Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för gruvärenden

ZKXK National Library of Sweden

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 5 0 : 2 HANDELSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

TYSKGRUVORNA OCH CENTRALORGAN FÖR GRUVÄRENDEN AVGIVET AV

GRUVORGANISATIONSKOMMITTÉN

STOCKHOLM 19 5 0

Statens offentliga utredningar 1950 Kronologisk

förteckning

1. Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 18. Redogörelse för detaljdistributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distriution av elektrisk kraft. Örebro län. Beckman. 44 s. K. 2. Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för gruvärenden. Victor Petterson. 157 s. H.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöira begynnelsebokstävernai till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. => ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1950:2

HANDELSDEPARTEMENT E T

BETÄNKANDE ANGÅENDE

TYSKGRUVORNA OCH CENTRALORGAN FÖR GRUVÄRENDEN AVGIVET AV

GRUVORGANISATIONSKOMMITTÉN

VICTOR P E T T E R S O N S

BOKINDUSTRIAKTIEBOLAC

STOCKHOLM

INNEHÅLL

D E L I. T Y S K G R U V O R N A I. Återblick 1. Dispositionen av tidigare tyskägd egendom 2. Tyskgruvekommittén 3. Anbudsförfarandet 4. Köpeavtalet 5. Utredningsuppdraget i den del det avser tyskgruvorna II. Tillgångarna och skulderna 1. Anläggningstillgångarna 2. Verkställda värderingar av anläggningstillgångarna 3. Fördelning av köpeskillingen på anläggningstillgångarna 4. Omsättningstillgångarna 5. Speciella tillgångar 6. Skulderna 7. Sammanfattning III. Drift och kapital 1. Utgångspunkter 2. De brytvärda gruvorna enligt tyskgruvekommittén 3. De ej brytvärda gruvorna enligt tyskgruvekommittén 4. Våra synpunkter på driften 5. Rörelsekapital 6. Nyanläggningar och kapitalbehov härför 7. Undersökningsarbeten IV. Pensionsfrågan 1. Tjänstemannapensionering 2. Arbetarepensionering V. Bostadsfrågan 1. Nuvarande bostadsbestånd 2. Nytt bostadsbehov VI. Finansiering VII. Aktiebolaget 1. Bolagets organisation och stiftande 2. Bolagsordning 3. Bolagets ekonomiska utgångsställning VIII. Sammanfattning och förslag Särskilt yttrande av direktören Erik J. Bengtson

7 7 9 13 14 14 16 16 17 20 23 25 25 26 27 27 27 33 34 38 39 40 42 42 43 46 46 47 49 53 53 55 56 57 60

DEL II.

CENTRALORGANET

IX. Statens befattning med bergshanteringen 1. Återblick 2. Nuvarande handläggning av gruvärenden 3. Tidigare behandling av frågan om centralorgan för gruvärenden 4. Utredningsuppdraget i den del det avser centralorganet X. Gruvegendom med statsintresse 1. Statsgruvefält 2. Statsägda fyndigheter 3. Nuvarande utnyttjande av statsägd gruvegendom 4. Statliga bolag och deras gruvegendom 5. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och dess gruvegendom XI. Centralorgan för gruvfrågor 1. Handläggning av gruvfrågor 2. Centralorgan i aktiebolagsform 3. Principiella synpunkter på aktiebolagsformen 4. Centralorgan i verksform XII. Närstående statlig verksamhet 1. Verksamhet avseende icke inmutningsbara mineralfyndigheter

69 69 72 75 78 79 79 81 82 86 87 89 89 100 105 109 113 113

2. Järnförädling 3. Inordnande under centralorganet XIII. Centralorganets organisation och ekonomi 1. Ämbetsbefattning , 2. Ekonomisk förvaltning och redovisning 3. Organisation och personal 4. Förhållande till andra myndigheter 5. Grundinstruktion 6. Ämbetsverkets inrättande XIV. Sammanfattning och förslag Förteckning över utredningens ledamöter, sekreterare och experter Källförteckning Förklaringar av facktermer Bil. 1. Köpeavtalet rörande tyskgruvorna Bil. 2. Utmål och andelar tillhöriga kronan Bil. 3. Utmål tillhöriga statliga aktiebolag

115 117 121 121 123 125 127 128 130 132 135 136 139 143 147 156

DEL I TYSKGRUVORNA

Betänkandet i denna del avgivet den 21 november 1949.

I. ÅTERBLICK

1. Dispositionen egendom

av

tidigare

tyskägd

Under de sista åren av andra världskriget riktade de allierade regeringarna vid olika tillfällen framställningar till de neutrala staterna rörande bland annat i dessa länder befintlig egendom tillhörande tyska medborgare och offentliga eller enskilda institutioner i Tyskland. Sålunda krävdes i den s. k. BrettonWoods-resolutionen, som officiellt delgavs svenska regeringen i oktober 1944, åtgärder för att bland annat förebygga undangömmande av sådan egendom och det förutsattes, att de neutrala staterna skulle underlätta dess utlämnande till efterkrigsmyndigheterna. Medan förhandlingar i ämnet fördes med de allierade under åren 1944—45 framlades vid 1945 års lagtima riksdag förslag till lagstiftning, avsedd att möjliggöra interna svenska åtgärder i Bretton-Woods-rcsolutionens anda utöver dem, som redan vidtagits genom skärpning av valutakontrollen m. ni. Förslaget föranledde utfärdande av en lag om kontroll å viss utländsk egendom. 1 Denna lag, den s. k. kontrollagen, öppnade möjlighet att anordna särskild kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket bland annat genom skingringsförbud och kvarstad. De genom den nya lagstiftningen tillkomna kontroll- och förvaltningsuppgifterna anförtroddes åt en speciell administrativ myndighet, flyktkapitalbyrån, och en 1

Lag den 29 juni 1945 (nr 522).

nämnd med väsentligen judiciella funktioner, restitutionsnämnden. 1 Med stöd av kontrollagen infördes skingringsförbud å tysk egendom i landet. 3 Det visade sig snart erforderligt att skapa möjli gliet för mer vittgående ingripanden, vilket skedde genom utfärdande av dels den s. k. administrationslagen', dels en lag angående ändrad lydelse av vissa delar av kontrollagen.' Enligt administrationslagen kan offentlig administration, på framställning av flyktkapitalbyrån och efter beslut av restitutionsnämnden, anordnas bland annat för svenskt aktiebolag eller annan juridisk person, vari finnes ett bestämmande tyskt inflytande. Även om inflytandet ej kan anses bestämmande, kan administration anordnas med samtycke av bolagets beslutande organ. Bolag, som satts under administration, företrädes utåt av en administrator, vilken utöver de befogenheter, som eljest tillkomma bolagels organ. Administratorn äger dock icke överlåta eller nedlägga bolagets rörelse eller föranstalta om frivillig likvidation eller bolagets upplösning på annat sätt utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av flyktkapitalbyrån. Tillsyn över administrationen utövas av flyktkapitalbyrån. 1 Båda inrättade fr.o.m. budgetåret 1945/4G. Instruktioner av den 29 juni 1945 (nr 524 resp. 525). 2 Kungl. kung. 29 juni 1945 (nr 526). 3 Lag den 14 december 1945 om administration av vissa bolag m.m. (nr 885). 4 Lag den 14 december 1945 (nr 887).

Genom nyssberörda ändring av kontrollagen erhölls bland annat möjlighet att försälja kvarstadsbelagd egendom om så finnes erforderligt för att egendomen skall komma till en ändamålsenlig och ur allmän synpunkt lämplig användning. Med stöd av de sålunda vidgade befogenheterna kunde avvecklingen av inom landet befintliga tyska tillgångar börja. Frågan huru de tyska tillgångarna i Sverige slutligen skulle disponeras löstes efter underhandlingar med de allierade genom den s. k. Washington-överenskommelsen, som, sedan den godkänts av riksdagen vid 1916 års höstsession, av Kungl. Maj:t sattes i kraft den 28 mars 1947. Överenskommelsen innebar bland annat, att de tyska tillgångarna i Sverige skulle omhändertagas, kontrolleras, likvideras och försäljas eller eljest överlåtas genom flyktkapitalbyråns försorg. Den del av vid likvidationen inflytande medel, som beräknades återstå sedan svenska fordringar i viss utsträckning erhållit betalning enligt den svenska clearinglagstiftningen, skulle tillkomma det tyska folkhushållet, medan fördelningen och dispositionen av vid likvidationen i övrigt inflytande medel skulle vara en intern svensk angelägenhet. Av den tyskägda gruvegendom, som är föremål för vår utredning, sattes med stöd av administrationslagen Hörkens Gruvaktiebolag under administration fr. o. m. den 22 juni 19461 samt Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna fr. o. m. den 1 augusti 1947.2 I anledning härav förord1

Restilutionsnämndens beslut den 11 maj 1940. '-' Restitutionsnämndens beslut den 4 juni 1947.

nade flyktkapitalbyrån såsom administratörer för Hörkens Gruvaktiebolag kommerserådet K. Sidenvall, och för övriga ovannämnda bolag Sidenvall och hovrättsrådet O. Söderström. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande' uppdrog chefen för handelsdepartementet- åt dåvarande byråchefen A. Lindencrona att uppgöra förslag till disposition av vissa näringspolitiskt betydelsefulla svenska näringsföretag, i vilka förelegat tyska intressen. I sitt förslag' ingick Lindencrona bland annat på frågan huru försäljningen av de tyska gruvföretagen borde ske. Han konstaterade därvid, att värderingen av gruvorna borde baseras på en räntabilitetsberåkning med tyngdpunkten lagd pä prognoser för framtiden och framhöll, att ingående undersökningar fordrades i fråga om naturtillgångar, brytningskostnader, marknadsförhållanden, anläggningarnas kapacitet och eventuella investeringsbehov. I skrivelsen framhölls även, att vid prövning av inkomna anbud anbudssummans storlek icke skulle vara ensam avgörande utan att även näringspolitiska överväganden måste spela in. Ur sådan synpunkt kunde det tänkas, aft ett anbud borde antagas även om det icke skulle vara det högsta. Tillkallade experter', kommerserådet K. Sidenvall, professorn N. Magnusson och disponenten A. Alarik, verkställde en ingående utredning, som i form av promemorior 3 överlämnades till Linden1 Kungl. Maj:ts beslut den 25 januari 1946. 2 Genom beslut den 14 december 1946. 3

Skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 10 april 1947. 4 Departementschefens beslut den 13 mars 1947. ö Ett sammandrag därav, upprättat av civilekonomen S. Verner-Carlsson, ställdes till spekulanternas och sedermera till tyskgruvekommitténs förfogande. Originalrapporterna ha sedermera ställts till vårt förfogande.

crona. Till Lindencronas förfogande ställdes såsom expert civilekonomen S. Verner-Carlsson 1 och såsom sekreterare dåvarande assessorn B. af Klintberg.Lindencrona, åtföljd av Verner-Carlsson och af Klintberg, besökte i oktober 1947 gruvföretagen och förhandlade med ledning och anställda. Samtidigt togs även kontakt med representanter för berörda kommuner. Förhandlingarna följdes av statsrådet Kock och kommerserådet Sidenvall. Auktoriserade revisorn P. O. Öhrling tillkallades' 1 för att med ledning av de berörda företagens bokföring och övriga affärshandlingar fastställa deras tillgångar och skulder och rörelseresultatet under den senaste tioårsperioden. Förberedande försäljningsförhandlingar upptogos härefter av Lindencrona med ett stort antal spekulanter, av vilka de flesta emellertid efterhand trädde tillbaka eller gingo tillsammans med annan spekulant. Sedan Lindencrona i allmän statsrådsberedning lämnat en redogörelse för förhandlingsläget, hölls* med representanter för de återstående spekulanterna — svenska staten, ett inom Jernkontoret bildat konsortium, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt Lesjöfors AB — ett sammanträde under Lindencronas ordförandeskap. Därvid överlämnades till spekulanterna Verner-Carlssons tidigare omnämnda sammanfattning av Sidenvalls, Magnussons och Alariks expertutredning men meddelades, att resultatet av öhrlings utredning icke kunde beräknas bli färdigställt förrän senare under året. Vidare upplystes, att en försäljning av hela gruvkomplexet som en enhet vore 1 Departementschefens beslut den 14 december 1946. 2 Departementschefens beslut den 10 januari 1947. 3 Departementschefens beslut den 14 december 1946. 4 Den 11 juni 1948.

önskvärd, men att det icke vore någon absolut förutsättning för försäljningen att anbuden avsågo samtliga gruvor. Vid sammanträdet anmäldes av Lesjöfors AB:s representant att bolaget ingått i jernkontorskonsortiet. Härefter återstod således, utom svenska staten, endast två spekulanter. Sedan öhrling färdigställt sina rapporter — vilka, på grund av den avsevärda tid som förflutit efter experternas utredning, efter anmodan av Lindencrona kompletterats med senaste uppgifter om produktionskostnader, försäljningspriser och avsättningsförhålIanden hos gruvföretagen — överlämnades de av Lindencrona successivt till spekulanterna. 1 I rapporterna återgivna balansräkningar hänförde sig till den 30/9 1947 för Stora Långviks grufveakticbolag, den 31/12 1947 för Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekombcrg och Aktiebolaget Stollbcrgs grufvor och anrikningsverk samt den 31/12 1948 för Hörkens Gruvaktiebolag och Aktiebolaget nya Noragrufvorna. Sedan Lindencrona lämnat statsrådet Kock redogörelse för de företagna åtgärderna, bemyndigade Kungl. Maj:t honom att infordra anbud på tyskgruvorna.-

2. Tyskgruvekommittén Kommitténs tillsättande Sedan fråga uppstått om statsförvärv av tyskgruvorna tillkallade statsrådet Kock, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande 3 , generaldirektören S. ödeen, ordförande, samt avdelningskas1 Dagtecknade den 15 november 1948, 2 februari 1949, 4 mars 1949 och 23 mars 1949. 2 Kungl. Maj:ts beslut den 18 mars 1949. 3 Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1948, statsrådet Kocks beslut den 5 juni 1948.

sören G. Fridholm, byråchefen B. Palme och auktoriserade revisorn E. Bybeck — den s. k. tyskgruvekommittén 1 — för att utreda i samband med det ifrågasatta statsförvärvet uppkommande frågor av teknisk, ekonomisk och organisatorisk art. Kommittén hade däremot icke att taga ställning till frågan huruvida gruvorna borde förvärvas av staten eller ej.

Allmänna riktlinjer I TGK:s betänkande- redovisades inledningsvis de principer, som legat till grund för TGK:s värdering av malmfyndigheterna jämte anläggningar och för de av TGK gjorda driftekonomiska kalkylerna. TGK beräknade, på i betänkandet närmare angivna grunder, kapitalvärdet för de olika gruvkomplexen. I de fall, då kapitalvärdet blivit lägre än av kommittén beräknat realisationsvärde, lades det senare till grund för värderingen. TGK utgick, i enlighet med direktiven, från att samtliga fyndigheter skulle förvaltas och drivas av ett enda statligt bolag och förutsatte därvid, att gruvorna sammanfördes i ur tekniska och liknande synpunkter lämpliga enheter utan hänsyn till före statsövertagandet rådande förhållanden, vilka ju betingats av att äganderätten då var splittrad. Börelsetillgångar och leverantörsskulder medtogos icke i TGK:s värdering utan ansågos böra hänföras till tidpunkten för statsövertagandet, då frågan om och till vilket värde dessa tillgångar och skulder borde övertagas finge avgöras genom förhandlingar mellan det statliga företaget och de nuvarande bolagens administratörer. 1 2

10 I fortsättningen benämnd TGK. Avgivet den 29 januari 1949. Ej offentligt.

TGK ansåg, att härutöver förefintliga mellanhavanden av speciell karaktär — exempelvis lån från de tyska intressenterna med mer eller mindre ovillkorlig återbetalningsskyldighet — principiellt icke borde övertagas av det statliga företaget. Bland bolagens tillgångar fun nos även aktier i andra gruvbolag, vilka TGK ansäg böra ingå i förvärvet. TGK hade vid beräkningen av malmtillgångarna haft att röra sig med många osäkra faktorer. Uppgörandet av driftkalkyler hade varit vanskligt med hänsyn till erforderliga nyanläggningar, omläggning av brytningen, omorganisation av driftenheterna och ej minst arbetskraftbebovet. Dessa omständigheter föranledde TGK att vid sina beräkningar ålägga sig en viss försiktighet. I malmtillgångarna inräknades på basis av mycket försiktiga antaganden även sannolika tillgångar. Årsbrytningen beräknades med utgångspunkt från lämplig avsänkning eller, i vissa fall, anläggningarnas kapacitet. I stor utsträckning hade gruvföretagen egna bostäder, vilkas värde medtogos vid beräkningen av realisationsvärdet. Bostäderna voro av varierande standard. Vissa voro moderna och i mycket gott skick, andra däremot i mycket dåligt skick och fordrade betydande reparationer och ombyggnader. Den i vissa fall utökade brytningen krävde vidare ökat arbetareantal. Härav föranlett behov av ytterligare bostäder förutsatte dock TGK skola ordnas på för bostadsförsörjning i allmänhet normalt sätt med kostnaderna täckta av hyrorna, varför således några kostnader härför ej komme att belasta driften. I detta sammanhang framhöll TGK, att i händelse av ett statsövertagandc kraven pä

ordnande av bostäder sannolikt komme att öka. Givetvis borde vid ett statsövertagande undersökas, i vilken utsträckning statligt stöd för bostadsförsörjningen på de olika platserna kunde bliva erforderligt. I fråga om pensionskostnaderna framhölls, att varje större företag numera torde få räkna med tjänstemannapensioner, vilket också skedde i TGK:s kalkyler. I fråga om arbetarepensioner hade de nuvarande bolagen ej några åtaganden. Efter längre tids tjänst brukade dock utgå en gratial av 25—50 kronor per månad. I överensstämmelse med vad som vore fallet i av staten tidigare övertagna företag, torde dock, framhöll TGK, även i detta fall arbetarepensionsfrågan få ordnas. Då emellertid, därest ej särskilda villkor vid försäljningen uppställdes, en enskild köpare ej behövda räkna därmed, hade TGK i kalkylerna ej ansett sig böra medtaga andra kostnader för arbetarepensionering än enligt nuvarande system. Vid bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av ett eventuellt statsövertagande måste emellertid även kostnaderna för en arbetarepensionering medräknas. Uppskattningen av kostnader för material och dylikt hade av skilda orsaker endast i ringa utsträckning kunnat grundas på då tillgängliga förbrukningssiffror. På grundval av från företagen erhållna uppgifter hade emellertid TGK gjort en beräkning av vid en rationell drift sannolika siffror. Vid ändrad driftteknik liksom vid upptagande av helt ny brytning hade emellertid beräkningen måst baseras på antaganden. TGK upptog därefter till behandling bolagens direktägda fyndigheter och behandlade aktieinnehavet i två utomstående gruvföretag, Skandinaviska Gruv AB och AB Smålands Taberg, i ett särskilt avsnitt av utredningen.

Malmfyndigheterna1

De brytvärda gruvfyndigheterna hade, som förut nämnts, av TGK sammanförts till drifttekniska enheter, vari ingingo närliggande ej brytvärda fyndigheter. På så sätt erhöllos tre grupper: Håksbergsgruvorna, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna, övriga direktägda fyndigheter ansågos ej brytvärda. Håksbergsgruvorna, belägna norr och nordost om Ludvika, omfatta ett flertal fält, av TGK sammanförda i tre arbetsenheter: Håksberg, Lekomberg och Stollbcrg. Starkgruvorna omfatta Eskilbacks- och Karlvagnsfalten inom Norbergs municipalsamhälle. Till Intrångsgruvorna, nordost om Hedemora, räknas utom Intrångsfältet vissa andra ej brytvärda fyndighetcr, alla i Garpenbergs socken. De övriga, såsom ej brytvärda ansedda fyndigheterna ä r o : Asköfältet i Södermanlands län vid sjön öljaren söder om Hjälmaren; Pershyttc Berggruvefältet sydväst om Nora stad; Hörkens malmfält invid Hörkens järnvägsstation; östanbergsfältet 14 km nordost om Smedjebacken; Grönvoldsfältet på en ö i sjön Usken norr om Nora stad; Mariebergsfältet vid Nyköping; Svärtafältet nordost därom, Nartorpsoch Ormestorpsfälten i Östergötlands län nordväst om Valdemarsvik samt diverse utmål dels i Knutsbofältet inom Folkärna socken, dels på spridda ställen i Norrbärke socken. Företagsform och centraladministration

Enligt direktiven för TGK skulle gruvorna efter statsövertagandet drivas som ett statligt aktiebolag. TGK föreslog att styrelsen skulle bestå av tre ledamöter och att Håksberg, eventuellt Ludvika, 1

Se vidare kap. II och III.

skulle bli bolagets säte. För Håksberg talade, att personal- och kontorsorganisation kunde förbilligas genom att göras gemensamma för bolagsledningen och den största platsledningen. Personalorganisationen inom centralförvaltningen borde enligt TGK ur ekonomisk synpunkt begränsas, vilket dock icke borde hindra en centralisering av vissa arbetsuppgifter där detta kunde medföra besparingar, bättre utnyttjande av tillgänglig fackkunskap och överhuvudtaget en rationalisering. En god gruvteknisk kapacitet borde placeras hos företagsledningen.

Värdering För de såsom brytvärda bedömda driftenheterna kalkylerade TGK driftoch administrationskostnader samt investeringsbehov för nyanläggningar. På grundval av dittillsvarande priser och antaganden om prisutvecklingen kalkylerade TGK sannolika försäljningspriser. Ur dessa kalkyler beräknade TGK för de olika driftenheterna driftöverskott, varvid hänsyn togs till kostnaden för förräntning och amortering av nyinvesteringar samt ränta på rörelsekapital. På grundval av driftöverskotten beräknade TGK driftenheternas kapitalvärden utifrån den förutsättningen, att kapitalvärdet under drifttiden skulle amorteras och förräntas ur det efter inkomstskatten återstående årliga driftöverskottet. För sådan gruvenhet, för vilken tillräckligt driftöverskott ej erhölls, liksom för ej brytvärda gruvor beräknade TGK det sannolika realisationsvärdet. Slutligen uppskattade TGK kapitalbehov för investering samt rörelsekapital och angav sättet för finansiering genom aktiekapital och förlagslån. 1

Arbetarepensionsfrågan Som tidigare nämnts medtog TGK ej i kalkylen kostnaderna för arbetarepensionering men framhöll, att vid statsövertagandet även dessa kostnader måste medräknas. 1

Bostadsfrågan TGK framhöll, att bostadsfrågan för de nuvarande anställda i huvudsak vore ordnad. För modernisering av befintliga bostäder samt för nybyggnader — bland annat i samband med av TGK förutsatt utökning av arbetareantalet — beräknades dock vissa kostnader uppstå. 2

TGK:s örslag TGK föreslog, i händelse av ett statsövertagande, bland annat att för ifrågavarande ändamål skulle bildas ett statligt aktiebolag med ett aktiekapital av lägst 10 milj. kronor, att detta aktiebolag skulle från de förutvarande tyskägda företagen förvärva gruvfyndigheter, fastigheter och a n d r a anläggningstillgångar till ett pris, som bestämdes med utgångspunkt från det av TGK angivna värdet av ca 12 milj. kronor och under hänsynstagande till av TGK anförda synpunkter, att frågan om ett övertagande av rörelsetillgångar och rörelscskulder från de nuvarande företagen skulle få avgöras av bolaget efter förhandlingar med de nuvarande företagen samt att för erforderliga nyanläggningar medel i form av förlagslån successivt skulle ställas till bolagets förfogande. 1

12 Se vidare kap. VI.

2 Se vidare kap. IV. Se vidare kap. V.

3. Anbudsförfarandet Sedan TGK avlämnat sitt betänkande verkställde kommitténs ordförande ödeen en omräkning 1 av vissa av TGK:s siffror med hänsyn till efter utredningen framkomna ytterligare upplysningar — bland annat i de senare av öhrlings rapporter — och under hänsynstagande till av TGK vid värderingen ej medräknade pensions- och avvecklingskostnader. Det föreslogs även i skrivelsen, att anbuden borde omfatta samtliga gruvor, men blott anläggningstillgångar och aktieinnehav, samt att köparen skulle förbinda sig att ordna pensionsfrågan för de anställda och att vidtaga åtgärder till skyddande av de anställda vid gruvor, som komme att nedläggas. Sedan ödeen i allmän statsrådsberedning 2 redogjort för TGK:s utredning och innehållet i nyssnämnda skrivelse, uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittéledamöterna ödeen och Bybeck att upprätta det förslag till anbud på tyskgruvorna, som för kronans del borde avgivas till Lindencrona." Efter förhandlingar mellan Lindencrona, å ena, samt utredningsmannen Bybeck och representanter för de båda övriga spekulanterna — Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och jernkontorskonsortiet — å andra sidan, utarbetades förslag till anbudsvillkor, vilka av Bybeck tillställdes Lindencrona. I promemoria till statsrådet Kock4 angav Lindencrona, efter en redogörelse för frågans dittillsvarande behandling, vissa anbudsvillkor och föreslog bland annat, att anbud borde avse blott de tillgångar och skulder, som hade samhörighet med gruvdriften och angav särskilt de tillgångar och skulder, som ej skulle 1

1 v.p.m. till statsrådet Kock, dagtecknad den 17 februari 1949. Ej offentlig. 2 Den 8 februari 1949. 3 Kungl. Maj:ts beslut den 25 februari 1949. 4 V.p.m. dagtecknad den 15 mars 1949.

medräknas. Sålunda undantogos vissa Stora Långviks grufveaktiebolag tillhöriga gruvtillgångar. I en senare promemoria 1 kompletterades uppgifterna så, att anbuden skulle avse enbart anläggningstillgångarna, att avvecklingen skulle antagas ske per den 1 juli 1949, att omsättningstillgångarna skulle övertagas till sitt verkliga värde och att de nyssnämnda undantagna gruvtillgångarna skulle ingå. Därjämte angavs att anbudstiden utgick den 9 maj 1949. Båda dessa promemorior tillställdes spekulanterna. Sedan Lindencrona i skrivelse till spekulanterna 2 meddelat, att anbudstiden förlängts till och med den 16 maj 1949, erhöllo spekulanterna slutgiltigt besked om anbudstiden genom ett protokoll över ett sammanträde mellan Lindencrona och administratörerna 3 , vari angavs, att anbudstiden på framställning av jernkontorskonsortiet förlängts till och med den 15 juni 1949. I sitt förslag 4 framhöllo ödeen och Bybeck, att TGK vid bestämmandet av det driftvärde, som beräknats för vissa av gruvorna, på i TGK:s betänkande anförda skäl icke ansett sig böra räkna med större pensionsförpliktelser för en köpare än dem, som ålågo de nuvarande företagen. Vid ett statsövertagande bleve det emellertid nödvändigt att ordna även arbetarepensionsfrågan, ödeen och Bybeck hade därför ansett det riktigast att i den av dem gjorda driftkalkylen inräkna även kostnaden härför. Härjämte hade de — i fråga om de gruvor, som antogos skola avvecklas — justerat de av TGK beräknade realisationsvärdena med hänsyn till vissa av dem förutsedda särskilda avvecklingskostnader. Dessutom hade de erhållit tillgång till 1

Tillägg till v.p.m. daterad den 4 april 1949.

2 Skrivelse den 20 april 1949. 3

Sammanträde den 29 april 1949. Skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juni 1949. Ej offentlig. 4

visst vid tiden för TGK:s värdering ej tillgängligt siffermaterial, som föranlett vissa justeringar. Efter att utförligt ha ingått på andra med anbudsgivningen sammanhängande spörsmål 1 föreslogo ödeen och Bybeck anbudssumma och anbudsvillkor och erhöllo 2 i uppdrag att för statens räkning avgiva anbud i enlighet med förslaget. I anbudet, som avgavs den 15 juni 1949 till utredningsmannen Lindencrona och som på hans begäran kompletterades genom nytt anbud den 28 juni 1949, erbjöds ett fast pris av 9,3 milj. kronor för gruvor, fastigheter och anläggningar per den 1 april 1949. För lager, fordringar, pensionsutfästelser och rörelseskulder, som förutsattes skola samtidigt övertagas, angåvos värderingsprinciperna. I allmän statsrådsberedning" lämnade härefter Lindencrona redogörelse för resultatet av anbudsförfarandet. Utöver det för statens räkning avgivna anbudet hade anbud endast avgivits av en av de båda enskilda parter, som bcretts tillfälle att inkomma med anbud. Enligt detta anbud erbjöds för anläggningstillgångarna per samma datum 4,5 milj. kronor. I anbudet angavs driften vid Håksberg skola omedelbart nedläggas medan övriga gruvor avsågos drivas av ett nybildat bolag. För i samhand med driftnedläggelsen eventuellt uppkommande kostnader för sociala åtgärder förbehöll sig anbudsgivaren avdrag på köpeskillingen.

derström såsom administratörer för bolagen och ödeen och Bybeck såsom ombud för svenska staten som köpare, vilka förhandlingar resulterade i ett förslag till köpekontrakt. Sedan båda parterna godkänt detta förslag, underställdes detsamma av flyktkapitalbyrån Kungl. Maj:t för godkännande. Kungl. Maj:t godkände avtalet 1 och bemyndigande samtidigt ödeen och Bybeck att för Kungl. Maj:t och Kronan underteckna detsamma. Enligt köpeavtalet 2 , för vars giltighet fordrades riksdagens godkännande, överlåtas bolagens anläggningstillgångar ävensom övriga tillgångar och skulder — med undantag av aktier i AB Smålands Taberg och Skandinaviska Gruv AB, vissa andra uppräknade tillgångar, vissa banktillgodohavanden, värdepapper och kassabehållning ävensom skulder till aktieägarna och tyska intressenter — från och med den 1 april 1950. Bolagens dåvarande pensionsförpliktelser ävensom ingångna leveransavtal skola även i princip övertagas. Köpeskillingen har, med utgångspunkt från anläggningstillgångarnas beräknade värde per den 1 april 1950 och med avdrag för på tiden fram till denna dag belöpande substansminskning och avskrivning m. m., bestämts till 7,9 milj. kronor. För rörelsetillgångarna angivas i avtalet grunderna för värderingen per den 1 april 1950. Avtalet undertecknades av parterna den 1(5 september 1949.

4. Köpeavtalet

5. Utredningsuppdraget i den del det avser tyskgruvorna

Sedan anbudsprövningen slutförts upptogos på flyktkapitalbyråns initiativ förhandlingar mellan Sidenvall och Sö1 Se framställningen under kap. 11:2. 2 Kungl. Maj:ts beslut den 10 juni 1949. 3

Den 30 juni 1949.

14 Till statsrådsprotokollet den 4 augusti 1949 anförde statsrådet Kock — efter att inledningsvis hava berört TGK:s ut1 2

Kungl. Maj:ts beslut den 16 september 1949. Bilaga 1.

redning och anbudsförfarandet annat följande1:

bland

»Efter nu verkställd prövning av de inkomna anbuden är det min avsikt att sedermera föreslå Kungl. Maj :t att avgiva proposition till riksdagen angående förvärv av gruvorna för statens räkning. Dessförinnan synas emellertid formerna för gruvornas administration, drift och finansiering böra närmare utredas. I Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1948, som låg till grund för 1 För direktiven, till den del de avse utredningsuppdraget i övrigt, redogöres i kap. IX.

Karta utvisande

tyskgruvekommifténs tillsättande, angavs, att gruvorna i händelse av statsövertagande borde drivas i aktiebolagsform. Tyskgruvekommittén utgick i sitt betänkande från alt de borde drivas i ett enda företag samt uppdrog vissa riktlinjer för ett sådant bolags organisation och finansiering. Dessa principer lorde böra ligga till grund för den fortsatta utredningen, som bör resultera i ett detaljerat förslag till ett statligt gruvbolag utan dock att i organisatoriska, drifttekniska eller driftckonomiska frågor binda en kommande bolagsledning i vidare mån än vad som är sedvanligt.»

läget av de av utredningen

behandlade

gruvfälten.

II. TILLGÅNGARNA OCH SKULDERNA

1. Anläggningstillgångarna De anläggningstillgångar, som genom köpeavtalet av den 16 september 1949 övertagas, utgöras av gruvor och gruvrättigheter, skogs- och jordbruksfastigheter, bostadsbyggnader, driftbyggnader, fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier. Gruvor och griwrättigheter omfatta ett större antal fyndigheter, av vilka följande — sammanförda i av TGK föreslagna driftenheter —• av TGK ansetts kunna ifrågakomma för fortsatt brytning: H å k s b c r g s g r u v o r n a: Håksbergszonen: Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-, Källbotten-, Gråsbergs- och Torrstensbergsfälten med sammanlagt 112 utmål. Lekombergszonen: Lekombergs-, Sörviks-, Gussjöbergs-, Dammgruve- och Laggaruddsfälten med sammanlagt 31 utmål. Stollbergszonen: Stollbergs-, Dammbergs- och Svartbergsfälten med sammanlagt 39 utmål. Starkgruvorna: Eskilbacks- och Karlvagnsfälten med sammanlagt 16 utmål. Intrångs gruvorna: Intrångsfältet, Middagsgruvan, Jelkgruvan och Bensåsfältet med sammanlagt 12 utmål. Utöver ovan angivna fyndigheter finnas följande, vilka TGK emellertid be-

dömt såsom åtminstone under nuvarande förhållanden icke brytvärda: Asko- (3 utmål), Pershytte Berggruve(20), Östanbergs- (19), Mariebergs- (5), Nartorps- (l),Ormestorps- (1), Knutsbo(2), Hörken- (16), Grönvolds- (13) och Svärtafälten (1) samt ytterligare 5 utmål inom Norrbärke socken. 1 Vidare ingå i tillgångarna dels smärre andelar i vissa utmål, dels vissa andelar i gruvbolag. Skogs- och jordbruksfastigheterna ha en total areal av 1 690 ha, fördelad på 78 ha åker, 190 ha betesmark, 1 321 ha skogsmark och 101 ha övrig mark. Fastigheterna äro belägna i Ludvika, Norrbärke, Norbergs, Garpenbergs, Ljusnarsbergs, österåkers och Nora socknar. Senaste taxeringsvärde är sammanlagt 0,46 milj. kronor, varav jordbruksvärde 0,23 och skogsvärde 0,23 milj. kronor. Bostadsbyggnaderna äro i huvudsak belägna kring Sörvik, Lekomberg, Håksberg, Stollberg, Norberg och Intrånget. Bostäderna omfatta totalt c:a 1 500 rumsenheter. Taxeringsvärdet uppgår till sammanlagt 2,80 milj. kronor."" De fastigheter, å vilka driftbyggnaderna äro uppförda, äro i huvudsak belägna vid de av TGK såsom brytvärda bedömda gruvorna. Driftbyggnaderna 1 Vissa 2

utmål ha även främmande delägare. Exklusive bostadsbyggnaderna vid Intrångsgruvorna. 3 I taxeringsvärdena ingå i allmänhet även markvärden, i vissa fall äro dock dessa inräknade i taxeringsvärdena för skogs- och jordbruksfastigheterna.

utgöras av byggnader och anläggningar för uppfordring och anrikning av malm jämte därtill hörande personal-, administrations-, verkstads-, förrådsbyggnader och dylikt. Utöver dessa anläggningar, koncentrerade till Håksberg, Lekomberg med Sörvik, samt Stollberg, Norberg och Intrånget, finnas driftbyggnader även vid Asko och Källbotten — vilka byggnader av TGK föreslagits icke skola komma till användning — ävensom vissa smärre, delvis förfallna byggnader vid nedlagda gruvfält. Sammanlagda taxeringsvärdet uppgår till 3,16 milj. kronor. 1 2 I anläggningstillgångarna ingå därjämte fasta maskinanläggningar, tillhörande driftbyggnaderna, samt maskiner och inventarier. För de förra är sammanlagda taxeringsvärdet 0,71 milj. kronor. 2. Verkställda värderingar av anläggningstillgångarna I samband med Lindencronas utredning verkställdes, såsom förut angivits 0 , av särskilda sakkunniga en utredning rörande värdet av gruvföretagen, vilken i form av ett kort sammandrag av Lindencrona tillställdes anbudsgivarna. Däri ingick, förutom beräkning av malmtillgångarna, kalkyler över driftkostnader och investeringsbehov vid de viktigare gruvkomplexen. Någon värdering av anläggningarna verkställdes emellertid icke i annan mån än att realisationsvärdet av vid driftens framtida nedläggande återstående egendom uppskattades. På grundval av dels den nyssnämnda utredningen, dels i företagens bokföring 1

Häri ingå för Intrånget även bostadsbyggnaderna, som där tillsammans med driftbyggnaderna åsatts gemensamt taxeringsvärde. 2 1 allmänhet inklusive markvärden. 3 Se not 5, sid. 8. 9

upptagna värden gjorde öhrling sedermera sin utredning angående bland annat anläggningstillgångarnas värde. I fråga om gruvegendomen utgick öhrling därvid från de i bolagens bokföring upptagna värdena. Dessa voro naturligen beroende av de möjligheter till avskrivning av i gruvorna tidigare investerade medel, som varje särskilt bolags driftöverskott under åren medgivit. De ur avkastningssynpunkt minst gynnsamma gruvorna blevo härigenom upptagna i högre värden än de mera gynnsamma. Då öhrlings utredning på grund av utredningsmaterialets omfattning tog betydande tid, kom hans utredning delvis att hänföra sig till långt tillbaka belägna tidpunkter, vilka dessutom icke sammanföllo för de olika bolagen. 1 En sammanställning av resultatet av öhrlings utredning ger följande v ä r d e n : Av Öhrling antagna värden0 milj. kr. Gruvor och gruvrättigheter 6,13 Skogs- och jordbruksfastigheter .. 0,58 Bostadsbyggnader 2,36 Driftbyggnader 1.89 Fasta maskinanläggningar 1,72 Maskiner och inventarier 1,64 Summa 14,32 TGK sökte dels ur gruvtekniska och drifttekniska synpunkter bedöma om de olika fyndigheterna voro brytvärda eller ej, dels verkställa en värdering av fyndigheterna och anläggningarna. För de brytvärda fyndigheterna gjordes kalkyler över brytningskostnaderna under såsom lämpliga bedömda drifttekniska förutsättningar. Därjämte uppskattade TGK omfattningen av erforderliga investeringar i nyanläggningar, övriga investeringar samt nödvändigt rörelseka1 De tidpunkter, till vilka de av öhrling använda balansräkningarna hänföra sig, ha angivits i det föregående (sid. 9). 2 Erhållna genom justering av i bolagens räkenskaper upptagna värden.

I'ital. På grundval av länkbara försäljningspriser, antagen brytningstid samt beräknade driftkostnader och kapitalomkostnader beräknade TGK årsavkastningen. Härur beräknades sedan ett kapitalvärde, driftvärde, för de olika gruvkomplexen. För sådana fyndigheter, som TGK bedömt icke brytvärda, liksom för sådana, där det ekonomiska resultatet av driften enligt TGK:s kalkyler givit ett lågt driftvärde, genomförde TGK en värdering av anläggningstillgångarna under förutsättningen att driften i förekommande fall nedlades och anläggningarna omedelbart realiserades. 1 Efter på detta sätt genomförda värderingar kom TGK till ett driftvärdc för Stollbergsgruvorna och realisationsvärden för övriga gruvor. För Intrångsgruvorna gav beräkningen under de antagna förutsättningarna ungefär lika stort realisations- som driftvärde. TGK:s. värdering hänförde sig till samma tidigare tidpunkter som öhrlings. I de fall, då TGK enligt ovan kom fram till driftvärden för vissa gruvkomplex, beräknades dessa såsom en kapitalisering efter vissa grunder av under brytningstiden uppkommande driftöverskott, vilka, utöver avskrivning av anläggningsvärdet på brytningstiden, skulle efter skatter medge en förräntning av ett mot driftvärdet svarande investerat kapital efter en, med hänsyn till riskerna, såsom rimlig bedömd procentsats. Driftvärdet framkom sålunda icke efter en detaljvärdering av anläggningarna utan som en ospecificerad totalsumma för samtliga anläggningar. TGK:s värdering gav till resultat en totalsumma för anläggningstillgångarna av 12 milj. kronor. I ödeen och Bybecks 1 TGK framhöll i detta sammanhang, att den omständigheten att TGK räknade med realisationsvärden icke betydde, att de ifrågavarande gruvorna vid en rationell drift icke kunde bli bärkraftiga och driften således fortsattes.

utredning 1 , som skulle utgöra underlag för statens anbud, framhölls, att TGK:s värdering avsåg de nuvarande företagens anläggningstillgångar, men att vid bedömande av anbudssummans storlek hänsyn jämväl måste tagas till att det driftvärdc, som beräknats för vissa av gruvorna, bestämts under den förutsättningen att köparen ej skulle vara skyldig ikläda sig större pensionsförpliktelser än de nuvarande företagen. I händelse av ett statsövertagande bleve det emellertid nödvändigt alt ordna även arbetarepensionsfrågan, varför det syntes ödeen och Bybeck riktigast att i driftkalkylen inräkna även kostnaderna härför. Efter dessa grunder verkställde ödeen och Bybeck en omräkning. I fråga om de gruvor, för vilka TGK räknat med ett realisationsvärde, framhöllo ödeen och Bybeck att beräkningen byggde på antagandet om omedelbar realisation. En eventuell avveckling måste emellertid taga tid och därunder måste man, då inga kostnadskrävande rationaliseringsåtgärder under tiden kunde ifrågakomma, räkna med förlust. Vidare uppstodo vid avvecklingen en del problem av social natur, vilkas lösande måste draga kostnader, ödeen och Bybeck uppskattade de antagliga kostnaderna härför och kommo fram till nya justerade realisationsvärden för gruvorna. Vidare framhöllo ödeen och Bybeck att TGK ej haft tillgång till exakta uppgifter i fråga om vissa anläggningstillgångar och ej heller till en del uppgifter rörande den aktuella brytningen, driftkostnader och priser. Sådana uppgifter hade sedermera blivit tillgängliga, till följd varav vissa justeringar av värderingarna måste göras. Med hänsynstagande till de angivna omständigheterna genomfördes en reviderad värdering, 1

Jfr kap. 1:3.

som slutade på en totalsiffra av 10 milj. kronor. Emellertid påpekade ödeen och Bybeck att resonemanget dittills endast rört frågan om de ifrågavarande objektens realisations- och driftvärden. Ställning hade därmed icke tagits till det anbud staten borde avgiva för att säkra ett förvärv. Med andra o r d : de angivna värdena kunde icke utan vidare sättas lika med priset på objekten vid en konkurrens med övriga ifrågakommande spekulanter. Det pris, som en enskild spekulant kunde vara villig att erbjuda, berodde på huru attraktiva objekten voro för just honom; vilka vinstmöjligheter respektive förlustrisker han med sina särskilda förutsättningar eller utgångspunkter kunde bedöma förefinnas. Även andra omständigheter än i mera inskränkt bemärkelse rent affärsmässiga kunde därvid också tänkas inverka. I första hand ansågs därvid Stollberg vara det attraktiva objektet, medan de övriga gruvorna i stor utsträckning komme att betraktas som värdelösa eller till och med som en belastning, då köpet enligt anbudsvillkoren måste avse samtliga objekt. En enskild köpare komme sannolikt att snarast möjligt nedlägga driften vid som ej brytvärda bedömda gruvor och realisera egendomen. Själva realisationen av egendom förutsågs taga tid, förorsaka administrations- och försäljningskostnader, giva ränteförluster o. s. v. Därjämte vore det ej osannolikt att, så länge som egendomen vore kvar i den blivande köparens hand, en hel del underhållskostnader kunde uppstå. Med krav på bostadsreparationer och bostadsombyggnader finge en köpare bland annat räkna, även om driften nedlades. Dylika kostnader kommo naturligtvis att i ej mindre grad drabba staten som köpare. Ur dessa synpunkter kunde det ej an-

ses osannolikt att enskilda spekulanter kunde komma att erbjuda ett pris för de icke brytvärda gruvföretagen, som högst väsentligt understege deras värde enligt de gjorda kalkylerna och för exempelvis Håksberg kunde komma att bli obetydligt. Å andra sidan ansågos emellertid de brytvärda gruvorna, främst Stollberg, kunna komma att värderas avsevärt högre än vad Ödeen och Bybeck kalkylerat. Sålunda vore blymalmsbrytningen en kortfristig och god affär och alldeles omöjligt vore det ej heller att, om inga särskilda hänsyn behövde tagas, malmen kunde än snabbare utbrytas för att utnyttja det då exceptionellt höga prisläget på bly. Av dylika orsaker vore det tänkbart att mera optimistiska kalkyler kunde leda till väsentligt högre kapitalvärden. Även limonitmalmbrytningen i Stollberg — för vilken TGK ej ansett sig kunna upptaga något värde med hänsyn till svårbedömbara tekniska faktorer ifråga om möjligheterna att utvinna malmen — kunde bli föremål för olika värderingar. Sådan enskild spekulant, som hade tillgång till speciell teknisk sakkunskap rörande förädling av denna malmtyp och som därför måhända kunde räkna med att det tekniska problemet för hans del vore löst, kunde genomföra driftkalkyler, som voro tillräckligt säkra för att läggas till grund för en värdering. Det från statens sida sedermera avgivna anbudet, 1 som avsåg anläggningstillgångarna i det skick och med den omfattning de hade vid de av öhrlings utredning angivna tidigare balansdagsdata, uppgick för anläggningstillgångarna till 10 milj. kronor. Det justerade anbudet, 2 som avsåg anläggningstillgån1 2

Av den 15 juni 1949. Tilläggsanbud av den 28 juni 1949. 19

garna per den 1 april 1949, reducerade emellertid denna summa till 9,30 milj. kronor. Sistnämnda värde lades sedermera till grund för köpekontraktet, men då detta hänförde sig till det förutsedda övertagandet per den 1 april 1950, justerades anbudssumman ytterligare med hänsyn till under mellantiden inträffande förändringar. Sålunda gjordes avdrag för förutsedd minskning i Stollbergsgruvornas driftvärde med hänsyn till att den återstående brytningstiden minskades med ett år, för uppskattad substansminskning i övriga brytvärda gruvor samt för antagen värdeminskning hos de den 1 april 1949 förefintliga anläggningstillgångarna. Slutligen undantogos från anläggningstillgångarna inom Mariebergsfältet vid Nyköping befintlig tomtmark. Efter förhandlingar enades man om en köpeskilling av 7,9 milj. kronor, vilken vid övertagandet skulle ökas med avskaffningsvärdet av efter den 1 april 1949 nyanskaffade anläggningar m. m. Värdet av nämnda nyanskaffningar torde i den mån nu kan bedömas kunna uppskattas till ungefär 0,4 milj. kronor och den totala köpeskillingen för anläggningstillgångarna per den 1 april 1950 skulle sålunda komma att uppgå till 8,3 milj. kronor.

3. Fördelning av köpeskillingen på anläggningstillgångarna Den gruvegendom och de övriga anläggningstillgångar, som genom det uppgjorda köpekontraktet skulle komina att förvärvas, ha sålunda den 1 april 1950 ett sammanlagt värde av 8,3 milj. kronor, motsvarande den på grundval av det högsta avgivna anbudet beräknade köpeskillingen. Denna anbudssumma och därmed också denna köpeskilling ha i huvudsak bestämts på grundval av den av ödeen

och Bybeck företagna utredningen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen beräknades därvid värdet för var och en av de olika gruvorna utifrån antaganden om huruvida en lönsam brytning skulle kunna äga rum eller ej. För de gruvor, beträffande vilka de utgingo från att brytning i framtiden icke skulle komma att äga rum, åsättes själva fyndigheterna icke något värde, under det att till dessa gruvor hörande byggnader, maskiner och inventarier upptogos till realisationsvärden, varifrån avdrogos de kostnader, som beräknades uppstå under en avvecklingsperiod. För de gruvor åter, där en fortsatt brytning antogs, beräknades värdet till nuvärdet av nettoavkastningen under återstående brytningstid. Denna senare värdering innebar således, att man erhöll ett totalvärde, som avsåg såväl fyndigheterna som de därtill hörande anläggningarna. I motsats till vad som i viss utsträckning var fallet beträffande de ej brytvärda gruvorna erhöllos däremot härigenom icke särskilda värden på de olika slagen av tillgångar. Någon sådan fördelning var ej heller erforderlig, då utredningen endast hade till syfte att utröna anläggningstillgångarnas totala värde. Det ovan sagda gällde gruvor och gruvrättigheter samt de tillgångar, vilkas värde var beroende av gruvdriften, d. v. s. byggnader, maskiner och inventarier. Skogs- och jordbruksfastigheter däremot hade upptagits till saluvärdena utan hänsyn till huruvida drift förutsatts vid de gruvor, till vilka de voro anknutna. Det har emellertid synts oss önskvärt att i fråga om samtliga gruvor — oberoende av huru de tidigare värderingarna skett — söka uppgöra ett förslag till fördelning av köpeskillingen på de olika slagen av anläggningstillgångar, bland

annat därför att de med hänsyn till lagt värde för skogs- och jordbruksfasåtskilliga bestämmelser, exempelvis i tigheter av 0,52 milj. kronor. Till skillnad från skogs- och jordfråga om lagfart, bokföring och beskattning, framdeles icke kunna behandlas bruksfastigheter är värdet av byggnader samt maskiner och inventarier — endast som en enhet. Vid vår uppdelning av köpeskillingen med undantag för ett fåtal bostadsbyggfölja vi i huvudsak grunderna för ödeen nader — helt avhängigt av gruvdriften. och Bybecks värdering. Sedan vi därvid Vi ha därför icke kunnat göra en värdeberäknat värdena av byggnader, maski- ring, som utgår från taxeringsvärden, ner och inventarier på basis av deras utan ha beträffande dessa anläggningsrealisationsvärden och, i förekommande tillgångar beräknat de värden, som de fall, bruksvärden, måste värdet av gru- kunna anses representera utifrån de anvor och gruvrättigheter vara skillnaden taganden beträffande den framtida drifmellan den totala köpeskillingen för an- ten, som av ödeen och Bybeck lagts till läggningstillgångarna och värdet av de grund för beräkningen av anbudssumman. övriga anläggningstillgångarna. Med betraktande av dessa omständigI fråga om skogs- och jordbruksfastigheterna ger en beräkning enligt grun- heter ha vi, på de platser där fortsatt derna för ödeen och Bybecks värdering gruvdrift antagits, upptagit värdet av ett värde av 0,88 milj. kronor. Detta bostadsbyggnader till ett av oss beräkvärde utgör det saluvärde ödeen och nat bruksvärde under den återstående Bybeck kommit fram till, i huvudsak på brytningstiden med tillägg av det till nutid diskonterade framtida realisationsgrundval av öhrlings utredningar. Vad beträffar skogsfastigheter — värdet. Bruksvärdet har av oss framtavilka representera den övervägande de- gits på basis av antaganden rörande len av det nyss angivna värdet — är det återanskaffningskostnaden för ett boaktuella saluvärdet givetvis beroende av stadsbestånd av det nuvarandes beskafpriserna på marknaden för skogspro- fenhet, ett sådant bostadsbestånds bedukter. Då man emellertid numera har räknade livslängd och det nuvarande att räkna med vikande konjunktur på bostadsbeståndets återstående användnämnda marknad, är det enligt vår me- ningstid i driften. På övriga platser, d. v. s. där någon ning tveksamt huruvida skogsfastigheterna böra värderas till det aktuella sa- brytning ej förutsatts, ha vi räknat med luvärdet. Vi ha därför ansett att värdet realisationsvärden för byggnaderna efbör bedömas enligt de grunder, som till- ter i huvudsak samma grunder som lämpas vid taxeringen av skogsfastig- ödeen och Bybeck. Det på detta sätt av oss beräknade heter, d. v. s. fastigheternas värde får bedömas med utgångspunkt från ett ef- värdet av bostadsbyggnaderna uppgår ter rationella grunder bedrivet uthålligt totalt till 1,39 milj. kronor. I fråga om driftbyggnader samt maskogsbruk. Med anledning härav bör skiner och inventarier ha vi gått till värdet av skogsfastigheterna upptagas till taxeringsvärdet. I fråga om jord- väga på i princip likartat sätt. Vid grubruksfastigheterna torde inga omstän- vor, där drift antagits icke skola äga digheter föreligga, som skulle motivera rum framdeles, ha vi sålunda räknat ett frångående av taxeringsvärdena. Vi med realisationsvärden. Vid de gruvor ha på detta sätt kommit till ett samman- åter, för vilka ödeen och Bybeck räknat

2t

med ett totalt driftvärde, ha vi beräknat värdet enligt samma grunder, som nyss angivits i fråga om bostadsbyggnader, såsom summan av bruksvärde och realisationsvärdc. Det på detta sätt av oss beräknade värdet av driftbyggnaderna uppgår totalt till 0,94 milj. kronor och av fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier sammanlagt till 1,45 milj. kronor. I detta sammanhang torde det vara av intresse att något närmare beröra de betydande skillnaderna mellan av oss beräknade värden av bostads- och driftbyggnader, 1,39 respektive 0,94 milj. kronor, och taxeringsvärdena, 2,80 respektive 3,161 milj. kronor. Det måste därvid beaktas, att de förutsättningar, varunder vederbörande myndigheter år 1944 hade att fastställa taxeringsvärdena, voro helt andra än de som nu föreligga. Det torde i detta avseende vara tillfyllest att påpeka, dels att gruvdriften då pågick i avsevärd omfattning, dels att vederbörande taxeringsmyndigheter givetvis icke hade anledning taga hänsyn till huruvida driften i en mera avlägsen framtid skulle komma att inskränkas eller helt nedläggas, detta så mycket mindre som taxeringsvärden endast gälla under en 5-års period. Därutöver kan också framhållas bostadsbyggnadernas i stor utsträckning mycket dåliga skick. Detta sammanhänger med att erforderligt underhåll i betydande mån eftersatts. Det finnes anledning förmoda, att bolagsledningarna vid det andra världskrigets slut förutsågo att den framtida driften icke skulle bliva av tillnärmelsevis samma omfattning som den av krigskonjunkturen föranledda. Under sådana förhållanden torde man icke ha ansett det motiverat att nedlägga några större 1

22 Exklusive taxerade maskinvärden.

kostnader på underhåll av bostäderna. Under de senare åren, då bolagen stått under administration, har kapitalbrist hindrat verkställande av reparationer och moderniseringar. Detta eftersatta underhåll har givetvis inneburit, att byggnaderna, som under år 1944 åsattcs nu gällande taxeringsvärden, under tiden därefter väsentligt minskat i värde. Även under kriget och åren närmast dessförinnan torde underhållet ha varit otillräckligt. Sistnämnda förhållande får visserligen antagas ha beaktats vid fastställandet av taxeringsvärdena år 1944, men det måste observeras, att den värdeminskning, som det efter nämnda tidpunkt eftersatta underhållet förorsakat, blivit osedvanligt stor, enär det ju erfarenhetsmässigt förhåller sig så, att ett under en längre följd av år ackumulerat reparationsbehov för en byggnad medför förhållandevis högre kostnader än om underhållet sker successivt. Slutligen måste beaktas, att bostadsbeståndet i icke obetydlig utsträckning är omodernt. Såsom TGK framhållit, måste man räkna med att vid gruvor, där driften skall fortsätta, bringa upp bostadsbeståndet till den standard, som numera i allmänhet hålles inom jämförliga enskilda industriföretag. De kostnader, som bliva förbundna med denna modernisering, äro betydande, men innebära ur räntabilitetssynpunkt icke ens tillnärmelsevis en motsvarande höjning av bostadsbeståndets värde varken vid fortsatt drift eller efter en eventuell framtida driftnedläggelse. Det kommer säkerligen icke att bliva möjligt att höja bostadshyrorna i den utsträckning, som skulle vara erforderlig för förräntning och amortering av det nyinvesterade kapitalet och nyinvesteringen kan icke medföra höjning av bostadsbeståndets värde i vidare mån än som motsvaras av möjlig hyreshöjning.

Vid de gruvor, där driften nu är nedlagd och ej heller kan beräknas komina att återupptagas, måste bostäderna värderas väsentligt lägre än taxeringsvärdet, ofta nedcmot rivningsvärdet. I denna grupp ingår emellertid vissa bostäder, som i och för sig — på grund av sin belägenhet och med hänsyn till läget på den lokala bostadsmarknaden — representera ett värde, som är oavhängigt av den gruvdrift, till vilken de varit knutna. Sådana byggnader måste givetvis värderas med hänsyn härtill. Nyss anförda synpunkter måste även i tillämpliga delar beaktas i fråga om driftbyggnaderna. Här tillkommer även den omständigheten att de driftomläggningar och -utvidgningar, som kunna komma att företagas, göra därav berörda nu förefintliga driftbyggnader i viss omfattning mindre användbara eller helt oanvändbara med därav föranledd reducering av deras värde. Driftbyggnaderna vid gruvor, där driften är nedlagd eller kommer att nedläggas, torde bliva praktiskt taget helt värdelösa. Anläggningstillgångar: Gruvor och gruvrättigheter Skogs- och jordbruksfastigheter . . bostadsbyggnader . Driftbyggnadcr exkl. fasta maskinanläggningar Fasta maskinanläggningar och maskiner och inventarier Summa 1

Fördelning av köpeskillingen pr den llt 1950 milj. kr.

Taxeringsvärde milj. kr.

