angående anslag för bud¬ getåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läro¬ verken m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

1 Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m.; given Stockholms slott den 25 februari

1944-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av Magda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Haris Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1944•

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 126, 132, 134 och 150, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1944/45

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 525 000 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier ett anslag av 8 700 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag av 4 050 000 kronor;

Bihang till riksdageru protokoll 191 sami. Nr 207.

2 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

dels ock till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter ett reservationsanslag av 29 500 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla desamma.

I. Organisatoriska förändringar.

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.

Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ligga emellertid sedan flera år tillbaka åtskilliga framställningar om inrättande av statliga gymnasier även på andra platser i landsorten. Redan under åren 1937—1939 ifrågasattes sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande åtta städer, nämligen Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål och Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom uttalat önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni 1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige förklarade sig lia utgått från de förutsättningar, som förelåge vid början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde på ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt som andra hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar hemställde den sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen för närvarande ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier skulle i nedanstående ordning upprättas på följande orter (här bortses från orter, där statliga gymnasier sedermera upprättats):

1. Ludvika (3-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium),

2. Örnsköldsvik (4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium),

3. Söderhamn (3-årigt realgymnasium)

4. Kiruna (3-årigt latin- och genom förstatligande av därvaran-

3-årigt realgymnasium) de kommunala gymnasier.

5. Arvika (3-årigt realgymnasium)

Den sakkunnige har anfört vissa allmänna synpunkter beträffande frågan örn utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen, varav följande må återgivas.

Vid bedömande av förutsättningarna för tillkomsten av ett nytt gymnasium är vederbörande samhälles storlek och struktur samt utveckling måhända den synpunkt, som i främsta rummet framställer sig. Att här uppställa några bestämda regler torde ej vara möjligt. Ett samhälles högre befolkningssiffra innebär ett visst företräde, men ett mindre samhälle kan på grund av en kringliggande tättbefolkad landsbygd uppvisa en jämförlig sam-

3 Kungl. Majlis proposition nr 207.

maillard befolkningsstorlek. Ett relativt utpräglat industrisamhälle kan icke sägas böra ha företräde framför en mindre ort med kringliggande tattbefolkad jordbruksbygd, ej heller omvänt. Industrien kan ju vara konjunkturbetonad Ett samhälle nied stora statliga institutioner kan synas bora gynnas men ej heller detta moment bör vara utslagsgivande. Hänsyn ber aven tagas till synpunkten att ej alltför mycket belasta den kommunala budgeten.

Ett samhälles läge ur kommunikationssynpunkt är naturligtvis en faktor, som tarvar uppmärksamhet. Härvid torde järnvägsförbindelserna ha mindre betydelse än bussnätet, vars omfattning bör bedömas efter linjernas utsträckning till andra mera betydande befolkningscentra.

Underlaget för ett gymnasium utgöres i främsta rummet av realskolan i orten, vars storlek bör bedömas efter totala elevantalet under höstterminen, eventuellt med frånräknande av första klassen av den femåriga realskolan. Men underlaget utgöres även av realskolor och kommunala mellanskolor samt högre folkskolor inom det påtänkta gymnasiets lärjungeområde. Elevantalet i det blivande gymnasiet kan — ehuru ytterst approximativt — beräknas bil, i fråga om treåriga gymnasier i medeltal % » V-i av elevantalet i underlagsskolornas avslutningsklasser samt i fråga örn fyraåriga gymnasier % av larjungeantalet i skolornas näst högsta klass. Där kommunala gymnasier redan finnas, har man en viss ledning i lärjungeantalet i dessa. Genom realskolans kataloger kan man erhålla en tämligen säker bild av dess lärjungeomrade. Skolöverstyrelsen har räknat även nied ett »reseomrade», d. v. s. ett område, från vilket lärjungar kunna dagligen resa till och från skolan, men det torde ej vara möjligt att på detta bygga några generella beräkningar. Att beräkna ett blivande gymnasiums elevområde är överhuvudtaget förenat med svårigheter. Den sakkunnige har vid sin utredning i allmänhet tagit hänsyn till den allmänna bebyggelsen och trafiklederna samt elevomradena för de närmast liggande gymnasierna.

Behovet av ett nytt högre läroverk kan även framträda i det elevantal från det beräknade gymnasieområdet, vilket redan finnes i de närliggande statsgymnasierna. Det bör dock beaktas, att särskilda skäl kunna lia föranlett elever att förlägga sina studier till dessa gymnasier.

En annan synpunkt är storleken av de närliggande statsläroverken och fluktuationen i deras lärjungeantal. Det har vid upprepade tillfällen sagts, att då ett läroverk uppnått ett elevantal av 600, anledning kan föreligga att upprätta ett nytt läroverk.

Avståndet till närmaste gymnasiestad förtjänar även att uppmärksammas.

Synpunkten av olika landsdelars mer eller mindre framträdande behov av nya gymnasier har även kommit till uttryck i ingivna framställningar. Otvivelaktigt föreligger nu en viss disproportion, och en jämnare fördelning med tillgodoseende av hittills missgynnade delar av landet är önskvärd. Vid bedömande av dessa förhållanden kan man ej alltid strikt följa länsgränserna. Ett läns gymnasier kunna även tillgodose ett närliggande län, och vissa till varandra gränsande delar av olika län kunna hdda en geografisk enhet. Man kan därför ibland vara nödsakad räkna med större eller mindre enheter än ett län.

Skolöverstyrelsen har brukat fästa avseende vid befolkningstätheten i ett gymnasieområde eller ett län. Fråga är dock, örn det kan anses ligga i statens intresse att giva trakter med stor befolkningstäthet företräde framför dem, där medelbefolkningstäthcten är mindre, avstånden längre och förty svårigheten att nå högre utbildningsanstalter större. Det torde snarare äga sitt be-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

rättigande att låta de stora avstånden motivera en decentralisering av de statliga undervisningsanstalterna.

En var av de anförda synpunkterna kan icke ensam motivera uppbyggandet av ett nytt gymnasium. Även om från samtliga synpunkter betraktat skäl kunna synas föreligga för en dylik åtgärd, torde dock till sist hänsyn böra tagas till behovet av högre läroverk i landets olika delar och till de ekonomiska konsekvenserna för staten av dylika läroanstalters upprättande.

I fråga örn upprättande av nya statliga gymnasier i de två städer, som ansetts böra främst komma, i åtanke, och därmed sammanhängande frågor har den sakkunnige anfört bland annat följande.

1. Ludvika.

Med hänsyn till befolkningskvoten per statligt gymnasium är behovet av ett högre statsläroverk störst i Kopparbergs län. Befolkningskvoten per klassavdelning å gymnasiestadiet är den högsta i riket. Kopparbergs län är således missgynnat. Skolöverstyrelsen anser länets ställning icke vara särskilt ogynnsam, då huvudmassan av folkmängden är koncentrerad till mellersta och södra delarna av länet med tillgång till läroverk i Falun, Gävle, Uppsala, Västerås, Örebro och Kristinehamn. Skulle man i anslutning till denna tankegång vilja betrakta Bergslagen som en enhet — och goda skäl kunna anföras härför — skulle man erhålla ett befolkningstal av omkring 170 000. Härav faller huvudparten på Kopparbergs län, där gymnasiebehovet är störst, och mindre delar på Västmanlands län, där behovet — ehuru i och för sig stort — är mindre, och på Örebro län, vars två gymnasier äro förlagda till Örebro. Det synes sålunda icke råda något tvivel örn att kravet på ett nytt gymnasium i nu förevarande landsdel är fullt befogat. Trakten i södra Dalarna och norra Västmanland är också tätt bebyggd och befinner sig i stark utveckling.

Frågan uppställer sig då, till vilken ort ett dylikt läroverk bör förläggas. Givetvis kan man härvid vara rätt tveksam, då de orter, vilka föreslagits som förläggningsorter, nämligen Avesta, Ludvika och Västanfors-Fagersta, i mångå avseenden synas vara ganska likställda. Från synpunkten av deras storlek, den kommunala beskattningen och allmänna kommunikationsförhållanden är det svårt att giva den ena orten ett bestämt företräde framför den andra. Ser man på orternas inbördes läge, är Västanfors-Fagersta mest centralt beläget, vilket även avspeglar sig i ett något större gymnasieområde och i ett något större antal skolor av realskolekaraktär inom detta område samt en större elevfrekvens i dessa skolor. Betraktar man de nuvarande skolornas elevområden, är detta för såväl Västanfors-Fagersta som Ludvika något större än området för Avesta. Det är därför ägnat att väcka förvåning, att elevantalet i mellanskolan i Västanfors icke är större. Den är den till elevnumerären minsta av de tre skolorna, och denna omständighet torde, även om man tager i betraktande ett tillfredsställande antal skolor av realskolekaraktär inom ett skisserat gymnasieområde, vara ägnad att ingiva synnerligen stora betänkligheter att låta denna skola bilda grunden för ett eventuellt gymnasium. Möjligt är, att ett förstatligande av mellanskolan i Västanfors kan medföra ett ökat elevantal och att samhällets vidare utveckling kan giva det ett företräde framför saväl Avesta som Ludvika, men såsom förhållandena för närvarande gestalta sig, torde ett företräde böra givas åt de sistnämnda orterna. Ser man på realskolornas storlek å dessa orter och

5 Kungl. Maj:ts proposition nr l207.

omfattningen av såväl dessa skolors elevområden som de skisserade lärjungeområdena för eventuella gymnasier, synes Ludvika erbjuda vissa företräden framför Avesta. Detta företräde framträder starkast i vederbörande skolors nuvarande elevnumerär; realskolan i Avesta är visserligen större än mellanskolan i Västanfors men dock ännu av den storleksordning, att tvekan kan råda om lämpligheten att på densamma bygga ett gymnasium. Härtill kommer, att antalet elever, vilka för närvarande besöka gymnasier i samma och angränsande län, är något större från ett för Ludvika tänkt gymnasieområde, liksom ock avståndet från Ludvika till närmaste gymnasiestäder^ är i stort sett större än motsvarande avstånd från Avesta. Det synes alltså, som om vid valet av lämpligaste orten för ett högre läroverk företräde bör lämnas Ludvika.

2. Örnsköldsvik.

Västernorrlands län har en icke alltför stor befolkningskvot per statligt gymnasium. Befolkningskvoten per klassavdelning på gymnasiestadiet är dock jämförelsevis hög. Även örn behovet av ett nytt högre läroverk i länet icke framträder i alltför hög grad, kan dock ej förnekas, att den i industriellt och andra avseenden rika utvecklingen i mellersta delen av Norrland i förening med den på sina ställen täta bebyggelsen därstädes och de stora avstånden väl kan motivera tillkomsten av ytterligare ett högre läroverk.

Framställningar om inrättande av nya gymnasier ha gjorts av städerna Sollefteå och Örnsköldsvik. Frågan om vilken av dessa städer som bör äga företräde torde vara ganska vansklig att avgöra. Realskolorna äro nästan lika stora, elevantalet från kringliggande bygd är i stort sett detsamma, befolkningstalen i de tilltänkta gymnasieområdena äro i det närmaste identiska, städernas läge ur kommunikationssynpunkt erbjuder ej heller några större olikheter, underlaget av skolor av realskolekaraktär är i stort sett detsamma. Antalet elever i sistnämnda skolor och i deras avslutningsklasser är dock större i Sollefteå gymnasieområde. Till förmån för Sollefteå talar högre kommunalskatt, medan Örnsköldsvik kan åberopa en betydligt högre befolkningssiffra. Då, örn ock med en viss tvekan, Örnsköldsvik synes böra tillerkännas något företräde, beror detta huvudsakligen på sistnämnda omständighet och på de större utvecklingsmöjligheter, som en med goda kommunikationer försedd samt i en välbefolkad och industrialiserad bygd belägen hamnstad erbjuder. Förläggande av ett högre läroverk till Örnsköldsvik torde också medföra större avlastning av det alltför stora läroverket i Umeå.

En jämförelse mellan Ludvika och Örnsköldsvik utvisar, att Ludvika har en större och relativt starkt ökande befolkning samt högre kommunal utdebitering men att Örnsköldsvik kan uppvisa en livligare besökt realskola, ett större gymnasieområde och ett större underlag i form av antal elever i skolor av realskolekaraktär inom detta område. Att det oaktat företrädet givits åt Ludvika beror på att behovet av ett nytt högre läroverk är mest framträdande i Kopparbergs län. Efter Ludvika synes emellertid Örnsköldsvik närmast böra komma i åtanke vid en utvidgning av gymnasieorganisationen.

I yttrande den !) oktober 1041 framförde skolöverstyrelsen, som med hänsyn till krisläget icke uttalade sig rörande den sakkunniges konkreta förslag till utvidgning av gymnasieorganisationen, vissa erinringar mot de grunder,

6 Kungl. May.ts proposition nr 207.

på vilka sakkunnigutredningen bygger. Härom anförde överstyrelsen bland annat:

Rekryteringsområdet för ett gymnasium är väsentligt större än för en realskola. Man måste därför även räkna med så stora avstånd från hemorten till skolan, att dagliga skolresor äro omöjliga. För de i läroverksstaden inackorderade eleverna torde järnvägsförbindelserna vara av minst lika stor betydelse som bussförbindelserna.

Överstyrelsen vill vidare såsom en betydelsefull omständighet framhålla önskvärdheten av en avlastning från de redan förefintliga högre allmänna läroverken.

Av de två jämförelsekvoter, som den sakkunnige använt sig av vid bedömandet av de olika länens gymnasiebehov, måste befolkningskvoten per klassavdelning anses vara den bättre. Men ännu bättre synes vara att vid beräkning av befolkningskvot per klassavdelning använda antalet barn i skolåldern i stället för den totala befolkningen. En annan likaledes god jämförelsekvot erhåller, om man räknar ut antalet barn i skolåldern per lärjunge i gymnasiet. Överstyrelsen ifrågasätter dock överhuvudtaget lämpligheten av att använda jämförelsekvoter länen emellan.

Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts örn upprättande av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 över nämnda framställningar även upptagit frågan örn inrättande av ett statligt gymnasium i Avesta.

Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att gymnasierna böra erhålla följande organisation:

Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;

Ludvika: 3- ;> » » 3- » s> ;

Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;

Avesta: 3- » » » 3- » »

I fråga örn Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6 000 kronor såsom bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.

överstyrelsen har i anslutning till sitt utlåtande över sakkunnigutredningen åberopat följande tabell för jämförelse mellan gymnasiebehovet i de olika länen:

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Hela landet 723 931 11591 IG

i (7—14 år) vid mitten av kalenderåret 1938, senaste officiella siffror.

Av vad skolöverstyrelsen anfört må i övrigt återgivas följande.

Vad angår Västernorrlands län har, sedan sakkunnigbetänkandet framlades, skälen för upprättande av ett gymnasium i Örnsköldsvik väsentligt förstärkts. Antalet lärjungar i samrealskolan utgjorde hostterminen

1942 ej mindre än 478 och skolan är — om man vid jämförelsen franraknar klasserna l5, 55 och 44 samt frånser realskolorna i Stockholm, Goteborg och

Malmö — den största samrealskolan i landet. Den är ensam fullt tillräcklig som underlag för ett gymnasium. Även stadens kommersiella och industriella betydelse har på senare åren ökats.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Samrealskolan i Sollefteå hör även till de största i landet, särskilt som ett blivande gymnasium som underlag torde få en del av samrealskolan i Gudmundrå.

Västernorrlands län lior till de mindre gynnade länell oell intar enligt tabellen den like platsen. Man måste också taga hänsyn till de stora avstånden till närliggande gymnasier och inom länet över huvud. Just på grund av förbindelsernas relativa betydelse synes det ej oberättigat, att de norrländska ianen erhålla förmånligare jämförelsekvoter än övriga län. Det är enligt överstyrelsens uppfattning fullt berättigat att inrätta statliga gymnasier såväl i Örnsköldsvik som i Sollefteå. Om detta icke kan ske, bör Örnsköldsvik numera ha företräde, särskilt med hänsyn till storleken av samrealskolan.

Enligt tabellen är Kopparbergs län det minst gynnade av samtfiga Ian i truga om statliga gymnasier. Genom gymnasier i Avesta och Ludvika skulle aven Västmanlands och Örebro län, vilka intaga 15:e respektive 9.e platserna bland länen, i viss man bli tillgodosedda. Det enda, sorn kan synas ingiva betänkligheter mot upprättande av gymnasier i Avesta och är realskolornas i dessa städer relativt låga lärjungeantal, läsåret i942/43 respektive 166 och 208. Emellertid är man berättigad att för de tilltänkta gymnasierna beräkna ett större direkt underlag än den egna realskolan. Om man för Ludvikas del räknar med de kommunala mellanskolorna i Grängesberg och ^Norrbärke på 16 respektive 17 kims avstånd samt för Avestas del med samrealskolan i Hedemora och kommunala mellanskolan i JN orberg pa 19 respektive 20 loms avstånd, så ligga dessa inom ett reseomrade kring orterna i fråga med en restid understigande 30 minuter. Medräknas dessa närliggande skolor med endast halva sitt lärjungeantal _ en

o°,™lg beräkningsmetod — erhållas för båda orterna underlag av cirka 240 mrjungar, vilket är ett mycket tillfredsställande underlag.

De skäl, som enligt den sakkunniges mening talade för gymnasier i Avesta oc Ludvika, ha sedermera förstärkts. Bland annat har lärjungeantalet i samrealskolan i Avesta visat en stark tendens till ökning. Överstyrelsen är av den uppfattningen, att det är fullt berättigat att inrätta statliga gymnasier såväl i Ludvika som i Avesta. Därest detta icke är möjligt, bör gymnasiet i Ludvika a företräde, särskilt med hänsyn till storleken av samrealskolan och till de demografiska förhållandena.

1Srmtljga ifrågavarande orter äro lokalerna för samrealskolorna icke tillräckliga för högre allmänna läroverk, varför nybyggnader av skollokaler aro nödvändigt Pa alla platserna har man också gjort mer eller mindre laugt framskridna förberedelser härtill. I fråga örn samrealskolan i Avesta vars lokaler i flera avseenden äro undermåliga, synas dock de kommunala myndigheterna icke ha gjort mera energiska försök att avhjälpa bristerna. Med hänsyn härtill anser sig överstyrelsen icke kunna för närvarande föreslå skolans utvidgning med gymnasium. Upprättandet av övriga tre gymnasier anser sig överstyrelsen kunna i princip tillstyrka. På grund av nuvarande svårigheter att erhålla byggnadsmaterial synes det dock bli nödvändigt att under en övergångstid disponera provisoriska lokaler, på vilka man da har anledning stalla större krav än på lokaler, avsedda endast för fnSngt p™vlsonj”!': b;*6 lokala myndigheterna beräkna, att möjligheter n n„nas a.bb P.a tillfredsställande sätt ordna de provisoriska lokalerna til uagra/melide konkreta förslag icke framlagts, har överstyrelsen icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Överstyrelsen anser sig darior icke kunna for närvarande tillstyrka, att ifrågavarande gym-

9 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nasier upprättas från och med budgetåret 1943/44 utan från den tidpunkt, som Kungl. Majit efter framställning från överstyrelsen bestämmer, varvid i gynnsammaste fall tidpunkten kunde tänkas bli det nyss nämnda budgetåret. . _ „

Överstyrelsen placerar Örnsköldsvik före Sollefteå, därest det icke befmnes möjligt att samtidigt upprätta mer än ett gymnasium i länet. Skulle endast två gymnasier för närvarande kunna komma till stånd, finner överstyrelsen, att vartdera länet bör erhålla ett gymnasium, varför överstyrelsen i sådant fall föreslår Örnsköldsvik och Ludvika.

Om slutligen möjlighet skulle förefinnas att upprätta endast ett gymnasium, finner överstyrelsen Ludvika böra stå tillbaka för Örnsköldsvik med hänsyn till den senare stadens avsevärt större samrealskola, större gymnasieområde och större avstånd till närmaste gymnasier.

Med ovan angivna reservationer hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik, Ludvika och Sollefteå skola från och med budgetåret 1943/44 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit på framställning av skolöverstyrelsen bestämmer, successivt ombildas till högre samläroverk.

Kostnaderna för de förordade nya gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika har överstyrelsen beräknat sålunda:

I propositionen 19^3:150 (sid. 31) framhöll jag — i sammanhang med framläggande av förslag till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm — att, såsom närmare utvecklades i skolöverstyrelsens sistnämnda förslag, starka skäl talade för upprättande av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis i Örnsköldsvik, i Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå. Jag såg mig emellertid av statsfinansiella skäl nödsakad att avstå från att redan då föreslå bifall till denna överstyrelsens framställning.

Vid riksdagen framställdes i motionen I: 211 och den därmed likalydande motionen lii 311 yrkande om upprättande av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik. Tillika föreslogs i motionen I: 229 och den likalydande motionen lii 330, att samrealskolan i Ludvika skulle ombildas till högre allmänt läroverk. I sin skrivelse nr 229 (sid. 6) anförde riksdagen härom:

Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att starka skäl tala för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis^ Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå, vill understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka för närvarande intaga en i gymnasiehänseende mindre gynnad ställning, bli tillgodosedda med gymnasier. I nu rådande läge anser riksdagen i likhet med departementschefen, att försiktighet beträffande utvidgning av gymnasie-

10 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

organisationen i allmänhet bör iakttagas, och kan därför icke bifalla de i motionerna framställda yrkandena. Riksdagen förutsätter emellertid, att 1940 års skolutredning ägnar frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga gymnasierna mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning av desamma. Härvid synes böra beaktas, att upprättandet av ett gymnasium på ett håll måhända kan kompenseras genom en avveckling på ett annat håll av gymnasielinjer, som äro svagt rekryterade. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att, sedan nämnda översyn vidtagits och därest de statsfinansiella förhållandena sådant medgiva, för riksdagen framlägga förslag i ämnet. Riksdagen anser sig likväl böra framhålla, att synnerligen starka skäl tala för upprättandet snarast möjligt av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik, vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på att resultatet av omförmälda översyn föreligger.

Stadsfullmäktige i Ludvika lia inkommit med framställning om upprättande av ett statligt gymnasium i staden från och med läsåret 1944/45. Stadsfullmäktige i Hedemora ha hemställt, att frågan om inrättande av ett statligt gymnasium för södra Dalarna måtte snarast upptagas till behandling men att dessförinnan en förnyad och allsidig utredning måtte göras rörande den lämpligaste platsen för gymnasiet, därvid gymnasiets förläggande till Hedemora bör övervägas.

Vidare ha stadsfullmäktige i Söderhamn anhållit, att dåvarande kommunala gymnasium måtte förstatligas från och med nästa budgetår och att därvid förutom den nuvarande reallinjen måtte upprättas en latinlinje. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt denna framställning. Överstyrelsen har dock framhållit, att frågan om gymnasium i Ludvika borde lösas samtidigt med eller före fragan örn gymnasium i Söderhamn, och har därför upprepat sin hemställan om ombildning av samrealskolan i Ludvika. Statsverkets kostnad för upprättande av ett gymnasium i Söderhamn har överstyrelsen beräknat till 29 094 kronor under första året och 98 414 kronor vid fullt utbyggd organisation. Statslcontoret har föreslagit, att överstyrelsens hemställan örn inrättande av statliga gymnasier i Ludvika och Söderhamn icke måtte föranleda till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnas till 1940 års skolutredning för att tagas i beaktande vid förutnämnda översyn av gymnasiefördelningen i landet.

Slutligen har skolöverstyrelsen upprepat sin tidigare hemställan örn ombildning av samrealskolan i Örnsköldsvik till högre allmänt läroverk, vilken ombildning enligt överstyrelsens förslag bör ske från och med läsåret 1944/45. Såsom villkor härför bör uppställas bland annat, att staden åtager sig att bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av kostnader för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket. — Motsvarande villkor bör enligt överstyrelsen även gälla Ludvika.

Den statliga gymnasieorganisationen undergick efter 1927 års skolreform en stark ökning i fråga örn såväl antalet gymnasier och gymnasielinjer som

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

antalet elever. Utvidgningen av den yttre organisationen hejdades genom krisens inträde. Efter år 1939 har sålunda antalet gymnasier ökats endast med två, nämligen i Boden och Hässleholm — jag bortser härvid från utbyggandet av högre lärarinneseminariets övningsskola till statens normalskola. Återhållsamheten i fråga örn utvidgning av gymnasieorganisationen har delvis berott på det statsfinansiella läget. I detta sammanhang bör dock även erinras örn att riksdagen vid mer än ett tillfälle uttalat, att en ansvällning av gymnasieorganisationen i allmänhet borde undvikas. Slutligen har det synts angeläget att söka förbättra möjligheterna till utbildning för de praktiska — i första hand tekniska — yrkena, inom vilka stor efterfrågan pa arbetskraft räder, innan mera omfattande åtgärder vidtagas, vilka kunna leda till en ännu svårare trängsel på redan överbefolkade teoretiska banor. Dessa skäl tala alltjämt mot att mera vittgående förslag örn utökning av den allmänna gymnasieorganisationen framföras.

Emellertid kan organisationens utformning icke gärna fastlåsas för längre tid framåt. Ändringar i befolkningsfördelningen inom landet och andra utvecklingsfaktorer nödvändiggöra — trots de nyss nämnda förbehållen — tid efter annan upprättande av nya gymnasier. Riksdagen har pekat på möjligheten att upprätta nya gymnasier inom den nuvarande kostnadsramen genom att i stället nedlägga svagt frekventerade linjer. I själva verket pågår också en successiv indragning av tynande gymnasielinjer. För närvarande gäller sålunda intagningsförbud för ett tiotal sådana linjer. Ehuru det totala antalet klassavdelningar på gymnasiestadiet sedan år 1939 ökats med 31, har antalet nybör jära vdelningar i gymnasiet under samma tid nedgått med 12. Den starkaste minskningen av antalet nybörjaravdelningar i gynuiasiet inträdde med höstterminen 1943, då antalet sådana avdelningar nedgick med o, medan samtidigt antalet avdelningar på gymnasiets övriga stadier bibehöll sig oförändrat. Den sistnämnda inskränkningen av nybörjaravdelningarna

_vilken berodde på riksdagens beslut att maximera antalet — kan antagas

för de närmaste åren medföra en successiv nedgång i totalantalet klassavdelningar. Den sålunda väntade beskärningen av gymnasieorganisationen synes mig i sin mån försvara, att frågor örn inrättande av nya gymnasier ånyo upptagas till prövning. Det bör därvid framhållas, att antalet gymnasielinjer och lärjungenumerären icke lia något enkelt samband med varandra. Likaväl som lärjungeantalet kan ökas, även örn organisationen bibehålies oförändrad, så behöver å andra sidan en utvidgning av organisationen icke medföra en ökning av antalet elever.

Riksdagen har uttalat, att fördelningen av de statliga gymnasierna borde underkastas översyn av 1940 års skolutredning och att förslag i ämnet först därefter borde underställas riksdagen. Dock syntes frågan örn inrättande av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik kunna lösas utan avvaktan pa resultatet av översynen, emedan synnerligen starka skäl talade för upprättande snarast möjligt av ett gymnasium i nämnda stad. I det år 1940 av-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

givna sakkunnigförslag, som omnämnts i den föregående redogörelsen, har Örnsköldsvik upptagits som nummer två bland de platser, vilka främst borde komma i fråga vid upprättande av nya statliga gymnasier, medan skolöverstyrelsen i sitt år 1943 avgivna förslag placerat denna stad främst. Ehuru Västernorrlands län i gymnasiehänseende icke hör till de allra minst gynnade länen, framträder behovet av ett nytt gymnasium där synnerligen starkt. Orsaken härtill är framför allt den starka utvecklingen av industrien och av befolkningsnumerären i mellersta Ångermanland. Denna utveckling har tagit sig uttryck bland annat däri, att samrealskolan i Örnsköldsvik numera är den största fristående realskolan i landet, om man bortser från realskolorna i rikets tre största städer. Med hänsyn till de i fråga om Örnsköldsvik föreliggande omständigheterna föregripes icke skolutredningens översyn, om ett statligt gymnasium upprättas där. Gymnasiet bör i enlighet med sakkunnigförslaget och skolöverstyrelsens förslag omfatta en fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje.

Även i en annan del av landet är behovet av gymnasier så starkt, att det bor tillgodoses, utan att denna översyn avvaktas, nämligen i Bergslagen. Kopparbergs. län är i fråga om gymnasier det minst gynnade av läner). Den sakkunniges förslag upptager i första rummet ett gymnasium i Ludvika. Skolöverstyrelsen har placerat detta gymnasium som nummer två. Även andra orter i Bergslagen ha varit under diskussion som förläggningsorter. Vid valet av plats bör Ludvika erhålla företräde på grund av dess större realskola, lärjungeområdets omfattning och avståndet till närmaste gymnasium. Pa satt den sakkunnige och skolöverstyrelsen föreslagit, bör gymnasiet bestå av en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Starka skäl tala för att nya gymnasier upprättas även på andra platser i andsorten än här ovan föreslagits. På grund av de statsfinansiella förhållandena vill jag dock icke för närvarande, innan ännu en allmän överblick över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i övrigt vunnits, förorda inrättande av fler nya gymnasier än de båda nu föreslagna, vilka torde vara de mest angelägna.

De ifrågasätta gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra, därest lokalfrågorna kunna nöjaktigt ordnas, upprättas successivt från och med nästa budgetår. Statens kostnader för dessa gymnasier ha av skolöverstyrelsen beräknats till omkring 44 000 kronor under det första budgetåret och cirka 204 000 kronor vid fullt utbyggd organisation. Till kostnadsfrågan återkommer jag i det följande. För upprättande av gymnasierna böra uppställas sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av lokaler m. m., varjämte i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör fordras, att vederbörande kommuner bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av kostnader för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket.

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier.

I sin skrivelse 1943: 229 yttrade riksdagen, att riksdagen ansåge vad i motionerna I: 22 och II: 31 anförts beträffande inrättande av en realgymnasielinje vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för närvarande endast hade en latingymnasielinje, vara värt beaktande. Det syntes böra ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning i ärendet i första hand pröva förevarande fråga. Riksdagen ifrågasatte, huruvida icke, därest nämnda läroverk befunnes böra utrustas jämväl med realgymnasium, detta kunde ske genom överflyttande till läroverket av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje, varigenom en ansvällning av gymnasieorganisationen med därav betingade kostnader för statsverket kunde undvikas.

Vidare framhöll riksdagen beträffande ett i motionen II: 317 framställt yrkande om inrättande av ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö, för den händelse att till läroverket förlädes en provårskurs, att vad i motionen anförts syntes tala för en sålunda ifrågasatt omorganisation av läroverket. Det torde emellertid böra i första hand ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning taga frågan under omprövning. Befunnes en dylik organisationsändring av läroverket böra äga rum, borde detta enligt riksdagens mening kunna ske utan att antalet klassavdelningar vid läroverket ökades, något som i motionen även syntes ha åsyftats. Skulle så bli förhållandet hade riksdagen icke något att erinra mot att Kungl. Majit meddelade beslut örn en dylik organisationsändring från och med nästa läsår.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts inkomma med förslag i ämnet, har skolöverstyrehen föreslagit, att från och med nästa budgetår en 4-årig realgymnasielinje skall inrättas vid gossläroverket i Malmö, varvid en av de 3-åriga realgymnasielinjerna skulle successivt nedläggas, och att en 3-årig realgymnasielinje måtte från och med samma läsår successivt nyinrättas vid läroverket i Västervik. Tillika har överstyrelsen hemställt, att en 3-årig realgymnasielinje måtte från och med läsåret 1944/45 successivt upprättas vid högre allmänna läroverket i Umeå i stället för en av de 4-åriga realgymnasielinjerna där. Överstyrelsen har anfört bland annat:

Gossläroverket i Malmö. Detta läroverk omfattar fyra 5-åriga realskolelinjer, en 4-årig och en 3-årig latingymnasielinje samt tre 3-åriga realgymnasielinjer. Den 3-åriga latingymnasielinjen är dock under tillfällig indragning på grund av svag tillströmning under senare år. Provårskurs är inrättad från och med läsåret 1943/44.

I genomsnitt rekryteras en av de 3-åriga reallinjerna från läroverkets egen realskola. För de elever, som sålunda övergå från läroverkets realskola, torde det varit till fördel att övergå till 4-årigt gymnasium på grund av dettas lugnare arbetstakt. Den ifrågasatta omorganisationen påkallas dock framför allt av provårsarbetet vid läroverket. Det 3-åriga realgymnasiet är visserligen vanligare än det 4-åriga, men de mer allsidiga pedagogiska utbildningsmöjligheter, som förekomsten av båda typerna skulle medföra, vore av betydelse för prov-

14 Kungl. Majlis proposition nr .107.

årsarbetet. Överstyrelsen finner därför ombildning av en av de 3-åriga realgymnasielinjerna till 4-årig väl motiverad. Ombildningen beräknas medföra en kostnadsminskning av 800 kronor första året och 2 000 kronor vid fullt genomförd organisation. Då en avdelning av realskolans avslutningsklass bör avvecklas i samband med omorganisationen, medför denna ingen ändring av klassavdelningarnas antal vid läroverket.

På grund av vissa svårigheter har omändringen icke kunnat genomföras från och med innevarande läsår. Ombildningen torde därför böra ske från och med läsåret 1944/45. Första året inrättas en första ring av 4-årigt realgymnasium i stället för en avdelning av realskolans avslutningsklass, och sedan inrättas successiv följande ringar av 4-årigt realgymnasium och avvecklas motsvarande ringar av en linje av det 3-åriga realgymnasiet. Såsom villkor för omorganisationen synes böra föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla dels beträffande nämnda realgymnasium erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, dels beträffande läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Umeå. Högre allmänna läroverket i Umeå är organiserat med en 4-årig och tre 5-åriga realskolelinjer (med två avdelningar av realskolans avslutningsklass), en 4-årig latingymnasielinje och två 4-åriga realgymnasielinjer. Provårskurs är inrättad från och med läsåret 1943/44.

Lärarkollegiet vid läroverket har hemställt om inrättande av en 3-årig realgymnasielinje, över vilken framställning lokalstyrelsen yttrat sig. Framställningen är närmast föranledd av att under senare år inrättats ett antal kommunala mellanskolor och högre folkskolor, vilkas lärjungar efter avlagd realexamen i viss utsträckning söka sig till 3-åriga gymnasier. En allmän översyn av läroverkens organisation med hänsyn till faktorer av denna typ torde komma att göras av 1940 års skolutredning. Då läroverket i Umeå nyligen erhållit provårskurs, anser sig överstyrelsen likväl böra yttra sig om den förevarande organisationsfrågan. Emedan det 3-åriga realgymnasiet är vanligare än det 4åriga, är det angeläget, att lärarkandidaterna vinna erfarenhet från den förra skolformen, och överstyrelsen tillstyrker därför, att ett 3-årigt realgymnasium upprättas vid läroverket i Umeå.

Med hänsyn till önskvärdheten, att gymnasiets organisation vid läroverket icke i detta sammanhang utökas, torde upprättandet av en 3-årig realgymnasielinje böra medföra indragning av en av de 4-åriga realgymnasielinjerna. Därvid torde ytterligare en avdelning av realskolans avslutningsklass inom de närmaste åren bli nödvändig med hänsyn till att sannolikt icke alla sökande från realskolans näst högsta klass kunna beredas plats i det 4-åriga gymnasiets första ring. Någon ändring av klassavdelningarnas antal vid läroverket vid fullt genomförd organisation torde därför icke uppkomma.

Bärande skäl kunna anföras för upprättande av det 3-åriga realgymnasiets första ring redan första året. Från de kommunala mellanskolor och högre folkskolor, vilka vid sidan av läroverkets egen realskola utgöra underlaget för linjen, torde kunna erhållas en tillfredsställande rekrytering, även innan någon övergång kan ske från den nya avslutningsklassen i läroverkets egen realskola. Av de nuvarande 57 lärjungarna i ring R I4 representera 20 en sådan kategori, som troligen skulle lia föredragit ett 3-årigt gymnasium, då de härigenom kunnat spara ett års inackordering på läroverksorten. Antalet lärjungar av denna kategori kan väntas stiga avsevärt, då det 3-åriga realgymnasiet upprättas. Den nya gymnasielinjen bör därför påbörjas samtidigt med avvecklingen av en linje av det 4-åriga realgymnasiet. Därvid torde man under orga-

15 Kungl. May.ts proposition nr 207.

nisationsförändringens genomförande böra räkna med en tillfällig ökning av klassavdelningamas antal, genom att ytterligare en avdelning av realskolans avslutningsklass tillkommer. Troligen behöver man dock icke räkna härmed första ciret

Omorganisationen skulle medföra en kostnadsökning av omkring 415 kronor första året och omkring 2 070 kronor vid fullt genomförd organisation. Det synes lämpligt, att omorganisationen påbörjas läsåret 1944/45 och att såsom villkor föreskrives, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla dels beträffande nämnda realgymnasium erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, dels beträffande läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal. o o .

Västervik. Detta läroverk är organiserat med en 4-ång och tva 5-anga realskolelinjer (med en avdelning av realskolans avslutningsklass) samt en

4-årig latingymnasielinje. Läroverkets gymnasium ägde från slutet av 1850talet endast reallinje, vilken under åren 1931—35 successivt utbyttes mot latinlinje. Erforderliga speciallokaler jämte utrustning för ett realgymnasium förefinnas därför redan.

Läroverket är vid sidan av högre realläroverket pa Norrmalm i stockholm för närvarande det enda läroverk i riket, som icke har saväl latin- sorn. reallinje. Den minskade tillströmningen till latinlinjen och den ökade anslutningen till reallinjen gör sig gällande även för läroverket i Västervik. Anledningen till att läroverket utrustats med endast en gymnasielinje torde främst ha varit, att realskolan tidigare icke utgjorde tillräckligt underlag för ett större gymnasium. Lärjungeantalet i realskolan utgjorde hösten 1930 endast 113 men har nu stigit till 278. I fråga om realskolans storlek överträffar läroverket tolv högre allmänna läroverk med såväl latin- som realgymnasium. Några betänkligheter med hänsyn till läroverkets storlek synas därför icke numera böra hindra upprättande av en realgymnasielinje. Denna bör vara 3-årig.

