om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktie¬ bolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Gränges¬ berg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss gruf- egendom m. m.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

1 N:o 107.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen om godkännande af förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, ä ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.; gifven Stockholms slott den 21 mars 1907.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att dels för sin del godkänna och antaga närlagda förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.

dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfvensom bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj ds,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Käft. (No 107.)

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott den 21 mars 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Trolle,

Statsråden: Tingsten,

Albert Petersson,

Hederstierna,

Dyrssen,

Hammarskjöld,

Roos,

JUHLIN,

SWARTZ.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen anförde chefen för civildepartementet, statsrådet Juhlin:

Det har ansetts vara af synnerligt stor vikt för hela landet, att den alltjämt sväfvande frågan om ett mera varaktigt ordnande af förhållandena mellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund inom snar framtid vunne sin lösning. Sedan den i berörda hänseende år 1906 träffade öfverenskommelse genom Riksdagens beslut att icke godkänna densamma förfallit, hafva därför nya underhandlingar i frågan förts alltsedan 1906 års höst. Det förslag till öfverenskommelse, hvari underhandlingarna resulterat, anhåller jag att härmed få underställa Kungl. Maj:ts pröfning.

Dessförinnan anser jag mig emellertid böra meddela en öfversikt öfver hvad i denna fråga förut förekommit samt redogöra för de utredningar af vissa för frågans bedömande viktiga förhållanden, som af sakkunniga personer utförts.

3 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Efter underhandlingar, som pågått sedan senare hälften åt år 1901, Hlstor,k' hade år 1902 träffats preliminära aftal med Luossavaara-Kiirunavaara fl9r0JagtsM aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och Mertainens grufaktiebolag statsinköp angående inköp för svenska statens räkning af nämnda bolags fasta egendom samt grufvor och inmutningar m. in.

Köpeskillingarna härför skulle utgöra tillhopa 21,600,000 kronor att å tillträdesdagen betalas antingen kontant eller ock genom obligationer tillhörande ett svenskt statslån af liknande typ som 1887 års 3,<> % statslån, beräknade till en kurs af 96 % och med staten godtgjord upplupen ränta för tiden till tillträdesdagen. Såsom ytterligare vederlag för den gjorda upplåtelsen skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla rätt att under 40 år, räknadt från tillträdesdagen, mot en årlig arrendesumma af 650,000 kronor och villkor i öfrigt, som omförmäldes i ett särskilt upprättadt arrendekontrakt, med andras uteslutande bearbeta samtliga de inom Luossavaara-Kiirunavaara malmfält belägna fyndigheter, som genom det ifrågavarande köpeaftalet sålts till eller af annan anledning återfallit till staten. Aktiebolaget Gellivare malmfält skulle erhålla motsvarande upplåtelse beträffande Gellivare malmfält, därvid den årliga arrendesumman skulle utgöra 250,000 kronor.

De nyttj anderätter till vissa afvittrade, staten tillhöriga områden inom Juckasjärvi och Gellivare socken, hvilka af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält innehades, skulle upphöra att gälla från och med den dag, då staten tillträdde den inköpta egendomen.

Staten skulle vidare utan ersättning afstå från all talan mot aktiebolaget Gellivare malmfält på grund af den försummelse, som kunde hafva ägt rum vid inbetalning till kronan af lösesumman för de 100 inmutningar, omförmälda i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 januari 1902, angående hvilka för närvarande rättegång pågår mellan staten och nämnda bolag.

Den egendom, som staten genom förenämnda tre aftal skulle förvärfva, skulle af säljarne öfverlämnas fri från inteckningar, endast med undantag af en i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fastighet Kungl.

Maj:t och kronan till säkerhet meddelad inteckning å 2,000,000 kronor.

Bland andra för alla tre köpeaftalen gemensamma bestämmelser är att nämna, att i köpen icke skulle ingå bolagens ofvan jord befintliga för grufdrift eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder, kraft- och andra ledningar, järnvägar och andra inrättningar för malmens transporterande och lastning, husbyggnader och öfriga anläggningar. Ej heller inginge i köpen den malm, som brutits till tillträdes-

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

dagen, eller, hvad beträffar aktiebolaget Gellivare malmfält, då befintliga varphögar. Vid de omförmälda arrendenas upphörande befintliga varphögar, som bolagen ej tillgodogjort sig, skulle däremot tillfalla staten.

Såsom af det föregående framgår, utgjorde dessa arrendeaftal en integrerande del af det ifrågavarande förslaget till förvärf för statens räkning af de norrbottniska malmfälten. Och det var beräknadt, att köpesummorna, 21,600,000 kronor, som skulle af staten erläggas, skulle vara slutamorterade på de 40 år arrendena omfattade genom den för malmbrytningen utgående arrendeafgift och royalty.

Det med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag preliminärt afslutade arrendeaftalet afsag arrende under 40 år dels af all den egendom, som genom köpeaftalet med bolaget skulle öfvergå från detsamma till staten, dels ock af fyra utmål inom Luossavaara malmfält, som genom köpeaftalet med aktiebolaget Gellivare malmfält skulle öfvergå i statens besittning. Därest vid. nämnda arrendetids utgång Kungl. Maj:t beslöt att ånyo utarrendera ifrågavarande egendom, skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag äga företrädesrätt att öfvertaga arrendet för ytterligare 25 år på arrendevillkor, som då af Kungl. Maj:t bestämdes.

Mot erläggande af den i det föregående omnämnda arrendesumman,

650.000 kronor, skulle bolaget äga att under hvarje kalenderår, arrendet omfattade, från de arrenderade grufvorna tillgodogöra sig 1,500,000 ton bruten malm, med rätt för bolaget att under följande år få uttaga från något eller några föregående år af nämnda myckenhet eventuellt återstående, icke tillgodogjord kvantitet malm. Dessutom skulle bolaget vara berättigadt att, mot erläggande af en särskild afgift af 25 öre per ton, hvarje kalenderår utöfver nämnda kvantitet tillgodogöra sig vtterligare

500.000 ton bruten, fraktad eller eljest använd malm. Afl varpmalm skulle bolaget äga att utan ersättning tillgodogöra sig under arrendetiden.

De arrenderade grufvorna skulle under hela arrendetiden brytas på rätt bergsmannavis enligt särskild, af Kungl. Maj:t fastställd brytningsplan. Förutom den kontroll, som enligt grufstadgans bestämmelser utöfvas af offentlig myndighet, skulle Kungl. Maj:t äga rätt att genom högst tre särskildt därtill förordnade personer öfvervälta, att malmbrytningen skedde i enlighet med brytningsplanen och ej öfverskred ofvan angifna årliga kvantiteter. Äfventyr af höga ersättningsbelopp, eventuellt brytningens inställande, var stipuleradt för öfverträdelse af brytningsplanen.

Jämte deposition af belopp, motsvarande ett års arrende, skulle af aktiebolaget Gellivare malmfält ingången proprieborgen utgöra säkerhet för kontraktets fullgörande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

5 Erlades icke arrendebeloppet eller den staten tillkommande inalmöresafgift på kontraktsenligt sått, och skedde ej likvid inom en månad efter anmaning, skulle arrendet, därest Kungl. Maj:t så yrkade, vara förverkadt och bolaget skyldigt att utan åtnjutande af uppsägning eller fardag till staten afträda allt hvad som under arrendet inbegrepes.

Vid arrendets upphörande skulle staten äga rätt att tillösa sig, helt eller delvis, bolagets ofvan jord befintliga, för grufdrift eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder och öfriga anläggningar mot en lösesumma, som i brist af åsämjande skulle bestämmas åt skiljemän. Alla anordningar för grufvornas bestånd äfvensom alla anordningar under jord för grufbrytning och ^fraktande eller uppfordring åt malm skulle däremot vid arrendets upphörande tillfalla staten utan lösen. Likaledes skulle vid arrendetidens utgång vid grufvorna befintlig bruten malm utöfver den kvantitet, som bolaget enligt arrendeattalet vore berättigadt att tillgodogöra sig, utan ersättning tillkomma staten.

Lösesumman för all bolagets egendom fick ej af skiljemännen bestämmas högre än till 4,000,000 kronor, med afdrag å detta belopp af den lösesumma, som erlades af norska staten, därest denna utöfvade sin genom kontrakt bestämda rätt att inlösa bolaget i Norge tillhörig egendom.

Arrendekontraktet kunde af bolaget få öfverlåtas endast på svensk undersåte eller på svensk förening eller bolag, däri utländsk undersåte, förening eller bolag icke vore eller kunde blifva delägare. För dylik öfverlåtelses giltighet skulle därjämte i hvarje fall fordras Kungl. Maj:ts medgifvande.

Såsom förutsättning för att arrendekontraktet skulle blifva gällande skulle vissa ändringar i den för bolaget gällande bolagsordningen hafva vidtagits. Bland annat skulle däri införas bestämmelse, att aktie i bolaget icke finge ägas af utländsk undersåte, förening eller bolag, ej heller af svenskt bolag, i hvars oi'dning eller bolagsaftal icke funnes intagen bestämmelse såväl därom att aktie eller andel i bolaget icke finge ägas af utländsk undersåte, förening eller bolag, eller af svenskt bolag utan Kungl. Maj:ts medgifvande, som äfven därom att denna bestämmelse i bolagsordningen eller bolagsaftalet ej finge ändras utan Kungl. Maj:ts medgifvande. Vidare skulle bolagsordningen ändlös därhän, att Kungl. Maj:t skulle äga att utse en ledamot i bolagets styrelse och en revisor jämte suppleanter för dem samt att reverser, pantförskrifningar, borgensförbindelser och kreditivaftal alltid skulle undertecknas af beslutmässigt antal styrelseledamöter och bland dem den af Kungl. Maj:t förordnade ledamoten. För ändring af nu nämnda och öfriga i arrendekontraktet omförmälda förändrade bestämmelser i bolagsordningen skulle erfordras Kungl. Maj:ts samtycke.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Det med aktiebolaget Gellivare malmfält preliminärt uppgjorda arrendekontraktet afsåg arrende under 40 år dels af all den egendom, som genom köpeaftalet med bolaget skulle öfvergå i statens besittning dels ock af samtliga de utmål och inmutningar samt arrenderade jordägareandelar, som Mertainens grufaktiebolag skulle försälja till staten enligt det förut omförmälda köpeaftalet och hvarför arrendet skulle utgöra 24,000 kronor.

Den årliga arrendesumman skulle sålunda i sin helhet utgöra 274,000 kronor. För detta belopp skulle bolaget äga att från de arrenderade grufvorna i Gellivare malmfält tillgodogöra sig följande kvantiteter bruten malm:

a) under tiden 1 juli 1902—1 januari 1903 för helt kalenderår 900,000 ton

b) under tiden 1 januari 1903—1 januari 1904 för helt

kalenderår..................... 800,000 >

c) under tiden 1 januari 1904—1 januari 1907 för helt

kalenderår..................... 750,000 »

d) under tiden 1 januari 1907 till arrendetidens slut för helt

kalenderår..................... 650,000 »

Angående den kvantitet malm, som bolaget skulle få tillgodogöra sig från de grufvor, som tillhört Mertainens grufaktiebolag, skulle framdeles öfverenskommelse träffas med staten.

Vid arrendets upphörande skulle staten äga att, helt eller delvis, tillösa sig bolagets vid Gellivare malmfält ofvan jord befintliga för grufdrift eller annan verksamhet anskaffade maskiner, kraftstationer, verkstäder, kraft- och andra ledningar, järnvägar och andra inrättningar för malmens transporterande vid grufvorna samt alla dylika anläggningar och anordningar för malmens från Gellivare malmfält lossning från järnvägsvagn, lagring och utlastning från Svartön vid Luleå äfvensom husbyggnader och öfriga anläggningar. Lösesumman härför skulle i brist af åsämjande bestämmas af skiljemän, hvarvid den dock finge uppgå till sammanlagdt högst

2,000,000 kronor.

Samtliga sådana nu omförmälda anläggningar m. m., som afsåge brytning, transport eller utlastning af malm från de grufvor, hvilka tillhört Mertainens grufaktiebolag, skulle staten också äga att vid arrendets upphörande tillösa sig mot särskild lösen, bestämd af skiljemän.

I öfriga, här icke berörda delar innehöll arrendekontraktet med aktiebolaget Gellivare malmfält enahanda bestämmelser som det arrendekontrakt med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, för hvilket nyss blifvit redogjordt.

Förutom de nu omförmälda förslagen till köpe- och arrendekontrakt hade vid de i ärendet förda underhandlingar äfven uppgjorts förslag till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

vissa, af det mellan staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ifrågasatta arrendeaftalet betingade ändringar i den mellan staten och nämnda bolag den 2 juli 1898 träffade öfverenskommelse rörande anläggning och trafikerande af statsbanan från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till Riksgränsen.

De förslag till överenskommelser, för hvilka jag nu redogjort, blefvo vid bolagsstämmor under april månad 1902 för bolagens del godkända, hvilka beslut dock förklarades skola vara förfallna, därest förslagen icke blefvo af 1902 års lagtima Riksdag antagna. Sedan kommerskollegium den 7 maj inkommit med infordradt utlåtande, anmäldes ärendet den 9 maj inför Kungl. Maj:t, som därvid fann, att, enär med afseende å ärendets vidlyftiga och invecklade beskaffenhet ytterligare utredning kräfdes i åtskilliga hänseenden, hvilken utredning, därest sådan eljest ansåges böra äga rum, icke kunde åvägabringas under den korta tid, som kunde antagas återstå af Riksdagens samvaro, nådig framställning i ämnet till det årets riksdag icke borde ifrågakomma.

Genom Kungl. Maj:ts nämnda beslut hade de med bolagen preliminärt träffade öfverenskommelserna sålunda förfallit och underhandlingarna med bolagen blefvo icke fortsatta.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift af den 1 april 1903 hemställde 1903 årsprostyrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, med förmälan att ^statslån* bolaget med vederbörande träffat villkorlig öfverenskommelse om för- m. m. värfvande för bolagets räkning af omkring 90 procent af aktierna i aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om vidtagande af erforderliga åtgärder för åstadkommande af ett aftal mellan svenska staten, å ena, och nämnda tre bolag, å andra sidan, i enlighet med i ansökningen angifna grunder. Detta aftal skulle afse dels bestämmelser i fråga om frakten för den malm, som skulle transporteras från Kiruna till Riksgränsen och från Gellivare till Luleå, dels nedläggande af den rättegång, som staten anställt emot aktiebolaget Gellivare malmfält angående rätten till åtskilliga grufveutmål vid Gellivare malmberg dels ock beviljande åt trafikaktiebolaget af ett statslån å 20,000,000 kronor.

I trafikaktiebolagets skrift var i öfrigt anfördt följande.

Allt ifrån bildandet af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund hade för detta bolag framstått såsom ett önskningsmål att på ena eller andra sättet åstadkomma ett samförstånd med de stora norrländska malmaffärerna, aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Frånvaron däraf måste nämligen föranleda, att de svenska

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

malmerna å den utländska marknaden icke betingade samma pris, som genom en enig samverkan mellan de stora malmexporterande bolagen borde kunna uppnås, och att följaktligen dessa naturliga rikedomar förminskades utan ett för landet tillfredsställande utbyte. Till detta betydelsefulla skäl för en sammanslutning af det mellansvenska och de norrländska malmexportbolagens intressen komme vidare en, efter hvad trafikbolaget hade sig bekant, allmänt närd önskan att definitivt förebygga faran att se det afgörande inflytandet inom de båda norrlandsbolagen i utländska händer, hvilken fara senast förelegat under form af ett utbud af aktiemajoriteten i nämnda bolag till tyska järnverksägare, som dittills varit afnämare af en väsentlig del af den från Sverige exporterade malmen.

På grund häraf hade trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, på samma gång bolaget velat trygga sin egen affär, trott sig jämväl tillgodose långt viktigare allmänna intressen, då bolaget träffat aftal om köp af betydande poster af aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Det af bolaget afslutade köpet afsåge 5,750 aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, och då det förra af dessa båda bolag ägde 3,609 aktier i det senare, erhölle trafikbolaget därigenom bestämmanderätten öfver omkring 90 % af hvartdera bolagets till ett antal af 6,000 uppgående aktier och blefve således i tillfälle att omhänderhafva ledningen af samtliga de tre stora malmexporterande bolagen på det för deras egen och därmed äfven för landets ekonomi förmånligaste sätt.

Vid afslutandet af berörda köp hade det emellertid legat klart för trafikbolaget, att detsamma icke kunde med någon utsikt till framgång öfvertaga och fullfölja de båda norrländska bolagens affärer utan Kungl. Maj:ts medverkan i åtskilliga betydelsefulla hänseenden.

Att sålunda trafikbolaget vid köpet förutsatt, att aktiebolaget Gellivare malmfält skulle tillerkännas obestridd äganderätt till de grufvor, om hvilka rättegång påginge mellan staten och bolaget, syntes icke behöfva af trafikbolaget närmare motiveras.

Men vidare nödgades bolaget hemställa om bestämmande af ändrade grunder för ersättande af malmtransporten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen. Enligt det emellan Kungl. Maj:t och kronan, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 träffade aftal i fråga om anläggande och befraktande af nämnda järnväg hade staten åtagit sig att å järnvägen för bolagets räkning frakta årligen högst 1,200,000 ton järnmalm, och enligt § 8 i samma aftal ålåge det bolaget att till staten betala:

9 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

l:o) Statens utgifter dels för driften af järnvägen Gellivare— Riksgränsen, dels ock för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill hörer; och

2:o) 3,8 % årligen å anläggningskostnaden för nämnda järnväg.

I främsta rummet vore det angeläget, att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhölle rätt att efter hand öka malmtransporten mellan Kiruna och Riksgränsen från det i kontraktet angifna maximum 1,200,000 ton upp till ° åtminstone 1,500,000 ton och eventuellt till 2,000,000 ton

per år. ,

Hvad vidare beträffade den nämnda bolag enligt kontraktet åliggande

betalningsskyldigheten, tilläte sig trafikbolaget erinra, hurusom vid ingåendet ^ af berörda aftal anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare Riksgränsen beräknats till i rundt tal 21,500,000 kronor, under det att den verkliga kostnaden af lätt förklarliga skäl nu uppginge till något öfver 32,400,000 kronor; och med tillägg af omkring 1,800,000 kronor för ytterligare anskaffning af rullande materiel m. in. syntes totalkostnaden böra beräknas till 34,200,000 kronor, hvarå den årliga räntan efter 3,8 % uppginge till nära 1,300,000 kronor.

Med hänsyn till denna stora ökning af anläggningskapitalet och då de norrländska' malmbolagen i ett tidigare skede bundit sig genom omfattande leveransaftal, Indika uppgjorts med hänsyn till då beräknade transportkostnaden, men numera ställde sig mycket ogynnsamt, ansåge si<r trafikbolaget äga grundad anledning till en hemställan om uppgörande af ett nytt fraktaftal enligt delvis ändrade principen Bolaget ville därvid icke 'ifrågasätta någon jämkning med afseende å skyldigheten att förränta det till 34,200,000 kronor beräknade anläggningskapitalet, utan inskränkte sig till en anhållan om fastställande af ersättningen för järnvägens driftkostnad till visst belopp. Under antagande af en &årlig transport å sträckan Kiruna—Riksgränsen af 1,200,000 ton malm hade driftkostnaden af sakkunniga fackmän beräknats till ett belopp, motsvarande 1 krona 6 öre per ton; och hemställde trafikbolaget, att den Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu åliggande skyldigheten att ersätta statens utgifter för driften af järnvägen Gellivare Riksgränsen utbyttes mot förpliktelse för bolaget att för hvarje ton malm, som för bolagets räkning å nämnda järnväg fördes å sträckan Kiruna Riksgränsen, erlägga en frakt af 1 krona 6 öre med förbindelse för bolaget att, därest den fraktade malmkvantiteten skulle per kalenderår understiga

1,000,000 ton, i allt fall erlägga frakt för nämnda kvantitet.

Stege däremot malmtransporten öfver 1,500,000 ton för år, skulle Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ersätta staten för ränta och drift- Bih. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 2

10 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

kostnad, genom betalning af en fix frakt, motsvarande bolagets transportkostnad å järnvägen enligt nyss angifna grunder vid frakt af jämnt . EAAAAA „ , , /1,300,000

1,500,000 ton eller således ^ ^ Q0Q + l,oe) = 1 krona 93 öre per ton.

Genom sistberörda bestämmmelse skulle staten vid transport af kvantiteter öfver 1,500,000 ton årligen — och trafikbolaget antoge, att denna siffra inom relativt kort tid skulle uppnås — blifva tillförsäkrad en frakt som, förutom ersättning för ränta och driftkostnad, skulle lämna bidrag jämväl till en hastigare amortering af anläggningskostnaden.

Ofvanstående förslag innebure naturligen, att Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i likhet med öfriga trafikanter skulle betala frakt för materialer och lifsförnödenheter m. m.

För att icke i framtiden blifva utsatt för ojämn konkurrens från andra malmbolag i Norrland ansåge sig trafikbolaget vidare böra hemställa, att andra malmbefraktare ej tillerkändes proportionsvis billigare fraktvillkor å järnvägen Gellivare—Riksgränsen än Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

För trafikbolaget vore det likaledes önskvärdt att vid öfvertagande af ifrågavarande affärer kunna räkna med en fast frakt jämväl å'järnvägen Malmberget—Luleå, och hemställde bolaget, att den nu gällande fraktsatsen för malm å denna järnväg måtte bibehållas.

Omfattningen af de affärer, å hvilka trafikbolaget vore i begrepp att inlåta sig, gjorde det vidare oundgängligt, att det nya fraktaftalet, hvars grunder bolaget här ofvan framställt, finge blifva gällande för en längre period framåt, åtminstone för 30 år eller för längre tid, om så af staten skulle anses önskligt i och för amortering af järnvägens anläggningskostnad.

Med afseende å ofvan anförda grunder för ett nytt fraktaftal ville trafikbolaget slutligen tillägga, att bolaget, därest sådant skulle anses lämpligt, vore villigt arrendera järnvägen Luleå—Riksgränsen på för staten ekonomiskt fördelaktiga villkor.

För fullgörandet af de skyldigheter, som enligt ett fraktaftal i öfverensstämmelse med nu antydda grunder skulle åligga Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, vore trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund villigt att ikläda sig ansvar.

En lugn utveckling af de stora norrländska malmaffärerna fordrade emellertid, att desamma, åtminstone under den tid det nya fraktaftalet omfattade, icke utsattes för tyngden af eventuell exporttull å järnmalm. Bolaget hemställde därför, att, för den händelse sådan tull skulle under nämnda tid beslutas, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebola-

Kunyl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

get Gellivare malmfält finge äga rätt till restitution däraf genom motsvarande nedsättning i malmfrakten.

För att öfvertaga och ordna de båda norrländska bolagens affärer måste enligt verkställd beräkning upptagas ett lån å omkring 20,000,000 kronor. A den inhemska marknaden skulle under nuvarande förhållanden en sådan summa knappast kunna åvägabringas utan störande rubbningar; och ehuru trafikbolaget tilltrodde sig att utan afsevärd svårighet utom landet kunna upplåna omförmälda belopp, skulle bolaget med hänsyn till de tungt vägande skäl, som anförts mot anlitande af utländskt kapital för ifrågavarande affärer, ogärna tillgripa berörda utväg. Med anledning däraf hemställde bolaget, att ofvannämnda belopp, 20,000,000 kronor, måtte erhållas i statslån till skälig ränta på 30 års amortering; och hade trafikbolaget såsom säkerhet för ett dylikt lån att erbjuda, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags och aktiebolaget Gellivare malmfälts fasta och lösa egendom med förmånsrätt näst efter de för dessa bolags obligationslån å nu resterande resp.

10,000,000 kronor och 9,650,000 kronor lämnade säkerheter.

För den händelse de af trafikbolaget sålunda ifrågasatta medgifvanden skulle erhållas, vore bolaget å sin sida beredt att till statens trygghet och till förekommande af utländskt inflytande å bolagets skötsel ställa nödiga garantier. I sådant hänseende vore bolaget först och främst villigt att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, äfvensom att åstadkomma erforderligt beslut om nedsättning hos staten jämväl af de sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, med staten tillerkänd rätt att, därest trafikbolaget Alle sälja omförmälda aktier i de båda norrländska malmbolagen, till sig lösa desamma efter parikurs. Då vidare, därest ifrågavarande affär genomfördes, staten, som redan nu ägde genom särskild förordnad person deltaga i granskningen af förvaltningen utaf trafikbolagets angelägenheter, syntes böra vara direkt representerad i detta bolags styrelse, samt slutligen så vidt möjligt borde förhindras, att aktier i trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ägdes eller innehades af utländingar, hade bolaget i dessa hänseenden för sin del enhälligt beslutat ändringar i gällande bolagsordning.

De önskemål i fråga om medgifvanderx från statens sida, som trafikbolaget här ofvan framställt, samt de af bolaget å dess sida erbjudna garantier hade sammanfattats i ett förslag till grunder för aftal emellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Sedan järnvägsstyrelsen och kommerskollegium afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, samt fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, föredrogs detsamma den 28 april 1903 inför Kungl. Maj:t, därvid föredragande departementschefen anförde, bland annat:

»Hvad nu beträffar den af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen, skulle genom bolagets öfvertagande af aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält och därigenom jämväl i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under de förutsättningar, som i förslaget till aftal upptagits, utsikt förefinnas, att de för utvecklingen af en värdefull gren af våra näringar samt utbredande af odling inom en viktig del af landet betydelsefulla förhållandena vid de två största grufföretagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd framtid på ett tillfredsställande sätt ordnade. Förutom detta, som synes mig vara af stor vikt, skulle vidare genom den ifrågasatta nya ordningen äfven vinnas den fördelen, att berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, äfvensom att staten skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet. I betraktande häraf synas mig talande skäl föreligga för staten att, därest den föreslagna ordningen i öfrigt befinnes antaglig, lämna den medverkan, som påkallas för dess genomförande.

I sådant afseende torde först få beröras frågan om äganderätten till de grufvor, som innehafvas af aktiebolaget Gellivare malmfält. Det är tydligt, att någon uppgörelse om öfvertagandet af detta bolags aktier icke kan komma till stånd, utan att den nu mellan staten och bolaget pågående rättegången om äganderätten till dessa grufvor nedlägges och bolagets äganderätt till dem lämnas obestridd. För min del kan jag ej heller finna annat än, att de skäl, som förelågo för staten att mot aktiebolaget Gellivare malmfält anhängiggöra ifrågavarande rättegång, väsentligen förlora sin betydelse gent emot de fördelar, som den ifrågasatta uppgörelsen mellan bolagen otvifvelaktigt innebär.

Hvad därefter beträffar den ändring i nu gällande bestämmelser om malmtransporten å statsbanan mellan Kiruna och Riksgränsen, som af trafikaktiebolaget ifrågasatts, skulle densamma afse dels tran sportmängden, dels sättet för beräkningen af fraktafgifterna, dels tiden för dessa afgifters erläggande till staten, dels ock tiden för det nya aftalets giltighet, hvarjämte bolaget föreslagit ett tillägg rörande andra malmbefraktares fraktvillkor.

Sålunda har bolaget föreslagit en ökning af malmtransporten från nu medgifna högst 1,200,000 ton till åtminstone 1,500,000, eventuellt 2,000,000 ton per år. Såsom af det föregående framgår, har järnvägsstyrelsen häremot erinrat, att genom en ökning till 2,000,000 ton skulle, med hänsyn

13 Kung!. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 107.

till banans till 2,700,000 ton beräknade transportförmåga, andra malmtrafikanters berättigade anspråk kunna blifva åsidosatta, hvarför järnvägsstyrelsen, som ej hade något att anmärka mot en ökning till 1,500,000 ton, ansett malmtransporten för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag böra tillsvidare begränsas till sistnämnda belopp.

I afseende på den viktigaste ändringen eller sättet för beräkningen af fraktafgifterna skulle, enligt bolagets förslag, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nuvarande skyldighet att betala statens utgifter för järnvägens Gellivare—Riksgränsen drift och underhåll samt 3,s % å anläggningskostnaden för järnvägen med tillbehör äfvensom att ersätta eventuell förlust af annan trafik utbytas mot förpliktelse att utgifva en fraktersättning, som för transport af intill 1,500,000 ton järnmalm om året skulle utgå dels med 3,8 % af en till 34,200,000 kronor fixerad anläggningskostnad, eller i rundt tal 1,300,000 kronor årligen, dels ock med l,oe kronor för hvarje ton, samt för en årlig malmtransport af mera än 1,500,000 ton skulle utgöi*a 1,93 kronor pr ton. Järnvägsstyrelsen har dock icke kunnat i allo godkänna trafikbolagets beräkning af de nya fraktafgifterna, utan på grunder, för hvilka redogörelse i det föregående lämnats, kommit till det resultat, att för 1,000,000 ton eller därunder borde betalas 2,540,000 kronor samt för hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000 ton 78 öre.

Enligt trafikbolagets förslag skulle fraktafgifterna erläggas hvar sjätte månad, då' däremot nu gällande aftal bestämmer, att Luossavaarabolaget skall för hvarje månad inbetala en tolftedel af det af järnvägsstyrelsen för året provisoriskt beräknade beloppet af driftkostnaden och räntan på anläggningskostnaden. Järnvägsstyrelsen har emellertid ansett lämpligast, att nu gällande tider för likviden bibehölles, och härutinnan uppgjort ett förslag med de modifikationer, som betingats af den utaf styrelsen föreslagna afgiftsberäkningen.

Vidare har trafikbolaget föreslagit, att det nya fraktaftalet skulle gälla eu period af 30 år, hvaremot järnvägsstyrelsen framhållit nödvändigheten däraf, att det nya aftalet skulle afslutas för samma tid som det nu gällande, eller intill dess anläggningskostnaden blifvit till fullo amorterad eller tre år förflutit efter uppsägning från statens sida, dock att den tid, inom hvilken staten ej skulle äga uppsäga aftalet, kunde förlängas från nu bestämda tjugu till trettio år. &

Det tillägg, som trafikaktiebolaget föreslagit till införande i det nya aftalet utöfver förutvarande bestämmelser, afser, att under tiden för aftalets giltighet andra malmbefraktare ej finge tillerkännas proportionsvis billigare fraktvillkor än Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag; och har järnvägsstyrelsen funnit denna hemställan befogad.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

För egen del anser jag de nya bestämmelser för Luossavaarabolagets malmtransporter, hvilkas medgifvande från statens sida sålunda påkallas, vara af den beskaffenhet, att de böra kunna med vissa ändringar och med en något förtydligad affattning antagas. Jag ansluter mig härutinnan till järnvägsstyrelsens uppfattning och anser de af styrelsen föreslagna ändringar i hufvudsak välbetänkta och innefatta säkerhet för, att icke staten genom det nya aftalet skall äfventyra de genom det förra aftalet densamma tillförsäkrade förmåner. I ett afseende synes mig emellertid böra göras ett tillägg till hvad järnvägsstyrelsen föreslagit. I järnvägsstyrelsens beräkning af fraktafgifterna har icke för transportmängder under 1,500,000 ton per år förutsetts det fall, att, sedan staten vidtagit nödiga anordningar för transport af en årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton, bolaget något år inskränker transporten under sistnämnda kvantitet. För ett sådant fall bör räntan naturligtvis beräknas å det högre anläggningskapitalet, 34,900,000 kronor, eller till 1,330,000 kronor, och således sammanlagda afgiften för en kvantitet af 1,000,000 ton utgöra 2,640,000 kronor. Med denna siffra till utgångstal skulle, genom ett tillägg af 58 öre för hvarje ton därutöfver, afgiften för hvarje ytterligare 100,000 ton höjas med 58,000 kronor och slutligen för en kvantitet af 1,500,000 ton per år ernås samma afgiftsbelopp, som järnvägsstyrelsen i sin beräkning upptagit för sistnämnda kvantitet.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att enligt från riksgäldskontoret lämnad uppgift den ränta, som staten fått utgifva för de till järnvägsanläggningen Gellivare—Riksgränsen beviljade och utbetalda belopp uppgått i medeltal till 3,80955787 %. Häraf framgår visserligen, att den annuitet, Luossavaarabolaget skulle erlägga å järnvägens anläggningskostnader, i stället för att lämna tillgång till amortering af dessa kostnader, ej fullt motsvarar den ränta, staten får betala för de till företagets utförande anskaffade penningarna, men denna omständighet synes mig icke höra utgöra anledning att nu ifrågasätta annuitetens höjande utöfver hvad i 1898 års öfverenskommelse fastställdes, enär i följd af den betydande ökningen af anläggningskostnaderna bolagets utgifter i detta hänseende komma att vida öfverstiga hvad från början varit beräknadt. Sannolikt synes för öfrigt vara, att efter hand statens ränteutgifter kunna nedbringas till det belopp, hvarifrån man utgick vid uppgörandet af 1898 års aftal.

I afseende å den transport af malm från Malmbergets station till Svartön, som bedrifves af aktiebolaget Gellivare malmfält, har trafikaktiebolaget föreslagit, att gällande fraktsatser skulle bibehållas oförändrade, och har järnvägsstyrelsen icke haft något att erinra däremot. Härvid har jag ansett lämpligt att, på sätt äfven järnvägsstyrelsen hemställt, i ett blif-

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

vande aftal fullständigt intagas de i detta afseende, enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 1 juli 1898, gällande fraktsatser, hvarförutom däri särskilt bör anmärkas, att inskränkning ej sker i den bolaget enligt utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att garantera staten viss årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.

Vidare har trafikaktiebolaget i sitt förslag till aftal förbehållit sig att, om under aftalstiden exporttull skulle åsättas järnmalm, Luossavaaraoch Gellivarebolagen skulle berättigas till restitution af denna tullafgift genom nedsättning i malmfrakten. Ätt skäl finnes för denna anhållan, synes ej kunna förnekas. Därest densamma, på sätt jag anser önskligt, bifalles, torde dock, såsom järnvägsstyrelsen anmärkt, de belopp, som kunna komma att restitueras, ej böra utbetalas af trafikmedel, likasom det tydligtvis endast är i afseende å en här i landet åsatt exporttull som resti-

tution kan ifrågakomma.

Hvad därefter beträffar trafikaktiebolagets ansökning om beviljande åt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält af statslån å 20,000,000 kronor, synes mig för bifall härtill tala hufvudsakligen samma skäl, som anförts till stöd för trafikbolagets framställning i dess helhet. Näppeligen torde det erforderliga lånebeloppet kunna uppbringas å den inhemska lånemarknaden, och att för anskaffande däraf hänvisa bolagen till utländskt kapital vore att lämna rum för ett inflytande, som man just sträfvar efter att undvika. Då härtill kommer att, efter hvad fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande gifver vid handen, hinder för staten icke torde möta att genom upplåning tillhandahålla bolagen beloppet, samt den säkerhet, som erbjudes och hvarom jag nu kommer att närmare yttra mig, synes vara antaglig, tvekar jag icke att äfven i denna del biträda trafikbolagets ansökning.

Vidkommande denna säkerhet och de garantier i öfrigt, som bolagen erbjuda för de i ansökningen afsedda förhållandenas tillfredsställande ordnande, så har till en början trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund förklarat sig villigt att ikläda sig ansvar för fullgörandet af alla de skyldigheter, som enligt nu ifrågasatta fraktaftal skulle åligga Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält. Till upplysning om värdet af den sålunda erbjudna säkerheten tillåter jag mig att här lämna en öfversikt. af trafikaktiebolagets ställning, sådan den enligt mig tillhandahållna uppgifter visade sig vid 1902 års utgång.

Bolagets tillgångar utgjorde vid nämnda tidpunkt 26,453,258 kronor 42 öre, och ägde bolaget till sitt förfogande, förutom 20,167 kronor 5 öre, öfverförda af 1901 års vinst till 1902 års vinst- och förlustkonto, en behållen inkomst för året af 2,110,908 kronor 34 öre. Aktiekapitalet uppgår

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

till 21,116,000 kronor, och till reservfonden, som vid 1902 års slut utgjorde 1,491,192 kronor 90 öre, har enligt bolagsstämmans beslut den 27 innevarande månad öfverförts 211,090 kronor 83 öre, hvadan densamma sålunda numera utgör 1,702,283 kronor 73 öre.

Till säkerhet för återbetalningen af statslånet har trafikaktiebolaget erbjudit, förutom sin egen garanti, inteckning i Luossavaara-Kirunavaara aktiebolags och aktiebolagets Gellivare malmfält fasta egendom äfvensom förlagsinteckning i samma två bolags bergsbruk och grufdrift, med förmånsrätt näst efter de för dessa bolags obligationslån lämnade säkerheters

Enligt företedda handlingar utgöras bolagens fastigheter dels af en Luossavaarabolaget tillhörig afsöndring om 241,16 hektar från Jukkasjärvi kronopark, dels ock af följande Gellivarebolaget tillhöriga fasta egendomar, nämligen

den s. k. Fjällnäs egendom, bestående af 3/128 mtl Gellivare n:r 1, 3/i28 mtl Gellivare n:r 2, 41 /512 mtl Gellivare n:r 5 och V64 mtl Gellivare n:r 6;

frälsehemmanet Robsahm n:r 1, 5/32 mtl;

den från n/256 mtl Boden n:r 2 afsöndrade lägenheten Bruket n:r 1 om 4 har 84 ar (kallad Storaholms hemman) och en från 14/256 mtl Boden n:r 2 afsöndrad lägenhet om 6 tunnland;

det s. k. Holmfors hemman och tegelbruk, bestående af: i öfver Luleå socken: u/i28 mtl Buddbyn n:r 4, 13/i28 mtl Buddbvn n:r 7, V32 mtl Legoträsk n:r 1, 19/ö4 mtl Alternäs n:r 1, 1/e mtl Kopparberg n:r 1, 11 Zion mtl Buddbyn n:r 3, 17/2560 mtl Buddbyn n:r 5, 39/4096 mtl Buddbyn n:r 7, och i Råneå socken: 9/32 mtl Rörviken n:r 1, 3/i6 mtl Hedträsk n:r 1;

den s. k. Svartö lotsplats, bestående af: en från Vi6 mtl Björsbyn n:r 5 afsöndrad lägenhet om 10,3873 har, kallad Bältet n:r 3, en från 13/256 mtl Björsbyn n:r 5 afsöndrad lägenhet om 8,4397 har, kallad Bältet n:r 4, och en från 37/128 mtl Björsbyn n:r 6 afsöndrad lägenhet om 73,7990 har, med undantag af den från dessa tre lägenheter afsöndrade lägenheten Svartklafven n:r 1 om 17,32 har.

Gravationsbevis rörande de båda bolagens sålunda till säkerhet erbjudna egendom hafva ingifvits, och enligt dessa besväras för närvarande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags vid Luossavaara och Kiirunavaara malmfält idkade bergsbruk och grufdrift af förlagsinteckningar för tillhopa

10,000,000 kronor samt dess fasta egendom endast af den förut omnämnda inteckningen för 2,000,000 kronor till säkerhet för bolagets förbindelse till Kungl. Maj:t och kronan af den 18 november 1901. Aktiebolagets Gellivare malmfält i Gellivare socken idkade bergsbruk och grufdrift besväras af förlagsinteckningar för tillhopa 10,500,000 kronor och dess ofvannämnda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

fastigheter, förutom af inteckningar till säkerhet för nyttjanderätt och för smärre belopp å tillhopa 11,300 kronor, af inteckningar å tillsammans

900,000 kronor.

Vidare har trafikaktiebolaget, till statens trygghet och till förekommande af utländskt inflytande å bolagets skötsel, dels förklarat sig villigt att hos staten deponera de af bolaget förvärfvade aktierna i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält äfvensom de sistnämnda bolag tillhöriga aktierna i Luossavaarabolaget med rätt för taten att, därest trafikbolaget ville sälja berörda aktier, till sig lösa desamma efter parikurs, dels ock vidtagit de ändringar i bolagsordningen, för hvilka jag förut redogjort.

I afseende på statens rätt att lösa de deponerade aktierna efter parikurs har kommerskollegium framhållit, att detta erbjudande borde ändras därhän, att staten under angifna förutsättning skulle berättigas lösa aktierna efter parikurs eller efter det högsta pris, hvarå anbud förelåge, i fall detta understege aktiernas nominella värde. Denna anmärkning synes mig vara riktig. Depositionen torde för öfrigt böra få karaktären af en pantsättning. Visserligen kan, då Luossavaara- och Gellivarebolagen med all sin fasta och lösa egendom stå i ansvarighet, sådant förefalla öfverflödigt, men det medför likväl en afgjord förmån därutinnan, att den del af säkerheten, som motsvaras af nämnda aktier, kommer att finnas till hands i en lättare användbar form.

Utom den erbjudna och numera äfven beslutade ändringen i trafikaktiebolagets bolagsordning anser jag staten böra fordra, att äfven Luossavaara- och Gellivarebolagens bolagsordningar i de delar, hvarom nu är fråga, bringas till hufvudsaklig öfverensstämmelse med trafikbolagets bolagsordning; och stadganden i sådant syfte hafva följaktligen blifvit intagna i förslaget till aftal med bolagen.

I enlighet med den uppfattning, jag nu uttalat, har jag låtit uppgöra ett nytt förslag till aftal, att gälla från den 1 januari 1904. Då emellertid inom Jukkasjärvi tingslag icke hålles mera än ett ting om året, i årets början, kan den inteckning i Luossavaarabolagets fastighet, som skall läggas som säkerhet för statslånet, ej erhållas under innevarande år, och med utlämnandet af detta lån måste sålunda anstå, till dess bolagen blifva i tillfälle att uppfylla sin förpliktelse i detta afseende. Kontraktsförslaget, som af trafikbolagets styrelse godkänts, är af följande lydelse:

'Emellan svenska staten, å ena sidan, samt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, är följande öfverenskommelse träffad:

Dih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

l:o.

I det emellan svenska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 afslutade kontrakt om byggande af järnväg från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till Riksgränsen skola §§ 2—6 erhålla följande ändrade lydelse, att lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1904.

»§ 2. Staten åtager sig att å ifrågavarande bana emot ersättning, som i § 3 här nedan sägs, från Kiruna malmbangård till Riksgränsen för bolagets räkning årligen frakta högst 1,500,000 ton järnmalm; dock att bolaget icke må påfordra transport af mer än 1,200,000 ton förr, än tillräcklig rullande materiel hunnit anskaffas och öfriga anordningar för dylik transport hunnit vidtagas, samt att staten fritager sig för ansvar för den minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest bolaget icke med största- möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader.

Önskar bolaget att å järnvägen frakta järnmalm utöfver den sålunda bestämda myckenhet af 1,200,000 resp. 1,500,000 ton om året, vare bolaget i afseende å rätt till transport af sådan Överskjutande myckenhet malm likställd med andra befraktare och skyldig att för transporten utgifva den ersättning, som kan varda bestämd.

§ 3. Bolaget betalar i fraktafgift för transport under ett år af

1,000,000 ton järnmalm eller därunder 2,540,000 kronor samt 78 öre för hvarje ton utöfver 1,000,000 till och med 1,500,000.

Skulle bolaget, efter det nödiga anordningar för transport af en årlig malmkvantitet af 1,500,000 ton blifvit af staten vidtagna, något år inskränka transporten under nämnda kvantitet, utgår frakten under det året med 2,640,000 kronor för 1,000,000 ton järnmalm eller därunder samt för hvarje ton där utöfver 58 öre.

§ 4. Af den fraktafgift, som enligt § 3 skall af bolaget erläggas, skola 3,8 % å det belopp, hvartill järnvägens anläggningskostnad beräknas uppgå, anses utgöra ränta å och amortering af sagda kostnad; och skall det belopp, som utgöres af skillnaden emellan å ena sidan nämnda 3,8 % och å andra sidan den ränteutgift, som förorsakas staten genom upplåning af de till anläggningskostnaden erforderliga medel, eller därest medel därtill helt och hållet eller delvis på annat sätt anskaffas, den summa, hvartill statens ränteutgift enligt riksgäldskontorets beräkning skulle uppgå, i händelse medlen upplånades, beräknas till anläggningskostnadens amortering.

19 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

Anläggningskostnaden beräknas, intill dess anordningar för transportens ökning till 1,500,000 ton vidtagits, till 32,400,000 kronor och därefter till 34,900,000 kronor.

§ 5. Det åligger bolaget att före den 1 december hvarje år hos kungl. järnvägsstyrelsen anmäla ungefärliga storleken af malmtransporten under det nästkommande året; och skall bolaget å första helgfria dag i hvarje månad till kungl. järnvägsstyrelsens hufvudkassa erlägga en tolftedel af det fraktbelopp, som på den sålunda angifna kvantiteten enligt föreskrifterna i § 3 belöper.

Skulle bolaget underlåta göra sådan anmälan, som nyss är sagd, skall transportmängden beräknas komma att uppgå till samma myckenhet som nästföregående år, dock ej till mindre än 1,000,000 ton.

Så fort ske kan efter hvarje års slut uppgöres af kungl. järnvägsstyrelsen sluträkning emellan staten och bolaget för det gångna året; skolande bolaget sist en månad efter erhållen del af denna sluträkning till kungl. järnvägsstyrelsen inbetala den skuld, bolaget enligt sluträkningen må äga, hvaremot, därest öfverskott till bolagets förmån af sluträkningen utvisas, detsamma i det nya årets räkning godtgöres bolaget medels afdrag af därunder skeende förskottslikvid.

§ 6. De i §§ 2—5 träffade bestämmelser skola gälla intill dess anläggningskostnaden blifvit enligt Kungl. Maj:ts uträkning till fullo amorterad eller, därest staten dessförinnan finner skäligt uppsäga öfverenskommelsen, till dess tre år efter uppsägningen förflutit; dock att uppsägning, därtill bolaget icke äger rätt, icke må å statens sida ske före den 1 januari 1931.

Ej må, så länge detta kontrakt gäller, annan befraktare af malm å järnvägen Gellivare—Riksgränsen tillerkännas förmånligare fraktvillkor än bolaget.»

De bestämmelser i kontraktet den 2 juli 1898, som meddelats till säkerhet för uppfyllandet af hvad bolaget enligt samma kontrakt åtagit sig, skola hänföra sig äfven till de åtaganden, hvartill bolaget enligt nu aftalade förändrade föreskrifter förbundit sig.

2:o.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig borgen såsom för egen skuld för fullgörande af de förpliktelser, som åligga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt det i lista punkten omförmälda emellan staten och samma bolag den 2 juli 1898 upprättade kontrakt med

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 107.

däri nu stadgade ändringar, äfvensom af den aktiebolaget Gellivare malmfält jämlikt 3:e punkten i detta kontrakt åliggande betalningsskyldighet.

3:o.

Den fraktafgift, aktiebolaget Gellivare malmfält har att erlägga för transport af malm från Malmbergets station till Svartön, skall för tiden från den 1 januari 1904 till den 1 januari 1934 utgöra för hvarje ton: vid försändning af minst 600,000 ton för år 2 kronor 75 öre, vid försändning af 400,000—

600,000 ton för år 3 kronor 25 öre, och vid försändning af mindre än 400,000 ton för år 3 kronor 50 öre, dock med iakttagande däraf att vid transport under ett år af 400,000—600,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften för 600,000 ton, beräknade efter 2 kronor 75 öre för ton, samt att vid transport under ett år af mindre än 400,000 ton sammanlagda fraktafgiften ej må öfverstiga fraktafgiften för 400,000 ton, beräknade efter 3 kronor 25 öre för ton. Genom bestämmelsen i denna punkt sker ej inskränkning i den bolaget enligt utfästelse den 2 juli 1898 åliggande skyldighet att ansvara för, att staten bekommer viss årlig nettovinst å järnvägen mellan Malmberget och Svartön.

4:o.

I händelse järnmalm kommer att i Sverige beläggas med exporttull, skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält vara berättigade att af staten erhålla ersättning för den tullafgift, bolagen få i sådant hänseende vidkännas under den tid, förevarande fraktaftal komma att gälla, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag dock icke för annan malm än den, som transporteras mot den här ofvan i detta kontrakt bestämda afgift.

5:o.

Kungl. Maj:t och kronan nedlägger den emot aktiebolaget Gellivare malmfält samt G. H. Erasmie och N. W. Bosasus vid Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt anställda rättegång angående rätt till vissa gruffyndigheter vid Gellivare in. m.; skolande kronan och bolaget vidkännas en hvar sina kostnader å rättegången, samt bolaget godtgöra kronan hvad kronan i sådant hänseende kan dömas att till Erasmie och Bosseus utgifva.

Kungl. Maj it» Nåd. Proposition N:o 107.

6:o.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält erhålla af staten genom riksgäldskontor ett lån å 20,000,000 kronor med skyldighet för bolagen att å detta belopp årligen betala 6 %, af hvilken annuitet först godtgöres ränta efter 4 74 % å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning å kapitalet; skolande bolagen, om till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlägges, därå gälda 5 % ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen inbctaldt.

För fullgörande af denna bolagens förbindelse ikläder sig trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund borgen såsom för egen skuld.

7:o.

Till ytterligare säkerhet för ej mindre återbetalning af det i 6:e punkten af detta kontrakt omförmälda lån med ränta än äfven fullgörande af öfriga trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält åliggande förpliktelser enligt detta kontrakt och kontraktet den 2 juli 1898 öfverlämnas:

l:o. En af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, en för bägge och bägge för en, utfärdad revers å

20,000,000 kronor med 474 % ränta, till säkerhet hvarför meddelats dels inteckning i samtliga nämnda bolag tillhörande fastigheter, dels ock förlagsinteckning i all den bolagen för deras bergsbruk och grufvedrift tillhöriga egendom, hvari sådan inteckning lagligen må gälla, jämte bevis att sagda fastigheter och öfrig egendom icke därutöfver häfta för andra penningeinteckningar än de, som lämnats såsom säkerhet för de af nämnda bolag upptagna obligationslån till ursprungligt belopp af sammanlagdt

20,000,000 kronor, och den för Kungl. Maj:t och kronan i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom meddelade inteckning för 2,000,000 kronor.

2:o. De af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund inköpta 5,750 aktier i aktiebolaget Gellivare malmfält och 1,774 aktier i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag äfvensom de aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga 3,609 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Därjämte tillförsäkras staten rätt att, i händelse trafikaktiebolaget eller aktiebolaget Gellivare malmfält sluter aftal om försäljning af omförmälda aktier eller någon del däraf, till sig lösa samma aktier efter parikurs eller till det lägre pris, som må vara i aftal bestämdt; åliggande

22 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

det dock staten, därest den vill begagna sig af denna rätt, att härom göra anmälan inom ett år efter det till Kungl. Maj:t inlämnats behörigt bevis, att aftal om försäljningen ägt rum.

Öfvertager staten sålunda berörda aktier eller någon del däraf, är staten, där ej annat aftalas, berättigad att innehålla köpeskillingen såsom säkerhet för fullgörandet af bolagens ifrågavarande förbindelser, mot skyldighet dock att å beloppet, i den mån detsamma icke användts till betäckande af förfallen fordran hos bolagen, tillgodoföra bolagen skälig ränta.

8:o.

Detta kontrakt varder icke gällande, där ej före den 1 januari 1904 ej mindre till riksgäldskontoret aflämnats af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, en för bägge och bägge för en, utfärdadt skuldebref å det i 6:e punkten af detta kontrakt omförmälda lån, med därför stadgad af trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund ingången borgen, äfvensom de i 7:e punkten angifna aktier,

än äfven till Kungl. Maj:t inlämnats borgensförbindelse af det innehåll, som här ofvan i 2:a punkten blifvit bestämdt, äfvensom bevis därom att

dels i bolagsordningen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund vid bolagsstämma den 27 innevarande april beslutade ändringar blifvit behörigen fastställda,

dels i aktiebolagets Gellivare malmfält bolagsordning införts och behörigen framställts bestämmelser, a) att aktie i bolaget icke må ägas eller innehafvas af utländing eller, utan Kungl. Maj:ts medgifvande, af svenskt bolag, b) att Kungl. Maj:t skall äga utse en ledamot i bolagets styrelse och en revisor samt c) att beslut om försäljning af bolaget tillhörig grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande af grufdriften ej skall gälla utan Kungl. Maj:ts godkännande,

dels ock i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag införts enahanda inskränkning i afseende å rätt för svenskt bolag att äga eller innehafva aktie i bolaget äfvensom stadgats, att beslut om ändring i vare sig denna bestämmelse eller i den uti bolagsordningen redan intagna föreskrift om rätt för Kungl. Maj:t att utse en ledamot i bolagets styrelse ej skall gälla, med mindre de i 22 § 2 mom. bolagsordningen uppställda villkor för giltigheten af där afsedda beslut blifvit uppfyllda.

Det i 6:e punkten omförmälda lån må dock icke i sin helhet eller till någon del utbekommas, förrän till riksgäldskontoret aflämnats, förutom

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

ofvan omförmälda handlingar, den i 7:e punkten 1 mom. omnämnda intcckningshandling jämte gravationsbevis.

9:o.

Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar i något afseende uppstå mellan kontrahenterna, äro bolagen underkastade Kungl. Maj:ts afgörande.»

I enlighet med statsrådets hemställan afläts till Riksdagen proposition med förslag, att Riksdagen under medgifvande att Kungl. Maj:t å statens vägnar ägde med trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält ingå öfverenskommelse af den lydelse, det i statsrådsprotokollet omförmälda förslag utvisade, måtte bevilja, såsom lån till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, ett belopp af 20,000,000 kronor, att af riksgäldskontoret utbetalas på de villkor, som i nämnda öfverenskommelse närmare angåfves.

Uti det af statsutskottet, i anledning af denna proposition och i ämnet väckta motioner, afgifna betänkande hemställde utskottet, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Nio ledamöter af statsutskottet förordade i afgifven reservation bifall till Kungl. Maj:ts förslag med vissa ändringar och tillägg.

Statsutskottets yttrande var af följande lydelse:

»De anspråk, som enligt den kungl. propositionen ställas på statens medverkan för att trafik aktiebolaget Grängesberg-Oxelösund skall kunna genom definitivt afslutande af nu ifrågasatt köp komma i besittning af aktiemajoritet inom aktiebolaget Gellivare malmfält och Loussavaara-Kiirunavaara aktiebolag, äro enligt utskottets uppfattning synnerligen stora. Närmast och direkt går propositionen ut på beviljande för detta ändamål af ett högst betydande låneunderstöd till de båda norrbottniska malmbolagen. Det är en helt och hållet ny väg, Riksdagen skulle beträda genom att sålunda till enskilda industriella företag lämna försträckning, och utskottet kan icke undgå att hysa betänkligheter med afseende å de följder, hvartill statens inträde på denna väg kan komma att leda. Under inga förhållanden torde en sådan åtgärd böra beslutas, så vida man ej är fullt förvissad att för staten synnerligen viktiga ändamål därigenom skulle vinnas.

Såsom skäl för att staten skulle genom medverkan på nu föreslaget sätt göra det för Grängesbergsbolaget möjligt att förvärfva aktiemajoriteten inom förenämnda båda malmbolag har t. f. departementschefen i första

1903 års statsutskott.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

rummet anfört, att härigenom utsikt skulle förefinnas, att förhållandena vid de två största grufföretagen i Norrbottens län blefve för en afsevärd framtid på ett tillfredsställande sätt ordnade. Om utskottet rätt uppfattat föredragandens mening, grundar sig den af honom sålunda uttalade förhoppningen därpå, att genom förverkligande af aktieköpet i fråga berörda grufföretag skulle komma i händerna på ett solidt bolag, som står under ledning af driftiga och allmänt ansedda män. Betydelsen häraf erkänner utskottet till fullo; men såväl i det ena som det andra hänseendet kunna förhållandena vid ett bolag inom kort undergå förändring, och man har ingen som helst säkerhet att de fördelaktiga egenskaper, som för närvarande utmärka ifrågavarande bolag, komma att under någon längre tid blifva bestående. Den fördel, som i ofvan angifna hänseende skulle stå att vinna genom den ifrågasatta uppgörelsens åvägabringande, måste därför, så vida man icke uteslutande fäster sig vid det närvarande, anses ganska oviss.

De ytterligare fördelar, som enligt föredragandens mening skulle i sammanhang med den nya ordningens genomförande vinnas, äro dels att berörda grufföretag komme att stanna i svenska händer, dels ock att staten skulle erhålla ett önskvärdt inflytande på bolagens verksamhet. Såsom i statsrådsprotokollet närmare omförmälts, har Grängesbergsbolaget beslutat, att i sin bolagsordning införa åtskilliga föreskrifter till förebyggande af att aktier i bolaget skulle kunna öfvergå i utlännings ägo, och enligt det i propositionen åberopade förslaget till aftal skulle liknande bestämmelser införas i de båda norrbottniska malmbolagens bolagsordningar. Huru dessa bestämmelser än må affattas, synes det dock utskottet uppenbart, att de icke kunna på ett effektivt sätt uppfylla sitt ändamål att förhindra utländskt inflytande på vederbörande bolags förvaltning. Såsom allmänt bekant är, kunna nämligen dylika bestämmelser utan svårighet kringgås på det sätt, att en utländsk köpare af aktier låter inregistrera dem på svenska män och genom dessa utöfvar sin rösträtt.

Hvad angår det inflytande på bolagens verksamhet, som staten genom den ifrågasatta nya ordningen uppgifvits skola erhålla, torde därmed icke kunna afses annat än att staten beträffande samtliga ifrågavarande bolag skulle få rätt att utse en styrelseledamot och en revisor. Om ock en sådan befogenhet för staten icke saknar betydelse, kan man dock hafva skäl erinra därom, att äfven i bolag, där staten haft och begagnat denna rätt, därigenom icke alltid kunnat förebyggas beklagliga missförhållanden.

Såsom af det förestående framgår, har utskottet icke kunnat finna de skäl, som för genomförande af ifrågavarande uppgörelse blifvit anförda, vara synnerligen kraftiga, och ingalunda har utskottet genom dem kunnat

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

komma till den öfvertygelsen, att Riksdagen för berörda andamåls vinnande bör med afvikande från hittills följda grundsatser skrida till en med afseende å sina konsekvenser så betänklig åtgärd som att börja lämna låneunderstöd till enskilda industriella företags bedrifvande.

Utskottet, som på grund häraf finner sig förhindrad t tillstyrka den kungl. propositionen, har vid sådant förhållande saknat anledning att yttra sig beträffande de särskilda medgifvanden i fråga om fraktbestämmelserna samt i andra afseenden, som förutom låneunderstödet äskats af staten för att det ifrågasatta aktieköpet skulle kunna komma till stånd.

Hvad angår de i ämnet väckta motionerna gå de hufvudsakligen ut därpå, att Riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning rörande förvärfvande åt staten af antingen äganderätt till aktiebolaget Gellivare malmfälts och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmtillgångar m. m. eller ock ett större antal aktier i dessa bolag. Med afseende härå har utskottet endast velat erinra att, äfven om det skulle befinnas önskvärdt, att staten förvärfvade berörda tillgångar, ett i enlighet med motionärernas förslag fattadt beslut af Riksdagen om anställande af utredningar och underhandlingar i denna fråga icke synes skola befrämja syftet att till skäligt pris komma i besittning af ifrågavarande egendom.»

Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef icke af Riksdagen bifallen.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 8 maj 1906 aflåten proposi-iöOöårsjprotion föreslagit Riksdagen att för sin del godkänna och antaga följande PoslUonförslag till öfverenskommelse:

»Mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund, en för alla och alla för en, å andra sidan, är — med iakttagande däraf att hvart särskildt af de tre bolagen dels ikläder sig nedanstående förpliktelser och verkställer nedanstående rättsöfverlåtelser, i hvad desamma ankomma på det särskilda bolaget, dels ock jämväl ikläder sig ansvar såsom för egen skuld eller annan förpliktelse för af de andra bolagen gjorda utfästelser — följande öfverenskommelse träffad.

§ 1.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af all den järn- 1906 års malm, som innehålles i de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade ko^^8' områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara, Luossavaara, Kiirunavaara Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

och Haukivaara, icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt etthundrafemtio (150) miljoner ton samt att, därest vid den undersökning af de inom berörda malmfält befintliga malmförekomsters utsträckning i fält och på djupet, hvarom närmare bestämmes i § 2, skulle visa sig, att totalkvantiteten järnmalm, däri inbegripen den under kontraktstiden brutna, ej uppgår till sjuhundrafemtio (750) miljoner ton, icke bryta och tillgodogöra sig mera än en femtedel af den konstaterade totalkvantiteten.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält förbinder sig att af den järnmalm, som innehålles i de detta bolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden i Gellivare malmfält, icke bryta och tillgodogöra sig mera än trettiosju miljoner femhundra tusen (37,500,000) ton, däri dock ej inräknad nu befintlig eller under tiden för denna öfverenskommelses bestånd vid grufbrytningen fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen af malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig men är för fattigt att kunna med fördel i oberedt skick exporteras.

§ 2.

Totalkvantiteten af den järnmalm, som innehålles i de uti § 1, första stycket, omförmälda malmförekomster, skall med användande af de praktiska och vetenskapliga hjälpmedel, som kunna stå till buds, bestämmas af en af sakkunniga och ojäfviga, svenska eller utländska ingenjörer eller geologer sammansatt nämnd, bestående af sju medlemmar, af hvilka tre utses af Kungl. Maj:t, lika många af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Till nämndens biträde äga Kungl. Maj:t och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att utse hvardera en juridiskt sakkunnig person.

Innan nämnd tillsättes för bestämmande af totalkvantiteten, skola sådana förarbeten, som kunna finnas erforderliga för ett riktigt bedömande af malmernas utsträckning i fält och mot djupet, hafva af bolaget och på dess bekostnad utförts; dock må, i den mån bolaget eller nämnden finner sådant önskligt, omförmälda arbeten fortsättas, intill dess nämndens utlåtande meddelas. Med afseende å berörda arbeten skall beträffande Kiirunavaara iakttagas, att undersökningar skola utföras till erforderligt djup från dagen och från tvärorter, hvilka skola drifvas ifrån den utfraktstunnel, bolaget kommer att framföra nära Luossajårvis nivå från norra till södra ändan af Kiirunavaara.

Nämndens tillsättande må ej påyrkas tidigare än under år 1922. Har icke, sedan ena parten med uppgift om sitt val af ledamöter i

27 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

nämnden gjort framställning hos den andra parten om tillsättande å dess sida af ledamöter i nämnden, sådan åtgärd ägt rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad att utse ledamöter i den andras ställe.

Nämndens utlåtande skall afgifvas senast under år 1924. Inför nämnden må såväl staten som bolagen framställa och grunda sina anspråk och påståenden. Nämndens beslut må ej öfverklagas. Stanna nämndens ledamöter i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat, såsom nämndens beslut.

Så snart nämnden konstaterat, att totalkvantiteten uppgår till 750 miljoner ton, skola nämndens arbeten upphöra. De för totalkvantitetens bestämmande i angifna omfattning erforderliga kostnader bestridas af bolaget.

Staten äger, sedan en totalkvantitet af 750 miljoner ton konstaterats på egen bekostnad fortsätta undersökningen, dock att sådant ej må förorsaka hinder för bolagets grufdrift.

Skulle nämnden anse, att de för totalkvantitetens bestämmande utförda förarbeten äro otillräckliga, och förty förklara sig ur stånd att afgifva ett grundadt omdöme om totalkvantiteten, skall denna anses uppgå till fyrahundra (400) miljoner ton eller den större myckenhet, som nämnden trots undersökningens ofullständighet finner sig kunna på giltiga grunder angifva.

§ 3.

I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm befinnes uppgå till 750 miljoner ton eller mera, och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag alltså äger att bryta och tillgodogöra sig 150 miljoner ton, skola följande bestämmelser gälla:

l:o. Bolaget skall bryta berörda 150 miljoner ton under tiden från den 1 januari 1907 till den 1 januari 1957.

2:o. För att bolaget må kunna inom nyss sagda tid bryta och försälja 150 miljoner ton järnmalm, tillförsäkrar staten bolaget att å järnvägen Gellivare—Riksgränsen mot en afgift af två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta

under år 1907 ........... 1,800,000 ton

» » 1908 ........... 2,000,000 »

» » 1909 ........... 2,200,000 »

> > 1910 ........... 2,400,000 >

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

under år 1911 ........... 2,600,000 ton

» » 1912 ........... 2,800,000 »

» » 1913 ... •....... 3,000,000 »

samt att därefter utfrakta 3,000,000 ton per år och så mycket därutöfver, som erfordras till utjämning af hvad under ett eller flera föregående år brustit i sistnämnda kvantitet, dock ej något år mera än

3.200.000 ton, bolaget obetaget att efter år 1913 frakta ytterligare

100.000 ton per år under villkor, att bolaget härför tillhandahåller erforderligt antal vagnar mot vanlig vagnhyra.

Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda växellokomotivs underhåll och materialieförbrukning samt för den för vagnrörelsen erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden för lokomotiven, beräknad till 7 procent, allt ökadt med 10 procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af tre skiljemän, af hvilka parterna utse hvar sin och öfverståthållarämbetet den tredje.

Bolaget är pliktigt att betala vagnhyra för det antal dagar, hvarmed en vagns omloppstid, från det densamma ställts till bolagets förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit till Kiruna, öfverskrider fem dagar, så framt ej bolaget håller reservvagnar till det antal, som svarar mot en långsammare omsättning än fem dagar. I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder eller olyckshändelse.

.Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag berättigas att af omförmälda kvantiteter årligen frakta intill 1,200,000 ton malm från Kiruna till Svartön mot en afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning, för upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet med hvad som gäller för aktiebolaget Gellivare malmfält; skolande Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna denna sin rättighet, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader

29 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

eller trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen af statens järnvägar icke råder.

Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å statens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt angående kronan tillhörig mark vid Kiruna skall gälla, intill dess bolagens i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten. Härom skall arrendekontraktet förses med påteckning.

3:o. För hvarje år från och med 1911, intill dess jämlikt detta kontrakt äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten, betalar bolaget till staten ett belopp, motsvarande en niondedel af hvad för samma år utdelas till bolagets aktieägare och eventuellt afsättes till andra fonder än reservfonden, denna senare beräknad till högst en tiondedel utaf aktiekapitalet. Det staten sålunda för hvarje år tillkommande belopp, hvilket till riktigheten skall bestyrkas af statens styrelseledamot och dess revisor hos bolaget, skall inbetalas senast den 1 juli näst påföljande år.

Därest bolagets utdelning för något år skulle visas icke stå i skäligt förhållande till de i marknaden vid tiden för respektive försäljningsaftals afslutande gällande malmpris, skall bolaget vara skyldigt att i stället för ofvanberörda kontanta belopp tillhandahålla staten en myckenhet malm, motsvarande en tiondedel af den under det ifrågakomna året uttagna och försålda malmen, mot det att staten återbetalar det kontanta beloppet samt godtgör den på sagda tiondedel belöpande andel af alla omkostnader för det ifrågavarande året, däri inbegripna alla för året gjorda afskrifningar å de hos bolaget nu och framdeles bokförda värden, hvilka afse sådan egendom, som jämlikt detta kontrakt skall öfvergå till staten. Vill staten begagna sin omförmälda rätt, skall staten därom tillsäga bolaget inom ett år från det utdelningen till staten öfverlämnats.

Under tiden för detta kontrakts bestånd må icke någon bolagets egendom, som jämlikt kontraktet skall öfvergå till staten, i bolagets räkenskaper uppskrifvas utöfver dess i 1905 års balansräkning bokförda värde med större belopp än som å samma egendom verkligen nedlagts, ej heller må ny sådan egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.

4:o. Efter det jämlikt § 13 i detta kontrakt äganderätten till bolagen tillhörig egendom öfvergått till staten, betalar staten årligen under hvarje närmast följande år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ett belopp, motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar till andra fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden för de senaste tio åren närmast före äganderättens öfvergång till staten i medeltal

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

för år belöper å försålda en och en half miljon ton järnmalm, intill dess bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet, uppgående till en tiondedel af hvad bolaget brutit och försålt från och med år 1911 intill äganderättens öfvergång till staten.

§ 4.

I händelse den enligt § 2 beräknade totalkvantiteten järnmalm befinnes icke uppgå till sjuhundrafemtio miljoner ton, och den malmkvantitet, bolaget äger bryta och tillgodogöra sig, således icke uppgår till etthundrafemtio miljoner ton, skola bestämmelserna i § 3 likväl lända till efterrättelse med iakttagande, att den tid, efter hvilkens förlopp staten skall erhålla äganderätt till bolaget tillhörig egendom, nedsättes från 50 år i samma proportion, som den malmkvantitet, bolaget äger bryta och tillgodogöra sig, minskats från etthundrafemtio miljoner ton, samt att, om efter denna norm äganderättens öfvergång till staten skulle inträffa på annan dag än den 31 december, bolaget ändock behåller äganderätten till årets slut.

