vägdistrikt m. fl. samt till mindre del statsbidrag från andra anslag än arbetslöshetsme-

1 I denna summa ingå belopp, som beviljats under budgetåren 1938/39 och 1939/40, att utgå under senare budgetår.

Arbeten inom

Göteborgs oell Bohus län

Stockholms stad.........

Västernorrlands län.....

Tabell 15. Till statliga oell kommunala beredskapsarbeten beviljade belopp V? 1938—,e/> 1040. Länsfordclning. Kronor.

Län

Stockholms stad

Stockholms ....

Uppsala........

Södermanlands.. Östergötlands . .. Jönköpings......

Kronobergs ....

Kalmar ........

Gotlands........

| Blekinge........

I Kristianstads____

Malmö stad .................

Malmöhus i övrigt...........

Hallands ...................

Göteborgs stad...............

Göteborgs och Bohus i övrigt.

Älvsborgs ...................

Skaraborgs...................

Värmlands...................

Örebro .....................

Västmanlands ...............

Kopparbergs.................

Gävleborgs...................

Västernorrlands .............

Jämtlands...................

Västerbottens ...............

Norrbottens .................

Statliga beredskapsarbeten

V» 1938- “/« 1939

Summa

/ I—S,/l!

1939 V»—29/a

1940 Kommunala beredskapsarbeten

Vv 1938s°/e 1939

Vi—31/1*

1939 Vt—89/*

1940 Summa

'/i 1938— s0/e 1939

Vi—81/1*

1939 V1-89/*

lss

w

Kungl. Maj:ts proposition nr 236•

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Tabell 16. Sammanställning per den 31 december 1939 ar statliga och kommu-

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 236-

nåla beredskapsarbeten, till vilka iftedel beviljats under tiden 7? 1933—‘V» 1939.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

del. Av de sammanlagda totalkostnaderna belöpa sig å material m. m. 56.2 milj. kr. eller 55.6 °/o och å arbetslöner 45.1 milj. kr., eller 44.6 %.

Antalet den 31 december 1939 icke slutförda ävensom beslutade men ej påbörjade statliga och kommunala beredskapsarbeten inom olika län och de totalkostnader, som dessa arbeten representera, framgår av tabell 17.

Tal). 17. Den sl/i2 1939 icke slutförda (inkl. beslutade men ej påbörjade) statliga och kommunala beredskapsarbeten inom olika ian. Antal arbetsföretag samt totalkostnader.

1 Därav 9 företag å tillsammans 1,604,025 kr. beslutade men ej påbörjade.

2 > 2 > > » 247,000 . > » ,

3 » 2 > » 300,500 > » » »

Tab. 18. Antalet från olika lån i beredskapsarbeten sysselsatta av arbetslöslietskommittéer anvisade arbetslösa år 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

I överensstämmelse med den praxis, som utvecklat sig under senare år, lia statliga och kommunala beredskapsarbeten huvudsakligen kommit till användning för att inom de av arbetslöshet svårast hemsökta landsdelarna bereda sysselsättning åt arbetslösa. Enligt Kungl. Maj :ts föreskrift skall sålunda vid dessa arbeten — i den utsträckning, som är förenligt med företagens ändamålsenliga bedrivande — anlitas av arbetslöshetskommittéer anvisad arbetskraft, varvid familjeförsörjare i regel skall lämnas företräde. Av de rapporter, som varje företag månatligen skall insända till socialdepartementet, framgår bl. a., att omkring 90 °/o av de vid statliga och kommunala beredskapsarbeten sysselsatta utgöras av arbetskraft, som anvisats av arbetslöshetskommittéer. Den övriga arbetskraften utgöres så gott som uteslutande av specialarbetare.

I tabell 18 meddelas uppgifter om antalet från olika län i beredskapsarbeten sysselsatta, av arbetslöshetskommittéer anvisade arbetslösa vid slutet av varje månad under tiden januari—december 1939. Av tabellen framgår, att det övervägande antalet anvisade var hemmahörande i Västernorrlands, Göteborgs och Bohus eller Norrbottens län.

Hela antalet i statliga och kommunala beredskapsarbeten sysselsatta, av arbetslöshetskommittéer anvisade arbetslösa under åren 1938 och 1939 framgår av tabell 19.

Tab. 19. Antalet i beredskapsarbeten sysselsatta, ar arbetslöshetskommittéer anvisade

arbetslösa.

Den 29 februari 1940 voro 766 anvisade arbetslösa sysselsatta i statliga och 580 i kommunala beredskapsarbeten. Som jämförelse kan nämnas att vid samma tidpunkt 1,197 hjälpsökande arbetslösa voro sysselsatta i statligt reservarbete och 298 i statskommunalt reservarbete.

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

29 Främjande av företagsverksamhet m. m.

I fråga om dispositionen av arbetslöshetsmedel till främjande av företagsverksamhet har jag låtit sammanställa vissa uppgifter, vilka torde få som bilaga fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende (Bilaga H).

I den till föregående års riksdag avgivna propositionen angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. har lämnats en redogörelse för användningen intill den 1 mars 1939 av de särskilda anslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet.

Efter nämnda dag hava beviljats 6 lån å tillhopa 160,000 kronor.

Efter avdrag för lån och subventioner, till vilka rätten gått förlorad genom underlåtenhet att uttaga de beviljade beloppen, hava anslagen, tillhopa

16,500,000 kronor, tagits i anspråk till ett sammanlagt belopp av 16,390,893 kronor 64 öre. Å de intill den 1 januari 1940 lyftade lånen, tillhopa 16,246,594 kronor 99 öre, har vid samma tidpunkt återbetalats ett belopp av 9,626,056 kronor 63 öre.

Åtgärder för omflyttning av arbetskraft. liese- och flyttningsbidrag.

I fråga om understöd från det allmännas sida i syfte att bereda ökade möjligheter för arbetssökande att taga arbete utom sin hemort finnes för närvarande enligt lagen den 15 juni 1934 örn offentlig arbetsförmedling 10 § 2 mom. viss möjlighet att medgiva statsbidrag till resor. Därest arbetssökande uppenbarligen saknar erforderliga medel för resa till annan ort, där anställning anvisats honom, och arbetsförmedlingsanstalt därför bekostar hans resa, kan anstalten under vissa förutsättningar erhålla 75 % statsbidrag till kostnaden. Dessa förutsättningar innebära framförallt, att vid resans anträdande överenskommelse örn anställningen skall vara träffad eller med skäl kunna väntas komma till stånd, samt att det icke framgår av omständigheterna, att möjlighet och fog funnits för att av arbetsgivaren eller arbetaren uttaga ersättning för resekostnaden. Till återresa, då anställning icke kommit till stånd, må statsbidrag utgå endast då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Den i 1934 års lag givna möjligheten att medgiva resebidrag åt arbetssökande är sålunda ganska begränsad. På senare tid hava emellertid möjligheterna till statsbidrag på olika sätt utvidgats.

Beträffande ett särskilt arbetsområde, betodlingen, har Kungl. Maj :t genom brev den 26 maj 1939 meddelat särskilda bestämmelser rörande resebidrag. Enligt dessa bestämmelser skola hos vederbörande arbetslöshetskommitté såsom hjälpsökande anmälda eller eljest veterligen arbetslösa personer, som antagit genom den offentliga arbetsförmedlingen erbjudet arbete vid betfälten i riket, erhålla kostnadsfri återresa från arbetsplatsen. Villkor härför är, att i varje särskilt fall arbetsgivaren åtagit sig att bidraga till kostnaden för arbeta-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

rens återresa från arbetsplatsen med ett i förhållande till det av arbetaren utförda arbetet utgående, efter fem kronor för tunnland beräknat belopp. I övrigt äger socialstyrelsen bestämma villkor och förutsättningar för bidragets utgående. Medel härtill hava anvisats från reservationsanslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m.

Frågan om utvidgade bidrag vid arbetslösas resor har bland annat upptagits av Västernorrlandsutredningen, som i skrivelse den 26 januari 1939 hemställt, att av arbetslöshetsmedel visst belopp måtte av arbetsförmedlingen i Västernorrlands län försöksvis få användas såsom flyttningsbidrag åt familjer till arbetssökande, som genom arbetsförmedlingen bereddes anställning å orter utom länet. Utredningens förslag tillstyrktes av min företrädare i ämbetet (se prop. 1939 nr 178 sid. 43 och 48).

Riksdagen förklarade sig dela departementschefens uppfattning i denna fråga (riksd. skr. 1939 nr 314 sid. 6; jfr statsutsk. uti. nr 184 sid. 8) och ville därutöver, icke minst med hänsyn till rådande brist på arbetskraft inom jordbruket, ifrågasätta, huruvida icke den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten rörande såväl gifta som ogifta arbetssökande över huvud taget borde kunna intensifieras inom områden med kvardröjande restarbetslöshet genom beredande av ökade möjligheter till resebidrag av statsmedel. Dessa ökade möjligheter skulle närmast innebära, att statsbidraget utsträcktes till att omfatta hela resekostnaden till och i erforderliga fall även frän arbetsplatsen. Denna bidragsverksamhet borde emellertid begränsas till att underlätta förflyttning av arbetskraft från områden med kvardröjande restarbetslöshet till trakter, där brist på arbetskraft rådde inom jordbruket. Kostnaderna borde bestridas av arbetslöshetsmedel.

I anledning härav meddelade Kungl. Majit i brev den 11 augusti 1939 bestämmelser om utvidgad rätt till statsbidrag, gällande tills vidare intill den 1 juli 1940. Bestämmelserna skulle tillämpas under de tider och för de geografiska områden, som fastställdes av socialstyrelsen i samråd med arbetslöshetskommissionen, och inneburo utvidgningar i tre hänseenden:

1) Kostnaden för arbetssökandes resa för att tillträda på annan ort anvisad fast anställning inom jordbruket ersättes helt av statsmedel.

2) För den som innehaft av arbetsförmedlingen anvisad tillfällig anställning inom jordbruket, må statsbidrag utgå till återresa. Villkor härför är dels att arbetsförmedlingsanstalt med statsbidrag bekostat resan till arbetsplatsen och dels att arbetsgivaren bidrager till återresan med 10 kronor.

3) Då arbetssökande tillträtt å annan ort anvisad fast anställning och uppenbart behov av flyttningslijälp föreligger, må av statsmedel ersättas dels resor för den arbetssökandes familjemedlemmar och dels halva kostnaden för flyttning av familjens bohag, dock högst 150 kronor. Som familjemedlem räknas därvid hustru samt hemmavarande barn under 16 år; därjämte må socialstyrelsen i visst fall medgiva ersättning även för annan familjemedlems resa.

Även för detta ändamål anvisades medel av reservationsanslaget till resei-varbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.

31 Jämlikt Kungl. Ma.j:ts bemyndigande Ilar socialstyrelsen utfärdat närmare anvisningar i ämnet. I dessa anvisningar har bl. a. uttalats, att som fast anställning i detta hänseende finge betraktas sådan anställning, som beräknades räcka minst sex månader.

Socialstyrelsen har vidare i samråd med arbetslöshetskommissionen fastställt följande förteckning på orter med kvardröjande restarbetslöshet, å vilkas arbetslösa dessa bestämmelser skulle äga tillämpning.

Blekinge län: Hela länet med undantag av städerna Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg.

Göteborgs och Bohus län: Samtliga kommuner inom Stångenäs, Sotenäs, Tunge, Kville, Tanums och Vette härad samt städerna Uddevalla, Lysekil och Strömstad.

Gävleborgs län: Söderhamns stad.

Västernorrlands län: Hela länet med undantag av Ångermanlands norra domsaga samt städerna Sundsvall, Härnösand och Sollefteå.

Västerbottens län: Byske, Holmsund och Skellefteå landskommun.

Norrbottens län: Gällivare, Råneå, Nederkalix och Nedertorneå.

I skrivelse den 11 oktober 1939 hemställde statens arbetsmarknadskommission med hänsyn till läget på axbetsmarknaden, att här återgivna bestämmelser måtte få gälla även inom andra områden än dem, som avsågos i förenämnda riksdagsskrivelse.

1939 års urtima riksdag uttalade (riksd. skr. nr 52), att ifrågavarande utsträckta flyttningshjälp måtte — under iakttagande av all den kontroll, som kunde påkallas för att förebygga missbruk — lämnas även beträffande områden, inom vilka på grund av krigssituationen kunde komma att inträda arbetslöshet. Del anmärktes tillika, att de antydda stödåtgärderna väl i första hand fixxge inriktas på icke familjeförsörjare, i all synnerhet i de fall, då utkomstmöjligheterna på den nya orten tedde sig mera tillfälliga eller överhuvud mera ovissa.

Sedermera har statens arbetsmarknadskommission i ny skrivelse den 19 januari 1940 föreslagit en utvidgad rätt till statsbidrag för detta ändamål. I anledning av denna skrivelse och xäksdagens nyssnämnda uttalande har Kungl. Majit i brev den 26 januari 1940 för tillämpning tills vidare intill den 1 juli 1940 medgivit, att bidrag av statsmedel finge för underlättande av överflyttning av arbetskraft till .sådana områden av näringslivet, vilka vore av särskild betydelse för folk försörjningen eller rikets försvar, utgå till arbetsförmedlingsanstalt för de kostnader anstalten bestlin för ai-betssökandes resa eller arbetssökandes familjs resa eller flyttning. Därvid skulle i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som meddelats i förutnämnda brev den 11 augusti 1939.

Angående den omfattning, i vilken ifrågavarande bidrag utgått, må anmärkas, att de senare utvidgningarna trätt i tillämpning först under hösten 1939 och sålunda hittills endast varit i funktion under den del av året, då omflyttningen på arbetsmarknaden normalt är ganska begränsad. Till följd härav har hittills endast en obetydlig del av de för ändamålet anvisade medlen ta-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

gits i anspråk. I och med vårsäsongens inträde kan man räkna med att förflyttning av arbetskraft, speciellt för tillgodoseende av jordbrukets behov, kommer i gång i större utsträckning. Den forcering av verksamheten inom vissa delar av näringslivet, som därutöver kan väntas inträda såsom en följd av den rådande situationen, kommer även att stegra behovet av omplaceringar, varför man även på näringsområden utanför jordbruket kan förvänta, att den utvidgade resebidragsverksamheten kommer att få stor betydelse.

Särskilda förmåner i vissa fall.

Enär de omfattande försvarstekniska arbeten, som beslutats under innevarande vinter, delvis äro förlagda till delar av landet, inom vilka icke finnes något överskott av arbetskraft, svarande mot vad ifrågavarande arbeten taga i anspråk, har som en naturlig utväg undersökts möjligheterna av att åtminstone delvis tillgodose detta behov av arbetskraft genom anvisning av arbetslösa med fullgod arbetsförmåga. Det har därvid visat sig lämpligt att låta utföra en del av ifrågavarande arbeten i arbetslöshetskommissionens regi. Lönerna vid dessa arbeten hava bestämts efter kollektivavtal, gällande för anläggningsarbeten på den ort, där arbetet bedrives. Då emellertid denna kan vara belägen långt från de hänvisade arbetslösas hemorter och arbetena delvis bedrivas vintertid under svåra klimatiska förhållanden samt då familjeförsörjare icke kunna beräknas flytta med sig sina familjer och därför åsamkas ökade levnadskostnader, har det ansetts, att i så fall särskilda förmåner borde utgå utom kollektivavtalets ram.

Kungl. Majit har därför för berörda arbetare meddelat vissa särskilda bestämmelser i fråga örn resor, utrustning och familjebidrag. Sålunda gäller, att arbetaren erhåller fri resa från hemorten till arbetsplatsen samt, i vissa fall, fri hemresa. Den senare förmånen skall arbetaren vara berättigad till i varje fall efter fyra månaders tjänst samt dessförinnan, om han entledigas på grund av arbetsbrist eller i annat fall efter särskild prövning. I fråga örn utrustning skall arbetare erhålla arbetskläder, vilka han äger rätt att behålla utan ersättning efter fyra månaders tjänst liksom ock vid entledigande på grund av arbetsbrist. Direkt till arbetares familj utgår kontant bidrag med en krona om dagen till hustru och 40 öre om dagen till varje barn under 16 år. Då nämnda förmåner motiveras av önskemålet att utnyttja dessa arbetstillfällen för att bereda sysselsättning åt arbetslösa, har föreskrivits, att desamma skola av arbetslöshetskommissionen bestridas från reservationsanslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder.

Utredningar.

Planläggningen av beredskapsarbeten

Sedan Kungl. Majit meddelat närmare direktiv rörande åtgärderna för möjliggörande av ett snabbt igångsättande i beredskapssyfte av till vägoch vattenbyggnadsväsendet hörande arbetsplaner, varigenom väg- och

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

vattenbyggnadsstyrelsen bland annat ålades att sammanföra i form av kortregister för varje särskilt företag vissa uppgifter, avsedda att bilda en beredskapsplan för ifrågavarande arbeten, har såsom i annat sammanhang meddelats en sådan beredskapsplan upprättats samt i ett exemplar överlämnats till vartdera av social- och kommunikationsdepartementen. Ett exemplar av planen finnes därjämte förvarat hos styrelsen. För att beredskapsplanen skall kunna tjäna sitt ändamål har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att komplettera densamma med efter hand tillgängliga uppgifter, varvid i planen ingående företag, som komma till utförande i annan ordning, skola avföras ur planen och som ersättning nya företag intagas däri, så att planen så vitt möjligt bibehålies vid den omfattning, som motsvarar de å beredskapsstaten för respektive ändamål upptagna anslag. För ändamålet har Kungl. Maj:t genom beslut den 14 juli och den 8 december 1939 till styrelsens förfogande under innevarande budgetår ställt ett belopp av sammanlagt högst 45,500 kronor.

Med anlitande av dessa medel har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen verkställt komplettering och förnyelse av beredskapsplanen samt planläggning av i densamma ingående arbetsföretag.

Det åligger därjämte styrelsen att, i den mån för hithörande företags utförande erforderliga beslut av administrativ art saknas, verka för påskyndandet av dylika beslut samt att medverka till att även andra erforderliga åtgärder för möjliggörande av arbetenas snabba igångsättande vidtagas, i första hand genom vederbörande intressenters och — i den mån detta ej sker — genom styrelsens egen försorg efter samråd med kommunikationsdepartementet.

I samband med uppgörandet av förslag till beredskapsplan för budgetåret 1940/41 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för möjliggörande av ytterligare förnyelse av planen, från de olika länen infordrat uppgifter på sådana företag, som lämpligen kunna upptagas i planen i stället för företag, som bliva avförda ur densamma. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har samtidigt med överlämnandet av förslaget till plan för budgetåret 1940/41 gjort framställning örn anvisande av medel för samma budgetår för vidmakthållande av upprättad beredskapsplan för väg-, bro- och stensättningsarbeten samt för vidtagande av erforderliga åtgärder för ett snabbt igångsättande av i denna beredskapsplan ingående arbeten. Det härför erforderliga medelsbehovet beräknades därvid av styrelsen till 25,000 kronor.

Vad särskilt angår hamn- och farleds- samt valten- och avloppsledningsarbeten har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den 20 november 1939 till kommunikationsdepartementet överlämnat en promemoria i ämnet med förslag till sådana arbeten å beredskapsstaten för budgetåret 1940/41. Ett reviderat förslag har därefter avgivits av styrelsen i mars 1940. I delta senare förslag hava upptagits företag för en sammanlagd beräknad kostnad av över 25 miljoner kronor, vilka kunna komma till utförande vid inträffad krissituation under budgetåret 1940/41 och för vilka beräknats utgå statsbidrag med över 20 miljoner kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 236. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1937 års arbetslöshet ssahkuimif/a.

I propositionen nr 178 till 1939 års lagtima riksdag angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. redogjordes för 1937 års arbetslöshetssakkunnigas dittillsvarande arbete.

De sakkunniga ha under 1939 slutfört ett antal undersökningar. Resultatet både av dessa och av flera tidigare utförda sådana hava tjänat såsom underlag för ett inom de sakkunnigas kansli upprättat utkast till delbetänkande. Den i propositionen nr 178 till 1939 års lagtima riksdag omnämnda utredningen rörande arbetstillfällen för arbetslösa personer inom de tekniska och merkantila yrkena har sålunda fullbordats. De sakkunniga hava vidare fullföljt sina undersökningar angående vissa ekonomiska och sociala förhållanden inom de arbetslöshetstyngda kommunerna, särskilt med hänsyn till avsikten att söka skapa ett nytt system för beräknande av statsbidragets storlek till kommunernas åtgärder mot arbetslösheten. Uppmärksamhet har även ägnats frågan om huru i lijälphänseende lämpligen bör förfaras med den i olika hänseenden mindre goda, arbetslösa arbetskraften.

De sakkunniga, vilka under sitt hittills bedrivna arbete i främsta rummet inriktat sig på att åstadkomma en ändamålsenlig utformning av arbetslinjen inom hjälpverksamheten, hava till detta spörsmåls belysande låtit utföra en specialundersökning, därvid ett försök gjorts att analysera löneförhållandena m. m. vid de statliga och kommunala beredskapsarbetena i dessas relation till motsvarande förhållanden vid de statliga reservarbetena.

Enligt ett under våren 1939 uppgjort arbetsprogram hade det varit de sakkunnigas avsikt att efter de nämnda undersökningarnas slutförande vid en sammanhängande följd av överläggningar under senare delen av augusti månad samma år ingående behandla vissa arbetslöshetspolitiska huvudfrågor. På grund av det inträdda krisläget kommo emellertid de planerade sammanträdena icke till stånd, och senare fram på hösten nedlades de sakkunnigas arbete tills vidare. Några definitiva förslag beträffande de spörsmål, som hittills preliminärt diskuterats, hava de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga, förrän tidsförhållandena giva rum för ett närmare dryftande av dessa problem.

Väster norrlandsut redningen.

I tidigare propositioner angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. har redogjorts för vissa utredningar och förslag, som för prövning underställts Kungl. Majit av den s. k. västernorrlandsutredningen. I ett den 29 september 1939 dagtecknat betänkande (S. O. U. 1939:51) har utredningen framlagt det slutliga resultatet av sina överväganden, vilket sammanfattats på följande sätt:

Västernorrlands läns rika skogstillgångar hava blivit föremål för en omfattande exploatering. Tre av Norrlands största älvar, vilka utmynna i länet, hava skapat synnerligen gynnsamma betingelser för uppbyggande av en på skogsprodukterna grundad storindustri. Denna naturliga industriella expansion har fortskridit så långt att länet är ett av de mest betydelsefulla pro-

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

duktionscentra i riket. Tidigare medförde industriens utbyggnad ständigt ökade arbetstillfällen, vilka beredde sysselsättning ej blott åt den egna befolkningen, utan desslikes medgåvo en relativt stark inflyttning. En av förutsättningarna härför var dock, att möjligheterna att från skogsbärande områden utanför länet införa fyllnadsvirke blevo utnyttjade av industrien.

Det är ett faktum — fortsätter utredningen — att denna skogsindustriernas naturliga dominerande ställning haft till följd att länets näringsliv i allmänhet fått en mera ensidig och odifferentierad prägel än vad som med hänsyn till den senare utvecklingen och nuvarande situation varit ömkligt och tillfredsställande. Jordbruket och dess binäringar spela visserligen en utomordentligt stor roll ur sysselsättnings- och försörjningssynpunkt, men det torde vara obestridligt att utvecklingen för dessa kunnat vara kraftigare samt att mycket står att vinna genom att detta beaktas. Samma omdöme gäller beträffande hantverket och småindustrien. Länets storindustri är baserad på produkternas exporterande. Detta måste innebära, att i den mån läget på världsmarknaden minskar avsättningsmöjligheterna, detta omedelbart återverkar ytterst kännbart och oförmånligt på länets försörjning, alldenstund minskningen i trävaruexporten icke kan ersättas genom ökad förbrukning på hemmamarknaden. Härutöver tillkommer i nuvarande situation ytterligare en omständighet, vilken visserligen med hänsyn till sina verkningar kan vara tidsbegränsad, men som likväl i bestämda lägen skärper svårigheterna på arbetsmarknaden högst avsevärt, nämligen den snabbt fortskridande rationaliseringen inom produktionen. Genom den tekniska utvecklingen blir det möjligt att uppehålla och även öka produktionen med minskade arbetsstyrkor. Sågverksindustrien visar dock en faktisk produktionsminskning, vilken emellertid beror på att driften vid ett stort antal sågverk blivit nedlagd, då tillgången av för sågning lämpligt grovtimmer är så knapp att tillräckliga mängder råvaror numera icke kunna anskaffas. Utredningen anför härom ytterligare:

Skulle utvecklingen i här berörda avseenden icke undergå någon förändring, borde man utgå ifrån, att trävaruindustrierna i länet icke kunde för framtiden sysselsätta ett ökat antal arbetare. Ja, än mer: för att bibehålla det nuvarande arbetarantalet syntes en icke obetydlig utbyggnad av industrien vara erforderlig. Den enda möjlighet, som för närvarande vore skönjbar härutinnan, hänförde sig till de eventuella utsikterna att inom länet förädla skogsprodukterna utöver vad som nu i allmänhet skedde. Men det finge icke döljas, att denna framkomstväg vore synnerligen osäker och vansklig, även örn i begränsad mån och i särskilda fall rent lokala lösningar av förefintliga svårigheter på länets arbetsmarknad kunde vara möjliga att uppnå efter denna linje.

Med hänsyn till möjligheterna att finna avsättning på världsmarknaden för sina produkter hade trävaruindustrien haft stor fördel av att dess halvfabrikat i vederbörande importländer utgjorde råvara för hos köparna befintliga förädlingsindustrier. I samma mån som ansträngningarna bleve satta in på uppgiften alt skapa en motsvarande förädlingsindustri i Sverige, borde alltså räknas med att konkurrensen från vårt lands sida örn helfabrikaten vållade irritation i de länder, där man nu köpte våra skogsprodukter. Det undandroge sig ett säkert bedömande, i vilken utsträckning irritation kunde

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

medföra repressalier mot svensk trävaruexport, men själva möjligheten till ogynnsamma återverkningar måste hållas i minne, när linjerna för framtiden droges.

Resultatet av denna översikt blir — framhåller utredningen härefter — att den allra största uppmärksamhet måste ägnas frågan i vad mån det är möjligt att trygga tillgången på erforderlig råvara, d. v. s. öka skogarnas avkastning. Visserligen kan måhända denna strävan icke få en ögonblicklig verkan i form av ökad sysselsättningsgrad och vidgad produktion inom fabrikerna och sågverken. Men med sikt tagen på en även relativt nära liggande framtid är det ingalunda omöjligt att verksamma och betydelsefulla insatser härutinnan kunna göras. En verkligt rationell skogsvård, som målmedvetet och systematiskt försiggår med syfte att, så långt den förstuga vetenskapen hunnit, öka skogens produktivitet, är en angelägenhet av största vikt. För Västernorrlands län såsom ett underskottsområde beträffande råvara för att täcka det industriella behovet framstår givetvis skogsvårdsproblemet såsom i hög grad dominerande i samband med strävandena att trygga försörjningen. Såtillvida skulle tvivelsutan åtgärder i antydd riktning dock medföra även snabba gynnsamma verkningar för arbetsmarknaden och folkförsörjningen, att skogsvården såsom sådan representerar en mycket stor arbetsreserv, relativt lätt att organisera och utnyttja.

Örn man vid en prövning av det allmänna läget nödgas konstatera, att den industri, som dominerar länets näringsliv, åtminstone för det närvarande och inom överskådlig tid näppeligen kan beräknas vara mäktig att ensam bemästra vanskligheterna på arbetsmarknaden, får enligt utredningens uppfattning likväl icke förbises, att de naturliga förutsättningarna liksom traditionen understryka, att skogsprodukternas förädling för framtiden liksom hittills måste vara det väsentliga för länets ekonomiska liv och styrka. Alla åtgärder, vilka äro ägnade att främja en förbättring av förhållandena inom detta område, anknyta följaktligen till hittills vunna resultat och äro härigenom motiverade. Å andra sidan måste med all styrka fastslås, att ingrepp, vilka kunna hindra eller försvåra den västernorrländska industriens råvaruförsörjning, i denna industris utsatta läge och med den relativt långvariga och i hög grad utmattande kris, som länets viktigaste försörjningsområde haft att kämpa med, äro särskilt oförmånligt verkande, ja kunna vara ödesdigra.

