angående anslag till ut¬ byggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m.
Hänvisat till av
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
1 Nr 229.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående anslag till utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m.; given Stockholms slott den 9 mars 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Bertil Ohlin.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin:
Genom beslut den 22 november 1940 bemyndigade Kungl. Majit kommerskollegium att för Kungl. Majit och kronan, i enlighet med ett av statens industrikommission efter samråd med kollegium framlagt förslag, träffa överenskommelse med Bolidens gruvaktiebolag angående bearbetande intill utgången av år 1945 av staten tillhöriga inmutare- och jordägareandelar i vissa utmål inom dels Bjurforsfältet i Norsjö socken, dels Adakfältet i Mala socken dels ock Rävlidenfältet i Lycksele socken, allt i Västerbottens län. Kungl. Majits beslut anmäldes för riksdagen i proposition den 29 november
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 229. 1
2 Kungl. Majda proposition nr 229.
1940, nr 77. Enligt det av kommerskollegium den 30 december 1940 i anledning av ifrågavarande beslut ingångna avtalet — det s. k. legodriftsavtalet — överlät staten å bolaget att med ensamrätt för statens räkning verkställa brytning av malmfyndigheterna inom förenämnda utmål. Avtalet torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet.
Till fullgörande av den statsverket enligt avtalet åliggande skyldigheten att tillhandahålla bolaget medel för utförande av anläggningar för malmbrytningen och för anskaffande av vissa maskiner m. m. föreslog Kungl. Majit i förenämnda proposition, nr 77, 1940 års urtima riksdag att till Anläggningar för utnyttjande av vissa staten tillhöriga malmfyndigheler m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, anvisa ett reservationsanslag av 2 000 000 kronor. Berörda proposition bifölls av riksdagen (r. skr. nr 96).
Då driften skulle ske för statens räkning, ifrågasattes överlåtelse till staten av bolagets jordägareandelar i utmålen inom Adakfältet. Sedan emellertid bolaget förklarat sig icke vara villigt att avhända sig andelarna men erbjudit sig att upplåta dispositionsrätten till dem åt kronan intill utgången av år 1945 mot att kronan under samma tid erlade dels viss enligt avtal mellan bolaget och dåvarande markägaren vid inköp av 13/*s av Adakutmålen till markägaren utgående royaltv, dels ock därutöver till bolaget en lika stor royalty, bemyndigade Kungl. Majit den 24 januari 1941 kommerskollegium att med bolaget träffa överenskommelse enligt av bolaget erbjudna grunder. Sådan överenskommelse träffades den 21 mars samma år, varigenom legodriften kom att omfatta utmålen i deras helhet. Enligt överenskommelsen äger bolaget vidare under giltighetstiden för legodriftsavtalet eller därefter anmäla sig att för sina andelar deltaga i gruvdriften vid nästföljande kalenderårs början mot viss ersättning till staten för anläggningskostnader.
Riksdagen anvisade därefter (prop. nr 119 och r. skr. nr 253 för år 1942 samt prop. nr 295 och r. skr. nr 344 för å 1943) till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 500 000 kronor samt för budgetåret 1942/43 ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor, dels ock för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 5 400 000 kronor. Genom beslut den 30 juni 1943 föreskrev Kungl. Majit, att investeringsanslaget ävensom ett till 2 265 000 kronor uppgående odisponerat belopp av de båda reservationsanslagen skulle av kommerskollegium användas i huvudsaklig överensstämmelse med en av kollegium upprättad plan, vilken bland annat innefattade uppförande vid Adak av ett anrikningsverk med en avverkningsförmåga av 100 000 ton rågods per år. I samband därmed bemyndigades kommerskollegium att med Bolidens gruvaktiebolag träffa avtal om sådant tillägg till legodriftsavtalet, att detta bomme att avse tillgodogörande jämväl av den s. k. Lindsköldsmalmen och den s. k. Karlssons östra malm, båda belägna inom Adakfältet. Avtal härutinnan slöts den 31 augusti 1943. 1 avtalet ha angivits samtliga de utmål, som legodriften omfattar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
3 Den 30 juni 1944 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst tre utredningsmän för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande fortsatt utnyttjande av de gruvfyndigheter, varom nu är fråga, och i sådant syfte med Bolidens gruvaktiebolag upptaga överläggningar i ämnet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsmän hovrättsrådet B. V. Lindskog, tillika ordförande, direktören H. V. Abenius och auktoriserade revisorn C. E. Larsson.
I skrivelse den 13 december 1944 lia utredningsmännen framlagt förslag i ämnet.
I sin skrivelse lämna utredningsmännen till en början en redogörelse för de inom de olika fälten belägna gruvor, vilka beröras av legodriftsavtalet. Av redogörelsen framgår, att den nu bearbetade malmkroppen inom B j u rfor sfältet beräknas bliva utbruten under första halvåret 1945. Beträffande Rävlide n fältet, vilket omfattar endast Rävlidengruvan, erbjuder en beräkning av malmtillgångarna stora svårigheter. Hittills verkställda undersökningar sträcka sig med undantag av något enstaka diamantborrhål endast ned till 120 meters nivå, men intet motsäger att malmerna i samma utsträckning fortsätta betydligt djupare. Även över 120 meters nivå måste uppskattningen av malmtillgångarna bliva ganska osäker. Den säkert kända resterande kopparmalmen ovan 120 meters nivå uppskattas till 53 000 ton med 3 procent koppar. På grund av malmens oregelbundna form kan man emellertid ej beräkna att utvinna kopparmalmen med denna halt, då vissa omgivande kopparfattiga delar måste medfölja vid brytningen. Den kvantitet zinkmalm över 120 meters nivå, som med någorlunda säkerhet kan beräknas, utgör 265 000 ton nied ungefär 8 procent zink, 1,7 procent bly och 200 gram silver per ton. Vissa påträffade malmareor, som ej kunnat kombineras med areor på andra nivåer, antyda att malmtillgångarna kunna vara avsevärt större. Brytningen har hittills huvudsakligen avsett kopparmalm, ehuru viss angränsande zinkmalm medtagits. Såväl kransning som anrikning har skett i bolagets anrikningsverk i Kristineberg, varefter de framställda sligerna fraktats med linbana till Boliden och därifrån med järnväg till bolagets anläggningar i Rönnskär. Vad angår Adakfältet, omfattande Adakgruvan, Lindsköldsgruvan och Karlssongruvan, lia de malmkvantiteter i Adakgruvan, som i närvarande stund kunna anses påvisade ovan 260 meters nivå, en storleksordning av 750 000 ton med omkring 3 procent koppar. En preliminär uppskattning av malmtillgångarna i Lindsköldsgruvan tyder på förekomsten av 1,5 miljoner ten malm med i medeltal åtminstone 3 procent koppar. Innehållet av ädelmetaller är i sistnämnda båda gruvor av underordnad betydelse. Malmtillgångarna i Karlssongruvan äro obetydliga och beräknas bliva utbrutna under år 1945. Malm från gruvorna inom Adakfältet har biltills — frånsett malm från undersökningsarbeten — endast erhållits från dagbrott i Adakgruvan och Karlssongruvan. Den brutna malmen har dels såsom styckemalm fraktats antingen till Kristineberg för anrikning i bolagets anrikningsverk därstädes eller direkt till Rönnskär för smältning och dels upplagrats för senare anrikning i det av riksdagen besia-
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
tade, under byggnad varande anrikningsverket vid Adak- och Lindsköldsgruvorna. Sistnämnda anrikningsverk är, såsom förut sagts, avsett för anrikning av 100 000 ton malm per år, vilken kvantitet beräknas bliva bruten till hälften i Adakgruvan och till återstående hälft i Lindsköldsgruvan. Innan brytningen uppnått angivna storlek, vilket beräknas ske i mitten av år 1945, är avsikten att i verket anrika upplagrad malm. Den framställda sligen ämnar man via Slagnäs järnvägsstation frakta till Rönnskär för vidare behandling.
I fråga örn statens kostnader enligt legodrif t savtalet för anläggningar för gruvornas utnyttjande anföra utredningsmännen, att en sammanställning av berörda kostnader utvisade ett belopp av 10,6 miljoner kronor. Vid beräkning av nämnda belopp hade man utgått från att för utbyggnaden av Adakgruvan och Lindsköldsgruvan anvisade medel, 8,9 miljoner kronor, komme att helt tagas i anspråk men ej överskridas. 1 anslutning härtill anmärka utredningsmännen, att jämte nämnda 10,6 miljoner kronor genom Sveriges geologiska undersökning å ifrågavarande gruvor av staten nedlagts — förutom vissa kostnader för prospektering — kostnader för undersöknings- och förberedande arbeten till ett belopp av omkring 3 miljoner kronor.
Beträffande resultatet av legodriften anföra utredningsmännen, att driften intill den 1 juli 1944 utvisade en förlust av sammanlagt omkring 680 000 kronor. Vid beräkning av nämnda belopp hade icke medräknats avskrivning och ränta å förenämnda av staten nedlagda kostnader för gruvorna. Förlust hade uppstått å gruvdriften i Bjurfors- och Rävlidenfälten, under det att gruvdriften i Adakfältet utvisade överskott.
Angående orsaken till hittillsvarande dåliga resultat av legodriften anföra utredningsmännen följande.
Såsom orsaker till det otillfredsställande resultatet av legodriften framstå de nuvarande i förhållande till intäkterna höga kostnaderna för malmens brytning och transport samt metallernas utvinning ur sligen, vilka kostnader, bland annat med hänsyn till de i Rävlidengruvan låga metallhalterna i den brutna malmen, blivit anmärkningsvärt stora per utvunnen metallenhet. De höga transportkostnaderna hava väsentligt bidragit till det ogynnsamma resultatet, särskilt beträffande Bjurforsgruvan, varifrån malmen i oanrikad form måst sändas till Rönnskär.
