med förslag till lag an¬ gående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

1 Nr 359.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg; given Stockholms slott den 15 oktober 1943.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

]

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 359.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349)

om tillsyn å fartyg.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Tillsyn å---äro iakttagna.

I fråga om fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar, är denna lag tilllämplig endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar.

De bestämmelser---riket finnas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

3 Utdrog av protokollet över hundelsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 september 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson:

Beträffande fartyg, som nyttjas till sjöfart, meddelas i 5 a § sjölagen vissa allmänna bestämmelser örn hur fartyget, dess utrustning, inrättningar och redskap samt bostäderna ombord skola vara beskaffade ävensom hur fartyget skall vara bemannat och lastat eller barlastat. Tillika stadgas, att närmare föreskrifter om vad i förenämnda avseenden skall iakttagas så ock särskilda bestämmelser rörande passagerarfartyg utfärdas av Konungen.

Enligt 1 § första stycket lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) örn tillsyn å fartyg skall dylik tillsyn utövas för utrönande, huruvida bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade föreskrifter äro iakttagna.

Till den ifrågavarande tillsynen höra sjövärdighetsbesiktningar och passagerarfartygsbesiktningar samt inspektioner. Sjövärdighetsbesiktningar skola företagas med periodiskt bestämda mellantider å svenska fartyg örn 100 bruttoregisterton eller mera så länge fartygen nyttjas till sjöfart. Passagerarfartyg skola, oavsett storleken, periodiskt undergå såväl sjövärdighetsbesiktningai som passagerarfartygsbesiktningar. Besiktningar kunna jämväl förekomma i vissa andra fall. Särskilt märkes, att kommerskollegium i egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet har befogenhet att, då särskild anledning därtill föreligger, förordna om sjövärdighetsbesiktning å svenskt fartyg, som ej eljest enligt tillsynslagens bestämmelser är underkastat dylik besiktning. — Sjövärdighetsbesiktning avser undersökning för utrönande, huruvida fartyg må anses sjövärdigt med hänsyn till dess användning och den fart, vari det nyttjas eller är avsett att nyttjas. Vid sjövärdighetsbesiktning åligger det redaren eller befälhavaren att, i den mån sådant finnes för besiktningens utförande oundgängligt, låta verkställa uthuggning och borrning, öppna fartygets klädsel och garnering, våghålsplankor och ribbor i gameringshål samt manhålsluckor, pröva drivning med rabb och järn samt i övrigt göra fartyget och dess rum tillgängliga för besiktningen. Det åligger

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

jämväl redaren eller befälhavaren att, där ej besiktningen försiggår under fartygets byggande, låta för besiktning av skrovet utan kostnad för statsverket torrsätta eller kölhala fartyget. Sådan undersökning rörande säkerheten, som vederbörligen klassat fartyg undergått för erhållande eller bibehållande av klassen, godkännes såsom sjövärdighet.sbesiktning i de delar undersökningen omfattar. — Passagerarfartygsbesiktning innefattar undersökning, huruvida fartyg uppfyller av Konungen meddelade bestämmelser för fartygs förseende med passagerarfartygscertifikat, och därvid skall särskilt utrönas och bestämmas i vilken fart fartyget ma nyttjas samt vilket antal passagerare fartyget äger högst medföra. — Vad inspektionerna beträffar så kunna de i regel äga rum å fartyg av varje storleksordning, dock — enligt i administrativ ordning meddelad bestämmelse — allenast under vissa förutsättningar å de allra minsta fartygen. Inspektion må närlielst så finnes påkallat eller lämpligt och i ett vart hänseende, vari fartyget i fråga är föremål för tillsyn, företagas för utrönande, huruvida fartyget är i behörigt skick. Inspektion kan sålunda avse fartygs beskaffenhet, lastningsförhållanden, bemanning, bostäder, arbetsförhållanden samt utrustning i olika avseenden, såsom beträffande proviant och drivmedel, bärgningsredskap, eldsläckningsredskap, skydd för öppningar, räcken och brädgångar, länsportöppningar, ankare och kättingar samt för arbete avsedda inrättningar och redskap m. m. För inspektion må emellertid icke krävas vidtagande av sådana åtgärder, som enligt vad nyss sagts åligger redaren eller befälhavaren, då fråga är om sjövärdighetsbesiktning. I samband med sjövärdighets- eller passagerarfartygsbesiktning skall inspektion, till den utsträckning ske kan, verkställas i de avseenden besiktningen ej omfattar. — Finnes fartyg hava sådana brister till skrov, maskin eller utrustning eller vara så illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt barlastat, att resa därmed skäligen kan antagas föranleda livsfara för dem, som äro ombord, äger vederbörande tillsynsmyndighet i erforderlig utsträckning förbjuda fartygets nyttjande, intill dess missförhållandet blivit undanröjt. Motsvarande bestämmelse gäller beträffande fartygs för arbetes utförande avsedda inrättningar eller redskap därest dessa äro så bristfälliga, att arbetet därmed är förbundet med uppenbar fara för olycksfall.

