Prop. 1943:345

('med förslag till förord\xad ning om ändring i vissa delar av taxering sfär ordning\xad en den 28 september 1928 (nr 379), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

1

Nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i vissa delar av taxering sfär ordning­ en den 28 september 1928 (nr 379), m. m.; given Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379),

2) lag örn ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 sep­ tember 1928 (nr 370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 sep­ tember 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fas­ tighet,

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse på landet,

6) lag angående ändrad' lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) om kommunalstyrelse i stad,

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm,

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting, samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12 feb­ ruari 1943 (nr 44) om kupongskatt,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 343.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 3 § 3 morn., 11 §, 89 §, 102 §, 103 § och 141

§ 3 mom. taxeringsförordningen1 den 28 september 1928 skola upphöra att

gälla, att 2 § 3 morn., 3 § 2 morn., 4 §, 5 § 2 morn., 6 § 1 morn., 7 §, 8 § 2, 3,

5 och 6 morn., 9 §, 10 §, 12—14 §§, 15 § 2 morn., 16 §, 28 §, 29 §, 32 § 2 och 3

morn., 33 §, 34 §, 35 § 2 och 3 morn., 36 § 1 och 3 morn., 38 § 3 morn., 39 §

4 morn., 41 §, 42 § 3 och 4 morn., 46 §, 49 § 4 morn., 51 §, 52 §, 55 § 1 morn.,

56 § 1 morn., 57 §, 58 § 1 morn., 59 §, 62 § 1 morn., 65 §, 66 § 2 morn.,

68 §, 69 § 1 och 3 morn., 70 §, 72 §, 73 §, 75—78 §§, 79 § 1 och 2 morn.,

80 §, 83 § 1 morn., 85—88 §§, 90 § 2 morn., 91 § 1 och 2 morn., 92 §

1 morn., 93—95 §§, 96 § 1 morn., 97—101 §§, 104 och 105 §§, 106 §

1 och 3 morn., 107 §, 109—113 §§, 115 §, 117—119 §§, 121—124 §§, 124

a §, 125 §, 127 §, 128 § 2 morn., 129 §, 134 §, 135 §, 139 §, 140 §, 141 §

5 morn., 143 § 2 morn., 144 § 2 och 3 morn., 145 § 1—5, 7, 8 och 11 mom.

samt 146 § 1 och 3 mom. nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, samt att i samma förordning skola införas fyra nya

paragrafer, benämnda 64 a §, 80 a §, 97 a § och 104 a §, av den lydelse som

i det följande angives.

2 §•

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i

denna förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl

Överståthållarämbetet, med lånspr övning snämnd, varom i 3 § 2 mom. för-

mäles, jämväl den i samma moment omnämnda Stockholms stads pröv-

ningsnämnd, med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthål­

larämbetet samt med taxering sintendent jämväl enligt 10 § förordnat allmänt 1 2

1 Senaste lydelse, se beträffande 51 § 1930:192; beträffande 13 § 1 morn., 36 § 1 morn., 68 §,

87 §, 100 § 1 morn., lil § 1 morn., 117 §, 119 § 1 och 3 morn., 123 § 1 och 3 mom. 1931:80;

beträffande 4 § 1932:279; beträffande 59 § 1 morn., 145 § 8 mom. 1932:292; beträffande 15 §

2 morn., 101 §, 103 §, 124 a § 2 morn., 135 §, 145 § 1, 5 och 7 mom. 1931:295; beträffande

14 § 2 morn., 32 § 3 morn., 33 §, 35 § 2 och 3 morn., 52 §, 55 § 1 morn.. 79 § 1 och 2 morn.,

93 §, 140 § 1935:255; beträffande 8 § 3 mom. 1937:519; beträffande 5 § 2 morn., 12 § 1 morn.,

28 §, 29 § 1 morn., 34 §, 56 § 1 morn., 76 §, 77 §, 78 §, 80 §, 86 §, 90 § 2 morn., 91 § 2 morn.,

92 § 1 morn., 98 §, 99 §, 105 §, 118 §, 119 § 2 morn., 123 § 2 morn., 124 § 2 morn., 124 a § 1 morn.,

145 § 4 mom. 1938: 374; beträffande 95 § 1940:141; beträffande 122 § 2 mom. 1941: 571; beträffande

42 § 4 mom. 1943: 47; samt beträffande 38 § 3 morn., 39 § 4 morn., 49 § 4 morn., 141 § 5 morn.,

143 § 2 morn., 144 § 2 mom. 1943: 314.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

3

ombud hos den mellankommunala prövningsnämnden ävensom i 16 § omför­ mäld tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse avses, försåvitt fråga är örn den mellankommunala prövningsnämnden, Överståthållarämbetet.

3 §•

2 morn. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans taxe­ ringsnämnder. Taxeringsnämnderna äro dels lokala, var och en inom sitt lokala taxeringsdistrikt, och dels särskilda, de sistnämnda med uppgift att var och en inom sitt särskilda distrikt verkställa taxering som i 77 § 2 mom. avses. En lokal taxeringsnämnd i Stockholm förordnas årligen av Överståt­ hållarämbetet att, utöver nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd (den gemensamma taxeringsnämnden) handlägga ärenden, som avses i 77 § 4 mom.

över dessa nämnder äro prövningsnåmnder. Varje län------------(Stockholms stads prövningsnämnd). Därjämte finnes----------- (den mellankommunala prövningsnämnden).

4 §•

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 31 augusti året näst före taxeringsåret. Senast den 30 november året näst före taxeringsåret fastställer länsstyrelsen indelningen i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i länet, där­ vid tillika för varje särskild taxeringsnämnd skall angivas ej mindre vilka grupper av skattskyldiga, som skola taxeras av nämnden, än även huruvida nämndens distrikt skall utgöras av länet i dess helhet eller visst angivet om­ råde inom detsamma. För stad, som ej deltager i landsting, skall alltid utses minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten skall givas den omfattning, som betingas av vederbörande nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga slutförande inom därtill anslagen tid. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen uppdela kommun i två eller flera lokala distrikt eller förena två eller flera kommu­ ner å landet till ett lokalt distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å landet skola göras så stora, som omständigheterna lämpligen medgiva, och alltid omfatta flera beredningsdistrikt; ett beredningsdistrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt. I särskilda fall må länsstyrelsen vid uppdelning av kommun i flera lokala taxeringsdistrikt förordna, att vid taxering för in­ komst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skatt­ skyldiga eller vid särskild fastighetstaxering eller vid virkestaxering annan in­ delning skall tillämpas än som föreskrives för taxeringen i övrigt.

Innan länsstyrelsen — — — drätselkammaren infordras.

5 §•

2 morn. Besvär över val av ledamöter och suppleanter må anföras hos länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande; och skall i övrigt örn vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

om kommunalstyrelse på landet är stadgat angående besvär över kommunal­ stämmas eller kommunalfullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen anledning förordna örn nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skatt­ skyldiga icke, på sätt i 12 § 1 mom. tredje stycket sägs, blivit vederbörligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många ledamöter för varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna valet överklagat och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse leda­ möter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

6

§.

1 morn. Fastighetstaxeringsnämnd består — — — fyra ledamöter. Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastig- hetstaxeringsdistrikt. Ej må den, som förordnats till ordförande i någon av de till distriktet hörande beredningsnämnderna, förordnas till ordförande i fastighetstaxeringsnämnden.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen och i övrigt inträda i nämn­ den:

d landet:

a) två av länets landsting valda ledamöter;

b) vederbörande beredningsnämndsordförande; ävensom

c) två kommunvis------------vederbörande kommun; och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landsting valda i hela taxe- ringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden, då fråga är om taxering av fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt, samt de av kommun valda, då fråga är om taxering av fastighet inom kommun, för vilken de valts; samt

i stad: tre av--------— valda ledamöter.

Val av------------ före taxeringsåret. Om utgången------------ och länsstyrelsen.

7 §•

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna av den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter, vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 april under taxeringsåret. Av sist­ nämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som deltagit i fastighetstaxe- ringsnämndernas arbete under året efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, tre bland dem, som deltagit i samma arbete efter val av kommun, samt tre bland personer inom länet, som icke deltagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder, som gälla för utseende av ovannämnda nio leda­ möter, utser länsstyrelsen sex suppleanter för dem.

2 mom. Ordföranden i länsprövningsnämnden skall vara fastighetspröv- ningsnämndens ordförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

5

8 §•

2 mom. Länsstyrelsen förordnar------- -— i nämnden.

Vid samma tillfälle förordnar länsstyrelsen en person (taxeringskonsulent) att för visst antal lokala taxeringsdistrikt inom länet fullgöra de uppgifter, som i 80 a § sägs. Sådant förordnande skall dock icke meddelas för taxerings­ distrikt, som avses i 4 § andra stycket sista punkten.

Åt taxeringskonsulents verksamhetsområde skall givas den omfattning, som betingas av hans arbetsuppgifter.

3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom supplean­ ter, en för varje ledamot, väljas under december månad för nästkommande år.

Här avsedda ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd utses å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av des­ sa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga. Antalet valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd skall, om taxeringsdistriktet består av en kommun eller del av kommun, bestäm­ mas i sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxe­ ringsdistriktet av två eller flera kommuer, bestämmes antalet ledamöter från varje kommun av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt under iakttagande att ledamöterna skola vara högst fem från varje kom­ mun, dock sammanlagt högst tio.

I detta mom. avsedda ledamöter och suppleanter i särskild taxeringsnämnd väljas i stad, som icke deltager i landsting eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skall utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda taxeringsnämnder, av stadsfullmäktige samt eljest av veder­ börande landstings förvaltningsutskott. Antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd skall bestämmas i sammanhang med valet och utgöra minst fem, högst åtta, därest desamma utses av landstings förvaltningsutskott, men eljest minst tre och högst åtta. I Kalmar län skall dock för det fall, att särskild taxeringsnämnd skall vara verksam inom båda landstingsområdena, antalet ledamöter i nämnden enligt länsstyrelsens bestämmande utgöra sex eller åtta, av vilka vartdera landstingets förvaltningsutskott väljer halva antalet.

5 mom. Om utgången------------ i taxeringsnämnden. över valen må besvär anföras i enahanda ordning, som i 5 § 2 mom. första punkten sägs. Vad i nyssnämnda mom. i övrigt finnes stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande val som här avses; dock att, där fråga är örn besvär över val förrättat av landstings förvaltningsutskott, dia- riebevis över att klaganden besvärat sig skall ingivas till ordföranden i för­ valtningsutskottet.

Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna örn nytt val på grund därav, att vid valet icke iakttagits bestämmelsen i 12 § 1 mom. fjärde styc­ ket eller motsvarande bestämmelse i samma moment femte stycket första punkten, har länsstyrelsen att erinra örn den ifrågavarande bestämmelsen samt att, såvitt möjligt, föreskriva vilka slag av skattskyldiga som skola väljas och antalet av varje slag.

6 mom. Vederbörande skogsvårdsslyrelse må senast den 15 februari under

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

taxeringsåret utse ett ombud (skogsvårdsombucl) med rättighet att vid virkes- taxering deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men icke i dess beslut.

Har skogsvårdsombud utsetts, åligger det skogsvårdsstyrelsen att ofördröj­ ligen därom underrätta ej mindre ombudet än även ordföranden i taxerings­ nämnden och länsstyrelsen.

9 §•

Länsprövningsnämnd skall bestå av landskamreraren såsom ordförande samt minst fyra, högst åtta ledamöter jämte suppleanter för dem, en för varje ledamot. Ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxerings­ nämnd inom prövningsdistriktet. Högst halva antalet ledamöter och supp­ leanter må vara medlemmar i taxeringsnämnd inom distriktet.

10

§.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. En av ledamö­ terna skall förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant.

Kungl. Maj:t förordnar för en tid av fyra år en person att vara allmänt ombud hos den mellankommunala prövningsnämnden med skyldighet att fullgöra de åligganden, som hos annan prövningsnämnd ankomma på taxe- ringsintendenten, och ställer till hans förfogande lämpligt antal biträden. Kungl. Majit utser protokoll- och längdförare hos nämnden.

12

§.

1 mom. Till medlemmar------------ taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighets- taxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kom­ munen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde; beträffande Kalmar län skall därjämte iakttagas att den, som av någotdera landstingets förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma landstings område. Ej må annan väljas till ledamot eller suppleant än den som tillika under det år, då valet äger rum, haft att utgöra allmän kommu­ nalskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit för­ fallna, erlagt desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i beredningsnämnd, fastighetstaxerings­ nämnd eller lokal taxeringsnämnd, så ock vid förordnande av ledamöter i fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd skall tillses, att örn möj­

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

7

ligt såväl ägare eller brukare av fastighet som rörelseidkare, vilka bedriva inom distriktet allmänt förekommande verksamhet, samt arbetare och andra inkomsttagare komma att tillhöra nämnden ävensom att, såvitt möjligt är, kännedom örn distriktets olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

Vid val av ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd i distrikt, som i 4 § andra stycket sista punkten avses, skall därjämte iakttagas, att sådana personer skola utses som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de på nämndens handläggning ankommande taxeringsfrågorna.

Till medlemmar och suppleanter i särskild taxeringsnämnd skola utses per­ soner, som kunna antagas besitta särskild insikt och erfarenhet i de taxerings- frågor, som ankomma på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör tillses, att inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att förefinnas om olika delar av nämndens verksamhetsområde.

2 mom. Ej må annan avsäga sig uppdrag såsom ordförande, ledamot eller suppleant i beskattningsnämnd än:

kvinna; ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget;

den som är boende utom vederbörande nämnds distrikt; vid förordnandet eller valet den som under de fyra senaste åren, det år då förordnandet meddelas eller valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom medlem i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd;

den som uppnått sextio års ålder; samt den som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av Kungl. Majit eller länsstyrelse godkännes av Kungl. Majit eller länsstyrelsen och beträffande annan godkännes av den kommun, det landsting eller det landstings förvaltningsutskott, som förrättat valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i kon­ kurstillstånd, eller av den, som icke under näst föregående kalenderår haft att utgöra allmän kommunalskatt eller statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt eller särskild skatt å förmögenhet, ej heller av den som icke, i den mån utskyldema äro förfallna, erlagt desamma.

13 §.

1 mom. Av Kungl. Maj:t eller länsstyrelse meddelat förordnande såsom ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd kan när som helst återkallas.

Avgår medlem------------den avgångne. 2 mom. Utebliver vald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetslaxerings- nämnd eller i taxeringsnämnd från utlyst sammanträde och finnes icke ut­ sedd suppleant för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet när­ varande medlemmar att, örn det för taxeringsförrättningens fortgång erford­ ras, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

14 §.

1 mom. Beskattningsnämnd så ock ordförande i taxeringsnämnd må för utförande av sitt uppdrag i mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig, som, då fråga är om biträde åt beskattningsnämnd i första instans eller örn biträde åt ordförande i taxeringsnämnd, tillkallas av vederbörande ordförande efter samråd med taxeringsintendenten men, då fråga är örn biträde åt fastighets- prövningsnämnd eller prövningsnämnd, utses av vederbörande nämnd. Fin­ ner taxeringsintendent nödigt att vid handläggning av taxeringsfrågor anlita biträde av sakkunnig, må han själv tillkalla sådan.

2 mom. Länsstyrelsen skall, under iakttagande av de närmare föreskrifter

Kungl. Majit finner nödigt meddela, träffa avtal med erforderligt antal i skogshantering sakkunniga personer att, då de därtill kallas, lämna biträde som i 1 mom. sägs. Där så prövas erforderligt, må länsstyrelsen ock träffa dylikt avtal med i bokföring sakkunniga personer.

Taxeringsintendenten meddelar de sakkunniga nödiga anvisningar för full­ görande av deras uppdrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

15 §.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita skriv­ biträde, som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxerings­ nämnd i stad, där magistrat finnes, skall erforderligt biträde lämnas av upp­ börds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i Stockholm av Över­ ståthållarämbetet och i annan stad av magistraten. I stad utan magistrat, där debitering av kronoutskylder verkställes av annan än häradsskrivare, skall erforderligt biträde lämnas av tjänsteman, som ställes till förfogande av drät­ selkammaren. I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av veder­ börande häradsskrivare i den utsträckning Kungl. Majit föreskriver.

16 §.

Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse, efter Kungl. Majits medgivande, förordna person med länsbokhållares eller taxeringsrevisors kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av så­ dana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt denna förordning åvila taxe­ ringsintendenten.

28 §.

1 mom. Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

2 mom. Deklarationsskyldig, som icke är fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse, skall avgiva allmän självdeklaration inom det län, där han är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet. Sådan deklarationsskyldig skall därjämte avgiva särskild själv­

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

9

deklaration i varje annat län, inom vilket han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje län, inom vilket han är skatt­ skyldig till kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration skall dock i fall av behov efter anmaning avgivas jämväl inom det län, där allmän självdeklaration avgives, ävensom i flera exemplar.

Självdeklaration, som det åligger bostadsförening eller bostadsaktiebolag att avgiva, skall avlämnas i två exemplar, av vilka det ena är avsett för den särskilda taxeringsnämnd, som har att taxera föreningen eller bolaget, och det andra för den lokala taxeringsnämnden i den kommun, som är be­ skattningsort för föreningen eller bolaget.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller fa­ miljestiftelse och som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun, där han är mantalsskriven eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skat­ ter och till kommunal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild själv­ deklaration till ledning vid taxering till sådan skatt. Här avsedd deklarations­ skyldig, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger utöva beskattningsrätt, och är deklarationsskyldig, som i detta mom. avses, skattskyldig för inkomst eller förmögenhet såväl inom sådant område som inom annan del av kommunen, skall, därest de delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhöra olika taxeringsdistrikt, med avseende å självdekla­ rations avgivande så anses, som om varje sådant distrikt utgjorde särskild kommun.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration------------ åligger honom.

Har skattskyldig------------ och skulder. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som haft intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 § li) förordningen om statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, skall tillika lämna uppgift om ut­ delningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt, — —• — 30 § kommunalskattelagen. Utländsk försäkringsanstalt, —--------- av försäkring. Belopp, som------------ Ördal bortfalla. 2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som avses i 28 § 3 morn. andra stycket, för det distrikt, deklarationen avser, inne­

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

fatta de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen eller di­ striktet; och skall örn sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad örn allmän självdeklaration är stadgat.

3 mom. Beträffande sådan allmän eller särskild självdeklaration, som skattskyldig jämlikt 28 § 2 mom. har att avgiva inom län där skattskyldighet till kommunal inkomstskatt för honom föreligger i flera kommuner eller sär­ skilda administrativa områden inom kommun, skall utöver vad ovan är stad­ gat gälla, att i deklarationen skola upptagas de uppgifter, som erfordras för taxeringen inom varje kommun eller område.

32 §.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i an- maningen angivits, meddela för egen taxering för inkomst eller förmögenhet erforderliga upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformulä- ret. Dylika upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxeringsnämndens ordförande eller taxeringskonsulent, meddelas munt­ ligen inför ordföranden eller konsulenten. I sistnämnda händelse skola upp­ lysningarna skriftligen avfattas av ordföranden eller taxeringskonsulenten samt undertecknas av den, som meddelat dem.

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller, utan att sådan skyldighet förelegat, likväl fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, åligger att efter anmaning av taxe- ringsintendent, i den utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§. Enahanda skyldighet åligger rörelseidkare, som ej fört han­ delsböcker, med avseende å av honom förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen jämte därtill hörande handlingar.

Vad nu------------och handlingar.

33 §.

Till ledning------------utbetalts, angående det utbetalda beloppet. I uppgift, som avses under a), skola vid angivandet av de åtnjutna för­ månernas belopp däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt, som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspen- ningar, ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat, varjämte anteckning skall göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst av sportler, expeditionslösen, botes- eller beslagsandelar eller andra liknande, ej till beloppet bestämda inkomster. Avser uppgiven förmån endast en del av året, skall upplysning meddelas örn den tidrymd, för vilken förmånen ut­ gått. Har från annan arbetsgivare än statlig myndighet utgått särskild rese­ kostnads- eller traktamentsersättning, skall i uppgiften angivas beloppet av sådan ersättning jämte antalet dagar, för vilka traktamentsersättning utgått.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

11

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagarens eller hans efter- levandes pensionering, skall i uppgiften upptagas endast den återstående avlöningen men upplysning lämnas örn att sådant avdrag skett.

Beträffande annan------------ för lyftning. Vid fullgörande —------- och födelseår.

34 §.

Vanligt handelsbolag,------------ rederiet; samt

b) för varje kommun eller, i fall som avses i 28 § 3 mom. andra stycket, för varje taxeringsdistrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för­ värvskälla är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild själv­ deklaration, med upplysning tillika örn den andel av inkomsten, som å varje delägare belöper.

Äro bolagets------------ det distriktet. Vid uppgift,--------— där förmäles.

35 §.

2 mom. Efter anmaning är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig avlämna uppgift örn belopp, som han utbetalt till namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att i mottagarens hand ut­ göra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Efter anmaning av taxeringsintendent är idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse skyldig att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna uppgift örn belopp som han utbetalt till andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet som i första stycket sägs. Uppgift skall därvid lämnas jämväl om mottagarnas namn och adress.

3 mom. Utövare av rörelse, som har att avlämna uppgift enligt 33 §, är skyldig att, efter anmaning av taxeringsintendent, för kontroll av uppgifter­ nas riktighet och fullständighet tillhandahålla sina handelsböcker med där­ till hörande handlingar eller, därest handelsböcker icke förts, förda anteck­ ningar rörande intäkter och utgifter inom rörelsen.

Har rörelseidkare------------sådant avseende. Angående den----------- 93 §§ sägs.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som------------ under taxeringsåret.

Staten, landsting----------- 31 mars. Verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit re­ gistrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock annan, som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, må till­ godonjuta anstånd med självdeklarations avlämnande till den 15 mars, därest räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 oktober året näst före taxe­ ringsåret.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar att i följd av hans förvärvs­ källors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande omfatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder möter att av­ lämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må, om den deklarations­ skyldige är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxerings- intendenten i det län, där den deklarationsskyldige har att avgiva allmän självdeklaration, och, om den deklarationsskyldige icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, taxeringsintendenten i det län, där den deklaration, ansökningen avser, skall avgivas, utsätta särskild tid för av­ lämnandet.

Vad i----------- - eller rederi. 3 mom. Uppgifter enligt 33 § skola vara avlämnade senast den 31 januari under taxeringsåret.

Uppgifter enligt 34 § skola vara avlämnade senast den 15 februari under taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som i 1 mom. tredje och fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd med avlämnande av uppgift som i detta stycke avses.

38 §.

3 mom. Vid anmanings meddelande skall iakttagas, att densamma skall in­ nehålla föreläggande för den anmanade att, därest han avgiver självdeklara­ tion, annan uppgift eller upplysning skriftligen, avlämna densamma till den, som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet. Därjämte skall anmaning, som utfärdas av ordförande i taxeringsnämnd eller taxeringskonsulent, innehålla meddelande till den anmanade att, därest han vill begagna sig av medgiven rätt att munt­ ligen avgiva uppgift eller upplysning, för sådant ändamål inställa sig inför ordföranden eller konsulenten å tid och ort, som i anmaningen angivas. Här­ utöver skall anmaningen innehålla underrättelse om postadressen för den, som utfärdat anmaningen, ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hör­ samma anmaningen medför enligt 39 eller 40 § eller 141 § 2 mom.

39 §.

4 mom. Angående ansvar i vissa fall för underlåtenhet att efter anmaning avlämna självdeklaration meddelas föreskrifter i 141 § 2 mom.

41 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 morn., skall av­ fattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit i anslutning till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift bör senast den 31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1 mom. sägs, eller ock till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade upp­ gifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skö­ tesrenar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade ren­ längd, än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

13

omständigheterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen

senast den 15 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka

efter avlämnandet översändas till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där

taxeringen skall äga rum, med åliggande för denne att ofördröjligen vidare­

befordra dem till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

42 §.

3 mom. Envar, som utbekommit utdelning å svenska aktier, så ock envar,

som här i riket utbekommit

a) utdelning å andelar i svensk ekonomisk förening eller från utländsk

juridisk person eller

b) ränta, vilken----------- avsedd förskrivning,

är skyldig-------- •— kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas------------ betalning sker.

Örn ansvar----------- i 141 § 4 mom.

4 mom. Med uppgifter,------------ om kupongskatt.

övriga enligt 3 mom. avgivna uppgifter, som avse utdelning, skola för

varje år senast den 31 januari nästföljande år av den som mottagit uppgif­

terna avlämnas i enahanda ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven

för där omförmälda uppgifter. Har i något fall utbetalning av utdelning skett

utan att uppgiftsskyldighet vederbörligen fullgjorts, skall vid uppgifternas

avlämnande lämnas upplysning härom.

Enligt 3 mom. — — — de förstöras.

Om ansvar--------— motsvarande tillämpning.

46 §.

Efter anmaning------------ till vederbörande.

Efter anmaning är vidare envar skyldig att i den omfattning, som i an-

maningen angives, meddela för egen taxering för avverkat virke erforderliga

upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika

upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxe­

ringsnämndens ordförande eller taxeringskonsulent, meddelas muntligen in­

för ordföranden eller konsulenten. I sådan händelse skola upplysningarna

skriftligen avfattas av ordföranden eller taxeringskonsulenten samt under­

tecknas av den, som meddelat dem.

49 §.

4 mom. Angående ansvar i vissa fall för underlåtenhet att efter anmaning

avlämna virkesdeklaration meddelas föreskrifter i 141 § 2 morn.

51 §.

Skyldighet att -------------skall fullgöras

för omyndig------------örn förmynderskap,

för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3 eller 4 §

14

Kungl. Afaj.ts proposition nr 345.

nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvalt­

ning, samt

för avliden -------- — i boet.

För annan------ - — annorlunda förordnar.

För bolag, — — — juridiska personer.

52

§.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld upp­

gift skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första instans, taxeringskon-

sulent eller taxeringsintendent framställer begäran därom, lämnas av statligt

eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare, därvid skola

iakttagas de närmare bestämmelser angående uppgiftspliktens fullgörande,

som kunna av Kungl. Majit meddelas.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. eller 35 § 2 mom.

andra stycket eller 35 § 3 mom. sägs, tillkommer taxeringsintendenten i det

län, där den uppgiftsskyldiges hemortskommun är belägen, eller, örn han sak­

nar hemortskommun, taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet. I fråga

om skattskyldig, vilkens taxering bragts under mellankommunala prövnings-

nämndens prövning, skall rätt till anmaning, som i 32 § 3 mom. avses, till­

komma jämväl allmänna ombudet hos denna nämnd.

Rätt att utfärda anmaning i andra fall än ovan sägs tillkommer taxerings­

intendent samt ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första in­

stans. Samma rätt tillkommer taxeringskonsulent, i den mån så erfordras för

fullgörande av honom åvilande granskning av deklaration eller annan upp­

gift, dock att taxeringskonsulent icke äger anmana skattskyldig att avlämna

deklaration.

56 §.

i mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av ordfö­

rande och kronoombud i vederbörande taxeringsnämnd, av den kommun-

valda eller landstingsvalda ledamot i taxeringsnämnd, som nämnden därtill ut­

ser, och av tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 inom., vidare av ordförande

och ledamöter i vederbörande prövningsnämnd samt av taxeringsintendent och

vid hans granskningsarbete biträdande personer. Vid granskning inom taxe­

ringsnämnd må i särskilda fall biträda ytterligare en ledamot, som taxerings­

nämnden därtill utser. Taxeringskonsulent äger verkställa granskning av

självdeklaration, varmed han jämlikt 80 a § har att taga befattning, och må

han, i den mån så erfordras för fullgörande av honom åvilande gransknings-

skyldighet, jämväl taga del av annan självdeklaration. Jämlikt 8 § 4 mom.

vald ledamot i taxeringsnämnd äger verkställa granskning av självdeklara­

tion, i den mån så erfordras för fullgörande av ledamotens åliggande enligt

81 §. Därjämte äger sakkunnig, som biträder vid taxeringsarbetet, verkställa

granskning av självdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

15

samt ordningsman i lappby och lappfogde verkställa granskning av självde­ klaration, som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt avgivit. Skrivbiträde, som av ordförande i taxeringsnämnd tillkallats, äger att i den omfattning, ordföranden bestämmer, taga del av hos ordföranden befintliga självdeklarationer.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds protokoll intagas i vidare män än som påkallas av stadgandena i 83, 87, 98, 105 och 115 §§.

Självdeklaration skall tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, vilka i och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom i erforderliga fall, med motsvarande tillämpning av vad i första stycket sägs, annan beskatt­ ningsnämnd än den, som har att verkställa taxeringen. I fall som i 124 a § sägs äger ock ombud för besvärsberättigad kommun taga del av självdekla­ ration, vilken legat till grund för sådan taxering av inkomst, som besvären kunna avse. Den som utför talan för kommun, församling, skoldistrikt, muni­ cipalsamhälle eller landsting i fråga örn viss skattskyldigs taxering för in­ komst eller förmögenhet äger likaledes taga del av självdeklaration, som av­ lämnats för den skattskyldige.

Då besvär------------annan vederbörande. Självdeklaration, som -------------oundgängligen erfordras. I övrigt------------ sådan bearbetning. Efter taxeringsårets-------------annorlunda föreskriver. Vad ovan------------ anlitade medhjälpare.

57 §.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, taxeringsintendent, taxe- ringskonsulent eller annan, som tager del i taxeringsarbetet, får icke, utom vid vederbörande nämnds sammanträde och jämväl då endast med iakttagande av vad i 56 § sägs, yppa innehållet av de i samma paragraf angivna dekla­ rationer och uppgifter för annan än den, som enligt samma paragraf själv må taga del av desamma. Ej heller må annan, som, utan att deltaga i taxe­ ringsarbetet, jämlikt 56 g erhållit del av nämnda deklarationer och uppgifter, til] obehörig yppa något av deras innehåll.

Under överläggningarna----------- sätt utspridas. Örn ansvar----------- i 140 §.

58 §.

1 mom. När allmän------------och förslag.

Sedan de i första stycket angivna handlingarna inkommit till länsstyrelsen, har landskamrerare!! att, med erforderligt biträde av sakkunnig person, på grundval av nämnda och eljest tillgängliga handlingar samt i mån av behov inhämtade upplysningar upprätta förslag till en efter länets förhållanden avpassad tabell för utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

värde per hektar vid olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell)

ävensom till de särskilda anvisningar för verkställande av taxering av skogs­

mark och växande skog, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämp­

ning av de föreskrivna taxeringsgrunderna, såsom örn medelbonitet och ge­

nomsnittligt rotvärde för varje kommun i länet samt om virkesprisens beräk­

ning med hänsyn till olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra

transportkostnader, olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke,

som kan regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, med mera dylikt. Finnes

lämpligt upprätta olika hjälptabeller och anvisningar för skilda delar av lä­

net, må sådant ske.

59 §.

1 mom. Senast den 25 oktober året näst före det, då allmän fastighets­

taxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt 5 § 3 morn.,

samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 § 1 mom. utsetts

av länets landsting, sammanträda inför landskamreraren å en eller flera

lämpliga orter för förberedande överläggningar rörande tillämpningen av de

allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen; och

äger länsstyrelsen till dessa sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka

på grund av sin verksamhet eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rö­

rande fastighetsvärdena inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande

värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försälj­

ning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighets­

taxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde,

som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för övriga av

honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde.

Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom. andra stycket

upprättat förslag till hjälptabell och till särskilda anvisningar för värdering

av skogsmark och växande skog ävensom, i den mån så finnes erforderligt,

förslag till särskilda anvisningar jämväl i andra hänseenden, såsom angå­

ende redovisningen av olika ägoslag, värdesättning av övrig mark och bete å

skogsmark med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen

inom allenast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen till tabell

och särskilda anvisningar därefter lämpas.

För sådana------- — för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas hjälp­

tabell ävensom de särskilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Länsstyrelsen har att skyndsamt tillställa ordförandena i beredningsnämn­

derna och i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd bestyrkta av­

skrifter av det vid sammanträdet förda protokollet.

2 morn- Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering i

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

17

stad länsstyrelsen finna lämpligt, att sammanträde inför landskamrer ren hålles med ordförande och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder, må sådant sammanträde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande. Därvid skola stadgandena i 1 moni. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde enligt 1 mom. hållits och innan berednings- nämnderna börja det egentliga arbetet, skall å landet ordföranden i fastig- hetstaxeringsnämnden, efter samråd med landskamreraren angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till fastig- hetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överläggningar rö­ rande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärk­ samhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastig- hetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet------------ av protokollet.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som ordföranden bestämmer efter samråd med ordföranden i fastighetstaxerings­ nämnden. Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföran­ den i beredningsnämnden.

Vid sammanträdena------------ två ledamöter.

64 a §.

Det åligger fastighetstaxeringsnämndens ordförande att för vinnande av jämnhet och likformighet i taxeringen följa arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet samt därvid i erforderlig utsträckning läm­ na anvisningar för arbetets bedrivande. Han äger övervara beredningsnämn- dernas sammanträden samt därunder deltaga i överläggningarna men icke i besluten.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att följa arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistrik­ tet samt lämna anvisningar för arbetets bedrivande på sätt stadgas i 64 a §;

b)

att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från be-

redningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna till- lämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt;

c) att vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysning­ ar, som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen;

Bihang tilt riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

d) att kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden och om utsatt tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta läns­ styrelsen;

e) att leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet; samt

f) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden som i 61 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd. Det åligger honom att om fastighetstaxeringsnämndens sammanträden lämna underrättelse som i första stycket under d) sägs.

66

§.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga ar­ betet, skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastighetstaxerings- distriktet hörande beredningsdistrikten till ett förberedande sammanträde.

Vid detta har ordföranden, med erforderligt biträde av beredningsnämnder- nas ordförande, att avgiva noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, ef­ ter vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses över­ ensstämma med resultatet av överläggningarna vid det i 59 § 1 mom. omför- mälda sammanträdet inför landskamreraren eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar i orten. På grundval av dessa redogörel­ ser skola de vid sammanträdet närvarande taga under övervägande och för anteckning till protokollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av------------ angivna sammandragen.

68

§.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 mom. stadgas, må beslut icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, med mindre ordföranden och föredraganden samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mind­ re ordföranden samt minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar ledamot------------ biträde anlitats.

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet senast den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och fastighetspröv- ningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, dels tillhanda­

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

19

hållas dem, som hava alt verkställa debitering av de på grund av taxeringen

utgående utskylder, dels offentligen framläggas inom vederbörande kommun

under minst fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängdema med tillhörande handlingar blivit till­

gängliga för taxeringsintendenten, skall denne ingående granska längderna

ävensom de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna förda proto­

kollen samt därefter hos fastighetsprövningsnämnden framställa yrkande om

de åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en med skatteförfattning-

ama överensstämmande, jämn och likformig fastighetstaxering. Landskam-

reraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttranden över hos

fastighetsprövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar; där

yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederböran­

de. Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och framställ­

ningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må taxeringsintendenten åtnjuta nödigt biträde av,

förutom vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen, jämväl andra personer,

som av länsstyrelsen ställas till hans förfogande. Då i visst taxeringsärende

utredning genom särskild sakkunnig anses erforderlig, bör taxeringsintenden­

ten föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärde­

ring kunniga och erfarna personer att under taxeringsintendentens gransk-

ningsarbete infinna sig för upplysningars meddelande.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar -— ------ - fastighetstaxerings-

nämndernas beslut.

Fastighetsprövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erfor­

derligt, kalla ordförande eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet

eller andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer att infinna sig

vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden eller hos dess ordföran­

de för att meddela upplysningar.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att muntligen

höras inför fastighetsprövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende

avgöres på förhandenvarande skäl.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens

kallelse i residensstaden eller, i anseende till inlräffade utomordentliga hän­

delser, å annan samlingsort å sådan tid att nämndens arbeten må vara avslu­

tade senast den 30 juni under taxeringsåret. Möter för ledamot hinder att

tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ären­

den annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyl­ dighet att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de taxeringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande samt jämna och likformiga. Han har därvid att framställa de yrkanden örn påförande av eller ändring i taxering, vartill han må finna anledning.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i överläggningarna men icke i besluten.

Efter framställning av nämnden äger Kungl. Majit medgiva, att i län, där med hänsyn till ärendenas antal så finnes erforderligt, nämnden sam­ manträder å två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom ordförande och halva antalet ledamöter i nämnden; dock att, där antalet leda­ möter icke är jämnt, den ena avdelningen må utgöras av en ledamot mera än den andra. Då avdelning vid överläggning till avgörande av ärende finner, att fråga är om beslut av principiell innebörd, så ock eljest då avdelning fin­ ner så böra ske, må avdelningen besluta att ärendet skall avgöras av nämnden i dess helhet.

3 mom. Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder för behand­ ling av ärenden rörande allmän fastighetstaxering å tid, som ordföranden bestämmer sålunda, att behandlingen av dessa ärenden må vara avslutad se­ nast den 31 oktober.

73 §.

Alla beslut------------ av Kungl. Majit. Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande se­ nast inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare------------ gjorda tillägg.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan taxeringsarbetet för året tager sin början, från var­ je taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför landskam­ reraren för överläggningar rörande taxeringsarbetet, och må till dylikt sam­ manträde jämväl särskilda sakkunniga kallas för lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordran­ de av en likformig och rättvis taxering samt åt spörsmål, som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöranden av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestående arbetet vålla nämnderna svå­ righeter.

Landskamreraren har att upprätta och för länsprövningsnämnden fram­ lägga förslag till anvisningar för årets taxering. Därest sammanträde enligt första stycket hållits, skall förslaget uppgöras med ledning av vad som därvid förekommit. Länsprövningsnämnden har att på grundval av ifrågavarande

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

21

förslag fastställa anvisningar för årets taxering ävensom senast den 15 januari samma år överlämna anvisningarna till ordförandena i taxeringsnämnderna.

76 §.

Senast den 31 januari skola i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, förmögenhetslängden, skogsaccisläng- den och länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, så­ vitt taxeringsdistriktet angår.

Inom samma------------för taxeringsdistriktet. Efter anmälan------------ hava behov. Erfordras för — — — mellankommunala prövningsnämnden.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnderna hava att, med i 85 § angivet undantag och i enlighet nied vad nedan i denna paragraf stadgas, verkställa taxering av de skattskyldiga.

2 mom. Särskild taxeringsnämnd verkställer, utom i fall som i 4 mom. sägs, taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmögen­ hetsskatt samt särskild skatt å förmögenhet av sådana skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, som icke äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller familjestiftelser.

3 mom. Lokal taxeringsnämnd verkställer taxering av de skattskyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt, i den mån taxeringarna icke skola handhavas av särskild taxeringsnämnd eller av den i 4 mom. omförmälda gemensamma taxeringsnämnden.

4 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels taxe­ ring till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögen­ het av skattskyldiga, som sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 26 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kommunal inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemensamt kommunalt ändamål.

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

<1) att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, upp­ gifter och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering, dock att ordföranden icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

är skyldig att granska deklarationer, med vilka taxeringskonsulent har att taga befattning, i vidare mån än ordföranden finner erforderligt, varjämte länsstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd visst år medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvud- sakbgen inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande granskas allenast av kronoombudet;

h) att även i andra fall än under e), f) och g) här ovan sägs, därest under taxeringsarbetet framkommit förhållanden, som kunna antagas hava bety­ delse för taxering i annat distrikt, lämna vederbörande taxeringsnämndsord- förande underrättelse därom;

i) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och örn utsatt tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid underrätta länsstyrelsen och de skattskyldiga inom taxeringsdistriktet;

k) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och, i den utsträckning

Kungl. Maj:t föreskriver, dess längder; samt

l) att, därest ------------ vinnande behövligt.

Det åligger därjämte ordförande i lokal taxeringsnämnd att på begäran av ordförande i särskild taxeringsnämnd lämna de upplysningar till ledning för taxeringen i sistberörda nämnd, som finnas erforderliga och som av ordfö­ randen i den lokala nämnden kunna lämnas.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens ordförande för en behörig taxering av skattskyldig, som i 32 § 3 mom. första stycket omförmäles, vara nödigt, att granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes, har han att till taxe- ringsintendenten framställa begäran om dylik granskning. Därvid skall den skattskyldiges deklaration med tillhörande handlingar överlämnas.

På taxeringsintendenten ankommer att bestämma, huruvida granskning skall äga rum, samt att antingen själv verkställa granskningen, därvid i hän­ delse av behov biträde av sakkunnig må anlitas, eller låta granskningen verkställas av taxeringsnämndens ordförande eller av annan person, som därtill av taxeringsintendenten för varje särskilt fall utses. Så snart hand­ läggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras, underrättelse örn ut­ gången meddelas taxeringsnämndens ordförande, därvid den översända de­ klarationen återställes.

Vad i----------- rederiets bokföring. 2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för ändamål, som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelse- idkares bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs. Fram­ komma vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintenden­ ten föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna nämnd.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

23

80 §.

Kronoombudet har med avseende å taxering för inkomst eller förmögenhet

till åliggande särskilt

a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplys­

ningar, dock att kronoombudet icke är skyldigt att granska deklarationer,

med vilka taxeringskonsulent har att taga befattning, varjämte länsstyrelsen,

då särskilda skäl därtill föranleda, må för viss taxeringsnämnd visst år

medgiva, att deklarationer av enkel beskaffenhet, som avse huvudsakligen

inkomst av tjänst, efter ordförandens bestämmande granskas allenast av

denne;

b) att vid----------- iakttaget; samt

c) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas,

biträda honom under taxeringsarbetet och verkställa förekommande längd-

föring.

Med avseende å särskild fastighetstaxering och virkestaxering åligger det

kronoombudet att, i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna de­

klarationer och andra för dessa taxeringar avlämnade uppgifter och upplys­

ningar samt verkställa förekommande längdföring.

80 a §.

Taxeringskonsulent åligger att granska självdeklarationer och andra upp­

gifter, som avgivas av rörelseidkare vilka äro fysiska personer, oskifta döds­

bon eller familjestiftelser. Han har därjämte att granska andra deklarationer

och uppgifter av mera invecklad beskaffenhet, vilka taxeringsnämnd över­

lämnar till honom för granskning.

Taxeringskonsulent äger, då fråga är om deklaration eller annan uppgift

som av honom granskats, deltaga i taxeringsnämndens överläggningar men

icke i dess beslut.

83 §.

1 mom. Taxeringsnämndens sammanträden — — — underrätta ordfö­

randen.

Vid sammanträdena —------- två ledamöter.

Ordföranden är föredragande i taxeringsnämnden; dock skall taxerings­

konsulent föredraga deklaration eller annan uppgift, som av honom grans­

kats. Vid föredragningen har ordföranden eller taxeringskonsulenten att, i den

omfattning stadgandena i 56 § medgiva, tillhandahålla ledamöterna alla för

taxeringen erhållna deklarationer, andra uppgifter och upplysningar samt

att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar,

vartill ordföranden eller konsulenten för en behörig taxering finner sig äga

anledning.

85 §.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommunal­

skattelagen må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan nämnd an­

ledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda stadgan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

de, skall nämndens ordförande härom göra skriftlig anmälan hos taxerings- intendenten i länet, som, därest granskningen och prövningen av den skattskyl­ diges taxering ankomma på prövningsnämnden i länet, förfar enligt 93 §. Är däremot fråga om skattskyldig, vilkens taxering på grund av den ifråga­ satta åtgärden eller av annan orsak skall bliva föremål för granskning och prövning av den mellankommunala prövningsnämnden, skall taxeringsinten- denten skyndsamt med eget yttrande överlämna ordförandens anmälan till allmänna ombudet hos denna nämnd för den åtgärd, som enligt 93 § ankom­ mer på ombudet, och samtidigt härom underrätta taxeringsintendenten i an­ nat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till kommunal inkomstskatt.

86

§.

För varje lokalt taxeringsdistrikt eller, om sådant distrikt består av mer än en kommun, för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, näm­ ligen två längder över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kom­ munalskattelagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upp­ taga övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda lag, en längd över taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt och till kommunal inkomstskatt (inkomstlängd), en längd över taxe­ ringen till särskild skatt å förmögenhet (förmögenhetslångd) ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd). Hos den gemensam­ ma taxeringsnämnden skola föras särskild inkomstlängd och särskild för- mögenhetslängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga, som omförmälas i 77 § 4 mom.

Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenhets- längd. Särskilda längder skola föras för varje fögderi samt för varje stad, där magistrat finnes.

De beslutade------------ skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt yrkesbeteckning för den skattskyldige, uppskattad inkomst av olika förvärvskällor, medgivet avdrag för underskott å förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst, medgiv­ na allmänna avdrag som icke avse underskott å förvärvskälla, taxerat be­ lopp, beloppet av medgivna ortsavdrag, dock ej såvitt angår ensamstående skattskyldig, samt beskattningsbart belopp med angivande tillika, där det ej framgår av längdens uppställning, av den punkt i 18 § 2 mom. förord­ ningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, enligt vilken grundbelop­ pet för däri ingående bottenskatt skall beräknas;

dels i avseende å kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, beloppet av medgivna ortsavdrag samt beskattningsbar inkomst;

dels ock,------------ här ovan.

I förmögenhetslängden------------ beskattningsbara förmögenheten. Närmare föreskrifter------------ Kungl. Majit. Taxeringslängderna underskrivas-------------och ledamöter.

25

87 §.

Såvitt ej annat föranledes av vad i lil § 1 morn. stadgas, må beslut icke fattas av lokal taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar blott en kom­ mun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet om­ fattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden, kronoombu­ det och en ledamot från varje kommun äro tillstädes. Av särskild taxerings­ nämnd må, såvitt ej annat föranledes av bestämmelserna i nyssnämnda för- fattningsrum, beslut icke fattas, därest icke närvarande äro ordföranden, kronoombudet och minst tre eller, där fråga är om nämnd, till vilken leda­ möter utsetts av stadsfullmäktige, minst två av de valda ledamöterna.

Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke blivit följd, i ve­ derbörande taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upptaga den taxering, han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna av taxe­ ringsnämnden är det obetaget att få sin särskilda mening till protokollet an­ tecknad, om densamma skriftligen avfattad senast vid protokoll justeringen avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till protokollet antecknad tillkommer jämväl skogsvårdsombud så ock tillkallad sakkunnig beträffande taxering, för vilken hans biträde anlitats, samt lapp­ fogde beträffande taxering av lapp för inkomst av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet.

Det åligger taxeringskonsulent att i fråga örn ärenden, som av honom före­ dragits, låta till protokollet anteckna sin mening, om denna avviker från nämndens beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

88

§.

I lånen skall lokal taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete, såvitt angår annan taxering än virkestaxering, senast den 15 maj och beträffande virkes- taxering senast den 31 maj. Särskild taxeringsnämnd skall hava slutfört sitt arbete senast den 31 maj. På framställning av ordföranden i särskild taxe­ ringsnämnd må länsstyrelsen medgiva utsträckning av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till senare tidpunkt än den 15 juni. Sådant medgivande må, på framställning av ordföranden, lämnas jäm­ väl åt lokal taxeringsnämnd, därest så finnes oundgängligen erforderligt.

I Stockholm skall taxeringsnämnd hava avslutat sitt arbete senast den 15 juni.

90 §.

2 mom. Har självdeklaration-------------eller upplysning. I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke meddelas skattskyldig, som icke avgivit deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke hel­ ler därtill anmanats.

91 §.

1 mom. Senast den 15 juni skall taxeringsnämndens ordförande till läns­ styrelsen insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplys­ ningar, som avlämnats lill ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 76 § första, andra och tredje styckena taxeringsnämndens ordförande tillhanda- komna längdavskrifterna och övriga handlingar. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds arbete skall vara av­ slutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning av förstnämnda tid, dock längst till den 30 juni.

De upprättade taxeringslängderna skola avlämnas å den tid och i den ord­ ning, Kungl. Majit föreskriver.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och länsprövningsnämnden samt i den ordning, Kungl. Majit föreskriver, tillhandahållas dem, som hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­ lagens bestämmelser örn beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings- distrikt, skola genom vederbörande taxeringsintendents försorg, så snart ske kan efter det inkomst- och förmögenhetslängderna för året med tillhörande handlingar inkommit till länsstyrelsen och senast den 31 juli, till den mellan- kommunala prövningsnämnden översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den skattskyldiges taxering för in­ komst eller förmögenhet dels i kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han inom annan kommun är skattskyldig till stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola till den mellankommunala prövnings­ nämnden jämväl översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den andra makens taxering för inkomst eller förmö­ genhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1 mom. kommunalskattelagen eller

19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är till- lämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed skola överlämnas utdrag av inkomst- och förmögenhetslängderna samt taxeringsnämndernas protokoll, så­ vitt angår ifrågavarande taxeringar.

93 §.

Taxeringsintendenten har att i fråga örn de taxeringar, som enligt 96 § skola handläggas av den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, noggrant undersöka, huruvida dessa taxeringar äro med skatteförfattningama överens­ stämmande samt likformiga och rättvisa, samt för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar rörande samma taxeringar. Härvid skall särskilt upp­ märksammas, huruvida beträffande skattskyldig, som blivit för inkomst taxerad i mera än ett taxeringsdistrikt, ojämnhet förefinnes mellan de olika

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

27

taxeringarna eller huruvida beträffande viss skattskyldig anledning föreligger att tillämpa 57 § 3 morn. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som i 32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den skatt­ skyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt han­ delsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring, eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål, som i 35 § 3 mom. sägs, granskning av där omförmäld rörelseidkares bokföring äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning, därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1 morn. anma- ningsrätten annan taxeringsintendent, bör framställning om granskning gö­ ras hos denne. Angående granskningens utförande skall i varje fall gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i andra fall, då utredning genom särskild sakkunnig befinnes erfor­ derlig, skall taxeringsintendenten föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten anledning till erinran mot viss taxering eller an­ ser han 57 § 3 morn. kommunalskattelagen böra tillämpas beträffande viss skattskyldig, skall, efter det den skattskyldige, där så ske kan och fråga icke är allenast örn uppenbar felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för­ biseende, erhållit tillfälle att yttra sig, taxeringsintendenten hos prövnings- nämnden framställa yrkande örn de åtgärder, som erfordras för åvägabring­ ande av en riktig taxering. Där så finnes lämpligt, skall framställningen del­ givas taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har att sörja för införskaffandet av erforderliga yttran­ den över hos prövningsnämnden anförda besvär och gjorda framställningar; där yttrandena därtill föranleda, skola påminnelser infordras från vederbö­ rande. Taxeringsintendenten har att åvägabringa för besvärens och fram­ ställningarnas prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kom­ munal inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt, utan att dock sådant fall föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra taxeringsintendentema i de olika distrikten samråda för åvägabringande av likformig taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgas må taxeringsintendent åt­ njuta nödigt biträde av, förutom till bans förfogande stående tjänstemän, jämväl andra personer, som av länsstyrelsen ställas till bans förfogande.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktct att under taxcringsinten- dentens granskningsarbete infinna sig för meddelande av upplysningar i distriktet vidkommade taxeringsfrågor.

I fråga •— —• — tillkommer länsstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt.

Prövningsnämnd eller dess ordförande äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att in­ finna sig vid sammanträde med prövningsnämnden eller hos dess ordföran­ de för att meddela upplysningar i taxeringsfrågor.

Skattskyldig må, när omständigheterna därtill föranleda, kallas att munt­ ligen höras inför prövningsnämnden vid äventyr att mål eller ärende avgö- res på förhandenvarande skäl.

Om rätt----------- och 129 §.

96 §.

1 mom. Länsprövningsnämndema hava, envar för sitt prövningsdistrikt, att taga befattning med taxeringarna därstädes, med undantag av dem som jämlikt 2 mom. falla under den mellankommunala prövningsnämndens hand­ läggning.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på ordförandens kallelse i residens­ staden eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser, å annan samlingsort å tid, som ordföranden bestämmer. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföran­ den, som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ären­ den annan föredragande av länsstyrelsen utsetts.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och fyra ledamöter eller supplean­ ter för dem äro tillstädes.

Taxeringsintendenten har att övervara nämndens sammanträden med skyl­ dighet att bevaka det allmännas intresse under iakttagande tillika att de taxe­ ringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överensstämmande samt likformiga och rättvisa. Han har att, under iakttagande av de i 97 a § givna bestämmelserna angående den tid inom vilken dylika frågor skola väckas, hos nämnden framställa de yrkanden om påförande av eller ändring i taxe­ ring, vartill han må finna anledning.

Landshövdingen äger närvara vid nämndens sammanträden samt deltaga i överläggningarna men icke i besluten.

Efter framställning av nämnden äger Kungl. Maj:t medgiva, att i län, där med hänsyn till ärendenas antal så finnes erforderligt, nämnden sammanträ­ der å två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom ordfö­ rande och fyra ledamöter. Avdelning är icke beslutför med mindre ordföran­ den och samtliga ledamöter eller suppleanter för dem äro närvarande. Då avdelning vid överläggning till avgörande av ärende finner, att fråga är om beslut av principiell innebörd, så ock eljest då avdelning finner så böra ske, må avdelningen besluta att ärendet skall avgöras av nämnden i dess helhet.

29

97 a §.

Efter taxeringsårets utgång må taxeringsintendent eller medlem av läns- prövningsnämnd icke hos nämnden framställa yrkande, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 morn.,

129 § eller 130 § denna förordning, 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen,

24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 § förordningen örn särskild skatt å förmögenhet eller 16 § andra stycket lagen om folkpensionering; vederbörande dock obetaget att efter taxeringsårets ut­ gång närmare angiva omfattningen av yrkande, som dessförinnan framställts.

Hava besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig eller av viss fastighet, må taxeringsintendenten eller medlem av länspröv- ningsnämnden icke hos nämnden framställa yrkande rörande samma taxe­ ring efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola avgöras, så snart ske kan. Där ej fall föreligger, som avses i något av de i första stycket omförmälda författningsrum, skola av skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål såvitt möjligt vara avgjorda i länen senast den 10 oktober och i Stockholm senast den 31 oktober under taxeringsåret. Övriga mål och ärenden skola, där ej fall föreligger som nyss sagts, vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

98 §.

Alla beslut av länsprövningsnämnd skola, med angivande i förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämn­ dens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva ho­ nom av taxeringsintendenten avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försummelse bör ske.

Taxering, som------------av Kungl. Maj:t. Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande se­ nast inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare------------gjorda tillägg. Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i taxeringslängd och i ändringslängd gäller icke i fråga om sådana beslut rörande visst års taxe­ ring, som meddelas senare än den 30 juni året därpå.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt av­ skrift, skola i den ordning Kungl. Majit föreskriver tillhandahållas dem, som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder.

Stadgandet i denna paragraf har icke tillämpning beträffande Stockholm.

100

§.

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att se­ nast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev med mottagningsbevis med allmänna posten tillsända dels ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild prövning medde­ lade beslut, underrättelse örn beslutet medelst utdrag av nämndens proto­ koll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet inneburit allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av annan än den skatt­ skyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i------------jämväl klaganden. Vad ovan är sagt om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet skall hava avseende jämväl å annan, som i stället för ägaren eller innehava­ ren är skattskyldig för den fastighet, varom fråga är.

2 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 mom. omförmäles, skall vid utläm­ nandet finnas tecknad underrättelse örn vad den har att iakttaga, som vill an­ föra besvär över beslutet.

3 mom. Återkommer utsänt protokollsutdrag utan att mottagningsbevis erhållits, skall utdraget skyndsamt delgivas vederbörande på sätt i 55 § 2 mom. sägs.

101

§.

Innefattar sådant beslut rörande visst års taxering, som länspröv- ningsnämnd meddelat senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts eller överflyttats å annan, skall länsstyrelsen till dem, som hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, för verkställighet översända utdrag av prövningsnämndens protokoll.

Har prövningsnämnd jämlikt 123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § gjort änd­ ring beträffande fastighetstaxering, skall, i den mån vederbörande icke er­ hållit del av beslutet jämlikt 100 §, genom länsstyrelsens försorg utdrag av nämndens protokoll rörande beslutet för kännedom tillställas, förutom klaganden, den skattskyldige och, om annan än den skattskyldige ägde fas­ tigheten vid den tidpunkt till vilken skattskyldigheten hänför sig, jämväl den­ ne, den kommun, där fastigheten är belägen, så ock, där den skattskyldige eller fastighetens ägare vid berörda tidpunkt hade sin hemortskommun i an­ nat län, taxeringsintendenten i det länet.

Stadgandet i första stycket bär icke tillämpning beträffande Stockholm.

104 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden sammanträder på ordföran­ dens kallelse i Stockholm å tid, som ordföranden bestämmer; dock må, i an­ seende till inträffade utomordentliga händelser, Kungl. Maj:t kunna förordna

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

31

om annan samlingsort. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe. Vid förfall för ordföranden skall vice ordföranden underrättas samt dennes suppleant inkallas.

Ordföranden är föredragande i nämnden, där icke för vissa mål eller ären­ den annan föredragande av nämnden utsetts.

Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes. Allmänna ombudet hos nämnden har att övervara nämndens sammanträ­ den med skyldighet att bevaka det allmännas intresse- under iakttagande tillika att de taxeringar, som åsättas, bliva med skatteförfattningarna överens­ stämmande samt likformiga och rättvisa. Han har att, under iakttagande av de i 104 a § givna bestämmelserna angående den tid inom vilken dylika frå­ gor skola väckas, hos nämnden framställa de yrkanden om påförande av eller ändring i taxering, vartill han må finna anledning.

104 a §.

Efter taxeringsårets utgång må allmänna ombudet hos eller medlem av den mellankommunala prövningsnämnden icke hos nämnden framställa yr­ kande, som avser samma års taxering, där ej fall föreligger, som avses i 123 §, 124 a §, 128 § 2 mom. eller 130 § denna förordning, 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, 7 § förordningen om särskild skatt å förmögenhet eller

16 § andra stycket lagen om folkpensionering; vederbörande dock obetaget att efter taxeringsårets utgång närmare angiva omfattningen av yrkande, som dessförinnan framställts.

Hava besvär jämlikt 118 § anförts rörande taxeringen av viss skattskyldig, må allmänna ombudet hos eller medlem av den mellankommunala pröv­ ningsnämnden icke hos nämnden framställa yrkande rörande samma taxe­ ring efter det nämnden avgjort nyssnämnda besvär.

Mål och ärenden rörande ett års taxering skola avgöras, så snart ske kan. Där ej fall föreligger, som avses i något av de i första stycket omförmälda författningsrum, skola av skattskyldiga anhängiggjorda besvärsmål såvitt möjligt vara avgjorda senast den 5 oktober under taxeringsåret, övriga mål och ärenden skola, där ej fall föreligger som nyss sagts, vara avgjorda senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret.

105 §.

Alla beslut----------- - bör ske. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit fast­ ställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län, och skall i densamma uppläggas särskild avdelning för taxering till särskild skatt å förmögenhet. Vad i detta stycke stadgas skall icke gälla i fråga örn sådana beslut rörande visst års taxering, som meddelas senare än den 30 juni året därpå.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller av nämndens ordförande se­ nast inom åtta dagar efter sammanträdets avslutande. Justeringen bestyrkes i vartdera fallet genom ett av ordföranden å protokollet tecknat intyg, däri dagen för justeringen utsättes.

Vederbörande protokollförare —--------deras riktighet.

106 §.

1 morn. Den mellankommunala prövningsnämndens ändringslängder skola inom tid, som Kungl. Majit bestämmer, översändas till vederbörande läns­ styrelser. Det åligger längdförarna hos länsprövningsnämnderna att om den mellankommunala prövningsnämndens beslut verkställa enahanda anteck­ ningar, som i 98 § äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövnings- nämnd.

3 mom. Innefattar sådant beslut rörande visst års taxering, som den mel­ lankommunala prövningsnämnden meddelat senare än den 30 juni året därpå, att taxering höjts eller överflyttats å annan, skall protokollföraren översända utdrag av nämndens protokoll till vederbörande länsstyrelse, som har att vidtaga i 101 § omförmäld åtgärd för beslutets bringande till verk­ ställighet.

107 §.

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger taxeringsintendenten att med biträde av tjänstemän å lands­ kontoret samt häradsskrivare, som länsstyrelsen i mån av behov därtill för­ ordnar, lämna ordförandena i beskattningsnämnderna i första instans inom länet råd och upplysningar, på begäran av ordförande i sådan nämnd verk­ ställa utredning i invecklade taxeringsärenden samt övervaka nämndernas ar­ bete. Taxeringsintendenten liksom av honom därtill beordrad tjänsteman äger för den skull närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd i första in­ stans inom länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

109 §.

Beskattningsnämnderna skola — — — och rättvis. Anser ordförande i beskattningsnämnd i första instans, att nämnden icke iakttager vad i första stycket stadgas, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning ävensom nämndens i anledning därav medde­ lade yttrande skola intagas i protokollet. Utdrag av protokollet skall genom ordförandens försorg ofördröjligen tillställas taxeringsintendenten.

110

§.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Skattskyldig är dock berättigad att företräda inför beskattningsnämnd i första instans för att meddela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom angår. Vidare äger skattskyldig samt, örn annan än denne besvärat sig,

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

33

jämväl klaganden vara tillstädes inför fastighetsprövningsnämnd eller pröv-

ningsnämnd vid handläggning av mål eller ärende, som angår den skatt­

skyldige, samt därvid utföra sin talan.

Där så kan ske utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång, bör taxe­

ringsnämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om nämndens

beslut rörande hans taxering.

111 §.

1 mom. Ordförande eller------------ vid taxeringen.

Ordförande eller ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövnings-

nämnd skall därjämte avträda, då fråga förekommer örn taxering, i vars

behandling inom annan beskattningsnämnd han tidigare deltagit.

Den som i annan befattning handlagt visst taxeringsärende må icke såsom

landskamrerare eller taxeringsintendent taga befattning med samma ärende.

2 mom. Är ordförande i beskattningsnämnd i första instans på grund av

vad i 1 mom. stadgats hindrad att i nämnden deltaga i behandling av visst

taxeringsärende och finnes ej ställföreträdare för honom förordnad, utser

nämnden inom sig viss ledamot att vid behandlingen av ärendet föra ordet.

Förekommer av dylik anledning hinder för av länsstyrelse förordnad ledamot

i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd att deltaga i behandling av

visst taxeringsärende, må hans utevaro icke hindra nämnden att i ärendet

besluta.

Är landskamrerare på grund av vad i 1 mom. stadgas hindrad att i fastig­

hetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd deltaga i behandling av visst

taxeringsärende, inträder i hans ställe den befattningshavare hos länsstyrel­

sen, som av länsstyrelsen förordnats att i denna del fullgöra landskamrerarens

åligganden.

3 mom. Föreligger för ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd hin­

der, som i 1 mom. sägs, skall anteckning härom ske i nämndens protokoll.

112

§.

Uppstå skiljaktiga meningar inom beskattningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva gäl­

lande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som länder

till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gäde den me­

ning, som biträdes av ordföranden.

113 §.

Kan av någon anledning taxeringsförrättning icke företagas eller fortgå, bör

anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länsstyrelsen

för vidtagande av den åtgärd förhållandet anses påkalla.

115 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skaf teförfattningarna är stadgat verkstäl­

les av taxeringsnämnder och prövningsnämnder. Örn de vid dylik taxering

Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 sami. Nr 345.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

följda grunderna skall fullständig redogörelse intagas i nämndernas proto­

koll, varjämte till den skattskyldige skall avlåtas meddelande om eftertaxe-

ringen i samma ordning, som gäller för meddelande till skattskyldig om

avvikelse från deklaration.

117 §.

över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos fastig-

hetsprövningsnämnden

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastighe­

ten rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i lånen till länsstyrelsen före

klockan tolv på dagen den 15 maj och i Stockholm till Överståthållarämbe­

tet före klockan tolv på dagen den 10 augusti.

118 §.

Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) , i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting;

b) i fråga örn taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, municipalsamhälle och landsting, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga örn taxering för avverkat virke:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun;

så ock av vederbörande skogsvårdsstyrelse.

119 §.

Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den pröv-

ningsnämnd, som enligt 96 § har att granska och pröva taxeringen i fråga,

ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden före­

tagits, därest ej sådant fall föreligger som i andra stycket här nedan avses.

Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens be­

stämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera prövnings-

distrikt, skola besvär enligt 118 §, för såvitt de avse den skattskyldiges taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han taxerats eller

bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt

å förmögenhet, eller i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hän­

föra, skriftligen avfattade, ingivas till den mellankommunala prövningsnämn-

den.

Besvären skola ingivas före klockan tolv på dagen den 31 juli under taxe­

ringsåret; dock att kommun, municipalsamhälle, landsting eller skogsvårds-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

35

styrelse, som klagar, äger ingiva sina besvär före klockan tolv på dagen den

15 augusti samma år.

Hava besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövnings-

nämnden, i stället före den stadgade besvärstidens utgång ingivits till läns­

styrelsen i något av de län, inom vilka klaganden taxerats eller bort taxeras

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögen­

het eller dit av klaganden innehavd förvärvskälla är att hänföra, skall hin­

der icke på grund därav föreligga för besvärens upptagande till prövning.

Länsstyrelsen har att omedelbart överlämna besvären till den mellankom­

munala prövningsnämnden.

121

§.

1 mom. över beslut, som fastighetsprövningsnämnd meddelat, må be­

svär anföras hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att

anföra besvär tillkommer vederbörande kommun, municipalsamhälle och

landsting.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering

av fastigheten, i följande fall:

a) om han hos fastighetsprövningsnämnden inom föreskriven tid över­

klagat fastighetstaxeringsnämndens beslut och hans talan därstädes icke bi­

fallits; samt

b) om fastighetsprövningsnämnden ändrat den av fastighetstaxeringsnämn-

den verkställda taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast full­

följande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastig­

hetsprövningsnämnden.

1 det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med fastighetstaxerings­

nämndens beslut.

2 mom. över beslut, som prövningsnämnd meddelat, må besvär anföras

hos kammarrätten av taxeringsintendenten. Enahanda rätt att anföra besvär

tillkommer ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår

taxering av fastigheten, annan skattskyldig, såvitt angår egen taxering för in­

komst eller förmögenhet eller för avverkat virke, där han ej enligt 39 eller

49 § förlorat talan, så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle, lands­

ting och skogsvårdsstyrelse, i den mån de jämlikt 118 § äga föra talan mot

taxeringsnämnds beslut.

Besvär må anföras i följande fall:

a) om inom föreskriven tid taxeringsintendenten framställt yrkande hos

prövningsnämnden om påförande av eller ändring i taxering eller annan kla­

gande där besvärat sig över taxeringsnämndens beslut men talan icke bifallits

av prövningsnämnden; samt

b) om prövningsnämnden ändrat den av taxeringsnämnden verkställda

taxeringen, utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vad i 1 morn. tredje och fjärde styckena stadgas skall äga motsvarande

tillämpning beträffande besvär, varom i föregående stycke förmäles.

122

§.

1 mom. Besvär enligt 121 § 1 mom. skola, skriftligen avfattade, före kloc­

kan tolv den 31 december under taxeringsåret ingivas till länsstyrelsen i det

län, där den överklagade taxeringsåtgärden vidtagits.

Besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut av länsprövningsnämnd skola, skrift­

ligen avfattade, av skattskyldig ingivas till den länsstyrelse, som i första styc­

ket sägs, före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då han av beslutet

erhållit del. Taxeringsintendent samt kommun, municipalsamhälle, landsting

och skogsvårdsslyrelse skola till nämnda länsstyrelse ingiva sina besvär,

skriftligen avfattade, taxeringsintendenten före klockan tolv å sextionde da­

gen samt annan klagande före samma tid å nittionde dagen efter den, då

länsprövningsnämndens protokoll justerades.

