angående den statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet be¬ rörande anslagsfrågor

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

1 Nr 224.

Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående den statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor; given Stockholms slott den 30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres,

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I årets statsverksproposition blevo anslagen till den centrala och lokala vägförvaltningen, i avvaktan på slutförande av det åt 1942 års vägsakkunniga lämnade utredningsuppdraget, allenast preliminärt beräknade. Jämväl åtskilliga av sjätte huvudtitelns övriga anslag till vägväsendet upptogos i statsverkspropositionen med beräknade belopp, enär de ansågos kunna direkt eller indirekt beröras av ett blivande förstatligande av vägväsendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224.

488 43

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

De anslag, som sålunda i statsverkspropositionen uppfördes med beräknade belopp, voro följande (sjätte huvudtiteln, punkterna 4—8, 10—17, 20—23 och 25):

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar,

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader,

Vägorganisationen i länen,

Bidrag till vinterväghållningen på landet,

Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt,

Vinterväghållningen på landet,

Barmarksunderhållet på landet,

Projektering av vägar och broar på landet,

Nyanläggning av landsvägar,

Nyanläggning av ödebygdsvägar,

Vägförbättringsarbeten på landsbygden,

Stensättning av vägar,

Byggande av broar,

Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator,

Bidrag till byggande och förbättring av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator,

Bidrag till byggande av enskilda vägar,

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. samt Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.

Å kapitalbudgeten (bilaga 4, punkten 58) upptogs vidare under rubriken Fonden för förlag till statsverket ett beräknat anslagsbelopp till förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse.

Det utredningsuppdrag, som den 16 juni 1942 lämnades 1942 års vägsakkunniga, omfattade — förutom att utarbeta erforderliga författningsförslag — även att avgiva förslag till de åtgärder i organisations- och övriga hänseenden, som erfordrades för att genomföra ett förstatligande av den allmänna väghållningen. I enlighet härmed ha de sakkunniga samtidigt med det förslag till lag örn allmänna vägar jämte därtill anknytande författningar, vilket jag tidigare i dag anmält, avgivit förslag till utformning av den statliga vägorganisationen m. m. (SOU 1943:1). I behandlingen av frågor rörande lönesättningen för personalen vid organisationen ha jämte de sakkunniga deltagit generaldirektören E. R. Stridsberg och byråchefen G. F. Ruist, vilka för angivna ändamål med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av mig tillkallats den 4 november 1942.

I fråga örn de olika av de sakkunniga framlagda förslagen får jag beträffande såväl de i betänkandet förekommande redogörelserna för vad tidigare förekommit i där berörda frågor som de sakkunnigas motiveringar till av dem framlagda förslag i huvudsak hänvisa till betänkandet. I det följande kommer jag sålunda under de olika punkterna i allmänhet endast att lämna en kortfattad redogörelse för det väsentliga i de sakkunnigas förslag.

3 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

över betänkandet lia utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna i samtliga län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden. Följande ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet, skogsstyrelsen, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen, hava avgivit utlåtanden såvitt angår deras ämbetsområden. Svenska vägstyrelsemas förbund, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska vägföreningen, svenska teknologföreningen, svenska kommunaltekniska föreningen, Sveriges arbetsledareförbund, vägdistriktens tjänstemannaförbund och samfundet för hembygdsvård, vilka därtill lämnats tillfälle, lia inkommit med yttranden. Därjämte ha ytterligare enskilda organisationer och personer inkommit med skrifter.

I skrivelse den 27 februari 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt anslagsäskanden beträffande de delar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som icke direkt beröras av de sakkunnigas organisationsförslag. Vidare har styrelsen i skrivelse den 29 mars 1943 inkommit med definitiva förslag i vad avser vissa anslag, som i styrelsens petitaskrivelse den 21 november 1942 upptagits nied endast beräknade belopp.

Jag anhåller nu att få anmäla dels förslag beträffande organisationen av den statliga centrala och lokala vägförvaltningen, dels ock därmed sammanhängande anslagsäskanden ävensom de anslagsfrågor i övrigt beträffande vägväsendet, till vilka ståndpunkt icke tagits i årets statsverksproposition.

Den statliga vägorganisationen.

Innan jag närmare ingår på organisationsfrågorna, vill jag erinra örn följande.

1938 års sakkunniga för utredning örn vägväsendets förstatligande (vägförstatligandékommittén) utarbetade ett detaljerat förslag till statlig vägorganisation, varvid personalbeståndet anpassades efter väghållningsarbetenas omfattning under år 1938.

För egen del anförde jag härom i propositionen nr 122/1942 — vilken avsåg själva principfrågan, huruvida vägväsendet skulle förstatligas — att det med hänsyn till rådande ovissa förhållanden uppenbarligen vore uteslutet att då bedöma personalbehovet vid tidpunkten för reformens genomförande.

Riksdagen uttalade, att ett förstatligande av vägväsendet på landet borde genomföras så snart som möjligt och helst redan den 1 januari 1944.

Kommitténs förslag upptog i tämligen stor utsträckning nyinrättade tjänster på ordinarie stat. Kommittén yttrade emellertid bland annat följande.

Vid ett förstatligande bör den fasta personaluppsättningen till en början inskränkas till de oundgängligen erforderliga befattningarna samt utfyllnad ske med tillfälligt anställd personal. Allteftersom förhållandena stabiliseras, bindas de tillfälligt anställda i fastare anställningsformer, dock alltid med bibehållande av tillräckligt vid marginal av tillfälligt anställda, så att erforderlig elasticitet bevaras.

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Genomföres ett förstatligande under nu pågående kris, bör personalbeståndet med hänsyn till den minskade väghållningen till en början kunna avsevärt begränsas i förhållande till den personalstat, som de sakkunnigas förslag upptager för en väghållning av samma omfattning som under 1938.

Detta uttalande gällde såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vägförvaltningarna i länen.

I denna fråga uttalade andra särskilda utskottet i sitt av riksdagen god* kända utlåtande.

På grund av svårigheten att nu bedöma omfattningen av trafiken vid tiden för ett förstatligande och därmed även behovet av personal har departementschefen icke framlagt något förslag till personalstat för det tekniska verket. Ehuru utskottet sålunda icke har att yttra sig örn personalstaten, vill utskottet redan nu uttala att den statliga vägorganisationen till en början bör hållas inom en snävt begränsad ram, till dess tillräcklig erfarenhet örn personalbehovet vunnits. Största försiktighet bör därför iakttagas vid tillsättandet av nya befattningar och vid dessas inplacerande i lönegrader. Särskilt bör den ordinarie personalen till en början starkt begränsas. Personalbehovet i övrigt bör fyllas genom anlitande av tillfällig arbetskraft. I den mån det framdeles visar sig, att behovet av viss personal är stadigvarande, kan den göras till ordinarie. Härvid bör dock med hänsyn till växlingarna i väghållningens omfattning största försiktighet iakttagas.

1942 års vägsakkunniga ha — under erinran örn att vägförstatligandekommitténs förslag avsåg en organisation, skickad att sköta en väghållning av 1938 års omfattning — framhållit, att väghållningen under tiden för kommitténs arbete nedgått betydligt i omfattning, särskilt beträffande underhållet. Förhållandena hade emellertid redan ändrats avsevärt. Vägunderhållets omfattning hade åter ökats, ehuru icke upp till 1938 års nivå. På grund av med kristiden sammanhängande svårigheter med transporter, maskiners drift, användandet av ersättningsmaterial m. m. hade arbetsledningen i allmänhet försvårats. Det hade till och med gjorts gällande, att arbetsledningen vid nuvarande trafik och väghållning skulle vara lika krävande som vid 1938 års högtrafik.

Med hänsyn härtill kunde, uttala de sakkunniga, vid förstatligandets genomförande den 1 januari 1944 icke åstadkommas så stora inskränkningar i personalstaten, som kommittén ställt i utsikt. Riksdagens direktiv, att den statliga vägorganisationen till en början borde hållas inom en snävt begränsad ram, hade de sakkunniga emellertid sökt följa. Särskilt hade de sakkunniga iakttagit försiktighet med inrättande av ordinarie tjänster.

De ordinarie befattningshavare, som nu funnes i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och i vägorganisationen i länen, måste ju dock, fortsätta de sakkunniga, bibehållas och torde hörå så vitt möjligt inplaceras i den nya vägorganisationen såsom ordinarie. De sakkunniga ville framhålla, att även örn vissa nya ordinarie tjänster ansetts böra inrättas, till vilka motsvarighet icke nu funnes, det dock icke vore nödvändigt att omedelbart besätta tjänsterna med ordinarie innehavare, särskilt då fråga vore örn personal som skulle nyanställas. Tvärtom syntes det vara lämpligt, att ny personal finge provtjänstgöra under viss tid och under denna tjänstgöring uppehålla tjänst på förordnande.

5 Kungl. May.ts proposition nr 224.

Vidkommande lönegradsplaceringen av de nya tjänsterna ha de sakkunniga med hänsyn till avgivna yttranden och i samråd med de av departementschefen särskilt tillkallade löneexperterna ansett sig böra i flera fall frångå vad vägförstatligandekommittén härutinnan föreslagit.

Generaldirektören Stridsberg har på grund av den befattning han i olika sammanhang haft eller hade att taga med vissa spörsmål, som behandlas i vägsakkunnigas betänkande, sett sig föranlåten att avgiva ett särskilt yttrande, vari bland annat anförts följande.

Ehuruväl jag ansett mig kunna biträda de av vägsakkunniga framlagda förslagen beträffande löneställningen för de befattningshavare, vilka äro avsedda att omedelbart placeras i lönegrad, anser jag mig böra framhålla, att jag icke kunnat binda mig för sådana uttalanden av de sakkunniga, vilka antyda, att viss föreslagen lönegradsplacering framdeles under särskilda förutsättningar bör höjas. Vidare vill jag framhålla, att jag icke på grund av det mig meddelade uppdraget ansett mig ha att taga ställning till de av vägsakkunniga framförda förslagen örn anställande av viss personal med anlitande av anläggnings- m. fl. anslag. Det synes mig emellertid angeläget, att Eungl. Maj:t fastställer, inom vilka gränser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äger att fastställa avlöningsförmånerna för dylika befattningshavare.

Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar, som haft att yttra sig över det föreliggande organisationsförslaget, har lämnat detsamma utan erinran eller inskränkt sig till att beröra vissa specialfrågor. I några yttranden lia emellertid omdömen av mera allmän natur kommit till uttryck.

Under erinran örn de av 1942 års riksdag lämnade direktiven för utformandet av personalstaten för den nya vägorganisationen har statskontoret uttalat, att direktiven icke syntes lia blivit i erforderlig utsträckning beaktade av de sakkunniga. Ämbetsverket yttrar i detta sammanhang.

Antalet nya befattningar, som skola tillsättas inom den statliga vägorga nisationen, har av de sakkunniga uppskattats till närmare 800. Redan denna siffra ger anledning till farhågor, att det allmännas sammanlagda kostnader för vägväsendet knappast komma att minskas genom förstatligandet. Någon upplysning i detta hänseende kan tyvärr icke hämtas ur betänkandet, da en ur jämförelsesynpunkt så viktig uppgift som kostnaderna för den nuvarande lokala organisationen saknas i utredningen. Statskontoret Ilar emellertid icke kunnat undgå det allmänna intrycket, att den nya organisationen tilltagits i överkant såväl med avseende å antalet till nyinrättande föreslagna befattningar som beträffande tjänsternas inplacering å löneskalan.

Statskontoret har tidigare i utlåtande den 3 juni 1941 över det av_ vägförstatligandekommittén framlagda betänkandet yttrat sig angående åtskilliga detaljer i den då skisserade organisationen. De synpunkter, åt vilka ämbetsverket vid detta tillfälle gav uttryck, lia endast i tämligen begränsad omfattning rönt beaktande i det nya förslaget. Alltjämt kvarstar sålunda den huvudanmärkningen mot den föreslagna organisationen, att densamma företer väsentliga oell enligt statskontorets mening opakallade avvikelser från de regler, som pläga tillämpas inom allmänna civilförvaltningen. De sakkunniga lia i stället tagit förhållandena vid statens järnvägar och vattenfallsverket till förebild med bortseende från den grundväsentliga olikhet, som förefinnes mellan å ena sidan de affärsdrivande verken och å andra sidan

6 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 224.

ett tekniskt-administrativt verk sådant som väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen med tillhörande lokalförvaltning. Resultatet har bland annat blivit en genomgående uppvärdering av de tekniska tjänsterna.

Statskontoret säger sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att den centrala organisationen utan olägenhet bort kunna uppbyggas med den byråindelning och med arbetskrafter i de lönelägen, som eljest allmänt förekomma inom civilförvaltningen.

Efter detaljgranskning av den av de sakkunniga förordade organisationen har ämbetsverket kommit till den uppfattningen, att ändringar skulle kunna göras representerande en minskning i avlöningskostnaderna på i runt tal 430,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller å andra sidan såsom allmänt omdöme örn det framlagda förslaget till statlig vägorganisation, att detsamma syntes, såväl beträffande vissa större frågor som i vad avsåge ett flertal detaljer, vara för knappt tilltaget. Styrelsen säger sig tvivla på huruvida förslaget kunde vara ägnat att åstadkomma den styrka och den fasthet hos organisationen, som styrelsen ansåge vara erforderlig. Man borde i första hand se till, att den nya organisationen gjordes stark och handlingskraftig. Frågan örn att göra den så billig som möjligt finge komma i andra hand.

Styrelsen funne det särskilt betänkligt, att de sakkunniga icke föreslagit, att den personal som skulle anställas med anlitande av byggnadsanslag och andra dylika medel skulle få möjlighet till fast anställning. Styrelsen påyrkar, att sådan personal efter erforderlig prövningstid må kunna göras till extra ordinarie, och åberopar därvid motsvarande anställningsförhållanden vid de affärsdrivande verken och vid byggnadsstyrelsen. Därjämte anföres att den lösligare anställningsformen medförde svårigheter med avseende på rekryteringen.

Styrelsen ingår vidare på frågan, huruvida och i vilken utsträckning organisationen kan och bör anpassas efter nu rådande krisförhållanden. Man kunde enligt styrelsen icke av det faktum att väghållningen — räknat i arbetskvantiteter eller i penningar — till följd av krisförhållandena nedgått i omfattning draga den slutsatsen, att topporganisationen och arbetsledarkåren utan vidare skulle kunna minskas. Styrelsen anför härvid bland annat, att kristiden medfört en mångfald problem av såväl civil som militär natur, vilka krävde ständig uppmärksamhet, förutseende och beräkningar. Beträffande vägunderhållet, vilket representerade den större delen av här ifrågavarande arbeten, kunde enligt styrelsens mening inskränkningen knappast sägas medföra någon minskning av arbetsmängden för ledarpersonalen. Vidkommande vägbyggnadsarbetet måste planläggning ske för framtiden, bland annat med hänsyn till den ansvällning av byggnadsverksamheten, som kunde väntas inträda vid en kommande fredskris.

Beträffande placeringen i lönegrad av förste byråingenjörer m. fl. förordar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen i detta avseende måtte jämställas med övriga kommunikationsverk samt att denna uppflytt-

7 Kungl. May.ts proposition nr 224.

ning måtte avse icke endast befattningshavare å vägbyrån utan jämväl motsvarande tjänstemän å styrelsens övriga tekniska byråer.

Allmänna lönenämnden säger sig ha funnit, att de sakkunniga på åtskilliga punkter beaktat vad lönenämnden tidigare i sitt yttrande över vägförstatligandekommitténs förslag uttalat. Lönenämnden har i allt väsentligt anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

Svenska vägföreningen uttalar, att det föreslagna personalbeståndet syntes

vara tilltaget i knappaste laget.

Svenska vägstyrelsernas förbund framhåller bland annat vikten av att den personal, som utan egen förskyllan genom förstatligandet komme att mista sin anställning, behandlades på ett rättvist och staten värdigt sätt. Detta gällde såväl den yngre som den äldre personalen — i särskilt hög grad den senare.

I fråga örn organisationen ansåge sig förbundet icke böra göra annat uttalande än att det redan nu, innan organisationen genomförts, med till visshet gränsande sannolikhet kunde förutses, att kostnadsramen icke komme att kunna hållas. Det antal befattningar, som upptagits såväl centralt som i länsvägförvaltningarna, komme att behöva väsentligt ökas, örn arbetsuppgifterna skulle kunna medhinnas inom rimlig tid.

Statsverkens ingenjör sförbund anser, att de sakkunniga tillämpat den extra och tillfälliga anställningsformen i större utsträckning än som kunde anses berättigat, varigenom antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster hållits inom en alltför snäv ram. Redan en jämförelse med vägförstatligandekommitténs förslag till organisation — vars personalbestånd, räknat för vag- och vattenbyggnadsstyrelsen och distriktsorganisationerna gemensamt men exklusive vägmästarorganisationen, nedprutats med hela 20 procent gave belägg för detta uttalande. Även antalet ordinarie ingenjörstjänster syntes de sakkunniga lia beräknat alltför lågt.

Beträffande ingenjörsbefattningarnas lönegradsplacering hävdar förbundet, att denna vore i ett flertal fall alltför låg i förhållande till de arbetsuppgifter och det ansvar, som skulle komma att åvila befattningarna.

Såsom riksdagen vid behandlingen av vägförstatligandefrågan nästlidet år Departements uttalade, är det önskvärt, att den statliga vägorganisationen till en början hålles inom en i möjligaste mån begränsad ram, till dess tillräcklig erfarenhet örn personalbeståndet vunnits. Emellertid måste självfallet eftersträvas en anpassning av personalorganisationens omfång efter väghållningens nuvarande omfattning och de krav, som denna ställer på personaluppsättningen för olika slag av arbetsuppgifter. Under tiden närmast efter den nu rådande krisens början inträdde en allmän nedgång i väghållningsarbetet, särskilt beträffande underhållet. Med utgångspunkt härifrån uttalade vägförstatligandekommittén, att personalbeståndet vid ett förstatligande under de krisförhållanden, som då rådde, borde kunna avsevärt begränsas i förhållande till den personalstat, som kommittén ansåg erforderlig för en väghållning av normal omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit, lia emellertid förhållan-

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

(Jena numera förändrats, i det att vägunderhållets omfattning åter ökats och arbetsledningen blivit förenad med nya uppgifter till följd av de svårigheter i fråga örn transporter, maskiners drift, användande av ersättningsmaterial m. m., som sammanhänga med krisförhållandenas utveckling. Med hänsyn till dessa omständigheter är det uppenbart, att man icke nu kan räkna med en så stark begränsning av personalstaten, som vid tiden för avgivandet av vägförstatligandekommitténs förslag torde ha förutsatts såsom möjlig vid ett genomförande av reformen under ett krisläge.

Med ledning av numera tillgängliga uppgifter örn vägdistriktens administrationskostnader under år 1942 har inom kommunikationsdepartementet gjorts en approximativ uppskattning av årskostnaderna för den nuvarande lokala vägorganisationen. Det har därvid befunnits, att dessa kostnader överstiga de årliga utgifterna för den av vägsakkunniga föreslagna organisationen med i runt tal 1,000,000 kronor. I förhållande till vägförstatligandekommitténs organisationsförslag enligt alternativet II, avseende 22 distriktsförvaltningar, innebär de sakkunnigas förslag en minskning med cirka 300,000 kronor för år räknat.

Enligt min mening får de sakkunnigas förslag med avseende å person alorganisationens omfattning anses i stort sett väl avvägt. Då förslaget även i övrigt synts mig vara i huvudsak godtagbart, förordar jag, att detsamma lägges till grund för den nya vägorganisationen. På vissa punkter kommer jag i det följande att föreslå ändringar i de sakkunnigas förslag, men dessa ändringar äro i allmänhet icke av större räckvidd. Jag anser mig emellertid i detta sammanhang böra betona, att den av mig sålunda förordade organisationen är avpassad efter den inskränkta väghållning, som nu är rådande. Det finnes därför anledning räkna med att, då normala förhållanden åter inträda inom vägväsendet, en viss utbyggnad av organisationen kommer att visa sig nödvändig, särskilt i vad avser personal för byggande och projektering av väg.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning örn lämpligheten av att nytillkommande ordinarie tjänster till en början uppehållas på förordnande, i den mån så erfordras för att pröva befattningshavare, vilka nyanställas inom vägorganisationen.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN.

Allmänna synpunkter på anställningsform och löneställning för vissa befattningar i chefsställning.

Vägförstatligandekommittén föreslog under åberopande av 1936 års lönekommitté och tjänsteförteckningssakkuuniga för affärsverken, att vissa av cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byråer och avdelningar skulle tillsättas på förordnande och givas en i förhållande till byråchefer i allmänhet något högre löneställning.

Lönekommittén ansåg en högre löneställning vara behövlig för en del byråchefstjänster liksom också för vissa andra befattningar med ledaransvar

9 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer. Tjänsteförteckningssakkunniga uttalade i fråga om lönesättningen för byråchefsbefattningar, vilka kunde komma i fråga till överförande å förordnandelöneplanen, att såsom förutsättning för de större löneförmånerna måste uppställas krav på att tjänsten ostridigt omfattade uppgifter, som läge väsentligt över vad som regelmässigt brukade vara förenat med byråchefs befattning, samt att detta förhållande genom organisationsform och tjänstens benämning komme till uttryck.

Vägförstatligandekommittén ansåg vad sålunda uttalats vara tillämpligt med avseende å de befattningar såsom chefer för styrelsens byråer och avdelningar, vilka vore förenade med särskilt stort ledaransvar eller eljest av största betydelse för vägväsendets ekonomi. Under åberopande härav föreslog kommittén, att befattningarna såsom överdirektör, förrådsdirektör samt chefer för vägbyråns byggnads- och underhållsavdelningar skulle tillsättas på förordnande samt givas en något högre löneställning än byråchefer i allmänhet.

De sakkunniga.

I fråga örn hänförande av de förutnämnda tjänsterna till löneplan C hava de sakkunniga (betänkandet sid. 193) anslutit sig till vägförstatligandekommitténs uppfattning. Anledningen till tjänsternas hänförande till löneplan C hade, uttala de sakkunniga, icke varit endast önskvärdheten av att befattningshavarna omedelbart komme i åtnjutande av större löneförmåner än dem, som vore förenade med lönegraden A 30. I första hand hade avsikten varit att beträffande dessa tjänster, till vilka befattningshavarna förordnades blott på vissa år, hålla möjligheten öppen till eventuellt erforderligt byte av befattningshavare.

Yttrande.

Enligt vad- som framgår av statskontorets i det föregående återgivna allmänna uttalande rörande de sakkunnigas organisationsförslag anser ämbetsverket detsamma förete opåkallade avvikelser från de regler, som pläga tilllämpas inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning, att den centrala organisationen skulle kunna uppbyggas med arbetskrafter i de lönelägen, som eljest allmänt förekomma inom civilförvaltningen.

De nya befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ifrågasatts skola uppföras å C-löneplanen, äro befattningarna såsom överdirektör, förrådsdirektör samt chefer för vägbyråns byggnads- och underhållsavdelningar. Med dessa befattningar komma enligt min mening att förenas sådana uppgifter och sådant ansvar, att det måste anses betydelsefullt att hålla möjligheten öppen till ombyte å befattningarna, där så skulle visa sig önskvärt. Med hänsyn härtill anser jag de förutnämnda tjänsterna böra inplaceras å löneplanen C och befattningshavarna förordnas på viss tid. Jämväl beträffande chefen för vägbyråns utredningsavdelning anser jag övervägande skäl tala för att befattningen tillsättes medelst förordnande på viss tid.

Departements-

chefen.

10 Departements-

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Till frågan om lönegradsplaceringen kommer jag att i det följande taga ställning i samband med behandlingen av vägbyråns och förrådsbyråns organisation.

Generaldirektörens löneställning.

Den ökade arbetsbörda och det ökade ansvar, som skulle komma att åvila generaldirektören, borde enligt vägförstatligandekommittén komma till synes i lönehänseende. Kommittén föreslog därför, att generaldirektörsbefattningen, som nu är placerad i lönegraden C 12, uppflyttades i lönegraden C 15.

Statskontoret ansåg, att med hänsyn till den lättnad i arbetsbördan, som överdirektörstjänstens inrättande borde medföra, tillräckliga skäl icke förelåge för att höja generaldirektörsbefattningen i lönegradsh anseende.

Allmänna lönenämnden anförde i sitt yttrande.

De sakkunnigas förslag innebär, att generaldirektörsämbetet uppflyttas till lönegraden C 15 eller samma lönegrad, i vilken chefen för telegrafverket är inplacerad. Aven örn den tilltänkta utvidgningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation torde motivera en förhöjd löneställning för generaldirektören, vili det dock förefalla lönenämnden, att den föreslagna lönegradsplaceringen är väl hög. Lönenämnden finner sig fördenskull icke kunna förorda, att generaldirektörsämbetet upptages i högre lönegrad än C 14.

I anslutning till allmänna lönenämndens yttrande ha 1942 års vägsakkunniga upptagit generaldirektörsbefattningen i lönegraden C 14.

Detta förslag har i de avgivna yttrandena föranlett erinran endast från statskontoret, som uttalat, att ämbetsverket alltjämt måste ställa sig tveksam till en ändring av nuvarande placering i lönegraden C 12. Skulle en höjning företagas, syntes dock icke böra ifrågakomma att tillämpa högre lönegrad än den för chefen för postverket gällande eller C 13.

På grund av den avsevärt utvidgade organisation, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter förstatligandet kommer att erhålla, samt de krav i tekniskt och ekonomiskt hänseende, som vägreformen medför för det centrala ämbetsverket, synes en förhöjd löneställning för generaldirektören vara motiverad. De sakkunnigas förslag, att befattningen inplaceras i lönegraden C 14, har jag ansett mig böra biträda.

Byråindelningen.

I fråga örn den nuvarande vägtrafikhyrån avsåg vägförstatligandekommitténs förslag, att vissa ärenden skulle överflyttas till andra byråer och att byrån i beskuret skick skulle bibehållas såsom en expertbyrå inom vägoch vattenbyggnadsstyrelsen för vägtrafiken och trafiksäkerheten.

I 1942 års proposition uttalade jag härom följande.

Med hänsyn till den minskning av vägtrafikbyråns arbetsuppgifter, som blir en följd av omorganisationen, måste det anses tveksamt, örn en särskild byrå bör bibehållas för dessa uppgifter. När slutlig ställning skall tagas till den statliga vägorganisationens utformning, synes mig därför böra övervägas att överföra de arbetsuppgifter, som enligt sakkunnigförslaget fortfarande skulle tillkomma vägtrafikbyrån, till annan byrå — eventuellt som särskild avdelning — eller fördela dem på flera.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 11

Riksdagen anslöt sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen.

Yägförstatligandekommittén föreslog en kanslibyrå för personalärenden, revisionsfrågor samt juridiska och administrativa ärenden ävensom ett ekonomi- och kammarkontor för anslagskontroll samt kassa- och bokföringsgöromål.

Riksdagen ansåg, att en lämplig form för revisionens förläggande utanför verket borde undersökas.

De sakkunniga.

Utgående från den uppfattning, varåt statsmakterna givit uttryck, ha de sakkunniga (betänkandet sid. 187 o. f.) ansett, att vägtrafikbyråns nuvarande arbetsuppgifter efter förstatligandet böra uppdelas å andra byråer på följande sätt:

1. Personalärenden rörande bilbesiktningsväsendet handläggas av kanslibyråns personalavdelning.

2. Räkenskaps- och revisionsärenden' rörande bilbesiktningsväsendet handläggas av den nya kameralbyrå, varom de sakkunniga framlägga förslag.

3. Vägtekniska ärenden, som avse utformande av vägskäl och vägtekniska konstruktioner för befrämjande av trafiksäkerheten, samt handhavandet av vägarkivet flyttas till vägbyråns utredningsavdelning.

4. Ärenden angående vägmaskiner handläggas av en nyinrättad förrådsbyrå.

5. Ärenden rörande uppförande av garage handläggas av vägdirektörerna samt i styrelsen av förrådsbyrån och vägbyråns underliållsavdelning gemensamt.

6. Inom vägbyrån inrättas en särskild avdelning för vägtrafik. Under överdirektören skola å denna avdelning handläggas ärenden, som beröra vägtrafiken och trafiksäkerheten, såsom bland annat:

vägtrafikärenden rörande huvudleder, hjultryck och trafikinskränkningar;

ärenden angående tillämpningen av motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan ;

ärenden rörande vägmärken, trafikregleringar och trafikanordningar;

frågor angående säkerhetsanordningar vid färjor och rörliga broar samt vägars korsning med järnvägar;

fordons- oell trafiktekniska uppgifter, som ankomma på styrelsen såsom chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet;

ärenden rörande trafikräkningar, olycksfallsstatistik och andra dylika trafikundersökningar.

Vägtrafikavdelningen skulle stå vägdirektörerna till tjänst med råd och anvisningar i vägtrafik- och trafiksäkerhetsfrågor.

De sakkunniga föreslå sålunda, att vägtrafikbyrån indrages.

I fråga örn revisionen lia de sakkunniga uttalat att, såvitt de kunde förstå, man icke nied den organisation, den statliga revisionsverksamheten för närvarande hade, kunde förlägga revisionen på annat ställe utanför väg-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

och vattenbyggnadsstyrelsen än i riksräkenskapsverket. Representanter för detta verk hade emellertid vid samråd med de sakkunniga bestämt uttalat, att det åtminstone tills vidare ej vore tänkbart att dit förlägga revisionsverksamheten.

De sakkunniga ha förutsatt, att riksdagen främst avsett, att revisionen borde ordnas så, att den bleve självständig och fri från inflytanden från de befattningshavare inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka kunde utöva inverkan på de lokala vägförvaltningarnas utförande av dem åvilande uppgifter.

De sakkunniga ha nu i enlighet med allmänna lönenämndens och riksräkenskapsverkets förslag ansett sig böra förorda, att revisionsavdelningen utbrytes ur kanslibyrån och sammanslås med ekonomi- och kammarkontoret till en Icameralbyrå.

Revisionen av vägförvaltningarnas kassarörelse och medelsförvaltning bomme därigenom, framhålla de sakkunniga, att frikopplas från sambandet inom kanslibyrån med personalavdelningen och handläggningen inom nämnda byrå av ärenden, som kunde beröra dispositioner av olika slag inom vägförvaltningarna. Sammanslagningen med ekonomi- och kammarkontoret till en kameralbyrå gjorde revisionsavdelningen självständig och ställde den under chefskap av kameralbyråchefen, vilken skulle äga kunskap på det ekonomiska förvaltningsområdet. Revisionens självständiga ställning borde komma till uttryck i att anmärkningsmål avgjordes icke på vanligt sätt i styrelsen utan gemensamt av kameral- och kanslibyråcheferna samt chefen för revisionsavdelningen, vilken borde vara föredragande.

Riksräkenskapsverket borde emellertid — även örn revisionen inom verket genom den sålunda föreslagna organisationen erhölle större möjlighet att bedrivas objektivt och effektivt — alltjämt bibehållas vid sin allmänna skyldighet att öva tillsyn över hela vägorganisationens medelsförvaltning.

Ett inordnande av revisionsavdelningen under kameralbyrån skulle komma att resultera i förbättrade arbetsförhållanden jämväl för kanslibyrån, som enligt vägförstatligandekommitténs förslag skulle lia blivit mycket stor och sammansatt av till arbetets art vitt skilda avdelningar.

Vidare föreslå de sakkunniga, att en förrådsbyrå inrättas såsom centralt organ för vägväsendets förrådsorganisation.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande vägtrafikärendenas handläggning har föranlett erinran endast från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och svenska vägföreningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker sålunda förslaget örn att den nuvarande vägtrafikbyrån skulle ersättas med en under den blivande vägbyrån inordnad vägtrafikavdelning. Styrelsen framhåller därvid bland annat, att det med hänsyn till svårigheterna för chefen för vägbyrån att överblicka och i verklig mening leda arbetet inom en byrå av den omfattning förslaget avsåge skulle vara till fördel, örn byråns uppgifter kunde begränsas. Styrelsen yttrar vidare i detta sammanhang.

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Även om vissa av vägtrafikbyråns ärenden lämpligen kunna överföras till vägbyrån respektive förrådsbyrån (personal-, räkenskaps- och revisionsärenden rörande bilbesiktningsväsendet handläggas redan nu å kameralbyrån), komma de rena vägtrafikärendena och alla frågor rörande bilbesiktningsväsendet att representera en så avsevärd arbetsmängd, att härför erfordras en särskild byrå. Men även andra synpunkter spela in här. Om styrelsen, vilket självfallet är ett önskemål av stor betydelse, skall kunna vara det ledande organet i vad avser vägtrafiken, måste styrelsen på detta område representeras av en person, som helt och fullt kan ägna sig åt här förekommande utomordentligt stora och ständigt växande uppgifter. Enligt styrelsens mening kan det icke bliva möjligt för överdirektören att — samtidigt som han skall leda planläggning, byggande och underhåll av hela vägnätet — fördjupa sig i vägtrafikens problem på sätt som erfordras. Bilbesiktningsväsendet fordrar för sitt rätta fungerande ständig ledning och tillsyn. En mångfald anvisningar rörande författningstolkning och angående tekniska problem skola utfärdas, och besiktningsmännens verksamhet måste följas och granskas genom inspektioner eller genom deras sammankallande till möten i huvudstaden. Den väntade ytterligare utvecklingen inom bilväsendet kommer självfallet att öka arbetet på detta område. Här avsedda uppgifter, vilka jämväl förutsätta att chefsmyndigheten väl känner de olika besiktningsmännen och deras förmåga, synas icke lämpligen kunna läggas under överdirektören.

Under åberopande härav och under framhållande, att den ekonomiska vinsten av en organisation enligt de sakkunnigas förslag (= skillnaden mellan lön enligt A 30 och enligt A 29) syntes vara alltför obetydlig för att motivera sönderbrytandet av en redan befintlig organisation, föreslår styrelsen, att en självständig vägtrafikbyrå bibehålies. Å denna borde handläggas ärenden av förut nämnd art, och därjämte syntes lämpligt, att arbetet med vägarkivet, vilket icke med nödvändighet behövde tillhöra vägbyrån, bibehölles å vägtrafikbyrån. Byrån skulle då utgöras av 1 byråchef, 1 förste byråingenjör, 1 e. o. ingenjör, 1 ritare och 1 kanslibiträde, varvid motsvarande befattningar å den föreslagna vägbyrån kunde utgå. För bearbetande av vägtrafikräkningar och dylikt borde liksom nu i mån av behov anvisas särskilda medel. Härutöver erfordrades framdeles ingenjörer för vissa uppgifter, som hittills icke kunnat lösas i brist på arbetskraft. Sålunda måste det anses nödvändigt, att tillgänglig olycksfallsstatistik kontinuerligt bearbetades, så att resultatet kunde tillgodogöras dels omedelbart för vägförvaltningarnas arbeten, dels för utredningsbyråns planläggningar på lång sikt samt även för det pågående arbetet med förbättring av trafiksäkerheten vid de talrika plankorsningarna mellan järnväg och väg. Så snart det nyligen igångsatta arbetet med upprättande av en broliggare tagit fast form, syntes det bliva nödvändigt att påbörja arbetet med en hela landet omfattande vägliggare, i vilken broarna skulle ingå såsom en integrerande del. Detta arbete, som komme att bliva mycket omfattande och av stort intresse särskilt för styrelsens militäravdelning, borde förläggas till vägarkivet.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser svenska vägförening en, att vägtrafikbyrån bör bibehållas efter förstatligandet. Föreningen anför härom bland annat.

Trafiksäkerheten på vägarna sammanhänger på det närmaste med vägarnas byggande och underhåll samt vägtrafiken. En högt kvalificerad representant

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

för trafiksäkerheten bör finnas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för att där bland annat granska och leda samtliga strävanden inom landet för trafiksäkerhetens höjande, även det arbete, som uträttas av exempelvis nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Därest icke trafiksäkerheten blir väl företrädd inom styrelsen, kommer enligt vägföreningens tro krav att resas och måhända också att genomdrivas på en särskild, från styrelsen fristående, statlig vägtrafiksäkerhetsinspektion. Något dylikt, som skulle innebära en dubbelorganisation, bleve föga lyckligt, frånsett att kostnaden för en fristående organisation bleve hög och sannolikt högre än örn den nuvarande byrån bibehålies. Byråns bibehållande skulle även medföra den fördelen, att överdirektörens arbetsbörda, som synes bliva av osedvanligt stor omfattning, komme att minskas.

Frågan om organisationen av revisionsarbetet och de kamerala ärendenas handläggning har berörts av några myndigheter, vilka alla uttalat sig för genomförandet av de sakkunnigas förslag härutinnan.

Statskontoret har sålunda givit sin anslutning till förslaget, att revisionsavdelningen utbrytes ur kanslibyrån och sammanföres med ekonomi- och kammarkontoret till en kameralbyrå.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att revisionen av räkenskaperna från styrelsens underlydande organ förlägges till styrelsen och yttrar härom.

Enligt styrelsens mening, vilken delas av de sakkunniga, är det nödvändigt med en ekonomisk kontroll inom verket; utan sådan kontroll lärer styrelsen icke rimligen kunna åläggas något ansvar för medelsförvaltningen. Kontrollen bör för att tillgodose styrelsens intressen inriktas på anslagsbelastningen och på en granskning i sak av de underlydande organens räkenskaper. Denna form av revision måste alltså under alla omständigheter finnas. Håller man fast vid detta, framstår det som en naturlig, logisk och praktisk konsekvens att man utsträcker den erforderliga revisionen till att även avse, att de granskade utbetalningarna ur formella synpunkter överensstämma med vederbörande författningar och andra föreskrifter. Enligt styrelsens mening bör därför revisionen av underlydande organs verksamhet i sin helhet förläggas till styrelsen. Någon anledning att -— såsom en reservant inom riksräkenskapsverket vid avgivande av utlåtande över vägförstatligandekommitténs förslag synes vilja göra gällande -— befara att revisionen icke skulle bliva effektiv eller objektiv föreligger icke. Det är dessutom självfallet, att riksräkenskapsverket såsom högsta revisionsmyndighet bör följa och övervaka ifrågavarande verksamhet.

Riksräkenskapsverket framhåller, att med den organisation, den statliga revisionsverksamheten för närvarande hade, den revision, varom nu vore fråga, icke kunde förläggas på annat ställe utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen än i riksräkenskapsverket. Riksräkenskapsverket ansåge sig emellertid böra vidhålla sitt tidigare uttalande angående förläggandet av revisionen av den lokala vägorganisationen till styrelsen. Ämbetsverket yttrar i detta sammanhang.

Därest såsom de sakkunniga föreslagit en särskild kameralbyrå inom styrelsen inrättas, vilket riksräkenskapsverket för sin del tillstyrker, och revi-

15 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

siemen av lokalförvaltningarna förlägges dit, kommer därigenom specialrevisionen att frikopplas från handläggningen inom den föreslagna kanslibyrån av ärenden, som beröra dispositioner av olika slag inom vägförvaltningarna. Riksräkenskapsverket bör emellertid, såsom riksräkenskapsverket särskilt betonat i sitt yttrande den 25 augusti 1941, i egenskap av den centrala statliga revisionsmyndigheten beredas möjlighet att på ett effektivt sätt övervaka revisionsverksamhetens bedrivande, vilket bäst kan, såsom de sakkunniga ock framhållit, befrämjas bland annat genom att styrelsen varje år till riksräkenskapsverket lämnar en årsberättelse över revisionsarbetet inom styrelsen och de vid detsamma vunna erfarenheterna.

Utgående från statsmakternas uttalanden nästlidet år rörande frågan örn den nuvarande vägtrafikbyråns bibehållande eller uppdelning vid vägväsendets förstatligande lia de sakkunniga föreslagit, att denna byrå skulle indragas och byråns arbetsuppgifter fördelas å andra byråer inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Inom vägbyrån, som skulle övertaga huvudparten av vägtrafikbyråns nuvarande ärenden, skulle för detta ändamål inrättas en särskild vägtrafikavdelning.

Mot detta förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställt sig avvisande samt invänt, bland annat, att det icke skulle bliva möjligt för chefen för vägbyrån att — samtidigt som han skulle leda arbetet med planläggning, byggande och underhåll av hela vägnätet — fördjupa sig i vägtrafikens problem på sätt som erfordrades.

Oavsett örn vägtrafikbyrån bibehålies eller icke, böra vid omorganisationen flera betydande arbetsuppgifter, som nu ankomma på denna byrå, överflyttas till andra organ inom styrelsen. Detta gäller ärenden angående inköp av vägmaskiner och bilar för vägväsendets behov, vilka böra övertagas av den blivande förrådsbyrån. Ärenden rörande uppförande av garage böra handläggas vid vägförvaltningarna samt i styrelsen av förrådsbyrån och vägbyråns underhållsavdelning gemensamt. Yägtekniska ärenden, som avse utformande av vägskäl och vägtekniska konstruktioner för befrämjande av trafiksäkerheten, samt handhavandet av vägarnas enhetliga klassificering böra ankomma på vägbyråns utredningsavdelning. Bland de ärenden, som därefter återstå av vägtrafikbyråns nuvarande arbetsuppgifter, hava flera en nära anknytning till vägbyråns olika verksamhetsgrenar. Detta torde i främsta rummet gälla de vägtrafikärenden, som röra huvudleder, hjultryck och trafikinskränkningar, ärenden rörande vägmärken, trafikregleringar, trafikanordningar, säkerhetsanordningar vid färjor och rörliga broar samt vägars korsning med järnvägar.

Här anförda förhållanden utgöra enligt min mening övervägande skäl för att vägtrafikbyrån indrages och dess arbetsuppgifter uppdelas på sätt de sakkunniga föreslagit, varvid huvudparten av ärendena överföres till en vägtrafikavdelning inom vägbyrån. Jag förutsätter härvid, att chefen för vägbyrån icke i mera betydande utsträckning betungas med handläggning av till vägtrafikväsendet hörande ärenden utan att hans befattning med detta arbete inskränkes till viktigare frågor, som sammanhänga med byråns övriga

Departements-

chefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

arbetsup{)gifter. Åt chefen för den föreslagna vägtrafikavdelningen bör på grund härav givas en auktoritativ tjänsteställning och tillräckligt vidsträckta befogenheter, så att han relativt självständigt skall kunna leda avdelningens arbete.

Av vad såväl de sakkunniga som riksräkenskapsverket anfört synes framgå, att det åtminstone för närvarande möter stora svårigheter att, såsom riksdagen ifrågasatt, på lämpligt sätt förlägga det kamerala revisionsarbetet beträffande vägförvaltningarna utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid sådant förhållande lärer det bliva nödvändigt att inordna revisionen i styrelsens organisation. Detta bör givetvis ske på sådant sätt, att revisionen blir i möjligaste mån självständig och fri från inflytanden från de befattningshavare inom styrelsen, vilka kunna utöva inverkan på förvaltningsåtgärder, som skola granskas. Av denna anledning torde revisionsavdelningen icke, såsom vägförstatligandekommittén föreslog, böra ingå i den föreslagna kanslibyrån, på vilken i stor utsträckning skulle ankomma att vidtaga dispositioner, vilka sedan bliva föremål för revisionsavdelningens bedömande. Yägsakkunniga ha ansett, att de uppställda önskemålen bäst skulle tillgodoses genom att revisionsavdelningen i stället sammanföres med det av vägförstatligandekommittén föreslagna ekonomi- och kammarkontoret till en särskild byrå, benämnd kameralbyrån. Detta förslag, som icke föranlett erinran från någon av de hörda myndigheterna, synes mig erbjuda den under föreliggande omständigheter lämpligaste lösningen av förevarande fråga. Jag tillstyrker därför förslaget. I likhet med de sakkunniga förutsätter jag därvid, att riksräkenskapsverket bibehålies vid sin allmänna skyldighet att öva tillsyn över hela vägorganisationens medelsförvaltning samt beredes möjlighet att övervaka revisionsarbetets bedrivande. Jag biträder de sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för anmärkningsmålens avgörande inom styrelsen.

Slutligen må i förevarande sammanhang nämnas, att den i det följande förordade organisationen för vägväsendets förrådsrörelse förutsätter en särskild förråd sbyrå inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I princip har inrättandet av en dylik byrå redan godkänts av statsmakterna. Till frågan örn organisationen av byrån och den därtill hörande förrådsrörelsen återkommer jag i det följande.

Vägbyrån.

Vägförstatligandekommittén angav i sin utredning de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på vägbyrån, samt huru dessa uppgifter borde fördelas på avdelningar. Mot ett sammanförande till en byrå under en överdirektör av så många arbetsuppgifter uttalade sig vissa myndigheter, vilka förordade, att överdirektören borde vara en över byråindelningen stående souschef och att den föreslagna vägbyråns avdelningar borde uppdelas på två eller flera självständiga byråer. Till denna fråga hava emellertid statsmakterna redan tagit ställning och därvid anslutit sig till kommitténs förslag.

Beträffande den nuvarande avdelningen för enskilda vägar hava statsmakterna vidare — i motsats till vägförstatligandekommittén — utgått från att avdelningen skulle indragas och beslutanderätten i bidragsfrågorna an-

Kungl. Majlis proposition nr 224.

förtros länsstyrelserna med vägdirektörerna såsom föredragande. Det utredningsarbete och de uppskattningar, som nu ankomma på länsscliaktmästarna, skulle i samband därmed överflyttas på de lokala vägförvaltningarna.

De sakkunniga.

De sakkunniga lia (betänkandet sid. 193 o. f.) föreslagit, att vägbyrån skulle uppdelas på följande avdelningar, nämligen utredningsavdelningen, byggnadsavdelningen, underhållsavdelningen, vägtrafikavdelningen samt avdelningen för rikets städer.

Såsom chef för byrån skulle ställas en överdirektör, som tillika skulle vara generaldirektörens ställföreträdare. Overdirektörstjänsten skulle placeras i lönegraden C 9.

I fråga örn tjänste- och löneställning för cheferna för vägbyråns olika avdelningar ha de sakkunniga föreslagit följande.

De sakkunniga anse den föreslagna organisationen väl svara mot vägbyråns uppgifter även vid den minskade omfattning av väghållningen, som nuvarande kris medfört, och föreslå därför, att såväl byråns chef som avdelningscheferna tillsättas från början.

Beträffande lönegradsplaceringen av de tekniska tjänsterna å vägbyrån ha de sakkunniga i anslutning till vägförstatligandekommitténs av lönenämnden tillstyrkta förslag förordat, att förste byråingenjörstjänsterna placeras i 27 lönegraden och byråingenjörsbefattningarna i 26 och 24 lönegraderna. De nuvarande byråingenjörstjänsterna ha förutsatts skola ersättas med befattningar såsom ingenjör i 21 lönegraden.

Utredningsavdelningen.

Förutom befattningen såsom avdelningschef föreslå de sakkunniga följande personal å utredningsavdelningen.

1. En förste byråingenjör i lönegraden A 27 huvudsakligen för handläggning av anslagsärenden, remisser, frågor örn byggande av väg och örn intagande av enskild väg till allmänt underhåll.

2. En byråingenjör i lönegraden A 26 för deltagande i utredningsarbetet samt handläggning av ärenden rörande utfärdande av normalbestämmelser och tekniska anvisningar.

3. En byråingenjör i lönegraden A 24 för handläggning av frågor rörande komplettering och revidering av generalplanen för vägväsendets utbyggnad, granskning av fierårsplaner samt ärenden rörande vägproj ektering.

4. En ingenjör i lönegraden A 21.

5. Tre ingenjörer i lönegraden Eo 21.

6. En ingenjör i lönegraden Eo 17.

/lilläng till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. i2i 43 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Den under punkterna 4—6 upptagna personalen är avsedd att biträda förste byråingenjören och den under punkten 3 angivna ingenjören med de arbetsuppgifter, som angivits för dem.

7. Två ritare i lönegraden Eo 15, av vilka den ene är avsedd i huvudsak för vägarkivet och den andre för arbeten i övrigt å avdelningen.

8. Ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo 2.

De sakkunniga förutsätta, att de ytterligare skrivbiträden, som kunna erfordras, skola avlönas med medel från en särskild anslagspost för anställning av viss extra personal, varom de sakkunniga i annat sammanhang göra framställning.

De sakkunniga ha upptagit frågan, huruvida en sekreterare kunde vara behövlig för att biträda avdelningen vid ärenden, som avse beslut örn vägföretags utförande, besvärsmål m. m., men ansett, att avdelningen åtminstone till en början bör för angivna uppgifter kunna anlita lämplig arbetskraft på kanslibyrån.

Byggn ads avdelningen.

För denna avdelning ha de sakkunniga föreslagit, förutom avdelningschefen, följande personal.

1. En väginspektör i lönegraden A 29 för beläggningsarbeten.

2. En förste byråingenjör i lönegraden Eo 27, tillika byggnadschefens ställföreträdare.

3. En ingenjör i lönegraden Eo 21.

4. Ett kanslibiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7 respektive Eo 2.

Beträffande handhavandet av vägbyggnadsverksamheten förutsätta de sakkunniga, att vägförvaltningarna vid förstatligandet skulle övertaga ledningen av de arbeten, som i egen regi eller på entreprenad ombesörjas av vägdistrikten, under det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen alltjämt under sin direkta ledning skulle bibehålla de arbeten, som för närvarande äro direkt underställda styrelsen. Utom andra fördelar skulle man härigenom vinna bland annat större smidighet vid själva övergången. Då de arbeten, som för närvarande ombesörjas av vägdistrikten, i hög grad begränsats, under det att arbetena direkt under styrelsen äro av ganska stor omfattning, anse de sakkunniga, att de av vägförstatligandekommittén föreslagna arbetscheferna vid vägförvaltningarna tills vidare icke böra tillsättas. Däremot anse de sakkunniga, att tjänsterna på byggnadsavdelningen i styrelsen omedelbart böra inrättas.

Det vore nämligen, framhålla de sakkunniga, att märka, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för den direkt under styrelsen stående byggnadsverksamheten redan organiserat en motsvarighet till den blivande byggnadsavdelningen, tidigare under ledning av en av väginspektörerna. På byggnadsavdelningen komme därtill omedelbart ledningen i stort av de ofullbordade arbetena i vägdistrikten, vilka skulle fullföljas.

De sakkunniga ha ifrågasatt, huruvida icke med inrättandet av väginspek-

19 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

törstjänsten kunde tills vidare anstå med hänsyn till att beläggningsarbetena för närvarande vore i hög grad inskränkta. På närmare angivna skäl lia dock de sakkunniga funnit, att tjänsten borde inrättas redan från början. De sakkunniga förorda emellertid, att tillsättandet av befattningen skall bliva beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Vidare förutsätta de sakkunniga, att vid ökad byggnadsverksamhet erforderlig förstärkning av ingenjörs- och biträdespersonalen skall kunna medgivas av Kungl. Maj:t och att medel till personalens avlöning och resor samt till expenser m. m. skola bestridas av vederbörliga byggnadsanslag.

Underh ållsavdelningen.

Förutom befattningen såsom väginspektör för underhållet ha de sakkunniga beräknat följande personal erforderlig för avdelningen.

1. En byråingenjör i lönegraden Eo 24.

2. En ingenjör i lönegraden Eo 21.

3. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo4.

I den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu befintliga vägunderhållsinspektionen ingår för närvarande en arbetsstudieorganisation, bestående av personal med ersättning i form av arvode. Då det enligt de sakkunniga icke kunde för närvarande bedömas, örn styrelsen hade varaktigt behov av denna organisation, och då det i allt fall icke vore säkert, att organisationen borde vara knuten till vägunderhållsavdelningen, ha de sakkunniga föreslagit, att arbetsstudierna tills vidare liksom hittills skulle bedrivas med anlitande av särskilt anslagna medel och att frågan örn en varaktig arbetsstudieorganisation framdeles skulle upptagas till slutlig prövning.

De sakkunniga anse den föreslagna personalen på underhållsavdelningen tämligen knapp men ha icke velat föreslå en utvidgning för närvarande. De sakkunniga förutsätta emellertid, att vid beräkning av den förut omnämnda posten till extra personal hänsyn tages till ett eventuellt behov av ytterligare skrivbiträdespersonal för underhållsavdelningen.

Väg trafikav delningen.

De sakkunniga anse erforderligt, att på vägtrafikavdelningen inrättas tjänster för, förutom den tidigare omnämnde vägtrafikinspektören, jämväl

1. En byråingenjör i lönegraden A 26.

2. En ingenjör i lönegraden Eo21.

3. Ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Vägtrafikinspektören med biträde av ingenjören avses skola i första hand bereda ärenden rörande själva vägtrafiken och trafiksäkerheten.

Byråingenjören är avsedd att bland annat bereda tekniska ärenden rörande bilbesiktningsväsendet samt frågor angående motorfordon.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Avdelningen för rikets städer.

Förutom avdelningschefen ha de sakkunniga föreslagit följande personal.

1. En byråingenjör i lönegrad A 24.

2. En ritare i lönegrad Eol5.

3. Ett kontorsbiträde i lönegrad A 4.

Stenavdelningen.

Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kameralbyrå är för närvarande organiserad en särskild avdelning för den centrala ledningen av leveranskontroll m. m. för statens gatstensbeställningar, lagerkontroll, försäljning av gatsten, stensättningsarbeten m. m. Denna avdelning bekostas av till arbetslöshetens bekämpande avsedda medel samt av medel till stensättningsarbeten. De sakkunniga förutsätta, att förstatligandet icke skall medföra någon ändring härutinnan, men föreslå liksom vägförstatligandekommittén, att avdelningen flyttas till förrådsbyrån. Den verksamhet, som omfattar stensättningsarbeten, skulle dock överflyttas till vägbyråns byggnadsavdelning.

Personalstaten vid vägbyrån skulle vid bifall till de sakkunnigas förslag få den sammansättning, som framgår av följande sammanställning, vilken till jämförelse även upptager nuvarande personal för motsvarande arbetsuppgifter. I sammanställningen ha icke upptagits de för vägbyrån ytterligare erforderliga skrivbiträden, vilka förutsatts skola avlönas med medel från anslagsposten för viss extra personal.

Den nuvarande organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

1 byråchef .................... A 30

3 väginspektörer.............. A 29

1 förste byråingenjör ........ A 26

3 byråingenjörer.............. A21

1 kanslibiträde................ A 7

1 kontorsbiträde.............. A 4

2 biträdande ingenjörer......Eo 21

1 ritare ........................Eo 15

1 kontorsbiträde..............Eo 4

å

Den föreslagna organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

1 överdirektör ................ C 9

Utredningsavdelningen.

1 förste byrådirektör.......... A 30

1 förste byråingenjör ........ A 27

1 byråingenjör ................ A 26

1 » A 24

1 ingenjör...................... A 21

1 kanslibiträde................ A 7

1 kontorsbiträde .............. A 4

3 ingenjörer ..................Eo 21

1 ingenjör......................Eo 17

2 ritare ........................Eo 15

1 skrivbiträde ................Eo 2

Kungl. Majlis proposition nr 224.

21 Ben nuvarande organisationen: Vägbyrån. Lönegrad.

Byggnadsavd. (tidigare under ledning av en av väginspektörerna).

1 avdelningsingenjör arvode enl.

Personal för beredskapsplan. 1 ingenjör arvode enl. lönekl. 19

Vägunderhållsinspcktionen.

1 vägunderhållsinspektör arvode enligt löneklass 31

1 ingenjör d:o 22

1 vägmästare arvode kr/år 6 672: —

1 kontorsbiträde.............. Ex 4

1 » arvode enl. lönekl. 2

Vägtrafikbyrån.

1 byråchef .................... A 30

1 förste byråingenjör ........ A 26

1 byråingenjör................ A 21

2 kontorsbiträden ............ A 4

1 biträdande ingenjör........Eo 21

1 ritare ........................Eo 15

1 ingenjör arvode enligt lönekl. 18 32 befattningshavare.

Ben föreslagna organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

Byggnadsa vdelningen.

1 byggnadschef................ C 6

1 väginspektör ................ A 29

1 kanslibiträde................ A 7

1 förste byråingenjör ........Eo 27

1 ingenjör ....................Eo21

1 skrivbiträde ................Eo 2

Underhållsavdelningen.

1 väginspektör för underhållet C 6

1 byråingenjör ................Eo24

1 ingenjör......................Eo 21

1 kontorsbiträde..............Eo 4

Yägtrafikavdelningen.

1 vägtrafikinspektör .......... A 29

1 byråingenjör ................ A 26

1 kontorsbiträde .............. A 4

1 ingenjör......................Eo21

Avdelningen för rikets städer.

1 gatuinspektör................ A 29

1 byråingenjör ................ A 24

1 kontorsbiträde .............. A 4

1 ritare ........................Eo 15

33 befattningshavare.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag om en uppdelning på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byggnadsavdelning och vägförvaltningarna av byggnadsverksamhetens handhavande har från några håll föranlett erinringar.

Sålunda har vägingenjören i Göteborgs och Bohus län yttrat.

Av betänkandet framgår, att vägbyggnaderna skulle komma att handhavas av flera av varandra oberoende tjänstemän direkt underställda olika chefsställen. Så t. ex. skulle vägbyggnadsföretagen kunna komma att kontrolleras, ledas och utföras dels genom ingenjörer direkt underställda byggnadsavdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå och således fullt fristående från länets vägförvaltning, dels av ingenjörer tillhörande länets vägförvaltning, dels ock (beträffande enskilda vägar) i viss mån av länsschakt-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

mästaren, som synes komma att intaga någon slags särställning till länets vägförvaltning. Härförutom är det meningen, att s. k. skogsvägars anläggande skall komma att handhavas av skogsvårdsstyrelsens personal.

Detta uppdelande av vägföretagens utförande på olika händer kommer ej att befordra enhetlighet i ledningen för och bedömningen av de olika vägföretagen i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende utan kommer helt säkert i stället att befordra uppkomsten av många besvärliga spörsmål under arbetenas planering och gång.

Med hänsyn härtill synes det vara riktigast, att all ledning av vägföretagens utförande lägges helt och hållet på det lokala organet i länet eller länets vägförvaltning.

Vägingenjörerna i Kronobergs och Malmöhus län samt svenska teknologföreningen giva uttryck åt samma uppfattning och förorda, att vägbyråns byggnadsavdelning i huvudsak bör hava till uppgift att övervaka och inspektera vägförvaltningarnas byggnadsarbeten, eventuellt även att själv handhava speciella byggnadsarbeten, t. ex. av militär natur.

Statskontoret anser sig icke kunna helt ansluta sig till de sakkunnigas förslag till organisation av vägbyrån samt anför.

Den omständigheten, att statsmakterna vid vägfrågans behandling år 1942 i princip förordat, att till vägbyrån skulle sammanföras alla ärenden, som avse konstruktion, byggande och underhåll av de allmänna vägarna på landet samt frågor rörande städernas väg- och gatuväsende, samt funnit ändamålsenligt att låta överdirektören vara chef för vägbyrån, torde enligt statskontorets mening icke behöva tolkas så, att riksdagen på förhand godkänt en organisation, vars konsekvenser vid nämnda tidpunkt svårligen kunde utan närmare utredning överblickas.

Därest vägbyrån finnes böra organiseras enligt de riktlinjer, som av de sakkunniga angivits, kan emellertid statskontoret i allt fall icke tillstyrka, att överdirektören placeras högre än i lönegrad C 8 eller att avdelningscheferna hänföras till högre lönegrad än den för byrådirektörer i förvaltande verk vanligen gällande, d. v. s. lönegrad A 28 eller dess närmaste motsvarighet på C-planen (C 5).

Statskontoret måste också bestämt avråda från att vid värdesättningen av byråingenjörs- och med dem likställda tekniska tjänster frångå de normer, som hittills med få undantag tillämpats inom allmänna civilförvaltningen. Ämbetsverket kan sålunda icke förorda inrättandet av ingenjörstjänster i lönegraden A 27, utan förste byråingenjörerna torde böra bibehållas i lönegraden A 26 och byråingenjörerna efter arbetsuppgifternas art fördelas på lönegraderna A 24 och A 21.

Då statskontoret vidare icke finner behovet att omedelbart tillsätta befattningen såsom väginspektör på byggnadsavdelningen vara klart ådagalagt, förordar ämbetsverket, att med inrättande av denna befattning tills vidare måtte anstå.

V ägingenjören i Hallands län uttalar i motsats härtill, att de av de sakkunniga anförda skälen för att inrätta väginspektörsbefattningen gåve vid handen ett omedelbart behov av nämnda tjänst.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att förste byråingenjörsbefattningen och ingenjörsbefattningen på vägbyråns byggnads-

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

avdelning placeras på ordinarie stat i lönegraden A 27 respektive A 21 samt att en ritarbefattning i lönegraden Eo 15 inrättas på vägtrafikavdelningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår beträffande vägbyråns underhållsavdelning, att den närmaste mannen under chefen för avdelningen placeras i 27 lönegraden.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att erfarenheten ådagalagt behov av att i en blivande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intaga föreskrifter, som skapade garantier för att vid vägbyråns handläggning av vägfrågor även stadsplane- och luftskyddssynpunkter i görligaste mån beaktades. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening framhåller också betydelsen av stadsplanefrågornas behandling samt föreslår, att en ingenjörsbefattning avsedd för befattningshavare med kunskaper i stadsplanefrågor inrättas i lönegraden Eo 24, avsedd för vägbyråns avdelning för rikets städer samt utredningsavdelning.

Till frågan örn inrättande av en särskild vägtrafikavdelning inom vägbyrån Departementshar jag redan förut tagit ställning. På sätt de sakkunniga föreslagit bör väg- c 'en byrån med hänsyn till dess olika verksamhetsgrenar organiseras på, förutom nämnda vägtrafikavdelning, en utredningsavdelning, en byggnadsavdelnmg, en underhållsavdelning samt en avdelning för rikets städer.

I enlighet med statsmakternas beslut nästlidet år skall såsom chef för vägbyrån ställas en överdirektör, som tillika skall vara generaldirektörens ställföreträdare. Det är uppenbart, att stora krav måste ställas på chefen för en byrå av den storleksordning och med de kvalificerade arbetsuppgifter, som här förutsatts. Det är här icke fråga om en byrå i den inom förvaltningen eljest vanliga meningen utan örn en organisationsenhet för sammanhållning av ett flertal avdelningar, vilka var för sig äro i viss mån jämförliga med byråer men vilka på grund av arbetsuppgifternas nära inbördes sammanhang böra samordnas på ett fastare sätt än som vore möjligt vid en organisation på flera byråer direkt under verkschefen. I betraktande av de kvalifikationer, som för uppgiftens fullgörande krävas av överdirektören, anser jag skäl icke föreligga att ifrågasätta lägre löneställning för denna befattning än vad de sakkunniga föreslagit. Jag förordar därför, att överdirektörstjänsten placeras i lönegraden C 9.