4,00

0,52 1,39

0,52 2.801

0,94

3,163

1.453 8,30

Se sid. 16, not 2. Se sid. 17, not 1. s Inkl. nyanskaffningar under tiden 1/4 1949— 1/4 1950, i det föregående beräknade till 0,40 milj. kronor. 4 För fasta maskinanläggningar är taxeringsvärdet 0,71 milj. kronor. 2

Sedan pä nu angivet sätt för skogsocli jordbruksfastigheter, bostadsbyggnader, driftbyggnader, fasta maskinanläggningar, maskiner och inventarier värden beräknats, kommer att av totalvärdet återstå 4,00 milj. kronor, vilket belopp sålunda skulle utgöra värdet av gruvor och gruvrättigheter. Den av oss enligt anförda grunder föreslagna fördelningen av köpeskillingen för anläggningstillgångarna h a r givit vidståendc värden per den 1 april 1950. För jämförelse ha vi i förekommande fall medtagit taxeringsvärden.

4. Omsättningstillgångarna Malmlagren utgöras av frän gruvorna uppfordrad malm, inellanpro dukter samt färdig styckemalm och slig i upplag dels vid gruvor och verk eller järnvägsstation, dels vid skeppningshamn. Malmlagren, inklusive hos Stora Långviks grufveaktiebolag förefintliga lager av inköpt främmande malm, voro vid i Öhrlings utredning angivna balansdagar upptagna till ett sammanlagt bokfört värde av 4,25 milj. kronor, som av honom justerades till 4,22 milj. kronor. Därvid räknade han i allmänhet med priser liggande vid eller obetydligt över bolagens beräknade framställningskostnader utom i de fall, då försäljningspriserna varit lägre, då han reducerade värdena i motsvarande mån. Enligt köpeavtalet skola malmlagren övertagas till de försäljningspriser, som gälla den 1 april 1950 med avdrag dels med 10 % av försäljningspriset, dels för skäliga försäljningskostnader. För närvarande' ha malmlagren ett bokföringsvärde av 2,84 milj. kronor. Om förändringarna i lagrens kvantitet och sammansättning fram till den 1 april 1950 kunna för närvarande endast antagan1

Per den ol augusti 1949. 23

den göras. Genom de under vintersä- grund av omläggningar i driften icke songen minskade skeppningarna torde längre kunna finna användning, öhremellertid en viss ökning i malmlagren ling gjorde också vid sin justering av uppstå. En tillförlitlig beräkning kan ej bokföringsvärdena ett särskilt avdrag ske förrän i samband med värderingen för inkurans med i genomsnitt 11 % av vid övertagandet. För att emellertid få anskaffningsvärdena. ett underlag för vår fortsatta utredning Köpeavtalet föreskriver, att materialha vi i samråd med de nuvarande före- lagren skola värderas till per den 1 tagsledningarna sökt bilda oss en upp- april 1950 gällande anskaffningspriser fattning om de antagliga förändringarna dock högst bolagens anskaffningsi malmlagren fram till den 1 april 1950. kostnad — med skäligt avdrag för inkuVi vilja emellertid påpeka, att värde- rans. Anskaffningsvärdet av nuvarande 1 ringen är osäker icke minst pä grund av materiallager uppgår till 2,19 milj. krosvårigheterna att nu förutse försälj- nor. Utan att föregripa den kommande ningspriserna. Dessa bero för övrigt i värderingen ha vi ansett oss kunna göra stor utsträckning pä resultatet av de för- det antagandet, att några större förändsäljningsavtal, som under mellantiden ringar ej komma att ske fram till den 1 kunna komma att träffas. Den invente- april 1950. Vi ha icke så i detalj kunnat ring och den mera detaljerade värde- ingå pä frågan, att vi kunnat konstatera, ring, som torde komma att äga rum i huruvida eller i vilken utsträckning de samband med övertagandet, liksom de tillämpade anskaffningspriserna varit överenskommelser i hithörande detalj- högre än de priser, som nu gälla eller frågor, som kunna komma till stånd i kunna förväntas gälla den 1 april 1950. samband med värderingen, kunna kom- Det enda vi således kunna taga hänsyn ina att giva ändrat resultat. till är värdeminskningen på grund av Emellertid ha vi efter de angivna inkurans, vilken vi, utan att kunna begrunderna och antagandena sökt verk- döma huruvida det exakt motsvarar ställa en uppskattning och därvid kom- verkliga förhällandet, antagit till i humit till ett antaget värde för malmlag- vudsak samma värden som i öhrlings ren den 1 april 1950 av 3,15 milj. kro- utredning. En sålunda genomförd beräknor. ning har givit till resultat ett sammanMateriallagren bestå av för gruvdrif- lagt värde för materiallagren av 1,95 ten erforderliga förråd av verktyg, re- milj. kronor per den 1 april 1950. servdelar, sprängämnen och annan förFordringarna voro i de balansräkbrukningsmaterial, ved- och virkesför- ningar, som lågo till grund för öhrlings råd och dylikt jämte vissa förråd, utredningar, upptagna till sammanlagt som ej direkt sammanhänga med gruv- 2,13 milj. kronor, öhrling justerade posdriften. Bokföringsvärdet vid i öhr- ten till 2,08 milj. kronor. Enligt köpelings utredning angivna balansdagar ut- avtalet ha emellertid vissa fordringar av gjorde 1,42 milj. kronor, som av honom speciell natur undantagits, medan de justerades till 1,47 milj. kronor. I bola- med den normala gruvdriften sammangens bokföring äro i allmänhet verktyg hängande fordringarna per den 1 april och material upptagna till anskaffnings- 1950 skola övertagas till det värde de värden. Emellertid förekommer i viss hava nämnda dag. utsträckning bland förråden även mateF o r d r i n g a r n a av det sistberörda slarial, som äro inkuranta eller som på ' Per den 31 augusti 1949.

get, som till övervägande del äro kundfordringar, uppgingo per ovannämnda balansdagar till 1,99 milj. kronor och uppgå nu 1 till 1,45 milj. kronor. Vi ha icke verkställt någon individuell bedömning av dessa fordringar men ha dock, i enlighet med öhrling, ansett oss kunna räkna med att de i allmänhet komma att helt inflyta. Enligt av bolagen lämnade uppgifter kunna fordringarna per den 1 april 1950 beräknas uppgå till 0,85 milj. kronor. Justeringar härutinnan kunna naturligtvis komma i fråga vid värderingen den 1 april 1950.

5. Speciella tillgångar Genom avtalet ha övertagits smärre poster aktier och andelar i diverse distributionsföretag m. m. öhrlings utredning upptog värdet av dessa tillgångar till 63 000 kronor. Med hänsyn till att innehavet av de ifrågavarande aktierna och andelarna innebär sådana med den fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande rättigheter, vilka enligt köpekontraktet skola ingå i de anläggningstillgångar, som för den överenskomna köpeskillingen övertagas, ha vi i detta sammanhang icke åsätt dem något värde. Till östanbergsfältet hör nyttjanderätten till östanbergs gruvskog med en areal av 432 ha, varav 356 ha skogsmark. TGK framhöll, att nyttjanderätten, såsom framginge av proposition nr 139 till 1943 års riksdag, vore knuten till tre av fältets utmål. Skogen vore enligt uppgift av bergskollegium år 1828 »av ålder anslagen till östanbergs gruvors betjäning med kol och byggnadsvirkc». Nyttjanderätten vore bunden till gruvdriften och saknade således värde, då drift ej förekom vid gruvan. Vid tidigare förm e r den 31 augusti 1949.

handlingar om gruvägarnas inlösen av gruvskogen hade emellertid föreslagits, att gruvägarna skulle betala 40 % av det då angivna nettovärdet 413 870 kronor, dvs. 165 348 kronor. 1943 års riksdag avslog emellertid propositionen om inlösen, varefter frågan förföll. I annat liknande fall lärer emellertid medgivande ha lämnats att överflytta nyttjanderätten pä annan gruva inom samma företag och det har av utredningsmannen Lindencrona föreslagits, att Stollberg skulle bli berättigat att utnyttja östanbergsskogen, om de båda fälten finge samma ägare. Även om samtliga här behandlade gruvfält övertagas av staten torde ur företagsekonomiska synpunkter ett dyligt överförande eventuellt böra ske, ehuru såväl ägande- som nyttjanderätt, en dylik åtgärd förutan, är kronans. Något särskilt värde av denna nyttjanderätt ha vi emellertid ej ansett oss böra upptaga.

6. Skulderna De i de nuvarande företagens balansräkningar upptagna skulderna uppgå till mycket betydande belopp. Huvudparten därav — långfristiga och villkorliga skulder till aktieägarna m. ni. — undantogos emellertid i köpeavtalet. Återstående skulder utgöras i huvudsak av sedvanliga rörelseskulder samt pensionsskulder. De förra, som till stor del äro leverantörsskulder, upptogos av öhrling per ovannämnda balansdagar till 0,75 milj. kronor. I den mån vi kunna bedöma med ledning av öhrlings utredningar, kan nämnda belopp anses ostridigt. Enligt av oss inhämtade upplysningar utgöra skulderna nu 1 1,12 milj. kronor. Det exakta beloppet per den 1 april 1950 ' Per den 31 augusti 1949. 25

kan icke nu bestämmas, men vi anse oss i detta sammanhang kunna räkna med sistnämnda belopp. Vad pensionsskulderna beträffar, föreskriver köpeavtalet, att de nuvarande bolagens pensionsutfästelser skola övertagas och beräknas enligt försäkringstekniska grunder, öhrling gjorde en beräkning, som slutade på ett kapitalvärde av 0,89 milj. kronor, vilket den 1 april 1950 motsvarar 0,87 milj. kronor. Vi räkna med sistnämnda belopp, ehuru det kan komina att underkastas justering i samband ined övertagandet. Skulderna per den 1 april 1950 kunna sålunda antagas uppgå till ett belopp av 1,99 milj. kronor. 7. Sammanfattning En sammanställning av de i det föregående beräknade tillgångarna och skulderna per den 1 april 1950 ger följande resultat. Tillgångar m j]j. k r . Anläggningstillgångar: Gruvor och gmvrättigheter 4,00 Skogs- och jordbruksfastigheter .. 0,52 Bostadsbyggnader 1,39 Driftbyggnader exkl. fasta maskinanläggningar 0,94 Fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier 1,45 8,30

26 Omsättningstillgångar: Malmlager Materiallager Fordringar

3^5 1,95 0,85 5,95

Speciella tillgångar: Aktier och andelar Nyttjanderätt till gruvskog

0 0

Skulder Leverantörsskulder m. 111 Pensionsskulder

1,12 0,87 1,99

Tillgångarna med

överskjuta

skulderna 12,26

Sistnämnda belopp, 12,26 milj. kronor, representerar alltså den av oss uppskattade köpeskillingen för den egendom, som den 1 april 1950 skall övertagas enligt köpeavtalet. Det ligger emellertid i sakens natur och torde i övrigt framgå av det föregående att den verkliga köpeskillingen kan komma att skilja sig från vår uppskattning, i vilket fall en omvärdering måste ske även av de i vår fördelning upptagna särskilda posterna. Denna fördelning är dessutom, som ovan framhållits, även i övrigt endast att betrakta som ett preliminärt förslag och kan även av andra skäl komma att erfordra omarbetning.

III. DRIFT OCH KAPITAL

1. Utgångspunkter Frågan vilka av de här ifrågavarande fyndigheterna, som böra göras till föremål för fortsatt gruvbrytning, är liksom frågan i vilken omfattning och pä vilket sätt brytningen skall ske mycket vansklig att bedöma. Det torde bliva den nya bolagsledningens främsta och angelägnaste uppgift att, utifrån de synpunkter den har att företräda, företaga en ingående prövning av dessa frågor. Något ställningstagande från vår sida, som skulle innebära ett bindande av bolagsledningens handlingsfrihet, kan icke ifrågakomma. Dessutom saknas i dag de tekniska och ekonomiska underlagen för ett dylikt bedömande och antaganden om de framtida avsättningsmöjligheterna och prisutvecklingen för malmprodukterna skulle få göras på mycket lösa grunder. Emellertid är det nödvändigt för oss att söka komma till en uppfattning om storleken av dels det rörelsekapital, som blir erforderligt, dels de kapitalmedel, som behövas för eventuell utvidgning, modernisering m. m. av driftanläggningar och dylikt. Ett bedömande härav förutsätter vissa antaganden om den framtida driftens art och omfattning och vi kunna följaktligen ej undgå att i viss utsträckning ingå på driftfrågan. Detta gäller även frågan om formerna för driften, närmare bestämt huruvida det nya bolaget självt skall driva verksamheten eller om gruvorna eller vissa av dem under någon legodrifts- eller arrendeform böra drivas av enskilt företag.

Arrendeformen har hittills använts huvudsakligen då det gällt andelar i utmål eller enstaka utmål i gruvor, som drivas av enskilt företag och förutsätter inga investeringar från statens sida. Legodriften äter, som innebär att enskilt företag mot viss ersättning på statens bekostnad driver brytning av statsägd fyndighet, medför i den utformning den hittills fått kapitalbehov av i stort sett samma storleksordning som drift i statens egen regi. Ehuru arrendeform är tänkbar även för vissa av de nu ifrågavarande gruvorna och fastän legodriftsavtal kunna tänkas så utformade, att kapitalinsatsen från statens sida blir väsentligt mindre i samband bland annat med lång avtalstid, ha vi emellertid vid vår uppskattning av kapitalbehovet ansett oss kunna bortse från driftformen och beräknat kapitalet såsom om gruvorna komme att drivas i egen regi. Vi vilja emellertid uttryckligen framhålla, att våra bedömanden i dessa frågor endast avse att ge ett underlag för våra uppskattningar av kapitalbehoven och icke få anses i något hänseende binda den blivande bolagsledningens prövning och ställningstagande.

2. De brytvärda gruvorna enligt tyskgruvekommittén Innan vi närmare ingå på driftfrågan torde det vara lämpligt att lämna en redogörelse för malmtillgångarna inom de gruvfält, som kunna ifrågakomma för brytning. Frågan fick av TGK en ingå-

ende behandling och vår redogörelse bygger i denna del helt på TGK:s betänkande. I anslutning därtill lämna vi också en redogörelse för TGK:s diskussion av problemet om lämplig gruvbrytning samt av de drifttekniska frågorna i samband därmed. TGK:s omfattande behandling av dessa frågor har gjort att vår redogörelse endast kan få karaktären av en kortfattad sammanfattning av dess synpunkter och de slutresultat, vartill den kommit. Inledningsvis bedömde TGK utifrån allmänna gruvtekniska och drifttekniska synpunkter såsom brytvärda Håksberg, Sörvik, Lekomberg, Stollberg, Norberg (Starkgruvorna) samt Intrånget. Dessa gruvor ansågos böra ur teknisk och ekonomisk synpunkt sammanföras i vissa drifttekniska enheter, nämligen Håksbergsgruvorna — innefattande Håksbergszonen, Lekombergszonen och Stollbergszonen — Starkgruvorna samt Intrångsgruvorna. Inom Håksbergsgruvorna ansågos emellertid Håksberg, Lekomberg och Stollberg i viss mån böra utgöra tre särskilda arbetsenheter, dock med gemensam platsledning i Håksberg. TGK ingick vidare på en bedömning av malmtillgången för varje gruvkomplex samt diskuterade årsbrytning, anrikningsmetoder, driftanläggningar och utrustning samt produkternas sannolika kvantitet och sammansättning. Håksbergszonen 1 , sträckande sig från sjön Vässman i söder till ett par kilometer norr om Håksbergs station på järnvägslinjen Ludvika—Borlänge, innehåller ett stort antal malmkroppar, vissa med betydande längd och med bredder på upp till 20 m. I huvudsak bilda malmkropparna ett huvudlager men på båda sidor finnas smärre malmlager. Malmerna äro i allmänhet svartmalmer men i icke ringa utsträckning även 1 Se karta, sid. 29. 28

blodstensmalmer, ofta i oregelbundna blandningar med de förra. Järnhalten är oftast tämligen låg, 30—40 %, svartmalmerna dock rikare än blodstensmalmerna och fosforfattigare. Lokalt förekomma dock malmpartier med 55—68 % Fe. I norra delen inom Källbottenfältet h a r en av de fyra brutna parallellmalmerna bestått av svartmalm med 52 % Fe. TGK ansåg att man i genomsnitt kunde räkna med 32—35 % Fe, 0,020—0,100 % P och 0,020 % S. Malmkvantiteten uppskattades inom den brytvärda delen av fältet till 30,7 milj. ton men TGK angav att beräkningen, bortsett från att den ej inkluderade malmerna i Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten i norra delen av Håksbergszonen, vore försiktigt gjord och att sannolikt ej obetydliga ytterligare malmkvantiteter förefunnos. I Håksbergszonen finnes ett uppfordringschakt, Centralschaktet, vid Håksbergs järnvägsstation, genom vilket enligt TGK all uppfordring från brytningen inom zonen i framtiden skulle komma att ske. Detta schakt skulle därvid genom kommunikationsorter på 60 och 105 m nivåer förbinda de för brytning avsedda malmerna inom hela zonen inklusive Källbottenfältet i norr och arbetet därmed pågår. Alltjämt användes dock uppfordringsschaktet i Källbottenfältet separat och malmen därifrån forslas på linbana till Lekomberg för anrikning. TGK ansåg att ortdrivningen borde påskyndas samt att, i avvaktan på kommunikationsortens färdigställande, brytningen i Källbottenfältet borde upphöra och anläggningarna där inklusive linbanan rivas. Vid Centralschaktet finnas, utöver anläggningar för uppfordring, krossverk och anrikningsverk. Anläggningarna anses ha en total kapacitet av 600 000 ton berg per år vid tvåskiftsarbete i krossverket och treskiftsarbete i anriknings-

Karta över utmålen inom Håksbergsgruvorna. Lekombergs-, Håksbergsoch Stollbergszonen. Skala 1:75000

verket. Enligt TGK vore emellertid viss 29 000 lon slig fördelat på 21 000 ton komplettering av maskinutrustningen magnetitmalm hällande 67 % Fe och under jord samt i kross- och anriknings- 0,013 % P samt 8 000 ton blodstensmalm verken behövlig liksom smärre utbygg- med 65 rU Fe och 0,050 % P. TGK utgick nader av krossverk och mellanficka. Dy- från att linbanan från Källbotten skulle lika utökningar hade också i viss ut- försvinna och att sligen skulle utfraktas sträckning planerats av företagsled- genom den nämnda bergtunneln. TGK ningen och en ökning av årsproduktio- ansåg att Sörviksgruvan borde utbrytas nen till över 200 000 ton slig avsetts. Föl- och att driften därefter skulle nedläggas en ekonomiskt något så när lönsam drift vid Sörvik och Lekomberg. TGK räkansåg TGK också att man borde komma nade även med återupptagande av den upp till en produktion av i varje fall tidigare nedlagda brytningen av apatitöver 150 000 ton och räknade med en malmen i Lekomberg, uppskattad till årsbrytning av 400 000 ton malmhaltigt sammanlagt 0,34 milj. ton. Denna malm berg och en produktion av 156 000 ton skulle med en årsbrytning av 50 000 ton slig, hållande 64 % Fe, 0,030 % P och utbrytas på samma tid som Sörviksmal0,030 Ve S. För denna drift beräknades men. Årsproduktionen beräknades till en personalstyrka av ca 360 man nöd- 24 000 ton slig med 62 % Fe och 0,580 % vändig. P. För den föreslagna driften inom hela Lekombergszonen1 angavs omfatta i Lekombergszonen ansågs en arbetsstyrhuvudsak Sörviks- och Lekombergsfäl- ka av ca 135 man erforderlig. ten. Det förra består av två malmstreck, Stollbergszonen1, omfattande Stollav vilka det ena, som brytes från Sör- bergs-, Dammbergs-och Svartbergsfälten, viksgruvan, är en blandning av magne- innehålla dels järnmalmer, delssulfidmaltit och blodsten med 45—52 % Fe och lner. Järnmalmerna äro i allmänhet fat0,040—0,060 % P. I det andra strecket tiga med 25—33 % Fe men ha relativt är malmen fattigare och har mycket höga halter av mangan, i allmänhet 4— ringa fosforhalt men hög magnesiahalt. 10 %, samt dessutom mindre halter bly Schaktet i Sörviksgruvan till 105 m och zink. Sulfidmalmen förekommer här ni\å iir utbyggt med uppfordringsan- och var inom samtliga fält; Dammbergsläggning. I anslutning till schaktet finnes fältet innehåller så gott som uteslutande ett sovringsverk. Malmen transporteras sulfidmalm. Den brutna malmen inom därifrån med linbana till Lekomberg, Stollbergsfältet angavs av TGK dittills där anrikningsverket utbyggts 1944. Sli- ha i genomsnitt hållit 16,5 % Pb och gen fraktas med linbana till Källbotten 2,5 % Zn samt något Ag. Den vore synoch urlastas där. Emellertid finnes från nerligen ren med halter av under anrikningsverket en bergtunnel med 0,010 % Bi och omkring 0,025 % As. spår fram till järnvägslinjen Ludvika— Malmkvantiteten här uppskattades till Vansbro. Anläggningen är så utförd att 0,12 milj. ton. sligen från verket direkt kan tappas i I närheten av den nämnda blyglansjärnvägsvagnar. malmen finnes en betydande järnmalm TGK uppskattade malmtillgången i av speciell karaktär, en vittrad malm, Sörviksgruvan till 0,49 milj. ton och räk- "limonitmalm", av mull- eller snarare nade med en årsbrytning av 70 000 ton lerartad konsistens, som enligt TGK hålmalmhaltigt berg, vilket beräknades ge lit i medeltal ca 40 % Fe, 10 % Mn 1 Se karta, sid. 29. 1 Se karta, sid. 29.

samt mindre haller av Zn, Ph och Cu. Mot n o r r övergår malmen i en mera ovittrad magnetitmalm med 50—55 {U Fe men endast 2 % Mn. Mellan denna malm och limonitmalmen ligger en smalare zon hämatitmalm. Limonitmalmen uppgavs hålla ca 16 c/o kemiskt bundet vatten och vore dessutom genomdränkt från ovanför liggande ytvattensamlingar. De sammanlagda järnmalmstillgångarna uppskattas av TGK till över 2,5 milj. ton. Inom Stollbergsfältet finnes dels ett schakt vid limonitmalmens sydända, varifrån blyglansmalm uppfraktas, dels ett schakt vid nordändan, som användes för avvattning av limonitmalmen. Därutöver finnes inom fältet ett antal äldre schakt samt några nyare undersökningsschakt. Invid det förstnämnda schaktet ligger sovrings- och anrikningsverk för blymalm, i likhet med schaktöverbyggnaderna av provisorisk karaktär och utförda i trä. Brytningen uppgavs till 30 000 ton malmhaltigt berg per år, vilken kvantitet TGK räknade med även i fortsättningen. Efter vissa om- och tillbyggnader av anläggningarna beräknade emellertid TGK en produktion av ca 5 000 ton blyslig per år med 72,5 % Pb, 4,0 % Zn och ca 1 000 gr Ag per ton. Jämte blyslig erhålles en mindre kvantitet zinkslig. För blymalmsbrytningen och därmed sammanhängande drift beräknade TGK ca 110 man erforderliga. I fråga om limonitmalmen framhöll TGK, att dess betydande kvantitet, dess i förhållande till de övriga malmfälten höga järnhalt och främst dess exceptionellt höga halt av mangan gjorde ett utnyttjande av fyndigheten i hög grad önskvärt. Emellertid innebure frågan om utvinningen av denna malm stora problem med hänsyn till den höga vattenhalten. TGK framhöll att det icke torde erbjuda större tekniska svårighe-

ter att bortskaffa del hygroskopiskt bundna vattnet i sä stor utsträckning att vattenhalten nedbringades till för slig normala värden. Produkten ansågs emellertid med sin i förhållande till slig låga järnhalt och de i förhållande till järninnehållct höga fraktkostnaderna ej vara säljbar i detta skick. En ytterligare minskning av vattenhalten ansågs ej kunna ske utan en ungsbehandling av något slag och en efterföljande anrikning ansågs erbjuda svårigheter. TGK diskuterade även möjligheten att blanda produkten med Håksbergsslig och få en blandslig med 57 % Fe och 4,7 % Mn, vilken sannolikt skulle vara säljbar till ett acceptabelt pris. Sammanfattningsvis kom TGK till det resultatet, att en lösning av frågans tekniska sida sannolikt fordrade tids- och kostnadskrävande forsknings- och undersökningsarbeten. Å andra sidan bedömde TGK det ej osannolikt, att dylika arbeten kunde leda till resultat inom en tidrymd, under vilken blymalmstillgångarna av TGK bedömdes bli utbrutna, varigenom driften vid Stollberg kunde fortsättas. Starkgruvorna.1 F'yndigheterna äro uppdelade på två fält, Karlvagns- och Eskilbacksfälten. Det förra, som har en längd av ca 1,2 km, har långa och regelbundna malmkroppar av kvartsrandmalm, blodsten och svartmalm var för sig eller i blandningar. Järnhalten angavs av TGK hålla sig omkring 36,5 %. Flskilbacksfältet innehåller ett huvudstreck med fyra öster därom belägna paralleller. Malmen är en kvartsrandig blodsten, något magnetithaltig. I de båda gruvorna i detta fält, Storgruvan och Prostgruvan, uppgavs järnhalten till respektive 38 7c och 45 %. Malmtillgången uppskattas till 4,43 milj. ton i Eskil1

Se karta, sid. 32.

.11

Karta över utmålen inom Starkgruvorna. Skala 1:75000. backsfältet och 2,80 milj. ton i Karlvagnsfältet. Brytning pågår endast inom Eskilbacksfältet och sker från ett centralschakt i Storgruvan, på 145 m nivå förbundet med schaktet i Prostgruvan. I Karlvagnsfältet, där gruvorna äro vattenfyllda, finnes schakt av erforderlig storlek, varifrån, då fyndigheterna äro mycket regelbundna, vid tidigare brytning sammanhängande fältorter drivits i stor skala. Vid centralschaktet i Eskilbacksfältet finnes sovringsverk, där malmen sovras — i stor utsträckning för h a n d på plockband — samt därefter krossas. Endast styckemalin uttages med 49—55 % Fe i primamalmen och ca 40 % Fe i sekundamalmen. TGK räknade med att brytning även skulle upptagas i Karlvagnsfältet, att uppfordringsverk och anrikningsverk för våtmekanisk anrikning skulle uppföras därstädes och att malmen från Eskilbacksfältet skulle på förefintlig

järnväg transporteras till Karlvagnsfältet för gemensam anrikning. Därvid beräknades kunna brytas i Eskilbacksfältet 180 000 ton och i Karlvagnsfältet 145 000 eller sammanlagt 325 000 ton malmhaltigt berg per år, vilket ansågs kunna ge 133 000 ton slig hållande 63 % Fe och 0,020 % P. Vid val av anrikningsmetod utgick TGK, som nämnts, från våtmekanisk anrikning men diskuterade även att, på grund av malmernas låga järnhalt i förening med hög kiselsyrehalt, tillämpa andra metoder. För en drift av den av TGK förordade omfattningen uppskattades personalbehovet till ca 250 man. Intrångsgruvorna1 angavs av TGK omfatta Intrångsfältet samt de som ej brytvärda ansedda närliggande Middagsoch Jelkgruvorna samt Bensåsfältet. Intrångsfältets malmer äro huvudsakligen skarnmalmer, här och var dock med självständiga lager av kvartsjärnmalm. I stor utsträckning förekomma impregnationer av olika slags sulfider. Bland annat har kopparkis förekommit i mindre utsträckning, dock så stor att kopparslig tidigare kunnat uttagas. Malmkropparna äro oregelbundna och därför relativt svårbrutna. Järnmalmen utgöres av svartmalm och uttagen styckemalm har hållit 52,4 V<> Fe, 0,79 % S och 0,016 % P samt smärre halter av Cu och Mn. Uppfordringen sker i två schakt, båda med moderna uppfordringsanläggningar. I det ena schaktet, som går ned till 487 m nivå, fraktas berget till krossanläggning mellan 150 och 200 m nivå och transporteras därifrån till det andra schaktet, där det uppfordras. I anslutning till detta schakt ligga sovrings- och anrikningsverk. Produkten forslas på linbana till Gruvgårdens järnvägsstation. 1

Se karta, sid. 33.

Malmkvantiteten beräknades av TGK till 1,08 milj. ton, vartill kom 0,30 milj. ton malm i magasin, vilket med en uppfordrad kvantitet av 120 000 ton beräknades ge 60 000 ton slig per år, hållande 65 </o Fe och 0,007 % P. TGK räknade enbart med sligproduktion, ehuru tidigare även uttagits styckemalm. 3. De ej brytvärda gruvorna tyskgruvekommittén

enligt

Asköfältet utgör ett på 1,5 km längd känt stråk, där malmerna uppträda som Häckar i pegmatit. I allmänhet dominerar pegmatiten även i det som brutits som malm. Malmkvantiteten är mycket svår att avgöra. Järnhalten torde variera mellan 28 och 36 %. Brytning ägde seKarta över utmålen inom Intrångsgruvorna. nast rum 1937—46. Ett äldre och ett nySkala 1:75000. are schakt finnes till 100 m nivå. Uppfordringsverk och anrikningsverk finnas anlagda. TGK framhåller att fyndighe- heter brutits, dock utan framgång. Även ten av flera orsaker, såsom den låga zinkblände, koppar- och svavelkis förejärnhalten, den erforderliga betydande komma. Vad som gjort att brytning uppgråbergsbrytningen och icke minst de tagits under senare år — inom ett av svåra transportförhållandena, ej under fälten skedde detta åren 1941—13 — är nuvarande förhållanden kan anses bryt- att på ett ilertal platser vissa halter av molybden och i mindre utsträckning värd. Pershytte Berggruvefåltet (Nya Nora- wolfram förekomma. Halterna härav sygrufvorna) ligger i ett stråk med ett nas ha varierat mellan 0,12 och 0,40 % smalt malmlager. Gruvbrytningen, var- MoS2 samt mellan 0,02 och 0,08 % WO s . vid malm med ned till 35 % Fe uttogs, Ehuru fyndigheterna äro av ej ringa upphörde 1939, då gruvorna nedlades omfattning, äro malmerna mycket fatsåsom utbrutna, maskinutrustningen tiga, varför TGK ansåg att en brytning borttogs och större delen av byggna- endast i speciella bristsituationer kunde derna revos. Huruvida fortsatta under- ifrågakomma. Fyndigheterna ansågos sökningsarbeten kunna ge nya malmtill- därför närmast böra betraktas som regångar torde enligt TGK vara högst pro- server. Grönvoldsfältet, på en ö i sjön Ilsken, blematiskt; utsikterna härtill ansågos knappast tillräckligt stora att motivera är föga känt. Enligt TGK skall malmen vara blodsten, i vissa delar övergående kostnader för dylika arbeten. Hörkens malmfält omfattar i huvud- i svartmalm, och ha hållit upp till 59 % sak andelar i inom ett stort område Fe och 0,010 % P. Till de nuvarande spridda utmål. Vid skilda tillfällen ha bolagen höra huvudsakligen mindre ansåväl blyglans- som järnmnlmsfyndig- delar i ett antal utmål. 3

Mafiebergsfältet saknar enligt TGK brytvärde. Malmen utgöres av blodsten med svartmalm och något blyglans. Det markområde, varpå utmålen äro belägna, torde, då det ligger vid Nyköpings stads gräns, vara att betrakta som tomtmark. 1 Svårtafältet, vari ingår endast ett utmål, har icke brutits sedan slutet av förra seklet. Utmålet torde enligt TGK sakna aktuellt värde trots sin gynnsamma belägenhet. Nartorps- och Ormestorpsj'alten ha icke brutits sedan 1927 respektive 1842. TGK ansåg, att fyndigheterna, som omfatta ett utmål i vartdera fältet, ej kunna betraktas som för närvarande brytvärda; Nartorpsgruvan anses utbruten. Diverse utmål i Knutsbofältet m. fl. äro enligt TGK av mindre betydelse och kunna ej anses brytvärda.

4. Våra synpunkter på driften Om, såsom tidigare visats, formen för den framtida gruvdriften ej behöver vara avgörande för vårt bedömande av kapitalbehovet, är detta däremot fallet, då det gäller driftens omfattning och art. För att kunna bedöma behovet av rörelsekapital samt av kapital för nyanläggningar och moderniseringar är det sålunda nödvändigt att göra vissa antaganden om vilka fyndigbeter, som komma att brytas och om lämpliga årliga brytningskvantitetcr. Det måste emellertid för oss vara vanskligt ätt för närvarande förutse, vad som kan komma att bedömas vara lämpligt eller riktigt vid den tidpunkt, då det för verksamheten avgörande ställningstagandet skall ske. Detta gäller för varje särskilt komplex av fyndigheter såväl som för yerk1 Marken ingår ej i övertagandet enligt köpekontraktet.

:M

samheten i dess helhet. Utöver ett väsentligt bättre tekniskt underlag i form av undersökningar och försök än vad som nu står till buds, skulle erfordras kännedom om de riktlinjer, som ur näringspolitiska och andra synpunkter av statsmakterna kunna komma att angivas för den kommande bolagsledningen. 1 avsaknad därav kunna våra bedömanden ej bli annat än enbart antaganden. Det gäller emellertid för oss å ena sidan att icke låta våra ekonomiska bedömanden bli så försiktiga, att vi komma till så ringa driftoinfattning och därav följande små kapitalbehov, att, därest den kommande bolagsledningen med sina eventuellt andra förutsättningar skulle finna en mera omfattande drift vara lämplig eller riktig, den hindras av att alltför ringa driftkapital ställts till dess förfogande. Å andra sidan måste vi också tillse, att våra bedömanden icke leda till att vi antaga en alltför stor driftomfattning och därmed belasta den kommande verksamheten med stora kapitalomkostnader. Detta skulle likaså i viss mån binda en bolagsstyrelse, därest den skulle finna en verksamhet av väsentligt mindre omfattning lämplig. Det har därför synts oss riktigast att även i de fall, då ett nedläggande av brytningen eller en drift av mindre omfattning i och för sig ansetts väl motiverad, ändock som underlag för beräkningen av kapitalbehovet antaga att drift kommer att äga rum, respektive att driften får en viss större omfattning, dock under den givna förutsättningen att en drift av sådan omfattning kan anses ekonomiskt försvarbar under ej alltför ogynnsamma antaganden om prisutveckling och avsättningsmöjligheter; Å andra sidan ha vi av liknande orsaker i sådana fall, där osäkerhet rått om priser, avsättningsmöjligheter och

ekonomiskt resultat att överskottet kan, åtminstone i någon utsträckning, medge förräntning av det egna kapitalet. Härför måste emellertid betydande utvidgningar av uppfordrings- och anrikningsanläggningar ske, varvid dock är att märka att nuvarande uppfordringsschakt låter sig utbygga för dubbla nuvarande kapaciteten. Omfattande tillredningsarbeten bli också nödvändiga. Malmfyndighetens storlek och form möjliggör en ökning av brytningen till över 1 milj. ton berg per år och en produktion av ca 400 000 ton slig. För närvarande låter det sig emellertid ej bedöma om en så stor kvantitet av dylik slig med den järnhalt som vi i likhet med TGK antaga, eller 64 %, kan avsättas till acceptabla priser, bland annat med hänsyn till den relativt höga fosforhalten. Ehuru mycket talar för att slig av denna typ — sedan förhållandena på den europeiska järnhanteringens område i framtiden stabiliserats, vilket nu långt ifrån är fallet — kan komma att röna efterfrågan, anse vi dock försiktigheten bjuda att vid uppskattningen av kapitalbehovet ej räkna med en så omfattande drift. Med hänsyn till de stora osäkerhetsmomenten liksom till att marginalen mellan priser och kostnader i varje fall blir mycket obetydlig, skulle det i stället finnas starka ekonomiska skäl för att räkna med att brytningen för närvarande nedlägges. Ett nedläggande skulle i dagens situation sannolikt icke medföra några större sociala olägenheter, då arbetarna säkerligen omedelbart kunde få sysselsättning vid närliggande större industrier. Huru förhållandena kunna gestalta sig vid den tidpunkt framdeles, då definitiv ställning till driftproblemet Enligt vår uppfattning fordras emel- skall tagas, undandrager sig dock vårt lertid en än större omfattning av bryt- bedömande. Det torde väl ej vara allningen för att driften skall ge sådant deles uteslutet att ett nedläggande av

framför allt om möjligheten av en snar och ekonomisk lösning av viktiga tekniska problem, varit mycket försiktiga i våra antaganden om upptagande eller utvidgning av brytningen. Vad då först beträffar Håksbergsgruvorna är problemet särskilt vanskligt. Som av det föregående framgår, äro malmtillgångarna betydande. Säkerligen finns väsentligt mer än tidigare angivna ca 30 milj. ton. Malmen är dock fattig och verksamheten har hittills drivits med ej obetydlig förlust. Betydande kapitalmedel ha investerats och gått förlorade. Under de sista åren h a r brytningen endast rört sig om ca 100 000 ton per år men tidigare har den varit väsentligt större, år 1941 sålunda 418 000 ton. Brytningens ringa omfattning har berott dels på bristande kapital under den tid bolaget stått under administration, dels och kanske framför allt på svårigheten att få arbetskraft. Emellertid har under den allra sista tiden brytningen något kunnat ökas och torde nu motsvara en årsbrytning av ca 150 000 ton med ett sligutbyte av inemot 60 000 ton. Kalkylerna visa också att det ekonomiska resultatet därvid ej oväsentligt förbättrats i så måtto att driftunderskottet minskat. TGK utgick ifrån att för ett ekonomiskt något så när tillfredsställande resultat en årsbrytning av minst 400 000 ton vore nödvändig med en sligproduktion av 156.000 ton. Orsaken till att TGK stannade för just denna siffra torde ha varit att en dylik brytning ansågs kunna genomföras med endast smärre kompletteringar av förefintliga anläggningar. För tillredningsarbeten, som på grund av kapitalbrist under flera år blivit eftersatta, förutsågos dock vissa engångskostnader.

driften då kan komma att medföra a n d r a konsekvenser än nu. Av betydelse för frågans bedömande torde också vara, att den nya bolagsledningen med all sannolikhet ej kommer att anse sig kunna taga ställning förrän omfattande undersökningar företagits. Dylika arbeten måste emellertid taga avsevärd tid, varunder driften alltjämt måste pågå och man bör måhända därvid räkna med att bolagsledningen u n d e r dessa år anser sig böra driva brytning i sådan omfattning att förlusterna hållas inom rimliga gränser. Å a n d r a sidan kommer även ett genomförande av en väsentlig utökning av driften att taga flera år på grund av de omfattande anläggnings- och tillredningsarbeten, som måste utföras, samt icke minst på grund av den nödvändiga betydande utökningen av personalen. En eventuell ökning av brytningen kommer således endast att kunna ske successivt. Det har ur alla dessa synpunkter synts oss riktigast att som underlag för uppskattningen av kapitalbehovet utgå varken från en driftnedläggelse eller från den stora driftomfattning, som vore motiverad för att förbättra driftresultatet, utan vi ha stannat för att till grund för våra beräkningar lägga den omfattning av brytningen, som nuvarande företagsledning planerat för att fullt utnyttja de befintliga anläggningarnas kapacitet, d. v. s. 400 000 ton berg per år med en produktion av ca 150 000 ton slig. Inom Lekombergszonen omfattar driften för närvarande brytning i Sörviksgruvan och i Källbottenfältet. Från båda fraktas malmen på linbanor till det gemensamma anrikningsverket i Lekomberg. Driften synes ge ett visst bidrag till täckande av kostnaderna för det egna kapitalet. Sörviksgruvans malmtillgång beräk-

nades av TGK till 0,49 milj. ton och torde nu kunna uppskattas till ca 0,40 milj. ton. Årsbrytningen, som enligt TGK skulle kunna uppgå till 70 000 ton h a r hittills legat lägre, innevarande år ned emot 25 000 ton, och arbetskraftsbristen gör att man för n ä r v a r a n d e ej vågar räkna med mera än 50 000 ton. Med denna årskvantitet skulle brytningen upphöra någon gång under 1958, varefter gruvan kunde betraktas som utbruten. Det synes oss därför lämpligast att räkna med att brytningen fortsätter under den återstående tiden med ungefär nuvarande omfattning. TGK föreslog att brytningen i Källbotten skulle nedläggas i avvaktan på att kommunikationsorten från Håksberg färdigställdes, varefter brytningen kunde ske med gemensam uppfordring från centralschaktet i Håksberg. Då emellertid därvid anrikningsverkets i Lekomberg kapacitet ej skulle bli ifullt utnyttjad, med sämre ekonomiskt driftresultat som sannolik följd, torde nnan böra räkna med gemensam a n r i k n i n g under Sörviksgruvans återstående b r y t ningstid. Från Källbotten kan däirvid beräknas brytas nuvarande årskvantitet av 20 000 ton. Sammanlagd årsbrytning vid Sörvik och Källbotten skulle alltså uppgå till ca 70 000 ton, motsvarande en p r o d u k tion av ca 40 000 ton slig. TGK föreslog även ett upptagande av den tidijgare nedlagda brytningen i Lekombergs;gruvan, men det torde vara osannolikt att denna apatitmalm med 50 % Fe och 0,58 % P kan vara säljbar till ett p r i s , som täcker produktionskostnaderna!. Vi anse oss därför ej böra räkna därmied. Brytningen av blyglansmalm i Sltollberg h a r hittills varit en god affärr på grund av de höga blypriserna. De priser, som gällde i slutet av år 1948 och början av 1949 liksom det obetydligt

lägre priset omedelbart före krondevalveringen i september 1949 äro utan historisk motsvarighet och flera gånger högre än de senaste decenniernas medelpris. TGK kalkylerade med priser, som lågo omkring 20 % lägre än de då gällande och kom därvid till ett betydande årsöverskott. Även om de framtida priserna skulle komma att ligga ännu något lägre, torde emellertid brytningen av Stollbergs blymalm vara lönande på grund av dess goda kvalitet. Malmtillgångarna, som av TGK vid slutet av år 1948 uppskattades till 120 000 ton, torde emellertid numera — även efter den brytning, som under mellantiden skett — enligt företagsledningen med säkerhet kunna sättas till lägst 150 000 ton. Brytningen under de senaste åren har uppgått till 30 000— 35 000 ton per år och produktionen till i runt tal 4 000 ton blyslig med 70— 73 % Pb, vartill kommer en mindre kvantitet zinkslig. Med en brytning av 35 000 ton per år skulle fyndigheten räcka till början av år 1954. Företagna undersökningar tyda på att ytterligare blymalmstillgångar finnas inom Stollbergsfälten. Det synes oss föreligga alla skäl att förutse en fortsatt brytning av blymalm av ungefär nuvarande omfattning under den återstående brytningstiden. I fråga om limonitmalmen förhåller det sig däremot annorlunda. TGK framhöll i sin ingående behandling av frågan de tekniska svårigheter, som en utvinning av denna malm innebär och pekade särskilt på den höga vattenhalten. Det bör emellertid anmärkas, att limonitmalmen håller smärre mängder av bly och zink, uppgående till 0,3—0,6 % av vardera, vilket i den av TGK föreslagna blandsligen skulle ge halter av upp till 0,3 %. Dessa halter äro att betrakta som föroreningar, då de vid mal-

mens smältning i masugn åstadkomma driftbesvärligheter och å andra sidan äro halterna för obetydliga för att ekonomiskt bära en utvinning av metallerna ur malmen. Att en blandslig av den angivna typen vore säljbar, som TGK framhöll, är riktigt endast under förutsättning att såväl vatten- som bly- och zinkhalten kan väsentligt minskas. Alla för ändamålet användbara metoder innebära emellertid en ugnsbehandling med betydande bränsleåtgång. Förutsättningen för att av limonitmalmen på ett ekonomiskt sätt framställa en säljbar produkt måste därför vara att bränslefrågan kan lösas på ett långt billigare sätt än genom användning av importerat fast eller flytande bränsle. Hela denna fråga fordrar emellertid sannolikt långvariga och ingående undersökningar, experiment och provningar innan en brytning av limonitmalmen i stor skala kan igångsättas. Det synes oss därför riktigast att för närvarande ej räkna med någon limonitmalmsbrytning i Stollberg. I Starkgruvorna i Norberg äger brytning för närvarande rum endast i de sammanhängande Prost- och Storgruvorna inom Eskilbacksfältct. Brytningen, som 1948 uppgick till ca 42 000 ton, närmar sig för närvarande 60 000 ton per år men har ännu tidigare varit uppe i 167 000 ton. De tekniska anordningarna torde medgiva en än större uppfordring. Endast styckemalm uttages och produktionen torde för närvarande motsvara inemot 50 000 ton primamalm per år. Verksamheten lämnar ett ekonomiskt tillfredsställande resultat tack vare att primamalmen kunnat avsättas till ett tämligen gott pris till sådana verk i utlandet, som ha behov av just denna malmtyp. Med hänsyn till att malmtillgången medger en betydligt större produktion

och att gruvorna i Karlvagnsfältet, ehuru för närvarande vattenfyllda, väl lämpa sig för ett upptagande av brytning, föreslog TGK att båda fälten skulle brytas. Årsbrytningen ansågs kunna komma upp till 325 000 ton. Emellertid återstå för en så omfattande produktion vissa tekniska problem i samband med anrikningen av denna speciella malm, vilka ännu icke kunna sägas vara lösta på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. Av liknande orsaker som i fråga om Stollbergs limonitmalm ha vi icke ansett oss för närvarande böra räkna med en även till Karlvagnsfältet utvidgad brytning. En ökning av nuvarande brytning inom Eskilsbacksfältet skulle i och för sig vara ekonomiskt motiverad och den ökade kvantiteten styckemalm sannolikt kunna avsättas, men här uppstå vissa svårigheter, emedan en utökning blir personalkrävande. Emellertid ha under sista tiden vissa ombyggnader av anläggningarna blivit utförda och en utökning till 100 000 tons brytning planerats, varför vi räkna med en successiv utökning till denna brytningskvantitet, vilket torde ge inemot 80 000 ton primamalm. Vid Intrångsgruvorna brytes för närvarande ca 150 000 ton per år, vilket vid anrikning av hela kvantiteten skulle ge ungefär 75 000 ton slig med 65 % Fe och 0,007 % P. Under senaste år h a r dock en stor del av den brutna kvantiteten uttagits som styckemalm; under år 1949 ca 50 000 ton. Driften ger under nuvarande förhållanden ett ekonomiskt tillfredsställande resultat. Då fyndigheten med sina något över 1 milj. ton kan beräknas utbruten på mindre än 10 år och då malmen i stor utsträckning finner användning vid svenska järnverk, synes all anledning finnas att räkna med en fortsatt drift under gruvans återstående livslängd.

38-

Vad slutligen beträffar de övriga fyndigheter, som av TGK ansetts icke brytvärda, anse vi i likhet med TGK att de i allmänhet torde böra ligga som reserver. Några andra kostnader än försvarsavgifter för utmålen och smärre kostnader för tillsyn och underhåll av på vissa platser kvarstående anläggningar torde icke uppkomma vid dessa fyndigheter. Å andra sidan kunna måhända också vissa inkomster av hyror, arrenden, skogsavverkning och dylikt påräknas.

5. Rörelsekapital Storleken av behövligt rörelsekapital, d. v. s. det för lager och kundfordringar erforderliga kapitalet, uppskattade TGK med utgångspunkt från de totala rörliga kostnaderna per år vid en drift av den av TGK antagna omfattningen. På grundval av sina driftkalkyler för de olika driftenheterna beräknade TGK nyssnämnda årliga totalkostnad till ca 10 milj. kronor, och det erforderliga rörelsekapitalet uppskattades till hälften härav, d. v. s. till ca 5 milj. kronor. De antaganden vi i det föregående gjort om driften innebära i jämförelse med TGK:s antaganden obetydligt mindre omfattning i Lekomberg och avsevärt mindre i Norberg men i övrigt i huvudsak samma omfattning. Enligt den av TGK använda beräkningsgrunden skulle med våra antaganden om driftens omfattning det erforderliga rörelsekapitalet därför uppgå till något mindre än nyss angivna belopp. Den av TGK använda metoden for beräknande av rörelsekapitalet förutsatte vissa antaganden rörande bland annat genomsnittlig lagringstid för olika slag av lagertillgångar och genomsnittlig medelkredit till kunder. Dessa antaganden angående omloppshastigheten för

olika delar av rörelsekapitalet måste enligt sakens natur leda till ett approximativt resultat. Såsom av det föregående 1 framgår, h a vi vid uppskattningen av köpeskillingen för omsättningstillgångarna per den 1 april 1950 beräknat malmlagret till 3,15 milj. kronor, materialförråd till 1,95 milj. kronor och kundfordringar m. ni. till 0,85 milj. kronor, d. v. s. sammanlagt 5,95 milj. kronor. Dessa beräkningar bygga på uppgifter, som vi inhämtat från företagens nuvarande ledning. Enligt våra antaganden kommer driften i förhållande till nuvarande omfattning att ökas vid Håksberg men att vid övriga gruvor bli i huvudsak av samma omfattning. Detta torde, såvitt man nu kan bedöma, icke i nämnvärd mån inverka på det erforderliga rörelsekapitalet. Vi ha därför i detta sammanhang ansett oss kunna uppskatta det erforderliga rörelsekapitalet till i runt tal 6,0 milj. kronor.

6. Nyanläggningar härför

och

kapitalbehov

TGK förutsåg en del nyanläggningar och kompletteringar av nuvarande driftanläggningar och beräknade sammanlagda kapitalbehovet härför till i runt tal 1,0 milj. kronor vid Håksberg, 0,26 milj. för Stollbergs blymalmsbrytning samt 2,1 milj. kronor i Norberg, medan övriga anläggningar ansågos kunna användas i huvudsak i nuvarande skick. För Håksberg avsågs 0,52 milj. kronor för forcering av kommunikationsorten, medan tillredningsarbetena i övrigt i gruvorna förutsattes ingå i driftkostnaderna. . Våra antaganden i fråga om driften vid Håksberg överensstämma i huvudsak med TGK :s men av de av TGK förut• -lKap. I L L ..••.•::::...:-L.' ... :.: :.j.:.v.ix:••

satta anskaffningarna och kompletteringarna har sedermera en stor del kommit till utförande. Vissa ytterligare utbyggnader ha emellertid av den nuvarande företagsledningen planerats och i stor utsträckning även genomförts, men alltjämt kunna av dessa den 1 april 1950 förväntas återstå vissa arbeten och anskaffningar, som antingen genom beställningar bundits eller eljest kunna betraktas som nödvändiga. En granskning av de nuvarande planerna, som vi låtit verkställa, har givit vid handen att vid den nyss angivna tidpunkten skulle återstå dylika arbeten och anskaffningar för sammanlagt 0,65 milj. kronor. Därutöver torde vissa personal- och hjälpanläggningar eventuellt bli erforderliga, men då behoven därav äro avhängiga av den takt, i vilken en eventuell utvidgning av driften kommer att kunna ske, ha vi ej ansett oss böra nu medräkna kapitalbehov härför. Detsamma gäller även de anskaffningar, som kunna bli erforderliga för en rationalisering av framför allt underjordsarbetet. F ö r fortsatt bedrivande av Igångsatta förberedelsearbeten under jord tillkomma omkring 0,5 milj. kronor. Totalt u p p skatta vi kostnaderna för dessa anläggningar och anskaffningar inklusive underjordsarbeten till 1,2 milj. kronor. De av TGK förutsedda arbetena vid Stollberg äro i stor utsträckning redan utförda, varför endast smärre belopp alltjämt torde vara erforderliga. Emellertid anse vi därutöver vissa ytterligare ombyggnader och anskaffningar nödvändiga, för vilka kostnaderna tillsammans med de återstående arbetena i övrigt, enligt en utredning, som vi låtit göra, torde kunna uppskattas till ca 0,60 milj. kronor. Även h ä r torde förefinnas behov av personal- och hjälpanläggningar, vilkas utförande dock bör bli beroende av huruvida, fortsatt drift

V)

kommer till stånd efter utbrytandet av den nuvarande blymalmen. Något kapitalbehov därför upptaga vi således ej. Driften vid Starkgruvorna har av oss förutsatts få betydligt mindre omfattning än TGK antog och de enda av de av TGK upptagna arbetena, som även i vårt fall bli erforderliga, torde vara vissa anläggningar till rationalisering av driften, av TGK uppskattade till 0,30 milj. kronor. En del därav ha redan kommit till utförande och återstående kan beräknas till 0,20 milj. kronor. Det totala behovet av medel för fullföljande av påbörjade nyanläggningar för driften skulle således hålla sig vid ca 2,0 milj. kronor.

7. Undersökningsarbeten Det har i det föregående framhållits att ett definitivt ställningstagande till frågan, huruvida brytningen i varje särskilt fall bör nedläggas, bibehållas eller utökas, måste bygga på ett väsentligt mera omfattande tekniskt underlag än vad som står oss till buds. Enligt vår uppfattning blir det därvid i första h a n d nödvändigt att så snart som möjligt genom djupundersökningar konstatera de ifrågavarande fyndigheternas verkliga omfattning och karaktären av hittills ej uppslutna malmer. Sådana arbeten måste vid en normalt skött gruvdrift löpande utföras, så att brytningsplaner och ekonomiska kalkyler kunna grundas på kännedom om fyndigheternas totala omfattning. Under de senast gångna tio åren har detta vid de nu ifrågavarande fyndigheterna endast i ringa mån ägt rum. Under krigsåren gällde det att få fram den största malmkvantitet, som för tillfället överhuvudtaget var möjlig, och under de därefter följande åren, då de nuvarande före-

tagen stått under administration, har kapitalbrist hindrat arbetenas bedrivande. Det blir alltså här frågan om att taga igen, vad som hittills icke kunnat utföras, och arbetena bli därför av stor omfattning, måste taga ett flertal år, fordra en betydande arbetspersonal och bliva mycket kostnadskrävande. Håksbergs malmtillgångar äro på nuvarande lägsta nivå, 105 m, ganska väl kända till sin utsträckning inom de centrala delarna av fälten. Emellertid torde undersökningar böra utföras genom schaktavsänkning ned till ett djup, motsvarande den närmast lägre nivå från vilken brytning i framtiden bör ske. Undersökningarna böra avse att fastställa malmens utsträckning på denna nivå. Även vissa undersökningar av sidomalmerna och inom den södra och norra delen av Håksbergszonen kunna bli erforderliga. I Starkgruvorna i Norberg torde djupundersökningar också böra verkställas, i första hand för att konstatera Prostmalmens djupgående. Malmerna inom Lekombergszonen och i Intrångsgruvorna kunna däremot betraktas som relativt välkända och några mera omfattande undersökningar synas ej här vara erforderliga. Icke minst viktigt är att så snart som möjligt få klarhet i frågan huruvida man inom Stollbergsfältet kan räkna med en fortsatt tillgång av sulfidmalm sedan den nu kända malmen inom relativt begränsad tid utbrutits. För detta ändamål har också redan påbörjats ett omfattande undersökningsarbete med en djuport, som avses att få en längd av ca 5 km och från vilken huvudparten av de malmanledningar, som hittills konstaterats inom fältet, skola undersökas. På grund av avsaknaden av tillräckligt kapital har emellertid den nuvarande företagsledningen planerat ar-

betena att utföras i långsam takt och räknat med ett genomförande på en tid av över 10 år. Då det är nödvändigt att resultaten av undersökningarna föreligga i god tid innan den nuvarande blymalmsbrytningen nedlägges, måste dessa arbeten forceras. Alla dessa undersökningsarbeten, främst de omfattande djupundersökningarna av sulfidmalmerna inom Stollbergsfältet, bli som nämnts kostnadskrävande. Det är utomordentligt svårt att i förväg angiva några kostnader för dessa arbeten. En schematisk uppskattning leder emellertid till en summa av omkring 3,0 milj. kronor. Det bör dock uttryckligen framhållas, att denna uppskattning av kostnaderna är ytterst osäker. Å andra sidan bör emellertid påpekas,

att vid en ur teknisk och ekonomisk synpunkt rationellt driven gruvrörelse avsättningar regelmässigt böra ske för undersökningsändamål och arbeten till upptäckande och konstaterande av nya malmförekomster, i mån av att medel bli disponibla, löpande utföras. Så h a r h ä r hittills ej skett men givetvis måste förutsättas, att det i framtiden blir fallet. Därigenom böra efter hand medel kunna erhållas för undersökningsarbeten. Med hänsyn till hittills försummade arbeten och framför allt den forcering, som den begränsade brytningstiden i Stollberg nödvändiggör, torde emellertid under den första tiden eventuellt särskilda medel erfordras. Storleken därav ha vi bedömt till i runt tal 1,0 milj. kronor.