1 fråga om besvär enligt 121 § 2 mom. över beslut av den mellankommu-

nala prövningsnämnden skall vad i föregående stycke sägs äga motsvarande

tillämpning, dock att besvären skola ingivas till nämnden.

Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären icke upptagna

till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvären i stället för till

vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämn­

den ingivits direkt till kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagan­

de till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången

av den stadgade besvärstiden; i sådant fall skall kammarrätten omedelbart

överlämna besvären till vederbörande länsstyrelse, respektive den mellan­

kommunala prövningsnämnden för vidare behandling enligt 2 mom. I fråga

örn besvär, som skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden,

skola vidare bestämmelserna i 119 § sista stycket hava motsvarande till-

lämpning.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen, respek­

tive den mellankommunala prövningsnämnden att till kammarrätten insända

förteckning å besvär, som före nämnda tidpunkt anförts enligt 121 §. I läns­

styrelsens förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för

sig utan sammanblandning med övriga besvär. Inkomma besvär efter taxe­

ringsårets utgång, skall förteckning å sådana besvär omedelbart efter varje

månads utgång insändas lill kammarrätten.

Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen inkommit, foga

såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, så­

vitt den överklagade taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frå­

gan ingivna handlingarna ävensom, där fråga är om taxering av fastighet,

utdrag av taxeringslängd beträffande närmast föregående taxering av fastig­

heten. Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar och, där förkla­

ringarna därtill föranleda, påminnelser från vederbörande samt, inom sex

månader efter det att besvären inkommit till länsstyrelsen, överlämna hand­

lingarna till kammarrätten. Angå besvären taxering av fastighet, böra hand­

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

37

lingarna vara till kammarrätten inkomna inom fyra månder efter det att

besvären inkommit till länsstyrelsen.

Beträffande besvär, som inkommit till den mellankommunala prövnings-

nämnden, har nämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som

stadgas i andra stycket.

123 §.

1 mom. Har fastighet-------------för fastigheten,

eller har------------ som vederbort,

eller har------------äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod genom beslut av taxeringsnämnd

nytt taxeringsvärde åsatts fastighet eller jämlikt 8 § sista stycket kommunal­

skattelagen taxeringsvärde fördelats å olika i taxeringsenhet ingående fastig­

heter eller delar av fastigheter eller framställning om vidtagande av sådan

taxeringsåtgärd avslagits, men ägare eller därmed likställd innehavare av

fastigheten icke erhållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

eller har------------ felaktigt taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §

angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller,

därest taxeringen redan varit föremål för beslut, som efter särskild prövning

meddelats av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd, hos kam­

marrätten.

2 mom. Den som------------skattepliktig förmögenhet,

den som------------taxeringen skett,

den som -— — — en ort,

den som------------ är skattskyldig,

den som--------— utgöra sådan skatt,

den som------------ till sådan skatt,

den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å viss ort, ehuru skyldig­

het enligt stadgandena i 26 och 28 §§ icke för honom förelegat att till ledning

för taxering å orten avgiva självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej

gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra punk­

ten föranleder förlust av talan, men som blivit av taxeringsnämnd taxerad

för inkomst eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke er­

hållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

den som — — — nyss nämnts,

så ock------------blivit felaktig,

må uti------- — hos kammarrätten.

Skall i fråga örn stiftelse, för vilken uti stadgad ordning avlämnats behö­

rig självdeklaration och för vilkens vidkommande ej sådan underlåtenhet

förekommit, som enligt 39 § 1 morn. andra punkten föranleder förlust av

talan, grundbelopp för den i statliga inkomst- och förmögenhetsskatten in­

gående bottenskatten enligt beslut av taxeringsnämnd beräknas enligt 18 §

2 mom. a) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall be-

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

svärsrätt, som nyss sagts, såvitt angår denna taxeringsåtgärd, tillkomma stif­

telsen för det fall att stiftelsen ej erhållit föreskriven underrättelse rörande

taxeringsåtgärden senast den 30 juni.

3 mom. Den som------------ avgiva virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men bli­

vit av taxeringsnämnd taxerad för avverkat virke med avvikelse från dekla­

rationen och icke erhållit föreskriven underrättelse därom senast den 30 juni,

den som------------ nyss nämnts,

så ock------------blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos länspröv-

ningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit föremål för länsprövnings-

nämnds efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till besvär enligt 1, 2 och 3 mom. i anledning av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer jäm­

väl taxeringsintendenten så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle,

landsting och skogsvårdsstyrelse, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga

föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till läns­

styrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller,

i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala

prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig inom natt och

år efter det utskylderna avfordrats honom och av annan klagande före ut­

gången av kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upp­

tagna till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvär, som anföras

hos kammarrätten, i stället för till vederbörande länsstyrelse, respektive den

mellankommunala prövningsnämnden ingivits direkt till kammarrätten, ut­

göra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest besvären till kam­

marrätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden; i sådant

fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären till vederbörande

länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden för vidare

behandling enligt 2 mom. I fråga om besvär, som skolat ingivas till den mellan­

kommunala prövningsnämnden, skola vidare bestämmelserna i 119 § sista

stycket hava motsvarande tillämpning.

Avse besvären------- — senaste kravet.

2 mom. Länsstyrelsen har att vid de besvär, som till länsstyrelsen in­

kommit, foga såväl utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämnds pro­

tokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock övriga till ärendet

hörande handlingar. Sedan därefter förklaringar över besvären och, där för­

klaringarna därtill föranleda, påminnelser infordrats från vederbörande, över­

lämnas handlingarna till länsprövningsnämnden i prövningsdistriktet eller,

därest taxeringen redan varit föremål för länsprövningsnämnds efter sär­

skild prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

39

Beträffande besvär, som inkommit till den mellankommunala prövnings-

nämnden, har nämnden att i tillämpliga delar förfara på enahanda sätt, som

stadgas i första stycket. Hava icke uldrag av inkomstlängd, förmögenhets-

längd och taxeringsnämnds protokoll, såvitt den överklagade taxeringen an­

går, samt de till taxeringsnämnden i frågan ingivna handlingarna på grund

av stadgandet i 92 § tidigare överlämnats till den mellankommunala pröv-

ningsnämnden, åligger det nämnden att översända besvären till vederböran­

de länsstyrelse, som har att därvid foga ifrågavarande utdrag och handlingar

samt därefter skyndsamt återsända besvären med vidfogade handlingar till

nämnden.

124 a §.

1 mom. Har skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt åtnjutit

avdrag enligt 45 § kommunalskattelagen eller har förmögenhet vid skatt­

skyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller till särskild

skatt å förmögenhet beräknats med hänsyn till fastighets taxeringsvärde, och

sker genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller beslut jämlikt

123 § 1 eller 4 mom. eller 129 § av länsprövningsnämnd sådan ändring beträf­

fande fastighetstaxeringen, att avdraget eller förmögenheten bör beräknas till

annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd änd­

ring i taxeringen av inkomst eller förmögenhet anföras hos prövningsnämn-

den eller, om denna taxering redan varit föremål för beslut av kammarrät­

ten, vilket ej överklagats, eller av Kungl. Majit, hos den som meddelat be­

slutet. Är sagda taxering i annan ordning föremål för prövning av kammar­

rätten, eller Kungl. Majit, skola besvären anföras hos kammarrätten eller

Kungl. Majit för att prövas i sammanhang med prövning av målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet som avses i 39 § 1 morn., ävensom

taxeringsintendenten och, såvitt angår taxeringen till kommunal inkomst­

skatt, kommun.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen i det län,

där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller, i motsvarande fall

som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala prövningsnämn-

den. Besvären skola ingivas, av skattskyldig eller kommun inom sex månader

och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rö­

rande fastighetstaxeringen meddelades.

Försummas något av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upp­

tagna till prövning. Ej må dock den omständigheten, att besvär, som an­

föras hos kammarrätten eller Kungl. Majit, i stället för till vederbörande

länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövningsnämnden ingivits

direkt till kammarrätten eller Kungl. Majit, utgöra hinder för besvärens upp­

tagande till prövning, därest besvären dit inkommit före utgången av den

stadgade besvärstiden; i sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas

till vederbörande länsstyrelse, respektive den mellankommunala prövnings­

nämnden för vidare behandling enligt 124 § 2 mom. I fråga örn besviir, som

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

skolat ingivas till den mellankommunala prövningsnämnden, skola vidare

bestämmelserna i 119 § sista stycket hava motsvarande tillämpning.

Besvär enligt------------ slutligen avgjort.

Vid besvär-------------motsvarande tillämpning.

2 mom. Besvär enligt denna paragraf böra ej, såvitt icke av skattskyldig

eller kommun anförda besvär eller andra särskilda omständigheter därtill

föranleda, anföras av taxeringsintendent, med mindre besvären avse rättelse

av avsevärt missförhållande, förorsakat av den ändrade fastighetstaxeringen.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär en­

ligt 123 § skola stadgandena i 121 § 2 morn., 122 § 1 mom. andra, tredje och

fjärde styckena samt 122 § 2 mom. andra och tredje styckena hava motsva­

rande tillämpning.

127 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål äger att,

utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri hos Kungl. Majit

söka ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda

upptagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den,

då klaganden av utslaget erhållit del, ingivas till finansdepartementet tillika

med bevis örn dagen för utslagets delfående.

över utslag----------- icke föras.

128 §.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär enligt 123 § skola be­

stämmelserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnden;

dock skall, därest under länsprövningsnämnds handläggning av besvär enligt

123 § fråga uppkommer om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd be­

träffande taxering inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå,

ärendet i hela dess vidd överlämnas till avgörande av den mellankommunala

prövningsnämnden.

129 §.

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning av

anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke blivit

taxerad, har länsprövningsnämnden i det prövningsdistrikt, där fastigheten

är belägen, att efter anmälan av taxeringsintendenten vidtaga däremot sva­

rande åtgärd för efterföljande år under taxeringsperioden, där ej beträffan­

de fastigheten sådant förhållande inträffat, som jämlikt 12 § 2 mom. kom­

munalskattelagen bör föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos länsprövningsnämnden må ock göras av fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan

än ägaren eller innehavaren, av denne.

41

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans är skyldig att, då sådant

av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring över besvär angå­

ende taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten åläg­

gas någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas för-

klaringsskyldighet.

Av prövningsnämnd behandlad taxeringsfråga må återförvisas till nämn­

den för förnyad behandling.

135 §.

Har genom------------ för verkställighet.

Utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t beträffande fastighetstaxering

skall, därest utslaget innefattar ändring av länsprövningsnämndens beslut,

för kännedom tillställas, förutom klaganden, den skattskyldige och, om an­

nan än den skattskyldige ägde fastigheten vid den tidpunkt till vilken skatt­

skyldigheten hänför sig, jämväl denne, den kommun, där fastigheten är be­

lägen, taxeringsintendenten i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där

den skattskyldige eller fastighetens ägare vid berörda tidpunkt hade sin hem­

ortskommun i annat län, taxeringsintendenten i det länet.

139 §.

Den som blivit utsedd till medlem i prövningsnämnd eller fastighetspröv-

ningsnämnd eller blivit inkallad i stället för ordinarie ledamot och utan veder­

börligen anmält laga förfall utebliver från nämndens sammanträde skall,

därest nämnden till följd av hans utevaro icke varder beslutför, böta tjugu­

fem kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat vare, där han ej för sin förseelse

är underkastad ansvar för tjänstefel, straffad med dagsböter.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av handelsbok eller annan räkenskapshandling må ej yppas i vi­

dare mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot straffes, där han ej för sin förseelse är un­

derkastad ansvar för tjänstefel, med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

141 §.

5 mom. Vad i denna paragraf stadgas äger icke tillämpning, därest den

försumlige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel. Straff

för förseelse, som i 2 mom. eller 4 mom. andra punkten omförmäles, inträ­

der icke, där den försumlige visar giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

143 §.

2 morn. Finner ordförande i taxeringsnämnd anledning antaga, att oriktig

uppgift, om vilken ordföranden vid taxeringsarbetet erhållit kännedom, kan

medföra ansvar enligt skattestrafflagen, skall ordföranden göra anmälan där­

om till taxeringsintendenten. Sådan anmälan skall göras senast vid den tid,

då taxeringsnämndens arbete för året avslutas.

Därest taxeringsintendent på grund av anmälan från ordförande i taxe­

ringsnämnd eller eljest finner, att någon gjort sig skyldig till brott, som avses

i skattestrafflagen, skall taxeringsintendenten göra anmälan därom till veder­

börande åklagare.

144 §.

2 mom. Där, i andra fall än i 143 § eller 1 mom. denna paragraf avses,

till följd av uraktlåtet fullgörande av de i denna förordning meddelade före­

skrifter eller av annan orsak fråga uppstår om tillämpning av stadgat bötes-

ansvar eller förelagt vite, skall av vederbörande taxeringsintendent, ordfö­

rande eller ledamot i beskattningsnämnd i första instans eller annan behörig

person anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning

av härvid förekommande förhållanden, förordna om uttagande av de böter

eller vitén, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen, samt vidtaga de åt­

gärder, som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i den­

na förordning stadgas för övrigt kan påkalla.

3 mom. Den som icke åtnöjes med av länsstyrelse givet beslut, varigenom

han på grund av ovan meddelade stadganden blivit fälld till böter eller utgi­

vande av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är stadgat an­

gående dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär hos kammar­

rätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då kla­

ganden av beslutet erhållit del, ingivas till länsstyrelsen vid påföljd, om den

tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning; dock må icke

den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda myndighet in­

givits till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,

därest besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade

besvärstiden. I sådant fall skola besvären omedelbart överlämnas till läns­

styrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra

förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve­

derbörande samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten

med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Örn klagan------- -— å virkestaxering.

Vid prövning------------ under bedömande.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxerings-

nämndema och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade leda­

43

möterna i fastighetstaxeringsnämnderna, åt kronoombuden i taxeringsnämn­

derna samt åt taxeringskonsulenterna;

2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för

taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 § 1 mom.

eller annorledes, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt vär­

de för det allmänna;

3) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 15 §

2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän;

4) ersättning för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 107

§ lämnade biträde av häradsskrivare; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—12 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl, Maj.t

inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyss­

nämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt

bestämmelserna i 1 mom. 1), 3) och 4) äro därtill berättigade, och skola

därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas be­

räknande.

Motsvarande yttrande------------under taxeringsåret.

Yttrande enligt —---------- taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning en­

ligt 1 mom. 2), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen, senast

den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår allmän fastighetstaxering

i Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen, senast den 1

juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning därom

med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets beräknande.

Länsstyrelsen har------------andra styckena.

4 mom. Efter prövning------------kommun utanordnas.

«

Därvid må vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning

åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna samt åt de

av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna

ävensom för det i samband med allmän fastighetstaxering lämnade biträde

jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänste­

män jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst

ett belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å samtliga

fastigheter i riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxerings-

nämndernas beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordföran­

dena och kronoombuden i taxeringsnämnderna samt åt taxeringskonsulen-

tema ävensom för det i samband med den årliga taxeringen lämnade biträde

jämlikt 107 § av häradsskrivare och jämlikt 15 § 2 mom. av städernas tjänste­

män jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt utgöra högst

ett belopp, motsvarande tre procent av grundbeloppet för hela riket av den

i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ingående bottenskatten, så­

dant grundbeloppet beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Vid fördelningen------------av länsstyrelsen. 5 mom. Till gäldande av de av Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som förordnats att för vissa fall fullgöra taxeringsintendentens åligganden, ersättning för biträde åt taxeringsintendenten vid förberedande göromål, arvode för protokoll- och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning hos nämnden, må Överståthållarämbetet, såvitt ej nedan annorlunda stadgas, an­ vända erforderligt belopp. Kungl. Majit äger utfärda särskilda föreskrifter rörande dispositionen av medel för ändamål, som nu sagts.

7 mom. Uppgift rörande de jämlikt 4, 5 och 6 mom. till olika personer utbetalda ersättningsbeloppen, avseende sistförflutna budgetår, skall årligen före juli månads utgång av länsstyrelsen insändas till finansdepartementet.

8 mom. De ipersoner,----------- rörande taxeringsanbetet, dö personer,----- — — myndighets medgivande, de ordförande —------- i 59 § 1 morn., de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i 59 § 2 morn., ävensom

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxerings­ nämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighets- prövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av upplysningar,

äga att------------allmänna resereglementet. Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

11 mom. Sådan i 126 § 2 morn. omförmäld ledamot av kammarrätten ävensom sådan ledamot i fastighetsprövningsnämnd eller prövningsnämnd, som icke är befattningshavare i statens tjänst, äger för tid, varunder han va­ rit inkalläd till tjänstgöring, åtnjuta arvode med tjugufyra kronor örn dagen, örn han är bosatt å sammanträdesorten, och med trettiotvå kronor om dagen, örn han är bosatt utom sammanträdesorten. Är sådan ledamot befattnings­ havare i statens tjänst, skall han för tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning för avlöningsförmåner, som han får avstå under tjänstledighet för ifrågava­ rande uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes av Kungl. Majit. Där­ jämte skall ledamot i förekommande fall för resedagar ånjuta rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter i beredningsnämnd och i fastighets­ taxeringsnämnd ävensom av kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommun, att av kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med högst tio kronor örn dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning med högst vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

45

Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå jämväl till

ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt 83 § 2 morn.

De av------------ om dagen.

Av landstings förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöter i

särskild taxeringsnämnd äga att för deltagande i nämndens sammanträden

åtnjuta ersättning enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna. Ersättningen

gäldas beträffande ledamöter, valda av landstings förvaltningsutskott, av

landstinget och beträffande ledamöter, utsedda av stadsfullmäktige, av sta­

dens medel.

3 mom. Skogsvårdsombud åtnjuter ersättning, som vederbörande skogs-

vårdsstyrelse anvisar av till dess förfogande stående skogsvårdsmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944; dock skola förordning­

ens bestämmelser örn åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola en­

ligt förordningen vidtagas före taxeringsårets ingång, träda i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från tryc­

ket i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1943 (nr 489)

angående tillämpning av vissa särskilda bestämmelser rörande taxeringsför-

farandet år 1942 i fråga om taxeringsförfarandet år 1944.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Ledamöter och suppleanter i prövningsnämnd skola enligt denna för­

ordning utses första gången för tiden den 1 januari 1944—den 30 juni 1947.

2) I fråga om besvär över 1943 och tidigare års taxeringar skola äldre

bestämmelser fortfarande gälla; dock att efter förordningens ikraftträdande

landskamrerares åligganden skola fullgöras av taxeringsintendent samt på

särskild prövningsnämnd ankommande uppgifter skola fullgöras av pröv­

ningsnämnd.

3) Vad i taxeringsförordningen i dess hittills gällande lydelse finnes stadgat

angående vägstyrelse skall, såvitt angår 1942 eller tidigare års taxering, allt­

jämt äga tillämpning; dock att på vägstyrelsen ankommande uppgifter från

och med den 1 januari 1944 fullgöras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

4) Uppgift rörande ersättningsbelopp, utbetalda jämlikt 145 § 4, 5 och 6

mom. och avseende tiden den 1 december 1943—den 30 juni 1944, skall av

länsstyrelsen före utgången av juli månad 1944 insändas till finansdeparte­

mentet.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes, och med beskattningsår

det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår

icke sammanfaller med kalenderår, det räkenskapsår, som gått till ända när­

mast före den 1 mars under taxeringsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

62 §.

Har skattskyldig------------ undgått taxering.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen hort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den

skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock att sådan taxering

icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket

bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 sep­

tember 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 21 § förordningen den 28 september 1928 om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

. -f (

21

§.

Har skattskyldig------------undandraga statsverket.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätte­

ligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skatt­

skyldige avlidit, asättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

47

må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bo­

uppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14

juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt-

ningsvärde å fastighet.

Härigenom förordnas, att 1, 4, 5, 8—10 och 13 §§ förordningen den 14

juni 1933 om åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Har å fastighet ny-, till- eller ombyggnad verkställts efter den tidpunkt,

som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, må i den

ordning nedan stadgas fastigheten av fastighetsprövningsnämnd eller läns­

prövningsnämnd åsättas särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning

(preliminärt taxeringsvärde) att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende

tidpunkt efter ny-, till- eller ombyggnaden, varder fastställt för fastigheten.

Har fastighet nybildats genom avstyckning enligt 19 kap. lagen örn del­

ning av jord å landet eller 5 kap. lagen örn fastighetsbildning i stad eller ge­

nom sammanläggning enligt lagen om sammanläggning av fastigheter å lan­

det eller genom att tomt blivit rättsligen bestående, och finnes ej särskilt taxe­

ringsvärde fastställt för det område fastigheten omfattar, må ock sådan fas­

tighet av fastighetsprövningsnämnd eller länsprövningsnämnd åsättas prelimi­

närt taxeringsvärde att gälla intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tid­

punkt efter nybildningen, varder fastställt för fastigheten eller för område,

vari den ingår.

Med länsprövningsnämnd avses i denna förordning jämväl Stockholms

stads prövningsnämnd.

4 §.

Framställning örn åsättande av preliminärt taxeringsvärde å fastighet skall,

skriftligen avfattad och ställd till fastighetsprövningsnämnden eller länspröv-

ningsnämnden, ingivas beträffande fastighet i Stockholm till Överståthållar­

ämbetet och beträffande annorstädes belägen fastighet till länsstyrelsen i

1 Senaste lydelse av 13 § se 1934: 296.

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

länet. Framställning må ock på sökandens eget äventyr i betalt brev med

allmänna posten insändas till nu nämnd myndighet.

I framställningen — — — för uppskattningen.

Framställningen skall------------ ej mottagas.

5 §•

Då framställning, som i 4 § sägs, inkommit till där omförmäld myndighet,

skola vid framställningen fogas dels utdrag av senast upprättade fastighets-

längd i vad fastigheten angår dels ock den rörande fastigheten senast avläm­

nade fastighetsdeklarationen, där denna är för myndigheten tillgänglig. Har

det fastigheten senast åsätta taxeringsvärdet ändrats efter besvär över fastig-

hetsprövningsnämndens eller länsprövningsnämndens beslut, skall jämväl av­

skrift av det i anledning av besvären meddelade utslaget biläggas framställ­

ningen. Handlingarna skola därefter ofördröjligen överlämnas till ordföran­

den i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, där fastigheten är belä­

gen, eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, till ordföranden i ve­

derbörande lokala taxeringsnämnd; och åligger det ordföranden att skynd­

samt ombesörja den utredning, som för framställningens prövning anses er­

forderlig.

8 §•

Efter utgången av den enligt 7 § förelagda tid skall ärendet överlämnas

till fastighetsprövningsnämnden eller, om nämnden avslutat sitt arbete, till

länsprövningsnämnden; och har nämnden att utan dröjsmål företaga ärendet

till slutligt avgörande.

Innan ärendet avgöres, skall taxeringsintendenten giva nämnden sin me­

ning tillkänna.

Nämndens beslut intages i nämndens protokoll.

över nämndens beslut må klagan icke förås.

9 §•

Fastighetsprövningsnämndens eller länsprövningsnämndens beslut meddelas

sökanden genom utdrag av protokollet.

överstiger det — — — 275

Protokollsutdrag, som------------ tillsändas sökanden.

Protokollsutdrag, som-------------stämpelavgiften utmätas.

10 §.

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna skola föra särskilda liggare över

meddelade beslut om åsättande av preliminärt taxeringsvärde. Anteckning

i liggaren skall verkställas inom tre dagar efter det fastighetsprövningsnämn­

dens eller länsprövningsnämndens protokoll justerats och till riktigheten 'be­

styrkas av protokollföraren hos nämnden.

Beslutet skall,------------ finnes infört.

Underrättelse om gällande preliminära taxeringsvärden skall tillika, utom

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

49

såvitt angår Stockholm, årligen av länsstyrelsen lämnas ordförandena i fas- tighetstaxeringsnämnderna eller de lokala taxeringsnämnderna, envar såvitt angår fastigheter inom nämndens distrikt. Sådan underrättelse skall avsän­ das, de år då allmän fastighetstaxering äger rum, före januari månads utgång och övriga år senast den 15 februari.

13 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd eller i lokal taxeringsnämnd så ock av Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i sådan nämnd må för på honom ankommande göromål enligt denna förordning, där så fin­ nes skäligt, åtnjuta särskild ersättning av statsmedel med belopp, som efter förslag av Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen bestämmes av fastighets- prövningsnämnden eller länsprövningsnämnden under iakttagande av de sär­ skilda föreskrifter rörande disposition av medel för ändamålet, Kungl. Maj:t må finna nödigt meddela. Om ersättning till sakkunnig, som biträtt vid uppskattningen, gäller vad i 145 § 6 och 8 mom. taxeringsförordningen sägs. Av landsting eller kommun vald ledamot i beskattningsnämnd, som delta­ git i sammanträde enligt 6 §, må uppbära ersättning efter vad i 146 § taxe­ ringsförordningen är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 67 § lagen den 6 juni 1930 örn kommunalsty­ relse på landet1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

67 §.

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra in­ komster, täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal­ skattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse se 1938: 379.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 345.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 62 § lagen den 6 juni 1930 om kommunalsty­

relse i stad1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

62 §.

Stads medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de

skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskatte­

lagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

örn kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 15 juni 1935 örn kommunalsty­

relse i Stockholm1

2 skall erhålla följande ändrade lydelse.

54 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skatte­

kronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid

senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

1 Senaste lydelse se 1938: 380.

2 Senaste lydelse se 1938:381.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

51

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 moni. lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924 örn lands­ ting1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

1 mom. Där i lag eller författning icke finnes stadgat, att skatt eller av­ gift till täckande av landstingets utgifter skall utgå efter annan grund, skola sådana utgifter täckas med landstingsskatt. Skyldighet att erlägga lands­ tingsskatt skall, med den inskränkning, som må föranledas av stadgandet i 2 morn., åligga en var, som jämlikt senaste taxering är inom landstingsom­ rådet skattskyldig till allmän kommunalskatt. Landstingsskatt utgöres av en var skattskyldig i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts honom på grund av skattskyldighet inom landstingsområdet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12

februari 1943 (nr 44) örn kupongskatt.

Härigenom förordnas, att 6 §, 9 § 3 morn., 10 och 13 §§ samt 15 § 1 och 2 mom. förordningen den 12 februari 1943 om kupongskatt skola erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan angives.

6

§.

Därest uppgifter om aktieutdelning inkomma till aktiebolag efter det bo­ laget inbetalt kupongskatt enligt 5 § andra stycket, skall bolagets styrelse senast å femtonde dagen efter utgången av det kalenderår under vilket de

1 Senaste lydelse se 1928: 392.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

inkommit överlämna dem till kupongskattekontoret, och skall efter beslut av kupongskattenämnden till bolaget återbetalas kupongskatt belöpande å sådana utdelningar, vid vilkas utbetalande kupongskatt ej bort innehållas och för vilka uppgifter redovisas.

9 §•

3 mom. Aktiebolag är skyldigt att, efter anmaning från taxeringsinten- denten i det län där bolagets styrelse har sitt säte, för kontroll å kupongskat­ ten tillhandahålla kupongskattekontoret eller av taxeringsintendenten utsedd person sina handelsböcker med därtill hörande handlingar.

Underlåter bolags------- - — motsvarande tillämpning.

10 §.

Senast den 31 januari varje år skola de till kupongskattekontoret inkomna uppgifter örn aktieutdelningar, som avse det årets taxering, tillställas veder­ börande länsstyrelser för att tjäna till ledning vid taxeringen.

13 §.

Taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet äger, om skäl därtill äro, anmana den som uppburit utdelning utan att kupongskatt innehållits att inom viss förelagd tid inkomma med en på heder och samvete avgiven försäkran att han ej varit sådan bulvan för annan som i 1 § andra stycket avses.

Hörsammas ej------------ finnes stadgat.

15 §.

1 mom. över beslut av kupongskattenämnden må besvär anföras hos kammarrätten av

den som------------- vederbörande aktiebolag, så ock taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet. Besvären skola,-------------- delar gälla. 2 morn. över beslut av länsstyrelse enligt denna förordning må besvär anföras av

vederbörande bolag så ock taxeringsintendenten hos Överståthållarämbetet samt, där------------ honom rörer. I fråga------------ motsvarande tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1944.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

53

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 oktober 1953.

Närvarande:

Statsministern

Hansson,

ministern för utrikes ärendena

Gunther,

statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter.

Inledning.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 24 har bevillningsutskottet vid 1941 års riksdag behandlat vissa frågor angående taxeringsväsendets organi­ sation samt därvid framhållit angelägenheten av att en förbättring av förhål­ landena på ifrågavarande område komme till stånd. Utskottet syftade därvid närmast på en snabbare process och ökade garantier för beskattningsmålens riktiga avgörande. I utlåtande över vissa i ämnet väckta motioner hade kam­ marrätten upplyst att planer förelåge på en utredning inom ämbetsverket rö­ rande omorganisation av detta. Utskottet förutsatte, att denna utredning skulle igångsättas snarast möjligt. Därest det, på sätt kammarrätten antytt, under utredningens gång skulle visa sig erforderligt för att åstadkomma en snabbare handläggning av besvärsmålen, att jämväl beskattningsnämndernas verksamhet upptoges till omprövning, funne utskottet lämpligt att utredning­ en gåves en sådan vidgad omfattning.

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 september 1941 chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för utred­ ning av frågan om beskattningsmyndigheternas organisation m. m. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade jag den 25 september 1941 såsom sak­ kunniga presidenten N. J. E. Quensel, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare G. I. Anderson i Arboga, kammarrättsrådet S. Norrman, landskamreraren A. T. Rietz, ledamoten av riksdagens första kammare, t. f. underståthållaren K. G. A. Sandström samt ingenjören S. Wallin, Norrviken. Ingenjör Wallin avled den 3 juni 1942. I hans ställe förordnades icke annan sakkunnig.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen beskattningsorganisationssak- kunniga, avgåvo den 11 november 1941 förslag till vissa provisoriska åtgär­ der i syfte att under år 1942 stärka det för den årliga taxeringen grundläg­ gande arbete, som utfördes inom taxeringsnämnderna. Förslaget, vilket i pro­

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

positionerna nr 350 och 351 underställdes 1941 års riksdag under dess liöst- session, bifölls i huvudsak av riksdagen (skr. nr 524 och 517).

Med skrivelse den 16 mars 1942 avgåvo de sakkunniga första delen av sitt betänkande, innefattande förslag till ändrad organisation av kammarrätten (SOU 1942: 18). Nämnda förslag förelädes i propositionerna nr 289 och 290 1942 års riksdag samt bifölls i huvudsakliga delar av densamma (skr. nr 462 och 436).

Därjämte avgåvo de sakkunniga den 28 september 1942 förslag örn ytterli­ gare vissa provisoriska åtgärder i ändamål att under innevarande år åstad­ komma en förbättrad taxering i taxeringsnämnderna. Sistnämnda förslag har varit föremål för remissbehandling men i övrigt icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

De sakkunniga ha sedermera slutfört sitt uppdrag och med skrivelse den 25 november 1942 avlämnat andra delen av sitt betänkande, innefattande förslag till ändrad organisation av beskattningsnämnderna och förstärkning av lands­ kontorens arbetskraft m. m. (SOU 1942: 49). Betänkandet innefattar åtskil­ liga författningsförslag, vilka — med uteslutning av de förslag, som avse för­ fattningar vilkas utfärdande bör ske i administrativ ordning — torde få såsom

Bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet för innevarande dag.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen (med överlämnande av yttranden från Sveriges lantbruksförbund och svenska lantmännens riks­ förbund, förening u. p. a.), kommerskollegium (med överlämnande av yttran­ den från Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skå­ nes handelskammare, handelskammaren i Gävle, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaför­ bund), Överståthållarämbetet (med överlämnande av yttranden från stads­ fullmäktige i Stockholm, taxeringsintendenten, uppbördsintendenten och mantalsintendenten vid Överståthållarämbetet samt föreningen taxerings- nämndsordförande i Stockholm), länsstyrelserna i samtliga län (med över­ lämnande av yttranden från vederbörande landstings förvaltningsutskott samt ett flertal magistrater, stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige, kommunalborgmästare, drätselkammare, kronouppbördst jänstemän och taxe- ringsnämndsordförande ävensom, beträffande vissa län, från vederbörande länsförening av taxeringsnämndsordförande), allmänna lönenämnden, cen­ trala omsättningsskattenämnden, mellankommunala prövningsnämnden, 1942 års omsättningsskattesakkunniga, svenska stadsförbundet, svenska lands­ kommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, svenska arbetsgivare­ föreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sveri­ ge, Sveriges häradsskrivareförening, taxeringsnämndsordförandenas riksför­ bund (med överlämnande av yttranden från ett flertal länsföreningar), för­ eningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala förening, föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare, föreningen Sveriges taxeringsrevisorer samt föreningen Sveriges landskans- lister och landskontorister. Därjämte ha inkommit yttranden från förening­ en kvinnor i statens tjänst samt yrkesbokförares och revisorers förbund.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 345.

55

De sakkunnigas förslag.

För att avhjälpa de brister i fråga om fasthet och effektivitet, som de sak­

kunniga funnit vidlåda den nuvarande taxeringsorganisationen, samt för att

åstadkomma en snabbare taxeringsprocess och ökade garantier för ett riktigt

avgörande av beskattningsmålen anse de sakkunniga åtgärder i olika hän­

seenden erforderliga.

De sakkunniga föreslå sålunda beträffande den årliga taxeringen, att sär­

skilda taxeringsnämnder tillskapas för att handha taxeringen av vissa grup­

per skattskyldiga, vilkas deklarationer för sin behandling erfordra speciell

sakkunskap, att längre tid beredes för arbetet i taxeringsnämnderna, att vissa

arbetsuppgifter avlastas från ordförandena i taxeringsnämnderna och i stället

åläggas vederbörande häradsskrivare eller tjänsteman i stad, att ledningen och

övervakningen av arbetet i taxeringsnämnderna från länsstyrelsens sida för-

stärkes samt att arvodena till ordförande och kronoombud höjas. Beträffande

prövningsnämnderna föreslå de sakkunniga en fastare organisation och läng­

re arbetsperiod i syfte att därigenom vinna en allsidigare behandling av må­

len och som följd därav en minskning av antalet besvär till skattedomsto-

larna.

Vad den allmänna fastighetstaxeringen angår föreslå de sakkunniga för­

stärkning av ledningen av arbetet i beredningsnämnderna samt, såsom följd

av den ändrade organisationen av prövningsnämnderna vid den årliga taxe­

ringen, viss ändring i organisationen av fastighetsprövningsnämnderna. Där­

jämte föreslås en mindre förlängning av fastighetstaxeringsnämndernas och

1'astighetsprövningsnämndernas arbetsperiod.

För att länsstyrelserna skola kunna bemästra de ledande och övervakande

uppgifter, som avses skola ankomma på länsstyrelserna, föreslås deras per­

sonal förstärkt. En särskild taxeringsavdelning föreslås skola inrättas å varje

landskontor.

I ändamål att främja en likformig taxering i skilda län föreslå de sakkun­

niga inrättande av ett centralt organ, riksskattenämnden, med uppgift att

verka för enhetlighet i rättstillämpningen.

Slutligen föreslå de sakkunniga viss utvidgad uppgiftsskyldighet vid taxe­

ring, närmast för att förbättra kontrollen beträffande jordbrukares deklara­

tioner.

Den årliga kostnadsökning (bortsett från kostnadsökning, sammanhäng­

ande med allmän fastighetstaxering), som ett genomförande av de sakkunnigas

förslag skulle medföra, beräknas av de sakkunniga till 1,724,430 kronor. I

I yttrandena över de sakkunnigas förslag uttalas i övervägande antalet fall,

att förslaget syntes ägnat att i väsentlig mån avhjälpa nuvarande brister i taxe­

ringsorganisationen samt åstadkomma en mera effektiv, likformig och rätt­

vis taxering, varför förslaget i huvudsak borde kunna genomföras. Yttranden

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

i denna riktning ha avgivits av riksräkenskapsverket, kommerskollegium, lant­ bruksstyrelsen, flertalet länsstyrelser, flertalet kommunala myndigheter, Sve­ riges lantbruks förbund, svenska lantmännens riksförbund, Sveriges industri­ förbund, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige, för­ eningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala förening och åtskilliga lånsföreningar av taxeringsnämndsordfärande.

I några yttranden uttalas däremot betänkligheter i olika avseenden mot ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

Sålunda uttalar statskontoret, att statskontoret visserligen funne behovet av en förstärkning och effektivisering av den nuvarande beskattningsorganisa- tionen vara av den förebragta utredningen klart ådagalagt. Vid bedömande av vilka åtgärder, som borde vidtagas i syfte att åstadkomma en bättre ordning, vöre man emellertid nödsakad hålla i minnet, dels att förhållandena på be- skattningsområdet till följd av krisläget för närvarande vore exceptionella,

dels att mera vittutseende och kostnadskrävande organisationsändringar så­ vitt möjligt borde undvikas med hänsyn till den statsfinansiella situationen och statsmakternas strävanden i pris- och lönestabiliserande syfte. Det syntes statskontoret uppenbart, att frågan om beskattningsorganisationens omfatt­ ning och närmare utformning måste bliva nära beroende av den skattelag­ stiftning, som efter krigets slut kunde komma att ersätta de nuvarande mer eller mindre provisoriska skatteförordningarna. Försiktigheten syntes därför bjuda, att man icke nu bunde sig för en organisation, som måhända i ljuset av senare vunnen erfarenhet kunde visa sig vara onödigt stor och dyrbar.

Några kommunala myndigheter och häradsskrivare anföra, att förslagets genomförande skulle medföra en förlängning av taxeringsproceduren och att som följd därav tiden mellan inkomstförvärvet och skattebetalningen komme att ökas; en sådan konsekvens vore icke förenlig med de krav på förkortande av nämnda tid, som under senare år ofta framställts.

Vidare uttala vissa andra kommunala myndigheter betänkligheter mot för­ slagets tendens att minska lekmannainflytandet i beskattningsnämnderna.

Sveriges redareförening ifrågasätter lämpligheten av att under nu rådande förhållanden genomföra så omfattande reformer, som de sakkunniga före­ slagit, och måhända binda statsverket för stora ökade årliga kostnader för framtiden. Behovet av förbättrade förhållanden på detta område vore givetvis stort. Enligt föreningens mening vore orsaken till att organisationsfrågan kommit i sitt nuvarande läge den, att vår skattelagstiftning blivit invecklad och svåröverskådlig samt ofta visat sig vara mycket svår att tillämpa. För­ eningen ifrågasatte, huruvida man icke borde taga under övervägande att först söka åstadkomma en förenkling av vår skattelagstiftning och därefter anpassa den nya organisation, som kunde befinnas erforderlig. Man torde nämligen med stor sannolikhet kunna förutsäga att, därest lagstiftningen för­ bättrades och förenklades, taxeringsorganisationen skulle kunna ordnas på ett fullt rationellt sätt för en mindre kostnad än som beräknades enligt de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

57

Såsom de sakkunniga framhållit och flertalet av de hörda myndigheterna

Departements-

och sammanslutningarna jämväl vitsordat, är den nuvarande beskattnings- chefen•

organisationen i olika hänseenden behäftad med brister. Det torde icke kunna

förnekas att dessa brister, vilka särskilt framträda i fråga örn beskattnings-

nämnderna vid den årliga taxeringen samt beträffande landskontoren, inne­

bära en fara för att avgörandena i taxeringsärenden icke bliva riktiga och

rättvisa ävensom för att taxeringsarbetet icke bedrives med tillräcklig effek­

tivitet. Ifrågavarande organisatoriska brister kunna även motverka önskvärd

snabbhet i taxeringsförfarandet därigenom att ärendena dragas inför högre

instans i större utsträckning än vad eljest skulle vara fallet.

De åtgärder som de sakkunniga föreslagit för att avhjälpa de förefintliga

bristerna finner jag, i likhet med flertalet av de över förslaget hörda myn­

digheterna och sammanslutningarna, i det stora hela vara välbetänkta samt

ägnade att medföra den förstärkning av taxeringsväsendet, varav behov utan

tvivel föreligger. Denna förstärkning synes mig kunna ske utan att lekmanna-

inflytandet vid taxeringen otillbörligen minskas. Jag har därför ansett mig

böra i huvudsak tillstyrka de sakkunnigas förslag, dock att jag endast delvis

biträder förslaget om inrättande av särskilda taxeringsnämnder, varjämte

jag funnit mig böra för närvarande avstå från att framlägga förslag örn in­

rättande av en särskild riksskattenämnd med uppgift att verka för enhetlig­

het i rättstillämpningen på taxeringsväsendets område.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att de sakkunnigas förslag örn

längre arbetsperiod för prövningsnämnderna i vissa fall kan medföra, att

utskylderna komma att erläggas senare än vad för närvarande är fallet. Detta

gäller emellertid endast i de fall, då prövningsnämnden höjer taxeringen ge­

nom beslut, som meddelas så sent att beslutet icke hinner iakttagas vid den

ordinarie debiteringen, och endast beträffande det belopp varmed taxeringen

sålunda höjes. Nackdelarna härav torde dock vara obetydliga jämförda med

de fördelar, som förverkligandet av de sakkunnigas förslag i övrigt kommer

att medföra.

De sakkunnigas förslag har underkastats en närmare granskning och över-

arbetning inom finansdepartementet. Denna överarbetning, vilken skett med

beaktande av i remissyttrandena framställda erinringar, har lett till upprät­

tandet av förslag till

1) förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen den 28

september 1928 (nr 379),

2) lag om ändrad lydelse av 3 och 62 §§ kommunalskattelagen den 28 sep­

tember 1928 (nr 370),

3) förordning angående ändrad lydelse av 21 § förordningen den 28 sep­

tember 1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 14 juni

1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fas­

tighet,

5) lag angående ändrad lydelse av 67 § lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

örn kommunalstyrelse på landet,

6) lag angående ändrad lydelse av 62 § lagen den 6 juni 1930 (nr 252) örn

kommunalstyrelse i stad,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse i Stockholm,

8) lag angående ändrad lydelse av 46 § 1 mom. lagen den 20 juni 1924 (nr 349) örn landsting, samt

9) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 12 feb­ ruari 1943 (nr 44) om kupongskatt.

Allmän motivering till departementsförslaget.

I. Taxering för inkomst eller förmögenhet samt virkestaxering.

A. Taxeringsnämnderna.

1. Inrättande av särskilda taxeringsnämnder.

De sakkunniga anföra angående taxeringsnämndernas arbete:

Som regel hava dessa nämnder att verkställa taxering av alla skattskyldi­ ga inom sina respektive taxeringsdistrikt. Vanligen innebär detta, att en och samma taxeringsnämnd har att verkställa taxering dels av ett flertal skatt­ skyldiga, där taxeringsarbetet erbjuder mindre svårigheter, och dels av ett mindre antal andra skattskyldiga, för vilkas riktiga taxering förutsättas all­ deles särskilda kvalifikationer. Resultatet härav lärer ej sällan bliva, att me­ dan de enkla normalfallen bliva noggrant granskade och taxerade, sker en mindre noggrann sådan åtgärd beträffande de besvärligare fallen; inom nämnderna saknas nämligen ofta erforderlig kunskap för denna sistnämnda taxering, exempelvis då fråga är om taxering av en större rörelseidkare eller ett aktiebolag, varvid bl. a. måste förutsättas kunskap i bokföring för ett rik­ tigt fullgörande av uppgiften i fråga. Då dylika taxeringsfall därjämte i fler­ talet nämnder, såsom nyss erinrats, äro enstaka företeelser, erhålla dessa nämnder ej heller erforderligt jämförelsematerial för vinnande av den rutin, som är en oundgänglig förutsättning för arbetets rätta bedrivande.

Om en särskild grupp deklarationer torde i än högre grad gälla, att desam­ ma icke bliva — och icke kunna bliva — föremål för tillfredsställande be­ handling av taxeringsnämnderna. Detta gäller de särskilda självdeklarationer, vilka sedermera skola överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden, alltså särskilda självdeklarationer från rörelseidkare, som driva denna sin verksamhet från fast driftställe inom flera län. I dessa fall sakna de taxe­ ringsnämnder, till vilka de särskilda självdeklarationerna överlämnas, så gott som varje möjlighet att kontrollera deklarationerna. Större möjlighet härtill har naturligtvis den taxeringsnämnd, till vilken i dylika fall vederbörandes allmänna självdeklaration avgivits. Även härvidlag lärer dock gälla, att den egentliga granskningen i många fall överlämnas åt mellankommunala pröv­ ningsnämnden, medan taxeringsnämnden inskränker sig till att i inkomst­ längden införa det belopp deklarationen utvisar.

Efter att ha erinrat örn att behovet av tillgång å mera kvalificerade kraf­ ter i taxeringsarbetet sedan länge varit föremål för beaktande — därvid dis­ kussionen emellertid närmast gällt huruvida taxeringen alltjämt borde verk­ ställas av lekmannaelement eller örn man i stället borde övergå till ett taxe- ringsförfarande, som helt skulle ankomma å för ändamålet anställda tjänste­ män — anföra de sakkunniga vidare:

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

59

Det är givet, att om all taxering anförtroddes åt särskilt utbildade taxe-

ringstjänstemän, beliovet av speciell sakkunskap skulle synnerligen effektivt

tillgodoses.

A

andra sidan skulle nian härigenom helt och hållet bryta med

en månghundraårig tradition inom vårt land och man skulle säkerligen där­

igenom framkalla misstro och ovilja mot taxeringsmyndigheterna. Bortsett

härifrån möta emellertid så stora praktiska och ekonomiska svårigheter för

en dylik omläggning att redan på denna grund tanken på en övergång till

fullständig tjänstemannataxering måste uppgivas.

Även örn man i likhet med de sakkunniga intager nu sist angivna stånd­

punkt, följer emellertid därav icke, alt ej tjänstemän skulle kunna i viss ut­

sträckning användas såsom biträden åt beskattningsnämnderna. Härigenom

göres intet intrång i lekmannaelementets avgörande inflytande å taxeringen;

snarare borde väl därigenom lekmännens möjligheter att få en klar över­

blick av det relevanta materialet komma att underlättas. För övrigt må er­

inras örn att under långliga tider en tjänsteman biträtt beskattningsnämnder­

na, nämligen kronofogden å landet samt särskild utsedd tjänsteman i stad.

Det nuvarande kronoombudet i taxeringsnämnden har ock uppenbarligen

varit tänkt att ersätta denne tjänsteman och fullgöra hans uppgifter, ehuru­

väl detta syfte icke förverkligats.

Det senast förda resonemanget leder närmast fram till önskemålet att varje

taxeringsnämnd erhölle biträde av en särskild tjänsteman, lämpligen kanske

fungerande såsom kronoombud, vilken tjänsteman skulle i största möjliga

utsträckning biträda med utredningar av olika slag och med framställande

av förslag till taxering.

Fördelarna av en dylik lösning lära ock enligt de sakkunnigas mening vara

uppenbara. Emellertid möta fortfarande så betydande ekonomiska och prak­

tiska svårigheter för en dylik ordnings genomförande, att tanken hära mäste

uppgivas, ilär må endast erinras om, att i landet finnas mera än 2,000 taxe­

ringsnämnder, vilka arbeta omkring tre månader under första hälften a\

året. Redan kostnaderna för den erforderliga tjänstemannastaben skulle upp­

gå till för våra förhållanden oerhörda belopp. Därjämte skulle i största ut­

sträckning möjlighet saknas att sysselsätta de ifrågavarande tjänstemännen

under den tid! taxeringsarbelet icke påginge. Slutligen torde det icke vara

möjligt att i erforderlig utsträckning ställa kompetenta personer till disposi­

tion för ändamålet.

Då de nu antydda vägarna uppenbarligen icke äro framkomliga, återstår

att söka finna en annan sådan, som åtminstone på de viktigaste punkterna

skulle leda till en förbättrad och effektivare taxering. De sakkunnigas upp­

fattning örn den tänkbara lösningen av denna fråga har redan antytts i skri­

velser, av de sakkunniga avlåtna till statsrådet och chefen för finansdeparte­

mentet dels den 11 november 1941 nied förslag till provisoriska åtgärder vid

1942 års taxering, avseende överförande av taxeringen av juridiska personer

till särskilda taxeringsnämnder, och dels den 28 september 1942 med förslag

till provisoriska åtgärder vid 1943 års^ taxering, innebärande att taxeringen

av vissa rörelseidkare skulle anförtros at dylika nämnder.

De sakkunniga hava härvid ansett sig kunna utgå ifrån, att taxeringen av

normalfallen — den stora grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst

av tjänst oell sorn utgör omkring 70 procent av alla skattskyldiga, samt den

grupp, som i huvudsak endast uppbär inkomst av jordbruk oell som torde

uppgå lill omkring 10 procent av samtliga skattskyldiga — fortfarande nied

fördel kan handhavas av lekmän utan särskilt tjänstemannabiträde. Givetvis

förutsätta de sakkunniga härvid, att ledamöterna i vederbörande taxerings­

nämnder fortfarande utses på sådant sätt, att den i varje nämnd erforderliga

särskilda sakkunskapen och ortskännedomen där äro representerade.

GO

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

De områden, inom vilka däremot ett markerat behov av speciellt sakkunnig hjälp åt taxeringsnämnderna framträder, bliva, såsom av det nyss anförda framgår, till omfånget relativt begränsade. Främst komma här i fråga aktie­ bolag och andra juridiska personer, men än vidare gäller detsamma för rö- relseidkare och utövare av de s. k. fria yrkena. Härutöver kunna naturligtvis även eljest förekomma deklarationer av mera vidlyftig och svårartad beskaf­ fenhet, som påkalla tillgång till speciell sakkunskap.

Vad först angår taxeringen av aktiebolag och andra juridiska personer ■— dock icke oskifta dödsbon och familjestiftelser — föreslå de sakkunniga en föreskrift av innehåll att denna taxering skulle länsvis an­ förtros åt en eller flera, av indelningen i lokala taxeringsdistrikt obundna, särskilda taxeringsnämnder. Så syntes utan större olägenhet kunna ske be­ träffande nu berörda skattskyldiga, enär person- och ortskännedomen inom nämnden i fråga om dessas taxering icke hade samma betydelse som eljest. Till vinnande av klarare terminologi föresloges i samband härmed, att öv­ riga taxeringsnämnder —- motsvarande de nu i 3 § 2 mom. första stycket taxeringsförordningen omförmälda — skulle benämnas lokala taxerings­ nämnder. Ordförande och kronoombud i särskild taxeringsnämnd föresloges skola utses av länsstyrelsen, medan övriga ledamöter skulle väljas av lands­ tingets förvaltningsutskott (i Kalmar län av de båda landstingens förvalt­ ningsutskott) ; till ordförande och ledamöter borde tydligtvis utses personer med speciell sakkunskap i hithörande frågor. Vad särskilt anginge krono- ombudet borde därtill förordnas en tjänsteman vid landskontoret, vilken tydligtvis borde vara väl förtrogen med hithörande taxeringsfrågor. Till kro­ noombud borde emellertid även kunna utses en för ändamålet väl kvalifice­ rad häradsskrivare eller, om sådan ej funnes att tillgå, annan väl kvalificerad person. I fråga om antalet valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd hade de sakkunniga i sin förut berörda skrivelse den 11 november 1941 närmast ansett detta böra bestämmas till åtta motsvarande det högsta antal, vilket för närvarande som regel kunde utses i taxeringsnämnd. Lägre antal valda leda­ möter hade icke synts böra ifrågakomma med hänsyn till att inom nämnden borde förefinnas kännedom om länets olika delar. Då emellertid på denna punkt en avvikelse skett från de sakkunnigas förslag till särskilda bestäm­ melser rörande taxeringsförfarandet år 1942, i det att ledamotsantalet därvid bestämts till minst fem, högst åtta, hade de sakkunniga ansett sig numera böra ansluta sitt förslag till denna bestämmelse. I stad, som ej deltoge i landsting, eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skulle utgöra verksamhetsområde för en eller flera särskilda taxeringsnämn­ der, skulle enligt de sakkunnigas förslag andra ledamöter i särskild taxe­ ringsnämnd än kronoombudet väljas av stadsfullmäktige; antalet sådana le­ damöter borde utgöra minst tre, högst åtta. I fråga örn besvär över val av ledamöter i särskild taxeringsnämnd borde gälla i stort sett enahanda regler som beträffande besvär över val av ledamöter i lokal taxeringsnämnd.

Rörande fördelarna av att taxeringen av aktiebolag och andra juridiska personer — med förut angivna undantag — hänfördes till särskilda taxe­ ringsnämnder anföra de sakkunniga följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 346.

61

De sakkunniga förbise icke, att de s. k. taxeringsrevisorer, som nu äro an­ ställda vid samtliga länsstyrelser, redan fullgöra en viktig uppgift vid bär ifrågavarande taxering genom granskningen av bl. a. aktiebolagens deklara­ tioner och bokföring. Denna granskning kan dock av naturliga skäl icke år från år avse hela det föreliggande materialet, varemot en fortlöpande mera ingående granskning — ehuru visserligen icke av samma karaktär -— kan vinnas genom den föreslagna åtgärden. Genom en sammanföring av nu be­ rörda skattskyldiga på här angivet sätt vinnes även en bättre översikt av hela det ifrågakommande materialet, vilket bör underlätta taxeringsrevisorernas arbete. Likaså vinnas härigenom bättre förutsättningar för en rationell till- lämpning av författningarna angående utskiftningsskatt och ersättningsskatt.

Särskilt stora fördelar äro därjämte enligt de sakkunnigas uppfattning att vinna beträffande taxeringen av ekonomiska föreningar, ideella föreningar och stiftelser, därest nu föreslagen ordning genomföres. För närvarande, då dessas taxeringar äro utspridda å en mångfald taxeringsnämnder inom länet, finnes praktiskt taget ingen möjlighet att kontrollera, att verkligen alla sist berörda skattskyldiga bliva taxerade, än mindre att deras taxering sker efter enhetliga grunder. Sammanföras desamma till en eller flera nämnder, ökas däremot kontrollmöjligheterna i väsentlig grad. Beträffande ekonomiska för­ eningar kan kontroll över att samtliga bliva taxerade vinnas vid jämförelse med det föreningsregister, som föres å länsstyrelserna, och beträffande stif­ telserna kan i stor utsträckning motsvarande kontroll vinnas med ledning av förteckningarna hos länsstyrelserna över anmälda stiftelser. Slutligen hero­ des möjlighet att med ledning av olika uppslagsböcker, av redogörelser i dags­ pressen m. m. kunna tillse, att de ideella föreningarna i fall, där så bör ske, bliva vederbörligen taxerade.

Till belysande av det nu sagda må här anmärkas, att, när en dylik omlägg­ ning från och med 1937 års ingång genomfördes i Stockholm, voro därstädes taxerade allenast 3,772 andra juridiska personer än aktiebolag. Något år där­ efter hade antalet stigit till 5,246, och denna ökning hänför sig huvudsakli­ gen till ideella föreningar och stiftelser.

Vad härefter angår frågan örn sammanförande av vissa and­ ra grupper skattskyldiga till särskilda taxerings­ nämnder, uttala de sakkunniga till en början, att härutinnan olika upp­ fattningar kunde göra sig gällande. De sakkunniga försätta:

Framför allt är det behovet av tillgång till den speciella ortskännedomen, som är representerad inom de nuvarande lokala taxeringsnämnderna, som härvidlag framkallar tvekan. Å andra sidan är uppenbart, att ett samman­ förande av exempelvis rörelseidkare till särskilda taxeringsnämnder läns­ vis skulle vara ägnat att i hög grad främja likformigheten i taxeringen, var­ jämte därmed sysselsatta organ skulle vinna väsentligt ökad rutin samt lands­ kamrerare och prövningsnämnd erhålla förbättrad översikt av taxeringen i denna del. Under för närvarande rådande förhållanden böra även bemärkas de betydande svårigheter, som mött att genomföra taxeringen till omsätt­ ningsskatt. Denna taxering är ju nu som regel fördelad å samtliga taxerings­ nämnder. De ofta mycket svåra spörsmål, som här uppkomma, kunna knap­ past på tillfredsställande sätt lösas av de olika laxeringsnämndsordförande- na, särskilt som dessa vid sidan därav alltjämt hava att förrätta den årliga taxeringen. Ett sammanförande av rörelseidkarna till särskilda nämnder skulle uppenbarligen i fråga örn omsättningsskatten medföra, att taxeringen till sådan skatt anförtroddes ett mindre antal nämnder inom varje län, vilka nämnder då hilt kunde utrustas med erforderlig personalförstärkning för den­ na speciella taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Emellertid kan icke helt förbises betydelsen av orts- och personkännedom även vid taxeringen av rörelseidkare. Detta behov gör sig särskilt starkt gällande beträffande mindre rörelseidkare, varemot beträffande de större fölhagen förhållandena äro ungefär desamma som beträffande juridiska personer. En godtagbar lösning vore därför tänkbar, om man kunde skilja ut de större rörelseidkarna till en särskild grupp och anförtro dessas taxe­ ring åt särskilda nämnder, medan övriga rörelseidkare alltjämt taxerades i de lokala taxeringsnämnderna. En rationell dylik uppdelning möter emeller­ tid betydande svårigheter. Visserligen vore tänkbart att uppräkna vissa olika former av rörelse och bestämma att utövarna av dylik rörelse skulle taxeras i särskilda nämnder. En dylik uppräkning, som ur den angivna synpunkten vore någorlunda tillfredsställande, skulle emellertid vara mycket svår alt åstadkomma; för övrigt komme den att i hög grad betunga författnings­ texten.

Vid angivna förhållanden ha de sakkunniga funnit lämpligast att an­ knyta till en visserligen mera schematisk men därför också lättare genom­ förbar uppdelningsgrund. De sakkunniga föreslå sålunda, att till särskild nämnd skola hänföras sådana i avdelning A av inkomstlängden upptagna rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring, som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda formulär 8 såsom bilaga till deklarationen. Härmed torde man till de särskilda nämn­ derna komma att hänföra alla större rörelseidkare; att därvid även en del mindre medtoges torde icke kunna undvikas. En fördel av den föreslagna uppdelningen vunnes även beträffande taxeringen till omsättningsskatt. För­ hållandet vore ju det, att i de fall, då formulär 8 använts som bilaga till deklarationen, denna taxering genomgående vore av besvärligare art, var­ emot, då formulär 7 nyttjats, densamma vore väsentligt enklare. Det syntes därför vara försvarbart att i sistnämnda fall låta taxeringen till omsätt­ ningsskatt fortfarande ankomma å de lokala taxeringsnämnderna. En an­ märkning mot den föreslagna uppdelningen av rörelseidkare vore givetvis, att indelningsgrunden icke vore fast; vederbörande skattskyldige kunde över­ gå från att använda formulär 8 till att i stället använda formulär 7 och tvärt­ om. Anmärkningen vore riktig såvitt fråga vore om mindre rörelseidkare; för de större torde det vara nödvändigt att hava sådan ordnad bokföring, vil­ ken förutsatte användandet av formulär 8. I och för sig funne de sak­ kunniga det vara av föga betydelse, att vissa mindre rörelseidkare på detta sätt så att säga själva kunde bestämma av vilken nämnd de skulle taxeras. Emellertid föresloge de sakkunniga för att i vart fall som regel förebygga detta, att rörelse, som en gång upptagits till taxering av särskild nämnd, alltjämt skulle taxeras i sådan nämnd. Även beträffande nu föreslagna sär­ skilda nämnder förutsattes val av ledamöter skola ske av landstingens för­ valtningsutskott, respektive av stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i landsting eller som enligt av länsstyrelsen fastställd arbetsfördelning ensam skulle utgöra verksamhetsområde för en eller flera sådana nämnder. Jämväl i dylika särskilda nämnder borde tjänstemän från landskontoren vara krono- ombud, varjämte även häradsskrivarna syntes kunna därtill anlitas. Framför allt i den mån dylika särskilda nämnder inrättades för olika lokala områden inom ett och samma län ville det synas, som örn sistnämnda utväg skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

63

vara värd att övervägas. Skulle för uppdraget lämpad häradsskrivare icke vara att tillgå, borde annan härför kvalificerad person kunna komma i fråga. Antalet valda ledamöter i här omförmälda särskilda taxeringsnämnder borde vara detsamma som i de tidigare berörda. För att tillgodose det behov av speciell ortskännedom, som för särskild taxeringsnämnd åtminstone i vissa mål kunde uppkomma, syntes lämpligen böra bestämmas, att ordföran­ den i nämnden ägde infordra yttrande från taxeringsnämndsordföranden i det lokala distrikt inom den särskilda nämndens verksamhetsområde, där ifrågavarande rörelse eller verksamhet dreves.

Med ledning av införskaffade uppgifter ha de sakkunniga uppgjort en tablå (se sid. 64) utvisande dels antalet vid 1941 års taxering i avdelningarna B och C av inkomstlängden upptagna, till statlig inkomst- och förmögenhets­ skatt skattskyldiga personer, dels antalet i avdelning A av inkomstlängden upptagna skattskyldiga, vilka driva rörelse och använda formulär 8 såsom bilaga till deklarationen, dels ock det antal särskilda taxeringsnämnder, som beräknades bliva erforderligt för taxering av berörda kategorier skattskyl­ diga. I tablån har i kolumnen för »Antal särskilda taxeringsnämnder» angivits jämväl det antal, som beräknades bliva erforderligt, därest till dylik nämnd hänfördes endast de i avdelningarna B och C av inkomstlängden upptagna skattskyldiga; antalet har angivits inom parentes.

De sakkunniga anföra i anslutning till tablån, att antalet erforderliga sär­ skilda taxeringsnämnder inom riket i dess helhet — bortsett från Stockholm — kunde uppskattas till 71, därest även rörelseidkare, vilka använde for­ mulär 8, hänfördes till dylika nämnder, men eljest till 32. Vid beräknandet av antalet erforderliga dylika nämnder hade ansetts, att omkring 1,500 rörel­ seidkare borde tilldelas varje nämnd. I fråga örn aktiebolag hade antalet an­ setts böra som regel vara lägre.

I detta sammanhang erinra de sakkunniga vidare örn att den nu ifråga­ satta differentieringen av taxeringsnämnderna med hänsyn till de skattskyl­ digas art icke innebure någon fullständig nyhet. Vid 1928 års lagstiftning infördes i 4 § taxeringsförordningen en bestämmelse av innehåll, att länssty­ relserna i särskilda fall finge vid uppdelning av kommun i flera taxerings- distrikt förordna att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga eller vid särskild fastighetstaxe­ ring eller vid virkestaxering annan indelning skulle tillämpas än som före- skreves för taxeringen i övrigt. Den sålunda beredda möjligheten till en dif­ ferentiering av vissa skattskyldigas taxering hade även i större eller mindre utsträckning utnyttjats inom Stockholm och Göteborg med flera städer. Detta i 4 § taxeringsförordningen lämnade medgivande vore emellertid begränsat till skattskyldiga inom en och samma kommun. De sakkunnigas förslag inne­ bure en utvidgning härav att gälla samtliga skattskyldiga inom länet.

Genom ett sammanförande på nu angivet sätt av vissa grupper skattskyl­ diga till särskild taxeringsnämnd syntes enligt de sakkunnigas mening, ut­ över vad förut anförts, ytterligare en fördel vara alt ernå, vilken dock i första hand vore till gagn för vissa skattskyldiga. De sakkunniga yttra härom:

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Län

Svens­

ka aktie­ bolag

Svens­

ka ekon.

för­ ening­

ar

B - 1 ä n

Svenska

försäkringsan-

stalter, som icke

äro aktie­ bolag

g d

Spar­

ban­

ker

Utländska juridiska per­

soner, som

icke äro oskifta döds­

bon eller familjestif­

telser

Clängd

A-längd Rörelse idkare, form. 6

Antal särskilda

taxerings­

nämn­

der

Stockholm................. 299 204

_

2

603

3,379

4(1)

Uppsala..................... 287 275

4

805 1,358 2(1)

Södermanland .......... 405 385

13

437 1,611

2(1)

Östergötland.............. 1509 160 1 35

734 3,827 4(1)

Jönköping................. 507 307 1 28

458

3,296 3(1)

Kronoberg................. 142 129 2 26

143 1,356 2(1)

Kalmar....................... 342

218

37

183 2,120 3 (1)

Gotland ..................... 73 43

24

28 671

1 (1)

Blekinge.....................

151 157

24

140 1,442 2(1)

Kristianstad............... 299

452

1 83

1

348 2,249 3(1)

Malmöhus.................

2,122

812 24 61

7 820 6,709 8(3)

Halland..................... 245 273

12

236

1,375 2(1)

Göteborg och Bohus 2,422 2,814 9 10

1 854 2 3,396 8 (6)

Älvsborg.....................

756 403 3 12

447 3,489

4(2)

Skaraborg................. 307 175 2

8

326 2,439 3(1)

Värmland................... 274 142

8

126 2,890 3(1)

Örebro....................... 439

198 2 16 1 331

2,497 3 (1)

Västmanland............ 278 226

7

492 1,648 2(1)

Kopparberg............... 322

195

13

345 2,694 3(1)

Gävleborg................. 489

281 6 10

267 2,619 3 (1)

Västernorrland.......... 417

385 2 5

229 2,227

3 (1)

Jämtland...................

125 128

2

_

102 908

1(1)

Västerbotten.............. 132 129

2

74

1,360

1 (1)

10 —

108 1,054

KD

Summa

11,449 8,597

53 452 10

8,636 56,614 71

(

32

)

Stockholms stad ___ 6,800 2,900

49

3 4 1,292

S __

4 32 (7)

Totalsumma

18,249

11,497 102

455 14

9,928

103

(

39

)

Förutom den allmänna självdeklarationen hava vissa skattskyldiga att avlämna särskild självdeklaration i varje annan kommun än hemortskom­ munen och, för visst fall, i varje administrativt område, där vederbörande är skattskyldig till kommunal inkomstskatt. Dylik särskild självdeklaration skall sålunda bl. a. avgivas av varje skattskyldig, som utövar rörelse från fast drift­ ställe i annan kommun (administrativt område) än hemortskommunen. Sär­ skilt för rörelseidkare med många avdelningskontor inom olika kommuner kan antalet särskilda självdeklarationer komma att bliva högst betydande och måste i åtskilliga fall räknas i hundratal. Genom den föreslagna åtgär­ den^ med särskilda taxeringsnämnder bör föreskriften om avgivandet av sär-

1 Endast aktiebolag, för vilka beskattningsbart belopp utförts i längden, hava medräknats 2 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande över beskattningsorganisationssakkunnigas förslag anmärkt att i ovanstående uppställning antalet i A-längd upptagna rörelse­ idkare, som deklarera å form. 8, och särskilda taxeringsnämnder för länet rätteligen skulle utgöra 7,000 respektive 19 (6). 8 Uppgift har icke kunnat lämnas. 4 Nuvarande antalet särskilda nämnder. Till särskild nämnd hänföras i Stockholm samtliga rörelseidkare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

65

skild självdeklaration beträffande ifrågakommande skattskyldiga kunna mild­

ras väsentligt. Sorn huvudregel bör kunna gälla, att dylik skattskyldig endast

behöver avgiva allmän självdeklaration inom det län, där hemortskommunen

är belägen, samt därutöver en särskild självdeklaration i varje annat län, där

rörelse bedrives från fast driftställe. Emellertid bör rätt föreligga att avfordra

den skattskyldige flera särskilda självdeklarationer, där så påkallas; skäl här­

till kan förefinnas, därest en och samma skattskyldig undantagsvis taxeras

inom flera särskilda taxeringsnämnder i samma län. Förslaget överensstäm­

mer i denna del med vad som provisoriskt gällde vid 1942 års taxering.