Cheferna för vägbyråns olika avdelningar komma var och en på sitt område att få utöva den närmaste ledningen av och i första hand bära ansvaret för en verksamhet av stor omfattning och betydelse. Det är angeläget att för dessa befattningar kunna förvärva personer med god organisationsförmåga samt ingående sakkunskap och erfarenhet på respektive områden. Lönegradsplaceringen för befattningarna ifråga bör ske med beaktande av dessa krav. Yad särskilt angår cheferna för byggnads- och underhållsavdelningarna anser jag, att dessa befattningar med hänsyn till deras stora betydelse för en gynnsam och ekonomiskt tillfredsställande inriktning av vägorganisationens byggnads- och underhållsverksamhet böra placeras i samma lönegrad som enligt de sakkunnigas av mig i det följande biträdda förslag avses för flertalet

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vägdirektörsbefattningar eller lönegraden C 6. Beträffande chefen för utred ningsavdelningen synes mig en placering i lönegraden C 5 vara lämplig. Befattningen synes böra benämnas byrådirektör. I övrigt anser jag mig beträffande avdelningschefernas ställning böra biträda vad de sakkunniga i detta avseende föreslagit. I enlighet härmed böra följande avdelningschefsbefattningar inrättas på vägbyrån, nämligen för utredningsavdelningen en byrådirektör i lönegraden C 5, för byggnadsavdelningen en byggnadschef i lönegraden C 6, för underhållsavdelningen en väginspektör för underhållet i lönegraden C 6, för vägtrafikavdelningen en vägtrafikinspektör i lönegraden A 29 samt för avdelningen för rikets städer en gatuinspektör i lönegraden A 29.

Då behov av dessa befattningar föreligga redan från början, synes det icke böra ifrågakomma att uppskjuta tillsättandet av någon av dem.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle förste byråingenjörs tjänsterna å vägbyrån hänföras till 27 lönegraden. Då denna lönegrad hittills endast undantagsvis tillämpats för ingenjörstjänster inom allmänna civilförvaltningen, kan lämp ligheten av att införa densamma för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens del starkt ifrågasättas. Förslaget örn denna högre lönegradsplacering torde närmast vara dikterat ay rekryteringshänsyn. Enligt min mening föreligger emellertid ur denna synpunkt knappast något oavvisligt behov av den högre löneställningen med hänsyn till de jämförelsevis goda befordringsmöjligheter för kvalificerad ingenjörspersonal inom det statliga vägväsendet, som uppkomma, därest de föreslagna chefstjänsterna på vägbyrån och vid vägförvaltningarna inrättas och lönegradsplaceras på sätt jag förordar. Vid sådant förhållande anser jag den av de sakkunniga föreslagna lönesättningen för ifrågavarande ingenjörstjänster icke böra genomföras. I likhet med statskontoret förordar jag, att för förste byråingenjörsbefattningarna på vägbyrån fortfarande tillämpas lönegraden A 26 respektive Eo 26 samt att för byråingenjörstjänstema avses lönegraderna A 24 och A 21 allt efter arbetsuppgifternas art. Beträffande ingenjörsbefattningar i lönegraden Eo 21 anser jag mig i detta sammanhang böra förorda, att i avseende å samtliga byråer inom styrelsen den nuvarande benämningen biträdande ingenjör utbytes mot byråingenjör, varigenom ett riktigare uttryck för dessa befattningars ställning i förhållande till de ordinarie ingenjörstjänsterna i 21 lönegraden skulle erhållas. Den föreslagne ingenjören i lönegraden Eo 17 på utredningsavdelningen synes lämpligen böra benämnas ingenjörsassistent.

Med nyss angivna undantag har de sakkunnigas förslag beträffande lönegradsplacering och benämning för de olika befattningarna på den blivande vägbyrån icke givit mig anledning till erinran. Då de sakkunnigas förslag i vad avser det antal befattningar av olika slag, som beräknats erforderligt, synes uppgjort med tillbörlig försiktighet, har jag icke funnit anledning förorda någon ändring i detsamma.

Jag tillstyrker sålunda, att på vägbyrån inrättas, förutom de förut omför mälda chefsbefattningarna, följande tjänster, nämligen

på utredningsavdelningen två förste byråingenjörer i lönegraden A 26, en byråingenjör i lönegraden A 24, en byråingenjör i lönegraden A 21, tre byrå-

25 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ingenjörer i lönegraden Eo 21, en ingenjörsassistent i lönegraden Eol7, två ritare i lönegraden Eo 15 samt ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo2;

på byggnadsavdelningen en väginspektör i lönegraden A 29, en förste byråingenjör i lönegraden Eo 26, en byråingenjör i lönegraden Eo 21 samt ett kanslibiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7 respektive Eo 2;

på underhållsavdelningen en byråingenjör i lönegraden Eo 24, en byråingenjör i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4;

på vägtrafikavdelningen en förste byråingenjör i lönegraden A 26, en byråingenjör i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4;

på avdelningen för rikets städer en byråingenjör i lönegraden A 24, en ritare i lönegraden Eo 15 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Ehuru, såsom de sakkunniga framhållit, det kan ifrågasättas, örn den på byggnadsavdelningen föreslagna väginspektörsbefattningen för vägbeläggningsarbeten i nuvarande läge bör inrättas, anser jag mig likväl på av de sakkunniga anförda skäl böra tillstyrka, att befattningen uppföres i styrelsens personalförteckning och medel för densamma beräknas i avlöningsstaten. Frågan örn tidpunkten för befattningens tillsättande torde emellertid böra bliva föremål för särskild prövning av Kungl. Majit.

Yad beträffar den av vissa vägingenjörer samt svenska teknologföreningen berörda frågan om förläggandet av viss byggnadsverksamhet under direkt ledning av vägbyråns byggnadsavdelning anser jag för min del, att alla på den statliga vägorganisationen ankommande vägbyggnadsarbeten i princip böra handhavas av vägförvaltningarna. Styrelsens byggnadsavdelning bör handlägga alla på styrelsen ankommande ärenden rörande beslutade vägföretag, såsom bedömning av frågor örn vägföretags utförande i egen regi eller på entreprenad, vägarbetens bortsättande på entreprenad, kontroll och avsyning av entreprenadarbeten, inspektion och kontroll av vägförvaltningamas egna byggnadsarbeten o. s. v. De byggnadsarbeten, som hittills varit direkt underställda styrelsen, synas emellertid av lämplighetsskäl böra fullbordas under vägbyråns direkta ledning.

På sätt de sakkunniga uttalat, kan det vid utökad byggnadsverksamhet bliva erforderligt att förstärka ingenjörs- och biträdespersonalen å byggnadsavdelningen. Liknande behov kan, såsom de sakkunniga i annat sammanhang framhållit, i sådant läge uppkomma beträffande revisions- och bokförmgspersonal å kameralbyrån. Enligt min mening böra emellertid byggnadsmedel icke få användas härför, utan uppkommande kostnader torde lämpligen böra bestridas från avlöningsanslagets icke-ordinariepost, som för detta ändamål bör upptagas med beteckningen förslagsvis och sålunda efter medgivande av Kungl. Majit kunna överskridas.

De sakkunnigas förslag beträffande den nuvarande stenavdelningen föranleder icke annan erinran från min sida än att avlöningskostnaderna för följande, å avdelningen anställda extra ordinarie befattningshavare, nämligen 2 förste amanuenser i lönegraden Eo 18 och 4 kontorsbiträden i lönegraden Eo 4, vilka för närvarande avlönas från anslag till arbetsmarknadens reglering och från stensättningsanslag, överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag.

26 Departementsehefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Geotekniska avdelningen.

Enligt statsmakternas beslut har sedan år 1936 inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnits anställd en förste byråingenjör med geoteknisk sakkunskap (geotekniker). Denne har till uppgift dels att verkställa geotekniska undersökningar för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning samt avgiva yttranden till styrelsen i geotekniska frågor, dels ock att utföra undersökningar at vägdistrikt, städer, enskilda järnvägar m. fl. Arvodet för förrättningar åt enskilda utgår enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Ersättningen, i vad den avser geoteknikerns arbete, inlevereras till statsverket. Såsom biträden har geoteknikern anställda ingenjörer, vilkas ersättning betalas av uppdragsgivarna, i allmänhet vägstyrelserna. Dessa påföra respektive byggnadsföretag de till geoteknikern utbetalade ersättningsbeloppen. Geoteknikern är direkt underställd styrelsens chef.

1942 års vägsakkunniga ha — under erinran om att utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande upptagit frågan örn ett geotekniskt forskningsinstitut till behandling — ansett sig icke böra uppgöra något förslag till organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning.

Med skrivelse den 18 mars 1943 har utredningen rörande den teknisktvetenskapliga forskningens ordnande överlämnat förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande.

Utredningen har framhållit, att geotekniska avdelningar för närvarande funnes inom järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen men att endast avdelningen vid sistnämnda ämbetsverk disponerade över ett välutrustat laboratorium. Behov av geoteknisk expertis funnes utom vid de två nämnda verken även vid vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och försvarsväsendet.

Då utredningen icke anser det ändamålsenligt, att de berörda verken var för sig inrätta fullständigt utrustade geotekniska avdelningar, föreslår utredningen, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning från och med den 1 januari 1944 omorganiseras till ett fristående institut till tjänst för byggnadsverksamheten i dess helhet och under ledning av en styrelse bestående av representanter för olika intressen.

Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Det kan därför icke nu bedömas, huruvida förslaget kommer att föreläggas årets riksdag. Då förslaget berör väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation och personalförteckning endast i vad avser den förutnämnda förste byråingenjörsbefattningen, skulle ett genomförande av förslaget redan under nästa budgetår endast böra föranleda, att nämnda befattning, vilken vid bifall till förslaget kan förutsättas bliva överflyttad till det nya institutet, från och med tidpunkten för institutets inrättande lämnas vakant.

Förrådsbyrån.

Vägförstatligandekommitténs förslag beträffande förrådsorganisationen var icke utformat i detalj. Kommittén förutsatte, att vid detaljutformningen den

27 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

stora erfarenhet på detta område, som funnes samlad hos de affärsdrivande verken, skulle tillgodogöras. Den av kommittén endast skisserade förrådsorganisationen omfattade dels ett centralt organ för gemensamma inköp och tillsyn beträffande inventariernas utnyttjande, dels ock lokala organ för smärre inköp och förvaltning av de lokala förråden. Det centrala organet borde bestå av en särskild förrådsbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De lokala organen föreslogos skola inordnas i distriktsförvaltningarna.

Förslaget örn inrättande av en särskild förrådsbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har redan i princip godtagits av statsmakterna.

De sakkunniga.

1942 års vägsakkunniga ha (betänkandet sid. 206 o. f.) ingående behandlat frågan örn förrådsrörelsens organisation och ha därvid funnit sig böra förorda, att förrådsrörelsen friställes under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och drives såsom en självständig affär.

Enligt riksdagens uttalande skola till förrådsbyrån överföras icke blott vägväsendets förrådsrörelse utan även de särskilda förrådsrörelser, som för närvarande finnas vid hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån. De för överförande av sistnämnda förrådsrörelser erforderliga åtgärderna borde emellertid enligt de sakkunnigas mening icke vidtagas i nu ifrågavarande sammanhang. En överflyttning av skötseln av dessa förråd borde ske vid ett budgetårsskifte, lämpligen den 1 juli 1944. Av denna anledning borde fragan därom tills vidare anstå.

De sakkunnigas förslag om den särskilda förrådsrörelsen innebär i huvudsak följande.

I ett centralförråd skulle bokföringsmässigt sammanhållas sådana fordon och maskiner, för vilkas inköp vägdistrikten för närvarande ha att inhämta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens medgivande, d. v. s. bilar, vägmaskiner och dylikt. Även större verkstadsmaskiner skulle höra till förrådet.

För de maskiner, som vägförvaltningarna använda i sin verksamhet, skulle utgå hyror efter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställd taxa, därvid hyreskostnaden av förvaltningen skulle påföras respektive byggnads- eller underhållsanslag allt eftersom maskinen använts för det ena eller andra ändamålet. Med inflytande hyror skulle behövliga avskrivningar å maskinparken göras samt centralförrådets omkostnader finansieras.

Det förlagskapital å en miljon kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för närvarande disponerar för sitt byggnadscentralförråd, förutsättas skola överflyttas till förlagskapitalet för centralförrådet för större inventarier.

För att möjliggöra den förnyelse av maskinparken, som måste verkställas innan inflytande maskinhyror medgiva sådan förnyelse, skulle ytterligare kapitalmedel tillföras centralförrådet.

Kostnaderna för sådan personal, som erfordras för centralförrådets förvaltning, skulle inräknas i centralförrådets omkostnader och bestridas av medel, som inflyta i form av hyror. . ...

Grustag och förråd av väglagningsämnen skulle bokföringsmässigt sammanhållas av förrådsbyrån. Liksom i fråga örn centralförrådet för större inventarier skulle vid förstatligandet en värdering ske av grustagen oberoende av deras då bokförda värden. Byggande och underhåll skulle belastas med

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

kostnader, motsvarande nyttjad grusmängd, och beloppen tillgodoföras ett härför upplagt förlagskapital, ur vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle använda medel för erforderlig förnyelse.

Även garage-, verkstads- och förrådsbyggnader för väghållningen skulle sammanhållas genom förrådsbyrån och bokföras under förlagskapitalet. För nyttjandet av byggnaderna skulle vägförvaltningarna lämna viss av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknad ersättning, avsedd att användas till byggnadernas underhåll och förnyelse.

Det förutsättes att uppköp, i den mån de kunna ske lika billigt genom vägförvaltningarna, skola anförtros dessa förvaltningar. Övriga inköp skulle verkställas genom förrådsbyrån eller i fråga om smärre upphandlingar genom de särskilda förrådsavdelningar, om vilkas inrättande de sakkunniga framlagt förslag. Upphandling genom förrådsbyrån borde i första hand ske i form av inköp för leverans direkt till förbrukningsplatserna i mån av behov.

Vägorganisationens förråd skulle utgöras av arbetsförråd och depåförrå d. De förstnämnda, som skulle vara försedda med förnödenheter i den omfattning, att det normala arbetet skulle kunna fortgå utan hinder av materialbrist m. m., äro sådana, där effekterna förvaras utrekvirerade samt påförda visst bestämt arbete och därför icke ingå i den egentliga förrådsrörelsen. Depåförråden skulle utgöras av förrådsrörelsens förråd av förlagseffekter. Organisatoriskt skulle depåförråden sammanföras till förslagsvis fyra förrådsavdelningar, som skulle ansvara för förlagseffektema var inom sitt område.

De sakkunniga påpeka, att övergången till en friställd förrådsrörelse och rörelsens nu föreslagna ökade omfattning givetvis komme att avspeglas i förrådsbyråns organisation genom krav på ökad personal. Samtidigt komme emellertid behovet av förrådspersonal vid vägförvaltningarna att minskas i sådan omfattning, att den sammanlagda kostnaden för förrådsrörelsens personal såväl inom styrelsen som vid de lokala organen komme att bliva mindre genom övergången till en friställd förrådsrörelse. Förrådsbyråns personal borde uppdelas på två grupper, den ena upptagen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat, den andra upptagen på förrådsrörelsens stat.

Det vore enligt de sakkunniga svårt att på förhand bedöma personalbehovet. I anledning härav syntes försiktigheten bjuda att på stat upptaga endast den personal, som med säkerhet kunde förutsättas erforderlig redan från början.

På väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat borde upptagas blott den personal, som kunde anses gemensam för styrelsen i dess helhet och som måste anses erforderlig å förrådsbyrån, oavsett förrådsrörelsens organisation. På förrådsrörelsens stat skulle upptagas sådan personal, som direkt vore att hänföra till förrådsrörelsen som sådan. Den möjligheten att vägförvaltningarna skulle berättigas att själva inköpa vissa effekter, i den mån de kunde upphandlas billigare av förvaltningarna, skulle åtminstone i någon mån bliva en regulator på att personalen icke bleve för stor.

Personal på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat.

Chefen för förrådsbyrån bör enligt de sakkunniga benämnas förrådsdirektör och placeras i lönegraden C 6.

De sakkunniga ha för förrådsbyrån föreslagit ytterligare följande befattningar på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat.

29 Kungl. May.ts 'proposition nr 224.

1. En sekreterare i lönegraden A 24 till hjälp huvudsakligen med inköp och försäljningar samt därmed förenad anbudsinfordran, förberedande anbudsprövning och uppgörande av förslag till leveransavtal ävensom för upprättande av protokoll och förslag till stat för förrådsbyrån.

2. En byråingenjör i lönegraden A 26 för materialkontroll. Denne befattningshavare bör enligt de sakkunniga vara högskolebildad bergsingenjör.

3. En maskiningenjör i lönegraden A 24 till hjälp med överinseendet över vägorganisationens maskiner och verkstäder m. m. Denne befattningshavare skulle bland annat hava att genomgå från vägförvaltningar inkommande rapporter angående maskinparken och angående verkstäder, sammanställa dessa, uppgöra erforderlig statistik i anslutning härtill, verkställa besiktning av maskinparkens inventarier och därvid tillse, att inventarierna komma till ändamålsenlig användning och väl vårdas, noggrant följa underhåll och reparation av maskinparken samt drivmedelsförbrukningen vid de särskilda maskinerna ävensom upprätta förslag till anvisningar för verkstadsarbetets rationella bedrivande och för vinnande av enhetlighet i denna rörelse.

4. En kontrollör i lönegraden Eo 20 som hjälp att övervaka av styrelsens organ handhavd förrådsrörelse. Denne befattningshavare skulle bland annat åligga att verkställa kontrollinventering av förråden, övervaka att förrådslagren frigöras från inkuranta effekter samt upprätta förslag till anvisningar för förrådsrörelsens rationella bedrivande och för vinnande av enhetlighet i denna rörelse.

5. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15, ett kanslibiträde i lönegraden A 7, ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2. Kontorsskrivaren avses i första hand till hjälp åt sekreteraren för inköp och försäljningar, vilka arbetsuppgifter den senare icke beräknas kunna medhinna utan biträde. Kanslibiträdet skulle handha prisstatistiken samt ansvara för blankett- och kontorsmaterielförrådet m. m.

Personal på förrådsrörelsens stat.

De sakkunniga föreslå följande befattningar på förrådsrörelsens stat.

1. En bokhållare i lönegraden Eo 17 för handhavande av den sammanställande bokföringen för förlagskapitalet.

2. En ingenjör i lönegraden Eo 21 med uppgift att upprätta och vidmakthålla register över maskinparken, att uppgöra förslag till maskinernas disposition samt till nyanskaffning, uthyrning och försäljning, att upprätta utnyttjningsstatistik för maskinerna, att uppgöra förslag till avskrivning av maskinparken samt att verkställa i anslutning härtill erforderliga utredningar ävensom att biträda vid uppgörande av programhandlingar för nyinköp.

3. En notarie i lönegraden Eo 21. Denne befattningshavare skulle närmast svara för handläggningen av byråns utanordningsärenden, uppgöra förslag till förbrukningspriser för upphandlade effekter med därmed förenad bedömning av förrådsomkostnadernas storlek samt avvägning av dessa omkostnaders belastning av olika förnödenheter, upprätta förslag till reglering av

30 Kungl. May.ts proposition nr 224.

övei skott eller brister i förrådens lager, verkställa granskning av de månatliga boksluten för förrådsrörelsen samt sammanställa förslag till stat för förrådsrörelsen.

4. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 för specialbokföringen för maskinerna.

5. En kontorist i lönegraden Eo 9, avsedd för den specificerade värdebokföringen för förlagseffekter.

6. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 för specialbokföringen för grustag samt för garage-, förråds- och verkstadsbyggnader.

7. Ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 för med förlagsrörelsen sammanhängande skrivgöromål.

Personalstaten vid förrådsbyrån skulle, i enlighet med det anförda, få den sammansättning, som framgår av följande sammanställning, vilken till jämförelse även upptager nuvarande personal inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för hittills förekommande arbetsuppgifter av motsvarande art.

Den nuvarande organisationen.

Förrådsavdelningen. Lönegrad.

1 chef f. avdeln, arvode enl.

löneklass .................... 29

1 amanuens, arvode enl. lönekl. 19

1 bokhållare d.o 17

1 kontorsbiträde .............. Eo 4

1 kontorsbiträde, arvode enl.

löneklass .................... 1

5 befattningshavare.

Totalt 17 befattningshavare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22d.

31 Förrådsavdelningarnas personal.

Förrådsavdelning skulle enligt de sakkunniga förestås av en förrådsförvaltare i lönegraden Eo 22.

De sakkunniga uttala, att det vore svårt att bedöma behovet av biträdande personal vid förrådsavdelningarna, då rörelsens omfattning i brist på erfarenhet icke med säkerhet kunde uppskattas. För närvarande kunde man emellertid förutse behov av följande personal vid var och en av de föreslagna fyra avdelningarna.

1. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15 såsom hjälp med den ganska omfattande bokföringen, innefattande såväl lager- som värdebokföring samt därmed sammanhängande bokslut och uppsortering.

2. En kontorsskrivare i lönegraden Ex 15 för inköp, iordningställande av fakturor för anordning samt fördelning och iordningställande för omföring av förrådsavdelningens omkostnader ävensom för prissättning av rekvisitioner.

3. Två kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2, därav två biträden som hjälp för bokföring och skrivgöromål samt ett biträde för diarieföring, statistik m. m.

4. En förrådsmästare i lönegraden Eo 12 samt vid förekommande behov förrådsarbetare för lagrets skötsel.

De sakkunniga förutsätta, att avlöning och omkostnader för personalen vid förrådsavdelningarna skola ingå i de förrådsomkostnader, som påläggas förnödenhet vid försäljning.

Förrådsavdelningarnas personalorganisation skulle alltså upptaga sammanlagt 28 befattningar.

Yttranden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, vägingenjörerna i Uppsala, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västerbottens län ävensom svenska vägföreningen ifrågasätta lämpligheten av att förrådsrörelsen friställes i den utsträckning de sakkunniga föreslagit.

Vägingenjören i Östergötlands län framhåller däremot, att den föreslagna fristående förrådsrörelsen syntes ur alla synpunkter, icke minst vägförvaltningamas, vara att obetingat föredraga.

Vägingenjören i Kalmar län befarar, att den föreslagna förrådsorganisationen komme att bliva tung och osmidig samt medföra för mycket skrivbordsarbete för vägmästarna. Den föreslagna personaluppsättningen vid vägförvaltningarna syntes vara tillräckligt för att sköta jämväl distriktens förrådsrörelser.

Vägingenjören i Göteborgs och Bohus län föreslår, att förrådsrörelsen organiseras i huvudsak enligt följande linjer.

Den för förrådsrörelsen erforderliga personalen upptages i sin helhet på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vägförvaltningamas stater.

Avskrivningar å såväl vägmaskiner som husbyggnader och övriga anläggningar tillhörande vägväsendet göras med ett för varje år fixerat belopp, som avdrages anslagen till utförande av väg- och brobyggnader samt vägunder-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

håll och fördelas i lämplig proportion på de olika anslagsposterna, innan det gemensamma anslaget fördelas mellan vägförvaltningarna samt mellan olika för året bestämda arbetsföretag.

Kostnaderna för materialier, handredskap m. m. påföras direkt respektive anslag.

I stället för de föreslagna förrådsavdelningarna inrättas inom varje län ett depåförråd för handhavande av länets föi'råd av mindre maskiner och handredskap m. m. Detta förråd skötes av en förrådsförman, underställd den kamerala avdelningen inom vägförvaltningen, jämte förrådsarbetare.

Till depåförrådet bör anknytas en reparationsverkstad.

Inom den kamerala avdelningen vid länets vägförvaltning bokföres förrådsartiklarnas bestånd av en förrådsbokhållare eller kontorist, till vilken depåförrådsförmannen rapporterar tillkomst och avgång av förrådsmaterialierna.

Beträffande större maskiner samt massartiklar verkställas inköpen i allmänhet centralt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå. Inköp böra också kunna ske genom vägförvaltningarna direkt intill ett fixerat, ej allt för knappt tilltaget belopp.

Genom rapporter exempelvis kvartalsvis från vägförvaltningarna till styrelsens förrådsbyrå kan denna få en överskådlig bild över de olika förrådens omfattning och vidtaga den omflyttning i förråden av maskiner och dylikt, som förhållandena kräva.

Vägingenjören i Västerbottens län anser, att förvaltningen av grustag och förråd av väglagningsämnen samt garage-, verkstads- och förrådsbyggnader icke bör underställas förrådsbyrån.

Svenska vägföreningen yttrar beträffande förslaget örn en friställd förrådsrörelse.

I)et är möjligt, att en dylik anordning är lämplig vid ett sådant affärsdrivande verk som telegrafverket, där materielen är av mycket speciell art. Vid en verksamhet sådan som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lär huvudsaken vara att inköpen göras fackkunnigt, att distributionen av materielen blir god och billig samt att ordning och god översikt vinnes över lagerhållningen, så att denna ej blir större än behövligt.

Det synes möjligt att nå detta mål genom att bibehålla länsförvaltningarna som lokala förrådsorgan. Det är dessutom till gagn för den förvaltande och byggande personalen att ha en levande kontakt med prisväxlingama på den materiel, som de förbruka och som spelar en så stor roll för ekonomien vid deras arbeten. Större depåförråd kunna ordnas i samband med lämpliga distriktsförrad under gemensam lokal ledning, varigenom dualism undvikes och viss besparing borde kunna vinnas. Huvudsaken är, att det hela blir så billigt som möjligt och ej att man på öret kan räkna ut, huru stor del av förvaltningskostnaden, som bör paföras vart och ett av de olika varuslagen.

Svenska teknolog föreningen, som i sitt tidigare yttrande över vägförstatligandekommitténs förslag framfört vissa erinringar gentemot organisationen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå, uttalar att, sedan nu antalet vägförvaltningar föreslagits utökat till icke mindre än 24, föreningen funnit väsentligt starkare motiv föreligga för inrättande av en förrådsbyrå med den organisation, som de sakkunniga föreslagit.

Teknologföreningen föreslår, dels att den föreslagna maskiningenjören på förrådsbyrån placeras i lönegraden A 26 eller A 27 och dels att såsom med-

33 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

hjälpare till honom anställes en ingenjör i lönegraden A 24. För detta förslag har föreningen följande motivering.

Föreningen har bemärkt, att de sakkunniga föreslagit en vid förrådsbyrån anställd ingenjör i så låg lönegrad som A 24 för överinseendet över vägorganisationens maskiner och verkstäder m. m. Föreningen ifrågasätter, huruvida det är möjligt att i denna lönegrad kunna erhålla en tillräckligt kvalificerad befattningshavare för ifrågavarande utomordentligt viktiga befattning. Med hänsyn till att maskiningenjören under en stor del av året torde bliva' engagerad av resor i alla delar av riket för inspektion av maskiner och verkstäder synes ytterligare en ingenjör med maskinteknisk utbildning böra anställas såsom medhjälpare åt maskiningenjören.

Statskontoret yttrar i fråga örn den föreslagna personaluppsättningen för förrådsrörelsen.

Beträffande förrådsbyråns personal har statskontoret icke funnit tillräckliga skäl anförda för en placering av förrådsdirektören i högre lönegrad än den av 1938 års sakkunniga föreslagna C 5, motsvarande löneställningen för förrådsdirektören vid statens vattenfallsverk. Ingenjören för materialkontroll hade av samma sakkunniga hänförts till lönegraden A 24, vilken placering i det nu föreliggande förslaget höjts till A 26. Statskontoret har tidigare uttalat sig för den lägre placeringen, vilket förslag ämbetsverket vidhåller. Ej heller kan ämbetsverket biträda placering av tjänsten såsom maskintekniker högre än i lönegraden A 21. Beteckningen maskiningenjör, som kan inbjuda till missvisande jämförelser med exempelvis maskiningenjör vid statens järnvägar i lönegraden A 26, synes böra ersättas med benämningen ingenjör.

För specialbokföringen för maskinerna ha de sakkunniga beräknat en kontorsskrivare i lönegraden Eo 15. Även för vissa bokföringsuppgifter å förrådsavdelning har föreslagits inrättande av kontorsskrivartjänster. Enligt statskontorets mening torde för ifrågavarande arbetsuppgifter lämpligen kunna avses kansliskrivare i lönegraden Eo 11.

Den föreslagne notarien i lönegraden Eo 21 torde kunna utbytas mot en amanuens i lönegraden Eo 18, varjämte för förlagseffektbokföringen torde vara tillfyllest med ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

Såsom föreståndare för förrådsavdelning föreslå de sakkunniga en förrådsförvaltare placerad i lönegraden Eo 22. Ehuru förrådsavdelningarnas omfattning undandrager sig statskontorets bedömande, vill det förefalla, som örn lönegraden Eo 20 vore den högsta, som bör ifrågakomma för här avsedda arbetsuppgifter. Såsom biträden åt förrådsförvaltaren vid bokföringen skulle enligt förslaget finnas bland annat två kontorsskrivare (Eo 15 och Ex 15) samt två kontorsbiträde!! (Eo 4). Statskontoret, som förordat utbytande av den extra ordinarie kontorsskrivaren mot en kansliskrivare i lönegraden Eo 11, föreslår, att den andra kontorsskrivartjänsten indrages eller ersättes med en kanslibiträdesbefattning.

Allmänna lönenämnden säger sig med hänsyn till de ändrade förutsättningar, som nu föreligga i fråga om förrådsdirektörens arbete och ansvar, icke vilja motsätta sig, att han placeras i lönegraden C 6.

Med understrykande av de sakkunnigas uttalande rörande svårigheterna att på förhand bedöma personalbehovet beträffande förrådsbyrån framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att möjlighet borde hållas öppen för styrelsen att örn så erfordrades anställa tillfällig personal med avlöning från förlagsmedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224.

422 48 3

34 Kungl. Majis proposition nr 224.

Den för byrån föreslagna bergsingenjören borde enligt styrelsens mening i likhet med motsvarande befattningshavare hos järnvägsstyrelsen givas ställning av förste byråingenjör i lönegrad A 27. Någon utsikt att eljest förvärva en tillräckligt kvalificerad innehavare av tjänsten anser styrelsen icke förefinnas.

Väg- och vattenbyggnads styrelsens tjänstemannaförening föreslår, att byråingenjörsbefattningen på förrådsbyrån inrättas som förste byråingenjörsbefattning i lönegrad A 27 och att sekreteraren på samma byrå gives benämningen förrådskamrerare eller intendent.

Vägingenjören i Kristianstads län ifrågasätter, örn det är möjligt för den föreslagne maskiningenjören att ensam utöva någon mera ingående kontroll över vägorganisationens alla maskiner och verkstäder och om det icke kunde vara lämpligt att vid vägförvaltningarna åtminstone i de större länen anställa en verkmästare eller en speciellt maskinkunnig vägmästare.

Riksräkenskapsverket har icke kunnat ansluta sig till de sakkunnigas förslag örn en uppdelning av förrådsbyråns avlöningskostnader på å ena sidan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag och å andra sidan förrådsrörelsens stat. En dylik uppdelning bleve enligt ämbetsverket tämligen godtycklig, helst som det kunde göras gällande, att även vissa andra delar av den administrativa förvaltningsapparaten fungerade till förmån för förrådsrörelsen. För riksräkenskapsverket avgörande har emellertid varit det förhållandet, att avlastning av kostnader från myndighetsanslag till förrådsrörelsen eller sakanslag lätteligen medförde, att ifrågavarande kostnader icke bleve underkastade samma stränga behovsprövning som utgifter å myndigheternas avlönings- och omkostnadsstater. Denna inställning läge, anser riksräkenskapsverket, i linje med vissa strävanden vid budgetarbetet att till avlöningsanslag överföra ersättningar till personal med tjänstemannaställning av mera varaktig natur, vilka för närvarande bestredes från anslag av annan art eller från luftfartsfonden och fastighetsfonderna.

Beträffande innehållet i den inkomst- och utgiftsstat, å vilken förrådsrörelsens årliga inkomster och utgifter skulle redovisas, anför riksräkenskapsverket.

På inkomstsidan skulle redovisas inflytande hyror eller liknande överskott vid försäljningar m. m. samt på utgiftssidan underhåll och reparationer, omkostnader, underskott vid försäljningar samt avskrivningar. Hyror och dylikt skulle avpassas på sådant sätt, att över- eller underskott i rörelsen utjämnas. Under omkostnader avse de sakkunniga såväl avlöning av personal som sakliga kostnader för personalen. I det föregående har riksräkenskapsverket föreslagit, att förrådsrörelsens stat i möjligaste män rensas från sådana utgifter. Avsevärda svårigheter torde möta att uppgöra en stat för förrådsrörelsen. Biksräkenskapsverket föreställer sig, att det vore mera ändamålsenligt att åtminstone tills vidare endast utfärda vissa bokföringsföreskrifter, innefattande en fast litterering av inkomst- och utgiftsposter för förrådsrörelsen. Riksräkenskapsverket förutsätter, att ämbetsverket beredes tillfälle att granska ett förslag till sådana bokföringsföreskrifter. Dessa föreskrifter torde böra utfärdas av Kungl. Maj:!

35 Kungl. Maj-As proposition nr 224.

De sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsväsenclets förrådsrörelse friställes under styrelsen och drives såsom en självständig affär, har från åtskilliga håll väckt erinringar. Med anledning härav vill jag — under hänvisning i övrigt till de skäl, som de sakkunniga framfört till stöd för sitt förslag, samt till de sakkunnigas redogörelse för organisationens närmare utformning — ytterligare något belysa hithörande frågor.

För väg- och vattenbyggnadsväsendets byggnads- och underhållsarbeten erforderliga förrådseffekter såsom maskiner, verktyg, förbrukningsartiklar m. m. kunna med hänsyn till sättet för anskaffning och bokföring uppdelas i tre slag.

Först märkas effekter, som anskaffas genom inköp av lokalförvaltningarna och som avföras direkt å byggnads- eller underhållsanslag. Dessa effekter böra bokföras endast vid vägförvaltningama.

Det andra slaget utgöres av effekter, som anskaffas genom att lokalförvaltningarna verkställa inköp enligt centralt slutna avtal. I detta fall sker upphandlingen genom styrelsens försorg, varvid avtalet med vederbörande leverantör utformas på sådant sätt, att de lokala förvaltningarna äga rätt att mot visst i avtalet bestämt pris genom rekvisition (avrop) hos leverantör i orten erhålla sitt behov av den eller de effekter avtalet avser. Även i detta fall avföras effekterna direkt å byggnads- eller underhållsanslag och bokföras endast vid förvaltningarna.

Beträffande nämnda två slag av effekter skall sålunda bokföring icke ske över den friställda förrådsrörelsen. Örn förrådsrörelsen kunde begränsas till nämnda'effekter, erfordrades icke några förlagsmedel för rörelsen. Så kan emellertid icke ske. För förrådsrörelsen erfordras nämligen en viss lagerhållning, som icke omedelbart kan finansieras med medel från de årliga byggnads- eller underhållsanslagen. En del effekter måste köpas längre tid före användandet, t. ex. gengasved, som måste torka innan den kan användas, eller klorkalcium, som till större delen är en importvara. Med hänsyn bland annat till fraktkostnader måste åtskilliga effekter anskaffas på en gång i en omfattning, som icke gör det möjligt att omedelbart avföra inköpskostnaden på byggnads- eller underhållsanslag. Vidare kan det även i andra fall vara fördelaktigt att inköpa effekter för lagerhållning, exempelvis då ett parti av viss effekt kan erhållas till särskilt förmånligt pris. Den lagerhållning, som sålunda är nödvändig, måste även utsträckas över budgetårsskiftena. Kostnaden för hithörande effekter kan därför icke direkt bestridas med medel från de årliga byggnads- eller underhållsanslagen, utan härför erfordras förlagsmedel.

I en dylik lagerhållning ingår det tredje slaget av effekter, nämligen sådana som anskaffas genom styrelsens försorg och finansieras med förlagsmedel. Det är dessa effekter, som äro avsedda att bokföras över den friställda förrådsrörelsen och att avföras å byggnads- eller underhållsanslagen först i den mån de erfordras för motsvarande arbeten.

Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan örn organisationen av vägoch vattenbyggnadsstyrelsens förrådsrörelse, torde följande synpunkter böra särskilt beaktas.

Departements-

chefen.

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Efter ett förstatligande av vägväsendet komma under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att finnas statliga lokalförvaltningar av flera olika slag. Redan nu finnas förvaltningar för hamnarbeten och andra under hamnbyrån sorterande arbeten samt flygplatsförvaltningar för de flygplatser, som förvaltas av styrelsen. Därtill skulle nu komma vägförvaltningarna. Förrådsrörelsen är enligt det principbeslut, som fattades av statsmakterna nästlidet år, avsedd att betjäna samtliga dessa grenar av styrelsens verksamhet.

Såsom alternativ till en friställd, hela väg- och vattenbyggnadsväsendet omfattande förrådsrörelse kunde tänkas, antingen att de olika grupperna av förvaltningar var för sig dreve sin särskilda förrådsrörelse eller också att förrådsrörelsen förlädes till en grupp av lokalförvaltningar. Vägförvaltningarna, som komma att erhålla den största omslutningen, torde därvid närmast ifrågakomma.

Vad det förstnämnda alternativet angår, skulle detsamma enligt min mening innebära en mindre rationell lösning. En uppdelning av förrådsrörelsen på ett stort antal förvaltningar skulle medföra, att den sammanlagda lagerhållningen bleve större än som skulle erfordras vid en gemensam rörelse. Härigenom skulle behovet av förlagskapital ökas, och omkostnaderna skulle stiga bland annat på grund av större behov av förrådsutrymmen samt ökade kassationer. Vid en uppdelad förrådsrörelse kan värdeprissättningen ej heller förväntas bliva enhetlig, även örn allmänna föreskrifter härutinnan utfärdas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Alternativet med en till vägförvaltningarna förlagd förrådsrörelse, som skulle betjäna även hamn- och flygplatsförvaltningarna, synes ej heller tillfredsställande särskilt i vad avser prissättningen å effekter, som överlåtas till sistnämnda grupper av förvaltningar. Om förrådsomkostnaderna belasta vägförvaltningarnas stater, erhålles nämligen icke direkt någon uppgift örn det tillägg, som på grund av lagringskostnaderna bör påläggas inköpspriset vid överlåtelse till annan förvaltning. Tillägget finge antingen uppskattas eller helt bortfalla. I förra fallet läge det nära till hands att vid försäljning till annan förvaltning överskatta lagringskostnaderna, varvid en del av vägväsendets förrådskostnader finge bäras av styrelsens övriga verksamhetsgrenar, medan i senare fallet vägväsendet finge vidkännas kostnader, som rätteligen borde drabba hamn- eller flygplatsarbetena. Även svårigheter av praktisk art skulle uppkomma i samband med tillhandahållande genom vägförvaltningarnas försorg av effekter åt hamn- och flygplatsförvaltningarna.

Jämväl ur revisionssynpunkt kunna invändningar resas mot en till vägförvaltningarna förlagd förrådsrörelse med förlagsmedel. Om dylika medel ställas till vägförvaltningarnas förfogande, kunna nämligen förvaltningarna därmed förskottera byggnads- och underhållskostnader på det sättet, att från förrådet uttagna effekter icke ersättas förrän vid en senare tidpunkt. Ett överförande av medel från byggande till underhåll eller omvänt blir också möjligt över förlagsförrådet genom att samma slag av effekter upptages till högt pris vid användning å ena gruppen och till lågt pris vid användning å den andra gruppen av arbeten.

37 Kungl. Majlis proposition nr 224.

Med anledning av vissa i yttrandena framförda betänkligheter mot sakkunnigförslaget beträffande förrådsrörelsen vill jag ytterligare anföra följande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och svenska vägföreningen ifrågasätta lämpligheten att tillämpa de affärsdrivande verkens förrådsorganisation på vägväsendet. Härtill må påpekas, att den av de sakkunniga föreslagna förrådsorganisationen visserligen delvis är uppbyggd på samma sätt som de affärsdrivande verkens men i betydelsefulla hänseenden erhållit annan utformning än dessa verks förrådsorganisation i syfte att vinna en anpassning efter de särskilda förhållanden, som föreligga vid vägväsendet. Sålunda ha de sakkunniga icke föreslagit inrättandet av någon motsvarighet till de stora huvudförråd, som finnas vid de affärsdrivande verken, utan i stället förordat decentralisation till ett depåförråd i varje län, vilket torde bättre lämpa sig för förhållandena inom vägväsendet.

Några vägingenjörer ha uttryckt farhågor för att den föreslagna organisationen skulle medföra omgång vid distributionen av effekter samt stor belastning med rapportskrivning m. m. framför allt för vägmästarna, som därigenom skulle hindras i sin huvudsakliga uppgift att öva tillsyn över väghållningen. En friställd förrådsrörelse behöver emellertid icke medföra större belastning på vägmästarna än någon annan tänkbar organisationsform. Vid anskaffande av effekter till sina arbetsförråd få vägmästarna utskriva en rekvisition vare sig förrådsrörelsen anordnas friställd eller ej. Viss rapportskrivning hos vägförvaltningarna blir erforderlig, huru än förrådsrörelsen ordnas, och rörelsens friställande torde härutinnan icke medföra någon väsentlig förändring. Yad vidare angår distributionen av effekter, kan någon omgång icke uppkomma vid utlämning från arbetsförråd. Ej heller behöver omgång befaras i fråga örn effekter, som å centrala avtal avropas av de lokala förvaltningarna. Yad slutligen beträffar de effekter, som skulle hållas i lager vid depåförråden, skulle enligt sakkunnigförslaget dessa förråd decentraliseras till länen i syfte att i skälig mån undvika transporter.

Yägingenjören i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande framställt vissa förslag till förrådsrörelsens ordnande. I vissa delar sammanfalla dessa med vad de sakkunniga förutsatt, såsom beträffande årshyror för stationära maskiner och för byggnader, sättet för bekostande av reparationer för maskiner samt bokföringen av effekter i arbetsförråd, vägförvaltningarnas befogenhet att intill visst belopp verkställa inköp samt möjligheten till snabba inköp å platsen, då omständigheterna det påkalla. I andra delar synas förslagen icke genomförbara, därest — såsom de sakkunniga förutsatt en rättvisande kalkylationsbokföring skall genomföras för arbetena. Delvis torde därjämte förslagen innebära ett omständligare förfarande än vad de sakkunniga avsett.

Yid den granskning jag sålunda ägnat de sakkunnigas förslag om förrådsrörelsens friställande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess drivande såsom en självständig affär, har jag för egen del funnit, att övervägande skä] — såväl principiella som ekonomiska och praktiska — tala till förman för förslaget. -Tåg tillstyrker därför i princip de sakkunnigas förslag härutinnan.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

De sakkunniga lia förutsatt, att förrådsrörelsen skulle omfatta dels större vägmaskiner, dels grustag och förråd av väglagningsämnen, dels garage-, verkstads- och förrådsbyggnader och dels förlagseffekter. Endast i vad avser grusig synes förslagets lämplighet kunna vara föremål för en viss tvekan. De av de sakkunniga framförda skälen för att å förrådsfonden redovisa även grustagen förefalla emellertid övertygande. Det framstår nämligen enligt min liksom enligt de sakkunnigas mening såsom mindre lämpligt att under en följd av år låta byggande och underhåll tära på det kapital, som grustagen representera, utan att samtidigt en förnyelse sker. Frågan örn gruskapitalets förnyelse synes kunna lösas på ett smidigt och enkelt sätt, därest grustagen bokföringsmässigt sammanhållas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå och byggande och underhåll belastas med kostnader, motsvarande uttagna grusmängder. De till förrådsrörelsen härigenom inflytande ersättningarna böra sedermera användas till förvärv av nya grustag. För att bokföringen ej skall bliva onödigt komplicerad förutsätter emellertid förslaget, att varje grustag icke bokföres för sig. För min del anser jag, att flertalet grustag inom ett län bör kunna bokföras gemensamt och specifik bokföring uppläggas endast i undantagsfall, då fråga är örn mycket stora grustag eller då andra särskilda förhållanden föreligga.

En friställd förrådsrörelse förutsätter icke med nödvändighet, att särskilda förrådsavdelningar anordnas. Skälet till att de sakkunniga föreslagit sådana avdelningar torde hava varit, att vid en mera betydande omfattning av lagerhållningen svårigheter föreligga att genomgående administrera densamma centralt. För närvarande förhindrar emellertid den knappa materialtillgången på vissa områden uppläggandet av större lager i fråga örn flera slag av effekter. Vidare torde försiktigheten bjuda att i nuvarande tidsläge med oviss prisutveckling begränsa lagerhållningen även av sådana effekter, som stå att erhålla. På grund härav föreligger anledning antaga, att lagerhållningen vid förrådsrörelsen till en början kommer att vara mindre betydande. Vid sådant förhållande anser jag, att de föreslagna fyra förrådsavdelningarna, vilka skulle utgöra ett organisatoriskt mellanled mellan förrådsbyrån och depåförråden, för närvarande icke böra inrättas utan att frågan härom framdeles bör upptagas till förnyad prövning med beaktande av då föreliggande erfarenheter. ^ id en sådan anordning böra de för förrådsavdelningarna avsedda arbetsuppgifterna — med undantag för lagerbokföringen, som av praktiska skäl bör förläggas till depåförraden — direkt omhänderhavas av styrelsens förrådsbyrå. Ett överförande av arbetsuppgifterna från förrådsavdelningarna till förrådsbyrån torde emellertid förutsätta en viss förstärkning av personalen vid byrån. Det kan även tänkas bliva erforderligt att i några av de största länen utöka personalen med någon befattningshavare som hjälp med lagerbokföringen vid depåförråden.

För budgetåret 1940/41 anvisades under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag av en miljon kronor till förlag för anskaffning av vägmaskiner m. m. De sakkunniga ha förutsatt, att i samband med inrättandet av den föreslagna förrådsorganisationen nämnda förlag skulle överflyttas så-

Kungl. May.ts proposition nr 224.

som förlagskapital för det centralförråd, som nu avses för större inventarier.

Häremot har jag icke något att erinra.

De sakkunniga ha föreslagit, att förrådsbyråns personal skulle uppdelas på två grupper, av vilka den ena skulle upptagas på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat och den andra på förrådsrörelsens stat. Den förra gruppen skulle omfatta sådan personal, som kunde anses gemensam för styrelsen i dess helhet och som prövades erforderlig å förrådsbyrån, oavsett förrådsrörelsens organisation. Till förrådsrörelsens stat skulle hora sådan personal, som vore att direkt hänföra till förrådsrörelsen såsom sådan. De sakkunnigas förslag i detta avseende är närmast föranlett av intresset att erhålla en riktig prissättning å förlagseffekterna. Därest dessa effekter icke skulle belastas med personalkostnader och övriga med rörelsens bedrivande sammanhängande utgifter, skulle effekterna komma att betinga ett för lågt pris, och man finge sålunda icke en riktig uppfattning örn rörelsens ekonomiska resultat. Riksräkenskapsverket har emellertid ansett, att samtliga personalkostnader borde påföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag, enär i annat fall personalkostnaderna måhända icke bleve underkastade samma stränga behovsprövning som utgifter å myndigheters avlönin°sstater. Ur budgettekniska synpunkter torde vad riksräkenskapsverket förordat hava fog för sig. För att tillgodose såväl de sakkunnigas som riksräkenskapsverkets synpunkter kunde det tagas under övervägande att uppföra ifrågavarande kostnader å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag och därjämte i avlöningsstaten upptaga en särskild inkomstpost å vilken skulle redovisas ersättningar från förrådsrörelsen med belopp, motsvarande kostnaderna för den här ifrågavarande personalen. Med anledning av att ersättningar till personal i tjänstemannastallnmg för uppgifter av mera varaktig natur för närvarande i tämligen stor omfattning inom vagoch vattenbyggnadsväsendet bestridas av andra medel än avlomngsanslag, har redan tidigare fråga uppkommit örn överförande till avlomngsanslag av dylika ersättningar i anslutning till en av riksräkenskapsverket verkställd preliminär utredning. Denna fråga har emellertid ansetts icke kunna lösas utan ytterligare utredning. Frågan om redovisningen av förrådsrörelsens personalkostnader äger givetvis samband med de spörsmål som skulle omfattas av nämnda utredning. Jag anser darfor övervägande skäl tala för att i avvaktan på resultatet av utredningen kostnaderna för den personal, som direkt är att hänföra till förrådsrörelsen såsom sådan, också bestridas å förrådsrörelsens stat. Att vid en sådan ordning en mindre sträng behovsprövning i fråga örn denna personal skulle ske synes enligt min mening knappast vara att befara. Den möjlighet, som vägforvaltningarna förutsatts skola erhålla att själva inköpa effekter, i den mån de kunna upphandla effekterna billigare än vid rekvisition genom förrådsbyrån, torde åtminstone i någon män kunna antagas bliva en regulator på att forrådspersonalen icke blir för stor och dyrbar.

Jag övergår härefter till förrådsbyråns personaluppsättning. Friligt vad jag tidigare i annat sammanhang förordat skulle byrån förestås av en for-

40 Kungl. Majits 'proposition nr 224.

rådsdirektör, vars befattning skulle vara placerad på C-löneplanen. Med hänsyn till förrådsrörelsens omfattning samt det ekonomiska ansvar, som kommer att åvila befattningshavaren, är det av vikt, att till tjänsten kan knytas en väl kvalificerad person. Med hänsyn härtill ävensom till de löneställningar, varl affärsverkens förrådsdirektörer äro placerade, anser jag en lägre löneställmng än den av de sakkunniga föreslagna eller lönegraden C 6 icke böra ifrågakomma.

Vad angår personalen i övrigt är det, såsom de sakkunniga framhållit, vanskligt att på förhand bedöma personalbehovet. Försiktigheten torde därför böra bjuda att på stat upptaga endast den personal, som med säkerhet kan förutsättas erforderlig redan från början. Då de sakkunniga synas hava beaktat denna synpunkt vid uppgörandet av sitt förslag, har jag icke något att i sak erinra mot förslaget. Byråingenjören i lönegraden A 26 bör emellertid i anslutning till vad jag tidigare förordat i fråga om ingenjörstjänster i nämnda lönegrad benämnas förste byråingenjör. Vidare synes med anledning av vad statskontoret anfört den föreslagna maskiningenjörstjänsten i lönegraden A 24 böra benämnas byråingenjör i syfte att undvika förväxling med för närvarande förekommande maskiningenjörsbefattningar i lönegraden A 26. Den föreslagna fördelningen av personalen på å ena sidan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat och å andra sidan förrådsrörelsens stat föranleder icke någon erinran från min sida. Jag förutsätter att, i anslutning till vad beträffande allmänna civilförvaltningen i övrigt under senare år varit fallet, de å förrådsrörelsens stat upptagna extra ordinarie befattningarna i högre lönegrad än den 20:e underställas riksdagens prövning.

Vad angår den personalförstärkning, som kan befinnas erforderlig i anledning av att med förrådsavdelningarnas inrättande tills vidare skulle anstå, torde kostnaden för sådan personal — efter medgivande i varje särskilt fäll av Kungl. Maj:t —- få bestridas från förrådsrörelsens stat. Då jag förutsätter, att extra ordinarie befattningar i lönegrader över den 20:e tills vidare icke komma att inrättas, erfordras icke för närvarande riksdagens medverkan för ernående av denna personalförstärkning.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket uttalat förutsätter jag slutligen, att förslag till bokföringsföreskrifter för förrådsrörelsen underställas Kungl.’ Majit för prövning och fastställelse.

_ ,, Kanslibyrån.

De sakkunniga.

Såsom av det föregående framgår ha de sakkunniga förordat, att den nuvarande kameralbyrån på grund av ändrade och vidgade uppgifter skulle ombildas och uppdelas på två byråer, en kanslibyrå och en kameralbyrå.

Kanslibyrån skulle organiseras på tre avdelningar, nämligen en personalavdelning, en ombudsmannaexpedition och en registratorsexpedition.

Byråchefsbefattningen har föreslagits skola placeras i lönegraden A 30 eller samma lönegrad, som gäller för den nuvarande befattningen som kameralbyråchef.

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Personalavdelningen.

Till denna avdelning, som finge ett i liög grad självständigt arbete, skulle enligt de sakkunniga (betänkandet sid. 223 o. f.) koncentreras behandlingen av flertalet personalärenden såväl vid styrelsen som vid vägförvaltningarna, hamnbyråns arbetsdistrikt, de farleder, som förvaltades av styrelsen, de civila statliga luftfartslederna, styrelsens flygfältsbyggnader och automobilbesiktningsväsendet. Detta föranledde i första hand handläggning av en mångfald tjänstemannaärenden med därtill hörande arbete med biträde vid utfärdande av instruktioner, reglementen, arbetsordningar och tillämpningsföreskrifter samt förhandlingar med personalsammanslutningar. På avdelningen komme även handläggning av arbetarärenden; viktigaste arbetsuppgiften härutinnan bleve otvivelaktigt att förbereda samt biträda vid förhandlingar med arbetarorganisationer. Men även andra med arbetarärenden sammanhängande arbetsuppgifter kunde bliva omfattande, såsom uppgifter rörande arbetare, som skulle åtnjuta pension, m. m.

De sakkunniga föreslå för personalavdelningen följande personal, nämligen:

1. En sekreterare i lönegrad A 26. Denne är avsedd att handha ledningen av arbetet på avdelningen samt att själv handlägga viktigare och svårare tjänstemannaärenden.

2. En sekreterare i lönegrad A 24. Denne skall i första hand handlägga alla arbetarärenden samt biträda vid arbetaravtalsförhandlingar.

3. En notarie i lönegrad A 21. Denne skall biträda vid beredningen av tjänstemannaärenden och därjämte vara vikarie för sekreterarna.

4. Två amanuenser i lönegrad Eo 15. Den ene av dem skall biträda sekreteraren med arbetarärenden och den andre biträda med uppsättande av skrivelser, protokoll och föredragningslistor samt med utredningar och undersökningar i större ärenden.

5. Två kanslibiträden, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo 2. Kanslibiträdena äro avsedda, det ena såsom biträde åt sekreteraren med arbetarärenden och det andra för arbetet med tjänstemannamatrikeln, avdelningens registratur m. m.

Ombudsmannaexpeditionen.

De sakkunniga framhålla, att det vore ytterst vanskligt att yttra sig angående omfattningen av arbetet på ombudsmannaexpeditionen och således även örn den erforderliga personalen. Liksom beträffande vissa andra arbetsområden inom styrelsens verksamhetsfält gällde det här, att den blivande utformningen finge göras beroende av den erfarenhet, som vunnes rörande arbetsuppgifterna och det lämpligaste sättet för att lösa desamma.

Enligt de sakkunnigas mening böra principiellt alla ärenden, för vilkas handläggning fordras juridisk sakkunskap, överflyttas till ombudsmannaexpeditionen. Då det icke vore klart, örn behovet av särskild personal för sådana uppgifter, för vilkas handläggning anställts juridiskt utbildade befattningshavare vid hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån, vore stadigvarande, borde emellertid den nuvarande ordningen tills vidare bibehållas.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Visade sig behovet vara av stadigvarande natur, borde handläggningen av ifrågavarande ärenden jämte den härför erforderliga personalen överflyttas till ombudsmannaexpeditionen. Aven om hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån tills vidare finge behålla sina juristbefattningar, borde dock alla svårare ärenden överlämnas till ombudsmannaexpeditionen för handläggning.

De juridiska frågor, som uppkomma inom vägförvaltningarnas verksamhet, skulle enligt de sakkunniga också i princip tillkomma ombudsmannaexpeditionen. De sakkunniga förutsätta emellertid, att vägförvaltningarna i vad avser sådana juridiska frågor, som icke äro av den betydenhet, att kanslibyrån med nödvändighet bör belastas därmed, eller som äro av den natur, att de icke kunna eller hinna överlämnas till kanslibyrån för handläggning, böra efter medgivande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen få anlita juridisk sakkunskap i residensstaden. Kostnaderna härför skulle tills vidare påföras vederbörande projekterings-, byggnads- och underhållsanslag.

De sakkunniga ha föreslagit följande personal å ombudsmannaexpeditionen.

1. En ombudsman och sekreterare i lönegraden A 26 med juridisk utbildning och tingsmeriter. Denne sekreterare avses skola närmast under byråchefen å kanslibyrån föra talan i mål som prövas av domstol.

2. En notarie i lönegraden Eo 21. Denne befattningshavare är avsedd som biträde vid handläggning av administrativa frågor.

3. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Denne befattningshavare skulle i viss omfattning sysselsättas med skrivarbete men skulle därjämte biträda med skötseln av arkivet m. m.

De sakkunniga förutsätta, att ytterligare skrivhjälp åtminstone tidvis komme att erfordras och att härför borde anlitas anslagsposten för viss extra personal.

Regis trätor sexpedit io nen.

De sakkunniga föreslå på registratorsexpeditionen en kansliskrivare i lönegraden All och ett kontorsbiträde i lönegraden A4.

Registratorn borde enligt de sakkunniga ha till uppgift att öppna och fördela all inkommande post samt att stå allmänheten till tjänst med upplysningar. Registratorn borde därjämte liksom nu taga hand örn kungl, brev och departementschefsskrivelser, ombestyra erforderliga avskrifter till vederbörande byråer och svara för att dessa handlingar försåges med register. Vidare borde registratorn liksom nu omhändertaga protokoll och föredragningslistor med tillhörande bilagor och svara för upprättande av register.

Registrering av inkommande handlingar i övrigt borde liksom nu i största möjliga omfattning ske å respektive bj7råer. Av detta arbete borde således registratorn omhänderha endast det som avsåge kanslibyråns post.

Örn det skulle befinnas lämpligt att genom inrättande av en skrivcentral centralisera och rationalisera skrivarbetet, borde denna skrivcentral ställas under registratorns ledning.

En sammanställning över den föreslagna personalorganisationen å kanslibyrån lämnas i det följande vid behandlingen av kameralbyrån.

Kungl. Majlis proposition nr 224.

43 Yttranden.

I fråga örn de föreslagna befattningarna å personalavdelningen förordar statskontoret, att den ena sekreterarbefattningen (A 24) utbytes mot en notarietjänst i lönegraden A 21 samt att den föreslagna notarietjänsten indrages och ersättes med en amanuensbefattning i lönegraden Eo 18.

Under framhållande av att chefen för kanslibyråns personalavdelning måste antagas komma att få en mycket självständig ställning hävdar v agoch vattenbyggnadsstyrelsen, att denne befattningshavare i enlighet med vad som föreslogs av vägförstatligandekommittén borde vara förste sekreterare i lönegraden A 27.

Även ombudsmannen och sekreteraren bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening placeras i lönegraden A 27. Styrelsen yttrar i detta sammanhang.

Den omständigheten att kanslibyråchefen skall handhava ledningen av ombudsmannaexpeditionens arbete torde icke kunna medföra, att kraven på ombudsmannen få nedsättas. Eördelningen av arbetet kan med bestämdhet sägas komma att bli den, att ombudsmannen i stor utsträckning får. ombesörja inställelserna i rättegångar och inför skiljedomstolar ävensom vid lantmäteri- och andra dylika förrättningar. Ansvaret för honom blir därför stort, i det styrelsen blir bunden av vad han vid sådana tillfällen gör och låter och det icke kan vara möjligt för byråchefen att giva direktiv för alla i en process eller vid en förrättning möjligen uppkommande situationer. De värden, som härigenom kunna stå på spel, kunna representera stora belopp. Här må ytterligare framhållas, att ombudsmannen skall vara byråchefens ställföreträdare.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser vidare, att notarien på ombudsmannaexpeditionen i enlighet med vägförstatligandekommitténs förslag redan från början bör bliva ordinarie.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening förordar likaledes, att den för ombudsmannaexpeditionen avsedda notariebefattningen placeras på ordinarie stat i lönegraden A 21, samt föreslår dessutom, dels att ytterligare en notarietjänst i lönegraden A 21 inrättas på vardera av personalavdelningen och ombudsmannaexpeditionen och dels att amanuensbefattningarna på kanslibyrån icke placeras i lägre lönegrad än Eo 18.

Vid bifall till vad jag förut i samband med frågan örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byråindelning förordat beträffande den planerade kanslibyrån skulle denna byrås arbetsuppgifter omfatta personalärenden, juridiska och administrativa ärenden samt de centrala registratorsgöromålen.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör byrån stå under ledning av en byråchef i lönegraden A 30, motsvarande den nuvarande kameralbyråchefen, samt organiseras på tre avdelningar, nämligen en personalavdelning, en ombudsmannaexpedition och en registratorsexpedition.

Till personalavdelningen bör koncentreras handläggningen av alla viktigare personalärenden vid såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som dess underlydande organ. De sakkunniga lia föreslagit, att avdelningen skulle

Departements-

chefen.

44 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

förestås av en sekreterare i lönegraden A 26 samt i övrigt omfatta en sekreterare i lönegraden A 24 för arbetarärenden, en notarie i lönegraden A 21, två amanuenser i lönegraden Eo 15 ävensom två kanslibiträden, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo 2. I betraktande av omfattningen av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på personalavdelningen, torde den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen på nämnda avdelning i sin helhet vara erforderlig. Med hänsyn till göromålens art lära de föreslagna löneställningarna få anses väl avvägda. Jag tillstyrker således de sakkunnigas förslag i denna del.

Principiellt böra på ombudsmannaexpeditionen behandlas alla ärenden, för vilka erfordras juridisk sakkunskap. I enlighet med vad de sakkunniga föreslagit böra emellertid enklare juridiska ärenden, som tillhöra järnvägsoch luftfartsbyrån samt hamnbyrån och äga samband med dessa byråers löpande verksamhet, tills vidare fortfarande handläggas på dessa byråer med hjälp av därstädes tjänstgörande befattningshavare med juridisk utbildning. Jag har heller intet att erinra mot att — såsom de sakkunniga förutsatt — för vid vägförvaltningarna förekommande juridiska ärenden, vilka äro av mindre betydelse eller icke hinna överlämnas till kanslibyrån för handläggning, juridisk sakkunskap i residensstaden må anlitas vid förefallande behov, där ej avgörande kan träffas genom samarbete mellan vägförvaltningen och länsstyrelsen, och att kostnaderna härför tills vidare påföras vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag.

De sakkunniga lia för ombudsmannaexpeditionen föreslagit följande personal, nämligen en ombudsman och sekreterare i lönegraden A 26, en notarie i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Såsom de sakkunniga framhållit, är det svårt att redan nu bedöma omfattningen av det arbete, som kan komma att åvila nämnda expedition, och således även att uppskatta personalbehovet för densamma. Det synes mig dock uppenbart, att någon minskning av den personal, som de sakkunniga föreslagit för här ifrågavarande ändamål, icke kan ifrågasättas. Jag förordar därför att i avvaktan på närmare erfarenhet de av de sakkunniga föreslagna befattningarna inrättas för ombudsmannaexpeditionen. Beträffande anställningsform och löneställning biträder jag likaledes de sakkunnigas förslag.

Begistratorsexpeditionen skulle enligt de sakkunniga bestå av en kansliskrivare i lönegraden A 11 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4. Mot detta förslag har jag intet att erinra.

Eameralbyrån.

De sakkunniga-

Såsom förut anförts föreslå de sakkunniga (betänkandet sid. 227 o. f.), att revisionsavdelningen utbrytes ur kanslibyrån och sammanföres med det av vägförstatligandekommittén förordade ekonomi- och kammarkontoret till en kameralbyrå. Denna byrå skulle organiseras på ett revisionskontor och ett bokföringskontor. Chefen för byrån skulle erhålla byråchefs tjänsteställning och placeras i lönegraden A 30.

45 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

De sakkunniga lia i likhet med vägförstatligandekommittéu förutsatt, att vissa arbetsuppgifter skola överflyttas från järnvägs- oell luftfartsbyrån samt hamnbyrån till kameralbyrån. Härigenom skulle kostnaderna för en revisor i löneklass 24, en amanuens i löneklass 15 och ett kontorsbiträde i löneklass 2 ävensom för visst övertidsarbete bortfalla.