§ 5.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke till utlandet exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet (omkr. 750,000 ton), som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och med år 1907.

§ 6.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält skall bryta ofvan omförmälda

37,500,000 ton järnmalm under tiden från den 1 januari 1907 till den 1 januari 1957 med omkring 750,000 ton per år, s. k. varpmalm däri ej inberäknad, dock att, därest Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag tillhörig egendom, på sätt i § 4 sägs, skall före sistnämnda tidpunkt med äganderätt öfvergå till staten, jämväl den aktiebolaget Gellivare malmfält tillhöriga, i detta kontrakt afsedda egendom skall samtidigt med äganderätt öfvergå till staten, utan att bolaget i sådant fall äger anspråk på ersättning för den malmkvantitet, som bolaget då ännu ej hunnit bryta.

31 Kung t. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

2:o. Staten tillförsäkrar bolaget att få frakta nyssberörda inalmkvantitet från Gellivare till Svartön mot en afgift af två (2) kronor 75 öre per ton och under de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i Kungl. brefvet den 1 juli 1898.

Det emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å statens vägnar, och bolaget den 9 september 1899 ingångna arrendekontrakt angående kronan tillhörig mark i Gellivare skall gälla, intill dess bolagens i detta kontrakt afsedda egendom öfvergår till staten; och skall kontraktet förses med påteckning härom. Enahanda bestämmelser gälla beträffande de emellan staten och "bolaget upprättade kontrakt afseende Tingvalls kulle och Välkomman.

§ 7.

l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag har att jämlikt i § 3 mom. 2 stadgad grund till staten erlägga, för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen något år ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fyra och fem tiondedels (4,5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts allenast af persontrafik, postbefordran och transport af annat gods än bolagets.

Om staten för annans räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse, gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte 4,5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala, med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den i § 3 mom. 2 för året angifna kvantitet (respektive 1,800,000 upp till 3,000,000 ton), skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp

32 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort den i § 3 mom. 2 angifna kvantitet.

2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget) Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fyra och fem tiondedels (4,5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å. Svartön, skola Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält i allt fall för sådant år betala, med inberäkning af fraktafgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet, den på bolagens transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet denna väg, som. bolaget enligt § 3 mom. 2 anmält till befordran, eller aktiebolaget Gellivare malmfält icke frakta den i § 6 här ofvan omförmälda årskvantitet, skola vid beräkning af bolagens andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagens transportmängder i allt fall beräknas hafva utgjort den en gång anmälda kvantiteten från Kiruna till Svartön och den i § 6 omförmälda kvantiteten från Malmberget till Svartön.

§ 8.

Såväl Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag som aktiebolaget Gellivare malmfält förbinda sig att af disponibla malmtillgångar i främsta rummet i mån af efterfrågan leverera hvad som för järn- eller ståltillverkning inom Sverige kan komma att åstundas.

Bolagen, . Indika icke må undandraga sig nu stadgade skyldighet gent emot dylik köpare, som för fullgörande af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti, äga icke åsätta malmen högre pris än som är efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge skäligt. Uppstå emellan bolag och köpare olika meningar om, huruvida det af bolaget fordrade pris är skäligt, , är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj :t sådant påfordrar, underkasta sig afgörande af tre skiljemän, af hvilka bolaget och köparen utse hvar sin och fullmäktige i Sveriges riksbank den tredje.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 101.

§ 9.

Bolagen förbinda sig att sörja för eu i allo rationell malmbrytning såväl vid Luossavaara-Kiirunavaara och Gellivare malmfält som ock vid det eller de öfriga i § 1 omförmälta malmfält, som må komma att af bolagen bearbetas, samt för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolagen förbinda sig jämväl att hålla all i detta kontrakt afsedd, för rörelsen erforderlig egendom i godt skick.

§ 10.

Bolagen förbinda sig att, på sätt i Grängesberg och Kiruna redan ägt rum, äfven i Gellivare, där den med staten pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande af bolagets afsikter, vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna samt för öfrigt, i hvad på bolagen ankommer, söka sörja för deras trefnad.

§ 11.

Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, exporttull eller annan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, påläggas järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften af nästpåföljande kalenderår godtgöra bolagen hvad de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna öfverenskommelse afsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något af de tre bolagen måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst af en och en half miljon kronor eller förmögenhet af trettio miljoner kronor, skall staten under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva, därest dess beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med ofvan sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet efter fyra procent om året.

§ 12.

Staten förbinder sig att under den tid, denna öfverenskommelse varar, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen Luleå—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits bolagen.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

§ 13.

l:o. Den 1 januari 1957 eller å den tidigare dag, som med tillämpning af § 4 här ofvan kan ifrågakomma, öfverlåter Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag utan ersättning med full äganderätt till staten den bolaget tillhöriga, inom Norrbottens län befintliga fasta egendomen 241,16 hektar mark i Juckasjärvi socken, afsöndrad från kronopark vid Kiruna.

Samtidigt öfverlåter aktiebolaget Gellivare malmfält utan ersättning med full äganderätt till staten samtliga detta bolag tillhöriga, inom Norrbottens län befintliga fastigheter, nämligen:

1 Gellivare socken:

5/32 mantal frälse Robsahm n:o 1 f1/32 » Wassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5

Fjällnäs (6 tunnland inägor afsöndrade från Vs mantal Wassara n:o 4 eller l Gellivare n:o 5

Petersberg n:o 1

eller Gellivare n:o 5 d:o d:o

Gellivare n:o 6

n:o 1

1/32 » Björkudden n:o 1

3/64 mantal

21/512 »

V128 »

7/128 »

Vö4 »

Q /

/ 64 »

n:o n:o 4

W assara

d:o d:o d:o

W uortnuvuoma Björkudden n:o

I Öfver-Luleå socken:

skogsskiften

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1 Råneå socken:

®/32 mantal Rörviken n:o 1 3/i6 » Hedträsk n:o 1

I Neder-Luleå socken:

Å Svartön: Bältet n:o 3 om 10,3873 hektar, afsöndrad från Vi6 mantal Björsbyn n:o 5

Bältet n:o 4 om 8,4397 hektar, afsöndrad från 13/256 mantal Björsbyn n:o 5

En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/128 mantal Björsbyn n:o 6

Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.

Vid samma tidpunkt öfvergå utan ersättning med full äganderätt till staten samtliga de båda bolagen tillhöriga grufvor och inmutade områden inom Norrbottens län jämte alla för fyndigheternas tillgodogörande eller administrerande därstädes anordnade anstalter, byggnader, järnvägar och annat, likasom maskiner, redskap och rullande materiel, skolande härunder inbegripas all för grufrörelsen afsedd eller använd fast och lös egendom af hvad slag den vara må, dock icke penningar, värdepapper, fordringar eller vid kontraktstidens utgång osåld järnmalm, ej heller järnvägsvagnar, som gå i trafik å statsbanan eller för malmtransport särskildt byggda ångfartyg.

Jämväl all egendom af den här förut i denna § angifna beskaffenhet, som de tre bolagen må inom ofvannämnda län förvärfva före ofvanberörda tidpunkt, skall då, med iakttagande af nyssnämnda undantag, utan ersättning med äganderätt tillfalla staten.

Bolagen fritaga sig från ersättningsskyldighet för det fall, att före fastigheternas afstående till staten desamma eller någon eller några af dem skulle utan bolagens förvållande lagligen frånvinnas bolagen, äfvensom från annan hemulsskyldighet än öfverlämnande af nuvarande äganderättshandlingar och lagfartsbevis. Likaledes fritaga sig bolagen från skyldighet att försvara sådana grufvor och inmutade områden, hvilka vid bristande försvar omedelbart tillfalla staten såsom jordägare.

2:o. Bolagen ansvara för, att den i mom. l:o afsedda egendom vid tiden för dess öfverlämnande till staten icke besväras af andra inteckningar än dem, som nu äro beviljade eller omnämnas i mom. 3 af denna §.

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

3:o. Bolagen förbinda sig att till staten öfverlämna äganderättshandlingarna till samtliga ifrågakomna grufvor och inmutningar jämte de i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolagets Gellivare malmfält förlagsinteckningsbara egendom nu fastställda inteckningar, så snart och i den mån berörda handlingar frigöras från å dem nu hvilande pantförbindelser. Vid kontraktets underskrifvande å statens vägnar öfverlämna bolagen vidare såsom säkerhet för öfverlåtandet till staten af de i mom. 1 här ofvan omförmälda fastigheter skuldebref å sammanlagdt en miljon kronor med inteckningsrätt i fastigheterna.

Därest den i denna § afsedda egendom eller del däraf genom konkurs skulle frångå det bolag, den nu tillhör, är staten berättigad att af bolaget erhålla skadestånd till belopp motsvarande fem (5) kronor per ton af all den järnmalm, som återstår obruten, därvid till grund för myckenhetens bestämmande skall, hvad Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag angår, i första rummet läggas den uppskattning, som jämlikt § 2 må hafva ägt rum. Har denna uppskattning enligt nämndens förklaring omfattat all befintlig malm, skall samma uppskattning gälla. Har ej uppskattningen omfattat all befintlig malm eller har nämnden ännu ej biifvit tillsatt eller icke afgifvit utlåtande, äge staten förebringa annan utredning angående malmtillgångens storlek, dock att denna skall anses utgöra minst fyrahundra miljoner ton. Aktiebolagets Gellivare malmfält malmtillgång skall i nu afsedda fall anses utgöra en tiondedel af den myckenhet, som Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolags malmfält innehålla.

Hvad nu är sagdt om konkurs galle ock, därest egendom genom utmätning frångår något af sistnämnda tvenne bolag, dock ej där denna egendom för exekutiv auktion saluvärderats till mindre än ett hundra tusen kronor, i hvilket fall skadeståndet skall utgöra tre gånger det belopp, hvartill den utmätta egendomen saluvärderats.

§ 14.

l:o. Under år 1925 äger staten rätt att, därest den det vill, tillsäga bolagen om inlösen af all i detta kontrakt afsedd egendom, och skall tillträdet i så fall äga rum den 31 december året därefter. Lösen skall gifvas enligt följande grunder. Af den malmkvantitet, som bolagen enligt § 1 äga bryta och tillgodogöra sig, skall den del, som vid tidpunkten för inlösningen återstår obruten, med tillägg af en tiondedel af hvad Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag brutit och försålt från och med år 1911 till dess inlösen äger rum, lika fördelas på de år, som återstå af den i §§ 3 och 4 bestämda tidsperiod med tillägg af fem år därutöfver. Därefter

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 101.

beräknas den nettovinst för hvart och ett af dessa år, hvarom bolagen genom statens tidigare tillträde komma att gå miste. Beräkningen af sagda nettovinster verkställes af nio ojäfvige gode män, af hvilka tre utses af staten, tre af bolagen, en af magistraten i Stockholm, en af magistraten i Göteborg och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid beräkningen skola gode männen, för hvilka bolagens böcker och öfriga handlingar skola hållas tillgängliga, träffa sitt afgörande med hänsyn såväl till malmpris och brytningskostnader under den föregående tiden af bolagens verksamhet som till befintliga kontrakt och alla andra på bedömandet inverkande omständigheter. Sedan nettovinsten för hvart af de följande åren sålunda bestämts, uträknas det värde, som hvarje årsvinst har vid tidpunkten för inlösen, på det sätt att sagda värde med tillägg af ränta och ränta på ränta efter fyra procent för år från tillträdesdagen till ifrågavarande vinstårs utgång skall uppgå till samma belopp som den enligt ofvan angifna grunder beräknade nettovinsten för samma år.

Summan af årsvinsternas sålunda uträknade värden vid tidpunkten för tillträdet utgör inlösningsbeloppet. Det sålunda bestämda beloppet skall staten erlägga kontant å tillträdesdagen.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej öfverklagas. Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Angående påföljd af parts underlåtenhet att utse gode män galle hvad i § 2 är för där afsedt fall stadgadt.

Begagnar staten icke sin lösningsrätt vid ofvan angifna tidpunkt, må densamma sedan ej göras gällande förrän tio år därefter samt ytterligare efter en period af tio år.

2:o. Skulle bolagen eller något af dem i väsentlig grad brista i fullgörandet af de i § 3 mom. 3, §§ 7 eller 9 stadgade åtaganden, och rättelse ej ske inom sex månader efter tillsägelse från statens sida, skall, i händelse staten sådant påfordrar, statens lösningsrätt till den i detta kontrakt afsedda egendom inträda. För sådant fall skola de i förestående mom. stadgade bestämmelser om lösen gälla, dock med den skillnaden att staten endast skall erlägga åttio procent af det inlösningsbelopp, som med tillämpning af mom. 1 skulle hafva utgått.

3:o. Därest förevarande paragraf träder i tillämpning, skall staten samtidigt med öfvertagande af egendomen jämväl öfvertaga Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolags samt aktiebolagets Gellivare malmfält förpliktelser jämte motsvarande rättigheter enligt sådana kontrakt angående leve-

38 Kungl. Majds Nåd. Proposition No 107.

rans af järnmalm, hvilka äro upprättade, innan tillsägelse om inlösen enligt mom. 1 skett, eller, i fall tillträdet sker på grund af hvad i mom. 2 stadgas, innan staten framställt anspråk på inlösen; dock under förutsättning att icke något af de tre bolagen afhändt sig någon bolaget tillhörig malmångare, i förra fallet efter det staten tillsagt om inlösen, och i senare fallet efter det anspi’åk på inlösen framställts.

§ 15.

År vid den tidpunkt, då staten tillträder egendomen, malm, som af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält brutits inom den i detta kontrakt stadgade begränsning, osåld, äga bolagen utfrakta densamma på i detta kontrakt stadgade villkor.

§ 16.

Staten utfäster sig att vid tillträdet af bolagens ifrågakomna egendom, i den mån sådant lämpligen kan ske, öfvertaga den hos Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält anställda personal äfvensom att svara för fortsatt utbetalning af dä utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda vid nämnda båda bolag.

§ 17.

Därest staten före utgången af år 1953 tillträder den i detta kontrakt afsedda egendom, förbinder sig staten att till G. E. Broms’ rättsinnehafvare utbetala den royalty, som enligt aftal af den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar vid den egendom, staten sålunda förvärfvat.

§ 18.

Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar, i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906, nedlägges till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma rättegång.

§ 19.

Därest bolagen eller något af dem vid statens tillträde af den i detta kontrakt afsedda egendom, vare sig detta sker i enlighet med § 13

Klingl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

eller § 14, äger för malmtransport särskildt byggda ångfartyg, skall staten vara berättigad och skyldig inlösa dessa fartyg till pris, som bestämmes af skiljemän, af livilka hvardera kontrahenten utser en och de två sålunda utsedda eller, i fall de icke kunna ena sig, öfverståthållarämbetet den tredje.

§ 20.

Genom detta kontrakt upphäfves den emellan staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å andra sidan, den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skola hos staten kvarblifva såväl det intecknade skuldebref å två miljoner kronor, som af bolaget öfverlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda öfverenskommelse stadgadt vite, som ock de såsom pant för samma öfverkommelse till staten aflämnade depositionsbevis, dock med rätt för bolaget, så länge det fullgör sina förbindelser enligt förevarande kontrakt, att uppbära ränta å bevisen.

§ 21.

De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma bolagen, må icke utan statens samtycke å annan öfverlåtas.

Förestående aftal antages härmed, under förutsättning af vederbörande bolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utgång, men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af staten inom samma tid godkännes.

Stockholm den 8 maj 1906.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vollratli Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag Vollrath Tham.

Brukspatron Vollrath Thams egenhändiga namnteckning bevittna:

C. H. Byström.

L. Lagerhjelm.»

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

I sammanhang med förenämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att, under förutsättning att det nu omförmälda förslaget till öfverenskommelse mellan svenska staten och grufbolagen blefve af Riksdagen godkändt och antaget, dels bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare— Riksgränsen samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar, dels ock bemyndiga riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskildt fall, tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t af berörda förslag till öfverenskommelse anförde dåvarande chefen för civildepartementet, bland annat, följande:

»Redan mot slutet af förra året hade från styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund enskildt väckts fråga om ett mera varaktigt ordnande af förhållandena mellan staten och malmbolagen, särskildt med afseende å frågan om exporttull och om en ökning af den malmkvantitet, som finge fraktas å järnvägen Gellivare—Riksgränsen. De hufvudgrunder för ett aftal i denna riktning, som då ifrågasattes, voro icke af beskaffenhet att kunna medföra en för staten tillfredsställande lösning. Snart vidtogo emellertid underhandlingar på en vidsträcktare grundval.

Vid dessa underhandlingar har från statens sida framför allt gjorts gällande vikten af att staten i så stor omfattning, som vore möjlig, kunde förvärfva den högst ansenliga, för landets framtida industriella utveckling utomordentligt betydelsefulla egendom, som de norrbottniska gruffälten utgöra. Möjligheten för staten att genast förvärfva dessa gruffält och själf eller genom annan tillgodogöra sig den malm, som gruffälten innehålla, måste dock blifva förknippad med en så ofantlig penningeutgift, att staten näppeligen syntes för närvarande kunna inlåta sig därpå. Ett köp af ifrågavarande bolags alla gruffält syntes således icke kunna ifrågasättas; ej heller kunde ett omedelbart partiellt förvärf af gruffälten påtänkas, enär jämväl i detta fall, om köpet skulle afse en betydlig del af malmfälten, hvilket uppenbarligen vore nödigt, om ett statsförvärf af malmfälten skulle få den betydelse, som därmed afsetts. en mycket ansenlig köpesumma måste ifrågakomma.

Det blef därför också snart uppenbart, att, om det skulle vara möjligt att för statens räkning förvärfva den väsentligare delen af malmfälten, utan att högst betydande penningesummor nu behöfde därför utgifvas, ett sådant förvärf allenast kunde komma till stånd genom att bolagen först tillgodogjorde sig en del af malmtillgången. Bolagens villighet att acceptera eu uppgörelse på nämnda grund, för-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

utsatt att man kunde vinna enighet rörande de närmare bestämmelserna och villkoren, var hufvudsakligen beroende af två faktorer, den ena, att bolagen genom den växande benägenheten för åsättande af tull å bolagens till utlandet exporterade järnmalm samt genom möjligheten åt, att en dylik tull kunde sättas till allt högre och högre belopp, skulle afsevärdt hämmas i sin affärsverksamhet, och den andra, att bolagen icke kunde tilltvinga sig rätt att öfver statens järnvägar till utskeppningshamn transportera annat än vissa, i förut omförmälda kontrakt bestämda myckenheter järnmalm.

Kunde bolagen sålunda tillförsäkras exporttullfrihet eller restitution af möjligen åsatt exporttull, vore ett af villkoren för underhandlingarnas ledande till en för både bolagen och svenska staten antaglig öfverenskommelse i förr antydd riktning uppfylldt. Ett medgifvande af en dylik exporttullfrihet från statens sida syntes så mycket mera kunna tagas i öfvervägande, som det vid de underhandlingar, som samtidigt fördes angående afslutande af en handelstraktat mellan Sverige och Tyskland, och redan vid en tidig punkt af dessa förhandlingar, med ganska stor tydlighet framgått, att Tyskland principiellt bekämpade hvarje exporttull, och att de viktigaste svenska önskemålen med afseende å traktaten icke skulle vinna tillmötesgående från tysk sida, om icke under traktatstiden Tyskland erhölle frihet från exporttull. Eu uppgörelse med nu ifrågavarande bolag kom således att få ett intimt samband med traktatsförhandlingarna.

Det andra förhållande, som måste blifva föremål för statens medgifvande till bolagens förmån, gällde den exportkvantitet, som bolagen boi’de erhålla tillstånd att framföra å banan Luleå—Riksgränsen. Dels vore bolagen i behof af ökning af denna exportkvantitet för att kunna konsolidera sina affärer och amortera sina betydande skulder, dels kunde bolagen allenast medelst en ökning af den ärliga exportkvantiteten uttaga och tillgodogöra sig så mycket af sina malmtillgångar, att bolagen kunde tänkas vara villiga att inom en ej alltför aflägsen tid låta staten komma i besittning af ifrågavarande järnmalmsfyndigheter. För att exporttullfrihet skulle kunna från statens sida medgifvas, borde emellertid såväl den egendom, bolagen skulle till staten öfver läran a, vara af det betydande värde, att exporttullen å järnmalm, beräknad efter de belopp, som rimligen kunde tänkas ifrågakomma, vore af underordnad betydelse, som ock exporttullfriheten vara ägnad att medföra sådana reella medgifvanden från tysk sida i handelstraktatsfrågan, att därmed åtskilliga svenska industrier kunde varda skäligen försäkrade om fortfarande marknad i Tyskland.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vidare borde medgifvandet rörande en ökad transport af järnmalm å banan Luleå—Riksgränsen motsvaras af en uppgörelse om sådan fraktsats, att staten på denna transport hade en god och tryggad vinst.

Med ofvan omnämnda hufvudsakliga utgångspunkter hafva härefter med bolagen förts synnerligen vidlyftiga och långvariga, månad efter månad fortgående underhandlingar, som slutligen utmynnat i ett numera vederbörligen undertecknadt kontrakt, som jag, sedan detta kontrakt jämväl varit föremål för yttrande från järnvägsstyrelsens sida, härmed får underställa Kungl. Maj:ts pröfning.

Sedan departementschefen härefter uppläst ej mindre nämnda kontrakt af den lydelse, bilaga A. till detta protokoll utvisar, än äfven järnvägsstyrelsens, såsom bilaga B. till protokollet betecknade underdåniga utlåtande, anförde departementschefen vidare följande:

Det upprättade kontraktet är grundadt på de hufvudbestämmelser, vidkommande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att detta bolag äger af sina järnmalmstillgångar uttaga och tillgodogöra sig en femtedel, dock högst 150 miljoner ton, medan öfriga fyra femtedelar tillfalla staten, samt, beträffande aktiebolaget Gellivare malmfält, att detta bolag icke äger uttaga mera än 87,500,000 ton, medan återstoden tillfaller staten. Förut är lämnad en redogörelse för de uppskattningar, som finnas rörande järnmalmtillgången i de norrbottniska gruffält, hvarom här är fråga. Den senaste uppskattningen, hvad Luossavaara och Iviirunavaara beträffar, visar en malmtillgång i dessa malmberg af 793 miljoner ton. Af dessa får Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag allenast uttaga 150 miljoner ton, medan återstående, i rundt tal 640 miljoner ton, tillfalla staten; af järnmalmtillgången i Gellivare malmfält, senast beräknad till 128,5 miljoner ton, får aktiebolaget Gellivare malmfält allenast bryta och tillgodogöra sig 37,5 miljoner ton, medan öfriga, i rundt tal 90 miljoner ton, tillfalla staten. Skulle mot all förmodan tillgången i Luossavaara-Kiirunavaara malmberg icke uppgå till nyss angifna kvantitet, är staten alltid tryggad att erhålla fyra femtedelar af järnmalmtillgången genom bestämmelsen i kontraktet, att bolaget i ingen händelse får uttaga mer än en femtedel af den konstaterade totalkvantiteten.

Det är således utan tvifvel en egendom af utomordentligt stort värde, som staten bekommer. Det är också en egendom, som icke, intilldess den af staten öfvertages, kan försämras eller minskas i värde. Tvärtom är all anledning antaga, att järnmalmen i Norrbotten, till följd af sin i allmänhet ypperliga beskaffenhet och den minskade tillgången på för stål- och järntillverkning lämplig järnmalm i andra länder, skall få ett alltmer ökadt värde. Statens intresse att för det allmännas räkning och för den

Kutig!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

svenska industriens framtid bevara den öfvervägande delen af de väldiga malmfälten i Norrbotten lärer med denna öfverenskommelse vara tillgodosedt på ett sätt, som måste anses vara särdeles fördelaktigt. Genom en öfverenskommelse af det slag som den ifrågavarande har också afsetts att förekomma, att ifrågavarande stora järnmalmstillgångar blifva föremål för utländsk spekulation.

För att tillförsäkra den inhemska järnförädlingen företrädesrätt till den järnmalm, hvaraf den till förädling inom landet är i behof, hafva i § 8 införts bestämmelser, som härutinnan måste anses betryggande och tillfredsställande, hvarjämte i § 5 Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbundit sig att icke till utlandet exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 i Kiruna — således den malm, som för närvarande är af betydelse för inhemsk förädling — utöfver den kvantitet af omkring

750,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld till leverans från och med år 1907. De viktiga utfästelser, som från bolagens sida sålunda gjorts, synas mig förtjäna en särskild uppmärksamhet, helst som någon skyldighet i dessa afseenden i nu gällande fraktkontrakt icke finnes upptagen.

Genom den föreslagna öfverenskommelsen bekommer staten vidare, utan någon penninguppoffring, icke blott den nyssnämnda väsentligaste delen af bolagens malmtillgångar i Norrbotten, utan äfven med äganderätt och utan ersättning ej mindre samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält inom Norrbottens län tillhöriga, för malmfyndigheternas tillgodogörande eller administrerande därstädes anordnade anstalter, byggnader, järnvägar och annat, liksom maskiner, redskap och rullande materiel, därunder inbegripen all för grufrörelsen afsedd eller använd fast och lös egendom af hvad slag det vara må — med undantag af penningar, värdepapper, fordringar eller vid kontraktstidens utgång osåld järnmalm samt sådana järnvägsvagnar, som gå i trafik å statsbanan, äfvensom ångbåtar — än äfven all den egendom af nyss angifna beskaffenhet, som såväl nämnda bägge bolag som trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund inom Norrbottens län förvärfva före den tidpunkt, då malmfyndigheterna öfvertagas af staten. Att med den utveckling, grufbrytningen efter denna öfverenskommelses godkännande kommer att taga, högst betydande värden i grufinrättningar, maskiner, byggnader m. m. skapas under de 50 år, hvarunder bolagen skulle drifva sin affär, torde utan vidare vara uppenbart. Det är otvifvelaktigt ansenliga summor, bolagen komma att under dessa år nedlägga för att genomföra en rationell brytning och på lämpligt sätt ordna de sociala förhållandena i grufsamhällena.

44 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Då det synts lämpligt, att staten, om den så önskar, redan vid eu tidigare tidpunkt än efter 50 år skall kunna komma i besittning af och tillgodogöra sig den egendom, hvarom i öfverenskommelsen är fråga, har det förbehållits staten en lösningsrätt efter år 1924, enligt de närmare grunder, som finnas upptagna i § 14 af kontraktet. Då det är svårt att förutse, huru efterfrågan på järnmalm kan ställa sig i framtiden, och huru den svenska förädlingsindustrien kan utvecklas, torde genom nämnda lösningsrätt en under vissa omständigheter värdefull möjlighet till ett tidigare besittningstagande från statens sida af ifrågavarande egendom vara vunnen. Dylik lösningsrätt inträder, på sätt af kontraktet närmare framgår, äfven — och då på afsevärdt gynnsammare villkor — om bolagen försumma att fullgöra de viktigare af de åtagna förbindelserna.

Vidare har det synts vara af betydelse, att staten redan, innan den definitivt öfvertager och tillgodogör sig den järnmalm, som genom öfverenskommelsen tillfaller staten, må kunna erhålla en direkt särskild inkomst af bolagens malmbrytning, hvarför enligt § 3 öfverenskommelse träffats därom, att för hvarje år från och med år 1911, intill dess genom kontraktet äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergår till staten, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall betala staten ett belopp, motsvarande en niondedel af hvad för samma år utdelas till bolagets aktieägare eller eventuellt afsättes till andra fonder än reservfonden, denna senare beräknad till Vio utaf aktiekapitalet. Denna påtagliga fördel för staten, som därmed erhåller vinstandel af järnmalmsbrytningen, redan innan staten träder i besittning af ifrågavarande fyndigheter, motsvaras dock, enär vinstandelen erhålles från egendom, som bolaget, enligt grunderna för ifrågavarande aftal, själft äger tillgodonjuta, af en skyldighet för staten att, sedan äganderätten till bolaget tillhörig egendom öfvergått till staten, lämna godtgörelse härför. Denna godtgörelse skall årligen utgå med belopp, motsvarande hvad af bolagets utdelningar eller afsättningar till andra fonder än den på ofvan angifna sätt begränsade reservfonden för de senaste tio åren närmast före äganderättens öfvergång till staten i medeltal för år belöper å försålda 11/2 miljon ton järnmalm, intilldess bolaget sålunda erhållit vinst å en malmkvantitet, uppgående till Vio af hvad bolaget brutit och försålt från och med år 1911 intill äganderättens öfvergång till staten.

De nu angifna, enligt min mening synnerligen störa fördelar, som staten genom nu ifrågavarande öfverenskommelse erhåller, motsvaras gifvetvis af utfästelser från statens sida af det värde, att bolagen kunnat ingå på aftalet.

Statens utfästelser afse två hufvudfrågor.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

45 Den första rörer bolagens rätt till ökad malmtransport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen. Nuvarande myckenhet är, som bekant, 1,200,000 ton enligt kontraktet mellan Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och staten den 2 juli 1898 samt 800,000 ton enligt Kung!. Maj:ts medgifvande den 28 oktober 1904, hvithet medgifvande dock den 13 januari 1906 återkallats. Transportmängden ökas enligt aftalet successivt, så att år 1907 skulle få fraktas 1,800,000 ton och under därpå följande år vissa närmare angifna ökade myckenheter, hvarmed totalkvantiteten stiger till 3,000,000 ton år 1913, vid hvilken myckenhet det sedermera skall förblifva, dock med den möjlighet till höjning upp till 3,800,000 ton, som erfordras för att utjämna det belopp, hvarmed vissa års brytning kan understiga årliga normalkvantiteten 3,000,000 ton. Att transportmängden föreslagits till successivt ökande, beror af nödvändigheten att medhinna den komplettering och de nyanläggningar vid järnvägen, som påkallas för framförande af den ökade godskvantiteten.

En annan fördel för bolagen är den efter bestämda grunder bundna fraktsats, hvarom genom aftalet öfverenskommits.

Jag tillåter mig att i ett sammanhang göra några uttalanden angående dessa bägge järnvägen berörande frågor, med afseende hvarå närmare hänvisas till järnvägsstyrelsens yttrande. Så vidt jag kan finna, äro de betingade fraktsatserna fullt tillfredsställande, äfven i betraktande af de stora tilläggsarbeten, som erfordras vid banan. Hvad beträffar trafiken å bandelen Kiruna—Riksgränsen, framgår af järnvägsstyrelsens yttrande, att efter eu fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton ett öfverskott till ränta, amortering och vinst samt betäckande af eventuellt uppkommande förlust å annan trafik af 1 krona 54 öre per ton bör kunna påräknas. Då kostnaden för denna handel för närvarande utgör i rundt tal 32,300,000 kronor, samt, enligt hvad af järnvägsstyrelsens yttrande inhämtas, i rundt tal 10,000,000 kronor erfordras för bandelens sättande i stånd att mottaga en trafik af upp till 3,300,000 ton, blir det årliga öfverskottet öfver driftkostnaderna efter 1 krona 54 öre per ton 5,082,000 kronor för 3,300,000 ton eller fulla 12 procent — efter en transporterad mängd malm af

3,000,000 ton 4,620,000 kronor eller inemot 11 procent. Äfven med den säkerhetskoefiicient, som måste räknas med, då det är fråga om en så lång tid som 50 år, måste man anse den föreslagna fraktsatsen mycket god och under alla omständigheter betryggande en icke ringa vinst för staten.

Därest andra större malmtrafikanter tillkomma — och det torde härvid närmast vara fråga om Svappavaara aktiebolag — måste järnvägen i den del, hvarom här är fråga, byggas dubbelspårig för en kost-

t

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

nåd åt 7—8,000,000 kronor. Hela den förutvarande och blifvande anläggningskostnaden skulle då uppgå till i rundt tal 55,000,000 kronor, inberäknadt hvad som behöfves till erforderliga utvidgningar, rullande materiel in. m. Under antagande, att Svappavaara aktiebolag fraktar

1,000,000 ton och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag 3,000J)00 ton, samt att trafiköfverskottet blir i rundt tal 1 krona 50 öre per ton, uppstår ett öfverskjutande årligt belopp till ränta, amortering och vinst samt till betäckande af förlust på öfrig trafik af 6,000,000 kronor, utgörande nära 11 procent på en totalanläggningskostnad af 55,000,000 kronor.

På sätt järnvägsstyrelsen framhållit, kan jämväl nuvarande fraktsatsen, 2 kronor 75 öre pr ton malm från Gellivare till Svartön, samt en fraktsats af 3 kronor 48 öre pr ton för malmtransport å linjen Kiruna— Svartön, anses tillfredsställande.

Då det emellertid är vanskligt att för en längre framtid fastslå fraktsatser, innehåller kontraktet bestämmelser om, att bolagen garantera staten en minimiinkomst af bolagens malmtransporter, uppgående till 4,5 procent å såväl nuvarande anläggningskostnad som å de kostnader, hvilka ytterligare nedläggas å såväl järnvägen Gellivare—Riksgränsen som järnvägen Gellivare—Svartön. Jag anhåller att särskilt få fästa uppmärksamheten vid denna bestämmelse, som, vidkommande järnvägen Gellivare—Riksgränsen, är vida fördelaktigare än motsvarande bestämmelse i nu gällande kontrakt af den 2 juli 1898, som allenast tillförsäkrar staten 3,s procent å anläggningskostnaden, och, beträffande bandelen Gellivare—Svartön, jämväl är för staten gynnsammare än, enligt nyssnämnda kontrakt, nu gällande bestämmelse om en garanti af 4 procent. Genom de nu ifrågasatta garantierna måste full trygghet vinnas för, att äfven i ogynnsammaste fall en för ränta och amortering tillräcklig afkomst skall erhållas å de kapital, som nedläggas å ifrågavarande järnväg.

Den ytterligare förmån, bolagen slutligen tillförsäkrats genom ifrågavarande öfverenskommelse är, — utom trygghet för en i allt fall näppeligen tänkbar ökning af inkomstbeskattningen — säkerhet mot påläggande från statens sida af exporttull eller annan liknande afgift eller, om sådan tull skulle åläggas, dess restituerande, i hvad afser nu förevarande bolags export af järnmalm från de norrbottniska gruffälten.

En exporttull å järnmalm kan äga betydelse hufvudsakligen ur två synpunkter. Dels kan den påkallas af statsfinansiella hänsyn, för att bereda statskassan inkomster, dels kan den äga den betydelsen att förhindra eller inskränka eu alltför våldsam malmbrytning, hvarigenom — utom det att malmtillgångarna tömmas alltför hastigt och den stora

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

rikedom, som malmfyndigheterna utgöra, således inom få generationer varder uttömd — den inhemska järnförädlingsindustrien kan beröfvas sitt nödvändiga behof af råvara.

Vidkommande då först den statsfinansiella synpunkten, så torde här till en början böra bemärkas, att staten genom det nu ifrågasatta aftalet kommer att förvärfva en egendom af så utomordentligt högt värde, att den tull, som rimligen kan åsättas den malmkvantitet, bolagen kunna tänkas exportera, måste i jämförelse därmed betecknas såsom icke afsevärd.

Hvad därefter beträffar den inhemska förädlingens behof af norrbottenmalm, så måste dess intressen anses vara fullt tillgodosedda dels genom de förut framhållna bestämmelserna i kontraktets §§ 5 och 8, rörande viss företrädesrätt för inhemska järnförädlare att bekomma malm från ifrågavarande malmfält, dels ock därigenom, att staten kommer i besittning af en så betydande del af dessa malmfält och därmed kan fullt tillgodose det inhemska förädlingsintresset vid en tidpunkt, då, efter allt att döma, icke blott tillgången på lämplig järnmalm i andra delar af vårt land kan antagas vara ringa, utan äfven den svenska järnförädlingsindustrien torde ha vuxit sig tillräckligt stark, både tekniskt och ekonomiskt, för att fullt kunna utnyttja den råvara, staten bjuder af sina rika fyndigheter.

Vid nu antydda förhållanden och då hela kontraktet ses i ett sammanhang, har jag icke funnit några betänkligheter vid den föreslagna åtgärden, att staten skulle binda sig med afseende å en nu ifrågavarande bolag berörande exporttullfrihet å norrbottnisk järnmalm eller en dylik tulls restituerande.

O fråga, bestämmelser i det föreliggande kontraktet torde jag icke behöfva vidlyftigt motivera. Vid dess affattande har man sökt vinna all den säkerhet och kontroll för olika eventualiteter, som varit möjlig.

Jag tillåter mig härvid fästa uppmärksamheten å förpliktelserna för bolagen, i § 9, om eu i allo rationell gruvbrytning och om hållande af all i kontraktet afsedd för rörelsen erforderlig egendom i godt skick, i § 10, om att vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt arbetarna samt sörja för arbetarnas trefnad och, i § 21, att icke utan statens samtycke på annan öfverlåta de rättigheter, som tillkomma bolagen på grund af det föreliggande kontraktet.

Slutligen vill jag särskildt framhålla ingressen till aftalet, däri bolagen en för alla och alla för en, ingått ifrågavarande öfverenskommelse med iakttagande däraf, att hvart särskildt af de tre bolagen dels ikläder sig de i aftalet upptagna förpliktelser och verkställer ut-

48 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1906 års statsutskott.

fästa rättsöfverlåtelser, i hvad desamma ankomma på det särskilda bolaget, dels ock jämväl ikläder sig ansvar såsom för egen skuld eller annan förpliktelse för af de andra bolagen gjorda utfästelser. Då tiden icke medgifvit bolagen att, före ärendets framläggande för Riksdagen, hålla nödiga bolagsstämmor för bekräftande af öfverenskommelsen från bolagens sida, hafva från styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund, som innehar aktiemajoriteten i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält, samt af personer, som äga aktiemajoriteten i förstnämnda bolag, särskilda förbindelser afgifvits till anskaffande af vederbörande bolagsstämmors godkännande af samma aftal.

I afseende å de inmutningar, som bolagens tjänstemän, förenämnde Erasmie, Bosams och Westerberg gjort, har trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund iklädt sig tillfredsställande garanti.

De fördelar, som staten vinner genom antagande af föreliggande kontrakt, vill jag slutligen sammanfatta sålunda: staten bekommer utan någon som helst utgift efter 50 år — eller under vissa villkor därförut mot lösenskyklighet — dels en egendom, som med stor visshet kan antagas innehålla en järnmalmskvantitet af sammanlagdt 730 miljoner ton, dels ock all den öfriga egendom i fast och löst, som för grufdriften och grufaffärens administrerande nu användes eller framdeles under de 50 åren anskaffas; staten erhåller redan från och med år 1911 en viss andel af vinsten af bolagens graf brytning; staten vinner under tiden för nämnda grufbrytning en fullt tillfredsställande, efter all sannolikhet afsevärdt vinstgifvande fraktsats för malmtransporterna jämte garanti för, att i hvarje händelse de på den stora norrbottniska järnvägen redan nedlagda och ytterligare erforderliga kostnader blifva förräntade och amorterade; järnförädlingen inom landet erhåller säkerhet att, redan innan staten definitivt öfvertager malmfälten, få sitt behof af järnmalm tillgodosedt.

Den uppoffring, som staten däremot ikläder sig, består egentligen allenast i en utfästelse att restituera eventuellt pålagd exporttull å bolagens norrbottensmalm, en utfästelse, som, på sätt förut framhållits, måste anses väga lätt gent emot de betydande värden, staten förvärf var.»

Statsutskottet hemställde i sitt i anledning af Kungl. Maj:ts berörda proposition om godkännande af förslaget till öfverenskommelse med grufbolagen afgifna betänkande, att Kungl. Maj:ts framställning därom icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Denna utskottets hemställan motiverades sålunda:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

»Då statsutskottet först den 12 innevarande maj fått till förberedande behandling mottaga Kungl. Maj:ts förevarande proposition, har det icke varit för utskottet möjligt att under den korta tid, som kunnat ägnas åt denna vidtomfattande fråga, fullständigt intränga i densamma, så att utskottet med säkerhet kan bedöma hela innebörden af den föreslagna uppgörelsen och dess konsekvenser i ekonomiskt, statsfinansiellt och politiskt hänseende. Denna fråga är emellertid för vårt land af så stor och på skilda områden ingripande betydelse, att det måste synas betänkligt, om utan grundlig pröfning från Riksdagens sida ett beslut skulle sattas, hvarigenom hithörande förhållanden blefve definitivt eller för en få lång framtid som femtio år reglerade.

Vid detta förhållande och då det från statens synpunkt icke kan anses vara af omständigheterna påkalladt, att en sådan reglering nu omedelbart kommer till stånd, synes det utskottet med afseende å den långt framskridna tiden på Riksdagen vara mest tillrådligt, att ej någon åtgärd i denna fråga nu beslutas. Ej heller synes det vara lämpligt, att Riksdagen, på sätt i särskilda motioner föreslagits, nu i skrifvelse till Kungl. Maj:t uttalar sig angående ifrågavarande grufegendoms förvärfvande åt staten på vissa angifna villkor.»

Emot statsutskottets beslut i frågan hade reservation afgifvits af nio ledamöter af utskottet, hvilka ansett, att då det i den förevarande propositionen framlagda kontraktsförslaget uppenbarligen innefattade afsevärda ekonomiska fördelar för staten, och då genom ingåendet af en sådan öfverenskommelse den sedan lång tid sväfvande frågan om de stora norrbottniska malmfälten och deras tillgodogörande skulle vinna en för vårt land tillfredsställande lösning, utskottet bort i hufvudsak förorda bifall till den kungl. propositionen.

Vid frågans afgörande i Riksdagens kamrar blef utskottets hemställan bifallen med 86 röster i Första kammaren och 106 röster i Andra kammaren emot resp. 44 och 103 röster, hvilka tillföllo den vid utskottets betänkande fogade reservationen.

Vidkommande förut omförmälda rättegång mellan staten och aktiebolaget Gellivare malmfält får jag anföra följande.

Vid en den 27 augusti 1892 afslutad utmålsförrättning erhöll aktie-Rättegången bolaget Gellivare malmlält 95 utmål för järnmalmsfyndigheter å kronan moi tillhörig och under dess omedelbara disposition varande jord inom Gelli- vare malmvare socken af Norrbottens län på grund af mutsedlar, meddelade före falt utfärdandet af kungörelsen rörande inmutning å kronojord den 19 augusti

Bill. till Biksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 7

50 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition No 101.

1889. Berörda den 27 augusti erhöll bolaget tillika utvidgning af 5 bolaget tillhöriga äldre utmål därstädes. Vid förrättningen bestämdes jordlösen för de nya 95 utmålen till 5,668 kronor 61 öre och för de utvidgade 5 utmålen till 306 kronor 91 öre eller till sammanlagdt 5,975 kronor 52 öre.

Den sålunda bestämda jordlösen jämte ränta blef därefter af bolaget dels den 24 november 1892 inbetald till länsmannen N. J. Lomm å länsmanskontoret i Gellivare med 6,067 kronor 14 öre och dels, då nämnda belopp ännu den 28 samma månad icke till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet inkommit, sistnämnda dag i landtränteriet deponerad med 6,068 kronor 21 öre, hvilka sistnämnda medel, sedan den till Lomm erlagda lösesumman den 29 november 1892 af honom afsändts till Kungl. Maj:ts befallningshafvande samt den 1 därpå följande december till länsstyrelsen ankommit och i landtränteriet inlevererats, af bolagets återlyftats.

Uti 31 § af grufvestadgan, sådan denna paragraf lydde före utfärdandet af lagen den 20 oktober 1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16 maj 1886, stadgades, att lösen för mark, som till grufägare afträddes, skulle bestämmas vid utmålsläggningen och, då fråga ej vore om kronojord, som under ständig besittningsrätt innehades, tillfalla jordägaren; att, om marken vore intecknad, lösesumman skulle nedsättas hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med rätt för grufägare att jämväl i andra fall där nedsätta densamma; samt att betalning eller nedsättning af lösesumman jämte ränta därå från den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, skulle fullgöras inom nittio dagar därefter, vid påföljd, om det försummades, att grufägaren förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade rätt. Af nu nämnda paragraf, jämte 41 § i grufvestadgan samt 23 och 26 §§ i nådiga instruktionen för landshöfdingarna den 10 november 1855, äfvensom 3 § i länsmansinstruktionen af samma dag, har ansetts framgå, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande är den myndighet, som äger att å kronans vägnar uppbära kronan såsom jordägare tillkommande lösen för mark, som till grufägare afträdes, men att däremot länsman icke utan särskilda order är därtill behörig. Då ifrågavarande utmålsförrättningar afslutades den 27 augusti 1892, hade det följaktligen, vid det i 31 § grufvestadgan bestämda äfventyr, ålegat bolaget, att senast den 25 november 1892 hafva genom nedsättning hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande till kronan inbetalt den för utmålen bestämda lösesumman jämte ränta. Vid utgången af sistnämnda dag var emellertid, på sätt förut nämnts, lösesumman icke hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetald, utan endast tillställd länsmannen Lomm, hvadan och då Lomm såsom länsman icke varit behörig

51 Kungl. May. t i Nåd. Proposition N:o 107.

att å kronans vägnar mottaga lösesumman, bolaget genom sin berörda försummelse skulle hafva med utgången af den 25 november 1892 förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt. Med åberopande af, att bolaget sålunda skulle gått förlustig sin rätt till utmålen, hafva sedan samtliga ifrågavarande fyndigheter ånyo inmutats af kassören G. H. Erasmie i Luleå och disponenten Carl Österberg. Den förstnämnde meddelades sålunda redan den 20 december 1892 mutsedlar å de fyndigheter, de samma år anvisade 95 utmålen afsågo. Mutsedlar å de öfriga 5 fyndigheterna utfärdades den 28 augusti 1893 för disponenten österberg, hvilken sedermera transporterat sina mutsedlar på disponenten Nils W. Bosaeus i Luleå. Hos vederbörande bergmästare åren 1895 och 1896 gjorda ansökningar om utmålsläggning på grund af dessa nya mutsedlar hafva dock med anledning af kungörelsen den 19 augusti 1889 icke till sådan åtgärd föranledt.

Genom utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 januari 1902 infordrade Kungl. Maj:t justitiekanslersämbetets utlåtande i fråga, dels huruvida aktiebolaget Gellivare malmfält kunde genom omförmälda försummelse vid inbetalning till kronan af lösesumman för ifrågavarande utmål hafva förverkat utmålen och sin på mutsedlarna grundade rätt, dels och huruvida kronans rätt till talan mot bolaget för samma försummelse kunde anses vara försuten.

I underdånig skrifvelse den 21 februari 1902 har justitiekanslersämbetet, på anförda grunder, såsom sin uppfattning uttalat, att bolaget genom sin försummelse vid utbetalning till kronan af lösesumman för utmålen förverkat dessa och sin på mutsedlarna grundade rätt, äfvensom att kronans rätt till talan mot bolaget för berörda försummelse icke vore försuten.

Genom nådigt bref till kammarkollegium den 23 maj 1902 anbefallde Kungl. Maj:t kollegium att uppdraga åt kammaradvokatfiskalsämbetet att ofördröjligen vidtaga åtgärder för att bolaget måtte förklaras hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlar grundade rätt, så ock för beredande af godtgörelse för all skada och förlust, som genom af bolaget inom samma utmål obehörigen idkad grufbrytning kunde hafva uppstått.

På grund däraf anhängiggjorde advokatfiskalsämbetet vid 1902 års lagtima höstting med Gellivare lappmarks tingslags häradsrätt rättegång dels mot aktiebolaget Gellivare malmfält med yrkande, att bolaget måtte ej mindre förklaras hafva förverkat ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt, än äfven förpliktas godtgöra kronan för all skada och förlust, som uppstått genom af bolaget inom ifrågavarande utmål obehörigen idkad grufbrytning, dels och mot förenämnde kassören Erasmie

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

och disponenten Bosaeus under yrkande, att samtliga åren 1892 och 1893 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte förklaras vara utan verkan. Sedan ifrågavarande fyndigheter blifvit ytterligare inmutade, i det att kassören A. Iv. Andersson den 17 februari 1902 erhållit mutsedlar å 33 fyndigheter och vice konsuln A. J. Westerberg den 28 i samma manad erhållit 101 mutsedlar å samtliga de af bolaget förverkade fyndigheterna, instämde advokatfiskalsämbetet till häradsrätten jämväl bemälde Andersson och Westerberg med yrkande, att på enahanda grunder, som af kronan anförts mot Erasmie och Bosteus, de för Andersson och Westerberg utfärdade mutsedlarna måtte förklaras vara utan verkan. Då sedermera upplyst blifvit, att Andersson å bolaget öfverlåtit sin rätt, och bolaget förklarat sig villigt att ingå i svaromål å den mot Andersson väckta talan, frånträdde emellertid kronans ombud talan mot denne.

Under sakens handläggning vid häradsrätten förklarades å kronans sida, att dess talan beträffande omförmälda 5 utvidgade utmål afsåge allenast förverkande af de tillökade områdena, hvarjämte till stöd för kronans talan i saken vidare åberopades, att kronan uppå ansökning af advokatfiskalsämbetet, jämlikt uppdrag i nådigt bref den 22 maj 1903, den 31 juli 1903 erhållit mutsedlar å samtliga ifrågakomma fyndigheter. Vidare anfördes å kronans sida beti-äffande det skadeståndsbelopp, som kronan yrkade, att bolaget skulle utgifva, bland annat, att, för den händelse häradsrätten skulle anse sig icke kunna låta skadeståndsbeloppets bestämmande blifva beroende på framtida afgörande, advokatfiskalsämbetet yrkade förpliktande för bolaget att för den obehörigen brutna och tillgodogjorda malmen utgifva ersättning med ett belopp, motsvarande hvad af behållningen belöpte å de omstämda utmålen eller tillhopa 7,930,305 kronor 67 öre jämte 5 procent årlig ränta därå från stämningsdagen. Kronans yrkanden i rättegången hafva slutligen preciserats sålunda:

gent emot bolaget:

att bolaget måtte ej mindre förklaras hafva förverkat de i målet ifrågavarande utmål och sin på mutsedlarna grundade rätt, än äfven kännas skyldigt att till kronan utgifva ersättning för dels den obehörigen brutna och tillgodogjorda malmen och dels den skada, som förorsakats å den mark, hvaraf ifrågavarande utmål utgöras, och å de till dem ledande vägar, allt till belopp, som borde bestämmas af skiljemän, utsedda i den ordning gällande lag om skiljemän föreskrifver, med hvardera parten förbehållen rätt att, om han icke åtnöjdes med skiljemännens beslut, däremot vid domstol föra talan efter befogenhet; hvarjämte advokatfiskalsämbetet vid bifall härtill jämväl yrkat förpliktande för bolaget att vid verkande vite inför skiljemännen förete sina böcker och öfriga grufdriften rörande

53 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

handlingar och kartor, hvaraf kunde vinnas upplysning om malmbrytningens omfattning och malmens värde; samt

gent emot Erasmie, Bo smuts, bolaget, såsom innehafvare af Anderssons förut omförmälda rätt, samt Westerberg:

att samtliga åren 1892 och 1893 äfvensom den 17 och den 28 februari 1902 å ifrågavarande fyndigheter utfärdade mutsedlar måtte förklaras vara utan verkan.

Kronans talan har till alla delar bestridts. Bolaget har invändt, bland annat, att kronans talan i saken, såsom icke anhängiggjord inom den i 10 § 2 momentet grufvestadgan föreskrifna tid, vore för sent väckt, hvarjämte bolaget framhållit, att af flera af bolaget åberopade, från statens sida lämnade inedgifvanden och vidtagna åtgärder med nödvändighet följde, att staten betraktat grufvorna vara i behörig rättsställning och ansett utmålslösen för grufvorna vara i behörig ordning erlagd.

Den 11 juni 1904 meddelade häradsrätten utslag i målet, hvarigenom kronans talan mot bolaget ogillades, vid hvilket förhållande häradsrätten fann särskildt yttrande angående giltigheten af de å ifrågavarande fyndigheter för Erasmie och österberg samt Westerberg och Andersson utfärdade mutsedlar ej erforderligt.

Sedan målet dragits under Svea hofrätts pröfning, meddelade hofrätten den 23 februari 1906 dom, däri hofrätten anförde, bland annat, att hofrätten väl funne den af bolaget åberopade bestämmelsen i 10 § 2 momentet grufvestadgan icke, såsom häradsrätten antagit, vara å förevarande tvist tillämplig; men ehuru länsmannen Lomm, till hvilken den vid ifrågavarande utmålsförrättningar bestämda lösesumman jämte ränta af bolaget inbetalats inom den i 31 § grufvestadgan föreskrifna tid, icke, såvidt visats, varit behörig att å kronans vägnar mottaga berörda medel, samt ostridigt vore, att medlen först efter utgången af nyssnämnda tid kommit Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillhanda, likväl och som i saken vore upplyst, att, sedan bolaget den 28 november 1892 omedelbart till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetalat den vid förrättningarna bestämda lösesumman tillika med ränta, samt den 1 påföljande december det af bolaget till Lomm erlagda beloppet af honom till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inlevererats, Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter att hafva på ansökning till bolaget återgäldat det den 28 november mottagna beloppet, för kronans räkning behållit och till statskontoret redovisat de från Lomm insända medlen, utan att anmärkning därom, att desamma icke skulle hafva i vederbörlig ordning inbetalats, framställts förr än genom stämning i denna sak, samt vidare vore utredt, att bolaget allt intill början af förevarande rättegång med kronans medgifvande och under dess

54 Luossavaara ■—Kiirunavaara aktiebolags transporter.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

medverkan bedrifvit en omfattande grufrörelse inom ifrågavarande utmål; alltså och då med hänsyn till hvad sålunda förekommit kronan icke kunde anses äga rätt att å bolagets ofvanberörda försummelse grunda sin ifrågavarande talan, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut, häradsrättens utslag beträffande kronans i hufvudsaken mot bolaget förda talan innehölle; vid hvilket förhållande hofrätten ej funne skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget, såvidt anginge kronans mot Erasmie, Bosseus och Westerberg i hufvudsaken framställda påståenden.

Från beslutet var emellertid en af hofrättens ledamöter skiljaktig och pröfvade rättvist ej mindre att, med ogillande af kronans talan mot Erasmie, Bosaeus, Westerberg och bolaget såsom Anderssons rättsinnehafvare, förklara bolaget hafva förverkat dels omförmälda 95 utmål och den' på därtill hörande mutsedlar grundade rätt, dels ock den tillökning, som tillagts ofvanberörda 5 utmål, än äfven att förplikta bolaget till kronan utgifva godtgörelse för den malm, som blifvit af bolaget bruten inom sistnämnda utmål efter den 25 november 1892, då tiden för lösens erläggande gick till ända, och till den 10 juli 1902, då stämning i saken delgitvits bolaget, med belopp, som, där parterna ej annorlunda åsämjdes, skulle bestämmas af tre gode män, utsedda i den ordning, som i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887 stadgades, och å hvilket belopp bolaget skulle gälda ränta efter 5 procent om året från stämningsdagen till dess betalning skedde, och skulle den, som med gode männens beslut icke åtnöjdes, äga att klander däremot instämma senast till det lagtima ting, som i tingslaget infölle näst efter tre månader från det beslutet honom delgifvits, vid äfventyr att beslutet eljest komme att lända till efterrättelse.

Advokatfiskalsämbetet har den 30 mars 1906 fullföljt talan i saken hos Kungl. Majd, under yrkande, att Kungl. Maj:t måtte, med upphäfvande af underdomstolarnas utslag och dom, till alla delar bifalla kronans talan; och är saken nu beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

1 Kungl. Maj ds proposition n:o 45 till 1898 års Riksdag om byggande af en järnväg från Gellivare till riksgränsen mot Norge förutsattes upprättandet mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag af ett kontrakt, åsyftande att tillförsäkra staten full ersättning för de kostnader, staten komme att få vidkännas för järnvägens drift och underhåll, samt för förräntning af anläggningskapitalet för densamma; och hade Kungl. Maj:t uti det förslag till dylikt kontrakt, som i sammanhang med propositionens afgifvande förelädes Riksdagen, utgått från att

55 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

staten på de i förslaget angifva villkor skulle för bolagets rakning befordra högst 1,500,000 ton malm per år. Riksdagen framhöll dock uti underdånig skrifvelse den 27 april 1898, att nämnda maximikvantitet borde begränsas till 1,200,000 ton och att staten för den malmtransport, staten därutöfver åt bolaget komme att besörja, borde uppbära särskild afgift, till följd hvaraf staten skulle hafva utsikt att å järnvägen intjäna vinst dels genom den järnmalm, som Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag komme att frakta utöfver 1,200,000 ton årligen, dels genom andra transporter å järnvägen. På grund häraf uppställde Riksdagen vid sitt beviljande af anslag till järnvägens byggande de villkor, att den i kontraktsförslaget angifna maximikvantiteten 1,500,000 ton skulle nedsättas till 1,200,000 ton per år, samt att i kontraktet uttryckligen skulle införas bestämmelse, att den vinst, som uppstode af annan trafik än den staten genom kontraktet åtagit sig, skulle tillfalla staten.

I anslutning till ofvannämnda förslag med sagda af Riksdagen gjorda ändringar träffades den 2 juli 1898 öfverenskommelse mellan staten och bolaget om anläggning och trafikering af järnväg mellan Gellivare och norska gränsen. Enligt denna öfverenskommelse skulle staten anlägga järnvägen i fråga och åtog sig staten att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma dels från Luossavaara och Kiirunavaara till riksgränsen för bolagets räkning frakta årligen högst 1,200,000 ton järnmalm eller af denna myckenhet vunnen förädlad produkt, dels ock till Luossavaara och Kiirunavaara frakta hvad för bolagets rörelse erfordrades af byggnadsmateriel och bränsle. Bolaget skulle till staten betala

1) statens utgifter för hela järnvägens drift, så vidt af järnvägens räkenskaper icke kunde utrönas, att samma utgifter föranledts allenast af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än den, som, enligt hvad nyss nämnts, ålåge staten att uppehålla,

2) statens utgifter för underhåll af järnvägen med allt hvad därtill hörde, samt

3) 3,8 procent årligen å anläggningskostnaden för järnvägen med hvad därtill hörde.

Därjämte skulle bolaget årligen ersätta den förlust, som enligt järnvägens räkenskaper kunde hafva uppkommit genom uppehållandet å järnvägen af persontrafik och postbefordran samt annan godstransport än den, som enligt kontraktet ålåge staten, hvaremot vinst å sådan trafik skulle tillfalla staten. Af kontraktets innehåll i öfrigt torde här allenast böra erinras därom, att förenämnda bestämmelser skulle gälla, intill dess anläggningskostnaden för järnvägen blifvit till fullo amorterad,

1898 års kontrakt.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

eller, därest staten dessförinnan funne skäligt uppsäga öfvercnskommelsen, till dess tre år efter uppsägningen förflutit, dock att uppsägning, därtill bolaget icke ägde rätt, icke Ange å statens sida ske inom de 20 första åren efter järnvägens öppnande.

Sedan järnvägen Gellivare—Riksgränsen i slutet af år 1902 öppnats för allmän trafik, anhöll Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i underdånig skrifvelse den 30 juli 1903 att å bansträckan Kiruna—Riksgränsen få årligen frakta 300,000 ton järnmalm utöfver de kontrakterade 1,200,000 ton. Denna ansökan återkallades emellertid af bolaget, som däreftei’ i underdånig skrifvelse deri 11 augusti 1904 i stället anhöll om bestämmande af det fraktpris, bolaget hade att betala för den kvantitet järnmalm utöfver 1,200,000 ton, som bolaget årligen kunde komma att frakta på bansträckan Kiruna Riksgränsen och som järnvägens ti'afikföi'måga medgafve utan att någon utgift från statsvei’kets sida för densammas ökande ifi'ågakomme. Efter det järnvägsstyrelsen i afgifna underdåniga utlåtanden tillstyrkt, att det ifrågasatta fraktpriset måtte sättas till 1 krona 50 öre per ton, förordnade Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 28 oktober 1904 att, därest under något år komme att för bolagets i'äkning å bansträckan Kiruna—Riksgränsen fraktas mera än i förberörda kontrakt af den 2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton järnmalm, fraktafgiften för den Överskjutande kvantiteten intill 300,000 ton tillsvidare skulle utgöra 2 kronor per ton, under förutsättning att någon utgift från statsvei'kets sida för höjande af järnvägens trafikförmåga icke ifrågakomme.

Genom nådigt bref den 2 juni 1905 anbefalldes kommerskollegium och järnvägsstyrelsen att, efter utredning af alla på frågan inverkande omständigheter, inkomma med yttrande, huruvida skäl förefunnes att höja ofvannämnda äfvensom de för aktiebolaget Gellivare malmfälts malmti’ansporter bestämda fraktsatserna, samt att afgifva förslag till de ändi'ade bestämmelser, hvartill den sålunda anbefallda utredningen kunde föranleda. Innan detta yttrande den 26 mars 1906 afgafs, inkommo ämbetsverken den 5 januari 1906 med undei’dånig skrifvelse, däld ämbetsverken uttalade, att . det syntes vara af omständigheterna påkalladt, att det bolaget genom nådiga brefvet den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande i fråga om nedsatt frakt för beröi’da 300,000 ton järnmalm föi’klai’ades hafva upphört. Vid anmälan den 13 januari 1906 af sistbei'öi’da skrifvelse föi’klai’ade Kungl. Maj:t ock, <att det Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag genom förut åbei’opade nådiga bref den 28 oktober 1904 lämnade medgifvande ined afseende å fraktande mot en afgift af 2 kronor för ton af en kvantitet järnmalm intill 300,000 ton om året, utöfver de i kontraktet af den

57 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

2 juli 1898 omförmälda 1,200,000 ton, skulle hafva upphört att gälla med utgången af år 1905.

I sitt nyssnämnda yttrande den 26 mars 1906 anförde sedermera kommerskollegium och järnvägsstyrelsen, beträffande den transport af malm från Kiruna till Riksgränsen, som ägt rum utöfver 1,200,000 ton, att den därför bestämda fraktsatsen af 2 kronor per ton kunde i förhållande till den ökning af driftkostnaderna, som af berörda transport föranledts, sägas hafva varit för statens järnvägar tillfredsställande. Kostnaderna för denna nya trafik motsvarade enligt 1905 års resultat omkring 52 öre per ton, och för järnvägen beräknades hafva för nämnda år uppkommit en vinst på berörda extra transporter af öfver 330,000 kronor. Men om ock med den fraktsats, som på grund af Kungl. Maj:ts nådiga bref den 28 oktober 1904 bestämdes för denna transport, järnvägens inkomst af transporten varit fullt tillfredsställande, måste det likvisst, vid det förhållande att den ränta, bolaget enligt kontraktet betalade å anläggningskostnaden för bandelen Gellivare—Riksgränsen, vore endast 3,8 procent, anses önskvärdt, att en bättre afkastning å sagda anläggningskapital erhölles. Sagda fraktsats innebure ock en ej obetydlig nedsättning icke blott under den ordinarie fraktsatsen för malm från Kiruna till Riksgränsen, 3 kronor 30 öre per ton, utan äfven under den fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton, som för samma sträcka skulle utgå enligt den med 20 procent nedsatta tariff, hvilken järnvägsstyrelsen ansett sig höra medgifva, då transporterna varit af den omfattning och kunnat utföras med den regelbundenhet, att vagnmaterialen blifvit på ett mera tillfredsställande sätt utnyttjad än i regel kunde blifva fallet, hvilket kunde sägas vara händelsen med den ifrågavarande transporten af 300,000 ton malm.

Efter öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter, som vore för ämbetsverken kända, ansåge sig ämbetsverken böra uttala, att numera någon anledning icke syntes förefinnas att för ifrågavarande transport af 300,000 ton järnmalm medgifva någon annan nedsättning än den lör masstrafik mera allmänt förekommande, nämligen 20 procent under vederbörande tariff enligt den för transporter å statens järnvägar gällande taxa. 1 detta sammanhang borde ock meddelas, att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, en kvantitet af 300,000 ton malm kunde fraktas utöfver den kontraktsenliga kvantiteten af 1,200,000 ton, utan att några särskilda utgifter från statsverkets sida för höjande af trafikförmågan behöft ifrågakomma. På grund häraf föreslogo ämbetsverken, att Kungl. Maj:t behagade förklara, att något hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen att för den kvantitet järnmalm, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning kunde komma att, utöfver de i kontraktet af den 2 juli

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1898 oinförmälda 1,200,000 ton, forslas å bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och hvilken kvantitet icke finge öfverstiga 300,000 ton per år, medgifva, att frakten från och med år 1906 tills vidare finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton.

I Kungl. Maj:ts proposition n:r 158 till 1906 års riksdag föreslogs, såsom redan närnts, att sagda fraktsats, 2 kronor 64 öre per ton, skulle tillämpas för all malm, som af bolaget sändes från Kiruna till Riksgränsen.

Efter det Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hos järnvägsstyrelsen anhållit om medgifvande att utöfver meranämnda 1,200,000 ton malm få under år 1906 frakta ytterligare cirka 400,000 ton malm från Kiruna till Riksgränsen mot frakt af 2 kronor 64 öre per ton, hemställde järnvägsstyrelsen — med framhållande af att denna kvantitet syntes kunna fraktas utan ökning af rullande materiel eller vidtagande af särskilda anordningar, som skulle kräfva kapitalutlägg — uti underdånig skrifvelse den 6 juni 1906 om förklaring, att hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen att för den kvantitet järnmalm, som kunde komma att för bolagets räkning under år

1906 forslas utöfver nämnda 1,200,000 ton å ifrågavarande bansträcka, medgifva, att frakten finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton, under villkor att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens trafikförmåga icke föranleddes af dessa transporter.

Sedan vidare bolaget hos järnvägsstyrelsen anhållit att få under

1907 frakta 600,000 ton malm utöfver nämnda 1,200,000 ton mot frakt af 2 kronor 64 öre per ton, anförde järnvägsstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 4 juli 1906, att för sagda transport erfordrades dels ökning i rullande materiel af 3 lokomotiv och 100 vagnar, dels utvidgning af spårsystemen vid vissa stationer, representerande tillsammans en kostnad af omkring 950,000 kronor, och hemställde järnvägsstyrelsen om bemyndigande, att af omhänderhafda medel disponera sammanlagdt 950,000 kronor för berörda ändamål, samt om förklaring, att hinder ej mötte för järnvägsstyrelsen att för den kvantitet järnmalm, som kunde komma att för bolagets räkning utöfver 1,200,000 ton under år 1907 forslas, och hvilken kvantitet ej finge öfverstiga 600,000 ton, medgifva att frakten finge utgå med 2 kronor 64 öre per ton.

I anledning af dessa båda skrifvelser från järnvägsstyrelsen fattade Kungl. Maj:t beslut den 14 september 1906. Därigenom medgafs, att för Luossavaara-Kiir unavaara aktiebolag under 1906 finge forslas å sträckan Kiruna—Riksgränsen, utöfver kontraktsenliga 1,200,000 ton, ytterligare högst 300,000 ton järnmalm mot en frakt af 3 kronor 30 öre per ton (den ordinarie fraktsatsen för järnmalm på ifrågavarande sträcka), under villkor att någon utgift från statsverkets sida för höjande af järnvägens

59 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

trafik förmåga icke föranleddes af ifrågavarande transporter. Däremot fann Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsens hemställan beträffande transporterna under år 1907 icke till någon åtgärd föranleda.

De malmkvantiteter, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fraktat från Kiruna till Riksgränsen, och de därför erlagda fraktbeloppen framgå af följande tabell:

Sammanlagdt har bolaget för sina transporter af malm erlagt följande fraktafgifter:

År 1903 för 962,163 ton 2,438,373 kr. eller 2 kr. 53 öre pr ton

» 1904 » 1,225,233 » 2,676,804 » » 2 » 18 » > »

» 1905 » 1,447,174 » 3,291,529 » » 2 » 27 > > »

» 1906 » 1,500,000 > 3,748,461 » » 2 > 50 » > >

Tillsammans för 5,134,570 ton 12,155,167 kr.

eller i medeltal 2 kr. 37 öre pr ton.

För transporterna från Riksgränsen till Narvik hafva erlagts:

År 1904 för 1,225,233 ton 807,823 kronor eller 66 öre pr ton » 1905 » 1,447,174 » 989,276 » » 68 » » »

För år 1906 föreligger ännu icke uppgift om frakten på norsk sida; men då tilläggsfrakten för transportmängd öfver 1,200,000 ton år 1906

60 Aktiebolaget Gellivare malmfälts transporter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

höjts från 75 öre till 1 krona 47 öre per ton, torde medelfraktbeloppet blifva högre än år 1005.