De sakkunniga ha övervägt att föreslå inrättande av mellanbo m m u-

na 1 a taxeringsnämnder för taxering av sådana skattskyldiga, vilka

för närvarande i andra instans taxeras av mellankommunala prövningsnämn-

den. Härutinnan anföra de sakkunniga:

Tidigare har anmärkts, alt för närvarande taxeringen av sådana skatt­

skyldiga, vilkas deklarationer sedermera skola överlämnas till mellankom­

munala prövningsnämnden, i allmänhet torde bliva föremål för föga ingå­

ende behandling inom taxeringsnämnderna. Säkerligen kommer även här­

vidlag en bättre ordning att inträda genom de föreslagna särskilda taxerings­

nämnderna. De sakkunniga hava emellertid övervägt, örn icke ännu en åt­

gärd borde vidtagas för vinnande av ytterligare förbättring härutinnan. De

företag, varom här är fråga, tillhöra i allmänhet de största i riket. Deras

deklarationer kräva väsentligt mera ingående behandling än andra och de­

ras verksamhet sträcker sig ofta över stora delar av riket.

En konsekvent tillämpning av den princip de sakkunniga sökt genom­

föra kunde synas leda till, att samtliga deklarationer från ifrågavarande

skattskyldiga redan från början utskildes från dem, vilka behandlas av lä­

nens taxeringsnämnder, och i stället hänfördes till särskilda mellankommu­

nala taxeringsnämnder, gemensamma för riket i dess helhet. Då antalet de­

klarationer, som nu handläggas av mellankommunala prövningsnämnden,

uppgår till i runt tal 3,000, skulle å taxeringsnämndsstadiet för nu berörda

arbete troligen krävas tre mellankommunala taxeringsnämnder.

Ett inrättande av dylika mellankommunala taxeringsnämnder skulle sä­

kerligen medföra en mera konsekvent och effektiv behandling av hithörande

skattskyldigas deklarationer å taxeringsnämndsstadiet och därjämte även be­

tyda en viss, ehuru föga betydande lättnad för de särskilda taxeringsnämn­

derna i länen, då ju dessa befriades från arbetet med omkring 3,000 skattskyl­

diga. Som exempel må anföras att i Stockholms stad, varest i runt tal 7,000

aktiebolag äro taxerade, omkring 500 sådana skulle överföras till mellankom­

munal taxeringsnämnd.

Den nu ifrågasatta åtgärden skulle härutöver medföra en arbetslindring

för landskontoren under slutet av juni och början av juli månad, då för när­

varande en särskild arbetsanhopning förekommer där på grund av inkom­

mande besvär över taxeringsnämndernas beslut. Enligt föreskrift i 92 § 1

mom. taxeringsförordningen har ju landskamreraren att senast den 10 juli

översända deklarationer och andra handlingar rörande vederbörande skatt­

skyldiga till mellankommunala prövningsnämnden. Detta medför för lands­

kontorens vidkommande ett rätt forcerat och tidskrävande arbete under en,

sorn nyss erinrats, redan arbetsfylld period. Med den ifrågasatta omlägg­

ningen skulle denna arbetsuppgift för länsstyrelserna bortfalla. Därjämte

skulle taxeringsnämndsordförandena kunna befrias från den i 21 § 1 morn.

kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxerings-

förfarandet stadgade skyldigheten att kommunvis uppgöra en förteckning

Milang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 345.

f,

över alla inom deras distrikt förekommande skattskyldiga av ifrågavaran­

de art.

Mot den sist föreslagna omläggningen av taxeringsnämndsarbetet torde

emellertid två vägande anmärkningar vara att framställa. För det första

kan sägas, såsom redan antytts, att de lokala taxeringsnämnder, till vilka i

nu förevarande fall den allmänna självdeklarationen för närvarande ingives,

liksom även i viss mån de eventuellt nyinrättade särskilda taxeringsnämn­

derna, med hänsyn till sin lokalkännedom böra äga bättre förutsättningar än

de här ifrågasatta för att bedöma deklarationens riktighet, åtminstone såvitt

angår de mindre rörelseidkarna. Denna lokalkännedom måste antagas saknas

eller åtminstone endast i ringa grad vara företrädd i en mellankommunal

taxeringsnämnd. De största olägenheterna av nuvarande förhållande borde

ju dessutom bliva avhjälpta genom inrättandet av särskilda taxeringsnämn­

der länsvis.

Än vidare skulle, örn de mellankommunala taxeringsnämnderna liksom

mellankommunala prövningsnämnden lokaliserades till Stockholm, kommu­

nikationen mellan flertalet skattskyldiga och vederbörande taxeringsnämnd

bliva besvärlig, i motsats mot vad nu är fallet, då ju regelrätt den allmänna

självdeklaralionen finnes hos taxeringsnämnden i den ort eller i residenssta­

den i det län, där vederbörande företag har sitt hemvist.

De sakkunniga lia vid övervägande av de olika skäl, som kunna anföras

för eller emot den ifrågasatta omläggningen, för sin del stannat vid att anse

nackdelarna böra tillmätas avgörande betydelse och anse sig för den skull

icke böra framlägga förslag om inrättandet av särskilda mellankommunala

taxeringsnämnder för nyss angivna uppgifter. I

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

I remissyttrandena betonas i ett flertal fall vikten och den grundläggande

betydelsen av taxeringsarbetet i första instans. Med hänsyn härtill uttalas, att

mera genomgripande förändringar borde vidtagas än vad

de sakkunniga föreslagit.

Länsstyrelsen i Stockholms län yttrar sålunda:

Om taxeringsnämnderna icke kunna bemästra sina viktiga arbetsuppgif­

ter på ett tillfredsställande sätt, föreligger risk för taxeringsarbetets effek­

tivitet överhuvud, enär fel eller misstag, som begås av taxeringsnämnd, en­

dast i ringa omfattning kunna upptäckas och rättas i högre instans. Denna

olägenhet är särskilt i nuvarande statsfinansiella läge allvarlig och påkallar

snara åtgärder i syfte att åstadkomma ändrade förhållanden. Länsstyrelsen

har i yttranden över en del under senare tid avgivna reformförslag, som be­

röra uppbörds- och i viss mån även taxeringsväsendet, gjort gällande, att

uppbörds- och taxeringsväsendets organisationsfrågor borde lösas gemensamt

under hänsynstagande till förhållandena inom hela det sammanhängande ar­

betsområdet. En särskilt framträdande brist i taxeringsnämndernas organi­

sation vore, enligt vad länsstyrelsen vidare framhållit, att länsstyrelserna

praktiskt taget saknade möjlighet att övervaka taxeringsarbetet i första in­

stans. Det vore också nödvändigt att i största utsträckning ställa statsavlönad

personal till taxeringsnämndernas förfogande för tekniskt taxeringsarbete

och för biträde med ärenden av mer invecklad natur. Den statliga tillsynen

över taxeringsarbetet i första instans kunde — har länsstyrelsen påpekat —

på ett naturligt sätt anknytas till häradsskrivamas verksamhet, särskilt som

det icke torde möta några svårigheter att i framtiden avlyfta debiteringsar-

betet från häradsskrivarna för att i stället centralisera detta arbete till läns­

styrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

67

Länsstyrelsen anser fortfarande att en lokal organisation för taxeringsvä-

sendet, grundad å de nuvarande häradsskrivarkontoren, skulle inneburit den

bästa lösningen av ifrågavarande organisationsspörsmål och skulle med till­

fredsställelse hava sett, att dessa synpunkter nu kunnat beaktas i större ut­

sträckning än som skett. Av betänkandet synes framgå, att de sakkunniga

själva icke varit främmande för tanken att lösa organisationsfrågan efter de

angivna linjerna, ehuru de för närvarande funnit hinder möta härför. De

reformförslag, som de sakkunniga framlägga beträffande taxeringsnämnder­

nas organisation, utesluta emellertid icke att organisationsfrågan i sinom tid,

då uppbördsproblemen slutligen skola avgöras, löses på angivet sätt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit det önskvärt, att en genom­

gripande förbättring av taxeringsnämndernas kvalifikationer genomfördes,

då de mest påtagliga bristerna i beskattningsnämndernas organisation torde

vara för handen i lägsta instansen. Vad som härutinnan föresloges vore del­

vis av omtvistligt värde och delvis svårt att i praktiken genomföra. Även om

förslaget förverkligades i de delar, där så lämpligen kunde ske, bleve dock

icke allt väl beställt med taxeringsnämnderna, ehuru en viss förbättring av

arbetsresultaten obestridligen torde vara att emotse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

Länsstyrelsen har i tidigare utlåtanden rörande omorganisationen av upp-

bördsförfarandet hävdat, att landskontorens periodiska arbete med mantals­

skrivning, taxering, debitering, uppbörd och indrivning intimt hör samman

och att ett slutligt ordnande av dessa bestyr ej låter sig göra utan ett ställ­

ningstagande till de grunder, efter vilka den lokala länsförvaltningen bör

uppbyggas. Landsfiskalernas ställning och uppgifter äro numera fastställda,

men frågan om häradsskrivareinstitutionen är fortfarande svävande, vilket

torde ha inverkat på förslagen i betänkandet angående anordningen med taxe­

ringsnämndernas organisation, arbete och övervakning.

Innan frågan örn den lokala länsförvaltningens organisation till fullo löses,

bör en grundlig undersökning verkställas rörande möjligheterna att hänföra

uppdraget som taxeringsnämndsordförande till ett med viss tjänst inom lokal­

förvaltningen förenat uppdrag. Erfarenheterna av den nya landsfiskalsorga-

nisationen gör det måhända önskvärt att också söka åstadkomma viss jämk­

ning av landsfiskalernas arbetsåligganden, ty det synes olämpligt, att å lands­

fiskalskontoren sammanföra så olikartade arbetsuppgifter som medelsför­

valtning och restindrivning å ena sidan med åklagare- och polisgöromål å den

andra. Givetvis bör vid en utredning även undersökas möjligheterna, i vad

mån en centralisering hos länsstyrelsen lämpligen kan ske av vissa göromål,

som nu äro förlagda till lokalförvaltningen.

Även länsstyrelserna i örebro och Västmanlands län ha funnit, att mera

ingripande reformer av taxeringsarbetet i första instans bort föreslås.

Från några håll framhålles, att större effektivitet i taxeringen skulle ernås

örn tjänstemannataxering i större eller mindre utsträckning in­

fördes.

Magistraten i Laholm yttrar sålunda:

Med fog torde nog kunna sägas att, så som taxeringsarbetet utvecklat sig,

detsamma växt nuvarande organisation över luivndet. Hela utvecklingen av

taxeringsarbetet genom tiderna visar på en gång från en skälighetsprövning

-— då lokmannainslaget var ofrånkomligt — till en strävan till fakticilct på

68

Kungl. Maj:ts proposition, nr 345<

basis av löne- och andra uppgifter, vilken senare procedur helt kan och lämp­

ligast bör undvara lekmän. Med en dylik utveckling för ögonen torde därför

den enda rationella lösningen av hithörande problem vara att den årliga taxe­

ringen anförtros åt en särskild avdelning inom varje länsstyrelse. Dä kunde

en uppdelning av deklarationerna i svårhetsgrad lätt göras och de mera in­

vecklade fallen vinna verklig sakkunnig behandling. Då kunde även en be­

dömning ske efter enhetliga linjer.

Mantalsdirektören i Göteborg — i vars yttrande magistraten i staden in­

stämmer — anför, att i de större städerna, där personkännedom inom taxe­

ringsnämnderna i stort sett saknades, det övervägande antalet skattskyldiga

utgjordes av rena löntagare. Granskningen av dessa skattskyldigas deklara­

tioner borde kunna anförtros åt en noggrann, rutinerad och omdömesgill

tjänsteman, vilken borde ha att i alla de fall, där deklarationen uppenbarligen

icke kunde föranleda avvikelse, granska densamma och fatta beslut. Genom

ett sådant förfarande skulle man i storstäderna kunna frigöra taxerings-

nämndsordförandena från ett mycket tidsödande och i stort sett onödigt ar­

bete och därigenom bereda dem tillfälle att under den begränsade tid, som

stöde till buds för taxeringsarbetet, mera ingående syssla med granskningen

av det övriga deklarationsmaterialet.

Stadsfullmäktige i Jönköping ifrågasätta, huruvida icke i större utsträck­

ning en övergång borde ske till ett taxeringsförfarande, där det egentliga ar­

betet utfördes av för ändamålet anställda tjänstemän.

De sakkunnigas förslag att till särskilda taxeringsnämnder

hänföra taxeringen av aktiebolag och andra juridis­

ka personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser, till-

styrkes eller lämnas utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sam­

manslutningar med undantag av taxeringsnåmndsordförandenas riksför­

bund och ett par kommunala myndigheter. Dessa senare uttala, att de ifrå­

gavarande skattskyldiga — liksom även de rörelseidkare, som vore fysiska

personer —- alltjämt borde taxeras av lokal nämnd då endast därigenom

tillgång till erforderlig lokalkännedom erhölles. Behovet av mera kvali­

ficerad arbetskraft borde tillgodoses på så sätt, att sakkunnig hjälp ställdes

till nämndens förfogande. Kvalificerade kronoombud borde förordnas, vilka

envar för visst område av ett län skulle biträda nämnderna med granskning

och utredning beträffande ifrågavarande skattskyldigas deklarationer samt

därefter föredraga ärendena inför vederbörande nämnd. Dessa kronoombud

skulle kunna biträda även med utredning av andra mera invecklade taxe-

ringsfrågor.

Förslaget att till särskilda taxeringsnämnder överföra

taxeringen av sådana i avdelning A av inkomstläng­

den upptagna rörelseidkare, vilka ha ordnad bokfö­

ring som avslutas medelst vinst- och förlustkonto i

huvudbok, d. v. s. sådana rörelseidkare, vilka använda formulär 8 såsom

bilaga till deklarationen, tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

69

de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Yttranden av sådant inne­

håll ha avgivits av kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium, flertalet

länsstyrelser, åtskilliga kommunala myndigheter, handelskamrarna i Göteborg

och Gävle, Sveriges köpmannaförbund, svenska landstingsförbundet, förening­

en Sveriges städers kronouppbördstjånstemån och åtskilliga läns föreningar av

taxeringsnämndsordförande. I flera av yttrandena betonas, att livlig kommu­

nikation måste äga rum mellan särskild och lokal nämnd för att ersätta den

brist på lokalkännedom, som komme att förefinnas i den särskilda nämnden.

I åtskilliga yttranden uttalas däremot tvekan om lämpligheten att genom­

föra de sakkunnigas förslag i denna del med hänsyn till att lokalkännedom

synnerligen ofta komme att saknas i den särskilda nämnden; detta vore be­

tänkligt eftersom den föreslagna grunden för uppdelning av rörelseidkare

mellan lokal och särskild taxeringsnämnd icke garanterade, att blott större

sådana komme att hänföras till den särskilda nämnden. Yttranden i denna

riktning ha avgivits av länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Malmö­

hus, Hallands, Västerbottens och Norrbottens län, några kommunala myn­

digheter och svenska lantarbetsgivareföreningen.

Från vissa håll uttalas, att samtliga rörelseidkare, som vore fysiska perso­

ner, allt fortfarande borde taxeras i de lokala taxeringsnämnderna, där icke

fråga vore örn rörelseidkare i städer och andra större samhällen. Såsom skäl

härför anföres, att med den föreslagna uppdelningsgrunden de särskilda taxe­

ringsnämnderna ofta komme att sakna erforderlig lokalkännedom och att,

därest alla rörelseidkare inom ett taxeringsdistrikt taxerades i samma nämnd,

nämnden erhölle större jämförelsematerial, varjämte tekniska svårigheter be­

träffande längdföringen undvekes. Yttranden av sådan innebörd ha av­

givits av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Örebro län, några kom­

munala myndigheter, svenska landskommunernas förbund, Sveriges härads­

skrivare förening, kooperativa förbundet och några läns föreningar av taxerings-

nämndsordförande. I några av dessa yttranden förordas även, i syfte att möj­

liggöra en bättre taxering i den lokala taxeringsnämnden av ifrågavarande

skattskyldiga, att personal från landskontorets taxeringsavdelning eller andra

sakkunniga personer, exempelvis häradsskrivare, skola biträda nämnden med

deklarationsgranskning och utredning.

I några yttranden uttalas, att till särskild taxeringsnämnd

borde hänföras även andra skattskyldiga än de sak­

kunniga föreslagit. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att till dylik

nämnd borde kunna överföras, efter beslut av landskamreraren på hemställan

av ordförande i taxeringsnämnd, även andra rörelseidkare än sådana, vilka

lia ordnad bokföring som avslutas medelst vinst- och förlustkonto. Svenska

stadsförbundet ifrågasätter, huruvida icke till särskild taxeringsnämnd kunde

överföras även utövare av de fria yrkena, restaurangpersonal, handelsresande

m. fl. Sveriges köpmannaförbund föreslår, att till sådan nämnd hänskjutes

taxeringen jämväl av rörelseidkare med en årlig omsättning av viss storlek,

förslagsvis minst 40,000 kronor, även om de såsom bilaga till deklarationen

använda formulär 7.

Vissa av de hörda myndigheterna gå än längre och förorda, att till sär­

skild taxeringsnämnd skola hänföras samtliga rörelseidkare, som äro fysiska

personer. Därvid framhålles i några yttranden, att nämnden därigenom

skulle erhålla större jämförelsematerial för taxeringen, varigenom denna

skulle bliva mera likformig. Vidare uttalas, att genom en sådan anordning

taxeringen till omsättningsskatt skulle flyttas från de lokala taxeringsnämn­

derna, vilka ofta visat sig ha svårighet att bemästra denna taxering. I de

ifrågavarande remissyttrandena uttalas vidare, att erforderlig lokalkännedom

skulle kunna vinnas genom den av de sakkunniga föreslagna kommunika­

tionen mellan särskild och lokal taxeringsnämnd eller därigenom, att repre­

sentanter för lokal nämnd vore närvarande vid den särskilda nämndens sam­

manträden eller att de berörda kommunerna invalde ledamöter i den sär­

skilda nämnden. Yttranden i denna riktning ha avgivits av Överståthållar­

ämbetet, länsstyrelsen i Västmanlands län, några kommunala myndigheter

samt mellankommunala prövningsnämnden.

Vad angår antalet skattskyldiga, som bör hänföras

till envar särskild taxeringsnämnd, uttalar ett flertal myn­

digheter och sammanslutningar, att detta av de sakkunniga beräknats för

högt. Berörda antal borde i fråga örn nämnd, som skulle taxera endast rö­

relseidkare som vore fysiska personer, icke sättas högre än till 800—1,000

dylika skattskyldiga; i nämnd, som enbart hade att taxera aktiebolag, borde

antalet vara ännu lägre.

Inrättande av mellankommunala taxeringsnämnder för

taxering av skattskyldiga, vilkas taxering i andra instans nu handhaves av

mellankommunala prövningsnämnden, förordas av kammarrätten och Sve­

riges köpmannaförbund. Kammarrätten uttalar därvid, att såvitt anginge

flertalet skattskyldiga riktigheten av de argument, som av de sakkunniga

anförts mot inrättande av dylika nämnder, väl kunde medgivas men att

kammarrätten likväl ansåge frågan böra ytterligare övervägas beträffande

vissa grupper av skattskyldiga, vilkas deklarationer enligt nu gällande ord­

ning i andra hand granskades av mellankommunala prövningsnämnden. Kam­

marrätten anför vidare:

Påtagligt är, att beträffande exempelvis detaljhandelsföretag med fasta

driftställen i åtskilliga län, banker med ett vitt utgrenat nät av avdelnings­

kontor ävensom andra företag med rörelse inom stora delar av riket det skulle

vara särdeles lämpligt, att taxeringen handlades av endast en taxeringsnämnd.

Därigenom skulle vinnas en verklig och ingående förstahandsgranskning av

ingivna deklarationshandlingar och därmed även en fastare grund för beräk­

ning av kommunernas skatteunderlag. Vidare skulle ernås en icke oväsent­

lig lättnad i arbetsbördan för riksskattenämnden (mellankommunala pröv­

ningsnämnden). Härtill skulle komma åtskilliga fördelar för de skattskyl­

diga, som bland annat skulle behöva avgiva endast en deklaration. Ovanbe­

rörda av de sakkunniga anförda skäl mot en reform av ifrågavarande slag

äga tydligtvis ingen eller i varje fall ringa giltighet vidkommande nu åsyf­

tade skattskyldiga.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

71

Det kan givetvis invändas, att en rationell grund för uppdelning av de

skattskyldiga å de olika slagen av taxeringsnämnder är svår att utfinna. En

sådan invändning, torde dock i förhållande till de fördelar, som uppenbar­

ligen stå att vinna, icke vara alltför tungt vägande. Det skulle kunna tänkas,

att Kungl. Maj:t på förslag av riksskattenämnden (mellankommunala pröv-

ningsnämnden) förordnade, att taxeringen för vissa skattskyldiga eller grup­

per av skattskyldiga verkställdes av mellankommunal taxeringsnämnd. Till

sådan taxeringsnämnd skulle möjligen även kunna hänvisas taxeringar, vilka

enligt nu gällande ordning i andra hand handläggas av länsprövningsnämnd

men som på grund av sin natur äro särskilt lämpade för behandling i en med

speciell sakkunskap utrustad taxeringsnämnd.

I några yttranden förordas, att den föreslagna riksskattenämnden eller ock

prövningsnämnd skulle såsom första instans omhänderha taxeringen av dels

sådana skattskyldiga, vilkas deklarationer för närvarande efter behandlingen

i taxeringsnämnderna överlämnas till mellankommunala prövningsnämnden,

dels ock vissa andra större rörelseidkare. Härvid skulle berörda skattskyl­

digas deklarationer granskas av tjänstemän vid riksskattenämndens kansli,

respektive å taxeringsavdelning i länen, varefter förslag till taxering skulle

upprättas. Därest detta avveke från den skattskyldiges deklaration, skulle

denne beredas tillfälle att yttra sig över förslaget. Därefter skulle riksskatte­

nämnden, respektive prövningsnämnd åsätta taxering. Yttranden i denna rikt­

ning ha avgivits av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göte­

borg, Sveriges industriförbund och Sveriges redareförening.

Skattelagstiftningen har undan för undan blivit alltmera komplicerad,

Departemenu-

varför stora krav kommit att ställas på beskattningsmyndigheternas för- chelcn-

måga att riktigt tillämpa densamma för åvägabringande av en så likformig

och rättvis taxering som möjligt. I och med att skatterna stiga framträder

viklen av en riktig lagtillämpning så mycket tydligare. Särskilt angeläget är

det — med hänsyn till den grundläggande betydelse, som taxeringen i första

instans har ■— att taxeringsnämnderna äga tillräckliga kvalifikationer för

de uppgifter, som av dem handhavas. Det nu sagda gäller redan med avse­

ende å normala tider. Under rådande krisförhållanden lia kraven på be-

skattningsmyndigheterna än ytterligare skärpts.

Då det gäller att bättre tillgodose taxeringsorganisationens i första instans

behov av kvalificerade arbetskrafter, kunna olika möjligheter komma i fråga.

Såsom de sakkunniga anfört vore det en tänkbar utväg, att taxeringen i sin

helhet anförtroddes åt härför utbildade tjänstemän. I likhet med de sakkun­

niga och på av dem anförda skäl finner jag mig emellertid icke kunna till­

styrka en dylik lösning. En annan utväg vore alt till varje taxeringsnämnd

knyta en sakkunnig tjänsteman med uppgift att biträda nämnden med ut­

redningar av olika slag och för densamma framlägga förslag till taxering.

Denna lösning avvisas dock av de sakkunniga under hänvisning till de be­

tydande ekonomiska och praktiska svårigheter den .skulle medföra. Även jag

anser att en sådan anordning icke hör ifrågakomma. Den lösning av frågan,

som de sakkunniga för sin del förorda, innebär att särskilda taxeringsnämn-

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

der skulle tillskapas för att handha taxeringen av sådana skattskyldiga, be­

träffande vilka behovet av sakkunnig hjälp vid taxeringen är mest framträ­

dande. Dessa skattskyldiga äro enligt de sakkunnigas mening aktiebolag och

andra juridiska personer — med undantag av oskifta dödsbon och familje­

stiftelser — samt fysiska personer sorn idka rörelse. Med hänsyn till lokal­

kännedomens betydelse vid taxeringen anse de sakkunniga emellertid, att

till särskild taxeringsnämnd böra överföras endast aktiebolag och andra

juridiska personer — med nyss berörda undantag — samt fysiska personer

som idka rörelse av större omfattning; till den senare kategorien skulle enligt

de sakkunniga hänföras rörelseidkare, vilka ha ordnad bokföring som avslu­

tas medelst vinst- och förlustkonto, d. v. s. sådana rörelseidkare som använda

formulär 8 såsom bilaga till deklarationen.

Jag är ense med de sakkunniga om önskvärdheten av att de nämnda kate­

gorierna skattskyldiga bliva föremål för en mera noggrann och effektiv taxe­

ring än som i allmänhet kan åvägabringas i de nuvarande taxeringsnämnderna.

Vad angår vissa — som regel större — städer har detta önskemål redan i viss

utsträckning tillgodosetts. I de nu åsyftade städerna lia nämligen, med stöd

av bestämmelsen i 4 § taxeringsförordningen, aktiebolag och andra juridiska

personer ävensom fysiska personer, som äro rörelseidkare, sammanförts till

en eller flera nämnder, varigenom vunnits dels att taxeringen kunnat läggas

i händerna på särskilt kvalificerade personer, dels ock att jämförelse kunnat

ske mellan olika näringsidkare i staden inom samma bransch. Det är givet, att

härigenom en bättre taxering kunnat komma till stånd än örn berörda skatt­

skyldiga varit fördelade på de vanliga nämnderna.

Vidare ma erinras, att beträffande 1942 och 1943 års taxeringar proviso­

riska bestämmelser utfärdats, enligt vilka taxeringen av aktiebolag och andra

juridiska personer, med undantag av oskifta dödsbon och familjestiftelser,

skulle verkställas av sådana särskilda taxeringsnämnder som de sakkunniga

föreslagit. Såvitt av remissyttrandena framgår, har denna anordning utfallit

väl. Jag anser mig därför böra tillstyrka de sakkunnigas förslag att taxering­

en av nyssnämnda grupper av skattskyldiga nu definitivt skall överföras till

särskilda taxeringsnämnder.

I anledning av vad i vissa remissyttranden i denna del förekommit vill jag

uttala, att jag förutsätter att länsstyrelserna vid bestämmande av de särskilda

taxeringsnämndernas distrikt tillse, att dessa bliva av den storlek, som är

lämplig med hänsyn till att nämnderna skola på tillfredsställande sätt och

inom fastställd tid kunna utföra sitt arbete. Till en och samma taxerings­

nämnd synas mig som regel högst 1,000 skattskyldiga böra sammanföras.

Vad angår frågan om lämpligheten att överföra jämväl fysiska personer,

som äro rörelseidkare, samt eventuellt vissa andra grupper av skattskyldiga

till särskild taxeringsnämnd, vars distrikt omfattar ett helt län eller visst

antal kommuner, ha delade meningar kommit till uttryck i de avgivna ytt­

randena. Även om de sakkunnigas förslag tillstyrkes av flertalet myndigheter

och sammanslutningar, uttalas likväl i ett stort antal yttranden att den före­

slagna grunden för överförande av vissa rörelseidkare till särskild nämnd

Kungl. Majlis proposition nr 345.

73

vöre otillfredsställande. Det göres i vissa yttranden gällande, antingen att

alla rörelseidkare fortfarande borde laxeras i lokal taxeringsnämnd eller att

alla rörelseidkare — och sålunda ej blott de större — borde överflyttas till

särskild taxeringsnämnd; i vartdera fallet åberopas, att härigenom större

jämförelsematerial skulle erhållas för åstadkommande av en mera likformig

taxering. Allmänt betonas även lokalkännedomens betydelse.

För egen del är jag synnerligen tveksam örn lämpligheten att genomföra

de sakkunnigas förslag i nu förevarande del. De sakkunnigas åsikt att för

taxeringen av de större rörelseidkarna i allmänhet icke erfordras lokalkänne­

dom i högre grad än för taxeringen av juridiska personer kan jag visserligen

i och för sig biträda. Emellertid torde med den av de sakkunniga föreslagna

uppdelningsgrunden ett mycket stort antal mindre rörelseidkare komma att

hänföras till särskild nämnd; i stor utsträckning använda nämligen dessa

formulär 8 som bilaga till deklarationen. Lokalkännedomen skulle vid sådant

förhållande komma att saknas i många fall, där den borde ha förefunnits.

Den av de sakkunniga föreslagna kommunikationen mellan ordförandena i

särskild och lokal nämnd synes mig icke kunna ersätta den bristande lokal­

kännedomen i den särskilda nämnden. För att så skulle ske, borde en verklig

behandling av det från den särskilda nämnden hänskjutna fallet förekomma

i den lokala nämnden; detta skulle dock medföra ett alltför betungande och

dyrbart dubbelarbete.

Med hänsyn till det nyss anförda synes den av de sakkunniga föreslagna

uppdelningsgrunden knappast böra godtagas. Det återstår emellertid att un­

dersöka om annan lämpligare grund för uppdelningen kan erbjuda sig. De

sakkunniga ha antytt en tänkbar uppdelningsgrund, nämligen att utövare av

vissa angivna slag av rörelse skulle hänföras till särskild nämnd. De sakkun­

niga ha emellertid själva avvisat denna tanke. Ej heller jag finner denna

uppdelningsgrund tillfredsställande. Lika otillfredställande torde det vara att

verkställa gränsdragningen med hänsyn till om bokföringsskyldighet före­

ligger eller icke. En uppdelning efter omsättningens storlek kunde i och för

sig synas vara bättre; ej heller denna uppdelningsgrund lärer dock böra god­

tagas, bland annat med hänsyn till att omsättningens storlek är en alltför va­

riabel faktor för att läggas till grund för uppdelningen.

Då sålunda en tillfredsställande uppdelning av rörelseidkarna i förevaran­

de hänseende svårligen torde kunna ske, synas mig samtliga böra hänföras an­

tingen till lokal taxeringsnämnd eller till särskild sådan. Vid valet mellan

dessa båda alternativ har jag stannat vid att i denna del icke föreslå någon änd­

ring i gällande regler. Jag förordar alltså att fysiska personer, som äro rörelseid­

kare, alltfort skola taxeras i lokala nämnder. Härigenom bevaras tillgången

till erforderlig lokalkännedom, varjämte vinnes fördelen av större jämförelse­

material vid taxeringen i de lokala nämnderna. Dessutom undvikas de icke

ringa tekniska svårigheter vid uppläggandet av taxeringslängdema, som upp­

komma då viss grupp skattskyldiga skall utbrytas ur avdelning A av inkomst­

längden.

Jag vill tillägga alt den ståndpunkt, åt vilken jag nyss givit uttryck,

74

Kungl. Muj:ts proposition nr 345.

icke innebär att jag föreslår avskaffande av den i vissa städer nu tillämpade

ordningen att till en eller flera taxeringsnämnder inom kommunen samman­

föra samtliga rörelseidkare, som äro fysiska personer. Tvärtom finner jag det

önskvärt att dylika skattskyldiga, i så stor utsträckning som lämpligen kan

ske, sammanföras till en eller flera taxeringsnämnder inom vederbörande

stad, i vilka ordförande och kronoombud samt övriga ledamöter äro väl kva­

lificerade för att handha taxeringen av rörelseidkare.

Godtages mitt förslag att taxeringen av rörelseidkare alltjämt skall ske i

de lokala nämnderna, torde det -— dock ej i fråga om de nyssberörda nämn­

derna i vissa städer — bliva nödvändigt med någon förstärkning av de lo­

kala nämnderna. Denna förstärkning torde lämpligen kunna åvägabringas på

så sätt att nämnderna i viss utsträckning beredes biträde av sakkunniga

personer. Jag förordar sålunda att länsstyrelsen skall äga förordna lämplig

person, förslagsvis benämnd taxeringskonsulent, att inom visst område av lä­

net, omfattande ett antal taxeringsdistrikt, granska och inför vederbörande

taxeringsnämnd föredraga deklarationer och andra uppgifter, vilka avgivits

av sådana rörelseidkare som äro fysiska personer, oskifta dödsbon eller fa­

miljestiftelser. Taxeringsnämnden bör äga att till taxeringskonsulenten för

granskning och föredragning överlämna jämväl andra deklarationer än nyss

sagts, därest de äro av mera invecklad beskaffenhet. Taxeringskonsulent bör

i fråga örn sådana deklarationer, vilka han föredragit i nämnden, äga rätt

att deltaga i nämndens överläggningar men icke i dess beslut. Till taxerings­

konsulent bör utses en för detta uppdrag väl kvalificerad tjänsteman vid

landskontor eller en häradsskrivare. Finnes ej sådan person att tillgå, lärer

såsom taxeringskonsulent kunna komma i fråga jämväl annan väl kvalifice­

rad person. Uppdraget såsom taxeringskonsulent torde i regel få fullgöras

som bisyssla. Utses härtill tjänsteman å sådan taxeringsavdelning vid lands­

kontor, som jag i det följande kommer att föreslå, synes emellertid uppdra­

get, åtminstone i vissa fall, kunna utföras såsom huvudsyssla. Då länsstyrel­

sen fastställer verksamhetsområde för taxeringskonsulent bör iakttagas, att

som regel på denne ankomma granskning och föredragning av högst 1,000

rörelseidkardeklarationer. För att granskning och utredning må kunna av

taxeringskonsulenten bedrivas utan omgång, bör denne beträffande de dekla­

rationer, som skola beredas av honom, äga samma rätt till anmaning som

ordförande i taxeringsnämnd.

I den mån så erfordras för vinnande av likformighet i taxeringen av juri­

diska personer och sådana rörelseidkare, som äro fysiska personer, bör taxe-

ningskonsulent samråda med ordföranden eller kronoombudet i vederbörande

särskilda taxeringsnämnd.

Ersättning till taxeringskonsulent bör, efter förslag av länsstyrelsen, be­

stämmas av Kungl. Majit i samband med övriga ersättningar för taxerings-

arbetet.

Förordnandet av de ifrågavarande taxeringskonsulenterna torde icke be­

höva föranleda någon större kostnadsökning för statsverket, eftersom arvo­

dena till konsulenterna delvis komma att motsvaras av minskade ersättningar

till ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna. Med nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

75

ersättningsgrunder skulle en taxeringskonsulent, som hade att granska 1,000

rörelseidkardeklarationer, äga uppbära ersättning med cirka 1,400 kronor.

Emellertid kan det bliva nödvändigt att något höja ersättningen till taxerings-

konsulenterna. Räknar man med ungefär 150 taxeringskonsulenter för hela

landet, synes den årliga kostnadsökningen, inklusive resekostnader, dock icke

böra beräknas till mera än cirka 50,000 kronor.

Med den förstärkning av taxeringsorganisationen i första instans, som jag

nu föreslagit, synes det mig icke erforderligt att inrätta särskilda mellan-

kommunala taxeringsnämnder. För övrigt torde inrättandet av dylika nämn­

der, såsom de sakkunniga framhållit, vara förenat med vissa direkta nack­

delar.

Att såsom i några yttranden förordats låta prövningsnämnd som första

instans handha taxeringen av vissa rörelseidkare synes föga ändamålsenligt.

Det bör även framhållas, att prövningsnämnd endast med svårighet torde

inom den tid, som är anslagen för ett års taxering, kunna medhinna detta

ytterligare arbete.

2.

Åtgärder för beredande av lättnad i taxeringsnämndsordförandenas

arbete.

Beträffande de arbetsuppgifter, som åvila ordförande i taxeringsnämnd,

yttra de sakkunniga:

Det egentliga arbetet inom taxeringsnämnden åvilar givetvis dess ordföran­

de. Men det arbete, som på honom ankommer, inskränker sig icke till själva

taxeringsförfarandet. Han har därutöver att verkställa en mångfald åtgärder

av mer eller mindre enkel men dock tidskrävande art, vilka åtgärder följakt­

ligen ej oväsentligen inkräkta å den redan därförut korta tid, som står till för­

fogande för taxeringen i första instans. Sålunda har ordföranden att sortera

alia inkommande självdeklarationer samt uppgifter om utdelningar och löner

m. m. Arbetet härmed torde i en medelstor taxeringsnämnd redan i och för

sig kräva tiden från den 15 februari och till nämnda månads utgång.

Men härtill kommer, att den egentliga finsorteringen av deklarationer

m. m. icke kan ske förrän ordföranden erhållit årets mantalslängd, vilket i

regel blir fallet först i slutet av februari månad, vadan sorteringsarbetet fort­

sätter in i mars månad. Ordföranden har vidare att upplägga och föra veder­

börliga längder; i städerna erhålles dock enligt 15 § 2 mom. taxeringsförord-

ningen biträde härvid. Än vidare har ordföranden att ombestyra en i regel

omfattande skriftväxling såväl med de skattskyldiga som med andra taxe­

ringsnämnder.

De sakkunniga uttala vidare, att det torde vara oomtvistligt att ett starkt

behov förelåge av ökat biträde åt taxeringsnämndsordförandena i syfte att

bereda dessa ökad tid för det egentliga taxeringsarbetet. I korthet samman­

fattat vore det önskvärt, att deklarationerna samt uppgifterna till ledning vid

annans taxering kunde insamlas centralt hos länsstyrelserna, där sorteras och

ordnas för att sedan tillställas ordförandena, att stommar lill längderna upp­

rättades på landet av häradsskrivare och i stad av vederbörande tjänsteman

samt tillställdes ordförandena ävensom att dessa erhölle kostnadsfri skriv-

hjälp vid längdföringen och möjligen även vid utskrivandet av anmaningar

och meddelanden.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

En koncentrering av deklarationsmaterialet på sätt nyss

nämnts i oell för sortering och ordnande anse de sakkunniga emellertid för

närvarande icke vara genomförbar och anföra härom:

Länsstyrelserna sakna såväl härför erforderlig personal som ock behövliga

lokalutrymmen, vartill kommer, att en betydande omgång nied försändelser

åt olika håll skulle uppkomma, enär allmänheten tydligtvis måste bibehållas

vid sin i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen givna rätt att avlämna handling­

arna i fråga till där angivna lokala myndigheter, varifrån handlingarna sedan

måste sändas till länsstyrelserna för att därifrån i sinom tid åter expedieras

till taxeringsnämndsordförandena. Det återstår då endast att överväga, om

det särskilt i större taxeringsdistrikt betungande sorteringsarbetet skall kunna

på annat sätt underlättas, eventuellt delvis förläggas till tid, då den egentliga

taxeringen ännu icke börjat.

De sakkunniga hava härvidlag till en början haft under övervägande, hu­

ruvida de nu gällande tidsfristerna för avlämnande av självdeklaration skulle

kunna förkortas. För närvarande äro ju två sådana tidsfrister fastställda.

Senast den 31 mars skall självdeklaration avgivas av staten, landsting, kom­

mun och annan dylik menighet ävensom av sådana skattskyldiga, vilka varit

bokföringspliktiga. Senast den 15 februari skall självdeklaration avgivas utav

övriga skattskyldiga. Anstånd utöver de sålunda fastställda tiderna kan dock

medgivas av landskamreraren, ett medgivande som enligt bestämmelsernas

avfattning endast undantagsvis borde ifrågakomma. Såvitt de sakkunniga

hava sig bekant, har emellertid praxis utvecklat sig därhän, att på sina håll

dylikt anstånd beviljas i synnerligen vidsträckt omfattning.

De självdeklarationer, vilka avgivas av bokföringspliktiga skattskyldiga,

äro ju av naturliga skäl de besvärligaste att granska. Det medför för den skull

för taxeringsnämnderna uppenbara olägenheter att dessa deklarationer icke

behöva ingivas förrän senast den 31 mars; även i sådana fall, säkerligen ej

sällan förekommande, då deklarationsskyldigheten kunnat tidigare fullgöras,

utnyttjar vederbörande skattskyldige ändock gärna det medgivna anståndet.

Lämnas därutöver av landskamreraren ytterligare anstånd med dylika dekla­

rationers avgivande, begränsas ännu mera den knappa tid, som står till taxe­

ringsnämndens förfogande för vederbörlig granskning därav; denna gransk­

ning skall ju, bortsett från Stockholm, vara avslutad den 15 maj.

I de yttranden, vilka avgåvos över de sakkunnigas förslag angående sär­

skilda föreskrifter beträffande 1942 års taxering, framhöllo några länsstyrel­

ser, att det borde övervägas, huruvida icke tidpunkten för självdeklarations

avgivande borde bestämmas till senast den 31 januari i fråga om andra fy­

siska personer än rörelseidkare. En länsstyrelse uttalade, att den kommuner

och menigheter medgivna rätten att åtnjuta anstånd med avlämnande av

deklaration till den 31 mars kunde bortfalla samt rätten till dylikt anstånd

för bolag och andra bokföringsskyldiga inskränkas till förslagsvis den 15

mars.

Frågan om fastställande av mera begränsad deklarationstid än den nu gäl­

lande har tidigare varit under övervägande, såvitt fråga är örn andra fysiska

personer än rörelseidkare. I proposition till 1927 års riksdag (prop. 210, sid.

235) framhölls som skäl häremot, att det för en del statens verk men även

för enskilda arbetsgivare vore förenat med stora svårigheter att hinna färdig­

ställa löneuppgifter inom januari månads utgång samt att det icke torde vara

lämpligt att framtvinga löntagarnas egna deklarationer tidigare än löneupp-

gilterna. Departementschefen framhöll därjämte, att en avknappning av de­

klarationstiden ej heller skulle tjäna något ändamål, så länge det icke var

möjligt att färdigställa mantalslängden tidigare än vad fallet var.

Båda dessa erinringar torde alltjämt äga giltighet. Visserligen vill det synas

Kungl. Mnj:ts proposition nr 345.

77

som orri arbetsgivarna borde kunna till den 31 januari färdigställa löneupp-

gifterna. Emellertid behöva de skattskyldiga någon tid därutöver för att —

såsom numera blivit allt vanligare — med ledning av dessa uppgifter iord­

ningställa deklarationen, och det synes med hänsyn härtill icke görligt att

låta deklarationstiden utgå den 31 januari; att i stället söka fixera någon dag

mellan sistnämnda datum och den 15 februari torde icke förtjäna allvarli­

gare övervägande. Då vidare mantalslängden icke lärer kunna färdigställas

tidigare än till slutet av februari månad, skulle alltjämt föga vara vunnet, om

deklarationstiden förkortades på föreslaget sätt; visserligen kunde en preli­

minär sortering av deklarationerna — på sätt nedan föreslås beträffande lö-

neuppgifterna — ske med ledning av föregående års mantalslängd, men här­

igenom vore föga vunnet i betraktande av förstberörda svårighet.

Annorlunda ställer sig frågan beträffande den andra tidsfristen för själv­

deklarations avgivande, nämligen den, som gäller för stat och kommun samt

bokföringspliktiga skattskyldiga, vilka ju för närvarande åtnjuta anstånd

till den 31 mars. Intet av de nyss anförda skälen kan åberopas mot en för­

kortning av denna tidsfrist. Det skäl, som föranlett bestämmelsens infö­

rande, är givetvis hänsynen tili arbetet med boksluts upprättande; förrän

detta skett kan ju icke deklarationen upprättas. Någon tvekan lärer emeller­

tid icke råda därom, att ett stort antal av ifrågavarande skattskyldiga har

sina bokslut upprättade å sådan tid, att de val skulle kunna vid en tidigare

tidpunkt än den 31 mars avgiva självdeklaration. Vilken tidigare tidpunkt

man härvidlag bör fastslå kan vara föremål för tvekan. Till förebyggande

av alltför talrika framställningar om ytterligare anstånd hava de sakkun­

niga stannat vid att föreslå, att deklarationstiden för nu berörda skattskyl­

diga skall så begränsas, att densamma utgår senast den 15 mars.

De nu i 36 § 1 mom. taxeringsförordningen givna bestämmelserna angå­

ende anstånd utöver de legala tidsfristerna med deklarations avgivande hava

ju avsiktligt formulerats så, att dylikt anstånd endast undantagsvis borde

ifrågakomma; såsom nyss påpekats hava emellertid dessa bestämmelser kom­

mit att tillämpas i en väsentligt större omfattning än avsikten varit. De^sak­

kunniga föreslå därför en ändrad avfattning av bestämmelserna i fråga i

syfte att klart utmärka, att endast i särskilda undantagsfall, och då efter en

föregående omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd bör med­

givas.

I fråga om nu gällande skyldighet för deklarant att anmäla, att han

ville begagna sig av legalt anstånd med avgivande av

självdeklaration, anföra de sakkunniga:

För närvarande gäller att enskild skattskyldig, som vill begagna sig av det

legala anståndet till den 31 mars, senast den 15 februari skall härom göra

skriftlig anmälan hos ordföranden i taxeringsnämnden. Redan 1923 års taxe-

ringssakkunniga föreslogo, att denna anmälningsskyldighet skulle bortfalla

och departementschefen biträdde detta förslag i propositionerna till 1927 och

1928 års riksdagar. Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag bibehöll emel­

lertid föreskriften i fråga med motivering att det otvivelaktigt var av intresse

för taxeringsnämndens ordförande att på el t tidigt stadium känna, vilka

skattskyldiga som ämnade begagna sig av dylikt anstånd. Vidare infördes i

141 § taxeringsförordningen ett ordningsstraff i lall av underlåtenhet atl av­

giva dylik anmälan, bestämt lill 10 kronors biller.

Sist berörda anmälningsskyldighet har medfört en mångfald skrivelser till

laxeringsmyndigheterna, vilka till synes icke äro av någon som helst praktisk

betydelse. Taxeringsnämndsordföranden vet därförutan vilka skattskyldiga

sorn liro iiänförliga till nu ifrågavarande grupp, och han lärer jämväl av er-

78

Kungl. Majda proposition nr 345.

farenhet veta, att dessa skattskyldiga genomgående utnyttja anståndsrätten.

Den givna straffbestämmelsen torde knappast någonsin tillämpas vid under­

lätet fullgörande av anmälningsskyldigheten.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga i detta sam­

manhang, att anmälningsskyldigheten i fråga skall upphävas och att i sam­

band därmed straffsanktionen i 141 § taxeringsförordningen skall utgå.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att Smålands och Blekinge han­

delskammare i skrivelse den 7 oktober 1942 hemställt örn sådan ändring av

36 § 1 mom. tredje stycket taxeringsförordningen, att sista punkten, vilken

innehåller stadgande om nyssnämnda anmälningsskyldighet, utginge. Till stöd

för sin hemställan anför handelskammaren i huvudsak, att den i berörda för-

fattningsrum medgivna anståndsmöjligheten för bokföringspliktiga skattskyl­

diga enligt uppgift utnyttjades av praktiskt taget alla som vöre berättigade

till sådant anstånd. På grund av anmälningsskyldigheten förorsakades nämn­

da kategori skattskyldiga ett arbete, som visserligen icke vore av någon stör­

re betydelse i varje särskilt fall men som likväl för ett flertal skattskyldiga,

särskilt mindre företagare och dylika, icke gjordes utan besvär. Flertalet av

ifrågavarande skattskyldiga torde icke lia några som helst möjligheter att

före den 15 februari kunna verkställa inventering, upprätta bokslut och av­

giva självdeklaration, varför nämnda tidpunkt numera icke alls kunde säga»

vara fixerad med tillbörlig hänsyn till rådande förhållanden inom närings­

livet. Med den alltmer ökade omsorg, som nedlades på bokföring och bokslut,

tenderade tidsintervallen mellan den 15 februari och tidpunkten, då företag i

allmänhet hade sina bokslut färdiga och kunde avgiva självdeklaration, att

bliva allt större, varför tidpunkten den 15 februari numera i vad avsåge fler­

talet bokföringsskyldiga icke hade någon praktisk betydelse. För taxerings­

nämndernas ordförande orsakade anmälningarna örn anstånds begagnande

ett icke oväsentligt extraarbete därigenom, att alla inkomna anmälningar

skulle sorteras och sedermera inläggas i de inkommande deklarationerna. Då

nästan undantagslöst alla deklarationsskyldiga, som hade rätt till anstånd,

begagnade sig därav och i regel icke inkomme med deklarationerna förrän

sista dagen eller någon av de sista dagarna före anståndstidens utgång, kun­

de granskningen av deklarationerna icke påbörjas i nämnvärd omfattning

förrän efter den 31 mars. Enligt handelskammarens uppfattning skulle en

förenkling av förfaringssättet kunna åvägabringas, örn för ifrågavarande

skattskyldiga såsom tidpunkt för deklarationernas avlämnande fastställdes

den 31 mars i stället för såsom nu vore fallet den 15 februari. Härigenom

skulle för såväl de deklarationsskyldiga som taxeringsnämndernas ordföran­

de arbetet och besväret med anmälningarna elimineras.

De sakkunniga lia, såsom förut nämnts, icke ansett lämpligt att sluttiden

för avgivande av självdeklaration i allmänhet fastställdes till tidigare datum

än den 15 februari. Däremot ha de funnit en begränsning möjlig i fråga

om tiden för avgivande av de uppgifter, som skola läm­

nas av arbetsgivare med flera till ledning vid an­

nans taxering. Härom anföra de sakkunniga:

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

79

Dessa uppgifter skola nu i likhet nied deklarationerna avlämnas senast den

15 februari. På sätt de sakkunniga redan framhållit i sin åberopade skrivelse

av den 11 november 1941 framkallas härigenom åtskilliga olägenheter. Upp­

gifterna avlämnas i regel icke förrän dagarna närmast före den 15 februari,

ej sällan för övrigt vida senare. Då självdeklarationerna avgivas vid samma

tidpunkt, medför detta, att taxeringsnämndsordförandena i bästa fäll få un­

der tiden närmast efter den 15 februari arbeta med sorteringen av både dekla­

rationerna och nyssberörda uppgifter. Ofta avlämnas emellertid uppgifterna

till taxeringsnämndsordförandena vid en senare tidpunkt, och därigenom för-

ryckes dessas arbete med taxeringen. Det är nämligen föga mening med att

behandla en deklaration, innan nyssberörda uppgifter kommit ordföranden

tillhanda, enär i sådana fall ej sällan taxeringen måste göras om, sedan upp­

gifterna i fråga inkommit.

En annan olägenhet med den nu gällande tidsfristen är, att de, som skola

avgiva uppgifterna till ledning för annans taxering, ej sällan, åtminstone då

fråga är om mindre arbetsgivare, avgiva desamma liggande inne i sina dekla­

rationer, så att uppgifterna icke anträffas förrän vid det senare stadium, då

en realbehandling av deklarationerna äger rum.

Slutligen råder en rätt allmän missuppfattning bland dem, som erhålla an­

stånd med avgivande av deklaration, i det att dessa hålla före, att medgivet

anstånd med deklarations avgivande även medför, att ifrågavarande särskil­

da uppgifter icke heller behöva avgivas förrän vid den senare tidpunkt, då

deklarationen skall inlämnas. Så är emellertid icke förhållandet utom för

visst fall beträffande uppgifter enligt 34 § taxeringsförordningen.

Det synes de sakkunniga som örn en icke oväsentlig förbättring i nu be­

rörda avseenden skulle ernås, därest tidpunkten för avlämnande av uppgif­

terna till ledning för annans taxering sattes till senast den 31 januari. Här­

vid torde en dylik åtgärd dock kunna begränsas till uppgifter enligt 33 § och

42 § 3 mom. taxeringsförordningen, i vad de avse utdelning; uppgifter en­

ligt 42 § 1 mom. torde numera sakna praktisk betydelse. Vid sådant förhål­

lande bör föreskrivas, att avskrifterna av nästföregående års taxeringsläng-

der skola tillställas taxeringsnämndernas ordförande senast den 31 januari.

Med en sådan ändring torde samtliga nyssberörda olägenheter kunna effek­

tivt undanröjas och taxeringsnämndsordförandena även kunna preliminärt

sortera dessa uppgifter, innan mängden av deklarationer inkommer. Där­

jämte skulle tid vinnas för erforderlig kontroll å att arbetsgivarna verkligen

avgiva uppgifterna i fråga.

Mot den föreslagna åtgärden skulle kunna anmärkas, att arbetsgivarna,

framför allt de större sådana, måhända icke kunna medhinna att under den

sålunda förkortade tiden utskriva uppgifterna i fråga. Enligt de sakkunnigas

förmenande synes emellertid större avseende icke böra fästas vid en dylik er­

inran. Enligt vad erfarenheten från Stockholm givit vid handen, har där un­

der de senaste åren genom frivilligt tillmötesgående från de större arbetsgi­

varna kunnat genomföras, att berörda uppgifter ingivas väsentligt tidigare,

än vad i författningen föreskrives, och.några större svårigheter för arbetsgi­

varna att tillmötesgå ett sådant önskemål hava icke yppat sig.

Därest avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola till­

ställas taxeringsnämndens ordförande redan den 31 januari, kan detta i stä­

derna komma alt verka hindrande på debitcringsarbetet, vilket sker med

ledning av berörda avskrifter och som regel icke är avslutat vid nämnda tid­

punkt. Det torde därför vara nödvändigt att för städerna göra ytterligare

en avskrift av faslighetslängder och inkomstlängd. Dessutom bör en avskrift

verkställas av skogsvårdsavgiftslängden både för landet och stad, vilken

avskrift den 31 januari påföljande år överlämnas lill taxeringsnämndens ord­

förande i stället för, såsom nu sker, huvudskriften. Den senare bör nämligen

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

kvarbliva hos häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad under

hela den tid, prövningsnämndens arbete pågår; enligt de sakkunnigas förslag

till ändrad organisation av prövningsnämnden skall nämndens arbete med

avseende å ett års taxering fortgå till och med den 30 juni året därpå. Kost­

naden för ovannämnda ytterligare avskrifter synes beträffande stad, där ma­

gistrat finnes, böra åvjla staden. I fråga om fögderistad torde ersättning böra

utgå till häradsskrivare för dylika avskrifters verkställande enligt de grunder,

som finnas angivna i cirkuläret den 26 maj 1939 (Svensk författningssamling

nr 199) angående ersättning till häradsskrivare för avskrifter av taxerings-

längder m. m.

Den sammanlagda koslnaden för statsverket för häradsskrivarnas verkstäl­

lande av nyssnämnda avskrifter beräknas av de sakkunniga till cirka 10,000

kronor för år.

De sakkunniga ha även undersökt, i vad mån en förlängning kunde

ske av den tid, inom vilken taxeringsnämndernas ar­

bete skall vara avslutat. De sakkunniga anföra härom:

De sakkunniga erinra örn att i förordningen med särskilda bestämmelser

rörande taxeringsförfarandet år 1942 bl. a. föreskrivits att länsstyrelse må på

framställning av ordföranden i särskild taxeringsnämnd medgiva utsträck­

ning av den tid, inom vilken nämndens arbete skall vara avslutat, dock ej till

senare tidpunkt än den 31 maj. Därvid får jämväl förordr.as om utsträckning

av tiden för insändande till länsstyrelsen av deklarationer och andra hand­

lingar, dock längst till den 15 juni. — En motsvarande bestämmelse kan givet­

vis även i fortsättningen meddelas. Fråga är emellertid örn icke en generell

föreskrift kunde meddelas rörande förlängning av tiden för taxeringsnämn­

dernas arbete. På sätt i annat sammanhang framhållits medhinna åtskilliga

taxeringsnämndsordförande för närvarande icke att avsluta sitt arbete förrän

med maj månads utgång och på sina håll fortgår arbetet fram till mitten av

juni. I 88 § taxeringsförordningen given föreskrift om arbetets avslutande

senast den 15 maj har sålunda visat sig i praktiken icke kunna upprätthållas;

som en följd därav har man ej heller kunnat följa bestämmelsen i 22 § 1

mom. kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande

taxeringsförfarandet om att taxeringslängderna, med undantag av skogsac-

cislängden, skola avlämnas senast den 20 maj.------ -----Betonas må att det är

av utomordentlig vikt, att taxeringsnämnderna erhålla tillräcklig tid att utföra

sitt betydelsefulla arbete. Utföres icke arbetet i första instans tillfredsställan­

de, återverkar detta på överinstanserna sålunda, att dessas arbetsbörda ökas

genom förhöjt antal besvär. Men vad värre är, ett mindre väl utfört arbete i

första instans kan ofta vara omöjligt att senare förbättra.

På grund av det anförda föreslå de sakkunniga, att den i 88 § taxerings­

förordningen givna bestämmelsen, att taxeringsnämnderna i länen skola ha

avslutat sina arbeten, såvitt angår annan taxering än virkestaxering, senast

den 15 maj, ändras sålunda, att som slutdag sättes den 31 maj. Därjämte

föreslå de sakkunniga, att länsstyrelse må på framställning av ordförande

i särskild taxeringsnämnd medgiva ytterligare utsträckning av tiden, dock

ej till senare tidpunkt än den 15 juni. Samtidigt föreslås sådan ändring av

91 § 1 mom. taxeringsförordningen, att den tidpunkt, då deklarationer och

andra handlingar senast skola insändas till länsstyrelsen, fastställes till se­

nast den 15 juni. Har länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom

vilken särskild taxeringsnämnds arbete skall vara avslutat, föreslås läns-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

81

styrelsen jämväl äga förordna om utsträckning av tiden för avlämnande av

deklarationer och andra handlingar, dock längst till den 30 juni. Med hän­

syn härtill och då häradsskrivarna enligt de sakkunnigas förslag skola från

taxeringsnämndsordförandena övertaga en del av längdföringen, föreslå de

sakkunniga vidare, att den tidpunkt, vid vilken avskrifter av taxeringsläng-

dema senast skola av häradsskrivarna avlämnas till länsstyrelsen och de

kommunala myndigheterna på landet och i fögderistad, av Kungl. Maj:t

fastställes till den 15 juli.

De sakkunniga framhålla, att vid ett genomförande av denna ordning

måste förutsättas, att taxeringslängdema av vederbörande ordförande så

snart ske kunde avlämnades till häradsskrivaren, respektive vederbörande

tjänsteman i stad, så att på dessa ankommande arbete kunde snarast möj­

ligt igångsättas. Härvid torde i mindre distrikt längderna kunna överlämnas

i slutet av april (möjligen ännu tidigare) eller i början av maj månad. I

större distrikt borde längderna avlämnas successivt i lämpliga delar. Be­

stämmelser härom torde böra meddelas av Kungl. Majit i enahanda ord­

ning som de nu i kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter

rörande taxeringsförfarandet innehållna.

I samband härmed föreslå de sakkunniga, att den i 22 § förenämnda kun­

görelse den 28 september 1928 intagna bestämmelsen om att taxe-

ringslängderna skola offentligen framläggas skall upp­

hävas. Såsom skäl härför anföres:

Vid upprepade tillfällen har framhållits, att detta framläggande av läng­

derna till granskning numera saknar praktisk betydelse. De skattskyldiga,

från vilkas deklarationer avvikelse skett, skola ju erhålla skriftligt medde­

lande härom; längdernas framläggande tjänar sålunda ej längre syftet att

bereda de skattskyldiga underrättelse i angivna avseende. Något gagn ur

kontrollsynpunkt torde ej heller denna framläggning av längderna medföra,

ehuruväl så stundom gjorts gällande (jfr SOU 1937: 42, sid. 264). Slutligen

må erinras om, att något dylikt framläggande av taxeringslängdema aldrig

förekommit i Stockholm och att därstädes inga som helst olägenheter härav

uppkommit men väl den fördelen vunnits, att taxeringsarbetet kunnat fortgå

till den 15 juni.

För att från taxeringsnämndsordförandena avlasta

en del arbetsuppgifter av enklare slag föreslå de sakkun­

niga, att häradsskrivarna och vederbörande tjänsteman i stad skola upprätta

och tillhandahålla ordförandena stommar till avdelning A av inkomstlängden,

grundade på mantalslängden och upptagande samtliga personer inom taxe-

ringsdistriktet, vilka kunna antagas bliva föremål för taxering. Härutinnan

anföres:

Med avseende å de för taxeringen erforderliga längderna skola stommar

lill fastighetslängd vid särskild fastighetstaxering jämlikt 18 § 2 mom. före­

nämnda kungörelse den 28 september 1928 i tjänsten upprättas av härads­

skrivare och vederbörande tjänsteman i stad, där magistrat finnes, utom

Stockholm. Härutöver förekommer redan nu flerstädes på landet och som

regel i stad, att stommar till inkomstlängdens avdelning A uppläggas av hä­

radsskrivare och ovannämnde tjänsteman; härför erlägga som regel ordfö-

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 saini. Nr 345.

ti

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

randena på landet viss ersättning, som måste utgå ur deras knappt till­

mätta arvode.

De sakkunniga föreslå uttrycklig föreskrift därom, att häradsskrivare och

vederbörande tjänsteman i stad skola tillhandahålla samtliga taxerings-

nämndsordförande inom fögderiet, respektive staden, stommar till avdelning

A av inkomstlängden, upptagande tillika uppgift om skattskyldigs civilstånd

och antal barn, för vilka enligt mantalslängden familjeavdrag äger rum, samt

afl ersättning härför skall av statsmedel utgå till häradsskrivare; magistrats-

städerna torde själva höra vidkännas kostnaden för upprättande av ifråga­

varande stommar. Denna ersättning synes böra inom riket i dess helhet

beräknas efter enhetliga grunder.

Vidare föreslå de sakkunniga, att på landet viss längdföring skall överflyt­

tas från taxeringsnämndsordförandena lill häradsskrivarna. Härom yttra de

sakkunniga:

En för taxeringsnämndsordförandena i landsdistrikten synnerligen betung­

ande uppgift är för närvarande förandet av inkomstlängden; anmärkas bör

att sagda längdföring endast på landsbygden verkställes av vederbörande ord­

förande, medan densamma i städerna utföres av särskilda tjänstemän, vilka

av vederbörande stad ställas till ordförandens förfogande. Redan tidigare har

övervägts huruvida icke denna uppgift skulle kunna överflyttas å häradsskri­

varna. Departementschefen berörde jämväl denna fråga i proposition nr 148

till 1935 års riksdag men ansåg sig icke för det dåvarande böra föreslå åt­

gärder av detta slag, enär frågan lämpligen borde lösas i samband med den

allmänna omprövning av liäradsskrivarnas ställning, som då sedan en tid

stått på dagordningen. Frågan om ändrad organisation av häradsskrivar-

tjänsterna har ännu icke vunnit sin lösning och synes ej heller inom den när­

maste tiden komma att göra detta. De sakkunniga hava vid sådant förhållan­

de ansett sig icke kunna underlåta att till förnyat övervägande upptaga spörs­

målet, huruvida på landsbygden taxeringsnämndsordförandena kunna erhålla

hjälp vid längdföringen genom liäradsskrivarnas försorg. Det torde måhända

böra anmärkas, att det härvidlag ej blott är fråga om att bereda ordförandena

en väl behövlig avlastning i fråga om det manuella arbetet utan att det jäm­

väl gäller att vinna en mera betryggande form för det primära längdmate­

rialets förande; vid upprepade tillfällen har ju visat sig, att i övrigt lämpliga

och skickliga taxeringsnämndsordförande icke kunnat på fullt tillfredsstäl­

lande sätt föra längderna i fråga, med påföljd, att taxeringsfel uppkommit

och omfattande kontrollåtgärder måst vidtagas.

De sakkunniga anse sig, framför allt med hänsyn till nödvändigheten av

att icke ålägga häradsskrivarna alltför stora nya arbetsuppgifter, icke kunna

föreslå, att häradsskrivarna skulle övertaga längdföringen i dess helhet. Där­

emot vilja de sakkunmga föreslå, att taxeringsnämndsordförandenas befatt­

ning med förandet av inkomstlängden A skall begränsas till införande av

de uppgifter, som krävas för att uträkna taxerad inkomst eller taxerat be­

lopp, jämte angivande av denna inkomst eller detta belopp ävensom gransk­

ning av uppgift, införd av häradsskrivare, rörande skattskyldigs civilstånd

och antal barn, för vilka familjeavdrag äger rum, medan å häradsskrivarna

skulle ankomma att införa ortsavdrag samt verkställa uträkningen av den

beskattningsbara inkomsten eller det beskattningsbara beloppet ävensom

summera längden i dess helhet. Härigenom skulle framför allt det besvärliga

arbetet med den s. k. bankningen komma att överflyttas från taxerings­

nämndsordförandena till häradsskrivarna. I den mån särskilt avdrag för

s. k. ömmande omständigheter eller halvt familjeavdrag för barn ifrågakom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

83

mer, skulle givetvis taxeringsnämndsordförandena hava att härom göra an­

teckning i anmärkningskolumnen, medan uträkningen skulle ankomma å

liäradsskrivarna.

De sakkunniga hava verkställt vissa undersökningar angående möjligheten

av en dylik utökning av häradsskrivarnas arbetsbörda. Enligt vad som där­

vid framkommit skulle förslaget vara genomföi'bart; dess genomförande för­

utsätter emellertid, att särskilt A-längden avlämnas till häradsskrivaren sna­

rast möjligt. Ersättning bör givetvis beredas häradsskrivarna för denna nya

arbetsuppgift, då ju dessa själva skola hava att bekosta erforderlig biträdes-

hjälp för uppgiftens lösande. Ersättningsbeloppet har synts de sakkunniga

skäligen böra bestämmas till 8 öre per skattskyldig, vilket torde vara i över­

ensstämmelse med eljest tillämpade grunder för ersättning åt häradsskrivar­

na. Häri synes då även böra ingå erforderlig ersättning för upprättandet av

stommar till inkomstlängder.

De sakkunniga beräkna kostnaderna för häradsskrivarnas upprättande av

stommar samt för deras arbete med längdföring lill 145,600 kronor för år.

Slutligen uttala de sakkunniga, att någon möjlighet att, utöver vad sålunda

föreslagits, bereda taxeringsnämndsordförandena ytterligare hjälp i fråga örn

det egentliga skrivarbetet icke syntes föreligga. Visserligen vore tänkbart, att

vid bestämmande av ordförandenas arvoden däri även inräknades visst be­

lopp såsom ersättning för skrivgöromål. Det vöre dock uppenbart, att ett så­

dant system lede av en given svaghet, i det att man tydligtvis icke kunde krä­

va och än mindre kontrollera att vederbörande ordförande verkligen anlitade

skrivhjälp och icke själv utförde skrivarbetet. De sakkunniga bade icke fun­

nit anledning att framlägga något förslag i denna riktning. I

I remissyttrandena har i åtskilliga fall ifrågasatts huruvida icke en f ö r-

kortning kunde ske av den nuvarande deklarationst i-

d e n, såvitt anginge skattskyldiga som icke vore bokföringspliktiga. Därvid

bär såsom lämplig tidsgräns angivits den 31 januari. I sådan riktning uttala

sig taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergöt­

lands, Örebro, Västernorrlands och Västerbottens län samt åtskilliga kommu­

nala myndigheter, häradsskrivare och taxeringsnämndsordfbrande.