Därest vid brytningen i Rävlidengruvan de kopparfattigaste partierna kvarsatts, hade säkerligen ett bättre ekonomiskt resultat beträffande denna gruva vunnits. Även örn den brutna kvantiteten härigenom blivit avsevärt mindre hade kopparkvantiteten därför ej behövt minskas i någon större grad. Därest exempelvis halten på det brutna berget kunnat höjas från 1,53 procent koppar, vartill medeltalet för 1943 uppgått, till 2 procent koppar, medan brytningskvantiteten sjunkit från under nämnda år uppnådda 53 885 ton till 40 000 ton, hade kopparinnehållet endast minskat från 824 ton till 800 ton. Av gruvkartan framgår också, att rummen brutits avsevärt större än de areor, sorn efter provtagningen av malmen kunnat bedömas som brytvärda. Dessa förhållanden ha beaktats vid brytningen 1944, och under första halvåret nämnda år har den brutna Rävlidenmalmen hållit i genomsnitt 1,9 procent koppar samt driften gått i det allra närmaste ihop. Det finnes alltså anled-
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
ning förmoda, att brytningen i Rävlidengruvan icke skall behöva utvisa sådan förlust, som de föregående åren varit fallet.
Beträffande Bjurforsgruvan torde resultatet blivit förbättrat, därest i malmen ingående svavelkis bättre utnyttjats.
Rörande det fortsatta utnyttjandet av ifrågavarande gruvor — med vilka utredningsmännen säga sig avse endast Rävlidenfältet och Adakfältet, enär Bjurforsfältet såsom antagligen utbrutet icke kunde komma i fråga — ha utredningsmännen övervägt olika möjligheter, såsom försäljning, utarrendering, statlig drift och legodrift i nuvarande legodriftsavtals bemärkelse. Utredningsmännen framlägga följande synpunkter på dessa olika. alternativ.
Försäljning. De belopp, som hittills nedlagts och beräknas bliva nedlagda å Rävlidengruvan, Adakgruvan och Lindsköldsgruvan, innan nu pågående utbyggnad av de båda sistnämnda gruvorna blivit färdig, utgöra omkring 12 500 000 kronor. Under åren 1941—1943 har driften vid nyssnämnda gruvor visat ett underskott av omkring 500 000 kronor. Vad staten vid en försäljning först borde ha täckning för utgör sålunda — förutom vissa prospekteringskostnader — omkring 13 000 000 kronor. Då man för närvarande saknar möjlighet att bilda sig en uppfattning örn resultatet av den framtida driften vid gruvorna och sålunda icke heller kan beräkna, i vilken utsträckning de nedlagda kostnaderna för anläggningarna kunna bliva amorterade, är det mycket vanskligt att fastställa skäligt försäljningsvärde för gruvorna. Utredningsmännen anse sig därför icke nu kunna framlägga förslag till villkor för en dylik försäljning. Det må emellertid framhållas, att från bolagets sida vid överläggningar med utredningsmännen visats visst intresse för förvärv av gruvorna.
Utarrendering. Beträffande en utarrenderad gruva föreligger alltid risk för att gruvdriften icke bedrives på det lämpligaste sättet. Arrendatorn har ofta icke intresse av att lägga ned kostnader för att bedriva förberedande arbeten i den takt, som är erforderlig, eller vidtaga övriga åtgärder, som äro nödvändiga för att driften på ett tillfredsställande sätt skall kunna fortgå även efter arrendetidens slut. Den verkliga malmproduktionen måste nämligen föregås av långvariga och kostnadskrävande tillredningsarbeten, såsom schaktsänkning, ortdrivning och iordningställande av brytningsrum. Örn dylika arbeten eftersättas, kan det taga mycket lång tid att åter sätta gruvan i produktivt skick. Vidare ligger det i arrendatorns intresse att i största möjliga utsträckning under arrendetiden utnyttja gruvan, varför lätt s. k. rovbrytning kan komma att ske. Därest arrendetiden emellertid omfattar gruvans hela livslängd, torde förut angivna olägenheter vara av mindre betydelse, men i samma mån som arrendetiden förkortas bliva nackdelarna allt större. Att bestämma en skälig arrendeavgift och övriga villkor för arrenderar förenat med stora svårigheter, särskilt under nuvarande förhållanden beträffande ifrågavarande gruvor.
Statlig drift. Örn staten själv skulle bedriva gruvdriften måste en lämplig organisation skapas för driftens omhänderhavande. En olägenhet med ifrågavarande driftsform i förevarande fall utgör det förhållandet, att .staten endast delvis förfogar över anläggningar för malmens anrikning och vidare förädling. Visserligen hava sligerna som sådana marknadsvärden, men för anrikning av Rävlidenmalmen iir staten — därest icke staten bygger ett anrikningsverk — beroende av bolagets villkor för malmens anrikning i Kristineberg. Vidare kompliceras förhållandet därigenom, att bolaget bar viss
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 229
äganderätt beträffande vissa utmål i Adakfältet. Statlig drift skulle visserligen innebära fördelar så till vida, att driften vid varje tillfälle kan anpassas efter statens önskemål. Denna driftsform ter sig dock i förevarande fäll mindre ändamålsenlig, även örn ett särskilt bolag bildas för driftens omhänderhavande.
Det kan i detta sammanhang erinras örn möjligheten enligt gruvlagen att bedriva gruvdriften i Adakfältet enligt gruvlagens bestämmelser örn samäganderätt i gruva.
Legodrift i nuvarande legodriftsavtals bemärkelse. Den vid ifrågavarande gruvor för närvarande bedrivna legodriften är uppenbarligen förenad med vissa nackdelar. Sålunda innebär ett bok- och räkningsförfarande för beräkning av de med verksamheten förenade kostnaderna alltid en olägenhet. Vidare torde, som i förevarande fall, en garanterad ersättning av viss procent på medelförsäljningspriset å ur malmerna utvunna metaller icke vara lycklig, då en dylik ersättning icke heller uppmuntrar till drivande av verksamheten på det rationellaste och billigaste sättet.
Legodriften innebär emellertid även vissa fördelar för staten, bland annat, i förhållande till arrende, att staten erhåller ett starkt inflytande över verksamhetens bedrivande och inbesparar den riskpremie, som bolaget vid arrende varit nödsakat betinga sig, samt i jämförelse med statlig drift, att bolagets erfarenheter av och organisation för gruvdrift få utnyttjas.
Med hänsyn särskilt till svårigheterna att för närvarande bedöma det blivande resultatet av gruvdriften syntes enligt utredningsmännens mening den nuvarande formen för gruvornas utnyttjande i princip böra bibehållas tills vidare. Emellertid borde man, i den mån så vore möjligt, därvid söka minska olägenheterna med det nuvarande legodriftsavtalet. Utredningsmännen hade med bolaget fört förhandlingar örn gruvornas fortsatta utnyttjande. Dessa förhandlingar hade lett till att bolaget förklarat sig villigt till fortsatt legodrift enligt ett vid skrivelsen fogat förslag till avtal. För att den ifrågasatta legodriften liksom för närvarande skulle kunna omfatta samtliga utmål vore bolaget berett att till staten upplåta sina andelar i desamma på villkor, som upptagits i ett skrivelsen jämväl bifogat avtalsförslag.
Förslagen till avtal torde såsom bilagor (Bilagor B och C) få fogas till statsrådsprotokollet. I likhet med utredningsmännen torde jag beträffande de närmare bestämmelserna i avtalsförslagen få hänvisa till dessa.
I anslutning till förslagen anföra utredningsmännen följande angående vissa huvudpunkter samt skiljaktigheter mellan nuvarande villkor f ii r legodriften och villkoren enligt förslagen.
Tiden för legodriften har i förslaget till nytt legodriftsavtal — liksom i det nuvarande legodriftsavtalet — satts till fem år. Bolaget har emellertid uttalat det önskemålet, att tiden måtte bestämmas till tio år, varför intet hinder torde möta att i det nya avtalet insätta sistnämnda tid, därest så skulle anses för staten fördelaktigt. Utredningsmännen, som i princip anse, att avtal om gruvdrift icke bör slutas på kort tid, vilja dock ej nu under rådande kristid föreslå den längre tiden med hänsyn till ovissheten örn hur förändrade förhållanden kunna komma att inverka på resultatet av legodriften.
Utredningsmännen lia funnit det vara särskilt angeläget, att en ändring sker av bestämmelserna angående den vinst, som bolaget får tillgodoräkna
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
sig enligt nuvarande legodriftsavtal, så att bolagets intresse att driva verksamheten på ett ur ekonomisk synpunkt mest ändamålsenligt sätt stimuleras. Nämnda garanterade vinst av 7 procent på medelförsäljningspriset å ur malmerna utvunna metaller jämte 10 procent å eventuellt driftsöverskott har därför i det föreslagna avtalet utbytts mot en ersättning av 15 procent på driftsöverskottet. Det bör anmärkas, att såväl enligt det nuvarande som i det föreslagna legodriftsavtalet legodriften icke belastas med avskrivning och x-änta å av staten nedlagda kostnader för anläggningar vid gruvorna. Därest legodriften vid något av gruvfälten skulle utvisa underskott, skall bolagets vinst beräknas endast å överskottet vid det andra gruvfältet. Utredningsmännen ha visserligen utgått från att driften vid gruvfält, som visar förlust, icke skall fortgå under någon längi'e tid, men örn staten ändock ur andra synpunkter än de i-ent ekonomiska skulle önska att driften skall fortsätta, har man ansett det rimligt, att bolaget icke skall bliva lidande härpå vid vinstberäkningen.
Därest det är uppenbart, att legodriften vid ettdera eller båda gruvfälten kommer att för kommande brytning uppvisa underskott enligt det föreslagna avtalet, har staten särskild rätt enligt avtalet att bestämma, att den förlustbringande legodriften skall upphöra redan efter sex månader. Denna rätt torde lia särskild betydelse under en tid, då brist på ifrågavarande metaller icke föreligger inom iandet och följaktligen ekonomiska synpunkter på legodriften kunna få vara helt avgörande.
Nuvarande legodriftsavtal upptager icke några bestämmelser örn vad som skall räknas till nyanläggningskostnad eller driftskostnad. Det torde vax-a omöjligt att draga upp fullt skarpa gränser i detta avseende. Då det ändock synes vara av stor betydelse, att en gränsdi-agning mellan nämnda slag av kostnader sker — särskilt för beräkningen av det ekonomiska resultatet — har man i det föreslagna legodriftsavtalet med utgångspunkt från de principer, som bolaget i detta hänseende tillämpar i sin redovisning beträffande sina egna gruvor, angivit, vad som skall hänföras till nyanläggningar.