Förutom de arbetsuppgifter, som i övrigt ankomma på kameralbyrån, skulle alltså vissa arbetsuppgifter komma att dit överflyttas från järnvägsoch luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

Utökandet av antalet vägförvaltningar komme, framhålla de sakkunniga, även att medföra en ökning av byråns arbetsbörda. A andra sidan komme sammanförandet av revision och bokföring å en och samma byrå att möjliggöra en rationalisering av arbetet å byrån. De sakkunniga ha därför ansett sig kunna förorda en personaluppsättning, som i stort sett överensstämmer med vad vägförstatligandekommittén föreslog.

Bevisionskontoret.

De sakkunniga föreslå för revisionskontoret följande personal, nämligen

1. En förste revisor i lönegraden A 24;

2. Två revisorer i lönegraden A 21;

3. Två amanuenser, den ene i lönegraden Eo 18 och den andre i lönegraden Eo 15;

4. Två kanslibiträden, ett i lönegraden A 7 och ett i lönegraden Eo 7, samt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Bokföringskon t or et.

De sakkunniga ha liksom vägförstatligandekommittén förutsatt, att generaldirektören befrias från utanordningsfrågor, vilka i stället skulle ankomma på vederbörande byråchef. Verkställandet av anordning med ansvar för att vederbörande anslag lämnade tillgång till det utanordnade beloppet borde ankomma på kameralbyråchefen. En tjänsteman på bokföringskontoret skulle kontrasignera anordningarna. Samme tjänsteman skulle jämte byråchefen underskriva ämbetsverkets checker samt svara för styrelsens huvudbokföring och kassaväsende. I anslutning härtill förorda de sakkunniga inrättande av en kamrerartjänst i lönegraden A 24 på bokföringskontoret.

Därutöver borde inrättas en revisor stjänst i lönegraden A 21. Denne befattningshavare skulle med kamreraren dela ledningen av gransknings- och bokföringsarbetet.

I övrigt föreslå de sakkunniga följande personal på bokföringskontoret.

1. Två amanuenser, den ene i lönegraden Eo 18 och den andre i lönegraden Eo 15.

2. En kansliskrivare (kassör) i lönegraden All för kassagöromål.

3. Två kanslibiträden, ett i lönegraden A 7 och ett i lönegraden Eo 7, samt ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.

I följande tablå lia sammanställts de sakkunnigas förslag till personaluppsättning för de blivande kansli- och kameralbyråerna, varjämte däri till jämförelse även upptagits personalen vid den nuvarande kameralbyrån.

46 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 224.

Den nuvarande organisationen.

Kameralbyrån. Lönegrad.

På styrelsens personalstat.

1 byråchef .................... A 30

1 förste revisor................ A 24

1 kamrerare.................... A 24

1 sekreterare .................. A 24

3 revisorer .................... A 21

1 kansliskrivare (registrator). All

1 » (kassör)...... All

2 kanslibiträden .............. A 7

1 kontorsbiträde .............. A 4

1 revisor ......................Eo 21

2 förste amanuenser..........Eo 18

1 kontorsbiträde..............Eo4

Personal avlönad av byggnadsmedel.1 1 amanuens arvode enl. lönekl. 20

1 kameralbiträde d:o 6

2 skrivbiträden d:o 1

20 befattningshavare.

Den föreslagna organisationen.

Kanslibyrån. Lönegrad.

1 byråchef .................... A 30

Personalavdelningen.

1 sekreterare .................. A 26

1 sekreterare.................. A 24

1 notarie ...................... A21

2 kanslibiträden .............. A 7

1 kontorsbiträde .............. A 4

2 amanuenser ................Eo 15

1 skrivbiträde ................Eo 2

Ombudsmannaexpedi-

tionen.

1 sekreterare och ombudsman A 26

1 notarie ......................Eo 21

1 kontorsbiträde ..............Eo4

Regis trätors expeditionen.

1 kansliskrivare (registrator) All

1 kontorsbiträde .............. A 4

15 befattningshavare.

Kameralbyrån.

1 byråchef .................... A 30

Revisionskontoret.

1 förste revisor................ A 24

2 revisorer .................... A 21

1 kanslibiträde.........•....... A 7

1 förste amanuens............Eols

1 amanuens....................Eo 15

1 kanslibiträde................Eo 7

1 kontorsbiträde ..............Eo 4

Bokföringskon tore t.

1 kamrerare.................... A 24

1 revisor ...................... A 21

1 kansliskrivare (kassör)...... All

1 kanslibiträde................ A 7

1 kontorsbiträde.............. A 4

1 förste amanuens............Eo 18

1 amanuens....................Eo 15

1 kanslibiträde................Eo 7

1 skrivbiträde ................Eo 2

18 befattningshavare.

Totalt 33 befattningshavare.

1 Ifrågavarande personal utgör tillfällig förstärkning av den fasta personalen på den nuvarande kameralbyrån och är avsedd för väg- och brobyggnadsarbeten, som utföras genom styrelsens försorg.

47 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Generaldirektören Stridsberg Ilar i sitt särskilda yttrande anfört, att det syntes kunna ifrågasättas, örn ej personalen å kameralbyrån från början tilltagits väl knapp särskilt med hänsyn till det tilltänkta överflyttandet till sagda byrå av vissa uppgifter från andra byråer.

Yttranden.

Statskontoret har icke framställt någon erinran mot den föreslagna personaluppsättningen på kameralbyrån.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför i fråga örn omfattningen av revisionsarbetet.

Det granskningsarbete, som skall åvila det föreslagna revisionskontoret, kommer att omfatta samtliga räkenskaper från vägförvaltningarna och från de städer och stadsliknande samhällen, som åtnjuta statsbidrag till gatuoch väghållning, hamnbyråns hamnbyggnadsavdelningar, luftfartsavdelningens distriktsförvaltningar och byggnadsarbeten samt bilbesiktningsmännen. Granskningen kommer därför att omfatta räkenskaper, som till antal och ekonomiskt omfång bliva av synnerligen stora mått. Såsom exempel härpå må nämnas, att bilbesiktningsmännens verifikationer under åren 1938 och 1939 (de sista normalåren) uppgingo till i medeltal cirka 135,000 kronor per år och att kostnaden för väghållningen på landet under åren 1937 och 1938 (de sista normalåren) uppgick till i runt tal 125 miljoner kronor per år. Örn man mycket approximativt antager, att totala antalet verifikationer kommer att uppgå till 700,000 per år, skulle alltså under årets 275 effektiva arbetsdagar i medeltal 2,500 verifikationer behöva granskas varje dag. Härvid är då att märka, att granskningen icke endast skall avse formalia — vore så fallet skulle arbetet mycket väsentligt underlättas — utan räkenskaperna skola jämväl granskas sakligt. Härtill kommer, att revisionen efter anmodan från de tekniska byråerna kan få göra specialundersökningar i räkenskaperna, exempelvis för att utröna medelkostnaderna för gruskörslor eller andra liknande saker. Slutligen må påpekas, att revisionen även måste övervaka belastningen på olika anslag, så att vederbörande förvaltningar icke överskrida dem tilldelade belopp för byggande och andra ändamål. Revisionens verksamhet blir därför av mycket stor omfattning och betydelse.

Under åberopande bland annat av vad generaldirektören Stridsberg i sitt särskilda yttrande till vägsakkunnigas betänkande anfört örn kameralbyråns personalbehov, hävdar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den föreslagna personalen å revisionskontoret bör utökas med en ordinarie revisor och en amanuens. Styrelsen anser vidare, att — såsom ock de sakkunniga föreslagit — möjlighet bör förefinnas för styrelsen att anställa tillfällig personal för revisionsarbetet med anlitande av byggnadsanslag. Härvid åsyftas den ansvällning av revisionsverksamheten, som det nuvarande byggandet av oljelagringsanläggningar och flygfält medför och den ökning, som kan uppkomma till följd av vidgade åtgärder för bekämpande av arbetslöshet.

Beträffande lönegradsplaceringen för revisionskontorets chef framhåller styrelsen, att inordnandet av nämnda kontor i den föreslagna kameralbyrån i stället för — såsom vägförstatligandekommittén föreslog — i kanslibyrån torde innebära en mycket liten skillnad i kontorets ställning med avseende

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

på verksamhetens självständighet. Det funnes därför icke någon anledning att frångå den av kommittén föreslagna placeringen av förste revisors tjänsten i lönegraden A 26. I betraktande härav och då nämnde befattningshavare skulle vara föredragande i och ledamot av styrelsens domstol för anmärkningsmål, borde han placeras i lönegraden A 26 och erhålla benämningen revisionskommissarie.

Vidkommande bokföringskontoret anser styrelsen ytterligare en revisor erforderlig på detta kontor samt föreslår, att lönegradsplaceringen för kamreraren och kassören höjes till lönegraderna A 26 respektive A 14.

Såsom skäl för förstnämnda båda förslag anför styrelsen.

På bokföringskontoret föreslås bland högre befattningar en kamrerare och en revisor. Vägförstatligandekommittén föreslog för samma uppgifter likaledes två befattningshavare. Det är emellertid att märka, att kommitténs förslag var baserat på en organisation med 12 vägförvaltningar under det att de sakkunnigas förslag bygger på det dubbla antalet. Det är tydligt, att arbetsmängden på bokföringskontoret väsentligt påverkas av att antalet vägförvaltningar ökas så kraftigt; de sakkunnigas här ifrågavarande förslag innebär alltså vid jämförelse med kommitténs en minskning av personalen. Styrelsen, som icke kan finna en sådan minskning befogad eller tillrådlig, föreslår, att antalet revisorer bestämmes till två.

Beträffande kamrerarens löneställning hade riksräkenskapsverket föreslagit lönegraden A 26, men de sakkunniga föreslå A 24. Med tanke på det ekonomiska ansvar, som kommer att åvila kamreraren — han skall ju bland annat deltaga i alla utanordningar — finnes enligt styrelsens mening icke skäl att frångå riksräkenskapsverkets förslag.

Vid bedömandet av kassörens lönegradsplacering, vilken av förstatligandekommittén föreslogs till A 14, borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening hänsyn tagas till omfånget av styrelsens blivande medelsförvaltning. Styrelsen anför i detta sammanhang vidare, att bland de verk inom allmänna civilförvaltningen, som hade kassören placerad i 14 eller högre lönegrad, endast en ringa del torde lia en medelsförvaltning, som kunde jämföras med styrelsens. De avlöningsbelopp, vilka utbetalades av kassören, uppginge för närvarande till cirka 180,000 kronor per månad.

Hiksrälcenskapsverlcet har funnit de sakkunnigas förslag, att kameralbyrån skulle organiseras på ett revisionskontor och ett bokföringskontor med en förste revisor respektive en kamrerare såsom kontorschefer, vara ändamålsenligt.

Beträffande personalen å byrån uttalar riksräkenskapsverket.

Enligt förslaget skulle — förutom byråchefen, förste revisorn och kamreraren — tre revisorer, en kansliskrivare, två kanslibiträden och ett kontorsbiträde vara ordinarie befattningshavare. Motsvarande ordinarie befattningshavare finnas uppförda på den nuvarande kameralbyråns personalstat. Enligt riksräkenskapsverkets mening hade det helt visst varit förmånligt, örn antalet ordinarie befattningshavare å kameralbyrån i möjligaste mån kunnat begränsas och till en början icke-ordinarie personal i större utsträckning utnyttjats, ty då hade framdeles behovet av ordinarie personal i de olika lönegraderna kunnat prövas på grundval av vunnen erfarenhet beträffande arten av de olika arbetsuppgifter, som skola förekomma inom kameral-

49 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

byrån. Yad särskilt angår det egentliga revisionsarbetet (eftergranskning) kan sådant nämligen — efter den erfarenhet riksräkenskapsverket vunnit — efter arbetets svårighetsgrad anförtros icke blott åt revisorer utan även åt befattningshavare i lägre lönegrad. Riksräkenskapsverket vill sålunda erinra, att hos ämbetsverket finnas anställda ordinarie revisionsassistenter i 18 lönegraden, vilka visat sig väl fylla sin uppgift. Riksräkenskapsverket har ock prövat vissa befattningshavare i biträdesgrader på mindre kvalificerad sådan granskning och funnit denna ordning ändamålsenlig, vartill kommer, att den ur kostnadssynpunkt är för statsverket förmånlig. På grund av det anförda vill riksräkenskapsverket förorda, att, för den händelse ledighet skulle uppstå å förenämnda revisorsbefattningar i samband med omorganisationen av vägväsendet, med återbesättande av ledigbliven befattning får anstå så länge, att visshet kan vinnas, huruvida tjänsten kan utbytas mot befattning i lägre lönegrad.

Allmänna lönenämnden har med avseende å den föreslagna personaluppsättningen på den nya kameralbyrån icke framställt annan erinran än att lönenämnden ifrågasatt lämpligheten av att för revisions- och bokföringsarbete taga i anspråk amanuenspersonal. Lönenämnden framhåller härvid, att dylik personal i allmänhet torde tilldelas arbetsuppgifter av mera skiftande slag, samt att en viss tendens framträtt att för bokförings- och revisionsarbete taga i anspråk ordinarie tjänstemän i mellangraderna. Med hänsyn härtill syntes det lönenämnden vara att föredraga, att revisions- och bokföringskontoren såsom ursprungligen avsetts tilldelades bokhållar- och kontorsskrivartjänster i stället för amanuenstjänster. Enligt lönenämndens mening förefölle det härvid tillfyllest, att å bokföringskontoret i stället för den tidigare föreslagna förste bokhållartjänsten i A 18 inrättades en bokhållartjänst i A 17.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att ytterligare två revisorsbefattningar i lönegraden A 21 inrättas, nämligen en på revisionskontoret och en på bokföringskontoret, att föreståndarbefattningen för revisionskontoret inrättas som revisionskommissariebefattning i lönegraden A 26, att amanuensbefattningarna på kameralbyrån icke uppföras i lägre lönegrad än Eo 18 samt att kassörsbefattningen på kameralbyråns bokföringskontor placeras i lönegraden A 14. I

I samband med behandlingen av frågan örn byråindelningen har jag förordat, att den nuvarande kameralbyrån omorganiseras för handläggning i huvudsak dels av det kamerala revisionsarbetet och dels av anslagskontroll samt kassa- och bokföringsgöromål.

Byråchefsbefattningen bör såsom hittills vara uppförd i lönegraden A 30. På sätt de sakkunniga föreslagit, böra anordningsbeslut med ansvar för att vederbörande anslag lämnar tillgång till det utanordnade beloppet ankomma på byråchefen.

Kameralbyrån torde böra organiseras på två kontor, nämligen ett revisionskontor och ett bokföringskontor.

Generaldirektören Stridsberg har i sitt särskilda yttrande till de sakkunnigas betänkande ifrågasatt, huruvida icke personalen å kameralbyrån från

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. t** 48 4

Departementschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

början tilltagits väl knappt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jämväl ansett de för byrån föreslagna arbetskrafterna otillräckliga och föreslagit en utökning av personalen med å revisionskontoret en revisor och en amanuens samt å bokföringskontoret en revisor.

Vid den prövning jag ägnat frågan örn kameralbyråns personalorganisation har även jag kommit till den uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen icke är tillräcklig för fullgörande av de arbetsuppgifter, vilka efter vägreformens genomförande komma att påvila byrån. Särskilt gäller detta revisionskontoret, vars arbetsmaterial kommer att bliva av mycket betydande omfattning. Det är önskvärt, att räkenskaperna i möjligaste mån fullständigt underkastas siffergranskning. Självfallet kan en granskning i övrigt av räkenskapsmaterialet endast stickprovsvis ifrågakomma, men revisionen bör vara så ordnad, att åtminstone någon del av varje underförvaltnings räkenskaper årligen kan bliva föremål för en mera ingående granskning. Jag förutsätter tillika, att revisionskontoret i samarbete med de tekniska avdelningarna skall — i likhet med vad som exempelvis sker genom den nuvarande vägunderhållsinspektionens försorg — utöva viss kontroll över att kostnaderna bliva behörigen bokförda å därför avsedda anslag och anslagsposter.

Örn här berörda revisionsuppgifter skola kunna nöjaktigt fullgöras, torde en ökning av revisionskontorets personal med åtminstone tre befattningshavare vara oundgänglig. För att tillgodose den av riksräkenskapsverket berörda, enligt min mening rationella synpunkten örn en fördelning av granskningsuppgifterna på befattningshavare med olika kompetens alltefter göromålens svårighetsgrad torde personalförstärkningen lämpligen böra beredas genom inrättande av vissa befattningar i assistent- och biträdesgrader. Jag förordar, att medel beräknas för anställande av dels två revisionsassistenter i 18 lönegraden — varvid den av de sakkunniga föreslagna amanuensbefattningen i nämnda lönegrad torde kunna uteslutas — dels ock en kontorist i 9 lönegraden och ett skrivbiträde i 2 lönegraden. Samtliga dessa befattningar synas i avvaktan på vidare erfarenhet böra upptagas såsom extra ordinarie.

Det måste förutsättas, att under tiden närmast efter förstatligandets genomförande en viss ytterligare personalförstärkning för revisionsarbetet blir erforderlig bland annat med hänsyn till vissa av övergångsförhållandena betingade särskilda granskningsuppgifter. Medel för sådan förstärkning kunna under nästkommande budgetår efter prövning av Kungl. Majit beredas från det anslag för vissa engångskostnader, örn vars anvisande jag i det följande gör framställning.

Vidkommande frågan om löneställning för revisionskontorets chef anser jag med hänsyn framför allt till medelsförvaltningens stora omfattning och till det ansvar, som befattningshavarens ställning såsom föredragande och ledamot i styrelsen vid avgörandet av anmärkningsmål kommer att medföra, skäl föreligga för befattningens placering i 26 lönegraden, en placering som framstår såsom befogad även vid jämförelse med personalorganisationen för

51 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

andra inom statsförvaltningen förekommande specialrevisioner. Jag tillstyrker alltså väg- ock vattenbyggnadsstyrelsens förslag örn uppförande av en befattning i nämnda lönegrad under benämningen revisionskommissarie.

Yad bokföringskontoret angår, torde såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit en uppdelning av vägförvaltningarna på 24 enheter medföra en icke oväsentlig ökning av arbetsbördan. Med hänsyn härtill anser jag en viss personalförstärkning vara erforderlig även på bokföringskontoret. Jag förordar, att jämväl för detta kontor, utöver den av de sakkunniga föreslagna personalen, avses en befattning såsom revisionsassistent i lönegraden Eo 18.

Någon förhöjning av den föreslagna löneställningen för bokföringskontorets chef anser jag mig icke böra tillstyrka.

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt har jag icke funnit anledning till erinran. Kameralbyråns personal skulle sålunda bestå av — förutom byråchefen — på revisionskontoret en revisionskommissarie (A 26), två revisorer (A 21), två revisionsassistenter (Eo 18), en amanuens (Eo 15), en kontorist (Eo 9), två kanslibiträden (A 7 respektive Eo 7), ett kontorsbiträde (Eo 4) och ett skrivbiträde (Eo 2) samt på bokföringskontoret en kamrerare (A 24), en revisor (A 21), en revisionsassistent (Eo 18), två amanuenser (Eo 18 respektive Eo 15), en kansliskrivare (kassör) (Ali), två kanslibiträden (A 7 respektive Eo 7), ett kontorsbiträde (A 4) och ett skrivbiträde (Eo 2).

Brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

I skrivelse den 27 februari 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt förslag till åtskilliga ändringar i personalorganisationen för brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

Med hänvisning i övrigt till handlingarna inskränker jag mig här till följande summariska redogörelse för styrelsens olika förslag.

Under erinran örn att 1939 års tjänsteförteclcningssakkunniga i sitt betänkande rörande byråchefs- och rådstjänster m. m. föreslagit, att chefen för brobyrån skulle uppflyttas till lönegraden C 7 med förordnande på viss tid, hemställer styrelsen, att förutom nämnde byråchef jämväl cheferna för järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån måtte hänföras till samma lönegrad.

Styrelsen har jämväl framfört frågan om ändrad löneställning för förste byråingenjörerna och byråingenjörerna å här ifrågavarande tre byråer. I anslutning till 1942 års vägsakkunnigas i fråga örn vägbyrån framlagda förslag, att förste byråingenjör skulle placeras i lönegraden A 27 och byråingenjör i lönegraderna A 26 och A 24, hemställer styrelsen, att dessa lönegradsplaceringar måtte tillämpas även för motsvarande personal å brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

Brobyrån.

I fråga om denna byrås organisation och verksamhet må nämnas följande.

Byråns arbetsuppgifter kunna hänföras dels till normal byggnadsverk-

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

samhet och dels till sådana särskilda brobyggnadsuppdrag (för arbetslöshetens avhjälpande, för riksförsvaret eller för andra ändamål), som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått sig ålagt att utföra.

För den normala verksamhetens bedrivande arbetar byrån på tre avdelningar med från varandra avgränsade arbetsuppgifter.

Den tekniska personal, som för närvarande är anställd å byrån för handläggning av ärenden, tillhörande den normala verksamheten, utgöres av sammanlagt 22 personer. Av dessa äro 5 ordinarie, 7 extra ordinarie och 10 tillfälliga befattningshavare. Från styrelsens avlöningsanslag bestridas avlöningar till de ordinarie och extra ordinarie befattningshavarna, medan arvodena till den tillfälliga personalen utgå av medel, som ställts till förfogande för olika brobyggnadsföretag.

Förutom här angivna personal finnas för den särskilda verksamheten anställda 24 tjänstemän med teknisk utbildning, därav 22 högskoleutbildade. Arvodena till denna personal bestridas från byggnadsanslag och andra särskilda medel.

I syfte att skänka erforderlig stadga åt den genomförda indelningen av byrån å avdelningar ävensom att förbättra anställningsform och löneställning för vissa tjänstemän, vilka inneha sysselsättning av mera stadigvarande karaktär, föreslår styrelsen följande.

Två förste byråingenjörstjänster i lönegraderna A 26 respektive Eo 26 uppflyttas till lönegraden A 27.

En byråingenjörstjänst i lönegraden A 24 uppflyttas till lönegraden A 27.

Två ingenjörstjänster i lönegraden A 21 uppflyttas till lönegraden A 24, varjämte en tillfällig ingenjörsbefattning, med vilken är förenad arvode motsvarande lön enligt 22 löneklassen, förändras till extra ordinarie tjänst i 24 lönegraden.

Fem tillfälliga befattningar med arvoden, motsvarande lön enligt 19 löneklassen, omändras till extra ordinarie tjänster i 21 lönegraden.

För styrelsens röntgenbiträde, som för närvarande åtnjuter arvode av 500 kronor i månaden, inrättas en extra ordinarie befattning i 15 lönegraden.

Med anledning av sistnämnda förslag torde jag här få erinra örn att vägoch vattenbyggnadsstyrelsen äger en röntgenanläggning för kontroll av svetsfogar i svetsade konstruktioner för brobyggnader. Arvodet till röntgenbiträdet bestrides för närvarande av inflytande ersättningar för förrättningar, verkställda med anläggningen.

Genom beslut den 10 april 1942 har Kungl. Majit anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bland annat att, i samband med äskande av anslag för styrelsen för budgetåret 1943/44, i huvudsaklig överensstämmelse med av riksräkenskapsverket i avgivna utlåtanden den 4 december 1941 och den 20 februari 1942 förordade riktlinjer framlägga förslag till täckande av utgifterna för verksamheten med styrelsens röntgenanläggning samt till redovisning av inkomsterna av samma verksamhet.

Riksräkenskapsverket har i nämnda utlåtanden föreslagit, att medel till avlöning åt biträdet vid anläggningen skulle beräknas under väg- och vatten-

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

byggnadsstyrelsens avlöningsanslag samt att övriga utgifter för verksamheten skulle anvisas att utgå, resekostnaderna från den under styrelsens omkostnadsanslag upptagna anslagsposten tilli reseersättningar och återstående kostnader från den under samma anslag upptagna anslagsposten till expenser. För att bereda styrelsen erforderlig rörelsefrihet i avseende å dispositionen av medel för verksamheten borde enligt riksräkenskapsverket de inkomster, som inflöte i form av gottgörelse för resekostnader samt ersättning för transportkostnader och förbrukningsartiklar, tillgodoföras respektive anslagsposter under omkostnadsanslaget. De ersättningar, som uttoges i form av dagarvode, borde däremot tagas till uppbörd å den å riksstatens inkomstsida uppförda inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

Järnvägs- och luftfartsbyrån.

Styrelsens förslag i vad avser denna byrå innebär följande.

Arvodet till en å byråns järnvägsavdelning tjänstgörande biträdande ingenjör ökas med 700 kronor eller fran 8,550 kronor till 9,2o0 kronor.

En ny befattning såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegraden Eo 26 inrättas.

En befattning såsom biträdande ingenjör å luftfartsavdelningen med arvode av 7,400 kronor för år omändras till extra ordinarie tjänst i 21 lönegraden.

Befattningen såsom radioingenjör, varmed är förenat ett årsarvode av 9,200 kronor, förändras till ordinarie tjänst i 24 lönegraden.

’ Befattningen såsom arbetschef å byråns byggnadsavdelning, vars innehavare för närvarande åtnjuter ett årsarvode av 12,600 kronor, ändras till ordinarie tjänst i 28 lönegraden.

Byråns notarietjänst i lönegraden A 21 omändras till sekreterartjänst i lönegraden A 24.

Till stöd för sitt förslag om inrättande av ytterligare en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör anför styrelsen.

Luftfartsinspektionens personal utgöres av luftfartsinspektören och biträdande luftfartsinspektören samt därjämte en biträdande ingenjör med arvode av 7,400 kronor. Genom luftfartsinspektionen äger samarbete rum med statens besiktningsmän för luftfartyg

Någon särskild personal, avsedd för utövandet av kontrollen av segelflygverksamheten finnes för närvarande icke anställd vid styrelsen. Vid tidigare tillfällen har styrelsen framhållit, att inspektionens arbete ökat högst väsentligt genom den alltmer omfattande segelflygverksamheten mom landet samt att en särskild befattningshavare kunde hilva erforderlig för handläggningen av de med denna verksamhet sammanhängande göromålen. Statens stöd åt segelflyget har även bidragit till att öka inspektionens

arbetsbörda. , , . ,

För att belysa segelflygverksamlietans utveckling kan namnas, att antalet seo-elflygskolor stigit från 4 år 1940 till 23 år 1942 och antalet inregistrerade glfd- och segelflvgplan från 7 år 1940 till 85 år 1942. Under år 1940 utfardades 168 segelnygdiplom mot 767 under år 1942. * Premier för avlagda segelflygdiplom utbetalades till ett antal av 164 under år 1941 mot 481 under år 1942. Vidare hava två industrier upptagit serietillverkning av segelflyg-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

plan i stor omfattning, vilket ställer krav på tillgång till personal för utövandet av kontroll över tillverkningen.

Med hänsyn till denna alltjämt pågående kraftiga utveckling av segelflygverksamheten är det nödvändigt, att luftfartsinspektionen utbygges, så att kontrollen och tillsynen av segelflygverksamheten kan upprätthållas i tillräcklig omfattning. Enligt styrelsens mening bör detta ske genom inrättande av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör. Den ifrågasatta befattningshavaren skulle hava att handlägga de ärenden, som avse segelflygverksamheten och därmed sammanhängande frågor. Han skulle således närmast under luftfartsinspektören svara för den tekniska kontrollen av flysmaterielen såväl beträffande konstruktion och tillverkning som under drift. Han skulle dessutom verkställa besiktningar av segelflygplan och andra anordningar avsedda för bedrivandet av segelflygning. Det skulle vidare ankomma på honom att bereda ärenden angående skoltillstånd samt föreskrifter rörande segelflygningen samt utöva tillsyn över verksamheten vid segelflygskolorna, besiktiga och pröva materielen m. m.

.. jHpttandet av en särskild befattning för här ifrågavarande ändamål är nödvändigt jämväl ur den synpunkten, att luftfartsinspektören behöver avlastning i sitt arbete för att mera kunna ägna sig åt bland annat den lrKvj.s^riea lillverkningskontrollen och därmed sammanhängande frågor.

För att göra det möjligt att till ifrågavarande befattning förvärva en fullt kompetent person är det nödvändigt, att befattningen placeras i samma lönegrad som den nuvarande biträdande luftfartsinspektören eller således j Det må här framhållas, att flygvapnets utvidgning och den därav följande utvecklingen, av flygindustrien i hög grad försvårar möjligheten att kunna påräkna dugliga sökande till befattningen, därest icke tillräckliga löneförmåner kunna erbjudas.

Hamnbyrån.

Den till hamnbyrån hörande personalen utgöres av dels personal inom byrån, omfattande ordinarie och extra ordinarie befattningshavare med avlöning från styrelsens avlöningsanslag, extra ordinarie personal med avlöning från vissa byggnadsmedel, tillfällig personal med arvode från särskilda anslag eller byggnadsmedel samt kontrollanter vid pågående arbeten med arvode från byggnadsmedel, dels personal vid hamnbyråns 6 arbetsdistrikt med arvode från byggnadsmedel samt dels driftpersonal vid statens hamnar och farleder.

Till upplysning rörande personalens storlek samt fördelning på nyss angivna grupper må följande, ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning hämtade uppgifter lämnas.

Personal inom hamnbyrån. Antal

Ordinarie och extra ordinarie personal med avlöning från styrelsens

avlöningsanslag ......................................................... 7

Extra ordinarie personal med avlöning från byggnadsmedel ............ 3

Tillfällig personal med arvode från särskilda anslag eller byggnadsmedel samt kontrollanter med arvoden från byggnadsmedel.......... 77

Summa 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

55 Personal å arbetsdistrikten.

(Arvoden från byggnadsmedel.)

cq

Mera fast anställd personal ..................................................

Tillfällig personal............................................................-——

Summa 91

%

Driftpersonal vid statens hamnar och farleder.

(Avlöning från driftmedel eller från särskilt anslag.)

' 33

Hamnmästare ..................................................................

Kanalinspektör ................................................................

Maskinister, kanal- och brovakter.................................. L.

Summa 45

Sammanlagt uppgår den till hamnbyråns verksamhet hörande personalen

för närvarande till ej mindre än 223 personer.

Personalen inom hamnbyrån är för närvarande fördelad på sju avdelningar. Anledningen till att byrån arbetar på ett så stort antal avdelningar uppgives bero icke närmast på göromålens art och beskaffenhet utan till väsentlig del på bristen på mera kvalificerad personal ävensom på den omständigheten, att byrån under de senare åren vid upprepade tillfällen erhållit nya och brådskande arbetsuppgifter, vilka påfordrat en snabb utbyggnad av den befintliga organisationen. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyser syntes arbetsmängden numera ha vunnit en viss stabilitet. På grund härav och då arbetets rationella bedrivande komme att vinna på en koncentrering av de till den mera permanenta verksamheten hörande uppgifterna på ett mindre antal avdelningar, ämnade styrelsen omorganisera byrån på tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning, en avdelning för hamnar och farleder samt en avdelning för vatten- och avloppsledningsanläggningar.

I anslutning till den avsedda omorganisationen av byrån och i syfte att förbättra förhållandet mellan antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare, å ena, samt tillfällig personal, å andra sidan, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt förslag av följande innebörd.

Allmänna avdelningen.

En förste byråingenjör^ änst i lönegraden A 26 uppflyttas till lönegraden 27.

En byråingenjörstjänst i lönegraden A 21 uppflyttas till lönegraden A 24. En ny ritartjänst inrättas i lönegraden Eo 15.

Avdelningen för hamnar och farleder.

En ny befattning som förste byråingenjör inrättas i lönegraden A 27. En ny ritartjänst inrättas i lönegraden Eo 15.

56 Kungl. Majlis proposition nr 224.

Avdelningen för vatten- och avloppsledningar.

En befattning såsom statens inspektör för vatten- och avloppsverk inrättas i lönegraden A 29.

Styrelsen har beträffande hamnbyrån ytterligare föreslagit, att tre från byggnadsmedel avlönade extra ordinarie befattningar, nämligen 1 förste byråingenjörstjänst i lönegraden Eo 26, 1 amanuens i lönegraden Eo 18 och 1 kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, måtte överföras till styrelsens avlöningsstat.

Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret den 10 mars 1943 och av allmänna lönenämnden den 16 mars 1943,

Statskontoret anser förslaget, i vad avser ändrad löneställning för byråcheferna å här ifrågavarande byråer, icke böra för närvarande föranleda någon åtgärd.

Förändring av arvodesbefattning till extra ordinarie tjänst borde enligt ämbetsverket icke ske utom möjligen i något undantagsfall, då fråga vore örn befattningshavare med långvarig tjänst hos styrelsen, varvid högre lönegrad icke borde komma till användning än som motsvarade arvodets storlek.

Behovet av den föreslagna tjänsten som biträdande luftfartsinspektör sager sig statskontoret icke kunna bedöma. För den händelse arbetskraftsförstärkning å luftfartsinspektionen skulle vara erforderlig, syntes emellertid någon pensionsberättigande tjänst icke böra inrättas, utan den nya befattningshavaren borde anställas mot ett lämpligt avvägt arvode. Därest nya ritarbefattningar ansåges behövliga, borde för befattningshavarna till en början avses extra anställning i 15 lönegraden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i övrigt har statskontoret avstyrkt.

Allmänna lönenämnden har beträffande förslaget örn ändrad löneställning för byråcheferna åberopat sitt tidigare avgivna yttrande över 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande i nämnda fråga. I detta yttrande har lönenämnden uttalat, att en förbättrad löneställning för chefen å brobyrån borde åstadkommas i första hand genom användande av löneplanen A. Cheferna för järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån borde enligt lönenämnden erhålla samma löneställning som brobyråchefen. Därest överflyttning på C-planen ansåges böra vidtagas, borde löneställningen icke bliva högre än C 6.

I princip har lönenämnden icke haft något att erinra mot att förste byråingenjör placerades i 27 lönegraden, men lönenämnden säger sig icke ha varit i tillfälle att på grundval av föreliggande utredning i detta sammanhang ingå på någon detaljprövning av frågan, i huru stor utsträckning 27 lönegraden lämpligen borde komma till användning inom styrelsens olika byråer.

Vad angår den ingenjörspersonal, som avlönas medelst arvode motsvarande avlöning enligt viss löneklass, vore, erinrar lönenämnden, arvodena i

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vissa fall bestämda av Kungl. Majit och i andra fall av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Det syntes lönenämnden önskvärt, att någorlunda enhetliga grunder för bestämmandet av ingenjörernas arvoden fastställdes, bland annat med avseende å frågan örn kompensation för levnadskostnadsökningen. I och för sig hade lönenämnden emellertid icke funnit anledning till erinran mot förslaget att, närmast å brobyrån, en reglering skedde av de arvodesanställda ingenjörernas anställningsförhållanden i syfte att förbättra proportionen mellan tillfälligt och fast anställd personal.

Under erinran örn att det nuvarande arvodet, 500 kronor, till röntgenbiträdet bestämts så nyligen som den 6 november 1942 och att en inplacering i 14 löneklassen för närvarande medförde en avlöning, utan pensionsavdrag, av 553 kronor 30 öre för månad, uttalar lönenämnden, att någon tvekan kunde råda örn förslaget att placera befattningshavaren i 15 lönegraden borde vinna bifall. Lönenämnden ville emellertid icke motsätta sig detsamma.

Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i vad avser järnvägs- och luftfartsbyrån anför lönenämnden.

Med avseende å uppräknandet av arvodet, 8,550 kronor, till den biträdande ingenjören å järnvägsavdelningen, torde detta spörsmål böra bedömas med utgångspunkt från de grunder, som i allmänhet ansetts böra gälla för beredande åt arvodesavlönad personal av kompensation för levnadskostnadsstegringen. Därest en särskild befattning såsom biträdande luftfartsinspektör för segelflygverksamheten finnes vara av behovet påkallad, vill lönenämnden icke framställa erinran mot befattningens placering i lönegraden Eo 26. Beträffande arbetschefen å byggnadsavdelningen synas på grundval av vad i framställningen anförts skäl föreligga för att bereda honom en fastare anställning än vad nu är fallet. Lönenämnden anser sig dock icke kunna för närvarande förorda, att arbetschefsbefattningen upptages i gynnsammare löneställning än enligt lönegraden Eo 28. Yad slutligen angår notarietjänsten, har lönenämnden med hänsyn till i framställningen lämnade uppgifter ävensom till inhämtade ytterligare upplysningar örn beskaffenheten av de med tjänsten förenade göromålen funnit sig icke böra framställa någon erinran mot dess förändring till sekreterartjänst i lönegraden A 24.

Lönenämnden har icke velat motsätta sig förslaget, att för inspektionen av de statsunderstödda vatten- och avloppsledningarna en fastare befattning inrättas än den nuvarande arvodesbefattningen, men finner sig, bland annat, med hänsyn till en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag pågående utredning örn teknisk kontroll av landets vattenverk, icke för närvarande kunna förorda högre löneställning än enligt lönegraden Eo 27.

I övrigt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning icke givit lönenämnden anledning till särskilt uttalande.

Enligt vad chefen för finansdepartementet i samband med anmälan i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma frågor uttalat, kommer spörsmålet om byråchefs- och rådstjänsternas löneställning icke att föreläggas 1943 års riksdag. Vid dylikt förhållande bör den av väg- och

Departementschefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vattenbyggnadsstyrelsen väckta frågan om ändrad löneställning för cheferna för styrelsens brobyrå, järnvägs- och luftfartsbyrå samt hamnbyrå icke nu upptagas till prövning. Ståndpunkt till denna fråga, vilken icke direkt påverkas av vägväsendets förstatligande, torde böra tagas först i samband med den allmänna omprövning av byråchefs- och rådstjänsternas löneställning, som framdeles kan komma att ske.

Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse rörande luftfartsinspektionens verksamhet framgår, att segeltlygverksamheten i landet under de senare åren vunnit ökad omfattning och att inspektionens arbete till följd härav stegrats icke oväsentligt. Enligt vad chefen för försvarsdepartementet meddelat, har han för avsikt att förorda, att förslag måtte föreläggas riksdagen örn anvisande av anslag under fjärde huvudtiteln till stödjande av segelflygningen. Vid bifall till detta förslag torde de krav, som ställas på luftfartsinspektionen i vad avser kontroll och tillsyn över segelflygverksamheten, komma att ytterligare ökas. För närvarande saknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen någon särskild för dessa uppgifter avsedd befattningshavare. Då en sådan nu synes erforderlig och styrelsen icke utan eftersättande av andra viktiga arbetsåligganden torde kunna avdela någon redan befintlig tjänsteman för berörda uppgifter, anser jag erforderligt, att en ny tjänst inrättas för ändamålet. Å befattningshavaren skulle ankomma att närmast under luftfartsinspektören svara för den tekniska kontrollen av segelflygmaterielen såväl beträffande konstruktion och tillverkning som under drift. Han skulle därjämte verkställa besiktningar av segelflygplan och andra anordningar, avsedda för bedrivande av segelflygning. Det skulle ytterligare åligga honom att bereda ärenden angående skoltillstånd samt föreskrifter rörande segelflygverksamheten ävensom att utöva tillsyn över segelflygskolorna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att för ifrågavarande uppgifter en ny befattning inrättas såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegraden Eo 26. Mot förslaget har jag icke annan erinran än att med hänsyn till arbetsuppgifternas art en något lägre löneställning än den, som gäller för den nuvarande befattningen såsom biträdande luftfartsinspektör, synes mig kunna vara tillfyllest. Jag förordar, att befattningen placeras i lönegraden Eo 24.

Styrelsen har i övrigt beträffande här förevarande tre byråer föreslagit, att ytterligare några nya tjänster skulle inrättas, att vissa tjänster å ordinarie och estra ordinarie stat skulle uppflyttas i högre löneställning, att arvodet till en befattningshavare å luftfartsbyrån skulle regleras samt slutligen att ett antal arvodestjänster skulle överföras till pensionsberättigande befattningar.

I samband med behandlingen av frågan örn vägbyråns personalorganisation har jag förklarat mig icke kunna biträda 1942 års vägsakkunnigas förslag örn att förste byråingenjörsbefattningarna å nämnda byrå skulle placeras i 27 lönegraden. I anslutning härtill kan jag ej heller understödja styrelsens förslag örn uppfattning till nämnda lönegrad av förste byråingenjörstjänstema å de tre nu förevarande byråerna.

59 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vad styrelsens övriga förslag angår, föreligga onekligen skäl, som tala för att helt eller delvis tillmötesgå flertalet av dem. Särskilt gäller detta de förslag, som avse att till pensionsberättigande tjänster överflytta arvodesbefattningar av mera permanent karaktär. Av den lämnade redogörelsen framgår att — särskilt i vad avser bro- och hamnbyråerna — ett mycket ogynnsamt förhållande råder mellan å ena sidan antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster och å andra sidan antalet arvodesbefattningar. Otillfredsställande är ock, att avlöningskostnader i den omfattning, varom här är fråga, bestridas av byggnadsanslag och andra för sakliga kostnader avsedda medel. I nuvarande statsfinansiella läge och med hänsyn till de riktlinjer för löneoch prispolitiken, som för närvarande gälla, anser jag mig — oaktat den allmänna inställning, varåt jag sålunda givit uttryck — icke nu kunna till bifall förorda något av de här ifrågavarande förslagen. Jag vill emellertid förutskicka, att jag har för avsikt att framdeles vid lämplig tidpunkt, då det statsfinansiella läget så kan anses tillåta, förorda, att en allmän översyn kommer till stånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation även i de delar, som icke direkt sammanhänga med vägväsendets förstatligande. Härvid bör — i syfte att vinna större överskådlighet över styrelsens personalkostnader — även beaktas frågan örn överflyttande till styrelsens avi ön ingsån slag av vissa personalkostnader, som för närvarande bestridas av särskilda medel. Såsom i annat sammanhang omnämnts har sistnämnda fråga redan varit föremål för preliminär utredning från riksräkenskapsverkets sida men icke ansetts kunna lösas utan ytterligare överväganden.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit förordar jag, att arvodet till röntgenbiträdet från och med nästa budgetår överflyttas till styrelsens avlöningsanslag. Inkomsterna av förrättningar, avseende röntgenundersökningar, samt utgifterna för resor, transporter och förbrukningsartiklar torde böra redovisas i den ordning riksräkenskapsverket förordat.

Vidare tillstyrker jag, att å hamnbyrån befintliga extra ordinarie befattningar med avlöning från byggnadsmedel överföras till avlöningsanslaget. Då ledighet numera uppstått å förste byråingenjörstjänsten, vilken haft karaktär av personlig tjänst och icke lärer behöva återbesättas, bör denna överflyttning endast avse en amanuensbefattning i lönegraden Eo 18 och en kontorsbiträdestjänst i lönegraden Eo 4.

Byråchefsbefattningen å brobyrån, vilken för närvarande är upptagen under benämningen byråchef och broinspektor, synes för framtiden böra benämnas allenast byråchef.

Viss för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensam personal.

De sakkunniga.

I redogörelsen för de olika byråernas personalbestånd ha de sakkunniga i flera fall angivit, att det utöver den upptagna personalen skulle erfordras extra skrivbiträden. De sakkunniga ha ansett, att det därjämte kunde uppkomma behov av extra rithjälp.

60 Departements-

chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 224.

För nämnda ändamål borde enligt de sakkunniga till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställas en anslagspost för avlönande av viss extra personal. Denna anslagspost kunde beräknas med stöd av följande uppgifter.

Till biträde åt generaldirektören borde finnas ett kontorsbiträde. Den första tidens erfarenhet borde visa, om detta biträde kunde räcka till även för överdirektören.

Därjämte borde finnas möjlighet att i reserv för byråerna kunna anställa minst fem kontors- eller skrivbiträden.

Den rithjälp, varom nu vore fråga, avsåge ritare med något mindre kompetens än den, som erfordrades för ritare på de tekniska byråerna, men dock ej rena kopister. Det borde finnas möjlighet att i reserv kunna anställa fyra ritare med arvode motsvarande löneklass 12.

Styrelsen har för närvarande två telefonister i lönegraden Eo 4. Därjämte finnes en extra telefonist, som avlönas med arvode motsvarande löneklass 1. Sistnämnda telefonist avlönas med byggnadsmedel från hamn-, bro- och vägbyggnader. Anställningen är tillfällig och orsakad av att styrelsens verksamhet utökats på grund av byggnadsarbeten.

De sakkunniga anse, att vägförstatligandet med säkerhet kommer att medföra ett permanent behov av den tredje telefonisten. Härför borde beräknas en tjänst i lönegraden Ex 4.

Yttranden.

Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens telefonister erinrar statskontoret, att telegrafverkets lokaltelefonister vore hänförda till 2 lönegraden, varför ämbetsverket ansåge såväl de två nuvarande telefonisterna i lönegraden Eo 4 som den föreslagna tredje telefonisten i lönegraden Ex 4 vara för högt placerade.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår, att sistnämnda befattning placeras i lönegraden Eo 4, då densamma — enligt vad jämväl de sakkunniga uttalat — erfordrades för att fylla ett permanent behov.

Styrelsen framhåller vidare, att den föreslagna ökningen av styrelsens personal torde medföra behov av ytterligare en expeditionsvakt, och hemställer, att ytterligare en sådan befattning i lönegraden A 5 upptages på styrelsens stat.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke den tredje telefonisttjänsten borde inplaceras i 2 lönegraden.

Chefen för försvarsstaben har under framhållande av vägväsendets stora betydelse för försvaret anfört, att det vore angeläget, att frågan örn inrättande av en militärbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptoges till prövning.

Den biträdespersonal, som i det föregående under olika byråer föreslagits, torde icke vara fullt tillräcklig för att tillgodose föreliggande behov. I vägoch vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag torde därför böra inräknas

61 Kungl. Marits proposition nr 224.

visst belopp för biträdespersonal utan anknytning till viss byrå. Då bebovet av sådan arbetskraft är svårbedömligt, bör självfallet bär stor försiktighet iakttagas.

Jag förordar med anledning av de sakkunnigas förslag, att medel beräknas för dels ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, avsett närmast såsom biträde åt generaldirektören och överdirektören, dels två kontorsbiträden i lönegraden Ex 4, dels tre skrivbiträden i lönegraden Ex 2, dels tre ritare i lönegraden Ex 12 och dels en telefonist i lönegraden Eo 2. Med anledning av sistnämnda förslag, vilket icke innebär någon utökning av nuvarande antal telefonister i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens telefonväxel, må framhållas, att arbetet i växeln måste anses tämligen krävande med hänsyn till bland annat det stora antal rikssamtal, som där expedieras. Då det är fråga örn ett permanent personalbehov, torde extra ordinarie anställning böra beredas. Slutligen anser jag, att den föreslagna ökningen av styrelsens personal motiverar anställandet av ytterligare en expeditionsvakt. Då styrelsen för närvarande blott har två dylika befattningar på ordinarie stat, synes befattningen böra upptagas såsom ordinarie. I avlöningsanslaget böra därför beräknas medel för ytterligare en expeditionsvakt i lönegraden A 5.

Då frågan örn att inrätta en särskild militärbyrå, avsedd att ersätta den nuvarande militäravdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varit föremål för prövning från Kungl. Majits sida så nyligen som den 31 juli 1942 och därvid icke befunnits böra föranleda åtgärd av denna innebörd, anser jag mig icke böra förorda, att en dylik byrå nu inrättas.

Inrättande av en överrevision.

De sakkunniga erinra, hurusom vid behandlingen av principfrågan örn vägväsendets förstatligande riksdagen i likhet med departementschefen uttalat, att en fortlöpande kontroll ur saklig synpunkt över den centrala och lokala vägförvaltningen vore av behovet påkallad, samt att riksdagen med hänsyn härtill tillstyrkt, att för granskning av det tekniska verkets förvaltning anordnades en särskild överrevision av för ändamålet utsedda, utom verket stående erfarna och praktiska män.

De sakkunniga ha förutsatt, att överrevisionen skulle omfatta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hela verksamhetsområde. På grund av den mångfald frågor, som måste lösas i samband med vägförstatligandet, syntes dock överrevisorernas verksamhet till en början huvudsakligen komma att bliva förlagd till vägväsendet. Överrevisorernas uppgifter förutsättas av de sakkunniga skola närmare angivas i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Liksom vägförstatligandekommittén föreslå de sakkunniga, att antalet överrevisorer blir två och att de förordnas av Kungl. Majit. De borde vardera åtnjuta arvode med 3,000 kronor om året.

Till överrevisorernas förfogande för revision borde linnas en särskild av Kungl. Majit förordnad sekreterare. Dennes arvode borde bestämmas av Kungl. Majit.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vägförstatligandekommittén beräknade de årliga kostnaderna för överrevisionen till 10,000 kronor, däri inberäknat arvoden och resekostnader m. m. De sakkunniga anse det av kommittén föreslagna beloppet för närvarande vara för lågt. Numera syntes ett belopp av 12,000 kronor örn året bliva erforderligt.

Generaldirektören Stridsberg har i sitt vid de sakkunnigas betänkande fogade särskilda yttrande framhållit, att enligt hans mening det för överrevisorerna av de sakkunniga beräknade anslagsbeloppet icke kunde täcka kostnaderna för annat än en mycket sporadisk sakrevision av vägförvaltningen.

De sakkunnigas förslag har föranlett erinringar från några myndigheter.

Statskontoret biträder 1941 års revisionsutrednings förslag, att särskilda överrevisorer icke borde tillsättas för vägväsendet utan att den sakliga granskningen inom nämnda område i stället borde ombesörjas av det av utredningen föreslagna revisionsinstitutet statens sakrevision.

Riksräkenskapsverket hänvisar till sitt yttrande till chefen för finansdepartementet den 2o januari 1943 angående inrättande av statens sakrevision. I detta yttrande har ämbetsverket anslutit sig till förslaget, att rådande system med särskilda överrevisorer skulle avvecklas och deras granskningsuPP§i^er överföras till statens sakrevision. Riksräkenskapsverket anser, liksom generaldirektören Stridsberg i förenämnda särskilda yttrande, att det för överrevisorerna beräknade anslagsbeloppet icke kunde täcka kostnaderna för annat än en mycket sporadisk sakrevision av vägförvaltningen.

Allmänna Vonenamnden har i fråga örn storleken av det för överrevisorerna beräknade anslagsbeloppet givit uttryck åt en liknande uppfattning som riksräkenskapsverket.

I ett den 8 februari 1943 dagtecknat utlåtande till chefen för finansdepartementet över 1941 års revisionsutrednings betänkande angående inrättande av statens sakrevision lia 1942 års vägsakkunniga uttalat sig i frågan örn ordnandet av sakrevisionen beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och styrelsen underlydande organs förvaltning. De sakkunniga ha härvid anfört bland annat följande.

Det synes obestridligt, att ett gemensamt kontrollorgan har större förutsättningar än särskilda överrevisioner var för sig att bedöma sådana inom olika områden företagna förvaltningsåtgärder, vilka äro av likartad beskaffenhet. Av nu berörda skäl torde granskningen av åtskilliga förvaltningsåtgärder inom vägväsendets område kunna med större fördel utövas av statens sakrevision än av en överrevision, som endast har väg- och vattenfry§§na<lsstyrelsens verksamhet till föremål för sin granskning. Exempelvis torde statens sakrevision — med hänsyn till den erfarenhet, som denna kommer att vinna inom andra förvaltningsområden — få större förutsättningar än en överrevision att granska förrådsrörelsen och särskilt då upphandlingarna vid vägväsendet. Vidare torde ett gemensamt revisionsorgan kunna med större fördel anförtros kontrollen av att vägorganisationens personal och maskiner effektivt utnyttjas. Detsamma torde gälla även spörsmål, huruvida visst vägarbete bör utföras i egen regi eller på entreprenad.

63 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

En väsentlig del av förvaltningen inom vägväsendets område är emellertid av den beskaffenhet, att för granskningen av densamma fordras en ingående kännedom örn vägväsendet och att det kontrollerande organet fortlöpande följer utvecklingen på detta område. Detta gäller särskilt bedömande av sådana spörsmål som örn underhållsstandarden lämpligt anpassats i förhållande till trafikens storlek och art, om vid meddelande av bestämmelser rörande högsta tillåtna hjultryck tillräcklig hänsyn tagits till vägarnas beskaffenhet och trafikens behov, om projektering av vägbyggnadsföretag skett med tillräcklig noggrannhet, vid lämplig tidpunkt och utan att alltför många alternativ jitarbetats, örn byggnadsstandarden anpassats i förhållande till trafiken och trafiksäkerheten samt om vägarnas förseende med beläggning skett i lämplig utsträckning.

Det torde med visst fog kunna ifrågasättas, örn statens sakrevision — med den sammansättning, som detta organ måste ha med hänsyn till omfattningen av dess verksamhetsområde — kan få den ingående kännedom örn vägväsendet, som erfordras för ett bedömande av nu berörda spörsmål. Det torde nämligen bliva svårt att till sakrevisionen knyta personer, som äga icke blott ingående kännedom om vägväsendet och möjlighet att följa utvecklingen inom detta område utan även förutsättningar att bedöma statsförvaltningen i övrigt. Anlitandet av särskilda experter lärer icke kunna ersätta frånvaron av ingående kännedom örn vägväsendet hos det granskande organet.

Enligt de sakkunnigas mening skulle en överrevision, bestående av erfarna och praktiska män, vilka äga ingående kännedom örn vägväsendet och som fortlöpande följa utvecklingen inom detta område, lia större förutsättningar än det av revisionsutredningen föreslagna organet att granska vägförvaltningen i sådana hänseenden som de nu berörda. Det är att märka, att ett riktigt avgörande av dessa frågor är av största betydelse ur kostnadssynpunkt. Det synes vidare uppenbart, att en särskild, överrevision skulle lia helt andra möjligheter än den föreslagna sakrevisionen att bedöma den allmänna vägpolitiken och örn vägbehoven inom olika delar av landet tillgodosetts på ett rättvist och likformigt sätt.

Det synes de sakkunniga icke sannolikt, att det föreslagna revisionsorganet skulle vid sidan av övriga uppgifter kunna utöva en årlig .granskning av vägväsendet av lika ingående beskaffenhet som örn granskningen verkställes av en särskild överrevision.

De sakkunniga finna det anförda giva vid handen, att å ena sidan ett för hela statsförvaltningen gemensamt revisionsorgan i vissa hänseenden skulle medföra betydande fördelar även för vägväsendet men att å andra sidan ett sådant organ icke kunde i alla avseenden ersätta en överrevision med de uppgifter, som avsetts skola tillkomma denna. Vid sådant förhållande anse de sakkunniga lämpligast, att vid sidan av statens sakrevision inrättas en särskild överrevision med uppgift att granska väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och dess lokala organs förvaltning. I varje fall borde en särskild överrevision finnas under den första tiden efter ett förstatligande, då den statliga vägorganisationen i detalj skulle utformas och då den nya sakrevisionen ännu icke hunnit förvärva så ingående kännedom örn vägväsendet.

Att vägförvaltningen sålunda skulle bli föremål för saklig granskning av två olika organ torde, fortsätta de sakkunniga, icke behöva medföra några olägenheter. Med hänsyn till de små kostnaderna för en särskild överrevi-

64 Departement*-

chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 224.

sion syntes ur kostnadssynpunkt några betänkligheter icke kunna resas mot en dylik lösning av frågan. Någon kompetenstvist mellan de olika organen kunde icke uppkomma, då varken sakrevisionen eller överrevisionen skulle ha att döma i anmärkningsmål eller eljest. De sakkunniga förutsatte därjämte, att de båda revisionsorganen samarbetade till förekommande av onödigt dubbelarbete och så, att kontrollen bleve så effektiv som möjligt. Därvid borde genom överenskommelse en uppdelning ske så, att vissa grenar av förvaltningen underkastades granskning av sakrevisionen och andra av överrevisionen.

I proposition nr 164 till innevarande års riksdag har förslag framlagts örn inrättande från och med den 1 oktober 1943 av statens sakrevision. Chefen för finansdepartementet har härvid i fråga örn det föreslagna revisionsinstitutets arbetsområde anfört bland annat följande.

Yad angår statens sakrevisions arbetsområde synes detta i princip böra omfatta all verksamhet, som helt eller delvis finansieras med statliga medel. Under den första försökstiden böra dock befintliga speciella sakrevisionsinstitutioner, alltså närmast överrevisorerna vid olika affärsverk, tillsvidare bibehållas. Frågan örn formerna för sakrevision vid vägväsendet är för närvarande under prövning i kommunikationsdepartementet. När ett nedläggande av nu förefintliga speciella sakrevisionsorgan bör ske, torde få bli beroende på erfarenheterna av statens sakrevisions verksamhet.

Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av den ekonomiska förvaltning, som efter vägväsendets förstatligande skulle ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess underlydande organ, bör en ingående sakgranskning på detta förvaltningsområde anordnas. I princip bör denna granskning, därest statens sakrevision kommer till stånd, ankomma på detta institut. Under tiden närmast efter förstatligandets genomförande, då formerna för verksamheten skola uppbyggas samt en mångfald avgöranden av principiell och praktiskt genomgripande betydelse skola träffas, är det emellertid av särskild vikt, att en fortlöpande och effektiv granskning av verksamheten på detta område kan äga rum. På grund härav och då statens sakrevision icke kan förutsättas från början besitta den nära kännedom örn vägväsendet, som icke minst under denna övergångsperiod måste anses erforderlig för en tillfredsställande sakgranskning, anser jag mig böra förorda, att övergångsvis en särskild överrevision inrättas vid vägoch vattenbyggnadsväsendet. Ifrågavarande förvaltningsområde bör emellertid icke härigenom vara undantaget från granskning av statens sakrevision.

Med hänsyn till vad sålunda förutsatts beträffande uppdelning av granskningen mellan de både sakrevisionsorganen anser jag det av de sakkunniga beräknade beloppet för överrevisionen, 12,000 kronor, böra vara tillfyllest. Mot förslaget, att arvodet till vardera av de båda överrevisorerna bestämmes till 3,000 kronor per år, har jag icke funnit anledning till erinran.

65 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

DEN LOKALA VÄGORG ANIS ATIONEN.

Vägförvaltningarna.

Vägförstatligandekommittén framlade två förslag beträffande landets indelning i vägdistrikt, nämligen alt. I med 12 distrikt och alt. II med 22 distrikt. Enligt alt. II skulle länen bilda distrikt, dock att Gotlands län sammanslogs med Stockholms län och Blekinge med Kronobergs. Kommitténs majoritet tillstyrkte alt. I.

I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet uttalade sig riksdagen för, att landet skulle indelas i 24 distrikt, sammanfallande med länen.

De sakkunniga.

Med länen såsom enheter för väghållningen bleve, framhålla de sakkunniga (betänkandet sid. 234 o. f.) omfattningen av de olika vägförvaltningarnas arbetsuppgifter mycket olika och mera varierande än enligt alt. II i vägförstatligandekommitténs förslag. Personalstyrkan vid de olika förvaltningarna måste avvägas efter arbetets omfattning. Vägförstatligandekommittén kunde föreslå samma ordinarie personalstyrka för varje vägförvaltning enligt alt. I, som avsåge 12 till arbetets omfattning ungefär likvärdiga distrikt. Enligt alt. II däremot bleve personalstyrkan olika för skilda förvaltningar. Med den nu förutsatta indelningen med länen såsom enheter bleve det nödvändigt att än mer variera personalstyrkan.

De sakkunniga framhålla vidare, att det överhuvudtaget vore vanskligt att föreslå en organisation, som på lämpligt sätt anslöte sig till arbetsuppgifterna i de skilda länen. Än vanskligare bleve detta på grund av de rådande krisförhållandena. Behovet av personal för vägunderhållet kunde visserligen förutses någorlunda bestämt. Beträffande byggande av väg vore emellertid förhållandet ett annat. Särskilt på detta område vore det av vikt, att organisationen ordnades så, att den tillgodosåge de nuvarande behoven, men samtidigt gjordes så elastisk, att den kunde utvidgas att möta kraven vid en återgång till normala förhållanden och de ytterligare stegrade kraven vid en arbetslöshetskris m. m.

Vid behandlingen av frågan örn vägförvaltningarnas personalbehov lia de sakkunniga sammanfört länen gruppvis med hänsyn till den för olika län föreslagna personalen. De sakkunniga betona, att denna sammanställning icke innebär något ställningstagande till ordningen mellan länen vid en väghållning av normal omfattning.

Vägförstatligandekommittén hade tänkt sig, att vägförvaltningarna skulle inom sig organiseras på särskilda avdelningar. I samband med behandlingen av principfrågan örn vägförstatligandet anförde jag i 1942 års proposition, att lämpligheten av en fast organisation på avdelningar kunde ifrågasättas, örn distrikten sammanfölle med länen. Med anledning härav säga sig de sakkunniga lia utgått från att vägdirektörerna skulle äga fritt utnyttja sina ingenjörs- och övriga biträden allt efter föreliggande arbetsuppgifter. Det läge då, fortsätta de sakkunniga, i sakens natur att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle äga befogenhet att vid behov förflytta tjänstemännen mellan länen liksom mellan styrelsen och vägförvaltningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. I sami. Nr 221. 422 43 5

66 Kungl. Majlis proposition nr 224.

Vägdirektörerna.

De sakkunniga, som utgått från att vägförvaltning skall ställas under ledning av en vägdirektör, föreslå, att denne i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län placeras i lönegraden C 7, i Gotlands och Blekinge län i lönegraden C 5 samt i övriga län i lönegraden C 6. Till jämförelse må nämnas, att vägförstatligandekommittén vid en distriktsorganisation enligt alt. II föreslog vägdirektörsbefattningarnas hänförande till lönegraden C 8 i de två nordligaste distrikten (Norrbottens och Västerbottens län) samt till lönegraden C 7 i de övriga distrikten.

Den personal, som av vägförstatligandekommittén beräknades erforderlig på den s. k. vägdirektörsexpeditionen, har endast till viss del upptagits i de vägsakkunnigas förslag till personalstat.

Därest, på sätt de sakkunniga föreslagit, förrådsrörelsen friställes, skulle dock alltjämt arbetsförråden komma att vara underställda vägdirektören * Denne skulle därjämte äga befogenhet att göra vissa upphandlingar. Lagerbokföringen för arbetsförråden skulle härvid ske vid vägförvaltningarna. För denna bokföring ävensom för upphandlingarna behövde vägdirektören biträde. De sakkunniga föreslå att för detta ändamål en kontoristbefattning i lönegraden Eo 9 inrättas vid varje vägförvaltning.

På grund av den ringa byggnadsverksamhet, som för närvarande är rådande på väghållningens område, ha de sakkunniga icke ansett sig böra förorda, att i organisationen nu upptages den tjänst såsom värderingsman i lönegraden A 17, som av vägförstatligandekommittén förutsattes för handläggning av markförvärvsfrågor m. m.

Behovet av kanslibiträden, kontorsbiträden och expeditionsvakter behandlas i samband med frågan örn personal för kamerala ärenden.

Personal för underhållet.

Underhållsing enjon er.

Vägförstatligandekommittén föreslog för underhållet sammanlagt 45 ingenjörer, varav 22 avdelningsingenjörer i lönegraden A 27 och 23 ingenjörer i lönegraden A 21.

Riksdagen förutsatte emellertid, att antalet ingenjörer skulle i möjligaste mån minskas.

Vid bedömandet av det erforderliga antalet ingenjörer för underhållet ha de sakkunniga utgått från att övervägmästartjänster komma att inrättas till det antal, de sakkunniga föreslagit.

De sakkunniga föreslå, att de s. k. avdelningsingenjörerna i lönegraden A 27 för underhållet ersättas med vägingenjörer i lönegraden A 26.

