med förslag till lag angå¬ ende ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

1 Nr 271.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt; given Stockholms slott den 21 maj 19A3.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Majits regeringsrätt.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 271.

I

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Härigenom förordnas, att 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj:ts regeringsrätt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2:o) mål om beslut av landsting, av kommun, annan menighet eller deras representationer, så framt ej klagan föres över Konungens befallningshavandes beslut i anledning av sökt fastställelse å ändring av stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser eller å beslut, varom förmäles i 14 § 1. lagen om polisväsendet i riket, eller ock målet angår skolväsendets ordnande;

mål om nybyggnad--— underhållsbidrag till barn;

8:o) mål örn rust- och rotehållares — — — friheter och skyldigheter; mål rörande arbetslag för vinterväghållning på landet, om föreläggande för väghållare att utföra visst arbete, angående visst ärendes hänskjutande till vägsynenämnd och om beslut av sådan nämnd, ävensom mål rörande tillämpning av 32 och 33 §§, 34 § första stycket samt 39 § lagen örn allmänna vägar; mål om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet;

mål örn fastställelse---av samfälld långtäkt;

14:o) mål örn inmutning — — — och andra personalstiftelser; mål rörande tillämpningen av förordningen örn erkända skatteförmedlingskassor;

16 :o) mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården och motverkande av vattenförorening samt städernas eller andra orters byggnads- och brandväsen, så framt ej klagan föres över beslut i anledning av ansökan hos Konungens befallningshavande om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud, så ock mål örn fördelning av kostnaderna för gemensamt skyddsrum.

1 Senaste lydelse av 2 § 2:o) och 16:o) se SFS 1941:420, av 2 § 8:o) 1939:283 och av 2 § 14:o) 1942:299.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

3 Denna lag träder i kraft beträffande 2 § 14:o) den 1 juli 1943 och i övrigt den 1 januari 1944, dock att med avseende å mål, som röra tillämpning av lagarna den 7 juni 1934 örn allmänna vägar och om vägdistrikt, 2 § 2:o) och 8:o) i deras nuvarande lydelse fortfarande skola gälla.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander,

Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga angående ändring i lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt anför därvid följande.

I ett den 16 april 1942 dagtecknat betänkande (Statens offentl. utredn. 1942: 27) har stadsplaneutredningen framlagt förslag örn ändringar i vissa delar av stadsplanelagen och byggnadsstadgan. Förslag i dessa ämnen ha, efter hörande av ett flertal myndigheter och sammanslutningar, förelagts årets riksdag genom proposition den 12 mars 1943, nr 153. Betänkandet upptog dessutom bland annat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o) och 16:o) lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Enligt 2 § 2:o) regeringsrättslagen skola besvär i mål om beslut av landsting eller av kommun, annan menighet eller deras representationer med vissa angivna undantag upptagas och avgöras av regeringsrätten. Därest i mål, som enligt vad nu sagts tillhör regeringsrättens upptagande, klagan rör myndighets beslut i anledning av sökt fastställelse å landstingets, menighetens eller dess representations beslut, gäller enligt 3 §, att regeringsrätten skall med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet. I sistnämnda ordning skola alltså avgöras bland annat besvär över länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen av mindre stadsplaneändring.

Stadsplaneutredningen har anfört, att eftersom nya stadsplaner liksom även större stadsplaneändringar fastställdes av Kungl. Majit i statsrådet utan regeringsrättens medverkan, anledning knappast syntes föreligga att fordra utlåtande av regeringsrätten rörande besvär i sådana mindre stadsplaneärenden, däri fastställelse finge meddelas av länsstyrelse. Vad nu sagts ägde motsvarande tillämpning beträffande mindre ändringar i stomplan och utomplansbestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