IV. PENSIONSFRÅGAN

1. Tjänstemannapensionering TGK framhöll, att man måste utgå från att det blivande statliga bolaget i likhet med större enskilda företag kommer att ordna pensionsförhållandena för sina tjänstemän. Som i sådana fall är normalt torde detta komma att ske genom pensionsförsäkring i Svenska PersonalPensionskassan (SPP). De nuvarande företagens tjänstemän och förmän äro med några få undantag pcnsionsförsäkrade på detta sätt. De pensionsförmåner, som härigenom tillförsäkrats ifrågavarande personalkategori, synas i allt väsentligt överensstämma med vad som i allmänhet förekommer hos SPP-anslutna företag. I den mån de nuvarande tjänstemännen komina att anställas i det nya bolaget torde sålunda några särskilda åtgärder för ordnande av deras pension ej erfordras. Bland de SPP-försäkrade tjänstemännen finnas emellertid sådana, som icke kunna beredas fulla pensionsförmåner på grund av relativt hög levnadsålder och kort tjänstetid vid tidpunkten för SPP-anslutningen. Härjämte finnas ytterligare ett fåtal tjänstemän, som av samma skäl icke alls äro pensionsförsäkrade. Därest dessa tjänstemän anställas i det nya bolaget, kan det tänkas att det det kan befinnas påkallat att i samband med vederbörandes övergång ändra nuvarande ordning. Därest en dylik åtgärd skulle behöva vidtagas, uppstå för bolaget vissa engångskostnader. Dessa kunna

visserligen i och för sig bli betydande men dock ej av sådan storleksoulning att de ej skola kunna bestridas inom ramen för det kapital bolaget normalt kommer att förfoga över. Därest er skyldighet för det nya bolaget att för de nu berörda tjänstemännen i de nuvarande bolagen ordna samma pensionsförmåner som för övriga anses föreligga, måste emellertid detta innebära, att dtt nya bolaget i samband med köpet även övertog denna skyldighet från de säljande bolagen, varför engångskostnaden i så fall måste anses vara en pensionsskuld, som övertages och som därför skill avräknas från köpeskillingen. För tjänstemannapensioneringen i övrigt uppstå inga särskilda kapitalbehov utan enbart årskostnader för bolaget. TGK räknade i sina kalkyler ej heller med några engångskostnader fcr det fall att nuvarande tjänstemän, oavsett tjänstgöringstid och levnadsålder, anslötcs till SPP med fulla pensionsförmåner. Det ansågs nämligen icke att dessa kostnader kunde bliva av avgörande storleksordning. För tjänstemannapensioneringen beräknade TGK kostnaderna som ett procentuellt tillägg till lönekostnaderna och uppskattade detta till 15 %. Vad beträffar bolagens två direktörer och ytterligare en chefstjänsteman samt några förmän h a r pensionsfrågan icke ordnats genom försäkring utan på så sätt, att företagen utfäst sig att direkt utbetala pensioner av viss bestämd storlek. Kapitalvärdet av dessa pensioner ingår i det belopp för pensionsskulder

per den 1 april 1950, i det föregående uppskattat till 0,87 milj. kronor, som enligt köpeavtalet skall avdragas från köpeskillingen för omsättningstillgångarna. Nu ifrågavarande pensionsskuld har sålunda icke någon betydelse vid beräkning av kapitalbehovet. 2. Arbetarepensionering Ett ordnande av pensionsfrågan för det nya bolagets arbetare bleve, ansåg TGK, sannolikt nödvändigt i överensstämmelse med vad som varit fallet vid av staten tidigare övertagna företag. Därest ej särskilda villkor vid försäljningen skulle komma att uppställas, ansågos emellertid kostnaderna för dylik pensionering ej böra medtagas i en som underlag för anbud avsedd kalkyl och TGK räknade därför ej med dylika, men framhöll att man vid bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av ett eventuellt statsövertagande finge räkna med även kostnaderna för en arbetarepensionering. Av dessa orsaker ingick TGK i särskilt sammanhang på frågan och uttalade därvid, att pensionsfrågan för arbetarna — med bortseende från det knappast tänkbara alternativet att inordna de statliga bolagens personal under den statliga pensioneringen — kunde tänkas ordnad antingen genom pensionsförsäkring i lämpligt pensionsförsäkringsföretag eller genom uppläggande av en pensionsfond. Valdes den förra vägen, uppstode årliga kostnader, som till sin storlek bleve beroende av arbetareantalet, arbetarnas löneinkomster och arbetarestyrkans ålderssammansättning. TGK försökte för detta fall uppskatta de årliga försäkringspremierna utan kännedom om ålderssammansättningen och förutsatte därvid en pension av ca 2 000 kronor per år inklusive folkpensionsförmåner. Resultatet av beräkningen gav vid handen, att års-

kostnaderna för bolaget skulle motsvara ungefär 6 % av de sammanlagda årslönerna. Då TGK uppskattade dessa till ca 5,55 milj. kronor, skulle årskostnaden bli ca 0,33 milj. kronor. Vid den omräkning ödeen och Rybeck verkställde medräknades pensionskostnaderna för arbetarna efter samma grunder i kalkylerna för beräkning av driftvärdena. Även vi förutsätta, att det nya bolaget kommer att genomföra en pensionering av arbetarna, detta så mycket mer som större enskilda företag inom gruvhanteringen ha reglerat pensionsfrågan för anställda arbetare. Åtgärder i detta hänseende torde få vidtagas så snart som möjligt efter det ställning tagits till den fortsatta driften vid gruvorna. Det kan givetvis ej ifrågakomma för oss att nu framlägga förslag i fråga om sättet för pensioneringens ordnande eller pensionsförmåner, avgifter och dylikt. Emellertid måste vi ändock något närmare gå in på spörsmålet för att undersöka huruvida och i vilken omfattning ett ordnande av arbetarepensionering medför särskilda kapitalbehov för det nya bolaget. I fråga om pensionsförmånernas storlek torde en jämförelse vara av intresse med de förmåner, som utgå dels vid ett statsägt aktiebolag med en närstående verksamhet, AB Statens Skogsindustrier, dels vid Trafikaktiebolaget Grängesb e r g s - O x e l ö s u n d s gruvrörelse i Grängesberg. Det statliga företaget har helt ordnat arbetarepensioneringen genom en vid bolagets bildande till bolaget anknuten pensionskassa och pensionsstiftelse, Ålderspensionen utgör, därest 30 tjänsteår uppnåtts, 800 kronor om året från pensionsåldern, som är 62 år, till 65 års ålder och därefter 400 kronor om året. Grängesbergsbolaget har löst pensionsfrågan, för arbetarna, dels genom

\'4

försäkring i Arbetarpensionskassan, dels därigenom att bolaget direkt utbetalar pensioner i form av »tills vidare utgående åldersunderstöd». Åldersunderstödet är under hela tiden konstant 600 kronor per år jämte indextilllägg. Sammanlagda beloppet av dessa pensioner utgör från pensionsåldern, som är 65 år, till 67 års ålder ca 1 350 kronor inklusive index på åldersunderstödet och från 67 års ålder ca 950 kronor om året. Utan att ingå på frågan om pensionernas storlek vid här ifrågavarande gruvor, vilket den blivande bolagsledningen h a r att taga ställning till, antaga vi vid den fortsatta diskussionen av denna fråga, att man får räkna med pensionsförmåner av en storleksordning liggande omkring de nyss angivna beloppen. Det bör därvid märkas, att kostnaderna för företaget icke bli så olika i de båda exemplifierade fallen, som av skillnaden i årliga pensionsförmåner skulle kunna framgå. Först bör då observeras den 3 år lägre pensionsåldern i det förra fallet. Vidare betalar Statens Skogsindustrier ca 60 c/o av årspremierna, medan i Grängesbergsbolaget arbetaren helt betalar premierna till pensionskassan och bolaget bekostar »åldersunderstödet». Vid en pensionsförsäkring behöver man ej räkna med något kapitalbehov för pensionsfrågans ordnande, medan vid arrangemanget med en pensionskassa medel årligen skulle avsättas motsvarande bolagets andel i pensionspremierna. Med hänsyn till det i förhållande till en pensionsanstalt begränsade klientelet bleve därutöver en grundfond erforderlig, dels som rörelsemedel och dels för att möta ej beräknade risker. Härför erforderligt belopp låter sig utan kännedom om den blivande arbetarstyrkans ålderssammansättning svårligen beräknas men torde, om man utgår från

det nybildade bolagets hela arbetarstyrka såsom nyanställd, knappast bli av avgörande storleksordning. Någon jämförelse med a n d r a företag kan därvid ej komma i fråga, då det ytterst sällan torde ha inträffat, att ett nybildat bolag, som ej övertager tidigare rörelse, redan från början ordnat pensionsfrågan för sina arbetare. Detta brukar ske först sedan verksamheten pågått några år, varvid kapitalbehovet blivit huvudsakligen bestämt av retroaktivkostnaderna för de förflutna åren, för vilka man ansett att bolagets åtagna pensionsförpliktelser även borde gälla. Liknande blir förhållandet, därest ett nytt bolag övertager en rörelse, som drivits av annat företag, och därmed även i denna rörelse sysselsatta arbetare, för det fall att den tidigare rörelsen drivits av samma kapitalägare som den nya eller till övertagandet knutits villkor om framtida pensionering. Så var exempelvis fallet med Statens Skogsindustrier, som övertog rörelse som bedrivits av domänverket. I det nu föreliggande fallet övertagas formellt visserligen av det statliga bolaget enbart vissa tillgångar, men i verkligheten torde köpet innebära, att bolaget direkt fortsätter den av de säljande företagen bedrivna rörelsen och således åtminstone i huvudsak även dessas arbetare. Det torde emellertid därvid ej kunna göras gällande att, därest det statliga bolaget ordnar pensionering för sina arbetare, detta skulle innebära jämväl ett åtagande beträffande den tid dessa kunna ha varit anställda i de enskilda företagen. Härvidlag föreligger en principiell skillnad i jämförelse med förhållandena i Statens Skogsindustrier. Förutsättningen för en motsatt uppfattning skulle vara att ett dylikt åtagande övertagits från de enskilda bolagen. Därav synes följa, att därav betingad retroaktivkostnad b o r d e

betraktas som en latent pensionsskuld och vid den tidpunkt, då pensionering i det nya bolaget kan komma att genomföras, av säljaren restitueras ur den erlagda köpeskillingen. Dessa uppskjutna pensioneringskostnader bli beroende av den nuvarande arbetarstyrkans storlek, ålderssammansättning och anställningstid ävensom av de pensionsförmåner, som kunna komma att i framtiden bestämmas. Hela frågan är emellertid beroende av huru arbetarepensioneringen i det nya bolaget ordnas och det torde böra ankomma på den blivande bolagsledningen att i samråd med arbetarepersonalen taga ställning därtill. Det sannolika torde väl därvid vara att pensionsfrågan löses genom bildande av en pensionskassa efter i huvudsak samma grunder som i Statens Skogsindustrier. I samband med inrättandet av en dylik kassa i framtiden torde bolagsledningen få upptaga frågan om därför erforderligt kapital och om sättet för finansiering därav. Då en kvalifikationstid av några år i allmänhet brukar föreskrivas för "ätt att inträda i kassan, är det ej nödvändigt att omedelbart taga ställning i frågan. I varje fall ha vi icke ansett oss nu böra upptaga särskilt kapitalbehov för pensionsändamål.

Oavsett huru pensionsfrågan kan komma att lösas och huru den retroaktiva pensionsrätten kan komma att utformas, kan dock en viss retroaktiv pensionsrätt föreligga för vissa av de nuvarande arbetarna. De nuvarande bolagen utbetala nämligen till arbetare, som efter längre tids anställning av åldersskäl avgå, årliga understöd av 300 till 600 kronor. Det kunde därvid göras gällande, att sådan pensionsförmån, som arbetsgivare utan uttryckligt åtagande regelmässigt brukar utbetala, icke kan betraktas såsom ett understöd, som arbetsgivare utbetalar till den f. d. anställde ex gratia, utan såsom en uppskjuten lön, vilken intjänats under anställningstiden. I enlighet med denna uppfattning skulle nuvarande arbetare, som icke uppnått pensionsåldern, ha intjänat en viss pensionsrätt, som kunde sägas motsvara det kapitalbelopp, som skulle ha funnits reserverat genom fondering hos företagen eller på annat sätt för att täcka hittills upplupen kostnad för framtida utbetalande av pension av ifrågavarande storlek. Denna intjänta pensionsrätt skulle således utgöra en företagen åvilande pensionsskuld och borde således enligt köpeavtalet avräknas på köpeskillingen för omsättningstillgångarna.

V. BOSTADSFRÅGAN

1. Nuvarande bostadsbestånd B o s t a d s f r å g a n är, s o m T G K f r a m h ö l l , i h u v u d s a k o r d n a d för d e n i b o l a g e n n u a n s t ä l l d a p e r s o n a l e n . H u v u d p a r t e n av d e a n s t ä l l d a b o i n v i d a r b e t s p l a t s e n eller p å ett b e g r ä n s a t a v s t å n d d ä r i f r å n . V i d d e o l i k a g r u v f ö r e t a g e n finnes ett ej o b e t y d ligt a n t a l b o s t ä d e r ä g d a a v f ö r e t a g e n . Det n u v a r a n d e bostadsbeståndets omf a t t n i n g f r a m g å r av f ö l j a n d e : enkelrum 76 8 — —

1 rum 2 rum o. o. kök kök och större 220 57 29 16 13 18 3 23

Håksberg—Iviken . . . Lekomberg Sörvik Källbotten Gräsberg—Torrstensberg Stollberg Norberg Intrånget

3 17 12 42

4 60 32 43

6 17 26 41

Summa

204 Av b o s t ä d e r n a s a k n a f ö l j a n d e och avlopp: enkelrum Håksberg—Iviken . Lekomberg Sörvik Källbotten Gräsberg—Torrstensberg Stollberg Norberg Intrånget

48 Summa

vatten

1 rum 2 rum o. o. kök kök och större 216 22

3 31 31 1

5 3 1 1

32 U t ö v e r v a t t e n o c h a v l o p p finnes c e n t r a l v ä r m e a n l ä g g n i n g i f ö l j a n d e ar.tal b o städer: enkelrum Håksberg—Iviken . . . Lekomberg Sörvik Källbotlen Gräsberg—Torrstensberg Stollberg Norberg Intrånget

28 8 8 —•

1 rum 2 rum o. o. kök kök och större 4 32 29 13 12 17 — 23

— 2 12 15

— — 42

5 6 21 37

Summa

154 T o t a l t f i n n a s s å l u n d a 766 b o s t a d s l ä g e n h e t e r m e d ca 1 500 r u m s e n h e t e r . H u v u d p a r t e n a v l ä g e n h e t e r n a , eller c : a 53 %, ä r o e n r u m s l ä g e n h e t e r . Ej m i n d r e ä n ca 48 % s a k n a v a t t e n o c h a v l o p p . E n d a s t ca 40 % ä r o fullt m o d e r n a m e d c e n t r a l v ä r m e a n l ä g g n i n g . Av sammans t ä l l n i n g a r n a f r a m g å r att b o s t a d s b e s t å n det är särskilt dåligt i Håksberg och ganska dåligt i Stollberg, N o r b e r g och Gräsb e r g - T o r r s t e n s b e r g , m e d a n det är i det n ä r m a s t e fullgott i L e k o m b e r g , S ö r v i k , Källbotten och Intrånget. I l i k h e t m e d T G K a n s e vi, a t t m a n m å s t e r ä k n a m e d att i s t o r o m f a t t n i n g modernisera bostadsbeståndet. I vilken utsträckning detta blir nödvändigt kan g i v e t v i s ej f ö r u t s e s u t a n d e t b l i r avhängigt av h u r u frågan om den f r a m t i d a d r i f t e n s f o r m o c h o m f a t t n i n g l ö s e s . Vi k u n n a ä v e n i d e t t a h ä n s e e n d e ej g ö r a a n n a t ä n a n t a g a n d e n för att d ä r p å g r u n d a en u p p s k a t t n i n g av k a p i t a l b e h o v e t .

Med hänsyn fil! de krav, som torde komma att ställas på bostadsstandarden vid ett statligt företag av här ifrågavar a n d e art, torde en modernisering av det nu befintliga bostadsbeståndet få innebära en höjning av såväl utrymmessom teknisk och utrustningsstandard. För ett mindre antal förfallna byggnader räkna vi emellertid med att några iståndsättningsarbeten ej äro ekonomiskt försvarliga och för vissa helt omoderna byggnader anse vi att endast oundgängliga reparationsarbeten kunna ifrågakomma. Vad först utrymmesstandarden beträffar räkna vi med en sammanslagning av vissa små lägenheter till större. Detta medför givetvis en minskning av antalet lägenheter och ett däremot svarande behov av nya bostäder. Höjningen av den tekniska standarden innefattar byggnadsarbeten, vilkas omfattning starkt varierar med hänsyn I ill varje byggnads beskaffenhet. I fråga om mera välhållna byggnader torde sålunda ordinärt underhållsarbete vara tillräckligt, medan ganska genomgripande ombyggnadsarbeten i andra fall kunna bliva erforderliga. Utrustningsstandardens höjning innebär anordnande av vatten och avlopp, central- eller våningsvärme samt toalettrum eller, i viss utsträckning, badrum. Härjämte erfordras för ordnande av vatten- och avloppsfrågan i Håksberg ytterledningar och i Stollberg särskilda anordningar för varje byggnad för sig. Kostnaden för moderniseringsarbetena kan under dessa förutsättningar, enligt en på värt uppdrag utförd expertundersökning, beräknas uppgå till ca 2,8 milj. kronor. Det bör emellertid härvid märkas, att ett genomförande av så omfattande arbeten med nödvändighet måste ske efter en på förhand utarbetad plan, omfattande ett flertal år, och

att beloppet sålunda kommer att behöva tagas i anspråk successivt under denna tid.

2. Nytt bostadsbehov Enligt TGK:s antaganden om driftens framtida omfattning skulle erfordras en ökning av arbetareantalet med 400 personer. Då en del av den nya personalen antogs redan ha bostäder eller kunna på annat sätt förskaffa sig dylika, uppskattade TGK behovet av nya bostäder till 350. Med hänsyn till att Håksberg gränsar till Ludvika stad och vissa av de ifrågavarande bostadsområdena tidigare ifrågasatts för inkorporering med staden samt då Starkgruvorna delvis ligga inom Norbergs kommun, ansåg TGK att bostadsfrågan i dessa båda fall lämpligen borde lösas i samarbete med dessa båda kommuner. Emellertid förutsatte TGK, att staten på ett eller annat sätt bidroge ekonomiskt, antingen genom att det nya bolaget subventionerade byggandet för sina anställda, för vilket ändamål då särskilda medel måste ställas till bolagets förfogande, eller genom att staten på för stöd åt bostadsbyggande och egnahemsbyggande vedertaget sätt direkt ekonomiskt understödde uppförandet av bostäder. TGK framhöll emellertid, att dittills utgående hyror för gruvföretagens bostäder voro osedvanligt låga, vilket i viss utsträckning för de anställda innebure en naturaförmån. Enligt uppgift hade även i vissa fall taxeringsmyndigheterna betraktat förhållandet på detta sätt och taxerat anställda med låga h y r o r för delvis fri bostad. Den sammanlagda byggnadskostnaden för nya bostäder beräknade TGK till 8,8 milj. kronor. Vi ha ovan framhållit att den av oss förutsatta höjningen av utrymmesstandarden kommer att medföra en minsk-

ning av det befintliga bostadsbeståndet. Det härigenom uppkomna behovet av nya bostäder har av oss antagits till ca 60 st. tvårums- och 25 st. trerumslägenheter. Våra tidigare gjorda antaganden i fråga om den framtida driftens omfattning förutsätta en väsentligt mindre ökning av arbetareantalet än vad TGK räknat med, eller ca 120 man. Vi ha utgått från att ett mindre antal av dessa kunna erhålla bostäder i öppna marknaden och att flertalet av de övriga måste beredas familjebostäder och återstoden ungkarlsbostäder. Därvid har antagits ett behov av 40 tvårums- och 10 trerumslägenheter, medan behovet av ungkarlsbostäder skulle tillgodoses genom

uppförande i Håksberg av ett ungkarlshotell med 30 rumsenheter samt matservering, kök m. m. Kostnaderna för tillgodoseende av det ovan angivna totala behovet av nya bostäder kan, enligt expertutredningen, exklusive de nämnda ungkarlsbostäderna beräknas till ca 3,3 milj. kronor. Vi vilja i detta sammanhang framhålla, att de h ä r anförda kostnadsuppgifterna äro baserade på ett underlag, som icke varit så fullständigt att några säkra beräkningar kunnat göras. E h u r u beräkningarna sålunda icke kunna sägas innebära mera än ett angivande av kostnadernas storleksordning, ha vi dock ansett att de kunna läggas till grund för en uppskattning av kapitalbehovet.

VI. FINANSIERING

Med de antaganden, som vi ansett oss kunna göra i fråga om den framtida driften vid de berörda gruvorna, ha vi sålunda, för ifrågavarande drift och för anläggningar därför, i det föregående funnit följande kapitalbelopp erforderliga omedelbart vid ett övertagande av gruvegendomen eller inom en för omläggning eller utökning till ifrågavarande drift nödvändig, begränsad tidsperiod. milj. kr. Förefintliga anläggningstillgångar Malm- och materiallaser Övriga rörelsemedel Fullföljande av igångsatta anläggnings

8,3 5,1 0,0 2,0

Reparation och modernisering av bo stadsbeståndet Nybyggnad av bostäder Eftersatta undersökningsarbeten . . .

28 3,3 1,0

Då frågan gäller, i vilken utsträckning dessa kapitalbehov böra finansieras (iver bolagets eget kapital eller i form av lån, torde man böra utgå från att, i den mån kapitalet beräknas,under hela verksamhetstiden vara konstant bundet i rörelsen, det bör ha karaktären av eget kapital. I den mån däremot som kapitalbehovet kan beräknas variera och i synnerhet för det fall att osäkerhet nu kan råda därom, huru stort kapital som för visst ändamål kan visa sig erforderligt, synes låneformen böra föredragas för att möjliggöra en anpassning av kapitalet till det aktuella behovet och därmed icke belasta driften med högre förränt-

\

ningskostnader och dylikt än nödvändigt. Det är då till en början klart att det egna kapitalet skall täcka anläggningstillgångarna, i första hand köpeskillingen för de nu förefintliga anläggningstillgångarna. Även de kostnader, som beräknas bli erforderliga för utvidgning och komplettering av driftanläggningarna, böra då också inrymmas däri. Reparation och modernisering av bostadsbeståndet innebär, som av det föregående framgår, ett avhjälpande av ett tidigare eftersatt reparations- och moderniseringsbehov. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida det är riktigt att därav föranledda kostnader skola bäras av den framtida driften. Emellertid h a r vid den värdering av bostäderna, som legat till grund för anbudssumma och köpeskilling samt därmed för den föregående fördelningen, hänsyn tagits icke blott till bostädernas nuvarande skick utan även till nödvändigheten av att omedelbart nedlägga kostnader för atf återföra dem till vad man skulle kunna kalla driftdugligt skick. De nu ifrågavarande kostnaderna kunna således anses motsvaras av en minskning av värdet vid bestämning av köpeskillingen. Visserligen kommer kapitalet för täckande av kostnaderna för nyanläggningar och bostadsmodernisering icke i sin helhet att behöva tagas i anspråk omedelbart. I nuvarande läge på byggnadsmarknaden och på grund av att

personalökningen tager tid torde arbetena få fördelas på flera år. Av denna orsak skulle det finnas anledning att förutse att de ifrågavarande kapitalbehoven åtminstone delvis täcktes genom lån. Efter de nu angivna p r i n c i p e r n a borde emellertid jämväl detta kapitalbehov inrymmas inom eget kapital. Hänsyn till anförda omständigheter kan däremot tagas vid den slutliga avvägningen mellan totalt eget kapital och lån. I fråga om rörelsekapitalet kunna skäl framföras för dess finansiering såväl genom aktiekapital som genom lån. Kapitalbehovet varierar från tid till annan och vid gruvdrift måhända i ovanligt hög grad. Därtill kommer, att det är svårt att förutse huruvida driften i verkligheten kommer att få den av oss antagna omfattningen. Under de första åren kommer detta i varje fall icke att ske. Den del av rörelsekapitalet, som vid den förutsedda driften normalt kommer att vara bundet i lager och förråd, torde i allmänhet vara att betrakta på samma sätt som i anläggningarna bundet kapital och därför böra inrymmas i bolagets eget kapital. Återstoden utgöres i stor utsträckning av erforderliga likvida medel och skulle därför täckas genom lån, delvis under sådana former att en anpassning till det vid olika tidpunkter under året aktuella behovet kan ske, exempelvis genom bankräkningskredit. Kapital för finansiering av bostadsnybyggnader måste i sin helhet ordnas lånevägen. Detta lån torde emellertid böra skiljas från de lån, som äro erforderliga för driften. Förarbetena för och planeringen av bostadsbyggandet måste taga tid och sättet för finansieringen måste åtminstone i viss utsträckning bli beroende av de former för bostadsbyggandets administration och för bostadsförvaltningens organisation, som kunna komina att föreslås. Det är vidare osäkert 50

i vilken utsträckning det ifrågavarande bostadsbehovet kan komma att täckas i öppna marknaden eller genom åtgärder från kommunal sida. Av alla dessa orsaker synes det oss vare sig lämpligt eller möjligt att nu föreslå former för eller omfattning av finansiering av bostadsförsörjningen. Det får ankomma på den blivande styrelsen att snarast, eventuellt i samarbete med kommunala myndigheter, förbereda och vidtaga de åtgärder härutinnan, som bliva erforderliga. Vid statsmakternas ställningstagande till frågan om gruvegendomens statsövertagande, bolagsbildningen och den framtida verksamheten bör dock hänsyn även tagas till att kapitalmedel komma att bli erforderliga jämväl för bostadsförsörjningen. Dock synes oss detta kapitalbehov icke böra betraktas som en med frågan om gruvdriftens övertagande ovillkorligt sammanhängande kapitalutgift utan snarare såsom ett led i statens allmänna stöd till utökning och förbättring av bostadsbeståndet. Kostnaderna för djupundersökningar och dylika arbeten äro av en speciell karaktär. Visserligen komina de att bli erforderliga först successivt under en följd av år och omfattningen av arbetena och därmed av det totala kapitalbehovet är nästan omöjligt att nu förutse, varför kostnaderna i överensstämmelse med ovan angivna riktlinjer borde täckas genom lånemedel. Huruvida arbetena komma att ge resultat i form av konstaterade malmförekomster av sådan art och omfattning att en brytning därav kommer att anses ekonomiskt lönande iir icke möjligt att förutse. Givetvis finnes en kanske ej så liten sannolikhet därför men vid bedömandet av frågan om finansicringssättet torde man dock böra räkna med risken att kostnaderna, åtminstone i viss utsträckning, ej kunna täckas av en framtida brytning. Leda

emellertid undersökningarna till resultatet att ekonomiskt brytvärda fyndigheter konstateras, böra de kapitalmedel, som investerats för undersökningsarbeten för dylik fyndighet, betraktas på liknande sätt som det kapital, som erfordrats för förvärv av övrig gruvegendom och kostnaderna täckas av eget kapital. För närvarande synas för detta ändamål lånemedel böra förutses. I samband med finansieringsfrågan torde vi även böra beröra ett annat problem, nämligen den framtida finansieringen av dels nyanskaffningar, dels moderniseringar av driftanläggningar och utrustning. Då gruvrörelse ofta och i detta fallet, om man undantager Håksbergszonen, i särskilt hög grad är tidsbegränsad, beroende på fyndighetens begränsade storlek, måste enligt vår uppfattning verksamheten kalkyleras på så sätt att driftresultatet medger, utöver rimlig förräntning av det i anspråk tagna kapitalet, en årlig avsättning av sådan omfattning att vid slutet av den utifrån den antagna malmtillgången beräknade drifttiden ett kapital av den ursprungliga omfattningen åter finnes disponibelt, normalt för ett förvärv av eller en investering i drift av annan eller utökad fyndighet. Vid tidpunkten för ett beräknat upphörande av brytning av viss fyndighet skall således eget kapital finnas disponibelt för en fortsättning av driften i samma omfattning. Att under drifttiden erforderligt förnyande av anläggningar och utrustning skall finansieras genom sedvanliga avskrivningar, anse vi självklart. På det nu angivna sättet skall enligt vår mening också framtida prospektering och undersökningsverksamhet till skapande av fortsatta brytningsmöjligheter finansieras. Annat blir däremot förhållandet då fråga uppstår om väsentlig utvidgning av verksamheten eller om upptagande av ny brytning,

innan driften vid nuvarande fyndigheter slutförts. Sådana frågor måste enligt vår uppfattning behandlas som helt nya finansieringsproblem och på grundval av därför uppgjorda finanskalkyler utökning av aktiekapital eller upptagande av lån övervägas helt oberoende av den pågående verksamheten. Vid bedömande av finansieringsfrågor i detta speciella fall, då det gäller ett helt statsägt företag, tillkomma utöver vad som ovan anförts nya och särskilda omständigheter. Då såväl aktiekapital som lån åtminstone vid bolagets start komma att i sin helhet tillskjutas av staten och då staten trots bolagsformen i realiteten ej torde kunna undandraga sig obegränsad ekonomisk ansvarighet, torde skillnaden mellan eget kapital och och främmande kapital vara uteslutande formell. Det synes oss således ur denna synpunkt vara ganska likgiltigt om aktiekapitalets andel av totalkapitalet är större eller mindre. Viktigare därvid torde ur bolagets synpunkt vara att kapitalet i så liten utsträckning som är möjligt och ur andra synpunkter lämpligt bindes i ett fast aktiekapital. F r å n dessa utgångspunkter ha vi övervägt finansieringsfrågan och kommit till det resultatet, att det egna kapitalet icke borde sättas högre än till omkring 12 milj. kronor. Det har därvid synts oss lämpligt att, bland annat med hänsyn till att bolaget skall övertaga en i gång varande rörelse, redan från början skapa en reservfond och vi finna, att detta lämpligast bör ske genom att aktierna betalas till överkurs, förslagsvis till 120 %, varigenom fonden redan från början skulle få den i aktiebolagslagen 1 angivna omfattningen. Om därvid aktiekapitalet sättes till 10 milj. kronor, skulle reservfonden från början bli 2,0 milj. kronor. Av övrigt kapitalbehov skulle sedan 1

§ 71."

återstå 8,2 milj. kronor, vilket således skulle täckas genom lån, som skulle i den utsträckning det tages i anspråk förräntas efter sedvanlig ränta och amorteras. Förslagsvis skulle lånet så ordnas, att statsmakterna föranstalta om

en borgen intill högst det angivna beloppet och att lån inom ramen för denna borgen finge i mån av behov uppläggas. Vi ha ansett att det ifrågavarande beloppet avrundat skulle kunna sättas till 8,0 milj. kronor.

VII. AKTIEBOLAGET

1. Bolagets organisation och stiftande I fråga om aktiebolagets organisation har det synts oss riktigast — i överensstämmelse med direktiven för vår utredning — att icke binda den kommande verksamheten i vidare mån än vad en bolagsordning fordrar. Vi ha därför inskränkt oss till att diskutera och framlägga förslag i sådana hänseenden, som enligt gällande aktiebolagslag 1 fordra föreskrift i bolagsordning, samt till frågor, som gälla sättet för bolagets bildande. Stiftare skola enligt aktiebolagslagen vara minst tre 2 , som även skola teckna aktie. Då även svenska staten kan vara stiftare-, skulle därutöver erfordras två, vilka även måste teckna aktie 3 . I detta sammanhang synes det oss naturligast att, då staten på gruvområdet redan äger två aktiebolag, Mertainens Gruf AB och Huotivare gruf AB, dessa bolag bli de båda ytterligare stiftarna och därvid kan det bliva en lämplighetsfråga om dessa stiftares aktier sedermera skola överlåtas till staten eller ej. Aktiekapitalet har i det föregående föreslagits till 10 milj. kronor 4 . För att — i händelse av att verksamheten anses böra ha väsentligt mindre omfattning än vad vi antagit, exempelvis om Håks1 Lag om aktiebolag av den 14 september 1944. 2 Aktiebolagslagen § 4. 3 Aktiebolagslagen § 16. * Uppgift om detta belopp såsom det högsta belopp, till vilket aktieteckning får uppgå, skall i teckningslistan angivas (aktiebolagslagen § 10).

bergsgruvorna nedläggas — möjliggöra en minskning av aktiekapitalet utan ändring av bolagsordningen ha vi ansett det motiverat att sätta minimikapitalet förslagsvis till 8 milj. kronor. Som maximikapital bör som sedvanligt angivas det av aktiebolagslagen högsta medgivna 1 tredubbla, således 24 milj. kronor. Akties nominella belopp (aktievalören) kan, med hänsyn till att samtliga aktier komma att direkt eller indirekt ägas av staten, sättas högt. Ehuru aktiebrev kunna utfärdas att gälla ett godtyckligt antal aktier, är det dock ur andra synpunkter fördelaktigt att ej behöva laborera med ett stort antal aktier. Vi ha därför ansett att aktievalören bör vara 10 000 kronor. Betalning för aktie skall enligt vad vi i det föregående föreslagit ske till överkurs av 20 %, varför för aktie skall erläggas 12 000 kronor-. Med hänsyn till att likvid för övertagande av tillgångarna enligt köpeavtalet skall erläggas vid övertagandet den 1 april 1950, torde likvid för aktie även böra ske senast denna dag-. Styrelsen skall för ett bolag med detta aktiekapital bestå av minst tre 3 styrelseledamöter. Det synes oss icke heller, då vi förutsätta att styrelsens samtliga ledamöter skola aktivt taga del i verksamheten och vara på området sakkunniga, 1 Aktiebolagslagen 2

§ 2. Föreskrift härom skall angivas i teckningslistan (aktiebolagslagen § 10). 3 Vid aktiekapital över 500.000 kronor (aktiebolagslagen § 77).

vare sig nödvändigt eller, med hänsyn till att organisationen ej skall bli för tungrodd, önskvärt att gå utöver detta antal. Samma inställning till frågan hade också TGK. Som nämnts förutsätta vi, att personvalet sker under hänsyn blott till företagstekniska och företagsekonomiska synpunkter och att ledamöterna väljas bland industriellt, ekonomiskt och organisatoriskt erfarna personer. Vi anse även att, vid en verksamhet av denna art och omfattning och med den lilla styrelse vi föreslagit, verkställande direktören bör ingå i styrelsen. Då emellertid, vid utseende av styrelse för första gången, personvalet av verkställande direktör, som ju bör ankomma på styrelsen, icke bör i förväg bindas, torde det vara lämpligt att ej i bolagsordningen införa föreskrift i detta hänseende. I så fall kommer verkställande direktör att kunna utses inom eller utom styrelsen 1 . Möjlighet finnes därvid för bolagsstämman att föreskriva att i framtiden verkställande direktör skall utses inom styrelsen 1 . Av de skäl som nyss anförts är det även olämpligt att i bolagsordning eller annorledes begränsa friheten i personval. Att sålunda, som TGK diskuterade, föreskriva att en av styrelseledamöterna skulle representera Kommerskollegii bergsbyrå anse vi därför olämpligt. Styrelsens säte föreslogs av TGK vara Håksberg eller eventuellt Ludvika. Vi anse Håksberg vara lämpligast. Firmanamnet kan visserligen synas vara av i detta sammanhang underordnad betydelse. Emellertid har det synts oss riktigt att i namnet angiva bolagets karaktär av statsägt och stannat för att föreslå namnet Aktiebolaget Statsgruvor. Firmateckningsrätt tillkommer utöver styrelsen enligt gällande lag2 verkstäl1

Aktiebolagslagen § 78. 2 Aktiebolagslagen § 90.

lande direktör i förening med styrelseledamot. Dock må, där i bolagsordning ej annat stadgats, styrelsen meddela bemyndigande för styrelseledamot eller verkställande direktör att ensam teckna firman1. Dessa stadganden synas oss tillräckliga för att onödiggöra särskild föreskrift i denna fråga i bolagsordningen. Räkenskapsår sammanfallande med kalenderår är det normala och endast särskilda omständigheter böra motivera ett frångående härav. I detta fall, då det gäller ett statligt bolag, tala emellertid starka skäl för att välja det för den statliga förvaltningen tillämpade »budgetåret», d. v. s. 1 juli—30 juni, till räkenskapsår. Därigenom framkomma årsresultaten av bolagets verksamhet vid samma tid som resultaten av statens affärsdrift i övrigt. Det har synts oss som om fördelarna med gemensamt räkenskapsår med statsförvaltningen skulle vara så stora att detta bör förordas. Revisorerna skola vid ett bolag av denna storlek vara minst två, varav en auktoriserad revisor. 2 Någon anledning att gå utöver detta antal finnes ej. Bolagsstämma skall normalt hållas på plats som är styrelsens säte men i bolagsordningen kan bestämmas annan ort. 3 I detta fall synes det lämpligt att bolagsstämman i allmänhet sammanträder i Stockholm, varför denna plats bör som alternativ till Håksberg föreskrivas i bolagsordningen. Konstituerande stämma torde böra hållas snarast möjligt sedan registreringsmyndigheten godkänt stiftelsehandlingarna. Med hänsyn till att tiden mellan ett riksdagsbeslut i ärendet och tidJ Aktiebolagslagen § 88. 2 Aktiebolagslagen § 105. 3

Aktiebolagslagen § 8, jämförd med § 123.

punkten för tillgångarnas övertagande torde bli knapp, måste förutsättas att detta godkännande kan, sedan stiftelsehandlingarna inlämnats, meddelas tämligen omgående. Det bör då vara möjligt att så forcera åtgärderna för bolagets bildande, att konstituerande stämma kan hållas senast den 1 april 1 , vilket också torde vara nödvändigt, då bolaget bör vara rättskapabelt vid tidpunkten för övertagande av tillgångarna. Förbud för utlänning att förvärva aktie ävensom föreskrifter i fråga om hembudsskyldighet, begränsning av utdelning, sättet för bolagets likvidation m. m. ha intagits i bolagsordningen för närstående statliga aktiebolag. Då i detta fall staten eller vid bolagets stiftande staten och statsägda bolag äro enda aktieägare, synes oss någon anledning ej finnas att i dessa hänseenden binda staten-aktieägarens framtida handlande. Endast i fråga om förbud för utlänning att förvärva aktie i bolaget torde med hänsyn till den s. k. inskränkningslagen 2 bestämmelse i bolagsordningen kunna ifrågasättas. Nämnda lag innefattar emellertid förbud för bolag, vari finnes eller kan komina att finnas utländsk aktieägare till mera än viss del av samtliga aktier, att utan Konungens tillstånd förvärva fast egendom eller inmutning eller att idka gruvdrift. Då nu ifrågavarande bolag förutsattes enligt Kungl. Maj:ts beslut komma att stiftas med uttryckligt ändamål att förvärva fast egendom och idka gruvdrift, torde dock bestämmelsen vara onödig. Vi ha emellertid ansett oss i detta fall, i överensstämmelse med vad som tidigare skett i liknande bolag, böra i bolagsordningen intaga ett förbud av detta slag. 1

Föreskrift härom skall angivas i teckningslistan (aktiebolagslagen § 10). 2 Lag den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.

2. Bolagsordning Efter de synpunkter på frågan om det nya aktiebolagets organisation ni. m., som i det föregående behandlats, ha vi uppgjort förslag till bolagsordning. Bolagsordning för Aktiebolaget Statsgruvor §

1. Bolagets firmanamn laget Statsgruvor.

är Aktiebo-

§

2. Bolaget har till föremål för sin verksamhet att idka gruvrörelse jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.

§

3. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst åtta och högst tjugufyra miljoner kronor.

g

1. Aktie skall lyda å tiotusen kronor och aktiebreven skola ställas till viss man. Aktie må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits dylikt förbehåll.

§

5. Styrelsen skall hava sitt säte i Håksberg, Ludvika socken, Kopparbergs län.

§

6. Styrelsen skall bestå av tre ledamöter, som väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållils.

§

7. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning och bolagets räkenskaper utses ärligen å ordinarie bolags55

stämman för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revisorer jämte suppleanter för dem. En av revisorerna och suppleanten för denne skall vara auktoriserad revisor. §

8. Bolagets räkenskapsår skall omfatta tiden 1 juli—30 juni påföljande är.

?'

9. Bolagsstämma skall hållas i Stockholm eller Håksberg. Ordinarie bolagsstämma hålles en gäng årligen under oktober eller november månad. A ordinarie bolagsstämman skola följande ärenden förekomma till behandling: 1. val av ordförande vid stämman 2. justering av röstlängder 3. val av en eller två justeringsmän 4. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad 5. föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen 6. ärenden, vilka enligt 126 § i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag skola förekomma å stämman 7. fastställande av arvoden åt styrelse och revisorer 8. val av styrelse samt revisorer och suppleanter för dem 9. övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

$ 1 0 . Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola ske genom rekommenderade brev, kallelse till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

3. Bolagets ekonomiska ning

utgångsställ-

Efter våra antaganden och förslag i fråga om fördelningen av värdet av de övertagna tillgångarna och skulderna, kapitalbehov i övrigt samt sättet för finansieringen skulle, under förutsättning att den tidigare angivna statskrediten helt utnyttjas för lån, den ekonomiska utgångsställningen för aktiebolaget Statsgruvor framgå av följa:ide ingående balans: Tillgångar. Anläggningstillgångar: Gruvor och gruvrältigheter . . . Skogs- och jordbruksfastigheter Bostadsbyggnader Driftbyggnader Fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier .. . Omsättningstillgångar: Malmlager

Materiallager Fordringar Kontanta medel

milj. kr. 4,0) 0,52 1,3) 0,91 1,45

8,30

3,15

1,95 0,85 7,81 13,79 22,09

Skulder. Kortfristiga skulder: Leverantörsskulder m.m

1,22

1,22

Långfristiga skulder: Lån Pensionsskulder

8,00 0,87

8,87

Eget kapital: Aktiekapital Reservfond

10,00 2,00

12,00 22,09

Efter band som tie av oss förutsatta anläggningsarbetena och anskaffningarna komma att genomföras, skulle tillgångsposterna Bostadsbyggnader, Driftbyggnader, Fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier öka och posten Kontanta medel minska med motsvarande belopp.

VIII. SAMMANFATTNING OCH FOR.SLAG

I det föregående ha vi till en början 1 lämnat en redogörelse för den tidigare handläggningen av frågan rörande de förut tyskägda gruvorna med utgångspunkt från överenskommelsen 1946 mellan de allierade och Sverige rörande övertagande från svensk sida av förvaltningen av alla tyskägda tillgångar i landet jämte de lagstiftnings- och administrativa åtgärder som i samband därmed vidtogos. Vi ha vidare redogjort för utredningsmannen Lindencronas utredning och övriga åtgärder under 1946—49 till förberedande av tyskgruvornas försäljning jämte de expertutredningar, som därvid utförts. För den år 1948 tillsatta tyskgruvekommitténs år 1949 avgivna betänkande, liksom för den av de särskilda sakkunniga ödeen och Bybeck samma år verkställda utredningen som underlag för statens anbud, ha vi ävenledes lämnat redogörelse, delvis i anslutning till vår behandling av de olika delproblem, som innefattas i vårt uppdrag. Likaså ha vi redogjort för Lindencronas anbudsinfordran, de avlämnade anbuden, köpeförhandlingarna mellan kronans ombud och de nuvarande bolagens administratörer samt för det träffade köpeavtalet. Direktiven för vår utredning i frågan om tyskgruvorna ha vi refererat. I fortsättningen" ha vi efter redogörelse för de utredningar rörande vär1 8

Kap. I. Kap. II.

det av anläggningstillgångarna, som från säljarens sida liksom av tyskgruvekommittén samt Ödeen och Bybeck utförts, uppgjort ett förslag till fördelning av anläggningstillgångarnas inköpsvärde enligt köpeavtalet på de olika slagen av fast och lös egendom. Vi ha vidare sökt uppskatta de värden de övertagna omsättningstillgångarna kunna förväntas ha vid övertagandet och på grundval av den angivna fördelningen samt dessa uppskattningar uppgjort en sammanställning över det sannolika värdet av tillgångar och skulder som skola övertagas. Till frågan om den framtida driften av de berörda gruvorna ha vi 1 framfört principiella synpunkter innebärande att ställningstagande i denna fråga bör ankomma på den blivande bolagsledningen och att vi endast gått in på frågan i den mån det varit nödvändigt för bedömande av nu erforderligt drift- och anläggningskapital. Efter en redogörelse för malmtillgångar, byggande på TGK:s betänkande, samt för dess synpunkter på den framtida driftens art och omfattning, ha vi framfört våra synpunkter på driften, utmynnande i antaganden, på vilka vi sedan grundat en uppskattning av rörelsekapital samt av erforderliga nyanläggningar och kapital därför. Vi ha därvid understrukit, att våra antaganden endast haft till ändamål att möjliggöra en uppskattning av kapital1

Kap.Til. 57

behovet och icke i något hänseende få anses h i n d r a bolagsledningen från att öka, minska, nedlägga eller omlägga driften. Slutligen ha vi i detta sammanhang gått in på frågan om verkställande av tidigare eftersatta undersökningsarbeten till utrönande av de nu bearbetade malmtillgångarnas art och omfattning samt till upptäckande av nya sådana. Om kapitalbehovet härför ha vi också sökt bilda oss en uppfattning. Härefter ha vi behandlat ett par speciella frågor, pensioneringen av de anställda 1 samt bostadsförsörjningen 2 . I den förra frågan ha vi framfört några principiella synpunkter och gjort vissa jämförelser med andra statliga och enskilda företag men ansett att frågan kan lösas först sedan den blivande bolagsledningen tagit ställning till den framtida verksamheten. I fråga om bostadsförsörjningen ha vi förutsatt dels en modernisering av nuvarande i stor utsträckning dåliga bostadsbestånd, dels en nybyggnad av ett ej obetydligt antal bostäder. Vi ha även uppskattat kostnaderna härför men ansett att endast för moderniseringen ett kapitaltillskott till bolaget erfordras medan nybyggandet bör finansieras efter samma linjer, som gälla för den allmänna bostadsförsörjningen. Finansieringen av det nya bolaget ha vi diskuterat 3 och uppgjort förslag till fördelning av kapitalinvesteringar på eget kapital och lån. Slutligen ha vi behandlat frågan om det nya bolagets organisation* och därvid i huvudsak tagit ställning endast till sådana frågor, beträffande vilka gällande lag fordrar föreskrift i bolagsordning. Vi ha i anslutning därtill även *Kap. IV. 2 Kap. V. 3 Kap. VI. •Kap. VII.

uppgjort förslag till dylik bolagsordning och angivit det nya bolagets ekonomiska utgångsställning enligt våra antaganden och förslag. På grundval av den nu framlagda utredningen få vi föreslå, att åtgärder vidtagas för att hos nästa års riksdag föreslå, att riksdagen, med godkännande av de principiella grunder, som vi i det föregående angivit för det föreslagna gruvbolagets organisation och ekonomi, måtte dels till aktieteckning i ett nybildat aktiebolag för övertagande och drivande av de tidigare tyskägda gruvorna under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, på tilläggsstat för budgetåret 1949/50 anvisa ett investcringsanslag av kronor 12 000 000, dels besluta att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti i mån av behov för lån åt ifrågavarande bolag till ett belopp av högst kronor 8 000 000. Då övertagande av egendomen enligt köpeavtalet skall ske den 1 april 1950, måste beslut i frågan fattas i så god tid att stiftande av det nya aktiebolaget kan medhinnas och konstituerande stämma med utseende av styrelse äga rum före denna dag, varför proposition torde fä avlåtas redan vid riksdagens början. I händelse av riksdagens bifall till propositionen föreslå vi att Kungl. Maj:t måtte besluta att uppdraga åt särskilt utsett ombud att för Kungl. Maj:t och Kronans räkning dels såsom stiftare deltaga i bildandet av ett aktiebolag enligt vårt förslag, dels teckna aktier å sammanlagt nominellt 9 980 000 kronor för ett belopp av 11 976 000 kronor, dels ock vid konstituerande stämma utöva den Kungl.

Maj:t och Kronan därigenom tillkommande rösträtten samt alt ät vartdera Mertainens Grufaktiebolag och Ruotivare grufaktiebolag som lån överlämna 12 000 kronor och genom ombud pä för ändamålet sammankallad

extra bolagsstämma med vart och ett av dessa bolag uppdraga ät bolagsstyrelsen att såsom stiftare deltaga i bildandet av det nya bolaget och däri vardera teckna aktie å nominellt 10 000 kronor för ett belopp av 12 000 kronor.

Särskilt yttrande av direktören Erik J. Bengtson

I gruvorganisationskommitténs uppdrag ingår att upprätta förslag till administration, drift och finansiering för det statliga bolag, som avses skola övertaga de s. k. tyskgruvorna. De faktorer, som ligga till grund för ett bedömande i detta fall, ha emellertid visat sig vara så svårgripbara och osäkra, att det icke på den tid, som stått till förfogande, varit möjligt att framräkna en räntabilitetskalkyl, d. v. s. det har icke varit möjligt att bedöma lönsamheten på längre sikt enligt de olika förslag till uppläggning av driften, som kommittén diskuterat. Under sädana förhållanden och särskilt med hänsyn till de stora ekonomiska risker, som äro förknippade med all gruvhantering, samt de betydande förluster, som varit förenade med den hittillsvarande driften vid vissa av här ifrågavarande gruvor, anser jag mig icke kunna påtaga mig ansvaret att föreslå större kapitalutlägg till bolaget än vad som erfordras för finansiering av ett antaget övertagande av gruvorna samt för rörelsens bedrivande under en tid av tvä år. Om en bolagsledning utses den 1 april 1950, torde denna ledning hösten 1951 i god tid före upprättandet av statsverkspropositionen till 1952 års riksdag kunna framlägga planer för och kalkyler över den framtida driften. Först sedan sädana, av en ansvarig ledning uppgjorda planer och kalkyler föreligga, är det enligt min mening möjligt att slutgiltigt taga ställning till företagets finansiering.

60 Dä mina åsikter även i vissa andra delar avvika frän de i huvudbetänkandet framlagda, anser jag mig här böra lämna en redogörelse för min ståndpunkt. Jag har ingenting att erinra mot Kap. I. Återblick och Kap. II. Tillgångar och skulder. Beträffande Kap. III. Drift och kapital kommer jag emellertid härnedan att framlägga en del avvikande synpunkter. Mot Kap. IV. Pensionsfrågan har jag ingenting väsentligt att erinra, ej heller mot den redogörelse för bostadsbeståndet, som lämnas i Kap. V. Beträffande bostadspolitiken anser jag, att man vid Stollbergsfältet, där man med säkerhet kan räkna med drift i minst fem år, om ej blykonjunkturen alltför mycket försämras, omedelbart bör igångsätta upprustning av bostäderna till modern standard i så snabb takt, som de tekniska förhållandena medgiva. Ehuru jag inser, att stora delar av bostadsbeståndet särskilt vid Håksberg är otillfredsställande, anser jag, att man här tills vidare måste inskränka sig till normalt underhåll. Större moderniseringsarbeten och nybyggnader på andra platser än Stollberg måste anstå ca två år, tills ett långsiktigt program för gruvdriften föreligger. I fråga om finansiering, Kap. VI, rekommenderar jag för de första åren ett lägre eget kapital än i huvudbetänkandet föreslås. Mot Kap. VII. Aktiebolaget har jag ingenting att erinra, varemot jag ej helt kan dela de i Kap. VIII. Sammanfattning och förslag framlagda synpunkterna.

Dä gruvhantcringen i inånga avseenden skiljer sig från andra näringsgrenar, har det synts mig nödvändigt att framlägga några allmänna synpunkter på densamma, innan jag övergår till att belysa de föreliggande s. k. tyskägda gruvornas speciella karaktär för att slutligen framkomma till förslag om kapitalbehov.

Synpunkter på gruvhantering allmänhet

i

Malmens förekomst följer inga bestämda lagar. Malmbrytningen måste därför förberedas genom prospektering och gruvundersökningar. Innan man kan konstatera, huruvida brytvärd malm förekommer, måste man ofta lägga ned flera miljoner kronor pä undersökningar, vilka belopp man får vara beredd att förlora, om resultatet av undersökningarna blir negativt. Om resultatet av undersökningarna varken är utpräglat positivt eller utpräglat negativt, måste man vara beredd att antingen investera ytterligare stora kapital på ett osäkert företag eller också besluta att övergiva projektet, varvid de nedlagda pengarna äro förlorade. Gruvbolag, som engagera sig i större och fler undersökningsobjekt än som svarar mot bolagets resurser, kunna därför lätt komma i svårigheter. Ett gruvbolag, som icke äger tillräcklig kännedom om malmernas utsträckning och underlåter att göra erforderliga undersökningar, förlorar å andra sidan förutsättningarna för att rationellt planera sin drift och får i regel svårt att stå sig i konkurrensen. Gruvhantering innebär, att man realiserar en naturtillgäng, som ej återbildas. I undantagsfall kunna gruvbolag disponera malmtillgångar, som äro praktiskt taget outtömliga. En del andra bolag,

som bedriva en stor prospekteringsverksamhet, kunna under långa tidrymder ersätta de utbrutna kvantiteterna genom nyfynd och sålunda giva rörelsen en relativt kontinuerlig karaktär. Regeln är emellertid, att gruvrörelsen är en mer eller mindre kortvarig engångsföreteelse. I andra industrigrenar kan man bibehålla företagets värde genom att hålla sina anläggningar i gott stånd, genom att hålla sig i jämnbredd med den tekniska utvecklingen i branschen, genom att vårda om den yrkeskunniga personalen samt genom att sköta sin goodwill hos allmänhet och kunder. Då ett gruvföretag brutit ut sin malm, hjälper det icke att disponera aldrig så perfekta tekniska anordningar, skicklig personal eller gott anseende. Rörelsen har ej burit sig, om ej dessutom det ursprungliga kapitalet finnes disponibelt i kontanter för återbetalning till ägarna eller för inköp av nya gruvor eller insats i annan verksamhet. 1 all gruvhantering måste man vidare taga hänsyn till att produkterna, malmerna, visat sig tillhöra de mest konjunkturkänsliga av alla varor. Malmernas värde är beroende av de internationella metallnoteringarna. Erfarenheten visar, att dessa kunna på några månader falla till hälften eller stiga till dubbla värdet. En gruvas framtidsutsikter kunna därför aldrig bedömas enbart med utgångspunkt från några få års resultat.

Målsättning

för det statliga

gruvbolaget

1. Sociala synpunkter Varje ansvarsfullt företag tager i sin verksamhet hänsyn till sin personal och till den sociala utvecklingen inom sitt verksamhetsområde. Man söker lägga

verksamheten så, att personalen erbjudes jämn och säker sysselsättning. I ytterlighetsfall kan det både i enskilda och statliga företag förekomma, att man av hänsyn till personalen under en viss tidrymd fortsätter att driva en förlustbringande verksamhetsgren. I det enskilda företaget strävar man emellertid efter att snarast möjligt omlägga driften, så att den lönar sig, eller avveckla de förlustbringande delarna av verksamheten, varvid man söker flytta över personalen till andra delar av företaget. Om detta ej är möjligt måste personalen söka sig arbete utom bolaget. Enligt min uppfattning måste ett statligt bolag handla på samma sätt. Det är, särskilt i tider av arbetskraftsbrist, icke i landets intresse, att värdefull arbetskraft bindes i förlustbringande verksamhet. 2. Handelspolitiska synpunkter För närvarande och troligen under flera år framåt är det önskvärt att uppmuntra de industrier, som producera exportvaror eller varor, som kunna ersätta eljest nödvändig import. Ur denna synpunkt skulle det kunna tänkas önskvärt att hålla uppe produktionen vid tyskgruvorna så högt som möjligt. Insatser av kapital och arbete i tyskgruvorna utöver vad som är affärsmässigt befogat synes emellertid giva relativt litet säljbara exportprodukter. Om staten vill öka järnmalmsexporten, synes man hellre böra ompröva möjligheterna till ökad brytning, skeppning och försäljning av de på exportmarknaderna eftersökta lapplandsmalmerna.

malmstillgångarna. Medan lapplandsmalmerna äro praktiskt taget outtömliga, synas de kända fosforfattiga järnmalmstillgångarna i Mellansverige vara begränsade. Ur rävarustrategisk synpunkt synes det därför vara ett riksintresse att söka bevara dessa malmtillgångar för den mellansvenska järnhanteringens räkning och i första hand utnyttja lapplandsmalmerna för export. Den största av tyskgruvorna, Håksberg, är centralt belägen i förhållande till de svenska järnverken, men innehåller relativt fattig malm med en kiselsyrehalt och en fosforhalt, som på teknikens nuvarande ståndpunkt gör den mindre åtråvärd pä den svenska marknaden, så länge bättre malmer finnas tillgängliga. Det förefaller emellertid sannolikt, att Häksberg-malmen i en — låt vara ganska avlägsen — framtid kan bli en värdefull råvarutillgång för den svenska järnindustrien. Dä det, som närmare skall belysas, förefaller uteslutet, att Håksbergsfältet för närvarande kan drivas med vinst, synes alla skäl tala för att fältet lägges i reserv för framtida behov. 4. Sammanfattning Av punkterna 1—3 här ovan framgår, att varken sociala, handelspolitiska eller råvarustrategiska synpunkter synes mig motivera några avsteg från affärsmässiga principer för ett blivande statligt gruvbolag.

Ekonomisk miska

tillbakablick och framtidsutsikter

ekono-

3. Råvarustrategiska synpunkter Staten har redan nu ett visst inflytande beträffande de stora lappländska järnmalmerna och fär med förvärvet av tyskgruvorna kontroll över en icke obetydlig del av de mellansvenska järn-

1. I gruvorna tidigare investerat förlorat kapital

och

Innan man tar ställning till det blivande gruvbolagets framtida drift och kapitalbehov, kan det vara anledning se

tillbaka på de gångna arens verksamhet och ekonomiska resultat. Av tillgängliga uppgifter framgår, att de tidigare svenska ägarna till Håksberg och en del liknande gruvor förlorat över 30 milj. kronor. De sista tyska ägarna ha genom förvärv samt senare lån och kapitaltillskott investerat 40 å 50 milj. kronor inkl. upplupna räntor. De ha icke i något fall fått någon utdelning på sina aktier och endast i undantagsfall fått ränta på sina lån. Såvitt jag kunnat konstatera, ha de heller aldrig tagit ut någon vinst i form av produktpriser, som understigit marknadsläget. Eftersom företagen av nu avgivna högsta anbudet att döma skulle vara värda högst 13 milj. kronor, synes även de sista iigarnas förlust röra sig om ca 30 milj. kronor. Det är dä att märka, att större delen av dessa belopp avse ett penningvärde, som är avsevärt högre än det nuvarande. Ovanstående ger onekligen en tankeställare, och man frågar sig, om det verkligen har hänt någonting, som ger anledning att förmoda, att resultaten i framtiden skola bli avsevärt mycket bättre än hittills.

