med förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barnguds¬ tjänst

Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

1 Nr 25.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst; given Stockholms slott den 16 januari 1942.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartemenlsärenden för denna dag samt Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri omförmälda skrivelser vill Kungl. Maj:! härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 25.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 25.

Förslag

till

Lag

om anordnande av högmässogudstjänst såsom harn gud stjänst.

Härigenom förordnas som följer:

Domkapitel åge, utan hinder av vad i kyrkolagen är stadgat om högmässogudstjänst, efter vederbörande pastors och kyrkoråds hörande bestämma, att årligen högst två sådana gudstjänster må anordnas såsom barngudstjänster i den ordning som för barngudstjänst är föreskriven i kyrkohandboken. Vad nu är sagt gäde dock ej beträffande högmässogudstjänst å juldagen, långfredagen, påskdagen, pingstdagen och böndagarna.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 25.

3 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärcnden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 16 januari 1952.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning nied chefen för ecklesiastikdepartementet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Genom en den 17 oktober 1941 dagtecknad skrivelse, nr 4, begärde Kungl. Majit kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid skrivelsen fogat förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst. Kyrkomötet förklarade i skrivelse till Kungl. Majit den 14 november 1941, nr 2, att kyrkomötet för sin del godkände ifrågavarande lagförslag.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: T. Eliaeson.

4 Kung]. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

Nr 4.

Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst,given Stockholms slott den 17 oktober 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner härvid fogade förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.1

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, SKÖLD, ERIKSSON, BERGQUIST,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, kyrkomötets skrivelse den 18 november 1938, nr 7, däri kyrkomötet anhållit, att Kungl. Majit ville vidtaga åtgärder för utfärdande av sådan lagbestämmelse att två högmässor örn året — dock icke på de stora högtidsdagarna — finge anordnas såsom barngudstjänster i enlighet med kyrkohandbokens ritual.

Föredraganden anför:

»I en vid 1938 års kyrkomöte väckt motion, nr 15, föreslogs, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Majit hemställa om vidtagande av åtgärder för sådan lagändring att högst två högmässor örn året — dock icke på de större högtidsdagarna — finge utbytas mot barngudstjänster i de församlingar, där pastor anhölle därom hos domkapitlet. Till stöd för detta förslag anfördes i motionen bland annat:

För barngudstjänster i vår svenska kyrka vöre särskilda ritual anbefallda i ett tillägg till handboken. Ritualernas avfattning vittnade om behovet av

1 Detta förslag, vilket är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

särskilda gudstjänster, anpassade efter barnens utveckling och fattningsgåvor. De betonade, liksom det ständigt växande söndagsskolearbetet, att den tidiga kristliga fostran av barnen för närvarande vore en av kyrkans vikligaste uppgifter.

I städerna såväl som på landsbygden började emellertid en strävan göra sig gällande att till särskilda gudstjänster sammanföra barnen med de vuxna. Den gudstjänstfirande församlingen bomme därigenom i närmare kontakt med söndagsskolans betydelsefulla uppgift, och man kunde därmed vinna icke blott att föräldrar medtoge sina barn till gudstjänsten utan också att söndagsskolans barn medtoge sina föräldrar.

Man hade på åtskilliga sätt försökt att nå dessa mål inom den nuvarande organisationen av gudstjänsterna. — De äldre församlingsmedlemmarna, särskilt föräldrar, hade inbjudits att deltaga i barngudstjänsterna, på morgonen eller kvällen, varvid stundom tillämpats lagen av den 25 april 1919 örn utbyte av otte- eller aftonsångsgudstjänster mot andra offentliga andaktsstunder.1 — En eller annan högmässa, t. ex. den heliga Mikaels dag, hade man särskilt inbjudit söndagsskolans och andra barn alt deltaga i högmässogudstjänsten. — Vid något tillfälle, särskilt på landsbygden, hade det förekommit, att man kungjort högmässan som barngudstjänst och därvid följt dennas ritual eller förkorlat högmässoritualen.

Det sistnämnda förfarandet vore icke lagligt och de två förstnämnda hade vardera sina olägenheter. I det förra fallet föredroge kyrkfolket att gå i högmässan, framför barngudstjänsten. I det senare bleve högmässan bland annat genom sin längd tröttande för barnen, och en viss oro bland dem kunde störa gudstjänsten.

Den tanken hade därför uppstått, att man vid ett eller annat tillfälle skulle kunna få anordna högmässan som barngudstjänst och därvid följa kyrkohandbokens ritual för denna.