Vägingenjör skulle närmast under vägdirektören hava ansvaret för underhållet i länet. På grund av att vägdirektören själv borde kunna personligen taga verksam del i ledningen av underhållet i de mindre länen, föreslå de sakkunniga, att vägingenjörstjänster för underhållet tills vidare inrättas blott i 19 län. Vägingenjör skulle icke tillsättas i följande 5 län, nämligen Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands län.

67 Kitngl. Maj:ts proposition nr 224.

Även de övriga, av kommittén föreslagna ingenjörstjänsterna för underhållet, 23 stycken i lönegraden A 21, borde enligt de sakkunniga kunna tills vidare något minskas i antal. I första hand krävdes en sådan ingenjör i vart och ett av nämnda 5 län, där vägingenjörstjänst icke inrättades. Därjämte krävdes sådan ingenjör i de 14 större länen. Beträffande de återstående 5 länen erfordrades visserligen icke ytterligare en hel ingenjör skraf t för underhållet, men helt utan ytterligare ingenjörsbiträde beräknades vägingenjören få alltför stor arbetsbörda. De sakkunniga ha därför föreslagit att jämväl i dessa län skulle inrättas en ingenjörstjänst i lönegraden A 21, men ha därvid utgått från att tjänsten skulle uppdelas på underhåll samt projektering och byggande. Av dessa 5 tjänster skulle då blott 2x/a anses belasta underhållet. Totalt skulle antalet ingenjörstjänster i lönegraden A 21 för underhållet bliva 2D/2.

Dessa ingenjörer behövde icke vara högskoleutbildade. Däremot borde som kompetenskrav uppställas examen från statligt tekniskt läroverk, där ej särskilda skäl till annat föranledde.

Yad de sakkunniga sålunda föreslå innebär en minskning i jämförelse med vägförstatligandekommitténs förslag med sammanlagt 41/2 ingenjörstjänster.

Overvägmästare.

Vägförstatligandekommitténs organisationsförslag alt. II upptog 47 övervägmästare. Vid behandlingen av huvudgrunderna för vägförstatligandet uttalade riksdagen, att det vore tillrådligt, att övervägmästarbefattningar icke tillsattes, förrän erfarenheten visat, att behov därav förelåge.

Vägsakkunniga ha emellertid på närmare angivna skäl ansett sig böra förorda, att ett mindre antal övervägmästartjänster inrättas, närmast i syfte att begränsa antalet ingenjörer och samtidigt i möjligaste mån befria vägmästarna från expeditionsgöromål. De sakkunniga föreslå sålunda, att 28 övervägmästarbefattningar i lönegraden A 16 uppföras på vägförvaltningarnas personalstat. De sakkunniga ha då avsett, att flertalet vägförvaltningar skulle tilldelas blott en övervägmästare. Gotlands och Blekinge län skulle bliva helt utan övervägmästare, Norrbottens och Västerbottens län skulle få vartdera 3 samt Västernorrlands och Älvsborgs län vartdera 2 övervägmästare.

LänsschaJctmästare.

Såsom förut nämnts ha statsmakterna redan beslutat, att frågor örn statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar skola överflyttas från den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till avgörande av länsstyrelserna.

Beträffande det tekniska utredningsarbetet på detta område ha de sakkunniga föreslagit, att den nuvarande särskilda länsschaktmästarorganisationen tills vidare skulle bibehållas med de förändringar beträffande distriktsindelningen, som kunde befinnas erforderliga och lämpliga, samt att liksom hittills anslagen till enskilda vägar skulle anlitas för länsschaktmästarnas avlöning, allt till dess större erfarenhet vunnits rörande organisationens definitiva utformande.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Personal för projektering och byggande av väg. Vägförstatligandekommittén föreslog för vägförvaltningarnas arbete med projektering och byggande av väg inrättande av följande befattningar.

13 arbetschefer i lönegraden C 5,

22 avdelningsingenjörer i lönegraden A 27,

24 ingenjörer i lönegraden A 21, samt

22 ritare i lönegraden A 12, eller tillhopa 81 befattningar.

De sakkunniga ha för samma ändamål beräknat 6472 tjänster.

Arbetschefsbefattningar böra enligt de sakkunniga icke för närvarande inrättas med hänsyn till vägbyggandets ringa omfattning. Det förutsättes att, örn ökade vägbyggnadsarbeten anses böra igångsättas vid en arbetslöshetskris, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall äga befogenhet att tillsätta arbetschefer med avlöning från byggnadsmedel.

I likhet med vad som föreslagits beträffande personalen för underhållet böra enligt de sakkunniga i flertalet län vägdirektörernas närmaste män i fråga örn projektering och byggande av väg benämnas vägingengör er. De sakkunniga föreslå, att dessa vägingenjörer placeras i lönegraden A 27.

De sakkunniga anse att, när nu samtliga län skulle utgöra egna distrikt, behov av en vägingenjör för nu ifrågavarande ändamål icke förelåge i de två minsta länen, där vägdirektören själv borde medhinna att direkt leda jämväl projekterings- och byggnadsarbetena. De sakkunniga föreslå sålunda, att vägingenjörstjänst icke inrättas i Gotlands och Blekinge län. Det kunde enligt de sakkunniga även ifrågasättas, örn dylika vägingenjörstjänster borde inrättas i Uppsala, Hallands och Västmanlands län. Med hänsyn dock till att någon högre ingenjörstjänst för underhållet icke föreslagits skola inrättas i dessa län, ha de sakkunniga i detta sammanhang upptagit en vägingenjörstjänst. De sakkunniga lia då utgått från att innehavaren komme att biträda även vid ledningen av underhållet.

Vidare föreslå de sakkunniga, att för här ifrågavarande ändamål inrättas vissa ingenjörsbefattningar i lönegraden A 21. Dessa ingenjörer skulle verkställa projektering och renstakning av vägföretag samt biträda vid ledning av arbeten i egen regi och kontroll av entreprenadarbeten. De sakkunniga ha upptagit en dylik tjänst för vart och ett av de 14 största länen samt en i vartdera av Gotlands och Blekinge län, där vägingenjör icke skulle finnas. I vart och ett av Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Gävleborgs län skulle, på sätt framgår av det redan anförda, finnas en vägingenjörstjänst. Innehavaren av denna tjänst förutsättes skola fördela sin arbetstid lika mellan underhåll, å ena, samt projektering och byggande, å andra sidan. I Uppsala, Hallands och Västmanlands län skulle för sistnämnda arbetsuppgifter icke finnas någon ingenjör i lönegraden A 21.

Med det sålunda föreslagna antalet ingenjörer i lönegraden A 21 för projektering och byggande av väg syntes, uttala de sakkunniga, en del län få för liten fast anställd personal för detta ändamål. De sakkunniga förutsätta emellertid, att det särskilda projekteringsanslag, varom i det följande förmäles, tages i anspråk för anlitande av extra arbetskraft just i dessa län.

69 Kungl. Maj-.ts 'proposition nr 224.

På samma sätt borde även byggnadsanslagen kunna tagas i anspråk för avlöning av tillfälligt anställda ingenjörer i anledning av vägbyggnadsföretag. Vidare förutsättes, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utnyttjar ingenjörerna i lönegraden A 21 för projekteringsuppdrag även i annat län än det, där vederbörande är stationerad. På detta sätt borde enligt de sakkunniga behovet av ingenjörskrafter för förevarande ändamål kunna bliva tillgodosett i alla län.

Förutom nu nämnda personal skulle, anföra de sakkunniga, vid vägförvaltningama även erfordras ritare i lönegraden A 12. Dessa skulle hava sådana kvalifikationer, att de på ett verksamt sätt kunde biträda vid projektering och renstakning av vägföretag. De skulle även kunna utföra massberäkningar för vägprojekt och renstakningar men borde helst därjämte hava sådan erfarenhet och praktik från dylika arbeten, att de vid behov kunde biträda vid staknings- och uppmätningsarbeten i terrängen. De sakkunniga lia ansett en ritartjänst erforderlig vid varje vägförvaltning.

De sakkunniga ha utgått från att det på vägförvaltningarna ankommande projekteringsarbetet delvis skulle utföras med hjälp av extra personal. För kostnaderna för denna personal skulle anvisas ett särskilt anslag, vilket jämväl skulle tagas i anspråk för ersättning till för projekteringsarbeten anlitade konsulterande ingenjörer. De sakkunniga hava beräknat det årliga anslagsbehovet på sätt framgår av följande sammanställning.

Kronor

Ingenjörer, ritare och schaktmästare .................................... 50,000

Resekostnader.............................................................. 100,000

Hantlangning .............................................................. 200,000

Konsulterande ingenjörers pågående och nya arbeten ................ 200,000

Särskilda utredningar .................................. 50,000

Summa kronor 600,000

Kameral personal.

De sakkunniga föreslå, att en vägkamrerar t jäns t inrättas i varje län, placerad i lönegraden A 21 respektive A 20, ävensom att en vägkassärstjänst, placerad i lönegraden Eo 14 respektive Eo 11, inrättas i samtliga län utom de två minsta. Kamrerare i lönegraden A 21 skulle finnas i de 19 största länen och kamrerare i lönegraden A 20 i Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands eller sammanlagt 5 län. I de 14 största länen skulle därjämte anställas en bokhållare i lönegraden Eo 17. Kassören borde i flertalet län placeras i lönegraden Eoll. I de två minsta länen, Gotlands och Blekinge, skulle dock en kontorist i lönegraden A 9 vara jämväl vägkassör. I följande relativt stora län, nämligen Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Örebro och Gävleborgs eller tillhopa 6 län, där bokhållare icke skulle finnas och kassören därför utom egna åligganden måste fullgöra de för bokhållaren avsedda göromålen, borde kassören placeras i lönegraden Eo 14. I nämnda län skulle personalen förstärkas med en kontorist i lönegraden Eo 9. I Uppsala, Hallands och Västmanlands län, som icke heller skulle få bokhållare, skulle personalen förstärkas med ett kanslibiträde i lönegraden A 7 och i de tre största, mest arbetstyngda länen nied ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Arbetsfördelningen mellan befattningshavarna skulle i stort sett bliva följande.

Kamreraren skulle föredraga ärenden rörande utanordningar, leda och svara för bokföringen, utöva kontrollen över kassarörelsen, leda och deltaga i den inre revisionen, vara föredragande i personalärenden, handlägga ärenden av social natur och biträda vägdirektören vid ingående av avtal och uppgörande av kontrakt.

Bokhållaren skulle ombesörja den inre revision, som föreginge medelsutbetalningen, svara för den i och för anslagskontrollen erforderliga specialbokföringen, upprätta anordningslistor samt svara för avlöningarnas uträknande och underteckna avlöningslistorna.

Kassören skulle handha kassarörelsen samt ombesörja kassa- och titelbokföringen.

Beträffande behovet i övrigt av kanslibiträden, kontor sbiträden och skrivbiträden för diarieföring, arkiv, kalkylationsbokföring, skrivarbeten m. m. framhålla de sakkunniga, att detta behov vore olika i de skilda vägförvaltningarna och att det vore mycket vanskligt att bedöma detsamma. De sakkunnigas förslag härutinnan framgår av följande sammanställning. I förslaget ha vidare upptagits expeditionsvakter för de 14 större vägförvaltningarna.

Sammanställning: av vägförvaltningarna» personal.

71 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

De sakkunniga säga sig med avsikt lia föreslagit en knapp personalstat. För att möjliggöra för väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen att förse vägförvaltningarna med de ytterligare biträden, som med säkerhet kunde komma att erfordras, föreslå de sakkunniga, att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställes en anslagspost för extra personal. Denna anslagspost borde beräknas så, att den möjliggjorde anställande av ytterligare 25 biträden och 10 kontorsvakter och borde för närvarande uppgå till cirka 75,000 kronor per år.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag beträffande vägförvaltningarnas organisation kar givit anledning till åtskilliga uttalanden. I flertalet av dessa ha upptagits förslag till ändringar av organisationen på särskilt angivna punkter, vanligen innebärande utökning av personalbeståndet, ävensom till ändrad löneställning för olika befattningshavargrupper. Några av de hörda myndigheterna och organisationerna ha emellertid även gjort vissa allmänna uttalanden.

Länsstyrelsen i Stochholms län anser sålunda, att den för länet föreslagna personalstaten över huvud är hållen i underkant. Länsstyrelsen har emellertid

1 nuvarande läge icke ansett sig böra påyrka någon ändring i de sakkunnigas förslag.

Även länsstyrelsen i Uppsala län säger sig ha svårt att tro, att den för länet beräknade personalen skall visa sig tillräcklig.

Vägingenjören i Västerbottens län framhåller, att skillnaden i personaluppsättning mellan Västerbottens län och exempelvis den grupp av 10 län, som omfattade Stockholms—Jämtlands län, endast vore 3 personer, bestående av

2 övervägmästare för underhållet och 1 kanslibiträde. Denna skillnad måste anses vara för liten och täckte ej den större arbetsbelastningen för vägförvaltningen i detta län med dess jämförelsevis stora väghållning.

Minst följande utökning av den fast anställda personalen vid länets vägförvaltning erfordrades enligt vägingenjörens uppfattning.

1 ingenjör .......................................... Eo 17

2 vägmästare........................................ Eo 13

1 kontorsbiträde.................................... A 4

2 kontorsbiträden .................................. Eo 4.

Göteborysbygdens vägstijrelse uttalar, att personaluppsättningen för vägförvaltningen i Göteborgs och Bohus län syntes alldeles för knappt tilltagen. På grund av länets topografiska och mycket svårartade geologiska struktur samt de meteorologiska förhållandena syntes enligt den erfarenhet, som vägstyrelsen vunnit i vägfrågor, en utökning av den föreslagna personalen vara ofrånkomlig.

Såsom framgår av det i annat sammanhang återgivna yttrandet av svenska vägstyrelsernas förbund anser förbundet, att antalet befattningar, som beräknats för vägförvaltningarna, behöver väsentligt ökas, örn arbetsuppgifterna skola kunna medhinnas inom rimlig tid.

Å andra sidan har en motsatt uppfattning kommit till synes i ett par yttranden.

72 Kungl. May.ts proposition nr 224.

Sålunda har länsstyrelsen i Ostergötlands län i likhet med länets vägstyrelseförening befarat, att vägförvaltningen skulle komma att visa sig i hög grad överorganiserad.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ävensom vägföreningen i länet uttalar, att den föreslagna vägförvaltningens personaluppsättning även för normala förhållanden förefölle tilltagen i överkant.

Vägdirektörerna.

De sakkunnigas förslag örn en differentiering de olika länen emellan i fråga örn löneställningen för vissa befattningar av samma slag — främst härvid vägdirektörstjänsterna — har mött gensagor från vissa håll.

Statskontoret anför i detta sammanhang.

Vidkommande personalorganisationen vid vägförvaltningarna skiljer sig det nu framlagda förslaget från vägförstatligandekommitténs förslag alt. II bland annat därutinnan, att man i enlighet med av statsmakterna lämnade direktiv utgått från en distriktsindelning, sammanfallande med länen. Då arbetsuppgifterna i skilda län helt naturligt förete vissa olikheter, betingade av länens olika storlek och växlande naturförhållanden, har detta i sin tur fört med sig, att de sakkunniga föreslagit en viss differentiering i lönehänseende av eljest likvärdiga tjänster. Sålunda föreslås en uppdelning av vägdirektörerna på tre skilda lönegrader samt av vägingenjörer, vägkamrerare och vägkassörer på två lönegrader. Ehuru en liknande differentiering redan förekommer på vissa andra förvaltningsområden, där länet varit indelningsgrund vid lönegradsplacering, har man dock vid senare löneregleringar i allmänhet sökt undvika att anlägga kvantitativa bedömningsgrunder på kvalitativt jämställda befattningar. Erinras må, att tjänsteförteckningssakkunniga i sitt den 18 juni 1942 avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser byråchefs- och rådstjänster m. fl. föreslogo, att landets 24 överlantmätare, av vilka för närvarande 9 äro placerade i lönegrad A 30 och 15 i lönegrad A 29, samtliga skulle hänföras till lönegrad A 30. De sakkunniga påpekade i detta sammanhang, att differentiering å olika lönelägen icke förekommer för exempelvis förste provinsialläkarna och länsveterinärerna, vilka liksom överlantmätarna ha länet till arbetsområde. Att inom vägförvaltningarna bryta den sålunda eftersträvade och ur såväl principiell som praktisk synpunkt önskvärda enhetligheten vid lönesättningen av likvärdiga tjänster kan statskontoret icke tillstyrka.

Statskontoret påyrkar sålunda, att lönegradsplaceringen göres enhetlig för vägdirektörerna. Ämbetsverket föreslår, att dessa befattningar placeras i lönegraden C 5 eller samma lönegrad, som statskontoret föreslagit för väginspektören för underhållet, och lönegraden närmast under den, som gäller för överingenjören och chefen för statens väginstitut.

I anslutning till frågan örn vägdirektörernas löneplacering erinrar statskontoret örn vad ämbetsverket i sitt föregående utlåtande över vägförstatligandekommitténs förslag yttrat rörande behovet av en lönedifferentiering i dyrortshänseende av förordnandetjänsterna.

Aven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen och vägingenjören i Södermanlands län ha framfört erinringar mot den av de sakkunniga förordade lönegradsdifferentieringen beträffande vägdirektörerna.

Svenska vägföreningen framhåller beträffande vägdirektörernas löne ställning, att de tekniska kraven, arbetet och ansvaret på dessa poster vore i stort

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sett lika inom samtliga län, frånsett att arbetet inom ett och samma län kunde komma att variera från år till år. Dessa omständigheter talade enligt föreningens mening för en lika lönesättning i samtliga län. För den händelse lönesättningen skulle komma att graderas, borde även vissa andra län än de tre nordliga kustlänen uppflyttas i den högre klassen. Detta vore fallet i de län, som innefattade tillfartsvägarna till rikets tre största städer. Yägföreningen anför vidare härom.

Den starka trafiken på de stora städernas infartsvägar, den täta bebyggelsen kring dessa vägar och de ofta mycket höga markvärdena ävensom hänsynen till andra trafikleder såsom järnvägar, förortsbanor och spårvägar medföra, att vid dessa vägars utformning speciella och mycket svårbemästrade trafikproblem uppstå. Dessa problem kräva för sin rätta lösning hos vägdirektören djupgående insikter ej blott i väg- och byggnadsteknik utan även i allmänna trafikfrågor och stadsplanefrågor. Trafikproblemen kring Stockholm och Göteborg kompliceras dessutom av den i regel besvärliga terrängen runt städerna ifråga.

I Malmöhus län är terrängen visserligen mera lättframkomlig, men det för svenska förhållanden stora antalet medelstora och mindre städer och andra samhällen och kanske än mera den synnerligen täta bebyggelsen på landsbygden komplicera i hög grad arbetet med vägnätets utformning i detta län.

Vägföreningen anser således, att de skäl, som kunna anföras som motiv för en högre lönegrad för de tre nordliga kustlänen, också gälla för Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att vägdirektören i länet bör placeras i samma lönegrad som vägdirektören i flertalet fastlandslän eller i lönegraden C 6. Liknande uttalanden lia gjorts av vägingengör erna i Malmöhus och Örebro län samt statsverlcens ingenjör sförbund beträffande vägdirektörstjänsten i såväl Gotlands som Blekinge län.

Länsstyrelsen ■i Uppsala län anser, att vägdirektören icke bör placeras lägre än i lönegraden C 7, medan länsstyrelsen i Västerbottens län däremot finner en placering av vägdirektören i lönegraden C 5 fullt tillräcklig.

Personal för underhållet.

Underhåll singe nj brev.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att länets vägdistrikt för närvarande hade gemensam förvaltning under ledning av en arbetschef. Denna organisation hade visat sig vara mycket ändamålsenlig. För att kunna utnyttja de synnerligen goda erfarenheter, som gjorts under den nuvarande organisationen, syntes det länsstyrelsen nödvändigt, att den nuvarande arbetschefsbefattningen bibehölles i form av en vägingenjörsbefattning i lönegraden A 26. Därest en av de föreslagna två ingenjörerna i A 21 gjordes till vägingenjör i A 26, borde den andre ingenjören kunna nedflyttas till A 18.

Vägingenjören i Kristianstads län ifrågasätter, örn icke vägingenjören för underhållet borde betraktas såsom jämställd med vägingenjören för projektering och byggande och i enlighet därmed placeras i samma lönegrad som den senare eller A 27. Arbetet med projektering och planförfattande syntes i varje fall icke böra övervärderas i jämförelse med arbetet med vägunderhållet.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vägingenjören i Hallands län anser, att vägdirektörerna i Uppsala, Hallands och Västmanlands län borde i likhet med de flesta andra vägdirektörer befrias från att taga omedelbar del i underhållets ledning. Personalstyrkan inom dessa vägförvaltningar borde följaktligen utökas med en vägingenjör i lönegraden A 26.

Statskontoret förordar, att de föreslagna ingenjörstjänsterna i lönegraden A 21, med undantag för en dylik befattning i vart och ett av de 5 län, där vägingenjörstjänst för underhållet icke skulle finnas, ersättas med befattningen såsom vägingenjörsassistent i lönegraden Eo 17. Ämbetsverket hänvisar i detta sammanhang vad beträffar ingenjörerna för underhållet till att enligt uppgift i betänkandet dessa ingenjörer icke skulle behöva vara högskolebildade.

Enligt allmänna lönenämndens mening borde det tagas under övervägande, örn icke en placering i lägre lönegrad än A 21 kunde i viss utsträckning ifrågakomma för ingenjörer vid vägförvaltningarna. Nämnden har erinrat örn att inom de affärsdrivande verken vissa ingenjörstjänster hänförts till lönegraden A 20.

Rektorn för Stockholms tekniska institut har i fråga örn kompetenskrav för underhållsingenjörerna anfört.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att underhållsingenjörerna icke behöva vara högskoleutbildade utan att såsom kompetens borde uppställas examen från statligt tekniskt läroverk, där ej särskilda skäl till annat föranleda, hemställes att efter »från statligt tekniskt läroverk» måtte tillfogas orden »eller motsvarande läroanstalt». Därigenom skulle även från Stockholms tekniska institut och även från andra enskilda tekniska läroanstalter utexaminerade elever kunna ifrågakomma såsom underliållsingenjörer. Från Stockholms tekniska institut utexamineras nämligen för närvarande ett större antal elever än från samtliga statens tekniska gymnasier och fackskolor tillsammantagna.

O ver vägmästare.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser i motsats till vägingenjören i länet, att övervägmästare icke böra tillsättas, förrän erfarenheten visat, att behov därav föreligger. Skulle sådan befattning redan nu böra tillsättas, borde den ingenjör i lönegraden A 21, som icke skulle vara högskoleutbildad, uteslutas ur organisationen.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig icke vara övertygad örn att övervägmästarna i verkligheten bomme att bliva annat än expeditionstjänstemän; såsom sådana bleve de emellertid även erforderliga. Däremot förefölle det länsstyrelsen, som om behov skulle föreligga att inrätta en högre vägmästartjänst för utearbetet. Man kunde nämligen icke komma ifrån, att vissa vägmästardistrikt bleve mera krävande i fråga örn arbetets omfång och kvalifikationer.

Enligt vägingenjören i Västernorrlands län vore det nödvändigt, att övervägmästarbefattningarna tillsattes redan från början, enär det eljest bleve oundvikligt att anställa ytterligare ingenjörer i vägförvaltningarna.

Statskontoret anser sig icke kunna bedöma bärkraften av de motiv, som föranlett de sakkunniga att frångå riksdagens direktiv i frågan örn inrättande

75 Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

av övervägmästartjänster. Ämbetsverket tillrader att, örn dessa tjänster anses böra inrättas, de av försiktighetsskäl placeras i lönegraden Ex 16.

Allmänna lönenämnden yttrar i fråga om övervägmästartjänsternas löneställning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det finnas 28 övervägmästartjänster i lönegraden A 16. Den föreslagna lönegradsplaceringen överensstämmer med den av vägförstatligandekommittén förordade. Lönenämnden hade emellertid i sitt tidigare yttrande uttalat, att det syntes kunna övervägas, huruvida icke övervägmästarbefattningarna åtminstone till en början borde hänföras allenast till lönegraden A 15. Vid det förnyade övervägande, som lönenämnden i förevarande sammanhang ägnat det ifrågavarande spörsmålet, har lönenämnden, med beaktande av att de nu förordade övervägmästartjänsterna skulle erhålla annan karaktär än de tidigare föreslagna ävensom att befattningarna beräknats skola besättas med väi meriterade vägmästare, funnit sig böra biträda förslaget örn övervägmästartjänsternas placering i 16 lönegraden.

Sveriges arbetsledareförbund framför i huvudsak följande sv npunkter beträffande övervägmästarna.

Förbundet kan icke ur de sakkunnigas betänkande utläsa den verkliga anledningen till att de sakkunniga underlåta att utnyttja övervägmästarna för arbetsledningen utan placera dem med kontors- och kontrollarbete vid distriktsförvaltningarna. Föreligga emellertid skäl härför och äro dessa av sådan tyngd, att statsmakterna följa de sakkunniga, synes en komplettering oundviklig. Man måste räkna med att övervägmästaren efter relativt kort tid tappat kontakten med det praktiska arbetet och med utvecklingen på vägunderhållets område. Den expertis i fråga örn det praktiska arbetet och de praktiska detaljerna, som han förfogar över när han utses för uppdraget, går därmed förlorad. Uppdelas arbetet däremot på två övervägmästare, torde dessa kunna alternerande givas uppgifter, som trygga erforderlig kontakt med arbetet och utvecklingen. Linder nyss angiven förutsättning föreslås därför, att två övervägmästartjänster inrättas i de län, där enligt förslaget endast en övervägmästare skulle vara anställd. Vidare föreslås, att en öveivägmästartjänst inrättas i vartdera Gotlands och Blekinge län, Ujvvicl den för vägunderhållet avsedda ingenjörsbefattningen bör bortfalla. Vid denna komplettering av antalet övervägmästare skulle hela antalet utgöra 48 eller exakt samma antal övervägmästare, som skulle erfordras därest arbetsledningen vid vägunderhållet organiserades i enlighet med av förbundet framlagt förslag (jfr i det följande). Förbundet vill dock än en gång starkt understryka, att en väsentligt större effekt ur praktiskt taget alla synpunkter.skulle uppnås, örn övervägmästarna helt utnyttjas för arbetsledande uppgifter än om deras arbetskraft till övervägande del tages i anspråk för kontorsarbete.

Förbundet anser i anslutning till tidigare gjorda uttalanden, att starka skäl alltjämt tala för en inplacering av övervägmästarna i 20 lönegraden. Förbundet vill emellertid modifiera sitt önskemål därhän, att befattningarna placeras i 18 lönegraden.

Vid förstatligandet böra samtliga av förbundet föreslagna 48 overvagmästarbefattningar omedelbart tillsättas. I syfte att dessa icke skola medföra onödig kostnadsökning framföres tanken, att övervägmästarna tills vidare anförtros do uppgifter, som framdeles äro avsedda att avila värdermgsraännen.

Vägdistrihtcns tjänstemannaförening påyrkar, att övervägmästarna placeras i 18 lönegraden.

76 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

Vägingenjören i Stockholms län förordar anställande av en maskinverkmästare vid vägförvaltningen, varigenom besparingar skulle uppkomma, som flera gånger skulle uppväga utgiften för hans avlöning, och en effektiv och väl underhållen maskinpark skulle erhållas.

Läns schaktmästare.

Länsstyrelsen i Hallands län samt vägingenjören i Göteborgs och Bohus län anse, att det på länssehaktmästarorganisationen ankommande arbetet borde inordnas direkt under vägförvaltningarna.

Denna uppfattning delas jämväl av vägingenjören i Älvsborgs län, som tillika föreslår, att en länsschaktmästare anställes vid varje vägförvaltning. I de större vägförvaltningarna skulle en länsschaktmästare få full sysselsättning med de frågor, som uppkomma i samband med statsbidrag till underhåll och byggande av enskild väg, och de mindre förvaltningarna skulle erhålla en behövlig personalförstärkning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser däremot, att man tillsvidare icke bör binda sig genom att inordna länsschaktmästarna i den statliga organisationen utan lämna möjlighet till en framtida avveckling.

Vägingenjörerna i Kopparbergs och Västernorrlands län framhålla, att frågor rörande enskild väghållning i vederbörande län redan nu vore av sådan omfattning, att länet borde utgöra ett eget länsschaktmästardistrikt.

Länsstyrelsen i Örebro län samt Göteborgsbygdens vägstyrelse ifrågasätta, huruvida icke jämväl ärenden angående s. k. skogsvägar och odlingsvägar borde överflyttas till länsstyrelserna.

[Personal för projektering och byggande av väg.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att därest vägbyggande skulle igångsättas i någorlunda samma omfattning som tidigare, den för projektering och byggande beräknade personalen syntes ha tilltagits så liten, att behov av väsentligt större personal snart nog kunde komma att yppas.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att länet borde i fråga örn förvaltningspersonalens sammansättning hänföras till gruppen Uppsala—Hallands—Västmanlands län.

Vägingenjören i Älvsborgs län finner den för projektering och byggande avsedda personalen för knappt tilltagen. Inom länet bedreves för närvarande i vägdistriktens egen regi vägföretag för ett belopp av 2,600,000 kronor. Arbetschefer borde tillsättas i samtliga län bland annat med hänsyn till nödvändigheten att i god tid vidtaga åtgärder för igångsättande av vägarbeten vid en kommande arbetslöshetskris.

Vägingenjören i Västmanlands län har framfört det förslaget — vilket biträdes av länsstyrelsen i länet — att då man redan nu kunde förutse behovet i varje län av minst en ingenjör för projektering, avlönad från projekteringsanslaget, personalen — åtminstone i de mindre länen med endast tre föreslagna ingenjörstjänster — borde utökas med en extra ingenjör förslagsvis i lönegraden Ex 18. Antalet sådana tjänster borde avvägas så, att befordran till tjänst i lönegraden A 21 kunde beräknas ske efter omkring 3 års an-

77 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ställningstid. Inrättandet av ifrågavarande aspiranttjänster kunde förväntas underlätta rekryteringen av ingenjörer inom vägväsendet.

Vägingengör en i Norrbottens län framhåller, att behovet av ordinarie per Bonal för byggnadsverksamheten, särskilt i vad avser Norrland, icke blivit tillräckligt beaktat av de sakkunniga.

Statskontoret, som anser att lönegradsplaceringen bör göras enhetlig for samtliga vägingenjörer, föreslår, att vägingenjörerna för projektering och byggande placeras i lönegraden A 26.

Vidkommande anslaget till projektering yttrar statskontoret.

Enligt förslaget skulle anvisas tillhopa 600,000 kronor, att efter behov disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avlönande av konsulterande ingeniörer, extra personal för projektering samt för bestridande av vissa kostnader för resor, hantlangning och särskilda utredningar m. m. De sakkunniga förutsätta, att styrelsen vid användningen av dessa medel icke skulle vara beroende av huru anslaget beräknats. Att till styrelsens fria förfogande ställa anslag av denna betydande storleksordning finner statskontoret ägnat att ingiva starka betänkligheter. Under inga förhållanden bör det ifrågakomma, att styrelsen med anlitande av medel från projekteringsanslaget, särskilda byggnadsanslag eller dylika, huvudsakligen för andra ändamål än avlöningar anvisade anslag utan Kungl. Maj:ts eller — såvitt angår tjänster i lönegrader över den 20:e — riksdagens godkännande anställer extra ordinarie tjänstemän med pensionsrätt. Statskontoret förutsätter, att här berörda anslagsfrågor ägnas särskild uppmärksamhet vid ärendets fortsatta beredning inom departementet samt att ifrågakommande anslagsäskanden grundas på från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffade detalj utformade arbetsplaner och kostnadsberäkningar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar i fråga örn den för projektering och byggande erforderliga personalen.

Enligt förslaget skall personalen till viss del endast erhålla anställning av löslig art. Detta kan komma att medföra olägenheter. För att projektera en väg och allra helst då det gäller att projektera på det noggranna sätt, som framdeles skall tillämpas, erfordras, att vederbörande känner orten och de problem, som kunna vara utmärkande för vägp roj ektering just där. Kännedom om tidigare projekt, om terrängen, örn jordlagren och deras bärighet, om tillgången på förnödenheter och deras beskaffenhet, örn prisförhållanden, örn planer för bebyggelsen och örn dennas särarter m. m. är en förutsättning för att resultatet av den projekterandes arbete skall bli gott. Detsamma gäller för vägbyggaren. På grund härav och med hänsyn till den väntade ansvällningen av projekterings- och byggnadsverksamheten hade det varit önskvärt, att de sakkunniga utarbetat förslag till en fastare och mera arbetsduglig organisation för här ifrågavarande ändamål.

Kameral personal.

Länsstyrelsen i Gotlands län förordar i likhet med vägingenjören i länet, att den för länet avsedda ritarbefattningen utbytes mot en kontoristtjänst i lönegraden Eo 9 eller Ex 9.

Vägingenjören i Hallands län föreslår, att vid samtliga de vägförvaltningar, där bokhållare icke skulle finnas, vägkassören måtte placeras i lönegraden Eo 14.

Vägingenjören i Älvsborgs län framhåller, att väghållningsarbetet i länet i fråga örn ari och omfattning väl komme upp till den svårighetsgrad, som

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

åsätta Västernorrlands län, samt att personalen i Älvsborgs län därför borde göras lika stor som i Västernorrlands län och sålunda förstärkas med ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

Länsstyr (■Isen i V list nian la nds län anser, att de föreslagna vägkassörerna erhållit för låg lönegradsplacering samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke skrivbiträdena borde uppflyttas i lönegraden Eo 4, varigenom de skulle bliva likställda med motsvarande personal på länsstyrelsen.

Vägingenjören i Västernorrlands län har funnit den för länet avsedda personalen otillräcklig, särskilt i vad avsåge skriv- och kontorsbiträden.

Vägingenjören i Västerbottens län anför bland annat.

Den för vägkamreraren föreslagna lönegradsplaceringen, lönegraden A 21, alfor lag. Med hänsyn dels till medelsförvaltningens jämförelsevis stora örnfattning i de båda nordligaste länen och dels den löneställning motsvarande befattningshavare innehar vid exempelvis de affärsdrivande verken bör vä"kamrern i dessa län hänföras till minst lönegraden A 22. Av i huvudsak samma anledning bör vägkassör i sagda län placeras i lönegraden Eo 14 i stället för i lönegraden Eo 11 enligt de sakkunnigas förslag.

Statskontoret föreslår i anslutning till sitt uttalande örn vägdirektörsbefattningarna, att lönegradsplaceringen för vägkamrerare och vägkassörer göres enhetlig. Härvid borde ifrågakomma för vägkamrer lönegraden A 21 och för vägkassör lönegraden Eo 11. Den av de sakkunniga för vartdera av Gotlands och Blekinge län föreslagna befattningen såsom kontorist och vägkassör i lönegraden A9 borde ersättas med vägkassörstjänst i lönegraden Eoll.

Beträffande den kamerala personalen i övrigt uttalar statskontoret, att nied tillsättandet av särskilda bokhållar^'kuster i lönegraden Eo 17 i de fjorton största länen borde kunna tills vidare anstå i avvaktan på närmare erfarenheter rörande behovet samt att befattningarna såsom kontorist i lönegraden Eo 9 borde ersättas med kanslibiträdestjänster i lönegraden Eo 7.

Örn vägkamrerarnas uppgifter framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att dessa tjänstemän skulle, såvitt styrelsen kunde bedöma, icke endast svara for det kamerala, utan även vara vägdirektörernas närmaste män i vad avsåge tolkning av författningar och andra föreskrifter, beträffande tillsättande av tjänster och personalärenden i allmänhet m. m. Med hänsyn härtill måste stora fordringar beträffande såväl omdöme som kunnighet ställas på dessa befattningshavare, och de borde därför enligt styrelsens mening helst vara högskolebildade. Styrelsen föreslår, att samtliga vägkamrerare måtte placeras i lönegraden A 21.

Vägdistriktens tjänstemannaförening uttalar önskvärdheten av att vägförvaltningarnas kamerala biträdespersonal erhåller en sådan löneställning, att någon försämring i lönehänseende icke komme att inträda i jämförelse med förhållandena för vägdistriktens motsvarande personal.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att vägkamrerarbefattningama måtte placeras i lönegraden A 24 i samtliga län.

Vissa yrkanden i övrigt beträffande personalorganisationen.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som säger sig dela de sakkunnigas uppfattning, att för närvarande icke någon särskild befattningshavare borde anställas föi värderingsverksamheten, papekar, att de hittillsvarande vägstyrelserna i

79 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

många fall visat en mycket lycklig förmåga att under förberedelserna eller gången av ett vägarbete träffa uppgörelser angående markupplåtelser. Den erfarenhet och den förhandlingsvana, som sålunda skapats, borde kunna utnyttjas inom den nya organisationen. Arvoden för detta ändamål borde stå till distriktsförvaltningens förfogande.

Vägingenjören i Västerbottens län ifrågasätter starkt, örn ej en värderingsman i lönegraden Eo 20, avsedd att handhava marklösenfrågor och dylikt, borde anställas redan från början, eftersom antalet pågående allmänna vägbyggnadsföretag inom länet vid slutet av innevarande år beräknades komma att uppgå till cirka 60.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen återupptager det av vägförstatligandekommittén framförda förslaget örn anställande av särskilda värderingsmän vid vägförvaltningarna och framhåller därvid bland annat, att dylika befattningshavare skulle kunna få en omfattande och ingalunda oviktig uppgift redan vid den nya organisationens början. Styrelsen syftar härvid på behovet av en noggrann inventering av äganderätts- och dispositionsförhållandena rörande vägmärken. I detta hänseende har enligt styrelsens mening under årens lopp blivit mycket försummat rörande gränsbestämning och dylikt.

Vägingenjören i Hallands län anser, att till vägdirektörens förfogande borde ställas en särskild ingenjör i lönegraden A 21 (eventuellt Eo 21) som biträde vid handläggning av ärenden av mera allmän karaktär, såsom vägtrafikärenden, militära ärenden och dylikt.

Vägingenjören i Kristianstads län har funnit det vara oundgängligen nödvändigt, att vägförvaltningen finge tillgång till administrativ och juridisk sakkunskap och förordar därför, att den föreslagna vägkamrerartjänsten utbytes mot en sekreterarbefattning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att vägdirektörens behov av sekreterarhjälp icke alls tillgodosetts genom honom direkt underställd personal. Länsstyrelsen säger sig därför instämma i av vägingenjören i länet framfört förslag om inrättande av notariebefattning i lönegraden A 21 vid vägförvaltningen. Härigenom skulle enligt länsstyrelsens mening garanti skapas för att länsstyrelsens tjänstemän icke av vägdirektören toges i anspråk i större omfattning än vad som genom organisationsförslaget vore åsyftat.

På grund av de särskilda förhållanden, som för närvarande råda å väghållningens område, är det givetvis vanskligt att utforma en förvaltningsorganisation, som på ett smidigt sätt ansluter sig till arbetsuppgifterna i de skilda länen. För vägunderhållets vidkommande äro visserligen de variationer i arbetenas omfattning, som äga samband med krisen, av mindre storleksordning. Så mycket kännbarare ha däremot krisförhållandena påverkat vägbyggnadsverksamheten. Om man bortser från de vägbyggnadsarbeten, som direkt förorsakats av krisen —- såsom byggande av för riksförsvaret betydelsefulla vägar nr. m. — är sålunda vägbyggandet för närvarande nedbringat till mycket ringa omfattning. Det måste därför vara av vikt, att åt vägförvaltningarnas organisation såvitt möjligt gives en sådan utformning, att den å ena sidan icke blir för omfattande med hänsyn till de nuvarande behoven men å andra sidan kan

Departements-

chefen.

80 Kungl. Majlis proposition nr 224.

utan svårighet utvidgas för att möta de krav, som uppkomma vid en återgång till mera normala förhållanden.

Utgående från nu rådande förhållanden på väghållningens område ha de sakkunniga sökt tillgodose här angivna synpunkter genom en indelning av länen i sju grupper, för vilka var för sig upptagits en med hänsyn till väghållningens växlande omfattning avpassad personaluppsättning.

De sakkunnigas indelning av länen och de därpå grundade förslagen ha givit anledning till erinringar från en del håll. För egen del anser jag förslagen i stort sett väl avvägda och lämpade att läggas till grund för den nya vägförvaltningsorganisationen. I vissa hänseenden kommer jag emellertid att förorda jämkningar.

Med hänsyn till svårigheterna att på nuvarande stadium närmare överblicka arbetets omfattning och fördelning inom olika arbetsområden bör, såsom jag uttalade i 1942 års proposition, någon strängt avgränsad uppdelning av arbetet på olika avdelningar inom vägförvaltningarna icke ske. De sakkunniga ha också i anslutning till detta uttalande utgått från att vägdirektörerna skola äga fritt utnyttja sina ingenjörs- och övriga biträden allt efter föreliggande arbetsuppgifter och oberoende av örn vederbörande tjänst vid placeringen inom vägförvaltningen närmast avsetts för särskilt slag av arbete. Yad här sagts örn en obunden fördelning av arbetskrafterna inom varje vägförvaltning bör i lika grad gälla förhållandet mellan vägförvaltningarna inbördes. Sålunda förutsätter jag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — särskilt under tiden intill dess vägorganisationen vunnit erforderlig stadga — noggrant följer arbetsuppgifternas omfattning inom de olika förvaltningarna och vid behov verkställer de omflyttningar av tjänstemän mellan länen liksom mellan styrelsen och vägförvaltningarna, vilka kunna betingas av förhållandena.

Jag övergår härefter till de sakkunnigas olika förslag i vad avser vägförvaltningarnas personalbestånd och tjänsternas löneställning.

Med hänsyn till den självständiga ställning, som vägdirektören kommer att intaga, samt det honom åvilande ansvaret icke minst i ekonomiskt hänseende finner jag i likhet med de sakkunniga, att befattningarna såsom vägdirektör böra placeras å löneplanen C och tillsättas medelst förordnande på viss tid. De sakkunnigas förslag örn en uppdelning av tjänsterna på tre olika lönegrader har liksom lönegradsplaceringarna från vissa håll väckt erinringar. En enhetlig lönegradsplacering kan synas i och för sig tilltalande, men skiljaktigheterna beträffande arbetsuppgifternas omfattning och i vissa avseenden jämväl beträffande arbetets kvalitet samt ansvarsbördan synas mig dock vara så påfallande, att en differentiering på detta förvaltningsområde framstår såsom befogad. Denna differentiering bör dock icke göras större än nödvändigt. Enligt min mening innebär de sakkunnigas förslag härutinnan en lämplig och rättvis avvägning.

Yad lönesättningen angår vill jag ansluta mig till de sakkunnigas av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen och lönenämnden biträdda förslag. Det kan enligt min uppfattning befaras, att en lägre löneställning skulle försvåra en fullgod rekrytering av de för vägväsendet utomordentligt viktiga vägdirektörstjänsterna.

Jag tillstyrker sålunda, att vägdirektörerna i Västernorrlands, Västerbot-

81 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 224.

tens och Norrbottens län placeras i lönegraden C 7, vägdirektörerna i Gotlands och Blekinge län i lönegraden C 5 och övriga vägdirektörer i lönegraden C 6.

På grund av den ringa byggnadsverksamhet, som för närvarande är rådande, anser jag i likhet med de sakkunniga, att några befattningar såsom värderingsmän icke nu böra upptagas i organisationen. De sakkunniga ha förutsatt att, örn vägbyggnadsverksamheten skulle ökas, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle äga möjlighet att i mån av behov med anlitande av byggnadsmedel bestrida kostnaden för erforderlig sådan arbetskraft. Den erfarenhet, som på detta sätt vinnes, borde framdeles kunna tjäna till ledning för en slutlig lösning av frågan. Enligt min mening böra emellertid byggnadsmedel icke användas för dylika avlöningskostnader. I den mån särskild personal utöver den mera fasta organisationen behöver anställas vid stegrad byggnadsverksamhet, bör sådan personal avlönas från den för vägförvaltningarna avsedda avlöningsposten till icke-ordinarie personal, vilken på sätt de sakkunniga förutsatt bör upptagas förslagsvis och sålunda kunna efter beslut av Kungl. Majit överskridas. Från nämnda post kan avlöning åt extra ordinarie tjänstemän utan riksdagens medgivande icke beredas i högre lönegrad än Eo 20. I den mån högre löneställning erfordras får sålunda anställning såsom extra tjänsteman eller arvodesanställning tillgripas. Därest behovet av här avsedd personal framdeles visar sig stadigvarande, böra ordinarie tjänster kunna inrättas och medel för bestridande av avlöningskostnaderna alltså inräknas i avlöningsanslaget under ordinarieposten.

Beträffande personalen för vägunderhållet ifrågasatte 1942 års riksdag, huruvida det vore nödvändigt att under vägdirektören anställa ingenjörer i den omfattning, som i propositionen förutsattes. Biksdagen ansåg vidare tillrådligt, att de föreslagna övervägmästarbefattningarna icke besattes, förrän erfarenheten visat, att behov därav förelåge. Möjligen kunde det, uttalade riksdagen, vara lämpligt, att den ingenjör, som ej skulle vara högskoleutbildad, utbyttes mot en övervägmästare.

De sakkunnigas förslag innebär i jämförelse med motsvarande förslag av vägförstatligandekommittén, å vilket propositionsförslaget i allt väsentligt grundades, att antalet ingenjörer för underhållsarbetena minskas från 45 till 43 och att övervägmästarnas antal nedgår från 47 till 28. Det är därvid att märka, att av ingenjörspersonalen 5 befattningshavare förutsättas skola sysselsättas med såväl underhåll som projektering och byggande, varför underhållet skulle komma att kräva 40’/2 ingenjör st jäns ter. De sakkunnigas förslag i fråga om övervägmästarna bygger på den förutsättningen, att övervägmästarna icke skola i den omfattning, som vägförstatligandekommittén angav, öva uppsikt över vägmästarnas ledning av underhållsarbetena. På övervägmästarna skulle främst ankomma att verkställa en första sakgranskning av uppmätningar beträffande ackordsarbeten samt av avlöningslistor och körningslistor, att öva en viss uppsikt över reparationsarbeten på maskiner, automobiler och materiel och dylikt, att kontrollera litterering av utgifter ävensom att av primärmaterialet uttaga de uppgifter för pris- och avlöningsstatistik m. in., som erfordras innan uppgifterna kunna detaljbearbetas vid kalkylationsbokföringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 0

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som vägunderhållet årligen drager, är det av stor vikt, att ledningen av och tillsynen över arbetet blir effektiv samt att tillfredsställande kontroll erhålles. Det synes mig därför angeläget, att arbetsledarpersonalen såväl i kvantitativt som i kvalitativt avseende så avpassas, att tillsyn och kontroll icke behöva eftersättas. Ehuru vägtrafiken för närvarande är avsevärt mindre än normalt, har likväl arbetsledningen på grund av åtskilliga med krisen sammanhängande svårigheter i avseende å transporter, maskiners drift och användandet av ersättningsmaterial m. m. i allmänhet försvårats. Dessa förhållanden medföra, att personalen för vägunderhållet icke kan nedbringas i den omfattning, vartill trafikens nedgång rent kvantitativt måhända eljest kunnat giva anledning.

De arbetsuppgifter, som de sakkunniga förutsatt skola ankomma på övervägmästarna, äro sådana, att de icke kunna eftersättas. Blott ett fåtal av uppgifterna kunna övertagas av vägmästarna. Såsom de sakkunniga framhållit kan sakgranskningen av vägmästarnas uppmätningar m. m. givetvis icke utföras av vägmästarna själva, utan denna granskning bör utföras av personal vid vägförvalträngen. Örn övervägmästartjänster icke skulle inrättas, finge dessa göromål utföras av högre kvalificerad personal. Å andra sidan skulle en överflyttning, i den mån så kunde ske, å vägmästarna av arbetsuppgifter av här ifrågavarande slag vara mindre rationell. Vägmästarna böra icke belastas med expeditionsarbete i större utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt, utan de böra i huvudsak ägna sig åt det praktiska arbetet. Härtill kommer, att expeditionsgöromål i allmänhet utföras snabbare och säkrare av därtill tränad personal än av tjänstemän, vilka huvudsakligen skola ägna sin arbetstid åt praktisk arbetsledning.

Med hänsynstagande till här berörda förhållanden synes det av de sakkunniga beräknade antalet befattningshavare vid vägförvaltningarna för ledning av underhållsarbetena vara i stort sett väl avvägt. Jag anser mig därför icke böra ifrågasätta någon begränsning av detta antal. De sakkunnigas förslag i fråga örn fördelningen av arbetsuppgifterna på ingenjörspersonal och övervägmästare har jag ansett mig böra biträda.

Vad ingenjörspersonalen för vägunderhållet angår, skulle densamma enligt sakkunnigförslaget bestå av dels 19 ingenjörer i lönegraden A 26, vilka skulle benämnas vägingenjörer och avses för de större länen, och dels 24 ingenjörer i lönegraden A 21. Av de senare skulle 5 placeras i de län, där vägingenjörstjänst ej skulle finnas, 14 avses för de större länen och de återstående 5 inrättas i sådana län, där vägunderhållet kräver viss ingenjör skraf t utöver vägingenjören utan att härför taga i anspråk en odelad arbetskraft. För sistnämnda fall har såsom förut anmärkts förutsatts, att den biträdande ingenjören skulle användas jämväl för projektering och byggande.

Den föreslagna löneställningen för vägingenjörsbefattningarna — vilka förutsättas skola besättas med väl kvalificerade ingenjörer, som behärska icke blott modernt grusvägsunderhåll utan även underhåll av beläggningar, broar och andra konstarbeten — synes lämpligt avvägd. Jag tillstyrker alltså, att befattningarna under benämningen vägingenjör hänföras till lönegraden A 26.

Vad angår den för underhållet avsedda ingenjörspersonalen i övrigt, har

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

jag icke något att erinra mot en placering i lönegraden A 21 av de ingenjörer, som avses skola tjänstgöra i de 5 län, där vägingenjör icke skulle finnas, och av de 5 ingenjörer, vilkas arbetsuppgifter skulle omfatta såväl vägunderhåll som projektering och byggande. Då det förutsättes, att den lägre ingenjörspersonalen för vägunderhållet icke behöver vara högskoleutbildad, anser jag emellertid i anslutning till vad lönenämnden uttalat, att även lägre lönegradsplacering än A 21 bör komma till användning. Jag vill förorda, att de återstående 14 ingenjörerna hänföras till lönegraden A 19.

Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit inrättande vid länets vägförvaltning av en vägingenjörstjänst i lönegraden A 26 för att bereda anställning åt den arbetschef, som för närvarande handhar ledningen av byggnads- och underhållsarbetena för länets samtliga vägdistrikt. I likhet med länsstyrelsen anser jag det önskvärt, att ifrågavarande befattningshavares sakkunskap beträffande de för Gotland föreliggande, delvis säregna förutsättningarna för väghållningen tillvaratages. Att härför inrätta en särskild befattning i högre löneställning än den av de sakkunniga föreslagna synes dock icke vara erforderligt. Därest befattningshavaren i fråga erhåller en av de för vägförvaltningen å Gotland avsedda ingenjörstjänsterna i lönegraden A 21, torde skälig hänsyn till befattningshavarens nuvarande löneställning kunna vid löneklassplaceringen tagas inom ramen för de övergångsanordningar i detta hänseende, som jag i det följande kommer att förorda.

Med anledning av vad rektorn för Stockholms tekniska institut anfört rörande kompetenskraven för lägre ingenjörstjänster vill jag uttala, att examen från kommunalt eller enskilt tekniskt läroverk, som med avseende å utbildningens beskaffenhet prövas vara jämförbart med statligt läroverk, bör i avseende å kompetens likställas med examen från statligt' tekniskt läroverk. Frågan örn kompetensvillkoren för de olika ingenjörstjänsterna lärer längre fram få upptagas till prövning av Kungl. Maj:!.

Den för övervägmästarna föreslagna placeringen i lönegraden A 16 synes motiverad med hänsyn såväl till arbetets art och omfattning som till att befattningarna förutsättas skola besättas med väl meriterade vägmästare. Mot de sakkunnigas förslag att av de 28 övervägmästarna tre skulle avses för vartdera av Norrbottens och Västerbottens län, två för vartdera av Västernorrlands och Älvsborgs län samt en för vart och ett av de övriga länen utom Gotlands och Blekinge län har jag icke något att erinra. Därest erfarenheten framdeles skulle giva vid handen, att en ändrad fördelning länen emellan av övervägmästartjänsterna är motiverad, bör i anslutning till vad jag förut framhållit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidtaga av förhållandena påkallade omflyttningar.

Såsom förut omnämnts, ha statsmakterna tidigare uttalat sig för att frågor örn statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar skulle överflyttas från den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelsernas avgörande. De sakkunniga ha förordat, att länsschaktmästarorganisationen tills vidare skulle bibehållas med de förändringar beträffande distriktsindelningen, som kunde befinnas erforderliga och lämpliga. Enligt min mening ha de sakkunniga icke förebragt tillräckliga skäl för

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sitt förslag i detta avseende. Då det förutsatts, att vägdirektören skulle vara föredragande även för frågor rörande byggande och underhåll av enskilda vägar samt bära ansvaret för kontroll m. m. av dylika vägar, synes det ligga närmast till hands, att de nuvarande länsschaktmästarnas uppgifter övertagas av vägförvaltningama såsom tjänståliggande och sålunda fullgöras av vägdirektören underställd personal. I enlighet härmed böra de särskilda länsschaktmästarbefattningarna försvinna. Jag föreslår, att de förrättningar, vilka i allmänhet skola föregå beslut rörande statsbidrag till enskild väghållning, verkställas av övervägmästare, dock att förrättningar av enklare beskaffenhet böra kunna anförtros även åt vägmästare. Kontroll å iståndsättningsarbeten och tillsyn över vägunderhållets ombesörjande böra, där så lämpligen kan ske, ankomma på vägmästare i de distrikt, där ifrågavarande vägar äro belägna. Härigenom vinnes besparing i tid och resekostnader. Då det icke kan förutsättas, att de tidigare förordade, för vägunderhållet närmast avsedda övervägmästarna vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter alltid skola kunna medhinna att jämväl handlägga förrättningar örn enskilda vägar, måste vid bifall till mitt förslag antalet övervägmästare utökas. De statliga uppgifterna beträffande enskild väghållning äro emellertid för närvarande icke av den omfattning, att en för denna väghållning särskilt avsedd övervägmästare kan anses behövlig för varje län. Jag förordar, att antalet här ifrågasatta övervägmästare tills vidare bestämmes till 12, d. v. s. samma antal vartill de nuvarande länsschaktmästarna uppgå. Det torde böra ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att med hänsyn till den beräknade omfattningen av förrättningar rörande enskilda vägar ävensom till arbetsbördan i övrigt inom de olika vägförvaltningarna bestämma övervägmästarnas placering samt den omfattning, vari övervägmästarna i förekommande fall skola tjänstgöra inom andra län än det, där befattningshavaren stationeras.

På grund av de avsevärda variationer, som vägbyggnadsverksamheten undergår från tid till annan, är det angeläget, att den för projektering och byggande av väg avsedda, fast anställda personalen hålles inom en tämligen begränsad ram och att i övrigt i mån av behov tillfällig personal anlitas. Projekteringsarbeten, vilka icke medhinnas av den fast anställda personalen, böra därjämte kunna överlämnas till konsulterande ingenjörer att utföras på ackord. Systemet med ett begränsat antal fast anställda befattningshavare medför visserligen den olägenheten, att åtskilliga befattningshavare, vilkas tjänstgöring faktiskt är av tämligen stadigvarande karaktär, få relativt lösliga anställningsförhållanden. Detta är emellertid i viss utsträckning nödvändigt för att personalbehovet skall kunna smidigt anpassas efter vid varje tidpunkt rådande förhållanden. Om, såsom jag förutsätter, icke-ordinarieposten under vägförvaltningarnas avlöningsanslag i stället för vägbyggnadsmedel anlitas för avlöning åt här avsedda arbetskrafter, kan emellertid personal i lägre löneställning erhålla anställning såsom extra eller, där fråga är om arbetsuppgifter av mera permanent natur, extra ordinarie tjänstemän. Det ifrågasatta projekteringsanslaget bör enligt min mening lika litet som byggnadsmedel komma till användning för avlöning åt personal, vilken anställes inom vägförvaltningama, utan endast för ersättning för arbete på ackord eller eljest enligt tillfälligt

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 224. 85

uppdrag samt för därmed sammanhängande utgifter, som äga karaktär av sakkostnad.

Med nyss angivna utgångspunkter anser jag i likhet med de sakkunniga, att de av vägförstatligandekommittén föreslagna arbetschefsbefattningarna åtminstone för närvarande icke böra inrättas. Ej heller böra de två ingenjörsbefattningar i lönegraden A 21, vilkas innehavare av kommittén avsetts såsom biträden åt arbetscheferna i Norrbottens och Västerbottens län, nu komma till stånd.

I fråga örn antalet befattningshavare för vägbyggnad och projektering upptager de sakkunnigas förslag sammanlagt 38 ingenjörstjänster, däri icke inräknade de 5 i det föregående angivna ingenjörer, vilkas arbetstid skulle fördelas mellan underhåll, å ena, samt projektering och byggande, å andra sidan. Förslaget synes vara uppgjort med tillbörlig försiktighet och med hänsynstagande till rådande förhållanden på vägbyggnadsområdet.

I fråga om tjänsternas lönegradsplacering innebär sakkunnigförslaget, att 22 befattningar skulle under benämningen vägingenjör hänföras till lönegraden A 27, medan övriga tjänster skulle inplaceras i lönegraden A 21. Beträffande vägingenjörsbefattningarna anser jag för min del, i anslutning till vad jag tidigare anfört rörande förste byråingenjörstjänsterna å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå, att befattningarna böra placeras i lönegraden A 26. Härigenom erhålles, vilket i och för sig synes tilltalande, samma löneställning för vägingenjörerna för underhållet som i fråga örn de för projektering och byggande avsedda vägingenjörerna.

De sakkunnigas förslag i vad avser ingenjörspersonalens fördelning å de olika länen föranleder icke annat uttalande från min sida än att jag i likhet med de sakkunniga understryker vikten av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, där så befinnes lämpligt, utnyttjar ingenjörerna i lönegraden A 21 för projekteringsuppdrag även i annat län än det, där vederbörande är stationerad.

jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag om anställande vid var och en av vägförvaltningarna av en ritare. Då befattningshavaren förutsättes skola kunna, bland annat, utföra massberäkningar för vägprojekt och renstakningar och helst därjämte bör hava sådan erfarenhet och praktik från dylika arbeten, att han vid behov kan biträda vid staknings- och uppmätningsarbetet i terrängen, torde lägre löneställning än lönegraden A 12 icke böra ifrågakomma.

Projekteringsanslaget har av de sakkunniga beräknats till 600,000 kronor per år under tiden närmast efter vägväsendets förstatligande. Med dessa medel skulle enligt de sakkunniga bestridas - förutom vissa kostnader för tillfällig personal, för arvoden till projektering genom konsulterande ingenjörer samt för resor och hantlangning vid vägundersökningar — även utgifter för att likvidera av konsulterande ingenjörer tidigare påbörjade men vid tiden för vägväsendets förstatligande ännu icke avslutade förrättningar. Vidare har förutsatts, att anslaget skulle få tagas i anspråk för den särskilda expertis på olika områden, som icke finnes representerad inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller vederbörande vägförvaltning eller som i vissa fall av särskilda skäl borde anlitas utom den statliga vägorganisationen. De sakkun-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

niga ha därvid i första hand syftat på anlitande i vissa fall av juridisk hjälp åt vägdirektörerna men även å särskilda geotekniska undersökningar m. m.

Då medel för här angivna ändamål måste stå till förfogande, har jag i huvudsak icke annat att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit än vad som följer av vad jag förut yttrat om att projekteringsanslaget ej bör få användas för avlöningskostnad i egentlig mening. I den mån undantagsvis särskild expertis erfordas för biträde vid handläggning av markförvärvsfrågor, bör ifrågavarande anslag få anlitas härför. Jag förutsätter, att medel från projekteringsanslaget må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen disponeras först efter beslut av Kungl. Majit och sedan styrelsen för varje budgetår inkommit med dels närmare utredning rörande medelsbehovet och dels en fördelningsplan för medlens användning.

Till frågan örn projekteringsanslagets storlek i vad avser tiden efter utgången av nästa budgetår bör givetvis ställning icke nu tagas, utan denna fråga bör bedömas med utgångspunkt från förhållandena vid äskande av anslag för respektive budgetår. Till anslagsbehovet för nästa budgetår återkommer jag i det följande i samband med beräkningarna av de olika anslagen till vägväsendet.

Mot de sakkunnigas förslag till organisation av vägförvaltningarnas kameralavdelningar synes i stort sett icke något vara att erinra. Avdelningarna böra ombesörja kassarörelse, bokföring inklusive kalkylationsbokföring, granskning av verifikationer och kontroll av anslagsbelastning samt handlägga vägförvaltningens personalärenden. Beträffande bokföringen torde det få ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att — i förekommande fall efter samråd med riksräkenskapsverket — utfärda de närmare föreskrifter, som äro erforderliga. Jag vill här endast understryka angelägenheten av att bokföringen icke göres mer detaljerad och omständlig än som kan anses nödvändigt för att vinna erforderlig kontroll samt överblick över medlens användning.

Såsom de sakkunniga framhållit bör en bestämd, för samtliga vägförvaltningar enhetlig avgränsning göras mellan de skilda uppgifter, som skola tillkomma olika tjänstemän med medelsförvaltande funktioner. XJr kontrollsynpunkt böra de tjänstemän, vilka i penningärenden representera vägförvaltningarna gentemot postverket, banker och allmänheten, erhålla en för samtliga vägförvaltningar gemensam benämning. Med hänsyn härtill bör vid samtliga vägförvaltningar föreståndaren för kameralavdelningen lämpligen benämnas vägkamrer och den befattningshavare, som handhar kassagöromålen, erhålla titeln vägkassör.

I brist på erfarenhet är det givetvis vanskligt att beräkna kameralavdelningarnas personalbehov. De sakkunnigas förslag synes emellertid vara uppgjort med tillbörlig försiktighet och med hänsyn tagen till de minimibehov, vilka kunna antagas föreligga vid de skilda vägförvaltningarna. Jag har därför icke anledning att ifrågasätta någon ändring i vad avser antalet befattningshavare samt dessas fördelning på de olika förvaltningarna.

Beträffande löneställningen för kameralavdelningens personal vill jag däremot i anslutning till vad statskontoret ifrågasatt föreslå vissa ändringar i

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 87

Sammanställning ar Y&gförvaltningarnas personal.

de sakkunnigas förslag, såvitt avser vägkamrerarna och vägkassörerna. Enligt förslaget skulle av de 24 vägkamrerarna 19 placeras i lönegraden A 21 och 5 i lönegraden A 20 samt av de 22 vägkassörerna 5 erhålla lönegradsplaceringen Eo 14 och 17 hänföras till lönegraden Eo 11. I likhet med statskontoret anser jag, att lönegradsplaceringen bör göras enhetlig på det sätt, att samtliga vägkamrerarbefattningar upptagas i lönegraden A 21 och samtliga kassörstjänster i lönegraden Eo 11. Däremot anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att — såsom statskontoret förordat — uppflytta de 2 kontoristtjänsterna (vägkassörer) i Gotlands och Blekinge län till lönegraden Eo 11.

