('med förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 26. 1

Nr 26.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka; given Stockholms slott den 30 januari 1942. Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll ävensom Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 7 november 1941, nr 7, och kyrkomötets skrivelse den 22 november 1941, nr 22, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 26. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

1 Härigenom förordnas som följer:

1 §• Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka, skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn dess innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder mö­ ter, under den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastors­ expeditionen eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles gudstjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum där den för­ rättas. Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars upp­ läsande bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2 §■

Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det rubrik eller uppgift örn innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan. Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begä­ ran uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av så­ dant tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att det uppläses.

3 §. Närmare bestämmelser xörande tillämpningen av denna lag meddelar Ko­ nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44 s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 26. 3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsår enden, hållet in­ för Hans Alaj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1942.

■ \ Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , S köld , E riksson , B ergquist , B agge , A ndersson , D omö , R osander , G jöres , E werlöf .

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepar­ tementen anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman: Genom en den 7 november 1941 dagtecknad skrivelse, nr 7, begärde Kungl. Majit kyrkomötets yttrande över vid skrivelsen fogat förslag till lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka. Nämnda förslag avser att i avbidan på ändring i de författningar, som in nehålla föreskrifter om kungörande av världsliga meddelanden i kyrka, pro­ visoriskt ersätta kungörelseläsandet med anslag av en förteckning över kun­ görelserna i vapenhuset eller å annan lämplig plats i eller invid kyrkan. Enligt stadgande i 1 § andra punkten av förslaget skall därvid, om guds­ tjänsten hålles annorstädes än i kyrkan, anslag äga rum jämväl där den för­ rättas. Kyrkomötet har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1941, nr 22, hemställt, att då förslaget om anslag av kungörelser såväl å platsen för guds­ tjänsten som i kyrkan i vissa fall kunde leda till praktiska olägenheter utan att medföra motsvarande fördel, bestämmelsen om dubbla tillkännagivanden måtte utgå och att i stället måtte föreskrivas att, såsom hittills, kungörandet skall äga rum å den plats där gudstjänsten hålles. I övrigt har kyrkomötet förklarat sig icke hava något att erinra mot lagförslaget. Den av kyrkomötet begärda ändringen har synts mig böra vidtagas. Det i överensstämmelse härmed jämkade lagförslaget torde få fogas vid statsråds­ protokollet såsom bilaga1.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet inhämtas beträffande den ifrågasatta ändringen i lagförslaget.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen. Ur protokollet: T. Eliceson.

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 26. 5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 26 janu­ ari 1942.

Närvarande:

justities det F orssman , regeringsrådet L undevall , justitieråden S terzel , N issen .

Enligt lagrådet den 19 januari 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i stats­ rådet den 16 januari 1942, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets ut­ låtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­ hämtas över upprättat förslag till ändring i det av lagrådet tidigare grans­ kade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka. Ändringsförslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lag­ rådet av revisionssekreteraren O. Thulin.

Lagrådet lämnade ändringsförslaget utan anmärkning.

Ur protokollet: G. Lindencrona.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 januari 1942.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , E riksson , B ergquist , B agge , A ndersson , D omö , R osander , G jöres , E werlöf .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anför efter gemen­ sam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen: Genom beslut den 16 januari 1942 beslöt Kungl. Maj:t inhämta lagrådets utlåtande beträffande viss ändring i det av lagrådet tidigare granskade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka, över vil­ ket kyrkomötet i skrivelse den 22 november 1941 avgivit yttrande. Lagrådet har i utlåtande den 26 januari 1942 lämnat ändringsförslaget utan an­ märkning.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av föredraganden berörda ändringen, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till an­ tagande. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Sigrid Linders.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor. 7

Nr 7.

Kungl. Maj.ts skrivelse lill kyrkomötet med förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka; given Stockholms slott den 7 november 19A1.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed inhämta kyrkomötets yttrande över härvid fogade för­ slag till lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka.