Enligt 1 § andra stycket tillsynslagen är emellertid i fråga om fartyg, som tillhör svenska staten, lagen tillämplig endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar. Sådant förordnande av mera allmän räckvidd har meddelats i § 28 förordningen den 31 december 1914 (nr 491) med närmare föreskrifter angående tillsyn å fartyg. Enligt detta förordnande är tillsynslagen, med de undantag, varom av Kungl. Majit må särskilt stadgas, tillämplig jämväl å sådana staten tillhöriga fartyg, som i allmän trafik befordra gods eller passagerare.

I de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade författningarna angående fartygs beskaffenhet, bemanning och utrustning m. m. stadgas i regel beträffande de däri meddelade bestämmelserna liknande undantag för statliga fartygs del som det vilket gäller beträffande tillsynslagens bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

5 För att tillgodose krigsmaktens behov av fartyg i samband med neutralitetsvakten under nu pågående världskrig har ett väsentligt antal enskilda rederier tillhöriga fartyg av staten tagits i anspråk med nyttjanderätt för krigsmaktens räkning. Så har delvis skett med anlitande av i lag stadgade tvångsmedel. För sådant tvångsmässigt ianspråktagande tillämpades till en början den beredskapsförfogandelag av den 22 juni 1939 (nr 297), som föregick den nuvarande beredskapsförfogandelagen av den 30 juni 1942 (nr 584). Snart nog blevo förhållandena dock sådana, att rekvisitionslagen den 31 mars 1938 (nr 87) och fartygsuttagningslagen den 9 april 1926 (nr 66) i stället kommo till användning. Efter det sistnämnda båda lagar upphört att gälla är det numera rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583) som anlitas för ändamålet. Vidare nyttjar emellertid krigsmakten enskilda rederier tillhöriga fartyg, som tagits i anspråk genom hyresavtal (skeppslega). Enligt sådant avtal förhyr kronan fartyget för visst belopp och svarar för de med användningen förenade kostnaderna. Dessutom förekommer slutligen, att fartyg tages i anspråk för krigsmaktens behov genom fraktavtal med redaren, ofta avseende tidsbefraktning.

De för krigsmaktens räkning med nyttjanderätt rekvirerade fartygen underkastas ofta ändringar och ombyggnader, vilka närmast taga hänsyn till de speciella ändamål, för vilka krigsmakten nyttjar fartygen. Härvid må bemärkas den i 7 § gällande rekvisitionslag stadgade skyldigheten för fartygsägarna att beträffande fartygen tåla åtgärder, som vederbörande myndighet finner erforderliga. Fartygen äro vidare undandragna ägarnas fria förfogande, vilken omständighet visat sig medföra olägenheter då sjövärdighetsbesiktning skall vidtagas. Fartygen användas ofta under sådana förhållanden, att de föreskrifter rörande bostäder och utrustning, vilkas efterlevnad skall underkastas tillsyn, i vissa hänseenden svårligen torde kunna iakttagas. I stor utsträckning gå fartygen under örlogsflagg. Vad örlogsfartyg angår må erinras om, att föredragande departementschefen i den till 1914 års senare lagtima riksdag avlåtna propositionen nr 121 med förslag till lag om tillsyn å fartyg fann det vara uppenbart, att örlogsflottans fartyg borde undantagas från statskontroll enligt lagen, liksom särskilda materiella föreskrifter gällde rörande dessa fartygs beskaffenhet. Denna uppfattning kom dock, beträffande av örlogs flottan med allenast nyttjanderätt innehavda fartyg, icke till uttryck i lagtexten.

Under dessa förhållanden har fråga väckts örn att utvidga de omförmälda undantagen från tillämpningen av lillsynslagen och de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade författningarna till att omfatta jämväl vissa staten icke tillhöriga men av densamma nyttjade fartyg.