De sakkunnigas förslag i vad avser antalet lönegradsplacerade kanslibiträden, kontorsbiträden och skrivbiträden för diarieföring, arkiv, kalkylationsbokföring och skrivarbete m. m. samt expeditionsvakter synes såsom varande försiktigt beräknat böra godtagas. Detsamma gäller de för do olika tjänsterna föreslagna lönegradsplaceringama. Då behov av extra biträden utöver här ifrågavarande personal antagits föreligga, ha de sakkunniga föreslagit, att tills vidare ett belopp av 75,000 kronor per år skulle beräknas för anställande

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

av extra biträdespersonal. Beloppet grundar sig på ett beräknat behov av 25 biträden och 10 kontorsvakter. Jag har intet att erinra mot att medel för ändamålet beräknas men anser, att frågan, i vad mån beloppet må tagas i anspråk, bör göras beroende på prövning av Kungl. Majit.

Med hänsyn till vägförvaltningarnas nära anknytning å ena sidan till länsstyrelserna och a andra sidan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag icke erforderligt att inom förvaltningarna anställa särskilda befattningshavare med administrativ sakkunskap utöver vad som förutsättes beträffande kameralavdelningarnas personal.

Innebörden av vad jag här tillstyrkt beträffande vägförvaltningarnas personal framgår av sammanställningen å sid. 87.

Vägmästarorganisationen.

De sakkunniga.

Beträffande utformningen av vägmästarorganisationen ha statsmakterna redan uttalat sig för en sådan indelning i arbetsområden, att arbetsuppgiften för varje vägmästare bleve ungefär lika stor. 1942 års vägsakkunniga ha emellertid ytterligare belyst denna fråga (betänkandet sid. 253—260). De sakkunniga ha därvid funnit övervägande skäl tala för införande av enmansdistrikt med enhetlig tjänsteställning för samtliga vägmästare.

De sakkunniga ha funnit landets indelning i arbetsområden böra ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De ha därför ansett sig endast hava att bedöma det erforderliga antalet vägmästare och deras löneställning samt att med stöd därav föreslå antalet vägmästartjänster.

Utgående från den nuvarande omfattningen av väghållningsarbetet ha de sakkunniga efter verkställda beräkningar kommit till den uppfattningen, att landet borde indelas i ungefär 280 vägmästarområden. Utöver detta antal vägmästartjänster, som vore approximativt beräknat, borde beräknas ytterligare 10 dylika befattningar i reserv. Det erforderliga antalet vägmästartjänster skulle alltså bliva 290.

Under erinran örn att de sakkunniga föreslagit, att en maskiningenjörstjänst inrättas vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå för tillsynen av vägorganisationens maskiner, ha de sakkunniga i detta sammanhang förordat, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte bemyndigas att såsom biträden åt maskiningenjören försöksvis anställa ett par mot arvoden avlönade verkmästare, därvid arvodena borde föras på förrådsrörelsens stat.

På skäl, som finnas återgivna i betänkandet sid. 261—267, ha de sakkunniga förordat, att vägmästarbefattningarna skulle hänföras till 13 lönegraden. Beträffande fördelningen av tjänsterna på ordinarie och icke-ordinarie anse de sakkunniga 225 befattningar böra uppföras i lönegraden A 13 och 65 i lönegraden Eo 13.

yttranden.

Vad angår principen för vägmästarorganisationens uppbyggnad har de sakkunnigas förslag örn enmansområden med ungefär lika stor arbets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 89

börda för varje vägmästare i flertalet remissyttranden lämnats utan erinran. I några yttranden har emellertid ifrågasatts en annan indelning.

Sålunda förordar vägingenjören i Malmöhus län införande av tvåmansdistrikt och anför härom.

Då varje arbetsområde måste disponera visst antal vägmaskiner, är det påtagligt, att maskinerna kunna utnyttjas bättre i större områden än i mindre. Rekryteringen av vägmästare blir smidigare anpassad till behovet med indelning i tvåmansområden. De sakkunniga hava för Malmöhus län föreslagit 13 arbetsområden med cirka 20 mil vägar per område. Vid sådant förhållande skulle den erforderliga personalen uppgå till 13 vägmästare samt 1 ambulerande vikarie. För tvåmansområden skulle för Malmöhus läns vidkommande med hänsyn till befintliga garage och reparationsverkstäder erfordras 7 vägmästare samt 7 biträdande vägmästare, de senare förslagsvis i lönegraden Eo 12. Personalkostnaderna torde sålunda bliva lägre med tvåmansområden än med enmansområden. Några ytterligare garage och verkstäder torde härvid för närvarande icke behöva uppföras i Malmöhus län i anledning av vägväsendets förstatligande.

Sveriges arbetsledareförbund förklarar sig icke finna den av de sakkunniga föreslagna organisationen för ledningen av vägunderhållet tillfredsställande. Förbundet anser, att arbetsledningen bör organiseras efter följande linjer.

En arbetsledare med beteckningen förste vägmästare eller vägmästare skulle utöva den omedelbara arbetsledningen inom ett bestämt angivet område, vilket till omfattningen borde bestämmas i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit. En arbetsledare med beteckningen övervägmästare skulle utöva den indirekta arbetsledningen inom ett område utgörande 4—7 vägmästarområden. Hela antalet övervägmästare skulle i enlighet härmed bestämmas till 48. Övervägmästaren skulle vara överordnad i förhållande till honom underställda vägmästare och direkt sortera under vägingenjören. Övervägmästaren skulle i regel stationeras inom sitt arbetsområde och erhålla biträde för skrivarbete m. m. i erforderlig utsträckning. Den ingenjörsbefattning med placering i 21 lönegraden, som enligt de sakkunnigas förslag syntes avsedd för vägunderhållet, skulle kunna bortfalla.

Till motivering av sitt förslag anför förbundet.

1. I förhållande till de sakkunnigas förslag innebär förbundets dels lägre kostnader och dels garantier för effektivare arbetsledning för underhållsärbotöflä

2. En klar linjär ordergång är önskvärd. Med en övervägmästare för högst sju vägmästarområden få vägmästarna möjlighet att i erforderlig utsträckning erhålla de råd, direktiv och anvisningar, som krävas för arbetet. Denna möjlighet föreligger icke örn samtliga vägmästare inom ett län skola hänvända sig till den ingenjör, som enligt de sakkunnigas förslag närmast skulle engageras i vägunderhållet. Sannolikt i vetskap härom har icke heller klart utsagts, huruvida nämnde ingenjör är att betrakta såsom närmaste överordnad till vägmäst>arna eller gj.

3. Vägunderhållsarbete ställer visserligen vissa anspråk på teoretisk kunskap men i än högre grad anspråk på kännedom om arbetets praktiska utförande. Vågmästarens närmaste överordnade bör följaktligen vara synner-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ligen val förtrogen med alla förekommande arbeten och arbetsförhållanden. Dylik kännedom kan icke förvärvas annat än genom långvarig tjänstgöring i facket. Anspråk på dylik insikt kan icke gärna ställas på den av de sakkunniga förordade ingenjören men däremot väl på de i facket erfarna personer, vilka de velat såsom övervägmästare placera vid distriktsförvaltningarna.

4. Arbetsledningen för vägunderhållet bör organiseras efter samma system, som visat sig vara ändamålsenligt på andra verksamhetsområden. Inom praktiskt taget hela industrien är arbetsledningen organiserad sålunda, att personer med erfarenhet i arbetets praktiska utförande svara för den direkta arbetsledningen såväl inom respektive arbetsavdelningar som också i nästa befälsled. Arbetsledare i verkmästars fällning sortera sålunda antingen direkt under företagschef eller under verkstadschef, fabriksingenjör eller annan till den centrala ledningen knuten tekniker i chefsställning.

Östergötlands läns vägstyrelseförening framhåller, att vägmästarnas arbete i hög grad skulle underlättas, därest vägmästarna bland dem underställda arbetare kunde utse vissa, som mot högre timpenning eller fast lön finge taga ansvaret dels för skötseln av viss vägsträcka och dels för vissa begränsade arbetsuPPgifter (s. k. vägvakter). Systemet hade med mycket gott resultat prövats inom flera av länets vägdistrikt.

Vägingenjören i Kristianstads län yttrar, att det för länets vidkommande torde vara nödvändigt att, när tillgången på bituminösa bindemedel åter bleve normal, en speciellt utbildad vägmästare för utförande och underhåll av beläggningsarbeten anställdes. I övrigt syntes vägdirektören böra få befogenhet att förordna därtill lämplig vägmästare för eventuella specialuppdrag.

Vägdistriktens tjänstemannaförening anser, att det skulle bliva synnerligen svårt för en vägmästare att ensam medhinna skötseln av ett arbetsområde av den i sakkunnigbetänkandet förutsatta storleken, och hemställer därför, att frågan örn biträden åt vägmästarna måtte upptagas till förnyad prövning.

Yad angår antalet vägmästarområden har de sakkunnigas förslag från åtskilliga håll väckt erinringar, varvid förordats en ökning av antalet områden. I ett par yttranden har emellertid en motsatt uppfattning kommit till synes. Sålunda anser Östergötlands läns vägstyrelseförening, att de sakkunniga överskattat behovet av antalet vägmästare. En vägmästare hunne enligt föreningens mening mycket väl med att svara för en vägsträcka av 45 å 50 mil. Länsstyrelsen i Östergötlands län har med stöd av nämnda uttalande från länets vägstyrelseförening anfört, att för länets vidkommande antalet vägmästare, vilket av de sakkunniga beräknats till 13, kunde minskas till 10, därest övervägmästare tillsattes.

Bland dem, som förorda en ökning av antalet vägmästarområden, märkas länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län samt vägingengör erna i Kronobergs, Hallands och Kopparbergs län, ävensom Götebor ysby gdens vägstyrelse. Nämnda vägingenjörer framhålla härvid, bland annat, att hänsyn måste tagas till belägenheten av befintliga garage, verkstäder och grustag m. m.

Vägingenjören i Jämtlands län föreslår, att utöver de 13 vägmästare, som de sakkunniga avsett för länet, två befattningar såsom extra vägmästare måtte upptagas. Dessa vägmästare skulle användas såsom vikarier för de ordinarie

91 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vägmästarna vid semester oell sjukdom samt under mellantiderna tjänstgöra vid distriktsförvaltningarna såsom hjälp åt övervägmästarna.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår en ökning av antalet vägmästartjänster och yttrar härom.

Beträffande vägmästarorganisationen vill styrelsen särskilt framhålla angelägenheten av att antalet områden blir riktigt avvägt. Vid genomförande av systemet med enmansområden måste man bemärka, att organisationen icke kan göras så elastisk, som de sakkunniga torde förutsätta. I enstaka fall torde det väl vara möjligt att vid arbetsanhopning klyva ett område i två, men i regel lärer man få utgå från att den vid omorganisationen genomförda områdesindelningen måste bestå, även örn trafiken eller andra på arbetsmängden influerande faktorer variera högst väsentligt. Örn icke annat kommer det enmanssystemet tillhöriga sammanförandet av varje distrikts maskiner till en garageanläggning att lägga hinder i vägen för ändring av områdenas omfattning annat än i undantagsfall. Under sådana förhållanden synes det vara betänkligt att verkställa en beräkning av områdena med hänsyn tagen endast till nu rådande kris, låt vara att de sakkunniga icke utgått från den allra lägsta punkten i den vågdal, som trafiken nu passerar. Det av de sakkunniga beräknade totala antalet vägmästartjänster synes därför lämpligen böra avrundas till 300.

Svenska vägföreningen framhåller, att det vore särskilt svårt att i förväg fixera den för varje arbetsområde lämpligaste våglängden och därmed tjänsternas antal. Vid sådant förhållande kunde det enligt föreningens uppfattning bliva förenat med betydande olägenheter, att frågor örn vägväsendets personalbestånd i detalj måste underställas riksdagens prövning med därav följande tidsutdräkt. Föreningen ansåge det önskvärt, örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i förevarande hänseende kunde likställas med statens af färsdrivande verk och att sålunda antalet tjänstemän i högst 20 lönegraden finge fastställas av Kungl. Majit samt att styrelsen finge större befogenhet att anställa icke-ordinarie befattningshavare.

I fråga örn vägmästarnas löneställning, liksom också beträffande fördelningen av tjänsterna på ordinarie och icke-ordinarie, har de sakkunnigas förslag lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.

Vägingenjören i Hallands län understryker kraftigt de sakkunnigas mening, att vägmästarna böra placeras i lönegrad A 13, trots att förste banmästares vid statens järnvägar lönegradplacering endast är A12. Särskilt vintertid kunde arbetsledningen vid vägväsendet under ogynnsamma omständigheter kräva det yttersta av sin man, medan motsvarande krav på en banmästare torde vara jämförelsevis ringa. Vägunderhållet syntes i allmänhet även erbjuda långt flera och mera skiftande uppgifter än banunderhållet. Vågmästaren komme i beröring med allmänheten i en helt annan utsträckning än en banmästare och finge, särskilt vintertid, sätta till en avsevärd del av sin fritid för att besvara telefonförfrågningar i vägtrafikärenden m. m.

Vägingenjören i Västmanlands län ifrågasätter en viss av olikheten i kompetens betingad differentiering av vägmästarna i fråga om löneställning och arbetsområdets storlek och yttrar härom.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vägmästare föreslås i de flesta fall placerad i lönegraden A 13. Ett mindre antal avses dock att placeras i lönegraden Eo 13. Nämnda löneplacering synes vara väl avvägd med hänsyn till de flesta av de nuvarande vägmästarnas kompetens. Förslaget avser, att vägdistriktens vägmästare i största möjliga utsträckning böra beredas anställning även efter vägväsendets förstatligande. Emellertid finnas några vägmästare, som ej kunna anses vara fullt kompetenta att sköta ett arbetsområde av normalstorlek men som ändock på grund av långvarig tjänst böra beredas fast anställning. De beräknas därför komma att tilldelas mindre arbetsområden. Att giva de sistnämnda vägmästarna samma avlöningsförmåner som de övriga skulle innebära en orättvisa. Ett mindre antal vägmästartjänster i lägre löneställning, förslagsvis Eo 11, synes därför böra inrättas. Nämnda tjänster böra sedan bibehållas som begynnelsetjänster för nyantagna yngre vägmästare.

Allmänna lönenämnden uttalar, att de sakkunniga måste anses ha förebragt bärande skäl för vägmästarnas placering i 13 lönegraden, varför lönenämnden funnit sig kunna tillstyrka förslaget på denna punkt.

Från några håll har emellertid förordats en högre lönegradsplacering av vägmästarna.

Sålunda framhåller vägingenjören i Kalmar län, att vägmästarna i viss mening bildade ryggraden i den praktiska tillämpningsdetaljen och genom sin ordergivning och kontroll hade ett betydligt ansvar. Orderns eller kon trollens riktighet kunde medföra avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket, varför det vore eller borde vara ett starkt behov av dels att tjänsterna besattes med kvalificerad personal och dels att vederbörandes intresse hölles vid makt. Det syntes därför erforderligt, att tjänsterna inrättades i lönegrad icke understigande A 14.

Sveriges arbetsledareförbund erinrar, att förbundet tidigare framförd önskemål om vägmästarnas placering i 16 lönegraden, och framhåller, att dessa önskemål alltjämt hade fog för sig. Detta oaktat ansåge sig förbundet — i syfte att i den uppkomna situationen åstadkomma ett beslut, som i viss utsträckning ginge vägmästarnas önskemål till mötes — böra modifiera sitt yrkande därhän, att i tjänsteförteckningen skulle upptagas dels förste vägmästare i 16 lönegraden och dels vägmästare i 14 lönegraden. Det borde ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avgöra det antal vägmästare, som skulle inplaceras i 16 lönegraden.

Under åberopande av sitt remissyttrande över vägförstatligandekommitténs betänkande hemställer förbundet vidare, att antalet vägmästarbefattningar på ordinarie stat måtte bestämmas till 280 och att antalet extra ordinarie vägmästare sålunda begränsas till 10.

Vägdistriktens tjänstemannaförening framhåller, att de löner, som inom vägdistrikten för närvarande utginge till vägmästare, vore godkända av vederbörande myndigheter och berättigade till erhållande av statsbidrag i vanlig ordning. En allmän uppfattning syntes ha varit, att befattningarna vid vägväsendet representerade minst samma säkerhet och trygghet som direkt statstjänst. Någon förändring av anställnings- eller löneförhållandena skulle väl ej ha satts ifråga, därest icke förstatligandet av vägväsendet nu kommit till

93 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

utförande. I varje fall skulle väl icke någon sådan förändring kommit ifråga, som inneburit en försämring för den därav berörda personalen. Föreningen fortsätter.

I sin motivering för vägmästarnas placering i lönegrad A 13 respektive Eo 13 anföra de sakkunniga bland annat, att de nu ifrågavarande vägmästarnas medellön, under antagen förutsättning att dessa som genomsnitt äro placerade på C-ort, närmast skulle motsvara 13 lönegraden. Föreningen vill framhålla, att denna ortsgrupp ingalunda omfattar flertalet vägmästare. Dessa tillhöra, helt naturligt, ortsgrupp A, och det må framhållas, att även ortsgrupp B omfattar större antal än grupp C. Det är därför missvisande att vid jämförelse med nu utgående grundlöner jämföra med allmänna löneplanens löner for C-ort Ifrågavarande nu utgående grundlön (medellön) 4,750 kronor motsvarar enligt civila avlöningsreglementet vid A-, respektive B ort loneklasserna 17 å 18, således närmast 14 lönegraden.

Å andra sidan har statskontoret ansett den av de sakkunniga föreslagna löneställningen vara för hög. Ämbetsverket anför.

Vägmästarna föreslogos av vägförstatligandekommittén hänförda till lönegrad A 12, mot vilken placering icke någon erinran riktades av statskontoret. 1942 års vägsakkunniga hava emellertid förordat uppfattning av vägmästarna till lönegrad A13. Såsom motiv härför anföres dels att jämförbara vägmästares nuvarande löner i medeltal närmast motsvarar 13 lönegraden, dels att vägmästarna i jämförelse med förste banmästare vid statens järnvägar, som tillhöra lönegrad A 12, ansetts hava mera krävande arbete på grund av den längre vägsträcka, som vägmästarna hava att svara för. Statskontoret anser icke någon av de sålunda åberopade omständigheterna utgöra skäl för ett frångående av den ursprungliga placeringen i lönegrad A 12.

Med avseende å befattningarnas fördelning å ordinarie och extra ordinarie stat har statskontoret i nuvarande läge ansett sig icke kunna tillstyrka inrättandet av flera ordinarie tjänster än 200. Antalet extra ordinarie befattningar skulle då, vid godtagandet av de sakkunnigas beräkning rörande behovet av vägmästare, bliva 90.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, i anslutning till vad länets vägstyrelseförening anfört, att med de av de sakkunniga föreslagna avlöningsförmånerna för vägmästarna kraven på deras teoretiska utbildning borde ökas.

Till frågan örn storleken av vägmästarnas arbetsområden ha statsmakterna redan tagit ställning i princip. I 1942 års proposition förordades nämligen, att arbetsområdena skulle erhålla en sådan omfattning, att arbetena kunde ledas av en person och att arbetsbördan för varje vägmästare bleve ungefär lika stor. Häremot uttalade riksdagen icke någon erinran. De sakkunnigas förslag, som ansluter sig till angivna princip, har emellertid i vissa av de avgivna yttrandena föranlett erinringar. De skäl, som de sakkunniga vid en nu företagen närmare utredning av frågan anfört till stöd för sin uppfattning, finner jag ägnade att bestyrka riktigheten av den intagna ståndpunkten. Jag saknar därför anledning att frångå min tidigare uttalade uppfattning, tlag vill emellertid här framhålla, att den nya vägmästarorganisationen i olika avseenden kommer att bygga på den nuvarandes grund och måste — åtminstone till en början — anpassas efter bland annat befintligheten av garage och verk-

Departements-

chefen.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

städer. Där så av särskilda skäl kan befinnas lämpligt, bör med hänsyn härtill en avvikelse från principen om enmansdistrikt undantagsvis kunna ifrågakomma och såsom en övergångsform ett större arbetsområde läggas under ledning av en mera erfaren vägmästare, vilken till biträde erhåller en eller flera yngre vägmästare.

Med anledning av vad Sveriges arbetsledareförbund anfört örn önskvärdheten av att befattningshavare med långvarig praktisk erfarenhet på vägunderhållsområdet deltaga i den direkta arbetsledningen vill jag i detta sammanhang framhålla, att innehavarna av de övervägmästartjänster, vilkas inrättande jag i det föregående förordat och vilka ansetts önskvärda bland annat för att frigöra vägmästarna från en del expeditionsarbete, icke äro avsedda att bliva uteslutande expeditionsmän. Såsom de sakkunniga framhållit, böra övervägmästarna liksom övrig underhållspersonal följa underhållsarbetet ute i arbetsområdena. Vidare må erinras, att enligt vad jag tidigare föreslagit vid vägförvaltningarna skulle finnas anställda ingenjörer i lönegraderna A19 eller A 21 väsentligen för arbetsledande uppgifter beträffande underhållet. Dessa befattningar, för vilka högre teknisk examen icke skulle erfordras, torde kunna förväntas i viss utsträckning bliva besatta med personer med beprövad praktisk erfarenhet från arbetsledning vid underhållsarbeten. Till dylika befattningar böra även vägmästare och övervägmästare med framstående duglighet och erforderlig teknisk underbyggnad kunna befordras.

De sakkunniga ha beräknat det för närvarande erforderliga antalet vägmästarområden till 280 men framhålla samtidigt, att denna siffra är rent approximativ och att vid den definitiva indelningen behov kan yppas att något utöka antalet. Fördenskull ha de sakkunniga ansett nödvändigt, att förslagsvis 10 vägmästartjänster stå i reserv. Det antal tjänster, varpå anslagsberäkningen skulle grundas, skulle alltså uppgå till 290. I betraktande av den relativt stora omfattning, som vägunderhållsarbetet trots krisförhållandena har, och då vidare organisationen av naturliga skäl ej kan göras obegränsat elastisk, synes det mig icke tillrådligt att minska det sålunda föreslagna antalet vägmästarbefattningar, vilket innebär en betydande begränsning av antalet motsvarande tjänster hos de nuvarande vägdistrikten. Å andra sidan lärer det föreslagna antalet få anses tillräckligt för nuvarande förhållanden med hänsyn till att vissa uppgifter komma att överföras från vägmästarna, därest de av mig förordade övervägmästartjänsterna inrättas.

Det bör ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som finnas angivna i de sakkunnigas betänkande, och med beaktande av vad jag här yttrat fastställa landets indelning i vägmästarområden.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att särskilda tjänster för på beläggningsområdet speciellt utbildade vägmästare icke böra inrättas under nu rådande förhållanden. Frågan härom bör framdeles upptagas, när för beläggningsarbeten erforderliga materialier i normal omfattning åter stå till förfogande.

95 Kungl. May.ts proposition nr 224.

De sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle bemyndigas att med anlitande av medel från förrådsrörelsens stat försöksvis anställa ett par mot arvoden avlönade biträden åt maskiningenjören å styrelsens förrådsbyrå, vill jag icke motsätta mig. Beslut härom bör dock föregås av en noggrann prövning rörande behovet av dylikt arbetsbiträde och rörande de fördelar ur hushållningssynpunkt, som kunna vara förenade därmed. Jag förutsätter vidare, att ett dylikt anställande ej må ske utan Kungl. Maj:ts medgivande. Skulle behovet av biträde av här avsett slag framdeles visa sig vara av stadigvarande natur, böra ersättningarna till biträdena överföras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag.

Vid bestämmandet av löneställningen för vägmästarna anser jag de till dem nu utgående löneförmånerna från vägdistrikten icke böra vara avgörande. Även örn arbetsuppgifterna i stort sett bliva desamma som för närvarande, kommer likväl vägmästarnas ställning i vissa betydelsefulla hänseenden att bliva förändrad. Inom de nuvarande vägdistrikten finnas i allmänhet icke några högre tekniska arbetsledare än vägmästarna, och dessa lia på grund härav merendels en självständigare ställning än vad fallet kommer att bliva inom den statliga vägorganisationen, där de komma att arbeta under befäl av ingenjörer och övervägmästare vid distriktsförvaltningarna. Vägförstatligandekommittén, som fann vägmästartjänsterna närmast jämförliga med förste banmästartjänster i 12 lönegraden vid statens järnvägar, föreslog, att vägmästarna skulle placeras i nämnda lönegrad. 1942 års vägsakkunniga lia emellertid med hänsyn bland annat till att den vägsträcka, som vägmästarna skulle komma att svara för, vore avsevärt — stundom 4 å 5 gånger — längre än den bansträcka, som en förste banmästare hade sig underställd, ansett vägmästarbefattningen i allmänhet vara mera krävande än förste banmästartjänsterna. De sakkunniga ha därför föreslagit, att vägmästartjänsterna skulle placeras i 13 lönegraden. Då de sakkunniga enligt min mening förebragt bärande skäl för denna placering, vill jag i likhet med allmänna lönenämnden biträda de sakkunnigas förslag. Det må här förutskickas, att jag i det följande vid behandlingen av övergångsfrågor har för avsikt att i nära anslutning till vad de sakkunniga förordat tillstyrka, att de vägmästare, som övergå från vägdistriktens till statens tjänst, må med viss begränsning kunna placeras i sådan löneklass, att löneminskning förebygges.

De sakkunnigas förslag att av de 290 vägmästarna 225 skulle erhålla ordinarie ställning och 65 estra ordinarie föranleder icke någon erinran från min sida.

VISSA SÄRSKILDA PERSONALFRÅGOR I SAMBAND MED VÄGVÄSENDETS FÖRSTATLIGANDE.

De sakkunniga-

Tidpunkten för de nya befattningarnas tillsättande.

Ehuru den statliga vägorganisationen icke skulle övertaga den allmänna väghållningen på landet förrän från och med ingången av år 1944, måste, uttala

96 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

de sakkunniga (betänkandet sid. 276 o. f.), åtskilliga förberedande åtgärder vidtagas redan dessförinnan. Sålunda måste riktlinjerna för hela verksamheten utformas, den nya personalen utses, flerårsplanerna och fördelningsplanen för städerna utarbetas, kostnaderna för väg- och gatuhållningen i städerna fastställas, indelningen i arbetsområden för vägmästarna verkställas, grunder för kalkylationsbokföringen utarbetas samt avvecklingen av vägdistriktens verksamhet förberedas. Då det uppenbarligen icke kunde vara möjligt för den nuvarande personalen vid den statliga vägorganisationen att medhinna alla dessa omfattande arbetsuppgifter vid sidan av sina vanliga sysslor, måste åtskilliga av de nya befattningarna tillsättas i så god tid under år 1943, att erforderliga förberedelser för väghållningens övertagande hunne vidtagas.

Med hänsyn härtill och på grundval av närmare överväganden föreslå de sakkunniga, att följande befattningshavare, tillhörande den nya organisationen, få träda i funktion senast vid här angivna tidpunkter under år 1943, nämligen

på vägbyrån

överdirektören och gatuinspektören den 1 augusti; chefen för utredningsavdelningen den 1 november; på kameralbyrån byråchefen den 1 oktober; på kanslibyrån

personalavdelningens båda sekreterare den 1 augusti; på förrådsbyrån

förrådsdirektören, sekreteraren och kontorsbiträdet den 1 augusti; maskiningenjören och skrivbiträdet den 1 september; kontrollören, kontorsskrivarén och kanslibiträdet den 1 oktober; vid vägförvaltningarna

vägdirektörerna, vägingenjörerna för underhållet samt de närmast för underhållet avsedda ingenjörerna i lönegraden A 21 i de fem minsta länen, där vägingenjör för underhållet icke skulle finnas, den 1 oktober;

de övriga, uteslutande för underhållet avsedda ingenjörerna i lönegraden A 21 samt övervägmästarna, vägkamrerarna och vägkassörerna den 1 december.

Ordningen för tillsättande av den nya personalen.

De sakkunniga hava meddelat, att de ha för avsikt att framdeles i samband med avgivande av förslag till instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningarna till behandling upptaga frågan örn den framtida ordningen för tillsättande av personalen vid den statliga vägorganisationen.

Med avseende å det första tillsättandet av de nya tjänsterna förutsätta de sakkunniga emellertid, att Kungl. Maj:t utnämner alla befattningshavare i lönegraden A 24 och högre lönegrad. Oavsett frågan, huruvida vägmästare och övriga lägre tjänstemän i länen såsom regel böra utnämnas respektive

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 97

antagas av vägförvaltningarna eller av styrelsen, borde, anföra de sakkunniga, dessa tjänstemän i samband med organisationen av den statliga vägförvaltningen på en gång tillsättas av styrelsen. Härigenom skulle större förutsättningar vinnas för tillämpning av likformiga grunder vid övertagandet av vägdistriktens personal. Styrelsen borde sålunda tillsätta alla de tjänstemän, vilka icke utnämndes av Kungl. Maj:t.

De sakkunniga förutsätta vidare, att alla befattningar med undantag för förordnandetjänsterna och tjänster i lönegraden A 30 tillsättas efter ansökningsf örf ar ande.

Behovet av tillfällig personal.

De sakkunniga anse en viss tillfällig förstärkning av arbetskrafterna på personalavdelningen inom den föreslagna kanslibyrån och på kameralbyrån ävensom på de nuvarande vägingenjörskontoren bliva nödvändig under budgetåret 1943/44 och ha för detta ändamål räknat med ett medelsbehov av förslagsvis 50,000 kronor.

Överförande av personal till övergångsstat.

De sakkunniga ha framhållit, att det i samband med omorganisationen uppkomme fråga, huru skulle förfaras beträffande de ordinarie tjänstemän vid den nuvarande vägorganisationen, vilkas befattningar saknade direkt motsvarighet i den nya organisationen. Sålunda bomme vid bifall till de sakkunnigas organisationsförslag inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen två byråchefstjänster (å vägbyrån och vägtrafikbyrån) samt tre väginspektörstjänster i lönegraden A 29 att sakna motsvarighet i den nya organisationen. Inom den nya vägbyråns byggnadsavdelning skulle visserligen finnas en väginspektör för beläggningsarbeten i lönegraden A 29, men enligt de sakkunnigas förslag skulle det med hänsyn till nu rådande krisförhållanden bero på Kungl. Maj:ts prövning, när denna befattning skulle tillsättas. Vidare bomme de å de föreslagna kansli- och kameralbyråernas stater upptagna tre tjänsterna såsom förste revisor, kamrerare och sekreterare, alla i lönegraden A 24, att få annan karaktär än motsvarande tjänster vid den nuvarande kameralbyrån. I de sakkunnigas förslag upptoges icke heller någon befattning såsom vägingenjör i lönegraden A 28. Av de nuvarande 24 vägingenjörsbefattningarna vore för närvarande fem vakanta och uppehölles på förordnande. Ytterligare två dylika befattningar väntades bliva vakanta under första halvåret 1943. De nuvarande byråingenjörerna i styrelsen saknade väl direkt motsvarighet i den nya organisationen, men då samtliga dessa ingenjörer beräknades kunna erhålla befattningar i samma eller högre lönegrad i den nya organisationen, kunde man i förevarande sammanhang bortse från dem.

Yad däremot beträffar de förutnämnda tjänstemännen i högre lönegrader syntes det bliva erforderligt, att vissa övergångsåtgärder vidtoges, då en del av dessa tjänstemän på grund av ålder eller annan orsak måhända funnes icke lämpligen böra utnämnas till innehavare av någon av de nya befattningarna i högre eller samma lönegrad.

Då man icke nu med bestämdhet kunde veta, vilka av bemälda befattningshavare, som vid förstatligandet komme att övergå till ny tjänst, vore Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 7

422 43

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

det enligt de sakkunnigas mening icke möjligt att på förhand upprätta en personalförteckning beträffande tjänstemän å övergångsstat. Det syntes lämpligen få ankomma på Kungl. Majit att i samband med tillsättandet av ifrågavarande nya tjänster meddela beslut örn överförande å övergångsstat av de ordinarie tjänstemän, vilka icke komme i fråga för de nya befattningarna. Samtidigt borde föreskrivas, att därest dylik tjänsteman å övergångsstat av Kungl. Majit förordnades att uppehålla befattning å vägorganisationens ordinarie stat, sådan befattning skulle hållas vakant, så länge vederbörande tjänsteman å övergångsstat uppehälle befattningen. För 1944 års riksdag borde sedermera för fastställelse framläggas en slutgiltig personalförteckning beträffande övergångsstaten.

Avlöningsstaterna för den nya organisationen borde enligt de sakkunniga beräknas sålunda, att i anslagen till avlöningar åt ordinarie tjänstemän inräknades medel icke blott för de befattningar, som upptoges i personalförteckning under rubrik »Tjänstemän å ordinarie stat», utan även för befattningar å övergångsstat. Därvid borde avlöningarna till sistnämnda tjänstemän upptagas till det belopp, varmed de till dem utgående lönerna överstege de beräknade avlöningskostnaderna för de ordinarie, vakanta befattningar, som av tjänstemännen på övergångsstat uppehölles på förordnande. De sakkunniga lia överslagsvis beräknat nu ifrågakomna belopp till 20,000 kronor.

Löneklassplacering av viss personal.

De sakkunniga ha på närmare angivna skäl uttalat, att särskilda åtgärder borde vidtagas i syfte att undvika eller åtminstone begränsa en löneminskning för vägmästarna i de nuvarande vägdistrikten vid övergång till de stat liga vägmästarbefattningarna. Detta syntes smidigast kunna ske genom att vid löneklassplacering bevilja undantag från eljest vedertagna regler.

De sakkunniga ha därvid förutsatt, att vägmästarna, därest de tidigare haft lägre lön än den avlöning, som utgår enligt lägsta löneklass i lönegraden A 13 eller Eo 13, skulle placeras i denna löneklass. Tillräckliga skäl att i sådant fall vid löneklassplacering taga hänsyn till tidigare tjänstgöring, som måhända icke varit förenad med samma ansvar, syntes icke föreligga. Vid jämförelse mellan löneställningen före och efter övergången i statstjänst borde hänsyn tagas till samtliga avlöningsförmåner, jämväl rörliga tilläggsförmåner, dels vid oförändrad anställning omedelbart efter övergångstillfället, dels enligt de statliga avlöningsbestämmelserna å samma ort, ävensom till pensionsavdrag och däremot svarande avgift.

Örn vederbörandes förutvarande lön lage inom den 13:e lönegraden, borde han i allmänhet, därest icke särskilda skäl föranledde till annat, placeras i den löneklass, som läge närmast under den förutvarande lönen. Läge exempelvis den gamla lönen mellan den 14:e och den löle löneklassen, borde han alltså placeras i den 14:e löneklassen. Att i sådant fall från början placera honom i den löle löneklassen skulle medföra en löneökning, som med hänsyn till de övriga förmåner, statstjänsten innebure, måste anses omotiverad. Löneklassuppflyttning borde därefter ske i vanlig ordning vart tredje år, intill dess högsta löneklass inom lönegraden nåtts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

99 Vid den första löneklassplaceringen borde emellertid i undantagsfall hänsyn kunna tagas även till andra faktorer än den förutvarande lönen. Om denna vore ovanligt hög i förhållande till tjänstår och vederbörandes utbildning och tidigare arbetsuppgifter eller örn lönen höjts kort tid före förstatligandet, borde vederbörande kunna placeras i lägre löneklass än som motiverades av hans förutvarande lön.

Överstege denna den högsta lön eklassen inom de 13:e lönegraderna (Å 13, Eo 13), borde möjlighet finnas att placera vederbörande i ännu högre löneklass. I intet fall borde dock vägmästarna placeras högre än två löneklasser utöver lönegradens högsta. Vid beviljande av sådan förmån borde hänsyn tagas, förutom till förutvarande lön, till tjänstetid och övriga meriter samt huru länge vederbörande åtnjutit den lön, som motiverade den särskilda förmånen.

Placering i högre löneklass än lönegradens högsta borde endast kunna ske efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. I övrigt borde den första löneklassplaceringen verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Ku angivna principer borde komma till tillämpning även vid placering av dem bland de nuvarande vägmästarna, vilka erhölle andra befattningar inom den statliga vägorganisationen än vägmästartjänst.

De sakkunniga framhålla, att kostnaderna för placering av vägmästarna i högre löneklass än lönegradens högsta vore svåra att nu beräkna, då man icke visste, huru många av de nuvarande vägmästarna, som komme att befordras till högre befattningar än vägmästartjänst. Kostnaderna syntes dock icke komma att överstiga 60,000 kronor örn året.

Övertalig personal.

Förstatligandet komme enligt de sakkunniga att medföra, att åtskilliga arbetsledare och kamerala tjänstemän vid vägdistrikten bleve övertaliga. De sakkunniga säga sig förutsätta, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sökte skaffa dessa övertaliga tjänstemän sysselsättning på annat håll inom statsförvaltningen. I den mån den övertaliga personalen icke kunde få arbete inom andra områden av statsförvaltningen uppkomme fråga, huruvida särskilda åtgärder från statsmakternas sida finge anses påkallade i syfte att kompensera personalen för de olägenheter, som bleve en följd av dess entledigande. Vid bedömandet av delina fråga syntes hänsyn böra tagas till i vad mån den övertaliga personal, som icke kunde sysselsättas i statstjänst, kunde förväntas bliva anställd i kommunal eller enskild tjänst. De sakkunniga lia ansett sig kunna utgå från att det under nuvarande förhållanden icke föllinge några särskilda svårigheter för personalen att erhålla dylik anställning, i all synnerhet som den övertaliga personalen till huvudsaklig del syntes komma att bestå av yngre tjänstemän. Med hänsyn härtill och då den personal, varom nu vore fråga, kunde beräknas vara tämligen nyanställd, ansåge sig de sakkunniga icke böra generellt föreslå, att särskild avskedsgratifikation skulle tilldelas dem som entledigades.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Därest i något enstaka fall skäl befunnes föreligga för understöd eller ersättning i annan form åt övertalig personal, syntes frågan härom böra från fall till fall underställas riksdagens avgörande.

De som entledigades skulle självfallet komma i åtnjutande av avtalad uppsägningstid. Uppsägning syntes icke böra ske, förrän efter det väghållningen övertagits av staten. Det torde nämligen icke förrän i slutet av år 1943 efter de nya tjänsternas tillsättande bliva klart, vilka som komme att bliva utan anställning. Vägdistrikten syntes för övrigt icke kunna åläggas att uppsäga personal, som komme att bliva övertalig.

Kostnaderna för lön åt den övertaliga personalen under uppsägningstiden vore svåra att nu med säkerhet beräkna men syntes kunna skattas till omkring 70,000 kronor.

De sakkunniga säga sig lia anledning förmoda, att beträffande vissa vägstyrelseordförande, som mycket länge innehaft sina uppdrag och som ginge desamma förlustiga genom vägväsendets förstatligande, komme att göras framställning om ersättning i någon form. I den mån sådan framställning funnes hava skäl för sig, borde frågan föreläggas riksdagen.

Yttranden-

Tidpunkten för de nya befattningarnas tillsättande.

Vägingengör en i Malmöhus län framhåller, att med hänsyn till arbetet med upprättande av 5- och 4-årsplanerna samt handläggningen av ett flertal organisationsfrågor befattningen såsom vägingenjör för projektering och byggande borde tillsättas senast den 1 december 1943.

Vägingenjören i Kopparbergs län föreslår, att nyssnämnda befattning tillsättes redan den 1 oktober 1943. Ifrågavarande befattningshavare borde därvid efter vägdirektörens anvisningar kunna biträda bland annat med inventering och värdering av byggnader, grustag, maskiner, inventarier och materialier. Dessa arbetsuppgifter bleve mycket tidskrävande och kunde svårligen medhinnas av den för underhållet avsedda personalen.

Behovet av tillfällig personal.

I fråga örn den särskilda granskning av vägdistriktens räkenskaper, som skulle verkställas i samband med statens övertagande av väghållningen, yttrar riker äkenskapsverket.

Det granskningsarbete, varom här är fråga, torde huvudsakligen komma att avse en saklig revision. Här blir nämligen fråga bland annat örn huruvida vägdistrikt i syfte att övervältra väghållningskostnader på staten försummat underhåll av allmän väg i sådan grad, att densamma vid övergången icke befinner sig i vederbörligt skick. Helt naturligt erfordras för en sådan frågas bedömande fackutbildad person. Även på annat sätt kan vägdistrikt handla illojalt mot staten, exempelvis genom att använda distriktets tillgångar för icke väglagenliga ändamål eller ock, utan att särskilda grundade skäl därtill föreligga, sluta avtal, avseende tiden efter förstatligandet, varigenom staten kan tillskyndas avsevärt förfång. Med hänsyn till ifrågavarande revisionsarbetes speciella art anser riksräkenskapsverket det böra övervägas, örn icke detta arbete bör anförtros åt en särskild, av Kungl. Majit tillsatt nämnd,

101 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

så sammansatt att fackkunskapen på olika områden blir representerad i nämnden. Fråga örn ersättningsskyldighet, där sådan anses föreligga, torde böra slutgiltigt avgöras av nämnden.

Överförande av personal till övergångsstat.

Vad de sakkunniga anfört örn överförande av personal till övergångsstat har föranlett statskontoret till det påpekandet, att ett dylikt överförande av vissa befattningshavare exempelvis inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen givetvis förutsatte, att motsvarande antal tjänster i den nya organisationen tills vidare hölles vakanta. Statskontoret utginge även från att lämpliga åtgärder komme att vidtagas för att så långt som möjligt undvika mera vittgående rubbningar i den nuvarande personalens anställningsförhållanden.

Biksräkenskapsverket yttrar i denna fråga.

I samband med omorganisationen av vägväsendet har uppkommit fråga om överförande av viss personal till övergångsstat. Därvid hava berörts de å de föreslagna kansli- och kameralbyråernas stater upptagna tre tjänsterna som förste revisor, kamrerare och sekreterare, vilka enligt de sakkunnigas mening skulle få annan karaktär än motsvarande tjänster vid den nuvarande kameralbyrån. Biksräkenskapsverket vill i anledning härav göra det uttalandet, att nyssnämnda befattningshavares arbetsuppgifter efter omorganisationen icke torde komma att bliva av artskild natur och att befattningarna i fråga således icke behöva överföras till övergångsstat.

Löneklassplacering av viss personal.

Statskontoret har framställt erinringar mot det av de sakkunniga framförda förslaget att, örn vägmästarnas lön före förstatligandet skulle överstiga den högsta löneklassen inom lönegraden, möjlighet borde finnas att placera vederbörande i löneklass, som lage två löneklasser utöver lönegradens högsta. Ämbetsverket framhåller, att de undantagsbestämmelser örn löneklassplacering, vilka meddelats i 9 § civila avlöningsreglementet och vilka måhända tjänat såsom förebild för nyssnämnda förslag, hade tillkommit i helt annat syfte. Det borde icke ifrågakomma att för vägmästarnas vidkommande träffa övergångsanordningar av annan och förmånligare innebörd än som i liknande fall eljest plägat tillämpas.

Vägingenjören i Västerbottens län ifrågasätter i förevarande sammanhang lämpligheten av att löneklassplaceringen för vägmästarna vid övergången till statstjänst göres beroende av storleken av deras förutvarande löner hos vägdistrikten. Detta avlöningssystem skulle enligt vägingenjören innebära, att ojämnheten i nu utgående löner till vägmästarna — yngre vägmästare med mindre arbetsbörda hade i vissa fall större lön än äldre med större arbetsbörda — skulle komma att fortfara många år efter vägväsendets förstatligande. Det syntes riktigare, att vederbörande vägmästare vid inträde i statstjänst placerades i den löneklass inom 13 lönegraden, som motsvarade den tid han varit anställd hos vägdistrikt såsom vägmästare med eget arbetsområde eller därmed jämförligt.

Departements-

chefen.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Sveriges arletsledarefÖrlund avvisar bestämt tanken, att ett förstatligande av vägväsendet i något fall skulle medföra nedsättning i den arbetsersättning, som vid förstatligandet tillkomme vägmästare och med dem jämställda. De sakkunniga föresloge visserligen, erinrar förbundet, att vägmästare skulle kunna placeras i högre löneklass än den i lönegraden upptagna. Möjligheten att på denna väg uppnå bibehållen lön beskures emellertid genom inskränkningen, att ingen skulle kunna placeras i högre än två löneklasser utöver lönegradens högsta. Accepterades principen, att förstatligandet i och för sig icke skulle medföra sänkning av utgående arbetsersättning, vore en dylik begränsning i utfyllnadslönen varken motiverad eller försvarlig.

Väg distriktens tjänstemannaförening framhåller, att trots de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna för motverkande av löneminskning för vägmästarna åtskilliga vägmästare vid övergången till statstjänst ändock skulle få vidkännas avsevärd lönesänkning. Enligt föreningens mening måste det anses strida mot allmän rättsuppfattning att på sätt som föreslagits sänka de nu utgående lönerna, vilka godkänts av vederbörande statliga myndigheter.

Föreningen vidhåller vidare sitt tidigare framförda yrkande, att samtliga ordinarie befattningshavare vid vägdistrikt, som den 1 januari 1941 varit anställda med vederbörande länsstyrelses godkännande eller senare intill tidpunkten för omorganisationen erhållit sådan anställning, gåves ordinarie anställning i den nya organisationen.

Övertalig personal.

I anledning av de sakkunnigas uttalande att det linder nuvarande förhållanden icke skulle föreligga några särskilda svårigheter för övertaliga vägmästare och kamerala tjänstemän hos vägdistrikten att erhålla kommunal eller enskild tjänst gör vägingenjören i Älvsborgs län gällande, att de sakkunniga i detta avseende felbedömt det verkliga läget. Visserligen rådde nu stor brist på personal, men detta gällde arbetare och icke lägre befälspersonal.

Såsom de sakkunniga framhållit torde det vara nödvändigt, att vissa av befattningarna tillhörande den nya organisationen tillsättas redan före tidpunkten för vägförstatligandets genomförande.

För att den blivande överdirektören och chefen för vägbyrån skall hinna att medverka vid det praktiska utformandet av den organisation, som han närmast under generaldirektören skall leda, bör överdirektören tillträda sin befattning så snart som möjligt efter det statsmakterna tagit ställning till de med vägväsendets förstatligande sammanhängande frågorna.

Aven chefen för vägbyråns utredningsavdelning samt gatuinspektören böra träda i funktion före den 1 januari 1944. Den förre lärer nämligen erfordras redan i slutet av år 1943 för att påbörja arbetet med uppgörandet av de nya flerårsplanerna, och den senare torde böra inträda i tjänst ännu något tidigare för att igångsätta bland annat arbetet med fördelningsplanen för de

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 103

städer och stadsliknande samhällen, vilka själva skola vara väghållare inom sina områden.

Med hänsyn till den mängd ekonomiska och bokföringstekniska frågor, som måste ordnas före den 1 januari 1944, förordar jag, att chefen för den blivande kameralbyrån får tillträda sin tjänst redan under hösten 1943.

De personalärenden, som skola handläggas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under tiden närmast före vägförstatligandets genomförande, bliva av mycket stor omfattning. På grund härav anser jag, att de båda sekreterarna på den blivande personalavdelningen böra träda i tjänst så snart som möjligt efter ingången av budgetåret 1943/44.

Jag tillstyrker vidare i enlighet med de sakkunnigas förslag, att den blivande förrådsbyrån etappvis utbygges under loppet av andra halvåret 1943. Denna byrå måste nämligen i god tid sättas i funktion för att hinna med att förbereda övertagandet av vägdistriktens materiella tillgångar, såsom maskiner, redskap etc., att verkställa upphandling av de förnödenheter, vilka komma att erfordras för vägväsendets behov under tiden närmast efter den 1 januari 1944, samt att utarbeta erforderliga föreskrifter rörande bokföring och redovisning m. m. inom förrådsrörelsen.

Slutligen torde det vara nödvändigt, att vissa av befattningarna vid vägförvaltningarna få tillsättas något i förväg. Detta gäller i första hand beträffande vägdirektörerna. Dessa tjänstemän, på vilka såsom de sakkunniga framhållit ett stort ansvar kommer att vila för att övergången till ett statligt vägväsende skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt, torde böra tillträda sina poster så tidigt, att de hinna planera och vidtaga erforderliga åtgärder för väghållningens övertagande och bedrivande i statlig regi. Samtidigt härmed böra emellertid de nuvarande vägingenjörstjänsterna, i den mån de icke kunna helt indragas, överföras på övergångsstat, därvid vägdirektörerna intill den 1 januari 1944 torde få fullgöra jämväl de på nyssnämnda befattningar ankommande arbetsuppgifterna. Förutom vägdirektörerna torde den personal vid vägförvaltningarna, som avsetts närmast för vägunderhållet, samt vägkamrerarna och vägkassörerna böra tillträda sina befattningar något före den 1 januari 1944. Såsom vägkassörer böra därvid räknas även de kontorister i Gotlands och Blekinge län, vilka skola fullgöra kassörsgöromål. De för handläggning av ärenden rörande enskild väghållning avsedda övervägmästarna torde däremot icke böra tillträda sina befattningar före den 1 januari 1944.

Vad beträffar tidpunkterna för tillsättandet av de olika befattningar, örn vilka här är fråga, bör det stå Kungl. Majit öppet att besluta i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag härutinnan föreslagit.

De sakkunniga lia räknat med att under nästkommande budgetar skulle tillfälligt behöva anställas viss extra personal i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och på vägingenjörskontoren för att fullgöra åtskilliga arbetsuppgifter, som sammanhänga med genomförandet av den planerade omorganisationen. Denna personalförstärkning, för vilken ett belopp av förslagsvis 50,000 kronor beräknats erforderligt, skulle omfatta dels ytterligare skriv-

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

hJälP vägingenjörskontorön, dels utökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personal för handläggning av personalärenden och dels erforderlig personalökning för att verkställa den särskilda eftergranskning av vägdi striktens förvaltning, som avses skola ske vid statens övertagande av väghållningen.

De sakkunnigas uttalande angående behovet av förstärkning av arbetskrafterna på vägingenjörskontoren och på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalavdelning har icke givit mig anledning till erinran. Yad beträffar den särskilda granskningen av vägdistriktens förvaltning har jag tidigare vid anmälan av förslag till lag örn vad iakttagas skall i anledning av kronans övertagande av den allmänna väghållningen på landet uttalat, att det måhända kunde befinnas lämpligare, att sådan granskning, som åsyftade uttagande av ersättning av vägdistrikt, anförtroddes åt en särskild nämnd. Frågan, på vilket organ utredningen och anhängiggörandet av anspråk på ersättning borde ankomma, borde emellertid, uttalade jag, tills vidare lämnas öppen med befogenhet för Kungl. Majit att — sedan revisionsarbetets omfattning bättre kunde överblickas avgöra vilken väg som borde väljas. Örn utredning befinnes böra ske genom särskild nämnd, torde en viss ökning av kostnaderna för granskningsarbetet komma att uppsta. Oavsett detta synes det emellertid tillrådligt att räkna med en höjning av den för anställande av tillfällig personal avsedda anslagsposten till 60,000 kronor. Det av de sakkunniga föreslagna beloppet förefaller mig nämligen väl knappt för att jämväl medgiva anställande av erforderlig personal för omförmälda revisionsarbete. Med hänsyn till ovissheten örn personalbehovet för nämnda ändamål torde anslagsposten böra betecknas såsom förslagsvis. Jag förutsätter, att densamma får disponeras endast efter särskild prövning av Kungl. Majit.

De sakkunnigas uttalande angående ordningen för tillsättande av den nya personalen har icke givit mig anledning till annan erinran än att jag ej anser det nödvändigt, att -— såsom de sakkunniga synas ha avsett — ickeordinarie befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vid vägförvaltningarna i lägre lönegrad än den 21 :a genomgående skola tillsättas efter ansökningsförfarande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma, i vilken omfattning ledigförklarande av icke-ordinarie befattningar i lägre lönegrader skall ske.

Vid en omorganisation av den omfattning, varom nu är fråga, kan det av praktiska skäl knappast undvikas, att vissa befintliga befattningar komma att bliva utan direkt motsvarighet i den nya organisationen. Detta skulle enligt de sakkunnigas organisationsförslag bliva fallet beträffande åtskilliga befattningar såväl i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vid den statliga vägorganisationen i länen. Man torde emellertid kunna förutsätta, att innehavarna av dessa befattningar i regel komma att erhålla ny tjänst i samma eller högre lönegrad. Det kan dock såsom de sakkunniga framhållit uppkomma fall, där vederbörande tjänsteman på grund av ålder eller av annan orsak finnes icke lämpligen böra ifrågakomma till

105 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

dylik överflyttning till ny befattning. I den mån fråga är om ordinarie tjänsteman, måste hans befattning därvid uppföras på övergångsstat. Jag utgår därvid ifrån att dylik tjänsteman skall av Kungl. Maj:t förordnas att med bibehållna avlöningsförmåner uppehålla lämplig befattning eller eljest utföra arbete inom den statliga vägorganisationen. Det senare av dessa alternativ bör givetvis tillämpas endast i rena undantagsfall. Befattning, som uppehälles av tjänsteman på övergångsstat, bör under tiden hållas vakant.

Då det på nuvarande stadium icke är möjligt att avgöra, vilka ordinarie tjänstemän, som skulle behöva överföras på övergångsstat, torde riksdagens bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att besluta härutinnan. Kör 1944 års riksdag torde sedermera för fastställelse få framläggas en slutgiltig personalförteckning beträffande övergångsstaten.

Mot de sakkunnigas förslag, att i avlöningsposterna för tjänstemän å ordinarie stat skulle beräknas medel ej blott för de befattningar, som i personalförteckning upptagas under rubrik Tjänstemän å ordinarie stat, utan även för befattningar å övergångsstat, har jag icke något att erinra.

Även med den tidigare förordade placeringen av vägmästarna. i lönegraderna A 13 och Eo 13 skulle åtskilliga av dem vid en övergång till statstjänst komma att med tillämpning av gällande regler örn löneklassplacering få vidkännas mer eller mindre betydande löneminskningar. Under erinran örn att statsmakterna tidigare vid förstatligande av enskild eller kommunal verksamhet sökt exempelvis genom beviljande av personliga lönetillägg förebygga löneminskning för tjänstemän, som övergått i statstjänst, lia de sakkunniga föreslagit särskilda åtgärder i syfte att inom vissa gränser undvika löneförsämring för vägmästarna. Förslaget om att vägmästare skulle placeras i den löneklass inom lönegraden, som ligger närmast under vederbörandes förutvarande avlöning, tinner jag skäligt. De sakkunniga lia emellertid därutöver föreslagit, att möjlighet under vissa förutsättningar skulle beredas att placera vederbörande i högst två löneklasser högre än lönegradens högsta, därest lönen enligt denna understiger vågmästarens tidigare lön. Ehuru jag nied hänsyn till den förhållandevis förmånliga löneställning, som föreslagits för vägmästarna, ansett det i viss mån tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga för personliga tillägg utöver den lön, som utgår i lönegradens högsta löneklass, vill jag dock med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares tidigare anställningsförhållanden icke motsätta mig, att möjlighet hålles öppen att i särskilda fall medgiva dylika tillägg genom placering högst två löneklasser över vederbörande slutlöneklass. Prövningen bör i dessa fall ankomma på Kungl. Majit, som därvid bör taga hänsyn icke enbart till löneställningen före förstatligandet utan även till längden av den tid, varunder högre löneförmåner åtnjutits, och andra på frågan inverkande omständigheter. I övrigt synes den första löneklassplaceringen böra verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Jämväl beträffande annan personal än vägmästare torde, i den mån övergång från anställning hos vägdistrikt till statstjänst äger rum, få tillämpas

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

de regler för beredande av personliga lönetillägg, som här förordats med avseende å vägmästarna. Fråga örn placering i högre löneklass än som följer av avlöningsreglementenas bestämmelser torde emellertid beträffande dylik annan personal böra avgöras av Kungl. Majit.

Kostnaderna för placering av vägmästarna i högre löneklass än lönegradens högsta lia de sakkunniga beräknat till för helt budgetår 60,000 kronor jämte därå belöpande rörligt tillägg. Örn anvisande av detta belopp gör jag framställning i det följande.

I likhet med de sakkunniga utgår jag ifrån att det i regel skall bliva möjligt för den personal hos vägdistrikten, som vid förstatligandet blir övertalig, att erhålla annan anställning. Därest i något enstaka fall skäl befinnas föreligga för understöd eller ersättning i annan form åt övertalig personal, torde frågan härom från fall till fall få imderställas riksdagens avgörande. De som entledigas böra, såsom de sakkunniga framhållit, komma i åtnjutande av avtalad uppsägningstid, räknad från tidpunkten för statens övertagande av väghållningen.

Därest Kungl. Majit skulle finna anledning att i något enstaka fall ifrågasätta ersättning till vägstyrelseordförande, som mycket länge innehaft sitt uppdrag, torde frågan härom få föreläggas riksdagen.

På grund av gällande pensionsbestämmelser komma efter ett förstatligande av vägväsendet icke blott alla ordinarie och extra ordinarie tjänstemän utan i stor utsträckning även mera stadigvarande arbetare vid den statliga vägorganisationen att automatiskt erhålla tjänste- och familjepensionsrätt. I samband härmed uppkomma vissa övergångsfrågor, som påkalla övervägande. Jämlikt uppdrag av Kungl. Majit har statskontoret haft att utreda dessa frågor, i vilka ämbetsverket nyligen avgivit förslag. Det torde ankomma på chefen för finansdepartementet att anmäla frågan örn de åtgärder, till vilka statskontorets utredning kan giva anledning.

ÖVERTAGANDET AV VÄGDISTRIKTENS TILLGÅNGAR OCH SKULDER.

I samband med statens övertagande av den allmänna väghållningen på landet måste vägdistriktens tillgångar och skulder avvecklas. Enligt statsmakternas principbeslut om väghållningens förstatligande har förutsatts, att staten utan ersättningsskyldighet skall övertaga distriktens alla tillgångar ävensom ansvaret för distriktens samtliga skulder.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter kunna vägdistriktens tillgångar och skulder den 31 december 1943 beräknas uppgå till i avrundade tal respektive 68,900,000 kronor och 33,200,000 kronor. Tillgångarna ha därvid upptagits till sina verkliga värden och sålunda ej till de värden, till vilka tillgångarna äro bokförda i vägdistriktens räkenskaper.

Vägdistrikten hava vid avlämnandet av sina nyss berörda uppgifter till de sakkunniga räknat med att nu gällande grunder för bidrag till vinterväghållningen skulle tillämpas vid bestämmandet av vägdistriktens bidrag för 1943 års vinterväghållningskostnader. Vid anmälan i det följande

Kungl. Majlis 'proposition nr 224.

av anslaget till bidrag till vinterväghållningen kommer jag emellertid att förorda den ändringen i grunderna, att bidraget skall beräknas på de verkliga kostnaderna i stället för 1942 års kostnader. Tid bifall härtill kan förväntas, att vägdistrikten komma att åsamkas en ökad utgift av omkring 6,500,000 kronor. De beräknade tillgångarna komma alltså under angiven förutsättning att minskas med motsvarande belopp.

De sakkunniga-

De sakkunniga hava förutsatt (betänkandet sid. 271 o. f.), att vägdistriktens tillgångar -— däri inräknade kontanta medel, banktillgodohavanden och fordringar, i den mån de icke disponeras för att bestrida kostnaderna för avvecklingen av distriktens verksamhet och för att betala oguldna. räkningar -—- skola med några smärre undantag sammanföras till en förlagsfond för vägväsendet att förvaltas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

De sakkunniga ha ifrågasatt, örn icke bland förlagsfondens tillgångar borde upptagas en post, avseende de medel, som nedläggas på sådana beläggningar, vilka utföras i syfte att minska kostnaderna för vägunderhållet. I detta ämne anföra de sakkunniga.

Enligt nu gällande ordning få vägdistrikten statsbidrag till förräntning och amortering av lån, som upptagits för att utföra sådana beläggningar. Anses ett liknande system böra tillämpas även efter ett förstatligande, skulle förlagsfonden årligen tillföras ett belopp, motsvarande ränta å och avskrivning av medel, som nedlagts på dylika beläggningar. Detta belopp skulle i så fall på samma sätt som för närvarande avföras å det på driftbudgeten anvisade anslaget till vägunderhållet. Därigenom skulle vägunderhållskostnaden före statens övertagande av väghållningen och samma kostnad efter reformens genomförande bliva mera jämförbara än örn underhållsanslaget icke bleve belastat med ränta å och amortering av beläggningslånen. Till förlagsfonden inflytande medel skulle få användas för nya beläggningar av samma slag. För ett dylikt system kan anföras, att nu ifrågakomna beläggningar äro de enda vägbyggnadsarbeten, som komma till utförande endast under förutsättning, att de medföra en direkt minskning av väghållningskostnaderna. Utan ett sådant system komma icke några förlagsmedel att stå till vägväsendets förfogande för att utföra beläggningar, något som kan betraktas såsom en olägenhet med hänsyn till att driftbudgeten många år framåt kommer att bliva hårt ansträngd. Enligt de sakkunnigas mening kan det emellertid icke vara lämpligt, att ifrågavarande beläggningar — i motsats till övriga byggnadsarbeten — upptagas såsom en tillgång. På sätt redan vägförstatligandekommittén framhöll är det ekonomiskt sundare och för konsolidering av statens finanser klokare, örn sådana år efter år återkommande utgifter bestridas av skattemedel, så att man vid varje tidpunkt har det allmänna vägnätet nedskrivet till ett värde lika med noll.

De fastigheter, byggnader å ofri grund, grustag, maskiner, inventarier och materialier, som skulle tillföras förlagsfonden från vägdistrikten, borde, anföra de sakkunniga, vid fondens uppläggande i räkenskaperna upptagas till det värde, de då kunde anses äga för vägväsendet och alltså oavsett det värde, varmed de upptagits i vägdistriktens räkenskaper. I samband med statens övertagande av väghållningen måste en värdering av tillgångarna följaktligen verkställas. Denna förutsattes skola ske genom väg- och vattcnbyggnadsstyrelsens försorg.

Departements-

chefen.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Yägdistri litens skulder, vilka till huvudsaklig del bestå av lån, som upptagits i banker oell andra penninginrättningar, skulle övertagas av riksgäldskontoret.

I fråga örn det budgettekniska förfarandet i samband med övertagandet av tillgångarna och skulderna ha de sakkunniga anfört.

Å kapitalbudgeten bör anvisas ett anslag, som svarar mot det vid tidpunkten för övertagandet beräknade värdet av de av distriktens tillgångar, som skola tillföras förlagsfonden. Av de på kapitalbudgeten anvisade medlen bör riksgäldskontoret disponera erforderligt belopp för övertagandet av vägdistriktens skulder. Då värdet av de tillgångar, som skola tillföras förlagsfonden — på sätt framgår av vägs ty reisen) as uppgifter rörande distriktens tillgångar och skulder — torde komma att överstiga skulderna samt hela anslaget följaktligen icke erfordras för täckandet av dessa, bör driftbudgeten gottskrivas det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna.

Yttrande.

liiksräJcenslcapsverlcet har i här berörda fråga endast uttalat, att övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder borde ordnas på så sätt, att till ifrågavarande kapitalfond — vilken till undvikande av förväxling med fonden för förlag till statsverket borde benämnas »väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond» — å kapitalbudgeten anvisades ett anslag, till beloppet svarande mot det vid tidpunkten för övertagandet föreliggande beloppet av vägdistriktens skulder.

Såsom anförts vid behandlingen i det föregående av förrådsrörelsens organisation, lia de tillgångar, som staten övertager i samband med vägväsendets förstatligande, förutsatts skola tillföras väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond. Dessa tillgångar utgöras — bortsett från kontanter, banktillgodohavanden och fordringar — i huvudsak av vägmaskiner, grustag och förråd av väglagningsämnen, garage-, verkstads- och förrådsbyggnader samt förlagseffekter. Yad angår kontanter, banktillgodohavanden och fordringar böra desamma av skäl, som de sakkunniga anfört, icke avräknas mot vägdistriktens skulder utan ingå såsom rörelsemedel i förrådsfonden. Detsamma bör gälla sådana medel, som kunna inflyta genom restindrivning eller genom efterbeskattning av vägdistrikt.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bland förrådsfondens tillgångar icke böra såsom tillgång upptagas sådana vägbeläggningar, som utförts i syfte att minska kostnaderna för vägunderhållet.

De sakkunniga ha förutsatt, att statsbidrag, som lämnats vägdistrikt till ^byggnadsarbeten men som icke behövt tagas i anspråk för därmed avsedda ändamål på grund av att vederbörande arbeten ännu icke kommit till utförande, skulle före vägväsendets förstatligande återbetalas till statsverket. Därvid skulle bidragen icke tillföras förrådsfonden utan återföras till de byggnadsanslag, från vilka bidragen utgått. För egen del anser jag praktiska skäl tala för att ifrågavarande statsbidrag — i den mån de av vägdistrikt redan lyftats — liksom övriga av distrikten överlämnade kontanta tillgångar ingå i förrådsfonden. Däremot böra beviljade men icke lyftade statsbidrag återgå till vederbörande byggnadsanslag.

109 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 224.

På Kungl. Maj:t torde få ankomma att efter förslag av väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen bestämma, huru det kapital, som tillföres fonden, skall fördelas på olika grupper av tillgångar. Vidare bör Kungl. Majit, där så sedermera skulle befinnas önskvärt, äga besluta om överflyttning av kapital från en grupp till en annan.

Vägdistriktens skulder böra, såsom de sakkunniga förutsatt, övertagas av riksgäldskontoret. Med anledning härav bör å kapitalbudgeten anvisas ett anslag, som i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordat bör upptagas till belopp, motsvarande vägdistriktens vid tidpunkten för övertagandet föreliggande sammanlagda skulder. Tillgångarna böra i anslutning härtill å förrådsfonden bokföras till samma nettovärde som anslaget å kapitalbudgeten. Detta innebär en avvikelse från de sakkunnigas förslag, i det att — oaktat tillgångarnas verkliga värde kan antagas komma att överstiga skulderna — det mot det överskjutande värdet svarande beloppet icke kommer att såsom vinst gottskrivas driftbudgeten.

Storleken av vägdistriktens tillgångar och skulder den 1 januari 1944 kan givetvis icke nu närmare angivas. Ett slutgiltigt förslag till budgetmässig reglering av hithörande frågor kan därför icke i detta sammanhang föreläggas riksdagen, utan med framläggandet av dylikt förslag torde få anstå till 1944 års riksdag. Käntor och amorteringar å vägdistrikts skulder, som förfalla till betalning innan den avsedda regleringen ägt rum, torde, i den mån vederbörande vägdistrikts tillgångar icke lämna tillgång för betalningen, få av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestridas av under händer varande medel.

Anslagsfrågor.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS STYRELSEN M. M.

[1.] Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget är för närvarande i riksstaten upptaget med 724,400 kronor. I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 1,000,000 kronor.

Efter omorganisationen skulle de årliga kostnaderna för den därav berörda personalen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat enligt de sakkunnigas beräkningar (betänkandet sid. 287 o. f.) uppgå till de belopp, efterföljande sammanställning utvisar.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vid delina beräkning lia de olika befattningarna enligt vad de sakkunniga anfört upptagits endast i så hög löneklass, som kan beräknas motsvara det verkliga behovet. För de nja befattningarna bär därvid i allmänhet schematiskt tillämpats den lägsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen. Beträffande vissa befattningar säga sig de sakkunniga dock lia räknat med högre löneklassplacering med hänsyn till de verkningar i berörda hänseende, som inordnandet av den nuvarande personalen i den nya organisationen beräknats få.

De sakkunnigas beräkning av medel till vikariatsersättningar samt arvoden till vikarier vid långvarigare tjänstledigheter m. m. för personalen har skett med utgångspunkt från vad som för sådant ändamål nu är anvisat å vägoch vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat är för närvarande uppdelad på två olika avdelningar, nämligen »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens verksamhet i allmänhet» samt »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, brooch vägtrafikinspektion». De sakkunniga lia föreslagit, att denna uppdelning från och med budgetåret 1943/44 skulle upphöra, och lia såsom skäl härför anfört.

Uppdelningen är betingad av önskemålet, att kostnaderna för viss del av den personal, som sysslar med vägväsendet, skola avräknas mot automobilskattemedlen. Denna uppdelning av avlöningsstaten har i praktiken visat sig ganska obekväm vid petitaarbetet, avlöningsuträkningarna och bokföringen. Det vore därför önskvärt, att densamma från och med budgetåret 1943/44 kunde slopas. Lämpligast synes då vara, att avlöningsanslaget i dess helhet avräknas mot automobilskattemedlen. De kostnader, som därvid i motsats till nu tillämpad praxis skulle komma att finansieras medelst bilskattemedel, skulle mer än uppvägas genom att vissa andra till vägväsendet hörande kostnader, t. ex. pensionerings- och vissa lokalkostnader, bestridas av vånnga skattemedel. I enlighet härmed ha de sakkunniga i sina beräkningar av de olika posterna i avlöningsanslaget för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke skilt mellan förenämnda två avdelningar utan förutsatt, att hela anslaget skall avräknas mot bilskattemedlen. Anses, oaktat de skäl som av de sakkunniga anförts, en partiell avräkning mot bilskattemedlen böra ske, torde avräkningsbeloppet lämpligen kunna avvägas efter en summarisk uppskattning och icke erhålla inverkan på avlöningsstatens uppdelning.

För budgetaret 1943/44 ha de sakkunniga beräknat väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag till 942,553 kronor på sätt framgår av'följande uppställning.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................... 511,367

2. Tjänstemän på övergångsstat, förslagsvis............................ 7,000

3. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit.................................. 28,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .......... 285,263

5. Börligt tillägg, förslagsvis ............................................ 110,923

Summa kronor 942 553

Sammanställningen grundar sig på följande av de sakkunniga gjorda beräkningar (betänkandet sid. 290—291).

lii

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Anslagsposten »Avlöningar till ordinarie tjänstemän» skulle nied oförändrad organisation för liela budgetåret hava upptagits till 400,500 kronor. Därest någon förändring i väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens av omorganisationen icke berörda personal icke vidtages, böra utgifterna för den nuvarande ordinarie personalen under första halva budgetåret följaktligen upptagas till hälften härav eller 200,250 kronor. Efter förstatligandets genomförande komma kostnaderna för den ordinarie personalen för helt budgetår att uppgå till 550,108 kronor, fortfarande under förutsättning, att någon förändring icke sker beträffande den av förstatligandet icke berörda personalen. Eör senare hälften av budgetåret 1943/44 skulle man sålunda lia att räkna med en kostnad härför av 275,054 kronor. För första halva budgetåret tillkommer härjämte det sammanlagda beloppet av lönerna för de nya ordinarie befattningar, som skola tillsättas redan före reformens genomförande. Detta belopp ha de sakkunniga beräknat till 36,063 kronor. Denna anslagspost bör följaktligen upptagas med (200,250 + 275,054 + 36,063) 511,367 kronor.

Såsom de sakkunniga i annat sammanhang närmare motiverat torde kostnaderna för de tjänstemän vid den nuvarande organisationen, som komma att överföras på övergångsstat, böra överslagsvis beräknas till 20,000 kronor för år. Av detta belopp lia 14,000 kronor antagits skola belöpa på tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Eör budgetåret 1943/44 bör följaktligen upptagas ett belopp av 7,000 kronor.

Anslagsposten »Arvoden, bestämda av Kungl. Majit» skulle vid oförändrad organisation ha för helt budgetår upptagits till 28,600 kronor. Efter reformens genomförande torde denna post böra beräknas till 27,400 kronor. För budgetåret 1943/44 bör anslagsposten upptagas till hälften av den sammanlagda summan av båda dessa belopp eller sålunda 28,000 kronor.

Anslagsposten för »Övrig icke-ordinarie personal» skulle vid oförändrad organisation lia upptagits till 217,400 kronor. Kostnaden för halva budgetåret 1943/44 är alltså 108,700 kronor. Efter förstatligandet torde de årliga kostnaderna för denna personal kunna beräknas till 343,296 kronor. Eör senare hälften av budgetåret 1943/44 böra utgifterna för denna personal alltså uppskattas till 171,648 kronor. Eör första hälften av budgetåret komma härtill lönekostnaderna för de nya extra ordinarie befattningar, som skola tillsättas redan före reformens genomförande. Detta belopp lia de sakkunniga beräknat till 4,915 kronor. Denna anslagspost bör följaktligen upptagas till (108,700 + 171,648 + 4,915) 285,263 kronor. Vid beräknandet av detta belopp har hänsyn icke tagits till den tillfälliga personal, som övergångsvis erfordras i anledning av reformens genomförande.

Vid en omorganisation av den omfattning, varom här är fråga, är det givetvis vanskligt att på förhand mera exakt beräkna icke blott den blivande lönekl assp! aderin gen för de nytillträdande befattningshavarna utan jämväl behovet över huvud taget av icke-ordinarie personal under den första verksamhetstiden. På grund härav torde möjlighet böra stå Kungl. Majit öppen att under budgetåret 1943/44 medgiva överskridande av anslagsposten till avlöning av icke-ordinarie personal, därest det skulle visa sig, att medelsbehovet för avlöningar till icke-ordinarie personal underskattats. Posten synes för detta ändamål böra under budgetåret 1943/44 betecknas såsom förslagsvis beräknad.

Kostnaderna för rörligt tillägg till personalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lia de sakkunniga för hela budgetåret beräknat till 110,923 kronor.

liiksräkenskapsvcrket har i likhet med de sakkunniga ansett, att statuppdelning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat å dels styrelsens verksamhet i allmänhet och dels styrelsens väg-, bro- och vägtrafikinspektion numera är överflödig.

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

På frågan, huruvida och i vad mån avlöningsanslaget skall avräknas mot automobilskattemedlen, har riksräkenskapsverket icke funnit anledning att ingå i vidare mån än att ämbetsverket framhållit, att avräkningsbeloppet tills vidare borde kunna upptagas till hälften av anslagsbeloppet.

Såsom utgångspunkt för anslagsberäkningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag torde här få lämnas en sammanfattning av de ordinarie befattningar samt de extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än den 20:e, som i enlighet med vad i det föregående under olika avsnitt föreslagits skola från och med den 1 januari 1944 upptagas å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalförteckning. Den ifrågavarande personalen fördelar sig på de olika byråerna på sätt framgår av det följande.

Vägby rån.

Befattning Lönegrad

1 överdirektör............................................................ C 9

1 byggnadschef .......................................................... C 6

1 väginspektör för underhållet.......................................... C 6

1 byrådirektör............................................................ C 5

1 väginspektör............................................................ A 29

1 vägtrafikinspektör...................................................... A 29

1 gasinspektor .......................................................... A 29

3 förste byråingenjörer.................................................. A 26

2 byråingenjörer.......................................................... A 24

1 byråingenjör............................................................ A 21

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

3 kontorsbiträden ........................................................ A 4

1 förste byråingenjör.................................................... Eo 26

1 byråingenjör............................................................ Eo 24

6 byråingenjörer.......................................................... Eo 21

Förrådsbyrån.

(Med avlöning från avlöningsanslaget.)

1 förrådsdirektör ........................................................ C 6

1 förste byråingenjör.................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 24

1 sekreterare.............................................................. A 24

1 kanslibiträde............................................................ A 7

(Med avlöning från förrådsrörelsens stat.)

1 byråingenjör............................................................ Eo 21

1 notarie.................................................................. Eo 21

Kanslibyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 sekreterare.............................................................. A 26

1 sekreterare och ombudsman.......................................... A 26

1 sekreterare.............................................................. A 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 113

Befattning Lönegrad

1 notarie.................................................................. A 21

1 kansliskrivare .......................................................... A 11

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

2 kontorsbiträden ........................................................ A 4

1 notarie.................................................................. Eo 21

Kameralbyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 revisionskommissarie.................................................. A 26

1 kamrerare .............................................................. A 24

3 revisorer................................................................ A 21

1 kansliskrivare .......................................................... A 11

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

1 kontorsbiträde.......................................................... A 4

Brobyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 förste byråingenjör .................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 24

2 byråingenjörer.......................................................... A 21

1 förste byråingenjör.................................................... Eo 26

4 byråingenjörer.......................................................... Eo 21

Hamnbyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 förste byråingenjör.................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 21

1 byråingenjör............................................................ Eo 21

Järnvägs- och luft/artsby rån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 luftfartsinspektör ...................................................... A 29

1 järnvägsinspektor...................................................... A 28

1 förste byråingenjör.................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 21

1 notarie.................................................................. A 21

1 biträdande luftfartsinspektör.......................................... Eo 26

1 biträdande luftfartsinspektör ........................................ Eo 24

1 byråingenjör............................................................ Eo 21

Personal utanför byråindelningen.

1 förste byråingenjör (geotekniker) .................................... A 26

1 kontorist................................................................ A 9

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

1 förste expeditionsvakt ................................................ A 7

3 expeditionsvakter...................................................... A 5

5 kontorsbiträden........................................................ A 4

Härtill kommer befattningen såsom generaldirektör i lönegraden C 14. Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 8

Departements-

chefen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att den nuvarande uppdelningen av väg- ock vattenbyggnadsstyrelsens personal- och avlöningsstater efter olika grenar av styrelsens verksamhet skall upphöra från och med nästa budgetår.

Någon ändring i nu gällande ordning, enligt vilken hälften av anslaget till såväl avlöningar som omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avräknas mot automobilskattemedlen, synes för närvarande icke böra ske.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningarna.

Frånsett de avvikelser, som betingas av de av mig förordade ändringarna i de sakkunnigas organisation sförslag, har jag icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas anslagsberäkning. De av de sakkunniga angivna delbeloppen synas sålunda kunna tagas till utgångspunkt för efterföljande beräkningar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag för budgetåret 1943/44.

Med hänsyn till av mig förordad ändrad löneställning för chefen för vägbyråns utredningsavdelning samt för en förste byråingenjörsbefattning på vägbyrån och en dylik tjänst på brobyrån samt då jag icke förordat överförande till ordinarie stat av den extra ordinarie förste byråingenjörstjänsten å sistnämnda byrå skulle anslagsposten för avlöningar till ordinarie tjänstemän komma att minskas med för år räknat 11,150 kronor och för budgetåret 1943/44 5,654 kronor. Å andra sidan skulle vid bifall till mina förslag örn utbyte av den av de sakkunniga förordade förste revisorsbefattningen i lönegraden A 24 mot en revisionskommissarietjänst i lönegraden A 26 samt örn uppförande på ordinarie stat av en expeditionsvaktsbefattning anslagsposten ökas med sammanlagt 4,023 kronor för år och 2,012 kronor för nästa budgetår.

I enlighet med vad tidigare anförts böra i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag inräknas medel till avlöningar till tjänstemän på övergångsstat. Det härför av de sakkunniga beräknade beloppet för nästkommande budgetår av 7,000 kronor har icke givit mig anledning till erinran. Sistnämnda kostnader böra enligt gällande principer för avlöningsstaternas uppställning bestridas av ordinarieposten.

I enlighet med det anförda skulle ordinarieposten i staten böra upptagas med (511,367 — 5,654 + 2,012 + 7,000) 514,725 kronor eller avrundat 515,000 kronor.

Den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat för innevarande budgetår ingående delposten å 29,800 kronor till arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t är beräknad för följande arvodeskostnader, nämligen dels det generaldirektörens ställföreträdare jämlikt civila avlöningsreglementet tillkommande särskilda arvodet av 1,200 kronor per år, dels arvoden till tre ingenjörer å järnvägs- och luftfartsbyrån med sammanlagt 25,150 kronor och dels arvoden till hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommenderade militärassistenter med tillhopa 3,450 kronor. För nästkommande budgetår torde anslagsposten böra nedsättas med 600 kronor, motsvarande hälften av arvodet

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224. 115

till generaldirektörens ställföreträdare, och sålunda i staten upptagas nied 29,200 kronor.

Beträffande beräkningen av anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må först nämnas de avvikelser från de sakkunnigas anslagsberäkning, som föranledas av följande, av mig i det föregående förordade ändringar i de sakkunnigas organisationsförslag, nämligen dels nedflyttning av en förste byråingenjör på vägbyrån från lönegraden Eo 27 till lönegraden Eo 26, dels bibehållande såsom extra ordinarie av en förste byråingenjörstjänst i 26 lönegraden å brobyrån, dels inrättandet av två revisionsassistenttjänster i lönegraden Eo 18, en kontoristbefattning i lönegraden Eo 9 och en skrivbiträdestjänst i lönegraden Eo 2, samtliga på kameralbyrån, dels och vissa ändringar beträffande den personal, som beräknats gemensam för styaelsens byråer. Ifrågavarande avvikelser från de sakkunnigas förslag medföra en nettoökning av anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med 19,725 kronor för år räknat. För budgetåret 1943/44 skulle ökningen uppgå till hälften härav, alltså 9,862 kronor. I förenämnda anslagspost skulle vidare för tiden från och med den 1 juli 1943 inräknas ett nettolönebelopp av 7,992 kronor till den nya biträdande luftfartsinspektören i lönegraden Eo 24 samt ett arvodesbelopp av 6,000 kronor till brobyråns röntgenbiträde. I enlighet med vad jag i annat sammanhang förordat skulle i förevarande anslagspost slutligen inräknas avlöningar till följande extra ordinarie, av andra medel än avlöningsmedel avlönade befattningshavare, nämligen dels 6 befattningshavare å stenavdelningen och dels 2 befattningshavare å hamnbyrån. Nettolönerna för dessa tjänstemän uppgå till sammanlagt 33,273 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle sålunda för budgetåret 1943/44 böra upptagas med (285,263 + 9,862 + 7,992 + 6,000 + 33,273) 342,390 kronor eller avrundat 343,000 kronor. Med hänsyn till vad jag vid behandling av vägbyråns organisation anfört rörande behovet av att i vissa fall kunna förstärka byråns personal vid ökad byggnadsverksamhet bör anslagsposten anvisas under beteckningen förslagsvis. Jag förutsätter därvid, att posten må överskridas endast efter medgivande av Kungl. Maj:t.

De i det föregående omförmälda ändringarna medföra en nettoökning av anslagsposten till rörligt tillägg med omkring 7,500 kronor för nästa budgetår. Denna post skulle alltså böra beräknas till (110,923 + 7,500) 118,423 kronor. För avlöningsanslagets avrundning bör posten i staten upptagas med 118,800 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma skulle vid bifall till vad jag här föreslagit uppgå till (515,000 + 29,200 + 343,000 + 118,800) 1,006,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att för tiden den 1 juli—31 december 1943 fastställa den ändring i personalförteckningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som betingas av det i det

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

föregående tillstyrkta förslaget örn inrättande från oell med den 1 juli 1943 av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegraden Eo 24;

dels godkänna följande personalförteckning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari 1944:

Personalförteckning.

Tjänstemän på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ........................................ C 14

1 överdirektör............................................ C 9

1 byggnadschef .......................................... O 6

1 förrådsdirektör ........................................ C 6

1 väginspektör för underhållet ........................ O 6

1 byrådirektör............................................ C 5

5 byråchefer.............................................. A 30

1 gasinspektor .......................................... A 29

1 luftfartsin spektor ...................................... A 29

1 väginspektör............................................ A 29

1 vägtrafikinspektör...................................... A 29

1 järnvägsinspektor...................................... A 28

8 förste byråingenjörer.................................. A 26

1 revisionskommissarie.................................. A 26

1 sekreterare.............................................. A 26

1 sekreterare och ombudsman.......................... A 26

4 byråingenjörer.......................................... A 24

1 kamrerare .............................................. A 24

2 sekreterare.............................................. A 24

5 byråingenjörer.......................................... A 21

2 notarier ................................................ A 21

3 revisorer................................................ A 21

2 kansliskrivare .......................................... All

1 kontorist................................................ A 9

1 förste expeditionsvakt ................................ A 7

9 kanslibiträden.......................................... A 7

3 expeditionsvakter...................................... A 5

11 kontorsbiträd en........................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 biträdande luftfartsinspektör ........................ Eo 26

2 förste byråingenjörer.................................. Eo 26

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 117

Befattning Lönegrad

1 biträdande luftfartsinspektör ........................ Eo 24

1 byråingenjör............................................ Eo 24

12 byråingenjörer.............................:............ Eo 21

1 notarie.................................................. Eo 21

Tjänstemän på förrådsrörelsens stat.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 byråingenjör............................................ Eo21

1 notarie.................................................. Eo 21;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats meddela beslut örn tillsättande av vissa i nämnda personalförteckning upptagna befattningar redan före utgången av år 1943;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i den omfattning, som i samband med vägväsendets förstatligande prövas erforderlig, till övergångsstat överföra ordinarie tjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;

dels godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 515,000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .............. 29,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för-

slagsvis ............................................ 343,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... 118,800

Summa kronor 1,006,000;

dels och till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av ................................................ kronor 1,006,000,

därav 503,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

[2,j Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är för innevarande budgetår anvisat med 137,500 kronor. I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 200,000 kronor.

Den 17 april 1942 har Kungl. Majit, med tillämpning tills vidare under budgetåret 1942/43, fastställt följande omkostnadsstat.

Omkostnadsstat. Kronor

Sjukvård m. m., förslagsvis ......................................................... 3,300

Reseersättningar, förslagsvis ......................................................... 49,200

Expenser, förslagsvis ......... 83,000

Publikationstryck, förslagsvis ...................................................... 2,000

Summa kronor 137,500

118 Kungl. Maj:ts •proposition nr 224.

I anslutning härtill har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser av i huvudsak följande innehåll.

1. Den till reseersättningar upptagna anslagsposten må icke utan Kungl. Majits medgivande överskridas och skall i övrigt disponeras med iakttagande av att fördelning av tillgängligt belopp på skilda ändamål sker senast vid ingången av budgetåret 1942/43 samt att för väg-, bro- och vägtrafikinspektionen avsedda belopp sammanlagt icke må uppgå till mer än 25,000 kronor.

Kostnader för resor, som av de hos styrelsen kommenderade militärassistenterna företagas på generaldirektörens uppdrag, skola bestridas från anslagsposten till reseersättningar.

Av samma anslagspost må ett belopp av tillhopa högst 1,000 kronor användas för beredande av ersättning enligt grunder, som Kungl. Majit fastställt eller kan komma att fastställa, till styrelsens chef samt å järnvägs- och luftfartsbyrån tjänstgörande personal för dels sådana tjänsteresor i luftfartsärenden utom riket, som befinnas erforderliga för inspektioner, undersökningar eller förhandlingar, dels ock resor utom riket i syfte att studera med luftfarten sammanhängande frågor.

Av anslagsposten till reseersättningar må vidare ett belopp av högst 3,500 kronor tagas i anspråk för beredande, efter prövning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i varje särskilt fall, av ersättning åt befattningshavare i styrelsen eller vid Bulltofta statliga flygplatsförvaltning, vilken handlägger ärenden rörande luftfart, för av honom i anledning av tjänsteresa, som under budgetåret 1942/43 på grund av tjänsteförrättningens art måste företagas med luftfartyg, erlagd avgift för luftfärdsförsäkring.

2. Av anslagsposten till expenser må för nedan angivna ändamål tagas i anspråk följande belopp, nämligen

Kronor

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................................. 10,000

övriga expenser:

a) För eget behov, högst ......................................................... 72,000

b) För annat än eget behov, förslagsvis .................................... 1,000

Summa kronor 83,000

Av det under rubriken övriga expenser för eget behov upptagna beloppet må användas högst 5,000 kronor till instrument- och laboratorieutrustning åt geoteknikern samt för övriga utgifter, som skola bestridas av denna post, högst 67,000 kronor.

Inflytande ersättningar, som hänföra sig till geoteknikerns instrument- och laboratorieutrustning, skola tillföras den å driftbudgetens inkomstsida under rubriken »Diverse inkomster» uppförda inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».

Anslagsposten till övriga expenser för annat än eget behov skall användas till bestridande av kostnader för blanketter åt besiktningsmän för motorfordon i enlighet med vad därom är eller må varda stadgat.

3. Anslagsposten till publikationstryck må icke utan Kungl. Majits medgivande överskridas.

1942 års vägsakkunniga (betänkandet sid. 292 o. f.) ha beräknat, att vägoch vattenbyggnadsstyrelsens omkostnader, däri inräknade kostnaderna enligt nu gällande stat för styrelsens hamnbyrå, järnvägs- och luftfartsbyrå samt militäravdelning, skulle efter vägväsendets förstatligande uppgå för helt budgetår räknat till 206,200 kronor enligt följande uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 119

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 4,500

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 90,700

3. Expenser, förslagsvis ............................................................ 108,000

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................... 3,000

Summa kronor 206,200

Vid denna beräkning ha de sakkunniga förutsatt, att omkostnaderna för förrådsrörelsen skulle bestridas i enahanda ordning som avlöningskostnaderna för den personal, som anställdes för förrådsrörelsen. I enlighet härmed skulle kostnaderna fördelas på såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag som förrådsrörelsens stat.

För nästa budgetår ha de sakkunniga på grund av vissa i samband med övergången till statlig väghållning uppkommande extra kostnader uppskattat medelsbehovet till något mer än hälften av dels de nuvarande kostnaderna, 137,500 kronor, och dels de framdeles beräknade kostnaderna, 206,200 kronor. Hälften av de nämnda båda beloppens summa utgör 171,850 kronor. De sakkunnigas beräkningar sluta å ett belopp av 183,500 kronor med följande fördelning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....

2. Reseersättningar, förslagsvis .

3. Expenser, förslagsvis .........

4. Publikationstryck, förslagsvis

..................... 4,000

..................... 75,000

..................... 101,000

..................... 3,500

Summa kronor 183,500

Mot de sakkunnigas beräkningar rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag har erinran framställts endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som uttalat, att det av de sakkunniga uppskattade beloppet till reseersättningar vore för knappt tilltaget. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att det måste förutsättas, att styrelsen även framdeles berättigades att, liksom nu vore fallet, anlita byggnadsanslag och liknande medel för kostnader för resor. Särskilt under den första tiden av den nya länsorganisationens verksamhet komme behovet av resor för inspektion och dylikt att bliva stort.

Riksräkenskapsverket har i motsats till de sakkunniga ansett, att samtliga kostnader för den centrala förrådsrörelsen borde påföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag. I

I särskild skrivelse den 5 mars 1943 har väg- och vattenbyggnadsstijrelsen hemställt, att medel måtte beräknas under styrelsens omkostnadsanslag för nästkommande budgetår dels till underhåll av en anläggning för röntgenundersökning av svetsade stålkonstruktioner, vilken tidigare av styrelsen anskaffats enligt Kungl. Maj:ts tillstånd, och dels till anskaffning av ytterligare borr- och laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning.

Yad beträffar underhållet av röntgenanläggningen må följande anföras.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Anläggningen anskaffades år 1938. Anskaffningskostnaden för densamma, 31,550 kronor, Ilar provisoriskt påförts visst till väg- och vattenbyggnadsstvrelsens förfogande ställt brobyggnadsanslag. Driften av anläggningen finansieras genom uttagande av särskilda avgifter för undersökningsförrättningar med anläggningen. I dessa avgifter ingå bland annat dagarvoden, vilka äro avsedda att täcka dels avskrivnings- och underhållskostnaderna för anläggningen och dels lönekostnaderna för det biträde, som handhar apparaturen.

Genom beslut den 10 april 1942 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att, i samband med äskande av anslag till styrelsens omkostnader för budgetåret 1943/44, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av riksräkenskaps verket förordade riktlinjer framlägga förslag till täckande av utgifterna för verksamheten med nämnda röntgenanläggning samt till redovisning av inkomsterna av samma verksamhet. I anslutning härtill har vägoch vattenbyggnadsstyrelsen nu meddelat, att det med hänsyn till de förrättningsavgifter, som hittills influtit, syntes bliva möjligt att helt avskriva anskaffningskostnaden för anläggningen vid utgången av innevarande budgetår. Styrelsen har vidare i enlighet med de av riksräkenskapsverket förordade riktlinjerna föreslagit, bland annat, att underhållskostnaderna för anläggningen från och med nästkommande budgetår skulle bestridas från styrelsens omkostnadsanslag och att dagarvodena därvid skulle tillföras den å riksstatens inkomstsida uppförda inkomsttiteln Övriga diverse inkomster. Underhållskostnaderna, som vore svåra att uppskatta, kunde enligt styrelsens mening icke beräknas lägre än till 5,000 kronor per år. Med anledning härav har styrelsen föreslagit, att å styrelsens omkostnadsstat för budgetåret 1943/44 skulle uppföras en särskild förslagspost å 5,000 kronor för här ifrågavarande ändamål.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda anslagsäskande med avseende på borr- och laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning avser följande nyanskaffningar.

2 kompressometrar med tillsats för skärförsök ........................... 800

1 hejarsondsats ........................................................................ 1,500

2 sondsatser ........................................................................... 1,700

2 kolvborrsatser ........................................................................ 2,800

6 spadborrar ........................................................................... 300

200 provburkar ........................................................................... 1,400

Summa kronor 8,500

Beträffande behovet av denna utrustning har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Kompressometrarna vore erforderliga, då den geotekniska avdelningens nuvarande utrustning av detta slag visat sig otillräcklig, vilket avsevärt försenat flera brådskande undersökningar. Avdelningen ägde för närvarande icke någon hejarsondsats utan hade vid behov måst hyra en sådan. Den föreslagna nyanskaffningen avsåge en hejarsondsats av helt ny typ, vilken vore de gamla helt överlägsen. De övriga föreslagna nyanskaffningarna skulle innebära en viss utökning av avdelningens standardiserade borrutrustning. En sådan utökning motiverades därav, att transportförhållandena i landet alltmer försämrats, så att borrmaterielens transporter krävde allt längre tid. I fråga om järnvägstransporterna hade avdelningen redan i vissa fall måst övergå från fraktgods- till ilgodstransporter, vilket medfört höga merkostnader. Genom den föreslagna nyanskaffningen skulle dessa merkostnader elimineras.

121 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

I utlåtande över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda framställning den 5 mars 1943 har riksräkenskapsverket uttalat, att till kostnaderna för underhåll av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning borde anvisas ett av Kungl. Majit maximerat belopp och att detta belopp borde i likhet med vad som föreslagits beträffande kostnaderna för anskaffning av viss laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning — inräknas i det belopp, som under anslagsposten till expenser upptoges för »övriga expenser för eget behov».

Det är givetvis vanskligt att i avsaknad av erfarenheter rörande väg- och Departementsvattenbyggnadsstyrelsens utvidgade verksamhet bedöma medelsbehovet för ehefen. styrelsens omkostnader. Jag anser mig därför icke nu böra taga ställning till de beräkningar avseende de närmaste årens medelsbehov, som de sakkunniga i detta hänseende framlagt. I anslutning härtill vill jag framhålla, att de anslagsbelopp för olika omkostnadsändamål, som jag i det följande kommer att föreslå för nästa budgetår, icke böra betraktas såsom utslagsgivande, då det gäller att bedöma anslagsbehoven för tiden därefter.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för budgetåret 1943/44.

Beträffande delposten för sjukvård m. m. ha de sakkunniga räknat med en ökning med 700 kronor till 4,000 kronor. Häremot har jag icke något att invända.

Anslagsposten till reseersättningar torde få ökas ganska väsentligt. Från posten skola nämligen bestridas — förutom de utgifter för vilka posten hittills avsetts — även de ökade reseersättningar, som föranledas av inrättande av nya byråer och avdelningar, främst förradsbyran samt vägbyrans byggnadsoch underhållsavdelningar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit det av de sakkunniga beräknade beloppet, 75,000 kronor, vara för knappt tilltaget.

Med hänsyn till att behovet av inspektionsresor under den närmaste tiden måste bli stort och då jag för min del utgår från att byggnadsanslag och liknande medel framdeles icke böra anlitas för att bestrida resekostnader annat än för tillfällig personal, vars ersättning utgår av andra medel än avlöningsanslag, vill jag förorda en ökning av posten förslagsvis till 90,000 kronor.

Jag förutsätter därvid, i anslutning till vad jag förordat i fråga örn viss personal å förrådsbyrån, att kostnaderna för sådana resor, som företagas av personal, upptagen å förrådsrörelsens stat, påföras denna stat.

I anslutning till vad jag tidigare anfört beträffande förslaget örn överförande av biträdesbefattningen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning till styrelsens avlöningsstat förordar jag, att för underhållet av nämnda anläggning ett belopp av 5,000 kronor inräknas i den i styrelsens omkostnadsanslag ingående delposten till expenser. På sätt riksräkenskapsverket föreslagit torde beloppet därvid böra ingå i den av Kungl. Majit maximerade posten »Övriga expenser för eget behov». Jag tillstyrker vidare, att i sistnämnda delpost i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag inräknas ett belopp av 8,500 kronor till anskaffning av ytterligare borr- och laboratoricutrustning för styrelsens geotekniska avdelning. Under den lokala vägorganisationens omkostnadsanslag lia de sakkunniga upptagit ett belopp av 10,000

122 Kungl. Martts proposition nr 224.

kronor, avsett att disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för gemensamma blankettkostnader för vägförvaltningama. I anslutning till ett av riksräkenskapsverket gjort uttalande rörande vägförvaltningarnas omkostnader förordar jag, att angivna belopp uppföres under styrelsens omkostnadsanslag och därvid inräknas i anslagsposten »Övriga expenser för annat än eget behov».

Yad beträffar beräkningen av expensanslaget i övrigt har jag icke något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

I enlighet med vad jag sålunda förordat bör expensposten för nästkommande budgetår beräknas till 124,500 kronor med följande fördelning.

Kronor

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................................. 11,000

Övriga expenser:

a. För eget behov, högst ......................................................... 102,500

b. För annat än eget behov, förslagsvis .................................... 11,000

Summa kronor 124,500

De sakkunnigas förslag örn ökning av anslagsposten för publikationstryck från nuvarande 2,000 kronor till 3,500 kronor har icke givit mig anledning till erinran.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 böra anvisas med 222,000 kronor

enligt följande uppställning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 4,000

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 90,000

3. Expenser, förslagsvis............................................................... 124,500

4. Publikationstryck, förslagsvis................................................... 3,500

Summa kronor 222,000

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Väg- och vattenby g gnadsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av... kronor 222,000, därav 111,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

[3.] Vägförvaltningama: Avlöningar, förslagsanslag. Till den nuvarande vägorganisationen i länen är i gällande riksstat upptaget ett anslag av 928,500 kronor, avseende såväl avlöningar som omkostnader. De sakkunniga ha utgått från att de för den nya vägförvaltningsorganisationen erforderliga medlen skola uppdelas på ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. För nämnda ändamål har i årets statsverksproposition preliminärt beräknats ett gemensamt belopp av 3,500,000 kronor.

De årliga avlöningskostnaderna för de föreslagna vägförvaltningama och vägmästarorganisationen ha de sakkunniga beräknat till 3,974,004 kronor på sätt framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

123 Beträffande de beräkningar, som ligga till grund för denna sammanställning, ha de sakkunniga (betänkandet sid. 289—290) anfört i huvudsak följande.

De olika befattningarna ha endast upptagits i så hög löneklass, som kan beräknas motsvara det verkliga behovet. Därvid har i allmänhet schematiskt tillämpats den lägsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen. Beträffande några av de nja vägingenjörstj än sterna bär dock räknats med högre löneklassplacering med hänsyn till cle verkningar i berörda hänseende, som inordnandet av den nuvarande personalen i den nya organisationen beräknas få. Bör vägmästarna har genomgående den högsta löneklassen tillämpats. ....

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vissa vägmästare kunna erhålla lon enligt högre löneklass än den högsta i 13 lönegraden. Kostnaderna härför ha, såsom förut nämnts, beräknats till cirka 60,000 kronor per år, exklusive rörligt tillägg. Detta belopp har i förestående kostnadsberäkningar fördelats mellan ordinarie och extra ordinarie vägmästare i förhållande till antalet befattningshavare av vartdera slaget.

Då något definitivt förslag beträffande vägmästarnas stationermgsorter ännu icke utarbetats, ha löneberäkningarna gjorts under antagande, att samtliga vägmästare bliva placerade å C ort. Av samma anledning har någon beräkning av kostnaderna för kallortstillägg åt vägmästarna icke kunnat ske. Dessa kostnader hava sålunda helt utelämnats.

Beräkningen av medel till vikariatsersättningar samt arvoden till vikarier vid långvariga tjänstledigheter m. m. för personalen vid vägförvaltningarna har skett med utgångspunkt från vad som för sådant ändamål nu är anvisat.

Ett icke obetydligt belopp torde erfordras till arvoden åt vikarier under semester och annan ledighet för vägmästarna. Flertalet vägmästare torde väl komma att lia uppnått sådan ålder, att de bliva berättigade till 35 dagars semester per år. Dessutom får man räkna med någon tjänstledighetstid för sjukdom och i vissa fall militärtjänstgöring. I viss. utsträckning böra dock vägmästarna vikariera för varandra, åtminstone vid kortvariga ledigheter. På grund av vad sålunda anförts lia de sakkunniga ansett sig böra räkna med kostnader för vikarie under i genomsnitt 40 dagar per år för varje vägmästare. Ersättningen till en vägmästarvikarie synes kunna beräknas till omkring 375 kronor per månad. För år räknat skulle alltså erfordras sammanlagt (290 X P/3 X 375) 145,000 kronor.

Vägdirektörerna böra tillse, att vägmästarnas semesterledigheter om möjligt fördelas så, att i de fall, särskilda vikarier måste anlitas, fortlöpande

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sysselsättning i möjligaste mån beredes dessa såsom vikarie inom samma län. För dylik vikariatstjänstgöring, som kanske kan utfyllas med arbete för projekterings- och vagbyggnadsverksamheten, torde i stor utsträckning kunna anlitas övertalig vägmästarpersonal från vägdistrikten.

En av de nuvarande biträdande vägingenjörerna är sedan 21/a år tillbaka tjänstledig på grund av sjukdom. Då ifrågavarande befattningshavare troligen icke kommer att kunna återinträda i tjänstgöring och således så småningom lärer bliva sjukpensionerad, kan man icke räkna med att han vid förstatligandet kan placeras i ny befattning. Vid sådant förhållande synes han tills vidare böra bibehållas vid sin nuvarande anställning såsom extra ordinarie. tjänsteman i lönegraden Eo 22. Erforderliga medel till hans sjukavlöning ha inräknats i anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie personal.

För budgetåret 1943/44 skulle avlöningsanslaget till vägförvaltningarna enligt de sakkunnigas beräkningar behöva upptagas till 2,446,210 kronor

enligt följande uppställning.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................. 1,469,666

2. Avlöningar till tjänstemän på övergångsstat, förslagsvis ........ 4,500

3. Avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 686,445

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................... 310,599

, Summa kronor 2,471,210

Särskilda uppbördsmedel:

Arvoden och ersättningar för förrättningar, som verkställts av vägingenjörerna och deras biträden .................................... 25,000

Nettoutgift kronor 2,446,210

Förestående sammanställning grundas på följande beräkningar (betänkandet sid. 294—295).

. Vid oförändrad organisation skulle anslagsposten för ordinarie tjänstemän vid vägorganisationen i länen ha för hela budgetåret 1943/44 upptagits till 227,100 kronor. Då samtliga ordinarie befattningar enligt nu gällande personalförteckning skola, i den mån de icke överföras på övergångsstat, indragas från och med den 1 oktober 1943, böra kostnaderna för de nuvarande ordinarie befattningarna beräknas till 1/i av nyssnämnda belopp eller 56,775 kronor. Efter statens övertagande av väghållningen komma kostnaderna för de ordinarie tjänstemännen vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen, på sätt redan angivits, att uppgå till 2,506,837 kronor för år. För senare hälften av budgetåret 1943/44 skulle kostnaderna för de ordinarie tjänstemännen alltså bliva 1,253,418 kronor. Utgifterna för löner till de nya ordinarie befattningar vid vägförvaltningarna, som skola tillsättas redan före reformens genomförande, ha beräknats till 159,473 kronor under år 1943. Anslagsposten för ordinarie tjänstemän vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen skulle följaktligen för budgetåret 1943/44 upptagas till (56,775 + 1,253,418 + 159,473) 1,469,666 kronor.

Av den i det föregående beräknade årliga kostnaden 20,000 kronor för tjänstemän, som överföras på övergångsstat, ha 6,000 kronor antagits belöpa på vägorganisationen i länen. För budgetåret 1943/44 torde för detta ändamål erfordras Adelar av detta belopp eller såhinda 4,500 kronor.

För icke-ordinarie tjänstemän skulle vid oförändrad organisation för budgetåret 1943/44 erfordras ett belopp av 455,300 kronor. Med hänsyn till att

125 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

en del av dessa tjänstemän redan under senare delen av år 1943 torde komma att tillträda nya befattningar och deras förutvarande tjänster i samband därmed indragas, torde man för senare hälften av år 1943 böra räkna med en kostnad av 202,650 kronor i löner till icke-ordinarie tjänstemän vid den nuvarande vägorganisationen i länen. På sätt framgår av de förut angivna kostnadsberäkningarna skulle de årliga utgifterna för icke-ordinarie tjänstemän vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen uppgå till 954,216 kronor.

För första halvåret 1944 skulle man alltså för detta ändamål ha att räkna med en kostnad av 477,108 kronor. Lönerna till de icke-ordinarie tjänstemän, som anställas redan före reformens genomförande, lia beräknats till 6,687 kronor under senare hälften av år 1943. För hela budgetåret 1943/44 skulle anslagsposten för icke-ordinarie tjänstemän sålunda upptagas till (202,650 +

477,108 + 6,687) 686,445 kronor. 'Av liknande skäl, som anförts beträffande anslagsposten för icke-ordinarie tjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bör anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän vid den lokala vägorganisationen erhålla beteckningen förslagsvis. Behov av att använda dylik beteckning lärer i fråga örn denna anslagspost föreligga icke blott för budgetåret 1943/44 utan jämväl framdeles. På Kungl. Majit bör givetvis ankomma att fastställa det högsta belopp, som må av anslagsposten användas.

Kostnaderna för rörligt tillägg, vilka vid oförändrad organisation skulle ha uppgått till 91,000 kronor, ha av de sakkunniga för hela budgetåret 1943/44 beräknats till 310,599 kronor.

Ehuru vägingenjörskontoren knappast torde komma att utföra några projekteringar eller kontrollantuppdrag av nämnvärd omfattning under budgetåret 1943/44, synes man dock böra räkna med vissa inkomster å anslaget, härrörande från tidigare utförda arbeten. Posten »Särskilda uppbördsmedel» skulle i enlighet härmed överslagsvis böra upptagas till ett belopp av 25,000 kronor.

Från och med nästa budgetår böra lämpligen kostnaderna för den statliga Departements vägförvaltningen i länen uppdelas på två anslag, nämligen ett för avlöningar ehefe och ett för omkostnader.

Nämnda båda anslag böra i riksstaten upptagas under den gemensamma rubriken Vägförvaltningarna, under vilket begrepp böra hänföras såväl distriktens i residensstäderna stationerade förvaltningspersonal som vägmästarna i vederbörande län.

Frånsett de avvikelser, som betingas av de av mig tidigare förordade ändringarna i de sakkunnigas organisationsförslag, har jag icke funnit anledning till annan erinran mot de sakkunnigas här återgivna anslagsberäkningar än att ett belopp motsvarande de kostnader för kallortstillägg, som kunna beräknas belöpa på vägmästarorganisationen, torde böra inräknas i förevarande anslag. Be sakkunniga lia utelämnat dessa kostnader under förmälan, att desamma icke kunde beräknas, så länge något definitivt förslag beträffande vägmästarnas stationeringsorter icke utarbetats. Med ledning bland annat av tillgängliga uppgifter om de nuvarande vägmästarnas stationeringsorter har emellertid inom kommunikationsdepartementet en överslagsberäkning gjorts rörande storleken av dessa kostnader. Enligt denna beräkning skulle ifrågavarande kostnader kunna uppskattas till 12,300 kronor för år. Beloppet synes approximativt kunna fördelas mellan ordinarie och extra

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ordinarie vägmästare i förhållande till antalet befattningshavare av vartdera slaget. Därvid skulle på anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän belöpa 9,543 kronor och på anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie personal 2,757 kronor. För budgetåret 1943/44 torde böra beräknas hälften av dessa belopp, således 4,771 kronor respektive 1,378 kronor.

Lönebeloppen för de 12 ytterligare övervägmästartjänster, vilkas inrättande jag föreslagit, torde kunna beräknas schematiskt enligt ortsgrupp E. Med inräknande av kallortstillägg skulle ordinarieposten med hänsyn till dessa befattningar behöva ökas med 55,518 kronor för år räknat och med 27,759 kronor för budgetåret 1943/44. Den av mig förordade höjningen av 5 vägkamrerartjänster från lönegraden A 20 till lönegraden A 21 skulle medföra en ytterligare ökning av anslagsposten med 1,710 kronor per år och 997 kronor för nästkommande budgetår. Enligt vad jag tidigare förordat skulle 22 vägingenjörer placeras i lönegraden A 26 i stället för i lönegraden A 27 och 14 ingenjörer i lönegraden A 19 i stället för i lönegraden A 21. Härigenom skulle uppkomma en minskning av ordinarieposten med för år räknat 9,834 kronor respektive 10,323 kronor och för budgetåret 1943/44 4,917 kronor respektive 6,022 kronor.

Under hänvisning till vad jag tidigare i annat sammanhang anfört beträffande anslagsberäkningen med avseende på avlöningarna till de tjänstemän, som skulle överföras på övergångsstat, förordar jag, att för detta ändamål under den lokala vägorganisationens avlöningsanslag, på sätt de sakkunniga föreslagit, för budgetåret 1943/44 beräknas ett belopp av 4,500 kronor. Detta belopp torde, i anslutning till vanligen tillämpade principer för avlöningsstaternas uppställning, böra inräknas i ordinarieposten.

I enlighet med det nu anförda skulle anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän för budgetåret 1943/44 upptagas med (1,469,666 + 4,771 + 27,759 + 997 + 4,500 — 4,917 — 6,022) 1,496,754 kronor eller avrundat

1,497,000 kronor.

Vid bifall till mitt förslag att 5 vägkassörer skulle placeras i lönegraden Eo 11 i stället för i lönegraden Eo 14, skulle uppkomma en minskning av anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal med för år räknat 2,496 kronor och för budgetåret 1943/44 1,456 kronor. I enlighet härmed och med hänsyn till de beräknade kostnaderna för kallortstillägg till vägmästarna torde ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1943/44 böra upptagas med (686,445—1,456 + 1,378) 686,367 kronor, vilket belopp synes kunna avrundas till 686,500 kronor. Av skäl, som jag tidigare anfört i samband med behandlingen av organisationsförslaget, torde anslagsposten böra uppföras under beteckningen förslagsvis.

Den av de sakkunniga för nästkommande år beräknade posten till rörligt tillägg, 310,599 kronor, torde med hänsyn till de av mig föreslagna ändringarna i personalorganisationen böra dels ökas med 4,620 kronor och dels minskas med 2,006 kronor och sålunda upptagas med 313,213 kronor eller, i avrundat tal, 313,500 kronor.

127 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Utgiftsposterna å vägförvaltningarnas avlöningsanslag för nästa budgetår skulle alltså kunna beräknas till sammanlagt (1,497,000 + 686,500 + 313,500)

2,497,000 kronor.

I likhet med de sakkunniga anser jag anledning föreligga att för nästkommande budgetår räkna med vissa inkomster å anslaget i form av uppbördsmedel. Jag förordar därför, att i staten upptages en post för särskilda uppbördsmedel, vilka i enlighet med de sakkunnigas förslag torde böra beräknas till 25,000 kronor.

Nettoutgifterna å förevarande anslag skulle alltså för nästa budgetår kunna beräknas till (2,497,000 — 25,000) 2,472,000 kronor, med vilket belopp anslaget sålunda torde böra anvisas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för vägförvaltningarna, att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari

1944:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

3 vägdirektörer ............................................ C 7

19 » ............................................ C 6

2 * ............................................ C 5

41 vägingenjörer............................................ A 26

26 ingenjörer................................................ A 21

24 vägkamrerare ............................................ A21

14 ingenjörer................................................ A 19

40 övervägmästare .......................................... A16

225 vägmästare .............................................. A 13

24 ritare...................................................... A 12

2 kontorister .............................................. A 9

22 kanslibiträden............................................ A 7

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

1 biträdande vägingenjör ................................ Eo 22;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats meddela beslut örn tillsättande av vissa i nämnda personalförteckning upptagna befattningar redan före utgången av år 1943;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i den omfattning, som i samband med vägväsendets förstatligande prövas erforderlig, till övergångsstat överföra befattningshavare vid vägorganisationen i länen;

dels bemyndiga Kungl. Majit att beträffande löneklassplacering av befattningshavare, som övergå från anställning hos vägdistrikt till statsanställning, ävensom i övrigt meddela de särskilda övergångsbestämmelser, som må befinnas erforderliga i anledning av den nya statliga vägorganisationens införande;

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

dels godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningarna, att tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningar.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 1,497,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 686,500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ 313,500

Summa kronor 2,497,000

Särskilda uppbördsmedel.

Arvoden och ersättningar för förrättningar, som

verkställts av vägingenjörerna och deras biträden____ 25,000

Nettoutgift kronor 2,472,000;

dels ock till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 2,472,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[4.] Vägförvaltningarna: Omkostnader, förslagsanslag. Såsom jag under föregående punkt angivit böra medel för de lokala vägförvaltningarnas omkostnader framdeles anvisas under ett särskilt anslag. För nästkommande budgetår bör det härför erforderliga beloppet innefatta medel för omkostnader dels för den hittillsvarande vägorganisationen i länen under senare halvåret 1943, dels ock för de nya vägförvaltningarna under första halvåret 1944.

1942 års vägsakkunniga ha beräknat organisationens omkostnadsanslag för nästa budgetår enligt följande sammanställning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 8,900

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 130,000

3. Hyror, förslagsvis ............................................................... 85,000

4. Övriga expenser, förslagsvis ................................................... 199,000

Summa kronor 422,900

För därpå följande budgetår ha de sakkunniga beräknat kostnaderna till

484,000 kronor.

De sakkunniga förutsätta, att omkostnaderna för den nuvarande vägorganisationen i länen under senare hälften av år 1943 liksom för närvarande skola gäldas genom länsstyrelsernas försorg.

Beträffande de närmare beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas förslag, torde jag under hänvisning i övrigt till betänkandet (sid. 296—298) här endast få nämna följande.

Av angivna kostnader för budgetåret 1943/44 avse 151,500 kronor tiden intill den 1 januari 1944.

De sakkunniga ha i fråga örn resekostnaderna för den nya organisationen anslutit sig till ett av vägförstatligandekommittén framlagt förslag, enligt

Kungl. Majlis proposition nr 224. 129

vilket distriktsförvaltningarnas alla resekostnader principiellt skulle påföras vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag. Kostnaderna för resor, som företagas av befattningshavare med allmänna administrativa uppgifter, skulle fördelas på olika anslag med hänsyn till resornas ändamål. För sådana resor, vilka icke anses kunna påföras något av nyssnämnda anslag, exempelvis vägdirektörernas resor för konferenser med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skulle finnas ett särskilt anslag, vilket för helt budgetår beräknats till 40,000 kronor. För tiden den 1 oktober 1943—30 juni 1944 har medelsbehovet uppskattats till 30,000 kronor. Då projekterings-, byggnads- och underhållsanslagen ej bleve tillgängliga för vägförvaltningarna före ingången av år 1944, borde för ändamålet för senare halvåret 1943 beräknas 50,000 kronor under omkostnadsanslaget. Härtill komme 50,000 kronor för den nuvarande personalens resor under senare halvåret 1943.

Det av de sakkunniga till hyror upptagna beloppet å 85,000 kronor avser hyror för tiden 1 januari—30 juni 1944 för sådana vägförvaltningar, som kunna beräknas komma att inrymmas i privata fastigheter. De sakkunniga ha emellertid ifrågasatt, örn icke dessa hyreskostnader borde — i likhet med kostnaderna för de förhyrda lokaler, som disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och av statliga verk i allmänhet, vilka finansieras å driftbudgeten — påföras statens allmänna fastighetsfond.

De sakkunniga ha vidare förutsatt, att samtliga reseersättningar och expenser för vägmästarorganisationen skola påföras vägunderhållsanslaget.

De sakkunnigas förslag i denna del har föranlett uttalande endast från riksräkenskapsverkets sida. Ämbetsverket har för sin del ansett, att från anslaget till omkostnader för den lokala vägorganisationen borde bestridas icke blott omkostnaderna för vägförvaltningarna utan även kostnaderna för vägmästarnas resor och expenser. Vidare borde anslaget belastas med omkostnaderna för personalen vid förrådsrörelsens olika depåförråd.

I syfte att vinna enhetlighet i redovisningen av vägorganisationens lokalkostnader har riksräkenskapsverket för sin del förordat, att hyresutgifter för vägförvaltningarna skulle bestridas från allmänna fastighetsfondens stat. Därest lokalkostnaderna för vägförvaltningarna ansåges böra täckas av automobilskattemedel, kunde detta syfte uppnås på sätt som för närvarande skedde vid förhyrningar för bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och försäkringsinspektionen, sålunda att ersättning bereddes fastighetsfonden från automobilskattemedlens fond med belopp motsvarande fastighetsfondens kostnader för ifrågavarande lokaler.

I anslutning till vad jag förut anfört beträffande beräkningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnad sanslag anser jag mig icke heller i fråga örn omkostnadsanslaget för vägförvaltningarna i länen böra taga ställning till de sakkunnigas beräkningar rörande det årliga medelsbehovet sett på längre sikt till resor och expenser för den nya organisationen. Jag ingår här alltså endast på frågan örn det för budgetåret 1943/44 aktuella behovet.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att vägförvaltningarnas rese-

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 4» 9

Departements-

chefen.

130 Kungl. Majlis proposition nr 224.

kostnader böra påföras vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag och att endast kostnaderna för sådana resor, som icke hava samband med arbeten, för vilka kostnaderna bestridas av nämnda anslag, skola utgå av vägförvaltningarnas omkostnadsanslag. Likaledes delar jag de sakkunnigas uppfattning, att samtliga reseersättningar och expenser för vägmästarorganisationen böra påföras vägunderhållsanslaget. Till frågan, i vilken utsträckning för befattningshavarnas resor böra användas av vägorganisationen tillhandahållna eller av befattningshavarna disponerade bilar, samt vilka bestämmelser som i anslutning därtill och i övrigt böra meddelas angående reseersättning åt vägmästarna och annan personal vid vägförvaltningarna, torde Kungl. Majit längre fram få taga ståndpunkt.

Då jag i likhet med de sakkunniga och riksräkenskapsverket anser lämpligt, att vägförvaltningarnas hyreskostnader — såväl de verkliga som de beräknade — överflyttas till statens allmänna fastighetsfond, förordar jag en dylik ordning. Därvid bör fastighetsfonden principiellt erhålla ersättning från automobilskattemedlens fond för dessa lokalkostnader. Då riksdagen i enlighet med av Kungl. Majit framlagt förslag redan fattat beslut rörande det under sjätte huvudtiteln upptagna ersättningsanslaget till statens allmänna fastighetsfond för nästkommande budgetår, torde emellertid här ifrågasatt ersättning böra beräknas först från och med budgetåret 1944/45.

I anslutning till av riksräkenskapsverket framfört förslag har jag vid anmälan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag förordat, att det av de sakkunniga beräknade beloppet å 10,000 kronor till gemensamma blankettkostnader för vägförvaltningarna skulle uppföras under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag. Vid bifall härtill bör den i omkostnadsanslaget för vägorganisationen i länen ingående delposten till expenser minskas med motsvarande belopp.

Bortsett från här föreslagna jämkningar ha de sakkunnigas beräkningar av den lokala vägorganisationens omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 icke givit mig anledning till annan erinran än att anslagsposten till sjukvård m. m. synes böra avrundas till 9,000 kronor.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle anslaget anvisas med 328,000 kronor enligt följande uppställning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ...................................................... 9,000

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 130,000

3. Expenser, förslagsvis ............................................................ 189,000

Summa kronor 328,000

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vägförvaltningarna: Omkostnader för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ............... kronor 328,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[5.] Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande,

förslagsanslag. Statens övertagande av den allmänna väghållningen kommer helt naturligt att medföra vissa engångskostnader.

131 Kungl. Maj:ts proposition nr'224.

1942 års vägsalckunniga ha (betänkandet sid. 299—300) — under hänvisning till vad de sakkunniga anfört i samband med beräkningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och de nuvarande vägingenjörskontorens personalbehov ■—- framlagt förslag örn anvisande av medel för här avsedda övergångskostnader enligt följande beräkningar.

För tillfällig arbetskraft hos styrelsen och vägingenjörskontoren beräknas ett belopp av 50,000 kronor.

Till flyttningsersättningar anse de sakkunniga ett belopp å 40,000 kronor vara erforderligt.

Slutligen böra enligt de sakkunniga till möbler och inventarier för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt för vägförvaltningarna avses respektive

30,000 kronor och 270,000 kronor.

Dessa engångsutgifter, sammanlagt uppgående till 390,000 kronor, föreslå de sakkunniga skola anvisas under ett gemensamt anslag.

Till bestridande av kostnaderna för avvecklingen av vägdistriktens verksamhet föreslås icke något särskilt anslag. Enligt de sakkunniga skulle kostnaderna härför bestridas av de kontanta medel och banktillgodohavanden, som komme att övertagas från vägdistrikten. Ifrågavarande kostnader, som vore svåra att uppskatta, avsåge bland annat utgifter för sammanträden med vägstämma och vägstyrelse, arvoden till vägstyrelseordförandena, revision av 1943 års förvaltning m. m. Överslagsvis ha de sakkunniga beräknat kostnaderna till omkring 300,000 kronor. Härtill komme de till 70,000 kronor uppskattade utgifterna för löner till övertalig personal under uppsägningstid. Även sistnämnda utgifter borde gäldas med de medel, som övertoges från vägdistrikten.

Väg- och vattenby ggnads styr elsen har icke haft något att erinra mot de sakkunnigas beräkningar men därvid utgått från att posten till möbler och inventarier för vägförvaltningarna borde få användas även till att bestrida kostnaderna för telefoninstallationer.

Riksräkenskapsverket har — under erinran att å anslaget komme att redovisas såväl personalkostnader som sakliga kostnader — förutsatt, att bokföringsföreskrifter komme att meddelas i syfte att utgifterna å anslaget bleve i räkenskaperna uppdelade på lämpligt sätt.

I anslutning till vad de sakkunniga förutsatt torde personal hos vägdistrikten, som icke i samband med förstatligandet vinner anställning i statens tjänst, böra åtnjuta avlöning under för dem gällande uppsägningstid. Härvid bör förutsättas, att personalen under tiden fullgör arbete för det statliga vägväsendets räkning, i den mån sådant arbete kan beredas.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för avvecklingen av vägdistriktens verksamhet, däri inräknat kostnaden för avlöning åt övertalig personal under uppsägningstid, böra bestridas av de kontanta medel och banktillgodohavanden, som komma att övertagas från vägdistrikten.

Däremot böra de engångskostnader i övrigt, som föranledas av statens övertagande av den allmänna väghållningen på landet, lämpligen gäldas från ett

Departements

chefen.

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

för ändamålet anvisat särskilt anslag. Att uppskatta medelsbehovet med större säkerhet är givetvis vanskligt. Jag har dock icke funnit anledning att frångå de sakkunnigas beräkningar. I enlighet med vad jag tidigare förordat bör emellertid posten för tillfällig arbetskraft hos styrelsen och vägingenjörskontoren upptagas till 60,000 kronor eller 10,000 kronor mera än de sakkunniga beräknat. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsatt bör posten till möbler och inventarier för vägförvaltningarna få disponeras även för telefoninstallationer för förvaltningarna. Anskaffningen av möbler och inventarier bör ske centralt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med byggnadsstyrelsen, varvid för kostnadernas nedbringande numera tillämpade standardiseringsnormer böra iakttagas.

Såsom de sakkunniga förordat bör anslaget anvisas såsom förslagsanslag. Jag förutsätter, att medel från anslaget må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen disponeras först efter beslut av Kungl. Maj:t, sedan styrelsen inkommit med närmare utredning rörande omfattningen av de olika behov, som avses skola tillgodoses medelst förevarande anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av ............................................................... kronor 400,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[6.] Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m., förslagsanslag. Med hänsyn till vad det tidigare i dag framlagda förslaget till lag örn vägnämnder, länsvägnämnder och riksvägnämnd innehåller i fråga örn inrättande av dylika nämnder torde jag nu få framlägga förslag till anslagsäskande för täckande av kostnaderna för dessa nämnder. I samband härmed torde även frågan örn medel till kostnaderna för väg- och vattenbyggnadsväsendets överrevision få behandlas.

Be sakkunniga ha föreslagit (betänkandet sid. 298), att ett gemensamt förslagsanslag skulle anvisas för här ifrågavarande kostnader. Det årliga medelsbehovet ha de sakkunniga uppskattat till följande belopp, nämligen för riksvägnämnden 16,000 kronor, för länsvägnämnderna 25,000 kronor, för vägnämnderna 150,000 kronor och för överrevisionen 12,000 kronor. För budgetåret 1943/44 har medelsbehovet beräknats till 111,000 kronor enligt

följande uppställning.

Kronor

1. Kiksvägnämnden, förslagsvis.......................................... 9,000

2. Länsvägnämnderna, förslagsvis ...................................... 21,000

3. Vägnämnderna, förslagsvis............................................ 75,000

4. Överrevisorerna, förslagsvis ......................... 6,000

Summa kronor 111,000

Departements- Med hänsyn till den jämkning i arvodena till vägnämndernas ordförande chefen. och ledamöter, som det tidigare i dag framlagda lagförslaget innehåller i

133 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

jämförelse med de sakkunnigas förslag, synes det av de sakkunniga för dessa nämnder beräknade beloppet kunna jämkas till 70,000 kronor.

Då de sakkunnigas beräkningar i övrigt icke givit mig anledning till erinran, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hilcsvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 106,000, att avräknas mot automobilskattemedlen.

VÄGBYGGNADER OCH VÄGUNDERHÅLL.

I sin i statsverkspropositionen omförmälda skrivelse den 21 november 1942 angående anslag för nästa budgetår till vägväsendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att styrelsen vid sina anslagsberäkningar utgått från dels att vägväsendet på landet skulle — i överensstämmelse med av 1942 års riksdag uttalat önskemål — förstatligas från och med den 1 januari 1944, dels ock att anslagen till vägväsendet skulle i likhet med vad nu vore fallet avräknas mot automobilskattemedlen.

Vidkommande frågan örn anslag till vägbyggnader och vägunderhåll har styrelsen inledningsvis anfört bland annat följande.