Enligt inhämtade uppgifter skulle cirka hälften av de nuvarande lar] ungarna i latingymnasiet ha valt reallinjen, örn en sådan funnits. Av lärjungarna i realskolans näst högsta och högsta klasser ämna 8, respektive 15 övergå till realgymnasium. Ett tiotal elever i de närmast belägna läroverken skulle ha besökt en reallinje i Västervik. Den föreslagna linjen kan således förväntas erhålla tillfredsställande rekrytering. Dock torde åtminstone under en del år framåt samläsning mellan latin- och reallinjen kunna beräknas i tämligen stor omfattning. Kostnaden för upprättandet av den nya linjen torde komma att uppgå till 9 805 kronor under första året och 33 209 kronor vid fullt genomförd organisation. . „ ,

Såsom villkor för organisationsändnngen torde bora föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla dels för ifrågavarande realgymnasium erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, dels för läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästar-

^Med anledning av vad riksdagen anfört rörande överflyttning till läroverket av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje får överstyrelsen framhålla, att vissa latinlinjer äro svagt besatta men att reallmjerna alla aro val besatta. Endast vid två läroverk finnes en första realring med mindre an 20 lärjungar. Överstyrelsen kan därför icke finna, att behovet av reallinje i Västervik skulle kunna tillgodoses genom överflyttning av någon realgymnasielinje från annan ort, utan att där ett minst lika stort behov skulle bil otillfredsställt.

16 Departementschefen .

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Riksdagen har bemyndigat Kungl. Majit att besluta oinbildning från och med innevarande läsår av en treårig realgymnasielinje vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö till fyraårig. Denna förändring, som ännu ej kunnat genomföras, bör på sätt skolöverstyrelsen föreslagit komma till stånd successivt från och med nästa budgetår. Vid högre allmänna läroverket i Umeå bör vidare en fyraårig realgymnasielinje successivt från och med budgetåret 1944/45 ombildas till treårig med hänsyn till det ökade antalet kommunala mellanskolor och högre folkskolor inom gymnasieområdet samt på grund av tillkomsten av en provarskurs vid läroverket. De sålunda föreslagna omändringarna kunna sägas kompensera varandra. De innebära ingen ökning av antalet klassavdelningar vid respektive läroverk och medföra ingen kostnadsökning för statsverket. Den av skolöverstyrelsen berörda frågan om ökning av antalet klassavdelningar vid läroverket i Umeå under övergångsåren torde icke behöva avgöras nu. Såsom förutsättning för den ifrågavarande omorganisationen av läroverket i Umeå bör gälla, att staden ikläder sig förpliktelser i fråga om tillhandahållande av lokaler m. m., på sätt överstyrelsen föreslagit. Vad angår gossläroverket i Malmö, har nämnda stad redan fattat positivt beslut i motsvarande fråga.

Högre allmänna läroverket i Västervik och högre realläroverket på Norrmalm i Stockholm äro nu de enda högre läroverk, som — bortsett från den under uppbyggnad varande statens normalskola — icke ha både latin- och realgymnasium. Den allmänna förskjutningen av lärjungetillströmningen från latingymnasiet till realgymnasiet har framkallat ett behov av en reallinje även vid läroverket i Västervik. Enligt de av skolöverstyrelsen lämnade uppgifterna torde den starkt ökade elevnumerären vid läroverkets realskola och övriga högre skolor inom gymnasieområdet utgöra ett tillfredsställande underlag för en sådan linje. Jag anser mig böra tillstyrka, att en treårig reallinje inrättas vid läroverket successivt från och med nästa budgetår. Kostnaden för linjen beräknas till omkring 9 800 kronor under det första budgetåret och till cirka 33 000 kronor vid fullt genomförd organisation. Till kostnadsfrågan ämnar jag i det följande återkomma. För linjens inrättande böra uppställas de av skolöverstyrelsen angivna villkoren rörande tillhandahållande av lokaler m. m. Såsom överstyrelsen anfört, torde inrättandet av denna nya linje icke kunna kompenseras genom nedläggande av någon svagt frekventerad realgymnasielinje vid annat läroverk, då alla realgymnasielinjer äro väl besatta. Huruvida någon mindre väl besökt latingymnasielinje skall kunna indragas, är en fråga, till vilken jag längre fram vill återkomma. Jag erinrar endast om att den i det föregående omtalade minskningen i antalet gymnasielinjer i samtliga fall hänför sig till latinlinjen och att man följaktligen bör gå fram med försiktighet, om det gäller att ytterligare inskränka antalet ifrågavarande avdelningar.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr '£07.

3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola.

Den år 1919 inrättade högre folkskolan i Solna ombildades år 1923 till kommunal mellanskola. I sitt år 1923 avgivna betänkande föreslog 1918 års skolkommission, att vid den slutliga omprövningen av läroverksorganisationens gestaltning — då skolans utveckling bättre skulle kunna överblickas — behovet av en realskola i Solna måtte bli föremål för särskilt övervägande. Skolan upptogs dock icke bland de kommunala mellanskolor, som förstatligades vid 1927 års skolreform. Styrelsen för skolan gjorde därefter upprepade framställningar örn skolans förstatligande, vilka dock icke föranledde förslag till riksdagen. En sammanslagning av skolan och den i samband med skolreformen förstatligade mellanskolan i Sundbyberg övervägdes även, men enighet i frågan kunde icke uppnås mellan de kommunala myndigheterna i Solna och Sundbyberg.

I ett av statssekreteraren Börje Knös såsom särskild sakkunnig den 15 juni 1939 avgivet betänkande angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor (SOU 1939: 16) föreslås, att kommunala mellanskolan i Solna skall ombildas till samrealskola och att samrealskolan i Sundbyberg skall sammanslås med denna. Frågan örn inrättande av en handelslinje vid den nya skolan bör enligt förslaget prövas av de kommunala myndigheterna. Utredningsmannen anför bland annat:

Lärjungeantalet i Solna kommunala mellanskola har företett en relativt jämn ökning. Antalet elever från främmande kommuner har varit ringa, beroende på det stora antalet inträdessökande från skolkommunen. Några andra utbildningsanstalter utöver folkskolestadiet finnas icke i Solna. Närmaste läroverksort är Stockholm, och kommunikationsförhållandena dit äro goda. Stockholmsläroverken kunna dock icke i större utsträckning mottaga ökat elevantal på realskolestadiet.

Mellanskolan, som är belägen i Råsunda, saknar egen byggnad men disponerar goda lokaler i ett folkskolehus. Skolan fyller tvivelsutan ett behov och är utan tvekan förtjänt att komma i åtanke till förstatligande.

Elevantalet vid realskolan i Sundbyberg har på grund av närheten till mellanskolorna i Solna och Spånga icke varit högt, och det kan befaras sjunka ytterligare efter tillkomsten år 1938 av en högre folkskola i Sollentuna. Invånarantalet i Sundbyberg uppgår ej ens till hälften av motsvarande antal i Solna. Att ha två statliga realskolor liggande så nära varandra synes knappast försvarligt. Den rationellaste lösningen vore, att en sammanslagning av skolorna komme till stånd och att en samrealskola bleve förlagd till Solna. Den lämpligaste förläggningen av en gemensam samrealskola torde vara den av solnaskolan nu disponerade byggnaden, men det bör i första hand ankomma på de kommunala myndigheterna att överenskomma örn den lämpligaste platsen.

Sedan länge har frågan om inrättande av en särskild handelslinje vid mellanskolan i Solna varit under behandling, och inrättandet av en sådan linje synes fullt rimligt.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr 207. -

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Över sakkunnigbetänkandet avgåvos yttranden av vederbörande kommunala myndighet och länsstyrelse samt av skolöverstyrelsen och statskontoret. Dessa yttranden torde icke äga större intresse i detta sammanhang. Dock må nämnas, att föredraganden i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet Sjöstedt — vars föredragningspromemoria beträffande frågan om vilka skolor som borde förstatligas av överstyrelsen överlämnades utan att överstyrelsen tog ställning till detta spörsmål — tillstyrkte sammanslagning av samrealskolan i Sundbyberg och kommunala mellanskolan i Solna. Sammanslagningen borde dock enligt föredragandens mening formellt ske på så sätt, att mellanskolan i Solna nedlades och samrealskolan i Sundbyberg utvidgades, likväl först sedan förläggningsfrågan lösts. Styrelsen för mellanskolan i Solna inkom med ett genmäle mot föredragandens förslag. Sakkunnigbetänkandet och yttrandena ha sedermera överlämnats till 1940 års skolutredning för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

I propositionen 1942:255 framlades ett förslag till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm, närmast föranlett av högre lärarinneseminariets nedläggande. I propositionen nämndes, att Solna kommunalnämnd hemställt örn inrättande av ett högre allmänt läroverk i de nordvästra förortskommunerna. Dessa förorter utgjorde enligt kommunalnämndens mening en del av Stockholm som regional enhet, varför deras läroverksbehov borde beaktas i samband med en omändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Vid min anmälan av ärendet anslöt jag mig icke till denna uppfattning utan ansåg stockholmsorganisationen kunna behandlas för sig. Jag förordade dock utredning örn de nordvästra förorternas läroverksproblem.

1942 års riksdag (skrivelsen nr 406) ansåg den föreslagna omorganisationen av läroverken i Stockholm alltför omfattande och avslog därför propositionen. Med anledning av väckta motioner framhöll riksdagen, att den lämpliga regionala fördelningen av läroverken i Stockholm borde bedömas med hänsyn även till förorternas behov. Omorganisationsfrågan borde enligt riksdagens åsikt underkastas förnyad utredning.

Med anledning av riksdagens ställningstagande anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört verkställa förnyad utredning av frågan. Genom särskild remiss överlämnades ovannämnda framställning från Solna kommunalnämnd till överstyrelsen för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Skolöverstyrelsen inkom den 31 oktober 1942 med förnyad utredning i ämnet. Utredningen utmynnade i förslag, att Stockholms läroverksfråga skulle lösas antingen på sätt i propositionen 1942: 255 förordats, eller på nämnda sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt läroverk även i Solna, uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den kommunala mellanskolan i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den sålunda bildade realskolan skulle förstärkas med en femårig linje från Vasa realskola i Stockholm. Gymnasiet skulle sammansättas av en fyraårig latingymnasielinje och en tre-

19 Kungl. May.ts proposition nr 207.

årig realgymnasielinje genom utflyttning av linjer från stockholmsläroverk. Beträffande frågan om inrättande av ett högre allmänt läroverk för Stockholms nordvästra förorter anförde överstyrelsen bland annat följande.

Förslag om förläggande av ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna till ett område vid Vasalunds spårvägshållplats ej långt från Hagalunds järnvägsstation har numera vunnit anslutning från de berörda kommunerna genom särskilda för frågans behandling utsedda delegerade. Därjämte ha Solna kommunalfullmäktige beslutat svara för kostnaderna för ett läroverk, varjämte Sollentuna kommun lär vara villig påtaga sig en viss del av kostnaderna.

Frågan torde därigenom såtillvida ha kommit i ett gynnsammare läge, som ett avgörande hinder för frågans lösning synes vara undanröjt.

Av de siffror, som i kommunalnämndens framställning anförts angående lärjungar med hemort i de nordvästra förorterna i läroverken i Stockholm läsåret 1941/42, synes framgå, att behov föreligger av ett högre allmänt läroverk för dessa förorter. I klass 1° utgjorde antalet lärjungar 78, i första ringarna av latingymnasiet 15 och i första ringarna av realgymnasiet 33. Siffrorna för läsåret 1942/43, vilka sammanställts av överstyrelsen, äro av samma storleksordning: 85, 17 respektive 30. Möjligen är ökningen av vissa siffror endast skenbar, då överstyrelsen utöver Sollentuna, Solna, Spånga och Sundbyberg medtagit även övriga orter vid Uppsala- och Västeråsbanorna.

Emellertid kan man icke utan vidare bygga på dessa siffror. Det föreslagna nya läroverket i Vasalund är utan nämnvärda resor tillgängligt endast för vissa lärjungar från de nordvästra förorterna. En del lärjungar föredraga måhända läroverken i Stockholm, emedan förbindelserna dit äro bättre eller lika goda.. Det synes ej heller uteslutet, att lärjungar, som måste resa en icke obetydlig väg, föredraga att resa in till Stockholm, ehuru resvägen härigenom blir något förlängd. Även andra skäl kunna finnas att föredraga läroverken i Stockholm. En undersökning genom respektive rektorer angående önskemålen i berört avseende hos de nuvarande lärjungarna i realskolans och gymnasiets begynnelseklasser har givit till resultat, att av de 85 lärjungarna i l3 med hemort i de nordvästra förorterna endast 32 föredraga ett läroverk i Vasalund, av de 17 i latingymnasiets första ringar endast 5 och av de 30 i realgymnasiets första ringar endast 8. Av totala antalet lärjungar i realskolans och gymnasiets begynnelseklasser från de nordvästra förorterna (150 st.) ha endast något mer än tredjedelen (56 st.) anmält sig föredraga ett läroverk i Vasalund framför läroverken i Stockholm.

Man får dock å andra sidan icke draga alltför vittgående slutsatser av dessa siffror. De tillfrågade lärjungarna åtnjuta redan undervisning i läroverken i Stockholm. Särskilt för lärjungarna i gymnasiet kan det då ligga nära till hands att föredraga sitt nuvarande läroverk framför ett endast föreslaget, även örn det senare i vissa fall skulle lia föredragits, örn valet skett före intagningen. Så mycket torde man emellertid kunna vara berättigad att sluta av siffrorna, som att olägenheterna av nuvarande anordning icke äro så stora, som lärjungeantalet synes ge vid handen vid första påseende. Skall ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna upprättas, synes det i varje fall icke självklart, att det bör erhålla sina linjer genom överflyttning av linjer från läroverken i Stockholm. Sambandet mellan frågorna örn läroverksorganisationen i Stockholm och örn ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna synes överhuvudtaget icke vara fastare, än att den senare frågan

20 Kungl. Majlis proposition nr 207.

mycket val skulle kunna tagas upp i samband med den översyn av behoven av nya läroanstalter inom olika landsdelar, som 1940 års skolutredning skall verkställa. Då emellertid behovet av ett högre allmänt läroverk för nämnda förorter synes vara konstaterat och frågan dock onekligen i någon mån sammanhänger med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm, har överstyrelsen intet emot att i nu förevarande sammanhang ett högre allmänt läroverk upprättas i Solna genom ombildning av samrealskolan i Sundbyberg och förstatligande av kommunala mellanskolan i Solna.

Det ifrågasatta högre allmänna läroverket i Solna synes icke böra inrättas, förrän man avslutat förberedelserna för anskaffande av lokaler för detsamma. Nyligen är beslut fattat om ett betydande bygge för folkskolorna i Solna. Detta kan påverka kommunens möjligheter att omedelbart sätta igång det likaledes omfattande bygget av lokaler för läroverket. Då läroverken på Norrmalm tills vidare synas kunna mottaga lärjungarna från de nordvästra förorterna, synas inga skäl finnas att upprätta läroverket i Solna, förrän lokalfrågan för detta avancerat så långt att bygget kan igångsättas. Att under en icke kort övergångstid arbeta med provisoriska lokaler, skulle uppenbarligen innebära en försämring av de nuvarande förhållandena.

Överstyrelsens ståndpunkt beträffande ett högre allmänt läroverk för Stockholms nordvästra förorter kan sammanfattas på följande sätt:

1. Frågan om ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna är icke så intimt sammankopplad med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm, att den nödvändigtvis behöver tagas upp i sammanhang med sistnämnda fråga. Det alternativa förslaget om inrättande av ett högre allmänt läroverk i Solna kan förverkligas vid en senare tidpunkt.

2. Behovet av ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna synes vara konstaterat. Överstyrelsen har därför intet att invända mot att ett dylikt läroverk upprättas, organiserat som samläroverk med 5-årig och 4-årig realskola, 4-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium.

3. Det synes icke klart motiverat, att andra linjer för detta läroverk böra överflyttas från läroverken i Stockholm än en 5-årig realskolelinje, vilken då bör flyttas från Vasa realskola.

4. Adjunkts- och ämneslärarinnetjänsterna böra i viss utsträckning erhållas dels från samrealskolan i Sundbyberg (rektorstjänsten, 3 adjunktstjänster och en ämneslärarinnetjänst), dels genom förstatligande av ämneslärartjänsterna vid kommunala mellanskolan i Solna (4 adjunkts- och 1 ämneslärarinnetjänst), dels slutligen från läroverken i Stockholm (4 adjunktstjänster). Övriga tjänster vid realskolan böra nyinrättas.

5. Läroverkets byggnadsfråga synes böra vara löst, innan läroverket upprättas. En övergångstid med provisoriska lokaler, vilken på grund av tidsläget kan utsträckas i väsentlig grad, synes icke böra förutsättas, då det skulle innebära en försämring i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett högre allmänt läroverk i Solna efter dess fulla upprättande på följande sätt:

Kostnadsökning för högre allmänna laroverket i Solna ..............kronor 301 763

Kostnadsminskning för

samrealskolan i Sundbyberg....................kronor 59 885

kommunala mellanskolan i Solna................. » 62 878

Vasa realskola............................ » 45 006

3-årig realgymnasielinje...................... » 36 844 , 204 g|3

Nettoökning kronor 97 150.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Stockholms stadsfullmäktige tillstyrkte, under åberopande av de synpunkter, som anförts i en av föredragande borgarrådet upprättad promemoria, en omfördelning av läroverksplatserna i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen förordat. I föredragande borgarrådets promemoria anfördes bland annat:

Frågan om stockholmsläroverkens omorganisation har till synes ^ komplicerats genom de under ärendets behandling framkomna kraven fran nordväst om Stockholm belägna förorter örn upprättandet av ett lokallaroverk i Solna. Att denna fråga icke upptagits i tidigare utredningar beror helt enkelt därpå, att sådana önskemål förut icke framförts av någon kommun, som kunnat eller velat åtaga sig de med upprättandet av ett aroverk förenade lokalkostnaderna. Mot en utflyttning av linjer, vilkas elever bo utanför Stockholm, finnes från huvudstadens sida naturligtvis ingenting i princip att invända Det bör tvärtom hälsas med tillfredsställelse, om en grannkommun såsom nu Solna vill själv åtaga sig lokalkostnader, som eljest skulle komma på Stockholm, för högre skolutbildning åt barn inom den egna kommunen. Onekligen komma också från ifrågavarande förorter åtskilliga elever till laroverken liksom för övrigt till de kommunala flickskolorna i Stockholm.

Såsom överstyrelsen framhållit, kan man emellertid icke utan vidare använda dessa elevsiffror för att mäta behovet av det begärda solnalaroverket. De nordvästra förorterna bilda ett vidsträckt område, och ett läroverk i Vasalund lär utan kommunikationsmedel endast nås av ett mindretal bland de lärjungar, som eljest skulle resa till någon läroanstalt i Stockholm. Inom det nordvästra förortsområdet äro elevernas boningsorter så spridda, att vasalundsläroverkets upprättande skulle för många icke medföra någon väsentlig vägförkortning och för andra helt sakna betydelse. Det må i detta sarnmanhang erinras örn att den under byggnad varande Ängbybanan i en snar framtid torde komma att utdragas genom Spånga. Härefter kommer ett läroverk vid Ängby att ligga bekvämare till för stora delar av Spångakil ett vid Vasalund. Men bortsett härifrån, är det sannolikt, att elever från de nordvästra förorterna i övrigt även efter tillkomsten av ett läroverk i Solna i stor utsträckning komma att söka sig in till stockholmsläroverken.

Besluta statsmakterna i enlighet med skolöverstyrelsens alternativa förslag att upprätta ett lokalläroverk för de nordvästra förorterna. — något som ur Stockholms synpunkt ter sig påkallat med hänsyn till folkmängden i områdets tätorter och dessas starkt stigande barnantal — synes det av har anförda skäl och med tanke på den starkt ökade tillströmning, som under den närmaste framtiden kommer att träffa de redan hart utnyttjade stockholmsläroverken, icke föreligga någon anledning att annat än i helt begränsad omfattning överflytta linjer från stockholmsläroverken till det nya laroverket. Överstyrelsens förslag att utflytta en femårig reajskolehnje (tran Vasa realskola) och två gymnasielinjer synes innebära en riktig avvägning.

I propositionen 1943:130 föreslogs en mera begränsad omorganisation av läroverksväsendet i Stockholm, än skolöverstyrelsen förordat. I vissa gymnasiefrågor ansågs beslut böra fattas senare. Vid min anmälan av ärendet anförde jag beträffande överstyrelsens alternativa förslag örn upprättande av ett högre allmänt läroverk i Solna, att jag icke ansett mig böra för det dåvarande biträda detta förslag. Jag anslöt mig visserligen lill riksdagens uppfattning,

22 Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

att frågan örn den lämpliga regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer bolde bedömas med hänsyn tagen även till de förortsområden, vilka folie utanföi huvudstaden såsom administrativ enhet. Vid den prövning, jag agnat fragan bland annat ur denna synpunkt, hade jag emellertid kommit till uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande till de nordvästra förorternas läroverksproblem måste anstå, till dess gynnsammare förutsättningar ur olika synpunkter förelåge.

I motionerna 1:227 och 11:331 till 1943 års riksdag hemställdes, att en

5-årig realskollinje redan höstterminen 1943 skulle överflyttas från Vasa realskola till samrealskolan i Sundbyberg med provisorisk förläggning till Solna. Tillika hemställdes, att beslut skulle fattas om upprättande framdeles av ett högre allmänt läroverk i Solna eller, om detta ej kunde bifallas, att förslag örn upprättande av ett sadant läroverk skulle begäras hos Kungl. Majit. Av vad i motionerna anfördes må här återgivas följande.

Skolöverstyrelsens uppfattning, att en del av lärjungarna från de nordvästra fororterna torde föredraga läroverk i Stockholm, kan knappast ha någon allmän giltighet. Enligt vad som uppgivits lia åtminstone en del av lärjungarna och deras föräldrar missuppfattat de gjorda förfrågningarna, i det att de trott, att det var fråga örn att de lärjungar, som nu gå i stockholmsläroverken, skulle Hyttas över till ett nytt läroverk i Solna. Det förefaller också verklighetsfrämmande, att det för ej mindre än 26 av 35 lärjungar från Sollentuna i 1° skulle vara fördelaktigare att gå i läroverk i Stockholm än i Solna. 1 förra fallet ha de att resa med järnväg i genomsnitt 20 minuter för en årlig kostnad av omkring 70 kronor eller med buss i genomsnitt 28 minuter för en ärlig kostnad av 100 kronor och sedan genom Stockholms trafikvimmel söka sig fram till sitt läroverk. I senare fallet kunna de resa med järnväg till Haga- Uu ^ * genomsnitt 10 minuter för en årlig kostnad av omkring 45 kronor

och ha sedan 5 minuters gångväg till skolan. Även om det för en del lärjungar pa grund av särskilda omständigheter kan vara fördelaktigare att besöka läroverk i Stockholm, kan det icke råda någon tvekan örn att många föräldrar av ekonomiska och hygieniska skäl föredraga ett närmare beläget läroverk.

Den i propositionen föreslagna organisationen föregriper en fri prövning framdeles av Stockholms gymnasieorganisation i samband med ordnande av nya elementarskolans gymnasium. Överstyrelsens förslag, att Solna kommunala mellanskola skall förstatligas genom att uppgå i det ifrågasatta läroverket, strider mot de allmänna förutsättningarna för den ifrågavarande omorganisationen och skulle ur statens synpunkt fördyra densamma. Med hänsyn till behovet av praktiska utbildningslinjer i Solna framstår det som önskvärt, att Solna kommunala mellanskola bibehålies och, så snart ett definitivt» positivt beslut i läroverksfrågan uppnåtts, omorganiseras till praktisk mellanskola med linjer för handels-, hushålls- och teknisk utbildning.

På grund av rådande förhållanden påyrkas icke omedelbart upprättande av ett högre läroverk i Solna. Däremot synas hinder ej förefinnas för omedelbar överflyttning av en 5-årig realskollinje från Vasa realskola till samreal- S-n°o ’ Sundbyberg. Pa grund av lokalbristen kan en förläggning av linjen till Sundbyberg ej komma i fråga. Realskollinjen bör därför tills vidare förläggas till Råsunda i Solna. En sådan utvidgning av samrealskolan i Sundby-

23 Kungl. May.ts proposition nr 207.

berg kan ske oberoende av övervägandena rörande inrättande aiv ett högre allmänt läroverk och kan icke anses innebära något föregripande av avgörandet i frågan örn dettas placering.

1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) biföll det i propositionen framlagda förslaget till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Riksdagen underströk, att frågan örn gymnasieorganisationen borde utredas ytterligare liksom även spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen av Stockho ras »ymnasielinjer, vilket syntes böra bedömas med hänsyn tagen även till de förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden som administrativ enhet. Med hänsyn härtill vore riksdagen icke då beredd att uttala sig i positiv riktning för de i nämnda motioner framställda förslagen, vilka syftade till upprättandet

av ett högre allmänt läroverk i Solna.

I sistnämnda skrivelse anhöll riksdagen i annat sammanhang om förslag snarast möjligt rörande fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna i riket. Riksdagen åsyftade härvid endast förstatligande av sådana skolor, som icke blott tillgodose det egna skolområdet utan ha sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. .

På vederbörligt uppdrag har skolöverstyrelsen i skrivelse den 12 november 1943 — såsom i det följande skall utförligare behandlas framlagt förslag till förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning till vad riksdagen anfört. Förslaget innebär, att 24 mellanskolor skola gruppvis ombildas till statliga samrealskolor. Vid förslagets upprättande har överstyrelsen tillampat ett poängsystem under hänsynstagande till de omständigheter, som ansetts böra inverka på frågans bedömande. Kommunala mellanskolan i Solna har vid denna poängberäkning endast uppnått placeringen som nr 64 (109 poäng) av landets dåvarande 73 mellanskolor, ordnade efter fallande poäng. På grund av riksdagens uttalande har vid poängsättningen den största vikten tillmätts storleken av en skolas rekryteringsområde, och denna omständighet har därför haft avgörande inflytande på poängsumman. Med hänsyn härtill har skolöverstyrelsen ansett de trettio skolor, som uppnått lägsta poängsummor, icke böra ifrågakomma till förstatligande. Överstyrelsen har sålunda uteslutit kommunala mellanskolan i Solna. Skolans lokaler lia även av överstyrelsen

befunnits icke vara tillfredsställande.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad framställning har nu Solna stads läroverkskommitté hemställt, att kommunala mellanskolan i Solna måtte successivt från och med budgetåret 1944/45 ombildas till en statens samrealskola, bestående av såväl fem- som fyraåriga linjer och försedd med en inbyggd teknisk linje. Kommittén konstaterar, att den tidigare föreslagna organisationen med ett högre allmänt läroverk icke kan genomföras för närvarande. Det trängande behovet av realskoleplatser bör dock medföra, att Solnas läroverksfråga nu löses i begränsad omfattning. Kommittén framför ingen kritik mot skolöverstyrelsens förslag den 12 november 1943 utan åberopar som skäl för sin framställning väsentligen stadens storlek och antalet elever från de

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nordvästra förorterna i stockholmslän)verken. Den föreslagna realskolan avses skola påbyggas med ett kommunalt gymnasium. Framställningen innehåller bland annat följande.

Nu varande förhallanden. Som i det följande skall närmare utvecklas, hyser man allmänt den meningen, att en central plats i Solna stad är ett naturligt centrum för förläggningen av den högre skolundervisningen i Stockholms nordvästra förorter. Med hänsyn till kommunikationerna gäller detta framför allt utom för Solna även för Sundbyberg och Sollentuna. I det följande räknas närmast med dessa orter.

För närvarande finnas följande högre skolor i dessa förorter:

4-årig samrealskola i Sundbyberg med 105 lärjungar kommunal mellanskola i Solna »197 »

» » »Sollentuna » 112 »

Om nian utgår från att skolorna i Sundbyberg och Sollentuna skola vara kvar med nuvarande organisation, har man att räkna med nedanstående antal larjungar höstterminen 1943 med hemort i Sundbyberg, Solna och Sollentuna att placeras i Solna:

4- årig realskollinje ......................... 34

5- » . » 245

gymnasium ............................... 148

kommunal flickskola ....................... 183

praktisk mellanskola........................ 13

Summa 623.

Lärjungarna i realskolan och gymnasiet fördela sig på de olika läroanstalterna 1 Stockholm på följande sätt:

1 Därav 34 pä 4-årig linje.

Antalet lärjungar i begynnelseklasserna i läroverken i Stockholm med hemort i Solna, Sundbyberg eller Sollentuna har de tre senaste åren varit följande:

Kungl. Majlis proposition nr 207.

25 Behovet av högre skolor. Det är här alltså frågan om att bereda lämplig skolutbildning över folkskolans stadium för (197 + 623 =) omkring 800 lärjungar. Antalet lärjungar i begynnelseklasserna under de tre senaste åren har varit tämligen konstant. Nedgången höstterminen 1943 torde bero dels på att ej alla godkända sökande på grund av bristande utrymme kunnat intagas vid läroverk i Stockholm, dels på att högre folkskolan i Sollentuna omändrats till kommunal mellanskola.

Att behovet av högre skolor i Solna kommer att växa framgar bland annat därav, att stadens folkmängd befinner sig i stark tillväxt med i medeltal 1 250 invånare per år under senaste femårsperiod. Solna kommun hade år 1943 ett födelsetal av 31,8 promille, vilket torde vara bland de högsta i riket. Tabellen här nedan visar antalet barn, som voro födda nedannämnda år och som år 1943 voro kyrkskrivna i Solna.

Lågt räknat torde år 1950 endast från Solna omkring 40 barn beräknas vinna inträde i 5-årig realskola. Redan ar 19o3 torde detta antal, bli nästan dubbelt så stort. Som nämnt gå nu 148 lärjungar från här ifrågavarande orter i gymnasium i Stockholm. Av det anförda torde tydligt framgå, att de nordvästra förorterna äro i behov av ett högre samläroverk samt att särskilt behovet av en 5-årig realskollinje vid sidan om de redan befintliga 4-åriga realskollinjerna är synnerligen starkt framträdande.

Även om ett mindre antal barn från dessa orter efter upprättandet av nya högre skolor i Solna under den första tiden kommer att besöka skolor i Stockholm, kompenseras detta av att en del orter inom Spånga och efter norra stambanan ha avgjort bättre förbindelser, med Solna än med Stockholm. Höstterminen 1943 gingo ett tjugotal lärjungar fran sådana orter i läroverk i Stockholm. . , „ ...

Solna stad har över 30 000 invånare och är den 16:e i riket i fråga örn folkmängd. Den sammanlagda folkmängden i här berörda orter uppgår till omkring 65 000 invånare och är ständigt stigande. Dagligen resa nu över 600 lärjungar från dessa orter till Stockholm iör att där fa högre skolutbildning.

26 Kungl. Majds proposition, nr 207.

Med hänsyn till det stora antalet elever från här berörda orter i kommunala och högre flickskolor i Stockholm synes även en kommunal flickskola behövas i Solna. Vidare föreligger behov av praktisk utbildning på realskolans åldersstadium. Av förfrågningar, som gjorts vid Solna folkskolor, har framgått, att av lärjungarna i klass 4 36 önskade gå i handelsmellanskola, 23 i teknisk mellanskola och 18 i hushållsteknisk mellanskola. Förutsättningar synas alltså finnas för att en praktisk mellanskola med åtminstone handelslinje och teknisk linje skulle ha en uppgift att fylla. En annan möjlighet är att i realskolan eller kommunala mellanskolan inbygga praktiska linjer.

Den högre skolundervisningen i Solna bör således omfatta:

ett högre allmänt läroverk med fem- och fyraårig realskola,

en kommunal flickskola,

en praktisk mellanskola med handelslinje och teknisk linje eller eventuellt till en början inbyggda praktiska linjer.

Nu föreslagen skol a. För närvarande torde, framhåller kommittén, icke finnas stora utsikter att få den skisserade organisationen genomförd. Kommittén har därför ej ansett det erforderligt att nu förebringa någon ingående utredning om behovet av ett gymnasium och om dess organisation. I samband därmed bör det tagas under övervägande, om ej Solna stad lämpligen borde upprätta ett kommunalt gymnasium i avvaktan på att ett högre allmänt läroverk i Solna kommer till stånd. Ifall beslut fattas om anordnande av femårig realskollinje i Solna, har kommittén för avsikt att hos stadsfullmäktige göra framställning i frågan. Då emellertid behovet av vidgade möjligheter till utbildning på realskolans stadium är så påtagligt och så trängande, bör stadens läroverksfråga redan nu ordnas i mera begränsad omfattning.

Vad som främst behöves är en femårig realskollinje och tillfälle till praktisk utbildning på realskolans stadium. Dessa behov torde med minsta kostnad kunna tillgodoses sä, att den nuvarande kommunala mellanskolan i Solna förstatligas till en samrealskola med femårig och fyraårig linje samt med inbyggd praktisk teknisk linje. Med hänsyn till industriens behov av arbetskraft med tekniskt betonad utbildning och till den manliga ungdomens framtida utkomst synes en inbyggd teknisk linje böra ifrågakomma framför en handelslinje. Till en början torde man böra räkna med två parallellavdelningar på den fyraåriga linjen och en serie avdelningar på den femåriga linjen.

Givetvis har skolöverstyrelsen i sitt förslag den 12 november 1943 icke kunnat föreslå förstatligande av Solna kommunala mellanskola. Ett förstatligande av denna motiveras dock till fullo därav, att Solna stad är av sådan storlek, att den bör kunna göra anspråk på ett statsläroverk, att årligen omkring 100 lärjungar fran staden och närliggande orter önska fortsatt skolutbildning efter genomgång av fyra klasser i folkskolan, att stockholmsläroverken ej kunna mottaga alla dem, som söka sig till den femåriga realskolan, och att inrättandet av femårig realskollinje i Solna skulle medföra betydlig lättnad för stockholmslän)verken. Stockholms län är för övrigt i fråga om statsläroverk bland de sämst lottade länen i landet.

Ytterligare ina framhållas, att staten äger omkring 70 procent av stadens areal med där befintliga huvudsakligen skattefria institutioner, att folkmängden i Solna sedan år 1937 ökats med omkring 35 procent samt att utdebiteringen till kommun och landsting m. m. år 1943 var 13: 04 per skattekrona mot 8: 70 i Stockholm. Flyttningen till och från Solna är mycket stor, till stor del beroende på att ett flertal familjer flytta till Stockholm, då barnen

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

komma till den ålder, att de ej kunna få lämplig skolutbildning i holna. Härigenom undandrages kommunen värdefulla skut teobjekt.

Den ifrågasatta ombildningen bör ske successivt så, att från och med budgetåret 1944/45 första klassen i mellanskolan indrages och i stället upprättas första klasserna av femåriga och fyraåriga realskollinjer. En inbyggd teknisk linje torde böra upprättas från och med det läsår, då näst högsta klassen av mellanskolan förstatligas.

Skolans förläggning. Sedan frågan örn förläggningen^av ett för Stockholms nordvästra förorter avsett läroverk länge varit föremål for överväganden inom de berörda kommunerna, ha numera vissa överenskommelser träffats. I skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1942 ha representanter, utsedda av stadsfullmäktige i Sundbyberg samt av kommunalnämnderna i Solna och Sollentuna, anfört bland annat, att under nuvarande förhållanden ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna lämpligen borde förläggas till en central plats i Solna (förslagsvis vid Vasalunds spårvägshallplats). Ehuru Sundbybergs representanter icke kunnat övertygas om att läroverkets förläggning utanför Sundbyberg skulle vara en för hela förortsområdet fördelaktig placering, hade de dock kunnat instämma däri, då de icke ansåge sig kunna förutsätta, att Sundbybergs stad da ensam skulle bekosta byggnaden för det ifrågasatta läroverket och då de icke ville lägga något lunder i vägen för en snabb lösning av frågan.

Såväl med hänsyn till folkmängden i de orter, varom här ar fråga, som till kommunikationerna bör utan tvivel det ifrågasatta läroverket förläggas i närheten av Hagalunds järnvägsstation. Härigenom skulle lärjungar från Råsunda, Hagalund och Huvudsta (tillsammans 23 000 invånare) få en gångväg på 3—13 minuter, lärjungar från Sollentuna (över 14 000 invånare) få en restid på järnväg på 7—15 minuter och lärjungar från Sundbyberg (12 GOD invånare) få en gångtid på 20 minuter eller en restid på spårväg pa 11 minuter.

Lokaler. Stadsfullmäktige i Solna ha den 21. december 1942 beslutat att utan förbehåll åtaga sig sedvanliga förpliktelser i fråga om undervisningslokaler m. m. för ett läroverk i Solna. Någon ny läroverksbyggnad kan givetvis icke komma till stånd under de första åren av läroverkets verksamhet. Som brukligt är får undervisningen till en början försiggå i provisoriska lokaler. Fullt tillfredsställande sådana kunna erhållas antingen i elen vid Hagalunds järnvägsstation belägna folkskolebyggnad, som blir färdig att tagas i bruk under våren 1944, eller i den skolbyggnad i Råsunda, i vilken kommunala mellanskola!! lili är inrymd och i vilken lärosalar kunna bli disponibla genom överflyttning av folkskolavdelningar till den nya folkskolebyggnaden, eller ock i ett i närheten av sistnämnda byggnad beläget hus, i vilket Solna stad redan hyrt och för skoländamål iordningställt sex lärosalar, vilka godkänts av statens vederbörande folkskolinspektör. Staden har för år 1944 anvisat 25 000 kronor för utredning, ritningar m. m. beträffande ett allmänt läroverk.

Kostnader. T skolöverstyrelsens yttrande den 12 november 1943 beräknas statens slutliga kostnader för ett förstatligande av kommunala mellanskola!! i Solna till 82 400 kronor och dess nuvarande kostnader för mellanskolan till 00 600 kronor. Då en femårig realskollinje med inbyggd teknisk linje kan beräknas uppgå till omkring 55 000 kronor, skulle den föreslagna ombildningen medföra en årlig kostnadsökning av omkring 70 800 kronor.

Upprättandet av en femårig realskollinje i Solna motsvaras emellertid av en minskad belastning av motsvarande linjer vid läroverken i Stockholm och

28 Departe-

mentschefen.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

utgör således ett led i den ombildning av läroverksorganisationen därstädes, varom Stockholms stadsfullmäktige hemställt.

Skolöverstyrelsen föreslog den 31 oktober 1942 överflyttning av en femårig realskollinje från Vasa realskola till det ifrågasatta läroverket i Solna, motsvarande en kostnadsminskning för detta läroverk med 45 000 kronor. Med en sådan beräkning skulle alltså upprättandet av den nu föreslagna samrealskolan medföra en kostnadsökning av blott 31 800 kronor.

Frågan örn förstatligandet av kommunala mellanskolan i Solna sammanhänger med två andra spörsmål, av vilka det ena, frågan örn den lämpliga regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer, redan delvis prövats av 1943 års riksdag, medan det andra, vilket gäller det generella förstatligandet av kommunala mellanskolor, kommer att i fortsättningen av mig upptagas tili närmare skärskådande. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen för ärendets förhistoria och nuvarande läge, har tanken på ett högre allmänt läroverk i Solna numera ställts på framtiden. I och med att föreliggande skolproblem på detta sätt begränsats och sålunda icke mer berör spörsmålet om gymnasielinjernas fördelning på läroverken i Stockholm och dess förorter, synes det mig icke blott möjligt utan även lämpligt, att de i flera avseenden otillfredsställande skolförhållandena i Solna komma under riksdagens omprövning. Jag vill uttryckligen betona, att jag icke nu är beredd att taga ställning till frågan örn upprättande av ett högre allmänt läroverk i Solna eller någon annan av Stockholms nordvästra förorter. Denna fråga måste närmare utredas i enlighet med de direktiv, som i detta hänseende lämnats av 1943 års riksdag. Men även om gymnasiefrågan tills vidare bör lämnas öppen, så bör den därför icke stå hindrande i vägen, då det gäller att undanröja vissa svårigheter för andra lärjungegrupper i det berörda området än gymnasiets elever.

I det följande kommer skolöverstyrelsens yttrande angående förstatligande av de kommunala mellanskolorna att utförligt refereras. Överstyrelsen har i enlighet med de i riksdagens skrivelse givna direktiven till förstatligande föreslagit endast sådana kommunala mellanskolor, vilkas elever i väsentlig utsträckning komma från andra kommuner än skolkommunen. För kommunala mellanskolans i Solna vidkommande innebär detta, att den icke kunnat föreslås till förstatligande. Från andra utgångspunkter förefaller dock en ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till allmänt läroverk vara väl befogad. Solna stad Ilar nu omkring 30 000 invånare. Även örn man icke medräknar befolkningen i de kringliggande orter, som skulle komma att draga nytta av en blivande samrealskola i Solna, synes det uppenbart, att den storlek, som Solna stad numera har, till fullo motiverar, att staden erhåller ett statsläroverk. Därtill kommer, att antalet elever, som dagligen resa in från Solna och närbelägna orter till läroverk i Stockholm, enligt vad som uppvisats är sa stort, att det tillsammans med antalet lärjungar i kommunala mel-

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

lanskolan i Solna utgör ett mer än tillräckligt underlag för en statlig samrealskola av här avsedd storlek. Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna ävensom till önskemålet att avlasta de hart utnyttjade stockholmsläroverken vill jag föreslå, att kommunala mellanskolan i Solna, pa sätt nedan närmare angives, ombildas till samrealskola.

Den nya samrealskolan i Solna bör träda i verksamhet höstterminen 1944 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit med hänsyn till lokalfrågans ordnande må komma att bestämma. Samrealskolan i Solna synes nämligen icke böra inrättas, förrän förberedelserna för anskaffande av lokaler för densamma avslutats. Innan förstatligandet påbörjas, bör salunda handläggningen av lokalfrågan enligt min mening ha fortskridit sa långt, att byggnadsarbetet kan börja. I annat fall finge man räkna med att det nya läroverket under en längre tid nödgades hålla till i provisoriska lokaler, vilket knappast skulle innebära någon påtaglig förbättring i jämförelse med de nuvarande förhållandena.

Den nya samrealskolan i Solna bör organiseras med en femårig linje, överflyttad från Vasa realskola i Stockholm, samt två fyraåriga linjer, bildade av den nuvarande kommunala mellanskolans motsvarande linjer. I övrigt synes skolan böra uppbyggas i följande ordning. Första aret upprättas en klass av den femåriga linjen och två klasser av den fyraåriga linjen, varefter läroverket successivt utbygges, tills organisationen är fullständigt genomförd. Intagning av elever i den kommunala mellanskolans första klass äger icke rum, sedan samrealskolan börjat sin verksamhet. Såsom förutsättning för upprättandet av läroverket skall gälla, att Solna stad åtager sig att för läroverket tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal. Första året bör vid läroverket förutom rektorstjänsten beräknas en adjunktstjänst, pa vilken skolans rektor torde överflyttas. Frågan om inrättandet av en teknisk linje vid läroverket bör icke prövas i detta sammanhang utan bör behandlas i samma ordning som gäller för övriga läroverk. Till kostnadsfrågan återkommer jag vid behandlingen av följande avsnitt.

Genom den föreslagna förändringen beröras knappast de nuvarande läroverksförhållandena i Sundbyberg. Möjligen komma lärjungar, som eljest ämnat söka inträde i den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Sundbyberg eller i övriga tillgängliga fyraåriga utbildningslinjer, att i viss utsträckning söka inträde i den femåriga realskolan. Den därigenom uppkommande avgången torde med den föreslagna organisationen icke få någon större omfattning.

Mot förslaget kan invändas, att den nya samrealskolan i Solna skulle komma att ligga alltför nära samrealskolan i Sundbyberg. Med hänsyn till den tilta bebyggelsen i här ifrågavarande område kan dock denna invändning

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

icke vara avgörande. Man kan möjligen även känna sig tveksam, huruvida icke den femåriga realskollinjen borde förläggas till den redan existerande samrealskolan i Sundbyberg i stället för till en nyinrättad samrealskola i Solna. Därvidlag är dock att märka, att upprättandet av en femårig linje i Sundbyberg skulle innebära ändring i den av 1927 års riksdag godkända organisationsplanen för läroverket samt att bärande skäl för en dylik organisationsändring icke anförts.

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt.

Inledning.

Den kommunala mellanskolan tillkom år 1909. I sitt förslag till ny läroverksorganisation utgick 1918 års skolkommission från att de dåvarande kommunala mellanskolorna i regel borde ombildas till allmänna läroverk. I 1927 års proposition om omorganisation av det högre skolväsendet föreslogs dock endast ombildning av ett mindre antal kommunala mellanskolor, vilkas lärjungeantal uppnådde mera betydande tal. 1927 års riksdag beslöt emellertid förstatligande av 54 av de dåvarande 87 kommunala mellanskolorna. Riksdagen ansåg de kommunala mellanskolomas inrättande vara uttryck för nytillkomna läroverksbehov, som det dåvarande föråldrade läroverkssystemet icke tillgodosåg. Vid en omorganisation av skolväsendet borde därför staten övertaga de kostnader, som vederbörande kommuner i ett uppenbart statsintresse iklätt sig. I själva verket innebar ett dylikt övertagande blott en kostnadsutjämning mellan landsbygd och stad. Vid bedömande av frågan, vilka skolor som skulle förstatligas, hade riksdagen tagit hänsyn till vederbörande samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten av allmänt läroverk i närheten, samhällets ekonomi, skolornas fördelning över hela riket, utrymmet i närliggande statsläroverk samt skolans lärjungeantal och ålder.

Vid skilda tillfällen gjordes därefter av kommuner framställningar om fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. Därvid åberopades bland annat, att de kommunala mellanskolorna genom 1933 års mellanskolestadga jämställts med de statliga realskolorna i fråga om skolarbetet och dess resultat. Tillika framhölls, att eleverna i de kommunala mellanskolorna till stor del utgjordes av lärjungar från annan kommun än skolkommunen och att skolans huvudman därför finge bära avsevärda utgifter för undervisning av barn från andra kommuner. Med anledning av de upprepade framställningarna tillkallades år 1938 statssekreteraren Börje Knös för att verkställa utredning rörande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. I sitt den 15 juni 1939 avgivna betänkande föreslår utredningsmannen förstatligande av 33 kommunala mellanskolor. Övriga kommunala mellanskolor — vid dåvarande tidpunkt 24 till antalet — skulle fortfarande äga bestånd, men

31 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

några nya skulle ej inrättas. Ett särskilt statsbidrag skulle utgå för elever från annan kommun än den som bekostade skolan.

Utredningsmannens betänkande överlämnades — sedan utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen och statskontoret — till 1940 års skolutredning för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag. Ett flertal framställningar ha gjorts örn förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning till vad utredningsmannen föreslagit.

I propositionen 1943:150 berördes en fråga om förstatligande av rektorstjänsterna vid de kommunala mellanskoloma. I sammanhang därmed uttalade jag, att den omständigheten, att frågan om dessa skolors förstatligande vore under omprövning i ett vidare sammanhang, givetvis icke uteslöte ombildning av särskilda dylika skolor till statliga realskolor, örn vägande skäl förelåge.

I anslutning härtill och med anledning av väckta motioner anförde riksdagen i skrivelsen 1943: 229, att vägande skäl för ombildning av kommunala mellanskolor till statliga realskolor förelåge beträffande sådana skolor, som hade sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. I den mån vassa mellanskolor bure kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner, syntes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill toges vid statsbidragets utmätande. Riksdagen hemställde därför örn förslag snarast möjligt till fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskoloma.

Med anledning av riksdagens framställning anbefalldes skolöverstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen anfört, avgiva förslag i ämnet. I skrivelse den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit, att 24 kommunala mellanskolor skola förstatligas samt att övriga kommunala mellanskolor skola erhålla ett särskilt statsbidrag för lärjungar från annan kommun än skolkommunen. Över förslaget har statskontoret avgivit utlåtande, varjämte ett flertal framställningar i ämnet inkommit från styrelser för kommunala mellanskolor m. fl.

Nuvarande förhållanden.

Antalet kommunala mellanskolor utgör nu 76. Efter 1927 års skolreform bär endast en kommunal mellanskola förstatligats, nämligen kommunala mellanskola!! i Ljusdal, som enligt beslut av 1938 års riksdag ombildats till samrealskola. De kommunala mellanskoloma ha tidigare regelmässigt varit högre folkskolor. Under krisåren har ombildningen av högre folkskolor till kommunala mellanskolor enligt riksdagens beslut (1940 års lagtima riksdags skrivelse nr 264) inskränkts till sådana fall, da särskilda förhallanden, exempelvis långt avstånd till närmaste läroverksort, kunnat anföras till stöd för ombildningen.

Beträffande kommunala mellanskolans organisation lii. m. må nämnas följande.

32 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207'.

Enligt stadgan den 2 juni 1933 (nr 345) för kommunala mellanskolor har kommunala mellanskola!! till ändamål att utöver omfånget för folkskolans verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och är med avseende pål det kunskapsmått, som erfordras för inträde i första klassen, grundad på genomgången sjätte klass i folkskolan. Kommunal mellanskola skall omfatta fyra klasser. Skolans huvudman, skolområdet, skall i regel bestå av ett eller flera skoldistrikt. Fråga om skolas erkännande såsom kommunal mellanskola prövas av Kungl. Majit. För varje kommunal mellanskola fastställes av skolöverstyrelsen ett reglemente, som bland annat innehåller föreskrifter rörande ansvaret för skolan och skolområdets omfattning. Skolan står under inseende av skolöverstyrelsen, som även förordnar inspektor. För varje skola finnes en styrelse, för vars sammansättning m. m. finnas föreskrifter i reglementet.

Undervisningen vid de kommunala mellanskolorna skall bedrivas efter i huvudsak samma grunder, som gälla för statens fyraåriga realskolor, och avslutas med realexamen under statlig kontroll. Stadgan innehåller vidare bland annat bestämmelser örn lärarkompetensen, vilken i stort sett skall vara densamma som vid realskolorna.

Avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolorna anpassades enligt beslut av 1938 års riksdag från och med den 1 januari 1939 efter det lönesystem, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande gällde för större delen av statsförvaltningen. Från och med den 1 juli samma år anpassades emellertid löneförhållandena provisoriskt i viss utsträckning efter civila avlöningsreglementets bestämmelser. En definitiv lönereglering i anslutning till civila avlöningsreglementets principer har genomförts från och med den 1 juli 1943 genom utfärdandet av avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna, vilket dock icke avser Övningslärare.

I samband med 1938 års lönereglering fastställdes statsbidraget till de kommunala mellanskolorna till tre fjärdedelar av lärarnas avlöning jämte provisoriskt dyrortstillägg och avlöningsförstärkning (kostnaderna för dyrtidstillägg bestredos däremot helt av staten). Skolområdenas andel i samtliga löneförmåner beräknades utgöra omkring 22,5 procent. Vid 1939 års provisoriska lönereglering, varigenom ämneslärarnas avlöning kom att bestå avlön jämte rörligt tillägg, bestämdes statsbidraget — väsentligen på grund av dyrtidstilläggets inarbetande i lönen — till 78 procent av löneförmånerna, även i vad avsåg övningslärarna. Denna statsbidragsprocent gäller alltjämt. Frågan om ändrad fördelning av kostnaderna för kommunala mellanskolorna mellan staten och skolkommunerna är föremål för utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga.

1939 års sakkunnigförslag.

I statsrådsprotokollet för den 10 juni 1938 anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet rörande frågan om fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor bland annat följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 62U7. 93

De förhållanden, som lago till grund för 1927 års riksdags överväganden i fråga om förstatligandet av kommunala mellanskolor, lia i åtskilliga hänseenden ändrats. Beträffande flera av de befintliga kommunala mellanskoloma torde numera kunna åberopas sådana omständigheter, som synas lia för 1927 års riksdag utgjort skäl till förstatligande. Det är därför icke ägnat att väcka förvåning, örn vederbörande kommuner finna billighetsskäl tala för att staten, i konsekvens med vad som skedde år 1927, övertager även dessa läroanstalter. Ä andra sidan är det såväl av statsfinansiella skäl som med hänsyn till frågan om vårt skolsystems framtida utveckling påkallat, att statsmakterna här framgå med försiktighet. En ingående undersökning och ett noggrant övervägande av de enskilda fallen, liksom ock dessas inställande och betraktande i deras principiella sammanhang tarvas, innan man skrider vidare på statsövertagandets väg. Tillväxten av skolor med övervägande teoretiskt studiemål har under de sista tio åren varit betydande och skett i viss mån planlöst, väsentligen bestämt av den lokala efterfrågan. Man torde lia anledning ställa det spörsmålet, om staten bör alltfort uppmuntra och medverka i en sådan utveckling.

Det förefaller mig sålunda befogat, att frågan örn fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor göres till föremål för särskild utredning. Vid utredningen bör beaktas vad jag här anfört. Av övriga omständigheter, som äro av betydelse vid frågans bedömande, vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på vikten av att de i den statliga läroverksorganisationen ingående läroanstalterna på ett lämpligt sätt fördelas mellan olika landsdelar.

I förutnämnda betänkande den 15 juni 1939 (SOU 1939:16) angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor anför utredningsmannen först vissa allmänna synpunkter på frågan och behandlar grunderna för ett fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. I dessa hänseenden anför han i huvudsak följande.

Behovet av den kommunala mellanskola n. Någon skillnad i omfattningen och anordningen av undervisningen mellan de kommunala mellanskolorna och statens fyraåriga realskolor föreligger numera icke. Det kan därför sättas i fråga, huruvida samma behov av den kommunala mellanskolans organisationsform förefinnes som det, som gjorde sig gällande vid tiden för denna skolforms tillkomst.

Den kommunala mellanskolan utvecklas numera nästan undantagslöst ur den fyraåriga högre folkskolan. Denna sistnämnda skolform framväxer och organiseras ofta i syfte att få skolan efter en viss tid omlagd till kommunal mellanskola och ej sällan även nied sikte på möjligheten av ett framtida statsövertagande. I praktiken är den kommunala mellanskolan en övergångsform, som giver tillfälle att under en viss tidsperiod pröva förutsättningarna för lämpligheten av en dylik »kommunal realskola» och behovet av densamma på en viss ort. Visar skolan sig fylla behovet och motsvara de krav, som pä densamma uppställas, torde i princip ej föreligga någon anledning, varför icke densamma, såsom fyllande samma ändamål som en statsrealskola, bör övertagas av staten. Det allmänna skolväsendet betraktas numera som en statens angelägenhet.

Utgår man sålunda från den uppfattningen, att den kommunala mellanskolan numera endast är en övergångsform i utvecklingen fyraårig högre folkskola — statsrealskola, torde kunna övervägas, huruvida någon anledning att bibehålla denna siirskilda skolform föreligger. En fyraårig högre folkskola

Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 saini. Nr 207. 3

34 Kuncjl. Majlis proposition nr ‘207.

nied realexamensrätt fyller tvivelsutan samma funktion. Den kommunala mellanskola!! synes såsom sådan nu ha fyllt sin historiska uppgift.

Det ligger emellertid i sakens natur, att man icke nu kan skrida till ett förstatligande av samtliga kommunala mellanskolor. Vid dessa skolors tillkomst har prövningen måhända icke varit lika noggrann som den, vilken skulle lia tillämpats, örn det gällt upprättande av en statlig realskola. Departementschefen har framhållit, att det vore såväl av statsfinansiella skäl som med hänsyn till frågan om vårt skolsystems framtida utveckling påkallat, att stats makterna framginge med försiktighet, till följd varav han anbefaller en kasuistisk prövningsmetod. I det följande kommer också att föreslås förstatligande av ett visst antal mellanskolor. Andra kunna av olika skäl icke nu förordas till statsövertagande utan böra fortbestå i sin nuvarande organisationsform. Några nya kommunala mellanskolor synas däremot icke höra upprättas.

Kommunala mellanskolor i st ä d e x, där r e a 1 s k o- 1 o r f i n n a s. 1927 års riksdag framhöll, att riksdagen icke funnit skäl föreligga att åtminstone för det dåvarande föreslå ett statsövertagande av kommunala mellanskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Lund. Några skäl synas dock näppeligen föreligga, varför ifrågavarande mellanskolor, vilka fylla ett faktiskt föreliggande behov och härutinnan ersätta statliga realskolor, alltjämt skola intaga en särställning, då det gäller att bedöma, i vilken utsträckning nämnda skolforms övertagande av staten bör ske. Det kommunala intresse, som nu förefinnes och som tar sig uttryck i anslag tili fri skolmateriel m. m., torde få förutsättas även framdeles komma kommunens barn till godo i en eventuellt förstatligad skola. Principiellt sett synas de ifrågavarande skolorna böra komma till omprövning i samma ordning och efter enahanda grunder, som gälla övriga kommunala mellanskolor.

R e a Iskolornas fördelning i lande t. För frågans bedömande är i första rummet av intresse att se, i vilken utsträckning staten har med statliga läroverk tillgodosett olika landsdelars behov. Fördelningen av statsläroverk på de olika länen ter sig rätt ojämn. Det bör ligga i det allmännas intresse att söka på ett rättvisare sätt med hänsyn till befolkningsförhållandena fördela de olika statliga läroanstalterna. Hänsyn komma ocks;, att tågås härtill i det följande vid bedömande av de olika mellanskolornas förstatligande. Prövningen har lett till att i vissa landsändar, som äro relativt väl tillgodosedda med statliga läroanstalter, åtskilliga kommunala mellanskolor ej ansetts nu kunna förordas till förstatligande, ehuru de i övrigt måhända kunna befinnas fylla kraven på ett statsövertagande. I andra trakter åter, där de statliga skolorna äro mindre talrika, ha mellanskolor föreslagits till förstatligande, då de befunnits fylla ett faktiskt behov, om de också icke i allo ännu kunna anses motsvara de förutsättningar, som härutinnan böra uppställas.

Lärjungeantalet. Elevantalet avspeglar skolans verksamhet och det behov den fyller å en viss ort. I 1927 års skolproposition uttalade departementschefen, att en mellanskola för att ifrågakomma till förstatligande borde under läsåren 1920—1927 haft ett genomsnittligt lärjungeantal överstigande 100. Sistnämnda siffra torde få anses väl hög. Att erinra är, att höstterminen 1938 ej mindre än 16 statliga realskolor hade ett liiriungeantal, som understeg 100. Det förefaller rimligt att såsom regel uppställa krav på ett antal lärjungar av 20 i varje klass, vilket för en fyrklassig realskola skulle innebära

Kungl. Maj:ts proposition nr HOT. 85

ett lägsta antal av 80 lärjungar, räknat för hela skolan. Det är samma beräkningsgrund, som kom till användning vid skapandet av statssamskolorna i samband med 1904 års läroverksreform. För att förstatligas skulle alltså en mellanskola böra fylla kravet på ett genomsnittligt elevantal av minst 80 ävensom på ett antal av likaledes minst 80 elever sistlidna hösttermin. Denna regel bör emellertid icke uppställas som ett oeftergivligt villkor, och särskilda förhållanden, ej minst hänsynen till de statliga skolornas fördelning över riket, kunna i vissa fall motivera en avvikelse från densamma.

Med sistnänmda beräkningsgrund sammanhänger givetvis frågan örn den tid, för vilken sagda medeltal bör beräknas. Försiktigheten torde bjuda att nu ställa kravet något högre än i 1927 års skolproposition. Det genomsnittliga lärjungeantalet synes i regel böra beräknas efter senaste tioårsperiod, d. v. s. läsåren 1929—1938. Även här kunna särskilda förhållanden påkalla undantag, därvid bland annat hänsyn bör tagas till frekvensen i den skolform, i regel högre folkskola, som omedelbart föregått den kommunala mellanskola!!.

Skolans ålder. I 1927 års skolproposition utgick departementschefen från år 1920, då fristen för de tidigare statsunderstödda enskilda samskolorna utlöpte. Någon motsvarande utgångspunkt föreligger icke nu. En ort, som under ett avsevärt antal år haft en utbildningsanstalt av nu ifrågavarande slag och som för densammas vidmakthållande och utveckling gjort betydande uppoffringar, kan givetvis med visst fog kräva, att dess skola övertages av staten. En dylik hänsyn får emellertid icke drivas för långt, och liksom i fråga örn elevantalet bör även i avseende å skolans ålder en viss gräns uppställas. Vad som framför allt bör beaktas är, att en mellanskola under en viss ej för kort tidsperiod bestått såsom sådan och visat sig fylla ett verkligt behov i den trakt, där den är belägen. Det kan synas skäligt, att man härvid räknar med samma antal år som i fråga örn elevantalet, d. v. s. en period av tio år. Även här kunna särskilda förhållanden föranleda undantag, därvid, frånsett hänsynen till de statliga läroanstalternas fördelning över riket, även bör tågås i betraktande den skolform, som föregått den kommunala mellanskolan.

Skolsamhället. Vederbörande samhälles struktur och folkmängd samt ekonomiska förhållanden angåvos av riksdagen 1927 såsom grunder vid frågan örn mellanskolornas förstatligande.

Avstånd till statsläroverk m. m. En synpunkt, som ävenledes förtjänar vederbörligt beaktande, är förefintligheten av andra läroanstalter å orten eller i grannskapet, utrymmet i närmaste statsläroverk, avståndet dit och överhuvud skolortens läge ur kommunikationssynpunkt, allt förhållanden, som departementschefen och riksdagen 1927 ansågo böra komma under omprövning vid bedömande av frågan om ett fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna. I allmänhet torde man böra utgå från den uppfattningen, att då närmaste statsläroverk uppnått och bibehåller en viss storleksordning, skäl kunna förefinnas för ett statsövertagande av en kommunal mellanskola, som i övrigt kan synas fylla förutsättningarna härför. I 1927 års skolproposition framhöll departementschefen i annat sammanhang', att när ett läroverk räknade ett lärjungeantal av omkring 600, den gräns normalt syntes vara nådd, då betingelser för anordnande av ytterligare ett .statsläroverk å orten vore för handen. Givetvis får icke denna siffra, som täger sikte allenast pä de högre läroverken, schematiseras. För mellanskolornas vidkom-

36 Kungl. Majlis proposition nr 207.

mande gäller det att bedöma storleken av närmast liggande statliga realskola och tillse, huruvida denna är fullbelagd eller icke, arbetar med ett större eller mindre antal parallellavdelningar och överhuvud äger lokala förutsättningar att mottaga ett ökat antal elever.

Men ej heller den omständigheten att en statsrealskola äger möjlighet att absorbera en närliggande mellanskola, bör hindra densammas eventuella förstatligande. Iiär spela kommunikationsförhållanden och ortens läge ävensom skolkonnnunens redan nedlagda kostnader för mellanskolan en" betydande roll. Även om eleverna från en viss ort, där kommunal mellanskola är belägen, kunna tänkas lia möjlighet att besöka en ej allt för avlägset liggande statsrealskola, är detta ej alltid fallet med de mellanskolans elever, som komma från den kringliggande landsbygden. Dessa ha ibland en alltför lång väg till närmaste järnvägsstation, för att en järnvägsresa efter en ofta lång landsyägsfärd skall kunna räknas till det rimliga. Hänsyn har därför i det följande i väsentlig utsträckning tagits till en mellanskolas betydelse för en kringliggande landsbygd. Några bestämda regler kunna givetvis i detta avseende icke angivas.

Praktiska linjer. Utredningsmannen har ansett sig böra i vissa fall peka pä önskvärdheten, att vid åtskilliga skolor s. k. praktiska linjer anordnas. Några bestämda förslag i detta hänseende har han icke ansett sig böra framlägga, då det synes honom böra i första hand ankomma på skolornas styrelser och de lokala myndigheterna att mera i detalj precisera de önskemål och behov, som härutinnan kunna vara på olika orter de mest framträdande.

Ter lii i n s a v gifter. I stadgan för kommunala mellanskolor föreskrivas, att undervisningen i skolorna skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans reglemente. I praktiken förhåller det sig så, att endast få skolor bereda samtliga elever fri skolgång. I flertalet skolor upptagas terminsavgifter till växlande belopp, och i vissa skolor upptagas sådana avgifter endast av elever från främmande kommuner.

Här föreligger sålunda en skiljaktighet mellan mellanskoloma och statsläroverken, vilken förtjänar att uppmärksammas i samband med frågan örn skolornas förstatligande. Skola terminsavgifterna vid statsläroverken bibehållas, skulle en olikhet föreligga mellan å ena sidan läroverken och de förstatligade mellanskolor, vilka ha terminsavgifter, samt å den andra de eventuellt förstatligade mellanskolor, vilka bereda sina elever helt eller delvis fri skolgång. Till undvikande av denna olikhet kan den anordningen tänkas, att de kommuner — vare sig det är fråga om vederbörande skolkommun eller vederbörande elevers olika hemkommuner — som önska för sina elever bibehålla den fria skolgången, åtoge sig att till de eventuellt förstatligade mellanskolorna inbetala vad eljest skolat i terminsavgifter inflyta. För att förenkla beräkningen i förevarande hänseende kan ifrågasättas, att i dylikt fall vederbörande kommun inbetalar per elev ett belopp motsvarande den genomsnittliga terminsavgiften per lärjunge vid de fristående realskolorna i riket närmast föregående läsår.

I de fall, då vid de mellanskolor, som nu föreslås till förstatligande, terminsavgifter utgå med lägre belopp, än som motsvara det nyssnämnda medeltalet, kan ifrågasättas, att vederbörande kommuner, i den mån de önska bibehålla denna lägre avgift, tillskjuta skillnaden mellan denna och det förut angivna medeltalet.

37 Kungl. Majus proposition nr 207.

Statsbidrag för elever från främmande kom m un e r. Vid nästan samtliga kommunala mellanskolor kommer ett större eller mindre antal elever från kommuner utanför den egentliga skolkommunen. Skolkommunen har följaktligen kommit att i avsevärd utsträckning betungas med utgifter för ett ändamål utanför kommunens egentliga intresseområde. Visserligen kan detta sägas bli i någon mån kompenserat dels genom fördelen för vederbörande kommun att inom sig äga en institution av kommunal mellanskolas betydelse, dels ock genom de i vissa fall högre terminsavgifter, som avkrävas eleverna från kommuner utanför skolkommunen. Men kvar står dock det faktum, att en kommun, ibland under tryckande ekonomiska villkor, underhåller en läroanstalt, som är öppen ej endast för dess egna barn utan även i mån av möjlighet för barn från vilken kommun som helst i riket. Skulle mellanskolan komma att förstatligas, torde bestämmelserna i läroverksstadgans 44 och 45 §§ i fråga örn läroverkets lärjungeområde komma att tilllämpas. I de fall, då en mellanskola icke skulle komma att övertagas av staten, kan ifrågasättas skäligheten av att, under den tid den är verksam som sådan, bereda vederbörande skolkommun någon lättnad i dess utgifter för skolan. Detta torde kunna ske, genom att staten till kommunen årligen betalar ett visst belopp för varje lärjunge, boende utanför den egentliga skolkommunen. Storleken av detta belopp kan^ givetvis diskuteras. _ Förslagsvis ifrågasättes en summa av 100 kronor för läsår för varje sådan lärjunge.

Tanken är icke ny. Redan 1918 års skolkommission föreslog på sin tid, att kommun, i vilken realskola eller flickskola var belägen, skulle äga rätt att för lärjunge i någon av dessa skolor, som tillhörde annan kommun, av denna kommun uppbära en ur synpunkten av läroverkskommunens kostnader för vederbörande lärjunges undervisning skälig ersättning.

Vidare må erinras, att i motionen II: 394 vid 1938 års riksdag framhölls, hurusom mellanskolekommuner finge bära avsevärda utgifter för andra kommuners barn. Riksdagen fann skäl föreligga för cn undersökning av möjligheten och lämpligheten av att i särskilt ömmande fall tillerkänna extra understöd åt skolor, som visserligen på grund av sin geografiska belägenhet hade ett ringa antal elever men som det oaktat kunde vara av stor betydelse för den bygd, där skolan vore belägen, i syfte att underlätta deras avveckling utan särskilda kostnader för kommunen.

Ett understöd till själva skolkommunerna synes enklast kunna beredas genom att på angivet sätt ett statsbidrag till dem utgår för elever fran främmande skoldistrikt. Att därvid göra en skillnad mellan sådana lärjungar, som resa fram och åter dagligen mellan skolan och sina hem, och sådana, som äro inackorderade i skolkommunen, synes näppeligen erforderligt. Med allt mer och mer utvecklade kommunikationsförbindelser tenderar antalet av de inackorderade eleverna att successivt minska. Genom ett dylikt särskilt statsbidrag skulle någon rubbning i de av riksdagen så sent som 1938 fastställda grunderna för statsbidrag ej ske.

Villköl- för förs t alli g a n d e. Slutligen ina framhållas, att, såsom hittills varit fallet, som fordran för en mellanskolas förstatligande bör uppställas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt bostad lil rektor eller motsvarande kostnadsersättning. Härjämte torde kommunen böra förpliktas att, i den män sådant efter prövning av skolöverstyrelsen bcfinnes erforderlig!, bestrida ett engångsanslag tili täckande av kostnaderna för komplettering av undcrvisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förstatligandets genomförande. 1927 års riksdag beslöt, att ett antal dåvarande mellanskolor skulle förstatligas successivt och i olika repriser. Även nu synes förstatligandet böra ske successivt med en Hass varje år. Ett statsövertagande i olika repriser, som skedde genom sagda års riksdagsbeslut, kan måhända av statsfinansiella skäl vara betingat, men i allt fall har han ansett sig sakna anledning att för detta ändamål nu vidtaga en gradering av skolorna.

Utredningsmannen gör härefter en ingående granskning av förutsättningarna för de olika kommunala mellanskolornas förstatligande, beträffande vilken torde få hänvisas till betänkandet. Utredningen utmynnar i förslag till förstatligande av 33 kommunala mellanskolor, medan 24 föreslås skola bibehållas som kommunala mellanskolor. Fördelningen framgår av följande sammanställning.

39 Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

Utredningsmannen föreslår vidare,

att vederbörande lokala myndigheter anmodas att i samband nied avgivande av yttrande över förslaget taga i övervägande frågan örn inrättande vid dessa skolor av s. k. inbyggda praktiska linjer,

att vederbörande kommunala myndigheter anmodas taga under omprövning, huruvida de kommuner, vilkas barn besöka de till förstatligande ifrågasätta mellanskolorna och vilka vilja bibehålla barnen antingen vid fri skolgång eller vid en terminsavgift, som är lägre än medeltalet per elev av terminsavgiften vid rikets fristående realskolor sistlidna läsår, äro villiga att till den förstatligade skolan inbetala i första fallet ett belopp per lärjunge, motsvarande detta medeltal, och i senare fallet skillnaden per lärjunge mellan terminsavgiften och sagda medeltal,

att till kommunal mellanskola må — utöver det enligt fastställda grunder utgående statsbidraget — utgå ett särskilt statsbidrag, beräknat efter 100 kronor för under nästföregående läsår i skolan inskriven elev från annan kommun än den, vilken står såsom skolans huvudman,

samt att förslag framlägges örn upphörande av den kommunala mellanskoian såsom självständig skolform, dock under iakttagande av att de mellanskolor, som ej komma att föreslås till förstatligande, fortfarande må äga bestånd som sådana.

Kostnadsökningen för statsverket vid förstatligande av kommunala mel- !anskolor i enlighet med förslaget beräknar utredningsmannen till 685 328 kronor, varjämte för praktiska linjer eventuellt tillkommer 103 293 kronor. Det särskilda statsbidraget för elever från annan kommun än skolkommunen beräknar utredningsmannen till 72 000 kronor.

Över utredningsmannens betänkande ha yttranden avgivits av styrelserna för de dåvarande kommunala mellanskolorna, av vederbörande kommunala myndigheter och länsstyrelser samt av Överståthållarämbetet ävensom styrelsen för kommunala mellanskolornas rektorsförening och kommunala mellanskolomas lärarförening. Beträffande innehållet i dessa yttranden, i vilka huvudsakligen göras uttalanden med anledning av vad i sakkunnigbetänkandet anförts rörande de olika skolorna, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Skolöverstyrelsen, som tagit del av innehållet i nämnda yttranden, har i utlåtande den 9 oktober 1941 anfört, att överstyrelsen med hänsyn till besparingssträ va miena och det statsfinansiella läget icke ansett ett mera väsentligt och omfattande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor vara möjligt eller lämpligt. Överstyrelsen har därför låtit anstå med avgivandet av utlåtande över sakkunnigbetänkandet, vilket enligt överstyrelsens mening borde överlämnas till 1940 års skolutredning. Överstyrelsen Ilar sålunda icke tagit ställning till de konkreta förslagen angående särskilda skolor men har likväl ansett sig böra bifoga det förslag till överstyrelsens utlåtande härom, som utarbetats av föredraganden i ärendet, undervisningsrådet Sjöstedt. Emellertid har överstyrelsen funnit sakkunnigutredningen delvis vara byggd

40 Kunell. Majlis 'proposition nr 207.

på mindre tillfredsställande grunder och har därför framfört vissa synpunkter på de allmänna frågor, som beröras i sakkunnigbetänkandet. Härom anför överstyrelsen i huvudsak följande.

Lärjungeantalet. Det faktiska minimum utredningsmannen använt i sitt förslag utgör 59. 1927 års riksdag tillämpade ett faktiskt minimiantal av 56. Överstyrelsen har ingenting att invända mot den av den sakkunnige tillämpade principen.

Skolans ålder. Den yngsta skola, som utredningsmannen föreslår till förstatligande, har endast i tre år varit kommunal mellanskola. Överstyrelsen har ingenting principiellt att invända mot de av den sakkunnige tilllämpade synpunkterna.

Samhällets struktur m. m. Kommunala mellanskolorna i de städer, där statsläroverk redan finnas (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Lund) intaga i två hänseenden en särställning. För det första ha vederbörande kommuner ett betydande skatteunderlag, varför de kunnat bereda lärjungarna avgiftsfri undervisning och andra förmåner (fria läroböcker m. m.). För det andra är endast en obetydlig del av lärjungeantalet från andra kommuner. Hänsyn bör tagas till dessa förhållanden.

Av ståndet till statsläroverk. Ett mycket stort antal av ue förefintliga statsläroverken icke blott sakna möjlighet att utan väsentliga olägenheter taga emot ytterligare lärjungar utan äro även i mycket trängande behov av en avlastning. Man får därför icke gå fram med så stor njugghet vid förstatligandet, att önskemålet örn avlastning motverkas. Om en kommunal mellanskola icke förstatligas, anser sig kommunen kanske icke kunna fortsätta med skolan utan höjning av elevavgifterna. Härav kan följa en tendens till ökad belastning av statsläroverken, i all synnerhet örn terminsavgifterna skulle avskaffas vid de statliga skolorna.

Tack vare de allt mer förbättrade kommunikationerna ökas genomgående antalet lärjungar, som bo i sina hem och dagligen resa till skolan. Denna utveckling är önskvärd ur synpunkten att underlätta högre studier för landsbygdens barn. Örn läroverkens lärjungeområden skulle ökas, så skulle landsbygdsbarnen i större utsträckning nödgas inackordera sig på läroverksorten, mot vilken anordning bland annat ekonomiska skäl tala. Avståndet till när- 1 i "gande statsläroverk bör därför ej få inverka alltför schematiskt.

Realskolornas fördelning i landet. För att kunna jämföra olika landsdelar med varandra i fråga om behovet av statsrealskolor har den sakkunnige begagnat sig av dels befolkningskvoten per läroverk för varje län, dels befolkningskvoten per klassavdelning å realskolestadiet för varje län. Det är framför allt den förra kvoten, som den sakkunnige använt. I de avgivna yttrandena Ilar man på flera håll skarpt kritiserat denna jämförelsernetod.

Redan uppdelningen på län innebär, att man får endast ett tämligen grovt medelvärde. Somliga skolor mottaga lärjungar från två eller flera län, och inom ett län mea låg befolkningskvot kan en viss del vara i hög grad missgynnad. Man bör därför endast med försiktighet bygga på dylika jämförelsemetoder.

Skall man använda någon av de nämnda jämförelsekvoterna, så förefaller befolkningskvoten per läroverk vara väsentligt sämre än befolkningskvoten per klassavdelning. Den förra gynnar storstäder och tättbefolkade län men

41 Kungl. Mårds 'proposition nr (:!07.

missgynnar de mera glest befolkade länen. I en storstad är det tämligen likgiltigt, om man har ett fåtal stora läroverk eller en mängd mindre, under det att för ett glest befolkat län ett fåtal stora läroverk icke gör landsbygden rättvisa. Befolkningskvoten per klassavdelning ger här ett rättvisare utslag. Att befolkningskvoten per läroverk ger ett missvisande resultat, framgår exempelvis därav, att Stockholm enligt denna jämförelsegrund skulle vara i hög grad missgynnat, medan Stockholm i fråga örn befolkningskvot per klassavdelning intager en särställning som mest gynnat.

Det synes lämpligare att vid beräkning av befolkningskvot per klassavdelning å realskolestadiet icke använda totala befolkningssiffran utan i stället antalet barn i skolåldern. Man bör vidare använda en jämförelsekvot, som tar hänsyn till om klassavdelningarna äro fyllda eller ej. En dylik erhålles, örn man dividerar antalet barn i skolåldern med antalet barn i klassavdelningarna å realskolestadiet. Givetvis kan man emellertid icke schematiskt använda dessa siffror, utan man måste taga hänsyn till flera förhållanden, som knappast kunna anges siffermässigt.

Om man jämför antalet barn i realskolan på 1 000 barn i skolåldern tor varje län dels efter genomförande av den sakkunniges förslag, dels om s a m t- 1 i g a av den sakkunnige diskuterade kommunala mellanskolor skulle förstatligas, finner man endast små förändringar. Detta visar enligt överstyrelsens mening, att hänsynen till olika landsdelars behov av statliga läroverk överhuvud icke kan tagas med användande av jämförelsekvoter länen emellan, om jämförelsens resultat användes som motiv för att ett förstatligande icke bölske. Det får i stället diskuteras från fall till fall, huruvida de olika landsdelarna (i betydelse av den kring orten belägna bygden) äro väl tillgodoscddä eller icke»

Bibehållande av fri skolgång in. m. I yttrandena lia röster höjts för bibehållande av den fria skolgången liksom även andra förmåner, som beretts lärjungarna i vissa kommunala mellanskolor, väsentligen av hänsyn till de mindre bemedlade. Å andra sidan har framhållits det olämpliga i att t. ex. vissa realskolor i Stockholm skulle bereda sina elever större förmåner än andra i samma stad. Överstyrelsen avstyrker därför på det bestämdaste alla särbestämmelser rörande terminsavgifter för de förstatligade kommunala mellanskolorna.

Statskontoret har i utlåtande den 16 september 1939 ställt sig avvisande till tanken på avskaffande av de kommunala mellanskolorna som skolform. Frågan örn förstatligande bör enligt ämbetsverkets mening prövas i ett större sammanhang. Statskontoret tillstyrker dock förstatligande av 18—20 kommunala mellanskolor. Införande av särskilt statsbidrag för elever flan flammande kommuner anser ämbetsverket sig icke kunna tillstyrka. Av utlåtandet inhämtas:

Statskontoret anser kommunala mellanskolorna ännu lia viktiga uppgifter att fylla. Den nuvarande ordningen bör tillerkännas ett bestämt företräde framför den av utredningsmannen ifrågasätta, anordningen med högre folkskolor med realexamensrätt. Det torde ligga i sakens natur, att överväganden rörande den statliga läroverksorganisationens anpassning efter samhällets behov av högre teoretiska undervisningsanstalter tid efter annan mäste företagas. Frågan örn ett fortsatt förstatligande mäste ses i sammanhang med prövningen av detta behov.

42 Kanyl. Majlis proposition nr 207.

Vidare Ilar statskontoret uppmärksammat, att ett förstatligande i den av utredningsmannen föreslagna omfattningen i vissa fall skulle innebära att statslära verk bomme att placeras på alltför ringa avstånd från varandra. Vägledande vid övervägandet av frågan, i vilken omfattning förstatligande bor ske, bör i främsta rummet vara — förutom statsfinansiella hänsyn — att de av staten beredda bildningsmöjligheterna fördelas så rättvist som möjligt mom landets olika delar. Till följd härav böra vissa län i främsta rummet tillgodoses, medan exempelvis storstäderna böra stå tillbaka.

Efter en prövning i enlighet med de antydda grunderna har statskontoret funnit skal föreligga lör förstatligande av 18—20 kommunala mellanskof, rorstatligandet ber ske successivt nied en klass varje år under exempelvis en femårsperiod. Inom varje årsgrupp skulle sålunda komma 3—I skolor.

Vad angar det föreslagna särskilda statsbidraget för elever från främmande kommuner, framhåller statskontoret, att fördelarna för en kommun att inom nysa en kommunal skola torde vara sa stora, att de vida uppväga de merkostnader, som kunna föranledas av att barn från främmande kommuner besöka skolan. Då dessutom lärarlönerna till största delen bestridas med bidrag av statsmedel, föreligger enligt statskontorets mening icke anledning att ytterligare understödja skolkommunerna, varför statskontoret i denna del icke finnér sig kunna tillstyrka den sakkunniges förslag.

Frågans behandling vid 1943 års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 43 och II: 53 till 1943 års riksdag hemställdes, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag snarast möjligt om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna. I motionerna anfördes bland annat:

mellanskolorna torde kunna sägas fylla samma allmänna uppgifter som de statliga läroverken, medan kostnaderna för dem drabua vederbörande kommuner ojämförligt mycket tyngre och dessutom mycket ojämnt. Av en av styrelserna för de kommunala mellanskolorna föranstaltad damgar bland annat, att antalet »utsocknes» lärjungar ofta uppgår till inemot^ hälften eller mera av hela lärjungeantalet, nämligen på A-ort till 47, B-ort 54, C-ort 42, D-ort 34 och E-ort ej mindre än 68 procent (F-ort 9, £:ort013>,H-°rt och I-ort 2 procent). Vederbörande mellanskolekommun bär således utom sina egna kostnader i stor utsträckning kostnaden för grannkommunernas barn. Genom de år 1939 ändrade bestämmelserna för statsbidrag till kommunala mellanskof missgynnades dessutom de smärre, inom billigare ortsgrupper belägna skolorna, just de skolor, som omhänderta det storsta antalet av grannkommunernas skolungdom. Av utredningen framgår, att omkring 40 procent av totalkostnaden för de kommunala mellanskolorna bestridas av kommunen, 55 procent av staten och återstående 5 procent av terminsavgifter och vissa andra inkomster. Medelprocenten för de olika dvrorterna framgår av nedanstående tabell.

Kungl. Majlis -proposition nr 207.

43 Hur hårt tyngande kostnaderna för skolkommunerna kunna bli framgår bland annat därav, att enligt den nu gjorda utredningen kostnaden per skattekrona för kommunala mellanskolan för vissa kommuner uppgått till 1 krona 50 öre och i ett par fall t. o. m. överstigit denna summa. Att vissa kommuner kunna uppvisa en jämförelsevis låg utdebitering för mellanskolan, torde bero på att deras byggnadsfråga ännu ej tillfredsställande lösts. Nybyggnad iir i dessa fall kanske erforderlig, oberoende av skolornas kommunala eller statliga karaktär. Realiserandet härav kommer emellertid att för ifrågavarande kommuner betyda en avsevärt ökad utdebitering för skolan, så lange densamma kvarstår som kommunal mellanskola. Ett förstatligande skulle däremot medföra större möjlighet för vederbörande kommun att tack vare den därigenom förbättrade ekonomiska ställningen vid för övrigt lämplig tidpunkt bekosta förbättrade lokaler åt den förstatligade skolan.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i sitt den 11 april 1942 framlagda betanleande med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna (SOU 1942:26) jämväl diskuterat ändrade grunder för statsbidragen. De förklara sig emellertid ha för avsikt att i ett senare betänkande upptaga fragan örn avvägningen mellan staten och skolområdena av kostnaden för den högre kommunala skolan. Den nu vidtagna undersökningen har visat, att även enligt den av de sakkunniga alternativt diskuterade gynnsammare bidragsprocenten ökningen i statsbidraget skulle bli oväsentlig, jämförd med den slöra kommunala kostnaden för skolorna.

Även om de rörliga tilläggen och kristilläggen, som icke kunnat tidigare beräknas, samt ett statsbidrag till kostnaderna för barn från främmande kommuner i anslutning till vad den sakkunnige föreslagit helt utgått av statsmedel, hade likväl därmed icke vunnits en tillräcklig lättnad i kommunernas kostnader. Det måste framhållas, att ett statligt övertagande icke enbart ur ovan anförda synpunkter är starkt motiverat, utan åtgärden i fråga mäste dessutom betraktas som ett ej oväsentligt bidrag till den skatteutj åmning kommunerna emellan, som statsmakterna pa olika vägar söka beträmja. Motionerna avse sålunda icke nya utgifter för ifrågavarande undervismngsändamål utan endast en annan fördelning av sagda kostnader mellan stat och kommuner.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

Riksdagen (skrivelsen nr 229, sid. 12) biföll motionärernas hemställan. Riksdagen anförde i nämnda skrivelse bland annat:

Vissa kommunala mellanskolor tillgodose för närvarande icke blott det emia skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden uoda skal tala enligt riksdagens mening onekligen för att dvlika mellanskolor som ha sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon, ombildas till statliga samrealskolor. I den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner, synes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill tages vid statsbidragets utmätande. Enligt vad riksdagen har sig bekant har frågan om de kommunala mellanskolornas förstatligande hanskjutits till övervägande av 1940 års skolutredning. Departementschefen har tor sin del (i ovannämnda proposition 1943: 150) framhållit, att den omständigheten, att ifrågavarande spörsmål för närvarande är föremål för utrednmg i ett vidare sammanhang, givetvis icke utesluter, att framställningar örn särskilda sådana skolors ombildning till statliga realskolor kunna vinna beaktande, därest vägande skäl härför prövas vara för handen. Såsom riksdagen ovan framhållit, föreligga sådana skäl beträffande de mellanskolor, som lia sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. Med hänsyn härtill anser riksdagen, att förslag snarast möjligt bör föreläggas riksdagen till fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

Nu föreliggande förslag.

Som förut nämnts anbefalldes skolöverstyrelsen att ånyo avgiva utlåtande över 1939 års sakkunnigförslag och därvid — med beaktande av vad riksdagen i skrivelsen 1943: 229 i ämnet anfört — angiva, i vilken omfattning och i vilken ordning kommunala mellanskolor enligt överstyrelsens mening borde förstatligas under de närmaste åren.

Skolöverstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen till en början framhållit vissa allmänna synpunkter på ämnet. Härom har över styrelsen anfört:

I sitt utlåtande den 9 oktober 1941 över 1939 års sakkunnigförslag hai överstyrelsen framlagt sina synpunkter på vissa allmänna frågor, som ha betydelse för bedömandet av frågan örn förstatligandet av kommunala mellanskolor. Överstyrelsen får beträffande dessa synpunkter hänvisa till sitt nämnda utlåtande.

I riksdagens skrivelse framhalles, att vissa kommunala mellanskolor för närvarande tillgodose icke blott det egna skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden. Enligt riksdagens mening tala goda skäl onekligen för att dylika mellanskolor, som ha sitt rekryteringsomrade mom en tämligen vidsträckt rayon, ombildas till statliga samrealskolor.

Da. överstyrelsen enligt utredningsuppdraget har att angiva, i vilken omfattning och i vilken ordning kommunala mellanskolor enligt överstyrelsens mening böra förstatligas under de närmaste åren, bör följaktligen nämnda riksdagsuttalande vara vägledande. Vid sidan härav böra emellertid enligt överstyrelsens mening även vissa andra synpunkter beaktas. För att mot varandra kunna väga de olika faktorer, som enligt överstyrelsens förmenande böra ha inflytande på ordningsföljden skolorna emellan, har överstyrelsen

45 Kungl. Maj.ts 'proposition nr 207.

sökt få fram en kvantitativ jämförelse medelst poängberäkning för de olika faktorerna. Även om ett visst godtycke icke synes kunna undvikas vid fixerande av dessa poängberäkningar, anser överstyrelsen dock, att jämförelsen på detta sätt vinner i stadga. Naturligtvis får man med viss försiktighet handskas med de erhållna poängtalen och icke lägga dem till grund för alltför vittgående slutsatser.

Överstyrelsen har från de i början av september 1943 förefintliga kommunala mellanskolorna införskaffat vissa uppgifter, vilka lagts till grund för jämförelsen mellan skolorna. Uppgifterna avse de fem senaste läsåren, läsåret 1943/44 inräknat. För vissa skolor, som upprättats under denna tidsperiod, gälla uppgifterna för en del år den högre folkskola, genom vars ombildning skolan uppstått. Vissa ojämnheter vid bedömande av kategorien resande lärjungar torde vara av mindre betydelse.

Överstyrelsen redogör härefter närmare för de av överstyrelsen tillämpade grunderna för poängberäkningen och anför härom i huvudsak följande (jfr tabellen sid. 52 f.).

Rekrytering från andra kommuner och rekryteringsområdets storlek. Enligt ovan anförda uttalande i riksdagsskrivelsen liksom också enligt överstyrelsens egen uppfattning bör den omfattning, i vilken en kommunal mellanskola mottager lärjungar jämväl från andra kommuner än skolkommunen, i främsta rummet beaktas, då fråga är om förstatligande av en ny grupp av de kommunala mellanskolorna. Överstyrelsen har därför uträknat medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen 1943 av procenttalet lärjungar från amian kommun än skolkommunen. Då ifrågavarande synpunkt synes vara den viktigaste i riksdagens uttalande, anser överstyrelsen, att detta procenttal vid beräkningarna bör tilläggas vikten 2. Varje skola tilldelas sålunda ett poängtal A = dubbla nämnda procenttal. Högsta möjliga poäng A är alltså 200.

Bland de skolor, som tillgodose icke blott det egna skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden, böra i enlighet med riksdagens ovannämnda uttalande särskilt de beaktas, vilka ha sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt räjong.

För bedömande av frågan, i vilken utsträckning en skola tillgodoser ett större eller mindre kring skolorten beläget område, har överstyrelsen beaktat tre olika förhållanden, nämligen antalet dagligen resande lärjungar, antalet inackorderade lärjungar samt avståndet till närmaste ort med allmänt läroverk. .

Medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen 1943 av procenttalet dagligen resande lärjungar har därför beräknats. Varje skola tilldelas ett poängtal B “= nämnda procenttal. Högsta möjliga poäng B är alltså 100. Ifrågavarande procenttal lämnar en uppfattning av i vilken utsträckning skolan tillgodoser ett behov för den närmast kringliggande bygden på ett avstånd av i allmänhet högst 10 å 20 km, beroende på hur goda kommunikationerna äro.

Procenttalet inackorderade lärjungar lämnar en uppfattning av i vilken utsträckning skolan tillgodoser ett behov för mera avlägset liggande delar av skolans rekryteringsområde. Medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen 1943 av procenttalet har undersökts. Detta procenttal bör ha stort inflytande vid bedömningen, huruvida skolan har sitt rekryteringsområde inom en vidsträckt räjong. Överstyrelsen har därför tillagt detsamma vikten 2. Skolans poängtal C erhålles sålunda genom att man fördubblar nämnda procent-

•i ti

Kungl. Majda proposition nr ,207.

tal. Högsta möjliga poäng C är alltså 200. Poängtalen B och C sammanlagda kunna uppgå till högst 200.

Avståndet till närmaste ort med allmänt läroverk lämnar även en uppfattmng av rekryteringsområdets storlek. Uppgifter härom har överstyrelsen i de tall, da sa är möjligt, hämtat ur 1939 års sakkunnigbetänkande. 1 övriga 'ia avstånden erhållits ur Sveriges kommunikationer (järnvägs- eller postdiligenslorbindelse). Hänsyn är sålunda icke tagen till vanliga bussförbindelser, vilka i normala tider torde i flera fäll vara av stor betydelse. Poäno-talet D har erhållits såsom procent av det största i tabellen förekommande avstandet, 156 km. Högsta möjliga poäng D är alltså 100.

Pyoerstyre.Iseri vill särskilt framhålla, att de tre sistnämnda indextalen avse att tanga vissa bebyggelsegeografiska förhållanden och sålunda icke äro avsedda att uttrycka mterkommunala ekonomiska relationer, vilka redan kommit fram i poängtalet A. Detta utesluter givetvis icke, att även poängtalen ti, C och L) giva utslag, vilka ganska långt stödja den bedömning, som grundar sig pa det kommunalekonomiskt betonade poängtalet A. Men det finnes aven vissa karakteristiska avvikelser. Särskilt skulle de norrländska glesbyg- ^5r1n„a„otl, 'örlig1 tillbakasättas, om vid avgörandet hänsyn icke toges till de t or hallanden, som uttryckas genom indextalen B, C och D.

För bedömandet av frågan örn ordningsföljden mellan skolorna vid ett eventuellt förstatligande kan man emellertid enligt överstyrelsens mening icke låta de nyss behandlade synpunkterna ensamt vara avgörande. Även andra synpunkter måste anläggas. Överstyrelsen vill nämna två, vilka medgiva kvantitativ jämförelse mellan skolorna: skolans ålder som kommunal mellanskola och behovsgraden i det län, där skolan är belägen.

Skolaris ålder som kommunal mellanskola. Man synes icke böra bortse från deri lid, under vilken en kommunal mellanskola lant r verksamhet. Av två skolor, som i övrigt och i lika grad fylla de krav. sorn man bör ställa pa en skola, för att deri skall kunna övertagas av staten, ^y-sdon böra tillerkännas företräde, som varit i verksamhet under längre tid. Det synes därför berättigat att medtaga skolans ålder såsom medbestämmande faktor vid uppgörande av ordningsföljden mellan skolorna. Poängtalet i utgör skolans terminantal i procent av 68, det högsta möjliga terminantalet. Högsta möjliga poäng E är alltså 100.

L e h o vs g r a den i det 1 ä n, d ä r skolan är b e 1 ä g e n. I sitt ovannämnda utlåtande över 1939 års sakkunnigförslag undersökte överstyrelsen länens olika grad av behov av realskolor medelst vissa jämförelsekvoter. I sin förnyade utredning den 31 oktober 1942 angående omorganisati°n av vissa läroverk i Stockholm förbättrade överstyrelsen ytterligare den •hl™™re!sekvot’ som överstyrelsen fann vara den lämpligaste. I förhållande till riksmedeltalet 10Ö äro vissa län och vissa städer gynnade, andra äro missgynnade. Överstyrelsen har nu beräknat överskott (+) respektive underskott. (“~) iör samtliga län och de städer, där kommunala mellanskolor finnas.

Det synes motiverat, att ordningsföljden mellan skolorna justeras under hänsynstagande till länens respektive städernas behovsgrad. Överstyrelsen har lill it detta ske pa sadant sätt, att skolan erhåller ett poängtillägg respektive poängavdrag, uppgående till motsvarande läns (stads) underskott respektive överskott.

Sedan skolorna på detta sätt ordnats, borde man vidtaga en justering med hänsyn till att ett läns ställning påverkas av att en kommunal mellanskola

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 47

förstatligats. Det visar sig- emellertid, att justeringarnas storlek torde uppgå till högst några få poäng. På grund härav har överstyrelsen underlåtit att genomföra det tämligen omfattande arbetet med dessa justeringar.

På grund av den vikt, som vid överstyrelsens ovanstående beräkningar lagts vid procenttalet lärjungar från annan kommun, komma vissa skolor att intaga en plats, som är sämre än den skulle vara, därest de viktigaste synpunkterna avvägts jämnare mot varandra. Detta gäller främst skolor i kommuner med stor utsträckning och glesare bebyggelse, särskilt de norrländska. Dels kommer på grund av dessa kommuners storlek procenttalet lärjungar från annan kommun att i regel bli väsentligt lägre än för skolor i kommuner av mindre utsträckning och belägna i mera tättbefolkade trakter. Detta förstärkes ytterligare genom att vikten 2 tillagts detta procenttal. Dels medför sistnämnda förhållande indirekt, att skolor med omfattande rekryteringsområden icke framhävas så starkt, som om mindre hänsyn toges till procenttalet lärjungar från annan kommun. Detta procenttal sammanhänger nämligen i de flesta fall nära med procenttalen resande och inackorderade lärjungar, av vilka procenttalet resande lärjungar i allmänhet har ett i förhållande till procenttalet inackorderade lärjungar dominerande inflytande på procenttalet lärjungar från annan kommun. I och med att sistnämnda procenttal tillägges vikten 2, kommer därför procenttalet resande lärjungar i flertalet fall. att få än mera ökat inflytande i jämförelse med procenttalet inackorderade lärjungar. Detta innebär, att den närmast skolorten belägna delen av rekryteringsområdet erhåller större inflytande än mer avlägset belägna delar.

Ehuru båda de nämnda omständigheterna missgynna de skolor, som ligga i stora, glest befolkade kommuner, har överstyrelsen i detta sammanhang ansett sig böra i enlighet med riksdagens uttalande på sätt som ovan gjorts tillmäta procenttalet lärjungar från annan kommun större vikt.^ Överstyrelsen vill dock framhålla angelägenheten av att, dä i framtiden frågan om förstatligande av de under senare år upprättade kommunala mellanskolorna i Norrland kan bli aktuell, ovan anförda synpunkt vinner nödigt beaktande.

Överstyrelsen har beräknat poängtalen för samtliga den 1 september 19415 förefintliga kommunala mellanskolor. Med hänsyn till rådande krisförhållanden synes dock en begränsning av förstatligandets omfattning vara ofrånkomlig. Överstyrelsen gör därför en undersökning, huruvida några skolor av en eller annan anledning åtminstone tills vidare under de närmaste åren icke böra ifrågakonuna till förstatligande. Beträffande de förhållande n, s o m b ö r a stå hindrande i vägen för förstatligande i detta sammanhang, anför överstyrelsen huvudsakligen följande.

Sk o 1 a n s å 1 d e r. I sitt ovannämnda utlåtande den 9 oktober 1941 anslöt sig överstyrelsen till den sakkunniges uppfattning, att en kommunal mellanskola före förstatligande bör under en tioårsperiod ha ådagalagt, att den fyller ett behov och motsvarar de krav, som man ställer på en statlig läroanstalt. I här förevarande fall vill överstyrelsen precisera principens tillämpning på sä sätt, att skolan i detta sammanhang överhuvud icke medtages, därest den varit i verksamhet kortare tid än 5 år, och, därest den existerat minst 5 roen mindre än 10 är, medtages endast flir så vilt den hör till de 150 tramsta skolorna i fråga örn poängtalen A—1), d. v. s. intager en framskjuten ställning enligt de synpunkter, sorn här, i överensstämmelse med riksdagens uttalande, till-

48 Kungl. Majlis •proposition nr 207.

mätts den största betydelsen. Om en kommunal mellanskola existerat kortare tid än 5 år, synes man nämligen icke kunna draga några säkra slutsatser om dess stabilitet. Det torde icke sällan förhålla sig sä, att lärjungar och deras målsmän under första tiden på visst sätt underskatta de svårigheter av olika slag, icke minst ekonomiska, som äro förknippade med skolgången. Detta kan tänkas påverka tillströmningen till skolan i avgörande grad.

På grund av denna princip ha 22 skolor utgallrats (se tabellen sid. 52 f.). Frågan örn eventuellt förstatligande av dem torde böra i framtiden upptagas till förnyad prövning.

Rekryteringsområdets storlek. Man kan ifrågasätta, huruvida icke på grund av riksdagens uttalande sådana skolor böra helt uteslutas, som befinna sig bland de sista skolorna i fråga örn poängtalen A—D. Givetvis kan diskuteras, var gränsen bör dragas. I analogi med uteslutningen av skolor av ringa ålder har överstyrelsen uteslutit de 30 sista skolorna, av vilka ingen förekommer bland de 30 främsta i fråga om poängtalen A—F, d. v. s. i det hela icke intager en framskjuten ställning. Därmed uteslutas ytterligare 23 skolor (se tabellen).

Skollokalernas beskaffenhet. Beträffande vissa av de kommunala mellanskolorna kunna anmärkningar i skilda avseenden riktas mot de av skolan disponerade lokalerna. I några fall måste lokalerna betecknas som undermåliga, i andra fall som bristfälliga, i andra slutligen som otillräckliga. Lokalerna för följande skolor kunna icke anses tillfredsställande: Emmaboda, Finspång, Gislaved, Gnesta, Hjo, Hofors, Kungsbacka, Kungälv, Lilla Edet, Lindesberg, Mellerud, Nora, Norrbärke, Rättvik, Skoghall, Solna, Spånga, Storvik, Säter, Tierp, Torsby, Årjäng, Älmhult, Örkelljunga och Östhammar.

I de fall, då lokalernas brister äro betydande, böra enligt överstyrelsens mening skolorna icke ifrågakomma till förstatligande, förrän vederbörande kommun vidtagit betryggande åtgärder för anskaffande av ändamålsenliga lokaler. Följande skolor böra därför uteslutas: Gnesta, Norrbärke, Skoghall och Östhammar.

I ytterligare några fall har överstyrelsen hyst stor tvekan, huruvida lokalerna icke borde utgöra hinder för förstatligande, men med hänsyn till dessa skolors ställning i andra avseenden har överstyrelsen icke ansett sig böra avstyrka deras förstatligande.

Skolans undervisningsresulta t. Det är uppenbart, att vissa krav mäste ställas på en kommunal mellanskolas undervisningsresultat, för att skolan skall kunna ifrågakomma till förstatligande. En del skolor uppvisa år efter år mindre goda resultat i realexamen. Följande skolor uppvisa i de skriftliga proven resultat, som icke överstiga medelvärdet för de kommunala mellanskolorna under vart och ett av de 4 sista åren eller (för de inom parentes upptagna) 4 av de 5 sista åren: (Alvesta), Gnesta, Göteborg, (Hvltebruk), Karlsborg, Lindesberg, Lycksele, Malmköping, (Mellerud), Munkfors, Norberg, Skoghall, Slite, Stockholms norra, Stockholms södra, (Svalöv) och Vellinge.

Man kan hysa tvekan, huruvida dessa skolor kunna anses fylla måttet, när det gäller förstatligande. Överstyrelsen anser dock, att Alvesta, Hyltebruk, Mellerud och Svalöv samt dessutom Lindesberg, Lycksele och Vellinge böra i detta sammanhang ifrågakomma till förstatligande, då de i övriga hänseenden icke giva egentlig anledning till tvekan.

49 Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

Skolans lärjungeantal. Vissa bland de skolor, som för 10årsperioden 1934—1943 och för 5-årsperioden 1939—1943 icke nå medeltalet SO eller därutöver, ha redan utgallrats på grund av sin korta verksamhetstid. Lärjungeantalet vid dessa utgör ännu ett skäl mot förstatligande. Av denna anledning böra följande skolor icke ifrågakomma till förstatligande: Arvidsjaur, Gislaved, Norberg, Slite, Sveg, Svenljunga, Säter, Vilhelmina, Vännäs, Åsele och Överkalix. Även Gnesta, Hjo, Karlsborg, Norrbärke, Malmköping och Östhammar, vilka även av andra anledningar icke böra ifrågakomma, intaga en ställning i fråga örn lärjungeantal, som utgör ännu ett skäl mot deras förstatligande. Slutligen bör också Kopparberg utgallras, då lärjungeantalets betydande, i det hela stadigt fortgående sänkning (från 91 höstterminen 1934 till 67 höstterminen 1943) gör det önskvärt att avvakta, vad de kommande åren kunna medföra för erfarenheter.

Länets behov av realskolör och speciella förhållanden på skolorten. I sitt utlåtande över 1939 års sakkunnigbetänkande har överstyrelsen framhållit, att hänsynen till olika landsdelars behov av statliga läroverk överhuvud icke kan tagas med användande av jämförelsekvoter länen emellan, om jämförelsens resultat användes som motiv för att ett förstatligande icke bör ske. Det får i stället diskuteras från fall till fall, huruvida de olika landsdelarna (i betydelse av den kring orten belägna bygden) äro väl tillgodosedda eller icke. Av föredragandens promemoria, där de konkreta fallen undersökas, framgår, att i intet fall hänsyn till länets ställning torde kunna anföras såsom hinder för förstatligandet. Överstyrelsen ansluter sig till denna uppfattning.

Beträffande kommunala mellanskolorna i Lund och Norrköping föreslog den sakkunnige icke förstatligande på grund av speciella förhållanden på skolorten, i Lund sammankopplingen med kommunala flickskolan, i Norrköping sammankopplingen med de praktiska mellanskolorna för handelsundervisning och för teknisk undervisning. I båda fallen finner den sakkunnige, att frågan icke är så utredd i avseende på nämnda sammankoppling, att förstatligande bör ifrågakomma. Överstyrelsen ansluter sig till denna mening.

Efter den utgallring, som överstyrelsen sålunda företagit, kvarstå 24 kommunala mellanskolor, vilka i alla avseenden fylla de uppställda kraven och enligt överstyrelsens förslag böra förstatligas under de närmaste åren. Förstatligandet bör dock enligt överstyrelsens mening icke påbörjas samtidigt för alla skolorna, utan överstyrelsen föreslår en uppdelning i tre grupper, för vilka förstatligandet bör påbörjas successivt under tre följande år. Till de båda senare grupperna räknar överstyrelsen skolor, där önskemål i fråga örn lokalerna eller skolans undervisningsresultat förefinnas. Överstyrelsen föreslår således förstatligande av följande kommunala mellanskolor i denna ordning:

Följande kommunala mellanskolor böra förstatligas med början från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer, nämligen

första gruppen: Torsås, Bräcke, Skänninge, Strömsnäsbruk, Nybro, Valdemarsvik, Kinna och Molkom;

andra gruppen: Älmhult, Lyclcsele, Alvesta, Svalöv, Lindesberg, Vellinge Hyltcbruk och Kungsbacka;

Bihang till riksdagens 'protokoll 1944- 1 saini. Nr 207.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tredje gruppen: Tierp, Mellerud, Emmaboda, Nora, Årjäng, Storvik, Torsby och Kungälv;

varvid förstatligandet bör påbörjas första året för skolorna i första gruppen, andra året för skolorna i andra gruppen och tredje året för skolorna i tredje gruppen,

börande förstatligandet tillgå så, att första året av en skolas förstatligande klass 1 övertages av staten och följande år successivt följande klasser.

Som villkor för förstatligandet bör uppställas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Vid varje skola torde första året utom rektorstjänsten en adjunktstjänst böra beräknas, på vilken skolans rektor torde böra överflyttas. Adjunktstjänsten bör därefter icke omedelbart återbesättas. Från och med budgetåret 1944/45 torde för ifrågavarande ändamål böra inrättas 8 rektorstjänster och 8 adjunktstjänster vid de allmänna läroverken.

Enligt av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningar medför det föreslagna förstatligandet av 24 kommunala mellanskolor för statsverket en kostnadsökning av 378 200 kronor vid fullt genomförd omorganisation och av 94 800 kronor under första året. För de i första gruppen upptagna åtta skolorna utgöra motsvarande tal 117 400 respektive 29 500 kronor. I nämnda belopp ingå statsbidrag till skolornas ljus- och vedkassor, beräknade till i medeltal 2 000 kronor per skola. Beträffande kostnadsberäkningarna må i övrigt nämnas följande:

Överstyrelsen har verkställt en approximativ beräkning av kostnaden för förstatligande av samtliga 73 kommunala mellanskolor.1 Statens slutliga kostnader för ett sådant förstatligande skulle utgöra 4 770 600 kronor. Med frånräknande av statens nuvarande kostnader för de kommunala mellanskolorna skulle kostnadsökningen för statsverket bli 1 260 200 kronor vid helt genomfört förstatligande och 316 200 kronor under första året av ombildningen. Dessa belopp avse kostnaderna för lärarlöner jämte tillsynslärare, biträde å rektorsexpeditionen, bibliotekarie och skolläkare. Utöver de angivna beloppen tillkomma bidragen till samrealskolornas ljus- och vedkassor, vilka som nämnts av överstyrelsen uppskattats till 2 000 kronor per skola (500 kronor första ombildningsåret).

Vid genomförande av det av överstyrelsen föreslagna förstatligandet skulle för budgetåret 1944/45 följande anslagsförändringar böra genomföras, nämligen ökning av förslagsanslaget Avlöningar vid de allmänna läroverken med 94 600 kronor, ökning av förslagsanslaget Bidrag till ljus- och vedkassorna med 4 000 kronor samt minskning av förslagsanslaget Bidrag till kommunala mellanskolor med 69 100 kronor.

Slutligen föreslår överstyrelsen, att till kommunala mellanskolorna skall utgå särskilt statsbidrag med hänsyn till lärjungar från annan kommun. Det föreslagna statsbidraget kan sägas motsvara hälften av den på nämnda lärjungar belöpande delen av skolkommu-

1 Sedermera ha tillkommit kommunala mellanskolorna i Båstad, Nordmaling och Sollentuna, så att antalet kommunala mellanskolor för närvarande uppgår till 76.

51 Kungl. Majlis proposition nr 207.

Hens egen kostnad för lärarlöner, dock med en viss minimibegriinsning i fråga om antalet lärjungar. Kostnaderna för detta statsbidrag beräknar överstyrelsen till 164 600 kronor för samtliga mellanskolor och till 158 500 kronor för budgetåret 1944/45, då förstatligandet påbörjats. Överstyrelsen anför:

I riksdagens skrivelse uttalas, att i den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner, synes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill tages vid statsbidragets utmätande.

I 1939 års sakkunnigbetänkande föreslogs ett särskilt statsbidrag, beräknat efter 100 kronor för under nästföregående läsår i skolan inskriven elev från annan kommun än den, vilken står som skolans huvudman. Detta förslag har den fördelen, att det är synnerligen enkelt i tillämpningen. Mot detsamma kan emellertid invändas, att det är alltför schematiskt. Kostnaden per lärjunge för lärarlöner är icke densamma för varje skola utan beror på skolortens dyrorts- och kallortsgrupp, på hur väl fyllda klassavdelningarna äro m. m. Den nämnda kostnaden per lärjunge kan därför variera ganska avsevärt. Det synes vara att föredraga, att statsbidraget anpassar sig efter de faktiska kostnaderna. Därtill konnner, att en begränsning av statsbidragens storlek under rådande förhållanden får anses påkallad.

Lämpligast vore, att kommunen erhölle ersättning för den faktiska merkostnad, som vållas av lärjungar från annan kommun, i avseende på kostnad för parallellavdelningar m. m. Då fastställandet härav kan stöta på svårigheter och i varje fall icke synes medge någon enkel beräkningsmetod, anser sig överstyrelsen böra föreslå, att det särskilda statsbidraget utgår med hälften av den av kommunen bestridda delen av lärarlönerna, som efter proportionell fördelning belöper på lärjungarna från annan kommun.

Överstyrelsen får därför föreslå, att det särskilda statsbidraget med hänsyn till lärjungar från annan kommun måtte bestämmas på följande sätt. För varje budgetår fastställes av överstyrelsen halva procenttalet lärjungar från annan kommun (i helt tal) under näst föregående läsår. Det särskilda statsbidraget utgår under budgetåret med denna procent av den del av bruttolönerna (22 procent), som icke utgår i statsbidrag.

Överstyrelsen föreslår vidare, att nämnda statsbidrag icke utgår, för så vitt procenttalet lärjungar från annan kommun icke uppgår till 10. Dels böra nämligen principiellt lärjungar från annan kommun mottagas, dels betyder ett ringa antal sådana föga i skolans budget. Därest särskilt statsbidrag, såsom nu föreslagits, utgår, bör kommunen icke äga rätt att upptaga högre terminsavgifter av lärjungar från annan kommun.

I detta sammanhang våll överstyrelsen framhålla, att här diskuterat särskilt statsbidrag torde kunna ifrågasättas jämväl för andra högre kommunala skolor (praktiska mellanskolor, kommunala flickskolor och högre folkskolor), där alldeles likartade förhållanden förefinnas och samma motivering för statsbidraget kan anföras. Överstyrelsen anser sig emellertid icke böra i förevarande sammanhang ingå på denna mera omfattande fråga, som får anses falla utanför överstyrelsens nuvarande utredningsuppdrag.

Första året av förstatligandet enligt överstyrelsens förslag bör detta särskilda statsbidrag utgå dels till de mellanskolor, vilkas förstatligande icke påbörjats, dels till de skolor, vilkas förstatligande nämnda år påbörjats, för de tre högre klasserna, vilka fortfarande äro kommunala. Totalbeloppet kan angivas till 158 500 kronor.

Av skolöverstyrelsen upprättad tabell,

utvisande för samtliga kommunala mellanskolor överstyrelsens poängberäkning, skolornas genomsnittliga lärjungeantal och förhållanden, som föranlett, att vissa skolor icke ansetts böra förstatligas.

(I fråga om de nyligen inrättade kommunala mellanskolorna i Båstad, Nordmaling och Sollentuna ha uppgifter ej sammanställts.)

Kungl. Maj:ts proposition nr %07.

1 Kungl. Majlis 'proposition nr 207.

54 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

I ttrande av statskontoret.

I utlåtande den 15 januari 1944 över skolöverstyrelsens förslag tillstyrker statskontoret förstatligande av två, eventuellt fyra kommunala mellanskolor, medan frågan om förstatligande av andra skolor anses böra anstå i avvaktan på den allmänna översyn av hithörande frågor, som 1940 års skolutredning skall verkställa, samt pa den kommande utvecklingen av norrlandsskolorna. Frågan örn införande av ett särskilt statsbidrag för elever från främmande kommuner bör enligt ämbetsverkets mening först övervägas av 1941 års lärarlönesakkunniga. Statskontoret anför bland annat:

Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag skulle innebära en icke oväsentlig utbyggnad av läroverksorganisationen. Enligt statskontorets mening måste det emellertid anses tvivelaktigt, om i nuvarande läge en dylik utbyggnad är försvarlig. Ur statsfinansiell synpunkt synes det mest rationella vara, att detta spörsmål icke löses isolerat utan i samband med en allmän översyn av läroverkens organisation. Särskilt bör i detta sammanhang uppmärksammas frågan om de svagast frekventerade realskolornas fortbestånd samt de rationahseringsmöjligheter i övrigt, som läroverksorganisationen till äventyrs kan erbjuda. Statskontoret anser därför övervägande skäl tala för att frågan om ett mera allmänt förstatligande av vissa kommunala mellanskolor upptages till slutligt övervägande av 1940 års skolutredning i ett vidare sammanhang. Härav följer således icke, att i de undantagsfall, där alldeles särskilda skäl kunna anses föreligga för ett omedelbart förstatligande av någon eller några skolor, frågan härom bör ställas på framtiden. I avseende härå samt i fråga om den närmare utformningen av överstyrelsens förslag får statskontoret framhålla följande.

Överstyrelsens utredning synes väl ansluta sig till det av 1943 års riksdag gjorda uttalandet samt i övrigt bygga på de principer, som tidigare tillämpats vid förstatligande av kommunala mellanskolor. Statskontoret anser utredningen giva en i det stora hela klar bild av förhållandena på hithörande område. De av överstyrelsen lämnade uppgifterna synas sålunda viii ägnade att belysa den betydelse, som de skilda skolorna äga som led i skolorganisationen. Ämbetsverket har emellertid uppmärksammat, att av olika anledningar Norrland i jämförelse med övriga delar av Sverige kommit i en förhållandevis ogynnsam ställning, vilket främst synes bero därpå, att den använda poängberäkningen icke synes giva full rättvisa åt skolor belägna i kommuner med stor utsträckning och gles bebyggelse. Men även av andra orsaker ha norrlandsskolorna kommit i efterhand. Då flertalet av dessa skolor inrättats förhållandevis sent och överstyrelsen ansett sig böra uppställa krav på att verksamheten vid skolan fortgått en längre tid, innan ett förstatligande bör äga rum, har därigenom ett flertal norrlandsskolor uteslutits.

Statskontoret är ense med överstyrelsen om att en viss stabilitet i fråga örn lärjungeantal och undervisningsresultat bör lia inträtt, innan ett förstatligande bör ifrågakomma. Däremot anser ämbetsverket skolans ålder icke böra tillmätas någon alltför stor betydelse, i det fall näringslivet å orten, skolans läge samt befolkningstillväxten tyda på att skolan har en bestående uppgift att fylla i en bygd, vilken genom sitt avskilda läge och befolkningens ringa ekonomiska bärkraft eljest måste stå efter i utvecklingen. Då det

55 Kungl. Majlis 'proposition nr 307.

för övrigt kan förutsättas, att inom ett fåtal år förhållandena vid ett flertal norrlandsskolor stadgat sig, så att möjligheter då föreligga att bedöma, om ett förstatligande är att förorda, synes även detta utgöra en vägande invändning mot att man redan nu i princip beslutar sig för ett förstatligande av andra skolor i sådan omfattning, att ekonomiska hänsyn framdeles komma att hindra den enligt statskontorets förmenande i och för sig mera angelagna ombildningen av vissa norrlandsskolor. .. ,

Med statskontorets utgångspunkter synes icke något vara att invända mot att i första hand kommunala mellanskoloma i Bräcke och Lycksele förstatligas samt eventuellt två andra skolor, förslagsvis Torsås och tierp, den senare skolan dock endast under förutsättning att av överstyrelsen anmarkta brister i fråga om lokalerna kunna avhjälpas i samband med förstatligandet. Frågan om ett förstatligande av andra skolor synes däremot tills vidare bora anstå i avvaktan på den allmänna översyn av hithörande frågor, som 1940 års skolutredning torde ha att verkställa, samt på den kommande utvecklingen av norrlandsskoloma. . . , „

Mot överstyrelsens kostnadsberäkningar synes i och for sig icke något vara att erinra. Härvid förutsätter statskontoret, att vid avvagnmgen av de förskott å statsbidragen till de kommunala mellanskoloma för budgetaret 1944/45, som skola utbetalas under januari och april manader 1945. tillbörlig hänsyn tages till de avvecklingsåtgärder, som kunna komma att beslutas i fråga om vissa skolor för nämnda budgetår. ...

Vad slutligen angår den föreslagna anordningen med ett särskilt statsbidrag för de vid kvarvarande kommunala mellanskolor inskrivna eleverna tran främmande kommuner, måste statskontoret bestämt avstyrka, att några åtgärder med sådant syfte nu vidtagas. Spörsmålet om andrade grunder tor avvägningen mellan stat och kommun av kostnaderna för bland annat de hörne kommunala skolorna är för närvarande under utredning av 1941 ars lärarlönesakkunniga. Framställningen i denna del synes icke nu bora påkalla annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att överstyrelsens förslag overlamnas till de sakkunniga för att vara tillgängligt vid uppdragets fullgörande.

Vissa framställningar.

Från styrelser och huvudmän för kommunala mellanskolor lia inkommit vissa framställningar med anledning av skolöverstyrelsens förslag. Sålunda hemställes i 14 framställningar om förstatligande av skolor, som av överstyrelsen icke ansetts böra ombildas till samrealskolor. Vidare begäres i 5 fall, att skolor, som föreslagits till förstatligande, matte hänföras till en tidigare årsgrupp. De inkomna framställningarna innehålla huvudsakligen, var och en för den i framställningen avsedda skolans vidkommande, en detaljerad kritik av överstyrelsens förslag, i vad detta är ofördelaktigt för vederbörande skola, samt ett framhållande av de skäl, som särskilt tala för skolans förstatligande respektive hänförande till en tidigare grupp. Med hänsyn härtill torde beträffande innehållet i dessa framställningar få hänvisas till handlingarna i ärendet. Vissa synpunkter av allmännare intresse torde dock böra här om-

nämnas.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1 många framställningar understryka!, att staten bör övertaga en kommunal mellanskola, som till stor eller i många fall övervägande del rekryteras fran andra kommuner än den, som bär det ekonomiska ansvaret. I detta sammanhang betonas ofta, att elever från främmande kommuner åtnjuta samma ratt till nedsättning i eller befrielse från avgifter som barnen från skolkommunen. Fran flera hall framhålles, att antalet inackorderade elever icke bor tillmatas sa stor betydelse som skett, då denna omständighet huvudsakligen beror pa kommunikationsförhållandena — vilka ofta ändrats till följd av krislaget — och foraldramas ekonomi. Därjämte uttalar man, att vid ™et.^v inackorderingsort avståndet till hemorten icke spelar så stor roll. Beträffande avstand till narmaste läroverk påpekas i ett par fall att den närmast belägna statliga realskolan icke kan mottaga eleverna i kommunala mellanskolan.

Från ett flertal skolors sida har framhållits, att skolans ålder bör tillmätas större vikt, da denna omständighet visar, att skolan fyller ett tydligt behov och da en sedan lange existerande skola med stort antal elever från främmande kommuner givetvis i högre grad än andra gjort sig förtjänt att bli förstatligad. A andra sidan har i flera framställningar, däri hemställts om förstatligande av kommunala mellanskolor, vilka av skolöverstyrelsen ansetts ha varit i verksamhet för kort tid, gjorts gällande, att en skolas ringa ålder icke bör vara hindrande, om skolan i övrigt fyller förutsättningarna för förstatligande. 1 dessa fall har också ennrats om att skolorna tidigare varit högre folkskolor med i stort sett samma undervisningsplaner som de för kommunala mellanskoloma gallande. Det påpekas även, att en skolas jämna tillväxt bevisar dess existensberättigande.

. Vad angår de olika länens behov av läroverk, anföres i många framställningar, att en viss del av ett län knappast har någon nytta av en kommunal mellanskola i en annan avlägset därifrån belägen länsdel. En skola framhål- !er, att dess rekryteringsområde omfattar delar av två län. Men det saknas ej heller fall, då länsbehovet understrykes. I detta sammanhang må nämnas att fran kommunala mellanskolan i Sveg påpekats, att nämnda skola är den enda högre skolan i Härjedalen. I

Beträffande rekryteringsområdets omfattning göres i flera framställningar den invändningen mot överstyrelsens poängberäkning, att denna missgynnar kommuner med stor ytvidd. I några fall yrkas, att såsom »egen kommun» xvj betraktas endast det samhälle inom kommunen, där skolan är belägen. Vidare ha ett par norrlandskommuner framhållit, att de särskilda förhållandena i Norrland måste beaktas.

I många fall, då överstyrelsen ansett vederbörande skolas lokaler vara otillfredsställande, ha kommunerna förklarat sig skola uppföra nya lokaler, så snart byggnadstillstånd kan erhållas. Ofta meddelas, att ritningar och andra förarbeten äro färdiga, och erinras, att lokalfrågan lättare kan lösas vid skolans förstatligande. Å andra sidan har anförts, att den omvårdnad om skolan, som förefintligheten av goda lokaler utvisar, bör tillmätas särskild betydelse.

.1 fråga om lärjungeantalet upplyses i flera skrivelser, att detta är i stadigt stigande i vederbörande skolområde.

Från mångå skolors sida hemställes, att hänsyn tages till om skolkommunen har dålig ekonomi eller icke.

Även några speciella förhållanden må nämnas. Styrelsen för kommunala

57 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

mellanskola» i Sveg har meddelat, att poängtalet A på grund av en felaktig uppgift från skolan blivit för lågt och rätteligen skall vara 88. Styrelsen tor kommunala mellanskolan i Överkalix uppgiver, att antalet elever tran andra kommuner vid denna skola skall vara 5. Vidare hemställer Stockholms stad, att dess kommunala mellanskolor måtte förstatligas, då de i själva verket ersätta behövliga realskolor.

Slutligen har kommunala mellanskolornas lärarförening i en framställning angivit lärarkårens synpunkter pa förstatligandet. Sammanfattningsvis framhålles följande:

Lärarna äro visserligen väl medvetna om att den nuvarande ordningen nied kommunala skolor i vissa avseenden kan uppvisa bestämda fördelar säiskilt i fråga örn den sociala omvårdnaden örn eleverna — och att det vore angeläget, att dessa ej spolierades vid ett förstatligande. Principiellt synas dock övervägande skäl tala för att staten påtoge sig hela ansvaret och lika stor del av kostnaden för den högre undervisningen på alla orter, där en sadan undervisning visat sig vara av behovet påkallad. Vid prövningen av en skolas rätt till förstatligande borde därför endast dess mer eller mindre klart ådagalagda behövlighet få fälla utslaget. Denna behövlighet bör i sin tur anses ådagalagd genom en konstant, kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande lärjungetillströmning. Endast i den mån förstatligandet anses böra ske successivt, kunna kommunalekonomiska och andra för skolans egentliga uppgift och existensberättigande främmande synpunkter tillmätas någon betydelse för ordningsföljden.

Förstatligandet av de kommunala mellanskolorna innebär, att staten övertager vissa av de kostnader för ifrågavarande skolor, som kommunerna nu bestrida, och leder sålunda till en annan fördelning av utgifterna mellan stat och kommun än den nuvarande. Det är naturligt, att en kommun, som ofta med betydande svårigheter och stora ekonomiska uppoffringar underhåller en kommunal mellanskola, önskar fa denna förstatligad. Visserligen innebär det i flera avseenden även en förmån för kommunen att äga en dylik kommunal skola, men onekligen kan ett flertal skäl anföras för, att en skola av denna typ, som uppfyller vissa bestämda krav — frågor, till vilka jag utförligare återkommer nedan — bör vara statlig. Jag vill i detta sammanhang understryka, att spörsmålet om förstatligande av kommunala mellanskolor icke har att göra med frågan örn att bereda landsbygdens ungdom bättre möjligheter att erhålla högre skolbildning. Ungdomen får nämligen i en förstatligad skola samma undervisning som i den förutvarande mellanskolan, och även examensmöjligheterna äro desamma vid bada skolformerna.

Men det är icke sagt, att varje sådan skola utan vidare skall kunna påräkna att bli förstatligad. Sålunda kan en kommuns önskan härom icke gärna villfaras, så länge som allvarliga anmärkningar i olika avseenden kunna riktas mot beskaffenheten av de av skolan disponerade lokalerna. Jag fäster mig här mindre vid det förhållandet, att ifrågavarande lokaler kunna befinnas otillräckliga, ty detta är ej sällan fallet med skollokaler numera, då krisför-

Departe-

mentschefen.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hållandena lägga hinder i vägen för en utvidgning av lokaltillgången. Mera betänkligt är det, om den kommunala mellanskolans lokaler måste karakteriseras som mycket bristfälliga eller rent av undermåliga. I dessa fall bör skolan icke komma i fråga till förstatligande, förrän vederbörande kommun avslutat förberedelserna för anskaffande av ändamålsenliga lokaler och lämnat tillfredsställande garantier för att vederbörligen godkända byggnadsplaner komma att fullföljas utan uppskov. Jag förutsätter därvid, att ritningar och kostnadsförslag till byggnads- och reparationsarbeten uppgöras under beaktande av de senaste årens erfarenheter av de besparingsåtgärder, som vidtagits i fråga om skollokalernas standard.

Det har vidare från olika håll hävdats, att, om en kommunal mellanskola skall kunna förstatligas, bör krävas, att den uppfyller vissa minimifordringar i fråga om ålder och lärjungefrekvens. Sålunda har framhållits, att en mellanskola bör under en viss icke alltför kort tidsperiod ha bestått som sådan och därunder visat sig fylla ett verkligt behov i den trakt, där den är belägen. För egen del håller jag före, att denna synpunkt är värd att beaktas. Örn en skola icke kan uppvisa tillfredsställande elevantal och verksamhetstid, har staten nämligen tillräcklig garanti för att den uppnått den stabilitet i sin verksamhet, som man torde ha rätt att förutsätta hos ett statsläroverk. Å andra sidan bör man icke låta sig alldeles klavbinda av denna princip. Åtskilliga kommunala mellanskolor, framför allt de norrländska, äro mycket unga och kunna icke heller uppvisa de lärjungesiffror, som man velat kräva som förutsättning för förstatligande. Enligt min mening kunna icke samma strikta bedömningsgrunder i detta avseende tillämpas på skolor i Norrland och andra glesbygder som på skolor i tätare befolkade delar av landet. Utan att ifrågasätta riktigheten av satsen, att en kommunal mellanskola bör ha varit i verksamhet ett icke alltför ringa antal år och kunna uppvisa ett lärjungeantal, som icke bör understiga ett visst minimum, för att komma i fråga till förstatligande, menar jag sålunda, att undantag från dessa regler under vissa förutsättningar böra göras.

För frågans bedömande äro emellertid även åtskilliga andra synpunkter av vikt. Det är sålunda nödvändigt tillse, i vilken utsträckning olika landsändar blivit tillgodosedda med statsläroverk, liksom även dessa läroverks kapacitet och avståndet till dem. I åtskilliga fall har en kommunal mellanskola upprättats i eller invid en stad, där statligt läroverk finnes. Grunden till denna åtgärd är då icke sällan den, att den statliga läroverksorganisationen är alltför snävt tilltagen. Icke heller kan man bortse från beskaffenheten av kommunikationerna mellan olika delar av lärjungeområdet och läroverksorten. Därjämte har man att taga hänsyn till den omständigheten, att somliga kommunala mellanskolor i stor utsträckning mottaga barn från andra kommuner än skolkommunen — en i riksdagens skrivelse särskilt fram-

59 Kungl. Maj:ts proposition nr '207.

hållen synpunkt — under det att andra kommunala mellanskolor på grund av sitt läge i trakter med gles bebyggelse visserligen ha absolut sett synnerligen stora lärjungeområden men ända helt fa utsocknes elever.

Det nyss sagda avser närmast de omständigheter, som i varje särskilt fall böra vara vägledande vid ställningstagandet till frågan om viss skolas förstatligande. Om man åter betraktar problemet om förstatligandet från mera allmänna utgångspunkter, torde följande förtjäna framhållas. Det bör enligt min mening vara en lämplighetsfråga för statsmakterna att avgöra, vilken omfattning det statliga skolväsendet vid olika tillfällen bör få. Sålunda är den statliga läroverksorganisationens anpassning efter landets behov av högre teoretiska undervisningsanstalter en fråga av central betydelse för vårt skolväsen. De kommunala mellanskolorna ha icke tillkommit som resultat av en föregående, hela skolväsendet omfattande planering. Ej sällan har en ort, tack vare kommunalt initiativ, fått en högre folkskola, som sedan vuxit ut till en kommunal mellanskola, medan en annan ort, som strängt taget hellre bort vara utrustad med en dylik läroanstalt, kommit att sakna sådan pa grund av bristande förutseende från de kommunala myndigheternas sida. Innan behovet av skolor med det bildningsmål, som mellanskolorna representera, blivit föremål för allmän översyn, är det därför ofta svart att avgöra, huruvida en viss kommun kan sägas lia grundat anspråk på att just dess mellanskola skall förstatligas.

Att bedöma en fråga från alla dessa nu angivna synpunkter är självfallet ingen lätt sak. Det är därför knappast ägnat att förvåna, att man, när det gällt att taga ställning till detaljerna i frågan örn förstatligandet, komimt till avsevärt skilda resultat. Den särskilt tillkallade sakkunnige föreslog år 1939 33 kommunala mellanskolor till förstatligande. Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att till en början 24 skolor förstatligas, varvid ombildningen föreslås taga sin början med 8 skolor årligen under vart och ett av budgetaren 1944/46. Statskontoret i sin tur har en betydligt mera restriktiv inställning. Enligt nämnda ämbetsverk böra högst tva eller möjligen fyra skolor nu komma i fråga till förstatligande.

Min egen ståndpunkt tror jag mig kunna sammanfatta i huvudsak sålunda.

För ett generellt statsövertagande — med nyss nämnda förbehåll talar främst den omständigheten, att de försök man från olika utgångspunkter gjort att objektivt utreda, vilka skolor som böra medtagas vid ett förstatligande och vilka som skola lämnas åsido, icke, såvitt jag kunnat finna, lämnat övertygande resultat. Då det alltså förefaller omöjligt att uppdraga en objektivt sett oantastbar gräns mellan ifrågavarande kategorier av skolor, anser jag mig böra förorda, att frågan löses på det sättet, att staten övertager samtliga kommunala mellanskolor, med undantag för skolor, som uppvisa patagliga brister i fråga örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens, verksamhetstid ctc.,

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

alitsa i huvudsak sådana skolor, som sakna nödig stabilitet i sin verksamhet och som på den grund icke böra förstatligas.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag föreslå, att förstatligandet må tillgå så, att staten under vart och ett av de fem närmast följande budgetåren övertager ett så stort antal skolor, att statens slutliga merkostnad för de skolor, som varje särskilt år övertagits av staten, uppgår till omkring 1/5 av den summa, som slutligt skulle erfordras för ett förstatligande av samtliga nu existerande kommunala mellanskolor. När viss skola förstatligas, bör tillvägagångssättet vara, att staten första året övertar klass 1 och följande år successivt följande klasser. Den slutliga merkostnaden för samtliga förstatligade skolor uppnås därför icke under femårsperioden utan först under tredje budgetåret därefter. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen överlämnas åt Kungl. Maj:t, som bemyndigas att inom ramen för den för ändamålet beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor, som med hänsyn till sina speciella förutsättningar och till skolväsendets allmänna utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande, samt att i den utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter och genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna läroverken. Ehuru en detaljerad femårsplan för förstatligandet, utvisande, i vilken ordning de kommunala mellanskolorna skulle övertagas av staten, icke för närvarande kan framläggas, bland annat med hänsyn till att vissa skolor, som nu av olika skäl icke torde komma i fråga, måhända efter något års förlopp kunna komma att fylla de uppställda villkoren, synas mig dock alla berättigade önskemål i fråga om de kommunala mellanskolomas förstatligande genom ett smidigt förfaringssätt av nu angiven art bliva inom en nära framtid vederbörligen tillgodosedda. Härvid förutsätter jag, att de kommuner, vilkas skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under femårsperioden verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes räknar jag med att det inom övergångstiden skall bli möjligt att bilda sig en säker uppfattning örn de yngre mellanskolomas framtidsutsikter med avseende å elevantal etc.

För samtliga förstatligade skolor föreslås de av skolöverstyrelsen angivna villkoren skola gälla. Kommunerna böra sålunda ikläda sig de sedvanliga förpliktelserna i fråga om undervisningslokaler, inredning och möbelutrustning samt bostad åt rektor och åt erforderlig vaktmästarpersonal. I den mån så befinnes erforderligt, bör vederbörande kommun jämväl förbinda sig att bevilja ett engångsanslag av högst 5 000 kronor till bestridande av kostnader för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket. För varje skola beräknas första året utom rektorstjänsten en adjunktstjänst, på vilken skolans rektor överflyttas. Kostnadsökningen för staten torde med ledning av skolöverstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till omkring 65 000 kronor under första året och till omkring 260 000 kronor, sedan orga-

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nisationen fullständigt genomförts. Dessa kostnader betinga således i runt tal 1 /5 av kostnaderna för en ombildning av landets samtliga kommunala mellanskolor till samrealskolor; hänsyn har sålunda tagits även till de senast tillkomna mellanskolorna.

Första året av förstatligandet torde man kunna räkna med att anslagsposten till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken kommer att belastas med omkring 200 000 kronor utöver de eljest beräknade kostnaderna; på icke-ordinarie-posten kan motsvarande belastning beräknas bli omkring 40 000 kronor. Posten till rörligt tillägg bör uppräknas med 30 000 kronor. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, synas endast två delposter behöva uppmärksammas i detta sammanhang, nämligen posten till arvoden åt skolläkare samt posten till arvoden åt bibliotekarier. Den förra delposten torde för ändamålet böra uppräknas med 3 000 kronor, den senare med 1 800 kronor. Den ökning av antalet icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring samt av antalet veckotimmar i övningsämnena, som inträder i samband med förstatligandet, kan icke på förhand exakt beräknas, varför det ovan nämnda bemyndigandet för Kungl. Majit att överskrida vissa poster här bör tillämpas. På Kungl. Majit torde få ankomma att meddela de bestämmelser, som erfordras för förslagets genomförande — exempelvis rörande statsbidrag under ombildningstiden till de förstatligade mellanskolorna. Dessa bestämmelser torde i det väsentliga kunna utformas i anslutning till vad i sådant hänseende tillämpas vid tidigare åtgärder av denna art.

Skolöverstyrelsen har även framlagt förslag till statsbidragsbestämmelser för de kommunala mellanskolorna, avseende de elever, som icke tillhöra skolkommunen. Detta förslag har avstyrkts av statskontoret under hänvisning till att spörsmålet om ändrade grunder för avvägningen mellan stat och kommun av kostnaderna för bland annat de högre kommunala skolorna för närvarande är under utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Med den ståndpunkt, vilken jag i det föregående intagit och som innebär att de kommunala mellanskolorna i princip under en kort övergångsperiod successivt böra förstatligas, bortfalla givetvis argumenten för det ifrågasatta särskilda statsbidraget. Jag avstyrker alltså det föreslagna tillägget till statsbidragsbestämmelserna.

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut.

I propositionen 1942: 255 föreslog Kungl. Majit — i sammanhang med att förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet m. m. framlades — att riksdagen skulle fatta ett principbeslut om inrättande framdeles av ett

62 Kungl. Mårds proposition nr 207.

psykologisk-pedagogiskt institut. Riksdagen gjorde vissa uttalanden rörande värdet av ett sådant institut men fann icke erforderligt att då fatta något för framtiden bindande beslut rörande institutets organisation. Skolöverstyrelsen har nu gjort framställning örn inrättande av institutet från och med nästa budgetår.

Beträffande frågans tidigare behandling må nämnas följande.

1936 års lärarutbildningssakkunniga.

Det första mera genomarbetade förslaget om upprättande av ett sådant institut i Sverige framlades av 1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare (SOU 1938: 50).

De sakkunniga föreslogo, att i samband med nedläggandet av högre lärarinneseminariet skulle för den systematiskt ordnade samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik, som vore nödvändig för undervisnings- och uppfostringsarbetets fortgående förbättring, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt institut, förlagt till Stockholm och anknytande å ena sidan till den år 1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet», å andra sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska biblioteket och svenska skolmuseet. Denna nya organisation tänktes som ett enskilt institut med statsbidrag, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en praktisk. I

I spetsen för institutet skulle enligt detta förslag stå en styrelse på 16 personer: landets fyra professorer i psykologi och pedagogik, institutets föreståndare, en representant för skolöverstyrelsen, två för den medicinska forskningen, fyra för lärarkårerna vid olika slag av läroanstalter, en för Stockholms stad, två för föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet samt en av Kungl. Majit utsedd ordförande.

Institutets arbete skulle ledas av en direktor, som samtidigt avsågs vara föreståndare för den praktiska avdelningen och konsulent inom skolöverstyrelsen i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen i riket.

Den vetenskapliga avdelningen skulle ha till uppgift att ombesörja vetenskaplig utredning av vissa psykologisk-pedagogiska spörsmål av teoretisk eller praktisk karaktär. Tills vidare skulle den vetenskapliga avdelningen anknytas till Stockholms högskola och professorn i psykologi och pedagogik vid denna högskola fungera som avdelningens föreståndare.

. Vid institutet skulle vidare finnas en vetenskaplig nämnd., bestående av institutets direktor, vetenskapliga avdelningens föreståndare, innehavarna av pedagogikprofessurerna vid universiteten och högskolorna samt ytterligare tva ledamöter, utsedda av styrelsen för föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet. Denna nämnd skulle uppgöra plan för undersökningar och utse kompetenta personer att utföra dem.

T)en praktiska avdelningen skulle ha till uppgift att bereda praktisk möjlighet för undersökningar, som handhades av den vetenskapliga avdelningen,

63 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att anordna pedagogisk försöksverksamhet samt att anordna kurser av olika slag, psykologisk-pedagogiska, medicinsk-pedägogiska, fortbildningskurser m. m. Föreståndare för avdelningens arbete skulle vara institutets direktor Institutet förutsattes ha tillgång till Stockholms stads folkskolor och till avdelningar inom högre läroanstalter. En särskild försölcsskola borde omfatta latin- och realgymnasium, fyra- och femårig realskola, högre flickskola och folkskola, alla med samundervisning. Lämpligen kunde normalskolan vid högre lärarinneseminariet i samband med seminariets nedläggande utbyggas till en sådan försöksskola, vilken tillika borde vara lärarkursanstalt med skolans rektor som föreståndare. Den pedagogiska försöksverksamheten vid skolan skulle ledas av direktorn.

I en till de sakkunnigas förslag fogad reservation vände sig två av de sakkunniga, O. von Friesen och T. Gislén, mot tanken, att institutets vetenskapliga avdelning skulle knytas till Stockholms högskola enbart. De föreslogo i stället, att lärostolarna i pedagogik vid universiteten och högskolorna tillsammans skulle bilda institutets vetenskapliga avdelning, varigenom landets vetenskapliga krafter på området kunde på effektivare sätt tillvaratagas.

I yttrandena över förslaget (beträffande skolöverstyrelsens yttrande, se nedan) rönte tanken på ett psykologisk-pedagogiskt institut i allmänhet ett välvilligt mottagande. Från många håll framhölls dock, att de sakkunnigas förslag mera hade formen av utkast än av genomarbetat förslag, varför i många fall instämmandet snarare avsåg det allmänna önskemålet örn ett psykologisk-pedagogiskt institut än de sakkunnigas konkreta utformning härav. På många håll instämdes i von Friesens och Gisléns reservation. Vanligt var också yrkandet, att institutet skulle göras helt statligt.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag.

Överstyrelsen anslöt sig principiellt till förslaget örn upprättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut men ansåg sig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag om ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika intressena icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara av rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de enskilda sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med institutets. Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den vetenskapliga forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik och dar en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som förekomma i vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut av denna omfattning kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet vunnits. Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också de ekonomiska hänsynen vara av avgörande betydelse.

64 Kungl. Mcij:ts 'proposition nr 207.

Överstyrelsen förordar därför en lösning, som å ena sidan kunde medgiva en framtida utvidgning, sedan erfarenheten lämnat riktlinjer för utvecklingen, å andra sidan kunde med utnyttjande av redan förefintliga möjligheter genomföras utan alltför omfattande kostnader.

Vad den vetenskapliga avdelningen beträffar, ansluter sig överstyrelsen till den av von Friesen och Gislén avgivna reservationen. Om verksamheten knötes till professuren i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola, skulle den i landet förefintliga vetenskapliga sakkunskapen icke på ett tillfredsställande sätt tillvaratagas, vilket däremot kunde bli fallet, örn reservanternas förslag förverkligades.

Överstyrelsen anser det ur praktisk synpunkt vara viktigt, att institutet icke överorganiseras. Innan institutet blivit fullt utbyggt och dess verksamhetsformer stabiliserats, borde den föreslagna vetenskapliga nämnden och institutets styrelse därför tills vidare sammanslås.

De sakkunnigas förslag befaras medföra en viss överorganisation med därav följande splittring, som kunde äventyra institutets effektivitet. Även styrelsens storlek (16 personer) anser överstyrelsen kunna verka i samma riktning. Den föreslår därför, att institutets ledning anförtros åt en styrelse på 10 personer. Självskrivna ledamöter skulle vara övningsskolans rektor och de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna. De övriga fem ledamöterna skulle utses av Kungl. Majit, tre efter förslag av skolöverstyrelsen och två efter förslag av medicinalstyrelsen. För dessa anses suppleanter böra utses. Av de ledamöter, som föreslås av skolöverstyrelsen, representerar en folkskolan, en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av dessa skulle vara ledamot av skolöverstyrelsen, varigenom ett förbindelseled skulle skapas mellan skolöverstyrelsen och institutet. Av de ledamöter, som föreslås av medicinalstyrelsen, skulle en företräda skolhygien och en psykiatri. Om den föreslagna skolöverläkarbefattningen komme till stånd borde innehavaren av densamma vara självskriven styrelseledamot, och i så fall föreslås endast en ledamot jämte suppleant av medicinalstyrelsen. Ordföranden skulle^ utses av Kungl. Majit. Styrelsen skulle sammanträda minst två gånger årligen, varvid undersökningar, avsedda att utföras vid institutet, skulle planläggas, och frågor i samband med institutets verksamhet diskuteras.

Vad den praktiska avdelningen beträffar, har överstyrelsen för närvarande icke ansett sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna organisationen. Åtminstone innan institutets verksamhet fått en större omfattning, anses den föreslagna direktorsbefattningen kunna sammanslås med befattningen som rektor för institutets försöksskola.

Överstyrelsen finner det vara av stor betydelse, att institutet förfogar över en försöksskola. Visserligen borde institutet för undersökningar och experiment i viss utsträckning kunna utnyttja det statliga skolväsendet i dess helhet, men åtminstone i vissa fall syntes det nödvändigt att ha tillgång till en särskild försöksskola. Överstyrelsen instämmer i de sakkuningas förslag, att försöksskolan göres till lärarkursanstalt, varvid dess kapacitet tills vidare måste vara begränsad., yisserligen kunde viss tvekan råda örn lämpligheten av att försöksskolan tillika vore lärarkursanstalt, då försöksverksamheten i skolan komme att verka hindrande, men de av de sakkunniga utvecklade

65 Kungl. May.ts jyroposition nr 207.

skälen anses dock överväga. Försöksskolan borde också, i enlighet med de sakkunnigas förslag, kunna utnyttjas som övningsskola för blivande lärare i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.

Då arbetsbördan för försöksskolans rektor kan väntas bil betydande föreslår överstyrelsen (i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande direktorn), att han för administrativa och expeditionella ändamål utöver vanlig skrivbiträdeshjälp skulle erhålla en sekreterare.

De sakkunnigas förslag, att institutets direktor skulle vara konsulent inom skolöverstyrelsen i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen, avstyrker överstyrelsen, då rektorns arbetsbelastning även dessförutan bleve avsevärd.

1940 års skolutredning.

Skolutredningen föreslog, att i samband med omorganisationen av högre lärarinneseminariets övningsskola ett statligt psykologisk-pedagogiskt institut skulle från och med budgetåret 1944/45 upprättas i huvudsaklig enlighet med skolöverstyrelsens förslag. De arliga kostnaderna för institutet beräknade skolutredningen till omkring 12 300 kronor. Härjämte beräknades ett engångsanslag av 5 000 kronor till anskaffande av möbler m. m. vara erforderligt.

Till stöd härför anförde skolutredningen huvudsakligen följande:

Pedagogisk försöksverksamhet. Frågan om pedagogiska försök inom landets skolväsen har ofta och av skilda anledningar dryftats. Full enighet synes råda därom, att dylik försöksverksamhet i viss utsträckning är nödvändig för att skolan icke skall stelna i en gång fastställda former.

Riktigheten i denna uppfattning bestyrkes av en rik erfarenhet. Skolutredningen erinrar om försöken med Barnundervisning i läroverk, i realskolan inbyggda linjer, praktiska mellanskolor, aftonundervisning, undervisning i ryska, hjälpklasser och andra specialklasser, främmande språk i folkskolan, folkskolans högre avdelning och förstärkningsanordningar inom folkskolan. Dessa försök ha lett till mer eller mindre definitiva och allmänt tillämpade anordningar inom undervisningsväsendet. Särskilt aktuella äro de nu pågående försöken med särskilda sångklasser inom Stockholms folkskolor, med en differentiering i och för undervisning i engelska inom vissa folkskolor i Göteborg, med prövningsfri intagning i de högre skolorna, med engelska som begynnelsespråk i de högre skolorna, med en ny form för de skriftliga arbetena i moderna språk, med nyspråkligt gymnasium av olika längd och organisation vid ett antal privata läroverk, med en på särskilt sätt utformad normalskolutbildning för gossar vid Höglandsskolan i Stockholm samt med en klassisk utbildningslinje, som sedan 1935 prövats vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm och vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg.

Av stor betydelse är jämväl den försöksverksamhet, som berör skolans inre arbete. Såväl vid enskilda som offentliga skolor av olika slag förekommer sådan verksamhet i stor omfattning. Särskilt mom de. skolformer, som äro mindre bundna av kursplaner och examensmål, och icke minst inom folkskolan, prövas, där de personliga förutsättningarna hos ledare och lärare

Bihang till riksdagens protokoll 19hh. 1 sami. Nr 307. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

äro tillfinnandes, nya metoder för undervisning och uppfostran. Utmärkande för denna verksamhet under de senaste årtiondena har bland annat varit en strävan att finna vägar att vid undervisningen i de olika ämnena tilllämpa metoder, som pläga sammanfattas under benämningen arbetsskolepedagogik. I icke ringa utsträckning göras försök med olika former av koncentrationsundervisning och med s. k. samlad undervisning. Stor uppmärksamhet har på många håll ägnats frågan om skolbibliotekets rationella utnyttjande i skolarbetet, och framgångsrika försök lia gjorts med en särskild, planmässigt ordnad undervisning i böckers bruk. Bland den mångfald av undervisningsspörsmål, som man genom försöksverksamhet sökt och söker att besvara, kunna även nämnas de metodiska frågor, som sammanhänga med filmens och radions införande i skolundervisningen. På uppfostrans område slutligen lia bland annat mer eller mindre långt gående försök företagits att genomföra självstyrelse bland lärjungarna.

Vad slutligen beträffar fördelningen av den pedagogiska försöksverksamheten på olika skolor lia två skilda strävanden stått mot varandra. Å ena sidan har framträtt en önskan att koncentrera pedagogiska experiment av skilda slag till en viss »provskola» eller ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade skolor. Å andra sidan har det framhållits, att en på sådant sätt centraliserad försöksverksamhet i längden icke kan väl fylla sin viktiga uppgift. Det är icke möjligt att vid en läroanstalt samla lärarkrafter med experimenthåg och reformvilja i alla riktningar. Försöksverksamheten kan icke heller vara alltför begränsad, om ett lands undervisningsväsen skall undgå att stagnera. På grund härav har det yrkats på spridning av försöken till ett större antal skolor, som i övrigt arbeta under fullt vanliga förhållanden. Experimenten kunna, örn de göras inom en i övrigt normal skolform, liksom renodlas, och resultaten kunna jämföras med övriga skolors utan störande inverkan av andra försök. Skolutredningen finner alldeles avgörande skäl tala för en mera spridd försöksverksamhet. Erfarenheten visar, att det är lika olämpligt att göra vissa läroanstalter till »provskolor» och där samla all möjlig försöksverksamhet som att förmena initiativkraftiga lärare vid andra skolor att göra välmotiverade pedagogiska experiment.

Behovet av ett centralt organ. Örn den pedagogiska försöksverksamheten, såsom skolutredningen föreslagit, icke koncentreras till en bestämd »provskola» eller till ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade läroanstalter utan tillätes växa fram, varhelst personliga och andra förutsättningar visa sig gynnsamma, blir det emellertid så mycket angelägnare, att detta för undervisningsväsendets utveckling betydelsefulla arbete uppmuntras och med oavlåtlig uppmärksamhet följes, övervakas och i viss mån ledes på sådant sätt, att försöksverksamheten i det hela får ändamålsenlig planläggning och inriktning jämväl på längre sikt. För detta ändamål behöves ett centralt organ, som i sig förenar teoretisk och praktisk sakkunskap på såväl pedagogiskt som psykologiskt och fysiologiskt område, som kan överblicka och följa den pedagogiska utvecklingen ej blott i vårt land utan även i utlandet, och som samlar strävanden, uppslag och insatser och möjliggör deras snabba utnyttjande i det praktiska skollivet. Institut med dylika uppgifter ha i skilda former upprättats i åtskilliga länder. Även i Sverige framträder behovet av ett sådant allt tydligare.

Tanken att ur det högre lärarinneseminariet, vars gamla uppgift som sär-

67 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

skild utbildningsanstalt för vissa lärarinnor alltmera begränsas, utveckla en central pedagogisk institution med uppgift att förena praktisk lärarutbildning med pedagogiskt forskningsarbete har fått allmän anslutning.