GUSTAR

K. G. Westman.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Härigenom förordnas som följer:

1 §• Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka, skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn dess innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder möter, un­ der den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastorsexpedi­ tionen eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles guds­ tjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum jämväl där den för­ rättas. Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars upp­ läsande bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2 §• Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det rubrik eller uppgift om innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan. Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begå-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

rån uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av så­ dant tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att det uppläses. 3 §• Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag meddelar Ko­ nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44 s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 oktober 1941.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , S köld , E riksson , B ergquist , B agge , A ndersson , D omö , R osander , G jöres , E werlöf .

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepar­ tementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga om ändrade bestämmelser rörande kungörande i kyrka och anför: För kungörandet av författningar samt myndigheters beslut och tillkänna­ givanden tillämpas för närvarande olika tillvägagångssätt. Bland dessa inta­ ger av gammalt uppläsning i kyrka en central plats, och i vissa fall äro vik­ tiga rättsverkningar knutna till denna kungörelseform. Med anledning av skri­ velser från riksdagen och kyrkomötet om inskränkning i uppläsandet av kun­ görelser i kyrkan har frågan upptagits till utredning inom justitiedepartemen­ tet. Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

Gällande bestämmelser.

Föreskrifter om kungörelsers uppläsande i kyrka finnas i ett stort antal författningar. Denna form för kungörande har därvid ofta kombinerats med ett eller flera andra kungörelseförfaranden: införande i Post- och inrikes tid­ ningar, i länskungörelserna eller i en eller flera ortstidningar, anslag å rät­ tens dörr eller annan plats i orten o. s. v. Föreskrifter om kungörande i kyrka förekomma i åtminstone ett sjuttiotal olika författningar. De röra val av riks­ dagsmän, landstingsman, borgmästare, präster m. fl., häradsrätts sammanträ­ den, kommunala angelägenheter, stämning eller utslag rörande menigheter, jorddelning, vattenrätt, expropriation, lagfart, inteckning, lösöreköp, exeku­

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor. 9

tiva auktioner, vägar, allmänningar, skogsbruk, jakt, fiske, mantalsskrivning, inkallelse och inskrivning av värnpliktiga, naturminnesmärken, eldfarliga oljor och explosiva varor m. m. I flera fall är kungörandet i kyrka utgångspunkt för besvärstid eller betrak­ tas som laglig delgivning. I kungl, brev den 5 januari 1808 angående utslag rörande menigheter stadgas t. ex., alt resolutioner och utslag som länsstyrel­ serna eller kollegierna meddela uti ekonomi- eller politimål av allmänt in­ tresse skola kungöras genom uppläsning från predikstolen samt att besvärstiden räknas från uppläsandet. Enligt lagen elen 1 juni 1894 angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall, förutom i de fall då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning ske när Konungen eller länsstyrelse därom förordnar. Församling äger genom beslut å kyrkostämma medgiva, att jämväl enskildas tillkännagivanden må om det yrkas kungöras i kyrkan, vederbörande präst obetaget att vägra upp­ läsning av tillkännagivande som i anseende till innehåll eller avfattning fin­ nes därtill otjänligt. Kungörandet skall ske från predikstolen efter gudstjäns­ tens slut, där ej kyrkohandboken annorlunda bestämmer. Genom en samtidigt med lagen genomförd ändring i kungörelsen den 3 december 1875 angående utgivandet av Svensk författningssamling stadgades, att det ålåge vederböran­ de präst, att sedan författning kommit honom tillhanda, från predikstolen så fort ske kan i enlighet med vad å författningen finnes angivet antingen upp­ läsa eller ock till rubrik och datum kungöra densamma. I kungörelse den 9 augusti 1894 med särskilda bestämmelser angående vissa handlingars upp­ läsande i kyrka stadgas, att uppläsning från predikstolen av andra medde­ landen skall försiggå i föreskriven ordning så snart ske kan, varefter bevis om uppläsandet skall i god tid med posten avsändas till myndighet som fram­ ställt begäran därom. Enligt kungörelse den 4 januari 1928 angående Svensk författningssam­ ling skola däri intagas huvudsakligen av Kungl. Maj:t utfärdade lagar och författningar samt därjämte vissa andra myndigheters kungörelser, vilka in­ nehålla föreskrifter av vikt för en större allmänhet. A varje häfte skall, då författningen skall uppläsas eller rubrik och datum kungöras från predik­ stolen, utsättas uppgift därom. Samtliga församlingar erhålla ett exemplar av författningssamlingen, som skall förvaras i kyrkoarkivet. I länskungörelserna skola enligt kungörelse den 23 oktober 1915 intagas tillkännagivanden, som enligt gällande författningar eller särskilda Kungl. Maj:ts beslut böra däri införas, länsstyrelsens meddelanden av allmänt in­ tresse samt, efter länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall, tillkännagivan­ den som myndigheter, tjänstemän eller enskilda överlämnat för intagande till allmänhetens kännedom. Varje uti länskungörelserna intaget tillkännagivan­ de skall förses med en rubrik som i korthet anger dess innehåll. Vid varje tillkännagivande, som på grund av uttrycklig föreskrift i lag eller författ­ ning skall eller av länsstyrelse eljest prövas böra i kyrka helt eller delvis uppläsas, skall tydligt angivas, huruvida uppläsning skall ske av tillkänna­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