T det föreslagna legodriftsavtalet lia åtskilliga detaljbestämmelser intagits angående fördelningen av sådana kostnader, som äro gemensamma för legodriften och bolagets egen verksamhet, vilka bestämmelser i huvudsak ansluta sig till av bolaget numera infört, förbättrat redovisningssystem. Jämväl i det nuvarande legodriftsavtalet finnas vissa bestämmelser angående kostnadsfördelning, vilka emellertid äro alltför summariska och icke lämpliga för det nya redovisningssystemet. Genom de föreslagna bestämmelserna underlättas den redovisningsmässiga kontrollen av avräkningarna för legodriften. Det bör emellertid särskilt anmärkas, att bolaget — i motsats till vad som nu gäller — genom nyssnämnda bestämmelser fått rätt att. i den mån bolagets anläggningar och förråd utnyttjas för legodriften, bland kostnaderna tillgodoräkna sig ränta på det kapital, som investerats i anläggningarna oell förråden. Liksom för närvarande är fallet utgår däremot icke ränta å av bolaget tillhandahållet driftskapital.
Den i det tidigare legodriftsavtalet intagna bestämmelsen örn skyldighet för staten att ersätta bolagets utgifter för eventuell krigskonjunkturskatt för intäkter av legodriften bar icke medtagits i avtalsförslaget.
Enligt förslaget till nytt avtal angående upplåtelse till staten av bolagets andelar i vissa utmål inom Adakfältet har bolaget tillförsäkrats lordrad ersättning för upplåtelsen, vilken ersättning för att åstadkomma enkelhet vid tillämpningen bestämts alt utgå nied 40 öre jior toli uppfordrad malm från de utmål, vari bolaget är delägare, alltså även för fiel fall att staten bar del i dessa utmål. Ersättningen Ilar beräknats så, alt bolaget erhåller viss gottgörelse för upplåtelsen lill stalén, sedan bolaget utgivit ersättning för sitt förvärv av ulmålsandclarna. Under den ifrågasatta tiden lör det t Öres la gil a le-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
godriftsavtalets giltighet torde brytningen inom Lindsköldsgruvan endast komma att beröra de utmål, vari bolaget icke har del. Det kan anmärkas, att bolaget fortfarande äger rätt att anmäla sig att för sina andelar deltaga i gruvdriften med början viss tid efter anmälan.
Utredningsmännen anföra slutligen, att ehuru genom det föreslagna sättet för beräkningen av bolagets vinstandel ett incitament skapats för bolaget att förbilliga legodriften, vissa risker ändock förelåge för att legodriften kunde bliva skött på ett för staten mindre tillfredsställande sätt ur ekonomisk synpunkt. Av största vikt vöre därför, dels att vid utarbetandet av planerna för legodriften statens intressen på bästa sätt tillgodosåges och dels att de möjligheter till en fortlöpande kontroll, som det föreslagna legodriftsavtalet medgåve, på ett tillfredsställande sätt tillvaratoges.
över utredningsmännens förslag ha, efter remiss, yttranden avgivits av kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning och statens industrikommission.
Sveriges geologiska undersökning finner, i likhet med utredningsmännen, att legodrift enligt det uppgjorda avtalsförslaget utgjorde den för närvarande lämpligaste formen för exploatering av ifrågavarande fyndigheter, varför ämbetsverket förordade förslaget. Vad beträffade giltighetstiden syntes den av utredningsmännen föreslagna tidsbegränsningen, fem år, icke böra överskridas.
Statens industrikommission har meddelat vissa uppgifter angående beräknad lagerhållning och produktion av koppar under åren 1945 och 1946 samt i anslutning härtill framhållit, att malmfångsten från nu ifrågavarande gruvfält i nuvarande läge vore av stor betydelse för upprätthållandet av den inhemska kopparproduktionen. Kommissionen har tillika såsom sin mening uttalat, att kronans ekonomiska intressen vore bättre tillvaratagna i avtalsförslaget än i löpande avtal och att detta kunnat ske utan att kopparverkets försörjning med malm och slig äventyrades. På grund härav har kommissionen tillstyrkt att avtal om legodrift träffas i enlighet med det av utredningsmännen framlagda förslaget.
Kommerskollegium anför:
Såvitt kollegium kan finna torde det alltjämt i nuvarande avspärrningsläge få anses vara önskvärt, såväl att brytningen av kopparmalm inom ifrågavarande gruvfält upprätthålles som att staten har möjlighet att med ej för långt varsel kunna ingripa dirigerande i fråga om brytningens omfattning och inriktning. Kollegium är från denna utgångspunkt ense med utredningsmännen därutinnan, att den nuvarande formen för gruvornas utnyttjande i princip bör bibehållas tills vidare. Varken vid försäljning eller utarrendering torde det vara möjligt att bereda staten den under rådande förhållanden erforderliga omfattande bestämmanderätten, och de av utredningsmännen anförda skälen mot att staten i egen regi eller genom ett särskilt bolag bedriver gruvdriften synas kollegium vara bärande.
Kollegium vill dock understryka vad utredningsmännen framhålla beträffande olägenheterna av legodrift i nuvarande legodriftsavtals bemärkelse. Dels synes nämligen en avtalstid av fem år vara alltför kort, i den mån det
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
gäller att under normala förhållanden ordna för en fyndighets rationella tillgodogörande, vilket i regel måste ske på avsevärt längre sikt, och dels torde en ur ekonomisk synpunkt fullt ändamålsenlig inriktning av gruvdriften i längden knappast kunna påräknas, örn icke ledningen får bära det fulla ansvaret för gruvdriftens ekonomiska utfall.
Av utredningsmännen anföres, att gruvbolaget önskat avtalstidens utsträckning till tio år. Det framgår av vad förut sagts, att kollegium finner en längre avtalstid än fem år i och för sig lämplig. Med hänsyn till att en annan form för ifrågavarande fyndigheters tillgodogörande kan befinnas önskvärd, sedan nu rådande exceptionella försörjningsläge ändrats, finner kollegium emellertid icke anledning påyrka avtalstidens utsträckning utöver den föreslagna tiden.
Den jämlikt 1940 års avtal garanterade vinsten av 7 procent på värdet å utvunna produkter jämte 10 procent å eventuellt driftöverskott har i förslaget utbytts mot en ersättning av 15 procent på driftöverskottet. Detta skall beräknas för varje gruvfält för sig, utan avdrag för underskott vid annat gruvfält. Den föreslagna ändringen synes vara en avgjord förbättring, såsom torde framgå av följande jämförelser.
I fråga om Rävlidenfältet, där driften år 1943 enligt verkställd avräkning lämnade en förlust av cirka 348 000 kronor, exklusive räntor och avskrivningar, skulle förlusten vid tillämpning av nu föreslagna bestämmelser minskats med den andel av bruttoförsäljningsvärdet, som gruvbolaget får tillgodoräkna sig, eller med cirka 88 000 kronor till cirka 260 000 kronor.
Beträffande Adak-Lindsköldsfältet föreligga ännu icke resultat från regelbunden gruvdrift. Pä grundval av en i början av år 1943 upprättad brytningsplan och driftskalkyl, som avser en årlig malmbryning av 100 000 ton, och med utgående från 1943 års försäljningsvärden kan emellertid följande kalkyl genomföras. Försäljningsvärdet beräknas brutto till cirka 3 990 000 kronor och driftkostnaderna till 1 600 000 kronor. Enligt nu gällande avtal äger gruvbolaget tillgodogöra sig dels 7 procent på 3 990 000 kronor eller cirka 280 000 kronor, dels ock 10 procent på (3 990 000 —- 280 000 — 1 600 000 ==) 2 110 000 kronor eller cirka 210 000 kronor, d. v. s. sammanlagt 490 000 kronor. Enligt det nya förslaget skall bolaget erhålla 15 procent på (3 990 000 — 1 600 000 =) 2 390 000 kronor eller cirka 360 000 kronor, d. v. s. (490 000 — 360 000 =) 130 000 kronor mindre än enligt gällande avtal.
Den främsta fördelen av bestämmelsernas ändring i föreslagen riktning torde emellertid vara, alt det företag, som handhar driften, får större intresse för att driftöverskott uppstår och sålunda för att driften inriktas på gott ekonomiskt utbyte. Med nuvarande bestämmelser kan ett ökat årligt produktionsvärde medföra fördel för företaget, även om ökningen skulle hava till följd ett försämrat utfall av driften för staten.
Enligt förslaget har slaten rätt att med sex månaders varsel föreskriva, att en förlustbringande (hilt vid ett gruvfält skall upphöra. Kollegium finner ett förbehåll örn sådan rätt vara motiverat.
De förtydliganden, sorn främst i anledning av inom bolaget företagen omläggning av bokföringen i lörslaget inlörts beträffande driltkostnadernas beräkning och fördelning och angående vad sorn skall förstås med nyanläggningar och nyanskaffningar, torde i sill män underlätta företagandet och granskningen av de årliga avräkningarna. Vad angar administrations- och allmänna utgifter skall enligt förslaget inräknas dithörande räntor och normala avskrivningar. Härom finnes intet utsagt i nu gällande avtal, men skälig erinran torde icke kunna lramställas mot att i ett nytt avtal uttryckligen föreskrives härom. Såsom av utredningsmännen framhålles skall ränta
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
å av bolaget tillhandahållet driftkapital icke utgå. Såsom, likaledes av utredningsmännen anföres erhåller gruvbolaget enligt förslaget även. rätt att tillgodogöra sig ränta å förrådsmaterial med årligen 4 procent å värdet. En sådan bestämmelse finnes icke intagen i nu gällande avtal och innebär sålunda en nytillkommen förmån för bolaget. Det föreslås fastställt i avtalet, att i centralförråd befintligt material skall beräknas hava ett värde av 500 000 kronor, motsvarande en årlig ränta av 20 000 kronor. Detta värde synes kunna godtagas, då rådande förhållanden nödvändiggöra en betydande förrådshållning för att driftens ostörda fortgång skall kunna anses tryggad. Materialförråden vid gruvfälten få antagas vara av avsevärt mindre storleksordning. Enär det sålunda i fråga örn den årliga ränteutgiften rör sig örn mindre belopp i förhållande till hela rörelsens omfattning, finner kollegium icke skäl till erinran mot ifrågavarande bestämmelse.