Från Kiruna till Luleå har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke under åren 1903—1906 försändt någon malm.

Aktiebolaget Gellivare malmfält, som för begagnande af vissa för bolagets räkning genom järnvägsstyrelsen utförda spåranläggningar från Malmberget till Tingvalls kulle och till utmålet Välkomman samt från plats å linjen Gellivare—Malmberget till utmålet Hermelin med flera utmål erlägger viss årlig afgift, har för sina malmtransporter från Malmberget till Svartön vid Luleå erlagt fraktafgifter, som fastställts:

genom nådigt bref den 17 april 1893 för åren 1893—1894 till 4 kronor per ton vid försändning af minst 150,000 ton per år och 3 kronor 70 öre för hvarje ton därutöfver, dock med rätt för bolaget att, om hela den årligen fraktade malmkvantiteten uppgått till 300,000 ton, åtnjuta nedsättning till 3 kronor 70 öre äfven för de första 150,000 ton;

genom nådigt bref den 28 juni 1895 för år 1895 till 3 kronor 70 öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton under året, 3 kronor 20 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton och 3 kronor för hvarje ton, som försändts utöfver 600,000 ton;

genom nådigt bref den 29 maj 1896 för åren 1896—1897 till 3 kronor per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år och 3 kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än 600,000 ton per år; samt

genom nådigt bref den 1 juli 1898 för tiden från och med år 1898 till 2 kronor 75 öre per ton vid försändning af minst 600,000 ton per år, 3 kronor 25 öre per ton vid försändning af 400,000—600,000 ton per år och 3 kronor 50 öre per ton vid försändning af mindre än

400,000 ton per år. I dessa afgifter inbegripas jämväl afgift för upplåtelse åt bolaget af mark för malmupplag till den utsträckning, befintligt utrymme sådant medgifver, för begagnande till malmens lastning, lossning och utskeppning af statens spår samt för vagnar och öfrig materiel, elevator, viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmberg och vid Svartön, undantagandes ångskopor.

Därjämte har, på grund af stadgande i förberörda med Luossavaara —Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 ingångna kontrakt, till staten aflämnats en utaf aktiebolaget Gellivare malmfält utfärdad, med borgen af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försedd utfästelse, hvarigenom, under villkor att frakten för aktiebolaget Gellivare malmfälts malmtransporter å järnvägen Malmberget—Svartön icke förrän tre år efter

Öl

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

därom gjordt tillkännagifvande höjdes utöfver 3 kronor per ton, en årlig nettovinst af fyra procent af järnvägen Malmberget—Svartön med därtill hörande bispår och utlastningsanordningar, rullande och annan materiel garanterats staten under tiden från och med år 1903, till dess kontraktet upphörde att gälla eller dessförinnan tre år förflutit, från det staten tillkännagifvit sig icke längre vilja vara vid förenämnda fraktsats bunden.

Enligt ordinarie taxan skulle afgiften för transport af malm från Malmberget till Svartön utgöra 4 kronor 60 öre per ton och enligt den undantagstariff, som tillämpas vid försändningar i större omfattning och med viss regelbundenhet, 3 kronor 70 öre.

1 kommerskollegii och järnvägsstyrelsens förut åberopade utlåtande den 26 mars 1906 meddelas resultaten af eu af järnvägsstyrelsen gjord utredning rörande malmtransporterna från Gellivare till Svartön, omfattande redogörelser för dels värdet af och underhållskostnaden för mark, spår och anordningar, som disponeras af aktiebolaget Gellivare malmfält och bergverksaktiebolaget Freja, dels det ekonomiska resultatet af linjen Malmberget—Luleå med sidospår samt banan Gellivare—Koskullskulle under år 1904. Af förstnämnda redogörelse framgår hufvudsakligen, att i fraktafgiften för den järnmalm, som af aktiebolaget Gellivare malmfält transporteras från Gellivare olika gruffält till Svartön, är inbegripen afgift dels för upplåtelse åt bolaget af mark för malmupplag till den utsträckning, som befintligt utrymme medgifver, dels för begagnande för malmens lastning, lossning och utskeppning af statens spår — dock med undantag af de spår till Tingvalls kulle och Välkomman, för hvilka särskilda afgifter fastställts —, dels ock för vagnar och öfrig materiel, elevator, viadukter och andra anordningar vid Gellivare malmfält och vid Svartön, undantagandes dock ångskopor, för hvilka särskild afgift utgår. Ränta efter 3,8 procent å kostnaden för bangårdsanläggningar m. m. (inklusive värde af upplåten mark) vid Svartön och å anskaffningskostnaden för därstädes för växling använda lokomotiv utgjorde år 1904 39,284, respektive 11,185 kronor, eller tillsammans 50,469 kronor, och underhålls- och driftkostnaderna under samma tid 218,135 kronor. Den kostnad, som af anordningarna vid Svartön föranledts, uppskattas därför af järnvägsstyrelsen för år 1904 till 268,604 kronor, motsvarande cirka 25 öre per ton under året nedfraktad malm.

Beträffande det ekonomiska resultatet påvisas att anläggningskostnaden i medeltal för år 1904 för linjen Malmberget—Luleå med sidospår samt bibanan Gellivare—Koskullskulle utgjort 19,414,000 kronor, att trafikinkomsterna år 1904 utgjort 3,867,000 kronor, däraf af malmtrafik härflutit 3,174,000 kronor, att driftkostnaderna utgjort 2,493,000 kronor,

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

däraf belöpt sig å malmtrafiken 1,849,000 kronor, samt att öfverskottet således utgjort 1,374,000 kronor, motsvarande å ofvannämnda anläggningskapital en ränta af 7,os procent.

I fråga om huruvida skäl kunde förefinnas att höja de bestämda fraktsatserna för de ifrågavarande malmtransporterna hade ämbetsverken tagit under ompröfning, om icke de betydande förmåner, som aktiebolaget Gellivare malmfält, såsom ofvan nämnts, utan särskild ersättning åtnjöte, lämpligen borde ersättas genom särskild afgift, motsvarande ofvanberörda kostnad, 25 öre pr ton. En höjning med nämnda belopp af de genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 bestämda fraktafgifter för den järnmalm, som af aktiebolaget Gellivare malmfält transporterades från Gellivare gruffält till Svartön — vid en transportmängd af minst 600,000 ton utgörande 2 kronor 75 öre per ton — skulle således medföra, att frakten för nämnda bolags malmtransport å järnvägen Malmberget—Svartön komme att uppgå till 3 kronor per ton.

. Af aktiebolaget Gellivare malmfälts räkenskaper hade kommerskollegium inhämtat, att vinstutdelningen på bolagets bokförda aktiekapital 6,000,000 kronor, för åren 1895—1904 varit i medeltal 4,058 procent årligen, samt att, om utdelningen beräknades i förhållande till det inbetalda aktiekapitalet, 4,000,000 kronor, densamma för nämnda tidsperiod uppgått till i medeltal 5,86 procent årligen. För åren 1895, 1896, 1901, 1902 och 1903 skedde ingen utdelning, under det att för år 1904 ägde rum en utdelning af ända till 750,000 kronor. Af bolagets handlingar framginge emellertid, att en så hög utdelning möjliggjorts endast därigenom, att bolaget, med hänsyn till den af Kungl. Maj:t och kronan mot bolaget väckta rättegång angående utmålen å Gellivare malmfält och den däraf härflytande ovissheten beträffande äganderätten till dessa utmål, icke ansett sig böra å underhåll af bolagets bvffgnader, verk och inrättningar nedlägga så stora kostnader, som annars varit med klok hushållning förenligt. Vid sådant förhållande och då därtill komme, att bolaget, om detsamma genom slutlig dom uti förenämnda rättegång blefve förklaradt såsom rättmätig ägare af sagda utmål, skulle nödgas att — för utförande af dyrbara tillredelsearbeten för den nu mest förekommande dagbrytningens förändring till underjordisk brytning, för åstadkommande af ökad elektrisk kraft, för byggande af arbetarbostäder, skolor och sjukhus med flera åtgärder för malmfältets försättande i tidsenligt och ekonomiskt ordnadt skick — under de närmaste åren utgifva så betydande summor, att dess aktiekapital helt sannolikt måste fördubblas, samt att äfven en obetydlig ökning i fraktsatsen per ton af den till omkring en miljon ton uppgående kvantitet malm, som nu af bolaget årligen nedfrak-

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 107.

Go

tades till Luleå, skulle spela eu stor roll uti bolagets ekonomi, ville det synas, som om bolaget, åtminstone icke; för den närmaste framtiden, borde belastas med högre fraktafgift för här ifrågavarande . malmtransport, än hvad som vore oundgängligt för beredande af en skälig inkomst af bandelen Malmberget—Luleå. Då i öfrigt afkastningen af det i järnvägsanläggningen nedlagda kapital, hvilken väsentligen uppkomme på grund af malmtrafiken, i jämförelse med afkastningen å statens järnvägars öfriga linjer vore mycket betydande — den uppginge år 1904 till 7,08 procent, medan afkastningen af linjen Stockholm—Göteborg, den mest gifvande, af de äldre delarna af statsbanenätet, utgjorde 6,68 procent och å linjen Gellivare—Riksgränsen 4,09 procent samt å statens järnvägar i deras helhet 3,45 procent (år 1905 3,49 procent) — och äfven absolut sedt måste, anses vara synnerligen tillfredsställande, ansåge ämbetsverken någon höjning af de genom nådiga brefvet den 1 juli 1898 fastställda af gifter icke böra vidtagas, helst tidpunkten för en höjning af fraktafgiften knappast syntes i något fall vara inne, så länge den af Ivungl. Maj:t och kronan mot bolaget anhängiggjorda rättegång icke vore afgjord.

Den för aktiebolaget Gellivare malmfält från Malmberget till Svartön nedfraktade malmen samt fraktafgiften därför har utgjort:

År 1892—175,188 » 1893—306,315 » 1894—618,281 » 1895—615,611 » 1896—611,593 » 1897—626,171 » 1898—846,929 » 1899—843,011 » 1900—868,326 » 1901 — 982,016 » 1902—975,971 » 1903—932,287 » 1904—979,976 » 1905—916,368 » 1906—887,276

ton ä 4: 00 kr.

» » 3:70 »

» » 3: 70 »

» » 3: 20—3: 00 kr. » »3:00 kr.

» » 3:00 »

» » 2: 75 »

» » 2: 75 »

» » 2:75 »

» » 2: 75 »

» » 2: 75 »

» » 2:75 »

» 5- 2:75 »

» » 2: 75 »

» » 2:75 y>

Summa 701,000 kr.

» 1,133,000 »

» 2,288,000 »

» 1,967,000 »

» 1,835,000 »

» 1,879,000 »

» 2,329,000 >

» 2,318,000 »

» 2,388,000 »

» 2,701,000 >

» 2,684,000 »

>, 2,564,000 »

» 2,695,000 »

» 2,520,000 »•

» 2,440,000 »

Summa 11,185,319 ton.

Summa 32,442,000 kr.

För bedömande af det nu föreliggande förslaget till öfverenskommelse har det ansetts vara af intresse och betydelse att kunna framlägga

Utredning

angående

malmtill-

gångarna.

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

en redogörelse för resultaten af de undersökningar, som hittills blifvit utförda för utredande af de nu ifrågavarande malmtillgångarnas beskaffenhet och omfattning. En dylik redogörelse har på uppdrag utarbetats af professorn vid tekniska högskolan Walfr. Petersson, och jag anhåller att nämnda redogörelse måtte såsom bilaga litt. H. få åtfölja detta protokoll.

Under hänvisning i öfrigt till professor Peterssons redogörelse vill jag i största korthet omnämna de slutresultat, till hvilka han däri kommit.

Hvad då först beträffar Kiirunavaara malmfält, anföres, att om vissa jordtäckta delar af malmfältet lämnas ur räkningen, Kiirunavaaras säkert kända malmarea uppgår till cirka 286,000 kvadratmeter, hvartill kommer eu stor areal af kompassdrag, a hvilken malm blottats genom enstaka diamantborrhål. Hvarje meters afsänkning af nämnda malmarea skulle således motsvara en kvantitet af 1,287,000 ton. Den nuvarande malmtillgången inom Kiirunavaara malmberg ofvan sjön Luossajärvis yta torde därför kunna uppskattas till omkring 200 miljoner ton, oberäknadt vissa ofullständigt kända delar. Under förutsättning att fyndigheten med i hufvudsak oförändrad mäktighet och sidostupning fortsätter till den nivå, där fyndigheten till följd af sidostupningen träffar utmålsgränserna, kunde sålunda malmtillgången ensamt inom de utmål, som bolagen helt och hållet ägde, beräknas uppgå till omkring 487,500,000 ton.

Vid Luossavaara malmfält är malmarean säkert känd å 25,000 kvadratmeter och uppgår sannolikt till inemot 50,000 kvadratmeter. En meters afsänkning af den säkert kända malmarean skulle gifva 112,500 ton malm. Med behörig hänsyn därtill att fyndigheten i viss mån afsmalnar mot djupet, kan den i dagen säkert kända delen af Luossavaarafyndigheten beräknas innehålla ofvan Luossajärvis vattenyta i rundt tal omkring 22,500,000 ton, hvartill sannolikt komma ytterligare åtskilliga millioner ton från de ej blottade delarna af fältet.

I fråga om Gellivare malmfält uttalar professor Petersson, att af hvad som vid grufdriften och genom särskilda undersökningsarbeten utrönts beträffande arealen af malmfyndigheter torde framgå, att man utan fara för öfverskattning kan beräkna:

arean af med grufbrytning belagda malmer inom de af

aktiebolaget Gellivare malmfält disponerade utmålen c:a 129,000 in.2 arean af med grufbrytning icke belagda malmer, hvilka dock under nuvarande förhållanden kunna anses brytvärda, afrundadt.............» 31,000 »

Summa c:a 160,000 m.2

Kungi. Maj:t» Nåd. Proposition N:o 107. 65

Af de hittills vid grufbrytningen gjorda iakttagelserna rörande malmlagrens dimensioner och hufvuddragen af deras förekomstsätt kunde i hvarje fall slutas, att malmtillgångarna vore högst betydande och att de vore tillräckliga för stor brytning under eu ganska lång tidrymd. Till ett genomsnittligt djup af 125 meter under dagytan kunde påräknas en malmkvantitet al i rundt tal 50 miljoner ton utöfver redan utbruten kvantitet af cirka 12,r> miljoner ton.

Af de Mertainéns grufaktiebolag nu tillhöriga fyndigheter uppgår vid Ekströmsberg arean af den blottade malmen till omkring 44,000 kvadratmeter, under det att den totala arean med högsta grad åt sannolikhet kan angifvas till omkring 50,000 kvadratmeter. Malmen i detta fält år mycket järnrik med föga fosforhalt. Vid en afsänkning åt 140 meter under dagytan skulle enligt beräkning utvinnas omkring 30 miljoner ton malm, hvarmed dock fyndigheten icke blefve uttömd, då med all sannolikhet malmen sträcker sig till betydligt större djup.

Beträffande Martainens gruffält anför professor Petersson, att till följd af egenartade geologiska förhållanden undersökningarna å detta fält ställt sig ^särskildt svåra. Enligt senaste beräkningar skulle malmarean uppgå till omkring 10,000 kvadratmeter. På grundvalen af de ingalunda tillräckliga undersökningsarbeten, som hittills blifvit gjorda, är det visserligen ej möjligt att bedöma malmfyndigheternas djupgående eller verkställa ens en approximativ beräkning rörande malmtillgångarna inom detta fält. Så mycket har dock framgått af undersökningarna, att här föreligger en afsevärd tillgång på en järnrik och fosforren mahn.

Rörande öfriga i professor Peterssons utredning förekommande malmfält, nämligen Haukivaara, Nokutusvaara, Tuollujärvi, Rakkurijoki, Painirova, Lopasjärvi, Laukujärvi, Toppi och Raggisvaara, kan såsom ett generellt omdöme sägas, att de hittills utförda undersökningsarbetena icke kunna lämna tillförlitlig grund för deras bedömande. Under nuvarande förhållanden synas de emellertid äga jämförelsevis ringa värde.

För att från fullt sakkunnigt håll erhålla yttrande angående före- Utredning varande frågas inverkan på den svenska järnhandteringen, har utlåtande i finska berörda afseende begärts från öfveringeniören vid järnkontoret J. A. järnhandte- Brinell. Det yttrande, han med anledning häraf afgifvit, torde få såsom en särskild bilaga fogas vid detta protokoll. gan.

Öfveringeniören Brinell har i sitt utlåtande påpekat, bland annat, hurusom den svenska järnhandteringen ända sedan slutet på 1700-talet Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 9

66 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

haft att kämpa med förhållanden, som skapats af nya uppfinningar, och att det vore sannolikt, att så äfven framdeles komme att blifva förhållandet, då utvecklingen ginge i riktning att göra järnhandteringen allt mer oberoende af råmaterialets beskaffenhet. Äfven om, anför Brinell vidare, vår järnhandtering i denna strid kommit långt efter i fråga om kvantiteten, hade den dock, hvad kvaliteten anginge, ända till närvarande stund hållit sig i första ledet och detta ej endast till följd af våra malmers renhet och användningen af träkol utan till stor del genom den omsorgsfulla och intelligenta skötsel, som ägnats denna handtering.

Hvilka utsikter förefunnos nu för vår järnhandterings framtida bestånd och utveckling, särskild! med fästad! afseende på användningen af malm från Norrbotten? Endast få länder hade sa riklig tillgång på malm som Sverige, i mellersta delen af landet hufvudsakligast fosforfattig och i Norrland hufvudsakligast fosforrik. Af norrbottensmalmer vore det egentligen endast Tuolluvaara, som redan, tack vare dess stora järnhäl t och låga halter af svafvel och fosfor, vunnit användning vid mellersta Sveriges järnverk. Öfriga kända norrbottensmalmer, med undantag af en eller två jämförelsevis mindre förekomster, hade så hög fosforhalt, att de endast kunde användas för tillverkning af mindre högvärdiga fabrikater, som icke mäktade draga de höga malmfrakterna till de nu i drift varande järnverken, hvilka ju med få undantag vore belägna på ganska långt afstånd från sjöhamn. Med hänsyn till fraktsatserna förefunnes det därför ringa utsikter för användning i stort af norrbottensmalm vid våra nuvarande järnverk. Utsikterna i berörda afseende vore desto mindre som i mellersta Sverige fosforrik malm kunde fås till afsevärdt billigare pris frän Grängesberg än från Norrbotten.

Den naturligaste gängen för utvecklingen af vår järnhandtering syntes vara, att de gamla verken företrädesvis ägnade sig åt tillverkning af mera högvärdig! kvalitetsjärn och stålmanufaktur, under det att de för tillverkning af räls, balkar och gröfre artiklar afsedda verk, som kunde basera sin tillverkning på norrbottens- eventuellt grängesbergsmalmer och importerade stenkol, borde söka sig plats vid kusten, dit frakter för malm och kol vore billigare och där afsättningsmöjligheterna vore gynnsammare.

Vid besvarandet af frågan, i hvad mån afsättning från nya järnverk, baserade på norrbottensmalm och stenkolsbränsle, skulle kunna utgöra ersättning för hittills från utlandet importerade järnvaror, kommer Brinell till den slutsats, att hela malmbehofvet för en järnkvantitet, motsvarande vår nuvarande import, skulle uppgå allenast till cirka 250,000 ton, en kvantitet, som jämförd med tillgångar och brytningsmöjligheter i Norrbotten vore obetydlig.

Kinif/I. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

67 Hvad åter beträffar förutsättningarna för tillgodogörande af norrbottensmalmer i stöna; skala för järn till export, uttalar sig Brinell för Göteborg såsom den lämpligaste platsen för ett verk för sådant ändamål. Efter en närmare undersökning af samtliga pa frågan inverkande omständigheter kommer han emellertid till det resultat, att skall ett inländskt verk, baseradt på Kiirunamalm och importerade stenkol och afsedt för export, bära sig, sa måste det hafva malmen till billigare pris än de utländska järnverk, med Indika det skall konkurrera.

Vidare har Brinell till besvarande upptagit frågan, huruvida det är antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom eu ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma att tillgodogöras medelst elektrisk energi från våra vattenfall, med torf och skogsaffall som bränsle, eller med tillhjälp af helt och hållet nya järn tillverkningsmetoder. Han har därvid anfört, bland annat, att äfven om en metod för elektrisk järntillverkning vore så fulländad, att den tilläte fabriksmessig drift, så skulle, då endast cirka hälften af den nu använda kolkvantiteten kunde inbesparas, vi likväl i allt fall i hög grad vara beroende af importeradt bränsle, om eu afsevärd del af nu exporterad malm skulle inom landet förädlas. I Tyskland anställda försök att ersätta träkol och koks vid tackjärnsframställning med torfkol hade visat, att torfkol kunde användes för järnframställning i masugn, ehuru det på de flesta platser blefve billigare att använda annat bränsle. Det syntes emellertid omöjligt att med användning af nuvarande torftillverkningsmetoder få en större järntillverkning till stånd, grundad på detta bränsle. Hvad användningen af träkol beträffar, syntes det både oklokt och orätt, att till förädling af norrländska fosforhal tiga malmer använda dylika kol, ty de vore för detta ändamål onödigt goda och kunde ersättas med den billigare koksen. Hvad alldeles nya tillverkningsmetoder beträffar, så vore att märka, att de, huru utmärkta de än vore, behöfde vanligen flera tiotal år för sin fulländning och innan de kunde uttränga förut använda metoder.

Brinell har slutligen förklarat, att han trodde på ett framåtskridande af vår järnhandtering, men att han dock ej trodde, att vi därvid kunde komma så långt, att ej en rätt afsevärd malmexport från Norrbottens grufvor samtidigt därmed lämpligen borde ske. England hade ej förhållit andra nationer att få del af sin rikedom på stenkol. Skulle vi, som hade mindre förutsättningar att följa vårt eget godtycke, använda en annan taktik? Värdet af Sveriges import af stenkol och koks hade i medeltal åren 1901—1905 utgjort 58,722,694 kronor. Det syntes icke kunna anses annat än välbetänkt, att vi genom malmexport sökte tillföra vårt land en ersättning för åtminstone en del af denna stora utgift för att därmed för-

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Departe-

ments-

chefens

yttrande.

skaffa Jandet och dess industri ökade utvecklingsmöjligheter. Att ej gorå så vore oklokt från flera synpunkter och skulle bidraga till att försvaga ej endast vår ekonomiska utan äfven vår politiska ställning till andra länder.

Ehuru han sålunda vore af den bestämda åsikten, att en export på några miljoner ton årligen, eller upp till ifrågavarande järnvägs trafikförmåga, under några tiotal år icke kunde vara annat än till nytta såväl för det grufbolag, hvarom fråga vore, som för landet, ansåge han det dock ömkligt-, att, om framdeles nya, nu ej anade möjligheter för malmens förädlande inom landet skulle uppstå, exporten då kunde återföras till mera blygsamma dimensioner.

Järnmalmsfrågan borde lösas och det ju förr dess hellre. Vi behöfde få släppa denna fråga för att ägna oss åt lösningen af nya problem.

Långvariga hafva de underhandlingar varit, som förts mellan representanterna för staten, å ena, och ifrågavarande bolag, å andra sidan, innan enighet uppnåtts om det förslag till kontrakt, som nu föreligger. För bolagen har det varit af vikt att blifva i tillfälle att öka exporten af malm utöfver nu medgifna kvantiteter och såmedelst påskynda tillgodogörandet af de rika tillgångar, bolagen äga uti ifrågavarande malmfält. Statens representanter hafva däremot naturligen sökt begränsa nämnda export med hänsyn till vikten af att för framtiden bevara ifrågavarande nationalrikedom, men å andra sidan funnit sig böra för att vinna de fördela!', som statens intresse uti förevarande fråga i öfrigt kräfver, medgifva export till den myckenhet, som kan äga rum utan att möjligheten att under eu oöfverskådlig framtid fortfara med förevarande export äfventyras. För statens representanter har det därjämte gällt att bevaka nämnda öfriga statsintressen, som beröras af förevarande fråga.

Länge har den önskan hysts, att staten själf mätte komma i besittning af ifrågavarande malmfält. Med det värde, de numera erhållit, torde det emellertid icke längre kunna ifrågasättas, att staten skall omedelbart inköpa desamma. Det har därför gällt att träffa eu anordning, hvarigenom staten, med mindre uppoffringar än ett dylikt köp skulle medföra, kunde komma i tillfälle att förvärfva malmfälten. Detta syfte har vunnits därigenom att staten från och med den dag, det upprättade kontraktet skulle träda i tillämpning, eller den 1 januari 1908 varder ägare af halfva aktiekapitalet i det bolag, till hvilket öfverlåtas samtliga de malmfält, som icke redan nu med full äganderätt öfverlämnas till staten- Genom den staten tillförsäkrade rätt att efter 25 år jämväl tillösa sig den återstående hälften

69 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

åt de samma bolag tillhöriga malmfälten, har staten härjämte satts i tillfälle att för ett skäligt pris inom en icke alltför aflägsen tidpunkt erhålla full äganderätt öfver hela den ifrågavarande nationalrikedomen.

Det har vidare varit af synnerlig vikt att tillse, att, därest möjlighet skulle yppa sig att i mera afsevärd omfattning inom landet förädla malmen från ifrågavarande berg, en dylik möjlighet icke skulle varda utesluten redan därigenom, att det malmägande bolaget funne det för sig ekonomiskt fördelaktigast att exportera all malm. Detta intresse har tillgodosetts dels genom skyldighet för bolaget att på begäran leverera malm till köpare inom landet för samma pris, som bolaget skulle erhålla af utländska köpare, och dels framförallt därigenom att staten, såsom nämnts, med full äganderätt eller i fråga om ett malmfält med full dispositionsrätt redan nu bekommit åtskilliga, synnerligen gifvande malmtillgångar.

Slutligen har’ det varit önskligt, att staten redan från början erhölle inkomster af den ifrågavarande malmexporten. I sådant afseende har aftalats om eu viss till statskassan ingående afgift för hälften af den malm, som brytes och exporteras, eller således den malm, som jämlikt grufvestadgan skulle tillkomma vederbörande jordägare, hvarförutom de betingade järnvägsfrakterna tillförsäkra staten en afsevärd inkomst.

För de fördelar, af hvilka, staten sålunda skulle komma i åtnjutande, hafva bolagen hufvudsakligen betingat sig, förutom inedgifvandet af ökad malmexport, dels den jordägarandel, som staten äger inom vissa i förevarande malmfält befintliga utmål och grufvor, hvilken jordägarandel emellertid skulle öfverlåtas till ett bolag, hvari staten skulle komma att äga, halfva aktiekapitalet, dels ock förbindelse från statens sida att icke åsätta malm från gruffälten exporttull.

Dessa äro de hufvudsakliga synpunkter, som vid underhandlingarna varit de bestämmande. Och anhåller jag nu att till en början få uppläsa det förslag till kontrakt, hvarom enighet slutligen uppnåtts.

Sedan departementschefen härefter uppläst det upprättade kontraktsförslaget jämte därtill hörande handlingar, af den lydelse, bilaga A. till detta protokoll utvisar, anförde departementschefen vidare följande:

I det af mig nu upplästa kontraktet utgöra de särskilda bestämmelserna visserligen ett sammanhängande helt, men det torde dock vid eu närmare redogörelse för kontraktets innebörd vara lämpligt att uppdela detsamma i vissa olika grupper af aftal, som kunna från hvarandra särskiljas. Jag anhåller att då först få i deras hufvuddrag beröra de bestämmelser, som afse ordnandet af statens delägarskap i malmfälten.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Statens

jordäaar-

andelar.

I hvad öfverenskommelsen afser ordnandet af äganderättsförhållandena beträffande malmfälten innebär densamma i korthet först och främst öfverlåtelse med äganderätt till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag af de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och grufvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare. Genom berörda öfverlåtelse sker emellertid icke i sak någon förändring i statens rätt till berörda utmål och grufvor. Den staten såsom jordägare för närvarande tillkommande hälft i dessa skulle nämligen, såsom redan nämnts, öfvergå till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Då staten i detta bolag kommer att äga halfva aktiekapitalet, blir således staten allt fortfarande, ehuruväl endast medelbart, ägare af hälften i samma utmål och grufvor. Statens rätt till dem iklädes allenast en annan form än den nu förefintliga.

I fråga om de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och grufvor, som ägas af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och Mertainens grufaktiebolag, är att anmärka

o Cd Cd 7

följande.

Dessa jordägarandelar åro, i enlighet med bestämmelserna i kung!, kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af Kronans jordägarandel i grufva samt kungl. kungörelsen den 8 juni 1900 angående ändrad lydelse af vissa §§ i förstnämnda kungörelse, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter vederbörligen hållna auktioner utarrenderade till vederbörande grufbolag. Arrendekontrakten äro utfärdade under åren 1901—1908, och arrendena afse en tid af 19 år, det år oberäknadt, hvarunder arrendet tagit sin början. I arrendeafgift skall för hvarje kalenderår i penningar erläggas ett belopp, motsvarande eu femtiondedel af värdet af alla de inmutningsbara ämnen, som under året eller den del däraf, arrendet omfattar, brutits och uppfordrats ur hvarje grufva, dock att arrendeafgiften för helt år räknad icke något år må understiga 25 kronor för hvarje jord ägarandel. Af öfriga kontraktsvillkor är att märka, att, därest vid den aftalade arrendetidens slut jordägarandel icke upplåtes på nytt arrende, arrendatorn är berättigad till ersättning för värdet af sin andel i de för grufarbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd r som blifvit under arrendetiden anskaffade. Sådan ersättning utgår dock högst med ett belopp motsvarande tredjedelen af de sammanlagda arrendeafgifter, som för arrendetiden blifvit erlagda.

Malmbrytning har ännu icke företagits i något af de utmål eller inmutade områden, i hvilka staten äger jordägarandel, i följd hvaraf i arrendeafgift för begagnandet af hvarje jordägarandel för närvarande icke erlägges mer än 25 kronor för år. För år 1906 utgjorde totalsumman af afgifterna för ifrågavarande jordägarandelar 3,350 kronor, däraf 1,800

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

kronor från L uossavaara-Kii runa va ur a aktiebolag för 72 utmål, 600 kronor från aktiebolaget Gellivare malmfält för 24 utmål och 950 kronor från Mertainens grufaktiebolag för 38 utmål.

Staten erhåller genom öfverenskommelse] i vare sig medelbart såsom .aktieägare eller ock omedelbart äganderätt till:

a) hälften af aktiebolag]^ Gellivare malmfälts nuvarande tillgångar med undantag af vissa, fordringar och värdepapper;

b) Mertainens grufaktiebolags samtliga nuvarande tillgångar;

c) de Luossavaara-Kii runavaara aktiebolag nu tillhöriga grafkor och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara;

d) hälften af Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags nuvarande öfriga tillgångar med undantag af vissa värdepapper och fordringar.

Vidare erhåller staten uteslutande nyttjanderätt till Luossavaara malmfält under 30-årsperioden 1908—1937 och, om staten så önskar, full äganderätt, utan erläggande af lösen, vid nämnda periods utgång till de inom malmfältet nu befintliga grufvor och inmutade områden.

De under c) omförmälda grufvor och inmutade områden erhållas af staten omedelbart med full äganderätt.

öfverlåtelsen på staten af de under b) nämnda tillgångarna skall ske på det sätt, att staten af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med äganderätt erhåller samtliga aktier i Mertainens grufaktiebolag till nominellt belopp af 5,000,000 kronor. (§ 6 inom. 2.)

De under a) och d) omförmälda andelar af aktiebolaget Gellivare malmfälts och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags tillgångar erhåller slutligen staten därigenom, att staten ingår såsom ägare till hälften i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, hvithet bolag för detta ändamål skall dels öka sitt aktiekapital till 80 millioner kronor, halfva beloppet preferensaktier och halfva beloppet stamaktier, dels ock för nominellt 16,016,000 kronor i nyemitterade stamaktier inköpa afl aktiebolaget Gellivare malmfälts fasta och lösa egendom med undantag af vissa värdepapper och fordran.

På det att emellertid staten genom att inträda såsom aktieägare i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Mertainens grufaktiebolag icke må åsamkas andel i de skulder, för hvilka dessa bolag och aktiebolaget Gellivare malmfält nu häfta, utan blifva delaktig endast i bolagens lgångar, har särskild anordning träffats.

Hvad Mertainens grufaktiebolags skulder angår, bär trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktat sig att utan rätt till regress betala samtliga de skulder, för hvilka nämnda grufaktiebolag vid utgången af År 1907 häftar.

Staten tillkomincm.de. vederlag

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Aktiebolaget Gellivare malmfält åter öfverlåter all sill fasta och lösa egendom skuldfri å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Viss egendom skall dock vid försäljningen undantagas, nämligen fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestående medel, aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit, samt egna inneliggande 4V2 % obligationer, hvilken egendom öfverlåtes å trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, mot det att detta bolag åtager sig att, i den män de förfalla, betala aktiebolaget Gellivare malmfälts nuvarande och blifvande skulder, utan rätt för trafikaktiebolaget att för sin regressfordran mot aktiebolaget Gellivare malmfält göra sig betald i förenämnda, till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåtna egendom, ändå att denna häftar såsom pant för skulden. Köpeskillingen för aktiebolaget Gellivare malmfälts ifrågavarande egendom skall utgöra 24,024,000 kronor, hvilken köpeskilling, såsom jag nyss nämnt, skall likvideras med Luossavaara- Kiirunavaara aktieboiags stamaktier till nominellt belopp af 16,016,000 kronor. Den öfverkurs, hvartill dessa stamaktier härvid upptagits, har ansetts betingad af och motsvara den förmån, sammanslagningen af de båda bolagen medför för aktiebolaget Gellivare malmfält. Beloppet af denna öfverkurs, tillhopa 8,008,000 "kronor, skall tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags reservfond.

Hvad slutligen angår Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, förbi lider sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att utan rätt till regress gälda samtliga de skulder, för h vil ka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag häftar vid 1907 års utgång. Såsom vederlag för detta åtagande öfverlåta' Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag å trafikaktiebolaget sina nu ägande, räntebärande värdepapper, nämligen

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen å 1,250,000 kronor må såsom pant kvarligga, så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Det belopp, hvarmed den af trafikaktiebolaget sålunda öfvertagna skuld må öfverskjuta bokförda värdet af nu uppräknade tillgångar, afskrifves å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags återstående tillgångar. Denna afskrifning innebär gifvetvis ytterligare en konsolidering af de Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolags tillgångar, i hvilka staten vinner delägarrätt.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

73 I öfverensstämmelse med hvad nu angifvits skola i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets tillgångar uteslutas förenämnda till trafikaktiebolaget öfverlåtna tillgångar samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom avtalet tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, d. v. s. dels de af staten å bolaget med äganderätt öfverlåtna jordägarandelar, dels ock de aktiebolaget Gellivare malmfälts tillgångar, som öfverlåtits å Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, må icke i nämnda balansräkning bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.

De aktier i det på nu angifvet sätt omordnade Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hvilka staten skulle! erhålla såsom köpeskilling, utgöras af preferensaktier i bolaget till nominellt belopp af 39,984,000 kronor.

Dessa skulle; öfverlämnas till staten den 1 januari 1908. Emissionsstämpelkostnaden, som belöper å nämnda aktier, skall enligt kontraktet icke drabba bolaget. För närvarande äger staten 16 aktier i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, hvilka i sammanhang med förenämnda uppgörelse skulle utbytas mot preferensaktier. Inalles skulle staten sålunda blifva ägare till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp af 40 millioner kronor.

Genom de transaktioner, för hvilka jag nu redogjort, skulle, därest det ifrågavarande aftalet kommer till stånd, staten den 1 januari 1908 blifva ägare till

dels halfva antalet af samtliga aktier, till nominellt belopp af 40 millioner kronor, i det då, så när som på aktiekapital, reservfond och befintliga vinstmedel, skuldfria Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag;

dels ock samtliga aktier, till nominellt belopp af 5 millioner kronor, i det då jämväl skuldfria Mertainens graf aktiebok g.

Innan jag fortsätter med redogörelsen för öfriga kontraktsvillkor, Ändringar vill jag omnämna de i bil. n:o 1 till § 1 af kontraktet närmare omför- i mälda ändringar i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning, hvilka till bevarande af statens intressen såsom aktieägare i bolaget skulle vidtagas.

Jämte det i § 4 af bolagsordningen införts bestämmelse om aktiekapitalets ökande till minst 80 millioner och högst 240 millioner kronor, har sålunda stadgats, att preferens- och stamaktierna alltid skola vara lika många. Genom detta stadgande jämte de nya bestämmelserna i § 6 att preferensaktie endast må ägas af svenska staten, samt i § 22 att, bland annat, beslut om utsläppande af aktier utöfver minimikapitalet ej är Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 10

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

giltigt, med mindre beslutet blifvit godkändt af Kungl. Maj:t, har betryggande garanti skapats för att staten alltjämt skall bibehålla sin ställning såsom ägare till minst halfva antalet aktier i bolaget och därmed äganderätten till hälften af bolagets tillgångar.

Berörda bestämmelser åro å andra sidan nödvändiga, enär med afseende a statens rätt att deltaga i val af styrelse och revisorer äfvensom att i öfrigt utöfva rösträtt å bolagsstämma vissa inskränkningar skulle gälla. Under tiden intill år 1938 skall staten nämligen inom bolagets styrelse vara representerad liksom nu endast genom en af Kungl. Maj:t utsedd ledamot jämte eu suppleant för honom, öfriga ledamöter i styrelsen, hvilka skola utgöra minst fyra och högst åtta, skola för nämnda tidsperiod årligen väljas af innehafvarna af stamaktierna. Från och med år 1938 upphör emellertid denna begränsning, i det att därefter innehafvare af preferensaktierna, d. v. s. staten, samt innehafvare af stamaktierna, hvar serie för sig, välja lika antal styrelseledamöter.

I syfte att förhindra, det skuldsättning af bolaget skall kunna ske till förfång för staten, är i § 11 bestämdt, att intill år 1938 reverser, pantförskrifningar, borgensförbindelser och kreditaftal för att vara gällande skola vara undertecknade jämväl af den af Kungl. Maj:t utsedde styrelseledamoten. Vidare skola enligt § 12 bemälde styrelseledamot eller vid förfall för honom hans suppleant bevisligen kallas till hvarje stvrelsesammanträde i god tid förut.

Af de tre revisorer, som skola granska bolagets räkenskaper och förvaltning, skall Kungl. Maj:t äga att utse en jämte suppleant för honom. Från och med år 1938 inträder emellertid rätt för preferensaktiernas innehafvare att utse revisorer till lika antal, som af stamaktiernas innehafvare utses, eller två.

I afseende å den rösträtt å bolagsstämma, som skulle tillkomma staten såsom innehafvare af preferensaktierna, år i § 17 stadgadt den begränsning, att till och med år 1937 preferensaktierna medföra endast eu röst för 10 aktier. Denna inskränkning i rösträtten kompenseras dock därigenom, att i de viktigare frågor, där statens intressen kunna tänkas komma att afvika från öfriga aktieägares, afgörandet i sista hand tillkommer staten. Enligt § 22 i dess föreslagna förändrade lydelse skola nämligen beslut om ändring af bolagsordningen, om utsläppande af aktier utöfver minimikapitalet, om försäljning af bolaget tillhörig fast egendom eller grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande af grufdriften icke vara giltiga, med mindre besluten blifvit af Kungl. Maj:t godkända.

Kunffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 75

I detta sammanhang synes mig liimpligt att beröra den rätt till utdelning, som skulle åtfölja preferensaktierna. Bestämmelserna härom finnas införda i § 4 af bolagsordningen. Då staten först från och med den 1 januari 1908 skulle inträda såsom preferensaktieägare i bolaget, skulle rätt till utdelning för dessa aktier ej inträda förrän beträffande 1908 års vinst. För tiden från och med nämnda år till och med är 1937 skall med företrädesrätt framför stamaktierna af bolagets vinst till staten erläggas årlig utdelning för preferensaktierna med ett belopp motsvarande en, på sätt jag strax skall omnämna, bestämd afgift å halfva den kvantitet malm, så kallad varpmalm dock undantagen, som under hvart och ett af nämnda år brytes i bolagets grufvor i Kiirunavaara och Gellivare samt därifrån bortföres. Denna afgift skall utgöra: för åren 1908—1927 en krona per ton från Kiirunavaara och 50 öre per ton från Gellivare, för åren 1928— 1932 respektive en krona 50 öre och 75 öre samt för åren 1933—1937 respektive två kronor och en krona. Utöfver nämnda afgift skola preferensaktierna icke för perioden 1908—1937 medföra någon rätt till utdelning, dock att, försåvidt under ett eller flera år nyss sagda utdelning icke kunnat lämnas, preferensaktiernas ägare äro berättigade att af följande års vinst bekomma hvad däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum.

För tiden efter år 1937 skola preferens- och stamaktierna vara likställdar i fråga om rätt till utdelning af den å bolagets verksamhet uppkommande vinst.

Till förklaring af de i det föregående flera gånger omnämnda åren 1932 och 1937 vill jag här erinra därom, att enligt kontraktets 9 § den 31 december 1932 för staten inträder rätt att inlösa de aktier i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag, hvilka för närvarande tillhöra eller intill sagda dag förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält, samt att, därest staten ej då begagnar lösningsrätten, rätt att enligt i kontraktet angifna grunder bryta och utfrakta malm blifvit bolaget tillerkänd för ytterligare fem år eller till utgången af år 1937. Ifrågavarande data beteckna sålunda terminer, då en reglering af rättsförhållandena mellan staten och bolaget kan vidtagas, och hafva en väsentlig betydelse för ett flertal bestämmelser i kontraktet. För de med lösningsrätten i öfrigt förbundna villkor blir jag i tillfälle att sedan närmare redogöra.

Förut har jag omförmält, hurusom, för genomförande af kontraktsvillkoret att staten genom sitt inträde såsom delägare i bolaget må vinna delaktighet i dess tillgångar men icke påföras andel af dess skulder, i bolagets ingående balansräkning för den 1 januari 1908 alla andra skuldposter skola vara afbörda än aktiekapitalet, reservfonden och vinstmedel.

Utdelning ä preferensaktierna.

Vidare anordningar till tryggande af statens inträde såsom aktieägare i bolaget.

76 Upplåtelse af "kronomark till malmbolagen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Samma förmånliga ställning såsom delägare i bolagets tillgångar men icke medansvarig i dess skulder kommer staten att intaga vid de nämnda regleringsterminernas inträde, därigenom att det jämlikt § 4 i kontraktet åligger trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att utan rätt till regress gälda de skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933 resp. är 1938 må hafva ådragit sig. Liksom den 1 januari 1908 må alltså bolaget 'vid utgången al år 1932 respektive 1937 icke i balansräkning vara påfördt andra belopp än aktiekapital, reservfond och vinstmedel.

I och lör bedömandet åt bolagets ställning vid förestående inlösning och äfven i öfrigt är det gifvetvis för staten af stor betydelse, att tillgångarna icke bokföras till för höga värden. Al denna anledning har i § 4 vidare stadgats, att bolagets den 1 januari 1908 bokförda tillgångar sedermera intill år 1933 respektive år 1938 icke må i räkenskaperna uppskrilVas i värde med högre belopp än som å samma tillgångar verkligen nedlagts, äfvensom att icke heller under nämnda tid nytillkommen egendom må bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.

I statens intresse har vidare i § 16 af kontraktet stadgats åliggande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ej mindre att sörja för en \ allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader än äfven att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i godt skick äfvensom att under åren 1928 1931 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd afyttra sådan egendom.

Med ytterligare erinran att enligt § 21 mom. 2:o) i kontraktet aktiebolag*^ Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläda sig ansvar såsom för egen förbindelse för alla de förpliktelser, som jämlikt det uppgjorda kontraktet åligga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, torde jag med det nu anförda hafva ådagalagt, att aftalet synes innehålla fullt tillfredsställande anordningar såväl för tryggande ur ekonomisk synpunkt af statens inträde såsom aktionär i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag som ock för beredande af tillräckligt inflytande åt staten öfver bolagets skötsel och dennas öfvervakande.

Jag öfvergår härefter till att redogöra för de ytterligare upplåtelser, som utöfver de förut omnämnda skulle af de kontrollerande parterna ömsesidigt göras.

I afseende å de upplåtelser, som skett till de ifrågavarande malmbolagen af åtskillig kronan tillhörig mark, tillåter jag mig erinra hurusom på framställning af Kungl. Maj:t 1899 års Riksdag medgifvit, dels att till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag finge för en köpeskilling af 100,000 kronor under äganderätt upplåtas visst område af den vid afvittringen i

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

77 Juckasjärvi socken till kronopark afsätta mark, (leds ock att af omförmälda kronomark finge till samma bolag på arrende under en tid af 50 år upplåtas vissa områden. Likaledes liar 1899 års Riksdag, efter framställning af Kungl. Maj:t, medgifvit, att till aktiebolaget Gellivare malmfält finge af den kronan vid afvittringen i Gellivare socken tillfallna öfverloppsmark på arrende under en tid af 50 år upplåtas en areal af 6 1 9,784 hektar med undantag' af vissa områden. Pa grund af genom särskilda nådiga bref den 26 maj 1899 lämnadt bemyndigande har Kungl. Majrts befallningshafvande i Norrbottens län den 9 september 1899 med bolagen upprättat arrendekontrakt om de områden, som sålunda skulle till bolagen under arrende upplåtas. Arrendeafgifterna för de första 10 arrendeåren hafva sedermera af Kungl. Maj:t fastställts för ofvan omförmälda åt Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag upplåtna mark till 1,500 kronor om året och för den till aktiebolaget Gellivare malmfält upplåtna arealen till 2,150 kronor om året. Öfriga arrendevillkor framgå af de upprättade kontrakten, hvilka jag anhåller måtte få i afskrifter bifogas detta protokoll.

Af ifrågavarande områden skola enligt § 5 mom. 2:o) af kontraktet afträda^ den 1 januari 1908 dels sistnämnda till aktiebolaget Gellivare malmfält utarrenderade område, dels ock det område vid Luossavaara, som å en i kontrakt den 9 september 1899 mellan Kungl. Maj:t samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag åberopad karta betecknats med litt.

B. Däremot skall enligt nyss anförda kontraktsrum staten genom särskilda arrendekontrakt på 50 år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåta nyttjanderätt dels till den af aktiebolaget Gellivare malmfält för närvarande innehafda mark, dels till de områden, med undantag af nyssnämnda med litt. B betecknade område, som nu innehafvas af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, och dels ytterligare till nya områden vid Gellivare och Kiirunavaara, hvilka äro behöfliga för bolagets rörelse. Nyttjanderätten till de sålunda upplåtna områdena skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag äga att behålla på de i arrendekontrakten stadgade villkor, så länge bolaget uppehåller grufdriften inom Gellivare respektive Kiirunavaara malmfält. Den malm, som utom nu lagligen gällande utmål må finnas inom ifrågavarande områden, får dock icke, så länge områdena äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, inmutas eller brvtas annat än för kronans räknimj.

I anledning af det nu ifrågasatta utarrenderandet till Luossavaara- Domänsty- Kiirunavaara aktiebolag af förenämnda områden har infordrats utlåtande rels^^tlå från domänstyrelsen, däri styrelsen anfört, bland annat, följande.

78 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Hvad först beträffar de till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för närvarande med nyttjanderätt upplåtna områden, omfattade dessa sammanlagdt 500,50 hektar. Undantoges förenämnda med litt. B betecknade område vid Luossavaara, omfattande 136 hektar, återstode 364,so hektar, hvilka skulle på nytt upplåtas till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Arrendeafgiften för detta område, ställd i proportion till den nu utgående afgiften för hela området, skulle utgöra 1,092 kronor. De nya områden vid Kiirunavaara, till hvilka bolaget nu skulle erhålla nyttjanderätt, omfattade enligt skogspersonalens uppgifter sammanlagdt 358 hektar. Samtliga dessa områden vore från skogshushållningens synpunkt nästan värdelösa, i det de vore beväxta med gles förkrympt björkskog och delvis vore kaka. Områdenas värde vid nu ifrågavarande upplåtelse betingades därför i detta fall nästan uteslutande af den användning de kunde erhålla på grund af sitt läge intill malmfälten, hvilkct värde, därest malmdriften skulle komma att ökas, torde stiga. Med en beräkning af detta värde efter samma grunder, som tillämpats vid värdering åt de är 1899 till bolaget upplåtna områdena, skulle de nya områdena betinga eu årlig arrendeafgift af 1,075 kronor.

Den bestående upplåtelsen vid Gellivare malmfält omfattade 619,784 hektar. De delar af statens alvittrade öfverloppsmark, som nu ifrågasattes att ytterligare upplåtas, omfattade sammanlagdt 6 20,63 hektar. Med undantag af det på norra sidan af Gellivare malmfält belägna berget Välkomman, hvilket angåfves vara kålt och sterilt, vört; sistberörda områden beväxta med gles barr- och löfskog, från hvilken någon reguljär skogsafkastning icke ansåges vara att påräkna. Områdenas värde vid ifrågasatt upplåtelse vore därför betingadt hufvudsakligen af den användning, de kunde erhålla på grund af sin belägenhet intill malmfältet. Med afseende härå ägde markerna ett stigande värde, allt efter som de för malmens tillgodogörande vid ökad grufdrift kunde behöfva tagas i anspråk. Med tillämpning åt samma beräkningsgrund som i fråga om arrendeafgiften för de nu utarrenderade områdena borde de nya områdena, hvilka till arealen vore ungefär lika stora som de förut upplåtna, betinga en arrendeafgift af likaledes 2,150 kronor.

Med afseende å skogens vård å de till upplåtelse ifrågasatta områdena ansåge domänstyrelsen, att enahanda bestämmelser kunde tillämpas, som enligt kontrakten den 9 september 1899 vore gällande.

De områden, som enligt den föreliggande överenskommelser! skulle upplåtas till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, skulle enligt domänstyrelsens utredning omfatta vid Kiirunavaara 364,50 hektar förut upplåten areal och 358 hektar nytt område eller tillhopa 7 2 2,50 hektar samt vid

79 Kungl. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 107.

Gellivarc (! 19,784 hektar förut upplåten areal och 620,63 hektar nytt område eller tillhopa l,240,4u hektar. Efter domänstyrelsens på grundval af nu utgående arrendeafgifter gjorda berilkning skulle de årliga arrendesuinmorna utgöra för områdena vid Kiirunavaara 2,167 kronor och för områdena vid Gellivarc 4,300 kronor. Enligt med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag träftadt aftal komma emellertid arrendeafgifterna för ifrågavarande områden att utgå med resp. 4,000 och 6,000 kronor för år. 01riga arrendevillkor, hvilka till alla delar öfverensstämma med de i nu gällande arrendekontrakt stipulerade, framgå af uppråttade förslag till nya arrendekontrakt, hvilka jämte tillhörande kartor jag anhaller att såsom bilagor litt. B och C måtte få fogas vid detta protokoll.

Järnvägsstyrelsen, som hörts angående det sålunda ifrågasatta upplåtandet af nya områden till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, har i afgifvet underdånigt utlåtande anfört, att från statens järnvägars sida intet vore att erinra mot upplåtandet under de härför nu ifrågasatta villkor.

Järnvägs-

styrelsemut-

lätandc.

Ytterligare utfästelser från statens sida, hvilka såsom ägande direkt Ytterligare sammanhang med statens inträde såsom delägare i Luossavaara-Kiiruna-y“Jj°g^’!g vaara aktiebolag lämpligen höra i detta sammanhang omnämnas, åro: sida.

a) att den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivarc malmfält med flera, å andra sidan, anhängig» rättegång angående rätt till vissa inmutningar, i hvilken rättegång Svea hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906, skall nedläggas till alla delar med kvittning parterna emellan af rättegångskostnaderna;

b) att staten för tiden från och med den 1 januari 1908 ikläder sig betalningsskyldighet för den royalty, som enligt aftal den 11 februari och den 20 maj 1903 skall utgå till G. E. Broms’ rättsinnehafvare och belöper på Mertainens grufaktiebolags nuvarande egendom samt på den malm, som staten enligt kontraktet kan komma att bryta i Luossavaara malmfält;

c) att, därest under den tid, det nu ifrågasatta aftalet äger bestånd, exporttull eller annan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, af svenska staten pålägges järnmalm, som brytes eller exporteras, staten skall under förra hälften af nästpåfoljande kalenderår godtgöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hvad de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti överenskommelser) afsedd fyndighet; samt

d) att, därest under sagda tid något af nämnda två bolag eller aktiebolaget Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

årlig inkomst uppgående till beloppet af nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet af förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid slutet af samma år ägt den största förmögenheten, staten skall under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med nyss sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet efter fyra procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst af

1,500,000 kronor eller med en förmögenhet af 30,000,000 kronor, godtgörelsc, hvarom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

I afseende å den royalty, som utgår till G. E. Broms’ rättsinnehafvare är att erinra följande. Det ofvanberörda aftalet af den 11 februari

1903, genom hvilket trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund af G. E. Broms förvärfvade aktiemajoriteten i aktiebolaget Gellivare malmfält och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, innehåller, bland annat, att trafikaktiebolaget skall till Broms eller hans rättsinne häfvare utbetala eu royalty af 10 öre för hvarje ton malm, som under en tid af femtio år, räknad från det bolagsstämma med trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund godkänt berörda aftal, kommer att brytas i de aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag då tillhöriga grufvor. Enligt aftalet den 20 maj 1903 förändrades öfverenskommelsen om nämnda royalty därhän, att royaltyn skall utgå med 10 öre per ton för den forsta en million ton malm, som brytes, och med 5 öre per ton för hvad därutöfver brytes, allt för år räknadt. Enligt en senare, den 2 april 1904, träffad öfverenskommelse, har gifvits det förtydligande åt förenäinnda bestämmelser, att dåmera aflidrie G. E. Broms’ sterbhus skall vara berättigad! åtnjuta den i aftalen bestämda royaltyn för hvarje ton malm, som brytes och bortföres från aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag då tillhöriga grufvor, så att om äganderätten till någon af dessa grufvor frånkännes bolagen på grund af försummelse, som redan före aftalens ingående ägt ruin, sterbhuset icke är berättigad! erhålla royalty för malm från sådan grufva, äfvensom att royaltyn skall utbetalas månadsvis. De femtio åren löpa från och med den 1 januari

1904.

Anledningen därtill, att för fastställandet af den i punkten d) nyss omförmälda inkomst- och förmögenhetsgräns valts det svenska bankbolag, som ifrågavarande år haft den största nettovinsten eller vid slutet af

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

samma år ägt den största förmögenheten, är, att bankbolags nettovinst och förmögenhet kunna bestämmas med större lätthet och säkerhet än andra bolags. För bankbolagen finnas nämligen i förevarande hänseenden officiella siffror att tillgå å finansdepartementets bankbyrå.

Utöfver det förut omnämnda vederlag, som staten enligt kontraktet erhåller, upplåter Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till staten, såsom redan nämndt, nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält. Vid utgången af denna tidsperiod skall staten äga rätt att efter sitt godtfinnande antingen behålla de till ifrågavarande malmfält hörande grufvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller ock att mot återlämnande af grufvorna af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för grufvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat, liksom för maskiner, redskap och materiel.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig vidare att söna de bolaget tillhöriga inmutningar, för hvilka utmål ännu ej blifvit lagda, och medgifver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som må vara lagda enligt 1855 års grufstadga, beräknas, såsom vore utmålen lagda enligt nu gällande grufstadga. Denna bestämmelse innebär den inskränkning för bolaget, att malmgångar, som på djupet falla utom utmålets gränslinjer, lodrätt räknadt från ytan, icke må af bolaget bearbetas.

Sammanfattas de upplåtelser och utfästelser, som enligt kontraktet skola ske från bolagets sida, med direkt hänsyn till den ägande- eller förfoganderätt till ifrågavarande malmtillgångar eller eljest det inflytande öfver desamma, som staten därigenom skulle ernå, finner man, att staten först och främst skulle, omedelbart genom den föreliggande öfverenskommelsens godkännande från statens sida, blifva ägare till

a) hälften af samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden inom Kiirunavaara och Luossavaara malmfält;

b) samtliga Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara;

c) hälften af samtliga aktiebolaget Gellivare malmfält nu tillhöriga grufvor och inmutade områden (i Gellivare malmfält); samt

d) samtliga Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden, belägna inom Mertainens, Painirova, Tuollujärvi,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 11

Bolagett vidare upplåtelser .

Samman-

fattning.

82 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Inskränkningar i statens brytningsrätt.

Inskränkningar i bolagets brytningsrätt.

Roggisvaara, Störa Järta, Rakkurijoki, Laukujärvi, Ekströmsbergs och Njuotjamavaara (Topp i) malmfält.

Vidare erhåller staten uteslutande nyttj anderätt till Luossavaara malmfält under 3O-årsperioden 1908—1937 och, om staten så önskar, full äganderätt, utan erläggande af lösen, vid nämnda periods utgång till de inom malmfältet nu befintliga grufvor och inmutade områden.

Beträffande statens rätt att bryta malm från de malmtillgångar, hvaröfver staten sålunda med full äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt skulle komma att förfoga, har i kontraktet stipulerats den inskränkning att staten intill år 1933 resp. 1938 icke skall äga att för annat ändamål än järn- eller ståltillverkning i Sverige bryta eller låta bryta malm inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden, inom de Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara samt inom Luossavaara malmfält.

Därjämte skulle staten ansvara för att den malm, som utom nu lagligen gällande utmål må finnas inom förenämnda utarrenderade områden, icke, så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfästa sig att icke före utgången af år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin lösningsrätt, före utgången af år 1937 bryta eller därstädes låta bryta malm.

Jämväl beträffande de kontraherande bolagens rätt att disponera öfver de i deras besittning kvarblifvande malmtillgångarna skulle gälla betydande inskränkningar. Sålunda skulle under den tidsperiod, hvarunder de i kontraktet gifna bestämmelser i första hand skulle vara gällande, eller åren 1908—1932, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke äga att bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt 75,000,000 ton järnmalm inom Kiirunavaara malmfält samt 18,750,000 ton järnmalm inom Gellivare malmfält. Skulle staten icke komma att begagna sin lösningsrätt vid utgången af år 1932, skulle bolaget äga att under åren 1933— 1937 bryta ytterligare i Kiirunavaara 15,000,000 ton järnmalm och i Gellivare 3,750,000 ton järnmalm. De maximikvantiteter malm, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag enligt det föreliggande kontraktet är berättigadt att uttaga, utgöra alltså 90,000,000 ton från Kiirunavaara och

22,500,000 ton från Gellivare. Häri är dock icke inräknad vid brytningen fallande s. k. varpmalm, hvilken bolaget äger att utöfver de nämnda malmkvantiteterna tillgodogöra sig.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

83 För Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag gäller ytterligare den inskränkning, att bolaget icke får exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet af omkring 700,000 ton, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och med år 1908.

An vidare stadgas i kontraktets § 22 uti nu ifrågavarande syfte, att trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller annan blifvande ägare till Grängesbergs grufaktiebolag tillhöriga grafkor i Grängesberg ej må från dessa grufvor exportera mera än högst 650,000 ton järnmalm under hvart och ett af åren 1908—1917 samt efter år 1917 högst 450,000 ton årligen, öfverskridas nämnda maxima, skall trafikaktiebolaget till staten erlägga vite, beräknadt efter 5 kronor för hvarje ton, som blifvit exporterad utöfver stadgad maximikvantitet.

Hvad jag i det föregående hufvudsakligen berört har varit de delar af det förevarande aftalet, genom hvilka statens delägarskap i malmfälten skulle ordnas samt hvad därmed står i samband. Jag har därvid i korthet omnämnt, att för beredande af möjlighet för staten att, därest så finnes önskvärdt, förvärfva full äganderätt till. malmtillgångarna i deras helhet, rätt för staten skulle efter vissa år inträda att tillösa sig hvad som genom det föreliggande aftalet icke skulle tillfalla densamma.

Detta förvärf af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags öfriga tillgångar skulle ske genom inlösen af de aktier i bolaget, hvilka nu tillhöra eller intill den 31 december 1932 förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg- Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält. Dessa bolag komme att vara de hufvudsakliga innehafvare af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags stamaktier, i det att de genom den föreliggande öfverenskommelsen skulle komma att förfoga öfver sammanlagdt minst 39,852 sådana aktier. Vill staten begagna lösningsrätten, skall därom göras*tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd, hvarvid det likväl skall stå staten öppet att senast sex månader före inlösningsdagen återkalla gjord tillsägelse.

Inlösningssumman skall bestämmas medelst värdering af berörda aktier genom nio ojafviga gode män, af hvilka tre skola utses af Kungl. Maj:t, tre af trafikaktiebolaget, en af magistraten i Stockholm, en af magistraten i Göteborg och en af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm.

Vid värderingen, hvarunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och öfriga handlingar skola hållas tillgängliga för gode männen,

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

uppskattas den årliga medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hafva haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929, hvarvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden gjort skäliga afskrifningar, utan äfven till alla andra på bedömandet inverkande omständigheter. Angående afskrifningar är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att på grund af malms bortförande göra afskrifning å själfva grufvorna ej heller att å fastigheter göra andra afskrifningar, än som föranledas af byggnaders nedgång i värde. Har kvantiteten af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda tioårsperiod, öfverstiga 30,000,000 ton från malmfältet i Kiirunavaara eller 7,500,000 ton från" Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de Överskjutande kvantiteterna. Om till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af malm ägt rum under ifrågavarande tidsperiod, skall i stället för den tid, afbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika lång tidrymd närmast före år 1920.

Den nämnda tioårsperioden, 1920—1929, har valts för uppskattning af medelvinsten med hänsyn därtill, att tillsägelse om begagnande af lösningsrätten skall ske under år 1930, hvarefter värdering kan ifrågakomma när som helst under tmen till inlösningsdagen den 31 december 1932, och att för bestämmande af den årliga medelvinsten fullt färdiga bokslut måste föreligga.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften af den sålunda uppskattade medelvinsten, d. v. s. så stor del af bolagets medelvinst, som belöper å halfva aktiekapitalet (stamaktierna), kapitaliserad efter fyra procent. Skulle emellertid nämnden uppskatta de malmkvantiteter, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål, till mindre belopp än

150,000,000 ton i Kiirunavaara malmfält eller 37,500,000 ton i Gellivare malmfält, skall från lösesumman afdragas hvad som svarar emot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter sålunda angifna grunder bestämda lösesumman, med afdrag för hvad däraf proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för staten att dröja med erläggande af lösesumman eller någon del däraf intill den 31 december 1933, mot skyldighet för staten att meddela bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom ägare af preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning å stamaktierna må äga rum, skall staten äga att från lösesumman afdraga det belopp, som brustit i sådan utdelning.

Vid eventuellt begagnande från statens sida af ifrågavarande lösningsrätt har det fall ansetts kunna komma att inträffa, att Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att bryta och utfrakta hela de maximikvantiteter malm, som bolaget enligt kontraktet skulle äga att intill utgången af år 1932 tillgodogöra sig, nämligen från Kiirunavaara 75,000,000 ton och från Gellivare 18,750,000 ton. Detta förhållande inverkar icke med nödvändighet på storleken af lösesumman, hvilken, beroende på utfraktningens storlek under den för medelvinstens uppskattande använda tioårsperioden, i dylikt fall ändock kunde komma att uppgå till lika högt belopp som om hela maximikvantiterna uttagits. Men då en af grundförutsättningarna för den ifrågavarande öfverenskommelsens genomförande varit, att Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag skulle äga att tillgodogöra sig malm till nämnda maximibelopp, har det från bolagens sida gjorts gällande, att, därest brytning och ^fraktning i sådan omfattning genom mellankommande hinder icke medhunnes, bolagen i allt fall borde erhålla någon skälig ersättning för uteblifven vinst af hvad sålunda icke uttagits. Denna fordran har från statens sida i viss mån tillmötesgåtts. Det har nämligen öfverenskommits, att därest vid inlösen det fall, som nu omförmälts, förelåge, staten skall utöfver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för hvad af de fastställda maximikvantiteterna icke utfraktats, dock i intet fall för mera än 5,000,000 ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett pris, motsvarande bolagets på förut nämndt sätt uppskattade medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm med afdrag af det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt förut omförmäld bestämmelse i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget. Beräkningen af ifrågasatt ersättningsbelopp skall i brist på åsämjande verkställas af nio ojäfvige gode män, utsedde på enahanda sätt som de förut åsyftade värderingsmännen, och beloppet erlägges kontant före utgången af år 1933.

Begagnar staten icke den 31 december 1932 sin nu omförmälda lösningsrätt, inträder ingen förändring i då bestående äganderätts- och nyttjanderättsförhållanden vid malmfälten för en tid af fem år framåt. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skall under denna period, såsom jag redan anfört, äga att bryta och på dittills gällande fraktningsvillkor

86 Frakta/talet■

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

utfrakta, utöfver förut omnämnda malmkvantiteter, ytterligare från Kiirunavaara malmfält 15,000,000 ton malm och från Gellivare malmfält

8,750,000 ton malm. Under denna period åtnjuter staten liksom förut endast begränsad utdelning å sina preferensaktier ehuru till i det föregående omnämndt förhöjdt belopp.

Med ingången af år 1938 skall emellertid staten inträda i fullt utöfvande af rättigheter och skyldigheter såsom aktieägare i bolaget. Då upphöra de dittills gällande inskränkningarna med afseende å rösträtt vid bolagsstämmor, val åt ledamöter i bolagets styrelse, andel i bolagets vinst m. in. Tillika skall staten då, sedan bolagets vid 1937 års utgång befintliga skulder jämlikt af mig förut omnämnd bestämmelse i kontraktet gäldats af trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, i likhet med öfriga aktieägare blifva ansvarig för bolagets därefter uppkommande skulder. Angående brytningen af malm vid grufvoma samt utfraktningen af malmen från och med år 1938, hvarutinnan dittills gällt de i den föreliggande öfverenskommelsen förefintliga bestämmelser, skola nya aftal träffas.

Möjlighet har dock ansetts förefinnas, att samarbetet mellan staten och öfriga aktieägare såsom sålunda fullt jämställda parter inom bolaget icke komme att blifva för staten tillfredsställande utan göra önskvärdt ett förvärf från statens sida af hela bolaget. För detta ändamål har stipulerats, att vid utgången af år 1942 staten skall äga enahanda rätt till inlösen af stamaktier i bolaget, som staten ägt den 31 december 1932. Vill staten begagna denna lösningsrätt skall därom göras tillsägelse under år 1940 hos trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna därför, om afdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande, hvad i fråga om 1932 års inlösningsrätt är därom stadgadt, äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning af medelårsvinsten skall läggas till grund kvantiteten af den malm, bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.

Härmed öfvergår jag till att redogöra för en annan af de viktigare delarna i den föreliggande öfverenskommelsen, nämligen det däri ingående aftalet angående Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning å järnvägen S vartön—Rik sgränsen.

Detta aftal, genom hvilket. den emellan staten samt Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse skulle upphöra med 1907 års utgång, sammanhänger på det närmaste med de

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

begränsningar i bolagets brytningsrätt, som jag förut omnämnt, och innehåller såsom hufvudbestämmelser:

l:o) utfästelse från statens sida att under åren 1908-—1932 mot en afgift af 2 kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta den malm, sammanlagdt 75,000,000 ton, som bolaget äger att under nämnda år bryta inom Iviirunavaara malmfält, hvilken kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under år 1908 äger att frakta omkring 1,500,000 ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock högst med 400,000 ton under ett år, ökas intill högst 3,300,000 ton årligen; bolaget skall före den 1 juli hvarje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt, om bolaget för något kommande år önskar öka kvantiteten med mera än

200,000 ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af det kalenderår, hvarunder sådan ökning skulle äga rum;

2 ro) såsom en i öfvervägande mån alternativ bestämmelse till den under l:o) omförmälda, utfästelse från statens sida att under åren 1908— 1932 årligen frakta intill 1,200,000 ton malm eller den kvantitet, som Kungl. Maj:t därutöfver kan medgifva, från Kiruna till Svartön, mot en afgift af 3 kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet med hvad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till Svartön enligt kungl. brefvet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget under ett år fraktar från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke får öfverstiga 3,500,000 ton och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst 400,000 ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum;

3:o) utfästelse från statens sida att under ofvannämnda period 1908 —1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm, sammanlagdt 18,750,000 ton, som bolaget skall äga att bryta inom Gellivare malmfält, mot en afgift af 2 kronor 75 öre för ton och under de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i kungl. brefvet den 1 juli 1898; skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på hvart af ifrågakomna år, dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill 1,000,000 ton årligen;

4:o) berättigande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att under år 1907, utöfver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den

88 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

2 juli 1898 angifna kvantitet 1,200,000 ton från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill 150,000 ton järnmalm emot en afgift af 2 kronor 64 öre för ton och på de villkor i öfrigt, som skola gälla för bolagets ifrågavarande malmtransporter från och med år 1908; samt

5:o) berättigande för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att, därest under förut angifna förutsättningar bolagets nyttjanderätt till Kiirunavaara och G cl! i\ are malmfält skulle komma att äga bestånd jämväl under femårsperioden 1933—1937, utfäkta de för denna period till brytning fastställda maximikvantiteter, 15,000,000 ton från Kiirunavara och 3,750,000 ton från Gellivare, mot den för malmfraktningen under åren 1908—1932 för h\ arj e fall bestämda- frakt och öfriga fraktningsvillkor, och ålio*o*er det bolaget att under ifrågavarande fem år fördela malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på hvarje år.