Emellertid framstår det för utredningen såsom alldeles klart, att energiska ansträngningar böra göras i syfte att intensifiera och utveckla även länets näringsliv i övrigt, så att bidrag därifrån kunna givas på ett bättre sätt än hittills, när det gäller att finna lösningen av försörjningsproblemet. Den fråga, som då närmast uppställer sig, är, huruvida jordbruket kan lämna ett dylikt tillskott. På detta spörsmål måste enligt utredningen obetingat lämnas ett jakande svar. Av vad tidigare anförts framgår att jordbruket i flera avseenden befinner sig i sådant skick, att stora förbättringar böra kunna uppnås. En ökning av lönsamheten kan vinnas dels genom nyodlingar, dels genom förbättringar av hävden ävensom omläggning av driften och dels

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

genom rationellare utnyttjande av till jordbruket hörande skogstillgångar. Ett betydande antal av brukningsdelarna inom länets jordbruk äro icke så stora, att deras ägare respektive brukare på dem kunna finna rimlig bärgning. Av denna anledning konkurrera så många jordbrukare — både självägande och arrendatorer — om arbetstillfällena på den allmänna arbetsmarknaden och äro av denna så beroende, att de vid större rubbningar för industrien och därav följande minskningar av arbetsstyrkorna nödgas anlita samhällets hjälp genom arbetslöshetsunderstöd eller fattigvård. En ökning av brukningsdelarnas storlek skulle — anför utredningen — med sannolikhet medföra, att trycket på arbetsmarknaden från de i jordbruket sysselsatta avsevärt lättades, även om alltjämt inkomster från skogsbruket eller annat arbete bliva erforderliga som stöd för jordbrukarnas ekonomi. En statsunderstödd nyodlingsverksamhet avseende att förvandla så många som möjligt av småbruken till sådana jordbruk, vilka kunna giva innehavarna och deras familjer huvudsaklig försörjning, anser utredningen vara en naturlig och riktig utväg till förbättring av länets näringsliv. Någon svårighet med avsättningen av dessa det utvidgade jordbrukets produkter utöver genom långa avstånd fördyrande transporter torde icke behöva befaras, alldenstund länet är ett underskottsområde i fråga om jordbruksproduktionen med undantag allenast för potatis och mjölk. I detta sammanhang har utredningen även uppmärksammat den icke oväsentliga betydelsen för folkförsörjningen, som fisket inom länet representerar och beträffande vilket näringsfång stora utsikter finnas att på olika sätt främja avkastningen. Närmast synes det ankomma på länets hushållningssällskap att uppgöra och genomföra programmet för ett förbättrande av länets jordbruk med binäringar. För att rätt kunna fylla denna uppgift anses emellertid sällskapet vara i behov av förstärkning i fråga örn såväl personal som medel.

Vad beträffar de delar av näringslivet, vilka falla utanför skogsbrukets och jordbrukets ram, anser utredningen vissa hittills icke utnvttjade möjligheter föreligga för utveckling på exempelvis småindustriens område. Den hittillsvarande ensidiga inriktningen av det industriella livet har hållit företagsamheten på detta fält tillbaka. Utredningen har under sitt arbete funnit, att en mångfald produkter, vilka nu icke tillverkas inom länet, icke ens inom Norrland, med fördel skulle kunna framställas vid mindre industriföretag inom länet. För att tillvarataga de möjligheter, vilka i sådant avseende visat sig föreligga, har utredningen i Västernorrlands läns företagareförening skapat ett organ, som enligt utredningens uppfattning kan giva en dylik verksamhet det för framgång erforderliga stödet. Därest föreningen jämväl i fortsättningen kan påräkna stöd från det allmännas sida, anses mycket kunna utvinnas genom dess verksamhet.

Även länets malmtillgångar hava varit föremål för utredningens undersökningar. De hittills vunna resultaten av inventeringarna äro emellertid icke synnerligen lovande. Arbetet är dock ännu icke avslutat. I detta sammanhang har uppmärksamheten också fästs vid kalkförckomsterna i Alnö socken, vilka kunna tänkas bliva av betydelse för näringslivet.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

En stor arbetsreserv erbjuder det bostadsförbättringsprogram, som utredningen framlagt. Betydelsen av åtgärder på detta område är synnerligen stor och verkningarna av programmets realiserande bleve tvivelsutan socialt och ekonomiskt mycket goda. Med avseende å konsekvenserna ur arbetssynpunkt framhålles, att denna förbättringsverksamhet dels skulle i sig själv skapa många arbetstillfällen, dels kunna giva sysselsättning i hög grad åt vissa befintliga industrier och dels säkerligen giva upphov åt nya sådana. Utredningen har vid sin specialundersökning rörande arbetslöshetsklientelets beskaffenhet kommit till den slutsatsen, att en icke obetydlig del av de under senare år hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa utgöres av sådan arbetskraft, som även vid ordinär arbetstillgång icke kan få sysselsättning. Många av de anmälda arbetslösa hava visat sig vara på grund av ålder, sjukdom eller andra omständigheter mindre lämpade för de arbeten, som kunna erbjudas även då arbetsbrist icke råder.

Utredningen har kommit till den uppfattningen, att utsikterna för länets framtida folkförsörjning visserligen i nuvarande läge äro ägnade att ingiva bekymmer, men ändock icke utesluta den förhoppningen att möjligheter äro för handen, att en befolkning av ungefär nuvarande storleksordning skall kunna finna sin utkomst. De sakkunniga förbise därvid ingalunda att temporärt det kan befinnas vara nödvändigt att i viss omfattning främja utflyttning från länet liksom omflyttningar mellan olika delar av länet.

För tillvaratagande av förefintliga möjligheter till utveckling av länets produktion erfordras emellertid i viss utsträckning stöd från statsmakternas sida. Detta stöd synes enligt utredningens uppfattning böra anbringas enligt följande linjer:

1. sådan omvårdnad om skogskapitalet, att dettas avkastningsförmåga avsevärt stegras, jämte ytterligare driven förädling av skogens produkter innan export sker;

2. främjande av jordbrukets och dess binäringars utveckling så att länet blir i högre grad självförsörjande i fråga om dessas produkter, och därigenom den till dessa näringar knutna befolkningen göres mera oberoende av de industriella arbetstillfällena;

3. utbyggnad av småindustri, hantverk och hemslöjd med beaktande av att inom länet tillgängligt råmaterial kommer till användning, så att länet genom ett mera differentierat näringsliv blir mindre beroende än hittills av konjunkturväxlingarna;

4. en så inriktad socialpolitik, främst på bostadsförsörjningens område, att därav kan åstadkommas nya produktionsobjekt för inom länet befintliga eller nystartande företag;

5. förbättrad yrkesutbildning för den uppväxande ungdomen;

6. åtgärder för att från det arbetssökande klientelet avföra fysiskt eller psykiskt mindre kvalificerad arbetskraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

39 Departementschefen.

Arbetslöshetsläget, sådant det framträder i arbetslöshetsstatistikens uppgifter, utvisar en stadig förbättring under senare halvåret 1939. Uppgifterna om antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad, vilka ända till maj 1939 legat över motsvarande siffror år 1938, sjönko i juni under de senare och hava därefter i stället legat avsevärt under siffrorna för 1938. Under vintern 1939—40 har inträffat det ovanliga förhållandet, att antalet hjälpsökande icke som eljest stigit under december och januari utan från november lill februari bibehållit sig tämligen konstant mellan 13,000 och 14,000, ett tal som ligger lägre än till och med de fördelaktiga siffrorna för 1930. De övriga viktiga mätarna på arbetslösheten, fackorganisationernas arbetslöshétsprocent och antalet ansökningar på 100 lediga platser hos den offentliga arbetsförmedlingen, ha under 1939 uppvisat i allmänhet lägre tal än under 1938, delvis även lägre än 1930.

Antalet till arbetslöshetskommissionen rapporterande kommuner har visserligen efter säsongökningen vintern 1938—39 sjunkit endast långsamt, men den allmänna förbättringen av läget kommer tydligt tillsynes, om man beräknar antalet rapporterande kommuner med en arbetslöshet på 1 procent eller mera av folkmängden; detta antal var vid utgången av 1939 54, mot 124 ett år tidigare.

Vad angår arbetslöshetens territoriella fördelning utvisa de olika länens årsmedeltal i stort sett minskning eller jämvikt i södra och mellersta Sverige men ökning i Värmland och Norrland; särskilt för Värmlands och Norrbottens län är ökningen betydande. Den föregående år iakttagna förbättringen i de större städernas arbetslöshetsläge har fortsatt. Både Stockholm och Göteborg uppvisa för 1939 sina lägsta årsmedeltal sedan 1930, Malmö ett ännu lägre än sistnämnda år.

De mest arbetslöshetstyngda regionerna äro alltjämt de s. k. stendistrikten i Blekinge och Bohuslän samt de landsdelar, där skogshantering och skogsindustrier dominera näringslivet, framförallt Västernorrlands och Norrbottens län. Sålunda rapporterades år 1939 i Blekinge, Göteborgs och Bohus (utom Göteborgs stad), Västernorrlands och Norrbottens län i medeltal respektive 4.9, 4.9, 10.7 och 10.7 arbetslösa på 1,000 invånare mot 2.4 för hela riket. Siffrorna innebära för Göteborgs och Bohus län någon minskning, för de övriga ökning från föregående år. Utom de här nämnda länen lågo för 1939 endast Göteborg och Malmö samt Värmlands, Gävleborgs och Västerbottens län över det angivna medeltalet för riket.

Ser man på de särskilda uppgifterna över arbetslösheten inom de mest utsatta yrkesgrupperna i nämnda områden, befinnes det för stenindustrins del, att den stadiga nedgången i arbetslöshetssiffrorna sedan 1935 numera stagnerat och att de två sista åren uppvisa likartade siffror. Detta torde sammanhänga med att de statliga åtgärder i form av beredskapsarbeten och sten-

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

beställningar, som företagits för att bispringa dessa områden, haft tämligen konstant omfattning under 1939. Västernorrlands läns arbetslöshetssiffror inom trä- och pappersindustri -—- för vilka någon förbättring kan märkas sedan 1937 — uppvisa samma utveckling under 1939 som totalantalet hjälpsökande, d. v. s. en märkbar förbättring under senare halvåret, vilket väl lår tillskrivas de i Norrland särskilt omfattande värnpliktsinkallelserna.

Orsaken till den till synes gynnsamma utvecklingen av arbetslöshetssiffrorna under innevarande vinter är givetvis främst att söka i den åtstramning av arbetsmarknaden, som vållats genom de omfattande inkallelserna av värnpliktiga. Det vore felaktigt att av de nämnda uppgifterna sluta, att vårt näringslivs möjligheter att sysselsätta arbetskraften ökats mot föregående år. »Krigskonjunkturen» medför för vårt lands vidkommande visserligen ökad sysselsättning inom några områden men å andra sidan fara för stagnation eller åtminstone ovisshet inom andra vidsträckta områden. Framförallt få icke på de senaste månadernas gynnsamma siffror byggas några optimistiska förväntningar i fråga örn utvecklingen under den närmaste tiden. Såsom framgår av nyss återgivna iakttagelser på grundval av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik kan i vissa hänseenden konstateras en konjunkturutveckling under de senaste månaderna, som är mindre gynnsam än under föregående vinter, vilken å andra sidan uppvisade högre siffror i arbetslöshetsstatistiken. Särskilt är att märka den förhållandevis oroande utvecklingen inom stenindustrin samt träindustrin, d. v. s. de yrkesområden, som redan förut erbjuda våra mest svårartade arbetslöshetsproblem.

De mest omfattande direkta och indirekta verkningarna i arbetslöshetshänseende äro att befara som en följd av stagnationen inom byggnadsindustrin. Farhågor därför hava redan kommit till uttryck, och de synas bliva bekräftade på ett ovedersägligt sätt genom den tidigare lämnade redogörelsen för den väntade utvecklingen inom denna bransch.

Frågorna örn åtgärder från det allmännas sida för arbetskraftens ändamålsenliga utnyttjande och om hjälpverksamhet vid arbetslöshet påverkas i hög grad av det ovissa utrikespolitiska läget. Arbetsmarknaden röner inflytande därav i flera hänseenden, sammanhängande såväl med militära åtgärder som med utrikeshandelns förhållanden. I förstnämnda hänseende är det uppenbart, att inkallelser av värnpliktiga i sådan omfattning, som i vårt land förekommit under innevarande vinter, kunna avsevärt inverka på tillgången på arbetskraft inom olika områden. Å andra sidan kunna inkallelserna även föranleda lösgörande av arbetskraft, i det att smärre företag kunna bli berövade anställda och kanske ledning på sådant sätt, att verksamheten icke kan fortsättas utan även den återstående personalen måste entledigas; verkningar av sistnämnda slag hava emellertid hittills knappast framträtt i vårt land. En annan betydelsefull återverkan på arbetsmarknaden av militära åtgärder består i ökade anspråk på arbetskraft till industrier, som direkt eller indirekt sysselsättas med tillverkning av förnödenheter för försvarets räkning, samt på arbetskraft till militära anläggningsarbeten.

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Ännu mera svårberäkneliga återverkningar på arbetsmarknaden måste befaras som en följd av utrikeshandelns svårigheter. Det är uppenbart, att företag, vilkas verksamhet i större utsträckning bygger på import av råvaror, bränsle eller drivmedel eller på export av produkter, under nuvarande förhållanden riskera att få vidtaga driftsinskränkningar samt omläggningar av tillverkning och transportvägar. Resultatet blir för arbetsmarknadens vidkommande i första hand arbetslöshet och sedermera i vissa fall nya anspråk på arbetskraft av annat slag och på andra orter. Ett aktuellt exempel på ett sådant omläggningsproblem av väldiga dimensioner utgör frågan örn bränsleförsörjningen, där vi kommit att ställas inför uppgiften att i betydande utsträckning övergå från importerat bränsle till inhemskt, mera arbetskrävande sådant.

Det som nyligen inträffat på det utrikespolitiska fältet, har ytterligare skärpt svårigheterna på den svenska arbetsmarknaden, samtidigt som situationen i någon mån klarnat. Militärinkallelserna ha ökat och utöva nu större verkan även i södra och mellersta Sverige. Handelsförbindelserna västerut ha åtminstone för tillfället nästan helt avbrutits och exportnäringarna därmed råkat i än större svårigheter. För den närmaste tiden kan situationen på arbetsmarknaden angivas så, att brist på arbetskraft kommer att uppträda främst inom jordbruket, skogsbruket och verkstadsindustrin. Samtidigt kan man med säkerhet råkna med överskott av arbetskraft inom vissa näringar, som av de yttre förhallandena tvingas till inskränkningar. Hit höra främst byggnads- och byggnadsämnesindustrin, trävaru- och massaindustrin samt naturligen stenindustrin.

Kriskonjunkturen kan sålunda på arbetsmarknadsområdet medföra än arbetslöshet och därav föranledda sysselsättnings- och försörjningsfrågor, än problem av motsatt slag, där tillgången på arbetskraft icke motsvarar vad som oundgängligen kräves för försvaret och folkförsörjningen, varför det kan bliva nödvändigt att tillgripa utomordentliga åtgärder. Arbetsmarknadens krissvårigheter stanna dock icke vid delta. Med största sannolikhet kommer en fortsatt och skärpt kris att uppvisa dessa olika slags problem sida vid sida, varvid inom vissa arbetsområden och lokala områden råder brist på arbetskraft, åtminstone yrkeskunnig och kvalificerad sådan, medan andra områden uppvisa arbetslöshet. I sådana situationer blir det nödvändigt att företaga överflyttning av arbetskraft, eventuellt i förening med omskolning till nya yrken. Det är uppenbart, att sådana åtgärder medföra stora svårigheter, frågor örn familjeunderstöd, särskilda löneformer för oskolad arbetskraft, anordnande av yrkesutbildning och bidrag därtill o. s. v. Vidare lär det vara ofrånkomligt, att icke all motsättning mellan arbetslöshet och arbetskraftsbehov på sådant sätt kan utjämnas; en viss restarbetslöshet måste man alltjämt räkna med, arbetskraft i sådan ålder eller av sådan beskaffenhet, att en överföring därav till andra arbetsfält ej är genomförbar eller ekonomiskt motiverad. Arbetskraften kan icke utan vidare flyttas vid kanhända snabbt växlande skiftningar på arbetsmarknaden. En mångfald sociala hänsyn måste helt visst tagas, även örn man går fram med

42 Kungl. May.ts proposition nr 236.

största målmedvetenhet. Alltjämt finnes därför behov av en arbetslöshetspolitik även i betydelsen av hjälppolitik.

Av det nu sagda framgår, att frågan om arbetskraftens användning under krisförhållanden är komplicerad och svårlöst. Därtill kommer, att under dessa förhållanden läget omöjligen kan överblickas för ens den närmaste framtiden och det sålunda icke låter sig göra att med någon grad av säkerhet beräkna beskaffenheten och omfattningen av härvidlag behövliga statliga åtgärder. Endast så mycket kan sägas, att vi måste vara beredda på åtgärder för att tillgodose ökade anspråk på arbetskraft på vissa håll, att hjälpåtgärder i anledning av arbetslöshet praktiskt taget alltid komma att erfordras i viss utsträckning, ävensom att här antydda huvudformer av åtgärder delvis böra kombineras.

Vid sadant förhållande framsta!' det som en angelägenhet av stor praktisk vikt att uppnå en form för samordnande av de nu förekommande och framdeles planerade åtgärderna på detta område.

Vad angår åtgärder för att åstadkomma utjämning mellan å ena sidan ökade anspråk på arbetskraft och å andra sidan arbetskraft utan sysselsättning vill jag erinra örn att sedan sistlidna september statens arbetsmarknadskommission fungerar med uppdrag att följa aktuella förhållanden av detta slag och föreslå därav föranledda åtgärder. I annat sammanhang ämnar jag upptaga frågan om en omläggning av arbetsmarknadskommissionens verksamhet och om dess utbyggande till en exekutiv krismyndighet för handläggning av frågor om arbetsmarknadens ändamålsenliga utnyttjande över huvud under krisförhållanden.

Vad åter angår den andra huvudgruppen av här avsedda åtgärder, hjälpverksamheten vid arbetslöshet, hava dessa — frånsett en del av olika myndigheter bedrivna allmänna arbeten, vid vilkas tillkomst den arbetslöshetspolitiska synpunkten medverkat — hittills huvudsakligen hänfört sig till dels den av Kungl. Maj :t direkt ledda verksamheten i form av beredskapsarbeten, vilka ärenden handlagts inom socialdepartementet, och dels den av statens arbetslöshetskommission utövade eller kontrollerade verksamheten i form av statliga och statskommunala reservarbeten, understödsverksamhet, kursverksamhet, arbetsläger o. s. v.

För att kunna, såsom ovan antytts som ett önskemål, samordna de olika åtgärderna pa nu förevarande område bör tydligen främst åstadkommas en organisatorisk förening av desamma på en hand. Detta förefaller så mycket mera angeläget, som det — enligt vad jag redan påpekat — icke låter sig göra att på förhand utstaka de olika åtgärdernas räckvidd under olika förhållanden och deras inbördes avvägning kvantitativt. Det torde vara nödvändigt att hos en för hela detta område enhetlig ledning lägga en befogenhet att efter vad omständigheterna i de särskilda fallen kräva handhava de olika formerna för ingripanden, överflyttning, arbeten av olika slag, understödsverksamhet. Det synes mig lämpligt att för detta ändamål genomföra en sammanslagning av arbetsmarknadskommissionen i dess ändrade, på sätt nyss antytt utbyggda skick och arbetslöshetskommissionen. Till denna nya

43 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

myndighet skulle därvid även från socialdepartementet överflyttas handläggningen av frågor örn beredskapsarbeten.

En sådan organisation skulle nära motsvara den »arbetskommission», som för liknande uppgifter föreslagits av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap i dess tidigare uppgjorda plan över den extraordinära knsförvaltningen. Den sammanslagna kommissionen torde lämpligen böra benämnas »Statens arbetsmarknadskommission».

Frågor om denna kommissions sammansättning, åligganden och arbetssätt vill jag närmare upptaga till behandling i samband med den redan i annat sammanhang väckta fragan örn arbetsmarknadskommissionens omorganisation.

Som framgår av redogörelsen för 1937 ars arbetslöshetssakkunnigas arbete hava de sakkunniga ansett frågorna om arbetslöshetshjälpens principer och denna verksamhets nyorientering böra vila så länge krisen pågår. Till denna mening kan jag ansluta mig. Den här föreslagna enhetliga organisationen med möjlighet för den centrala myndigheten pa området att efter det aktuella lägets krav och efter hand vunna erfarenheter anpassa de hittills brukade hjälpformerna betraktar jag som ett av lägets ovisshet betingat provisorium men tillika som ett medel att vinna erfarenheter för en efter krisens slut fortsatt utveckling på området.

I detta sammanhang vill jag ytterligare endast något beröra de olika former, i vilka det för den närmaste framtiden kan antagas bliva lämpligt att lämna arbetslöshetshjälp.

Jag har förut framhållit svårigheten att avhjälpa arbetslöshet genom överflyttning till områden, där behov av arbetskraft föreligger. Icke ens beträffande fullgod arbetskraft är detta alltid möjligt; beträffande äldre arbetare och familjeförsörjare måste beräknas, att dessa i viss utsträckning måste bispringas genom anordnande av beredskapsarbeten i hemorten. Även reservarbetsformen får anses hava sin speciella uppgift i det här antydda systemet av samordnade hjälpformer. Oberoende av krisens verkningar på arbetskrafttillgangen lär man nämligen fa räkna med en restarbetslöshet på de flesta håll av överårig eller annan icke fullgod arbetskraft, för vilken denna hjälpform är motiverad. Jag räknar i detta syfte med bibehållande av såväl statliga reservarbeten för kontorister m. fl. (arkivarbeten) som statskommunala reservarbeten, medan övriga statliga reservarbeten böra kunna överföras till arbeten i öppna marknaden.

Den möjlighet till överflyttning av arbetskraft till militära anläggningsarbeten, som berörts i annat sammanhang, torde böra komma till användning inom sådana områden med särskilt svårlösta sysselsättningsproblem som sågverksdistrikten i Västernorrlands län samt stendistrikten i Bohuslän och Blekinge. Den arbetskraft, det här gäller, bör i stor utsträckning lämpa sig för berörda anläggningsarbeten, och en överflyttning dit under de särskilda villkor, som förut nämnts, bör komma lill stand i största möjliga utsträckning.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

I den mån denna utväg icke är möjlig, i det att med hänsyn till de arbetslösas ålder, försörjningsförhållanden eller andra skäl en förflyttning av dem finnes icke böra ske, bör, som nyss framhållits, sysselsättning i hemorten åstadkommas genom beredskapsarbeten. Självfallet måste vid avgörandet av i vilken omfattning beredskapsarbeten skola igångsättas hänsyn tagas även till rådande statsfinansiella läge. I beslut om beredskapsarbeten har Kungl. Maj:t redan i några fall genom särskilda föreskrifter markerat, att desamma under nu radande förhållanden på arbetsmarknaden borde ha karaktären av supplerande arbetstillfällen för äldre personer och familjeförsörjare, vilka icke lämpa sig för flyttning till arbete på avlägsen ort. Sålunda har det uppdragits åt arbetsmarknadskommissionen att efter samråd med vederbörande länsstyrelse uppdela beredskapsarbetenas arbetstillfällen mellan de kommuner, fran vilka arbetslösa skola hänvisas. Kommissionen skall även lämna övriga behövliga föreskrifter örn uttagningen av arbetskraft till företaget och om sysselsättningen vid detta. För dessa kommissionens föreskrifter har av Kungl. Maj:t givits det direktivet, att familjeförsörjare, främst sådana över 50 års ålder, borde lämnas företräde. Kommissionen ålägges vidare att i möjligaste mån tillse, att vid företaget icke kvarhålles arbetskraft, som kan erhålla sysselsättning i öppna marknaden.

I sista hand, i den mån icke nämnda båda former för åtgärder räcka till eller lämpa sig, bör kvarvarande arbetslöshet i stenhuggerifacket lindras genom statsbeställningar hos stenindustriföretagen. Vid uppdrag till statens steninköpskommitté att för statens räkning verkställa inköp av gatsten har Kungl. Majit föreskrivit, att inköpen skola ske efter samråd med arbetsmarknadskommissionen och i den omfattning, som kan vara erforderlig för att bereda arbete med stenhuggning åt de arbetare, som icke kunna överföras till annan sysselsättning.

Som förut framhållits, måste problemet örn överflyttning av arbetskraft gälla ej endast vissa svårt hemsökta geografiska områden utan även hela näringar och liknande arbetsområden, inom vilka arbetslöshet uppkommer. För närvarande är denna fråga aktuell exempelvis för de arbetslösa inom byggnadsfacket och byggnadsämnesindustrin. Även här synes i stort sett gälla vad som nyss anförts örn lämpligheten och möjligheten av en överföring. I

I sammanhang med frågorna örn överflyttning av arbetskraft mellan olika områden vill jag även peka på den strävan, som kommit till synes, att i ökad utsträckning bereda hjälp av allmänna medel till arbetssökandes resor och flyttning. Genom den utvidgning, som i detta hänseende vidtogs på hemställan av 1939 års urtima riksdag, har en ganska vidsträckt möjlighet givits att bevilja statsbidrag härför. Emellertid vill jag ifrågasätta, örn icke för de fall då särskilda svårigheter föreligga för utjämning av arbetskraftsbehov, staten bör kunna betala hela flyttningskostnaden. Det är min avsikt att senare underställa berörda spörsmål Kungl. Maj:ts prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

45 Till frågan om överflyttning av arbetskraft hör även sådan omskolning till nya yrken, varom arbetsmarknadskommissionen redan framlagt förslag. Dessa frågor vill jag utförligare behandla i det följande.

Vad angår handhavandet av de olika hjälpformerna, torde även i ett annat hänseende för den närmaste tiden böra genomföras ett provisorium, varunder olika vägar prövas för att vinna erfarenheter örn verkningarna under olika krislägen. Jag syftar på principerna för beräkning av kontantunderstöd och liknande.

Jag vill erinra örn att i proposition lill årets riksdag med förslag till krigsfamiljebidragsförordning (nr 93) framlagts ett nytt system för beräkning av försörjningsbidrag. Detta bör vara av intresse för liknande åtgärder även inom arbetslöshetspolitikens ram, såsom kontantunderstöd och familjeförsörjares ortstillägg till reservarbetslöner. Det är uppenbart, att det skulle vara av värde, om principerna för dessa olika åtgärder i likartat syfte kunde närmas till varandra. Av detta skäl torde Kungl. Majit böra förbehålla sig rätt att under nästa budgetår försöksvis genomföra ändringar i dylikt samordnande syfte beträffande sådana av arbetslöshet betingade hjälpformer, som anpassas efter försörjningsbehov. Självfallet ämnar jag för riksdagen framlägga resultaten av sådan försöksverksamhet och de förslag, vartill vunna erfarenheter kunna giva anledning.

Särskilda frågor.

Yattenavledningsföretaget Lyckebyån.

Lyckeby åutredningen.

Genom beslut den 30 april 1937 uppdrog Kungl. Majit åt Lyckebyåutredningen, tillkallad jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 23 oktober 1936, att å statens vägnar vidtaga erforderliga åtgärder för att vattenavledningsföretaget Lyckebyån mellan Bånga damm och Fursjön måtte under statens medverkan komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med en av utredningen i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet den 23 april 1937 framlagd plan.

I fråga om erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den nya fastighetsbildningen får jag hänvisa till den sammanställning av beräknade kostnader härför, som i enlighet med utredningens uppgifter återgavs i proposition nr 300 till 1937 års riksdag (sid. 46). Av denna sammanställning framgår, att de kostnader, som skola stanna å statsverket, beräknats till

331.000 kronor, samt att de utgifter, som icke skola stanna å statsverket, utan endast utgöra förskott (rörelsekapital), belöpa sig till 832,924 kronor. Av sålunda erforderliga medel hava redan anvisats, av 1936 års riksdag

250.000 kronor, av 1937 års riksdag 200,000 kronor, av 1938 års riksdag

100.000 kronor och av 1939 års lagtima riksdag 150,000 kronor eller tillhopa 700,000 kronor.