Sålunda har kommerskollegium, sedan Föreningen Sveriges Inrikessjöfart hos kollegium 1'örebragt viss utredning rörande redares ansvarighet för sjövärdighetsbesiklning av honom tillhörigt men av marinen genom rekvisition disponerat fartyg, i skrivelse till Konungen den 20 april 1943 hemställt, att fartvg, som krigsmakten efter rekvisition innehar med nyttjanderätt, måtte, i den omfattning som är stadgad för statsverket tillhörigt fartyg, undantagas

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

Departements

chefen.

från tillsyn enligt tillsynslagen och från de med stöd av 5 a § sjölagen utfärdade föreskrifterna.

Marinförvaltningen har i häröver infordrat yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot kollega hemställan.

Min avsikt är att nu till behandling upptaga frågan om utvidgning av den bestämmelse i 1 § andra stycket tillsynslagen, enligt vilken lagen är tilllämplig å svenska staten tillhörigt fartyg endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar. Först när denna fråga avgjorts av Kungl. Majit och riksdagen, torde tiden vara inne att slutgiltigt bedöma frågan örn vidtagande av motsvarande ändringar i de med stöd av nämnda undantagsbestämmelse och 5 a § sjölagen i administrativ ordning utfärdade föreskrifterna.

De i det föregående berörda förhållandena synas innebära fullgoda skäl för att, i anslutning till vad kommerskollegium hemställt, låta tillsynslagens undantagsbestämmelse omfatta ej blott staten tillhöriga fartyg utan även fartyg, till vilka krigsmakten genom rekvisition förvärvat nyttjanderätt och för vilkas skötsel den således helt ansvarar.

Därest en dylik utvidgning av undantagsbestämmelsens räckvidd skall ske. torde emellertid samtidigt böra till bedömande upptagas frågan, huruvida icke anledning föreligger att låta bestämmelsen avse även andra av staten annorledes än med äganderätt i anspråk tagna fartyg.

Det i gällande rekvisitionslag omhandlade rekvisitionsförfarandet lärer visserligen vara det enda i lag stadgade tvångsmedel för att tillgodose krigsmaktens behov av nyttjanderätt till fartyg, som för närvarande kommer till användning, men förhållandena kunna ändra sig så, att andra dylika tvångsmedel kunna behöva anlitas. Härvid må beaktas den befogenhet att med nyttjanderätt taga fartyg i anspråk för krigsmaktens behov, som i den nuvarande beredskapsförfogandelagen avses. Med stöd av denna lag i anspråk tagna fartyg skulle, liksom de rekvirerade, undandragas ägarnas fria förfogande, och de skulle också sannolikt allt som oftast bliva använda på sådant sätt att vissa föreskrifter, vilkas efterlevnad skall underkastas kontroll enligt tillsynslagen, knappast skulle kunna iakttagas.

Med avseende å de för krigsmaktens räkning förhyrda fartygen må bemärkas, att i rekvisitionslagen såsom förutsättning för rekvisitionsförfarandets användning angives, att det behov som skall fyllas icke kan på annat sätt, exempelvis genom köp eller hyresavtal, tillgodoses med tillräcklig skyndsamhet. Under dessa omständigheter lärer det ej sällan bero mer eller mindre på en tillfällighet, huruvida anskaffning av fartyg för krigsmaktens räkning sker genom förhyrning eller genom rekvisition. Skulle ej enighet örn villkoren för förhyrning vinnas, kan rekvisition komma att tillgripas. Detta förhållande kan medföra, att även i fråga örn ett förhyrt fartyg redarens bestämmanderätt i realiteten blir i viss mån inskränkt. Jämväl de förhyrda fartygens användning för krigsmaktens räkning torde ofta innefatta hinder mot iakttagande av vissa föreskrifter, vilkas efterlevnad skall tillses av fartygsinspektionen. En hel del av dessa fartyg nyttjas under örlogsflagg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 359.

7 Under nyss angivna förhållanden synes det vara skäl att låta undantagsbestämmelsen i tillsynslagen avse jämväl fartyg, som krigsmakten förfogar över genom annat tvångsmedel än rekvisition eller enligt hyresavtal.

De skäl, som sålunda tala för att av krigsmakten genom tvångsförfarande eller jämlikt hyresavtal disponerat fartyg undantages från kontroll enligt tillsynslagen, synas däremot icke kunna åberopas för ett dylikt undantagande även av fartyg, som staten genom fraktavtal med redaren tagit i anspråk för krigsmaktens behov. Här bibehåller redaren i oförminskad omfattning förvaltningen över fartyget, och detta bör därför fortfarande vara underkastat gällande bestämmelser rörande fartyg i enskild regi.