Kyrkolagsutskottet anförde i betänkande, nr 5, med anledning av motionen följande:

I motionen hade påpekats behovet av särskilda gudstjänster, anpassade efter barnens utveckling och fattningsgåvor samt önskvärdheten av ett sammanförande av barnen med de vuxna till särskilda gudstjänster. Häri ville utskottet instämma. Ett ytterligare skäl för motionen vore, att Kungl. Majit vid fastställande av lönereglering för prästerskapet i pastoraten numera alltid stadgade följande: ’I anslutning härtill (de av domkapitlet meddelade närmare bestämmelserna örn anordnandet av särskilda gudstjänster eller andaktsstunder) äger domkapitlet meddela erforderliga föreskrifter rörande kyrklig verksamhet bland barn och ungdom . . .’

Vad anginge det närmare utformandet av de föreslagna bestämmelserna, ansåge utskottet, att, för undvikande av tolkningssvårigheter, däri borde inryckas, att barngudstjänsterna skulle hållas i enlighet med kyrkohandbokens ritual. Vidare vore det enligt utskottets mening ej nödvändigt, att domkapitlets medgivande till högmässas anordnande såsom barngudstjänst inhämtades, utan borde rätten att bestämma därom överlåtas åt pastor. Då de gudstjänster, som här avsåges, lill sin karaktär vore högmässor, ehuru i något förändrad form, torde uttrycket 'anordnas såsom barngudstjänster’ vara att föredraga framför 'utbytas mot barngudstjänster’.

Utskottet ville slutligen erinra, att anordnandet av högmässor såsom barngudstjänster icke lade hinder i vägen för att föreskrivna tillkännagivanden i vanlig ordning upplästes från predikstolen.

1 Lag deli 25 april 1919 (nr 187) innefattande ändring i 2 kap. 3 § kyrkolagen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 25, Bilagor.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att kyrkomötet måtte hos Kungl. Majit anhålla om vidtagande av åtgärder för utfärdande av sådan lagbestämmelse att två högmässor örn året — dock icke på de stora högtidsdagarna — finge anordnas såsom barngudstjänster i enlighet med kyrkohandbokens ritual.

I överensstämmelse med utskottets hemställan har kyrkomötet till Kungl. Majit avlåtit den av mig inledningsvis nämnda skrivelsen, i vilken innehållet i utskottets betänkande åberopats.

över kyrkomötets framställning har biskopen Tor Andree i egenskap av sakkunnig för kodifiering av gällande rätt på kyrkolagstiftningens område beretts tillfälle att yttra sig. I avgivet utlåtande har Andra anfört:

Lagstiftning i av motionären och kyrkomötet föreslagen riktning vore önskvärd och torde böra komma till stånd utan avvaktande av en eventuell total kyrkolagsrevision. Redan nu anordnades i många församlingar högmässor som barngudstjänster, varvid dock givetvis den vanliga ordningen för högmässan måste följas. Genom den föreslagna lagändringen skulle vinnas, att man i dessa fall i stället finge följa den starkt förkortade ordning för barngudstjänst, som funnes intagen i kyrkohandboken, vilket vore en uppenbar fördel.

Utskottets yrkande att bestämmandet om anordnande av dylika gudstjänster borde överlämnas uteslutande åt pastor syntes däremot mindre väl grundat. Samtliga lagar, som anginge förändringar beträffande i kyrkolagen föreskrivna allmänna gudstjänster, deras sammanlysning, förläggande till annan plats än kyrkan etc. förutsatte domkapitlets hörande (jfr lagarna 1910: 29, 1919: 187 och 1927: 28). På enbart prästerligt initiativ företagna förändringar beträffande församlingens huvudgudstjänst skulle sannolikt i vissa trakter av vårt land kunna komma att betraktas som övergrepp mot församlingens rätt.

Den nya lagen torde därför böra innehålla ungefär följande: Domkapitlet åge efter vederbörande församlings hörande förordna, att högst två högmässor årligen, dock ej på större kyrkliga högtidsdagar, må anordnas som barngudstjänst enligt den ordning, som i kyrkohandboken för sådan gudstjänst är föreskriven.

Sedermera ha, efter remiss, yttranden över kyrkomötets framställning och Andrtes däröver avgivna utlåtande inkommit från domkapitlen.

I samtliga yttranden har tillstyrkts, att en lagstiftning i det med framställningen avsedda syftet komme till stånd.

Domkapitlet i Skara har helt anslutit sig till det i utskottets betänkande och kyrkomötets skrivelse framlagda förslaget. Domkapitlen i Göteborg, Karlstad och Visby ha utan närmare uttalande tillstyrkt den ifrågasatta lagstiftningen. Av domkapitlet i Strängnäs har anförts att, där barngudstjänster eljest regelbundet anordnades, högmässa icke borde få utbytas mot barngudstjänst.