Utöfver de medgifvanden, hvartill staten sålunda skulle utfästa sig, skulle staten enligt § 19 i kontraktet ytterligare förbinda sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller, om staten då icke begagnat sin lösningsrätt, intill 1937 års utgång, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom att efter 1932 resp. 1937 års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för export afsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

Beträffande fraktaftalet i sin helhet gäller, att staten fritager sig från ansvar för den minskning i transporterade malmmängder, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen åt statens järnvägar icke råder.

Vidare bör erinras, att fraktaftalet icke äger tillämplighet med afseende å s. k. varpmalm, som af bolaget fraktas.

Emot de utfästelser beträffande utfraktningen af bolagets malm, för Indika- jag nu redogjort, svarar från bolagets sida den förpliktelse, att, därest det fraktbelopp, bolaget enligt de angifna grunderna skulle hafva att erlägga . till staten för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år. ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp. Härvid må dock ej i driftkostnaden inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts allenast af persontrafik, postbefordran och transport af annat gods än bolagets.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

89 I stället för denna garantibestämmelse skall, därest staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst 300,000 ton för år, gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall lör sådant år betala, med inberäkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den af bolaget anmälda kvantitet, skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort den anmälda kvantiteten.

Beträffande järnvägen Gellivare(Malmberget)—Svartön skulle gälla motsvarande bestämmelser.

Jag har i det föregående i korthet omnämnt, att vid de underhandlingar, som föregått den nu uppnådda överenskommelser!, synnerlig omsorg ägnats däråt, att de anspråk på erhållande af malm från ifrågavarande malmfält, som kunna blifva framställda från den svenska järnförädlingsindustriens sida, måtte på ett tillfredsställande sätt tillvaratagas. I sådant hänseende har stadgats, att enligt § 6 mom. 2 och 3 i kontraktet staten icke må intill år 1933 i’espektive 1938 för annat ändamål än järneller ståltillverkning i Sverige bryta eller låta bryta järnmalm vare sig inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden eller de Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nu tillhöriga grufvor och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutasvaara och Haukivaara, hvilka samtliga malmtillgångar skulle tillfalla staten med full äganderätt. Enahanda begränsning i brytningsrätten gäller med afseende å Luossavaara malmfält, till hvilket staten skulle erhålla uteslutande nyttjanderätt för 30-årsperioden 1908—1937. Redan härmed äro betydande malmtillgångar för den tid, kontraktet omfattar, reserverade för att tagas i anspråk uteslutande för den inhemska järnhandteringen.

Härutöfver hafva den svenska järnindustriens intressen blifvit tillgodosedda genom i kontraktet stadgad rätt för svenska malmkonsumenter att med företräde framför utländska köpare erhålla malm till betydande mängder från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfält.

Bill. till Riksd. Prof. 1.907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft.

Tillgodoseende af svenska järnhandteringen.

90 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Denna, skyldighet för Luossavaära-Kiirunavaara aktiebolag är i kontraktets § 15 närmare reglerad på följande sätt.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af den malm, som bolaget enligt kontraktet äger att intill år 1933, respektive år 1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare, i främsta rummet leverera hvad som, utaf de malmsorter bolaget bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga. Nu stadgade skyldighet gäller dock endast gentemot dylik köpare, som för fullgörande af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti.

Bolagets leveransskyldighet omfattar under första aret, då leverans af malm sålunda äger rum, högst 200,000 ton och under nästpåföljande år högst 400,000 ton, hvarefter leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten under ett år i intet fall ökas med mer än 150,000 ton utöfver hvad bolaget under nästföregående år levererat.

I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende af tiden för rekvisition är skyldigt att leverera intill 100,000 ton sammanlagdt under ett år, men i öfrigt icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres,

där den försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagdt 200,000 ton, minst ett år,

där den skulle uppgå till sammanlagdt 400,000 ton, minst två år, samt

där den skulle uppgå till sammanlagdt 550,000 ton, minst tre år före det år, då leverans skall äga rum o. s. v., med ett års höjning i rekvisitionstiden för hvarje ytterligare kvantitet af 150,000 ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det af bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant fordrar, underkasta sig afgörande af skiljemän.

I detta sammanhang tillåter jag mig ånyo erinra om bestämmelsen i § 13 af kontraktet, genom hvilken Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet — omkring 700,000 ton —, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och med år 1908.

I den mån denna A-malm icke tages i anspråk för fullgörandet af nämnda leveranser, är den sålunda att kunna påräkna för de svenska järnoch stålverken. Som A-malmen på grund af sin låga fosforhalt är den för förädling inom riket lämpligaste, vinner den stadgade företrädesrätten

91 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

för svenska förädlingsverk till malm från Kiirunavaara och Gellivare ökadt värde genom den anförda bestämmelsen i § 13.

Ytterligare vill jag nu fästa uppmärksamheten därå, att hänsyn tagits till den svenska järnhandteringens intressen därutinnan, att, enligt den formulering § 19 i kontraktet erhållit, det i allt fall stål’ staten öppet, att, därest så skulle ifrågakomma och befinnas lämpligt, för transport af malm, afsedd till förädling inom riket, medgifva lägre fraktafgifter än de i kontraktet för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag bestämda.

Slutligen bör beträffande överenskommelser! omnämnas, att aktie- Särskilda bolaget Gellivare malmfält förbundit sig att icke före utgången afår 1942^'^f/^ öfverlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till annan än trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, hvarjämte trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktat sig att icke före nyss angifna tidpunkt till annan öfverlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som trafikaktiebolaget nu äger eller intill nämnda tid förvärfvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för öfverlåtelse af aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande af aktieägarnes antal vid lagstadgadt minimum.

Ifrågavarande aktier skola utgöra pant till säkerhet för aktiebolaget Gellivare "malmfälts och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds förbindelser enligt kontraktet. Till fullgörande häraf samt för att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 i kontraktet skola i sammanhang med kontraktets undertecknande å statens vägnar de aktier, tillsammans minst 39,852 stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare malmfält, försedda med öfverlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat sig hafva erlagt stadgad lösen för aktierna, öfverlämna dem med ifylld öfverlåtelse till staten, samt mot åtagande af riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och icke till annan utlämna desamma;

att hvarje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger till hvardera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande dom visar, att staten på grund af detta kontrakt äger fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande af dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten begagnat sig af samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger

92 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 107.

fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla hvartdera bolaget dess aktier.

Vidare skola i sammanhang med kontraktets undertecknande å statens vägnar alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomsthandlingar till fastigheter — däri inbegripet äfven till de fastigheter, som aktiebolaget Gellivare malmfält enligt kontraktet skall öfverlåta till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom i taka händer mot 'åtagande af riksbanken att för Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna desamma förrän efter utgången af år 1932 eller, om staten då icke begagnar sin lösningsrätt, efter utgången af år 1937, samt med fullmakt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å hvilka lagfart icke redan blifvit, för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till grufvor och inmutade områden, och hvilka blifvit i sammanhang med upptagande af lån för bolagen i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blifvit fastställda i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola, så snart och i den män de frigöras från å dem nu ^vilande pantförbindelser, likaledes öfverlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande af riksbanken att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, dock ej förrän efter utgången af år 1932 respektive 1937.

För att riksbanken må kunna fullgöra hvad i berörda hänseenden skulle åligga densamma, torde några modifiationer i det för riksbanken gällande reglemente böra vidtagas.

Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags förbindelser skall intill år 1938 hos staten kvarblifva det intecknade skuldebref å 2,000,000 kronor, som af bolaget öfver!ämnats till staten såsom säkerhet för ett i öfverenskommelsen af den 2 juli L898 stadgadt vite.

Med hvad jag nu anfört tror jag mig hafva berört allt mera väsentligt i den föreliggande öfverenskommelsen. För ett fullständigt bedömande af dess innebörd har det synts lämpligt att låta verkställa vissa beräkningar angående de fördelar, finansiellt sedt, öfverenskommelsen komme att medföra för statsverket.

betäkninlar begäran har sålunda lektorn vid tekniska högskolan Edvard Jäderin

ra mngar. verkgtä]it beräkningar, huru ifrågavarande uppgörelse skulle komma att ställa sig för staten, därest den komme att begagna sig af den i kon-

93 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

traktet oniförmälda inlösningsrätten. Det yttrande, hvari dessa beräkningar förekomma, torde jämväl få, såsom bilaga litt. D, fogas vid detta protokoll.

Under antagande att medelinkomsten för ton under åren 1920—1929 kommer att uppgå till 3 kronor, har Jäderin beräknat, att lösesumman för samtliga stamaktier skulle komina att uppgå till 140,625,000 kronor.

Från denna summa borde emellertid frånräkna^ värdet af den staten tillkommande utdelningen å preferensaktierna. Enligt af Jäderin verkställda beräkningar skulle denna utdelning den 31 december 1932 äga ett värde af 68,553,000 kronor och den 31 december 1942 ett värde af 148,359,000 kronor. Förstnämnda dag skulle således lösesummans nettobelopp utgöra

72,072,000 kronor och sistnämnda dag värdet af utdelningarna öfverstiga lösesumman med 7,724,000 kronor.

För beräkning af de värdebelopp, statens vinst på järnvägsfrakten skulle kunna uppskattas vid de två ifrågasatta inlösningsdagarna, den 31 december 1932 och samma dag år 1942, därest det nuvarande trafikaftalet med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag skulle ersättas af det nu ifrågasatta, har järnvägsstyrelsens matematiska biträde, filosofie licentiaten Nils Ahlberg anmodats att inkomma med yttrande uti berörda afseende. Det utlåtande han med anledning häraf afgifvit torde »få såsom bilaga, litt. E, fogas vid detta protokoll.

Efter afdrag af dels det belopp af 10,000,000 kronor, som förutsattes behöfva nedläggas för att sätta ifrågavarande järnväg i stånd att mottaga den ökade trafiken, dels ock det belopp, hvarmed frakten tilläfventyrs skulle komma att höjas, sedan det nu gällande kontraktet vid slutet af år 1925 upphört att vara för staten bindande, har Ahlberg beräknat den samlade trafikvinsten under 25 år på grund af det föreslagna kontraktet kunna upptagas till öfver 94 miljoner kronor. Under förutsättning att staten ej begagnar sin inlösningsrätt år 1932, kunde motsvarande belopp den 31 december 1942 beräknas till öfver 158 miljoner kronor.

Uti detta ärende har från järnvägsstyrelsen infordrats utlåtande, Jämvägshvilket jag anhåller måtte få såsom bilaga litt. F. åtfölja detta protokoll. ätande.

Järnvägsstyrelsen har, såsom af yttrandet inhämtas, funnit sig från trafiksynpunkt icke hafva något att erinra mot den uti förevarande kontrakt föreslagna ökningen i transporterna å ifrågavarande järnväg. Dock måste styrelsen för att kunna fullgöra de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser i fråga om transporten af malm göra det förbehåll, att tillräckliga medel för beredande af den ökning utaf den rullande materielen och de utvidgningar eller nyanläggningar af bana och byggnader, som be-

94 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

tingades af de gent emot de nuvarande så väsentligt ökade transporterna. på anmälan af styrelsen ställdes till dess förfogande i tillräckligt god tid.

Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inklusive räntor under byggnadstiden, uppginge för närvarande till i rundt tal

32,300,000 kronor. För möjliggörande' af den nu ifrågasatta transporten erfordrades ett belopp, som approximativt beräknades till 10,000,000 kronor. Hela anläggningskostnaden skulle således då uppgå till 42,300,000 kronor. Tillsammans kunde utgifterna vid transport af 3,000,000 å 3,300,000 ton per år uppskattas till 1 krona 10 öre per ton. Med en fraktsats af 2 kronor 64 öre per ton kunde alltså påräknas ett öfverskott af 1 krona 54 öre per ton eller för nu ifrågasatta medeltransportmängd af 3,175,000 ton ett belopp af 4,890,000 kronor, eller således, efter visst afdrag af 50,000 kronor, till ränta, amortering och vinst omkring 11,4 procent af anläggningskapitalet 42,300,000 kronor, hvilket vore tillräckligt för att till fullo amortera detsamma på 12 år. Järnvägsstyrelsen ansåge sig på grund häraf och af hvad i öfrigt af styrelsen anförts oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifrågasatta fraktsatsen af 2 kronor 64 öre per ton malm från Kiruna till Riksgränsen. I fråga om de föreslagna fraktsatserna å bansträckan Gellivare (Malmberget) till Svartön och från Kiruna till Svartön har styrelsen anfört, att det ej syntes vara att befara, att den till följd däraf uppkommande afkastningen skulle blifva otillfredsställande. I allt fall vore ju staten garanterad den på bolagets transportmängder belöpande andelen af en ränta utaf 5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för järnvågen Gellivare—Svartön, en ränta, som med mer än 1 procent öfverstege den medelafkastning, som statens järnvägar i sin helhet gåfve.

Järnvägsstyrelsen har därför icke något att emot det föreliggande förslaget erinra.

För fullgörandet af de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser i fråga om transporten af malm erfordrades emellertid, såsom nämndt, att tillräckliga medel ställdes till styrelsens förfogande för ökning af den rullande rnaterielen samt utvidgning af bananläggningen genom nya byggnader m. in.

Den ifrågasatta ökningen i malmtransporten utöfver den i kontraktet af den 2 juli 1898 omförmälda kräfde för år 1908 en tillökning af lokomotiv- och vagnparken för en kostnad af 2,125,000 kronor samt behöfliga nya byggnader och anläggningar vid banan för en kostnad af 1,000,000 kronor.

Ehuru nu för år 1908 icke ifrågasatts större transport än 1,500,000 ton, vore det likväl, då en högst betydlig ökning vore att emotse under de närmast därpå följande åren och den erforderliga rnaterielen måste

95 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

kunna i raft tid påräknas, nödvändigt, att beställningar redan under innevarande år gjordes. Äfven måste för att forcerande af arbeten å de erforderliga nya byggnaderna och anläggningarna icke måtte ifrågakomma vid den tid, då de redan borde vara färdiga för den stigande trafiken, arbetena därå fördelas i möjligaste måtto jämnt under de kommande arbetsåren.

För påbörjande af den materialanskaffning och komplettering åt banan, som för nu i utsikt ställda transportökning å linjen Kiruna—Rikscränsen vore nödvändiga, hemställde därför järnvägsstyrelsen om beviljande af ett extra anslag för år 1908 af 3,125,000 kronor däraf 2,125,000 kronor för anskaffning af rullande materiel och 1,000,000 kronor för kompletteringsarbeten vid banan — med rätt för järnvägsstyrelsen att häraf få förskottsvis redan år 1907 förfoga öfver 1,000,000 kronor, däraf 500,000 kronor till rullande materiel och 500,000 kronor för kompletteringsarbeten .

Vid en sammanfattning af hvad jag sålunda i detta ärende anfört, ber jag än en gång särskildt få framhålla, hurusom det torde vara ställdt c/(cyens slututom allt tvifvel, att Kiirunavaara och Gellivare malmberg innehålla mycket betydliga malmmängder. I synnerhet det förstnämnda af dessa berg är uppenbarligen så malmrikt, att det säkerligen räcker till för en brytning af 3 miljoner ton om året under ett par hundra år, sannolikt vida därutöfver. Under sådant förhållande lärer det icke kunna anses innebära något äfventyrande af malmtillgångarna, om en brytning af denna malmkvantitet tillätes under en tidsperiod af 25 ä 3Ö år, hvarigenom skulle borttagas 75 ä 90 miljoner ton malm. Endast af den malmkvantitet, minst 450 miljoner ton, som uppskattats såsom befintlig inom bolagets egna utmål i Kiirunavaara malmberg, skulle därefter återstå omkring 350 miljoner ton. Härtill skulle komma den malmkvantitet, som finnes i de nu af staten och bolaget tillsammans ägda utmålen, och den malm, som ytterligare finnes på större djup och som helt äges af staten. Farhågorna för att genom tillåtelse till den nu ifrågasatta malmbrytningen äfventyra den nationalrikedom, vi äga uti ifrågavarande malmfält, torde under sådana förhållanden icke kunna sägas vara berättigade.

Naturligen vore det synnerligen önskvärd!, att den malm, som kommer att brytas i dessa berg, skulle kunna förädlas inom landet och alla sträfvanden böra tydligen riktas på att förverkliga detta mål. Det lärer dock få anses ådagalagdt, att detta icke kan ske i hvilken utsträckning som helst och att det i hvarje fall kommer att förflyta lång tid, innan malmen kan i någon jämförelsevis stor mängd förädlas inom vårt land.

96 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Genom det nu föreliggande kontraktet har det emellertid blifvit sörjdt för, att norrbottensmalmen icke skall tryta för svensk järnhandtering. Dels erhåller nämligen staten såväl det straxt intill Kiruna järnvägsstation belägna Luossavaara malmberg som ock Ekströmsberg och Mertainen och kan således från dessa bryta och lata bryta malm för den svenska järnhandteringen dels är därjämte Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag pliktigt att tillhandahålla svenska järnförädlare intill hela sin malmbrytning och dels slutligen hav utskeppningen begränsats från Grängesbergs gruffält, hvars malmer äro de för ifrågavarande ändamål mest välbelägna. Det störa statsintresse, som uti förevarande afseende föreligger, torde °-cnom berörda anordningar få anses vara tillgodosedt.

Under sådana förhållanden synes det ej kunna vara något ur nationalekonomiskt intresse att erinra däremot, att en ökning sker i den norrländska malmexporten. Den malm, hvarmed exporten skulle komma att ökas och som för närvarande representerar ett räntelöst kapital, skulle komma att förvandlas i penningar, väl behöfliga för vårt ingalunda kapitalstarka land, och denna malmbrytning skulle sålunda såväf direkt genom det tillfälle till arbete, som därigenom beredes, som indirekt genom stegrad kapitalbildning bereda ytterligare möjligheter till ökad arbetsförtjänst för landets söner.

Ur statsekonomi synpunkt är det jämväl önskligt, att den redan anlagda järnvägens transportförmåga tages fullt i anspråk och att vinsten på det i järnvägen nedlagda kapitalet sålunda i betydlig mån varder ökad. Det är afsevärda belopp, som genom denna vinst och den royalty, staten i kontraktet betingat sig, komma att årligen tillföras statskassan.

Ringa måste dock denna fördel anses vara i jämförelse med det förhållandet, att staten genom det ifrågavarande kontraktet blifver medelbart, d. v. s. såsom aktieägare i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, ägare af hälften utaf de tvänne största malmbergen Kiirunavaara och Gellivare och därutöfver erhåller all bolagets rätt till de öfriga malmbergen.

Härjämte är tillfälle beredt för staten att efter 25 eller 35 år tilllösa sig den återstående hälften af de två förstnämnda malmbergen. Vid dessa tidpunkter bör man vara i tillfälle att kunna med visshet bedöma malm fyndigheternas storlek samt möjligheten att erhålla vinst på företaget äfvensom malmbehofvet för svensk järnförädling. Staten kan då efter sig företeende förhållanden begagna sig af sin lösningsrätt eller ej, och först efter det den värdering, som skall föregå en sådan inlösning, ägt rum, behöfver staten bestämma sig för inlösningen.

97 Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Uppenbart är därjämte, att den icke minsta betydelsen af den nu föreslagna anordningen ligger däri, att härigenom garanti vunnits för, att äganderätten till ifrågavarande malmfält icke längre löper fara för att öfvergå i utländingars ägo.

Då det varit af intresse att undersöka, huru företaget i ekonomiskt afseende ställer sig för staten samt till hvilket belopp inlösningssumman för den hälft, staten nu ej erhåller, kan beräknas uppgå vid 1932 eller 1942 års slut, äfvensom beloppet af statens inkomst af royalty och ökad vinst på järnvägen Kiruna—Riksgränsen utöfver den inkomst, staten nu har för å densamma transporterade 1,200,000 ton om året, hafva såsom jag redan omförmält beräkningar uppgjorts under antagande, bland annat, att nettovinsten per ton i såväl Kiirunavaara som Gellivare malmberg uppgår till i medeltal 3 kronor samt att järnvägsfrakten, från det full transportkvantitet ifrågakommer, beräknas enligt järnvägsstyrelsens förslag. Af dessa beräkningar framgår

att af staten införtjänad royalty vid slutet af År 1932 1942

uppgår till................ 68,553,000 148,359,000

att den ökade vinsten af järnvägstransporten

uppgår till............. 94,000,000 158,000,000

eller tillsammans 162,553,000 306,359,000

Om därifrån dragés den beräknade inlösnings-

summan för bolagets stamaktier .... 140,625,000 140,625,000

skulle staten erhålla i vinst vid de båda inlös-

ningstiderna............. 21,828,000 165,734,000

Med andra ord staten skulle vid endera af dessa tidpunkter kunna vara i besittning af hela äganderätten till alla de ifrågavarande malmfyndigheterna och härutöfver hafva erhållit ett å royalty och ökade järnvägsinkomster införtjänadt kapital.

Slutligen anhåller jag att få påpeka, att staten för de fördelar den nu erhåller icke behöfver utbetala något kontant penningbelopp och ej heller ikläda sig någon risk.

Den enda risk, som kan ifrågakomma, är förräntandet af det uti ifrågavarande järnväg nedlagda kapital. Statens intresse i detta afseende torde emellertid vara till fullo tillgodosedt genom förpliktelsen för bolaget att ansvara för fem procent ränta å såväl nuvarande som blifvande anläggningskostnad.

Jag har nu framhållit samtliga de synpunkter, som synas mig böra beaktas vid bedömande af den föreliggande frågan. Väl kan jag tänka

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 13

98 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

mig, att andra skola önska sig hafva sett den löst på annat sätt. I en fråga af så invecklad art som den förevarande är det naturligen icke mögligt att finna en lösning, som tillfredsställer allas önskningar. Jag vågar dock hoppas, att de fördelar, som staten genom förevarande kontrakt skulle komma att erhålla, skola befinnas vara af den art, att man med frånseende af speciella önskningsmål i ena eller andra afseendet skall kunna enas om att antaga detsamma. Det är hög tid, att ifrågavarande förhållanden varda slutgiltigt ordnade.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen, att

dels för sin del godkänna och antaga närlagda förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten, å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan, angående viss grufegendom m. m.

dels ock bevilja ett anslag af 3,125,000 kronor till utförande af erforderliga kompletteringsarbeten å järnvägen Gellivare—Riksgränsen samt till anskaffande af ytterligare rullande materiel för statens järnvägar äfvensom bemyndiga Riksgäldskontoret att, i mån af behof och efter Kungl. Maj:ts beslut i hvarje särskilt fall, jämväl under innevarande år tillhandahålla järnvägsstyrelsen nämnda belopp.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten lämna bifall och förordnade, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ärendet af den lydelse bilagan litt. — till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet Carl G. Edman.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

99 Bilaga A.

Emellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund är följande öfverenskommelse träffad:

§ I-

I ändamål att svenska staten må ingå såsom ägare till hälften i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig detsamma att, så fort sådant lagligen kan ske, vidtaga de ändringar i sin bolagsordning, som till denna § hörande bilaga n:r 1 utvisar.

Såsom bilaga n:r 2 till denna § följer förteckning å de fastigheter, grufvor och inmutade områden, som nu tillhöra Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom, till upplysning om bolagets öfriga egendom, förteckning å den lösegendom, som bolaget ägde den 81 december 1906.

§ 2.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utfäster sig vidare att i sammanhang med ofvan angifna ändringar i bolagsordningen öka sitt aktiekapital till åttio miljoner (80,000,000) kronor, hvaraf halfva beloppet skall utgöras af preferensaktier och halfva af stamaktier.

§ 3.

Aktiebolaget Gellivare malmfält försäljer och öfverlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag all sin fasta och lösa egendom med undantag af

a) fordran hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund,

b) kontant kassabehållning samt fordringar hos banker för innestående medel,

c) aktier i Trollhättans elektriska aktiebolag och aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) egna inneliggande 472 # obligationer.

100 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Såsom bilaga till denna § följer förteckning å de fastigheter, grufvor och inmutade områden, som ingå i denna försäljning. Öfrig lösegendom öfverlåtes i hufvudsaklig öfverenstämmelse med inventarieförteckning af den 31 december 1906 utan andra förändringar än grufrörelsens drifvande och malmens försäljning intill tillträdesdagen må föranleda.

Köpeskillingen för ifrågavarande egendom skall utgöra tjugufyra miljoner tjugufyratusen (24,024,000) kronor och likvideras af Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag med dess stamaktier till nominellt belopp af sexton miljoner sextontusen (16,016,000) kronor med kuponger för tiden från och med år 1908. öfverkursen för aktierna, åtta miljoner åttatusen (8,008,000) kronor, föras i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkenskaper till bolagets reservfond.

I samband med omförmälda försäljning åtager sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att, i den mån de förfalla, betala aktiebolaget Gellivare malmfälts nuvarande och blifvande skulder utan rätt för trafikaktiebolaget att för sin regressfordran mot aktiebolaget Gellivare malmfält göra sig betald i egendom, som enligt denna § öfverlåtits till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, ändå att egendomen häftar såsom pant för skulden.

§ 4.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter å trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund sina räntebärande värdepapper nämligen:

a) bankdepositionsbevis, dock att de hos norska staten pantsatta bevisen å en miljon tvåhundrafemtiotusen (1,250,000) kronor må såsom pant kvarligga, så länge nuvarande fraktkontrakt mellan norska staten och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag fortfar att gälla,

b) Förenade Separatorintressenternas aktiebolags obligationer och bolagets egna inneliggande obligationer,

c) aktier i aktiebolaget Expressdynamit, samt

d) bolagets egen fordran hos trafikaktiebolaget.

Däremot förbinder sig trafikaktiebolaget att utan rätt till regress gälda samtliga de skulder, för hvilka Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid innevarande års utgång häftar; skolande det belopp, hvarmed den af trafikaktiebolaget sålunda vid innevarande års utgång öfvertagna skuld inå öfverskjuta bokförda värdet af de tillgångar, som enligt denna § å trafikaktiebolaget öfverlåtas, afskrifvas å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags återstående tillgångar.

I öfverensstämmelse härmed skola i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags ingående balansräkning för den 1 januari 1908 ur bolagets till-

101 Kungl. May.t» Nåd. Proposition N:o 107.

gångar uteslutas hvad under a), b), c) och d) här ofvan är uppräknadt samt ur bolagets skulder alla andra poster än aktiekapitalet och reservfonden samt vinstmedel. De nya tillgångar, som genom förevarande aftal tillföras Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må icke i samma balansräkning bokföras till högre värde, än som erfordras för att samtliga tillgångar skola motsvara det ökade aktiekapitalet, reservfonden samt vinstmedel.

Bolagets tillgångar må sedermera intill år 1933 eller, därest staten då icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke i bolagets räkenskaper uppskrifvas i värde med högre belopp, än som å samma tillgångar verkligen nedlagts; ej heller må under samma tid ny egendom bokföras till högre belopp än den kostnad, som därå användts.

De skulder, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag intill år 1933, respektive år 1938, må hafva ådragit sig, förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund att gälda utan rätt till regress; och må i följd häraf vid utgången af år 1932, respektive år 1937, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke i balansräkning vara påfördt andra belopp än aktiekapital, reservfond samt vinstmedel.

§ 5.

l:o) Svenska staten öfverlåter till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag med äganderätt de staten såsom jordägare tillhöriga andelar i utmål och grufvor inom malmfälten i Luossavaara, Kiirunavaara och Gellivare.

2:o) I sammanhang med detta kontrakt upplåter staten genom särskilda arrendekontrakt på femtio (50) år till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag nyttjanderätt dels till mark, som för närvarande innehafves af aktiebolaget Gellivare malmfält men den 1 januari 1908 af detta bolag afträdes, dels till områden, som redan innehafvas af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, och dels slutligen till nya områden vid Gellivare och Kiirunavaara, som för bolagets rörelse äro behöfliga; och tillförsäkrar staten Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag att få behålla nyttjanderätten till de sålunda upplåtna områdena på de i arrendekontrakten stadgade villkor, så länge Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag uppehåller grufdriften inom Gellivare, respektive Kiirunavaara malmfält; skolande i följd häraf staten, när en arrendeperiod gått till ända, lämna bolaget nytt arrendekontrakt på enahanda villkor för så lång tid, som nyttjanderätt enligt lag må upplåtas.

Däremot skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags nyttjanderätt till det område vid Luossavaara, som å en, i kontrakt af den 9 september

102 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

1899 emellan Kungl. Maj:t och Kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag åberopad karta betecknats med Kitt. B, upphöra den 1 januari 1908; dock tillförsäkrar staten bolaget, att, därest vid utgången af år 1937 Luossavaara malmfält jämlikt § 6 mom. 4:o här nedan, återlämnas till bolaget, detsamma skall ånyo erhålla och, så långe bolaget uppehåller grufdriften inom malmfälten, bibehålla nyttjanderätten till ifrågavarande område emot arrende, utgående med enahanda belopp per kvadratkilometer som för den enligt ofvan afsedda kontrakt upplåtna marken vid Kiirunavaara och på de villkor i öfrigt, som uti samma kontrakt äro stadgade.

3:o) Staten ansvarar för att den malm, som utom nu lagligen gällande utmål må finnas inom de i mom. 2:o) afsedda områden, icke, så länge dessa äro utarrenderade till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, må annat än för kronans räkning inmutas eller brytas, samt utfäster sig att icke före utgången af år 1932 eller, om staten då ej begagnar sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, före utgången af år 1937 därstädes bryta eller låta bryta malm.

§ 6.

För de i § 5 omförmälda jordägareandelar samt för öfriga i detta kontrakt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillerkända rättigheter och förmåner erhåller staten vederlag på följande sätt:

ko) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåmnar den 1 januari 1908 till svenska staten preferensaktier i bolaget till nominellt belopp af trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, och medgifver staten, att dess nuvarande 16 aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag utbytas mot preferensaktier, hvarigenom staten blifver ägare till alla bolagets preferensaktier till nominellt belopp af fyrtio miljoner (40,000,000) kronor. För de nya aktier till belopp af trettionio miljoner niohundraåttiofyratusen (39,984,000) kronor, som till staten öfverlämnas, skall emissionsstämpelkostnad icke drabba bolaget, utan åligger det staten, därest sådan stämpelkostnad varder af bolaget uttagen, att ofördröjligen ersätta bolaget beloppet.

2:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter med äganderätt till svenska staten samtliga aktier i Mertainens grufaktiebolag till nominellt belopp af fem miljoner (5,000,000) kronor; dock att staten intill år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom de Mertainens grufaktiebolag nu tillhöriga grufvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.’

103 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förpliktar sig att utan rätt till regress betala samtliga de skulder, för hvilka Mcrtainens grufaktiebolag vid utgången af år 1907 häftar.

Såsom bilaga till detta mom. följer förteckning å de fastigheter, grufvor och inmutade områden, som tillhöra Mcrtainens grufaktiebolag.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag öfverlåter till svenska staten med äganderätt de bolaget nu tillhöriga grufvor och inmutade områden i malmfälten i Syväjärvi, Nokutusvaara och Haukivaara, dock att staten intill år 1933 eller, om staten då icke begagnat sin i § 9 här nedan omförmälda lösningsrätt, intill år 1938 icke äger att inom ifrågavarande grufvor eller inmutade områden bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

4:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag upplåter till staten uteslutande nyttjanderätt under 30-årsperioden 1908—1937 till Luossavaara malmfält, innefattande de grufvor och inmutade områden, som i bil. n:r 2 till § 1 angifvas tillhöra samma malmfält, dock att staten icke äger att under sagda tidsperiod inom nämnda malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige. Vid utgången af ofvannämnda 30-årsperiod äger staten rått att efter sitt godtfinnande antingen behålla ifrågavarande grufvor och inmutade områden med full äganderätt och utan lösen, eller ock att, mot återlämnande af grufvorna, af Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag erhålla lösen för alla för grufvornas tillgodogörande eller administrerande anordnade anstalter, byggnader och annat, likasom maskiner, redskap och materiel. Vill staten begagna sist angifna rättighet, tillsäge därom bolaget under år 1936. Lösesumman skall i brist på åsämjande bestämmas af nio ojäfviga gode män, utsedda på sätt i § 9 mom. l:o) här nedan sägs, samt erläggas kontant den 31 december 1937.

5:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sena de bolaget tillhöriga inmutningar, för hvilka utmål ännu ej blifVit lagda, och medgifver, att gränserna på djupet för de bolaget tillhöriga utmål, som må vara lagda enligt 1855 års grufvestadga, beräknas, såsom vore samma utmål lagda enligt nu gällande grufvestadga.

§ 7.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att under 25-årsperioden 1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än sammanlagdt sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton järnmalm inom Kiirunavaara malmfält samt aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton.

104 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

järnmalm inom Gellivare malmfält. I sistnämnda kvantitet inräknas dock ej nu befintlig eller under nämnda 25-årsperiod fallande s. k. varpmalm. Med varpmalm förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen af malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattigt för att kunna med fördel i oberedt skick exporteras.

§ 8.

Med afseende å Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmfraktning å järnvägen Svartön—Riksgränsen skola under 25-årsperioden 1908—1932 följande bestämmelser gälla:

l:o) Staten tillförsäkrar bolaget att under omförmälda tjugufem år mot en afgift af två (2) kronor 64 öre per ton från Kiruna till Riksgränsen frakta den malm, sammanlagdt sjuttiofem miljoner ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Kiirunavaara malmfält, hvilken kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget äger under år 1908 frakta omkring en miljon femhundratusen (1,500,000) ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock högst med fyrahundratusen (400,000) ton under ett år, ökas intill tre miljoner trehundratusen (3,300,000) ton årligen; åliggande bolaget att före den 1 juli hvarje år hos järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något kommande år önskar öka kvantiteten med mera än tvåhundratusen (200,000) ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden, därom lämna järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af det kalenderår, hvarunder sådan ökning skulle äga rum.

Så framt ej bolaget själft vill ombestyra å dess spår och dess egen bangård erforderlig vagnflyttning och växling, åtager sig staten att utföra densamma, mot det att bolaget ersätter kostnaden för därför använda växellokomotivs underhåll och materialförbrukning samt för den för vagnrörelsen erforderliga personalen äfvensom ränta och amortering å anskaffningskostnaden för lokomotiven, beräknad till sju (7) procent, allt ökadt med tio (10) procent.

Uppstå mellan staten och bolaget olika meningar om den fordrade ersättningens storlek, skall saken hänskjutas till afgörande af skiljemän.

Vagnarnas omloppstid beräknas månadsvis på det sätt, att medeltal af omloppstid, från det hvarje vagn på bolagets begäran ställts till bolagets förfogande för lastning till dess densamma efter skedd lossning återkommit till Kiruna, tages för samtliga under månaden till bolagets förfogande för lastning ställda vagnar. För uppkommet öfverskott i tid

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

öfver fem dagar betalar bolaget vagnhyra efter nu gällande taxa. I omloppstiden inräknas ej uppehåll, orsakadt af naturhinder eller olyckshändelse.

Bolaget är berättigadt att lasta vagn intill fem (5) procent öfver dess angifna bärighet. Frakt skall erläggas för hvad per månad i vagnarna lastats, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden icke lastats till sin angifna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter den angifna bärigheten.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att årligen frakta intill en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton malm eller den kvantitet, Kungl. Maj:t därutöfver kan medgifva, från Kiruna till Svartön, mot en afgift af tre (3) kronor 48 öre per ton, däri inberäknad ersättning för upplagsplats och begagnande af lastningsanordningar på Svartön, i likhet med hvad som gäller angående malm, som fraktas från Gellivare till Svartön enligt kungl. brefvet den 1 juli 1898, dock med iakttagande att sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget enligt detta mom. under ett år fraktar från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön icke öfverstiger tre miljoner femhundratusen (3,500,000) ton och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst fyrahundratusen (400,000) ton; skolande Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, om det vill begagna rättigheten att frakta från Kiruna till Svartön, därom hos järnvägsstyrelsen göra anmälan minst ett år före ingången af det kalenderår, hvarunder fraktningen från Kiruna till Svartön är afsedd att äga rum.

Staten fritager sig från ansvar för den minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest icke bolaget med största möjliga jämnhet fördelar malmafsändningen på årets särskilda månader eller trafiken förhindras genom omständigheter, öfver hvilka förvaltningen af statens järnvägar icke råder.

2:o) Staten tillförsäkrar vidare bolaget att under ofvannämnda period 1908—1932 från Gellivare (Malmberget) till Svartön frakta den malm, sammanlagdt 18,750,000 ton, som bolaget enligt § 7 äger att bryta inom Gellivare malmfält, mot en afgift af två (2) kronor 75 öre för ton och under de bestämmelser i öfrigt, som innefattas i kungl. brefvet den 1 juli 1898; skolande sagda kvantitet fördelas ungefär lika på hvart af ifrågakomna år, dock med rätt för bolaget att under de första fem åren utfrakta intill en miljon (1,000,000) ton årligen.

I nyssberörda kvantitet inbegripes icke s. k. varpmalm. Om fraktning af varpmalm stadgas ej i detta kontrakt.

3:o) Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag berättigas att under år 1907, utöfver den i kontraktet emellan svenska staten och bolaget den 2 juli 1898 angifna kvantitet en miljon tvåhundratusen (1,200,000) ton,

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 14

106 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

från Kiruna till Riksgränsen frakta ytterligare intill etthundrafemtiotusen

(150,000) ton järnmalm emot en afgift af två (2) kronor 64 öre för ton och på de villkor i öfrigt, som innehållas under mom. l:o) i denna §.

§ 9.

l:o) Staten äger rätt att den 31 december 1932 inlösa de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, hvilka nu tillhöra eller intill sagda dag förvärfvats af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält. Vill staten begagna denna rätt, göre därom tillsägelse under år 1930 hos trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu äger bestånd. Har sådan tillsägelse skett, står det likväl staten öppet att senast sex månader före inlösningsdagen återkalla sin tillsägelse.

För dylik inlösen skall värdering af berörda aktier verkställas af nio ojäfviga gode män, af hvilka tre utses af Kung!. Maj:t, tre af trafikaktiebolaget, en af magisti'aten i Stockholm, en af magistraten i Göteborg och eu af styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm. Vid värderingen, hvarunder Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags böcker och öfriga handlingar skola hållas tillgängliga för gode männen, uppskattas den årliga medelvinst, sistnämnda bolag skäligen bör anses hafva haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920— 1929, hvarvid hänsyn skall tagas ej blott därtill, om bolaget under perioden gjort skäliga afskrifningar, utan äfven till alla andra på bedömandet inverkande omständigheter. Angående afskrifningar är att iakttaga, att bolaget icke har skyldighet att på grund af malms bortförande göra afskrifning å själfva grufvorna ej heller att å fastigheter göra andra afskrifningar, än som föranledas af byggnaders nedgång i värde. Har kvantiteten af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under nämnda tioårsperiod, öfverstigit trettio miljoner (30,000,000) ton från malmfältet i Kiirunavaara eller sju miljoner femhundratusen (7,500,000) ton från Gellivare malmfält, skall från beräkningen uteslutas den vinst, som belöpt å de Överskjutande kvantiteterna. Om till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af malm ägt rum under ifrågavarande tioårsperiod, skall i stället för den tid, afbrottet varat, medtagas i beräkningen en lika lång tidrymd närmast före år 1920.

Lösesumman skall utgöra tjugufem gånger hälften af den sålunda uppskattade medelvinsten, dock att, om nämnden skulle uppskatta de malmkvantiteter, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom bolagets utmål,

107 Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 107.

till mindre belopp än etthundrafemtio miljoner (150,000,000) ton i Kiirunavaara malmfält eller trettiosju miljoner femhundratusen (37,500,000) ton i Gellivare malmfält, från lösesumman skall afdragas hvad som svarar emot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda belopp.

Den efter angifna grunder bestämda lösesumman, med afdrag för hvad däraf proportionellt må kunna belöpa på stamaktier, som icke ägas af trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund eller aktiebolaget Gellivare malmfält, skall erläggas kontant å inlösningsdagen, dock med rätt för staten att dröja med erläggande af lösesumman eller någon del däraf intill den 31 december nästföljande år, mot skyldighet för staten att meddela bolagen dagen för inbetalningen en månad förut samt att erlägga fyra (4) procent ränta å det resterande beloppet från inlösningsdagen till dess betalning sker. Har vid tiden för lösesummans erläggande staten såsom ägare af preferensaktierna icke erhållit den utdelning å samma aktier, som enligt bolagsordningen skall tillkomma preferensaktierna, innan utdelning å stamaktierna må äga rum, äger staten från lösesumman afdraga det belopp, som brustit i sådan utdelning.

Inför gode männen må såväl staten som bolagen framställa och grunda sina anspråk och påståenden. Gode männens beslut må ej öfverklagas. Stanna de i olika meningar, galle den mening, som de flesta omfattat, såsom gode männens beslut. Lagen om skiljemän äger ej tillämpning i fråga om det i detta mom. afsedda förfarande. Har icke, sedan ena parten med uppgift om sitt val af gode män gjort framställning hos den andra parten om utseende å dess sida af gode män, sådan åtgärd ägt rum inom tre månader, är förstnämnda part berättigad att välja gode män i den andras ställe.

2:o) Begagnar staten sin inlösningsrätt, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till utgången af år 1932 bryta och utfrakta hela de i nästföregående § bestämda malmkvantiteter, från Kiirunavaara sjuttiofem miljoner (75,000,000) ton och från Gellivare aderton miljoner sjuhundrafemtiotusen (18,750,000) ton, skall staten vid inlösen, hvarom i mom. l:o) sägs, utöfver lösesumman för aktierna lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för hvad af nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,000) ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett pris, motsvarande bolagets enligt mom. l:o) uppskattade medelvinst under åren 1920—1929 per ton malm med afdrag af det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1928—1932, skolat jämlikt Luossavaara-

108 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

Beräkningen af ifrågasatta ersättningsbelopp verkställes i brist på åsämjande af nio ojäfvige gode män, utsedde på sätt i mom. l:o) sägs, och beloppet erlägges kontant före utgången af år 1933.

§ 10.

Begagnar ej staten den i nästföregående § omförmälda lösningsrätt, äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag under femårsperioden 1933—1937 utöfver de i § 7 här ofvan bestämda malmkvantiteter bryta ytterligare i Kiirunavaara malmfält sammanlagdt femton miljoner (15,000,000) ton järnmalm samt i Gellivare malmfält tre miljoner sjuhundrafemtiotusen

(3.750.000) ton järnmalm, oberäknadt varpmalm, så ock utfrakta nämnda kvantiteter mot den i § 8 för hvarje fall bestämda frakt och under öfriga däri stadgade fraktningsvillkor.

Det åligger bolaget att under den i denna § afsedda period fördela malmfraktningen med ungefär lika kvantiteter på hvart af de fem åren.

§ 11.

Har Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke medhunnit att till utgången af år 1937 bryta och utfrakta hela de i §§ 7 och 10 här ofvan bestämda sammanlagda malmkvantiteter, från Kiirunavaara nittio miljoner (90,000,000) ton och från Gellivare tjugutvå miljoner femhundratusen

(22.500.000) ton, skall staten lämna trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält ersättning, i den mån på deras aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag belöper, för hvad af nämnda kvantiteter icke utfraktats, dock i intet fall för mera än fem miljoner (5,000,000) ton, hvarvid hvarje ton beräknas till ett pris motsvarande den vinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skäligen bör anses hafva haft å sin malmförsäljning under åren 1928—1937 med afdrag af det vinstbelopp, som, därest malmen utfraktats under åren 1933—1937, skolat jämlikt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bolagsordning å samma malm tillkomma preferensaktierna i bolaget.

I händelse af olika meningar om sagda beräkning skall uppskattning äga rum på sätt i § 9 stadgats.

Ersättningsbeloppet må, om staten sådant önskar, fördelas med en femtedel på hvart af åren 1938—1942.

109 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

§ 12.

Har staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda rätt till inlösen af stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag vid utgången af år 1932, äger staten enahanda lösningsrätt den 31 december 1942. Vill staten begagna denna lösningsrätt, göre därom tillsägelse under år 1940 hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt hos aktiebolaget Gellivare malmfält, om detta bolag då ännu består, och skall i fråga om statens rätt att återkalla sin tillsägelse, om lösesummans bestämmande och grunderna därför, om afdrag å lösesumman samt om tiden för dess erläggande, hvad i § 9 är därom stadgadt äga motsvarande tillämpning, dock att för beräkning af medelårsvinsten skall läggas till grund kvantiteten af den malm, bolaget brutit och tillgodogjort sig under tioårsperioden 1928—1937.

§ 13.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att icke exportera s. k. A-malm från utmålen n:r 16, 17 och 27 (Vaktmästarens kulle) i Kiirunavaara utöfver den kvantitet — omkring sjuhundratusen (700,000) ton —, som redan blifvit enligt ingångna kontrakt försåld för leverans från och med år 1908.

§ 14.

l:o. Därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag har att jämlikt i § 8 mom. l:o stadgad grund till staten erlägga för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något år ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda järnvägs drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala en summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp. I driftkostnaden må dock ej inräknas utgift, som, enligt hvad af järnvägens räkenskaper utrönes, föranledts allenast af persontrafik, postbefordran och transport af annat gods än bolagets.

Om staten för annans eller andras räkning än bolagets fraktar malm från Kiruna till Riksgränsen till sammanlagd myckenhet af minst trehundratusen (300,000) ton för år, skall, i stället för nyssnämnda garantibestämmelse, gälla följande. Om något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare—Riksgränsen ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anlägg-

no

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

ningskostnad för samma järnväg, skall bolaget i allt fall för sådant år betala, med ^beräkning af fraktafgiften för transporterad malmkvantitet, en summa motsvarande den på bolagets transportkvantitet i förhållande till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år bolagets transportmängd icke uppgå till den af bolaget anmälda kvantitet, skall vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnadsoch procentbelopp bolagets transportmängd i allt fall beräknas hafva utgjort den anmälda kvantiteten.

2:o. Därest något år fraktinkomsterna på järnvägen Gellivare (Malmberget)—Svartön ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för järnvägens drift och underhåll jämte fem (5) procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för samma järnväg, innefattande jämväl alla statens upplags-, lossnings- och lastningsanordningar å Svartön, skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag i allt fall för sådant år betala, med ^beräkning af fraktafgiften för å denna handel transporterad malmkvantitet, den på bolagets transportkvantiteter i förhållande till hela transportmängden på banan (person-, post- och godstrafik) proportionellt enligt vid statens järnvägar tillämpade fördelningsgrunder belöpande andel af ofvannämnda sammanlagda kostnads- och procentbelopp. Skulle ett sådant år Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag icke frakta en så stor malmkvantitet denna väg, som bolaget anmält till befordran, skola vid beräkning af bolagets andel i nämnda kostnads- och procentbelopp bolagets transportmängder i allt fall beräknas hafva utgjort de en gång anmälda kvantiteterna från Kiruna till Svartön och från Malmberget till Svartön.

3:o. Har till följd af krig eller blockad afbrott i utfraktningen af malm ägt rum, skola bolagets förpliktelser enligt denna § upphöra för den tid, afbrottet varar.

§ 15.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att af den malm, som bolaget enligt detta kontrakt äger att intill år 1933, respektive år 1938, bryta och tillgodogöra sig inom malmfälten i Kiirunavaara och Gellivare, i främsta rummet leverera hvad som, utaf de malmsorter bolaget bryter, åstundas för järn- eller ståltillverkning inom Sverige, till de priser, som efter det vid köpet i allmänhet gällande prisläge äro skäliga.

Nu stadgade skyldighet gäller endast gentemot dylik köpare, som för fullgörande af sina förpliktelser lämnar tillfredsställande bankgaranti;

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107. 111

och skall i öfrigt i afseende å bolagets leveransskyldighet enligt denna § galla följande:

a) Bolagets leveransskyldighet omfattar under första året, då leverans af malm enligt denna § äger rum, högst

tvåhundratusen (200,000) ton och under nästpåföljande år högst

fyrahundratusen (400,000) ton, hvarefter leveransskyldigheten småningom stiger, under iakttagande att därefter sammanlagda leveransskyldigheten under ett år i intet fall stiger med mer än etthundrafcmtiotusen (150,000) ton utöfver hvad bolaget under nästföregående år enligt denna § levererat.

b) I fråga om tiden för rekvisition skall gälla, att bolaget oberoende af tiden för rekvisitionen är skyldigt att leverera intill etthundratusen 100,000) ton sammanlagdt under ett år, men i öfrig! icke är skyldigt leverera, med mindre rekvisition göres,

där den enligt denna § försålda malmen uppgår eller genom rekvisitionens tillgodoseende skulle uppgå till sammanlagdt

tvåhundratusen (200,000) ton minst ett år, där den skulle uppgå till sammanlagdt

fyrahundratusen (400,000) » » två år,

där den skulle uppgå till sammanlagdt

femhundrafemtiotusen (550,000) » » tre år före det

år, då leverans skall äga rum o. s. v. med ett års höjning i rekvisitionstiden för hvarje ytterligare kvantitet af etthundrafemtiotusen (150,000) ton.

Uppstå mellan bolaget och köpare olika meningar om, huruvida det af bolaget fordrade pris är skäligt, är bolaget pliktigt att, därest Kungl. Maj:t sådant fordrar, underkasta sig afgörande af skiljemän.

§ 16.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att sörja för en i allo rationell malmbrytning samt att för sådant ändamål vidtaga lämpliga anstalter och nedlägga erforderliga kostnader. Bolaget förbinder sig jämväl att hålla all för rörelsen erforderlig egendom i godt skick äfvensom att under åren 1928—1937 icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd afyttra sådan egendom.

§ 17.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att, på sätt i Grängesberg och i Kiruna redan ägt rum, äfven i Gellivare, där den med staten pågående rättegången hittills lagt hinder i vägen för förverkligande af sådana afsikter, vidtaga åtgärder för beredande af tjänliga bostäder åt

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

arbetarna samt för öfrigt, i hvad på bolaget ankommer, söka sörja för deras trefnad.

§ 18.

Skulle under den tid, detta aftal äger bestånd, exporttull eller annan pålaga eller afgift, af hvad slag det vara må, af svenska staten påläggas järnmalm, som brytes eller exporteras, förbinder sig staten att under förra hälften af näst påfölj ande kalenderår godtgöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag hvad de af sagda grund måst slutligen vidkännas för malm, som brutits i någon uti denna öfverenskommelse afsedd fyndighet.

Därest under sagda tid något af nämnda två bolag eller aktiebolaget Gellivare malmfält måst vidkännas direkt beskattning, af hvad slag det vara må, efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med årlig inkomst uppgående till beloppet af nettovinsten för det svenska bankbolag, som under samma år haft den största nettovinsten, eller med förmögenhet uppgående till beloppet af förmögenheten hos det svenska bankbolag, som vid slutet af samma år ägt den största förmögenheten, skall staten under loppet af nästpåföljande kalenderår godtgöra detta bolag ej mindre hvad bolaget nödgats utgifva utöfver hvad det bort utgifva, därest beskattning utgått efter samma grunder som för bolag med ofvan sagda inkomst eller förmögenhet, än äfven ränta å skillnadsbeloppet efter fyra (4) procent om året; dock att, där beskattningen icke utgått efter annan eller högre grund än som gäller för bolag med en årsinkomst af en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor eller med en förmögenhet af trettio miljoner (30,000,000) kronor, godtgörelse, hvarom här är fråga, i intet fall skall äga rum.

§ 19.

Staten förbinder sig att under tiden intill 1932 års utgång, eller, om staten icke begagnat sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, intill 1937 års utgång, icke låta annan frakta för export afsedd järnmalm å järnvägen Svartön—Riksgränsen mot billigare afgifter än dem, som medgifvits Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, äfvensom att efter 1932 resp. 1937 års utgång låta bolaget frakta malm på samma villkor, som angående för export afsedd malm bestämmas för andra malmtrafikanter i Norrbotten.

§ 20.

l:o. 1 sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar skola alla Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags fånges- och åtkomst-

113 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

handlingar till fastigheter, — däri inbegripet äfven till de fastigheter, som aktiebolaget Gellivare malmfält enligt detta kontrakt skall öfverlåta till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag — nedsättas hos Sveriges riksbank såsom i taka händer mot åtagande af riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning hålla handlingarna i förvar och att ej utlämna desamma förrän efter utgången af år 1932 eller, om staten icke begagnar sin i § 9 omförmälda lösningsrätt, efter utgången af år 1937, samt med fullmakt för riksbanken att för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags räkning och på dess bekostnad låta lagfara de fastighetsfång, å hvilka lagfart icke redan blifvit för sistnämnda bolag meddelad.

De handlingar, som för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag eller aktiebolaget Gellivare malmfält grunda åtkomst till grufvor och inmutade områden, och hvilka blifvit i sammanhang med upptagande af lån för bolagen i bank nedsatta, så ock de inteckningar, som blifvit fastställda i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags eller aktiebolaget Gellivare malmfälts förlagsinteckningsbara egendom eller i sistnämnda bolags fastigheter, skola, så snart och i den mån de frigöras från å dem nu hvilande pantförbindelser, öfverlämnas till förvar åt Sveriges riksbank, mot åtagande af riksbanken att utlämna dem till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, dock ej förrän efter utgången af år 1932 resp. 1937.

2:o. All fast eller lös egendom, som enligt denna öfverenskommelse skall öfvergå till ny ägare, tillträdes den 1 januari 1908.

§ 21.

l:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält förbinder sig att icke före utgången af år 1942 öfverlåta sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till annan än trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund. Likaledes förbinder sig trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund att icke före nyss angifna tid till annan öfverlåta de aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund nu äger eller intill nämnda tid förvärfvar; dock skall denna bestämmelse icke utgöra hinder för öfverlåtelse af aktier, i den mån sådan erfordras för uppehållande af aktieägarnes antal vid lagstadgadt minimum.

2:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläda sig härmed ansvar såsom för egen förbindelse för alla de förpliktelser, som jämlikt detta kontrakt åligga Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag.

3:o. Aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund medgifva att till säkerhet för samtliga deras förbindelser Bill. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 15

114 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 107.

enligt detta kontrakt med undantag för det i § 22 gjorda åtagande, de uti mom. l:o omförmälda aktier må utgöra pant; skolande i fråga om pantsättningen gälla hvad i mom. 4:o stadgas.

4:o. För att trygga statens rätt till inlösen enligt §§ 9 och 12 så ock till fullgörande af den i nästföregående mom. omförmälda pantsättning skola i sammanhang med detta kontrakts undertecknande å statens vägnar de aktier, tillsammans minst trettioniotusen åttahundrafemtiotvå (39,852) stycken, i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, som tillhöra trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund samt aktiebolaget Gellivare malmfält, försedda med öfverlåtelser in blanko, nedsättas såsom i taka händer hos Sveriges riksbank, med fullmakt för riksbanken att, sedan staten visat sig hafva erlagt stadgad lösen för aktierna, öfverlämna dem med ifylld öfverlåtelse till staten, samt mot åtagande af riksbanken

att, så länge statens rätt till inlösen består, hålla aktierna i förvar och icke till annan utlämna desamma;

att hvarje år, sedan ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag hållits, till trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och aktiebolaget Gellivare malmfält utlämna föregående års vinstkuponger till hvardera bolagets aktier, dock att, om staten med laga kraft ägande dom visar, att staten på grund af detta kontrakt äger fordran, för hvilken aktierna jämlikt mom. 3:o häfta såsom pant, staten är berättigad att utbekomma vinstkuponger till så stort antal, som fordras till täckande af dess fordran, samt

att, om tiden för statens lösningsrätt gått till ända utan att staten begagnat sig af samma rätt, samt staten vid denna tidpunkt icke äger fordran, för hvilken aktierna häfta såsom pant, tillhandahålla hvartdera bolaget dess aktier.

§ 22.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förbinder sig att inskränka exporten af malm från de Grängesbergs grufaktiebolag tillhöriga grufvor i Grängesberg, så att densamma efter år 1908 ej öfverstiger sexhundrafemtiotusen (650,000) ton samt efter år 1917 ej öfverstiger fyrahundrafemtiotusen (450,000) ton årligen.

Denna förbindelse gäller äfven för det fall, att Grängesbergs grufaktiebolags grufvor skulle komma i annan ägares hand. Varder denna förbindelse under något år öfverträdd, skall trafik aktiebolaget under påföljande år till staten erlägga ett vite, beräknadt efter fem (5) kronor per

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107. 115

ton för hvarje ton malm, som utöfver den stadgade maximikvantiteten blifvit exporterad.

§ 23.

Staten utfäster sig att, om staten begagnar sig af den i §§ 9 och 12 här ofvan angifna lösningsrätt, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla den hos Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anställda personal äfvensom att svara för fortsatt utbetalning af då utgående, till beloppet rimliga pensioner och understöd åt tjänstemän och arbetare, som varit anställda vid nämnda bolag.

§ 24.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förbinder sig att för tiden från och med år 1908 till G. E. Broms’ rättsinnehafvare utbetala den royalty, som enligt aftal den 11 februari och den 20 maj 1903 häftar ej mindre vid bolagets förutvarande egendom än äfven vid den egendom, bolaget enligt denna öfverenskommelse förvärfvar af aktiebolaget Gellivare malmfält; dock att staten ikläder sig ifrågavarande förpliktelse beträffande den malm, som staten enligt detta kontrakt kan komma att bryta i Luossavaara malmfält.

Staten ikläder sig vidare, för tiden från och med år 1908, betalningsskyldighet för den i omförmälda aftal bestämda royalty, i hvad den hvilar på Mertainens grufaktiebolags nuvarande egendom.

§ 25.

l:o) Den mellan kronan, å ena, och aktiebolaget Gellivare malmfält m. fl., å andra sidan, anhängiga rättegång angående rätt till vissa inmutningar, i hvilken rättegång Svea Hofrätt gifvit dom den 23 februari 1906, nedlägges till alla delar, och parterna bära hvar sina kostnader för samma rättegång.

2:o) Denna öfverenskommelse utgör icke hinder för upplösning af aktiebolaget Gellivare malmfält, så snart bolaget anser sådant lämpligt, dock att detta icke verkar någon inskränkning i trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösunds förbindelser enligt detta kontrakt eller rubbning i den pantsättning, som enligt § 21 här ofvan ägt rum.

116 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107.

§ 26.

Staten berättigas att taga del af alla undersökningar, Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag anställt eller kommer att anställa rörande malmtillgången såväl i Luossavaara och Kiirunavaara som i Gellivare, äfvensom att själf låta anställa sådana undersökningar, i den mån det kan ske utan att arbetet i grufvorna därigenom hindras eller uppehälles.

§ 27.

Genom detta kontrakt upphäfves med 1907 års utgång den emellan staten, å ena, och Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, å den andra sidan, den 2 juli 1898 ingångna öfverenskommelse. Till ytterligare säkerhet för uppfyllande af bolagets förbindelser enligt förevarande kontrakt skall intill år 1938 hos staten kvarblifva det intecknade skuldebref å två miljoner (2,000,000) kronor, som af bolaget öfverlämnats till staten såsom säkerhet för ett i sagda öfverenskommelse stadgadt vite, hvaremot de såsom pant för samma öfverenskommelse till staten aflämnade depositionsbevis å en miljon femhundratusen (1,500,000) kronor skola, jämlikt § 4 här ofvan, tillställas trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund.

§ 28.

Där enligt stadgande i denna öfverenskommelse tvist skall afgöras af skiljemän, skola, för såvidt icke här ofvan annorlunda bestämts, skiljemännen vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att hvardera parten utser en och öfverståthållareämbetet i Stockholm den tredje.

§ 29.

De rättigheter, som på grund af detta kontrakt tillkomma Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag må icke utan statens samtycke å annan öfverlåtas.

rande

gång,

inom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Förestående aftal antages härmed under förutsättning af vederböbolagsstämmors godkännande inom nästkommande juni månads utmen upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af staten samma tid godkännes.

Stockholm den 7 mars 1907.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund Vollrath Tham.

Aktiebolaget Gellivare malmfält Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag Vollrath Tham.

Bevittnas:

C. H. Byström. G. Lagerhjelm.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

119 Bilaga n:r 1 till § 1 i kontraktet.

Bolagsordning

för

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag.

Nuvarande lydelse.

§ I-

Detta bolag är grundad^ på aktier med begränsad ansvarighet i enlighet med Kungl. förordningen angående aktiebolag den 6 oktober 1848 och benämnes »Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag».

§ 2.

Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och angränsande orter inom Norrbottens län idka grufdrift, så ock att bedrifva malmförädlingsverksamhet jämte annan i samband med grufdriften stående rörelse.

Bolaget må, där sådant för dess rörelse finnes tjänligt, ikläda sig borgen.

§ 3.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

I enlighet med § 1 i kontraktet ändrad lydelse.

§ I-

(Oförändrad.)

§ 2.

Bolagets ändamål är att å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och andra orter inom Norrbottens län idka grufdrift, så ock att bedrifva malmförädlingsverksamhet jämte annan i samband med grufdriften stående rörelse.

§ 3.

(Oförändrad.)

120 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107'.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

§ 4.

Bolagets aktiekapital, som kan vara fördeladt å stamaktier och preferensaktier, skall utgöra minst åtta millioner kronor och högst tjugufyra millioner kronor. Aktiens belopp skall utgöra ett tusen kronor.

Bolaget må icke träda i verksamhet, förrän minimikapitalet blifvit till fullo inbetaldt. Därutöfver må inom ofvan stadgade begränsning nya aktier efter bolagsstämmas därom, i den ordning § 22 säger, fattade beslut utgifvas; och äger förutvarande aktieägare, i förhållande till förut ägande aktier, företrädesrätt till öfvertagande af de aktier, som sålunda utgifvas. Nya aktier skola kontant inbetalas vid teckningen, för att denna skall anses giltig.

Därest rörelsens behof sådant kräfver, må bolaget inom ofvan stadgade begränsning utgifva preferensaktier till belopp ej öfverstigande hälften af utgifna stamaktier, hvilka preferensaktier, löpande med högst åtta procent årlig utdelning, medföra företrädesrätt framför öfriga aktier, icke allenast till nämnda utdelning af bolagets årliga vinst än ock vid bolagets upplösning till återbekommande af aktiebeloppet; och äger bolaget att efter utlottning inlösa större eller mindre antal af preferensaktierna, dock med iakttagande däraf att bolagets tillgångar icke må i vidsträcktare mån för in-

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvåhundrafyiiio millioner kronor, och skall hvarje aktie lyda å ett tusen kronor.

Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier, med lika många af hvardera serien.

I f råga om den preferensaktierna åtföljande rätt till utdelning, hvilken ej inträder förrän beträffande 1908 års vinst, gäller, att för tiden från och med 1908 till och med 1937 preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till en årlig utdelning af bolagets vinst med ett belopp, motsvarande här nedan stadgade afgift å hälften af den under ifrågavarande tid uti bolagets grufvor i Kiirunavaara och Gellivare brutna och därifrån bortförda malm, dock att häri ej skall inbegripas s. k. varpmalm — hvarmed förstås sådant malmhaltigt berg, som faller vid brytningen af malmen eller måste brytas för att göra malmen åtkomlig, men är för fattigt att kunna med fördel i oberedt skick exporteras.

Sagda afgift skall utgå för åren 1908—1927 med en krona per ton malm från Kiirunavaara samt 50 öre per ton malm från Gellivare, för närmast följande femårsperioden med resp. en krona 50 öre och 75 öre samt för den ytterligare därpå följande femårsperio-

121 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

lösningen användas än att sådant öfverskott finnes, som i § 7 sägs. Verkställd utlottning af preferensaktier skall kungöras i allmänna tidningarna.

§ 5.

o

A hvarje aktie utfärdas aktiebref, ställdt till viss man och med den lydelse i öfrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma beslutas; kunnande dock, där aktieägare så önskar, flera aktier i ett aktiebref sammanföras. Aktiebref skall tydligen utmärka, huruvida det afser stamaktie eller preferensaktie.

den med resp. två kronor och en krona.

Utöfver nu bestämda afgift skola preferensaktierna icke för perioden 1908—1937 medföra någon rätt till utdelning, dock att, försävidt under ett eller flera år nyss sagda utdelning icke kunnat lämnas, preferensaktiernas ägare äro berättigade att af följande års vinst bekomma hvad däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum.

Af den vinst, som bolagets verksamhet under tiden efter 1937 må lämna, äga preferensaktierna och stamaktierna bekomma utdelning med lika rätt.

För preferensaktiernas innehafvare gälla dessutom, med afseende å rätt att deltaga i val af styrelse och revisorer äfvensom att i öfrigt utöfva rösträtt å bolagsstämma, de inskränkningar, som i §§ 10, 14 och 17 här nedan stadgas.

§ 5.

o

A hvarje aktie utfärdas aktiebref, ställdt till viss man och med den lydelse i öfrigt och de underskrifter å bolagets vägnar, som vid bolagsstämma beslutas; kunnande dock, där aktieägare så önskar, flera aktier i ett aktiebref sammanföras. Aktiebref skall tydligen utmärka, huruvida det afser stamaktie eller preferensaktie.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

122 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

Med hvarje aktiebref följa tjugu vinstutdelningskuponger, betecknade med N:ris 1—20, jämte talong.

Efter inlösen af dessa kuponger utlämnas, mot talongens aflämnande, ytterligare tjugu vinstutdelningskuponger jämte ny talong och förfares allt framgent på samma sätt.

§ 6.

Aktie må förutom af Trafikaktiebolaget Grängesberg—'Oxelösund

ägas eller innehafvas endast af svensk undersåte eller svenskt bolag, i hvars bolagsordning finnes föreskrifvet, att aktie eller andel i bolaget ej må utan Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller innehafvas af utländing.

Alla aktier skola af bolagets styrelse i nummerföljd införas i en för sådant ändamål inrättad, för en hvar vid anfordran tillgänglig registerbok, uti hvilken för hvarje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och hemvist samt de med äganderätten skeende förändringar, som hos styrelsen anmälas.

Har äganderätt till aktie genom öfverlåtelse, arf eller annat laga fång öfvergått till ny ägare, vare denne, efter det han hos bolagets styrelse anmält och styrkt sin åtkomst till aktien, så ock, där hans nationalitet icke är för styrelsen känd, företett bevis därom, att han är svensk undersåte och, där annat svenskt bolag än Trafikaktiebolaget Gränges-

Ändrad lydelse.

§ 6.

Preferensaktie må endast ägas af svenska staten, dock att staten må till annan öfverlåta aktie, om och i den mån sådant fordras, för att antalet aktieägare icke skall nedgå under lagstadgadt minimiantal.

Stamaktie må förutom af svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ägas eller innehafvas endast af svensk undersåte eller svenskt bolag, i hvars bolagsordning finnes föreskrifvet, att aktie eller andel i bolaget ej må utan Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller innehafvas af utländing:.

Alla aktier skola af bolagets styrelse i nummerföljd införas i en för sådant ändamål inrättad, för en hvar vid anfordran tillgänglig registerbok, uti hvilken för hvarje aktie upptages aktietecknarens namn, yrke och hemvist samt de med äganderätten skeende förändringar, som hos styrelsen anmälas.

Har äganderätt till aktie genom öfverlåtelse, arf eller annat laga fång öfvergått till ny ägare, vare denne,

ICungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 123

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

berg—Oxelösund förvärfvat aktie, företett bevis, att i sådant bolags ordning finnes föreskrifvet, att aktie eller andel i bolaget ej må utan Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller innehafvas af utländing, berättigad att efter företeende af aktiebref få förhållandet i registerboken antecknadt och att därefter åtnjuta delägarerätt i bolaget.