46 Kungl. Mcij:ts proposition nr 236.

1 skrivelse den 22 december 1939 har utredningen hemställt, att ytterligare 289,500 kronor måtte anvisas för ändamålet samt därvid anfört i huvudsak följande.

Av de hittills anvisade medlen hade länsstyrelsen i Blekinge län till vederbörandes disposition ställt cirka 310,000 kronor, därav 150,000 kronor till kolonisationen och återstoden till själva arbetsföretaget, därvid huvudsakligen ulbetalts eller deponerats av vattendomstolen utdömda ersättningar för inlösen av vattenverk och för beräknad minskning i den nyttiga vattenframrinningen i ån. Till företagets arbetsstyrelse hade såsom förskottsmedel utbetalts 40,000 kronor och till entreprenören något över 6,000 kronor.

Arbetsstyrelsen hade den 31 juli 1939 med aktiebolaget skånska cementgjuteriet avslutat entreprenadkontrakt örn arbetet beträffande upprensning och reglering av huvudrännan i ån. Entreprenadsumman hade bestämts tili

650,000 kronor. Arbetet, som påbörjats den 10 augusti 1939, skulle enligt kontraktet vara fullbordat senast tre år därefter, men av åtskilligt att döma syntes det icke vara uteslutet att genom arbetets forcering detsamma kunde komma alt slutföras tidigare. För tiden till utgången av budgetåret 1940/41 beräknade arbetsstyrelsen sig behöva två tredjedelar av förenämnda entreprenadbelopp eller i avrundat tal 435,000 kronor. I mån som arbetet med huvudrännans upprensning fortskrede, komme också arbetena med upptagandet av de större avloppsdikena — bikanalerna — att igångsättas och fullföljas. Till dessa arbeten, som syntes komma att påbörjas tidigt under våren 1940, beräknades 150,000 kronor bliva erforderliga. Slutligen beräknades till arbetsstyrelsens omkostnader och oförutsedda utgifter 15,000 kronor. Sammanlagda beloppet bleve alltså 600,000 kronor för tiden till utgången av budgetåret 1940/41.

Beträffande den med vattenavledningsföretaget sammanhängande kolonisationen eller nybildningen av fastigheter uppginge köpeskillingarna för inköpta områden till i runt tal 214,500 kronor. Härtill komme kostnader för lantmäteri saint för lagfarter, ägosammanslagningar, inteckningsdödningar och relaxeringar, beräknade till sammanlagt 15,000 kronor. Av dessa båda belopp vore genom nämnda, från länsstyrelsen erhållna förskott å 150,000 kronor c:a 114,000 kronor guldna, vadan det ytterligare medelsbehovet för täckandet av dessa kolonisationskostnader uppginge till omkring 115,500 kronor, vilket belopp måste vara tillgängligt före utgången av budgetåret 1940/41.

För åregleringsarbetet och kolonisationsverksamheten skulle sålunda enligt dessa kalkyler erfordras (600,000 + 115,500) 715,500 kronor. Då av hittills anvisade medel — 700,000 kronor — återstode odisponerade, dels hos länsstyrelsen i Blekinge län 390,000 kronor, dels ock hos förvaltningen för kolonisationen 36.000 kronor, eller tillhopa 426,000 kronor, kunde alltså beräknas ett ytterligare medelsbehov för budgetåret 1940/41 av (715,500 — 426,000) 289,500 kronor, utgörande — liksom större delen av tidigare för ändamålet anvisade medel — bidrag av förskotts natur. Utredningen anför härjämte ytterligare:

De medel, som tidigare reserverats för företaget, hade utgått av de jämlikt riksdagens medgivande i samband med anslag lill reservarbeten anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Därest anslaget till reservarbeten genom täckandet av jämväl det nu ifrågavarande medelsbehovet skulle anses bliva till allt för stort belopp bundet för några år

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

framåt, syntes andra statsmedel möjligen kunna ifrågasättas komma till användning i detta fall. Lyckebyåutredningen syftade härvid närmast på statens avdikningsanslag eller avdikningslånefonden, därest förskottsbelopp på dessa anslagslitlar kunde ulanordnas. Det vöre väl, på sätt tidigare vid tal om detta vattenavledningsföretag framhållits, att förvänta, att större delen av de kostnader, som detta företag betingade, skulle efter företagets avslutande återgäldas genom bidrag från avdikningsanslaget och lån ur avdikningslånefonden. Ett lämpligt förskott från dessa anslagstitlar skulle — ehuru sålunda i huvudsak allenast en bokföringsfråga — dock medföra den fördelen, att möjligheter att disponera nämnda arbetslöshetsanslag, vars huvudändamål ju måste anses vara att bringa lindring i akut arbetslöshet, ej skulle under flera år framåt bli så starkt beskuren.

Departementschefen.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån. vilka skola stanna å statsverket, hava medel genom tidigare beslut redan reserverats. Utredningens förevarande framställning innebär, att ytterligare 289,500 kronor skulle anvisas såsom rörelsekapital åt företaget. Denna hemställan är jag beredd att tillstyrka.

Såsom utredningen framhållit hava de medel, som tidigare reserverats för företaget, utgått av de jämlikt riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. I enlighet med vad min företrädare i ämbetet förlidet år anförde i denna angelägenhet, anser jag att man jämväl för den fortsatta finansieringen av företaget bör anlita angivna särskilda medel. På en senare prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån ifrågavarande kostnader definitivt böra gäldas av arbelslöshetsanslaget. Såsom vid tidigare tillfällen framhållits kan det sannolikt komma att befinnas rikligast, att avdikningsmedel vid en slutlig reglering helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och att motsvarande belopp samtidigt tillföres berörda anslag.

Företagarföreningar inom vissa län.

I fjolårets proposition angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. redogjordes för de i Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län bildade företagarföreningarnas planläggning och första verksamhet. Denna verksamhet har sedermera i avsevärd mån vunnit i betydelse. Återverkningarna på landets näringsliv av den under senare delen av 1939 inträdda utrikespolitiska situationen hava visserligen medfört, att en hel del planerade företag icke kunnat genomföras. Ä andra sidan hava ur folkförsörjningens synpunkt mer än eljest påtagliga krav på stöd åt vissa näringsgrenar, särskilt jordbrukets binäringar, gjort sig gällande. Prisstegring och minskade kreditmöjligheter för råvarorna hava ökat behovet av ekonomiskt stöd åt redan i gång varande företag. Slutligen hava företagarna i allt större utsträckning vänt sig till föreningarnas konsulenter för att erhålla hjälp vid anskaffning av råvaror och hjälpmaterial.

48 Kungl. Majlis proposition nr 236.

I Jämtlands län Ilar innevarande år tillkommit en företagarförening, som planlagts av en av landstinget utsedd kommitté. De överväganden, som lett till detta länsinitiativ, hava av kommittén sammanfattats på i huvudsak följande sätt:

Under år 1931 hade verkställts en företagsräkning, varigenom man erhållit tämligen fullständiga uppgifter rörande befolkningens fördelning på olika yrkes- och företagargrupper. Av denna undersökning, som omfattade praktiskt taget alla näringsgrenar utom jordbruket och därmed förenat skogsbruk, framginge att näringslivet utanför jordbruket ej nått samma utveckling i Norrland som i riket i övrigt, och av de norrländska länen hade Jämtlands procentuellt det lägsta antalet av befolkningen sysselsatt i industri och hantverk. Antalet yrkesmän och företag inom länet syntes vara relativt litet, och om kriser uppstode inom trävaruindustrin, vilken vore helt beroende av utlandsmarknaden, bleve läget för befolkningen ytterligt prekärt. I ett län med så ensidigt inriktat näringsliv som Jämtlands skärptes nämligen alltid krisens verkningar högst väsentligt, enär andra inkomstkällor än jordbruk och skogsskötsel helt eller delvis saknades.

Att kommunalmännen ute i bygderna äro intresserade av att något göres för att skapa ytterligare förvärvsgrenar och att de tro på möjligheterna att igångsätta sådana därom vittna med all önskvärd tydlighet sammanställningen av framförda önskemål, framhåller kommittén därefter. Betecknande synes det kommittén vara, att så många kommuner uttalat sig för beredande av yrkesutbildning åt länets ungdom, ty utan att länet äger yrkesskickliga arbetare, kan icke något hantverk frodas i större skala. Likaså önskas billiga lån samt subvention till yrkesidkare ävensom särskilda åtgärder för att främja försäljningen av tillverkade alster av hantverk och småindustri. Avsättningen av de förfärdigade alstren utgör nämligen en mycket betydelsefull detalj i all lönande ekonomisk verksamhet. Kommittén anför vidare:

Även örn kommittén till fullo insåge svårigheterna att inom länet skapa hemindustri och hantverk i någon större omfattning, holle den dock före, att de initiativ, som på detta område tagits av ett par andra norrländska län, vore vårda att efterföljas. I dessa län hade småindustriföreningar bildats, vilka erhållit ekonomiskt stöd av landsting, kommuner, bolag och enskilda. Därjämte hade staten tillskjutit visst kapital, avsett att utlånas mot låg ränta såväl till redan befintliga företag som till nystartade. Kommittén ansåge, alt även Jämtlands län borde slå in på den anvisade vägen, och den hade gjort sig underrättad örn att en framställning om bidrag av staten i varje fall bomme att prövas efter samma grunder som för övriga län, vilka sökt och erhållit anslag. En klokt ledd lånepolitik, syftande till att stödja utvecklingsdugliga företag och nystarta andra, där personliga och sakliga förutsättningar föreligga, syntes utan tvivel hava en stor uppgift att fylla. Utifrån dessa synpunkter ämnade kommittén föreslå landstinget att medverka till att en särskild företagarförening bildades.

Utredningar om bildandet av nya föreningar pågå i Värmlands län och Blekinge lån.

De fyra äldsta föreningarna utbetalade under år 1939 till 306 företagare sammanlagt 464,700 kronor, varav 392,605 kronor såsom lån och 72,095 kronor såsom understöd av olika slag. Västernorrlandsföreningen lämnade där-

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

jämte av medel, som länets industri ställt till förfogande, flyttningsbidrag med 3,722 kronor, motsvarande cirka 100 kronor för varje ifrågakommande familj.

De fyra föreningarnas tillgångar och skulder balanserade den 31 december 1939 med sammanlagt 741,967:73 kronor.

Av socialdepartementets anslagsmedel hade samma föreningar vid årsskiftet 1939/40 erhållit tillsammans 610,000 kronor, varav 325,000 kronor såsom lån och 285,000 kronor såsom subventioner. Därav hava hittills under budgetåret 1939/40 inalles 235,000 kronor anvisats, varav 125,000 kronor som lån och 110,000 kronor som subvention. Till detta belopp kommer ävenledes under budgetåret 1939/40 ett anslag av 100,000 kronor, varav hälften beviljats såsom lån och hälften som subvention till den nybildade Jämtlandsföreningen.

Departementschefen.

Företagarföreningarna torde även under nästa budgetår böra erhålla ekonomiskt stöd i samma former som hittills. De anförda sifferuppgifterna giva otvivelaktigt vid handen, att det genom föreningarna bedrivna arbetet är av ej obetydlig omfattning, varigenom förutsättningar skapats för en betydelsefull differentiering av näringslivet i vissa yrkesmässigt sett ensidigt inriktade trakter.

Med hänsyn till den alltmer förgrenade verksamheten anser jag mig böra föreslå, att för nästa år ett belopp av 400,000 kronor reserveras för ändamålet. Detta bör lämpligen — liksom hittills huvudsakligen skett — anvisas från medlen till främjande av företagsverksamhet.

Komplettering av ofullständiga jordbruk.

Blekinge län.

Jämlikt beslut av 1938 års riksdag bemyndigade Kungl. Majit den 15 juli samma år Blekinge läns hushållningssällskap att verkställa en systematisk inventering av de ofullständiga jordbruken inom länet enligt vissa riktlinjer samt tilldelade hushållningssällskapet medel för avlönande under budgetåret 1938/39 av en biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av dennes resekostnader ävensom för anställande under samma tid av en kvinnlig hemkonsulent och till bestridande delvis av hennes resekostnader. Sedermera tilldelade Kungl. Majit den 15 september 1939 hushållningssällskapet för fortsättande av inventeringen under innevarande budgetår ett belopp av tillhopa 11,000 kronor till bestridande av löne- och resekostnaderna åt nämnda biträdande jordbrukskonsulent samt för gäldande av viss del av utgifterna för hemkonsulentens resor. För ändamålet bär anlitats de särskilda, till främjande av företagsverksamhet resex-verade medlen.

I skrivelse den 21 december 1939 har Blekinge luns hushållningssällskap hemställt, att inventeringen av de ofullständiga jordbruken i länet måtte

Bihang till riksdagens protokoll 19W. 1 sami. Nr 236. 4

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

givas möjlighet att fortsätta under såväl nästa budgetår som budgetåret 1941/ 42. Med anlitande av dels vissa odisponerade medel från budgetåret 1938/ 39, dels ock ett av sällskapet anvisat anslag av 1,000 kronor skulle för nästa budgetår erfordras ytterligare i runt tal 4,700 kronor för nämnda båda konsulenters verksamhet. Vidare syntes ett belopp av 1,000 kronor böra ställas till länets skogsvårdsstyrelses förfogande mot det att styrelsen förbunde sig att genom sakkunniga personer medverka vid inventeringens verkställande. För budgetåret 1941/42 hava motsvarande kostnader beräknats till sammanlagt 11,000 kronor.

Blekingeutredningcn har i skrivelse den 9 december 1939 förklarat sig tillstyrka bifall till en framställning av hushållningssällskapet i nu angiven riktning. Därjämte har utredningen hemställt, att för anställande av en särskild konsulent, främst avsedd för de blekingska småbruken, måtte för nästa budgetar av de särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet anvisas 4,200 kronor jämte ett belopp av 4,000 kronor för bestridande av konsulentens resekostnader.

över förslagen hava lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen avgivit yttranden.

Lantbruksstyrelsen har till en början anfört i huvudsak:

Vid 1938 års riksdag hade anvisats medel till igångsättande från och med början av budgetåret 1938/39 av en systematisk inventering av de s. k ofullständiga jordbruken i Blekinge län.

Enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut skulle hushållningssällskapet före den 1 oktober 1939 respektive den 1 oktober 1940 till chefen för jordbruksdepartementet avgiva berättelse rörande de åtgärder, som under ifrågavarande tva budgetår vidtagits för inventeringens genomförande. För tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 hade numera avgivits berättelse, varav inhämtades, bland annat, att verksamheten kunnat igångsättas först den 15 september 1938 samt att från nämnda dag till budgetårets utgång inventering verkställts inom 6 byar, innehållande sammanlagt 60 fastigheter. Hushållningssällskapet hade vidare anmält, att den för ändamålet anställda jordbrukskonsulenten under året jämväl under 60 dagar anlitats för annat ändamål än inventeringen Då inventeringen icke påbörjats så tidigt, som förutsatts, och konsulenten i viss utsträckning anlitats för andra uppdrag, kunde givetvis icke så stor del av lnventermgsarbetet, som ursprungligen beräknats, medhinnas under de två budgetar, för vilka medel anvisats. Inventeringen hade sålunda icke ännu fortskridit så långt, att någon säker uppfattning kunnat erhållas beträffande värdet av densamma.

Pa grund härav har lantbruksstyrelsen ansett sig böra tillstyrka bidrag till sällskapet för fortsättande under ytterligare två år av inventeringsarbetet. Gentemot hushållningssällskapets kostnadsberäkningar har styrelsen ei heller haft något att erinra.

Även Blekingeutredningens förslag örn anställande av en särskild småbrukarkonsulent har lantbruksstyrelsen ansett sig böra förorda. Styrelsen har bland annat yttrat:

Blekingeutredningens förslag, att hushållningssällskapet måtte tilldelas medel till anställande av en särskild småbrukarkonsulent avsåge, såsom antytts, att bereda företrädesvis brukarna av de ofullständiga jordbruk, som ingått I

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

inventeringen, hjälp vid planläggningen och utförandet av de arbeten, vartill de vid inventeringen påvisade omständigheterna kunde föranleda. Utredningen hade anfört, att samtliga de åtgärder behövde ifrågakomma, till vilka statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk kunde erhållas, nämligen nyodling, stenröjning, jordkörning, betesförbättring och avloppsförbättring, samt dessutom täckdikning och sammanförande av ofullständiga jordbruk till större enheter. Efter genomförande den 1 juli 1940 av den beslutade omorganisationen av egnahemsväsendet skulle åtgärder, som avsåge sammanförande av ofullständiga jordbruk till större enheter, åvila de statliga egnahemsnämnderna. Det syntes vid sådant förhållande lämpligt, att, därest statlig egnahemsnämnd bomme till stånd från och med den 1 juli 1940, dylik nämnd från början upptoge ifrågavarande verksamhet. Övriga nämnda åtgärder skulle tills vidare alltjämt tillhöra hushållningssällskaps verksamhetsområde och borde omhänderhavas av hushållningssällskapets ordinarie personal. Hushållningssällskapets tillgång till arbetskraft för utförande av de arbeten, varom här vore fråga, syntes emellertid vara otillräcklig. Med hänsyn härtill och då brukarna av de inventerade ofullständiga jordbruken syntes böra beredas biträde vid förbättringsarbetenas utförande hade lantbruksstyrelsen icke något att erinra mot att sällskapet tillfälligt bereddes bidrag till anställande av en extra jordbrukskonsulent för detta ändamål. Föreslagna 8,200 kronor för år syntes behövliga. Liksom till själva inventeringsarbetet borde medlen anvisas från det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. samt beräknas för en tid av två år.

Egnahcmsstgrelsen har anfört i huvudsak följande:

Egnahemsstyrelsen ville erinra örn att chefen för jordbruksdepartementet vid anmälan av egnahemspropositionen till 1939 års lagtima riksdag (sid. 56) framhållit det såsom nödvändigt, att egnahemsorganen, för att effektivt kunna verka för en förstärkning av ofullständiga jordbruk, skaffade sig noggrann kännedom örn förhandenvaron av sådana jordbruk inom respektive verksamhetsområden. Huruvida detta borde ske genom på en gång verkställda inventeringar — sådana hade redan igångsatts i ett par län genom hushållningssällskapens försorg —- eller mera efter hand syntes få bliva beroende av förhållandena i de olika fallen.

Enligt egnahemsstyrelsens mening borde inventeringar av förevarande art — vilka måste tilläggas mycket stor betydelse ur egnahemsverksamhetens synpunkt — visserligen i framtiden verkställas genom egnahemsnämndernas försorg. Inventeringen inom Blekinge län hade emellertid igångsatts på initiativ bland annat av hushållningssällskapet, vilket ägnat stort intresse åt detta arbete. Med hänsyn härtill ville egnahemsstyrelsen icke motsätta sig, alt inventeringen även under budgetåren 1940/41 och 1941/42 handhades av hushållningssällskapet. Emellertid förutsatte styrelsen härvid, att inventeringen bedreves i nära samarbete med egnahemsorganen.

1 (ivrigt föranledde den remitterade framställningen intet annat uttalande från egnahemsstyrelsens sida än en erinran örn att i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag beräknats ett anslag av 75,000 kronor till bidrag till inlösen av vissa byggnader vid utökning av ofullständiga jordbruk. Egnahemsstyrelsen funne uppenbart, att sådan bidragsverksamhet — liksom den egnahemslånegivning, varmed den kunde vara förknippad — borde ankomma på vederbörande egnahemsorgan.

Slutligen har Blekinge hins hushållningssällskap i skrivelse den 5 februari 1940 hemställt, att Kungl. Majit måtte till utlämnande av bidrag till fördjup-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ning av avloppsdiken — utöver vad i vanlig ordning kunde komma att för ändamålet tilldelas hushållningssällskapet — för budgetåret 1940/41 av anslaget till reservarbeten eller av eljest tillgängliga medel bevilja sällskapet ett belopp av 15,000 kronor.

Västernorrlands län.

Genom beslut den 8 mars 1940 har Kungl. Majit för komplettering av jordbruk inom Västernorrlands län av anslaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. ställt till länets hushållningssällskaps förfogande ett belopp av 200,000 kronor. Syftet härmed har varit att bereda ökade arbetsmöjligheter genom nyodling och större möjligheter för mindre jordbrukare att genom ökad tillgång på odlad jord och kultiverad betesmark bliva mera oberoende av tillfälliga arbetsförtjänster. Såsom villkor för bidrag från det anvisade beloppet skall i regel gälla, att det av bidragstagaren innehavda jordbrukets åkerareal icke överstiger tjugu hektar, att jordbruket icke brukas gemensamt med annat sådant av den storlek, att deras sammanlagda åkerareal överstiger nämnda areal samt att bidragstagaren vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av jordbruket. Nyodlingsbidrag utgår med sextio procent, dock icke till mer än 750 kronor per hektar av den jord, som är avsedd till nyodling. I fråga örn kultiveringsbidrag och betesförbättringsbidrag gäller samma procentsats, sextio procent, medan maximibeloppet per hektar fastställts till 400 respektive 350 kronor. Hushållningssällskapet har att övervaka användningen av bidragen och står självt under uppsikt och kontroll av lantbruksstyrelsen.

För nästa budgetår har ansökning örn bidrag för ifrågavarande ändamål ej inkommit.

Departementchefen.

Såsom jag förut erinrat, anvisades av 1938 års riksdag medel för bedrivande från budgetåret 1938/39 av en systematisk inventering av de s. k. ofullständiga jordbruken i Blekinge län. På grund av inventeringens försöksmässiga karaktär skulle densamma tills vidare omfatta endast två år. I sitt yttrande över hushållningssällskapets nu föreliggande förslag om en fortsatt inventering under de närmaste två budgetåren har lantbruksstyrelsen tillstyrkt förslaget under motivering att inventeringen ännu icke fortskridit så långt, att någon säker uppfattning kunnat erhållas beträffande värdet av densamma. Egnahemsstyrelsen har understrukit betydelsen av inventeringar av här ifrågavarande slag men framhållit, att inventeringen i Blekinge län borde, liksom i andra län, bedrivas i nära samarbete med egnahemsorganen.

Även enligt min mening föreligga skäl att fortsätta omförmälda inventering under ytterligare två budgetår. Jag är ense med egnahemsstyrelsen örn att företaget bör bedrivas i samråd med egnahemsorganen.

Mot den gjorda uppskattningen av medelsbehovet för inventeringen har jag ej någon erinran att göra. Jag beräknar således kostnaderna till 5,700

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

kronor för budgetåret 1940/41 och 11,000 kronor för budgetåret 1941/42. Kostnaderna böra liksom hittills bestridas av de särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet.

Däremot kan jag ej ansluta mig till Blekingeutredningens förslag om bidrag av arbetslöshetsmedel till anställande under nästa budgetår av en särskild konsulent, främst avsedd för de blekingska småbruken.

Vad slutligen angår Blekinge läns hushållningssällskaps hemställan om bidrag för nästa budgetår med 15,000 kronor till fördjupning av avloppsdiken vill jag erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut den 8 mars 1940 av de för innevarande budgetår avsedda medlen till främjande av företagsverksamhet ställt ett belopp av 45,000 kronor till hushållningssällskapets förfogande, att användas för bland annat nu ifrågavarande ändamål. Det synes vara skäl att räkna med ett sådant bidrag även för nästa budgetår.

Beredskapskurser.

Som redan i det föregående berörts, karakteriseras vår nuvarande arbetsmarknad av å ena sidan en kvardröjande arbetslöshet inom vissa näringsgrenar, särskilt sten- och sågverksindustri, å andra sidan en betydande brist på arbetskraft. De förändringar inom arbetsmarknaden, som direkt eller indirekt blivit en följd av den internationella politiska utvecklingen, ha inneburit en skärpning av nyssnämnda förhållande. Här må exempelvis erinras å ena sidan om deli omfattande arbetslöshet, som råder inom byggnadsfacken, och å andra sidan örn bristen på arbetskraft inom skogsbruk och verkstadsindustri. Det har därför blivit en fråga av stor praktisk vikt, i vad mån åtgärder kunna och böra vidtagas för en överflyttning av arbetskraft från de näringsgrenar, där överskott finnes, till sådana, där brist räder.

I viss utsträckning har sådan omskolning av arbetskraft redan bedrivits. Så har sedan några år skett genom verkstadsskolorna för arbetslös ungdom och genom viss under statens arbetslöshetskommission lydande kursverksamhet. Efter samråd mellan arbetslöshetskommissionen och statens arbetsmarknadskommission har på sistone genom den förras försorg igångsatts viss verksamhet för omskolning av arbetslösa sågverks- och stenarbetare m. fl. till skogsarbetare. I nuvarande läge måste övervägas en utvidgad verksamhet på detta område.

I samband därmed bör upptagas frågan, i vad mån det kan anses påkallat att för skilda näringsgrenar organisera en utbildning av s. k. reservpersonal, avsedd att tjänstgöra, därest personalbrist skulle uppstå vid en allmän mobilisering eller vid ytterligai-e inkallelser under förstärkt försvarsberedskap.

I båda de här nämnda avseendena — tillgodoseendet av ett aktuellt behov av arbetskraft och utbildning av reservpersonal — föreligger i fråga om verkstadsindustrin ett triingande behov av att åtgärder snarast möjligt vidtagas. Inkallelserna av arbetare till militär tjänstgöring och de stegrade kraven på leveranser till staten, främst försvarsverket, lia medförl en avsevärd ökning

54 Kungl. Maj:ts propositon nr 236.

av verkstadsindustrins efterfrågan på arbetskraft. En ytterligare ökning av denna efterfrågan kan beräknas inträda, därest vårt land skulle indragas i krig eller förhållandena eljest bleve sådana, att allmän mobilisering anbefalldes. De uppskov med inställelse till militär tjänstgöring, vilka beviljats för vissa arbetare vid olika industrier, skulle i så fall i regel inom viss, förhållandevis kort tid efter första mobiliseringsdagen upphöra att gälla, samtidigt som staten komme att påkalla utvidgad produktion för krigsändamål. I nuvarande läge liksom i allmänhet i en krigssituation gäller dessutom, att det är ett riksintresse av största vikt, att vår verkstadsindustris vanliga produktion icke minskas.

I detta ämne har statens arbetsmarknadskommission i skrivelse den 14 mars 1940 till chefen för socialdepartementet framlagt vissa förslag, vilka utarbetats efter samråd med statens industrikommission och överläggningar med representanter för Sveriges verkstadsförening och svenska metallindustriarbetareförbundet.

Arbetsmarknadskommissionens förslag.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att det nuvarande behovet av omskolning för verkstadsarbete icke kan siffermässigt fastställas. Av uppgifter från en av Sveriges verkstadsförening verkställd undersökning, av meddelanden trän den offentliga arbetsförmedlingen och av vissa framställningar till arbetsmarknadskommissionen, åsyftande bibehållande av arbetskraft vid företag inom verkstadsindustrin, respektive värvning av arbetskraft till företagen, hade kommissionen övertygats om att en avsevärd brist å verkstadsarbetare för närvarande rådde och att denna brist snarast och i största möjliga utsträckning borde avhjälpas.

Verkstadsföreningens nyssnämnda undersökning ägde rum i februari 1940, varvid från dess samtliga medlemmar infordrades uppgifter örn beräknat överskott respektive brist på personal vid företagen vid eventuellt krigsfall eller dylikt samt företagens egna åtgärder —- redan vidtagna eller planerade

— för anskaffande och utbildning av reservpersonal. Av resultatet framgår, att företagen i regel beräknat ett avsevärt behov av reservpersonal vid en allmän mobilisering eller liknande situation; ett undantag härifrån utgöra de verkstäder, vilkas produktion är inriktad på varor, som huvudsakligen efterfrågas i samband med byggnadsverksamhet, exempelvis värmeledningspannor och radiatorer. I genomsnitt ha de uppgiftslämnande företagen beräknat behovet till inemot 20 procent av sin arbetarstam. De flesta verkstäderna lia även uppgivit, att de efter anvisningar av verkstadsföreningen sökt förbereda anställande av reservpersonal och utbildning av dylik personal.