De skäl, som från skilda håll anförts för upprättande av ett centralt pedagogisk-psykologiskt institut för systematiskt ordnad samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik, väga tvivelsutan så tungt, framhöll, skolutredningen sammanfattningsvis, att snara åtgärder för planens realiserande måste anses påkallade. Än tyngre väga dessa skäl, om den pedagogiska försöksverksamheten på här förordat sätt decentraliseras och sprides till skilda skolformer och orter. En yttre anledning att trots nu rådande statsfinansiella läge taga upp frågan till omedelbar lösning är given i och genom högre lärarinneseminariets förestående nedläggande och därav föranledd omorganisation av normalskolan jämte därmed följande förändringar inom Stockholms skolväsen.

I annat sammanhang har skolutredningen föreslagit, att normalskolan ombildas till en läroanstalt, omfattande folkskola, fullständigt läroverk och flickskola, och att till denna anstalt förlägges provårskurs. Om, yttrade skolutredningen, de nu lediga lärarbefattningarna vid normalskolan besättas med särskild hänsyn till dess uppgift som lärarutbildningsanstalt, så kommer den med sina olika skolformer, med sina värdefulla pedagogiska traditioner från högre lärarinneseminariet och med sitt rika pedagogiska bibliotek att erbjuda en bättre grundval för uppbyggande av ett pedagogiskt institut av ifrågavarande slag än någon annan svensk läroanstalt.

Om ett dylikt institut skall kunna komma till stånd under nu rådande förhållanden, synes det, framhöll skolutredningen vidare, emellertid nödvändigt, att organisationen tills vidare begränsas till det för närvarande angelägnaste. Vi vilja därför i det hela ansluta oss till skolöverstyrelsens förslag örn ett psykologisk-pedagogiskt institut med delvis mera provisorisk organisation, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en praktisk.

Institutets ledning torde böra handhavas av en styrelse på tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor, tillika institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna böra utses av Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen. Av dessa tre ledamöter bör en representera folkskolan, en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av dessa bör tillika vara medlem av skolöverstyrelsen. Den tionde ledamoten bör företräda den för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset. För dessa fyra ledamöter synas suppleanter böra utses. Örn fyra representanter för psykologi och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild repiesentant för den psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.

Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att pa ett planmässigt och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk forskning inom landet.

68 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

För den vetenskapliga avdelningen skulle egentligen krävas ett psykologisk-pedagogiskt laboratorium med en professor som ledare och åtminstone någon assistent som biträdande lärare. Då en dylik institution under nuvarande förhållanden icke lärer kunna komma till stånd, synes den enda framkomliga vägen vara att utnyttja de möjligheter, som erbjuda sig vid universitet och högskolor och särskilt vid Stockholms högskola, vars framväxande pedagogiska institut och rikhaltiga pedagogiska bibliotek bereda huvudstadens talrika lärare och läraraspiranter goda möjligheter till vetenskaplig forskning och experimentellt arbete på området.

Om det vetenskapliga arbetet alltså tills vidare måste hänvisas till de pedagogiska institutionerna vid universitet och högskolor, torde det dock kunna i viss mån samordnas, planmässigt ledas och fördelas genom en organiserad samverkan mellan institutets direktor och de fyra professorerna i psykologi och pedagogik. För detta ändamål synes ungefär på det sätt som lärarutbildningssakku imiga föreslagit böra bildas en vetenskaplig nämnd, bestående av institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik samt skolöverläkaren. En av professorerna bör såsom vetenskaplig rådgivare (expert) inom institutet ha särskilt uppdrag att följa dess arbete och gå till handa med råd och anvisningar. Han bör i denna egenskap uppbära arvode; övriga ledamöter av nämnden böra icke åtnjuta arvode men ha rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid deltagande i nämndens sammanträden.

Den praktiska avdelningen har till uppgift att, på sätt lärarutbildningssakkunniga föreslagit, inom skilda skolformer bereda praktisk möjlighet för vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska försök och följa den pedagogiska försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Avdelningen synes böra förestås av institutets direktor i samråd särskilt med företrädarna för de olika skolformerna samt skolöverläkaren. Då direktorn tillika är rektor för provårsläroverket, måste han för att kunna ägna tid och kraft åt institutets angelägenheter dels lia en mycket begränsad undervisningsskyldighet, dels för institutets expeditionella göromål förfoga över en särskild sekreterare med pedagogisk kompetens samt skrivbiträdeshjälp i erforderlig utsträckning.

Kostnaderna för det psykologisk-pedagogiska institutet beräknade skolutredningen enligt följande plan.

_ Institutet skulle förestås av provårsläroverkets rektor, vilkens undervisningsskyldighet skulle begränsas till omkring fyra timmar. Med hänsyn till de särskilda kvalifikationer och det icke ringa arbete, som föreståndarskapet kräver, synes han utöver vanligt provårsarvode böra uppbära ett tillläggsarvode a 1 500 kronor. Vid sin sida skulle han ha en sekreterare med pedagogisk kompetens, lämpligast en lärare vid samma läroanstalt med endast halv tjänstgöring och ett tilläggsarvode av 1 500 kronor. Då direktorn bör personligen kunna besöka de pedagogiska instituten vid universiteten och Göteborgs högskola ävensom läroanstalter, där försöksverksamhet pågår, bör för honom beräknas ett anslag å förslagsvis 500 kronor för reseoch traktamentskostnader. — Några av styrelsens och den vetenskapliga nämndens ledamöter förutsättas vara bosatta utom Stockholm, och till bestridande av resekostnader för dem bör därför anslås ett belopp av för styrelsen 300 kronor och för nämnden, som bör sammanträda oftare, 500 kro-

69 Kungl. Maj:ts proposition nr W7.

nor Till den vetenskaplige rådgivaren inom institutets vetenskapliga nämnd bör, såsom nyss framhållits, utgå särskilt arvode, förslagsvis 500 kronor. Till expenser bör beräknas ett årligt belopp av 3 000 kronor. Dessutom föreslås till anskaffande av möbler och dylikt ett engångsanslag å 5 000

kronor.

Följande översikt visar de sammanlagda arliga

kostnaderna för institutet.

Direktor, arvode ........................

Sekreterare, arvode ......................

Vetenskaplig rådgivare, arvode............

Direktor, resekostnader...................

Styrelsen, » ...................

Nämnden, » ...................

Expenser...........................

Nedsatt tjänstgöring för rektor såsom direktor, timlärare 4 timmar ä kr. 280 ........

Nedsatt tjänstgöring för en lärare såsom sekreterare, timlärare 12 timmar å kr. 280 . . .

Summa kronor 12 280.

Till detta belopp kommer för första året det ovannämnda engångsanslaget

å 5 000 kronor. ...

Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet.. För ändamalet torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.

Yttranden över skolutredningens förslag.

Skolöverstyrelsen fann icke anledning att påyrka någon ändring i skolutredningens förslag utan anslöt sig till detta.

Överstyrelsen ansåg, att mer omfattande försök lämpligen borde förläggas till institutets försöksskola. Hinder härför syntes ej heller mota, om skolutredningens förslag realiserades. Såvitt överstyrelsen kunde finna, torde skolutredningens förslag icke omöjliggöra, att en lärare vid annan skola tillfälligtvis tjänstgjorde vid institutets försöksskola, örn ett mer ingående försök skulle utföras. Han komme då att tjänstgöra som lärare över stat vid skolan. Överstyrelsen funne det lämpligt, att han utan större svårigheter bereddes dylik tjänstgöring. Givetvis borde han då i lönehänseende betraktas, som örn hans befattning vore förlagd till Stockholm.

Statskontoret avstyrkte bifall till skolutredningens ifrågavarande förslag. Till stöd för denna ståndpunkt anförde ämbetsverket:

I sitt utlåtande den 28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas förslag om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut framhöll statskontoret, att de skäl, som anförts härför, ingalunda vore övertygande. Ämbetsverket, som särskilt fäste uppmärksamheten vid att de ekonomiska konsekvenserna av ett bifall till förslaget knappast kunde överblickas på grund av den föga preciserade utformningen av institutets organisation och arbets-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

former, ansåg sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag. Under erinran härom uttalade statskontoret, att det för närvarande måste ligga synnerlig vikt däruppå, att icke annan utbyggnad skedde av den statliga organisationen, än som vore oundgängligen nödvändig. Statskontoret kunde ur denna synpunkt icke finna bärande skäl ha anförts för att i nuvarande tidsläge tillskapa det föreslagna institutet. Det syntes ämbetsverket jämväl kunna ifrågasättas, om icke resultaten av det omfattande utredningsarbete på skolväsendets område, som nu påginge, borde avvaktas, innan man skrede till åtgärder för åstadkommande av en intensifierad försöksverksamhet. För övrigt ville det förefalla, som om erforderlig undersöknings- och försöksverksamhet kunde och borde ledas av skolöverstyrelsen, som för verksamhetens planläggning torde kunna anlita önskvärd expertis.

Allmänna lönenämnden anförde beträffande kostnaderna för psykologiskpedagogiska institutet:

Allmänna lönenämnden framhöll med avseende å den föreslagna sammanlagda ersättningen för den ifrågavarande rektorn-direktorn, att densamma enligt lönenämndens förmenande syntes väl hög, särskilt i betraktande av den ringa undervisningsskyldighet, som skulle åligga nämnde befattningshavare. Lönenämnden ansåge sig därför böra förorda, att ifrågavarande ersättning underkastades någon reduktion. Vad vidare anginge den föreslagna ersättningen till den pedagogiskt utbildade sekreteraren, syntes det lönenämnden kunna ifrågasättas, om överhuvud i detta fall, vid det förhållandet att nämnde befattningshavare förutsatts skola fullgöra endast halv tjänstgöring såsom lärare, någon särskild ersättning utöver full lärarlön kunde anses motiverad.

1942 års riksdag m. m.

I propositionen 1942:855 (sid. 87 ff.) föreslog Kungl. Majit, att riksdagen skulle förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den tidpunkt, som framdeles bestämdes, inrättades ett psykologisk-pedagogiskt institut i huvudsaklig enlighet med vad jag förordat i det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet. Däri anförde jag, att ett principiellt avgörande beträffande denna fråga borde åvägabringas redan då med hänsyn till dess sammanhang med förslaget om upprättande av en ny normalskola i Stockholm. I fråga om institutets organisation anslöt jag mig i huvudsak till skolutredningens förslag. Den närmare utformningen av institutet ansåg jag dock böra avgöras framdeles, därvid även frågan om pedagogiska bibliotekets anknytning till institutet borde övervägas. Jag anförde huvudsakligen följande.

Skolutredningens förslag beträffande ett psykologisk-pedagogiskt institut går ut på att ett sådant institut skulle inrättas först från och med budgetåret 1944/45. Det kunde därför synas obehövligt att redan nu upptaga detta spörsmål till närmare behandling. Att jag likväl gjort så, har sin grund däri, att det synes vara av vikt att redan nu få ett principiellt avgörande till stånd beträffande denna fråga med hänsyn till dess sammanhang med den föreslagna nya normalskolan i Stockholm och dennas organisation.

Kungl. Majrid proposition nr '207.

71 Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är frågan om inrättande av ett psvkologisk-pedagogiskt institut icke ny. Det har sedan lange inom fackkretsar varit ett önskemål, att ett sådant institut skulle komma till stand och fackopinionen synes numera enhälligt vara av den uppfattningen, att ett psvkologisk-pedagogiskt institut skulle komma att fylla en betydelsefull uppgift i undervisningens tjänst och att snara åtgärder äro av noden tor p anens realiserande. Jag vill för egen elei livligt instämma i skolutredningens uttalanden rörande den pedagogiska försöksverksamhetens betydelse tor tramjandet av framåtskridande inom skolväsendets område icke blott nar det gäller utprovandet av nya skoltyper utan även och icke minst i truga om skolans inre arbetsmetoder. Jag ger även min anslutning till uppfattningen, att de pedagogiska försöken icke böra alltför mycket koncentreras till enstaka skolor utan i största utsträckning spridas ut över skilda skolor och skolformer. Jag är dock ense med skolöverstyrelsen darom att mera omfattande försök lämpligen böra förläggas till skolor, som särskilt äro agnade att utgöra grundval härför. Det är bland annat med tanke harpa jag iorordat en organisation för det nya östermalmsläroverket, som i viss man avviker från det normala för högre allmänna läroverk, i det att den i sig innesluter jämväl folkskole- och flickskolelinjer.

Örn sålunda en livaktig pedagogisk försöksverksamhet är oundgänglig för att hindra en stagnation inom undervisningsväsendet, synes det nng emellertid även i hög grad önskvärt att fa till stånd ett centralt organ, som han leda, övervaka och samordna pågående försök och även ge nya uppslag oc impulser på ifrågavarande område. Ett sadant centralt organ bor aga förankring icke blott inom den praktiska pedagogiken utan även pa den pedagogiska vetenskapens och forskningens område. Dess huvuduppgift bör vara att få till stånd och främja en systematisk samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik. Det förslag örn tillskapande av ett sadant centi molgan, sorn nu framlagts, synes i huvudsak kunna godtagas. Det psykologisk-pedagogiska institut, som i enlighet med detta förslag skulle upprättas, har givits en i viss mån provisorisk karaktär, vilket synes mig innebära en fördel. Det måste nämligen vara av vikt, att organisationen icke från början gives en alltför fast utformning, som kan försvara önskvärda förändringar och utvidgningar i en framtid, sedan närmare erfarenhet vunnits. Kostnaderna för det nya institutet kunna härigenom även hallas inom rimliga gränser.

Detaljerna i institutets organisation, såsom angående styrelsens och de olika avdelningarnas sammansättning, är jag icke för närvarande beredd att närmare ingå på. Såsom jag nyss antytt, torde huvuddragen i organisationen dock böra givas den av skolutredningen föreslagna utformningen. Institutet bör sålunda enligt min mening anknytas till den av mig förordade »statens normalskola» pä i huvudsak det sätt, som av skolutredningen tillstyrkts. Institutet bör vidare vara organiserat pa tva avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en praktisk. Den förstnämnda avdelningen lkir ha till främsta uppgift att främja och leda psykologisk-pedagogisk forskning inom landet, medan den praktiska avdelningen bör inom skilda skolformer bereda möjlighet för vetenskapliga undersökningar, föreslå försök och följa den pedagogiska försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Det är icke min avsikt att hemställa, att riksdagen nu förelägges formligt förslag om upprättande vid en viss tidpunkt av ett psykologisk-pedagogiskt institut i enlighet med skolin redningens förslag. Såsom inledningsvis Iram-

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hållits, är det dock av vikt att nu få ett principiellt avgörande i frågan till stand. Detta torde lämpligen böra ske på det sättet, att Kungl. Majit föreslår riksdagen att förklara sig icke lia något att erinra mot att vid tidpunkt, som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt institut i huvudsak i enlighet med vad jag i det föregående anfört. Tidpunkten för inrättandet av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisandet av för dess verksamhet erforderliga medel blir vid bifall härtill beroende av särskilt riksdagsbeslut framdeles.

I samband med upprättandet framdeles av ett psykologisk-pedagogiskt institut torde även frågan örn pedagogiska bibliotekets framtida ställning böra lösas. Detta bibliotek, vilket nu är förlagt till skolöverstyrelsens lokaler, bör enligt min mening lämpligen i en eller annan form anknytas till ifrågavarande institut. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen har sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål och efter närmare utredning till Kungl Maj-t. inkommer med förslag i ämnet.

Riksdagen (skrivelsen 1942:406) ansåg frågan örn upprättande av en ny normalskola böra underkastas förnyad utredning. Beträffande förslaget örn inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut anförde riksdagen:

Riksdagen delar departementschefens uppfattning om att en livaktig pedagogisk försöksverksamhet är nödvändig för främjande av ett framåtskridande inom skolväsendets område. Mera omfattande pedagogiska försök torde, på sätt departementschefen framhållit, böra förläggas till därför särskilt ägnade läroanstalter. Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att det nya läroverk, som enligt riksdagens mening bör upprättas på Östermalm, organiseras med särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en grundval för dylika pedagogiska försök.

... Riksdagen hyser den meningen, att av statsmakterna främjad pedagogisk försöksverksamhet bör bedrivas efter strängt vetenskapliga linjer. Genom upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt institut med huvuduppgift att främja en systematisk samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik kan detta syfte tillgodoses. Ett dylikt institut torde även kunna tjänstgöra såsom centralt organ för ledande, övervakande och samordnande av pågående pedagogisk försöksverksamhet.

Liksom departementschefen anser riksdagen emellertid, att tidpunkten för inrättande av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisande av härför erforderliga medel bör bli beroende av särskilt riksdagsbeslut framdeles. Vid sadant förhållande har riksdagen icke funnit erforderligt att, i enlighet med departementschefens förslag, nu fatta ett i viss mån för framtiden bindande beslut rörande institutets organisation.

Enligt beslut vid 1943 års riksdag skall högre lärarinneseminariets övningsskola från och med budgetåret 1943/44 successivt utbyggas till ett högre samläroverk, benämnt statens normalskola och tills vidare bestående av, förutom övningsskolans fyraåriga realskola, sjuåriga flickskola samt sexåriga folkskola, ytterligare en femårig realskola och ett fyraårigt latingymnasium. Det är även avsett, att en provårskurs skall upprättas vid läroverket, när detta blivit färdigorganiserat. X avvaktan härpå har kursen tillfälligt förlagts till gosslärover-

73 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ket i Malmö. Tills vidare skall statens normalskola på grund av lokalsvårigheter — läroverket skall tills vidare kvarbliva i övningsskolans lokaler — vara tillgängligt för endast kvinnliga lärjungar.

Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.

I underdånig skrivelse den 9 december 1943 har skolöverstyrelsen hemställt om upprättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut från och med budgetåret 1944/45. Överstyrelsen finner det angeläget, att avgörandet av frågan om upprättande av institutet icke uppskjutes längre än alldeles nödvändigt. De resultat, man synes berättigad förvänta av institutets verksamhet, torde enligt överstyrelsens åsikt vara av stort intresse och synas kunna komma skolväsendet till godo alldeles oberoende av vad för förändringar i vårt skolväsen skolutredningens undersökningar kunna medföra. Överstyrelsen anser det lämpligt, att institutet till en början erhåller en mera begränsad organisation än skolutredningen föreslagit. Till institutets verksamhet bör enligt överstyrelsens mening för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 17 000 kronor, varjämte anslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken bör höjas med 2 800 kronor. Överstyrelsen anför i huvudsak följande.

Institutets arbetsuppgif ter. Bland de arbetsuppgifter, åt vilka ett psykologisk-pedagogiskt institut i första hand torde böra ägna uppmärksamhet, kunna följande nämnas.

Inom nutida pedagogik höjas starka röster för mer individualiserad undervisning. Variationen i de intellektuella förutsättningarna för skolarbetet inom en åldersklass är stor. Detta försvårar resultatet av undervisningen. Både utomlands och inom vårt land har man därför prövat en differentiering inom folkskolan, hos oss väl huvudsakligen i syfte att avskilja de psykiskt efterblivna och svagt begåvade. Framför allt utomlands har man prövat differentiering jämväl till förmån för de intellektuellt välutrustade i s. k. elitklasser. De erfarenheter man därvid gjort torde motivera en mer omfattande och systematisk undersökning, vilket synes vara en uppgift av stor betydelse för ett psykologisk-pedagogiskt institut.

På mindre orter, där elevantalet är begränsat, torde dylik differentiering endast i mindre omfattning kunna ske. I den pedagogiska diskussionen har man dock framhållit, att en differentiering skulle kunna ske genom uppluckring av den gemensamma undervisningen och i vissa fall upplösning av klassen i arbetsgrupper. Även i skolor med mycket ringa lärjungeantal och flera klasser i samma avdelning kan en på psykologisk undersökning grundad kännedom örn lärjungarnas olika läggning underlätta en mera individualiserad undervisning. Det föreslagna institutet skulle genom systematiska försök kunna väsentligt bidraga till att klarlägga dessa frågor.

Nämnda differentiering torde böra ske på grundval av klasslärarens och skolläkarens omdöme och resultat av psykologiska prov. En av de viktigaste första uppgifterna för ett psykologisk-pedagogiskt institut torde därför bli att utarbeta lämpliga psykologiska prov (tests) för olika åldersstadier. Det synes

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nödvändigt med en systematisk och mycket omfattande undersökning för att få fram ändamålsenliga dylika prov.

Sedan en tillförlitlig testserie utarbetats och prövats, torde den erhålla stor betydelse för undersökningar av flera andra problem, såsom intagningen i de högre utbildningsanstalterna, icke minst i de allmänna läroverken. Intagningen i de allmänna läroverkens första klass sker i allmänhet efter särskilda inträdesprövningar. Vissa försök pågå dock med prövningsfri intagning på grundval av folkskolebetygen. Då erfarenheterna från den prövningsfria intagningen ännu icke fullständigt bearbetats, kan icke något mera bestämt nu sägas om dem. Antalet efter inträdesprövning intagna lärjungar, vilka vid första årsklassens slut icke nöjaktigt tillgodogjort sig undervisningen, uppgår i allmänhet till 20 å 30 procent av samtliga intagna. Erfarenheterna från undersökningar medelst psykologiska prov såväl inom som framför allt utom vårt land synas nu otvetydigt ge vid handen, att ett intagningsförfarande, byggt på psykologiska prov, är väl värt att göras till föremål för ingående prövning. Från utländska undersökningar finnas exempel på att procenttalet efter psykologiska prov intagna, vilka icke nöjaktigt kunnat tillgodogöra sig första årets undervisning, icke uppgår till mer än tiondelen av nyssnämnda procenttal.

Betydelsen av psykologiska prov torde icke vara inskränkt till de nu nämnda stadierna, utan metoden torde kunna användas även på högre stadier.

Psykologiska prov ha visat sig användbara, även när det gäller att bedöma andra psykiska egenskaper än förut åsyftats, särskilt en persons lämplighet för ett visst yrke. Att utarbeta och utpröva prov för anlagsprövning av lärjungar torde därför kunna sägas vara av stor betydelse.

Vissa frågor av grundläggande betydelse för olika skolformers undervisningsplaner torde kunna göras till föremål för psykologiska undersökningar. Hit höra t. ex. frågorna, när ämnena böra införas på skolschemat och vilka undervisningsmetoder som böra användas på olika stadier.

Under senare år har ett betydande intresse knutits till betygssättningen i folkskolan och eventuella åtgärder för att göra den jämnare. Särskilt tillkallade sakkunniga lia år 1942 avgivit ett betänkande i ämnet, däri de i främsta rummet föreslagit utarbetande av standardiserade prov för folkskolans alla stadier och typer i de läroämnen, där sådana prov lämpligen kunna användas. De sakkunniga ha för vissa av folkskolans stadier utarbetat och standardiserat prov. Frågan om dessa provs användning är nu föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Det omfattande arbetet med utarbetandet och standardiseringen av proven samt anpassningen av desamma efter förändringar i skolans arbetssätt och kurser är en uppgift, som lämpligen anförtros åt ett psykologisk-pedagogiskt institut. Det torde också vara värt att undersökas, huruvida icke dylika prov kunna och böra utarbetas jämväl för högre stadier.

Slutligen böra bland uppgifterna för det föreslagna institutet nämnas anordnandet av kurser av olika slag, främst för lärare. 1 anslutning till vad som föreslagits i 1936 års lärarutbildningssakkunnigas betänkande, kunna särskilt nämnas allmänt psykologisk-pedagogiska kurser, medicinsk-pedagogiska kurser, fortbildningskurser av olika slag samt pedagogiska kurser för blivande lärare. Bland annat torde institutet lämpligen omhänderhava pedagogiska kurser för läraraspiranter av det slag, som år 1943 med statsbidrag anordnats av vissa sammanslutningar.

På grund av de nämnda arbetsuppgifternas stora betydelse för hela vårt

75 Kungl. Majlis proposition nr 207.

skolväsen föreslår överstyrelsen, att förslag om upprättande av ett psykologiskpedagogiskt institut från och med budgetåret 1944/45 förelägges 1944 års riksdag.

Samarbete med andra institutioner. I propositionen 1942: 255 framhöll departementschefen, att i samband med upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt institut även frågan om pedagogiska bibliotekets framtida ställning torde böra lösas. Överstyrelsen erinrar i detta hänseende om att överstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 hemställt, att pedagogiska biblioteket skulle sammanslås med överstyrelsens bibliotek. I detta sammanhang vill överstyrelsen endast betona följande omständigheter. Om pedagogiska biblioteket skulle förläggas till institutet, torde nuvarande icke tillfredsställande förhållanden i fråga om biblioteket fortbestå under flera år, emedan institutet icke torde kunna påräkna lokaler förrän efter nybyggnad för statens normalskola. Vidare behövde överstyrelsens bibliotek väsentligt utökas, vilket torde medföra en icke obetydlig engångsutgift och. en förstärkning av det årliga expensanslaget. Sammanslagning av pedagogiska biblioteket och överstyrelsens bibliotek torde icke hindra, att vissa delar av pedagogiska biblioteket, om så befinnes önskvärt, överföras till ett bibliotek vid det psykologisk-pedagogiska institutet.

Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet, vilken i hög grad medverkat till att frågan örn inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut tagits upp, har utfört vissa undersökningar inom arbetsområdet för det ifrågavarande institutet och har vissa undersökningar igång. Det synes önskvärt, att samarbete kommer till stånd mellan föreningen och institutet, icke minst för att föreningens erfarenhet skall tillvaratagas.

Enligt vad överstyrelsen under hand erfarit, har det vid Stockholms högskola nyinrättade institutet för praktisk psykologi (Psykotekniska institutet) för avsikt att utföra vissa undersökningar för utprövning och standardisering såväl av för olika åldersstadier avsedda allmänna begåvningsprov som av vissa för yrkesvägledningen avsedda anlagsprov. Det grundläggande arbetet för dessa uppgifter har redan inletts. Det synes därför önskvärt, att samarbete i en eller annan form på det ovan berörda området kommer till stånd även mellan högskolans institut och det psykologisk-pedagogiska institutet.

Insti tutets organisation. Denna torde för närvarande icke kunna utbyggas ens i den omfattning, som 1940 års skolutredning i sitt förslag tänkt sig för den första tiden. Bland annat torde lokaler för institutet icke kunna beredas vid statens normalskola, på sätt som 1940 års skolutredning föreslagit. Även från andra synpunkter, främst hiinsyn till det statsfinansiella läget och önskvärdheten att vinna någon praktisk erfarenhet av verksamheten, synes det lämpligt att till en början räkna med en begränsad verksamhet, vilket dock icke synes hindra, att några av de ovan nämnda viktigaste frågorna tagas upp till behandling.

Institutets styrelse synes i enlighet med skolutredningens förslag böra bestå av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara statens normalskolas rektor såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna böra utses av Kungl. Majit på viss tid, förslagsvis tre år. Två av dessa böra föreslås av skolöverstyrelsen och representera, en folkskolan och en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Åtminstone en av dessa

76 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 207.

bör tillika vara ledamot av skolöverstyrelsen. En av de övriga bör föreslås av överstyrelsen för yrkesutbildning och representera yrkesundervisningen. Den tionde ledamoten borde enligt skolutredningens förslag företräda den för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset. Överstyrelsen hade i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas betänkande i stället föreslagit, att nämnda ledamot skulle representera den psykiatriska vetenskapen och föreslås av medicinalstyrelsen. Då överstyrelsen fortfarande är övertygad om lämpligheten av att den medicinska vetenskapen inom styrelsen vid sidan av skolöverläkaren representeras av en psykiater, vill överstyrelsen återupptaga sitt nämnda förslag. För de icke självskrivna ledamöterna synas suppleanter böra utses. Ordförande i styrelsen torde böra utses av Kungl. Majit.

Den föreslagna uppdelningen på en vetenskaplig och en praktisk avdelning synes tills vidare icke böra fixeras. Det torde böra ankomma på institutets styrelse att på ändamålsenligt sätt fördela arbetet inom sig, varvid uppdelning i enlighet med skolutredningens förslag torde kunna tjäna som ledning. En av professorerna bör såsom vetenskaplig rådgivare (expert) inom institutet tillhandagå med råd och anvisningar och bör i denna egenskap uppbära arvode. Direktorn bör åtnjuta viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet och.för institutets expeditionella göromål biträdas av en sekreterare med pedagogisk kompetens samt skrivbiträdeshjälp i erforderlig utsträckning. Övriga ledamöter i styrelsen böra tills vidare, tills erfarenhet vunnits av arbetets omfattning, icke åtnjuta särskilt arvode men, i de fall då de äro bosatta utom Stockholm,. äga rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid deltagande i styrelsens sammanträden.

Kostnader. Direktorn skulle enligt skolutredningens förslag åtnjuta dels en nedsättning i undervisningsskyldigheten av 4 veckotimmar, dels ett särskilt årligt arvode av 1 500 kronor. Med hänsyn till att rektor vid statens normalskola tills vidare, till dess att provårskurs kommer att anordnas vid skolan, åtnjuter lönefyllnad med 500 kronor per år på grund av minskade avlöningsförmåner vid högre lärarinneseminariets omorganisation till statens normalskola, synes man för budgetåret 1944/45 kunna begränsa de nämnda enligt skolutredningens förslag utgående ersättningarna till fyra veckotimmars nedsättning i undervisningsskyldigheten och ett årligt arvode av 1 000 kronor.

Sekreteraren skulle enligt förslaget ha endast halv tjänstgöring såsom lärare och ett tilläggsarvode av 1 500 kronor. Då sekreterarens arbete under första tiden av verksamheten torde bli av mindre omfattning än längre fram, torde man för budgetåret 1944/45 kunna något begränsa dessa förmåner. Därvid synes det vara av betydelse att bibehålla arvodet på 1 500 kronor. Överstyrelsen vill därför föreslå en nedsättning av undervisningsskyldigheten med sex veckotimmar i stället för den av skolutredningen beräknade nedsättningen med tolv veckotimmar.

Engångsanslag till möbler o. d. torde böra anstå, tills nybyggnad för statens normalskola förverkligats.

Till institutets verksamhet torde böra för budgetåret 1944/45 beräknas ett belopp av 13 000 kronor, varav 3 000 kronor till expenser och 10 000 för utgifter i samband med undersökningar och kurser.

De sammanlagda kostnaderna för institutet för budgetåret 1944/45 skulle under dessa förutsättningar bli följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 77

Arvode till direktor ................................... kronor 1 000

» » sekreterare ................................. » 1 500

» » vetenskaplig rådgivare........................ » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor 4 lärartimmar ä 280 kronor » 1 120

s> » för sekreteraren 6 lärartimmar ä 280

kronor ............................ » 1 680

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ....................................... » 13 000

Summa kronor 19 800.

Hemställan. Överstyrelsen hemställer, att ett psykologisk-pedagogiskt institut skall i enlighet med överstyrelsens förslag upprättas från och med budgetåret 1944/45 samt att till institutets verksamhet för nästa budgetår skall beviljas ett reservationsanslag av 17 000 kronor ävensom att anslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken skall höjas med 2 800 kronor.

Av den föregående redogörelsen för behandlingen av frågan om upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt institut har bland annat framgått, att Kungl. Maj:t hos 1942 års riksdag hemställt om ett principiellt avgörande i denna fråga i samband med omorganisationen av högre lärarinneseminariet. Av riksdagens uttalande framgår dess välvilliga inställning till de uppgifter, som ett dylikt institut enligt mitt förslag borde tillgodose. Riksdagen hade intet att erinra mot att den nyupprättade statens normalskola organiserades med särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda grundval för pedagogiska försök av antydd art. Med tanke på att tidpunkten för inrättandet av institutet, dess närmare utformning samt anvisande av för institutets verksamhet erforderliga medel borde bli beroende av ett särskilt riksdagsbeslut framdeles, fann riksdagen det icke behövligt att redan år 1942 fatta ett i viss mån för framtiden bindande beslut om institutets organisation.

Den sedan dess av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i frågan har, förutom att den ytterligare understrukit behovet av institutet, resulterat i en så detaljerad organisationsplan och kostnadsberäkning, som man utan föregående erfarenhet av institutets verksamhet torde kunna åvägabringa. Mot den av överstyrelsen föreslagna organisationen av institutet har jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran mer än i fråga om den ledamot i institutets styrelse, vilken enligt skolutredningens förslag skall företräda den för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset, enligt överstyrelsens förslag däremot den psykiatriska vetenskapen. Jag ansluter mig på denna punkt till skolutredningens förslag. Institutets styrelse föreslås bestå av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara rektor vid statens normalskola såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid rikets universitet och högskolor samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna jämte suppleanter för desamma böra utses av Kungl. Majit på tre år. För två av dem, vilka skola representera, en folkskolan och en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, uppgör skolöverstyrelsen förslag, upptagande för varje ledamot tre kandidater. En av

Departe-

mentschefen.

78 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

de återstående ledamöterna föreslås på enahanda sätt av överstyrelsen för yrkesutbildning och bör representera yrkesundervisningen. Den tionde ledamoten bör, i enlighet med vad som ovan uttalats, företräda allmänhetens, särskilt föräldrarnas, intressen. Ordförande utses av Kungl. Maj:t för tre år i sänder.

Vad angår pedagogiska biblioteket, har jag i bilaga till innevarande års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 16, erinrat om min tidigare uttalade åsikt, att frågan om dess framtida ställning borde lösas i samband med tillkomsten av psykologisk-pedagogiska institutet. Jag framhöll även, att jag icke funnit anledning frångå min sålunda intagna ståndpunkt, varför jag icke ansåg mig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om bibliotekets administrativa infogande i överstyrelsen. Jag föreslår nu, att pedagogiska biblioteket i organisatoriskt avseende övertages av psykologisk-pedagogiska institutet, dock icke redan från och med budgetåret 1944/45 utan först från den tidpunkt, som Kungl. Majit må komma att bestämma. Att förläggandet av pedagogiska biblioteket till det nya institutet icke föreslås ske genast beror därpå, att institutet tills vidare saknar egna lokaler samt att skolöverstyrelsens eget bibliotek, därest pedagogiska biblioteket flyttades, skulle kräva en omfattande komplettering för att kunna tjänstgöra som referensbibliotek för överstyrelsen. Vidare bör, under den tid, som kan komma att förflyta, innan pedagogiska biblioteket förlägges till psykologisk-pedagogiska institutet, en inventering av bokbestånden i pedagogiska biblioteket och förutvarande högre lärarinneseminariets bibliotek verkställas av överstyrelsen, varvid de arbeten i pedagogiska biblioteket, som redan finnas i lärarinneseminariets bibliotek, böra utgallras och införlivas med överstyrelsens bibliotek.

Den av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen har icke givit mig anledning till annan erinran, än att jag med anledning av vad allmänna lönenämnden tidigare i ärendet anfört, finner den föreslagna ersättningen till den pedagogiskt utbildade sekreteraren böra utgå, enär nämnde befattningshavare förutsättes skola fullgöra endast partiell tjänstgöring som lärare. Kostnadsberäkningen för första verksamhetsåret blir således följande:

Arvode till direktor .................................. kronor 1 000

» » vetenskaplig expert.......................... » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor, 4 veckotimmar ä 280 kronor . . kronor 1 120 » » för sekreteraren, 6 veckotimmar ä 280 kronor . . » 1 680 » 2 800

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ..................................... » 13 000

Summa kronor 18 300.

Nämnda belopp av 2 800 kronor bör belasta anslaget till avlöningar vid de allmänna läroverken. Övriga kostnader för institutets verksamhet, uppgående till 15 500 kronor, torde böra utgå ur ett särskilt, med detta belopp uppfört reservationsanslag till psykologisk-pedagogiska institutet.

Kungl. Majlis 'proposition nr 307.

79 II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörjaravdelningar utgjorde under budgetåret 1939/40 533. I samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår upptogs frågan örn en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar. För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att nybörjaravdelningarna icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40 befintliga; antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525, eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade vid 529. För budgetåret 1942/43 bestämdes, att totala antalet nybörjaravdelningar skulle begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 535; verkliga antalet blev 535, av vilka 4 hänförde sig till de nya gymnasierna i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknade, att antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 539. Slutligen har för innevarande budgetår föreskrivits, att totala antalet nybörjaravdelningar skall begränsas till 540. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 554.

Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadiema har under den senaste femårsperioden varit följande:

Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:

80 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

Beträffande förhållandena under innevarande läsår har skolöverstyrelsen påpekat vissa avvikelser från den beräknade utvecklingen. En ökad avgång utan examen vore märkbar. Sannolikt vore dessa avvikelser, framhåller överstyrelsen, uttryck för den rådande ekonomiska konjunkturen. Krishushållningen krävde arbetskraft. De unga syntes ha något lättare än förr att utan långa skolstudier vinna insteg i samhällslivet. Tillströmningen till realskolans nybörjarklasser hade däremot ingalunda avtagit. Inom de årsklasser, som vore för unga för det praktiska förvärvsarbetet, vore tillströmningen till läroverken större än någonsin.

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar på följande sätt:

Överstyrelsen förutsätter vid denna beräkning, att icke heller instundande läsår lärjungeintagning skall äga rum i första kretsen av lyceilinjen vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och av de klassiska försökslinjerna vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg och vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm, i första ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna läroverken i Halmstad, Karlskrona, Skara och Västerås samt högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och karolinska högre allmänna läroverket i Örebro, i första ringen av den fyraåriga latinfinjen vid högre allmänna läroverket i Vänersborg ävensom i första klassen av den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Trelleborg, samt att intagning i första ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm skall ske, endast om motsvarande ring vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm visar sig otillräcklig. Likaså förutsätter överstyrelsen, att lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass jämväl för instundande år sättes till 35.

Liksom föregående år anser sig emellertid överstyrelsen även nu böra undersöka, huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen mindre välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter kunde indragas. Överstyrelsen har därvid anträffat några fall, där lärjungeantalet i begynnelseklassen under två på varandra följande år understigit 10 eller eljest lärjungetillströmningen synes mindre tillfredsställande. En översikt över dessa linjer lämnas i följande tablå.

Kungl. Majlis 'proposition nr 807.