Förslaget örn förkortande av tiden för anstånd med avgivande av själv­

deklaration av staten m. fl. samt bokföringspliktiga skattskyldiga tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden. Emellertid avstyrkes försla­

get av de kommunala myndigheterna i åtskilliga städer samt Sveriges stads-

kamerala förening ävensom Sveriges lantbruks förbund, svenska lantmännens

riksförbund, Stockholms handelskammare, hand el skamrar na i Göteborg och

Gävle, svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges

redareförening och kooperativa förbundet. Betänkligheter mot förslagets ge­

nomförande uttalas även av svenska stadsförbundet. Härvid anföres från

stadskommunalt båll, att enligt 59 § lagen örn kommunalstyrelse i stad räken­

skaperna för stad skulle vara upprättade senast den 31 mars och att som

regel räkenskaperna icke kunde vara färdiga tidigare än alt anstånd med

84

Kungl. Majlis proposition nr 345.

självdeklarations avgivande erfordrades lill nämnda dag. Såsom representa­

tivt för de uttalanden, som göras av näringslivets organisationer, må återgivas

Sveriges lantbruksförbunds yttrande. Förbundet anför:

Förbundet anser i likhet med de sakkunniga det vara av stor vikt, att be-

skattningsnämnderna beredas tillräcklig tid för fullgörande av taxeringsarbe-

tet. Alltför stark forcering måste lia en menlig inverkan på detta område, men

det kan å andra sidan icke nog understrykas, hur betydelsefullt det är för en

riktig beskattning, att även de skattskyldiga beredas tillräcklig lid att utar­

beta sina självdeklarationer och besvärsskrivelser. Ett av den skattskyldige

omsorgsfullt utarbetat och överskådligt uppställt deklarationsmaterial torde

alltjämt vara den säkraste grunden för en riklig beskattning. Inom förbun­

dets verksamhetsområde visar erfarenheten, att den tid, som för närvarande

står de skattskyldiga till huds i dessa hänseenden, varit i knappaste laget.

Vad de sakkunniga anfört, att någon tvekan icke lär råda därom alt ett stort

antal av bokföringspliktiga skattskyldiga lia sina bokslut upprättade å så­

dan tid, alt de väl skulle kunna avgiva deklaration vid en tidigare tidpunkt

än den 31 mars, anser förbundet icke motsvaras av verkligheten. Tvärtom

är det endast med största svårighet flertalet av dessa företag lyckas att ge­

nom forcerat arbete av företagsledningen färdigställa sina deklarationer inom

nu föreskriven tidsperiod. Vad särskilt de ekonomiska föreningarna inom jord­

bruket angår, spelar även den omständigheten in, all de olika företagen inom

samma branschorganisation äro beroende av varandra vid upprättande av

bokslut på samma sätt som moder- och dotterbolag. Såsom de sakkunniga

framhållit, lia de bokföringspliktiga hittills i stor utsträckning varit nödsa­

kade anhålla örn anstånd med avgivande av deklaration utöver den 31 mars.

Detta är helt naturligt, då en riktig deklaration ofta förutsätter ingående

kännedom örn de invecklade, ofta ändrade skalteförfattningarna samt örn

svårtillgängliga rättsfall, uttalanden i förarbeten till författningar lii. lii. Här­

för måste anlitas speciell sakkunskap, och då tillgången på sådan är begrän­

sad, måste anstånd begäras. Självklart innebär det ingen fördel för beskatt-

ningsnämnderna att något tidigare erhålla deklarationer, om dessa till följd

därav bli ofullständigt genomarbetade och först efter infordrandet av ytter­

ligare material kunna kontrolleras. Förbundet får därför bestämt avstyrka,

att den legala tidsfristen för avgivande av självdeklaration för bokförings­

pliktiga skattskyldiga inskränkes till den 15 mars, liksom att den hittills fö­

religgande möjligheten att erhålla anstånd med deklarationens avgivande be-

skäres.

Genom de föreslagna åtgärderna i sylte att underlätta taxeringsnämndernas

och särskilt ordförandenas arbete samt genom en mera rationell fördelning

av arbetet på olika tidsperioder — de särskilda taxeringsnämnderna torde

dock redan den 15 februari tillhandahållas ett ej obetydligt arbetsmaterial

bl. a. från företag, vars räkenskaper utgå före den 1 november under beskatt­

ningsåret — synes det med hänsyn till ovan anförda nackdelar ej heller vara

erforderligt att deklarationerna framtvingas tidigare än som nu är fallet.

Här må vidare påpekas, att företagsledarna stå personligen ansvariga för

de uppgifter, som lämnas. Då det givetvis icke alltid är möjligt för dessa att

i detalj genomgå primärmaterialet, äro de nödsakade att i stor utsträckning

lita på egen personal och anlita sakkunniga. Under sådana förhållanden

skulle det te sig obilligt, om deklarationsmaterialet skulle framtvingas inom

allt för kort tid. Än mer obilligt skulle detta framstå örn, såsom för kort tid

sedan föreslagits, straffskärpning införes för oriktig deklaration ända därhän,

att oaktsamhetsbrott beläggas med frihetsstraff.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

85

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund yttrar, att anståndsliden för ifrågavarande kategorier skattskyldiga lämpligen kunde förkortas till den 1 mars, varvid dock landskamreraren i fall av behov skulle äga medgiva yttere ligare anstånd.

Den föreslagna skärpningen av villkoren för ytterligare anstånd med själv­ deklarations avgivande tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av de hörda myndigheterna. Skånes handelskammare uttalar betänkligheter möt förslaget i denna del. Förslaget avstyrkes av de tidigare nämnda sammanslut­ ningar inom näringslivet, som avstyrkt förslaget örn begränsad anståndstid i fråga örn avgivande av självdeklaration. Som motivering åberopas i huvud­ sak vad som av nämnda sammanslutningar anförts vid avstyrkande av för­ slaget i sistnämnda del. Förslaget avstyrkes jämväl av kammarrätten, som därvid anför:

Deklarationsskyldig, vilken anser sig vara i behov av anstånd med avgi­ vande av deklaration efter ordinarie lid, kan jämlikt bestämmelserna i 36 § 1 mom. 4 stycket taxeringsförordningen erhålla uppskov. Emellertid har fö­ reslagits ändrad avfattning av författningsrummet i syfte att — enligt vad de sakkunniga uttala — klart utmärka, att endast i särskilt undantagsfall, och då efter föregången omsorgsfull prövning, ytterligare något kortare anstånd bör medgivas. Ifrågasättas kan, om de sakkunniga i detta avseende tagit be­ hörig hänsyn till de deklarationsskyldigas berättigade intresse att erhålla er­ forderlig tid för upprättande av deklarationer. Det kan väl anses odisputabelt, att för åtskilliga skattskyldiga fullgörandet av deklarationsskyldigheten inne­ fattar en väsentlig belastning. Särskilt torde böra beaktas, att genom de senare årens upprepade ändringar i skattelagstiftningen fullgörandet av deklara­ tionsskyldigheten blivit allt mera krävande, varför ökat behov uppstått av särskild expertis vid deklarationernas upprättande. Detta lärer otvivelaktigt i sin ordning motivera ökad deklarationstid för åtskilliga skattskyldiga. Det torde vara så, att det allmännas krav på fullständiga och riktiga deklarationer icke kan uppfyllas utan att de skattskyldigas intresse i nyssnämnda avseende skäligen tillgodoses. Vad de sakkunniga anfört därom att ett mindre väl ut­ fört arbete i första instans ofta kan vara omöjligt alt senare förbättra, torde i än högre grad äga motsvarande tillämpning beträffande de skattskyldigas deklarationer, som ju utgöra primärmaterialet för taxeringsarbetet. Den här föreslagna ändringen har enligt de sakkunniga föranletts därav, att i praxis särskilt anstånd med deklarations avgivande på sina håll beviljats i synner­ ligen vidsträckt omfattning. Det kan emellertid ifrågasättas, örn icke de före­ slagna bestämmelserna kunna komma att medföra en alltför snäv tillämp­ ning av stadgandet. Då en sådan konsekvens enligt kammarrättens åsikt icke kan vara önskvärd, anser sig kammarrätten icke kunna förorda den före­ slagna ändringen av 36 § 1 mom. 4 .stycket taxeringsförordningen i annan mån än som föranledes av rent redaktionella synpunkter. Av stadgandet i dess nuvarande form lärer ock framgå, att anstånd bör medgivas endast undantagsvis oell då särskilda förhållanden därtill föranleda oell synes vid sådant förhållande en ändring i den icke avsedda tillämpning av stadgandet, som de sakkunniga funnit förefinnas, icke omöjlig att åvägabringa även utan författningsänd ri ng.

Förslaget örn avskaffande av anmälan av b o k f ö r i n g s p 1 i k- t i g skattskyldig o lii b e g a g n a n d e av anstånd med avi ä m-

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

nando av självdeklaration — vilket förslag först framlades i den

av Smålands och Blekinge handelskammare ingivna skrivelsen den 7 oktober

1942 — har vid remissbehandlingen av nämnda skrivelse tillstyrkts av kam­

marrätten och Överståthållarämbetet. Kammarrätten åberopar härvid att,

enligt vad kammarrätten hade sig bekant, beskattningsorganisationssakkun-

niga i sitt betänkande komme att föreslå, att berörda anmälningsskyldighet

skulle utgå. Överståthållarämbetet hänvisar till ett av taxeringsintendenten

vid ämbetet avgivet yttrande, i vilket intendenten uttalar att nämnda an­

mälningsskyldighet för taxeringsmyndigheterna medförde ett icke oväsent­

ligt merarbete till mycket ringa eller ingen nytta, varför anmälningsskyldig­

heten borde kunna avskaffas. Länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Öre­

bro och Västmanlands län avstyrka däremot framställningen. Därvid an-

föres huyudsaldigen såsom skäl, att ett bifall till framställningen sannolikt

skulle medföra att självdeklarationerna från ifrågavarande kategori skatt­

skyldiga komme att avgivas först de sista dagarna i mars månad, vilket

skulle vara till nackdel för taxeringsarbetet och försvåra dess slutförande

inom fastställd tid. Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund har ansett sig

böra avgiva yttrande i saken först sedan förbundet erhållit tillfälle att taga

del av beskattningsorganisationssakkunnigas förslag.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande har deras förslag

i nu förevarande del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga hörda

myndigheter och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Stock­

holms län, myndigheterna i ett par kommuner samt några taxeringsnämnds-

ordförande. I de avstyrkande yttrandena anföres, att avskaffandet av ifråga­

varande anmälan skulle medföra en allmän försening beträffande avlämnan­

det av berörda deklarationer. Det vore därjämte för taxeringsnämndsordfö-

randen av betydelse att genom anmälningarna få vela vilka skattskyldiga

som begagnade sig av anstånd, med hänsyn till att ordföranden på ett tidigt

.stadium borde anmana försumliga deklaranter att inkomma med vederbörlig

deklaration.

Förslaget örn tidigare avlämnande av uppgifter beträffan­

de lön och utdelning tillstyrkes eller lämnas utan erinran i de avgivna

yttrandena. Några kommunala myndigheter samt ett par länsföreningar av

taxeringsnämndsordfbrande avstyrka dock förslaget. Därvid anföres, att det

ej vore av stort intresse att erhålla ifrågavarande uppgifter tidigare än dekla­

rationerna, då sorteringen av uppgifter och deklarationer bäst skedde sam­

tidigt och för övrigt lämpligen icke kunde äga rum, förrän mantalslängden

omkring den 1 mars erhölles. Vidare borde beaktas, att en del arbetsgivare

hade svårt att hinna avlämna löneuppgifter till den 31 januari-. Sveriges

redareförening uttalar, att det vore omöjligt för rederierna att senast den 31

januari avlämna uppgift om löner, utbetalda till anställda å fartyg i trans­

ocean fart.

De sakkunnigas förslag om förlängd tid för taxeringsarbe­

tet möter i övervägande antalet yttranden ej erinran. Ett flertal myndig-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

87

heter och sammanslutningar anmärka dock, att taxeringsarbetet borde kun­

na avslutas vid samma tidpunkt som för närvarande. Detta gällde i varje

fall beträffande de lokala taxeringsnämnderna, då dessa enligt förslaget be­

reddes lättnad i arbetet därigenom, att taxeringen av vissa skattskyldiga

överflyttades till särskilda taxeringsnämnder samt häradsskrivarna och ve­

derbörande tjänstemän i stad övertoge vissa arbetsuppgifter från ordföran­

dena i de lokala nämnderna. I denna riktning uttala sig länsstyrelserna i Upp­

sala, Östergötlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, myndig­

heterna i några städer, åtskilliga häradsskrivare samt ett pär länsföreningar

av taxeringsnåmndsordförande. Åtskilliga häradsskrivare och kronoupp-

bördskassörer framhålla därjämte, att ett framflyttande av tidpunkten för

taxeringslängdernas avlämnande skulle inkräkta på den tid, som vore nöd­

vändig för dessa tjänstemän för att de inom föreslagen tid skulle kunna

fullgöra på dem ankommande arbetsuppgifter. Ett par häradsskrivare an­

se, att arbetet i de lokala taxeringsnämnderna skulle kunna avslutas de

första dagarna i maj månad. Sveriges häradsskrivareförening uttalar, att

taxeringsarbetet borde avslutas så tidigt, att taxeringslängderna kunde till

häradsskrivare avlämnas av lokal taxeringsnämnd senast den 20 maj —

liksom för närvarande är fallet — eller hellre den 15 maj, samt av särskild

taxeringsnämnd senast den 1 juni. I samband härmed anför föreningen:

Ifråga om tiden för taxeringsnämndernas arbete synes man hava godtagit

som ett oföränderligt faktum, att åtskilliga taxeringsnämnder för närvaran­

de icke hålla den stipulerade tiden utan i betydande grad överskrida den­

samma. Det förefaller emellertid, som om man härvid förbisett grundorsa­

kerna till detta missförhållande. Dessa äro, enligt föreningens mening, dels

ojämnheten i taxeringsdistriktens storlek, sammanhängande med svårighe­

ten att erhålla kvalificerade ordförande, och dels framförallt den bristande

kontrollen av nämndernas arbete. Det förekommer ofta, att samma ordfö­

rande är förordnad i ett flertal distrikt med ett betydande antal skattskyl­

diga, medan å andra sidan en oixtförande, som kanske har ett mycket litet

distrikt, icke påbörjar sitt arbete förrän i april eller maj. Det är föreningens

bestämda uppfattning, att en reglering av taxeringsdistriktens storlek och

en effektiv övervakning av arbetets bedrivande skall råda bot på det miss­

förhållande, som nu är rådande. Då det vidare är de sakkunnigas mening,

att det mest tidsödande tekniska arbetet skall avlyftas från taxeringsnämn­

derna, hade det enligt föreningens uppfattning varit konsekventare att mins­

ka tiden för taxeringsnämndernas arbete i stället för att öka den. Detta

torde också vara nödvändigt för den händelse häradsskrivarna skola över­

taga det tekniska arbetet.

Förslaget att i större taxeringsdistrikt längderna borde avlämnas succes­

sivt i lämpliga delar har från några håll mött erinran, därvid man anfört

att därigenom stundom skulle förhindras, att i taxeringsnämnden vidtoges

sådan ändring i taxering, som kunde föranledas av senare inkommen upp­

gift. Sådana uttalanden lia gjorts av länsstyrelsen i Norrbottens län samt

några taxeringsnämndsordförande.

Riksräkenskapsverket framhåller, att den föreslagna utsträckningen av ti­

den för taxeringsarbetets avslutande komme ali medföra, ali det material,

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J5.

som läge till grund för kontrollräkningen av taxeringsutfallet i maj månad,

bleve mindre omfattande än nu.

Mot förslaget örn upphävande av nu gällande bestämmelse

örn t axe ring slängdernas offentliga framläggande göres

erinran blott av ett par taxeringsnämndsordfdrande, vilka framhålla att

nämnda framläggande fortfarande hade viss betydelse, då därigenom i

många fall kontroll kunde ske av att skattskyldig deklarerade samtliga sina

inkomster.

Skånes handelskammare anför beträffande förslaget i denna del:

Med detta förslag, varemot handelskammaren i och för sig intet har att

erinra, torde få anses konstaterat, att offentliggörandet av dessa längder

saknar betydelse ur beskattningssynpunkt samt att några legitima skäl för

deras publicering överhuvud ej längre förefinnas. Såsom ofta framhållits,

innebär detta offentliggörande ett med samhällsordningen och allmänna eko­

nomiska principer föga förenligt tillvägagångssätt, vilket därjämte ur nä­

ringslivets synpunkt är ägnat att medföra olägenheter. I detta avseende intar

Sverige en fullständigt unik ställning bland moderna kulturländer. Handels­

kammaren anser sig därför böra hemställa, att i samband med förslagets ge­

nomförande sådan ändring vidtages i lagen om inskränkning i rätten att ut­

bekomma allmänna handlingar, att sekretess beredes även för resultaten av

de till inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda taxeringarna.

De sakkunnigas förslag, att häradsskrivare eller vederbö­

rande tjänsteman i stad skall upprätta och tillhanda­

hålla taxering snämndsordföranden stomme till in­

komstlängd lämnas i de avgivna yttrandena utan annan erinran än att

ett par t axe ring snämnds ord förande betona svårigheten för ifrågavarande

tjänstemän att exakt veta, vilka personer som skola medtagas i längden.

Förslaget att överflytta viss längdföring från taxerings-

nämndsordförandena till häradsskrivarna tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i övervägande antalet yttranden.

Tvekan eller betänkligheter i fråga om möjligheterna för häradsskrivarna

att övertaga ifrågavarande del av längdföringen uttalas av länsstyrelserna i

Uppsala, Östergötlands och Jönköpings län samt några häradsskrivare; där­

vid betonas svårigheten för häradsskrivarna att anskaffa för ändamålet till­

räcklig, kvalificerad personal. Länsstyrelsen i Jönköpings län uppställer i

samband härmed frågan, huruvida häradsskrivarnas befattning med berörda

del av längdföringen vore att anse såsom taxering eller såsom debitering. I

sistnämnda fall skulle den granskning av taxeringslängderna i avseende å

ortsavdrag, beskattningsbar inkomst och beskattningsbart belopp, som hit­

tills skett å landskontoren, icke vidare behöva ifrågakomma, vilket innebure

en lättnad i arbetet för länsstyrelsen och även möjliggjorde, att arbetskraften

kunde i större utsträckning anlitas för annan taxeringskontroll. Ett förtydli­

gande på denna punkt vore därför önskvärt även med hänsyn lill bestämmel­

sen i 136 § taxeringsförordningen.

Sveriges häradsskrivareförening yttrar, att det i fråga örn utförandet av

här berörda del av längdföringen funnes tre alternativ att välja emellan: att

Kungl. Maj.ts proposition nr 345

89

låta längdföringen ankomma på särskilda längdförare, på landskontorens

taxeringsavdelningar eller på häradsskrivarna. Föreningen anför vidare:

I magistratsstäderna ombesörjes redan nu längdföringen i taxeringsnämn­

derna av särskild tjänsteman, som ställts till förfogande av magistraten. Även

åtskilliga av landsbygdens taxeringsordförande torde på egen bekostnad an­

lita särskild längdförare. Fördelen med denna anordning i förhållande till

den av de sakkunniga föreslagna är särskilt den, att ordföranden kan få be­

tydande hjälp även med annat arbete, än det som nu föreslås skola läggas på

häradsskrivarna, kontrollsummering av deklarationer, utskrivande av anma-

ningar, avvikelser och andra skrivelser m. m. Särskild längdförare bör givet­

vis förordnas av länsstyrelsen och ersättning för arbetet utbetalas direkt till

densamme. Anordningen underlättas genom reglering av laxeringsdistriktens

storlek och kostnaden torde icke bliva större än enligt de sakkunnigas för­

slag.

Det tekniska arbetet torde även kunna ombesörjas av landskontoren och

särskilt deras taxeringsavdelningar, vilkas mindre kvalificerade personal vid

den tid, då ifrågavarande arbete skall verkställas, icke torde vara i högre

grad engagerad i taxeringsarbetet. Härtill kommer, att landskontoren med sin

betydligt större personal och större lätthet att erhålla extra hjälp betydligt

smidigare kan bemästra denna uppgift än häradsskrivarna. Det bör även

framhållas, att deklarationerna insändas direkt till länsstyrelsen och alt dessa

därför äro lätt tillgängliga i de säkerligen många fall, då taxeringsnämndens

anteckningar visa sig vara ofullständiga eller direkt felaktiga.

Det förutsättes beträffande de båda nu behandlade alternativen, att hä­

radsskrivarna skola i enlighet nied de sakkunnigas förslag tillhandahålla

stommar till inkomstlängderna.

Då de sakkunniga nu stannat vid att såsom de lämpligaste för denna upp­

gift föreslå häradsskrivarna, innebär detta givetvis en uppskattning, som kå­

ren med tacksamhet noterar. Det bör heller icke råda något tvivel om att kå­

rens medlemmar skola lojalt oell efter bästa förmåga silka fullgöra även den­

na nya uppgift liksom de redan tillfredsställande löst de många andra arbets­

uppgifter, som de sista årtiondena pålagts dem. Men föreningen önskar dock

framlägga de betänkligheter, som sakkunnigeförslaget i denna del väckt till

liv hos åtskilliga av kårens medlemmar. I

I motsats till de kvalificerade beskattningsuppgifter, som föreslås skola till­

delas häradsskrivarna, är uppgiften med det tekniska arbetet närmast en bi-

trädesfråga. Det kan icke vara rimligt, och de sakkunniga synas ej heller ifrå­

gasätta delta, att liäradsskrivaren själv skall sysselsätta sig med ifrågavaran­

de arbete annat än som övervakare oell arbetsledare. Dock torde icke vilken

tillfällig hjälp som helst kunna anlitas, utan synes närmast den ordinarie

personalen å häradsskrivarekontoren böra anförtros uppgiften. Denna är

emellertid vid denna tidpunkt strängt sysselsatt med andra uppgifter av del­

vis kvalificerad ari. Sålunda skall fullgöras: uppläggande av pensionsavgifts-

förteckningar, uppläggande av uppbördsbok, upprättande av röstlängder,

upprättande av skogsvårdsavgiftslängder, uträkning och debitering av pen­

sionsavgifter, uträkning oell debitering av inkomstskatt, uträkning och debi­

tering av värnskatt, uträkning och debitering av skogsvårdsavgifter, debite­

ring i uppbördsbok av avdikningslån m. m., avskrift av inkomst- och fastig-

hetslängder, utskrift av debetsedlar, samt en hel del övriga löpande göromål

Den anhopning av liäradsskrivarnas arbetsuppgifter till mitten av kalender­

året, som skett de sisla 10-tal åren, har visat sig i hög grad besvärande och

någon ändring synes härutinnan icke vara att vänta. Det kan erinras örn, att

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

tillbakaflyttandet av värnskattedebiteringen i hög grad bidragit lill detta till­

stånd och att häradsskrivareföreningens styrelse bestämt avstyrkt denna åt­

gärd. Skall nu även det tekniska arbetet nied taxeringslängderna förläggas

till denna tid, sker en belastning, som inom många fögderier kommer att bli­

va utomordentligt svår att bemästra. Svårigheten att skaffa biträden och sär­

skilt tillfälliga sådana gör sig allt mera kännbar. På vissa håll lär det vara så

gott som omöjligt att erhålla tillfällig arbetskraft. Och arbetsanhopningen

gör sig mest gällande vid en tidpunkt, då biträdena rätteligen i likhet med

andra anställda böra kunna påräkna semester. Häradsskrivarna själva kunna

givetvis icke tänkas få någon ledighet förrän i slutet av augusti månad.

Slutligen uttalar föreningen, att den icke ville motsätta sig att det tekniska

arbetet överfördes på häradsskrivarna, därest detta befunnes nödvändigt för

ett rationellt taxeringsförfarande. För arbetets underlättande föreslår för­

eningen dock vissa ändringar i de sakkunnigas förslag, vilka ovillkorligen

borde vidtagas för att häradsskrivarna på ett tillfredsställande sätt skulle kun­

na fullgöra ifrågavarande uppgift. Berörda ändringar avse dels tekniska de­

taljer beträffande längdföringen, dels tiden för längdernas avlämnande till

häradsskrivare samt för stommars avlämnande till taxeringsnämndsordfö-

rande, dels ock tiden för färdigställande av röstlängderna. Beträffande sist­

nämnda längder anför föreningen, att de uppgifter om hinder för rösträtt,

som nu skulle lämnas senast den 10 juni, borde lämnas senast den 10 april,

så att röstlängderna kunde färdigställas under april månad. Delta arbete

komme eljest att infalla under den brådaste tiden med taxeringslängdernas

färdigställande. Det torde emellertid härvid vara nödvändigt med tilläggs-

uppgifter, avseende de ändringar, som till och med den 10 juni inträffat i frå­

ga örn dessa hinder, vare sig nya sådana uppstått eller tidigare anmälda bort­

fallit.

Några kommunala myndigheter, häradsskrivare och taxeringsnämndsord-

förande avstyrka de sakkunnigas förslag i nu förevarande del. I ett par

av dessa yttranden uttalas, att taxeringsnämndsordförandena fortfarande

borde omhänderha längdföringen men att de borde erhålla särskild ersätt­

ning för biträdeshjälp. Från häradsskrivarhåll framhållas svårigheterna att

erhålla biträden för längdföringen; ett par häradsskrivare anse, att längd­

föringen lämpligen kunde överflyttas till landskontoren.

I ett par yttranden av kommunala myndigheter uttalas, att ordföranden

— utöver den lättnad i arbetsbördan, som föreslagits av de sakkunniga -—

borde beredas ytterligare hjälp med sorterings- och skrivarbete. Sveriges

köpmannaförbund anser, att all längdföring borde överflytttas å härads­

skrivarna, varigenom en viss kontroll å taxeringsnämndernas arbete skulle

vinnas. I

I fråga om den av de sakkunniga föreslagna ersättningen åt hä­

radsskrivarna för upprättande av stommar och verkställande av viss

längdföring, 8 öre för skattskyldig, framhåller Sveriges håradsskrivareför-

ening, att ersättningen vore för låg. Vid dess bestämmande borde nämligen

hänsyn tagas icke blott till löner åt biträden utan även till åtskilliga andra

kostnader, såsom slitage av maskiner, andel i kontorskostnader m. m.; nå-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

91

gon ersättning borde dessutom beräknas för häradsskrivare^ övervakning av arbetet. En ersättning av 10 öre för skattskyldig torde icke kunna anses oskälig.

Vad angår de sakkunnigas förslag, att magistratsstäderna själva skulle vid­ kännas kostnaderna för ytterligare längdavskrifter samt för stommar till in­ komstlängd, uttala åtskilliga myndigheter i dylika städer, att berörda kost­ nader borde bäras av statsverket.

De åtgärder, som de sakkunniga föreslagit i syfte att bereda taxerings- nämndsordförandena längre tid för deras arbete och ökat biträde vid dettas utförande, synas mig i stort sett ägnade att medföra fördelar för taxeringsar- betet.

Vad först angår frågan örn den tidpunkt, då sådana skattskyldiga som icke äro bokföringspliktiga senast skola avgiva självdeklaration, ha de sakkunniga övervägt huruvida nämnda tidpunkt skulle kunna tillbakaflyttas från den 15 februari till den 31 januari. De sakkunniga ha dock på anförda skäl funnit sig icke kunna förorda en förkortning av den nu stadgade deklarationstiden. Frågan har ånyo tagits upp i en del remissyttranden. Ehuru en förkortning av deklarationstiden för ifrågavarande skattskyldiga i och för sig synes önskvärd, har jag emellertid, med hänsyn till vad de sakkunniga anfört, ansett mig icke böra framlägga förslag därom.

Med hänsyn till stadgandet i 59 § lagen örn kommunalstyrelse i stad — enligt vilket stadgande räkenskaperna för visst kalenderår skola avlämnas före den 1 april påföljande år — torde någon förkortning av den i 36 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen föreskrivna anståndstiden icke böra ifrågakomma, såvitt angår stadskommunerna. För likformighetens skull synes sådan ej heller böra ske beträffande landskommunerna och övriga i sistnämnda författningsrum angivna skattskyldiga. För övrigt torde en för­ kortning av deklarationstiden i fråga om dessa skattskyldiga vara av ringa betydelse för taxeringsarbetet, då antalet deklarationer från sådana skatt­ skyldiga är relativt litet.

Vad angår bokföringspliktiga skattskyldiga torde flertalet kunna avlämna självdeklaration före den 31 mars. Anståndstiden för nämnda skattskyldiga synes därför kunna förkortas på sätt de sakkunniga föreslagit eller till den 15 mars. Skulle skattskyldig, varom här är fråga, icke medhinna att avlämna självdeklaration till sistnämnda dag, har han möjlighet att erhålla ytterligare anstånd jämlikt bestämmelserna i 36 § 1 mom. fjärde stycket taxeringsför­ ordningen. Någon skärpning av de i nämnda författningsrum angivna vill­ koren för erhållande av ytterligare anstånd med avgivande av deklaration anser jag icke påkallad.

Den nu gällande anmälningsskyldigheten för bokföringspliktiga skattskyl­ diga, som vilja begagna sig av anstånd med avgivande av självdeklaration, för­ orsakar besvär både för de skattskyldiga och för taxeringsmyndigheterna. Då anmälningsskyldigheten har ringa praktisk betydelse, torde den kunna avskaffas. De från vissa håll uttalade farhågorna, att anmälningsskyldighe-

Departemenla-

chefen.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

tens borttagande skulle medföra att deklarationerna avgåves senare än vad

nu är fallet, synas mig knappast befogade.

De sakkunnigas förslag örn förkortande av tiden för avlämnande av upp­

gifter beträffande lön och utdelning från den 15 februari till den 31 januari

synes ägnat att medföra vissa fördelar. Då erfarenheterna från Stockholm

torde giva vid handen, att en dylik förkortning av tiden för uppgifternas

lämnande kan genomföras utan att arbetsgivarna åsamkas några större svå­

righeter, tillstyrker jag de sakkunnigas förslag i denna del. Såsom de sak­

kunniga yttrat, torde i samband med den nu föreslagna ändringen böra före­

skrivas, att avskrifterna av nästföregående års taxeringslängder skola till­

ställas taxeringsnämndernas ordförande senast den 31 januari. Däremot tor­

de det icke vara erforderligt att i samband med en dylik bestämmelse före­

skriva, att för stad skall verkställas en ytterligare avskrift av fastighetslängder

och inkomstlängd. Den 31 januari torde nämligen debiteringsarbetet i stad

hava fortskridit så långt, att vederbörande kommunala myndighet icke vidare

behöver äga tillgång till den kommunala avskriften av taxeringslängderna.

Vad beträffar tiden för avslutande av taxeringsnämndernas arbete i länen,

förordar jag genomförande av de sakkunnigas förslag, såvitt rör de särskilda

taxeringsnämnderna. Arbetsperioden för dessa nämnder torde sålunda böra

utsträckas till den 31 maj med rätt för länsstyrelsen att medgiva ytterligare

utsträckning, dock längst till den 15 juni. Med hänsyn till den lättnad i ar­

betet, som beredes ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna dels genom

de föreslagna taxeringskonsulenterna dels ock genom de ytterligare åtgärder

jag i det följande kommer att föreslå, torde däremot de lokala taxerings­

nämnderna även i fortsättningen kunna avsluta sitt arbete vid den tidpunkt

som för närvarande är stadgad, d. v. s. den 15 maj eller, såvitt angår vir-

keslaxering, den 31 maj. Emellertid kan för lokal taxeringsnämnd, som har

att verkställa taxering av ett stort antal rörelseidkare, vilka äro fysiska

personer, i vissa fall uppkomma behov av att få fortsätta arbetet under tid

efter den 15 maj. Jag finner därför, att länsstyrelsen bör äga rätt att, efter

framställning av ordföranden i nämnden, medgiva liknande utsträckning av

tiden för taxeringsarbetet, som jag förordat i fråga örn särskild taxerings­

nämnd, d. v. s. till den 15 juni. Sådant medgivande torde dock icke böra

lämnas i annat fall än då så finnes oundgängligen nödvändigt. Det i några

remissyttranden framförda förslaget om förkortning av tiden för taxerings­

arbetet kan jag däremot icke tillstyrka, då detta skulle motverka syftet att

bereda taxeringsnämndsordförandena mera tid för taxeringsarbetet.

Det bör åligga länsstyrelsen att vaka över att taxeringslängderna så snart

ske kan och senast inom fastställd tid avlämnas till häradsskrivare och ve­

derbörande tjänsteman i stad. I större distrikt böra längderna avlämnas suc­

cessivt i lämpliga delar. I övrigt torde jag emellertid i den speciella moti­

veringen få återkomma till frågan örn tidpunkten för längdernas avläm­

nande ävensom till frågan om tidpunkten för deklarationernas och längd­

avskrifternas insändande till länsstyrelsen.

Det offentliga framläggandet av de taxeringslängder, som föras vid den

årliga taxeringen, torde numera sakna praktisk betydelse. Med hänsyn härtill

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

93

och då häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad skulle beredas me­ ra tid för arbetet med längdavskriftemas färdigställande, därest bestämmelsen om längdernas offentliga framläggande upphävdes, tillstyi*ker jag de sakkun­ nigas förslag härom. Något hinder för den, som vill taga del av taxerings- längderna, att göra detta hos vederbörande myndighet föreligger icke. Det synes icke finnas anledning att, såsom i ett remissyttrande föreslagits, före­ skriva inskränkning i denna rätt.

Jag finner mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad skola dels upprätta och tillhandahålla taxeringsnämndsordförandena stommar till avdelning A av inkomstlängden, tipis ock verkställa den avskrift av skogsvårdsavgiftslängden, som på sätt de sakkunniga anfört blir erforderlig.

De sakkunniga Ira framlagt förslag om att arbetet med längdföringen skall i viss utsträckning överflyttas från ordförandena i taxeringsnämnderna till häradsskrivarna. Beträffande denna fråga torde jag till en början få erinra om mitt yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden, fogat vid pro­ position nr 148 till 1935 års riksdag, i anledning av ett av länsstyrelsen i Örebro län framställt förslag i ämnet. Jag anförde därvid, att länsstyrel­ sen påtalat att taxeringsnämndsordförandena och kronoombuden alltför mycket foges i anspråk för arbete av rent teknisk art, framförallt längdfö­ ringen, varför länsstyrelsen föreslagit att förandet av taxeringslängderna överflyttades från taxeringsnämnderna till häradsskrivarna; hos taxerings­ nämnderna skulle i så fall endast göras vederbörliga anteckningar örn med­ delade beslut å deklarationerna eller andra handlingar, vilka därefter skulle överlämnas till häradsskrivarkontoren för längdföring. Jag anförde vidare, att jag för egen del vore benägen tro, att utvecklingen på taxeringsväsendets område måste gå i den riktningen, att åtskilliga av de uppgifter, som nu handhades såsom bisysslor av tjänstemän eller andra, pålades tjänstemän att i tjänsten fullgöras. Särskilt gällde naturligtvis detta i fråga om de mera tekniska uppgifterna. Berörda förslag angående längdföringen ginge därför enligt min mening i rätt riktning. Att jag dock icke för det dåva­ rande kunde föreslå åtgärder av delta slag berodde närmast därpå, att frågan så ingripande berörde häradsskrivarnas ställning att den lämpligen torde kunna lösas endast i samband med den allmänna omprövning härav, som sedan en lång tid stått på dagordningen. Det förefölle mig för egen del sannolikt, anförde jag vidare, att lösningen av dessa frågor snarast koinme att sökas efter de linjer, som 1924 års uppbördssakkunniga angi­ vit, d. v. s. häradsskrivareuppgifternas inflyttning till .särskilda uppbörds- avdelningar i länsstyrelserna. Detta spörsmål sammanhängde emellertid ock­ så med föreliggande reformfrågor beträffande mantalsskrivningsväsendet och åklagarväsendet.

Då frågan örn överflyttning av vissa arbetsuppgifter till häradsskrivar­ na nu på nytt blivit aktuell, ligger saken så till vida annorlunda till att för­ slaget endast gäller arbetsuppgifter av relativt begränsad omfattning. Med hänsyn härtill torde en överflyttning kunna ske utan att ståndpunkt tages lill frågan örn häradsskrivarnas ställning i allmänhet.

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas uttalande om önskvärdheten av att avlasta en del av ar­

betet med längdföringen från ordförandena j taxeringsnämnderna torde icke

kunna jävas. Frågan kommer då närmast att gälla, huruvida arbetet skall

överflyttas å häradsskrivarna eller örn längdföringen skall handhavas av

särskilda längdförare eller av landskontoren. Vid valet mellan dessa alterna­

tiv förordar jag, liksom de sakkunniga, att de ifrågavarande arbetsuppgif­

terna anförtros åt häradsskrivarna. Jag är dock medveten örn att vissa svå­

righeter kunna uppstå för häradsskrivarna att inom fastställd tid slutföra

arbetet.

Den del av arbetet med längdföringen, som nu föreslås skola övertagas

av häradsskrivarna, är att anse såsom ett led i taxeringen. Då nämnda ar­

bete utföres å häradsskrivarkontoren under övervakning av vederbörande

häradsskrivare, synes emellertid särskild granskning härav å landskontoren

icke vara erforderlig.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare föreskrifter

rörande uppläggande av stommar samt längdföring.

Utöver den hjälp, som taxeringsnämndsordförandena skulle erhålla genom

den föreslagna överflyttningen å häradsskrivarna av viss del av arbetet med

längdföringen, kan åt ordförandena redan nu beredas ytterligare hjälp. Jag

vill härutinnan erinra om bestämmelserna i 15 § 1 mom. och 108 § taxerings-

förordningen, enligt vilka bestämmelser i stad magistrat eller drätselkam­

mare samt i köping eller landskommun kommunalstämma eller kommunal­

fullmäktige äga till förfogande för beskattningsnämnderna i första instans

ställa kommunala tjänstemän med uppgift att biträda ordförandena vid

mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter,

vid granskningen av nämnda handlingar samt, i den mån så erfordras, även

vid fullgörandet av ordförandenas övriga åligganden. Denna möjlighet att

förskaffa ordförandena hjälp vid utförandet av de enklare delarna av taxe-

ringsarbetet, varigenom ordförandena beredes tillfälle alt mera ägna sig åt

det egentliga taxeringsarbetet, synes i kommunernas eget intresse böra ut­

nyttjas i största möjliga utsträckning.

Särskild skrivhjälp åt taxeringsnämndsordförandena anser jag mig icke

böra föreslå.

Häradsskrivarna böra erhålla ersättning av statsmedel för arbetet med

längdföringen ävensom för arbetet med uppläggande av stommar. Även för

verkställandet av den förut omnämnda avskriften av skogsvårdsavgiftslängden

bör särskild ersättning utgå. Ersättningen för förstnämnda arbetsuppgifter

torde med hänsyn till uppgifternas omfattning skäligen böra utgå med 10

öre per skattskyldig. För ombesörjandet av omförmälda avskrift bör ersätt­

ning utgå enligt motsvarande grunder som de, vilka tillämpas beträffande de

avskrifter av taxeringslängderna häradsskrivarna nu ha att verkställa.

Vad angår frågan örn bestridande av kostnaderna i magistratsstad för

ifrågavarande längdavskrift samt för stommar till inkomstlängd vill jag

erinra örn att magistratsstäderna bekosta den avskrift av taxeringslängder­

na, som nu verkställes. Enligt min mening bör magistratsstad svara jämväl

för kostnaden för den föreslagna avskriften av skogsvårdsavgiftslängden. Kost-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 315.

95

naden för upprättande av berörda stommar synes däremot böra gäldas av

statsmedel. Jämlikt 145 § 1 mom. taxeringsförordningen, jämfört med 15 §

2 mom. samma förordning, gäldas nämligen för närvarande sådan gotlgörelse

för det biträde, som lämnas av städernas tjänstemän bland annat vid uppläg­

gandet av taxeringslängderna; häri ingår tydligen även uppläggandet av

stommar till längderna. Ersättningen för upprättandet av stommarna torde

skäligen böra utgå med 2 öre per skattskyldig.

Statsverkets årliga kostnad för häradsskrivarnas verkställande av omför-

mälda längdavskrift torde kunna beräknas till 2,000 kronor. Vid de sakkun­

nigas beräkning av kostnaderna för häradsskrivarnas upprättande av stom­

mar samt för deras arbete med längdföring lärer hänsyn icke hava tagits till

de å fögderistäderna belöpande kostnaderna. Det av de sakkunniga beräk­

nade kostnadsbeloppet, 145,600 kronor, torde av denna anledning böra upp­

räknas till 160,000 kronor. Med den av mig föreslagna förhöjda ersättningen

bör kostnaden ökas med ytterligare 40,000 kronor eller till 200,000 kronor.

Vad slutligen angår ersättningen till magistratsstäderna för upprättande av

stommar torde nämnda ersättning böra beräknas till 10,000 kronor för år.

3,

Kronoombudets uppgitter vid taxeringen.

De sakkunniga anföra beträffande kronoombudets uppgifter vid taxe­

ringen:

Kronoombudet skulle, såsom redan benämningen angiver, bevaka kronans

intresse vid taxeringen. Han har därjämte enligt 80 § taxeringsförordningen

att, oavsett taxeringsnämndsordförandens granskningsskyldighet, granska

alla inkommande självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar; jäm­

likt 78 § d) och 80 § a) taxeringsförordningen må dock länsstyrelsen förord­

na, att deklarationer av enkel beskaffenhet må granskas endast av kronoom­

budet eller endast av ordföranden. Vidare har kronoombudet att, i den mån

sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas, biträda denne un­

der taxeringsarbetet och verkställa den längdföring, som förekommer vid

taxeringsnämndens sammanträden.

Envar av dessa uppgifter är betydelsefull och krävande. Tyvärr måste dock

konstateras, att dessa uppgifters åläggande i stor utsträckning stannat videen

tom föreskrift i författningen, som icke äger motsvarighet i verkliga förhål­

landet. I mycket stor omfattning torde förhållandet vara, att kronoombudet

ingalunda genomgår alla självdeklarationer, utan att endast ordföranden gör

detta —- ett förhållande, som är så mycket mera anmärkningsvärt, som kro­

noombudet är den ende nämndsledamoten, vilken äger ovillkorlig rätt till

deklarationsgranskning. Ofta saknar kanske kronoombudet förutsättningar­

na för en verklig dylik granskning, men även där sådana förutsättningar fin­

nas, torde den honom åliggande fullständiga granskningsskyldigheten i stor

utsträckning eftersättas. — Kronoombudets uppgift att särskilt bevaka de fis-

kaliska intressena torde näppeligen klart framstå för den. stora mängden kro-

noombud. — Vad slutligen angår kronoombudets skyldighet att biträda ord­

föranden, bl. a. med längdföringen under sammanträdena, torde väl, såvitt

fråga är örn längdföringen, denna skyldighet tämligen ofta även fullgöras. Ej

sällan sker emellertid icke heller detta.

Ett resultat av hittills berörda förhållanden Ilar givetvis blivit, att det av­

görande inflytandet i taxeringsnämnden tillkommer ordföranden, vilken där­

vid faktiskt får söka tillvarataga även kronans intressen; kronoombudets

funktioner med avseende härå fullgöras ju som regel icke. För ordförandens

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

vidkommande medför detta obestridligen en föga tilltalande dualism — han

skall på en gång vara den som verkställer utredningen i ärendena och den

som har att bedöma utredningens värde, lian skall samtidigt vara represen­

tant för det allmännas intresse samt en oväldig och opartisk domare.

De sakkunniga anföra vidare:

Förut har påtalats, hurusom de viktiga funktioner, som enligt taxerings-

förordningen åvila kronoombudet i taxeringsnämnd, i stor utsträckning icke

bliva och icke kunna bliva av kronoombudet fullgjorda. Skälen härför hava

varit mångahanda, främst naturligtvis svårigheten att i varje taxeringsdistrikt

kunna finna en för dessa uppgifters fullgörande lämplig person. Därjämte

har emellertid medverkat den ytterst ringa ersättning, som utgår till krono-

ombuden. Det är givetvis i hög grad önskvärt att kunna ernå sådan ändring,

att kronoombuden i taxeringsnämnd verkligen bliva vad de enligt författning­

en äro avsedda att vara.

Vad angår de föreslagna särskilda taxeringsnämnderna bör detta syftemål

utan vidare kunna uppnås, då ju de sakkunniga förutsatt att som l egel tjäns­

temän skola vara kronoombud i dessa nämnder. Beträffande övriga taxe­

ringsnämnder skulle emellertid de nu rådande olägenheterna alltjämt kvar­

stå. Att här verkställa en allmän och i så fall avsevärd förhöjning av krono-

ombudens ersättningar skulle båta föga, då ju bristen på lämpliga personer

därigenom näppeligen avhjälpes. De ekonomiska konsekvenserna skulle för

övrigt bliva alltför tyngande.

Emellertid är att märka, att de taxeringsfall, där kronoombudens ingripan­

de är särskilt påkallat, genom den föreslagna omläggningen flyttats bort

från de lokala taxeringsnämnderna samt att därför kraven å dessas krono­

ombud icke bliva av lika stor omfattning som hittills.

I övrigt synes önskvärt, att vederbörande länsstyrelser erinra samtliga kro­

noombud om dem författningsenligt åvilande uppgifter.

I vissa remissyttranden framhålles såsom önskvärt, att arvodena till krono­

ombuden höjas. Uttalanden i sådan riktning göras av åtskilliga taxerings-

nåmndsord förande.

Riksräkenskapsuerket och taxeringsnämndsordförandenas riksförbund an­

se, att kronoombudens uppgifter borde tydligare och närmare angivas.

Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att värdet av att stärka kronoom­

budens ställning icke borde överskattas. Största effektivitet torde uppnås, om

granskningsarbetet väsentligen anförtroddes åt väl avlönade ordförande med

biträde i svårare frågor av särskilt utbildade tjänstemän.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län yttrar, att örn ordförandeskapet i taxe­

ringsnämnd fullgjordes av statliga befattningshavare som ett med deras tjänst

förenat uppdrag, vilket organisatoriskt sett vore det lämpligaste, torde sär­

skilda kronoombud i nämnderna icke vara erforderliga.

Föreningen Stockholms läns taxeringsnämndsordförande anför, att man av

de sakkunnigas uttalanden möjligen frestades ifrågasätta, huruvida icke i de

lokala taxeringsnämnderna kronoombudens åligganden helt kunde överflyt­

tas å taxeringsnämndsordförandena, vilka därigenom formellt skulle ha att

söka tillvarataga även kronans intressen. Föreningen fortsätter:

Ett vägande skäl för bibehållande av kronoombudsinstitutionen jämväl i

de lokala taxeringsnämnderna torde emellertid vara — förutom det av de

sakkunniga påpekade förhållandet med den för ordförandens vidkommande

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

97

föga tilltalande dualismen att »samtidigt vara representant för det allmännas intresse samt en oväldig och opartisk domare» — att tjänstgöring såsom kro- noombud ger en så värdefull praktisk inblick i taxeringsförfarandet, att den­ samma bör ingå som ett led i utbildningen för blivande taxeringsnämndsord- förande.

Kronoombudets uppgifter torde i praktiken ofta ha inskränkts till att avse

Departements-

granskning av endast ett fåtal deklarationer; på sina håll torde kronoom- chefen-budet överhuvud icke granska några deklarationer utan är hans arbete in­ skränkt till att avse endast deltagande i taxeringsnämndens sammanträden. Med hänsyn härtill och då jag tidigare förordat, dels att i de särskilda taxe­ ringsnämnderna skola ingå för uppgiften väl kvalificerade kronoombud dels ock att de lokala nämnderna skola vid taxeringen av rörelseidkare biträdas av taxeringskonsulenter, kunde det synas som örn kronoombuden skulle kunna avskaffas utom i vad anginge de särskilda nämnderna. Emellertid torde detta likväl innebära en försvagning av organisationen, särskilt beträf­ fande sådana distrikt där jordbrukardeklarationer i större omfattning före­ komma. Ur organisatorisk synpunkt synes det ej heller tillfredsställande, att ordföranden direkt skulle bevaka de fiskaliska intressena; jag bortser härvid från att redan enligt nu gällande bestämmelser deklarationer av enkel be­ skaffenhet, avseende huvudsakligen inkomst av tjänst, under vissa förut­ sättningar må granskas allenast av ordföranden. Slutligen bör framhållas, att tjänstgöringen såsom kronoombud ur utbildningssynpunkt är värdefull för blivande taxeringsnämndsordförande. Jag biträder därför de sakkunnigas mening, att någon ändring icke nu bör genomföras i fråga om kronoombuds- institutionen.

Däremot bör tillses, att kronoombuden verkligen fullgöra de uppgifter, som enligt taxeringsförordningen åvila dem. Därest det förslag om inrättande av taxeringsavdelningar vid landskontoren, som jag i det följande kommer att framlägga, vinner bifall, torde tillsynen över kronoombuden böra utövas av vederbörande taxeringsavdelning. Det bör framhållas att kronoombuden — frånsett de kronoombud som förordnas i de särskilda taxeringsnämnderna och i vissa nämnder i städerna — i fortsättningen komma att erhålla mindre omfattande uppgifter än för närvarande. Nämnda förhållande bör beaktas vid bestämmandet av ersättningen till kronoombuden. Till frågan örn ersätt­ ning för taxeringsuppdrag torde jag emellertid få återkomma i det följande.

4. Valperiod för ledamöter i taxeringsnämnd.

De sakkunniga erinra örn att mandattiden för närvarande vore ett år såväl för de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i taxeringsnämnd, d. v. s. ordföranden och kronoombudet, som för de valda ledamöterna. Vidare an­ föra de sakkunniga:

Vad till en början angår dessa sistnämnda ledamöter, har den korta man­ dattiden visat sig medföra olägenheter, enär alltför snabba personskiften

Bihang till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 345.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

däx-av främjas. För att arbetet inom en nämnd skall löpa kontinuerligt och

friktionsfritt måste tillses, att icke nya och oerfarna medlemmar ersätta

gamla och rutinerade sådana alltför ofta eller i alltför stor omfattning.

Ehuruväl dessa synpunkter i regel beaktas av de väljande organen, synas,

till förebyggande av stundom framträdande tendenser i motsatt riktning, sär­

skilda bestämmelser böra meddelas. Ett ytterligare skäl härtill kan måhända

vara, att särskilt i större stadskommuner de årligen återkommande valen av

en fullständig uppsättning ledamöter i taxeringsnämnd vålla viss onödig om­

gång; det kan ju här röra sig om ett årligt val av, såsom i Stockholm, upp­

till 320 ordinarie ledamöter och lika många suppleanter, där beträffande var

och en undersökning måste ske att icke valbarhetshinder föreligger å den

i 12 § 1 mom. andra stycket taxeringsförordningen angivna grund.

I överensstämmelse med vad numera är regel i fråga örn andra nämnds-

ledamöters mandattid föreslås densamma för valda ledamöter och supple­

anter i taxeringsnämnd till fyra år. Därjämte föreslås, till förebyggande av

alltför genomgripande omplaceringar vid mandattidens utgång, att halva an­

talet ledamöter väljes vartannat år. En följd härav bliver, att vid de första

gången förrättade valen halva antalet ledamöter får väljas för två år (eller,

om antalet ledamöter icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälf­

ten) .

De sakkunniga föreslå däremot icke någon ändring i den nuvarande man­

dattiden för ordförande och kronoombud. Såsom skäl härför anföres:

Beträffande ordförande och kronoombud tala icke samma skäl för en för­

längning av den nuvarande mandatperioden. Snarare lärer beträffande ny-

tillträdande ordförande kunna vara önskvärt, att dessa endast böra förord­

nas för ett år; frågan om förlängning av deras förordnande måste ju bliva

beroende på deras ådagalagda lämplighet eller olämplighet för uppdraget

i fråga. Även för kronoombuden bör ju samma regel gälla. I

I övervägande antalet remissyttranden lämnas förslaget i denna del utan

erinran.

Överståthållarämbetet och stadsfullmäktige i Stockholm anse, att en för­

längning av mandattiden för de valda ledamöterna i taxeringsnämnd till två

år borde vara tillräcklig. En längre mandattid kunde medföra olägenheter i

det avseendet, att personer, som av åldersskäl eller andra orsaker icke längre

borde vara ledamöter, först efter relativt lång tid kunde avlägsnas ur nämn­

den.

Betänkligheter mot förslaget uttalas av länsstyrelsen i Västerbottens län,

som anför att med nuvarande ordning möjlighet funnes att omvälja dugliga

och lämpliga personer samt att redan efter ett år bortgallra sådana, som icke

lämpade sig för uppdraget, samt av svenska stadsförbundet, som ifrågasätter

huruvida längre valperiod vöre påkallad, då erfarenheten snarast syntes

visa att omval i allmänhet förekomme, där icke särskilda skäl föranledde änd­

ring.

Förslaget avstyrkes av taxeringsnånmdsordförandenas riksförbund med

motivering att några klagomål över den nuvarande ettåriga mandattiden

icke avhörts; tvärtom hade betänkligheter framförts mot en förlängning, vil-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

99

ken förmenades kunna medföra vissa nackdelar därigenom att en nämnd icke skulle kunna befrias från en olämplig ledamot förrän efter fyra år.

Drätselkammaren i Gävle och handelskammaren därstädes förorda, att även ordförande i taxeringsnämnd utses för en tid av tre eller fyra år. Läns­ styrelsen borde givetvis äga rätt att upphäva förordnandet, om vederbörande visade sig olämplig för uppdraget.

De sakkunnigas förslag örn längre valperiod torde främst åsyfta att bättre

Departements-

tillgodose kravet på rutin och erfarenhet hos ledamöterna i fråga om faxe- CÄe/cw- ringsarbetet. I praktiken torde emellertid dugliga ledamöter merendels om­ väljas år efter år. Härigenom minskas betänkligheterna mot ett bibehållande av den nuvarande ettåriga valperioden. Å andra sidan äro, såsom i remissytt­ randena framhållits, åtskilliga olägenheter förenade med en längre valperiod. Jag har därför stannat vid att icke föreslå någon ändring i nu gällande be­ stämmelse om den tid för vilken ledamöter i taxeringsnämnd skola utses.

5. Övervakningen av taxeringsnämndernas arbete.

Rörande övervakningen av taxeringsarbetet anföra de sakkunniga följande: Övervakningen av att taxeringsarbetet ordnas och bedrives ändamålsenligt ankommer enligt 107 § taxeringsförordningen å länsstyrelsen. Landskamre- raren äger enligt samma paragraf att närvara vid sammanträde med beskatt- ningsnämnd i första instans och därunder deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. Den bakomliggande tanken i fråga örn båda dessa bestämmel­ ser har givetvis varit, att landskamreraren skulle oavbrutet följa arbetet inom taxeringsnämnderna. Han skulle, såsom 1923 års taxeringssakkunniga ut­ tryckte detta, härigenom erhålla möjlighet att »på ort och ställe utan omgång förskaffa sig kännedom om vederbörandes sätt att ombesörja taxeringsarbe­ tet och han skulle därvid meddela behövliga råd och anvisningar för arbetets rätta bedrivande». »Fördelarna härav», tilläde de sakkunniga, »torde vara uppenbara.»

I enahanda syfte är bestämmelsen i 75 § taxeringsförordningen avsedd att verka, enligt vilket stadgande länsstyrelsen såsom förberedande åtgärd för taxeringsnämndernas verksamhet äger kalla ordföranden och högst två andra medlemmar i taxeringsnämnderna till överläggningar rörande taxeringsarbe^ tet. Härjämte må erinras om att landskamrerarna årligen meddela detalje­ rade direktiv för taxeringsnämndernas verksamhet.

Den övervakning av taxeringsnämndernas verksamhet, som enligt det an­ förda skulle ankomma å landskamreraren, har emellertid, även den, blivit allenast en föreskrift på papperet. 1 verkligheten är det så gott som uteslu­ tet för landskamrerarna, med deras mångahanda andra viktiga uppgifter, att följa och övervaka taxeringsnämndernas arbete. Det förhåller sig i stäl­ let i flertalet fall så, alt, från det taxeringen börjar den 15 februari och till dess densamma skall vara slutförd i maj månad, landskamrerarna icke hava någon kännedom örn vare sig hur långt taxeringsarbetet fortskridit eller på vad sätt detsamma verkställts. Klarhet i att arbetet verkligen fullgjorts vin­ nes först då detsamma skall vara slutfört. Någon kännedom örn på vad sätt taxeringen verkställts kan ernås först vid den eftergranskning av taxering­ arna, som författningsenligt bör ske av prövningsnämnden.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 345

De sakkunniga anföra vidare i denna del:

Den kontroll, som kräves beträffande taxeringsnämndernas arbete, blir

under nuvarande förhållanden närmast en kontroll å ordförandens förmåga

alt fullgöra sina arbetsuppgifter. En dylik kontroll måste vara tvåfaldig. Den­

samma skall avse att utröna dels huru snabbt taxeringsarbetet fortskrider

och dels på vad sätt detsamma fullgöres. I förstnämnda hänseende skulle

närmast erfordras, att taxeringsnämndens ordförande med vissa tidsmellan­

rum, exempelvis den första dagen i varje månad, till landskontoret insände

uppgift å hela antalet till dem inkomna deklarationer och å huru många av

dessa som av ordföranden slutbehandlats; å ett senare stadium borde givet­

vis tillkomma antalet av taxeringsnämnden slutbehandlade. Kontroll å det

sätt, varå taxeringen verkslälles, är däremot väsentligt svårare att anordna.

Så kan nämligen icke gärna ske annorledes, än att tjänstemän vid lands­

kontoret under taxeringsperioden besöka ordförandena och taga del av det

av dem utförda arbetet ävensom äro närvarande vid taxeringsnämndernas

sammanträden. Ett fullständigt dylikt kontrollsystem skulle emellertid för­

utsätta en högst betydande personalökning å landskontoren under en viss

kortare tid av året. Alla de förut anförda skäl, som tala mot en sådan per­

sonalökning, göra sig här åter med styrka gällande. Ej heller synes lämpligt

att ytterligare belasta samtliga taxeringsnämndsordförande med skyldighet

att avlämna arbetsuppgifter av förut angivet slag.

I nu förevarande avseenden synes emellertid befogat att göra en skillnad

mellan de särskilda taxeringsnämnderna och de lokala taxeringsnämnderna.

Beträffande de särskilda taxeringsnämnderna synas kunna uppställas be­

stämda krav å att under pågående taxeringsperiod en kontroll utövas av del

sätt, varå taxeringen bedrives. Beträffande de lokala nämnderna synes mera

icke kunna krävas, än att viss personal skall finnas tillgänglig, som kan från

länsstyrelsen utsändas för att åtminstone stickprovsvis granska taxerings­

nämndernas arbete. Huru denna personalfråga skall ordnas sammanhänger

med spörsmålet om landskontorens organisation och behandlas nedan i sam­

band därmed; här må endast anmärkas, att häradsskrivarna torde kunna i

stor utsträckning utnyttjas för denna arbetsuppgift. Till möjliggörande av

den ifrågasatta kontrollen måste tydligtvis åligga taxeringsnämndsordföran-

dena att i god tid anmäla till landskontoren, när nämndssammanträden skola

hållas.

De sakkunniga föreslå i enlighet med vad ovan anförts, att fortlöpande

saklig kontroll skall äga rum beträffande de särskilda taxeringsnämndernas

arbete samt att till landskontoren hörande eller därunder sorterande perso­

nal skall i den utsträckning, som finnes erforderlig och möjlig, under

taxeringsperioden besöka ordförandena i de lokala taxeringsnämnderna föl­

en översyn av dessas arbetsresultat samt därvid deltaga i nämndernas sam­

manträden. I

I remissyttrandena bär de sakkunnigas förslag i nu förevarande del i all­

mänhet lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och ett par taxeringsnämndsordförande an­

märka emellertid, att övervakning beträffande särskild taxeringsnämnd icke

behövdes i större utsträckning än beträffande lokal nämnd. En taxerings­

nämndsordförande anser, att övervakning av särskild taxeringsnämnds arbe­

te icke alls erfordrades.

Taxeringsnämndsordf brändenäs riksförbund ifrågasätter stärkt den före­

slagna kontrollens praktiska värde och finner den snarare ägnad att irritera

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

101

än att främja taxeringsarbetet. Värdet av ifrågavarande kontroll ifiågasättes

jämväl av stadsfullmäktige i Solna och Norrköping.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar, att det med den personal, som före­

slagits för taxeringsavdelningen, vore uteslutet att i nämnvärd grad övervaka

taxeringsnämndernas arbete. Skånes handelskammare yttrar att, därest en

effektivare kontroll av taxeringsarbetet skulle kunna åstadkommas, det torde

vara nödvändigt att den föreslagna kvalificerade personalen å landskontoren

ytterligare förstärktes.

Den föreslagna kontrollverksamheten innebär icke någon principiell nyhet

ltepartemenis-

utan endast en effektivisering av den övervakning, som länsstyrelsen redan cAe/en.

nu har att utöva. Med hänsyn till den stora betydelse, som taxeringsarbetet i

första instans har, bör naturligen tillses att detta arbete blir utfört på bästa

möjliga sätt. Genom inrättandet av särskilda taxeringsnämnder med kvalifi­

cerade ordförande och kronoombud samt genom tillsättandet av taxerings-

konsulenter skapas i fråga om vissa taxeringar bättre förutsättningar för ett

riktigt och rättvist taxeringsresultat. övervakning och, i viss omfattning, kon­

troll lärer dock icke kunna undvaras vare sig beträffande dessa taxeringar el­

ler, än mindre, beträffande taxeringarna i övrigt. I vilken utsträckning över­

vakning och kontroll skola kunna utövas av länsstyrelsen är givetvis beroende

på storleken av den personal, som för detta ändamål kan påräknas. Jag kom­

mer att i det följande föreslå viss personalförstärkning för landskontoren.

Genom en sådan personalförstärkning sättas landskontoren i stånd att bättre

än vad för närvarande är fallet övervaka taxeringsarbetet i första instans,

övervakningen torde i så stor utsträckning som möjligt böra ske i den

1 ormen, att tjänstemän från landskontoren besöka taxeringsnämndsordfö-

randena för översyn av arbetsresultatet samt deltaga i taxeringsnämndernas

sammanträden. Med det föreslagna personalbeslåndet torde annan kontroll

än genom stickprov icke kunna äga rum vare sig beträffande de särskilda

eller de lokala nämnderna. En dylik kontroll torde emellertid i allmänhet

få anses vara tillräcklig. 6

6.

Instruktionskurser för ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga framhålla, att å ordförande och kronoombud i taxerings­

nämnd måste ställas relativt höga krav, särskilt i fråga örn författningskun­

skap. Till de ifrågavarande posterna utsåges emellertid ofta personer, som

icke tidigare sysslat med hithörande arbetsuppgifter. Resultatet hade blivit,

att just på denna punkt allvarliga brister kommit till synes. De sakkunniga

anföra vidare härom:

Det är givet, att den ordförande eller det kronoombud, som under några år

tjänstgjort i sådan egenskap, därunder — förutsatt att han verkligen ägnar

sig åt sitt arbete — så småningom vinner en tillfredsställande kunskap och

erfarenhet. Denna blir emellertid ur det allmännas synpunkt ganska dyrköpt,

enär av naturliga skäl taxeringsarbetet under lärotiden måste bliva i större

eller mindre grad bristfälligt.

De sakkunniga hava förut såsom sin uppfattning uttalat, att nu berörda

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements­

chefen.

svaghet i systemet icke kan på det sätt avhjälpas, att sakkunniga tjänstemän

förordnas till biträden i samtliga eller ens flertalet taxeringsnämnder. Det

återstår då att på annat sätt söka åtminstone nödtorftigt avhjälpa ifrågava­

rande brister.

Härvidlag böra uppmärksammas bestämmelserna i 75 § taxeringsförord-

ningen. Enligt denna äger ju länsstyrelsen, innan taxeringsarbetet för året ta­

ger sin början, från varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla

ordföranden och högst två andra ledamöter i taxeringsnämnd att samman­

träda inför länsstyrelsen eller landskamreraren för överläggningar rörande

taxeringsarbetet. Uppmärksammas böra även de skriftliga promemorior an­

gående taxeringsarbetets bedrivande, som av landskamrerarna pläga årligen

utsändas. Vad som kan förekomma vid sagda sammanträde blir emellertid

med nödvändighet sådana ting, som kunna och böra tjäna till ledning för

de mera erfarna ordförandena vid deras taxeringsarbete; detsamma gäller in­

nehållet i nyss berörda promemorior.

Härutöver erfordras enligt de sakkunnigas uppfattning, att nytillträdande

ordförande och kronoombud beredas tillfälle att såväl före taxeringsarbetets

början som ock under detsammas fortgång erhålla kunskap om de elemen­

tära grunderna för taxeringsarbetets bedrivande och tillfälle att dryfta olika

i samband därmed uppkommande frågor. Även för de mera erfarna ordfö­

randena och kronoombuden skulle säkerligen vara till gagn, om åt dem i

sistnämnda hänseende bereddes motsvarande möjlighet. Alldeles särskilt gäl­

ler detta i fråga om tillämpningen av nya skatleförfattningar eller ändrade

sådana.

I nu angivna avseende synes lämpligt, att nytillträdande taxeringsnämnds-

ordförande och kronoombud exempelvis fögderivis kallades lill några sam­

manträden inför lämplig tjänsteman från landskontoret. Därunder borde av

denne genomgås de viktigaste författningsbestämmelserna men därutöver

även lämnas närmare direktiv för själva arbetets bedrivande. Synnerligen

önskvärt vöre, om en kortfattad handledning härutinnan utarbetades, som

kunde läggas till grund för kurserna i fråga.

Den fortsatta vägledning i skatteförfattningarnas tillämpning, som bör

komma ordförande och kronoombud till del, lärer lämpligen kunna kombi­

neras med en kontrollverksamhet, varom förut varit tal.

I remissyttrandena lämnas förslaget örn instruktionskurser genomgående

utan erinran. Blott i tvenne yttranden —avgivna av kommunalborgmåstaren

i Bollnäs och en taxeringsnämndsordförande — uttalas att ifrågavarande

kurser vore obehövliga, åminstone för ordförande och kronoombud i lokal

taxeringsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser, att även ordförande och kronoombud

i taxeringsnämnd borde beredas möjlighet att genomgå de mera omfattande

kurser, som av de sakkunniga föresloges för taxeringstjänstemän (se sid.

201 o. f).

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund erinrar om den konsulterande

verksamhet, som bedreves av förbundet och vilken erhållit stöd av det all­

männa.

De föreslagna instruktionskurserna för ordförande och kronoombud i

taxeringsnämnd torde vara av värde för taxeringsarbetet. Jag tillstyrker de

sakkunnigas förslag i denna del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

103

7. Arvoden åt ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd.

De sakkunniga anföra:

Arvodet åt ordförandena och kronombuden i taxeringsnämnd står i viss proportion till deras redovisade arbete enligt särskilda, av Kungl. Maj:t fast­ ställda grunder. För detta ändamål hava taxeringsnämndsordförandena att avlämna uppgifter angående omfattningen av det genomgångna arbetsmate­ rialet. Dessa uppgifter sammanställas länsvis, varvid för olika arbetsenheter beräknas ett fastställt pris, vilket framgår av följande sammanställning:

kronor

Varje i inkomstlängd uppförd skattskyldig....................................................... 0.25

» » skogsaccislängd uppförd skattskyldig................................................... 0.50 » » fastighetslängd upptagen taxeringsenhet............................................... 0.05 » självdeklaration av aktiebelag................................................................... 2.00 » » » annan skattskyldig.................................................. 0.20 » bilaga angående jordbruksfastighet.......................................................... 0.30 » » » annan fastighet.............................................................. 0.15 » bilaga angående rörelse enl. fonn. nr 7 a och b.............................. 0.75 » » » » » » »8a »9................................ 0.50 » » » » » » »8b........................................... 0.50 » annan taxeringsuppgift (löneuppgifter etc.)............................................ 0.05 » anmaning (att deklarera m. m.)................................................................ 0.10 » underrättelse örn avvikelse från deklaration m. m.............................. 0.20 » i förmögenhetslängd upptagen skattskyldig........................................... 0.25 » eftertaxering.................................................................................................... 0.50.