Enligt vad kommissionen framhåller kan ett stort antal av de nya arbetare, som erfordras för verkstadsindustrien — i nuvarande läge och vid krigsfall

— tagas direkt från andra yrken eller bland personer utan yrkestillhörighet, utan att de behöva bibringas någon yrkesutbildning. För vissa andra kategorier erfordras en utbildning i yrket, som lämpligen meddelas inom vederbörande industriers egna verkstäder t. ex. grovplåtslagare. Andra åter måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ha genomgått sådana tekniska och yrkesutbildningsanstalter, som meddela mera fullständig yrkesutbildning. Emellertid återstår ett betydande antal — säkerligen vid krigsfall minst 4—5,000 — arbetare, vilka för att kunna fylla en uppgift i verkstäderna såsom s. k. tempoarbetare måste ha erhållit en viss yrkesutbildning, som dock endast behöver taga en kortare tid i anspråk. Där så kan ske, böra givetvis industriföretagen finna det angeläget att sörja för anskaffning och utbildning av ny personal och reservpersonal. Företagen ha själva största möjlighet att i detalj bedöma arbetskraftsbehovet inom de olika yrkeskategorierna och med ledning därav inrikta utbildningen på de arbetsföremål och arbetstempo, som nu ifrågavarande arbetare skola utföra. Som nämnt ha också industriföretagen igångsatt viss utbildning av förevarande slag. På grund av de krav, som för närvarande måste ställas på verkstadsindustrin att i största möjliga utsträckning utnyttja sina resurser för leveranser av olika slag, måste man emellertid utgå ifrån att nämnda utbildning av tempoarbetare endast i mycket otillräcklig utsträckning kan bli anordnad av företagen själva. Skall bristen å dylika arbetare avhjälpas, torde det därför vara ofrånkomligt, att medverkan från det allmännas sida lämnas i form av en utav staten organiserad utbildningsverksamhet på området.

Att kommissionen förordar särskilda åtgärder från det allmännas sida för täckande av verkstadsindustriens arbetarebehov grundar sig sålunda i första hand på kommissionens bedömande av de krav, som vår folkförsörjning och vårt försvar nu och i ett eventuellt svårare läge böra kunna ställa på vår verkstadsindustris kapacitet. Det är emellertid enligt kommissionens åsikt även ur annan synpunkt av synnerlig vikt, att det allmänna aktivt medverkar vid rekryteringen av verkstadsarbetare. Såsom ovan antytts, finnes för närvarande inom vissa näringar en avsevärd arbetsbrist. Denna brist kan väntas bli än mer framträdande, om det politiska läget förblir i stort sett oförändrat eller försämras. En arbetslöshet av förhållandevis stora mått kan därför befaras inom dessa yrken För en del industrier är läget till och med sådant, att betydande produktionsinskränkningar måste väntas under de närmaste åren, alldeles oavsett den politiska utvecklingen. Sa är framförallt fallet ifråga om byggnadsindustrin. Då det icke föreligger anledning att befara en lika ogynnsam utveckling för verkstadsindustrins del, måste del anses, jämväl på längre sikt, fördelaktigt, om arbetslösa från nu berörda yrken överföras till verkstadsindustrin. Därest det allmänna lämnar en medverkan av ovan antydd art vid lösandet av verb stadsindustrins rekryleringsproblem blir det möjligt att från det allmännas sida medverka lill ett dylikt ur samhällets synpunkt önskvärt yrkesbyte. Detta kan nämligen främjas, genom att visst företräde i avseende å deltagande i de av allmänna organ anordnade eller understödda kurserna för utbildning av tempoarbetare inom verkstadsindustrin beredes arbetslösa personer, vilka haft sin utkomst inom byggnadsindustrin eller andra nu svårt ställda näringar, givetvis under förutsättning att de kunna anses äga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.

56 Kungl. Maj-.ts proposition nr 236.

Då sålunda avgörande skäl tala för statliga åtgärder för anordnande av utbildningsverksamhet i ovan angivet syfte, följer emellertid, framhåller arbetsmarknadskommissionen, icke därav utan vidare, att det allmänna ensamt bör bestrida kostnaderna för denna verksamhet. Då denna åsyftar att skaffa erforderlig personal till industrin, kan det givetvis ifrågasättas, örn icke denna helt eller delvis borde täcka kostnaderna. Det kan emellertid häremot invändas, att det här icke är fråga om att utbilda personal för ett visst företag. Det kan icke på förhand avgöras, vilket enskilt företag, som kommer att få åtnjuta förmånen att få anställa personal nied den utbildning, som lämnats genom verksamheten. Och att på företagen inom verkstadsindustrin gemensamt lägga kostnaderna låter sig ur skilda synpunkter icke genomföra. Verksamheten måste börja snarast möjligt och utan den tidsutdräkt, som eljest kunde förutses bliva följden av invecklade förhandlingar örn kostnadernas fördelning på olika intressenter. Därjämte måste beaktas, att vad utbildningen av reservpersonal beträffar, flera större verkstäder planera och på egen bekostnad sörja för dylik utbildning. Att på dessa lägga kostnaderna för utbildningen av erforderliga reserver för andra företag kan givetvis icke ifrågakomma. Härtill kommer, att den föreslagna utbildningsverksamheten skulle — åtminstone i fråga om tillgodoseendet av det aktuella behovet av arbetskraft — samtidigt åsyfta överförande av arbetskraft från andra näringsgrenar och sålunda innebära åtgärder, som hade karaktären av hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Det ligger i sakens natur, att dylika åtgärder icke rimligen borde bäras av den industri, för vilken arbetskraften omskolades. Med hänsyn till dessa och andra omständigheter avstyrker kommissionen bestämt, att bidrag från verkstadsindustrin till förevarande verksamhet sättes som villkor för densamma.

För att den här avsedda utbildningsverksamheten — i förslaget benämnd . e redskapskurser — skall kunna fylla sitt syfte att snarast möjligt tillgodose verkstadsindustrins aktuella behov av arbetskraft, måste kursernas längd inskränkas, så långt det låter sig göra utan att äventyra värdet av utbildningen. Härtill kommer, att kapaciteten hos de anstalter, till vilka kurserna skulle förläggas, är relativt ringa, särskilt i jämförelse med det behov av reserver, vilket konstaterats vid verkstadsföreningens ovannämnda utredning. Jämväl av denna anledning blir det nödvändigt alt göra kurserna sa korta som möjligt och att låta dem tills vidare avlösa varandra. Det bör understrykas, att något krav på fullständig utbildning i jrket självfallet icke kan uppställas. I de flesta fall måste utbildningen inriktas på att bibringa eleverna en nödtorftig utbildning samt sätta dem i stand att såsom tempoarbetare direkt rycka in i produktionen.

Det är givet, att kurslängden kan variera något för olika yrken och även individuellt. Arbetsmarknadskommissionen har efter övervägande av olika synpunkter beträffande längden av kurserna kommit till det resultatet, att tor den utbildning av tempoarbetare varom här är fråga, en normallängd av fyra mannder kan anses lämplig. Tyngdpunkten skulle därvid läggas pa det praktiska yrkesarbetet. Dessutom borde eleverna meddelas någon undervisning i material- och verktygslära samt yrkesritning. Arbetstiden beräknades i regel omfatta 48 timmar i veckan.

^ ^Pr^a hand böra de statliga åtgärder för utbildning av arbetare för verkstadsindustrin, varom här är fråga, inriktas på ett utnyttjande så långt möj-

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ligt är av befintliga verkstadsskolor och i förekommande fall av grkesutbildningsverksamhet i arbetslöshetskommittéernas regi. Då den av verkstadsskolorna bedrivna yrkesutbildningen för ungdom bör upprätthållas så långt möjligt, måste de ifrågasatta beredskapskurserna sidoordnas med skolornas ordinarie kurser. Så kan ske, örn utbildningen på skolverkstaden bedrives i två skift. Möjligheterna att på sådant sätt dubblera kurserna inskränkas emellertid av det förhållandet, att vid en del skolor verkstäderna redan äro belagda icke blott under dagen genom verkstadsskolekurser utan även på kvällarna genom aftonkurser i yrkesarbete. Dessa senare kurser avse att giva inom yrket anställda yngre arbetare en kompletterande yrkesutbildning. De kunna därför bliva av betydelse för industrin jämväl ur beredskapssynpunkt, då de med fördel kunna utnyttjas för sådan kompletterande utbildning av vissa verkstadsarbetare, som skulle göra dessa mera kompetenta att fylla uppkommande luckor bland verkstädernas egentliga yrkesarbetare. Under förutsättning att de inom respektive orter belägna verkstäderna i samråd med skolornas ledning tillvarataga dessa kursers möjligheter att meddela sådan för mera krävande arbetsuppgifter erforderlig kompletterande utbildning, synes det lämpligt, att dylika redan ordnade kvällskurser fortsätta sin verksamhet. Därest det i något fall befinnes vara mera ändamålsenligt att nu eller senare ersätta dessa kvällskurser på skolverkstäderna med beredskapskurser med heldagsundervisning, synes det böra tågås i övervägande att i stället för kvällskurserna i yrkesarbetare tills vidare ordna teoretiska och demonstrationskurser i yrkeslära.

Gjorda undersökningar visa, att med anlitande av redan befintliga eller planerade skolverkstäder samt genom dubblering av de kurser, som nu bedrivas i Stockholm och Göteborg i arbetslöshetskommittéernas regi beredskapskurserna skulle kunna ha 1,245 elever samtidigt eller med fyra månaders kurslängd en utbildningskapacitet per år av 3,735 tempoarbetare, fördelade på olika yrkesgrenar sålunda:

Svarvare...................

Fräsare.....................

Hyvlare....................

Arborrare..................

Slipare.....................

Bänkarbetare, borrare etc,

Finmekaniker..............

Smeder.....................

Svetsare....................

Tunnplåtslagare...........

Elektromekaniker.........

Elektromontörer ..........

1,731

180 (varav 90 lindare) 45

Summa arbetare 3,735 I

I arbetsmarknadskommissionens framställning anföras vissa synpunkter på frågan örn urvalet av elever till beredskapskurserna. Som nämnt borde beredskapskurserna för verkstadsindustrin till en början avse omskolning av arbetare, vilka för närvarande äro utan arbetsanställning på grund av minskad arbetstillgång inom vissa branscher. Framför allt är läget inom byggnadsindustrin sådant, att en överflyttning på längre sikt och till icke obetydlig omfattning av dithörande arbetare till andra arbetsområden synes påkallad. I den mån detta förhållande blir klart för dem, som nu gå utan arbete i väntan på nya arbetstillfällen inom byggnadsområdet, torde,

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

framhåller kommissionen, dessa arbetare även kunna förväntas använda sig av det tillfälle till övergång till verkstadsindustrin, som beredskapskurserna skulle erbjuda. Givetvis kunna förhållandena utvecklas därhän, att även andra större grupper av arbetare komina i en likartad situation.

Förutsättningen för att en dylik omskolning icke blott skall bereda verkstadsindustrin ökad tillgång på utbildad personal vid allmän mobilisering utan även skall giva ifrågavarande arbetare möjlighet till självförsörjning under nuvarande förhållanden är givetvis, att vederbörande kunna absorberas av verkstadsindustrin, sedan de genomgått beredskapskurs. Under oförändrade förhållanden i det politiska läget torde det behov av arbetskraft, s°m nu kan påvisas inom verkstadsindustrin, successivt bliva mättat, dels genom verkstadsföretagens egna åtgärder, dels även i viss mån genom beredskapskurserna. Då mättningsgränsen nåtts, kan beredskapskursernas verksamhet uteslutande inriktas på utbildningen av verkstadsindustrins reservpersonal. Kurserna hava ur omskolningssynpunkt då icke längre samma betydelse, och rekryteringen torde därefter få ske enligt delvis ändrade linjer.

Den utbildade reservpersonalen skall stå i beredskap att rycka in i den mån den ordinarie personalen blir utkallad, varför den bör hava möjlighet att efter genomgången förutbildning, så länge läget tillåter detta, återtaga sin funktion i samhället vid normala förhållanden. Den kategori, som framför andra torde hava möjlighet att i detta avseende anpassa sig efter de olika förhållandena, är kvinnorna. Därest den första omgången elever i beredskapskurserna, såsom i det föregående har avsetts, kommer att efterföljas av en andra omgång, torde man sålunda, anför kommissionen, vid denna andra rekrytering av kurserna i ännu större utsträckning än vid den första med fördel kunna utvälja kvinnlig arbetskraft. Givetvis bör därför icke släppas ur sikte den möjlighet, som beredskapskurserna i vissa täll erbjuda att kunna giva arbetslösa yngre män utan yrkesutbildning en viss färdighet i yrkesarbete, som under alla förhållanden kan bliva dem till nytta, antingen de direkt kunna beredas arbetsanställning eller de äro hänvisade till alt fullfölja sin yrkesutbildning i verkstads- eller andra skolor.

Kommissionen understryker, att utbildningsverksamhetens anpassning efter de förändrade förhållanden, som kunna inträda i avseende på den industriella beredskapen och inom arbetsmarknaden, kräver ständig uppmärksamhet och kan komma att påkalla större eller mindre förändringar i uppdragna riktlinjer och beträffande verksamhetens planerade omfattning. Givetvis måste den slutliga omfattningen även bliva beroende av de resultat i avseende å anskaffningen av lämplig reservpersonal, som olika åtgärder i detta syfte visa sig kunna åstadkomma. Måhända kan det beräknade behovet snabbare fyllas än som nu kan förutses. A andra sidan måste man även räkna med den eventualiteten, att läget hastigt förvärras, i vilket fall ytterligare åtgärder för att snabbt tillföra industrin erforderlig arbetskraft torde få tillgripas.

I sistnämnda avseende erinrar kommissionen örn den reserv, som eleverna vid landets verkstadsskolor utgöra. Denna reserv, som uppgives till c:a 1,700 elever, borde dock, framhålles det, icke tillgripas förrän läget oundgängligen krävde detta. Kommissionen framhåller, att av dessa elever de som hade något års utbildning, merendels vore väl kvalificerade att utföra ganska krävande yrkesarbete, ehuru de självfallet icke vore färdiga yrkesarbetare och ej heller hade en yrkesarbetares rutin. Beträffande eleverna vid verkstadsskolorna för arbetslös ungdom borde emellertid uppmärksammas, att ett flertal av dem äro i eller nära värnpliktsåldern.

Med hänsyn till förutsättningarna för beredskapskursernas anordnande borde värnpliktiga män, vilka icke äro frikallade från värnpliktens fullgö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

rande, endast undantagsvis mottagas såsom elever i kurserna. Detsamma gällde ynglingar, vilka ännu ej inträtt i värnpliktsåldern, då sådana ynglingar i regel torde lia förhållandevis goda möjligheter att på annat sätt — genom utbildning inom industrin eller genom annan särskild yrkesundervisning — förvärva de kunskaper och färdigheter, som kurserna avse att meddela. I första hand borde kurserna sålunda, framhåller kommissionen, avses för arbetslösa män, vilka äro frikallade från värnpliktstjänstgöring och tillhöra yrke, vari mera omfattande arbetslöshet föreligger eller skäligen kan väntas uppkomma. Någon maximiålder för kursdeltagare borde enligt kommissionens mening icke föreskrivas. I regel borde det emellertid icke ifrågakomma att i kurserna mottaga person, som fyllt 45 år. I den mån lämpliga manliga arbetare icke funnes att tillgå i och för utbildning eller då eljest så befunnes lämpligt, borde även kvinnor kunna antagas till kursdeltagare.

Kommissionen beräknade, att eleverna till beredskapskurserna i regel komme att tagas från den ort, inom vilken utbildning skedde eller dess grannskap. Med hänsyn till de principer för urvalet av kursdeltagare, för vilka redogjorts i det föregående, kunde kurserna i regel beräknas komma att bliva förlagda till städer i de delar av landet, där mera omfattande arbetslöshet förelåge eller kunde beräknas uppkomma. Det kunde dock bliva erforderligt att bereda utbildning vid kurserna även för personer från andra kommuner än dem, vari kurserna anordnats.

Utväljandet av kursdeltagare föreslås skola ske i samverkan mellan det lokala organ, som skall handhava ledningen av själva kursverksamheten, och vederbörande arbetslöshetskommitté, därest denna ej omhänderhar sagda ledning, samt representanter för företagare och arbetare inom verkstadsindustrin på orten. Närmare föreskrifter i dessa avseenden skulle utfärdas av arbetsmarknadskommissionen.

De kursdeltagare, som intagas under den tid kurserna äro inriktade på att tillfredsställa det nu aktuella behovet av arbetskraft, förutsätter kommissionen i regel vara under kurstiden anmälda hos arbetslöshetskommitté såsom hjälpsökande arbetslösa. Örn vederbörande tillhörde yrke, vars utövare förklarats avstängda från statlig och statsunderstödd arbetslöshelshjälp, borde detta, framhålles det, icke få anses som hinder för kursdeltagande, då därigenom bl. a. byggnadsarbetare skulle utestängas från kursverksamheten. I den mån deltagarna anses i behov av kontantunderstöd genom arbetslöshetskommittén, borde dispens från nyssnämnda avstängningsbestämmelser beviljas.

Arbetsmarknadskommissionen har i sin framställning vidare behandlat frågan örn ekonomiska bidrag till beredskapskursernas elever. Då flertalet kursdeltagare måste antagas vara för sin utkomst belt beroende av eventuellt arbetslöshetsunderstöd från det allmänna och fackorganisationer, borde man, framhålles det, utgå ifrån att deltagarna erhålla nödig inkomst för sitt eget och för familjeförsörjare jämväl familjens uppehälle. Förmånerna syntes böra bli i slort sett desamma för deltagare i dessa kurser som för elever vid arbetslöshetskommilléers i annan ordning anordnade kursverksamhet. Kursdeltagare i åldern 16—25 år borde i förevarande avseende närmast jämställas nied eleverna vid verkstadsskolorna för arbetslös ungdom i åldern 16—25 år.

Då kursernas primära ändamål vöre industrins tillgodoseende med nödvändig arbetskraft och elevernas arbete — så långt det med hänsyn lill utbildningsmålet är möjligt — borde vara inriktat på verkstadsmässig produk-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

tion, läge det enligt kommissionens mening nära till hands att i viss ut sträckning tillämpa ett timavlöningssystem av den art, som tillämpas inom industrin. Ett dylikt avlöningssystem skulle, framhålles det, vara ägnat att automatiskt och mera effektivt än ordningsregler och strafföreskrifter förmå eleverna att utan onödig frånvaro genomgå sin utbildningskurs. Även ur psykologisk synpunkt skulle i detta fall avlöningsformen vara av värde. Timlönen borde då sättas olika för åldersgrupperna 16—19 år, 20—24 år samt 25-åringar och äldre men vara enhetlig för var och en av dessa tre åldersgrupper.

Då kurserna i varje fall till en början i huvudsak skulle rekryteras av arbetslösa, vore det dock, anför kommissionen vidare, icke lämpligt att hell hygga upp kursdeltagarnas ersättning på ett timavlöningssystem. Med hänsyn till de starka variationer i hjälpbehovet, som kunde beräknas föreligga i fråga örn kursdeltagarna, påpekades att bestämmelserna om dagunderstöd och hyreshjälp i kungörelsen om statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet hade utformats i direkt syfte att täcka dylika olika behovsfall. Därjämte borde uppmärksammas, att arbetslöshetshjälpen icke allenast vore en statlig utan även, och kanske främst, en kommunal angelägenhet, varför i regel en avsevärd del av den kostnad, som belöpte å kursdeltagarnas uppehälle, borde bestridas av kommunen. Med hänsyn härtill ansåge kommissionen lämpligast att vid bestämmande av timlönen utgå från den förutsättningen, att eleverna därutöver, i den mån de vöre i behov därav, skulle erhålla dagunderstöd och hyreshjälp enligt bestämmelserna i hjälpkungörelsen. I enlighet härmed och med utgångspunkt från nuvarande industrilöner, levnadskostnader och understödssatser för arbetslöshetshjälp föreslog kommissionen följande maximitimlöner:

för elever i åldern 16—19 år.................. högst 20 öre

» » » » 20—24 » .................. » 30 »

» » » » 25— » .................. » 40 »

Fastställandet av timlönernas storlek inom ovan angivna gränser för kurser å olika orter ävensom av erforderliga tillämpningsföreskrifter förutsattes skola uppdragas åt arbetsmarknadskommissionen.

I arbetsmarknadskommissionens framställning lämnas vidare vissa beräkningar av kostnaderna för de planerade kurserna. Därvid hava icke medräknats kostnaderna för understöd till kursdeltagare; det framhålles, att dessa belopp kunde anses motsvara en understödsverksamhet, som skulle hava bedrivits, även örn kurserna icke kommit till stånd. För en kursverksamhet av den omfattning, som förut angivits (1,245 elever), beräknar kommissionen approximativt en driftkostnad, utom elevernas timlöner, av 1 milj. kronor årligen. För timlönerna beräknas c:a 1,060,000 kronor per år.

Det framhålles, att arbetet vid beredskapskurserna borde så långt möjligt, utan att utbildningens mal eftersattes, vara inriktat på saluvärdig produktion. I största möjliga utsträckning borde lämpliga beställningsarbeten anskaffas från industrien, vilken i sådant fall merendels komme att tillhandahålla material. I de kostnadskalkyler, som lades till grund för offerter å dylika ar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

beten, borde kostnaderna för arbetslöner beräknas såsom inom industrin. Även övriga poster borde så vitt möjligt upptagas till belopp, som skulle ha beräknats under affärsmässiga förhållanden. Industrikommissionen planerade för närvarande åtgärder för att i den utsträckning så befunnes lämpligt utnyttja verkstadsskolornas produktion för militära och likartade ändamål. Därest sådana åtgärder bleve genomförda, kunde även beredskapskurserna på denna väg få tillfälle att utföra beställningar för dessa ändamål. Kommissionen finner det vanskligt att söka beräkna inkomsterna av produktionen men antager, att de för en fyramånaderskurs kunna uppgå till

100,000 kronor.

Kommissionen framlägger i detta sammanhang en utförlig plan för anskaffande och utbildning av lärare till beredskapskurserna. Det beräknas, att dessa lärarkrafter huvudsakligen måste tagas bland mera kvalificerad verkstadspersonal i större industriföretag. För att kurserna skola lämna nöjaktigt resultat ur utbildningssynpunkt föreslås, att lärarkandidaterna skola erhålla nödtorftig pedagogisk utbildning i särskilda lärarkurser, anordnade med skolöverstyrelsens medverkan. Lärarna föreslås skola erhålla samma löneförmåner som yrkeslärare vid verkstadsskola. Det anmärkes emellertid, att i vissa fall yrkeslärarnas avlöningsförmåner torde vara så låga, att det blir nödvändigt att gå utöver dessa för att kunna förvärva fullt kompetent kraft, kanske från annan ort. Särskilt med tanke på anställningens tillfälliga karaktär vore det befogat att i sådant fall bereda vederbörande viss lönefyllnad.

För den utbildning av lärare, som i första hand bör anordnas, beräknar kommissionen en kostnad av 25,600 kronor.

Det förslås, att den centrala ledningen av verksamheten uppdrages åt arbetsmarknadskommissionen i nära samverkan med skolöverstyrelsen. Den lokala ledningen av verksamheten skulle anförtros vederbörande skolstyrelse i de fall, då förefintliga anstalter för yrkesundervisning skola utnyttjas, och arbetslöshetskommittén i orten i de fall, då kurserna upprättas fristående från de ordinarie yrkesutbildningsanstalterna. Även i förstnämnda fall kommer arbetslöshetskommittén i orten beträffande urvalet av kursdeltagare och ersättningar till dem att få ett betydande inflytande på kursverksamheten. Den närmaste ledningen uppdrages av arbetsmarknadskommissionen åt lämplig person, som i egenskap av föreståndare äger uppbära i varje särskilt fall bestämd ersättning.

Kommissionen säger sig förvänta, att med hänsyn till kommunernas intresse av verksamheten huvudmännen för de verkstadsskolor, vid vilka kurser anordnas, skola frill tillhandahålla lokaler med befintlig utrustning samt med värme och lyse ävensom städning. Detsamma torde böra gälla för arbetslöshetskommitté, som i egen regi anordnar beredskapskurs.

I övrigt skulle kostnaderna för beredskapskurserna liksom hela kostnaden för lärarkurserna bestridas av staten, vilken jämväl skulle uppbära de inkomster, som genom produktion eller eljest tillföras kurserna. Kostnaderna för dagunderstöd och hyreshjälp, som under kurstiden av vederbörande arbetslöshetskommitté tilldelades kursdeltagare, borde i regel icke betraktas

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

såsom kurskostnader utan gäldas och fördelas mellan stat och kommun i samma ordning som vid understödsverksamhet för arbetslösa utan samband med kursverksamhet. Arbetsmarknadskommissionen syntes dock böra erhålla befogenhet att medgiva dylika kostnaders bestridande av statsmedel helt eiler till större del än eljest skulle vara fallet, där understödet avsåge i kurskommunen icke hemortsberättigade elever eller eljest särskilda skäl motiverade en dylik anordning.

Statsverkets totala kostnader (utom kostnader för dagunderslöd och hyreshjälp) för år beräknade kommissionen sålunda:

84 beredskapskurser ................................ kronor 1,000,000

elevernas timlöner.................................. » 1,063,350

kurser för utbildning av lärare ..................... » 25,600

kronor 2,088,950

avgår beräknade intäkter........................... » 300,000

Nettokostnad kronor 1,788,950.

Kommissionen har hemställt, att kurser av angivet slag finge igångsättas snarast möjligt, varvid å innevarande budgetår belöpande kostnader för verksamheten — av kommissionen beräknade till omkring 600,000 kronor — skulle anvisas från det å tilläggsstat I till särskilda arbetslöshetsåtgärder beviljade reservationsanslaget å 10,000,000 kronor.

Yttranden över arbetsmarknadskommissionens förslag.

över arbetsmarknadskommissionens förslag hava yttranden infordrats från statskontoret, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och statens industrikommission.

Statskontoret har anfört bland annat följande. För igångsättande av de föreslagna s. k. beredskapskurserna hade enligt statskontorets mening förebragts vägande skäl, varför ämbetsverket icke funne anledning till erinran mot anordnande av dylika kurser. Med hänsyn till syftet med dessa läge i sakens natur, att desamma måste bliva allenast av tillfällig beskaffenhet. Några bestämda slutsatser angående den tid, varunder ifrågavarande kursverksamhet kunde pakallas, syntes dock icke kunna dragas av föreliggande uppgifter. Det finge emellertid förutsättas, att beräkningar i sådant avseende snarast komme att lämnas av arbetsmarknadskommissionen.

Vad anginge kostnaderna för de ifrågasatta kurserna, ville statskontoret understryka vikten av att förefintliga yrkesundervisningsanstalter bleve anlitade för verksamheten. Därav syntes följa, att några utgifter icke behövde uppkomma för anskaffande av den kostnadsdragande stadigvarande under visningsmaterielen. För den händelse emellertid behov skulle uppstå att för sagda kurser anskaffa dylik materiel, borde framställning därom göras hos Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för beredskapskurserna syntes således — förutom timlöner åt eleverna — väsentligen komma att hänföra sig till lärarlöner samt utgifter för administration, underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

olycksfallsförsäkring. Statskontoret förutsatte, att statsverkets bidrag för berörda ändamål icke komme att utgå efter förmånligare grunder, än som tillämpades beträffande verkstadsskolorna för viss arbetslös ungdom.

Socialstyrelsen ansluter sig i huvudsak till förslaget men framställer i särskilda hänseenden vissa erinringar.

