angående anslag för budgetåret 195H52 till främjande av bostads- försörjningen rn. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1 Nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret 195H52 till främjande av bostadsförsörjningen rn. m.; given Stockholms slott den 23 februari 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Sammanfattning.

I propositionen äskas anslag för den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål samt för bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas avlöningar och omkostnader.

Därjämte framläggas förslag rörande bl. a. vissa ändringar i villkoren för egnahemslån, tertiärlån och tilläggslån. Sålunda föreslås dels att gällande lånebestämmelser beträffande maximiytor för egnahem och tvåfamiljshus skola jämkas, dels att den sedan våren 1950 inträffade byggnadskostnadsstegringen ej skall föranleda utvidgning av tilläggslångivningen. Yidare upptagas till behandling frågor berörande de allmänna grunderna för bostadspolitiken, vilka aktualiserats i anledning av dels en inom socialdepartementet utarbetad promemoria med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad, dels en av 1950 års besparingsutredning framlagd promemoria rörande bostadspolitiken. Ytterligare utredning skall ske rörande vissa bostadspolitiska frågor, bl. a. frågan om införandet av ett kreditgarantisystem i stället för direkta

Bihang till riksdagens protokoll 1051. I samt. Nr 124.

1-M

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

statliga lån, frågan om principerna för hyrespolitiken och inverkningarna av en eventuellt ändrad målsättning för densamma på behovet av tilläggslån och kapitalsubvention till egnahem, samt frågan om omfattningen och ändamålsenligheten av de olika bostadsrabatterna.

Slutligen föreslås ändringar i bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas personalorganisation med anledning av en av statens organisationsnämnd företagen översyn av den bostadspolitiska organisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

3 Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under femte huvudtiteln, punkterna 57—65, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna följande anslag:

A. Driftbudgeten.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag ........................... 2 307 000

Bostadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag ........................ 372 000

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar, förslagsanslag .................. 1561000

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader, förslagsanslag ............... 585 000

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån, förslagsanslag ...................................................... 10 000 000

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag .............................................................................. 37 000 000

Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag ........................... 1 650 000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag ........................................................................ 7 500 000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ......... 8 000 000

B. Kapitalbudgeten.

Under statens utlånings)onder:

Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag ............... 220 000 000

Under fonden för låneunderstöd:

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag ... 1 500 000

Anledningen till att anslagen upptogos med allenast preliminärt beräknade belopp var, att ställning vid ifrågavarande tidpunkt icke tagits till vissa utredningar, som slutförts efter det att bostadsstyrelsen framlagt sina medelsäskanden för nästa budgetår och som kunde påverka bedömningen av anslagsbehovet. De åsyftade utredningarna voro 1950 års besparingsutrednings förslag till åtgärder för att minska statens utgifter på bostadsområdet, statens organisationsnämnds redogörelse för en av nämnden verkställd organisa-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tionsundersökning vid bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna samt slutligen vissa förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad, som framlagts i en inom socialdepartementet upprättad promemoria. Remissbehandlingen av berörda utredningar är numera avslutad. Jag hemställer därför att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I. ALLMÄNNA GRUNDER FÖR BOSTADSPOLITIKEN.

Bostadsförsörjningsläget.

Med ledning av inom bostadsstyrelsen tillgängliga uppgifter om bostadsmarknaden och bostadsbyggandet synes det aktuella läget kunna karakteriseras på följande sätt.

Läget på bostadsmarknaden utmärkes alltjämt av ett betydande lägenhetsunderskott i tätorterna. Enligt en av bostadsstyrelsen verkställd enkät funnos hösten 1950 i kvotkommunerna — vilka omfatta den övervägande delen av tätortsbebyggelsen — bortåt 35 000 bostadssökande, vilka utgjordes av familjer utan egen bostad, barnfamiljer boende i enkelrum utan kokvrå eller i rivningshus, samt gifta bostadssökande, vilkas familjer bodde i annan kommun. Tages hänsyn även till andra yttringar av bostadsbristen, såsom att bostadssökande tvingats uppskjuta giftermål eller inflyttning till ifrågavarande kommuner och att en reserv av lediga lägenheter saknas, torde det totala lägenhetsunderskottet i kvotkommunerna kunna uppskattas till 90 000—100 000. Vid denna uppskattning har ingen hänsyn tagits till att ett stöld antal hushåll bebor lägenheter, vilka äro utdömda eller av sådan kvalitet att de borde utdömas.

En jämförelse mellan resultatet av nämnda enkät och den undersökning rörande bostadsbristen som bostadsstyrelsen företog hösten 1949 ger vid handen, att bostadsmarknadsläget i kvotkommunerna icke mera avsevärt förändrats från hösten 1949 till hösten 1950.

Utsikterna för en påtaglig förbättring av bostadsmarknadsläget inom de närmaste åren te sig föga gynnsamma. Med hänsyn till dels den ökade igångsättningen av bostadsbyggnadsföretag under år 1950, dels den försening av färdigställandet som gjorde sig gällande samma år, torde man visserligen ha anledning räkna med ett något större tillskott av nybyggda lägenheter under år 1951 än under år 1950 (43 000—44 000 lägenheter i hela riket). Denna ökning av lägenhetstillskottet torde dock icke kunna bli tillräckligt stor för att vid nu rådande efterfrågeförhållanden ge något väsentligt bidrag till bostadsbristens avveckling. De nya regler för kvotbelastning av bostadslägenheter, vilka fastställts att gälla för tillståndsgivningen från och med 1 juli 1951, åsyfta att inom en given ram för investeringen i bostäder hålla tillbaka produktionen av de största lägenhetstyperna och stimulera till ökad produktion av enkelrum med kokvrå eller kokskåp, varigenom en ökning av antalet separata lägenheter

Kungl. Maj:ts proposition tu 124.

skulle kunna åstadkommas. Dessa nya kvotbelastningsregler kunna emellertid praktiskt taget icke påverka lägenlietstillskottet förrän under år 1952. Det är även ovisst, om den ökning av bostadsproduktionen räknad i antal lägenheter, som kan komma att bli resultatet av de nya reglernas tillämpning, blir tillräckligt stor för att kompensera den minskning av lägenhetstillskottet under år 1952, som sannolikt blir följden av att 1951 års tillståndsgivningsprogram för bostäder nedskurits i jämförelse med tillståndsgivningen under år 1950.

Bostadsbristen skulle givetvis även vid i stort sett oförändrat årligt utbud av nya lägenheter kunna lindras, därest efterfrågan på lägenheter framdeles tillväxte i långsammare takt än hittills. Under senare år ha tendenser till minskning av den årliga äktenskapsbildningen och inflyttningen till tätorterna kunnat konstateras. Det skulle kunna framstå som rimligt att med hänsyn till dessa tendenser räkna med en viss framtida minskning av den löpande bostadsefterfrågans tillväxt, men — bortsett från att bostadsefterfrågan icke betingas enbart av den demografiska utvecklingen — synes, såvitt nu kan bedömas, ifrågavarande nedgång av äktenskapsbildning och inflyttning åtminstone tillfälligt ha avstannat.

Det synes sålunda icke befogat att räkna med att bostadsbristen skall komma att väsentligt lindras inom de närmaste åren till följd av en långsammare ef terf rågetillväxt.

Vissa principfrågor.

Socialdepartementets promemoria*

I förutnämnda inom socialdepartementet upprättade promemoria med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad anföres, under hänvisning till att vid oförändrad bostadsproduktion och bostadsefterfrågan en avveckling av bostadsbristen icke kan påräknas, att det synes böra övervägas om icke särskilda åtgärder kunna vidtagas, varigenom bostadslösa familjers möjligheter att erhålla en acceptabel bostad kunde beräknas bli större än för närvarande. I promemorian behandlas följande förslag till åtgärder för att befordra en avveckling av familjernas bostadsbrist:

1) inrättande av ett organ med uppgift att tillse att tekniska landvinningar inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna;

2) jämkningar i villkoren för egnahemslån samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag i syfte att medverka till en begränsad omläggning av bostadsbyggandet;

3) en tidsbegränsad lagstiftning, varigenom ensamstående personers rätt att förhyra nyproducerade och ledigblivna lägenheter om minst 1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå tillfälligt skulle inskränkas;

4) införande av en regel att för vissa kommuner med bostadsbyggnadskvot en del av kvoten skall ställas till kommunernas förfogande endast på villkor att vederbörande kommun medverkar till att ett visst antal bostadslösa familjer erhålla en acceptabel bostad.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande ifrågavarande förslag framhålles i promemorian bl. a. följande.

Såsom skäl för åtgärder med syfte att tillse att tekniska landvinningar inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna anföres.

Knappheten på byggnadsarbetskraft utgör för närvarande ett svårt hinder för utvidgning av bostadsbyggandet. Det synes därför naturligt att nu särskilt uppmärksamma möjligheterna att främja en mera allmän tillämpning av nya material- och arbetskraftsbesparande metoder inom bostadsbyggandet. Härför talar jämväl, att eu effektivisering av produktionen skulle motverka den höjning av kostnadsnivån, som kan förväntas inträda på grund av stigande materialpriser och löner. Fördenskull bör övervägas att inrätta ett organ med uppgift att tillse att tekniska landvinningar inom byggnadsbranschen snabbt bli tillvaratagna.

Organets uppgift skulle vara att på olika vägar söka tillse att sådana åtgärder vidtoges som underlättade en allmän tillämpning av olika tekniska förbättringar på byggnadsområdet. Det bleve därför nödvändigt att sammanställa de nya tekniska lön inom byggnadsområdet, vilka vore förtjänta av en allmän spridning inom byggnadsindustrin, samt att klarlägga de hinder, som förefunnes för ett allmänt utnyttjande inom den löpande byggnadsverksamheten av dessa tekniska framsteg. Det borde kunna förutsättas, att byggnadsföretagare och byggnadsarbetare skulle aktivt medverka till att förekommande hinder för införande av nya material och produktionsmetoder snabbt bleve undanröjda.

I promemorian anföras vidare några allmänna synpunkter på frågan vilka möjligheter som föreligga att vid en i stort sett oförändrad ram för bostadsbyggandet öka de årliga lägenhetstillskotten genom en omläggning av produktionsinriktningen. Beträffande bostadsbyggandets inriktning på lägenheter av olika storlek framhålles följande.

Under 1940-talet, särskilt under dess senare del, har bostadsbyggandet alltmer inriktats på större lägenheter; det är framför allt produktionen av 2- och 3-rumslägenheter som fått ökad betydelse. Ännu på 1930-talet utgjorde antalet lägenheter om högst 1 rum och kök ca 40 % av nyproducerade bostäder men uppgår numera till icke fullt 20 %. Omkring 2/3 av bostadsproduktionen avser för närvarande lägenheter om 2 och 3 rum och kök.

Denna förändring av bostadsbyggandets inriktning på lägenhetstyper överensstämmer med bostadspolitiska strävanden och har befordrats genom de bostadspolitiska åtgärder, som vidtagits under 1940-talet. Målet för bostadspolitiken har sålunda angivits vara bl. a. att främja en allmän höjning av utrymmesstandarden, varvid barnfamiljernas problem särskilt beaktats. Genom hyreskontroll, statliga lån på förmånliga villkor och bostadsrabatter har vunnits, att förhållandet mellan hyror och inkomster förbättrats, varigenom ett växande antal familjer fått ekonomiska möjligheter att efterfråga en rymlig och modernt utrustad bostad. Mer än en tredjedel av nyproducerade lägenheter upplåtes till sådana familjer med två minderåriga barn, som äro berättigade till familj Bostadsbidrag.

I promemorian framhålles, att om bostadsbyggandet ånyo i avsevärd män inriktades på smålägenheter, skulle uppenbarligen vid en oförändrad ram för produktionen en rätt stor ökning av lägenhetstillskotten stå att vinna. Det

Kungl. May.ts proposition nr 124.

vore emellertid uteslutet att ändra bostadspolitiken på sådant sätt att en återgång till förhållandena under 1930-talet skulle befrämjas. För denna ståndpunkt angivas följande skäl.

Ett stort antal familjer sakna självständig bostad. Frågan om att avveckla bostadsbristen är därför i huvudsak en fråga om att förse alla familjer med en acceptabel lägenhet. Huvuddelen av de bostadslösa familjerna torde vara i behov av en lägenhet om minst 2 rum och kök. Om på nytt en betydande del av bostadsbyggandet skulle komma att avse lägenheter om 1 rum och kök, skulle icke endast den pågående höjningen av barnfamiljernas utrymmesstandard avbrytas utan även risk föreligga för uppkomsten av ett med hänsyn till utvecklingen på längre sikt alltför stort bestånd av lägenheter om 1 rum och kök. En sådan omläggning av bostadsbyggandet som skulle innebära att antalet nyproducerade bostäder, vilka fylla kraven för erhållande av familjebostadsbidrag, minskades, får icke ifrågakomma. Det årliga tillskottet av lägenheter om minst 2 rum och kök bör med andra ord icke få minskas.

Den frågan borde emellertid kunna ställas, huruvida en under angivna förutsättning begränsad omläggning av bostadsbebyggandet kunde vara motiverad såsom ett led i en plan på några års sikt med syfte att förhjälpa bostadslösa familjer till en acceptabel bostad. Närmast borde undersökas vad som stode att vinna med en ökning av produktionen av 2- och 3-rumslägenheter på de allra största lägenhetstypernas bekostnad. En ökning av produktionen av lägenheter om 1 rum och kokvrå kunde jämväl övervägas bl. a. med hänsyn till den ökade förekomsten av enpersonshushåll.

Beträffande åtgärder för att ändra produktionens inriktning på lägenheter av olika storlek anföres i promemorian bl. a. följande.

Det torde kunna antagas, att kommunerna äga intresse av att lägenhetstillskotten bli så stora som möjligt och att de söka öva inflytande över produktionens inriktning på lägenhetstyper. Uppgiften torde därför närmast vara att så bestämma kvoterna, att ett genomförande av den åsyftade produktionsomläggningen befordras. Frågan om vilken metod som bör tillämpas kommer efter föredragning i byggnadsberedningen att avgöras i början av december.

Det må nämnas att beslut sedermera fattats om en ny kvotberäkningsmetod, vilken är avsedd att tillämpas fr. o. m. andra halvåret 1951. Beträffande innebörden av detta beslut torde jag få hänvisa till i statsverkspropositionen lämnad redogörelse (Bil. 1, bih. 3: Investeringsbudgeten).

I promemorian anföres vidare att enfamiljshusproduktionen i detta sammanhang utgör ett särskilt problem. Denna del av bostadsproduktionen kunde endast avse förhållandevis stora lägenheter, som regel ej mindre än tre rum och kök. Man torde kunna emotse en viss övergång till produktion av tvåfamiljshus i vilket ingen lägenhet innehölle mer än två rum och kök. Men skulle minskningen av produktionen av stora lägenheter bli påtaglig, torde särskilda åtgärder bli nödvändiga. En översyn av maximibestämmelserna beträffande lägenhetsytan i egnahem för erhållande både av byggnadstillstånd och av statligt egnahemslån torde därför böra ske.

I promemorian erinras om att beträffande statligt egnahemslån med kapitalsubvention för närvarande stadgas, att bottenytan ej får överstiga för

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

hus i ett plan 100 in-, för hus i l1/- plan BO m2 och för hus i två plan BO m2. Enligt dessa bestämmelser tillåtes eu lägenhet-sy ta av högst 120 m2 för hus i två plan och 140 m2 för hus i IVa plan. I fråga om byggnadstillstånd gällde mera generösa bestämmelser.

I promemorian framläggas förslag om sänkning av ifrågavarande maximigränser i syfte att tillfälligt hålla tillbaka produktionen av de allra största typerna av lägenheter. I denna fråga anföres i vad det gäller enfamiljshus följande.

Det kan sålunda vara motiverat att tillfälligt föreskriva, att för erhållande av såväl byggnadstillstånd som egnahemslån lägenhetsytan i enfamiljshus ej får överstiga 90 mä. Ej heller tvåfamiljshus, som innehåller lägenhet med en yta överstigande 90 m2, torde böra godtagas. I anslutning härtill torde vidare böra föreskrivas, att familjebostadsbidrag beviljas endast för lägenhet med en yta av högst 90 m2. Liksom hittills gällt beträffande statligt egnahemslån med kapitalsubvention bör möjlighet finnas att i särskilda fall medgiva såväl lån som byggnadstillstånd även om ytan överstiger maximigränsen. I första hand bör sådant undantag göras i fråga om familj med ett stort antal barn.

Vid ett bedömande av ifrågavarande förslag bör beaktas dels att under senare år åtskilliga egnahemsbyggare torde ha uppfört hus som i förhållande till vederbörandes ekonomiska resurser varit anmärkningsvärt stora, dels att den föreslagna nedskärningen skulle bli mera avsevärd endast beträffande hus i 17a och 2 plan. Det bör kunna förutsättas, att stora egnahem i mer än ett plan tills vidare komma att ersättas med tvåfamiljshus, vilka i en framtid utan stora kostnader kunna ändras om till enfamiljshus.

Vidare föreslås följande jämkningar i villkoren för egnahemslån till tvåfamiljshus och för familjebostadsbidrag.

För att underlätta tillkomsten av tvåfamiljshus, som i en framtid kunna ändras om till egnahem, bör ytterligare jämkningar i bestämmelserna angående egnahemslån övervägas. Sålunda torde tills vidare böra medgivas att lån beviljas för tvåfamiljshus som innehåller åtminstone en lägenhet om minst två rum och kök; för närvarande gäller att åtminstone eu lägenhet skall omfatta minst tre rum och kök. Kapitalsubvention torde härvid böra beviljas, om båda lägenheterna omfattar två rum och kök med 6 000 kronor och om en av lägenheterna innehåller mindre än två rum och kök med 4 000 kronor. I anslutning härflll torde jämkningar böra vidtagas i bestämmelserna angående familjebostadsbidrag till familj i tvåfamiljshus. Bidraget bör för sådant hus — i likhet med vad som redan gäller för flerfamiljshus — kunna beviljas familj i lägenhet som omfattar två rum och kök med en yta av minst 50 in2.

Vad härefter angår det i promemorian framförda förslaget att begränsa ensamståendes rätt att hyra ledigblivna och nytillkomna lägenheter om minst 1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå för att därigenom i större utsträckning än för närvarande tillförsäkra bostadslösa familjer de lägenheter som bli lediga, torde i detta sammanhang redogörelse böra lämnas endast för den allmänna motiveringen för förslaget.

I promemorian erinras om att under senare år i skilda sammanhang har diskuterats frågan om införande av någon form av behovsprövning på bostadsmarknaden. Diskussionen hade i första hand gällt lämpligheten av att öppna en möjlighet för kommunerna att bestämma över uthyrningen av

Kungl. Maj:is proposition nr 124.

alla ledigblivna och nyproducerade lägenheter. I promemorian konstateras att skäl såväl för som mot en dylik ordning ha anförts. I denna fråga framhålles ytterligare följande.

Att en kommunal förmedlingsverksamhet, varom här vore fråga, skulle kunna medföra att bostadslösa familjer i en snabbare takt erhölle en acceptabel bostad torde icke kunna bestridas. Det synes å andra sidan lika uppenbart, att en sådan verksamhet skulle aktualisera vanskliga avvägningsfrågor. Fastighetsägarnas intressen skulle sannolikt i många fall komma att stå mot tungt vägande sociala skäl; en rättvis behandling av de bostadssökande skulle förutsätta noggranna undersökningar angående de sökandes förhållanden men också en värdering av de bostadssökandes behov av bostad för vilken allmänna regler säkerligen icke alltid skulle vara tillfyllest. De betänkligheter som anförts mot en obligatorisk kommunal bostadsförmedling, bl. a, i här angivna hänseenden, tala för att det först undersökes om ej de bostadslösa familjernas ställning på bostadsmarknaden kan påtagligt förbättras utan att uthyrning av ledigblivna lägenheter obligatoriskt överföres på ett kommunalt organ.

I promemorian konstateras vidare, att ett underlättande för bostadslösa familjer att erhålla en självständig lägenhet i det befintliga bostadsbeståndet alltid måste förutsätta, att ensamstående personers efterfrågan hålles tillbaka. Det syntes sannolikt att ogifta personer under senare år i förhållandevis stor utsträckning kunnat skaffa sig egen lägenhet. Av intresse i detta sammanhang vore vidare, att ogifta ofta bildade enpersonshushåll; detta gällde även förut gifta personer. Såsom skäl för förslaget om en tidsbegränsad lagstiftning, varigenom ensamstående personers rätt att förhyra nyproducerade och ledigblivna lägenheter om minst 1 rum och kök eller minst 2 rum och kokvrå tillfälligt skulle inskränkas, anföres ytterligare följande.

I första hand torde böra tillses att familjernas möjligheter att förhyra ledigblivna lägenheter om minst 2 rum och kök vidgas. Angelägenheten av att snabbt avhjälpa familjernas bostadsbrist motiverar emellertid att tillfälligt även ledigblivna lägenheter om 1 rum och kök upplåtas till familjer, främst familjer utan barn. Med ledning av uppgifter ur 1945 års allmänna bostadsräkning kan beräknas, att i tätorterna ca 3/i av ensamstående med självständig bostad inneha lägenheter om minst 1 rum och kök. Antalet dylika hushåll utgör drygt 300 000. Fn om också rätt obetydlig minskning av ensamståendes innehav av lägenheter om minst 1 rum och kök skulle därför medföra, att de bostadslösa familjernas utsikter att erhålla en acceptabel bostad bleve påtagligt större. Vid den ifrågasatta tillfälliga omläggningen av bostadsbyggandets inriktning på lägenhetstyper skulle å andra sidan de ensamstående kunna disponera över ett växande antal lägenheter om ett rum med eller utan kokvrå.

Vad slutligen angår förslaget, att för vis-sa kommuner med bostadsbyggnadskvot en del av kvoten skulle ställas till kommunens förfogande endast på villkor att vederbörande kommun medverkade till att ett visst antal bostadslösa familjer erhölle en acceptabel bostad, framhålles i promemorian att det inte med bestämdhet kan sägas, hur snabbt bostadslösa familjer skulle kunna erhålln eu självständig bostad, om de förutberörda åtgärderna vidtoges. Risk

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

syntes föreligga att åtminstone en del av de bostadslösa barnfamiljerna skulle få vänta på en egen lägenhet förhållandevis länge. Barnfamiljernas ställning på bostadsmarknaden kunde sålunda förväntas vara särskilt svår, så länge tillgången på lägenheter icke vore fullt tillfredsställande.

I promemorian understrykes att det av flera skäl är mycket svårt att verkställa ens en mycket grov uppskattning av verkningarna av de föreslagna åtgärderna. Yissa kalkyler redovisas emellertid.

Besparingsutredningens promemoria.

I besparingsutredningens förutnämnda promemoria angående bostadspolitiken ha framlagts dels vissa förslag av allmän räckvidd och dels förslag till jämkningar i gällande villkor för vissa delar av låne- och bidrags verksamheten på ifrågavarande område. De förslag som beröra bostadspolitikens grunder avse frågan om införande av ett kreditgarantisystem, avveckling av kapitalsubventionerna till ny- och ombyggda bostadhus (tilläggslån och räntefri stående del av egnahemslån) samt översyn av bostadsrabattsystemet. Övriga förslag innebära jämkningar i bestämmelserna angående förbättringslån, statsbidrag till pensionärshem och statsbidrag till pensionärslägenheter i vissa typer av flerfamiljshus, familjebostadsbidrag och bränslebidrag ävensom trekronorsbidrag.

I detta sammanhang torde en redogörelse böra lämnas i huvudsak endast för de förslag som beröra bostadspolitikens grunder.

Besparingsutredningen erinrar inledningsvis om den målsättning för den statliga bostadspolitiken som fastställdes av 1946 års riksdag. Utredningen anser att anledning torde saknas att nu revidera målsättningen annat än i fråga om tidpunkten för programmets förverkligande. I denna fråga framhåller utredningen följande.

För närvarande torde avhjälpandet av den mycket stora bostadsbristen i tätorterna vara en av de angelägnaste samhälleliga uppgifterna. Det torde sålunda icke vara möjligt att genomföra sådana besparingsåtgärder, som skulle kunna få den verkan att bostadsproduktionen nedbringades under den gräns, som betingas av byggnadsregleringen. Såvitt möjligt torde det vidare böra undvikas att besparingsåtgärderna gå ut över bostadsstandarden. Slutligen torde det icke vara möjligt att i besparingssyfte avveckla eller minska sådana subventioner för bostadsbyggande, vilka i de särskilda fallen redan utgått eller beslutats. Något annorlunda ter sig problemet i fråga om bostäder, som hädanefter byggas. Besparingsutredningen sätter dock icke i fråga någon allvarligare rubbning i den allmänna uppläggning, som under senare tid kännetecknat statens bostadspolitik.

Besparingsutredningen har uppmärksammat att slutlig ställning ännu icke tagits till 1945 års bankkommittés betänkande med förslag till omläggning bl. a. av den statliga kreditgivn,ingen för bostadsändamål (SOU 1947: 86). Utredningen anser att det kan finnas skäl att nu ta definitiv ställning till frågan om kreditgarantisystemets införande i fråga om bostadskrediterna. Det erinras om att bankkommittén framhållit att kreditgarantisystemet innebure en i viss

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mån minskad belastning för den statliga förvaltningsapparaten, en under vissa förutsättningar förenklad långivning och ett minskat upplåningsbehov för staten. Vidare framhftlles att de erfarenheter, som hittills vunnits av kreditgarantisystemets tillämpning på jordbrukskrediterna, enligt vad som

under hand upplysts torde få anses goda. .

Beträffande bankkommitténs förevarande förslag anför besparingsutredningen vissa synpunkter på den särskilda frågan om statlig räntegaranti.

Om kreditgarantisystemet införes med avseende å bostadskrediterna, uppkommer frågan huruvida den statliga räntegarantin for såväl egnahem som flerfamiljshus skall bibehållas och utvidgas att avse aven de statsgaranterade lånen. Bankkommittén fann i sitt förstnämnda betänkande sig icke kunna fororda bibehållande av räntegarantin i dess dåvarande utformning eUei den utformning, som föreslogs av bostadssociala utredningen. Boiande skalen härför torde få hänvisas till betänkandet (s. 33—38). Emellertid fann kommittén att en räntegaranti enligt vissa av kommittén föreslagna riktlinjer skulle låta sig väl förena med det av kommittén föreslagna kreditgaranti-

SyBe“paringsutredningen torde i fråga om räntegarantibestämmelserna få inskränka sig till att understryka vad bankkommittén anfört darom att ett långvarigt högt ränteläge skulle komma att tillskynda statsverket betydande kostnader samt att stora svårigheter med avseende a admmistiationen sku le uppstå vid ett ränteläge, som på en gång komme att utlösa ett stoit antal

eftergifter. . . ..

Besparingsutredningen anser att, därest kreditgarantisystemet skulle införas, detsamma torde böra tillämpas beträffande samtliga lån inom bostadsorganisationens verksamhetsområde.

Ett införande av kreditgarantisystemet inom bostadsområdet skulle enligt utredningen få följande konsekvenser för anslagsbehovet under budgetåret 1951/52.

Bostadsstyrelsen har föreslagit, att ett investeringsanslag å 220 000 000 kronor anvisas för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten under lånefonden för bostadsbyggande för dels tertiärlån för flerfamiljshus, dels egnahemslån, dels och förbättringslån utom i vad de äro ränta- och amor eringstna Samtliga nu nämnda lån äro räntebärande utom i egnahemslån ingående rantefna, stående delar av sådana lån. Emellertid kommer enligt bostadsstyrelsens beraknmgar ett belopp av ca 58 000 000 kronor att vid utgången av budgetaret 1950/ol kvarstå outnyttjat å tidigare anvisade investeringsanslag under lånefonden för bostadsbyggande, och detta belopp förslår mer an val för rantefna, stående delar av egnahemslån under budgetåret 1951/52. Det av bostadsstyrelsen beräknade anslaget å 220 000 000 kronor — anslagsberäkningen har icke i och för sin «jorts till föremål för bedömande från bespanngsutrednmgens sida skulle sålunda i sin helhet bli obehövligt därest kreditgarantisystemet införes. Därav skulle också följa att ett eljest erforderligt avsknvningsanslag på driftbudgeten på 55 000 000 kronor ej behövde upptagas. Dessutom komme behovet av medel för lån till kollektiva tvätterier att bortfalla utom i vad avser räntefria, stående delar av sådana lån. Bostadsstyrelsen har föreslagit att ett investeringsanslag å 2 000 000 kronor anvisas for budgetåret 1951/j2 för ifrågavarande ändamål å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd; detta anslag ävensom därav föranlett avskrivningsanslag på driftbudgeten a .>00 000 kronor skulle icke behöva upptagas om kreditgarantisystemet införes. \ idare

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

fk“Ue ,icke oväsentliga besparingar kunna göras med avseende å personalbehovet hos bostadsstyrelsen och sannolikt även hos länsbostadsnämnderna.

Utredningen har icke hunnit verkställa någon detaljbedömning rörande behovet av personal å bostadsstyrelsens ombudsmannasektion eller inom organisationen i övrigt, därest kreditgarantisystemet infördes. Utredningen förutsätter att bostadsstyrelsen i samråd med organisationsnämnden komme att verkställa erforderliga detalj beräkningar i nu nämnda hänseende.

Besparingsutredningen föreslår, att det tages under omedelbart övervägande att införa kreditgarantisystemet jämväl på bostadskrediternas område.

Utredningens förslag i övrigt beträffande den bostadspolitiska låne- och bidragsverksamheten utgår från den förutsättningen att kreditgarantisystemet införes för de räntebärande lånen.

Utredningen föreslår vidare att tilläggslångivningcn skall avvecklas.

Utredningen erinrar om att den bostadspolitiska motiveringen för tilläggslanen hai varit ett önskemal att förbättra förhållandet mellan hyresnivå och inkomstnivå. Man hade med hjälp av tilläggslånen förmått neutralisera byggnadskostnadernas stegring sedan krigsåren så att man kunnat — visserligen med åtskilliga undantag och modifikationer — hålla hyrorna i hus, som byggts efter år 1942, på 1939 års nivå. Emellertid hade under en följd av år såväl byggnadskostnader som inkomstnivå praktiskt taget oavbrutet stigit och den relativa hyresnivån i motsvarande grad sjunkit. Vidare erinras om att bostadsstyrelsen i skrivelse den 28 augusti 1950 med förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 anfört att byggnadskostnaderna pressades uppåt och att om ej ökade subventioner beviljades, måste en högre hyresnivå i nybyggda hus medgivas.

I anledning härav konstaterar besparingsutredningen, att en minskning av tilläggslånesubventioneringen i besparingssyfte ej kan ske utan att programmet »1939 års hyresnivå» övergives beträffande nybyggda hus.

Utiedningen anför vissa av de skäl som tala för att icke medgiva höjd hyresnivå i de nybyggda husen.

Såsom skäl för att icke medgiva höjd hyresnivå i de nybyggda husen har - örts dels att hyrorna för godtagbara lägenheter för det stora flertalet hushåll alltjämt framstå som höga, trots att den relativa hyresnivån sjunkit såsom en följd av att förhållandet mellan hyror och inkomster kraftigt förbättrats, dels att en höjd hyresnivå i de nybyggda husen skulle skapa föreställningar om en framtida höjning av hyresnivån även för det äldre bostadsbeståndet, vilket skulle kunna leda till sådana spekulationstendenser på fastighetsmarknaden att grundvalarna för den statliga bostadspolitiken på lång sikt kunde komma att rubbas. Vidare har framhållits att en höjning av hyresnivån i nyproducerade lägenheter skulle leda till en splittrad hyresnivå, varvid de hoga hyrorna skulle komma att på ett icke försvarbart sätt belasta vissa bostadsbehövande, framför allt nybildade hushåll.

Beträffande skäl som tala för en avveckling av tilläggslångivningen framhåller utredningen följande.

Å andra sidan har framhållits, att tilläggslånesystemet från sin tillkomst vant avsett som ett av krisförhållandena betingat provisorium, som icke hade

Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

något bostadspolitiskt syfte utöver det allmänt marknads- och hyresreglerande och som icke borde bibehållas längre än nödvändigt. Vid tilläggslåneverksamhetens införande utgick man nämligen från den förutsättningen, att dåvarande byggnadskostnader tillfälligt befunno sig på en hög nivå och att desamma snart skulle sjunka och tilläggslåneverksamheten kunna avvecklas. Tillfällighetskaraktären markerades av subventionsberäkningens anknytning till en stelt fixerad hyresnivå, »1939 års hyror». En permanent eller över huvud taget mera varaktig bostadssubvention av denna art kunde icke vara lämplig, enär det icke vore rimligt att bevara en subventionsordning, där förhållandet mellan hyresnivåerna på olika orter och ortsgrupper fastlåstes på ett sätt, som icke motsvarades av de faktiska byggnadskostnaderna. I och med att man icke kunde hoppas på någon väsentlig sänkning av byggnadskostnadsnivån kunde det icke anses försvarligt att fortsättningsvis öka subventionerna i takt med byggnadskostnadernas stegring. Den naturliga utvägen borde i stället vara att avveckla tilläggslånesystemet.

Utredningen anser det uppenbart, att programmet »1939 års hyresnivå» i längden icke kan bibehållas, om den nuvarande utvecklingen, som karakteriseras av en praktisk taget oavbruten stegring av såväl byggnadskostnader som inkomstnivå, skulle fortsätta. Sannolikheten syntes tala för att de lönerörelser, som vore att vänta i slutet av 1950, komme att få till följd, att såväl löner som byggnadskostnader ökades. De senare kunde förmodas komma att stiga även av annan anledning. Utredningen finner därför tidpunkten nu lämplig för den åtgärden, som förr eller senare måste bli aktuell, nämligen att avveckla tilläggslånesubventioneringen och som en konsekvens därav medgiva en höjning av hyresnivån i nybyggda hus.

Farhågorna för spekulationstendenser på fastighetsmarknaden vid en hyreshöjning av angivet slag böra enligt utredningens mening icke överdrivas. Hyresregleringen utgjorde för närvarande ett effektivt hinder mot eu icke önskvärd höjning av hyresnivån. Frågan om att neutralisera sådana oförtjänta värdestegringar på det äldre fastighetsbeståndet, som komme att inträffa om den allmänna hyresnivån stege, torde närmast vara att betrakta som ett övergångsproblem, när hyresregleringen en gång skulle avvecklas. Utredningen anser vidare, att eu avveckling av tilläggslångivningen icke skulle vara ägnad att hämma nyproduktionen av bostäder. Någon standardsänkande inverkan torde man heller icke ha anledning att befara som en följd av en sådan åtgärd.

Innebörden ur anslagssynpunkt av utredningens förslag i denna del angiver utredningen på följande sätt.

Bostadsstyrelsen har räknat med att genom preliminära lånebeslut disponera i runt tal 35 000 000 kronor för beviljande av tilläggslån under budgetåret 1951/52. Å investeringsanslag till Tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, vilka anvisats å kapitalbud goten under fonden för låneunderstöd, kan vid utgången av budgetåret 1950/51 beräknas kvarstå ett outnyttjat belopp av ca 60 000 000 kronor, vilket belopp sålunda icke behöver tagas i anspråk om inga nya tilläggslån beviljas efter utgången av innevarande budgetår. Därav skulle också följa, att det å driftbudgeten upptagna avskrivningsanslaget för ifrågavarande ändamål komme att bli obehövligt. Nämnda anslag utvisade vid utgången av budgetåret 1949/50 eu reservation av 28 miljoner kronor.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande egnahemslång-ivningen anför besparingsutredningen inledningsvis, att den de! av egnahemslån som utgör räntefri, stående del i huvudsak har samma bostadspolitiska motivering som tilläggslånet beträffande flerfamiljshus, nämligen att kompensera en del av den byggnadskostnadsstegring, som pågått sedan krigsåren. Härvid vore emellertid att märka, att medan tilläggslånen endast utginge på vissa orter och där differentierades under hänsynstagande till byggnadskostnader och hyresnivå på orten, subventionen beträffande egnahem hade karaktären av ett enhetligt bidrag, som utginge med samma belopp på alla orter.

Besparingsutredningen framhåller, att den mest effektiva åtgärden ur besparingssynpunkt skulle vara att slopa den räntefria, stående delen av egnahemslån. Utredningen tvekar emellertid att föreslå en sådan åtgärd.

Emellertid har utredningen tvekat att föreslå en sådan åtgärd med hänsyn till att utredningen icke ansett sig kunna bedöma om och i vad mån åtgärden skulle vara ägnad att hämma produktionen av eu- och tvåfamiljshus särskilt på landsbygden, där inkomstnivån är betydligt lägre än i städerna. Därest det vid ett närmare övervägande av frågan skulle befinnas möjligt att slopa ifrågavarande subventionering utan att produktionen av en- och tvåfamiljshus hämmas eller allvarligare olägenheter av social natur eljest skulle uppstå, vill utredningen förorda en ändring av gällande bestämmelser av sådan innebörd.

Alternativt föreslår utredningen att subventioneringen begränsas genom införande av behovsprövning. Utredningen konstaterar, att räntefri, stående del av egnahemslån enligt gällande författning beviljas utan behovsprövning och utan annan begränsning av rätten att komma i åtnjutande av subventionen än den, som ligger i att byggnadens bottenyta icke får överskrida vissa maximimått. Såsom skäl för att införa behovsprövning anför utredningen följande.

En tänkbar åtgärd vore att ändra bestämmelserna rörande dessa maximimått sålunda, att subvention endast utginge för byggnader med mindre bottenyta än som är möjligt enligt nuvarande bestämmelser. Några mera avsevärda besparingar torde dock knappast stå att vinna genom en sådan åtgärd. En annan utväg vore att införa behovsprövning såsom förutsättning för att komma i åtnjutande av räntefri, stående del av egnahemslån. Det må erinras om att bostadssociala utredningen i sitt slutbetänkande, del I (SOU 1945: 63), föreslog dels en differentiering av egnahemslånesubventioneringen sålunda, att byggnadsbidrag skulle utgå med i allmänhet 4 000 kronor på landsbygden och 2 0Ö0 kronor i städerna, dels att viss behovsprövning skulle föregå beviljande av byggnadsbidrag.

Enligt besparingsutredningens mening tala vägande skäl för att rätten att erhålla räntefri, stående del av egnahemslån göres beroende av en behovsprövning av ungefärligen samma innebörd som den behovsprövning, som är föreskriven för rätten att erhålla räntefritt, stående förbättringslån eller räntefri, stående del av sådant lån. Visserligen torde det icke kunna undvikas, att införandet av en behovsprövning förorsakar någon ökning i det administrativa arbetet, men denna omständighet torde icke böra tillmätas avgörande betydelse. Av statsfinansiella skäl synes det vara av vikt, att subventioner av den storlek, varom här är fråga, utgå endast i fall, då verkligt behov därav föreligger.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124. 15

Beträffande grunderna för den förordade behovsprövningen framhåller utredningen.

Vid behovsprövningen torde subventionens storlek böra differentieras med hänsyn till subventionsbehovet i varje särskilt fall. Emellertid torde vissa maximibelopp böra föreskrivas. Härvid bör enligt utredningens mening det belopp, varmed den räntefria, stående delen för närvarande utgår, nämligen 4 000 kronor för enfamiljshus och 6 000 kronor för tvåfamilj shus, utgöra maximum beträffande byggnadsföretag på landsbygden. I stadssamhällena däremot torde av skäl, som anförts av bostadssociala utredningen, maximum böra sättas till 2 000 respektive 3 000 kronor.

Utredningen anser, att det vid behovsprövningen torde böra iakttagas, att maximibeloppet icke beviljas annat än i mera ömmande fall.

Beträffande konsekvenserna ur anslagssynpunkt av här förevarande förslag anför utredningen följande.

Därest subventioneringen skulle bringas att upphöra med utgången av innevarande budgetår, skulle det belopp av ca 58 000 000 kronor, som beräknas kvarstå outnyttjat å tidigare anvisade investeringsanslag under lånefonden för bostadsbyggande, icke behöva tagas i anspråk. Den minskning i medelsåtgången, som skulle uppkomma om behovsprövning införes i enlighet med vad utredningen ovan föreslagit, är svår att beräkna men torde ungefärligen kunna uppskattas till inemot 5 000 000 kronor per år. Besparingsutredningen har vid sina beräkningar angående medelsåtgången under budgetåret 1951/52 icke ansett sig böra utgå från att subventioneringen upphör vid ingången av nämnda budgetår utan har i stället räknat med en minskning i medelsbehovet för subventioneringen med 5 000 000 kronor.

Besparingsutredningen förordar vidare i anslutning till sitt förslag beträffande egnahemslån att förbättringsbidraget i stadssamhällen må utgå med allenast hälften av vad som utgår på landsbygden och sålunda maximeras till 2 000 kronor för enfamiljshus och 3 000 kronor för tvåfamiljshus. Utredningen föreslår därjämte, att bidragsgivningen för vart och ett av budgetåren 1950/51 och 1951/52 hålles inom ramen för det belopp, som disponerades för förbättringsbidrag under budgetåret 1949/50, nämligen 8 800 000 kronor. Härvid skulle det belopp, som beräknas kvarstå odisponerat å nämnda anslag vid utgången av budgetåret 1949/50, 19 000 000 kronor, förslå för innevarande och nästa budgetår.

Vad härefter angår bidragsgivningen till förmån för vissa barnfamiljer framhåller besparingsutredningen inledningsvis, att för familj ebostadsbidrag och bränslebidrag en automatisk och snabb utgiftsstegring är att emotse till följd av att allt flera bidragsberättigade familjer inflytta i nyproducerade lägenheter. Det hade beräknats att anslagsbehovet — under förutsättning av oförändrade förhållanden beträffande inkomst- och hyresnivån samt befolkningsutvecklingen — komme att oavbrutet stiga till i början av 1970-talet, då en teoretisk jämvikt hade beräknats inträda. Det årliga anslagsbehovet skulle då utgöra omkring 180 miljoner kronor.

11> Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Besparingsutredningen hav funnit den utgiftsstegring, som är att emotse för ifrågavarande ändamål, synnerligen betänklig ur statsfinansiell synpunkt. Enligt utredningens mening är det en angelägenhet av största ekonomiska vikt, att effektiva åtgärder vidtagas för att begränsa medelsåtgången. Emellertid är utredningen icke beredd att framlägga något definitivt förslag i detta hänseende utan föreslår, att frågan göres till föremål för särskild utredning. Härvid syntes böra beaktas att staten i åtskilliga andra former lämnade bidrag till familjer med barn (t. ex. de allmänna barnbidragen). Familjebostadsbidraget utgjorde i själva verket ett särskilt barnbidrag vid sidan av de allmänna barnbidragen.

Besparingsutredningen föreslår vidare, att i avvaktan på en utredning om åtgärder för att begränsa utgifterna för familjebostadsbidrag vissa kostnadsbesparande åtgärder omedelbart vidtagas. Utredningen föreslår sålunda dels att inga nya bränslebidrag beviljas efter utgången av innevarande budgetår, dels att beträffande redan beviljade bränslebidrag utgående bidrag minskas med 25 kronor varje år, vilket skulle innebära att bidragsgivningen vore helt avvecklad inom nio år, dels att familj ebostadsbidrag, som hädanefter beviljas, utgår för antalet minderåriga barn minus ett, dels att ifrågavarande regel göres tillämplig också på familjer, som redan beviljats bidrag, i den man familjen får flera barn, dels att bidraget fixeras till 130 kronor per barn även för familjer i egnahem, som finansierats med stöd av egnahemslån enligt 1948 års egnahemslånekungörelse, dels att det klargöres huruvida familjebostadsbidrag och bränslebidrag skola anses utgöra skattepliktig inkomst eller ej.

Beträffande de besparingar som skulle vinnas vid ett genomförande av besparingsutredningens förevarande förslag framhåller utredningen följande.

Bostadsstvrelsen har föreslagit, att det å driftbudgeten upptagna förslagsanslaget till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret 1951/52 upptages till 39 000 000 kronor, innebärande en ökning av 8 000 000 kronor i förhållande till de beräknade utgifterna under innevarande budgetår. Härvid har bostadsstyrelsen utgått från den förutsättningen, att den årliga tillväxten i antalet bidragsberättiga de familjer under de närmaste budgetåren icke kan väntas understiga 15 000. Den sammanlagda effekten för budgetåret 1951/52 av de besparingsåtgärder, som besparingsutredningen föreslagit i fråga om familjebostadsbidrag och bränslebidrag, synes motivera att anslagsberäkningen minskas med 5 000 000 kronor till 34 000 000 kronor. Mera avsevärda besparingar uppkomma först på längre sikt, eftersom den automatiska utgiftsökning, som är att vänta till följd av nuvarande bestämmelser, kommer att väsentligt reduceras om utredningens förslag genomföras. Om man nämligen utgår från den — i och för sig givetvis mycket osäkra — förutsättningen, att antalet bidragsberättigade familjer under eu följd av år fortfarande komme att ökas med 15 000 per år och att detta skulle medföra en årlig utgiftsökning av 8 000 000 kronor, skulle ett genomförande av utredningens förslag kunna beräknas medföra en reducering av den årliga utgiftsökningen med 5 000 000 kronor till 3 000 000 kronor. Under förutsättning av likformig utveckling skulle detta i sin tur innebära, att det arliga medelsbehovet skulle efter hand undergå en relativ sänkning, så att det efter 10 år skulle bli 50 000 000 kronor lägre och efter 20 år 100 000 000 kronor lägre än vad som skulle bli fallet med oförändrade grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

17 Yttranden.

I det följande behandlas först yttrandena över socialdepartementets promemoria och därefter yttrandena över besparingsutredningens promemoria.

Av de nära femtio yttranden, som avgivits beträffande förslaget att inrätta ett produktionsråd för byggnadsfrågor, ha de flesta gått i tillstyrkande riktning. Bland dem som tillstyrkt märkas statens hyresråd, svenska stadsförbundet, representanter för allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag samt de större städerna, övervägande antalet länsbostadsnämnder ha även tillstyrkt förslaget. Avstyrkande yttranden ha avgivits av bl. a. bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund. Landsorganisationen anser, att förslaget bör göras till föremål för närmare diskussion. Av de instanser, som avstyrka förslaget, hänvisa flera till att de frågor, som skulle ankomma på ett produktionsråd, väsentligen falla inom ramen för redan förefintliga såväl statliga som andra organs verksamhetsområden. Av åsyftade organ nämnas bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens kommitté för byggnadsforskning, ingen jörsvetenskapsakademien, byggstandardiseringen och samarbetskommittén för byggnadsfrågor.

Beträffande den allmänna frågan om minskad produktion av de största lägen hetstyper na har flertalet remissinstanser förklarat sig i princip intet ha att erinra. I fråga om förslaget att öka produktionen av lägenheter om ett rum och kokvrå samt två och tre rum och kök ha vissa remissinstanser påpekat de därvid uppkommande relativt sett högre byggnadskostnaderna. För tillgodoseende av det aktuella behovet av lägenheter om ett rum och kokvrå har från flera håll föreslagits byggande av s. k. elastiska lägenheter.

Även till förslaget om en sänkning av maximigränsen för lägenhetsytan i egnahem och tvåfamilj shus har flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig över förslaget, i princip givit sin anslutning. Bostadsstyrelsen anser sålunda, att åtgärder i syfte att hålla tillbaka byggandet av de allra största typerna av enfamiljshus äro välbetänkta ur flora synpunkter. Av länsbostadsnämnderna, vilka så gott som samtliga yttrat sig i tillstyrkande riktning, uttalar nämnden i Stockholms län, att en nedskärning av de större lägenhetstyperna icke endast är önskvärd som en åtgärd att öka tillgången på antalet bostäder, utan också nödvändig med hänsyn till flertalet av de bostadssökandes förmåga att betala de ökade kostnaderna för bostaden. Av de instanser, som avstyrkt förslaget eller uttalat sin tveksamhet inför detsamma, framhåller länsstyrelsen i Östergötlands län, att ett egethem planeras som långtidsbostad och att bostadsytan därför bör tilltagas med tanke på relativt goda utrymmen jämväl för barn samt att egnahemsbyggare ofta i stor utsträckning själva utföra arbete för sitt egnahem, varigenom en viss arbetskraft kan anses inbesparad. Svenska stadsförbundet anser, att en minskning av egnahemmens lägenhetsytor skulle få till följd att många, som nu planerat

2—a95 6i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 124.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 12d.

bygga egnahem, komma att skrinlägga sina planer härpå i avvaktan på den vidare utvecklingen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund anse, att de maximimått som tillämpas redan nu äro i minsta laget. Egnahemsbebyggelsen borde i allmänhet ha större lägenhetsytor än vad fallet vore inom hyreshusbebyggelsen.