Domkapitlen i Linköping, Västerås, Växjö, Härnösand, Luleå och Stockholm ha förordat, att lagstiftningen utformades i enlighet med vad Andra i sitt utlåtande föreslagit. Domkapitlet i Härnösand har därvid förutsatt, att trettondagen, som ansetts särskilt lämplig för barngudstjänst, icke räknades

Kungl. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

som större kyrklig högtidsdag. Även domkapitlen i Uppsala och Lund ha anslutit sig till Andraes ståndpunkt, att det borde förbehållas domkapitel att lämna medgivande till ifrågavarande barngudstjänsters anordnande. Av domkapitlet i Uppsala har emellertid uttalats, alt sådant medgivande borde få meddelas på framställning av vederbörande kyrkoråd. Domkapitlet i Lund har funnit, att initiativet borde tillkomma församlingen. Därvid borde pastor och kyrkoråd, när de vore i saken ense, äga gemensamt besluta å församlingens vägnar. Ifrågavarande angelägenhet vore såsom regel icke av den betydelse, att det borde vara nödvändigt att under alla förhållanden höra kyrkostämma, varigenom också ärendets handläggning ofta skulle komma att bliva onödigt omständlig.

Lagbestämmelser i det syfte som angivits i kyrkomötets skrivelse synas önskvärda. Jag anser mig därför böra tillstyrka stadgande av innehåll att, utan hinder av vad kyrkolagen föreskriver om högmässogudstjänst, årligen högst två sådana gudstjänster må kunna anordnas såsom barngudstjänster i den ordning kyrkohandboken angiver för barngudstjänst. Undantag synes böra göras beträffande högmässogudstjänster å juldagen, långfredagen, påskdagen, pingstdagen och böndagarna.

Såsom föreslagits i Andras utlåtande torde det böra tillkomma vederbörande domkapitel att förordna örn barngudstjänsternas anordnande. Pastors och kyrkorådets yttrande synes böra inhämtas innan sådant förordnande meddelas.

Något särskilt stadgande därom att dylikt beslut icke må fattas beträffande församling, där barngudstjänster eljest regelbundet anordnas, synes icke lämpligen böra meddelas. I dessa liksom i övriga fall bör fråga om högmässas anordnande såsom barngudstjänst prövas under hänsynstagande till samtliga föreliggande omständigheter.

Det må framhållas, att hinder icke möter att vid högmässogudstjänst, som anordnas såsom barngudstjänst, kungöra föreskrivna tillkännagivanden.

I enlighet med vad nu anförts bar inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst. »

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga till delta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet: Stefan Stiernstedt.

1 Denna bilaga, som iir likalydande med det vid Kungl. Majlis skrivelse till kyrkomötet fogade lagförslaget, bär här uteslutits.

Depot tementachefen.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 25, Bilagor.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober 1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder, regeringsrådet Lundevall, justitierädet Sterzel.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 3 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn H. af Trolle.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 15 oktober 1941 avgivna utlåtande över det den 3 i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngud st jånst.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden, att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 morn. 2 regeringsformen inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 25, Bilagor.

9 Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Kgrkomötets underdåniga skrivelse, nr 2, i anledning av Kungl.

Maj-.ts förslag till lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 17 oktober 1941, nr 4, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för den 3 oktober 1941 och lagrådets protokoll för den 15 i samma månad, begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände ett vid skrivelsen fogat förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 1, varav tryckt exemplar här bifogas.

Under åberopande av vad utskottet i nämnda betänkande anfört får kyrkomötet i underdånighet förklara sig vilja för sin del godkänna ifrågavarande, av Eders Kungl. Majit framlagda förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

Stockholm den 14 november 1941.

Underdånigst.

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Kgrkolagsutskottets betänkande, nr 1, i anledning av Kungl. Maj.ts skrivelse nr 4 med förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

I en den 17 oktober 1941 dagtecknad, till kyrkolagsutskottets handläggning hänskjuten skrivelse nr 4 har Kungl. Majit, under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för den 3 oktober 1941 och lag- Bihang titt riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 25.

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 25, Bilagor.

Utskottet.

rådets protokoll för den 15 i samma månad, begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner ett vid skrivelsen fogat förslag till lag örn anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst.

Det föreliggande lagförslaget har i sak tillgodosett de önskemål, som kyrkolagsutskottet framställt i sitt i 1938 års kyrkomötes skrivelse nr 7 åberopade betänkande nr 5. Ej heller har utskottet funnit anledning till erinran i avseende å utformningen av det framlagda förslaget. Utskottet vill endast, i likhet med departementschefen, framhålla, att hinder icke möter alt vid högmässogudstjänst, som anordnas såsom barngudstjänst, kungöra föreskrivna tillkännagivanden.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att kyrkomötet ville för sin del godkänna ifrågavarande lagförslag.

Stockholm den 30 oktober 1941.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.