Angående förslagets princip, att för utbildning i första rummet välja män, som äro frikallade från värnpliktstjänstgöring och tillhöra yrke, vari mera omfattande arbetslöshet föreligger, framhåller socialstyrelsen sålunda:

I nu föreliggande situation synes det styrelsen, som örn det angelägnaste vore, att verkstadsindustrin erhåller all den arbetskraft, varav den med hänsyn till försvaret och folkförsörjningen är i behov. Det framstår med hänsyn härtill som angeläget, att urvalet av elever till beredskapskurser sker under största beaktande av den personliga lämpligheten. Förmågan hos eleverna att tillgodogöra sig den forcerade utbildning, varom bär är fråga, får ej förbises. Särskilt med hänsyn till nämnda förhållanden synes det angeläget, att rekryteringen till beredskapskurserna icke för snävt begränsas att avse blott vissa yrken, utan att möjlighet berudes även andra härför lämpade att vinna inträde i kurserna. Beträffande själva utväljandet av kursdeltagare är det sålunda av vikt att fasthålla, att till kurserna kunna ifrågakomma såväl hjälpsökande arbetslösa som personer, vilka icke anmält sig som sådana. Med hänsyn härtill synes det vara lämpligast, att anmälan till deltagande må kunna ske såväl hos kursledningen som hos arbetslöshetskommittén och att utväljandet göres av kursledningen i samråd med kommittén. Därest kommittén själv handhar kursledningen, är det nödvändigt att det klargöres, att personer, vilka önska komma i fråga att utväljas till kursdeltagare och som härför skola anmäla sig hos arbetslöshetskommitté, icke för den skull skola betraktas och registreras såsom hjälpsökande arbetslösa.

Socialstyrelsen säger sig vidare anse i princip riktigt, att kursdeltagare erhölle en inkomst, som ungefär läge i nivå med den för orten fastställda reservarbetslönen, och tillägger, att det ekonomiska biståndet icke borde sättas högre än som vore nödvändigt för att erhålla elever i erforderlig utsträckning. Styrelsen ville ifrågasätta lämpligheten av att detta bistånd utginge i form av dagunderstöd och hyreshjälp, särskilt som samtliga elever ej komme att vara hjälpsökande arbetslösa. Med hänsyn till att utbildningsverksamheten i första hand motiverades med verkstadsindustrins behov av arbetskraft borde eleverna erhålla hela sin ersätlning i form av lön, ej i form av arbetslöslietshjälp.

Socialstyrelsen förutsatte, framhålles det slutligen, att om en hjälpsökande arbetslös utvalts som deltagare i beredskapskurs men vägrat att antaga ett dylikt erbjudande, han avstängdes från statsunderstödd arbetslöshetshjälp. I detta avseende erfordrades klara bestämmelser.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget i huvudsak, i vad detsamma berör styrelsens verksamhetsområde. Styrelsen framhåller emellertid vikten av att dess direkta medverkan kommer till uttryck särskilt i fråga örn fastställande av undervisningsplaner och anordnande av utbildningskurser för lärare samt i fråga örn övervakning och inspektion.

Statens industrikommission förklarar sig kunna vitsorda förefintligheten av dels ett akluelll behov av vissa kategorier verkstadsarbetare, dels ock

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

framför allt ett behov av reservpersonal, avsedd att komma till användning vid allmän mobilisering eller eljest vid ytterligare militära inkallelser. Kommissionen säger sig även dela arbetsmarknadskommissionens uppfattning, att med hänsyn till den sannolika framtida utvecklingen inom verkstadsindustrin och byggnadsindustrin en omskolning av arbetslösa byggnadsarbetare till verkstadsarbetare även på längre sikt kunde vara fördelaktig. De av arbetsmarknadskommissionen föreslagna åtgärderna syntes väl ägnade för sitt ändamål.

Departementschefen.

Som jag förut i olika sammanhang framhållit, måste i det allmänna programmet för en rationell omfördelning av arbetskraften under krigsförhålianden ingå yrkesundervisning för utbildning eller omskolning av arbetare. Det mest framträdande behovet därav för närvarande hänför sig till verkstadsindustrin. För att tillgodose detta behov har Kungl. Majit på min hemställan genom beslut den 5 april 1940 bemyndigat statens arbetsmarknadskommission att i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen framlagt förslag vidtaga åtgärder för utbildning under budgetåret 1939/40 av arbetskraft för verkstadsindustrin samt för bestridande av de med åtgärderna förenade kostnaderna ställt till kommissionens förfogande ett belopp av högst 600,000 kronor, att utgå från det å tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår anvisade reservationsanslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder. Den sålunda beslutade utbildningsverksamheten måste givetvis fullföljas under nästa budgetår.

Även för andra verksamhetsområden har fråga väckts örn särskilda åtgärder för utbildning av reservpersonal. Redan tidigare har sålunda förslag förelagts riksdagen (prop. nr 194) örn anslag till utbildning av ersättningspersonal för jordbruket samt ersättare för lastbilförare.

Sannolikt komma även i andra hänseenden behov av sådana åtgärder att yppa sig. 1 den mån så blir fallet, bör Kungl. Majit äga bemyndigande att anordna utbildningsverksamhet efter liknande riktlinjer som de i arbetsmarknadskommissionens förslag uppdragna och med användning av medel, som finnas anslagna till arbetslöshetsåtgärder eller andra ingripanden på arbetsmarknaden. Sådan verksamhet bör ledas eller övervakas av arbetsmarknadskommissionen i samråd med myndigheter, som företräda det ifrågavarande verksamhetsområdet eller annan särskild sakkunskap.

Fråga om anläggande av cykelstigar inom vissa län.

I skrivelse nr 217 anhöll 1937 års riksdag om utredning rörande lämpligheten och möjligheterna av statligt stöd för anläggande av cykelstigar genom de av landets mera avlägsna skogsområden och andra glest befolkade bygder, som vore i behov av dylika samfärdselförbindelser. Riksdagen uttalade därvid, att det måste ligga i sakens natur, att ifrågavarande anläggningar med avseende å teknisk planläggning, röjnings-, planerings- och torrläggningsarbeten bleve av allra enklaste slag, så att de ej för vederbörande skogsägare komrne att ställa sig alltför ekonomiskt betungande. Tvivelsutan

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

skulle dessa cykelstigar även de i sin mån underlätta landets uppodling och bebyggelse. Denna utbyggnad av samfärdselnätet vore emellertid enligt riksdagens uppfattning även i andra hänseenden av ett allmänt samhälleligt värde, såsom exempelvis för övervakning av skogslagarnas och även andra lagars efterlevnad, för tillsynen över telefonledningar och andra allmänna anläggningar samt dessutom och ej minst till underlättande av skogseldars släckning. Enligt vad riksdagen inhämtat, borde anläggningarna jämväl bliva av viss militär betydelse.

Riksdagen framhöll därjämte, att även örn cykelstigarnas bekostande i första hand borde ankomma på vederbörande intressenter, riksdagen funne det förtjänt att närmare utredas, huruvida ej staten skulle under några lämpliga former kunna i viss mån medverka till att underlätta dylika cykelstigars anläggning, eventuellt under samverkan med landsting eller annan korporation, som hade intresse av dessa samfärdselleders tillkomst och som kunde vara villig utöva kontroll över deras tillbörliga underhåll och framtida fortbestånd i övrigt. Riksdagen utgick ifrån, att det allmännas stöd måste bliva mycket begränsat liksom ock att automobilskattemedlen ej borde anlitas för ändamålet. Vid utredningen borde beaktas, • vad mån anläggningar av hithörande slag kunde lämpa sig som arbetsobjekt för ortsbefolkningen även vid en lågkonjunktur.

I anledning av vad riksdagen sålunda anfört, uppdrog Kungl. Maj:t åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt domänstyrelsen att gemensamt verkställa utredning av frågan. För ändamålet införskaffade domänstyrelsen uppgifter örn utförda cykelstigar från överjägmästarna i de sex norra överjägmästaredistrikten, omfattande statsskogarna i Norrland och Dalarna, ävensom från de allmänningsskogar, flottningsföreningar och skogsägande aktiebolag, vilka enligt vad överjägmästarna uppgivit byggt cykelstigar. Styrelserna uppdrogo därefter åt två särskilda utredningsmän att verkställa en förberedande undersökning av föreliggande spörsmål. Resultatet härav sammanfattades av utredningsmännen i en promemoria, över vilken inhämtats yttranden av chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ävensom av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och domänstyrelsen hava därefter i skrivelse den 11 september 1939 framlagt resultatet av sina överväganden i frågan.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt domänstyrelsens samfällda utredning och förslag Ilar slutligen utlåtande avgivits av statskontoret.

Departementschefen.

Vad som förekommit i detta ärende har övertygat mig om önskvärdheten av att cykelstigar av föreslagen typ komma till stånd i viss utsträckning. Ett särskilt skäl härtill i nuvarande läge är risken för omfattande skogseldar till följd av flygbombardemang. Örn arbetsbrist skulle uppkomma inom områden, som beröras av förslaget, vill jag därför förorda statsbidrag av arbetslöslietsmedel till utförande av cykelstigar.

Bihang till riksdagens protokoll 19hO. 1 sami. Nr 236.

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 236.

Vissa framställningar i övrigt.

I skrivelse den 22 december 1939 har Lyckebyåutredningen, under framhållande av det angelägna i att vissa vägföretag inom Blekinge ^an * första hand vägsträckoma Holmsjö—Ledja och Ledja—länsgränsen vid Flaken komme till utförande före det på utredningens initiativ planerade kolonisationsarbetets igångsättande, hemställt om medel för företagens påbörjande snarast möjligt. Enligt utredningens uppfattning borde syftet härmed delvis vara att bereda arbetstillfällen åt innehavarna av ofullständiga jordbruk i de trakter, som berördes av vägföretagen.

Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län i skrivelse den 10 oktober 1939 hemställt, att av arbetslöshetsmedel 250,000 kronor måtte ställas till länsstyrelsens förfogande att användas som bidrag till anläggande av nybyggnadsvägar.

Slutligen vill jag här framhålla, att skogsvårdsstyreisen i Västernorrlands län i skrivelse den 8 september 1939 på anförda skäl hemställt om en omprövning, huruvida arbetslösa skulle med anlitande av allmänna medel kunna ställas till styrelsens förfogande för att fullgöra vakthållningen på brandtorn inom länet. Statens arbetslöshetskommission, som överlämnat skogsvårdsstyrelsens framställning till Kungl. Maj :t, har framhållit att någon möjlighet att tillgodose de av styrelsen uttalade önskemålen med anlitande av medel, som stöde till kommissionens förfogande, ej funnes. Centralrådet för skog svårdssty relsernas förbund har anfört, att någon tvekan ej kunde råda om att åvägabringandet på angivet sätt av möjligheter för en ändamålsenlig skogsbrandbevakning vore av stor betydelse för skogsbrandskyddet. Även i forsvarshanseende syntes brandtornen vara till gagn, då de kunde användas som observationsplatser vid flygangrepp och jämväl tjäna underrättelseväsendet i allmänhet i mindre bebyggda trakter. I avvaktan på de beslut, som 1936 års skogsutrednings avgivna förslag kunde föranleda, syntes det centralrådet lämpligast, att en skogsvårdsstyrelse vid nu ifrågavarande bevaknings organiserande vände sig till den eller de därav direkt berörda kommunerna och sökte utverka deras tillstånd för ändamålet. Luftskyddsinspektionen har understrukit betydelsen av att de hittills utbyggda brandtornen under luftskyddstillstånd kunna tagas i anspråk såsom observationsplatser för upptäckande och inrapporterande av skogsbränder samt för luftbevakning. Vidare har inspektionen framhållit önskvärdheten av att utbyggandet av de på enskilt initiativ planerade men ännu ej utbyggda tornen om möjligt skedde snarast ävensom att bemanningen av brandtornen under luftskyddstillstånd ordnades genom länsstyrelserna i samråd med vederbörande militära myndigheter och skogsvårdsstyrelser. Slutligen har inspektionen meddelat, att inspektionen för utredning av möjligheterna att effektivisera utbyggandet’och användningen av brandtornen satt sig i förbindelse med de försäkringsföre-

*ag; S°m t*^sammans med svenska brandskyddsföreningen tagit initiativ till åtgärder för skogsbrandbevakning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

67 Anslagsbehovet.

I fråga om medelsbehovet under nästkommande budgetår för de åtgärder för arbetslöshetens bekämpande, som falla inom arbetslöshetskommissionens hittillsvarande verksamhet, har kommissionen meddelat vissa preliminära beräkningar i skrivelse till Kungl. Majit den 8 december 1939 samt reviderade sådana i skrivelse den 26 februari 1940 (Bilaga A).

Kommissionens preliminära beräkningar byggde på att verksamheten under nästa budgetår skulle bedrivas efter i huvudsak oförändrade grunder. Med hänsyn till vanskligheten att vid tidpunkten för framställningens avgivande bedöma den framtida utvecklingen verkställdes endast en approximativ uppskattning av medelsbehovet. Kommissionen räknade emellertid med en något försämrad arbetsmarknadssituation och ett härav framkallat ökat hjälpbehov under budgetåret.

I statliga reservarbeten ansåg kommissionen i genomsnitt 1,800 man böra sysselsättas. Kostnaden för varje i medeltal under ett år sysselsatt arbetare beräknades till 3,600 kronor. Vid budgetårets början skulle enligt beräkning ett 50-tal arbetsobjekt stå till förfogande för reservarbeten. Emellertid vore dessa koncentrerade till de sydligaste delarna av landet, vilket försvårade deras socialt ändamålsenliga utnyttjande, eftersom särskilt arbetslösa familjeförsörjare från nordligare belägna delar av landet icke rimligen borde hänvisas dit i någon större omfattning. På grund härav ansåge kommissionen ifrågavarande arbetsobjekt icke förslå att sysselsätta en arbetsstyrka av nyss angiven storlek.

I fråga örn statskommunala reservarbeten ansåge sig kommissionen icke böra räkna med en lägre sysselsättningssiffra än 800 man. Kostnaden per man och år har härvidlag beräknats till 1,500 kronor. Av redovisningstekniska skäl beräknade kommissionen därjämte under nästa budgetår utbetalningar av bidrag till äldre arbeten med 750,000 kronor.

För sådant företrädesvis säsongmässigt stegrat hjälpbehov, som lämpligen tillgodosåges med anlitande av understödslinjen, beräknade kommissionen kontantunderstöd eller ungdomshjälp till i genomsnitt 6,000 personer för en kostnad av 4 milj. kronor.

I arkivarbeten beräknades 200 personer sysselsatta till en kostnad av

450,000 kronor.

Kommissionens preliminära kostnadsberäkningar kunde alltså sammanfattas sålunda:

Hjälpform

Statligt reservarbete........

Statskommunalt reservarbete

Antal hjälpta i genomsnitt

1,800

800 Kontantimderstödsverksamhet och ungdomshjälp . 6,000 Arkivarbete................................... 200

Beräknad

kostnad

1.950.000 4,000,000

450,000

Summa 8,800 12,880,000

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Härifrån hade avräknats inkomster i form av ersättningar från uppdragsgivare m. m. till statliga reservarbeten med 300,000 kronor, varför kommissionen för hjälpverksamheten i dess helhet beräknade ett avrundat belopp av 12,600,000 kronor.

Vidare begärde kommissionen möjlighet att kunna fullfölja färdigställandet av arbetsobjekt, som redan tidigare överförts till öppna marknadsarbeten och vilkas slutförande betingades av såväl ekonomiska som trafiktekniska hänsyn. Till denna verksamhet utanför det egentliga hjälpprogrammet beräknade kommissionen ett belopp av 1,500,000 kronor.

Ikommissionens slutliga framställning anfördes, att det numera mötte än större svårigheter än tidigare alt bedöma medelsbehovet och att utforma eif någorlunda stabilt hjälpprogram för nästa budgetår. Med anledning av den i statsverkspropositionen preliminärt föreslagna begränsningen av den av kommissionen omhänderhavda hjälpverksamhetens totalkostnad till 8 milj. kronor hade kommissionen överslagsvis undersökt möjligheten att inom ramen av detta belopp beräkna, hur en så beskuren hjälpverksamhet borde anordnas. Under förutsättning att dittills rådande gynnsamma arbetslöshetsförhållanden i stort sett komme att bestå och samma principer beträffande hjälpverksamheten tillämpades, syntes det kommissionen möjligt att med i statsverkspropositionen beräknat anslag under nästkommande budgetår upprätthålla hjälpverksamhet för arbetslösa i en omfattning, som kunde anses behövlig, därest arbetslösheten icke erhölle större dimensioner än för närvarande. Kommissionen hade då utgått ifrån att inalles endast omkring 5,000 personer i stället för tidigare beräknade 8,800 skulle genomsnittligen behöva bispringas med av kommissionen subventionerade åtgärder. På reservarbetslinjen skulle härvid hjälp komma cirka 1,700 personer tillgodo mot 2,600 enligt tidigare beräkning, och hjälp medelst dagunderstöd skulle utgivas till 3,000 personer i stället för till beräknade 6,000.

Till arbeten utanför det egentliga hjälpprogrammet hemställde kommissionen i sin slutliga framställning om ett anslag av 1 milj. kronor.

Departementschefen.

Jag har förut vid behandlingen av principerna för arbetsmarknadskommissionens verksamhet framhållit, att man på grund av det ovissa läget icke kunde med någon säkerhet beräkna beskaffenheten och omfattningen av de statliga åtgärder, som komme att erfordras på nu ifrågavarande område. Det lär icke ens vara möjligt att bedöma den inbördes proportionen mellan sådana åtgärder, som avse att åstadkomma en rationell fördelning och ett bättre utnyttjande av tillgänglig arbetskraft för samhällsviktiga ändamål, och sådana, som avse att bispringa arbetslösa. Som jag förut framhållit, kunna dessa olika slags åtgärder för övrigt icke alltid hållas isär; sålunda kan t. ex. en överflyttning av arbetskraft mellan olika geografiska områden ha det dubbla syftet att skaffa arbetskraft till ett viktigt företag och att avhjälpa arbetslöshet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

69 Det synes därför vara omöjligt att finna någon grund för uppdelning på flera anslag av de medel, som bliva erforderliga för dessa åtgärder. Jag vill erinra örn, att de hittillsvarande anslagen till arbetslöshetsåtgärder av olika slag efterhand sammanslagits och nu utgöra endast två: ett för beredskapsarbeten och ett för andra arbetslöshetsåtgärder av skilda slag, till större delen inom ramen för arbetslöshetskommissionens verksamhet.

Av nu anförda skäl finner jag lämpligt, att hos riksdagen hemställes om ett gemensamt anslag till åtgärder av olika slag för arbetskraftens ändamålsenliga fördelning och utnyttjande samt till hjälp vid arbetslöshet. Inom detta område falla sålunda t. ex. beredskapsarbeten, reservarbeten, andra arbeten för arbetslösa, kontantunderstödsverksamhet, ungdomshjälp, kurser för yrkesutbildning och omskolning i beredskapssyfte, bidrag till arbetssökandes resor och flyttning, familje- eller hyresbidrag till arbetstagare, som placerats utom hemorten, samt lönetillägg för icke yrkesvan reservarbetskraft. Av samma anslag böra få disponeras det belopp för planläggning av beredskapsarbeten, som förut angivits. Även i fråga örn beräkningen av detta gemensamma anslag vållar det nuvarande ovissa läget stora svårigheter. Såsom förut i olika sammanhang berörts, torde den svenska arbetsmarknaden under den närmaste framtiden komma att karakteriseras av å ena sidan brist på arbetskraft inom flera områden, såsom jordbruk, vedproduktion, verkstadsindustri, textilindustri, och å andra sidan sysselsättningssvårigheter och arbetslöshet icke endast i de geografiska områden, där svårartad arbetslöshet rått sedan lång tid — Bohuslän, Blekinge, Västernorrland — utan även inom vissa stora fackområden såsom byggnadsverksamhet, byggnadsämnesindustri, trävaru- och pappersmasseindustri. I vad mån det skall lyckas att utjämna dessa rubbningar genom omflyttning av arbetskraft kan nu icke förutses; under alla förhållanden komma emellertid att kvarstå vissa arbetslöshetsproblem, som kräva hjälpåtgärder.

Jag vill sålunda understryka, att det nu icke som under de senaste åren är möjligt att med någorlunda säkra hållpunkter beräkna anslagsbehovet på detta område. Under sådana förhållanden har jag ansett mig böra stanna vid den provisoriska beräkning av medelsbehovet, som skett i årets statsverksproposition. Det angivna gemensamma anslaget torde sålunda beräknas lill sammanlagda beloppet av de i statsverkspropositionen beräknade beloppen till statliga och kommunala beredskapsarbeten samt till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m., eller sålunda 18,000,000 kronor. Anslaget torde få disponeras av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande och närmare föreskrifter, av arbetsmarknadskommissionen. Anslaget, som bör erhålla karaktär av reservationsanslag, synes kunna erhålla rubriken åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Uppkommande reservationer å de tre anslagen till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m., lill statliga och kommunala beredskapsarbeten samt till särskilda arbetslöshetsåtgärder böra vid ingången av nästa budgetår överföras till det nu föreslagna anslaget.

I tidigare års anslag till reservarbeten, konlantunderstödsverksamhet m. m.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

ha vissa belopp ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet. Även lör nästa budgetar torde medel för detta ändamål böra stå till förfogande. Jag bar sålunda för avsikt att föreslå ett fortsatt understödjande av företagarföreningar i de län, där sådana enligt de förut uppdragna principerna böra komma till stånd. För sistnämnda ändamål beräknar jag omkring 400,000 kronor. För fortsatt förskotterande av kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån torde vidare få beräknas ett belopp av omkring 290,000 kronor. Kungl. Majit torde ävenledes böra ha möjlighet att vid sidan av det vanliga hjälpprogrammet lämna bidrag till vägföretag av skilda slag. Om läget på arbetsmarknaden under nästföljande budgetår utvecklar sig så att det visar sig lämpligt, böra framställningarna rörande cykelstigarna och nybyggesvägarna kunna åtminstone i viss utsträckning bifallas. För dessa olika vägändamål beräknar jag cirka (500,000 kronor. Slutligen torde, som jag redan anfört, inventeringen av ofullständiga jordbruk i Blekinge böra fullföljas och medel anvisas från nu ifrågavarande anslag. Sammanlagt torde omkring 1,350,000 kronor böra stå till disposition för främjande av företagsverksamhet.

Till färdigställande av vissa, tidigare såsom reservarbeten bedrivna arbeten torde böra beräknas ett belopp av 1,000,000 kronor, vilket belopp emellertid bör bestridas av automobilskattemedel.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av ...................... kronor 18,000,000;

dels ock föreskriva, att uppkommande reservationer å de för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslagen till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m., till statliga och kommunala beredskapsarbeten samt till särskilda arbetslöshetsåtgärder skola överföras till reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Montell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

71 Bilaga A.

Till KONUNGEN.

Statens arbetslöshetskommission får härmed överlämna översikt över arbetslöshetsläget under år 1939, redogörelse för hjälpverksamheten under samma år,

beräkning av kostnaderna för kommissionens verksamhet under återstående del av innevarande budgetår samt

förslag till beräkning av medelsbehovet för kommissionens verksamhet under budgetåret 1940/1941.

Preliminär beräkning rörande medelsbehovet för kommissionens verksamhet under då återstående del av innevarande budgetår samt under budgetåret 1940/1941 överlämnades av kommissionen i dess underdåniga skrivelser den 1 november och 8 december 1939.

I efterföljande översikt över arbetslöshetsläget och hjälpverksamheten under år 1939 ingående tabeller lämna utförliga uppgifter örn ifrågavarande år berörande förhållanden. Till belysande av utvecklingen på längre sikt lämnas därjämte i flertalet tabeller summariska uppgifter även för tidigare år. Kommentarer till sistnämnda uppgifter förekomma endast undantagsvis. Vissa tabellsammanställningar i kommissionens tidigare årsredogörelser ha här uteslutits på grund av siffermaterialets hopkrympning, men i stället ha införts några häremot svarande kortare uppgifter i texten.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A) Tab. 1. Arbetsmarknaden under åren 1930—103!).

I. Översikt över arbetslöshetsläget under år 1939.

Den försämring av arbetsmarknaden, som kunde iakttagas i slutet av år 1938, accentuerades ytterligare under de fem första månaderna av 1939, då antalet hos arbetslöshetskommittéema anmälda hjälpsökande arbetslösa var icke obetydligt större än under motsvarande tidsperiod närmast föregående år. Med den varmare årstidens begynnelse inträdde emellertid ett omslag till det bättre. För tiden fr. o. m. juni 1939 till årets slut ha i jämförelse med år 1938 siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa sjunkit avsevärt. Att den i kommissionens arbetslöshetssiffror uppenbarade tendensen stämt väl överens med arbetsmarknadens allmänna utveckling under denna tid fram-

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 2. Antal hjälpsökande arbetslösa åren 1930—1939 i procent av motsvarande antal

närmast föregående år.

går av de uppgifter om fackföreningarnas och den offentliga arbetsförmedlingens statistik, som återfinnas i tab. 1. Antalet hos arbetslöshetskommittéerna anmälda hjälpsökande arbetslösa belyses ytterligare av tab. 2, vari antalet arbetslösa vid slutet av varje månad angivits i procent av motsvarande antal under samma månad föregående år.

Den före stormaktskrigets utbrott påfallande förbättringen bade tvivelsutan sin grund i de under 1939 stigande konjunkturerna, vilka bl. a. togo sig uttryck i en växande tillverkning och export av industrivaror och en mycket livlig bostadsproduktion, gynnande en allmänt stegrad arbetskraftsförsörjning. Utvecklingstendensen på arbetsmarknaden bröts ej heller under årets senare månader. Den strax efter krigsutbrottet genomförda ransoneringen av motorbränsle torde visserligen under inknappningsåtgärdernas strängare period lia åstadkommit vissa störningar i sysselsättningen för de av anordningen närmast berörda personalgrupperna, men verkningarna härav återspeglades endast obetydligt i arbetslöshetskommissionens statistik. Detsamma gäller även om de olika kategorierna av byggnadsarbetare, för vilka någon starkare ökning i anmälningsfrekvensen hos kommittéerna ej förelegat trots den mot årets slut begynnande avmaltningen inom byggnadsverksamheten. Så mycket märkbarare gjorde sig däremot militärinkallelsema gällande på arbetsmarknaden i dess helhet och därmed naturligen också på hjälpklientelet. En undersökning av dettas sammansättning den 30 nov. 1939 visade emellertid, att en avsevärd del av det vid denna tid rapporterade antalet arbetslösa — 4,779 eller 35.7 °/o — var över 45 år, d. v. s. hade uppnått den ålder, att dessa arbetslösa icke längre kvarstodo i landstormen.

Åldersfördelningen inom klientelet var vid denna tid särskilt ogynnsam i storstäderna, där nära 00 °/o av de arbetslösa voro över 40 år. Den säsongmässiga tillbakagången inom näringslivet gav sig även denna gång till känna under höstmånaderna i form av stigande hjälpsökandesiffror, men siffrorna lågo dock betydligt under nivån för motsvarande tid närmast före-

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 3. Fördelning ar arbetare, ingående i socialstyrelsens kvartalsstatistik, nied hänsyn till av vederbörande arbetsgivare uppgiven tillgång på arbetskraft.

gående år, och de vörö över huvud de lägsta, som under denna tid på året varit att anteckna sedan högkonjunkturåret 1929. För december 1939 inträffade det aldrig tillförene konstaterade förhållandet under de nitton år kommissionen hittills införskaffat hjälpsökandesiffror från landets kommuner, att denna månads siffra, 13,268, blev lägre än årets närmast föregående novembersiffia. Även här gäller dessutom, att densamma var den lägsta, som förekommit i kommissionens statistik över hjälpsökande arbetslösa sedan år 1929. Av allt att döma har årstidens normala ökning av de säsongarbetslösa i stort sett uppvägts av den arbetskraftens ianspråktagande, som den ökade efterfrågan på arbetskraft inom näringslivets flesta grenar och inkallelserna till militärtjänstgöring medfört. En inom arbetsmarknadskommissionen pågående utiedning förväntas komma att klarlägga frågan örn den inverkan, som den förstärkta krigsberedskapen och den partiella mobiliseringen hittills övat på näringslivets arbetskraftsbehov.

Utvecklingen under januari 1940 tyder, såvitt av månadsrapporterna damgar, icke pa någon egentlig ändrad tendens. Ej heller avviker arbetslöshetens geografiska fördelning under 1939 och början av 1940 från den, som kännetecknat tiden närmast förut.