Härjämte beräknas ett »tillägg» av 50 kronor för varje taxeringsdistrikt. På detta sätt erhålles ett beräknat gemensamt ersättningsbelopp för samt­ liga ordförande och kronoombud i länets taxeringsnämnder, vilket sedan un­ derställes finansdepartementets prövning. Även om det begärda beloppet be­ viljas, betyder detta dock icke att varje ordförande och kronoombud erhåller just den summa, som efter en matematisk uträkning motsvarar hans på an­ givet sätt inregistrerade arbetsprestationer. En jämkning äger som regel rum, varför ock stöd finnes i 145 § 4 mom. sista stycket taxeringsförordningen, varest föreskrives, att vid fördelningen avseende skall fästas »på den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete»; att även andra hänsyn måste tagas, är emellertid givet, och särskilt gäller detta de mindre taxeringsdistrikten. För att icke ordförande och kronoombud i dessa distrikt skola erhålla alltför obetydliga arvoden — med påföljd, att ingen vill åtaga sig uppdraget — måste arvodet åt dessa höjas på övriga ordförandes och kronoombuds bekostnad. Detta torde i allmänhet tillgå så att det särskilda tilläggsarvodet å 50 kronor åt ordförande och kro­ noombud i större distrikt ej kommer dessa tillgodo utan i stället användes för att förbättra övriga ordförandes och kronoombuds eljest alltför låga ar­ voden.

Ehuruväl relativt fasta grunder alltså finnas för beräknande av arvodet till ordförande och kronoombud har emellertid vid några tillfällen under senare år avvikelse därifrån skett, i samtliga fall på så sätt, alt arvodesbeloppen nedsatts; så var händelsen år 1923, år 1932 och år 1940.

De sakkunniga hava icke ansett sig böra ingå på frågan, huruvida den nu­ varande beräkningsgrunden för taxeringsarvodena bör bibehållas; att den­ samma är både besvärlig och tidskrävande, lärer dock vara tydligt. Där­ emot vilja de sakkunniga framhålla, alt de arvoden, som för närvarande utgå

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnderna, äro alltför låga. Ju

högre krav man vill ställa å dessa personer, desto angelägnare är det, att

arvodesfrågan löses på ett tillfredsställande sätt.

Under framhållande av att det uppenbarligen borde tillses, att arvodesbe­

loppen tillmättes så att de stöde i rimlig proportion till arbetets krävande

art och möjliggjorde en god rekrytering av ordförande och kronoombud, före­

slå de sakkunniga, att ersättningen för jordbruksbilaga höjes från 30 till 50

öre med hänsyn till denna bilagas relativt invecklade beskaffenhet och det

arbete, som en ingående granskning av bilagan till följd därav krävde. De

sakkunniga anmärka, att även denna ersättning torde vara i minsta laget.

Vidare föreslå de sakkunniga, att den s. k. tilläggsersättningen höjes från

50 till 100 kronor per distrikt.

Kostnaderna för de sålunda föreslagna höjningarna beräknas av de sak­

kunniga, på grundval av uppgifter från 1941 års taxering, till 196,530 kro­

nor. De sakkunniga tillägga, att dessa höjningar avvägts uteslutande med

hänsyn till normala tidsförhållanden.

Emellertid hade de sakkunniga funnit det uppenbart, att viss hänsyn måste

tagas även till den under rådande kristid inträdda allmänna förhöjningen

av levnadskostnaderna. Härutinnan anföres:

Det synes näppeligen rimligt, att ordförande och kronoombud i taxerings­

nämnd icke skulle få åtnjuta härav påkallad tillfällig förbättring av arvo-

desförmånerna. Även med den föreslagna allmänna arvodesförhöjningen kom­

ma nämligen arvodena alltjämt att i många fall utgå med synnerligen blyg­

samma belopp. De härav framkallade svårigheterna att till uppdragen i frå­

ga förvärva lämplig arbetskraft accentueras tydligen i den mån dessa arvo­

den vid jämförelse med den allmänna prisnivån faktiskt komma att ligga

lägre än vad som under normala förhållanden skulle varit fallet. De sak­

kunniga vilja givetvis icke föreslå införandet av ett efter glidande skala ut­

gående dyrtidstillägg men vilja förorda, att arvodena efter Kungl. Majrts

närmare beprövande justeras i huvudsaklig överensstämmelse med de för

det s. k. ramavtalet gällande grunder. Med denna utgångspunkt synes för

närvarande å de på angivet sätt beräknade arvodesbeloppen böra utgå ett

dyrtidstillägg med 20 %.

Detta skulle, med utgångspunkt från 1941 års kostnader för ersättningar

åt ordförande, kronoombud och vissa städers tjänstemän, innebära en ytter­

ligare kostnadsökning å ungefärligen 470,000 krono!-. I

I remissyttrandena har förslaget om höjda arvoden åt ordförande och

kronoombud i taxeringsnämnd i övervägande antalet fall tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

I åtskilliga yttranden uttalas, att arvodena även med den föreslagna höj­

ningen vore för låga i förhållande till det utförda arbetet. Yttranden av den­

na art ha avgivits av länsstyrelserna i Kristianstads och Jämtlands län, vissa

myndigheter i städer samt ett antal taxeringsnåmndsordförande.

Några magistrater och taxeringsnämndsordfärande förorda, att särskild er­

sättning måtte utgå till ordförande för skrivhjälp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar, att det nu icke vore möjligt att be­

reda de ordförande och kronoombud, vilka måste avhålla sammanträden å

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

105

annan ort än bostadsorten, full gottgörelse för därav förorsakade merkostna­

der. Sådan gottgörelse borde utgå i forin av särskild resekostnads- och trakta-

mentsersättning.

I åtskilliga yttranden uttalas önskvärdheten av att ersättningen för olika

slags deklarationer och bilagor höjdes samt att tilläggsersättningen utginge

med varierande belopp, allt efter distriktets storlek. Yttranden i denna rikt­

ning lia avgivits av länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands län samt ett

antal taxeringsnämndsordförande.

I fråga örn förslaget att å taxeringsarvodena skulle utgå dyrtidstillägg med

20 procent framhåller allmänna lönenåmnden, att av levnadskostnadernas

växlingar föranledda tillägg icke utginge å bisysslearvoden. Därest en arvo-

desliöjning funnes böra vidtagas, borde densamma därför icke betraktas så­

som en dyrtidskompensation i vanlig mening utan bedömas efter andra grun­

der, sammanhängande med arbetets ökade omfattning, möjligheten att för

dessa uppdrag förvärva väl kvalificerade personer och dylikt.

Statskontoret avstyrker förslaget om höjning av arvodena åt ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd och anför därvid:

De sakkunniga framhålla, att de arvoden, som för närvarande utgå, äro

alltför låga, vilket medfört vissa svårigheter att för uppdragen i fråga för­

värva lämplig arbetskraft. För att råda bot härför föreslås dels vissa jämk­

ningar i de normala ersättningsgranderna, dels beviljande av dyrtidstillägg å

arvodena med 20 °/o. Ehuru statskontoret icke vill bestrida, att goda skäl

kunna anföras för en arvodesreglering och att arvodena — särskilt efter de

sänkningar, som ägde rum åren 1923, 1932 och 1940 — kunna synas väl

knappa, lärer dock en allmän arvodeshöjning i nuvarande läge böra und­

vikas. Beträffande förslaget om dyrtidstillägg må dessutom erinras, att dylika

tillägg enligt gällande avlöningsprinciper icke utgå å ersättningar för upp­

drag av utpräglad bisysslekaraktär. Enligt statskontorets mening böra så­

lunda arvodena åt ordförande och kronoombud tillsvidare utgå efter i huvud­

sak oförändrade grunder, varigenom kostnaderna enligt förslaget skulle nedgå

med omkring 666,000 kronor.

Sveriges häradsskrivareförening beklagar i sitt yttrande, att icke förslag

framlagts till nya grunder för beräknande av taxeringsarvode. Den statistik,

som taxeringsnämndens ordförande skulle lämna efter avslutat arbete, vore

synnerligen tidsödande och besvärlig. Då denna statistik icke vore erforder­

lig för Stockholms del, borde den icke heller vara nödvändig för landet i

övrigt.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget och de åtgärder, som genom-

Departements-

förts i syfte att åstadkomma ett pris- och lönestopp, torde en allmän höj- cAc/cn-

ning av taxeringsarvodena icke kunna nu ifrågakomma. Däremot synes det

rimligt att ersättningen för de arbetsenheter, för vilka ersättningen med hän­

syn till arbetets beskaffenhet är alltför låg i förhållande lill de för övriga

arbetsenheter utgående ensättningarna, något höjes. I enlighet härmed anser

jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag, att ersättningsbeloppet för jord-

bruksbilaga höjes från 30 till 50 öre. Härav .skulle föranledas en kostnads­

ökning av cirka 80,000 kronor.

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Då taxeringsuppdragen ha karaktären av bisysslor, torde dyrtidstillägg icke

böra ifrågakomma å de för nämnda uppdrag utgående ersättningarna.

Sveriges häradsskrivareförening har ifrågasatt helt nya grunder för beräk­

nande av taxeringsarvodena. Förslag i sådan riktning är jag emellertid icke

beredd att nu framlägga. De nuvarande grunderna kunna visserligen förefalla

invecklade. Därest ersättningen skall utmätas så rättvist som möjligt, torde

dock detaljerade ersättningsregler icke kunna undvaras. I anledning av vad

föreningen yttrat rörande förhållandena i Stockholm vill jag nämna, att

även i Stockholm ordförandena lämna vissa uppgifter beträffande det ge­

nomgångna arbetsmaterialet lill ledning för ersättningens bestämmande; des­

sa uppgifter äro dock i Stockholm mindre detaljerade än i landet i övrigt,

beroende på för Stockholm säregna förhållanden.

I anledning av vad länsstyrelsen i Älvsborgs län anfört vill jag erinra om

att vid fördelning av ersättningsbeloppen viss hänsyn för närvarande tages

till resekostnader, som föranletts av taxeringsuppdragen. Någon ändring här­

vidlag torde icke nu böra ifrågakomma.

B. Prövningsnäninderna.

1.

Prövningsnäinndernas sammansättning m. m.

De sakkunniga anföra till en början i fråga om de brister, som de anse

vidlåda prövningsnäninderna:

Den ordinarie prövningsnämnden har enligt 95 § taxeringsförordningen i

huvudsak att »besluta över hos densamma anförda besvär eller gjorda fram­

ställningar, varjämte ordinarie prövningsnämnd granskar och prövar årets

taxeringar i övrigt». Det är att märka, att enligt detta stadgande varje pröv­

ningsnämnd sålunda skall granska samtliga taxeringar, som verkställts av

taxeringsnämnderna inom dess prövningsdistrikt. Ett av prövningsnämndens

sista beslut under arbetsperioden skall ju också innehålla att nämnden fast­

ställer alla de under året verkställda taxeringar, som icke i särskild ord­

ning dragits under nämndens prövning.

Vilka mål, som bliva föremål för dylik egentlig behandling i prövnings­

nämnd, är emellertid helt och hållet beroende å initiativ av de skattskyldiga

och av landskamreraren. Enligt 93 § taxeringsförordningen skall landskam-

reraren noggrant undersöka alla inom länet verkställda taxeringar och tillse,

örn dessa äro med skatteförfattningarna överensstämmande; han skall för

sådant ändamål granska samtliga tillgängliga handlingar rörande alla skatt­

skyldiga i länet. Enligt 94 § samma förordning må landskamreraren härvid

åtnjuta biträde av till hans förfogande stående tjänstemän ävensom andra

personer, som av honom tillkallas.

Det är uppenbart, att med den mängd skattskyldiga, som numera finnes i

varje län, det är ogörligt för landskamreraren att ens tillnärmelsevis fullgöra

denna uppgift. Uppgiften är nämligen av sådan omfattning, att därtill skulle

krävas ej blott att landskamreraren finge disponera hela sin arbetstid under

den tid, taxeringsarbetet pågår, utan även att han till sitt förfogande hade

en betydande stab av väl kvalificerade tjänstemän såsom biträden.

I stället förhåller det sig så, att landskamrerarens och tjänstemännens ordi­

narie arbetstid helt upptages av andra uppgifter. Allenast under några korta

sommarmånader få landskamreraren och hans biträden på övertid eller un-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

107

der åtnjuten tjänstledighet från andra tjänsteåligganden tillfälle att syssla med översynen av taxeringen. Denna oerhört viktiga och betydelsefulla upp­ gift har sålunda huvudsakligen fått karaktären av ett säsongbetonat över­ tidsarbete, vilket då jämväl skall inbegripa behandlingen av anförda besvär över taxeringsnämndernas beslut; av naturliga skäl måste uppmärksamhe­ ten i första hand ägnas åt besvärsmål, vadan eftergranskningen av öv­ riga taxeringar än ytterligare skjutes i bakgrunden. Prövningsnämnden åter­ igen, som på grundval av landskamrerarens arbete skall granska alla taxe­ ringar inom länet, har för detta ändamål en arbetsperiod som sträcker sig från i regel slutet av augusti månad till den 10 oktober.

Med avseende å prövningsnämndens arbetsformer må anmärkas följande. Enligt bestämmelse i 9 § 2 mom. taxeringsförordningen är landshövdingen ordförande i länsprövningsnämnd (i Stockholm överståthållaren eller under­ ståthållaren); enligt 97 § samma förordning är landskamreraren skyldig att övervara nämndens sammanträden och att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga i besluten.

Den som med ledning allenast av författningens kortfattade bestämmelser söker klargöra för sig, huru prövningsnämnden arbetar, måste tydligtvis kom­ ma till det resultat, att nämndens samtliga ledamöter sammanträda under landshövdingens ledning och ordförandeskap och att vid detta sammanträde landskamreraren redogör för samtliga taxeringsfall inom länet och i varje särskilt fall framställer sitt yrkande.

Även här är emellertid verkligheten vida skild från vad författningens ordalag giver vid handen. Landshövdingens ordförandeskap torde regelrätt bestå däri, att han öppnar prövningsnämndens första sammanträde och att han är närvarande vid ett slutsammanträde; med prövningsnämndens egent­ liga arbete tager han icke någon befattning och om någon processledning från hans sida under denna viktiga arbetsperiod kan således icke vara tal. I några län plägar landshövdingen icke ens taga nu berörda ytliga del i prövnings­ nämndens arbete. Det egentliga arbetet i nämnden återigen anordnas inom hela landet med undantag för Stockholms stad i allmänhet sålunda, att nämnden inom sig utser en eller flera delegationer, med var sin lekman som ordförande. Under dennes ledning och vanligen på dennes föredragning be­ handlas de besvärsmål och anmärkningsmål, som överlämnats till vederbö­ rande delegation. Landskamrerarens yrkande föreligger i form av en påskrift på handlingarna och landskamreraren står till förfogande för lämnande av erforderliga upplysningar, varjämte han i regel tid efter annan besöker delegationerna. När delegationerna fattat sina beslut, består prövningsnämn­ dens arbete vid sista sammanträdet, då landshövdingen åter som regel ■— men ingalunda alltid — tjänstgör sorn ordförande, så gott som uteslutande i ett snabbt klubbfästande av delegationernas beslut. I de fall, där leda­ möterna av en delegation icke varit ense sinsemellan eller med landskamre­ raren eller fråga är örn ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffen­ het, plägar dock sakdiskussion uppkomma i den samlade prövningsnämn­ den.

De protokoll, som föras i prövningsnämnden och av densamma justeras, torde regelrätt icke vara föremål för närmare granskning av ordföranden.

Vad angår den särskilda prövningsnämnden synes man diir i stor utsträck­ ning hava frångått alt ens markera landshövdingens författningsenliga ord­ förandeskap; i icke ringa utsträckning lärer där nämligen en av de tre valda ledamöterna ständigt fungera såsom ordförande. Däremot torde landskamre­ raren städse vara närvarande vid sammanträde med särskild prövnings- nämnd, ehuru föredragningen kan vara anförtrodd ordföranden eller annan ledamot i nämnden eller t. o. m. protokollföraren.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Utöver vad nu anförts rörande prövningsnämndens arbetsformer, torde

ytterligare en sak vara att tillägga. Enlig 109 § taxeringsförordningen gäller

även beträffande prövningsnämnd, alt denna skall »ställa sig till ovillkorlig

efterrättelse de föreskrifter skatte- och taxeringsförfattningama innehålla».

Icke desto mindre kan man på sina håll förmärka en tendens hos prövnings-

nämnderna att anse sig befogade att utan tillbörlig hänsyn till vad skatte-

författningarna innehålla besluta i å dem ankommande ärenden; särskilt gäl­

ler detta måhända de särskilda prövningsnämnderna. Örn denna tendens får

fortbestå och kanske vinna i styrka står man här inför faran, att ej blott de

formella föreskrifterna i taxeringsförordningen, såsom nu är händelsen, i

många fall bliva utan motsvarighet i verkligheten, utan att även de materiella

beskattningsreglerna sättas ur kraft av heskattningsnämnderna.

I detta sammanhang hör även observeras, att de särskilda prövningsnämn­

derna, som i stor utsträckning hava att tillämpa formella rättsregler angå­

ende besvärskompetens, enligt vad erfarenheten givit vid handen ofta under­

låta detta och i stället till prövning upptaga snart sagt alla inkommande

framställningar ävensom tillåta sig att meddela beslut som sträcka sig utan­

för de framställda yrkandenas ram. Även här märkas tydligt spåren av en

bristande processledning.

En av de viktigaste anmärkningarna mot den nuvarande organisationen av

prövningsnämnderna är tydligtvis, att genom lösligheten i arbetsformerna

dessa nämnder icke tillnärmelsevis fylla kraven å en instans i förvaltnings-

processen. Men skall en reform äga rum med avseende å denna process i

skattemålen, är det främsta kravet, att de organ, som handlägga målen innan

desamma fullföljas till beskatlningsdomstolarna, äro av sådan art, att en

allsidig och saklig prövning där kan ske. Alldeles särskilt gäller detta pröv­

ningsnämnderna, som ju utgöra — eller i vart fall äro avsedda att utgöra —

en verklig instans i taxeringsprocessen.

Naturligtvis är önskvärt, att en dylik allsidig och saklig prövning ägt rum

redan i taxeringsnämnderna. De förslag, de sakkunniga med avseende å dessa

nämnder framlagt, torde jämväl enligt de sakkunnigas mening ej oväsent­

ligt bidraga till främjande av detta önskemåls förverkligande. Då emel­

lertid den föreslagna omläggningen av taxeringsnämndernas verksamhet av

anförda skäl endast kunnat göras partiell och då övriga föreslagna åtgärder

ingalunda kunna anses tillfyllestgörande för vinnande av angivna syfte, lig­

ger så mycket större vikt därå, att prövningsnämnderna så utrustas, att vad

som brustit vid taxeringsnämndernas handläggning verkligen varder i pröv-

ningsnämnden rättat.

Ett tillgodoseende härav kräver, att prövningsnämnderna fast ox-ganiseras

såsom ett led i instansordningen med sådan sammansättning, att trygghet

vinnes för att ärendena av dessa nämnder bliva behandlade på ett så tillfreds­

ställande sätt som möjligt.

De sakkunniga framhålla, att vid en omorganisation av prövningsnämn­

derna i syfte att göra dem bättre skickade att fylla sin uppgift som ett led i

instansordningen såsom första krav måste uppställas, att nämnderna er-

hölle en verklig fast processledning. De sakkunniga anföra härom:

Det ordförandeskap till namnet, som för närvarande tillkommer landshöv­

dingen, synes böra avskaffas. Landshövdingarna äga ju som regel, naturligt

nog, icke någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestämmelser och

deras tillämpning, och de kunna därför icke utöva någon ledning av taxerings­

processen vid prövningsnämnderna. Landshövdingarnas av andra göromål

Kungl. Maj:ts proj>osition nr 345.

109

upptagna tid lärer ej heller medgiva ett mera ingående deltagande i pröv-

ningsnämndsarbetet från deras sida. En ändring av angiven art vore för öv­

rigt endast det sista ledet i en följdriktig utveckling. Allt ansvar för skatte­

väsendet i länen vilade en gång å landshövdingen. Därefter har undan för

undan en förskjutning ägt runi i det att det närmaste ansvaret alltmera över­

flyttats å landskamrerare^ Ännu fram till 1928 års skattelagstiftning kvar­

stod emellertid en bestämmelse av innehåll, att landshövdingen hade rätt att

deltaga i överläggningarna inom taxeringsnämnd men icke i besluten. Denna

bestämmelse avskaffades genom 1928 års taxeringsförordning, som i stället

överflyttade berörda rätt å landskamreraren; såsom motivering för sitt för­

slag härom anförde 1923 års taxeringssakkunniga, att denna befogenhet för

landshövdingen dåmera torde sakna betydelse. Av enahanda skäl anse sig be-

skattningsorganisationssakkunniga böra föreslå ett upphävande av nuvaran­

de bestämmelse örn att landshövdingen (överståthållaren eller underståt­

hållaren) skall vara självskriven ordförande i prövningsnämnden.

Då det gäller, att i landshövdingens ställe finna lämplig ordförande i pröv­

ningsnämnden, må erinras om, att å denne ordförande måste ställas betydan­

de krav. Ilan bör vara en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och med

deras tillämpning förtrogen man. Han bör därjämte äga den auktoritet, som

är nödvändig för ett rätt utövande av den processledande verksamheten.

Tänkbart vore tydligen att här gå samma väg, som beträtts i fråga om ordfö­

randeskapet i mellankommunala prövningsnämnden, och således förbehålla

åt Kungl. Maj:t att utse ordförande jämväl i övriga prövningsnämnder. Emel­

lertid synes anledning härtill näppeligen föreligga. Med hänsyn till de speci­

ella krav, som måste uppställas med avseende å prövningsnämndens ordfö­

rande, lärer inom flertalet län antalet tänkbara kandidater vara starkt be­

gränsat. Den, som i vanliga fall bäst fyller dessa speciella krav, är tvdligtvis

landskamreraren, och närmast till hands är därför att bestämma, att lands­

kamreraren skall vara ordförande i prövningsnämnden.

I syfte att stärka ordförandens ställning i prövningsnämnden synes, i mot­

sats till vad nu gäller, böra föreskrivas, att ordföranden skall vara ledamot

av prövningsnämnden och sålunda äga taga del i besluten därstädes.

En allvarlig anmärkning mot detta förslag kunde synas vara, att lands­

kamreraren är den, som har att framställa yrkandena i prövningsnämnden

emot de skattskyldiga och som har att i beskattningsdomstolarna anföra be­

svär över prövningsnämnds beslut. Dessa skäl hava tidigare anförts emot

ett framlagt förslag, enligt vilket landskamreraren skulle göras till ledamot

av prövningsnämnden. På sätt framgår av den följande framställningen rö­

rande landskontorens organisation åsyfta emellertid de sakkunniga, att lands­

kamreraren skall befrias från båda dessa åligganden och att dessa i stället

skola överflyttas å annan befattningshavare, förslagsvis benämnd taxerings-

intendent. Under sådan förutsättning förlora tvdligtvis de anförda anmärk­

ningarna sin giltighet. I

I fråga örn prövningsnämndens sammansättning i övrigt anföra de sak­

kunniga:

Det lärer emellertid icke vara tillfyllest, att man tillgodoser kravet att i

prövningsnämnden erhålla en ordförande med en annan och starkare ställ­

ning jin nu. Även mot prövningsnämndens sammansättning i övrigt kunna be­

rättigade erinringar riktas. Ledamöterna av länsprövningsnämnden, vilka

hava ali taga ställning lill landskamrerarens yrkanden, utses årligen av läns­

styrelsen. Detta betyder sålunda, att prövningsnämndens ledamöter hava att

taga ståndpunkt till yrkanden, framställda av den befattningshavare hos

länsstyrelsen, som har all föredraga ärenden angående vilka personer som

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

år från år skola förordnas till ledamöter i nämnden. Nu berörda system

för utseende av prövningsnämndens ledamöter synes icke lämpligen böra

fortbestå. Än vidare synes mandattiden i fråga om prövningsnämndens leda­

möter vara allt för kort, därest man vill tillgodose det viktiga kravet på

kontinuitet i nämndens avgöranden.

Härjämte bar ofta påtalats den nu i 9 § 1 mom. taxeringsförordningen

givna föreskriften, att länsstyrelsen skall vid utseende av prövningsnämnden

tillse, att minst hälften av dennas ledamöter utses bland dem, som taxerings­

nämnderna i länen därtill bland sina medlemmar föreslagit. Då taxerings­

nämnderna av naturliga skäl oftast härtill föreslå sina ordförande, har re­

sultatet i regel blivit, att ungefärligen halva antalet ledamöter i varje pröv-

ningsnämnd utgöres av taxeringsnämndsordförande i länet. Detta har obe­

stridligen framkallat en misstro mot prövningsnämndernas verksamhet, i

det man på sina håll, för övrigt icke utan fog, gjort gällande, att skatte-

målen i andra instans i stor utsträckning behandlades av samma personer,

som i första instans verkställt den överklagade taxeringen. Visserligen får

vikten av denna anmärkning icke överskattas, men önskvärdheten av att

undanröja allt, som bidrager att minska tilltron till prövningsnämndens

opartiskhet, lärer med nödvändighet påkalla, att en omläggning härutin­

nan äger rum.

Slutligen kan icke bestridas, att prövningsnämnden för närvarande består

av allt för många personer för att kunna på ett tillfredsställande sätt fungera

såsom en instans i taxeringsprocessen. Anledningen till det relativt stora an­

talet ledamöter i prövningsnämnderna har ju varit, att man önskat, att kän­

nedom om länets olika delar där skolat vara representerad. Detta önske­

mål är givetvis i och för sig synnerligen berättigat, ehuruväl man icke utan

fog kan spörja, framför allt i fråga örn större län, huruvida femton personer

verkligen kunna äga kännedom om alla länets olika delar.

De sakkunniga framhöllo nyss, alt det stora antalet ledamöter i prövnings­

nämnden måste göra dess arbete besvärligt. Riktigheten av denna uppfatt­

ning synes ock vara av rådande förhållanden bestyrkt. På sätt av tidigare

lämnad redogörelse framgår, förekommer nästan aldrig — bortsett från

Stockholms stad, där särskilda förhållanden råda — att prövningsnämnden

in pleno upptager samtliga ärenden. I regel fördela sig prövningsnämndens

ledamöter å subkommittéer, som var för sig behandla åt dem överlämnade

ärenden. Antalet ledamöter i dessa subkommittéer synes i allmänhet växla

från tre till fem, men där dessa ledamöter äro ense om beslutet, förekommer

som regel ingen som helst sakbehandling i den samlade prövningsnämnden,

såvida icke beslutet skiljer sig från landskamrerarens yrkande eller fråga

är om ärende av mera vidlyftig eller svårartad beskaffenhet. De övriga av

prövningsnämndens ledamöter godkänna subkommittéernas förslag utan att

själva äga någon kännedom örn de sålunda avgjorda målen.

Detta innebär ju i sak, att man i stället för en prövningsnämnd om elva1

till femton ledamöter, som för närvarande till namnet finnes, i verkligheten

har flera prövningsnämnder med ett ringa antal, vanligen tre till fem, leda­

möter, vilka avgöra det övervägande antalet ärenden.

Det är givetvis icke tilltalande att på detta sätt författningens bestämmel­

ser faktiskt blivit satta ur tillämpning. Detta har emellertid tydligtvis blivit

resultatet av att de nuvarande bestämmelserna visat sig ohållbara. En ytter­

ligare olägenhet av nu rådande system är, att svårigheter måste möta att

upprätthålla enhetlighet i de avgöranden, som träffas av olika subkommittéer

inom prövningsnämnden.

1 Det i taxeringsförordningen föreskrivna minimiantalet, åtta stycken, har i samtliga lån

överskridits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

lil

Vid övervägande av nu anförda omständigheter hava de sakkunniga för sin del funnit nödvändigt att föreslå en begränsning av antalet ledamöter i prövningsnämnden. Samtidigt förutsätta de sakkunniga givetvis, att samt­ liga ifrägakoinmande ärenden verkligen skola handläggas i den samlade prövningsnämnden.

Frågan örn, huru långt denna begränsning skall sträcka sig, är beroende på i vad mån man ändock kan tillgodose kravet på kännedom inom nämn­ den rörande förhållanden i olika delar av länet. Än vidare måste härvid tagas hänsyn till, att olika mål kunna fordra, att sakkunskap av skilda slag skall vara inom prövningsnämnden representerad.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga, att prövningsnämndens ledamöter skola efter förslag av länsstyrelsen förord­ nas av Kungl. Maj:t för en tid av fyra år. Vidare föreslå de sakkunniga, att prövningsnämnden skall bestå av, förutom ordföranden, fyra ledamöter jämte suppleanter för dessa, en för varje ledamot.

De sakkunniga anföra härjämte: För att tillgodose behovet av ortskunskap inom prövningsnämnden före­ slås en utvidgad tillämpning av det nuvarande stadgandet i 94 § 2 mom. taxeringsförordningen så att ordförande eller annan medlem av taxerings­ nämnd bör inkallas till prövningsnämndens sammanträde så snart antagas kan att detta är av betydelse vid handläggningen av förekommande mål. Taxeringsnämndsordförandens uppgift bliver dock tydligen endast att läm­ na erforderliga upplysningar. Han inträder icke som ledamot i prövnings- nämnden.

Slutligen föreslå de sakkunniga, under hänvisning till bestämmelserna i 145 § 11 mom. taxeringsförordningen, att ersättningen till ledamot i prövnings- nämnd höjes från nuvarande 12 kronor för dag, om vederbörande är bo­ satt å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor för dag till 24 respektive 32 kronor för dag. Därjämte föreslås, att ledamot i förekommande fall skall för resedagar åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet.

De sakkunniga beräkna den årliga kostnadsökning, som ett genomförande av förslaget till ändrad organisation av prövningsnämnden jämte höjning av ersättningen till ledamöterna skulle föranleda, till omkring 25,000 kronor. I

I remissyttrandena uttalas i ett flertal fall, att den föreslagna organisa­ tionen av prövningsnämnden vore ägnad att avhjälpa nuvarande brister och befordra ett riktigare avgörande av ärendena; därjämte framhålles i åt­ skilliga yttranden, att den föreslagna organisationen torde åstadkomma att antalet besvär till högre instanser komme att minskas.

Sålunda yttrar kammarrätten: De föreslagna bestämmelserna örn ändrad organisation av länsprövnings- nämnderna och deras arbetsformer synas vara ägnade att i förhållande till vad hittills varit fallet medföra en mera allsidig och saklig prövning av de frågor, som skola avgöras i dessa nämnder. De påtalade bristerna i läns- prövningsnänmdernas nuvarande organisation hava otvivelaktigt medfört en i viss mån ökad arbetsbelastning flir kammarrätten, varför en minskning i besvärsfrekvensen i kammarrätten torde kunna räknas lill de gynnsamma verkningar, vilka kunna förväntas uppkomma av de föreslagna reformerna.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Riksräkenskapsverket anför:

Den föreslagna omläggningen av formerna för prövningsnämndernas ar­

bete synes riksräkenskapsverket ägnad att medföra garantier för att det taxe-

ringsresultat, vartill prövningsnämnderna kommit, skall bliva betydligt båd­

bärare än för närvarande. Den förskjutning i tiden för arbetets avslutan­

de, som förslaget innebär, är givetvis ur vissa synpunkter att beklaga, men

med hänsyn till vad nyss sagts och till den minskning i antalet mål hos

skattedomstolarna, som torde kunna förväntas, skulle ju i många fall ett

snabbare slutligt avgörande än för närvarande likväl ernås.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser den föreslagna reformen nödvän­

dig, om prövningsnämnderna i fortsättningen skola kunna effektivt fylla sin

uppgift.

Svenska landskommunernas förbund uttalar:

De ändringar i prövningsnämndens organisation, som de sakkunniga före­

slå, torde enligt förbundets förmenande komma att verksamt tjäna det av­

sedda syftet: att avgörandena i prövningsnämnd skola bliva i möjligaste

grad tillförlitliga samt att till följd därav antalet besvärsmål till beskattnings-

domstolarna skall kunna nedgå.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund yttra:

Vad särskilt angår prövningsnämnderna dela vi till alla delar de sak­

kunnigas uppfattning att dessa nämnder, icke minst på grund av den kor­

ta tid, varunder arbetet därstädes bedrives, icke tillnärmelsevis fylla kra­

ven å en instans i förvaltningsprocessen. Genom att prövningsnämnderna

givas en fast organisation, beredas tillräcklig tid för sitt arbete och erhålla

sådan sammansättning, som möjliggör ärendenas tillfredsställande behand­

ling i dessa nämnder, torde man kunna förvänta, att den bär mycket fram­

trädande bristen i den nuvarande taxeringsorganisationen blir avhjälpt.

I några yttranden ifrågasättes emellertid, huruvida de sakkunnigas förslag

till ändrad organisation av prövningsnämnden komme att medföra fördelar.

I sådan riktning uttala sig länsstyrelsen i Uppsala län samt myndigheter i

ett pär städer och landskommuner.

Förslaget i denna del avstyrkes av taxeringsnämndsordförandenas riks­

förbund, som anför:

De föreslagna genomgripande förändringarna i prövningsnämndens ar­

betssätt komma otvivelaktigt att skapa möjligheter för samtliga ledamöter

av nämnden att grundligt sätta sig in i ärendena och för en mera omfattan­

de genomgång av hela taxeringsmaterialet än för närvarande. Likväl måste

förbundet avstyrka de sakkunnigas förslag, vilket innebär, att prövnings­

nämnden de facto organiseras såsom en skattedomstol. Enligt förbundets

åsikt bör nämligen prövningsnämnden även i fortsättningen bibehålla sin

karaktär av nämnd. Detta innebär, att prövningsnämnden, så långt görligt

obunden av former, kan sträva efter att uppnå en materiellt riktig taxe­

ring. I stället för att beskära nämndens möjligheter härvidlag böra de vid­

gas i största möjliga omfattning.

De sakkunnigas förslag att landskamreraren skall vara ord­

förande i prövningsnämnden tillstyrkes eller lämnas utan erin­

ran i övervägande antalet yttranden.

113

Emellertid uttalas i en del yttranden betänkligheter mot förslaget i denna

del. Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län, att man icke torde kunna

komma ifrån att landskamreraren, även med de ändrade funktioner han

komme att få enligt de sakkunnigas förslag, hos allmänheten komme att

framstå såsom representant för statens fiskaliska verksamhet och i denna

sin egenskap av de klagande skattskyldiga betraktas såsom en motpart. Läns­

styrelsen yttrar vidare:

Ur denna synpunkt må lämpligheten av landskamrerarens självskrivna

ordförandeskap i prövningsnämnden ifrågasättas, och det synes böra över­

vägas om det icke trots allt funnes skäl att alltjämt bibehålla landshövdingen

i hans hittillsvarande funktion, varvid landskamreraren bör fungera som fö­

redragande och såsom landshövdingens ställföreträdare i hans frånvaro.

Landshövdingens närvaro är ju alltid en viss good-will för en beslutande

myndighet. Visserligen kan det icke förväntas, att landshövdingarna i all­

mänhet skola äga någon föregående erfarenhet av skattelagarnas bestäm­

melser och deras tillämpning. En del landshövdingar komma väl emellertid

fortfarande att på grund av sin föregående verksamhet inneha högsta kom­

petens inom detta område och det synes knappast riktigt att beröva sådana

landshövdingar möjligheten att göra denna erfarenhet gällande i prövnings-

nämndsarbetet. För varje landshövding måste det också synas egendomligt

att helt ställas utanför en så utomordentligt viktig del av länsstyrelsens verk­

samhet som beskattningsväsendet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalar, att landshövdingens ordförande­

skap i prövningsnämnden ökat nämndens anseende och för de klagande

framstått som en garanti för oväld.

Stadsfullmäktige i Norrköping anföra:

Mot landshövdingens ordförandeskap kunna visserligen med fog vissa in­

vändningar göras, bland annat påpekandet av hans starkt upptagna tid, men

å andra sidan bör man icke underskatta den betydelse ur prestigesynpunkt,

som landshövdingens medverkan otvivelaktigt har med sig. Givetvis finnes

intet i och för sig att erinra mot landskamreraren såsom prövningsnämndens

ordförande, men det kan ifrågasättas, om hans arbetskraft härigenom bäst

tillvaratages. Ordförandeskapet torde för övrigt komma att bliva ett synner­

ligen betungande uppdrag, då ordföranden regelmässigt skall vara föredra­

gande i nämnden. Visserligen skola landskamrerarens nuvarande funktioner

i prövningsnämnden till stor del övertagas av taxeringsintendenten, men lands-

kamrerarna äro för närvarande utan tvekan sina läns främste taxeringsman,

och det torde finnas anledning antaga, att det kommer att dröja åtskilliga

år innan med de nuvarande landskamrerarna likvärdiga taxeringsintenden-

ter fungera i alla län.

Kooperativa förbundet håller före, att landskamreraren icke borde funge­

ra såsom ordförande i prövningsnämnden, då han fortfarande skulle vara

chef för landskontoret och därmed ansvarig för taxeringsavdelningens re-

sidtat.

I några yttranden framhålles, ali landskamreraren icke borde vara själv­

skriven ordförande i prövningsnämnden utan att Kungl. Majit skulle äga

utse annan person till ordförande, där så funnes lämpligt. Sveriges industri­

förbund och Stockholms handelskammare yttra sålunda:

Bihang till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 345.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Ordföranden i en enligt förslaget organiserad prövningsnämnd lärer emel­

lertid ofta få ett dominerande inflytande vid ärendenas avgörande. Det ligger

under sådana förhållanden vikt uppå, att ordföranden icke blott, såsom de

sakkunniga framhållit, är en i beskattningsförfattningarna väl kunnig och

med deras tillämpning förtrogen man, som tillika äger nödvändig auktoritet

för ett rätt utövande av den processledande verksamheten, utan även att de

skattskyldiga icke hava anledning sätta hans opartiskhet och objektivitet i

fråga. Denna sistnämnda förutsättning måste befaras icke bliva uppfylld, örn

ordföranden i sin tidigare verksamhet ensidigt sökt tillgodose det fiskaliska

intresset.

De sakkunniga anföra, att den som i vanliga fall tydligen bäst fyller de

speciella krav, som måste ställas på ordföranden i en enligt förslaget orga­

niserad prövningsnämnd, är landskamrerare^ Vi dela de sakkunnigas upp­

fattning att landskamreraren säkerligen i allmänhet är bäst lämpad för full­

görande av denna betydelsefulla uppgift, men hålla före, att så icke alltid är

fallet. Även de sakkunniga synas av den ovan återgivna antydningen att dö­

ma giva uttryck för samma mening.

Med hänsyn härtill och då, såsom jämväl i betänkandet understrykes, allt

bör göras för att stärka förtroendet för prövningsnämndens vederhäftighet

och opartiskhet, anse vi oss böra förorda, att den jämkningen i förslaget vid­

tages, att även örn landskamreraren i regel skall vara ordförande i vederbö­

rande prövningsnämnd, rätt likväl inrymmes åt Kungl. Majit att, där så fin­

nes lämpligt, förordna annan person. Även örn det ofta kan visa sig vanskligt

att finna en för ett dylikt tidskrävande uppdrag kvalificerad person, som är

villig att ställa sig till förfogande, synes dock särskilt vid övergången till den

nya organisationen en bestämmelse av angivet innehåll böra gälla, så att en

prövning av de ifrågavarande befattningshavarnas lämplighet för den nya upp­

giften kommer till stånd. En sådan prövning torde framstå såsom desto mera

angelägen som de nuvarande innehavarna av landskamrerarebefattningarna

utsetts med tanke på att de skola fylla, icke den uppgift som enligt förslaget

komme att åvila landskamreraren, utan i huvudsak de funktioner, som skola

fullgöras av taxeringsintendenten. Det är jämväl önskvärt, att Kungl. Majit

i samband med denna prövning erinrar de landskamrerare, som skola fungera

såsom ordförande i prövningsnämnd, att de vid fullgörandet av denna upp­

gift icke äro representanter för det fiskaliska intresset utan domare med där­

av följande särskilda krav på objektivitet vid ärendenas behandling.

Yttranden av i stort sett liknande innehåll som det nyss återgivna ha avgi­

vits av Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, kom­

merskollegium, Sveriges redareförening och svenska lantarbetsgivareför-

eningen.

Överståthållarämbetet uttalar, att ämbetet funne det olämpligt att lands­

kamreraren (skattedirektören i Stockholm) inginge såsom ledamot i pröv-

ningsnämnden och i sådan egenskap deltoge i beslut, som sedan skulle av

taxeringsintendenten granskas för eventuellt överklagande. Med hänsyn till

den sistnämndes ställning såsom underordnad i förhållande till den förre

torde icke kunna undgås, att taxeringsintendenten i viss utsträckning kände

sig bunden av prövningsnämndens avgöranden. Överståthållarämbetet ansåge

därför att såsom ledamot, tillika ordförande, i prövningsnämnden borde

tjänstgöra annan person än landskamreraren (skattedirektören) eller i varje

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

115;

fall — om dennes sakkunskap funnes böra utnyttjas i prövningsnämndsar-, betet — att han tjänstgjorde allenast såsom nämndens ordförande utan rätt; att deltaga i besluten.

Länsstyrelsen i Örebro län anser, att landshövdingen fortfarande borde vara ordförande i prövningsnämnden; landskamreraren har dock anmält av­ vikande mening och instämt i de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen anför till utveckling av sin ståndpunkt:

Landskamreraren är och bör vara den mest sakkunnige i en länsstyrelse i beskattningsfrågor och bör därför också användas för den större och mera omfattande uppgiften att där vara kronans främsta ombud. För ordförande­ skapet, som innebär en högst väsentligt mindre arbetsuppgift, bör annan kunna anlitas.

Länsstyrelsen är vidare av den uppfattningen att även om landskamrera- rens funktion i avseende å prövningsnämnden skulle ändras enligt de sak­ kunnigas förslag så skulle han likväl med hänsyn till gammal tradition an­ ses såsom den där inom länet främst företrädde kronans fiskaliska intressen. Det är ock att märka att även enligt de sakkunnigas förslag landskamrera­ ren såsom chef för landskontoret alltjämt skulle leda det å landskontoret an­ kommande taxeringsarbetet. Det måste vara principiellt oriktigt att låta den, som har ansvaret för att underlydande tjänstemän tillgodose kronans fiska­ liska intressen, döma över de yrkanden, som dessa i sådant avseende fram­ ställa.

Vad härefter beträffar landshövdings lämplighet som ordförande må fram­ hållas att i hans ämbetsuppgift ingår att som ordförande ofta leda förhand­ lingar, där han saknar fackmannakunskap i de frågor det gäller. Bristen härutinnan uppväges av den opartiskhet ställningen medför. På detta skäl torde landshövdingen även när han icke är sakkunnig alltjämt vara att före­ draga såsom ordförande framför landskamreraren. I de fall då landshöv­ dingen av bristande tid eller annat skäl icke kan fullgöra ordförandeupp­ draget, bör av Kungl. Majit till ordförande förordnas annan lämplig person. De sakkunniga hava själva övervägt den tanken. Rätt höga krav få givetvis därvid ställas, men örn uppdraget, vilket efter höstsammanträdena icke torde bliva alltför arbetskrävande, förenades med ett skäligt årsarvode, torde det icke vara omöjligt att i varje län finna exempelvis en häradshövding, en ma- gistratsledamot eller annan i allmänna värv förfaren person, som vore både kompetent för uppdraget och villig att åtaga sig detsamma. I

I det av mellankommunala prövningsnämnden avgivna yttrandet uttalas liknande synpunkter som de av länsstyrelsen i örebro län anförda.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att landskamreraren fortfarande borde fullgöra sina nuvarande'funktioner i prövningsnämnden. Ordförande i nämn­ den borde utses av Kungl. Majit och borde på Kungl. Majits prövning be­ ro, örn landshövdingen eller annan person skulle förordnas därtill.

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund yttrar att. såvitt det icke kunde anförtros åt prövningsnämnden att själv utse ordförande, Kungl. Majit borde utse en av ledamöterna till detta uppdrag.

I några yttranden uttalas att landshövdingen, även örn han icke vidare skulle vara ordförande i prövningsnämnden, likväl icke borde betagas rätten att närvara vid nämndens sammanträden. I denna riktning uttala sig läns-

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

styrelserna i Kronobergs och Kalmar län, därvid de såsom motivering åbe­

ropa att vederbörande länsstyrelse hade att vaka över ätt taxeringsarbetet

ordnades och bedreves ändamålsenligt. Statskontoret anser, att landshöv­

dingen borde äga att deltaga i prövningsnämndens överläggningar för att

vinna önskvärd inblick i länets ekonomiska förhållanden.

Förslaget att Kungl. Majit skall utse övriga ledamöter

i prövningsnämnden har i några yttranden blivit föremål för er­

inringar.

Länsstyrelserna i Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län uttala

sålunda, att länsstyrelsen fortfarande borde utse ledamöter i prövningsnämn­

den. Länsstyrelsen i Uppsala län anför därvid, att länsstyrelsen ägde den

största möjligheten att på grund av sin personkännedom träffa ett riktigt

val. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar att det skäl, som av de

sakkunniga anförts mot att länsstyrelsen utsåge ledamöter, med landskam­

rerare^ ändrade ställning i nämnden icke vidare torde kunna göras gällande.

Taxeringsnåmndsordfbrändenäs riksförbund uttalar, att ledamöterna i

prövningsnämnden borde utses av Kungl. Majit etter förslag av landstingets

förvaltningsutskott, respektive stadsfullmäktige i stad, som ej deltoge i lands­

ting. över förslaget borde länsstyrelsen äga yttra sig.

Uppsala läns landstings förvaltningsutskott förordar, att prövningsnämn­

dens ledamöter väljas av landstinget.

Kooperativa förbundet anser, att ledamöterna i prövningsnämnden till en

del, exempelvis hälften, borde utses av landstinget eller dess förvaltnings­

utskott.

Mot förslaget att prövningsnämnden skall bestå av — för­

utom ordföranden — fyra ledamöter göras erinringar i ett

stort antal yttranden.

Sålunda uttala länsstyrelsen i örebro lån, mellankommunala prövnings­

nämnden, några kommunala myndigheter, Sveriges häradsskrivare förening

och kooperativa förbundet betänkligheter mot förslaget med hänsyn till att

det innebure, att lokalkännedomen och lekmannainflytandet komme att

minska.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län hålla före, att

någon reducering av det nuvarande antalet ledamöter i prövningsnämnden

icke borde äga rum. Överståthållarämbetet anför i detta avseende följande:

Regeln är för närvarande, att samtliga femton ledamöter i Stockholms

stads prövningsnämnd kallas till nämndens sammanträden samt att, vid för­

fall för en eller flera ledamöter, suppleanter för dem inkallas. I alla de ären­

den, som avses skola föredragas inför nämnden, genomgås handlingarna av

åtminstone en av nämndens ledamöter. Med det stora antal ärenden, som

under senare år handlagts i nämnden — under år 1942 var antalet ärenden

angående taxering till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet eller ersättningsskatt över 6,000

och antalet ärenden angående taxering till krigskonjunkturskatt inemot 2,000

— har uppdraget såsom ledamot visat sig i hög grad betungande. Utslaget på

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

117

fyra ledamöter, vilka förutsättas jämte ordföranden skola taga del av hand­ lingarna i förekommande ärenden, bleve det förberedande arbetet säkerligen till den grad omfattande för varje särskild ledamot, att rättssäkerheten kom- me i fara. Därtill bleve det svårt, för att icke säga omöjligt, att för uppdra­ gets fullgörande förvärva verkligt kompetenta personer. --------------------------

Genom en nedskärning av ledamöternas antal på sätt de sakkunniga före­ slagit skulle det dessutom bliva praktiskt taget omöjligt att tillföra prövnings- nämnden den mångsidiga sakkunskap och erfarenhet, som äro önskliga för att prövningsnämnden skall kunna på bästa sätt fullgöra sina funktioner, vilka ej böra förväxlas med en skattedomstols mera rättsliga bedömande av förekommande fall.

Med frågan om antalet nämndsledamöter sammanhänga intimt av de sak­ kunniga i övrigt föreslagna här ovan omförmälda förändringar. Prövnings­ nämnden i dess hittillsvarande utformning har i det väsentliga fyllt kraven på att vara en nämnd i verklig mening. I den mån antalet ledamöter ned- skures till fem, av vilka en innehade uppdraget i kraft av sitt ämbete och de övriga fyra tillsattes av Kungl. Majit utan hänsyn till att majoriteten skall utgöras av sådana som tidigare valts till ledamöter i taxeringsnämnd, skulle prövningsnämnden få en helt annan karaktär än enligt nu gällande rätt. Den kan nu utan framställning från de skattskyldigas sida ändra redan ågångna taxeringar och jämväl åsätta dylika samt utgör således liksom taxerings­ nämnden en exponent för svenska folkets grundlagsenliga rätt att sig självt beskatta. Genom den föreslagna omläggningen skulle nämnden allt mera få karaktär av en skattedomstol i samma mening som kammarrätten, något som den ej bör hava.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att mycket talade för den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter men att mot densamma dock kunde an­ föras, att kravet på kännedom om ortsförhållandena praktiskt taget finge helt uppgivas. Det torde emellertid kunna ifrågasättas örn nämndsinstitutionen hade berättigande ur annan synpunkt än just den att representera orts- och personkännedom. I länet vunna erfarenheter hade givit vid handen, att vid avgörande av beskattningsärenden kännedomen om de lokala förhållandena varit av mycket stor betydelse.

I ett flertal yttranden förordas, att antalet ledamöter bestämmes högre än det av de sakkunniga föreslagna, varigenom kraven å lokalkännedom, repre­ sentation för olika grupper skattskyldiga samt tillbörligt lekmannainflytande i prövningsnämnden skulle bättre tillgodoses. Länsstyrelserna i Uppsala,

Jönkköpings, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län samt några kommu­ nala myndigheter och taxeringsnämndsordjbrande anse sålunda, att ledamö­ ternas antal borde utgöra sex eller minst sex. Kammarrätten och länsstyrel­ sen i Älvsborgs län uttala, att prövningsnämnd borde bestå av minst fyra, högst sex ledamöter. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, örn icke i de större länen ledamotsantalet borde ökas till sju, dock att nämnden borde vara beslutför därest minst fem ledamöter deltoge i beslutet. Länsstyrelsen i Kalmar län anser det önskvärt, att möjlighet bereddes att utöka antalet le­ damöter till åtminstone fem. Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter, huru­ vida icke ledamotsantalet lämpligen borde fastställas lör varje län, lörslags- vis lill minst sex, högst tio. Länsstyrelserna i Göteborgs och Bolms samt Värmlands län anse, att antalet ledamöter borde bestämmas till åtta. Stads-

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

fullmäktige i Stockholm finna det icke tillrådligt att i Stockholm begränsa

antalet ledamöter till färre än åtta. Taxeringsnämnclsordförandenas riksför­

bund uttalar sig för åtta ledamöter. Skånes handelskammare anser ledamots-

antalet böra bestämmas till minst fyra, högst åtta. Sveriges köpmannaför­

bund anser ledamöterna böra vara minst åtta. Handelskammaren i Gävle

förordar ett ledamotsantal av minst fyra, högst sex; två ledamöter borde vara

fullt förtrogna med näringslivets förhållanden.

Några myndigheter och sammanslutningar uttala, att prövningsnämnden

borde arbeta på avdelningar för alt underlätta och påskynda arbetet. Sålun­

da finner länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län det vara ofrånkomligt,

därest man ville erhålla en mera funktionsduglig prövningsnämnd, att i Gö­

teborgs och Bohus och kanske även i åtskilliga andra län prövningsnämnden

så sammansattes, att den kunde arbeta å två av varandra oberoende och var

för sig beslutande avdelningar. Detta vore ju vad som i realiteten, örn än

ej formellt, numera förekomme och det skulle sålunda gälla att legalisera

denna arbetsform. Med en sådan uppdelning av prövningsnämnd å två av­

delningar, vilka kunde sammanträda å olika tider, oberoende av varandra,

kunde landskamreraren fungera som ordförande i båda. Arbetsbördan med

föredragning i båda avdelningarna, vilka i Göteborgs och Bohus län kanske

skulle behöva i genomsnitt en sammanträdesdag per vecka vardera, kunde

möjligen för honom bliva alltför betungande, eftersom ju inläsning av ären­

den till sådan föredragning endast utgjorde en del av landskamrerares upp­

gifter såsom avdelningschef och föredragande jämväl i andra ärenden å lands­

kontoret. I så fall torde Kungl. Majit böra på särskild framställning av läns­

styrelsen uppdraga åt länsassessor att i landskamrerares ställe fungera som

ordförande och föredragande å avdelning i viss begränsad utsträckning; ge­

nom delegation av länsassessors föredragning i övrigt till annan befattnings­

havare å landskontoret behövde ersättningsfråga därav ej uppkomma.

Även stadsfullmäktige i Stockholm, Sveriges häradsskrivareförening och

kooperativa förbundet uttala sig för lämpligheten av att prövningsnämnden

arbetade på avdelningar.

. För åvägabringande av ett rationellt bedrivet arbete förordas i några ytt­

randen, att till ett vart sammanträde inkallas blott vissa av prövningsnämn-

dens ledamöter. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län att det med

all sannolikhet bleve ytterligt svårt att finna personer, lämpliga såsom leda­

möter, vilka kunde avstå all den tid, som skulle erfordras för ärendenas be­

handling i den ordning de sakkunniga föreslagit. Det kunde nämnas, att

1942 års prövningsnämnd i länet hade att handlägga inalles 4,381 ärenden.

Med hänsyn härtill borde arbetet i prövningsnämnden så ordnas, att till olika

sammanträden skulle kallas, utom ordföranden, endast visst antal, förslags­

vis fyra, ledamöter, varvid nämnden skulle vara beslutför därest alla närva­

rande vöre ense om beslutet. Inför den samlade prövningsnämnden skulle

därefter behöva föredragas allenast ärenden av mera principiell natur samt

sådana, vari enighet icke nåtts vid handläggning inom prövningsnämnd med

begränsad sammansättning. Länsstyrelsen funne det omöjligt för en person

Kunni. Maj.ts proposition nr 345.

119

att under tiden till den 10 oktober, då besvärsmålen skulle vara avgjorda, på

ett tillfredsställande sätt sätta sig in i alla dessa mål; vid 1942 års taxering

uppginge besvärsmålen i länet till 2,651 stycken. I länet syntes därför biträ­

dande landskamrerare böra förordnas, i varje fall under nämnda tid. Lika

omöjligt torde det vara för en prövningsnämnd, bestående av allenast fem

ledamöter, att inom samma tid fatta ett något så när övervägt avgörande i en

sådan mängd av mål.

Länsstyrelsen i Värmlands län yttrar, att med ledning av tidigare erfaren­

heter antalet sammanträdesdagar för prövningsnämnden i länet kunde beräk­

nas till trettio, sannolikt flera. För de utsedda ledamöterna torde sålunda

uppdraget komma att taga avsevärd tid. Det kunde ifrågasättas, om det un­

der angivna förhållanden bleve möjligt att härför finna lämpliga och villiga

personer. Ett alternativ, som syntes böra övervägas, vore att exempelvis åtta

ledamöter utsåges och att av dessa fyra tjänstgjorde vid varje sammanträde

enligt den fördelning av tjänstgöringsskyldigheten, som bestämdes av ord­

föranden.

Liknande arbetssätt förordas jämväl av Skånes handelskammare.

Förslaget att prövningsnämndens ledamöter icke sko­

la utses bland medlemmar i taxeringsnämnd har föran­

lett kritik i en del yttranden.

Kooperativa förbundet anser sålunda, att taxeringsnämndsledamöter allt­

jämt borde ingå i prövningsnämnden, dock att deras antal borde begränsas

till högst en fjärdedel av hela antalet ledamöter för att därigenom garantier

skulle vinnas för verkligt opartiska avgöranden.

Taxeringsnämndsordfbrändenäs riksförbund yttrar, att antalet taxerings-

nämndsordförande i prövningsnämnden icke borde få överstiga halva antalet

ledamöter. Örn antalet ledamöter skulle utgöra blott fyra, borde förbud stad­

gas för den, som under året deltagit i taxeringsnämnds arbete, att vara leda­

mot av prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att visst antal av prövningsnämn­

dens ledamöter borde utses bland taxeringsnämndsordförande, enär dessa i

allmänhet vore de enda inom ett län som vore förfarna i taxeringsfrågor.

Länsstyrelsen i Stockholms län och mellankommunala prövningsnämnden

anse, att ledamöter i prövningsnämnden alltjämt borde kunna utses bland

medlemmar av taxeringsnämnd, då möjlighet eljest icke torde förefinnas att

erhålla tillräckligt kvalificerade ledamöter i prövningsnämnden.

Överståthållarämbetet uttalar, att ett genomförande av förslaget i nu före­

varande del skulle bidraga till att prövningsnämnden förlorade sin karaktär

av beskattningsnämnd.

Länsstyrelsen i Västmanlands län betonar svårigheten att utanför kretsen

av taxeringsnämndsmedlemmar erhålla personer, lämpliga såsom ledamöter

i prövningsnämnden. Genom den föreslagna bestämmelsen lil § taxerings-

förordningen, enligt vilken bestämmelse ledamot i prövningsnämnd skulle

avträda då fråga förekomme örn taxering, i vars behandling inom annan be-

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

Departements­

chefen.

skattningsnämnd han tidigare deltagit, syntes vara sörjt för att misstankar

icke uppkomme om att ledamot i prövningsnämnden, som tillika vore med­

lem av taxeringsnämnd, övade obehörigt inflytande å utgången av ärenden

från den egna taxeringsnämnden. För att belysa svårigheten att erhålla taxe-

ringskunniga ledamöter i prövningsnämnden ansåge länsstyrelsen sig böra om­

nämna, att prövningsnämnden i Västmanlands län måst rekryteras helt eller

så gott som helt ur taxeringsmännens krets. Någon olägenhet härav hade

länsstyrelsen icke försport.

Den föreslagna ersättningen åt prövningsnämndens le­

damöter lämnas i yttrandena så gott som genomgående utan erinran.

Länsstyrelsen i Östergötlands län yttrar, att i betraktande av den uppoff­

ring av tid och egna intressen, som de med korta mellanrum återkommande

sammanträdena krävde av ledamöterna, ävensom med hänsyn till arbetets

art de föreslagna dagarvodena innebure den lägsta ersättning, som kunde

ifrågakomma. Den tilltänkta arbetsordningen komme jämväl att pålägga

ledamöterna förberedande hemarbete i icke ringa omfattning; även härför

borde utgå någon om ock ringa ersättning enligt grunder, som borde fast­

ställas i taxeringsförordningen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser den före­

slagna ersättningen mycket ringa i förhållande till arbetets omfattning, svå­

righetsgrad och ansvar.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår, för att i någon mån nedbringa kost­

naderna för prövningsnämnden, att dagarvodet bestämmes till 21 kronor

om dagen för den, som är bosatt å sammanträdesorten, och till 28 kronor

örn dagen för den, som är bosatt utom sammanträdesorten, samt att rese­

kostnads- och traktamentsersättning skall utgå enligt rese- och traktaments-

klass II C.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida tillräckliga skäl förelåge att

bestämma resekostnads- och traktamentsersättningen efter så hög klass som

föreslagits.

Statskontoret avstyrker den föreslagna fördubblingen av ledamöternas ar­

voden och anför vidare:

Den åberopade jämförelsen med de i 126 § 2 mom. taxeringsförordningen

omförmälda ledamöterna i kammarrätten synes knappast bärande, bland

annat av den omständigheten, att ersättningen där avser ledamotskap i ett

till Stockholm förlagt ämbetsverk. Därest någon jämkning av ersättnings-

grunderna anses påkallad, förefaller det riktigare att i analogi med kommitté­

kungörelsens bestämmelser höja arvodet för den, som är bosatt utom sam­

manträdesorten, från 16 till 18 kronor samt bevilja resekostnads- och trakta­

mentsersättning enligt klass I B i allmänna resereglemente! i stället för nu

klass II D.

En fastare organisation av prövningsnämnderna torde vara erforderlig i

syfte att skapa ökade garantier för att ärendena bliva handlagda på ett till­

fredsställande sätt. Vid prövning av frågan örn en dylik omorganisation träda

i huvudsak tvenne frågor i förgrunden, nämligen dels frågan om vem som

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

121

bör vara ordförande i prövningsnämnden, dels ock frågan om nämndens

sammansättning i övrigt.

Då prövningsnämnden har att avgöra ärenden, som till stor del äro av

rättslig karaktär och ofta av invecklad sådan, finner jag det naturligt att på

ordföranden ställes det kravet, att han är väl förtrogen med de rättsregler som

gälla på beskattningsväsendets område. Detta krav torde vara så mycket mera

berättigat som ordföranden icke bör besitta lägre kvalifikationer på ifråga­

varande område än den tjänsteman, som bevakar det allmännas rätt hos

prövningsnämnden. Härtill kommer att endast en ordförande med nyss an­

givna kvalifikationer kan antagas vara i stånd att utöva den processledning,

som är nödvändig för vinnande av riktiga avgöranden. Ordföranden bör vara

ledamot av nämnden och således äga rätt att deltaga i dess beslut.

I likhet med de sakkunniga finner jag landshövdingen icke lämpligen böra

ifrågakomma såsom prövningsnämndens ordförande, då han som regel icke

besitter särskilda kunskaper och erfarenheter på beskattningsväsendets områ­

de. Den person, som bäst motsvarar de krav vilka med hänsyn till uppgiftens

beskaffenhet böra ställas å ordföranden i prövningsnämnden, torde vara

landskamreraren. Därest landskamreraren skall vara prövningsnämndens ord­

förande, måste han emellertid befrias från sina nuvarande, till stor del fiska-

liska uppgifter i fråga om taxeringen, då dessa givetvis icke böra förenas

med uppgiften att vara opartisk ordförande i prövningsnämnden.

Uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnd torde taga i anspråk en

mycket betydande del av vederbörandes arbetstid. Det vore därför svårt —

bortsett från vad nyss sagts rörande erforderliga kvalifikationer — att finna

någon, som hade möjlighet att med annan tjänst förena ordförandeskapet i

prövningsnämnden. Att göra ordförandeskapet till en självständig befattning

lärer å andra sidan icke komma i fråga. Även ur nu angivna synpunkter synes

det lämpligt att med landskamrerarens åligganden såsom chef för landskon­

toret förena uppdraget såsom ordförande i prövningsnämnden, enär det med

uppdraget förenade arbetet till sin kvantitet skulle ungefärligen motsvara de

uppgifter i fråga om taxeringen, som för närvarande åvila landskamreraren.

Mot en anordning med landskamreraren såsom prövningsnämndens ordfö­

rande skulle, såsom skett i några yttranden, kunna riktas den anmärkningen,

att det kunde befaras att de nuvarande landskamrerarna skulle intaga en allt­

för fiskalisk inställning till förekommande frågor. Gentemot en sådan invänd­

ning vill jag emellertid anföra, att landskamreraren redan nu har till upp­

gift icke blott att ensidigt bevaka kronans fiskaliska intresse aitan även att

tillse, att taxering åsättes i enlighet med skatteförfattningarna. Erfarenheten

torde även lia visat, att landskamrerarna i regel fullgjort sina nuvarande

taxeringsuppgifter på ett omdömesgillt och måttfullt sätt. Farhågorna för att

landskamrerarna, därest de bleve ordförande i prövningsnämndema, icke

skulle handha sina nya uppgifter på ett opartiskt sätt torde därför knappast

vara befogade. Det torde tvärtom kunna verka till skydd för de skattskyl­

digas intressen, att ordföranden i prövningsnämnden är en person med lika

stor skatterättslig erfarenhet som den, tillvaratagaren av kronans fiskaliska

intressen representerar.

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

I några yttranden uttalas, att landskamreraren i vart fall icke borde vara

självskriven ordförande i prövningsnämnden utan att Kungl. Majit, där så

funnes lämpligt, skulle äga utse annan person lill ordförande. En sådan an­

ordning sknlle innebära, att i flertalet län landskamreraren vore prövnings-

nämndens ordförande och annan tjänsteman fullgjorde landskamrerarens

nuvarande, till stor del fiskaliska uppgifter, medan i andra län landskamre­

raren fortfarande handhade sistnämnda uppgifter. En sådan bristande enhet­

lighet i organisationen synes mig icke böra ifrågakomma.

På grund av det nu anförda finner jag mig böra tillstyrka de sakkunni­

gas förslag, att landskamreraren skall vara ordförande i prövningsnämnden

och tillika ledamot av densamma samt att en ny befattning (taxeringsinten-

dent) skall inrättas å landskontoren för handläggning av landskamrerarens

nuvarande taxeringsuppgifter. Då länsstyrelsen fortfarande skall ha att över­

vaka taxeringsarbetet, bör emellertid landshövdingen äga övervara prövnings-

nämndens sammanträden och deltaga i dess överläggningar men icke i be­

sluten. Vad angår Stockholm bör ordförandeskapet i prövningsnämnden ut­

övas av skattedirektören. Skattedirektörens nuvarande uppgifter beträffande

taxeringen böra därvid övertagas av taxeringsintendenten vid Överståthållar­

ämbetet. överståthållaren eller, vid förfall för honom, underståthållaren bör

äga närvara vid prövningsnämndens sammanträden och deltaga i dess över­

läggningar men icke i besluten.

Vad angår prövningsnämndens sammansättning i övrigt synes mig det

nuvarande antalet ledamöter alltför stort för att nämnden skall kunna fun­

gera rationellt. Utvecklingen har också blivit den, att nämnden i flertalet

län delat upp sig i ett antal mindre avdelningar, vilka i praktiken blivit

beslutande, varje avdelning i de ärenden den haft att behandla. Anledningen

till att antalet ledamöter bestämts så högt som skett torde närmast ha va­

rit, att nämnden skulle äga tillgång till lokalkännedom beträffande olika

delar av länet. Såsom de sakkunniga anfört, torde det emellertid kunna ifrå­

gasättas, särskilt beträffande ett större län, huruvida femton ledamöter

kunna äga en mera ingående kännedom örn länets olika delar. För övrigt

synes behovet av lokalkännedom i prövningsnämnden icke vara lika stort

som vad fallet är beträffande taxeringsnämnderna. I de fall, då sådant be­

hov föreligger, torde detsamma kunna tillgodoses genom att medlem av ve­

derbörande taxeringsnämnd inkallas för att lämna erforderliga upplysningar.

Därest det nuvarande antalet ledamöter i prövningsnämnden likväl skulle

bibehållas, kunde det tänkas, att nämnden gjordes mera funktionsduglig ge­

nom att antingen blott visst antal ledamöter inkallades till varje samman­

träde eller nämnden — på sätt för närvarande mestadels sker — fördelade

sig på ett antal mindre avdelningar. Mot båda dessa alternativ kan emeller­

tid anmärkas, att de innebära att endast vissa ledamöter skulle komma att

deltaga i prövningsnämndens beslut, varigenom dessa kunde befaras bliva

mindre enhetliga. Det förra alternativet är mindre tillfredsställande jämväl

i så måtto, att ledamöterna skulle komina att växla alltför mycket vid de

olika sammanträdena.

Med hänsyn till det anförda synes frågan om prövningsnämndens sam-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

123

mansättning lämpligen böra lösas i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Med en prövningsnämnd, bestående av ett relativt litet antal ledamöter inför vilka samtliga ärenden föredragas, bör vinnas såväl snabbhet i handläggningen av de särskilda taxeringsärendena, vilket är nöd­ vändigt med hänsyn till det stora antalet ärenden, som enhetlighet i besluten. I likhet med åtskilliga av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna finner jag emellertid det av de sakkunniga föreslagna antalet ledmöter vara för litet för att möjliggöra, att olika kategorier skattskyldiga bliva på lämpligt sätt representerade i nämnden. Jag vill därför föreslå, att prövningsnämnden skall bestå av — förutom av ordföranden — minst fyra och högst åtta leda­ möter jämte motsvarande antal suppleanter. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att för varje län bestämma det antal ledamöter, som skall ingå i pröv­ ningsnämnden. Därest denna består av blott fem medlemmar, böra samtliga dessa eller deras suppleanter vara närvarande för att nämnden skall vara be­ slutför. Utgöres nämnden av större antal medlemmar, torde för beslutförhet icke kunna krävas mera än att ordföranden och fyra ledamöter eller supplean­ ter äro tillstädes.

Det torde, på sätt de sakkunniga föreslagit, böra ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av länsstyrelsen, utse ledamöter och suppleanter i prövnings­ nämnden. De böra i enlighet med de sakkunnigas förslag utses för en tid av fyra år.

Med den sammansättning av prövningsnämnden, som jag enligt vad nyss sagts förordar, kan framför allt i de största länen och Stockholms stad inträf­ fa, att nämnden under vissa perioder, särskilt under tiden augusti—oktober, måste sammanträda så ofta, att svårighet uppkommer för ledamöterna att närvara vid alla sammanträden. Det synes mig därför icke kunna undvikas, att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att, efter framställning av prövnings­ nämnd, förordna att nämnden under viss tid äger arbeta på två avdelningar, vardera bestående av landskamreraren såsom ordförande och fyra ledamöter. Landskamrerarens ordförandeskap å båda avdelningarna torde härvid utgö­ ra en garanti för att kravet på enhetlighet i avgörandena blir tillgodosett. För att avdelning skall vara beslutför torde böra krävas, att samtliga leda­ möter eller suppleanter å avdelningen äro närvarande. Då fråga är örn beslut av principiell innebörd eller då avdelning eljest finner så böra ske, bör ärende hänskjutas till avgörande av prövningsnämnden in pleno.

Med hänsyn till kravet på enhetlighet i avgörandena synes det mig icke lämpligt att, såsom två länsstyrelser föreslagit, annan befattningshavare å landskontor än landskamreraren förordnas att som ordförande i prövnings­ nämnden handlägga vissa grupper av ärenden. Skulle arbetsbördan för lands­ kamreraren i de större länen bliva för stor, bör den lindras därigenom att föredragningen av vissa grupper av ärenden överlämnas åt tjänsteman å den taxeringsavdelning, som jag i det följande föreslår skola inrättas vid lands­ kontoren.

Då prövningsnämnden, även efter genomförandet av nu föreslagna änd­ ringar, är en beskattningsnämnd med uppgift bland annat alt granska och

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

pröva årets taxeringar, synes något principiellt hinder icke föreligga att till ledamöter av prövningsnämnden utse personer, som samtidigt äro medlem­ mar i taxeringsnämnd. En förutsättning härför bör givetvis vara, att veder­ börande icke äger taga befattning med ärende, i vars behandling inom taxe­ ringsnämnd han tidigare deltagit. Det torde vara så mycket mera anledning att tillåta medlemmar av taxeringsnämnd att jämväl vara ledamöter i pröv- ningsnämnd som det — efter vad i åtskilliga yttranden framhålles -—- kan ställa sig svårt att utanför de förstnämndas krets finna personer, kvalificerade för uppdraget att vara ledamot i prövningsnämnd. För att icke taxerings- nämndsmedlemmarna skola erhålla alltför stort inflytande i prövningsnämn­ den torde dock allenast viss del av prövningsnämndens ledamöter böra få utses bland taxeringsnämndsmedlemmar. Lämpligen torde högst hälften av hela antalet prövningsnämndsledamöter böra få utgöras av medlemmar i taxeringsnämnd.

Den av de sakkunniga förordade ersättningen åt ledamöterna i prövnings­ nämnden synes mig skälig med hänsyn till det ökade ansvar och det mera omfattande arbete, som enligt förslaget kommer att åvila ledamöterna. Det torde även böra framhållas, att enligt förslaget särskild ersättning icke utgår för det arbete utöver sammanträdesdagarna, som avses skola ankomma på ledamöterna.

Den årliga kostnadsökningen i anledning av den föreslagna ändrade orga­ nisationen av prövningsnämnderna torde, såsom de sakkunniga angivit, kun­ na beräknas till 25,000 kronor.

Då jag, såsom jag i det följande kommer att närmare utveckla, icke förordar de sakkunnigas förslag om inrättande av en riksskattenämnd — vilken nämnd enligt förslaget skulle övertaga den nuvarande mellankommu- nala prövningsnämndens uppgifter samt därutöver vara verksam såsom ett centralt organ för åstadkommande av enhetlighet i rättstillämpningen—- fin­ ner jag någon ändring av mellankommunala prövningsnämndens samman­ sättning icke böra komma till stånd. Uppdelning av nämnden på avdelningar torde icke heller vara erforderlig. Däremot böra nämndens ledamöter, liksom ledamöter i länsprövningsnämnd, utses för en tid av fyra år. De torde böra erhålla samma ersättning som föreslagits för ledamöterna i länsprövnings­ nämnd.

2. Prövningsnämndernas arbetsformer m. m.

De sakkunniga anföra:

Vad särskilt angår föredragningen måste beaktas de svårigheter, som städse uppstå, då fråga är om föredragning inför lekmannaelement. För den, som icke äger långvarig vana att enbart å muntlig föredragning uppfatta det relevanta i ett mål och att uteslutande med ledning därav träffa sitt avgörande, erbjuder nämligen den muntliga föredragningen stora besvärlig­ heter. Alldeles särskilt gäller kanske detta skattemålen med de invecklade beräkningsgrunder, varom däri ofta är fråga, och den myckenhet siffer­ material, som likaledes ofta måste däri överblickas. Även med en skicklig och rutinerad föredragande i prövningsnämnden måste resultatet för när­ varande bliva, att prövningsnämndens ledamöter, eller åtminstone många av dem, komma att biträda förslag, örn vilkas verkliga innebörd de sakna till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

125

rådelig kännedom. Under sådana förhållanden blir värdet av lekmanna- inslaget i prövningsnämnden ganska ringa; det blir här, som så ofta eljest i fråga om bestämmelserna rörande beskattningsnämnderna, en lagföreskrift, som inger föreställningar, vilka emellertid icke motsvaras av verkligheten.

Skall lekmannaelementet i prövningsnämnden verkligen kunna bliva av värde vid målens avgörande — och det är ju detta, som måste åsyftas, därest överhuvud taget lekmän skola vara där representerade — måste därför enligt de sakkunnigas uppfattning en fullständig omläggning ske av nuvarande ar­ betsformer. En verklig föredragning av varje mål, omfattande det relevanta däri, bör ske. Föredragningen föreslås skola handhavas av ordföranden i prövningsnämnden, där icke för vissa fall annan föredragande utses. Därjämte bör i god tid före varje prövningsnämndssammanträde utskrifter ske av före- dragningspromemoriorna, vilka utskrifter därefter tillställas samtliga leda­ möter av prövningsnämnden; promemoriorna böra vara så fullständiga, att därav erhålles en klar bild av vad målet avser, och givetvis även återgiva förekommande yrkanden. Härutöver bör åtminstone en ledamot av pröv­ ningsnämnden utöver ordföranden hava i förväg genomgått även handling­ arna till målen; detta kan ju lämpligen ske sålunda, att målen fördelas mellan ledamöterna i och för handlingarnas granskning.

I ett par remissyttranden behandlas frågan örn sättet för ärendenas före­ dragning inför prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar sålunda, att länsstyrelsen funne det tveksamt örn det av de sakkunniga skisserade förslaget med fullständiga promemorior, verklig föredragning av varje mål och så vidare kunde visa sig praktiskt lämpligt även med den ifrågasatta koncentrerade nämnden och med utsträckning av tiden för prövningsnämndens handläggning av besvär och yrkanden. I ett i fråga om prövningsnämndsarbete medelstort län såsom

Jämtlands måste en detaljerad föredragning av omkring 1,400 besvärsmål och 900 yrkanden om saklig ändring av taxering — siffrorna avsåge 1942 års prövningsnämnd i länet — taga en mycket avsevärd tid i anspråk. Även om ledamöterna delvis i förväg genomginge handlingarna till målen, åtginge motsvarande tid, arbete och kostnader utan att därigenom någon besparing vunnes vid de egentliga sammanträdena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar, att det föreslagna förfarandet med ärendenas beredning och föredragning förefölle alltför omständligt och tidsödande. Då det gällde mera invecklade besvär, vore det givelvis nöd- ■vändigt att föredragningspromemorior upprättades, så att föredraganden snabbt kunde giva en klar bild av vad målet avsåge och ledamöterna i nämn­ den lättare uppfatta det relevanta i målet. Men en stor del av målen vore av så enkel beskaffenhet, att upprättandet av särskild promemoria och utsän­ dande av avskrift därav till prövningsnämndsledamöterna måste anses som onödigt slöseri med tid och arbetskraft. Så t. ex. när det gällde felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Det borde därför läggas i föredragandens hand att avgöra, huruvida och i vilka fall dylika promemorior skulle upprättas och tillställas ledamöterna.

Magistraten i Hälsingborg ifrågasätter lämpligheten av alt landskamrera- ren såsom ordförande i prövningsnämnden skulle föredraga alla ärenden.

Taxeringsintendenten eller den person, som fran början handlagt ett ärende,

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

vöre ju den, som bäst kände till detsamma. Med hänsyn härtill och för und­

vikande av dubbelarbete syntes det böra tillkomma denne att föredraga

ärendet inför prövningsnämnden.

Beträffande frågan örn muntliga förhandlingar i pröv­

ning s n ä m n d anföra de sakkunniga, att en förutsättning för ernående av

en fullständigare utredning och en klarare belysning av förekommade mål

vore, att det nuvarande rena skriftväxlingsförfarandet kompletterades nied

muntlig förhandling inför prövningsnämnd. De sakkunniga anföra vidare

härom:

En dylik muntlig förhandling är ofta av nöden ej blott i mål av mera in­

vecklad beskaffenhet utan även beträffande i och för sig enkla besvärsmål.

I sistnämnda mål möter nian nämligen icke sällan hos den klagande en oför­

måga att i skrift framlägga sina i och för sig kanske bärande skäl. Genom

muntliga förhandlingar i dylika fall kunna säkerligen åtskilliga mål, som

nu i onödan belasta beskattningsdomstolarna, redan å prövningsnämnds-

stadiet bliva på ett tillfredsställande sätt avgjorda. I mera vidlyftiga och

invecklade mål återigen utvisar erfarenheten att ofta vid målens första

handläggning i prövningsnämnd ytterligare utredning i olika avseenden krä-

ves. För närvarande händer ej sällan, att tiden icke medgiver, att dylik ut­

redning införskaffas, utan målet måste avgöras i bristfälligt skick. Även där

emellertid ytterligare utredning hinner införskaffas gäller alltjämt, att den­

samma ofta icke är tillräckligt klarläggande. Även i dessa fall måste tydli­

gen muntliga förhandlingar på ett helt annat sätt kunna gagna sakens ut­

redning.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra när helst anledning därtill före­

kommer muntliga förhandlingar hållas i prövningsnämnd. Några särskilt

vidlyftiga föreskrifter härom torde icke påkallas. I fråga om skattskyldigs

information rörande dagen för handläggning av mål eller ärende synes vara

tillräckligt föreskriva, att viss tid före prövningsnämndens sammanträde

inom av nämnden disponerade lokaler en lista skall anslås, upptagande de

mål och ärenden, som skola förekomma vid sammanträdet.

En dylik allmän föreskrift torde kunna leda till att vederbörande enskilda

parter i eget intresse ofta komma tillstädes.

Härutöver synes emellertid prövningsnämnden böra tillerkännas rätt att

kalla enskild part vid äventyr att målet eljest avgöres på förhandenvaran-

de skäl.

Det är givetvis icke de sakkunnigas mening, att, utöver förslaget om in­

förande av muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden, någon ändring

skall ske i nuvarande bestämmelse, att sammanträde med beskattningsnämnd

skall hållas inom slutna dörrar.

I vissa remissyttranden anföras betänkligheter mot de sakkunnigas för­

slag örn införande av muntliga förhandlingar. Sålunda yttrar länsstyrelsen i

Jämtlands län, att med länets geografiska utsträckning avstånden och kom-

munikationssvårigheterna i många fall icke torde medgiva för de skattskyl­

diga att infinna sig personligen. Skattskyldig hade — redan enligt gällande

bestämmelser — möjlighet att inför landskamreraren personligen framlägga

sina synpunkter.

Stadsfullmäktige i Solna anföra, att den föreslagna skyldigheten för skatt­

skyldig att efter kallelse inställa sig inför prövningsnämnden för att munt­

ligen höras kunde vara alltför betungande. Med hänsyn härtill vore det av

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

127

synnerlig vikt, att taxeringen redan i första instans skedde med all omsorg och med iakttagande av de skattskyldigas rätt. Det förutsattes därför, att redan taxeringsnämndsordförandena införskaffade behövliga upplysningar och uppgifter, och detta torde, där muntliga upplysningar erfordrades, i all möjlig omfattning ske därigenom, att taxeringsnämndsordföranden å den skattskyldiges hemort eller i dess omedelbara närhet beredde den skattskyl­ dige tillfälle att å för honom lämplig tid företräda inför ordföranden eller nämnden för att lämna sådana upplysningar.

Kommunalnämnden i Skön uttalar tveksamhet beträffande förslaget, att prövningsnämnden skulle ha rätt att kalla skattskyldig att muntligen höras inför nämnden vid äventyr att mål eller ärende avgjordes på förhandenva- rande skäl. Detta kunde föranleda till att avlägset boende, mindre bemed­ lade personer eller andra, för vilka svårighet förelåge att inställa sig inför nämnden utan att laga hinder i vanlig mening mötte, genom sitt uteblivande komme i ogynnsam ställning vid ärendets behandling.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges köpmannaförbund avstyrka förslaget i denna del. Länsstyrelsen anför därvid, att muntliga för­ handlingar inför prövningsnämnden måste undvikas, enär sådana med nämn­ dens stora arbetsbörda icke medhunnes. Dylika förhandlingar skedde sedan gammalt mellan skattskyldig och landskamrerare eller, i enklare fall, per­ sonalen å taxeringsavdelningen och resultatet delgåves sedan prövnings- nämnden.

Sveriges köpmannaförbund anför för sin del: Enligt de sakkunniga skulle muntlig förhandling inför prövningsnämn­ den utgöra en förutsättning för att prövningsnämndens avgöranden skulle bli mera tillförlitliga. De sakkunniga synas härvid ha låtit leda sig av sin önskan att göra prövningsnämnden till en domstol. I själva verket torde tan­ ken vara verklighetsfrämmande och den bygger helt på storstadsförhållan- den. För den övervägande delen av de skattskyldiga skulle det vara för­ enat med betydande kostnader att inställa sig hos prövningsnämnden eller att anlita ombud för inställelse. För en skattskyldig med liten inkomst, vil­ ken kanske med orätt fått sin taxering höjd av taxeringsnämnden, skulle kostnaderna för anförande av besvär bli så stora, att han hellre avstode. Taxeringsmyndigheterna skulle under sådana förhållanden sannolikt all­ varligt förlora i prestige. Någon utsträckning av den rätt, som nu medgives i 110 § taxeringsförordningen för skattskyldig att företräda inför beskatt- ningsnämnd för meddelande av upplysningar rörande egen taxering, torde icke böra ske.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, taxeringsnämndsordfbrändenäs riksför­ bund, Skånes handelskammare och Sveriges redareförening uttala, att .skatt­ skyldig genom särskilt meddelande borde underrättas örn dagen, då honom angående ärende skulle handläggas inför prövningsnämnden.

Överståthållarämbetet framhåller, att skattskyldig, som vore tillstädes vid prövningsnämnels handläggning av ärende, icke borde t illåtas närvara vid nämndens överläggningar. Mot ett dylikt förbud kunde icke med fog invändas att taxeringsintendenten finge vara tillstädes, ty denne vore icke den skattskyldiges motpart utan hade att tillse, förutom det allmännas in-

Departements­

chefen.

tresse att taxeringen icke bleve för låg, jämväl att densamma bleve i möj­

ligaste mån rättvis.

I fråga om återförvisning av ärende till prövning s-

nämnd anföra de sakkunniga, att därest i övrigt föreslagna ändringar vid-

toges beträffande prövningsnämnden anledning icke syntes föreligga att vid­

hålla det år 1835 tillkomna förbudet mot återförvisning av ärende till pröv-

ningsnämnd för förnyad handläggning (134 § taxeringsförordningen). Ge­

nom ett upphävande av detta förbud torde säkerligen bättre möjlighet vinnas

att i förekommande fall införskaffa de ytterligare upplysningar, som kam­

marrätten funne erforderliga, exempelvis genom muntliga förhandlingar in­

för prövningsnämnden.

De sakkunnigas förslag avstyrkes i denna del av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län med motivering, att prövningsnämndens arbetsbörda icke bor­

de få tyngas genom en sådan anordning.

De sakkunnigas förslag att föredragningen av mål och ärenden i princip

skall ombesörjas av ordföranden i prövningsnämnden föranleder icke nå­

gon erinran från min sida. Emellertid bör —- såsom även de sakkunniga för­

utsatt — föredragningen i viss omfattning få ombesörjas av tjänsteman å

taxeringsavdelningen. I de större länen torde det vara nödvändigt att så sker,

enär ordförandens arbetsbörda eljest skulle bliva för stor.

Mot förslaget om upprättande av föredragningspromemorior i samtliga mål

samt utsändande av avskrifter därav till nämndens ledamöter har anmärkts,

att förslaget innebure slöseri med tid och arbetskraft, såvitt anginge mål av

enkel beskaffenhet. Denna anmärkning finner jag icke sakna fog. Jag för­

ordar därför att skyldigheten att upprätta och utsända föredragningspromemo­

rior icke göres ovillkorlig, utan att detta må underlåtas i sådana fall där det

med hänsyn till målets beskaffenhet finnes onödigt. Självfallet böra prome­

moriorna i intet fall göras vidlyftigare än som erfordras för att giva en klar

bild av vad ärendet gäller.

De sakkunnigas förslag att en ledamot av nämnden skall i förväg granska

handlingarna i respektive mål torde i sin mån vara ägnat att befordra riktiga

avgöranden i målen. Jag tillstyrker därför förslaget. Icke heller denna regel

torde emellertid böra gälla undantagslöst. Det stora antalet mål i vissa län

torde nämligen omöjliggöra för ledamöterna att förhandsgranska samtliga

mål. Dylik granskning torde därför icke behöva förekomma beträffande mål

och ärenden av enklare beskaffenhet.

Bestämmelser angående föredragningspromemorior och förhandsgransk­

ning av handlingar torde få utfärdas i administrativ ordning.

Muntliga förhandlingar inför prövningsnämnden såsom komplement till

den skriftliga processen äro av värde för att åvägabringa en så allsidig ut­

redning av beskattningsmålen som möjligt. En relativt tillfredsställande ut­

redning bör visserligen i allmänhet kunna ernås redan genom skriftliga för­

handlingar i form av yttranden och påminnelser från taxeringsintendent och

skattskyldig respektive annan klagande, men i vissa fall torde först förhand­

lingar i muntlig form åstadkomma en fullständig utredning i målet. Part bör

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

129

äga påkalla muntlig förhandling i vilket mål som helst. Det torde få ankom­ ma på vederbörande att med ledning av s. k. uppropslista, anslagen inom de av nämnden disponerade lokalerna, själv taga reda på dagen då hans mål eller ärende förekommer till handläggning; upplysning härom kan givetvis även erhållas genom förfrågan hos länsstyrelsen. Med hänsyn till det stora antalet mål och ärenden — och då flertalet skattskyldiga icke lära akta nödigt att iakttaga personlig inställelse — torde däremot prövningsnämnden icke böra betungas med att ex officio tillställa vederbörande underrättelse i nämnda avseende. Såsom de sakkunniga föreslagit, bör prövningsnämnden vidare äga rätt att kalla enskild part att muntligen höras inför nämnden vid äventyr att mål eller ärende avgöres på förhandenvarande skäl. Jag förut­ sätter dock, att denna rätt användes med urskillning samt endast då sakens vikt, jämförd med de besvär och kostnader som vederbörande part måste un­ derkasta sig för inställelsen, gör det motiverat. Parten bör äga rätt att nyttja biträde vid talans utförande eller att inställa sig genom ombud. Vid pröv- ningsnämndens överläggning för besluts fattande bör skattskyldig icke äga närvara.

I likhet med de sakkunniga finner jag ett upphävande av nu gällande för­ bud mot återförvisning av ärende till prövningsnämnd för förnyad handlägg­ ning ägnat att bidraga till bättre utredning av beskattningsmålen, varför jag tillstyrker förslaget härom.

Därest muntliga förhandlingar komma att äga rum inför prövningsnämn- derna och återförvisning av ärende dit för förnyad behandling blir möjlig, kommer givetvis prövningsnämndernas arbetsbörda att i viss omfattning öka. De muntliga förhandlingarna äro emellertid av sådan betydelse för taxerings- processen, att jag det oaktat anser mig böra förorda förslaget i nu förevaran­ de delar.

Vad jag i det föregående anfört rörande prövningsnämndernas arbetsfor­ mer m. m. bör i tillämpliga delar gälla även beträffande den mellankommu- nala prövningsnämnden.

3. Prövningsnämndernas arbetsperiod.

De sakkunniga anföra:

Ej sällan förekommer nu, att besvär anföras i prövningsnämnd men att den skattskyldige, trots anmaningar, där icke förebringar vidare utredning. Först i kammarrätten framlägges sedan den utredning, som kanske, om den­ samma förebringats redan i prövningsnämnden, kunnat leda till ett tillfreds­ ställande avgörande i denna instans. Härutöver förekomma åtskilliga mål, som aldrig passera prövningsnämnden utan där prövningen flyttas direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten. Så är händelsen med mål, vari lands­ kamrerare eller kommun anför besvär direkt hos kammarrätten utan att först hava besvärat sig i prövningsnämnden.

Båda nu berörda olägenheter sammanhänga med den korta arbetsperiod, som står prövningsnämnderna till buds. Det är ej alltid möjligt för en skatt­ skyldig att under denna tid förebringa all erforderlig utredning och det är än mindre möjligt för landskamreraren och vederbörande kommuner att under denna tid taga ståndpunkt till riktigheten av alla under året verk­ ställda taxeringar.

Biliana lill riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 345.

9

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 345-

Man har då sökt på andra vägar minska dessa olägenheter, men resultatet

härav har blivit en egendomlig förskjutning i instansordningen, vilken i sak

kan uttryckas så, att kammarrätten de facto fått övertaga en del — och inga­

lunda någon ringa del — av vad som ursprungligen varit prövningsnämndens

arbetsuppgifter.

Detta visar sig framför allt på två sätt.

Under tiden intill den 10 oktober, då prövningsnämnden ju slutar sitt ar­

bete, hinner landskamrerare!! icke att granska och bearbeta någon större del

av årets taxeringar. Den allmänna översyn av dessa, som skulle ankomma

på prövningsnämnden, kan därför icke genomföras. För att i någon mån råda

hot härpå har då landskamrerare!! — liksom kommunerna — erhållit rätt

att före årsskiftet hos kammarrätten anföra besvär över taxeringsnämnds

beslut, ehuru ingen talan förts i prövningsnämnden; att man sedan i formellt

hänseende betecknar dessa besvär såsom avseende prövningsnämndens un-

derlåtehet att ändra taxeringsnämndens beslut inverkar ej på det nu sagda.

Än vidare har landskamreraren — liksom kommunerna —- erhållit rätt

att i kammarrätten framställa vilka yrkanden som helst, obunden alltså av

huru hans yrkanden eventuellt formulerats i prövningsnämnden.

I förstnämnda fall har i verkligheten kammarrätten trätt i prövningsnämn­

dens ställe, dock utan dess möjligheter att taga hänsyn till praxis i vederbö­

rande län beträffande årets taxering i dess helhet.

I sistnämnda fall kan kammarrätten också sägas fullgöra åligganden, som

bort ankomma å prövningsnämnden, nämligen då först i kammarrätten den

fullständiga utredning förebragts, som bort ligga till grund för yrkanden och

avgöranden i prövningsnämnden.

Sett ur de skattskyldigas synpunkt innebär det nu sagda, att avgöranden i

viktiga skattefrågor -—- ofta de allra viktigaste och besvärligaste — vilka bor­

de hava av prövningsnämnden meddelats under taxeringsåret, i stället med­

delas av kammarrätten kanske tre å fyra år därefter.

De sakkunniga uttala, att örn man ville vinna en bättre tingens ordning och

framför allt ernå en klarare gräns mellan instanserna i beskattningsmålen,

PU bprörda utveckling tydligtvis måste stäckas oph förhållandena i görlig mån

återföras till yad ursprungligen varit avsett. Detta skulle i anslutning till det

anförda i sak betyda, att inga mål finge av taxeringsintendent (i stället för

landskamrerare) eller kommun (lika litet som av skattskyldig) fullföljas di­

rekt från taxeringsnämnd till kammarrätten utan att alla mål alltid därför­

innan måste passera prövningsnämnd för verklig prövning och avgörande.

Även taxeringsintendent och kommun skulle i kammarrätten vara bundna av

de yrkanden, som i prövningsnämnden framställts, så att icke till kammar­

rättens prövning hänskötes längre gående yrkanden än som varit föremål för

prövningsnämndens bedömande. Genom bestämmelser av här angiven art tor­

de även reservationsbesvärep till kammarrätten praktiskt taget förebyggas.

Nu angivna önskemål kunde uppenbarligen icke ernås på annat sätt än alt

prövningsnämnden erhölle längre tid för fullgörandet av sina arbetsuppgif­

ter och därmed även taxeringsintendenten och kommun längre tid för att

framställa sina yrkanden i prövningsnämnden.

De sakkunniga framhålla, att den nuvarande begränsningen av pyövnings-

nämndernas arbetsperiod nära sammanhängde med gällande regler för an­

förande av besvär över taxeringsnämnds och prövningsnämnds beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

131

De sakkunniga anföra vidare angående nu föreskrivna besvärstider: Besvär över beslut av ett års taxeringsnämnd skola ingivas före kl. 12 på dagen den 15 juli (i Stockholm den 10 augusti) till vederbörande länssty­ relse. Då underrättelse om taxeringsnämndernas beslut väl i regel icke expe­ dieras förr än under tiden 15 maj—15 juni (i Stockholm 15 juni—10 juli), hava de skattskyldiga bär 1 å 2 månaders tid för besvärens avgivande; som regel inkomma dessa dock först mot besvärstidens utgång.

Besvär över prövningsnämnds beslut anföras senast kl. 12 på dagen den sista helgfria dagen i december månad. Prövningsnämndens arbete skall vis­ serligen avslutas senast den 10 oktober (i Stockholm den 31 oktober) men protokollsutdragen behöva icke vara expedierade till de skattskyldiga förrän senast den 5 (20) november. Följaktligen lärer här en besvärstid av bortåt två månader stå till de skattskyldigas förfogande (i Stockholm omkring 6 veckor). Även här blir emellertid som regel en våldsam anhopning av be- svärsskrifter fram emot besvärstidens utgång, i detta fall således fram emot årsskiftet. Enligt en under år 1941 utfärdad författning skola dessa besvär —- med vederbörlig utredning och föreskrivna yttranden — före den 1 juli på­ följande år hava ingivits till kammarrätten. För kammarrättens avgörande är ingen tid stadgad.

Schematiskt sett gestalta sig dessa tidsperioder, bortsett från Stockholm, sålunda:

Vi 15/a 15/« 16/J 10/io »Vi«—Vi

3°/e

|-----1--------------- 1----------------1----------------1------------------- 1--------------------------1

Taxerings- Tid för PN-s Tid för Tid för hesvärshand-

period besvär arbete besvär lingarnas ingivande till

till PN till KR KR (efter utredning)

De sakkunniga uttala i anslutning härtill, att det torde vara uppenbart att denna fastlåsning av arbetsuppgifterna till viss tidsperiod vöre av ondo. Ar­ betet bleve under denna tid så forcerat och koncentrerat, att ett fullt tillfreds­ ställande resultat omöjligen kunde ernås, även örn länsstyrelsernas arbetskrafr ter mångdubblades. Ville man vinna en ändring härutinnan, torde detta näp­ peligen kunna ske på annat sätt än genom upphävande av de nuvarande till fixa slutdata anknutna besvärsperioderna. I första hand måste då undersökas, om en form kunde finnas, som möjliggjorde ett tidigare anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut. De nuvarande reglerna ledde, som nämnts, till att underrättelser om taxeringsnämndernas beslut i regel utginge under tiden 15 maj—15 juni. Så länge detta vore fallet, kunde tiden för besvär till pröv- ningsnämnd icke sättas nämnvärt kortare än nu och följaktligen ej heller prövningsnämndens arbete börja nämnvärt tidigare. En tänkbar väg att nå det angivna syftet kunde synas vara, att besked om taxeringsnämndernas be­ slut utsändes successivt under taxeringsperioden. Besvärstiden kunde därvid fastställas till trettio dagar efter det vederbörande erhållit del av beslutet. Därest en dylik ordning vore genomförbar, kunde besvär till prövningsnämn- den börja inkomma kanske redan den 15 april och nämnden börja sitt arbete i slutet av maj för all fortsätta detsamma åtminstone lika länge som nu. Emellertid måste enligt de sakkunniga mot en sådan anordning anmärkas föl­ jande. Om taxeringsnämnderna meddelade definitiva beslut, innan deras ar­ bete avslutades i maj månad, kunde de icke iakttaga de ändringar i taxe­ ringen, som påkallades av upplysningar, vilka inkomme efter det besked ut­ sänts örn nämndernas beslut. Örn vidare prövningsnämnden fallade beslut i

132

Kungl. Mcij:ts proposition nr 315.

anledning av skattskyldigs besvär tidigare än vad nu vore fallet, kunde pröv-

ningsnämnden icke senare ändra taxeringen, även om landskamreraren —-

t. ex. efter bokföringsgranskning •— funne, att densamma borde höjas å an­

nan grund än som i besvären varit på tal. Den först nämnda olägenheten kun­

de måhända icke anses avgörande, enär i dylika fall ju rättelse kunde ske i

prövningsnämnden. Betänkligare vore det andra fallet; i där angivna situation

skulle landskamreraren tvingas att anföra besvär i kammarrätten i åtskilliga

mål, där detta med nuvarande ordning icke behövde ske. Enda utvägen att

undgå detta vore att giva prövningsnämnden befogenhet att, oaktat nämnden

meddelat beslut i anledning av skattskyldigs besvär, ändock under året ändra

taxeringen å annan grund efter yrkande av landskamreraren. En dylik be­

stämmelse skulle dock säkerligen framkalla stark irritation hos de skattskyl­

diga och måste därjämte sägas innebära ett alltför stort avsteg från eljest

gällande rättsprinciper. De sakkunniga funne för sin del de anförda skälen

mot en omläggning av angivet slag böra tillmätas avgörande betydelse och

ansåge sig förty icke kunna framlägga förslag därom.

De sakkunniga, som finna att vid sådant förhållande allenast återstode att

bibehålla en fixerad, för alla mål likartad besvärstid, anföra vidare:

Besvärstiden utgår för närvarande, såsom förut erinrats, i Stockholm den

10 augusti och inom landet i övrigt den 15 juli. Därest arbetsperioden för

taxeringsnämnderna förlänges, på sätt de sakkunniga tidigare föreslagit, att

pågå t. o. m. den 31 maj och beträffande särskilda taxeringsnämnder even­

tuellt t. o. m. den 15 juni, innebär detta med säkerhet att meddelanden om

avvikelser från deklarationer icke expedieras förrän några dagar efter ut­

gången av sagda tidsperioder. Därav skulle emellertid följa en förkortning av

den nuvarande besvärstiden, bortsett från Stockholms stad, med fjorton da­

gar å en månad och besvärstidens längd kunna komma att nedgå under tret­

tio dagar. Detta är emellertid ett tydligtvis icke godtagbart resultat. En följd

av förlängningen av taxeringsnämndernas arbetsperiod måste därför bliva

att besvärstidens utgång något framflyttas i nu förevarande fall. Det synes

ej heller tilltalande med nu gällande särbestämmelser rörande i Stockholms

stad skattskyldiga personer, särskilt som verkställd utredning ju visat, att

även annorstädes än i Stockholm, exempelvis inom vissa taxeringsnämnder i

Göteborg, arbetet faktiskt pågår lika länge som i Stockholm. Ehuru skatt­

skyldiga annorstädes än i Stockholm sålunda kunna erhålla meddelande örn

verkställd avvikelse från deklarationen först ungefär samtidigt som i Stock­

holm skattskyldiga personer, ånjuta de förstnämnda icke den med tjugofem

dagar förlängda besvärstid, som kommer de sistnämnda till del.

Med hänsyn till det anförda föreslå de sakkunniga, att besvärstiden be­

stämmes på enahanda sätt beträffande skattskyldiga i Stockholms stad och

inom riket i övrigt samt att som slutdag i båda fallen sättes sista helgfria

dagen i juli månad.

Då de sakkunniga funnit, att någon förlängning av prövningsnämndens

arbetsperiod icke kunde vinnas genom att nämnden började sammanträda

tidigare än nu, ha de undersökt, huruvida och i vad mån en ändring kunde

ske av den tidpunkt då prövningsnämndens arbete skulle vara avslutat. De

sakkunniga anföra härom:

Skälen till den bestämmelse, enligt vilken prövningsnämndernas arbete skall

avslutas senast den 10 oktober, respektive den 31 oktober, hava till synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

133

varit tre. Dels har raan ansett erforderligt, att prövningsnämndens beslut förelåge i så god tid, att desamma kunde iakttagas vid debetsedlarnas ut­ skrivande; debetsedlarna återigen måste ju vara de skattskyldiga tillhanda, i städerna senast sju dagar före den 5 november och å landet senast sju dagar före den 10 november, å vilka dagar första kronouppbördsstämman, respektive kronouppbördsterminen börjar. Dels har man genom dessa be­ stämmelser velat bereda de skattskyldiga erforderlig besvärstid, vilken tid, såsom förut påpekats, kommer att bliva en och en halv å två månader eller från det utdrag av prövningsnämndens protokoll kommit den skattskyldige tillhanda eller han eljest fått kännedom om beslutet och till den 31 december. Dels har det slutligen ansetts önskvärt, att kommunerna erhålla besked om det genom prövningsnämndens beslut fastställda skatteunderlaget i god tid innan utgifts- och inkomststaterna fastställas.

Det förstnämnda skälet synes näppeligen böra tillmätas alltför stor vikt med hänsyn till det relativt ringa antal debetsedlar, varom här i värjo län är fråga. I den mån prövningsnämndens beslut meddelas i tillräcklig tid före uppbördsstämman, respektive uppbördsterminen, i november månad, böra tydligtvis därav föranledda ändringar vidtagas i debiteringen och å debetsed­ larna. Meddelas besluten senare, få debetsedlarna utskrivas med ledning av taxeringsnämndernas beslut och i förekommande fall — de torde icke bliva alltför många —• restitution äga rum eller tilläggsdebetsedel utfärdas; detta är ju ej annat än vad som redan nu gäller, då kammarrätten eller regerings­ rätten ändrar en taxering.

Vidkommande frågan om besvärstiden, synas här icke samma skäl före­ ligga som i fråga om taxeringsnämnderna för att bibehålla en fixerad slutdag för besvärs anförande. Ej heller synes nödvändigt med en besvärstid av så­ dan längd, som nu står till de skattskyldigas förfogande. Denna besvärstid synes utan olägenhet kunna nedsättas till 30 dagar. Besvärstiden bör då kun­ na fastställas till 30 dagar efter undfången del av prövningsnämndens be­ slut; postens bevis om delgivning bör gälla såsom fullt bevis härom, och återkommer en försändelse såsom obeställbar, få vederbörande myndigheter anlitas för delgivning. Då taxeringsintendenten klagar, bör för honom be­ svärstiden räknas från den dag, då prövningsnämndens protokoll justerats. En följd härav bliver emellertid, att även tiden för anförande av klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av dit inkomna extraordinära be­ svär, vilken tid enligt 125 § taxeringsförordningen är bestämd till G0 dagar efter delfående!, måste nedsättas till 30 dagar; något hinder härför synes emel­ lertid icke förefinnas.

Då de därav berörda på sätt nu nämnts erhålla del av prövningsnämn­ dens beslut, torde ändringslängdernas offentliga framläggande icke vara er­ forderligt. De sakkunniga föreslå därför, att nämnda längder, liksom taxe- ringslängderna, icke längre skola offentligen framläggas och att alltså be­ stämmelsen härom i 2G § 3 mom. kungörelsen den 28 september 1928 med vissa föreskrifter rörande taxerings lör farandet skall upphöra alt gälla.

Genom en omläggning av nu omförmäld art vinnes bl. a. även den för­ delen, att besvären till kammarrätten icke hopas omkring årsskiftet utan fördelas över en längre period samt att därmed även kammarrätten bör i åtskilliga fall erhålla besvärshandlingarna tidigare än nu. Härvidlag bör tydligtvis för besvärshandlingarnas ingivande till kammarrätten fixeras en tidsfrist av sex månader efter det besvären inkommit till länsstyrelsen.

Det sista skälet för den nuvarande tidsbegränsningen i fråga om pröv­ ningsnämndens arbete bar varit kommunernas krav å att erhålla kunskap om det genom prövningsnämndens beslut bestämda skatteunderlagets storlek i god tid före fastställandet av utgifts- och inkomslstaterna. De sakkunniga underskatta på intet säll betydelsen härav. Rubbningar av det skatteunderlag,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

som lagts till grund för kommunalskattens beräknande, kunna tydligtvis medföra allvarliga ekonomiska konsekvenser för mindre kommuner.

Emellertid bör bemärkas att skatteunderlaget ju på intet sätt är slutligen fixerat genom prövningsnämndens beslut. Ändring därutinnan kommer ju senare ofta till stånd genom kammarrättens och regeringsrättens beslut. I verkligheten förhåller det sig alltså så, att det skatteunderlag, som ligger till grund för den ett visst år beslutade kommunalskatten, är så att säga flytande i bortåt tre å fyra år, under vilken tid både nedsättningar och höjningar av detta skatteunderlag kunna äga rum. På grund härav måste ju regelrätt också kommunerna vid uppgörande av utgifts- och inkomststat såsom en särskilt utgiftspost räkna med restitutioner jämte ränta å restituerade medel. Detta innebär alltså i sak, att kommunerna redan nu äro nödsakade att årligen räkna med en viss reserv till täckande av uppkommande brister på grund av ändrade taxeringar. Det synes de sakkunniga, som om under dessa förhållanden det näppeligen kan anses oundgängligen erforderligt, att just de ändringar, som beslutas av prövningsnämnd, skola föreligga färdiga innan utgifts- och inkomststaten uppgöres. Till grund för kommunalskattens beräk­ nande torde i stället kunna läggas det skatteunderlag, vilket framkommit som resultat av taxeringsnämndernas arbete. Osäkerhetsmarginalen blir måhända härigenom något större än vad för närvarande är händelsen, men dock icke i sådan utsträckning, att förhållandet kan anses innebära någon allvarligare olägenhet. Framför allt gäller detta, när man häremot har att väga den bety­ dande fördel icke minst för kommunerna, som måste ligga däri, att mål, vari för närvarande avgörande träffas först efter några års förlopp, böra kunna bliva föremål för utredning och definitivt avgörande redan i pröv- ningsnämnden. Det är ock de sakkunnigas bestämda uppfattning, att med en utökad arbetsperiod för prövningsnämnden och därmed väsentligt vidgad möjlighet för undersökningar och utredningar rörande olika skattskyldiga skatteunderlaget måste i rätt betydande utsträckning öka — ett förhållande som givetvis i sin tur bör kompensera kommunerna för den med förslaget förenade nyssberörda olägenheten.

Givetvis bör emellertid även med en ordning, enligt vilken prövningsnämn­ dens arbete avslutas senare än för närvarande, iakttagas att framför allt de skattskyldigas besvär, vilka ju främst kunna tänkas medföra en minskning av skatteunderlaget, böra snarast möjligt avgöras och, därest så ske kan, i sin helhet vara föremål för beslut inom den för närvarande gällande tidrymden, d. v. s. senast den 10 oktober (den 31 oktober).

Med hänsyn till vad de sakkunniga sålunda anfört, synas de skäl, som hit­ tills åberopats till stöd för att prövningsnämnden skall avsluta sitt arbete så tidigt som för närvarande är fallet, icke böra vara av den avgörande bety­ delse, att de lägga hinder i vägen för att nämndens arbetsperiod avslutas vid en senare tidpunkt. Detta är, såsom ovan framhållits, nödvändigt, därest nämndens avgöranden verkligen skola Idiva tillräckligt väl övervägda.

De sakkunniga föreslå därför, att frågor rörande ett års taxering må hos prövningsnämnden väckas till och med den 31 december under taxerings­ året samt att mål och ärenden, som därav beröras, skola vara avgjorda så snart ske kan och senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret. Därmed korinne prövningsnämnden att fungera under så gott som hela året.

I fråga örn den förlängda arbetsperiodens inverkan på processföringen an­ föra de sakkunniga vidare:

Med de föreslagna tidsfristerna beträffande prövningsnämndens arbete följer ock möjlighet att för taxeringsintendenten och vederbörande kommu-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

135

ner bibehålla nuvarande rätt för landskamrerare och kommun att framställa

yrkanden rörande påförande av eller ändring i taxering, respektive anföra

besvär över taxeringsnämnds beslut intill utgången av taxeringsåret, sam­

tidigt som man tillser, att dessa besvär icke gå direkt till kammarrätten ulan

därförinnan upptagas i prövningsnämnd. De skäl, som tidigare åberopats till

stöd för att dessa parter skola hava längre besvärstid till sitt förfogande, lära

ju alltjämt äga giltighet.

Örn man vid ovan föreslagen ändring bibehåller den nuvarande bestäm­

melsen, att prövningsnämnd skall granska och pröva alla taxeringar, bör

även denna nämndens självständiga granskning och prövning av årets taxe­

ringar kunna pågå till årsskiftet; därefter får prövningsnämnden till avgö­

rande upptaga endast tidigare gjorda framställningar.

Prövningsnämndens granskningsrätt innebär även, att prövningsnämnden,

ehuru de skattskyldigas besvärsrätt utgår sista helgfria dagen i juli månad

under taxeringsåret, är skyldig att taga hänsyn jämväl till därefter inkom­

mande besvärsskrivelser. För att så skall ske, skola emellertid besvären vara

inkomna senast den 31 december under taxeringsåret.

Ovan har framhållits, att reservationsbesvären till kammarrätten böra

praktiskt taget upphöra i och med det att taxeringsintendenten dels icke får

fullfölja mål direkt från taxeringsnämnd till kammarrätten och dels blir bun­

den vid sina i prövningsnämnden gjorda yrkanden. Detta kan synas innebära

en minskning av den tid, som nu i besvärsmål står landskamreraren till buds,

innan talan behöver fixeras. Dock är att märka, att genom nuvarande be­

stämmelse om besvärens insändande till kammarrätten senast den 30 juni

året näst efter taxeringsåret en viss begränsning redan bör hava inträtt av

den tid, varunder yrkandets fixering kan uppskjutas. Än vidare synas hin­

der icke böra möta för att de reservationsbesvär, som nu ingivas till kam­

marrätten, i stället ingivas till prövningsnämnden. För bestämmandet av

talan i dessa mål står då till förfogande tiden till och med den 30 juni året

näst efter taxeringsåret.

Med nu föreslagna anordning synas de tidigare berörda olägenheterna i

fråga örn processföringen vid prövningsnämnden kunna undanröjas eller åt­

minstone förminskas.

Då prövningsnämnden arbetar under så gott som hela året, vinnes den

väsentliga fördelen, att alla ärenden, vari taxeringsintendent eller kommun

önskar ändring i taxeringsnämnds beslut, kunna bliva föremål för verklig

sakbehandling i prövningsnämnden. Man undgår därigenom ovan berörda

besvärsmål i kammarrätten, i vilka prövningsnämnden faktiskt icke inträtt

såsom mellaninstans. Med förlängningen av prövningsnämndens arbetspe­

riod följer också möjligheten alt kräva, att vederbörande part där förebringar

all erforderlig utredning.

1 samband med att de sakkunniga föreslå att prövningsnämnden skall

fungera under bela året föreslås avskaffande av den särskilda prövnings­

nämnd, vilken för närvarande under lid, då ordinarie prövningsnämnd icke

sammanträder, fungerar med uppgift alt besluta över hos densamma anförda

besvär och gjorda framställningar av visst slag. Såsom motivering härför

anföra de sakkunniga:

Då prövningsnämnden föreslås skola fungera under så gol t som hela året

för prövning och avgörande av ordinära mål och ärenden, synes näppeligen

anledning förefinnas all flir de extra ordinära besvär och särskilda framställ­

ningar, vilka inkomma under årets första sju månader, bibehålla den rätt

egendomliga Institution, som kallas särskild prövningsnämnd. Tillskapar man

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

en verklig andra instans i skattemålen, måste det synas rätt svårförklarligt, att denna instans endast skall avgöra det visserligen övervägande antal mål, som inkommer under sista halvåret, men icke de mål, som inkomma under årets första hälft. Såsom förut erinrats, ställa dessa sistsagda mål alldeles särskilda krav å den formella processledningen. Åtskilliga av dem kräva därjämte samma lokalkännedom inom nämnden som de egentliga besvärsmå- len. Några sakligt bärande skäl att för dessa mål reservera en mera styvmo- derlig behandling synas de sakkunniga icke kunna förebringas. Härtill kom­ mer, att med den föreslagna begränsningen av antalet ledamöter i prövnings- nämnden varje anledning lärer saknas att därutöver hava en särskild pröv- ningsnämnd med samma eller ungefär samma antal ledamöter.

I remissyttrandena lämnas förslaget om förlängning av pröv- ningsnämndernas arbetsperiod i allmänhet utan erinran.

I några yttranden betonas vikten av att i varje fall den väsentliga delen av besvärsmålen avgjordes så tidigt, att besluten kunde påverka debiteringen av kronoutskylder under taxeringsåret. I sådan riktning uttala sig kammar­ rätten, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbot­ tens län, mellankommunala prövningsnåmnden samt ett par kommunala myndigheter.

Några kommunala myndigheter och svenska stadsförbundet framhålla de olägenheter, som skulle vållas av att kommunernas utgifts- och inkomststa­ ter, örn förslaget genomfördes, måste uppgöras på grundval av taxerings­ nämndernas beslut. I några yttranden, såsom i de av svenska landskommu­ nernas förbund och Sveriges stadskamerala förening avgivna, uttalas som önskvärt att ärenden, i vilka besluten kunde beräknas medföra betydande sänkning av skatteunderlaget, avgjordes före den tidpunkt, då utgifts- och inkomststaterna fastställdes.

Länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län framhålla den ökade arbetsbörda för landskontoren i form av större antal uppdebiteringar, avkort- ningar och restitutioner, som en förlängning av prövningsnämndens arbets­ period skulle medföra.

Magistraten och mantalsdirektören i Göteborg uttala, att prövningsnämn- den borde ha fattat beslut i fråga örn taxering av skattskyldig för visst år, innan taxeringsnämnden påföljande år beslutade i fråga om samma skatt­ skyldigs taxering för sistnämnda år. Det torde till och med böra ifrågasättas, huruvida icke prövningsnämnden borde tillförbindas att fatta beslut i taxe- ringsfrågan så tidigt påföljande år, att den skattskyldige redan vid deklara­ tionens upprättande sistnämnda år kunde äga kännedom om prövnings­ nämndens beslut beträffande föregående års taxering.

Länsstyrelsen i Hallands län anser, att den föreslagna tidsfristen intill ut­ gången av taxeringsåret, inom vilken taxeringsintendent, kommun och med­ lem av prövningsnämnd kunde väcka fråga rörande samma års taxering, borde åtminstone för taxeringsintendentens och prövningsnämndens del ut­ sträckas till den 1 april året näst efter taxeringsåret. Härigenom skulle vin­ nas en välbehövlig tid för granskning av det vidlyftiga taxeringsmaterialet.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att någon olägenhet av att den tid,

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

137

inom vilken taxeringsintendenten hade att väcka fråga rörande ett års taxe­ ring, bestämdes exempelvis till sista dagen i februari månad året näst efter taxeringsåret icke syntes uppkomma. I stället torde vinnas mindre hets i ar­ betet och bättre taxeringsresultat.

Riksräkenskapsverket anför, att den föreslagna utsträckningen av pröv- ningsnämndens arbetsperiod medförde, att någon uppgift om taxeringsresul- tatet efter prövningsnämndens ändringar icke komme att föreligga vid be­ räkningen av inkomst- och förmögenhetsskattens utfall, vare sig vid novem­ berberäkningen eller vid kontrollräkningen i maj. Novemberberäkningen finge alltså byggas på de av taxeringsnämnderna åsätta taxeringarna. Detta medförde såtillvida en fördel som uppgifter om dessa taxeringar kunde göras tillgängliga för riksräkenskapsverket tidigare på hösten än det nuvarande taxeringsmaterialet — innefattande jämväl prövningsnämndernas ändringar — plägat föreligga färdigt.

I fråga om tiden för anförande av besvär över taxerings­ nämnds beslut uttalar länsstyrelsen i Malmöhus län, att besvärstiden icke borde förlängas, då detta skulle innebära en motsvarande förkortning av den redan alltför knappa tid, som stöde till prövningsnämndens förfogan­ de för besvärsmålens avgörande.

Sveriges köpmannaförbund och svenska lantarbetsgivareföreningen anse, att besvärstiden borde bibehållas oförändrad.

Kammarrätten yttrar att, med hänsyn till att de sakkunniga föreslagit en förlängning av tiden för taxeringsarbetet i första instans, besvärstiden för stora grupper skattskyldiga skulle bliva kortare än vad nu vore fallet. Några skäl för en dylik förkortning av besvärstiden förelåge icke. Kammarrätten funne därför, att som slutdag för besvärs anförande av skattskyldig borde bestämmas den 10 augusti, vilket icke torde medföra några mera avsevärda olägenheter.

Stockholms handelskammare, Sveriges industriförbund, Sveriges redare­ förening och kooperativa förbundet anföra, att då under juli månad allmänt förekomme semesterledighet besvärstiden för skattskyldig syntes böra ut­ sträckas till den 10 augusti. Sveriges lantbruksförbund och svenska lantmän­ nens riksförbund anse, att besvärstiden med hänsyn till semesterledigheterna borde utsträckas i vart fall till den 15 augusti.

Vad angår tiden för anförande av besvär över prövnings- nämnds beslut uttalar Sveriges köpmannaförbund, att besvärstiden bor­ de, för att bereda de skattskyldiga nödig tid alt iordningställa sina besvär, bibehållas oförändrad.

Kammarrätten anför i nu förevarande hänseende:

I fråga örn besvärstiden anföra de sakkunniga utan angivande av närmare skäl, att det ej synes nödvändigt med en besvärstid av sådan längd, som nu står till de skattskyldigas förfogande. Enligt kammarrättens uppfattning krä­ ver emellertid hänsynen till de skattskyldiga, att besvärstiden örn möjligt i icke alltför hög grad inskränkes. Det må nämligen betänkas, att åtskilliga

Kungl. Majlis proposition nr 345.

klagande, av vilka många äro bosatta i avlägset belägna bygder, anse sig i behov av biträde med uppsättande av besvärsskrift till kammarrätten. Den tidsutdräkt, som härav följer, i förening med en icke sällan långsam post­ gång synes i icke ringa omfattning kunna medföra svårigheter för de skatt­ skyldiga. Om såsom avsett är prövningsnämnderna avgöra det stora flertalet besvär av de skattskyldiga senast under oktober månad under taxeringsåret, skulle de skattskyldiga i regel erhålla del av prövningsnämndens beslut se­ nast i början av därpå följande november månad. Med en besvärstid av tret­ tio dagar skulle besvären till kammarrätten inkomma till vederbörande myn­ dighet senast i början av december månad. Då såsom ovan framhållits rät­ ten att föra talan för annan klagande än skattskyldig icke tilländagår förrän med utgången av taxeringsåret, kunna målen icke omedelbart bringas i så­ dant skick, att de äro färdiga till avgörande. Visshet huruvida besvär an­ förts av annan klagande än den skattskyldige kan vid sådant förhållande icke vinnas förrän ett stycke in på det nästföljande året. Enligt kammarrät­ tens uppfattning skulle en förlängning av den föreslagna besvärstiden till sextio dagar för samtliga klagande i stort sett icke försena avgörandet av besvärsmålen i kammarrätten. Däremot skulle vinnas en enhetlig tid av sextio dagar för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut och över kammarrättens utslag. Under åberopande av vad nu anförts får kammarrät­ ten framlägga förslag, att tiden för anförande av besvär över prövnings­ nämnds beslut bestämmes till sextio dagar efter dagen för delgivning respek­ tive protokollets justering.

Även Sveriges lantbruks!örbund, svenska lantmännens riksförbund, svens­ ka lantarbetsgivareföreningen, Stockholms handelskammare, Sveriges indu­ striförbund, Sveriges redareförening, kooperativa förbundet och handelskam­ maren i Gävle anse, att besvärstiden för de skattskyldiga borde bestämmas till 60 dagar efter delfåendet för att dessa skulle ha erforderlig tid till sitt förfogande för att avfatta och styrka Sina besvär; härigenom skulle samma besvärstid komma att gälla vid klagah över prövningsnämnds och kammar­ rättens beslut, vilket skulle innebära en fördel.

Beträffande besvär av kommun, municipalsamhälle, lands­ ting eller skogsvårdsstyrelse anför kammarrätten, att de sakkun­ nigas förslag innebure, att då prövningsnämnds beslut i fråga om skattskyl­ digs taxering som regel icke délgåves nämnda samfälligheter och styrelser dessa skulle bibehållas vid sin besvärsrätt praktiskt taget huru länge som helst i fråga om taxeringar, däri prövningsnämiid medgivit nedsättning. En­ ligt kammarrättens uppfattning torde det föreslagna stadgandet böra kom­ pletteras med en bestämmelse av innehåll, att besvär av angivna kategori klagande såvitt anginge annans taxering i varje fall måste ingivas senast viss tid, förslagsvis sex månader, efter den dag då länsprövningsnämnds pro­ tokoll justerats.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund uttala, alt full- följdsbestämmelserna borde kompletteras med en föreskrift, att besvär, som anfördes av kommun, municipalsamhälle, landsting eller skogsvårdsstyrelse, icke finge ingivas senare än inom viss tid efter det att prövningsnämndens beslut meddelats, förslagsvis före utgången av kalenderåret näst efter taxe-

Kungl. Ma]:ts proposition nr 345.

139

ringsåret. Jämväl 127 § taxeringsförordningen syntes böra kompletteras med en bestämmelse av motsvarande innehåll.

Kammarrätten framhåller slutligen, att de föreslagna bestämmelserna en­ ligt kammarrättens mening skulle medföra åtskilliga svårlösta problem.

Kammarrätten anför härom:

Beträffande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting eller skogsvårdsstyrelse föreligger besvärsrätt till utgången av taxeringsåret. Av sådan menighet anförda besvär måste, såvitt kammarrätten kan finna, av prövningsnämnden upptagas till prövning, oaktat denna eventuellt redan avgjort besvär angående samma taxering på besvär av den skattskyldige. En dylik ordning kan givetvis icke anses tillfredsställande.

Angående taxeringsintendenten är förhållandet ett annat. För denne fin­ nes enligt förslaget ingen annan begränsning angiven i tiden för framstäl­ lande av yrkanden i länsprövningsnämnden än som följer av den föreslagna 97 a § taxeringsförordningen, däri stadgas, att efter taxeringsårets utgång må ej hos länsprövningsnämnd fråga väckas, som avser samma års taxering. Dock angivas vissa särskilda undantag, från vilka lärer kunna bortses i detta sammanhang. I betänkandet har diskuterats möjligheten att giva pröv­ ningsnämnden befogenhet att, oaktat prövningsnämnden meddelat beslut i anledning av skattskyldigs besvär, ändock ändra taxeringen å annan grund efter yrkande av taxeringsintendenten. Samtidigt framhålles emellertid, att en dylik bestämmelse säkerligen skulle framkalla stark irritation hos de skattskyldiga och därjämte måste sägas innebära ett alltför stort avsteg från eljest gällande rättsprinciper. I enlighet härmed har förslag i ämnet icke framlagts av de sakkunniga. Genom taxerings upptagande till särskild be­ handling i prövningsnämnd åstadkommes alltså, att taxeringsintendentens rätt att framställa yrkande i prövningsnämnden elimineras. Ej heller kan han genom anförande av besvär i kammarrätten vinna rättelse, då därför kräves, att han framställt yrkandet redan i prövningsnämnden, och därtill har han ju genom prövningsnämndens tidigare behandling av taxeringsfrå- gan blivit förhindrad. Även denna konsekvens, som är ägnad att i en del fall antingen såsom tidigare antytts medföra försening av prövningsnämnds- arbetet eller ock framkalla en viss motsättning mellan prövningsnämnden och taxeringsintendenten, synes otillfredsställande.

Av skäl som nu anförts torde en översyn av de föreslagna bestämmelser­ na böra vidtagas. I sådant avseende vill kammarrätten föreslå följande:

l:o. För taxeringsintendent fastställes samma besvärstid som för kommun, d. v. s. att det skall åligga taxeringsintendent att inkomma med besvär eller framställa yrkande före klockan tolv å sista helgfria dagen i december må­ nad under taxeringsåret.

2:o. Föreskrift meddelas att, därest besvär i rätt tid anföres i fråga om taxering, som redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild pröv­ ning meddelade beslut, desamma skola upptagas till prövning av kammar­ rätten.

Genom den under 2:o föreslagna föreskriften skulle man återkomma till den av de sakkunniga påpekade egendomliga förskjutning i instansord­ ningen, som för närvarande kan äga rum, då landskamrerare!! eller kommun anför besvär i kammarrätten. Liksom hittills skulle nämligen kammarrät­ ten få övertaga vissa uppgifter, som egentligen skulle tillkommit prövnings­ nämnd. Detta betyder alltså, att kammarrätten får till prövning upptaga frå-

Kungl. Majlis proposition nr 345.

Departements­

chefen.

gor, som aldrig handlagts av prövningsnämnd. Det må dock framhållas, att antalet sådana besvärsmål antagligen skulle bliva ganska ringa och betyd­ ligt mindre än nu är fallet. Ehuru kammarrätten tillfullo instämmer i vad de sakkunniga anfört på detta område, bär kammarrätten ansett denna an­ ordning vara mera lämplig än de två övriga alternativ, som enligt kammar­ rättens mening stå till buds, nämligen antingen de sakkunnigas förslag eller införande av en för samtliga klagande gemensam besvärstid, efter vars ut­ gång prövningsnämndsarbetet kunde taga sin början.

Den under l:o föreslagna besvärstiden lärer utgöra en förutsättning för införande av den under 2:o upptagna bestämmelsen.

En utsträckning av prövningsnämndernas arbetsperiod på sätt de sakkun­ niga föreslagit torde vara erforderlig för vinnande av en allsidigare prövning av förekommande ärenden och därigenom en nedgång av antalet besvärsmål till skattedomstolarna. En del olägenheter äro visserligen förknippade med förlängningen av arbetsperioden, men dessa synas icke vara av den storleks­ ordning att de böra hindra förslagets genomförande. Jag vill emellertid un­ derstryka vikten av att, såvitt möjligt, samtliga av skattskyldiga anhängig- gjorda besvärsmål avgöras i så god tid, att besluten kunna påverka debite­ ringen av kronoutskylder under taxeringsåret.

De sakkunniga ha föreslagit, att för de skattskyldiga tiden för anförande av besvär över taxeringsnämnds beslut skall utgå sista helgfria dagen i juli månad. Med hänsyn till de skattskyldigas intressen torde någon förkort­ ning icke böra ske av den sålunda föreslagna besvärstiden. Ä andra sidan torde icke heller någon förlängning av tiden kunna ske, då prövningsnämn- derna i sådant fall skulle få alltför kort tid på sig för avgörande av inkom­ na besvärsmål. Emellertid torde den ändringen böra vidtagas i de sakkunni­ gas förslag att såsom slutdag för besvärs anförande angives den 31 juli; därest denna dag är söndag, kommer enligt lagen om Beräkning av lagstad- gad tid besvärstiden att utgå först nästa söckendag.

Då beträffande beslut av taxeringsnämnd besvärstiden för skattskyldig sålunda bör utgå den 31 juli, kan besvärstiden för kommun, municipalsam­ hälle, landsting och skogsvårdsstyrelse icke lämpligen utgå först å sista da­ gen i december månad. En sådan ordning skulle, såsom kammarrätten an­ märkt, innebära att av sistnämnda klagande anförda besvär rörande viss taxering finge av prövningsnämnden upptagas till prövning, oaktat nämn­ den redan angående samma taxering avgjort besvär, som anförts av den skattskyldige. Så lång besvärstid som den av de sakkunniga föreslagna sy­ nes icke heller vara erforderlig för de relativt få fall, varom här är fråga. Då kommunerna erhålla avskrift av årets fastighetslängder och inkomst­ längder senast den 15 juli, torde för ifrågavarande klagande såsom slutdag för besvärs anförande kunna fastställas den 15 augusti. Med en sålunda be­ stämd besvärstid torde prövningsnämndens arbete med handläggning av de skattskyldigas besvär icke i nämnvärd grad fördröjas. Därjämte undgår man att behöva tillgripa den av kammarrätten föreslagna utvägen att fortfarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

141

låta vissa besvär över taxeringsnämnds beslut med förbigående av prövnings- nämnden anföras direkt hos kammarrätten.

De sakkunnigas förslag örn de tidsfrister, inom vilka frågor rörande ett års taxering må av taxeringsintendenten eller medlem av prövningsnämnden väckas, föranleder icke någon erinran från min sida. Vad angår de av kam­ marrätten anmärkta olägenheterna av att taxeringsintendenten skulle ha rätt att hos prövningsnämnden väcka fråga rörande ett års taxering intill taxe­ ringsårets utgång, under det att skattskyldigs rätt att till prövningsnämn­ den anföra besvär skulle utgå den 31 juli, torde dessa olägenheter i prak­ tiken sakna egentlig betydelse. Taxeringsintendenten skall nämligen yttra sig över samtliga besvär. Finner han därvid anledning att, å annan grund än varom i besvären är fråga, yrka ändring i taxeringen, bör han givetvis icke framlägga ärendet för prövningsnämnden, förrän han har sitt yrkande färdigt; hinner han icke detta före taxeringsårets utgång, har han att senast den 31 december hos nämnden framställa ett icke specificerat yrkande om ändring i taxeringen samt att därefter, så snart ske kan, närmare angiva omfattningen av sitt yrkande. Den skattskyldiges besvär och taxeringsinten- dentens ifrågavarande yrkande komma därigenom att behandlas i ett sam­ manhang. Skulle taxeringsintendenten underlåta att anmäla sitt yrkande innan prövningsnämnden meddelat beslut i anledning av den skattskyldiges besvär, kan intendenten däremot icke framställa yrkandet vare sig hos pröv­ ningsnämnden eller kammarrätten. Vad här sagts om taxeringsintendenten i fråga om rätt att yrka ändring beträffande taxeringen i besvärsärende gäl­ ler även i fråga örn medlem av prövningsnämnden.

Vad angår tiden för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut, finner jag, med anledning av vad kammarrätten och åtskilliga av närings­ livets organisationer anmärkt, denna böra för skattskyldig fastställas till sextio dagar från det vederbörande erhållit del av beslutet. I detta fall före­ ligger, i motsats till vad förhållandet är beträffande besvär över taxerings­ nämnds beslut, intet hinder för den längre besvärstiden i vederbörande myn­ dighets arbetsförhållanden. För taxeringsintendenten torde besvärstiden böra utgå 60 dagar efter det prövningsnämndens protokoll justerats. Då kommun, municipalsamhälle, landsting och skogsvårdsstyrelse som regel icke delgives prövningsnämndens beslut rörande skattskyldigs taxering, bör även för nämnda klagande besvärstiden bestämmas till viss tid efter den dag, då prövningsnämndens protokoll justerats. Vid sådant förhållande böra dessa

klagande åtnjuta något längre besvärstid än de skattskyldiga; lämpligen synes besvärstiden för dom kunna fastställas till 90 dagar efter nyssberör- da dag.

Besvärshandlingarnas överlämnande till kammarrätten torde, i enlighet med de sakkunnigas förslag, böra ske inom sex månader efter det besvären inkommit till länsstyrelsen.

Jag biträder de sakkunnigas förslag att ändringslängderna icke vidare skola offentligen framläggas.

Örn den ordinarie prövningsnämndens arbetsperiod förlänges på föreslå-

get s.ätt, fprde anledning icke finnas att bibehålla den särskilda prövnings- nämnden.

Vad jag tidigare anfört i fråga om prövningsnämndernas arbetsperiod bör i tillämpliga delar gälla även beträffande den mellankommunala prövnings- nämnden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 315.

II. Fastighetstaxering.

A. Allmän fastighetstaxering.

1. Beskattningsnämnderna i första instans.

De sakkunniga erinra om att den allmänna fastighetstaxeringen i första instans handhaves på landet av beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och fastighetstaxeringsnämnder, som besluta örn taxering, samt i städerna av fastighetstaxeringsnämnder, som verkställa taxering. Fastighets- prövningsnämnden granskar och prövar fastighetstaxeringarna inom sitt distrikt samt beslutar över anförda besvär och gjorda framställningar i an- .edning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

I fråga om bristerna i organisationen av den allmänna fastighetstaxeringen anföra de sakkunniga:

Denna sedan år 1922 tillämpade organisation har säkerligen medfört, att taxeringsresultatet blivit mera tillfredsställande än förut. Emellertid hava vissa erinringar ändock framställts mot det härigenom vunna arbetsresul­ tatet. Sålunda har framhållits, att erforderlig ledning av arbetet i länen icke hittills kunnat åstadkomma på tillräckligt tidigt stadium; detta gäller då särskilt beredningnämndernas arbete.

Enligt nu gällande ordning inledes fastighetstaxeringen genom samman­ träde enligt 59 § taxeringsförordningen inför länsstyrelsen eller landskarn- reraren, därvid överläggningar hållas och anvisningar lämnas rörande de allmänna grunderna för den förestående fastighetstaxeringen; sålunda fast- ställes hjälptabell till ledning för taxeringen av skogsmark och vägande skog och föreslås vissa ephetsvärden till ledning för taxeringen av jordbruks­ fastighet. Därefter, och innan beredningsnämnderna börja sitt egentliga arbete, hålles vanligen sammanträde inför ordföranden i vederbörande fas- tighetstaxeringsnämnd, varvid överlägges angående åtgärder för befordrandet av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar. Härefter fungera emellertid beredningsnämnderna självständigt och utan ledning eller översyn? vadan i stort sett möjlighet saknas att kontrollera deras arbete och tillse, att de ställa sig ^ivna anvisningar till efterrättelse. Visserligen äger landskamreraren närvara vid beredningsnämndernas sammanträden, men det är givet, att landskamreraren icke härigenom har möjlighet att utöva den kontroll, som är nödvändig.

När därefter fastighetstaxeringsnämnderna hava att taga ställning till be­ redningsnämndernas förslag, är den till förfogande stående tiden synnerligen begränsad, och möjligheterna till mera ingående justeringar bliva därför små. Detta förhållande är så mycket allvarligare som det tid efter annan vid granskning av beredningsnämndernas taxeringar kunnat konstateras, att — trots lämnade anvisningar — taxeringen i en kommun avviker från faxe-

Kungl. May.ts proposition nr 3J5.