5 Stadsplaneutredningen har som nämnts även föreslagit en ändring av stadgandet i 2 § 16:o) regeringsrättslagen. Enligt denna punkt skall regeringsrätten pröva besvär i mål örn meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården och motverkande av vattenförorening samt städernas eller andra orters byggnads- och brandväsen, så ock om fördelning av kostnaderna för gemensamt skyddsrum. På grund härav skola i regeringsrätten upptagas besvär rörande sådana tillstånd, som av länsstyrelse lämnas enligt 14, 15, 17, 57, 63, 64 och 66 §§ stadsplanelagen samt 82 § samma lag, jämförd med 1 kap. 41 § tredje stycket fastighelsbildningslagen enligt tidigare lydelse. Dylika tillstånd avse dispens från byggnadsförbud, som stadgas direkt i stadsplanelagen eller ock utfärdats av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse.

Beträffande besvär över meddelade byggnadsförbud må nämnas, att prövningen av besvär över förbud, som länsstyrelse enligt 15, 57 eller 64 § stadsplanelagen meddelat mot nybyggnad inom visst område, icke ansetts tillkomma regeringsrätten utan Kungl. Majit i statsrådet (R 1934 ref. 64). Vidare har Kungl. Majit i statsrådet ansett sig oförhindrad upptaga besvär över länsstyrelses förbud enligt 20 § andra stycket stadsplanelagen att verkställa schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd.

Stadsplaneutredningen har anfört, att vid prövningen av dispensansökningar av ifrågavarande slag avgörande vikt måste fästas vid den inverkan som ett bifall till ansökningen skulle få på en lämplig planläggning eller tomtindelning. Bedömandet härav förutsatte i sin tur en prövning av lämpligheten av den planläggning eller tomtindelning eller det förslag eller utkast därtill, som föranlett byggnadsförbudet. Sistnämnda prövning vore av samma slag som den, vilken företoges av Kungl. Majit i statsrådet, då fråga vore om fastställelse av stadsplan, stomplan eller utomplansbestämmelser eller då besvär anfördes över länsstyrelses beslut om fastställelse av byggnadsplan eller tomtindelning. Det syntes vid sådant förhållande icke finnas bärande skäl, varför dispensmål av här ifrågavarande slag skulle fullföljas i regeringsrätten. Därjämte syntes det vara mindre följdriktigt att, medan besvär över länsstyrelses beslut att meddela förbud mot nybyggnad inom visst område avgjordes av Kungl. Majit i statsrådet, besvär över länsstyrelsens beslut örn dispens från sådant förbud skulle prövas av regeringsrätten. Utredningen har även framhållit, att enligt utredningens förslag Kungl. Majit i statsrådet skulle äga att i vissa fall direkt pröva frågor örn dispens från byggnadsförbud. Ändring i regeringsrättslagen i syfte att åt Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i dylika dispensmål syntes alltså vara motiverad.

I enlighet härmed har utredningen föreslagit, att i 2 § 16:o) regeringsrättslagen undantag stadgas i fråga örn sådana besvärsmål, däri klagan föres över länsstyrelses beslut i anledning av sökt tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Departements-

chefen.

Stadsplaneutredningens förslag om ändring i regeringsrättslagen har e.j föranlett någon erinran i däröver avgivna yttranden.

Det synes obestridligt, att det nuvarande förfarandet i mål, där besvär anförts över länsstyrelses beslut rörande fastställelse enligt 3 § stadsplanelagen av mindre stadsplaneändring, innebär en omgång som icke kan anses sakligt motiverad. Regeringsrätten torde därför böra befrias från skyldigheten att avgiva utlåtande i dessa mål. En ändring i detta syfte bör alltså vidtagas i 2 § 2:o) regeringsrättslagen.