Arbetslösheten inom fackorganisationerna var under hela år 1939 lägre än under 1938, och procenttalen allt ifrån februari 1939 de lägsta, som under motsvarande resp. månader förekommit under åren 1930—1939.

Antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen bekräftar ytterligare den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden under 1939. Jämfört med 1938 var läget i det närmaste oförändrat under vintermånaderna. Från våren 1939 sjönk antalet arbetsansökningar avsevärt under siffrorna för motsvarande månader 1938. Ehuru siffrorna under senare delen av 1939 visade en säsongpåverkad ansvällning, nådde de likväl icke under någon månad upp till 1938 års nivå. Årsmedeltalet för 1939 var också det lägsta under perioden 1930—1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

75 Tab. 4. Antal hjälpsökande arbetslösa tillhörande yrkesgrupperna jordbruk och

skogshushållning åren 1930—1939.

Tab. 3 redovisar procentvis fördelningen av antalet arbetare, ingående i socialstyrelsens kvartalsstatistik. Den utveckling i riktning mot överflöd på arbetskraft som under 1938 åter begynte framträda, ledde 1939, under inflytande av konjunkturuppsvinget och militärinkallelserna, inom vissa arbetsområden till knapphet och i somliga fall utpräglad brist på arbetskraft, särskilt yrkeskvalificerad sådan. I detta sammanhang må nämnas, att antalet arbetare, som beröres av kvartalsstatistiken, ökat från 404,521 under fjärde kvartalet 1938 till genomsnittligen 509,059 samma tid 1939.

I socialstyrelsens kvartalsstatistik ingå huvudsakligen uppgifter från industriella verksamhetsområden men däremot icke sådana uppgifter beträffande jordbruket. Utvecklingen under 1939 i fråga om antalet hjälpsökande arbetslösa, tillhörande yrkesgrupperna jordbruk och skogshushållning, redovisas i tab. 4. Kommissionen har även under 1939 ej funnit påkallat göra någon ändring i sitt jämlikt 14 § i hjälpkungörelsen fattade beslut om avstängning från statsunderstödd arbetslöshetshjälp av arbetslösa, tillhöriga yrkesgruppen jordbruk. Något större behov av dispenser från avstängningarna ha icke framträtt, synnerligast ej mot slutet av året, vilket kan antagas bero på att militärinkallelserna i stor utsträckning även berört lands-

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. o. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1930—1939.

Årsmedeltal.

bygdens befolkning. De beviljade dispenserna ha med hänsyn till angivna förhållanden varit av starkt begränsad omfattning.

Med tanke på jordbrukets behov av arbetskraft brukar kommissionen under vårens lopp från statliga reservarbeten hemsända arbetslösa, som kunna tänkas passa för sådant arbete. Denna hemsändning verkställdes år 1939 den 1 april och omfattade cirka 500 man. Samtidigt avgingo ett hundratal man på eget initiativ till arbeten i öppna marknaden, varigenom arbetsstyrkan vid statliga reservarbeten sjönk till den näst lägsta för året, 1,241, vid april månads utgång.

Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Vissa svårigheter uppstodo våren 1939 att tillfredsställa behovet av betfältsarbetare. I anledning därav vidtogos liksom år 1937 i samarbete med socialstyrelsen vissa anordningar för överförande av arbetskraft från statligt reservarbete till betfältsarbete. Då emellertid samtidigt en avsevärd överflyttning av arbetskraft från bl. a. Västernorrlands län igångssattes och dessutom arbetsgivarnas erfarenheter av 1937 års experiment enligt uppgift varit mindre goda, kommo ovannämnda anordningar icke att tagas i anspråk.

Den minskning i arbetstillgången inom skogshushållningen, som börjat göra sig gällande under senare delen av år 1938, var även under första halvåret 1939 synnerligen kännbar. Redan före årsskiftet hade ett antal skogskommuner i Västernorrlands län börjat rapportera arbetslöshet bland skogsarbetare och beviljats statsbidrag till hjälpåtgärder. Efter årsskiftet tillkonnno ytterligare kommuner från Västernorrland, ett antal kommuner i norra Värmland samt enstaka kommuner i Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Antalet hjälpsökande arbetslösa skogsarbetare, som i december

1938 var 3,038 (dec. 1937 307), uppgick under februari 1939 till 2,034 (februari 1938 267) och nådde maximum i april med 3,870 (april 1938 229). Trots denna relativt starkt ökade arbetslöshet bibehölls under hela år 1939 avstängningen från statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp för skogsoch flottningsarbetare. Det stegrade hjälpbehovet medförde emellertid ökat antal dispenser. Dessa avsågo för maj månad -— förutom 18 man i 4 kommuner — generell dispens för skogs- och flottningsarbetare i 38 kommuner, varav 9 i Värmlands, 2 i Gävleborgs, 24 i Västernorrlands, 1 i Jämtlands och 2 i Norrbottens län. Från och med juni månad visade arbetslösheten bland skogsarbetare fallande tendens. Dittills beviljade generella dispenser ersattes därför med dispenser för till reservarbete hänvisade. Intill tiden för krigsutbrottet voro sådana beviljade för 28 kommuner, varav 18 i Västernorrlands län.

Liksom under år 1938 förekom arbetslöshet av större omfattning under år

1939 endast beträffande ett fåtal yrkesområden, vilket framgår av de uppgifter, som meddelas härom i tab. 5. Dessa yrkesområden angivas här nedan jämte antalet hjälpsökande arbetslösa inom desamma vid utgången av oktober och december månader 1938 och 1939.

1939 Skogshushållning..........

Metall- och maskinindustri......

Stenindustri............

Trävaruindustri...........

Byggnadsverksamhet........

Handel, samfärdsel och allmän tjänst . Diversearbete............

Arbetsmarknadens över praktiskt taget hela skalan av yrken utbredda förbättring under 1939 bar på sätt sammanställningen här ovan utvisar sin mot-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

svårighet i de i förhållande lill 1938 vikande siffrorna för nästan alla grupper av hjälpsökande arbetslösa; för några få yrken har läget ur arbetslöshetssynpunkt förblivit i det närmaste oförändrat.

Vad stenindustrien angår har visserligen den för år 1939 genomsnittliga arbetslösheten svagt minskat (se tab. 5), men utvecklingen under slutet av året har enligt nyss åberopade sammanställning tenderat mot en viss försämring, trots det att dels trettioen arbetslöshetskommittéer inom Bohuslän och Blekinge under december berättigats att hänvisa tillhopa 476 arbetslösa till statliga och kommunala beredskapsarbeten, dels ökad efterfrågan på yrkeskunniga stenarbetare gjort sig gällande till följd av förhållanden, som ägt samband med rådande allmänna läge.

Antalet inom trävaruindustrien hjälpsökande arbetslösa var i slutet av 1939 endast omkring hälften så stort som vid motsvarande tidpunkt ett år tidigare, och även medeltalet för 1939 har legat något under 1938 års genomsnittssiffra. Örn också denna industri under redovisningsåret kunnat erbjuda ökad sysselsättning, böra de sänkta arbetslöshetssiffrorna likväl icke uppfattas såsom tecken på att krisläget inom näringsgrenen i fråga begynt övervinnas. Förklaringen torde ligga i att Norrland särskilt starkt påverkats av inkallelserna till den förstärkta krigsberedskapen. Beaktas må även, att antalet från Västernorrlands och Norrbottens län i beredskapsarbeten sysselsatta varit större i slutet av 1939 än vid motsvarande tidpunkt 1938 (tillhopa 829 vid utgången av december 1939 mot 640 december 1938).

Att rubbningen på samfärdselns arbetsmarknad i början av stormaktskrigets utbrott icke nämnvärt återverkade på siffrorna för antalet hjälpsökande arbetslösa bär redan i det föregående antytts. Den först mot årets slut försämrade situationen inom byggnadsverksamheten kom därunder att ge mer än säsongbetonat utslag i siffrorna för antalet hjälpsökande inom denna bransch.

En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av de den 31 december 1939 anmälda hjälpsökande är intagen i bilaga 2.

Enligt vad kommissionen inhämtat fran socialstyrelsen, voro vid utgången av december 1939 14 erkända arbetslöshetskassor med sammanlagt 195,861 medlemmar i funktion eller i runt tal 14,000 medlemmar mer än vid samina tid 1938.

Antalet rapportkommuner, d. v. s. kommuner, vilka till kommissionen uppgiva antalet hjälpsökande arbetslösa den sista dagen i resp. månader, var i medeltal 277 under 1939. Motsvarande tal för år 1938 var 230. Siffrorna ha året igenom varit större än under 1938 utom vad angår december 1939, då de allt rikligare arbetstillfällena i skogarna och inkallelserna i militärtjänst åstadkommo arbetslöshetens upphörande i åtskilliga kommuner, även om samtidigt några nyrapporterande tillkommo. Nettominskningen blev till följd därav obetydlig. Utvecklingen belyses närmare i tab. 6.

Arbetslöshetens fördelning på olika län framgår av tab. 7 och 8. Förstnämnda^ tabell, vari redovisas årsmedeltalen för de hjälpsökande fördelade länsvis åren 1930—1939, utvisar bl. a., att det största antalet hjälpsökande

Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 6. Antal kommuner1 med rapporterad arbetslöshet åren 1930—1939,

1 Skee kommun i Bohuslän är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetskommitté.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tält. 8. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1,000 invånare inom olika län åren 1930—1939.

arbetslösa i medeltal under 1939 återfanns i Västernorrlands län eller 2,990, vilket innebär en ökning från närmast föregående års siffra (2,758). Närmast följde Norrbottens län, Göteborgs stad, Värmlands län, Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad) samt Stockholms stad. Medan Norrbottens och Värmlands län företedde avsevärt stegrade arbetslöshetssiffror, kunde ett motsatt förhållande noteras beträffande övriga angivna arbetslöshetsområden. Minskningen för Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad), som under de närmast föregående åren varit relativt stor, har under 1939 i det närmaste avstannat.

I förhållande till folkmängden (tab. 8) förefanns det största antalet arbetslösa under 1939 i Västernorrlands län (10.7 °/oo mot 9.9 år 1938) och Norrbottens län (likaledes 10.7 °/oo mot endast 6.7 år 1938). Därnäst följde Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad), Blekinge län och Göteborgs stad samt Malmö stad.

Kommunernas fördelning efter det rapporterade antalet hjälpsökande arbetslösa på 100 invånare (den s. k. relativa arbetslösheten) den 31 december

81 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 9. Kommunernas fördelning efter rapporterat antal hjälpsökande arbetslösa på 100 invånare den 8I/u åren 1933—1939.

under åren 1933—1939 framställe^ i tab. 9. Den i olika sammanhang i denna översikt påpekade förbättringen i arbetslöshetsläget under 1939 framträder här tydligt. Vid 1938 års utgång hade 55.1 % av rapportkommunema mindre arbetslöshet än 1 % och ett par kommuner uppnådde 6—-8.9 %>. Ett år senare hade det relativa antalet kommuner med mindre än 1 % arbetslöshet stigit till 79.5 °/o och ingen kommun redovisade mer än 5.9 % arbetslöshet.

Landsbygdens andel i hela antalet arbetslösa har ända sedan 1933 varit i avtagande. En rätt kraftig omsvängning inträffade emellertid under 1939 (57.2 °/o mot 43.5 % under 1938), sammanhängande med den under årets förra hälft försämrade arbetsmarknaden i skogskommunerna. Sedan svårigheterna härutinnan givit vika och verkningarna av höstens mobiliseringar inträtt, har landsbygdens andel av arbetslösheten i landet åter kommit att visa ungefär samma proportion som förut under de senare åren. Utvecklingen belyses närmare av tab. 10.

Tab. 10. Hjälpsökande arbetslösa på landsbygden i procent av hela antalet hjälpsökande

arbetslösa åren 1930—1939.

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 230. 6

°2 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 11. Antal hjälpsökande arbetslösa inom stendistrikten1 i Blekinge oell Göteborgs och Bohus län samt sågverksdistrikten1 i Västernorrlands län åren 1930—1939.

Arbetslöshetens koncentration till vissa yrken är särskilt påtaglig i de arbetslöshetstyngda områdena och belyses av tab. 11, vari för stendistrikten inom Blekinge och Göteborgs och Bohus samt sågverksdistrikten inom Västernorrlands län sammanförts vissa uppgifter för åren 1930—1939 angående dels hela antalet hjälpsökande arbetslösa, dels antalet arbetslösa, tillhörande för de två förstnämnda länen yrkesgruppen jord- och stenindustri och för Västernorrlands län yrkesgrupperna trävaru- och pappersindustri samt arbete ej hänförligt till annan grupp, vilken sistnämnda grupp för Västernorrlands vidkommande i stor utsträckning rekryteras av f. d. sågverksarbetare.

Den under de senare åren inträdda minskningen av arbetslösheten har fortfarande särskilt tagit sig uttryck i låga siffror för antalet arbetslösa i de yngre åldrarna. I tab. 12 har ungdomsarbetslöshetens omfattning under

1 De i resp. distrikt ingående kommunerna äro förtecknade i K. M:ts prop. nr 19:1936, bilagan, sid. 76.

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 12. Ungdomsarbetslöshetens omfattning i relation till hela antalet hjälpsökande

arbetslösa åren 1934—1939.

åren 1934—1939 ställts i relation till hela antalet hjälpsökande arbetslösa under samma år. Bottenläget uppnåddes i fråga om det absoluta antalet arbetslösa i åldern 16—21 år i december 1939, då antalet uppgick till 528 eller 4 % av hela antalet hjälpsökande vid samma tid. Motsvarande siffror i december 1938 voro 1,795 resp. 8.1 °/o.

I bilaga 9 ha sammanställts vissa uppgifter örn liela klientelets älderssam-

84 Kungl. Ma]:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

mansättning den 30 november 1939, vari samtidigt redovisas i såväl absoluta som relativa tal de arbetslösas fördelning på olika huvudslag av hjälpformer.

Kvinnorna lia alltjämt utgjort en synnerligen ringa del av de hjälpsökande arbetslösa. Antalet var under åren 1930—1939 såväl absolut som procentuellt högst under år 1933 (1,442 resp. 0.9 %) och lägst under år 1939 (8 resp. 0.1 %).

Alltifrån den 1 juli 1934 gälla i vissa avseenden särskilda bestämmelser rörande i vistelsekommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande arbetslösa. Antalet sådana hos arbetslöshetskommittéerna anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit anmärkningsvärt ringa och icke för något av dessa år uppgått till 1 % av totalantalet hjälpsökande arbetslösa i riket. Huvudparten har varit till finnandes i städerna (72 av 109 i hela riket år 1939).

II. Redogörelse för hjälpverksamheten under

år 1939.

/. Arbetslinjen,

a. Statliga rescrvarbelen.

Med hänsyn bl. a. till de av chefen för socialdepartementet uppdragna och av 1938 års riksdag utan erinran lämnade allmänna riktlinjerna för kommissionens fortsatta verksamhet ävensom till den framskridande förbättringen av arbetslöshetsläget har kommissionen icke heller under 1939 åtagit sig några nya arbetsobjekt för utförande såsom statligt reservarbete. Visserligen avtalades under åren 1938—1939 arbeten för en totalkostnad av nära en miljon kronor såsom framgår av tab. 13, men dessa arbeten avsågo endast kompletteringar av äldre avtal. I beloppen för 1939 ingå kostnader för tilläggsarbeten på Ulricehamnsbanan enligt särskilda beslut av Kungl. Majit. Nyanskaffningen av arbeten under åren 1937—1939 belyses närmare jämväl av tab. 14, vari kostnaderna redovisas efter respektive arbetens belägenhet.

Kommissionens största under år 1939 i gång varande arbeten — båda beslutade av Kungl. Majit — utgjordes av Ulricehamnsbanan och inomskärsfarleden Malö strömmar (i Bohuslän). Arbetet å anläggandet av Ulricehamnsbanan, vilket företag bedrivits såsom statligt reservarbete sedan den 5 november 1928, var vid utgången av år 1939 praktiskt taget avslutat. Banan beräknas komma att överlämnas av kommissionen under loppet av februari

1940. Kommissionen har å denna anläggning utfört arbeten, motsvarande en direkt arbetskostnad av 6.7 milj. kronor. Arbetet å Malö strömmar började den 1 oktober 1935 och har beräknats att 60 % av detsamma, som enligt uppgjort förslag skulle draga en kostnad av 3.8 milj. kronor, utförts t. o. m. år 1939.

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 13. Kostnaderna för under åren 1937—1939 kontraherade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten. Kronor.

Tab. 14. Kostnaderna för under åren 1937—1939 kontraherade eller i annan ordning till utförande antagna statliga reservarbeten, fördelade länsvis. Kronor.

1 Härav 315,000 kr. enligt Kungl. Maj:ts brev den */i och 11 In 1939 nied uppdrag åt kommissionen att utföra ytterligare arbeten å Ulricehamnsbanan.

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 15. Antalet i beredskapsarbeten sysselsatta, hänvisade arbetslösa.

Under åberopande av vad departementschefen anfört i anslutning till vissa av kommissionen framställda förslag om möjligheterna för ett snabbare slutförande av vissa vägarbeten än som kunde ske med hänvisade reservarbetare, uttalade 1938 års riksdag, att slutförandet av kommissionens vägarbeten borde bedrivas med all den skyndsamhet, som ur trafiksynpunkt vore nödvändig. Med anledning härav bemyndigade Kungl. Majit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att disponera erforderliga belopp till färdigställande genom kommissionens försorg på öppna marknadens arbetsvillkor av vissa angivna vägföretag. För budgetåret 1939/1940 har för likartade anordningar anvisats högst 2,500,000 kronor. För omfattningen av ifrågavarande arbeten (färdigställningsarbeten) redogöres nedan sid. 22. För ett ytterligare påskyndande av vissa statliga reservarbetens slutförande under budgetåret 1939/1940 har kommissionen i underdånig skrivelse den 1 november 1939 föreslagit, att för sådant ändamål måtte få i viss utsträckning användas en del av de medel, som avsetts för utvidgning av pågående beredskapsarbeten eller igångsättande av nya sådana arbeten. Härigenom skulle möjliggöras att kunna bedriva vissa av kommissionens arbeten med specialarbetare, anställda på öppna marknadens lönevillkor och uttagna i första hand bland sådana hjälpsökande arbetslösa, vilka eljest skulle beredas hjälp genom fortsatta eller utvidgade beredskapsarbeten. Den här ifrågasatta anordningen — beräknad att omfatta c:a 650 man — och till vars genomförande Kungl. Majit genom beslut den 16 februari 1940 lämnat sitt bifall, torde på grund av numera ändrade förutsättningar icke t. v. komma att genomföras.

De statliga och kommunala beredskapsarbeten, som under året kommit till utförande, ha i första hand varit avsedda för bekämpande av den kvardröjande arbetslösheten i vissa områden av Göteborgs och Bohus och Västernorrlands län. Sådana arbeten ha emellertid i någon mån även anordnats inom ett pär andra län, varest hjälpbehovet jämväl ansetts böra tillgodoses med arbeten av denna art. Antalet till sådana arbeten hänvisade arbetslösa —

87 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 16. Antal arbetslösa sysselsatta rid statliga reservarbeten (enligt månadsrap-

porterna) åren 15)30—1939.

huvudsakligen familjeförsörjare — har successivt ökat under 1939 med undantag för årets fyra senaste månader; minskningen härunder av sysselsättningssiffroma står i samband med krigskrisen. Utvecklingen framgår av sammanställningen i tab. 15. Maximisiffran nåddes i augusti 1939 med 2,638 sysselsatta. Motsvarande siffra 1938 (september) var 1,664.

Fördelningen av reservarbetarna åren 1930—1939 efter hänvisningskommunens karaktär av stad eller landskommun angives i tab. 16. Av denna tabell framgår bl. a., att under hela år 1939 reservarbetsstyrkan till ungefär en tredjedel utgjorts av arbetslösa från städer.

Kommissionen har liksom förut sökt att i möjligaste mån bedriva de statliga reservarbetena med hänsyn till arbetslöshetens förekomst i olika landsdelar, i den mån så kunnat ske utan alltför stora ändringar i den uppgjorda arbetsplanen. Väl hälften av reservarbetarna ha också under 1939 kunnat beredas arbete i närheten av hemorten. I genomsnitt 63.8 °/o (1938 52.0 °/o) av de statliga reservarbetama sysselsattes sålunda den 30 sept. 1939 i hänvisningslänet. Medan dagkolonisterna 1938 utgjorde i genomsnitt 18.5 % av hela antalet reservarbetare, var motsvarande andel 1939 22.0 %.

Fördelningen av de statliga reservarbetarna efter hänvisningslän samt det procentuella antalet familjeförsörjare bland dem den 28 februari, 31 juli och 31 december 1938 och 1939 framgår av tab. 17. Tidpunkterna lia valts med tanke på en redovisning av arbetsstyrkan under högvintern, högsommaren och vid årets slut. Antalet familjeförsörjare var, som synes, år 1938 procentuellt störst under sommaren men 1939 vid årets utgång. Detta torde sammanhänga med inkallelserna till militärtjänstgöring under senare delen av år 1939.

Hänvisning till och avgång från (omsättningen vid) de statliga reservarbetena redovisas i tab. 18. Omsättningen uttryckes bär genom summan av tillkomna och avgångna arbetare i medeltal per vecka i procent av

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 17. Antal från olika län vid statliga reservarbeten sysselsatta arbetslösa (enligt månadsrapporterna) den S8/s, S1h och 81/n åren 1938—1989.

arbetsstyrkan. Av tabellen framgår, att omsättningen, vilken under år 1938 var livligare än något år sedan 1930, under år 1939 något minskat. I tabellen redovisas även orsakerna till reservarbetarnas avgång. De med »arbete i öppna marknaden» och »egen begäran m. m.» betecknade orsakerna, vilka senare för övrigt torde innebära, att vederbörande erhållit arbete men ej lämnat platsledningen besked därom resp. slutat på grund av den under december anbefallda partiella mobiliseringen, utvisade för 1939 en anmärkningsvärd procentuell ökning.

Avgång på grund av kommissionens beslut förekom särskilt under mars 1939, sammanhängande med den under denna tid på året framträdande ökningen i efterfrågan å arbetskraft inom jordbruket.

Kostnaderna per dagsverke vid de statliga reservarbetena under de åtta

1 För mindre antal sysselsatta än 10 har procenttal ej angivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 18. Omsättningen ar arbetare vid de statliga reservarbetena åren 1930—1939. Medeltal.

senast förflutna budgetåren belysas av tab. 19. Antalet under budgetåret 1938/1939 utgjorda dagsverken uppgick till 495,857, varav 397,081 utförts av reservarbetare.

För orsakerna till den i stort sett kontinuerliga kostnadsökningen per dagsverke har vid olika tillfällen redogjorts i samband med kommissionens budgetframställningar. Förutom ökade kostnader för arbetslöner och material inverkar i betydande grad, att de statliga reservarbetena i stor utsträckning fortfarande utgöras av arbeten, som fortskridit så långt, att materialoch körningskostnader spela en avsevärd roll, samtidigt som det antal dagsverken, varpå dessa kostnader fördelas, minskas mer och iner. Alt totalkostnaden per dagsverke 1938/1939 är något lägre än motsvarande kostnad för nästföregående budgetår, oaktat reservarbetslönernas höjning, sammanhänger med att vissa arbeten överförts till färdigställningsarbeten, vilket åstadkommit en viss minskning av material- och transportkostnaderna för de statliga reservarbetena.

Tab. 19. De statliga reservarbetenas kostnader per effektiv arbetsdag,- delkostnader i procent ar bruttokostnader

Arbetsplatsernas kostnader:

Arbetslöner, effektiva.....

> , ineffektiva . . . .

> , för specialarbetare

Summa löner1

Ortstillägg......

Olycksfall......

Arbetarnas resor . . . Förläggningskostnader

1931—1932

Per

dag

Samma övriga utgifter Summa löner och övriga utgifter Ledningskostnader:

Avlöningar (netto)2............

Resor..................

Förmans- och lagbaspengar........

Arbetsplatsernas ledningskostnader

Materialkostnader m. in.:

Material.................

Transportkostnader............

Skadeersättningar.............

Kontorsomkostnader............

Diverse kostnader............

Stakningskostnader och kontrollantarvoden .

Arbetsplatsernas kostnadssumma Central förvaltning3

Totalsumma

Ersättningar för ortstillägg och utfört arbete

4:26 0:05 0:28

4:59

0: 12 0:15 0:08 0: 42

0: 77 5:36

0: 27 0:05 0:10

0: 42

0:84 0:40 0: 01 0:02

0: 01 7:08

0:21

7:27

0:38

58.6 0.7 3.8

1.7 2.0 1.1

10.6 73.7

3.7 0.7 1.4

1932—1933

Per

dag

4:08 0: 04 0:30

4:42

0:06 0:14 0:04 0:30

0: 64 4:96

0:31 0:06 0:09

0: 46

0: 91 0: 63 0:01 0:03 0:01

7: 01

0: 18

4.3 0.8 1.8

1933—1934

Per

dag

100. o

7:19

0:53

4: 37 0:03 0:39

4: 79

0:07 0:14 0:06 0:33

0: 60 5:39

0:37 0:06 0: 09

0:62

1:12 0: 81

0:03

0:01

7: 88

0:13

8: 01 0:78

100. o

o

2 ti „ n j , . . ; ., —.—evw.vjuuuvui, DViu xuuu utgluiue lor rest

V. v 8. etter avdrag av arbetsgivarnas bidrag, som dock utgjort en obetydlig andel av lönerna Beräknad andel av kommissionens totala förvaltningskostnad.

Kungl. Majlis proposition nr 236. (Bilaga A)

91 Kungl. Majlis proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 30. Medeldag»förtjänster Tid statliga reservarbeten åren 1930—1939. Kronor per 8-timmars dagsverke.

Medelclagsförtjånsterna för reservarbetare (sålunda icke specialarbetare) vid de statliga reservarbetena under åren 1930—1939 framgå av tab. 20. Uppgifterna avse uteslutande reservarbetamas kontanta förmåner på arbetsplatsen. Sålunda ingå varken ortstillägg eller de naturaförmåner, som reservarbetare åtnjuter, exempelvis fri bostad, läkarvard och, i vissa fall, resor. Vid en jämförelse mellan medeldagsförtjänster under olika år och månader bör beaktas, att förtjänstens storlek bl. a. påverkas av den utsträckning, i vilken arbeten under olika tidsperioder bedrivits vid reservarbetsplatser med högre eller lägre reservarbetslön. Från och med den 1 juli 1938 höjdes lönen vid de flesta reservarbeten genom den allmänna lönerevision, för vilken redogjordes i kommissionens närmast föregående statframställning. För vissa reservarbeten har därefter en ytterligare höjning av lönen skett.

Antalet familjeförsörjare, som uppbar ortstillägg under senare hälften av december 1939, utgjorde 229. De voro hänvisade från 42 kommuner, av vilka 28 ansökt om och beviljats statsbidrag till bestridande av kostnaderna för ortstillägg. Till jämförelse må nämnas att för motsvarande tid 1938 ortstillägg åtnjötos av 420 familjeförsörjare från 50 kommuner, varav 33 beviljats statsbidrag till verksamheten. Extra ortstillägg — vilka från den 1 juli 1936 kunna utgå för familjeförsörjare, som har försörjningsskyldighet mot hustru och barn eller, ifråga örn änkling, hemmavarande barn och som hänvisats till fast förläggning vid statligt reservarbete i annan kommun än hänvisningskommunen, därest den för sistnämnda kommun fastställda reservarbetslönen utgör högst 5 kronor 20 öre per dag — medgåvos under 1939 familjeförsörjare från 3 kommuner, vilka samtliga av kommissionen beviljats statsbidrag för ändamålet. Ortstillägg och extra ortstillägg utgingo under år 1939 med sammanlagt 97,618 kronor 55 öre, varav 31,047 kronor 27 öre eller 31.8 % av statsmedel. Motsvarande tal för 1938 voro 239,931:05, 75,907: 32 och 31.6 %>.

