angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

1 Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom; given Stockholms slott den 5 mars 1953.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars

1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen förslag till bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom och anför därvid följande.

I anledning av proposition nr 241 medgav 1942 års riksdag (jordbruksutsk. uti. nr 55, skriv, nr 388) bland annat, att Kungl. Majit finge under budgetåret 1942/43 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppginge till högst 25,000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Majit ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig viel Bihang till riksdagens protokoll 19A3. 1 sami. Nr 160.

2 Kungl. May.ts proposition nr 165.

anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så funnes lämpligt, skulle Kungl. Majit ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 20,000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2,000 kronors värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 30 juni 1942 (nr 612) har Kungl. Majit till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.

Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl. Majit tagit i anspråk endast genom försåtjningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen. Efter särskilda framställningar har Kungl. Majit genom beslut den 26 februari 1943 bemyndigat nämnda affärsverksstyrelser att, envar i vad angår dess ämbetsområde, för tiden intill den 1 juli 1943 försälja under deras förvaltning stående fastigheter, vilkas taxerings- eller uppskattningsvärden icke överstiga 20,000 kronor.

Kungl. Majit har därvid meddelat följande föreskrifter, att i huvudsak lända till efterrättelse vid försäljningarna.

Försäljning må endast ske av fastighet, som prövas icke vidare vara erforderlig for vederbörande verks behov. Finnes med hänsyn till fastighetens läge oell beskaffenhet eller eljest sannolikt, att annan statlig myndighet kan hava behov av densamma, skall före försäljningsfrågans avgörande samråd med denna myndighet äga rum.

Från försäljningsmedgivandet undantagas fastigheter, vilka äro avsedda att i huvudsak användas för jordbruksändamål.

I syfte att tillgodose såväl statens som samtliga eventuella spekulanters intressen bör försäljning normalt ske å offentlig auktion, som blivit på betryggande sätt kungjord. Om tillfredsställande pris därvid icke uppnås, äger myndigheten utbjuda fastigheten under hand, exempelvis genom annonser i pressen och genom förhandlingar med olika spekulanter. Därvid bör dock alltid tillfälle beredas den, som avgivit högsta budet vid auktionen, att inkomma med nytt bud, förutsatt att hans solvens är tillfredsställande.

Där med hänsyn till det ändamål, för vilket den till försäljning ifrågasatta fastigheten är avsedd att användas, eller andra särskilda förhållanden försäljning i nyss angiven ordning skulle ur vederbörande verks affärssynpunkter eller eljest befinnas mindre ändamålsenlig, må försäljning ske i annan ordning, som verkets styrelse kan finna lämplig.

Vid försäljning bör tillses, att köpeskillingen blir så fördelaktig för staten som möjligt och i varje fall icke understiger det värde, som egendomen kan anses hava. Därest vid avhändelse av mark för järnvägsändamål eller för allmän väg fråga uppkommer om att ersättningen skall nedsättas under nämnda värde eller helt slopas, skall ärendet underställas Kungl. Majits prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

3 Vid försäljning till bostadsegnahem må köpeskillingen fastställas i anslutning lill de försäljningsvillkor, som gälla för statens egnahemsorganisation.

Beträffande köpeskillingens erläggande äger ^ vederbörande styrelse utan eftersättande av kronans rätt och skäliga anspråk på säkerhet besluta efter vad i varje särskilt fall prövas lämpligt.

Enligt vad jag vid anmälan av förenämnda proposition nr 241 anförde, borde riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. Redogörelsen kunde lämpligen framläggas i samband med utverkande avnytt bemyndigande. I anslutning till detta uttalande har upprättats en specificerad sammanställning över sålunda under senare hälften av kalenderaret 1942 försålda fastigheter. I denna sammanställning — vilken torde få såsom bihang fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende-—ha dock icke upptagits försålda hemman och lägenheter, som stått under domänstyrelsens förvaltning. Beträffande dessa fastigheter upprättar nämligen domänstyrelsen jämlikt sin instruktion årligen en förteckning, som efter granskning i jordbruksdepartementet överlämnas till riksdagens jordbruksutskott och på så sätt bringas till riksdagens kännedom.

Av den gjorda sammanställningen framgår, att Kungl. Majit tagit forså]jningsbemyndigandet i anspråk i relativt begränsad utsträckning.

I avseende å försäljningsbemyndigandet för nästa budgetår får jag anmäla en framställning av vattenfallsstyrelsen, åsyftande viss vidgning av det åt Kungl. Majit lämnade bemyndigandet.