§ 7.

Så länge bolagets verksamhet fortfar och innan alla dess gällande skulder blifvit godtgjorda, må vidare utdelning emellan bolagsmännen icke göras, än att, enligt sista bokslut och det ej äldre än för näst föregående år, öfverskott finnes, motsvarande minst två procent af tecknade aktiekapitalet.

§ 8.

Aktie är i förhållande till bolaget odelbar, hvadan, om flera blifva gemensamt ägare af en aktie, de må allenast genom en person sin rätt i bolaget utöfva och bevaka.

efter det han hos bolagets styrelse anmält och styrkt sin åtkomst till aktien, så ock, där hans nationalitet icke är för styrelsen känd, företett bevis därom, att han är svensk undersåte och, där annat svenskt bolag än Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund förvärfvat aktie, företett bevis, att i sådant bolags ordning finnes föreskrifvet, att aktie eller andel i bolaget ej må utan Kungl. Maj:ts medgifvande ägas eller innehafvas af utländing, berättigad att efter företeende af aktiebref få förhållandet i registerboken antecknadt och att därefter åtnjuta delägarerätt i bolaget.

§ 7.

(Oförändrad.)

§ 8.

(Oförändrad.)

124 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

125 Kungl. Maj:ts Nåd.

Nuvarande lydelse.

Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bolagets förvaltning, som å bolagsstämma varda styrelsen meddelade.

Därjämte äger Kungl. Maj:t utse en person att vara ledamot af bolagets styrelse.

§ 11-

Bolagets firma tecknas af den eller de styrelseledamöter, som därtill af styrelsen utses.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva, skola för fullgörande af bolagets därpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

Proposition N:o 107.

Ändrad lydelse.

å bolagsstämma. För tiden från och med år 1938 välja innehafvarna af berörda aktier samt innehafvarna af preferensaktierna, hvar serie för sig, å bolagsstämma lika antal styrelseledamöter. Beslutar bolagsstämma, att val af suppleanter för styrelseledamöterna skall äga rum, gälle med afseende ä sådant val hvad här om val af styrelseledamöter är stadgadt.

Styrelsen har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående bolagets förvaltning, som å bolagsstämma varda styrelsen meddelade.

§ 11-

Bolagets firma tecknas af den eller de styrelseledamöter, som därtill af styrelsen utses; dock att, intill år 1938 reverser, pantförskrifning ar, borgensförbindelser och kreditaftal för att vara gällande skola vara undertecknade jämväl af den utaf Kungl. Maj:t utsedde styrelseledamoten.

Alla skriftliga afhandlingar, som styrelsen för bolaget ingår, skola undertecknas å bolagets vägnar och med utsättande af dess antagna benämning, vid äfventyr att eljest styrelsens ledamöter, som afhandlingen underskrifva, skola för fullgörande af bolagets därpå grundade förbindelse ansvara såsom för egen skuld, en för alla och alla för en.

126 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

§ 12.

Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande direktör. Den sammanträder på kallelse af ordföranden eller verkställande direktören så ofta ärendenas behandling sådant fordrar.

Styrelsen må ej fatta beslut, därest ej minst halfva antalet ledamöter äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter hufvudtalet och besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet, Om vid uppkommen meningsskiljaktighet de afgifna rösterna utfalla med lika antal mot hvarandra, skall den mening, som biträdes af ordföranden, gälla såsom styrelsens beslut.

Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som justeras af ordföranden och en annan af styrelsen därtill utsedd ledamot.

§ 13.

Verkställande direktören har att ställa sig till efterrättelse den instruktion, som af styrelsen för honom utfärdas.

Han är jämväl, utan särskilt bemyndigande af styrelsen, behörig

§ 12.

Styrelsen utser inom sig ordförande och verkställande direktör. Den sammanträder på kallelse af ordföranden eller verkställande direktören så ofta ärendenas behandling sådant fordrar; och skall den af Kungl. Maj:t utsedde styrelseledamoten eller vid förfall för honom hans suppleant bevisligen kallas till hvarje styrelsesammanträde i god tid förut.

Styrelsen må ej fatta beslut, därest icke minst halfva antalet ledamöter äro närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen räknas rösterna efter hufvudtalet och besluten bestämmas genom enkel röstpluralitet. Om vid uppkommen meningsskiljaktighet de afgifna rösterna utfalla med lika antal mot hvarandra, skilje lotten dem emellan.

Vid styrelsens sammanträden skall alltid föras protokoll, som justeras af ordföranden och en annan af styrelsen därtill utsedd ledamot.

§ 13.

(Oförändrad.)

127 Kung1. Maja» Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

att, själf eller genom ombud, tala och svara för bolaget samt att å bolagets vägnar emottaga stämningar och andra rättsliga meddelanden.

§ 14.

Bolagets rörelseår räknas från och med den 1 januari till och med den 31 december. De öfver bolagets rörelse förda räkenskaperna skola således för hvarje år under den 31 december i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställd t före utgången af mars månad påföljande år.

Granskningen af bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet upprättats, ofördröjligen verkställas af tre därtill utsedda revisorer, af hvilka två utses af aktieägarne å ordinarie bolagsstämma och en jämte suppleant för honom förordnas af Kungl. Maj:t.

Styrelsen skall till revisorerna öfverlämna skriftlig berättelse om bolagets förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning af tillgängliga vinstmedel.

Öfver granskningen afgifves skriftlig berättelse, däri ansvarsfrihet för

Ändrad lydelse.

§ 14.

Bolagets rörelseår räknas från och med den 1 januari till och med den 31 december. De öfver bolagets rörelse förda räkenskaperna skola således för hvarje år under den 31 december i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställdt före utgången af mars månad påföljande år.

Granskningen af bolagets räkenskaper och förvaltning skall, sedan bokslutet upprättats, ofördröjligen verkställas af därtill utsedda revisorer, lwilka för tiden intill år 1938 utses: två jämte en suppleant för dem, af innehafvarne af stamaktierna d ordinarie bolagsstämma och en jämte suppleant för honom af Kungl. Maj:t.

För tiden från och med år 1938 välja innehafvarne af preferensaktierna och af stamaktierna, hvar serie för sig, ä bolagsstämma två revisorer jämte en revisorssuppleant.

Styrelsen skall till revisorerna öfverlämna skriftlig berättelse om bolagets förvaltning och ställning jämte förslag till utdelning af tillgängliga vinstmedel.

Öfver granskningen afgifves skrift-

o o O

lig berättelse, däri ansvarsfrihet för

128 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

styrelsen skall antingen tillstyrkas eller afstyrkas, ägande revisorerna att i afseende å vinstens fördelning äfvensom beträffande bolagets blifvande förvaltning framställa de förslag, hvartill de finna anledning.

Revisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen aflämnas före utgången af april månad och därefter hållas för aktieägarne tillgänglig å bolagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma.

De revisorer, som skola af aktieägarne utses, väljas första gången å konstituerande bolagsstämma och därefter årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma. De äga att, under den tid för hvilken de sålunda äro valda, när helst de önska, taga kännedom om bolagets räkenskaper och förvaltning.

§ 15.

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.

Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen under maj månad.

Extra bolagsstämma kan af styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter sådant föranleda. Därest innehafvare af aktier för minst en tiondedel af tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas sammankallande eller därest

Ändrad lydelse.

styrelsen skall antingen tillstyrkas eller afstyrkas, ägande revisorerna att i afseende å vinstens fördelning äfvensom beträffande bolagets blifvande förvaltning framställa de förslag, hvartill de finna anledning.

Revisionsberättelsen, jämte därtill hörande handlingar, skall till styrelsen aflämnas före utgången af april månad och därefter hållas för aktieägarne tillgänglig å bolagets kontor i Stockholm intill ordinarie bolagsstämma.

De revisorer, som skola af aktieägarne utses, väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie bolagsstämma. De äga att, under den tid för hvilken de sålunda äro valda, när helst de önska, taga kännedom om bolagets räkenskaper och förvaltning.

§ 15.

Bolagsstämma skall hållas i Stockholm.

Ordinarie bolagsstämma sammanträder årligen senast under maj månad.

Extra bolagsstämma kan af styrelsen sammankallas, då viktiga angelägenheter sådant föranleda. Därest innehafvare af aktier för minst en tiondedel af tecknade aktiekapitalet förena sig i yrkande om extra bolagsstämmas sammankallande eller därest

129 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

revisorerna sådant begära, vare styrelsen pliktig att inom fjorton dagar, efter det dylik anmälan skriftligen och med utsättande af det ärende, som skall förekomma å stämman, blifvit gjord, utfärda kallelse till extra bolagsstämma.

Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade att själfva utfärda kallelse till bolagsstämma.

Kallelse till såväl ordinarie som extra bolagsstämma utfärdas genom kungörelse, som införes tre gånger i allmänna tidningarna samt den eller de tidningar, bolaget å ordinarie bolagsstämma må hafva beslutit, första gången högst en månad och minst fjorton dagar före stämman.

I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden, som vid stämman skola förekomma. Ärende, hvarom sådan uppgift ej meddelats, må ej å stämman handläggas. Hvad nu är sagdt om extra bolagsstämma galle ock om ordinarie bolagsstämma, där fråga är om sådant ärende, som i § 22 omförmäles.

§ 16.

Bolagsstämma representerar samtliga aktieägare, i följd hvaraf därvid lagligen fattadt beslut är för bolaget bindande. Ordförande för bolagsstämma väljes af närvarande aktieägare efter hufvudtalet. öfver hvad

CJ

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami.

revisorerna sådant begära, vare styrelsen pliktig att inom fjorton dagar, efter det dylik anmälan skriftligen och med utsättande af det ärende, som skall förekomma å stämman, blifvit gjord, utfärda kallelse till extra bolagsstämma.

Undandrager sig styrelsen att på revisorernas yrkande sammankalla bolagsstämma, vare revisorerna oförhindrade att själfva utfärda kallelse till bolagsstämma.

Kallelse till såväl ordinarie som extra bolagsstämma utfärdas genom kungörelse, som införes tre gånger i allmänna tidningarna samt den eller de tidningar, bolaget å ordinarie bolagsstämma må hafva beslutit, första gången högst en månad och minst fjorton dagar före stämman.

I kallelse till extra bolagsstämma skall meddelas uppgift å de ärenden, som vid stämman skola förekomma. Ärende, hvarom sådan uppgift ej meddelats, må ej å stämman handläggas. Hvad no är sagdt om extra bolagsstämma galle ock om ordinarie bolagsstämma, där fråga är om sådant ärende, som i § 22 omförmäles.

§ 16.

(Oförändrad.)

1 Afd. 84 Höft.

130 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse.

vid stämman förekommer skall föras protokoll, hvilket justeras af ordföranden jämte den eller de vid stämman närvarande aktieägare, som därtill af stämman utses.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen af honom själf eller ock af hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför af den, som af Kungl. Maj:t därtill förordnas.

§ 18.

Omröstning vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Utgången bestämmes genom enkel röstpluralitet, utom i de fall, som i § 22 omnämnas. Erhålla vid val två eller flera personer lika antal röster, skiljer lotten dem emellan. Utfalla eljest lika antal röster för skilda meningar, gäller den mening, som biträdes af ordföranden vid stämman.

Ändrad lydelse.

§ 17.

Aktieägares talan vid bolagsstämma må föras antingen af honom själf eller ock af hans befullmäktigade ombud eller annan laga ställföreträdare.

Tillhör aktie svenska staten, föres talan därför af den, som af Kungl. Maj:t därtill förordnas.

Till och med år 1937 medföra preferensaktier endast en röst för tio aktier. Från och med år 1938 ätnjutes för hvarje aktie en röst, dock att vid beslut rörande användningen af 1937 års vinstmedel rösträtten för preferensaktier är begränsad på sätt i näst föregående punkt är sagdt.

§ 18.

Omröstning vid bolagsstämma sker öppet, dock att val verkställas med slutna sedlar, därest någon aktieägare sådant yrkar. Om vid uppkommande meningsskiljaktighet de afgifna rösterna utfalla med lika antal mot hvarandra, skilje lotten dem emellan

131 Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 107.

Nuvarande lydelse.

Ändrad lydelse.

§ 19.

Vill aktieägare framställa förslag till behandling vid ordinarie bolagsstämma, skall förslaget, för att kunna å stämman förekomma, skriftligen affattadt, till styrelsen aflämnas före utgången af mars månad.

Öfver sådant förslag skall styrelsen till bolagsstämman afgifva skriftligt yttrande.

§ 20.

Vid ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

l:o) val af ordförande vid stämman ;

2:o) de i styrelsens och revisorernas berättelse förekommande frågor;

3:o) bestämmande af vinstutdelning;

4:o) val af styrelseledamöter och revisorer;

5:o) val af suppleanter för styrelseledamöter och för revisorer till sådant antal, som stämman aktar nödigt;

6:o) öfriga af bolagsstämmans pröfning beroende ärenden;

7:o) fråga, som blifvit af aktieägare väckt i den ordning, som i § 19 sägs, eller som af styrelsen kan varda framställd.

Minst åtta dagar före stämman skall å bolagets kontor i Stockholm tillhandahållas aktieägarne uppgift å de ärenden, hvilka skola å stämman förekomma.

§ 19.

(Oförändrad.)

§ 20.

(Oförändrad.)

132 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nuvarande lydelse. Ändrad lydelse.

§ 21.

I händelse af vägrad ansvarsfrihet för styrelsen, skall bolagsstämma besluta, huru bolagets talan mot styrelsen skall föras. Har talan mot styrelsen ej blifvit anställd inom natt och år, från det ordinarie stämman hölls, skall så anses, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.

§ 22.

Mom. 1. Beslut om sådan ändring af bolagsordningen, att aktier med företrädesrätt må utfärdas, vare ej giltigt, med mindre samtliga aktieägarne förenat sig därom, eller beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst tre fjärdedelar af de röstande, med ett sammanlagdt aktiebelopp af minst tre fjärdedelar af hela aktiebeloppet.

Mom. 2. Beslut om ändring af §§ 2, 6, 10 sista stycket, 14 eller 17 eller detta moment, om försäljning af bolaget tillhörig grufva, eller del däraf, om bolagets upplösning, eller om nedläggande af grufdriften, vare ej giltigt med mindre, vare sig beslutet fattats å två på hvarandra följande bolagsstämmor, däraf minst en ordinarie, och å den stämma, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af de röstande, samt be-

§ 21.

(Oförändrad.)

§ 22.

Beslut om ändring af bolagsordningen, om utsläppande af aktier utöfver minimikapitalet, om försäljning af bolaget tillhörig fast egendom eller grufva eller del däraf, om bolagets upplösning eller om nedläggande af grufdriften vare ej giltigt, med mindre beslutet blifvit af Kungl. Maj:t godkändt.

133 Kungl. Majita Nåd. Proposition N:o 107.

134 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Bilaga n:o 2 till § 1 i kontraktet.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags fasta egendom.

241,16 hektar mark i Jukkasjärvi socken, afsöndrad från kronopark vid Kiruna och hvilken är intecknad för kronor 2,000,000: — enligt skuldebref af den 18/n 1901 till Kungl. Maj:t och kronan.

Stockholm i mars 1907.

Luossavaara— Kiirunavaara aktiebolag. Vollrath Tham.

Förteckning öfver Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags utmål och inmutningar.1)

c

A

Kiirunavaara malmfält.

Utmål: * *

Fyndigheten n:o 1,

') Öfverensstämmande med af vederbörande bergmästare lämnade uppgifter.

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

A Tuollavaara malmfält.

Utmål.

*Hedvig. Summa 1 st. utmål. *

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

136 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Ä Kiirunavaara malmfält. Inmutningar:

*Kirunavaara n:o 74, *Kiirunavaara n:o 93,

Summa 33 st. utmål.

Inmutningar:

^Kronprinsen. *Björnen *Löjtnanten

Summa 3 st. inmutningar.

I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

137 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Syväjärvi-Nokutusvaara-Haukivaara malmfält.

Utmål:

Kalix.

Kung Oscar öfverste! öjtnanten Augusta

Piteå *Gustaf * Anna *Henry

Summa 15 st.

*Hilarius.

*Nestor

*Maria

*Amanda

*Astrid

*Märtha

*Sonja

utmål.

Total 133 st. utmål och

15 » inmutningar.

Stockholm i Mars 1907.

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag. Vollrath Tham.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags bokförda värden den 31 december 1906.

å:

Grufvor...................kronor 16,611,787:35

Fastigheter.................. » 116,500: —

Bostäder................... » 1,647,354:82

Mekaniska och elektriska anläggningar...... » 714,719:52

Järnvägsvagnar................ » 1,300,000: —

Anläggningen i Narvik............. » 8,203,268:72

Malmlager i Kiruna och Narvik......... » 756,399:04

Inventarier.................. s 191,571:12

Materialier och förråder............ » 330,363:45

Kronor 29,871,964: 02

Stockholm i mars 1907.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. * *

_ Vollrath Tham.

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft.

138 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags

Inventarier den 31/12 1906.

Dynamo och andra maskiner .... kronor 63,560: —

Järnvägsvagnar.......... » 80,020: so

Brandredskap.......... » 11,613: —

Hästar och körredskap...... » 11,130:87

Diverse inventarier vid grufvorna och

i bostäderna.......... » 25,246:75 kronor 191,571: 12

Materialier och förråder den 31/12 1906.

Timmer och virke........

Järn- och stålvaror........

Räls med tillbehör........

Stenkol m. m...........

Sprängämnen..........

Tegel och cement.........

Borrmaskiner och reservdelar . . .

Banvagnsdelar och linor......

Diverse förrådsartiklar.......

kronor 162,388: 25 » 46,657:26

» 4,076:50

» 27,161: —

» 15,583:67

» 4,059:72

» 18,227:60

» 15,126:48 *

* 37,082: 97 kronor 330,363: 45

Kronor 521,934: 57

Stockholm i mars 1907.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. Vollrath Tham.

Kung!. Maj.-ts Nåd. Proposition N:o 107.

139 Bilaga till § 3 i kontraktet.

Förteckning öfver Aktiebolaget Gellivare Malmfälts egendomar.

I Gellivare socken:

5/32 mantal frälse Robsahm n:o 1.

IV32 mantal Vassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5 6 tunnland inägor, afsöndrade från 1 4 eller Gellivare n:o 5.

3/64 mantal Petersberg n:o 1 eller Gellivare n:ris 1 och 2. 21 /

/8 mantal Vassara n:o

/ 512 1/l28 7/128 X/64 9/64

Vassara n:o 4 eller Gellivare n:o 5.

6.

V32

Wuortnuvuoma n:o Björkudden n:o 1.

1.

I Öfver-Luleå socken:

Holmfors tegelbruk, såg och kvarn. *V128 mantal Buddbyn n:o 4.

13/l28

V32

il 64 764 19/128 19/128 Ve

13/32

n/l024 172560 39/4096

7.

Legoträsk n:o 1.

Alternäs » » »

Kopparberg» Bläslandet » Buddbyn » » »

skogsskiften.

/ Råneå socken:

9132 mantal Rörviken n:o 1. 3/16 » Hedträsk » »

140 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

I Neder-Luleå socken:

o

A Svartön:

Lägenheten Bältet n:o 3 om 10,3873 hektar, afsöndrad från 1/i6 mantal Björsbyn n:o 5.

Lägenheten Bältet n:o 4 om 8,4397 hektar, afsöndrad från 13/256 mantal Björsbyn n:o 5.

En lägenhet om 73,7990 hektar, afsöndrad från 37/128 mantal Björsbyn n:o 6.

Lägenheten Svartklefven n:o 1 om 32,17 hektar, afsöndrad från Bältet n:o 3 under Vi6 mantal Björsbyn n:o 5 och Bältet n:o 4 under 13/256 mantal Björsbyn n:o 5, samt från lägenhet 73,799 hektar under 37/'i28 mantal Björsbyn n:o 6.

Ett område om 3,8630 hektar på Svartöberget.

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält.

Vollrath Tham.

Förteckning- öfver Aktiebolaget Gellivare Malmfälts utmål

och inmutningar.1)

Västra Sveriges väl.

Norra Fredrikas skärpning.

Södra Ludvig.

östra Hertigen af Uppland.

Södra Johan.

östra Johannes n:o 4.

Södra Berndes. östra Charlotta.

Nordöstra af Smidt.

Sydvästra d:o.

Sydvästra Hvitåfors.

Sydöstra Ridderstolpe. *)

*) Öfverensstämmande med af

Utmål:

Östra Hertigen af Östergötland. Västra Sel et.

Västra Ludvig.

Västra Viktor Kjellberg.

Södra d:o.

Norra Selet.

Norra Hedvig.

Östra Hermelin.

Södra gamla baron.

Norra Qvensel.

Nya södra berginästargrufvan. Erik n:o 2 eller Västra Erik.

rbörande bergmästare lämnade uppgifter.

141 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Hoppet n:o 4 eller östra Hoppet, östergrufvan n:o 2.

Norra Strömsund.

Södra Eugen.

Norra Viktor Kjellberg.

Västra Hedvig.

Norra Eugenia.

Nya östra Gunilla, östra Norrbotten, östra Haldo Stråle.

Mellersta Nils.

Norra Johan.

Nordvästra Välkomman.

Sydvästra d:o.

Sydöstra d:o.

Nordöstra d:o.

Norra von Linné, östra d:o.

Södra d:o.

Norra gamla baron.

Västra d:o.

Norra nya baron.

Västra d:o.

östra d:o.

Södra d:o.

Västra Nya baron n:o 3.

Södra Martha.

Norra Hermelin.

Västra d:o.

Nya Norra Hermelin, östra Meldercreutz.

Västra Johannes n:o 1.

D:o n:o 4.

östra Johannes n:o 1.

Mellersta Västra Johannes, östra Hertigen af Skåne.

Norra Prins Oscar, östra d:o. östra Desideria.

Norra Josefina.

Nya Norra Josefina.

Västra Josefina.

Södra d:o.

Nya Södra Lars.

Södra Lars. östra d:o.

Norra Hertigen af Uppland. V ästra d:o.

Södra d:o.

Norra Sofia Albertina. Västra d:o.

Södra d:o.

Östra Kronan.

Södra Vulcan.

Nj 'a östra Vulcan.

Norra Svärdet.

Västra d:o.

östra Thingvallskulle.

Södra d:o.

Nya Södra d:o.

Norra Nordstjärnan.

Västra d:o.

Västra Norrbotten, östra Ludvig.

Norra Norrbotten, östra Sveriges väl.

Västra Sofia.

Norra Leipzig.

Västra d:o.

Norra Alliansen.

Södra Allmänna freden. Södra Alliansen.

Norra Dennevitz. östra d:o.

Västra Eugenia.

Nya Norra Dennevitz.

Nya Sydvästra Ridderstolpe. Norra Frans.

Östra Råneå.

Östra Johannes n:o 3.

142 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Västra Gustaf Vasa.

Norra Robsahm.

Västra clio. östra d:o.

Södra d:o.

Norra Carl Sparre.

V ästra d:o.

östra d:o.

Södra d:o.

Södra Gustaf Vasa. östra Bergmästargrufvan.

Södra d:o.

Västra Qvensel.

Västra Fredrikas skärpning. Södra d:o.

Norra Kapten.

Västra d:o. östra d:o. östra Gunilla.

Södra d:o.

Norra Printzsköld.

Södra d:o.

Nya Södra Printzsköld.

Södra Hertigen af Östergötland. Nya Norra d:o.

Västra Prins Oscar, östra Tom.

Västra Partha.

Norra Wilhelm.

* östra Karlavagnen.

* Norra Lars.

* Södra August.

* Norra Mary.

* Södra d:o.

* Södra Hertigen af Skåne.

* Nya Södra Hertigen af Östergötland.

* Norra Hertigen af Dalarna.

* Viktoria.

* Norra Partha.

* Norra Fahian.

* Västra af Forselles.

* östra Pehr Malmsten.

* Södra Dennevitz.

* Nya Norra Partha.

* Malmberget n:o 2.

* Biskop.

* östra Eugenia.

* Parvavaara.

* Katarina.

* Malmberget n:o 11.

* Norra Haldo Stråhle.

Bäckgrufvan.

Helmersgrufvan.

* Nya Norra Wilhelm.

* Dygve.

Robert.

* Södra Thom.

Summa 161 utmål.

Inmutningar:

* I dessa utmål och inmutningar äger kronan jordägarandelen.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

143 Summa 34 st. inmutningar.

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält. Vollrath Tharn.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts bokförda värden den 31 december 1906.

å grufvor............kr. 7,534,000: —

» fastigheter..........» 62,010: —

» Holmfors egendom och tegelbruk

med inventarier.......» 209,462: 41

» husbyggnader, arbetarbostäder m.m. » 743,457: 38

» elektricitetsverk........» 99,675:25

» Svartö lastageplats med byggnader » 68,668: 73

» malmlager...........» 917,700: 60

» nya verkstaden.........» 50,152: 81

» kraftstation vid Tingvalls kulle . . » 17,271: 18

» inventarier..........» 254,986: 23

» materialier & förråder.....» 275,773: 60

kronor 10,233,158: 10

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält, * *

_ Volrath Tham.

* I dessa utmål äger kronan jordägarandelen.

144 Kungl. Maj-.ts Nåd. .Proposition No 107.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts

Inventarier den S1/u 1906.

Elektricitetsverket......kr. 10,220: 36

Reparationsverkstaden . . . . » 24,005: 10

å Svartö lastageplats . . . . » 30,670: 15

Dynanio & andra maskiner . . » 90,104: 39

Rutschvagnar, trallor etc. . . » 50,996: 40

Hästar & körredskap . . . . » 6,259: 70

Diverse inventarier vid gruf-

vorna och i bostäderna . . » 42,730: 13 kr. 254,986: 23

Materialier & förråder den 31/n 1906.

Timmer & virke......kr. 88,699: 95

Järn- & stålvaror......» 23,400: 41

Räls med tillbehör.....» 22,283: 45

Stenkol i Malmberget & Luleå » 67,100: 21

Sprängämnen........» 21,271: 49

Tegel & kalk.......» 2,908: 09

Diverse förrådsartiklar . ...» 50,110: — kr. 275 773: 60

kronor 530,759: 83

Stockholm i mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare malmfält,

Volrath Tkam.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

145 Bilaga till § 6 mom. 2:o) i kontraktet.

Förteckning öfver Mertainens Grufaktiebolags egendomar.

1 Jukkasjärvi socken:

Ett jordområde å tillsammans 810 hektar — 520 hektar kring Mertainens och 290 hektar kring Painirovas malmfält — af Svappavaara ^ ^

bys gemensamma mark, som erfordras för brytning och utforsling af malm från Mertainens och Painirovas järnmalmsfält.

1 Gellivare socken:

'V64 mantal skatte Saivorova n:o 1 lagfaret.

Stockholm i mars 1907.

Mertainens grufaktiebolag.

Vollrath Tham.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 84 Häft.

146 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Mertainens Grufaktiebolags utmål*)

å Mertainens malmfält: N:ris 5, 6, 8, 11, 20, 23, 30, 33, 35, 36,

37, 38, 39, 40, 45 .................= 15 st.

å Ekströmsbergs malmfält: N:ris *1, *2, *3, *4, *5, *6, *7, *8,

*10, *12, *13, *14, *19, *22, *23, *24 ......= 16 >

å Tuollujärvi malmfält: N:ris *26, *38, *40, *41 ......= 4 »

å Rakkurijoki malmfält: N:ris *4, *6, *8, *10, *12, *13 . . . = 6 »

å Laukkujärvi malmfält: N:ris *6, *10, *13, *15, *16, *19 . . = 6 »

å Painirova malmfält: Svea, Oscar II, Sofia, Lovisa, August, Maria, Silfverbröllopet, Brödrafolkens väl, Vilhelm, Erik, Karl,

Eugen, Teresia, Carl XV...............= 14 »

å Raggisvaara malmfält: *Gordon, *Kitchener........= 2 »

å Järta malmfält: *Järta n:o 2, *Järta n:o 3........= 2 »

å Toppi malmfält: *Toppi n:o 1, *Toppi n:o 3.......— 2 »

Summa 67 st.

* I dessa utmål äger kronan jordägarandelen. Stockholm i mars 1907.

Mertainens grufaktiebolag. Vollrath Tham.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

147 Bilaga B.

Upplåtelse af kronomark vid Kiirunavaara.

Nu gällande arrendekontrakt.

Jämlikt bemyndigande i nådiga brefvet den 26 sistlidne maj upplåter Konungens Befallningshafvande å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar härigenom af den vid afvittringen i Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta mark till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag på arrende under en tid af femtio år, räknade från den i sista punkten af detta kontrakt angifna tillträdestid, dels de i en af bolaget till Kongl. Maj:t ingifven den 19 november 1898 dagtecknad skrift angifna, å ett samma skrift bilagdt utdrag af den öfver afvittringen år 1887 af J. Flodmark upprättade karta med gula gränslinier utmärkta och med litt. B och C betecknade områden, beräknade till respektive 136 och 301 har, dels de delar af det med litt. A å samma karta betecknade område, Indika å det vid 1899 års riksdags statsutskotts utlåtande n:o 96 fogade kartaftryck betecknas med bokstäfverna a, b, c, d, e, f och g, h, i, k, beräknade det förra till 44,5 och det senare till 19 har eller tillhopa 500,5 har, dock med undantag af sådana delar af ifrågavarande område, hvilka

Förslag till nytt arrendekontrakt.

Jämlikt bemyndigande i nådiga brefvet den

upplåter Kungl. domänstyrelsen, å Kungl. Maj:t och kronans vägnar, härigenom af den vid afvittringen i Jukkasjärvi socken till kronopark afsätta mark till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag på arrende under en tid af femtio år, räknade från detta kontrakts ikraftträdande, dels områden som redan förut varit till bolaget upplåtna, nämligen de i arrendekontraktet af den 9 september 1899 omförmälta, med litt. C betecknade områden om 301 har samt de i samma kontrakt omnämnda, med bokstäfverna a, b, c, d, e, f och g, h, i, k betecknade områden, beräknade det förra till 44,5 och det senare till 19 har, dels ock nya områden, å en vid detta kontrakt fogad karta utmärkta med ljusgul färg och beräknade till en areal af 358 har, eller tillhopa 722,50 har, dock med undantag af sådana delar af ifrågavarande områden, hvilka tilläfventyrs redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till andra, allt under följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande

148 Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande a rrende k o n tråk i.

tilläfventyrs redan blifvit af Kronan i vederbörlig ordning upplåtna till andra, allt under följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14 mars erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t på gemensamt förslag af Konungens Befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämmer för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt inträder, finnas vara utan särskild från Kronans sida gjord upplåtelse på området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må af ägarna bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare i händelse af tvist skall bestämmas af Konungens Befallningshafvande mot det att ägarna erlägga till bolaget årlig afgäld, motsvarande den del af den bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvaren af dylik lägenhet att afträda densamma därest sådant kan finnas erforderlig^ vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet ; skolande ägare af sådan lägenhet jämväl vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å

Förslag till nytt arrendekontrakt.

mark årligen senast den 14 mars erlägga arrende med fyratusen (4,000) kronor;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse på ifrågavarande områden uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må af ägarna bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare i händelse af tvist skall bestämmas af Konungens befallningshafvande, mot det att ägarna erlägga till bolaget årlig afgäld, motsvarande den del af den bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvai’en af dylik lägenhet att afträda densamma, därest sådant kan finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet; skolande ägare af sådan lägenhet jämväl vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett sådant lefnadsätt, att fara däraf uppstår för allmän ordning och sedlighet;

O 7

149 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett sådant lefnadssätt, att fara däraf uppstår för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens ägare skall vara skyldig afträda densamma utan lösen, men med rättighet att inom viss af Konungens befallningshafvande bestämd tid bortföra där befintliga, honom tillhöriga byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män; skolande det tillkomma Konungens befallningshafvande att i händelse åt tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna och nästföregående punkt omförmäles;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufstadga finnes föreskrifvet icke må äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes å de till bolaget upplåtna områden, därest icke Konungens befallningshafvande uti särskilt fall finner sådana omständigheter föreligga, att inmutning icke må ske närmare någon viss, på ifrågavarande mark befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförrnälda § i grufstadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till någon del af områdena, hvarjämte, för den händelse grufdrift af annan än bolaget kommer att idkas inom ifrågavarande områden och för sådan af annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöfligt, Kungl. Maj:t äger bestämma, att bolaget skall afstå hvad som för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i denna punkt afses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift äga rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af områdena i fråga afstå, hvad som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande kan finnas erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för järnväg eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af ifrågavarande områden, som för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kungl. Maj:ts bestämmande härutinnan;

150 Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande skogen inom områdena, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall äga annan rätt till skogen å områdena, än att bolaget må dels, efter anvisning af vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens synpunkt hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadsvirke till pris, som af domänstyrelsen bestämmes, dels ock afröja skog, som finnes å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Konungens befallningshafvande erforderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens vidmakthållande å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast därintill belägna områden af Konungens befallningshafvande förordnas ;

att den enligt gällande grufvestadga jordägare tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande arrende må tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas, med mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver; samt

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende bestämda området får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande handling, som till Konungens Befallningshafvande öfverlämnas, förbundit sig att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga inmutningar, som äro belägna inom de områden, hvilka äro betecknade med gröna gränslinier samt med litt. X och X1 å en af geologen Hj. Lundbohm sammandragen samt vid en af bolaget till Kongl.

O O

att den enligt gällande grufstadga jordägare tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande aiTende må tillkomma bolaget; samt

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas, med mindre Kungl. Maj:t sådant medgifver.

Detta kontrakt, som varder gällande allenast under förutsättning, att det emellan svenska staten samt trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält upprättade, denna dag å bolagens vägnar undertecknade kontrakt angående statens delägarskap i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, varder slutligen godkändt, träder i kraft den 1 januari 1908. Samma dag skall, under nyssnämnda förutsättning, det mellan Kungl. Maj:t och

151 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt.

Maj:t ingifven den 19 november 1898 dagtecknad skrift bilagd karta.

Landskansliet i Luleå den 9 september 1899.

Landshöfdingeembetet:

A. Pilört. S. Sven Nilson.

Förestående kontrakt godkännes. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag:

G. E. Broms.

Bevittnas:

H. Erasmie. Sixten Anderson.

Sedan Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag numera fullgjort det i sista punkten af detta kontrakt föreskrifna villkor för rätt till tillträde af det enligt kontraktet till bolaget upplåtna område, finner landshöfdinge-Embetet skäligt förklara, det må samma område af bolaget nu tillträdas.

Luleå i Landskansliet den 5 december 1899.

Landshöfdinge-Embetet:

S. A. Lilja. A. Eurén.

Lika lydande med originalet intyga: A. Lindman. Theod. Ståhle.

Rätt afskrifvet intyga:

L. Lagerhjelm. Herman Buse.

Förslag till nytt arrendekontrakt.

kronan samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag den 9 september 1899 upprättade arrendekontrakt upphöra att gälla.

Förestående kontrakt godkännes under ofvan angifna förutsättning. Stockholm den 7 mars 1907.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag: G. Geijer.

Bevittnas:

L. Lagerhjelm. Herman Duse.

'

\

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 107.

15a

Bilaga C.

Upplåtelse af kronomark vid Gellivare.

Nu gällande arrendekontrakt.

Jemlikt bemyndigande i nådigt bref den 26 maj detta år upplåter Konungens Befallningshafvande å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar härigenom af den vid afvittringen i Gellivare socken kronan tillfallna öfverloppsmark till aktiebolaget Gellivare malmfält på arrende under en tid af femtio år, räknade från den i sista punkten af detta kontrakt angifna tillträdestid, det område, som, innefattande en areal af 619,784 hektar, finnes omförmäldt i en af bolaget till Kungl. Maj:t ingifven den 8 december 1898 dagtecknad skrift och å en vid samma skrift fogad karta till sina gränser närmare angifvet — dock med undantag af dels sådana delar af området, hvilka till äfventyra redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till andra, dels ock den del af området, som i ett af järnvägsstyrelsen den 17 mars 1898 afgifvet utlåtande uppgifvits vara för järnvägens behof erforderlig och som å en vid sagda utlåtande fogad ritning innefattas inom de med bokstäfverna d, e, f, g, h, i, s, d betecknade linjer, hvilken sistberörda Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sa

Förslag till nytt arrendekontrakt.

Jämlikt bemyndigande i nådigt bref den upplåter kungl.

domänstyrelsen å Kung!. Maj:ts och kronans vägnar härigenom af den vid afvittringen i Gellivare socken kronan tillfallna öfverloppsmark till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag på arrende under en tid af femtio år, räknade från detta kontrakts ikraftträdande, dels ett för närvarande till aktiebolaget Gellivare malmfält enligt kontrakt den 9 september 1899 utarrenderadt område om 619,784 har, dels ock ytterligare områden om 620,63 har, hvilka å en vid detta kontrakt fogad karta utmärkts med ljusgul färg, eller sålunda tillhopa 1,240,414 har.

Från upplåtelsen undantagas dock ej mindre sådana delar af ifrågakomna områden, hvilka till äfventyrs redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till andra, än äfven den del af förstberörda område, som i ett af järnvägsstyrelsen den 17 mars 1898 afgifvet utlåtande uppgifvits vara för järnvägens behof erforderlig, och som å en vid sagda utlåtande fogad ritning innefattas inom de med bokstäfverna d, e, f, L 1 Afd. 84 Höft. 20

154 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

del af området af förste landtmätaren C. A. Sjöberg beräknats utgöra 4 hektar 9 ar, med rätt för bolaget att såsom hittills å sistnämnda del af området afgiftsfritt begagna den mark, hvilken af bolagets redan befintliga byggnader upptages eller som kan komma att ytterligare tagas i anspråk för byggnader, som bolaget framdeles kan få Styrelsens tillstånd att uppföra, dock mot förpliktelse för bolaget ej mindre att i fråga om användningen af berörda mark underkasta sig samma bestämmelser, som i liknande fall af Styrelsen pläga fastställas för andra trafikanter, hvilka fått mark af jernvägsområde sig upplåten, än ock att till Styrelsen återställa samma mark, i den mån den blifver för bolagets malmlastning obehöflig eller kan för

järnvägens

anläggningar

erfordras

kommande att för upplåtelsen af det arrenderade området gälla följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14

erlägga arrende

till belopp,

gemensamt

g, h, i, s, d betecknade linjer, hvilken sistberörda del af området af förste landtmätarcn C. A. Sjöberg beräknats utgöra 4 hektar 9 ar, med rätt för bolaget att såsom hittills å sistnämnda del af området afgiftsfritt begagna den mark, hvilken af bolagets redan befintliga byggnader upptages eller som kan komma att ytterligare tagas i anspråk för byggnader, som bolaget framdeles kan få styrelsens tillstånd att uppföra, dock mot förpliktelser för bolaget ej mindre att i fråga om användningen af berörda mark underkasta sig samma bestämmelser, som i liknande fall af styrelsen pläga fastställas för andra trafikanter, hvilka fått mark af järnvägsområde sig upplåten, än ock att till styrelsen återställa sam ma mark, i den mån den blifver för bolagets malmlastning obehöflig eller kan för järnvägens anläggningar erfordras.

För upplåtelsen af de arrenderade områdena gälla följande villkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen senast den 14 mars erlägga arrende med sextusen (6,000) kronor;

mars

som Kungl. Magt på förslag af Konungens Befallningshafvande, öfverjägmästaren i Norrbottens distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämmer för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som ____ „_7 _____ „

inträder, finnas vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse på området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden må af ägarna bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket senare i händelse af tvist skall bestämmas af Konungens befallningshafvande, mot det att ägarna

vid den tid, då bolagets arrenderätt

155 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

till bolaget erlägga årlig afgäld, motsvarande deri del af den bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet att afträda densamma, därest sådant kan finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin rörelse, af hälsovårdshänsyn eller för åstadkommande af ordnad byggnadsverksamhet; skolande ägare af sådan lägenhet jämväl vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å lägenheten inhysas personer, hvilka föra ett sådant lefnadssätt, att fara däraf uppstår för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens ägare skall vara skyldig afträda densamma utan lösen, dock med rätt att inom viss af Konungens befallningshafvande bestämd tid bortföra af honom därå uppförda byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas värde skall af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män; skolande det tillkomma konungens Befallningshafvande att i händelse af tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna sak och nästföregående punkt omförmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufstadga finnes föreskrifvet icke må äga tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befinnes å det till bolaget upplåtna område, därest icke Konungens befallningshafvande i särskild! fall finner sådana omständigheter föreligga, att inmutning icke må ske närmare någon viss på området befintlig byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda § i grufstadgan angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver densamma i väsentligen minskad omfattning, det skall ankomma på Kungl. Maj:t att förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till någon del af området, hvarjämte, för den händelse grufdrift af annan än bolaget kommer att idkas inom området och för sådan af annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig behöflig!, Kungl. Maj:t ma äga bestämma, att bolaget skall afstå, hvad som för ändamålet kan anses erforderligt och skäligt; skolande i fall, som i denna punkt alses, proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift äga rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild ersättning af området afstå hvad som enligt Kungl. Maj:ts bepröfvande kan finnas erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för järnväg eller lör dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller framdeles skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af området, som

156 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt. Förslag till nytt arrendekontrakt.

för bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets arrenderätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta sig Kungl. Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker å den växande skogen inom området, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra dem, som till dylik åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skall äga annan rätt till skogen å området, än att bolaget må dels, efter anvisning af vederbörande skogstjänsteman och därest från skogsvårdens synpunkt hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadstimmer till pris, som af domänstyrelsen bestämmes, dels ock afröja skog, som finnes å tomtplats, mot ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Konungens befallningshafvande erforderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens vidmakthållande å Malmberget och närmaste därintill belägna område af Konungens befallningshafvande förordnas;

att den enligt gällande grufstadga jordägare tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande arrende må tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas, med mindre Kungl. Maj:t sådant medgifver; samt

att bolaget, innan området får af bolaget tillträdas, skall hafva genom lagligen gällande handling, som till Konungens Befallningshafvande öfverlämnas, förbundit sig ej mindre att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga inmutningar, hvilkas inmutningspunkter äro belägna inom gränserna för det område vid Malmberget, som blifvit bestämdt

att den enligt gällande grufstadga jordägare tillhörande rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande arrende må tillkomma bolaget; samt

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan öfverlåtas, med mindre Kungl. Maj:t sådant medgifver.

Detta kontrakt, som varder gällande allenast under förutsättning, att det emellan svenska staten samt trafikaktiebolaget Grängesberg— Oxelösund, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och aktiebolaget Gellivare malmfält upprättade, denna dag å bolagens vägnar undertecknade kontrakt angående statens delägarskap i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebo-

157 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Nu gällande arrendekontrakt.

att med äganderätt upplåtas åt enskilde för bebyggande, än äfven att i fråga om sina öfriga inmutningar vid blifvande utmålsläggningar icke begära, att gränserna för något utmål sträckas in å nyssnämnda område. Landskansliet i Luleå den 9 september 1899.

Landshöfdingeerabetet:

A. Pipon. S. Sven Nilsson.

Förestående kontrakt godkännes.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält G. E. Broms.

Vittna:

Carl österberg. Sixten Anderson.

Sedan aktiebolaget Gellivare malmfält numera fullgjort det i sista punkten af detta kontrakt föreskrifna villkor för rätt till tillträde af det enligt kontraktet till bolaget upplåtna område, finner landshöfdinge- Embetet skäligt förklara, det må samma område af bolaget nu tillträdas. Luleå i landskansliet den 16 november 1899.

Landshöfdingeembetet:

A. Eurén. S. A. Lilja.

Rätt afskrifvet intyga:

L. Lagerhjelm. Efr. Niklason.

Rätt afskrifvet intyga:

L. Lagerhjelm. Herman Duse.

Förslag till nytt arrendekontrakt.

lag, varder slutligen godkändt, träder i kraft den 1 januari 1908. Aktiebolaget Gellivare malmfält medgifver att, under nyssangifna förutsättning, det emellan Kungl. Maj:t och kronan samt aktiebolaget Gellivare malmfält den 9 september 1899 upprättade arrendekontrakt samma dag upphör att gälla.

Förestående kontrakt godkännes under ofvan angifna förutsättning.

Stockholm den 7 mars 1907.

Aktiebolaget Gellivare Malmfält G. Geijer.

Bevittnas:

L. Lagerhjelm. Herman Duse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

159 Bilaga D.

Till

Hans Excellens statsministern.

Anmodad att kontrollera af annan person utförda beräkningar beträffande förslag till öfverenskommelse, afsedt att föreläggas nu pågående riksdag, emellan å ena sidan staten, å den andra Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält, Mertainens grufaktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, får jag härmed äran anföra följande.

Enligt förslagets § 9 skall staten äga rätt att den 31 december 1932 inlösa stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och skall värderingen af dessa aktier beräknas efter sådan grund, att samtliga aktiers värde utgör 25 gånger hälften af den, på sätt i samma § närmare angifves, uppskattade årliga medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag anses hafva haft å försäljningen af den malm, som bolaget brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929.

Under antagande att inom denna tioårsperiod i Kiirunavaara årligen brytes 3,000,000 ton och i Gellivaare 750,000 ton samt att medelvinsten per ton utgör 3 kr. blir bolagets årliga medelvinst 3X3,750,000 = 11,250,000 kr. Lösesumman för samtliga stamaktier skall sålunda den 31 december 1932 utgöra

h X 25 X 11,250,000 = 140,625,000 kronor.

Sker inlösen enligt förslagets § 12 först den 31 dec. 1942 blir lösesumman, under samma förutsättning beträffande bolagets årliga medelvinst, densamma som ofvan upptagits, således 140,625,000 kr.

Denna summa är dock, som synes, i bägge fallen beräknad under antagande att något afdrag enligt § 9 mom. 1 3:e stycket icke äger rum.

Lösesumman reduceras likväl genom att frånräkna värdet af den staten enligt den ändrade bolagsordningen § 4 (se bilaga n:r 1 till § 1 i

160 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

förslaget) tillkommande utdelning å preferensaktierna. Under förutsättning af 3,5 •/• räntefot och att brytningen kommer att utgöra .

äger sagda utdelning den 31 december 1932 ett värde af kr. 68,553,000, hvarför lösesumman kommer att reduceras till ett nettobelopp af..................kr. 72,072,000.

Under antagande att inlösen sker först den 31 dec. 1942 belöper

sig värdet samma dag af den staten enligt bolagsordningens § 4 tillkommande utdelning a preferensaktierna till.......kr. 148,359,000,

hvadan sålunda vid denna tidpunkt detta värde öfver-

stiger lösesumman med.............kr. 7,734,000.

Här anförda värden öfverensstämma till fullo med den mig till kontrollering öfverlämnade beräkningen.

Stockholm den 16 mars 1907.

Edv. Jäderin.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 101.

161 Bilaga E.

Till

Hans excellens herr statsministern.

På grund af erhållet uppdrag har jag verkställt en beräkning af den ökade inkomst, som för staten såsom ägare till järnvägen Gellivare— Riksgränsen skulle uppkomma, därest det nuvarande trafikaftalet med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ersattes med det, som är ämnadt att inflyta i proposition till 1907 års Riksdag.

Jag har därvid utgått från den förutsättningen, att transporterna för Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag från Kiruna till Riksgränsen blifva så stora, som kontraktsförslaget medgifver, eller 1908 1,5, 1909 1,9, 1910 2,3, 1911 2,7 och 1912 3,i miljoner ton, tillsammans 11,5 miljoner ton, samt att under de följande tjugu åren fraktas per år V20 af återstående 63,5 miljoner ton eller 3,175,000 ton.

Driftkostnaden för transport af 1,500,000 ton var år 1906 1,12 kronor per ton. Då emellertid en del af de eventuella orsaker till förhöjning, som omtalas i järnvägsstyrelsens utlåtande öfver kontraktsförslaget af denna dag, kunna tänkas inom kort inträda, bör för säkerhets skull kostnaden år 1908 upptagas högre. En höjning med 15 öre eller till 1,27 kronor per ton bör dock vara fullt tillräcklig. Med utgångspunkt från denna siffra och från det i järnvägsstyrelsens utlåtande förutsatta beloppet, l,io kronor per ton, då full transportmängd år 1913 uppnås, upptagas driftkostnaderna samt öfverskottet å den ifrågavarande trafiken sålunda:

162 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

Antager man nu — så ogynnsamt som möjligt — att ingen annan malmtrafik förekommer på linjen Gellivare—Riksgränsen, och att å annan trafik uppstår en förlust af 50,000 kronor per år, så representera ofvanstående belopp med afdrag af 50,000 kronor för hvarje år nettobehållningen å linjen enligt det nya kontraktet. Om det nuvarande kontraktet blir bestående linda till 31 december 1932, inskränker sig under samma förutsättningar nettot till 3,8 % å 32,300,000 kronor eller 1,228,000 kronor per år. Skillnaden i afkastningen enligt nya och gamla kontraktet blir således

1908 ................ 777,000 kr.

1909 ................ 1,401,000 »

1910 ................ 2,057,000 »

1911 ................ 2,745,000 »

1912 ................ 3,465,000 >

1913—32 per år........... 3,612,000 »

Sammanlagda värdet af dessa Överskjutande afkastningsbelopp jämte ränta på ränta efter 3,5 % utgör vid första inlösningsterminen, den 31 december 1932, 126,i miljoner kronor.

Härifrån bör dock till en början afdragas värdet af det belopp, i rundt tal 10,000,000 kronor, som i järnvägsstyrelsens utlåtande förutsättes behöfva nedläggas för att sätta banan i stånd att mottaga den ökade trafiken. Antages sagda belopp komma att behöfvas i genomsnitt den 31 december 1909, så motsvarar det den 31 december 1932 med 3,5 % ränta på ränta 22,i miljoner kronor.

Vidare bör bemärkas, att det nuvarande kontraktet är för staten bindande endast till slutet af år 1925 (23 år efter banans öppnande) och att staten därefter är berättigad att höja frakten. Antages en sådan höjning komma att ske från och med år 1926 med det högsta belopp, som gärna är tänkbart, 1 krona per ton (skillnaden mellan ordinarie frakt 3,30 kronor per ton och nuvarande medelfrakt för 1,200,000 ton 2,30 kronor per ton), kan staten härpå intjäna med ränta på ränta till 31 december 1932 9,5 miljoner kronor.

Med afdrag af nämnda båda belopp kan således den samlade trafikvinsten under 25 år på grund af det föreslagna kontraktet upptagas till öfver 94 miljoner kronor (den 31 december 1932).

Under förutsättning att staten ej begagnar sin inlösningsrätt år 1932, kan motsvarande belopp den 31 december 1942 kalkyleras sålunda:

163 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 101.

Nettobehällningen per år blir enligt förslaget för

3,000,000 ton å 1,54 kronor (som ofvan)......... 4,620,000 kr.

men om 1,200,000 ton fraktas mot ordinarie frakt 3,30 kronor och mot driftkostnad af 1,28 kronor (kostnaden per ton för 1,200,000 ton år 1906, hvilken i alla händelser ej lär komma att understigas): för 1,200,000 ton å 2,02^ kronor^_. 2,424,000 »

alltså skillnad per år 2,196,000 kr.

Sistnämnda belopp under 10 år med ränta på ränta motsvarar den 31 december 1942 26,2 miljoner kronor, hvartill kommer värdet af ofvannämnda 94 miljoner kronor, som samma dag blir 132,6 miljoner kronor. Tillsammans uppgår således värdet af den samlade trafikvinsten den 31 december 1942 till öfver 158 miljoner kronor.

Stockholm den 21 mars 1907.

Nils Ahlberg.

.

I

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

165 Bilaga F.

Till Konungen

angående förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, beträffande, bland annat, fraktafgifterna för malm från Kiruna till Riksgränsen och Svartön samt från Gellivare till Svartön.

Genom nådig remiss denna dag har Eders Kungl. Maj:t anbefallt Järnvägsstyrelsen afgifva underdånigt yttrande öfver ett uppgjordt förslag till öfverenskommelse mellan svenska staten samt Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, angående, bland annat, transport af järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, från Kiruna till Svartön och från Gellivare till Svartön.

Med anledning häraf får Järnvägsstyrelsen, som utgår från att dess yttrande endast behöfver afse de bestämmelser i sagda öfverenskommelse som röra järnvägstransporten, i underdånighet anföra följande:

Styrelsen, som förut under hand satts i tillfälle att taga del af förslagets innehåll, har funnit, att de bestämmelser i öfverenskommelsen, som röra järnvägstransporten, skilja sig från motsvarånde bestämmelser i det förslag till öfverenskommelse, öfver hvilket Styrelsen den 8 maj 1906 afgaf underdånigt yttrande, däruti

att — medan enligt sistnämnda förslag Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag tillförsäkras att af de 150 miljoner ton malm, som bolaget

16(5

Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition N:o 107.

skulle äga att under femtioårsperioden 1907—1957 bryta, få från Kiruna till Riksgränsen frakta första året 1,800,000 ton och sedan för hvarje följande år en kvantitet, som med 200,000 ton öfversteg den kvantitet bolaget under närmast föregående år ägde transportera, intill dess transportmängden uppgått till 3,000,000 ton, samt att därefter få utfrakta sistnämnda kvantitet pr år och så mycket där utöfver, som erfordrades till utjämning af hvad under ett eller flere föregående år brustit i sistnämnda kvantitet, dock ej något år mera än 3,200,000 ton, bolaget obetaget att efter år 1913 frakta ytterligare 100,000 ton pr år under villkor att bolaget härför tillhandahölle erforderligt antal vagnar mot vanlig vagnhyra, — bolaget enligt det nu föreliggande förslaget skulle tillförsäkras att af de 75 miljoner ton malm, som bolaget skulle äga att under tjugufemårsperioden 1908 —1932 bryta, från Kiruna till Riksgränsen frakta under första året omkring 1,500,000 ton, hvarefter kvantiteten småningom, dock med högst

400.000 ton under ett år, skulle ökas intill 3,300,000 ton årligen;

att det skall åligga bolaget att före den 1 juli hvarje år hos Järnvägsstyrelsen anmäla den ungefärliga kvantitet, bolaget under närmast följande kalenderår vill frakta från Kiruna till Riksgränsen, samt att, om bolaget för något kommande år skulle önska öka kvantiteten med mera än

200.000 ton utöfver den för närmast föregående år afsedda mängden, därom lämna Järnvägsstyrelsen meddelande minst två år före ingången af det kalenderår, hvarunder sådan ökning skall äga rum — en bestämmelse som icke återfinnes i 1906 års förslag till öfverenskommelse;

att bestämmelsen om skyldighet för bolaget att erlägga vagnhyra för det antal dagar, hvarmed en vagns omloppstid öfverstege fem dagar, blifvit ändrad därhän att det öfverskott i tid öfver fem dagar, hvarför vagnhyra skall af bolaget erläggas, hänför sig till medeltalet af samtliga under en månad på bolagets begäran till bolagets förfogande för lastning ställda vagnar;

att bolaget berättigats lasta vagn intill 5 procent öfver dess angifna bärighet, men att å andra sidan frakt skall erläggas för hvad pr månad lastats i vagnarna, dock med iakttagande att, om vagnarna i medeltal för månaden icke lastats till sin angifna bärighet, frakt ändock skall erläggas efter den angifna bärigheten — en bestämmelse som icke heller återfinnes i 1906 års förslag;

att medan enligt 1906 års förslag Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag skulle berättigas att af de kvantiteter bolaget ägde transportera från Kiruna frakta 1,200,000 ton malm från Kiruna till Svartön, enligt det nu föreliggande förslaget sammanlagda kvantiteten af hvad bolaget under ett år finge frakta från Kiruna till Riksgränsen och från Kiruna till Svartön

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

icke må öfverstiga 3,500,000 ton och icke under ett år ökas från föregående år med mer än högst 400,000 ton; samt

att medan enligt 1906 års förslag aktiebolaget Gellivare malmfält skulle äga att utfrakta 750,000 ton pr år, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, till hvilket aktiebolaget Gellivare malmfält enligt den nya öfverenskommelsen skall försälja afl sin fasta egendom, skall äga att under de första fem åren utfrakta intill 1,000,000 ton årligen, dock att den kvantitet, som bolaget tillförsäkras att under 25 år sammanlagdt utfrakta, begränsas till 18,750,000 ton, motsvarande i medeltal 750,000 ton pr år.

De fraktafgifter pr ton malm, som enligt 1906 års förslag skulle erläggas för resp. transporter från Kiruna till Riksgränsen, från Kiruna till Svartön och från Gellivare (Malmberget) till Svartön, äro bibehållna oförändrade i det nuvarande förslaget.

Däremot har den ränta å nuvarande eller blifvande anläggningskostnad å järnvägen Svartön—Riksgränsen, i hvars gäldande bolaget under viss förutsättning är skyldigt att deltaga, blifvit höjd från 4,5 procent enligt 1906 års förslag till 5 procent enligt det nu föreliggande.

Ofvannämnda bestämmelser ifråga om statens förpliktelse att transportera de i öfverenskommelsen angifna transportmängderna medföra således, hvad beträffar transporterna från Kiruna till Riksgränsen, endast så tillvida skyldighet till en ökad prestation å järnvägens sida, att maximitransporten pr år förhöjts från 3,200,000 ton till 3,300,000 ton, hvarvid dock är att märka att bolaget, om det under de fem första åren af kontraktstiden ökar sina transporter i den grad, hvartill det är berättigadt — med 400,000 ton pr år — under de följande tjugu åren skall äga att i medeltal frakta endast 3,175,000 ton pr år. Transporterna från Gellivare (Malmberget) till Svartön blifva visserligen för de fem första åren större än de i 1906 års öfverenskommelse förutsatta; men redan för närvarande transporteras å denna linje en större kvantitet än ofvannämnda 750,000 ton pr år (år 1906 887,276 ton och under åtskilliga föregående år föga mindre än en miljon ton pr år), och denna ökade kvantitet kan med nuvarande resurser utfraktas.

Mot den föreslagna ökningen finnes således från trafiksynpunkt icke något att erinra. Dock måste Styrelsen för att kunna fullgöra de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser ifråga om transpoi’ten af malmen göra de förbehåll, att tillräckliga medel för beredande af den ökning af den rullande materielen och de utvidgningar eller nyanläggningar af bana och byggnader, som betingas af de gent emot de nuvarande så väsentligt ökade transporterna, på anmälan från Styrelsen ställas till dess förfogande i tillräckligt god tid.

168 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Hvad beträffar den ifrågasatta fraktsatsen 2 kr. 64 öre pr ton från Kiruna till Riksgränsen får Järnvägsstyrelsen framhålla följande.

Anläggningskostnaden för järnvägen Gellivare—Riksgränsen, inkl. räntor under byggnadstiden, uppgår för närvarande till i rundt tal

32.300.000 kr. För möjliggörandet af en till 3,300,000 ton pr år ökad transport erfordras för anskaffande af ökad rullande materiel, omläggning af några kortare bansträckor till mera gynnsam tracé, uppförande af flera banvaktsstugor, betjäningsbostäder, öfverliggningshus och lokomotivstall samt anläggning af reparationsverkstad i Kiruna, utvidgning af vatten- och kolstationsanordningar m. m. äfvensom oförutsedda utgifter, ett belopp, som approximativt beräknas till 10,000,000 kronor. Hela anläggningskostnaden för järnvägen, om en transport af den omfattning kontraktsförslaget förutsätter skall kunna fullgöras, kan således beräknas till 42,300,000 kr.

De utgifter för drift och underhåll, som en dylik transport förorsakar, kunna icke med säkerhet uppskattas för hela kontraktstiden För de första åren efter det full transportmängd af 3 å 3,3 miljoner ton kommit till stånd, kunna kostnaderna på grund af erfarenheten från åren 1903— 1906 beräknas sålunda:

Utgifterna för förvaltning, banbevakning och underhåll, stationstjänst m. m., hvilka vid växande trafik väl ökas, men långt ifrån i samma proportion som trafiken, uppgingo år 1903 till 570,000 kr., år 1904 till

654.000 kr., år 1905 till 939,000 kr. och år 1906 till 911,000 kr. Om ofvanberörda utgifter vid en transportmängd af 3,000,000 k 3,300,000 ton uppskattas till 1,200,000 å 1,300,000 kr., torde därmed vara angifvet ett belopp, som äfven med hänsyn till uppkommande ökade aflöningar, nya utgifter för dubbelbevakning å sträckan Kiruna—Riksgränsen och ökade utgifter för räls- och slipersutbyte är tillräckligt. Per ton räknadt kan detta kostnadsbelopp anses motsvara 40 öre.

Utgifterna för tågens framdragande, den rullande materielens underhåll m. m., hvilka utgifter stiga i ungefär samma grad som trafiken och således äro pr ton desamma, oberoende af trafikens storlek, uppgingo år 1903 till 52,8, 1904 till 55,3, 1905 till 52,5 och 1906 till 51,2 öre pr ton. Med hänsyn till ökning i aflöningar, reparationskostnader, kolpris m. m. torde de höra påläggas en säkerhetskoefficient af omkring 30 procent och upptagas till 70 öre pr ton.

Tillsammans kunna utgifterna vid transport af 3,000,000 å 3,300,000 ton pr år således uppskattas till 1 kr. 10 öre pr ton. Med en fraktsats af 2 kr. 64 öre kan således påräknas ett öfverskott af 1 kr. 54 öre pr ton eller — för ofvanberörda medeltransportmängd 3,175,000 ton —

160 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

4,890,000 kr. inalles. Äfven om man tager i betraktande att därifrån bör afräknas den förlust, högst 50,000 kr., som eventuellt kan uppstå å annan å banan bedrifven trafik än malmtrafiken, återstår dock till ränta, amortering och vinst ett belopp af 4,840,000 kr. pr år. hvilket motsvarar omkring 11,4 procent å det ofvan beräknade anläggningskapitalet 42,300,000 kr. och är tillräckligt att tillfullo amortera detsamma på 12 år (efter 3,8 procents räntefot).

Ehuru Styrelsen anser de nämnda kostnadsbeloppen på det hela taget höga, är det ju likväl möjligt att de, i följd af omständigheter, som nu ej kunna öfverskådas, under de senare åren af kontraktstiden kunna visa sig ej fullt tillräckliga. Men'äfven om, mot all sannolikhet, en så betydlig förhöjning af ofvannämnda belopp 1 kr. 10 öre som med 50 procent skulle uppkomma, skulle öfverskottet likväl utgöra 99 öre pr ton och alltså för 3,175,000 ton 3,143,000 kr. eller, efter afdrag af eventuell förlust på annan trafik, omkring 7,3 procent å anläggningskapitalet, tillräckligt för amortering på 12 år.

Skulle utom Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag någon annan större trafikant af malm tillkomma, blifver det nödvändigt att bygga banan dubbelspårig, åtminstone till större delen. Härigenom uppkommer ökning af driftkostnaderna endast för banunderhåll. Då emellertid transportmängden, om malm komme att försändas t. ex. från Svappavara, skulle betydligt ökas, är det att antaga att utgifterna pr ton malm snarare skulle minskas än ökas. Blefve de oförändrade 1 kr. 10 öre pr ton, skulle redan vid en transport af

4,000,000 ton pr år uppkomma ett öfverskott till ränta, amortering, vinst samt betäckande af eventuell förlust å öfrig trafik af 6,160,000 kr., under det att samtliga nuvarande och blifvande anläggnings- och materialanskaffningskostnader för en transportmängd af 4,000,000 ton knappast kunna beräknas uppgå till mer än 55,000,000 kr., om anläggningskostnaden för dubbelspåret approximativt beräknas till 7 å 8 miljoner kr.

Med hänsyn till hvad Järnvägsstyrelsen här anfört anser sig Styrelsen oförbehållsamt kunna tillstyrka den ifrågasatta fraktsatsen 2 kr. 64 öre pr ton malm från Kiruna till Riksgränsen.

Den föreslagna fraktsatsen för transport af 750,000 ton malm från Gellivare (Malmberget) till Svartön, 2 kr. 75 öre pr ton, är lika med den fraktsats, som under en följd af år varit gällande för aktiebolaget Gellivare malmfälts transporter af minst 600,000 ton å samma sträcka; och den för transport af malm från Kiruna till Svartön tilltänkta fraktsatsen 3 kr. 48 öre pr ton representerar samma procentuella nedsättning af ordinarie frakten för malm å samma sträcka som frakten 2 kr. 75 öre af ordinarie frakten Malmberget—Svartön. Då inkomsten af malmtrafik enligt

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 22

170 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

sistnämnda fraktsats, jämte inkomsten af annan trafik å bandelen Gellivare —Svartön, under de sista åren lämnat en afkastning af 6 å 7 procent, synes det, äfven om i betraktande tages att en eventuell transport af

1.200.000 ton malm från Kiruna till Svartön måste medföra ökning af materielen och utvidgade anordningar hufvudsakligen å Svartön, ej vara att befara att afkastningen skall blifva otillfredsställande. Till och med om, mot förmodan, driftkostnaderna skulle komma att väsentligt ökas, föreligger ej någon fara att staten ej skulle erhålla en nöjaktig afkastning af denna järnväg, då ju staten under alla förhållanden är garanterad den på bolagets transportmängder belöpande andelen af en ränta af 5 procent å nuvarande och blifvande anläggningskostnad för järnvägen Gellivare— Svartön, en ränta, som med mer än 1 procent öfverstiger den medelafkastning, som statens järnvägar i sin helhet gifva.

På grund af hvad sålunda anförts får Styrelsen i underdånighet uttala att Styrelsen icke har något att mot det föreliggande förslaget erinra.

För fullgörandet af de staten enligt kontraktet åliggande förpliktelser i fråga om transporten af malm erfordras emellertid, såsom redan ofvan framhållits, att tillräckliga medel ställas till Styrelsens förfogande för ökning af den rullande materielen samt utvidgning af bananläggningen genom nya byggnader m. m.

Den ifrågasatta ökningen i malmtransporten utöfver den i kontraktet af den 2 juli 1898 omförmälda anser Styrelsen kräfva för år 1908 en tillökning af lokomotiv- och vagnparken för en kostnad af 2,125,000 kronor, samt behöfliga nya byggnader och anläggningar vid banan för en kostnad af 1,000,000 kronor.

Styrelsen tillåter sig härvid i underdånighet erinra, hurusom Styrelsen uti underdånig skrifvelse den 8 maj 1906 i fråga om transport under år 1907 från Kiruna till Riksgränsen af 1,800,000 ton malm anfört:

att den befintliga rullande materielen, som anskaffats för de till järnvägen Gellivare—Riksgränsen anvisade medel, varit beräknad att motsvara den transportmängd 1,200,000 ton, hvilken tillförsäkrats Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag genom kontraktet med staten;

att berörda materiel dittills varit, utan annan ökning än de reservvagnar, som bolaget inköpt och tillhandahållit, tillräcklig att forsla

1.500.000 ton, men att denna ökning af transportarbetet varit möjlig endast så länge materielen varit ny och icke behöft underkastas långvariga reparationer;

att en förändring i detta förhållande redan börjat inträda och att det vore att förvänta, att lokomotiven, som alla nästan samtidigt tagits i

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107. 171

bruk, tämligen nära efter hvarandra i tiden måste tagas ur tjänst för stora reparationer;

att i följd af dessa omständigheter kräfdes en ökning af den rullande materielen oafsedt den ifrågasatta ökningen i transportmängden;

att gjorda beräkningar utvisat ett behof af 8 lokomotiv och 170 vagnar, för hvilka anskaffningskostnaden torde komma att uppgå till

1,500,000 kronor;

att, då emellertid omloppstiden för malmvagnarna, som från början beräknats till fyra dagar, enligt kontraktet skulle beräknas till fem, hvilken sistnämnda omloppstid ock dittills möjliggjorts genom att bolaget tillhandahållit reservvagnar, ett belopp af 625,000 kronor måste beräknas för den häremot svarande ökningen i vagnparken;

att nya byggnader och anläggningar vid banan kräfde en kostnad af

1,000,000 kronor;

att tillgängliga bostäder och öfverliggningshus för personal och arbetare, stallrum för lokomotiv, vatten- och kolstationsanordningar, uppställningsspår m. m. ej motsvarade fulla behofvet för den vid tiden ifrågavarande malmtrafiken; samt

att de viktigaste anläggningarna skulle blifva vid Kiruna, där det erfordrades ett större antal bostäder för såväl maskin- som trafikpersonal, vändskifva, vattentorn och stall för 6 lokomotiv samt reparationsverkstad för lokomotiv och vagnar, hvarjämte å en mellanstation, förslagsvis vid Abisko, borde anordnas öfvernattningsstation för 2 lastade och 2 tomma tåg med stall för 4 lokomotiv samt bostäder för stall- och tågpersonalen.