Beträffande förslaget att tillfälligt fastställa maximigränsen för lägenhetsytan till 90 in2 i såväl en- som tvåfamilj shus ha åtskilliga invändningar gjorts. Bostadsstyrelsen anser sålunda, att ett genomförande av förslaget skulle hindra byggandet av de regelmässigt mest ekonomiska formerna av egnahem, nämligen IV2- och 2-planshusen. Styrelsen har i yttrande över besparingsutredningens promemoria framlagt särskilda förslag i ämnet, vilka komma att beröras i det följande. Även flera länsbostadsnämnder ha framfört betänkligheter mot en enhetlig maximigräns. Vissa nämnder ha framställt konkreta önskemål om differentierade normer för bestämmande av ett eget hems maximistorlek. I fråga om 1-planshusen har den i promemorian föreslagna gränsen godtagits i större utsträckning än beträffande andra hustyper. Nämnderna i Värmlands och Västernorrlands lön anse emellertid, att en bottenyta om 75 m2 kan räcka, medan nämnderna i Kopparbergs och Jämtlands län föreslå 80 m2. Beträffande lV2-planshusen har 90 m2-gränsen i stor utsträckansetts för snävt tilltagen. Nämnden i Östergötlands län föreslår en invändig yta i bottenplanet å 65 m2 med övervåningen maximalt innehållande två rum och erforderliga biutrymmen. Nämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län förorda, att gränsen sättes vid 60 m2 invändig bottenyta. Nämnden i Västerbottens län nämner 80 m2 som lämplig gräns för bottenytan. Nämnderna i Kalmar och Alvsborgs län finna för sin del att lägenhetsytan i lV2-planshus ej bör överstiga 110—115 m2. Beträffande slutligen 2-planshusen framför nämnden i Värmlands län förslag om att gränsen för bottenytans storlek skall sättas vid 60 m2. Förslag om snävare gräns saknas dock ej. Sålunda föreslår nämnden i Jämtlands län 50 m2 och nämnden i Västernorrlands län 45 m2. Nämnden i Norrbottens län ifrågasätter om ej bedömandet av lägenheternas storlek inom ramen för vad författningen nu anger, är en fråga som bör överlåtas åt länsbostadsnämnderna för avgörande från fall till fall.

Några länsbostadsnämnder föreslå, att undantag från maximibestämmelserna skola kunna göras beträffande egnahem på jordbruksfastigheter.

Vad beträffar minimibestämmelserna för lägenhetsytans storlek i egnahem ha några länsbostadsnämnder funnit en justering av desamma påkallad. Nämnden i Gävleborgs län anser för sin del, att minimiytan för två rum och kök i både f/Vplans- och 2-familjshusen bör sättas till 50 m2, exkl. trapphus. För 1-planshusen bör enligt nämndens mening kravet på utrymmesstandard upprätthållas, så att som villkor för kapitalsubvention ställes att lägenheten skall innehålla minst tre rum och kök om minst 70 m2. Nämnden i Västernorrlands län framhåller, att minimistorleken på lägenhetsyta inom ytterväggarna ej bör understiga 55 m2. Nämnden i Jämtlands län anser slut-

Kungl. May.ts proposition nr 124.

ligen, att egnahemslån och familj ebostadsbidrag endast böra beviljas för hus, som innehåller minst två rum och kök med en lägenhetsyta av lägst 60 in2.

För att stimulera byggandet av lV2-planshus föreslår nämnden i Kristianstads län, att egnahemslån med t. ex. halv subvention (2 000 kronor) tillätes utgå till familjer utan barn eller med ett barn i FA-planshus, vari endast bottenvåningen är inredd.

Förslaget om jämkning i minimibestämmelserna för lån till tvåfamilj shus, som i en framtid kunna ändras om till egnahem, har godtagits av flertalet av de remissinstanser, som i sina yttranden beaktat denna fråga, d. v. s. framför allt länsbostadsnämnderna.

Av de rent avstyrkande instanserna framhåller stadskollegiet i Stockholm, att man i stället för att nivellera bostadsstandarden i tvåfamiljshus på de orter, där detsamma spelar en större roll i bostadsförsörjningshänseende, under en övergångstid lämpligen bör övergå till att uppföra flerfamiljshus och tills vidare förhindra tillkomsten av tvåfamiljshus gå tätorter. Drätselkammaren i Linköping reserverar sig bestämt mot förslaget att tvåfamiljshus med lägenheter om endast två rum och kök skulle godtagas för egnahemsbelåning.

Av länsbostadsnämnderna finner den i Uppsala län det svårt att förstå hur det föreslagna tvåfamilj shuset i en framtid utan stora kostnader skall kunna ändras om till enfamiljshus. Nämnden förordar i stället uppförande av F/2-planshus med två rum och kök å nedre botten och inredningsbar vind, vilken tillfälligt skulle kunna iordningställas såsom bostad. Nämnden i Hallands län anser, att tvåfamiljshus av i promemorian föreslagen typ endast i undantagsfall bör komma till uppförande. För att icke stimulera till uppförande av dylika tvåfamiljshus borde den räntefria stående lånedelen i dessa fall ej bliva högre än vid enfamiljshus, d. v. s. 4 000 kronor. Nämnden föreslår, att produktionen av tvåfamiljshus i huvudsak inriktas på P/2-planshus med 2 rum och kök i bottenvåningen och 1 rum och kök i övervåningen. Även familjebostads- och bränslebidragen böra enligt nämndens uppfattning justeras en aning nedåt för att sedermera kunna höjas, när huset ombygges till en lägenhet om fyra rum.

Av det sextiotal remissinstanser, som yttrat sig angående det i departementspromemorian framförda förslaget att begränsa ensamståendes rätt att hyra ledigblivna och nytillkomna lägenheter om minst ett rum och kök eller minst två rum och kokvrå, har endast eu mindre del uttalat sig i tillstyrkande riktning. Länsbostadsnämnden i Västmanlands län har helt godtagit förslaget. Länsbostadsnämnden i Älvsborgs län finner den föreslagna lagen främja syftet och föreslår, att den bör tillämpas i varje ort, som före 1951 hade minst 2 000 invånare. Drätselkammaren i Vänersborg tillstyrker förslaget allenast med den ändringen, att lagen bör gälla lägenhet om minst två rum och kokvrå men icke mindre lägenhet. Drätselkammaren i Södertälje tillstyrker endast under förutsättning av viss komplettering av lagen. Drätselkammaren i Sandviken anser det önskvärt, att möjlig-

20 Kungl. Majds proposition nr 124.

heter skapas att göra lagen tillämplig i de kommuner, där behov av lagen anses föreligga. Drätselkammaren anser det lämpligt att vederbörande kommun själv får möjlighet att hos Kungl. Maj:t begära, att lagen göres tilllämplig inom kommunen. Drätselkammaren i Örebro anser att lagen icke bör lämnas oförsökt, även om den bör underkastas viss överarbetning. Drätselkammaren i Uppsala har i princip intet att erinra mot förslaget, även om den ställer sig tveksam till möjligheterna att innan utgången av år 1953 kunna avhjälpa eller ens avsevärt förbättra familjehushållens bostadsförhållanden. Drätselkammaren i Hälsingborg vill icke motsätta sig, att den föreslagna lagen genomföres som ett provisorium men ifrågasätter, om olägenheterna av ingripandet komma att motsvara den avsedda nyttan. Länsstyrelsen i Malmöhus län samt länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Blekinge län tillstyrka förslaget under förutsättning, att verkningarna av lagen bli vad i promemorian antagits. Alla tre instanserna anse emellertid, att lagens tillämpning icke bör göras obligatorisk ytan vara beroende på kommunalt initiativ. Länsbostadsnämnden i Örebro län anser, att en lagstiftning skulle vara av stort värde beträffande nytillkommande lägenheter men är mycket tveksam om den föreslagna lagens lämplighet i vad avser det redan befintliga bostadsbeståndet. Viss tveksamhet inför den ifrågasatta lagstiftningen uttala också länsstyrelsen i Stockholms län och länsbostadsnämnden i Jämtlands län. Sistnämnda remissinstans ifrågasätter i stället lämpligheten av att införa sådana bestämmelser i samband med låne- och tillståndsgivningen, att lån och byggnadstillstånd endast beviljas under villkor, att familjebostad icke uthyres till ensamstående.

Av återstående remissinstanser, vilka icke kunnat godtaga den föreslagna lagstiftningen, ifrågasätta hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening samt länsbostadsnämnden i Kronobergs län om en lagstiftning av föreslagen art är nödvändig. Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening ställer frågan, om icke kommunerna redan inom ramen av givna resurser borde kunna åstadkomma åtgärder, som reducera antalet bostadslösa familjer. Både genom de allmännyttiga bostadsföretagen och genom sitt övriga inflytande på bostadsbyggandet kunde de kommunala förmedlingsorganen dirigera utvecklingen i önskad riktning. Länsbostadsnämnden i Kronobergs län anser, att området för ifrågavarande lagstiftning i vart fall bör begränsas förslagsvis till stad eller köping med mera än 10 000 invånare. Mot lagförslaget anföres vidare en hel råd olika erinringar. Framför allt är det tvivel på lagens effekt, betänkligheter inför dess tillämpning samt den omständigheten, att lagen innebär ett ingrepp i den enskildes avtalsfrihet, som motiverar avstyrkandena. Bostadsstyrelsen finner, att lagen innebär en diskriminering av vissa grupper efter civilstånd enligt en huvudregel, vars tillämpning måste kräva ett stort antal undantag, samt att lagen därför måste medföra irritation. Svea hovrätt anser att lagen icke väl låter sig förena med det allmänna rättsmedvetandet och att den säkerligen kommer att möta ett utpräglat motstånd i kretsar, som beröras av densamma. En lagstiftning av sådan art minskar respekten för lag och rätt, framhåller vidare hovrätten, som särskilt

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

reagerar mot att människors privatliv genom lagen kommer att utlämnas åt olika myndigheters bedömande. Arbetsmarknadsstyrelsen och tjänstemännens centralorganisation framhålla, att lagens genomförande skulle medföra en skärpning av förhållandena på arbetsmarknaden. Svenska stadsförbundet påpekar, att lagens tillämpning skulle medföra en omfattande administrativ apparat.

Av de remissinstanser, som avstyrka den föreslagna lagstiftningen, framlägga flera egna förslag till åtgärder, i första hand förslag om s. k. obligatorisk kommunal bostadsförmedling. En utredning av denna fråga förordas av bostadsstyrelsen, statens hyresråd, svenska stadsförbundet, drätselkammaren i Kumla samt hyresgästernas riksförbund. Övriga förespråkare för detta system äro länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, svenska landskommunernas förbund, stadskollegiet i Göteborg, drätselkamrarna i Malmö och Eskilstuna, landsorganisationen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag samt länsbostadsnämnderna i Stockholms och Västerbottens län. Bostadsstyrelsen framhåller som sin uppfattning, att en lagstiftning i ämnet till sina huvudprinciper böi vara av den typ, som representeras av den danska lagstiftningen på området. Jämväl länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordar det s. k. danska systemet.

Socialstyrelsen liksom drätselkammaren i Linköping uttala sig för en obligatorisk bostadsförmedling avseende endast lägenheter i nyproducerade fastigheter. Enligt socialstyrelsens uppfattning borde övervägas att införa en lagstiftning, vilken gåve Kungl. Maj:t befogenhet att förordna om sådan obligatorisk kommunal bostadsförmedling på de orter, där detta befunnes påkallat med hänsyn till bostadssituationen. Att förmedlingen vore obligatorisk skulle endast innebära, att hyresvärdarna bleve skyldiga att anmäla hyreslediga bostadslägenheter till det kommunala organet och sedan finge välja hyresgäster inom en grupp från detta organ anvisade bostadssökande. Beträffande lägenheterna i det äldre fastighetsbeståndet föreslår styrelsen en lag, som reglerar rätten att hyra dessa lägenheter med hänsyn till antalet personer, som där skola bo. Av de övriga remissinstanserna anser drätselkammaren i Solna, att den föreslagna lagstiftningens syfte kan tillgodoses genom en utvidgad befogenhet för den kommunala bostadsförmedlingen. Svenska riksbyggen finner lämpligare, att kommunerna genomföra enklaste möjliga bostadsförmedling, där man föreskriver att familjebostäderna skulle reserveras för familjer. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter, om det inte vore möjligt att genom tillfälliga föreskrifter åt kommunerna på ett enklare sätt åstadkomma liknande resultat. Länsbostadsnämnden i Södermanlands län ifrågasätter om icke närmare borde undersökas möjligheterna av att praktiskt genomföra en beskattning av »överskottsutrymme» i lägenheter, för vilka avtal ingås efter viss tidpunkt. Byggnadsstyrelsen anser att bostadsfrågan i första hand bör lösas genom en successiv och varsam avveckling av den nuvarande hyresregleringen. Tjänstemännens centralorganisation hemställer slutligen att frågan om åtgärder för mildrande och avveckling av bostadsbristen blir föremål för fövnyad utredning.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Förslaget om särskilda åtgärder beträffande bostadslösa familj e r har godtagits av statens hyresråd, drätselkammaren i Kumla, hyresgästernas sparkassc- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. samt länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län. Drätselkammaren i Malmö säger sig i princip intet ha att erinra mot förslaget men erinrar om att det torde möta stora praktiska svårigheter att realisera detsamma. I åtskilliga fall torde nämligen familjernas ekonomi lägga hinder i vägen för att en lägenhet i ett nybyggt hus förhyrdes. Vid dylikt förhållande måste den för barnfamiljerna avsedda delen av bostadsbyggnadskvoten användas för att ledigställa halvmoderna eller moderna lägenheter i det nuvarande bostadsbeståndet, till vilka lägenheter familjerna sedan skulle kunna hänvisas. I stor utsträckning torde man emellertid härvid räkna med att vederbörande barnfamilj icke komme att godtagas såsom hyresgäst, då fastighetsägarna ofta i första hand önskade såsom hyresgäster personer, vilka saknade barn. Drätselkammaren i Linköping har heller intet att erinra mot förslaget men understryker att redovisningsprinciperna böra göras likformiga, så att en rättvis fördelning av ifrågavarande kvotdel mellan kommunerna kan åstadkommas. Arbetsmarknadsstyrelsen har intet att erinra, därest det kan konstateras, att förmedlingsorganen i kommunerna icke för närvarande taga tillräcklig hänsyn till barnfamiljernas behov av bostäder. Drätselkammaren i Borås intar i stort sett samma ståndpunkt som arbetsmarknadsstyrelsen samt tillägger, att för Borås vidkommande saknar förslaget all aktualitet. Länsbostadsnämnden i Värmlands län ifrågasätter, huruvida icke hela kvoten kunde för viss tid ställas till kommunernas förfogande, oavsett om det är fråga om kvotkommun eller ej. Kommunerna kunde sedan, i den utsträckning detta visade sig erforderligt, gentemot enskilda byggherrar eller kooperativa företag ställa villkor i fråga om kvotens användning. Bostadsstyrelsen ifrågasätter behovet av den föreslagna åtgärden. Enligt styrelsens uppfattning råder i kommunerna ingen som helst tvekan om den särskilda angelägenheten av att de bostadslösa barnfamiljernas behov tillgodoses. Åtgärder härför torde också av de kommunala myndigheterna vidtagas i all den utsträckning hänsyn till andra angelägna bostadsbehov så medgåve vid hårt nedskurna bostadsbyggnadskvoter.

Svenska stadsförbundet anser att förslaget bestämt måste avvisas. Förslaget gåve uttryck för en alldeles ny, uppenbart oberättigad känsla av misstroende gentemot kommunerna. Enligt förbundets uppfattning får det anses tillräckligt att ge bostadsstyrelsen befogenhet att ingripa på det föreslagna sättet, om och när någon kommun verkligen visat sig eftersätta sina »katastroffalls» bostadsbehov. Stadskollegiet i Göteborg avstyrker förslaget samt framhåller, att inom städer, vilka, i likhet med vad fallet är inom Göteborg, genom bostadsinspektion, bostadsförmedling och uppförande av särskilda byggnader för ändamålet redan göra allt vad som står i deras makt för att komma till rätta med dessa förhållanden, statliga ingripanden av föreslagen art icke kunna förväntas medföra någon som helst verkan. Om förslaget genomfördes måste man

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

befara en tävlan mellan kommunerna att redovisa största möjliga antal katastroffall och betydande variationer i bedömningen av vad som vore att anse såsom sådana. Drätselhammaren i Östersund anser särskilda åtgärder av föreslagen art obehövliga, enär kommunerna själva ha intresse av att antalet katastroffall minskar. Avstyrkande yttranden föreligga också från drätselkammaren i Lidingö, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.

Besparingsutredningens förslag att frågan om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet nu bör slutligt prövas har tillstyrkts av vissa remissinstanser, medan andra avstyrkt förslaget eller ställt sig tveksamma. För ett införande av kreditgaranti uttala sig statskontoret, riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Kopparbergs län, svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö, landskommunernas förbund samt övervägande flertalet kommuner. I tillstyrkande riktning uttala sig också svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund samt bank- och fondinspektionen, vilka alla förorda, att frågan om kreditgaranti tages upp till prövning.

Av de nu nämnda remissinstanserna ha emellertid icke alla reservationslöst tillstyrkt kreditgarantisystemets genomförande. Statskontoret förutsätter sålunda förnyad prövning av subventionernas konstruktion, avskaffande av den statliga räntegarantin, ränteeftergiftssystemets avveckling samt tertiärlåneräntans höjning i paritet med räntan på öppna kreditmarknaden. Riksräkenskapsverket förutsätter en klar gränsdragning mellan lån och subventioner. Av övriga tillstyrkande instanser förorda svenska bankföreningen, svenska sparbanksföreningen samt bank- och fondinspektionen avveckling av gällande räntegarantisystem. Några instanser framhålla dock, att systemet med räntegaranti bör bibehållas.

Statens hyresråd framhåller, att den föreslagna omläggningen av kreditsystemet bör genomföras endast om säkerhet skapas för att det statliga inflytandet på bostadspolitikens målsättning icke äventyras.

Mot ett införande av kreditgarantisystemet uttala sig b o stads styr elsen, länsbostadsnämnderna i Värmlands, Kopparbergs, Kronobergs och Norrbottens län, fullmäktige för riksbanken, stadsfullmäktige i Stockholm, landsorganisationen, svenska stadsförbundet, sparbanksinspektionen samt ett tiotal kommuner. Av nu nämnda remissinstaner anför b ostads styr elsen bl. a. följande:

Frågan om införande av kreditgaranti bör bedömas något olika, när det gäller å ena sidan egnahemslån och förbättringslån och å andra sidan tertiärlån.

Beträffande egnahemslån och förbättringslån äro olägenheterna med kreditgarantisystemet så väsentliga, att styrelsen måste avstyrka att det genomföres.

Beträffande tertiärlån äro de administrativa olägenheterna avsevarda och kunna icke uppväga den förenkling av vissa arbetsmoment, som skulle följa med systemet. Då antalet tertiärlån är ringa i förhållande till antalet egnahemslån och räntebärande förbättringslån (under förra budgetåret mindre än Vin), är det givet, att vinsterna i fråga om arbetslindring icke bli så stora.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Däremot medför systemet en avsevärd otrygghet beträffande fordringar av ofta mycket stora belopp.

Beträffande de av utredningen ifrågasatta besparingarna med avseende å personalbehovet hos bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna framhåller styrelsen vidare, att för dess del ett kreditgarantisystem i fråga om antalet juristbefattningar icke kan bli gynnsammare än att arbete för en halv arbetskraft kan inbesparas. Förutsättningen härför är dock, säger styrelsen, att ]ämväl tilläggslånegivningen upphör. En indragning av kassörstjänsterna i länsbostadsnämnderna är ej praktiskt möjlig.

Stor tveksamhet och starka tvivel på kreditgarantisystemets ändamålsenlighet ur olika synpunkter uttalas av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, och Södermanlands län, länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt V ästernorrlands län ävensom av fullmäktige i riksgäldskontoret. Av sistnämnda grupp remissinstanser ha några förordat att frågan göres till föremål för utredning.

En avveckling av tilläggslånen och som en följd därav höjning av hyresnivån i nybyggda hus tillstyrkes av statskontoret, länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska landskommunernas förbund samt Sveriges fastighetsägareförbund. Sistnämnda förbund ifrågasätter också, om man icke borde avveckla jämväl de hittills utlämnade lånen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att lånen avvecklas i den mån utrymme finnes för hyreshöjning. Länsbostadsnämnden i Värmlands län anser för sin del det vara försvarligt med viss minskning av subventionen till flerfamiljshus samt ifrågasätter om icke rätten till bostäder, som anordnas med stöd av tilläggslån, borde bli föremål för behovsprövning. Statens hyresråd finner att en fullständig avveckling av tilläggslånen bör skjutas på framtiden samt anför bl. a. vidare:

Hinder synes dock icke möta att i viss utsträckning begränsa den fortsatta subventionen genom tilläggslån. En omprövning av frågan om de framdeles utgående subventionsbeloppens storlek och i samband därmed en omläggning av gällande subventionsgruppering synes böra ske. Därvid bör övervägas, om och i vad mån en successiv avveckling av den ortsdifferentiering, som sker genom nuvarande system, bör genomföras. Subventionerna i fortsättningen torde allenast böra avse den efter visst år inträdda byggnadskostnadsstegringen, medan någon subvention som belöpte å tiden dessförinnan icke skulle beviljas.

Bostadsstyrelsen framhåller, att den motivering som anfördes i det betänkande (SOU 1942:3), vari förslag om tilläggslån framfördes, fortfarande vore att tillmäta väsentlig vikt. I nämnda betänkande framhölls önskvärdheten ur allmän hyresmarknadssynpunkt och ur synpunkten av bostadsproduktionens egen ekonomi att upprätta paritet i hyreshänseende mellan de nyproducerade lägenheterna och de förut existerande. Visserligen, framhölls vidare, kunde högre hyror tänkas möjliga i nybyggda hus, men detta skulle medföra en stark drivkraft för stegring av den allmänna hyresnivån och om

Kunyl. Maj-.ts proposition nr 124.

en sådan höjning förhindrades genom hyresreglering skulle resultatet bli en splittring av hyresnivån, som särskilt skulle belasta nyblivna hushåll och som skulle hämma nyproduktionen av bostäder.

Om den nu pågående byggnadskostnadsstegringen finge slå igenom på hyrorna i hus, som byggdes i fortsättningen, skulle, menar styrelsen vidare, en klyfta skapas mellan hyresnivån i nybyggda och förut byggda hus, vilket vore socialt olämpligt och medförde ekonomiska risker för framtiden. Ett förverkligande av besparingsutredningens förslag skulle ytterligare förvärra situationen.

I detta läge är det enligt styrelsens uppfattning i hög grad angeläget att ta upp hela det hyrespolitiska problemet till omprövning. Icke minst med hänsyn till behovet av en sådan generell omprövning vore det olämpligt att nu slopa tilläggslånen.

Styrelsen anför vidare:

Vid en sådan omprövning böra beaktas även de möjligheter, som antyddes redan i förenämnda betänkande med förslag till införande av tilläggslån. »I en situation av stark diskrepans mellan hyrespriset för den stora massan av förut befintliga bostäder och kostnadspriser för nyproducerade — sådan splittring föreligger nästan alltid till någon grad, då byggnadskostnaderna som regel äro mera rörliga än hyresnivån — kunde man ställa frågan, om det icke vore möjligt att tillämpa ett slags prisutjämningsförfarande, liknande det som kommit till användning på vissa andra marknader. Applicerat på bostadsmarknaden skulle detta innebära, att en avgift lades på de förut befintliga lägenheterna och de sålunda uppburna medlen användes att förbilliga de lägenheter, som producerades till de nya och högre kostnaderna.» Denna metod ansågs i dåvarande läge icke vara att rekommendera men värd att besinna, om förutsättningarna skulle ändras. »Frågan skulle ligga annorlunda

till —--om den allmänna pris- och inkomstutvecklingen vid bundna eller

starkt eftersläpande hyror hade gått därhän, att hyresutgiften kommit att framstå som i sådan grad reducerad till sitt realvärde, att en hyresskatt icke behövde ingiva betänkligheter på sociala grunder.»

Landsorganisationen avstyrker likaledes de föreslagna besparingsåtgärderna samt anför i övrigt liknande synpunkter som bostadsstyrelsen.

Avstyrkande yttranden ha slutligen avgivits av följande remissinstanser, nämligen länsstyrelsen i Södermanlands län, länsbostadsnämnderna i Kronobergs, Blekinge och Norrbottens län, svenska stadsförbundet, hyresgästernas riksförbund, stadsfullmäktige i Malmö samt i det närmaste samtliga övriga tillfrågade kommuner. Stadsfullmäktige i Malmö anse till och med en utvidgad subventionering vara på sin plats.

Besparingsutredningens förslag att beviljandet av subvention i form av räntefri stående del av egnahemslån till ny- och ombyggda enfamiljs- och tvåfamiljshus skall inskränkas har tillstyrkts av åtskilliga instanser. Sålunda ha länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands län samt Sveriges fastighetsägareförbund tillstyrkt såväl förslaget om införande av behovsprövning som förslaget om sänkning av subventionsdelens maximibelopp för stadssamhällen. Enbart förslaget om

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

behovsprövning hav tillstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län, länsbostadsnämnden i Kronobergs län, Sveriges arbetsgivareförening samt tretton kommuner. Förslaget om sänkning av subventionsdelens maximibelopp för stadssamhällen har tillstyrkts av statens hyresråd och ett mindre antal kommuner.

Emellertid har övervägande antalet remissinstanser uttalat sig mot utredningens förslag till ändringar i gällande bestämmelser. Sålunda har bostadsstyrelsen, flertalet länsbostadsnämnder, stadsfullmäktige i Göteborg samt åtskilliga kommuner tagit avstånd från utredningens båda här förevarande förslag. Svenska stadsförbundet har för sin del anfört vissa erinringar mot förslagen och hyresgästernas riksförbund förmodar, att desammas genomförande skulle medföra en hel del olägenheter. Flera länsbostadsnämnder anse att en lämpligare åtgärd än införande av behovsprövning vore att skärpa de nu gällande bestämmelserna angående egnahemmens maximiytor. Av kommunerna ha icke mindre än aderton avstyrkt förslaget om behovsprövning. Statens hyresråd har uttalat betänkligheter häremot. Om en behovsprövning utöver den, som bestämmelserna om begränsning av subventionen till hus av viss maximistorlek innebära, skall införas, bör denna enligt hyresrådets uppfattning anknytas till produktionskostnaden för huset och i anslutning därtill även till utrustningen. Statskontoret har förklarat sig betänksam beträffande införandet av behovsprövning. Förslaget om sänkning av egnahemslånens räntefria stående del i stadssamhällen har avstyrkts av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län, länsbostadsnämnden i Kronobergs län och ett mindre antal kommuner.

Av de remissinstanser, som uttalat sig i avstyrkande riktning, ha flera framfört egna förslag till minskning av medelsåtgången för här ifrågavarande ändamål. Sålunda föreslår bostadsstyreisen att egnahemslånets subventionsdel skall utgå med fullt belopp endast om lägenhetsytan håller sig inom viss storlek samt att subventionen därefter skall sjunka med växande lägenhetsyta. Ett liknande system med beräknande av subventionsdelen efter viss glidande skala föreslås också av vissa länsbostadsnämnder, med den skillnaden dock att bottenytan och icke lägenhetsytan skall vara normerande för subventionsdelens storlek. Slutligen ifrågasätter bostadsstyrelsen och en länsbostadsnämnd en begränsning av subventionsdelen till 4 000 kronor även för tvåfamiljshus; styrelsen har härvid hänvisat till att tvåfamiljshusens bättre ekonomi torde medgiva rimliga bostadskostnader även vid en subvention, som relativt sett är lägre än den som utgår till enfamiljshus.

I fråga om utredningens förslag att minska förbättringslån ens räntefria stående del i stadssamhällen har flertalet av de remissinstanser, som beaktat denna fråga, ställt sig avvisande. Till denna kategori höra framför allt länsbostadsnämnderna och kommunerna, vilka så gott som samtliga, i den mån de uttalat sig, avstyrkt förslaget. Avstyrkande yttranden ha också avgivits av länsstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län samt landskommunernas förbund. Bland de instanser, som tillstyrkt förslaget, märkas statskontoret, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Värm-

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

lands län, svenska fastighetsägareförbundet och svenska arbetsgivareföreningen. B ostads styr elsen och statens hyresråd äro båda tveksamma beträffande förslaget-s lämplighet.

Beträffande utredningens förslag att i fråga om räntefri, stående del av förbättringslån för såväl innevarande som nästa budgetår medelsåtgången skall begränsas på visst sätt har likaledes flertalet remissinstanser uttalat sig i avstyrkande riktning. Förslaget biträdes sålunda endast av arbetsgivareföreningen samt länsbostadsnämnderna i Södermanlands och Malmöhus län. Bostadsstyrelsen och statens hyresråd anse, att en inskränkning i bidragsgivningen skulle medföra ökade krav på nybyggnad.

Bostadsstyrelsen har utöver vad som redan nämnts föreslagit följande grunder för beräkning av egnahemslånets storlek.

I princip lägges lägenhetsytan och icke produktionskostnaden till grund för beräkning av lånets storlek. Den i belåningsvärdet ingående byggnadskostnaden bestämmes för varje kvadratmetertal med hänsyn till normalkostnaden för den billigaste hustyp, som lämpligen kan ifrågakomma.

Upp till den gräns intill vilken full subvention kan utgå beviljas egnahemslån inom 90 % av belåningsvärdet. En ökning av lägenhetsytan utöver denna gräns medför icke högre lån och ställer sålunda krav på större egen insats.

Om lägenhetsytan överstiger en viss storlek, t. ex. 140 in2, beviljas icke egnahemslån.

Beträffande innebörden av ifrågavarande förslag anför bostadsstyrelsen bl. a. följande:

I de nuvarande bestämmelserna för egnahemslån bli 1-plans-, F/2-plansoch 2-planslius olika bedömda ur såväl subventions- som lånesynpunkt. Om, såsom bostadsstyrelsen föreslår, lägenhetsytan och icke hustypen lägges till grund för beräkning av såväl lånets som subventionens storlek, innebär detta väsentliga fördelar med hänsyn till det nu aktuella syftemålet. Det är framför allt bland IVa-planshusen — i praktiken ha 2-planshusen av enfamiljshuskaraktär föga betydelse — man finner de alltför stora egnahemsföretagen. Här behövs sålunda eu sänkning av den övre gräns, vid vilken 90 % lån med full subvention kan utgå. De större 1-planshusen äro däremot oekonomiska med avseende på hustypen. Genom att dessa hus i kostnadshänseende behandlas, som om de vore F/2-planskus med motsvarande lägenhetsyta, komma de att bli mindre begärliga redan vid en storlek, som ligger ett stycke under den gräns, där subventionen börjar falla.

Bostadsstyrelsen framhåller, att i princip samma synpunkter kunna anföras beträffande tvåfamiljshus. Svårare vore emellertid att konsekvent inpassa ombyggnadsfallen i bedömningsschemat, då desammas lägenhetsytor voro givna på förhand. I ombyggnadsfallen borde man dels mera direkt anknyta belåningen till en -skälig ombyggnadskostnad, dels liksom hittills i särskild ordning pröva de ansökningar vilka avsågo hus, som överstege de fastställda maximimåtten.

Bostadsstyrelsen framhåller slutligen, att förslaget kräver vissa författningsändringar. I denna fråga anför styrelsen följande:

Sålunda borde belåningsvärdet lösgöras från sitt nuvarande samband med produktionskostnaden. Vidare borde de nämnda storleksgränserna fastställas 'och föreskrifter meddelas rörande principerna för beräkning av egnahemslån och subvention mellan och ovanför dessa gränser. För att svårigheter ej skola

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

uppstå vid ändrad byggnadskostnadsnivå och förskjutningar i do tekniska förutsättningarna synas de erforderliga tillämpningsföreskrifterna böra fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av bostadsstyrelsen. I fråga om övergångsbestämmelser bör hänsyn tagas till dem, som före ändringarnas bekantgörande vidtagit bindande dispositioner med avseende på det planerade byggnadsföretaget.

I detta sammanhang föreslår bostadsstyrelsen vidare, att bestämmelsen att lägenhet om tre rum och kök skall ha en yta av minst 70 m2 för att kunna godtagas för egnahemsbelåning skall slopas.

Besparingsutredningens förslag om en utredning i syfte att förhindra en ökning av utgifterna för familjebostadsbidrag har föranlett ett flertal remissinstanser att förorda en allmän översyn av bl. a. dessa bidrag. Därvid har dock i allmänhet framhållits, att vid denna översyn även andra synpunkter än de av besparingsutredningen anförda borde komma till uttryck. Bostadsstyrelsen framhåller sålunda angelägenheten av att bostadsrabatterna i första hand omprövas ur bostadssociala synpunkter. Det skulle enligt styrelsens mening vara mycket olyckligt, om en översyn av bostadsrabatterna, såsom besparingsutredningen föreslagit, skulle inskränkas till frågan om effektiva åtgärder för att begränsa medelsåtgången. Den ifrågasatta översynen borde om möjligt företagas så snabbt att förslag kunde föreläggas 1952 års riksdag. En samordning borde därvid ske med den av styrelsen förordade omprövningen av hyrespolitiken. översynen borde, med beaktande av motsedda förändringar i förhållandet hyra/inkomst, avse bostadsrabatternas ställning som ett led i de statliga åtgärderna för främjande av bostadsförsörjningen och bl. a. omfatta såväl bidragsbeloppen som frågorna om inkomststreck och inkomstprövning samt förhållandet mellan familjebostadsbidrag och trekronorsbidrag. I samband med den förordade allmänna översynen torde också frågan om ändringar av gällande bidragsvillkor böra upptagas till prövning. Styrelsen framhåller, att vid genomförande av dessa ändringar olika metoder kunna tänkas. En metod vore att låta helt bidrag utgå till familjer med inkomster under ett visst belopp och att till familjer med inkomster inom olika inkomstintervaller över detta belopp bevilja successivt mindre delar av hela bidragsbeloppet. En annan metod vore att låta helt bidragsbelopp utgå till familjer med inkomster under relativt höga inkomststreck men samtidigt beskatta bidragen. Vid översynen torde slutligen böra beaktas dels fragan om sociala förmåners inverkan på nettoinkomsten och dels frågan huruvida icke omprövningen av inkomsterna vart femte år borde ersättas av en årlig prövning.

Länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län förorda liksom bostadsstyrelsen, att i samband med en allmän översyn av här ifrågavarande bidrag frågan om en ändring av gällande bidragsvillkor, varvid närmast åsyftas de s. k. tröskelproblemen, upptages till prövmng. Hyresrådet och Sveriges fastighetsägareförbund anse även i likhet med bostadsstyrelsen, att frågan om tätare prövning av behovet av familjebostadsbidrag särskilt bör utredas. Länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Blehinge,

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

lön samt svenska landskommunernas förbund uttala sig för eu förenkling av hela bostadsrabattgivningen och anse därför, att den ifrågasatta utredningen bör pröva frågan om sammansmältning av de olika bidragsformerna. Enligt länsbostadsnämnden i Kronobergs län borde ett enhetligt rabattsystem konstrueras med dels en fast del motsvarande nuvarande trekronorsbidrag och bränslebidrag och dels en rörlig del motsvarande nuvarande familjebostadsbidrag. Även länsbostadsnämnden i Kopparbergs län uttalar sig för ett enhetligt rabattsystem bestående av en fast och en rörlig del. Bland övriga remissinstanser som förorda en allmän översyn märkas stadsfullmäktige i Stockholm, svenska stadsförbundet och ett antal kommuner. Landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation föreslå en allmän översyn av bostadspolitiken.

I fråga om besparingsutredningens förslag till omedelbara åtgärder har flertalet remissinstanser anfört erinringar. Bostadsstyrelsen och statens hyresråd avstyrka sålunda samtliga förslag med hänsyn till att, enligt deras uppfattning, så få ändringar som möjligt borde vidtagas i avvaktan på resultatet av den förordade översynen men även med hänsyn till de konsekvenser, som de föreslagna åtgärderna skulle medföra för barnfamiljerna. Jämväl länsbostadsnämnderna i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län avstyrka att tillfälliga ändringar göras. Hyresgästernas riksförbund finner för sin del, att bostadsrabatterna snarare böra höjas än sänkas. Landsorganisationen säger sig icke kunna förorda, att sparsamhetssträvandena på föreslaget sätt koncentreras på mindre bärkraftiga grupper. Bland de instanser, som avstyrka förslagen, märkas slutligen länsstyrelsen i Norrbottens län, länsbostadsnämnden i Södermanlands län, stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö samt ett stort antal kommuner.

Vad angår förslaget om avveckling av bränslebidragsgivningen har dessutom avstyrkande yttrande avgivits av länsbostadsnämnden i Värmlands län. Länsbostadsnämnderna i Södermanlands, Västernorrlands och Norrbottens län anse, att bränslebidragen böra inarbetas i familjebostadsbidragen. Utredningens förslag att bidrag skola utgå för antalet barn minus ett avstyrkes vidare av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, medan länsbostadsnämnden i Kronobergs län ställer sig tveksam till förslaget, Slutligen har länsbostadsnämnden i Norrbottens län också avstyrkt förslaget att familjebostadsbidraget i samtliga fall skall utgöra 130 kronor per barn och år.

Bland de instanser, som tillstyrkt de föreslagna besparingsåtgärderna, märkas i första hand länsstyrelserna i Södermanlands och Kopparbergs län. I övrigt ha tillstyrkande yttranden avgivits beträffande förslaget om bränsebidragens avveckling endast av statskontoret, arbetsgivareföreningen och Sveriges fastighetsägareförbund. Sistnämnda förbund anser, att bränslebidraget i vart fall bör göras till föremål för behovsprövning. Besparingsutredningens andra förslag, att bidrag skola utgå för antalet barn minus ett, har förutom av sistnämnda båda länsstyrelser tillstyrkts av statskontoret, länsbostadsnämnderna i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län samt arbetsgivareför-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

eningen. Vad slutligen beträffar förslaget att familjebostadsbidraget i samtliga fall skall utgöra 130 kronor per barn och år, har detta tillstyrkts av länsbostadsnämnderna i Kronobergs, Värmlands och Västernorrlands län.

I anledning av vad besparingsutredningen i sin promemoria anfört angående lämpligheten av att klargöra, huruvida nu ifrågavarande bidrag skola anses utgöra skattepliktig inkomst eller ej, framhåller bostadsstyrelsen, att denna fråga bör prövas i samband med den förordade översynen av bostadsrabattsystemet. Statskontoret, enligt vars mening den del av dessa bidrag, som utgör ren kapitalsubvention, bör räknas som skattepliktig inkomst, anser att skattefrågan bör upptagas i samband med utredning om ändring i förordningen den 15 juni 1935 (nr 319) angående skattefrihet för viss förmån av hyresavdrag.

I anslutning till vad därom anförts i socialdepartementets promemoria föreslår slutligen bostadsstyrelsen, att 5 § kungörelsen nr 547/1948 ändras därhän, att minimikravet på bostadens storlek som villkor för familjBostadsbidrag fastställes till två rum och kök om minst 50 m2, oberoende av huruvida det hus, i vilket lägenheten ingår, innehåller en, två eller flera lägenheter, samt att maximiytan för lägenhet i en- eller tvåfamiljshus, till vilken familjebostadsbidrag utgår, fastställes till 120 m2. Möjlighet att godkänna större maximiyta, när särskilda skäl därtill föreligga, bör alltjämt finnas. Enligt länsbostadsnämnden i Västernorrlands län bör familjebostadsbidrag utgå till familjer i enfamiljshus med bottenyta ej överstigande, i enplanshus 75 m2, 1‘/2-planshus 60 m2 och tvåplanshus 45 m2.

Departementschefen.

I början av 1930-talet hade den under det första världskriget uppkomna bostadsbristen praktiskt taget helt avvecklats. På vissa orter förekom ett visst överskott på bostäder. Ett närmare studium av förhållandena gav emellertid stöd för den uppfattningen att även om bostadsmarknaden var normal och någon marknadsmässig brist på bostäder icke förelåg var dock ett stort antal hushåll i behov av bättre bostäder. Det fanns med andra ord en dold bostadsbrist, betingad av att många hushåll icke hade råd att skaffa sig en tillfredsställande bostad. Om dessa hushåll skulle kunna beredas godtagbara lägenheter måste det allmänna ingripa.

Den statliga verksamhet i syfte att stödja och befrämja bostadsproduktionen och bostadsförsörjningen, som kommit till stånd efter 1933, då de första bostadspolitiska åtgärderna vidtogos, har fått en betydande omfattning. Olika åtgärder ha vidtagits vid skilda tidpunkter och med särskilda motiveringar, vilka främst varit betingade av de för tillfället rådande ekonomiska och sociala förhållandena, Dte åtgärder, som i början av 1930-talet igångsattes för att förbättra bostadsförsörjningen på landsbygden och stimulera byggnadsverksamheten i stadssamhällena, måste sålunda ses mot bakgrunden av den vid ifrågavarande tidpunkt rådande allmänna arbetslösheten. De delvis befolkningspolitiskt motiverade lån och bidrag för främjande av de mindre bemedlade, barnrika familjernas bostadsförsörjning, vilka beträffande

Kungl. Maj:ts proposition m 124.

hyresbostäder infördes år 1935 och år 1938 utvidgades till att omfatta jämväl sådana egnahem, som innehades med äganderätt, utgjorde ett första led i en på successiv höjning av denna hushållsgrupps bostadsstandard inriktad bostadspolitik. Särskilda stödåtgärder avseende en annan ur bostadsförsörjningssynpunkt eftersatt grupp, nämligen pensionärerna, infördes år 1939.

Dessa bostadspolitiska åtgärder voro icke tillräckliga för att staten på ett avgörande sätt skulle kunnat påverka den allmänna utvecklingen beträffande bostadsproduktion, hyror och bostadsmarknadsläge. Syftet var också begränsat; statens och kommunernas bostadspolitiska strävanden under ifrågavarande period — 1930-talet — togo sig ej heller uttryck i ett bostadsprogram inriktat på en allmän höjning av bostadsstandarden utom såvitt angick de barnrika familjerna.

Under krigsåren 1939—1945 fick den statliga bostadspolitiken en utomordentlig omfattning och betydelse. I anslutning till att byggnadsverksamheten åren omedelbart efter krigsutbrottet 1939 kraftigt inskränktes, utvidgades det statliga stödet till bostadsbyggandet. Under åren 1941—1946 finansierades omkring 90 % av bostadsproduktionen i rikets tätorter med statliga lån och bidrag. Ifrågavarande stödåtgärder medförde icke endast att bostadsbyggandet efter produktionssammanbrottet åren 1940—1941 snabbt ökade upp till den gräns som sattes av knappheten på vissa viktiga byggnadsmaterial utan även att de av staten kontrollerade hyrorna i nybyggda hus kommo att i stort sett överensstämma med hyrorna i hus av jämförlig beskaffenhet, byggda åren närmast före kriget, detta trots att byggnadskostnaderna undergingo en betydande stegring.

Samtidigt som det allmänna stödet i form av lån och bidrag till bostadsbyggandet under krigsåren kraftigt utvidgades, fingo även de särskilda bostadspolitiska åtgärderna för varaktig förbättring av bostadsförhållandena för vissa hushållsgrupper växande betydelse.

Även om de under krigsåren vidtagna bostadspolitiska åtgärderna ur vissa väsentliga synpunkter böra betraktas som krisåtgärder, vilka i första hand måste ses som ett led i statsmakternas strävan att så långt tillgången på arbetskraft och material det medgivit utvidga bostadsbeståndet och begränsa verkningarna av den i början av krigsperioden uppkomna bostadsbristen, fingo åtgärderna jämväl stor betydelse för uppbyggandet av en långsiktig bostadspolitik.

Jag vill i detta sammanhang erinra om de beslut som 1946 års riksdag fattade beträffande bostadspolitiken på längre sikt. Innebörden av dessa beslut var, att strävandena att successivt höja bostadsstandarden skulle befordras. Särskild vikt tillmättes ansträngningarna att förse barnfamiljer med rymliga, fullgott utrustade bostäder. I anslutning härtill företogs år 1948 en betydande utvidgning av familjebostadsbidragen. Resultatet av denna utvidgning har blivit, att årligen omkring 15 000 familjer med två eller flera minderåriga barn ha erhållit familjebostadsbidrag och bränslebidrag i samband med inflyttning i nybyggda, rymliga och modernt utrustade lägenheter. Intill den 1 januari 1951 hade sålunda ca 35 000 familjer beviljats dylika bidrag,

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

vartill kommer att ca 30 000 barnrika familjer erhållit familjebidrag enligt tidigare gällande bestämmelser. Det torde kunna anses som säkert att ett flertal av dessa familjer icke skulle kunnat efterfråga lägenheter i nybyggda hus, om familjebostadsbidrag ej kunnat erhållas eller om hyrorna i nybyggda hus hade i mera avsevärd mån fått stiga över 1939 års nivå. Familjerna hade i stor utsträckning fått bo kvar i många gånger synnerligen trånga och obekväma lägenheter i äldre delar av bostadsbeståndet.

I promemorior från socialdepartementet och besparingsutredningen ha vissa bostadspolitiska frågor nu aktualiserats. De i socialdepartementets promemoria med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad framlagda förslagen hade till syfte att vid given ram lör bostadsbyggandet öka lägenhetstillskotten och lindra verkningarna av bostadsbristen; särskild uppmärksamhet ägnades frågan om att underlätta för bostadslösa familjer att erhålla självständig lägenhet. Besparingsutredningen har i sin promemoria angående bostadspolitiken %framfort en rad förslag. Utredningen har sålunda ifrågasatt införandet av ett kreditgarantisystem för finansiering av bostadshus, varvid den hänvisat till bankkommitténs ar 1947 framlagda förslag i ämnet. Besparingsutredningen har vidare föreslagit en avveckling eller avsevärd nedskärning av kapitalsubventionerna till ny- och ombyggda bostadshus samt ansett dels att bostadsrabatterna omedelbart böra kraftigt beskäras, dels att rabattsystemet bör bli föremål för en översyn i syfte att förhindra en fortsatt stegring av medelsåtgången. Bostadsstyrelsen har bl. a. i yttrande över besparingsutredningens promemoria visat, att ett fasthållande av 1939 års hyresnivå såsom riktpunkt för hyressättningen i nyuppförda flerfamiljshus förutsätter en betydande utvidgning av kapitalsubventionerna. Därest man icke är beredd att utvidga kapitalsubventionerna, har styrelsen beräknat, att vid i stort sett oförändrad tilläggslångivning den sedan början av 1950 pågående stegringen av byggnadskostnadema kommer att medföra att hyrorna i härefter uppförda hus måste sättas väsentligt högre än vad som svarar mot 1939 års hyresnivå. I anslutning härtill har styrelsen förordat, att en utredning kommer till stånd med uppgift att överväga den hyrespolitiska målsättningen för framtiden. Styrelsen har vidare framhållit, att behov föreligger av en översyn av bostadsrabattsystemet, varvid den särskilt pekat på med inkomstprövningen sammanhängande spörsmål.

Den förda bostadspolitiken har i huvudsak lyckats förverkliga sina målsättningar. Det finns anledning understryka, att detta särskilt gäller på den centrala punkt, som avser att förse barnfamiljerna med rymliga och moderna bostäder. Denna viktiga del av bostadspolitiken skulle enligt min mening för framtiden äventyras, därest den av besparingsutredningen förordade nedskärningen av familjebostadsbidragen komme till stånd.

Den allmänna ekonomiska utvecklingen — särskilt de under senare år inträffade förändringarna i penninginkomster och byggnadskostnader samt det otillräckliga utrymme som kunnat beredas bostadsproduktionen — påverkar emellertid otvivelaktigt i viss mån förutsättningarna för de bostads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

politiska stödåtgärderna. För att låne- och bidragsverksamheten skall kunna fylla sin uppgift, kunna därför vissa jämkningar och kompletteringar av gällande bestämmelser bli nödvändiga.

Vid remissbehandlingen av socialdepartementets promemoria har ett flertal myndigheter och organisationer, samtidigt som de kritiserat promemorians förslag att inskränka ensamståendes hyresrätt, understrukit behovet av åtgärder för att bättre utnyttja lägenhetsbeståndet. Det har i första hand ansetts önskvärt, att frågan om ett utvidgat kommunalt inflytande över upplåtelse av ledigblivna och nytillkomna lägenheter blir prövad. Behov av åtgärder i här avsett syfte föreligger framförallt i större städer. Olika meningar kunna emellertid råda om omfattningen och inriktningen av dylika åtgärder. Bl. a. på grund härav kommer ytterligare utredning rörande ifrågavarande spörsmål att verkställas inom justitiedepartementet.