143

ringen i andra kommuner inom fastighetstaxeringsdistriktet på sätt som icke är motiverat av lokala hänsyn eller andra skäl. Ett ingripande i dylika fall från fastighetstaxeringsnämndens sida måste då närmast få formen av en omtaxering av samtliga fastigheter inom kommunen i fråga. Denna besvärliga och omfattande procedur vidtages dock av naturliga skäl endast, när avvikelsen från det normala taxeringsresultalet är mera framträdande. Som regel får därvid omlaxeringen karaktären av en generell procentuell änd­ ring av taxeringsvärdena; att dylika schematiska rättelser icke kunna anses helt tillfredsställande är tydligt. I sådana fall återigen, då avvikelsen från normalt taxeringsresultat icke är av så framträdande art, torde regelrätt den förelupna felbedömningen få kvarstå oförändrad.

De sakkunniga ha för sin del funnit obestridligt, att visst fog funnes för sålunda framförda anmärkningar. Fastighetstaxeringsnämnderna hade icke möjlighet att verkställa en ingående prövning av taxeringen av varje inom distriktet förekommande fastighet. De saknade den härför erforderliga lokal­ kännedomen och den tid, som stöde till deras förfogande, vore alldeles för kort. Ett avgörande inflytande å den slutliga taxeringen utövades därför av beredningsnämnderna. Det syntes uppenbart, att ökad kontroll över och för­ bättrad ledning av dessa nämnders verksamhet vore nödvändig.

I syfte att avhjälpa de olägenheter, yilka hade sin grund i bristande led­ ning av den allmänna fastighetstaxeringen i första instans och den korta tid, som stade fastighetstaxeringsnämnderna till buds för utförande av deras ar­ bete, lia de sakkunniga övervägt, huruvida för landsbygdens vidkommande en övergång kunde ske till motsvarande system som i städerna, d. v. s. att fastighetstaxeringen i första instans bleve anförtrodd åt en enda nämnd, vars arbete då kunde pågå från hösten före det år, under vilket allmän fastig­ hetstaxering ägde rum, till in i februari månad sistnämnda år, varefter fastig- hetsprövningspämndens arbete skulle begynna. De sakkunniga anföra här­ utinnan:

De nämnder, vilka vid sådant förhållande i första instans skulle hand­ hava fastighetstaxeringen, måste dock tydligtvis erhålla väsentligt mindre distrikt än nuvarande fastighetstaxeringsnämnder; närmast komme deras arbetsområden att motsvara beredningsnämndernas. För att därvid till­ godose kravet på likformighet, effektivitet och ändamålsenlighet vid taxe­ ringen och för° att möjliggöra för länsstyrelsen — närmast landskamre- raren — att på ett tidigt stadium ingripa ledande i taxeringsförfarandet skulle erfordras särskilda av länsstyrelsen förordnade sakkunniga, vilka un­ der landskamrerarens ledning skulle utöva konsulterande och övervakande verksamhet vid det fortlöpande taxeringsarbetet. Varje sådan sakkunnig skulle svara för ett visst antal fastighetstaxeringsdistrikt, i huvudsak tillhopa motsvarande nuvarande fastighetstaxeringsdistrikt; man skulle härigenom bi­ behålla de fördelar, sorn otvivelaktigt nu vunnits genom sa niman förandet av flera kommuner till jämförelsevis stora fastighetstaxeringsdistrikt, sam­ tidigt sorn man bättre skulle kunna utnyttja den lill bilds stående tiden för taxeringsarbetet.

De sakkunniga hålla före, att en organisation av sålunda skisserad art säkerligen skulle medföra åtskilliga fördelar. Emellertid .skulle till en början svårigheter säkerligen uppstå att inom de olika länell finna erforderligt an­ tal tillräckligt kvalificerade personer ali sorn sakkunniga utöva nämnda kon-

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

sulterande och övervakande verksamhet; det är ju att marka, att envar av

dessa måste besitta erforderlig sakkunskap för taxering av jordbruk, skogs­

bruk, annan fastighet, vattenfall m. m., medan för närvarande sakkunska­

pen i dessa olika hänseenden representeras av skilda personer inom fastig­

hets taxeringsnämnderna.

Framför allt hava emellertid de sakkunniga ansett avgörande betydelse

böra tillmätas det förhållandet, att beredningsnämnderna och faslighetstaxe-

ringsnämnderna å landsbygden företräda olika intressen.

Taxering av fast egendom bygger i särskild grad på kännedom örn de lo­

kala förhållandena. Särskilt vad angår landsbygden är det för ernående av

en riktig fastighetstaxering av synnerlig vikt, att en allsidig och grundlig

kännedom örn jordens, skogens och bebyggelsens beskaffenhet å den fasta

egendomen finnes inom den nämnd, som har att åsätta taxeringsvärden.

Den främsta sakkunskapen för erhållande av en riktig värderelation fastig­

heterna emellan inom kommunen företrädes nu av de kommunvalda leda­

möterna i beredningsnämnderna. Detta krav å ortskännedom kommer än yt­

terligare att okas, därest värdering av skog vid taxering av fastighet kom­

mer att ske i enlighet med ett domänstyrelsens förslag till nya värderings-

grunder, vilket förutsätter ingående kännedom örn varje skog, dess sorti-

mentssammansättning m. m. Organisationen med beredningsnämnd, som

uppgör förslag till taxering, har, enligt vad de sakkunniga inhämtat, ur nu

berörda synpunkt väl fyllt sin uppgift.

Fastighetstaxeringsnämnden har bland annat till uppgift alt motverka de

lokala intressen, som företrädas av beredningsnämnderna. Genom sin sam­

mansättning har den möjlighet att avgöra huruvida taxeringen inom olika

delar av taxeringsdistriktet rätt verkställts samt att, där ändringar behöva

vidtagas, verkställa en prövning i sådant syfte. Den likformighet i fastig­

hetstaxeringen, som åsyftas, skulle enligt de sakkunnigas uppfattning icke

kunna ernås, därest icke konstaterade felaktigheter och ojämnheter i taxe­

ringen kunde i görlig mån undanröjas före prövningsnämndsstadiet. Genom

den bearbetning av deklarationsmaterialet, som vid fastighetstaxeringsnämn-

dens granskning av beredningsnämndernas förslag till taxering verkställes,

erhålles en grundval för den ytterligare granskningen i fastighetsprövnings-

nämnden av taxeringsutfallet. Det har gjorts gällande, att fastighetstaxerings-

nämndemas nuvarande arbete skulle bestå enbart i ett godtagande av be­

redningsnämndernas förslag. Även örn så å vissa håll skulle vara fallet, torde

detta enligt upplysningar, som de sakkunniga inhämtat, icke få anses såsom

ett mera allmänt rådande förhållande. Det må exempelvis omnämnas, att vid

1938 års allmänna fastighetstaxering i ett län, där omkring 38,000 taxerings­

enheter å länets landsbygd (därav omkring 16,200 jordbruksfastigheter) voro

föremål för taxering, beredningsnämndernas förslag ändrades av fastighets-

taxeringsnämndema i omkring 7,000 fall, de flesta avseende jordbruksfas­

tighet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anse därför de sakkunniga, att både

beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd böra bibehållas i fastighets-

taxeringsorganisationen.

De sakkunniga anföra vidare:

Den ovan framförda erinringen, att ledningen av taxeringsarbetet icke

kan på ett tidigt stadium ingripa för att rätta felaktigheter, torde emellertid

för den skull icke sakna berättigande. En förbättring av taxeringsresultatet

skulle säkerligen vinnas, därest arbetet i beredningsnämnderna kunde ytter­

ligare kontrolleras. Genom den å landskontoret inrättade taxeringsavdelning-

en blir visserligen landskamreraren i tillfälle att lämna beredningsnämnder-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

145

na råd och upplysningar. Taxeringsintendenten och övrig personal å taxe- ringsavdelningen skola därjämte övervaka, att för fastighetstaxeringen läm­ nade anvisningar av beredningsnämnderna efterföljas, samt biträda dessa nämnder med införskaffande i vissa fall av erforderlig utredning. Därutöver är det emellertid önskvärt, att ytterligare mera kontinuerlig övervakning av arbetet i dessa nämnder kommer till stånd. Då de sakkunniga, såsom ovan anförts, funnit sig icke kunna föreslå anställandet av särskilda fastighets- taxeringskonsulenter, återstår att söka på annat sätt tillgodose det avsedda syftet.

I sådant hänseende vill det synas, som om sistnämnda övervakning lämpli­ gen kunde läggas å ordföranden i vederbörande fastighetstaxeringsnämnd. Denne äger ju enligt gällande bestämmelser, innan arbetet i berednings­ nämnderna igångsattes, hålla sammanträde för överläggning angående detta arbete och skall, efter det att beredningsnämnderna avslutat sitt arbete och innan fastighetstaxeringsnämndema börja sitt egentliga arbete, hålla sam­ manträde (66 § taxeringsförordningen) för undersökning, huru taxeringen i beredningsnämnderna verkställts. Med hänsyn härtill synes lämpligt att fas- tighetstaxeringsnämndsordföranden även under beredningsnämndernas ar­ bete erhåller rättighet att övervaka dessas arbete och framställa förslag i fråga örn taxeringen. Då dessa nämnder endast uppgöra förslag till taxering, kan härigenom något obehörigt intrång i deras rättigheter icke anses ske. Ord­ föranden i fastighetstaxeringsnämnden bör således enligt de sakkunnigas me­ ning äga rätt att deltaga i beredningsnämnds inom fastighetstaxeringsdistriktet överläggningar men icke i besluten. Vid de sammanträden, vari denne sålun­ da deltager, bör vinnas ett värdefullt arbetsresultat genom att medelvärden för olika ägoslag åker, äng etc. samt för skogsmark och växande skog för vissa byar i ett beredningsdistrikt jämföras med motsvarande värden för liknande byar inom annat beredningsdistrikt; detta är ju egentligen vad som nu sker i fastighetstaxeringsnämnden, sedan arbetet i beredningsnämnderna avslutats. För angivna ändamål borde inom fastighetstaxeringsdistriktets oli­ ka socknar utväljas byar, vilka i fråga om jordens godhetsgrad och byggnads­ bestånd ävensom skogsmarkens och den växande skogens beskaffenhet lämp­ ligen kunde jämföras, och dessa först preliminärt taxeras. Därefter skulle med ledning av framkomna medelvärden i olika socknar undersökning ske, huruvida och i vilka avseenden korrigering ansåges böra äga rum. Jämväl i fråga örn annan fastighet än jordbruksfastighet borde, i den mån så lämp­ ligen kunde ske, liknande jämförelse ilga rum mellan olika fastigheter eller grupper av fastigheter. Då fastighetstaxeringsnämndsordföranden självfallet icke kan närvara vid alla beredningsnämndernas sammanträden, böra bered­ ningsnämnderna tid efter annan tillställa nämnde ordförande rapport i två exemplar angående taxeringsarbetet, av vilka del ena exemplaret bör insän­ das till landskamreraren.

Genom närvaro vid beredningsnämndernas sammanträden och genom fort­ löpande meddelanden örn taxeringsresullatet hör fastiglietstaxeringsnämn- dens ordförande sålunda erhålla möjlighet att följa arbetet i berednings­ nämnderna och tillse, atl taxeringen skur enligt givna direktiv samt blir lik­ formig och rättvis. Genom rapportör och upplysningar från fastighetstaxe- ringsnämndens ordförande får även landskamreraren kännedom örn gången av taxeringsarbetet och därvid framkomna resultat. Uppkommer vid taxe- ringsarbelet i första instans spörsmål, som kan anses hava betydelse för taxeringen inom länet i dess helhet, böra givetvis beredningsnämnds- och faslighetslaxeringsnämndsordförandena på lämpligt sä11 bringa detta lill landskamrerarens kännedom. De sakkunniga förutsätta, att samarbetet emel­ lan fastighetstaxeringsnämndsordlöranden och beredningsniimnden ordnas

liilMntj till riksdagens protokoll 1943. I sunil. Nr

.‘lia.

H)

på ett enkelt och friktionsfritt sätt, så att arbetet i nämnden icke för- dröjes.

Därest ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden skulle erhålla ovan an­ givna övervakande uppgift följer härav, att han icke bör förordnas jämväl som ordförande i beredningsnämnd.

För att fastighetstaxeringsnämnderna i länen skola erhålla längre tid för sitt arbete föreslå de sakkunniga vidare, att denna skall utsträckas från den 15 till den 31 mars. Den tidpunkt, då fastighetslängderna senast skulle avlämnas till häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad, borde då bestämmas till den 5 april. Vid sådant förhållande kunde häradsskrivare och vederbö­ rande tjänsteman i stad icke hinna färdigställa utdrag ur fastighetsläng­ derna jämte avskrifter tidigare än den 30 april. Däremot syntes tiden för längdavskrifternas offentliga framläggande — vilken anordning borde bibe­ hållas med hänsyn till att särskild underrättelse angående vid allmän fas­ tighetstaxering åsatt taxeringsvärde icke meddelades den för fastigheten skattskyldige — kunna reduceras till tio dagar (jfr bestämmelserna i 64 § taxeringsförordningen). Någon ändring av tiden för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden, senast den 15 maj i länen, borde då enligt de sakkunnigas mening icke behöva ske.

De sakkunniga förutsätta, att arvodena till fastighetstaxeringsnämndernas ordförande skola höjas på grund av de ökade arbetsuppgifter, som enligt för­ slaget skola åvila dem, samt beräkna statsverkets merkostnader i anled­ ning härav till omkring 50,000 kronor. De sakkunniga anse vidare skäligt att — utöver nämnda arvodesförliöjning —- åt ordförande i beredningsnämnd samt ordförande och av länsstyrelse förordnad ledamot i fastighetstaxerings- nämnd beredes en liknande förstärkning av arvodet, som föreslagits för ord­ förande och kronoombud i taxeringsnämnd. Någon beräkning av härav för­ anledd kostnadsökning för statsverket ha de sakkunniga icke verkställt.

För att göra de officiella uppgifterna örn fastigheternas arealer lättare tillgängliga för beskattningsnämnderna ifrågasätta de sak­ kunniga, huruvida icke vid en kommande allmän fastighetstaxering en full­ ständig, ny avskrift av jordregistret för varje socken, i stället för komplette­ rade äldre jordregisterutdrag, borde tillställas beredningsnämnderna. Vidare framhålla de sakkunniga, att det skulle vara till stort gagn för taxeringsarbe- tet, därest jordregistret ändrades på så sätt, att stamfastighets areal alltid kunde erhållas direkt ur jordregistret och icke först sedan arealen å verk­ ställda avsöndringar frånräknats. I

I fråga om fastighetslängderna vid den allmänna fastig­ hetstaxeringen föreslå de sakkunniga, att för erhållande av en överskåd­ ligare längduppställning på landet jordbruksfastighet och annan fastighet, för vilken fastighetsskatt utgöres, skola sammanföras i en gemensam längd, vari jämväl upptagas de uppgifter som innehållas i den nuvarande s. k. kontroll­ längden. I den föreslagna längden borde, enligt de sakkunnigas mening, in­ föras uppgift även om markvärde per kvadratmeter dels för bebyggt och dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

147

för obebyggt område samt om byggnadsvärde per kubikmeter. Vidare fö­ reslå de sakkunniga, att anteckning i fastighetslängderna skall av fastighets- taxeringsnämnden verkställas endast, då denna vidtager ändring i de av be- redningsnämnden införda uppgifterna; godkände fastighetstaxeringsnämnden av beredningsnämnden föreslagna värden, skulle dessa alltså icke, såsom för närvarande skedde, av fastighetstaxeringsnämnden ånyo införas i längden. Sedan fastighetstaxeringsnämnden avslutat sitt arbete, skulle häradsskrivare ur den upprättade längden över fastighet, för vilken fastighetsskatt utgjor­ des, göra utdrag, upptagande i huvudsak blott fastigheter, ägarnas namn och beslutade taxeringsvärden, ävensom verkställa avskrifter av nämnda utdrag.

Beträffande sådan fastighet i stad, för vilken fastighetsskatt utgöres, föreslå de sakkunniga, med hänsyn till det i regel ringa antalet jordbruksfastigheter därstädes i förhållande till antalet fastigheter av annat slag, att två fastighets- längder skola föras, en för jordbruksfastighet och en för annan fastighet. Var­ dera längden sknlle innehålla samtliga de uppgifter, som i den för landet fö­ reslagna gemensamma längden skulle upptagas för motsvarande kategori av fastigheter; i fråga om annan fastighet föreslås i längden skola införas upp­ gift jämväl om fastighetens årliga bruttoavkastning (bruttohyror) och om den kapitaliseringsprocent, som det åsätta taxeringsvärdet motsvarade. Vederbö­ rande tjänsteman i stad (eller häradsskrivare) skulle, sedan fastighetstaxerings­ nämnden avslutat sitt arbete, ur längden över fastighet, för vilken fastighets­ skatt utgjordes, upprätta utdrag, upptagande samma uppgifter som motsva­ rande av häradsskrivare för landet upprättade utdrag, ävensom verkställa vederbörliga avskrifter.

De sakkunniga föreslå vidare, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att i kö­ ping eller municipalsamhälle med ringa antal jordbruksfastigheter särskilda fastighetslängder skola föras för jordbruksfastighet och annan fastighet.

I fråga örn taxeringslängd över fastighet, för vilken fastighetsskatt icke utgöres, föreslå de sakkunniga icke någon ändring.

Såsom ersättning åt häradsskrivare för upprättande av omförmälda utdrag ur originalfastighetslängderna föreslås 1 krona 25 öre för varje fyr­ tiotal fastigheter. Den sammanlagda ersättningen beräknas härvid uppgå till omkring 40,000 kronor. De sakkunniga uttala, att magistratsstäderna själva borde vidkännas kostnaden för verkställande av berörda utdrag. I

I flertalet remissyttranden har de sakkunnigas förslag beträffande den all­ männa fastighetstaxeringen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I några yttranden uttalas emellertid, att de föreslagna åtgärderna ej syntes vara tillräckliga för att undanröja nuvarande brister i den allmänna fastig­ hetstaxeringen. Sålunda anför riksräkenskapsverket:

De åtgärder, som av de sakkunniga föreslagits för att vinna en förbättring av de allmänna fastighetstaxeringarna, hava erhållit en betydligt mindre kon­ kret utformning än vad som föreslagits i avseende på beskattningsnämnderna tor årlig taxering. Riksräkenskapsverket har i yttrande den 11 januari 1943 över ett av 1941 års sakkunniga för värdestegringsskatt framlagt förslag till

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

förordning om värdestegringsskatt å fastighet starkt understrukit beliovet av åtgärder till ernående av en effektivare och mera likformig fastighets­ taxering än för närvarande. Mot de allmänt hållna förslag, som nu fram­ lagts, har ämbetsverket intet att erinra, men längre gående åtgärder synas erforderliga. Ur de synpunkter, som riksräkenskapsverket anlagt i förenämnda yttrande, vore det sålunda enligt ämbetsverkets mening naturligt, att åt den föreslagna riksskattenämnden anförtroddes uppgiften att verka för en effek­ tiv _ocli likformig fastighetstaxering och att i sådant syfte dels följa de årliga fastighetstaxeringarna, dels förbereda arbetet på de allmänna fastighetstaxe­ ringarna. För den uppgift, som sålunda skulle anförtros riksskattenämnden, är det av särskild vikt, att till nämndens förfogande ställas fortlöpande sta­ tistiska utredningar till tjänst för fastighetstaxeringsarhetet, bland annat ut­ redningar som belysa förhållandet mellan fastighetstaxeringsvärden och salu­ värden inom olika landsdelar, för skilda slag av fastigheter och vid olika former av överlåtelser (fria försäljningar, släktöverlåtelser, exekutiva för­ säljningar m. m.). Vid nämndens organiserande bör hänsyn tagas till de upp­ gifter för effektivisering av fastighetstaxeringen som sålunda skulle anförtros nämnden.

Stadsfullmäktige i Malmö yttra:

Vad angår allmänna fastighetstaxeringen, så förefalla de föreslagna ändringarna i organisationen vara av endast ringa betydelse. Det synes ej finnas anledning alt antaga, att de komma att nämnvärt undanröja de bristfälligheter, som nu vidlåda fastighetstaxeringen åtminstone i städerna. Vid fastighetstaxeringens ordnande har det tydligen ansetts vik­ tigast att sträva efter jämnhet i stort sett i värderingarna inom närliggande kommuner, under det att avvägningen av värdet de olika fastigheterna emellan tillmätts mindre betydelse. Detta torde bero på fastighetsskattens karaktär av objektskatt, som uttages oberoende av fastighetens aktuella avkastnings- värde och därför måste bliva mera ungefärlig. Det torde likväl l'å anses önskvärt redan med hänsyn till rätt fördelning av kommunalskatten, att vid taxeringsvärdenas fastställande ett noggrannare beaktande än vad som nu är fallet skänkes vissa faktorer, som påverka stadsfastigheternas värde. Därmed åsyftas, dels att stadsplane- och byggnadsbestämmelser inverka på ett hittills ej tillräckligt beaktat sätt på de skilda fastigheternas markvärden, och dels att särskilt tomternas värden i många fall högst betydligt påverkas av frågan, huruvida på tomtmarken vilar skyldighet att bekosta gatumark och gatas an­ läggning jämte avloppsledningar.

Taxeringsvärdena ligga vidare till grund för förmögenhetsbeskattningen, men för denna torde de påtalade bristerna hava relativt liten betydelse. Vik­ tigare synes emellertid vara, alt taxeringarna såsom verkställda av allmänna organ tillmätas en icke ringa betydelse vid markexpropriationer, fastighets­ köp och fastiglietsbelåning samt att oriktiga taxeringar därför kunna fram­ kalla många missförhållanden t. ex. vid exploatering av tillgänglig byggnads- mark inom städerna.

För att fastigheternas taxering skall kunna hilva så långt möjligt tillfreds­ ställande ur nu angivna synpunkter torde erfordras, att denna taxering nog­ grant förberedes genom därtill väl skickade taxeringsmedhjälpare, vilka, åt­ minstone i de större städerna, få ägna sig åt detta arbete under hela taxerings- perioden.

I liknande riktning uttalar sig Sveriges stadskamerala förening.

Svenska stadsförbundet understryker vikten av att de materiella reglerna för fastighetstaxeringen ägnades översyn. Därvid borde, utöver strävandena

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

149

att uppnå jämnhet i taxeringen i fråga om närliggande kommuner, avväg­ ningen av värdet de olika fastigheterna emellan ägnas mera uppmärksam­ het än nu med beaktande av alla de faktorer, som påverkade stadsfastigheter­ nas värden.

Beträffande frågan, huruvida den allmänna fastighetstaxeringen på landet borde i första instans handhavas av en eller två nämnder, anför länsstyrel­ sen i Blekinge län, att länsstyrelsen, visserligen efter tvekan, biträdde de sakkunnigas förslag om bibehållande av de två nuvarande nämnderna. Där­ vid borde emellertid den föredragningsskyldighet, som för närvarande åvilade beredningsnämndsordförande i fastighetstaxeringsnämnd, överflyttas på ord­ föranden i sistberörda nämnd; härigenom torde fastighetstaxeringsnämnden beredas möjlighet att i större utsträckning än hittills skett självständigt pröva beredningsnämndernas förslag. För att ernå större likformighet vid fastighets­ taxeringen olika kommuner emellan ansåge länsstyrelsen, att fastighetstaxe- ringsnämnderna borde förstärkas på så sätt, att till deras biträde ställdes minst en fastighetstaxeringskonsulent för varje län; denne, jämte ytterligare en dylik konsulent, borde biträda även fastighetsprövningsnämnden.

Några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna yttra, att en bättre organisation av den allmänna fastighetstaxeringen skulle erhållas, där­ est denna även på landet i första instans omhänderhades av blott en nämnd med längre arbetsperiod. I sådan riktning uttala sig länsstyrelserna i Stock­ holms, Östergötlands och Skaraborgs län, taxeringsnämndsordförandenas riks­ förbund samt ett pär taxeringsnämndsordförande. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför därvid, att fastighetstaxeringsnämndernas arbete gåve alltför ringa resultat i förhållande till arbetets omfattning och de därmed förenade kost­ naderna. Genom lämplig förberedande statistisk bearbetning av tillgängligt taxeringsmaterial och erforderlig, med biträde av sakkunniga verkställd över­ syn å landskontoret av beredningsnämndernas taxeringsresultat torde kunna förväntas tillfredsställande fastighetstaxeringar även efter indragning av fastighetstaxeringsnämnderna. Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser, att nödigt antal konsulenter borde ställas till beredningsnämndernas förfogande. En taxeringsnämndsordförande yttrar, att likformighet i taxe­ ringen kunde tillgodoses därigenom, att länsstyrelsen förordnade kronoom- bud, vart och ett för visst antal taxeringsdistrikt, vilka hade att övervaka taxeringen och därjämte biträda fastighetstaxeringsnämndens ordförande med utredningsarbete.

Sveriges häradsskrivareförening uttalar betänkligheter mot den alltför korta tid, som till följd av förslaget örn framflyttande av den tidpunkt, då fastig­ hetstaxeringsnämnderna skulle ha avslutat sitt arbete, stöde till häradsskri- varnas förfogande för upprättande av utdrag ur fastighetslängderna jämte avskrifter av utdragen eller tiden den 5—30 april. Härom anför föreningen:

Denna tid utgör, då påskhögtiden vanligen infaller därunder, i verkligheten endast 17 å 18 arbetsdagar, vilket uppenbarligen är alldeles för kort tillmätt.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Departements­

chefen.

Då häradsskrivare:! emellertid på grund av andra honom åliggande arbeten

icke är behjälpt med ett medgivande om senare avlämnande av längderna,

vilket även av andra skäl är olämpligt, måste tydligen fastighetstaxerings-

längderna avlämnas tidigare eller vid samma tid som förut varit fallet, vilket

väl icke bör vara omöjligt med hänsyn till att taxeringsnämnderna nu skola

helt slippa längdföring utom vad angår anteckning om eventuellt ändrade

taxeringsvärden.

Mot den föreslagna förstärkningen av nu utgående ersättning till ordfö­

rande i beredningsnämnd samt ordförande och av länsstyrelsen förordnad

ledamot i fastighetstaxeringsnämnd gör statskontoret samma erinringar,

som tidigare riktats mot förslaget örn höjning av ersättningen åt ordförande

och kronoombud i taxeringsnämnd. Statskontoret motsätter sig dock icke, att

ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna bereddes en mot deras nya

övervakande uppgifter med avseende å beredningsnämnderna lämpligt av­

passad arvodesförhöjning.

Mot förslaget beträffande arealuppgifter och fastighetslängder göres i ytt­

randena, med ett pär undantag, icke någon mera väsentlig erinran. Däremot

framställas i fråga om längderna vissa detaljanmärkningar.

De åtgärder, som av de sakkunniga föreslås för vinnande av större effek­

tivitet och likformighet vid den allmänna fastighetstaxeringen, avse i huvud­

sak arbetet i första instans. Med hänsyn till den grundläggande betydelsen

av detta arbete är det även enligt min åsikt här som en förstärkning fram­

för allt bör eftersträvas.

De sakkunniga anse, att någon ändring av den nuvarande organisatio­

nen med både beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämd på landet icke

bör ske. I de avgivna yttrandena har förslaget i denna del i allmänhet icke

föranlett någon erinran. Därest den allmänna fastighetstaxeringen på landet

skulle verkställas av blott ett slag av nämnder, fastighetstaxeringsnämnder,

skulle erfordras att ett antal på fastighetstaxeringens område mångsidigt ut­

bildade och praktiskt förfarna personer ställdes till dessa nämnders för­

fogande; i annat fall torde ett försämrat taxeringsutfall bliva följden. Det

torde emellertid bliva synnerligen svårt att för den begränsade tid, under

vilken ifrågavarande taxering pågår, uppbringa erforderligt antal sådana

personer. Bland annat med hänsyn till vad sålunda anförts finner jag mig

böra förorda, att den nuvarande organisationen med tvenne beskattnings-

nämnder i första instans på landet fortfarande bibehålies.

Förslaget att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall leda och över­

vaka arbetet i beredningsnämnderna inom fastighetstaxeringsdistriktet synes

ägnat att bidraga till en förbättrad fastighetstaxering. Härtill bör även bi­

draga den förstärkning av landskontorens taxeringspersonal, som jag i det

följande kommer att föreslå. Denna personal avses skola inom länet i dess

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

151

helhet ledande och övervakande följa taxeringsarhetet samt i svårare fall bi­ träda beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämndema med utred­ ningar. Jag vill understryka betydelsen av att vid ledningen och övervak­ ningen av fastighetstaxeringen ett intimt samarbete mellan fastighetstaxe- ringsnämndens ordförande och landskontoret kommer till stånd.

De sakkunnigas förslag örn förlängning av fastighetstaxeringsnämndens ar­ betsperiod finner jag mig endast såtillvida böra tillstyrka, att tidpunkten för avslutandet av nämndens arbete hör bestämmas till den 25 mars under taxe­ ringsåret; den nu gällande bestämmelsen om skyldighet för nämndens ord­ förande att senast den 31 mars överlämna fastighetslängderna till vederbö­ rande häradsskrivare eller tjänsteman i stad torde vid sådant förhållande kunna bibehållas oförändrad. Senare tidpunkt än den 25 mars för avslutande av fastighetstaxeringsnämndens arbete bör icke komma i fråga med hänsyn till att häradsskrivare och vederbörande tjänsteman i stad böra erhålla till­ räcklig tid för verkställande av avskrifter av fastighetslängderna.

Jag är icke beredd att för närvarande taga ställning till de sakkunnigas förslag i fråga om arealuppgifter och fastighetslängder vid den allmänna fas­ tighetstaxeringen. Frågan om ändring av fastighetslängderna torde framdeles få upptagas till prövning i samband med andra frågor, som röra nästkom­ mande allmänna fastighetstaxering.

Då jag sålunda icke nu förordar någon ändring i fråga om faslighetsläng- derna eller beträffande den tid, inom vilken dessa skola överlämnas till hä­ radsskrivare eller vederbörande tjänsteman i stad, torde ändring icke heller behöva vidtagas beträffande den tid inom vilken häradsskrivare eller veder­ börande tjänsteman i stad skall färdigställa avskrifter av fastighetslängderna. Vid sådant förhållande torde även bestämmelsen om fastighetslängdernas of­ fentliga framläggande under minst 14 dagar kunna bibehållas oförändrad.

Någon allmän höjning av arvodena åt de av länsstyrelsen utsedda med­ lemmarna i beredningsnämnd och fastighetstaxeringsnämnd kan jag, av sam­ ma skäl som jag tidigare anfört beträffande frågan om höjning av arvodena vid den årliga taxeringen, icke tillstyrka. Däremot bör skäligt merarvode utgå åt fastighetstaxeringsnämndernas ordförande för den övervakande uppgift beträffande beredningsnämndernas arbete, som jag föreslår skola ankomma på dem.

De sakkunnigas beräkning av det belopp, vartill merarvodena åt fastighets- taxeringsnämndsordförandena komma att uppgå, 50,000 kronor, föranleder icke någon erinran från min sida.

I anslutning till vad riksräkcnskapsverket anfört vill jag till slut fram­ hålla, att skäl utan tvivel kunna anföras till stöd för den meningen att längre gående åtgärder i fråga örn fastighetstaxeringen än dem jag nu förordat vore av behovet påkallade. Emellertid är jag icke för närvarande beredd att framlägga förslag till dylika åtgärder.

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

2.

Fastighetsprövningsnämnderna.

De sakkunniga erinra om att enligt 7 § taxeringsförordningen fastighets-

prövningsnämnd i län skall bestå av minst tolv, högst tjugufyra ledamöter,

vilka utses av länsstyrelsen till hälften bland dem, som deltagit i fastighets-

taxeringsnämndemas arbete efter förordnande av länsstyrelsen eller val av

landsting, till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbete efter val

av kommun, samt till en fjärdedel bland personer inom länet, vilka icke del­

tagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sak­

kunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Härefter uttala de sakkunniga, att de skäl, som föranlett dem att föreslå

ändrad sammansättning av länsprövningsnämnden, icke på samma sätt gjor­

de sig gällande i fråga örn den överinstans, som bade att granska och pröva

fastighetstaxeringarna. De sakkunniga anföra vidare:

Fastighetstaxeringen, som omfattar jordbruk, skog, bostadshus och in­

dustrianläggningar, kräver speciell sakkunskap, som bör hava inflytande å

värderingen. Den för den årliga taxeringen avsedda prövningsnämnden är

för detta ändamål icke tillräcklig. Å andra sidan synas skäl tala för att leda­

möterna i denna nämnd ingå som ledamöter i fastighetsprövningsnämn-

den. De vid allmän fastighetstaxering bestämda värdena skola visserligen

bestå under taxeringsperioden. Men vid den årliga taxeringen under denna

period är ofta fråga om omtaxering av fastighet ävensom om åsättande av

preliminärt taxeringsvärde. Det är därför en fördel, att ledamöterna i läns­

prövningsnämnden äga kännedom om och äro förtrogna med de värderings-

faktorer, som varit bestämmande vid den allmänna fastighetstaxeringen.

För tillgodoseende av krav på tillräcklig sakkunskap och ortskännedom

föreslå de sakkunniga, att fastighetsprövningsnämnden skall bestå av fjorton

ledamöter, varav —- utöver länsprövningsnämndens fem medlemmar — nio

ledamöter skola till lika antal utses ur envar av följande grupper personer,

nämligen sådana, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndemas arbete efter

förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting, sådana, som deltagit i

samma arbete efter val av kommun, samt sådana inom länet, som icke del­

tagit i nämnda arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta

sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Liksom i länsprövningsnämnden

skall landskamreraren vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden.

Då de sakkunniga, såsom tidigare framhållits, föreslagit att tiden för an­

förande av besvär till länsprövningsnämnden skulle utsträckas till den 31

juli, varigenom det egentliga prövningsnämndsarbetet icke kunde påbörjas

förrän i början av augusti månad, syntes dem fastighetsprövningsnämndens

arbete — som enligt gällande regler skall vara avslutat den 20 juni — kunna

pågå något längre. De sakkunniga föreslå därför, att fastighetsprövnings­

nämndens arbete må pågå till den 30 juni. Härav bleve en följd, att den nu­

varande tidpunkten för avlämnande av fastighetsprövningsnämndens änd-

ringslängder till häradsskrivare, magistrat och kommunal myndighet, den

15 juli, måste framflyttas till den 25 juli.

Någon ändring i besvärsreglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

153

föreslås icke. Däremot borde enligt de sakkunnigas mening, i likhet med vad som föreslagits beträffande länsprövningsnämnden, muntliga förhandlingar kunna äga rum inför fastighetsprövningsnämnden.

Ledamot i fastighetsprövningsnämnd föreslås av de sakkunniga skola er­ hålla samma förhöjning av arvode samt resekostnads- och traktamentser- sättning, som föreslagits i fråga om ledamot i länsprövningsnämnd. Härav föranledd kostnadsökning vid den allmänna fastighetstaxeringen uppskatta de sakkunniga till omkring 20,000 kronor.

Den föreslagna organisationen av fastighetsprövningsnämnderna möter i en del remissyttranden erinringar i olika avseenden.

Beträffande frågan om vem som skall vara ordförande i fastighetspröv­ ningsnämnden anför sålunda länsstyrelsen i Östergötlands län:

Om viss tveksamhet kan råda i fråga om lämpligheten av förslaget att låta landshövdingarnas ordförandeskap i de årliga prövningsnämnderna upphöra, gäller detta i än högre grad beträffande ordförandeskapet i fastighetsprövnings- nämndema med hänsyn därtill, att dessa hava att handlägga frågor av syn­ nerligen stort allmänt intresse. Som allmän fastighetstaxering förekommer endast vart femte år, skulle ett bibehållande av landshövdingarnas ordföran­ deskap i fastighetsprövningsnämnderna — i motsats mot vad fallet kunde vara vid de årliga prövningsnämnderna— icke göra något permanent intrång i deras arbetstid. Med en sådan anordning kunde jämväl den fördelen vinnas, att landskamreraren kunde övertaga en del av det eljest på taxeringsintenden- ten ankommande arbetet med fastighetstaxeringen enligt av länsstyrelsen fastställd uppdelning, vilket med hänsyn till materialets omfattning och den knappt tillmätta tiden säkerligen skulle vara till båtnad för resultatet och stå i god överensstämmelse med den samverkan i övrigt av landskamrerare och taxeringsintendent, som de sakkunniga beträffande fastighetstaxeringen åsyf­ tat.

Länsstyrelsen i Blekinge län föreslår bibehållande av landshövdingens ord­ förandeskap i fastighetsprövningsnämnden, då dennes göromål icke borde ut­ göra hinder för hans deltagande i nämndens arbete och tillräckliga skäl för den av de sakkunniga föreslagna förändringen i fråga om orförandeskapet icke heller eljest kunde anses föreligga.

Rörande antalet ledamöter i fastighetsprövningsnämnden uttalar länssty­ relsen i Älvsborgs län, att arbetet med en så stor nämnd som den av de sak­ kunniga föreslagna bleve ganska tungrott, varför länsstyrelsen föresloge att nämnden skulle bestå av, förutom medlemmarna i länsprövningsnämnden, ytterligare sex eller nio ledamöter, beroende på vederbörande läns storlek.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att fastighetsprövningsnämnden borde bestå av -— förutom medlemmarna i länsprövningsnämnden, vilkas an­ tal länsstyrelsen föreslagit till sju — ytterligare sju ledamöter.

Stadsfullmäktige i Östersund yttra, att antalet ledamöter i fastighetspröv­ ningsnämnden syntes kunna sänkas till elva, varvid blott sex ledamöter skulle utses av länsstyrelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Departements­

chefen.

I fråga om fastighetsprövningsnämndens arbetsperiod ifrågasätter länssty­ relsen i Hallands län, huruvida icke denna borde utsträckas till den 10 juli, enär den av de sakkunniga föreslagna utökningen av tiden med tio dagar i verkligheten icke bleve så lång, då midsommarhelgen infölle därunder.

Sveriges häradsskrivareförening uttalar, att frågan om framflyttande av tidpunkten för avlämnandet av fastighetsprövningsnämndens ändringslängder från den 15 till den 25 juli borde tagas under förnyat övervägande. Det vore nämligen av mycket stor vikt, för att debiteringsarbetet skulle medhinnas i be­ hörig tid, att en sådan framflyttning icke komme till stånd om den icke vore absolut nödvändig.

Mot den föreslagna förhöjningen av ersättningen till ledamot i fastighets- prövningsnämnd anför statskontoret samma erinringar, som riktats mot för­ slaget om höjning av ersättningen åt ledamot i länsprövningsnämnd.

Vad angår fastighetsprövningsnämndens organisation synes mig lämpligt, att denna nämnd i länen utgöres av länsprövningsnämnden, förstärkt med nio beträffande fastighetstaxering kunniga personer, utsedda på sätt de sakkunniga föreslagit. Landskamreraren bör då vara ordförande jämväl i fastighetspröv- ningsnämnden. Fastighetstaxeringen är visserligen av i viss mån annan ka­ raktär än inkomsttaxeringen, men detta torde likväl icke utgöra tillräcklig anledning att beträffande ordförandeskapet i prövningsnämnden avvika från den ordning, som befunnits lämplig i fråga örn den årliga taxeringen. Därtill kommer, att det torde vara av principiella och praktiska skäl olämpligt, att landskamreraren vid fastighetstaxeringen skulle handhava taxeringsintenden- tens funktioner.

I Stockholm torde, liksom för närvarande, den prövningsnämnd som funge­ rar vid den årliga taxeringen kunna tjänstgöra även såsom fastighetspröv- ningsnämnd.

I likhet med vad som föreslagits beträffande länsprövningsnämnd torde — för att sätta fastighetsprövningsnämnd i stånd att vid större anhopning av ärenden medhinna arbetet inom fastställd tid — Kungl. Maj :t böra erhålla bemyndigande att efter framställning av fastighetsprövningsnämnd förordna, att nämnden skall arbeta på två avdelningar, vardera bestående av landskam­ reraren såsom ordförande samt halva antalet ledamöter. Är antalet ledamöter i nämnden icke jämnt, torde den ena avdelningen få bestå av en ledamot mera än den andra; även örn vissa invändningar kunna riktas mot en sådan an­ ordning, torde några praktiska olägenheter knappast vara förenade därmed. Om fråga av principiell innebörd uppkommer eller avdelning eljest så fin­ ner lämpligt, bör ärende hänskjutas till avgörande av fastighetsprövnings- nämnden in pleno.

Jag anser mig böra tillstyrka en förlängning av fastighetsprövningsnämn­ dens arbetsperiod till och med den 30 juni under taxeringsåret. Någon ytter­ ligare förlängning torde däremot icke böra komma i fråga. Även örn arbets-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

155

perioden förlänges på angivet sätt torde ändringslängderna likväl kunna av­ lämnas å nu föreskriven tid eller senast den 15 juli. Därest ändringslängder­ na avlämnas å senare tidpunkt lära svårigheter uppstå för häradsskrivarna att medhinna debiteringsarbetet i behörig tid.

Vad de sakkunniga uttalat rörande besvärsregler, muntliga förhandlingar och ersättning till ledamot av fastiglietsprövningsnämnd giver icke anled­ ning till erinran från min sida.

De sakkunnigas kostnadsberäkning torde böra godtagas.

3. Central granskning av länsanvisningar för den allmänna fastighets­ taxeringen.

För vinnande av en mera likformig taxering föreslå de sakkunniga, att läns- anvisningarna för den allmänna fastighetstaxeringen skola granskas centralt. Härom yttra de sakkunniga:

Såsom förut framhållits skall enligt 59 § 1 mom. taxeringsförordningen sam­ manträde hållas för överläggningar rörande de allmänna grunderna vid den förestående fastighetstaxeringen. Vid sammanträdet skall till ledning för taxering av jordbruksfastigheter föreslås vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola fastställas hjälptabell ävensom de särskilda anvis­ ningar, som kunna finnas erforderliga. Åtskilliga av de anvisningar, som sålunda länsvis meddelas, framkomma genom överläggningar, som pläga hållas med rikets landskamrerare och av länsstyrelserna förordnade skogssak- kunniga. Detta är emellertid i regel icke fallet i fråga om de s. k. enhetsvär- dena för taxering av jordbruksfastighet. Vid den undersökning av särskilt tillkallade sakkunniga beträffande taxeringsutfallet, som plägar ske efter varje allmän fastighetstaxering, har i vissa fall konstaterats, att anvisningar och värdesättningar förekommit, mot vilka erinran kunnat framställas. Det synes därför lämpligt, att för vinnande av en i största möjliga utsträckning likformig taxering samtliga länsanvisningar för fastighetstaxeringen, innan de vinna tillämpning, underkastas granskning, vilket lämpligen bör ske av den i annat sammanhang föreslagna riksskattenämnden, förstärkt med nödig sakkunskap.

Såsom jag redan anmärkt, tillstyrker jag icke inrättande av den av de

Departements-

sakkunniga föreslagna riksskattenämnden. Vid sådant förhållande förfaller cheten-jämväl de sakkunnigas förslag om granskning genom nämndens försorg av länsanvisningarna för den allmänna fastighetstaxeringen. Emellertid torde vid det landskamreraremöte, som hör hållas innan den allmänna fastighetstaxe­ ringen tager sin början, frågor av betydelse för den kommande taxeringen böra behandlas; härigenom skapas förutsättningar för att de länsanvisningar för taxeringen, som därefter komma att utfärdas, bliva i erforderlig grad enhetliga.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

B. Särskild fastighetstaxering.

De sakkunniga uttala, att enligt vad som från vissa håll gjorts gällande,

den årliga fastighetstaxering, som på grund av stadgandet i 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen i större eller mindre utsträckning ägde rum, flerstädes

icke givit ett tillfredsställande resultat. Denna årliga fastighetstaxering vore ju

anförtrodd åt de vanliga taxeringsnämnderna, vilka icke sammansatts med

hänsyn tagen till denna speciella arbetsuppgift och som därför ofta saknade

härför erforderlig särskild sakkunskap. Då ledamöterna i dessa nämnder

stundom ej heller deltagit i någon allmän fastighetstaxering, saknade de även

kunskap om därvid tillämpade grunder -—• vilka dock skulle äga sin giltighet

även vid den årliga fastighetstaxeringen — och resultatet bleve att ofrånkom­

liga ojämnheter i fastighetstaxeringen uppstode.

De sakkunniga ha funnit det obestridligt, att den årliga fastighetstaxeringen

icke alltid skedde på tillfredsställande sätt och dessutom stundom med icke

tillräckligt beaktande av de i författningen givna föreskrifterna. De sakkun­

niga framhålla vidare, att det mötte väsentligt större svårigheter att avhjälpa

förefintliga brister vid den särskilda fastighetstaxeringen än vid den allmänna

fastighetstaxeringen. De anföra härom:

De framställda anmärkningarna sammanhänga nämligen närmast med

själva principerna för nuvarande fastighetstaxering och kunna näppeligen

undanröjas annat än i samband med en översyn av hela detta område, alltså

ej blott de formella utan även de materiella reglerna för fastighetstaxeringen

—- något som dock faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag.

Anmärkas må dock, att inom större kommuner, enkannerligen inom stads-

kommuner, ett enhetligare förfarande kan vinnas genom att med tillämpning

av 4 § andra stycket taxeringsförordningen utse en särskild fastighetstaxe-

ringsnämnd för kommunen i dess helhet med särskilt kvalificerade ledamöter

och avsedd att fungera under tiden mellan de allmänna fastighetstaxering­

arna. Däremot kan icke tillrådas att exempelvis länsvis upprätta dylika nämn­

der för nu angivna mellanperiod, enär därigenom den speciella ortskänne-

domen skulle gå förlorad. Visserligen vore tänkbart att beträffande fastig­

hetstaxeringen under mellanperioderna låta de vanliga taxeringsnämnderna

fungera som beredningsnämnder samt mellan dem och länsprövningsnämn-

den inrätta särskilda fastighetstaxeringsnämnder. Detta vill dock synas vara

en alltför stor apparat för det mindretal fastighetstaxeringar, som under mel­

lanperioderna förekomma, och det avsedda syftet torde måhända i huvudsak

ernås genom att, på sätt nedan föreslås, länsprövningsnämndens ledamöter

vinna erfarenhet i fastighetstaxering. I övrigt torde ingen annan åtgärd kunna

övervägas än att samma personer så långt möjligt förordnas som ordförande

både i taxeringsnämnd och i beredningsnämnd eller fastighetstaxeringsnämnd. I

I remissyttrandena har förevarande spörsmål i allmänhet icke särskilt

berörts. Emellertid uttala några kommunala myndigheter, att i städer och

större kommuner den särskilda fastighetstaxeringen borde anförtros åt en

särskild taxeringsnämnd med för denna uppgift särskilt kvalificerade leda­

möter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

157

Det torde vara lämpligt, att länsstyrelserna vid uppdelning av kommun i

Departemenu-

flera taxeringsdistrikt — så ofta förhållandena det medgiva — förordna att chelen-den särskilda fastighetstaxeringen skall handhavas av en eller flera lokala taxeringsnämnder med för denna uppgift kvalificerade ledamöter. Länssty­ relserna böra vidare i så stor utsträckning som möjligt förordna samma per­ soner såsom medlemmar både av lokal taxeringsnämnd och av berednings- nämnd eller fastighetstaxeringsnämnd. Ett tillfredsställande resultat av den särskilda fastighetstaxeringen skulle ytterligare främjas, därest kommun vid utseende av ledamöter i beskattningsnämnd förfore på liknande sätt.

III. Landskontoren.

A. Förstärkning av personalen å landskontoren i syfte att åstadkomma ett

förbättrat taxeringsarbcte.

I fråga om den nuvarande organisationen av landskontoren och bristerna däri anföra de sakkunniga:

Landskontorens befattning med taxeringsarbetet är av jämförelsevis nytt datum. Då genom 1812 års bevillningsförordning en prövningskommitté (se­ dermera prövningsnämnd) tillskapades såsom närmaste instans över taxe­ ringskommittéerna (sedermera taxexångsnämnderna), bestämdes jämväl, att landskamreraren skulle vara närvarande vid prövningskommittés samman­ träde. Det blev även landskamreraren, som hade att förbereda ärendena till prövningskommittén och att där framställa yrkanden.

Denna arbetsuppgift, som med dåtida skattelagstiftning var relativt ringa betungande, har sedermera vuxit i allt högre grad och samtidigt blivit allt­ mera krävande. Några åtgärder av verkligt genomgripande art i syfte att be­ reda landskontoren erforderlig personal till bemästrande av denna ständigt stegrade arbetsuppgift kunna emellertid icke sägas hava under de gångna 130 åren vidtagits. Man har i stället, här liksom eljest då fråga varit örn taxe- ringsväsendet, oavbrutet fortsatt på provisoriernas väg och sålunda i huvud­ sak anpassat landskontorens arbetskrafter efter de övriga arbetsuppgifter, vilka förutom taxeringsarbetet åvilade dessa avdelningar av länsstyrelserna. Taxeringsarbetet blev sålunda en uppgift, som först i andra hand fick sitt behov av arbetskraft beaktat. Behovet av erforderlig arbetskraft tillgodosågs därvid genom att landskontorens personal på övertid mot särskild ersättning fick sysselsättas härmed. I den mån ej heller på detta sätt arbetsuppgifterna kunde nödtorftigt bemästras, tillgrepos andra pi'ovisoriska åtgärder, främst den att bevilja ifrågakommandc befattningshavare, i första hand landskam- rerai-en, partiell tjänstledighet för arbetet till prövningsnämnden. Så småning­ om lämnades i 16 § taxeringsförordningen medgivande åt länsstyrelserna att efter Kungl. Maj:ts beslut förordna biträdande landskamrerare vid länssty­ relsen. Den sålunda medgivna möjligheten till dubblering av landskamrerar- tjänsten innebär emellertid som regel allenast, att en befattningshavare å landskontoret, i vanliga fall Iänsassessorn, befrias från övriga göromål för att under sommaren och hösten biträda nied taxeringsarbetet för prövnings­ nämnden. Vidare hava länsstyrelserna erhållit rätt att under tiden för pröv- ningsnämndernas arbete mot ersättning anlita utomstående personer såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

biträden. Omfattningen av dessa provisoriska åtgärder för taxeringsarbetets bedrivande belyses måhända bäst därav, att kostnaderna härför under år 1941 uppgingo till i runt tal 245,000 kronor. En hjälp av mera betydelsefull art har emellertid sedan år 1935 beretts länsstyrelserna genom att dessa till biträde kunnat erhålla s. k. taxeringsrevisorer, dock endast avsedda för det i och för sig maktpåliggande arbetet med bokföringsgranskningar. Jämväl be­ träffande taxeringsrevisorerna har man dock behållit provisoriets karaktär genom att dessa endast förordnas för ett år i taget, stundom för del av året, och sålunda hava en i högsta grad otrygg ställning; en given följd härav har blivit, att det i stigande grad yppats svårigheter att finna personer, som velat ägna sig åt uppgiften i fråga.

När man i ett sammanhang överväger å ena sidan den oerhörda betydelsen, ej minst ur statsfinansiell synpunkt, av taxeringsarbetets rätta bedrivande och å andra sidan omöjligheten för landskontoren att med till buds stående arbetskraft bemästra denna uppgift, framstår det såsom föga förståeligt, att nu angivna system kunnat få i årtionden fortbestå. En medverkande orsak härtill har givetvis varit en allmän obenägenhet att utan tvingande skäl till­ skapa nya tjänster; erinras må dock, att, bland andra, statsrevisorerna vid flera tillfällen påtalat förhållandena. En annan orsak har säkerligen varit, att man under lång tid icke haft blicken öppen för de faror, det rådande systemet innebar för taxeringsarbetets eftersättande och deklarationsmoralens för­ flackande, och än mindre insett, vilka betydande värden som här årligen sat­ tes på spel.

De sakkunniga finna det uppenbart att, därest man överhuvud taget ville ernå en förbättrad organisation av taxerings väsendet, det rådande provisorie- systemet helt och hållet måste avskaffas. Uppsikten över och ledningen av taxeringsarbetet vore icke en andrarangsuppgift, vars utförande vore mer eller mindre likgiltigt, det vore i stället den viktigaste och mest arbetskrävande uppgift, som anförtrotts åt landskontoren. Taxeringsarbetet vore ej heller för landskontorens del en säsonguppgift, som kunde lösas under några månader av året, det vore tvärtom en uppgift, som krävde arbetskraft, och ej obetydlig sådan, under året i dess helhet; detta förhållande torde bliva än tydligare, i den mån prövningsnämndens arbete, på sätt tidigare föreslagits, bomme att fortgå under hela året. Såsom en ofrånkomlig förutsättning för en bättre ordnings vinnande måste de sakkunniga därför uppställa, att till landskonto­ rens förfogande ställdes arbetskraft i erforderlig utsträckning, vilken arbets­ kraft kunde under hela året disponeras för uppgiften i fråga. Än vidare måste denna arbetskraft placeras i sådan löneställning och erhålla sådana anställ­ ningsvillkor, att man verkligen hade möjlighet att förvärva på området skick­ liga och kunniga personer.

De sakkunniga erinra örn att vid landskontoren regelmässigt vissa tjänste­ män avdelats för handhavande av huvudsakligen en särskild grupp eller sär­ skilda grupper av arbetsuppgifter. Sålunda funnes vid de flesta landskon­ tor en uppbördsavdelning, en omsättningsskatteavdelning etc. I analogi här­ med föreslå de sakkunniga, att å landskontoren skall finnas en särskild taxe­ ring savdelning — vid några länsstyrelser är taxeringsavdelning, örn ock av mindre omfattning, redan inrättad — vars personal alltså helt skall dispo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

159

neras för taxeringsarbetet. Ä andra sidan förutsätta de sakkunniga härvid, att de nu utgående ersättningarna för prövningsnämndsarbetet skola väsent­ ligt begränsas.

Innan de sakkunniga närmare ingå på frågan om taxeringsavdelningens organisation, beröra de landskamrerarens ställning till taxe­ ringsarbetet enligt den ifrågasatta nya organisationen och anföra i detta avseende:

De sakkunniga hava tidigare uttalat, att i den såväl med avseende å arbets­ period som sammansättning förändrade länsprövningsnämnden, liksom även i den till sin sammansättning ändrade fastighetsprövningsnämnden, lands- kamreraren bör vara ordförande. På ordföranden i prövningsnämnden kom­ mer ju att vila det egentliga ansvaret för taxeringsarbetets rätta bedrivande och på honom måste ställas alldeles särskilda krav i fråga om författnings­ kunskap och rutin; såsom i det föregående framhållits lära dessa krav som regel icke kunna fyllas av annan än landskamreraren. I prövningsnämnden skall landskamreraren utöva en verkligt processledade verksamhet, vilket framför allt kommer till uttryck vid muntliga förhandlingar. Det ankom­ mer på honom att tillse, att utredningen är tillfyllest för att därå grunda ett riktigt avgörande. Landskamreraren erhåller sålunda en vidgad och större uppgift i taxeringsväsendet. Med den tilltänkta ansvarsfulla och viktiga pos­ ten såsom opartisk ledare av prövningsnämndens arbete kunna emellertid icke förenas uppgifterna att fiskaliskt tillvarataga det allmännas intresse gent emot de skattskyldiga eller att i högre instans föra talan över prövnings­ nämndens beslut. Dessa uppgifter måste därför överflyttas från landskam­ reraren å annan befattningshavare.

Det är de sakkunniga angeläget att uttala, att härigenom icke åsyftas nå­ gon ändring av landskamrerarens ledande ställning i fråga örn taxeringsar­ betet. Tvärtom åsyfta de sakkunniga en konsolidering och förstärkning där­ av men anse, att de insikter och den erfarenhet, som en befattningshavare i landskamrerares ställning bör hava vunnit, väsentligt bättre utnyttjas å den viktiga posten såsom ordförande i prövningsnämnden än såsom kronans om­ bud vid samma nämnd. Även här gäller den väl allmänt erkända regeln, att hur stora krav man än — och med rätta —■ ställer å en åklagare, så måste än högre krav ställas å domaren; eljest löper kravet å opartisk rättvisa fara att åsidosättas till förmån för åklagarens partsbetonade inställning.

Ur allmänhetens synpunkt vinnes därjämte, att vid varje länsstyrelse fin­ nes en opartisk, i skalteförfattningarna kunnig man, till vilken allmänheten kan framföra sina speciella synpunkter. Naturligtvis är väl numera regel, att landskamreraren icke ensidigt söker tillvarataga det allmännas intresse, men för allmänheten står detta icke klart, så länge landskamreraren är den, som för talan gent emot allmänheten. Genom en omläggning, sådan som här före­ slagits, blir däremot landskamrerarens ställning även utåt en annan än nu.

Jämte sin uppgift att vara ordförande i fastighetsprövningsnämnden och länsprövningsnämnden skall landskamreraren vara föredragande i dessa nämnder, där icke för vissa fall föredragningen uppdrages åt annan. Före­ dragningen torde väsentligt underlättas genom de referat av mål och ären­ den, som föreslås skola utsändas före sammanträdena. Därjämte skall lands­ kamreraren fortfarande såsom föredragande taga befattning med de ärenden rörande taxeringsväsendet, i vilka beslutanderätten ankommer på länssty­ relsen, dock med undantag för ärenden, som angå den omedelbara övervak-

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

ningen av taxeringsarbetet (107 § taxeringsförordningen). De i 59 § 1 och 2 mom. och 75 § taxeringsförordningen föreskrivna sammanträdena för över­ läggning rörande taxeringsarbetet i fråga om allmän fastighetstaxering och årlig taxering böra emellertid hädanefter hållas inför landskamreraren och icke inför länsstyrelsen. Beträffande den allmänna fastighetstaxeringen bör landskamreraren bibehållas vid de uppgifter, som jämlikt 58 § 2 morn., 59 § 3 mom. och 66 § 2 mom. taxeringsförordningen nu åligga honom. Anvisningar för den årliga taxeringen böra, med ledning jämväl av vad som förekommit vid det enligt 75 § hållna sammanträdet, föreslås av landskamreraren och, sedan de granskats av riksskattenämnden, fastställas av länsprövningsnämn- den, under vars bedömande de sedermera komma i samband med prövning av inför nämnden dragna mål och ärenden.

De sakkunniga redogöra härefter för sitt förslag till organisation av taxe- ringsavdelningen och behandla därvid till en början frågan örn de arbets­ uppgifter, som skola åvila chefen för taxeringsavdel- ningen. Härom yttra de sakkunniga:

De uppgifter, som från landskamreraren skulle överflyttas å annan befatt­ ningshavare — nämligen landskamrerarens fiskaliska uppgifter enligt taxe­ ringsförordningen: att som föredragande vid länsstyrelsen, med biträde av taxeringsavdelningens personal, övervaka taxeringsarbetet (genom att över­ vara taxeringsnämndernas sammanträden samt granska, helt eller delvis, det av nämnderna behandlade materialet), att infordra deklarationer och andra taxeringsuppgifter samt skattskyldigs räkenskaper för granskning ävensom att föra talan hos prövningsnämnden och högre instanser — äro tydligtvis av sådan natur, att desamma böra åläggas den tjänsteman, som bliver förestån­ dare för taxeringsavdelningen. Såsom ytterligare uppgifter skulle tillkomma denne befattningshavare, med ovannämnda biträde, att handhava utbildning­ en av nyutsedda ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att meddela råd och upplysningar, framför allt åt taxeringsnämndsordförande, samt att åt taxeringsnämnderna verkställa utredning i tidskrävande och svårbedömbara taxeringsärenden. Vidare skulle han närmast under landskamreraren vara chef för taxeringsavdelningen. Slutligen skulle han närvara vid landskamre­ rarens föredragning inför länsstyrelsen dels av ärenden, som angå personalen å taxeringsavdelningen, och dels av ärenden enligt skatte- och taxeringsför- fattningama, med undantag av sådana, som avse länsstyrelsens utseende av ledamöter och suppleanter i fastighetsprövningsnämnden samt uttagande av böter eller vitén ävensom vidtagande av de åtgärder, som anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i författning stadgas för övrigt kan på­ kalla; därjämte skulle han närvara vid länsstyrelsens avgörande av visst ären­ de, då länsstyrelsen så bestämde. Härvid skulle han äga rätt att uttala sin mening och, därest beslutet bleve därifrån avvikande, låta anteckna densam­ ma till protokollet.

Såsom benämning å föreståndaren för taxeringsavdelningen föreslå de sak­ kunniga titeln taxering sintendent, vilken vunnit burskap vid Överståthållar­ ämbetet.

Även med avseende å taxeringsintendcnten gäller, att synnerligen höga krav måste ställas å hans insikter, skicklighet och erfarenhet. Då de uppgifter, som skulle ankomma på honom, hittills ansetts kunna anförtros allenast den högste tjänstemannen vid landskontoret, kan givetvis icke ifrågakomma, att vid en omläggning minska berörda krav genom att anförtro uppgifternas

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

161

fullgörande åt lägre befattningshavare. Visserligen komma landskamrerare^ insikter och erfarenhet alt fortfarande utnyttjas i prövningsnämnden — och enligt de sakkunnigas mening bättre än hittills — men detta hindrar icke, att det alltjämt måste fordras, att den tjänsteman, som leder de förberedande utredningarna och utför talan vid prövningsnämnden och beskattningsdom- stolarna, besitter särskilda kvalifikationer härför. Är så icke fallet, försvåras i hög grad för landskamreraren och prövningsnämnden att genomföra den viktiga uppgiften att i fråga örn taxeringen tillse, att densamma varder lik­ formig och rättvis.

Som ovan nämnts, höra höga krav ställas på taxeringsintendenten. Denne hör vara en person, som utöver sin juridiska examen vid tjänstgöring å läns­ styrelse visat sig väl skickad att handhava denna del av taxeringsarbetet. Med hänsyn till den ansvarsfulla ställning, taxeringsintendenten skall intaga inom taxeringsväsendet, föreslå de sakkunniga, att han placeras i lönegrad A 30; i Gotlands län hör han dock icke placeras i högre lönegrad än A 27.

Den ytterligare arbetskraft, som erfordras å taxerings- avdelningen, hör enligt de sakkunnigas mening utgöras av dels befatt­ ningshavare med länsbokhållares kompetens, d. v. s. jurister, dels mindre kvalificerad personal i landskontorists och biträdes tjänsteställning, dels ock taxeringsrevisorer och biträden åt dessa, förslagsvis benämnda taxerings- assistenter.

De sakkunniga lia inhämtat uppgifter om i vilken utsträckning den nuva­ rande personalen å landskontoren utför taxeringsarbete å tjänstetid. En sam­ manställning av nämnda uppgifter torde få såsom Bilaga B fogas till stats­ rådsprotokollet i förevarande ärende. De sakkunniga uttala i anslutning till berörda uppgifter, att då befattningshavare helt eller till övervägande delen användes för taxeringsarbete han givetvis borde överföras till den nya taxe- ringsavdelningen. De befattningshavare, som kunde överföras till taxeringsav- delningen, vore i första hand taxeringsrevisorerna samt de under år 19421 provisoriskt anställda boklöringsgianskarna, vilka helt ägnade sig åt taxe­ ringsarbete. Dessutom sysselsattes åtskilliga landskontorister och biträden helt eller till större delen med dylikt arbete; även dessa borde överflyttas till nämnda avdelning. Av juristerna — här bortsåges från de befattningsha­ vare, som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut under år 19421 provisoriskt avdelats för taxeringsarbete — sysslade under normala tider de extra ordinarie läns- assessorerna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorr­ lands län till ungefär hälften av sin tjänstetid med taxeringsarbete. För när­ varande vore extra ordinarie länsassessorn i Stockholms län helt avdelad för taxering; motsvarande befattningshavare i Göteborgs och Bohus län ägnade, med hänsyn till anhopningen av kristidsarbete, blott en fjärdedel av sin tjäns­ tetid åt arbete med taxering. Av öviiga jurister å länsstyrelserna sysselsattes, med undantag för en länsbokhållare av andra klass i Kalmar län, ingen till någon betydande del med taxeringsarbete. Något överflyttande av jurister till taxeringsavdelningen vore sålunda som regel icke möjligt.

De sakkunniga framhålla, att utöver den personal, som från det övriga landskontoret kunde överföras lill taxeringsavdelningen, ytterligare befatt-

1 Bestämmelser örn provisorisk förstärkning meddelade jämväl för år 1943.

Bihang till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr Slö.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ningshavare erfordrades för att denna avdelning skulle kunna fylla sin upp­ gift i fråga om taxeringsväsendet. Befaitningshavarna å taxeringsavdelningen skulle, som tidigare berörts, biträda taxeringsintendenten med de arbetsupp­ gifter, som åvilade denne. Med avseende å dessa uppgifter vore att märka, att de till sin natur vore sådana, att snart sagt hur stor personal som helst skulle kunna utnyttjas därvid. De sakkunniga hade emellertid för sin del av natur­ liga skäl ansett sig böra begränsa den föreslagna personalökningen till så snäva mått som vore möjligt utan att därmed äventyra de praktiska resulta­ ten av arbetet.

På grundval av sin kännedom om några landskontor, från länsstyrelserna införskaffade uppgifter om personalbehov m. m. samt förefintligt statistiskt material, företrädesvis beträffande antal av i inkomstlängd upptagna skatt­ skyldiga, jordbruksbilagor och rörelsebilagor samt besvär till prövnings- nämnd och kammarrätten, ha de sakkunniga beräknat det antal befattnings­ havare av olika slag, som de anse vara erforderligt å de föreslagna taxerings- avdelningarna, ävensom det antal nya befattningshavare som utöver de tjänstemän, som kunna överföras från det övriga landskontoret, i följd därav skulle behövas. Dessa uppgifter ha av de sakkunniga sammanställts i två tablåer, vilka torde få såsom Bilagor C och D fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Den senare av de båda tablåerna visar även, vilka befattningar å landskontoren som i samband med inrättandet av taxeringsavdelningarna föreslås till indragning samt vilka jämkningar i anslagsberäkningen för icke­ ordinarie personal, som därvid anses böra vidtagas. De sakkunniga fram­ hålla, att de, såsom nyss berörts, icke beräknat personalbehovet efter den toppbelastning av arbete, vilken exempelvis vid särskilt ingående gransk­ ning av taxeringsmaterialet kunde inträffa under höstmånaderna, då samti­ digt besvären över taxeringsnämndernas beslut behandlades, utan att nämn­ da behov givetvis måst så begränsas, att personalen å taxeringsavdelningen hade jämn sysselsättning året om. Därest sådan särskild anhopning av arbete skulle inträffa, att den stadigvarande anställda personalen icke vore tillräck­ lig för alt inom anslagen tid utföra detsamma, måste därför tillfällig personal kunna få anställas för ändamålet.

Såsom av tablåerna framgår föreslå de sakkunniga, att utöver befattning­ en som taxeringsintendent i regel en ny juristtjänst tillskapas å taxerings­ avdelningen i varje län. Innehavaren av nämnda tjänst, vilken föreslås skola benämnas taxeringsinspektör — även denna titel vore hämtad från Överståthållarämbetet — skulle biträda taxeringsintendenten med de uppgif­ ter, som förut nämnts. Taxeringsinspektörerna motsvarade de biträdande landskamrerare, som tidigare förordnats i de flesta län under tiden för pröv- ningsnämndsarbetet, samt de befattningshavare, vilka under år 19421 provi­ soriskt avdelats för taxeringsarbete.