Utredningens förslag till ändring av 2 § 16:o) samma lag i syfte att åt Kungl. Majit i statsrådet förbehålla prövningen av besvär i mål örn dispens från byggnadsförbud synes i huvudsak lämpligt. En begränsning synes emellertid böra vidtagas med hänsyn till vissa i förutnämnda proposition föreslagna stadganden, som upptagits i 118 § 1 eller 2 mom. byggnadsstadgan. Enligt dessa bestämmelser kan byggnadsnämnd under vissa förutsättningar giva lov till byggnad som avviker från stadsplan m. m. Fullföljes talan mot byggnadsnämndens beslut hos länsstyrelsen, torde besvär, som därefter må anföras över länsstyrelsens beslut i ärendet, lämpligen böra prövas av regeringsrätten. Besvären torde nämligen i dessa fall röra endast praktiska tillämpningsfrågor och ha dessutom ett nära samband med frågan örn byggnadslov i övrigt, vilken fråga hör till regeringsrättens prövning. I vissa fall skall enligt de bestämmelser, som föreslagits i 118 § 2 mom. andra stycket byggnadsstadgan, fråga örn medgivande till avvikelse från stadsplans detaljreglering m. m. av byggnadsnämnden underställas länsstyrelsens prövning. Om besvär anföras över länsstyrelses beslut i sådant underställnings-

ärende, torde besvären böra prövas i regeringsrätten.

•

Vissa ändringar av regeringsrättslagen ha även förordats av 1942 års vägsakkunniga i deras den 27 januari 1943 avgivna betänkande med förslag till ny lag örn allmänna vägar och vissa andra författningar, som erfordras för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet (Statens offentl. utredn. 1943: 1). Förslag i huvudfrågan har, efter remiss till vederbörande myndigheter och sammanslutningar, förelagts årets riksdag genom proposition den 30 april 1943, nr 223. Jag vill nu upptaga till behandling av de sakkunniga upprättat förslag till ändrad lydelse av 2 § 2:o) och 8:o) regeringsrättslagen.

Av 2 § 2:o) regeringsrättslagen följer bland annat, att regeringsrätten skall pröva mål om beslut av vägstämma och vägstyrelse. Från regeringsrättens prövning ha dock undantagits besvär över länsstyrelses beslut i anledning av sökt fastställelse å vägstämmas beslut om upptagande av vissa lån samt vägstyrelses beslut om upplåtande av vissa vägarbeten på entreprenad och örn tillsättande av vissa befattningshavare. De vägsakkunniga ha i betänkandet uttalat, att undantagsbestämmelsen borde utgå i samband med vägväsendets förstatligande.

Till regeringsrättens upptagande och avgörande höra enligt 2 § 8:o) regeringsrättslagen mål rörande tillämpningen av 1934 års lag örn allmänna

Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

vägar, såframt ej klagan föres över länsstyrelses beslut i vissa angivna frågor. Från regeringsrättens prövning undantagas: fråga, huruvida viss väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning som kräves för biltrafik (6 § sista stycket), förordnande av gode män att avgiva yttrande med förslag till ersättning åt stadsliknande samhälle för väghållning som detta ombesörjt (16 § första stycket), frågor om byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg, indragning av allmän väg samt övertagande av väghållning som ålegat någon på grund av särskilt åtagande (21—23 §§), förordnande av ordförande och ledamot i vägnämnd (47 §), förordnande av ersättare för ledamot i vägnämnd (49 § andra stycket) samt förordnande av ordförande i nämnd för utredning av den normala årskostnaden för fullgörande av den väghållningsskyldighet som tidigare ålegat medlem av stadskommun (65 § andra stycket).

De sakkunniga ha förordat, att det även efter ett förstatligande av vägväsendet på landet skall ankomma på Kungl. Majit i statsrådet att pröva besvär i mål, huruvida viss väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning som kräves för biltrafik, om byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg, indragning av allmän väg samt övertagande av väghållning som ålegat någon på grund av särskilt åtagande, örn förordnande av ordförande och ledamot i vägsynenämnd samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd.

Enligt det förslag till ny väglag som förelagts riksdagen må länsstyrelse, i likhet med vad nu finnes föreskrivet i lagen den 16 maj 1930 örn vågrätt, i samband med indragning av väg meddela förbud för väghållare att bortföra vad å marken anbragts för vägändamål ävensom utsträcka den tid, inom vilken väghållare, där dylikt förbud icke meddelats, äger att bortskaffa vad som må skiljas från marken. Besvär över länsstyrelsens beslut i dylika frågor skola, enligt nu gällande ordning, prövas av Kungl. Majit i statsrådet. De sakkunniga anse, att föreskrifternas överflyttning från vägrättslagen till väglagen icke hör föranleda någon ändring härutinnan.

Jämlikt gällande bestämmelser ankommer det på regeringsrätten att pröva besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt väg eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma. Förlänges dylikt förbud, skall beslutet härom underställas Kungl. Majlis i statsrådet prövning. De vägsakkunniga lia uttalat, att det icke kunde vara tillfredsställande att samma fråga i vissa fall prövades av olika myndigheter, i synnerhet örn besvär anfördes över förbud som skulle underställas Kungl. Maj:ts i statsrådet prövning. Det syntes lämpligast att överprövningen av meddelat förbud tillkomme Kungl. Majit i statsrådet, oberoende av det sätt, varpå frågan bragtes under Kungl. Maj:ts prövning. Däremot borde det liksom hittills ankomma på regeringsrätten att pröva mål örn rätt att uppföra byggnad utmed redan befintlig väg. Vore fråga örn tillstånd att utan hinder av meddelat byggnadsförbud

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 271.

Departements-

chefen.

uppföra byggnad utmed ifrågasatt väg, gjorde sig de skäl, som anförts till stöd för ett överflyttande av prövningen av besvären över sådant beslut till Kungl. Maj:t i statsrådet, endast delvis gällande; och det syntes därför lämpligast att även dessa dispensfall liksom hittills prövades i regeringsrätten.

För närvarande tillkommer det regeringsrätten att avgöra besvärsmål örn nyttjanderätt till mark för tillfällig väg. De sakkunniga ha ansett det vara naturligast, att Kungl. Majit i statsrådet, sorn hade att avgöra örn allmän väg skulle byggas och mark härför avstås, även prövade örn nyttjanderätt till mark skulle upplåtas för tillfällig väg. Härtill komme att fråga om dylik upplåtelse ofta stöde i direkt sammanhang med fråga om omläggning eller förbättring av allmän väg. Genom jämkning i sättet för sådant arbetes bedrivande, kunde olägenhet av tillfällig väg, som erfordrades under arbetets utförande, förekommas. Sådan jämkning kunde icke beslutas av regeringsrätten men väl av Kungl. Majit i statsrådet. På grand av det anförda syntes lämpligast, att prövning av besvärsmål örn upplåtelse av nyttjanderätt till mark för tillfällig väg ankomme på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot borde besvärsmål om ersättning för dylik upplåtelse upptagas och avgöras av regeringsrätten.

Enligt gällande väglag äger länsstyrelsen — örn väghållare underlåtit att verkställa beslut örn byggande av väg eller försummat underhållet — förelägga väghållaren viss tid, inom vilken erforderliga åtgärder skola ha företagits. Besvär över dylika förelägganden upptagas av regeringsrätten. Med avseende å de städer och stadsliknande samhällen, som komma att själva vara väghållare inom sina områden, skola dylika förelägganden även framdeles kunna meddelas. De sakkunniga ha — under framhållande att spörsmål härom ägde sammanhang med de statsbidrags- och övriga vägfrågor, vilka skulle prövas av Kungl. Majit i statsrådet — förordat, att besvär över beslut örn föreläggande upptagas av Kungl. Majit i statsrådet.

övriga administrativa besvärsmål, som röra tillämpningen av väglagen, lia däremot av de sakkunniga ansetts böra avgöras av regeringsrätten.

De sakkunnigas förslag till ändringar i regeringsrättslagen har ej föranlett något uttalande i de avgivna yttrandena.

Enligt berörda proposition den 30 april 1943 skall den allmänna väghållningen på landet från och med ingången av år 1944 övertagas av kronan. Vinner detta förslag riksdagens bifall bör, såsom de sakkunniga föreslagit, förenämnda undantagsbestämmelse i 2 § 2:o) regeringsrättslagen upphävas. Jag vill i detta sammanhang nämna, att mål rörande beslut av de i propositionen omförmälda vägnämnderna och länsvägnämnderna, vilka torde vara att anse såsom menighets representationer, komma att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Prövningen av besvär i frågor som behandlas i förslaget till ny väglag torde böra uppdelas mellan Kungl. Majit i statsrådet och regeringsrätten efter i huvudsak likartade synpunkter som nu gälla beträffande tillämpningen av 1934 års lag örn allmänna vägar. Sålunda torde det, på sätt de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

förordat, böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröva besvär i mål, huruvida väg skall hållas fri från hinder av snö och is i den utsträckning, som kräves för biltrafik (5 § sista stycket i förslaget), samt mål örn byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg och indragning av allmän väg (14 §), om fastställelse av arbetsplan för allmän väg (15 §), om meddelande av förbud för väghållare att i samband med indragning av väg bortföra vad å marken anbragts för vägändamål och om utsträckande av den tid, inom vilken väghållare, där dylikt förbud icke meddelats, äger att bortföra vad som må skiljas från marken (25 §), örn förordnande av ordförande och ledamot samt suppleant i vägsynenämnd (55 §) samt örn förordnande av ersättare för ledamot i vägsynenämnd (57 § andra stycket).

Av skäl, som anförts av de sakkunniga, torde prövningen av mål örn nyttjanderätt till mark för tillfällig väg (28 §) böra överflyttas från regeringsrätten till Kungl. Majit i statsrådet.

I likhet med de sakkunniga anser jag lämpligast, att Kungl. Majit i statsrådet prövar besvär över förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad inom område, som kan beräknas bliva taget i anspråk för ifrågasatt väg eller komma att ligga i omedelbar närhet av densamma (34 § andra stycket). Vad härefter angår fråga örn dispens från sådant förbud, torde denna prövning åtminstone i viss mån förutsätta ett bedömande av vägens sträckning och av möjligheten att utföra företaget inom sådan tid, att förbudet bör gälla. Då sistnämnda bedömning eljest tillkommer Kungl. Majit i statsrådet, bör även prövningen av nu berörda dispensärenden, av vilka endast ett mycket litet antal brukar fullföljas till högsta instans, ankomma på Kungl. Majit i statsrådet. Däremot torde, såsom de sakkunniga föreslagit, regeringsrätten böra pröva de mera ofta förekommande ärendena om dispens för byggnad utmed redan befintlig väg eller väg för vilken arbetsplan blivit fastställd (33 § första stycket och 34 § första stycket).

De sakkunniga ha ansett, att mål om föreläggande för stad eller stadsliknande samhälle att fullgöra väghållning (48 och 49 §§) ägde sådant sammanhang med fråga om statsbidrag, att de borde avgöras av Kungl. Majit i statsrådet. Prövningen av dylikt mål avser emellertid att konstatera, huruvida förutsättningarna för viss skyldighet föreligga, därvid bland annat en förutsättning är att kronan lämnat föreskrivet statsbidrag, och övervägande skäl torde tala för att ett sådant mål bör prövas av regeringsrätten.

övriga administrativa besvärsmål som röra tillämpningen av väglagen torde vara av den beskaffenhet att de böra avgöras av regeringsrätten. På denna bör det sålunda, utöver vad förut nämnts, liksom hittills ankomma att pröva besvär över länsstyrelses beslut örn tillstånd till upplag, grind eller annan anordning å allmän väg (32 g), örn rätt att lia upplag, stängsel m. m. utmed väg (33 § första och andra styckena), örn tillstånd att ha annonstavla, reklamskylt eller dylikt utmed allmän väg (39 § första stycket), örn hänskjutande av vissi ärende till vägsynenämnds prövning (56 §) eller i anled-

10 Kungl. Mattts proposition nr 271.

Departements-

chefen.

ning av klagan över beslut, meddelat av vägsynenämnd (29—31, 33, 36, 39 och 76 §§). Med hänsyn till beskaffenheten av de beslut som kunna komma att meddelas av länsstyrelse rörande arbetslag för vinterväghållning (41—44 och 46 §§) torde besvär över sådana beslut böra prövas av regeringsrätten.