I skrivelse den 10 september 1942 har vattenfallsstyrelsen bland annat föreslagit, att Kungl. Majit skulle utverka riksdagens bemyndigande att inom Stallbacka och Malöga industriområden i Trollhättan försälja fast egendom avsedd för industriella anläggningar utan att därvid uppställdes någon värdegräns för bemyndigandet. I en inom styrelsen upprättad, sedermera överlämnad promemoria har ifrågasatts, att bemyndigandet skulle avse jämväl industriområdena å Älvstad och hemmanet Åker i Trollhättan och å Gäddebäck i Västra Tunhems .socken samt industriområdet i Lilla Edet ävensom bostadstomter å Hojums- och Skrällebergsområdena i Trollhättan.

Styrelsen erinrar i skrivelsen till en början om att styrelsen tidigare erhållit vissa allmänna försäljningsbemyndiganden. Senast hade styrelsen genom Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1939 för femårsperioden 1940- 1944 bemyndigats att försälja icke blott tomter från de delar av fastigheter under styrelsens förvaltning, för vilka Kungl. Majit fastställt eller komme att fastställa planer för bebyggande, utan även från industri- och hamnområdet å hemmanet Stallbacka samt från kronolägenheten Helgevarma i Öjaby socken. Frågor om försäljning av andra områden under styrelsens förvaltning skulle däremot enligt beslutet underställas Kungl. Majits prövning.

Till stöd för det nu föreslagna försäljningsbemyndigandet anför styrelsen följande.

Inom Stallbacka och Malöga industriområden har i enlighet med tidigare bemyndigande relativt stora tomter sålts till industrier, som samtidigt träffat

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Departements-

chefen.

avtal om abonnemang av kraft tran Trollhättan eller som behövt utvidga sin verksamhet. Köpesumman har i allmänhet varit avsevärt större än 25.000 kronor och kunnat uppgå till flera 100,000-tals kronor, men styrelsen har dock ägt bemyndigande att själv besluta om dylik försäljning. Alldeles särskilt under nuvarande krisförhållanden är det olägligt, att en tomtförsäljning tmoen ,ny industri eller för utvidgning av en gammal industri, som mäste igångsättas brådskande, icke kan ske utan riksdagens hörande med ty åtföljande tidsutdräkt och förluster. Det är för vattenfallsstyrelsen synnerligen önskvärt, örn beslut i brådskande fall kunna fattas av Kungl. Maj:! beträffande tomter inom nämnda industriområden, även örn köpesumman skulle väsentligt överstiga 25,000 kronor.

Beträffande innebörden av värdebegränsningen i gällande försäljningsbemyndigande framhåller styrelsen bland annat följande, som torde böra bringas till riksdagens kännedom.

I huvudsak äro vattenfallsstyrelsens fastighetsaffärer förlagda till Trollhättan, där vissa av statens markområden successivt iordningställas för försäljning av tomter. Priset på tomterna bestämmes så, att skälig avkastning erhålles av råmarksvärdet samtidigt som priset sättes i lämplig relation till de tomtpriser Trollhättans stad tillämpar vid exploatering av staden tillhöriga områden för bostadsändamål. Det kan förekomma, att två eller flera invid varandra belägna tomter försäljas till samma köpare. Så har exempelvis skett för en stor kooperativ nybyggnad. Vattenfallsstyrelsen är av den uppfattningen, att den angivna gränsen för tomtens taxerings- eller uppskattningsvärde vid försäljning genom vattenfallsstyrelsen skall avse kameral enhet, så att, örn vattenfallsstyrelsen till en och samma köpare samtidigt försäljer flera dylika kamerala enheter och var och en av dessa enheter icke överskrider ovannämnda gränsvärde, styrelsen skall äga rätt att på egen hand besluta om sådan försäljning. Det kan icke föreligga någon anledning att resa hinder för ett sådant köp av flera tomter, eftersom köpeavtalet kommer att innehålla bestämmelse om byggande inom viss tid, vadan tomtköp för penningplacering i spekulationssyfte får anses uteslutet.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ha tillstyrkt förslaget om utverkande av generellt bemyndigande för Kungl. Maj:t att inom Stallbacka och Malöga industriområden försälja fast egendom för industriella anläggningar. Statskontoret, som jämväl yttrat sig över vattenfallsstyrelsens promemoria, har icke ansett tillräckliga skäl för närvarande föreligga för en ytterligare utsträckning av bemyndigandet.

Det av 1942 års riksdag lämnade medgivandet för Kungl. Maj:t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning m. m. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret 1942/43. Nytt bemyndigande, gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas. Jag vill förorda, att detta försäljningsbemyndigande i huvudsak erhåller samma omfattning som det för löpande budgetår lämnade medgivandet. Den av fjolårets riksdag vidtagna sänkningen av den föreslagna värdegränsen för de fastigheter, som skulle omfattas av bemyndigandet, från 40,000 kronor till 25,000 kronor har visserligen medfört en del praktiska olägenheter och uppskov med försäljningsärenden, och det synes tvivelaktigt, örn den minskning av antalet riksdagen förelagda försäljningsfrågor, som åsyftades med den av 1939 års lagtima riks-

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 °

dag begärda översynen av försäljningsmedgivandena, verkligen kommit till stånd. I avvaktan på ytterligare erfarenheter vill jag emellertid icke nu föreslå en generell höjning av värdegränsen utan förordar, ali denna gräns jämväl för nästa budgetår sättes vid 25,000 kronor.