givandet i dess helhet eller i vissa delar eller endast av rubriken, ävensom huruvida uppläsningen skal! äga rum i alla eller endast några av länets kyr­ kor. Länskungörelserna utdelas bland annat till pastorsämbetena i länet. Ve­ derbörande präst skall så fort ske kan från predikstolen verkställa upp­ läsning i enlighet med vad därom må vara vid kungörelsen angivet. Därvid skall meddelas att kungörelsen finnes tillgänglig för den som önskar taga närmare del därav. Sedan riksdagen innevarande år i skrivelse till Kungl. Majit begärt en översyn av nämnda bestämmelser i besparingssyfte, har ut­ redning härom påbörjats inom socialdepartementet. I lag den 4 mars 1927 innefattande bestämmelser om högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka stadgas, att om högmässan enligt för­ ordnande av konsistoriet förrättas å annan plats än i kyrkan, därvid skall verkställas kungörande som eljest skolat äga rum i kyrkan.

Yrkanden örn utredning.

Yrkande örn betydande inskränkningar i kungörelseläsandet i kyrkorna framfördes redan av det första kyrkomötet, år 1868, som avlät en skrivelse i ämnet till Kungl. Majit. Sådana framställningar gjordes sedermera vid upp­ repade tillfällen av kyrkomötet. Den förutnämnda ännu gällande lagen av år 1894 innebar endast delvis ett tillmötesgående av de framställda önske­ målen. Frågan upptogs vid 1905 års riksdag, som i skrivelse lill Kungl. Majit anförde: Enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare inskränka det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungö­ relser. Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta sätt att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera anses blott ofull­ ständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare och ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänades icke därav. På många håll stöde kyrkan merendels tom under det att offentliggörandet skedde av vad staten hade att tillkännagiva och påbjuda. På grund av svårigheten att rätt fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande vore jämväl de kyrkobesökande redan nu i många fall hänvisade till att på annat sätt erhålla närmare kännedom om mera viktiga ärenden. Vidare syntes det brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara synnerligen olämpligt, då det icke allenast vore främmande för gudstjänstens idé, utan tillika störande för det religiösa livet. Slutligen torde det med hän­ syn till den prästerliga ämbetsverksamheten vara värt beaktande, att prästen genom ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett bråds­ kande sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning, eller bliva ställd i det ytterst plågsamma läget att nödgas lämna intyg örn en uppläsning från prediksto­ len, som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat på ett fullt lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde nämligen kungörelseuppläsandet bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där man av sparsam­ hets- och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda tillkännagivanden föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock numera knappast torde saknas i någon by eller gård. Över riksdagens skrivelse infordrades yttranden från länsstyrelserna. Desssa tillstyrkte i allmänhet, att kungörelseläsandet i kyrkorna avvecklades eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