2. Teknisk standard Det är mitt intryck, att gruvornas tekniska standard varit jämförlig med andra liknande gruvors. I vissa fall h a r man trots intressenternas stora insatser hämmats av kapitalbrist, och i en del fall torde man av omständigheterna ha tvingats eftersätta utvecklingsarbetet till förmån för forcerad brytning. Rationaliseringsåtgärder, på vilka man arbetat i många år, hålla för närvarande på att mogna fram, men dessa synas ej vara av den betydelse, att gruvorna kunna väntas komma i ett radikalt bättre läge än hittills i förhållande till konkurrenterna.

3. Marknaden för järnmalm Det synes ha varit en stor styrka, för att ej säga ett livsvillkor för gruvorna, att avsättningen av produkterna varit garanterad. Sedan detta förhällande upphörde 1944, ha svårigheterna varit betydande. För närvarande torde råda en tydlig högkonjunktur i fråga om järnmalm, men vid sämre konjunkturer måste man räkna med att gruvorna kunna komma i ett utomordentligt svårt läge. Både svenska och utländska järnverk komma då i första hand att anlita sina egna gruvor och i andra hand fristående gruvor med förstklassiga malmer och låga produktionskostnader. Det torde vara en allmän åsikt, att järngruvor med svaga malmer ej kunna klara sig under lågkonjunkturer, om de ej ha sin avsättning garanterad genom organiserat samarbete med järnverk.

1. Marknaden för blyslig Den lilla blymalmen i Stollberg ger för närvarande en vinst, som kommer hela tyskgruveaffären att se ganska gynnsam ut. Denna vinst kan emellertid hastigt nog krympa samman. Blysliger betalas pä världsmarknaden efter en formel, som innebär, att det utvinnbara blyinnehället ( = blyinnehållet minus 3 7c av sligvikten) betalas efter gällande blynotering, vanligen New York-notering, varvid ett smältavdrag göres, som för närvarande uppgår till ca 150 kronor per ton slig. Bly har visat sig vara en av de allra labilaste av de stora stapelvarorna, och på grund av formelns konstruktion är priset pä blyslig ännu labilare. År 1948 erhöll Stollberg ca 900 kronor per ton för sin blyslig och i början av 1949 ej mindre än 1 100 kronor per ton. Vid det senare tillfället gällde emellertid en blynotering i New

York om 22 cent per lb, vilken är utan historisk motsvarighet och flera gånger högre än de sista decenniernas medelpris. Redan den 27 maj 1949 hade emellertid blypriset sjunkit till 12 cent per Ib, vilket motsvarade ett pris av knappt 600 k r / t o n för Stollbergs blyslig. Efter krondevalveringen befinner man sig åter åtminstone för ögonblicket i ett gynnsammare läge. Nuvarande (16/11) notering 12,25 cent motsvarar ett sligpris om ca 900 kr/ton. Av ovanstående framgår, att brytningen av Stollbergs blymalm för närvarande kan bedömas som en god men kortvarig och mycket osäker affär. 5. Sammanfattning Man frågar sig om anledningen till att ej blott de tidigare svenska ägarna till dessa gruvor förlorat över 30 milj. kronor, utan även de tyska ägarna förlorat belopp av samma storleksordning. De stora tyska järnverken disponerade dock all tänkbar sakkunskap och kunde tillförsäkra gruvorna en jämn avsättning av produkterna till gängse pris. Att de tyska ägarna trots de stora förlusterna fortsatte verksamheten, förklaras väl delvis därav, att de ej i första hand eftersträvat att förränta det insatta kapitalet utan främst velat säkerställa sin tillgång på järnmalm. Under kriget har antagligen priset på malmen ansetts vara av ringa betydelse. Möjligen ha de tyska ägarna även ansett det fördelaktigt att vid förhandlingar om inköp av malm från andra malmproducenter vara innehavare av egna gruvor. Den väsentliga förklaringen till att förlust uppstått är emellertid, att gruvorna icke äro ekonomiskt bärkraftiga som långtidsprojekt. Dessa gruvor ha ju också under tidernas lopp varit nedlagda åtskilliga gånger. Man måste göra den reflexionen, att en företagspolitik, som 61

främst gar ut på all gruvorna skola drivas i full skala, sannolikt måste resultera i nya miljonförluster.

Förutsättningar

för drift i

tyskgruvorna

1. Driftform I huvudbetänkandet har framhållits, alt man utom direkt statlig drift kan tänka sig utarrendering eller legodrift av en eller flera av gruvorna. Enligt min åsikt skulle fördelarna av en sådan organisation kunna bli betydande. Intrånget producerar malmer, som äro av lämplig kvalitet för de svenska järnverken. För att trygga sin malmförsörjning under de tio år gruvan beräknas räcka, torde något eller några av dessa järnverk vara villiga att arrendera gruvorna och därför betala ett skäligt arrende. Avsättningen av produkterna skulle då vara garanterad och ägarenstaten skulle tillförsäkras en viss inkomst från gruvorna även vid vikande konjunkturer. Ifrågavarande järnbruk driva själva en del järngruvor, disponera erforderlig gruvteknisk sakkunskap och en organisation, där Intrånget kan inpassas. Vidare bortfalla försäljningskostnaderna. Sannolikt kunna även Starkgruvorna i Norberg utarrenderas, varvid driften skulle kunna samordnas med andra gruvor i Norberg. Sörviksgruvan bar en kort återstående livslängd, varför det är mera tveksamt, om utarrendering av denna gruva är möjlig. De företag, som disponera blysmältverk, lägga årligen ner stora belopp på prospektering efter sulfidmalmer för att trygga malmförsörjningen till sina verk. Det förefaller möjligt, att något av dessa företag skulle vara villigt att arrendera undersökningsarbetena i Stollberg samt brytningen av blymalmen därstädes på för staten fördelaktiga villkor.

Om arrendeavtal enligt ovan skulle visa sig genomförbara, komma arrendatorerna att få svara för betydande delar av det erforderliga kapitalet, och statens insats begränsas. Genom arrendeavgifterna skulle staten ha en viss garanterad inkomst på detta mindre kapital även under lågkonjunkturer, och statens risk skulle i hög grad begränsas. 2. Drift av Håksberg Särskilt beträffande Håksberg kan jag tyvärr ej komma ifrån en mera pessimistisk uppfattning, än den som framlägges i huvudbetänkandet. Visserligen torde det vara ganska säkert, att kostnaderna per ton slig komma att gå ned i samband med den planerade ökningen av brytningen till 400 000 ton per år. Avsättningsmöjligheterna för de stora sligmängder, som enligt detta program skulle produceras, synas emellertid minst sagt tvivelaktiga. På grund av sligens kiselsyrehalt och fosforhalt kan den endast i ringa omfattning avsättas inom landet. De utländska järnverk, som kunna använda sligen, lära för närvarande ha relativt låg kapacitet och ha överskott på finkornigt material. Utan att vilja föregripa de utredningar, som komma att utföras av den blivande bolagsledningen, anser jag, att man för närvarande obetingat måste räkna med att Håksbergsfältct snarast möjligt måste nedläggas. Ur social synpunkt är det alltid betänkligt att liigga ned en rörelse med ett par hundra anställda. T detta fall förefaller det dock att de ogynnsamma verkningarna skulle kunna elimineras genom lämpliga motåtgärder. Stora delar av arbetarestammen torde kunna fä arbete vid Stollberg eller vid andra gruvor i närheten, övriga torde kunna absorberas av industrier i trakten. Det betydande bostadsbeståndet torde på 5

grund av sitt gynnsamma läge i förhållande till Ludvika stad kunna uthyras på sådana villkor, att det giver ekonomiskt överskott.

Kapitalbehov För övertagande av tyskgruvebolagens tillgångar erfordras följande belopp, allt i miljoner k r o n o r : Anläggningstillgångar (enl. anbud) Omsättningstillgångar (enl. kommitténs uppskattning) 5,95 Avgår: Skulder (enl. kommitténs uppskattning) 1,99 Summa

8,30

3,90 12,20

Då jag förutsätter, att rörelsen under de närmaste tvä åren skall bedrivas i högst samma skala som hittills, anser jag ej att något ytterligare rörelsekapital erfordras utöver ovannämnda 5,95 milj. kronor. Jag har förut framhållit, att ett långsiktigt produktionsprogram snarast måste upprättas. Innan detta föreligger, böra inga mer betydande investeringar företagas. Då det statliga gruvbolaget övertager en i gång varande rörelse, måste man dock övertaga nu pågående icke avslutade arbeten, såväl under som ovan jord och för dessa måste särskilda medel ställas till förfogande. Enligt kommitténs uppskattning erfordras härför 2 milj. kronor. Ehuru jag icke kan anse, att vissa av de beslutade investeringarna för Håksberg äro av sådan natur, att de tillföra bolaget framtida värden, anser jag dock, att avtalade köp måste fullföljas och en del påbörjade arbeten färdigställas. Investeringarna för Stollbcrgsgruvan, som ingå i ovanstående belopp, synas välmotiverade och böra sannolikt ytterligare kompletteras. Då rörelsen i denna gruva går med bety-

dande överskott, torde fortsatta rörelsemedel för detta ändamål framkomma ur rörelsen, varför särskilda anslag härför icke synas behöva beviljas. Då man redan nu kan förutse en brytning av blymalmen i Stollbergsgruvan för åtminstone fem år framåt, torde det vara fullt motiverat, att för denna rörelse behövliga bostäder moderniseras i lämplig takt och till sådan standard, som angränsande industrier för närvarande ha. Då denna modernisering förutsätter hopslagning av en del cnrumslägenheter, torde vissa nybyggnader vara nödvändiga. Om dessa nybyggnader placeras i närheten av något samhälle, få de troligen ett större framtidsvärde, än om de förläggas i Stollberg. Beslut om bostadsprogrammet bör fattas av den nya bolagsledningen snarast möjligt, sedan den fått överblick över sitt produktionsprogram. Jag anser dock, att redan nu medel böra ställas till förfogande för påbörjande av detta program. Den tillkallade experten räknar med att bostadsprogrammet för Stollberg totalt kräver 1,2 milj. kronor fördelade på 8 å 10 år. För de närmaste två åren torde ett anslag av 400 000 kronor vara tillfredsställande, vilket jag tillstyrker. För bolagets första tvä verksamhetsår, d. v. s. för den tid, som den nya bolagsledningen behöver för att upprätta detaljerade framtidsplaner och räntabilitetskalkvler samt för att eventuellt er-

or,

hålla ytterligare medel från 1952 års riksdag, synes alltså följande kapital erforderligt, allt i milj. kronor: För inlösen av tillgångar enligt ovan . . . 12,20 För fullföljande av påbörjade investeringar 2,00 För modernisering av bostäder i Stollberg 0,40 Avrundning 0,34 Summa 15,00 Detta kapital kan lämpligen anskaffas genom aktiekapital 10 milj. kronor och statligt garanterade lån 5 milj. kronor.

Sammanfattning

och

förslag

Under hänvisning till mitt förestående yttrande, där jag förutsatt, att den framtida bolagsledningen i god tid före 1952 års riksdag framlägger framtidsprogram och räntabilitetskalkylcr för driften, och under förutsättning att Kungl. Maj:t till nästa års riksdag framlägger proposition om förvärv av de s. k. tyskägda gruvorna föreslår jag, att dels till aktieteckning i ett nybildat aktiebolag för övertagande och drivande av de tidigare tyskägda gruvorna under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, på tilläggsstat för budgetåret 1949/50 begäres ett investeringsanslag av 10 milj. kronor, dels begäres beslut av riksdagen att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti i mån av behov för lån åt ifrågavarande bolag till ett belopp av högst 5 milj. kronor.

DEL II CENTRALORGANET

Betänkandet i denna del avgivet den 16 januari 1950.

IX. STATENS BEFATTNING MED BERGSHANTERINGEN

1. Återblick Dem historiska forskningen har icke kumnat med säkerhet fastställa när metalllhaltiga mineral först började tillgo(dogöras i Sverige. Man anser emellerttid, att sjö- och myrmalmsfyndigheter- bearbetats långt före kristendomens infförande. Tillgodogörande av mineral i Last berg är känt från 1200-talet. Statem visade redan tidigt ett påtagligt int r e s s e för bergshanteringen. Härom vittna de äldsta bevarade förordningarna rön-ande bergsbruket, vilka härstamma fråin mitten av 1300-talet. Statens rätt att förfoga över mineraltillgångarna, dem s. k. regalrätten, bildade i den närmaist följande utvecklingen underlaget för- statens lagstiftande och näringspolitislka verksamhet på bergshanteringens onnrådc. IDet faller utom ramen för vår uppgifft att här närmare redogöra för rättsutvecklingen fram till vår tid och den däirmcd intimt sammanhängande och of tea diskuterade frågan om den rättsligas grundvalen för regalrätten. 1 Nämnas måi emellertid, att staten under medeltidem mycket ingående reglerade rätten tilll och formerna för malmernas tillg o d o g ö r a n d e . Från Gustav Vasas tid 1 Meningarna om regalrätten hava varit delade inom doktrinen. Ostridigt torde dock vara att förlhandenvaron av en regalrätt förutsattes, då i deen nu gällande gruvlagen av år 1938 infördes kromans och i princip avskaffades jordägarens rättt till andel i gruva; se vidare prop. 1938: 40.

fram till början av 1700-talet hävdade staten med särskild skärpa sin regalrätt. Gustav Vasa drev åtskilliga gruvor direkt för statens räkning och denna statsdrift pågick långt in på 1600-talet, då statens bergverk utarrenderades till enskilda. Under samma tid började den fria inmutningsrättens princip utbildas. År 1637 inrättades generalbergsamtet, ett centralt statsorgan för gruvfrågor. Statens tillbakaträdande såsom gruvföretagare torde enligt socialiseringsnämnden 1 hava varit den huvudsakliga orsaken till att 1723 ärs förordning" icke kom att innehålla något uttryckligt anspråk på rätt för staten till andel i nya fyndigheter. Det ansågs tydligen vid denna tid att statens intresse av ett livaktigt bergsbruk bäst tillgodosäges genom de förmåner, som genom nämnda förordning bereddes jordägaren vid sidan av upptäckaren. 1723 ärs förordning, som ändrades och kompletterades av ett par förordningar vid 1700-talets mitt, avlöstes av 1855 års gruvestadga. 3 Denna införde bland annat den nyheten, att föremålen 1 Yttrande angående allmänna principer för en ny gruvlagstiftning (SOU 1927: 14). 2 »Kungl. Maj:ts Placat och Förordning angående de förmåner, vilka alla de i gemen hava att njuta, som här i riket och därunder lydande provinser några metall- samt mineralstreck och nyttiga bergarter uppfinna, angiva och i gång bringa» av den 27 augusti 1723. 3 Grufwestadga den 12 januari 1855 (nr 9).

för inmutning väsentligt begränsades. flytande över utnyttjandet av de naturHärjämte föreskrevs att å odisponerad tillgångar, som ligga under koncession. kronojord skulle inmuraren, å annan Under 1900-talet ägnade staten gruvkronojord åbon, boställshavaren eller näringen ett mera markerat intresse än nyttjanderättsinnehavaren, äga tillgodo- vad som var fallet under 1800-talet. göra sig kronans jordägareandel. Enligt Den från 1855 års gruvestadga kvarsocialiseringsnämnden torde båda de stående bestämmelsen i 1881 års gruvenämnda förändringarna av förut gäl- stadga att jordägareandelcn i inmutlande rätt varit motiverade av lämplig- ningsbara fyndigheter ä odisponcrad hetsskäl; beträffande kronans avstå- kronojord skulle tillfalla inmutaren, ende av jordägareandel därav, att sta- upphävdes år 1899, dä genom ändring ten, som ovan nämnts, icke längre drev av gruvestadgan 1 kronan förbehölls rätt bergsbruk i egen regi. att anmäla sig till begagnande av sin En år 1884 utfärdad ny gruvestadga 1 jordägareandel å sådan kronojord. Eninnebar i förhållande till 1855 års den ligt den samtidigt utfärdade kungörelviktiga förändringen, att stenkol ej sen — som fortfarande gäller för samtliga län utom Norrbottens, Västerbotlängre hänfördes till inmutningsbara tens och Jämtlands — förutses ingen mineral. Redan år 1872- hade förbud annan form för utnyttjande av kronans mot inmutning av stenkol införts och år 1886 gåvos särbestämmelser för sten- jordägareandel än att utbjuda densamma på arrende för viss tid, högst 20 år. kol3. Till samma lag, som ansluter sig till Det ankommer på Konungens befäl 1koncessionssystemet, ha sedermera salt-,1 olje-,5 gas-8 och alunskifferfyndig- ningshavande att föranstalta härom. Om heter" samt fyndigheter av uranhaltigt kronan lämnar jordägareandelen obegagnad, tillfaller den inmutaren mot mineral 7 hänförts. Koncessionssystemet medger — till skillnad från inmutnings- viss avgäld. Efter tjugu år är emellertid systemet — icke upptäckaren någon gruvägaren underkastad de bestämmelföreträdesrätt till en fyndighet, utan ser om rätt för kronan att själv begagna lämnar helt åt vederbörlig statsmyndig- jordägareandelen, vilka då må vara gälhet att pröva vem som skall tilläggas lande. Förvaltningen av kronans jordrätten att bearbeta en fyndighet. Det är ägareandel åvilar vederbörande länsstyuppenbart, att staten härigenom äger relse. Arrendeavgiften utgår liksom mycket stora möjligheter att utöva in- ovannämnda avgäld med en viss del avvärdet av brutna och uppfordrade mi1 neral. För utmål, i vilka brytning icke Grufvestadga den 16 maj 1884 (nr 24). 2 K. kung. den 24 maj 1872 (nr 21) an- äger rum, utgår en fast årlig avgift. Engående förbud tillsvidare mot utfärdande av ligt särskilt meddelande föreskrifter" bematsedlar å stenkolsfyndigheter. 3 Lag 28 maj 1886 (nr 46) angående efter- stämmes beloppet av arrendeavgifter sökande och bearbetande av stenkolsfyndig- och avgälder å kronans sida av en heter. nämnd bestående av tre av Kungl. * Lag 7 maj 1917 (nr 185) om ändringar i och Maj:t för viss tid utsedda ledamöter. tillägg till samma lag. 6 Lag 5 maj 1933 (nr 180) om tillägg till År 19023 genomfördes ett provisoriskt samma lag, som samtidigt erhöll rubriken Lag 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. 6 1 Lag 30 juni 1942 (nr 511) om ändring i Lag 20 oktober 1899 (nr 76) och K. kung. samma lag. samma dag (nr 76). 7 2 Lag 21 december 1945 (nr 811) om tillägg K. kung. den 15 november 1907 (nr 96). 3 till samma-lag.-. Lag 6 juni 1902 (nr 48).

ininutningsförbud för enskilda pä kro- tillförsäkrade nyttjanderätten till Luosnojord inom Norrbottens län. Förbudet savaara malmfält återgick genom ett år 1 utvidgades är 19071 att gälla även inom 1927 träffat avtal till bolagen mot att Västerbottens och Jämtlands län. Under staten med äganderätt erhöll samtliga första världskriget lättades förbudet- de gruvor och inmutade områden inom men återinfördes efter krigsslutet 1 för Norrbottens län, vilka tillhörde TGO att slutligen upphävas genom nu gäl- eller dess dotterbolag AB Nordsvenska Malmfält. lande gruvlag. År 1939 förvärvade staten- aktiestocUnder början av 1900-talet vidtogos ken i Ruotivare grufaktiebolag för att ytterligare åtgärder för att möjliggöra eliminera det tyska inflytandet i bolaför staten att för egen räkning förvärva gruvegendom eller delägarskap i sådan get. Härigenom erhölls inmutareandeegendom. Sålunda träffades år 1907 av- larna i vissa utmål inom Ruoutevare och tal' mellan staten samt Trafikaktiebola- Vallatj malmfält i Norrbottens län. Jordget Grängesberg—Oxelösund" och dess ägareandelarna tillhöra kronan. Statens gruvintressen bereddes ett norrländska dotterbolag, varigenom sta3 ten överlämnade samtliga sina jord- speciellt skydd genom det år 1910 i ägareandelar i Kiirunavaara, Luossa- gruvestadgan införda förbudet mot invaara och Gellivare malmfyndigheter mutning på sådan kronojord, som förtill TGO:s dotterbolag Luossavaara— klarats skola utgöra statsgruvefält 4 . EnaKiirunavaara AB0. I gengäld erhöll sta- handa förbud är intaget i gällande ten preferensaktier i LKAB till belopp gruvlag. motsvarande hälften av bolagets aktieRedan i början av 1600-talet gjordes kapital. Genom avtalet fick staten dels de första försöken till organiserad nyttjanderätt under 30 år till Luossa- malmletning (prospektering) från stavaara malmfält, dels äganderätt till tens sida. Det tidigare omnämnda gemalmfälten Llaukivaara, Nokutusvaara neralbergsamtet blev redan från början och Syväjärvi, dels slutligen samtliga — ehuru med tiden i starkt begränsad aktier i Mertainens Grufaktiebolag, var- omfattning — sysselsatt med prospekigenom ytterligare ett antal malmfält teringsuppgifter, vilka omhänderhades tillföllo staten. 7 av amtet och dess efterföljare, bergs5 Genom 1908 års malmavtaP övertog kollegium, intill mitten av 1800-talet. staten AB Svappavaara malmfält med Är 1858 inrättades Sveriges geologiska 1 Svappavaara, Leveäniemi, Tansari och undersökning' med uppgift att handSalmivaara malmfält. Förvaltningen av hava landets geologiska utforskande denna gruvegendom överlämnades till under hänsynstagande särskilt till bergoch jordarternas praktiska betydelse. Mertainens Gruf AB. Den staten genom 1907 års malmavtal SGU:s verksamhet var länge av före1 Lag den 19 2 Lag 31 maj 3

april 1907 (nr 15). 1918 (nr 288). Lag 28 april 1926 (nr 88). »Prop. 1907:107, riksdagens skrivelse nr 121 och 122. Avtalet daterat 7 mars och 29 juni 1907. 5 I fortsättningen benämnt TGO. 6 I fortsättningen benämnt LKAB. 7 Se vidare framställningen under kap. X. 8 Prop. 1908: 176, riksdagens skrivelse nr 221.

1 Prop. 1927: 241, riksdagens skrivelse nr 312. Avtalet daterat 9 april och 26 juni 1927. 2 Prop. 1939: 255, riksdagens skrivelse nr 274. 3 Lag 12 augusti 1910 (nr .89), innefattande ändring av 3 § gruvestadgan. 4 Se vidare kap. X. 5 Bergskollegium indrogs 1857, då dess arbetsuppgifter överflyttades på kommerskollegium. 6 I fortsättningen benämnt SGU.

trädesvis vetenskaplig natur, och någon systematisk prospektering upptogs ej förrän i början av 1900-talet.1 År 1917 påbörjade SGU prospektering i nordligaste Jämtlands och Västerbottens läns fjälltrakter. Undersökningen utvidgades snart att omfatta andra delar av Västerbotten, i samband varmed SGU träffade avtal med Centralgruppens Emissions AB, sedermera Bolidens Gruv AB, om viss uppdelning av prospekteringsverksamheten i Västerbotten. Från och med år 1940 har SGU upptagit detaljprospektering inom vissa malmfält i Norrbotten. Den nu gällande gruvlagen 2 har stärkt det allmännas inflytande inom gruvnäringen och givit möjligheter till utvidgning av statens ekonomiska intressen i fråga om inmutningsbara mineral därigenom, att jordägareandelen slopats och kronan tillerkänts rätt att inträda som hälftendelägare i alla fyndigheter, som inmutas (kronoandel). Förfoganderätten över icke inmutningsbara mineral tillkommer i princip jordägaren. Enligt den uppfattning, som ligger till grund för gällande gruvlag 3 , torde emellertid denna jordägarens förfoganderätt icke böra betraktas som ett moment i äganderätten utan såsom en förmån som givits jordägaren i den formen, att vissa mineral, som utgöra beståndsdelar av honom tillhörig jord, icke lagts under inmutningsrätt. Denna förmån kan minskas därigenom, att omfattningen av inmutningsbara mineral ökas. Jordägarens förfoganderätt över mineraliska tillgångar är även inskränkt genom den tidigare berörda koncessionslagstiftningcn rörande stenkols-, salt-, olje- och gas-, alunskiffer- och uranfyndigheter. I fråga om mineral, 1 SGU:s tidigare verksamhet har dock varit av grundläggande betydelse för kännedomen om järnmalmsfyndigheterna i Bergslagen. 2 Gruvlag den 3 juni 1938 (nr 314). 3 Se prop. 1938: 40.

som sålunda äro underkastade jordägarens fria förfoganderätt, torde ett direkt statligt intresse endast förefinnas beträffande sådana mineralfyndigheter, som äro belägna på kronojord. I samband med införandet av n y a gruvlagen har åt den i det föregående nämnda arrendenämnden uppdragits 1 att »tills vidare i förekommande fall ä kronans sida bestämma beloppet av avgäld vid utarrendering av kronoandel eller kronan såsom in mutar e tillkommande andel i gruva ävensom av den avgäld, som enligt 53 § gruvlagen den 3 juni 1938 tillkommer kronan i egenskap av jordägare». 2

2. Nuvarande handläggning av gruvärenden 3 Någon enhetlig organisation för förvaltningen av statens gruvegendom finnes icke för närvarande. Hittills vidtagna anordningar för förvaltningen hava tillskapats successivt allteftersom nya förvaltningsobjekt tillkommit. Anordningarnas karaktär av provisorium har varit betingad av den länge påtänkta reform av gruvlagstiftningen, som omsider kom till stånd genom 1938 års gruvlag. Den år 1899 genomförda ändringen 1

Genom KBr den 5 april 1940. Samtidigt uppdrogs åt kommerskollegium att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag angående anmälan om begagnande av kronoandel i sådana utmål, i vilka inmutaren jämlikt tidigare berörda kungörelse av den 24 oktober 1899 och lag den 31 maj 1918 njutit kronan tillkommande jordägareandel tillgodo med skyldighet för honom att från utgången av tjugonde året efter utmälsläggning eller efter mutsedelns utfärdande vara underkastad de bestämmelser om rätt för kronan att själv begagna jordägareandelen, vilka då må vara gällande (övergångsbestämmelserna till gruvlagen, punkt 6). 3 Se även 1938 års gruvsakkunnigas betänkande (SOU 1943: 45). 2

av gruvestadgan, som icke avser Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, medförde, som tidigare nämnts, att staten förvärvade jordägareandelar i malmfyndigheter, som av enskilda inmutades på odisponerad kronojord. Den lämpligaste formen för nyttiggörande av dessa jordägareandelar ansågs vara utarrendering på viss tid till lämplig företagare. Genom den tidigare omnämnda, alltjämt gällande kungörelsen av den 20 oktober 1899 överlämnades därför förvaltningen av jordägareandelarna till Konungens befallningshavande inom de olika länen försåvitt avser den första arrendeperioden av högst tjugu år. Vid förnyad utarrendering ankommer förvaltningen på kommerskollegium, dock att uppbörden av arrendeavgifter fortfarande åvilar vederbörande länsstyrelse, som h a n d h a r uppbörden av alla intäkter, vilka härflyta ur upplåtelser till enskilda av statens gruvegendom. Genom 1907 års malmavtal förvärvad aktiestock i LKAB vårdas och redovisas av statskontoret. Med aktieinnehavet sammanhängande övriga förvaltningsåtgärder — såsom utövande av det inflytande på bolagets ledning och verksamhet, som aktieinnehavet medger — ankomma emellertid ej på något ämbetsverk utan åvila Kungl. Maj :t direkt. Vidtagande av sådana förvaltningsåtgärder, i huvudsak hittills inskränkta till utövande av rösträtt på bolagsstämmor, uppdrager Kungl. Maj:t regelmässigt ät statsrådet och chefen för finansdepartementet, som i sin tur plägar befullmäktiga tjänsteman inom finansdepartementet att utöva rösträtten. 1 Bemyndigandet 1

I 1938 års gruvsakkunnigas betänkande anges att aktierna förvaltas av finansdepartementet. Detta sätt att betrakta saken torde vara oriktigt. Statsdepartement som sådant torde ej vara någon myndighet utan en sammanfattning av de centrala ämbetsverk m. m., vars ärenden inom regeringen ankomma på departementschefen.

för statsrådet brukar ej vara förenat med bestämda direktiv. De genom 1907 års avtal förvärvade gruvrättighetcrna (inmutarc- och jordägareandelar) förvaltas av Mertainens Gruf AB, som också förvaltar de genom 1908 års malmavtal förvärvade fyra malmfält, som tidigare tillhört AB Svappavaara Malmfält och ett antal utmål, som under åren 1929—33 av Mertainenbolaget utladcs på Mertainens och Leveäniemi malmfält. I fråga om aktierna i Mertainenbolaget, som helt innehas av kronan, är förvaltningen ordnad pä samma sätt som i fråga om aktierna i LKAB. Ärenden rörande statens gruvegendom, såsom frågor om utarrendering av jordägareandelar, frågor om nyttiggörande av statens gruvegendom m. m. handläggas inom handelsdepartementet. Aktierna i det av kronan helt ägda Ruotivare gruf AB värdas och redovisas av statskontoret och förvaltningen i övrigt ankommer på Kungl. Maj:t i likhet med vad fallet är med övriga statens aktier i gruvföretag. Dock uppdrager Kungl. Maj:t i detta fall förvaltningsåtgärder ät statsrådet och chefen för handelsdepartementet. Alla inmutningar, som gjorts eller komma att göras för statens räkning av SGU, skola intill utmålsläggningen förvaltas av SGU och därefter av kommerskollegium, som provisoriskt tilllagts förvaltningen av statens gruvegendom 1 , ehuru med de vittgående undantag, som här tidigare nämnts. Kollegium förvaltar även genom 1927 års malmfältsavtal förvärvad gruvegendom, bestående av de ovan nämnda, inom Norrbottens län belägna utmål, som tidigare tillhört AB Nordsvenska Malmfält och TGO. Ett staten tillhörigt utmål förvaltas av 1

Enligt KBr den 17 maj 1923.

7o

domänstyrelsen på grund av att utmålet förvärvats tillsammans med den mark, vara det är beläget. För den latenta statliga gruvegendom, som statsgruvefälten representera, finnes intet förvaltningsorgan. Där åtgärd ansetts vara påkallad i dylika sammanhang har emellertid kommerskollegium tagit initiativ. Den f. d. tyskägda gruvegendom slutligen, som vi i detta betänkandes förra del behandlat, kommer, därest staten förvärvar densamma och anordnar förvaltningen på av oss föreslaget sätt, att förvaltas av AB Statsgruvor. Det kan till sist nämnas, att det statsägda Norrbottens Järnverk AB äger en gruva, Utterviksgruvan i Sköldinge, Södermanlands län. En sammanfattning av den nu lämnade redogörelsen ger vid handen, att förvaltningen av statens gruvegendom är splittrad på två departement, tre ämbetsverk, olika länsstyrelser samt statliga aktiebolag enligt följande sammanställning. Statsrådet och chefen för finansdepartementet vidtager efter Kungl. Maj :ts särskilda bemyndigande förvaltningsåtgärder i fråga om aktieinnehavet i LKAB och Mertainens Gruf AB. Statsrådet och chefen för handelsdepartementet vidtager efter Kungl. Maj:ts särskilda bemyndigande förvaltningsåtgärder i fråga om aktieinnehavet i Ruotivare gruf AB. På handelsministern ankommer även beredning och föredragning av ärenden rörande begagnande av kronans rätt enligt gruvestadga och gruvlag ävensom arrendeoch lcgodriftsavtal. Statskontoret h a n d h a r värd och redovisning av aktieinnehavet i LKAB, Mertainens Gruf AB och Ruotivare gruf AB samt skulle, vid tillämpning av nuva-

rande ordning, även handhava aktierna i AB Statsgruvor. Kommerskollegium förvaltar: a) jordägareandclar i utmål, som utlagts jämlikt lagen den 31 maj 1918 innefattande särskilda bestämmelser angående rätten till inmutning inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, b) inmutare- och i förekommande fall jordägareandelar i utmål, som tilldelats för kronans räkning verkställda inmutningar, c) Ruotivare gruf AB tillhöriga inmutareandelar 1 , d) kronans jordägareandel i utmål, som tidigare varit utarrenderade genom vederbörande länsstyrelse jämlikt 1899 ärs kungörelse om begagnande av kronans jordägareandel i gruva och efter utlupen arrendeperiod ånyo utarrenderats, e) den gruvegendom, som för kronans räkning förvärvades genom 1927 års malmfältsavtal, f) kronan tillkommande jordägareandel i fyndigheter, som med Konungens särskilda tillstånd inmutats efter ikraftträdandet av lagen den 28 april 1926 om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, samt g) kronoandelar i fyndigheter, som inmutats jämlikt 1938 års gruvlag. Sveriges geologiska undersökning onih ä n d e r h a r intill utmålsläggningen de inmutningar, som SGU på för varje särskilt fall lämnat uppdrag verkställer för kronans räkning. Domänstyrelsen förvaltar ett utmål, som förvärvats i samband med inköp av den mark, vara det är beläget. Konungens befallningshav ande inom andra än Norrbottens, Västerbottens 1 Bolaget förvaltar således ej sin egen gruvegendom.

och Jämtlands län förvalta, jämlikt kungl. kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande av kronans jordägareandel i gruva, kronan tillkommande jordägareandel i jämlikt 1884 års gruvestadga inmutade fyndigheter å sådan kronojord, som icke innehaves under ständig besittningsrätt eller är till boställe anslagen. Vid sin sida bar Konungens befallningshavande den jämlikt kungl. kungörelsen den 15 november 1907 tillsatta nämnden för bestämmande å kronans sida av beloppet av den arrendeavgift, som skall erläggas för kronans jordägareandel i gruva m. m. Mertainens Gruf AB förvaltar de utmål, som ursprungligen tillhörde bolaget, samt de utmål å Mertainens och Leveäniemi malmfält, som utlagts efter år 1908. Därjämte ombesörjer bolaget förvaltningen av de av kronan direkt ägda utmål, som förvärvats genom 1907 och 1908 ärs malmavtal. Norrbottens Järnverk AB äger och förvaltar Utterviksgruvan. AB Statsgruvor avses skola förvalta den gruvegendom, som staten kan komma att förvärva av de tidigare tyskägda gruvaktiebolagen. I fråga om kronans intäkter av gruvegendom äro förhållandena icke heller rationellt ordnade och dessutom i vissa hänseenden ej bestämt reglerade. Ansökningsavgifter samt kronans andel av försvarsavgiftcr uppbäras genom bergmästarna och redovisas av kommerskollegium medan kronan som jordägare tillkommande andel av dylik avgift torde fä uppbäras av domänstyrelsen. Alla intäkter enligt arrende- och legodriftsavtal uppbäras av vederbörande länsstyrelse såväl i de fall dä utarrendering enligt gruvestadgan verkställts av länsstyrelse som dä arrendeavtal eller legodriftsavtal träffats av kommerskollegium eller av kollegium under

medverkan av särskilda sakkunniga. I fråga om arrendeavtal gäller detta oavsett om arrendet avser inmutareandel, jordägareandel enligt äldre lag eller kronoandel enligt nu gällande gruvlag. I fråga om kronan som jordägare tillkommande markägareavgäld torde förhållandena ej vara reglerade. Domänstyrelsen torde ha att uppbära ersättning för intrång, som enligt gruvlagen kan utgå till kronan som jordägare. Utdelning och andra intäkter av statens aktieinnehav i gruvföretag uppbäras och redovisas av statskontoret, medan som tidigare sagts övriga förvaltningsåtgärder i fråga om aktieinnehavet torde ankomma direkt på Kungl. Maj:t.

3. Tidigare behandling av frågan om centralorgan för gruvärenden Kommerskollegiikommittén, tillsatt är 1908 för att utreda frågan om omorganisation av kommerskollegium, samt departementalkommitterade, tillsatta samma år för att utreda frågan om indelning och organisation av statsdepartementen upptogo i sitt gemensamma betänkande 1 bland annat frågan om inrättande av en central förvaltningsmyndighet för gruvärenden. Kommittéerna föreslogo inrättande av en »statens gruvkommission», som skulle förvalta statens gruvegendom och därmed jämförlig egendom samt handhava statens gruvaffärer i övrigt. Det av kommerskollegii- och departementalkommittéerna avgivna förslaget 1 Departementalkommitterades betänkande II: 8, avgivet gemensamt med kommerskollegiikommitténs den 5 juli 1913.

föranledde emellertid i här ifrågavarande del ingen åtgärd. Under de närmast följande åren vidtogos vissa provisoriska åtgärder för förvaltningen av statens gruvegendom, bland annat, såsom tidigare nämnts, genom att förvaltningen av gruvegendomen, dock med vittgående undantag, tills vidare lades på kommerskollegium. I Kungl. Maj:ts proposition till 1938 års riksdag med förslag till gruvlag 1 anförde föredragande departementschefen, efter att ha berört de tidigare omnämnda provisoriska åtgärderna för förvaltning av kronans gruvegendom: Såsom vid den provisoriska regleringens tillkomst blivit förutsatt, torde bristen på enhetlighet i förvaltningssystemet såvitt möjligt böra undanröjas i samband med genomförande av en ny gruvlagstiftning. En ytterligare anledning att företaga en ny reglering är givetvis den, att den föreslagna lagstiftningen i viss mån ställer ökade krav på den statliga förvaltningen, dels därigenom, att omfattningen av kronans gruvegendom måste antagas komma att växa snabbare än vad nu är fallet, och dels så tillvida, att kronans inträde i ett gruvföretag måste föregås av en noggrann bedömning av såväl vinstutsikterna som de med företaget förbundna riskerna. Vid den sålunda förutsatta regleringen -- vars utformning lärer ankomma på handelsministerns föredragning — torde böra eftersträvas att åtminstone alla ulmålslagda fyndigheter, som helt eller delvis tillhöra kronan, lämnas till förvaltning av en och samma centrala ämbelsmyndighel. I direktiven 2 för 1938 års gruvsakkunniga heter det: Slutligen bör uppmärksammas, att staten icke för närvarande har något särskilt organ för förvaltningen av kronans privaträttsliga intressen inom gruvindustrien. Detta åliggande tillhör för närvarande kommerskollegium, som är statens centrala ämbetsverk för bergshante^ r o p . 1938:40. 2 Statsrådsprotokollet den 31 augusti 1938. (b

ringen. Från kollegii sida har frågan om lämpligheten av detta arrangemang förts på tal. Det torde därför vara påkallat, att vid utredningen av ovan anförda spörsmål även denna fråga överväges. Skulle därvid befinnas, att en ändring bör komma till stånd, bör förslag framläggas antingen till inrättande av en ny statlig myndighet eller till uppgifternas överflyttning till annat statsorgan. I sitt betänkande 1 föreslogo de nämnda sakkunniga, att förvaltningen av statens gruvegendom skulle omhänderhavas av ett för ändamålet särskilt anordnat organ och föreslog inrättandet av en statlig styrelse eller förvaltningsnämnd, benämnd »statens gruvstyrelse». Inom de sakkunniga hade även diskuterats, huruvida icke under gruvstyrelsen borde sortera även statens tillgängar i icke inmutningsbara mineral, stenarter och vissa industriellt användbara jordslag, varvid speciellt framhölls statens intressen i skifferolje- och torvindustrierna m. m. De sakkunniga ansågo, att den dittills vunna erfarenheten icke vore tillräcklig för framläggande av förslag i nyssnämnda avseende men framhöllo, att den föreslagna gruvstyrelsens förvaltning kunde vidgas till att omfatta även verksamhet av denna art, om och när så befunnes lämpligt. De sakkunniga utgingo från att den föreslagna gruvstyrelsen i regel icke skulle direkt deltaga i den statliga förctagarverksamheten, som borde onihänderhavas av ett för ändamålet bildat gruvaktiebolag. 1938 års gruvsakkunnigas förslag föranledde icke någon åtgärd. Frågan om ett centralorgan för förvaltning av statens gruvegendom återupptogs redan två år senare. I direktiven 2 för 1945 års gruvutredning anx

SOU 1943:45. Statsrådsprotokollet den 9 november 1915.

föirde föredragande departementschefen, effter att ha berört de tidigare försöken tilll förvaltningsfrågans ordnande, bland ämnat det av 1938 års gruvsakkunniga awgivna förslaget: Icke heller detta förslag har föranlett någon statsmakternas åtgärd. Enligt mitt förmenande kaan det också starkt ifrågasättas, huruvida ett emligt vanliga administrativa principer organisejrat statsorgan skulle vara mest lämpat för upppgiften att på ett smidigt sätt tillvarataga sttatens gruvintressen från affärsmässiga synpvunkter. Andra organisationsformer, särskilt boalagsformen, synas mig förtjänta av mera ingåiende prövning än som hittills företagits. Under alla förhållanden förefaller det angelägget att en mera enhetlig och fristående förvailtning av statens gruvintressen än för närvairande så snart som möjligt åstadkommes. Departementschefen erinrade vidare orm legodriftsavtalet mellan staten och Bcolidens Gruv AB samt malmavtalet rörainde LKAB, vilka båda stora avtal umder den närmaste tiden komme att uttlöpa. F ö r tillvaratagande av statens initressen enligt dessa avtal vore ett centrralt statsorgan av värde. Vidare erimrades om lämpligheten av att ät ett såidant organ uppdraga förvaltningen av sttatens intressen med avseende på den shatens rätt till kronoandel, som tillkmmmit genom 1938 års gruvlag. Slutliggen berördes möjligheten av att de ty.'skagda gruvorna kunde komma att öv/ertagas av svenska staten, och därav fömanlett behov av förvaltningsorgan. Departementschefen anförde vidare: JAV anförda skäl vill jag sålunda förorda, att em förnyad utredning företages i frågan om ett frisstående statsorgan för tillvaratagande av statems gruvintressen. Som jag förut antytt, bör häirvid särskilt uppmärksamhet ägnas åt bolagsalternativet. På organet skall ankomma att bedöma, i vilka fall kronoandelar i nyupptäckta fymdigheter skola utnyttjas och under vilka forrmer statliga gruvintressen i olika fall skola

förvaltas (exempelvis genom utarrendering, genom samdrift med enskilda företag, genom rent statlig drift), vidare att omhänderhava sådana olika förvaltningsuppgifter, däri inbegripet gruvdrift i statlig regi, och att avgiva förslag om köp eller försäljning av gruvegendom för statens räkning samt slutligen att företräda kronan vid förhandlingar med enskilda intressenter och företag. I övrigt skall utredningen avgiva närmare förslag om organets uppgifter. Utredningen bör även söka bilda sig en uppfattning om vilka statliga gruvintressen som under den närmaste framtiden lämpligen böra anförtros åt det nya organet och i vad mån även andra än inmutningsbara fyndigheter lämpligen böra underställas detsamma. För utvecklingen av gruvnäringen är systematisk malmletning och därmed förbunden verksamhet av stor vikt. På detta område ha såväl enskilda företag som Sveriges geologiska undersökning gjort mycket betydelsefulla insatser. Utredningen skall undersöka, huruvida den statliga verksamheten på detta område behöver ytterligare utvecklas och vilka organisatoriska förändringar inom Sveriges geologiska undersökning i så fall skulle erfordras. Slutligen bör utredningen pröva hur organet för tillvaratagande av statliga gruvintressen bör utformas. 1945 ärs gruvutredning, vars arbete avslutades i samband med att vi erhöllo nu förevarande utredningsuppdrag, har ingående diskuterat frågan om centralorganets beskaffenhet och i en arbetspromemoria, som vi tagit del av, bland annat framhållit att en förutsättning för att en sådan form skulle bliva effektiv vore, att de förvaltade objekten sammanlagt bleve av en betydande storleksordning. Tyskgruvekommittén, som hade i uppdrag att utreda vissa frågor i samband med ett ifrågasatt statligt övertagande av den gruvegendom, som behandlats i förra delen av vårt betänkande, fann sig föranlåten att även ingå på frågan om förvaltningen av den statliga gruvegendomen i dess helhet. TGK ansåg sig

vid undersökningen av de frågor, som voro förknippade med förvaltningen och driften av de förutvarande tyskägda gruvorna, i flera sammanhang ha kunnat konstatera nödvändigheten av att statens gruvintressen förvaltades på ett mera rationellt sätt. För egen del ansåg TGK, att detta lämpligast borde ske genom att ett centralorgan inrättades i form av ett förvaltningsbolag för samtliga statens ekonomiska gruvintressen. TGK diskuterade, liksom 1938 års gruvsakkunniga, även frågan huruvida ej annan närstående statlig verksamhet med fördel kunde sammanföras med gruvintressena. Då det icke fölle inom det TGK lämnade utredningsuppdraget att n ä r m a r e ingå på frågan, föreslog TGK att frågan om inrättande av ett centralorgan i aktiebolagsform för förvaltning av statens intressen i gruvföretag och närstående verksamhet gjordes till föremål för särskild utredning.

4. Utredningsuppdraget i den del det avser centralorganet I direktiven 1 för vär utredning anförde statsrådet Kock, efter att bland annat hava redogjort för TGK:s betänkande till den del det här ovan refererats, bland annat följande: Vad kommittén sålunda anfört torde i huvudsak vara riktigt och den förordade utredningen synes för den skull böra komma till stånd. Förutsättningarna för en dylik utredning ha emellertid, bland annat genom det ifrågasatta förvärvet av de tidigare tyskägda gruvorna samt genom tyskgruvekommitténs utredning och förslag, delvis förändrats sedan 1945 års gruvutredning tillkallades och frågan sammanhänger såsom nämnts med utredningen om de tidigare tyskägda gruvornas förvaltning. Det synes därför lämpligast att nu återkalla det åt 1945 års gruvutredning lämnade uppdraget och åt särskilda sakkunniga uppdraga båda de nyss angivna utredningarna. Under utredningsarbetet bör överläggningar äga rum med kommerskollegium, domänstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning i fråga om samarbetet mellan dessa ämbetsverk och det nya organet. 1

78 Statsrådsprotokollet den 4 augusti 1949.

X. GRUVEGENDOM MED STATSINTRESSE

1. Statsgruvefält Ändamålet med inrättande av statsgruvefält avsågs ursprungligen vara dels att skydda vissa fyndigheter och däromkring liggande mark från inmutning av enskilda, dels att åt kronan förbehålla äganderätten även till oupptäckta mineraltillgångar på kronojord. I viss mån avvikande motiv torde ha legat till grund för 1929 ars riksdagsbeslut om nya statsgruvefält. Genom 1927 ärs malmavtal hade kronan blivit ägare till ett stort antal utmälslagda malmfyndigheter dels på kronojord,dels på enskild jord inom Norrbottens län. Emellertid hade kronan enligt samma avtal förbundit sig att icke före den 1 oktober 1947 bryta dessa fyndigheter annat än för järn- eller ståltillverkning inom Sverige. Med hänsyn till dels ovissheten, huruvida den provisoriska lagstiftningen om förbud för enskilda mot inmutning å odisponerad kronojord skulle förbliva gällande under hela den tid, kronan enligt avtalet vore skyldig behålla kontrollen över fyndigheterna, dels den förenkling av förvaltningen, som därigenom skulle ernås, utlades ett antal nya statsgruvefält samt utökades ett tidigare utlagt. Genom statsgruvefälten tillskapades visserligen i och för sig icke någon gruvrättighet och upphävdes ej heller enskilda rättssubjekt tillhöriga äldre gruvrättigheter. Möjligheten till uppdagande av nya malmtillgångar inom statsgruvefälten måste emellertid räknas

som en potentiell tillgång för staten, varför en redogörelse för statsgruvefälten bör lämnas. För av staten utmålsbelagda fyndigheter inom statsgruvefälten redogöra vi i följande avsnitt. Följande statsgruvefält finnas: 1. Kiiruna statsgruvefält1 inom Kiruna stads område omfattar utmålskomplexen å malmfyndighelerna Kiirunavaara, Luossavaara, Haukivaara, Nokutusvaara, Syväjärvi, Tuolluvaara, Tuollujärvi och Rakkurijoki. Inom fältet ligger ett Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillhörigt område vid sydöstra ändan av sjön Luossajärvi. 2. Ekströmsbergs statsgruvefält1 inom Gällivare socken och Kiruna stad omfattade ursprungligen Ekströmsbergs och Laukujärvi malmfält, men har sedermera ökats med Vieto malmfält. 3. Svappavaara statsgruvefält1 inom Kiruna stad omfattar utmålen å Leveäniemi malmfält och större delen av utmålen å Svappavaara malmfält. Inom statsgruvefällets gränser, men undantagna från delsamma, ligga en mindre del av utmålen å Svappavaara malmfält och hela Tansari malmfält, vilka äro belägna på Svappavaara bys samfällda mark. 4. Toppi statsgruvefält1 inom Kiruna stad omfattar de båda utmålen på malmfyndigheten Toppi, belägen ca 1 kilometer väster om riksgränsbanan mellan Rautas och Rensjöns stationer. 5. Nakerivaara statsgruvefält1 inom Kiruna stad avser att skydda en ofullständigt känd fyndighet på södra stranden av Torne träsk, vilken på grund av sitt fördelaktiga läge intill och under riksgränsbanan och befarade olägen1

Dessa fält ha tillkommit genom kungörelsen den 2 december 1910 (nr 137). I samband med 1927 års malmavtal förvärvade kronan vissa utmål, vilket föranledde att Ekströmsbergs och Ruoutevare statsgruvefält utökades. K. kung. den 12 april 1929 (nr 59). 71)

heter för denna bana, om undersökningsarbeten eller gruvdrift här komme till stånd, ansetts böra utläggas till statsgruvefält. 6. Gellivare statsgruvefält1 i Gällivare socken innesluter större delen av det sammanhängande utmålskomplexet för Gällivare malmfält och Koskullskulle malmfält. Inom statsgruvcfältets gränser, men undantaget från detsamma, ligger Malmbergefs stadsplanelagda municipalsamhälle. 7. Salmivaara statsgruvefält1 i Gällivare, socken omsluter de fyra utmålen å Salmivaara malmfält, beläget 3 mil norr om Gällivare och ett par kilometer söder om Kailumälven. 8. Ruoutevare statsgruvefält1 i Kvikkjokks kapellförsamling av Jokkmokks socken inneslöt från början malmfälten Ruoutevare ocfi Vallatj, men är sedermera utvidgat att omfatta även magnesitfyndigheterna i Tarreskaise och Måskatskaisse samt de kronan redan tidigare helt tillhöriga utmålen Kaskaivo och Rakaspakte. Inom statsgruvcfältets gränser, men ej hörande till detta, ligger mark i enskild ägo. 9. Liikavaara statsgruvefält2 i Gällivare socken, ca 1 mil öster om Gällivare och omfattande utmålen å bergen Nautanen, Liikavaara och Sorvanen samt Fridhem, Snålkok, Nietsajoki och Juoikamaa. Ar 1923 hava de i enskildas ägo befintliga utmålen å Nautanen, Liika\aara och Sorvanen överlämnats till kronan med full äganderätt samt utmålen Snålkok och Nietsajoki sonats. Inom statsgruvefältet finnas nu endast tre av enskilda ägda utmål, nämligen utmålen Agnes och Jenny i Fridhems guldfält och Juoikamaa nr l 3 . 10. Stekenjokks statsgruvefält1 i Vilhelmina socken, beläget ca 3 mil rakt väster om Fatmomakks kapell, omsluter en vid av SGU utförda praktiskt-geologiska arbeten i fjälltrakterna i nordligaste delen av Jämtlands län och i Västerbottens län åren 1918—1920 upptäckt kisfyndighet, Stekenjokk. Så långt fyndigheten, belägen i fjälltrakter långt från kommunika1

= not 4 å föregående sida. Tillkommet genom K. kung. den 11 juni 1918 (nr 372). 3 Vidare åtgärder för försvar av utmålen skola ej vidtagas. Kungl. Maj:ts beslut den 27 september 1924. 4 Tillkommet genom K. kung. den 20 maj 1921 (nr 297), ändrad genom K. kung. den 24 mars 1939 (nr 83). 2

tionsleder, är känd, kan den knappast betecknas såsom brytvärd under normala konjunkturer. 11. Remdalens statsgruvefält1 i Vilhelmina socken, beläget omkring 1 mil norr om Stekenjokks statsgruvefält, omfattar en annan genom nj'ssnamnda undersökningsarbeten upptäckt fyndighet, Remdalen. Sedan vissa malmanledningar påträffats utanför fältets gränser, utvidgades fältet.2 12. Pellivuoma statsgruvefält* i Pajala socken, beläget ungefär 3 mil nordväst om Pajala kyrkby och omfattande de två utmålen å Pellivuoma malmfält samt ett kringliggande område, som av magnetiska kartor alt döma är delvis malmförande. 4 13. Saulusoaara statsgruvefält" inom Kiruna stad, omkring 11 kilometer nordost om Jukkasjärvi kyrkby, omfattar de genom ovannämnda avtal förvärvade ulmålen å Sautus malmfält 4 . 14. Vathanvaara statsgruvefält inom Kiruna stad är beläget omkring 2 mil nordväst om Vittangi kyrka och innesluter utmålen å Vathanvaara malmfält 4 . 15. Nunasvaara statsgruvefält5 inom Kiruna stad ligger ungefär 12 kilometer nordväst om Vittangi kyrka och omfattar ett vid awittringen til! murstensbrolt avsatt kronan förbehållet område, samt innesluter större delen av Nunasvaara grafitförekomst. En mindre del därav ligger på enskild mark i Vittangi by. 16. Kaunisvaara statsgruvefält6 i Pajala socken, inneslutande det till Tapuli malmfält hörande utmålskomplexet 7 . 17. Daningens slaisgriweftill2. De inom fältet kända förekomsterna av kopparmalm äro små 1 Tillkommet genom K. kung. den 20 maj 1921 (nr 297). 2 K. kung. den 24 mars 1939 (nr 83). 3 Tillkommet genom K. kung. den 12 april 1929 (nr 59). 4 För ulmålen inom Pellivuoma, Sautusvaara och Vathanvaara statsgruvefält samt å Vieto malmfält inom Ekströmsbergs slatsgruvefilt skola jämlikt KBr den 14 mars 1930 vidfre åtgärder för utmålens försvar ej vidtagas. ö Tillkommet genom K. kung. den 12 arril 1929 (nr 59). 0 Tillkommet genom K. kung. den 22 september 1933 (nr 557). 'Enligt KBr den 18 september 1936 skola vidare åtgärder för de inom statsgruvefältet belägna utmålens försvar ej vidtagas.

och med hänsyn till läget icke brytvärda. Vissa skäl talade emellertid för att icke alla förekomster blivit lokaliserade. Då det vore ovisst, om mera omfattande undersökningar från statens sida här borde igångsättas inom närmaste tiden men det å andra sidan icke syntes önskvärt att området gjordes till fritt fält för en inmutningsverksamhet, som skulle försvåra en undersökning och eventuellt utnyttjande framdeles, ansågs området böra avsättas som statsgruvefält.

kända grafitförekomst, vilken visserligen för närvarande ej torde vara brytvärd men ansetts böra reserveras för eventuella framtida behov. För vissa genom malmfältsavtalen förvärvade utmålslagda fyndigheter, vilka ingå i statsgruvefälten, redogöres nedan.

Sammanlagt finnas sålunda sjutton statsgruvefält, belägna inom Norrbottens och Västerbottens län. De viktigaste statsgruvefälten i Norrbottens län skydda områdena kring de stora järnmalmsfälten mot inmutning av enskilda. Inom två av dessa pågår brytning av järnmalm nämligen Kiiruna statsgruvefält, där Kiirunavaara, Luossavaara och Tuolluvaara malmfält bearbetas, samt Gellivare statsgruvefält. Gruvdriften bcdrives av LKAB, Tuolluvaara Gruv AB och Bergverksaktiebolaget Freja. Nio av de järnmalmsförande statsgruvefälten äro i sin helhet kronans egendom, nämligen Ekströmsbergs, Svappavaara, Toppi, Nakerivaara, Salmivaara, Pellivuoma, Sautusvaara, Vathanvaara och Kaunisvaara statsgruvefält dels direkt, dels indirekt genom innehavet av samtliga aktier i Mertainens Gruf AB. Dessa statsgruvefält och inom dem belägna malmfyndigheter äro att betrakta som reservationer för framtida behov. Inom ett statsgruvefält, Buoutevare, äges inmutareandelen i de befintliga utmålen av det statsägda Buotivare gruf AB, under det att kronan där bevakar sin jordägareandel. Malmen, som är en titanocb vanadinförande järnmalm, torde få anses som en reservation för framtiden. Tre statsgruvefält, nämligen Liikavaara, Siekenjokk och Bemdalen, skydda vissa kisförekomster. Nunasvaara statsgruvefält slutligen skyddar landets största

De utmål, vilka kronan äger direkt, utgöras av dels kronan helt tillhöriga utmål och utmål, i vilka kronan äger inmutareandel, dels utmål, i vilka kronan innehar hela eller en del av jordägareandelen och anmält sig vilja utnyttja densamma och dels utmål, i vilka kronan utnyttjat sin rätt till kronoandel.