Genom att den allmänna väghållningen på landet under budgetåret 1943/44 kommer att handhavas under första halvåret av den nuvarande och under andra halvåret av den blivande vägorganisationen uppkomma vissa spörsmål, som måste beaktas vid anslagsbeviljandet.

Beträffande anslagen för vägunderhåll är sålunda att märka, dels att vägdistrikten äga erhålla bidrag till vinterväghållningen och till vägunderhållet i övrigt under år 1943, dels ock att den blivande vägorganisationen måste förses med medel för vägunderhållets ombesörjande under första halvåret 1944. Med anledning härav torde man få räkna med dels de två nuvarande för bidrag till vägdistrikten avsedda anslagen och dels två nya anslag, vilka torde kunna benämnas det ena »Vinterväghållningen på landet» med beteckningen förslagsanslag och det andra »Barmarksunderhållet på landet».

De ordinära anslagen för vägbyggnader på landet äro för närvarande följande: »Bidrag till nyanläggning av landsvägar», »Bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar» och »Bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden». De anslag för ifrågavarande ändamål, som erfordras för budgetåret 1943/44, skola icke utgå såsom bidrag till vägdistrikten utan skola helt disponeras av den blivande statliga vägorganisationen och användas för arbeten under år 1944. Detta sammanhänger därmed, att flerårsplanerna för år 1943 äro uppgjorda med hänsyn till den medelstillgång, som vederbörande byggnadsanslag för budgetåret 1942/43 medgiva, vilket alltså innebär, att 1943 års arbeten skola finansieras med innevarande budgetårs medel. På grund härav böra orden »bidrag till» i anslagens benämningar för framtiden utgå.

Beträffande anslaget »Bidrag till byggande av broar» är att märka, att detsamma avser broar såväl å landsbygden som i städerna. Enligt styrelsens mening bör detta gälla även beträffande framdeles utgående brobyggnadsanslag. På grund härav och med hänsyn till gällande ordning för anslagets disponerande kan det anslag, som erfordras för budgetåret 1943/44, behöva

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

användas — förutom för den blivande vägorganisationen — jämväl för bidrag till vägdistrikt och städer. Då en uppdelning av anslaget i ett bidragsanslag och ett annat anslag synes opraktisk och bidragsanslaget skulle bliva relativt obetydligt, bör det blivande anslaget för enhetlighetens skull givas benämningen »Byggande av broar».

Beträffande de reservationer, som vid utgången av år 1943 kunna förefinnas å nu nämnda reservationsanslag, utgår styrelsen från att reservationerna skola överföras till de föreslagna nya anslagen. Styrelsen förutsätter tillika, att de fordringar å »förskotterat» statsbidrag, som vägdistrikten vid tiden för förstatligandet kunna hava, icke skola täckas från dessa anslag, utan att dylika fordringar upphöra i samband med statens övertagande av distriktens skulder och tillgångar.

Slutligen torde i enlighet med 1938 års sakkunnigas förslag böra upptagas ett nytt anslag för projekteringsverksamhet, förslagsvis benämnt »Projektering av vägar och broar på landet».

Styrelsen uttalar härefter, att de för vägväsendet avsedda bilskattemedlen under budgetåret 1943/44 syntes komma att uppgå till så relativt obetydliga belopp, att de i förevarande sammanhang bleve utan större betydelse. Anslagen till vägväsendet finge därför till alldeles övervägande del finansieras med andra medel. Yid sådant förhållande hade styrelsen, i likhet med vad som skett beträffande styrelsens senaste riksdagspetita, icke — såsom förut kunnat ske — verkställt anslagsberäkningen efter en viss antagen medelstillgång utan beträffande icke bundna anslag i görligaste mån utgått från behovsprincipen. Styrelsen komme därför i det följande att endast föreslå sådana anslag, som styrelsen ansåge erforderliga, om verksamheten på förevarande områden överhuvudtaget skulle kunna fortgå.

Beträffande behovet av byggnadsanslag har styrelsen, under hänvisning till vad styrelsen därom anfört i senaste riksdagspetita, erinrat örn att vid skilda tillfällen inventeringar verkställts för att utforska vägbyggnadsbehoven. Resultatet av dessa inventeringar framgår av följande, av styrelsen meddelade sammanställning över det årliga vägbyggnadsbehovet, som avsetts

skola tillgodoses under en tioårsperiod.

Miljoner

kronor

Vägförbättringsarbeten ............................................................ 90

Därav för:

omläggning, förbättring och beläggning av huvudvägar ............... 70

omläggning, förbättring och beläggning av andra landsvägar ...... 20

Nyanläggning av landsvägar ...................................................... 13.5

Väg- och gatuarbeten i städerna ................................................ 30

Nyanläggning av ödebygdsvägar ................................................ 3.5

Byggande av broar .................................................................. 7

(Ytterligare tillkommer viss kostnad för brobyggnader å andra vägar än huvudvägar, som icke nu exakt kan angivas.)

Summa 144 miljoner kronor.

Det vore att märka, framhåller styrelsen, att nämnda kostnader vore baserade på förkrigspriser; enligt nu gällande priser skulle kostnaderna antagligen i det närmaste få fördubblas.

135 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Självfallet vore det uteslutet att nu söka tillgodose det angivna byggnadsbehovet ens till någon mera väsentlig del. Styrelsen bomme därför endast att föreslå de anslag, som ansåges oundgängligen erforderliga för att huvudsakligen företag, vilka icke utan avsevärd olägenhet kunde uppskjutas till kommande år, skulle kunna vederbörligen fullföljas. Styrelsens förslag i vad avsåge vägarbeten å landsbygden slutade å tillhopa 15.3 miljoner kronor; motsvarande belopp för innevarande budgetår vore 15.i miljoner kronor.

Härvid vore då att märka, att innevarande budgetårs anslag beräknats med hänsyn bland annat till att vägdistrikten skulle bidraga med i medeltal 15 procent av uppkommande kostnader, vilket icke vore fallet beträffande de nu begärda anslagen.

Beträffande de anslag, som styrelsen i sin skrivelse den 21 november 1942 upptagit med endast beräknade belopp, har styrelsen i skrivelse den 29 mars 1943 inkommit med slutliga förslag.

Yad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i fråga örn rubriceringen Departementsav vissa av väganslagen har i huvudsak icke givit mig anledning till erinran. Stefen. Beträffande anslagen till vägbyggnader torde emellertid vissa jämkningar i fråga örn rubricering och anslagsfördelning böra ske med hänsyn till den klassificering av vägarna, som innefattas i det tidigare i dag framlagda förslaget till vägstadga. Härtill återkommer jag i det följande.

Beträffande överförande av reservationer å nu befintliga väganslag till nya dylika anslag biträder jag väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag. Det torde framdeles få ankomma på Kungl. Majit att i sistnämnda ämne meddela erforderliga beslut.

Yid anmälan i årets statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 21 november 1942 uttalade jag, att automobilskattemedlen, såvitt kunde bedömas, komme att uppgå till förhållandevis ringa belopp. Det allmänna budgetläget krävde därjämte, att alla anslagsäskanden begränsades till vad som under rådande förhållanden kunde anses oundgängligen nödvändigt. På grund härav hade jag redan vid den preliminära granskning, som jag underkastat väg- och vattenbyggnadsstyrelsens då föreliggande framställning, ansett mig böra förorda, att flertalet av de begärda anslagen nedsattes icke obetydligt. Vad jag då uttalade anser jag alltjämt äga giltighet. Beträffande de anslag till vägbyggnader och vägunderhåll, som efter min hemställan upptagits i årets statsverksproposition med endast beräknade belopp och som jag i det följande kommer att ånyo anmäla, har jag därför i allmänhet icke funnit anledning frångå mina tidigare preliminära anslagsberäkningar.

Med hänsyn till den starka begränsning av anslagskraven, som sålunda på grund av det rådande budgetläget måst ske, kunna do förslag jag i fortsättningen kommer att framlägga beträffande medelsanvisningen under vägbyggnadsanslagen för nästkommande budgetår, självfallet icke innebära något ståndpunktstagande till frågan örn den proportion, som under andra förhållanden bör vara rådande mellan anslagsbeloppen för olika slag av vägbyggnader.

Departements-

chefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

[7.] Bidrag till vinterväghållningen på landet, förslagsanslag. Anslaget för innevarande budgetår är anvisat med 9,700,000 kronor. I årets statsA^erksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 8,500,000 kronor.

Enligt gällande bestämmelser beräknas statsbidraget på de verkliga kostnaderna under nästföregående år samt utgår med 85 procent beträffande landsvägar och med 95 procent beträffande ödebygdsvägar.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att vägdistriktens kostnader för vinterväghållningen under år 1941 utgjort i runt tal 12,050,000 kronor. Härå belöpande statsbidrag uppginge till omkring 10,281,000 kronor.

Med ledning av bland annat från vägdistrikten inkomna uppgifter angående kostnaderna för vinterväghållningen under första, andra och tredje kvartalen 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat de totala kostnaderna för år 1942 till 17,800,000 kronor, varav ett belopp av 400,000 kronor avser ödebygdsvägar. Den vid jämförelse med tidigare år mycket avsevärda kostnadsökningen är till största delen föranledd av de exceptionellt svåra snöförhållandena i de södra delarna av landet.

Mot nämnda kostnader svarande statsbidrag skulle, anför styrelsen, alltså uppgå till (0.85 X 17,400,000 + 0.95 X 400,000) 15,170,000 kronor, vilket belopp lämpligen kunde avrundas till 15,000,000 kronor. Styrelsen hemställer om anvisande av sistnämnda belopp.

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 4) framhöll jag i fråga om anslaget till bidrag till vinterväghållningen på landet, att ett bibehållande av nu gällande grunder för angivna bidrag skulle medföra, att vägdistrikten — därest utgifterna för vinterväghållningen under år 1943 holle sig inom normal storleksordning — komme att sammanlagt erhålla bidrag, som skulle avsevärt överstiga de verkliga kostnaderna för vinterväghållningen under år 1943. Detta förhållande sammanhänger därmed, att enligt nuvarande bidragsgrunder bidraget komme att beräknas på de osedvanligt höga kostnaderna för vinterväghållningen under år 1942. Med häns}rn till att vägdistriktens omhänderhavande av väghållningen förutsatts skola upphöra med utgången av innevarande kalenderår, fann jag det ur allmän synpunkt mindre tillfredsställande, att statsbidraget skulle utgå med högre belopp än som kunde betingas av de verkliga förhållandena under år 1943. Vid beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande bidrag utgick jag därför från att detsamma skulle beräknas på den verkliga kostnad, vartill vinterväghållningen komme att uppgå under innevarande år. I anslutning härtill och då normalkostnaden för vinterväghållningen kunde beräknas till 10,000,000 kronor, upptogs anslaget i statsverkspropositionen, såsom förut nämnts, med ett beräknat belopp av 8,500,000 kronor.

Jag är medveten örn att vägdistrikten — sannolikt utan undantag — i sina nästlidna augusti månad fastställda stater på inkomstsidan upptagit statsbidrag för 1943 års vinterväghållning, beräknat i enlighet med nu gällande grunder, samt att distrikten vidare bestämt uttaxeringen till vägskatt, i den

137 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

mån sådan ansetts behöva uttagas, med hänsyn till det beräknade statsbidragets storlek. En minskning av detta bidrag synes emellertid för vägdistrikten icke behöva medföra några allvarliga olägenheter. Den brist i staten, som kan uppkomma till följd av att statsbidrag inflyter med mindre belopp än beräknat, bör sålunda kunna täckas antingen genom att likvida tillgångar, i den män sådana finnas, helt eller delvis tagas i anspråk eller, för det fall att dylika tillgångar saknas eller icke förslå, genom att lån upptages. Ett anlitande av angivna utvägar bör från vägdistriktens sida icke möta några betänkligheter, då beslutet örn vägväsendets förstatligande förutsätter, att staten skall övertaga såväl vägdistriktens tillgångar som deras skulder vid tidpunkten för förstatligandet.

Då jag sålunda icke kan finna några skäl tala för att frångå den uppfattning, varåt jag givit uttryck i statsverkspropositionen vid beräkning av här ifrågavarande anslag, föreslår jag, att statsbidraget beräknas på 1943 års verkliga kostnader. Dessa kunna givetvis icke exakt fastställas förrän efter utgången av år 1943. För att vägdistrikten emellertid icke skola i onödig utsträckning behöva finansiera vinterväghållningskostnaderna genom att upptaga lån eller genom att härför disponera tillgängliga medel, böra bidragen i vad avser tiden fram till den 1 juli 1943 efter vederbörlig granskning av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen utbetalas så snart ske kan efter ingången av nästa budgetår. Återstående bidrag böra under senare halvåret utbetalas på lämpliga tidpunkter i den mån vägdistrikten styrka behovet därav. Hinder bör härvid ej föreligga att under fjärde kvartalet efter preliminär granskning förskottsvis utbetala vad som kan erfordras för att bestrida statens andel av kostnaderna för vinterväghållningen fram till årsskiftet.

Med hänsyn till väderleksförhållandena under de gångna vintermånaderna av år 1943 synes anledning icke föreligga att frångå den uppskattning av normalkostnaderna till 10,000,000 kronor, som i statsverkspropositionen lagts till grund för beräkning av bidraget för vinterväghållningen. Förslagsanslaget bör sålunda anvisas med 8,500,000 kronor.

Den av mig här förordade ändrade beräkningsgrunden för ifrågavarande bidrag torde lämpligen böra föreskrivas i en särskild förordning, genom vilken den för år 1943 föreslagna bidragsregeln göres tillämplig utan hinder av vad 2 § 1 mom. förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket innehåller i ämnet. Förslag till dylik särskild förordning bör föreläggas riksdagen för godkännande.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande

Förslag

till

Förordning

angående statsbidrag till vinterväghållningen på landet under år 1943.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Härigenom förordnas att, utan hinder av vad i 2 § 1 mom. förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till den allmänna väghållningen i riket föreskrives, statsbidrag till vägdistrikt för vinterväghållningen under år 1943 skall utgå beträffande landsvägar med åttiofem procent och beträffande ödebygdsvägar med nittiofem procent av distriktets verkliga kostnad härför under året.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

dels ock till Bidrag till vinterväghållningen på landet för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 8,500,000, att avräknas mot automobilskattemedlen.

[8.] Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m. Enligt gällande bestämmelser utgår årligen till vägdistrikt statsbidrag för vägunderhåll med 85 procent av det belopp, vartill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar distriktets kostnad för underhållet under året skäligen böra uppgå. I fråga örn ödebygdsväg skall bidraget dock, efter i övrigt samma grunder, utgå med 95 procent. För tilldelning till vägdistrikten av ifrågavarande statsbidrag skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgöra och fastställa en fördelningsplan.

Den sålunda bestämda ordningen för beviljande av statsbidrag tillämpades första gången beträffande bidrag till 1941 års vägunderhåll. Anslagen för budgetåren 1941/42 och 1942/43 hava anvisats med 38,000,000 kronor respektive 43,400,000 kronor. I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt upptagits med 42,000,000 kronor.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i fråga örn förevarande anslag till en början erinrat örn den redogörelse, som styrelsen hösten 1941 i samband med anslagsäskande för innevarande budgetår lämnade rörande styrelsens förfaringssätt vid upprättande av fördelningsplaner för anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m. Denna redogörelse finnes intagen i 1942 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, sid. 34).

På grundval av det material för ett fullständigt bedömande av utfallet av de för år 1941 gjorda beräkningarna, varöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen numera förfogar, har styrelsen i sin nu förevarande skrivelse härom anfört följande.

Det ligger i sakens natur, att de av vägunderhållsinspektionen beräknade staterna icke kunna helt motsvara de under året uppkommande verkliga förhållandena; här inverka nämligen en mångfald faktorer — de viktigaste äro trafikens storlek, väderleken och prisnivån — av den beskaffenhet att de icke kunna exakt bedömas vid den tidpunkt, då staterna uppgöras. Man

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 139

måste därför räkna med divergenser åt ena eller andra hållet, oell huvudsaken måste vara, att dessa divergenser icke bliva allt för stora.

Summan av de beräknade kostnaderna slutade å 44.6 miljoner kronor och de slutgiltiga verkliga kostnaderna uppgingo till 46.8 miljoner kronor. De beräknade staterna överskredos alltså med 2.2 miljoner kronor eller med 5 procent.

Utfallet av de beräknade staterna belyses ytterligare av en av vägunderhållsinspektionen uppgjord tablå, som visar, att de beräknade kostnaderna beträffande 104 vägdistrikt överensstämt med de verkliga inom en ram av 10 procent åt det ena eller andra hållet. Beträffande övriga distrikt hava staterna i 18 distrikt underskridits och i 48 distrikt överskridits.

Vid bedömande av utfallet bör bland annat beaktas, dels att det utredningsmaterial, som var att tillgå vid tiden för statberäkningen var relativt knapphändigt, dels att vägdistrikten kunna hava nedlagt kostnader på arbeten, som visserligen i och för sig varit nyttiga men dock icke oundgängligen erforderliga, dels att underhållet måhända icke alltid bedrivits på det mest rationella och ekonomiska sättet, och dels att under året pågående vedkörslor och militära transporter på sina håll varit synnerligen påfrestande för vägarna och krävt mera underhållsarbeten än som kunnat förutses. Man måste därjämte ställa de verkliga kostnaderna i relation till den standard, som vägarna haft under året. Även örn vägbanorna i regel hållits i ett för trafiken tillfredsställande skick, blir dock totalomdömet, att vägunderhållet under år 1941 hållits i underkant.

Styrelsen erinrar vidare örn att styrelsen i sina hösten 1941 avgivna riksdagspetita framhållit, att styrelsen vid beräkningen av vägdistriktens skäliga underhållskostnader för år 1942 funnit, att kostnaderna måste antagas bliva högre än under år 1941, beroende dels på den allmänna fördyringen och dels därpå, att vägunderhållet under åren 1940 och 1941 för kostnadernas nedbringande hållits i underkant, vilket med hänsyn till vägarnas allmänna standard och goda bestånd icke kunde få fortgå. Styrelsens beräkningar för vägunderhållet hade slutat å ett belopp av 51,000,000 kronor, därav för ödebygdsvägar 500,000 kronor. I nämnda belopp, 51,000,000 kronor, hade ingått ett belopp av 600,000 kronor för oförutsedda förhållanden. Erforderligt statsbidrag hade i enlighet härmed beräknats till 43,400,000 kronor.

Vid uppgörandet av fördelningsplanen för år 1942 hade, meddelar styrelsen, förfarits på samma sätt som förut. Planen omfattade hela det anvisade anslaget med undantag för omförmälda belopp å 600,000 kronor, vilket reserverats för oförutsedda utgifter ävensom för kostnader, som kunde uppkomma genom exceptionellt ökade militärtransporter.

Under erinran örn att vägdistriktens kostnader för underhållet följdes inom styrelsen genom distriktens kvartalsrapporter, meddelar styrelsen, att dessa rapporter visade, hurusom de av styrelsen beräknade staterna vid tredje kvartalets utgång vore tämligen hårt belastade. De verkliga kostnaderna under år 1942 korinne, såvitt kunde bedömas (november 1942), att något överskrida de beräknade. — Yägarnas underhållsstandard nådde icke upp till den år 1939 och åren närmast dessförinnan rådande men syntes dock

140 Kungl. Maj:ts proposition nr' 224.

med hänsyn till krisförhållandena och kravet på sparsamhet få betecknas som i stort sett nöjaktig.

Rörande beräkningarna av underhållskostnaderna under år 1943 har styrelsen anfört.

Vid beräknandet av kostnaderna för år 1943 har styrelsen utgått från det antagandet, att trafiken i stort sett blir av enahanda omfattning som under år 1942 samt att vägarna — vilkas nuvarande underhållsstandard icke får sänkas — komma att kräva minst samma underhåll som för närvarande. Därjämte har styrelsen beaktat dels den något ökade väglängd, som kommer att förefinnas, dels att maskinparken på grund av under senare år utebliven önskvärd föryngring och maskinparkens utrustande med gengasaggregat får antagas kräva mera reparationer än normalt, och dels att för underhållet erforderliga materialier och andra förnödenheter kunna komma att fördyras samt löner för arbetare och annan personal att ökas. Den antagna fördyringen och löneökningen i förhållande till år 1942 representerar ett belopp av i runt tal 3,870,000 kronor.

Slutligen ma nämnas följande angående utgångspunkten för beräkningarna. Vägdistrikten hava i allmänhet så bedrivit underhållsarbetena, att de under löpande verksamhetsår dels använt lager av bland annat dammbindningsmedel och krossgrus från föregående år, dels ock inköpt respektive tillverkat vissa kvantiteter dammbindningsmedel och grus, som upplagrats för användning under det nästkommande året. Distriktens utgifter för ifrågavarande ändamål hava således delvis avsett kommande år. Huruvida vägdistrikten under år 1943 — sista året före ett eventuellt förstatligande av vägväsendet — komma att tillämpa samma system eller om vägdistriktens lager av dylika förnödenheter vid årets utgång komma att vara tömda, kan nu ej bedömas. Med hänsyn härtill har styrelsen icke ansett sig kunna verkställa sina beräkningar rörande kostnaderna för nämnda år på annat sätt än förut skett, d. v. s. styrelsen har utgått från att vid 1943 års utgång en lagerbehållning av eljest bruklig omfattning skall förefinnas. Om man utgår från det motsatta antagandet — att lagren komma att vara av vägdistrikten tömda — torde med hänsyn till storleken av nu befintliga lager, sådan denna approximativt uppskattats, vägdistriktens beräkneliga kostnader för ifrågavarande ändamål kunna minskas med omkring 3 miljoner kronor. Detta belopp måste emellertid i så fall tillföras vägväsendet i form av förlagsmedel, vilka skola vara tillgängliga den 1 juli 1943 för att möjliggöra inköp och tillverkning av motsvarande lager genom den avsedda statliga förrådsrörelsen under andra halvåret 1943. Det är nämligen oundgängligen nödvändigt, att lager av normal omfattning finnas tillgängliga vid statens eventuella övertagande av vägväsendet den 1 januari 1944.

Styrelsens beräkningar sluta å ett belopp av 55,600,000 kronor, därav för ödebygdsvägar 640,000 kronor. I totalbeloppet ingår i likhet med vad som gällde 1942 års beräkningar en summa av 600,000 kronor för oförutsedda förhållanden. Erforderligt statsbidrag skulle, uttalar styrelsen, i enlighet härmed uppgå till (0.86 x 54,960,000 + 0.96 X 640,000) 47,324,000 kronor, vilket belopp lämpligen borde avrundas till 47,325,000 kronor eller, vid avdrag av statsbidrag belöpande på förenämnda belopp av 3 miljoner kronor, 44,775,000 kronor.

I sin förutnämnda skrivelse den 29 mars 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen rörande här förevarande anslag anfört.

141 Kungl. May.ts proposition nr 224.

Vid tidpunkten för avlåtandet av styrelsens skrivelse den 21 november 1942 kunde, såsom i skrivelsen angivits, icke definitivt beräknas medelsbehovet för statsbidrag till barmarksunderhållet under år 1943. Detta sammanhängde med frågan örn i vilken omfattning vägdistrikten komme att vid förstatligandet ligga med lager av bland annat krossgrus och dammbindningsmedel, vilken fråga emellertid krävde viss utredning. Sådan utredning har numera verkställts och resultatet av densamma framgår av en inom styrelsens vägunderhållsinspektion upprättad, den 18 mars 1943 dagtecknad promemoria. Av denna framgår, att värdet av vägdistriktens förråd av förädlat grusmaterial och dammbindningsmedel, som kunna förbrukas under år 1943 och vartill statsbidrag tidigare utgått, beräknats till sammanlagt 3.5 miljoner kronor. I enlighet med vad i skrivelsen den 21 november 1943 framhållits bör mot detta belopp svarande statsbidrag, utgörande i runt tal 3 miljoner kronor, frånräknas det belopp av 47,325,000 kronor, vartill styrelsen uppskattat behovet av medel för här ifrågavarande ändamål. Anslaget torde därför böra utgå med 44,325,000 kronor.

Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade anslaget för bidrag Departement till barmarksunderhållet för innevarande kalenderår — det sista under vilket chf^e"' vägdistrikten omliänderhava underhållet — uppgår till 47,325,000 kronor eller

3,925,000 kronor mer än motsvarande belopp för år 1942. Styrelsen har därvid utgått från det antagandet, att vägtrafiken skulle vara av ungefär samma omfattning som under nästlidna år, samt förutsatt, att någon sänkning av den nuvarande underhållsstandarden icke skulle ske. Jag biträder för min del denna förutsättning. Aven örn vägunderhållet under de senaste två åren, trots de beskärningar som skett i fråga örn medelstilldelningen, torde kunna anses i stort sett nöjaktigt, synes å andra sidan någon ytterligare nedprutning av standarden knappast vara tillrådlig. En för långt driven sparsamhet, som innebär ett verkligt eftersättande av nödvändigt underhåll, kan nämligen antagas medföra såväl allvarliga ekonomiska konsekvenser i fråga örn kostnaderna för det framtida underhållet som ett onormalt slitage å landets hårt utnyttjade fordonspark.

Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade merkostnaden för innevarande kalenderår av 3,925,000 kronor beror dels pa något ökad våglängd, dels på att maskinparken bland annat till följd av en under senare år utebliven önskvärd föryngring antages kräva mera reparationer än normalt, dels ock på att för underhållet erforderliga materialier och andra förnödenheter kunna komma att fördyras samt att löner för arbetare och annan personal förväntas stiga, dag har icke något att erinra mot en sådan anslagsökning, som sammanhänger med ökad våglängd och redan inträffade kostnadsstegringar. Däremot bör med hänsyn till gällande pris- och lönebegränsningar hänsyn ej tagas till beräknade men ännu ej inträffade fördyringar i vad avser materialier och arbetslöner. Enligt vad jag under hand inhämtat av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle av det förenämnda beloppet å 3,925,000 kronor omkring 2,825,000 kronor kunna hänföras till beräknade framtida kostnadsstegringar. Med nyss angivna utgångspunkt skulle anslagsbehovet alltså nedgå till (47,325,000—2,825,000) 44,500,000 kronor.

Vid beräkningen av anslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidare

142 Kungl. May.ts proposition nr 22d.

förutsatt, att bidrag i vanlig ordning skulle utgå till vägdistribten å kostnaderna för uppläggning i normal omfattning för nästa kalenderår av förråd av vägunderkållsmaterial såsom dammbindningsmedel och krossgrus. Såsom jag i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 4) antytt, synes det emellertid mest rationellt att någon förnyelse av förråden genom inköp med anlitande av vägdistriktens medel icke äger rum under innevarande år utan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med användande av medel ur den blivande förlagsfonden för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse under år 1943 själv drager försorg örn anskaffning av de förråd, som böra stå till förfogande för vägunderhållets bedrivande efter den 31 december 1943. Anslaget till bidrag till 1943 års barmarksunderhåll kan vid dylikt förhållande minskas med värdet av vägdistriktens lager av angivna förnödenheter vid ingången av nämnda år. Av den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens skrivelse den 29 mars 1943 omförmälda promemorian framgår, att det beräknade värdet av sådant förädlat grusmaterial, som med hänsyn till sin belägenhet lämpligen skulle kunna utan oekonomiska transporter utnyttjas under förbrukningsåret 1943, uppgår till 2,300,000 kronor. Värdet av vid ingången av år 1943 befintliga lager av dammbindningsmedel, vilka vägdistrikt inköpt med anlitande av statsbidrag för tidigare år och som beräknas komma att tagas i anspråk under år 1943, har styrelsen uppskattat till omkring 1,200,000 kronor. I enlighet med dessa beräkningar skulle kostnaderna för barmarksun der hållet kunna minskas med ytterligare 3,500,000 kronor och häremot svarande statsbidrag med i runt tal 3,000,000 kronor. Anslaget kan sålunda bestämmas till (44,500,000 — 3,000,000) 41,500,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av kronor 41,500,000, att avräknas mot automobilskattemedlen.

[9.] Vinterväghållningen på landet, förslagsanslag. Anslag till ifrågavarande ändamål och till barmarksunderhållet på landet behöva beräknas endast för första halvåret 1944, enär anslagen äro avsedda att tagas i anspråk först efter vägväsendets förstatligande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november 1942 anfört, att styrelsen vid beräknandet av anslagen självfallet måst bygga på sina erfarenheter rörande vägdistriktens utgifter för motsvarande ändamål under senare år. Detta kunde emellertid icke ske så, att den statliga vägorganisationens kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning utan vidare antoges bliva lika med till vägdistrikten utgående statsbidrag, ökat med vägdistriktens andel i kostnaden, d. v. s. den totala vägunderhållskostnaden. Övergången till ett förstatligat vägväsende medförde nämligen en icke oväsentlig omläggning av hithörande förhållanden. Sålunda vore att märka, att de hittillsvarande utgifterna för vägstyrelser och revisorer folie bort. Vidare komme kostnaderna för löner till vägmästare — vilka enligt

143 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

föreliggande förslag skulle påföras de blivande vägförvaltningarna i länen — att upptagas i samband med kostnaderna för länsorganisationen. Ytterligare iuverkade det föreslagna systemet med central förrådsrörelse. Därjämte ville styrelsen framhålla, att den nuvarande uppdelningen i vinterväghållning och underhåll i övrigt tillkommit ur statsbidragssynpunkt och icke återspeglade den verkliga proportionen mellan de olika slagen av utgifter.

Med beaktande av nu angivna och andra omständigheter av betydelse för frågan hade, fortsätter styrelsen, kostnaderna för barmarksunderhållet beräknats för de olika konton — grusning, hyvling, dammbindning, underhåll av beläggningar, röjning m. fl. — som inginge i vägunderhållet. Styrelsen hade därvid utgått från år 1942 som basår. Vidare hade antagits, att trafiken skulle bliva i stort sett densamma som under år 1942 och att vägarnas nuvarande underhållsstandard icke finge nedsättas. Kostnaderna hade först uträknats för hela året 1944 och sedan med ledning av erfarenhetssiffror proportionerats på första halvåret. Styrelsen hade vidare — liksom vid beräknandet av anslaget till bidrag till vägunderhållet i övrigt m. m. för år 1943 — räknat med prisfördyringar och löneökningar i förhållande till basåret 1942 och gjort tillägg därför.

Enligt styrelsens beräkningar skulle kostnaderna för barmarksunderhållet för hela året 1944 uppgå till 45,800,000 kronor jämte prisfördyringar och löneökningar, som beräknats ske under tiden mellan basåret 1942 och 1944, med 7,400,000 kronor eller tillhopa 53,200,000 kronor. För första halvåret 1944 skulle de beräknade kostnaderna uppgå till 21,000,000 kronor jämte

3,500,000 kronor för prisfördyringar och löneökningar eller tillhopa 24,500,000 kronor.

Det läge i sakens natur, framhåller styrelsen vidare, att beräkningar av de mått, örn vilka här vore fråga, och avseende förhållanden, som delvis vore oprövade eller eljest obekanta, kunde komma att i vissa avseenden visa sig mindre riktiga. Styrelsen hade emellertid genom sin vägunderhållsinspektion sökt fullgöra denna uppgift på det mest noggranna och tillförlitliga sätt. Då det vore möjligt, att slutresultatet av styrelsens beräkningar kunde påverkas av förslag, som kunde framläggas av 1942 års vägsakkunniga, ansåge styrelsen att anslaget till barmarksunderhållet tills vidare endast borde upptagas med beräknat belopp.

Beträffande kostnaderna för vinterväghållningen vore enligt styrelsen att märka, att dessa icke kunde göras till föremål för någon egentlig beräkning, enär de vore beroende av väderleksförhållandena i sådan grad, att man här till övervägande del måste röra sig endast med antaganden. Med utgående från att vintern och snöförhållandena år 1944 skulle bliva av mera normal omfattning än de senare årens vintrar har styrelsen uppskattat kostnaderna för vinterväghållningen under hela året till 13,000,000 kronor och under första halvåret till i runt tal 9,000,000 kronor.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört, hemställer styrelsen, att för budgetåret 1943/44 måtte dels till barmarksunderhållet på landet be-

Departements-

chefen.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

räknas ett reservationsanslag av 24,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dels ocli till vinterväghållningen på landet anvisas ett förslagsanslag av 9,000,000 kronor, att likaledes avräknas mot automobilskattemedlen.

I skrivelse den 29 mars 1943 bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, att styrelsen i fråga om anslaget till barmarksunderkållet på landet icke hade anledning frångå den preliminära beräkning, som framlagts i skrivelsen den 21 november 1942.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i det föregående angivna grunderna för uppskattning av kostnaderna för vinterväghållningen och barmarksunderhållet på landet efter vägväsendets förstatligande synas mig kunna läggas till grund för beräkningen av anslagsbehoven under första halvåret 1944.

I årets statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, punkterna 10 och 11, hemställde jag, att till vinterväghållningen och barmarksunderhållet måtte beräknas anslag å 9,000,000 respektive 20,000,000 kronor.

Förstnämnda belopp, som överensstämmer med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ändamålet begärda, torde böra anvisas för nästa budgetår. Beloppet grundar sig på en beräknad årskostnad av 13,000,000 kronor. Anledningen till att detta belopp med 3,000,000 kronor överstiger den beräknade totalkostnaden för 1943 års vinterväghållning är den, att samtliga kostnader för vägmästarorganisationen samt för maskiner och dylikt, vilka enligt hittills tillämpad ordning i redovisningshänseende påföras barmarksunderhållet, från och med den 1 januari 1944 förutsättas komma att fördelas på barmarksunderhållet och vinterväghållningen på så sätt, att vartdera arbetet får bära sina verkliga kostnader.

I fråga örn barmarksunderhållet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat anslagsbehovet till 21,000,000 kronor jämte 3,500,000 kronor för inträffande kostnadsstegringar. Med hänsyn till de uppdragna riktlinjerna för den allmänna prispolitiken torde sistnämnda belopp icke böra inräknas i anslaget. Aven i övrigt torde en viss nedsättning av anslagsbeloppet kunna ske. Nedsättningen synes emellertid av försiktighetsskäl böra begränsas till 500,000 kronor. Jag föreslår sålunda, att ett belopp av 20,500,000 kronor eller 500,000 kronor mera än i statsverkspropositionen beräknats, anvisas till barmarksunderhållet för nästa budgetår.

Anslaget till vinterväghållningen bör erhålla förslagsanslags karaktär. Anslaget till barmarksunderhållet bör däremot anvisas såsom reservationsanslag. Beträffande sistnämnda anslag gör jag framställning tinder nästföljande punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vinterväghållningen på landet för budgetåret 1943/44

anvisa ett förslagsanslag av.................... kronor 9,000,000

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[10.] Barmarksunderhållet på landet, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

145 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

att till Barmarksunderliållet på landet för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av .............. kronor 20,500,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[11.] Projektering av vägar och broar på landet, reservationsanslag. I det föregående Ilar jag (sid. 85 o. 86) i samband med behandlingen av frågan örn organisationen av de nya vägförvaltningarna förordat, att efter vägväsendets förstatligande ett särskilt projekteringsanslag skulle stå till förfogande för vissa närmare angivna ändamål.

Anslagets storlek har av 1942 års vägsakkunniga uppskattats till 600,000 kronor per budgetår under tiden närmast efter förstatligandet, varvid de sakkunniga räknat med följande fördelning.

Kronor

Tillfällig projekteringspersonal (ingenjörer, ritare och schaktmästare

m. fl.).................................................................... 50,000

Besekostnader............................................................ 100,000

Hantlangning ............................................................ 200,000

Konsulterande ingenjörers pågående och nya arbeten................ 200,000

Särskilda utredningar.................................................... 50,000

Summa kronor 600,000

För budgetåret 1943/44 skulle enligt de sakkunnigas beräkningar anslaget behöva anvisas med 300,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 29 mars 1943 anfört, att anslagsbehovet för nästkommande budgetår enligt styrelsens beräkningar kunde uppskattas till 250,000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående föreslagit rörande bestridande av ersättningar till viss tillfällig projekteringspersonal från respektive vägförvaltningars avlöningsanslag och med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört örn projekteringsanslagets storlek vill jag förorda, att anslaget för budgetåret 1943/44 anvisas med ett belopp av 250,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Projektering av vägar och broar på landet för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 250,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[12.] Nyanläggning av bygdevägar, reservationsanslag. I statsverkspropositionen har för nyanläggning av landsvägar upptagits ett beräknat belopp av 2,000,000 kronor.

Till bidrag till nyanläggning av landsvägar har för vartdera av budgetåren 1937/38 och 1938/39 anvisats ett anslag av 7,000,000 kronor. För vartdera av budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget utgått mod 6,000,000 kronor. Därjämte har för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 5,000,000 kronor såsom B-anslag å tilläggsstat II. För vartdera av budgetåren 1941/42

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 224. 42243 10

Departements-

chefen.

Departements-

chefen.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

och 1942/43 har anslaget anvisats med 4,000,000 kronor. Nyssnämnda tillläggsstatsanslag har ännu icke till någon del disponerats.

I skrivelsen den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om anvisande av anslag för nästa budgetår till nyanläggning av landsvägar. Beträffande behovet av dylika arbeten har styrelsen erinrat om den utredning, som på föranstaltande av 1935 års vägsakkunniga verkställts rörande behovet av nyanläggning av allmänna vägar å landsbygden. Av densamma hade framgått, att den årliga kostnaden, enligt förkrigspriser, för erforderliga vägbyggnadsföretag av ifrågavarande slag kunde beräknas uppgå till 13,500,000 kronor. Ett anslag av tillnärmelsevis denna storleksordning kunde givetvis icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. Det vore emellertid av största vikt, att redan påbörjade företag färdigställdes. Härför erfordrades enligt de flerårsplaner, som läge till grund för medelstilldelningen, ett belopp av i runt tal 7,600,000 kronor.

För fullföljande av de påbörjade företagen och för deras ändamålsenliga bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av

3.500.000 kronor vara erforderligt. Därjämte erfordrades till påbörjande av angelägna företag 500,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså anslaget böra utgöra lägst 4,000,000 kronor.

I anslutning härtill hemställer styrelsen, att till nyanläggning av landsvägar för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 4,000,000 kronor till bidrag till nyanläggning av landsvägar beräknades 3,435,000 kronor vara erforderliga till bestridande av dels statsbidrag, som av vägdistrikten försko tterats intill den 1 januari 1942, med omkring 1,300,000 kronor, och dels bidrag till ett fåtal under år 1941 påbörjade nya vägföretag med omkring

280.000 kronor och till övriga pågående företag i mån av arbetenas bedrivande med omkring 1,855,000 kronor. Återstoden av anslaget, 565,000 kronor, skulle stå till förfogande för nya företag.

Vid anslagsberäkningen förutsattes att, örn det då pågående vägbyggnadsprogrammet under budgetåret 1942/43 icke utfördes i snabbare takt än vägoch vattenbyggnadsstyrelsen räknat med, vid utgången av budgetåret några förskotterade statsbidrag icke längre skulle återstå att täcka av statsmedel, bortsett från ett belopp av 690,000 kronor avseende vissa statsbidragsberättigade vägar i Norrland.

Med hänsyn till nödvändigheten av att i nuvarande läge begränsa statsutgifterna samt till den rådande bristen på arbetskraft och material har en betydande nedsättning av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ifrågavarande ändamål begärda anslagsbeloppet synts mig böra ske. Jag föreslår, att ett belopp av 2,000,000 kronor eller hälften av vad styrelsen föreslagit anvisas för nästkommande budgetår.

Jag förutsätter, att anslaget i första hand disponeras till bestridande av kostnader för fullföljande av redan påbörjade vägföretag. Nya företag böra under nuvarande förhållanden icke igångsättas utan synnerligen vägande skäl.

147 Kungl. Marits proposition nr 224.

Arbeten med nyanläggning av allmänna vägar förekomma under nuvarande förhållanden praktiskt taget endast beträffande dels ödebygdsvägar och dels andra landsvägar än huvudvägar. Sistnämnda grupp av vägar skola enligt förslaget till vägstadga för framtiden benämnas bygdevägar. Då det ur handläggningssynpunkt synes vara lämpligt, att undantagsvis förekommande nyanläggningsarbeten beträffande huvudvägar för framtiden finansieras från samma anslag som omläggnings- och förbättringsarbeten beträffande dylika vägar, synes här förevarande anslag böra begränsas att avse nyanläggningsarbeten å bygdevägar. Anslaget torde alltså böra anvisas under rubriken Nyanläggning av bygdevägar. För anläggning av ödebygdsvägar torde alltjämt böra upptagas ett särskilt anslag. Denna anslagsfråga behandlar jag under nästföljande punkt.

Beträffande förfarandet med eventuellt förefintlig reservation å tidigare motsvarande anslag åberopar jag vad jag tidigare anfört.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nyanläggning av bygdevägar för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 2,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[13.] Nyanläggning av ödebygdsvägar, reservationsanslag. Anslaget har i statsverkspropositionen upptagits med ett beräknat belopp av 600,000 kronor.

Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år 1919 beviljat årliga anslag. För budgetåren 1936/37—1939/40 har anslaget anvisats med respektive 1,600,000 kronor, 1,800,000 kronor, 1,900,000 kronor och

2,100,000 kronor. För budgetåret 1940/41 utgick anslaget med 4,000,000 kronor, av vilket belopp 2,000,000 kronor anvisades såsom B-anslag å tilläggsstat II. För budgetåren 1941/42 och 1942/43 har anslaget anvisats med 1,500,000 kronor respektive 1,200,000 kronor. Nämnda tilläggsstatsanslag har hittills icke till någon del disponerats.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och, vattenbyggnadsstyrelsen hemställt om anvisande av medel för nästa budgetår till nyanläggning av ödebygdsvägar.

Beträffande behovet av dylika vägar erinrar styrelsen örn den utredning, som verkställts på föranstaltande av 1935 års vägsakkunniga. Med ledning av denna utredning hade, anför styrelsen, de årliga kostnaderna enligt förkrigspriser för erforderliga byggnadsföretag avseende ödebygdsvägar beräknats uppgå till 3,500,000 kronor. Ett anslag av denna storleksordning kunde emellertid icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. I första hand måste likväl anslag utgå till fullföljande av påbörjade företag. För dylika företags färdigställande erfordrades enligt de flerårsplaner, som läge till grund för medelstilldelningen, ett belopp av i runt tal 2,100,000 kronor.

För fullföljande av påbörjade arbeten — bland vilka inginge för bränsleförsörjningen viktiga vägar — och för dessas ändamålsenliga bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av 1,000,000 kronor vara behövligt. Härjämte beräknades 200,000 kronor erforderliga till påbörjande av angelägna nya företag.

148 Kungl. Majlis proposition nr 224.

Departements-

chefen.

I anledning av det anförda hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att till nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 1,200,000 kronor till bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs, Gävleborgs och Värmlands län avsågos 1,000,000 kronor till fullföljande av redan påbörjade företag och 200,000 kronor till påbörjande av nya företag.

Av skäl, som anförts beträffande anslaget under nästföregående punkt förordar jag jämväl å nu förevarande anslag en nedsättning till hälften av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet. Jag föreslår sålunda, att

600,000 kronor anvisas för nästa budgetår. Anslaget bör anlitas främst för att fortsätta och slutföra redan påbörjade företag; nya företag böra igångsättas endast örn de äro av särskilt angelägen art.

Enär anslaget icke vidare avses för bidrag till vägdistrikt och då därjämte anslagets användningsområde i fortsättningen icke synes böra begränsas till vissa län, torde dess rubrik böra ändras till Nyanläggning av ödebygdsvägar. Eventuellt förekommande reservation å tidigare anslag för motsvarande ändamål bör, såsom jag tidigare föreslagit, överföras till det nya anslaget.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av ..................... kronor 600,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[14.] Byggande av huvudvägar, reservationsanslag. I statsverkspropositionen har till vägförbättringsarbeten på landsbygden beräknats ett anslagsbelopp av 5,000,000 kronor.

För budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden anvisats med respektive 21,715,200 kronor och 58,057,500 kronor. Av sistnämnda belopp hava 38,000,000 kronor anvisats såsom B-anslag å tilläggsstat II. För budgetåren 1941/42 och 1942/43 har anslaget anvisats med 12,800,000 kronor respektive 9,900,000 kronor. Nämnda tilläggsstatsanslag har ännu icke till någon del disponerats.

Jämlikt Kungl. Majits beslut den 30 juni 1942 angående fördelning av anslaget för innevarande budgetår hava 9,850,000 kronor tilldelats länen såsom bidrag till omläggning och förbättring av landsvägar och 50,000 kronor (reserverade andelen) förutsatts skola reserveras för brådskande företag enligt särskilda beslut av Kungl. Majit.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt örn anvisande av medel för nästa budgetår till vägförbättringsarbeten å landsbygden.

Styrelsen anför, att det behov av vägförbättringsarbeten, som kunde rubriceras såsom mest trängande, motsvarade en årskostnad enligt förkrigspriser

149 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

av cirka 90,000,000 kronor, av vilket belopp 70,000,000 kronor avsåge omläggning, förbättring och beläggning av huvudvägar och 20,000,000 kronor sådana åtgärder beträffande andra landsvägar. Ett anslag av tillnärmelsevis denna storleksordning kunde givetvis icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. Av största vikt vore emellertid att redan påbörjade företag inom rimlig tid bleve slutförda. För dylika företags färdigställande erfordrades enligt de flerårsplaner, som läge till grund för medelstilldelningen, i runt tal 25,000,000 kronor.

För fullföljande av de redan påbörjade arbetena och för deras ändamålsenliga bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av 8,000,000 kronor vara erforderligt. Härjämte erfordrades till påbörjande av viktiga företag, avseende bland annat tillfartsvägar till broar, ävensom till utförande av smärre förbättringsarbeten 2,000,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså detta anslag lägst böra utgöra 10,000,000 kronor.

Beträffande anslaget till vägförbättringar hade, anför styrelsen vidare, riksdagens andra särskilda utskott i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 angående förstatligande av den allmänna väghållningen på landet samt i anslutning därtill väckta motioner framhållit lämpligheten av att anslaget uppdelades på tre särskilda anslag, nämligen ett för beläggningsarbeten, ett för förbättringsarbeten på huvudvägar och ett för förbättringsarbeten på bygdevägar.

I anslutning härtill ville styrelsen meddela, att beläggningsarbeten, främst på grund av bristande tillgång på för dylika arbeten erforderliga materialier, beräknades komma till utförande i mycket begränsad omfattning under år 1944. Hå för ändamålet tidigare anvisade, av styrelsen fördelade anslagsmedel av angivna skäl icke helt utnyttjats och därför beräknades i viss utsträckning kunna disponeras för eventuella nya beläggningsarbeten, syntes ytterligare medel för dylika arbeten icke erfordras för budgetåret 1943/44.

Örn Kungl. Majit funne en uppdelning av anslaget böra ske, syntes — med ledning av gällande flerårsplaner — det nämnda beloppet å 10,000,000 kronor böra uppdelas med 7,500,000 kronor för förbättringsarbeten på huvudvägar och med 2,500,000 kronor för förbättringsarbeten på andra vägar (bygdevägar).

I anslutning till det anförda hemställer styrelsen, att till vägförbättringsarbeten å landsbygden för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

Kungl. Majit föreslog 1942 års riksdag, att anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden måtte för innevarande budgetår anvisas med 10,000,000 kronor. Riksdagen nedsatte emellertid beloppet till 9,900,000 kronor. Av det av Kungl. Majit begärda beloppet avsågos 4,500,000 kronor till täckande av förskott för redan utförda företag, 865,000 kronor för bidrag till företag, som påbörjats under år 1941, samt 4,635,000 kronor för bidrag till pågående äldre företag och till nya företag.

På sätt andra särskilda utskottet vid 1942 års riksdag ifrågasatt torde en uppdelning av ifrågavarande anslag lämpligen böra ske. För nästkommande budgetår synes uppdelningen böra ske endast på två nya anslag, ett avseende

Departements-

chefen.

150 Kungl. Majits 'proposition nr 224.

arbeten på huvudvägar och ett arbeten på bygdevägar och ödebygds vägar. På sätt jag anfört under punkten 12 i det föregående torde anslaget till arbeten å huvudvägar böra få disponeras icke blott för förbättringsarbeten utan jämväl för sådana arbeten med nyanläggning av huvudvägar, som undantagsvis förekomma. Anslaget bör av denna anledning lämpligen erhålla benämningen Byggande av huvudvägar. Det för arbeten å övriga nyssnämnda vägar avsedda anslaget bör benämnas Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar.

Förefintliga reservationer å tidigare anslag torde böra fördelas å de nya anslagen på sätt Kungl. Majit efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestämmer. Medel, som avsetts för beläggningsarbeten, böra därvid tillföras det förstnämnda av de nya anslagen. Det torde därefter få ankomma på Kungl. Majit att fördela anslagets medel å beläggnings- och övriga förbättringsarbeten.

Av skäl, som åberopats i de båda nästföregående punkterna, nödgas jag förorda en avsevärd nedprutning av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda beloppen. Jag föreslår, att för ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp av tillhopa 5,000,000 kronor, varav för huvudvägar 3,750,000 kronor samt för bygdevägar och ödebygdsvägar 1,250,000 kronor.

Beträffande anslaget till förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar gör jag hemställan under nästföljande punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Byggande av huvudvägar för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ..................... kronor 3,750,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[15.] Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ................................................... kronor 1,250,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[16.] Stensättning av vägar, reservationsanslag. För detta ändamål har i statsverkspropositionen upptagits ett beräknat anslagsbelopp av 1,000,000 kronor.

För stensättning av vägar anvisade 1934 och 1935 års riksdagar tillhopa 9 miljoner kronor. Med dessa medel ha stensatts omkring 21.3 mil vägai', och härför ha använts bland annat kvarvarande lager av den gatsten, som för statens räkning tillverkades under åren 1931—1933. Dessa lager äro numera helt tömda.

År 1936 återupptogos gatstensinköpen för statens räkning genom statens steninköpskommitté. För sådana inköp anvisade riksdagen för budgetåren 1936/37—1941/42 tillhopa 23 miljoner kronor. Då steninköpskommitténs

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. lol

verksamhet i och med utgången av juni månad 1942 upphörde, hade förutom annan sten tillverkats tillhopa 5,158,000 kvadratmeter smågatsten.

Från och med den 26 oktober 1942 ha stenbeställningarna skett genom statens arbetsmarknadskommissions försorg. Tillverkningen under tiden mellan nämnda datum och den 1 juli 1943 har beräknats uppgå till cirka

400.000 kvadratmeter smågatsten. Den totala tillverkningen, räknat för tiden från och med år 1936 till den 1 juli 1943, skulle alltså uppgå till omkring

5.558.000 kvadratmeter.

Den smågatsten, som tillverkas på statsbeställning, är i huvudsak avsedd att komma, till användning vid statliga stensättningsarbeten. För sådana arbeten ha anslag anvisats med 3,000,000 kronor för vart och ett av budgetåren 1937/38—1939/40 och med 4,000,000 kronor för vartdera av budgetåren 1940/41 och 1941/42. För budgetåret 1942/43 ha några ytterligare medel icke anvisats för här avsett ändamål, enär viss del av tidigare anvisade anslag kvarstått odisponerad vid utgången av år 1941. Hittills beslutade stensättningsarbeten avse en väglängd av omkring 39 mil. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst, ha dessa arbeten i sin helhet beräknats bliva färdiga under år 1942. Den för samtliga dessa arbeten erforderliga mängden smågatsten har beräknats uppgå till omkring 2,500,000 kvadratmeter.

Lagerbehållningen av smågatsten skulle alltså den 1 juli 1943 — därest hänsyn tages endast till den förbrukning, som sker genom stensättningsarbetena — uppgå till i runt tal 3,000,000 kvadratmeter.

Genom beslut den 22 augusti 1941 har Kungl. Hajd meddelat närmare bestämmelser rörande dispositionen av det av 1941 års riksdag för stensättning anvisade anslaget. Kungl. Majit har därvid bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, sedan erforderliga överenskommelser träffats med vederbörande städer och vägdistrikt, tills vidare disponera anslaget dels för stensättning genom styrelsens försorg och med användande av sten från statens stenförråd av vägar inom Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands samt Gävleborgs län, dels ock för beredande av statsbidrag åt vissa städer och vägdistrikt, då så med hänsyn till arbetsföretags ringa omfattning eller eljest funnes påkallat, för stensättning av vägar och gator med användande av sten från statens förråd, allt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen framlagt program, med den inskränkning eller jämkning, som kunde bliva erforderlig, för att det för ändamålet till förfogande ställda anslaget icke skulle överskridas, eller i övrigt kunde visa sig lämplig.

Tillika medgav Kungl. Majit genom samma beslut, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finge av det till förfogande ställda anslaget använda dels erforderligt belopp för bestridande av kostnaderna för erforderliga platskontrollanter för ifrågavarande företag, dels ock ett belopp av högst 60,000 kronor för bestridande av de kostnader för teknisk och administrativ personal inom styrelsen ävensom för inspektionsresor och expenser, som föranleddes av de med anslaget avsedda stensättningsarbetena.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Fram till år 1940 laar den för statens räkning från och med år 1936 inköpta smågatstenen uteslutande använts för statliga stensättningar. Då emellertid medel för stensättningar icke anvisats i proportionsvis samma omfattning som medel för inköp av sten, ha stenlagren ständigt ökats och innehålla nu, såsom av det föregående framgår, mycket stora kvantiteter sten. För att möjliggöra en något snabbare avsättning av lagren har Kungl. Maj:t genom beslut den 28 juni 1940 bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, i den omfattning så lämpligen kunde ske med hänsyn till behovet av gatsten för stensättningsarbeten genom styrelsens försorg, utan ersättning tillhandahålla städer, vägdistrikt, köpingar och andra kommuner samt enskilda järnvägar lämpliga partier sten från statens stenförråd med iakttagande av följande villkor och bestämmelser. Sten må tillhandahållas för stensättning av gator och vägar, som äro av större allmän betydelse och så hårt trafikerade, särskilt av tyngre fordon, att ett dylikt starkare byggnadssätt synes vara från teknisk och praktisk synpunkt påkallat, samt under förutsättning att sten eljest icke skulle komma till användning. Vederbörande kommun, vägdistrikt eller järnväg skall bestrida alla med stenens transport från upplagsplatsen förenade kostnader och skall tillika förbinda sig att inom viss tid, som icke innebär onödig tidsutdräkt, låta utföra det stensättningsarbete, för vilket stenpartiet tillhandahålles. Därjämte har Kungl. Majit genom samma beslut bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, under enahanda villkor i fråga örn bestridande av transportkostnader, utan ersättning tillhandahålla sten från statens stenförråd att lämpligen användas av statliga verk och institutioner.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenhy g gnadsstyr elsen hemställt örn anvisande för nästa budgetår av medel till stensättning av vägar.

Styrelsen meddelar, att styrelsen med stöd av förenämnda, av Kungl. Majit den 28 juni 1940 meddelade beslut hittills träffat avtal örn tillhandahållande av bland annat cirka 700,000 kvadratmeter smågatsten. Även örn man antoge, fortsätter styrelsen, att bortskänkande av gatsten i fortsättningen skulle kunna ske i samma omfattning som nu vore fallet, vore det tydligt, att för lagrens nedbringande jämväl erfordrades statliga stensättningar. På grund härav och då under rådande krisförhållanden stensättning vore den praktiskt taget enda form av vägbeläggning, som kunde komma till utförande, ansåge styrelsen, att medel för ändamålet borde stå till förfogande under budgetåret 1943/44. De arbeten, som enligt styrelsen skulle kunna utföras under nämnda budgetår vore med hänsyn bland annat till transportsvårigheterna huvudsakligen sådana, som avsåge vägar och gator i städer.

Förut anvisade stensättningsanslag beräknar styrelsen vara praktiskt taget helt disponerade vid utgången av budgetåret 1942/43. , Med hänsyn härtill och då styrelsen utgår från, att anslag för ändamålet icke kan påräknas med samma belopp som förut, föreslår styrelsen, att ett belopp av 2,000,000 kronor måtte anvisas.

153 Kungl. Marits proposition nr 224.

Styrelsen förutsätter därjämte, att styrelsen bemyndigas att av blivande anslag använda erforderliga medel för bestridande av de kostnader för teknisk och administrativ personal samt för inspektionsresor och expenser, som föranledas av de med anslaget avsedda arbetena.

Av skäl, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, har jag ansett mig Departementsböra tillstyrka, att medel till stensättning av vägar ställas till förfogande chefen. för nästa budgetår. Med hänsyn till det statsfinansiella läget torde dock det av styrelsen begärda beloppet böra nedsättas till 1,000,000 kronor.

I anslutning till vad jag tidigare i dag uttalat i samband med anmälan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag förutsätter jag, att kostnaderna för sådana resor, som föranledas av stensättningsarbeten, må bestridas från stensättningsanslaget endast i den mån fråga är örn resor, vilka företagas av personal med ersättning från andra anslag än avlöningsanslag.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Stensättning av vägar för budgetåret 1943/44 anvisa ett

reservationsanslag av ................................. kronor 1,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[17.] Byggande av broar, reservationsanslag. Anslaget har för vart och ett av budgetåren 1937/38—1940/41 anvisats med 3,500,000 kronor och för vartdera budgetåret 1941/42 och 1942/43 med 2,500,000 kronor. Såsom B-anslag har därjämte för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 6,000,000 kronor, avsett att tagas i anspråk, därest läget å arbetsmarknaden därtill skulle giva anledning. Av sistnämnda anslag lia 557,000 kronor ställts till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för utförande av en viadukt över statens järnvägar vid Dammtorp på allmänna landsvägen mellan Stockholm och Uppsala. I övrigt har anslaget ej disponerats.

För användningen av anslaget gälla de för bidrag till förbättringsarbeten å vägar och gator meddelade bestämmelserna. Det har emellertid förutsatts, att bidragssatserna beträffande broarbetena i vissa fall skulle få sättas högre än eljest vid vägarbeten.

Anslaget var från början avsett till bidrag till ombyggnad eller förstärkning av broar eller anläggning av broar för ersättande av befintliga färjor. På väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har från och med budgetåret 1939/40 en utvidgning av anslagets användning skett till att omfatta även anläggning av skenfria korsningar mellan järnväg och landsväg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november 1942 i fråga örn beräkningen av broanslaget för nästa budgetår erinrat, att enligt av styrelsen tidigare till Kungl. Majit avgivet förslag till fördelning av brobyggnadsanslaget för budgetåret 1942/43 för slutförande av samtliga däri upptagna företag statsbidrag erfordrades med i runt tal 2.2 7 miljoner kronor utöver vad som kunde disponeras av anslaget för innevarande budgetår. Detta bidrags-

154 Kungl. Majlis proposition nr 224.

belopp motsvarade med de procentsatser, som gällde för bidrag till de i förslaget upptagna företagen, ett kostnadsbelopp av i runt tal 2.7 miljoner kronor. Med hänsyn till nuvarande förhållanden och därav följande osäkerhet i kostnadsberäkningarna syntes detta beräknade kostnadsbelopp böra höjas till 3 miljoner kronor, vilket sålunda skulle representera den återstående kostnaden för att slutföra ifrågavarande företag. I vad mån dessa företag kunde slutföras under budgetåret 1943/44 vore i första hand beroende av utvecklingen på arbetsmarknaden. Då i förslaget enligt meddelade direktiv icke upptagits andra företag än sådana, vilkas utförande motiverades av militära eiler andra synnerligen angelägna skäl, syntes det kunna förväntas, att företagen som regel komme att förklaras företrädesberättigade, varvid de till större delen kunde beräknas bliva färdigställda före utgången av budgetåret 1943/44. Med hänsyn härtill och till att nuvarande möjligheter till förskotterande av medel genom vägdistrikten upphörde från och med år 1944 syntes det erforderliga medelsbehovet för budgetåret 1943/44 enbart för slutförande av i nämnda förslag upptagna företag böra beräknas till inemot 3 miljoner kronor.

Vägväsendets behov av ombyggnad och nyanläggning av broar vore, fortsätter styrelsen, alltjämt mycket stort. I förteckningar, som av länstyrelserna överlämnats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen över broföretag, vilka ansetts böra under de närmaste åren utföras med bidrag från broanslaget, hade sålunda upptagits företag med en sammanlagd beräknad kostnad av åtskilliga tiotal miljoner kronor.

Omfattningen under de senaste åren av den brobyggnadsverksamhet, vartill medel anvisats i vanlig ordning, framginge av följande sammanställning av i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända entreprenadsummor.

Oaktat den begränsning av brobyggnadsverksamheten, som påkallats av tidsläget, hade sålunda, framhåller styrelsen, den godkända entreprenadsumman under nämnda år uppgått till i medeltal 5 miljoner kronor per år. Med tillägg av sådana kostnader (administration, kontroll etc.), som icke inginge i entreprenadsummorna, kunde den totala kostnaden för brobyggnadsverksamheten under nämnda år beräknas hava uppgått till i runt tal 6 miljoner kronor per år.

Den återhållsamhet, som under de senaste åren måst iakttagas i fråga örn att tillgodose vägväsendets behov, hade, uttalar styrelsen vidare, haft till följd icke blott att nyanläggning av broar i stort sett upphört utan även att nödvändiga broombyggnader i stor utsträckning måst eftersättas. Då ett fortsatt uppskjutande av nödvändiga broombyggnader kunde leda till allvar-

Är

Godkända entreprenadsummor milj.' kronor

5.4 5.2 5.8

155 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

liga konsekvenser för såväl den militära som den civila trafiken, syntes någon ytterligare begränsning av nämnda årliga kostnad av 6 miljoner kronor för brobyggnader icke vara möjlig.

Det syntes kunna förutsättas, slutar styrelsen, att efter vägväsendets förstatligande erforderliga medel till brobyggnader skulle utgå från broanslaget i minst samma utsträckning som för närvarande. Med hänsyn härtill och till vad som anförts angående kostnaderna för att slutföra pågående företag samt örn medelsbehovet till nya företag syntes det ofrånkomligt, att broanslaget för budgetåret 1943/44 ökades till 3.5 miljoner kronor. Styrelsen hemställer örn anvisande av detta belopp.

Av statsfinansiella skäl och med hänsyn till läget på arbetsmarknaden Departementsär det givetvis önskvärt, att brobyggnadsverksamheten även under näst- che^e

kommande budgetår i möjligaste mån begränsas. Liksom för innevarande budgetår bör anslaget avses endast för färdigställande eller fortsättande av företag, till vilka medel redan tidigare anvisats, samt för påbörjande av nya företag, vilka av militära skäl eller eljest äro synnerligen angelägna.

Aven med iakttagande av denna begränsning i anslagets användning måste anslagsbehovet bliva jämförelsevis betydande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens farhågor beträffande konsekvenserna av en alltför stor återhållsamhet beträffande nödvändiga brobyggnader äro enligt min mening icke ogrundade. Yad som hittills framgått av en inom styrelsen pågående utredning angående bärförmågan hos landets vägbroar med hänsyn särskilt till vissa tyngre militära fordon synes giva vid handen, att förstärkningar och ombyggnader äro erforderliga i betydande omfattning för att möjliggöra trafik med dylika fordon.