Under hänvisning till vad förut anförts tillstyrker kollegium för sin del, att utredningsmännens förslag lägges till grund för nya avtal med bolaget.
Kollegium har vidare — under erinran örn Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 30 juni 1943 angående användningen av de till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. anvisade anslagen å tillhopa 8,9 miljoner kronor och med förmälan att av nämnda anslag återstode odisponerat ett belopp av cirka 2,1 miljoner kronor — förklarat sig i detta sammanhang även böra ingå på frågan örn medelstillgången för ifrågakommande anläggningar. Kollegium anför därvid, att förenämnda odisponerade belopp å 2,1 miljoner kronor, enligt en på anmodan av kollegium av bolaget verkställd beräkning, visserligen försloge för anläggningarnas färdigställande enligt den genom beslutet den 30 juni 1943 fastställda planen, men att av bolaget framhållits, att vissa ytterligare tillredningar och undersökningar utöver den ursprungliga planen behövde utföras, nämligen enligt följande uppställning.
Härav under
Totalkostnad budgetåret kronor 1945/1946 kronor
Tillredningar
Avsänkning av Adakgruvans centralschakt från 222 till
282 m:s avvägning, 60 m å 1 300 kronor........... 78'000 78 000
Orter å 260 m nivå, 880 m å 200 kronor............ 176 000 40 000
Undersökningar
Diamantborrning för undersökning av fyndighetsparti mellan 160 och 75 m-.s avvägningar, 340 m å 30 kronor, cirka........................................ 10 000 10 000
Diamantborrning för undersökning av nordvästra malmdelen mellan 160 och 260 inis avvägningar, 1 195 lii å 30 kronor, cirka................................ 36 000 36 000
Summa kronor 300 000 164 000
Kollegium anför, att tillredningarna i fråga vore avsedda för brytningens fortsättande under 220 meters nivå i Adakgruvan. Enligt den fastställda planen skulle Adakgruvans centralschakt avsänkas till 220 meters avvägning. Nu vore sålunda avsikten att förbereda brytningen i ytterligare en etage
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
mot djupet av 60 meters lodrät höjd. Genom hittills utförda undersökningar hacfe påvisats en omfattande malmföring ned till omkring 260 meters djup, och resultaten tydde på att de största kopparkvantiteterna skulle vara att söka mellan 160 och 260 meters nivåer. Dessa tillgångar bleve sålunda genom de föreslagna tillredningarna tillgängliga för brytning i hela den hittills konstaterade utsträckningen mot djupet. Även örn försörjningsläget för koppar inom en relativt kort tid skulle lätta och fortsatt brytning i Adakfältet på dessa djupare nivåer därefter icke bleve oundgängligen nödvändig för säkrande av kopparförsörjningen, syntes dock finnas skäl att på föreslaget sätt vidtaga förberedande arbeten. De föreslagna ortarbetena på 260 meters nivå vöre avsedda att öppna kommunikation mellan schaktet och de egentliga malmbrytningsrummen. De separata malmkroppar, som tillsammans bildade fyndigheten, vore oregelbundna och av synnerligen varierande storlek. För brytningens planerande fordrades därför rätt omfattande undersökningar. Av denna anledning hade föreslagits utförandet av vissa diamantborrningar mellan 75 och 260 meters avvägningar.
Kollegium säger sig ännu icke ha haft tillfälle att i detalj granska det uppställda programmet för ortdrivningarna och borrningarna. 1 varje fall i fråga om de senare borde för övrigt planen få längre fram modifieras med ledning av de efter hand vunna resultaten. De exakta kostnaderna kunde därför icke för närvarande definitivt fastställas, men kollegium funne dock lämpligt att i god tid åtgärder vidtoges för ställande av medel till förfogande. Ifrågvarande arbeten finge nämligen anses icke falla inom ramen för vad i 2 § gällande legodriftsavtal avsåges med »malmens brytning, transporterande och anrikning» utan finge betraktas som »erforderliga anläggningar för malmbrytningen». I 2 § föreliggande förslag till avtal vore tydligt utsagt, att så skulle vara fallet, jämlikt 3) och 4) näst sista stycket. Motsvarande kostnader borde sålunda icke inräknas i de årliga driftkostnaderna utan borde avskrivas under en lämplig längre tidsperiod.
Kollegium framhåller vidare, att legodriften syntes, örn nuvarande löneoch prisnivåer icke väsentligt ändrades i ofördelaktig riktning, komma att lämna tillräckligt överskott för täckande av kostnaderna för de ifrågasatta tillredningarna och undersökningarna. Enär emellertid såväl enligt nu gällande som enligt föreslaget nytt legodriftsavtal eventuellt driftöverskott skulle inbetalas till länsstyrelsen i Västerbottens län, erfordrades särskilt bemyndigande för att dessa medel skulle kunna disponeras för ändamålet i fråga. Enligt kollegii mening syntes det vara redigast, örn anläggningsmedel anvisades under särskild rubrik i samma ordning som senast skett.
Kollegium hemställer därför, att åtgärd måtte vidtagas därhän, att av innevarande års riksdag utverkades ett investeringsanslag av 300 000 kronor till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken lii. m.
Såsom elt led i strävandena alt under den nu rådande krisen trygga vår uepartc.mentsförsörjning nied metaller, särskilt koppar, träffades i slutet av år 1940 mel- ehelm. Ian slaten och Bolidens gruvaktiebolag det s. k. legodrittsavtalet, vars örn-
12 Kungl. Maj.ts proposition nr 229-
fattning sedermera utvidgats genom särskilda i mars 1941 och augusti 1943 ingångna avtal. Härigenom har bolaget åtagit sig att till utgången av år 1945 för statens räkning ombesörja driften vid vissa staten tillhöriga eller åt staten av bolaget upplåtna gruvfyndigheter inom de s. k. Bjurfors-, Rävlidenoch Adakfälten i Västerbottens län. Enligt legodriftsavtalet skall staten bekosta för driften erforderliga anläggningar, maskiner, inventarier och transportmedel, och till bestridande av dylika kostnader har riksdagen anvisat anslag å tillhopa 10,9 miljoner kronor. Såsom ersättning för ombesörjandet av driften erhåller bolaget dels en garanterad vinst av 7 procent på medelförsäljningspriset å de utvunna metallerna dels ock 10 procent å eventuellt driftöverskott, vid vars beräknande hänsyn icke tages till ränta och avskrivningar å statens kostnader för anläggningar m. m.
Det ekonomiska resultatet av legodriften har för statens vidkommande varit långt ifrån tillfredsställande. För tiden till den 1 juli 1944 har nämligen driften gått med ett underskott av omkring 680 000 kronor, vilket underskott, i den mån detsamma redan blivit täckt, belastat det under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till vissa kostnader för statens gruvegendom. Sålunda har driften visat underskott vid Bjurfors med cirka 200 000 kronor och vid Rävliden med cirka 650 000 kronor, medan den vid Adak visat ett överskott av cirka 170 000 kronor. Vid Bjurfors torde emellertid driften snart komma att nedläggas på grund av att fyndigheten då är utbruten, och vid Rävliden bär en omläggning av driften, avseende brytning av endast den mera högvärdiga malmen, resulterat i att under första halvåret 1944 underskottet utgjort blott omkring 3 000 kronor. Aven örn man således kan hysa förhoppning om en avsevärd förbättring av det ekonomiska utbytet av legodriften under den ännu icke slutredovisade delen av avtalstiden, torde det dock icke komma att räcka till full förräntning och amortering å det nedlagda kapitalet.
Huvudsyftet med legodriften har emellertid från statens sida icke varit att uppnå vinst utan har varit att i en för landets metallförsörjning brydsam tid nyttiggöra här ifrågavarande malmförekomster, vilkas belägenhet därvid nödvändigtvis måste medföra avsevärda transport- och andra förädlingskostnader. Ovedersägligen har också genom legodriften vunnits ett mycket värdefullt tillskott till vår beredskap på detta område, och behovet av detta tillskott kvarstår alltjämt med oförminskad styrka.
Då det framstod såsom angeläget att vinna klarhet över hur dessa fyndigheter och de vid dem uppförda anläggningarna lämpligen borde utnyttjas efter utgången av legodriftsavtalets giltighetstid, uppdrogs förra sommaren åt tre sakkunniga personer att verkställa utredning härom och att i sådant syfte med bolaget upptaga överläggningar i ämnet. Resultatet av utredningen föreligger nu i tvenne av motiv åtföljda förslag till avtal med bolaget örn fortsatt legodrift och om fortsatt upplåtelse till staten av bolagets andelar i de av legodriften omfattade fyndigheterna. Förslagen ha som bilagor [B och C) fogats till statsrådsprotokollet, och för jämförelses skull har därtill såsom bilaga (A) även fogats det nu gällande legodriftsavtalet. Jag torde
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
i fråga om detaljer få hänvisa till dessa handlingar, liksom jag vad angår utredningsmännens motivering hänvisar till den tidigare lämnade redogörelsen.
I likhet med utredningsmännen finner jag försäljning av dessa statens gruvfyndigheter icke böra komma i fråga. En gruvdrift i statens egen regi kan däremot synas vara det närmast till hands liggande sättet för fyndigheternas nyttiggörande, särskilt sedan staten lagt ned betydande belopp härför. Emellertid motsvara de av staten bekostade anläggningarna endast de första leden i metallframställningsprocessen, och för en fullt självständig statlig drift skulle erfordras ytterligare betydande kapitalinvesteringar, om vilkas ekonomiska berättigande tvekan måste råda. Då man vidare såvitt möjligt bör undvika uppbyggandet av en statlig organisation för en malmförädlingsrörelse, om vars långvarighet intet för närvarande med säkerhet kan sägas, synas andra alternativ till frågans lösning i första hand böra prövas.