Från och med den 1 juli 1937 har hyreshjålp på vissa villkor även fält tilldelas familjeförsörjare, som hänvisats till statligt reservarbete. Hittills synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 21. Antal arbetslösa sysselsatta rid statliga arklrarbeten den 28/a, S1/, och 3I/is

åren 1934-1939.

emellertid hjälp i denna form hava lämnats i ringa utsträckning av arbetslöshetskommittéerna. Ansökan örn statsbidrag därtill inkom till kommissionen i endast ett fall under 1938 och uteblev helt under 1939.

Antalet arbetslösa inom merkantila och liknande yrken, vilka sysselsatts vid de i form av statliga reservarbeten anordnade arkivarbetena under 1939, framgår av tab. 21, som även innefattar uppgifter för åren 1934—1938.

Endast två kvinnor ha under 1939 varit hänvisade till dylikt arbete. Arkivarbetarna voro till sitt övervägande antal försörjningspliktiga.

Kommissionen medgav tidigare i regel hänvisning till arkivarbete endast för en sammanhängande period av högst tre månader men utsträcktes hän-

Tab. 22. Färdigställningsarbetenas omfattning juli 1938—december 1939.

93 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

visningsperioden under 1938 till i regel sex månader. Under 1939 har i allmänhet icke på förhand fastställts någon viss hänvisningstid utan har överlämnats åt vederbörande arbetslöshetskommittéer att med hänsyn till hjälpbehovet hos arkivarbetarna och frekvensen av för dylikt arbete lämpliga hjälpsökande genom ansökan om utbyte av arbetskraft påverka hänvisningstiden. De institutioner, hos vilka arkivarbeten bedrivits, ha ofta uttalat sin tillfredsställelse med den arbetshjälp, de på detta sätt erhållit.

Antalet under tiden juli 1938—december 1939 i gång varande fårdigstållningsarbeten ävensom antalet arbetare, utgjorda dagsverken och medeldagsf ört jäns ter angivas i tub. 22. Av dylika arbeten, som bedrivits endast från och med den 1 juli 1938, ha under 1939 slutförts och avsynats 16 arbeten. Arbetskraften har anställts och avlönats enligt öppna marknadens villkor. I lämplig omfattning ha därvid anställts reservarbetare, företrädesvis icke försörjningspliktiga, vilka varit sysselsatta vid arbetena under deras bedrivande såsom reservarbete. Jämväl för dessa arbeten ha medeldagsförtjänsterna successivt ökat.

b. Statskommuncila reservarbeten.

Statsbidrag till statskommunala reservarbeten ha under 1939 beviljats i ringa utsträckning. I tab. 23 lämnas en sammanställning rörande beräknade kostnader för de under åren 1936—1939 beviljade statskommunala reservarbetena. Särskilda uppgifter meddelas i samma tabell angående omfattningen av de statskommunala reservarbeten, som avse allmänna vägar.

Kostnaderna för andra under år 1939 beviljade statskommunala reservarbeten än sådana, som avse allmänna vägar, ha beräknats uppgå till

Tab. 23. Beräknade kostnader för under åren 1986—1939 beviljade statskommunala

reservarbeten. Kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Taft. 24. Antal kommuner nied arbetslösa sysselsatta vid statskommnnala reservarbeten åren 1930—1939.

1,667,655 kronor. Fördelningen därav å arbetskostnader, materialkostnader, vartill statsbidrag beviljats, och övriga kostnader framgår av efterföljande sammanställning.

Arbetskostnader .................................. kronor 1,060,453: —

Materialkostnader med statsbidrag ................ * 191,897: —

Kostnader utan statsbidrag ...................... » 415,305: —

Summa kronor 1,667,655: —

De delar av kostnaderna för beviljade statskommunala reservarbeten, vartill den 31 december 1939 icke utbetalats statsbidrag, beräknas uppgå till omkring 3.3 milj. kronor, varav 1.4 milj. kronor för allmänna vägar.

Tab. 25. Antal arbetslösa, sysselsatta vid statskommunala reservarbeten

åren 1930—1939.

1 Här anförda uppgifter angiva icke sammanlagda antalet kommuner, som under någon del av året baft arbetslösa sysselsatta vid statskommunala arbeten, vilket antal givetvis är högre.

95 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Omfattningen av de under åren 1930—1939 bedrivna statskommunala reservarbetena åskådliggöres av tab. 24 och 25. Antalet kommuner, som bedrivit statskommunala reservarbeten under 1939, var förhållandevis ringa, och genomsnittsantalet vid dylika arbeten sysselsatta reservarbetare var under 1939 lägre än under något år efter 1930. Den väsentliga förklaringen härtill utgör förvisso det av återhämtningen på arbetsmarknaden minskade hjälpbehovet även på de orter, där denna hjälpform tidigare kommit till användning i större utsträckning. Förbises må dock ej många samhällens strävan att få sina restarbetslösa, enkannerligen familjeförsörjarna, sysselsatta vid kommunala beredskapsarbeten.

Arbetarna vid de statskommunala reservarbetena utgjordes till övervägande delen av familjeförsörjare. Den alltifrån senhösten 1936 gällande föreskriften, att, där ej kommissionen på särskild framställning medgiver undantag, personer under 50 år få beredas sysselsättning vid dylika arbeten, endast för såvitt de lia försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande barn, har upprätthållits. En av kommissionen verkställd undersökning av de hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper den 30 november 1939 gav också vad sysselsättningen vid de statskommunala arbetena beträffar vid handen, att klientelet vid dem var i genomsnitt betydligt äldre än vid övriga reservarbeten.

Den statskommunala arbetslinjens fördelning å olika län belyses av den i tab. 26 gjorda sammanställningen.

Medeldagsförtjänsterna vid de statskommunala reservarbetena för åren 1932—1939 redovisas i tab. 27. Då en betydande del av de statskommunala reservarbetena, i motsats till de statliga, äro belägna i städer, d. v. s. i orter med förhållandevis hög reservarbetslön, lämna medeltal för hela riket en ofullständig bild av de faktiska medeldagsförtjänsterna. I avsikt att möjliggöra en jämförelse med de huvudsakligen till landsbygden lokaliserade statliga reservarbetena ha för åren 1936—1939 i tab. 27 även angivits medeldagsförtjänsterna vid statskommunala reservarbeten med uppdelning på arbeten i städer och landskommuner (inkl. köpingar).

Medeldagsförtjänsterna voro i allmänhet högre under 1939 än under 1938, vilket sammanhänger med den allmänna höjning i löneläget, som blivit en följd av revisionen av reservarbetslönema den 1 juli 1938. De variationer i lönerna, som i övrigt återges i tabellen, bero — i likhet med motsvarande förhållande för de statliga reservarbetena — till stor del på i vad mån statskommunala reservarbeten under respektive månader bedrivits inom kommuner med högre eller lägre lönelägen. Sålunda förklaras härav den sänkning i medeldagsförtjänsten, som ägt rum under sista kvartalet 1939, vilket framgår av tabellerna för hela riket och för städerna. Förhållandet beror huvudsakligen på att antalet reservarbetare i Stockholms stads arbeten sjunkit från i medeltal 145 man under de tre första kvartalen till 40 man under sista kvartalet. Stockholm med sin relativt höga reservarbetslön har alltså under detta kvartal icke kunnat på samma sätt som tidigare under året inverka på medeldagsförtjänsterna.

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 26. Antal från olika län vid statskommunala reservarbeten sysselsatta arbetslösa

den “/>, s'h och sl/i2 åren 1938 och 1939.

Såsom statskommunala reservarbeten ha även, ehuru i mindre omfattning, anordnats arkivarbeten för kontorister och med dem jämställda.

Till statskommunala reservarbeten, avseende allmän väg, har såsom förut utgått statsbidrag å totalkostnaderna med en bidragsprocent, som efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställts av kommissionen eller, i fall då högre bidrag än 80 % föreslagits, av Kungl. Majit. För andra statskommunala reservarbeten har utgått visst statsbidrag å arbetslöner och, i vissa fall, bidrag till materialkostnader, i regel med lägre andel än lönerna.

Den procentsats, efter vilken statsbidrag utgått till arbetslöner vid andra statskommunala reservarbeten än allmänna vägar inom en kommun, har varit densamma, som gällt för dagunderstödsverksamhet inom kommunen, med de undantag, som betingas därav, att statsbidrag till arbetslöner aldrig satts lägre än 30 %.

97 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Till». 27. Meileldiigsförtjäuster vid statskommunala reservarbeteii åren 1932—1939. Kronor per 8-tinimars dagsverke.

A) Hela riket.

B) Fördelning på städer och landsbygd åren 1936—1939.

Antalet kommuner, som beviljats förhöjt statsbidrag till statskommunala reservarbeten, har under 1939 ytterligare nedgått. Totalantalet har utgjort 22.

Den för en kommun fastställda procentsatsen gäller i allmänhet samtliga inom kommunen under en och samma period beviljade statskommunala reservarbeten. I vissa fall har dock statsbidrag medgivits med högre procentuell andel, särskilt då fråga varit om sådana arbeten, vilka ansetts tillgodose jämväl andra statsintressen än direkt arbetslöshetspolitiska. Sålunda utgick under år 1939 statsbidrag till arbetslöner vid ett statskommunalt reservarbete i Jönköpings stad, avseende anläggande av flygfält, med 60 %> och för tiden fr. o. m. den 1 juli 90 °/o. Statsbidragsprocenten för övriga statskommunala reservarbeten var avsevärt lägre. För arbeten av kulturhistorisk art (utgrävnings- och restaureringsarbeten i fråga örn äldre byggnadsverk) m. m. ha likaledes utgått statsbidrag under året med högre bidragsprocenter än de för respektive kommuner eljest gällande.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 236.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 28. Statskomniunala reservarbetsföretag, som efter den 1 juli 1934 upphört att bedrivas som reservarbete för att färdigställas i öppna marknaden.

Statsbidrag till kostnader för material, transporter och arbetsledning vid andra statskomniunala reservarbeten än arbeten, avseende allmänna vägar, ha i regel beviljats efter en bidragsprocent motsvarande hälften av det för arbetslönerna fastställda procenttalet, ökat med 10 enheter. Högre bidrag har fastställts för några kommuner med omfattande och långvarig arbetslöshet och högt skattetryck. Å andra sidan har kommissionen sedan några år tillbaka tagit som regel att icke bevilja statsbidrag å materialkostnader åt de kommuner, framför allt städer, för vilka med hänsyn till skattetrycket fastställts en låg bidragsprocent för arbetskostnader. Så var under 1939 fallet beträffande vissa arbeten i sammanlagt 14 städer och 2 landskommuner, huvudsakligen i södra delarna av landet.

Under ar 1939 nedlades i likhet med föregående år i ett antal kommuner därstädes pågående statskommunala reservarbeten. I tab. 28 ha sammanställts vissa uppgifter rörande statskommunala reservarbeten, som efter den 1 juli 1934 överförts till öppna marknadens arbeten. Åtminstone under senare delen av 1939 torde allenast en del avslutningsarbeten ha återstått vid tiden för företagens överförande till annan form än reservarbeten.

Tab. 29. Autat arbetslösa sysselsatta vid kommunala reservarbeten åren 1930—1939.

Kungl. Majlis proposition nr 236. (Bilaga A) 99

Tali. 30. Arbetslinjens omfattning (enligt niånadsrapporterna) åren 11)30—1930.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Från den 1 juli 1934 till den 31 december 1939 ha 391 statskommunala reservarbetsföretag med en beviljad totalkostnad av 20.2 milj. kronor avförts för färdigställande i öppna marknaden, sedan tillhopa 14.0 milj. kronor avarbetats såsom reservarbete. Antalet oavslutade statskommunala arbeten har successivt minskat, och under andra halvåret 1939 ha endast 6 företag kunnat på dylikt sätt överföras till öppna marknaden.

c. Kommunala reservarbeten.

Antalet vid kommunala reservarbeten under åren 1930—1939 sysselsatta hjälpsökande belyses i tab. 29. Vid dylika reservarbeten bereddes i genomsnitt under år 1939 1,750 man utkomst. Omfattningen av dessa arbeten var under 1939 såväl relativt som i absoluta tal större än under 1938. Särskilt starkt framträdde den ökade sysselsättningsgraden på landsbygden.

I tab. 30 lämnas en sammanställning av arbetslinjens omfattning under perioden 1930—1939. För samtliga månader under 1939 med undantag för februari och mars togs arbetslinjen mindre i anspråk än under närmast föregående år.

2. Tinder stödslinjen,

a. Dagunderstöd.

Kontantunderstödsverksamhet har även under år 1939 bedrivits i begränsad omfattning och liksom de senare åren huvudsakligen förekommit under vintermånaderna. Densammas omfattning under året redovisas i tab. 31, vari angives det antal kommuner, som haft sådan verksamhet åren 1935— 1939, samt i tab. 32, vari lämnas uppgifter örn antalet dagunderstödda arbetslösa vid utgången av olika månader samma år. I denna redovisning

Tab. 31. Antal kommuner, som bedrivit dagn nderstöds verksamhet (ej kursdeltagare)

åren 1935—1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A) 101

Tab. 32. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1935—1939.

har hänsyn icke tagits till dagunderstödda deltagare i av arbetslöshetskommittéer anordnade kurser.

Av de bägge tabellerna framgår, att medan ett antal kommuner tilläts utöva dagunderstödsverksamhet även under juli, augusti och september 1938, dylik verksamhet icke förekom under motsvarande månader 1936, 1937 och 1939, ävensom att dagunderstödsverksamheten under de två första kvartalen 1939 hade betydligt större mått än under samma tid 1938 men under fjärde kvartalet 1939 var avsevärt mindre omfattande än under motsvarande tid 1938.

Kommissionen har 1939 liksom under de närmast föregående åren i regel föreskrivit, att dagunderstöd med statsbidrag får utgå till personer under 50 år, allenast om försörjningsplikt mot hustru eller hemmavarande barn föreligger, vilka regler sålunda överensstämma nied de vid de statskommunala reservarbetena tillämpade. Enligt en av kommissionen verkställd undersökning av läget den 30 november 1939 visade sig antalet med statsbidrag understödda arbetslösa över 50 år uppgå lill 44 % av totalantalet understödda.

Den utsträckning i vilken dagunderstödsverksamhet förekommit i olika län belyses av de i tab. 33 lämnade uppgifterna angående antalet dagunderstödda vid utgången av februari, juli och december åren 1935—1939.

Dagunderstöd har lämnats företrädesvis kontant men även in natura. Under december 1939 utgick dagunderstöd i 35 kommuner med kontanta belopp, i 6 kommuner in natura och i 2 kommuner dels med kontanta belopp, dels in natura.

Av de 43 kommuner, som vid utgången av december 1939 utdelade dagunderstöd med statsbidrag, tillämpade 6 bestämmelserna örn arbetsplikt.

Vid sitt fastställande av statsbidragets storlek för året har kommissionen utgått från skattetrycket i kommunen under de tre senast förflutna åren samt arbetslösheten under närmast förflutna tolvmånadsperiod. Beträffan-

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 33. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) fördelade på län den *«/>, 31/7 och 31/ia

åren 1935-1939.

de en del kommuner har statsbidraget till understödsverksamheten sänkts till 10 procent på de grunder, för vilka kommissionen redogjorde i sin uti 1939 års medelsframställning åberopade underdåniga skrivelse av den 25 september 1936. Sänkningen motiverades bl. a. med nödvändigheten att under vintermånaderna medgiva dagunderstödsverksamhet även i kommuner, som på grand av sitt ekonomiska läge borde vara i stånd att bära den övervägande delen av kostnaderna för understödsverksamheten.

Med hänsyn till de svårigheter, en alltför stark reducering av statsbidraget kunde tänkas medföra för åtskilliga kommuner, vilka visserligen under de senast förflutna tolv månaderna rapporterat en avsevärt mindre arbetslöshet än tidigare men åtminstone delvis till följd av omfattande arbetslöshet under flera föregående år hade en svag ekonomisk ställning, har kommissionen funnit sig böra vid fastställandet av statsbidraget för år 1939

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A) 103

taga hänsyn till dettas storlek under år 1938. På grund härav har i intet fall lägre statsbidragsprocent fastställts för år 1939 än att skillnaden mellan denna och procenttalet för år 1938 uppgått till högst 15. Vid sitt bestämmande under hösten 1939 av statsbidragsprocenten för år 1940 har kommissionen gått vidare på denna väg. Icke i något fall har fixerats lägre bidragsprocent än den för år 1939 gällande.

Statsbidrag till dagunderstödsverksamhet med mer än 50 % av kostnaderna har för år 1939 beviljats 37 kommuner. I flertalet fall — i första hand, då statsbidrag beviljats med mer än 75 % — har procentsatsen fastställts av Kungl. Majit.

Den av kommissionen tillämpade s. k. löne- och understödsskalan, som under 1938 reviderades i syfte att erhålla en rationellare avvägning mellan understödssatserna för olika kategorier av understödstagare, har under året icke undergått någon förändring.

I genomsnitt för hela riket uppgingo under år 1939 dagunderstöden till 2 kronor 95 öre, varav 1 krona 36 öre (46.1 %) utgjordes av statsbidrag. Motsvarande genomsnittssiffror för år 1938 voro 3 kronor 5 öre resp. 1 krona 36 öre (42.0 %). Uppgifterna avse dagunderstödd huvudperson, i regel familjeförsörjare.

Tal). 34. Hy resi) j alp verksamhetens omfattning oktober 1938—september 1939.

b. Hijreslijäl pverksamhet.

Den omfattning, vari hyreshjälpverksamhet bedrivits under tiden oktober 1938—september 1939, framgår av tab. 3A. Redovisning lämnas i denna även av antalet personer med hyreshjälp i procent av antalet dagunderstödda. På grund av vissa redovisningssvårigheter för vederbörande kom-

104 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 35. Antal arbetslösa, som erhållit kommunalt understöd åren 1935—1939.

muner lia därvid Stockholms stad och en landskommun ej kunnat medtagas. I städerna har hyreshjälp, som ju i regel endast kan ifrågakomma för aagunderstödd familjeförsörjare, utgivits till 58.0 % och i landskommunerna till 32.3 % av de dagunderstödda mot 58.4 % resp. 38.6 % år 1938.

c. Kommunal understödsverksamliet.

Antalet genom kommunal understödverksamhet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta under åren 1935—1939 angives i tab. 35.

Största antalet kommunalt understödda rapporterades för januari 1939 och uppgick till 3,053, minsta antalet förelåg i augusti och utgjorde 596. För år 1938 var högsta antalet 3,580 (februari) och lägsta 1,379 (oktober).

Den bristande känslighet för växlingarna i arbetslöshetsläget, som man tidigare ansett sig kunna spåra i den kommunala understödsverksamhetens omfattning, synes icke på samma sätt som förut ha gjort sig gällande under 1939, utan torde denna hjälpverksamhet ha anpassat sig tämligen nära efter förskjutningarna i den rapporterade arbetslösheten. I

I tab. 36 lia sammanställts uppgifter angående understödslinjens omfattning. Denna tabell inkluderar även antalet understödda personer, som erhållit dagunderstöd i samband med kursverksamhet. Understödslinjen har under förra hälften av 1939 kommit att spela en något större roll inom hjälpverksamheten än vad fallet var under motsvarande tid de två närmast föregående åren, medan den sjunkit i betydelse under årets senare hälft.

ökningen i förra fallet har till stor del sin förklaring i arbetslöshetens stegring vintern 1939 bland skogskommunerna och svårigheten för kommissionen att särskilt under vintermånaderna ställa platser till förfogande vid de dessutom starkt beskurna statliga reservarbetena. Nedgången i de understöddas antal under årets senare hälft beror åter på såväl arbetsmarknadens förbättring som det genom militärinkallelserna minskade antalet hjälpsökande personer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 36. Understödslinjens omfattning åren 1030—1639.

105 Månad

Antal understödstagare1

Dagunderstöd

Januari

Februari

Mars

April . Maj . . Juni . .

Juli . . Augusti September

Oktober . November December

Kommunalt understöd

Januari Februari Mars . .

April .

Maj . .

Juni

Juli . .

Augusti September

Oktober .

November December

Summa

Januari

Februari

Mars

April Maj . . Juni . .

Juli . . Augusti September

Oktober . November December

Årsmedeltal

Dagunderstöd. . . ■ Kommunalt understöd Summa......

160 Kursdeltagare medräknade.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

3. Särskilda åtgärder i anledning av ungdomsarbetslöshet.

Den fortsatta minskningen av ungdomsarbetslösheten har medfört, att den för hjälp åt unga arbetslösa särskilt avsedda verksamheten under år 1939 bedrivits i mycket begränsad omfattning.

Hjälpatgärderna ha anordnats i huvudsak efter samma riktlinjer som under de närmast föregående åren och sålunda under de tre huvudformerna kursverksamhet, frivillig arbetstjänst (statliga och statskommunala arbetsläger) och ungdomsreservarbete (statliga och statskommunala ungdomsreservarbeten).

Under år 1939 ha 11 kurser pågått med sammanlagt 287 elevplatser. En av dessa kurser, en verkstadsskolekurs för 60 deltagare, har med Kungl. Maj:ts medgivande varit anordnad av arbetslöshetskommittén i Stockholm och avsetts för omskolning av arbetslösa, huvudsakligen i åldrarna 25—40 år. Denna kurs avslutades i maj 1939. Den har följts av en ny liknande kurs i omedelbar anslutning till den föregående, vilken avsetts för 90 elever, varav hälften skulle utgöras av från flyktingkommittéernas yrkesutbildningsnämnd hänvisade flyktingar. Övriga kurser, som pågått under 1939, angivas i nedanstående tablå.

37,385 kronor och till undervisningsinventarier med 2,508 kronor 31 öre. Statsverkets kostnader i samband med kursverksamheten för flyktingar i Stockholm förskotteras för flyktingkommittéernas yrkesutbildningsnämnds räkning av arbetslöshetskommissionen. De fasta kostnaderna beräknas uppgå till högst 39,345 kronor och de rörliga kostnaderna till högst kronor 1: 08 Per elevdag, vartill komma kostnaderna för arbetspremier.

Kursdeltagare erhålla under kurstiden dagunderstöd med statsbidrag. Till deltagarna i de nyss nämnda av Stockholms stad anordnade verkstadsskolekursema har därutöver efter av Kungl. Majit fastställda grunder utgått arbetspremier samt — för familjeförsörjare — även hyreshjälp.

Vid ingången av 1939 pågingo 2 statliga arbetsläger nämligen Vännäs i Västerbottens län och Strömbacka invid Piteå i Norrbottens län. Kommissionens verksamhet vid Strömbacka, som innefattat utförande av vissa arbeten för en av Norrbottens läns landsting beslutad verkstadsskola, överläts

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A) 1C

Tal). 37. Den frivilliga arbetstjänstens omfattning. Antal läger oell arbetselever.

Tid

(budgetär)

1933/1934 .

1934/1935 .

1935/1936 .

1936/1937 .

1937/1938 .

1938/1939 .

Pågående sl/i$ 1939

Tab. 38. Den statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning

åren 1934-1939.

108 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

den 1 juli 1939 till landstinget. Vid Vännäs har sedan den 1 juli 1939 åt Västerbottens läns landsting utförts vissa förberedande arbeten för en blivande verkstadsskola. Teoretisk och praktisk yrkesutbildning har vid båda dessa arbetsläger bedrivits bland annat i samband med anordnande av undervisningslokaler och bostäder, avsedda under arbetslägertiden för arbetseleverna och för tiden därefter för eleverna i de blivande verkstadsskolorna.

Ett statskommunalt arbetsläger med 30 elevplatser har under 1939 varit anordnat av arbetslöshetskommittén i Göteborg såsom öppet arbetsläger,

d. v. s. arbetseleverna ha bott i sina hem och verksamhetens tyngdpunkt varit lagd på yrkesutbildning för mekaniker. Till kostnaderna för detta läger utanordnades under året statsbidrag med inalles 13,723 kronor 89 öre, varav till ledare och lärarelöner 10,000 kronor samt till arbetskläder åt eleverna, arbets- och undervisningsmateriel och arbetspremier sammanlagt 3,723 kronor 89 öre.

Omfattningen av den frivilliga arbetstjänsten belyses av tab. 37. Antalet deltagare har under år 1939 varit jämförelsevis ringa, särskilt mot slutet av året, då på grund av speciella förhållanden det enda ännu pågående statliga arbetslägret var tillfälligt nedlagt.

Under 1939 ha 3 statliga ungdomsreservarbeten bedrivits. Vid två av dessa, belägna inom Råneå kommun i Norrbottens län och avslutade under året, har lämnats utbildning i skogsarbete. Det tredje, vilket som arbetsobjekt haft anläggande av ett antal småbruk vid Pengsjöby i Västerbottens län, pågår alltjämt och beräknas kunna avslutas under första halvåret 1940.

I tab. 38 lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda ungdomshjälpens omfattning under åren 1934—1939.

4. Hjälpverksamhetens omfattning m. m.

En överblick över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta under åren 1930 1939 lämnas i tab. 39. Totalantalet av stat och kommun hjälpta har

sjunkit från 64.7 % år 1938 till 57.2 % år 1939. Arbetslinjen har för samma jämförelseår gått tillbaka från 32.0 % till 26.7 % och understödslinjen från 30.9 % till 28.9 %. Ungdomshjälpen slutligen har haft ytterligare minskad omfattning (1.8 °/o resp. 1.6 %).

Den i kommissionens tjänst anställda förvaltningspersonalen utgjordes vid utgången av december 1939 av inalles 213 befattningshavare, av vilka 64 vörö anställda vid kommissionens centrala kansli och 149 vid arbetsplatserna och arbetslägren. Motsvarande antal vid utgången av 1938 voro resp. 257, 72 och 185.

Besvärsnämnden för reservarbetslöner har under år 1939 till prövning upptagit och efter inhämtande av yttrande från kommissionen avgjort två ärenden, avseende reservarbetslöner. I det ena av dessa ärenden har nämnden med hänsyn till av kommissionen efter klagomålens ingivande beslutad höjning av reservarbetslönen lämnat klagomålen utan åtgärd. I det andra

Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Tab. 39. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1930—1939.

ärendet fann nämnden en höjning av reservarbetslönen från 5 kronor 20 öre till 5 kronor 60 öre per dag böra ske.

Någon allmän lönerevision har icke verkställts under året men väl enstaka jämkningar företagits, där så prövats erforderligt med hänsyn till förebragta utredningar rörande löneläget för vissa orter. För ett antal sådana, varest hjälpverksamhet ej bedrevs vid tiden för lönerevisionen den 1 juli 1938, har erforderlig reservarbetslön fastställts.

Före 1934 redovisades ungdomshjälpen under understödslinjen.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

lil. Hjälpverksamhetens beräknade kostnader under återstoden av innevarande budgetår.

I siri underdåniga skrivelse den 1 november 1939 redogjorde kommissionen för det dåvarande arbetslöshetsläget och sina synpunkter på hjälpprogrammet för återstoden av innevarande budgetår. På grund av att förhållandena på arbetsmarknaden gestaltat sig fördelaktigare än som kunnat beräknas vid den tidpunkt, då kommissionen i februari 1939 anmälde medelsbehovet för budgetåret 1939/1940, fann sig kommissionen böra föreslå vissa modifikationer såväl beträffande arbetsplanen som kostnadsberäkningen för det nu löpande budgetåret. Alldenstund riksdagen anvisat mindre belopp för hjälpverksamheten än vad som svarade mot vad kommissionen ursprungligen ifrågasatt, erfordras likväl ett förstärkningsanslag å 2,600,000 kronor för ett fullföljande av det enligt framställningen den 1 november 1939 reviderade hjälpprogrammet. I samma skrivelse framhöll kommissionen även vikten av att åtgärder vidtoges, syftande till ett färdigställande av de statliga reservarbetena i något snabbare takt än som tidigare planerats. I anslutning härtill uttalade kommissionen, att medel, som avsatts för utvidgning av pågående beredskapsarbeten eller för igångsättande av nya sådana arbeten, borde få i viss utsträckning disponeras för ett snabbare färdigställande av en del statliga reservarbeten. Detta skulle möjliggöras genom alt vissa sådana arbeten bedreves med specialarbetare, anställda på öppna marknadens villkor och med arbetskraft för dessa arbeten, utvald bland sådana hjälpsökande arbetslösa, vilka, för den händelse den tilltänkta anordningen icke komme till stånd, avsåges att beredas hjälp genom fortsatta eller utvidgade beredskapsarbeten. För sagda ändamål beräknade kommissionen ett belopp av 1,400,000 kronor.