Ehuru nu för år 1908 icke ifrågasattes större transport än 1,500,000 ton, är det likväl, då en högst betydlig ökning är att motse under närmast därpå följande åren, och den erforderliga materielen måste kunna i rätt tid påräknas, nödvändigt att beställningar redan under innevarande år göras. Äfven måste, för att forcerande af arbeten å de erforderliga nya byggnaderna och anläggningarna icke må ifrågakomma vid den tid, då de redan böra vara färdiga för den stigande trafiken, arbetena därå fördelas i möjligaste måtto jämnt under de kommande arbetsåren.

Landets verkstäder äro nämligen strängt upptagna och behöfva därföre tämligen lång förberedelsetid för vidare beställningars utförande, och, hvad byggnadsarbetenas utförande beträffar, försvåras dessa gifvetvis af sommarens kortvarighet och de i öfrigt mindre gynnsamma arbetsförhållandena i de trakter, hvarom här är fråga.

För påbörjande af den materielanskaffning och komplettering af banan, som för nu i utsikt ställda transportökning å linjen Kiruna—Riksgränsen äro nödvändiga, hemställer alltså Järnvägsstyrelsen i underdånighet om bevil-

172 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

jande af ett extra anslag för år 1908 af 3,125,000 kronor — däraf 2,125,000 kronor för anskaffning af rullande materiel och 1,000,000 kronor för kompletteringsarbeten vid banan — med rätt för Järnvägsstyrelsen att häraf få förskottsvis redan år 1907 förfoga öfver 1,000,000 kr., däraf 500,000 kronor till rullande materiel och 500,000 kronor för kompletteringsarbeten.

Stockholm den 21 mars 1907.

Underdånigst MAURITZ SAHLIN.

Hj. Wikland. Viktor Klemming. John Lundberg

föredragande.

Gustaf Welin. Per Kjellin.

John Flodin.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

173 Bilaga G.

Till

Hans excellens statsministern A. Lindman,

Till fullgörande af erhållet uppdrag att nedskrifva mina åsikter rörande möjligheten af att i större eller mindre omfattning inom landet tillgodogöra järnmalmer från Norrbotten, den inverkan en ökad export af dessa malmer skulle komma att utöfva på vårt eget lands järnhandtering samt öfriga därmed sammanhörande frågor, får jag vördsamt anföra följande:

Järnhandteringen har som bekant under flera århundraden utgjort en af landets viktigaste näringskällor. Tillgång på svafvel- och fosforfattiga malmer och träkol voro förr i mycket högre grad än nu nödvändiga betingelser för framgångsrikt idkande af denna handtering. Då våld land i båda dessa afseenden var gynnsamt utrustadt, intog det ända till slutet af adertonde århundradet bland alla järnproducerande länder eu mycket betydande plats. Sedan emellertid stenkol i stor utsträckning kommit till användning vid järnframställning, har vårt land icke kunnat bibehålla sin framskjutna ställning utan blifvit efter i täflan med andra länder, som till följe af riklig tillgång på fossilt bränsle, d. s. v. stenkol, tillverka billigare. Dessa nya förhållanden till försämrande af vår ställning rörde dock endast den för all järnhandtering så viktiga bränslefrågan. I afseende på malmens godhet hade vi fortfarande företräde, hvilket utnyttjades på det sätt, att svenska järnhandteringen företrädesvis ägnade sig åt tillverkning och export af kvalitetjärn, d. v. s. ett renare och bättre järn, än hvad som med utlandets orenare malmer och kol kunde framställas. Den fördel framför utlandet, som vi dragit af vår tillgång på rena malmer, minskades väsentligt, då omkring år 1878 engelsmännen Thomas och Gilchrist utarbetat sin uppfinning att medelst den s. k. thoinasmetoden (den basiska bessemermetoden) af malmer, som förut till följd af sin höga fosforhalt icke varit användbara, framställa ett för vanliga

174 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

konstruktionsändamål fullt användbart järn. Härigenom förlorade svenska järnhandteringen ej genast men så småningom till en stor del sina fördelar i fråga om malmernas renhet. Sedan Thomas’ och Gilchrist’s uppfinning äfven börjat tillämpas på martinmetoden, hvilken tillät framställning af ett ännu bättre järn än medelst den basiska bessemerprocessen, blefvo utländska stålfabrikanter i tillfälle att framställa ett järn, som ännu mer i godhet närmade sig det svenska. Dessa förhållanden hafva gjort, att för många ändamål, hvartill svenskt järn förr uteslutande begagnades, nu utländskt med fördel användes.

Äfven de under senaste åren framkomna elektriska stålsmältningsmetoderna (ej elektriska järnframställnings metoderna) synas underlätta möjligheten att af utländskt sämre råmaterial framställa en vara, som kan täfla med svenskt fabrikat.

Men frågar man, om hvad som förut anförts är riktigt, huru kan det då förklaras, att Sveriges järnhandtering under senare hälften af förra århundradet varit och ännu är stadd i en, af allt att döma, sund och ej obetydlig utveckling. För att finna svar på denna fråga behöfver man endast litet närmare studera framställningen å pl. I med tillhörande tabell, hvaraf framgår, att ehuru utvecklingen af Sveriges järnhandtering i och för sig är afsevärd, den dock i förhållande till den samtidiga utvecklingen i andra länder är högst obetydlig. Sålunda finner man att under de 34 åren mellan 1871 och 1906 har tackjärnstillverkningen i Förenta Staterna nära trettondubblats d. v. s.

rige det land, där den relativa tillökningen af järnhandteringen är minst. Att vi kunnat hålla uppe tillverkningskvantiteterna vid de belopp, som visas å pl. I, oaktadt vi genom tillkomsten af nya metoder förlorat mycket af vår tidigare utländska marknad, beror på en ökad förbrukning för sådana ändamål, hvartill svenskt järn ännu med fördel af utländska köpare kan användas, samt af den inländska konsumtionens ökning.

Af förestående framgår, att svenska järnhandteringen ända sedan slutet på 1700-talet haft att kämpa med förhållanden, som skapats af nya uppfinningar, och, enär utvecklingen går i riktning att göra handteringen

175 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

allt mer oberoende af råmaterialets beskaffenhet, är det sannolikt, att äfven så framdeles kommer att blifva fallet.

Äfven om vår järnhandtering i denna strid kommit långt efter i fråga om kvantiteten, har den dock hvad kvaliteten angår ända tills närvarande stund hållit sig i första ledet och detta ej endast till följd af våra malmers renhet och användningen af träkol utan till stor del genom den omsorgsfulla och intelligenta skötsel, som ägnats denna handtering.

Hvad som härförut sagts rör uteslutande den tid som varit, men vi vilja nu tillse, hvilka utsikter som förefinnas för vår järnhandterings framtida bestånd och utveckling, särskildt med fästadt afseende pa användningen af malm från Norrbotten.

Man skulle härvid först kunna uppställa följande frågor:

N:o 1. Kan malm från grufvorna i Norrbotten i stor utsträckning med fördel komma att förädlas inom landet med tillhjälp af nu använda järntillverkningsmetoder1 och i så fall kan detta ske

a) vid redan befintliga järnverk i mellersta Sverige,

b) vid nya för ändamålet å lämpliga platser byggda verk?

N:o 2. År det antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom en

ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma att förädlas inom landet medelst elektrisk energi från våra vattenfall, med torf eller skogsaffall som bränsle eller med tillhjälp af helt och hållet nya järntillverkningsmetoder?

Fråga N:o 1 a.

I fråga om järnhandtering, sådan den hittills bedrifvits, äro de viktigaste utgiftsposterna de för kol, malm, frakter och arbetslöner.

Dessa omkostnader variera mycket vid olika verk. Vid ett verk motverkas de höga kostnaderna för malm af relativt billiga kol och vid ett annat tvärtom. För svenska stålverk torde förhållandet mellan förutnämnde omkostnader vid tillverkning af vanligt stångjärn ställa sig så, att om fraktkostnaden för råmaterialier och den färdiga varan från verket till exporthamn sättes till 1, är kostnaden för brännmaterial 2, för malm l,i och för arbetslöner 0,8.

Ehuru det till följe af alltför mycket växlande förhållanden icke låter sig göra att i siffror uttrycka den skillnad, som förefinnes mellan förutnämnda utgiftsposter vid svenska och utländska järnverk, torde följande allmänna upplysningar här vara på sin plats.

1 Med »nu använda järntillverkningsmetoder» menas bär såväl en på endast träkol som på enbart koks, liksom äfven en på båda dessa bränsleslag i blandning baserad tackjärnstillverkning.

176 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Endast få länder hafva så riklig tillgång på malm som Sverige, i mellersta delen af landet hu-fvudsakligast fosforfattig och i Norrland hufvudsakligast fosforrik. Af Norrbottensmalraer är det egentligen endast Tuolluvara, som redan, tack vare dess stora järnhalt och låga halter af svafvel och fosfor, vunnit användning vid mellersta Sveriges järnverk, öfriga kända Norrbottensmalmer (och således äfven de som exporteras), med undantag af en eller två jämförelsevis mindre förekomster, hafva så hög fosforhalt, att de endast kunna användas för tillverkning af mindre högvärdiga fabrikater, som icke mäkta draga de höga malmfrakterna till de nu i drift varande järnverken, som ju med få undantag äro belägna på ganska långt afstånd från sjöhamn. För att bedöma de frakter för Norrbottensmalm, som för dessa bruk skulle komma i fråga, skola vi som exempel taga tvenne bruk, belägna inuti landet, ganska vidt skilda från hvarandra, nämligen ett Värmlandsbruk, Nykroppa järnverk, och Forsbacka bruk, beläget mellan Storvik och Galle.

Malmfrakterna ställa sig för närvarande som följer:

Till Nykroppa järnverk.

Kiruna till Narvik............. 3:60

Omlastning i Narvik............ 0: 40

Narvik till Göteborg............ 4: 25

Omlastning i Göteborg........... 0: 50

Göteborg—Nykroppa............ 3: 70

Kronor per ton 12: 45

Till Forsbacka bruk.

Kiruna till Luleå..............4: 30

Luleå sjöledes till Galle...........3: 10

Omlastning i Galle.............0: 55

Galle—Forsbacka..............1:10

Kronor per ton 9: 05

Frakten för Gellivare-malm under samma förhållanden till Forsbacka......... 7:50

Nuvarande frakt å järnväg hela sträckan:

från Kiruna till Forsbacka.......14: 70

» Gellivare » » cirka . . . . 13: 40

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 107.

177 Af dessa fraktsatser framgår, att äfven med användande af billigaste transportmöjligheter, kombinerad järnvägs- och sjötransport, det förefinnes ringa utsikter för användning i stort af Norrbottensmalm vid våra nuvarande järnverk.

Det återstår dock att tillse, om ej genom en blifvande Inlandsbana frakterna skulle kunna nedbringas så, att åtminstone en del af järnverken i Västmanland, Värmland och Dalarna med fördel skulle kunna använda sig af Gellivare- och Kirunamalm.

Afståndet från Gellivare till Ludvika är, den riktning Inlandsbanan kan tänkas få, cirka 1,000 kilometer.

Till ledning för bedömande af, hvilken billigaste malmtrakt man skulle kunna tänka sig på denna sträcka, hänvisas till närstående tabell, som upptager de mig bekanta lägsta fraktsatser per tonkilometer för järnmalm.

Till följe af flera skäl, såsom bland annat vårt dyrare bränsle för tågens framdrifvande,1 olikheten i klimatiska förhållanden, våra fraktkvantiteters obetydlighet i förhållande till de amerikanska, är det ej sannolikt, att vi ens närmelsevis kunna komma ned till den åberopade amerikanska fraktsatsen. Däremot torde vi kunna närma oss, ja till och med uppnå den belgiska, och med denna afrundad till 1 öre per tonkilometer skulle frakten mellan Gellivare och Ludvika uppgå till 10 kronor per ton, således groft räknadt samma pris, för h vilket malmen med nuvarande billigaste transportmöjligheter, sjötransport Luleå—Gäfle samt sedan på järnväg, skulle kunna transporteras till Ludvika.

Om till malmfrakten 10 kronor läggas låt oss säga endast 4 kronor 50 öre, utgörande malmens pris fritt å vagn vid grufvan, äro vi uppe i 14 kronor 50 öre per ton för malmen vid verket, under det att

1 Man bör kunna hoppas, att kostnaderna härför skola kunna nedbringas, om elektrisk drifkraft, skapad af vattenkraft, kommer till användning.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

178 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

medelpriset i Bergslagen för 60-procentig fosforfattig malm under de sista 10 åren kan sättas till 12 kronor 50 öre per ton.

För Kirunavare-malm skulle priset under samma antagande blifva 15 kronor 50 öre per ton.

Det framgår häraf, att hvilka transportvägar Norrbottensmalm än fraktas till de nuvarande järnverken, de höga fraktkostnaderna alltid komma att utgöra ett svårt hinder för de fosforhaltiga malmernas användning i stor skala. Då de malmtillgångar, hvarpå dessa verk grunda sin tillverkning, tillsammans med de fyndigheter, som sannolikt framdeles påträffas i mellersta Sverige, icke kunna tänkas för flera århundraden fylla behofvet, vore högst önskligt, om Grängesberg, där mellersta Sveriges största järnmalmstillgångar finnas, kunde i sin helhet reserveras för den svenska j ärn tillverkningen.

Den malm, som skeppas från Grängesberg, passar visserligen ej för de tillverkningsmetoder, som de flesta järnverk nu använda, men det har redan visat sig och skulle säkerligen framdeles ännu mer komma att visa sig, att järnverken, då ekonomiska intressen så fordra, förstå att anpassa sitt tillverkningssätt efter tillgängliga råmaterialier. Huru önskligt det än skulle vara, att Grängesbergsmalmen i sin helhet reserverades för framtida behof, låter detta sig dock ej göra, ty därigenom skulle de miljoner, som nedlagts på ordnandet af en tidsenlig brytning och transport m. in. af denna malm, vara till stor del bortkastade, hvarförutom en stor arbetarstam skulle åtminstone tillfälligt beröfvas sin bärgning. Svenska järnhandteringen är dessutom för närvarande hvarken rustad för att mottaga eller i behof af några större kvantiteter Grängesbergsmalm, och det torde dröja rätt länge, innan så blir förhållandet.

Svaret på den uppställda frågan torde med ledning af ofvanstående blifva följande:

Då det torde få antagas, att om nu befintliga järnverk i mellersta Sverige för sina nu använda järntillverkningsmetoder blifva i behof af fosforrik malm, sådan kan fås till afsevärdt billigare pris från Grängesberg än från Norrbotten, finnes ganska liten utsikt för användning i större skala af Norrbottensmalm vid dessa järnverk.

Den naturligaste gången för utvecklingen af vår järnhandtering synes vara, att de gamla verken med sina lägen inuti landet i närheten af de renaste järnmalmerna företrädesvis ägna sig åt tillverkning af mera högfärdigt kvalitetsjärn och stålmanufaktur, under det att de för tillverkning af räls, balkar och dylika gröfre artiklar afsedda verk, som kunna basera sin tillverkning på Norrbottens- eventuellt Grängesbergsmalmer och

17!)

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 107.

importerade stenkol, böra söka sig plats vid kusten, dit frakter för malm och kol äro billigare, och dill- afsättningsmöjligheterna äro gynnsammare.

I sammanhang härmed torde böra framhållas, att mycket för närvarande i Sverige förbrukadt, med träkolsbränsle tillverkadt järn skulle utan olägenhet kunna ersättas med billigare järn, tillverkadt med stenkolsbränsle. F ördelen härmed skulle vara, att träkolen skulle kunna förbehållas tillverkningen af järn af högsta kvalitet, främst afsedt för export.

Fråga N:o 1 b.

Afsättningen från nya järnverk, baserade på Norrbottensmalin och stenkolsbränsle, skulle tydligen komma att ske, dels inom landet såsom ersättning för hittills från utlandet importerade järnvaror, dels ock i hufvudsak medels export, och skola vi undersöka dessa båda möjligheter hvar för sig.

Afsättning inom landet. Den nuvarande järnhandteringen har till största delen fyllt Sveriges behof af järn, och den rustar sig att, om förhållandena blifva gynnsamma, eröfra en större del af den nuvarande importen. Man kan därför hoppas, att genom dessa utvidgningar af redan befintliga verk införseln skall komma att minskas, men kanske ej till den grad, att ej ett nyanlagdt verk äfven skulle kunna påräkna inländsk marknad för en del af sina produkter, synnerligast för sådana, som ej komma att tillverkas af de utvidgade äldre verken.

Af Sveriges officiella statistik för de senaste fem åren 1901—1905 framgår, att införseln i medeltal af varor, som företrädesvis kunna blifva föremål för tillverkning vid ett nytt järnverk, uppgår till nedanstående kvantiteter och värden.

180 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Om såsom antagligt är de nuvarande järnverken inom den närmaste tiden komma att öka sin tillverkning med cirka 80,000 ton af fabrikater, som nu importeras, återstår af ofvanstående 137,626 endast cirka 57,000 ton, en kvantitet, alldeles för obetydlig för ett fullt modernt verk. Det får dessutom ej antagas, att alla de 57,000 ton skulle tillfalla nybyggda verk; ty äfven om jämförelsevis höga tullsatser åsättas dessa nu till största delen tullfria varor, veta nog utländska tillverkare medel att behålla en del af sin förra mai'knad.

För att icke uppskatta den kvantitet Norrbottensmalm för lågt, som skulle komma att användas för inlänsk tillverkning vid ett nyanlagdt verk, så låtom oss antaga, att en kvantitet, lika med hela nuvarande importen,

137,000 ton, där skulle komma att tillverkas. Låtom oss vidare antaga, hvad som dock ej är förhållandet, att endast Norrbottensmalm kunde användas. Under dessa för uppnåendet af en stor malmkvantitet särdeles gynnsamma förutsättningar, skulle hela malmbehofvet för en järnkvantitet, motsvarande vår nuvarande import, endast uppå till cirka 250,000 ton, en kvantitet, som, jämförd med tillgångar och brytning smöjligheter i Norrbotten, är obetydlig.

Afsättning utom landet. Det återstår ännu att undersöka, hvilka förutsättningar som finnas för tillgodogörande af Norrbottensmalmer i större skala för järn till export. Det är tydligt, att hvad man först har att tillse är, att läget för ett verk för sådant ändamål blir det bästa. Flera platser hafva blifvit föreslagna, bland andra Luleå, Oxelösund och Göteborg. Hvad Luleå angår, kan den nog vara lämplig för tackjärnstillverkning, grundad på norrländska träkol och Gellivaremalm, men för ett stålverk skulle de klimatiska förhållandena vara mera hinderliga, och framför allt måste det hafva ett sådant läge, att dess fabrikanter kunna hela aret med billigaste frakt (sjöfrakt) tillhandahållas konsumenterna.

Hvad Oxelösund och Göteborg angå, äro de båda tänkbara; dock synes mig Göteborg med sin lifliga sjöfart, närhet till England och kontinenten samt hela året obehindradt tillförselmöjlighet af malm från Narvik äga företräde. Hvad malm frakterna från Narvik till Göteborg angå, så framgår af nedanstående tabell, att de äro desamma som till Englands ostkust och obetydligt billigare än till norra Tyskland.

Ungefärlig uppgift på malmfrakterna från Narvik till nedanstående platser.

181 Knuff!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vi vilja nu tillse, huru tillverkningspris och afsättningsmöjligheter på, utländska marknaden skulle ställa sig för ett verk i Göteborg, jämfördt med ett i England. Jag har särskilt valt England till jämförelse, emedan ett verk i detta land, hvarest inga skyddstullar finnas, i likhet med ett i Göteborg icke har fördelen af en tullskyddad inländsk marknad, såsom fallet skulle varit i de flesta andra länder. Om såväl det svenska som engelska verket skulle betala samma pris för malmen lastad å fartyg i Narvik, vore de, då frakten är densamma, i fråga om malmkostnad likställda. Jag har härvid antagit, att de blandningsmalmer, hvarmed det är nödigt att utblanda kirunamalmen, skulle kosta lika mycket i England som i Sverige.

Vi komma nu till omkostnaderna för kol. Att endast stenkol, importerade från utlandet, troligen England, kunde komma i fråga är tydligt, då bruket af träkol, äfven om sådana kunde anskaffas i nödig mängd, skulle uppdrifva tillverkningspriset så högt, att konkurrens på utländska marknaden omöjliggjordes. Då frakten af stenkol från grufvorna i England till Göteborg alltid blefve dyrare, än frakten från grufvorna till det engelska konkurrentverket, så kunde ej undvikas, att »Göteborgsverkets» omkostnader för bränsle komme att ställa sig högre.

Hvad arbetslönerna angå, så finnes ej skäl antaga, att de skulle blifva vare sig högre eller lägre i Göteborg än i England, förutsatt att de båda verken vore af samma storlek och lika väl inrättade.

Vi hafva till sist frakterna för den färdiga varan. Dessa kunde i ena fallet blifva lägre för det ena och i andra fallet för det andra verket, men i allmänhet kan dock antagas, att de skulle ställa sig dyrare för Göteborgsverket än för det engelska, som hade fördelen af landets lifliga sjöfart i alla riktningar och stor marknad på nära håll inom eget land. Om vi dock bortse härifrån och antaga dessa utfrakter lika och afsättningsmöjligheterna lika stora, hafva vi likväl kvar till försämrande af Göteborgsverkets ställning de större utgifterna för stenkol. Användning af tyska stenkol skulle säkert ställa sig än dyrare. Det stora järnverket i Stettin använder till största delen om ej uteslutande engelska stenkol.

Man kommer därför till det resultat, att skall ett inländskt verk, baseradt på kirunamalm och importerade stenkol och afsedt för export bära sig, sä mäste det hafva malmen till billigare pris än de utländska järnverk, med Indika det skall konkurrera.

Denna slutsats gifver vid handen, att det endast är de jämförelsevis obetydliga kostnaderna för kolfrakten från England som vid lika malmpriser gör Göteborgsverkets järn dyrare, och förefaller det då, som om vi skulle kunna afhjälpa denna olägenhet, endast vi laga så, att svenska järn-

182 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

verk få malmen lika mycket billigare. Saken är dock ej så enkel, som det kan synas. Antåg-, att vi med tillhjälp af egen malm och importerade stenkol skaffade oss en järn tillverkning af det omfång, att den för att vinna afsättning måste i stort uppträda som konkurrent med de störa järntillverkande länderna. Är det då troligt, att de utan att skydda sin egen industri skulle nöja sig därmed? Skulle ej England finna medel att begränsa, ja, kanske rent af förhindra vår tillgång på stenkol, och Tyskland och andra länder, dit vi utkastade våra fabrikater, skulle de ej genom höjda tullar eller på annat sätt skydda sina intressen? Följden kunde och skulle säkerligen blifva, att de kanske hundratals millioner, vi nedlagt i järnverk, vore bortkastade. Då skulle de, som låtit hänföra sig af en blind patriotism, komma att lida ett nederlag, från hvilket de skulle hafva svårt att hämta sig. Om däremot ett eller flera järnverk, med en tillsammanlagd jämförelsevis måttlig tillverkning, exempelvis några få hundra tusen ton per år, afsedd för export, komme till stånd, under det att en del af Tysklands och Englands malinbehof samtidigt tillgodosåges genom export från Sverige, så finnes utsikt för, att vi skulle få vara i fred och ej beröfvas möjligheten att på världsmarknaden afsätta, hvad vi tillverkade öfver landets behof.

Enär vi ej äro nog lyckliga att äga för järnhandteringen lämpliga stenkol inom eget land, måste vi nöja oss med att intaga en mindre betydande ställning bland järntillverkande länder, och detta så mycket mera, som vi äro en liten nation med jämförelsevis ringa inflytande på stormakternas åtgöranden.

Förhållandet mellan hittillsvarande och nya verk. I hvilken utsträckning nya verk skulle komma att inkräkta på de nuvarande järnverkens inhemska marknad, beror i första rummet på, hvilka priser de nya verken skulle komma att betala för sin malm. Om statsmakterna skulle finna anledning till att underlätta uppkomsten af en järn tillverkning, baserad på norrbottensmalmer, genom att möjliggöra för dessa verk att erhålla malm till billigare pris, än hvad utländska köpare betala, så synes oafvisligen nödvändigt och förenligt med vanliga rättsprinciper, att det så ordnas, att den förutvarande svenska järntillverkningens stora intressen däraf icke komma att lida skada, men å andra sidan bör omsorgen för dessa äldre verk icke hindra den, från det allmännas synpunkt sedt, önskliga uppkomsten af nya verk, under förutsättning att dessa hafva till uppgift och syftemål, att afsätta sina alster på en marknad och för ändamål, som ej utgjort föremål för de äldre verkens produktion.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

183 Ehuru jag är öfvertygad om, att, om så skulle fordras, eu för båda parterna tillfredsställande lösning skulle kunna åstadkommas på derå sätt, vill jag ej underlåta att påpeka, att den synes mig kunna ske bland annat på det sätt, att de nytillkomna verken liksom förut befintliga verk erhålla den kvantitet malm, som motsvarar kvantiteten exporteradt järn, till nedsatt pris.

Fråga N:o 2.

Är det antagligt, att malm från grufvorna i Norrbotten inom en ej alltför lång framtid i större utsträckning kan komma att tillgodogöras medelst elektrisk energi från våra vattenfall, med torf och skogsaffall som bränsle, eller med tillhjälp af helt och hållet nya järntillverkningsmetoder?

Det är naturligtvis omöjligt att förutsäga, hvad som i fråga om uppfinningar inom järnhandteringen kan inträffa äfven inom den närmaste tiden, men såvidt man af den tekniska litteraturen och underrättelser i öfrigt känner, hafva några nya, redan fullt bepröfvade metoder att tillverka järn vare sig medelst elektrisk energi, med torf eller på annat sätt ännu icke framkommit.

Elektrisk järntillverkning. Det är nödvändigt, då man talar om elektricitetens användning inom järnhandteringen, att skilja på tillverkning af järn utaf malm från omsmältning och rening af stål medelst elektrisk ström. Försök i båda riktningarna pågå på flera ställen i världen, bland annat i vårt eget land. I fråga om stålsmältningen har man kommit längre än med järnframställningen, och har stålsmältningen hittills företrädesvis haft till föremål att ersätta smältning i degel.

Vid tillverkning af järn från malm enligt hittills använda metoder åtgår en del af det använda kolet (reduktionskolet) för malmens reduktion, d. v. s. för borttagande af det med järnet förenade syret och en annan del för underhållande af den för processens fortgång nödiga temperaturen och smältningen (smältningskolet).

Vid den elektriska järntillverkningen ersättes smältningskolet genom af elektrisk ström frambringad värme, men reduktionskolet lär väl ingen ännu hoppas kunna på denna väg ersätta. Myckenheten af reduktionskolet i förhållande till smältningskolet beror till en del på malmens beskaffenhet, men torde i medeltal för Norrbottensmalmer kunna antagas som 1:1, d. v. s. hälften af nu behöflig kolkvantitet bör kunna ersättas af elektrisk energi.

184 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Man ser häraf, att man ingalunda kan undvara kol vid elektrisk järnframställning.

Äfven om en metod för elektrisk järntillverkning vore så fulländad, att den tilläte fabriksmässig drift, så skulle, då, som vi sett, endast c:a hälften af den nu använda kolkvantiteten kan inbesparas, vi likväl i allt för hög grad vara beleende af importeradt bränsle, om en afsevärd del af nu exporterad malm skulle inom landet förädlas.

Enligt i Canada utförda försök att framställa tackjärn med tillhjälp af elektrisk energi, skulle med en elektrisk hästkraft på ett år kunna framställas c:a 4 ton tackjärn, därvid c:a hälften af den för sådan tillverkning i masugn nödiga kolkvantiteten skulle inbesparas.

En utredning öfver mera afsevärda ännu oanvända vattenfall, som finnas i Sverige, skulle vid många tillfällen vara af stort värde för bedömmande af den roll, vattenkraften framdeles kan tänkas komma att spela i fråga om utvecklingen af landets industri. Vår nuvarande vetskap sträcker sig endast till statens mera betydande vattenfall, som enligt vatten fallskommitténs år 1903 publicerade utredning hafva ett sammanlagdt naturhästkraftantal vid industriellt medelvattenstånd af 772,800 hästkrafter1), motsvarande c:a 500,000 elektriska hästkrafter.

Om nu all denna kraft tänkes använd för framställning af tackjärn ur malm medelst elektricitet, skulle, då med hvarje elektrisk hästkraft på ett år kan framställas c:a 4 ton tackjärn, den erhållna tackjärnskvantiteten uppgå till 2,000,000 ton, motsvarande en malmkvantitet af c:a 3,500,000 ton. För denna tillverkning skulle dessutom åtgå c:a 1,200,000 ton kol, träkol eller koks.

Om Trollhätte strömmars alla 150,000 naturhästkrafter vid industriell medelvattenmängd, motsvarande 94,000 elektriska hästkrafter, tänktes använda på samma sätt, skulle den framställda järnkvantiteten utgöra 376,000 ton, nära 2/3 af Sveriges nuvarande tackjärnstillverkning, förbrukade malmkvantiteten c:a 660,000 ton och nödiga kolmängden 225,000 ton. Ehuru det af flere skäl icke gärna är tänkbart att använda alla statens vattenfall för detta ändamål, så lämnar det anförda exemplet dock ett ungefärligt begrepp om den betydelse, vattenkraft i en framtid kan tänkas komma att få i fråga om järntillverkning.

Det vore ett mycket vackert resultat, om vi någon gång i framtiden komme därhän, att XU af de 772,000 hästkrafterna användes för järnframställning, i hvilket fall vi kunde förbruka 875,000 ton malm vid en kol-

x) Häri är- kraften från Trollliätteströminar, som utgör ungefär V5 af det hela, inberäknad.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

förbrukning af 300,000 ton. Lyckades man då därjämte att genom någon nu okänd metod framställa de nödiga kolen från torfmossar, ja, då förefunnes naturliga möjligheter att oberoende af utländska råmaterial öka vår järntillverkning.

Järntillverkning medelst torfbränsle. Försök hafva gjorts och pågå möjligen ännu i Tyskland, att ersätta träkol och koks vid tackjärnsframställning med torfkol. Till några stora resultat hafva dessa försök ännu ej ledt, men dock visat, att torfkol kunna användas för järnframställning i masugn, ehuru det på de flesta platser blir billigare att använda annat bränsle.

Så länge som den hufvudsakligaste torkningen af torfven måste ske i luften under c:a 21h månad på högsommaren, äro tillverkningskvantiteterna alltför mycket begränsade och Sverige sämre ställdt i fråga om denna tillverkning än en del andra sydligare länder. Ständigt pågå försök att göra sig oberoende af lufttorkningen, men ännu har det ej lyckats. Hvilken hjälp man kan vänta af torfmossarna i fråga om järntillverkning, kan man därför ej nu förutsäga. Träkolet har bland annat företräde framför torf i större frihet från fosfor.

Innan vi lämna frågan om torfbränsle, låtom oss undersöka, huru torfanskaffningen för en järntillverkning i stort — vi antaga då, att en sådan metod redan vore funnen — skulle gestalta sig. Vid nu använda torftillverkningsmetoder kan enligt uppgift af statens förste torfingenjör arbetslönerna å mossen i medeltal skattas till 3,75 kr. per ton färdig torf. Enligt samma källa är i medeltal 1 ton engelska stenkol i bränslevärde lika med 1,8 ton torf. Då nu arbetslönerna för en ton torf antagas till

3.75 kr., utgöra de för en torfkvantitet, som motsvarar en ton stenkol,

6.75 kr.

För tillgodogörande af 600,000 ton malm, motsvarande c:a 345,000 ton tackjärn, ej hälften af den nuvarande malmexporten öfver Narvik, och förädlingen drifven endast till tackjärn, skulle, då stenkolsåtgången för framställning af 1 ton tackjärn utgör c:a 1,5 ton stenkol, fordras c:a 520,000 ton stenkol, motsvarande 930,000 ton torf. Då nu en ton torf i arbetslöner kostar 3,75 kr., skulle arbetslönerna för 930,000 ton torf utgöra

3,470,000 kr.

Enär torfarbete ej kan fortgå mer än c:a 75 dagar under året, skulle den utbetalade dag aflöning en för en sådan torftill ve ritning utgöra

tjäna i medeltal 3,50 kronor per dag, fordrades det för åstadkommande af

3,470,000

= c:a 46,500 kronor. Under antagande att hvarje arbetare skulle

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

186 Kungt. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

denna tillverkning en arbetarestam uppgående till 13,300 personer, säger trettoniusentrehundra personer, som under årets öfrig a 91/2 månader skulle nödgas söka sig annat arbete.

Häraf framgår med all önsklig tydlighet omöjligheten att, med användning af nuvarande torftillverkningsmetoder, få en större järntillverkning till stånd, grundad på detta bränsle.

För vallning af järn och andra ändamål har för ett par tiotal år sedan mer torf användts än nu, ty de stegrade arbetslönerna göra, att torf på många platser blir dyrare att använda än stenkol. Bruket af torf har således, hvad järnhandteringen angår, gått i motsatt riktning mot hvad man skulle önskat.

Järntillverkning med träkol delvis framställda af skogsaffall, Vid

bedömande af frågan, i hvad mån ett utsträckt tillvaratagande af skogsaffall kan inverka på vår järnhandterings bränsletillgång, bör man söka skaffa sig en föreställning om träkolsförbrukningen inom denna handtering. Ett studium häraf visar, att vår järnhandtering, som i hufvudsak är förlagd till mellersta Sverige hämtar sitt träkolsbehof från ett område af 110 nymils längd, räknadt från mellersta Småland till trakten norr om Luleå. Häraf framgår, att till vår nuvarande järntillverkning kolen hämtas snart sagdt från alla för frakt hittills tillgängliga delar af vårt, land. Visserligen öppnas genom Inlandsbanan nya områden för träkolstillverkning, men, då man besinnar, att, där flottningsmöjligheter ej föreligga, träkol utan för stor kostnad icke kunna hämtas från områden, som ligga mer än 11U—IV2 mil från järnväg, finner man genom en enkel beräkning, att från de af Inlandsbanan berörda trakterna inga sådana kolkvantiteter kunna väntas, att någon verkligt afsevärd förädling af Norrbottensmalm därpå kan grundas. Till ledning för ett ungefärligt bedömande af den kolfångst, som kan vara att påräkna utefter en Inlandsbana, kan nämnas, att de kolkvantiteter, som från järnvägarna mellan Storvik och Storlien samt emellan Bräcke och Lokaträsk årligen tillförde vår nuvarande järnhandtering, i medeltal under åren 1899—1903 utgjorde 310,000 stigar å 20 hektoliter, motsvarande 254 stigar per kilometer järnväg.

Hela Inlandsbanans längd från Gellivare till den plats, där den korsar nordvästra stambanan, torde blifva c:a 950 kilometer. Om äfven här en kolfångst af 254 stigar per kilometer lägges till grund för beräkningen, så skulle den kolkvantitet, som Inlandsbanan skulle tillföra, utgöra c:a 240,000 stigar, motsvarande en tackjärnstillverkning af endast

64,000 ton. Ehuru riklig tillgång på skogsaffall finnes, får man knappast antaga, att kolfångsten per kilometer utefter Inlandsbanan skall blifva

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 107.

större Un längsefter nu befintliga järnvägar,-da banan kommer att genomgå mindre bebodda trakter, hvithet alltid utgör ett hinder för ordnande af stor kolning.

För att lämna ett begrepp om den stora vedmassa, som åtgår för en på träkol grundad järntillverkning, och svårigheten att ihopskaffa sådana vedmassor äfven där god tillgång på kolved finnes, kan anföras, att för vår nuvarande svenska tackjärnstillverkning, uppgående till c:a 600,000 ton, användes ungefärligt räknadt, en vedmassa, som upplagd i vedfamnar af 6 fots längd, 6 fots höjd och 3 fots bredd, skulle bilda en sammanlagd längd af 500 nymil, d. v. s. tillräcklig för att uppläggas 6 fot högt och 11 meter bredt på hela afståndet mellan Stockholm och Göteborg.

Den största svårigheten, nuvarande järnhandtering har att kämpa med, är det höga träkolspriset, som synes alltjämt komma att stiga i samma mån som skogs tillgången minskas, trämasse- och pappersfabrikationen ökas. Det synes därför vara väl hehöfligt, att de träkol, som kunna tillföras genom en Inlandsbana, kunna komma den nuvarande på kvalitetsjärn arbetande järnhandteringen tillgodo.

Det må dessutom anses både oklokt och orätt, att till förädling af norrländska fosforhaltiga malmer använda träkol, ty de äro för detta ändamål onödigt goda och kunna såsom förut framhållits ersättas med den billigare koksen.

Nya tillverkningsmetoder. Allt emellanåt framkomma förslag till nya tillverkningsmetoder. Hvilka sådana än komma att efterträda de nu använda, är man, såvidt man nu kan se, i behof af reduktionskol, uppgående till ungefär hälften af det nu för rnasugnsprocessen använda. En ny metod, huru utmärkt den än är, behöfver vanligen flera tiotal år för sin fulländning och innan den kan uttränga förut använda metoder.

Sammanfattning.

I det föregående har jag sökt visa:

1) Att nu befintliga järnverk tillfölje af dyra malmfrakter icke kunna antagas komma att i någon större utsträckning använda sig af Norrbottens fosforhaltiga malmer.

2) Att nya järnverk, uppförda vid kusten, måste exportera större delen af sin tillverkning, men att de därvid ej kunna i pris konkurrera med utländska tillverkare, som använda norrländska malmer med mindre än att de kunna få köpa malmen till billigare pris än dessa*

188 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

3) Att, så länge järnhandteringen är beroende på importeradt bränsle, man ej kan hoppas, att sådan tillverkning, förbrukande hela eller större delen af den malmkvantitet, som under sista åren exporterats, kan uppstå och orubbad äga bestånd.

4) Att de elektriska järnframställningsmetoderna ännu befinna sig på försöksstadiet, och att, äfven om de skulle lyckas, man endast kan påräkna att inbespara c:a hälften af det förut använda kolet.

5) Att eu större tillverkning af järn, grundad på användning af torf, är otänkbar, så länge man i fråga om bortskaffandet af den naturliga torfvens vattenhalt är hänvisad till lufttorkning.

6) Att man troligen ej får göra sig alltför störa förhoppningar i fråga om kolfångst utefter eu blifvande Inlandsbana, i synnerhet då det gäller att framställa järn i stor skala för export.

7) att några nya bepröfvade tillverkningsmetoder, som skulle kunna göra det möjligt att inom landet förädla stora kvantiteter Norrbottensmalm, icke äro kända, och att, äfven om sådana skulle uppstå, det antagligen fordras flera tiotal år, innan de kunna komma till allmän användning. Af ofvanstående sammanfattning skulle måhända tyckas framgå, att

jag misströstar om en stor och lyckosam utveckling af vårt lands järnhandtering. Detta är emellertid ingalunda min åsikt.

Jag tror tvärtom på framåtskridandet, jag tror att såväl våra mossar som vattenfall, där de ej kunna utnyttjas på ändå bättre sätt, en gång i framtiden skola komma till användning för lönande järntillverkning, men jag tror ej, att vi därvid kunna komma så långt, att ej en rätt afsevärd malmexport från Norrbottens grufvor samtidigt därmed lämpligen bör ske.

Till belysande af hvilken betydelse Sveriges malmexport har i förhållande till Englands och Tysklands sammanlagda malmförbrukning, kan anföras. Utförseln af malm från Sverige uppgick 1905 till 3,316,127 ton. Allra största delen af denna kvantitet gick till Tyskland och England. Då nu dessa två länders sammanlagda tackjärnstillverkning samma år utgjorde 20,7 millioner ton, skulle, med antagande af att 2 ton malm användes för 1 ton tackjärn, deras hela malmförbrukning hafva utgjort c:a 41,5 millioner ton. Häraf framgår, att hela vår malmexport 1905 motsvarade c:a V12 af dessa båda länders malmförbrukning.

England, som, det vill väl ingen förneka, skött sin nationalekonomi på ett utmärkt sätt, har ej förhållit andra nationer att få del af sin rikedom på stenkol.1) Skola vi, som hafva mindre förutsättning att följa vårt eget godtycke, använda en annan taktik?

r) Exporten af engelska stenkol och koks utgjorde i medeltal åren 1901—1905

45,592,000 ton, i Tärde motsvarande c:a 486 millioner kr.

189 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Värdet af Sveriges import af stenkol och koks utgjorde enligt Sveriges officiella statistik i medeltal åren 1901—1905 58,722,694 kronor. Det torde icke kunna anses annat än välbetänkt, att vi genom malmexport söka tillföra vårt land en ersättning för åtminstone en del af denna stora utgift för att därmed förskaffa landet och dess industri ökade utvecklingsmöjligheter. Att ej göra så vore oklokt från flera synpunkter och skulle bidraga till att försvaga ej endast vår ekonomiska utan äfven vår politiska ställning till andra länder.

Ehuru jag sålunda är af den bestämda åsikten, att en export på några fä millioner ton årligen, eller upp till järnvägens trafikförmåga, under några tiotal år icke kan vara annat än till nytta såväl för grufbolaget som för landet, anser jag det dock önskligt, att, om framdeles nya nu ej anade möjligheter för malmens förädlande inom landet skulle uppstå, exporten då kunde återföras till mera blygsamma dimensioner.

Järnmalmsfrågan bör lösas och det ju förr dess hellre. Vi behöfva få släppa denna fråga för att ägna oss åt lösningen af nya problem.

Stockholm den 13 mars 1907.

Vördsammast J. A. Brinell.

Öfveringonjör vid jernkontoret.

190 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 107.

TackjämsproduMoneni nednnstamde Länder 1811-1005.

1871 1873 1877 1881 1885 1889 1893 1897 1901 1905

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 107.

191 Tackjärnsproduktionen i nedanstående länder åren 1871—1905, angifven

i 1,000 ton.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

193 Bilaga H.

Malmförekomster inom Jukkasjärvi och G el li vare socknar,

Norrbottens län,

hvilka afses i Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1907 års riksdag,

af

Walfr. Petersson.

Nedanstående meddelanden afse att lämna en kortfattad sammanställning af resultaten af de undersökningar, som dels på statens bekostnad och dels af de resp. grufägarna blifvit utförda för utredande af de ifrågavarande malmförekomsternas beskaffenhet i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Denna framställning grundar sig till väsentlig del på de detaljerade undersökningar, som utförts för statens räkning vid Gellivare och Kiirunavaara-Luossavaara åren 1890 och 1891 (»Apatitkommissionen») af d. v. statsgeologen Hj. Lundbohm och författaren samt af författaren vid Mertainen, Painirova, Rakkurijoki och Nokutusvaara m. fl. år 1899 (»Statens malmfältsundersökning 1899») på förf:s iakttagelser vid kortare, i samband med tjänsteresor gjorda besök i Gellivare och Kiirunavaara 1899 och 1902, samt på den framställning af sina under »Statens malmfältsundersökning 1899» å Ekströmsberg, Laukujärvi, Lopasjärvi, Toppi (Njuotjamaluspavare), Raggisvaara och Haukivaara m. fl. ställen gjorda iakttagelser, som statsgeologen F. Svenonius publicerat i »Underdånig berättelse om en undersökning af mindre kända malmfyndigheter inom Jukkasjärvi malmtrakt» S. G. U. Ser. C n:o 183.*) Vidare grundar sig denna framställning på de år 1897 för statens räkning af d. v. statsgeologen Hj. Lundbohm utförda undersökningarna af Kiirunavaara och Luossavaara, och på de uppgifter som kunnat erhållas genom de i kommerskollegii grufkartekontor förvarade grufkartorna jämte beskrifningar.

*) I det följande citeras denna publikation under benämningen »Jukkasjärvi Malmtrakt».

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 25

194 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vidare hafva viktiga bidrag till denna sammanställning lämnats genom en af nu aflidne bergsingeniören Carl Ericsson författad utförlig, af geologiska och magnetiska kartor m. m. åtföljd, ej till trycket befordrad beskrifning öfver samtliga till Mertainens grufaktiebolag hörande fyndigbeter, och en af grufingeniören Axel Dellwik i Jernkontorets Annaler år 1906 publicerad beskrifning öfver Gellivare malmberg, bvarjämte en del erforderliga uppgifter lämnats af ingeniören A. Dellwik och disponenten Hj. Lundbohm rörande erfarenheterna under de senare årens grufdrift och i samband därmed gjorda undersökningsarbeten.

till

De malmfält, hvilka i det följande komma att behandlas, tillhöra hufvudsaklig del Jukkasjärvi socken och äro med undantag af Ragdägna emellan Torne och Kaitum alfvar; endast Gellivare, Lopasjärvi och Ekströmsberg tillhöra Gellivare socken.

Malmfältens belägenhet framgår af bilagda karta I.

gisvaara

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

Kiirunavaara. Luossavaara. Haukivaara, beläget Nokutusvaara, » Tuollujärvi, »

Bakkurijoki, »

Mertainen,

Painirova,

Gellivare.

Lopasjärvi,

beläget

Ekströmsberg,

Laukujärvi,

Toppi,

14. Raggisvaara,

1,5 km. SO om Luossavaara.

3 km. NNO om Luossavaara.

5 km. Ö om Luossavaara. invid järnvägslinjen 5 km. S om Kiirunavaara.

30 km. OSO om Kiirunavaara.

8 km. S om Mertainen.

invid järnvägslinjen Gellivare—Riksgränsen 44 km. NNV om Gellivare.

30 km. VSV om Kiirunavaara.

5 km. N om Ekströmsberg.

1 km. V om järnvägsljnien, 28 km. NNV om Kiirunavara.

48 km. N om Kiirunavaara cirka 10 km. ö om Torneträsks östra ände.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

195 Kiirunavaara och Luossavaara.

Dessa malmfält blefvo mera allmänt bekanta först genom den af Kungl. Maj:t år 1875 utsända undersökningskommissionen, hvars ledamot, dåvarande statsgeologen 0. Gumaelius upprättade den geologiska karta, som åtföljer nämnda kommissions berättelse, hvilken ingår i Sveriges Geologiska Undersöknings publikationer 1876. Fälten besöktes vidare under »Apatitkommissionens» undersökningar dels år 1890 af Hj. Lundbohm och författaren, dels 1891 af författaren, och gjordes därvid en detaljerad granskning af alla då befintliga sprängningar, malmkontakter etc. och utfördes en revision af den af bergsingenjören S. R. Wibel på uppdrag af dåvarande grufägaren upprättade kartan öfver malmfälten. En kort redogörelse för en del af de därunder gjorda iakttagelserna är offentliggjord i »Underdåniga berättelser öfver Apatitundersökningar i Norrbotten» (Stock hoolm 1892).

År 1897 utförde dåvarande statsgeologen Hj. Lundbohm på uppdrag af kommerskollegium en utredning rörande malmtillgångarna i Kiirunavaara-Luossavaara malmfält, hvaröfver en utförlig redogörelse jämte planoch profilkartor lämnats i »Undersökningar rörande järnmalmstillgångarna i Kiirunavaara och Luossavaara» (Kongl. Civildepartementet XXIX, 1898).

Sedermera hafva i samband med grufdriften talrika undersökningsarbeten medelst jordrymning, sprängning och diamantborrning utförts inom bägge fälten. Resultaten af dessa arbeten, hvilka delvis föreligga i den å kommerskollegii grufkartekontor förefintliga grufkartan och i utmålsprotokollen till de på grund af malmblottning medelst diamantborrning lagda utmålen, hafva meddelats af disponenten Hj. Lundbohm och komma hufvudresultaten däraf att nedan relateras.

1. Kiirunavaara.

Grufbrytning har vid detta malmfält ägt rum först från och med år 1900, då en mindre försöksbrytning igångsattes. Dess storlek från och med år 1902, då utförseln af malm till Narvik började, framgår af nedanstående tab. I, i hvilken äfven finnes angifvet, huru mycket som af de olika kvaliteterna (hvarom närmare nedan) brutits under de olika åren.

196 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Tab. I. Utlastad malm från Kiirunavaara.

Kiirunavaara malmberg utgöres af en af järnmalm bestående bergsrygg, som sträcker sig i ungefär nord-syd lig riktning till en längd af cirka 2,8 kilometer. Berget är uppdeladt i en rad af kullar, benämnda, räknadt från söder mot norr: Jägmästaren, Professorn, Landshöfdingen, Kapten, Pojken, Direktören, Bergmästaren, Statsrådet, Geologen, Grufingenjören och Vaktmästaren. Dessa kullar höja sig till mellan 82 och 248,7 m. öfver den omedelbart norr om malmberget belägna sjön Luossajärvis yta. Högsta toppen, »Statsrådet», når en höjd af 748,9 m. öfver hafvet.

Malmen inom Kiirunavaara malmberg utgöres hufvudsakligen af svartmalm; blodsten förekommer i jämförelsevis underordnad mängd, särskilt i södra delen af fältet. Malmen utgöres för öfrigt af en ytterst finkristallinisk blandning af mineralen magnetit (resp. järnglans) och apati! i de mest växlande proportioner; af andra mineral förekomma kvarts, glimmer, hornblende, talk och kalkspat i växlande mängd, men öfverallt i så ringa mängd, att halten af andra beståndsdelar i malmen än magnetit (resp. järnglans) och apatit sällan uppgår till mera än 2—4 %.

Hvad den kemiska beskaffenheten beträffar, utmärkes malmen af eu mycket hög järnhalt, ytterst växlande fosforhalt, låg svafvelhalt, i allmän- *)

*) 27,376'0 till Luleå.

197 Kuvgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

het ej öfver 0,os %, och en titansyrehalt, som växlar mellan 0,04 och 0,80 %. Såsom exempel på malmens beskaffenhet anföras här efter »Analyser å svenska järn- och manganmalmer, utgifna af Jernkontoret år 1906» följande analyser: (se å nästa sidor anförda tabell).

Malmen har hittills levererats till järnverken i följande kvaliteter:

A-malm med..........mindre än 0,os % fosfor

B-malm »............max. 0,io » »

C-malm »............ » 0,60 » »

D-malm » min. 0,75 % och vanligen ej öfver 2,5 » »

F-malm » ..........2—3 » »

G-malm »...........mer än 2,5 » »

Fosforhalten och därmed äfven järnhalten i malmen växlar i allra högsta grad äfven inom små områden. Som exempel må anföras att nyss citerade analyssamling upptager följande gränsvärden inom de olika delarna af fältet:

Alldenstund fosforhalten är ytterst växlande och de olika malmkvaliteterna ofta förete ett mycket likartadt utseende, kan man icke skilja dem genom skrädning eller sortering. För erhållande af de malmkvaliteter, som önskas, går man fördenskull tillväga så, att i mån brytningen framskrider fosforbestämningar i mängd utföras å prof, tagna i strossarna; dessa analyser införas på en karta, som omfattar ifrågavarande arbetsplats; genom sammanbindande af de punkter, i hvilka fosforhalten är densamma, erhållas kurvor, utvisande fosforhaltens storlek och fördelning inom området i fråga. Med ledning häraf ordnas därefter brytningen så, att en

198 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

med olika fosforhalt samt genom blandning af dessa i lämpliga proportioner.

Hvad beträffar utsträckningen i dagen af Kirunavaras malmfyndighet, så är densamma till största delen noga känd, tack vare det förhållandet att malmen i hela bergsryggen ligger nästan fullständigt blottad. Den bildar sålunda en långsträckt, till sin mäktighet växlande stockformig massa med den generella strykningen i NNO—SSV och varierande stupning mot öster. Dess västra gräns mot sidostenen (porfyr) har blifvit så godt som steg för steg följd utefter nästan hela malmberget; dess östra gräns är däremot till stor del dold af lösa jordaflagringar men har på ett stort antal ställen blottats genom jordrymning, hvarjämte, såsom nedan visas, dess gräns på djupare nivåer på flera ställen utrönts genom diamantborrning. Söderut sträcker sig fyndigheten vidare minst cirka 600 m. söder

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107. 199

om Jägmästarens kulle genom utmålen n:ris 3, 26 och 40 (se pl. II), hvilket framgår af magnetiska mätningar och resultaten af diamantborrning. Norrut sträcker sig fyndigheten, att döma af magnetiska mätningar och diamantborrningar, fram till Luossaj årvis södra strand och äger en fortsättning äfven längre norrut i form af tvenne paralleller, att döma af kompassdraget öfver sjön. Bortses från de endast ofullständigt kända delarna af fyndigheten söder om Jägmästarens kulle och norr om Vaktmästarens kulle, bildar malmen en, så när som på två eller möjligen tre ställen sammanhängande massa af cirka 3,000 m. längd och en bredd varierande mellan cirka 200 och 70 m. Emellan »Jägmästaren» och »Professorn» i södra delen af fältet är ett afbrott af cirka 50 m. bredd, och mellan »Geologen» och »Grufingeniören» öfvertväras fyndigheten af en gång af porfyr af cirka 15 m. bredd; möjligt är att därjämte ett afbrott förefinnes i den jordtäckta sänkan emellan »Bergmästaren» och »Direktören». Vid liggväggen förekommer i »Geologen» ett parti, där malm

200 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 101.

och porfyr mot hvarandra äga en mycket oregelbunden begränsning, men för öfrigt saknas inlagringar af ofyndigt äfvensom öfvertvärande gångar. I nordvästra sluttningen af malmberget, sträckande sig ned emot Luossajärvi, förekommer en breccia, bestående af brottstycken af porfyr, sammankittade af magnetit samt af porfyr med talrika ådror af malm. Denna breccia är skild från själfva malmstocken genom ett ganska mäktigt porfyrparti.

Då frågan om malmtillgångarna i Kiirunavaara särskilt under de senare åren varit föremål för liflig debatt, hvarunder skilda åsikter gjort sig gällande, torde det vara lämpligt att här framlägga en sammanställning af resultaten af hittills utförda undersökningsarbeten. Denna framställning grundar sig till stor del på uppgifter, lämnade af disponenten Hj. Lundbohm. Genom granskning af den officiella grufkartan samt utmålshandlingarna beträffande de utmål, som blifvit lagda på grund af malmblottning genom diamantborrning, äfvensom genom jämförelse med de borrningsrapporter, som vid diamantborrningarna af borrförmännen i mån af arbetets fortgång insändts till Svenska Diamantbergborrningsbolagets kontor och som där förvaras, har jag i de flesta fall kunnat kontrollera dessa uppgifter. Dock är tydligt att förf., som ej haft tillfälle att vid gruffältet kontrollera stupningsförhållandena och som delvis hämtat desamma från kartor i relativt liten skala icke kan i alla fall ansvara för deras riktighet.

Beträffande malmfyndighetens utsträckning i dagen och under jord hafva de omfattande undersökningsarbetena och grufdriften i öfrigt lämnat följande upplysningar.

Jägmästaren.

Malmen går här upp i dagen i den lilla kullen med detta namn och genom jordrymningar hafva dess gränser mot NV och NO blottats på flera ställen inom »Fyndigheten n:o 22» och i närheten af norra gränsen för »Fyndigheten n:o 3». Mot söder sträcker.sig malmfyndigheten genom utmålen n:o 3, 26, 40 och »Abdon» att döma dels af kompassdrag och dels däraf att genom de vertikala diamantborrhålen »Nordenström», »Napoleon», »Beata», »Elisabet» och »Abdon» malm blifvit träffad. I borrhålet »Nordenström» träffades sålunda malm på 68,45 m. djup, i »Napoleon» på 102,9 m., i »Beata» på 25 m. och i »Elisabet» på 106,i m. djup, i det sistnämnda efter att hafva gått 92,8 m. i porfyr samt i »Abdon» på 13 m. djup, efter att hafva gått 4,5 m. i porfyr. Genom dessa borrhål hafva dock icke så fullständiga upplysningar rörande malmens utsträckning erhållits att det ansetts lämpligt att i det följande taga hänsyn till denna malmtillgång.

201 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Längre söderut har berggrunden blottats genom ett tiotal diamantborrhål inom inmutningsområdena »Adam», »Egidius», »Serafia», »Moses», »Eudoxius», »Zakarias», »Regina», »Mormåssa», »Teodard» och »Protus», hvilka voro förlagda i en rad på det kompassdrag, som sträcker sig söderut från utmålet Sofia. Af dessa borrhåll hafva de i »Serafia» och »Mormässa» neddrifvits till resp. 109,36 och 103,5 m. djup och därvid genomgått partier af magnetithaltig bergart. De öfriga hafva däremot endast drifvits genom de lösa jordlagren, hvilka inom denna del af trakten äga stor mäktighet (5—14 m.), och hafva borrats i fast berg endast så långt att de konstaterat att bergytan på dessa ställen icke utgöi’es af malm.

Inom 8 nylagda utmål sydost om »Jägmästaren» (»Häradshöfdingen», »Kammarherren», »Amatius», »Sigrid», »Josefus», »Viktor», »Axel» och »Benedietus») finnas rätt vidsträckta kompassdrag och malm har flerestädes anträffats, men till följd af jordbetäckningen icke blifvit närmare undersökt.

Professorn (Fyndigheterna n:o 22, 1, 2 och 41).

Inom dessa utmål har malmen en medelbredd af cirka 107 m. och en längd af cirka 280 in.; malmarean är cirka 30,000 in.1 2 För bedömande af utsträckningen mot djupet föreligga de bägge diamantborrhålen »Professorn n:o III och n:o IV». Af dessa utfördes n:o III och en del af n:o IV under år 1897 och finnas beskrifna i Lundbohms Kiirunavaarabeskrifning 1897; n:o IV har sedan fortdrifvits vidare till 168 m. djup och därvid träffat fyndighetens liggande på 228 m. allm. afv., hvilket, såsom framgår af profilen genom borrhålen (pl. III),1 tyder på ett något hastigare afsmalnande af fyndigheten mot djupet än som borrhål n:o III syntes angifva. För öfrigt har i hängandet af denna del af fyndigheten neddrifvits tvenne vertikala diamantborrhål nämligen »Ernst» omedelbart öster om »Fyndigheten n:o 2» och »Kunigunda» omedelbart öster om utmålet n:o 41 »Maria». Af dessa hade »Ernst»2 i juli 1906 på 224,43 m. djup träffat malm,efter ytterligare 0,30 m. »gråberg», efter ytterligare 0,42 m. malm, därpå efter 0,50 m. åter »gråberg», hvari hålet fortdrefs 0,87 m. Detta borrhål gifver alltså ingen ledning för bedömandet af sidostupningen hos den stora malmfyndigheten, hvilket också knappast var att vänta i betraktande af borrhålets läge i närheten af fyndighetens södra spets. Borrhålet Kunigunda som likaledes är vertikalt hade2 efter att hafva genomgått 217,20 in. porfyr genomgått först 0,so in. malm med gråbergsränder, därpå 0,60 m. porfyr,

1 Denna profilkarta har af disponent Lundbohm stälts till förf:s disposition.

2 Enligt vid utmålsprotokollet fogadt intyg af grufingeniören C. I. Asplund.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft.

202 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

samt slutligen 2,60 m. malm, hvarpå det inställdes. Om, såsom torde vara sannolikt, den sålunda vid 218,5 m. djup (cirka 308 m. allm. afv.) träffade malmfyndigheten är den stora hufvudmalmstocken, skulle sidostupningen hos hängandet här vara cirka 53°. I nedanstående beräkningar har dock i öfverensstämmelse med borrhålen n:o III och IV antagits en sidostupning hos liggandet af 45° och hos hängandet af 51 V20.

Landshöfding en, grupp A. (Fyndigheterna n:o 4, 5, 42 »Alarik» *och 43 »Sven».)

Inom dessa utmål har fyndigheten en medelbredd af cirka 90 m., en längd af 360 m. och en malmai’ea af cirka 32,400 in.2

Till ledning för bedömandet af utsträckningen mot djupet tjänar dels borrhålet. »Kunigunda», angifvande en sidostupning hos hängandet af cirka 53° och dels malmgränsen i hängandet, hvilken är blottad dels i dagen vid cirka 66 m. allm. afv. och dels i »Professorns stoll» på 77 m. allm. afv., och äger en sidostupning af 52°. Häraf skulle man vara benägen att antaga en sidostupning hos fyndigheten inom ifrågavarande område af 52 V20. Att stupningen dock måste, åtminstone inom den nordligare delen af utmålskomplcxet i fråga, vara brantare, framgår däraf att »Landshöfdingens stoll» omedelbart norr härom icke nått fyndighetens liggande, hvilket skulle hafva skett, om sidostupningen hos liggandet vore så flack som cirka 52°. Därtill kommer att sidostupningen hos fyndigheten längre norrut tydligen är betydligt brantare. Ytterligare ett skäl att antaga en brantare sidostupning är att borrhålet »John» (se pl. III) icke träffade malm förrän på 250 in. nivå (allm. afv.).

På grund häraf och då inga observationer rörande liggandets stupningsförhållanden föreligga, har i nedanstående beräkningar såsom sannolik antagits en stupningsvinkel af 56° för såväl hängandet som liggandet.

Landshöfding en, grupp B. (Fyndigheten n:o 6.)

Medelbredden hos fyndigheten inom detta utmål är cirka 80 m., längden 180 m. och malmarean cirka 14,400 in.2 Hvad angår liggandets sidostupning saknas observationer inom utmålet. Då längre norrut sidostupningen hos liggandet är väsentligt brantare än i »Professorn» och intet skäl föreligger att antaga en tvär öfvergång emellan den flackare och den brantare stupningen, har här antagits såsom sannolik en stupning hos liggandet af 60°. Beträffande hängandets stupning har, såsom ofvan anförts, erfarenheten från »Landshöfdingens stoll» visat att stupningsvinkeln måste , vara större än 52°; vid nämnda stolls mynning synes sidostupningen vara

203 Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 107.

cirka 70° enligt observationer af malmgränserna på tvänne ställen med 22 m. nivåskillnad. Omedelbart öster om utinålet är ett diamantborrhål »John» neddrifvet vertikalt till 168,5 in. djup; enligt borrjournalen gick detsamma till 166,5 m. i »porfyr och hälleflinta» och 2 m. i malm, som enligt i utmålsprotokollet infördt intyg af dåvarande grufingeniören Bj. Kjellberg var »något gråbergsblandad». Om, såsom synes sannolikt, den i detta borrhål sålunda träffade malmen tillhör den i dagen inom förevarande utmål uppträdande malmfyndigheten, är sidostupningen för hängandet här cirka 63 73°. På grund af anförda förhållanden har i det följande inom detta utmål sidostupningen antagits vara 63° för hängandet och som nämndt 60° för liggandet.

Kapten-DireJctören. (Fyndigheterna n:o 7, 8 och 9.)

Inom detta område är malmfyndighetens medelbredd cirka 70, dess längd 540 m. och malmarean cirka 37,800 m.2

Beträffande sidostupningen föreligga ej heller här några observationer rörande liggväggen. På grund häraf har för liggandet antagits samma sidostupning som för de närmast förut nämnda delarna af fyndigheten, eller 60°. För bedömande af hängandets stupning gifva de vertikala diamantborrhålen »Volter» och »Hjalmar» en ledning. I »Volter» borrades enligt borrjournalen 95 m. i ofyndigt, därpå 24 m. i malmblandadt berg, vidare 19,93 m. i ofyndigt samt slutligen 2,is m. i malm (borrhålet således 141,ii m. djupt). Enligt intyg af C. I. Asplund, bifogadt utmålsprotokollet för utmålet »Volter», utgjordes borrkärnorna från de sista 1,27 m. af svartmalm. I borrhålet »Hjalmar» borrades enligt borrjournalen 123,5 m. i ofyndigt och därpå 3,62 m. i malm; enligt intyg af C. I. Asplund i och för utmålsläggningen utgjordes borrkärnan från de sista 1,70 m. af svartmalm. Enär de med dessa borrhål träffade malmpartierna sannolikt representera den stora malmfyndighetens fortsättning mot djupet, erhålles (jämför pl. III) en sidostupning hos dennas hängande af 50° (Volter)—55° (Hjalmar). I betraktande af den brantare sidostupning hos hängandet, som är konstaterad såväl söder som norr om det förevarande området har emellertid i nedanstående kalkyler antagits en sidostupning hos hängandet af 63° eller lika med i området närmast söder härom.

Bergmästaren. (Fyndigheterna n:o 10, 11, 44 Carl Johan och 45 Oskar).

Inom dessa utmål är malmbredden i genomsnitt cirka 110 m., längden af området 350 ra. och malmarean cirka 38,500 m.2 Sidostupningen har, enär några observationer därom icke föreligga inom området, liksom

204 Kungil. Majrts Nåd. Proposition N:o 107.

vid närmast föregående utmål antagits vara 63° för hängandet och 60° för liggandet.

Statsrädet-Geologen. (Fyndigheterna n:o 23, 24, 12 och 13.)

Malmbredden är här cirka 165 m., längden af området 355 m.; malmarean cirka 58,000 m.2

Till ledning för sidostupningens bestämmande tjäna dels trenne diamantborrhål och dels observationer rörande malmgränsen i tvenne stollar på resp. 100 och 154 in. nivå.

Af diamantborrhålen »Statsrådet n:o I och II» är det förra i sin helhet, det senare delvis utfördt under år 1897 (se därom Lundholms Kiirunavaarabeskrifning 1897); det senare har sedermera fortsatts till en längd af 150 m. och genomgick därvid malmfyndigheten i hela dess mäktighet på cirka 150 m. allm. afv. Resultatet blef sålunda att malmfyndigheten närmast dagen hastigt afsmalnar för att därpå nedom cirka 100 m. allm. afv. åter vidga sig. Af dessa borrhål synes sålunda framgå att i gränsen emellan de nämnda utmålen malmfyndighetens hängande stupar cirka 61 V20 och dess liggande cirka 61°, då liggandet antages vara representeradt af sammanbindningslinjen emellan malmgränsen i dagen och malmgränsen i borrhålet n:o II.

För öfrigt föreligga följande iakttagelser rörande liggväggens stupning:

1) i stollen å 100 m. allm. afv. inom »Fyndigheten n:o 23» en malmgräns, som, kombinerad med malmgränsen i dagen på 10 m. allm. afv. angifver en sidostupning af cirka 79 °;

2) i nyssnämnda stoll inom »Fyndigheten n:o 24» en malmgräns på 100 m. nivå, som, kombinerad med malmgränsen i dagen på cirka 26 m. allm. afv. gifver en sidostupning af cirka 67 °;

3) diamantborrhålet »Stoll 160 III», hvilket borrhål, som drefs från stollen på 160 m. nivå i 45 0 lutning mot V (se profilen pl. III), enligt borrjournalen genomgick först 30,4 m. malm, därpå porfyr 6,2 in., malm l,i m., porfyr 4,o m., malm 7,26 m., porfyr 0,2 in., malm 7,8 m. samt slutligen porfyr 15,36 m.; summa 72,32 in. Detta visar att den blandning af malm- och porfyrpartier som förefinnes i dagen på NV:a sluttningen af »Geologen» äfven sträcker sig till djupare nivåer. Af borrhålet synes framgå att den samlade malmens liggande på detta ställe har en sidostupning af 51 l/2 °.

Om medeltalet af förenämnda observationer af liggväggen tages, erhålles en generell sidostupning af cirka 64 V2 °-

Hvad hängandets stupning beträffar synes densamma af borrhålen »Statsrådet I och II» uppgå till 61V2 °, då ej den brantare stupningen

205 Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 107.

emellan dagytan och borrhål I tages i beräkning. Af kontakterna i stollen på 160 m. nivå synes framgå, att veckningar och andra oregelmässigheter här förekomma, som ej ännu blifvit utredda. Under sådana förhållanden kan hängväggens stupning icke med säkerhet bestämmas och antages därför i följande beräkningar vara lika med liggväggens.

Graf ingeniör en. (Fyndigheterna n:o 25, 37 »Werner», 14 och 15.) Inom detta område kan malmbredden uppskattas till cirka 104 in., längden är 364 m. och malmarean c:a 38,000 in2.

Beträffande stupningsförhållande föreligga här följande observationer:

a) liggväggen: _

i stollen på 100 m. nivå..........67 V2

i borrhålet »Stoll 160 II»..........46 1/4 0

i » » » I..........720

i dagbrottet enligt graf kartan........51 V20

i ° » »" Ö » ........70°

i » » » ........690

i » » » ........690

eller i medeltal..............63 V20

b) hängväggen:

i dagbrott enligt graf kartan.........61°

i borrhålet »Bismark»............63 0 *

i stollen jämförd med i dagen........68 0

eller i medeltal..............64°

På grand häraf har i nedanstående beräkningar antagits 64 0 sidostupning för såväl hängande som liggande.