Valet lärer då komma att stå mellan utarrendering av fyndighetema med tillhörande anläggningar och legodrift i nuvarande legodriftsavtals bemärkelse. Utarrendering av staten helt eller delvis tillhörig malmfyndighet har hittills varit den vanligaste formen för nyttiggörande av statens gruvegendom. Att detta förfaringssätt icke tillämpades, när det år 1940 gällde att infoga nu ifrågavarande fyndigheter i produktionen, hade antagligen mer än en förklaringsgrund. Dels torde under då rådande ovissa förhållanden arrendeformen icke ha ansetts lämpligen böra komma till användning och dels hade staten intresse av att icke helt frånhända sig rätten alt kontrollera och dirigera den planerade gruvdriften. Då förhållandena härutinnan alltjämt torde vara desamma, synes det ligga närmast till hands att överväga örn icke även fortsättningsvis legodriftsformen bör komma till användning.
Särskilt i den utformning legodriften enligt nu gällande avtal erhållit, medför den för staten vissa uppenbara olägenheter. Innan slutlig ställning tages till den nyss angivna frågan, bör det därför undersökas om dessa olägenheter kunna helt eller delvis bortelimineras. Att så är fallet lärer framgå vid en jämförelse mellan avtalet och det förslag till nytt avtal, som upprättats efter förhandlingar mellan utredningsmännen och bolaget. De för staten minst fördelaktiga bestämmelserna i det gällande avtalet äro otvivelaktigt, att bolaget äger som ren vinst tillgodoräkna sig dels enligt § 4 a), b) och c) 7 procent av värdet å den till smältverket levererade sligens och malmens utvinnbara metallinnehåll dels ock enligt § 6 II d) 10 procent å eventuellt driftöverskott. En bolaget sålunda oavsett driftresultatet tillförsäkrad vinst kan, särskilt örn något mera betydande överskott icke ens vid sträng ekonomisering är att förvänta, knappast vara ägnad att stimulera bolaget till sparsamhet. Bolagets omkostnader för driften debiteras nämligen staten. Enligt avtalsförslaget däremot skall bolagets vinst beräknas endast å driftöverskottet. Den enda vinstmöjligheten för bolaget består alltså i att uppnå ett överskott, och dettas storlek bestämmer vinstens. Stadgandet härom återfinnes i § 6 d) i förslaget, varav framgår att vinsten skall utgöra 15 procent av driftöverskottet. Den ur statens synpunkt avsevärda förbättring, som förslaget så-
14 Kungl. Mcij.ts proposition nr 229.
lunda innebär, motväges visserligen i någon mån av att överskottet icke såsom nu är tallet skall beräknas på driften i dess helhet utan på driften vid varje gruvfält för sig, så att eventuellt underskott vid ett av fälten icke skall fråndragas överskottet vid det eller de andra. Det oaktat måste förslaget, särskilt i betraktande av att staten enligt § 7 andra stycket äger med 6 månaders varsel beordra nedläggandet av driften vid ett icke vinstgivande fält, anses i nu förevarande hänseende vara betydligt förmånligare för staten än det gällande avtalet. Förslaget tillgodoser också bättre än gällande avtal statens ur kontrollsynpunkt stora intresse av klara och utförliga bestämmelser rörande bolagets redovisningsskyldighet. Till bolagets förmån har i § 6 II c) i förslaget intagits en bestämmelse örn rätt för bolaget att tillgodoräkna sig ränta å det kapital, som bolaget lagt ned i förrådsmaterial för legodriften. Värdet av denna förmån är lägst 20 000 kronor om året och torde icke komma att på långt när uppgå till dubbla detta belopp. Ä andra sidan saknas i förslaget motsvarighet till den i § 7 i gällande avtal staten ålagda skyldigheten att svara för bolaget i följd av legodriften eventuellt påförd krigskonjunkturskatt.
Med hänsyn till det förut anförda delar jag den i ärendet enhälligt uttalade meningen, att det fortsatta tillgodogörandet av dessa statens gruvfyndigheter bör ske genom legodrift enligt nu föreliggande förslag. Icke heller såvitt angår det nya avtalets giltighetstid avviker min uppfattning från den som uttalats av utredningsmännen och remissmyndigheterna. Jag förordar således att avtalet får gälla till utgången av år 1950.
I samband med slutandet av det nya legodriltsavtalet synes även böra träffas avtal med bolaget om upplåtelse till staten av bolagets andelar i de av nu gällande legodriftsavtal omfattade malmfyndigheterna. Mot det härom av utredningsmännen efter förhandlingar med bolaget framlagda förslaget bär jag ingen erinran att framställa.
Kommerskollegium har i sitt remissyttrande anmält behov av ytterligare medel för utbyggande av ifrågavarande gruvanläggningar. Jag vill i anledning härav till en början erinra om de för ändamålet redan beviljade anslagen och i samband därmed något tillrättalägga en av utredningsmännen lämnad uppgift. För bestridandet av de anläggningskostnader, staten enligt legodriftsavtalet är skyldig ställa till bolagets förfogande, beviljade 1940 års urtima riksdag ett reservationsanslag av 2 miljoner kronor till Anläggningar för utnyttjande av vissa staten tillhöriga malmfyndigheter m. m. Såsom framgår av riksräkenskapsverkets budgetredovisning för budgetåret 1943/44 s. 194 och 195 blev detta anslag förbrukat så när som på ett belopp av 10 000 kronor. Sedermera ha 1942 och 1943 års riksdagar för ytterligare utbyggnader vid Adakfältet och uppförande därstädes av ett anrikningsverk beviljat reservationsanslag örn tillhopa 8,9 miljoner kronor till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. Ehuru utredningsmännen utgått från, att sistnämnda belopp kommer att helt tagas i anspråk, ha de dock uppskattat statens anläggningskostnader enligt legodriftsavtalet
Kungl. Muj.ts proposition nr 229.
till allenast omkring 10,6 miljoner kronor. Under angiven förutsättning bör beloppet rätteligen vara omkring 10,9 miljoner kronor.
Kommerskollegium har, efter bolagets hörande, funnit beloppet 8,0 miljoner kronor böra förslå för anläggningarnas färdigställande enligt plan. Emellertid har kollegium biträtt ett av bolaget framlagt förslag örn utförande av vissa ytterligare tillredningar och undersökningar i Adakgruvan för en beräknad kostnad av 300 000 kronor. Såsom kollegium framhållit utgöra dessa arbeten endast förberedelser för en framtida malmutvinning, och de komma därför måhända att sakna betydelse för vår kopparförsörjning under den nu rådande krisen. Emellertid ingå de uppenbarligen såsom ett led i en rationellt skött gruvrörelse och äga med hänsyn till ovissheten rörande importmöjligheterna en tid efter kriget ett visst värde även ur beredskapssynpunkt. Jag tillråder därför medelsanvisning i enlighet med kollegii förslag.
På grund av ärendets brådskande beskaffenhet tillkom nu gällande legodriftsavtal utan riksdagens medverkan, därvid Kungl. Majit begagnade Sig av det av riksdagen (skr. 56/1932 och 110/1940) givna bemyndigandet att upplåta gruvfvndigheter. Ehuru detta bemyndigande alltjämt är gällande, torde dock med hänsyn lill legodriftens betydelse och omfattning riksdagen böra beredas tillfälle att uttala sig om det nu föreslagna nya legodriftsavtalet, innan det slutgiltigt godkännes av Kungl. Majit. Ett sådant tillfälle kommer att föreligga därest Kungl. Majit, i enlighet med vad jag nu under åberopande av det förut anförda hemställer, föreslår riksdagen
att till Utbyggnad av staten tillhöriga gruvanläggningar i Malå socken m. m. under kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av .............................. kronor 300 000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Folke Lyberg.
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
Bilaga A.
Överenskommelse
mellan å ena sidan Kungl. Kommerskollegium för Kungli Maf:t och Kronan och å andra sidan Bolidens Gruvaktiebolag rörande utbyggnad och legodrift av vissa Kronan tillhöriga gruvor.
§ 1.
Kronan överlåter åt bolaget att intill utgången av år 1945 med ensamrätt verkställa brytning i kronan tillhöriga malmfyndigheter inom följande utmål i Västerbottens län, nämligen
inom Bjurforsfältet i Norsjö socken: Bjurfors utmålsgruva nr 1, Bjurfors utmålsgruva nr 2, Bjurfors utmålsgruva nr 3 och örgruvan nr 52,
inom Adakfältet i Malå socken: Adak nr 2, Adak nr 3, Adak nr 3 A och Adak nr 3 B samt
inom Rävlidenfåltet i Lycksele socken: Rävliden nr 2, Rävliden nr 3, Rävliden nr 4, Rävliden nr 5 och Rävliden nr 6.
§ 2.
Bolaget åtager sig att på statens bekostnad dels utföra erforderliga anläggningar för malmbrytningen vid ovannämnda gruvor, dels omhändertaga malmens brytning, transporterande och anrikning. Ifrågavarande malmbrytning, transport och anrikning kallas här nedan gemensamt legodriften.
Behövlig krossning och anrikning skall i den utsträckning som befinnes möjlig och lämplig ske i bolagets anrikningsverk. Därest komplettering av maskinutrustning, anordningar och byggnader erfordras härför, bestrider kronan hälften av sålunda uppkommande kostnader.
Kronan tillhandahåller utan kostnad för bolaget dispositionsrätten till de kronan tillhöriga markområden, som erfordras för legodriften inkl. för upplag, ledningar etc. I den mån dispositionsrätt till av andra ägda markområden erfordras, har kronan att träffa avtal därom.
Bolaget har att uppgöra planer för de erforderliga nyanläggningarna och anskaffningarna ävensom för legodriftens ordnande, vilka planer skola av kommerskollegium godkännas, innan de bringas till utförande.
§ 3.
Av råmalm från de ifrågavarande gruvorna framställd slig ävensom styckemalm — om sådan tillgodogöres — övertages av bolaget för vidare bearbetning i bolagets smältverk, i den mån som smältverket är inrättat härför och i den omfattning dess smältkapacitet vid förfogbara tillgångar på stenkol och övriga förbrukningsartiklar samt förefintliga försäljningsmöjligheter för produkterna det tillåter vid samtidig behandling av slig och malm från bolagets egna gruvor. För slig och styckemalm från legodriften, som sålunda av bolaget förädlas, skall priset beräknas enligt i § 4 angivna grunder.