Sedan 1941 har syftet med statliga lån och bidrag till flerfamiljshus varit, att hyrorna i nytillkomna hus icke skola behöva sättas högre än som svarar mot 1939 års hyresnivå för jämförliga lägenheter. Uppgiften har närmast varit att förhindra, att höga byggnadskostnader drevo upp hyresnivån. De medel som anlitats ha varit räntebärande lån på fördelaktiga villkor samt kapitalsubvention. Trots att byggnadskostnaderna vid ingången av år 1950 enligt vad bostadsstyrelsen uppgivit lågo mellan 55 och 60 % över 1939 års nivå, har det varit möjligt att i huvudsak fasthålla vid 1939 års hyror. Den byggnadskostnadsstegring, som gjort sig gällande sedan våren 1950, torde emellertid enligt av bostadsstyrelsen verkställda uppskattningar medföra, att hus som uppföras år 1951 bli minst 15 % dyrare än hus som uppförts före den nu pågående kostnadsstegringen. Vid oförändrade finansieringsvillkor och driftkostnader beräknas denna kostnadsökning föranleda en hyresökning med ca 10 %. Om man skulle fasthålla vid 1939 års hyror som riktpunkt för hyressättningen, skulle därför nu behov uppkomma av en mycket betydande utvidgning av tilläggslångivningen. Ökade generella subventioner skulle emellertid förstora klyftan mellan den faktiska i statsbelånade fastigheter genom subventioner nedhållna hyran och en på grundval av produktionskostnaderna beräknad hyra för fastigheter utan statliga lån och bidrag.

Tilläggslångivningen har från början varit tänkt som en krisåtgärd. Icke blott ur statsfinansiella synpunkter utan även med hänsyn till önskvärdheten av att denna art av subvention vid lämplig tidpunkt avvecklas, vore en ökning av tilläggslånen betänklig. I detta sammanhang bör också beaktas, att ifrågavarande kapitalsubventioner tillkommit såsom ett led i strävandena att åstadkomma eu sådan förskjutning i förhållandet mellan hyror och inkomster, som framstått såsom en nödvändig förutsättning för en allmän höjning av bostadsstandarden på längre sikt. Under 1940-talet liar också en mycket betydande gynnsam förskjutning i detta förhållande ägt rum. Eu begränsad hyresökning i nytillkomna hus, svarande mot den nu aktuella byggnadskostnadsstegringen, torde icke behöva medföra någon nämnvärd försämring av den hittills uppnådda relationen mellan hyror och penninginkomster.

3—sos m Bihavtj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.

34 Kungl. Ma/j:ts proposition nr 124.

Övervägande skäl tala alltså för att den nu pågående byggnadskostnadsstegringen icke bör föranleda utvidgning av tilläggslåneverksamheten. Den bör ej heller ge anledning till ökade subventioner till egnahem. Yissa jämkningar i de sedan år 1941 tillämpade hyressättningsprinciperna för statligt belånade flerfamiljshus torde böra övervägas. Bostadsstyrelsen bör beträffande företag som berörts av den sedan våren 1950 inträffade kostnadsstegringen i varje särskilt fall pröva, huruvida och i vad mån hyrorna böra sättas högre än som svarar mot 1939 års nivå, förutsatt att tilläggslångivningen i stort sett skall hållas inom den hittills fastställda ramen.

Skäl för att i nyuppförda hus eftersträva en fast hyresnivå föreligga emellertid alltjämt. Om hyrorna i sedan våren 1950 uppförda hus vid oförändrad tilläggslångivning skulle behöva sättas högre än vad som svarar mot hyresnivån för under 1940-talet tillkomna hus, får frågan om en enhetligare hyresnivå i äldre och nyare fastigheter ökad aktualitet. I vissa yttranden över besparingsutredningens promemoria har den tanken framförts, att behovet såväl av en fast hyresnivå för nyuppförda hus som av en utjämning mellan hyrorna för vid olika tidpunkter tillkomna lägenheter skulle kunna åstadkom mas därigenom att en avgift lades på äldre fastigheter, vilken kunde underlätta finansieringen av subventionsbehovet beträffande nybyggda hus. Bostadsstyrelsen och landsorganisationen ha sålunda ifrågasatt, om icke en utredning bör komma till stånd rörande detta spörsmål. Härtill är jag icke beredd att nu taga ståndpunkt.

Med hänsyn till sambandet mellan hyresnivåns höjd och behovet av bostadsrabatter för fullföljande av det bostadspolitiska långsiktsprogrammet torde en översyn av rabattsystemet böra företagas, därest principerna för hyrespolitiken skola omprövas. Emellertid kunna även andra skäl anföras för en dylik översyn. Slutlig ställning till bostadsrabattsystemet har ännu icke tagits. Det har tidigare förutsatts, att en översyn borde komma till stånd. Olika bidragsfrågor ha ännu icke blivit slutligt prövade. Yissa begränsningar av bidragsgivningen till förmån för barnfamiljer gälla alltjämt. I detta sammanhang må särskilt nämnas bestämmelsen, att familjebostadsbidrag och bränslebidrag kunna utgå i stort sett endast till familjer som bo i hus uppförda eller ombyggda efter den 1 januari 1948. Frågan om bostadsbidrag till vissa hushållsgrupper, i första hand ensamstående mödrar med minderårigt barn, är olöst. 1950 års riksdag har dessutom hemställt om en allsidig utred ning beträffande grunderna för trekronorsbidrag.

Jag har denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla högst sju sakkunniga med uppgift att verkställa utredning rörande vissa bostadspolitiska frågor. Min avsikt är att uppdraga åt dessa att utreda bl. a. frågan om principerna för hyrespolitiken och inverkningarna av eu eventuellt ändrad målsättning för densamma på behovet av tilläggslån och kapitalsubvention till egnahem, frågan om omfattningen och ändamålsenligheten av de olika bostadsrabatterna, däribland det s. k. trekronorsbidraget, ävensom frågan om införandet av ett kreditgarantisystem i stället för direkta statliga lån. I vad det gäller hyrespolitiken böra vissa problem särskilt uppmärksammas. Bl. a. bör frågan om amor-

35 Iiungl. Maj:ts proposition nr 124.

tering och förräntning av tilläggslån som beviljats till under 1940-talet uppförda hus närmare prövas i samband med frågan huruvida en utjämning av hyrorna bör äga rum.

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredningar torde ändringar i gällande grunder för lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjningen icke nu böra företagas. Jag kan alltså av detta och förut nämnda skäl icke nu tillstyrka besparingsutredningens förslag beträffande tilläggslån, egnahemslån, förbättringslån samt familjebostadsbidrag och bränslebidrag.

Yad angår egnahemslångivningen torde emellertid i anledning av i socialdepartementets promemoria framlagt förslag beträffande lägenhetsytornas storlek vissa jämkningar nu böra företagas. Bostadsstyrelsen och ett flertal länsbostadsnämnder ha i yttranden över förslaget vitsordat, att för närvarande i mänga fall egnahem uppföras, som ådraga egnahemsbyggaren årskostnader, vilka bli alltför höga i förhållande till hans inkomst. Den pågående byggnadskostnadsstegringen torde ge ökad vikt åt åtgärder som äro avsedda att förebygga att alltför stora och dyra egnahem uppföras. Motiv för en tillfällig inskränkning av produktionen av stora egnahem utgör jämväl behovet att vid given ram för bostadsbyggandet öka lägenhetstillskotten. I anslutning till förslaget i departementspromemorian förordar jag därför, att viss sänkning av maximigränserna för rätten till egnahemslån med kapitalsubvention genomföres från och med nästa budgetår. En av ett flertal länsbostadsnämnder förordad differentiering av maximibestämmelserna med hänsyn till hustyp synes härvid vara att föredraga. Tills vidare bör sålunda såsom allmän regel gälla att egnahemslån beviljas endast om egnahemmets bottenyta uppgår till högst 90 m2 i fråga om ettplanshus, till högst 65 m2 i fråga om lVs-planshus och till högst 55 m2 i fråga om tvåplanshus. Jämväl torde, såsom föreslagits i departementspromemorian, den ändringen böra vidtagas, att egnahemslån utan subvention till större hus slopas. Motsvarande jämkningar böra göras i maximibestämmelserna för lån till tvåfamiljshus. Trots dessa begränsningar ha egnahemsbyggare anledning att noga överväga huruvida icke, i avvaktan på att kostnadsutvecklingen bättre skall kunna överblickas, skäl föreligga för iakttagandet av stor försiktighet i fråga om egnahemsbyggande under nuvarande förhållanden.

1 princip böra ifrågavarande maximibestämmelser liksom hittills varit fallet avse såväl nybyggnad som ombyggnad av enfamiljs- och tvåfamiljshus. Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att för ombyggnadsföretag undantag från de generella reglerna bör kunna medgivas i ett förhållandevis stöld antal fall, sammanhängande med att vid ombyggnad husets storlek är given och ett val därför uteslutet. Någon ändring i nuvarande praxis i detta hänseende torde icke böra genomföras. Liksom hittills varit fallet bör också i fråga om nybyggnad i undantagsfall egnahemslån kunna utgå för hus som överstiger maximigränserna. Motiv för sådant undantag kan föreligga, då fråga är om familj med ett stort antal barn, om behov av särskilt arbetsrum eller om hus på jordbruksfastighet.

Det bör understrykas, att den föreslagna begränsningen i egnahemslån

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

givningen bör ha tillfällig karaktär. Så snart ökade förutsättningar för produktion av större egnahem föreligga, böra maximibestämmelserna ånyo upptagas till prövning.

I anledning av bostadsstyrelsens förslag till omläggning av egnahemslångivningen, vilket framlagts i yttrande över besparingsutredningens promemoria, får jag föreslå, att belåningsgränserna i fortsättningen skola angivas med utgångspunkt från ett av det iånebeviljande organet beräknat belåningsvärde i stället för som hittills med ledning av den godtagbara produktionskostnaden. Denna ändring innebär i första hand, att det Iånebeviljande organet vid bestämmande av egnahemslånets storlek och därmed storleken av erforderlig egeninsats skall kunna bortse från kostnaderna för sådana utrustningsdetaljer, som icke äro strängt nödvändiga. Härigenom torde strävandena att begränsa kostnaderna för uppförande av egnahem komma att främjas.

Yidare förordar jag, i enlighet med i socialdepartementets promemoria framlagt förslag, att minimibestämmelserna för erhållande av lån till tvåfamilj shus ändras så, att hus med åtminstone en lägenhet om två rum och kök kan godtagas för belåning. I anledning av vad bostadsstyrelsen anfört beträffande kostnaderna för tvåfamiljshus torde subventionen till dessa hus böra maximeras till 4 000 kronor. Vid godtagande av förevarande förslag torde jämväl på sätt föreslagits i departementets promemoria såsom minimivillkor för erhållande av familjebostadsbidrag i tvåfamiljshus böra fastställas, att lägenheten innehåller minst två rum och kök med en yta av minst 50 in2. Däremot anser jag, att tills vidare ändring ej bör företagas i fråga om maximivtorna för erhållande av familjebostadsbidrag. Yad bostadsstyrelsen anfört beträffande nu gällande villkor för egnahemslån, att lägenhet om tre rum och kök i egnahem bör ha en yta om minst 70 m2, kan jag i stort sett ansluta mig till. Jag föreslår sålunda, att för egnahem med sådan lägenhet skall kunna utgå egnahemslån även om ytan understiger 70 m2. Bostadsstyrelsen bör äga utfärda närmare anvisningar rörande de undantag från ifrågavarande minimibestämmelser som kunna medgivas.

De av mig förordade ändringarna i villkoren för egnahemslån torde i princip böra träda i kraft den 1 juli innevarande år. Skäl kunna emellertid anföras för att under en kortare övergångstid medge vissa undantag när det gäller de nya maximibestämmelserna. Det torde sålunda vara rimligt att bevilja egnahemslån för hus, som planerats före nämnda tidpunkt och ha en bottenyta som icke alltför mycket överstiger de nya maximigränserna. Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen att till länsbostadsnämndernas ledning fastställa i vad mån under en kortare övergångstid undantag från de nya reglerna kunna medgivas.

Jag torde slutligen få nämna dels att det i socialdepartementets promemoria framförda förslaget att viss del av bostadsbyggnadskvoten skall ställas till vederbörande kommuns förfogande endast på villkor att ett visst antal bostadslösa barnfamiljer beredes bostad ansetts böra ytterligare övervägas, dels att den i departementspromemorian väckta frågan om inrättande av ett organ för byggnadsfrågor för närvarande är under prövning.

Kung!. Maj:ts proposition nr 124.

37 II. LÅN OCH BIDRAG TILL BOSTADSHUS.

Egnahemslån och förbättringslån.

Gällande bestämmelser om egnahemslån och förbättringslån återfinnas i kungörelsen nr 546/1948 om egnahemslån och förbättringslån, i vilken ändringar gjorts genom kungörelserna nr 390/1949 och nr 332/1950.

Föreliggande förslag.

Med skrivelse den 28 augusti 1950 har b os tadsstyreisen överlämnat vissa promemorior, i vilka behandlas olika låne- och bidragsfrågor. Av i promemoriorna behandlade frågor torde i detta sammanhang följande böra beaktas, nämligen frågor angående

amortering av bottenkrediten i en- och tvåfamiljshus, för vilka egnahems lån beviljats;

egnahemslånets övre gräns i sådana fall, då den räntefria stående delen bortfaller på grund av att huset inrymmer butiker eller dylikt.

Amortering av bottenkreclit. Bostadsstyrelsen framhåller, att det har visat sig att åtskilliga sparbanker i stor utsträckning tillämpa amorteringsbestämmelser på de lån, som beviljats mot inteckning i en- och tvåfamiljshus med förmånsrätt före egnahemslån. Härigenom hade styrelsen och länsbostadsnämnderna ställts inför vissa svårigheter vid långivningen.

Bostadsstyrelsen anser, att ett generellt godkännande av amortering å bottenlånet ej synes stå i överensstämmelse med förutsättningarna för egnahemslånets konstruktion. Styrelsen erinrar om att i propositionen nr 231 till 1948 års riksdag uttalats, att egnahemslån till den del det understiger 50 % av produktionskostnaden (fördjupad de! av egnahemslån) skall vara stående. Denna princip hade även kommit till uttryck i 12 § egnahemslånekungörelsen.

Beträffande den omfattning i vilken för närvarande amortering å bottenlån förekommer anför styrelsen följande.

För att få en överblick beträffande amorteringssystemets utbredning har styrelsen anmodat länsbostadsnämnderna att var och eu inom sitt verksamhetsområde undersöka de olika sparbankernas praxis. En sammanställning av det inkomna materialet, vilken överlämnats till svenska sparbanksföreningen för yttrande, ger vid handen, att amortering med belopp från 200 kronor till 500 kronor per lån och år är vanlig, i synnerhet beträffande Stockholm samt de angränsande länen. Yissa andra av de större sparbankerna tillämpa däremot icke amorteringsförfarande, därest ej låntagaren själv så önskar.

Styrelsen lämnar vidare vissa uppgifter rörande sparbanksföreningens ståndpunkt i amorteringsfrågan.

Sparbanksföreningen liar såväl i sitt yttrande till bostadsstyrelsen i anled ning av ovannämnda utredning som vid överläggningar med representanter för styrelsen framhållit betydelsen av den sparform, som amortering å lånen i den egna fastigheten utgör. Statsmakterna borde ej lägga hinder i vägen för sparbankernas initiativ till dylikt sparande utan snarare medverka till att amortering komino till stånd i den omfattning, som i varje särskilt fall kunde befinnas möjlig och lämplig.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Bostadsstyrelscn framhåller i anslutning härtill, att den kan instämma i dessa synpunkter, om ifrågavarande amorteringskrav ej tillämpas på sådant sätt, att de medföra en kännbar belastning på den enskilde låntagarens ekonomi. Styrelsen har övervägt möjligheterna att kunna bedöma detta spörsmål, bl. a. huruvida en åtskillnad borde göras mellan låntagare, som erhålla familjebostadsbidrag och bränslebidrag, samt övriga låntagare. Styrelsen hade emellertid icke funnit lämpligt att ge generella anvisningar om de fall, i vilka en amortering av bottenkrediten kunde godtagas. I denna fråga anför styrelsen ytterligare följande.

I stället bör det kunna ankomma pa sparbankerna att i varje särskilt fall noggrant pröva om och i vad mån låntagarens ekonomiska ställning tillåter viss amortering å bottenlånet. Vid tveksamhet bör samråd äga rum med det statliga lånebeviljande organet i syfte att finna den lämpligaste lösningen. Det förutsättes, att fördjupning av egnahemslånet i regel ej skall förekomma, såvida ej fördjupning är motiverad av rimliga krav på säkerhet från sparbankens sida, exempelvis då fastigheten är mindre väl belägen. Avsikten är, att spar bankerna skola erhålla en orientering om här angivna riktlinjer genom en cirkulärskrivelse från sparbanksföreningen, utarbetad i samråd med bostadsstyrelsen.

Egnahemslånets övre gräns. I sin promemoria angående egnahemslånets övre gräns i sådana fall, då den räntefria stående delen bortfaller på grund av att huset inrymmer butiker eller dylikt, erinrar bostadsstyrelsen om att enligt 11 § tredje stycket egnahemslånekungörelsen äger beträffande hus, som innehåller lokaler för ägarens eget behov eller butiker, det lånebeviljande organet pröva, i vad mån del av egnahemslånet skall vara räntefri och stående enligt vad i samma paragrafs första stycke sägs. Styrelsen anför, att den med utgångspunkt härifrån meddelat särskilda anvisningar till länsbostadsnämnderna, enligt vilka sådana lokalers omfattning skall vara avgörande för storleken av den räntefria stående delen. Uppginge lokalernas sammanlagda golvyta till viss storlek, skulle räntefri stående del ej alls utgå. I sistnämnda fall skulle enligt bestämmelserna i 9 § egnahemslånet kunna utgå med högst 25 %, liggande inom 75 % av den godkända produktionskostnaden.

Beträffande ifrågavarande begränsning av egnahemslånet framhåller bostadsstyrelsen följande.

Bestämmelserna om egnahemslån inom 75 % av produktionskostnaden ha emellertid enligt uttalande i propositionen 1947: 235 tillkommit med tanke på personer, som ha råd att bygga större egnahem än sådana, till vilka kapitalsubvention enligt 11 § första stycket egnahemslånekungörelsen kan utgå, och därvid förmå prestera en större egen insats än 10 % av produktionskostnaden. Vid bestämmelsernas utformning torde alltså icke ha avsetts, att till egethem, som genom i huset förefintliga butiker eller andra lokaler blir tillräckligt ekonomiskt utan kapitalsubvention, skall kunna utgå blott 75-procentigt lån. Förekomsten av dylika lokaler har i och för sig icke något samband med egnahems ägarens möjligheter att prestera en egen insats.

I anslutning härtill hemställer bostadsstyrelsen om sådan ändring av egnahemslånekungörelsen, att frågan om egnahemslånets övre gräns ej påverkas av bestämmelsen i 11 § tredje stycket.

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Särskilda bostadsförbättringsåtgärder beträffande Karesuando kommun. I skrivelse den 5 februari 1951 har bostadsstyrelsen iramlagt vissa förslag till åtgärder för förbättring av bostadsbeståndet inom Karesuando kommun. Inledningsvis framhåller styrelsen, att Karesuando kommun i flera hänseenden intager en särställning. Härom anför styrelsen bl. a. följande.

Karesuando är landets nordligaste kommun, tillika den till ytvidden minsta av de stora inlandskommuner i Norrbottens län, som nå norska gränsen. Med en areal av ca 626 000 hektar har kommunen dock en större yta än Kristianstads län. Av denna yta redovisas 99 hektar såsom åker. Skog förekommer sparsamt och endast" i kommunens sydöstra del. Skogsmarken består av allmänningar och kronoskog med ett sammanlagt taxeringsvärde av, för allmänningarna 71 200 kronor och för kronoskogarna 66 500 kronor. Het sammanlagda taxeringsvärdet av alla slag av fastigheter i kommunen överstiger icke 1,i miljoner kronor. Folkmängden uppgick den 1 januari 1950 till 1 284 personer, bosatta i nio byar. Antalet skattekronor enligt 1949 års taxering uppgick till 10 325 kronor, och den kommunala utdebiteringen uppgick samma år till 17 kronor 11 öre. Omedelbart av dessa siffror kan man sluta sig till att försörjningsmöjligheterna för befolkningen icke äro stora och att kommunens bärkraft icke heller är stor.

Kommunens egenskap av gränsland ger även eu särprägel åt förhållandena. Den har i huvudsak formen av en smal rektangel, vars ena långsida sammanfaller med finska gränsen och ena kortsida med den norska. Befolkningen är till övervägande del finskspråkig. Eu utflyttning söderut skulle antagligen följas av en motsvarande inflyttning från Finland. Man torde därför ha att räkna med ett stadigvarande behov av bostäder åt eu befolkning av ungefär den storlek, som kommunen för närvarande har.

Bostadsstyrelsen framhåller vidare, att en nyligen företagen inventering av bostadsbeståndet genom hälsovårdsnämndens försorg visat, att 147 hus håll måste beredas ny bostad genom nybyggnad eller annorledes. Av dessa 147 hushåll bebodde 71 bostäder, som hälsovårdsnämnden hade betecknat .som hälsovådliga, 56 bodde i bostäder, som hade betecknats som dåliga. 20 hushåll saknade egen bostad. Bostädernas undermåliga beskaffenhet och den ofta mycket stora trångboddheten hade medfört att hälsotillståndet i kommunen var otillfredsställande.

Beträffande ifrågavarande hushåll lämnar styrelsen ytterligare vissa uppgifter.

De 147 hushållen omfatta inemot 600 personer och bestå till stor del av flerbarnsfamiljer, men en del utgöres av ensamstående personer; 10 erhålla sin försörjning av vägarbete, 26 av skogsarbete i förening med jordbrukseller byggnadsarbete, 90 av diverse arbete såsom jakt, fiske, jordbruksskötsel, affärer med lappar, renskötsel m. m., och 21 äro pensionärer. För samtliga med undantag av vägarbetarna gäller, att full sysselsättning med arbete, som ger rimlig bärgning, ej kan erhållas.

Bostadsstyrelsen, som framhåller att kommunen saknar möjligheter att med egna medel komplettera de vanliga formerna för statligt stöd åt bostadsbyggandet, anser, att särskilda stödåtgärder bli erforderliga, om bostadsbeståndet skall nämnvärt förbättras. Bostadsstyrelsens förslag till åtgärder innebär i huvudsak följande.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

1. För att i största möjliga mån nedbringa kostnaderna för bostadssaneringen inom kommunen, bör utarbetas ett program att genomföras under viss begränsad tid, högst fem år. Verksamheten skulle bedrivas av kommunen, som för detta ändamål skulle anställa en b3Tggmästare. Statsbidrag till avlönande av denne borde utgå med förslagsvis 10 000 kronor från anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

2. I enstaka fall kunna svårigheter att ställa inteckningssäkerhet för lån uppkomma. Bostadsstyrelsen borde få möjlighet att utlämna lån efter prov ning i varje särskilt fall av den säkerhet, som må kunna erbjudas. Kommunen borde icke avkrävas borgensförbindelse för ifrågavarande lån till deras fulla belopp.

3. Styrelsen räknar med att de 14( hushållen skola erhålla bostäder med hjälp av förbättringslån. Dylikt lån skulle kunna utgå — förutom för repara tion av befintlig byggnad — för uppförande av byggnad av enkol standard med 2 rum och kök, i vissa fall 1 rum och kök, i andra fall 3 rum och kök. Vid fastställande av kostnadsramen syntes den genomsnittliga byggnadskostnaden preliminärt böra beräknas till 18 000 kronor, vilket ger en total produktionskostnad av 2 600 000 kronor.

4. Bostadsstyrelsen föreslår, att behovet av räntefritt, stående förbättringslån får bedömas av styrelsen med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen. Styrelsen framhåller, att det för närvarande är mycket svårt att överblicka, hur stor del av förbättringslånen, som bör vara räntefri. Det vore att märka, att familjer som inflyttade i hus, som uppfördes med för bättringslånemedel, icke kommo i åtnjutande av familjebostadsbidrag, var för behovet av att utöka den räntefria, stående delen av lånet bleve förhållandevis mycket större än om det hade gällt egnahemslån. Å andra sidan bleve lånens totala belopp betydligt lägre med hänsyn till den enkla beskaf fenheten av de hus, som skulle komma att uppföras.

5. Bostadsstyrelsen erinrar om att iy50 års riksdag godkände ett förslag, enligt vilket förbättringslån i vissa fall skulle kunna beviljas för ersättnings byggnad av enkel standard. Sådana Byggnader voro avsedda att komma i fråga endast i ett mycket begränsat antal fall; ingen hade ännu blivit upp förd. Enligt styrelsens mening är det av stort intresse, att området för denna försöksverksamhet något utökas. Det borde dock vara möjligt för styrelsen att i vissa fall bevilja egnahemslån i stället för förbättringslån. På grund av langa transporter och franvaro av skog i större delen av Karesuando kommun, bleve byggnadskostnaderna onormalt höga, och en viss höjning av den ränte fria, stående delen borde därför kunna medgivas. Beloppet av denna extra höjning borde fastställas vid prövningen av låneärendena men dock icke över stiga 3 000 kronor.

Bostadsstyrelsen hemställer slutligen om bemyndigande för styrelsen att själv eller genom länsbostadsnämnden i Norrbottens län i huvudsaklig överensstämmelse med de förut angivna riktlinjerna vidtaga särskilda stödåtgärder för främjande av bostadsförsörjningen i Karesuando kommun.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

41 Statsbidrag till fiskarbostäder. I sin promemoria angående bostadspolitiken har besparingsutredningen ifrågasatt ett slopande av det statliga stödet till fiskarbostäder. Utredningen erinrar om att denna stödform under senare år anlitats i relativt ringa utsträckning. Utredningen har emellertid icke kunnat framlägga något definitivt förslag om avveckling av bidragsgivningen men föreslår, att saken tages under övervägande i annat sammanhang. Besparings utredningen räknar med att om bidragsgivningen slopades, skulle medelsbehovet för bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden komma att minskas med 50 000 kronor för budgetåret 1951/52.

Yttranden.

Det av besparingsutredningen framlagda förslaget att frågan om avveckling av statsbidraget till fiskarbostäder bör övervägas har tillstyrkts av så gott som samtliga remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga. Enligt bostadsstyrelsens mening är det för här ifrågavarande byggnadsverksamhet överflödigt med en särskild bidragsform, vilken dessutom efter hand blivit allt mindre efter frågad. För att icke helt slopa möjligheterna till statligt stöd för ifrågavarande ändamål borde kunna övervägas att ersätta de särskilda bidragen med vanliga förbättringslån. Länsbostadsnämnden i Norrbottens län framhåller, att fiskarbefolkningen har mycket små möjligheter att utan stöd åstadkomma de fiskar stugor och bodar, som erfordras för att genom fisket finna en nödtorftig försörj ning. Det vore därför rimligt, att även fiskarbefolkningen finge visst stöd. 1939 års kungörelse borde dock slopas och nya bestämmelser inarbetas i egna hemslånekungörelsen under avdelningen för förbättringslån. Övriga remissinstanser, som uttalat sig i tillstyrkande riktning, äro statskontoret, statens hyresråd, länsstyrelsen i Kopparbergs län, länsbostadsnämnden i Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen samt några kommuner.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att, i den mån här ifrågavarande statsbidrag ej kan inrymmas i övriga låneinstitut, det synes värt att bibehålla.

Departementschefen.

Syftet med det statliga egnahemslånet är dels att minska kraven på kapi talinsats från egnahems bygga ren dels att hålla de årliga utgifterna för egna hemmet nere. Önskemålet att begränsa ränte- och amorteringskostnaderna har föranlett införandet av eu särskild kapitalsubvention i form av en räntefri, stående del av egnahemslånet, samt beträffande lånet i övrigt fastställandet av låg ränta, 3 %, och en jämförelsevis lång amorteringstid, för nybyggnad 25 år. Av betydelse är vidare, att staten även garanterar en ränta av 3 % å underliggande krediter och att under vissa förutsättningar egnahemslånet kan för djupas, i särskilda fall ända till botten. Vid fördjupning av egnahemslånet skall detta till den del det understiger 50 % av produktionskostnaden vara stående.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Om syftet med det statliga stödet till egnahem ej skall äventyras, måste förutsättas att sådana krav på amortering av bottenlån icke resas att de årliga bostadskostnaderna bli alltför höga i förhållande till egnahemsägarens inkomst. Vid nuvarande byggnadskostnadsnivå torde i många fall årskostnaderna bli förhållandevis höga, även om amortering ej verkställes å bottenlån. å andra sidan torde kunna antagas, att låntagarnas möjligheter att amortera starkt växla. Det torde därför icke böra ifrågasättas att såsom bottenkredit endast godtaga stående lån. Jag delar bostadsstyrelsens uppfattning, att generella anvisningar rörande de fall i vilka amortering av bottenkrediter kan godtagas icke böra meddelas. Jag förutsätter emellertid att bostadsstyrelsen med uppmärksamhet följer frågan om här ifrågavarande ränte- och amorteringskostnader. Om krav på amortering och ränta å bottenlån ställas, som uppenbarligen icke kunna godtagas med hänsyn till låntagarens inkomstförhållanden, eller räntan överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till det allmänna ränteläget, bör i sista hand möjligheten att fördjupa det statliga egnahemslånet utnyttjas.

Bostadsstyrelsens förslag att lån intill 90 % av produktionskostnaden skall kunna beviljas även i de fall då på grund av att egnahemmet innehåller lokaler eller butiker subvention ej medgives, kan jag godtaga.

I anledning av bostadsstyrelsens förslag till åtgärder för att förbättra bostadsförhållandena inom Karesuando kommun vill jag erinra om den hittills verkställda prövningen av frågan om särskilda förbättringsåtgärder i avseende å avlägset belägna kommuner i Norrland. Den utredning, som hade att utarbeta förslag till nya grunder för lån och bidrag till mindre genomgripande bostadsförbättringsarbeten, 1947 års bostadsförbättringsutredning, framhöll i sitt den 1 mars 1948 framlagda betänkande i ämnet, att det syntes tveksamt om det allmänna stödet för egnahem vore tillräckligt, särskilt när det gällde vissa avlägset belägna trakter i nordligaste delarna av landet, speciellt Karesuando kommun. Frågan ansågs böra bli föremål för utredning.

Här avsedd utredning har numera verkställts genom 1948 års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor, vilka den 5 december 1949 överlämnade betänkande angående åtgärder för förbättring av bostadsförhållandena på vissa orter med särskilt höga byggnadskostnader. De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak, att i orter med höga byggnadskostnader under vissa förutsättningar subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån och egnahemslån skall kunna utgå med belopp, som överstiga nuvarande maximibelopp, dock med ytterligare högst 3 000 kronor. Yttranden över förslaget ha avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, länsstyrelserna och länsbostadsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt länsbostadsnämnden i Kopparbergs län ävensom av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Ifrågavarande remissinstanser ha i huvudsak tillstyrkt att stödåtgärder av föreslagen typ vidtagas. Erinringar ha emellertid gjorts mot detaljer i förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

48 I propositionen nr 144 till 1950 års riksdag föreslogs på grundval av en av bostadsstyrelsen gjord framställning, att styrelsen skulle erhålla bemyndigande att i fall, då nybyggnad ger lägre produktions- och årskostnader än ett förbättringsarbete i vanlig mening, försöksvis bevilja förbättringslån för uppförande av nybyggnad av enkel standard. Verksamheten borde tills vidare begränsas till de fyra nordligaste länen och avse nybyggnad av 2 rum och kök enligt för ändamålet upprättad standardritning. Förslaget godkände» av riksdagen.

Av föreliggande uppgifter framgår att i vissa delar av Norrland byggnadskostnader och inkomstförhållanden äro sådana, att nuvarande stöd till egnahem icke är fullt tillräckligt. Tveksamhet kan emellertid råda om hur en effektiv hjälp för de åsyftade områdena bör ordnas. Det av 1948 års sakkunniga förvissa bostadsförbättringsfrågor framlagda förslaget torde att döma av remissyttrandena kunna ingiva betänkligheter av två skäl. Även om subventionen utvidgades på föreslaget sätt, kan befaras att i åtskilliga fall stödet ändock förblir otillräckligt. Svårigheter föreligga vidare att klart uppdraga gränserna för en utvidgad subventionsverksamhet. Då så är förhållandet förefaller det nödvändigt att avvakta erfarenheter av den förut nämnda försöksverksamhet beträffande nybyggnad av enkel standard, som bostadsstyrelsen skall bedriva. Om resultaten av denna verksamhet bli goda, bör ett utbyggande av densamma övervägas. Avgörande härvidlag måste bli till vilka kostnader ersättningsbyggnaderna kunna uppföras. Endast om kostnaderna bli avsevärt lägre än vid nybyggnad av eljest normal typ, torde den böra godtagas. Denna fråga kan för närvarande icke besvaras.

Redan på grund härav anser jag det omöjligt att nu taga slutlig ställning till bostadsstyrelsens förslag om åtgärder för en planmässig förbättring av bostadsförhållandena inom Karesuando kommun. Behovet av särskilda åtgärder inom denna kommun torde emellertid icke kunna ifrågasättas och det är angeläget att förberedande åtgärder vidtagas. Kostnadsfrågan bör därvid ägnas ytterligare uppmärksamhet. Vidare bör bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden i Norrbottens län undersöka i vad mån förhållandena inom andra kommuner i länet äro jämförliga med do inom Karesuando kommun rådande.

Även om jag alltså icke för närvarande är beredd att angiva på vilka villkor bostadsförbättringsverksamheten bör bedrivas inom Karesuando kommun, anser jag, att hinder icke bör möta att sedan förutsättningarna blivit tillräckligt klarlagda redan under nästa budgetår vidtaga de åtgärder som erfordras för ett igångsättande av verksamheten. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida ett stöd i enlighet med do av bostadsstyrelsen uppdragna riktlinjerna bör lämnas. För särskilda fall torde härvid möjlighet böra finnas att utlämna subvention i form av rån tefri, stående del av förbättringslån till belopp, som överstiger i egnahemslånekungörolsen fastställda maxima. Extra subvention i form av räntefri, stående dol av egnahemslån bör däremot icke medgivas.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Yad slutligen angår den av besparingsutredningen väckta frågan om att slopa det statliga stödet till fiskar b ostäder anser jag i likhet med bostadsstyrelsen att det bör övervägas att ersätta de särskilda bidragen med vanliga förbättringslån. Vissa särbestämmelser beträffande stödet till fiskarbostäder torde emellertid icke kunna undvaras. Jag har för avsikt att låta verkställa de för en inordning av detta stöd i förbättringslångivningen erforderliga utred ningarna.

Tertiärlån och tilläggslån.

Gällande bestämmelser om tertiärlån och tilläggslån återfinnas i kungörelsen nr 587/1948 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, i vilken änd ringar gjorts genom kungörelserna nr 377/1949 och nr 331/1950.

Föreliggande förslag.

Vissa av bostadsstyrelsens förutnämnda promemorior avse grunderna för tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus. I detta sammanhang torde jag till behandling få upptaga följande frågor, nämligen angående

villkor för lån till kommun eller allmännyttigt företag samt

vissa särbestämmelser i stadgar för bostadsrättsföreningar på militärorter.

Villkor för lån till kommun eller allmännyttigt företag. Bostadsstyrel sen erinrar om att i propositionen nr 279 till 1946 års riksdag, där sär skilda bestämmelser föreslogos om s. k. allmännyttiga bostadsföretag, för utsattes att sådana företag skulle vara ur ekonomisk synpunkt före dömliga. Styrelsen framhåller, att denna förutsättning ej alltid kan anses uppfylld i fråga om en del mindre flerfamiljshus, huvudsakligen förekom mande i landsbygdskommuner. I denna fråga anför styrelsen ytterligare följande.

Mindre projekt bli ej alltid planerade med tillräcklig omsorg och av till räckligt kvalificerade krafter, och de ekonomiska resurserna äro helt naturligt begränsade. Även i fråga om driftkostnaderna ställa sig mindre projekt ofta oförmånliga. Detta innebär, att hyrorna i dessa hus snarare ligga över än under hyrorna i andra flerfamiljshus samt att risken för förluster härigenom och av andra skäl blir större än normalt.

Bostadsstyrelsen anser att under sådana förhållanden dessa företag över huvud taget icke borde beviljas lån. Det kunde emellertid vara ett kom munalt intresse, att fastigheten uppfördes, och det syntes rimligt, att staten då lämnade tertiärlån på samma villkor, som gällde för andra fastighetsägare, vilket innebure, att staten icke åtoge sig någon garanti för eventuella drift kostnadsförluster. Beträffande villkor för lån i dylika fall anför bostads styrelsen följande.

Detta resonemang gäller i första hand bolag, föreningar och stiftelser, i vilka kommun genom delägarskap eller annorledes har bestämmanderätt, men även företag, som förvaltas direkt av kommun. Bostadsstyrelsen är av den uppfattningen, att det vore obilligt att icke bevilja lån i här åsyftade fall men att det vore stridande mot grunderna till författningens bestämmelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 45

om allmännyttigt företag att lämna lån upp till 100 % för byggnadsföretag av denna typ och med staten som garant för 4/s av förlustrisken.

Bostadsstyrelsen föreslår i anslutning härtill, att styrelsen skall vara oförhindrad att vid beviljande av lån till allmännyttigt företag med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall ej endast bedöma den övre lånegränsen utan även föreskriva, att bestämmelsen i 33 § tertiärlånekungörelsen ej skall äga tillämpning i vad den avser ersättning av statsmedel i vissa fall av 4/s av förlust, som uppkommer vid husets förvaltning. Motsvarande principer syntes i huvudsak böra tillämpas även när mindre föredömliga företag tillskapades i kommunal regi.

Vissa särbestämmelser i stadgar för bostadsrättsföreningar på militärorter. Bostadsstyrelsen erinrar om att i propositionen nr 153 till 1949 års riksdag behandlats frågan om vissa särbestämmelser i stadgarna för bostadsrättsförening, avsedd för vid visst industriföretag anställda. Särbestämmelserna i fråga voro av två slag, innebärande dels att bostadsrätten förverkades, om anställningen vid företaget upphörde, dels att företaget hade vetorätt mot ändring i stadgarna. I propositionen anfördes att belåning icke längre borde medgivas av hus, som uppfördes av bostadsrättsföreningar med i stadgarna intagna särbestämmelser av angivet slag.

Bostadsstyrelsen framhåller, att tveksamhet uppstått om motsvarande särbestämmelser beträffande bostadsrättshus för militär personal på vissa orter. Frågan hade varit aktuell i Karlsborg, Såtenäs m. fl. platser och hade diskuterats på initiativ av flygförvaltningen. Beträffande frågan om särbestämmelser böra godtagas för här förevarande bostadsrättshus anför bostadsstyrelsen.

I många fall är det ur finansierings- och förvaltningssynpunkt nödvändigt att för bostadsbyggnadsföretag på sådana orter välja bostadsrättsförenings- Eormen, samtidigt som det föreligger ett militärt intresse, att de sålunda åstadkomna lägenheterna stå till förfogande för militär personal. Det synes bostadsstyrelsen, att i dessa fall, då det motsatsförhållande, som vållat irritation i fråga om industrier, icke är lika påtagligt för militärens vidkommande, en jämkning skulle kunna frågasättas i principen, att föroningsstadgar med s. k. förverkandeklausul och vetorätt mot stadgeändring ej få godtagas.

Yttrande.

I yttrande över förevarande promemoria har statskontoret i vad det gäller villkor för lån till kommun och allmännyttigt företag framhållit, att vad bostadsstyrelsen i detta avseende anfört icke övertygat ämbetsverket, att en jämkning av bestämmelserna för vinnande av det av styrelsen angivna syftet är motiverad. Därest bostadsföretagen icke planerades med tillbörlig omsorg och följaktligen icke kunde anses ur ekonomisk synpunkt föredömliga, borde statlig långivning icke ifrågakomma. Statskontoret kunde därför icke tillstyrka bostadsstyrelsens förslag i denna del. De synpunkter, bostadsstyrelsen anfört i promemorian angående vissa särbestämmelser i stadgar för

46 Kungl. Maj:ls proposition nr 124.

bostadsrättsföreningar på militärorter, har statskontoret ansett sig böra under stryka.

Departementschefen.

Do uppgifter bostadsstyrelsen lämnat beträffande kommunala och all männyttiga företag synas innebära att i undantagsfall bostadshus projekteras och uppföras vilka icke kunna godtagas med hänsyn till de ekonomiska krav, som skola ställas på den allmännyttiga bostadsproduktionen. Bostadsstyrelsen har framhållit att risken för förluster i dylika fall är större än normalt. Eftersom i fråga om kommunala och allmännyttiga företag som beviljas tertiärlån, staten jämlikt bestämmelserna i 33 § tertiärlånekungörelsen skall svara för viss del av förlustrisken, har styrelsen ansett, att en möjlighet bör öppnas för styrelsen att med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall avgöra, huruvida staten bör påtaga sig ifrågavarande förlustrisker. Såsom styrelsen påpekat kan det under vissa omständigheter vara ett kommunalt in tresse att mindre flerfamiljshus, som icke ur ekonomisk synpunkt kunna väntas bliva föredömliga, uppföras. Att i dylikt fall vägra statligt lån endast på grund av att kommunalt eller allmännyttigt företag skall förvalta husen synes icke vara motiverat. Men det kan å andra sidan göras gällande, att i här avsedda fall staten icke bör påtaga sig de särskilda förlustrisker, som följa av bestäm melserna i 33 § tertiärlånekungörelsen. Jag föreslår därför, att en möjlighet öppnas för bostadsstyrelsen att i fråga om mindre flerfamiljshus bevilja kom munala och allmännyttiga bostadsföretag tertiärlån på villkor, att förluster vid fastighetsförvaltningen icke till någon del skola täckas med statsmedel

Mot vad bostadsstyrelsen anfört beträffande bestämmelserna om tertiärlån och tilläggslån till bostadsrättshus har jag icke något att erinra. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att i vad det gäller bostadsrättshus för militär personal pröva, huruvida eventuella särbestämmelser i bostadsförenings stad gar kunna godtagas ur belåningssynpunkt.

III. B OSTADS RABATTER.

Gällande bestämmelser om familjebostadsbidrag och bränslebidrag åter finnas i kungörelsen nr 547/1948 om dylika bidrag vilken ändrats genom kun görelserna nr 642/1948 och 378/1949. En redogörelse för grunderna, för den särskilda bostadsrabatten, det s. k. trekronorsbidraget, har lämnats i proposi tionen nr 231 till 1948 års riksdag angående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen. Gällande bestämmelser om statsbidrag till anordnande av pensionärshem återfinnas i kungörelsen nr 462/1939, vilken ändrats genom kungörelserna nr 941/1939, 573/1942, 904/1947 och 538/1948. Beträffande grunderna för statsbidrag till pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus torde få hänvisas till förslaget härom i propositionen nr 144 till 1950 års riksdag an gående anslag till främjande av bostadsförsörjningen för budgetåret 1950/51.

Kungi. Maj:ts proposition nr 124.

47 Familjebostadsbidrag och bränslebirirag.

Föreliggande förslag.

I sitt yttrande över besparingsutredningens förutnämnda promemoria bär bostadsstyrelsen framlagt förslag om höjning av nu gällande inkomststreck för familj ebostadsbidrag och bränslebidrag. Bostadsstyrelsen lämnar till en början vissa uppgifter om inkomstutvecklingen under de senaste åren.

Antalet familjer med inkomster understigande 7 000 kronor har för år 1948 beräknats uppgå till 63 % och för år 1951 till 49 % av samtliga familjer. Motsvarande tal för familjer med inkomster understigande 8 000 kronor ha för år 1948 beräknats till 73 % och för år 1951 till 61 %. Ungefär samma relativa antal familjer som år 1948 hade inkomster under 7 000 kronor skulle sålunda år 1951 ha inkomster under 8 000 kronor. Medianinkomsten beräknas vidare ha stigit från 6 000 kronor år 1948 till drygt 7 000 kronor år 1951.

I fråga om innebörden ur bidragssynpunkt av inkomsthöjningarna under de senaste åren anför styrelsen följande.

Mot bakgrunden av dessa uppgifter framstår det enligt styrelsens mening som motiverat att vidtaga en höjning av nu gällande inkomststreck, om den bostadssocialt motiverade bidragsgivningen icke skall så förändras, att den tenderar att så småningom få karaktär av socialvård. Detta skulle nämligen stå i strid med föredragande departementschefens principiella uppfattning, att bidraget icke borde vara förbundet med inkomstprövning, ehuru en djdik av flera skäl tills vidare vore nödvändig (propositionen nr 235/1947).

Bostadsstyrelsen anser, att en höjning av inkomststrecken med 1 000 kronor är motiverad. I denna fråga framhåller styrelsen följande.

Enligt styrelsens mening bör principen för en höjning av inkomststrecken vara den, att det relativa antalet bidragsberättigade familjer icke bör minska. Med ledning av de redovisade beräkningarna synes därför eu höjning med 1 000 kronor vara erforderlig. Denna höjning motsvarar jämväl den för perioden 1948—1951 beräknade stegringen av medianinkomsten. Enligt vad styrelsen funnit skulle dessutom vid oförändrade inkomststreck det relativa antalet barnfamiljer med »tillräcklig hyresbetalningsförmåga» komma att nedgå från år 1948 till år 1951. Denna nedgång talar jämväl för en höjning av inkomststrecken. En höjning av dessa mod 1 000 kronor skulle medföra, att det rela tiva antalet betalningskraftiga barnfamiljer skulle bli i stort sett oförändrat, varför den föreslagna höjningen av inkomststrecken även ur denna synpunkt synes motiverad.

Då verkningarna ur här anförda synpunkter av inkomstutvecklingen under åren 1947—1950 i stort sett torde vara desamma som de för perioden 1948— 1951 beräknade, vill styrelsen föreslå, att en höjning av inkomststrecken mod 1 000 kronor genomföres redan under budgetåret 1951/52, under vilket besluten om familjebostadsbidrag måste komma att grundas på uppgifter om sökan denas inkomster under år 1950, liksom motsvarande uppgifter för år 1947 lågo till grund för bidragsgivningen under budgetåret 1948/49.

Avslutningsvis anför bostadsstyrelsen vissa synpunkter på den utgiftssteg ring, som skulle föranledas av eu höjning av inkomststrecken.

Mot en höjning av inkomststrocken kan av statsfinansiella skäl resas den invändningen, att den skulle föranleda en utgiftsstegring. Detta är obestrid ligt, om jämförelsen avser de kostnader för bidragsgivningen, som skulle bli

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

följden av oförändrade inkomststreck vid viss inkomststegring. Såsom ovan framhållits skulle emellertid under en sådan förutsättning risk uppkomma, att bidragsgivningen finge en annan karaktär än den avsedda. Om å andra sidan inkomststrecken höjas endast till vad som erfordras, för att det relativa antalet bidragsberättigade familjer skall förbli oförändrat, bli kostnaderna för bidragsgivningen ej större än de skulle blivit vid oförändrade inkomststreck och konstant inkomstnivå. Som närmare framgår av styrelsens skrivelse denna dag med vissa beräkningar av anslag för budgetåret 1951/52 för lån och bidrag till förbättrande av bostadsförhållandena kommer emellertid en höjning av inkomststrecken att för sistnämnda budgetår medföra en viss ökning av kostnaderna för bidragsgivningen utöver den ökning, som kan beräknas vid oförändrade inkomststreck.

Departementschefen.

I anledning av bostadsstyrelsens förslag om höjning av inkomststrecken för familjebostadsbidrag och bränslebidrag får jag erinra om att jag vid framläggandet i propositionen nr 235 till 1947 års riksdag av förslag beträffande dessa bidrag intog den ståndpunkten, att bidragen i princip icke borde vara förbundna med inkomstprövning. Yissa skäl ansågs emellertid tala för att bidraget till en början icke borde utgå till familjer med jämförelsevis höga inkomster. Jag framhöll sålunda bl. a,., att om alla familjer med högst ett barn bleve uteslutna från bidraget, kunde det framstå såsom obilligt att familjer med två barn och höga inkomster erhöllo bidrag. Med hänsyn härtill föreslog jag införandet av de inkomststreck, som alltjämt äro gällande. Det må vidare nämnas, att de maximibestämmelser beträffande lägenhetsytan som fastställts innebära en viss behovsprövning vid sidan av den särskilda inkomstprövningen.