Vaktmästaren, grupp A. (Fyndigheterna n:o 16 och 27.)

Inom dessa utmål har fyndigheten, såsom framgår af kartan, ett oregelbundet förlopp, hvilket möjligen kan förklaras som beroende på en förkastning, genom hvilken den nordligare delen af fyndigheten förflyttats cirka 65 m. mot öster. Om detta antagande är riktigt, torde af den i stollen på 156 m. allm. afv. i utmålets sydvästra del framträdande malmgränsens förlopp kunna diagas den slutsatsen att förkastningsplanet har en stupning af cirka 30 0 mot söder. Denna fråga synes emellertid icke hafva blifvit utredd, men möjligheten att förhållandena äro såsom nu antydts torde böra tagas i räkningen vid diskussionen öfver resultaten af diamant-

* Borrhålet »Bismark» borrades vertikalt till 171 m. djup i porfyr, därpå träffades svartmalm, hvari borrades 2,3 m.

206 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

borrningarna inom utmålet. Detta förhållande inverkar bl. a. på tydningen af borrhålet »Brynolf», hvilket, enligt till utmålsprotokollet för detta utmål fogadt intyg af C. I. Asplund, från 77 m. djup drefs 1,25 m. i malm och som enligt profilkartan pl. III sedermera drifvits till 350 m. allm. afv. i samlad malm samt ytterligare 24 m. i malmblandadt berg. Föreligger en förkastning, är det den norra delen af fyndigheten i detta utmål som träffats med borrhålet, i annat fall den södra. I frågans outredda skick har förf. vid nedanstående beräkningar ansett sig icke böra använda de stupningsriktningar, som kunna härledas ur borrhålet »Brynolf», liksom ej heller från borrhålet »Vastmästaren 180». Malmfyndighetens medelbredd inom utmålet är omkring 97 m., längden 180 m. och malmarean cirka 17,500 in.2

Sidostupningen hos liggandet är enligt grufkartprofilerna dels 59 °, dels 71°, samt enligt borrhålet »Vaktmästaren V» 60° och enligt borrhålet »Vaktmästaren 190» 54 V40; medeltalet häraf är cirka 61°. Hos hängandet angifver en grufkartprofil stupningen 63 V2 °, borrhålet »Vaktmästaren V» 58°, borrhålet »Vaktmästaren 180» 50 V20; medeltalet häraf cirka 57 °. På grund häraf har den generella stupningen antagits vara för liggandet 61 0 och för hängandet 57 °.

Vaktmästaren, grupp B. (Fyndigheterna n:o 17 och 18.)

Malmfyndighetens medelbredd inom dessa utmål kan uppskattas till cirka 35 m.; längden är 350 in. och malmarean cirka 12,000 m2.

Inom »Fyndigheten n:o 17» har malmfyndigheten enligt diamantborrhålet »Vaktmästaren I» en sidostupning hos liggandet af 53 V2 0 och hos hängandet af 5lV2°; borrhålet »Max», som enligt i utmålsprotokollet infördt intyg af C. I. Asplund, vid 153 in. djup träffade »svartmalm», hvari borrningen fortsattes ytterligare 2,07 in., antyder en sidostupning hos hängandet af 47 °, hvilken dock på grund af fyndighetens böjning mot NV ej kan sammanställas med föregående värden. För denna del af fyndigheten har därför stupningen beräknats vara för hängandet 51 V20 och för liggandet 53 V2.

På gränsen emellan »Fyndigheten n:o 16» och »Fyndigheten n:o 17» äro tre borrhål, benämnda »Vaktmästaren II, III och IV» (se profilerna pl. III), hvilka tyda på en oregelbundenhet hos fyndigheten, hvilken tydligen är af lokal natur i betraktande däraf att flera borrhål både norr och söder därom konstaterat att malmförekomsten fortsätter på likartadt sätt som för öfrigt inom malmfältet.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 101.

207 Norr om Vaktmästaren.

Täckt af lösa aflagringar fortsätter malmfyndigheten vidare mot norr och sträcker sig fram under en del af Luossajärvis yta, spårad genom magnetiska undersökningar och blottad genom en rad af diamantborrhål.

Sålunda har genom det vertikala borrhålet »Kiirunavaara n:p 70» enligt C. I. Asplund (intyg i utmålsprotokoll) vid 205,40 m. djup under jordytan träffats rik svartmalm, hvari borrades 2,95 in. Borrningen har sedermera fortgått i detta hål och hade den 18 mars nedträngt till 19 meters djup i malm.

I det vertikala borrhålet »Zenobia» träffades enligt C. I. Asplund (intyg i utmålsprotokoll) på 236 in. djup under Luossajärvis yta en malmbreccia, i hvilken borrades 3,73 in. Detta kan möjligen antyda, att den stora malmstocken, som sträcker sig från »Professorn» till »Vaktmästaren» här utkilat och att borrhålet »Zenobia» träffat den malmbreccia, som på något afstånd från malmstockens liggande sträcker sig fram i »Grufingeniörens» byanta sluttning mot norr.

A de öfver Luossajärvi sig sträckande kompassdragen hafva följande vertikala borrhål neddrifvits: »Kiirunavaara n:o 21», »Gustaf Adolf», »Hvalfisken», »Krokodilen», »Tammok», »Noak», »Sem», »Ham», »Jafet», »Sjöormen», »Hvalrossen» och »Myskoxen», i hvilka samtliga enligt utmålsprotokollen dels enligt iakttagelser vid utmålsläggningen och dels, inom utmålen »Tammok», »Jafet», »Hvalrossen» och »Myskoxen», enligt i utmålsprotokollet infördt intyg af d. v. grufingeniören B. Kjellberg, svartinalm »i tillräcklig mängd för utmals tilldelande» anträffats.

Intet af dessa borrhål synas dock hafva borrats till större djup än cirka 0,7 m. och äro de icke tillräckliga för bedömandet huru stor malmtillgång dessa kompassdrag representera. I följande beräkningar hafva fördenskull dessa malmtillgångar icke medtagits.

I det föregående har gjorts ett försök att genom att sammanställa alla de uppgifter, som stått till buds, söka erhålla ett material, som skulle kunna användas som grund för beräkningar rörande malmtillgångarna inom Kiirunavaara malmberg. Af den lämnade framställningen torde framgå, att observationsmaterialet inom vissa delar är ganska ofullständigt, oaktadt de talrika och omfattande undersökningsarbeten, företrädesvis medelst diamantborrning, som utförts inom fältet. Klart är också, att en så vidsträckt fyndighet som denna måste kräfva högst vidlyftiga och tidsödande undersökningsarbeten för att blifva grundligt känd, i all synnerhet då densamma äger att så egenartadt förekomstsätt som denna, hvars bildningssätt allt fortfarande är föremål för mycket diverge-

208 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

rande uppfattningar bland geologerna. Man kan emellertid af det föreliggande materialet draga flera viktiga slutsatser. Redan af fyndighetens form i dagytan, som visar stundom ganska hastiga växlingar i mäktighet, göres sannolikt, att variationer med hänsyn till malmens begränsningsytor måste förekomma äfven i stupningsriktningen, och de observationer, som hittills blifvit gjorda i de underjordiska arbetsrummen, hafva visat, att så är förhållandet. Någon lagbundenhet härutinnan har ännu icke blifvit utrönt. Huruvida en fältstupning föreligger eller icke är icke utredt; några verkliga bevis för befintligheten af en flack fältstupning synas dock icke hafva blifvit framlagda. Klart är emellertid, att denna fråga spelar en viktig roll vid bedömandet af resultaten af diamantborrningarna med hänsyn till bestämmande af fyndighetens sidostupning på grund af det oregelbundna förlopp malmkontakterna i dagen visa. Då emellertid som nämndt denna fråga ej är utredd, har i det följande icke ansetts lämpligt att taga denna obekanta faktor i räkningen.

För att så mycket som möjligt minska det oundvikliga fel som måste uppstå på den grund att stupningsobservationer saknas på många ställen har, där så varit möjligt, tagits medeltalet af samtliga inom området gjorda observationer, då icke särskilda, i hvarje fall anförda grunder föranledt till uteslutandet af en eller annan observation.

Den sidostupning, som sålunda erhållits för de särskilda områdena, är i allmänhet större än som framgick af undersökningen 1897. En afsmalning af fyndigheten till de med föreliggande undersökningsarbeten nådda djupen synes enligt föreliggande utredning förekomma endast inom den sydligaste delen, »Professorn», under det att en obetydlig divergens synes föreligga hos malmväggarna inom fältets nordligaste del.

Hvad beträffar utsträckningen mot djupet hos fyndigheten i dess helhet hafva de omfattande magnetiska undersökningar och därpå grundade beräkningar, som under åren 1900—1906 utförts vid och i trakten af Kiirunavaara af fil. doktor V. Carlheim-Gyllensköld, såsom framgår af hans bifogade redogörelse (bilaga I), gifvit sådana resultat, att man med säkerhet torde kunna påräkna fyndighetens fortsättande till ett betydande djup under Luossajärvis nivå, och bekräfta sålunda den uppfattning, till hvilken ofvanstående undersökning af stupningsobservationerna inom fältet ledt.

Genom djupborrning har malmfyndighetens utsträckning blifvit ådagalagd på följande djupare nivåer:

209 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

Djup, vid hvilket malm träffats

Borrhål. Malmens hängande (h) eller liggande (1).

under (—) ellor öfver (+) Luossajärvis yta.

Professorn IV

Kunigunda

Volter

Hjalmar

Statsrådet II

Stoll 160 III Stoll 160 II Bismark Stoll 160 I

Brynolf

Vaktmästaren 180 D:o V

l):o 190

D:o I

Max

Kiirunavaara 70

ft

h.

h.

h.

fc

1.

h.

1.

jh.

il.

h.

1.

h.

1.

(?)

It

h.

h.

Sålunda har malm träffats såväl i norra som södra delarna af fältet på djupare nivåer än Luossajärvis yta. Det största djup under nämnda sjös yta, som hittills blifvit undersökt inom de nu behandlade delarna af fältet, är 222 in., där borrhålet »Kiirunavaara 70», såsom nämnts, de senaste 19 m. gått i malm. Strax norr om detta hål finnes det förut nämnda i utmålet »Zenobia» med något gråbergsblandad malm på 236 m. djup under sjöns yta.

Till den afvikelse från ursprungsriktningen som stundom, särskildt vid djupa borrhål, förekommer har i det föregående icke tagits hänsyn. Denna afvikelse kan stundom, då det gäller borrning i bergarter af mycket växlande hårdhet och särskildt då borrhålets riktning bildar spetsig vinkel med skiktningen eller med en utpi’äglad skiffringsriktning, vara ganska stor.

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft. 27

210 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

Vid de svenska diamantborrningarna, hvilka i allmänhet utföras i fasta och hårda bergarter, torde densamma emellertid i allmänhet icke vara stor. En större krökning af borrhålen skulle med det slag af borrapparater som användes i de svenska grufvorna säkerligen göra sig märkbar genom svångheter att drifva borrhålen vidare särskildt vid större djup. I detta sammanhang må nämnas att ett borrhål vid Kiirunavaara (inom inmutningsområdet Kanon c:a 270 m. ö. om malmfyndigheten) neddrifvits till ej mindre än 361 m. djup, eller det största djup, till hvilket man kommit med de svenska diamantborrningsmaskinerna.

För att erhålla någon ledning för bedömande af huruvida en afsevärd afvikelse förekommer vid borrhålen i Kiirunavaara, har disponenten Lundbohm år 1899 utfört en undersökning i borrhålet »Statsrådet n:o II». Denna verkstäldes så att för ändamålet särskildt afsedda profrör, delvis fyllda med fluorvätesyra, infördes till olika djup i borrhålet; efter en viss tid upptogos rören och tömdes, hvarvid den lutning, som rören haft i borrhålet, kunde bestämmas förmedelst den skarpa rand, som markerade begränsningen mellan den af fluorvätesyra angripna och den icke af syran åverkade delen af röret, och som representerar horisontalplanet genom borrhålet. I nämnda borrhål gjordes på detta sätt försök med rör på 60 m., 80 m. och 100 in. afstånd från hålets mynning. En jämförelse af de vinklar som de därvid erhållna etsringarna göra med rörens längdriktning visade en olikhet af 2° emellan det på 60 och det på 100 in. djup anbrakta röret på det sätt att lutningen hos röret från 100 m. djup syntes hafva varit 2° mindre brant än på 60 m. djup. Denna afvikelse torde icke spela någon roll då det gäller att bestämma stupningen hos en malmfyndighet som i likhet med den här ifrågavarande med hänsyn till begränsningsytornas stupning visar så stora lokala växlingar som ofvan påvisats. Denna metod att bestämma lutningen hos borrhål har för öfrigt den ofullkomligheten att det ej är möjligt att med densamma bestämma en eventuell afvikelse åt sidan, hvilket kan förekomma lika väl som afvikelse!’ i vertikal led. En fullt tillförlitlig metod att bestämma afvikelsen hos borrhål af så ringa diameter som de här använda och därtill i magnetiska malmer torde för närvarande icke finnas.

Af i det föregående lämnade uppgifter framgår att, om de jordtäckta delarna af fyndigbeten norr och söder om malmberget lämnas ur räkningen, Kiirunavaaras säkert kända malmarea i dagen uppgår till cirka

286,000 m?. Härtill kommer en stor areal af kompassdrag, delvis undersökt genom diamantborrhål.

211 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

För bedömandet af malmtillgången är nödvändigt att känna malmens egentliga vikt. Denna har af Lundbohm i hans beskrifning öfver Kiirunavaara 1897 uppgifvits till i genomsnitt 4,5. Då vid brytningen härstädes icke någon skrädning af det brutna berget äger rum utan malmprocenten inom fyndigheten (alltså utan hänsyn till den gråbergskvantitet, som i och för dagbrytningen måste nedsprängas ur hängande och liggande1) uppgår till inemot 100 och då, såsom ofvan anförts, malmen utgöres så godt som uteslutande af inagnetit (eg. v. 5,o) och apatit (eg. v. 3,2) är tydligt att denna siffra kan läggas till grund för beräkningarna. Af gråbergspartier i malmen har hittills, enligt uppgift af disponenten Lundbohm, endast den breda gången af porfyr i »Grufingeniören» samt en mycket smal gång i »Geologen» anträffats under grufarbetet. Inom vissa partier såsom vid gränspartierna i »Geologens» NV:a del förekomma malm och porfyr om hvarandra och blir där malmprocenten lägre, men detta område synes hafva så obetydlig utsträckning i jämförelse med fyndigheten i dess helhet att detta förhållande ej torde inverka på det generella resultatet. På grund häraf har äfven vid här ifrågavarande beräkningar rörande malmkvantiteterna inom de till sin utsträckning och beskaffenhet kända delarna af fyndigheten den af Lundbohm angifna eg. v. ansetts böra användas.

I enlighet härmed motsvarar hvarje meters afsänkning af den ofvannämnda malmarean en kvantitet af 1,287,000 ton, hvilken kvantitet naturligtvis blir något mindre i den mån malmarean på grund af afsmalningen mot djupet hos vissa delar af fyndigheten aftager mot djupet. Vid sjöns nivå skulle den således utgöra 1,170,000 ton.

Kiirunavaara malmfyndigheter äro belagda med 84 stycken utmål (se kartan, pl. II). Bland dessa äro 13 stycken lagda innan 1884 års grufstadga trädde i kraft, hvadan utmålsgränserna mot djupet räknas donlägiga, följande fyndighetens stupning; samtliga dessa utmål befinna sig emellertid i liggandet om malmen med undantag af ett, »n:o 26, Adauctus», som är

1 Kvantiteten dylikt ofyndigt berg vid Kiirunavaara har under åren 1902—1906

varit följande:

1902 ............... 48,778,0 ton.

1903 ............... 80,596,0 »

1904 ............... 145,794,0 »

1905 ............... 290,412,8 »

1906 ............... 538,888,4 »

Summa 1,104,468,6 ton.

212 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

beläget på södra sluttningen af malmberget. För de öfriga räknas i öfverensstämmelse med 1884 års grufstadga utmålsgränserna mot djupet lodräta. Af dem äro 31 stycken tilldelade för inmutningar, gällande före den 19/8 1889 och tillhöra sålunda enbart Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. I återstoden af utmålen, 40 stycken, äger staten hälften, hvilken är till nämnda bolag utarrenderad på 20 år.

Af dessa förhållanden följer, att malmfyndigheten på grund af sin sidostupning mot djupet kommer utanför de densamma i dagen täckande utmålen. För att gifva en föreställning om den praktiska betydelsen häraf lämnas nedan en tablå (Tab. II), utvisande på hvilka djup ett plan genom midtfyndigheten skär den östra gränsen för de olika utmålskomplexer, som helt och hållet tillhöra bolaget under antagande af den ofvan för de särskilda delarna af fyndigheten angifna sidostupningen.

Tab. IT.

De djup, vid hvilka, malmfyndighetens midtplan skär de östra gränserna för de utmål, i hvilka staten äger jordägareandelen, och vid hvilka djup fyndigheten således helt och hållet kommer utanför bolagets område, äro mycket stora, exempelvis för komplexerna »Professorn» och »Vaktmästaren B», e:a 560 m., för »Grufingeniören» och »Landshöfdingen B» 700—750 m., för »Kapten-Direktören» c:a 850 m., allt allmän afvägning, och för de öfriffa ännu större.

213 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

På grundvalen af ofvan lämnade uppgifter har förf. sökt att göra en beräkning öfver malmkvantiteterna i den nu omhandlade delen af Kiirunavaara malmberg och därvid kommit till följande resultat.

Under förutsättning att fyndigheten, såsom man har grundad anledning att antaga, sträcker sig mot djupet med samma stupning hos hängoch liggväggar, som kunnat iakttagas i fyndighetens öfre delar, så utgör den sannolika malmtillgången inom de utmål som tillhöra ensamt bolaget i rundt tal 480 miljoner ton, hvaraf omkring 200 miljoner ton ofvan Luossajärvis vattenyta. Af ofvanstående tab. II framgår att undre gränsen för malmen inom dessa utmål ligger i medeltal c:a 200 in. djupt under nämnda sjös yta; endast i tre fall har densamma beräknats ligga mer än 300 in. djupt under nämnda nivå. Då det synes föga sannolikt att en fyndighet med dessa dimensioner skulle hastigt utkila mot djupet och då resultaten af de magnetiska undersökningarna (se Bil. I) antyda ett mycket stort djupgående, så är det i hög grad sannolikt att betydande malmtillgångar finnas under antydda nivåer. Att beräkna dessa är emellertid icke möjligt förrän i samband med grufdrift på djupare nivåer.

2. Luossavaara.

Vid detta malmfält, som med afseende på det geologiska förekomstsättet och malmens mineralogiska och kemiska sammansättning, visar stor öfverensstämmelse med Kiirunavaara, har hittills icke någon ordnad brytning förekommit utan hafva arbetena inom detsamma varit inskränkta till vanliga försvarsarbeten och undersökningsarbeten.

Malmfyndigheten, hvilken är helt och hållet skild från Kiirunavaaras stora malmstock, sträcker sig i NNO-lig riktning från en punkt cirka 800 m. norr om Luossajärvis strand i Luossavaaras södra sluttning fram öfver detta bergs högsta topp, som når 229 m. höjd öfver Luossajärvis yta, och endast är 8,32 in. lägre än nollpunkten för Kiirunavaarafältet afvägningar. Den fortsätter därpå vidare ned för sluttningen mot norr, där dess utsträckning antydes genom starka och vidsträckta kompassdrag till en längd af närmare 400 m. Längden af hela malmförekomsten angifves af Hj. Lundbohm i hans beskrifning 1897 till cirka 1,270 m. Därjämte förekomma längre mot norr inom ett mycket smalt område med omkring 300 m. längd svagare kompassdrag, hvilkas betydelse ännu icke blifvit undersökt.

På den östra sluttningen af malmberget förekomma därjämte smärre malmfyndigheter, de s. k. Rektorsmalmerna, hvilka emellertid ej äro till

214 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

sin utsträckning närmare kända och till sin kemiska beskaffenhet underlägsna den egentliga Luossavaara-fyndigheten. I det följande lämnas dessa fyndigheter fördenskull å sido.

Luossavaaramalmen är svartmalm af samma typ som i Kiirunavaara, stundom liksom där blodstensblandad, alltså bestående af en mycket finkristallinisk blandning af så godt som uteslutande magnetit och apatit, det sistnämnda mineralet dock i allmänhet förhanden i mycket ringa mängd, undantagsvis dock äfven i riklig mängd. Af andra mineral uppträder kalkspat i vissa partier i icke ringa mängd; måhända beror malmens pipighet å vissa områden på utlösning af detta mineral.

Malmen utmärkes sålunda af en mycket hög järnhalt, i allmänhet låg fosforhalt, låg svafvelhalt och en titansyrehalt, som i ett fåtal prof, hvilka blifvit undersökta i detta afseende, uppgått till omkring 1 %. Mycket detaljerade undersökningar rörande fosforhaltens storlek och variationer hafva utförts af grufägarne. Exempelvis hafva inom det å Luossavaaratoppen blottade malmpartiet utmålet »Gylfe» tagits 298 smärre prof, hvilka vid analys gåfvo från 1.384 ned till O.004 % fosfor. Medeltalet af samtliga dessa halter uppgår till 0.056 / fosfor eller, om man utelämnar de två extrema halterna 1.384 och l.ne %, hvilka erhållits i två prof omedelbart intill hängande kontakten, O.049 / fosfor i medeltal af 296 analyser. I den nordligaste skärpningen inom utmålet »Balder» hafva tagits 7 prof, hvilka vid analys gåfvo O.014—O.753 / fosfor eller i medeltal O.m %; å den mellersta skärpningen inom samma utmål 17 prof, som vid analys gåfvo mellan O.010 och O.430 eller i medeltal O.04 %. I sydligaste skärpningen inom samma utmål hafva 16 prof tagits, hvaraf 1, taget invid hängandet gaf 1 % fosfor och de öfriga 15 mellan O.010 och O.144 % eller i medeltal 0.046 % fosfor. I skärpningen i utmålet »Heimdal» gåfvo 6 prof vid analys mellan O.026 och 2.594 % fosfor eller i medeltal 0.781 %, i nordligare skärpningen inom utmålet »Ivar» 25 prof mellan 0,oo6 och 0,440 % fosfor eller i medeltal 0.087 %; om de tre högsta värdena, hvilka erhållits i enstaka prof invid hängandet och liggandet, O.440, 0.426 och 0.296 ej tagas med, erhålles såsom medeltal af de öfriga 22 analyserna O.044 % fosfor. I den sydligaste skärpningen inom »Ivar» slutligen varierade fosforhalten emellan O.006 och 4.92 % fosfor. Den fosforrika malmen synes här uppträda som ett väl afgränsadt parti närmast intill liggväggen.

Häraf framgår att i Luossavaaramalmen fosforhalten i allmänhet är mycket låg, men att liksom i Kiirunavaara mycket hastiga växlingar förekomma.

Vid analys af generalprof af större lössprängda kvantiteter malm hafva följande resultat erhållits:

215 Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Fullständiga analyser hafva gifvit följande resultat:

Analysen n:o 7 är utförd af d:r H. Santesson, de öfriga af Th. Norelius.

Malmen i Luossavaara är till största delen täckt af lösa jordaflagringar af växlande mäktighet och går i dagen endast inom ett område af mer än 150 m. längd och 50—60 m. bredd på själfva toppen af Luossavaara. Genom jordrymningar tvärsöfver har malmen därjämte blottats

216 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

på flera ställen å norra sluttningen af berget, så att dess utsträckning är temligen säkert känd på en längd af 750 in. Totala längden torde, såsom ofvan antydts, vara 1200 å 1300 in.

Malmbredden är i den sydligaste skärpningen inom utmålet »Ivar» 30—25 m., vidgar sig mot norr och är inom utmålet »Heimdal» 40 m., inom »Balder» 45—26 m. samt inom »Gylfe» 23—58 in. bred; i den nordligaste punkt, i hvilken malmen är blottad, är densamma 30 m. bred. Den sålunda inom utmålen »Ivar», »Heimdal», »Balder» och »Gylfe» blottade malmarean uppgår sålunda till 25,000 in.2 Af malmbredderna i de bägge ändpunkterna framgår, jämfördt med kompassens anvisningar, att fyndigheten sträcker sig längre åt både norr och söder och synes det sannolikt att dess malmarea uppgår till inemot det dubbla.

För utrönande af fyndighetens utsträckning mot djupet hafva trenne diamantborrhål neddrifvits, af hvilka två öfvertvärat malmen på 40—60 in. djup under dagytan. Det ena af dessa borrhål, n:o 1, i utmålet Ivar, neddrefs 1897 med 68° lutning mot väster på 24,5 m. afstånd från malmgränsen vid hängandet. Genom detta borrhål, som träffade malmgränsen i hängandet på 47,8 och i liggandet på 77,9 m. djup från dagen, befanns hängväggen stupa 80°40' och liggväggen 70° mot öster (se profilkartan pl. III), hvilket sålunda visar en konvergens af malmfyndighetens begränsningsytor mot djupet. Vid toppen af Luossavaara inom utmålet »Gylfe» hafva sedermera tvenne andra borrhål neddrifvits. Det ena af dessa, på profilkartan betecknadt såsom n:o 2, ansatt med 55° lutning mot väster på 21 in. afstånd från malmgränsen vid hängandet, träffade malmgränsen vid hängandet på 26 m. djup från dagen, hvilket visar en sidostupning hos hängandet af cirka 72°. Borrhålet n:o 3, ansatt i närheten af n:o 2, borrades med 87° lutning mot väster i malm på 39,3 m. afstånd från malmgränsen i liggandet och träffade malmgränsen i liggandet efter 59,4 m., hvaraf framgår, att liggandets sidostupning här är 62° mot öster. Alltså föreligger äfven här en konvergens mot djupet af fyndighetens begränsningsytor. Af de bägge borrhålen n:ris 2 och 3 synes framgå, att malmens midtelplan stupar 65° mot öster och att, om förhållandena mot djupet äro likartade som till nämnda nivå, malmfyndigheten inom Gylfe utspetsar på cirka 300 m. allm. afv. eller 60 å 70 m. under Luossajärvis yta; borrhålet n:o 1 åter angifver en sidostupning hos malmens midtelplan af 74° men en utspetsning af fyndigheten vid ungefär nyssnämnda nivå. Dock äro dessa bägge observationer icke tillräckliga att grunda en bestämd uppfattning af malmfyndighetens förhållande mot djupet, i synnerhet som af kartan öfver fyndighetens utgående i dagen framgår, att malmens begränsningsytor äro till sin riktning

217 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

växlande och därigenom malmbredd och malmmäktighet inom nära hvarandra liggande partier ganska olika.

I likhet med vid Kiirunavaara torde man här kunna beräkna, att af hvarje in.3 af malmfyndigheten erhållas 4,5 ton malm, alltså vid afsänkning af hela den blottade malmarean 112,500 ton pr en meters afsänkning. Under antagande af eu afsmalning af fyndigheten mot djupet på nyss anfördt sätt, kan Luossavaarafyndigheten beräknas inom den del som är blottad i dagen innehålla ofvan Luossavaaras yta i rundt tal cirka 22,500,000 ton malm hvartill komma sannolikt ganska betydande mängder inom de ofullständigt undersökta, jordtäckta delarne af fyndigheten. Till några smärre ofullständigt kända sidomalmer har härvid icke tagits hänsyn.

Malmfältets hufvudmalm är belagdt med 10 utmål, af Indika 8 äro lagda på grund af mutsedlar äldre än g9 1889.

3. Haukivaara.

Fältet besöktes vid statens malmfältsundersökningar 1899 af statsgeologen F. Svenonius som i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 130—131, lämnat en beskrifning däröfver, enligt hvilken malmfyndigheterna utgöras af långdragna körtlar med ringa mäktighet, undantagsvis, inom NV:a delen af fältet, af 6—8 in. bredd, bestående af fattig blodsten, omgifven af delvis järnglansimpregnerad polerskiffer (Haukivaaraskiffer).

Senare undersökningar synas, att döma af ing. C. Ericssons meddelanden, icke hafva ledt till uppdagandet af under nuvarande förhållanden brytvärd malm.

Samma slag af blodstensmalm förekommer i de på Luossavaaras östra sluttning liggande utmålen.

4. Nokutusvaara.

Detta sedan 1888 kända malmfält undersöktes vid statens malmfältsundersökningar år 1899 af förf., som meddelat en beskrifning öfver fältet i »Jukkasjärvi malmtrakt», s. 98—101. Af undersökningen framgick, att

Bill. till Piksd. Prot. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 28

218 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 107.

inom Nokutusvaara malmfält uppträder dels en fattig svartmalm af delvis mycket hög fosforhalt och dels en något järnrikare blodsten med 0,i—0,24 / fosfor. Ledning för bedömande af malmförekomstens storlek kunde ej genom då föreliggande uppgifter erhållas.

Genom senare undersökningsarbeten har enligt rapport af ingenjör C. Ericsson utrönts, att inom fältets södra del finnas trenne malmförande nivåer, i hvilka malmen uppträder såsom vanligen tunna ränder i växellagring med Haukivaaraskiffer. Malmrändernas mäktighet kan någon gång uppgå till en eller annan meter och undantagsvis något däröfver men är i regeln endast några decimeter eller därunder; deras längd är också rätt obetydlig. Stundom är också skiffern emellan malmränderna malminsprängd. Malmen är starkt förorenad af körtlar af fältspat samt små sprickfyllnader af kvarts och kalkspat och kan ej ens genom skrädning fås synnerligen rik; äfven inom de bästa partierna torde det vara svårt att komma till en järnhalt, öfverstigande 55 Z; fosforhalten är ytterst varierande, emellan 0,i och 2,3 /.

Inom norra delen af fältet, vid sjön Syväjärvi, förekommer en finfjällig blodsten af en mäktighet, som delvis öfverstiger 16 m., uppträdande tillsammans med Haukivaaraskiffer med mycket fint insprängd järnglans. Fyndighetens längd är ej fullt känd, men har genom jordrymningar visat sig vara större än 160 in. Malmen är mycket kvartshaltig och torde ej i stort kunna skrädas till högre järnhalt än c:a 55 Z; fosforhalten är c:a 0,i—0,2 %.

På grund af anförda förhållanden torde malmfältets värde under nuvarande förhållanden vara ganska ringa.

5. Tuollujärvi.

Den öfver denna år 1898 upptäckta fyndighet upprättade magnetiska kartan visar en låg men mycket jämn magnetisk vertikalintensitet. På grund af de mäktiga jordaflagringar som täcka berggrunden, har enligt en af ingenjör C. Ericsson upprättad redogörelse undersökningen af fältet gjorts medelst 8 st. diamantborrhål å olika delar af fältet. Genom dessa har framgått att berggrunden utgöres af porfyr eller syenitgranulit med smalare och bredare hvarandra korsande ådror af magnetit samt af porfyr med smärre aggregat af magnetit och hornblende. Förhållandena inom fältet synas sålunda vara likartade med dem i Mertainen. Samlad malm har icke konstaterats och fältet torde kunna betraktas som värdelöst.

Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

(i. Rakkurijoki.

Denna malmfyndighet, som upptäcktes 1898, besöktes under statens malmfältsundersökningar år 1899 af förf. som öfver där gjorda iakttagelser lämnat eu redogörelse i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 106—107. Inom ett större område, till största delen myrländt, uppträder där ett vackert kompassdrag. Fast häll var vid förfrs besök blottad endast i en skärpning och utgjordes af en något vittrad, ganska lös och lätt sönderfallande småkornig svartmalm, hvaraf ett stuffprof vid analys gaf 42,31 % järn, 0,25 % fosfor och 0,2i % titansyra.

Enligt ingenjör C. Ericssons redogörelse hafva sedermera några jordrymningar samt talrika jord- och diamantborrningar här blifvit utförda, hvaraf emellertid större delen lämnat föga resultat till följd af det underliggande bergets vittrade beskaffenhet. De hafva emellertid visat, att inom fältet förekommer såväl samlad mahn som bergart med magnetitinsprängningar. Malmen innehåller bl. a. växlande mängder af hornblende, apatit och svafvelkis.

Den magnetiska kartan visar ett starkt, ganska jämnt kompassdrag af c:a 700 in. längd och c:a 100 m. bredd.

Till följd af markens myrländta beskaffenhet har denna fyndighet hittills blifvit alltför litet undersökt för att ett bedömande af malmtillgångarna eller malmkvaliteten skulle kunna göras.

7. Mertainen.

Detta malmfält, hvilket upptäcktes år 1897, besöktes under statens malmfältsundersökningar år 1899 af förf., som upprättade en geologisk karta, hvilken jämte en detaljbeskrifning öfver fältet finnes offentliggjord i »Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 65—84. Resultatet af de t. o. m. år 1899 utförda undersökningarna, framlagdt i nämnda beskrifning, var, att inom Mertainens malmfält uppträder ett vidsträckt, delvis starkt kompassdrag, hvilket till hufvudsaklig del förorsakas af en i hög grad magnetitrik breccia, som utgöres af brottstycken af syenitporfyr, sammankittade af öfvervägande magnetit. Denna malmbreccia innehåller stundom körtlar af svartmalin, som dock sällan äga större utsträckning utan torde vara att uppfatta som anhopningar af mellanmassan i breccian. I fältets östra del förekomma dock relativt större partier af samlad malm, hvilkas utsträckning ej vid 1899 års undersökningar kunde närmare bestämmas, men som syntes sannolikt äga en utsträckning i dagen af c:a 6,500 in2; rörande deras

220 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

utsträckning mot djupet kunde på grund af hela förekomstens från andra kända fyndigheter helt och hållet afvikande natur inga säkra slutsatser dragas. Hvad malmens kemiska beskaffenhet beträffar framgick af nämnda undersökningar att malmen har hög järnhalt, i allmänhet synnerligen låg fosforhalt, lag svafvelhalt och en titansyrehalt, som i ett undersökt prof uppgick till 0,8 %. Enligt analys af 6 generalprof höll malmen inom norra delen af det östra området i medeltal 64,i % järn och 0,io2 % fosfor (60,u—68,86 % järn, 0,oio—0,277 % fosfor) och i den sydligare delen af samma område i 4 prof i medeltal 66,57 % (65,37—68,8i /) järn och 0,020 °/o (0,003—0,050 %) fosfor.

De efter 1899 utförda undersökningsarbetena, rörande hvilka eu detaljerad redogörelse utarbetats af ingenjör C. Ericsson, bestå i talrika jordrymningar och 9 nya diamantborrhål. Det hufvudsakliga arbetet har nedlagts på bestämmande af utsträckningen af de i östra delen af fältet befintliga, ofvan antydda partierna af samlad malm, och har härigenom dessas utsträckning och begränsning i dagen blifvit bestämda. Härvid bär visat sig att i fältets östra del uppträda tvenne malmpartier af tillsammans 7,200 m.2 malmarea, det ena, nordligare belägna, af 375 in. längd och en bredd i dagen af 22—9 in., det andra, sydligare, af c:a 200 in. längd och c:a 18 m. medelbredd. De väster om baslinjen förekommande smärre malmpartierna hafva af Ericsson uppskattats äga tillsammans c:a 2,700 m.2 area, hvadan Mertainens malmarea enligt Ericssons beräkningar uppgår till c:a 10,000 m.2

Beträffande malmfyndigheternas utsträckning mot djupet hafva de sedan 1899 utförda diamantborrningarna ytterligare ådagalagdt att ytterst invecklade förhållanden föreligga beträffande ej blott de smärre malmpartierna utan äfven de större, i fältets östra del befintliga. Det är därför nu lika litet som år 1899 möjligt att göra ens en approximativ beräkning af malmtillgångarna vid Mertainen, utan erfordras härför ytterligare omfattande undersökningsarbeten.

Beträffande malmens kvalitet hafva de sedan 1899 utförda undersökningarna gifvit det resultat, att det nordligare partiet af samlad malm enligt analys af 9 generalprof af oskrädd malm i genomsnitt håller 63,5 % järn (57,57— 66,87 /) och 0,122 % fosfor (0,02—0,322 %, hvaraf i 5 prof < 0,04 %), samt att det sydligare partiet enligt analys af 9 generalprof af oskrädd malm i genomsnitt håller 62,4 % järn (56,68—68,44 %) och 0,oi4 % fosfor (0,oo6—0,028 %); malmpartierna inom fältets sydvästra del innehålla enligt analys af 6 generalprof af oskrädd malm i medeltal 61,0 % järn (49,so —68,46 '/•) och 0,009 % fosfor (0,oo4—0,oi6 %).

221 Kungl. Maj Un Nåd. Proposition N:o 107.

På grund af de egenartade geologiska förhållandena inom detta malmfält är det som nämdt ej möjligt att beräkna malmtillgångarna inom detta fält. Så mycket har dock framgått af hittills gjorda undersökningar att hår föreligger en afsevärd tillgång på en järnrik och fosforren malm.

8. Painirova.

Detta år 1897 upptäckta malmfält undersöktes under statens malmfältsundersökningar år 1899 af förf., som däröfver upprättade en geologisk karta med beskrifning, hvilka äro publicerade i »Jukkasjärvi malmtrakt», sid. 84—89. Det blef vid denna undersökning utrönt, att de geologiska förhållandena vid Painirova »i hufvudsak äro likartade med dem å Mertainen, i det att berggrunden utgöres af delvis breccieartad syenitporfyr, genomdragen af större och mindre magnetitådror och innehållande oregelbundna malmkörtlar. Tillgången på samlad torde icke vara synnerligen stor». Malmen inom fältets nordvästra del höll, enligt vid nämnda undersökning tagna prof, 60,69—69,3 % järn och 0,oi4—0,oei / fosfor och i sydvästra och östra delarna af fältet 50,92— 66,72 % järn och 1,380— 0,244 % fosfor.

Nyare undersökningar synas icke hafva jäfvat den antydda uppfattningen af Painirova såsom en malmförekomst af ringa värde.

9. Gellivare.

Detta malmfält har upprepade gånger varit föremål för undersökninggenom af Kungl. Maj:t tillsatta kommissioner, nämligen år 1817, år 1875, då bl. a. en geologisk karta öfver Gellivare malmberg upprättades af d. v. statsgeologen O. Gumtelius samt åren 1889—1891 af den s. k. »Apatitkommissionen».

Grufbrytning har här ägt rum i mindre omfattning i flera olika omgångar; en fullt ordnad brytning i större skala kom dock ej till stånd förr än år 1892, och har densamma sedan oafbrutet fortgått. Malmbrytningens storlek inom Gellivare malmbergs grufvor framgår af Tab. IV å sid. 236.

I kommerskollegii grufkartekontor finnas tillgängliga grufkartor öfver följande grufvor: »Johan-Välkomman-Linné», »Baron», »Johannes-Hermelin», »Skåne», »Josefina-Upland», »Sofia-Vulkan», »Kung Oscar-Tingvallskulle», »Selet-Victor Kjellberg» samt »Kaptenslagrets» grufvor.

222 Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

Malmen inom Gellivare malmberg är dels svartmalm och dels blodstensmalm. Svartmalmen, som är den vanligast förekommande typen, har i allmänhet en grofkristallinisk textur och består hufvudsakligen af större eller mindre kantiga, ganska löst sammanfogade magnetitkorn, vanligen blandade med apatit i korn af likartad form och storlek. Undantagsvis är malmen mera finkornig, hvilket särskildt är fallet vid apatitfattigare delar af malmförekomsterna. Blodstensmalmen är i allmänhet mera finkornig än svartmalmen, dock förekomma äfven här ganska grofkristalliniska partier. Den är i allmänhet mindre apatitrik än svartmalmen, men däremot ej sällan rik på kvarts och sålunda ofta järnfattigare än svartmalmen.

Blodstensmalmen förekommer hufvudsakligen i fältets västra del; den förekommer ofta tillsammans med svartmalm, än i hängandet af denna, än utmed liggandet, än midt i svartmalmen, dock vanligen skild därifrån genom mer eller mindre mäktiga gneis- eller skarnpartier.

Hvad beträffar Gellivare-malmens kemiska sammansättning utmärkes densamma af en hög järnhalt, en mycket växlande fosforhalt, låg svafvelhalt och låg titansyrehalt. Till belysande häraf må ur en af grufingeniören A. Dellwik i Jemkontorets Annaler 1906 sid. 259—320 publicerad beskrifning öfver Gellivare Malmberg anföras nedanstående, i maj 1906 utörda analyser af malm från de viktigaste grufvorna å Malmberget.

Analyser å generalprof af järnmalmer, brutna å Gellivare malmberg år 1904.

223 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Den brutna malmen skrädes för närvarande i tre olika kvaliteter:

A-malm med mindre än 0,o35 % fosfor C- » » 0,035— 0,800 % »

D- » » mer än 0,soo % »

A-malm vinnes endast ur Kapten,slagrets grufvor där den utgör ungefär Vs af malmfångsten, samt från Koskulls kulle, tillhörande Bergverksaktiebolaget Freja.

Uppskattningen af malmtillgångarna inom Gellivare malmfält har i hög grad försvårats genom det förhållandet, att den vida öfvervägande delen af fältet är täckt af lösa jordaflagringar, delvis af betydande mäktighet. Man har på grund häraf i mer eller mindre grad begagnat sig af grufkompassens eller den magnetiska inklinationsvågens anvisningar i och för angifvande af malmfyndigheternas läge och utsträckning. Då emellertid arten och storleken af de utslag, som erhållas med dessa instrument, är beroende af flera omständigheter,' såsom malmens grad af magnetism, observationsplanets höjd öfver malmen (i detta fall jordbetäckningens tjocklek), markens lutningsförhållanden, malmfyndighetens stupning o. s. v., är a priori klart, att sådana bestämningar af malmtillgarna inom ett fält med så stora nivådifferenser, så växlande jordbetäckning och så varierande stupning hos malmfyndigheterna som vid Gellivare måste blifva mindre exakta.

Vid den uppskattning af malmtillgångarna i Gellivare, som år 1875 utfördes af den af staten utsända undersökningskommissionen och vid hvilken malmarean uppskattades till 650,000 in2, var, såsom framgår af den geologiska karta öfver Malmberget, som är bifogad nämnda kommissions underdåniga berättelse, berggrunden blottad endast på ett relativt obetydligt antal ställen, och malmfyndigheternas lägen och utsträckning bestämdes hufvudsakligen efter de utslag, som erhöllos med grufkompassen.

Sedermera upprättades af bergsingeniören H. von Post år 1887 en magnetisk vertikalintensitetskarta med användande af Tibergs inklinationsvåg, med hvilket instrument väsentligt tydligare utslag erhållas än med grufkompassen. Med ledning af dels 1875 års geologiska karta, dels nämnda magnetiska karta och dels egna iakttagelser upprättade därpå Hj. Lundbohm den öfversiktskarta, som är bifogad Apatitkommissionens berättelse för år 1889 års arbeten och hvilken angifver en malmarea af cirka 440,000 in2.

224 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Vid denna tid hade i samband med striden mellan Gellivare aktiebolag och dåvarande öfver stelöjtnanten C. 0. Bergman om besittningsrätten till malmfyndigheterna å Gellivare malmberg en ytterst liflig jordrymningsoch sprängningsverksamhet kommit till stånd, som gaf talrika tillfällen att studera berggrundens beskaffenhet och kontrollera de magnetiska mätningarnas resultat. För att i möjligaste mån tillgodogöra sig dessa tillfällen att lära känna berggrundens beskaffenhet föranstaltades under Apatitkoinmissionens arbeten åren 1890 och 1891 en detaljerad granskning af alla de ställen, där berggrunden sålunda var tillgänglig, i samband hvarmed samtliga observationspunkter inmättes med särskild hänsyn till malmgränserna. Detta arbete, som utfördes af Hj. L undbohm och författaren, resulterade i en geologisk karta öfver malmberget, hvilken, kompletterad med till och med 1896 ytterligare vunna upplysningar rörande berggrundens beskaffenhet, var utställd på konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 och sedan dess är tillgänglig i Sveriges Geologiska Undersöknings museum. I mån af grufdriftens framåtskridande har denna karta sedermera ytterligare kompletterats, och finnes den sålunda kompletterade kartan offentliggjord ofvan citerade uppsats af Dellwik. Af dessa detaljundersökningar framgick, att i rutin vissa delar af fältet den magnetiska intensiteten härrör icke af samlad malm utan af magnetiska bergarter af olika natur, delvis breccieartade. Vidare konstaterades, att vissa af de förut såsom sammanhängande malmlager uppfattade fyndigheterna utgöras af flera mer eller mindre stora, i hufvudsak linsformiga partier. Genom de sålunda vunna erfarenheterna blef äfven möjligt att bättre tyda de utslag, som erhållas med de magnetiska mätningsinstrumenten. Med ledning häraf uppskattades år 1893 malmarean vid Gellivare till cirka 245,000 m.2 (se Geologiska Föreningens Förhandlingar 1893, s. 339).

Den sålunda vunna uppfattningen af förhållandena vid Gellivare malmberg har i det väsentligaste bekräftats genom de senare årens grufdrift och man har för närvarande en ganska god kännedom om malmfyndigheternas inom Gellivare malmberg utsträckning i dagen.

Genom de bägge sista decenniernas utredningar har det blifvit utrönt, att järnmalmen i Gellivare malmberg bildar ett stort antal skilda lager- eller linsformade partier, inbäddade i en gneislik bergart och med samma strykning och stupning som denna.

Dessa olika malmpartier, hvilkas bildningssätt ännu ej kan anses vara utredt, hafva sålunda i stort det förekomstsätt som utmärker lagerbild-

Kungl. MajUx Nåd. Proposition N:o 107.

ningar, och hafva på grund häraf benämnts lager, hvilken benämning äfven i det följande kommer att användas. I smått förete dessa malmlager ofta oregelbundenheter såväl därutinnan att de äro starkt veckade och sträckta som med hänsyn till förhållandet till omgifvande bergart; de visa sålunda i sitt uppträdande många egendomligheter, Indika ännu icke blifvit tillfyllestgörande förklarade, och som i åtskilliga fall föranledt missuppfattning rörande malmlagrens utsträckning mot djupet. Inom vissa delar af fältet är malmlagrens stupning ganska flack — ända till 30° och därunder —, och har detta stundom gifvit anledning till öfverskattning af malmlagrens verkliga bredd och mäktighet, särskilt där dessas utgående, såsom vid Välkomman in. fl. ställen, befinner sig i en kulle, som brant sluttar åt samma håll som lagrets sidostupning.

I det följande lämnas en redogörelse för hvad som kan anses med säkerhet vara utrönt rörande de viktigaste malmlagrens storlek och utsträckning såväl i dagen som mot djupet med ledning af de under 1890 och 1891 gjorda undersökningarna, de officiella grufkartorna och meddelanden af grufingenjören vid Gellivare A. Dellwik. Det hufvudsakligaste häraf finnes redan publiceradt i Dellwiks ofvannämnda beskrifning öfver Gellivare Malmberg.

Inom den s. k. »Stora Malmen», som utgöres af ett stort antal malmlinser, liggande efter hvarandra i ett streck, som från Välkommans kulles södra sluttning; sträcker sig; i en mot söder konvex båge mot öster till och öfver Kungsryggen fram till Tingvalls kulle, hafva 9 grufvor varit föremål för brytning.

Johangrufvan har brutits till c:a 45 m. djup (101 m. allm. afv.)' i dagbrott på en starkt böjdt svartmalmlager af c:a 2,000 m2 area.

Välkomman-Linnégrufrån har likaledes brutits i dagbrott till 100 å 109 m. allm. afv. (= 60 in. under dagytan i västra, 30 m. i östra delen) på en c:a 400 in. långt, i nordvästra änden starkt böjdt lager med c:a

25,000 m2 malmarea, genomsatt af talrika pegmatitgångar och oregelbundna gneispartier, stupande 30°—50° mot SV. Under nyssnämnda bottnar har genom diamantborrning i grufvans västligaste del öfvertvärats malm dels c:a 20 in. under grufbottnen (c:a 70 in. under dagytan och på c:a 120 in. allm. afv.) af samma mäktighet som i grufvan på 80 in. allm. afv., nämligen 38 in.; genom ett annat diamantborrhål i grufvans östligaste del har likaledes på c:a 120 m. allm. afv., c:a 30 m. under grufbottnen öfver-

1 Enär de olika grufvornas dagöppningar befinna sig på mycket olika nivåer, angifvas i det följande dels djup under bergytan vid grufvans dagöppning och dels allmänna afvgäningen i m. under den för hela fältet gemensamma nollpunkten på Välkommans topp

Bih. till Rikad. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 84 Häft. 29

226 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

tvärats en malm af 29 m. mäktighet, dock innehållande ett ganska bredt gråbergsparti; malmbredden i samma del af graf van är på 90 m. allm. afv. enligt grafkartan 33 in., motsvarande en mäktighet af c:a 29 in.2 Emellan dessa bägge borrhål hafva ytterligare tvenne diamantborrhål genomgått malmlagret på resp. 90 och 95 in. allm. afv., som dock där visat sig innehålla talrika gråbergspartier, liksom i dagbrottet varit förhållandet. Ytterligare ett diamantborrhål inom Linnégrufvans område har på 137— 160 in. allm. afv. genomgått malmlagret, ådagaläggande att malmlagret på detta ställe ännu 40 in. under dagbrottets botten, 70 in. under dagytan har en mäktighet af 33 in. eller ungefär densamma som i dagen.

Barongrufvan har brutits i dagbrott till c:a 40 in. djup (= 144 in. allra, afv.) på ett malmlager af c:a 250 in. längd och en bredd af c:a 25 in.; malmarean c:a 6,000 in2, stupningcn 50—60° S. Genom den från Hermelinsstollen drifna Baronorten har malmlagrets fortsättning åt öster träffats på 198 in. allra. afv. eller c:a 90 in. under dagytan. Genom diamantborrhål har lagret på tre ställen med c:a 70 in. mellanrum öfvertvärats och därvid visat sig äga ungefär samma mäktighet som i dagen; det djupaste af dessa borrhål öfvertvärade malmlagret på c:a 160 in. allm. afv., alltså c:a 16 in. under dagbrottets botten.

Hermelin-Johannesgvufvan har brutits i dagbrott till c:a 35 in. djup (159 in. allra, afv.) på ett veckadt malmlager af c:a 300 in. längd och 15—25 bredd; malmarean c:a 3,200 in2, stupningen c:a 50° S. Därjämte pågår här numera underjordiskt grufarbete medelst takbrytning, utgående från 200 in. allm. afv. (75 in. djup under dagytan). På sistnämnda nivå har med Skåneorten öfvertvärats det norr om Johannes-Hermelinslagret befintliga, af gammalt i dagen kända blodstenslagret, hvilket här på 60 in. djup under dess utgående i dagen i orten har eu bredd af 55 m.; med Baronorten har på samma nivå öfvertvärats ett i dagen endast obetydligt kändt blodstenslager af c:a 20 in. bredd.

Skånegrufvan har brutits i dagbrott till c:a 30 in. djup (107 in. allra, afv.) å ett anal mlager af c:a 300 in. längd och c:a 35 in. medelbredd, malmarean c:a 9,000 in2, sidostupningen c:a 60° SO. På 90 in. djup under dagbrottets botten, alltså på 120 in. djup under dagytan (på c:a 200 in. allra, afv.), bär malmlagret träffats med Skåneorten, och tillredningsarbeten för djupbrytning hafva där påbörjats; malmfyndighetens storlek på denna nivå är ännu icke utrönt. Genom diamantborrningar bär blifvit konstateradt, att malmlagret på c:a 50 in. djup under dagytan (c:a 127 in. nivå) äger c:a 30 in. mäktighet.

2 Malmbredd = horisontala afståndet emellan hängandet och liggandet. Mäktighet = vinkelräta afståndet emellan hängandet och liggandet.

227 Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 107.

Josefmagr åfvan har brutits i dagbrott till 32 in. djup (c:a 00 in. allm. afv.) på olt c:a 400 in. långt, i genomsnitt 10—25 in. bredt malmlager, malmarean esa 7,500 in2, sidostupningen är i västra delen, där malmbredden uppgår ända till 50 in., 30—40°, i de öfriga delarna esa 50° S. Faltstupningcn synes vara mycket flackt stupande mot V, hvilket jämte variationerna i stupning vållat svårigheter vid brytningens ordnande. Vid grufrans sydvästra ände bär ett från 73 in. allm. afv. neddrifvet diamantborrhål glitt 44 in. i malm med enstaka smärre gråbergsränder, hvilket visar att malmlagret å 120 in. allm. afv. eller 55 in. under dagytan har oförminskad mäktighet.

Upplandsgrufvan är bruten i dagbrott delvis till c:a 45 in. djup (esa 107 in. allm. afv.) på ett esa 240 in. långt, esa 20 in. bredt i sin östra del starkt vcckadt malmlager, malmarean esa 3,500 in2, oberäknad! malmfyndighetens östra, mera oregelbundna del, sidostupningen 60—75° SO, faltstupningcn 30—40° SV. Genom diamantborrningar bär lagret öfvertvärats på två ställen med 60 in. afstånd från hvarandra, i bägge har malmlagret träffats c:a 40 in. under dagytan, sålunda ungefär på samma nivå, å hvilken graf brytningen numera bedrifves.

Sofia-Vulkangrufvorna hafva brutits till c:a 55 in. djup (c:a 104 in. allm. afv.) på ett malmlager af c:a 700 in. längd, 15—60 in. bredd, malmarean c:a 21,000 in2, sidostupningen c:a 70° S, i östra delen ännu brantare. Malmlagrets utsträckning mot djupet har undersökts genom fyra diamantborrhål. Det västligaste af dessa genomgick malmlagret vinkelrätt mot stupningsriktningen emellan 52 och 82 in. allm. afv., visande att lagret på c:a 30 in. djup under dagytan på detta ställe har samma mäktighet som i dagen, d. v. s. 48 in.; det andra borrhålet, som är lodrätt, träffade på 67 in. djup ( = 117 in. allm. afv.) samlad malm och hade ännu vid 160 in. allm. afv. icke kommit in i liggandet, hvilket antyder eu ökning af malmlagrets mäktighet på denna nivå. Det tredje borrhålet ungefär vid inbiten af Sofia-Vulkanlagret träffade, efter att hafva öfvertvårat ett par smärre malmlager, samlad malm vid 92 in. allm. afv. och nådde först vid 138 in. allm. afv. liggandet, hvilket förhållande synes tyda på, att malmlagret på detta ställe, c:a 40 in. under grufvans botten d. v. s. c:a 55 in. under dagytan, har en bredd af c:a 40 in., under det att malmbredden i grufvans botten midtöfver är c:a 31 in. 180 in. längre öster ut har ytterligare ett diamantborrhål neddrifvits af 147 in. längd, lutande 57° mot NNO; detta borrhål träffade efter att hafva genomgått flera smärre malmpartier hufvudmalmen på 120 in. allm. afv. (c:a 55 in. under dagytan) och gick i malm till 125 in. allm. afv. (85 in. under dagytan), hvarpå efter 25 in. åter träffades malm, hvari borrhålet drefs ytterligare

228 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 107.

7 in. Vulkanlagret synes sålunda på 70 in. djup under dagytan äga samma eller större mäktighet än i dagen.

Tingvallskulle-Kung Oscars grufvan är bruten i dagbrott till c:a 45 in. djup (112 in. allm. afv.) på eu delvis starkt veckad malmfyndighet af 250 in. längd och 60—100 in. bredd, malmarean c:a 21,000 in2 (inbcräknadt den hittills obrutna, men till sin utsträckning kända delen af malmlagret emellan Kung Oskars- och Vulkangrufvorna). Sidostupningen är i hufvudsak c:a 50° S, men i östligaste delen, där malmen gör ett skarpt veck 60° V. Från dagbrottets botten är en sänkning afsänka till 156 in. allm. afv. (c:a 45 in. under dagbrottets botten), där densamma står i kommunikation med den på sistnämnda nivå från norra sluttningen indrifna stollen. Genom eu från dagbrottets botten drifven tvärort framgår, att malmlagrets maklighet på 112 in. allm. afv. (45 in. under dagytan) på detta ställe är lika stor som i dagen, och ett från samma nivå till 193 in. allm. afv. drifvet diamantborrhål visar, att malmen på detta ställe på c:a 145 in. allm. afv. (c:a 80 in. under dagytan) har 55 in. mäktighet; likaså visar en å 150 in. allm. afv. drifven tvärort en malmbredd af 70 in.

Af de på det s. k. Kaptenslagret bearbetade grufvorna, har Fredrikagrufvan brutits i dagbrott till c:a 50 in. djup (172 in. allm. afv.) på eu malmlins af 120 in. längd och 15—25 in. bredd; malmarean c:a 1,800 in2, sidostupningen c:a 75° SSO. Numera brytes densamma medelst takbrytning med igensättning dels å eu 200 in. och dels å eu 240 in. etage, hvarifrån uppfordringen sker genom ett i sidostenen afsänkt lodrätt schakt. På 240 in. allm. afv. (c:a 120 m. under dagytan) är malmarean ungefär lika stor som i dagen, hvarjämte torde böra anföras, att malmen på djupare nivåer är renare än på högre.

Kaptensgrufvan har medelst pallning dels från dagen och dels under afsätta malmtak med dagbrytning brutits till c:a 80 in. djup (204 in. allm. afv.) på en c:a 200 in. lång, 8—20 in. bred malmlins med samma strykning och stupning som Fredrikagrufvans malmfyndighet; malmarean c:a 1,800 in2. För närvarande brytes grufvan medelst takbrytning från 238 m. allm. afv. (c:a 110 in. under dagytan), hvarvid malmen uppfordras genom Kungssehaktet.

Västra Kaptensgrufvan har likaledes från dagen brutits i dagbrott till c:a 25 in. djup (148 in. allm. afv.) å eu liten malmlins af c:a 500 in2 malmarea. Den har vidare under afsättande af tvenne bottnar af malm med påbrytning uttagit till 185 in. allm. afv., hvarvid malmen utfraktats och uppfordrats genom nedre Hertiggrufvan. För närvarande pågår takbrytning från 238 in. allm. afv. (c:a 115 in. under dagytan) med uppfordring genom Kungssehaktet.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 107.

229 Kungs- och, Hertiggrufvan bry tes på ett långsträckt malmlager, hvars utgående befinner sig i en brant bergssluttning. Malmlagret har eu känd längd af c:a 500 m. och eu varierande bredd, stundom uppgående till 30 ä 40 in. Malmarean är c:a 5,000 m2. Hertiglagret är bearbetadt medelst dagbrott till 205 in. allm. afv. (60—10 in. under dagytan) samt arbetas numera med underjordisk brytning (takbrytning med igensättning) i en etage, hvars sula befinner sig på 240 in. allm. afv. På sistnämnda nivå — 100—50 in. under dagytan — är malmarean lika stor som å 171 in. allm. afv. En jämförelse med malmarean i dagen är här lika litet som vid flera af de öfriga grufvorna, särskilt Välkonunan- och Johannes- Hermelinsgrufvorna, ej möjlig, emedan malmgränserna i dagen icke blifvit inmätta å grufkartan innan dagbrytningen började, hvarefter de vid grufkartans upprättande, sedan eu del af väggarne i grufvans öfre delar måst nedsprängas för beredande af trygghet för ras, ej vidare kunna bestämmas.

Under de för närvarande djupaste arbetsrummens nivå har Kaptenslagret träffats medelst diamantborrning dels på 245—268 in. allm. afv. eller c:a 20 m. under takbrytningsetagens bottennivå (c:a 100 in. under dagen) med ett från 207 in. allm. afv. i Kungsschaktet ansatt borrhål med 60° lutning mot norr, i hvilket malmen på 255 in. allm. afv. synes äga eu mäktighet af c:a 23 in., alltså något smalare än i dagbrottets botten midtöfver, dels på 280—308 m. allm. afv., c.a 60 in. under takbrytningsetagens bottennivå, och c:a 120 in. under dagytan, medelst ett från Hertigschaktet på 240 in. allra. afv. ansatt hål med 48° lutning mot norr. Malmlagret har af detta att döma c:a 26 in. mäktighet på c:a 295 m. allra. afv. eller ungefär samma som i dagbrottets botten å 190 in. allra. afv. men större än på takbrytningsetagens bottennivå å 237 in. allm. afv. Slutligen har genom ett vertikalt borrhål, som från 235 in. allm. afv. går till 414 in. allra, afv., samlad malm blottats mellan 375 och 295 in. allra. afv. eller på det djup, på hvilket enligt sidostupningen på högre nivåer det i Kaptensgrufvan brutna malmlagret väntades blifva anträffad; enligt detta har malmlagret på c:a 385 in. djup en oxaktighet af 12 å 13 in. på c:a 225 in. djup under dagytan eller ungefär så som i samma fyndighet å c:a 240 m. allra. afv.

I Kaptenslagrets strykningsriktning mot sydväst är ett utprägladt koinpassdrag inom »Hertigen af Dalarne», hvilket antyder att Kaptenslagret fortsätter vidare mot SSV under härvarande 30—33 in. mäktiga jordbetäckning. Genom flera borrhål har tillvaron af samlad malm inom detta område konstaterats, men af hittills utförda undersökningar är det omöjligt att draga några bestämda slutsatser rörande malmtillgången.

230 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Bland öfriga mera spridda malmfyndigheter har Seletsgrufvan i dagbrott brutits till 70 in. djup (161 in. allm. afv.) på ett stockformigt malmparti af c:a 120 in. längd och -en maximibredd af 40 in.; malmarean år c:a

2,000 in.2, sidostupningen c:a 65° S och fältstupningen c:a 60° V. Malmtillgången i grufvans botten är ungefär densamma som i dagen.

Kjellbergsgrufvan har brutits på ett malmparti af c:a 700 in. malmarea i dagbrott till c:a 10 in. djup under dagytan. Genom ett flertal diamantborrhål har det för denna malm egendomliga förhållandet kommit i dagen, att fyndigheten sannolikt icke sträcker sig till mer än c:a 20 in. under dagytan.

Af öfriga mera betydande malmförekomster inom Gellivare Malmberg märkes »Norra Alliansen», som dock icke hittills blifvit föremål för ordnad grufdrift men som undersökts genom ett 55° mot norr lutande diamantborrhål, hvilket på c:a 25 in. djup under dagytan vid c:a 205 in. allm. afv. genomgick ett c:a 18 in. mäktigt malmlager, innehållande några smärre gråbergsinlagringar, och på c:a 55 in. djup under dagytan, vid c:a 240 in. allm. afv. ytterligare ett likartadt malmlager af c:a 25 in. mäktighet; de bägge lagren åtskilda af ett 11 in. mäktigt gråbergsparti. Bägge de i borrhålet genomgångna malmlagren äro midt öfver borrhålet blottade i dagen, det förra dock icke till hela sin bredd, det senare åt 17 in. mäktighet i dagen; de bägge lagren hafva c:a 70° sidostupning mot söder. Malmarean i dagen uppskattas till c:a 5,000 in.2

»Södra Alliansen» och »Dennevitz» omfatta flera malmpartier med mycket oregelbundet förekomstsätt, som ännu ej är fullt utredt; hittills utförda undersökningsarbeten synas antyda en mycket flack stupning mot väster. Malmarean uppgår enligt ingeniör Dellwik till c:a 9,000 in.2 Brytning har ägt rum i dagbrott till c:a 7 in. medeldjup under dagytan.

Hv i täfo ?\s- in a 1 m 1 agr e t har eu längd af c:a 200 in. och en bredd af 10—40 å 50 in. Malmarean är 5,800 in.2; sidostupningen c:a 50° S. Fyndigheten har icke hittills varit föremål för brytning. Genom en stoll från öster har malmlagret anträffats på 30 in. djup under dagen, och med ett diamantborrhål öfvertvärades detsamma c:a 30 in. under dagen och synes där äga c:a 26 in. mäktighet.

Till malmfyndigheterna å Gellivare malmberg hör äfven den vid Koskulls Skulle, som äges af bergverksaktiebolaget Freja. Denna malmfyndighet, som uppgifves äga en malmarea af c:a 25,000 m.2, utgöres till hufvudsaklig del af järnrik, fosforfattig malm och brytes medelst dagbrytning.

231 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Utom de nu nämnda malmlinserna och malmlagren förekomma inom Gellivare Malmfält talrika större och mindre sådana, hvilka ännu icke varit föremål för brytning eller för närmare undersökning, dels på grund af sitt aflägsna eller isolerade läge och dels på grund af jordbetäckningens djup, men som både äga den storlek och äro af den kvalitet att de kunna anses fullt brytvärda under nuvarande förhållanden. Hit höra: fyndigheterna inom utmålen Bergtnåstarcgrufvan, Qvcnsel, Robsahm och Carl Sparre i fältets västra del, N:a Nya Baron (blodstenen), ö:a Baron, V:a Hermelin, Johannes (blodstenen), Meldercreutz, S:a Hertigen af Skåne, Skånemalmens västra del, Lars, Vulkan, Norrbotten samt Hertigen af Dalarne m. fl.

En uppskattning af malmareorna hos dessa malmfyndigheter, utförd åt ingeniör Dellwik, har gifvit följande resultat:

Bergmästaregrufvan.........c:a 1,000 m.2

N:a Robsahm............t> 1,500 »

Barons blodsten...........» 2,000 »

ö:a Baron.............> 3,500 »

V:a Hermelin............> 3,000 >

Johannes blodsten..........» 5,000 »

Meldercreutz............» 700 »

S:a Hertigen af Skåne........» 700 »

Larsmalmerna............» 4,000 >

Egentliga Vulkanmalmen.......» 5,000 »

Norrbotten.............» 1,800 »

Hertigen af Dalarne.........» 3,500 »

Summa c:a 31,700 m.2

Därjämte finnes ett icke ringa antal fyndigheter af helt annan typ än de i det föregående omnämnda. Dessa, hvilka hufvudsakligen uppträda inom området emellan »Stora malmen» och Kaptenslagret, erinra i många hänseenden om malmförekomsterna vid Mertainen (se nedan), i det att de utgöras dels af magnetitimpregnerad, tydligen starkt omvandlad bergart, och dels af en breccia af brottstycken af gneis, sammankittade af magnetit o. a. mineral i mer eller mindre riklig mängd. Stundom förekommer äfven här magnetiten samlad i större partier, såsom i utmålen Eugenia, Charlotta, Hedvig, Nils, Erik, Ludvig, Leipzig, Parta in. fl., men dessa malmpartier bestå vanligen af relativt fattig malm och hafva såvidt man hittills utrönt ringa utsträckning. Dessa förekomster förorsaka emellertid

282 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

vidsträckta kompassdrag, och det är väsentligen dessa, som vid äldre uppskattningar öfver malmtillgångarna i Gellivare förorsakat öfverskattning. Oaktadt på enstaka ställen, såsom nämndt, samlad malm anträffats inom dessa områden, upptagas dessa malmtillgångar icke ,i nedanstående kalkyler. I förbigående må dock nämnas att ingeniör Dellwik uppskattat arean af desamma till 55,000 å 65,000 m.2

Af ofvan lämnade sammanställning af hvad, som vid grufdriften och genom särskilda undersökningsarbeten utrönts beträffande arealen af malmfyndigheter, torde framgå, att man utan fara för öfverskattning kan lieräkna:

arean af med grufbrytning belagda malmer inom de af

Aktiebolaget Gellivare Malmfält disponerade utmålen c:a 129,000 m.2 arean af med grufbrytning icke belagda malmer, Indika dock under nuvarande förhållanden kunna anses brytvärda, afrundadt.............» 31,000 »

Summa c:a 160,000 m.2

Därtill kommer arean af den bergverksaktiebolaget Freja

tillhöriga Koskullskullemalmen, hvilken är . . . . c:a 25,000 m.2

hvad sålunda totala arean af under nuvarande förhållanden brytvärd malm inom hela Gellivare Malmberg är c:a 185,000 m.8

Malmprocenten varierar i de särskilda grufvorna, såsom bl. a. torde framgå af ofvan lämnade resumé af förhållandena i de olika grufvorna, i Indika gråbergspartier ofta uppträda i mycket växlande mängd på ett sätt, som nödvändiggör deras lössprängande i samband med malmbrytningen. Enligt af ingeniör Dellwik meddelade uppgifter växlar malmprocenten inom själfva fyndigheten (den bergkvantitet, som af säkerhetshänsyn måste lössprängas ur grufväggarne, ej inräknad) emellan 55 och 90 (se nedanstående tab. III).