Skall tillsynslagens ifrågavarande undantagsbestämmelse utvidgas till att, enligt vad jag nyss förordat, även omfatta enskild person tillhörigt fartyg, som staten i egen regi nyttjar för krigsmaktens behov, torde det vara lämpligt att jämväl med hänsyn till fartyg, som staten tagit i anspråk för annat behov, åstadkomma motsvarande ändring i det förhållandet, att undantagsbestämmelsens tillämplighet är beroende av huruvida statens förfogande över det fartyg, varom fråga är, grundar sig på äganderätt. Jag vill i detta sammanhang erinra om, att i lagen den 17 juni 1938 (nr 470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg m. m. icke göres skillnad mellan fartyg som äges och fartyg som allenast nyttjas av främmande stat.

Med avseende å tillsynslagens tillämplighet bör alltså enligt min mening varje fartyg, som svenska staten nyttjar — oberoende av om nyttjanderätten till fartyget innehaves på grund av rekvisition eller annat tvångsmedel eller enligt hyresavtal — i lagen jämställas med staten tillhörigt fartyg. Några betänkligheter mot en dylik utvidgning av tillsynslagens ifrågavarande undantagsbestämmelse torde ej behöva hysas, därest Kungl. Majit även i fortsättningen erhåller befogenhet att besluta om inskränkning av bestämmelsens räckvidd. Sålunda synes, på sätt som gäller beträffande staten tillhöriga fartyg, lagen i regel böra göras tillämplig å av staten nyttjade fartyg, därest desamma i allmän trafik befordra gods eller passagerare. Framhållas må, att även örn fartyg, som nyttjas av staten, undantages från tillämpningen av tillsynslagen, så torde det dock icke möta något hinder för vederbörande myndighet att i särskilt fall, efter ansökan hos kommerskollegium, få fartyget kontrollerat genom fartygsinspektionens försorg.

I enlighet med de nu anförda synpunkterna har inom handelsdepartementet upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn d fartyg.

Enligt förslaget skall i fråga örn fartyg, som svenska staten äger eller nyttjar, tillsynslagen vara tillämplig endast i den mån Konungen därom särskilt förordnar. Förslaget innebär, att lagens övriga bestämmelser upphöra att gälla beträffande ett fartyg, därest och så länge detsamma nyttjas av svenska staten. Att en redare enligt fraktavtal eller eljest med sitt fartyg utför tjänster åt svenska staten medför däremot icke att fartyget blir undantaget från tillsyn enligt lagen.

kitt fartyg, som nyttjas av svenska staten, blir enligt förslaget åter under-

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

kastat tillsynslagens bestämmelser i och med det att statens nyttjande av fartyget upphör. Har fartyget tidigare varit underkastat periodiska sjövärdighetsbesiktningar enligt lagen, skola sådana alltså ånyo företagas. Fallet blir härutinnan fullt analogt med det redan ganska ofta förekommande fallet, att ett fartyg, som tagits ur trafik, åter börjar »till sjöfart nyttjas». I vilken ordning sjövärdighetsbesiktningar då skola företagas angives icke i lagen, men i praxis ordnas saken så, att, därest enligt den för fartyget gällande tidsföljden sjövärdighetsbesiktning skolat verkställas under den tid fartyget varit ur trafik, sådan besiktning sker i samband med att fartyget insättes i trafik samt att, därest denna besiktning är en fullständig sjövärdighetsbesiktning och ej allenast en s. k. mellanbesiktning, tidpunkten för densamma tages till utgångspunkt vid beräkningen av tiden för därefter följande besiktning. Ett dylikt förfarande synes utan särskild lagregel kunna tillämpas jämväl i nu förevarande fall. Jag vill emellertid framhålla lämpligheten av sådant samarbete mellan marinförvaltningen och fartygsinspektionen, varigenom inspektionen beredes tillfälle att å de för krigsmaktens behov nyttjade fartygen regelmässigt företaga besiktning i omedelbart samband med att statens nyttjande av desamma upphör.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förenämnda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Ivar Miiller.

i Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Majlis proposition nr 359.

9 Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majits lagråd den 12 oktober 1943.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund, justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 28 september 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 24 september 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av sekreteraren C. O. Koch.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Thore Wisén.

Éilrattg till riksdagens protokoll 1943. i sami. Nir 353

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 359.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och försvarsdepartementen lagrådets den 12 oktober 1943 avgivna utlåtande över det den 24 september 1943 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Muller.

438757. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.