De år 1947 fastställda inkomststrecken böra självfallet bedömas med ledning av då rådande inkomstläge. Om samtidigt såväl penninginkomster som levnadskostnader successivt ökas, skulle ett bibehållande av tidigare fastställda inkomstgränser så småningom medföra att inkomstprövningen avsevärt skärptes. En sådan utveckling vore ur flera synpunkter otillfredsställande. Betydande grupper av familjer, som tidigare kunnat erhålla bidrag om de flyttat till familjebostad i nybyggt hus, skulle även vid i stort sett oförändrade levnadsförhållanden förlora rätten till bidrag. Likaså skulle under andra förutsätt ningar familjer, som på grund av hyresnivåns höjd skulle kunna flytta till familjebostad i nybyggt hus endast om de finge familjebostadsbidrag, vägras bidrag därför att inkomsten översteg de fastställda strecken.

Den senaste utvecklingen beträffande penninginkomster och levnadskostnader synes innebära att vid oförändrade inkomststreck inkomstprövningen skulle skärpas på ett sätt som icke bör godtagas. Det vore orimligt att ett förändrat penningvärde skulle få allvarligt rubba den av statsmakterna beslutade bostadspolitiska målsättningen. De inträdda inkomststegringarna påverka emellertid inkomstprövningen först sedan utfallet av 1951 års taxering föreligger.

Kungl. Majrts proposition nr 124.

49 Ställningstagandet till frågan om en höjning av inkomststrecken torde därför böra anstå till våren 1952, då hänsyn kan tagas jämväl till utvecklingen under ar 1951.

Trekronorsbidrag.

Föreliggande förslag.

Besparingsutredningen har i sin förutnämnda promemoria framlagt förslag till ändringar i villkoren för trekronorsbidrag. Inledningsvis anför utredningen följande allmänna synpunkter på behovet av detta bidrag.

Motivet för försöksverksamheten med trekronorsbidrag har angivits vara dels att i ökad utsträckning möjliggöra för hushåll med begränsade inkomster att flytta från en dålig bostad till en god, dels ock att stimulera kommunerna att i ökad utsträckning bedriva en aktiv bostadspolitik. Det kan emellertid enligt besparingsutredningens mening ifrågasättas huruvida särskilda åtgärder av denna art i nuvarande läge äro erforderliga för att stimulera kommunerna till en aktiv bostadspolitik, då det aktuella problemet i stället synes vara att begränsa investeringarna. Vid införandet av ifrågavarande bidragsgivning påpekades, att definitiva förslag till åtgärder för att bereda hushåll med begränsade ekonomiska resurser möjlighet att förbättra sin bostadsstandard icke kunde utarbetas förrän hållpunkter vunnits för en bedömning av riktlinjerna för en framtida systematisk sanering av bostadsbeståndet. Det vill emellertid synas som en dylik systematisk sanering kommer att dröja. Under sådana förhållanden förefaller det tvivelaktigt om så mycket kan stå att vinna genom ifrågavarande försöksverksamhet.

Besparingsutredningen har emellertid tvekat att föreslå ett avskaffande av trekronorsbidrag. Utredningen hänvisar till att ett i viss mån ökat behov av bidraget kan komma att göra sig gällande om tilläggslånesubventioneringen avvecklas i enlighet med utredningens förslag. Utredningen anser emellertid att bidragsgivningen om den skall fortsätta endast bör komma till användning i ömmande fall. Utredningen framhåller, att större garantier skulle föreligga för att bidragsgivningen begränsades att avse sådana fall, därest vederbörande kommun finge bidraga med hälften av bidraget i enlighet med ett av bostadsstyrelsen hösten 1949 framlagt förslag. Utredningen föreslår därför, att frågan om införande av en sådan regel ånyo tages under övervägande.

Med utgångspunkt från att bostadsstyrelsen beräknat medelsbehovet för det å driftbudgeten upptagna reservationsanslaget till särskilda bostadsrabatter för budgetåret 1951/52 till 1 650 000 kronor beräknar besparingsutredningen anslaget till 1 000 000 kronor, om statens andel av bidraget sättes till hälften och bidragsgivningen begränsas i enlighet med utredningens förslag.

Yttranden.

Besparingsutredningens förslag beträffande trekronorsbidraget har i sin helhet tillstyrkts av länsbostadsnämnderna i Värmlands och Västernorrlands län samt svenska arbetsgivareföreningen. Vad utredningen anfört därom att

4—295 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 121.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ifrågavarande bidrag endast borde komma till användning i ömmande fall har dessutom tillstyrkts av länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i Norrbottens län samt stadsfullmäktige i Göteborg. Utredningens förslag om att till övervägande ånyo upptaga frågan om en sådan fördelning av bidraget mellan stat och kommun att kommunerna finge betala hälften av detsamma har till styrkts endast av statskontoret.

Bland de instanser, som avstyrkt utredningens förslag, märkas i första hand bostadsstyrelsen och statens hyresråd. Båda föreslå ■—- i anslutning till vad de anfört beträffande familj ebostadsbidrag och bränslebidrag — en allmän översyn av bestämmelserna på här ifrågavarande område. Yad anginge frågan om fördelningen av bidraget mellan stat och kommun, erinra båda instanserna om att nu gällande bestämmelser härom trädde i kraft så sent som den 1 januari 1951, varför — enligt deras uppfattning — ej skäl förelåge att ta upp frågan till förnyat övervägande innan den föreslagna all männa översynen ägt rum. Stadsfidlmäktige i Malmö och hyresgästernas riksförbund anföra likaledes erinringar mot förslaget i dess helhet, riksförbundet under hänvisning till att frågan om trekronorsbidrag så nyligen varit föremål för prövning. Biksförbundet framhåller vidare, att en ytterligare nedskärning av den statliga delen av bidraget skulle medföra, att flera kommuner komme att slopa bidraget. Förslaget om att till övervägande uppta frågan om ändrade fördelningsgrunder avstyrkes vidare av länsbostadsnämnden i Norrbottens län, stadsfidlmäktige i Göteborg, svenska stadsförbundet samt ett flertal kommuner. Länsstyrelsen i Södermanlands län motsätter sig obligatorisk ekonomisk medverkan från kommunernas sida. Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter om förslaget bör upptagas till prövning, enär det ej torde vara regelmässigt att en kostnad, som statsverket åtagit sig, överflyttas å kommunerna. Av de avstyrkande instanserna ha flera också ifrågasatt, om ett överflyttande av viss del av bidraget på kommunerna verkligen innebär någon besparing ur nationalekonomisk synpunkt.

Yissa remissinstanser såsom länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län, Sveriges fastighetsägareförbund samt ett mindre antal kommuner förorda slopande av trekronorsbidraget.

Länsbostadsnämnderna i Kronobergs och Blekinge län samt svenska landskommunernas förbund föreslå — i enlighet med vad de tidigare anfört i fråga om familjebostadsbidrag och bränslebidrag — en sammanslagning av alla bostadsrabatterna till ett subventionssystem.

Departementschefen.

Besparingsutredningens förevarande förslag överensstämmer med det förslag till fördelning mellan stat och kommun av utgifterna för den särskilda bostadsrabatten, det s. k. trekronorsbidraget, vilket framlades i propositionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

nr 144 till 1950 års riksdag. I det föregående kar jag anmält, att jag har för avsikt att låta verkställa en översyn av bostadsrabatterna. I samband härmed bör den av förra årets riksdag begärda utredningen beträffande grunderna för trekronorsbidraget verkställas. I avvaktan härpå bör ändring icke göras i bidragsvillkoren. Jag avstyrker alltså besparingsutredningens ifrågavarande förslag.

Statsbidrag till pensionärslägenheter.

Föreliggande förslag.

Besparingsutredningen föreslår i sin förutnämnda promemoria, att vissa åtgärder vidtagas för att begränsa statsbidragen till pensionärshem. Med utgångspunkt från att bostadsstyrelsen föreslagit att anslaget till bidrag till anordnande av pensionärshem för budgetåret 1951/52 skall ökas från nuvarande 6 500 000 kronor till 8 000 000 kronor föreslår utredningen, att verksamheten för nästa budgetår avpassas så, att den rymmes inom ett enligt nuvarande beräkningsgrunder oförändrat anslag. Dessutom föreslår utredningen följande ändring i nuvarande bidragsgrunder.

För närvarande utgår statsbidrag med 25 % för alla kommuner med lägre skattetryck än en utdebitering av 10 kronor per skattekrona. Utredningen föreslår, att skalan för beräkning av statsbidrag utbygges på följande sätt.

Uttaxering kronor Statsbidrag %

under 6 20

6— 6,99 21

7— 7,99 . 22

8— 8,9 9 23

9— 9,9 9 25

Besparingsutredningen anser, att statens utgifter för bidragsgivningen vid utbyggnad av bidragsskalan på föreslaget sätt skulle komma att minska med uppskattningsvis 500 000 kronor. Utredningen föreslår därför, att anslaget för ifrågavarande ändamål beräknas till 6 000 000 kronor för budgetåret 1951/52.

Besparingsutredningen föreslår vidare, att i vad det gäller statsbidrag till pensionärslägenheter i flerfamiljshus bidragsskalan utbygges. Utredningen föreslår, att för kommuner med en uttaxering under 10 kronor följande skala skall tillämpas.

Uttaxering kronor

under 6 6-6,9 9

7— 7,9 9

8— 8,9 9

9— 9,9 9

Ärligt bidrag per mlägenhetsyta kronor

2,90 3,10 3,3 0 3,50 3,7 0

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande anslagsbehovet under nästa budgetår framhåller besparingsutredningen bl. a. följande.

Bostadsstyrelsen har beräknat ett belopp av 100 000 kronor för ifrågavarande bidragsgivning under budgetåret 1951/52. Även om viss minskning av detta belopp på grund av bidragsskalans utbyggande i enlighet med besparingsutredningens förslag kan beräknas uppkomma, har utredningen dock icke velat av denna anledning föreslå någon minskning i bostadsstyrelsens anslagsberäkning beträffande anslaget till Särskilda bostadsrabatter. Utredningen förutsätter emellertid att det belopp, som får disponeras för anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus, maximeras till 100 000 för budgetåret 1951/52.

Yttranden.

Flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig över besparingsutredningens förslag att utbygga gällande skalor för bestämmande av statsbidrag till pensionärshem och pensionärslägenheter i flerfamiljshus, har tillstyrkt detta förslag. Statskontoret anser det givet, att den föreslagna åtgärden skulle medföra vissa besparingar. Emellertid vill statskontoret fästa uppmärksamheten vid att de nuvarande grunderna för statsbidragsgivningen till pensionärshem icke överensstämma med de principer för statsbidragsverksamheten i allmänhet, som numera godtagits, nämligen att skatteunderlaget och icke uttaxeringen skall vara bestämmande för statsbidragets storlek. Statens hyresråd har heller ingenting att erinra mot förslaget men hänvisar liksom statskontoret till de numera godtagna principerna för statsbidragsverksamheten. Bostadsstyrelsen ansluter sig likaledes i princip till förslaget och till den av utredningen anförda motiveringen. Emellertid anser styrelsen, att utredningen avsevärt överskattat den besparing, som vid genomförande av förslaget skulle vinnas. Beträffande utgifterna för statsbidrag till anordnande av pensionärshem torde man kunna räkna med en årlig besparing av högst 50 000 kronor vid en bidragsgivning av nuvarande omfattning. Övriga instanser som tillstyrkt utredningens förslag äro länsstyrelserna i Malmöhus, Kopparbergs och Norrbottens län, länsbostadsnämnderna i Kronobergs, Värmlands, Västernorrlands och Norrbottens län, svenska arbetsgivareföreningen samt ett flertal kommuner.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att för närvarande, då hela statsbidragssystemet är under utredning, anledning saknas att för en så relativt obetydlig besparing ändra på grunderna för dessa bidrag. Svenska stadsförbundet finner förslaget vara en mycket egendomlig yttring av statligt besparingsnit, eftersom det i realiteten icke är fråga om besparingsåtgärder för det allmänna utan om ett klart överförande av utgiftsbördan från staten på kommunerna och därmed från en progressiv till en proportionell beskattning. Stadsfullmäktige i Göteborg och Malmö uttala i stort sett samma synpunkter som svenska stadsförbundet. Svenska landskommunernas förbund anser slutligen, att den nuvarande statsbidragsskalan för pensionärshem icke kan bibehållas med hänsyn till kommunsammanslagningen. Den kan därför icke

53 Kungl. Maj ds proposition nr 121.

heller påbyggas i besparingssyfte. Om beskärningar på statsbidraget äro ofrånkomliga, böra dessa gå ut över kommunerna med det högsta skatteunderlaget genom en förlängning av statsbidragsskalan.

Departementschefen.

Besparingsutredningens förslag om utbyggande av bidragsskalorna för det statliga stödet till pensionärshem och pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus bör enligt min mening ytterligare övervägas innan slutlig ställning tages till förslaget. Såsom bl. a. statskontoret påpekat, överensstämma icke nuvarande bidragsgrunder för ifrågavarande stöd med den för statsbidragsverksamheten i allmänhet tillämpade principen, att skatteunderlaget skall vara bestämmande för bidragets storlek. Den av besparingsutredningen väckta frågan synes böra beaktas i samband med att en allmän omläggning av statsbidragsgrunderna verkställes. Jag kan alltså icke tillstyrka, att bidragsskalorna nu utbyggas på det av besparingsutredningen förordade sättet.

IV. SÄRSKILDA FRÅGOR.

1. Ränte- och amorteringsvillkoren för vissa äldre tertiärlån m. in. Föreliggande förslag.

Kungl. Maj:t uppdrog den 16 juni 1950 åt bostadsstyrelsen att i samråd med advokaten Sten Södermark såsom särskild förordnad sakkunnig utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i ränte- och amorteringsvillkoren för vissa statliga tertiärlån m. m. Bostadsstyrelsen har i skrivelse den 22 januari 1951 framlagt sina förslag i ämnet. I skrivelsen, vilken återgives i härvid fogad bilaga 1, förordar bostadsstyrelsen bl. a. vissa ändringar i villkoren för tertiärlån. I detta sammanhang torde endast huvuddragen av förslagens innebörd böra angivas.

För samtliga här ifrågavarande tertiärlån gäller, att senast efter den första tioårsperioden av lånets löptid annuiteten skall ökas till det belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat efter viss, fastställd tid. Bostadsstyrelsen föreslår sådana ändringar i ränte- och amorteringsvillkoren, att en annuitetshöjning skall kunna undvikas. I fråga om lån med en ränta å 4'ri % förordar sålunda styrelsen, att räntan nedsättes till 4 %. För lån som löpa med 4 eller 3,r> % ränta föreslås däremot ingen ändring. Beträffande samtliga här förevarande lån föreslås emellertid en förlängning av den ursprungligen fastställda amorteringstiden.

Vad angår tilläggslån och räntefri, stående del av tertiärlån föreslår bostadsstyrelsen dels att Kungl. Maj:t måtte förklara att styrelsen äger besluta att sådant lån principiellt skall förräntas och återbetalas, dels att Kungl. Maj it, efter förslag av styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning ränta och amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

54 Yttrande.

I yttrande över bostadsstyrelsen förevarande förslag har statskontoret framfört vissa erinringar mot förslagen. Statskontoret kan sålunda icke tillstyrka, att räntan å vissa lån sänkes från 41/* till 4 %. I denna fråga anför statskontoret bl. a. följande.

Ifrågavarande 4Va %-län avse fastigheter uppförda till avsevärt lägre kostnader än de nuvarande, varför deras marknadsvärden säkerligen redan överstiga anskaffningsvärdena. Vid en eventuell hyreshöjning lära priserna på fastigheter komma att stiga ytterligare. Enligt statskontorets uppfattning saknas därför all anledning att i nuvarande läge genom räntesänkning än mer lika fastigheternas realvärden och i samband därmed låntagarens eventuella realisationsvinster och därigenom motverka den inflationsbekämpande politik, som det samhällsekonomiska läget nu kräver. En sänkning av räntan •skulle därtill medföra ett avsevärt inkomstbortfall för staten, vilket i nuvarande budgetläge icke torde kunna ifrågakomma. Statskontoret vill därför bestämt avstyrka förslaget om räntesänkning.

Statskontoret erinrar om att enligt gällande bestämmelser annuitetema efter den första tioårsperiodens utgång avsevärt höjas, varigenom fastighe ternas kapitalkostnader öka i motsvarande grad. Härom anför statskontoret ytterligare bl. a, följande.

För att undvika härmed förenade olägenheter har statskontoret icke något att erinra mot att annuitetema minskas genom förlängning av återbetalningstiderna. Med hänsyn till det sjunkande värdet av de lämnade säkerheterna anser sig emellertid ämbetsverket icke kunna förorda längre amorteringstider än högst 40 respektive 30 år för lån till nybyggnads- respektive ombyggnads företag avseende flerfamiljshus samt högst 25 år för lån avseende enfamiljshus. Längre amorteringstider, i synnerhet för trähus, synes genom den ökade förlustrisken innebära införandet av ett nytt subventionsmoment, som tidigare icke har varit avsett.

Statskontorets ståndpunkt beträffande ränte- och amorteringsvillkor innebär att en viss mindre höjning av annuitetema skulle bli erforderlig. För tertiärlån till flerfamiljshus, beviljade enligt 1941 och 1942 års tertiärlånekungörelser, skulle annuiteten höjas från 5,25 till 5,54 % då fråga är om nybyggnad och från 6 till 6,21 % då fråga är om ombyggnad. För dylika lån beviljade enligt 1945 års kungörelse skulle annuiteten höjas från 4,7 5 till 5,23 % respektive från 5,5 till 5,98 %. Vad slutligen angår tertiärlån till enfamiljshus, beviljade enligt förutnämnda kungörelser, förordas en höjning av annuiteten från 6 till 6,2 %.

Vad angår bostadsstyrelsens förslag i fråga om tilläggslån och län tefri, stående del av tertiärlån hänvisar statskontoret till sitt yttrande över besparingsutredningens promemoria angående bostadspolitiken, vari ämbetsverket ifrågasatt, huruvida icke statsmakterna genom att medgiva en viss begränsad höjning av hyresnivån borde skapa möjligheter att förhindra de avskrivningar av tilläggslån och stående delar av tertiärlån, vilka enligt gällande bestämmelser eljest automatiskt verkställas efter en lånetid av 10 år. Statskontoret bär icke något att erinra mot att — om ifrågasatt hyreshöjning

55 Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

skulle dröja — avskrivningsförfarandet dessförinnan spärras pa sått bostadss tyr elsen föreslagit. Statskontoret anser dessutom, att rätten till avskrivning i vart fall bör upphöra, då fastighet genom köp eller byte övergår till ny ägare.

Departementschefen.

Villkoren beträffande ter ti är lån, som beviljats jämlikt 1941 och 1942 års tertiärlånekungörelser, innebära bl. a., att senast efter den första tioårsperioden av lånets löptid annuiteten skall höjas så mycket, att lånen bli slutamorterade inom viss fastställd tid. Ifrågavarande anordning har tillkommit såsom ett led i ansträngningarna att hålla nere hyrorna i nyuppförda hus, varvid förutsatts som sannolikt att senast efter tio år utrymme skulle uppkomma för en snabbare amortering, även om hyrorna förbleve i stort sett oförändrade. Utvecklingen av fastighetsomkostnaderna torde emellertid ha medfört att utrymme ej kommer att finnas för en höjning av annuiteten, såvida icke en viss hyreshöjning kommer till stånd. En höjning av annuiteterna torde därför innebära ett accepterande av en hyresökning.

Vissa skäl tala otvivelaktigt mot en hyresökning i ifrågavarande fastigheter. Att mera avsevärt öka hyrorna för en begränsad grupp av hus ger anledning till betänkligheter. Eftersom kravet på ökad amortering skulle ställas först sedan lånet löpt under tio år, skulle år för år en mindre grupp av fastigheter drabbas av en särskild hyreshöjning. Enär lånets storlek i förhållande till anskaffningskostnaderna varierar, bl. a. för olika kategorier av låntagare, skulle hyresökningarnas storlek komma att växla på ett ur flera synpunkter irrationellt sätt. Allmänt taget skulle annuiteten på det statliga lånet bli anmärkningsvärt hög. Man kunde vidare befara att stödets syfte att medverka till en stabilisering av hyrorna på självkostnadsbasis skulle åtminstone delvis gå förlorat.

Även om det alltså kan anföras starka skäl mot en höjning av annuiteterna i den utsträckning som angivits i kungörelserna, kan det å andra sidan ej bestridas, att de hus varom här är fråga uppförts till kostnader som väsentligt understiga de kostnader för nybyggnader man numera får räkna med. I det föregående har jag intagit den ståndpunkten, att den nu pågående byggnadskostnadsstegringen cj bör föranleda en utvidgning av tilläggslåneverksamheten. Hyrorna i härefter uppförda hus komma under sådana omständigheter att sättas icke obetydligt högre än vad som svarar mot hyrorna i de under 1940-talet med hjälp av statslån tillkomna husen. Jag har vidare förutskickat en utredning angående den hyrespolitiska målsättningen, varvid bl. a. skulle undersökas, huruvida en anpassning av hyrorna för vid skilda tidpunkter och kostnadsnivåer tillkomna hus bör eftersträvas. För egnahem och tvåfamiljshus ställer kostnadsutvecklingen likartade problem.

Av vad jag här anfört framgår att det för närvarande icke torde vara möjligt att avgöra, vilken hyresnivå för moderna hus som i framtiden bör upprätthållas. Säkra utgångspunkter saknas för en bedömning i vad mån en viss

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

annuitetshöjning beträffande här avsedda tertiärlån är försvarlig ur fastighets ekonomisk synpunkt. Med hänsyn härtill anser jag, att slutlig ståndpunkt ej bör tagas nu till frågan om amorteringsvillkoren för dessa lån. Om de hyrespolitiska överväganden som avses komma till stånd ge stöd för en viss höjning av hyrorna i under 1940-talet uppförda hus bör frågan om att kräva en sä snabb amortering å tertiärlånen att annuiteterna få höjas upptagas till förnyat övervägande.

På grund av att vissa tertiärlån redan under nästa budgetår utestätt under tio år, erfordras emellertid redan nu vissa beslut angående ränte- och amorteringsvillkoren. Bostadsstyrelsen har föreslagit, dels att räntan för lån som löpa med 4V2 % ränta skall nedsättas till 4 %, dels att amorteringstiden skall utsträckas, så att annuiteterna kunna bevaras oförändrade. Statskontoret har i yttrande över styrelsens förslag avstyrkt att räntan nedsättes och vidare ansett att amorteringstiden för vissa grupper av lån ej bör förlängas så mycket som bostadsstyrelsen förordat. Enligt statskontorets mening bör i stället eu viss höjning av annuiteterna godtagas. Beträffande de lån, som nu äro aktuella, d. v. s. lån beviljade jämlikt 1941 och — såvitt avser under år 1942 beviljade lån — 1942 års författningar, föreligga i vad det gäller amorteringstiderna endast obetydliga skillnader mellan statskontorets och bostadsstyrelsens förslag.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att räntan å statliga bostadslån, som numera beviljas, med ett oväsentligt undantag utgör 3 %. Denna ränta har gällt för lån som beviljats för flerfamiljshus sedan den 1 juli 1946 och för egnahem och tvåfamiljshus sedan den 1 juli 1948. Även om såsom bostadsstyrelsen föreslagit räntan på äldre tertiärlån nedsättes till 4 %, kommer en betydande skillnad i räntevillkoren för äldre och nyare lån att föreligga. Med en dylik räntenedsättning vinnes emellertid på sätt bostadsstyrelsen visat, att lånen kunna slutamorteras inom rimlig tid även för det fall en annuitetshöjning ej skulle kunna genomföras. Jag tillstyrker därför bostadsstyrelsens förslag i vad det gäller ränte- och amorteringsvillkoren. Innebörden härav blir att tills vidare för tertiärlån, som utestått under tio år, annuiteten skall bibehållas oförändrad, räntan i förekommande fall nedsättas till 4 % och amorteringstiden utsträckas för flerfamiljshus till 40 år i fråga om njdjyggnad och till 30 år i fråga om ombyggnad samt för enfamiljshus som ägas av enskilda personer till 26 år. I enlighet med bostadsstyrelsens förslag bör det förbehållet göras, att om omständigheterna föranleda därtill skall amorteringstiden kunna förkortas.

Vad bostadsstyrelsen anfört beträffande räntegarantien och hyreskontrollen föranleder ej erinran från min sida.

Vad härefter angår frågan huruvida tilläggslån och ränt ef r i a, stå ende delar av tertiärlån böra avskrivas eller krav resas på förräntning och återbetalning må inledningsvis framhållas, att av bostadsstyrelsen under hand lämnade uppgifter utvisa att endast tre lån till ett sammanlagt belopp av ca 38 000 kronor komma att kräva beslut i förevarande hänseende redan under nästa budgetår. En förutsättning för att krav skall kunna ställas på åter-

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

betalning av ifrågavarande lån är, att hyresläget och bostadskostnadsnivan undergått förändringar. Enligt bostadsstyrelsens uppfattning ha härutinnan sådana förändringar ägt rum att i princip återbetalning bör krävas. Vad angår flerfamiljshus gäller, att återbetalning kan föreskrivas endast i den man av kastningsökning det medger. För närvarande medför den allmänna hyresregleringen att fastighetsägare äro förhindrade att på grund av ökning av fastighetsomkostnaderna höja hyrorna. Frågan huruvida utrymme för förräntning och återbetalning av tilläggslån kommer att finnas, blir därför ytterst beroende av de hyresreglerandä-myndigheternas ståndpunktstagande till ökningar av fastighetsomkostnaderna. Det torde för närvarande icke vara möjligt att slutligt avgöra, huruvida och i vilken utsträckning inom den allmänna hyresregleringens ram en höjning av hyrorna i fastigheter med tilläggslån kan komma att medgivas under nästa hyresår. Vid sådant förhållande torde ett principbeslut om förräntning och återbetalning av tilläggslån böra anstå tills frågan om sådana hyresökningar som påverka fastigheternas avkastning blivit närmare klarlagd. Såsom jag tidigare anfört bör frågan om amortering och förräntning av tilläggslån, som beviljats till under 1940-talet uppförda hus, närmare omprövas i samband med den utredning rörande den hyrespolitiska målsättningen som nu skall komma till stånd.

Vad här sagts gäller främst flerfamiljshus. Bostadsstyrelsen har föreslagit, att egnahem och flerfamiljshus behandlas lika i förevarande hän seende. Jag anser, att först sedan frågan om hyrorna i de berörda fler familjshusen kan bättre överblickas bör ståndpunkt tagas till bostadsstyrelsens förslag att i princip krav på återbetalning av till egnahem beviljade tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån skall resas.

2. Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid låneansökningens ingivande, m. m.

Föreliggande förslag.

I en av sina förutnämnda promemorior har bostadsstyrelsen behandlatfrågan, huruvida statligt lån bör beviljas för byggnadsföretag som vid låneansökningens ingivande påbörjats eller färdigställts. Bostadsstyrelsen erinrar inledningsvis om att i gällande kungörelser om egnahemslån och förbättringslån till enfamiljs- och tvåfamiljshus samt om tertiärlån till flerfamiljshus ingenstädes är klart utsagt, huruvida lån kan utgå till redan färdiga eller påbörjade hus. Emellertid syntes av åtskilliga formuleringar i kungörelserna indirekt framgå, att preliminärt lånebeslut borde beviljas, innan byggnadsföretaget hade påbörjats.

Bostadsstyrelsen anför vissa skäl, som tala för att lån som regel ej beviljas för påbörjade eller färdigställda företag.

Huvudsyftet med statlig långivning är att möjliggöra eu bostadsproduktion vid nuvarande byggnadskostnader under bevarande av den bostadskost-

58 Kungl. l\Iaj:ts proposition nr 124.

nadsnivå, som gällde före krigsutbrottet. Av denna anledning bör lån icke beviljas för byggnadsföretag, vilka färdigställts, då låneansökan inkommit. Med hänsyn till de villkor i olika avseenden, som uppställas för den statliga långivningen, är det av stor vikt, att de lånebeviljande organen i god tid komma i kontakt med lånesökandena, och som huvudregel bör därför gälla, utt lån ej beviljas byggnadsföretag, som påbörjats före det preliminära lånebeslutet.

Beträffande handläggningen av låneärenden, som avse påbörjade men icke färdigställda företag, framhåller bostadsstyrelsen följande.

Emellertid är det ej ovanligt, att till bostadsstyrelsen respektive länsbostadsnämnderna inkommande ansökningar avse redan påbörjade företag, och det förekommer även, att arbetena igångsatts, då ansökan anhängiggöres Jios förmedlingsorganet. Styrelsen och nämnderna ha ansett sig i vi ssa fall kunna bevilja lån även under sådana förhållanden, förutsatt att byggnadsföretaget i och för sig ur de synpunkter de lånebeviljande organen ha att företräda varit godtagbart. Företaget har dock icke fått vara färdigställt eller alltför långt framskridet. Beträffande här ifrågavarande ansökningar ha skälen till dröjsmålet med ansökningshandlingarnas ingivande underkastats särskild prövning. I fråga om flerfamiljshus innebär ett avslagsbeslut tyvärr under nuvarande förhållanden högre hyror, än om fastigheten blivit statligt belånad, varför beslutet i fråga även drabbar hyresgästerna i fastigheten. Denna omständighet har stundom åberopats gentemot bostadsstyrelsen av såväl lånesökanden som förmedlingsorganet.

Bostadsstyrelsen anser det likväl riktigt att uppställa såsom huvudprincip, att statligt lån ej bör beviljas till byggnadsföretag som igångsatts innan preliminärt beslut föreligger. Härom anför styrelsen ytterligare följande.

Utan denna princip — vilken i flera sammanhang delgivits förmedlingsorganen — torde det ofta icke bli möjligt att nå kontakt med de lånesökande i så god tid, att resultaten av den tekniska och ekonomiska granskningen kunna beaktas och nyttiggöras i tillfredsställande utsträckning. Även om byggnadsföretagets påbörjande, innan preliminärt lånebeslut meddelats, alltså bör utgöra avslagsanledning, bör givetvis liksom hittills undantag härifrån kunna göras, i fall detta framstår såsom rimligt med hänsyn till omständigheterna.

I särskild promemoria har bostadsstyrelsen berört en annan fråga av administrativ art.

Enligt 29 § egnahemslånekungörelsen må länsbostadsnämnd, om visst låneärende befinnes vara särskilt svårt att bedöma eller eljest skäl därtill föreligga, underställa detsamma bostadsstyrelsen för prövning och avgörande, därvid nämnden har att bifoga eget yttrande. Bostadsstyrelsen framhåller, att det liar befunnits ändamålsenligt, att styrelsen i det stora flertalet underställningsfall ej behandlar ärendet i hela dess omfattning och meddelar lånebe- "lut utan begränsar sig till att taga ställning endast till den fråga, som föranlett länsbostadsnämnden att underställa styrelsen ärendet, och att nämnden sedan med ledning härav meddelar lånebeslut. Styrelsen anhåller om godkännande av ifrågavarande förfaringssätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

59 Yttrande.

Statskontoret liar i yttrande över här ifrågavarande promemorior anfört, att det enligt ämbetsverkets mening är synnerligen tveksamt, om tillräckliga skäl för statlig lånegivning någonsin kunna föreligga, då företaget påbörjats, innaii ansökning om lån ingivits. Statskontoret framhåller, att såsom bostadsstyrelsen påpekat en långivning under sådana förutsättningar medför svårigheter att tillgodose huvudsyftet med långivningen. Statskontoret anser, att författningarna böra kompletteras med en uttrycklig bestämmelse att lån icke må beviljas till redan färdiga eller påbörjade hus.

Departementschefen.

Till bostadsstyrelsens mening att byggnadsföretag som färdigställts innan ansökan om statligt lån ingives ej skola kunna påräkna lån kan jag ansluta mig. Jag kan vidare godtaga den av styrelsen förordade principen, att lån ej heller skall kunna beviljas till företag, som påbörjats men icke färdigställts innan låneansökan ingives. Jag kan dock icke tillstyrka statskontorets förslag att beträffande dylika företag undantag ej böra medgivas. I särskilda fall bör såsom bostadsstyrelsen förutsatt undantag kunna göras. Mot den ordning bostadsstyrelsen tillämpar beträffande ärenden som av länsbostadsnämnd underställas styrelsen för prövning har jag icke någon erinran.

V. MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH BIDRAGSVERK- SAMHETEN UNDER BUDGETÅRET 1951/52.

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52.

I skrivelse den 28 augusti 1950 behandlade bostadsstyrelsen frågan om anslag för nästa budgetår i vad det gäller förbättrande av bostadsförhållandena. I statsverkspropositionen upptogos bostadsanslagen med allenast preliminärt beräknade belopp, enär vissa med förevarande låne- och bidragsverksamhet sammanhängande faktorer voro föremål för utredning; sistnämnda belopp framgå av sammanställningen s. 3.

I skrivelse den 22 januari 1951 har bostadsstyrelsen framlagt slutliga förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 i fråga om anslagen för förbättrande av bostadsförhållandena. Beträffande de i skrivelsen redovisade övervägandena, som legat till grund för styrelsens slutliga ståndpunktstagande, må i detta sammanhang följande anföras.

Anslaget till kapitalmedels förluster och r än teeftergifter u vissa bostadsbyggnadslån har i statsverkspropositionen preliminärt beräknats till 10 000 000 kronor med ledning av en inom bostadsstyrelsen verkställd överslagsberäkning. Styrelsen erinrar om att denna beräkning avsåg eftergifter på annuiteterna för hela kalenderåret 1951. Av tekniska och administrativa skäl komme eftergifter sannolikt icke att hinna tillgodoföras låntagarna för mer än hälften av denna

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

tolvmånadersperiod. Med hänsyn härtill föreslår styrelsen, att anslaget anvisas med 5 000 000 kronor.

I vad det gäller anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer lämnar styrelsen vissa uppgifter om medelsåtg&ngen under innevarande budgetår. Under första hälften av budgetåret 1950/51 beviljades ca 8 000 familjebostads- och bränslebidrag. Bidragsgivningen under innevarande budgetår syntes fördenskull bli av samma storleksordning som under förra budgetåret, då 16 451 bidrag beviljades. Styrelsen finner därför icke anledning att revidera sin tidigare beräkning av nettoutgifterna för bidragsgivningen under budgetåret 1950/51, vilka av styrelsen uppskattats till 31 000 000 kronor.

Vid oförändrade bidragsgrunder beräknar styrelsen, att utgifterna under budgetåret 1951/52 komma att stiga ungefär lika mycket som de beräknats komma att stiga under innevarande budgetår eller med i runt tal 8 000 000 kronor. Detta skulle medföra ett anslagsbehov för budgetåret 1951/52 av 39 000 000 kronor. I anslutning härtill erinrar styrelsen om att den i yttrande över besparingsutredningens förutbehandlade förslag förordat en höjning den 1 j’ili 1951 av inkomststrecken med 1 000 kronor. Styrelsen beräknar, att denna höjning av inkomststrecken skulle medföra en ytterligare ökning av nettoutgiftema för bidragsgivningen med drygt 1 000 000 kronor. Styrelsen föreslår, att vid bifall till styrelsens förslag om höjning av inkomststrecken anslaget anvisas med ett belopp av 40 000 000 kronor.

Anslaget till särskilda bosiadsrabatter, från vilket utlämnas trekronorsbidrag och statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus, har i statsverkspropositionen upptagits med ett preliminärt beräknat belopp av 1 650 000 kronor. Styrelsen beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1951/52 till 1 650 000 kronor.

Yad härefter angår anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden lämnar styrelsen till en början en redogörelse för beräkningar rörande medelsåtgången under innevarande budgetår.

Genom beslut den 25 augusti 1950 har Kungl. Maj.t medgivit, att bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna må under budgetåret 1950/51 bevilja räntefri stående del av förbättringslån inom ett belopp av 13 000 000 kronor. Till och med utgången av december månad har under innevarande budgetår för angivet ändamål disponerats 5 700 000 kronor. Då medelsdispositionen under denna tid innebär en icke oväsentlig ökning i förhållande till motsvarande period under föregående budgetår och beviljandet av förbättringslån enligt vad erfarenheten utvisar tenderar att öka under senare delen av budgetåret, synes långivningen under innevarande budgetår komma att uppgå till närmare 13 000 000 kronor. Besparingsutredningen har föreslagit, att bevil jandet av räntefri stående del av förbättringslån för vart och ett av budgetåren 1950/51 och 1951/52 hålles inom ramen av det belopp, som disponerades under budgetåret 1949/50, nämligen 8 800 000 kronor. Beträffande detta förslag får styrelsen hänvisa till sitt utlåtande över besparingsutredningens skrivelse.

Styrelsen anser, att medelsbehovet för budgetåret 1951/52 bör beräknas till 13 000 000 kronor. Styrelsen föreslår på grund härav och under beaktande såväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

G1

av vad som kan väntas kvarstå outnyttjat vid ingången av budgetåret 1951/52 som av utgifter för övriga ändamål, att anslaget anvisas med 7 500 000 kronor.

Beträffande anslaget till bidrag till inrättande av ■pensionärshem erinrar styrelsen om att den under budgetåret 1949/50 tillstyrkte bidrag till ett belopp, som med 850 000 kronor överskred de under budgetåret disponibla medlen. Detta belopp skulle således täckas av innevarande budgetårs anslag. Beträffande ifrågavarande anslag anför styrelsen ytterligare följande.

Under innevarande budgetår ha till och med den 31 december tillstyrkts bidrag med ett sammanlagt belopp av 4 554 000 kronor. Av det för innevarande budgetår disponibla anslaget, 6 500 000 kronor, återstår alltså endast 1 096 000 kronor. Som styrelsen framhöll i sin tidigare skrivelse i ämnet uppgick summan av de under tiden 1 juli—28 augusti 1950 tillstyrkta statsbidragen (1545 000 kronor) och de bidrag varom ansökningar redan inkommit vid sistnämnda tidpunkt (4 750 000 kronor), till ett belopp, som översteg det för budgetåret å anslaget disponibla beloppet (6 500 000 — 850 000) 5 650 000 kronor. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att flertalet av de under innevarande budgetår inkommande ansökningarna icke kunna behandlas förrän under budgetåret 1951/52. Besparingsutredningen har föreslagit, att bidragsgivningen under budgetåret 1951/52 skulle avpassas så, att den rymmes »inom ett enligt nuvarande beräkningsgrunder» oförändrat anslag, nämligen 6 500 000 kronor. Vidare har utredningen föreslagit en viss utbyggnad av bidragsskalan, varigenom enligt utredningens uppskattning 500 000 kronor skulle sparas. I sitt utlåtande över utredningens framställning bär styrelsen tillstyrkt sistnämnda förslag men beräknat besparingseffekten till högst 50 000 kronor, varför man torde kunna bortse från densamma vid anslagsberäkningen.

Med hänvisning till bidragsgivningens omfattning under den hittills gångna delen av innevarande budgetår och den redan inträdda och motsedda ytterligare byggnadskostnadsstegringen föreslår styrelsen, att anslaget upptages med det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet 8 000 000 kronor.

I sin skrivelse den 28 augusti 1950 beräknade styrelsen anslaget till lånefonden för bostadsbyggande till 220 000 000 kronor för budgetåret 1951/52. I statsverkspropositionen har samma belopp upptagits.

Beträffande ifrågavarande beräkningar anför styrelsen i sin skrivelse den 22 januari 1951 bl. a. följande.

Vid sin tidigare beräkning av anslagsbehovet utgick styrelsen från att belastningen å anslaget under innevarande budgetår skulle komma att uppgå till 255 000 000 kronor, varav 205 000 000 kronor hänförde sig till utanordning av tertiär-, egnahems- och förbättringslån och 50 000 000 kronor till förskott å egnahems- och förbättringslån. Belastningen å anslaget för budgetåret 1951/52 beräknades till 275 000 000 kronor. Utgifterna för förskott antogos bli balanserade genom återbetalning av tidigare beviljade förskott i samband med utanordning av lånen.

Som styrelsen anfört bortsågs vid denna beräkning från verkningarna av såväl stegringen av byggnadskostnaderna som åtstramningen på kreditmarknaden.

Bostadsstyrelsen framlägger i sistnämnda skrivelse nya beräkningar rörande anslagsbehovet, varvid byggnadskostnadsstegringens och kreditåtstramningens

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

inverkan på medelsbehovet bedömts med ledning av dels utvecklingen under andra halvåret 1950, dels vissa antaganden om den fortsatta utvecklingen. Styrelsen framhåller, att det även i nuvarande läge är förenat med stora svårigheter att göra en tillnärmelsevis riktig beräkning av medelsbehovet.

Byggnadskostnadernas inverkan på medelsbehovet kunde dock tämligen väl beräknas. Sålunda kunde de slutligt godkända kostnaderna förutses komma att överstiga de preliminärt godkända med i genomsnitt 10 %, vilket medförde en ökning med 30 000 000 kronor. En ytterligare ökning med 15 000 000 kronor påkallades av vissa andra korrigeringar i beräkningarna.

Beträffande betydelsen i förevarande sammanhang av kreditåtstramningen framhåller bostadsstyrelsen följande.

Till denna ökning av medelsbehovet med inalles 45 000 000 kronor kommer den ökning, som utgöres av återverkningarna på bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas långivning av den nuvarande kreditåtstramningen. Det må framhållas, att riksbankens kreditåtstramande åtgärder förutsatts icke skola avse sådana investeringar, för vilka tillstånd lämnas inom ramen för den statliga byggnadsregleringen. Ifrågavarande återverkningar äro av tre slag, nämligen dels ett behov av ökad fördjupning av de statliga lånen på grund av knappheten på medel hos kreditinrättningarna dels ökad lånefrekvens och dels slutligen ökning av anspråken på förskott å preliminärt beviljade lån.

Med ledning av den tendens till ökad fördjupning, som konstaterats under senare hälften av 1950, uppskattar bostadsstyrelsen behovet av ökad fördjupning till i genomsnitt fem procent av belåningsvärdet och ökningen i medelsbehovet till 45 000 000 kronor. Den ökade lånefrekvensen beräknas av styrelsen kunna medföra en ökning i medelsbehovet med 15 000 000 kronor. Yad angår utbetalning av förskott under innevarande och nästa budgetår anför styrelsen följande.

Utbetalningen av förskott har under den gångna delen av innevarande budgetår haft betydligt större omfattning än tidigare. Ungefär *A av de preliminärt beviljade egnahemslånebeloppen ha utbetalats i form av förskott. Belastningen av anslaget med förskott, som styrelsen förut beräknat till 50 000 000 kronor under hela innevarande budgetår, har redan under budgetårets första hälft uppgått till 51 000 000 kronor.

Vid eu utbetalning av förskott under hela innevarande budgetår i samma förhållande till den beräknade preliminära långivningen som under dess första hälft kan belastningen av anslaget med förskott för nämnda budgetår beräknas till 100 000 000 kronor. För nästkommande budgetår skulle belastningen under samma förutsättning bli 20 000 000 kronor. Den ökade belastningen under såväl innevarande som nästkommande budgetår uppgår således i förhållande till styrelsens tidigare beräkningar till (100 000 000 + 20 000 000 — 50 000 000) 70 000 000 kronor. Det må framhållas, att ökningen är av engångsnatur, då utbetalade förskott efter 1 å IV2 år åter inflyta till förskottstiteln i samband med utanordningen av lånen, varvid medel successivt bli tillgängliga för utbetalning av nya förskott utan någon ytterligare belastning av anslaget.

Beträffande medelsanvisningen för budgetåret 1951/52 anför styrelsen följande.

Vid anslagsberäkningen har man att utgå från att vid ingången av innevarande budgetår å fonden fanns en behållning av 313 000 000 kronor. Såsom framhållits beräknade styrelsen tidigare anslagsbehovet till (255 000 000 +

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

275 000 000 — 313 000 000) ca 220000 000 kronor. Detta belopp bör nu i först» hand höjas med det förstnämnda beloppet av 45 000 000 kronor till 265 000 000 kronor.

Såvida den ökning av medelsbehovet, som beror på de kreditåtstramande åtgärderna, skall tillgodoses genom anslag å kapitalbudgeten, bör anslaget på grund av det ovan anförda ytterligare uppräknas med (45 000 000 + 15 000 000 + 70 000 000) 130000 000 kronor.

I detta sammanhang må slutligen nämnas att bostadsstyrelsen räknar med att genom preliminära lånebeslut skola komma att disponeras i runt tal 370 000 000 kronor under budgetåret 1951/52.

Med utgångspunkt från att grunderna för tilläggslångivningen skola förbli oförändrade anser styrelsen, att något anslag till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ej är erforderligt för nästa budgetår. Vid ingången av innevarande budgetår funnes ett outnyttjat belopp av omkring 85 000 000 kronor å anslaget. Utbetalningen av tilläggslån kunde beräknas uppgå till 25 000 000 kronor under innevarande budgetår och till 27 000 000 kronor under nästa budgetår, d. v. s. till sammanlagt 52 000 000 kronor. Styrelsen räknar med att genom preliminära beslut om tilläggslån disponera i runt tal 34 000 000 kronor under nästa budgetår.

Bostadsstyrelsen föreslår med hänvisning till vad styrelsen anfört i sin skrivelse den 28 augusti 1950, att något anslag till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder ej upptages för budgetåret 1951/52.

Vad slutligen gäller lån till anordnande av kollektiva tvätterier anser bostadsstyrelsen det försvarligt, att anslaget i överensstämmelse med i statsverkspropositionen upptaget belopp beräknas till 1 500 000 kronor för budgetåret 1951/52. Styrelsen anför, att ett odisponerat belopp av 700 000 kronor kan beräknas kvarstå vid innevarande budgetårs utgång.

Departementschefen.

De i det föregående förordade jämkningarna i gällande grunder för lån och bidrag giva icke anledning till en allmän omprövning av de i statsverkspropositionen redovisade preliminära beräkningarna av behovet av medel för nästa budgetår å bostadsanslagen. Ej heller de av bostadsstyrelsen i dess skrivelse med slutliga anslagsäskanden för nästa budgetår lämnade uppgifterna rörande låne- och bidragsverksamheten föranleda annat än omräkning av enstaka anslag. Vad gäller de särskilda anslagen får jag sålunda i detta sammanhang föreslå följande.

Bostadsstyrelsens förslag att anslaget till kapitalmedels förluster och ränteeftergifter skall upptagas med 5 000 000 kronor i stället för i statsverkspropositionen preliminärt beräknade 10 000 000 kronor kan jag godtaga.

I statsverkspropositionen har för nästa budgetår preliminärt beräknats ett belopp av 37 000 000 kronor till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrilca familjer. Med hänsyn till att inkomststrecken för familjebostadsbidrag och bränslebidrag icke höjas för nästa budgetår föreslår jag, att anslaget upptages med 37 000 000 kronor.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 121.

Anslaget till särskilda bostadsrabatter torde böra upptagas med det pre liminärt beräknade beloppet, 1 650 000 kronor.

Anslaget till bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden torde på sätt bostadsstyrelsen föreslagit böra beräknas med utgångspunkt från att långivningen under nästa budgetår bör givas ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. För ifrågavarande ändamål bör därför anvisas 7 500 000 kronor. För utbetalning av förvaltningsbidrag till förmedlare av egnahemsstatslån beräknar jag, att ett belopp av högst 100 000 kronor skall behöva tagas i anspråk.

I likhet med bostadsstyrelsen anser jag, att till bidrag till inrättande av pensionärshem bör anvisas ett belopp av 8 000 000 kronor.

I statsverkspropositionen har till lånefonden för bostadsbyggande beräknats ett preliminärt belopp av 220 000 000 kronor. Bostadsstyrelsen har i sin skrivelse med slutliga förslag till anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt nya beräkningar rörande ifrågavarande anslagsbehov, varvid styrelsen beaktat bl. a. verkningarna av byggnadskostnadsstegringen och kreditåtstramningen. Styrelsen framhåller, att det är svårt att göra en tillnärmelsevis riktig beräkning av medelsbehovet. Med bortseende från verkningarna av kreditåtstramningen beräknar emellertid styrelsen, att medelsbehovet för nästa budgetår kommer att utgöra 265 000 000 kronor. Kreditåtstramningen föranleder dels att de statliga lånen få fördjupas i ökad utsträckning, dels att lånefrekvensen stiger, dels att förskott å egnahemslån bli vanligare. Under antagande av att kreditåtstramningen blir bestående beräknar styrelsen att under nästa budgetår skulle erfordras ytterligare 130 000 000 kronor.

Med hänsyn till byggnadskostnadsstegringens inverkan på långivningen i fråga om av bostadsstyrelsen preliminärt beviljade låneansökningar torde det av styrelsen angivna medelsbehovet av 265 000 000 kronor böra godtagas. Vad angår det därutöver beräknade medelsbehovet av 130 000 000 kronor kan jag i nuvarande statsfinansiella läge icke tillstyrka ytterligare medelsanvisning, varvid jag förutsätter att, även vid en fortsatt allmän kreditåtstramning en medverkan i fråga om finansieringen av bostadsbyggandet — liksom tidigare skett i viss utsträckning — är att påräkna från enskilda kreditinstituts sida samt att egnahemsbyggarna förmås att även i fortsättningen eftersträva denna medverkan.

Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära lånebeslut under budgetåret 1951/52 skall komma att disponeras ett belopp av ca 370 000 000 kronor. Med hänsyn till att den preliminära långivningen bestämmer omfattningen av medelsanvisningen under följande år, torde ifrågavarande långivning böra maximeras. Jag anser att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, böra få meddelas intill ett belopp av 370 000 000 kronor.

I likhet med bostadsstyrelsen anser jag, att någon medelsanvisning för nästa budgetår icke erfordras å anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära beslut

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

om tilläggslån under nästa budgetår skall komma att disponeras ett belopp av ca 34 000 000 kronor. Med samma motivering som anförts i fråga om lånefonden för bostadsbyggande torde bär förevarande långivning böra maximeras. Jag föreslår att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om tilläggslån böra få meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor.

Till anslaget till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder torde ytterligare medelsanvisning icke erfordras för nästa budgetår. Till lån till anordnande av kollektiva tvätterier torde i enlighet med vad som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen böra upptagas ett belopp av 1500 000 kronor.

I detta sammanhang synes riksdagens medgivande böra inhämtas till att räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår, fastställes till oförändrat 3,2 5 % i avvaktan på en slutlig prövning av frågan om formerna för stöd till lantarbetarbostäder.

Slutligen torde jag till behandling få upptaga eu av bostadsstyrelsen (skr. 23 oktober 1950) gjord framställning om anvisande av medel för en av styrelsen planerad jämförande utredning av byggnadskostnaderna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Utredningen skall bygga på ett studium av kostnaderna för ett hus av Stockholmstyp, ett hus av Göteborgstyp och ett hus av Malmötyp. Var och en av dessa hustyper skall uppföras samtidigt i var och en av de tre städerna efter samma ritningar och beskrivningar. De tre husen i en stad skola uppföras av tre olika byggnadsföretagare med erfarenhet från byggnadsverksamhet i staden. På varje byggnadsföretag skall stationeras en studieman eller observatör med uppgift att dagligen följa arbetena och de metoder som användas. Undersökningsmaterialet från de olika byggnadsföretagen skall därefter bearbetas efter enhetliga riktlinjer. Undersökningarna skola ledas av ett arbetsutskott bestående av representanter för bl. a. bostadsstyrelsen och de tre berörda städerna.

Totalkostnaderna för utredningen ha beräknats till 150 000 kronor. Härav ha byggmästarföreningarna i respektive städer förklarit sig villiga att bidraga med 50 000 kronor, varjämte de berörda städerna föreslagits bidraga med samma belopp. Bostadsstyrelsen hemställer, att återstående 50 000 kronor skola lämnas av staten.

Det torde vara allmänt känt att byggnadskostnaderna i Stockholm och Göteborg äro betydligt högre än i Malmö. Kostnadsskillnaderna torde bero på en hel rad omständigheter, vilkas betydelse ur kostnadssynpunkt icke kan anses fullt klarlagd. Genom den planerade utredningen torde en betydligt säkrare kunskap om olika faktorers inverkan på byggnadskostnaderna stå att vinna, vilken kan få omedelbar betydelse för strävandena att inom den löpande bostadsproduktionen hålla kostnaderna nere. Utredningen måste därför anses synnerligen angelägen ur bostadspolitiska synpunkter, icke minst i nuvarande läge, då en allmän höjning av kostnadsnivån skapar särskilda problem. Med hänsyn härtill anser jag, att statligt stöd bör lämnas för utredningens genom förande på sätt bostadsstyrelsen angivit och föreslår, att för nästa budgetår ett reservationsanslag å 50 000 kronor anvisas för ändamålet.

5—29r> 5i Hihang till riksdagens protokoll 1951. I sand. Nr 124.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr ]24.

VI. BOSTADSSTYRELSEN OCH LÄNSBOSTADS- NÄMNDERNA.

Sedan bostadsstyrelsen (28/8 1950) framlagt beräkningar angående medelsbehovet under nästa budgetår, har statens organisationsnämnd (14/11 1950) överlämnat redogörelse för en av nämnden jämlikt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd organisationsundersökning vid bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna, över redogörelsen har bostadsstyrelsen avgivit utlåtande och i samband därmed framlagt nya beräkningar angående anslagsbehovet under budgetåret 1951/52. Statskontoret och statens lönenämnd ha härefter avgivit yttrande över organisationsnämndens redogörelse och bostadsstyrelsens utlåtande.

Översikt av organisationen.

Enligt beslut av 1948 års riksdag inrättades från och med den 1 juli samma år nya organ för den bostadspolitiska verksamheten. Dessa organ utgöras av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnderna och de kommunala förmedlingsorganen.

Bostadsstyrelsen utövar under Kungl. Maj:t den centrala ledningen av statens verksamhet till främjande av bostadsförsörjningen och är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna.

Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, generaldirektörens ställföreträdare, vilken utses av Kungl. Maj:t bland cheferna för styrelsens byråer och sociala sektion, samt fem av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter. Inom styrelsen finnas fyra byråer, vilka var och en förestås av en byråchef, nämligen kanslibyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och lånebyrån samt eu social sektion under en av Kungl. Maj:t förordnad chef.

Kanslibyrån är uppdelad på tre sektioner, allmänna sektionen, ombudsmannasektionen och kamerala sektionen. På byrån handläggas organisationsfrågor, personalärenden och andra allmänna ärenden. Till byråns arbetsuppgifter höra vidare prövning och vård av säkerheter för lån m. m. samt bokförings- och kassagöromål.

Planeringsbyrån arbetar på fyra sektioner, benämnda statistiska sektionen samt index-, utrednings- och planeringssektionerna. Byrån utför allmänna utredningar rörande förutsättningarna för förverkligandet av målsättningen för bostadspolitiken samt undersökningar till ledning för upprättande av bostadsförsörjningsplaner för såväl kommuner som län. Byrån för vidare löpande statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaderna, samt utför indexberäkningar rörande byggnads- och driftkostnader för bostadshus.

Tekniska byrån arbetar på tre sektioner, arkitektsektionen, byggnadstekniska sektionen och tvätterisektionen. Byrån utövar konsulterande verksamhet ur såväl arkitektonisk som konstruktionssynpunkt rörande planerade bostadshus, avsedda att finansieras med statligt stöd, granskar och utarbetar ritningar, konstruktionsskisser och tekniska beskrivningar till dylika hus

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

samt utför byggnadstekniska utredningar. På byrån prövas även ärenden angående lån till kollektiva tvätterier.

Lånebyråns arbetsuppgifter äro fördelade på sex sektioner, juridiska sektionen samt flerfamiljshus-, enfamiljshus-, övertagande-, värderings- och marksektionerna. Arbetsuppgifterna omfatta prövning ur ekonomisk och juridisk synpunkt av de ärenden avseende lån och bidrag till bostadshus, som skola avgöras av bostadsstyrelsen, prövning av ansökningar om övertagande av lån samt vissa hyresfrågor. Byrån bedriver vidare undersökningar i syfte att utveckla metoderna för beräkning av byggnadskostnader samt handlägger ärenden avseende prissättningen vid försäljning av staten tillhörig mark.

Sociala sektionen handhar bidragsverksamheten till förmån för bamfostrande familjer och hushåll med begränsade ekonomiska resurser (familjebostadsbidrag, bränslebidrag och trekronorsbidrag) samt förbereder ärenden angående statsbidrag till anordnande av pensionärshem.

Länsbostadsnämnderna ha sitt säte, nämnden i Göteborgs och Bohus län i Uddevalla, nämnden i Älvsborgs län i Borås, nämnden i Skaraborgs län i Skara och övriga nämnder i länets residensstad. Länsbostadsnämnderna handha, med vissa undantag, den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen i vad den avser enfamiljs- och tvåfamilj shus. För Stockholm finnes icke någon nämnd.

Länsbostadsnämnd utgöres av fem ledamöter, av vilka länsbostadsdirektören är självskriven ledamot. Övriga ledamöter utses av Kungl. Maj:t, som även förordnar en av dessa ledamöter att vara ordförande i nämnden. Hos varje nämnd finnes utom länsbostadsdirektören anställda en förste byråingenjör, en kassör samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

För medlingsorganen, i regel drätselkammare eller kommunalnämnd, handha de låneförmedlande uppgifterna i kommunerna.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Nuvarande ordning.

Innan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna tillkommo den 1 juli 1948, handhades lån- och bidragsgivningen till förmån för bostadsförsörjningen av egnahemsorganisationen och statens byggnadslånebyrå. Egnahemsorganisationens verksamhet omfattade i främsta rummet landsbygden och mindre tätorter. Dess lån- och bidragsgivning, vilken var starkt decentraliserad, inriktades efter byggnadslånebyråns tillkomst alltmer på ombyggnad och tillfällig förbättring av bostadshus. Byggnadslånebyrån, som saknade länsorgan men biträddes av kommunala förmedlingsorgan, handhade såväl lån- och bidragsgivningen till en- och flerfamiljshus i allmänhet som de särskilda stödåtgärderna till förmån för mindre bemedlade, barnrika familjer samt pensionärers bostadsförsörjning.

Samtidigt med de nya bostadspolitiska organens tillkomst genomfördes viktiga ändringar i och utvidgningar av den statliga lån- och bidragsgivningen för bostadsändamål. Fn successiv decentralisering av arbetsuppgifter förut-

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

sattes därvid komma att ske. Slutlig ställning togs dock icke till frågan i vilken takt och omfattning överflyttning av ärendegrupper från bostadsstyrelsen till de lokala organen borde komma till stånd. En mera slutgiltig ny organisation ansågs icke kunna skapas omedelbart. Utbyggandet av länsorganen ansågs böra ske i så långsam takt att den erfarenhet, som vanns under utbyggnaden, kunde beaktas vid den slutliga utformningen av personalorgani sationen för ifrågavarande organ.

Under budgetåret 1948/49 handhade bostadsstyrelsen huvudparten av lånoch bidragsgivningen. Länsbostadsnämnderna svarade under hela budgetåret för ärenden angående förbättringslån. Före den 1 juli 1949 överflyttades till nämnderna ärenden angående egnahemslån beträffande städer med mindre än 10 000 invånare samt alla landskommuner. Till nämnderna överflyttades vidare från och med den 1 januari 1950 dels egnahemslåneärenden avseende städer med mer än 10 000 invånare med undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö, dels ock ärenden angående familjebostadsbidrag och bränslebidrag till familjer i en- och tvåfamiljshus i samtliga kommuner utom de tre nämnda städerna.

Organisationsnämndens förslag.

Organisationsnämnden framhåller, att undersökningar vid några av länsbostadsnämnderna givit vid handen, att viss ytterligare decentralisering av bostadsstyrelsens verksamhet till nämnderna synes böra ske.

Sålunda föreslår organisationsnämnden, att egnahemslåneärendena från Malmö utflyttas till länsbostadsnämnden i länet. Den föreslagna utflytt ningen anser organisationsnämnden vara ett naturligt fullföljande av en ändamålsenlig och redan vald princip för arbetsfördelningen mellan styrelsen och länsbostadsnämnderna i fråga om en- och tvåfamiljshus. Liksom vid tidi gare utflyttningar förutsättas även ärenden angående familjebostads- och bränslebidrag till familjer i dylika hus omfattas av decentraliseringen.

Vidare föreslår organisationsnämnden, att handläggningen av låneansökningar avseende flerfamiljshus med upp till 10 lägenheter överflyttas från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna. Nämnden erinrar om att decentralisering av flerfamiljshusärenden i angiven omfattning tidigare varit under diskussion, varvid förutsatts, att försök därmed, omfattande enstaka län, skulle göras senast budgetåret 1950/51. Enligt nämndens mening behöver numera tveksamhet icke råda om lämpligheten av att låta en sådan åtgärd bli definitiv och omfatta samtliga nämnder. Nämnden anför bl. a., att ifrågavarande ärenden i tekniskt och ekonomiskt avseende icke äro nämnvärt svårare än enfamiljshusärenden. För flertalet förmedlingsorgan skulle utflyttningen av ifrågavarande ärendegrupp innebära, att länsbostadsnämnden bleve ensam beslutande instans i statliga byggnadslåneärenden, vilket ur organisatorisk synpunkt finge anses vara en fördel. Nämnden räknar med att utflyttningen, vilken föreslås skola successivt genomföras under tiden fram till den 30 juni 1951, för de flesta länsbostadsnämnderna kommer att medföra en tämligen obetydlig merbelastning.

Kungl. Uaj:ts proposition nr 124.

m

Organisationsnänmden framlägger även förslag om överförande till bostadsstyrelsen av länsbostadsnämndernas kamerala låneförvaltning. Nämnden erinrar om länsstyrelseutredningens förslag (SOU 1950:2) att länsbostadsnämnderna skola inordnas under länsstyrelserna samt att nämndernas kamerala arbetsuppgifter därvid skola förläggas till landskontoren. Organisationsnämnden anser detta förslag möjligt att genomföra men ifrågasätter om ej rationaliseringsmöjligheterna äro ännu större om förvaltningen förlägges centralt till bostadsstyrelsen. Genom en sådan centralisering skulle det bli möjligt att på ett mera ekonomiskt sätt än vid förvaltning i länsorganen utnyttja maskinella hjälpmedel, som avsevärt underlätta arbetet. Till belysning härav lämnas följande redogörelse för de arbetsuppgifter, som äro förknippade med utanordningen och förvaltningen av lån.

Länsbostadsnämndernas utanordning av lån sker genom postgiro till de kommunala förmedlingsorganen. Vid utanordningen utskrives eu anordning, som undertecknas av länsbostadsdirektören och kassören. Vidare skrives en postgiroförteckning, girokort och ett meddelande till förmedlings organet. Utanordningen av medel bokföres i utgiftsjournal och titelbok. Samtliga utanordnade medel redovisas till bostadsstyrelsen månadsvis. Under förvaltningstiden underrättas förmedlingsorganen två gånger per år angående till betalning förfallna räntor och amorteringar. Åviseringen sker genom samtidig notering på ett för varje låntagare upplagt lånekort och en för varje förmedlingsorgan avsedd lista. Hos länsbostadsnämnderna utskrives ingen avi för varje låntagare, vilket däremot är fallet hos bostadsstyrelsen. Hos länsbostadsnämnderna använder man för åviseringen ett manuellt genomskriftssystem. Inom bostadsstyrelsen användes för samma ändamål faktureringsmaskin, med vars hjälp erforderliga ifyllningar göras på lånekort, kommunvis uppgjord förteckning samt på avi, som via förmedlingsorganet tillställes låntagaren. Maskinen, som är multiplicerande, utför den erforderliga ränteberäkningen. Med det inom länsbostadsnämnderna använda systemet utföres ränteberäkning och notering på lånekort in. m. i skilda moment. Bokföringen av låne- och bidragsutbetalnmgar liksom av inflytande räntor och amorteringar sker hos styrelsen maskinellt men hos nämnderna för hand.

Het inom bostadsstyrelsen använda systemet är betydligt mindre tidskrävande än det hos länsbostadsnämnderna tillämpade. Införande av maskinell avisering och bokföring hos länsbostadsnämnderna skulle emellertid inte vara ekonomiskt, då lånestocken hos varje nämnd är alltför liten.

Organisationsnänmden framhåller, att lånesökandes och kommunala förmedlingsorgans behov av intim kontakt med det statliga bostadspolitiska organet ej på långt när är så stort under förvaltningstiden som under tiden fram till utanordningen av lånet, varför några nämnvärda olägenheter i detta avseende icke befaras uppstå genom den föreslagna centraliseringen.

Enligt det föreliggande förslaget skola länsbostadsnämnderna även efter centraliseringens genomförande liksom nu fatta lånebesluten samt: godkänna och förvalta säkerhetshandlingama. Nämnderna skola även avgöra andra frågor av mera kvalificerad natur såsom övertagande av lån, uppskov med inbetalning av förfallna belopp samt ärenden tillhörande pantvården. Sammanfattningsvis anför nämnden, att fördelarna med den centraliserade låneförvaltningen synas vara så stora, att den bör genomföras.

Organisationsnämndens förslag beträffande låneförvaltningens centralise

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ring förutsattes i tillämpliga delar skola gälla även förvaltningen av de bidrag, som utlämnas av länsbostadsnämnderna.

Bostadsstyrelsens förslag.

Bostadsstyrelsen anser liksom organisationsnämnden, att ärenden angående lån och bidrag avseende bostäder i en- och tvåfamiljshus i Malmö böra utflyttas till länsbostadsnämnden i länet. Styrelsen har under budgetåret 1949/50 behandlat 89 ansökningar från Malmö om egnahemslån, medan antalet av länsbostadsnämnden handlagda ansökningar från länet i övrigt upp gick till 411. Egnahemslåneärendena från Malmö anses vidare ej ha den säregna, mera komplexa beskaffenhet, som ofta utmärker låneärendena från Stockholm och Göteborg.

Vad angår frågan om decentralisering av låneärenden rörande flerfamiljshus med högst 10 lägenheter upplyser bostadsstyrelsen, att åtgärder vidtagits för en successiv försöksutflyttning efter den 1 januari 1951 av dylika ärenden till fyra, möjligen fem nämnder. Liksom tidigare vid utflyttningen av egnahemslåneärendena är avsikten att nämndernas personal genom tjänstgöring vid bostadsstyrelsen skall få tillfälle att sätta sig in i handläggningen av ärendena. Innan utflyttningen fortsättes, räknar styrelsen med att utförliga anvisningar till nämndernas ledning måste utarbetas. I vilken takt den fortsatta utflyttningen kan ske, är enligt styrelsen helt beroende av erfarenheterna av den första utflyttningen samt av arbetsbelastningen på återstående nämnder. Styrelsen framhåller, att behandlingen av ansökningar om lån till flerfamiljshus väsentligt skiljer sig från behandlingen av enfamiljshusärendena samt att nämndernas handläggning kommer att bli tidsödande bl. a. på grund av att arbetet ej kan bli lika rutinbetonat som på bostadsstyrelsen. Emellertid anser sig styrelsen kunna utgå ifrån att — om det överhuvudtaget visar sig möjligt att överföra dessa ärenden till länsbostadsnämnd — utflyttningen till alla nämnder skall kunna verkställas successivt under budgetåret 1951/52.

Organisationsnämndens förslag om koncentrafion till bostadsstyrelsen av länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter tillstyrkes av styrelsen med viss jämkning. Styrelsen framhåller, att det visat sig möjligt att ordna en arbetsrutin, som medger, att den med bidragsgivningen förenade uppgiften att övervaka kommunernas sätt att handha verksamheten kvarstannar hos länsbostadsnämnderna, ehuru utbetalningarna ankomma på styrelsen. Att nämndernas kontakt med förmedlingsorganen omfattar även frågor, som sammanhänga med kommunernas nämnda verksamhet, anser styrelsen avgjort vara en fördel. Under sådana omständigheter föreslår styrelsen, att nämndernas ifrågavarande åligganden icke centraliseras.

Angående tidpunkten för "refönnens genomförande anför bostadsstyrelsen i huvudsak följande.

Det sammanlagda antalet av nämnderna slutligt beviljade räntebärande egnahems- och förbättringslån översteg vid senaste budgetårsskifte ej 2 000. Styrelsen har att emotse, att sådana lån skola komma att slutligt beviljas av nämnderna till ett antal, som innevarande budgetår torde uppgå till 8 000

71 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

och under nästa budgetår överstiga 15 000. Om den föreslagna reformen genomföres redan vid ingången av nästa budgetär, skulle detta medföra en minskning i det behov av biträdespersonal hos nämnderna, som måste folja med ansvällningen av de slutliga besluten, \idare blir övertagandet avsevärt enklare att genomföra, om det sker tidigt och avser ett mindre antal lån än om det uppskjutes ett år och lånestocken till följd därav hinner fördubblas. Även bortsett från sistnämnda synpunkt skulle det av arbetstekniska skäl vara av värde, om nämndernas lån kunde övertagas samtidigt som styrelsen med början den 1 juli 1951 från statskontoret övertager förvaltningen av ca 40 000 äldre lån.

På anförda skäl anser styrelsen icke, att prövningen av länsstyrelseutredningens förslag om inordning av länsbostadsnämnderna under länsstyrelserna bör avvaktas, innan ställning tages till den nu behandlade frågan. Denna har enligt styrelsen sin huvudsakliga betydelse för de räntebärande lånen (deras utbetalning och kamerala förvaltning) och beträffande dem anser styrelsen, att frågan kan bedömas oberoende av utredningens förslag.

Yttrande.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket i tidigare utlåtande i fråga om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna framhållit, att i princip sådana arbetsuppgifter vilkas utförande lämpar sig för drift i större skala böra förläggas centralt, därest de icke av andra skäl — exempelvis krav på lokalkännedom eller personlig kontakt med allmänheten — anses böra decentraliseras. I enlighet härmed har statskontoret i princip icke något att erinra mot föreliggande förslag.

Departementschefen.

Sedan bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas tillkomst den 1 juli 1948 har i enlighet med de allmänna riktlinjer, som uppdragits för verksamheten, en successiv utflyttning av arbetsuppgifter från styrelsen till nämnderna ägt rum. Med undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö omfattar nämndernas verksamhet för närvarande hela lån- och bidragsgivningen avseende en- och tvåfamilj shus.

Genom organisationsnämndens undersökningar har decentraliseringsfrågan ytterligare aktualiserats. Nämnden liksom även bostadsstyrelsen anser att lånoch bidragsgivningen beträffande eu- och tvåfamiljshus i Malmö bör utflyttas till länsbostadsnämnden i länet. Styrelsen har för sin del hänvisat till att antalet egnahemslåneärenden från Malmö är förhållandevis ringa och att ärendena merendels äro av enklare beskaffenhet än motsvarande ärenden från Stockholm och Göteborg. Enligt min mening saknas anledning att låta ifrågavarande lån- och bidragsgivning längre kvarstanna hos styrelsen.

Vid anmälan av propositionen 1949: 1515 erinrade jag om ett tidigare uttalande från min sida, att vissa fördelar torde vara förbundna med en decentralisering av låneärenden avseende flerfamiljshus med högst 10 lägenheter. Emellertid framhöll jag bl. a., att det icke var möjligt att taga slutlig ställning till detta spörsmål innan erfarenheterna från nämndernas verksamhet gåvo några säkra hållpunkter för bedömning av frågan. .Tåg ansåg det dock icke uteslutet,

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

att det kunde befinnas ändamålsenligt att redan under budgetåret 1949/50 för enstaka län verkställa en sådan överflyttning, främst i syfte att utröna nämndernas möjligheter att handlägga denna grupp av ärenden. Bostadsstyrelsen har anmält, att åtgärder numera vidtagits för en successiv försöksutflyttning under innevarande budgetår av ifrågavarande ärenden samt utgår från att utflyttningen, om den överhuvudtaget är möjlig att genomföra, skall kunna verkställas beträffande alla nämnder under nästa budgetår. Organisationsnämnden åter har under hänvisning till undersökningar vid några av länsbostadsnämnderna funnit, att handläggningen av dessa ärenden redan nu kan överföras på samtliga länsbostadsnämnder. För egen del finner jag försiktigheten bjuda att den ifrågasatta utflyttningen alltjämt betraktas som en försöksverksamhet, vilken bör genomföras successivt och endast i den mån bostadsstyrelsen finner förutsättningar härför föreligga,

I syfte att möjliggöra ett utnyttjande av maskinella hjälpmedel har organisationsnämnden föreslagit, att länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter skola övertagas av bostadsstyrelsen. Såväl nämnden som styrelsen, vilken med viss jämkning tillstyrkt förslaget, har ansett, att större fördelar stå att vinna genom den föreslagna centraliseringen än genom att såsom länsstyrelseutredningen föreslagit inordna länsbostadsnämnderna under länsstyrelserna och därvid förlägga de kamerala uppgifterna till landskontoren. Efter samråd med statsrådets övriga ledamöter anser jag mig kunna utgå ifrån, att länsstyrelseutredningens förslag i berörda delar icke kommer att föranleda proposition till riksdagen. Nu förevarande fråga torde sålunda kunna bedömas oberoende av länsstyrelseutredningens förslag.

Organisationsnämndens utredning ger otvivelaktigt vid handen, att en mera ekonomisk förvaltning kan åstadkommas om länsbostadsnämndernas ifrågavarande arbetsuppgifter övertagas av styrelsen. Emellertid finner jag det viktigt, att de ekonomiska fördelarna för statsverket av den föreslagna centraliseringen icke vinnas på bekostnad av möjligheterna till intim kontakt i låneoch bidragsärenden mellan länsbostadsnämnderna å ena samt låntagare och förmedlingsorgan å andra sidan. Några nämnvärda olägenheter i detta avseende torde dock icke behöva befaras, om den föreslagna centraliseringen begränsas på sätt bostadsstyrelsen föreslagit. Med denna reservation kan jag godtaga det föreliggande förslaget. Såsom styrelsen framhållit synes överflyttningen lämpligen böra ske samtidigt med att styrelsen nästa budgetår övertager förvaltningen av vissa äldre lån från statskontoret.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ................................ 2 300 000 2 205 550

1950/51 (statsliggaren s. 334) ... 2 307 000 1951/52 (förslag) .................. 2 177 000

Bostadsstyrelsens nuvarande organisation, organisationsnämndens och bostadsstyrelsens förslag till ändringar i densamma samt den av mig för-

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

ordade organisationen för nästa budgetår framgå av som bilaga till detta protokoll redovisade sammanställningar. I det följande redogöres för den närmare innebörden av dessa förslag.

örganisationsnämmlens och bostadsstyrelsens förslag.

Kanslibyrån.

Organisationsnämnden framhåller, att dess förslag till personal för kanslibyråns sektioner icke inrymmer arbetskraft för handläggning av organisationsfrågor. För handläggning av dylika — inkl. blankettekniska —- frågor föreslås, att en direkt under byråchefen ställd befattning inrättas. Nämnden erinrar om att bostadsstyrelsen i sin framställning om anslag för nästa budgetår beräknat arvode motsvarande 27 löneklassen för en befattningshavare med motsvarande uppgifter.

Allmänna sektionen. Genom förenklingar i bl. a. förrådshållningen av skrivmaterial och blanketter beräknas materialförvaltarens arbete minska väsentligt och även lämna honom tid över för blankettekniska uppgifter. Nämnden föreslår därför, att en vid förra årets riksdag beslutad men icke tillsatt befattning som expeditionsvakt i Ce 9, avsedd för biträde åt materialförvaltaren, indrages. Vidare föreslås, att personalen å postexpeditionon reduceras med 2 biträden som följd av bl. a. minskad postmängd genom utflyttning av ärenden till länsbostadsnämnderna.

Ombudsmannasektionen. Nämnden framhåller, att sektionens arbete och i viss mån även dess organisation i hög grad får sin prägel av den stora balans av obehandlade utanordningsansökningar, som sektionen sedan en längre tid belastats med. Vid undersökningstillfället uppgick antalet ej slutgranskade ärenden till ca 3 000. Härtill kom en mängd ärenden, beträffande vilka komplettering begärts. Sektionens awerkningskapacitet motsvarade ungefär antalet nytillkommande ansökningar eller ca 150 ärenden i veckan. Därest kapaciteten inte höjes, är det icke möjligt att helt avverka balansen förrän om ca två år. I syfte att ernå en snabbare avveckling av balansen föreslår nämnden, att personal inom sektionen frigöres från mindre angelägna arbetsuppgifter ävensom att personal från andra byråer tillfälligt överföres till sektionen. Det viktigaste av nämndens förslag i fråga om arbetsrutinen på sektionen innebär, att huvuddelen av juristernas granskningsarbete utföres av personal utan juridisk utbildning, medan endast granskningen av inteckningar och gravationsbevis utföres av jurist.

I fråga om personaluppsättningen för sektionen framlägger nämnden två förslag, varav det ena tar sikte på den tidpunkt då balansen är helt försvunnen men antalet inkommande utanordningsansökningar är oförändrat. Det andra förslaget är avpassat efter det personalbehov, som beräknas vara för handen då antalet ansökningar stabiliserats vid omkring 2 000 per år. Nämnden betonar, att de i förslagen angivna lönegraderna icke innebära något ställningstagande från nämndens sida utan endast ett återgivande av vad som upptagits i bostadsstyrelsens petita för nästa budgetår.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I förhållande till nuvarande organisation upptar nämndens första förslag ytterligare 2 befattningar som förste byråsekreterare, därav en i Ce 29 och en i Ce 27, 1 kontorsskrivare i Ce 19 och 1 kanslibiträde. Å andra sidan förutsätter förslaget minskning med 4 amanuenser, 1 kansliskrivare samt 5 biträden i reglerad befordringsgång.

Nämndens andra förslag skiljer sig från det förstnämnda endast i fråga om biträdespersonalen, som beräknas kunna reduceras med ytterligare 5 befattningshavare.

Kamerala sektionen, som står under ledning av en kamrer, är för närvarande organiserad på två avdelningar, kassaavdelningen och bokföringsavdelningen. Kassaavdelningen handhar kassarörelsen, avlönings- och skatteredovisningen samt den egentliga inkomst- och utgiftsbokföringen. Bokföringsavdelningen verkställer reskontrabokföring beträffande låntagare samt ombesörjer avisering av ränte- och amorteringsbelopp. Till avdelningen hör en citografanläggning, vid vilken lånekort, avier m. m. tryckas.

I syfte att ernå ett bättre utnyttjande av sektionens bokföringsmaskiner föreslår organisationsnämnden, att sektionen övertager det arbete med ränteoch annuitetsavisering för bostadsanskaffningslån, som nu ombesörjes på manuell väg av sociala sektionen. Vidare föreslår nämnden, att en vid sistnämnda sektion befintlig citografanläggning överföres till och sammanslås med kamerala sektionens motsvarande anläggning. Då arbetstopparna för aviseringen och kassagöromålen infalla vid olika tidpunkter, anses det nämligen möjligt att genom omdirigering av arbetskraften dimensionera personalstyrkan endast för den arbetsuppgift som har de största variationerna. Detta underlättas genom att citografanläggningarna sammanföras.

Nämnden anför, att genomförandet av det i det föregående berörda förslaget om centralisering till bostadsstyrelsen av länsbostadsnämndernas låneförvaltning beräknas medföra en ökning av bostadsstyrelsens lånestock den 1 juli 1951 med ca 10 000 lån. Vid samma tidpunkt kommer styrelsen att från statskontoret övertaga förvaltningen av ca 40 000 lån (en del identiska med de bostadsanskaffningslån, beträffande vilka aviseringen ombesörjes av sociala sektionen). Då bostadsstyrelsens egen lånestock den 1 juli 1951 beräknas ha vuxit från nuvarande 10 000 lån till 20 000 lån, skulle den sammanlagda lånestocken enligt nämndens beräkningar vid berörda tidpunkt uppgå till ca 70 000 lån.

Kamerala sektionen bör enligt nämndens förslag vara organiserad på en avdelning för kassa och bokföring samt en avdelning för citografanläggning. Med utgångspunkt från nyss återgivna beräkning av lånestocken den 1 juli 1951 anser nämnden, att för kassa- och bokföringsavdelningarna erfordras 1 sektionschef, 1 kassör, 1 kontorist, 2 kanslibiträden och 8V2 kontors- och skrivbiträden samt för citografanläggningen 2 kanslibiträden och 5Vs kontors- och skrivbiträden, tillhopa 21 befattningar.

Av denna personal finnas för närvarande 1 sektionschef, 1 kassör, 1 kanslibiträde och 7 kontors- och skrivbiträden. Fem kontorsbiträden beräknas kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

överföras från sociala sektionen, varav tre från sektionens citografanläggning. Behovet av ny personal uppskattas sålunda av nämnden till 1 kontorist, 3 kanslibiträden samt 2 biträden i reglerad befordringsgång.

Nämnden framhåller, att i den föreslagna personaluppsättningen icke inrymmes det temporära behovet av viss arbetskraft för uppgifter i samband med engångsutökningen av lånestocken. För dessa arbetsuppgifter föreslår nämnden, att det upprättas en särskild arbetsgrupp bestående av 1 amanuens och 4 biträden. Ifrågavarande personal kan enligt nämnden ej tänkas bli överflödig förrän tidigast den 1 januari 1952.

I likhet med organisationsnämnden föreslår bostadsstyrelsen, att en befattning som organisationsexpert inrättas. Under det första året anses ett arvode motsvarande lönen i 27 löneklassen vara tillräckligt härför.

Allmänna sektionen. Till sektionen inkomma en mängd förfrågningar från allmänheten, vilka kräva ett visst utredningsarbete. För att möjliggöra en god betjäning av allmänheten på ett sätt, som medför minsta intrång i arbetstiden för högre tjänstemän, erfordras enligt styrelsen, att en assistenttjänst i Ce 22 inrättas. Vid bifall till detta förslag anses registratorsgöromålen, vilka för närvarande ankomma på en tjänsteman i Ce 18, kunna anförtros en tjänsteman i lägre lönegrad. För ändamålet beräknar styrelsen en kontoristtjänst i Ce 13.

Med hänsyn till de kvalificerade göromål, som överlämnats till materialförvaltaren, anses en uppflyttning av tjänsten från nuvarande Ce 14 till Ce 16 befogad. Vidare hemställer styrelsen, att en tidigare ifrågasatt lönereglering för föreståndaren för telefonväxeln, innebärande uppflyttning av en kontorsbiträdesbefattning till kanslibiträdestjänst, icke ytterligare uppskjutes.

Styrelsens beräkning av personalbehovet i övrigt överensstämmer med organisationsnämndens utom i avseende på antalet expeditionsvakter. Styrelsen anser, att den av nämnden föreslagna indragningen av en sådan tjänst icke bör komma till stånd. Styrelsen anför bl. a., att nämndens undersökningar icke omfattat expeditionsvakternas arbete, vilket kommer att öka genom en förestående utökning av styrelsens lokaler.

Ombudsmannasektionen. Vid utgången av november 1950 utgjorde balansen i fråga om enfamiljshus 3 300 ärenden och i fråga om flerfamiljshus 444 ärenden. Styrelsen uppger, att balansen föranletts av omorganisationen 1948 och den samtidigt genomförda omläggningen av låne- och bidragsformerna för bostadsändamål samt av den blockad, som Sveriges juristförbund under två år fram till den 22 december 1950 uppehållit mot styrelsen.

T syfte att nedbringa balansen överförde styrelsen i början av 1950 en jurist från lånebyrån till ombudsmannasektionen. Styrelsen har härjämte anställt en pensionerad banktjänsteman och en pensionerad statstjänsteman med kameral erfarenhet. Förenkling har vidare vidtagits i den juridiska slutgranskningen. Till följd av de angivna åtgärderna har en ökning av balansen kunnat undvikas och för närvarande är balansen i avtagande.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Beträffande organisationsnämndens förslag att för en snabbare avveckling av balansen personal från andra byråer skulle tillfälligt överföras till sektionen uttalar styrelsen, att en sådan åtgärd självfallet övervägts men icke kunnat genomföras i vidare mån än som angivits i det föregående på grund av att arbetsbalans föreligger även på de övriga byråerna. Nämndens förslag att juristgranskningen skulle omfatta endast inteckningar och gravationsbevis anser styrelsen icke böra genomföras med hänsyn till de risker, som skulle bli följden. Yad nämndens förslag till förenkling och rationalisering i övrigt beträffar framhåller styrelsen, att de merendels äro värdefulla och till övervägande delen komma att snarast genomföras.

Styrelsens förslag i fråga om juristtjänsterna på sektionen upptar ordinariesättning av byrådirektörstjänsten och överensstämmer eljest med nämndens förslag. Behovet av annan personal vid den tidpunkt då balansen är helt avarbetad men antalet inkommande utanordningsansökningar är oförändrat uppskattas av styrelsen till 1 kontorsbiträde mer än vad organisationsnämnden beräknat. För balansens avveckling, vilken beräknas vara genomförd först under senare delen av näst-a budgetår, erfordras enligt styrelsen ytterligare 3 kontorsbiträden samt fortsatt förstärkning av tillfällig natur. För denna förstärkning beräknar styrelsen under nästa budgetår medel motsvarande avlöningen till en amanuens.

Kamerala sektionen. Styrelsen anför, att organisationsnämndens förslag, av vilka en del redan genomförts, icke äro av natur att påverka beräkningen av sektionens personalbehov. I fråga om nämndens beräkningar framhåller styrelsen härjämte, att de utförts utan något samarbete med styrelsen och att de icke äro tillräckligt genomtänkta med avseende å bl. a. det arbete med utbetalning och bokföring, som övertagandet av länsbostadsnämndernas kassagöromål medför.

Även andra omständigheter påverka enligt styrelsen beräkningen av personalbehovet. Förskjutning i tidsprogrammet för övertagandet av statskontorets lånestock, omfattande ca 40 000 lån, medför, att erforderliga omläggningsarbeten icke kunna beräknas vara avslutade förrän tidigast i december 1951. Samtidigt med lånen kommer styrelsen att övertaga hela den härmed hos statskontoret sysselsatta personalstyrkan, inalles 14 biträden, varav 2 i kanslibiträdesgraden. Dessa stå till en början helt främmande för styrelsens maskiner och beräknas bli fullt rutinerade först efter några månaders träning.

Under förutsättning att samtliga lån kunna aviseras med bokföringsmaskin per den 1 januari 1952 uppskattar styrelsen antalet erforderliga befattningshavare under hela nästa budgetår till 26. Antalet överensstämmer med organisationsnämndens beräkningar om däri medtages den arbetsgrupp om 1 amanuens och 4 biträden, vilken kunde tänkas bli överflödig tidigast vid nämnda tidpunkt.

Vad angår de särskilda befattningshavarna räknar styrelsen med att den nuvarande amanuensen å sektionen, vilken förestår bokföringsarbetet, får disponeras under hela nästa budgetår. Den väntade ökningen av kassagöro-

Kungl. Maj-.ts proposition nr läi. 7«

målen anser styrelsen motivera uppflyttning av den nuvarande kassörstjänsten, en kansliskrivarbefattning i Ca 15, till 19 lönegraden. Bostadsstyrelsens förslag i övrigt omfattar 1 kansliskrivare i Ce 15, en kontorist i Ce 13 samt 4 kanslibiträden ocli 17 kontorsbiträden. Av denna personal avses 1 kanslibiträde och 2 biträden för sociala sektionens arbete i den planerade gemensamma citografanläggningen och redovisas av styrelsen under nämnda sektion. Styrelsen erinrar om att förslaget beträffande kansliskrivar- och kontoristbefattningarna samt en kanslibiträdestjänst bygger på det förslag, som statskontoret avgivit till biträdesutredningen rörande lönegradsplaceringen av den personal, som styrelsen skall övertaga.

Planeringsbyrån.

Organisationsnämnden har beträffande denna byrå framlagt följande viktigare förslag.

Statistiska sektionen. På sektionen föres dels med hjälp av hålkort bostadsbyggnadsstatistik, som bygger på uppgifter lämnade av kommunerna och avser allt bostadsbyggande i landet, dels likaledes med hjälp av hålkort statistik över vissa låne- och bidragsformer (den interna statistiken) dels ock — manuellt — verksamhetsstatistik för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Organisationsnämnden föreslår, att den hålkortsbearbetade statistiken över egnahemslån och förbättringslån skall avbrytas samt att planerna på en dylik statistik över tertiär- och tilläggslån icke skola förverkligas. Nämndens huvudsakliga motivering härför är, förutom att huvudparten av ifrågavarande statistik kan erhållas ur uppgifterna till bostadsbyggnadsstatistiken, att den ifrågasatta interna statistiken torde vara obehövlig med hänsyn till att den ekonomisktekniska utvecklingen ingående följes av även andra sektioner inom styrelsen. Vid bifall till förslagen beräknas den nuvarande personalen kunna minskas med 1 amanuens och 4 biträden.

Indexsektionen. Nämnden framhåller, att inom sektionen utföras vissa förberedande arbeten, som avse att förenkla nuvarande mycket tidskrävande insamling och bearbetning av uppgiftsmaterialet för de 12 på skilda håll i landet belägna hus, vilkas byggnadskostnader ligga till grund för bostadsstyrelsens byggnadskostnadsindex. Då denna förenkling skulle avsevärt underlätta indexarbetet, föreslår nämnden, att sektionens arbete koncentreras på ifrågavarande omläggning.

Nämnden föreslår härjämte, att den omarbetning av grunderna för indexberäkningen, som tid efter annan måste ske med hänsyn till den fortskridande utvecklingen i fråga om material, konstruktioner och arbetsmetoder, utföres som kommittéarbete och således icke ingår i bostadsstyrelsens arbetsuppgifter. I en dylik kommitté böra enligt nämnden förutom statistisk expertis ingå representanter för bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, inom bankväsendet bedrivet arbete på ifrågavarande område samt för kommunal, kooperativ och enskild byggnadsverksamhet.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Efter genomförandet av berörda förslag beräknar nämnden, att en förhållandevis liten personal erfordras för indexarbetet. Enligt nämndens förslag skulle den för sektionen nu beräknade personalen kunna nedskäras med 3 ingenjörer i högst Ce 21, 1 tekniskt biträde i Cg 9 och 1 biträde i reglerad befordringsgång. Nämnden föreslår, att sektionens återstående personal överföres till den fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar, som föreslås inrättad.

Utredningssektionen. Nämnden anför, att en väsentlig del av sektionens arbete består av allmänna utredningar av bostadspolitisk karaktär, som uppdragits åt styrelsen. Yidare framhåller nämnden sektionens medverkan vid de typområdesplaneringar, som äro avsedda att utföras i lantbruksstyrelsens och lantbruksnämndernas regi, samt sektionens medverkan vid länsplaneringar m. m. Sektionens arbetsuppgifter äro enligt nämnden till största delen icke så avgränsade eller regelbundet återkommande att de kunna göras till föremål för organisationsundersökning i vanlig mening.

Yad personalbehovet beträffar anför nämnden, att det finnes anledning antaga att byggnadsregleringen för tillfället minskat angelägenheten av allmänna kalkyler rörande den framtida bostadsutvecklingen. Med hänsyn härtill anser nämnden behov tills vidare icke föreligga av den till sektionen hörande aktuarietjänsten, vilken för närvarande disponeras av planeringssektionen för arbetsuppgifter sammanhängande med byggnadsregleringen.

Planeringssektionen. Nämnden anför, att författningsbestämmelserna för sektionens ordinarie arbete -— medverkan vid kommunernas utarbetande av bostadsförsörjningsplaner — synas förutsätta att bostadsstyrelsen skall utarbeta närmare anvisningar angående innehållet i en dylik plan och nfetoderna för upprättande av densamma. Dylika anvisningar ha ännu icke utfärdats. Sektionen medverkar emellertid redan nu vid planeringen av bostadsförsörjningen i de enskilda kommunerna, bl. a. genom att utföra framskrivningar av folkmängd och hushållsbestånd samt med ledning därav beräkningar av det framtida bostadsbeståndet. Framskrivningsarbetet bör i fortsättningen åligga kommunerna själva och utföras i enlighet med styrelsens generella anvisningar. Antalet kontorsbiträden för räknearbete beräknas härigenom kunna minskas med 3. Utöver nuvarande tjänster i högre biträdesgrad upptar nämndens förslag 1 assistent i Cg 17 avsedd för speciell hushålls- och bostadsstatistisk undersökning.

Bostadsstyrelsens förslag rörande planeringsbyrån innefattar i huvudsak följande.

Från och med budgetåret 1949/50 har beräknats ett arvodesbelopp av 18 000 kronor, avsett för en med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person. Emellertid har styrelsen ännu icke lyckats förvärva en för detta ändamål lämplig person. Utsikterna härtill bedömas av styrelsen som mycket små, om endast arvodesanställning kan erbjudas. Då behovet av en dylik befattningshavare är

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

synnerligen angeläget, föreslår styrelsen, att arvodesbefattningen omändras till en byrådirektörstjänst i Ce 31.

Statistiska sektionen. Styrelsen kan icke tillstyrka organisationsnämndens förslag om avbrytande av den interna statistiken över egnahemslån och förbättringslån. Uppläggandet av den interna statistiken har framstått såsom särskilt av behovet påkallat bl. a. med hänsyn till de utredningar i teknisk-ekonomiska frågor av betydelse för den bostadspolitiska verksamheten, vilka utföras inom skilda delar av styrelsen. Styrelsen framhåller härjämte det rimliga i att en statlig organisation som den bostadspolitiska med ansvar för betydande investeringar av statsmedel skaffar sig ett ordentligt statistiskt underlag för att kunna överblicka och analysera det sätt, på vilket dessa medel användas. Styrelsen kan endast tillstyrka en minskning av personalen med 1 biträde.

I fråga om indexsektionen anför styrelsen, att organisationsnämnden helt och hållet förbisett sektionens driftkostnadsberäkningar, vilka ligga till grund för det material som sektionen tillhandahåller värderingssektionen för dess arbete. Nämndens antagande att indexarbetet skulle bli förenklat och mindre personalkrävande stämmer icke med det verkliga förhållandet. Den nuvarande indexuppläggningen ger nämligen ej direkt besked om huruvida byggnadskostnadsutvecklingen sker likartat på olika orter. Som grund för styrelsens värderingsmetoder erfordras en annan typ av index än den nu anlitade. Arbetet härmed anser styrelsen snarast kräva ökad personalinsats.

Med undantag för befattningen som tekniskt biträde i Cg 9, vilken anses kunna utgå, beräknar styrelsen oförändrat antal tjänster för sektionen. Styrelsen tillstyrker organisationsnämndens förslag att personalen överföres till en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar.

Utredningssektionen. Styrelsen framhåller bl. a., att sektionen hittills icke hunnit i någon större omfattning upptaga en av huvuduppgifterna på längre sikt, nämligen undersökningar av bostadsförsörjningen i länen. Som en av de viktigaste orsakerna härtill anger styrelsen, att anspråk kontinuerligt ställas på sektionen i fråga om större eller mindre utredningar av engångskaraktär, ofta av brådskande natur. De viktigaste av dessa utredningar hänföra sig till de grundläggande förutsättningarna för den bostadspolitiska verksamheten och kunna icke utföras utan tillgång till statistiskt kvalificerad biträdespersonal. Då utredningarna äro likartade med den service, som planeringssektionen förutsatts skola lämna kommunerna, upprätthålles ett intimt samarbete mellan sektionerna. Av bl. a. denna anledning ha sektionerna utrustats med gemensam biträdespersonal. Härav följer, att organisationsnämndens förslag att nedskära den gemensamma personalen med 3 biträden skulle medföra en mycket kännbar begränsning av utredningssektionens kapacitet.

Organisationsnämndens antagande att utredningssektionens arbetsuppgifter för närvarande skulle göra den till sektionen hörande aktuarietjänsten överflödig betecknar styrelsen som eu missuppfattning. Att tjänsten tillfälligt disponeras av planeringssektionen är endast ett uttryck för en nödvändig anpassning inom byrån till de mest aktuella arbetsuppgifterna.

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Planeringssektionens möjligheter att biträda kommunerna med undersökningar, avsedda att läggas till grund för kommunala bostadsförsörjningsplaner, ha enligt styrelsen hittills varit starkt begränsade, emedan sektionens personal måst tagas i anspråk för andra tillfälliga och regelbundet återkommande undersökningar. Beträffande organisationsnämndens förslag att sektionen icke skall biträda kommunerna med framskrivningar av befolkning och hushåll anför styrelsen, att sådana statistiska undersökningar äro väsentligt mindre arbetskrävande om de utföras av härför särskilt tränad personal än om de som tillfälliga arbetsuppgifter anförtros av kommunerna anställd personal. Styrelsen understryker, att sektionens service åt kommunerna icke endast omfattar att utföra framskrivningar utan även annan statistik av för närvarande större betydelse.

Framskrivningsarbetet beräknas i genomsnitt för år icke taga 1 räkuebiträde helt i anspråk. Styrelsen anser därför, att nedläggandet av denna del av sektionens service till kommunerna icke rimligen kan, såsom organisationsnämnden antagit, motivera en minskning av personalen med 3 biträden. Utöver nu befintliga tjänster räknar styrelsen under nästa budgetår med en assistentbefattning i Cg 17 till följd av ökade arbetsuppgifter i samband med uppgörandet av kommunala saneringsplaner. I fråga om den gemensamma biträdespersonalen föreslår styrelsen härjämte att 1 kontorsbiträdesbefattning utbytes mot 1 kanslibiträdestjänst.

Tekniska byrån.