Kunell. Maj:ts proposition nr 229-
17 Malmprodukter från de ovannämnda utmålen, som icke bearbetas vid bolagets smältverk, försäljes av bolaget för kronans räkning på enligt bolagets bedömande bästa erhållbara villkor. Dessa villkor skola före försäljningarnas genomförande delgivas kommerskollegium, som har att omedelbart meddela sina eventuella erinringar mot desamma
§ 4.
Kopparsla och kopparstyckemalm, som levererats till bolagets smältverk, värdesättes räknat vid smältverket enligt följande grunder:
a) Sligens och styckemalmens kopparinnehåll, minskat med 13 kg per Ion, värdesättes till 93 °/o av det medelnettopris, som bolaget under malmens leveransår erhåller vid försäljning av elektrolytkoppar, räknat fob eller f. v. b. vid smältverket.
b) Sligens och styckemalmens silverinnehåll, minskat med 31,1 gram per ton, värdesättes till 93 % av det medelnettopris, som bolaget under året erhåller vid försäljning av silver, räknat fob eller f. v. b. vid smältverket.
c) Sligens och styckemalmens guldinnehåll, minskat med 1 gram per ton, värdesättes till 93 °/o av det medelnettopris, som bolaget under året erhåller vid försäljning av guld, räknat fob eller f. v. b. vid smältverket.
d) Från summan av de enligt a), b) och c) beräknade metallvärdena avdragas kostnaderna för sligens och malmens smältning, för kopparens raffinering till katoder och gjutning till wirebars, i den mån sådan omgjutning kräves, samt för ädelmetallemas raffinering, allt enligt årets medelkostnad vid bolagets smältverk inkl. kostnaderna för transporter inom verket, provtagningar, analyseringar etc. Härvid iakttages att kostnaderna för
rostning (inkl. infrakt och bäddning) fördelas lika per ton behandlade malmprodukter,
skärstenssmältning räknas per ton behandlade malmprodukter efter kostnaden för smältning i därför använd ugn,
konvertering och raffinering av koppar med därtill hörande omsmältning räknas efter kopparinnehållet i behandlade malmprodukter,
raffinering av silver och guld räknas efter malmprodukternas innehåll av dessa metaller.
Till smältkostnad räknas även en proportionell andel i smältverkets administrations- och allmänna utgifter inkl. försäkringar och fastighetsskatter. Smältverkets ifrågavarande utgifter fördelas härvid å olika delar av verket i förhållande till dåvarande arbetarantal, varefter legodriften deltager i resp. avdelningars andelar enligt i denna paragraf angivna fördelningsgrunder, d. v. s. beträffande rostningsavdelningen i förhållande till kvantitet behandlade malmprodukter o. s. v. Amortering av redan befintliga och eventuellt tillkommande smältverksanläggningar med ugnar och maskiner, som tagas i anspråk för här ifrågavarande malmers behandling, skall även inräknas i smältkostnaden och utgå med 5 % per år (under högst 20 år) av ursprungliga anskaffningskostnaden. De f. n. befintliga här avsedda anläggningarna äro angivna i bilaga 1. Fördelningen per ton malmprodukt resp. per ton metallinnehåll skall ske efter ovan för de direkta kostnaderna angivna grunder.
Därest även annan från de upplåtna gruvorna erhållen malmprodukt än kopparslig och kopparstyckemalm — exempelvis zinkmalm och blymalm — skulle komma att förädlas i bolagets smältverk, skall sådan malmprodukt värdesättas enligt motsvarande grunder, som enligt ovan gälla för kopparmalmen.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 229.
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
§ 5.
a) De kostnader, som kronan enligt § 2 har att bestrida för utförande av anläggningar (inkl. bostadsbyggnader, vägar, planeringar etc.) samt för anskaffande av maskiner, inventarier och transportmedel (inkl. bilar) betalar kronan till bolaget efter rekvisition.
b) Avlöningar till arbetare och tjänstemän liksom övriga utgifter för legodriften med tillhörande transporter förskotteras av bolaget.
§ 6.
Senast den sista i varje månad avgiver bolaget till kommerskollegium rapport över verksamheten under föregående månad med uppgift på för kronan havda utgifter dels för anläggningar, maskiner, inventarier och transportmedel, dels för legodriften, varjämte approximativ beräkning göres av de under månaden framställda malmprodukternas värde jämlikt §§ 3 och 4 här ovan.
Efter utgången av varje kalenderår avlämnas senast den 30 april påföljande år definitiv avräkning för året upptagande
I. å ena sidan
a) de av kronan enligt § 5, a, tillhandahållna medlen,
b) värdet jämlikt § 4 av alla under året till bolagets smältverk levererade malmprodukter liksom värdet jämlikt § 3 av till andra levererade och av dem under året betalade malmprodukter;
II. samt å andra sidan
a) samtliga de anläggnings- och anskaffningskostnader, som kronan har att jämlikt § 2 bestrida, ävensom ersättning för av bolaget för ifrågavarande anläggningar etc. utförda konstruktionsarbeten, vilka härvid upptagas efter Svenska teknologföreningens normer.
b) samtliga legodriftsutgifter inkl. kostnaderna för de lokala förvaltningarna, försäljningsomkostnadema för sålda produkter, på fastigheter och anläggningar belöpande skatter etc.
För den krossning och anrikning, som sker i bolagets kross- och anrikningsverk, skall legodriften debiteras driftskostnaderna därför och så stor andel i dessa kross- och anrikningsverks förvaltningskostnader, fastighetsskatter och amorteringar (de sistnämnda efter 5 % per år i högst 20 år å ursprungliga kostnader, som ej bestritts av kronan), som motsvarar förhållandet mellan mängden i dessa verk behandlat rågods från ifrågavarande gruvor och den i samma verk totalt behandlade rågodsmängden,
c) den andel av bolagets gruvförvaltnings allmänna förvaltningskostnader, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan anläggnings- och anskaffningsutgifter enligt a) samt legodriftsutgifter enligt b) och å andra sidan årets anläggnings- och driftsutgifter vid ali av gruvförvaltningen bedriven verksamhet,
d) ersättning för omhänderhavandet av legodriften med 10 °/o av den årliga skillnaden mellan å ena sidan I b och å andra sidan II b och c.
Därest summan av I a och b överstiger summan av II a, b, c och d, inbetalas skillnaden av bolaget före den 15 maj till länsstyrelsen i Västerbottens län, och om beräkningen utvisar underskott, ersättes detta inom samma tid av kronan.
§ 7.
För det fall att bolaget får betala krigskon junkturskatt för intäkter enligt bestämmelserna i detta avtal, skola sådana skattebelopp ersättas av kronan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229-
§ 8.
Bolaget förbinder sig att väl vårda och underhålla anläggningarna samt att enligt av kommerskollegium godkända planer sörja för en rationell gruvbrytning.
§ 9.
Kronan äger att genom vederbörligt ombud kontrollera bolagets uppgifter och beräkningar, uttaga kontrollprov av produkterna, taga del av resultaten av utförda gruvundersökningar samt kontrollera gruvbrytning, transport och anrikning; skolande kronan örn anledning till erinringar eventuellt föreligger utan dröjsmål skriftligen framföra desamma till bolaget.
§ 10.
Underlåter bolaget att behörigen fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelsen och har det icke heller inom 3 månader efter skriftlig erinran vidtagit rättelse, har kronan rätt — därest underlåtenheten är av väsentlig betydelse — att uppsäga överenskommelsen till upphörande 6 månader därefter.
§ 11.
Därest bolaget fullgör sina åtaganden enligt överenskommelsen, skall bolaget vid upplåtelsetidens upphörande hava företrädesrätt att på arrende övertaga de i § 1 angivna gruvorna med för deras bearbetande uppförda anläggningar, därest kronan då önskar utarrendera dem till något av staten icke helt ägt företag.
— § 12.
Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse avgöres av skiljemän, tillsatta av Sveriges tekniskt-industriella skiljedomsinstitut, eller, därest detta institut upphört med sin verksamhet, tillsatta enligt gällande lag om skiljemän.
Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade och utväxlade.
Stockholm den 30 december 1940.
Kungl. Kommerskollegium Bolidens Gruvaktiebolag
Axel Gjöres Oscar Falkman
Karl Sidenvall
C. G. Hindbeck
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
Bilaga I
till överenskommelse den 30 december 1940.
Anskaffningsvärden vid årsskiftet 1940/41.
a) Anläggningar vid Rönnskär, vilkas amortering skall fördelas efter ton smältmalm.
Farbar svängkran (kolkran) inkl. fundament och spår .... kronor 197 000
Järnvägsspår inom verksområdet...................... » 279 000
Upplagsplats för bränsle (kol) ........................ » 32 000
Kolkrossanläggning vid kolkran ...................... » 28 000
Malminfrakt, inkl. upptiningshall .................... » 139 000
Kolkrossverk ...................................... » 572 000
Torkanläggning för kopparsla........................ » 98 000
Bäddningsfickor .................................... » 1 105 000
Rostugnsanläggning exkl. gasreningsanläggning ........ » 2 267 000
Gaskanaler och skorsten ............................ » 1 506 000
Flamugnar (exkl. flamugn I) ........................ » 1 395 000
Laboratorium för smältverk.......................... » 168 000
Elektriska anläggningar ............................ » 514 000
Pumpstation, södra.................................. » 72 000
Reparationsverkstäder .............................. » 460 000
Manskapshus II .................................... » 205 000
Manskapshus III .................................... » 298 000
Lokomotivstall för ånglok............................ » 30 000
Förrådsbyggnad .................................... » 38 000
Summa kronor 9 403 000.
b) Anläggningar vid Rönnskär, vilkas amortering skall fördelas efter kopparinnehållet i malmen.
Upplagsplats och torkanläggning för kvarts ............ kronor 188 000
Krossverk för slagg och skärsten...................... » 467 000
Gasreningsanläggning II för konvertrar................ ? 538 000
Konverter och anodugnsanläggning inkl. skorstenar...... » 1 751 000
Elektrolytverk ...................................... » 1 483 000
Katodugnsanläggning ................................ » 124 000
Maskinhusanläggning ....................... » 719 000
Summa kronor 5 270 000.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
21 Bilaga B
Förslag
till
Avtal
mellan Kungl, kommerskollegium för Kungl. Majit och kronan, å ena sidan, samt Bolidens Gruvaktiebolag, å andra sidan, rörande legodrift av vissa gruvor i Västerbottens län.