Hvad malmens eg. v. beträffar är denna något olika i olika delar af fältet, hvilket hufvudsakligen står i samband med malmens järn- och fosforhalt.

Genomsnittshalterna af järn och fosfor i malmen från Gellivare äro enligt Dellwik:

Kvngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

233 De skilda malmernas eg. v. angifvas å nedanstående tabell.

Tab. III, utvisande malmprocent och malmens eg. v. samt den kvantitet malm som kan vinnas genom en meters afsänkning af de resp. malmfyndigheterna.

Bih. till Rik sd. Prat. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 84 Håft. 30

234 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 101.

Inom de ofvanstående 129,000 m.2 erhålles således vid 1 m. afsänkning i medeltal 2*9 ton malm per in.2 malmarea. Användes, såsom torde vara berättigad^ samma siffra vid motsvarande beräkning beträffande hela den ofvannämnda malmarean inom Aktiebolaget Gellivare Malmfälts utmål eller 160,000 in.2 erhålles alltså 464,000 ton malm för hvarje meters afsänkning af hela malmarean och sålunda för hela Gellivare Malmberg c:a 554,000 ton per sänkmeter, oberäknadt de såsom f. n. icke brytvärda anförda malmtillgångarna.

Hvad beträffar malmlagrens utsträckning mot djupet hafva hittills utförda arbeten visat att samma oregelbundenheter te sig i vertikal som i horisontal led. Såsom af grufkartorna tydligt framgår växla malmbredd och strykningsriktning ofta i hög grad inom samma lager, såväl i dagen som på djupare nivåer och te sig stundom på skilda nivåer sinsemellan ganska olika. Likaså varierar stupningsriktningen ej blott inom fältets olika delar utan ofta inom samma grufva på olika nivåer. På malmlagrens utsträckning mot djupet inverkar också den utpräglade fältstupningen, som konstaterats inom de flesta delarna af fältet, och hvars inverkan ej får förbises vid bedömandet af huruvida ett vidgande eller afsmalnande af malmlagret mot djupet föreligger. Inom vissa delar af fältet uppträda oregelbundna gråbergspartier inuti malmen såväl i dagen som på djupare nivåer; för dessas uppträdande synes hittills icke någon lagbundenhet hafva blifvit utrönt och desamma kunna därför lätt vilseleda vid bedömande af malmfyndighetens utsträckning mot djupet.

På grund af dessa förhållanden är man lika litet berättigad att af t. ex. en ökning af malmbredden vid en viss nivå sluta till att malmlagret vidgar sig mot djupet som att af en minskning däraf på ett annat ställe sluta till ett afsmalnande. För bedömande af frågan om huru långt Gellivare malmfyndigheter sträcka sig mot djupet hafva ännu ej tillräckliga hållpunkter erhållits genom de arbeten, som hittills blifvit utförda. Af ofvan lämnade uppgifter framgår att endast ett fåtal af fyndigheterna varit föremål för arbete eller undersökning till större djup än 100 m. under dagytan. De flesta grufvorna hafva endast nått 30 å 60 m. djup och genom diamantborrning hafva malmlagren ej öfvertvärats på större djup än högst 120 m. under jord, med undantag af på ett ställe där malmlagret öfvertvärats på c:a 225 m. under dagytan. Vid alla de fyndigheter, som genom grufarbete eller diamantborrning blifvit närmare kända på djupare nivåer, har det visat sig att malmlagrcn fortsätta med i det stora hela oförändrad mäktighet till största hittills nådda djup; undantag härifrån gör endast Kjellbergsgrufvans fyndighet (se ofvan).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

235 De hittills vid grufbrytningen inom Gellivare Malmberg gjorda iakttagelserna hafva sålunda icke gifvit grundad anledning att antaga det malmlagren hastigt afsmalna mot djupet, men de äro å andra sidan icke af den omfattning att de kunna anses visa huru stort deras djupgående är. Ej heller föreligger en så fullständig geologisk utredning af de delvis mycket invecklade förhållandena inom fältet att man däraf kan draga bestämda slutsatser i detta hänseende. Så mycket torde dock af hvad man känner om härvarande fyndigheters dimensioner och hufvuddragen af deras förekomstsätt kunna slutas att malmtillgångarna härstädes äro högst betydande och att de äro tillräckliga för stor brytning under en lång tidrymd.

För att gifva eu mera öfverskådlig bild af storleken af malmtillgångarna inom de ifrågavarande fyndigheterna lämnas i Tab. IV eu uppgift rörande storleken af de ur resp. grufvor t. o. in. år 1906 bratna malmkvantiteterna, malmkvantitet tillredd för brytning samt beräknad malmkvantitet till ett djup af 100 in. under resp. grufvors nuvarande bottnar, äfvensom de djup under dagytan, till b vilka resp. grufvor skulle afsänkas för vinnande af denna malmkvantitet.

Till dessa kvantiteter böra läggas de malmkvantiteter som kunna beräknas erhållas vid afsänkning af de å sid. 231 uppräknade malmfyndigheterna, representerande en malmarea af i rundt tal 31,000 m.2, som enligt ofvan å sid. 234 angifna beräkningsgrund sålunda vid 100 m. afsänkning kunna beräknas lämna 8,990,000 ton malm, hvadan alltså till ifrågavarande djup kan påräknas eu malmkvantitet af i rundt tal 50 millionen ton utöfver den redan utbrutna kvantiteten af c:a 12’5 millioner ton, räknadt alltså till i medeltal c:a 125 in. under jordytan. Jämföres detta djup med det, till hvilket andra svenska grufvor blifvit arbetade på fyndigheter, som till sin utsträckning i dagen äro vida mindre, torde man finna att stor sannolikhet förefinnes att Gellivare Malmfält hyser mycket stora malmtillgångar äfven under nämnda djup.

236 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 101.

Tal). IV.

10. Lopasjärvi.

Denna fyndighet, belägen invid järnvägslinjen Gellivare—Ofoten, upptäcktes omkring 1898 och besöktes under statens malmfältsundersökningar år 1899 af statsgeologen F. Svenonius, som enligt »Jukkasjärvi malmtrakt», s. 132, erhöll den uppfattningen att här sannolikt föreligger »en zon af magnetithaltig granulit, måhända med kors och tvärs gående malmfyllda mindre sprickor. De af ingenjör Ericsson år 1900 utförda undersökningarna synas 1 2 3

1 Brutna ur Hermelins-, Prins Oscars- och Tingvallskulle-grufvorna före 1894.

2 Brutna 1894—1906.

3 » före 1894.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 101'.

28 7

bekräfta riktigheten af denna uppfattning. Fast häll synes ingenstädes hafva blifvit blottad inom området.

Af föreliggande uppgifter framgår sålunda att fyndigheten torde vara värdelös.

11. Ekströmsberg.

Detta malmfält besöktes under statens malmfältsundersökningar år 1899 af statsgeologen Fr. Svenonius, som i »Jukkasjärvi malmtrakt» sid. 114—124 lämnat eu redogörelse för hvad som genom dittills utförda undersökningar utrönts rörande fyndighetens natur, storlek och beskaffenhet i öfrigt jämte en af A. O. Bergman upprättad karta öfver fältet. Enligt denna redogörelse äfvensom enligt meddelande af H. Bäckström1 bildar malmförekomsten en sammanhängande komplex af svartmalm och blodsten, omgifven af kvartsporfyr och förande inlagringar af kvartsporfyr och mörk porfyri!. Svenonius uppgifver i nämnda publikation att malmarean uppgår till 40,000 ä 50,000 in." samt att malmkvantiteten i fältet synes vara mycket betydande; rörande malmens kvalitet angifves svartmalmen i medeltal hålla 60,86 % järn och l,eoi % fosfor och blodstenen 60,94 % järn och 1,032 % fosfor.

Efter 1899 hafva undersökningsarbetena fortsatts ytterligare, och har därigenom kännedomen om fyndighetens natur i väsentlig grad ökats. Om dessa undersökningars resultat lämnas nedan en redogörelse, grundad på en af ingenjör C. Ericsson upprättad, af geologiska, magnetiska och nivåkartor åtföljd beskrifning.

Malmen inom Ekströmsbergs malmfält är till största delen dold af lösa jordaflagringar och går endast på några ställen upp i dagen. Fyndighetens utsträckning i dagen har dock utrönts något så när genom talrika jordrymningar samt genom de magnetiska mätningarna.

Hufvuddelen af malmen utgöres af svartmalm, som bildar ett stort, af allt att döma sammanhängande parti, benämndt »det stora svartmalmslagret». Blodstensmalm bildar likaledes ett ganska stort, i talrika jordrymningar blottadt, sammanhängande parti af lagerliknande form i fyndighetens sydvästliga del, parallellt med det ofvannämnda »stora svartinalmslagret» och benämndt »det stora blodstenslagret». Emellan »det stora svartmalmslagret» i NO och »det stora blodstenslagret» i SV förekomma flera långsträckta partier af dels svartmalm och dels blodstensmalm af 3—10 in. bredd, åtskilda af skiffriga partier af porfyr af 3—12 in. bredd.

1 Geologiska Föreningens Förhandlingar 1904. Bd 26, s. 181.

238 KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

»Det störa svartmalmslagret» går i dagen på ett par ställen och har därjämte blottats genom ett tiotal jordrymningar. Afståndet emellan den nordvästligaste och den sydostligaste punkt, å hvilken denna malmfyndighet blottats, är 930 in.; den magnetiska kartan tyder på att fyndigheten fortsätter ytterligare cirka 130 in. mot NV och cirka 200 m. mot SO, hvadan sålunda »det stora svartmalmslagrets» kända längd är 930 m. och sannolika längd cirka 1,260 m. Mäktigheten, som i detta fall, då stupningen är lodrät, är detsamma som malmbredden, växlar på de platser, där fyndigheten blifvit blottad till hela sin bredd, mellan 22 och 52 in. Malmarean beräknad efter den ofvan anförda kända längden är cirka 32,000 in.2 och efter den sannolika längden cirka 35,500 in.2

»Det stora blodstenslagret» har genom jord rymningar blottats på flera ställen på en längd af cirka 420 in.; dess vidare blottande bär hittills ej skett på grund af den djupa jordbetäckningen. I den sydostligaste jordrymningen är fyndigheten 18 in. bred och i den nordvästligaste 7 in., maximibredden är 21 in. Det är häraf tydligt att fyndigheten bär afsevärdt större längd än den nyss angifna. Arean af den säkert kända delen af »det stora blodstenslagret» uppgår till 5,200 in.2, hvilket sålunda är ett minimital.

De emellan de bägge ofvan anförda »lagren» förekommande malmpartierna af svartmalm och blodstensmalm äro likaledes blottade på ett tiotal ställen på en sträcka af 500 in. På denna sträcka upptaga enligt Ericssons geologiska karta dessa malmpartier en area af 4,760 in.2 Enligt kartan sträcker sig dock ett af dessa partier vidare mot SO och har i den sydostligaste jordrymningen eu bredd af 10 in., och är sålunda äfven denna area ett minimital.

I fältets nordöstra del slutligen är en malmlins af 170 in. längd och 13 in. maximimäktighet blottad, bestående af dels svartmalm och dels blodsten och i dagen intagande en areal af 1,860 in.2

Af det ofvan anförda framgår, att arean af den blottade malmen är cirka 44,000 in.2 och att totala arean med högsta grad af sannolikhet kan angifvas till cirka 50,000 in.2

Hvad beträffar malmens kemiska beskaffenhet innehåller svartmalmen i det »stora svartmalmslagret» enligt analys af 41 generalprof i medeltal 64,io % järn (58,43— 68,68 f) och 1,27 % fosfor (0,280—2,42 Y>, i ett prof 0,07i i). Blodstenen i det »stora blodstenslagret» håller enligt analys af 31 generalprof i medeltal 61,07 % järn (54,60—65,94 %) och 1,46 % fosfor (0,792—2,336 /). Hvad de öfriga smärre malmpartierna beträffar, har malmen i 32 generalprof från olika delar af desamma visat i medeltal 63,is % järn (56,71—67,85 %) och 1,094 % fosfor (0,238—1,842 %).

239 Kungl. Maj-.ta Nåd. Proposition N:o 107.

O

A svafvelhalten hafva 11 prof från olika delar af fiVltet analyserats och befunnits hålla mellan 0,037 och 0,oo9 % svafvel.

Titansyrehalten har i ett generalprof från det »stora svartmalmslagret» befunnits uppgå till 0,56 %.

Tvenne analyser af svartmalm från Ekströinsberg hafva gifvit följande resultat:

Beträffande malmfyndighetens djupgående hafva inga särskilda undersökningar blifvit utförda, om man undantager ett diaraantborrhål, som öfvertvärade det s. k. stora svartmalmslagret på c:a 40 m. djup under dagen och som visade, att malmlagrets mäktighet på denna punkt och på detta djup . är c:a 16 m.; i dagen därofvanför är fyndigheten jordbetäckt. Fyndigheten uppträder i en delvis mycket brant sluttning med 70 in. höjdskillnad emellan de högst och lägst belägna punkter, i Indika malmen blifvit blottad. Af de magnetiska mätningarna, hvilka emellertid icke på någondera sidan blifvit fullföljda till neutralt område, synes framgå, att här föreligger en fyndighet med betydande djupgående.

Hvad beträffar de malmkvantiteter, som kunna erhållas från denna fyndighet, kan man, att döma af de uppgifter som föreligga, beräkna att vid brytningen erhålla en hög malmprocent och rik malm. Man torde på grund däraf kunna antaga, att af en m.3 malm kan erhållas c:a 4 ton malm.

240 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Ofvanför den norr om faltet framrinnande bäcken Rattekjokks nivå c:a 80 m. under fyndighetens högst belägna del, till hvilken nivå brytning medelst dagbrott antagligen kan ske, torde sålunda förefinnas en malmkvantitet af c:a 10,000,000 ton och därunder c:a 200,000 ton malm för hvarje meters afsänkning af hela malmarean. Malmkvantiteten inom det för malmgrufvor ganska måttliga djupet af c:a 140 m. under dagen kan alltså beräknas till c:a 30,000,000 ton och synes anledning att antaga att betydande malmtillgångar förefinnas äfven under denna nivå.

Malmfältet är belagdt med 15 utmål lagda den 16—24 juli 1902.

12. Laukujärvi.

Denna år 1898 upptäckta fyndighet undersöktes under statens malmfältsundersökning 1899 af statsgeologen F. Svenonius, som konstaterade att här förekommer såväl svartmalm som blodstensmalm af rätt obetydlig utsträckning. Enligt en af ingeniör C. Ericsson afgifven, af magnetiska och geologiska kartor åtföljd beskrifning förekomma här två slag af malmfyndigheter. Den enå utgöres af en på de magnetiska mätningsinstrumenten inverkande zon af gabbro, porfyriter o. a. bergarter, som innehålla magnetit dels fint insprängd och dels som smärre ådror, ofta tillsammans med kisel’ och apatit, men där malmen hvarken i afseende å kvantitet eller beskaffenhet i öfrigt är sådan att den kan blifva föremål för brytning. Den andra består af ett stockformigt parti af samlad malm som synes äga en längd af cirka 150 in. och en bredd af intill 30 m. samt en malmarea af cirka 2,500 m2, beläget invid norra stranden af Laukujärvi. Malmen utgöres af en finkornig blandning af magnetit och järnglans med kalkspat i växlande mängd. Fosforhalten är växlande, i allmänhet ganska låg. Tvenne generalprof af malmen gåfvo vid analys:

Järn Fosfor Svafvel

% % %

1 ...... 59,98 0,336 0,018

2 ...... 56,85 0,013 0,167

3 ...... 58,19 0,069 0,016

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

‘241

13. Toppi.

Denna år 1899 upptäckta malmfyndighet besöktes under statens malmfältsundersökning år 1899 af statsgeologen F. Svenonius och är af denne, i »Jukkasjärvi Malmtrakt», sid. 128, beskrifven under benämningen Njuotjamaluspavara såsom »ett mindre antal inmutningsområden å hvilka endast några ojämna, i regeln ganska svaga kompassdrag kunde återfinnas», och synbarligen utan värde. Sedermera har enligt ingenjör Carl Ericsson hällen blottats på tre ställen och en kisig, delvis apatitrik svartmalm träffats, hvars utsträckning och beskaffenhet dock icke blifvit närmare utredd; förhållandena för öfrigt inom området synas såsom d:r Svenonius framhållit, göra det sannolikt att malmen bildar smärre basiska utsöndringar i gabbro, ocli att fyndigheten är af ringa storlek och värde.

14. Raggisvaara.

Denna år 1897 upptäckta fyndighet af kopparmalm, besöktes under statens malmfältsundersökningar år 1899 af statsgeologen F. Svenonius som i »Jukkasjärvi Malmtrakt», s. 133—135, uppgifver densamma vara värdelös. Malmen utgöres af kopparkis, som i större och mindre klumpar förekommer tillsammans med kvarts och kalkspat på smala, högst ett par decimeter breda gångar af obetydlig längd. Några närmare undersökningsarbeten synas här icke hafva blifvit utförda.

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1 Sami. 1 Afd. 84 Höft.

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nio 107.

243 Bilaga 1•

Sammanfattning af hufvudresultaten af magnetiska undersökningar vid Kiirunavaara malmfält i Norrbottens län utförda

under åren 1900—1905.

Af

V. Carlheim-Gyllensköld.

Ändamålet med dessa mätningar var att uppteckna det magnetiska tillståndet i bergets omgifningar innan ännu någon malm borttagits därifrån, för att i ett framstående fall, oberoende af alla teorier, studera den magnetiska verkan af malm och berglager.

Därjämte hade man för ögonen det praktiska syftet att möjligen genast erhålla åtskilliga upplysningar om malmens utbredning mot djupet.

För ändamålet har ett område af 472 kilometers längd och lika bredd betäckts med ett antal tvärlinjer tvärs öfver malmryggens längdaxel, på hvilka tvärlinjer täta mätningar gjorts, som alla reducerats till absolut jordmagnetiskt mått enligt C.G.S.-systemet.

En synnerlig omsorg har ägnats åt jordmagnetismens verkan som helhet, såväl under talrika mätningar i gruffältets omgifning, som under resor utefter järnvägen till bron öfver Kalix älf och uppför Kalix älf till Paittasjärvi.

Ur de gjorda mätningarna har beräknats den från malmen ensamt härrörande kraftens komposanter i tre mot hvarandra vinkelräta riktningar, nämligen vertikalt nedåt jordens medelpunkt, och horisontellt längs malmens längdaxel och tvärs öfver densamma.

De öfver de störande krafternas komposanter uppritade kartorna visa en utomordentligt regelbunden fördelning af krafterna: emellan tvärlinjerna igenom Grufingenjören och Jägmästaren, på 800 och 3,200 meters afstånd söder om Kiirunavaarabasens nollpunkt, visa sig krafterna på alla tvärlinjer i det närmaste lika (se kartbilagorna A, B och C), hvilket antyder att malmmassan på denna sträcka af 2,400 meter bildar en sammanhängande

244 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

klump. Attraktionen parallellt med malmens längdriktning är i det närmaste noll, så att attraktionen nedåt och i öster—väster kunna sammansättas till en resultat i ett plan vinkelrätt mot malmens axel.

Medeltal af krafterna på ett femtiotal tvärlinjer har här tagits, och erbjuder resultatet således en hög grad af säkerhet (se efterföljande tabell). De lokala attraherande krafterna i ett plan vinkelrätt mot malmaxeln äro framställda i bifogade diagram (bilaga D), och visa en utomordentligt vacker och regelbunden gång, utom i trakten af en punkt 1,500 meter väster om baslinjen, där en mindre attraherande massa verkar störande.

För att ernå eu närmare kännedom om mahnmagnetens läge, måste hänsyn tagas till de geologiska data som erhållits genom stupningsobservationer och diamantborrningar. Malmen har följaktligen antagits hafva formen af en mycket afplattad ellipsoid eller elliptisk cylinder, som stupar 55° åt öster från horisontalplanet och i medeltal är af omkring 80 meters mäktighet. Enligt hittills utförda djupborrningar synes malmen, så långt borrningarna sträcka sig mot djupet, bibehålla i stort sedt samma mäktighet och stupning som i dagen.

Bergarternas magnetiska egenskaper ha undersökts på professor Ångströms fysiska institut i Uppsala på ett trettiotal borrkärnor af malm och porfyr,. hvarvid den senare befunnits fullkomligt omagnetisk. Inga kända magnetiska bergarter finnas i omgifningen, i Indika magnetism skulle kunna induceras direkt genom jorden eller sekundärt genom malmmagnetismen. Attraktionen måste således härledas från malmen själ!'.

Efter dessa förutskickade anmärkningar, tillåter oss eu blick på diagrammet öfver krafterna att omedelbart draga flera viktiga slutsatser:

Do. De observerade krafternas riktningar äro öfverallt sådana som de skulle vara i närheten af en enda stor magnetiserad elliptisk cylinder.

2:o. öfre malmpolen ligger på ett afstånd af omkring 100 meter ifrån malmlagrets utgående i dagen, hvilket skulle ge åt malmen eu längd mot djupet af 1,200 å 2,000 meter.

3:o. Om man ifrån den punkt där attraktionen är parallell med malmlinsens magnetiska axel fäller en linje vinkelrätt mot magnetiska axeln, måste derin a _ linje gå genom magnetens centrum. Sagda punkt är belägen omkring 1,500 m. öster om baslinjen, hvadan afståndet af magnetens centrum från dagen blir omkring 1,100 meter, eller magnetens hela längd omkring 2,200 meter. Till detta resultat kommer man ifall jordens egen magnetiska attraktion härledes ur alla de i trakten gjorda observationerna; uteslutas de, som äro gjorda på grönstensområden, flyttas ofvannämnda punkt, där kraften är parallell med malmens axel, till 2,000

Kanyl. May.ts Nåd. Proposition N;o 107. 245

meter öster om baslinjen, och malmens hela längd mot djupet blir omkring 3,000 meter.

4:o. Antagandet af eu störande magnet sträckande sig till exempel till endast 300 meters djup under Luossajärvis vattenyta, är absolut oförenligt med de uppmätta krafternas fördelning.

Det må slutligen tilläggas att en ännu noggrannare kontroll på malmmagnetens storlek kommer att vinnas genom omfattande beräkningar, hvarvid äfven de uppmätta komposanternas storlek tages i beräkning hvar och eu för sig.

Stockholm den 8 mars 1907.

plan vinkelrätt mot malmens längdaxel vid vaara malmfält i Lappland.

Störande krafter i ett

Afstånd från baslinjen + åt öster — åt vänster, m.

— 2,200

— 1,950

— 1,700

— 1,450

— 1,200

— 700

— 450

— 400

— 350

— 300

— 250

— 200

— 150 100

— 50

0 Kiiruna-

Kraftens lutning från horisonten: + nedåt — uppåt.

- 73°09

— 103,04

— 135,'*o - 168,55

— 122,18 - 143,98

— 168,47

— 179,44

4- 173,39 + 157,52 -j- 143,25 -f- 82,47

-j- 60,22

+ 30,11

-)- 18,83

+ 9,*1

+ 4,50

246 Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 101.

Afstånd från baslinjen + åt öster — åt väster

m.

Djup under nollpunkt vid

Landshöfd.

m.

101,6

120.9 118,2

129.6 134,2

233,o

Störande kraftens storlek C.6.S. enheter.

0,1884

0,1620

0,1421

0,1292

0,1182

0,1078

0,0991

0,0908

0,0869

0,0818

0,0615

0,0508

0,0429

0,0375

0,0404

0,0405

Kraftens lutning från horisonten: + nedåt — uppåt.

- 0,43

- 3,68

- 6,59

— 10,61

— 12,51

- 15,71

— 17,81

— 21,17

- 21,90

— 24,31

— 36,06

- 45,32

— 48,11

- 53,35

- 54,46

- 65,46

Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition N:o 107.

247 INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Historik.................................3.

1902 ars förslag till statsinköp af malmfälten.............3.

1903 års proposition om statslån m. in..................7.

1903 års statsutskott.........................23.

1906 års proposition..........................25.

1906 års statsutskott.........................48.

Rättegången mot aktiebolaget Gellivare malmfält............49.

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags malmtransporter.........54.

1898 års kontrakt.........................• -55.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts transporter...............60.

Utredning ang. malmtillgångarna.....................63.

Utredning rörande svenska järnhandteringen och malmfrågan......65.

Departementschefens yttrande......................68.

Statens jordägarandelar........................70.

Staten tillkommande vederlag.....................71.

Ändringar i bolagsordningen......................73.

Utdelning å preferensaktierna.....................75.

Vidare anordningar till tryggande af statens inträde såsom aktieägare i

bolaget..............................75.

Upplåtelse af kronomark till malmbolagen...............76.

Domänstyrelsens utlåtande.......................77.

Ytterligare utfästelser från statens sida................79.

Bolagets vidare upplåtelser.....•................81.

Sammanfattning...........................81.

Inskränkningar i statens brytningsrätt.................82.

Inskränkningar i bolagets brytningsrätt................82.

Lösningsrätten............................83.

Fraktaftalet.............................86.

Tillgodoseende af svenska järnhandteringen.....•.........89.

Särskilda garantier för staten.....................91.

Finansiella beräkningar........................92.

Järnvägsstyrelsens utlåtande......................93.

Departementschefens slutliga yttrande..................95.

248 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 107.

Bilagor.

Sid.

Bil. A. Kontraktet mellan staten och bolagen.............. 99.

Kontrakt sbilagor:

Bolagsordning för Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.......119.

Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolags tillgångar..........184.

Aktiebolaget Gellivare malmfälts tillgångar.............139.

Mertainens grufaktiebolags tillgångar...........• . . . . 145.

Bil. B. Arrendekontrakt ang. upplåtelse af kronomark vid Kiirunavaara . . 147.

Bil. C. Arrendekontrakt ang. upplåtelse af kronomark vid Gellivare . . . 153.

Bil, D. Ekonomisk beräkning af lektor E. Jäderin............159.

Bil. E. Ekonomisk beräkning af fil. lic. N. Ablberg...........161.

Bil. F. Järnvägsstyrelsens utlåtande den 21 mars 1907 ang. kontraktet . . 165. Bil. G. Utlåtande rör. den svenska järnhandteringen och malmfrågan . . . 173. Bil. H. Malmförekomster inom Jukkasjärvi och Gellivare socknar, Norrbottens län, af professorn Walfrid Petersson..........193.

Bil. I. Sammanfattning af hufvudresultaten af magnetiska undersökningar vid Kiirunavaara malmfält i Norrbottens län, utförda under åren 1900—1905, af Y. Carlheim-Gyllensköld......... 243.

Kartbilagor.

I. Karta utvisande läget af malmfyndigheter inom Jukkasjärvi och Gellivare socknar.

II. Karta öfver järnmalmfälten Kiirunavaara, Luossavaara, Haukivaara och Nokutusvaara.

III. Profiler dragna genom Kiirunavaara.

IY. Karta öfver Gellivare malmfält.

A. B. och C. Magnetiska kartor öfver Kiirunavaara malmfält.

D. Magnetisk profilkarta öfver Kiirunavaara malmfält.

Stockholm 1907, Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

^\u> s uVF i d ohu

Ko)

( • 'tillit k*' |"| -t .

% k u

i t iU,liv tv

, % V ,

>p i.

'V h K !F ;.,

JSF&FFi

a A

K A RTA

utvisa ruin loset. af

FFF/a .a, ■

.■«

Fr -■

\'N Di GNET ER

/

; F A Va

i !! < > ■; < >

;,r aä.sjärvx och BoiiF fs s>oc'kr

soRHäörnrNs län

SK LA 1 £00000

■' 3 V

t a

,XV-

F

X fl'o:/'.

:

Fi,UvfiAy'vv,; »v

a

(......

F/rvvFaF

i«,U:.| ■(. •! ,

' k Va.; ;

V.afVUitiO r V \

f.UUF

V,\ti>v, \. !

V~ Åt, t r kö

' llgjSjfe X .•.-VoketViv^Vx

Na utaf o

*■;:/</?re ■. ,;:i! ■ ,-iyt :'<r ■

iCoj.-r1 - > r\iu^lnisfvn.‘Tt: q htl

i rf iil! ■’■!! 17 ’

„ „ •' ' p! ^ KuVrnsVnrvi:

Vf '''''------*r*~S - •• • S

' <rp--y----i^Vr-

“ Hl. i! O X

V~ Atrimf/åkfo^,

Kr/'hr/.,,

yv.F7 - -

"V./

I It <R/;

'Ilo'' •S ) l.i o/>\-p-

-..V ? Knitn.s oa,7/\v ^^Äuy.v.&i.v

ax, ■ xa

M» ^ RF

XF/.F

1V\

;r.

'HUmuF.o

: F f

:■ .A.

; FvAri{\\uF

Va7

Link<.n- UrV

- i/., i/•;'■ ‘-‘lirJl

~-T(-

K'/! nuu t -5 pari rf

Fai

\\ . So V

• ‘fe’V •

J ; Vvv<lnv\^«Vo*.

G 8°

*?K (' A I:

/ .w/.v-

..Vo

W ;Ä //f, /i

AwWAj.. 5. V.imivv . <••:■. ^ ,,

, 5 1 , I „

>- AVvvx^.l

' i;--=

/' , .

: ' N

w-

'{• r ’' :-

'w it k O 1 Va ‘

- Ä A o V: . v:

, 1UV^N . . . ’

‘Sjaa !, •’. ' c". ■ - O- --A, ••

« /7vAv^>5a«fwsftc fsav'/// r 1 . ^ N

th K ■

■ k[%.

■ Kr—■' 7'/1käf än k kä

- ■ >j

^VokVilvSt»? J-‘ ^ ^

X-'

J iWikijiuitciki

- ■ Kurra \’<(ui'a ’

■’ v55V HiulJIor. it

■ ... ..jj

.v.

‘-!^r'y ■ - -o ■ : -u‘■•“■am'

ä’inr:!<i_chnojf .. ' ... .

Vt/-/

■-i

xyvV.vs . \ , • ■■ a yv/

-1 ^ liCuihnt

:;.':..... v '

tf ! / \ : V

J /■ JuoBftkCXpfiJikok

A,1 /. i' , T- Oj ' . A ' ,

■ . . .• , . > a. -: tittarn.: : -

... v v ■' . a. a

■ j 'V v,.,.sWvViUiYUj§W\^,.>.

w>v\a?.ay V 'Xu.^A :

■ '■ Un' v va a i ,- . . • v fj; ' ,-A ' ;v V a ■-A '

. , ‘ Suol(it juli k k/t

i

K'" • ';a-V:aUaF^ -A 5W..\ ; -..y

- v

' - ,:'r .^0|a. . Avy \ ^ y.

. ra ..,., y '

A . .....: ■ ,

' t

. .

.. -• J ;-v h. •/•■.,. tiitt/rtt

„ a ' \ 4,'Kiru!»:..yiv y-a

.,,.:a■•, ; ' i.,,r,r, ,

-•. a-,v.>;

yy A- \ ' v,.v !.’:',å .

- ;a \ ; ,? _ , Av, l i/y ' 'K.—••

..... . ...... .. Yl et

a V •. .. ••..fe;,a# - o

hm x -x kk ■ . :Uym0**.

’ V‘’UkU^-5

■ oo- a . >. . - ,;v x a, v< - " ■ ■.

•- / _ / \. -V ., v, H/v; -• v-: .

| Kkikn MiÅ . v

1 ••■••- ■

‘«1U'

. h i* i_ i ’ trall a

"■j 4; r ’

sv\\N\vwsyo

/?< o Hok it lita vy

.

-'--i '^uAoV. y,t\in'07ii).v iontu

ä!ntSr.uls>ot,r.oHm - t...

■ -i a:\i- .f, a i.A

YiACV.Vi aV.'a--- .. ' -V t\ J ; , .

/ia■ • t ^AitjInvVoVo

Ittoiiiutiiäiikkh - ,

v'.

v A Aja ^ ' '■ o . ,\

ifkiiimtrk ' ; aa r - ,y a ^ y ( ^auWvMCorsn y

• i ' -XfiitKrX1 '

. --'Kk/a/n/JOfo- r/lhri N . oR*rö/Zw.

-'A. '/VA VAXAV i ' -t . ••>•• --a,,a/ ^oN^OlTNV

. "v

a •-. AÄWuisfr; , .

l<no( .Käk,

W\,A t

'&£&&%' -r^ jy&sdorK ■ ' a„

R?' ’ ' 0

a'V ,-^r- •" A.vv^vs,cvx>J

/ ^v; " C

- -r-K Tv -aa94S?y >a. -o . 7 • ,•;!« -v .'

aawV A/. ■

IW

/a- '••. ■Sr-Aswy . • - •-• ’•/

‘t-kf. Kiltltkoniemi

Ilo,

'"W&„

o

, /for&ft.saorite^ ■ K : : .■ ”a „ .Alkti/siytnrM•,

K -'-K ^ X'X/ ' / -fo/.-Å-n o "

aMia/..; V. \ AvA.a /a.- ^u/vfiSl,lU i> .....

\ \ ’K ■ 'SiMfO.ilIM/tltr'?£%,■ 'vte ‘n-X-l. .. V i

: i \ > vin ' j/KixXfitrtt ^Vi-eftmiut

\ s \

Jjop.svam

a fy Y T . K:u>n/,-nh :'{})> i

iuiotxirKs c 'rär, ,-. ,,Ä| :

itiMi 225' \l2iXptnXr^ Vjf■ ; 530

[ v \ \ 1 , ■ ' i

Fa a \ ' - ' v

a: ■', ivl,vaVä 1 ' V ■ "'7 " '''Vivi' .a.

iso

i i i

V_..\U* s'.V. \vf\\ /.

Häfilt. ■•ilo.:

'v„-f nr.1.0 -uonnC)

1 . »

. f </ Av

a ,.r, ra>

a// Mviic/V/^yv 7

!$'• •' y-f'y\\ 7, Aavapy'"’

,<f »»^r^Xlf/iKvK/tiiittitiJjZ \ ' \ia.v .*/£/< å

V t<|ii av/V \ 1 : ‘

Ai.iiUo.iVifoii. . ,.}.. Wé a" Jii/n, rAs/rsio/},‘K, --VV. vjf a’avVt‘" ' ", Häk/hriJ/Uinkk/',

, / /v, SjJivk/Hsfjar

■ ■ /vJK^' A', 'O- a ' y" , V a.i ,

,:A- 7*av ra - ^

x—J ■ - -a - K“"«ifUi.

, 402,» , ‘ \./"y

, .-i ' XA'' • ''®Äf:-’’o;K:oÄ A7aV'r.iy'';vV v.yä?'a-- a'a Va.. H

i / va i , ‘ , ■'" a '. ■'.

b Vfvf a, ''v

-••■■:. ,f|^ .._ .. . '-. va \ /• ■

.. I3^*1 /Vs< ^ ''' ' ^ ® a' --fV :>a-S^ a;CS'"'* "

,;ti/or/it/rjorh Ko/rtsXf}rt/p1t2iVtiu>t -V ^ ^1vulivi<vrs si^jt

• CNy,-vVv /,

KYU\^VvV\n\ . iiiitt.s vrtUro

■.-'»■75 a s,

■.it S.v\a*\.'/i i.),TV- • "

•' *- • '- -‘•57<.UV v

WvV',A\\V^ VV/kWo.A. Vy

) Khiijti -t

Wkvxu;\vyYViv»^\V

^VvixvvtAuVANÄWv/ .,- '?a 1. •iru — a .

nit* HrttkitiJ.

VusiVåakkl

\,.v\vUyvV

,.a\av.a av -'■'- ' Siilkiivouu.o

raanV.o.yAva y.a

U^a.- ,..a^i'1v,0:

Kuusikjklptki ij j

Vivnkkoj- 0

.-■ Ylinonjtuiitkn ■:. • \ ^ V ,uu‘- av,. .'V .

7U\A.<vA'.a a.ir.

/'ti/imitcniitn':*

Haljiiiitivit

t' «

■ •; •■■ a 0 ; kina,klot; ,,a-,y ■ / vv,,,.:,.,,o,a,a-

a. :■ -Xv>Vt\^3. £\s\\\\<\^o,k/i V •' ;) . . ' ■■•5W klä/äokljt Jf <7* . . ^$v#f^ a'

.,., :,vrI. • ; ■, ’ ■ AVvaavf.vraa ' ■ ' aav ,' a ; ..a • ' .' • 1 ' .

1. ■ ■ 'bitkvkäbbtt a , a . /~)\ua\ovuuvv' v\v i; Aa I- ■', '• Xt.- .....1 a..

' .a a ,-: JuiOtikVilOlIUt . , . . ■■ ' {•;.; - '* a ’’ -; J .

aC . °

räka t rio

: ' ■ Tf fn. rik tf a,. ;. ' / !!«! \

. _• v-:, X ' A,"-

1 ■■'..,■ , a /

0®:p' K*

. »w/yvA§//v

Q V'T f!:a, av-' '

' ~ 1 V

X>a:a..

rinn

w$*åk

V.v.vA-AY^Va.._. } 'A‘A^*y\.-

kUtr-oL J'- aa. „ :%A "c .

AV*/.k/käfiO,) CJ ». J»

1 -Va, jVl.rt £ --a'- i*.... *!

, W/kkajiifikki'

■xm"'

iiotnjipj.

. Vvuy r>

XKK '

Vi < -- , vAVavmhVVv, a "- f

'in) " .y-

v

JlUOUttViltnuei ■ :■ g,. , •• v; a :. /'.jm;;,,. - ■ ■

KvniiKoostnoo /xp,iSyXokkt..,.-.kX. //A'o,,v. , /,

• {a??}' ...^'yXiVuxAa. 'i k-i- v ^v • .’.-■ • ^ X ' KkKkY-A . j . XKksKr.

' '.V ’ ,‘U t fint! lott .... \; ..: ■■*3 / _ a I -;•-//;•//. •/•///,7.ovo;Y^ '‘..fy.

VA '^.'V / S, i' 'a 'fa - X'lX$XkXX:S.;\\, ' . a \0ivc\u.å. X;-.*y^AV«\ixvvv>^«\'a.;-'.X^>j^ta;A^-^,}/

WUrXiiw ",.? '' .■ . a. ■■ sv ■ \C";Y77 a-/

;yva4a.a:,.:aa,' '■ ■■al.ii sv "::a v/a- ■ rK/ ,v

> tditrr, :< i i trakt.':. ; . .. ' V' ..' ' ^ ktl raiKXKy/ Q \ i . .0/;/1< 1 Öl/rtl

■■■■;.. . ,Xa,:.;va' a a;.;- "'"'•■.iX . _

f) X,. a V' _ • > - ' . -^y v .. _

' .Sorki/t Horkil iitträ

\ l/f'v;/ /) AVaa ^a-v//./"'. ' Miirtyiwkii

K" ti: ;a -

• ' • "' 4#,.

W"?

. , ’a. • ' 'Xv ' S:b^a X'V/" v--'-'A/'.. -/•$ ä^wv\;..\V\vnV x‘ C-K Käfs i tr<,j un k/i.

-■ >'

■y^fe"r'"fy \

.,V<'>;ui<lin\T siu 1 \

.X'7a^;.;|g|;yvx

:%V x ,\

•\w tck i klint om h .

h‘u O i-r ti/tiO lita

' 1 •'"> .1, Vi

V 7; //,, .,. V..

XXp1

'4 A-

(jo r\wxvv\( ^

ItsLukiviiomu'■ ;' '^.7 ;

V ö ■ Ylijänkkn

nlk,

.. X?

yU^N' <» 1 vx-iuvyxf1 ■' alna

IN., Lf a C^-

' "A )' il K " <7" v. ' ; . ;

' . , XV .-.of. iuuiinki

r ■ * a /V

a ' ■ -',:’'Vf'i.:.. Scnäpu^, ,.

Xi>X«-Wrr.JQ.,U',,,f' / ,

7 ä •• v4

; /hvjrnkkä yyr -

o ■'‘yC?' {. 1\»w\u\x«.W,hVhO /-•. ’fc. w.-,; ilr\'.-3A 0

'oX«rv : ■’ xa:v,a,? a ;7s-iia-a 7

Pa, L,/v - '■ '-/i,

. v . - \,X0 hi

’■■ . . . . .- ' ‘ 0> 'aaXa^ ».-C',1 VV / r/W* r>T f rt no *1 Av >•

'.-i 0'X; NVv>^\Viua\ V' x ’. !

i axv=x- <7'T

a V,;

■ ________ - , .. . ■..,.... ..... ...... •'é.ma-V^-XXV

(MvXav X x ■ ’ KMi/pärtiäft? v-.X . .X,'a#

*; fv ' KnuKtkrrr < ' aV-,;V?a;X

a^am, JiHUSlitJirrv: ■ -, - .—-~a' ; . :'\L|. ■

>. »Y n'uv , |

..'' ' ■ .. ."S. ..., r-;,7\v;vv 'X ‘Oa*.:

a--, v ..v '-v,,, a ■,■;; . X .....a

7 . . ;V 77 - ■ ' .; . . ;

1 o-:.. .

(,.: a V a V va;-/-:— . '. :,:.aaXa n,m»n

r

i'/.;»

.........,........ ' .— i i UiJcka i //■;, .■ ■ h 1 (iUpnkkaUmklvi

X 7 ' ‘ a, . . ? - - '-.....V , .1 va ,.

X;|^

/;Vv>a\\\V. . , ,. ■ . -a.li

a- vx .

nirokty.

ax

Mf/. 5Äi' r/f/r/ä/iKkäi X

;V ;

nlimon

. x-v ■■V X f\ 7'; 'is>pav<

'

,^v' ' ; V

\ HämhhMhwmomn , .•• -« . ■.- .- . a. ==■= -. • -- . / ,» /.v *r\ - - - r

\ - ; ,x ’ - u a> >.X. v .«

v w/w ’ 11 ■ , * '\rx ...

faa\ ">77 'v - ' , i.,„„

Hatta

• ti». 1

t /■.. 'V l' 7’7l .7 / .. .: ,7.7

.,v OViijfiTovuo/na .. .„ * ^ ^

X,,..##*- - /»«' ' xn 7 •- ~ >

å'vx^\\Å«

■",V„'7y,,.iVa _ • - ....

aX -. -a ^'u ‘■'■Mnä.unvJpn . v;X. "V; f % j| ■: :;: '•....7

- a'I»c>'thuo '•'-■■• ■ ■ ■ v:

. % >a - ■•nÄ/w:

:a ■' . 'X .. • /Vi/ v- a/.v ^ . ..•’ ‘ X' •- - X

’ ^ ( ; .av,: ; . x v. 1 ' XX .7- X ■

A -'■ X v.:-v ■ ,'y

rS . . ^^^S.ivyfvu^auTfcX/

"T^VrcX

r -x,a-- . 1 ■ aa , a •

l"'-'- .. ~ .7' . .......- " ■.'■'■..... >i"

A . .. :/ ' a - k / Va - 7 • -v,VM, ■>

v; SV °' ■ - a .' Xwnifesa VV..>XV(.-v/--7.--.a.a/a/

% i S/lVA

X- X. • ;

' '"”V ,

7 f. 7,

' 'Aarxv

A-.V«VV;< ' ,;

V aS-Va’

X>tdrsi/ärrr/yx \ i '}

O . .<*

XXv

■

;;v -.... a

^lA/vir/äiifa

K/fiMgJifoimo v

L

_/^Nv*&Ww

, O

. , ifLsinvimma

' - K

x\ : o v “'av ,a i; '■ -X*a '. r'~a_ a'"7'.. avX "-,7 v--

\th • ,-. • a . : y /: ?V?Va • x- , yj r

t

ti ‘ . in ■ W'«»w« n a -a

<tl!0ryomn

. ... H"

. - '* . - ,, -'•K'.toX

■ i y~yC^' " "

L xfv.

.It ■ >u" 7,§: .

XR. Jinn-os/ötikkä ... , a

77/X ? il ,v,mv Va , ’\\X»7\

X.....‘"-a ■ -

; Va'- : - . VX -

,7 ‘

'/ V.i

-7.7

,/

. , , rX pj,’osi9JomtiP- ^ . .~v.. -. ., .,. -. ^tv.,7,-, .. •... , - 4

... , , X- , X _ rSuof(\.«bpJ«\UsAv ..y-yooreknw

a-- - Ja~, . „%«hi.i,. ,

/«‘^-/X ri \ '' XVa.

(• -,7ia-. ^ X ^ yyÄ\^^ui\<.\vviV- ’*<s AÄ’ a? 'H»

V . ' ■■ ;■• - *■ X i loss uvx'

.. va,.. 7„ XiXXaX.X\

hf^uotukk., .

''■ a X -X\' -. ■-.',,- 7 ' ' Ar-uvu.7 : V'''^,. ^.. . " Hi/U

7 ^ ^n.v. .. Skaf Imf vvu.o/iiä '

> y ■

i‘e 7.:

i^F

ivtivv

... . A>\v<v\a: : :• - Xi-«•>.

- AUu\ira\(vvv v

X" - VuO

X ■■■ . ,a| / JX

: a ■

■7-, ■■-av

ry/yyyy

, ’ ■ x;,- SK * * tvi) o.\n* uCX?-

/ ; • .xo

as-,

i|X

It,

"v,v -'-.Xav'7 " a,;./7-,:.:

.......'. x\

Xktaih-uomn \ X

•»/•‘rpqr •• ^ ' -y pkpiiäifiip

V Va i A '/arv/: knkijtiho

. V -nyiy-, -V;

v _ 1 ' :■

’

" ;

n»ia-..y 7 ( a;, ■ : X 'XX;

ä'" iittyy 7 i '■ Kuusiiik, 'om:,

- v'a ■ ; . U \ V f i ykuooo.no ' V

/ 4 F ^

............ 3vvxVi> ^yVvvNv 'A: ■

.7 av '■'■■ 1 a,;V •■•>, '; ,'

7\'iM a /■ K.\y iU\Y\i\y, ;vva v. . -■• - A

AS\u>\'X'; HK .. '

■-i o 1 : ;

7 v;:1. a, '

' :- ' a /*■ .

Tv\kV

40'

'' L 30

' Vaa,;,^, , /

■fj ^ r-yK%kr\'

V, . .i;/t:>tTtimoj2iii.i\ ■ y’l/' 'Xrifi V;. ; .VSjV-—.'Xv, -

.,"' *.■ i/'-y?.- - i

Ifiurkk^-tyk

X ' . ‘ , ..VX, -■'- a :V -v a a. ■ •'

' '.Ur a

■ 7 "" :^' -■■■-'■: . V XV7

.- 7 ,-s-w''ai :v.v , Av F y,,.„y,n:t

a ' ) UawX^X Xv \h .7, a ¥ . ~*~T kr X

■ . y a •■ o ■ .- 'a----'..., ■ V- X- — • X Av ■ -,»/v ■•• , av.-. ■.,.

V " 0 •" Ramv-vJaf-.

■a^- a- ; ■' . V ••

'■.-./•■ X

hifi/.siIt 1 vinna, ? -

,XX\

... :W,L

" • ,TV:

. yynf/.yX^

v-7 1 XyMk . aF1

Vv\uF'^Yov.\v

/.‘rrv ' .7 «S|

- - „ , 7. >

7............. ............... 7 .-^7,. 7 , , .................... X%a , ' V......-i. „ ‘ .. , ' " , - " ‘ -

, - . 'X,..i , ■ - ■ !•" ■ I "■ 7; ,; ■ . v; - a/a . . ■■■ V,

' ' VX, , "V.„ i -7 . f.l! ,n » *' X""- , J

a,, i, - ,

. X , -■ . r,. ■ .-. 'a ' ,W % ...... ■■

Kfdrjrj . '-yXXH • ^

A^XaX -v'^^ <■s ; . '7^,

■V 77 ' ' " V H tv, ^ _

a \ V' . ' -a 7 'V V ' " Fl

\'arV'c'uvU\ats 'X'

v ■/

■'-•' ’’ Xi -a- ' ,,v,. X'7 : ■-:•. X"' /

■'-■"•'Ilo ..'Av'Vi.-,;., ' Kfii/ioX.rof X

- - ■ "•■ v-._, ;.. ■

- :

• a*\

x:F ■ r/ \ %'J\\jSvv

x. X^.;i/)X 7-'Vx7 ' ,7 a-7- .-.av -X7'a- .'a-'

XinkvOXibrv

W :. v^/imr

<o7a’-, - ,'Xxä VF\

. ,a ^uvbiArtinur V / XX.. •, *

'Pt Ku k it it

a* X. 1 V;, av - \

I It fink (fl tit (i/n> '• -.

i Vilt vxh ht

Pmkenpe V

-1" -X . I . ... . ■ ..... ........

' , ,-XXIX/ AvaV;/'7-:/X/ ' - ' v’1' vv-aa-vv',

i ro’ o I • ^ ro

B s</,a , - - \ y ~ i\ 1

a* a " a a \ • a

- -.a ■ ..... •■.„■/■■

)t/ ,v \ .Siuvoyrrr -. f ; - /' < a ItKSll yVf' i

/;"' ' v '*

•" va.,. . aa-.VXxWa-.-j.. ■ *»• ».-fcas.

p( '' Ht 1 > iänWjir ’ X .

■Klubb!r V- ;'Xv ■ .■ ■- ---•-, •- - - -.

%Kt'xK<Mtfä2'vo!i\ •'“• b, F ..XX/, i t. -.1.0:1 XV-

'•^vv\\oyc^-4Cv,

FiäliijyyrX

Xva

■

"av,7' -a-v. X

yiurrok 1'ityyyy

, IxfvtfviaK j X

.-/> ■- ■' f/itu; tntné

bly t

a

/-.a

..V vi v

../U:/.■!/:■ ^ , , B

oohroiiW: , '

v v’, » i y/c)«/,7,sryj-/ v//.-•

'V -'FXX'

R 1 i

XSa -aV a . ; ^ vaa- FFvy . -VaXV-Fav/VaaX/X- . X. V S -X ' aa.:-.,. •, - . v a;;*^/ > ,. 7V- X.- " , .,

lfa V . Vin, fS-V X7V7. XX YfvVVtaX X ' ^ '^v; ‘)W- V7V jk' ' i K ■ ' ’ ’ V;v x aX-;.aa:aaV

V . "'XV .. ' X - V V"- . ^ V-X , X '"v X4 1 ' .' - '■ f/ir.sti/itia " K' ■' ■ a-aa-aa . \tXX • a-N

,\ «> -.77,77 h

. \ ■ ..7 - ,, , . , - . ,v- ■ /, ! ■ . 1 ..,.-0,. . a

, ' a, , a-», ■ 1 ,

.■/■ a.

v’ fSffiii

X -'" a-VaV

■ ; ' . . • - F

■■./■'■,■ j-,7. - ■ ■ aaX,",>„ '.

• . Vy ..........

,-yx :

jAF7

a;- x Sv/x 7X'l

. .. Är» 6 v, iF - \

■ ,a

-7 7^ ;/...„n

. Tig.. . y}!ä,0'\hi. IV. i

7- \ j /FaX- ^ X\-v;

Q. ' l.('k,.'.x.Y'>\s^y | V

in ka.f/X/nk-frty ^ : V

Sf x, u n i ,:t u p c jja- -

0>h\wI\%Å' v -

xS.x

Knroflis. X-i Tftuintis/onpTTH., - -• 7 . ' ....

Fvf ay.rF yy : ” XQ\ Kwy^y. '7-. ,,FX a

........... v“ - , / »X

15-, v ^

c--- /: i

// -oht)i \

7;■'■'.;.7 ; ,../,■. ■

y'

; F .a--*- o ■

/ r . -

’

XX.•

: .F.V

a - X a

a va f \ ^ Ltrhifjähho , ' V. - ;?\ //

VV »{i • r V, \ Xir-Va:

XX ’X,.

/■tNXivytövX^Up^Cir-Jv^ '|a

A

"V -. "'"Foa »

V ... V 77 7 - ■ ; ■ ■ a

-F7F.. ■ . . ,a --■■■ V, -V/VW-a;,7.a. a

WimirtV sSrsit9 y.-tA „ v a,-,. ; .'ii ■ 1

-V. v: , aa -777 .7;; , aa,. ,, a""“F (j - \ . 'a X „v, -aa ;-"a'Aa

F X-■ v ' F a- ,'V V-V . '

- aX V-aF/a Vaa,......- ... ... .va,,:,,;,,.,;

V/a-,. . '.■'•'■innnvlsfjA. Xfv

.]/ • V.

/lyckrtv^cuuf /v..

VJUQr^C\' '' . 'a^, FyF

- /• , >

J/uJjnytpo . ' a,. fV.VaivV-Ti!^ r^vUy'-.F-

fV X r .Fn,

, ' V '5

V‘Vi 7

,-7aFaFV-aXFF ■ FF'<>'"‘7-■ s

1 F\ j ••• , j. \

], v ..,-y.:Tx^x '\^

■a-.F-

■. .V,;'

. %X%,\

,1 V 7 ;? 5iio.«\\<v /

V ■ - F"00'*" FX7"'

X-., . rv(X‘/v/!y;/ryÄ\ > <jJ t,

.. V:->Vr.’ö vV - : ,.:xX 'F". Ai.Xu^ukfvV)

xt^; 7il

\\u>Fi.;vv\iF\X F.

V ■ 7-V.F

■: ; a '■,-,.■■ ra.. 77,,';-a

a,af-aa, rrty'^ k®s5- '

A, ■ '.s • ", - X- ' ' ',

v 1 . V '

;. /.., A . -

jy/rt lyortirnvy ■ • ,a

. X - V v XV >a-, v" ' ;

^7777, Wifi -tS

■ . VA

, .^w*S»)tk ,■

n

Unuk ij;in kk/i

: -aJyX ' 1 •'• 'V ' - •"■'‘V

T 'Xt>on»pi<n-it;nyi(r^ , •, '. v f> \ .aF'?F'-''

Va. Xr1 ^ - ;>V\\WSo.Vvo K'<k£-- - - F, - /-a

.f'-vu;v

. \X\ A', v (. S\cvKh\. \

I , rbH/Vrjrbl X , _ ■

- ';■■ '

XX\- Vr,

''-■""a -■■ a a,a ;V

F

.;■

'X-.

•A tv.

■oa ,.,,7...

,:/ - - '.a -' '

'ulf .s.ink,[

-XAY1.V.FVVV v.'7

" . V - a'-.f - . ! ‘ >0 norna <

- a \S0,;>.,NCrUti\a . \ f 'F JH/ifkiKXK>

B ^ F '<///<f/n " v'' AamXiA^k>F-, ......, ,s.

k ’ f ..}).*> yi v (lft A TO^f v __ F /,.‘Zhh/;ifUyk(/ j;

’■ u , • ; - ' aoiisv-',-

, ,, \ XuV-'.,1

va. . '■ .■■■ .v,,y'FVX

-. k\Tvvnaa. Xy■■■■,•. . • •- .. . 7 -. r-.:^,1. i. ■■ a, • ' v . , : r4?i).tvfejX \ ; "k. F a| ,

c . ' Sbntkpo. ?-///'Av ,-,;,/V.':X'v/

> 'fyuoyistrrun.n-j.-', .'VK>*o\s<>\\i^Åli\vv£’—> j

'KuprMrXXiy

% i :

7-A.-7'77F>F/ a 7

X’ .v’;. tV-^«Sk>.o,!vV^ ,,

;.m'"F. B ‘ ■” : XV'

'■■'—'■-' . V, ■- .-a-a ; a- -y

Y; - B ,Fa:i „ »■ 7 ' * -A -M'„ ,'

- .aa • 7,,, X “ %-„r-jÄfO’X. - .» . •*•),. , -

‘ - S l«-o 1

i\tn;i,n: " ■' .b ■ .

: % . lYautäneh ” \%

-fésA

%, it tf i‘i nri _ a; /.Vivy-'!.: -

F7F 'V

■ Vf-yy i

villo»

■■

J/t Kon n p e

vett-. It :11a 'A, . u- ' ‘ ro 7 V/’;/., , "F AV

v '‘ib-X*.. . • ,:.F a •. ■ .,/< / ■ / fv f K.i.liW^/tt/IJ. ._. " ■ . fotliknn v:;V:

'xfF ' S/„A^ T \ !,■; knif. tint ' Ff.« f •

, ,. _ - ' ’■ a / . a, ' , i . * X‘ ‘ a/Ät-Vi

\ ''Ad ->F'IV . , „X '/« S A iitr>i,r.y '

/• •• - - 1 F 'ASr/yukfik

■ w.n-

| / N-7 .V' V-

v\/ V; .

\ /1 N y», .. - ; ä

Fiv

■I

V:cfySt.uor-

- - Foa"'-

V Xa'U"iX :

. V t

: a___ r?

A

' J AV

F. •• - Fa. "Va.

//ipp iKtijkkä vFF: -v

S\uurÄ

i

, . . .. . k ,7 - vF

X' ,/Ah/folffinV J) A?"

XJläij/pvfi/ij-ii' ' " V.^.^

"V/ , • , X'-W '■

■X(AX

^ • Fu»\oii^4pu1

' x-^/rj a v .-, a

FS X;

Xt

• X . . • 'F-.v,-, ,- '■

X-.':i/rfihfio

'f-f-Vv77;

\ 'B;, ■ ‘f t 1 , , , /

7 • ' V 7 77.7.r.,riy. ... .. . , . .7 77- ■/., . , , 7

■ c ' Vy, , ‘ ■-t "» \

/y . ; i>, a, ^ -/ a ..',

4X.)\ 7 f? t'>y 1 A r 7(

X,;,. . a - . a-a.,,-a;a ,..aa *y

7, 7, Vu„ .7.

''a

F .. hrjJffäj/h \t! /

-a..' -F

y,v,-:

, 'a-..-,;

>Va,,:s. - n ”a ... .

V\i^ ;''0 JJlJkXJc .Trtiii.skiVtJiSvJijk:

A? '^'a, ^ AovUVW^Vt.AÖa'^

' ! \ Xijim/tpm^K

'fp/Upn I X. .. 7 . .... -1 . . - , ,

: / . - v. .'... ^^..a . . ;yiitkiijiuikkä o, ./ ,

--XA ,

>i«o,/!;7;a,,,iÄV.!..Ib,A7Ä ‘77 ?v ./,, ^7,4,7 F; V’/'' XfXFX VVFXFXV

- .-Aa' ~ FX •■: .--F A .;.w

GENtRALST A D lr. N 5 L ITC) 6 R A i -! S K A A N SB AI 1

KALIX

Karta, öfver

s^-

JARN MALM FÄLTEN

# , ,

X /ÖFVERST^'-

,Q /LÖJTNANTEN

OSCAR

KIRUNAVARA, LUOSSAVARA,

HAUKIVARA och NOKUTUSVARA

AUGUSTA

1TEA

HENRY

' SIMEON

HYGIN

i FE|LI)j // /

éryf2AG¥t

/ : £?&'/ '~~i x ~~a 1

y-------y-ARöfT\

\ ,-WeVitk'1

(;! ! \ A

m/M/ sO

msGAmk j /

K?FÄ4_DJ^''' EUKÄklJJsX^

arius

^ocu\qc&.v'v\.

"SVcv^o^vv

w\

f KiV

s / !! n

t * >;

i & /HVÄfiROaSEN

,y - \M\K,nja\ / / ^'\

to\Yi

\AU \

hiruiia (sfauon

hval- / -5,

, Vi M

‘®<y'

MOÄK- .

FYNDIGHETENiO

1 ' ZEN0B'A

-ivs&Sss

Begrafningsplats

/KIRUNA/ ? \v 1 VAARA ,

j N2 70

Ef*C7 MAX

RYNOLfY \ N

YND!

' i /// //

' ■’ ' i '

HETE

lYLömbviVo

Hä.VN213

XY» Yåyu\YhAv>

/CHATARINA FY MDIG

Pojke fr Q

IROSIUS

TEODGSTtJS

32 ' ! MARIA

/ / // jil l il l x, .

VA i to/

, , , //'/ ! X\; 30

/ / j j II/ j ] \i JOHA

■ wmi-

: (jtUfBft

hwssavaara -Kurannvaara Aktiebolags utmål, i h\ilka. bolaget äger jordägareandelen

ERNST

Lnossavaara -Kiirunaxasira Aktiebolags utmål, i. hvilktv kronan- äger jordägareandelen

ftoRPENST-gÖtiP

! Område> tillhörande Luossavaara -Kiiranma/ira Aktiebolag

Område-, som af staten upp låtits till stadsplan

Statens järnvägars område

> / '

i Område, utarrenderad t till , luassavaara -Kiirunxxvaarä Aktiebolag.

I X / XBDON

\ ,

.Vivi arrendeo raja den

AMMARHERRE

Järnmalm , till största delen blottad

SIGRID ,

Järnmalm, känd genom mag n etiska undersökningar.

OSERJ

O Stia titan (borrhål

Or it lvm

kink Iris k spår•väg .Järnväg under byggnad

VICTOR

BENE- /

DICTUS ;

SKALA 1: 16000

Fotoiit 6en.5tab. Lir. Ansr.Sfockholn'

in

Profiler dragna g en om

KIRUNAVARA

PROFESSORN

0_

SO

HO-

MO.

KUNIGUNDA

JOHN

VOLTER

HJALMAR STATSRÅDET Io.ir

STOLL 160 III STOLL 160 II

BISMARK

J/u/>ssnJåppis_ i Pa

STOLL 160 I

VAKTMÄSTAREN 180

BRYNOLF

VAKTMÄSTAREN V

VAKTMÄSTAREN 190

VAKTMÄSTAREN IlnJIl VAKTMÄSTAREN IV

VAKTMÄSTAREN I

LU 0 S S AVA RA

MAX KIRUNAVARA 70 ZEN0B1A

N-<5

fao

GYLFF

GYLFE

N?2

IVAR

IV

fy / yl.

yä'/ ' ' N4 < /Öl \

^ v •^0S PER ' V H ALttfkSTRALE % y. tMAlMSTEN\ /

NI LARS.-

\ -HAWWT

tf VA Sfr X

, /\i*:l ARS :X

tf G. .'ÖSTRA

SS

\ NYA NfrfV^h lars> j^. ',®::>".a^'

irtccriNA ''uUAa^^-^-V

7 W 'V \ ( Cfyd\ \ \\V\' \ ST

KULLE * I

N»JOHAN

) \ V /* CA R LAV£GnW s r*>« A N

. Vi

ö 'V \. .C4RIT'S^ARR|/. -^ALMBER

STAF yAS#

BERT - S

V9- | ]U<©| V

| N 0 R tjST)lER NANL

S J$_ _i ; i\ *

" *......T?

\° i ____- 0 ?/ 7 \ 5 V fe’' ö» „

fyul/' * !/ Wbp^>VIG I r :l

\ /' ^

OSEFIN A ’ ' V.,\

S H

\«NA

SOFIA \ vr -

N

v- CATHARiNA

_ , —^ ^*VSSVERI-lMALMBT

Tr ^väe!

tfrORKB

h AF OF.

' v V••• . . <fe»

sa Vl

/ \ \ SJ-.-.V-

— lifV^HtRJ-AF- >KAN>:

y&SöFiAj^ ERIGES /V.'**

/ : SAF U PLANO ----•'•

tfERTJKFSI^FlÉsPSeAR

N N»

Xs

. -MEILER^tA ^'''ya-J8HANN?S^:

ANS

X • -fes? , „

x aY x /

' A - A ^

VEJLSEV V, x

\PORSELLES

S GA Ml. O

FREOÉ*.

I>-xMEÄNILS

-tfwSELDEVjV/^ajOHÅ

S4 SAMLA

=--NS4

P?F

\ J,TS -4- ^ X

/<a .xX? NYA'BARON /V■"'■•>.. !HFRMW«iL^Alfi2tftR!i»^^J0HAN RESV /XA* tfrOVl.G •

va HEOV1G

VITZ

HVlfÅFO

"'W^KjENDisjjZ

^ =*•- , i r'

wrX •• ; ;

**r }:■ Na ~ [va VIKTOR s::. 0 KJ ELLBE RC

' R1DDBRSTOLFE

NÄ ( ; .^

ENNEVITZ

7"

Na MARY

PRIN

PARTA

-• \ > ,VjWiWsk

/ VgvV^

ö3fcEr/i/-5

va SEL'

SS MARY

"^YKJ ELLBERGj

\ i r\\ - \.Vi • \ N S x VFRtDR1K

* lL/A r, \ KATT EN Y\ \ QKÄR>f

SKARTNlMfix/

/ sa TOM X

H ERT AFvyiiffoRlAv DALARNfc

BACK- GR

NYA

ROBERT

^STERGOTL

KS FA B

m

^ HELMERS- /

BpäpEp^/,

GRU FVAN

—1 . iklivbolti<jcf Grill vai‘C Mahn 1 tälts utmål, i’hvilkaäbalpari J ctger' jorrtägareattdeltm

t kli t: bo tagel G cl Hvart' Mahn fal ts a t rf t åt, i livilka. kronan ä g et; 7 ord ägare andel eu

Om ratte illa trend ant åt till [ktiebolaget Och/värr Malmfält

Område titt hörande Iktiebolaget tidt i-vare Malmfält

KARTA

öfvei

Område som af st a len a/f/f låtits till stadsnhui

Xva arrendrom va tten

GELLIVARE MALMFÄLT

i (Wilrvaro socken af NorrLollens län

1 derij verkan k t ubo! a get

Freiås a tm åt.

-----. IZtniåhifagda orm ådra för

vägar och kraftledningar

Statens t tamvagars omrad

L..... : ./nmmafrn

C ffmfvor

fä. '% Umbrafs i vigt

Landsväg L^. l—i Torn t inhägnad

Elektrisk kraf Ordning VVT— hledfri t reor

Barrskogsgräns fäm väg It utseh hatta

Skal;» 1:10000

m<. &><> Mkt '/»"

niangelprmkf

l'tilolil. (’•«*■ i >*Si«• I• Iiil.

0.000 O.ooo

,Qooo

GrufQujenioren

BR1 NOLF

bisMark

.0.000

O.oa)

O.ooo

»VE»

’|lariK

!dWl MAI :M|

i.vj* \nv sXouxwbc nivX^v ^UX/toXfcCfc VWeb WvCi-tv i tuiWJJvViVöl*

vlb

C^Uvtvv\a<xV<mux uwvCvvvpxCt, Ca^jvf.

CViw

b.

TntJmrt * alltför, att knxffett är riktad. mot narr, mot söder

CZ3 Mellan O »no O. •atOC. tf. S. enheter

CD

CZJ

□

um

r~^

FE3

U.+uu- 0.200 o joo 0.000- • O.too dlxoo-

>0'tOt>

-O.'JOD

O. joo O.ooo 'Otät >0.2OO

*0. 't no

* 0.000

cKoiwyWjtl^vluii *A-f Xjiv \vt-tX^yl\<)^'\,.*

Ii tojrfavi 4’wvÄtfttcibc n*i?f I in* t» litania tj £«Vitd)£VlVo(*

\’i^

Civiltvi\\ixs\\<i ta v^uxCvvvf^ft, C a^jvfav\b.

■ jp9. ,..p °' q* v as P6 w q* fi_

CD

Tvt frurt <■ <m<fsi , ott krn/Trti rf/'riktad mitt iintrr - dt ivmAt.

Mflhm --drott- t tunn '.ti.S.rnhrtrr

It,no- -0.800 •

(tant- -owto *

-0.400— -0.200 •

0.200 - -0.100 •

-OUttt 0.OOO ■

O.ooo- 'O.rott •(Knto *0.200 * d rott *(t VM) ■

•O. VM b- *0.800 •

*0jtOO- *1.600 •

□

CD

□

CD

-O.Ot2r

doso

-2200

■ l/Lvfcti*oio. {tOvvvywWjXiv-fan <xj? Xm

^tojatxbc vltVH-^yi V0^'v4ri-la ii Ivljptä-V-V

S’^>

ch/vi t v v\\iX Va va t<X ituv^vvvlj^vCt, CajvjvCcwvb.

Tfpp o c\i åt qj\ fl* (\s a* 0.1 om o# i ^

-O.OM

*

ftct-cXA^Se ka 'fiAaf be*, i etty&xn

vvri^&c^fco^fct "vrvot &cur\s<^S<xxm&

Vl£

tfn* V Wt^VA^VCV ^1 V VUvfv vvj^l , ^CYaa^^

D

-22öö___-,*35?_lira?___J*0_‘1200_-_950__-JOO_- 450 -300 , -100 Q 100 200 ,300 ,400 500_~750_1000__1250___J500___1750

Nivåplan- gejixnu O-giuiktea vid Landshöfding en.

Xuossajärvis vattenyta,

Nivåjilan 300 7n under In ossajärvis vtXL

Pilarna angifva krafternas storlek och riktning

—i—

rrv! OO SO O

Fotolit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh.