med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pen¬ sion

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

7 Nr 134.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension; given Stockholms slott den 25 februari 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Förslag

till

lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension, vilken gäller till och med den 30 juni 1944, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1945.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

9 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander,

Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga örn fortsatt giltighet av lagstiftningen om begränsning av dgrtidstillägg å lön och pension samt anför därvid följande.

Såsom ett led i den allmänna ekonomiska politiken med syfte att förhindra en prisutveckling av inflatorisk karaktär genomfördes vid 1943 års riksdag (proposition nr 320; andra lagutskottets utlåtande nr 63) en lagstiftning angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension. De i ämnet gällande bestämmelserna, vilka innefattas i en den 30 juni 1943 (nr 420) utfärdad lag, innehålla i huvudsak följande.

I 1 § första stycket nämnda lag föreskrives, att Konungen vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger, när riksdagen ej är samlad, förordna att vad i 2—5 §§ stadgas skall äga tillämpning; dock må förordnande, som nu sagts, ej meddelas med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Enligt 1 § andra stycket äger Konungen, där under tid, då riksdagen är samlad, sådana förhållanden prövas vara för handen, som i första stycket sägs, med riksdagens samtycke meddela förordnande, som där avses. I 2 § stadgas, att där för viss grupp av arbetstagare eller pensionstagare dyriidstillägg å lön eller pension utgår eller enligt reglemente eller eljest skall utgå efter väsentligt förmånligare grunder än de, som i allmänhet gälla för arbetstagare inom riket, statens lönekontrolinämnd må meddela förbud mot att dyrtidstillägget för nämnda grupp utan nämndens tillstånd höjes utöver det tillägg, som utgick vid tiden för förbudets meddelande. Vidare stadgas i 3 §, att örn arbetsgivare träffat överenskommelse med flertalet av en grupp arbetstagare eller pensionstagare om nedsättning eller begränsning av eljest utgående dyrtidstillägg, lönekontrollnämnden må föreskriva, att dyrtidstillägget skall utgå enligt de i överenskommelsen angivna grunderna jämväl såvitt angår sådan arbetstagare eller pensionstagare inom gruppen, som icke biträtt överenskommelsen. Enligt 4 § skall med dyrtidstillägg å lön eller pension likställas varje annat

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

tillägg, som måste antagas avse att anpassa lönen eller pensionen efter ökningen i de allmänna levnadskostnaderna, ändå att tillägget givits annan beteckning. Enligt 5 § är arbetsgivare skyldig att på anfordran lämna vissa uppgifter till lönekontrollnämnden ävensom förete handelsböcker och affärshandlingar för nämnden. Över lönekontrollnämndens beslut må, enligt 12 §, klagan föras hos Kungl. Maj :t. Slutligen stadgas, att lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1943, gäller till och den 30 juni 1944, samt att förordnande enligt 1 § ej skall gälla längre än lagen äger giltighet.

Genom kungörelse den 30 juni 1943 (nr 421) har Kungl. Maj:t, efter inhämtande av riksdagens samtycke, förordnat, att vad i 2—5 §§ förenämnda lag stadgas skall äga tillämpning från och med den 1 juli 1943 tills vidare. Förordnandet är alltjämt gällande.

Slutligen må omnämnas, att Kungl. Maj:t den 30 juni 1943 (nr 623) fastställt instruktion för statens lönekontrollnämnd.

Lagen angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension har hittills tillämpats endast i två särskilda fall. I båda fallen har fråga varit om tilllämpning av 3 § i lagen. Sålunda har lönekontrollnämnden genom beslut den 24 juli 1943 beträffande 18 hos Stockholms stad anställda arbetstagare, vilka icke biträtt träffade överenskommelser om begränsning av dyrtidstilllägg, föreskrivit, att dyrtidstillägg enligt de grunder, som gällde enligt särskilda överenskommelser mellan Stockholms stad, å ena, samt Stockholms stads tjänstemäns samorganisation med flera, å andra sidan, skulle från och med den 1 augusti 1943 utgå jämväl åt nämnda 18 arbetstagare, vilka icke biträtt överenskommelserna. Vidare har lönekontrollnämnden genom beslut den 22 december 1943 rörande 40 polismän i Uppsala stad, vilka icke biträtt träffad överenskommelse om begränsning av dyrtidstillägg, meddelat vissa föreskrifter med stöd av 3 § i lagen.

Lönekontrollnämndens beslut den 24 juli 1943 har överklagats hos Kungl. Maj:t av två utav de 18 arbetstagare, som berördes av beslutet. Genom särskilda beslut den 27 augusti och den 19 november 1943 har Kungl. Majit lämnat de sålunda anförda besvären utan avseende. Jämväl mot beslutet den 22 december 1943 har talan fullföljts. Detta ärende är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

De skäl, som föranledde ifrågavarande lagstiftning, göra sig alltjämt gällande. Såvitt nu kan bedömas, torde därför en dylik lagstiftning vara erforderlig jämväl för tiden efter den 30 juni 1944. Med hänsyn härtill och då någon omarbetning av 1943 års lag icke från något håll påkallats, tillstyrker jag, att nämnda lag erhåller fortsatt giltighet för tiden från och med den 1 juli 1944 till och med den 30 juni 1945.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg d lön och pension. Förslaget torde få såsom bilaga1 fogas vid detta protokoll.

1 Bilagan, sora är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

11 Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet: Rolf Arfwedson.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 24 februari 1944.

Närvarande:

justitieråden Alsén, Lind,

regeringsrådet Eklund, justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 21 februari 1944 tillhandakommet utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 11 februari 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 420) angående begränsning av dgrtidstillägg å lön och pension.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn Henning Nilsson.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Bertil Crona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

13 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 19 ii.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 24 februari 1944 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 11 februari 1944 remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 19i3 (nr i20) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension.

Föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Arne Björnberg.