§ 1.
Kronan överlåter åt bolaget att intill utgången av år 1950 med ensamrätt verkställa brytning i kronan tillhöriga och till kronan upplåtna malmfyndigheter inom följande utmål i Västerbottens län, nämligen
inom Adak fältet i Malå socken: Adakgruvan nr 2, Adakgruvan nr 3, Adakgruvan nr 3 A och Adakgruvan nr 3 B, Adakgruvan nr 20, Adakgruvan nr 22, Adakgruvan nr 31, Adakgruvan nr 34, Adakgruvan nr 35, Kourbevaregruvan nr 15, Kuorbevaregruvan nr 15 a, Kuorbevaregruvan nr 15 b och Kourbevaregruvan nr 15 c samt
inom Rävlidenfåltet i Lycksele socken: Rävliden nr 2, Rävliden nr 3, Rävliden nr 4, Rävliden nr 5 och Rävliden nr 6.
§ 2.
Bolaget åtager sig att på kronans bekostnad omhänderhava brytning, transport och anrikning av malmen från ovannämnda gruvor. Ifrågavarande malmbrytning, transport och anrikning kallas här nedan gemensamt legodriften.
Behövlig anrikning av malm från Rävlidenfältet skall — i den utsträckning så befinnes möjligt — ske i bolagets anrikningsverk i Kristineberg, dock icke utan bolagets medgivande i större omfattning än per år 55 000 ton malm av ungefär hittillsvarande sammansättning och typ. Bolaget skall emellertid endast vara skyldigt att i anrikningsverket av ifrågavarande malm framställa andra stiger än hittills, därest kronan ersätter bolaget av sådan framställning föranledda kostnader för nyanläggningar och nyanskaffningar. Anrikningen skall ske enligt de planer för anrikningsverkets drift, vilka bolaget årligen uppgör under hänsynstagande till, bland annat, att nyss angivna maximikvantitet malm, fördelad över året, tillföres det för Rävlidenmalmen avsedda störtschaktet i Kristineberg.
Kronan tillhandahåller utan kostnad för bolaget dispositionsrätten till de kronan tillhöriga markområden, som erfordras för legodriften ävensom för behövliga upplag och ledningar i anledning av densamma. I den mån dispositionsrätt till av andra ägda markområden erfordras, har kronan att träffa avtal därom.
Skulle nyanläggningar och nyanskaffningar för legodriften erfordras vid gruvorna i Adakfältet och Rävlidenfältet, skall bolaget ombesörja dessa på kronans bekostnad.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
Såsom nyanläggningar och nyanskaffningar skola räknas:
1) byggnader, maskiner och inventarier,
2) tillredningar i dagen, såsom röjningar, planeringar, dräneringar, vägar, ledningar och avfallsanläggningar,
3) tillredningar under jord utanför malmen, såsom jorda vrymning, centralschaktanläggning och kommunikationsorter,
4) undersökningar med undantag av sådana undersökningar, som äro direkt föranledda av den fortlöpande malmbrytningen.
Bolaget har att i samråd med kommerskollegium uppgöra planer för legodriftens ordnande på ett rationellt sätt ävensom för erforderliga nyanläggningar och nyanskaffningar.
§ 3.
Av råmalm från de ifrågavarande gruvorna framställda kopparsliger ävensom kopparstyckemalm — om sådan tillgodogöres — övertagas av bolaget för vidare bearbetning i bolagets verk å Rönnskär (Rönnskärsverken), i den mån som verken äro inrättade härför och i den omfattning kapaciteten vid förfogbara tillgångar på stenkol och övriga förbrukningsartiklar det tillåter. Därest annan slig eller annan styckemalm än förut nämnts framställts, skall mellan kommerskollegium och bolaget träffas särskild överenskommelse om huruvida jämväl dylik slig eller malm skall övertagas av bolaget. För stiger och styckemalm från legodriften, som sålunda av bolaget övertagas och förädlas, skall priset beräknas enligt i § 4 angivna grunder.
Malmprodukter från de ovannämnda utmålen, vilka produkter icke bearbetas vid Rönnskärsverken, skola av bolaget för kronans räkning utbjudas till försäljning på enligt bolagets bedömande bästa erhållbara villkor. Dessa villkor skola före försäljningarnas genomförande prövas av kommerskollegium, som har att inom av bolaget begärd erforderlig tid meddela, huruvida villkoren godkännas. Godkännas icke försäljningsvillkoren, skall kommerskollegium meddela bolaget, hur med malmprodukterna skall förfaras.
§ 4.
Kopparslig och kopparstyckemalm, som levererats till Rönnskärsverken, värdesättes räknat vid verken enligt följande grunder:
a) Sligens och styckemalmens kopparinnehåll, minskat med 13 kg per ton, värdesättes till det medelnettopris, som bolaget under det kalenderår, då sligen respektive malmen levereras, erhåller vid försäljning av elektrolytkoppar, räknat fritt ombord eller fritt å banvagn Rönnskärsverken.
b) Sligens och styckemalmens silverinnehåll, minskat med 31,1 gram per ton, värdesättes till det medelnettopris, som bolaget under det kalenderår, då sligen respektive malmen levereras, erhåller vid försäljning av silver, räknat fritt ombord eller fritt å banvagn Rönnskärsverken.
c) Sligens och styckemalmens guldinnehåll, minskat med 1 gram per ton, värdesättes till det medelnettopris, som bolaget under det kalenderår, då sligen respektive malmen levereras, erhåller vid försäljning av guld, räknat fritt ombord eller fritt å banvagn Rönnskärsverken.
d) från summan av de enligt a), b) och c) beräknade metallvärdena avdragas kostnaderna för sligens och malmens upparbetning (inklusive provtagning och analysering) till katoder och gjutning till wirebars, i den mån sådan omgjutning kräves, samt för ädelmetallernas framställning, allt enligt årets medelkostnad vid bolagets verk, ävensom för erforderliga transporter av metallerna. Härvid iakttages, att kostnaderna för rostning (inklusive intäkt och bäddning) fördelas lika per ton behandlade malmprodukter, skärstenssmältning räknas per ton behandlade malmprodukter efter genomsnittskostnaden för dylik smältning i därför användna ugnar, konvertering och
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
raffinering av koppar nied därtill hörande omsmältning räknas efter kopparinnehållet i behandlade malmprodukter, framställning av silver och guld räknas efter malmprodukternas innehåll av dessa metaller.
I framställningskostnaden inräknas en proportionell andel i dels Rönnskärsverkens administrations- och allmänna kostnader, inklusive försäkringar, fastighetsskatter, räntor och normala avskrivningar, dels bolagets huvudkontors kostnader, likaledes inklusive försäkringar, fastighetsskatter, räntor och normala avskrivningar. Avskrivningarna beträffande Rönnskärsverken av redan befintliga och eventuellt tillkommande anläggningar med ugnar och maskiner, som direkt tagas i anspråk för här ifrågavarande malmers behandling, utgår med 5 procent per år av ursprungliga anskaffningskostnaden och ränta skall utgå med 2,36 procent per år å sistnämnda anskaffningskostnad. De den 1 januari 1944 befintliga, här avsedda anläggningar äro angivna i bilaga 1.
Rönnskärsverkens i föregående stycke omförmälda kostnader fördelas -—- i den mån fördelning skall ske — på bolagets huvudkontor samt på avdelningarna inom verken, inklusive verkens centralförvaltning, efter följande fördelningsgrunder:
1) Kostnader för industriområde, samhälle och underhåll av byggnader, sjukvård, säkerhetstjänst och liknande efter antalet anställda.
2) Kostnader för luftskydd och luftvärn efter anskaffningsvärde för byggnader, maskiner och inventarier.
3) Kostnader för avskrivningar, räntor, fastighetsskatter, konsultationer, förenings- och försäkringsavgifter, resor och skjutsar, kontor (inklusive förvaltningspersonal), brukshotell och diverse kostnader efter de på respektive verk inom Rönnskärsverken nedlagda kostnaderna.
Centralförvaltningens andelar enligt 1) och 2) fördelas på Rönnskärsverkens övriga avdelningar i förhållande till nedlagda kostnader.
De på avdelningen kopparverket enligt ovan angivna fördelningsgrunder fallande andelarna fördelas på kopparverkets underavdelningar i förhållande till dessas arbetarantal, varefter produkter från legodriften deltager i respektive underavdelningars andelar enligt i denna paragraf angivna fördelningsgrunder, d. v. s. beträffande underavdelningen för rostning i förhållande till kvantitet behandlade malmprodukter o. s. v.
Huvudkontorets kostnader fördelas pa olika avdelningar av Rönnskärsverken, exklusive centralförvaltningen, och övriga avdelningar inom bolaget, exklusive centralförvaltningen i Rohdén och försäljningskontoren, samt legodriftsgruvorna i förhållande till nedlagda kostnader, varefter den på kopparverket fallande andelen vidarefördelas enligt samma principer, som angivits för Rönnskärsverkens centralförvaltnings kostnader enligt ovan’.
Därest även annan från de upplåtna gruvorna erhållen malmprodukt än kopparslig och kopparstyckemalm — exempelvis zinkmalm och blymalm — skulle komma att förädlas i Rönnskärsverken, skall sådan malmprodukt värdesättas enligt motsvarande grunder, som enligt ovan gälla för kopparmalmen.
§ 5.
a) De kostnader, som kronan enligt § 2 har att bestrida för nyanläggningar och nyanskaffningar ävensom för av bolaget för ifrågavarande nyanläggningar utförda konstruktionsarbeten å bolagets konstruktionskontor, vilka kostnader upptagas efter Svenska teknologföreningens normer, betalar kronan till bolaget efter rekvisition, dock att mellan kommerskollegium och bolaget kan träffas överenskommelse, att bolaget skall förskottera kostnaden lör viss eller vissa dylika nyanläggningar och nyanskaffningar. Har dylik
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
förskottering skett, skall bolaget vara berättigat att å sålunda utlagda belopp erhålla ränta efter 4 procent per år intill dess betalning sker.
b) Avlöningar till arbetare och tjänstemän liksom övriga utgifter för legodrifien med tillhörande transporter förskotteras av bolaget. Å dylika förskott utgår icke ränta.
§ 6.