Organisationsnämnden anför, att bostadsstyrelsen framför allt genom sin låneverksamhet kommer att uppmärksamma olösta problem och otillräckligt utredda frågor på det byggnadstekniska området. Nämnden anser det synnerligen tveksamt om styrelsen bör givas resurser att själv — annat än i begränsad utsträckning —- taga befattning med dylika uppgifter. Nämnden finner det dock vara ställt utom tvivel, att bostadsstyrelsen behöver befattningshavare, som så att säga katalogisera de aktuella byggnadstekniska problemen på bostadsbyggnadsområdet, utföra utredningar och undersökningar av mera begränsad natur m. m. För i huvudsak nämnda arbetsuppgifter disponerar styrelsen en från byråerna fristående sakkunnig, vilken i sitt arbete anlitar personal från tekniska byrån. Detta arrangemang anser nämnden vara organisatoriskt mindre tillfredsställande och föreslår därför, att en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar inrättas.

Som chef för den nya sektionen skall enligt förslaget fungera förenämnda sakkunnige. Till sektionen skola därjämte överföras dels de tjänstemän vid tek niska byrån, vilka huvudsakligen syssla med utrednings- och projekteringsarbete som icke berör enskilda byggnadsföretag, dels de tjänstemän vid nämnda byrå, vilka fungera såsom byggnadskontrollanter, och dels planeringsbyråns indexsektion samt lånebyråns värderingssektion.

Genom att kontrollantverksamhet tillföres den nya sektionen vinnes enligt nämnden, att sektionens personal erhåller kontakt med praktisk byggnads

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

och underhållsverksamhet. I detta sammanhang påpekar nämnden, att de besiktningar, som styrelsen regelbundet utför under lånetiden, s. k. femårsbesiktningar, framdeles komma att uppgå till ett mycket stort antal och snart komma att kräva väsentligt större personal än nu, om de alltjämt skola åvila styrelsen. Detta synes nämnden icke vara rationellt med hänsyn bl. a. till att den övervägande majoriteten av de statligt belånade husen torde vara tillfredsställande underhållna. Nämnden föreslår, att femårsbesiktningarna överföras till förmedlingsorganen samt att sådana besiktningar från styrelsens sida endast företagas stickprovsvis.

Till den nya sektionens arbetsuppgifter skulle vidare komma att höra bl. a. den projektering av typhus, som för närvarande utföres inom tekniska byrån. Nämnden anser dock, att verksamheten numera, sedan den första serien av typhus färdigprojekterats, bör temporärt kunna bedrivas med något mindre personalinsats än hittills. För undvikande av dubbelarbete synes en nära och kontinuerlig kontakt böra upprätthållas med det typhusprojekteringsarbete, som bedrives av domänstyrelsen.

Nämndens förslag till personaluppsättning för teknisk-ekonomiska utredningssektionen framgår av följande sammanställning.

Lönegrad

1 sektionschef ............................................. Cp 10

1 byrådirektör .............................................. 31

1 förste byråarkitekt .................................... 29

2 förste byråingenjörer ................................. 29

3 förste byråingenjörer ................................. 27

3 byråingenjörer ........................................... 24

2 ingenjörer, högst ....................................... 21

1 ritbiträde ................................................. 13

1 kontorist ................................................... 13

2 kanslibiträden ........................................... 11

5 biträden i reglerad befordringsgång.

Summa 22

Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen. Efter den föreslagna utbrytningen av arbetsuppgifter från tekniska byrån anser nämnden, att det icke finnes anledning att för den arkitektoniska och tekniska granskningen av låneärenden bibehålla den nuvarande uppdelningen på en arkitekt- och en byggnadsteknisk sektion. Det föreslås därför, att dessa båda sektioner sammanslås till en, förslagsvis benämnd granskningssektionen.

Yad personalbehovet angår räknar nämnden med en viss reducering som följd av bl. a. de tidigare berörda förslagen om decentralisering till länsbostadsnämnderna av en- och flerfamiljshusärenden. Nämnden anför, att decentraliseringen för tekniska byråns del kan beräknas medföra minskning i antalet enfamiljshusärenden med ca 20 % och i antalet flerfamiljshusärenden med ca 40 %. Arbetsmängden minskar dock icke i motsvarande utsträckning vid

6—805 5i Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 124.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

behandlingen av flerfamiljshusärendena, emedan decentraliseringen endast avser hus med upp till 10 lägenheter. Personalen kan därför icke reduceras i direkt proportion till ärendeantalets minskning.

Följande personal beräknas för de sammanslagna sektionerna.

Lönegrad

1 byrådirektör (arkitekt) .................................... 31

4 arkitekter, deltidsanställda, högst ..................... 31

1 förste byråingenjör .......................................... 27

1 byråingenjör ................................................... 24

2 ingenjörer, högst ............................................. 21

1 kanslibiträde ................................................... 11

3 biträden i reglerad befordringsgång.

Summa 13

De deltidsanställda arkitekterna förutsättas skola arbeta i samma omfattning som nuvarande deltidsanställda arkitekter. Om särskilda omständigheter skulle göra det önskvärt, bör hinder icke möta mot att någon av de föreslagna arkitektbefattningarna göres till heltidstjänst medan arbetstiden för de övriga minskas i motsvarande omfattning.

T vätter isektionen. Nämnden framhåller, att bostadskollektiva kommittén, enligt vad nämnden inhämtat, har för avsikt att framlägga förslag, vilka kunna påverka tvätterisektionens arbetsuppgifter och organisation. Denna sektion har därför icke medtagits i organisationsundersökningen.

Bostadsstyrelsen tillstyrker organisationsnämndens förslag om inrättande av en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar. Styrelsen anför, att vid densamma liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå utföras vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill viss upplysningsverksamhet. Syftet härmed är att vinna minskad åtgång av material vid byggandet, lägre underhålls- och byggnadskostnader m. m. Den personal, som anlitas för ifrågavarande verksamhet, bör helt kunna avledas för denna.

I fråga om sektionens uppgifter är styrelsen i stort sett av samma mening som nämnden. I likhet med denna anser styrelsen, att de nuvarande indexoch värderingssektionernas uppgifter böra övertagas av den nya sektionen. Beträffande frågan om vilka uppgifter som böra överföras från tekniska byrån föreslår styrelsen vissa jämkningar i nämndens förslag. Sålunda anser styrelsen, att kontrollverksamheten tills vidare bör behållas i nuvarande omfattning och vara förlagd till tekniska byrån. Vidare anser styrelsen, att arkitektarbetet med typritningar bör bedrivas under omedelbar ledning av chefen för tekniska byrån och vara förlagt till denna byrå.

Bland de olika uppgifter, som skola ankomma på den nya sektionen, framhåller styrelsen bl. a. behovet av teknisk upplysning och propaganda för förbättrad hushållning med produktiva medel inom byggandet. Styrelsen anför, att tekniska byrån under de senaste åren varit så belastad med löpande arbete, att den upplysningsverksamhet av ifrågavarande slag, som bedrevs på bygg-

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

nadslånebyråns tid, nästan helt avstannat. Styrelsen understryker angelägenheten av att den nya sektionen erhåller tillräcklig utrustning för dylik upplysningsverksamhet.

Yad angår personalen på den nya sektionen innebär styrelsens förslag, att till sektionen överföras samtliga de tjänster från index- och värderingssektionerna, som styrelsen i annat sammanhang föreslår för dessa sektioner. I övrigt bör enligt styrelsen till den nya sektionen överföras de tjänster från tekniska byrån, vilka äro avsedda för sådana arbetsuppgifter som enligt styrelsens förslag skola ankomma på sektionen. Styrelsen anför i detta sammanhang, att den icke i något avseende kan biträda den av organisationsnämnden föreslagna minskningen av den tekniska personalen. Även om nämnden i och för sig vore kompetent att bedöma detta behov, kan någon vederhäftig uppskattning av personalbehovet icke grundas på så flyktiga undersökningar, som nämnden ägnat ifrågavarande uppgifter.

Styrelsens förslag till personal för den nya teknisk-ekonomiska utredningssektionen framgår av följande sammanställning.

Lönegrad

1 chef .......................................................... Cp 10

1 byrådirektör .............................................. Ce 31

2 förste byråingenjörer ................................. Ce 29

4 förste byråingenjörer ................................. Ce 27

3 byråingenjörer............................................. Ce 24

6 ingenjörer, högst ....................................... Ce 21

2 kontorister ................................................. Ce 13

_7 biträden i reglerad befordringsgång.

Summa 26

Chef för sektionen förutsättes bli styrelsens nuvarande byggnadstekniske sakkunnige, vilken för närvarande uppbär årsarvode av 21 000 kronor. Då dennes inplacering i lönegrad skulle medföra inkomstminskning, beräknar styrelsen ett personligt avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan årsarvodet och lönen i den angivna lönegraden.

Arkitektsektionen och byggnadstekniska sektionen. Styrelsen tillstyrker den av organisationsnämnden föreslagna sammanslagningen av ifrågavarande sektioner. En mera adekvat benämning än den av nämnden föreslagna vore enligt styrelsen bostadstekniska sektionen.

Yad angår den mot arkitektsektionen svarande delen av den sammanslagna sektionen kan styrelsen icke tillstyrka någon nedskärning av nuvarande 5 arkitekttjänster i högst Cg 31. 2 av dessa befattningar böra utbytas mot arkitekttjänster i Ce 29, varav den ena avses för rådgivning åt länsbostadsnämnderna och den andra för typritningsarbetet. Sistnämnda arbete bör, såsom framgår av det föregående, alltjämt ankomma på tekniska byrån. Gentemot organisationsnämndens antagande att typritningsarbetet temporärt bör kunna bedrivas med något mindre personalinsats än hittills invänder styrelsen, att arbetet icke kan inskränkas utan påtagliga olägenheter. Styrelsen framhåller

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

bl. a., att den första serien ritningar endast omfattar nio för tätorter avsedda enfamiljshus av »normal» typ och att efterfrågan på andra hustyper är utomordentligt stor. Därtill kommer behovet av nya typer i anslutning till planerade författningsändringar. Enligt styrelsens åsikt är det ett samhälleligt önskemål, att typritningsarbetet i görligaste mån intensifieras. För ifrågavarande arbete beräknar styrelsen utom den förutnämnde arkitekten 1 ingenjör i högst Ce 21 och 1 ritbiträde i högst Cg 15.

I fråga om den mot byggnadstekniska sektionen svarande delen av den sammanslagna sektionen anför styrelsen, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen av en- och flerfamiljshusärenden till nämnderna medför en viss reducering av granskningsarbetet. Å andra sidan göra de alltmer stegrade byggnadskostnaderna en mer ekonomiskt inriktad granskning nödvändig. Den för granskningsarbetet erforderliga tekniska personalen beräknar styrelsen till 1 förste byråingenjör i Ce 27, 1 byråingenjör i Ce 24 och 2 ingenjörer i högst Ce 21.

Beträffande kontrollantverksamheten, vilken styrelsen anser böra tillhöra tekniska byrån, erinrar styrelsen om att en på Kungl. Maj:ts uppdrag i samråd med byggnadsstyrelsen utförd undersökning visar, att endast städer och större kommuner ha sådan tillgång till sakkunnig personal att de kunna ombesörja den tekniska kontrollen. Styrelsen framhåller, att det i varje fall till dess kommunerna efter kommunsammanslagningen kunna tillfredsställande handha kontrollen synes nödvändigt med en löpande lånekontroll från bostadsstyrelsens sida. I fråga om femårsbesiktningarna anför styrelsen, att det icke synes välbetänkt att övervakningen helt överföres på kommunerna förrän dessa efter kommunsammanslagningen utrustats med mer kvalificerade tjänstemän. Med hänsyn härtill och till det allt mer växande antalet ärenden föreslår styrelsen, att femårsbesiktningarna i samtliga städer överflyttas till dessa från och med den 1 juli 1951 och att utflyttning av dylika besiktningar på landskommunerna påbörjas den 1 januari 1952. Behovet av teknisk personal för kontrollantverksamheten beräknar styrelsen för nästa budgetår till 1 förste byråingenjör i Ce 27 och 1 byråingenjör i Ce 24.

Behovet av biträdespersonal för den sammanslagna sektionen uppskattar styrelsen till 2 kanslibiträden och 7 biträden i reglerad befordringsgång. Av denna personal avses 1 kanslibiträde och 4 biträden för kontrollantverksamheten.

I fråga om tvätterisektionen föreslår styrelsen, att nuvarande extra tjänster ändras till extra ordinarie samt att den för sektionen beräknade kontorsbiträdestjänsten utbytes mot en kanslibiträdestjänst i Ce 11.

Lånebyrån.

Organisationsnämndens förslag beträffande lånebyrån innefattar i huvudsak följande.

Juridiska sektionen. För vinnande av enhetlig organisation föreslår nämnden, att från enfamiljshussektionen till juridiska sektionen överflyttas den

Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

juridiska granskningen av enfamiljshusärendena, allt arbete med diarieföring, registrering och arkivering samt alla skrivgöromål.

För sektionens juridiska arbetsuppgifter beräknar nämnden följande personal.

Lönegrad

1 förste byråsekreterare, sektionschef ..................... 29

2 förste byråsekreterare ....................................... 27

1 byråsekreterare ................................................ 24

2 amanuenser

1 kansliskrivare.................................................. 15

1 kanslibiträde ................................................... 11

Summa 8

Förslaget innebär i jämförelse med nuvarande organisation att en tjänst som förste byråsekreterare i 29 lönegraden tillkommit. Lönegradsplaceringen motiveras med att sektionen genom den föreslagna organisationsförändringen får ett vidare verksamhetsområde. Från enfamiljshussektionen överflyttas en förste byråsekreterartjänst i Ce 27 medan en för närvarande å sistnämnda sektion inrättad amanuenstjänst utgår.

I övrigt beräknar nämnden för sektionen 1 kontorist, 2 kanslibiträden och 7 skriv- eller kontorsbiträden. I förhållande till nuvarande organisation innefattar detta förslag å ena sidan ökning med 2 kanslibiträden samt å andra sidan minskning med 5 skriv- eller kontorsbiträden. Minskningen av biträdespersonalen beräknas bli möjlig på grund av de förenklingar nämnden föreslagit i arbetsrutinen.

Flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. Nämnden framhåller, att efter genomförande av den föreslagna utflyttningen till länsbostadsnämnden av egnahemslåneärenden från Malmö antalet enfamiljshusärenden, som skall behandlas å lånebyrån, blir så litet att ett bibehållande av enfamiljshussektionen icke är motiverat. Flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna böra därför sammanslås till en sektion, benämnd hussektionen.

Den nuvarande byrådirektörsbefattningen å enfamiljshussektionen föreslås efter sammanslagningen kvarstå som en fristående befattning, vars innehavare skall vara konsulterande åt länsbostadsnämnderna i teknisk-ekonomiska frågor samt tillse att enhetlighet i nämndernas verksamhet vidmakthålles.

För hussektionen föreslås en ny byrådirektörstjänst. Förslaget avser att åstadkomma en minskning av byråchefens arbetsbörda och därmed bättre möjligheter för honom att ägna sig åt utredningar och principiella frågor.

Angående hussektionens arbetsuppgifter uttalar nämnden, att dessa efter den föreslagna ytterligare decentraliseringen av ärenden till länsbostadsnämnderna huvudsakligen komma att omfatta teknisk-ekonomisk granskning av tertiärlåneärenden avseende hus med mer än 10 lägenheter, egnahemslåneärenden från Stockholm och Göteborg samt ärenden i vilka länsbostadsnämnds beslut överklagats. Nämnden föreslår, att sektionens ärenden fördelas på två distrikt efter geografisk indelningsgrund, varvid Stockholm bör ligga inom det ena distriktet och Göteborg inom det andra.

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Följande personal föreslås för hussektionen.

1 byrådirektör, sektionschef ..............

2 förste byråingenjörer, distriktschefer

2 förste byråingenjörer ....................

4 byråingenjörer..............................

8 ingenjörer, högst ..........................

2 kanslibiträden ..............................

8 biträden i reglerad befordringsgång

Summa 27

Lönegrad

... 31 ... 29 ... 27 ... 24 ... 21 ... 11

I jämförelse med nuvarande organisation innebär förslaget ökning med 1 byrådirektör och 1 förste byråingenjör i 29 lönegraden, å andra sidan förutsätter förslaget minskning med — förutom den juridiska personalen — 2 förste byråingenjörer i 27 lönegraden, 7 ingenjörer i högst 21 lönegraden, 4 kanslibiträden och 5 kontorsbiträden. Nämnden påpekar emellertid, att i förslaget icke inräknats någon ingenjörspersonal, avsedd att utsändas till olika länsbostadsnämnder alltefter växlingarna i nämndernas arbetskraftsbehov. Nämnden anser ur flera synpunkter lämpligt, att en särskild ingenjörsgrupp finnes för detta ändamål. Nämnden gör dock icke något uttalande om storleken av en sådan ingenjörsgrupp, emedan organisationsundersökningen icke omfattat samtliga nämnder. Gruppen bör enligt nämndens mening vara underställd den byrådirektör, som föreslagits handha lånebyråns kontakt med nämnderna.

övertagandesektionen. Nämnden föreslår, att sektionen indrages och att uppgiften att handlägga ansökningar om övertagande av lån, ärenden rörande hyreskontroll och framställningar om hyreshöjning övertages av juridiska sektionen och den föreslagna hussektionen.

I detta sammanhang föreslår nämnden vidare, att hyreskontrollen på orter, där hyresregleringslagen gäller, inskränkes till stickprov. Nämnden ifrågasätter härjämte, huruvida icke hyreskontrollen helt skulle kunna överflyttas till förmedlingsorganen.

Värderingssektionen. Om sektionens arbetsuppgifter uttalar nämnden bl. a., att de huvudsakligen bestå i att utarbeta beräkningsmetoder för flerfamiljshussektionen, att hålla av denna sektion använda geografiskt differentierade prislistor aktuella samt att utföra värderingar av byggnadsobjekt, som äro komplicerade eller tillhöra byggnadstyper för vilka värderingsmetoderna ännu icke normaliserats. Den grundläggande betydelsen för låneverksamheten av värderingssektionens arbete anser nämnden motivera, att personalen något förstärkes. Nämndens förslag härom upptar 1 förste byråingenjör i lönegrad 29 samt 1 byråingenjör i lönegrad 24 i utbyte mot 1 ingenjör i högst 21 lönegraden.

Såsom tidigare nämnts föreslår nämnden, att värderingssektionen utbrytes från lånebyrån och inlemmas i den nya sektionen för teknisk-ekonomiska utredningar.

87 Kungl. Maj ds proposition nr 124.

Marksektionen. Nämnden erinrar, att sakkunniga, som tillkallats för att utarbeta tillämpningsföreskrifter i anledning av de av 1949 års riksdag beslutade ändringarna i expropriationslagstiftningen, föreslagit, att ett centralt rådgivande organ för fastighetsvärdering skall inrättas och att vissa av marksektionens uppgifter skola överflyttas till detta organ. I avvaktan på att slutlig ställning tages till detta förslag har nämnden ansett det lämpligt att vid organisationsundersökningen undantaga marksektionen.

Bostadsstyr elsen har beträffande lånebyrån till en början anfört, att styrelsen under innevarande budgetår disponerar ett arvode av 16 000 kronor, avsett för en väl kvalificerad tekniker vilken förutsatts skola biträda byråchefen och därvid bl. a. svara för det nödvändiga samarbetet med hyresrådet. Försök som gjorts att anställa en dylik kraft ha emellertid ej lett till resultat. Styrelsen anför, att behovet av ifrågavarande befattningshavare är lika påtagligt som förut, ehuru förutsättningarna vid bedömning av dennes kvalifikationer något förskjutits genom den föreslagna omorganisationen av lånebyrån. Styrelsen föreslår, att ifrågavarande arvodesbefattning ersättes med en förste byråingenjörsbefattning i Ce 29 utanför sektionsindelningen.

I fråga om juridiska sektionen förutsätter styrelsen ingen annan ändring i organisationsnämndens förslag än att antalet kontorsbiträden ökas med 3, varav 2 erfordras övergångsvis under nästa budgetår.

Styrelsen tillstyrker, att flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna sammanslås till en sektion. Förutsättning härför är enligt styrelsen bl. a., att den ingenjörsgrupp, som organisationsnämnden förutsatt skola finnas under ledning av den nuvarande byrådirektören för enfamiljshussektionen, beräknas så stor, att gruppen förslår dels för handläggning av de ansökningar av lån till en- och tvåfamiljshus, som ankomma på lånebyrån, och dels för utsändande vid behov av arbetskraft till länsbostadsnämnderna.

Yad angår personalbehovet för den sammanslagna sektionen föreslår styrelsen vissa jämkningar i organisationsnämndens förslag. Med hänsyn till bl. a. ärendenas krävande natur anser styrelsen det angeläget, att ett vart av de av nämnden föreslagna båda distrikten erhåller ytterligare en byråingenjörstjänst i 24 lönegraden. Styrelsen föreslår därför, att på varje distrikt placeras 3 byråingenjörer i 24 lönegraden och 3 ingenjörer i högst 21 lönegraden i stället för i nämndens förslag upptagna 2 byråingenjörer resp. 4 ingenjörer. Biträdesarbetet på den sammanslagna sektionen är enligt styrelsen till största delen av teknisk art och kräver kvalificerad arbetskraft. Styrelsen föreslår med hänsyn härtill den ändringen i nämndens förslag att 2 biträden i reglerad befordringsgång utbytas mot två kanslibiträden.

Innan utflyttningen av ärenden avseende de mindre flerfamiljshusen genomförts, erfordras enligt styrelsen övergångsvis viss ytterligare arbetskraft. För nästa budgetår beräknar styrelsen härför 2 ingenjörer i högst 21 lönegraden och 1 biträde i reglerad befordringsgång.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Det av styrelsen beräknade personalbehovet för den förutnämnda ingenjörsgruppen utgör, förutom byrådirektören, 1 förste byråingenjör i 27 lönegraden, 1 byråingenjör i 24 lönegraden, 2 ingenjörer i högst 21 lönegraden och 1 kanslibiträde med huvudsaklig uppgift att vara sekreterare åt byrådirektören.

I fråga om övertagandesektionen vill styrelsen icke motsätta sig att till grund för anslagsberäkningen lägges organisationsnämndens antagande, att sektionen skall kunna upplösas under nästa budgetår. Visserligen tala enligt styrelsens mening starka skäl för uppskov med prövningen av frågan om överförande till de kommunala förmedlingsorganen av hyreskontrollen å orter, där lagen om hyresreglering gäller. Prövningen av enbart denna fråga bör dock icke få hindra att sektionen indrages.

Bostadsstyrelsen har icke något att erinra emot att värderingssektionens arbetsuppgifter i samband med omorganisationen av lånebyrån i övrigt flyttas över till den nya teknisk-ekonomiska utredningssektionen. Styrelsen framhåller härjämte angelägenheten av att personalen för ifrågavarande uppgifter erhåller en sådan förstärkning som organisationsnämnden räknat med.

Beträffande marksektionen anser styrelsen, att löneställningen för förste byråingenjören är för låg i förhållande till det ansvar denne har såsom ledare av sektionens arbete och föredragande i markfrågor i styrelsen. Tjänsten föreslås därför uppflyttad från nuvarande Ce 27 till Ce 29. Vidare föreslår styrelsen utbyte av en arvodesbefattning som ingenjör mot en tjänst i Ce 24 samt uppflyttning av en kontorsbiträdesbefattning till kanslibiträdestjänst.

Sociala sektionen.

Organisationsnämnden har anfört, att sociala sektionen har två huvuduppgifter, nämligen dels att handlägga ärenden rörande bostadsrabatter (familjebidrag, familjebostadsbidrag, bränslebidrag och trekronorsbidrag) och dels att förbereda bostadsstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t i ärenden rörande statsbidrag till pensionärshem. Antalet den 1 januari 1950 utbetalade familjebidrag uppgick till ca 23 000 och antalet utbetalade familjebostadsbidrag till ca 12 000. Antalet vid samma tidpunkt beviljade men ej utbetalade familjebostadbidrag var emellertid avsevärt större än redan utbetalade bidrag.

Nämnden anför bl. a., att det kan synas tveksamt, huruvida det tillhör nämndens uppdrag att behandla frågor av 'bostadspolitisk art. Med hänsyn till effekten av eventuella rationaliseringsåtgärder har nämnden emellertid ansett, att frågan om bidragsreglernas utformning icke kan förbigås. I syfte att förenkla bidragsförvaltningen föreslår nämnden därför en genomgripande omarbetning av gällande bidragsregler. Sålunda föreslår nämnden, att bränslebidraget och trekronorsbidraget inarbetas i familjebostadsbidraget, att rätten till familjebostadsbidrag utsträckes till ettbarnsf amil jer och att bidragets belopp göres enhetligt för familjer bosatta i hyreshus och egnahem samt inom olika geografiska zoner. Nämnden räknar emellertid icke med att ifrågavarande förslag skola kunna behandlas av 1951 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

89 Av de förslag, som nämnden anser det möjligt att genomföra redan nu, har i det föregående behandlats förslaget om överflyttning till bostadsstyrelsen av länsbostadsnämndernas bidragsförvaltning. Andra förslag beröra förmedlingsorganens befogenheter beträffande ansökningar om bidrag. I denna fråga erinrar nämnden, att bostadsstyrelsen tidigare med negativt resultat gjort en undersökning beträffande möjligheterna att till förmedlingsorganen decentralisera beslutanderätten i ärenden angående familj Bostadsbidrag. Nämnden framhåller, att utredningen otvivelaktigt ger vid handen, att en dylik överflyttning icke är lämplig. Däremot anser nämnden, att hinder icke bör möta att på förmedlingsorganen överlåta kontrollen av att bostaden uppfyller de för bidrag stipulerade kraven. Förmedlingsorganen synas därjämte utan olägenhet kunna bemyndigas att avslå ansökningar, som uppenbarligen icke fylla kraven för bidrag. Förslagens genomförande skulle medföra en icke oväsentlig arbetsbesparing vid bostadsstyrelsens prövning av en del av de mest tidskrävande ärendena.

Ett ytterligare förslag, som nämnden anser böra genomföras, avser övergång från äldre familjebidrag till familjebostadsbidrag. Nämnden anför bl. a., att de olika bidragsreglerna medfört skilda arbetsrutiner och stort besvär framför allt för förmedlingsorganen. Nämnden föreslår därför, att alla äldre familjebidrag från och med en viss bestämd tidpunkt överföras till familjebostadsbidrag.

I fråga om personalbehovet för sektionen utgår nämnden från att sektionschefsposten även i fortsättningen kommer att innehavas av en person i sakkunnigställning. Med hänsyn härtill anser nämnden, att den nuvarande befattningen som konsulent, för vilken beräknats ett årsarvode av 9 000 kronor, bör utgå. I stället bör inrättas en tjänst som biträdande sektionschef, förslagsvis en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. För kvalificerade arbetsuppgifter beräknar nämnden vidare 1 byråsekreterare, 3 amanuenser och 1 kansliskrivare.

Behovet av personal i övrigt anses efter genomförande av nämndens olika förslag till rutinförenklingar kunna begränsas till 4 kanslibiträden och 15 biträden i reglerad befordringsgång. Av denna personal avses 3 biträden för maskinadressarbete och redovisas av nämnden under kamerala sektionen.

Jämfört med nuvarande organisation innebär nämndens förslag, förutom det föreslagna utbytet av konsulentbefattningen, att 1 byråsekreterarbefattning i Ce 24 inrättas och 2 kontors- eller skrivbiträdestjänster utbytas mot kanslibiträdesbefattningar, varjämte 1 inspéktörstjänst i Cg 23, 1 kontorsskrivartjänst i Ce 19 samt 11 kontors- och skrivbiträdesbefattningar utgå.

Bostadsstyrelsen anför, att inom styrelsen för närvarande pågår en översyn av vissa låne- och bidragsbestämmelser. Vid framläggande av resul tatet härav ämnar styrelsen närmare beröra organisationsnämndens förslag till ändringar i gällande bidragsregler.

Styrelsen kan icke tillstyrka, att förmedlingsorganen ges befogenhet att bedöma huruvida en viss bostad uppfyller de för familjebostadsbidrag stad-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

gade kraven eller att avslå de ansökningar om dylika bidrag, som enligt förmedlingsorganens uppfattning icke skulle kunna beviljas. Styrelsens erfarenhet, grundad på behandlingen av mer än 30 000 bidragsansökningar från ett stort antal kommuner, visar, att flertalet av förmedlingsorganen icke skulle kunna betryggande utföra granskningen. Enligt styrelsens mening skulle det vidare vara olämpligt att bemyndiga förmedlingsorganen att avslå ansökningar, emedan följden skulle bli olika behandling av ansökningar inom olika kommuner. Då tveksamma fall få förutsättas bli överlämnade till styrelsen, är det heller icke uteslutet, att styrelsens arbete härmed och med besvären över förmedlingsorganens beslut skulle komma att överstiga den arbetsbesparing, som kan vinnas om organisationsnämndens förslag genomföres.

Styrelsen avst}7rker vidare nämndens förslag om tvångsvis genomförd övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag. Härom anför styrelsen i huvudsak följande.

Dylik övergång har hittills icke beviljats familjer i egnahem. Bostadsstyrelsen har ansett familjebidraget här vara så fast knutet till lånet, att lån och bidrag ej böra skiljas åt. Dessutom har endast ett ytterst ringa antal ansökningar om dylik övergång inkommit till styrelsen; i dessa fall har styrelsen ej funnit några särskilda skäl tala för att övergång skulle beviljas.

Genom organisationsnämndens förslag om tvångsöverföring av familjebidrag skulle uppkomma merarbete, vilket skulle bli av sådan omfattning, att sektionen icke skulle kunna utföra detsamma utan personalförstärkning. Då alltså icke ens organisatoriska skäl tala för förslaget, bör det icke genomföras.

övergång från familjebidrag till familjebostadsbidrag har däremot medgivits i stor utsträckning beträffande familjer i hyresbostäder. För att undvika att det inom ett hus skulle förekomma två bidragsformer har styrelsen uppställt det villkoret, för att övergång skall beviljas viss familj, att alla övriga familjer i samma hus, vilka åtnjuta familjebidrag, samtidigt övergå till familjebostadsbidrag. Som regel ha kommunerna ansett det lämpligt att på en gång överföra samtliga bidragstagare i hyreshus till det nya bidraget. På detta sätt har kommun efter kommun rensat bort de gamla familjebidragen i hyreshus. Denna frivilliga övergång bör fortsätta. Skulle antalet ansökningar om dylik övergång tendera att minska avsevärt, avser styrelsen att taga upp frågan om åtgärder för ett mera tvångsbetonat överförande.

Yad angår personalbehovet biträder styrelsen organisationsnämndens förslag, att den nuvarande konsulentbefattningen utbytes mot en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. Styrelsen framhåller, att förslaget obestridligen innebär stora fördelar. Yidare tillstyrker styrelsen, att en byråsekreterartjänst inrättas samt beräknar härför en ordinarie tjänst i 24 lönegraden, övrig erforderlig personal uppskattas av styrelsen till 3 amanuenser, 1 kansliskrivare, 6 kanslibiträden samt 20 kontors- och skrivbiträden, varav 1 kanslibiträde och 2 biträden avses för den av organisationsnämnden föreslagna gemensamma citografanläggningen. Styrelsen framhåller, att skillnaden mellan styrelsens och organisationsnämndens beräkningar beror på olikhet i bedömningen av vilka av nämnden föreslagna åtgärder, som böra genomföras, och den arbetsbesparande effekt åtgärderna kunna ha.

Kungl. Maj:tu proposition nr 124.

91 Sammanfattning.

Antalet lönegradsplacerade tjänster hos bostadsstyrelsen är för närvarande 267. Organisationsnämndens förslag upptar 58 tjänster mindre. Enligt nämndens beräkningar utgör skillnaden mellan nuvarande avlöningskostnader och motsvarande kostnader enligt nämndens förslag ca 228 000 kronor.

Bostadsstyrelsens förslag upptar oförändrat antal lönegradsplacerade tjänster. Förslagets genomförande beräknas kräva en anslagsökning av 49 000 kronor, varav i runt tal 40 000 kronor utgör kostnader för löneklassuppflyttningar.

Yttranden.

Statskontoret anför, att de av organisationsnämnden föreslagna åtgärderna synas vara ägnade att förenkla och effektivisera handläggningen av ärendena och att de medföra ej oväsentliga besparingar för statsverket. Statskontoret förordar därför, att nämndens förslag lägges till grund för anslagsberäkningen för nästa budgetår. Bostadsstyrelsens yrkande om inplacering av befattningar i högre lönegrad än nämnden föreslagit bör upptagas till prövning i samband med pågående tjänsteförteckningsrevision och biträdesutredning. Beträffande de jämkningar i övrigt i organisationsnämndens förslag, som bostadsstyrelsen ansett påkallade och som innebära ett större personalbehov än nämnden beräknat, har statskontoret icke kunnat ingå på något närmare bedömande av detaljerna. På grund av vad bostadsstyrelsen anfört och då realiserandet av omorganisationsförslaget kan möta opåräknade svårigheter vill statskontoret emellertid förorda, att ett belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att —- därest organisationsnämndens beräkningar skulle visa sig vara alltför knappt tilltagna — möjliggöra ett provisoriskt tillgodoseende av uppkommande personalbehov. Storleken av ett dylikt reservbelopp synes lämpligen kunna fastställas till 50 000 kronor.

Statens lönenämnd har ej ingått i prövning av de framlagda organisationsförslagen eller behovet av olika tjänster utan har bedömt löneställningen förde särskilda befattningarna under förutsättning att de anses erforderliga. Nämnden har därvid i första hand utgått ifrån bostadsstyrelsens föreliggande förslag till personalstat. Om förslaget uttalar nämnden allmänt, att löneställningen för de olika tjänsterna endast undantagsvis prövats vid den översyn av personalorganisationen, som nu skett, och att lönegradsplaceringarna i stort sett bygga på nuvarande förhållanden. Yad nämnden i tidigare sammanhang framhållit rörande svårigheterna att rätt bedöma löneställningen för de olika befattningshavarna gäller alltjämt. Nämnden förutsätter, att personalens lönegradsplacering även i de delar, som i det följande ej särskilt omnämnas, kommer att granskas av tjänsteförteckningskommittén och biträdesutredningen.

I fråga om kanslibyrån kan lönenämnden icke finna, att tillräckliga skäl anförts för inrättande vid allmänna sektionen av en assistenttjänst i Ce 22 och en kontoristbefattning i Ce 13, vilken senare skulle anförtros registratorsgöro-

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

målen. Ifrågavarande förslag liksom den ifrågasatta uppflyttningen av föreståndaren för telefonväxeln från 8 till 11 lönegraden torde böra prövas av biträdesutredningen. Den föreslagna uppflyttningen av tjänsten som materialförvaltare från Ce 14 till Ce 16 bör prövas av tjänsteförteckningskommittén. Med anledning av förslaget om inrättande av högre juristtjänster på ombudsmannasektionen erinrar nämnden, att kommittén särskilt har att pröva löneställningen för ombudsmannatjänster. Beträffande kamerala sektionen bör den föreslagna uppflyttningen av kassören från 15 till 19 lönegraden underställas biträdesutredningen. Däremot vill nämnden icke motsätta sig inrättandet av, förutom ett antal biträdestjänster i reglerad befordringsgång, 1 kansliskrivare-, 1 kontorist- och 1 kanslibiträdestjänst för förvaltningen av de lån, som bostadsstyrelsen skall övertaga från statskontoret.

Vad styrelsen anfört till stöd för inrättande på planeringsbyrån av en fristående byrådirektörstjänst i stället för en arvodesbefattning, avsedd för en med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person, utgör enligt lönenämndens mening icke tillräckligt underlag för bedömande av befattningens inplacering å löneskalan.

Beträffande den förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden, vilken upptagits på lånebyråns juridiska sektion, hänvisar nämnden till sitt uttalande angående juristtjänsterna på ombudsmannasektionen. Enligt nämndens mening bör någon ny byrådirektörstjänst icke inrättas för ledningen av de sammanslagna flerfamiljshus- och enfamiljshussektionerna. I avvaktan på resultatet av tjänsteförteckningskommitténs arbete bör för ändamålet icke beräknas tjänst i högre lönegrad än 29. Lönenämnden påpekar, att organisationsnämnden för de sammanslagna sektionerna upptagit 2 förste byråingenjörer i Ce 27, medan bostadsstyrelsen beräknat 3 i samma lönegrad. Därest behov anses föreligga av arbetskraft utöver vad organisationsnämnden beräknat, kan lönenämnden icke förorda högre lönegrad än 24. Vidare anmärker lönenämnden, att .organisationsnämnden för dessa sektioner beräknat 2 och bostadsstyrelsen 5 kanslibiträden. Differensen i beräkningarna förefaller lönenämnden så stor, att behovet av dylika tjänster för de sammanslagna sektionerna bör omprövas. Bostadsstyrelsens förslag om uppflyttning vid marksektionen av tjänsten som förste byråingenjör från Ce 27 till Ce 29 samt av 1 kontorsbiträdestjänst till befattning som kanslibiträde böra underställas tjänsteförteckningskommittén respektive biträdesutredningen.

Lönenämnden erinrar, att den i tidigare utlåtande rörande sociala sektionen framhållit, att sektionens ledning, under förutsättning att sektionen vore avsedd att vara en permanent avdelning inom bostadsstyrelsen, icke i längden borde utövas av en arvodesanställd person utan att det i stället borde övervägas att låta sektionen ingå i någon av styrelsens byråer. Nämnden framhåller, att styrelsen upptagit 6 kanslibiträden för sektionen, medan organisationsnämnden föreslagit 4. Enligt lönenämndens mening utgör styrelsens framställning icke tillräckligt underlag för bedömande av i vilken omfattning kvalificerade biträdesgöromål förekomma.

93 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I fråga om den föreslagna teknisk-ekonomiska utredningssektionen finner lönenämnden den för sektionschefen föreslagna löneställningen för hög. Innan tjänsteförteckningskommittén övervägt frågan om byrådirektörernas löneställning, anser nämnden, att högre placering än i 31 lönegraden icke bör komma i fråga eller möjligen, om särskilda skäl anses föreligga för förordnandetjänst, i Cp 9. Beträffande övriga tjänster har nämnden i avsaknad av erforderliga upplysningar om arbetsuppgifterna icke kunnat ingå på en prövning av löneställningen. Emellertid framhåller nämnden, att den byrådirektör, som föreslagits skola överföras från tekniska byråns byggnadstekniska sektion, knappast torde få en lika självständig ställning i den nya organisationen.

Särskilt utlåtande har avgivits av två ledamöter i nämnden, vilka ansett sig böra tillstyrka bostadsstyrelsens föreliggande förslag.

Departementschefen.

Vid anmälan av propositionen nr 218 till 1948 års riksdag angående den allmänna bostadspolitikens organisation framhöll jag, att man torde böra räkna med att organisationen ganska snart måste upptagas till ny prövning med hänsyn till de ändringar, som följde med den förutsatta successiva decentraliseringen av ärenden. Emellertid har det hittills icke varit möjligt att på nytt överväga organisationsspörsmål av mera allmän betydelse, bl. a. emedan praktisk erfarenhet av den nya organisationen har måst avvaktas.

Organisationsnämndens undersökningar innebära i första hand att bostadsstyrelsens organisation prövats ur kontorstekniska synpunkter. En del av nämndens förslag till förenkling av den kontorstekniska rutinen äro redan genomförda och andra komma enligt vad bostadsstyrelsen upplyst att snarast genomföras. I anledning härav böra vissa jämkningar i styrelsens personalorganisation företagas.

Nämndens förslag om överflyttning från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna av vissa flerfamiljshusärenden kan, såsom jag framhållit i det föregående, icke för närvarande slutligt prövas. Överförandet på förmedlingsorganen av uppgifter rörande byggnadskontrollen i den utsträckning nämnden förutsatt torde icke heller omedelbart kunna genomföras. Vissa förslag beträffande organisationen förutsätta sådana ändringar av grunderna för bidragsgivningen, som först kunna bedömas sedan den förutskickade översynen av bostadsrabattsystemet har verkställts. Det bör vidare framhållas, att organisationsnämnden med undantag för några länsbostadsnämnder icke närmare undersökt nämndernas och förmedlingsorganens förutsättningar att tillfredsställande kunna ombesörja do arbetsuppgifter nämnden föreslår skola överföras på dessa organ. Slutligen må nämnas, att personalens lönegradsplacering endast undantagsvis prövats i samband med nämndens undersökningar.

I det föregående har jag intagit den ståndpunkten, att i vad det gäller fördelningen av arbetsuppgifterna på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

omedelbart endast den ändringen skall göras att låne- och bidragsärenden för enfamiljs- och tvåfamiljshus avseende Malmö skola överflyttas från bostadsstyrelsen till vederbörande länsbostadsnämnd och att den kamerala förvaltningen av de lån och bidrag, som beviljas av länsbostadsnämnd, skall överföras till bostadsstyrelsen. Jag har dock ytterligare förutsatt, att utflyttning till nämnderna av vissa grupper av flerfamiljshusärenden försöksvis bör äga rum.

Av det anförda torde framgå, att det icke nu är möjligt att taga slutlig ställning till alla de förslag till ändringar i bostadsstyrelsens personalorganisation som organisationsnämnden framlagt. Från sina utgångspunkter räknar nämnden med att antalet lönegradsplacerade befattningar i bostadsstyrelsen skall kunna minskas med 58. Till en icke obetydlig del äro dessa besparingar möjliga att åstadkomma endast om de av nämnden diskuterade ändringarna av arbetsuppgifterna kunde omedelbart genomföras. För nästa budgetår torde därför en så stor sammanlagd minskning av bostadsstyrelsens personal som organisationsnämnden förordat icke vara möjlig att åstadkomma. De verkställda organisationsundersökningarna torde å andra sidan ge stöd för icke obetydliga besparingar redan under nästa budgetår. I det följande kommer sålunda att föreslås inskränkningar av olika delar av styrelsens personalorganisation, vilka innebära att antalet lönegradsplacerade befattningar sammanlagt skulle minskas med 24. I bilaga 2 till detta protokoll redovisas sammanställningar över såväl mitt som organisationsnämndens och bostadsstyrelsens förslag till personalorganisation för styrelsen under nästa budgetår. I det följande redogör jag för den närmare innebörden av mitt förslag, varvid jag med undantag för kontors- och skrivbiträdespersonalen redovisar varje byrå samt sociala sektionen för sig.

Kanslibyrån. Förslaget att en särskild befattning som organisationsexpert skall inrättas kan jag icke godtaga. Däremot tillstyrker jag bostadsstyrelsens förslag att å allmänna sektionen tills vidare bör finnas inrättad en assistenttjänst i Ce 22, varvid befattningen som registrator i Ce 18 bör hållas vakant. För registratorsgöromålen, vilka böra fullgöras under assistentens överinseende, beräknar jag en kanslibiträdestjänst i Ce 11. De av styrelsen ifrågasatta upp flyttningarna i högre lönegrad av tjänsterna såsom materialförvaltare och föreståndare för telefonväxeln torde som lönenämnden förordat böra prövas av tjänsteförteckningskommittén respektive biträdesutredningen. Organisationsnämndens förslag att en vid förra årets riksdag beslutad men icke tillsatt befattning som expeditionsvakt i Ce 9 skall indragas, kan jag tillstyrka.

Arbetsbalansen å ombudsmannasektionen omfattade i juli 1949 ca 1750 ärenden och hade vid utgången av november 1950 stigit till 3 700, därav 3 300 enfamiljshusärenden. Som en följd av den stora balansen ha uppkommit förseningar, vilka medfört förluster för allmänheten. Balansen har bl. a. föranletts av den blockad, som Sveriges juristförbund under två år upprätthållit

95 Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

mot bostadsstyrelsen. I början av 1950 avgingo tre amanuenser och ersättare för dessa befattningshavare ha icke kunnat anskaffas i vidare mån än att en jurist överförts från lånebyråns juridiska sektion samt två pensionerade personer med kameral erfarenhet tillfälligt anställts. För nedbringande av balansen har granskningsarbetet i den utsträckning som av säkerhetsskäl ansetts möjlig överförts på icke juridiskt utbildad personal. De uppgifter som härefter ankomma på juristpersonalen ha ansetts så kvalificerade, att en ökning av antalet befattningar i förste byråsekreterarställning åtminstone för närvarande ansetts motiverad. Sedan juristförbundet funnit sig böra häva blockaden, har Kungl. Maj:t genom beslut den 29 december 1950 förklarat hinder icke möta för bostadsstyrelsen att i mån av tillgång på medel till ansökan ledigförklara bl. a. två förordnanden att å ombudsmannasektionen bestrida göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 respektive 27 lönegraden. Styrelsens förslag beträffande juristtjänsterna å sektionen innebär, att i stället för dessa förordnanden två befattningar som e. o. förste byråsekreterare i nämnda lönegrader skola inrättas. Innan frågan om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet slutligt prövats, är jag icke beredd att taga ställning till detta förslag. Den nu tillämpade anordningen bör därför bestå även under nästa budgetår, varvid emellertid särskilda medel böra beräknas för tjänsterna. Av nyss nämnda skäl kan jag ej heller tillstyrka styrelsens förslag om ordinariesättning av byrådirektörstjänsten. Organisationsnämnden har föreslagit, att antalet amanuenstjänster å sektionen minskas med fyra. Förslaget, vilket tillstyrkts av styrelsen, föranleder ej annan erinran från min sida än att, därest vid tillsättandet av de nämnda förordnandena någon av de nuvarande amanuenserna förordnas att i succession uppehålla högre juristtjänst å sektionen, denne bör bibehållas i sin amanuensbefattning med hänsyn till därmed förenade pensionsförmåner. För avveckling av den föreliggande balansen bör, såsom styrelsen föreslagit, under nästa budgetår beräknas medel för fortsatt förstärkning med tillfällig personal. Härför torde i enlighet med styrelsens förslag beräknas ett belopp motsvarande lönen till en amanuens. Organisationsnämnden liksom bostadsstyrelsen har föreslagit, att en befattning som kansliskrivare i Ce 15 samt en biträdesbefattning i reglerad befordringsgång skola utbytas mot en kontorsskrivarebefattning i Ce 19 respektive en kanslibiträdestjänst. Jag är icke beredd att taga ställning till förslagen, innan de prövats i samband med pågående biträdesutredning.

Styrelsens förslag att kassören å kamerala sektionen skall uppflyttas från 15 till 19 lönegraden bör även prövas i ett större sammanhang. Utöver nu befintliga tjänster å sektionen har organisationsnämnden räknat med en kon torist i Ce 13 samt tre kanslibiträden i Ce 11. Styrelsens motsvarande förslag upptar en kansliskrivare i Ce 15, en kontorist och två kanslibiträden. Med undantag för en kanslibiträdestjänst har detta förslag tillstyrkts av lönenämnden. Innan närmare erfarenhet vunnits av den ifrågasatta omorganisationen av kamerala sektionen, kan jag icke godtaga de föreliggande förslagen i annan

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

mån än att jag för nästa budgetår beräknar en ny tjänst sonr kontorist i Ce lo samt ytterligare två kanslibiträdesbefattningar i Ce 11.

Planeringsbyrån. Bostadsstyrelsen har föreslagit, att en å byrån sedan den 1 juli 1949 inrättad arvodestjänst, avsedd för en med byggnadsmaterialmarknaden väl förtrogen person, skall utbytas mot en befattning som byrådirektör i Ce 31. Styrelsen har anfört, att det icke varit möjligt att förvärva lämplig kraft då endast arvodesanställning kunnat erbjudas. Jag kan icke biträda styrelsens förslag och anser, att tills vidare medel ej heller böra beräknas för ifrågavarande arvodesbefattning.

Yad angår statistiska sektionen har organisationsnämnden föreslagit, att den interna statistiken över egnahemslån och förbättringslån skall avbrytas. En amanuenstjänst anses härigenom bli överflödig. Styrelsen har icke kunnat förorda nämndens förslag. Yad styrelsen anfört synes mig utgöra vägande skäl för bibehållande av ifrågavarande statistik. Jag kan därför icke tillstyrka indragning av amanuenstjänsten.