Enligt 2 § förordningen den 30 april 1943 (nr 20 5) örn erkända skatteförmedlingskassor, vilken förordning träder i kraft den 1 juli 1943, må skatteförmedlingskassa under viss förutsättning av länsstyrelse antagas till erkänd sådan kassa. I samband med beslut härom skall länsstyrelsen fastställa reglemente för kassan. Där länsstyrelsen så finner erforderligt, skall erkänd skatteförmedlingskassa ställa säkerhet för medel som kassan omhänderhar för utskyldsbetalning (4 §). Erkänd skatteförmedlingskassa äger åtnjuta statsbidrag enligt i förordningen angivna grunder (5 §). Ansökan örn statsbidrag ingives till länsstyrelsen, som meddelar beslut i ärendet och utanordnar beviljat bidrag (6 §). Erkänd skatteförmedlingskassa skall inom viss tid efter räkenskapsårets utgång till länsstyrelsen ingiva dels berättelse över det gångna årets verksamhet och dels sammandrag av räkenskaperna (7 §). Länsstyrelsen skall övervaka, att erkänd skatteförmedlingskassa fullgör sina uppgifter i enlighet med gällande författningar och kassans reglemente samt i övrigt på ett ändamålsenligt sätt. För ändring i fastställt reglemente fordras länsstyrelsens godkännande (8 §). Erkänd skatteförmedlingskassa är skyldig lämna länsstyrelsen tillfälle att när som helst inventera kassans tillgångar samt granska kassans räkenskaper och övriga handlingar (9 §). Finner länsstyrelsen anledning till anmärkning, äger länsstyrelsen meddela erforderliga anvisningar för vinnande av rättelse. Vidare äger länsstyrelsen återkalla beslut om kassas antagande till erkänd skatteförmedlingskassa (10 §). Hos länsstyrelse skall föras förteckning över skatteförmedlingskassor som av länsstyrelsen antagits till erkända kassor (11 §). Har arbetsgivare av uppenbar tredska underlåtit att fullgöra honom enligt förordningen åliggande skyldighet att verkställa avdrag å arbetstagares lön m. m., må länsstyrelsen förelägga arbetsgivaren vite ävensom, i förekommande fall, utdöma vitet (13 §).

På grund av bestämmelsen i 2 § 4:o) regeringsrättslagen i dess nuvarande lydelse komma mål rörande statsbidrag enligt förordningen örn erkända skatteförmedlingskassor att tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande. Vidare tillkommer det regeringsrätten — enligt 2 § 17:o) i dess nu gällande lydelse — att upptaga och avgöra mål angående föreläggande eller utdömande av vite jämlikt sagda förordning. Då jämväl i andra fall än de nu anförda mål om beslut av länsstyrelse rörande erkända skatteförmedlingskassor böra prövas av regeringsrätten, torde i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen böra upptagas den bestämmelsen, att mål örn beslut av länsstyrelse jämlikt förordningen om erkända skatteförmedlingskassor skola även i andra än i paragrafen särskilt angivna fall tillhöra regeringsrättens upptagande och avgörande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

11 I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: G. Lindencrona.

1 Denna bilaga, som fr&nsett vissa redaktionella jämkningar är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 maj 1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund, justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 17 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 14 maj 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsrådet T. A. Bexelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

13 Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 maj 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möllep, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöpes, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen anmäler t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets den 19 maj 1943 avgivna utlåtande över det den 14 maj 1943 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 8:o), 14:o) och 16:o) lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) örn Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

Föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte, efter ett par jämkningar av redaktionell innebörd, jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Bertil Crona.