begränsades och att det utbyttes mot kungörelsernas införande i länskungörelserna, deras annonsering i ortstidningar eller anslag av kungörelserna å lämpliga platser i kommunerna. En länsstyrelse avstyrkte dock ändring i reglerna örn kungörelsers uppläsande i kyrkorna pa landsbygden. Sedermera anhöll 1909 års kyrkomöte i skrivelse till Kungl. Majit, med åberopande av huvudsakligen samma skäl som riksdagen, att åtgärder matte vidtagas för ett fullständigt upphävande av gällande föreskrifter om världs­ liga kungörelsers uppläsande i kyrkan. Sedan år 1927 inom socialdeparte­ mentet verkställts en utredning i ämnet, upptogs saken ånyo vid 1929 ars kyrkomöte, som i skrivelse till Kungl. Maj :t vidhöll tidigare begäran örn ut­ redning i ämnet. Över denna skrivelse inhämtades yttranden från dom­ kapitlen och länsstyrelserna m. fl., vilka allmänt tillstyrkte utredning i frå­ gan. Därefter anhöll 1934 års kyrkomöte, att Kungl. Majit täcktes snarast möjligt låta verkställa utredning av frågan örn inskränkning av kungörelseläsandet vid de allmänna gudstjänsterna. I anledning av motioner vid 1936 års riksdag hemställde sedermera riks­ dagen ånyo i skrivelse till Kungl. Majit, att Kungl. Majit ville föranstalta örn den ytterligare utredning i ämnet som kunde erfordras. I det utlåtande av första lagutskottet, som låg till grund för skrivelsen, anfördes: Utskottet ansåge, alt de av 1905 års riksdag anförda skälen för en väsent­ lig inskränkning i kungörelseläsandet från predikstolen fortfarande ägde sin fulla giltighet. Den stora spridning tidningarna fått i våra dagar torde än ytterligare ha accentuerat det otidsenliga i det gamla uppläsningsförfarandet. Utskottet förbisåge ingalunda de svårigheter, som vore förbundna med genomförandet av den åstundade reformen. Kungörandet fran predik­ stolen hade till uppgift dels att giva spridning åt meddelanden och dels att utgöra utgångspunkt för beräkning av fatalietider. I de flesta fall, där upp­ läsningen i kyrkan skulle kunna avskaffas, måste den därför ersättas av ett annat förfarande. Utskottet tänkte därvid särskilt på möjligheten av att anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor eller att kungöra dem genom annonser i pressen. I det förra fallet erfordrades en person som under tjänstemannaansvar ombestyrde uppsättandet av anslagen och i^ det senare fallet kunde särskilt kostnadsfrågan vålla betänkligheter. De svårig­ heter, som i dessa avseenden kunde uppsta, vöre emellertid enligt utskottets förmenande ingalunda av den art att de kunde anses oöverkomliga. Slutligen har 1939 års lagtima riksdag anhållit, att frågan om ändring av kommunallagarnas bestämmelser i ämnet malte beaktas vid den av riksda­ gen begärda utredningen. I konstitutionsutskottets utlåtande i ärendet, som bifölls av riksdagen, anfördes, att en tänkbar lösning vore att låta anslå offentliga meddelanden på kommunala anslagstavlor och införa dem i ortens tidningar och att kallelser till kommunal- och kyrkofullmäktigesammanträden borde, i likhet med vad som gällde stadsfullmäktigesammanträden, ske bland annat genom personlig delgivning.

Nuvarande omfattningen av kungörande i kyrka ni. ni.