I fråga om indexsektionen har organisationsnämnden bl. a. anfört, att sektionens arbete bör koncentreras på att förenkla nuvarande mycket tidskrävande insamling och bearbetning av uppgiftsmaterialet till styrelsens byggnadskostnadsindex. Nämnden beräknar, att efter genomförandet av dess förslag sektionens personal kan minskas med tre ingenjörer i högst Ce 21 och ett tekniskt biträde i Cg 9. Mot nämndens förslag har styrelsen invänt, att nämnden helt förbisett sektionens driftkostnadsundersökningar. Nämndens antagande att indexarbetet skulle bli förenklat och mindre personalkrävande stämmer enligt styrelsen icke med det verkliga förhållandet. Styrelsen framhåller härjämte, att för styrelsens värderingsmetoder erfordras en annan typ av index än den nu anlitade. Arbetet härmed anses snarast kräva ökad personalinsats. Med undantag för befattningen som tekniskt biträde, vilken styrelsen i likhet med nämnden anser kunna utgå, beräknar styrelsen oförändrat antal tjänster för sektionen. Med tanke på den statliga långivningen är det av stor vikt, att bostadsstyrelsen har möjlighet att fortlöpande följa byggnadskostnadsutvecklingen. Jag kan därför icke tillstyrka organisationsnämndens förevarande förslag. Emellertid ha vissa av sektionens tjänster ursprungligen avsetts för uppgifter sammanhängande med uppläggning av indexserier. Dessa tjänster böra nu kunna undvaras. Utöver den av bostadsstyrelsen förordade minskningen föreslår jag sålunda indragning av två ingenjörstjänster i högst Ce 21.

Organisationsnämnden konstaterar, att utredningssektionens arbetsuppgifter till största delen icke är så avgränsade eller regelbundet återkommande att de kunna göras till föremål för organisationsundersökning i vanlig mening. Nämnden liksom styrelsen förutsätter ingen ändring i nuvarande organisation för sektionen. Härtill kan jag ansluta mig.

Beträffande planeringssektionen föreslår organisationsnämnden, att seksektionens medverkan vid planeringen av bostadsförsörjningen i de enskilda kommunerna icke bör omfatta utförande av framskrivningar av

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

folkmängd och hushållsbestånd. Detta arbete bör enligt nämnden i fortsättningen utföras av kommunerna själva med ledning av generella anvisningar från styrelsen. Styrelsen har invänt, att framskrivningsarbetet utgör exempel på sådana statistiska undersökningar, vilka äro väsentligt mindre arbetskrävande, om de utföras av härför särskilt tränad personal, än om de som tillfälliga arbetsuppgifter anförtros av kommunerna anställd personal. Sektionens service åt kommunerna omfattar enligt styrelsen även annan statistik av för närvarande stön*e betydelse. Nämnden liksom styrelsen räknar under nästa budgetår med en nu befintlig assistenttjänst i Cg 17, för vilken medel icke beräknats. Styrelsen föreslår dessutom, att en biträdesbefattning i reglerad befordringsgång utbytes mot en kanslibiträdestjänst. För egen del får jag erinra, att styrelsens medverkan vid uppgörande av kommunala bostadsförsörjningsplaner, ännu är på begynnelsestadiet. För utrönande av de lämpliga metoderna för sådan medverkan torde den service i olika avseenden, som planeringssektionen nu lämnar kommunerna, vara av betydelse. Jag anser för den skull att sektionens personalorganisation icke nu bör mera avsevärt inskränkas. Jag förutsätter emellertid en minskning av biträdespersonalen samt anser, att medel under nästa budgetår icke böra beräknas för den nämnda assistenttjänsten. Styrelsens förslag om utbyte av en kontorsbiträdestjänst mot en kanslibiträdesbefattning bör prövas av biträdesutredningen.

Tekniska byrån. Organisationsnämnden och styrelsen ha föreslagit, att en fristående sektion för teknisk-ekonomiska utredningar skall inrättas. Till sektionen skola enligt de föreliggande förslagen överföras, förutom ett antal tjänster från tekniska byrån, planeringsbyråns indexsektion samt lånebyråns värderingssektion. Beträffande de arbetsuppgifter som skola överföras från tekniska byrån äro nämnden och styrelsen av i stort sett samma mening. Styrelsen anser dock till skillnad från nämnden, att byggnadskontrollantverksamheten samt arkitektarbetet med typritningar alltjämt böra vara förlagda till tekniska byrån. Vid styrelsen liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå utföras vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill viss upplysningsverksamhet, som avse att minska materialförbrukningen inom bostadsbyggandet, nedbringa underhålls- och byggnadskostnader samt öka byggnadernas värde. Det råder inget tvivel om att betydande besparingar kunnat göras genom denna verksamhet. Särskilt med hänsyn till utvecklingen under de senaste åren beträffande materialförsörjning och byggnadskostnader är det synnerligen angeläget, att ifrågavarande utredningsverksamhet fullföljes och intensifieras. I likhet med organisationsnämnden och styrelsen finner jag skäl tala för att det teknisk-ekonomiska utredningsarbete, som bedrives inom styrelsen, gives fastare former. Ur organisationssynpunkt bör emellertid härför väljas en särskild byrå i stället för en fristående sektion. Yad angår de arbetsuppgifter, som från tekniska byrån böra överföras till den nya byrån, delar jag styrelsens mening, att till byrån icke böra hänföras kontrollantverksamheton och typritningsarbetet. Index- och värderingssektionerna torde även tills vidare böra kvarstå inom planerings- respektive lånebyrån. Byråns arbetsupp-

7—2»B 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

gifter skulle sålunda komma att omfatta de teknisk-ekonomiska utredningar, som för närvarande utföras under ledning av en särskild sakkunnig och med anlitande i huvudsak av personal inom tekniska byrån.

Organisationsnämnden liksom styrelsen förutsätter, att styrelsens nuvarande byggnadstekniske sakkunnige, vilken för närvarande uppbär ett årsarvode av 21 000 kronor, skall bli chef för sektionen. Då nämnde sakkunniges inplacering i den föreslagna lönegraden Cp 10 skulle medföra inkomstminskning, beräknar styrelsen ett personligt avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan årsarvodet och lönen i den angivna lönegraden. Lönenämnden har ansett sig icke kunna, innan tjänsteförteckningskommittén övervägt frågan om byrådirektörernas löneställning, förorda högre lönegrad än Cp 9. Jag föreslår i anslutning till styrelsens förslag, att chefen för den nya byrån placeras i lönegrad Cp 10. Som i annat sammanhang anmälts för riksdagen torde proposition beträffande lönereglering för byråchefer m. fl. inom kort komma att framläggas. Med hänsyn härtill torde frågan om personligt avlöningstillägg sakna aktualitet.

I övrigt beräknar jag, att följande tjänster skola överflyttas från tekniska byrån till teknisk-ekonomiska utredningsbyrån: en förste byråingenjör i Ce 29, två förste byråingenjörer i Ce 27, därav en i utbyte mot en arvodesbefattning, två ingenjörer i högst Ce 21 samt en kanslibiträdestjänst.

Om den teknisk-ekonomiska utredningsbyråns arbetsuppgifter och personalorganisation begränsas i enlighet med mitt förslag, torde anledning icke finnas att ändra tekniska byråns sektionsindelning. Jag räknar alltså icke med att arkitekt- och byggnadstekniska sektionerna skola sammanslås till en sektion.

I fråga om arkitektsektionen bär organisationsnämnden ansett, att typritningsarbetet, sedan den första serien av typhus färdigprojekterats, bör temporärt kunna bedrivas med något mindre personalinsats än hittills. En viss reducering av personalen är enligt nämnden vidare möjlig som följd av den föreslagna utflyttningen av ärenden till nämnderna. I förhållande till nuvarande organisation innebär nämndens förslag att antalet arkitekter i högst Cg 31 reduceras från fem till fyra samt att en ritbiträdestjänst utgår. Styrelsen kan icke tillstyrka någon nedskärning av arkitektpersonalen i högst Cg 31. Två av dessa befattningar föreslår styrelsen skola utbytas mot arkitekttjänster i Ce 29, varav den ena avses för rådgivning åt länsbostadsnämnderna och den andra för typritningsarbetet. Enligt styrelsen är efterfrågan på ritningar för andra hustyper än de enfamiljshus av normal typ, som omfattas av den första färdigställda serien ritningar, utomordentligt stor, varför verksamheten i stället för att inskränkas bör i görlig mån intensifieras.

Strävandena att skapa ekonomiska och ändamålsenliga bostadstyper bör enligt min mening tillmätas stor vikt. I det föregående har jag förordat särskilda åtgärder för att förhindra att alltför stora och dyra egnahem uppföras. I detta sammanhang torde arkitektsektionens gransknings- och typritningsarbete få särskild betydelse och sektionens arbetsuppgifter sna-

99 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 124.

rast komma att växa. Jag kan därför icke tillstyrka organisationsnämndens förslag till minskning av sektionens personalorganisation. Däremot kan jag godtaga bostadsstyrelsens förslag att två arkitekttjänster i högst Cg 31 skola omändras till befattningar i Ce 29. Jag förutsätter emellertid, att med innehav av tjänst i Ce 29 ej skall kunna förenas förordnande å någon av arkitekttjänsterna i högst Cg 31.

Beträffande byggnadstekniska sektionen har organisationsnämnden föreslagit, att de besiktningar, som styrelsen utför under lånetiden, s. k. femårsbesiktningar, skola överföras till förmedlingsorganen samt att sådana besiktningar från styrelsens sida endast skola företagas stickprovsvis. Häremot har styrelsen anfört, att det icke synes välbetänkt att helt överföra övervakningen på kommunerna förrän dessa efter kommunsammanslagningen utrustats med kvalificerade tjänstemän. Styrelsen föreslår, att femårsbesiktningarna i samtliga städer överflyttas till dessa från och med d'en 1 juli 1951 och att utflyttning av dylika besiktningar på landskommunerna påbörjas den 1 januari 1952. Jag har icke något att erinra mot detta förslag, som innebär ett fullföljande av en tidigare godtagen princip beträffande fördelningen av arbetsuppgifter mellan de bostadspolitiska organen.

Organisationsnämnden beräknar, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen av en- och flerfamiljshusärenden medför eu minskning för tekniska byråns del av antalet olika ärenden med ca 20 respektive 40 %. Enligt nämnden kan personalen dock icke reduceras i direkt proportion till minskningen i antalet flerfamiljshusärenden, emedan centraliseringen av dylika ärenden endast avser hus med upp till 10 lägenheter. Jämfört med nuvarande organisation innebär nämndens förslag — bortsett från de tjänster som nämnden föreslagit skola överföras till teknisk-ekonomiska utredningssektionen — att personalen minskas med en förste byråingenjör i Ce 27 och 2 ingenjörer i högst Ce 21, varjämte tillkommer en kanslibiträdestjänst. Styrelsen anser i likhet med nämnden, att den föreslagna ytterligare decentraliseringen av ärenden medför en viss reducering av granskningsarbetet. Å andra sidan framhåller styrelsen, att de alltmer stigande byggnadskostnaderna göra en mer ekonomiskt inriktad granskning nödvändig. Styrelsen räknar härjämte med ytterligare en ingenjör i Ce 24.

Med hänsyn dels till att den av organisationsnämnden ifrågasatta decentraliseringen i varje fall icke torde kunna genomföras under nästa budgetår annat än i begränsad omfattning, dels till vad bostadsstyrelsen anfört beträffande behovet av en mer ekonomiskt inriktad granskning, kan jag icke tillstyrka nämndens förslag till inskränkning av personalorganisationen. Å andra sidan kan jag ej heller godtaga styrelsens förslag att ytterligare en tjänst i Ce 24 samt eu kontoristtjänst skola inrättas. Jag föreslår sålunda, att någon ändring i sektionens personalorganisation ej nu företages, bortsett från de av bildandet av en teknisk-ekonomisk utredningsbyrå betingade ändringarna. Av de för sektionen nu beräknade ingenjörerna i högst Ce 21 bör dock en redovisas under arkitektsektionen för uppgifter sammanhängande med typritningsarbetet.

100 Kungl. Maj: is proposition nr 124.

Tvätterisektionen har i avvaktan på de förslag, vilka komma att framläggas av bostadskollektiva kommittén och vilka kunna påverka sektionens arbetsuppgifter och organisation, icke medtagits i nämndens undersökningar. Styrelsen föreslår för sin del, att nuvarande extra tjänster ändras till extra ordinarie. Innan sektionens uppgifter blivit närmare bestämda, kan jag icke tillstyrka dessa förslag. Styrelsens förslag att en för sektionen beräknad kontorsbiträdestjänst uppflyttas till kanslibiträdesbefattning bör prövas av biträdesutredningen.

Lån e by rån. Bostadsstyrelsens förslag att en arvodesbefattning, avsedd för en väl kvalificerad tekniker, skall ersättas med en tjänst som förste byråingenjör utanför sektionsindelningen kan jag endast godtaga såtillvida, att tjänsten bör ändras till extra befattning i 29 lönegraden.

Organisationsnämnden har föreslagit, att från enfamiljshussektionen till juridiska sektionen överflyttas den juridiska granskningen av enfamiljshusärenden jämte vissa andra uppgifter. Med hänsyn till sektionens härigenom vidgade verksamhetsområde har nämnden föreslagit inrättande av en tjänst som förste byråsekreterare i 29 lönegraden. Däremot skall en amanuenstjänst å enfamiljshussektionen indragas. Från denna sektion skall enligt nämnden vidare överflyttas en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. Nämndens förslag till personalorganisation, som tillstyrkts av styrelsen, upptar härjämte ytterligare två kanslibiträdestjänster.

Med hänsyn till resultatet av organisationsnämndens undersökning i nu ifrågavarande del, har Kungl. Maj:t genom sitt förenämnda beslut den 29 december 1950 förklarat hinder icke möta för styrelsen att i mån av tillgång på medel ledigförklara även ett förordnande att å juridiska sektionen bestrida göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 lönegraden. Till skillnad från ombudsmannasektionen påverkas icke juridiska sektionens arbetsuppgifter av förslaget om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet. Jag kan därför tillstyrka, att nämnda förordnande utbytes mot en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden. Styrelsen har föreslagit, att tjänsten uppföres som ordinarie. Enligt min mening bör den dock tills vidare vara extra ordinarie. Organisationsnämndens förslag beträffande personalbehovet i övrigt synas mig väl avvägda med hänsyn till de uppgifter, som skola ankomma på den utvidgade sektionen. Förslagen föranleda därför ingen erinran från min sida.

Yad angår flerfamiljs- och enfamiljshussektionerna har bostadsstyrelsen tillstyrkt organisationsnämndens förslag att nämnda sektioner, sedan egnahemslåneärendena från Malmö utflyttats till länsbostadsnämnden i länet, skola sammanslås till en sektion. Styrelsen har vidare tillstyrkt, att den nuvarande byrådirektörstjänsten å enfamiljshussektionen efter sammanslagningen kvarstår som en fristående befattning för konsulterande och övervakande uppgifter beträffande länsbostadsnämnderna. En förutsättning för nämndens förslag är enligt styrelsen att den ingenjörspersonal, som nämnden förutsatt skola finnas för att vid förekommande behov kunna utsändas till nämnderna, även skall

101 Kungl. Maj:is proposition nr 124.

kunna handlägga de ansökningar om lån till en- och tvåfamiljshus, som ankomma på lånebyrån. Det har redan tidigare befunnits lämpligt att avdela byrådirektören å enfamiljshussektionen för uppgiften att leda och övervaka länsbostadsnämndernas egnahems- och förbättringslångivning. Under förra budgetåret har nämndernas behov av tillfällig förstärkning av ingenjörspersonal i viss utsträckning tillgodosetts med ingenjörer från styrelsen. Denna anordning har givit goda erfarenheter. Förutom att nämnderna därigenom erhålla rutinerad personal, har anordningen enligt styrelsen även den fördelen att ingenjörsarbetet hos nämnderna får nya impulser och styrelsens erfarenheter om nämndernas arbete vidgas.

Enligt min mening bör styrelsen erhålla större möjligheter än hittills att med egen personal tillfälligt förstärka nämndernas ingenjörspersonal. Den härför avsedda personalen, som bör vara underställd byrådirektören, bör även handlägga de ärenden angående egnahemslån och förbättringslån, som ankomma på styrelsen. Med hänsyn härtill synes den nuvarande sektionsindelningen böra bibehållas. I enlighet med styrelsens förslag beräknar jag för enfamiljshussektionen under nästa budgetår en förste byråingenjör i Ce 27, en byråingenjör i Ce 24, två ingenjörer i högst Ce 21 och en kanslibiträdestjänst. I jämförelse med nuvarande personalorganisation för enfamiljshussektionen medför mitt förslag, bortsett från juristtjänsterna, minskning med en ingenjör i högst Ce 21 samt två kanslibiträdestjänster.

Beträffande flerfamiljshussektionen har organisationsnämnden föreslagit, att för sektionschefen inrättas en befattning som byrådirektör i Ce 31. Syftet med förslaget är att bereda byråchefen lättnad i arbetsbördan och därmed bättre möjligheter för honom att ägna sig åt utredningar och principiella frågor. Yidare föreslår nämnden inrättande av en förste byråingenjörstjänst i Ce 29. Härigenom skulle vinnas, att cheferna för de två distrikt, på vilka sektionens ärenden avses skola uppdelas, erhålla samma löneställning. Utöver nu befintliga tjänster upptager nämndens förslag härjämte en byråingenjörsbefattning i Ce 24. Å andra sidan förutsätter nämnden, att antalet ingenjörstjänster i Ce 27 och i högst Ce 21 minskas med en respektive fyra befattningar samt att en kanslibiträdestjänst indrages. Styrelsen har föreslagit vissa jämkningar i nämndens förslag. Sålunda anser styrelsen, att bl. a. ärendenas krävande natur motiverar ytterligare två byråingenjörsbefattningar i Ce 24 och två kanslibiträdestjänster.

Ehuru starka skäl tala för att en befattning som byrådirektör inrättas, kan jag dock icke i nuvarande läge tillstyrka detta förslag. En viss förbättring i löneställningen för den högre ingenjörspersonalen synes emellertid nu böra företagas. Jag kan därför godtaga förslaget om inrättande av en befattning som förste byråingenjör i Ce 29 i utbyte mot en dylik tjänst i Ce 27. Beträffande övrig ingenjörspersonal torde den ändringen böra företagas, att antalet tjänster i Ce 24 ökas med en, medan antalet tjänster i högst Ce 21 minskas med tre.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

I fråga om organisationsnämndens förslag att övertagandesektionen skall indragas har styrelsen anmält viss tvekan med hänsyn till frågan om hyreskontrollen, vilken av nämnden förutsatts skola beträffande de orter, där hyresregleringslagen gäller, överflyttas på de kommunala förmedlingsorganen. Hyreskontrollen tillhör enligt min mening de uppgifter, vilka lämpligen kunna anförtros förmedlingsorganen. Jag förutsätter därför att styrelsen närmare undersöker möjligheterna att utflytta hyreskontrollen i den utsträckningnämnden förutsatt. Som styrelsen anfört bör dock icke prövningen av denna fråga hindra att sektionen indrages. För nästa budgetår räknar jag sålunda icke med någon personal för sektionen.

Yad värderingssektionen angår tillstyrker jag nämndens och styrelsens samstämmiga förslag att sektionen med hänsyn till arbetsuppgifternas grundläggande betydelse för låneverksamheten förstärkes med en förste byråingenjör i Ce 29 samt en byråingenjör i Ce 24 i utbyte mot en ingenjör i högst Ce 21.

Beträffande marksektionen, vilken icke omfattas av organisationsnämndens undersökningar, har styrelsen föreslagit, att befattningen som sektionschef, en förste byråingenjörstjänst i Ce 27, uppflyttas till Ce 29. Sektionen är för närvarande provisoriskt organiserad i avvaktan på att slutlig ställning skall tagas till frågan om inrättandet av ett centralt rådgivande organ för markvärdering. Under sådana förhållanden torde tills vidare böra anstå med prövningen av sektionschefens löneställning. Däremot kan jag tillstyrka styrelsens förslag om utbyte av en arvodesbefattning som ingenjör mot en tjänst i Ce 24. Styrelsens förslag att en kontorsbiträdesbefattning skall uppflyttas till kanslibiträdestjänst bör prövas av biträdesutredningen.

Sociala sektionen. I skrivelse den 12 juni 1950 har bostadsstyrelsen med överlämnande av en promemoria i ämnet anmält, att inom sociala sektionen utförts en utredning i syfte att dels utreda förfarandet vid handläggning av bidragsärenden efter en genomförd decentralisering och dels att inhämta av decentraliseringen berörda stadskommuners inställning till frågan om en delegering av beslutanderätten i nämnda ärenden. Styrelsen har uttalat, att möjlighet knappast föreligger för närvarande att genomföra den ifrågasatta decentraliseringen. Organisationsnämnden, som tagit del av utredningen, har funnit, att en dylik åtgärd icke är lämplig. Däremot har nämnden ansett hinder icke böra möta att förmedlingsorgänen ges befogenhet att bedöma, huruvida en viss bostad uppfyller de för familjebostadsbidrag stadgade kraven eller att avslå de ansökningar om bidrag, som enligt förmedlingsorganens uppfattning icke skulle kunna beviljas. Förslagens genomförande skulle enligt nämnden medföra en icke oväsentlig arbetsbesparing vid styrelsens prövning av en del av de mest tidskrävande ärendena. Mot förslagen har styrelsen invänt, att dess erfarenhet visar, att flertalet förmedlingsorgan icke skulle kunna betryggande utföra granskningen och att det skulle vara olämpligt att bemyndiga förmedlingsorganen att avslå ansökningar. Styrelsen har vidare ifrågasatt besparingseffekten av de föreslagna åtgärderna med hänsyn bl. a. till arbetet med besvär över föl-medlingsorganens beslut. För egen del vill

103 Kungl. May.ts 'proposition nr 124.

jag framhålla, att det icke rimligen bör ankomma pa föimedlingsoiganen att avslå ansökningar så länge beslutanderätten i övrigt ankommer på de statliga organen. Som styrelsen anfört torde det för närvarande icke vara möjligt att överlåta granskningsarbetet på förmedlingsorganen.

I syfte att förenkla bidragsprövningen, vilken nu sker efter olika regler, har nämnden förordat en tvångsvis genomförd övergång från äldre familjebidrag till familj Bostadsbidrag. Styrelsen har ansett, att den frivilliga övergång, som nu tillämpas, bör fortsätta men har anmält sin avsikt att, därest ansökningar om sådan övergång skulle tendera att minska avsevärt, upptaga frågan om åtgärder för ett mera tvångsbetonat överförande. Vad styrelsen anfört synes mig icke giva anledning till erinran.

Sektionens organisation, som för närvarande har provisorisk karaktär, torde böra upptagas till närmare prövning när resultatet föreligger av den översyn av bostadsrabattsystemet, vilken jag förordat i det föregående. I avvaktan härpå bör konsulentbefattningen bibehållas. I anslutning till föreliggande förslag om nya tjänster tillstyrker jag, att en tjänst såsom förste byråsekreterare i Ce 27 inrättas. Förslaget om att en befattning som byråsekreterare i 24 lönegraden skall inrättas kan jag däremot icke godtaga. De föreslagna indragningarna av en befattning som inspektör samt en kontorsskrivartjänst föranleda ingen erinran från min sida. Jag anser emellertid, att jämväl en amanuenstjänst bör indragas. I övrigt räknar jag under nästa budgetår med oförändrad organisation.

Skriv- och kontorsbiträden. Nuvarande organisation upptar 125 tjänster för dylik personal. Organisationsnämnden har för nästa budgetår beräknat 90 och styrelsen 108 tjänster. Skillnaden i beräkningarna beror på olika meningar om i vilken takt och utsträckning de av nämnden föreslagna åtgärderna böra genomföras samt den arbetsbesparande effekt åtgärderna medföra. Med utgångspunkt från i det föregående anförda synpunkter på arbetsuppgifterna beräknar jag behovet till 107 tjänster. Härvid är att märka, att mina förslag i det föregående beträffande antalet biträdestjänster i lönegraderna 11—15 upptaga sammanlagt 30 befattningar, medan styrelsen beräknat antalet till 40. Med hänsyn till de genom omorganisationen uppkommande övergångsproblemen under nästa budgetår beräknar jag utöver nämnda skriv- och kontorsbiträden medel för tillfällig arbetskraft motsvarande avlöningskostnaderna för tre biträden. Beträffande tjänsternas fördelning på de olika byråerna har jag räknat med 40 för kanslibyrån, 17 för planeringsbyrån, 8 för tekniska byrån, 20 för lånebyrån, 20 för sociala sektionen samt 2 för teknisk-ekonomiska utredningsbyrån.

Medelsbehovet. De av mig i det föregående framlagda förslagen medföra å ena sidan en ökning av medelsbehovet för nya tjänster m. in. med 282 200 kronor samt för löneklassuppflyttningar 39 000 kronor. Å andra sidan bör anslaget på grund av indragningar av tjänster m. m. minskas med 451 200 kronor. Anslaget bör alltså minskas med (451200 — 282 200 — 39 000) 130 000 kronor och upptagas till (2 307 000 —130 000) 2 177 000 kronor.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Jag beräknar anslagsposterna sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 460000 kronor; arvodenochsärskildaersättningar, bestämda avKung 1. Maj:t,

73 000 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 426500 kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 10 000 kronor;

rörligt tillägg 207 500 kronor.

Med anledning av den reglerade befordringsgången bör å personalförteckningen för styrelsen antalet kontorsbiträden i Ca 8 ökas med 28. Som följd av mina förslag böra vidare å förteckningen upptagas ytterligare en befattning som byråchef i Cp 10, en befattning som förste byråsekreterare i Ce 29, två förste byråingenjörstjänster i Ce 29 samt en befattning som förste byråsekreterare i Ce 27, varjämte antalet förste byråingenjörer i Ce 27 bör minskas med en.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 .................................... 377 000 465 703

1950/51 (statsliggaren s. 336) ...... 372 000

1951/52 (förslag) ....................... 432 000

Yrkanden.

Bostadsstyrelsen hemställer (skr. 28/8 1950), att anslaget höjes med 81000 kronor på sätt framgår av följande sammanställning.

1. Sjukvård m. m..............................

2. Reseersättningar.............................

3. Expenser för eget behov:

a. Bearbetning av statistiskt material

b. Övriga expenser för eget behov.....

4. Expenser för annat än eget behov.....

5. Särskilda uppbördsmedel .................

Motivering.

Ökning Minskning

5 000 10 000

15 000 88 000 13 000

_50 000

131 000 50 000

4- 81000

1. Sjukvård m. m. Utgifter 1949/50 23 465; anslag 1950/51 10 000.

2. Reseersättningar. Behov föreligger av noggrannare instruktion och samordning beträffande länsbostadsnämndernas verksamhet. Anslagsposten bör därför, i anslutning till belastningen under 1949/50 (52 761), uppräknas från 45 000 till 55 000 kronor.

o a. Bearbetning av statistiskt material. Ifrågavarande bearbetning utr föres av den inom statistiska centralbyrån från och med den 1 juli 1950 försöksvis inrättade maskincentralen. För innevarande budgetår ha för ändamålet anvisats 55 000 kronor. En ny kostnadskalkyl, som uppgjorts i samråd

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

med chefen för maskincentralen, slutar för budgetåret 1950/51 på en total kostnad av ca 60 000 kronor. På grundval av antaganden om ökad omfattning av bearbetningen beräknas kostnaderna för nästa budgetår uppgå till ca 70 000 kronor eller 15 000 kronor mer än det belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

3 b. Övriga expenser för eget behov. I omkostnadsstaten för budgetåret 1949/50 upptogs till övriga expenser för eget behov ett belopp av 209 000 kronor. Utgifterna stego till 264 050 kronor. För innevarande budgetår ha för ändamålet anvisats 211 000 kronor. Medelsbehovet under nästa budgetårberäknas till 299 000 kronor. Yid beräkningen har hänsyn tagits dels till engångskostnader för maskiner m. fl. inventarier, som erfordras för övertagande av statskontorets förvaltning av vissa äldre lån, och dels till en motsedd ökning av styrelsens lokaler. Av den beräknade medelsåtgången under nästa budgetår (medelsåtgången under budgetåret 1949/50 inom parentes) avses 42 000 (37 353) kronor för städning, 77 000 (82 923) kronor för skrivmaterial, blankettryck m. m., 65 000 (68 093) kronor för telegram, telefon och annonsering, 84 000 (54 820) kronor för inköp och underhåll av möbler m. fl. inventarier samt 31 000 (20 661) kronor för diverse ändamål. Av det till 84 000 kronor beräknade beloppet till inventarier hänföra sig ca 50 000 kronor till sådana inventarier, som erfordras för övertagande av statskontorets ifrågavarande låneförvaltning.

4. Expenser för annat än eget behov. Från denna post bestredos ursprungligen kostnaderna för tryck av blanketter i låne- och bidragsärenden. För budgetåret 1950/51 ha härför anvisats 27 000 kronor. Genom beslut den 26 maj 1950 har Kungl. Maj:t medgivit, att från posten få bestridas jämväl utgifter för tryckning m. m. av typritningar. Sistnämnda utgifter beräknas under budgetåret 1951/52 uppgå till 13 000 kronor, varför posten föreslås uppräknad till 40 000 kronor.

5. Särskilda uppbördsmedel. Genom försäljning av typritningar och blanketter i låne- och bidragsärenden inflytande inkomster skola enligt Kungl. Maj ds förenämnda beslut bokföras såsom särskilda uppbördsmedel under en för ändamålet å styrelsens omkostnadsstat upplagd post. Under budgetåret 1949/50 har genom sådan försäljning influtit 28 472 kronor, ehuru försäljningen av typritningar endast pågått under budgetårets sista fyra månader. Under budgetåret 1951/52 beräknas försäljningen av blanketter och typritningar inbringa 50 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret föreslår, att anslagsposten till sjukvård m. in. med hänsyn till belastningen uppräknas från 10 000 till 20 000 kronor. Däremot anser statskontoret, att anslagsposten till reseersättningar bör upptagas med oförändrat belopp eller 45 000 kronor. För de i anslagsposten till expenser för eget behov ingående kostnaderna för bearbetning av statistiskt material bör uppföras en särskild anslagspost, vilken för nästa budgetår synes kunna be-

106 Kungl. Maj:ts •proposition nr 124.

stämmas till 60 000 kronor. Till övriga expenser för eget behov bör ett till 240 000 kronor begränsat belopp anvisas. Den under posten föreslagna medelsanvisningen för inköp av inventarier bör kunna avsevärt nedsättas, bl. a. av den anledningen att bostadsstyrelsen kan utan vederlag från statskontoret få övertaga vissa inventarier (huvudsakligen kontorsmaskiner) till ett beräknat anskaffningsvärde av 7 000 kronor.

Departementschefen.

Anslagsposten till sjukvård m. m. bör såsom statskontoret föreslagit uppräknas med 10 000 kronor. Till reseersättningar bör i anslutning till medelsåtgången under förra budgetåret beräknas ett med 8 000 kronor ökat belopp. I det föregående har jag anslutit mig till styrelsens uppfattning om behovet av ett tillförlitligt statistiskt underlag för lån- och bidragsgivningen. Jag kan därför godtaga styrelsens förslag att för bearbetning av statistiskt material anvisas ett med 15 000 kronor ökat belopp. Till övriga expenser för eget behov har styrelsen under nästa budgetår räknat med ett medelsbehov av 299 000 kronor. Utgifterna under budgetåret 1949/50 utgjorde 264 050 kronor. Enligt vad jag inhämtat har bostadsstyrelsen förutsatt, att den skall få överta vissa inventarier från statskontoret i samband med den förut omnämnda överflyttningen av viss låneförvaltning från statskontoret till styrelsen. Jag anser mig dock kunna beräkna medelsbehovet under ifrågavarande post något lägre än styrelsen eller till 275 000 kronor, vilket innebär en ökning av medelsanvisningen med 64 000 kronor. Mot styrelsens förslag att delposten till expenser för annat än eget behov uppräknas med 13 000 kronor för utgifter för tryckning m. m. av typritningar har jag intet att erinra. Inkomsterna av försäljning av blanketter och typritningar, vilka bokföras såsom särskilda uppbördsmedel, böra i enlighet med styrelsen beräkning upptagas till 50 000 kronor.

Omkostnadsanslaget skulle alltså enligt mitt förslag å ena sidan ökas med (10 000 8 000 -f 15 000 -f 64 000 + 13 000) 110 000 kronor och å andra sidan

minskas med 50 000 kronor. Anslaget bör i enlighet härmed uppföras med (372 000 + 110 000 — 50 000) 432 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ................................. 1400 000 1329 961

1950/51 (statsliggaren s. 337) ... 1561000 1951/52 (förslag) ..................... 1 660 000

Organisationsnäinndens förslag.

De viktigaste av organisationsnämndens förslag i fråga om länsbostadsnämnderna ha förut berörts i samband med behandlingen av frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan styrelsen och nämnderna. Övriga förslag avse huvudsakligen förenklingar i de olika arbetsrutinerna.

107 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Organisationsnämnden konstaterar, att ingenjörspersonalens arbetsuppgifter endast i ringa man beröras av de framlagda förslagen. Utflyttningen till nämnderna av låneärenden avseende mindre flerfamiljshus samt av egnahemslåneärenden från Malmö anses dock medföra behov av ytterligare en ingenjör hos länsbostadsnämnderna i Malmöhus och Västerbottens län. Då det icke varit möjligt att vid organisationsundersökningen besöka samtliga länsbostadsnämnder, avstår organisationsnämnden från vidare uttalanden i fråga om behovet av ingenjörspersonal.

Nämnden framhåller, att den sammanlagda effekten av de olika förslagen visar att kassörstjänsterna (Ce 22) icke längre erfordras. Med utgångspunkt från en förteckning över kassörens uppgifter, som upprättats av en länsbostadsnämnd i september 1950, uttalar organisationsnämnden, att kassörens rent kamerala sysslor för närvarande icke äro tillräckligt omfattande för att fylla dennes arbetstid utan att kassören tillförts även andra göromål. Flertalet av dessa äro sådana, att de antingen böra utföras av personal med juridisk utbildning eller att kassören måste anses överkvalificerad för desamma. Enligt det förslag, som nämnden framlägger, skola efter kassagöromålens centralisering till bostadsstyrelsen kassörens återstående uppgifter överflyttas på direktör, jurist och biträdespersonal. Nämnden framhåller, att förslaget medför viss arbetsökning för de nuvarande arvodesanställda juristerna, varför man torde böra räkna med en höjning av nu utgående arvoden. Den erforderliga höjningen uppskattar nämnden till sammanlagt ca 20 000 kronor.

Vad angår biträdespersonalen anför organisationsnämnden, att låneförvaltningens överförande till bostadsstyrelsen icke resulterar i förändring av arbets volymen men att mera kvalificerade uppgifter komma att ingå i arbetet som följd av kassörstjänsternas indragning. Med hänsyn härtill föreslår nämnden, att en biträdestjänst i reglerad befordringsgång vid varje länsbostadsnämnd utbytes mot en kanslibiträdestjänst.

Enligt nämndens beräkningar skulle förslagens realiserande medföra minskning av lönekostnaderna med ca 165 000 kronor per år.

Bostadsstyrelsens förslag.

Enligt bostadsstyrelsen är något ställningstagande till detåljerna i organisationsnämndens förslag icke erforderligt för bedömande av personalbehovet under nästa budgetår.

Beträffande ingenjörspersonalen anför styrelsen bl. a., att den i och för sig normala ökningen av preliminära egnahemslåneansökningar under våren 1950 ställde länsbostadsnämnderna inför en situation, som de trots vissa personalförstärkningar ej kunde bemästra utan långt gående förenklingsåtgärder i fråga om granskningsarbetet samt uppskjutande av mera långsiktiga arbetsuppgifter. Särskilt den tekniska personalen tvingades utföra övertidsarbete i stor omfattning. De stigande byggnadskostnaderna böra enligt styrelsen helst mötas med ett intensivare granskningsarbete. Styrelsen anser det därför vara synnerligen angeläget, att personalförstärkningen nästa budgetår blir minst

108 Kungl. Maj-.ts proposition nr 124.

så stor, att den motsvarar ökningen av arbetsmängden. Vid sin beräkning av personalbehovet har styrelsen förutsatt ett i huvudsak oförändrat bostadskyggnadsprogram. Med utgångspunkt härifrån uppskattas antalet preliminära egnahemslånebeslut hos länsbostadsnämnderna under budgetåret 1951/52 till ca 11 500. Den största ökningen av arbetsvolymen gäller dock de slutliga besluten, som från 868 under budgetåret 1949/50 torde komma att stiga till mer än 10 000 under nästa budgetår. I fråga om förbättringslånen beräknas en ökning av antalet preliminära beslut från 9 900 under budgetåret 1949/50 till 12 000 under budgetåret 1951/52. De slutliga besluten torde samtidigt komma att överstiga 10 000, medan de voro 5 730 under budgetåret 1949/50. Det arbete med lån av äldre typ, som fortfarande tynger vissa nämnder, beräknas däremot avsevärt nedgå. Vid den förnyade uppskattning av personalbehovet, som företagits i anledning av organisationsnämndens undersökningar, har styrelsen funnit, att ökningen av antalet biträdande ingenjörer kan begränsas till 8, varigenom det totala antalet sådana ingenjörsbefattningar kommer att uppgå till 20. Av de beräknade nya tjänsterna skola enligt styrelsens förslag 6 placeras i Ce 24 och 2 i högst Ce 21. Härjämte räknar styrelsen med lön åt 4 ingenjörer i högst Ce 21 under hela budgetåret 1951/52. Medel för dessa tjänster ha beräknats endast för halva budgetåret 1950/51.

Angående kassörerna konstaterar styrelsen, att organisationsnämnden icke bedömt tjänsternas behövlighet med utgångspunkt från nuvarande förhållanden. Hittills gjorda erfarenheter ge vid handen, att kassörernas nuvarande arbetsuppgifter ge dem full sysselsättning. De upplysningar om regelbundet förekommande övertidsarbete för kassörerna, som lämnats av nämnderna, utvisa i genomsnitt 2Va timmes dylikt arbete per vecka. Centraliseringen av låneförvaltningen till bostadsstyrelsen beräknas ej medföra större minskning i kassörernas arbete än i genomsnitt 30 arbetsdagar. Detta beror dels på att en del av det arbete, som bortfaller, nu ombesörjes av biträden — arbetslindringen för biträdespersonalen beräknas till högst 60 arbetsdagar per nämnd — och dels på att slutliga beslut i låneärenden hittills förekommit i mycket begränsad utsträckning, varför uppgifterna tillhörande den kamerala förvaltningen icke haft så stor omfattning. Styrelsen framhåller, att den arbetsökning som är att emotse under nästa budgetår, då nämnderna i större utsträckning komma att meddela slutligt beslut i de ärenden, i vilka de hittills beviljat preliminärt beslut, kommer att för kassörernas del mer än väl utjämna den förut nämnda lindringen i arbetet. I jämförelse med nuvarande förhållanden innebär förändringen en förskjutning mot mera kvalificerade arbetsuppgifter. Vad bostadsstyrelsen övertager från nämnderna är övervägande enkelt rutinarbete jämte en del av redogöraransvaret. Under sådana omständigheter ifrågasätter styrelsen, om det är välbetänkt att överflytta kassörens uppgifter, som till mängden motsvara en heltidstjänst, på direktör, jurist och kanslibiträde. I vad detta skulle beröra direktörstjänsterna invänder styrelsen främst, att direktörens tid redan nu är hårt pressad. Styrelsen framhåller härjämte, att de kontakter, som kassörerna uppehålla med förmedlingsorganen, äro mycket tids-

109 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

krävande, varför kassörstjänsternas indragning skulle medföra en avsevärd försämring av betjäningen åt allmänheten. Yad angår storleken av de besparingar, som stå att vinna genom denna indragning, uttalar styrelsen, att organisationsnämndens beräkningar av arvodena till nämndernas ombudsmän är helt verklighetsfrämmande. En höjning av arvodet motsvarande den som organisationsnämnden räknat med skulle bli erforderlig under nästa budgetår på grund av ökningen i mängden slutliga beslut, därest ombudsmännens nuvarande arbetsuppgifter icke inskränktes. Styrelsen anför, att det icke är uteslutet, att arvodeshöjningen inom en ej avlägsen framtid kan få en sådan storlek, att den täcker skillnaden mellan lönen till en kassör och lönen till ett kontorsbiträde. Under sådana omständigheter skulle resultatet bli oförändrade utgifter men en högst avsevärd försämring av organisationen. Styrelsen understryker bestämt behovet av kassörstjänsterna. Tjänstebenämningen bör emellertid efter centraliseringen av kassagöromålen till bostadsstyrelsen ändras till kamrerare.

I fråga om biträdespersonalen beräknar styrelsen en förstärkning med fyra befattningar, varigenom det totala antalet biträdestjänster skulle komma att stiga till 72. Av dessa äro endast fyra inrättade i högre lönegrad än 8. Styrelsen framhåller, att man framdeles bör räkna med minst en befattning i högre lönegrad vid varje nämnd. I nuvarande läge vill styrelsen, som tidigare framlagt förslag i detta ämne, ej upprepa detsamma, men föreslår att 5 tjänster i högst Ce 8 uppflyttas till kanslibiträde i Ce 11 för att möjliggöra befordran av skickliga biträden hos de större nämnderna.

Enligt styrelsens beräkningar kräver genomförandet av styrelsens förslag i fråga om länsbostadsnämnderna en höjning av nuvarande avlöningsanslag med 166 000 kronor, varav 41 000 kronor utgöra kostnader för löneklassuppflyttningar.

Yttranden.

Såvitt statskontoret kan bedöma, torde övervägande delen av de arbetsuppgifter, som hittills utförts av kassörerna men som organisationsnämnden föreslagit överflyttade på kanslibiträden, icke vara av alltför kvalificerad natur. Vidare förutsätter statskontoret, att när det gäller handläggning av mera krävande ärenden länsbostadsnämndens direktör eller jurist kommer att lämna erforderlig vägledning. Det synes statskontoret uppenbart, att större delen av de arbetsuppgifter, som enligt bostadsstyrelsens förslag skulle ankomma på kassörerna, är av mindre kvalificerad art än de göromål, som i allmänhet anses böra utföras av befattningshavare i lönegrad Ce 22. Statskontoret anser sig därför böra förorda organisationsnämndens förslag även i denna del.

Lönenämnden har endast funnit anledning uttala, att det icke bör ifrågakomma att utbyta tjänstebenämningen kassör mot kamrerare. Nämnden erinrar att tjänsteförteckningskommittén har att pröva bl. a. frågan om tjänstebenämningar.

Särskilt utlåtande har avgivits av två ledamöter i lönenämnden, vilka ansett sig böra tillstyrka bostadsstyrelsens föreliggande förslag.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Departementschefen.

Angående länsbostadsnämndernas nuvarande organisation och arbetsuppgifter torde jag få hänvisa till den inledande översikten över de bostadspolitiska organen samt till vad jag i det föregående anfört vid behandlingen av frågan om fördelningen av arbetsuppgifter på bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

Av de uppgifter, som bostadsstyrelsen lämnat, framgår att en betydande ökning framför allt i fråga om antalet ansökningar om slutligt lånebeslut kan emotses under nästa budgetår. En ökning av länsbostadsnämndernas arbetsbörda kan vidare förutses på grund av en viss utflyttning av ärenden angående flerfamiljshus. En förstärkning av nämndernas ingenjörspersonal synes därför nödvändig. Jag kan dock icke tillstyrka en så omfattande ökning av antalet ingenjörer som styrelsen föreslagit. Jag vill erinra om de möjligheter att erhålla tillfällig förstärkning från styrelsen, som vid bifall till mitt förslag i det föregående komma att stå nämnderna till buds under nästa budgetår. Den erforderliga personalförstärkningen beräknar jag till två ingenjörer i 24 lönegraden och två ingenjörer i högst 21 lönegraden. För innevarande budgetår har anvisats medel motsvarande lön enligt 21 löneklassen åt fyra ingenjörer för halva budgetåret. Medel för dessa tjänster böra beräknas för hela budgetåret 1951/52. I avvaktan på ytterligare erfarenhet av personalbehovet böra nu förevarande tjänster tills vidare upptagas som extra. I den mån å tjänsterna förordnas personal, som nu innehar extraordinarie anställning hos bostadsstyrelsen, böra dock för denna personal beräknas extraordinarie tjänster.

Organisationsnämnden har föreslagit, att länsbostadsnämndernas kassörstjänster skola indragas. Bostadsstyrelsen har bestämt motsatt sig en indragning. Organisationsnämndens uttalanden i frågan torde icke kunna tillmätas avgörande betydelse, då de icke synas ha grundats på någon mera ingående undersökning av kassörernas arbetsuppgifter. Å andra sidan synes icke heller styrelsens utredning utgöra tillräckligt underlag för ett bestämt ställningstagande i frågan. Enligt min mening bör det dock icke komma i fråga att nu indraga tjänsterna. Kassörernas arbetsuppgifter torde få bli föremål för prövning i samband med att slutlig ställning tages till frågan om införandet av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet. Under dessa förhållanden bör tjänsternas benämning nu icke ändras.

Yad biträdespersonalen angår kan jag icke tillstyrka någon förstärkning under nästa budgetår. Föreliggande förslag om utbyte av kontorsbiträdestjänster mot kanslibiträdesbefattningar torde böra prövas av biträdesutredningen. Med anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonal böra emellertid fyra nya befattningar som kontorsbiträde i Ca 8 inrättas.

Den av mig i det föregående förordade förstärkningen av personalorganisationen med nya tjänster medför ett ökat medelsbehov under avlöningsanslaget av 58 440 kronor, vartill bör läggas ett belopp av 41 000 kronor för löneklassuppflyttningar. Den sammanlagda ökningen beräknas sålunda till (58 440 + 41 000) 99 440 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 99 000 kronor. Hela anslaget bör alltså upptagas till (1 561 000 -f 99 000) 1 660 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

111 Jag beräknar anslaget sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 34300 kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 100 000 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 243 000 kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 130 000 kronor;

rörligt tillägg 152 700 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader.

Anslag Hett outgift

1949/50 .................................... 455 000 489 086

1950/51 (statsliggaren s. 338) ...... 585 000

1951/52 (förslag) ........................ 565 000

Yrkande.

Bostadsstyrelsen hemställer (skr. 28 augusti 1950), att anslagsposten till expenser höjes med 6 000 kronor.

Motivering.

Anslagsposten till expenser har för budgetåret 1950/51 upptagits till 330 000 kronor. Erfarenheterna under budgetåret 1949/50 ha givit styrelsen anledning föreslå en omräkning av de belopp för olika utgiftsändamål, för vilka posten är avsedd. Därutöver har styrelsens förslag om personalförstärkningar medfört, att anslagspostens ram icke kunnat hållas. Vid beräkningen har styrelsen utgått från att lokalkostnaderna för länsbostadsnämnderna jämväl under nästa budgetår skola belasta expensposten. Med ledning av belastningssiffrorna för 1949/50, vilka angivas inom parentes, beräknar styrelsen medelsåtgången under anslagsposten på följande sätt: renhållning och städning 35 000 (28 146) kronor, skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt 42 600 (40 823) kronor, telegram, telefon och annonsering 55 000 (53 404) kronor, inköp och underhåll av inventarier 77 400 (49 237) kronor, bränsle, lyse och vatten 8 000 (7 217) kronor, hyror 101000 (89178) kronor samt diverse 11 000 (10 732) kronor, ökningen av posterna hyror samt renhållning och städning beror på att nämnderna efter hand erhålla större och lämpligare lokaler. Av de beräknade kostnaderna för inköp och underhåll av inventarier utgöra kostnaderna för inköp av utrustning till nytillkommande personal ca 32 000 kronor och kostnaderna för inköp av vertikalskåp etc. för förvaring av lån- och bidragshandlingar ca 19 000 kronor.

Departementschefen.

Mina förslag i det föregående beträffande länsbostadsnämndernas personal medföra, att behovet av utrustning till nytillkommande tjänstemän kommer att bli väsentligt mindre än bostadsstyrelsen förutsatt. Expensposten bör därför icke ökas utan i stället reduceras med 20 000 kronor. Omkostnadsanslaget bör sålunda minskas med detta belopp och upptagas till 565 000 kronor.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

VII. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänsenden anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig förordade ändringar i olika avseenden från och med den 1 juli 1951 av grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;

II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må komma att beviljas under budgetåret 1951/52, bestämmes till 3,25 %\

III. medgiva, att för budgetåret 1951/52

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 370 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor;

IV. för budgetåret 1951/52 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln,

1) till Kapitalmedels förluster och ränteef ter gifter å vissa bostadsbyggnadslån ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor;

2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av 37 000 000 kronor;

3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av 1650 000 kronor;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor;

5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av 8 000 000 kronor;

6) till Bidrag till jämförande byggnadskostnadsutredning ett reservationsanslag av 50 000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 265 000 000 kronor;

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor;

V. besluta, att å personalförteckningen för bostadsstyrelsen antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med tjugoåtta, antalet tjänster i lönegrad Cp 10 ökas med eu, antalet förste byrå- •

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

sekreterare i Ce 29 ökas med en, antalet förste byråingenjörer i Ce 29 ökas med två, antalet förste byråsekreterare i Ce 27 ökas med en samt antalet förste byråingenjörer i Ce 27 minskas med en;

VI. fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för slagsvis...... 460 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 73 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 426 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis .................................................................. 10 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 207 500

Summa kronor 2 177 000;

VII. besluta, att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med fyra;

VIII. fastställa följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... 34 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 100 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 243 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis .................................................................. 130 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 152 700

Summa kronor 1 660 000;

IX. under femte huvudtiteln för budgetåret 1951/52 anvisa

1. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 177 000 kronor;

2. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 432 000 kronor;

3. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 660 000 kronor;

4. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 565 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

M. Silfvcrstolpe.

tf—s»r. 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 124.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

Bilaga 1.