1 Bestämmelser om provisorisk förstärkning meddelade jämväl för år 1943.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 345.

163

De sakkunniga erinra i detta sammanhang om att Kungl. Maj:t i anledning av de sakkunnigas förslag i skrivelse den 11 november 1941 medgivit läns­ styrelserna att under förra halvåret 1942 anställa som regel en extra länsbok­ hållare för att bliva i stånd att avdela en befattningshavare, i de flesta fall i länsbokhållares tjänsteställning, att uteslutande ägna sig åt taxeringsarbete. Motsvarande medgivande hade lämnats beträffande senare halvåret 1942.1 Vilka befattningshavare som sålunda avdelats för taxeringsarbete fram- ginge av sammanställningen å bilaga B. Under taxeringsperioden på våren hade den för dylikt arbete avdelade befattningshavaren att under landskam- rerarens överinseende och efter hans direktiv lämna taxeringsnämnderna er­ forderliga råd och upplysningar, åt dessa nämnder verkställa utredningar i tidskrävande och mera svårbedömbara taxeringsfall samt biträda vid över­ vakning av nämndernas arbete och vid förfall för landskamreraren närvara vid dessas sammanträden. Därjämte skulle sagda befattningshavare, i den mån hans övriga arbetsuppgifter det medgåve, biträda landskamreraren vid avgi­ vande av yttranden i besvärsmål till kammarrätten. Under senare halv­ året skulle ifrågavarande befattningshavare helt ägna sig åt arbetet för pröv- ningsnämnden.

Den provisoriska förstärkning av taxeringsorganisationen, som sålunda kommit till stånd, hade enligt de sakkunnigas mening varit till stort gagn för arbetet. Kommunikationen mellan taxeringsnämnder och landskontor hade blivit bättre än förut: taxeringsnämnderna hade erhållit hjälp från landskon­ toret i många fall, där sådan varit påkallad, och landskontoret hade fått större möjlighet att övervaka nämndernas arbete. Vidare hade prövnings- nämndsarbetet tillförts en välbehövlig förstärkning. Då de sålunda för taxe­ ringsarbete avdelade befattningshavarna visat sig fylla ett verkligt behov, hade de sakkunniga, såsom framgår av vad nyss anförts, ansett desamma böra er­ sättas med stadigvarande arbetskrafter. Taxeringsintendenten kunde som re­ gel icke ensam medhinna alla de uppgifter, som åvilade honom, utan måste till sitt biträde hava ifrågavarande taxeringsinspektör. Denne skulle därjämte — i likhet med vad fallet för närvarande vore beträffande biträdande lands­ kamrerare — efter länsstyrelsens förordnande kunna få på eget ansvar över­ taga en del av det förberedande arbetet till prövningsnämnden: avgivande av yttranden i besvärsmål samt granskning av taxeringsmaterialet och, i före­ kommande fall, framställande av yrkanden till nämnden. I vissa län, Krono­ bergs, Gotlands, Blekinge och Jämtlands, förelåge emellertid enligt de sak­ kunnigas mening icke något behov av taxeringsinspektör. Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län föresloges däremot med hänsyn lill länens storlek skola erhålla vartdera två taxeringsinspektörer.

De sakkunniga föreslå, att taxeringsinspektörerna placeras i lönegrad A 24 eller i samma lönegrad som länsbokhållare av första klass. I de mindre länen, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västmanlands, Västerbottens och Norr­ bottens, där arbetet icke torde bliva så betungande och krävande, syntes nämnda befattningshavare kunna placeras i lönegrad A 21 eller i samma löne-

164

Kungl. Mai:ts proposition nr 345.

grad som länsbokhållare av andra klass. De Malmöhus samt Göteborgs och

Bohus län tilldelade ytterligare taxeringsinspektörerna ha ansetts likaledes

höra placeras i lönegrad A 21.

De sakkunniga uttala, att trots den förstärkning av den kvalificerade ar­

betskraften, som skedde genom inrättande av taxeringsinspektörstjänster i

vissa län, kunde i dessa — och även i övriga län — tillfälligtvis uppkomma

behov av särskild sådan förstärkning under prövningsnämndsarbetet. Möjlig­

het borde därför fortfarande förefinnas för länsstyrelsen att efter medgivan­

de av Kungl. Majit förordna befattningshavare med länsbokhållares kompe­

tens att beträffande vissa taxeringsärenden eller vissa grupper av sådana

ärenden fullgöra de åligganden, som åvilade taxeringsintendent.

övrig erforderlig personal å taxeringsavdelningen föreslås av de sakkunniga

skola utgöras av — förutom taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter —

landskontorister, icke-ordinarie landskontorister, kanslibiträden, kontorsbi-

träden samt icke-ordinarie kontorsbiträden.

Ordinarie landskontorist skulle hava till uppgift att verkställa utrednings-

och granskningsarbete ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av

taxeringsintendenten anförtroddes åt honom. Därjämte skulle denne befatt­

ningshavare eller, där flera än en sådan funnes, den av dessa, som länsstyrel­

sen därtill utsåge, övervaka det löpande expeditionella arbetet å taxerings­

avdelningen. I de större länen föreslås skola vara anställda två ordinarie

landskontorister, i de minde en (se tablån Bilaga C).

Ordinarie landskontorist är för närvarande placerad i lönegrad A 15. De

sakkunniga erinra om att vid åtskilliga tidigare tillfällen länsstyrelser och

sakkunniga föreslagit, att landskontorister eller vissa av dem skulle placeras

i 17 eller 18 lönegraderna. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga hade i sitt

den 21 maj 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 17 sid. 90, 91) föresla­

git inrättande vid landskontoren av förste kanslisttjänster i lönegrad A 17,

vilka skulle ersätta de landskontoristtjänster, med vilka vore förenade de

mest kvalificerade arbetsuppgifterna. Sistnämnda sakkunniga hade därjämte

föreslagit, att kontoristbefattningar i lönegrad A 9 och kansliskrivarbefatt-

ningar i lönegrad All skulle inrättas; därvid hade berörda sakkunniga för­

utsatt, att jämsides därmed en minskning av antalet landskontoristtjänster

vidtoges.

Beskattningsorganisationssakkunniga anföra vidare i denna del:

Chefen för finansdepartementet har i 1942 års statsverksproposition under

rubriken för flera huvudtitlar gemensamma frågor vid behandling av frågan

om revision av den vid civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckning-

en anfört, att tjänsteförteckningssakkunnigas förslag rörande länsstyrelserna

ansetts icke böra för närvarande upptagas till prövning utan skulle vila i

avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande åtgärder för uppnåen­

de av största möjliga enhetlighet och rationalisering i fråga om länsstyrelser­

nas verksamhet och arbetssätt. Enligt statsrådsprotokollet den 10 april 1942,

fogat vid proposition nr 220 till 1942 års riksdag, har chefen för socialdepar­

tementet anslutit sig till vad chefen för finansdepartementet sålunda anfört.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3Jö.

165

De uppgifter, som enligt vad ovan anförts skulle tillkomma ordinarie lands­ kontorist, motivei*a enligt de sakkunnigas mening väl, att dessa befattnings­ havare placeras i 17 lönegraden. Emellertid anse de sakkunniga sig icke för berörda befattningshavare kunna föreslå placering i högre lönegrad än den nuvarande med hänsyn till ovannämnda uttalanden av cheferna för social- och finansdepartementen samt även till det förhållandet, att uppflyttning i lönegrad av sådan befattning, som förekommer icke blott å taxeringsavdel- ningen utan även å andra avdelningar å landskontoret, hör ske först efter prövning av behovet av sådan uppflyttning för landskontoret i dess helhet.

Icke-ordinarie landskontorist skulle enligt beskattningsorganisationssak- kunnigas förslag ha att verkställa enklare utrednings- och granskningsarbete ävensom i övrigt biträda med de uppgifter, som av taxeringsintendenten an­ förtroddes åt honom. I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Älvsborgs län föreslås skola finnas två befattningshavare av ifrågavarande slag, i övriga län en sådan. I Gotlands län har dock dylik befattningshavare icke ansetts erforderlig. (Jfr tablån Bilaga C.)

Befattningshavare, som antagits till extra landskontorist, åtnjuter för när­ varande lön under första tjänsteåret högst enligt 4 lönegraden i den i civila icke-ordinarie reglementet den 15 juni 1939 intagna löneplanen för extra tjänstemän, under påföljande två år högst enligt 7 lönegraden och under därefter följande tre år högst enligt 11 lönegraden i samma löneplan. Där­ efter må befattningshavaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie landskontorist med placering högst i 14 lönegraden i den i samma reglemente intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Någon ändring i denna lönegradsplacering föreslå icke de sakkunniga.

Vad angår frågan om inrättande av kansliskri var- och kontoristbefattning­ ar samt i samband därmed motsvarande minskning av antalet landskonto- risttjänsler hålla beskattningsorganisationssakkunniga före, att de relativt kvalificerade uppgifter, som skulle tillkomma landskontorist å taxeringsav- delningen, icke kunde överflyttas å lägre befattningshavare. Ä andra sidan torde kanslibiträdesbefattning (i vissa län kontorsbiträdesbefattning) vara en tillräckligt hög tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdel- ningen, som utförde det mest kvalificerade arbetet. I

I detta sammanhang må nämnas, att sakkunniga för utredning rörande löne- gradsplaceringen för landskanslist^- och landskontorister i sitt den 25 febru­ ari 1943 avgivna betänkande i fråga örn landskontoren föreslagit, att ordinarie landskontorist skulle placeras i lönegrad A 17. Denna lönegradsplacering mo­ tiverades med att nämnda befattningshavare kommit att fullgöra alltmera kvalificerade arbetsuppgifter, att deras tjänster numera linge betraktas så­ som sluttjänster samt att befattningshavarna till följd av de sakkunnigas för­ slag örn inrättande av arbetsdetaljer inom landskontoren nied en ordinarie landskontorist som föreståndare komme alt åläggas ännu mera ansvarsfulla och kvalificerade göromål än hittills. Härvid förutsattes, dels att inga andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

ordinarie landskontorister skulle finnas än sådana, som vore föreståndare för en arbetsdetalj, och dels att det vore möjligt att ersätta en del av de nuva­ rande landskontoristerna med ordinarie kansliskrivare i lönegrad A 11 och ordinarie kontorister i lönegrad A 9. Berörda sakkunniga ha ansett sådan jämkning böra vidtagas i beskattningsorganisationssakkunnigas förslag, att icke mera än en ordinarie landskontoristbefattning skulle finnas å samma taxeringsavdelning utom vid envar av de tre största länsstyrelserna, där med hänsyn till speciella förhållanden två dylika tjänster beräknats erforderliga. Vid övriga länsstyrelser, där beskattningsorganisationssakkunniga föreslagit två ordinarie landskontorister, ha här berörda sakkunniga upptagit den ene såsom extra ordinarie.

Sakkunniga för utredning rörande lönegradsplaceringen för landskanslis- ter och landskontorister föreslå vidare, att icke-ordinarie landskontorist skul­ le erhålla slutlön enligt lönegrad Eo 15 med hänsyn till att befordringsut- sikterna för denna kategori befattningshavare skulle bliva försämrade vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas ovannämnda förslag har utan ändring genom proposition nr 301 förelagts innevarande års riksdag. Propositionen har i förevarande delar bifallits av riksdagen (skriv, nr 409).

Kanslibiträde skulle handhava registratorsgöromål, d. v. s. mottagande, diarieföring och expediering av handlingar samt därmed sammanhängande uppgifter, såsom utfärdande av diariebevis, bestyrkande av avskrifter av handlingar, arkivering av koncept, protokoll m. m. (jfr 1939 års tjänsteför- teckningssakkunnigas betänkande, sid. 53 ff.). Sådan befattningshavare före­ slås av beskattningsorganisationssakkunniga skola finnas i de större länen (jfr tablån Bilaga C), där registratorsgöromålen torde giva denna full sysselsätt­ ning. Kanslibiträde borde, liksom för närvarande vore fallet, vara placerat i lönegrad A 7.

Kontorsbiträden och icke-ordinarie kontorsbiträden föreslås av de sakkun­ niga skola ingå i taxeringsavdelningen tillhopa till ett antal av mellan två och fem vid de olika länsstyrelserna, beroende på länets storlek ur taxeringssyn- punkt. Av hela antalet biträden (kansli- och kontorsbiträden) föreslås minst hälften skola vara ordinarie (jfr tablån Bilaga C).

I de län, där kanslibiträde icke föreslås skola tilldelas taxeringsavdelning­ en (Uppsala, Södermanlands, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Västmanlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län), skulle ordi­ narie kontorsbiträde utföra förekommande registratorsgöromål. Härmed syn­ tes enligt de sakkunnigas mening befattningshavaren knappast bliva fullt sysselsatt utan torde vederbörande dessutom komma att syssla med andra mindre kvalificerade arbetsuppgifter i likhet med övriga kontorsbiträden. De sakkuniga lia därför ansett, att i nämnda län högre befattning än som kon­ torsbiträde icke borde vara erforderlig för registratorsuppgifternas fullgöran­ de. De kontorsbiträden, som icke toge befattning med registratorsgöromål, skulle utföra skrivarbete och handl äckningsarbete (framtagande och återin-

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

167

läggande av deklarationer, sorteringsarbete m. m.) samt kontrollräkning och dylikt.

De sakkunniga uttala, att det skulle vara ändamålsenligt, därest allt ut- skriftsarbete å landskontoret kunde förläggas till en gemensam skrivcentral, ty därigenom vunnes ökad effektivitet i arbetet och ett bättre utnyttjande av arbetskraften. Vid åtskilliga landskontor torde detta icke kunna genomföras, då taxeringsavdelningen med hänsyn till rådande lokalbrist måste inhysas i lokaler, skilda från det övriga landskontorets.

Ordinarie kontorsbiträde är för närvarande placerat i lönegrad A 4. Befatt­ ningshavare, som antagits till extra kontorsbiträde, åtnjuter lön under första Ijänsteåret högst enligt 2 lönegraden och under påföljande tre år högst enligt 4 lönegraden i löneplanen för extra tjänstemän. Därefter må befattnings­ havaren av länsstyrelsen antagas till extra ordinarie kontorsbiträde med pla­ cering högst i 4 lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. De sakkunniga föreslå icke någon ändring i denna lönegradsplacering.

De sakkunniga yttra vidare, att utöver den stadigvarande personalen å taxeringsavdelningen länsstyrelsen vid behov borde kunna få anlita till­ fällig personal; ersättningen till denna borde utgå på samma sätt som till övrig tillfällig personal å landskontoret.

Beträffande vissa frågor rörande förhållandet mellan personalen å taxe­ ringsavdelningen och personalen å det övriga landskontoret anföra de sak­ kunniga:

För närvarande är åtskilliga befattningshavares tjänstetid delad mellan taxeringsarbete och annat landskontorsarbete. Då det gällt att taga ställning till huruvida dessa befattningshavares tjänster skola överflyttas till den nya taxeringsavdelningen eller kvarbliva å det övriga landskontoret, hava de sak­ kunniga förfarit så, att ifrågavarande tjänster föreslagits skola överföras till taxeringsavdelningen, såvida befattningshavarna till mera än hälften av tjäns­ tetiden varit sysselsatta nied taxeringsarbete; i annat fall hava de fått kvarstå å det övriga landskontoret, och en ny tjänst av motsvarande tjänstegrad har tillskapats å taxeringsavdelningen. I förstnämnda fall har tydligen det övriga landskontoret gått miste om arbetskraft, i sistnämnda fall har detsamma fått för stor sådan. Utgör den del av ifrågavarande befattningshavares löner, vil­ ken belöper på arbetstid, som sålunda frångår eller tillföres det övriga lands­ kontoret, tillhopa ett belopp av minst 1,800 kronor — eller vad som kan anses såsom skäligt minimiarvode för år lill extra befattningshavare med något års tjänstetid — bör enligt de sakkunnigas mening landskontorets anslag till icke-ordinarie personal ökas, respektive minskas med sådant belopp. De sak­ kunniga utgå ifrån att därvid viss omplacering av arbetskrafterna å det övriga landskontoret äger rum och att i samband därmed icke-ordinarie per­ sonal anställes, respektive entledigas till det antal, som är erforderligt med hänsyn till det ökade eller minskade anslaget. Uppgår ovannämnda del av ifrågavarande befattningshavares löner tillhopa till lägre belopp, än ovan sagts, hava de sakkunniga icke ansett sig höra föreslå någon ökning eller minskning i anslaget till icke-ordinarie personal. Även i detta fall gäller dock, alt vederbörande länsstyrelse bör ordna arbetet på mest rationella sätt och göra de besparingar i anslaget, som äro möjliga. Erfordras ytterligare anslag, har länsstyrelsen att begära sådant i vanlig ordning. Det förutsättes vidare, att, därest föreliggande förslag kommer att genomföras, ytterligare reglering

168

Kungl. \laj:ts proposition nr 345.

av dessa förhållanden, med hänsyn tagen jämväl till remissyttrandena, sker

vid tilldelandet av anslag till landskontoren.

De sakkunnigas förslag om ökning eller minskning i ovan omförmälda av­

seende av anslaget till icke-ordinarie personal framgår av tablån bilaga D.

Som framgår av tablån hava de sakkunniga —- bortsett från personal för

utskriftsarbete — sökt undvika en anordning med arbetskraft, gemensam

för taxeringsavdelningen och det övriga landskontoret. Detta har sin grund

icke blott i de sakkunnigas åsikt, att ordning och effektivitet i arbetet häri­

genom i allmänhet befordras, utan även i det särskilda förhållandet, att taxe-

ringsavdelningens personal, såsom ovan nämnts, i åtskilliga län torde kom­

ma att inrymmas i lokaler, som äro skilda från det övriga landskontorets.

Emellertid bör givetvis härigenom hinder icke möta att vid särskilda till­

fällen, då stor arbetsbelastning råder å taxeringsavdelningen och personal

kan lösgöras från det övriga landskontoret, använda denna personal å be­

rörda avdelning; likaså bör, under motsvarande förutsättning, personal å

taxeringsavdelningen kunna utnyttjas å det övriga landskontoret.

Till taxeringsavdelningen skola enligt de sakkunnigas förslag höra även

taxeringsrevisorerna, vilka ha till uppgift att året om verkställa utrednings­

arbete för taxering. Antalet taxeringsrevisorer i de olika länen samt de arvo­

den, som dessa åtnjuta, framgå av tablån bilaga B. Taxeringsrevisorerna äro

för närvarande anställda för budgetår eller del därav. Såsom villkor för an­

ställningen gäller bland annat, att taxeringsrevisorerna under anställnings­

tiden icke äga inneha annat av stat eller kommun avlönat uppdrag eller,

utan länsstyrelsens medgivande, avlönat uppdrag av annat slag, ej heller äga

åtaga sig att mot ersättning tillhandagå annan med hjälp i bokförings- eller

skattefrågor.

Beträffande taxeringsrevisorerna ha de sakkunniga inhämtat följande »PP-

[ifter, avseende förhållandena den 1 januari 1942.

Mindre

än 1

1-2

2-3

3-4

4-5 5-6

6-7 7-8

□ Q Mer

8 J än 9

S:a

Anställningstid (år)

a) Taxeringsrevisor............... 7

b) Tidigare anställning med

3

3

2

3

8

— —

— —

26

samma arbetsuppgifter hos

Överståthållarämbetet, läns­

styrelse eller kommun....

6

5

3

2

1

17

c) Sammanlagd anställnings-

tid som bokföringsgranska­

re för taxering................... 3

4

3

1

3

7

2 1

1 1

26

d) D:o i taxeringsarbete........ 2

1

4

2

2

5

5

1

4

26

under 30

30--35

35--40

40-45

över 45

S:a

Levnadsålder

Antal........................................ 8

7

6

3

2

26

Under år 19421 lia, utöver taxeringsrevisorerna, anställts särskilda bokfö-

ringsgranskare i syfte att åstadkomma förstärkning av deklaraiionskontrollen

beträffande rörelseidkare och utövare av fria yrken. Tablån bilaga B utvisar

för de olika länen antalet dylika bokföringsgranskare och de arvoden, som

utgå till dessa.

Angående behovet av särskilda bokföringsgranskare anföra de sakkunniga:

1 Motsvarande gäller beträffande år 1943.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

169

Den hjälp i fråga om bokföringsgranskningen, som förut stått landskam- rerarna lill buds, bar icke varit lill fyllest. Den nu beslutade utökningen av arbetspersonalen måste därför anses synnerligen välmotiverad. Resultatet av denna bar ännu icke kunnat helt fastslås, men av rapporter från länsstyrel­ serna framgår, att bokföringsgranskarna, vilka av de sakkunniga föreslås skola benämnas taxering sassistenter, hava väl fyllt sin uppgift. Särskilt med hänsyn till den kontroll, som måste utövas i fråga om omsättningsskatten, är det nödvändigt, att tillräcklig, sakkunnig personal ställes till länsstyrelsernas förfogande.

Den förstärkning av personalen, som sålunda ägt rum, bar närmast till­ kommit som ett provisorium under kristid, men de sakkunniga äro fullt övertygade örn att den även i en taxeringsorganisation, som åsyftar förhållan­ den under fredliga tider, fyller ett behov. Det är här icke endast fråga örn att skapa möjligheter för att bevaka statens slcatteintresse. Det är även till för­ del för de skattskyldiga att genom bokföringsgranskning få fastslaget, huru­ vida och i så fall för vilket belopp skattskyldighet föreligger. I vissa fall hava nämligen beskattningsnämndema, i saknad av uppgifter örn de verkliga för­ hållandena, påfört taxeringar, som på grund av en efterföljande bokförings­ granskning måste justeras. De sakkunniga anse därför, att redan för inkomst­ taxeringen i de flesta län, utöver taxeringsrevisom, en eller flera bokförings- granskare böra anställas. Med hänsyn tagen jämväl till taxeringen till omsätt­ ningsskatt är det enligt de sakkunnigas mening ofrånkomligt, att det nuva­ rande antalet bokföringsgranskare bibehålies, därest icke statsmakterna åsyfta att i fråga örn denna skatt vidtaga andra kontrollåtgärder. Någon utökning av detta antal synes för närvarande icke böra ske i vidare mån, än att Öster­ götlands, Kristianstads och Älvsborgs län med hänsyn till antalet till omsätt­ ningsskatt skattskyldiga — se den vid statsrådsprotokollet såsom Bilaga E fogade tablån — böra erhålla ett vart ytterligare en bokföringsgranskare. Skulle förhållandena visa, att för någon länsstyrelse oundgängligt behov före­ ligger av ytterligare personal av ifrågavarande slag, lär vederbörande läns­ styrelse hava att härom göra framställning i samma ordning som beträffan­ de övrig utökning av personalen.

De sakkunniga hålla före, att det skulle vara fördelaktigt, därest, utöver de vid länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorerna och taxeringsassistentema, anställdes i bokföring sakkunniga personer, vilka skulle stå till samtliga läns­ styrelsers förfogande. Genom specialutbildning för vissa branscher skulle sistnämnda sakkunniga vara bättre skickade att verkställa granskning av rä­ kenskaper, förda av skattskyldiga, tillhörande dessa branscher, inom olika län. Härigenom .skulle vinnas ytterligare erfarenhet att delgivas de lokala bokfö- ringsgranskarna och större möjligheter att åstadkomma likformighet i taxe­ ringarna. Detta gäller särskilt i fråga örn omsättningsskatten, där behov av enhetlig granskning gjort sig särskilt starkt gällande. Här avsedda taxerings- revisorer borde lämpligast hava sin tjänstgöring förlagd till riksskattenämn­ den. Emellertid torde med tillskapande av dessa centrala taxeringsrevisorer lämpligen böra anstå, till dess resultatet av den utbyggnacl av organisationen, som nyligen skett, blivit mera uppenbart.

De sakkunniga anföra vidare i detta sammanhang: I fråga örn taxeringsrcvisorernas löneställning har styrelsen för föreningen Sveriges taxeringsrevisorer i skrivelse den 17 april 1941 lill ehdén för finans­ departementet, under åberopande av att taxeringsrevisorsinstilutionen fortbe- slått under mera än fem år oell visat sig fylla eli stadigvarande behov, hem­ ställt, att taxeringsrevisorstjänsterna måtte göras till ordinarie eller extra ordi­ narie eller, örn denna hemställan ej för det dåvarande kunde bifallas, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 315.

taxeringsrevisorernas avlöningsförmåner höjdes sålunda, alf framför allt kompensation för dyrtiden bereddes dem.

Vidare har styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare i en den 17 november 1941 dagtecknad, till Kungl. Majit ingiven framställning angående taxeringsrevisorernas m. fl. tjänsteställning, vilken framställning överlämnats till de sakkunniga, föreslagit, att samtliga taxeringsrevisorer placerades som extra ordinarie befattningshavare i 27 lönegraden. Styrelsen uttalade därvid, att visserligen goda skäl kunde anföras för att uppföra berörda taxerings- tjänstemän på ordinarie stat men att styrelsen likväl under rådande förhål­ landen stannat lör att för desamma föreslå extra ordinarie anställning. En dy­ lik anställning tillförsäkrade ju befattningshavarna i allt väsentligt, om man bortsåge från själva den kontanta lönen, liknande förmåner, som tillkomme de ordinarie statstjänstemännen i motsvarande lönegrad. Vid valet av löne­ grad hade styrelsen tagit hänsyn såväl till tjänstgöringens krävande och grannlaga natur som till att enligt styrelsens förmenande dessa befattnings­ havare icke skulle vara berättigade att mottaga avlönat arbete i taxerings­ nämnd eller att uppbära ersättning för övertidsarbete med taxeringsuppgifter. Hänsyn hade även tagits till storleken av de arbetsförtjänster, som personer med samma utbildning som taxeringsrevisorerna kunde bereda sig antingen som egna yrkesutövare eller hos kommunala eller enskilda arbetsgivare. En differentiering av lönegradsplaceringen med hänsyn till olika svårighetsgrad, kvalitativt och kvantitativt, av arbetet inom olika län hade varit på tal, men styrelsen hade icke ansett sig böra förorda en sådan, då ifrågavarande befatt­ ningshavares arbetsuppgifter hänförde sig till ett för samtliga likartat, strängt begränsat område och arbetsbördan kunde och borde regleras genom an­ ställning av lämpligt antal assistenter.

För de biträdande befattningshavarna vid taxeringsrevisionen, av styrelsen förslagsvis benämnda taxeringsassistenter, föreslog styrelsen anställning på enahanda villkor, som enligt kungl, brev till länsstyrelserna den 12 november 1937 gälla för befattningshavare, som antages till extra länsbokhållare. Med hänsyn till att förstnämnda befattningshavare i förhållande till de unga juris­ terna hade mycket starkt begränsade befordringsmöjligheter samt till att även för dem ansåges böra gälla samma inskränkningar i fråga om rätten till extra arbetsförtjänster som beträffande taxeringsrevisorerna, föreslog emellertid styrelsen sådan påbyggnad å de för extra länsbokhållare gällande lönevill­ koren, att uppfattning finge äga rum för taxeringsassistenter till 21, 23 och 24 lönegraden, sedan ytterligare två, två, respektive ett år förflutit, efter det att befattningshavaren placerats i 19 lönegraden i löneplanen för extra ordi­ narie tjänstemän.

Redan anställda taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter föreslogos skola äga rätt att för placering i löneklass, respektive lönegrad tillgodoräkna sig tid, under vilken de med goda vitsord beklätt då innehavd eller liknande an­ ställning eller eljest utfört motsvarande arbete i statens tjänst. Utmärkt vä' vitsordad tjänstgöring såsom kommunal taxeringsassistent syntes böra med­ föra samma rätt.

Som kompetenskrav för att vinna anställning som taxeringsrevisor eller taxeringsassistent föreslog styrelsen avgångsexamen från handelshögskola. Redan anställda revisorer och assistenter, vilka vitsordades hava väl fyllt sina uppgifter, skulle i förekommande fall erhålla dispens från berörda kompe­ tensfordran.

Slutligen uttalade styrelsen, att dåvarande innehavare av taxeringsrevisors- eller assistentbefattningar borde tillerkännas rätt att bliva antagen till mot­ svarande befattning inom den nya organisaionen, därest icke i vederbörlig ordning beslutades, att viss tjänst skulle ledigförklaras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

171

De sakkunniga uttala för egen del i fråga om taxeringsrevisorers och taxe- ringsassistenters anställningsform och löneställning, att taxeringsrevisors- institutionen, som tillskapades år 1935, visat sig fylla ett behov, som av allt att döma komme att bestå för framtiden. I en taxeringsorganisation kunde tillgång till sakkunskap i fråga örn bokföring och balansteknik för lands­ kontoren och beskattningsnämnderna icke undvaras. De sakkunniga erinra örn att statsmakterna nyligen i fråga om kammarrätten beviljat anslag för anlitande av bokföringssakkunniga. Skäl syntes därför föreligga, att åt taxe- ringsrevisorema bereddes en emot deras arbete svarande tryggad ställning, och de sakkunniga ansåge för sin del motiverat, att taxeringsrevisorerna upp­ fördes på ordinarie stat. Härvid borde dock uppställas det villkoret, att taxe- ringsrevisor borde lia en tjänstgöring av minst fem år å länsstyrelse eller hos Överståthållarämbetet eller som taxeringsassistent hos länsstyrelse eller kommun, innan befordran till ordinarie tjänst ägde rum. I fråga om löne- gradsplaceringen för taxeringsrevisorerna framhålla de sakkunniga, att dessa tjänstemäns möjlighet att åtaga sig uppdrag utanför tjänsten vore starkt be­ gränsad samt att de därför måste erhålla en relativt hög löneställning för att icke bliva i ekonomiskt avseende alltför dåligt ställda i förhållande till i enskild tjänst varande revisorer. I annat fall torde förhållandet bliva det­ samma, som under gångna år inträtt, nämligen att av länsstyrelserna anställda taxeringsrevisorer efter några års förlopp överginge till ekonomiskt mera lockande enskild tjänst. De sakkunniga föresloge därför, att taxeringsreviso­ rerna placerades i lönegrad A 27. De taxeringsrevisorer, vilka hade kortare tjänstgöringstid än förut sagts, borde erhålla avlöning såsom extra ordinarie befattningshavare i lönegrad Eo 27. De sakkunniga hade övervägt, huruvida icke för taxeringsrevisorerna vid vissa större länsstyrelser något högre löne- sättning borde äga rum. Emellertid hade de sakkunniga i likhet med styrel­ sen för föreningen Sveriges landskamrerare kommit till det resultatet, att samma lönegradsplacering borde tillämpas för alla taxeringsrevisorer och att arbetsbördan lämpligen borde regleras genom anställandet av erforderligt antal taxeringsassistenter. Av taxeringsassistenterna borde några placeras å icke-ordinarie stat, under det att flertalet borde åtnjuta arvode. Ehuru de sakkunniga vore övertygade örn att även det nuvarande antalet provisoriskt anställda taxeringsassistenter icke vore för högt tilltaget, torde det likväl vara skäl att, i avbidan på verkningarna av den föreslagna taxeringsreformen samt de ändrade kontrollåtgärder beträffande omsättningsskatten, som kunde kom­ ma att genomföras, icke giva samtliga dessa placering å stat. I län, där nu­ varande antalet taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter tillhopa överstege två, borde å icke-ordinarie stat uppföras en taxeringsassistent, dock att i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län två taxeringsassistenter borde så­ lunda uppföras. Ifrågavarande taxeringsassistenter borde placeras i löne­ grad i enlighet med vad som gällde för icke-ordinarie länsbokhållare, dock med rätt till ytterligare uppflyttning till 21, 23 och 24 lönegraden sedan två, fyra, respektive fem år förflutit efter det att befattningshavaren placerats i lönegrad Eo 19. övriga taxeringsassistenter borde vid anställandet erhålla ar­ vode motsvarande avlöning enligt lönegrad Ex 14.

Kungl. Mctj.ts proposition nr 345.

De sakkunnigas förslag beträffande taxeringsrevisorers och taxerings- assistenters avlöningsförhållanden framgår av en vid detta protokoll såsom

Bilaga F fogad tablå.

Då de nu anställda bokföringsgranskarna åtnjuta årsarvoden, vilka variera mellan 6,000 och 8,400 kronor1 samt sålunda äro högre än de löner, som skulle utgå därest nämnda befattningshavare för närvarande placerades i lönegrad, finna de sakkunniga de bokföringsgranskare, som enligt förslaget skulle placeras i lönegrad, fortfarande böra erhålla avlöning i form av arvode, intill dess att tjänstetiden berättigade dem att erhålla mot detta svarande av­ löning enligt tidigare angivna lönegradsplacering.

I fråga örn rätt att vid lönegradsplacering räkna sig tillgodo tidigare tjänst­ göring skulle enligt de sakkunnigas mening tillämpas härom givna bestäm­ melser i gällande avlöningsreglementen.

Såsom kompetensvillkor för taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter fö­ reslå de sakkunniga — i likhet med styrelsen för föreningen Sveriges lands­ kamrerare — avlagd avgångsexamen från handelshögskola. Liksom nämnda styrelse uttala sig de sakkunniga för att nu anställda taxeringsrevisorer och taxeringsassistenter, vilka vitsordades lia väl fyllt sina uppgifter, i förekom­ mande fall erhölle dispens från sålunda uppställd kompetensfordran.

Innehavare av befattning såsom taxeringsrevisor eller taxeringsassistent anses av de sakkunniga, i överensstämmelse med vad styrelsen för föreningen Sveriges landskamrerare uttalat, böra äga rätt att utan särskild ansökan, där sådan eljest vore erforderlig, erhålla motsvarande tjänst inom den föreslagna organisationen, där icke i vederbörlig ordning beslutades, att sådan tjänst skulle ledigförklaras.

Beträffande övriga å landskontoret anställda tjänstemäns befattning med taxeringen anföra de sakkunniga:

Om en särskild taxeringsavdelning inrättas på sätt de sakkunniga före­ slagit, kunde landskontorets övriga befattningshavare synas icke behöva an­ litas vid taxeringsarbetet. Emellertid torde, i synnerhet vid prövningsnämnds- arbetet under höstmånaderna, då även med den nya ordningen en force- ring av berörda arbete måste inträda, visa sig nödvändigt att kunna anlita även ifrågavarande befattningshavare för taxering. Bestämmelsen i 20 § landshövdinginstruktionen örn att envar befattningshavare å landskontoret har skyldighet att, då han därtill anlitas, lämna landskamrerare!! erforderligt biträde vid fullgörande av hans uppgifter enligt taxeringsförordningen bör därför fortfarande gälla; därjämte bör det åligga nämnda befattningshavare att lämna dylikt biträde jämväl åt taxeringsintendenten, vilken ju föreslås skola övertaga landskamrerarens nuvarande uppgifter.

Härutöver vilja de sakkunniga emellertid föreslå, att protokollföringen vid prövningsnämndens sammanträden ålägges befattningshavare å det övriga landskontoret såsom tjänsteåliggande. Med de fiskaliska uppgifter, som skola åvila taxeringsintendenten, och för att undvika jäv bör denne icke lämpligen vikariera för landskamreraren i hans egenskap av ordförande i prövnings- nämnden, såvida det icke rör sig om sådan längre ledighet, att frågan örn denna jämte om vikarie under densamma skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts

1 Uppgifterna hänföra sig till juni 1942.

Kungl. Maj:(s proposition nr 345.

173

avgörande. Vid sådant förhållande bör skyldigheten att åtaga sig dylikt vi­

kariat åvila länsassessorn. För alt denne icke skall förlora kontakten med

taxeringsväsendet bör han handhava ovannämnda protokollföring, därest

icke länsstyrelsen annorlunda förordnar. Ett annat skäl lill att befattnings­

havare i länsassessors tjänsteställning bör omhänderhava protokollföringen

är, att det är synnerligen viktigt — med hänsyn icke blott till de skattskyldiga

utan även, i de fall då besvär anföras, till skattedomstolarna — att protokol­

let avfattas på ett formellt och materiellt riktigt sätt. (I fråga om dessa läns­

assessors uppgifter att vid förfall för landskamreraren tjänstgöra såsom ord­

förande i prövningsnämnd och att föra nämndens protokoll må jämföras de

uppgifter att vikariera för domare och att föra protokoll, vilka tillkomma vat-

tenrättssekreterare och sekreterare i domsaga.) Protokollföringen är emeller­

tid en uppgift av den omfattning, i synnerhet under höstmånaderna, att läns­

assessorn därvid i fall av behov måste äga anlita biträde av länsbokliållaren

av första klass eller att delegation av vissa länsassessorns arbetsuppgifter

måste ske till denne befattningshavare.

I Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands län,

där extra ordinarie länsassessor för närvarande finnes anställd, bör, där så

erfordras, denne — och i fall av behov jämväl länsbokhållare — biträda vid

protokollföringen eller övertaga handläggningen av vissa ärenden, vilka enligt

arbetsordningen äro tilldelade den ordinarie länsassessorn.

I Gotlands län böra de uppgifter, som i andra län föreslås skola åvila läns­

assessorn, handhavas av länsbokliållaren av första klass.

Å taxeringsavdelningen skulle vara anställda, med länsbokhållares kompe­

tens, taxeringsintendent och taxeringsinspektör. Å det övriga landskontoret

finnas med samma kompetens anställda — bortsett från landskamreraren —

länsassessor och länsbokhållare. Befordringsgången för dessa befattningsha­

vare bör tydligen i normala fall bliva sådan, att den unge juristen börjar sin

anställning som icke-ordinarie länsbokhållare, därefter befordras till ordina­

rie länsbokhållare eller taxeringsinspektör (i vissa län först till taxeringsin­

spektör och därefter till ordinarie länsbokhållare eller tvärtom), sedan till

länsassessor, därefter till taxeringsintendent och slutligen till landskamrerare.

Härigenom vinnes den allsidiga utbildning och erfarenhet i fråga örn lands-

kontorsgöromål, som en landskamrerare bör äga. I övrigt vilja de sakkun­

niga framhålla vikten av att till befattningshavare å taxeringsavdelningen en­

dast utses personer, som visat sig särskilt lämpliga för taxeringsarbete.

De sakkunniga föreslå, att viss övertidsersättning för taxe­

ringsarbete skall borttagas.

De sakkunniga framhålla sålunda, att den av dem föreslagna förstärkningen

av den arbetskraft, som sysslade med taxering, borde medföra att övertids­

arbete i den utsträckning, som för närvarande vore fallet, icke vidare behövde

förekomma. De sakkunniga ansåge på grund härav, att den övertidsersättning,

som enligt särskilda Kungl. Majlis föreskrifter utginge till befattningshavare i

högre lönegrad än den 18:de, holde kunna bortfalla. Som tidigare omnämnts,

hade vid olika tillfällen riksdagens revisorer riktat anmärkning mot denna

övertidsersättning, som vore säregen för landskontoren. Ett ytterligare skäl

att nu borttaga nämnda ersättning flir befattningshavare i Hilde och högre lö­

negrader vore, alt dessa befattningshavares utsikter till befordran i hög grad

ökades, diirest de sakkunnigas förslag örn inrättande av nya tjänster komme

att genomföras.

Kiinc/l. Maj:ts proposition nr 345.

Utöver den tidigare nämnda personal, som avses skola sysselsättas med taxeringsarbete, föreslå de sakkunniga, att även häradsskrivare må kunna tagas i anspråk tor taxeringsår b etet. De sakkunniga anföra härom:

Utöver det biträde som taxeringsintendenten äger i taxeringsavdelningens kvalificerade personal (vartill kommer, där så erfordras, biträde av sådan personal å det övriga landskontoret), torde för fullgörande av de uppgifter, som åvila denne, i många län stundom erfordras ytterligare kvalificerad per­ sonal. Under tid, taxeringsnämndernas arbete pågår, skola bl. a. råd och upplysningar lämnas samt utredning i invecklade taxeringsärenden verkstäl­ las åt dessa nämnder. Vidare skall i viss utsträckning granskning ske av det av nämnderna behandlade materialet. Dessa uppgifter äro av den omfatt­ ning, att den personal, som av de sakkunniga föreslagits skola tilldelas taxe- ringsavdelningen (jämte tillgänglig personal å det övriga landskontoret), vid vissa tillfällen kan visa sig vara otillräcklig för uppgifternas fullgörande. Yt­ terligare kvalificerad personal synes kunna erhållas sålunda, att i fall av be­ hov länsstyrelserna förordna för ändamålet lämpliga häradsskrivare att bi­ träda vid utförandet av här berörda uppgifter. En av de sakkunniga verkställd undersökning har visat, att vid 1941 års taxering 95 av landets 119 häradsskri­ vare innehade uppdrag såsom ordförande eller kronoombud i taxeringsnämnd. De allra flesta av häradsskrivare hava således erfarenhet, i större eller mindre grad, av taxering; åtskilliga torde vara väl skickade för nu omförmäl- da uppgifter. Härtill kommer, att häradsskrivare inom sina fögderier äga orts- och personkännedom, vilken i många fall är av stor betydelse vid taxe- ringsarbetet.

Tidigare hava de sakkunniga förordat, att häradsskrivare i vissa fall skulle kunna utses till kronoombud i särskild taxeringsnämnd. Intet bör hindra, att ett dylikt kronoombudskap förenas med ovannämnda uppdrag att biträ­ da taxeringsintendenten, därest båda uppgifterna kunna medhinnas. Det är att märka, att under den tid, taxeringsnämndsarbetet pågår, arbetet å härads- skrivarekontoren är för häradsskrivarnas del relativt föga betungande. Detta framgår även därav, att häradsskrivarna å sina håll i mycket stor omfattning kunnat åtaga sig taxeringsuppdrag.

Förordnas häradsskrivare att på sätt ovan nämnts biträda taxeringsinten­ denten, torde viss ersättning böra utgå för uppdragets fullgörande. Ersätt­ ningen bör, efter förslag av länsstyrelsen, bestämmas av Kungl. Maj:t i sam­ band med övriga ersättningar för taxeringsarbetet; den synes lämpligen böra utgå med visst belopp för timme, beräknat med hänsyn till kvalifikationen av det arbete, som utförts.

Häradsskrivare lämnat förordnande att biträda taxeringsintendenten bör kunna avse jämväl biträde vid granskningen av taxeringsmaterialet för pröv- ningsnämnden, därest länsstyrelsen så finner lämpligt. I

I så gott som samtliga avgivna remissyttranden har förslaget örn förstärk­ ning av den personal å landskontoren, som sysselsättes med taxeringsarbete, samt örn inrättande av en särskild taxeringsavdelning tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför härvid, att inrättandet av särskilda taxeringsavdelningar vid landskontoren vore en praktisk anordning, som bleve nödvändig med den utvidgning och intensifiering av taxeringsarbetet, som

Kungl, Maj.ts proposition nr 345.

175

åsyftades. Rutinerad personal måste finnas, som helt kunde disponeras för detta arbete.

Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrar, att vare sig de sakkunnigas förslag i fråga om beskattningsnämndernas och då särskilt prövningsnämndernas or­ ganisation, arbetssätt och arbetsperioder genomfördes eller man nöjde sig med mindre genomgripande åtgärder för att på huvudsaklig grundval av taxeringsförordningens nuvarande bestämmelser rörande beskattningsnämn- derna och deras verksamhet uppnå ett bättre taxeringsresultat, en särskild taxeringsavdelning å landskontoren vore oundgängligen nödvändig för åstad­ kommande av bättre ledning av arbetet i första instans och bättre resultat av arbetet till och inom prövningsnämnden än som vore möjligt med nuvarande fåtaliga arbetskrafter och den arbetstid som nu stöde dessa till buds.

I fråga om den föreslagna personalförstärkningen framhålla länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,

Hallands, Värmlands, örebro, Gävleborgs och Västerbottens län, att denna utgjorde ett minimum. Länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län finna den av de sakkunniga föreslagna personalökningen för liten. Skånes handelskammare anser, att den kvalificerade personalen å taxeringsavdelningarna borde ytterligare förstär­ kas, därest landskontoren skulle kunna tillfredsställande fylla sina uppgifter.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att landskontorets omfattande kon­ troll-, gransknings- och utredningsarbeten med tillgängliga arbetskrafter icke kunde verkställas i den utsträckning och med den grundlighet som vore nöd­ vändig för ett fullt tillfredsställande arbetsresultat. De föreslagna arbetsför­ stärkningarna förordades därför, även örn länsstyrelsen ställde sig tveksam mot arbetskraftens omedelbara utökning i hela den utsträckning förslaget innebure. Det syntes lämpligare, att arbetsförstärkningama skedde efter hand, särskilt ur den synpunkten att taxeringsorganisationen icke kunde anses vara slutgiltigt utformad av de sakkunniga.

Riksräkenskapsverket anför, att den föreslagna förstärkningen av lands­ kontorens organisation med hänsyn till de föreslagna lönegradsplaceringarna och anställningsformerna vore av stor räckvidd. Förslaget skulle i denna del med all sannolikhet i praktiken leda till en ganska allmän uppryckning i lönegrad på landskontoren och i betydande utsträckning även till befordran till ordinarie tjänster. Bortsett från det i många fall kanske ur andra syn­ punkter motiverade häruti syntes detta ej låta sig väl förenas med vad chefen för finansdepartementet i yttrande till protokollet över finansärenden den 4 januari 1943 framhållit i avseende på behandlingen av de civila statsutgifterna i det senast framlagda riksstatsförslaget. Att en särskild taxeringsavdelning tillskapades inom landskontoren funne riksräkenskapsverket vara rationellt.

Emellertid syntes starka skäl tala för alt vid utbyggandet av denna avdelning iakttaga en viss försiktighet. De sakkunniga hade själva framhållit, att erfa­ renheten givit vid handen, att varje, låt vara obetydlig, förbättring av taxe­ ringsorganisationen följts av en väsentlig förbättring av taxeringsresultatet.

Statskontoret finner sig i princip icke lia något att erinra mot att lands-

176

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

kontoren förstärktes med en särskild taxeringsavdelning, vars personal helt

skulle disponeras för taxeringsarbete. Någon mera ingående prövning av an­

talet erforderliga befattningar av skilda slag å de nya taxeringsavdelningarna

bade statskontoret av lätt insedda skäl icke kunnat verkställa. Ämbetsverket

ville emellertid understryka vikten av att tillskapandet av nya tjänster i möj­

ligaste mån begränsades samt att organisationen utbyggdes successivt på

grundval av framdeles vunnen ytterligare erfarenhet rörande personalbehovet.

I fråga örn ledningen av taxeringsarbetet uttalar länsstyrelsen

i Skaraborgs län, att taxeringsavdelningen och revisionsavdelningen borde

särskiljas med chefen för vardera avdelningen direkt underställd landskam-

reraren. Landskamrerare!! borde som avdelningschef icke avhändas några

arbetsuppgifter, som betoge honom ledningen av taxeringsarbetet.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som håller före att landskamreraren borde bi­

behållas vid sin nuvarande funktion, angiver som skäl härför att ledningen

av taxeringsarbetet vore av den betydelse, att ledningen borde förbehållas

landskamreraren. Den verkliga ledningen av nämnda arbete skulle vid ett ge­

nomförande av de sakkunnigas förslag övergå till taxeringsintendenten. Lands-

kamrerarens dagliga arbete komme att förläggas till sysslandet med lands­

kontorets medelsförvaltning, vilken ostridigt vöre av mindre vikt än taxering­

en. Landskamreraren komme därför så småningom att beträffande taxering­

en övergå till en mindre sakkunnig och mera formellt arbetande funktionär.

Länsstyrelsen ansåge att den lättnad i landskamrerarens arbetsbörda, som

otvivelaktigt vore nödvändig, i stället borde ske genom att en befattningsha­

vare i länsassessors ställning insattes såsom ledare under landskamreraren

av medelsförvaltningen och att landskamreraren bibehölles såsom taxerings-

arbetets verklige ledare. Under sådana förhållanden bleve inrättandet av be­

fattningen som taxeringsintendent obehövlig. I stället föresloge länsstyrelsen,

att en ny befattning i länsassessorsgraden .och med benämning länsassessor

inrättades. Denne befattningshavare skulle uteslutande ägna sig åt taxerings­

arbete och få samma befogenheter, som nu tillkonmie en biträdande lands­

kamrerare. På honom skulle därjämte under landskamrerarens ledning an­

komma vissa arbetsuppgifter, som av de sakkunniga föresloges skola full­

göras av taxeringsintendenten, nämligen att handhava utbildningen av nyut-

sedda taxeringsnämndsordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, att

meddela råd och upplysningar samt att åt taxeringsnämnderna verkställa ut­

redning i tidskrävande och svårbedömbara taxeringsärenden. Han skulle så­

ledes bliva landskamrerarens närmaste man å taxeringsavdelningen.

Länsstyrelsen i örebro län förordar likaledes, att landskamreraren fort­

farande skall fullgöra sina nuvarande arbetsuppgifter. Länsstyrelsen uttalar

vidare att, i vilken riktning beslutet örn ordförandeskapet i prövningsnämn-

derna än komme att gå, antalet juristbefattningar å taxeringsavdelningen

icke kunde sättas lägre än enligt förslaget med hänsyn till mängden av

förekommande svårbedömda ärenden och uppgifter av olika slag. Landskam­

reraren måste för att kunna utöva den ledning av arbetet å landskontorets

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

177

övriga avdelningar, som ålåge honom men som hittills i oroväckande grad måst försummas, kunna överlåta största delen av taxeringsarbetet å honom underställda kvalificerade tjänstemän.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anför, att det enligt länsstyrelsens me­ ning ur rent principiell synpunkt möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke landskamreraren såsom opartisk ordförande i prövningsnämnden å ena si­ dan och taxeringsintendenten såsom part och lillvaratagare av de fiskaliska intressena å andra sidan borde intaga en i förhållande till varandra helt oberoende tjänsteställning. Ett nära samarbete mellan landskamreraren och taxeringsintendenten vöre emellertid ofrånkomligt, hl. a. enär taxeringsav- delningen måste utföra vissa arbeten direkt åt prövningsnämnden, t. ex. längdföringen; då det vidare kunde förväntas bliva till gagn för taxerings- arbetet, att landskamrerarens kunskaper och erfarenhet toges i anspråk i rådgivande syfte med avseende å riktlinjerna för taxeringsintendentens verk­ samhet, torde fog finnas för att placera taxeringsintendenten som befattnings­ havare å landskontoret.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer — som förordar, att examen från handelshögskola likställes med juris kandidatexamen såsom behörighet för att erhålla tjänst som taxeringsintendent — anser att befattningen såsom taxe- ringsintendent borde göras till sluttjänst. Under framhållande av att för en sådan anordning talade tungt vägande skäl yttrar föreningen, att det ej syntes vara lämpligt att landskamrerare skulle tillträda sin befattning såsom föredragande hos och opartisk ordförande i prövningsnämnden omedelbart efter en som regel mångårig tjänstgöring såsom taxeringsintendent. Denne hade ju närmast en åklagares ställning i förhållande till prövningsnämnden.

Man torde kunna befara, att den till landskamrerare utnämnde taxerings­ intendenten komme att få svårt att helt frigöra sig från sin tidigare inställ­ ning lill taxeringsai-betet. Taxeringsintendenten torde ej heller få den själv­ ständiga ställning som avsetts, om den befattning han uppehölle bleve ge- nomgångstjänst. Den enda invändning av vikt, som kunde riktas mot för­ slaget att göra befattningen som taxeringsintendent till sluttjänst, syntes va­ ra den, att detta kunde befaras medföra att de dugande tjänstemännen skul­ le avskräckas från att söka lediga befattningar. Sådana farhågor syntes dock ej motiverade. Såväl befattningens förmånliga lönegradsplacering som möjligheten för skickliga taxeringsman att relativt snabbt erhållla en själv­ ständig befattning torde locka kompetenta sökande bland juristpersonalen på länsstyrelserna. Härtill skulle man, örn föreningens förslag beaktades, kunna räkna med de mest dugande taxeringsrevisorerna som sökande till taxeringsintendentbefattningarna.

Överståthållarämbetet framhåller, att någon befattningshavare, motsva­ rande länsassessor och kompetent att uppehålla skattedirektörens tjänst be­ träffande »ärenden, som enligt gällande skatte- och taxeringsförfattningar ankomme på skattedirektören», icke funnes vid skatteverket. Mantalsinten- denten och uppbördsintendenten kunde icke anses äga dylik kompetens.

Under ledighet för skattedirektören av nu antytt slag torde således vikarie

Bil lang lill riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 345.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 3J5.

för honom få sökas utanför Överståthållarämbetet, något som torde kom­ ma att vålla svårigheter jämväl med hänsyn därtill att skattedirektören av­ lönades av Stockholms stad enligt det kommunala lönereglementet. Överståt­ hållarämbetet måste därför avstyrka förslaget i denna del, såvitt avsåge Stockholms stad.

Vidkommande behovet av de föreslagna tjänsterna, des­ sas placering i lönegrad och de med tjänsterna förena­ de arbetsuppgifterna uttalar statskontoret, att i avvaktan på när­ mare erfarenheter rörande den nya organisationen samtliga befattningar tor­ de böra uppföras å icke-ordinarie stat.

Vad särskilt angår taxeringsintendenten yttrar statskontoret, att det vore principiellt felaktigt att hänföra denne till samma lönegrad som landskon­ torets chef. Det syntes ur skilda synpunkter riktigare och lämpligare att så­ som föreståndare för taxeringsavdelningen förordna en befattningshavare i länsassessors löne- och tjänsteställning, sålunda i 27 lönegraden.

Riksräkenskapsverket anser den föreslagna lönegradsplaceringen för taxe­ ringsintendenten alltför hög, delvis beroende på att avdelningen i övrigt icke synts böra givas den vidlyftiga organisation som föreslagits. Riksrä­ kenskapsverket funne det naturligt, örn en tjänsteman i länsassessors ställ­ ning gjordes till chef för taxeringsavdelningen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar, att det, åtminstone icke för när­ varande, syntes vara någon anledning att bryta mot den nuvarande befatt- ningsgrupperingen å landskontoret genom anställande av nya befattnings­ havare i andra lönegrader och med andra tjänstebeteckningar än dem, som nu funnes. Länsstyrelsen föresloge, att den föreslagna befattningen såsom taxeringsintendent utbyttes mot en tjänst som länsassessor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:

Med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på taxeringsintendenten, lärer hans placering i lönegrad A 30 i och för sig få anses motiverad. Vikariat för landskamreraren skulle i regel tillkomma länsassessorn, vilket länssty­ relsen finner välmotiverat. Under dylika vikariat skulle alltså en i löne­ grad A 27 placerad tjänsteman utöva chefskap över en i lönegrad A 30 place­ rad sådan. För att i någon mån bryta udden av den kritik, som kan riktas mot en sådan anordning, kunde övervägas en placering jämväl av taxerings­ intendenten i lönegrad A 27 med en löneförstärkning av förslagsvis 1,500 kronor såsom kompensation för uteblivna taxeringsuppdrag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar:

För taxeringsintendenten har föreslagits lönegrad A 30. Länsstyrelsen för­ menar emellertid att taxeringsavdelningen bör förestås av en ordinarie läns­ assessor i lönegrad A 27, vilken särskilt förordnas av Kungl. Maj:t tillsvi­ dare för tre år framåt att vara allmänt ombud vid prövningsnämnd med rätt att i sådan egenskap åtnjuta särskilt arvode å 1,500 kronor för år. Fördel härmed vore dels att gradskillnad icke göres mellan de två eller flera läns- assessorer, som å landskontoren komma alt finnas, så att förordnandet kan lättare göras beroende av rent personlig lämplighet, arbets- och initiativför­ måga, dels att personbyte kunde göras vid ny treårsperiod, om så kan visa

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

179

sig lämpligt, dels att kompensation beredes vederbörande för att tjänsten icke kan förenas med sådant uppdrag som ordförande i taxeringsnämnd, vilket eljest står länsassessor till buds.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

De sakkunniga hava tänkt sig den nya intendentsbefattningen såsom ett led i befordran från länsassessor till landskamrerare. De synas därför också mena, att under ledighet eller förfall för landskamreraren intendenten skall bestrida dennes tjänst. Därvid föreslås emellertid det viktiga undantaget, att under tider, då vikariatsförordnandet icke är meddelat av Kungl. Majit, in­ tendenten icke skall fullgöra landskamrerarens åligganden i samband med förberedelserna till allmän fastighetstaxering och årlig taxering samt vid prövningsnämnd utan dessa åligganden fullgöras av länsassessorn. I prakti­ ken kunna alltså under 3 månader av året landskamrerarens åligganden vara uppdelade på två ställföreträdare, av vilka den ene (länsassessorn) blir över­ ordnad den andre (intendenten) i ärenden rörande taxeringsförberedelserna samt prövningsnämnden, medan den senare blir överordnad den förre be­ träffande tjänsten i övrigt. En sådan anordning är ägnad att leda till kon­ flikter. Det kan icke heller vara lämpligt, att intendenten helt dragés från sina fiskaliska huvudåligganden under långa tider av året. Då länsassessorn är självständig föredragande beträffande vissa grupper av ärenden samt har en för biträde med dessa ärenden avskild personal, för vars arbete läns­ assessorn svarar under avdelningschefen på samma sätt, som den föreslagna taxeringsintendenten skall göra det beträffande sin personal, bliva dessa båda souschefer jämställda inom organisationen. De böra såsom följd härav placeras i en och samma lönegrad. Skall emellertid intendenten ute­ slutas från uppdrag såsom taxeringsordförande, bör han tillerkännas kom­ pensation i form av en särskild löneförstärkning med förslagsvis 2,000 kro­ nor. Av förut nämnd anledning bör länsassessorn normalt inträda vid varje förfall för landskamreraren. Med denna anordning blir befordringsgången: taxeringsintendent—länsassessor—landskamrerare. Länsassessorstjänsten bin­ da, ehuru den icke medför ökade löneförmåner, eftersträvansvärd för laxe- ringsintendenten på grund av därmed följande vikariat för landskamreraren.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att med hänsyn till taxeringsin- tendentens ställning och arbetsuppgifter, vilka — förutom att intendenten hade att vara förste man och ledare för taxeringsavdelningen — ungefär motsvarade en biträdande landskamrerares, det icke vore motiverat eller påkallat, att han placerades i högre lönegrad än länsassessor. Länsstyrelsen ville för den skull föreslå, att taxeringsintendenten placerades i samma löne­ grad som länsassessor. Detta ansåge länsstyrelsen så mycket mer motiverat, som ju länsassessorn vid förfall för landskamreraren skulle tjänstgöra så­ som landskamrerare och chef för landskontoret samt såsom ordförande i prövningsnämnden. Som kompensation för att taxeringsintendenten icke finge förordnas till ordförande i taxeringsnämnd, vilket torde vara anled­ ningen till den av de sakkunniga föreslagna placeringen, ville länsstyrelsen föreslå, att denne i stället tilldelades elt lämpligt avvägt extra lönetillägg.

Allmänna lönenämnden framhåller, att det givetvis vore av stor betydelse för en tillfredsslällande rekrytering av de viktiga befattningarna såsom taxeringsintendent, att de bleve förenade med en god löneställning. Löne-

nämnden hade dock icke kunnat undgå att finna den föreslagna lönegraden väl hög. Landskamrerarna, som vore landskontorens chefer, tillhörde 30 lönegraden; de åtnjöle visserligen härutöver viss avlöningsförstärkning, men denna vore icke pensionsgrundande. En inplacering av taxeringsintendenter- na i 30 lönegraden skulle alltså medföra samma pensionsställning för dem som för landskamrerarna. Lönenämnden kunde fördenskull icke tillstyrka en högre löneställning än enligt 29 lönegraden för taxeringsintendenterna i allmänhet. Med utgångspunkt härifrån bleve en löneställning enligt 27 löne­ graden för taxeringsintendenten i Gotlands län mera lämpligt avvägd. Löne­ nämnden ansåge sig böra tillägga, att det syntes böra förutsättas, att beford­ ran till taxeringsintendent i allmänhet endast borde ifrågakomma för såda­ na tjänstemän, som kunde anses lämpliga för ytterligare befordran till lands­ kamrerare, och att sålunda erhållande av taxeringsintendentstjänst icke borde betraktas såsom ett normalt led i befordringsgången inom landskon­ toren.

Föreningen Sveriges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare anser det fullt motiverat, att taxeringsintendenten placerades i löngrad A 30. Före­ ningen framhåller härvid, att taxeringsintendenten i Stockholms stad vore placerad i 30 lönegraden samt därutöver uppbure avlöningsförstärkning med 1,500 kronor om året. Det funnes enligt föreningens mening även anled­ ning att befara, att en placering av taxeringsintendenterna i lägre lönegrad än den föreslagna kunde lia till följd svårigheter att till dessa befattningar anknyta dem, som vöre mest kompetenta att handhava desamma. I detta avseende vore att framhålla, att de nuvarande ordinarie och extra ordinarie länsassessorerna vid befordran till taxeringsintendenter skulle asamkas in­ komstminskning på grund av uteblivna taxeringsuppdrag.

I fråga örn taxeringsinspektörerna uttalar allmänna lönenämnden, att nämnden icke hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag.

Statskontoret finner behovet av ifrågavarande befattningshavare icke vara övertygande styrkt och föreslår därför, att med inrättandet av dessa tjänster finge tills vidare anslå.

Riksräkenskapsverket uttalar, att därest behov verkligen förelåge av att inrätta ifrågavarande befattningar verket i och för sig icke hade något att erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen. Enligt verkets mening borde man dock först pröva, vilken arbetslättnad för landskontoren som kunde följa av inrättandet av befattningar som taxeringsintendent, innan man på detta sätt mera fast utbyggde taxeringsavdelningarna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att taxeringsinspektör borde an­ ställas i samtliga län utom Gotlands län; i varje fall borde icke, på sätt de sakkunniga föreslagit, något undantag göras beträffande Kronobergs län. Vid taxeringsintendentens sida erfordrades nämligen en tjänsteman, som vöre kompetent att övertaga en del av den förres arbete; även ur rekryteringssyn- punkt och för vikariatstjänstgöring vore en dylik befattningshavare behövhg.

Även länsstyrelserna i Blekinge och Jämtlands län hemställa, att befattning såsom taxeringsinspektör måtte inrättas i dessa län.

Kungl. Maj:ts proposition nr 345.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

181

Länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Hallands, Västerbottens och Norrbottens län samt föreningen Sveriges lånsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare anse, att även taxeringsinspektörerna i de mindre länen borde placeras i lönegrad A 24.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att för länets vidkommande åtmin­ stone ytterligare tre juristbefattningar torde erfordras, därest övertidsarbetet skulle kunna avskaffas eller i nämnvärd utsträckning begränsas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, att taxeringsinspektör borde likställas med landskontorens övriga jurister i länsbokhållares tjänste­ ställning och med dem alternera. Den som bäst lämpade sig för taxeringsar- bete borde av länsstyrelsen kunna avdelas härför; visade det sig att den, som avdelats för sådant arbete, icke lämpade sig för detta, borde vederbörande kunna överflyttas till annat arbete. Anställning i viss tjänst skulle icke be­ höva utgöra hinder för sådan omflyttning.

Vidkommande landskontorister och biträden uttalar riksräkenskapsverket, att vad verket anfört i fråga örn taxeringsinspektörerna i viss mån även gällde förstnämnda tjänster.

Länsstyrelsen i Gotlands län hemställer, att den för länet föreslagna tjänsten såsom icke-ordinarie kontorsbiträde måtte utbytas mot en befattning såsom icke-ordinarie landskontorist eller, örn så icke kunde ske, mot en befattning såsom kanslibiträde.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner önskvärt, att för länsstyrelsens del den föreslagna tjänsten i lönegrad A 4 utbyttes mot en tjänst i lönegrad A 7.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar, att för länsstyrelsens del åtminstone ytterligare två till tre kvinnliga skrivbiträdesbefattningar torde vara erfor­ derliga, därest övertidsarbetet skulle kunna avskaffas eller i nämnvärd ut­ sträckning begränsas.

Länsstyrelsen i Värmlands län förordar, att i organisationsplanen intoges en å taxeringsavdelningen tjänstgörande expeditionsvakt, vilken skulle lia till uppgift att för taxeringsändamål framtaga och åter inlägga deklarationer samt öva tillsyn över dessa; härigenom skulle mera kvalificerad personal kunna frigöras för andra uppgifter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser behov föreligga för länsstyrelsen av ytterligare ett ordinarie eller extra ordinarie kontorsbiträde.

Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalar, att ytterligare en icke-ordinarie kontorsbiträdesbefattning borde inrättas å taxeringsavdelningen i länet samt att en kontorsbiträdesbefattning borde utbytas mot en kanslibiträdesbefatt- ning.

Länsstyrelsen i örebro län hemställer, att i samband med personalförstärk­ ningen för länets taxcringsavdelning personalen å det övriga landskontoret måtte förstärkas sålunda, att antalet ordinarie kontorsbiträden samt stadig­ varande anställda icke-ordinarie landskontorister och kontorsbiträden kom- me att utgöra respektive tre, tre och två.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner del nödvändigt, alt vid länssty­ relsen anställdes ett skogssakkunnigt biträde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 345.

Allmänna lönenåmnden yttrar, att det varit önskvärt, att frågan om infö­ rande i viss utsträckning av 17 lönegraden för landskontorister kunnat upp­ tagas till prövning i förevarande sammanhang. Vidare framhåller lönenämn- den, att den nuvarande befordringsgången för den icke juridiskt utbildade personalen å landskontoren syntes vara i behov av en översyn. Kontorist- och kansliskrivargraderna vore sålunda icke alls utnyttjade. Lönenämnden måste även ställa sig avvisande mot de sakkunnigas uttalande, alt kanslibiträdesbe- fattning (i vissa län kontorsbiträdesbefattning) torde vara en tillräckligt hög tjänst för den kvinnliga befattningshavare å taxeringsavdelningen, som ut­ förde det mest kvalificerade arbetet. En dylik värdering av det arbete, som kunde utföras av kvinnlig befattningshavare, vore föga överensstämmande med de grunder, på vilka det nuvarande lönesystemet vore uppbyggt. Enligt de sakkunnigas förslag skulle ordinarie kontorsbiträden i tio län utföra före­ kommande registratorsgöromål; vad som avsåges härmed framginge icke av betänkandet i annan mån än att dessa göromål av de sakkunniga inbegrepes under uttrycket »mindre kvalificerade arbetsuppgifter». Det anförda gåve enligt lönenämndens mening vid handen, att anledning torde föreligga att underkasta hela frågan om organisationen av icke-juristpersonalen å lands­ kontoren ytterligare överväganden.

Föreningen Sveriges landskanslister och landskontorister finner, att det föreslagna antalet landskontoristtjänster för flertalet län borde utökas med ytterligare minst en ordinarie eller icke-ordinarie landskontorist. De ordinarie och icke-ordinarie landskontoristerna borde placeras i lönegrad A 18, respek­ tive Eo 15. En lyckligare anordning vore emellertid enligt föreningens mening att inrätta en befattning såsom andre taxeringsinspektör (förslagsvis i löne­ grad A 21) vid varje länsstyrelse och att hålla denna tjänst, som avsåges som sluttjänst, öppen för landskontorist, som visat sig särskilt dugande på taxe- ringsområdet. Ett obestridligt faktum vore nämligen, att flertalet länsstyrel­ ser hyste någon landskontorist, som förvärvat sig sådana insikter och sådan skicklighet i fråga om taxering, att han gjorde skäl för benämningen »taxe- ringsexpert».

Föreningen kvinnor i statens tjänst åberopar i huvudsak allmänna löne­ nämndens yttrande.

Beträffande taxeringsrevisorerna anför statskontoret: I fråga om lönegradsplaceringen för taxeringsrevisorerna hava de sak­ kunniga framhållit, att dessa tjänstemäns möjlighet att åtaga sig upp­ drag utanför tjänsten vore starkt