81 Överstyrelsen anför:

Såsom av den tabellariska översikten framgår, utgöras de fåtaligt besökta gymnasielinjerna uteslutande av latinlinjer. Nedgången av elevantalet på latinlinjerna är en allmän företeelse och icke begränsad till vissa läroverk. Vid de högre allmänna läroverken i Hudiksvall, Nyköping, Strängnäs och Uddevalla är den i tabellen angivna linjen den enda vid respektive läroverk förekommande latinlinjen, varför överstyrelsen icke är beredd att föreslå någon sådan linje till indragning. Däremot torde man böra överväga, om icke en av de båda svagt besökta latinlinjerna vid högre allmänna läroverket i Kristianstad skulle kunna temporärt nedläggas. Vid läroverket finnes både treårig och fyraårig latinlinje. Den treåriga latinlinjen frekventeras huvudsakligen av lärjungar från andra skolor än det egna läroverket, medan lärjungarna på den fyraåriga linjen huvudsakligen komma från läroverkets egen realskola.

Överstyrelsen har inhämtat yttrande av rektorsämbetet vid högre allmänna läroverket i Kristianstad angående behovet av dessa linjer. Rektor har framhållit den fyraåriga linjens pedagogiska och hygieniska fördelar framför den treåriga linjen men samtidigt understrukit den senare linjens organisatoriska företräden framför den förras. Det skulle i allmänhet ha varit möjligt för eleverna på läroverkets fyraåriga linje att i stället gå läroverkets treåriga linje utan extra kostnad. För eleverna på den treåriga linjen skulle däremot i många fall den fyraåriga linjen ha orsakat ökade kostnader i form av inackorderingsavgifter ytterligare ett år eller skolresebiljetter. Det har emellertid visat sig, att inom den kategori utom staden boende föräldrar, som i allmänhet sänder sina barn till den treåriga linjen, även finnas de, som anse olägenheterna med denna linje så stora, att de hellre låta sina barn gå på den fyraåriga linjen och därvid underkasta dem ett års tidigare skolresor. Rektor avstyrker intagningspaus i fråga om båda linjerna. Men om det befinnes nödvändigt, att en intagningspaus införes på en av dem, så hemställer han, att den måtte drabba den treåriga linjen, emedan det totala elevantalet på denna linje är mindre än på den fyraåriga. Emellertid har rektor även uppvisat, att en utökad samläsning mellan linjerna i fråga skulle avsevärt reducera kostnaderna för linjernas upprätthållande.

Bihang till riksdagens protokoll lOlpt. 1 sami. Nr HOT. 6

82 Kungl. Marits proposition nr 207.

De avsevärda fördelar för lärjungarna och deras målsmän, som härigenom stå att vinna, göra, att överstyrelsen icke anser sig i detta fall böra föreslå intagningspaus för någondera linjen. Överstyrelsen förordar i stället en så långt som möjligt bedriven samläsning. Nästa år skulle särundervisningen för den treåriga linjens del kunna inskränkas till 14 veckotimmar. Därigenom skulle uppstå en besparing av 12 veckotimmar.

Bland realskollinjerna torde endast den fyraåriga linjen vid högre allmänna läroverket i Strängnäs behöva upptagas till diskussion. Antalet elever i nybörjarklassen på denna linje har två år å rad understigit 10. Då emellertid antalet elever i klass l4 vid nämnda läroverk höstterminen 1940 och höstterminen 1941 överstigit 10 och därtill kommer, att elevantalet i första klassen de båda sist förflutna läsåren endast med 1 understigit 10, är det möjligt, att nedgången i lärjungeantalet är av endast tillfällig natur. Överstyrelsen anser sig därför böra tills vidare avvakta linjens framtida utveckling, innan överstyrelsen fattar slutlig ståndpunkt i fråga om dess nedläggande.

Överstyrelsen diskuterar i detta sammanhang frågan örn en allmän begränsning av antalet nybörjaravdelningar och anför i detta hänseende:

Därest i överensstämmelse med överstyrelsens förslag intagningen på den treåriga latinlinjen i Kristianstad icke inställes, skulle det behövliga antalet klassavdelningar vid de allmänna läroverken uppgå till 2 189 och lärarbehovet i teoretiska läroämnen minskas med 12 lärartimmar. Antalet nybörjaravdelningar komme att uppgå till 566 eller 26 mer än nu.

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1944 komme att överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Såsom framgår av följande tabell, komme ökningen dock helt att falla på realskolans nybörjaravdelningar.

Denna relativt långsamma utveckling av gymnasiet får under innevarande kristid i det hela anses lycklig. Betänkligheterna mot en ökad tillströmning till realskolan äro i varje fall avgjort mindre än mot en ansvällning av gymnasiet. Överstyrelsen har tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att restriktionerna på lågstadiet icke böra göras strängare än att platstillgången någorlunda svarar mot efterfrågan, medan överstyrelsen däremot i fråga om högstadiet ansett olika avledande åtgärder önskvärda.

I avvaktan på de åtgärder i sådant syfte, som kunna komma att föreslås av 1940 års skolutredning, hemställde överstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1942/43, att intet maximiantal skulle fixeras för nybörjaravdeT-

8:5

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘207.

ningarna. Såsom motivering för denna hemställan anfördes bl. a. följande. I längden torde restriktioner i fråga örn nybörjaravdelningarnas antal bli allt svårare att vidmakthålla. En utrymmesspärr till gymnasiet skulle huvudsakligen innebära en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade reallinjen. De avvisade aspiranterna skulle säkerligen i allmänhet icke efter första försöket avstå från den tillämnade studiebanan utan vid nästa tillfälle återkomma med förstärkta meriter. Effektiv bleve gallringen endast i den mån de vid läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet. Den måste därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande syfte. En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar torde på samma sätt komma att leda till en forcerad träning för inträdesprövningarna till nybörjarklasserna. Där denna icke förde till målet, försenades övergången till läroverken men inhiberades vanligen icke. Efter ytterligare ett år i folkskolan brukade de flesta förut avvisade komma in i läroverken. Liksom i fråga om gymnasiet hade spärren till realskolan visat sig ineffektiv: den hade endast medfört tidsutdräkt och kostnader.

Sedan överstyrelsen därefter gjort frågan, huru långt det ur allmänt samhälleliga synpunkter kunde vara försvarligt att vid läroverken mottaga dessa ständigt växande lärjungeskaror, till föremål för vissa överväganden, stannade överstyrelsen slutligen i fråga om restriktionerna för upprättandet av nybörjaravdelningar i realskolan vid den meningen, att dessa under nuvarande förhållanden tills vidare icke borde göras strängare, än att platstillgången någorlunda svarade mot efterfrågan. Ur allmänna synpunkter kunde man visserligen hysa större betänkligheter gentemot en fortgående ansvällning av gymnasiet. Restriktioner på detta skolstadium skulle ha goda skäl för sig, om de kunde göras effektiva, ålen då de troligen icke skulle kunna genomföras utan besvärande rubbningar och utredningen av hela denna fråga överlämnats åt sakkunniga, ansåg överstyrelsen det lyckligast, att antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet icke maximerades.

De argument, som i det föregående refererats, lia under det gångna året vunnit i styrka. Den oförutsett starka disproportionen mellan antalet inträdessökande och antalet tillgängliga platser vid slutet av vårterminen 1943 och början av höstterminen 1943 pekar enligt överstyrelsens mening otvetydigt på önskvärdheten av ett slopande av begränsningsbestämmelserna. Överstyrelsen får således ånyo hemställa, att intet maximital fixeras för nybörjaravdelningarna under nästkommande budgetår. Nya avdelningar böra efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i annat fall ett avsevärt antal inträdessökande måste avvisas.

Statskontoret har förordat intagningspaus på de treåriga latinlinjerna vid läroverken i Kristianstad och Uddevalla samt i anslutning härtill föreslagit minskning av antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet med 2. Däremot har ämbetsverket icke velat motsätta sig en mindre ökning av antalet nybörjaravdelningar på realskolestadiet. Statskontoret anför:

Vad överstyrelsen anfört till stöd för att en begränsning av antalet nybörjaravdelningar icke borde föreskrivas, finner statskontoret i viss nian värt beaktande. Ämbetsverket vill emellertid erinra, att riksdagen såväl 1942 som 1943 sorn motiv för fastställande av ett visst maximiantal dylika avdelningar åberopat, att skäl funnes för antagande, att utbildningen av studenter vöre större än som erfordrades, samt att det vore önskvärt, att ungdomen i största

Departe-

mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

möjliga utsträckning inriktades på mera praktiskt betonade utbildningsvägar. Med hänsyn härtill och då en dylik begränsning torde vara enda möjligheten att hindra den eljest fortgående automatiska stegringen av statens utgifter för de allmänna läroverken, får statskontoret för sin del föreslå, att antalet nybörjära vdelningar jämväl för nästa läsår begränsas. Ämbetsverket förmenar, att en dylik spärr i första hand bör träffa gymnasiet. Någon utvidgning av detta synes icke i och för sig erforderlig eller ens önskvärd. Då utöver den enligt överstyrelsens förslag bibehållna intagningspausen vid vissa angivna läroverk enligt statskontorets mening någon intagning ej heller bör äga rum hösten 1944 vid 3-åriga latinlinjerna vid högre allmänna läroverken i Kristianstad och Uddevalla, får statskontoret föreslå, att antalet nybörjaravdelningar å gymnasiet fastställes till (176 — 2 =) 174.

Vad beträffar realskolan, vill ämbetsverket icke motsätta sig en mindre ökning av antalet avdelningar i första klassen. En ökning i den utsträckning, överstyrelsen räknat med, synes dock icke kunna komma i fråga.

Stockholms stadsfullmäktige ha i en av Överståthållarämbetet tillstyrkt framställning hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att så långt möjligt är avhjälpa bristen på läroverksplatser i huvudstaden. Behovet av utvidgning av läroverksorganisationen därstädes kunde för närvarande anses vara begränsat till klass l5. Såsom en provisorisk åtgärd för att förbättra förhållandena borde fem nya parallellavdelningar inrättas vid stockholmsläroverken. Vidare har styrelsen för högre allmänna läroverkets för gossar å Norrmalm föräldraförening — under framhållande av att gymnasieorganisationen i Stockholm vore otillräcklig och att platsbristen på grund av den ständiga ökningen av folkmängden syntes bli värre för varje år — hemställt om inrättande av en ny parallellavdelning av ring RI4 vid nämnda läroverk. Skolöverstyrelsen har vitsordat behovet av fler elevplatser vid huvudstadens läroverk och understrukit behövligheten av att maximeringen av antalet nybör jaravdelningar borttages.

Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörjarstadiet. Begränsningen gjordes dock icke snävare, än att den föreskrivna maximisiffran, 533, icke uppnåddes. Anledningen härtill torde ha varit det avbrott i den sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag 1942 hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för läsåret 1942/43, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva föreslå, att denna spärr alltjämt skulle upprätthållas. Jag förutsatte dock, att medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta parallellavdelningar inom nybörjarklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde. Riksdagen beslöt emellertid att även för läsåret 1942/43 bibehålla en nybörjarspärr men höjde maximisiffran för antalet nybör jaravdelningar till 535. Denna siffra uppnåddes även och skulle enligt skolöverstyrelsens beräkningar vid ostörd utveckling lia överskridits med 4. I fjol upprepades i viss män samma händelseförlopp. Skolöverstyrelsen hade då beräknat, att antalet

85 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nybörjaravdelningar skulle uppgå till 545, således en automatisk ökning av 10 avdelningar. Jag föreslog, att antalet nybörjaravdelningar läsåret 1943/44 skulle begränsas till 542. Riksdagen fastställde antalet till 540. Enligt överstyrelsens beräkningar skulle antalet nybörjaravdelningar uppgått till 554, därest riksdagen icke maximerat detsamma. Säkert är, att antalet godkända inträdessökande, vilka vid innevarande läsårs början på grund av platsbrist måst avvisas, varit osedvanligt stort: till l5 1 323, till l4 133, till RI4 205, till LI4 62 och till RI3 143, eller tillhopa 1 866 lärjungar.

Av motiveringen för 1942 års riksdags beslut att maximera antalet nybörjaravdelningar synes framgå, att riksdagen i första hand velat undvika en alltför stor studentproduktion. Jag hyser för egen del fortfarande den uppfattningen, att en ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd, men det synes mig också alltjämt olämpligt att söka begränsa tillströmningen genom att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Lärjungetillflödet har uppenbarligen återvänt till de gamla strömfårorna från tiden före stormaktskrigets utbrott och trycker nu på läroverkens portar med större kraft än någonsin. Föräldrarnas strävan att ge sina barn utbildning vid de allmänna läroverken är ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna måste få icke åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande åtgärder komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk. Lyckas icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå sådana privatskolor, som på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär, som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt. Man kan taga för givet, att avvisade inträdessökande till den numera mest eftersökta gymnasielinjen, reallinjen, icke i allmänhet komma att uppge hoppet på att vinna inträde på den studiebana, de utstakat för sig, utan vid nästa tillfälle återkomma, bättre rustade än vid första försöket. En effektiv gallring uppnås således icke genom en spärranordning. Den väg, på vilken man bör söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är i stället, att det allmänna undervisningsväsendet så utbygges och organiseras, att rekryteringen av de praktiska yrkena underlättas. En brett upplagd undersökning av ifrågavarande utbildningsmöjligheter pågår som bekant för närvarande. I avvaktan på att åtgärder i avledande syfte torde komma att föreslås i samband med denna utredning, förefaller det mig icke lämpligt att vidare begränsa antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet. Lika starka skäl kunna åberopas för ett upphävande av spärren på realskolestadiet. Vad spärren här åstadkommer är i regel en intensivare träning för inträdesprövningarna till nybörjarklasserna. För dem, som icke intagas, försenas övergången, men den hindras vanligen icke. Efter ytterligare ett år i folkskolan bruka de flesta förut avvisade ånyo pröva lyckan och komma då i regel in i läroverket. Liksom i fråga örn gymnasiet visar sig alltså spärren till realskolan vanligen ineffektiv. Den medför tidsspillan och extra kostnader men hindrar mera sällan aspiranterna — och

86 Kungl. Marits 'proposition nr 207.

deras föräldrar — att fullfölja sina planer. Det synes mig därför uppenbart, att spörsmålet om begränsning av elevtillströmningen till läroverken inrymmer frågor av så stor principiell betydelse, att det icke gärna kan rationellt lösas annat än i samband med den pågående allmänna översynen av vårt lands skolväsen. Jag är sålunda icke beredd att för nästa läsår föreslå en begränsning av antalet nybörjaravdelningar. Men självfallet förutsätter jag, att medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar inom sådana avdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört, har i tillämpliga delar avseende jämväl på med de allmänna läroverken jämförliga skolformer.

Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga om intagning av elever i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa läsår. Med hänsyn till det låga lärjungeantalet på den treåriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket i Kristianstad föreslår jag, att intagningen av lärjungar på denna linje tills vidare inställes. Jag är däremot icke beredd att för närvarande ytterligare utsträcka restriktionerna. Mot överstyrelsens beräkningar av antalet nybörjaravdelningar budgetåret 1944/45 har jag i övrigt ingen erinran att göra.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med 20 700 000 kronor.

Personalförteckningen för de allmänna läroverken har för innevarande budgetår följande utseende:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I.............E 13

18 » » » » » » II.............E 12

22 » » » » » » Hl.............Eli

4 » » realskolor, avlöningsgrupp I......................E 9

25 > » » » II......................E 8

28 » » » » lil......................E 7

23 » » » » IV......................E 6

443 lektorer........................................... A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 437 uppehållas.

1 283 adjunkter..........................................A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 281.

265 ämneslärarinnor......................................A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

87 Befattning.

113 lärare i teckning.............

85 » » musik...............

102 » » gymnastik med lek och idrott

4 övningsskollärare.............

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd........

81 vaktmästare................

61 > ................

17 » ................

Lönegrad. . . A 20 . . A 20 . . A 20 . . A 20 . . A 16 . . A 7 . . A 6 . . A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter.............................. • •_......... •

Anm. Av dessa adjunktstjansler må uppehållas endast så mångå, att antalet uppehållna adjunkts^änster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 281.

10 ämneslärarinnor......................_.............

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så manga, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning......................................

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................................

A 22

A 22

A 21 A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

240 adjunkter..............................................

Skolöverstyrelsen har till en början undersökt behovet av nya ordinarie ämneslär artjänster vid läroverk, som befinna sig under omorganisation eller vilkas omorganisation nyligen fullbordats, utan att deras behov av nya tjänster hittills till fullo tillgodosetts. Därvid har överstyrelsen funnit sig böra föreslå, att av de i personalförteckningen upptagna, föi statens normalskola avsedda lektors- och adjunktsbefattningar, vilka nu icke må uppehållas, en lektors- och en adjunktstjänst ina besättas fran och med nästa budgetår. Tillika har överstyrelsen tillstyrkt nyinrättande av fem lektorsoch två adjunkts^'änster vid vissa andra läroverk. Överstyrelsens förslag

framgår av följande tablå:

1 Den sexklnssiga folkskolelinjen är ej medräknad.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

I fråga örn de nya lektorstjänsterna anför överstyrelsen, att tidigare anförda skäl för uppskov med inrättandet av den sjätte lektorstjänsten vid högre allmänna läroverket i Motala och högre allmänna läroverket för flickor i Orebro helt bortfallit redan föregående år. Så är fallet även innevarande år. Lärjungeantalet pa gymnasiet har ökats sa starkt, att någon samläsning mellan latin- och reallinjerna icke torde vara sannolik i fortsättningen, bortsett från vissa mindre frekventerade ämnen på det differentierade gymnasiet, i vilka samläsning förekommer vid flertalet högre allmänna läroverk. Överstyrelsen anser det därför synnerligen önskvärt, att dessa två läroverk erhålla vartdera en ny lektorstjänst. Detsamma gäller örn högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm, som visserligen nu har fått fem lektorstjänster, men då läroverket har åtta gymnasieavdelningar, anser överstyrelsen det synnerligen önskvärt, att även detta läroverk erhåller sin sjätte lektorstjänst från och med budgetåret 1944/45.

I fråga om högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm avråder överstyrelsen bestämt från uppskov med inrättande av de föreslagna lektorstjänsterna. Dessa båda läroverk få från och med läsåret 1944/45 vartdera sex gymnasieavdelningar men ha endast fått det förra två och det senare tre lektorstjänster.

Beträffande statens normalskola finnas redan de förutsedda lektorstjänsterna upptagna i läroverkens personalförteckning, men endast en av tjänsterna får uppehållas under budgetåret 1943/44. Överstyrelsen avråder likaledes bestämt från uppskov nied att låta besätta ännu en lektorstjänst vid statens normalskola från och med budgetåret 1944/45, eftersom ännu en ring av gymnasiet upprättas från och med läsåret 1944/45.

Överstyrelsen har icke ansett sig kunna föreslå, att adjunktstjänsterna skola besättas genom överflyttning från andra läroverk. Dylika adjunktstjänster mäste enligt överstyrelsen disponeras för att motverka en vid mångå läroverk förefintlig disproportion mellan ordinarie lärare och lärare över stat. Dessutom beräknades icke ett tillräckligt antal tjänster bli disponibla för överflyttning under det närmaste året.

I sina petita år 1939 framlade skolöverstyrelsen en utredning angående proportionen mellan ordinarie, extra ordinarie och andra icke-ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, vilken utredning anbefallts av Kungl. Majit den 9 juni 1939. På grundval av denna utredning föreslog överstyrelsen inrättande av ett stort antal nya tjänster, fördelade på tre år. Till följd av det utbrutna kriget och därav föranledda utomordentliga förhållanden kunde överstyrelsens förslag icke realiseras ens i mindre omfattning. Överstyrelsen vill framhäva, att elen i nämnda utredning påvisade ogynnsamma proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltjämt finnes vid mångå läroverk och ingalunda _ minskats. Det antal ordinarie adjunktstjänster, som erfordras för att vid vissa läroverk nedbringa procenttalet icke-ordinarie lärare lill 20, kan endast till två tredjedelar erhållas genom överflyttning av tjänster från andra läroverk. Härvid räknar överstyrelsen med att överflyttning bölske redan, när antalet icke-ordinarie lärare understiger 15 procent på sätt i propositionen 1943: 150 förutsatts. Överstyrelsen anser sig på grund av det av statsfinansiella skäl föranledda uttalandet rörande inrättande av nya tjänster, som gjorts i nämnda proposition, icke böra föreslå utökning avantalet ordinarie tjänster för förbättring av ifrågavarande proportion utan anser behovet av tjänster böra tillgodoses genom överflyttning i den män så låter sig göra. Överstyrelsen våll dock framhålla, att överstyrelsen anser detta endast vara en provisorisk åtgärd, föranledd av nu rådande förhållanden.

8!)

Kungl. Marits proposition nr 207.

Beträffande ö vningslär artjänsterna föreslår skolöverstyrelsen liksom i sina petita för innevarande budgetår inrättande av två nya tjänster, nämligen en i teckning, avsedd för flickläroverket på Södermalm i Stockholm, och en i gymnastik, avsedd för samrealskolan i Ljusdal. Överstyrelsen anför bland annat:

Behovet av nya ordinarie Övningslärare är allt fortfarande synnerligen stort och kan endast till mycket ringa del täckas genom överflyttningar. De båda nya ordinarie övningslärartjänster, en i teckning vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm och en i gymnastik med lek och idrott vid samrealskolan i Ljusdal, som överstyrelsen föreslog i sina petita för 1943/44, intaga alltjämt en särställning. Dessa båda läroverk äro de enda, vid vilka mer än 20 veckotimmars undervisning förekommer i något övningsämne, utan att ifrågavarande ämne företrädes av någon ordinarie lärare. Vid samrealskolan i Ljusdal uppgår antalet gymnastiktimmar till 21 i veckan liksom under föregående läsår. Antalet veckotimmar teckning vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm har stigit från 16 läsåret 1942/43 till 26 läsåret 1943/44 och kan förväntas stiga vidare, efter hand som ytterligare avdelningar av den femåriga realskollinjen successivt upprättas. Överstyrelsen får därför till budgetåret 1944/45 förnya sin framställning örn inrättande av två nya ordinarie övningslärartjänster, nämligen en i teckning vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm och en i gymnastik med lek och idrott vid samrealskolan i Ljusdal.

Beträffande vaktmäst arperson a len har skolöverstyrelsen förordat, att tre extra ordinarie vaktmästartjänster förändras till ordinarie i lönegraden A 6. De läroverk, som avses, äro högre allmänna läroverket i Majorna i Göteborg, högre allmänna läroverket i Uddevalla och östra realskolan i Göteborg. Dessa läroverk ha för närvarande vardera en vaktmästartjänst i lönegraden A 7, men överstyrelsen framhåller, att andra läroverk av samma storleksordning i regel ha två ordinarie vaktmästare samt i vissa fall även en extra ordinarie.

Statskontoret har tillstyrkt tillsättande av en av de vakanta adjunktstjänsterna vid statens normalskola men i övrigt avstyrkt utökning av antalet ordinarie tjänster. Ämbetsverket anför:

Överstyrelsen föreslår inrättande av nya lektors- och a d j unkt st j ä n st e r. Då sedan föregående års anslagsäskanden, vali överstyrelsen även föreslog nyinrättande av tjänster vid läroverken i Motala och Örebro, icke inträtt någon förändring i avseende å dessa läroverk, kail statskontoret icke tillstyrka inrättande av några nya tjiinster vid dessa. Vid flickläroverket pä Södermalm, vilket haft oförändrad gymnasieorganisation ett flertal år, synes någon ytterligare lektorstjänst ej heller motiverad. Gymnasiet vid läroverken i Boden och Hässleholm kommer nästa läsår att omfatta sex klassavdelningar. I betraktande av att läroverket i Hässleholm redan nu har tre lektorsbefattningar, medan gymnasiet i Boden endast disponerar två, lärer emellertid endast vid sistnämnda läroverk en ny lektorstjänst fä anses vara oundgängligen erforderlig. Läroverkets i Hässleholm behov av ytterligare lärarkrafter synes böra tillgodoses i annan ordning. Av de föreslagna 5 nya lektorstjänst erna kan statskontoret således endast finna befattningen i Boden

90 Kungl. Majlis proposition nr 307.

tillräckligt motiverad. Någon ny lektorstjänst synes emellertid icke av denna anledning böra uppföras i personalförteckningen, utan torde en överflyttning böra ske av tjänst från annat bättre tillgodosett läroverk.

_ Överstyrelsens förslag innebär vidare inrättande av en ny adjunktsbefattning vid vardera av de under upprättande varande samrealskolorna i Enskede och Ängby. Som skäl härför anföres endast, att av fyra vid dessa skolor erforderliga tjänster blott två torde kunna överflyttas från andra läroverk i Stockholm. Härvid synes överstyrelsen uteslutande ha räknat med en flyttning av tjänster vid uppkommande vakanser. Enligt statskontorets mening bör emellertid en omflyttning av ordinarie tjänster mellan stockhohnsläroverken kunna ske oberoende härav, särskilt som upprättandet av de nya läroverken icke avser att utvidga skolorganisationen utan endast att åvägabringa en omfördelning inom staden av redan tillgängliga utbildningslinjer.

Vid statens norinalskola tillkomma nästa läsår två klassavdelningar, en å realskolestadiet och en å gymnasiet. Statskontoret kan icke finna detta utgöra tillräckligt skäl för att skolan redan från och med nästa läsår skulle få disponera ytterligare två ordinarie lärare. Ämbetsverket får för sin del föreslå, att endast ännu en ordinarie adjunktstjänst må besättas.

Överstyrelsen föreslår vidare, att en ordinarie teckningslärartjänst inrättas vid flickläroverket på Södermalm i Stockholm och en gymnastiklärartjänst vid samrealskolan i Ljusdal. Förslag om inrättande av dessa tjänster väcktes redan föregående år av överstyrelsen utan att vinna statsmakternas bifall. Med hänsyn härtill och då sedan dess någon omständighet av betydelse för frågan icke synes ha tillkommit, kan statskontoret icke heller tillstyrka bifall till framställningen i denna del. Jämväl förslaget att inrätta tre nya ordinarie vaktmästarbefattningar får ämbetsverket av liknande skäl avstyrka.

Beträffande anslagsberäkningen inhämtas av skolöverstyrelsens framställning bland annat.

Kostnaderna för de nu befintliga ordinarie tjänsterna beräknar överstyrelsen med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser på följande sätt:

nettolön enligt löneplan............................ kronor 20 590 000

kallortstillägg .................................... » 41 000

vikariatsersättningar .............................. » 42 000

För budgetåret 1944/45 tillkommer enligt överstyrelsens beräkning följande minskning (—) respektive ökning (+) av utgifterna:

1. Kostnadsminskning på grund av övergångsbestämmelserna i det nya tjänstepensionsreglementet ........ kronor— 9 000

2. Inrättande av 5 lektors-, 2 adjunkts-, 1 teckningslärar-,

1 gymnastiklärar- och 3 vaktmästartjänster jämte besättande av 1 vakant lektors- och 1 vakant adjunkts-

Summa kronor 20 673 000.

tjänst

» -j- 100 500

3. Automatisk ökning av kostnaderna för undervisning i övningsämnen genom ordinarie lärare..............

»___-f 29,200

Summa ökning kronor 120 700

91 Kungl. Mårds 'proposition nr 207.

eller i runt tal 121 000 kronor. Ifrågavarande anslagspost skulle alltså enligt skolöverstyrelsens beräkningar böra uppföras med (20 673 000 + + 121 000 =) 20 794 000 kronor.

Härtill komma dock de utgiftsökningar, som uppkomma vid genomförande av de i det föregående föreslagna utvidgningarna av läroverksorganisationen.

Vid de föreslagna gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra inrättas nya rektorstjänster i lönegraderna E 12 respektive Elli stället för de nuvarande i lönegraderna E 9 och E 7. Vidare böra vid de genom det ovan föreslagna förstatligandet av kommunala mellanskolor uppkommande samrealskolorna inrättas rektorstjänster. Rektorstjänsten vid samrealskolan i Solna torde placeras i lönegrad E 8, medan de övriga tjänsterna fördelas på så sätt, att rektorst jänst vid kommunal mellanskola tillhörande avlöningsgrupp II placeras i lönegrad E 9, III i E 8, IV i E 7 och V i E 6. I fråga om rektorstjänst, tillhörande de kommunala mellanskolornas första avlöningsgrupp, är jag icke för närvarande beredd att föreslå lönegradsplacering. Rektorsbefattningarna förläggas till de nyinrättade läroverken från och med det budgetår, under vilket förstatligandet påbörjas.

De båda gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika liksom även högre allmänna läroverket i Västervik böra med hänsyn till de föreslagna organisationsförändringarna vid dessa läroverk förses med var sin lektorstjänst. Det synes nämligen ofrånkomligt att med nya tjänster tillgodose sådana läroverk, som befinna sig under upprättande eller omorganisation. På samma linje stå de övriga av skolöverstyrelsen föreslagna sex lektorstjänsterna, nämligen en nyinrättad vid vartdera av högre allmänna läroverken i Boden, Hässleholm och Motala, högre allmänna läroverken för flickor på Södermalm i Stockholm och i Örebro samt ytterligare en lektorsbefattning vid statens normalskola i Stockholm, den sistnämnda dock ej nyinrättad utan ingående i de 7 lektorstjänster, som redan placerats vid läroverket, ehuru tills vidare endast en av dem må upprätthållas. Av statsfinansiella skäl anser jag mig dock kunna föreslå endast de av ifrågavarande tjänster, som synts mig oundgängligen nödvändiga, nämligen en lektorsbefattning vid vartdera av högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm samt vid statens normalskola. Vid sistnämnda läroverk skulle således enligt detta förslag under instundande budgetår 5 lektorstjänster ej få uppehållas.

Utsikterna att fylla behovet av ordinarie tjänster vid ett läroverk genom förflyttning av tjänster från andra läroverk äro små i fråga örn lektoraten. Något större äro möjligheterna att flytta adjunktstjänster. Skolöverstyrelsen har ansett dessa möjligheter böra utnyttjas för att motverka förefintlig disproportion mellan antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie lärare. För min del anser jag, att även behovet av ordinarie adjunkter vid läroverk under upprättande, omorganisation eller förstatligande under nuva-

Departe-

mentjchefen.

92 Kungl. Maj:ts 'proposition nr ‘207.

rande förhållanden bör kunna åtminstone delvis tillgodoses genom förflyttning av tjänster. Jag vill framhålla, att jag i det följande ämnar föreslå ökning av antalet extra ordinarie adjunkter, vilken åtgärd tillsammans med det av överstyrelsen numera tillämpade systemet för tillsättning av dylika lärare bör starkt bidraga till att ge läroverken en fastare personalorganisation. Jag finner mig med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka inrättande av flera än det antal ordinarie adjunktstjänster, som kräves för förstatligandet av de kommunala mellanskolorna. På dessa tjänster böra rektorerna vid de nya skolorna utnämnas, varefter adjunktstjänsterna tills vidare icke återbesättas. Därjämte bör en av de vakanssatt^ adjunktstjänsterna vid statens normalskola återbesättas. Under instundande budgetår skulle i så fall endast en adjunktstjänst vid sistnämnda läroverk icke uppehållas. Behovet av övriga adjunktstjänster vid läroverken bör tills vidare tillgodoses genom förflyttning av tjänster. Adjunktstjänsterna vid de nyinrättade samrealskolorna böra självfallet icke komma till stånd förrän från och med det budgetår, under vilket förstatligandet enligt Kungl. Maj:ts beslut skall påbörjas. Därest ickeadjunktskompetent ämneslärare vid kommunal mellanskola i samband med skolans förstatligande överflyttas till adjunktur, bör han i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens skrivelse 1937:469, sid. 21 — såsom adjunkt placeras i 22 lönegraden.

Med hänsyn till det ådagalagda behovet av nya ordinarie övningslärart jan ster biträder jag skolöverstyrelsens förslag örn inrättande av en teckningslärartjänst vid högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm i Stockholm samt en gymnastiklärartjänst vid samrealskolan i Ljusdal. Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna biträda överstyrelsens förslag om inrättande av tre nya ordinarie vaktmästartjänster.

I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra de föreslagna ändringarna införas, dock ej i vad avser lärartjänster vid de mellanskolor, som nu ombildas till realskolor. Liksom för närvarande torde Kungl. Majit böra äga att under nästa budgetår, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta., huruvida befattningen skall kungöras ledig såsom adjunkts- eller ämneslärarinnebefattning. Sedan en av tio på övergångsstat uppförda ämneslärarinnor numera beviljats avsked med pension, behöva endast nio sådana befattningshavare upptagas bland tjänstemän å övergångsstat. På sätt, jag i det följande föreslår, bör vadare antalet extra ordinarie adjunkter ökas till 250.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie t j än s t em ä n är nu upptagen till 20 700 000 kronor. Den har för nästa budgetår av skolöverstyrelsen beräknats till 20 794 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar finner jag icke anledning till annan erinran än att det enligt dessa beräkningar erforderliga beloppet bör minskas med i runt tal 53 000 kronor med hänsyn till att jag icke tillstyrkt inrättande av samtliga av över-

93 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

styrelsen föreslagna ordinarie befattningar. Ä andra sidan bör anslagsposten höjas med det belopp, som betingas av de ovan föreslagna organisationsförändringarna och som torde kunna beräknas till i runt tal 49 000 kronor. Om hänsyn tages även till utgifterna för avlöning till ordinarie personal vid de genom förstatligande av kommunala mellanskolor nyupprättade samrealskolorna, vilken utgiftspost ovan uppskattats till omkring 200 000 kronor, torde sålunda förevarande anslagspost böra för nästa budgetår uppföras med (20 794 000 — 53 000 + 49 000 + 200 000 =) 20 990 000 kronor.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare.

Personliga tiUäggsarvoden åt fÖlsta lärarinnor.

Dessa delposter äro nu uppförda med respektive 450, 8 400 och 1 200 kronor.

Skolöverstyrelsen har icke föreslagit någon ändring av dessa poster i vad angår de nu befintliga läroverken. För vartdera av de föreslagna gymnasierna i Ludvika och Örnsköldsvik erfordras under första organisationsåret ett tillläggsarvode av 25 kronor till tillsynslärare.

Arvoden åt skolläkare m. m.

Delposten till arvoden åt skolläkare är för närvarande uppförd med förslagsvis 137 250 kronor. Vid bifall till det i annat sammanhang denna dag framlagda förslaget angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården bör posten för nästa budgetår benämnas »arvoden åt skolläkare m. m.» och — vid oförändrade organisatoriska förhållanden — höjas med 78 750 kronor till förslagsvis 210 000 kronor. Vid bifall till de av mig förordade organisatoriska förändringarna torde posten böra höjas med ytterligare i runt tal 4 000 kronor till 220 000 kronor.

Arvoden åt bibliotekarier.

Delposten är nu upptagen till 89 000 kronor. Skolöverstyrelsen har hemställt örn höjning av posten dels med 700 kronor med hänsyn till den fortsatta utbyggnaden av de nytillkomna samrealskolorna i Ängby och Enskede i Stockholm, dels med 400 kronor, för att ett tilläggsarvode av 200 kronor skall kunna utgå till vardera av bibliotekarierna vid läroverken i Ludvika och Örnsköldsvik, örn statliga gymnasier inrättas där, dels slutligen med 1 300 kronor till följd av den ökade lärjungetillströmningen till de allmänna läroverken. I sistnämnda hänseende har överstyrelsen anfört:

Överstyrelsen erinrar örn att Kungl. Maj:t den 9 juni 1939 för här ifrågavarande bibliotekariearvoden fastställt feni normalbelopp, vid vilkas bestämmande hänsyn tagits dels till läroverkets typ, dels till lärjungeantalet, lill grund för den arvodesfördelning, som överstyrelsen med iakttagande av be-

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stämmelsema i berörda nådiga brev sedan dess årligen företagit, har överstyrelsen lagt lärjungeantalet vårterminen 1939, i det överstyrelsen utgått från att arvodesbeloppen av praktiska skäl icke borde underkastas av lärjungeantalets växlande storlek föranledda årliga justeringar. Billigheten synes likväl fordra, att en omjustering göres med vissa års mellanrum. En sådan justering kan dock icke företagas inom det nuvarande anslagets ram. Enligt överstyrelsens beräkningar torde emellertid den för ändamålet behövliga anslagsökningen kunna begränsas till 1 300 kronor.

Arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

För innevarande budgetår är denna delpost uppförd med 91 000 kronor. Bosten disponeras av skolöverstyrelsen enligt nedanstående av Kungl. Majit den 9 juni 1939 fastställda grunder:

1. Arvode utgår icke vid läroverk nied mindre än 6 klassavdelningar.

_ 2. Vid övriga läroverk utgår såsom grundarvode:

vid pro vårsläroverk utom Stockholm...................... kronor 410

» _ » i » ...................... » 310

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm........ » 310

» » » s» » i » ........ » 220

» realskolor och samrealskolor.......................... » 100.

3. Vid läroverk med minst 7 klassavdelningar utgår härutöver tilläggsarvode, utgörande 1 krona 25 öre för varje under höstterminen närvarande lärjunge.

4. Arvode må kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på grund av särskilda förhållanden kan befinnas nödigt eller lämpligt.

Kostnader för renskrivningsgöromål må enligt rektors bestämmande bestridas ur vederbörande läroverks ljus- och vedkassa. Denna kassas inkomster utgöras väsentligen av en terminsavgift, vars belopp fastställes av lokalstyrelsen men icke får överstiga 30 kronor. Överskjutande medelsbehov täckes genom statsbidrag.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår med utgångspunkt från nu gällande grunder till 92 400 kronor, vartill vid upprättande av gymnasier i Ludvika och Örnsköldsvik skulle komma ett belopp av 460 kronor. För att arbetsbördan för rektorerna och deras biträden vid de största läroverken skall kunna lättas, föreslår överstyrelsen därutöver, att medel beräknas för anställande av ett i regel halvtidstjänstgörande kanslibiträde i lönegraden Ex 7 vid vart och ett av dessa läroverk. Kostnaden härför skulle enligt överstyrelsens beräkning uppgå till 41 600 kronor. Överstyrelsen anför i huvudsak följande:

Vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö har provisorisk provårskurs inrättats, varför grundarvodet vid detta läroverk nu bör uppföras med 410 kronor. Vidare ha 4 samrealskolor nu ryckt upp till 6 klassavdelningar, varjämte 5 realskolor torde komma att uppflyttas i denna grupp. Något av de läroverk, som för närvarande ha 6 avdelningar, torde nästa läsår erhålla 7. Lärjungenumerären torde också komma att tillväxa.