Rörande omfattningen av kungörandet i kyrka kan till en början nämnas, att av de författningar som intagits i Svensk författningssamling kungjordes

Kungl. Maj.ts proposition nr 26, Bilagor. 13

av domhavandena och de tillfrågade landskommunerna ha emellertid utta­ lat den meningen, att det fortfarande har en viss praktisk betydelse. Från vissa landskommuner har särskilt uppgivits, att så är fallet i fråga om kallel­ ser till stämmor. De nekande svaren på frågan om kungörelseläsandets praktiska betydelse lia av ett par municipalsamhällen motiverats med att kyrkan är avlägset be­ lägen och att uppläsandet av samhällets kungörelser i kyrkan på grund här­ av saknar all betydelse. En vanlig anmärkning mot kungörelseläsandet är, att det sker först sedan gudstjänsten i övrigt avslutats och de besökande lämnat eller börjat lämna kyrkan. Från pastoraten har med ett undantag meddelats, att allmänheten ej i nå­ gon avsevärd omfattning å pastorsexpeditionen tager del av de världsliga kungörelsernas innehåll. Flera kontraktsprostar lia uppgivit, att det aldrig förekommit under deras tjänstetid. På fråga om medeltalet åhörare av kun­ görelseläsandet i kyrkorna har från en tredjedel av pastoraten uppgivits, att ingen åhörde detsamma. Från flera håll uppgives, att där församlingen en­ ligt gammal sed kvarstannar tills kungörelserna lästs, allt intresse för dem dock saknas. Medgivande jämlikt 1894 års lag att jämväl enskildas medde­ landen må kungöras i kyrkan har lämnats i vissa fall. Förfrågan har även framställts, huruvida kallelse till kyrkostämma eller andra kyrkliga tillkännagivanden annonseras i tidning. Detta sker i 150 fall av 194. Ofta sker annonsering i två eller tre tidningar, ibland i fyra eller fem. Särskilda anslagstavlor för dylika kyrkliga meddelanden finnas i 68 pasto­ rat av 194. I 60 av dessa pastorat äro tavlorna placerade utomhus. 1 94 av pastoraten anslås kyrkliga meddelanden å anslagstavlor som anordnats av den borgerliga kommunen.

Föreskrift om att kungörande skall ske i kyrka finnes i ett stort antal för­ Departe­ ments■ fattningar som beröra vitt skilda områden, såväl världsliga som kyrkliga. nhefen. Enligt 1894 års lag skall uppläsande i kyrkan dessutom äga rum, när Kungl. Maj:t eller länsstyrelse särskilt förordnar därom. På grund av Kungl. Maj:ts beslut uppläsas alltjämt rubrik och datum till vissa författningar som in­ förts i Svensk författningssamling och någon gång författningarna i deras helhet. Förordnande örn att länskungörelser skola uppläsas i kyrkan medde­ las av de flesta länsstyrelser i ganska betydande omfattning. Det behöver icke närmare utvecklas, alt uppläsandet i kyrkorna av all­ männa tillkännagivanden är en för nutida förhållanden föga ändamålsenlig publiceringsmetod. Beträffande de världsliga kungörelserna torde kunna på­ stås, alt uppläsningen har ytterst ringa praktiskt värde. Den sker efter guds­ tjänstens slut och vanligen under det att allmänheten lämnar kyrkan eller därefter. En anmärkning, som också bör tagas i betraktande, är att åtskilliga världsliga kungörelser med hänsyn till innehållet äro föga lämpade för upp­ läsning i samband med gudstjänst. De nämnda förhållandena lia också lett till att kungörelseläsandet under senare tid efter hand inskränkts. Särskilt gäller detta sådana författningar