Såväl den allmänpolitiska situationen som utvecklingen på arbetsmarknaden ha så djupgående förändrats, sedan kommissionen gjorde sin framställning den 1 november 1939 — vilken sedermera kompletterats genom underdåniga skrivelsen den 8 sistlidne december — att kommissionen icke längre anser sig kunna på väsentliga punkter vidhålla sin förut angivna uppfattning rörande hjälpverksamhetens bedrivande under återstoden av innevarande budgetår.

Det utrikespolitiska läget nödvändiggör nämligen åtgärder, som kräva ett sorgfälligt utnyttjande av all användbar arbetskraft. Vidare ha förhållandena på arbetsmarknaden, sådana dessa avspegla sig i uppgifterna örn antalet hjälpsökande arbetslösa i landet, under de senaste månaderna gestaltat sig i den riktningen, att en viss nedskärning av hjälpverksamheten helt visst kan genomföras utan några socialt menliga verkningar. Det anmärkningsvärda förhållandet har nämligen inträffat, att det för januari 1940 rapporterade antalet hjälpsökande arbetslösa (i runt tal 13,900), utvisar den lägsta siffra för samma månad, som över huvud varit att inregistrera under hela den tid, rapporter örn arbetslöshetsförhållandena inom landets kommuner av kom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

lil

missionen avgivits till chefen för socialdepartementet (d. v. s. från år 1921). Samtidigt har på flera arbetsområden yppat sig en stark efterfrågan på arbetskraft. Det är följaktligen icke knapphet på arbetstillfällen utan en allt mera kännbar brist på fullgod och yrkesutbildad arbetskraft, som utgör det problem, vilket under den närmaste tiden framför alla andra kommer att stå i förgrunden beträffande den svenska arbetsmarknaden. Att under sådana omständigheter fullfölja det hjälpprogram för återstoden av löpande budgetår, som kommissionen tidigare och från andra utgångspunkter skisserat, kan rimligen icke komma ifråga. Endast i synnerligen starkt motiverade undantagsfall kan avgörande hänsyn tagas till sådana synpunkter, som bruka under normala förhållanden vara vägledande för kommissionen vid utförandet av olika arbetsföretag. Kommissionen bar för det här antydda syftets uppnående underkastat de i dess regi bedrivna arbetena en närmare granskning.

Vad härvid först angår de färdigställmngsarbeten, som utföras med automobilskattemedel på den öppna marknadens villkor och som beräknats kunna färdigställas före den 1 juli 1940, utgöras dessa av sådana arbetsföretag, som numera antingen äro färdiga eller i det närmaste blivit slutförda och för vilkas fullbordande varken nämnvärda belopp eller arbetarkontingenter av någon betydelse behöva komma i fråga. Kommissionen räknar fördenskull med att under den närmaste framtiden kunna utan olägenhet ur arbetsmarknadssynpunkt färdigställa praktiskt taget alla dessa arbeten.

Vidkommande åter de färdigställningsarbeten, som beräknats ej hinna bli fullbordade förrän vid olika tidpunkter efter den 1 juli 1940, avser kommissionen att vidtaga sådana inskränkningar i det nuvarande arbetsprogrammet, att endast sådana företag i fortsättningen komma att bedrivas, som äro av den angelägenhetsgrad även ur försvarets synpunkt, att de måste snarast möjligt färdigställas.

I avsikt att åstadkomma en begränsning av de pågående statliga reservarbetena har kommissionen graderat dem företrädesvis ur synpunkten av deras militära betydelse.

Till en första grupp har därvid räknats ett antal företag, vilkas utförande ansetts vara ur försvarssynpunkt av synnerlig vikt eller som eljest äro i det närmaste helt färdigställda. En andra grupp omfattar några arbeten, av vilka en del icke direkt tjänar ett militärt ändamål men anses ha betydelse med hänsyn till den allmänna folkförsörjningen i krigstid, en annan del åter utgöres av sådana företag, å vilka arbetena fortskridit så långt, att de kunna medelst ianspråktagande allenast av relativt ringa medel och obetydliga arbetsstyrkor komma till förhållandevis stor nytta ur trafiksynpunkt.

Slutligen har i en tredje grupp sammanförts ett 20-tal arbeten, som kommissionen ämnar efter hand under den närmaste tiden belt nedlägga, enär de icke ansetts böra i nuvarande situation utföras.

Den arbetskraft, som på sådant sätt kommer att frigöras, blir följaktligen disponibel för arbeten av större angelägenhetsgrad.

Beträffande återigen den arbetskraft, som kommer att kvarbliva vid de

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

statliga reservarbetena resp. dit nyhänvisas, timar kommissionen även i fortsättningen sörja för att inga sådana arbetslösa bliva där sysselsatta, som kunna bättre utnyttjas till fromma för försvaret eller folkförsörjningen, i senare fallet främst genom anställning i skogs- och jordbruksarbete. De kommuner, som bedriva statskommunala reservarbeten, komma att av komissionen erhålla direktiv av samma innebörd.

Då Kungl. Majit genom beslut den 16 februari 1940 ställt till kommissionens förfogande 2.4 milj. kronor eller viss del av det belopp, som av densamma äskades i framställningen av den 1 november 1939, disponerar kommissionen följaktligen över en väsentlig del av de medel, som erfordras för realiserandet av det i nyssnämnda framställning utstakade hjälpprogrammet. Genomföras emellertid de här uppdragna riktlinjerna för verksamhetens begränsning, kunna de till förfogande stående medlen beräknas i stort sett förslå för återstoden av budgetåret. Då vidare senast anvisade belopp avdelats av det anslag, som 1939 års urtima riksdag beviljat för särskilda arbetslöshetsåtgärder, och antagas kan, att jämväl eventuellt ytterligare behövliga medel skola tagas från nämnda anslag, anser sig kommissionen sakna anledning att f. n. påkalla Kungl. Maj :ts medverkan för anvisande genom riksdagens försorg av ytterligare anslag för bedrivande av hjälpverksamhet för de arbetslösa under innevarande budgetår.

IV. Medelsbehovet för budgetåret 1940 1941.

Kommissionen har i underdånig skrivelse den 8 december 1939 överlämnat en preliminär framställning angående medelsbehovet för hjälpverksamheten under budgetåret 1940/1941, i vilken kommissionen utgick från att denna verksamhet skulle även under nästkommande budgetår bedrivas efter i huvudsak oförändrade grunder. Med hänsyn till vanskligheten att vid tidpunkten för framställningens avgivande bedöma den framtida utvecklingen, verkställdes endast en approximativ uppskattning av medelsbehovet. Kommissionen räknade emellertid med en något försämrad arbetsmarknadssituation och ett härav framkallat ökat hjälpbehov under budgetåret. Kommissionen tillåter sig nu att här nedan återgiva den i sagda framställning intagna redogörelsen för hjälpprogrammets utformning. I.

I. Statliga reservarbeten.

Vid ingången av budgetåret 1940/1941 skulle, på sätt kommissionen redan angivit i sin underdåniga framställning den 1 november 1939 angående medelsbehovet för budgetåret 1939/1940, ett 50-tal arbetsobjekt stå till förfogande såsom reservarbeten inklusive de 7 arbeten, som helt eller delvis tillhöra den s. k. arbetsreserven. Även vid ett bifall till i nyss nämnda skrivelse framlagda förslag om anvisande av kronor 1,400,000 för möjliggörande av ett snabbare slutförande genom hänvisade specialarbetare av vissa reservarbeten, skulle ovan angivna antal arbetsobjekt vara oförändrat disponibelt

113 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga Å)

den 1 juli 1940. Arbetenas art medgiver en icke obetydlig ansvällning av antalet sysselsatta under den blidare årstiden. Däremot måste arbetsstyrkan väsentligen nedbringas under den kallare årstiden. Man måste följaktligen räkna nied betydande skiftningar i de sysselsattas antal under olika tider av året. Beaktas bör vidare, att de resterande arbetenas koncentration till de sydligaste delarna av landet försvårar deras socialt ändamålsenliga utnyttjande, eftersom särskilt arbetslösa familjeförsörjare från nordligare belägna delar av landet icke böra rimligen dit hänvisas i någon större omfattning.

Kommissionen anser, att i genomsnitt cirka 1,800 man (inklusive specialarbetare) böra nästa budgetår beredas sysselsättning vid statliga reservarbeten bl. a. för att undvika en alltför stark utvidgning av understödsverksamheten. Med hänsyn till vad ovan anförts beträffande arbetenas geografiska belägenhet, förslår likväl icke det nyssnämnda 50-talet arbetsplatser för sysselsättande av en arbetsstyrka av den angivnas genomsnittliga storlek. För hjälpverksamhetens behöriga fullgörande lär det därför bliva ofrånkomligt, att kommissionen i god tid träffar förberedande åtgärder för anskaffande av lämpliga nya arbetsobjekt. Kommissionen har för avsikt att i den huvudframställning rörande medelsbehovet, som den ärnar ingiva till Kungl. Majit under loppet av nästa års första kvartal, närmare ingå på denna fråga.

Med denna utgångspunkt sålunda, att vid statliga reservarbeten skola komma att sysselsättas i genomsnitt 1,800 man — därvid kostnaden i medeltal per under ett år sysselsatt arbetare (»årsverke») beräknas till 3,600 kronor — skulle för statliga reservarbeten under budgetåret 1940/1941 erfordras ..............................................kronor 6,480,000

Dessutom torde möjlighet böra beredas kommissionen att kunna fullfölja färdigställandet av de arbetsobjekt, som redan tidigare överförts till öppna marknadsarbeten och vilkas slutförande betingas av såväl ekonomiska som trafiktekniska hänsyn. Till denna verksamhet, vilken sålunda faller utanför det egentliga hjälpprogrammet, beräknar kommissionen ett belopp ................................................... kronor 1,500,000

I inkomster i form av ersättningar från uppdragsgivare m. m. till olika statliga reservarbeten torde under kommande budgetår icke kunna påräknas ett större belopp än omkring 300,000 kronor. II.

II. Statskoinmuncila reservarbeten.

Därest arbetsmarknaden kommer att försämras, torde man hava att emotse, att kommunerna skola —• även örn kommunala beredskapsarbeten i ökad utsträckning ställas till förfogande — i vidgad omfattning hos kommissionen påkalla statsbidrag till utförande av statskommunala reservarbeten. Kommissionen anser sig icke kunna uppskatta sysselsättningssiffran vid dessa reservarbeten till lägre än 800. Då statens kostnader härför torde utgöra cirka 1,500 kronor per man och år, skulle sålunda nästa budgetårs kostnader för arbeten av detta slag uppgå till kronor 1,200,000.

Då i vissa fall av redovisningstekniska skäl utbetalningar komma att verkställas först efter utgången av det budgetår, varunder arbeten utförts, måste även under nästa budgetår en viss s. k. eftersläpning tagas med i beräkningarna. För nästa budgetår uppskattar kommissionen preliminärt detta belopp till kronor 750,000.

För statskommunala reservarbeten beräknas följaktligen under bud-

getåret ............................................. kronor 1,950,000

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 samt. Nr 236. 8

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

lil- Kontantunderstödsverkscimhet och ungdomshjälp.

Då anledning föreligger antaga, att ett sådant företrädesvis säsongmässigt stegrat hjälpbehov skall göra sig gällande under nästa budgetår, som lämpligen måtte tillgodoses medelst anlitande av understödslinjen, torde förtänksamheten motivera en beräkning av antalet personer, som i genomsnitt under budgetåret böra hjälpas genom kontantunderstöd eller ungdomshjälp, till minst 6,000. Kostnaden härför upptages till..............kronor 4,000,000

IV. Arkivarbeten.

Kommissionen, vilken i sin kommande huvudframställning rörande medelsbehovet för nästa budgetar torde få anledning att närmare framlägga sina synpunkter på förevarande hjälpform, anser sig för närvarande böra räkna med en sysselsättning i dessa arbeten för cirka 200 personer, vartill beräknas ................................................. kronor 450,000

V. Sammanfattning.

I anslutning till vad ovan anförts skulle under budgetåret 1940/1941 arbetslöshetshjälp böra beredas åt i medeltal tillhopa 8,800 arbetslösa enligt nedanstående sammanställning.

Fran förenämnda belopp skulle emellertid avgå i det föregående angivna ersättningar från uppdragsgivare m. m„ beräknade till 300,000 kronor. För hjälpverksamheten torde sålunda böra beräknas en kostnad av kronor 12,580,000, vilket belopp här avrundas till..............kronor 12,600,000

Till får dig ställning sorbet en på öppna marknadens villkor utanför det egentliga hjälpprogrammct beräknas .................. kronor 1,500.000

VI. Arbetslöshetskommissionens centrala förvaltning.

Då kostnaderna för den för närvarande, i görligaste omfattning nedskurna förvaltningsapparaten under löpande budgetår icke lära komma att understiga cirka 420,000 kronor, torde med hänsyn till hjälpverksamhetens beräknade relativa utvidgning under nästa budgetår för ändamålet böra upptagas ett belopp av..........................................kronor 425.000

Sedan kommissionen avlät sin underdåniga skrivelse den 8 sistlidne december ha, såsom redan i det föregående erinrats, förhållandena utvecklat sig därhän, att det numera möter än större svårigheter än då såväl att bedöma 1

1 Inklusive icke-hänvisade specialarbetare.

115 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

medelsbehovet som att utforma ett någorlunda stabilt hjälpprogram för nästa budgetår. Med hänsyn till det ovissa läget har Kungl. Maj:t jämväl ansett sig böra i årets statsverksproposition beräkna ett lägre belopp för hjälpverksamheten än kommissionen ifrågasatte, nämligen 8 miljoner kronor till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. under budgetåret 1940/1941 förutom 350,000 kronor till administrationskostnader. Med anledning härav har kommissionen överslagsvis undersökt möjligheten att inom ramen av förstnämnda belopp beräkna hur en så beskuren hjälpverksamhet borde anordnas. Under förutsättning att nu rådande gynnsamma arbetslöshetsförhållanden i stort sett komma att bestå, och därest samma principer beträffande hjälpverksamheten tillämpas, som i det föregående förordats för återstoden av nu löpande budgetår, har det synts kommissionen möjligt att med i statsverkspropositionen beräknat anslag under nästkommande budgetår upprätthålla hjälpverksamhet för arbetslösa i en omfattning, som kan anses behövlig, därest arbetslösheten icke erhåller större dimensioner än för närvarande. Kommissionen har då utgått ifrån att inalles endast omkring 5,000 personer i stället för tidigare beräknade 8,800 skola genomsnittligen behöva bispringas med av kommissionen subventionerade åtgärder. På reservarbetslinjen skulle härvid hjälp komma cirka 1,700 personer tillgodo mot 2,600 enligt tidigare beräkning, och hjälp medelst dagunderstöd skulle utgivas till 3,000 personer i stället för till beräknade 6,000.

Om emellertid såsom en följd av en i detta nu oförutsebar händelseutveckling dessa beräkningar befinnas icke hållbara, utgår kommissionen från att Kungl. Maj:t skall komma att ställa ytterligare erforderliga belopp till förfogande.

Vad angår beloppet för hjälpverksamhetens administration synes knappast möjligt att detta skall kunna hållas inom ramen av vad Kungl. Majit beräknat. Summan torde därför böra höjas från 350,000 till 400,000 kronor.

I den kungl, kungörelsen angående statsbidrag till enskild väghållning, som utfärdats den 15 juni 1939, föreskrives i 2 §, att högst 50 % må utgå i bidrag till beräknad kostnad för anläggning av enskilda vägar. Då det synes ändamålsenligt, att statsbidrag från olika statsmyndigheter utgår med samma procentsats, anser sig kommissionen böra anmäla, att den har för avsikt att bevilja statsbidrag med 50 °/o av totalkostnaden, därest fråga uppkommer örn bidrag till statskommunalt reservarbete, avseende enskild väg av det slag, som omförmäles i sagda kungörelse.

Såsom bilagor till denna framställning fogas: uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden (bil. 1); de arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län (bil. 2); de arbetslösas och arbetslöshetshjälpens fördelning på län och vissa städer (bil. 3);

sammanställning av statskommunala reservarbeten, beviljade under tiden 1I7 1938—80/„ 1939 (bil. 4);

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

sammanställning av statskommunala reservarbeten, beviljade under tiden Vt—31/12 1939 (bil. 5);

sammanställning av utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten Vt 1938 —30/6 1939 (bil. 6);

sammanställning av utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten Vr—31/12 1939 (bil. 7);

översikt över statens arbetslöshetskommissions ekonomiska ställning den 30 juni 1939 (bil. 8);

de arbetslösas fördelning på åldersgrupper och hjälpformer den 30 november 1939 (bil. 9).

Hemställan.

Under hänvisning till vad ovan anförts får kommissionen hemställa, att

Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen äska

dels till Statens arbetslöshetskommission för budgetåret 1940/1941 ett förslagsanslag av ............ kr. 400,000

dels till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. för samma budgetår ett reservationsanslag

av .......................................... » 8,000,000

dels till arbeten utanför det egentliga hjålpprogram-

met ett anslag av.............................. » 1,000,000.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit, förutom undertecknad Thomson, ordförande, ledamöterna Valsinger, Hagman, Brodén och Larsson.

Stockholm den 26 februari 1940.

Underdånigst

På Statens arbetslöshetskommissionens vägnar:

A. THOMSON.

G. H. Nordström.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

117 Bilaga 1.

Uppgifter

rörande vissa arbetslöslietsförliållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetslöslictskommission för den 31 december 1938 oell deli 31 december 1939.

A. Länsvis.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

B. Kommunvis.

* anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande månad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

De hjälpsökande arbetslösas fördelning på

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

127 Bilaga 2.

yrkesgrupper och län (leii 31 december 1939.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

De arbetslösas oell arbetslöslietshjälpens fördelning den

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

(Bilaga A)

129 Bilaga 3.

31 december 1939. Län samt städer med över 15,000 inv.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sand. Nr 230. 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Sammanställning av statskommunala reservarbeten,

Arbetsobjekt

d ä r-

a) Vägarbeten

1) allmänna vägar (inkl.

2) broar .......

gator)

b)

c)

Järnvägar (inkl. förortsbanor och spårvägar)

1) järnvägsanläggningar ...........

2) skenfria korsningar............

Understöd för jordförbättringar m. m.

1) utdikningar...............

2) bevattningsanläggningar.........

3) uppförande eller förbättring av bostadshus på

landsbygden ...............

av andra byggnader därstädes.......

gödselvårdsanläggningar.........

enskilda vägar..............

anläggande av nya samhällen samt . . . . andra koloniseringsåtgärder........

Kanaler och andra inre vattenvägar (inkl. flodregleringar, skyddsåtgärder mot översvämningar, flottledsanläggningar m. m.)......

Skogsförbättrande åtgärder........

Dricksvatten- och avloppsledningsarbeten . . Havs- och flodhamnar, fiskehamnar ....

Flyganläggningar

1) flyghamnar..........

2) flygfält............

4)

5)

6)

7)

8)

j)

k)

Byggnadsföretag

1) byggnader för offentliga myndigheter

2) bostadsbyggnadsföretag i städer och

liknande samhällen.......

3) andra byggnadsföretag.....

Elektriska anläggningar

1) installationer.........

2) kraftverk..........

3) kraftöverföringsanläggningar . .

Gasverksanläggningar

1) gasverk ............

2) distribution av gas på långa distanser

Arbeten berörande

1) telegraf ..............

2) telefon ..............

3) radio ...............

stads-

m) Andra arbeten

1) restaurerings- och fornvårdsarbeten

2) arkivarbeten ..........

3) brandbrunnar ..........

4) idrottsplatser ..........

5) kyrkogårdar ...........

6) skol- och lekplaner.......

7) övriga arbeten..........

Summa

1 I kostnadssummorna ingå även under denna tid medgivna kostnadsökningar för tidigare be-

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga A)

som beviljats under tiden 1/i 1938—3% 1939.1

Bilaga 4.

viljado arbeten.

132 Kungl. Majlis proposition nr 236. (Bilaga A)

Sammanställning av statskommunala reservarbeten,

Kungl Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

som beviljats under tiden 1/7—il/i2 1939.1

Bilaga 5.

viljado arbeten.

134 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Bilaga 6.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet, ungdomshjälp samt färdigställningsarbeten under tiden 1/i 1938—3% 1939. Kronor.

Uppgifterna ayse av kommissionen utbetalade belopp,

Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

135 Bilaga 7.

Utbetalade statsbidrag till statliga och statskommunala reservarbeten, kon tantunderstöds verksamhet, ungdomshjälp samt färdigställningsarbeten under tiden 1/t—31/i2 1939. Kronor.

Uppgifterna avse av kommissionen utbetalade belopp.

136 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

Bilaga 8.

Översikt över Statens arbetslöslietskommissions ekonomiska ställning

den 30 juni 1939.

Tillgångar.

I. I statskontoret:

A. Förslagsanslaget till Statens arbetslöshetskommission, litt. V. B. 17 . . —:

B. Reservationsanslaget till Beservarbeten, kontantunderstödsverksamhet

m. m., litt. V. B. 18 ......................... 1,378,512:41

11. I statens arbetslöshetskommission:

Skulder.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 236. (Bilaga A)

137 Bilaga 9.

De arbetslösas fördelning på åldersgrupper och lijälpformer den 30

november 1939

1 För Nedertorneå kommun i Norrbottens län med 106 hjälpsökande ba uppgifter örn åldersfördelningen ej kunnat erhållas.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga B)

Bilaga B.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden x/t 1933—3% 1939 från anslag till statliga samt statliga och kommunala beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga B)

139 Dag

för

beslut

Arbetsföretag

Omläggning av vägen Nässland—Ulfvik, Västernorrlands län ......................................

6/s

Ve

Omläggning av viss del av vägen Fiskja by—Ramsjö—Östby, Västernorrlands län..................

Anläggning av viss del av vägen Nybyn—Rödupp,

Norrbottens län ................................

Undersökning av kalkstensfyndigheterna på Alnön, Västernorrlands län..............................

Anläggning av viss del av vägen Lassbyn—Sundet med biväg till Gunnarsbyn, Norrbottens län......

Anläggning av tillfartsvägar till Svinesundsbron, Göteborgs och Bohus län ............................

Utbyggnad av Karlsborgs hamn, Norrbottens län....

Utvidgning av Göteborgs stads flyghamn i Torslanda, Göteborgs och Bohus län........................

Förbättring av kustlandsvägen mellan Bränbergsbacken och Källan, Gävleborgs län ..............

Färjeläge vid Reväsaari jämte tillfartsväg, Norrbottens

län ............................................

Ytterligare kostnader till förbättring av statens fiskehamn vid Stenshamn, Blekinge län ..............

Omläggning av viss del av vägen Forsnäs—Simonstorp, Värmlands län ............................

Ödebygdsväg Hjällstad—Flatåsen, Värmlands län----

Väg från Mosberg över Hjeltin, Basterud och Buda

till Rotviken, Värmlands län ................

Vissa arbeten vid Hemsö fästning, Västernorrlands

län ............................................

Omläggning av viss del av vägen Torsfjärden—Fågel

berget, Jämtlands län............................

Tillfartsvägar till bro över Keräsjoki, Norrbottens län

bergs slottsruin, Kronobergs län.

sund, Göteborgs och Bohus län.............

Summa för budgetåret 1938/39 1

1 Dessutom från reservationsanslaget till byggande och förbättring av flygplatser 200,000 kr. för budgetåret 1938/39 och 218,000 kr. för budgetåret 1939/40.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga C)

Bilaga C.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden Vt 1939—ä9/a 1940 från anslag till statliga och kommunala

beredskapsarbeten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 236■ (Bilaga C)

142 Kungl. Maj-.ts proposition nr 236. (Bilaga C)

1 Dessutom från reservationsanslaget till byggande och förbättring av flygplatser för budgetåret 1939/40 488,000 kr.

2 Från reservationsanslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder.

Kungl. May.ts proposition nr 236. (Bilaga D)

143 Bilaga D.

Förteckning Öyér kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden lh 1933—3% 1939 från anslag till kommunala samt statliga och kommunala beredskapsarbeten.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga D)

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga E)

145 Bilaga E.

Förteckning över kommunala beredskapsarbeten, till vilka medel beviljats under tiden 1/i 1939—29/a 1940 från anslag till statliga och kommunala

beredskapsarbeten.

1 Från reservationsanslaget till särskilda arbetslöshetsåtgärder.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 236. 10

146 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga E)

Kungl. May.ts proposition nr 236. (Bilaga F)

147 Bilaga F.

Förteckning över under år 1939 avslutade statliga beredskapsarbeten.

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga F)

Kungl. Maj:ts proposition nr Z36. (Bilaga G)

149 Bilaga G.

Förteckning över under år 1939 avslutade kommunala beredskaps-

arbeten.

150 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga G)

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. (Bilaga G)

152 Kungl. Maj.ts proposition nr 236. (Bilaga H)

Bilaga H.

P. M. med uppgifter om dispositionen av medel till främjande av

företagsverksamhet.

Av de för främjande av företagsverksamhet till Kungl. Maj:ts förfogande ställda medel av anslaget till statliga och statskommunala reservarbeten (1935/36: V. B. 16) och anslagen till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. (1936/37: V. B. 18, 1937/38: V. B. 19, 1938/39: V. B. 18 och 1939/40: V. B. 18) hava sedan den 12 maj 1939 enligt särskilda av Kungl. Maj :t meddelade beslut anvisats sammanlagt 534,450 kronor på sätt närmare framgår av följande sammanställning:

Dag för beslutet

1J/6 39 30/e 39 29/« 39 29/e 39 29/« 39 2°/io 39 3/n 39 9/s 40 8/s 40 S1/» 40 12/< 40

Ändamål

Belopp

kronor

Graninge torvströförening u. p. a........................................... 15,000

Eda glas- och lerkärlsfabrik................................................ 28,450

Norrbottens småindustriförening u. p. a. .................................... 60,000

Bohusläns företagareförening u. p. a......................................... 55,000

Aktiebolaget Salsåkers industri.............................................. 85,000

Aktiebolaget Karlholms trikåfabrik ........................................ 8,000

Steneby hemslöjdsförening u. p. a........................................... 15,000

Komplettering av ofullständiga jordbruk inom Västernorrlands län .......... 200,000

Komplettering av ofullständiga jordbruk inom Blekinge län m. m............. 50,000

Sveriges hantverksorganisation.............................................. 10,000

Vatten- och avloppsledningsanläggning i Byske............. 8,000

Summa kronor 534,450

Tidigare hava från dessa medel, sammanlagt utgörande 3,100,000 kronor, anvisats tillhopa 1,841,500 kronor, vadan för närvarande till Kungl. Maj:ts förfogande står ett belopp av (3,100,000—-1,841,500 — 534,450) 724,050 kronor.

Av sistnämnda belopp skulle enligt tidigare beräkningar för Lyckebyåns reglering behöva tagas i anspråk ett belopp av 700,000 kronor.

Kungl. Ma jäs proposition nr 236. 153

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen........................... 1

Arbetsmarknadsläget......................... 2

Uppgifter rörande arbetslösheten................... 2

Vissa uppgifter i övrigt angående arbetsmarknaden........... 9

Åtgärder för arbetslöshetens bekämpande................ 14

Åtgärder inom arbetslöshetskommissionens verksamhetsområde...... 14

Statliga och kommunala beredskapsarbeten.............. 21

Främjande av enskild företagsverksamhet............... 29

Åtgärder för omflyttning av arbetskraft................ 29

Utredningar........................ 32

Departementschefen......................... 39

Särskilda frågor........................... 45

Vattenavledningsföretaget Lyckebyån................. 45

Företagarföreningar inom vissa län.................. 47

Komplettering av ofullständiga jordbruk............... 49

Beredskapskurser.......................... 53

Fråga örn anläggande av cykelstigar inom vissa län.......... 64

Vissa framställningar i övrigt................... 66

Anslagsbehovet........................... 67

Hemställan............................. 70

Bilagor........................... 71

Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 231}. 11