Ett speciellt bemyndigande synes emellertid påkallat för viss under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställd egendom. På de av styrelsen anförda skälen vill jag föreslå, att bemyndigande utverkas för Kungl. Maj:t att tills vidare utan riksdagens hörande i varje särskilt fall oavsett värdet besluta om försäljning m. m. av fastigheter avsedda för industribebyggelse från de i vattenfallsstyrelsens förenämnda skrivelse och promemoria närmare angivna industriområdena vid Göta älv. Något speciellt behov torde däremot knappast föreligga av en utvidgning av försäljningsrätten beträffande bostadstomter under vattenfallsstyrelsens förvaltning. Det nu föreslagna bemyndigandet synes så mvpket mindre kunna föranleda några betänkligheter, som här är fråga örn vissa bestämda markområden, som enligt tidigai’e ståndpunktstagande från statsmakternas sida avsetts att i sin helhet försäljas för angivna ändamål och liknande medgivanden, varje gång för fem år i sänder, lämnats ända sedan år 1905. Kungl. Majit Ilar enligt dessa medgivanden ägt en generell befogenhet att överlämna beslutanderätten åt vattenfallstyrelsen, som också i betydande utsträckning tagits i anspråk. Ifrågavarande medgivande förlängdes senast av riksdagen år 1939 intill utgången av år 1944 men slopades vid utverkande av fjolårets allmänna bemyndigande med hänsyn till önskvärdheten av att få ett enhetligt försälj ningsmedgivande beträffande statens fasta egendom i allmänhet. Bland annat den av riksdagen beslutade sänkningen av värdegränsen har emellertid ånyo gjort behovet av ett specialbemyndigande kännbart. Beslutanderätten torde även i dessa fall, i den mån fråga är om fastigheter, vilkas värde överstiger 20,000 kronor, böra ligga hos Kungl. Majit och icke få överlämnas till vederbörande verksstyrel.se.

De allmänna riktlinjer tor förfarandet och villkoren vid fastighetsförsäljningarna, vilka av mig angåvos vid anmälan av fjolårets proposition i ämnet (sid. 48—52), böra i huvudsak alltfort gälla. Det må dock anmärkas, att försäljning på offentlig auktion, som ansågs vara det förfarande, vilket i första hand borde komma i fråga, i ett flertal fall visat sig vara ett mindre lämpligt förfaringssätt. Då exempelvis fastighetsförsäljningen sker efter en fastställd plan till på förhand bestämda tomtpriser eller ingår i en mera omfattande uppgörelse, ter sig sålunda kravet på en offentlig auktion olämpligt. Med hänsyn härtill har i försäljningsbemyndigandena för telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna som nämnts medgivits, att där den angivna ordningen för försäljningen befinnes mindre ändamålsenlig ur vederbörande verks affärssynpunkter elier eljest med hänsyn till det ändamål, vartill fastighet är avsedd att användas, eller andra särskilda förhållanden, försäljningen må ske i den ordning, som verkets styrelse finner lämplig. För tillvaratagande av statens och eventuella spekulanters intressen synes man böra nöja sig med all uppställa ett krav på att ifrågasatta försäljningar bliva på

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

betryggande sätt offentliggjorda, därvid formerna för offentliggörandet torde få anpassas efter vad som kan befinnas lämpligt under olika förhållanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1943/44 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår till högst 25,000 kronor, el ler, där taxeringsvärde icke är åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna skola äga rum, med rätt för Kungl. Majit att, där så finnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger 20,000 kronor;

dels medgiva, att Kungl. Majit må tills vidare utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall försälja för industriella anläggningar avsedda fastigheter från under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda, i det föregående angivna industriområden vid Göta älv, oavsett att sådan fastighets taxeringseller uppskattningsvärde överstiger 25,000 kronor;

dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående må av Kungl. Majit överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2,000 kronors värde;

dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena, i författning meddelade föreskrifter angående rätt för Kungl. Majit eller förvaltningsmyndighet att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt upplåta kronan tillhörig fast egendom alltfort skola gälla.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Löfqvist.

Kungl. Maj:ts proposition rtr 165.

7 Bihang.

Förteckning över fastigheterom vilkas förskoning Kungl. Majit fattat beslut med stöd av riksdagens generella förskljnlngsbemyndigande (skriv, nr 388/1942) under tiden

Vi—1"/u 1942.

1 Utom fastigheter, som stått under domänstyrelsens förvaltning. Särskild förteckning över dessa

lämnas senare till riksdagens jordbruksutskott.

I förteckningen ingå även fastigheter, som försålts från allmänna arvsfonden.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

lii hani) till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 160.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

437527. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.