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

som införas i Svensk författningssamling. I en del författningar har vidare kungörande i kyrkan utbytts mot andra former. Även i nyare författningar har dock i stor utsträckning kungörandet i kyrka bibehållits. Det förtjänar emellertid framhållas, att då det gäller publicering av innehållet i kristidsförfattningar, andra metoder kommit till användning. Sålunda har radion tagits i anspråk härför och redogörelser för författningarna införas i tidningarna såsom annonser. Det är tydligen en angelägenhet av ej ringa praktisk betydelse, att upplä­ sandet i kyrkan av tillkännagivanden som icke äro av kyrklig natur ersättes med andra och mera effektiva former för bekantgörandet av deras innehåll. Vid valet mellan olika sätt för kungörandet bör eftersträvas att vinna likfor­ mighet inom likartade rättsområden. Vissa typer böra utfinnas, vilka kunna användas för ett större antal fall. Vid sidan av en viss åtgärd, som skall vara den huvudsakliga, böra liksom för närvarande en del hjälpåtgärder kunna föreskrivas, allt efter vad som i olika fall finnes påkallat. Att finna en grund som ger en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande indelning av de fall vilka böra hänföras till ena eller andra gruppen är för­ enat med svårigheter. Vägledande bör emellertid till en början vara medde­ landets art. Författningar som införas i Svensk författningssamling böra, när de inne­ hålla särskilt betydelsefulla nyheter, snabbt bringas till allmänhetens känne­ dom i lättfattlig form. Kungörande i radio är ett sätt att snabbt nå alla delar av riket. Författningars intagande i författningssamlingen torde alltjämt böra vara det konstitutiva. Bestämmelser torde böra meddelas rörande den om­ fattning vari andra meddelanden, som äro av intresse icke blott för en be­ gränsad del av riket, böra införas i Post- och inrikes tidningar. Beträffande, vissa tillkännagivanden torde den mest ändamålsenliga metoden för offent­ liggörande vara, att de samlas i ett centralt register. Åtskilliga meddelanden av väldslig art äro av intresse allenast för ett be­ gränsat område, som i allmänhet är väsentligt mindre än ett län men emellan­ åt kan sträcka sig över två eller flera län, t. ex. meddelanden rörande flott-, ledsmål och andra vattenmål. För dessa torde i många fall meddelandets in­ tagande i länskungörelserna utgöra en lämplig kungörelseform. Intagandet i länskungörelserna kan, efter vad behovet kräver, kompletteras med an­ slag av meddelandet i orten eller med annonsering i ortstidningar. I den mån anslag skall ske torde de länskungörelser som röra orten kunna uppsättas på anslagstavla, anbragt på någon lämplig plats, t. ex. i kommunalhus. Be­ träffande åtskilliga kommunala meddelanden torde uppsättande på sådan an­ slagstavla, annonsering i ortstidning eller personlig delgivning, eller dessa former i förening, vara tillfyllest. Praktiska skäl tala för att, såsom även riksdagen torde ha förutsatt, bestyret med kungörelsernas uppsättande, lik­ som med deras nedtagande efter viss tids förlopp, anförtros åt någon tjänste­ man eller ett kommunalt organ. De kommunala myndigheterna torde vara intresserade av att det kungörande som rör orten anordnas på ett för denna ändamålsenligt sätt.