Till Konungen. (Socialdepartementet.)

Kungl. Maj:t har den 16 juni 1950 uppdragit åt bostadsstyrelsen att i samråd med advokaten Sten Södermark såsom särskild förordnad sakkunnig utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till ändringar i ränte- och amorteringsvillkor för vissa statliga tertiärlån m. m. Till fullgörande av uppdraget får bostadsstyrelsen anföra följande.

1941 års kungörelse.

Den första gruppen av åsyftade tertiärlån bär utlämnats jämlikt kungörelsen nr 636/1941 angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Lånen ha beviljats för ny- eller ombyggnadsföretag avseende flerfamiljs- eller enfamiljshus. Enligt 7 § kungörelsen skulle lån principiellt icke utgå med mindre de nytillkomna eller ombyggda lägenheterna kunde tillföras bostadsmarknaden mot hyror, icke överstigande den år 1939 på orten gällande hyresnivån för lägenheter av jämförlig beskaffenhet och belägenhet (»1939 års hyror»). Av 9 § framgår att i princip vid uthyrning av sådan lägenhet under en tid av 10 år, dock längst intill dess lånet blivit till fullo guldet, icke utan medgivande av statens byggnadslånebyrå högre hyra finge uttagas än byrån vid lånets beviljande fastställde. Tillläggslån eller, i fråga om enfamiljshus, räntefri, stående lånedel förekom ännu icke.

I 5 § kungörelsen lämnades föreskrifter om lånens förräntning och amortering. Dessa må här återges i den mån do äro av betydelse.

Samtliga lån skulle löpa med 4,5 % årlig ränta samt utgöra aniorteringslån från dag, som byggnadslånebyrån bestämde.

Annuiteten å amorteringslån beträffande flerfamiljshus utgör under hela tioårsperioden — enär de förutsättningar, som kunnat möjliggöra annuitetshöjning efter 5 år, icke ansetts föreligga — 5,2 5 % vid nybyggnadsföretag och 6 % vid ombyggnadsföretag, allt räknat å ursprungliga lånebeloppet. Vid tioårsperiodens utgång skall annuiteten ökas till det belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat efter 30 år i fråga om nybyggnadsföretag och 25 år i fråga om ombyggnadsföretag från den dag, då lånet började löpa som amorteringslån.

Beträffande enfamiljshus åter skall annuiteten utgöra 6,9 % av ursprungliga lånebeloppet under den första tioårsperioden men skall därefter höjas till vad som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat inom 20 år från amorteringslånetidens början.

De lån, som kommo att utlämnas enligt kungörelsen, äro tämligen få, sedan vissa lån inlösts, återstå inemot 250 st. med ett ursprungligt lånebelopp av ca 10 miljoner kronor, varå numera ca 9 miljoner kronor utestå oguldna. Att ge exakta siffror, så ock att skilja på lån för de olika typerna byggnadsföretag skulle kunna ske utan alltför stor svårighet. Då bostadsstyrelsen — såsom nedan utvecklas — knappast ser sig i stånd att beträffande lån enligt 1942 års kungörelse tillhanda-

115 Kungl. Maj:ta proposition nr 121.

hålla annat än högst approximativa siffror, torde det emellertid icke heller i detta sammanhang löna mödan att uppgöra eu detaljerad statistik, helst som en sådan synes äga blott ringa betydelse för sakens bedömning.

De tidigast utlämnade lånen ha överförts till amorteringslån den 1 juli 1942, i anledning varav de ändrade ränte- och amorteringsvillkor, som nu sättas i fråga, å dem bli tillämpliga fr. o. m. den 1 juli 1952. De enligt kungörelsen sist utlämnade lånen överfördes till amorteringslån den 1 juli 1946.

Enligt sitt uppdrag avser bostadsstyrelsen att närmast undersöka, huruvida en sådan anpassning av ränte- och amorteringsvillkoren i fråga om flerfamiljshus är möjlig, att hyrorna kunna bibehållas oförändrade.

Med den givna utgångspunkten — oförändrade hyror — gäller det således att tillse, om nuvarande annuitet kan bibehållas i stället för att höjas, enligt vad gällande bestämmelser påkalla, från 5,25 till 6,92 % vid nybyggnad och från 6 till 7,51 % vid ombyggnad.

Annuiteten bestämmes dels av räntesatsen och dels av amorteringstiden. Oförändrad annuitet kan ernås såväl enbart genom sänkning av räntan som enbart genom förlängning av amorteringstiden. Om räntan sänkes från gällande 4,5 % till 1,5 0 %, blir lånet med oförändrad annuitet slutbetalt inom nu föreskrivna tider. Om åter räntan bibehålies, men amorteringstiden utsträckes till att omfatta inalles 44 år, blir annuiteten också oförändrad.

Enligt bostadsstyrelsens mening bör det icke ifrågakomma att sänka räntan på angivet sätt; eu sådan eftergift skulle vålla ej obetydlig räntekostnad för staten och för övrigt innefatta eu subvention, som icke synes sakligt motiverad bl. a. med tanke på de i förhållande till dagsläget tämligen låga produktionskostnader till vilka ifrågavarande ny- och ombyggnadsföretag genomförts. Å den andra sidan synes en förlängning av amorteringstiden på sätt angivits, om icke synnerliga skäl föreligga, böra undvikas med hänsyn till säkerheten. Erinras må att amorteringstiden eidigt 1948 års alltjämt gällande kungörelse om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus (nr 587) i fråga om nybyggnad av sten eller likvärdigt material är 40 år och vid nybyggnad av annat material 30 år.

I syfte att nå en godtagbar lösning, som icke på grund av annuitetshöjning framtvingar höjd hyra, bär bostadsstyrelsen stannat för att föreslå en kombination av åtgärder, nämligen dels att sänka räntan till t %, dels ock att utsträcka återbetalningstiden till, i fråga om nybyggnad 40 år och i fråga om ombyggnad 30 år.

Den förordade räntan torde vara tillräcklig för att med viss marginal täcka kostnaden för statens fasta upplåning.

Att pa föreslaget sätt utsträcka amorteringstiden, då fråga är om byggnad av sten eller jämförligt material, lär icke behöva möta större betänkligheter, helst som för dylika objekt 40 respektive 30 år icke torde utgöra någon enligt teknisk erfarenhet ofrånkomlig, yttersta gräns för lån i ifrågakomna förmånsläge. Mera tveksamt är spörsmålet onekligen, då fråga är om trähus och jämförbara byggnader. Samtidigt som svårigheten att eljest få'.en godtagbar lösning torde föranleda långivaren att tänja möjligheternas gräns te sig farhågorna mindre,

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

därest — såsom b o s ta d s sty r els en förutsätter — övervakningen av sist avsedda byggnader skarpes utöver den nuvarande, mera rutinmässiga kontrollen i syfte att tillse att intet försummas från ägarens sida för att under hela lånetiden bevara byggnaderna i bästa möjliga skick. Redan här må doek förutskickas att bostadsstyrelsen för viss lånegrupp, som icke hör till 1941 års kungörelse, kommer att föreslå eu än längre amorteringstid, som får anses godtagbar till följd av särskilda förhållanden.

Här må ock anmärkas att bostadsstyrelsen i detta och fortsättningsvis i motsvarande sammanhang undersökt vilka konsekvenser för amorteringstiden en till 3,5 % nedsatt ränta skulle ha. Undersökningens resultat redovisas i avslutningen av denna skrivelse.

Vad härefter angår rån te- och amorteringsvillkoren för tertiärlån enligt 1941 års kungörelse till enfamiljshus anföres följande.

Av utredningsuppdraget torde bl. a. framgå, att icke heller enfamiljshusen böra drabbas av förhöjd annuitet, som ju skulle öka den årliga bostadskostnaden,.

Med bibehållen annuitet av 6,9 % av ursprungliga lånebeloppet blir lånet icke återbetalt inom föreskriven tid av inalles 20 år även om räntan helt bortfaller. Om åter räntan lämnas oförändrad, måste amorteringstiden utsträckas att omfatta inalles. 24 år för att annuiteten skall vara orubbad.

På skäl motsvarande dem som anförts i fråga om flerfamiljshusen har bostadsstyrelsen stannat för att föreslå en till 4 % nedsatt räntesats, varigenom den totala amorteringstiden skulle bli 23 år. Räntan skulle därmed vara bestämd efter förut föreslagna grunder, och betalningstidens förlängning torde ej inge betänkligheter. Erinras må att, i den mån egnahemslån, som beviljats för nybyggnad enligt 1948 års alltjämt gällande kungörelse om egnahemslån och förbättringslån (nr 546), skall amorteras, återbetalningstiden är 25 år.

Emellertid skall enligt uppdraget ock undersökas, om möjlighet föreligger att anpassa ränte- och amorteringsvillkoren så, att annuiteten blir jämförlig med den, som gäller enligt nyssnämnda 1948 års kungörelse, nämligen 5,71 % (varav 3 % utgör ränta).

Även om räntan helt bortfaller, är en annuitet av 5,71 % otillräcklig för att lånet skall återbetalas inom 20 år. Därest räntan bibehålies vid 4,5 % utgör amorteringstiden med en annuitet av 5,71 % 29 år. Med exempelvis 25 års återbetalningstid måste räntan vara 2,7 % för att en annuitet av 5,71 % skall ernås. De anförda exemplen torde ådagalägga att den ifrågasatta anpassningen icke låter sig genomföra med mindre räntesatsen blir utpräglat subventionsbetonad eller amorteringstiden utsträckes utöver vad som är lämpligt med tanke på säkerheten. Beaktas må emellertid att enfamiljshusen enligt 1941 års kungörelse tillkommit under en period med avsevärt lägre byggnadskostnader än nu rådande. Byggnadskostnadsindex (med 1939 som basår) utgjorde genomsnittligt under åren 1941—1944 ca 136 mot i genomsnitt för åren 1949—1950 ca 162. Även om enfamiljshusen enligt 1941 års kungörelse knytas till en oförändrad annuitet å 6,9 %, torde de årliga bostadskostnaderna understiga dem, som man får räkna med i egnahemmen enligt 1948 års kungörelse. Bostadsstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 124. 117

utgår därför från att räntesubvention i syfte att ernå nedsatt annuitet icke bör förekomma.

Av motsvarande skäl torde följa att särskild ändring i ränte- och amorteringsvillkoren icke heller synes böra ifrågakomma för tvåfamiljshusens del. Därjämte bör beaktas att tvåfamilj shusen redan vid behandlingen av låneärendet liksom senare vid fixerandet av lånevillkoren utgjorde flerfamiljshus i kungörelsen mening och därefter icke äro ägnade att överföras till en sådan gemensam kategori av en- och tvåfamiljshus som 1948 års kungörelse omfattar.

Med hänsyn till möjligheten av en hyreshöjning bör den av bostadsstyrelsen föreslagna förlängningen av amorteringstiden beviljas allenast tills vidare med förbehållen rätt för styrelsen att, om anledning därtill uppstår, ånyo förkorta den genom förhöjd annuitet, dock högst till vad som enligt det ursprungliga låneavtalet skall utgå.

Ehuru bostadsstyrelsen med för närvarande gällande utgångspunkter förordar viss jämkning av ränte- och amorteringsvillkor, torde beslut om ändring icke böra fatttas på en gång beträffande samtliga, successivt till amorteringslåneräkning överförda lån. Till denna fråga, som är gemensam för flera i denna utredning behandlade spörsmål, torde styrelsen avslutningsvis få återkomma.

Slutligen anmäla sig två särskilda spörsmål avseende såväl flerfamiljs- som enfamiljshus.

Den ena frågan sammanhänger därmed att 1941 års kungörelse införde s. k. räntegaranti, varigenom låntagaren tillförsäkrades att under de 10 första åren icke behöva erlägga högre ränta än 3,5 % å primärkredit och »däremot svarande» ränta å sekundärkredit. I den mån primär- och sekundärlånen icke äro långtidsbundna, kan risk för tiden därefter föreligga för ökade kostnader för dessa krediter. Såvitt gäller särskilt flerfamiljshusen torde det emellertid ankomma på andra myndigheter att bestämma — därest kostnadsökningen blir en realitet — huruvida och i vad mån stegringen må kompenseras av hyreshöjning. För enfamiljshusens del får den eventuella kostnadsstegringen antagas ligga inom ramen för en bostadskostnad som icke är högre än den som de senaste årens produktion medför. Bostadsstyrelsen finner därför icke skäl föreligga att föreslå förlängning av räntegarantitiden utöver vad från början blivit utfäst.

Det andra spörsmålet åsyftar det förhållandet, att en utsträckt amorteringstid för tertiärlånet kan påstås medföra att återbetalningen av primär- och/eller sekundärkredit uppskjutes längre än eljest skulle blivit fallet. Detta kommer sannolikt att ofta bli en följd. Men, såvitt bostadsstyrelsen kan bedöma, behålla ifrågavarande långivare god säkerhet för sina fordringar. Erinras må tillika att de icke torde ha något rättsligen grundat anspråk mot låntagaren, att denne skall avhålla sig från att förfoga över sin egendom såsom underlag för kredit mot inteckningar med sämre förmånsrätt på sätt låntagaren finner lämpligt.

1942 års kungörelse.

Den andra gruppen av i ämbetsskrivelsen åsyftade tertiärlån ha utlämnats enligt kungörelsen nr 569/1942 om tertiärlån och tilläggslån för vissa bostads-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 124

byggnadsföretag. Ehuru de nya bestämmelserna i många avseenden voro lika de förutvarande, torde de för detta ärende betydelsefulla reglerna för överskådlighetens skull böra här återges i sin helhet.

Lånen ha beviljats för ny- eller ombyggnadsföretag avseende flerfamiljs- eller enfamiljshus. Enligt genom kungörelse den SO juni 1943 (nr 592) företagen ändring skulle med enfamiljshus förstås också byggnad, som var avsedd att innehålla två bostadslägenheter, det s. k. tvåfamiljshuset. Hyrorna för de nytillkomna eller ombyggda lägenheterna skulle icke få överstiga »1939 års hyra» under eu tid av 10 år, dock längst till dess tillhandahållet lån återbetalats.

Samtliga lån avseende flerfamiljshus och sådana enfamiljshus, som uppförts eller ombyggts av kommun eller med kommun i lånehänseende jämställd företagare, d. v. s. vissa juridiska personer, som arbetade under kontrollerade former och utan enskilt vinstsyfte — nedan gemensamt kallade »kommunala enfamiljshus» — skulle överföras till amorteringslån å dag, som byggnadslånebyrån bestämde, och löpa med 4,5 % ränta. Annuiteten skulle i fråga om flerfamiljshus under 10 år utgöra 5,2 5 % vid nybyggnads- och 6 % vid ombyggnadsföretag, såvida den icke på grund av vissa förutsättningar — vilka icke inträffat — skulle höjas efter fem år. Efter tioårsperiodens utgång skulle annuiteten ökas till vad som erfordrades för att lånet skulle vara slutamorterat inom inalles 30 år i fråga om nybyggnadsföretag samt 25 år i fråga om ombyggnadsföretag.

Annuiteten å kommunalt enfamiljshus skulle utgöra 6,9 % under 10 år och därefter höjas så att slutbetalning skedde inom inalles 20 år.

Genom kungörelsen nr 176/1945 ändrades räntesats och annuitet för lån avseendo flerfamiljshus och kommunalt enfamiljshus. Räntan skulle för båda grupperna utgöra 4 %. Annuiteten å lån avseende flerfamiljshus blev för den första tioårsperioden — enär ändring icke ägde rum efter fem år — 4,7 5 % vid nybyggnadsföretag samt 5,5 % vid ombyggnadsföretag. Efter de 10 åren skulle annuiteten höjas sa, att lanet slutamorterades inom inalles 30 år vid nybyggnadsföretag och 25 år vid ombyggnadsföretag. Annuiteten å kommunalt enfamiljshus åter kom att utgöra 6,4 % under 10 år och skulle därefter höjas så, att slutbetalning skedde inom inalles 20 år.

1945 års kungörelse kom enligt övergångsbestämmelserna att tillämpas på lån, som beviljats från och med den 23 maj 1945.

Räntan för lån avseende annat än kommunalt enfamiljshus skulle enligt 1942 års kungörelse utgöra 3,G %. Annuiteten fastställdes till 6 % av det ursprungliga lånebeloppet eller, därest viss del av lånet enligt vad nedan angives skulle vara räntefri stående lånedel, av amorteringsdelen. Efter tioårsperiodens utgång skulle annuiteten höjas så, att amorteringsdelen bleve slutbetald inom inalles 20 år. Dessa villkor äro alltjämt gällande.

Byggnadslånebyrån har utlämnat ca 21,000 lån enligt 1942 års kungörelse. Det totala lånebeloppet är avsevärt och torde uppskattningsvis belöpa sig till ca 450 miljoner kronor varav inemot 300 miljoner kronor avseende flerfamiljshus inklusive ett fåtal kommunala enfamiljshus samt återstoden annat enfamiljshus. Att ge noggrannare siffror och utskilja dessa lån från dem, som utgått enligt

119 Kungl. Maj:ls proposition nr 124.

tidigare eller senare författningar, så ock att särskilja de olika typerna av flerfamiljs- och enfamiljshus samt att redogöra för fördelning på nybyggnads- och ombyggnadsföretag bär, såsom förut antytts, visat sig icke vara möjligt utan synnerlig möda med anlitande av extra arbetskrafter. Detta har så mycket mindre ansetts böra ifrågakomma som värdet av en dylik statistik också i detta sammanhang torde vara tämligen ringa för bedömningen av föreliggande spörsmål.

De enligt 1942 års kungörelse tidigast utlämnade lånen ha överförts till amorteringslån den 1 januari 1943 i anledning varav de ändrade ränte- och amorteringsvillkor, som här komma att föreslås för vissa av lånen, skulle börja tillämpas från och med den 1 januari 1953. Ännu återstå några lån beviljade enligt nämnda kungörelse vilka — utan bostadsstyrelsens förvållande — icke utanordnats och således icke kunnat överföras till amorteringslån.

1942 års kungörelse inrymde i likhet med den tidigare kungörelsen föreskrifter åsyftande att garantera låntagarna en högsta ränta å primärkredit med 3,5 % samt å sekundärkredit »däremot svarande» ränta. Genom 1945 års kungörelse utsträcktes garantien, såvitt gällde sådana flerfamiljshus och kommunala enfamiljshus på vilka kungörelsen vann tillämpning, att avse 3 % ränta å primärkredit och »däremot svarande» ränta å sekundärkredit.

För att trots de stigande byggnadskostnaderna möjliggöra en på »1939 års hyra» baserad bostadsproduktion infördes genom 1942 års kungörelse ränte- och amorteringsfria tilläggslån för flerfamiljshus och kommunala enfamiljshus samt räntefri stående lånedel för annat enfamiljshus. Tilläggslånet skulle principiellt — jämte ett mindre kommunalt bidrag — täcka skillnaden mellan den faktiska, totala anskaffningskostnaden, å ena, samt avkastningsvärdet, å den andra sidan. Räntefri stående del åter kunde icke överstiga 10 % av anskaffningskostnaden.

De närmare betalningsvillkoren avseende tilläggslån inrymmas i 16 § kungörelsen.

Tilläggslån löper, där ej annat följer av vad i andra stycket stadgas, utan ränta och amortering.

Medgiver byggnadslånebyrån, att de av byrån vid tilläggslånets beviljande fastställda hyrorna få höjas utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader, eller kan med hänsyn till det allmänna hyresläget på orten fastighetens avkastning antagas komma att stiga efter utgången av den i 4 § c) angivna tiden (= den för hyreskontroll bestämda perioden, äger byrån besluta., att tilläggslånet, i den män avkastningsökningen det medgiver, skall, i förstnämnda fall, från viss av byrån bestämd dag och, i sistnämnda fall, från utgången av nyssnämnda tid löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.

Om och i den män tilläggslånet vid utgången av den i 4 § c) angivna tiden återstår oguldet och oj enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet med vad i andra stycket stadgas, skall detsamma avskrivas.

Betalningsvillkoren avseende räntefri stående del återfinnas i 12 § 2 mom. tredje stycket kungörelsen.

Efter utgången av den i första stycket angivna tiden (— 10 år), äger byggnadslånebyrån, därest den då rådande allmänna bostadskostnadsnivån därtill giver anledning, besluta, att den dol av tertiärlånet, som dittills utgjort räntefri stående del, skall från viss av byrån bestämd dag i sin helhet eller delvis löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

må meddela. Om och i den mån nyssnämnda del av lånet icke skall amorteras i enlighet med vad nu sagts, skall densamma avskrivas.

Storleksordningen av summan av tilläggslån och räntefria stående lånedelar, som tillhandahållits jämlikt 1942 års kungörelse, torde vara ca 120 miljoner kronor. Icke heller beträffande detta belopp eller dess fördelning på tilläggslån och räntefria stående lanedelar eller på lån som regleras av 1945 års kungörelse och övriga kunna noggrannare uppgifter lämnas utan synnerligt besvär, som icke synes motiverat med hänsyn till problemställningen i detta sammanhang.

Då bostadsstyrelsen härefter går att undersöka den förelagda frågan om anpassning av ränte- och amorteringsvillkoren må förutskickas, att det icke synes möjligt att jämföra kommunalt enfamiljshus med vare sig annat enfamiljsföretag, som tillkommit med stöd av lån enligt 1942 års kungörelse, eller med sådant enfamiljshus, som avses i 1948 års kungörelse om egnahemslån och förbättringslån. Det kommunala enfamiljshuset har ju i låneärendet behandlats såsom flerfamiljshus, tilläggslån kan ha utgått, och ränte- samt amorteringsvillkor äro i anslutning därtill uppbyggda efter helt annat system än vad som gäller för annat enfamiljshus.

Flerfamiljshusen ha — sasom redan nämnts — under den första tioårsperio den, om de icke äro underkastade villkoren i 1945 års kungörelse, en annuitet av 5,2 5 % i fråga om nybyggnads- och 6 % vid ombyggnadsföretag. För att slutamortering skall äga rum inom föreskriven tid av inalles 30 respektive 25 år fordras en höjning av annuiteten till 6,92 % vid nybyggnad och 7,51 % vid ombyggnad. I anslutning till vad bostadsstyrelsen tidigare föreslagit med den givna förutsättningen att en hyresfördyrande annuitetsförhöjning bör undvikas, förordar styrelsen att räntan sänkes till 4 %, varigenom återbetalningstiden med bibehållen annuitet utsträckes till inalles 40 år i fråga om nybyggnadsföretag och 30 år i fråga om ombyggnadsföretag.

De flerfamiljshus, vilkas lånevillkor regleras av 1945 års kungörelse, ha annuiteten under den första tioårsperioden bestämd till 4,7 5 % vid nybyggnad samt 5,5 % vid ombyggnad. För slutbetalning inom föreskriven tid, trettio respektive tjugofem år, skulle annuiteten behöva höjas till 6,61 % respektive 7,30 %. Bostadsstyrelsen föreslår i stället att dessa lån, med oförändrad 4 % ränta, få slutbetalas inom 47 respektive 33 år, varvid nuvarande annuitet kan bibehållas.

De föreslagna förlängda amorteringstiderna torde icke behöva väcka alltför stora betänkligheter, då fråga är om byggnad av sten eller jämförligt material, sasom tidigare antytts. Att bostadsstyrelsen trots stor tvekan ansett det försvarligt att föreslå dessa tider också för flerfamiljshus av trä beror på att alldeles särskilda skäl föreligga. Den amortering underkastade sekundärkrediten var i dessa fall väsentligt större än i fråga om stenhus. Därmed uppnåddes en påskyndad skuldåterbetalning, som också kommit och fortsättningsvis kommer statskrediten tillgodo i form av i accelererat tempo förbättrad säkerhet. Givetvis skulle i fråga om dessa flerfamiljshus av trä särskilt kontrolleras att husen genom omsorgsfull skötsel vidmakthållas.

För i 1942 års kungörelse avsett kommunalt enfamiljshus är annuiteten 6,9 %

121 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

under 10 år, såvida icke 1945 års kungörelse är alt tillämpa. För stadgad slutamortering inom inalles 20 år skulle annuiteten behöva höjas till 8,7 8 %. Bostadsstyrelsen föreslår, att räntan sänkes från 4,5 % till 4 % och att amorteringstiden utsträckes till 23 år. I så fall kan nuvarande annuitet lämnas oförändrad.

Annuiteten å lån för kommunalt enfamiljshus utgör, då 1945 års kungörelse är tillämplig, 6,4 %. Om återbetalning skall ske inom inalles 20 år, fordras eu annuitetsförhöjning efter 10 år till 8,67 %. Bostadsstyrelsen föreslår, att dessa lån, med oförändrad 4 % ränta, slutbetalas inom 25 år i syfte att bevara nuvarande annuitet.

Yad härefter angår lån för annat än kommunalt enfamiljshus utgör annuiteten 6 % under 10 år och måste därefter höjas till 8,5 7 % för att återbetalning skall äga rum inom föreskriven tjuguårstid. Bostadsstyrelsen föreslår, att med bibehållen 3,6 % ränta återbetalningstiden förlänges till inalles 26 år i syfte att förebygga annuitetshöjning.

I det väckta spörsmålet, huruvida en anpassning av ränte- och amorteringsvillkor för annat än kommunalt enfamiljshus kan och bör äga rum i anslutning till vad som gäller enligt 1948 års egnahemslånekungörelse, torde bostadsstyrelsen få hänvisa till vad i motsvarande sammanhang yttrats beträffande lån för enfamiljshus enligt 1941 års kungörelse.

Bostadsstyrelsen ifrågasätter icke förordade jämkningar beträffande ränta och annuitet å lån under 1942 års kungörelse annat än efter successiva, av rådande förhållanden betingade beslut.

Också i frågan om räntegaranti synes bostadsstyrelsen beträffande samtliga lån som utlämnats för flerfamiljs- och enfamiljshus enligt 1942 års kungörelse, såväl i dess ursprungliga som i dess år 1945 ändrade lydelse, kunna åberopa synpunkter motsvarande dem, som framförts beträffande räntega.rantien enligt 1941 års kungörelse. Av skäl som i det föregående andragits, synas icke heller nu föreslagna, förlängda återbetalningstider för lån enligt 1942 års kungörelse kränka primär- eller sekundärkreditgivares behöriga intressen.

På sätt föreslagits i fråga om 1941 års lån bör förlängning av amorteringstiden beviljas endast tills vidare med de villkor i övrigt som förut förordats.

Bostadsstyrelsen övergår härefter till att dryfta frågan om betalningsvillkoren för tilläggslån och för räntefri stående del av tertiärlån.

Vad först angår spörsmålet om tilläggslånen, må erinras att den alltsedan den 30 juni 1942 gällande hyresregleringslagstiftningcn i princip medfört hyresstopp, knutet till de grundhyror som betingades den 1 januari 1942, samt, i fråga om senare tillkomna lägenheter, till de belopp, som hyresnämnden med hänsyn till byggnadskostnadema och övriga omständigheter fann skäligt. Det torde vara ett notoriskt faktum att hyresregleringen åstadkommit att en väsentlig höjning av hyrorna för såväl den 1 januari 1942 förefintliga som åren därefter färdigställda lägenheter förebyggts. Den allmänna lokala regleringen av hyresmarknaden med därav följande hyresstopp torde emellertid icke böra påverka bedömningen av frågan, huruvida — sedan bostadsstyrelsens tioåriga ihyreskontrol! upphört — det i 16 § i 1942 års kungörelse angivna »allmänna hyresläget på

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

orten» i och för sig motiverar krav på förräntning och amortering av tilläggslånet.

Bostadsstyrelsen anser sig kunna påstå att till följd av kända förhållanden det allmänna hyresläget å samtliga de orter, å vilka nu ifrågavarande tilläggslön utgått, skulle därest icke den allmänna hyresregleringen mellankommit — ha stigit så, att krav på tillläggslånens förräntning och amortering varit befogat. Ur de synpunkter, som på sin tid varit att beakta vid beviljandet av tilläggslån, föreslår bostadsstyrelsen förty, att Kungl. Maj:t måtte förklara att bostadsstyrelsen äger besluta, att samtliga nu avsedda tilläggslån principiellt skola förräntas och återbetalas. Sådant beslut bör för den första tilläggslåneserien meddelas före den 1 april 1952. Hyreskontrollen för denna grupp började nämligen den 1 april 1942. I övrigt förutsättes icke annat än successiva beslut.

Eftersom låntagarna till följd av hyresregleringen torde vara urståndsatta att utnyttja »det allmänna hyresläget», torde dock icke kunna ifrågakomma att tills vidare aktualisera förräntnings- och amorteringskravet. Med enstaka undantag för vilka specialregler knappast kunna givas lär så ej kunna ske om icke antingen hyresregleringar upphör och hyresmarknadsläget alltjämt skulle ge den ökade bärkraften åt låntagarna, eller en allmän hyreshöjning skulle medgivas utöver vad som må betingas av ökado förvaltnings-, drift- och kapitalkostnader eller om — med eller utan samband med en allmän hyreshöjning — en speciell höjning skulle medges för hus med tilläggslån i syfte att möjliggöra förräntning och amortering av dessa. De framtida förhållandena låta sig emellertid icke överblicka. Bostadsstyrelsen hemställer därför att Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning — sedan principbeslut fattats om tilläggslånens förräntning och amortering — ränta och amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning.

I detta sammanhang må upplysas att det kommunala bidrag, som utgått vid sidan av tilläggslånet, enligt av kommunen i vissa fall gjort förbehåll skall förräntas och återbetalas på villkor motsvarande dem, som gälla för tilläggslånet. Ett sådant bidrag torde ur hyressättningssynpunkt vara likställt med det statliga tilläggslånet.

Beträffande räntefri stående del för vissa enfamiljshus lär det också vara obestridligt att den i 12 § 2 mom. tredje stycket av 1942 års kungörelse åsyftade »allmänna bostadskostnadsnivån» stigit i sådan grad att det i och för sig skulle vara motiverat att fordra förräntning och amortering av ifrågavarande tertiärlånedel i dess helhet Med en förräntning efter 4 % och exempelvis tjugu års amortering skulle den årliga merkostnaden genomsnittligt belöpa sig till, för enfamiljshus i egentlig mening, ungefär 175 kronor och, för tvåfamiljshus, ca 225 kronor. Dessa belopp äro av den storleksordning att deras utkrävande får antagas medföra betydande olägenhet för låntagarna trots den tämligen allmänna inkomstökningen. Därtill kommer, att om bostadsstyrelsens förslag med avseende å tilläggslånen vinner bifall, lägenhetshavarna i därav berörda hus tills vidare undgå ökad bostadskostnad av det skälet att tilläggslånet skulle behöva förräntas och amorteras. Det kan då ifrågasättas, om det är rimligt att de som under motsvarande period skaffat sig egnahem (tvåfamiljshus) med stöd bland annat av räntefria stående lånemedel skulle få vidkännas den ökade bostads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

kostnad som skulle följa av dessa medels förräntning och amortering. Att dylika krav böra få aktualiseras under sådana förhållanden, som föranleda att räntor och amorteringar skola inbetalas å tilläggslån, sjmes dock naturligt.

På grund av vad sålunda anförts föreslår bostadsstyrelsen i anslutning till vad som förordats beträffande tilläggslånen, dels att Kungl. Maj:t måtte förklara att styrelsen äger besluta att räntefri stående lånedel principiellt skall förräntas och återbetalas, dels ock att Kungl. Maj:t, efter förslag av styrelsen, framdeles måtte bestämma, huruvida och i vilken ordning ränta och amortering skola avkrävas låntagarna till inbetalning. Bostadsstyrelsens, förslagsvis successiva, beslut torde lämpligen böra fattas i anslutning till att ärendet angående principiellt återkrav av tilläggslånen avgöres.

Även om icke en nuvarande ägare bör avkrävas inbetalning torde det likväl vara rimligt och lämpligt att när ett icke kommunalt enfamiljshus överlåtes, bostadsstyrelsen som villkor för att godkänna ny låntagare bl. a. skall kunna föreskriva omedelbar inbetalning eller förräntning och amortering av räntefri stående lånedel. Det torde knappast finnas anledning att för köparen minska den på sådana lånemedel baserade kostnadsskillnaden mellan det tidigare byggda huset och ett nybyggt hus. Det eventuella inbetalningskravet torde för övrigt motverka den spekulationstendens, som obestridligen föreligger.

Bostadsstyrelsen får slutligen i detta sammanhang omnämna att, om tvekan skulle råda om riktigheten eller lämpligheten av föreslagna åtgärder rörande tillläggslånen och räntefria stående tertiärlånedelar, skälen för styrelsens stånd punkttagande förstärkas därav att byggnadslånebyrån på sin tid av statsfinansiella skäl onekligen bedömt skäligheten av byggnadskostnader samt driftkostnader och dylikt i underkant, då det gällde att avväga storleken av statens tills vidare ränte- och amorteringsfria kapitalunderstöd. Visserligen medger i många fall en i förhållande till nuvarande praxis högt räknad förräntning av den egna insatsen on sorts utjämning av utgiftssidans underbalansering. Men bostadsstyrelsen härvid nu företagen undersökning funnit att den snäva bedömningen jämte inträdda stegringar i drift- och underhållskostnader understundom kalkylmässigt leder till nettouuderskott.

TilläggsTån för barnrika familjer.

Tilläggslån ha vidare utgått jämlikt kungörelsen nr 572/1942 om tilläggslån för beredande av bostäder åt mindre bemedlade, barnrika familjer, såväl för hyreshus (kungörelsen nr 512/1935) som för egnahem (kungörelsen nr 247/1938). Tilläggslånen ha åsyftat att helt eller till väsentlig del täcka skillnaden mellan anskaffningskostnaden och värdet.

Betalningsvillkoren för sådana tilläggslån inrymmas i 8 § kungörelsen nr 572/1942.

1 mom. Tilläggslån är, där ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. stadgas, fritt från ränta och amortering.

2 inom. Har byggnadslånebyrån beträffande visst hyreshus medgivit höjning av standardhyrorna utöver vad som betingas av stegrade bränsle- och förvaltningskostnader, äger byrån besluta, att tilläggslån, som beviljats för huset, skall, i den mån avkastningsökningen det medgiver, från viss av byrån bestämd dag löpa

124 Kumjl. Maj:ts proposition nr 124.

med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj-1 iramdeles må meddela.---

3 mom. Har egnahem, för vars uppförande tilläggslån beviljats, därefter

undergått mera betydande värdestegring, vilken icke hänför sig till åtgärd, som vidtagits av låntagaren, äger byggnadslånebyrån besluta, att lånet eller del därav skall från viss av byrån bestämd dag löpa med ränta och amorteras, allt enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela.___

4 *pom* Om och i den mån tilläggslån återstår oguldet, då tio år förflutit från dess utbetalande till låntagaren och ej enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras, skall lånet avskrivas.

Bostadsstyrelsen anser icke skäl föreligga att nu åsyftade tilläggslån principiellt behandlas olika mot förut behandlade lån av sådan typ. Styrelsen förordar därför ett förfarande, som överensstämmer med vad för dessa föreslagits. Styrelsens beslut måste fattas före den 1 juli 1952.

Tilläggslån i den statliga egtuihem.sverksamheten.

Till sist ha tilläggslån liknande vad som utgått enligt kungörelsen nr 572/1942 för egnahem också beviljats enligt 32 a § kungörelsen nr 578/1942 om vissa ändringar i kungörelsen den 7 juni 1940 (nr 589) angående den statliga egnahemsverksamheten. Betalningsvillkoren för sådant tilläggslån återfinnas i 35 a § andra stycket.

Har fastighet, för vars uppförande tilläggslån beviljats, därefter undergått mera betydande värdestegring, vilken icke hänför sig till åtgärd, som vidtagits av låntagaren, äger egnahemsnämnden besluta, att tilläggslånet eller del därav skall från viss av nämnden bestämd dag löpa med ränta och amorteras enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t framdeles må meddela. Om och i den män tilläggslånet återstår oguldet, då tio år förflutit från dess utbetalande till låntagaren, och ej enligt dessförinnan meddelat beslut skall amorteras i enlighet med vad nyss stadgats, skall tilläggslånet efterskänkas.

Icke heller dessa tilläggslån synas böra behandlas på annat sätt än tidigare dryftade. De förvaltas av riksbanken, men länsbostadsnämnderna ha att fatta erforderliga beslut i sakfrågor sammanhängande med belåningen. Det torde därför böra åläggas nämnderna eller helst bostadsstyrelsen att besluta i dessa til! läggslånefrågor. Dylikt beslut måste ske före den 1 juli 1952.

Hyreskontroll.

Ytterligare torde bostadsstyrelsen ha att yt-tra sig om den hyreskontroll, som styrelsen äger utöva med stöd av därom givna bestämmelser i 9 § kungörelsen nr 636/1941, 4 § c) kungörelsen nr 569/1942 samt, såvitt gäller s. k. standardhyror, 18 § kungörelsen nr 512/1935.

Sedan den allmänna hyresregleringen införts, har bostadsstyrelsens (byggnadslånebyråns) hyreskontroll minskat i betydelse. Av naturliga skäl ha de allmänna hyresmyndigheterna i stort sett, åtminstone då tillläggslån utgått, accepterat utav styrelsen och tidigare av byggnadslånebyrån bestämda (högsta) hyror, vilka ju icke kunnat sänkas utan rubbning i fastigheternas med stöd av tilläggslånen balanserade budget. Att hyresmyndigheterna icke heller visat benägenhet att medge högre hyror än bostadsstyrelsen (byggnadslånebyrån) fastställt får anses känt. Förhållandena torde komma att fortbestå, så länge hyresregleringen upprätthålles. Att bostadsstyrelsens hyreskontroll successivt för olika fastigheter

125 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

kan komma att upphöra under den tid då den allmänna hyresregleringen alltjämt finnes kvar, torde sålunda sakna större betydelse och lär icke påkalla särskilda åtgärder, åtminstone under förutsättning att de hyresreglerande myndigheterna få direktiv att ej medge hyreshöjning i enskilda fall av nu åsyftad natur utan bostadsstyrelsens hörande. För övrigt kan det diskuteras huruvida icke en tvångsförlängning av tiden för styrelsens kontroll skulle strida mot den utfästelse i fråga om hyreskontrollens upphörande, som får anses given gentemot låntagaren vid lånebeviljandet. I syfte att dämpa eventuella försök att få hyreshöjning till stånd, sedan bostadsstyrelsens kontroll upphört, bör redan nu klargöras att styrelsen förutsätter att bedömningen kommer att bli synnerligen restriktiv om icke nya omständigheter till annat föranleda. Skulle åter den allmänna hyresregleringen upphöra, under det att sådan hyreskontroll, som är bostadsstyrelsen förbehållen, alltjämt kvarstår, torde denna, kontroll utan författningsändringar fylla sitt syfte.

Att tvångsvis i tiden utsträcka bostadsstyrelsens omedelbara kontrollverksamhet utöver vad vid respektive låns beviljande varit föreskrivet torde sålunda icke böra ifrågasättas. Men det kunde tänkas att en på exempelvis 10 år förlängd hyreskontroll från bostadsstyrelsens sida skulle utgöra villkor för att låntagaren må åtnjuta den eftergift i fråga om ränta och amortering, som tidigare föreslagits. Då en dylik föreskrift å ena sidan får antagas ha förhållandevis underordnad betydelse till följd av hyresmarknadens allmänna reglering men, å andra sidan, kunde leda till administrativt svårhanterliga olikheter inom det omfångsrika låntagarbeståndet, har bostadsstyrelsen icke velat framlägga förslag härom.

Gemensamma frågor.

' I det föregående har bostadsstyrelsen, inom ramen för utredningsuppdraget, föreslagit dels att räntor och annuiteter på lån utlämnade enligt 1941 och 1942 års kungörelser skola på visst sätt jämkas, dels ock att principiellt återkrav skall äga rum med avseende å enligt dessa och andra kungörelser beviljade tilläggslån och räntefria stående lånedelar. Såsom redan framhållits, anser styrelsen att ifrågavarande beslut böra ske successivt, lämpligen en gång om året. Styrelsen utgår från att, såvitt gäller ränta och annuitet, styrelsen har att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag, byggt på då rådande, i sammanhanget relevanta förutsättningar och att Kungl. Maj:t fattar beslut i ärendet.

För fullständighetens skull må tilläggas att eventuell fastställelse av lägre annuitet å tertiärlån än nuvarande föreskrifter förutsätta icke bör påtvingas låntagare, som ej vill begagna sig därav. Envar låntagare äger nämligen författningsenlig rätt att när som helst uppsäga sitt lån till omedelbar betalning. Fn därav föranledd eventuell ökning av kapitalkostnaderna torde icke, såvitt bostadsstyrelsen kan bedöma, böra få motivera hyreshöjning.

Bostadsstyrelsen har övervägt huruvida i en ändrad situation icke blott nedsatt annuitet skulle kunna höjas intill vad nuvarande föreskrifter förutsätta efter tioårsperiodens utgång utan även den nedsättning, som må ha givits i fråga om räntan, skulle kunna återkallas, dock icke med verkan annat än från tidpunkten för återkallelse^!. Styrelsen har likväl stannat för att räntesänkningen bör vara

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

definitiv. Orsaken härtill är framförallt en önskan att förebygga de störningar vid överlåtelser, arvskiften o. s. v. som kunde vållas, om räntan på ett i princip räntebundet lån kunde höjas och om värdet av fastigheten därför svårligen kunde fastställas med någorlunda säkerhet.

Såsom förut nämnts, har bostadsstyrelsen undersökt vilken verkan på amorteringstiderna en till 3,5 % nedsatt ränta skulle medföra. Med oförändrad annuitet skulle lån enligt 1941 års kungörelse avseende nybyggnad av flerfamiljshus få amorteringstiden förkortad från föreslagna 40 år till 37 år, och i fråga om ombyggnad från 30 år till 29 år. För enfamiljshusens del skulle återbetalningstiden bli oförändrad 23 år med viss ändring i storleken av den sista annuiteten.

Vad angar 1942 års kungörelse i dess ursprungliga lydelse, skulle lån för nybyggnad av flerfamiljshus få en från föreslagna 40 till 37 år och lån för ombyggnad från 30 till 29 år nedsatt återbetalningstid. Amorteringstiden för lån avseende kommunala enfamiljshus skulle bli oförändrad med 23 år och för annat enfamiljshus likaledes oförändrad med 26 år, i båda fallen med viss minskning av den sista annuiteten.

Beträffande slutligen 1945 års författningsändring skulle lån avseende nybyggnad av flerfamiljshus amorteras på 42 i stället för 47 år och, ifråga om ombyggnad, på 29 i stället för 33 år. Återbetalningstiden för lån avseende kommunalt enfamiljshus skulle minskas till 24 från 25 år.

Beträffande tilläggslån samt räntefria stående delar torde det, med utgångspunkt från författningsföreskrifterna samt styrelsens ovan framlagda förslag, ankomma på styrelsen och, för vissa fall, eventuellt länsbostadsnämnd att besluta. Att varken bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd kommer att fatta sådant beslut, som leder till avskrivning av tilläggslån eller räntefri stående lånedel, utan att beslutet underställes Kungl. Maj:t för godkännande torde vara självklart.

Tertiärlån och tilläggslån enligt nyare författningar.

Innan denna utredning avslutas, finner bostadsstyrelsen det angeläget att betona att beträffande tertiär- och tilläggslån m. m., som utlämnats enligt senare författningar än 1941 och 1942 års kungörelser, delvis andra synpunkter kunna anföras, i anledning varav bedömningen av betalningsvillkoren för dem kan komma att ställa sig annorlunda.

Detta ärende bär i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts ovannämnda föreskrift handlagts under samråd med advokaten Sten Södermark, som i egenskap av särskilt förordnad sakkunnig föredragit ärendet i styrelsen och upprättat förslag till skrivelse i ämnet.

Protokollsutdrag, utvisande en vid skrivelsens justering uttalad skiljaktig mening bifogas.

Stockholm den 22 januari 1951.

Underdånigst

Alf Johansson.

H. Bernhard.

Sten Södermark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124

127 Utdrag.

Protokoll, hållet vid sammanträde med hostadsstyrelsen den 22 januari 1951.

Närvarande: Generaldirektören Johansson, ledamöterna herrar Bernhard, Fant, Eriksson, Nilson och fru Lewén-Eliasson, byråcheferna Bergman, Grape och Gustavsson samt chefen för sociala sektionen Persson.

§ 1.

Advokaten Sten Södermark föredrog i egenskap av särskilt förordnad sakkunnig ärende angående ändringar i ränte- och amorteringsvillkor för vissa statliga tertiärlån, m. m.; och beslöts skrivelse enligt registraturet.

Enligt detta beslut föreslog styrelsen beträffande de lån, som berördes i skrivelsen, bl. a., att i annuitet ingående ränta skulle bestämmas till fyra procent utom i de fall, då författningsenlig ränta vore lägre.

Härutinnan anmäldes skiljaktig mening av herr Fant, som anförde, att en ränta av tre och en halv procent skulle medgiva kortare amorteringstider. Då denna räntesats jämväl skulle innebära en bättre anpassning till det nuvarande ränteläget, ansåg herr Fant, att styrelsens förslag i räntefrågan beträffande samtliga de lån, som berördes i skrivelsen, bort avse den nämnda räntesatsen av tre och en halv procent.

Vid protokollet:

Bertha Klemedtson.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

liilaga 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1,24.

121)

9—m öi

Bihatnj till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 124.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 124.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124.

132 Kungl. Ma,j:ts proposition nr 124

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sammanfattning....................................

I. Allmänna grunder för bostadspolitiken.

Bostadsförsörjningsläget........................................

Vissa principfrågor..........................................

Socialdepartementets promemoria...........................

Besparingsutredningens promemoria ..........................

yttranden .........................................

Departementschefen................................

II. Lån och bidrag till bostadshus.

Egnahemslån och förbättringslån .................................

Föreliggande förslag.......................................

'yttranden .......................................

Departementschefen.................................

Tertiärlån och tillägg slån..................................

Föreliggande förslag...................................

Yttrande.............................................

Departementschefen.......................................

III. Bostadsrabatter.

Familjébostadsbidrag och bränslebidrag ...........................

Föreliggande förslag..................................

Departementschefen....................................

Trekronorsbidrag........................................

Föreliggande förslag...........................................

Yttranden.................................................

Departemen tsehefen.......................................

Statsbidrag till pensionärslägenheter...............................

Föreliggande förslag ................................

Yttranden ...............................................

Departementschefen.......................................

IV. Särskilda frågor.

1. Ränte- och amorteringsvit Ikoren för vissa äldre tertiärlån m. m.

Föreliggande förslag.........................................

Yttrande....................................................

Departementschefen..............................................

Sid.

■1

17 HO

i» 7

Kungl. Maj.ts proposition nr 124. 133

2. Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid: låneansök-

ningens ingivande, m. in............................................... 37

Föreliggande förslag...................................................... 37

Yttrande.................................................................. 59

Departementschefen...................................................... 59

V. Medelsbeliovet för låne* och bidrags verksamheten under budgetåret 195152.

Bostadsstyrelsens förslag till anslagsäskanden för budgetåret. 1951152....... 59

Departementschefen...................................................... 63

VI. Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna-

Översikt av organisationen ................................................. 66

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna .................................................................. 67

Nuvarande ordning...................................................... 67

Organisationsnämndens förslag.......................................... 68

Bostadsstyrelsens förslag................................................ 70

Yttrande.................................................................. 71

Departementschefen...................................................... 71

Bostadsstyrelsen: Avlöningar .............................................. 72

Organisationsnämndens och bostadsstyrelsens förslag.................. 73

Yttranden ............................................................... 91

Departementschefen...................................................... 93

Bostadsstyrelsen: Omkostnader.............................................. 104

Föreliggande förslag...................................................... 101

Yttrande.................................................................. 105

Departementschefen...................................................... 106

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ........................................ 106

Organisationsnämndens förslag.......................................... 106

Bostadsstyrelsens förslag................................................ 107

Yttranden ......................................... 109

Departementschefen...................................................... 110

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ...................................... 111

Föreliggande förslag...................................................... 111

Departementschefen...................................................... 111

VII. Hemställan .............................................................. 112

Bilagor........................................................................ 114