2. Statsägda fyndigheter

I Norrbottens län äger staten 288 utmål eller andelar i utmål, belägna i Kiruna stad med Altavara-, Haukivaara-, Lannavaara-, Käyrä-, Leveäniemi-, Masugnsby-, Njuotjamavaara-, Nokutusvaara-, Svappavaara-, Tansari-, Syväjärvi-, Tuolluvaara- och Villangifälten samt Ylisuanonmaa, Pajala socken med Juhonpieti-, Palolievaoch Sahavaarafälten samt Kaunisvaara statsgruvefält, Gällivare socken med Aitikvare-, Fridhems-, Juoikamaa- och Koskullskullefälten samt Sikträsk- och Norregruvorna, Kvikkjokks kapellförsamling med Festajaurefältet, Jokkmokks socken med Drugge- och Porjusgruvorna samt Kallakfältet, Arjeplougs socken med Laisvallsfältet, Arvidsjaurs socken med Svartliden, Ålvsby socken med Laverfältet. I Västerbottens län äger kronan 101 utmål eller andelar däri, belägna i Mala socken med Adak-> Rudtjebäeks-, Brattmyrhögs-, Malådals- och Rakkejaurfälten, Norsjö socken med Bjurfors- och Bjurlidenfälten, Granbergsliden, Kedträskheden, Skogheden, Snåttermyrgruvan, Mensträsk- och Bjurträskfälten, Skäggträskberget, Åsen, Österbäckenfältet samt östra Högkulla. SI

Jörns socken med Kankbcrg och Sandlidberget, Lycksele socken med Granlunda-, Rävlidcn-, Rävlidmyran och Kristinebergsfälten, Skellefteå socken med Mångfallberget. I Västernorrlands län äger kronan andel i 14 utmål i Förnätra-, Trysunda- och Ulvöfälten i Nätra socken samt Belviksbergsfältet i Tåsjö socken. I Kopparbergs län äger kronan andelar i 100 utmål, belägna i Folkärna socken med Packalin- och Björktjärnsgruvorna. Garpenbergs socken med Holmgruve-Haggruvefältet, Stålbo-, Hummelbo-, Botbennings-, Långviks- och Smällaremossfälten samt Kuppgruvan, Grangärde socken med Laxsjö-, Gudmundbergs-, Mårtens- och Källmossfälten, Säters socken med Laggarbogruvan, Söderbärke socken med Röjnings- och Södra IJvbergsgruvan. I Västmanlands län finnas 15 utmål, belägna i Norbergs socken med Andersbenningsfältet, Villagruvan samt Myrsjögruvan. Lillhärads socken med Algruvan, Sala stad med Bronäs- och Springafälten samt Nygruvan 4 och Jugansbogruvan, Skinnskattebergs socken med Dag- och Tallgruvorna, Fagersta stad med Polgruvan. I Gävleborgs län finnas tre utmål i Järvsö och Ovansjö socknar. I Örebro län äger kronan 18 utmål, belägna i Ljusnarsbergs, Nora, Hjulsjö, Linde, Ramsbergs och Nya Kopparbergs socknar. I Östergötlands län innehar kronan 9 utmål, belägna inom Mcltorpsfältet i Godegårds socken samt Baggetorpsfältet i Tjällmo socken. I Älvsborgs socken äges kronoandelen i Tittebergsgruvan i Herrljunga socken, I Sörmlands län äges kronoandelen i 3 utmål i Dammgruvefältet, Tunabergs socken, I Värmlands län äges kronoandelen i 3 utmål i Långseryds och Värmskogs socknar, I Jönköpings län äges kronoandelen i 2 utmål i Alseda och Fröderyds socknar, I Kristianstads län äges slutligen kronoandelen i 3 utmål i Smedstorps socken.

3. Nuvarande utnyttjande av statsägd gruvegendom Någon gruvdrift har hittills ej bedrivits av staten eller statligt aktiebolag. Åtskilliga fyndigheter ha däremot utarrenderats till enskilda företag. Denna form för utnyttjande av statsägda fyndigheter är gammal. Genom 1899 års lag infördes arrendedriften såsom enda form för utnyttjande av kronans jordägareandel i inmutningar på odisponcrad kronojord. Arrendeformen innebär i sin hittillsvarande utformning att statsägt utmål eller andel i dylikt på viss tid utarrenderas till ett enskilt företag, som därå äger bedriva gruvbrytning mot pä visst sätt bestämd ersättning till kronan. 1 Denna kan utgå antingen i form av visst belopp per ton bruten malm, eventuellt med bestämt maximi- eller minimibelopp, eller ock som en bestämd årlig avgäld. I visst fall2 har ersättningen gjorts beroende av metallnoteringarna. Arrendeformen torde vara naturlig och lämplig i sådana fall, där kronans egendom utgöres av andelar i utmål, där inmutarerätten tillhör enskild, som driver gruvrörelse inom utmålet liksom där kronan äger enstaka eller ett mindre antal utmål inom fält, som i övrigt bearbetas av enskild. 3 1 regel gäller därvid avtalet fyndighet, som eljest ej lämpligen kunnat göras till föremål för gruv1 1 visst fall har arrendeavtal omfattat andelar såväl i befintliga utmål som i framtida utmål, som kunna komma att utläggas inom ett i avtalet bestämt område. (Avtal med Bolidens Gruv AB rörande Laisvallfältet.) 2 1 fråga om vissa statens utmål, som utarrenderats till Bolidens Gruv AB. 8 Det kan även nämnas, att arrendeform kommit till användning med omvänt partsförhållande mellan kronan och enskilt företag, nämligen i samband med legodriftsavtal, då det enskilda bolagets i anslutning till kronans utmål liggande egna utmål under legodriftstiden utarrenderats till kronan och därvid inrymts under legodriftsavtalet.

drift. Avtalet innefattar därför i regel enbart gruvrättighet och icke arrendering av anläggningar, utrustning eller dylikt. Det är emellertid även tänkbart att u t a r r e n d e r a fyndighet, som drivits eller är lämplig att driva som särskild driftenhet och där i förra fallet driftanläggningar finnas, om denna driftenhet lämpligen kan infogas i ett enskilt företags driftorganisation och genom den större företagsenheten och dess resurser ett ekonomiskt bättre driftresultat kan ernås. Bland de nu gällande arrendeavtalen äro de viktigaste följande: Tuolluvaara Gruvaktiebolag arrenderar inom Tuolluvaarafältet kronans jordägareandelar i 18 utmål. Brytning pågår för närvarande i 8 av dessa utmål. Bergverksaktiebolaget Freja arrenderar kronans jordägareandel i två utmål inom Koskullskullefältet. Brytning pågår i båda dessa utmål. AB Mineralprodukter a r r e n d e r a r 3 utmål i Baggetorp, Östergötlands län. Brytning pågår i ett av utmålen. Vidare förekommer utarrendering av jordägareandelar i ytterligare 80 utmål, belägna på spridda ställen. I dessa utmål, vari brytning icke äger rum, in-

går bland annat 28 utmål i Laxsjöfältet, utarrenderade till Stora Kopparbergs Bergslags AB samt 7 utmål i Laver, Norrbottens län, i vilka betydande brytning ägt rum fram till år 1946, varefter arrendatorn, Bolidens Gruv AB, nedlagt driften. För utmål, vari brytning äger rum, utgår i regel arrendeavgiften per ton bruten och uppfordrad malm, medan för utmål, vari brytning icke äger rum, en fast avgift utgår. För att under det andra världskriget säkerställa landets nödtorftiga försörjning av koppar träffade kommerskollegium, med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, den 30 december 1940 med Bolidens Gruv AB det s. k. första legodriftsavtalet 1 , som avsåg vissa utmål inom Bjurfors-, Adak- och Bävlidenfälten i Norsjö, Mala och Lycksele socknar i Västerbottens län. Avtalet, som ursprungligen endast avsåg 4 av Adakfältets utmål, utsträcktes genom tilläggsavtal den 31 augusti 1943 att omfatta samtliga utmål inom fältet. Enligt legodriftsavtalet överläts åt bo1

Till grund för följande framställning ligger bland annat en inom kommerskollegium i april 1949 upprättad redogörelse för legodriften i Västerbottens län åren 1941—1948.

Under de tio sistförflutna budgetåren ha följande arrendebelopp influtit: Tuolluvaara

Freja

Budgetåret

AB Mineralprodukter

Boliden (Laver)

övriga

Summa

Tusen k ronor 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49

166 150 148 113 130 57 51 65 86 81

5 3 4 9 14 9 15 19 21 26

— — — — — — — 19 8

98 95 96 100 100 121 64 5

2 2 2 2 2 2 2 2 2 — 2 — Summa för tioårsperioden

271 250 250 224 246 189 132 91 128 117 1 898

laget att med ensamrätt verkställa brytning av nämnda fyndigheter. Bolaget skulle för statens räkning ombesörja driften med skyldighet att till statsverket redovisa det överskott, som uppkomme på verksamheten, sedan bolaget tillgodoräknat sig viss ersättning enligt fastställda grunder. Bolaget skulle på statens bekostnad dels utföra erforderliga anläggningar för malmbrytningen vid gruvorna, dels omhändertaga malmens brytning, transport och anrikning. Krossning och anrikning skulle i den utsträckning, som befunnes möjlig och lämplig, ske i bolagets anrikningsverk. Därest komplettering av dessa erfordrades, skulle staten bestrida hälften av kostnaderna. Bolaget skulle uppgöra planer för erforderliga nyanläggningar och anskaffningar ävensom för driftens ordnande, vilka planer skulle vara underkastade kommerskollegii godkännande. Staten skulle äga att genom ombud verkställa erforderlig kontroll. Legodriften har föranlett betydande medelsbehov för anläggningar och utrustning. Av 1940 års urtima riksdag beviljades första gängen anslag till täckande av statsverkets beräknade kostnader för investeringar i anledning av legoavtalet. 1 Sedermera har under åren 1942—49 ytterligare anslag beviljats 2 , så att för närvarande sammanlagt 13492500 kronor investerats. 1 Prop. 1940 (urtima): 77, riksdagens skrivelse nr 96 (2 000 000 kr.). 2 Prop. 1942: 119, riksdagens skrivelse nr 253 (3 500 000 kr.). Prop. 1943: 295, riksdagens skrivelse nr 344 (5 400 000 kr.). Prop. 1945: 229, riksdagens skrivelse nr 459 (300 000 kr.). Prop. 1947: 128, riksdagens skrivelse nr 380 (750 000 kr.). Prop. 1948: 160, riksdagens skrivelse nr 251 (672 500 kr.). Prop. 1949:1:31, riksdagens skrivelse nr 30 (600 000 kr.). Prop. 1949: 2, riksdagens skrivelse nr 28 (270 000 kr.).

84 Kopparproduktionen kunde börja r e dan år 1941 och genom utbyggnad a v gruvorna kunde produktionen und<er loppet av de närmast följande aren avsevärt höjas. Malmbrytning och anriikning i Adakfältet kommo igång i beräknad full utsträckning under senare d e len av år 1945. Det första legodriftsavtalet utlöpte med utgången av år 1945. I slutet av år 1944 framlade särskilt tillkallade utredningsmän 1 , efter förhandlingar med Bolidens Gruv AB och efter samråd med kommerskollegium och SGU, utlåtande med förslag till nytt avtal, avseende en ny femårsperiod, omfattande åren 1946 —50. Det nya avtalet var, i likhet m e d det föregående, konstruerat som ett legodriftsavtal med i huvudsak samma innehåll som detta. Vissa principiella förändringar föreslogos emellertid. Sålunda hade Bolidens Gruv AB enligt det första avtalet rätt att tillgodoräkna sig ersättning motsvarande viss del av värdet av utvunna produkter jämte 10 % på eventuellt driftöverskott. Det nya förslaget innebar, att bolaget i stället endast skulle äga tillgodogöra sig 15 CU pä driftöverskottet vid varje gruvfält för sig, utan avdrag för underskott vid annat gruvfält. Mera ingående bestämmelser än tidigare föreslogos i fråga om driftkostnadernas beräkning och fördelning samt angående administrationsoch allmänna utgifters beräkning. Bolaget skulle, i enlighet med vad som gällde enligt det första avtalet, icke äga rätt att tillgodogöra sig ränta på av bolaget tillhandahållet driftkapital. Dock skulle bolaget enligt det nya avtalet få tillgodogöra sig ränta på värdet av förrådsmaterial, som tillhandahölls av bolaget. 1

Hovrättsrådet B. Lindskog, direktören H. Abenius och aukt. revisorn Einar Larsson, tillkallade av chefen för handelsdepartementet den 30 juni 1944.

Det första legodriftsavtalet hade, på grund av ärendets brådskande natur, tillkommit utan riksdagens medverkan. Med hänsyn till frågans betydelse och omfattning underställdes emellertid det n y a avtalet 1945 års riksdag 1 , som godkände förslaget. Kommerskollegium bemyndigades därefter 2 bland annat att träffa nytt legodriftsavtal i enlighet med förslaget. Genom likalydande bestämmelser i båda lcgodriftsavtalen bereddes kronan rätt att kontrollera bolagets uppgifter och beräkningar, att uttaga kontrollprov p å produkterna, att taga del av resultaten av utförda gruvundersökningar samt att kontrollera gruvbrytning, transp o r t e r och anrikning. Kontrollerande myndighet är kommerskollegium. På förslag av statens sakrevision be1

Prop. 1945: 229, riksdagens skrivelse nr 459.

2 Kungl. Maj:ts beslut den 6 juli 1945.

myndigades kommerskollegium 1 bland annat att vidtaga åtgärder för ytterligare teknisk och kameral kontroll. Besultaten av legodriften under budgetåren 1941/42—1947/48 framgå av nedanstående tabell. Kungl. Maj:t har uppdragit 1 åt kommerskollegium att verkställa utredning och avgiva förslag rörande fortsatt utnyttjande efter år 1950 av de kronan tillhöriga och till kronan upplåtna malmfyndigheterna i vissa utmål inom Adak- och Bävlidenfälten n och i sådant syfte med Bolidens Gruv AB upptaga överläggningar i ämnet.' 1

Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1945. Genom beslut den 4 mars 1949. 3 Bjurforsgruvan blev fullständigt utbruten i juni månad 1945. 4 Kungl. Maj:t har utsett direktören H. Abenius, länsbostadsdirektören E. L. Gonäs, expeditören K. Holmgren och aukt. revisorn C. E. Larsson att såsom sakkunniga biträda kommerskollegium vid fullgörandet av uppdraget. 2

Underskott Driftår

Överskott

Gruvfält

Saldo för hela legodriften

tusen kronor 1941 1942 1943 1944

1945 1946 1947 1948

B avliden. Bjurfors . Adak . . . Rävliden Bjurfors . Adak . . . Rävliden Bjurfors . Adak . . . Rävliden Nagruvan Bjurfors . Adak . . . Rävliden Bjurfors . Adak . . . Rävliden Bjurfors . Adak . . . Rävliden Adak . . . Rävliden Nagruvan Bjurfors . Adak . . .

138 10 17

—

—

—

—

58 286

+

184 48 1267 204

+

101 178 323 68 18 121 1 46 109 157 58

53 1600

+ 1 315

+ 1 858

4. Statliga bolag och deras gruvegendom Mertainens Gruf AB bildades år 1901 med ändamål att, enligt bolagsordningen, »bearbeta, förädla eller på annat sätt tillgodogöra sig malmer och mineralier, att uppköpa och försälja malm, att utöva förlags- och rederirörelse samt att utöva annan därmed sammanhängande verksamhet ävensom att eventuellt självt idka eller genom förvärvande av andelar eller aktier i gruvor eller bolag deltaga i idkande av gruvdrift eller annan sådan verksamhet, vartill beskaffenheten hos bolaget tillhörande egendomen eller med gruvbolaget förbundna gruvor eller bolag kan giva anledning eller som bolaget eljest anser för lämplig». Aktiekapitalet uppgår alltsedan bolagets bildande till 5 milj. kronor. Samtliga aktier tillhöra kronan men ingå icke i fonden för statens aktier. Bolaget har icke idkat någon gruvdrift. Bolagets aktiestock förvärvades, som tidigare nämnts, av staten genom 1907 års malmavtal; enligt 1927 års malmavtal får malmbrytning endast förekomma för försäljning inom landet. Bolagets balansräkning för år 1948: Tillgångar: Anläggningstillgångar Aktier i AS Taraldsvik Banker Förlust på verksamheten

tusen kronor 4 988 5 4 5 5 002

Tuollujärvi-, 16 inom Ekströmsbergs-, 4 inom Salmivaara- och 2 utmål inom Järtafältet. Bolagets i det föregående omnämnda förvaltningsuppgifter avse 7 statsägda utmål inom Haukivaara-, 7 inom Nokutusvaara-, 1 inom Syväjärvi-, 27 inom Svappavaara-, 20 inom Leveäniemi- och 3 inom Tansarifältet. Routivare gruf AB:s verksamhet har, enligt bolagsordningen, »till föremål att, efter inköp av Ruotivare och Wallatj' järnmalmsfält inom Kvikkjokks kapelllag av Norrbottens län jämte de övriga fyndigheter i nämnda trakt, som kunna befinnas lämpliga, idka gruvdrift och fabriksverksamhet samt i sammanhang därmed varande rörelse, ägande bolaget, om så befinnes för dess ändamål gagneligt, jämväl förvärva andelar i andra bolag, vars verksamhet är med förevarande bolags förenlig». Aktiekapitalet utgör 400 000 kronor. Samtliga aktier ägas av kronan och äro i statsbokföringen upptagna till ett formellt belopp av 100 kronor. Tyska intressen ha tidigare haft ett dominerande inflytande i bolaget. Med hänsyn till angelägenheten att avveckla dessa intressen förvärvade staten 1939' hela aktiestocken i bolaget. Bolaget, som äger 32 utmål inom Ruoutevare- och 10 utmål inom Vallatjfältet bedriver ingen egentlig verksamhet. Som tidigare nämnts förvaltas utmålen av kommerskollegium. Bolagets balansräkning för 1948: Tillgångar:

Skulder: Aktiekapital Obetalda skatter

5 000 2 5 002 Bolaget äger 6 utmål inom Laukujärvi-, 29 inom Mertainen-, 14 inom Painirova-, 2 inom Baggisvaara-, 6 inom Rakkurijoki-, 2 inom Toppi-, 4 inom

w

Gruvor

tusen kronor 400 400

Skulder: Aktiekapital

400 400

Prop. 1939: 255, riksdagens skrivelse nr 274.

Det i förra delen av detta betänkande föreslagna AB Statsgruvors verksamhet har, enligt den av oss föreslagna bolagsordningen till ändamål att »idka gruvrörelse jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet». Bolagets aktiekapital skall enligt förslaget utgöra 10 milj. kronor och tecknas med 20 % överkurs till 12 milj. kronor, med vilket sistnämnda belopp de torde böra upptagas under fonden för statens aktier. Bolaget avses skola förvalta de 296 utmål, som bolaget kommer att förvärva av de tidigare tyskägda bolagen. 1 Bolagets beräknade ingående balans per den 1 april 1950 har angivits i det föregående. 2

5. Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och dess gruvegendom År 1896 bildades TGO för att förvärva aktiemajoriteten i Oxelösund—Flens— Westmanlands, Köping—Hults och Frövi—Ludvika järnvägar samt Grängesbergs grufveaktiebolag. År 1903 övertog TGO aktiemajoriteten i AB Gellivare Malmfält och LKAB. TGO och LKAB träffade, som tidigare nämnts, är 1907 med staten det första s. k. malmavtalet, som slutligen avlöstes av 1927 års avtal, vilket kompletterats genom 1932, 1934 och 1938 års avtal. LKAB har, enligt bolagsordningen, »till ändamål att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och andra orter inom Norrbottens län idka gruvdrift, så ock att bedriva malmförädlingsverksamhet jämte annan i samband med gruvdriften stående rörelse». Aktiekapitalet utgör 110 milj. kronor, varav 55 milj. i preferensaktier, ägda av 1 Se i övrigt kap. II. 3

Se sid. 56.

staten. Aktierna äro i statsbokföringen för närvarande upptagna till sammanlagt 130 milj. kronor. Bolagets ställning per den 30 september 1949 framgår av följande sammandrag av balansräkningen: Tillgångar: Anläggningstillgångar Omsättningstillgångar

Skulder: Aktiekapital Reservfond Dispositionsfond Brandförsäkringsfond Avsatta medel för oguldna skalter Avskrivningsfond Långfristiga skulder Kortfristiga skulder Vinst- och Förlustkonto

Årsvinst (före debitering av royalty Bokslutsår till staten 1 (1/10—30/9) milj. kr. 1939/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46 1946/47 1947/48 1948/49

lusen kronor 259 804 171 348 431 152

110 000 22 000 108 830 54 67 296 820 9 301 26 932 S5 919 431 152 Utdelning och royalty till staten 1 milj. kr.

38,10 34,05 31,89 45,67 27,07 —12.693 21,08 39,30 59,41 81,67

15,00 15,00 15,00 20,00 5,51 1,82 10,50 19,50 24,66 33,54

Årsmedeltal

16,05

Enligt 1927 års malmavtal äro de maximala brytningskvantiteterna i Kiruna 6,1 milj. ton, i Luossavaara 0,4 och i Malmberget 2,5 milj. ton per år. Bolax

Från och med den 1 oktober 1947 bortfaller royaltyn och utgår endast utdelning till staten å preferensaktierna. • Förlust. 87

get äger dock rätt att fördela den angivna totala brytningen på annat sätt dels mellan de olika gruvorna för varje år, dels mellan de olika åren under treårsperioder. Bolaget har dessutom enligt beslut av 1948 års riksdag 1 medgivits 1

Prop. 1948: 141, riksdagens skrivelse nr 164.

att under vart och ett av bokslutsåren 1948/49 och 1949/50 bortfrakta 11 milj. ton malm. Bolagets resultat och statens inkomster av dess verksamhet under en 1 O-årsperiod framgår av sammanställningen på föregående sida.

XI. CENTRALORGAN FÖR GRUVFRÅGOR

1. Handläggning av gruvfrågor De ärenden rörande inmutningsbara mineralfyndigheter och dessas utnyttjande, vilkas handläggning med nu gällande lagstiftning och nuvarande organisation av statsförvaltning och näringsliv torde ankomma på statlig myndighet, synas i huvudsak kunna sammanfattas i följande grupper: 1. Tillsyn över bergshanteringen i dess helhet, innefattande åtgärder till främjande av denna näringsgren. 2. Tillsyn av att gruvdrift bedrives pä ett med hänsyn till liv och egendom betryggande samt ur enskilt och samhälleligt intresse lämpligt sätt. 3. Reglering av ägande- och nyttjanderättsförhållandena i fråga om mineralfyndighet, såväl enskilda emellan som mellan kronan och enskild, i enlighet med gällande lag, i den mån detta ej ankommer på domstol. 4. Utforskande och kartläggande i samhällsekonomiskt intresse av landets mineraltillgångar. 5. Förvaltning av kronan tillhöriga mineralfyndigheter och därtill hörande egendom samt förvärv och försäljning av dylik, ävensom åtgärder till utnyttjande av dylik fyndighet genom gruvdrift för kronans räkning. 1 6. Tillvaratagande av kronans rätt i av enskilda upptäckta mineralfyndigheter. 1 Åtgärder avseende statsgruvefälten innefattas under i denna punkt angivna förvaltningsuppgifter.

7. Förvaltning av kronan tillhöriga aktier och andra rättigheter i gruvföretag, innefattande utövande av kronans därmed sammanhängande inflytande. 1 De nu angivna grupperna av ärenden kunna sägas vara i princip av två slag eller representera två sidor av statlig verksamhet. De fyra första, 1—4, innebära ett utövande av den verkställande statsmaktens uppgift att tillvarataga ett samhällsekonomiskt eller allmänt samhälleligt intresse samtidigt med ett behörigt skyddande av enskilt intresse. De tre senare grupperna, 5—7, innefatta däremot en verksamhet för tillgodoseende av ett huvudsakligen statsfinansiellt intresse. Ehuru det aldrig torde kunna ifrågakomma att bedriva en statlig verksamhet enbart i syfte att bereda ekonomisk vinst, utan därvid hänsyn jämväl måste tagas till i vidare meningsamhälleliga liksom till enskilda intressen, torde det dock vara svart att till ett och samma statsorgan sammanföra uppgifter av båda de nämnda slagen. Det måste således vara vanskligt att med kravet på att tillgodose det statsfinansiella intresset vid avgörande av vissa frågor förena de krav på objektivitet, som måste uppställas, dä det gäller frågor om tillgodoseende av enskilda in1 Till de ovan angivna ärendena komma sådana av expeditioneli, statistisk och fiskalisk natur, som antingen sammanhänga med de angivna grupperna eller ock endast delvis beröra gruvområdet och därför i nu förevarande sammanhang sakna betydelse. Mineralfyndighet och gruvhantering berörande ärenden a v judiciell art ha ej i detta sammanhang medtagits i den mån de falla under allmän domstol.

tressen eller avvägning mellan ett enskilt och ett samhälleligt intresse. Därtill kommer, att för arbetsuppgifter av det ena eller andra slaget fordras organ av väsentligt olika organisatorisk form såväl i personellt och tekniskt som icke minst i ekonomiskt hänseende. Medan för det ena slaget av uppgifter den hävdvunna svenska ämbetsverksformen torde utgöra den både med hänsyn till arbetsformerna och sättet för besluts fattande lämpligaste organisationsformen, torde ett organ för det andra slaget av uppgifter sannolikt böra i vissa hänseenden n ä r m a sig den organisationsform, som visat sig lämplig för företag inom det enskilda näringslivet. Av de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits, ankomma de under 1—3 upptagna för närvarande huvudsakligen pä kommerskollegium 1 eller på tjänstemännen inom den kollegium underställda bergsstaten. 2 Kollegii uppgifter i dessa hänseenden definieras i gällande instruktion 3 pä följande sätt: Kommerskollegium åligger i allmänhet att med uppmärksamhet följa utvecklingen av rikets — bergshantering och att efter omständigheterna vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kollegium anser lämpliga för befrämjandet av hithörande näringar eller i övrigt för befordrande av de ändamål, kollegii ämbetsbefattning avser, ävensom handlägga sådana viktigare spörsmål av intresse för dessa näringar, som, ehuru de huvudsakligen tillhöra andra ämbelsmyndig1 En viss med de under punkt 1 angivna uppgifterna överensstämmande verksamhet åvilar riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, dock blott ifråga om tillgodoseende av specielfa beredskapssynpunkter. Även i detta fall måste emellertid förutsättas, att kommerskollegium har möjlighet till initiativtagande, där av annan myndighet vidtagna åtgärder ej äro förenliga med ett främjande av näringslivet. 2 1 vissa hänseenden sortera bergstatstjänstemännen även under arbetarskyddsstyrelsen. 3 Instruktion för kommerskollegium den 27 juni 1929 (nr 222), ändrad 1938 (nr 453), 1939 (nr 438), 1947 (nr 832) och 1949 (nr 465).

heters verksamhetsområden, antingen kunna varda hänskjutna till kollegii bedömande eller vilka kollegium finner särskild anledning upptaga till behandling; börande kollegium även inhämta kännedom om de inom kollegii verksamhetsområde fallande näringarnas tillstånd och utveckling i andra länder samt om de anordningar, som till ifrågavarande näringars befrämjande äro eller varda därstädes vidtagna. Kommerskollegium är — — — bergsöverstyrelse — —' — Härförutom tillhör det kollegium såsom den centrala statsmyndigheten å näringsstatistikens område att till Kungl. Maj:t inkomma med årsberättelser angående rikets bergshantex ring Närmast ankommer handläggningen av dessa ärenden på kommerskollegii bergsbyrå, varom instruktionen bland annat föreskriver: Å bergsbyrån handlägges de ärenden, som avse gruv- och brukshanteringarna samt stenindustrien och därför tillkomma kommerskollegium i egenskap av bergsöverstyrelse såsom angående — — — gruv- och bruksregister bergsstaten i orterna samt bergsstatens tjänstemäns förhånande i tjänsten och däri fattade beslut — gruvmätarna och gruvkarteverket — Bergsstatens tjänstemäns arbetsuppgifter angivas i instruktionen-' för bergsstaten : 3

Bergsstaten är underställd kommerskollegium såsom bergsöverslyrelse Om de skyldigheter, som åligga bergmästare och gruvingenjörer såsom befattningshavare inom yrkesinspektionen, är särskilt stadgat. Jämte fullgörande av vad honom enligt lagar och författningar i övrigt åligger har såväl bergmästare som gruvingenjör 1 Jfr även gruvlagen 45, 60, 68—69, 74, 80 §§. 2

Instruktion för bergsstatens befattningshavare 27 juni 1929 (nr 204), ändrad 1939 (nr 439). 3 Jfr även gruvlagen 6—10, 20—27, 29, 35, 40, 45. 47, 55, 56, 60, 66, 68, 69-72, 74-78 §§.

att leträffande de näringar, vilka kommerskollegium har att såsom bergsöverstyrelse ägna sin omvårdnad, i görligaste mån följa utvecking och tillstånd såväl inom som utom riket och särskilt inom tjänstemannens eget verksamhetsområde ävensom att i allmänhet verka för samma näringars befrämjande samt

Kommerskollegii organisation och arbetsformer synas vara anpassade för handhavande av de sålunda angivna uppgifterna, vilka dessutom äro likartade med dem, som ankomma på kollegium inom andra näringslivets områden. Sålunda har kollegium att följa utvecklingen och vidtaga åtgärder till främjande av handel, sjöfart och industri samt inom dessa näringsområden öva tillsyn och kontrollera efterlevnaden av vissa därför gällande lagar och förordningar. De i den ovan uppgjorda sammanställningen under 4 angivna uppgifterna åvila SGU. För verket gällande instruktion 1 anger: Sveriges geologiska undersökning har till uppgift alt, med iakttagande av vetenskapens fordringar och med särskilt avseende å bergoch jordarternas betydelse i ekonomiskt hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom om landets geologiska beskaffenhet. Vid fullgörandet av denna uppgift tillkommer det undersökningen bland annat alt verkställa bergarts- och jordkartering, att uppsöka och undersöka förekomster av malmer och andra tekniskt användbara mineral, berg- och jordarter Undersökningen har vidare till uppgift att tillhandagå statsinstitutioner med praktisklgeologiska utredningar, som av dem begäres, ävensom all besvara förfrågningar från allmänheten i ämnen, som beröra undersökningens verksamhetsområde. 1 Instruktion för Sveriges geologiska undersökning den 22 december 1921 (nr 797) med ändring 1925 (nr 285), 1940 (nr 22) och 1946 (nr 316).

Dessutom föreskrives: Efter tillstånd av överdirektören må befattningshavare utföra praktiskt-geologiska utredningar åt enskilda, hushållningssällskap, landsting eller kommuner. Sådana utredningar skola utan särskild kostnad för statsverket verkställas under överdirektörens kontroll Därest annan statsinstitution påkallar utförande av praktisk-geologiska utredningar, skola de av befattningshavarna utföras såsom åligganden i tjänsten. Ämbetsverket är inrättat för och dess organisation och personal anpassad för dessa tekniskt-vetenskapliga uppgifter. För de under 1—4 i den föregående sammanställningen angivna uppgifterna finnas sålunda statsmyndigheter med för handläggning av dylika ärenden lämpad organisation och personal. Vad däremot beträffar det slag av uppgifter, som upptagits som grupp 5—7, saknas statsorgan för en enhetlig handläggning. Förvaltningen av de fyndigheter, som ägas direkt av kronan, åvilar, såsom av den tidigare framställningen framgår, ett flertal olika myndigheter och institutioner. Huvudparten av dessa förvaltningsuppgifter och därmed sammanhängande ärenden rörande fyndigheternas utnyttjande, d. v. s. närmast de ovan under 5 upptagna ärendena, åvila kommerskollegium. Det löpande förvaltningsarbetet ankommer på ämbetsverket självt, huvudsakligen på dess bergsbyrå, men vid upprättande av mera betydande arrende- och legodriftsavtal, liksom i viss utsträckning för löpande övervaknings- och kontrollåtgärder, som sammanhänga med dylika avtal, tillkallas ofta utomstående sakkunniga. I fråga om utnyttjande av kronan tillhöriga fyndigheter eller andelar i enskilda fyndigheter har kollegium att underställa Kungl. Maj:t ärendet. Första gången frågan om dessa upp91

gifters handläggning behandlades torde varit i departemental- och kommerskollegiikommitterades betänkande 1913, vari anfördes: Det kunde synas ligga nära till hands, att överlämna handhavandet av hithörande angelägenheter åt kommerskollegium, som till sitt förfogande för ändamålet har bergsbyrån, vars personal enligt kommittéernas förslag kommer att i väsentliga avseenden besitta den nödiga sakkunskapen. Med hänsyn till de krav, som måste ställas på ett förvaltningsorgan för dessa uppgifter, ansågo emellertid kommittéerna det av flera skäl olämpligt att uppdraga denna förvaltning åt kollegium och framhöllo vidare: De intressen, som kollegiet på grund härav skulle få att bevaka, äro nämligen av en speciell beskaffenhet, främmande för och icke sällan till och med stridande mot arten av de uppgifter, som utgöra det huvudsakliga föremålet för kollegiets verksamhet som bergsöverstyrelse. Medan de sistnämnda innefatta ett opartiskt hävdande av och omvårdnad om bergshanteringens intressen i allmänhet, skulle kollegiet såsom förvaltare av statens gruvegendom däremot komma att intaga ställningen av företagare med speciella intressen. Att en dylik dubbelställning skulle innebära väsentliga olägenheter, ligger i öppen dag. Liknande synpunkter anlade 1938 års gruvsakkunniga, som vid diskussion om lämpligbeten att dylika arbetsuppgifter skulle åvila kommerskollegium uttalade: Kommerskollegium har sedan den 1 juli 1923 handhaft förvaltningen av en betydande del av statens gruvegendom. Dess bergsbyrå är utrustad med såväl tekniskt som administrativt väl kvalificerad personal, som visat sig fullt kompetent alt handhava de förvaltningsuppgifter, som vidmakthållandet av äganderätten till statens gruvegendom samt verkställandet av utredningar m. m. innebära. Men när det blir fråga om, att förvaltningsmyndigheten skall driva en i vidare mening initiativtagande verksamhet och därtill även vara

skickad att direkt eller indirekt deltaga i affärsmässig företagareverksamhet, kommer ett för omfattande administrativa uppgifter organiserat ämbetsverk att arbeta allt för tungt pä grund av sitt beroende av de adminstrativa formerna. Särskilt förvaltningsuppgifter av affärsmässig art kräva möjlighet för förvaltningsorganet att snabbt fatta beslut i frågor av stundom betydande ekonomisk räckvidd och dessutom ibland innefattande risker, för vilka ett för administrativa uppgifter organiserat centralt ämbetsverk ej kan anses lämpligt taga ansvaret. Därtill kommer, vilket också av bland andra departemental- och kommerskollegiikommittéerna framhållits, att vissa av de uppgifter, som kommerskollegium på grund av förvaltningsuppdragels affärsmässiga sida skulle få att bevaka, äro stridande mot arten av de uppgifter, kollegium i sin egenskap av bergsöverstyrelse är satt att hava överinseende över. Även kollegium självt har ifrågasatt lämpligheten av en sådan dubbelställning. Vid flera tillfällen har således olämpligheten av att de nu ifrågavarande förvaltningsuppgifterna skulle åvila kommerskollegium konstaterats. Av samma skäl måste även vi intaga den ståndpunkten, att detta slag av ärenden bör läggas på annat statsorgan än kommerskollegium. Likartade synpunkter som i fråga oin kommerskollegium torde även kunna anföras mot att vissa länsstyrelser ha att förvalta kronans jordägareandel i enligt tidigare gruvlag verkställda inmutningar. Något skäl att bibehålla denna anordning synes så mycket mindre förefuinas som den fortsatta förvaltningen av dessa andelar, sedan det första arrendeavtalet utgått, ankommer på kommerskollegium. De länsstyrelserna åvilande uppgifterna torde i stället böra läggas på den myndighet, som h a r att i övrigt förvalta kronan tillhöriga utmål och andelar. Domänstyrelsens förvaltning av enstaka utmål är i och för sig av mindre

betydelse. Däremot torde det finnas an- organ, som förvaltar kronans gruvegenledning att närmare beröra frågan vil- dom. Det synes naturligt att de av de statken myndighet, som vid inmutningar på kronojord skall uppbära den mark- liga bolagen — Mertainens Gruf AB och ägareavgäld 1 , som skall utgå enligt 1938 Ruotivare gruf AB samt det i förra deårs gruvlag. Då något fall ännu ej torde len av vår utredning föreslagna AB ha förekommit, där denna fråga upp- Statsgruvor — ägda utmålen förvaltas stått, synes den alltjämt olöst. Visserli- av vederbörande bolag. F ö r närvarande gen förvaltar domänstyrelsen kronans är emellertid så ej fallet med Ruotivare mark, men dels h a r den enligt äldre lag gruf AB, vars utmål förvaltas av komkronan tillkommande jordägareandelen merskollegium, medan å andra sidan ej förvaltats av domänstyrelsen och dels Mertainens Gruf AB, som tidigare torde markägareavgäld för gruva på nämnts, utöver egna utmål även förvalkronojord få betraktas som en kronans tar av kronan direktägda dylika. Denna inkomst av bergshantering och ej sam- anordning är knappast konsekvent. Förmanhängande med verksamhet, som av- valtningen av de utmål, som ej tillhöra ser utnyttjande av marken. Det synes bolagen, bör i stället ankomma på mynoss därför som om markägareavgälden dighet, som h a n d h a r förvaltningen av till kronan bör bevakas och uppbäras kronans övriga utmål. Därest överhuav den myndighet, som förvaltar kro- vudtaget äganderätten till utmål skall nans gruvegendom. En ytterligare an- kvarligga i de båda bolagen Mertainen ledning därtill torde vara att inkomster och Ruotivare, vilka ej driva verksamav utarrendering av kronans jordägare- het, bör även Ruotivare förvalta sina andelar enligt tidigare lag ej uppbäras utmål. av domänverket. De i den föregående sammanställDen befattning med kronans gruv- ningen under 5 angivna uppgifterna, egendom, som kommit att åvila SGU i avseende förvaltning och därmed samfråga om inmutning av genom verket manhängande verksamhet i fråga om upptäckta fyndigheter och dessas för- kronans direktägda fyndigheter eller valtning intill utmålsläggningen, får del i dylika, böra enligt vår uppfattning knappast anses tillhöra ämbetsverkets åvila ett enda statsorgan. De under 6 anförda arbetsuppgifnormala uppgifter. Verkets organisation torde ha anpassats till den tekniskt-ve- terna, avseende tillvaratagandet och uttenskapliga karaktären av dess huvud- nyttjandet av kronans rätt till andel i uppgifter och kan därför ej utan vidare nya fyndigheter enligt 1938 års lag, ananses lämpad för en initiativtagande komma nu på kommerskollegium. Beverksamhet av i viss mån mera företags- vakningen av kronans rätt vid nya inekonomisk natur. Verkets uppgift är att mutningar åvilar närmast bergstatstjänuppsöka och undersöka fyndigheter, stemännen, bergmästarna, som ha att medan verksamheten till dessas ian- taga initiativ i frågan och till kommersspråktagande och utnyttjande för kro- kollegium inkomma med förslag. Frågan nans räkning bör ankomma på stats- om begagnande av kronans rätt i dylika fall har kollegium att underställa Kungl. 1 Någon benämning på denna rättighet finnes ej i lagtexten. För att undvika förväxling med Maj:t. De motsvarande uppgifterna rö»jordägareandel» enligt tidigare lag och för att rande jordägareandel på kronojord enange dess karaktär ha vi därför här och i det ligt äldre lag åvila däremot i allmänhet följande infört uttrycket »markägareavgäld».

länsstyrelserna. Bestämmande av ersättningsbelopp i detta sammanhang ankommer emellertid på den tidigare nämnda särskilda värderingsnämnden. Samma nämnd har, som förut nämnts, numera även att bestämma arrendebelopp för kronoandel enligt 1938 års lag samt för kronan tillhörig inmutareandel. De nu angivna ärendena sammanhänga nära med förvaltningen av kronans gruvegendom i övrigt och böra således ankomma på samma statsorgan, som handhar förvaltningen. Å andra sidan kan emellertid, av samma skäl som i fråga om sistnämnda uppgifter, starkt ifrågasättas lämpligheten av att de åvila en myndighet av kommerskollegii karaktär. Det bör vidare framhållas, att bergmästarna med sina lokalt begränsade, huvudsakligen tekniska och administrativa uppgifter icke alltid kunna förutsättas besitta den erforderliga sakkunskapen att bedöma huruvida i det enskilda fallet utifrån samhälleliga eller statsfinansiella synpunkter ett initiativ till begagnandet av kronans rätt bör tagas. Därjämte är uppgiften knappast förenlig med bergmästareämbetets opartiska ställning. En väsentlig sida av statens ekonomiska intresse i bergshanteringen utgöres av aktieinnehavet dels i de helt statliga bolagen Mertainens Gruf AB, Ruotivare gruf AB och det nu föreslagna AB Statsgruvor, dels och framför allt i LKAB. För denna egendom i form av aktier saknas emellertid en gemensam förvaltande myndighet. Medan statens gruvegendom i allmänhet förvaltas av till handelsdepartementet hörande ämbetsverk, ankomma de egentliga förvaltningsåtgärderna i fråga om aktieinnehavet i Ruotivare gruf AB, Mertainens Gruf AB samt LKAB direkt på Kungl. Maj:t, varvid dock ärenden rörande det förstnämnda bolaget handläggas inom

handelsdepartementet och rörande de två senare inom finansdepartementet. Anordningen synes vara för vår statsförvaltnings organisation ganska främmande och olägenheterna av att ingen gemensam förvaltningsmyndighet eller annat statsorgan finnes för tillvaratagande och samordnande av det statliga inflytande, som möjliggörcs av aktieinnehavet, förstärkes därigenom att ärendena icke ens sortera under samma departement. En ytterligare nackdel är den bristande kontinuitet i handläggningen av ärendena, som föranledes av att dessa icke ankomma på en och samma centrala förvaltningsmyndighet. Betydande fördelar torde vara att vinna genom att all statlig verksamhet avseende utnyttjande av inmutningsbara mineralfyndigheter samordnas till ernående av ur statsfinansiell synpunkt bästa resultat. All anledning synes därvid förefinnas att i ett dylikt sammanförande inbegripa såväl av kronan direktägda fyndigheter eller andelar i sådana som aktieinnehavet i olika gruvföretag. Redan 1913 förordade också de tidigare omnämnda departemental- och kommerskollegiikommittéerna bestämt åtgärder i denna riktning och yttrade därvid: Förvaltningen af statens grufegendom företer obestridligen en påfallande brist på enhetlighet. Såsom framgår af den ofvan lämnade redogörelsen, äro hithörande regeringsärenden splittrade på flera departement, medan äfven öfriga förvaltningsåtgärder antingen enligt gällande bestämmelser handhafvas af olika ämbetsmyndigheter eller ock genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut uppdragits åt än den ena, än den andra myndigheten eller åt enskilda personer. Att detta icke kan undgå att i längden menligt inverka på de intressen, som staten härvid har att bevaka, synes ligga i öppen dag. Om så hittills icke skett i en utsträckning, som varit ägnad att tilldraga sig större uppmärksamhet, kan detta förhållande förklaras däraf,

att ifrågavarande art af statsegendom länge icke tillmätts någon betydelse och först på senare tiden öfver hufvud taget blifvit ar någon större vikt. Man har emellertid numera insett betydelsen ur såväl näringspolitisk som statsfinansiell synpunkt för staten af att bibehålla äganderätten till och tillgodogöra sig de stora värden af sådan art, som statens domäner särskildt i Norrbotten innehålla. Betecknande härför äro de stora malmfältsinköpen samt ofvannämnda propositioner till 1909 och 1910 årens riksdagar, hvilka ju gingo ut på att bibehålla staten vid äganderätten till mineralfyndigheter på kronojord för att därigenom möjliggöra för staten att erhålla större afkastning af dylik statsegendom, än hvartill tillfälle för närvarande gifves. Genom malmfältsinköpen har statens grufegendom äfven betydligt tillväxt i omfång och värde. Äfven värdet af icke inmutningsbara fyndighelers produkter liar numera afsevärt ökats, hvarför äfven dylika fyndigheter erhållit större ekonomisk betydelse. Möjligen kommer staten ock att finna med sin fördel förenligt att själf bearbeta sina fyndigheter, liksom ock frågan om ett verkligt tillgodogörande af de gruffält, till hvilka staten genom särskilda aftal förvärfvat ägande- eller nyttjanderätt, i en icke aflägsen framtid blir aktuell. Det synes kommittéerna då nödvändigt, att förvaltningen af denna värdefulla statsegendom blir så anordnad, att åt densamma tillförsäkras största möjliga planmässighet och följdriktighet. Detta kan icke ernås, utan att denna förvaltning lägges i en myndighets hand. E f t e r att, s å s o m t i d i g a r e n ä m n t s , m ö j l i g h e t e n av a t t l ä g g a d e s s a u p p g i f t e r p å k o m m e r s k o l l e g i u m d i s k u t e r a t s m e n avvisats, a n f ö r d e s : Kommittéerna vilja därför föreslå, alt förvaltningen af slatens grufegendom och därmed jämförlig egendom samt handhafvandet af dess grufaffärer anförtros åt en särskild med den för ändamålet nödiga tekniska och merkantila sakkunskapen utrustad ledning, som vid sin verksamhet skall hafva att i främsta rummet tillgodose statens affärsekonomiska intressen. Så länge staten emellertid icke i större omfattning själf idkar grufdrift, torde åt denna förvaltning kunna gifvas en enkel och ingalunda

kostsam organisation. Till förverkligande häraf vilja kommittéerna föreslå inrättandet tillsvidare af en statens grufkommission. 1938 å r s g r u v s a k k u n n i g a y t t r a d e 1 eft e r att h a s a m m a n f a t t a t d e ä r e n d e n , s o m k u n d e i f r å g a k o m m a för c e n t r a l h a n d läggning: De uppgifter, som sålunda angivits, äro av den art och omfattning, att de sakkunniga i likhet med tidigare utredningar funnit, att de böra omhänderhavas av ett för ändamålet särskilt anordnat organ. Visserligen äro uppgifterna av dels administrativ, dels affärsmässig art, varför det möjligen kunde ifrågasättas, huruvida de icke borde klyvas och överlämnas till två olika förvaltningsorgan, de administrativa till elt centralt ämbetsverk, i så fall lämpligen kommerskollegium, och de affärsmässiga till en för dylik verksamhet nyinrättad styrelse eller nämnd. De sakkunniga hava emellertid kommit till den uppfattningen, att de administrativa och de affärsmässiga uppgifterna äga ett så starkt inbördes sammanhang, att en uppdelning av dem skulle vara olämplig med hänsyn till att en reglering av förvaltningsmyndighetens verksamhet bör syfta mot enhetlighet i förvaltningen av statens gruvegendom. Inlet i de olika uppgifternas natur gör det olämpligt att de gemensamt handhavas. De sakkunniga föreslå därför, att de centraliseras till ett och samma förvaltningsorgan. Tyskgruvekommittén, som behandlad e ä v e n d e n n a fråga, g j o r d e i sitt 1949 avgivna b e t ä n k a n d e en u p p s k a t t n i n g av d e n a n d e l av l a n d e t s sammanlagda malmtillgångar, i vilka staten ägde eller e n l i g t för u t r e d n i n g e n g ä l l a n d e d i r e k t i v k u n d e f ö r u t s ä t t a s k o m m a att ä g a e k o n o m i s k t i n f l y t a n d e o c h k o n s t a t e r a d e , att statens inflytande omfattade en d o m i n e r a n d e del av l a n d e t s järnmalmstillg å n g a r o c h ä v e n i f r å g a o m a n d r a fynd i g h e t e r v a r av a v s e v ä r d o m f a t t n i n g o c h betydelse. E f t e r att h a p å p e k a t , att n å g o n e n h e t 1

Jfr även motiveringarna i prop. 1938:40 om ny gruvlag samt i direktiven för 1938 års utredning, ovan återgivna under kap. IX: 3.

lig organisation icke förefanns för förvaltningen av statens gruvegendom sammanfattade kommittén sin uppfattning: Det ligger i sakens natur att en så splittrad handläggning av ekonomiska och tekniska ärenden inom samma förvaltningsområde icke innebär ett rationellt tillvaratagande av statens ekonomiska intressen liksom ej heller det samhälleliga intresset av ett ur nationalekonomisk och försörjningssynpunkt samt numera även måhända ur utrikespolitisk synpunkt planmässigt utnyttjande av dessa naturtillgångar. Problemet om en samordning av förvaltningen på detta område har också varit uppe till behandling flera gånger. Ehuru det knappast kan anses ligga inom vår utrednings ram att närmare ingå på frågan om förvaltningen av den statliga gruvegendomen i övrigt, ha vi dock vid behandlingen av frågan om förvaltningen och driften av de förutvarande tyskägda gruvorna icke kunnat helt bortse från frågan om dessa samordning med andra statliga gruvintressen. Vi ha vid vår undersökning, under vilken vi måst förskaffa oss en inblick i gruvhanteringen i stort, vid flera tillfällen konstaterat önskvärdheten och i vissa hänseenden nödvändigheten av att statens gruvintressen förvaltas på ett mera rationellt sätt.

Kommitterade föreslogo därför: att frågan om inrättande av ett centralorgan i aktiebolagsform för förvaltning av statens intressen i gruvföretag och närstående verksamhet göres till föremål för utredning. Frågan om ett centralorgan på gruvområdet h a r således varit föremål för behandling i olika sammanhang under en lång följd av år. Samtliga sakkunniga, som behandlat frågan, ha haft samma uppfattning om nödvändigheten av ett dylikt organ, men några åtgärder av statsmakterna i detta hänseende ha icke vidtagits. En viss förskjutning i inställningen till frågan från Kungl. Maj:ts sida synes dock efter hand ha inträtt. Medan departemental- och kommerskol-

legiikommittéerna själva upptogo frågan om ett centralorgan, framhölls i den nyssberörda propositionen 1938: 40 om ny gruvlag, att åtminstone alla utmålslagda fyndigheter, som helt eller delvis tillhöra kronan, borde lämnas till förvaltning av en och samma myndighet. I direktiven för 1938 ars gruvsakkunniga angavs inrättandet av en ny statlig myndighet såsom ett tänkbart alternativ för undanröjande av nuvarande splittrade handläggning av gruvfrågor. Direktiven för 1945 års gruvsakkunniga togo en bestämdare ställning för »ett fristående statsorgan för tillvaratagande av statens gruvintressen». För vår utredning gällande direktiv ansluta sig till de sistnämnda. I detta sammanhang bör nämnas, att då frågan sist var föremål för remissbehandling — av 1938 års gruvsakkunnigas betänkande — två statliga myndigheter vände sig däremot. Statskontoret yttrade sålunda: Statskontoret kan för sin del icke dela de synpunkter, som legat till grund för de sakkunnigas berörda förslag. Ämbetsverket vill till en början erinra, att inrättandet av en gruvslyrelse i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit icke skulle i nämnvärd grad åvägabringa enhetlighet i förvaltningen av statens gruvegendom. Det övervägande flertalet av de göromål, som enligl förslaget skulle ankomma på gruvslyrclsen, äro nämligen av den natur, att de för närvarande instruktionscnligt åligga kommerskollegium. De uppgifter, som åvila finans- och handelsdepartementen, Sveriges geologiska undersökning samt Mertainens Gruf AB, skulle enligt förslaget alltjämt handläggas i huvudsak i samma ordning som hittills. Ett genomförande av förslaget skulle alltså icke undanröja den nu rådande splittringen av statens gravförvaltning ulan huvudsakligen innebära en överflyttning av ärenden från bergsbyrån i kommerskollegium till den ifrågasatta gruvstyrelsen.

På grund av del anförda skulle enligt statskontorets mening fördelarna med inrättandet även särskild gruvstyrelse icke bliva så framträdande, att de enligt ämbetsverkets mening motivera tillskapandet av ett dylikt förvaltningsorgan. Därest en ändring med avseende a förvaltningen av statens gruvegendom anses erforderlig, synes man i stället böra bygga på den redan befintliga organisationen, d. v. s. bergsbyrån inom kommerskollegium. Med utgångspunkt härifrån torde en effektivisering avstatens gruvförvaltning kunna genomföras med jämförelsevis begränsade kostnader, exempelvis genom alt vissa på andra myndigheter ankommande göromål centraliseras hos kommerskollegium och att ytterligare sakkunskap i gruvhantering och företagarverksamhet ställes till kollegiets förfogande i form av särskilda sakkunniga vid avgörandet av mera betydelsefulla frågor. Det av förslaget n ä r m a s t b e r ö r d a ämbetsverket, kommerskollegium, anförde: Då kollegium på grund av vad ovan anförts icke anser sig kunna förorda genomförandet av de sakkunnigas förslag i oförändrat skick men finner det angeläget, att en centralisation av handläggningen utav ärenden rörande statens gruvegendom kommer till stand, har kollegium sökt finna en lösning, varigenom denna centralisering skulle kunna på ett tillfredsställande sätt genomföras ulan mera omfattande administrativa åtgärder och till minsta kostnadsökning. Efter övervågande av olika alternativ har kollegium stannat vid att förorda, alt vid kollegium inrättas en gruvdirektörsbefattning i anslutning till de sakkunnigas förslag. Å a n d r a sidan konstaterade SGU: Undersökningen har i sin verksamhet kunnat konstatera behovet av ett särskilt organ, avsett att tillvarataga statens privaträttsliga intressen inom gruvhanteringen, o c h s l u t a d e sitt y t t r a n d e m e d : I anslutning till vad här ovan anförts far Sveriges geologiska undersökning härmed livligt tillstyrka inrättandet av en statens gruvstyrelse i enlighet med det remitterade förslaget. 7

Länsstyrelserna hade i allmänhet intet att erinra. Länsstyrelsen i Uppsala län anförde: Det skulle, enligt länsstyrelsens mening, till ernående av erforderlig enhetlighet och centralisation beträffande ifrågavarande ärenden vara önskvärt, att styrelsen handhade förvaltningen av statens jordägare- och inmutareandelar, uppbörd av statens intäkter frän utarrenderade fyndigheter samt utbetalning av likvider för fyndigheter, som må vara arrenderade av staten ävensom vården och förvaltningen av statens aktieinnehav i olika gruvaktiebolag. F ö r s l a g e t t i l l s t y r k t e s av d e flesta b e r g mästarna. Sålunda anförde bergmästareämbetet i norra distriktet: Emot de sakkunnigas förslag till organ för förvaltning av statens gruvegendom och instruktion för detsamma har ämbetet i huvudsak intet att invända, utan anser det i statens intresse vara av vikt att en statens gruvstyrelse snarast inrättas för att med kraft och konsekvens ordna upp statens gruvintressen. Bergmästareämbetet i östra distriktet hade däremot annan uppfattning och framhöll: En särskild gruvstyrelse medför dock ingen förbättring i den splittring, som ändock kommer all förefinnas för ärenden, som röra Sveriges bergshantering. För att råda bot på denna splittring kommer man osökt t ill den slutsatsen att kommerskollegium, som redan har en bergsbyrå, borde vara det ämbetsverk, som lämpligast kunde utbyggas för att förvalla statens gruvegendom. F r å n näringslivets sida tillstyrktes inr ä t t a n d e t av ett c e n t r a l o r g a n . De n ä r mast berörda intresseorganisationerna, Industriförbundet och Jernkontoret, anförde i likalydande y t t r a n d e n : Förbundet delar de sakkunnigas uppfattning, att av föreliggande alternativ en särskild statens gruvstyrelse innebär den bästa lösningen. För att gruvstyrelsen skall kunna fylla sina

uppgifter på ett tillfredsställande sätt är det av vikt att praktisk erfarenhet och insikter i såväl gruvhanteringen som näringslivet i allmänhet äro representerade i styrelsen. Om således enighet i största utsträckn i n g s y n e s r å d a o m b e h o v e t av ett c e n t r a l t o r g a n för g r u v f r å g o r , r å d e r e m e l l e r t i d t v e k s a m h e t o m v i l k e n f o r m ett d y likt centralorgan b ö r ha. D e p a r t e m e n t a l o c h k o m m e r s k o l l e g i i k o m m i t t é e r n a föreslogo, s o m f ö r u t n ä m n t s , i n r ä t t a n d e t av en s t a t e n s g r u v k o m m i s s i o n o c h y t t r a d e härom: Det synes kommittéerna vara af den största vikt, alt kommissionen vid handhafvandet af sina uppgifter erhåller i möjligaste mån fria händer, så att densamma blir i tillfälle att snabbt och utan onödiga omgångar tillgodose de intressen, den sättes att företräda. Detta torde vara ett oundgängligt villkor för att en affärsmässig förvaltning skall blifva möjlig. Gifvetvis böra dock utöfver de gränser, gällande lagstiftning uppdrager för statens privatekonomiska rätt pä bergshandteringens område, vissa allmänna föreskrifter meddelas till rättesnöre för kommissionen i dess verksamhet. Men inom ramen af dessa bör åt kommissionen inrymmas den största handlingsfrihet. Att åt kommissionen sålunda inrymma större befogenhet att själfständigt träffa afgöranden, än som tillkommer de myndigheter, som nu handlägga dessa ärenden, torde icke behöfva möta betänkligheter, därest behörigen sörjes för, alt kommissionen kommer i besittning af erforderlig sakkunskap. Kommissionen skulle bestå av ordför a n d e och två ledamöter, vilka skulle besitta »praktiska såväl tekniska som merkantila fackinsikter i främsta r u m m e t p å g r u f h a n d t e r i n g e n s , m e n äfven i v i s s mån på järnhandteringens område». 1938 å r s g r u v s a k k u n n i g a d i s k u t e r a d e o l i k a t ä n k b a r a f o r m e r för c e n t r a l o r g a net, bland a n n a t aktiebolagsformen, och yttrade i denna fråga: Detta skulle då ske i den formen, att staten bildade ett förvaltningsaktiebolag, vari

hela aktiestocken ägdes av staten. Bolagets styrelse skulle tillsättas av Kungl. Maj:t och aktiekapital samt nödigt kapital i övrigt beviljas av riksdagen, varigenom kontrollen över bolagels verksamhet komme att utövas av statsmakterna. Bolaget skulle antingen självt eller genom för ändamålet bildade dotterbolag driva den företagareverksamhet, som kunde ifrågakomma. Fördelen med denna organisation av förvaltningen vore, att den i fråga om den rent företagaremässiga sidan av verksamheten tillförsäkrades största möjliga rörelsefrihet och obundenhet av ämbetsmässiga former. Då emellertid bolaget, försåvilt icke en uppdelning av uppgifterna skedde, även skulle komma att fä handhava de rent administrativa åligganden, som äro förenade med förvaltningen av statens gruvegendom, skulle detta måhända komma alt te sig såsom en för vår förvaltning främmande organisationsform, varför de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå denna lösning av frågan. E m e l l e r t i d a n s å g o d e s a k k u n n i g a ej h e l l e r ett ä m b e t s v e r k v a r a l ä m p l i g f o r m för c e n t r a l o r g a n e t o c h f r a m h ö l l o d ä r vid: Beträffande slutligen inrättandet av ett nytt ämbetsverk for ombesörjande av ifrågavarande förvaltning är att märka, att, även om statens gruvegendom skulle komma alt såsom en följd av 1938 års gruvlag växa snabbare än hittills varit fallet, torde förvaltningsuppdraget knappast komma att under den närmaste tiden bliva av den omfattning, att det kunde giva sysselsättning åt elt uteslutande därför organiserat ämbetsverk i egentlig mening. Ett dylikt torde dessulom såsom redan framhållits, överhuvud ej vara den lämpliga organisationsformen för bedrivande av sådan verksamhet, som här avses. De sakkunniga hava därför ej ansett sig kunna förorda, att förvaltningsuppdraget överlämnas ät vare sig något redan befintligt eller åt ett särskilt därför inrättat nytt ämbetsverk av sedvanlig karaktär. De s a k k u n n i g a s t a n n a d e slutligen vid ett f ö r s l a g till v a d d e b e n ä m n d e » s t a t l i g s t y r e l s e eller f ö r v a l t n i n g s n ä m n d » o c h föreslogo, som tidigare n ä m n t s , inrät-

tände av en statens gruvstyrelse. Styrelsen skulle bestå av en chef, tillika styrelsens ordförande, och fyra styrelseledamöter, medan organisationen i övrigt uppbyggdes efter för ämbetsverk sedvanliga grunder. Det synes oss som om det av de sakkunniga förordade alternativet egentligen icke utgjorde något annat än ett ämbetsverk av sedvanlig karaktär. Ämbetsverk med en styrelse bestående av, utöver verkschef, utom verket stående ledamöter förekomma redan i statsförvaltningen, såsom exempelvis i vattenfallsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Någon större frihet i fråga om ekonomi eller beslutanderätt synas de sakkunniga ej ha förutsatt. Härom yttrar exempelvis statskontoret:

kunna arbeta lättare än den nuvarande i kollegium. Det bör i fråga om 1938 års gruvsakkunnigas förslag framhållas, att det skiljer sig från departemental- och kommerskollegiikommittéernas förslag i fråga om befogenheterna för verket. Det sistnämnda förslaget synes oss innebära väsentligt större befogenheter för centralorganet liksom även möjligheter till snabbare handläggning av ärendena. Båda de refererade förslagen ha emellertid det gemensamt, att de avse att centralorganet skall förvalta enbart den gruvegendom, som befinner sig i kronans direkta ägo, och ej den egendom, som utgöres av aktieinnehav i gruvföretag. Departemental- och kommerskollegiikommittéerna yttrade därom:

Statskontoret har ej heller blivit övertygat om att en i enlighet med de sakkunnigas förslag organiserad styrelse skulle vara i högre grad än kommerskollegium skickad att fatta snabba beslut i ekonomiska frågor. Vid en jämförelse mellan de i respektive instruktioner fastställda formerna för ärendenas handläggning och avgörande vill det snarare förefalla, som om de båda myndigheterna i detta avseende kunna anses jämställda.

Åtskilligt synes tala för, att kommissionen bör erhålla i uppdrag att bevaka statens intressen vid förvaltningen af de grufvor, i hvilka staten förvärfvat meddelägarskap, och fördenskull utse statens representant i vederbörande styrelse samt vid revisionen af dess förvaltning. Men å andra sidan lärer denna befogenhet af principiella skäl böra förbehållas Kungl. Maj:t.

Kommerskollegium fråga:

anför

i

samma

Såsom skäl mot en överflyttning av förvaltningen av all statens gruvegendom till kommerskollegium ha de sakkunniga anfört, att ett för omfattande adminstrativa uppgifter inrättat ämbetsverk på grund av sitt beroende av administrativa former arbetar för tungt för att kunna driva en i vidare mening initiativtagande verksamhet och deltaga i affärsmässig företagareverksamhet. Enligt förslaget skulle i gruvstyrelsen alla viktigare ärenden avgöras i ett plenum, bestående av gruvdirektören och minst två ledamöter Denna organisation förefaller knappast motsvara de uppställda kraven på affärsmässighet och innefatta en väl osmidig och tung arbetsform. Kollegium har svårt att inse, att en sådan organisation skulle

1938 års gruvsakkunniga angiva ej förvaltningen av aktierna bland de förvaltningsuppgifter, som skulle åvila det organ, som skulle förvalta statens gruvegendom. Möjligen torde detta kunna anses inrymmas i den punkt, som de sakkunniga angiva såsom »allmän tillsyn över att statens intressen beträffande dess gruvegendom tillvaratagas», men i förslaget till instruktion för gruvstyrelsen finnes därom intet angivet. Tyskgruvekommittén föreslog däremot, som nämnts, att även statens aktieinnehav skulle förvaltas av det centralorgan, varom kommittén föreslog utredning. Enligt våra direktiv, vilka i huvudsak ansluta sig till vad kommittén anfört, torde därför jämväl förvaltningen av denna gruvegendom avses ankomma

på centralorganet. Tyskgruvekommittén tillmätte denna del av det tänkta centralorganets verksamhet stor betydelse. Det synes oss angeläget, att frågan om inrättande av ett centralorgan för statens ekonomiska intresse på bergshanteringens område — efter att under mer än tre årtionden ha varit föremål för behandling i olika sammanhang och med hänsyn till att behovet av ett dylikt organ upprepade gånger konstaterats — snarast bringas till en lösning. På de grunder, som av tidigare utredningar i ärendet anförts, samt med hänsyn till att statens intressen på området med tiden vuxit till en såväl finansiellt som samhälleligt betydande omfattning och med nu gällande gruvlag kan förväntas i framtiden växa i än snabbare takt, vilja vi bestämt förorda, att ett centralorgan nu inrättas för förvaltning av kronans gruvegendom och aktieinnehavet i gruvföretag samt för tillvaratagande och förvaltning av kronans ekonomiska intressen i övrigt i fråga om inmutningsbara mineraltillgångar.

2. Centralorgan i aktiebolagsform De uppgifter, som enligt departemental- och kommerskollegiikommittéerna skulle åvila den av dem föreslagna kommissionen, angåvos på följande sätt: Tillgodogörande af de tillgångar, som ligga i kronans jordägarandelar i inmutningsbara fyndigheter, kommer att utgöra en af kommissionens uppgifter. Kommissionen synes då böra äga befogenhet alt själfsländigt — utan hänvändelse till Kungl. Maj:l — afgöra om fördelaktigaste sättet för jordägarandels utnyttjande, d. v. s. först och främst om kronan skall begagna sin jordägarandel eller låta inmutaren på de villkor, hvarom öfverenskommelse kan träffas, tillgodonjuta densamma. I förra fallet bör kommissionen hafva rätt att efter sitt bepröfvande verkställa utarrenderingen genom auktion eller på annat sätt på de villkor kommissionen kan

betinga. Därest auktion ifrågakommer, torde denna fortfarande böra hållas inför Konungens befallningshafvande. Alla aftal rörande upplåtelse af kronan tillhörig grufegendom bör däremot kommissionen å kronans vägnar underskrifva. Så detaljerade föreskrifter beträffande ifrågavarande arrendeaftal, som för närvarande innehållas i kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordägarandel och hvilka äro nödvändiga, då icke sakkunniga myndigheter — Konungens befallningshafvande — ombesörja utarrenderingen, synas kommittéerna öfverflödiga beträffande en fullt sakkunnig kommission. Kommissionen bör träda i stället för den ofvan omförmälda särskilda värderingsnämnd1, som å kronans sida bestämmer beloppet dels af arrendeafgifter för kronans jordägarandel dels af den afgäld, som inmutaren, där ej kronan begagnar sin jordägarandel, enligt 17 § grufstadgan har att erlägga för tillgodonjutande af densamma. Kommissionen skall vidare i enlighet med af Kungl. Maj:t meddelade allmänna föreskrifter förvalta och ombesörja upplåtelser af icke inmutningsbara fyndigheter på kronojord. Det skall äfven åligga kommissionen att företaga utredningar rörande lämpligheten och möjligheten för staten att själf bearbeta under kommissionens förvaltning ställda såväl inmutningsbara som icke inmutningsbara fyndigheter och uppgöra planer för dessas tillgodogörande. Om utredningen därtill föranleder, skall kommissionen hos Kungl. Maj:t göra framställning om anordnande af grufdrift för stålens räkning. Blir dylik grufdrift igångsatt, torde kommissionen böra hafva öfverledningen af densamma. Initiativ till försäljning af staten tillhörig grufegendom bör tagas af kommissionen, då så kan befinnas lämpligt. Det kan nämligen uppenbarligen gifvas tillfällen, då äfven försäljning är att förorda. Sålunda är jordägarandelen, särskildt vid åtskilliga strögrufvor, icke sällan af mycket ringa värde, och det torde då för staten vara fördelaktigare att genom försäljning af densamma en gång för alla erhålla ett visst belopp än en osäker årlig inkomst. Vidare bör det tillkomma kommissionen att, i den mån sådant kan befinnas lämpligt, till 1

K. kung. 15 november 1907.

Kumgl. Maj:t afgifva förslag till förvärf af enskilda helt eller delvis tillhöriga grufvor. I afseende härå har kommissionen att verkställa erforderliga utredningar, föra underhandlingarna med vederbörande samt å statens vägnar afsluta såväl de preliminära som de definitiva aftalen. Förvärf af grufegendom kan äfven ske genom inmutning. I sådant hänseende torde kunna uppdragas åt kommissionen att, där så befinnes lämpligt, låta eftersöka fyndigheter och att bestämma, när inmutning för kronans räkning bör sökas, äfvensom att tillse, att de genom inmutningar förvärfvade rättigheter ej gå förlorade. Befogenheten att bestämma, när inmutning bör ske, är särskildt betydelsefull i brådskande fall af befarad konkurrens med andra sökande. Det bör ock tillkomma kommissionen att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar tala och svara för den egendom, som af kommissionen förvaltas, äfvensom att i öfrigt såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj :t och kronan i allt, som angår kommissionens förvaltningsområde. Såsom förut n ä m n t s ansågo kommitt é e r n a s k ä l t a l a för att k o m m i s s i o n e n även skulle förvalta statens aktier men v o r o i d e t t a h ä n s e e n d e t v e k s a m m a »av principiella skäl». 1938 å r s g r u v s a k k u n n i g a s a m m a n f a t t a d e u p p g i f t e r n a för d e n a v d e m föreslagna gruvstyrelsen i h u v u d s a k enligt följande: Allmän tillsyn över att statens intressen beträffande dess gruvegendom tillvaratagas. Samverkan med Sveriges geologiska undersökn ng i fråga om bedrivande av malmletning samt verkställande av inmutning. Verkställande av utredningar och undersökningar i allt, som rör tillgodogörandet av staten helt eller delvis tillhöriga inmutningsbara fyndigheter, samt framläggande av förslag om sådana fyndigheters utnyttjande under de former, som i varje särskilt fall kunna befinnas lämpliga. Verkställande av utredningar och framläggande av förslag rörande inköp av enskild

tillhörig, respektive försäljning av staten tillhörig fyndighet eller andel i fyndighet. Uppgörande av förslag till utarrendering av staten tillhörig, respektive arrendering av enskild tillhörig fyndighet eller del i fyndighet. Registrering av statens gruvegendom. Vidtagande av nödiga åtgärder för vidmakthållande av äganderätten till fyndigheter, vilka helt eller delvis äro statens egendom. Beräknande av det årliga arrendebeloppet för utarrenderad, staten tillhörig fyndighet eller del i fyndighet. Uppbörd av statens intäkter från utarrenderade fyndigheter samt utbetalning av likvider för av staten arrenderade fyndigheter. Att å statens vägnar föra talan vid utmålsförrättningar samt för den förvaltade gruvegendomen i övrigt. Alt avgiva utlåtanden till Kungl. Maj:t och centrala myndigheter i alla frågor, vari förvaltningsmyndighetens yttrande inhämtas, samt verkställa de utredningar och undersökningar, som av Kungl. Maj:t påkallas. T y s k g r u v e k o m m i t t é n , till v a r s sluts a t s e r i d e t t a h ä n s e e n d e d i r e k t i v e n för vår utredning, som nämnts, i huvudsak a n s l u t a sig, s a m m a n f a t t a d e s i n u p p f a t t ning p å följande sätt: Vi ha vid våra överläggningar i frågan funnit att åtminstone för det fall att den statliga direkta gruvdriften, som i direktiven för vår utredning angivits, skola ske i aktiebolagsform, jämväl det centrala organet borde vara ett aktiebolag. Då emellertid de företag, i vilka statsintressen finnas, komma alt vara dels helt statsägda dels ha ett statligt minoritetsintresse och dels i vissa fall endast ha staten såsom jordägareandels- eller inmutareandelsägare anse vi det lämpligast, att de olika företagen i huvudsak bestå och att centralorganet konstrueras som ett holdingbolag, som äger och förvaltar aktierna respektive andelarna i de olika gruvföretagen — Ett dylikt centralbolag skulle utöver förvaltning av aktier och andelar i sådana företag, där staten endast är delägare, ha till uppgift att leda och samordna verksamheten inom de företag, som helt ägas av staten. D e av d e t r e n u r e f e r e r a d e k o m m i t téerna angivna u p p g i f t e r n a — med un-

dantag i detta sammanhang av vad departemental- och kommerskollegiikommittéerna anföra om icke inmutningsbara tillgångar — synas även oss böra ingå i ett centralorgans för gruvfrågor uppgifter. De omfatta i huvudsak de ärenden, som i vår meromnämnda föregående sammanställning angivas under punkterna 5 och 7. Då det för ett centralorgan med dessa uppgifter i första hand gäller att tillgodose de statsfinansiella intressena, vilka i stor utsträckning äro av företagsekonomisk karaktär, torde, såsom såväl 1938 års gruvsakkunniga som tyskgruvekommittén anfört, starka skäl tala för att giva centralorganet aktiebolagsform. Inom det enskilda näringslivet är det normalt att en och samma kapitalägares intressen inom ett flertal företag på samma eller ur drift- eller försäljningssynpunkt besläktade industriområden sammanhållas i en ekonomisk enhet, en koncern. Den form, som därvid visat sig lämpligast, torde vara att med bibehållande av de enskilda företagens självständighet i största möjliga utsträckning sammanföra det ekonomiska intresset i ett förvaltningsbolag, holdingbolag, varigenom verksamheten i stort kan samordnas och påverkas i överensstämmelse med kapitalägarens intressen. Detta kan givetvis i full utsträckning endast komma i fråga för de företag, vari kapitalägaren i fråga har det bestämmande inflytandet, d. v. s. i regel aktiemajoriteten. För övriga företag, där samma kapitalintressen finnas som minoriteter, får holdingbolaget enbart uppgiften att förvalta aktieinnehavet och utöva det därav möjliggjorda inflytandet. Det bör emellertid därvid märkas, att möjligheten att utöva detta inflytande på ett för kapitalintresset i fråga gynnsamt sätt ökas därav, att hos det egna bolaget liksom dess represen-102

tanter i de utomstående bolagens stämma och eventuellt styrelse finnes en aktuell sakkunskap på området. I överensstämmelse med de antydda principerna skulle ett statligt holdingbolag kunna skapas för att förvalta statsägda utmål eller andelar i dylika ävensom aktier och andelar i företag. Bolagets tillgångar skulle därvid i huvudsak komma att utgöras av utmål med tillhör a n d e egendom samt aktier. Till de förra skulle höra enligt tidigare lag förvärvade jordägareandelar i utmål jämte de kronoandelar, som enligt nu gällande lag ha förvärvats eller kunna komma att förvärvas, ävensom de utmål eller inmiitareandelar i utmål, som sedermera kunna komma att förvärvas. Aktierna skulle utgöras av de aktier staten för närvarande har i företag på bergshanteringens område liksom senare eventuellt förvärvade aktier i dylika företag eller i företag, som bildas för ändamålet. Utdelningen på aktierna liksom i förekommande fall royalty och dylikt, som kan vara beroende av aktieinnehavet, skulle därvid uppbäras av bolaget. Därest förvaltningen av gruvegendom överlåtes på dotterföretag, skulle moderbolaget bliva huvudsakligen ett rent holdingbolag och verksamheten inriktas på ett samordnande av dotterbolagens verksamhet. Några andra medel än vad som erfordrades för avlöningar och omkostnader för moderbolagets personalorganisation skulle därvid knappast bliva erforderliga och dessa senare kostnader torde lämpligen böra täckas genom bidrag från dotterbolagen. Även om moderbolaget självt skall förvalta gruvegendomen, torde nämnvärda medel för dess rörelse ej erfordras. Mot tillgångarna skulle till en början svara eget kapital, uppdelat på aktiekapital och lån. Såsom i första avsnittet av vårt betänkande i fråga om AB Stats-

gruvor angivits, torde skillnaden mellan för intrång m. m. åtnjuta en markägaredessa båda slag av eget kapital, då båda- avgäld av utmålsinnehavaren. dera tillskjutas av staten, vara obetydlig Av dessa ärenden torde förvaltning av och fördelningen mellan aktiekapital kronans jordägareandel samt bevakning och lån relativt oväsentlig. och förvaltning av kronoandel vara av Inrättande av ett centralorgan i aktie- samma natur som de övriga uppgifter, bolagsform för statens ekonomiska in- som skulle ankomma på centralorganet tressen på gruvområdet skulle sålunda, och böra således även handläggas av bland annat med hänsyn till att aktiebo- detta. Ersättning för intrång- och dylikt, lagsformen redan tillämpas för de stat- såsom direkt knuten till markens utnyttliga gruvföretagen, vara lämpligt. Mot jande, torde böra uppbäras av den som aktiebolagsformen skulle ej heller erin- förvaltar kronans mark, således i allran kunna göras, då det gäller ett organ mänhet av domänstyrelsen. Markägareför att förvalta aktier och gruvegendo- avgälden däremot synes oss, såsom förut mar. Däremot är förhållandet ett annat, nämnts, vara av annan karaktär. Dä det då det gäller att tillvarataga och utöva vidare torde ankomma på markägaren kronans rätt i av enskilda verkställda att tillse att hans rätt enligt gruvlagen inmutningar; en uppgift, som med nu tillgodoses, synes bevakande av kronans gällande gruvlag blir av central bety- rätt som markägare böra ankomma på delse. det organ, som har att vid nya utmål beDessa uppgifter innefatta utövande av vaka kronans rätt i övrigt. Såväl denna rättigheter, som tillkomma kronan enligt uppgift som uppbärande av avgälder lag. Enligt tidigare gruvlag skulle vid in- torde därför böra ankomma på centralmutning på annans mark jordägaren ha organet. rätt att inträda som hälftendelägare Mot att lägga de nu senast anförda (jordägareandel). Då inmutning skedde uppgifterna på ett aktiebolag torde kunpå kronojord, som ej var till stadigva- na resas berättigade invändningar. Vid rande bruk till annan upplåten (odispo- ett ställningstagande till frågan om benerad kronojord), inträdde kronan som gagnandet av kronans rätt gäller det ej jordägarcandelshavare. Denna jordäga- enbart att tillvarataga statsfinansiella inreandel skulle genom vederbörande tressen utan även i vidare mån samhällänsstyrelses försorg utarrenderas för leliga. 1 Detta framträder framför allt i viss tidsperiod men vid fortsatt utarren- det fall att ett utnyttjande av rätten till dering skulle ärendet ankomma på kom- andel icke är ur företagsekonomisk synmerskollegium. Ehuru sedermera genom punkt önskvärd, i varje fall icke i högre nu gällande gruvlag jordägareandelen grad, medan det ur allmän synpunkt slopats vid nya inmutningar, finnes allt- kan vara ett önskemål att rätten tillvarajämt en hel del dylika kronans jordäga- tages, exempelvis för att få ett medinfiyrcandelar kvar och vid utvidgning av tande över fyndighetens utnyttjande för utmål enligt äldre lag är denna alltjämt tillfället eller i framtiden. Mindre sangällande. Enligt nuvarande lag kan kro- nolikt, ehuru ej uteslutet, torde vara det nan inträda som rättsinnehavare till fall, att bolaget ur företagsekonomisk halva andelen (kronoandel) i varje nytt synpunkt skulle önska begagna sig av utmål, oavsett om kronan eller enskild äger marken. Enligt samma lag skall 1 Jfr i detta sammanhang uttalandena i prop. emellertid jordägare utöver ersättning 1938: 40, sid. 107 ff.

rätten till kronoandel men det ur allmän synpunkt kan bedömas riktigare att så ej sker. Ännu viktigare är emellertid i detta sammanhang den omständigheten, att det ur allmänrättslig synpunkt knappast kan vara riktigt att låta utövandet av en enligt lag kronan tillkommande rätt, vars begagnande kan innebära inskränkning av en enskilds, tillkomma en till formen enskild juridisk person, som i annat sammanhang kan intaga konkurrensställning till den enskilde, gentemot vilken ifrågavarande rätt utövas. Å andra sidan torde centralorganet vara bäst ägnat att bedöma den ekonomiska och tekniska lämpligheten av att kronans rätt i ett visst fall begagnas och även besitta den bästa organisationen för att bevaka kronans rätt och framför allt för att i fortsättningen förvalta den vid begagnande av rätten uppkommande egendomen, vare sig detta sker genom deltagande i brytning, utarrendering, legodrift eller i annan form. Liknande synpunkter kunna anföras mot att frän länsstyrelse respektive kommerskollegium till ett aktiebolag överföra befogenheten att utarrendera jordägareandel enligt äldre lag. Det var måhända överväganden av detta slag, som föranledde 1938 års gruvsakkunniga att som centralorgan i stället för aktiebolag — vilket de sakkunniga ansågo innebära stora fördelar — föreslå ett nytt ämbetsverk i nämndform. De sakkunniga säga nämligen i denna fråga:

kunniga icke ansett sig böra föreslå denna lösning av frågan. Mot en uppdelning av uppgifterna pä två skilda organ talar, utöver att organisation och personal därvid bleve mera omfattande, den omständigheten att med de nu behandlade uppgifterna sammanhängande utrednings-, bevakningsoch registrcringsarbetcn äro av samma natur som det föreslagna bolagets arbetsuppgifter i övrigt. I sammanhang med statens gruvegendom bör även beröras frågan om statsgruvefäften. Dessa representera ej någon statlig gruvegendom, då ett utläggande av statsgruvefält endast innebär ett hinder för enskilda att verkställa nya inmutningar inom fältet. Möjligen skulle man med 1938 ärs gruvsakkunniga kunna tala om en »latent gruvegendom». 1 Emellertid bör ett organ finnas, som kan tillvarataga intresset av att, då förhållandena göra det lämpligt, verkställa inmutning och eventuellt upptaga drift. Därtill kommer att fråga kan uppstå om utläggande av nya områden till statsgruvefält eller kanske i vissa fall att av samhällsekonomiska skäl inskränka eller slopa vissa statsgruvefält." Att lägga dessa uppgifter på ett aktiebolag synes oss ej lämpligt. Vi ha efter en ingående prövning av frågan kommit till det resultatet, att vi icke kunnat förorda att ett statligt centralorgan för tillvaratagandet av statens ekonomiska intressen på gruvområdet gives aktiebolagsform. 1

Då emellertid bolaget, försåvilt icke en uppdelning av uppgifterna skedde, även skulle komma att få handhava de rent administrativa åligganden, som äro förenade med förvaltningen av statens gruvegendom, skulle detta måhända komma att te sig såsom en för vår förvaltning främmande organisationsform, varför de sak-

\04

37. 3

1938 års gruvsakkunnigas betänkande sid.

Inom kommittén har vid behandlingen av denna fråga framförts den åsikten att sedan 1938 års gruvlag tillgodosett statens intresse av inflytande i nya inmutningar, statsgruvefälten som institution borde upphöra. Vi ha emellertid ansett oss ej böra närmare inga på frågan, då ett ställningstagande till densamma fölle utom det uppdrag, som enligt direktiven lämnats oss.

3. Principiella synpunkter bolagsformen

på

aktie-

Den tveksamhet, som tidigare yppats angående den lämpliga organisationsformen för det nu ifrågavarande centralorganet, torde ej uteslutande ha varit föranledd av just i detta sammanhang föreliggande speciella problem. Snarare torde samma tveksamhet yppa sig så snart man överhuvudtaget ingår på frågan, vilken form som är den lämpligaste för bedrivande i statlig regi av sådan verksamhet, som i allmänhet utövas och tidigare uteslutande utövats av företag inom det enskilda näringslivet. Problemet har såvitt oss är bekant aldrig varit föremål för en principiell behandling, utan ställning har endast tagits till varje aktuellt fall.1 Man har därvid ansett endast två alternativ möjliga: ämbetsverk eller aktiebolag. När man valt verksformen, har man sökt att i fråga om organisation och personal giva verksledningen större rörelsefrihet än vad som är sedvanligt. Man har således i allmänhet genom mindre rigorösa föreskrifter i fråga om upphandling och medelsförvaltning ävensom i fråga om andra ärendens handläggning dels medgivit ett sådant ämbetsverk större befogenheter än vanligt, dels i mindre utsträckning meddelat bindande föreskrifter. Man har också i vissa fall ställt fonder till verkets förfogande att under vissa former disponeras av detsamma. På så sätt har man i stället för en enhetlig verksform fått en rad dylika, anpassade till om1 Se exempelvis prop, rörande Svenska Tobaksmonopolet (prop. 1914 B: 254), Svenska Skifferolje AB (prop. 1940:63), AB Svensk Torvförädling (prop. 1939: 71, urtima riksdagen), Norrbottens Järnverk AB (prop. 1939: 70, urtima riksdagen) och Statens Skogsindustrier (prop. 1941: 68) samt angående formen för drift av statens krigsmaterielfabriker (prop. 1943: 180).

ständigheterna i de olika fallen och ofta även till situationen vid verkets tillkomst eller omorganisation. Ehuru begreppet affärsdrivande verk införts för vissa organ av denna typ, torde dock skillnaden olika verksformer emellan mera vara en gradskillnad än en artskillnad. En hel del verk, som icke anses vara »affärsdrivande», skilja sig i en del av sin verksamhet icke nämnvärt från de affärsdrivande. Här må blott erinras om byggnadsstyrelsens och fortifikationsförvaltningens byggande verksamhet, där omkostnaderna inklusive personallöner täckas av byggnadsanslag, de militära centrala förvaltningsorganen, där sakanslag för anskaffningars genomförande även få användas för personallöner, samt patentverket, som täcker lönekostnaderna med inflytande avgifter. Dä man valt aktiebolagsformen torde vid olika tillfällen olika skäl varit avgörande härför. Ursprungligen har måhända formen legat närmast till hands, dä direkt statlig verksamhet i konkurrens med det enskilda näringslivet utgjort en nyhet och icke ansetts tillhöra den hävdvunna statsförvaltningen. Det har måhända även mer eller mindre underförstått antagits, att man därigenom även begränsat statens ekonomiska engagemang. Senare utveckling torde emellertid ha visat att staten är och måste vara beredd att, där verksamheten gör det önskvärt eller dess resultat gör det nödvändigt, utöka sitt ekonomiska intresse i motsvarande mån. Aktiebolagsformen är tillkommen för att möjliggöra för dem »som vilja med ett av dem tillskjutet, i visst antal lotter fördelat kapital idka verksamhet i bolag utan att personligen ansvara för därav uppkommande förbindelser». 1 Med hänsyn till denna definition kunna enmans1

Aktiebolagslagen 1 §.

. .

bolag, som blivit möjliggjorda genom 1944 års aktiebolagslag, i viss mån synas vara främmande för aktiebolagsformen. Oavsett huru härmed må förhålla sig, gäller dock även för enmansbolaget, att kapitalägarens ekonomiska ansvar begränsas till vad han i aktiekapital investerat i företaget. Där staten är ensam aktieägare kan, i varje fall i praktiken, detta icke komma att få någon betydelse, eftersom, därest ett helstatligt bolag kommer i sådant läge att det ej kan fullgöra sina förpliktelser mot fordringsägare eller framför allt mot anställda, staten ej torde kunna undgå att tillskjuta de medel, som erfordras för dessas förnöjande. I verkligheten synes det knappast ens kunna förutsättas, att ett statligt aktiebolags likviditet kan så tillåtas nedgå, att det enligt aktiebolagslagen blir likvidationsskyldigt. Det torde emellertid även kunna diskuteras om det står i överensstämmelse med vår författnings grundläggande principer att statsmakterna på ett visst område av statlig verksamhet, genom att välja en speciell organisatorisk form därför, skulle kunna begränsa det ekonomiska ansvar, som gäller för den statliga verksamheten i övrigt i förhållande till enskilda. Ofta har vid inrättande av statliga aktiebolag anförts, att bolagsformen gave större frihet i fråga om reglering av löne- och anställningsförhållanden. För en dylik uppfattning torde numera knappast finnas någon grund. Bland annat har man framhållit möjligheten att bättre kunna anpassa arbetare- och tjänstemannalönerna liksom personalstyrkan till det aktuella ekonomiska läget. Numera regleras emellertid arbetarelönerna i såväl statliga verk som enskilda bolag genom kollektivavtal. Vidare finnes på arbetaresidan en en-

hetlig organisation och i viss utsträckning tillhöra arbetare i såväl statlig som enskild tjänst samma förbund. Någon nämnvärd skillnad torde därför ej längre förefinnas. Härtill kommer att på arbetsgivaresidan numera tillkommit ett gemensamt förhandlingsorgan för såväl de statliga verken som de statliga bolagen, vilket i sin mån torde bidraga till enhetlighet i lönesättningen. I fråga om tjänstemän kan väl numera sägas, att deras löne- och anställningsförhållanden i praktiken regleras genom kollektiva avtal mellan vederbörande organisationer, ofta centralorganisationer, och statsmakterna, ehuru formellt löneförhållandena fastställas av riksdagen. De högre löner, som i enskilda företag anställda högre tjänstemän ansetts ha i jämförelse med statstjänstemännen, ha ofta också utgjort ett skäl för att välja bolagsformen, som skulle medgiva en friare lönesättning. Efter under senare år verkställda regleringar av statstjänstemännens löner torde emellertid den tidigare skillnaden knappast längre förefinnas. Möjligen skulle kunna påstås, att företagsledarna inom det enskilda näringslivet alltjämt ha högre löner än de statliga verkscheferna. De högsta lönegraderna i den för verkschefer tillämpade löneskalan torde emellertid ej avgörande skilja sig från vad som betalas i det enskilda näringslivet. I allt större utsträckning ha också under senare år de högre lönegraderna kommit till användning vid inrättandet av nya chefsbefattningar — just under motivering alt möjliggöra förvärv av för uppgiften kompetent person i konkurrens med enskilda företag. Det torde ej heller med fog kunna göras gällande att detta ej lyckats. Man har också framhållit, att de statliga avlöningsbestämmelserna voro för stela för att möjliggöra en inplacering

efter vederbörande tjänstemans aktuella kompetens, lönekrav eller arbetsuppgifter. Även i detta hänseende har emellertid utvecklingen lett till betydande uppmjukning av de statliga bestämmelserna och deras tillämpning. Man kan därvid bland annat peka på det för försvarets fabriksstyrelse 1 införda systemet med alternativa lönegrader. Å andra sidan torde utvecklingen inom större enskilda företag ha gått därhän, att likartade befattningar inom olika avdelningar av företaget i stort sett ha bestämda likartade löneförmåner. Strävandena från tjänstemannaorganisationernas sida synas också gå ut på att få enhetlighet i löneplaceringen, vilket i sin tur medför stelhet. I vissa fall har det ansetts, att de s. k. sociala förmåner, som tjänstemän och arbetare i statstjänst med tiden kommit att åtnjuta, voro så stora, att de betydde väsentligt ökade kostnader i en industriell verksamhet vid jämförelse med det enskilda näringslivet. Även om så tidigare kan ha varit fallet med hänsyn till att staten gått i spetsen då det gällt semcsterförmäner, sjukvård, pensioner m. m., torde det, åtminstone vid jämförelse med större enskilda företag, knappast gälla i dag. Speciellt på gruvområdet torde de större enskilda företagen ha dessa och liknande förhållanden ordnade på ett sätt, som väl tål jämförelse med statliga verk. Semesterrätten är numera reglerad i lag och en eventuell utökning därav torde komma att omfatta såväl statlig som enskild verksamhet. På gruvområdet ha de större enskilda företagen även ordnat pensionsfrågan och inom de statliga bolagen har det även visat sig nödvändigt att vidtaga åtgärder i samma syfte.

ställningstagande för aktiebolagsformen legat, att man trott sig nå en större grad av affärsmässighet i verksamheten genom att välja en organisatorisk form, som i det enskilda näringslivet visat sig ge detta resultat. I och för sig torde enbart den organisatoriska formen aldrig ge garanti för en effektiv verksamhet eller för ett gott resultat. Därtill kommer emellertid, att det kan ifrågasättas om staten överhuvud taget kan utöva en affärsmässig verksamhet, således om syftet med en verksamhet, som staten bedriver, kan och får vara affärsmässig i samma mening som inom det enskilda näringslivet. Ett enskilt företags huvudsyfte och därmed riktlinjen för dess ledning måste vara att göra det i företaget investerade kapitalet vinstgivande. Däri ligger den huvudsakliga drivkraften till rationell organisation, rationell drift och teknisk utveckling. Detta h i n d r a r givetvis icke att ett enskilt företag tar och måste taga hänsyn även till näringslivet i dess helhet samt till sociala och andra samhälleliga synpunkter. För staten däremot torde det vara ogörligt och otillåtet att på en viss gren av sin verksamhet lägga uteslutande eller ens huvudsakligen till denna verksamhet exklusivt knutna företagsekonomiska synpunkter. Statsmakterna måste alltid förbehålla sig att göra de ingripanden i ett statligt företags verksamhet, som de aktuella statsfinansiella och samhälleliga förhållandena kräva. Endast i detta syfte kan enligt vår uppfattning en statlig verksamhet drivas och för detta ändamål synes oss den för det enskilda näringslivet anpassade formen aktiebolag icke vara lämplig. 1 Om således en affärsmässig verksam-

Ehuru ej uttryckt, har säkerligen vid många tillfällen bakom statsmakternas iProp. 1943: 180.

1 Liknande synpunkter ha tidigare framförts av statskontoret i remissyttrande den 22 september 1949 angående avskrivningsfrågan vid statens järnvägar.

het i den ovan angivna bemärkelsen ej är möjlig i statsdrift, måste däremot eftersträvas att en statlig industriell verksamhet så bedrives, att rationell organisation samt rationella och arbetsbesparande driftmetoder utvecklas och användas, att produktionskostnaderna nedbringas och att den tekniska utvecklingen befordras. Organisationen av det statliga företaget måste då så utformas, att för dess ledning drivkraften och tvånget till en dylik inriktning av verksamheten skapas. Detta måste ske på det sättet, att resultatet av verksamheten och av utav ledningen vidtagna åtgärder avspegla sig i det ekonomiska resultatet av företagets verksamhet samt att ledningen får de resurser, friheter och befogenheter i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende, som sätter den i stånd att driva verksamheten på detta sätt, men också det fulla ansvaret för verksamheten, allt givetvis inom ramen för de principiella grundlinjer, som av statsmakterna uppdragas för verksamheten. Det är vår uppfattning, att en organisation av detta slag mycket väl kan skapas som en för just detta ändamål, statlig industriell verksamhet, speciell form och att detta kan ske inom ramen för de principer, varpå vår statsförvaltning är uppbyggd. Givetvis innebär det, att dylika organ beklädas med större befogenheter och därmed större ansvar än vad som är sedvanligt inom ämbetsverken. Då emellertid statsmakterna tidigare ansett sig kunna vidtaga så vittgående åtgärder i denna riktning som att giva viss del av den statliga verksamheten den i princip mycket fria aktiebolagsformen, torde det icke böra väcka betänkligheter att i vissa hänseenden lämna motsvarande frihet till ett annat förvaltningsorgan. Det kan i detta sammanhang fram-

hållas, att efter slutet av andra världskriget i Tjeckoslovakiet en särskild form för de statliga företagen skapades, s. k. nationalföretag 1 , konstruerade som juridiska personer. 2 Även i Polen och Tysklands östzon ha sedermera likartade former kommit till. I England har den förstatligade kolgruveindustrien lagts under ledning av ett ämbetsverk", men med från statsförvaltningen i övrigt helt skild ekonomi. Av största intresse är måhända i detta sammanhang organisationen av de kolgruvor i Nederländerna, som sedan 1901 1 drivits i statlig regi. I likhet med vad som är fallet på en hel del andra områden av statlig verksamhet i detta land bilda de en särskild typ av statsföretag", vilkas verksamhet är reglerad i särskild lagstiftning." Företagen arbeta helt självständigt och ha till sitt förfogande visst kapital. Styrelsen tillsättes av regeringen och dess ledamöter svara för olika grenar av verksamheten. Det finns således i utlandet ett flertal exempel på organisatoriska former, som kunna ifrågakomma för statsdrift. Även i vårt land synes oss frågan om den lämpligaste formen för industriell och liknande verksamhet i statlig regi snarast böra upptagas till förutsättningslös prövning. Då emellertid detta mycket omfattande problem faller utom ramen för vår utredning och då vi dessutom anse, alt frågan ej bör sammankopplas med något visst specialfall av statlig drift, vilja vi föreslå att en principutredning i frågan uppdrages åt särskilda sakkunniga. 1 Narodni 2

podnik. Dekret av republikens president ang. nationalisering av gruvor och storindustri den 24 oktober 1945, artikel 12—26. 3 National Coal Board. 4 Beslut den 24 juni 1901. 5 Staatstedrijf. 6 Comptabiliteitswet och Bedrijvenwet med speciallagar, Aanwijzingswet.

Emellertid anse vi att inrättande av ett centralorgan på gruvområdet är en så angelägen sak, att därmed ej kan anstå till dess en säkerligen långvarig utredning i principfrågan kunnat leda till beslut. Vi ha därför försökt att, utan att frångå hittills tillämpade principer, föreslå en organisation av centralorganet, som, ehuru i princip med ett ämbetsverks ställning, ändock skulle medge tillräcklig frihet för ledningen i ekonomiska och organisatoriska hänseenden för att möjliggöra en rationell verksamhet.

4. Centralorgan i verksform Vid behandlingen av denna fråga konstatera vi till en början att varken de modifikationer i eljest sedvanlig organisation eller än mindre de olika benämningar, exempelvis »styrelse», »verk», »nämnd», »förvaltning», som givits olika statsorgan speciellt under det senaste decenniet, innebära några mera väsentliga skillnader, utan att de alla utgöra Kungl. Maj:t underställda ämbetsverk med de begränsningar, som därav följa. Såsom förut nämnts gäller detta även den av 1938 års gruvsakkunniga föreslagna statens gruvstyrelse. Även vi måste vid utformningen av centralorganet i p r i n c i p utgå från nuvarande ämbetsverksform. I tre hänseenden bör dock större frihet eftersträvas, nämligen då det gäller beslutandebefogenheter, personalorganisation samt ekonomisk förvaltning. I dessa hänseenden anse vi nu gällande ordning för affärsdrivande verk av vattenfallsstyrelsens och domänstyrelsens typ böra tillämpas vid utformningen av centralorganet.

Det torde även vara naturligt att man för verk, som ha att förvalta och utnyttja kronans äganderätt till vattenkraft, skog och gruvor, väljer likartad organisatorisk form. Domänverket företer också den parallellen, att en betydande del av verksamheten, avseende den förvaltade egendomens utnyttjande, lagts på ett statligt bolag, AB Statens Skogsindustrier, i fråga om vilket domänstyrelsen intar liknande ställning som vi föreslagit att centralorganet skall inta till statliga gruvbolag. I fråga om ämbetsverkets befogenheter kunna vi i huvudsak ansluta oss till departemental- och kommerskollegiikommittéernas förslag. Detta måste emellertid utbyggas med förvaltningen av statens aktieinnehav och vi dela ej i detta hänseende kommittéernas uppfattning att häremot skulle kunna anföras principiella skäl. Inom statsförvaltningen finnas dessutom, som nyss nämnts, i fråga om exempelvis domänstyrelsen och Statens Skogsindustrier, en dylik ordning numera genomförd. Till av de nyssnämnda kommittéerna angivna befogenheter skulle också komma de motsvarande, som bli en följd av utövande av kronans rätt enligt gällande gruvlag. I princip skulle verket således ha att handlägga de ärenden, som tidigare 1 angivits som grupp 5—7. Verksledningen bör på sedvanligt sätt tillsättas av Kungl. Maj:t och det torde vara nödvändigt att här även binda löneställningen genom riksdagsbeslut. Detta torde även böra bli fallet i fråga om vissa eventuellt erforderliga högre tjänster. Då det däremot gäller övriga tjänster torde en större frihet, i likhet med vad som tillämpas för affärsverken, kunna ifrågakomma, bland annat med hänsyn till att vi förutsätta att

1 Sid. 89.

särskilda anslag för löner ej skola förekomma. Enklast skulle måhända därvid vara att endast förutse arvodestjänster, varigenom skulle möjliggöras en anpassning av lönen till just den kapacitet som fordrades eller stode till förfogande. Därvid skulle emellertid svårigheter uppstå då det gällde att ordna pensionsfrågan. En pensionsförsäkring i enskild anstalt torde stöta på principiella betänkligheter, varför personalen åtminstone efter en viss anställningstid säkerligen måste överföras till statlig löneplan. Detta behöver emellertid ej betyda alltför stor stelhet med nuvarande statliga lönesystem, i synnerhet om verksledningen, vilket vi anse nödvändigt, såsom i affärsdrivande verk själv får befogenhet att i viss utsträckning, obunden av personalförteckning, inrätta och tillsätta befattningar. Än viktigare är emellertid att verksledningen erhåller tillräcklig rörelsefrihet i fråga om den ekonomiska förvaltningen för att möjliggöra en snabb handläggning och snabba beslut i ekonomiska angelägenheter. Å andra sidan måste den ekonomiska förvaltningen och redovisningen så ordnas, att för verksledningen skapas ett ekonomiskt tvång till rationalitet och planmässighet i verksamheten. De löpande kostnaderna för verksamheten skola därför täckas ur de löpande intäkterna och rörelsen bör ha att bära såvitt möjligt alla de kostnader, som skulle uppkomma vid en drift i aktiebolagsform. Av ämbetsverket förvaltade tillgångar böra redovisas över en särskild fond, som närmast skall utgöra ett grundkapital, motsvarande ett bolags aktiekapital. Verksledningen bör ha möjlighet att i viss utsträckning disponera tillgängliga medel för förvärv av utmål, andelar eller annan egendom i sådana fall, där 110

snabb åtgärd kan vara angelägen, medan åtgärder, som erfordra medelsanvisning, på sedvanligt sätt förutsätta hänvändelse till Kungl. Maj :t och i förekommande fall riksdagen. Samma måste förhållandet vara då det gäller andra åtgärder av större räckvidd, avseende en förändring i dispositionen av statens egendom. Vi förutsätta också att förslag till budget årligen underställas statsmakternas prövning. I samband med frågan om det föreslagna verkets ekonomiska förvaltning torde det finnas anledning att något beröra kostnaderna för verkets organisation och de eventuella besparingar, som genom verkets inrättande kunna förväntas uppkomma. Det bör då först framhållas, att huvudorsaken till att vi liksom tidigare sakkunniga bedömt inrättande av ett centralorgan på gruvområdet vara nödvändigt är, att statens ekonomiska intressen på detta område icke med nuvarande ordning kunna tillvaratagas på ett tillfredsställande sätt. Detta innebär således, att vi utgå ifrån att inrättande av ett centralorgan måste förutsättas innebära bland annat en ökning av kronans intäkter från gruvegendomen i förhållande till vad som skulle bli fallet vid en fortsatt splittrad handläggning. Med hänsyn till det betydande värde, som egendomen utgör, torde även begränsade rationaliseringar och förbättringar i sättet för egendomens utnyttjande kunna medföra besparingar eller inkomstökningar av betydande storleksordning. Därtill kommer att en rationellare och planmässigare ledning av statens verksamhet på detta område måste medföra ett bättre tillvaratagande av statens intressen i nationalekonomiska och andra samhälleliga hänseenden, varav resultatet dock ej alltid låter sig uttrycka i ekonomiska värden.

Det är även viktigt att i detta sammanhang hålla i minnet, att då statsmakterna 1938 genom en ny gruvlag införde en helt ny princip i fråga om äganderättsförhållandena på gruvområdet, innebärande att med tiden kronan kan förväntas komma att vara ägare till hälften av landets inmutade mineral, icke samtidigt åtgärder vidtogos för att tillse att dessa med tiden mycket stora ekonomiska intressen tillvaratogos. För att för kronans räkning utnyttja den rätt, som härigenom uppkommit, fordras en sakkunnig och effektiv organisation. Skapas ej nu en sådan, torde man säkerligen böra utgå ifrån att det ekonomiska värdet av den ifrågavarande rätten blir väsentligt lägre än om ett sådant organ finnes. Med den ofullständiga kännedom man alltjämt har om mineraltillgångarna i stora delar av landet och med den intensifierade prospektering, som delvis med nya metoder nu bedrives på olika håll, är det långt ifrån otänkbart att snart nog en större malmfyndighet kan komma att upptäckas. För ett rationellt tillvaratagande av statens intresse måste då ett effektivt organ finnas färdigt. Jämfört med de värden det här kan röra sig om, bli naturligtvis de besparingar, som kunna bli en följd av att andra myndigheter och institutioner genom inrättande av ett centralorgan avlastas, relativt betydelselösa, i synnerhet som en hel del av de ärenden, som centralorganet skulle fä att handlägga, för närvarande sakna organ för handläggning. Vidare äro i mänga fall uppgifterna fördelade på olika myndigheter, med påföljd att avlastningen på var och en kan bli relativt ringa. Emellertid kommer en viss avlastning av Kommerskollegii bergsbyrå, bergmästareämbetena, länsstyrelserna och sannolikt även av Kungl. Maj:ts kansli att

uppkomma. Viktigare är dock, att en hel del kostnader för speciella sakkunniga, som nu äro erforderliga i samband med upprättandet av arrende- och legodriftsavtal, för den särskilda värderingsnämnden och för de speciella kontrollorganisationer, som inrättas för tillsyn av legodriften, komina att bortfalla. Om de nu senast berörda besparingarna äro relativt sett ringa, torde ä andra sidan kostnaderna för det föreslagna verket icke behöva bli betydande. Såvitt vi kunna bedöma, torde hela personalorganisationen kunna inskränkas till, utöver verksledning och ett fåtal kvalificerade tjänstemän, endast en ringa personalstyrka för kontors- och andra rutinarbeten. För mera sporadiskt förekommande större arbetsuppgifter torde verket dels kunna tillfälligt anlita utomstående, dels också repliera på den sakkunskap, som förefinns inom statliga bolag eller närstående myndigheter. Med hänsyn till att det är angeläget att icke göra organisation och verksamhetsform för stela, torde endast grundlinjerna för ämbetsverkets organisation och ekonomi böra fastställas av riksdagen, medan det torde kunna ankomma på Kungl. Maj:t att på sedvanligt sätt fastställa instruktionsföreskrifter. Därigenom vinnes möjlighet att, om erfarenheten visar att ändringar i tilllämpningsföreskrifterna äro lämpliga, sådana ändringar på ett smidigt sätt kunna genomföras genom beslut av Kungl. Maj:t. Vi ha således, efter ingående prövning av frågan om centralorganets form, sett oss nödsakade att i detta hänseende frångå direktiven — varom under utredningens gång överläggningar ägt rum inför statsrådet Kock — och föreslå, att ett centralorgan för handläggning av gruvärenden gives den av oss 111

här ovan i princip behandlade verksformen. Innan vi emellertid närmare gå in på centralorganets organisation och uppgifter, synes det oss lämpligt att

något beröra den statliga verksamheten och de statliga ekonomiska intressena på vissa andra områden av näringslivet, som stå den nu behandlade verksamheten nära.

« 112

XII. NÄRSTÅENDE STATLIG VERKSAMHET

1. Verksamhet avseende icke inmutningsbara mineralfyndigheter i Tidigare har behandlats statens verksamhet i olika former inom det område, som omfattas av gruvlagstiftningen, d. v. s. den verksamhet, som berör inmutningsbara mineralfyndigheter. I fråga om sådan statlig verksamhet, som berör andra slag av mineraltillgångar, synes även en kortfattad redogörelse böra lämnas. Till en början torde dä få erinras därom, att för utvinning av vissa slag av fyndigheter gäller den s. k. stenkolslagen. Denna lag avsäg ursprungligen endast stenkolsfyndigheter men som tidigare nämnts har lagen sedermera erhållit tillämpning även på fyndigheter av salt, olja, gas, alunskiffer och uranhaltigt mineral. Stenkolslagen är uppbyggd på konecssionssystemet, som i princip innebär, att koncessionshavaren erhåller uteslutande rätt att inom det område koncessionen omfattar eftersöka och bearbeta fyndigheten i fråga. Kungl. Maj:t har fri prövningsrätt vid valet av konecssionshavare. För eftersökande av salt, olja och gas har staten under senare år genom SGU utfört djupundersökningar i sydvästra Skånes kritområde. För detta ändamål anvisade riksdagen för budgetåren 1938/39—1940/41 reservationsanslag om tillhopa 525 000 kronor och sedermera 1 ytterligare anslag om till1

S

Prop. 1941: 52, riksdagens skrivelse nr 136# Prop. 1942: 159, riksdagens skrivelse nr 204. Prop. 1945: 31, riksdagens skrivelse nr 92.

hopa 1 900 000 kronor. Slutligen har för fortsatta undersökningar anvisats ett belopp av 3 045 000 kronor. 1 I samband med behandlingen av sistnämnda anslagsfråga uttalades, att det visserligen vore ovisst huruvida de dittills påvisade salttillgångarna voro tillräckligt stora för ett industriellt utnyttjande, men möjligheter därtill ansågos föreligga. Vad åter beträffade utsikterna att påträffa oljefyndigheter, vilka kunde industriellt utnyttjas, hade de dittills vunna resultaten av borrningarna icke givit tillräcklig ledning för att kunna bedöma möjligheterna av en utvinning i industriell skala. Fortsatta undersökningsarbeten ansågos dock motiverade. Sedermera bar kommerskollegium- framhållit önskvärdheten av fortsatta undersökningar till större djup och uppgjort kalkyler över kostnader för anläggningar till utvinning av salt, soda m. m. I första hand anses därvid undersökningsapparatur för ca 900 000 kronor erforderlig. Kapitalbehovet för en utvinningsanläggning uppskattas till ca 12,0 milj. kronor. Svenska skifferolje AB bildades år 1941 med ett aktiekapital av 15 milj. kronor. 0 År 1942 ökades aktiekapitalet med 11 milj. kronor. 4 Verksamheten bedrevs ursprungligen endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av Örebro län. Den 1 juli 1943 överfördes emellertid flottans skiffcroljeverk vid Kinne-Kleva till 1 Prop. 1947: 150 riksdagens skrivelse nr 401. 2 1 skrivelse den 23 december 1948. 3 Prop. 1940: 63, riksdagens skrivelse nr 81. 4

Prop. 1941: 232, riksdagens skrivelse nr 305. 113

bolaget,' 1 samband härmed ökades aktiekapitalet med 3,2 milj. kronor varjämte bolaget erhöll ett lån på 25,6 milj. kronor för ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och KinncKleva. Sedan riksdagen år 19442 dels efterskänkt nyssnämnda lån, dels beviljat anslag för nedsättning av aktiekapitalet, har i statsräkenskaperna lånet avskrivits och statens aktieinnehav nedskrivits till 100 kronor, dock utan motsvarande nedskrivning av aktiekapitalet i bolagets räkenskaper. Per den 30 juni 19463 har en rekonstruktion av bolaget genomförts, varigenom anläggningarna nedskrivits med sammanlagt 16,3 milj. kronor och aktiekapitalet med 25,2 milj. kronor. Staten tecknade nya aktier med 16 milj. kronor, varefter aktiekapitalet uppgick till 20 milj. kronor. Bolagets anläggningar vid Kvarntorp tillkommo som ett led i landets försörjningsplaner för flytande bränsle. Anläggningarna vid Kinne-Kleva överfördes av samma anledning till bolaget. Driften där har numera nedlagts. Genom redan beslutade och planerade investeringar avses att åstadkomma ett bättre utnyttjande av biprodukterna och en rationalisering av oljeutvinningen. Enligt styrelsens beräkningar 4 skulle nyssnämnda investeringar medföra, att rörelsen efter en övergångsperiod skulle lämna överskott till förräntningar av och avskrivningar på såväl anskaffningsvärdet för de nya anläggningarna som det normala anskaffningsvärdet för de tidigare tillkomna anläggningarna. År 1947 anvisade riksdagen 5 ytterligare 3 milj. kronor för aktieteckning, varav ianspråktagits 1,5 milj. kronor. 1 Prop. 1943: 25, riksdagens skrivelse nr 49. 2 Prop. 1944: 157, riksdagens skrivelse nr 392. 3 Enligt riksdagens beslut den 28 juni 1946. 4

I skrivelse till chefen för handelsdepartementet den 18 februari 1946. s Prop. 1947: 219, riksdagens skrivelse nr 381.

114 Aktiekapitalet utgör härigenom 21,5 milj. kronor, ökningen avsågs finansiera en planerad distribution i egen regi av gasol. Sedan vissa oförutsedda förhållanden förorsakat likviditetssvårigheter, erhöll bolaget 1 ett medelstillskott av 15 milj. kronor. En samtidigt tillkallad utredning föreslog att utbyggnaden av anläggningarna skulle fullföljas. Sedermera" har riksdagen till täckande av driftförluster och ersättningsanskaffning av material anvisat dels ett anslag av 3,75 milj. kronor, dels ett lån av 6 milj. kronor. Bolagets tillverkning under räkenskapsåret 1949/50 beräknas uppgå till ca 50 000 n r bensin, fotogen och eldningsoljor, ca 15 000 ton svavel, ca 45 000 ton jordbrukskalk samt 600 ton ammoniumsulfat. Härjämte tillverkas olika specialprodukter, såsom gasol, impregneringsoljor m.m. Den gasolanläggning, som nu är under uppförande, kommer att medgiva en produktion av 10 000 ton gasol per år. Bolagets ställning den 30 juni 1949 framgår av följande sammandrag av balansräkningen: Tillgångar: Anläggningstillgångar Omsättningstillgångar Förlust på verksamheten

Skulder: Aktiekapital Reservfond Skatteskuld Kortfristiga skulder Långfristiga skulder

,", .

.

tusen kronor 25 378 7 783 296 33 457

21 500 5 595 100 6 018 244 33 457

Statens intressen i fråga om uranhaltiga mineral, vilka efter andra världs•

:

'•

Prop. 1948: 69, riksdagens skrivelse nr 154 2 Prop. 1949: 143,riksdagens skrivelse nr 273

kriget med den tekniska utvecklingen på atomenergiens område fått en stor betydelse, representeras för närvarande av AB Atomenergi. Bolaget bildades 1947 för att, såsom ändamålet med bolagets verksamhet angives i bolagsordningen, »efterforska och utvinna för atomenergins utnyttjande nödvändigt grundmaterial, att bygga experimentstaplar för atomenergins utnyttjande, att senare i större skala bygga staplar för utnyttjande av atomenergi i forskningens och näringslivets tjänst samt att driva i samband med nämnda verksamhet stående forskning ävensom industriell och kommersiell rörelse». Aktiekapitalet uppgår till 3,5 milj. kronor, varav staten tecknat 2 milj. kronor. 1 2 Därjämte har staten i olika former lämnat anslag till atomforskning.

torv jämte därmed förenlig verksamhet av teknisk, industriell eller kommersiell art. Bolaget har i olika sammanhang 1 erhållit statsanslag om sammanlagt 4,8 milj. kronor. Bolaget bedriver torvbrikettillverkning (ca 40 000 ton per år) och forskning på torvområdet. Under år 1949 har tidigare bedriven maskintorvtillverkning (ca 100 000 ton per år) avvecklats. Bolagets ställning den 31 mars 1949 framgår av följande sammandrag av balansräkningen:

På andra områden bedriven verksamhet för utvinning av mineral berör, om man bortser från det stöd som staten vid vissa tillfällen lämnat stenindustrien, knappast något direkt statligt ekonomiskt intresse. Möjligen skulle i detta sammanhang torvförädlingen kunna beröras. På detta område vidtogo statsmakterna under andra världskriget, på grund av de dä inträdda svårigheterna i landets bränsleförsörjning, åtgärder för att tillvarataga inom landet befintliga bränsletillgångar. Sålunda beslöts av 1939 års urtima riksdag 3 bildandet av ett aktiebolag, AB Svensk Torvförädling, med ett av staten tillskjutet aktiekapital av 4 milj. kronor. Bolaget skulle i första hand i anslutning till torvmossen Store Mosse i N. Mellby och Häglinge socknar i Kristianstads län bedriva utvinning och förädling av

Skulder: Aktiekapital Anskaffningsfond Övriga skulder Statsanslag m. m Årets vinst

1 Prop. 1947: 313, riksdagens skrivelse nr 403. övriga aktier innehavas av större enskilda företag. 3 Prop. 1939:71 (urtima riksdagen), riksdagens skrivelse nr 85. 2

Tillgångar: Anläggningstillgångar Omsättningstillgångar Förlust på verksamheten

tusen kronor 5 397 4 128 501 10 026

5 000 4 524 338 108 56 10 026

2. Järnförädling En verksamhet, som ur såväl teknisk som företagsorganisatorisk synpunkt får anses stå nära gruvindustrien, är vidareförädlingen av mineralier till säljbara industriråvaror. En del sådan verksamhet är eller kan vara direkt anknuten till gruvrörelsen, såsom exempelvis vid skifferoljeutvinningen och i viss utsträckning vid järnmalmsgruvor, där malm anrikas. Såsom en följande förädlingsverksamhet får i fråga om järnmalm betraktas verksamheten 1 Se prop. 1949: 266, riksdagens skrivelse nr 409.

vid järnbruken, ehuru dessa i regel äro lokalt och även oftast organisatoriskt skilda från gruvrörelsen. På detta område förefinnes ett betydande ekonomiskt statsintresse, framför allt i Norrbottens Järnverk AB men även i Laxå bruks AB. Norrbottens Järnverk AB bildades år 1939 med hänsyn till önskvärdheten av att landet gjordes oberoende av utlandet för sin tackjärnsförsörjning. Vid 1939 års urtima riksdag 1 anvisades ett reservationsanslag av 10 milj. kronor till aktieteckning i bolaget, vars ändamål skulle i första hand vara tillverkning av tackjärn. 1941 års riksdag 2 beviljade ett nytt reservationsanslag av 7 milj. kronor för ytterligare aktieteckning i bolaget och beslöt att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti för ett förlagslån åt bolaget i riksbanken till ett belopp av 3 milj. kronor. Enligt den samtidigt godkända planen skulle anläggningarna bestå — förutom av hjälp- och allmänna anläggningar — av tackjärnverk för produktion av ca 60 000 ton tackjärn per år, sinterverk, thomasverk samt elektrostålverk. 1944 års riksdag 3 anvisade 1,5 milj. kronor i form av lån till bolaget för uppförande av en förreduktionsanläggning och likaledes 1,5 milj. kronor såsom aktiekapital åt bolaget för täckande av kostnaderna för färdigställande av bland annat sinterverket och elektrostälverket. 1944 års riksdag' anvisade ytterligare 8 milj. kronor till aktieteckning i bolaget för uppförande av en tredje eltackjärnsugn samt till det förut planerade thomasverket. Genom den tredje eltackjärnsugnens tillkomst höjdes järn1 Prop. 1939: 70, riksdagens skrivelse nr 98. 2 Prop. 1941: 322, riksdagens skrivelse nr 521. 3 Prop. 1944: 283, riksdagens skrivelse nr 406. 4

Prop. 1944: 305, riksdagens skrivelse nr 503.

verkets kapacitet från 60 000 till 90 000 ton per år. På grundval av en av bolagets styrelse 1 verkställd utredning angående effektivisering av driften vid bolaget, finansiell omkonstruktion av bolaget samt fortsatt utbyggnad av verket föreslog Kungl. Maj:t2, att järnverket i en första etapp skulle utbyggas med en årlig kapacitet av 200 000 ton jämte motsvarande metallurgiska anläggningar, göt- och grovvalsverk samt erforderliga hjälp- och transportanläggningar. Av de sammanlagda anläggningskostnaderna, som beräknades till 100 milj. kronor, föreslogos 30,5 milj. kronor tillföras bolaget genom aktieteckning och återstoden genom upplåning. För upplåningen skulle riksgäldskontoret ställa borgen liksom för ett frän 3 milj. till 6 milj. kronor utökat förlagslån. I samband med finansieringsplanen skulle aktiekapitalet nedsättas med 12 milj. kronor, vilket belopp i huvudsak avsägs för avskrivningar på anläggningen. Riksdagen anvisade de erforderliga beloppen och beslöt, att staten genom riksgäldskontoret skulle ställa garanti dels för det nyssnämnda lånet på högst 70 milj. kronor, dels för det till 6 milj. kronor utökade förlagslånet. Aktiekapitalet uppgick efter sistnämnda avskrivning och nyteckning till 45 milj. kronor. Till andra etappen av järnverkets utbyggnad har 1947 års riksdag dels för aktieteckning anvisat 25 milj. kronor, dels beslutat ställa garanti i mån av behov för lån åt järnverket å högst 25 milj. kronor. 3 Aktiekapitalet uppgår sålunda för närvarande till 70 milj. kronor. 1

Med biträde av professorn Karin Kock och docenten I. Svennilson. 2 Prop. 1946: 302, riksdagens skrivelse nr 467. 3 Prop. 1947: 267, riksdagens skrivelse nr 390.

Produktionen vid järnverket under räkenskapsåret 1948/49 utgjorde ca 83 000 ton tackjärn, varav ca 18 000 ton använts för vidareförädling vid järnverket, ca 22 000 ton stälgöt och ca 3 500 ton gjutgods. Bolagets ställning utvisas av följande sammandrag av balansräkning per den 30 juni 1919: Tillgångar: Anläggningstillgångar Omsättningstillgångar

Skulder: Aktiekapital Reservfond Disponibla medel Långfristiga skulder Kortfristiga skulder Nettoöverskott •

tusen kronor 74 451 11 030 85 481

70 000 3 450 3 7 480 4 341 207 85 481

Laxå bruks AB överfördes i statens iigo genom att Kungl. Maj:t godkände ett mellan domänstyrelsen och LaxåRöforsbruken AB ingånget avtal', varigenom kronan av bolaget inköpte samtliga aktier i Laxå bruks AB mot en köpeskilling av 18 milj. kronor. På grundval av en av bolagets styrelse2 verkställd utredning godkände riksdagen aktieförvärvet. 3 Bolagets skogsoch jordbruksfastigheter, de förra omfattande omkring 20 000 hektar produktiv skogsmark, skulle överföras till domänfonden utan vederlag. Dessutom ägde bolaget järnverk med masugnsoch stålsan ds verk, mineralullfabrik vid Röfors samt sågverk, hyvleri och ångcentral vid Västra Laxsjön, allt i Öre1 Genom beslut den 28 februari 2

1947. Med biträde av tillkallade sakkunniga, professorn Karin Kock (sedermera ersatt av driftingenjören K. Hesselbom), bruksdisponenten G. de Geer och byråchefen C. A. Murray. 3 Prop. 1947: 318, riksdagens skrivelse nr 462.

bro län. Sågverksrörelsen skulle övertagas av AB Statens skogsindustrier. I fråga om järnverksrörelsen hade utredningen diskuterat möjligheten att skilja den från verksamheten i övrigt men stannade för att med hänsyn till driftekonomiska synpunkter förorda, att denna bedreves gemensamt med sågverksrörelsen. Bolagets aktiekapital uppgår till 2 milj. kronor. Arstillvcrkningen vid järnverket utgör ca 11 000 ton träkolstackjärn, ca 3 500 ton mineralull och ca 1 400 ton stålsand. Balansräkningen per den 31 december 1948 ger i sammandrag följande ställning: Tillgångar: lusen kronor Anläggningstillgångar 2 055 AB Statens skogsindustrier . . . . 316 Aktier 100 2 471 Skulder: Aktiekapital Reservfond Vinst- och förlustkonto

2 000 400 71 2 471

Aktierna utgöras av 1 000 aktier i Stribergs Gruf ve AB på nominellt 100 kronor.

3. Inordnande under centralorganet I föregående kapitel ha vi diskuterat och förordat ett centralorgan för handhavande av statens ekonomiska intressen i fråga om inmutningsbara mineraltillgångar och dessas utvinning. Departemental- och kommerskollegiikommittéerna förutsatte i sitt förslag, att till den av dem föreslagna gruvkommissio-

nen även skulle höra ärenden rörande ej inmutningsbara mineral. Också vi anse, av såväl tekniska som organisatoriska skäl, att så bör bliva fallet. Det av oss föreslagna verket skulle således i princip ha de tidigare angivna uppgifterna 1 även i fråga om dylika mineralfyndigheter. Detta gäller således bland annat, ehuru undersökningsarbeten alltjämt böra ankomma på SGU, den fortsatta verksamheten till utvinning av salt-, olje- och liknande fyndigheter. Statens finansiering av denna verksamhet torde sålunda i fortsättningen böra ske över verket. Därest industriell verksamhet i statens egen regi — i aktiebolagsform eller som arrende- eller Jegodrift — kommer i fråga, torde samma anordning böra förutses i fråga om förvaltning m. m. som i fråga om de inmutningsbara mineralfyndigheterna. Till detta slag av verksamhet hör då även skifferoljeutvinningen. För att lägga detta aktiebolags aktier under verkets förvaltning talar dessutom dels att verksamheten ur teknisk synpunkt är i viss utsträckning likartad med annan gruvrörelse, dels att en samordning av de båda slagen av verksamhet kan medföra fördelar i fråga om utvecklingen på vissa tekniska områden samt då det gäller utnyttjande av till förfogande stående sakkunskap. Häremot kan anföras dels att skifferoljebolaget, såsom tillkommet av särskilda beredskapsskäl, är av ganska speciell karaktär, dels att verksamheten endast i mindre utsträckning rör utvinningen av mineralet, skiffern, och i huvudsak är och, framför allt, kommer att bli en industri till vidareförädling av ur skiffern utvunna produkter. Emellertid synas oss övervägande skäl tala för att 1

Kap. XI.

icke undantaga just denna verksamhet •från verket. Vi ha dock icke därmed avsett att förorda, att skifferoljcbolagets aktier redan från början skola överföras till verket. Tvärtom anse vi det angeläget, att det nya ämbetsverket icke från början överlastas med uppgifter, utan att det först får finna sin form och sitt arbetssätt och får tillräckliga personalresurser, innan det pålägges samtliga de uppgifter, som vi anse att det bör ha. Det synes oss därför riktigast att från början endast fastlägga, att verket i princip bör handhava jämväl ärenden rörande ej inmutningsbara mineraltillgångar medan det sedan, i den mån verket självt så föreslår och det i övrigt bedömes lämpligt, torde kunna ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om övertagande av förvaltningen av aktierna i skifferoljebolaget. Frågan om uranmalmsutvinning är av alldeles speciellt slag. Uranmalmsfyndigheter falla, som förut angivits, under koncessionslagen. Med hänsyn till de speciella intressen, som göra sig gällande i fråga om uranhaltigt mineral, torde koncessioner avseende utvinning av sådant mineral knappast komma att meddelas annat än för kronans räkning eller för sådan verksamhet, som ställes under statlig kontroll. Det torde därför, sedan ett centralorgan av den av oss föreslagna typen skapats, vara både enklare och riktigare att föreskriva att uranmalm överhuvud taget ej får utvinnas inom landet annat än av kronan genom detta verk. Det må sedan ankomma på verket att i förekommande fall antingen själv, genom för ändamålet bildat eller förefintligt statligt eller halvstatligt företag, eller ock genom utarrendering eller legodrift ordna utvinning av uranmalm. Att därvid ett intimt samarbete måste säkras med de organ, vilkas verksamhet beröra atom-

energiproblemet — för närvarande Atomkoininittén och AB Atomenergi — synes självklart. Den av oss sålunda förordade lösningen skulle måhända motivera viss ändring av koncessionslagstiftningen, såvitt den avser uranmalm. Det torde emellertid ej vara nödvändigt att omedelbart vidtaga åtgärder i detta hänseende, utan verket torde till en början böra beredas tillfälle att inom ramen för nuvarande lagstiftning samordna och taga intiativ i fråga om verksamheten till främjande av uranmalmsutvinning. Så snart tillräckliga erfarenheter därvid vunnits, torde verket böra göra framställning till Kungl. Maj:t, som till en kommande riksdag skulle kunna framlägga förslag till sådan lagändring, som kan komma att visa sig erforderlig. Torvutvinning och torvförädling synas ha så föga sammanhang med det föreslagna verkets verksamhet i övrigt, att de, åtminstone för närvarande, knappast synas oss böra inordnas under ämbetsverket. I övrigt torde staten icke ha några ekonomiska intressen i fråga om mineral, som ej äro inmutningsbara eller lagda under koncession. Som tidigare antytts står järnbrukens verksamhet i nära sammanhang med sådan gruvdrift, som avser utvinning av järnmalm. För ett sammanförande under verkets förvaltning jämväl av statens järnverk talar framför allt den omständigheten, att det för utvecklingen på gruvområdet — särskilt då det gäller anrikning och andra metoder för behandling av malm vid gruvan ävensom vid bedömande av för vidareförädling lämpliga malmtyper — är angeläget att ha nära och intim kontakt med verksamheten vid järnverk; en kontakt, som blir effektivast när gruvor och järnverk tillhöra en och samma större företagsenhet. Även \'ör järnverket är det en

fördel att i till samma större företagsenhet hörande gruvor ha en malmbas för sin verksamhet. Även om malm. frän just dessä gruvor endast i begränsad utsträckning finner användning inom järnverket, är det ändock vid förhandlingar med andra malmproducenter en fördel att kunna repliera på egen malmtillgång. Med hänsyn till det inflytande verket torde få möjlighet att utöva såväl i AB Statsgruvor och i viss utsträckning inom LKAB som vid utformningen av arrende- och lego driftsavtal för direktägda järnmalmstillgångar, synas oss fördelarna med ett sammanförande av aktierna i Norrbottens järnverk under si yreisens förvaltning kunna bli ej oväsentliga. Om vi sålunda i princip anse alt även aktierna i Norrbottens Järnverk AB böra förvaltas av centralorganet, gäller emellertid här detsamma som i fråga om Svenska skifferolje AB, nämligen alt ett övertagande av aktierna bör av i nyssnämnda sammanhang anförda skäl skjutas på framtiden och att beslut i frågan, efter framställning av ämbetsverket, bör ankomma på Kungl. Maj:t. Laxå bruk intar en annan ställning. Dess verksamhet omfattar endast delvis järnbruksrörelse medan huvudparten utgöres av träförädling och liknande verksamhet. A andra sidan torde etl samarbete med ett mindre, mellansvenskt järnbruk kunna vara till fördel för den tekniska utvecklingen i AB Statsgruvors verksamhet. Skäl tala således för att lägga även Laxå bruk under centralorganets förvaltning. Emellertid förutsätter detta att järnbruksrörelsen utbrytes ur det till AB Statens skogsindustrier hörande Laxå bruks AB, en fråga som säkerligen fordrar ingående behandling, varför en eventuell 111)

lösning i den angivna riktningen torde få bli beroende av de förhandlingar i frågan, som kunna komma att upptagas mellan verket och AB Statens skogsindustrier. I övrigt synes av statlig industriell eller annan verksamhet ingen vara av dvn art att den kan betraktas som närstående eller av andra orsaker vara lämplig att sammanföra med övrig verksamhet under centralorganet. Vi föreslå således, att det av oss före-

slagna centralorganets verksamhet — med de principiella förvaltnings- och andra uppgifter, som i det föregående angivits i fråga om inmutningsbara mineraltillgångar — utvidgas till att omfatta även icke inmutningsbara dylika ävensom järnförädling. I fråga om förvaltningen av aktier i statliga företag på dessa senare områden utgå vi därvid från att ett överförande till verket sker först vid den tidpunkt, som Kungl. Maj:t kan komma att pröva lämplig.

XIII. CENTRALORGANETS ORGANISATION OCH EKONOMI

1. Ämbetsbefatt ning De arbetsuppgifter, som böra åvila det av oss föreslagna ämbetsverket, ha i det föregående angivits skola omfatta dels förvaltningen av kronan tillhöriga minci alfyndigheter och annan egendom, dels förvaltningen av kronan tillhöriga aktier i vissa företag och dels tillvaratagande av kronans rätt i av enskilda gjorda inmutningar. Verkets ämbetsbefattning\ d. v. s. föremålet för dess verksamhet synes oss, i överensstämmelse med vad i det föregående anförts, böra angivas omfatta förvaltning av mincraliska naturtillgångar och därmed sammanhängande egendom samt aktier i företag, som avse utvinning av mineraliska naturtillgångar och förädling av dylika intill färdiga industriråvaror. Därigenom skulle i princip inbegripas även järnverk, skifferoljeverk och eventuella anläggningar till utvinning och förädling av saltfyndigheter. Dessa uppgifter böra emellertid, likaledes i överensstämmelse med vad som tidigare anförts, påläggas verket först efter Kungl. Majrts framtida bestämmande. Departemental- och koiumerskollegiikommittéernas förslag torde i tillämpliga delar kunna läggas till grund för fastställande av verkets uppgifter och befogenheter i vad avser mineralfyndigheter. Förvaltningen av mineraltillgångar omfattar utmål, som tillkommit

eller tillkomma genom inmutning för kronans räkning eller som på annat sätt förvärvats, ävensom andelar i utmål. Sådana andelar kunna utgöras av inni utareandel i för kronans räkning gjorda inmutningar, jordägareandel i fyndigheter pä kronomark, då kronan begagnat sin rätt till dylik enligt äldre lag, kronoandel, där kronan begagnar sig av rätten till sådan enligt nuvarande lag, ävensom andelar, som kronan på annat sätt förvärvat. Enligt vår uppfattning skall även uppbärande av markägareavgäld enligt nuvarande lag för på kronomark bedriven gruvbrytning tillhöra verkets uppgifter. Till förvaltningen skola även böra alla åtgärder till nyttiggörande av de förvaltade fyndigheterna, såsom upptagande av gruvdrift och träffande av avtal rörande utarrendering eller legodrift, liksom löpande teknisk och ekonomisk övervakning och kontroll i samband ined arrende- och legodriftsavtal. Ekono* miskt mera omfattande arrende- och legodriftsavtal torde dock böra underställas Kungl. Maj:t och i förekommande fall riksdagen. Verket skall även ha att uppbära alla de intäkter, som härflyta av utnyttjande av kronans gruvegendom och anläggningar. 1 1 Härvid bortses från ansöknings- och försvarsavgiftcr, vilka uppbäras av myndighet som gruvlagen anger (bergmästareämbetena) och intrångsersältning vid inmutning på kronojord, som bör uppbäras av domänstyrelsen.

I förvaltningsuppgifterna skall även prövning. För sådana företag, där aktieingå eventuell försäljning av andelar i ägandet omfattar aktiemajoriteten eller fyndigheter och av annan egendom lik- eljest ett dominerande inflytande, bör som förvärv av dylik. Där för förvärv- ämbetsverket ha att samordna verksamav egendom medel utöver av verket dis- heten och tillse, att denna så bedrives att den i sin helhet blir rationell samt ponerade erfordras eller ärendet är av större omfattning, måste frågan under- att resultatet av verksamheten blir ur slatsflnansiella och andra statliga synställas Kungl. Maj :t. Likaså torde i fråga punkter tillfredsställande. om försäljning av egendom, där ärendet Tillvaratagande av kronans rättigär av större ekonomisk omfattning eller heter vid av enskilda gjorda inmutav principiell betydelse, beslut även böra ankomma på Kungl. Maj:t. I öv- ningar omfattar den rätt, som enligt riga fall bör emellertid verket ha be- äldre lag tillkommer kronan som jordägare eller numera i allmänhet den därfogenhet att självt besluta. Då det gäller utmål och andelar samt maskiner, ma- med sammanhängande rätt, som kan uppstå vid utvidgning av äldre utmål, terial o. d., som äro lös egendom, torde ett sådant bemyndigande vara naturligt. samt framför allt den rätt, som vid nuvarande lagstiftning tillkommer kronan Men även i fråga om fast egendom bör förutses en viss frihet för verket. Lik- vid varje nytt utmål. Detta bör enligt nande befogenheter tillkomma för när- . vår uppfattning även betyda, att de uppgifter, som enligt äldre och nyare varande vissa affärsdrivande verk enligt lag ligga på den förut omnämnda särav Kungl. Maj:t årligen med stöd av skilda värderingsnämnden, överföras riksdagens bemyndigande lämnat med1 till ämbetsverket. Ävenså böra länsstygivande. I fråga om viss egendom har vattenfallsstyrelsen dessutom särskilt, relsernas befattning med ärenden av detta slag överföras. Verket skall såvidsträcktare bemyndigande. 8 Motsvarande bemyndigande bör även lämnas ledes uppbära intäkterna av arrenden och legodrift. det föreslagna ämbetsverket. I angivna ärenden bör verket i allDe egentliga förvaltningsåtgärder, vilmänhet utan hänvändelse till Kungl. ka skola ankomma på verket, innebära Maj:t kunna fatta beslut såväl i frågor i fråga om aktierna utövande av de räthuruvida kronan tillkommande rätt i tigheter, som tillkomma kronan såsom visst fall skall begagnas som — med de aktieägare. I detta hänseende bör verket inskränkningar som ovan angivits — i självt äga att taga ställning. Det ligger frågor rörande sättet och villkoren fölemellertid i sakens natur att, där verket en eventuell upplåtelse av rätten till vid utövande av denna rätt avser att enskild. Finner verket det lämpligt att vidtaga förändringar i principerna för genom något av statens bolag upptaga de ifrågavarande bolagens verksamhet, drift vid av ämbetsverket förvaltad fynärendet först underställes Kungl. Maj:ts dighet, skall det ävenledes äga befogenhet att, utan särskilt beslut av Kungl. 1 Prop. 1949: 87, riksdagens skrivelse nr 242; Maj:t, överenskomma därom med dylikt Kungl. Maj:ts cirk. den 10 juni 1949 (nr 434); bolag. försäljningsbemyndigande till telegrafstyrelsen, Det bör i detta sammanhang framjärnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt vägoch vattenbyggnadsstyrelsen genom Kungl. hållas, att vissa kontroll- och övervakMaj:ts beslut den 10 juni 1949. 2 Prop. 1943: 165, riksdagens skrivelse nr 248. ningsuppgifter i samband med malm122

avtalet rörande LKAB sannolikt med fördel kunna läggas på ämbetsverket. I fråga om fullgörande av de angivna arbetsuppgifterna torde det instruktionsmässigt böra föreskrivas, att ämbetsverket därvid har att framför allt tillse att det statsfinansiella intresset tillvaratages genom planmässighet och rationalitet i tekniskt och ekonomiskt hänseende jämsides med att det vidare samhälleliga intresset tillgodoses. Ett beslut om överförande till verket av de nu angivna ärendena torde böra medföra upphävande av kungörelsen den 20 oktober 1899, och kungörelsen den 15 november 1907 angående den särskilda värderingsnämnden samt av Kungl. Maj:t beslut den 5 april 1940 angående nämndens arbetsuppgifter.

2. Ekonomisk förvaltning och redovisning Ämbetsverkets förvaltning och redovisning i ekonomiskt hänseende bör, såsom i det föregående framhållits, så ordnas att planmässighet och rationalitet i verksamheten befrämjas. Detta innebär, att såväl resultatet av verksamheten i dess helhet som effekten avvidtagna åtgärder skola avspegla sig i den ekonomiska redovisningen. Detta torde bäst ernås genom att formerna för förvaltningen och redovisningen så nära som möjligt ansluta sig till de former, som utvecklats i enskilda företag i aktiebolagsform. Ehuru verket icke är att anse som en självständig juridisk person, utan endast för kronans räkning förvaltar viss egendom och bedriver viss verksamhet, torde dock redovisningsmässigt denna egendom böra behandlas som ämbetsverkets tillgångar och däremot svarande kapital upptagas

som eget kapital på samma sätt som i ett aktiebolag. Den egendom, som skulle komma att stå under verkets förvaltning, utgöres av dels utmål samt andelar och rättigheter i utmål, dels industriella anläggningar och andra anläggningstillgångar, dels ock aktier i industriföretag. Aktier och i anläggningar investerat kapital äro för närvarande i statsbokföringen uppförda under fonden för statens aktier samt fonden för förlag till statsverket. Vid inrättandet av det föreslagna ämbetsverket skulle det naturliga vara att hela det motsvarande kapitalbeloppet under lämplig benämning upptoges såsom verkets fond. Emellertid blir i detta fall värdet av aktierna, åtminstone till en början, en så dominerande del av de tillgångar verket skulle ha att förvalta och intäkterna av aktieutdelningen så betydligt mycket större än intäkterna av den direkt drivna verksamheten vid de av kronan ägda fyndigheterna och anläggningarna, att ett sammanförande i samma resultatredovisning skulle bliva missvisande. Det har därför synts oss riktigast att skilja redovisningen och förutse två fonder. I den ena, verkets fond, skulle då ingå blott vad som svarar mot fyndigheternas och anläggningarnas värde, medan den andra, fonden för verkets aktier, skulle svara mot aktievärdet. Den förra skulle förvaltas av verket och den ekonomiska redovisningen hänföra sig till denna fond. Den andra skulle särskilt redovisas och utdelningen pä aktierna, efter hand som den inflyter, direkt tillgodoföras statsverket. Härvid kunde aktierna även förvaltas av verket, men därest det i instruktionen klart utsäges, att verket har att i alla hänseenden företräda kronan som ägare till aktierna och därest aktierna i statsbokföringen redovisas under en från

övriga aktier skild fond, torde vården av dem och uppbärande av utdelningen alltjämt kunna åvila statskontoret. Enligt vad som nu föreslagits, skulle sålunda under fonden för förlag till statsverket uppförda belopp för egendom, som av verket skall förvaltas, avföras och i stället uppföras som verkets fond. Vidare skulle under fonden för statens aktier uppfört belopp för aktier, i fråga om vilka kronan företrädes av ämbetsverket, överföras till en särskild delfond för verkets aktier. Det synes oss därvid vara riktigast, att någon omvärdering av de ifrågavarande värdena ej sker utan att, därest exempelvis nedskrivning kan visa sig erforderlig, det sedermera fär ankomma på verket att hos Kungl. Maj:t påkalla att frågan underställes riksdagen. Ämbetsverkets löpande verksamhet bör finansieras av de intäkter, som verket skall äga uppbära. Intäkterna komma att härröra dels av verksamhet, som kan bedrivas direkt av verket i anslutning till förvaltningen av egendomen, dels av utarrendering eller uthyrande av egendom eller av legodrift, dels ock i förekommande fall av försäljning av egendom. Det bör åligga verket att föra räkenskaper över den ekonomiska förvaltningen. I överensstämmelse med vad som tidigare sagts torde detta böra ske efter affärsmässiga grunder. Arten och omfattningen av bokföringen torde i huvudsak böra överensstämma med vad som fordras enligt gällande bokföringslag och aktiebolagslag. Detsamma synes även böra gälla verkets årsredovisning. Således skall det åligga verket att upprätta vinst- och förlusträkning, balansräkning samt verksamhetsberättelse (förvaltningsberättelse). Även förvaltning och ekonomisk ställning hos de bolag, vilkas aktier företrädas av verket,

bör därvid redovisas i form av motsvarande redovisningshandlingar för dessa. Däremot skall i denna redovisning varken av verket företrädda aktier eller utdelning på dessa upptagas. Redovisningen skall sålunda endast hänföra sig till verkets fond. Räkenskapsåret bör överensstämma med budgetåret för statsförvaltningen i övrigt och således omfatta tiden 1 juli — 30 juni. Verket skall av intäkterna av verksamheten täcka sina kostnader för denna och för eventuella förvärv av egendom. Löner och omkostnader skola således ej direkt belasta statskassan. Då, såsom i det föregående angivits, verket bör redovisa de kostnader, som normalt belasta en rörelse av detta slag, måste i kostnaderna även ingå avskrivningar på den förvaltade egendomen på inom det enskilda näringslivet sedvanligt sätt. I fråga om gruvtillgångarna skall därvid avsättning ske för substansminskning på sådant sätt att efter utgången av den beräknade tid, under vilken fyndigheten kan ekonomiskt utnyttjas, medel finnas disponibla för förvärv av annan fyndighet. Anläggningstillgångar i övrigt, såsom byggnader, maskiner och inventarier, böra avskrivas efter med hänsyn till deras ekonomiska livslängd anpassade grunder. I kostnaderna skall även ingå ränta pä det kapital, som står till förfogande, motsvarande verkets fond. 1 Motiveringen för en förräntning är, utöver lämplighetsskäl, att det kapital, som av statsmakterna ställs till förfogande, är att 1 I de i tidigare sammanhang omnämnda holländska statsföretagen är kapitalet uppdelat på ett grundkapital (aandelenkapitaal) och ett obligationskapital (obligatielening). Det senare är räntebärande, medan det förra behandlas som aktiekapital. I vårt land har dock hittills i liknande fall hela kapitalet ansetts böra vara räntebärande.

anse såsom upplånat och därför medförande kostnader för statsverket. Räntesatsen bör därför motsvara den genomsnittliga statsskuldräntan. Med hänsyn till verkets ställning såsom förvaltningsmyndighet under Kungl. Maj:t torde någon fondbildning utöver grundfonden knappast kunna anses vara erforderlig eller överensstämmande med hittills tillämpade principer inom statsförvaltningen. Erfordras medel för investeringar avseende en utvidgning av verksamheten, synes detta böra pä sedvanligt sätt tillgodoses genom utökning av till verkets förfogande stående kapital. Det överskott av rörelsen, som återstår sedan verket täckt sina kostnader inklusive ränta och avskrivningar, bör inlevereras till statskontoret. Därest rörelsen något år skulle utvisa underskott, måste särskilt anslag för dettas täckning begäras hos riksdagen. Årsredovisning bör inom viss föreskriven tid på sedvanligt sätt ingivas till riksräkenskapsverket för att ingå i riksbokslutet. Årsberättelse bör inom därför föreskriven tid ingivas till vederbörande departementschef. Därjämte måste årligen förslag till stat för följande år uppgöras och beräkning ske av det överskott, som bör upptagas i riksstaten för följande år. Dessa förslag skola ingivas till Kungl. Maj:t på sätt som för affärsdrivande verk plägar föreskrivas. En fråga i samband med ekonomien är, huruvida verket för finansiering av sin rörelse kan vara i behov av några särskilda rörelsemedel. De intäkter, som verket skall uppbära, inflyta i stor utsträckning årsvis och till en början torde därför medel saknas för täckande av löpande kostnader. Det synes oss därför nödvändigt, att under det första verksamhetsåret till verkets förfogande ställes en statsgaranterad kredit. Då emel-

lertid, med de av oss förutsatta avskrivningarna, redan efter första verksamhetsåret tillräckliga rörelsemedel torde stå till förfogande, torde efter ett år krediten ej vidare behöva tagas i anspråk. Den ifrågvar an de krediten har av oss bedömts böra omfatta ett belopp av högst 500 000 kronor.

3. Organisation och personal Med hänsyn till att ämbetsverket enligt vår i det föregående angivna uppfattning kan förutsättas få uppgifter utöver dem, som beröra gruvområdet, sj r nas av tidigare utredningar föreslagna benämningar, såsom gruvstyrelse eller gruvkommission, ej vara lämpliga. Vi ha därför stannat för att för ämbetsverket föreslå benämningen bergsindustristyrelsen. Ledningen av ämbetsverket torde, i huvudsaklig överensstämmelse med vad såväl departemental- och kommerskollegiikommittéerna som 1938 års gruvsakkunniga föreslagit, böra utövas av en styrelse med utom verket stående ledamöter. Denna anordning förefinnes inom ett av de nuvarande affärsdrivande verken, vattenfallsstyrelsen. Emellertid anse vi, att den hävdvunna formen för ledningen av ämbetsverk icke bör helt frångås. Även de närmast under verkschefen ansvariga chefstjänstemännen, byrå- eller avdelningschefer, böra ingå i styrelsen. Även om verkets omfattning ej kommer att motivera mera än 2 å 3 chefstjänstemän bör dock, för att icke styrelsen skall bliva alltför stor, antalet utomstående ledamöter begränsas. De böra representera teknisk, ekonomisk och industriell sakkunskap och så väljas, att de obehindrat kunna företräda statens intressen. Det synes oss lämpligt, 125

att i styrelsen även ingår representant för det eller de ämbetsverk, vilkas verksamhet i större utsträckning omfattar samma område som styrelsens eller vilka representera ett likartat statsintresse. I första hand torde därvid kommerskollegium ifrågakomma. Om övrig sakkunskap skulle avse dels bergshanteringen och dels den fortsatta malmförädlingen, skulle antalet utomstående styrelseledamöter behöva uppgå till tre. Emellertid torde möjligen plats böra beredas även för representant för annat statligt eller samhälleligt intresse, varför vi föreslå fyra utomstående ledamöter. Det synes oss emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att i det särskilda fallet taga ställning till personvalet, dels med hänsyn till att omfattningen av styrelsens verksamhet kan komma att öka, så att en från början fastlagd representation ej längre iir lämplig, dels och framför allt med hänsyn till att enligt vär uppfattning valet i stor utsträckning måste vara en personfråga, där mera formella kvalifikationsgrunder ej få vara utslagsgivande. Vi anse därför att Kungl. Maj:ts val ej bör genom särskild föreskrift inskränkas. Den verkställande ledningen av ämbetsverket bör på sedvanligt sätt utövas av en verkschef, generaldirektör, som även bör vara styrelsens ordförande. Generaldirektören utses av Kungl. Maj:t och torde, som vanligt är för liknande befattningar, böra tillsättas på förordnande för högst 6 år. I fråga om löneställningen tala skäl för att göra denna beroende av på vilka villkor lämplig person kan fås att åtaga sig uppgiften. Någon sådan anordning har emellertid hittills ej tillämpats och dä de större affärsdrivande verken ansetts kunna förvärva kompetent innehavare av chefsbefattning med den i förväg fastställda

löneställningen, torde detta väl även här vara möjligt med användande av någon av de lönegrader, Cp 22—23, vari de affärsdrivande verkens chefer i allmänhet äro placerade. De utomstående ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av 2 år. I fråga om arvodena finnas förebilder i bland annat vattenfallsstyrelsen, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. Då det måste förutsättas, att den nu föreslagna styrelsen kommer att sammanträda relativt ofta, torde arvodet ej böra sättas för lågt. Behovet av personal i övrigt är pä nuvarande stadium svårt att beräkna. Som förut angivits torde emellertid personalstyrkan ej behöva bli stor. Av chefsbefattningar torde högst tre bli erforderliga, nämligen en för juridiska och administrativa ärenden, en för tekniska och en för kamerala och andra ekonomiska ärenden. I likhet med verkschefstjänsten torde dessa tjänster böra tillsättas genom förordnande. De för dylika befattningar tillämpade lönegraderna i Cp- eller Ce-löneplanerna synas oss medgiva förvärv av för befattningarna kompetenta innehavare. Utöver dessa chefsbefattningar torde, åtminstone vid verkets fulla utbyggnad, erfordras tre å fyra tjänster i mellanlönegrader men i övrigt synes det oss ej nödvändigt med annat än kontorspersonal för bokförings- och kansliarbete. Sammanlagt torde den fasta personalen, såvitt vi nu kunna bedöma, även vid verkets fulla utbyggnad ej behöva uppgå till mer äri några tiotal tjänstemän. För samtliga dessa befattningar torde inplacering i Cg- och Ce-löner böra ifrågakomma, varvid för biträdesbefattningarna den för statsförvaltningen fastställda reglerade befordringsgången skall tillämpas. Till undvikande av en

överdimensionering av personalorganisationen böra utomstående kunna tillkallas att såsom sakkunniga för viss fråga eller för handläggning av viss grupp av ärenden mot arvode fullgöra uppgifter inom styrelsen. I fråga om styrelsens och generaldirektörens befogenheter och skyldigheter synas oss närmast förhållandena i vattenfallsstyrelsen kunna tagas till mönster. Utöver alla verkställighetsåtgärder, företrädande av styrelsen utåt samt utövande av chefsskapet över styrelsens personal, torde beslutanderätt böra ankomma på generaldirektören i alla sådana frågor, där ej ärendets karaktär av ur ekonomisk eller principiell synpunkt mera betydande gör en medverkan av styrelsen nödvändig. För att icke för mycket betunga den trots allt ganska stora styrelsen föreslå vi att på denna endast skall ankomma de ärenden av organisatorisk, teknisk och ekonomisk art, som äro av större räckvidd eller av principiell betydelse, övriga ärenden av det slag att de inom ämbetsverk i allmänhet ankomma på styrelsen anse vi kunna handläggas i »litet plenum», bestående av generaldirektören och chefstjänstemännen. I ärenden, som handläggas i hela styrelsens närvaro, »stort plenum», torde beslut böra fattas efter omröstning, medan ärenden i litet plenum böra avgöras på inom ämbetsverk sedvanligt sätt. Det synes vidare lämpligt att chefstjänstemännen erhålla befogenhet att handlägga och i viss utsträckning även besluta i vissa slag av ärenden och att arbetsuppgifterna inom styrelsen på ett lämpligt sätt fördelas dem emellan. Chefstjänsteman, på vilken ankommer juridiska ärendens handläggning, synes regelmässigt böra ha fullmakt att företräda styrelsen inför rätta och i liknande sammanhang.

4. Förhållande till andra myndigheter Utöver den samverkan, som i allmänhet åligger ett ämbetsverk i förhållande till andra myndigheter, torde i detta fall särskild föreskrift böra upptagas i fråga om vissa ämbetsverk, med vilka en mera regelmässig samverkan torde vara till gagn för ärendenas handläggning. Här ifrågakommer först kommerskollegium i dess egenskap av bergsöverstyrelse. En stor del av på styrelsen ankommande ärenden handläggas för närvarande av kollegium, som också på detta område besitter speciell sakkunskap. Då styrelsens arbetsuppgifter nära sammanhänga med kommerskollegii ämbetsbefattning i fråga om näringslivet i dess helhet och speciellt pä bergshanteringens område, år det angeläget att ett intimt samarbete med detta verk etableras och att i fråga om styrelsens ställningstagande till frågor, som kunna inverka på bergshanteringen i dess helhet, samråd sker med kollegium. Därtill kommer bland annat att det torde vara nödvändigt för styrelsens bevakning" av kronans rätt i nya inmutningar att över kollegium fä erforderliga uppgifter från bergmästarna. Även i andra hänseenden torde en regelbunden samverkan vara önskvärd. Initiativ till sådant undersökningsarbete, avseende upptäckande eller utforskande av nya fyndigheter i ändamål att verkställa inmutning för kronans räkning 1 , som nu bedrives genom SGU, bör ankomma pä styrelsen. Därvid bör lämpligen sakkunskapen hos SGU allt1 Det har inom kommittén diskuterats, huruvida icke den omständigheten alt statsmakterna vid genomförande av 1938 års gruvlag förbehöll kronan äganderätt till hälften av nya mineraltillgångar, medan rätten i övrigt skulle tillkomma enskild upptäckare, finge anses innebära att statsmakterna ansett det ur samhällelig synpunkt ändamålsenligt att inmutningsrätten

jämt anlitas. Detsamma gäller även undersökningar, som kronan enligt gruvlagen äger företaga vid enskilda inmutningar till utrönande av lämpligheten att begagna kronans rätt till andel, liksom vissa undersökningar avseende utarrenderade fyndigheter och dylikt. Slutligen torde styrelsen kunna ha önskemål om viss inriktning av SGU:s allmänna undersökningsarbeten i syfte att tillgodose de intressen styrelsen har att företräda. Ärenden rörande inmutningar och utmål för kronans räkning böra ankomma på styrelsen, men det kan sannolikt befinnas lämpligt att jämväl i framtiden uppdraga vissa åtgärder i dessa hänseenden ät SGU. I alla de nu angivna hänseendena fordras således ett intimt samarbete mellan styrelsen och SGU. Vid samråd, som ägt rum mellan oss och SGU i denna fråga, har från SGU:s sida framhållits att genom den utökade verksamhet, som kan komma att bli en följd av utvidgning av kronans ekonomiska intresse på gruvområdet, ämbetsverkets arbetsuppgifter sannolikt komme att så öka, att en utvidgning av personalorganisationen blir nödvändig. Vi dela denna SGU:s uppfattning och vilja framhålla, att en dylik utökning sannolikt är mera rationell än det alternativet, att den av oss föreslagna styrtisen skulle behöva förses med personal för de nu behandlade uppgifterna. Slutligen bör ett samarbete äga rum med domänverket i frågor, som gälla fyndigheter på kronojord, markägareavgäld och utnyttjande av kronomark

och därmed utnyttjandet av fyndigheterna i princip tillkomme det enskilda näringslivet (jfr prop. 1938: 48, sid. 102—103). En följd härav skulle bliva, att inmutningar för kronans räkning ej vidare borde förekomma eller, där inmutning skedde, kronans fyndigheter utbjödes till försäljning eller arrendering. 128

för gruvdrift, ävensom i ärenden rörande under styrelsens förvaltning stående skog eller nyttjanderätt till dylik.

5. Grundinstruklion De huvudlinjer vi i det föregående uppdragit för det föreslagna verkets ämbetsbefattning, ekonomiska förvaltning och redovisning, organisation, åligganden, befogenheter samt handläggning av ärenden, ha vi ansett oss böra sammanställa i vad som skulle kunna kallas en grundinstruktion. Denna torde böra läggas till grund för den instruktion, som sedermera kan komma att fastställas för verket. Ämbelsbefattning 1. Bergsindustristyrelsen åligger att a) förvalta kronan tillhöriga mineraliiska naturtillgångar med därtill hörande industriella och andra anläggningar ävensom annan egendom samt tillse att demna egendom blir på lämpligaste sätt utnyttjjad, b) företräda Kungl. Maj:l och Kronan i utövandet av de rättigheter och befogenheter, som härröra ur kronans innelhav av aktier ocli andelar dels i företag, ssom ha till ändamål alt förvalta eller utvimna mineraliska naturtillgångar, dels oelk i den mån Kungl. Maj:t därom fÖrordmar, i förelag, vilkas verksamhet avser vidareförädling av dylika mineral till färdliga industriråvaror, c) ulöva den rätt i av enskild upp:äckt etller ägd mineralfyndighet, som enligt lag kan tillkomma kronan, d) vidtaga de åtgärder för efterforskning c och undersökning av mineraliska naturttillgångar, som styrelsen finner lämplhiga, c) vidtaga eller, där åtgärden är av stöörre ekonomisk betydelse eller ansagsmeedel därför erfordras eller ärendet ejest skkall underställas Kungl. Maj:ts prövning, 1 hos Kungl. Maj:t föreslå förvärv elhr förswälj-

ning av mineralisk aaturtillgång eller av aktie i företag, annan egendom eller rättighet inom styrelsens verksamhelsområde, f) föreslå eller vidtaga åtgärder för utvinning eller förädling av mineraliska naturtillgångar eller för upptagande av annan verksamhet, g) med uppmärksamhet följa utvecklingen på området för styrelsens verksamhet och vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som styrelsen anser lämpliga. 2. Det åligger styrelsen alt, med tillvaratagande av det allmännas intressen, i sin ämbetsutövning tillse, att kronans egendom förvaltas och utnyttjas på ett planmässigt och ekonomiskt sätt. Ekonomisk

förvaltning

Styrelsen äger uppbära intäkterna av sin verksamhet, innefattande jämväl avgifter enligt arrende- och hyresavtal för av styrelsen förvaltad egendom samt intäkter enligt legodriftsavtal, avseende av styrelsen förvaltade fyndigheter eller industrianläggningar, ävensom köpeskilling för försåld egendom. Styrelsen skall med till förfogande stående medel täcka kostnaderna för sin verksamhet för förvärv av egendom. Stgrelsens redovisn ing 1. Styrelsen skall över sin ekonomiska förvaltning föra räkenskaper i den omfattning gällande bokföringslag och aktiebolagslag i tillämpliga delar föreskriva. 2. Styrelsen skall efter de grunder, som äro eller kunna bliva bestämda, som kostnader redovisa ränta på av styrelsen förvaltad fond. 3. A den egendom styrelsen förvaltar skola årligen verkställas avskrivningar efter affärsmässiga grunder. f. överskott av styrelsens verksamhet inlevereras till statsverket.

skall

. Det åligger styrelsen att inom tid, som därför är eller kan bliva bestämd, a) till vederbörande departementschef avgiva förvaltningsberättelse för nästföre-

gående år, åtföljd av balansräkning avseende den ekonomiska ställningen vid räkenskapsårets utgång samt vinst- och förlusträkning, ävensom motsvarande redovisningshandlingar för de företag, i vilka styrelsen företräder Kungl. Maj:t och Kronan som aktieägare, b) till riksräkenskapsverket avgiva nyssnämnda redovisningshandlingar rörande styrelsens förvaltning, c) till Kung. Maj:t avgiva förslag till stat för styrelsens kostnader under nästföljande år, d) till Kungl. Maj:t i finansdepartementet ävensom till riksräkenskapsverket avgiva förslag till beräkning av det överskott av styrelsens verksamhet, som bör upptagas i riksstaten för nästföljande budgetår, e) till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden och de framställningar i övrigt, som styrelsen finner böra göras hos nästföljande års riksdag. Organisation 1. Styrelsen består av en generaldirektör och chef, tillika ordförande i styrelsen, chefstjänstemännen hos styrelsen samt ytterligare fyra ledamöter. Hos styrelsen äro anställda dels vissa chefstjänstemän enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, dels, i mån av behov och tillgång på medel, icke ordinarie personal. Styrelsen äger att i mån av behov anlita biträde av sakkunniga. 2. Generaldirektören förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av högst sex år. Ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:l för en tid av högst två år. Chefstjänstemännen tillsältas av Kungl. Maj:t efter anmälan av styrelsen. övrig personal tillsättes av styrelsen. Stgrelsens och tjänstemännens befogenheter

åligganden

och

1. Generaldirektören är i främsta rummet Kungl. Maj:t ansvarig för styrelsens förvaltning. Honom åligger att handhava ledningen av den löpande förvaltningen samt att utöva chefsskapet över styrelsens personal.

2. Generaldirektören eller den han därtill förordnar äger företräda Kungl. Maj:t och Kronan såsom ägare till den under styrelsens förvaltning ställda egendomen och vid bolagsstämma eller möte med delägare i förening utöva den rösträtt, som tillkommer Kungl. Maj:t och Kronan såsom ägare av aktie eller andel, som av styrelsen förvaltas. 3. Närmast under generaldirektören handläggas ärenden av chefstjänstemännen. Ärendenas handläggning 1. Av de till styrelsens handläggning hörande ärendena skola följande avgöras samfällt av generaldirektören och styrelseledamöterna i plenum efter föredragning av generaldirektören eller befattningshavare hos styrelsen: a) yttranden och framställningar till Kungl. Maj :t i fråga av mera allmän eller väsentlig betydelse, b) viktigare frågor angående förvärv eller försäljning av fast egendom, gruvrättighet, aktie eller annan andel i företag ävensom begagnande av rätt till jordägare- eller kronoandel i utmål, c) fastställande av verksamhetsberättelse samt balansräkning och vinst- och iörlusträkning, d) drifts- eller arrendeavtal av större ekonomisk betydelse med enskilt företag, rörande driftanläggning, gruva eller utmål, e) andra frågor av större ekonomisk betydelse, f) besvär över styrelsens beslut, g) tillsättande eller entledigande av chefstjänsteman, h) ärenden angående ansvar å befattningshavare hos styrelsen för fel eller försummelse i tjänsten, i) annat ärende, som generaldirektören funnit böra avgöras i plenum eller vars hänskjutande till sådant avgörande för visst fall påfordras av samtliga övriga styrelseledamöter. 2. Pleniärenden avgöras samfällt av generaldirektören och styrelsledamöterna. Besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet. Vid lika röstetal för olika meningar äger generaldirektören utslagsröst. Dock skall vid 130

lika röstetal angående avsättning eller arman bestraffning av tjänsteman såsom styrelsens beslut gälla den mening, som innebär frikännande eller den lindrigaste påföljden. Vid avgörande av pleniärenden är styrelsen beslutmässig då generaldirektören och minst två av de utomstående ledamöterna deltaga i avgörandet. 3. I andra ärenden än pleniärenden äger generaldirektören ensam beslutanderätt. Följande ärenden skola dock avgöras i närvaro av såvitt möjligt samtliga chefstjänstemän: a) utlåtanden och framställningar till Kungl. Maj:t, b) tillsättande och entledigande av tjänstemän, c) frågor rörande personalens avlöningsoch tjänstgöringsförhållanden. 4. Ärenden av beskaffenhet att icke skäligen böra i varje fall underställas generaldirekrörens prövning må av generaldirektören överlämnas till annan befattningshavare för vederbörlig åtgärd.

6. Ämbetsverkets inrättande Såsom i det föregående angivits ha vi å ena sidan ansett det nödvändigt, att ett centralorgan enligt vårt förslag snarast möjligt kommer till stånd, men å andra sidan utgått från, att det endast successivt skall utbyggas till att omfatta samtliga de arbetsuppgifter, som det enligt vårt förslag slutligt bör ha. Av det förra skälet ha vi ansett det angeläget att framlägga vårt förslag så snabbt att proposition skulle kunna avlåtas till 1950 års riksdag, men därigenom har tiden icke medgivit att så i detalj ingå på arbetsuppgifterna, att vi kunna föreslå en färdig personalorganisation. Av det andra ovan angivna skälet torde det ej heller vara vare sig nödvändigt eller lämpligt att från början fullt utbygga organisationen. Det sy-

nes oss också som om den blivande styrelsen måste förutsättas fä större möjligheter att bedöma organisationens lämpliga form och omfattning efter hand som den får tillfälle att övertaga arbetsuppgifterna. De nu angivna orsakerna ha föranlett oss att, samtidigt som vi bestämt förorda att verket redan nu kommer till stånd, föreslå att det, med bibehållande av de av oss i det föregående angivna organisatoriska och ekonomiska huvudlinjerna, till en början ges en, vad personalorganisationen beträffar, mera provisorisk form, närmast överensstämmande med den för liknande fall tillämpade nämndformen. Detta skulle innebära att, sedan principbeslut om verkets inrättande fattats, styrelse och chef tillsättas. I den mån sedan personal erfordras, torde medgivande att anställa dylika efter hand kunna lämnas av Kungl. Maj:t. I första hand måste förutsättas att ett kansli inrättas. För såväl chef och styrelseledamöter som övrig personal skulle därvid ersättning utgå i form av arvoden efter de grunder, som tillämpats i fråga om andra myndigheter i nämndform. Den ekonomiska förvaltningen och redovisningen bör dock redan från början ske efter samma grunder som i det

framtida ämbetsverket. Arbetsuppgifterna böra även överensstämma med verkets, men från början torde uppgifterna böra begränsas och först efter hand, på förslag av styrelsen, utvidgas genom beslut av Kungl. Maj:t. Därvid förutsattes samarbete med de myndigheter och institutioner, från vilka uppgifterna övertagas. Kungl. Maj:t torde således böra bemyndigas att successivt besluta om överförande av arbetsuppgifter på det provisoriska verket inom ramen för det blivande verkets ämbetsbefattning. Sedan styrelsen vunnit tillräcklig erfarenhet och organisationen stadga, synes det böra ankomma på styrelsen att hos Kungl. Maj:t föreslå formerna för och omfattningen av verksorganisationen i form av instruktion och personalförteckning. Det definitiva förslaget skulle därefter av Kungl. Maj:t underställas riksdagen. Genom den nu föreslagna ordningen skulle man snabbt ernå de fördelar, som vi anse att verkets inrättande måste komina att innebära och undanröja hittillsvarande betydande olägenheter, samtidigt som det ej bleve nödvändigt för riksdagen att i förväg taga definitiv ställning till det blivande verkets omfattning.

XIV. SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG

I den senare delen av vår utredning ha vi, 1 efter att ha redogjort för utvecklingen av statens befattning med bergshanteringen sedan äldre tid samt för nuvarande splittrade handläggning av gruvärenden inom olika statliga myndigheter och institutioner, lämnat en översikt över den tidigare behandlingen av den föreliggande frågan om ett statligt centralorgan för gruvärenden. Sedan det första förslaget, avseende en statens gruvkommission, redan år 1913 lämnats av departemental- och kommerskollegiikommittéerna, har frågan sålunda varit uppe år 1938 i samband med proposition om ny gruvlag, i 1938 års gruvsakkunnigas år 1943 avlämnade betänkande med förslag till statens gruvstyrelse, i direktiven till 1945 års gruvsakkunniga, i tyskgruvekommitténs 1949 lämnade betänkande med förslag till utredning i frågan samt nu senast i direktiven till vår utredning. I fortsättningen 2 ha vi lämnat en sammanställning av gruvegendom med statsintresse, innefattande statsgruvefälten, helt eller delvis statsägda utmål till ett antal av 560, statsägda gruvföretag —- Mertainens Gruf AB, Ruotivare gruf AB samt det i förra delen av vårt betänkande föreslagna AB Statsgruvor —- samt det delvis statsägda LKAB. I anslutning härtill ha vi lämnat vissa uppgifter om nuvarande utnyttjande i olika former av de statsägda utmålen 1 2

Kap. IX. Kap. X.

och andelarna samt nuvarande intäkter av arrenden och legodrift ävensom för de nämnda bolagens ekonomiska ställning och intäkterna från LKAB. Därav framgår att för närvarande 103 utmål eller andelar i dylika äro utarrenderade och att intäkterna av arrenden under senaste tioårsperioden utgjort i medeltal 0,19 milj. kronor per år. Av legodrift har under år 1948 intäkterna utgjort 1,86 milj. kronor. Utdelning och royalty från LKAB under senaste tioårsperiod har i medeltal uppgått till 16,05 milj. kronor per år. Under samma tid bar i statlig gruvegendom i samband med legodrift investerats sammanlagt 13,49 milj. kronor. Nominella värdet av aktieinnehavet i de nämnda gruvföretagen utgör 70,4 milj. kronor. Härefter 1 ha vi först sökt sammanfatta de uppgifter, som torde ankomma pä statsmyndigheter i fråga om inmutningsbara mineralfyndigheter och funnit dem vara av två slag. Det ena slaget av uppgifter innebär i huvudsak ett tillvaratagande av ett allmänt samhälleligt intresse, medan det andra i första hand avser att tillgodose ett statsfinansiellt, mera företagsekonomiskt betonat intresse. Vi ha ansett, att för de förra uppgifterna finnas lämpade statsorgan, men föreslagit, att det för de senare snarast skapas ett nytt centralt organ. Vi ha till stöd för denna vär uppfattning i olika frågor lämnat redogörelse x

Kap. XI.

för uttalanden av departemental- och kommerskollegiikommittéerna är 1913, av 1938 års gruvsakkunniga, av olika remissmyndigheter över nämnda sakkunnigas betänkande samt av tyskgruvekommittén 1949. På grundval av de uppfattningar, som i de refererade uttalandena framförts, liksom av en del andra av oss närmare utvecklade skäl, ha vi kommit till den slutsatsen, att det förordade centralorganet bör ha att förvalta kronans gruvegendom och aktieinnehav samt tillvarataga kronans intressen i övrigt i fråga om inmutningsbara mineraltillgångar. I fråga om formen för centralorganet ha vi först behandlat den i direktiven förutsatta aktiebolagsformen. Av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på centralorganet, ha vi ansett att förvaltningen av gruvegendom och aktier med fördel kan fullgöras av ett statligt aktiebolag. Ett dylikt holdingbolag borde därvid uppbyggas efter mönster från det enskilda näringslivets koncernbildningar. Då det gäller tillvaratagande av kronans rätt enligt gruvlagen i enskilda utmål och en del därmed likartade ärenden ha vi emellertid funnit, att det måste vara ur allmänrättslig synpunkt betänkligt att låta utövandet av en kronan enligt lag tillkommande rättighet i förhållande till enskild person ankomma på etl aktiebolag. Vi ha därför ansett oss icke kunna förorda att centralorganet gives aktiebolags form. Vi ha i anledning av detta vårt ställningstagande även gått in på den principiella sidan av frågan om statlig industriell drift i form av aktiebolag eller ämbetsverk och kommit till den slutsatsen att ingendera formen torde vara helt lämpad härför, att aktiebolagsformen knappast innebär de fördelar framför verksformen, som åtminstone tidigare ansetts, men att å andra sidan äm-

betsverket i sin nuvarande form ej medför den befordran av rationalitet och planmässighet i en industriell verksamhet, som är önskvärd. Vi ha därför under hänvisning till vissa former för statlig verksamhet, som i utlandet funnit användning, föreslagit att en principutredning snarast verkställes rörande lämplig organisatorisk form för statlig industriell verksamhet. Emellertid ha vi icke ansett att inrättande av ett centralorgan för gruvärenden kan anstå i avvaktan på en dylik utredning utan föreslagit, att centralorganet skall inrättas i form av ett ämbetsverk, dock med de friheter i fråga om beslutandebefogenheter, personalorganisation och ekonomisk förvaltning, som gälla för affärsverken. Vidare ha vi i ett särskilt avsnitt 1 lämnat en redogörelse för statens intressen på de områden, som stå verksamheten avseende inmutningsbara mineralfyndigheter nära. Vi ha därvid behandlat de under koncessionslag liggande slagen av fyndigheter och redogjort för statens intressen i saltfyndigheter, för det statliga skifferoljeverket och förhållandena i fråga om uranmalmsfyndigheter. Bland fyndigheter av andra slag ha vi även berört det statliga torvförädlingsföretaget. Vidare ha vi redogjort för statens intressen i fråga om järnförädling och de statliga företagen Norrbottens Järnverk AB och Laxå bruks AB. Vi ha därefter diskuterat i vilken utsträckning de angivna intressena med fördel skulle kunna inordnas under det föreslagna centralorganet för gruvärenden och funnit, att de ej inmutningsbara mineraltillgångarna naturligt höra dit och att av tekniska och organisatoriska skäl även järnförädlingen borde föras dit, men i fråga om 1

Kap. XII. 133

tidpunkten för de olika hithörande företagens överförande ha vi av olika skäl ansett, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att, då så senare befinnes lämpligt, besluta härom. Härefter 1 ha vi närmare behandlat det förordade centralorganets ämbetsbefattning, ekonomi, organisation in.ni. och i en sammanfattning angivit huvudlinjerna för det föreslagna ämbetsverket, för vilket vi föreslagit benämningen bergsindustristyrelsen. Slutligen ha vi — med hänsyn till dels att ett centralorgan på området snarast bör komma till stånd, dels att, å andra sidan, den för uppdragets fullgörande tillmätta tiden icke medgivit upprättande av ett detaljerat förslag till personalorganisation, dels ock att det nya verket bör uppbyggas successivt — föreslagit, att verket till en början gives en provisorisk organisatorisk form och att frågan om den definitiva personalorganisationen får underställas en kommande riksdag. I anledning av vad vi sålunda anfört få vi föreslå att ett ämbetsverk, bergsindustristyrelsen, under formen av affärsdrivande verk inrättas i enlighet med vårt förslag, att bergsindustristyrelsen successivt utbygges, att den till en början gives den av oss föreslagna provisoriska for1

Kap. XIII.

men och att ställning till den definitiva organisationen tages först vid senare tidpunkt efter förslag av styrelsen, att från fonden för förlag till statsverket efter hand till en nyinrättad bergsindustristyrelsens fond överföres ett belopp, som svarar mot värdet av egendom, som skall förvaltas av styrelsen och att från fonden för statsverkets aktier till fonden för bergsindustristyrelsens aktier efter hand överföres ett mot dessa aktiers värde svarande belopp, att riksgäldskontoret bemyndigas teckna borgen för en tillfällig kredit åt bergsindustristyrelsen av högst 500 000 kronor, alt kungörelsen den 20 oktober 1899 (nr 76) om begagnande av kronans jordägareandel i gruva och den 15 november 1907 (nr 96) med föreskrifter i fråga om bestämmande å kronans sida av beloppet utav den arrendeavgift, som skall erläggas för kronans jordägareandel i gruva m. m. upphävas, och att Kungl. Maj:ts beslut den 5 april 1940 angående arrendenämndens arbetsuppgifter upphävas i samband med att nämndens arbetsuppgifter överföras pä bergsindustristyrelsen samt att utredning snarast verkställes om de lämpliga organisatoriska och ekonomiska formerna för statlig industriell verksamhet.

FORTECKNING OVER UTREDNINGENS LEDAMÖTER, SEKRETERARE OCH EXPERTER

De Ö D E E N , STIG,

sakkunniga

f. d. generaldirektör,

ordförande.

BENGTSON, ERIK, direktör. MATTSON, EDWARD, RYBECK, E B B E ,

förbundsordförande.

auktoriserad revisor.

Sekreterare ASPLUND, O L O F ,

byråsekreterare.

Experter FRENDIN, TORSTEN, arkitekt, f. d. överingenjör,

i anläggningstekniska

frågor.

LANDEGREN, C. A., förste byråingenjör, i frågor rörande statens

gruvegendom.

LINDSTRÖM, ERIK, auktoriserad revisor, i bokföringstekniska

m. fl. frågor.

MURRAY, CARL, NORBERG,

byråchef, i

finansfrågor.

Erik, statskommissarie, i administrativt-organisatoriska

PALME, RUTGER, direktör, f. d. byråchef, i juridiska

och administrativa

frågor. frågor.

KÄLLFÖRTECKNING

Förteckning över källor, HOUI anlitats vid utredningen, till vilka hänvisning skett eller som i övrigt äro av intresse vid behandlingen av i betänkandet berörda frågor.

Propositioner och riksdagsskrivelser. Atomforskning, aktieteckning i AB Atomenergi 1947: 313 403 Försvarsväsendets centrala förvaltning, organisationen av 1943:180 319 kast egendom, bemyndigande för Kungl. Maj:t att försälja 1949: 87 242 D:o, d:o jämte särskilt bemyndigande beträffande viss av vattenfallsstyrelsen förvaltad fast egendom 1943: 165 248 Gruva, förslag till lag om inlösen i vissa fall av rätt till 1949: 219 —2 Gruvlag, förslag till ny 1938: 40 1G5 Gruvskogarna i riket, avtal rörande 1943: 139 300 Laxå bruks AB, överförande i statens ägo 1947: 318 402 Legodriften i Västerbotten, investeringar i statens anläggningar m. m. 1940: 77 1 96 D=o 1942: 119 253 D:o 1<)43:295 344 D:o 1945; 229 459 !>:<> 1947: 128 380 D:o 1948: 160 251 D:o 1949:1:31 30 D:o 1949: 2 28 Malmavtalet, avtal mellan TGO och LKAB 1907:107 121 o. 122 D:o 1908: 170 221 D:o 1927: 241 .'512 D:o, ökning av i avtalet medgiven maximal brytning 1948:141 164 Norrbottens Järnverk AB, aktieteckning i 1939: 70 l 98 D:o, ytterligare aktieteckning i 1941:322 521 D:o, anslag till 1944: 283 406 D:o, ytterligare aktieteckning i 1944: 305 503 D:o, ytterligare aktieteckning i 1946:302 467 D:o, ytterligare aktieteckning i 1947: 267 390 Ruotivare gruf AB, förvärv av aktierna 1939: 255 274 Salt, olja och gas, anslag för djupborrning efter (Höllviken) 1941: 52 136 D:o, d:o (Höllviken) 1942: 159 204 D:o, d:o (Höllviken) 1945: 31 92 D:o, d:o (Skåne) 1947: 150 401 1 Svenska Skifferolje AB, aktieteckning i 1940: 63 81 D:o, ytterligare aktieteckning i 1941: 232 305 D:o, lån till 1943: 25 49 D:o, avskrivning av kapitalinvesteringar i 1944: 157 392 D:o, ytterligare aktieteckning i 1947: 219 381 l):o, anslag till täckande av vissa kostnader hos 1948: 69 154 D:o, ang. den framlida verksamheten i 1949: 143 273 Statens skogsindustrier AB, inrättande av 1941: 68 243 Svenska tobaksmonopolet, utövande av statens tobaksmonopol genom 1914: 254 1 261 Torvförädling, anläggning för AB Svensk Torvförädling 1939: 71 1 85 D:o, anslag för forskning 1949: 1: 12 10 1 2

136 Urtima riksdag. Ännu ej beslutad av riksdagen.

Lagstiftning m. ni. Administration av vissa bolag, Lag om, den 14 december 1945 (nr 885) Aktiebolag, Lag om, den 14 september 1944 (nr 705) Bergsstaten, Kungl. Maj:ts instruktion för befattningshavarna vid, den 27 juni 1929 (nr 204), ändrad 1939 (nr 439) Fast egendom, K. Girk. till statsmyndigheterna ang. försäljning av, den 10 juni 1949 (nr 434) Flyktkapitalbyrån, Kungl. Maj:ls instruktion för, den 20 juni 1945 (nr 524) Försvar av vissa utmål, KBr den 27 september 1924, 14 mars 1930 och 18 september 1936 med föreskrift att vidare åtgärder ej skola vidtagas för Grufvestadga den 12 januari 1855 (nr 9) D:o den 16 maj 1884 (nr 24) l):o, ändring av, den 20 oktober 1899 (nr 76) D:o, d:o, den 12 augusti 1910 (nr 89) innefattande ändring av 3 § (förbud mot inmutning ä statsgruvefält) Gruvlag den 3 juni 1938 (nr 314) Inmutning ä kronojord i Norrbottens län, Lag om inskränkning i rätten till, den 6 juni 1902 (nr 48) l):o å kronojord i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, Lag om inskränkning i rätten till, den 19 april 1907 (nr 15) l):o d:o, Lag om begränsad rätt till, den 31 maj 1918 (nr 288) D:o d:o, Lag om inskränkning i rätten till, den 28 april 1926 (nr 88) D:o inom statsgruvefält, se Grufvestadga Inskränkning i rätten att förvärva fast egendom in. m., Lag om, den 30 maj 1916 (nr 150) Koinmerskollegium, Kungl. Maj:ts instruktion för, den 27 juni 1929 (nr 222), ändrad 1938 (nr 453), 1939 (nr 438), 1947 (nr 832) och 1949 (nr 465) Kungl. Maj:ts Placat och Förordning angående de förmåner, vilka alla de i gemen hava alt njuta, som här i riket och därunder lydande provinser några metall- samt mineralstreck och nyttiga bergarter uppfinna, angiva och i gång bringa, den 27 augusti 1723 Nämnden för värdering av kronans jordägareandel i gruva, KBr till kommerskollegium ang. visst uppdrag ät, den 5 april 1940 Restitutionsnämnden, Kungl. Maj:ts instruktion för, den 29 juni 1945 (nr 226) Statens gruvegendom, KBr till kominerskollegium ang. förvaltningen av, den 17 maj 1923 Statsgruvefält, utläggande av, Kungl. kung. den 2 december 1910 (nr 137) l):o, d:o, Kungl. kung. den 11 juni 1918 (nr 372) D:o, d:o, Kungl. kung. den 12 april 1929 (nr 59) l):o, d:o, Kungl. kung. den 22 september 1933 (nr 557) D:o, d:o, Kungl. kung. den 24 mars 1939 (nr 83) Stenkolsfyndigheter, Lag ang. eftersökande och bearbetande av, den 28 maj 1886 (nr 40) D:o, Lag om ändringar i och tillägg till (saltfyndigheter), den 7 maj 1917 (nr 185) D:o, Lag om tillägg till (olje- ocli gasfyndigheter), den 5 maj 1933 (nr 180) D:o, Lag om ändring i (alunskifferfyndigheter), den 30 juni 1942 (nr 511) I):o, Lag om tillägg till (fyndigheter av uranhaltigt mineral), den 21 december 1945 (nr 811) Sveriges geologiska undersökning, Kungl. Maj:ts instruktion för, den 22 december 1921 (nr 797), ändrad 1925 (nr 285), 1940 (nr 22) och 1940 (nr 310) Utarrendering av kronans jordägareandel, Kungl. kung. ang., den 15 november 1907 (nr 97) Utländsk egendom, Lag om kontroll av viss, den 29 juni 1945 (nr 522) D:o, Lag om ändring av, den 14 december 1945 (nr 887)

Statliga utredningar. Departementalkommitterades betänkande 11:8, avgivet den 5 juli 1913 gemensamt med kommerskollegiikommittén Betänkande med förslag till ny grundlag (SOU 1924: 10) Malmtillgången i Norrbottens län, utredning ingående i malmkommissionens betänkande, den 31 mars 1923 av E. S. Berglund (SOU 1924:33) Gruvlagstiftning, Yttrande ang. allmänna principer för en ny gruvlagstiftning, avgivet av socialiseringsnänmden (SOU 1927: 14)

Malmkommissionens slutbetänkande, Utredning ang. nyttiggörandet av statens norrländska malmfyndigheter (SOU 1924:32) 1938 års gruvsakkunnigas betänkande (SOU 1943: 45) Tyskgruvekommittén, Utredning rörande vissa tidigare tyskägda gruvföretag, den 29 januari 1949. Ej offentlig.

Annan litteratur. Assarsson G. On the winning of salt from the brines in southern Sweden, SGU C: 501, Stockholm 1949. Brotzen E. De geologiska resultaten från borrningarna vid Höllviken: Del II, SGU C: 505. Under tryckning. Carlberg J. Ö. Svenska bergverkens uppkomst och utveckling in. m., Historiskt sammandrag av, Stockholm 1879. Du Rictz T. Nyare undersökningar inom Remdalens malmtrakt och dess omgivningar, SGU C: 439, 1941. Cavclin S. Geologv and ores of the Malånäs district. SGU C: 424, 1939. Gcijcr P. Tuolluvaara malmfälts geologi, SGU G: 290, 1920. Geijer P. och Magnusson N. ti. Mullmalmer i svenska järngruvor, SGU C: 338, 1926. Geiyer P. Gällivare malmfält, SGU Ca: 20, 1927. — Berggrunden i malmtrakten Kiruna—Gällivare—Pajala, SGU C: 366, 1931. Geijer P. och Magnusson N. II. De mellansvenska järnmalmerneas geologi, SGU Ca: 35, 1941. Geijer P. Järnmalmer i Norrbottens län, Fjärde Härnöinässan 1944, s. 17—26, Umeå 1941. — Sveriges malmtillgångar, Industriens upplysningstjänst Serie C: 1, Stockholm 1948. Hammarskjöld Hj. L. Om grufregal och grufegendom i allmänhet, Uppsala 1891. Högbom A. Skelleftefältet, SGU C: 389, 1937. Sundius N. Oljeskiffrar och skifferoljeindustri, SGU C: 441, 1941. Tegengren F. H. Järnmalmstillgångarna i mellersta och södra Sverige, SGU Ca: 8, 1912. — Sveriges ädlare malmer och bergverk, SGU Ca: 17, 1924. Törnebohm A. E. Geologisk översigtskarta öfver Sveriges berggrund, SGU B a : 6 , 1901. Westergård A. H. Nya djupborrningar genom äldsta ordovicium och kambrium i Östergötland och Närke, SGU C: 437, 1940. — Skifferborrningarna i Yxhultstrakten i Närke 1940, SGU C: 442, 1941. ödman O. H. Geology and ores of the Boliden deposit, SGU C: 438, 1941.

FÖRKLARINGAR AV FACKTERMER

Ag, kemiskt tecken för silver Alunskiffer, kolhaltig svavelkisförande lerskiffer, användbar som bränsle i kalkugnar samt för olje- och gasframställning Ammoniumsulfat, svavelsyrad ammoniak, viktigt kvävegödselmedel Anrikning, avskiljande av malmmineral ur mindre malmrika bergarter efter dessas finfördelning genom krossning, målning och siktning Anrikningsverk, anläggning för anrikning Anstå. En malm säges anstå inom de gränser, där bergarten innehållecr ekonomiskt utvinningsbar malm i samlad kropp Ansökningsavgift, avgift, som enligt gruvlagen 0 § 3 mom. skall erläggas av ium u t a r c samtidigt med ansökan om inmutning Apatit, klor- eller fluorhaltigt kalciumfosfat mineral, betydelsefullt som råmaterial för konstgödsel Arrende, i detta fall rättsförhållande, som uppkommer, då nyttjanderätt till utmål eller andel däri av ägaren mot ersättning överlåtes på annan As, kemiskt tecken för arsenik Au, kemiskt tecken för guld Avgäld, avkastning av viss rättighet, som upplåtits till annan ivsänkning, upptagande av schakt eller sänkning av botten (sula) i schakt eller arbetsrum Avsänkningshaslighct, den årliga ökningen av det djup, vara brytningsarbete utföres Bergshantering, sammanfattande benämning på verksamhet avseende utvinning av mineraliska naturtillgångar och deras förädling till färdiga industriråvaror Bi, kemiskt tecken för vismut Blodstensmalm, järnglansmalm, detsamma som hematit Blyglans, mineral av blysulfid (svavelbly), bildar den viktigaste blymalmen, ofta silverförande Cu, kemiskt tecken för koppar Djupundersökningar, undersökning av en fyndighet genom schaktsänkning, ortdrivning och/eller borrningar

Ej inmutningsbara mineral, mineral vilkas utnyttjande ej faller under gruvlagen Etage, vid underjordsbrytning benämning på de på samma djup belägna arbetsrummen och orterna Fe, kemiskt tecken för järn Flotation, metod för anrikning av finfördelat malmmaterial genom utnyttjande av ytspänningsfenomen i ett vätskebads yla eller i ett skumskikt Fyndighet, bergart innehållande malm eller annat ekonomiskt ulvinningsbart mineral, på dess i jorden anträffade plats Fält, sammanfattande benämning på närliggande och geologiskt sammanhörande fyndigheter eller gruvor. Även benämning på en malmfyndighets längdutsträckning Eörsvarsavgift, den avgift som enligt 55 § gruvlagen av utmålsinnehavaren årligen skall erläggas till vederbörande bergmästareämbete för alt äganderätten skall upprätthållas. Även enligt äldre lag (gruvestadgan) skulle försvarsavgift erläggas, dock endast för det fall att icke gruvarbete i viss omfattning bedrevs (försvarsarbete) Gasol, gasblandning av olika kolväten, erhållen vid raffinering av råoljor, t. ex. skifferolja Grafit, kristalliserad men lös form av kol, utgångsmaterial för framställning av blyerts, båglampskol, smörjämnen, färger m. m. Gratial, penningunderstöd som ej utgår på grund av av talsmässig eller annorledes reglerad skyldighet utan "ex gratia" (av nåd) Grovvalsverk, valsverk vari i ett järnverk de första arbetsoperationerna försiggå vid bearbetning av järn till valsprofiler eller plåt. De fortsatta operationerna äga rum i medium- och finvalsverk Gruvestadga, äldre gruvlag, grufvestadga 1855 och 1884 Gruvlag, lag reglerande rättsförhållandena ifråga om inmutningsbara mineraltillgångar. Nu gällande gruvlag av den 3 juni 1938 Gråberg, benämning på de delar av brutet berg, som äro ofyndiga, d. v. s. ej innehållande det avsedda mineralet i ekonomiskt utvinningsbar halt

Götverk, anläggning i järnverk för utvinning av smidbart järn eller stål genom bessemer-, martin-, degelståls- eller elektroprocess Hematit (hämatit), blodstensmahn, omagnetiskt järnmalmsmineral, bestående av järnoxid Hängande, vid ett i sidled lutande (sidoslupande) malmlager det ovanförliggande berget Impregnation, det förhållandet att malmmineral förefinnes finfördelat i sidobergarten eller mineral från denna i malmen Inmutareandel, den del av äganderätten (hälften) till en inmutad fyndighet, som enligt gruvlagen (liksom enligt tidigare lag) tillkommer inmutaren Inmutning, handling, varigenom en person (inmutare) enligt 2 kap gruvlagen förvärvar viss rätt till mineralfyndighet Inmutningsbara mineral, mineral vilkas utnyttjande faller under gruvlagen Intrångsersättning, ersättning Ull markägare enligt 30—39 §§ gruvlagen Jordägareandel, den del av äganderätten (hälften) till en inmutad fyndighet som enligt äldre lag (gruvestadgan) tillkom markägare (markägarna) Kisförekomst, fyndighet av malm, vari ingå järnsulfid ensamt eller i komplex förening med andra metaller, exempelvis koppar, bly, zink etc. Kommunikationsort, se ort Komplexa malmer, malmer med mineral av två eller flera metaller så intimt b'andade, att de först med selektiv flotationsanrikning k u n n a fullständigare nyttiggöras Koncession, det förfarande varigenom staten tillägger en enskild rätten till sådana mineral för vilka lagen av den 28 maj 1880 angående stenkolsfyndigheter m. m. äger tillämpning (stenkol, olja, gas, alunskiffer, salt, uranmalm) Kronoandel, den del av äganderätten (hälften) till en inmutad fyndighet som kronan enligt 5 kap. gruvlagen äger anmäla sig tillbegagnande av eller för vilken eljest viss avgäld skall utgå till kronan. Krossverk, anläggning för sönderdelning av uppfordrat berg till för försäljning eller anrikning lämpad stvcke- eller kornstorlek Kvartsrandmalm, av växellagrade kvartsoch järnmalmsskikt uppbyggd malmfyndighet Lave, ovanjordsanlägning över uppfordringsschakt, innehållande utlastningsanordningar samt bryfskivor eller i vissa fall även hissmaskin (gruvspel)

140 Legodrift, en malmfyndighets och för dess utnyttjande avsedda anläggningars drivande för ägarens räkning av annan mot ersättning Leptit, finkornig bergart i urberget, vari i allmänhet de mellansvenska malmförekomsterna ligga Liggande, vid ett i sidled lutande (sidostupande) malmlager det underliggande berget Limonit, mineral utgörande huvudsakligen amorft järnhydrat, vanligen avsatt ur järnhaltigt vatten som sjö- och myrmalm. Här använt om genom vittring ur fast järnmalm uppkommen mullmalm LKAB, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag Magasin, vid underjordsbrytning enligt viss metod (magasinsbrytning) arbetsrum, som utsprängts i malmen och från vilkas botten genom s. k. tappgluggar det losssprängda berget urlastas till vid- eller underliggande ort Magnesia, magnesiumoxid eller magnesiumkarbonat Magnesit, mineral bestående av magnesiumkarbonat, användes som råvara för eldfast tegel m. m. Magnetisk anrikning, avskiljande av järnmalmsmineralet magnetit ur det flnkrossade bergmaterialet med användande av malmens magnetiska egenskaper på magnetiska separatorer Magnetit, magnetiskt järnmalmsmineral bestående av järnoxidoxidul Malm, mineralmassa med sådan halt av metall, att denna kan ekonomiskt utvinnas Malmanledning, vid undersökningsarbeten påvisad sannolik malmfyndighet Malmavtal (malmfältsavtal), benämning på de avtal, som första gången 1907 och sista gången 1927 med kompletteringsavtal vid olika tidpunkter, senast 1938, träffats mellan Kungl Maj:t och kronan å ena sidan och TGO, LKAB m. fl. å andra sidan avseende utnyttjande av järnmalmsfyndigheter inom Gällivare, Kiruna och Luossavaara malmfält. Det nuvarande, år 1947 förlängda malmavtalet utgår den 30 september 1957, varvid tillsägelse om inlösen skall göras senast den 30 september 1955. Malmfält, sammanfattande benämning på närliggande och geologiskt s a m m a n h ö rande malmfyndigheter Malmhaltigt berg, bergart innehållande malmmineral i sådan halt att den ekonomiskt låter sig utvinna Malmkropp, oftast i sidled "stupande" och i längdled (fält) lutande bergmassa, inom vilken malmhalten medger ekonomisk utvinning

Malmstreck, benämning på närliggande malmkroppar och malmanledningar Malmstråk, se malmstreck Markägareavgäld, den avgäld som enligt 53 § gruvlagen skall utgå till markägare Masugn, hytta, ugnsanläggning för utvinning av tackjärn ur järnmalm Mellanficka, vid underjordsbrytning i berget utsprängt rum, vari bergmaterialet från en under jord placerad grovkross tippas för uppfordring Mineral, i jordskorpan förekommande färdigbildade, vanligen fasta men stundom flytande eller gasformiga material, varur de ingående grundämnena ej kunna urskiljas genom fysikaliska metoder Mineralull, av mineral framställd ulliknande produkt för isoleringsändamål Mn, kemiskt tecken för mangan, viktig legeringsmetall Mo, kemiskt tecken för molybden M0S2, molybdenglans, mineral bestående av molybdensulfid Mullmalm, i naturen förekommande finfördelad, i regel vittrad järnmalm Ni, kemiskt tecken för nickel A'iud, egentligen höjdläget av botten (sulan) i arbetsrum eller ort, även detsamma som etage. Höjdläget angives i regel i meter under visst nollplan Odisponerad kronojord, kronan tillhörig mark, som icke för stadigvarande bruk är till enskild upplåten Ort, för gruvbrytning utförd gång mellan eller från under jord belägna arbetsrum. Orter drivas antingen för tillredning för andra underjordsarbeten, för kommunikation mellan arbetsrum (kommunikationsort) eller för undersökningar (undersökningsort). Orterna kunna antingen gå i malmlagrets längdriktning (fältorter) eller i tvärled (tvärorter). De kunna vidare vara horisontella eller oekså lutande eller vertikala (stigorter) P, kemiskt tecken för fosfor. Högre fosforhalt gör järnmalm oanvändbar för vissa proceseser för järn- och stålframställning. Man skiljer mellan fosforren (mindre än 0 , 0 0 3 % P), fosforfattig (0,003—0,03 °/o P) och fosforrik järnmalm. Se thomasverk. Pb, kemiskt tecken för bly Plockband, transportband vara det uppfordrade och krossade beerget framföres och för hand sovras Primamalm, vid sovring erhållen malm med högre metallhalt Prospektering, malmletning, efterforskning av malmer enligt olika metoder och med tillhjälp av olika instrument

Regalrätt, kunglig rätt, kronan tillkommande inkomstgivande rättighet, särskilt kronan förbehållen äganderätt Royalty, i detta fall penningersättning för i samband med malmavtalet upplåten rätt

.V, kemiskt tecken för svavel, förekommer bl. a. i mineralet svavelkis som användes för svavclsyrcframställning samt som förorening i de flesta malmer Sckundamalm, vid sovring erhållen malm med lägre metallhalt som ändock är säjbar SGU, Sveriges geologiska undersökning Sintcrverk, ugnsanläggning för behandling av finkornig malm till sintrat material i styckeform 5/5- och myrmalm, se limonit Skarn, benämning på från den omgivande bergartsmassan avvikande bergarter, i vilka malmen ofta närmast ligger inbäddad Skarnmalm, skarn järnmalm, järnmalm med större inblandning av skarnmineral och mer eller mindre kvartsfattig Skifferoljeasfalt, asfalt framställd av skifferolja Skip, hisskorg för berguppfordring med anordning för tömning genom öppning i botten eller tippning 5 % , slutprodukt från anrikning Sovra, frånskilja gråberget från det uppfordrade och krossade bergmateriulel Sovringsverk, anläggning för sovring Statsgruvefält, området inom vilket enligt Oeslut av statsmaklerna enskilda förbjudits inmuta Styckemalm, malm i styckeform till skillnad från mull (-malm) och slig Substansminskning, minskning av den beräknade malmkvantiteten i en gruva genom brytning Sulfidmalm, malmmineral beslående av silllider, såsom av järn, koppar, bly, zink o. s. v. Svartmalm, benämning på magnetit Sonat utmål, utmål, vartill i utmålsrätten gått förlorad

TGK, tyskgruvekommittén, tillsatt den 5 juni 1948, betänkande avgivet den 29 januari 1949 TGO, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund Thomasverk, anläggning för utvinning enligt thomasmeloden av smidbart järn urfosforhalt igt tackjärn Torvförädling, utvinning av torv ur torvmossar och dess bearbetning genom torkning, pressning, pulverisering etc. till bränsle eller isoleringsmaterial

Uppfordringsverk, anläggning för uppfordring av berg ur gruva, i allmänhet bestående av lave och spelhus (hissmaskineri), stundom båda förenade Uranmalm, malm innehhållande kemisk förening av uran Utmål, det område som enligt 4 kap. gruvlagen inmutare må använda för bearbetning av inmutad fyndighet W, kemiskt tecken för volfram, metall som

användes för stållegering och i elektroindustrien IVO3, volframoxid, ingår bl. a. i mineralet scheelit Våtmekanisk anrikning, anrikning av finfördelat malmmaterial genom behandling i sättmaskiner, skakbord, filter, avsättningsbassänger o. dyl. Zn, kemiskt tecken för zink

Bilaga 1.

KÖPEAVTALET RÖRANDE TYSKGRUVORNA

Restitutionsnämnden h a r med sföd av 1 § första stycket lagen den 14 december 1945 om administration av vissa bolag m. m. förordnat dels genom beslut den 11 maj 1946 att Hörkens Gruvaktiebolag skulle från och med den 22 juni 1946 sättas under administration, dels ock genom fem olika beslut den 4 juni 1947 att Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna skulle från och med den 1 augusti 1947 sättas under administration. I anledning härav har Flyktkapitalbyrån såsom administratörer förordnat dels beträffande Hörkens Gruvaktiebolag f. d. kommerserådet Karl Sidenvall, dels ock beträffande övriga ovannämnda bolag Sidenvall och hovrättsrådet Olof Söderström. Efter vidtagna utredningar angående dispositionen av bolagens egendom jämte därmed sammanhängande spörsmål har Kungl. Maj:t den 18 mars 1949 anbefallt Flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna att i samråd med direktören Alvar Lindencrona i egenskap av särskilt tillkallad utredningsman upptaga förhandlingar med bl. a. utsedda företrädare för svenska staten om försäljning av de gruvor, som ägas av de sex ovan uppräknade aktiebolagen, jämte annan bolagen tillhörig egendom av betydelse för gruvdriften, varjämte Kungl. Maj:t samtidigt föreskrivit, att försäljningsavtal skulle av Flyktkapitalbyrån underställas Kungl. Maj:t för godkännande. Genom beslut den 2 september 1949 har Kungl. Maj:t därefter anbefallt Flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna att i samråd med Lindencrona upprätta avtal med företrädare för svenska staten om försäljning av bolagens gruvor och ovannämnda egendom, varefter Flyktkapitalbyrån meddelat administratörerna detta uppdrag. I anledning härav träffas mellan Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag och Aktiebolaget nya Noragruvvorna, säljare, å ena sidan, samt Kungl. Maj:t och Kronan, genom f. d. generaldirektören Stig ödeen och aukt. revisorn Ebbe Rybeck, köpare, å andra sidan, under förutsättning av Riksdagens bifall till Kronans förvärv, följande

Köpeavtal § 1. Säljarna överlåta härmed och försälja till köparen dels (med undantag som i § 5 sägs) all fast egendom tillhörig Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna, vilken fasta egendom förtecknats för varje bolag i bilaga 1—61 till detta köpeavtal dels ock säljarnas övriga anläggningstillgångar innefattande alla med den fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande rättigheter, i magasin i gruvorna befintliga ej uppfordrade malmlager, ävensom till anläggningstillgångar hänförliga maskiner och inventarier med undantag dock av eventuella för driften ej omedelbart erforderliga reservexemplar. För den i denna paragraf angivna egendom erlägger köparen i enlighet med anbudet ett belopp av 9 300 000 kronor. Härifrån avräknas dels 1 300 000 kronor för värdeminskning, som anläggningarna undergått under tiden från och med den 1 april 1949 till och med den 31 mars 1950, dels ock 100 000 kronor för viss i anbudet angiven mark i Nyköpings stad och Helgona socken. Den sålunda till 7 900 000 kronor beräknade köpeskillingen skall betalas till säljarna den 1 april 1950, vid vilken tidpunkt köparen tillträder egendomen. Säljarna skola vid köpeskillingens erläggande överlämna för lagfart erforderliga köpebrev, gravationsbevis och övriga handlingar. § 2. Köpet avser egendomen med den omfattning densamma har och i det skick den befinner sig den 1 april 1950. Köpeskillingen enligt § 1 avser den egendom, som tillhörde säljaren den 1 april 1949 i det skick den befinner sig den 1 april 1950, och iir bestämd under förutsättning att den under tiden 1 april 1949 111 mars 1950 ej undergått annan värdeminskning eller värdeökning än sådan av normalt slag. Därutöver tillkommen egendom, som ej avser ersättningsanskaffning, normalt underhåll, o. dyk, skall köparen betala efter dess anskaffningsvärde. § 3. Köparen förbinder sig att samtidigt med anläggningstillgångarna övertaga med den normala gruvdriften sammanhängande, bolagen tillhöriga lager av material, färdiga produkter, fordringar och skulder inklusive bolagen åvilande pensionsutfästelser (bil. 7). 1 Köparen övertager de förpliktelser, som sammanhänga med de vid tillträdet löpande leveransavtalen i den mån dessa ingåtts efter det respektive bolag satts under administration. Köpeskillingen för material och lager skall bestämmas med utgångspunkt från följande priser: 1

Här ej medtagna.

För material: Den 1 april 1950 gällande anskaffningspriser, dock högst bolagens anskaffningskostnad, med skäligt avdrag för inkurans. För färdiga p r o d u k t e r : Den 1 april 1950 gällande försäljningspriser med avdrag för dels skäliga försäljningskostnader, dels 10 procent å försäljningspriset. Fordringar och skulder övertagas till det värde de hava den 31 mars 1950. Pensionsutfästelserna skola därvid beräknas efter försäkringstekniska grunder. § 4. I händelse av tvist vid beräkningen av värdet av tillägg enligt § 2, andra stycket, samt av omsättningstillgångarna och skulderna enligt § 3 äro parterna ense därom att sådan tvist skall hänskjutas Ull avgörande av skiljemän enligt lag. § 5. Parterna äro ense därom att följande i bolagens balansräkningar av nedan angivna data redovisade poster icke skola ingå i överlåtelsen enligt detta köpeavtal, nämligen a)

Hörkens Gruvaktiebolag _.„ 0 Tillgångar: Kassamedel F o r d r i n g a r (hos AB Bankirfirman Alfred Berg)

Belopp enligt balansräkning n/u 1 9 4 8 . 195: 86 57 207: 25

Skulder: Tyska skulder Villkorlig skuld till G.f.B

8 944: 51 824 493:12

b)

lillgangar: F o r d r i n g a r å tyska gäldenärer Kassamedel

Belopp enligt balansräkning sij^ 1 9 4 7 . 8 713: 92 3 212 22G: 71

Skulder: Till tyska intressenter Till tyska fordringsägare Malmavräkningar Villkorlig skuld till aktieägarna

14 232 912: 94 311 281: 36 25 567: 68 11 332 999: 35

c)

Håksbergs

nya grufaktiebolag

Grufaktiebolaget

Lekomberg

Tillgångar: Svenska statens försvarslån 1941 F o r d r i n g a r hos tyska företag F o r d r a n hos Fosdalen Bergverks AS F o r d r a n avseende bristande redovisning Kassamedel (inkl. fordran hos Lekomberg pensionsanstalt) . .

io

Belopp enligt balansräkning 3 y i 2 1947. 25 000: — 819: 02 2 695: 16 42 498: 80 1 221 588: 38

ur»

Skulder: Feno G.m.b.H Skulder till tyska fordringsägare Villkorlig skuld till aktieägarna d)

Aktiebolaget

2 523 262: 56 156 868: 84 1 605 870: —

Stollbergs grufvor och anrikningsverk

'Tillgångar: Fordran å Ludvika Gruf AB, Hemgruvan Kassamedel

Belopp enligt balansräkning 31 /i2 1947. 20 091: 56 1 069 378: 08

Skulder: Till tyska intressenter Till tyska fordringsägare Villkorlig skuld till aktieägarna

2 072 037: 68 95 464: 91 3 185 373: 39

ro

u i

B e l o p p enligt

grufveaktiebolag

Tillgångar: Fordran å AB Smålands Taberg Kassamedel Aktier i Skandinaviska Gruv AB Aktier i AB Smålands Taberg Fordran å Skandinaviska Gruv AB Gruvfinansiering

balansräkning 3 % 1947. 2 820: 94 541 186: 71 44 400: — 319 000: — 717 969: 82 16 7 029: 97

Skulder: Tyska skulder AB Rylander & Asplund

5 098 162: 71 410 500: —

e)

f)

.,

Stora Langviks

.,..,, Aktiebolaget

,,.

e

>T t nya Noragrnfvorna

Belopp enligt balansräkning "Vu 1948.

Tillgångar: 2 5 5 1 8 8 : Gf) Kassamedel • Mark i Nyköpings stad och Helgona socken taxerad till 12 000: — § 6. Av detta köpeavtal äro två exemplar upprättade varav parterna tagit var sitt. Stockholm den 16 september 1949 för

Stockholm den 16 september 1949 för

Hörkens Gruvaktiebolag,

Kungl. Maj:t och Kronan

Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, .1.1.1 . ox i,u <• i Aktiebolaget Stollbergs grufvor och ... , anrikningsverk,

med förbehåll för Riksdagens godkännande

Stora Långviks grufveaktiebolag, Aktiebolaget nya Noragrufvorna. Stig ödeen Olof Söderström Karl Administratörer Säljare 146

Ebbe

Sidenvall Köpare

Rybeck

Bilaga 2.

UTMÅL OCH ANDELAR TILLHÖRIGA KRONAN

Kursiv siffra i kol. 4 anger kronoandel enligt gruvlagen. Antiqva » » » 4 » jordägareandel enligt gruvestadgan. Förklaring till i kol. 5 använda bokstavsbeteckningar: K = förvaltas av kommerskollegium MG = » » Mertainens Gruf AB D = » » domänstyrelsen AT = utarrenderat till Tuolluvaara Gruv AB AF = » » Bergverks AB Freja AL = i » LKAB AM = » » AB Mineralprodukter AB = » » Bolidens Gruv AB AA = » » annan L B = ingående i legodriftsavtalet med Bolidens Gruv A B

5 Kronan äger av c* ca

Utmål

i^5

Sgcä Anm.

I •a fl (8

NORRBOTTENS LÄN

Haukivaarafältel Amanda Astrid Hilarius

Fe

Märta Nestor Fe Kävrä 1 » 2

OOOOO OOOOO

E F H I

51 51 51 51 51 100 100 100 100 100 100 100

» » » »

Fe

1 Allavaarafältet

OOOOOOO OOOOOOO

Kiruna stad K

MG

K 100 100

Lannavaara fältet Kevus 1 » 5 » 6 »> 7 » 8 » 10 » 11 Teltaja 4 » 6 • 7 » 10 » 11 i) 13

Fe

Leveäniemifället Leveä 1 » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 » 10 » 11

Fe

»

» » » » »

18 32 33 38 39

K 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

MG

1 i> » » »

40 41 63 "65 . . . . . . . .".'.'

100 100 100 100

100 100 100 100

• 1

2 Njuoljamavaarafältet Kalla

Fe

» »> » » » »> » » » »

4 S 9 10 16 18 B D E F 5 8

»

"' r o : ; . . : . ii 12 13 14

» . » ». » »> » i . » » » . » » » » »

....

» » )> »> » »

16 28 30 32 38 39 40 49 50 51 52 54

. 3 ...: A .... .7 » » » »

2 4 5, 7

» » » »> ». » »

3 4 5 6 7 10 11

K

. . . . Fe 44 100 91 100 100 96 98 100 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 94 100 3 100 98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 99 100 100 100 95 100 98 100 98 100 98 100 100 100 99 100 98 100 98 100 98 100 . 98 100 100 100 99 100 .98. 100 98: 98 100 100 98 100 99 100 99 100 100 100 100 100 99 100 .98 100 98 100 .98 100 98 100 98 100 98 100 98 100 . 98

Gustaf Piteå . . . . . . . ... överstelöjtnanten . .

Ivan 3

»

•'

1 .... 2 ... . 3 ... . 4 5 . .. . 6 .... 1 .... 3 .... '4

— —

100 100 100

100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

.....

» .. » ».'." » » » » Thyra 6 Vulkan Åke

11 . . . . 12 13 . . . . 26 31 . . . . 54 . . . . 74 . . . .

Kalix

;

100 100 100

100 100 100

MG

MG

MG

Fe

MG

Fe » »

5 G

Tuolluvaarafältel Bertil Bråk Choulalongkorn Elin Emil

5 K

Fe

Svappavaarafällel Balder Erik Gustaf 4

Bolf . Svappavaara » » » » »• Svappavaara »

4 Fe

Nokulusvaara fältet Masugnsbyfällen Baltic

. . . . Fe 100 100 100 100 100 100 100 100

K AT AT AT AT AT AT AT AT

Hedvig . . . Henrik . . . Hjalmar . . Julius Kicke Kurt Magdalena Siam Sixten Snorre . . . V illangi fallen Jänka 2 . . . . » 7

100 AT 100 AT 100 AT 100 AT 100 AT 100 AT 100 AT 100 AT 100 AT 100 AT K

Fe 100 100

91 91

Kuusi Nunasvaara Berlin Danmark . England . . Finland . . Frankrike Grekland . Månen . . . Napoleon . Nordpolen Norge Ryssland . Solen Spanien . . Sverige . . . Sydpolen . Tyskland . Viktor . . . Österrike .

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Mänthy Vathanvaara: Anden . Gåsen . . Lo m men Svanen .

100 94 100 ' 94'• 01 '• 100 100 91

Nunasjäryenmaa: Bälder. . . . . . 1 Carl . . . . . Emil Gustaf Helmes Oden..". '. Thor .V. . . , V , Oscar .' Orren •. . . . .-. Ripan Adolf Albert Frans Nils Wilhelm Immanuel .

100 94 100 94 100 100 100 100 94 94 94 100 100 94 100 100 94 100

Svanbolandet: Fanjunkaren Generalen Ivan Kaptenen Översten

100 100 100 100 100

94 94 94 94 94

Nälkäjärvi: Hermelinen Lemmeln Råttan Vesslan

100 100 100 100

89 89 89 89

Sorvijärvi: Sorvijärvi I » II

100 100

84 84

Sorvivuoma: Sorvivuoma 3 . . . . »

4 Ylisuanonmaa

15 . . . grafit —•

Pajala socken Juhonpielifältel Juhonpieti 1 . » 3 » 4 » 5

.....

100 100 100 100

94 94 94 94

100 100 100 100

Palolieva fältet Palotieva 1 .,

Fe

Såhavaarafältcl . . Backgruvan Myrgruvan Sahavaaragruvan

Fe

100. ,...98. .100 98

.100 . 94

Fe

Kaunisvaarafället . . . Fe Tapuligruvan nr ' 80

100 98 100 . 98 100 ' 98. 100 "98 100 98 100 98 100 89 100 89 100 94

100 100

:•:.

Sidogruvan 1 >> ' •'

.::h >•':

-2-

-4 A .. E .. H ..

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

5 Gällivare socken

Aitikvare 1 » 2 » 3 » 5 » 6 i 8 » 9

K

— — —

100 100

K

—

100 100

Hermansgruvan

Fe

—

100 Juoikamaa

Cu

—

100 K

1 Koskullskullefällel Elise Gottfrid

.. . Fe

Norregruvan A

Fe

— — —

Puoitaks Ga

Fe

100 —

Siklräskgruvan

Fe 1 . Mo

— —

K

K 100 AF 100 AF 53 K

K

48 K

100 K

J o k k m o k k s socken

Mo

Druggegruvan

—• 100 K K

Fe 4 5

Porjusgruvan

100 100 100 100 Mo

—

100 K

Kvikkjokks kapellförsamling Feslajaurefältet

K

Pb, Ag

Falkgruvan Nilagruvan

—

100 100

Arjeplougs socken Laisvallsfället Akkerselet 1 » 10 Storlaisan 2 » 4 » » » » » »

6 14 46 58 62 64

5 Pb

— — — — — — — — —. — —

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Svarlliden 1

100 K

S, Cu

Älvsby socken

100 100 100 100 100

Fridhems guldfåll . . . Au Agnes Jenny

Kallakfället Kallakfyndigheten »

2 Arvidsjaurs socken

Cu, S

Ailikvarefällel

Vähävaaragruvan

1 K AB AB AB AB AB AB AB AB AB AB AB

Laverfällel Laver 1 » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 » 9 » 10 » 15 » 16

Cu

K

— —• —

100 100 100 100 100 100 100 100 100

—

—

100 100

VÄSTERBOTTENS LÄN Mala socken Adakfället

K

Cu,

100 40 LB 100 40 LB 100 40 LB 100 40 LB 100 40 LB 100 40 LB 100 100 LB 100 100 LB 100 100 LB 100 40 LB 100 40 LB 100 40 LB

Adakgruvan 2 . . . » 2 B . » 2C.. » 3 ... » 3A . »> 3B . »> 1 4 ... » 20 . . . » 22 . . . » 31 . . . » 34 . . . » 35 . . . Kuorbevaregruvan 3A . » 14 . . . » 15 . . . » 15 a . » 15 b . » 15 c . .

100 100 100 100 100 100

40 40 100 100 100 100

LB LB LB LB LB LB

K

Brallmyrhögen Norra Brattmyrhögen 2 » 3 » 4

S

Malådalen 1

Cu, S

100 K

Bakkejaur fallet

Cu, S, Zn

K

Skäppgruvan 21 . . . . » 22

100 100 100 100 100 100

—

100 100

o

1 Skåppgruvan 23 . . . . »> 40 »> 68 » 71 . . . . Bildtjebäcksfällel

....

Kuorbevaregruvan 21 » 30 »> 32 » 33 » 34 |

»

_

100 100 100 100

• — •

— —

s, Cu

5 Menskträskfällel

K 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100

.

Cu, S

Södra Vidmarken 14 15 19 21 25 29 Södra Menskträsk 3 4 » Skogheden . . . Skogheden 18 » 19 » 24 Skägglräskbergel

...

Norsjö socken Bi urforsfällel Bjurfors utmålsgruva 1 . »> 2. » 3. » 4. » 14. Västra Bjurforsgruvan »

fi

56 Bjurlidenfällel

K

Cu, S 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Snållerrnyrgruvan

— —

Åsen 12 Öslcrbäckenfällel

K 100

s, 100

100 100

100 100

S Kedträskheden Kedtruskheden 1 . . . o »

100 S, As 100 100

Östra Högkullafältet Östra Högkulla 5 A » 5B » 5C

Zn 100 100 100

Lycksele socken

K

....

Cu, Zn

Granlundafältet 1 » 2 » 3

100 100 100

Krislinebergsfällel Släppen 1

Nagruvan .. .

Cu

Bävlidenfälicl

Cu, Zn

100 K

Cu, As, S

Granbergsliden 3 . . » 4 .. » 17 . .

s,

Österbäcken 3 , » 6 .

Zn, Cu

Granbergsliden

.

83 Granlundafällel

Bjurträskgruvuu 1 . . Södra Bjurträskgruvau 1 . » 2 .

100 100 100

Pb

Pb, Zn

Bjurlräskfällel

Vidmarken 2 Lappmössan 1

100 100 45

s,

Bjurliden 13 Bjurlidens utmålsgruva Bjurlidens utmåls-

Pb, Zn, S

•

—

— —

Rävliden 2 » 3 » 4

100 100 100 K 100 100

»

100 100 100 100 100 100 100

1 Bävlidmyran

S, Cu

Rävlidmyran 19 » " 20 » 21 » 22 » 24 » 25 » 51 » 61

K 100 100 100 100 100 100 100 100

100 S, Ag, Au

Sandlidbergel 1 . . .

S, Cu

100 K

100 K

100 K

Tnjsundafällel Björnbergsgruvan . Björngruvan Storbergsgruvan . . . Storviksgruvan . . . .

Fe

100 K

Packalingruvan

. ..

Fe

100 K AA

Fe

100 K

....

Bolbenningsfällel Stiggruvan Teggruvan

Fe

Haggruvefällel Haggruvan Gamla Haggruvan . Lilla Pålsbenningsgruvan Mariagruvan

Fe

99 100 40 66

100 36

Holmgruvefällel Fe Bockgruvan Killinggruvan Nya Killinggruvan.. Pålsgruvan Storbockgruvan

Nätra socken Ni

Fe

Garpenbergs socken

VÄSTERNORRLANDS LÄN

Förnälrafället Förnätra 1 » 2 » 4

.

Polgruvan

Skellefteå s o c k e n Mångfallbergel 1 . .

Björktjärnsgruvan

Fagersta stad

100 100 100 100

Jörns socken Kankberg 1 . . ..

Folkärna socken

Hummelbo fältet

100 100 100 100 100 100 100

Ulvö fältet Fe Södra Ulvön 278 . . » 280 . . » 283 . . , Ulvösundet 9 ,

K AA AA AA AA K

100 100 100 100

Zn, Pb

Krongruvan Sidogruvan Släntgruvan Hummelgruvan . . . Tjugogruvan Vintergruvan Dammsjögruvan . . . Revirgruvan Rödbetskärrgruvan Tärnslättgruvan . . . Källängsgruvan . . .

77 87 18 17 37 73 100 100 64 100

99 Kuppgruvan

Fe

Långviksfällel . Bostadsgruvau Emmagruvan .

Fe

Fe

KOPPARBERGS LÄN

Smältarmossfältet . . Östra Smältarmossgruvan Västra Smältarmossgruvan

Söderbärke s o c k e n

Stålbo fållen

Fe, Zn, S

T ä s j ö socken Belviksbergsfällcl Belviksberg 1 » 4 » 6

Böjningsgruvan Södra

152 Pb

K 100 100 100

Fe

Uvbergsgruvan Cu, Ni

100 100

Floragruvan Indikationsgruvan Kantarcllsruvan . .

36 100 100 100 10

98 1U0 92

100 100

99 100 100

5 Fe

—

100 K

Pb

—

100 K

K

Slormyrfället Fe Stormyrgruvan 1 . . . » 2 . ..

—

100 100

Leksands socken

5 Säters socken

Grangärde socken Gudmundbergsfältet . . Fe Berg- och Tandvcrks-

K

— — —

Norra Bäckgruvan . Södra Bäckgruvan .

Å h l s socken

100 100 100

Enmyrcgruvan

Fe, Pb

Doktorsgruvan Emmygruvan Västra Gethornsgruvan Östra GethornsKavalagruvan Källmossgruvan . . . .

100 100

AA AA

. .

100 AA

,

100 100 100 100 100 100

AA AA AA AA AA AA

•

— —

Skutarigruvan Aslinsgruvan

Huddunge socken

— —

—

•

—

—

•

Laggarbogruvan

100 Gudmundbergets

Källmossfällcl

I

Fe - — •

— — — — — —

•

— — —• — — — — — — — — — — — — — — —

Klockhagsgruvan . . . Klövergruvan Krigsgruvan Kulgruvan Laxsjögruvan Laxsjö Bäckgruva . . Laxsjö Myrgruva . . . Mattsgruvan Mörsaregruvan Nya Götagruvan . . . • Nya Skogsgruvan . . | Nya Sveagruvan . . . Stjärtgruvan ! Sågdammsgruvan . . . Triangelgruvan i Täktgruvan Vålgruvan Ängsgruvan

—

100 66 1 76 5 100 100 99 100 79 100 85 29 75 53 100 12 99 19 76 100 53 10 4 100 24 35 9

K AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA AA

K

Cu, Zn, Pb

—

Hedbygruvan Södra Djuragruvan.. Djuragruvan Gruvbcrgsfällcl Lutjärnsgruvan

j Algrensgruvan Arraksgruvan Bergslagsgruvan . . . . Bössgruvan Dabersgruvan Haggruvan Höjdgruvan

K

100 100 100 K

Zn, Pb ....

Vålängsfällel

100 K

Fe

— Lindbogruvan Lissdanielsgruvan . . . Lissgruvan Rasmundsgruvan . . .

100 100 100 100 100 100

Idre socken Gröveldalsfältel Pb Fågelleksgruvan 2 . . » 3 ..

K

-

100 100

Fe

—

100 K

Eösavboyruvan

Fe

—

100 K

Ilamplusgriwan

. . . . Pb

—

100 K

. . Fe

—

100 K

Fe

—

100 K

N o r r b ä r k e socken

Nya Melsjögruvan Schaklgruvan STOCKHOLMS LÄN ö s m o socken

Mårlensfältel Elisgruvan Mårtensgruvan Saxbergsgruvan

Fe

— — —

100 100 100

K

Uppebyfallet

AA

Uppebygruvan 1 . . . » 2 ...

AA 1

K

Fe, Mn

—

100 100

5 Fe

—

100 K

Fe

—

100 K

Fe

—

100 K

Mo

—

100 K AA

Fe

—

100 K

—

—

100 100

—

—

—

100 100 100 84 83

1 ÖREBRO LÄN

VÄSTMANLANDS LÄN

Hjulsjö socken Norbergs socken

Hermansgruvan

Andersbenningsfällel Ickorrgruvan Skansbergsgruvan Myrsjögruvan

K

Fe

Linde socken

86 Nya

1 .

Fe

Svarlviksgruvan

100 K AA

Villagruvan

Fe

Ljusnarsbergs socken

100 Lillhärads socken Algruvan

K

Mo 100 100

Algruvan .. . Skogsgruvan Sala stad Bronäsfällel Bronäsgruvan 5 . . .

Pb

Jugansbogruvan

Zn, Pb

100 Zn, Pb

.. .

Nygruvan 4 Springafällel Åbygruvan Lungendalsgruvan . Springargruvan . ..

K 100

...

Kvarnbacksfällel Tallgruvan 1

. . . . Mo

Lars fältet Larsgruvan 6 » 9

Fe

Slorslensgruvan

Fe

Sundsgruvefälicl

. . . . Fe

K

100 100 100

Daggruvan

Fe

100 K

Tallgruvan

Fe

100 K

Nya

Fe

100 K

Backadalsgruvan Fe

Västra Mariagruvan

. Cu, S

GÄVLEBORGS LÄN

N y a Kopparbergs socken

J ä r v s ö socken

Bcrgsälragruvan 6 .. . s

Simmcsvallsgruvan

.

Fe

100 K K

K

R a m s b e r g s socken

Fagersta stad ....

K

Nora socken Knutsbergsfällel Fe Boställsgruvan 1 . . . » 2 ... » 3 ... Stängselgruvan Nya Hagbygruvan .

Skinnskattebergs socken

Polgruvan

K

K

K

Fe

Bergsgårdsgruvan

— 100 K —

100 K

—

100 K

—

100 K

K ÄLVSBORGS LÄN

Ovansjö socken Bromansgruvan

Fe

39 K

i Västerbergsgruvan 1

Cu

100 K

154 Herrljunga s o c k e n Tillebergsgruvan

. . . . Cu,

s

o

o

5 Voxmossgruvan . . . . Jönsmossgruvan . . . . Trevägsgruvan Utkantgruvan

SÖRMLANDS LÄN T u n a b e r g s socken Dammgruvefältet . . . . Fe Västra Dammgruvan Östra Dammgruvan . Västra Kärrgruvan .

100 100 100

5 AA AA AA

—

100 100 100 100

—

—

K

—

3 Tjällmo socken Baggelorpsfällel W Baggetorps gruva . . Baggetorps Nord-

VÄRMLANDS LÄN

100 Algruvan

L å n g s e r y d s socken Stonegruvan

100 Ag Au, Cu

K

too

AM AM

JÖNKÖPINGS LÄN Alseda socken Ni

—

100 K

. . . . Fe

—

100 K

Kleva gruva

V ä r m s k o g s socken Karlsbolsgruvan 1 . . . Pb

—

100 K

Fröderyds socken

. . . . Pb

—

100 K

Inglamåla gruva

Vegerbolsgruvan

K AM

KRISTIANSTADS LÄN

ÖSTERGÖTLANDS LÄN

S m e d s t o r p s socken G o d e g å r d s socken Zn, Pb

Mettorpsfallet Andersgruvan Sandfallsgruvan

— ....

100 100

K

Pb

K

Öslerlenfältct Tyngbyholms

AA AA

Österlengruvan 6 . . . Österlengruvan 25 . .

silver-

—

100 100 100

Bilaga 3.

UTMÅL TILLHÖRIGA STATLIGA BOLAG

Bolaget äger av Utmål

Mertainens Gruf AB. NORRBOTTENS LÄN Kiruna stad Laukujärvifällel Laukusjärvi 6 » 10 » 13 » 15 » 16 » 19

Fe

Mertainen Mertaincn 1 » 2 » 3 » I »> 5 » 6 » 7 » 8 » 9 »> 1 0 » 1 1 » 1 3 » 1 4 »> 1 5 » 1 6 » 1 9 » 20 > , 22 . » 23 » 33 » 35 » 36 » 37 » 38

Fe

100 100 100 100 100 100

.

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 96 96 100 96 100 100 96 100 100 100 100 100 96 100 96 96 96 96 96 96

Mertainen » » » »

39 40 41 . . . . 45 . . . . 48

100 100 100 100 100

Painirovafältet August Brödrafolkens väl Carl Carl XV Erik Eugen Lovisa Maria Oscar II Silverbröllopet . .. Sofia Svea Teresia Vilhelm

Fe

Baggisvaarafällcl Gordon Kitchener ..,

Cu

..

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100

Bakkurijokifällel .. Rakkurijoki 4 . . . » G.. . » 8 .., » 10... » 12 . . . » 13 . . .

Fe

Toppi malmfält . . . Toppi 1 » 3

Fe

Tuollujärvifällcl Tuollujärvi 26 » 38 » 40 » 11

Fe

...

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

.. . .. . ...

Gällivare socken Ekströmsbergs fältet Ekströmsberg 1 . » 2.

Fe 100 100

2 Ekströmsberg 3 » 4 » 5 » 6 »> 7 » 8 » 10 » 12 » 13 » 14 » 19 »> 22 » 23 * 24

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100

100 100

100 100 100 100

100 100 100 100

Vallatjfällel. , Hanna Kastor Mina Pollux Temis Thorborg . . Vega Viktoria . . . Vilma Zeus

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Norrbottens Järnverk AB.

Pb, Ag Järta 2 » 3

Luna Mars Medusa Merkurius . . Neptunus . . . Nikolaus Nordstjärnan Orion Pallas Perseus Pluto Prometeus . Ruota Saturnus . . . Sirius Tellus Uranus Venus Vesta Vulkanus . ..

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

100 100 100

100 100 100

Fe » ,> »

3 4 5

Ruotivare gruf A B .

NORRBOTTENS LÄN

Fe

Kvikkjokks kapell Fe

SÖDERMANLANDS LÄN Tunabergs socken Utter viks fältet Stora Utterviksgruvan . Strömhultsgruvan 1 . . .

Fe, Mn

Statens offentliga utredningar 1950 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande angående tyskgruvorna och centralorgan för grmvärenden. [2]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Industri.

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfan.

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen. Politi.

Nationalekonomi och socialpolitik.

Bank», kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Qälso- och sjukvård.

Allmänt näringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt..

Elkraftutredningens redogörelse nr 2: 18. Redogörelse för detaljdristributörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribution av elektrisk kraft. Örebro län. [1]

Försvarsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1950. Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag 30306 B