I betraktande härav och då statens kostnader för brobyggnader på landet komma att ökas efter vägväsendets förstatligande, då vägdistriktens bidrag bortfalla, anser jag mig böra förorda, att broanslaget för nästkommande budgetår något ökas i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade anslaget. Jag tillstyrker, att anslaget upptages med ett belopp av 3,000,000 kronor. Detta innebär en ökning med 500,000 kronor av det belopp, vilket i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 17) preliminärt beräknats för ändamålet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Byggande av broar för budgetåret 1943/44 anvisa ett

reservationsanslag av............................ kronor 3,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[18.] Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator. Till bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna ha för budgetåren 1939/40—1941/42 anslag anvisats med 12,205,000 kronor, 28,679,000 kronor respektive 7,500,000 kronor. Av det för budgetåret 1940/41 anvisade beloppet lia 17,000,000 kronor anvisats såsom B-anslag å tilläggsstat. Detta anslag har hittills icke till någon del tagits i anspråk.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

För budgetåret 1942/43 lia medel för ifrågavarande ändamål anvisats under två särskilda anslag, det ena avseende bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator och det andra avseende bidrag till byggande och förbättring av sådana vägar och gator. Anslagen ha för nämnda budgetår anvisats med 4,250,000 kronor respektive 2,750,000 kronor eller tillhopa 7,000,000 kronor.

Enligt de nya grunder för statsbidrag till städerna för underhåll av de för automobiltrafiken viktiga vägarna och gatorna, som fastställts att gälla från och med innevarande budgetår och vilka närmare utvecklats i 1942 års statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 13), utgår av underhållsanslaget statsbidrag enligt en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varje år inom ramen av det anvisade anslaget uppgjord och av styrelsen fastställd fördelningsplan med 85 procent av den av styrelsen beräknade underhållskostnaden för bidragsberättigade vägar och gator. Yad byggnadsanslaget angår, fördelas detta — med undantag för en mindre del, som står till Kungl. Majis förfogande för brådskande och oförutsedda arbeten — mellan städerna enligt en på grundval av beliovsprincipen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgjord och av Kungl. Maji fastställd fördelningsplan, avseende en tvåårsperiod. Det åligger stad, som erhållit statsbidrag, att inom två år efter det bidraget uppburits verkställa i planen upptagna väg- och gatubyggnadsföretag i sådan omfattning, att statsbidraget utgör högst 85 procent av de för verkställda företag i planen beräknade kostnaderna eller, där dessa överstiga de verkliga kostnaderna, högst 85 procent av sistnämnda kostnader.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till en början framhållit, att kostnaderna för underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator för år 1941 av styrelsen i en till kommunikationsdepartementet den 26 november 1941 överlämnad promemoria med förslag till ändrade grunder för bidrag till städernas vägoch gatuhållning beräknats till cirka 5,000,000 kronor. För år 1943 beräknade styrelsen nu underhållskostnaderna till 5,700,000 eller 700,000 kronor melån för år 1941. Anledningen till denna ökning vore i första hand, att styrelsen vid beräkningen av underhållskostnaderna för år 1941 utgått från den av vederbörande stad angivna underhållskostnaden, därest denna understigit den av styrelsen beräknade. Med hänsyn till den erfarenhet, som styrelsen numera hade beträffande beräkning av städernas underhållskostnader, ansåge styrelsen emellertid att den av styrelsen gjorda beräkningen genomgående borde läggas till grund för fördelningen av underhållsanslaget.

Ökningen av underhållskostnaden vore vidare förorsakad av att såväl arbetslöner som materialpriser stigit sedan år 1941. Dessutom hade den 1 januari 1942 tillkommit två nya städer, och den 1 januari 1943 erhölle ytterligare två samhällen stadsrättigheter. Därjämte hade inkorporeringar skett i stor utsträckning. Slutligen hade kostnader beräknats för utförande av trafikräkningar i städerna under år 1943. För att kunna beräkna kostnaden för barmarksunderhållet med större noggrannhet vore det nämligen nödvändigt

157 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

att ha kännedom om trafikintensiteten. På grund härav och då trafiken i flertalet städer icke räknats de senaste åren, måste detta ske under år 1943.

Det för år 1943 erforderliga underhållsanslaget, beräknat efter en bidragskvot av 85 procent, skulle sålunda uppgå till 4,850,000 kronor.

De årliga kostnaderna för byggande och förbättring av stiidernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator uppginge, anför vägoch vattenbyggnadsstyrelsen vidare i sin skrivelse, enligt av styrelsen företagna undersökningar till omkring 30,000,000 kronor. Häremot svarande statsbidrag utgjorde omkring 25,000,000 kronor. Den nuvarande medelstillgången medgåve emellertid icke ett tillnärmelsevis så stort anslag, och styrelsen ville därför närmare belysa i vad mån en nedskärning vore möjlig för budgetåret 1943/44.

I sådant syfte anför styrelsen, att den fördelningsplan för åren 1942 och 1943, som av Kungl. Majit fastställts och nu läge till grund för byggnadsverksamheten i städerna, omfattade arbeten för en beräknad kostnad av sammanlagt omkring 27,600,000 kronor. Häremot svarande statsbidrag beräknades utgöra omkring 23,500,000 kronor, varav 14,900,000 kronor täckts med redan fördelade anslag och 2,500,000 kronor komme att täckas av beviljat, ännu icke fördelat anslag. Av återstående belopp, i runt tal 6,000,000 kronor, borde 2,000,000 kronor anvisas under år 1944. Härutöver erfordrades ett belopp örn 1,000,000 kronor till nya företag, avsedda att medtagas i kommande fördelningsplan. För byggande av för automobiltrafiken viktiga vägar och gator skulle följaktligen erfordras ett sammanlagt belopp av 3,000,000 kronor. Styrelsen förutsatte därvid, att bidragskvoten skulle utgöra 85 procent för företag, vilka inginge i fördelningsplanen för åren 1942 och 1943 och som skulle upptagas jämväl i kommande fördelningsplan, samt med 95 procent beträffande nya företag i sistnämnda fördelningsplan.

I anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen, att för budgetåret 1943/44 måtte anvisas dels till bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator ett anslag av 4,850,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dels och till bidrag till byggande och förbättring av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

De bidrag, som skola utgå från städernas underhållsanslag för budgetåret Departements- 1943/44, avse städernas underhållskostnader under kalenderåret 1943. Dessa Stefen. bidrag skola alltså utgå enligt nu gällande grunder och röna ej inverkan av de ändrade statsbidragsbestämmelser, örn vilka förslag tidigare i dag förelagts riksdagen.

Yad däremot angår de bidrag, som skola bestridas från byggnadsanslaget för nästkommande budgetår, avse dessa bidrag b3Tggnadsföretag, vilka skola upptagas i fördelningsplan för år 1944 och följande år. Bidragens storlek påverkas alltså av de nya statsbidragsgrunderna. Enligt det riksdagen förelagda förslaget till förordning angående statsbidrag till väg- och gatuhåll-

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ningen i vissa städer oell stadsliknande samhällen blir bidragskvotens storlek i fråga om byggnadsföretag, som upptagas i kommande fördelningsplaner, beroende av tidpunkten för företagens påbörjande. Sålunda skall bidragskvoten beträffande företag, som påbörjas efter ingången av år 1944, ordinärt utgöra 95 procent. För tidigare påbörjade företag skola tillämpas nu gällande bestämmelser, enligt vilka statsbidraget utgår med 85 procent av byggnadskostnaderna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar i fråga örn storleken av underhållsanslaget för nästkommande budgetår ha icke givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker sålunda, att anslaget för nämnda budgetår anvisas med 4,850,000 kronor.

I fråga örn byggnadsanslaget synes på grund av de rådande förhållandena en nedsättning böra ske med hälften av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet. Ett anslagsbelopp av 1,500,000 kronor bör sålunda anvisas för nästkommande budgetår. Med hänsyn till den i nya väglagen och i vägstadgan tillämpade terminologin bör anslaget, som avser såväl anläggnings- som förbättringsarbeten å städernas allmänna vägar och för biltrafiken viktiga gator, upptagas under benämningen Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator.

Beträffande byggnadsanslaget gör jag hemställan under nästföljande punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag

av .................................................... kronor 4,850,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[19.] Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag anfört under nästföregående punkt hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator för budgetåret 1943/44 anvisa

ett reservationsanslag av........................ kronor 1,500,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[20.] Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark för allmän väg m. m., reservationsanslag. Enligt det tidigare i dag för riksdagen framlagda förslaget till förordning örn statsbidrag till städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, för tillhandahållande av mark för allmän väg m. m. skola till de små städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, utgå bidrag av statsmedel för värdet av mark, som staden eller samhället tillhandahållit för byggande av allmän väg inom stadsplanelagt område, samt för å marken belägen byggnad, så ock för vad staden eller samhället visar sig hava utgivit för intrång, som orsakas av vägens byg-

159 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

gande eller begagnande, ävensom för domstols- och expropriationshandläggning. Enligt förslaget skall stad eller samhälle, som erhållit sådant bidrag, ha att till statsverket redovisa så stor del av från tomtägarna uppburna gatumarksersättningar som statsbidraget utgör av stadens eller samhällets kostnader för markens tillhandahållande.

1942 års vägsalchunniga ha rörande tomtägarbidragen uttalat, att man hade anledning räkna med att det i allmänhet komme att dröja tämligen länge, innan dessa bidrag inflöte.

För att genomföra de sakkunnigas förslag i fråga örn städernas och samhällenas skyldighet att tillhandahålla vägmark borde enligt de sakkunniga anvisas ett särskilt anslag, som borde äga karaktär av reservationsanslag, att användas för bidrag till här avsedda städer och stadsliknande samhällen. Då det syntes lämpligt, att till statsverket redovisad andel av inflytande gatumarksersättningar från tomtägarna finge disponeras för nya bidrag, borde ifrågavarande andel bokföras såsom särskilda uppbördsmedel å anslaget.

Behovet av medel för detta ändamål har av de sakkunniga med stöd av vissa beräkningar (betänkandet sid. 300—301) för budgetåret 1943/44 angivits till

50,000 kronor.

De sakkunnigas beräkningar rörande anslagsbehovet för här ifrågavarande ändamål ha icke föranlett någon invändning i de avgivna yttrandena. Icke heller jag har något att erinra mot beräkningarna. Vid framläggande av förslag till statsbidragsförordning har jag förordat, att statsbidrag normalt skulle utgå med 60 procent i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, 80 procent av vad vederbörande samhälle utgivit för markförvärv m. m. Denna jämkning i fråga örn den normala bidragskvoten lärer dock icke böra påverka anslagsberäkningen. Jag tillstyrker därför, att anslaget för nästa budgetår anvisas med

50.000 kronor.

Såsom de sakkunniga förutsatt, böra på statsverket belöpande andelar av gatumarksersättningar från tomtägare tillföras anslaget för att disponeras förnya bidrag till sådana städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare. För nästa budgetår beräknas emellertid några ersättningar icke komma att inflyta.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark för allmän väg m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa

ett reservationsanslag av .............................. kronor 50,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[21.] Bidrag till byggande av enskilda vägar, reservationsanslag. Anslaget har för budgetåren 1939/40—1942/43 anvisats med respektive 1,400,000 kronor,

300.000 kronor, 700,000 kronor och 800,000 kronor. I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 600,000 kronor.

Bestämmelser örn statsbidrag till byggande av enskilda vägar m. m. hava meddelats i kungörelse den 15 juni 1939 (nr 359). Denna innehåller jämväl

Departementschef eti.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

bestämmelser örn statsbidrag till underhåll av enskilda vägar, för vilket ändamål särskilt anslag anvisats från och med budgetåret 1939/40.

Under hänvisning i övrigt till kungörelsen får jag beträffande grunderna för bidrag till byggande av enskilda vägar erinra örn att dylikt bidrag må utgå med högst 50 procent av den beräknade kostnaden för anläggning av väg, där sådan anläggning måste anses vara för väghållarna synnerligen betungande. Dylikt bidrag beviljas för närvarande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Byggnadsbolag må ej utgå till arbete, som påbörjats innan statsbidrag beviljats, där ej särskilt tillstånd till brådskande arbetes utförande meddelats av styrelsen.

Jämlikt av Kungl. Maj:t vid olika tillfällen lämnade medgivanden finnes inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrättad en särskild avdelning för handläggning av ärenden rörande enskild väghållning. Kostnaderna för arvoden till avdelningens personal samt för expenser och resor uppgå för närvarande till omkring 65,000 kronor. Under avdelningen finnas anställda 12 länsschaktmästare, vilka åtnjuta arvoden med envar 6,200 kronor eller tillhopa 74,400 kronor för år. Tillhopa med kostnaderna för länsschaktmästarnas resor och expenser uppgå kostnaderna för administrationen av den enskilda väghållningen för närvarande till i runt tal 200,000 kronor. Dessa kostnader bestridas med en tredjedel från anslaget till byggande av enskilda vägar och med två tredjedelar från anslaget till bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att av det till bidrag till byggande av enskilda vägar hittills anvisade beloppet å sammanlagt 3,200,000 kronor intill den 1 oktober 1942 disponerats tillhopa 2,410,000 kronor, varför alltså omkring 790,000 kronor återstode odisponerade. Dör att fullborda företag, för vilka bidrag till påbörjande beviljats, erfordrades emellertid ett belopp av omkring 370,000 kronor. Omkring 420,000 kronor återstode alltså till beviljande av bidrag till nya företag.

Behovet av anslag till bidrag till byggande av enskilda vägar vore alltjämt, anför härefter styrelsen, mycket stort. Sålunda hade intill den 1 oktober 1942 till styrelsen inkommit 634 ansökningar örn statsbidrag, vilka ännu icke slutbehandlats (november 1942), avseende en väglängd av omkring 1,330 km och en beräknad kostnad av nära 9 miljoner kronor. För flertalet ansökningar vore därvid kostnaden hänförd till 1939 års prisnivå. Härtill bomme ett antal ansökningar örn tilläggsbidrag för ökade byggnadskostnader, vilka torde komma att föranleda bidrag med omkring 100,000 kronor. De disponibla medlen syntes därför före detta budgetårs utgång komma att helt tagas i anspråk, varför någon behållning till påföljande budgetår icke kunde påräknas.

Ehuru ett betydande belopp erfordrades för att fylla behovet av bidrag till enskilda vägars byggande, hade styrelsen med hänsyn till det rådande finansiella läget ansett sig böra begränsa sitt anslagsäskande till att avse i huvudsak samma belopp, 900,000 kronor, som styrelsen äskat för innevarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 161

budgetår, dock att beloppet med hänsyn till den allmänna kostnadsstegringen borde ökas till 1,000,000 kronor.

Under åberopande härav hemställer styrelsen, att anslaget för nästa budgetår måtte anvisas med 1,000,000 kronor.

Såsom framgår av den tidigare i dag lämnade redogörelsen för förslaget Departementsom vägförvaltningarnas organisation efter utgången av innevarande kalenderår chefen. skola ärenden om statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar från och med den 1 januari 1944 överflyttas från den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelsernas avgörande. I nämnda sammanhang har jag förordat, att länsschaktmästarbefattningarna skola försvinna och att de förrättningar, vilka i allmänhet skola föregå beslut rörande statsbidrag till enskild väghållning, i stället skola verkställas av övervägmästare eller vägmästare. För ändamålet skulle ett antal övervägmästarbefattningar tillföras vägförvaltningarna utöver de tjänster, som beräknats av 1942 års vägsakkunniga. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande befattningar hava inräknats i vägförvaltningarnas avlöningsanslag. Då jag vidare anser praktiska skäl tala för att de förhållandevis obetydliga kostnader för expenser, som äro hänförliga till handläggningen av ärenden rörande enskild väghållning, bestridas av vederbörande vägförvaltnings expensmedel, böra enligt min mening anslagen till enskild väghållning från och med den 1 januari 1944 icke belastas med andra administrationsutgifter än kostnaderna för övervägmästarnas förrättningsresor.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår till bidrag till byggande av enskilda vägar.

Det stora antal framställningar örn dylikt bidrag, som enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse inkommit till styrelsen, tyder onekligen på ett avsevärt behov av nya anslagsmedel. I nuvarande läge, då övriga byggnads- och förbättringsanslag under vägväsendet föreslagits skola undergå avsevärd nedsättning, anser jag mig emellertid icke kunna tillstyrka, att anslaget anvisas med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet av 1,000,000 kronor. Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår bestämmes till 600,000 kronor, innebärande i förhållande till innevarande budgetårs anslag en minskning med 200,000 kronor. Vid bedömande av anslagsbeloppets storlek bör emellertid beaktas, att huvuddelen av administrationskostnaderna från och med år 1944 kommer att överföras till andra anslag.

Då ärenden om bidrag till byggande av enskilda vägar efter ingången av år 1944 icke längre skola handläggas centralt utan avgöras av länsstyrelserna, torde det bliva erforderligt att av anslaget ställa vissa bestämda belopp till de särskilda länsstyrelsernas förfogande. Det bör ankomma på Kungl.

Majit att efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besluta härom.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till bidrag till huggande av enskilda vägar för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 600,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 42a 43 11

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

[22.] Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m., reservationsanslag.

Anslaget, som beviljades första gången för budgetåret 1939/40, har för budgetåren 1939/40—1942/43 anvisats med respektive 1,000,000 kronor, 1,500,000 kronor, 300,000 kronor oell 100,000 kronor. Nedsättningen av anslaget för de senaste två budgetåren har icke föranletts av minskade anspråk utan har i huvudsak berott därpå, att under de första budgetåren ett mindre antal vägförrättningar än beräknat hunnit slutföras, vilket medfört en förskjutning i anslagsbelastningen. Det kan bär erinras, att vid tidpunkten för äskande av medel för innevarande budgetår räknades med att vid ingången av budgetåret en reservation å anslaget skulle föreligga av omkring 1,000,000 kronor.

I årets statsverksproposition har anslagsbeloppet preliminärt upptagits till 1,000,000 kronor.

Beträffande grunderna för bidrag från anslaget torde jag under hänvisning i övrigt till kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 359) här endast få erinra örn att underhållsbidrag beviljas tills vidare och intill dess annorledes i vederbörlig ordning beslutas samt att bidraget utgår årligen med 50 procent av den kostnad, vartill underhållet skäligen uppskattas, dock att i undantagsfall bidraget kan bestämmas till 60 procent.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att av det för bidrag till underhåll av enskilda vägar hittills anvisade beloppet å sammanlagt 2,900,000 kronor disponerats under budgetåret 1939/40 omkring 68,000 kronor, under budgetåret 1940/41 omkring 725,000 kronor och under budgetåret 1941/42 omkring 800,000 kronor. För innevarande budgetår beräknades åtgå omkring 900,000 kronor. Vid ingången av budgetåret 1943/44 skulle sålunda förefinnas en behållning av omkring 400,000 kronor.

För budgetåret 1943/44 erfordrades enligt styrelsen dels medel för att utbetala de underhållsbidrag till 1940, 1941 och 1942 års vägar — varmed avsåges de vägar, till vilka underhållsbidrag första gången utgått år 1940, 1941 respektive 1942 — beträffande vilka kontrakt tecknats med vederbörande intressenter, utgörande omkring 670,000 kronor, dels den del, omkring

175,000 kronor, av kostnaderna för verksamhetens bedrivande, som skulle påföras detta anslag, vilket belopp bestämts med hänsyn till att styrelsens arbetsuppgifter på hithörande område från och med den 1 januari 1944 förutsatts skola övergå på länsstyrelserna, dels och de underhållsbidrag och s. k. iståndsättningsbidrag, som skulle utgå till vägar, vilka tilldelades första bidraget år 1943. Med stöd av före den 1 maj 1942 inkomna ansökningar, vilka dock ännu icke (november 1942) voro slutbehandlade inom styrelsen, beräknades det för sistnämnda ändamål erforderliga beloppet till 855,000 kronor. För budgetåret 1943/44 skulle sålunda i allt erfordras (670,000 +

175,000 + 855,000) 1,700,000 kronor.

Då såsom förut nämnts av tidigare anvisade medel förefunnes en behållning av omkring 400,000 kronor, skulle, uttalar styrelsen, ett anslag av ytterligare 1,300,000 kronor vara erforderligt. Styrelsen hemställer örn anvisande av sistnämnda belopp.

163 Kungl. Majus proposition nr 224.

För att bestrida de bidrag, vilka skola utgå enligt avtal ingångna före den Departements 1 januari 1943, erfordras enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upp- chefenlyst för nästa budgetår ett belopp av omkring 670,000 kronor. Styrelsen anser emellertid härutöver erforderligt ett belopp av 855,000 kronor avseende sådana vägar, för vilka bidrag skola tilldelas första gången under år 1943.

Härtill komma kostnader för administrationen. Såsom framgår av redogörelsen under nästföregående punkt, komma emellertid av dessa kostnader endast viss andel av övervägmästarnas resekostnader att från och med den 1 januari 1944 belasta förevarande anslag, varför det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för verksamhetens bedrivande beräknade beloppet kan något nedsättas.

På grund av angelägenheten av att i möjligaste mån hålla statsutgifterna nere anser jag mig icke kunna tillstyrka, att för nya underhållsbidrag avses ett så högt belopp som det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsatta.

Jag förordar, att för nya bidrag samt för bestridande av de kostnader för verksamheten, vilka skola belasta anslaget, beräknas ett sammanlagt belopp av högst 730,000 kronor. Tillhopa med förenämnda belopp å 670,000 kronor skulle alltså under nästa budgetår behöva stå till förfogande ett belopp av

1,400,000 kronor. Då enligt vad styrelsen uppgivit en reservation å anslaget av omkring 400,000 kronor kan väntas föreligga vid ingången av budgetåret 1943/44, skulle anslaget för nämnda budgetår behöva anvisas med 1,000,000 kronor.

Av skäl, som under nästföregående punkt antytts beträffande byggnadsanslaget, torde även i fråga örn underhållsanslaget vissa bestämda belopp böra ställas till de särskilda länsstyrelsernas förfogande.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. in. för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av ................................................ kronor 1,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[23.] Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten, reservationsanslag. Anslaget för innevarande budgetår, som anvisats med 130,500 kronor, har i statsverkspropositionen preliminärt upptagits med 140,000 kronor.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget har beräknats på föl-

jande sätt.

Kronor

1. Bidrag till svenska vägföreningen.................................... 5,000

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägunderhållsinspektion:

a) den egentliga verksamheten .................................... 43,000

b) arbetsstudier på vägunderhållets område...................... 45,000

3. Uppläggande av en broliggare........................................ 12,000

4. Trafikräkningar under år 1942........................................ 6,000

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Kronor

5. Viss apparatutrustning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geo-

tekniska laboratorium ................................................ 7,000

6. Bidrag till samfundet för hembygdsvård för anställande av en väg-

vårdskonsulent ........................................................ 7,500

7. Diverse utgifter........................................................ 5,000

Summa kronor 130,500

I skrivelse den 2 oktober 1942 har svenska vägföreningen hemställt örn statsbidrag för nästa budgetår.

Till föreningen har för budgetåren 1939/40—1942/43 statsbidrag utgått med respektive 20,000 kronor, 20,000 kronor, 10,000 kronor och 5,000 kronor.

I sin skrivelse har föreningen till en början lämnat en närmare redogörelse för sin hittillsvarande verksamhet samt sina ekonomiska förhållanden. Under hänvisning i övrigt till framställningen torde jag här få meddela följande ur densamma hämtade uppgifter.

Föreningen, som bildades år 1914, hade till syftemål att arbeta för vägarnas förbättring och att höja intresset för deras fackmässiga byggnad och underhåll. Sitt mål hade föreningen sökt förverkliga genom, bland annat, upplysande föredrag, kortare och längre kurser av olika slag samt utgivande av dels en vägteknisk tidskrift och dels läroböcker i vägtekniska ämnen.

På grund av att statsbidraget från och med budgetåret 1941/42 nedsatts samt på grund av minskade inkomster i övrigt ävensom ökade utgifter hade föreningen tvingats att inskränka sin verksamhet. Statsbidraget för innevarande budgetår å 5,000 kronor hade visat sig icke vara tillräckligt ens för att uppehålla föreningens verksamhet i nuvarande starkt beskurna omfattning.

Efter förstatligandet av vägväsendet vore det att befara, att föreningens inkomster komme att nedgå ytterligare, bland annat genom minskade annonsinkomster. På grund av föreningens ansträngda ekonomiska läge hade inom föreningen övervägts att upplösa föreningen. Flertalet av föreningens medlemmar hade emellertid ansett, att föreningens fortsatta existens vore av sådan betydelse, att allvarliga ansträngningar borde göras för att bibehålla föreningen åtminstone tills linjerna för framtiden läge fullt klara. Detta kunde emellertid ske endast genom ökat stöd från statens sida.

Beträffande sin framtida verksamhet uttalar föreningen, att föreningen självfallet vore medveten örn att dess arbetsuppgifter måste undergå mindre eller större ändring samt att föreningens framtid bland annat komme att bero på i vilken grad vissa föreningens arbetsuppgifter, som icke folie bort genom förstatligandet, komme att övertagas av den statliga vägmyndigheten

Här ifrågavarande uppgifter vore, anför föreningen, i huvudsak följande.

1. Föredrag örn enskilda vägar vid lantbruks-, lantmanna- och skogsskolor. Varje år borde åtminstone 50 föredrag hållas.

2. Ordnandet av fortsättningskurser örn 1 å 3 veckor för vägbefäl och specialarbetare: vägmästare, schaktmästare och jämställda samt maskinskötare och chaufförer, i regel med fast anställning vid landsbygdens vägväsende. Dylika kurser böra hållas en gång örn året i olika ämnen, beroende på den tekniska utvecklingen. Kurser ha hållits i beläggningsteknik och under de

165 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

sista åren i tjälskadeskydd och grusvägunderhåll. Ytterligare 2 a 3 kurser av det sistnämnda slaget erfordras, och dessutom böra kurser ordnas för vägmaskinskötare.

3. Utgivandet av en vederhäftig vägteknisk tidskrift.

4. Att bilda det forum, där vägintressenter av olika slag, såsom representanter för statliga och stadskommunala myndigheter, entreprenörer, vägmaskintillverkare och leverantörer gemensamt kunna diskutera och giva värdefulla uppslag i aktuella väg- och vägtrafikfrågor.

Föreningen anser sannolikt, att uppgifterna under punkt 2, utbildningskurserna, med tiden komma att övertagas av den statliga vägmyndigheten för den personal, som är sysselsatt vid det statliga vägväsendet, analogt med vad som har skett hos andra jämförbara statliga verk. Vägmästare och liknande personal hos kommuner m. fl. finge söka utbildning vid skolor eller på annat sätt.

- Utgivandet av en vägteknisk tidskrift skulle möjligen också kunna övertagas av den statliga vägmyndigheten och därvid bland annat också innehålla verkets interna tjänstemeddelanden. Emellertid har erfarenheten från de statliga verkens tekniska meddelanden givit vid handen, att dessa meddelanden i gemen inskränkas till behandling av verkens egna arbeten och att de icke giva den fylliga redogörelse för de tekniska och ekonomiska problemen, som givits och kan givas i vägföreningens tidskrift. Att ett meddelande, utgivet av ett statligt verk, näppeligen komme att innehålla uppsatser, som innehölle meningar stridande mot verkets egna, ligger i sakens natur, huru värdefulla sådana avvikande meningar än kunde vara. Många för vägväsendets utveckling värdefulla uppslag från utomstående personer, vilka lättare finna väg ,till en enskild tidskrift, skulle därför måhända aldrig bliva publicerade.

Övervägande skäl synas därför tala för att det bästa resultatet nås, örn tidskriften även i fortsättningen utgives av vägföreningen, samt att tidskriften innehåller både det statliga verkets tjänstemeddelanden, exempelvis under en särskild avdelning, samt kanske även visst slag av meddelanden från statens väginstitut.

Arbetsuppgifterna under punkt 1, föredragen vid skolorna, torde endast * med större svårighet kunna ombestyras av den statliga vägmyndigheten, särskilt då denna icke lär komma att utrustas med en avdelning för enskilda vägar.

Under alla förhållanden kan dock påstås, att det statliga verket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, icke omedelbart Iean vara berett att övertaga vägföreningens uppgifter, ty först måste ju styrelsens åligganden efter förstatligandet preciseras och beslutet örn förstatligandet träda i kraft. Därutöver torde viss tid förflyta, innan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan vara beredd att övertaga vägföreningens här nämnda uppgifter.

Uppgiften under punkt 4, att bilda ett forum för vägintressenter av olika slag, lär en statlig myndighet aldrig kunna övertaga.

Självfallet kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke övertaga vägföreningens här skildrade uppgifter utan att extra kostnader uppstå för styrelsen. Att statsverkets kostnader därvid skulle minskas, är väl föga troligt; motsatsen torde antagligen bliva fallet.

Under sådana omständigheter syntes det, fortsätter föreningen, vara ett statsintresse, att föreningen kunde fortleva och driva sin verksamhet, om än i inskränkt omfattning, åtminstone under en tid framåt, dock minst två år. Därefter borde det lättare kunna överblickas, huruvida förutsättningar för föreningens fortbestånd förelåge eller icke. För verksamhetens uppehållande under nämnda övergångstid vore det emellertid nödvändigt, att föreningen

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

tillförsäkrades elt statsbidrag, som vid nu rådande prisnivå uppginge till minst 10,000 kronor per år. Föreningens reserver vore så små, att de endast kunde täcka de utgifter, som vore oundgängliga i samband med föreningens upplösning.

På grund av det anförda hemställer vägföreningen, att föreningen för uppehållande av sin verksamhet under kalenderåren 1943 och 1944 måtte komma i åtnjutande av ett statsbidrag av 10,000 kronor per år, eller eventuellt efter förnyad framställning något högre belopp, därest en mera avsevärd höjning av prisnivån därtill skulle giva anledning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som anbefallts avgiva yttrande över vägföreningens framställning, har i sin skrivelse den 21 november 1942 behandlat framställningen i samband med äskande av anslag till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten. Styrelsen har uttalat, att det syntes önskvärt, att genom ett lämpligt statsbidrag åtminstone under den närmaste tiden möjlighet bereddes föreningen att fortsätta sin verksamhet i icke alltför beskuren omfattning. Vissa av föreningens arbetsuppgifter syntes visserligen så småningom kunna komma att övertagas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, sedan vägförstatligandet genomförts, men att detta övertagande skulle kunna ske under det nästkommande budgetåret vore uteslutet med hänsyn till den mångfald andra frågor styrelsen då hade att taga befattning med. Då det av föreningen äskade bidraget å 10,000 kronor finge anses erforderligt med hänsyn till såväl föreningens föreliggande arbetsuppgifter som dess försvagade ekonomiska ställning, ville styrelsen föreslå, att i forskningsanslaget för nästa budgetår inräknades medel till ett dylikt statsbidrag.

Styrelsen övergår härefter till att beräkna erforderliga medel för de övriga ändamål, vilkas kostnader helt eller delvis bestridas från förevarande anslag.

Beträffande vägunderhållsinspektionen anför styrelsen följande.

Sedan styrelsen senast avgav riksdagspetita, har vägunderhållsinspektionen planmässigt fortsatt sin verksamhet med rådgivning åt vägdistrikten, analys av kostnader och arbetsmetoder inom vägunderhållets område samt utredning av vissa organisationsfrågor. De utvunna resultaten hava kommit till användning bland annat vid det årliga arbetet med beräkningen av vägdistriktens kostnader för vägunderhållet, vilket arbete numera åligger inspektionen. Stater för vägunderliållskostnaderna hava sålunda beräknats för åren 1941 och 1942, och arbete med beräkningen för år 1943 och för första halvåret 1944 pågår för närvarande.

Styrelsen utgår ifrån att erforderliga befattningar för handhavandet av vägunderhållsinspektionens egentliga arbetsuppgifter komma att uppföras å styrelsens stat i samband med förstatligandet av vägväsendet. Yid sådant förhållande torde medel för nämnda del av inspektionen icke behöva inräknas i forskningsanslaget för nästa budgetår annat än för tiden 1 juli—31 december 1943.

Yad beträffar beräkningen av medel för nämnda ändamål har styrelsen ansett sig icke böra ifrågasätta annan ändring än dels en av levnadskostnadsstegringen betingad justering av arvodesbeloppen, vilka med ett undantag äro beräknade enligt vissa löneklasser jämte rörligt tillägg och kristillägg, dels ock en mot normal löneklassuppflyttning svarande arvodesökning för det ena av inspektionens kontorsbiträden.

Kungl. Majlis proposition nr 224.

167 För år räknat beräknas alltså kostnaderna egentliga verksamhet sålunda.

för vägunderhållsinspektionens

Kronor

Arvode till vägunderhållsinspektören enligt löneklass 31 (med avdrag

för pensionsavdrag) ...................... — ................... — ■■■■■

Arvode till en biträdande ingenjör enligt löneklass 22 (med avdrag

för pensionsavdrag) ......................................................

Arvode till en vägmästare ................................................

Arvoden till två kontorsbiträden enligt löneklass 2....................

Reseersättningar ...........................................................

Expenser ....................................................................

15,129

10,242

6,672

7,180

2.000 Summa kronor 45,223

För tiden 1 juli—31 december 1943 skulle alltså, uttalar styrelsen, erfordras hälften av nyssnämnda summa eller 22,611 kronor 50 öre, vilket belopp torde böra avrundas till 22,600 kronor.

Styrelsen erinrar härefter örn att under år 1943 såsom ett led i och ett hjälpmedel vid vägunderhållsinspektionens allmänna verksamhet pabörjats arbetsstudier inom vägunderhållets område. Denna arbetsstudieverksamhet — vilken hittills bedrivits inom ett 10-tal vägdistrikt i skilda delar av landet — hade omfattat undersökningar och studier i samband med grusförädling och grustransporter. Det hade härvid visat sig, att även inom vägväsendet arbetsstudier kunde verksamt bidraga till att åstadkomma en mera effektiv och ekonomisk drift. Enbart genom en allmän översyn av arbetsorganisationen och arbetsmetoderna vore stora kostnadsbesparingar möjliga. Härtill komme de vinster, som vore att förvänta efter tillämpning av de vid de egentliga arbetsstudierna vunna erfarenheterna. Med hänsyn till det synnerligen omfattande verksamhetsfält, som förelage, vöre de hittills utförda arbetsstudierna endast att betrakta såsom en förberedande undersökning. Det syntes uppenbart, att arbetsstudierna borde fortsättas för att redan nu skönjbara besparingar i fråga örn vägunderhållskostnaderna skulle kunna ernås.

I avvaktan på ytterligare erfarenhet anser styrelsen den nu gällande organisationsformen för arbetsstudieverksamheten böra bibehållas under nästa budgetår och medel härför inräknas i anslaget till bidrag till vissa forskningsoch undersökningsarbeten.

För här ifrågavarande verksamhet har, meddelar styrelsen, numera anställts personal med följande arvoden.

Arvode

kronor

1 arbetsstudieingenjör

1 biträdande ingenjör .

2 arbetsstudiemän.....

1 skrivbiträde .........

................ 12,000

................. 7,200

................. 9,360

................. 3,120

Summa kronor 31,680

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

För reseersättningar och expenser stå till förfogande sammanlagt 13,320 kronor.

För budgetåret 1943/44 ifrågasätter styrelsen för närvarande icke någon ändring i fråga örn medelstilldelningen annat än en höjning med 3,000 kronor på grund av ökade resekostnader. De nu disponibla medlen till reseersättningar hade nämligen visat sig i och för sig alltför knappa. Härtill komme den icke förutsedda kostnadsökning, som uppkommit på grund av ändringarna i resereglementet och i bestämmelserna örn tjänstgöringstraktamente. Någon inskränkning av resorna vore med hänsyn till arbetsstudieverksamlietens speciella karaktär icke möjlig; resorna utgjorde nämligen en direkt förutsättning för arbetsstudiernas bedrivande.

Därest kristillägget under det kommande budgetåret skulle komma att ytterligare stiga, förutsätter styrelsen, att en reglering av arvodena till kär ifrågavarande personal med Kungl. Maj:ts medgivande skulle kunna vidtagas.

För styrelsens arbetsstudieverksamhet skulle alltså enligt styrelsen erfordras 48,000 kronor.

Styrelsen erinrar härefter att Kungl. Majit genom brev den 17 april 1942 i anslutning till riksdagens beslut uppdragit åt styrelsen att påbörja arbetena för att upprätta en liggare över i det allmänna vägnätet på landsbygden ingående broar samt medgivit, att styrelsen för detta ändamål finge taga i anspråk ett belopp av högst 12,000 kronor av förevarande anslag. Angående det påbörjade arbetet med broliggaren anför styrelsen.

Arbetena å brobyrån för att upprätta liggaren utföras i samband med den nyligen igångsatta särskilda utredningen angående bärförmågan hos det allmänna vägnätets broar. Enär arbetena med liggarens upprättande härigenom underlättas, torde det anvisade beloppet av 12,000 kronor väl förslå att täcka kostnaderna för avlöning åt den personal och för de expenser, som beräknas vara behövliga under innevarande budgetår, då arbetena avsetts bliva av i huvudsak förberedande och planläggande art.

Omfattningen av arbetet med liggarens upprättande är i hög grad beroende av i vilken mån användbara ritningar för äldre broar finnas bevarade. Den totala kostnaden för liggarens upprättande har därför icke kunnat ens överslagsvis beräknas förrän nämnda förhållande närmare undersökts.

Såvitt framgått av de hittills gjorda utredningarna kan liggaren beräknas komma att omfatta cirka 11,000 broar. Liggaren är avsedd att upprättas i två exemplar, ett för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och ett, uppdelat länsvis, för vägingenjörskontoren (vägförvaltningarna). Liggaren skall innefatta kartverk samt för varje bro ett liggarblad med tekniska och vissa andra uppgifter, ett eller flera ritningsblad ävensom fotografier. Bladen skola samlas i pärmar, vilka måste vara av kraftigt och stabilt utförande. För att minska ritnings- och kopieringskostnaderna avses fotografiska kopior komma till användning i största möjliga utsträckning.

Tiden för liggarens upprättande är i viss män beroende av den tid, som åtgår för utearbetena med uppmätning och fotografering av själva broarna. Aven under förutsättning att utearbetena bedrivas i sådan takt, att arbetet å styrelsen med liggarens upprättande kan fortgå kontinuerligt, torde emellertid liggaren icke kunna färdigställas på kortare tid än tre år räknat från ingången av budgetåret 1943/44. Härvid har räknats med att arbetet under

Kungl. May.ts proposition nr 224. 169

överinseende av en högskoleingenjör (deltjänstgöring) skulle kunna utföras av två ingenjörer eller ritare med lägre teknisk utbildning samt ett rit- och skrivbiträde.

Utearbetena med erforderlig uppmätning samt fotografering av broarna ävensom upprättandet av erforderliga uppmätningsskisser förutsätter styrelsen skola utföras genom de lokala vägmyndigheternas försorg och på deras bekostnad. Styrelsens kostnader för liggarens upprättande kunde under förut angivna förutsättningar överslagsvis beräknas till följande belopp.

Kronor

Kostnad för förberedande arbeten under budgetåret 1942/43........ 6,000

Kostnad för kartverk...................................................... 1,800

» » samlingspärmar ............................................ 11,000

» » fotografering och kopiering av ritningar ................ 45,000

Avlöningskostnader (beräknade för tre års arbete):

en högskoleingenjör, V4 årslön av 8,000 kronor ............ 6,000

två ingenjörer eller ritare med årslön av 4,500 kronor — 27,000

ett rit- och skrivbiträde med årslön av 3,000 kronor ...... 9,000 42,000

Expenser ................................................. 6,200

Summa kronor 112,000

Med avdrag av det för innevarande budgetår anvisade beloppet 12,000 kronor kunde sålunda, uttalar styrelsen, ytterligare erforderligt medelsbelopp beräknas till i runt tal 100,000 kronor. Med hänsyn till det under de första åren större behovet av materielanskaffning och iordningställande av ritningar syntes nämnda belopp böra fördelas med större andelar på de första åren.

Angående värdet av broliggaren anför styrelsen.

Avsaknaden av en broliggare har visat sig innebära betydande olägenheter, särskilt under de senaste åren, då det med hänsyn till förekommande tyngre civila och militära transporter framstått såsom allt mera nödvändigt att äga tillgång till samlade uppgifter örn befintliga broars beskaffenhet och bärighet. Med det stora antal broar, som ingår i vägnätet, är det såväl för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som för vägingenjörerna omöjligt att för närvarande överblicka nämnda förhållanden. På grund härav kunna utredningar örn broarnas bärighet och möjligheterna för medgivande av tyngre transporter ofta icke verkställas utan föregående undersökning å platsen. Behovet av en fullständig broliggare, ur vilken erforderliga tekniska och andra data snabbt kunna erhållas, måste därför anses oundgängligt. Från militärt håll har vid upprepade tillfällen framhållits, att broliggare snarast bör upprättas, vilket vid nyligen hållet samråd i saken ytterligare betonats av försvarsstaben. Då broliggaren skulle innebära icke blott praktiska utan även ekonomiska fördelar genom att tidsödande och dyrbara resor och undersökningar i stor utsträckning skulle kunna undvikas och då dess upprättande skulle väsentligt underlättas genom att utföras i samband med förenämnda utredning angående broarnas bärförmåga, böra arbetena med dess upprättande fortsättas och fullföljas Titan avbrott.

Såsom förut nämnts bleve, fortsätter styrelsen, arbetena inom styrelsen med liggarens upprättande under innevarande budgetår av i huvudsak för-

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

beredande och planläggande art. Under nästkommande budgetår skulle arbetena kunna bedrivas i väsentligt ökad omfattning. Med hänsyn härtill och under hänvisning till vad som anförts angående kostnaderna och deras fördelning föreslår styrelsen, att för fortsättande under budgetåret 1943/44 av arbeten inom styrelsen med upprättandet av broliggaren anvisas ett belopp av 40,000 kronor.

Genom beslut den 10 juli 1942 har Kungl. Maj:t bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att för bestridande av styrelsens egna kostnader för trafikräkningar under år 1942 disponera ett belopp av högst 6,000 kronor av anslaget till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.

Med anledning härav upplyser styrelsen, att de vid trafikräkningarna erhållna uppgifterna i viss omfattning bearbetats och publicerats. De anvisade medlen beräknades i sin helhet komma att tagas i anspråk.

Styrelsen erinrar härefter om att styrelsen i sin petitaskrivelse hösten 1941 beträffande trafikräkningarna framhållit, bland annat, att då numera statsbidraget för vägdistriktens kostnader för sommarunderhållet utginge efter en på förhand fixerad kostnad, vilken måste beräknas även med hänsyn till trafikens storlek, behovet av kontinuerliga trafikräkningar blivit större än tidigare samt att dylika räkningar vore av största värde även för lösande av de uppgifter, som tillkomme vissa av de nuvarande kristidsorganisationerna. Yad sålunda anförts gällde allt fortfarande. Med hänsyn härtill och då behov av trafikräkningar givetvis förelåge även efter genomförande av vägväsendets förstatligande, syntes enligt styrelsen trafikräkningar böra utföras även under år 1943. Styrelsen beräknade härför ett oförändrat medelsbehov av 6,000 kronor.

Vid sin förevarande skrivelse har styrelsen fogat en till styrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd framställning från samfundet för hembygdsvård, vari hemställts örn statsbidrag med 11,000 kronor till fortsatt anställande av en vägvårdskonsulent hos samfundet under budgetåret 1943/44. Framställningen har icke givit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anledning till erinran.

För diverse ändamål, såsom bidrag till betongkommitténs verksamhet m. m. och såsom reserv för tillgodoseende av ytterligare medelsbehov beträffande de verksamhetsgrenar, som här förut omnämnts, anser styrelsen böra beräknas ett belopp av 9,400 kronor.

I enlighet med vad styrelsen anfört skulle anslaget till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten anvisas med (10,000 + 22,600 + 48,000 + 40,000 + 6,000 + 11,000 + 9,400) 147,000 kronor. Härom gör styrelsen hemställan.

Samfundet för hembygdsvård har i sin förutnämnda skrivelse anfört bland annat.

En av de viktigaste uppgifterna för den inom samfundet organiserade vägbyrån vore visserligen att genom upplysningsverksamhet av olika slag öka

171 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

förståelsen och intresset för vägvården. En annan icke mindre viktig uppgift vore emellertid att söka lösa aktuella problem från fall till fall. Det hade ofta visat sig nödvändigt att för vägprojekten utarbeta detaljerade ritningar och arbetsbeskrivningar till ledning för det praktiska utförandet. Då sådana utredningar och förslag vore mycket tidskrävande, hade samfundets vägbyrå länge haft behov av en assistent, som på antytt sätt kunde i detalj bearbeta förslagen. Tack vare tillmötesgående från väg- och vattenbyggnads styrelsen hade sedan några månader tillbaka en sådan assistent knutits till vägbyrån. Detta hade ordnats så, att han mot en viss ersättning per timme ritade på vederbörande uppdragsgivares bekostnad; vägvårdskonsulenten ställde utan extra kostnad sin kraft till förfogande. Genom denna arbetsform kunde konsulenten mera ägna sin tid åt de större uppgifterna och åt principerna för att lösa de problem, som samfundets vägbyrå anmodats utarbeta förslag till. Det mera ingående studiet av dessa i terrängen liksom själva ritningsarbetet, utarbetandet av planteringsplaner och upprättandet av arbetsbeskrivningar utförde assistenten.

Det syntes samfundets styrelse därför i hög grad önskvärt, att till vägbyrån kunde även för framtiden knytas en assistent med skisserade arbetsuppgifter. Örn en sådan assistent, som borde vara utbildad trädgårdsarkitekt, erhölle en lön av 500 kronor i månaden, motsvarade detta en årslön av 6,000 kronor. Förutsattes att assistenten halva tiden kunde honoreras för särskilda uppdrag — varvid kostnaderna påfördes respektive vägföretag, såsom nu vore fallet — och att han under återstående sex månader vore verksam inom vägbyrån för att verkställa sådana utredningar, varmed icke något särskilt vägbygge kunde belastas (såsom utarbetande av recept på gräsfröblandningar för olika jordarter, principer för utförande av snöskyddsplanteringar och dylikt), skulle av allmänna medel till vägbyrån endast fordras 3,000 kronor jamte förslagsvis 500 kronor för sådana resor, som icke kunde debiteras särskild uppdragsgivare.

Samfundet för hembygdsvård ville av statsfinansiella skäl för budgetåret 1943/44 icke begära det anslag på 15,000 kronor, som tidigare utgått för vägbyråns verksamhet, men anhölle för sin fortsatta verksamhet enligt angivna riktlinjer örn ett statsbidrag av 11,000 kronor.

Ett övertagande från statens sida av den allmänna väghållningen torde helt Departementisnaturligt komma att medföra, att åtskilliga av de uppgifter, åt vilka svenska chefen vägf öreningen sedan lång tid ägnat sin verksamhet, komma att övertagas av statliga organ. Det kan då ifrågasättas, huruvida staten framgent bör ekonomiskt stödja föreningens verksamhet. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, torde det emellertid med hänsyn till den mångfald nya frågor, med vilka styrelsen i samband med vägförstatligandets genomförande har att taga befattning, vara uteslutet, att styrelsen såvitt avser nästa budgetår kan bliva i tillfälle att ens i någon utsträckning ägna sig åt de uppgifter, som för närvarande ingå i vägföreningens verksamhet. Då det måste anses önskvärt ur allmän synpunkt, att donna verksamhet ej nu nedlägges — vilket måste befaras, därest staten icke ekonomiskt stödjer föreningen — anser jag mig böra tillstyrka, att föreningen även för nästa budgetår får åtnjuta statsbidrag. På grund av föreningens svaga ekonomiska ställning synes det vara påkallat, att bidraget höjes till det begärda beloppet av 10,000 kronor. Tåg förutsätter därvid, att verksamheten kommer att av föreningen i stort sett upprätthållas i sin nuvarande omfattning.

172 Kungl. Maj-.ts proposition nr 221.

Yad angår frågan om statens ställning till föreningen efter utgången av nästa budgetår anser jag mig redan nu böra framhålla, att, därest fortsatt statsbidrag anses böra ifrågakomma, detsamma synes böra begränsas och därvid i första hand avse att möjliggöra utgivande av en vägteknisk tidskrift. Föreningens huvudsakliga verksamhet i övrigt, anordnandet av olika slag av kurser samt utgivande av handböcker i vägtekniska ämnen, förutsätter jag nämligen, såsom jag förut antytt, skola komma att övertagas av de statliga vägorganen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar rörande kostnaderna för vägunderhållsin spek tionens egentliga verksamhet under tiden den 1 juli—31 december 1943 ha icke givit mig anledning till erinran. I förevarande anslag bör därför inräknas ett belopp av 22,600 kronor. Jag vill här erinra örn att det av mig tidigare i dag framlagda förslaget till organisation från och med ingången av år 1944 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsätter, att kostnaderna för underhållsinspektionens egentliga verksamhet skola efter den 31 december 1943 bestridas från styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag.

De påbörjade arbetsstudierna å vägunderhållets område, vilka syfta till att åstadkomma en i möjligaste mån effektiv och ekonomisk drift, böra givetvis fullföljas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härför beräknat erforderligt ett belopp av 48,000 kronor för nästa budgetår. I jämförelse med motsvarande kostnader för innevarande budgetår innebär det nu äskade beloppet en höjning med 3,000 kronor, vilken hänför sig till det för resor avsedda beloppet. Styrelsens beräkningar föranleda icke någon erinran från min sida.

I anslaget till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten har för innevarande budgetår inräknats ett belopp av 12,000 kronor för att påbörja uppläggning av en broliggare, avseende de i det allmänna vägnätet på landsbygden ingående broarna. Vid framläggandet av sitt förslag härom kunde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke lämna några närmare uppgifter till ledning för beräkningen av de slutliga kostnaderna för arbetet. Då jag nästlidet år tillstyrkte styrelsens förslag örn medel för arbetets påbörjande, förutsatte jag därför, att arbetet skulle kunna avbrytas, därest det skulle visa sig, att kostnaderna bleve större än som kunde anses svara mot de därmed avsedda fördelarna. Ett närmare preciserande av kostnaderna förutsattes skola kunna länmas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med äskande av ytterligare medel för budgetåret 1943/44.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande broliggaren nu meddelat, att densamma beräknas komma att omfatta omkring 11,000 broar och att arbetet kommer att taga en tid av omkring 3 år, räknat från och med den 1 juli 1943. Utearbetena med erforderlig uppmätning samt fotografering av broarna ävensom upprättandet av erforderliga mätningsskisser förutsättas skola utföras genom de lokala vägmyndighetemas försorg och på deras bekostnad. Då omfattningen av arbetet i hög grad är beroende av i vad mån användbara ritningar för äldre broar finnas bevarade, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ännu icke varit i tillfälle att undersöka nämnda

173 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

förhållande, icke kunnat beräkna slutkostnaden för broliggarens upprättande. Styrelsens egna kostnader ha emellertid överslagsvis beräknats till 112,000 kronor. Det efter avdrag av redan anvisade medel återstående beloppet å

100.000 kronor har styrelsen förutsatt skola fördelas på budgetåren 1943/44 —1945/46. För nästa budgetår skulle det erforderliga beloppet uppgå till

40.000 kronor.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag det ur såväl civila som militära synpunkter angeläget, att det påbörjade arbetet med broliggaren fortsättes. Då styrelsens för nästa budgetår härför beräknade kostnader icke givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag, att i förevarande anslag för ändamålet inräknas det äskade beloppet å 40,000 kronor.

Med hänsyn till bland annat den betydelse, som kontinuerliga trafikräkningar äga i samband med beräkningen av vägunderhållskostnaderna, tillstyrker jag, att för trafikräkningar under nästa budgetår avses ett belopp av

6.000 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår.

Även örn vissa skäl kunna anföras till stöd för en ökning av bidraget till samfundet för hembygdsvård, anser jag mig med hänsyn till nödvändigheten att begränsa statsutgifterna icke kunna tillstyrka den föreslagna höjningen av bidraget från 5,000 kronor till 11,000 kronor. Jag förordar, att bidraget utgår med oförändrat belopp, 5,000 kronor.

I likhet med vad hittills brukat ske bör ett mindre belopp stå till Kungl. Maj:ts förfogande för sådana vägväsendet berörande, ej närmare angivna ändamål, vilka kunna framdeles aktualiseras och för vilka kostnaderna lämpligen böra bestridas av förevarande anslag. Beloppet synes kunna bestämmas till 8,000 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle anslaget till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten anvisas med (10,000 + 22,600 + 48,000 + 40,000 4- 6,000 + 5,000 + 8,000) 139,600 kronor eller avrundat 140,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ................................................... kronor 140,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle sjätte huvudtitelns anslag för budgetåret 1943/44 under vägväsendet, däri inräknade de anslag till nämnda ändamål beträffande vilka slutliga förslag framlagts i årets statsverksproposition, uppgå till sammanlagt 110,589,100 kronor med följande för-

delning.

Kronor

Statens väginstitut ............................................................... 235,000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar ........................ 1,006,000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader ..................... 222,000

174 Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

Kronor

Vägförvaltningarna: Avlöningar ............................................. 2,472,000

Vägförvaltningarna: Omkostnader .......................................... 328,000

Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande 400,000

Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m................ 106,000

Bidrag till vinterväghållningen på landet ................................. 8,500,000

Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m................... 41,500,000

Vägskatteutjämningsbidrag ..................... 230,000

Vinterväghållningen på landet ................................................ 9,000,000

Barmarksunderhållet på landet ............................................. 20,500,000

Projektering av vägar och broar på landet .............................. 250,000

Nyanläggning av bygdevägar ................................................ 2,000,000

Nyanläggning av ödebygdsvägar ............................................. 600,000

Byggande av huvudvägar ...................................................... 3,750,000

Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar ........................ 1,250,000

Stensättning av vägar ......................................................... 1,000,000

Byggande av broar ............................................................... 3,000,000

Byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret betydelsefulla

vägar och broar ............................................................... 3,800,000

Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnadsväsendet ...... 2,200,000

Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga

vägar och gator ............................................................... 4,850,000

Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator ................................................ 1,500,000

Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av

mark för allmän väg m. m................................................. 50,000

Bidrag till byggande av enskilda vägar .................................... 600,000

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m............................ 1,000,000

Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar ............ 100,000

Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten ............ 140,000

Avsättning till statens automobilskattemedelsfond .................. 100

Summa kronor 110,589,100

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSVÄSENDETS FÖRRÅDSFOND. 1

[24.] Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond. För

detta ändamål har i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten 58) under rubriken Fonden för förlag till statsverket upptagits ett investeringsanslag med beräknat belopp av 10,000,000 kronor.

T enlighet med vad 1942 års vägsakkunniga föreslagit har jag i det föregående förordat, att förrådsrörelsen vid vägväsendet samt vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens övriga verksamhetsområden skall friställas och drivas såsom en självständig affär. De sakkunniga ha förutsatt, att förrådsrörelsen skulle omfatta större vägmaskiner, grustag och förråd av väglagningsämnen, garage-, verkstads- och förrådsbyggnader samt förlagseffekter.

175 Kungl. Maj:ts proposition nr 22d.

För en friställd förrådsrörelse av denna omfattning erfordrades, anföra de sakkunniga (betänkandet sid. 271), uppenbarligen ett mycket betydande förlagskapital. Detta kunde lämpligen i huvudsak bildas genom att de olika vägdistriktens tillgångar sammanfördes till en förlagsfond för vägväsendet att förvaltas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna fond förutsattes därutöver genom anvisande av anslag å kapitalbudgeten skola tillföras förlagsmedel till lämpligt avvägt belopp för komplettering av de i fonden ingående tillgångarna. Fondens kapitaltillgångar skulle alltså utgöras av de från vägdistrikten övertagna tillgångarna samt särskilda därutöver gjorda kapitalinvesteringar.

Beträffande behovet av komplettering av de från vägdistrikten övertagna tillgångar, som skulle ingå i fonden, torde jag, under hänvisning i övrigt till de sakkunnigas redogörelse (betänkandet sid. 301 o. f.) här få nämna följande.

Enligt uppgifter från vägdistrikten har det uppskattade verkliga värdet av vägdistriktens maskiner och inventarier den 31 december 1943 beräknats komma att uppgå till 28,000,000 kronor. De sakkunniga framhålla, att det först en tid efter förstatligandets genomförande torde vara möjligt att med någon grad av säkerhet bedöma den lämpliga omfattningen av maskinparken och därmed också behovet av medel för att uppbringa den till erforderlig storlek. För utjämning av förekommande variationer i behovet av förnyelse av materielen samt för att till en del ersätta eftersatt förnyelse erfordrades emellertid medel redan under första halvåret 1944. Nyanskaffningsbehovet ha de sakkunniga för nästa budgetår beräknat till 3,000,000 kronor. De sakkunniga förutse emellertid, att ytterligare förlagsmedel framdeles kunna behövas för maskinparkens utökning.

Vid beräknandet av sistnämnda belopp ha de sakkunniga utgått från att tjänstebilar för personalen vid den statliga vägorganisationen till en början skulle anskaffas endast i begränsad omfattning. Framdeles borde tjänstebilar anskaffas för alla vägmästare. När frågan härom bleve aktuell, måste ytterligare förlagsmedel ställas till förrådsrörelsens förfogande.

De sakkunniga ha vid beräknandet av nyssnämnda belopp vidare förutsatt, att väghållningen under den närmaste framtiden skulle ha den omfattning, som den för närvarande hade. Skulle väghållningsverksamheten öka i omfattning, bleve, anföra de sakkunniga, troligen viss ökning av maskinparken erforderlig. En ökning kunde icke ske utan att ytterligare förlagsmedel ställdes till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Det förlagskapital å 1,000,000 kronor för anskaffning av vägmaskiner m. m., som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för närvarande förvaltar och som till större delen investerats i maskiner för byggande av väg, förutsattes av de sakkunniga skola överföras till förlagskapitalet för maskincentralförrådet.

För inköp av grustag beräkna de sakkunniga erforderligt ett belopp av 500,000 kronor, för väglagningsämnen 3,000,000 kronor, för dammbindningsmedel 3,000,000 kronor och för ej särskilt angivna övriga förlags effekter 500,000 kronor.

Det av do sakkunniga beräknade medelsbehovet för första halvåret 1944 uppgår alltså till sammanlagt 10,000,000 kronor.

Departements

chefen.

176 Kungl. Majits proposition nr 224.

De sakkunniga erinra att, av vägstyrelsernas uppgifter att döma, förlagsfonden från vägdistrikten skulle tillföras över 13,000,000 kronor i kontanter och banktillgodohavanden. Skulle emellertid de i 1943 års statsverksproposition förordade nya grunderna för statsbidrag till vägdistriktens kostnader för vinterväghållningen under år 1943 tillämpas, torde vägdistrikten i större utsträckning än beräknat behöva, anlita sina egna tillgångar till att bestrida nämnda kostnader, varför banktillgodohavandena vid avvecklingen komme att vara mindre än vägstyrelserna antagit.

Sistnämnda medel skulle sålunda, framhålla de sakkunniga, icke kunna med säkerhet tagas i anspråk för den nyanskaffning, som enligt vad nyss sagts skulle ske med förlagsmedel. På grund härav borde å kapitalbudgeten för budgetåret 1943/44 anvisas ett belopp av 10,000,000 kronor för detta ändamål.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det föreslagna anslaget å 10 miljoner kronor till förlagsmedel för förrådsrörelsen vara knappt tilltaget. Enligt inom styrelsen gjorda beräkningar skulle erfordras ett belopp av omkring 15 miljoner kronor. Örn anslaget bleve för snävt tilltaget, kunde detta medföra hinder för styrelsen att verkställa inköp på fördelaktigaste sätt.

För att kunna bestrida kostnaderna för inköp av sådana förrådseffekter, som måste anskaffas redan före den 1 januari 1944, behöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äga tillgång till visst förlagskapital. Vidare äro förlagsmedel behövliga för komplettering av de förlagseffekter m. m., som staten efter ingången av år 1944 kommer att få övertaga från vägdistrikten. I likhet med de sakkunniga anser jag därför, att ett lämpligt avvägt belopp bör anvisas såsom förlagskapital för förrådsfonden.

Vad angår storleken av anslagsbeloppet, vill jag erinra, hurusom jag vid behandlingen i det föregående av förrådsbyråns organisation och därmed sammanhängande spörsmål framhållit, att den knapphet på material, som för närvarande råder på vissa områden, förhindrar ett uppläggande av större lager i fråga örn flera slag av förrådseffekter. Vidare har jag ansett försiktigheten bjuda att i nuvarande tidsläge med oviss prisutveckling begränsa lagerhållningen även av sådana effekter, som stå att erhålla.

Vid bedömande av behovet av nya förlagsmedel för förrådsfonden bör slutligen beaktas, att med den budgetmässiga reglering, som jag förordat i fråga örn övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder, vissa kontanta belopp komma att tillföras förrådsfonden i samband med övertagande av distriktens tillgångar.

Med hänsyn till här anförda förhållanden anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att frångå de sakkunnigas beräkningar rörande behovet av nya förlagsmedel. Jag tillstyrker alltså, att ett belopp av 10,000,000 kronor anvisas under kapitalbudgeten till förstärkning av förrådsfondens kapitaltillgångar.

Jag förutsätter att, sedan överblick vunnits rörande de tillgångar, som komma att tillföras förrådsfonden, samt rörande fondens behov av förlagsmedel, en närmare prövning verkställes beträffande den lämpliga storleken av fondens kapital. Skulle detta visa sig vara större än nödvändigt, bör givetvis nedskrivning ske genom återleverering till riksgäldskontoret.

177 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förlag för väg- och vattenönggnadsväsendets förrådsfond å kapitalbudgeten under rubriken Fonden för förlag till statsverket för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag av .............................................. kronor 10,000,000.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1943.

1 sami.

Nr 224.

482 4.1

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

- Sid.

Inledning ........................................................................................ 1

Den statliga vägor ganisationen ............................................................ 3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Allmänna synpunkter på anställningsform och löneställning för vissa

befattningar i chefsställning ................................................... 8

Generaldirektörens löneställning ................................................... 10

Byråindelningen ..................................................................... 10

Vägbyrån................................................................................. 16

Geotekniska avdelningen ............................................................ 26

Förrådsbyrån ........................................................................... 26

Kanslibyrån ........................................................................... 40

Kameralbyrån ........................................................................ 44

Brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån ..................... 51

Viss för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensam personal ............ 59

Inrättande av en överrevision ...................................................... 61

Den lokala vägorganisationen:

Vägförvaltningarna .................................................................. 65

Vägmästarorganisationen ............................................................ 88

Vissa särskilda personalfrågor i samband med vägväsendets förstatligande 95 övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder ........................ 106

Anslagsfrågor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar .............................. 109

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader ........................... 117

Vägförvaltningarna: Avlöningar ................................................... 122

Vägförvaltningarna: Omkostnader ................................................ 128

Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande ...... 130

Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna ni. m...................... 132

Vägbyggnader och vägunderhåll ...................................................... 133

Bidrag till vinterväghållningen på landet .................................... 136

Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m......................... 138

Vinterväghållningen på landet ................................................... 142

Barmarksunderhållet på landet ................................................... 144

Projektering av vägar och broar på landet .................................... 145

Nyanläggning av bygdevägar ...................................................... 145

Nyanläggning av ödebygdsvägar ................................................... 147

Byggande av huvudvägar ............................................................ 148

Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar .............................. 150

Stensättning av vägar ............................................................... 150

Byggande av broar ..................................................................... 153

Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar

och gator ........................................................................... 155

Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator ............................................................ 158

Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark

för allmän väg ..................................................................... 158

Bidrag till byggande av enskilda vägar .......................................... 159

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m.................................. 162

Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten ..................... 163

Väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond:

Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond .................. 174

Stockholm 1043. K. L. Beckmans Boktryckeri.