Senast sex veckor efter utgången av varje kalendermånad skall bolaget till kommerskollegium avgiva i-apport över verksamheten under kalendermånaden med uppgift på för kronan havda utgifter dels för nyanläggningar och nyanskaffningar dels för legodriften, jämte approximativ beräkning av de under månaden framställda malmprodukternas värde jämlikt §§ 3 och 4 här ovan.
Efter utgången av varje kalenderår avlämnas senast den 30 april påföljande år av bolaget till kommerskollegium definitiv avräkning för kalenderåret upptagande
I. d ena sidan
a) de av kronan enligt § 5 a tillhandahållna medlen,
b) värdet jämlikt § 4 av alla under året till Rönnskärsverken levererade malmprodukter liksom värdet jämlikt § 3 av till andra levererade och av dem under året betalade malmprodukter;
II. d andra sidan
a) samtliga de nyanläggnings- och nyanskaffningskostnader samt konstruktionskostnader, som kronan jämlikt § 2 har att bestrida,
b) samtliga legodriftskostnader, i vilka skola inräknas andelar i följande kostnader, nämligen omkostnaderna i Kristineberg, kostnaderna för centrala gruvförvaltningen i Boliden och huvudkontoret samt bolagets försäljningskostnader.
För den anrikning, som sker i bolagets kross- och anrikningsverk i Kristineberg, skall legodriften debiteras kostnaderna, inklusive så stor andel i på detta kross- och anrikningsverk belöpande omkostnader, som motsvarar förhållandet mellan mängden i detta verk behandlat rågods från ifrågavarande gruvfält och den i samma verk totalt behandlade rågodsmängden. I omkostnaderna skola inräknas förvaltningskostnader, fastighetsskatter, räntor och normala avskrivningar. Förvaltningskostnaderna skola inkludera andel i huvudkontorets kostnader enligt § 4 näst sista stycket samt andel i centrala gruvförvaltningens i Boliden kostnader. Avskrivningarna å för anrikning direkt i anspråk tagna anläggningar skola utgå med 5 procent per år å ursprungliga anskaffningskostnader, som ej bestritts av kronan. Ränta skall utgå med 2,36 procent per år å sistnämnda anskaffningskostnader.
Kostnaderna för centrala gruvförvaltningen i Boliden fördelas dels på i Boliden befintliga avdelningar enligt de i § 4 d) tredje stycket 1) och 2) angivna normerna, dels på samtliga under gruvförvaltningen hörande avdelningar och legodriftsgruvoma enligt de i § 4 d) tredje stycket 3) och fjärde stycket angivna normerna.
Huvudkontorets kostnader fördelas på legodriftsgruvoma efter i § 4 näst sista stycket angivna grunder.
Bolagets försäljningskostnader fördelas enligt följande fördelningsgrunder, nämligen:
1) Försäljningskostnader (såsom kostnader för lagring, urlastning, frakter och assuranser), direkt hänförliga till viss försåld produkt eller kvalitet av produkt och ej avdragna vid fastställandet av priset fob eller f. v. b. Rönnskär enligt § 4, påföras produkten respektive kvaliteten av produkten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
2) Försäljningskontorens kostnader fördelas på samtliga försålda produkter och kvaliteter av produkter från bolagets olika avdelningar i förhållande till fakturavärdena.
3) De andelar, som enligt 2) falla på koppar, silver och guld jämte dessa produkter enligt 1) påförda kostnader fördelas på kronan och bolaget i förhållande till mängden enligt detta avtal framställda produkter ur malm från ifrågavarande gruvor och bolagets övriga produktion.
c) ränta efter 4 procent per år å förrådsmaterial, upplagt för driften vid legodriftsgruvorna. För denna drift avsett, i bolagets centralförråd befintligt material skall i detta hänseende beräknas hava ett värde av 500 000 kronor.
d) ersättning för omhänderhavandet av legodriften med 15 procent av den årliga skillnaden mellan å ena sidan I b och å andra sidan II b och c. Skulle legodriften vid något av gruvfälten utvisa underskott, skall bolagets nyssnämnda ersättning beräknas endast å överskottet vid det andra gruvfältet.
Därest summan av I a och b överstiger summan av II a, b, c och d, inbetalas skillnaden av bolaget före den 15 maj till länsstyrelsen i Västerbottens län, och om summan av I a och b understiger summan av II a, b, c och d, ersättes underskottet inom samma tid av kronan.
§ 7.
Bolaget förbinder sig att väl vårda och underhålla anläggningarna samt att enligt uppgjorda planer sörja för en rationell gruvbrytning.
Därest det är uppenbart, att legodriften vid ettdera eller båda gruvfälten kommer att för kommande brytning uppvisa underskott enligt avtalet, äger kronan bestämma, att brytningen i gruva, för vilken underskott kan antagas uppstå, skall upphöra intill dess anledning finnes antaga, att legodriften vid gruvan kan hållas i gång utan att underskott uppstår. Bolaget skall emellertid ej vara skyldigt upphöra med legodriften, förrän sex månader förflutit från det bolaget erhållit skriftligt meddelande om att legodriften skall upphöra.
§ 8.
Kronan äger att genom vederbörligt ombud kontrollera bolagets uppgifter och beräkningar, uttaga kontrollprov av produkterna, taga del av resultaten av utförda gruvundersökningar samt kontrollera gruvbrytning, transport och anrikning; och skall kronan om anledning till erinringar eventuellt föreligger utan dröjsmål skriftligen framföra desamma till bolaget.
§ 9.
Underlåter bolaget att fullgöra sina åtaganden enligt avtalet och har bolaget icke inom 3 månader efter skriftlig erinran vidtagit rättelse, har kronan rätt — därest underlåtenheten är av väsentlig betydelse — att uppsäga avtalet till upphörande 6 månader därefter.
§ io.
Därest bolaget fullgör sina åtaganden enligt överenskommelsen, skall bolaget vid upplåtelsetidens upphörande hava företrädesrätt att på arrende övertaga de i § 1 angivna gruvorna med för deras bearbetande uppförda anläggningar, därest kronan då önskar utarrendera dem till något av staten icke helt ägt företag.
§ 11.
Därest kronan tillhöriga malmfyndigheter inom följande utmål inom Bjurforsfältet i Norsjö socken, nämligen Bjurfors utmålsgruva nr 1, Bjurfors
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 229. 3
26 Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
utmålsgruva nr 2, Bjurfors utmålsgruva nr 3 och örgruvan nr 52, icke skulle vara utbrutna den 1 januari 1946, skola bestämmelserna i detta avtal tillämpas jämväl å nämnda malmfyndigheter.
§ 12.
Tvister i anledning av detta avtal samt tvister rörande däri omförmälda och därav härflytande rättsförhållanden med vad därmed äger samband skola avgöras av skiljemän i den ordning gällande lag om skiljemän stadgar.
Av detta avtal äro två exemplar upprättade och utväxlade.
Stockholm den
Bilaga 1
till avtal den
Anläggningar, i vilkas avskrivning och förräntning staten enligt legodrifts-
avtal skall deltaga.
(Anskaffningsvärden per Vi 1944)
1. Kopparverket (Kopparmalmbehandling).
Statens andel i annuiteten bestämmes enligt legodriftsavtalets § 4, mom. d,
och utgår på följande anläggningar:
Malmupptiningsanläggning .......................... kronor 28 000
Balkbana och malminfraktsanläggning................ » 189 000
Infraktsanläggning inkl. transportbanor till bäddnings-
fickor .......................................... * 65 000
Bäddningsfickor ................................... » 1 085 000
Rostugnsanläggningar .............................. » 2 342 000
Roterugnsanläggning . . ............................. » 242 000
Gasreningsanläggningar ............................ » 226 000
Flamugnsanläggningar .............................. » 1 402 000
Konverteranläggning ............................... » 1 520 000
E. G. R. (för konvertrar)............................ » 830 000
Skorsten .......................................... » 535 000
Gaskanaler ........................................ » 923 000
Anodugnsanläggningar inkl. skorsten................. * 245 000
Elektrolytverk..................................... » 1 854 000
Katodugnsanläggning inkl. vedgasgeneratorer......... >_169 000
Kronor 11 655 000.
Kungl. Majlis proposition nr 229.
27 Bilaga C.
Försl a g
till
Avtal.
Mellan Kungl, kommerskollegium för Kungl. Majit och kronan samt Bolidens gruvaktiebolag, här nedan kallat bolaget, träffas härmed följande avtal:
1) Bolaget upplåter till kronan under giltighetstiden för det mellan kronan
och bolaget den träffade avtalet rörande legodrift av vissa
gruvor, respektive intill dess bolaget jämlikt punkt 3 här nedan under denna tid eventuellt inträder i gruvdriften, de bolaget tillhöriga andelarna i malmfyndigheter inom de i nyssnämnda avtal avseda gruvutmålen i Adakfältet. Vad som enligt berörda avtal gäller i fråga om kronans malmfyndigheter skall under upplåtelsetiden äga tillämpning jämväl på de sålunda till kronan upplåtna andelarna i fyndigheterna.
2) Bolaget äger att under den tid detta avtal gäller i den årliga avräkning,
som enligt § 6 i ovannämnda avtal den skall upprättas, un-
der punkt II: b) upptaga ett belopp motsvarande 40 öre per ton uppfordrad malm från de utmål, vari bolaget är delägare, vilket skall innefatta jämväl gottgörelse för den ersättning, som kan komma att utgå dels enligt § 3 mom. B i ett den 7 och 8 april 1931 slutet kontrakt mellan bolaget och Johan Viktor Abrahamsson och dels enligt § 3 i ett den 21 mars 1930 slutet kontrakt mellan Västerbottens gruvaktiebolag och O. L. Lindsköld.
3) Genom ovannämnda arrende har bolaget ej avhänt sig sin rätt enligt lag att under giltighetstiden för ovannämnda avtal eller därefter anmäla sig att för sina andelar deltaga i gruvdriften vid nästföljande kalenderårs början.
4) Tvister i anledning av detta avtal samt tvister rörande däri omförmälda och därav härflytande rättsförhållanden med vad därmed äger samband skola avgöras av skiljemän i den ordning gällande lag örn skiljemän stadgar.
Av detta avtal äro två exemplar undertecknade och utväxlade.
Stockholm den