Kungl. Majus proposition nr 26, Bilagor. 15

I vissa fall torde kungörande i kyrkan kunna avskaffas utan att ersättas av någon ny form, därest det kungörande som vid sidan därav nu är stad­ gat kan anses tillräckligt. För genomförande av ett system enligt dessa grundlinjer är det nödvän­ digt, att nu förekommande författningsstadganden örn kungörande i kyrka underkastas en närmare granskning ur de synpunkter som böra vara be­ stämmande vid avgörandet av vilken eller vilka publiceringsmetoder som äro lämpligast med hänsyn till stadgandets syfte. Det torde härvid bliva er­ forderligt att ändring vidtages i alla de viktigare lagar som innehålla före­ skrifter örn kungörande av världsliga meddelanden i kyrka. I övrigt torde det kunna vara tillfyllest att denna kungörelseform upphäves medelst en ge­ mensam bestämmelse, vilken tillika anger det sätt för kungörandet som fram­ deles skall användas. Inom justitiedepartementet pågår för närvarande ut­ redning rörande dessa frågor. Med hänsyn till att uppläsandet av kungörelser från predikstolen måste anses vara en i hög grad föråldrad form för publicering, synes det vara att förorda att i avbidan på utredningens slutförande provisoriska åtgärder vid­ tagas, genom vilka denna kungörelseform redan nu avskaffas och ersättes med ett lämpligare förfarande. Såsom en övergångsform bör kunna föreskri­ vas, att uppläsning från predikstolen icke skall ske, utan att i stället en för­ teckning över förekommande kungörelser anslås i vapenhuset eller på annan lämplig plats i eller invid kyrkan. Förteckningen bör uppsättas före gudstjäns­ tens början, och kungörelserna böra under viss tid därefter hållas tillgängliga på pastorsexpeditionen eller annat ställe som bestämts av vederbörande präst. Verkan av att kungörandet skett i denna ordning bör tydligen vara, att de i lag eller författning givna föreskrifterna örn uppläsning skola anses iakttag­ na. Ehuru en anordning sådan som den nu föreslagna icke innefattar en slutgiltig lösning av frågan om kungörelseförfarandet, torde den likväl inne­ bära en förbättring i jämförelse med den nuvarande ordningen. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att kungörande kan ske vid högmässogudstjänst som i stället för den vanliga hålles å annan plats än i kyrkan. I sådana fall bör anslag uppsättas även på den plats där gudstjänsten hålles. Vissa kungörelser äro av den art att de fortfarande böra uppläsas i kyr­ kan. Så är fallet bland annat beträffande de tillkännagivanden, om vilkas uppläsning bestämmelser meddelas i kyrkohandboken, eller således lysningar, meddelanden om gudstjänster m. m. I övrigt synes det böra ankomma på Kungl. Majit att förordna om uppläsning av kyrkliga tillkännagivanden lik­ som av särskilt betydelsefulla kungörelser av icke-kyrklig natur. Tillkännagivanden som icke härröra från myndighet få enligt 1894 års lag kungöras i kyrka, örn församlingen lämnat medgivande därtill. Då upp­ läsning av vissa sådana tillkännagivanden, bland annat rörande församlings­ livet, alltjämt kan äga praktisk betydelse, synes det vara lämpligt att en före­ skrift av motsvarande innehåll bibehålies. Vissa administrativa föreskrifter torde vara behövliga bland annat beträf­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

fande den föreslagna förteckningen. Uppgifterna i denna böra vara så ut­ förliga att de ge nöjaktig vägledning för bedömande av kungörelsens inne­ håll. Kungörelse som skall anslås bör, när den avlämnas till prästen, vara försedd med rubrik eller åtföljd av kort uppgift om det ämne kungörelsen be­ handlar. Förteckningen bör underskrivas av prästen och förvaras av honom för den händelse fråga uppstår, huruvida anslag skett i behörig ordning. Kungörelserna böra av prästen förses med bevis örn att de anslagits, därest sådant bevis erfordras. De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1942. I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upp­ rättats förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförsla­ get, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 re­ geringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­ kollet. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen Ur protokollet: G. Lindencrona.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 novem­ ber 194-1.

Närvarande:

justitieråden F orssman , B ellinder , regeringsrådet L undevall , justitierådet S terzel .

Enligt lagrådet den 30 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i stats­ rådet den 17 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlå­ tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av revisionssekreteraren O. Thulin. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Ur protokollet: G. Lindencrona.

* Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor. 17

Utdrag ao protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­ för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 november 1941.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , statsråden P ehrsson -B ramstorp , W estman , W igforss , M öller , S köld , E riksson , B agge , A ndersson , D omö , R osander , G jöres , E werlöf .

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepar­ tementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lag­ rådets den 3 november 1941 avgivna utlåtande över det den 17 oktober 1941 till lagrådet remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungö­ rande i kyrka. Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer före­ draganden, att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets yttrande över ifråga­ varande förslag. Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Stefan Stiernstedt.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med förslag till lag med bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 7 november 1941, nr 7, har Eders Kungl. Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, förklarat Sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande över ett vid skri­ velsen fogat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka. Å ifrågavarande lagstiftning örn kungörande i kyrka kunna läggas två synpunkter, nämligen dels huruvida allmänheten bättre än för närvarande kommer att nås av tillkännagivandena genom det nu föreslagna förfarandet, Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 26. a

18 Kanyl. Maj-.ts proposition nr 26, Bilagor.

dels ock huruvida gudstjänsten därigenom kommer att befrias från det stö­ rande moment, som kungörelseläsandet i mångå fall utgör. För kyrkomötets del torde huvudvikten böra läggas på den senare syn­ punkten. I detta avseende anser kyi-komötet, att förslaget tillmötesgår de önskemål, som framställts av tidigare kyrkomöten. Vidkommande härefter den närmare utformningen av lagförslaget får kyrkomötet framhålla följande. Bestämmelsen i 1 § andra punkten av för­ slaget, att, därest gudstjänsten hålles annorstädes än i kyrkan, anslag skall äga rum jämväl där den förrättas, för exempelvis med sig, att i fall, då kyr­ kan hålles stängd, kanske en längre tid på grund av reparation, anslag skall ske varje söndag såväl i den stängda kyrkan som å den plats, där gudstjäns­ ten hålles. Detta synes kyrkomötet överflödigt. Jämlikt lagen den 4 mars 1927, innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka, skall sådant kungörande, vilket eljest skolat äga rum i kyrkan, ske å den plats, där högmässan förrättas. Tillika må framhål­ las, att i lagen den 18 mars 1910, innefattande ändring i 2 kapitlet 3, 4 och 8 §§ kyrkolagen, vilken lag medgiver förrättande av gemensam högmässa för två eller flera församlingar, icke stadgas någon skyldighet att verkställa kungörelser mer än i den kyrka, där högmässan förrättas. Då det nu fram­ lagda förslaget örn anslag av kungörelser såväl å platsen för gudstjänsten som i kyrkan i vissa fall kan leda till praktiska olägenheter utan att medföra motsvarande fördel, får kyrkomötet föreslå, att ifrågavarande bestämmelse örn dubbla tillkännagivanden utgår, och att det i stället föreskrives, att, såsom hittills, kungörandet skall äga rum å den plats, där gudstjänsten hålles. För vinnande av detta syfte erfordras, att ordet »jämväl» utelämnas i 1 § andra punkten av förslaget. Mot lagförslagets utformning i övrigt synes det kyrkomötet icke vara nå­ got att erinra. Beträffande slutligen de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Majit skall meddela rörande lagens tillämpning, och örn vilkas innehåll departe­ mentschefen i sitt yttrande till protokollet lämnat vissa antydningar, torde följande böra framhållas. För innehållet och formuleringen av uppgifterna i den föreslagna förteckningen bör enligt kyrkomötets förmenande prästen icke bära något ansvar, utan bör det åligga envar, såväl myndigheter som enskilda, att vid varje kungörelse foga rubrik til! densamma eller kort upp­ gift örn dess innehåll. Med hänsyn till den tid, som det kommer att taga för prästen att å förteckningen sammanföra rubrikerna till de från olika håll inkomna kungörelserna, synes även viss tidpunkt böra utsättas, före vilken en kungörelse bör vara pastorsämbetet till handa, för att den skall kunna anslås nästa söndag. I vissa flerförsamlingspastorat, exempelvis fyrförsamlingspastorat, där kyrkoherden predikar i två församlingar och komministern i två församlingar, kommer systemet med förteckningar att medföra, att dessa förteckningar, i händelse av mindre goda kommunikationer inom pastoratet, måste avsändas från pastorsexpeditionen till komministern redan två dagar innan de skola anslås. Kyrkomötet förutsätter emellertid, att innan

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor. 19

ifrågavarande administrativa bestämmelser utfärdas, förslag till dylika be­ stämmelser kommer att remitteras till domkapitlen för yttrande, därvid de synpunkter, som i detta sammanhang böra beaktas, kunna framföras. På grund av vad sålunda anförts får kyrkomötet i underdånighet förklara sig icke hava annat att erinra mot ifrågavarande lagförslag, än att ordet »jämväl» bör utgå ur 1 § andra punkten av förslaget. Stockholm den 22 november 1941.

Underdånigst EKLING EIDEM. G. H. Berggren.