Vid oförändrade grunder torde alltså anslagsposten böra utmätas på sätt nedanstående kostnadsberäkning utvisar:

95 Kungl. Majlis proposition nr ‘207.

Anslag för grundarvoden:

6 provårsläroverk utom Stockholm ä kronor 410........ kronor 2 460

5 » i » » » 310........ » 1 550

46 högre allmänna läroverk utom Stockholm ä kronor 310 » 14 260

5 » » »i » » » 220 » 1 100

4 realskolor ä kronor 100 ............................ » 400

62 samrealskolor ä kronor 100 ........................ » 6 200

Summa kronor 25 970.

Anslag för tillag g sarvoden:

52 900 lärjungar ä kronor 1: 25..........................kronor 66 125

Summa kronor 92 095.

Under den tid, då statens normalskola håller på att växa fram, kommer ett onormalt stort arbete att åvila rektorsbiträdet vid nämnda läroverk. Överstyrelsen antager, att statens normalskola och statens skolköksseminarium även under nästa läsår skola stå under gemensam ledning. Med hänsyn härtill vill överstyrelsen föreslå, att till utfyllnad av arvodet åt rektors vid statens normalskola skrivbiträde beräknas ett belopp av 300 kronor.

Med dessa utgångspunkter skulle förevarande delpost uppföras med 92 395 kronor eller i runt tal 92 400 kronor.

Det lider intet tvivel om att den nu utgående ersättningen för arbetet på framför allt de större läroverkens rektorsexpeditioner är alldeles för låg. Överstyrelsen erinrar örn att de sakkunniga, vilka, avgåvo förslag rörande avlöningsgrupperingen för rektorerna, fäste uppmärksamheten på att rektorerna nödgades ägna en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av expeditionell eller kameral natur. De sakkunniga framhöllo, att rektorernas huvuduppgift borde vara den pedagogiska och administrativa ledningen av läroanstalterna. I propositionen 1943: 150 förklarade chefen för ecklesiastikdepartementet, att han helt instämde i detta uttalande och att han ämnade vid läglig tidpunkt föranstalta örn utredning av frågan. Riksdagen uttalade, att en dylik utredning, som skulle syfta till en intensifiering av rektorernas huvuduppgift, den pedagogiska och administrativa ledning av vederbörande läroanstalter, vore påkallad.

Överstyrelsen har inhämtat vissa uppgifter rörande rektorsbiträdenas arbete vid de större läroverken. Skrivbiträdessysslan bestrides nästan utan undantag av någon vid läroverket tjänstgörande lärare, i regel en adjunkt. Uppgifterna örn biträdenas arbetstid per vecka under läsåret variera rätt mycket; genomsnittstiden är 15 veckotimmar. I allmänhet har skrivbiträdet att uppgöra lönelistor och lönerekvisitioner, föra matriklarna, biträda vid redigering av katalog och årsredogörelse, utskriva avgångsbetyg, uppgöra skriv- och vaktschema och sammanställa erforderliga statistiska uppgifter. Vid ungefär ett dussin läroverk ha svårigheter yppat sig att finna lämpliga och villiga personer som rektorsbiträden, och på ännu fler håll betonas svårigheten att skaffa lämpliga vikarier för rektor under dennes semester, när skrivbiträdet är förhindrad att vikariera. För utförande av renskrivningsgöromålen ha olika utvägar anlitats. Vanligen har man vänt sig till renskrivningsbyråer, i några fall har särskilt avlönad maskinskriverska anställts, och slutligen ha ej sällan lektor och hans skrivbiträde själva tjänstgjort som renskrivare. Vid flertalet större läroverk lia utgifterna för renskrivning uppgått till ganska stora summor, ehuru tydligen ändå icke allt renskrivningsarbete honorerats särskilt.

96 Kungl. Majrts 'proposition nr 207.

Rektorerna uttala enstämmigt, att de genom expeditionsarbetet hindras från andra och viktigare göromål. Man önskar allmänt en förstärkning av arbetskraften, framför allt vid början av höstterminen och slutet av vårterminen. Däremot ha meningarna gått isär, när man haft att besvara frågan, huruvida man, med avstående från nuvarande rektorsbiträdet, skulle anse det lämpligt att på expeditionen anställa en läroverket icke tillhörig arbetskraft, exempelvis ett kvinnligt biträde med insikter i maskinskrivning, stenograf! och bokföring. Flertalet rektorer ha icke velat avstå från skrivbiträdet. Man betonar nödvändigheten av att rektor har en lärare vid sin sida; denne bör dessutom tjänstgöra som vikarie för rektor under sommarferierna eller vid tillfälligt förfall. Överstyrelsen känner sig i likhet med majoriteten av rektorerna. övertygad örn lämpligheten av ett bibehållande av lärare som biträden på rektorsexpeditionerna. Enligt överstyrelsens mening torde näppeligen enbart kontorsutbildad arbetskraft kunna utföra de många och krävande arbetsuppgifter, som biträdena numera i allmänhet bestrida. Men rektor och hans skrivbiträde böra dessutom ha tillgång till ett kontorsutbildat biträde för utförande av skrivgöromål och dylikt.

Det är icke blott rektorerna, som liro förtjänta av någon lindring i sin arbetsbörda, utan detsamma gäller även de nuvarande rektorsbiträdena. Det måste därför enligt överstyrelsens mening anses nödvändigt, att en del av det nuvarande biträdets göromål övertagas av det nya biträdet. Men detta medför, att även detta biträde bör vara en tämligen kvalificerad kraft, som förutom skicklighet i maskinskrivning och bokföring även bör äga viss förtrogenhet med läroverkens organisation och arbetsformer. Lägre förbildning än realexamen eller normalskolekompetens synes under sådana förhållanden icke vara tillräcklig. Med hänsyn härtill torde det icke heller vara möjligt att beräkna avlöningen för dessa biträden lägre än för kanslibiträden i statens tjänst.

Med hänsyn till den statsfinansiella situationen vill överstyrelsen tills vidare begränsa sig till att föreslå förbättringar i fråga om expeditionsarbetet vid de största läroverken. Till grund för beräkningen av anslagsförstärkningen lägger överstyrelsen antagandet, att det vid vart och ett av de 22 högre allmänna läroverken tillhörande avlöningsgrupp I anställes ett halvtidstjänstgörande kanslibiträde i lönegrad Ex 7: 4. Enär här ifrågavarande biträden i realiteten icke beräknas komma att erhålla statlig anställning och rörligt tillägg och kristillägg således icke i vanlig ordning kunna rekvireras för deras räkning, måste, för att deras löneställning skall komma i nivå med motsvarande statliga befattningshavares, anslagsposten ökas med beloppet för sistnämnda tillägg, för närvarande sammanlagt 31 procent. Hela kostnaden kommer då att uppgå till 41 619 kronor.

Vid några av de allra största läroverken, där rektorsexpeditionen är mest arbetstyngd, torde i själva verket behöva anställas arbetskraft, motsvarande mer än ett halvtidstjänstgörande kanslibiträde, och på samma sätt torde vissa högre allmänna läroverk tillhörande avlöningsgrupp II vara i obestridligt behov av förstärkning av arbetskraften. Ä andra sidan kan det tänkas, att i vissa fall billigare arbetskraft skall kunna komma till användning eller eljest någon besparing göras vid programmets genomförande. Det bör därför få ankomma på överstyrelsen att, efter prövning av det i varje särskilt fall föreliggande behovet, inom ramen för anslaget fördela de för anställande avhär ifrågavarande extra biträden på rektorsexpeditionerna tillgängliga medlen.

Därest de av överstyrelsen ovan berörda åtgärderna bomme till stånd,

97 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 307.

skulle anslagsposten för nästkommande budgetår uppföras med (92 400 + + 41 619 —) 134 019 eller i runt tal 134 000 kronor.

För vartdera av rektorsbiträdena vid de föreslagna högre allmänna läroverken i Ludvika och Örnsköldsvik beräknar överstyrelsen för nästa budgetår ett tilläggsarvode av 230 kronor.

Statskontoret har yttrat, att statskontoret — i betraktande av att vid 1943 års riksdag syntes ha förutsatts, att en förbättring av arbetsförhållandena på rektorsexpeditionerna skulle ske först vid läglig tidpunkt — i nuvarande statsfinansiella läge icke kunde tillstyrka förslaget om anställande av extra biträden på rektorsexpeditionerna.

Allmänna lönenämnden har funnit överstyrelsens utredning icke vara tillfyllest för ett definitivt ställningstagande i frågan om anställande av extra biträden. I och för sig har nämnden dock icke funnit anledning till erinran mot att ett anslag anvisas för ifrågavarande ändamål. Biträdena böra enligt nämndens mening i så fall anställas som extra tjänstemän i lönegraden Ex 6. Nämnden anför:

Lönenämnden har icke på grundval av de i ärendet föreliggande uppgifterna kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om huruvida det är den mest rationella anordningen, att expeditionsbiträdessysslan omhänderhaves av lärare. Ytterligare utredning på denna punkt synes önskvärd. Överhuvud har den förebragta utredningen icke synts tillfyllest för ett mera definitivt ställningstagande.

I och för sig har nämnden emellertid icke funnit anledning till erinran mot att visst anslag ställes till förfogande för bekostande av särskild biträdeshjälp med kontorsuthilding, därest detta i frågans nuvarande läge anses böra ske. Viss minskning bör i så fall ske i utgifterna för ljus- och vedkassorna.

Vid det ifrågasatta anslagets fördelning bör även en eller annan av de största realskolorna kunna komma i fråga. Med hänsyn till de speciella förhållandena på här ifrågavarande område synes det lämpligt att tills vidare icke alltför nära anknyta till den inom civilförvaltningen tillämpade lönegradsplaceringen av kvinnliga biträden. Detta synes motiverat även med hänsyn till önskvärdheten av att kunna underkasta frågan om löneställningen en mera fri prövning, därest överförande av biträdena till extra ordinarie anställning framdeles skulle ifrågasättas. Ur dessa synpunkter synes lönenämnden en inplacering i högst lönegrad Ex 6 tills vidare lämplig. Antalet tjänstgöringstimmar för dag bör anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Det bör framhållas, att extra tjänstemäns dagliga tjänstgöringstid kan allt efter omständigheterna bestämmas till 3/7, 1/2, 4/7 etc. av hel tjänstgöring. Biträdena böra vara extra tjänstemän i vanlig mening med rätt till — förutom lön — rörligt tillägg och kristillägg. Anslagsberäkningen torde böra jämkas i enlighet härmed. Beslut om anställande synes böra meddelas av skolöverstyrelsen.

Särskilda arvoden vid provårsläroverk.

Denna delpost är nu uppförd med 175 700 kronor. Slcolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat posten till 172 500 kronor. Minskningen beror främst på att antalet ordinarie och extra ordinarie lärare i läroämnen vid provårsläroverken beräknas komma att minskas.

Bihang till rilcsdagens protokoll lO/pf. 1 sami. Nr 207.

98 Departe-

mentschefen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

Särskilda arvoden vid statens aftonskola.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att denna post, som för innevarande budgetår sänkts från 5 800 kronor till 5 700 kronor, måtte för nästa budgetår höjas till 5 800 kronor. Variationerna bero enligt vad överstyrelsen anfört på det växlande antalet kombinationer av tillvalsämnen.

Arvode åt biträdande föreståndarinna. Personlig lönefyllnad åt

vissa rektorer.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att dessa delposter uppföras med oförändrade belopp, respektive 1 200 och 13 000 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag i fråga om arvoden till kvinnliga sakkunniga, 450 kronor, arvoden åt tillsynslärare, 8 450 kronor, samt personliga tilläggsarvoden till första lärarinnor, 1 200 kronor.

Posten till arvoden åt skollälare m. m. torde för nästa budgetår i enlighet med vad jag i det föregående anfört böra uppföras med förslagsvis 220 000 kronor.

Vid beräkning av delposten till arvoden åt bibliotekarier bör hänsyn tagas även till förstatligandet av kommunala mellanskolor. Det av överstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet, 91 400 kronor, bör med anledning härav höjas med 1 800 kronor till 93 200 kronor. Denna höjning av anslaget motsvaras av en sänkning av folkbibliotelcsanslaget.

Vad beträffar delposten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema, har jag i propositionen 1943: 150 understrukit vikten av att rektorerna finge anslå sin mesta tid åt den pedagogiska och administrativa ledningen av läroanstalterna, och betonat, att det nuvarande förhållandet, att rektorerna nödgades ägna en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av expeditionell eller kameral natur, icke vore lyckligt. Såvitt jag kunnat finna, innebära de av överstyrelsen föreslagna åtgärderna att på de tyngst belastade rektorsexpeditionerna anställa extra biträden för skrivhjälp och dylikt ett steg i rätt riktning, så till vida som deras genomförande synes möjliggöra en intensifiering av rektorernas huvuduppgift. Jag förordar i princip överstyrelsens förslag så mycket hellre, som jag redan tidigare i årets åttonde huvudtitel, sid. 369, i fråga örn landets båda provårsseminarier framlagt ett i huvudsak likartat förslag. Jag förordade där, att medel skulle anvisas för anställande under i genomsnitt % av året av tills vidare arvodesavlönade, halvtidstjänstgörande skrivbiträden, och beräknade kostnaden till ett belopp av 1 350 kronor vid vart och ett av de två provårsseminarierna. Därest skolöverstyrelsens förslag örn anställande av extra arbetskraft vid de 22 högre allmänna läroverken, tillhörande första avlöningsgruppen, modifieras i anslutning till förslaget om skrivbiträden vid provårsseminarierna, kommer jag till en utgiftssumma av 29 700 kronor. Jag föreslår, att sistnämnda belopp, lämpligen avrundat uppåt till 30 000 kronor, ställes till skolöverstyrelsens förfogande

99 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att i enlighet med de ovan för provårsseminarierna angivna grunderna efter prövning av det i varje särskilt fall föreliggande behovet fördelas på de största högre allmänna läroverken. Därvid böra i första hand provårsläroverken och övriga läroverk, tillhörande första avlöningsgruppen, tillgodoses med anslag. Men då sannolikt även vissa läroverk, tillhörande andra avlöningsgruppen, av särskilda skäl kunna tänkas vara i obestridligt behov av förstärkning av arbetskraften på rektorsexpeditionen, torde det få ankomma på överstyrelsen att inom ramen för anslaget tilldela även ett och annat sådant läroverk lämplig arvodesförstärkning.

Jag föreslår sålunda, att delposten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema uppföres med (92 860 + 30 000 =) 122 860 kronor eller, lämpligen avrundat uppåt, 123 000 kronor.

Delposterna till särskilda arvoden vid provår släroverk, särskilda arvoden vid statens aftonskola samt arvode åt biträdande föreståndarinna böra i enlighet med skolöverstyrelsens förslag uppföras med respektive 172 500, 5 800 och 1 200 kronor.

Skolöverstyrelsens beräkning av delposten till personlig lönefyllnad åt vissa rektorer har icke givit mig anledning till annan erinran, än att beloppet med anledning av vissa av berörda rektorers avgång på grund av pension torde böra sänkas med 1 500 kronor. Jag föreslår alltså, att ifrågavarande delpost för nästa budgetår uppföres med 11 500 kronor.

Nu förevarande anslagspost bör sålunda vid bifall till vad jag i det föregående förordat uppföras med (450 -f- 8 450 -f- 1 200 -f- 220 000 -f- 93 200 -f- + 123 000 + 172 500 + 5 800 + 1 200 -f 11 500 =) 637 300 kronor.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal-

Denna anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med förslagsvis 5 440 000 kronor.

Ämneslärare.

Såsom av sid. 80 framgår, beräknar skolöverstyrelsen antalet klassavdelningar vid de allmänna läroverken linder läsåret 1944/45 vid oförändrade organisatoriska förhållanden och under förutsättning att inga spärråtgärder vidtagas, till 2 189, vilket innebär en ökning med 41. Ökningen av antalet klassavdelningar beräknas motsvara en ökning med 49 av antalet erforderliga ämneslärare. Då överstyrelsen föreslagit inrättande av 5 nya lektorsoch 2 nya adjunkts^’änster samt tillsättande av 1 vakant lektorstjänst och 1 vakant adjunktstjänst vid statens normalskola, skulle antalet icke-ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring, för närvarande 478, behöva ökas med (49 — 6 — 3 =) 40 till 518. Härtill kommer ett visst antal vikarier. Överstyrelsen uppskattar det erforderliga antalet vikarier till omkring 200, d. v. s. det antal, som faktiskt förefanns den 10 april 1943. Kostnaderna för icke-ordinarie ämneslärare beräknar överstyrelsen på följande sätt.

100 Kungl. Majlis 'proposition nr 207.

Grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare.............. kronor 4 408 700

Avlöningsförhöjningar till lärare i högre löneklass....... » 154 000

Kallortstillägg .................................... » 15 000

Ersättning åt läraren i ryska vid nya elementarskolan .... » 8 208

Ersättningar åt extra lärare och timlärare för efter vårterminens slut förrättade prövningar................ » 500

Ersättningar för föreläsningar i sexuella frågor ......... »_4 200

Summa kronor 4 590 608.

Beloppet torde böra avrundas till närmast hela tusental, alltså till J+ 591 000 kronor.

Centralstyrelsen för Sveriges extralärareförening har anhållit, att samtliga adjunktskompetenta extra adjunkter måtte antagas såsom extra ordinarie adjunkter vid de allmänna läroverken. Styrelsen framhåller, att de icke-ordinarie lärarnas ställning i befordringshänseende väsentligt försämrats. Sålunda har, påpekar styrelsen, mer än hälften av de provårsutbildade extra adjunkterna uppnått en sådan ålder, att de antingen redan gått eller komma att gå miste örn möjlighet att erhålla full ålderspension.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt bifall till denna framställning. Överstyrelsen föreslår dock ökning av antalet extra ordinarie adjunkter med 10. Överstyrelsen anför:

Ett genomförande av centralstyrelsens förslag skulle medföra avsevärda organisatoriska svårigheter. Läroverkens organisation och arbetssätt nödvändiggöra årligen omfattande omplaceringar av icke-ordinarie lärare. Extra ordinarie lärare äro i dylika fall, i motsats till extra lärare, berättigade till flyttningsersättning. Ökning av antalet extra ordinarie lärare skulle därför medföra starkt ökade kostnader för flyttningsersättningar, i all synnerhet som antalet provårsutbildade lärare stiger. Överstyrelsen har sökt tillämpa systemet med extra ordinarie adjunkter så, att större kontinuitet uppnås i undervisningen, men detta syfte skulle förfelas, örn centralstyrelsens förslag genomfördes.

Det allvarligaste hindret för biträdande av framställningen äro dock de uppkommande kostnadsökningarna, vilka överstyrelsen beräknar till ett belopp av omkring 100 000 kronor årligen.

Däremot har överstyrelsen intet att erinra mot en begränsad successiv ökning av antalet extra ordinarie adjunkter, i mån som totalantalet icke-ordinarie lärare växer. De av centralstyrelsen påpekade svårigheterna för de obefordrade lärarna äro otvivelaktigt av den art, att de icke böra lämnas obeaktade. Överstyrelsen vill fördenskull föreslå en ökning av antalet extra ordinarie adjunkter med samma antal, som av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1943:150 föreslogs för innevarande budgetår, nämligen 10. Antalet extra ordinarie adjunktstjänster skulle härigenom ökas från 240 till 250.

Även styrelsen för Sveriges fön'enade studentkårer har hemställt, att samtliga adjunktskompetenta extra adjunkter måtte automatiskt uppflyttas till extra ordinarie.

Styrelsen anför bland annat:

Enligt en hösten 1941 gjord undersökning hade de adjunktskompetenta extra lärare, som då passerat 35-årsåldern, en genomsnittlig tjänstetid av 10

101 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

terminer. Sedan dess har antalet adjunktskompetenta extralärare stigit från 112 till 159. Det framstår som obilligt, att staten år efter år anlitar befattningshavare med avlöning som extra tjänstemän för behov, vilka måste anses såsom varaktiga. Styrelsen anser, att de adjunktskompetenta extra lärare, vilka tjänstgjort tre läsår, senast vid uppnående av 35 års ålder automatiskt böra uppflyttas till extra ordinarie, såvida de icke äro olämpliga eller obehövliga.

Den av överstyrelsen beräknade kostnadsökningen utgör för varje lärare endast omkring 630 kronor och kan därför icke te sig alltför avskräckande. Vad flyttningskostnaderna beträffar, kunna dessa begränsas genom att alla helterminsvikariat tilldelas extra ordinarie adjunkter och genom fastställande av vissa områden, inom vilka de extra ordinarie lärarna skulle vara skyldiga att i första hand tjänstgöra.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna biträda överstyrelsens förslag om inrättande av ytterligare extra ordinarie adjunkts^ änster, då antalet dylika befattningar så sent som år 1943 ökats med tio.

Vad angår föreläsningar i sexuella frågor har överstyrelsen anfört, att denna verksamhet, som avser föreläsningar för lärjungarna på det differentierade gymnasiet, synes röna ökad uppskattning och att delposten därför nätt och jämnt räckt till. För att kunna tillgodose en sannolikt stegrad efterfrågan på föreläsningstimmar föreslår överstyrelsen höjning av delposten med 200 kronor till 4 200 kronor.

Tecknings-, musik- och gymnastiklärare.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet vid oförändrade organisatoriska förhållanden till i runt tal 952 000 kronor, avseende undervisning i teckning och välskrivning 4 323 veckotimmar, varav 53 veckotimmar frivillig teckning, i musik 2 191 veckotimmar samt i gymnastik med lek och idrott 4 287 veckotimmar, varav 100 veckotimmar hållningsrättande gymnastik. Den ökning av timtalen, som överstyrelsen sålunda föreslår, beror på den emotsedda ökningen av antalet klassavdelningar. Överstyrelsen har vidare föreslagit, att antalet extra ordinarie musiklärarbefattningar skall ökas med 5, medförande en kostnadsökning av cirka 600 kronor. Härom anför överstyrelsen:

Musiklärarnas riksförbund har hemställt, att två nya ordinarie och fem — eller örn inga ordinarie befattningar inrättas sju — nya extra ordinarie musiklärarbefattningar måtte inrättas. Förbundet framhåller, att ett 20-tal extra lärare samt omkring 27 biträdande lärare och timlärare f. n. tjänstgöra i musik vid läroverken, att de flesta av extra lärarna ha en jämförelsevis lång tjänstgöring bakom sig samt att antalet extra ordinarie tjänster i musik i förhållande till motsvarande tjänster i gymnastik, teckning och kvinnlig slöjd företer en uppenbar disproportion.

Överstyrelsen, som icke ansett sig kunna tillstyrka nyinrättande av ordinarie musiklärartjänster, erinrar om att fem extra ordinarie dylika tjänster inrättades från och med budgetåret 1942/43, medan inga nya tjänster tillkommit innevarande budgetår. Då emellertid behovet av nya extra ordinarie befattningar i musik enligt överstyrelsens mening nu måste anses uppvisat på ett fullt övertygande sätt, hemställer överstyrelsen örn inrättande från och

102 Kungl. May.ts proposition nr 207.

med budgetåret 1944/45 av fem nya extra ordinarie befattningar i musik, varigenom antalet sådana befattningar skulle ökas till 14.

Statskontoret har med hänsyn till utökningen av antalet extra ordinarie musiklärartjänster år 1942 icke ansett sig kunna förorda inrättande av ytterligare sådana befattningar.

Övriga Övningslärare och övning sskollärare.

I samband med nedläggandet av högre lärarinneseminariet har en extra ordinarie övningsskollärartjänst vid dess övningsskola överförts till statens normalskola. Avlöningskostnaden för denne befattningshavare utgör enligt vad skolöverstyrelsen beräknat cirka 6 000 kronor. I fråga om undervisningen i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål beräknar överstyrelsen ökningar av följande orsaker:

Undervisningen i manlig slöjd är obligatorisk på de praktiska linjerna men i övrigt frivillig. De nya praktiska linjerna torde komma att öka behovet med minst 10 veckotimmar. Sannolikt kommer dessutom något läroverk, som hittills icke haft undervisning i ämnet anordnad, att upptaga detsamma nästa år, och sannolikt kommer anslutningen i övrigt att växa till följd av den stigande lärjungenumerären på lågstadiet och av andra orsaker. Överstyrelsen beräknar den totala stegringen till 50 veckotimmar. Det sammanlagda timantalet komme under denna förutsättning att uppgå till 820 veckotimmar. Det förtjänar anmärkas, att denna höjda timsumma i och för sig torde komma att visa sig otillräcklig — rektorernas framställningar för innevarande år avsågo ett sammanlagt timantal av 812. Kostnaden för undervisningen i manlig slöjd kan uppskattas till 136 000 kronor.

Anslaget till undervisning i kvinnlig slöjd har varit i knappaste laget. Vid anslagskalkylerna brukade överstyrelsen tidigare beräkna en slöjdavdelning för varje blandad klass. Emellanåt är dock antalet flickor i en klass så stort, att slöjdavdelningen bör delas. Med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa slöjdavdelningarnas storlek vill överstyrelsen föreslå, dels att anslaget uppräknas till en sådan nivå, att det skulle varit tillräckligt att tillgodose önskemålen för innevarande termin — 1 393 veckotimmar (ökning 17 veckotimmar) — dels att därutöver anvisas ytterligare timmar för att tillgodose den automatiskt inträdande ökningen av behovet, vilken beräknas till 70 veckotimmar. Undervisningen kommer då att omfatta 1 463 veckotimmar. Därvid förutsättes, att frivillig undervisning icke anordnas. Kostnaden för undervisning i kvinnlig slöjd beräknas till 157 000 kronär.

Överstyrelsen utgår från att undervisningen i hushållsgöromål även under läsåret 1944/45 skall vara frivillig på de allmänna linjerna men obligatorisk på handelslinjerna. Då till nästa läsår nya praktiska linjer sannolikt äro att motse, bör en ökning av den obligatoriska undervisningen beräknas med åtminstone 12 veckotimmar. I övrigt torde ämnet befinna sig på jämn frammarsch vid läroverken och kunna påräkna ökad anslutning även på orter, där det är helt frivilligt. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen anser sig överstyrelsen dock icke böra för dessa nya behov begära mer än 35 veckotimmar. Totalbehovet av undervisning i hushållsgöromål vid de allmänna läroverken läsåret 1944/45 kan således anslås till (433 + 12 + 35 =) 480 veckotimmar. Kostnaden för undervisningen i hushållsgöromål beräknar överstyrelsen till 78 000 kronor.

103 Kungl. Majlis proposition nr 307.

Statskontoret har anfört, att till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål böra ökade medel endast ställas till förfogande i den utsträckning, som betingas av ett större antal klassavdelningar. Medel för utökning av den frivilliga undervisningen kan statskontoret icke tillstyrka.

Vaktmästare.

Antalet extra ordinarie vaktmästarbefattningar vid de allmänna läroverken fastställdes av 1939 års lagtima riksdag till 34, varav 5 med halvtidstjänstgöring. Av dessa tjänster tillhöra 32 lönegraden Eo 5, de två återstående, båda i Göteborg, lönegraden Eo 6. Från och med innevarande budgetår ha för statens normalskolas behov inrättats ytterligare två tjänster; den ene vaktmästaren är heltidstjänstgörande och placerad i lönegraden Eo 7, den andre halvtidstjänstgörande och hänförd till lönegraden Eo 5.

Skolöverstyrelsen har såsom förut nämnts föreslagit ombildning av tre extra ordinarie vaktmästar^änster till ordinarie. Överstyrelsen föreslår därjämte inrättande av 5 nya extra ordinarie vaktmästarbefattningar. Med utgångspunkt härifrån beräknar överstyrelsen kostnaden för avlöningar åt den icke-ordinarie vaktmästarpersonalen till l-j9 000 kronor. Beträffande inrättande av nya extra ordinarie vaktmästartjänster anför överstyrelsen bland annat:

I samband med förslag örn indragning till statsverket av ljus- och vedkassorna föreslog överstyrelsen för budgetåret 1943/44 inrättande av ett flertal icke-ordinarie vaktmästartjänster. Överstyrelsen anser sig nu böra upprepa siri framställning i vad avser några enstaka fall, där särskilt starka skäl tala för inrättande av nya extra ordinarie tjänster. . .

Vid högre allmänna läroverket i Skara finnes en statlig ordinarie vaktmästartjänst i lönegraden A 7 jämte en ur ljus- och vedkassan avlönad vaktmästare. Läroverkets lokaler ha på senare år utvidgats genom nybyggnader. Antalet klassavdelningar har sedan läsaret 1937/38 ökats fran 23 till 26, lärjungeantalet från 502 till 605. Även vid högre allmänna läroverket i Skövde finnas en vaktmästare i lönegraden A 7 och en icke-statlig vaktmästare. Vid detta läroverk har antalet avdelningar under de senaste fem åren stigit från 18 till 20 samt antalet lärjungar från 464 till 549. Läroverk av denna storlek ha eljest utan undantag två ordinarie vaktmästare.

Samrealskolorna i Tranås och V etla n da ha vardera endast en icke-statligt anställd vaktmästare. Förhållandet är så mycket mer påfallande, som dessa läroverk nu båda ha 8 avdelningar och omkring 200 lärjungar. I icke så få fall ha skolor med blott halva denna lärjungenumerär ordinarie tjänster. Anledningen till att realskolorna i Tranås och Vetlanda icke tidigare kommit i åtanke torde lia varit, att de till större eller mindre del använde förhyrda lokaler. Dessa förhållanden ha numera ändrats.

Överstyrelsen finner i dessa fyra fall behovet av vaktmästartjänster till fullo styrkt och hemställer därför örn inrättande av en vaktmästarbefattning i lönegraden Eo 5 vid vart och ett av nämnda fyra liiroverk.

Rektor vid högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm i Stockhol m har anhållit örn inrättande av två ordinarie vaktmästartjänster vid läroverket, den ena från den 1 juli 1944 och den andra från samma dag eller eventuellt först från den 1 januari 1945. I fråga örn inrättande av ordinarie vaktmästartjänster vid läroverket vill överstyrel-

104 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

sen inkomma med förslag i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1945/46. Då emellertid läroverkets behov av vaktmästare vid början av läsåret 1944/45 torde vara oavvisligt, bör en extra ordinarie vaktmästartjänst i lönegraden Eo5, avsedd för innehavare med heltidsanställning, inrättas vid läroverket från och med den 1 juli 1944.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot överstyrelsens förslag i vad angår flickläroverket å Södermalm men i övrigt icke kunna biträda framställningen.

Ersättningar till vämtjänstinstruktörer. Särskilda ersättningar jin vissa

extra arbeten.

Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrade belopp för dessa ändamål, respektive 11 000 kronor och 1 000 kronor.

Sammanfattning.

Skolöverstyrelsens förslag innebär sammanfattningsvis, att till avlöningar till icke-ordinarie personal följande belopp skulle erfordras för nästa budgetår, nämligen för

icke-ordinarie ämneslärare .......................... kronor 4 591 000

» » tecknings-, musik-och gymnastiklärare____ » 952 000

» » övningsskollärare...................... » 6 000

» » lärare i manlig slöjd.................... » 136 000

» » » »kvinnlig slöjd .................. » 157 000

» * » * hushållsgöromål ................ » 78 000

» » vaktmästare.......................... » 149 000

ledare och instruktörer vid värn tjänstutbildning........ » n 000

särskilda ersättningar för vissa extra arbeten............ » 1 000

Summa kronor 6 081 000.

Samtliga beräkningar influeras mer eller mindre av ännu obekanta faktorer, framhåller överstyrelsen, framför allt naturligtvis av omfattningen av landets försvarsanstalter. Överstyrelsen har eftersträvat att lägga kalkylerna så, att den beräknade anslagsbelastningen så nära som möjligt skall överensstämma med den verkliga. Därvid har överstyrelsen icke haft någon bestämd anledning att förutsätta vare sig en skärpning eller en mildring av försvarsberedskapens personalkrav. Bortser man vid anslagsberäkningen från den stora ökning av antalet vikarier, som blivit följd av de militära inkallelserna, kommer man givetvis fram till en avsevärt lägre kostnadssumma. Stickprov ha visat, att inverkan av krigsberedskapen pa anslagsberäkningen varit mindre år 1943 än tidigare. Örn detta utslag får anses signifikativt för den kommande utvecklingen, torde fortfarande en viss minskning av anslaget kunna göras, ehuru sänkningen bör beräknas med ett mindre belopp än under båda närmast föregående arén. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår överstyrelsen att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för nästa budgetår måtte uppföras med allenast 5 700 000 kronor.

Inverkan av organisationsförändringar.

Enligt av skolöverstyrelsen framlagda beräkningar skulle de i det föregående föreslagna ändringarna av den statliga gymnasieorganisationen medföra

105 Kungl. May.ts 'proposition nr 207. följande ökningar respektive minskning av anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal för budgetåret 1944/45:

Upprättande av ett gymnasium i Ludvika.............. kronor + 6 106

Upprättande av ett gymnasium i Örnsköldsvik.......... » +3 074

Ombildning av en 3-årig realgymnasielinje vid gossläro-

verket i Malmö till 4-årig.......................... » — BOO

Ombildning av en 4-årig realgymnasielinje vid läroverket

i Umeå till 3-årig................................. » + 415

Upprättande av en 3-årig realgymnasielinje vid läroverket

i Västervik...................................... » 420

Summa ökning kronor 9 215.

I fråga om den inverkan på läroverkens avlöningsanslag, som förstatligande av kommunala mellanskolor enligt skolöverstyrelsens förslag skulle medföra, har överstyrelsen icke lämnat detaljerade beräkningar.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna läroverken att höstterminen 1944 uppgå till omkring 56 200, vilket innebär en ökning med omkring 1 450 elever. Beräkningen av anslagsbehovet för avlöning till övrig icke-ordinarie personal utmynnar i en hemställan om höjning av ifrågavarande anslagspost med 260 000 kronor från 5 440 000 kronor till 5 700 000 kronor. Överstyrelsens beräkningar och dess i samband därmed framlagda förslag ge mig anledning till följande erinringar och uttalanden.

I det föregående har jag förordat intagningspaus på den treåriga latingymnasielinjen vid högre allmänna läroverket i Kristianstad. Härigenom uppstår en minskning av anslagsbehovet med omkring 5 000 kronor. Å andra sidan har jag endast delvis biträtt överstyrelsens förslag örn inrättande av ordinarie tjänster, varför anslagsbehovet till avlöningar åt icke-ordinarie tjänstemän i motsvarande mån ökas. Jag uppskattar denna ökning tillsammans med den genom organisationsförändringar uppkommande ökningen till i runt tal 120 000 kronor, varav omkring 40 000 kronor beräknas belöpa sig på förstatligandet av de kommunala mellanskolorna.

I fråga örn den inverkan på här förevarande anslagspost, som nämnda förstatligande kommer att medföra, kunna detaljerade beräkningar icke göras, förrän det i varje särskilt fall fastställts, vilka läroanstalter som skola omorganiseras. På grund härav bör såväl antalet icke-ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring — utom vikarier — som antalet veckotimmar i de olika övningsämnena, i den mån förstatligandet så kräver, kunna överskridas.

För frågan om begränsning av antalet nybörjaravdelningar vid läroverken under nästa läsår hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört.

Jag erinrar vidare, att jag i annat sammanhang denna dag tillstyrkt anvisande under förevarande anslagspost av i runt tal 27 000 kronor för avlöning åt nio heltidsanställda sköterskor i lönegraden Ex 7.

Då det synes mig skäligt, att läroverkens extra personal, i den mån så är möjligt, efter någon tid beredes möjlighet att erhålla en fastare, med pen-

Departe-

mentscliefen.

Departe-

mentschefen.

Departe-

mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sionsrätt förenad anställning och nya ordinarie befattningar de senaste åren inrättats i mycket obetydlig omfattning, biträder jag överstyrelsens förslag örn viss ökning av antalet extra ordinarie befattningar. Jag förutsätter sålunda, att antalet extra ordinarie adjunkter ökas från 240 till 250, antalet extra ordinarie musiklärare från 9 till 14 samt antalet extra ordinarie vaktmästare från 36 till 41. Likaså tillstyrker jag överstyrelsens förslag om en höjning med 200 kronor av de för föreläsningar i sexuella frågor avsedda anslagsmedlen.

I övrigt ha överstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning till erinran. De jämkningar i beräkningarna, som i det föregående vidtagits, medföra, att jag anser mig kunna beräkna medelsbehovet under ifrågavarande anslagspost till i runt tal 5 8^0 000 kronor, vilket innebär en höjning med 400 000 kronor.

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3 788 700 kronor. För nästa budgetår torde den böra beräknas till 3 889 300 kronor (-)- 100 600 kronor).

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda uppbördsmedel till ett belopp av 926 600 kronor. Någon ändring av detta belopp ifrågasätter jag icke.

f) Sammanfattning.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (20 990 000 + + 637 300 + 5 840 000 + 3 889 300 — 926 600 =) 30 430 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier.

För innevarande budgetår har beviljats ett anslag av 8 700 kronor till understöd åt vissa kommunala gymnasier. Av anslaget har ett belopp av 6 000 kronor beräknats för kommunala gymnasiet i Söderhamn, medan ett belopp av 2 700 kronor avsetts för kommunala gymnasiet i Hässleholm.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till att gymnasiet i Hässleholm från och med nästa budgetår blir helt statligt, föreslagit minskning av anslaget till 6 000 kronor.

Fråga har uppkommit om statsbidrag till kommunala gymnasiet i Arvika. Till en början må nämnas, att stadsfullmäktige i Arvika år 1935 anhöllo om inrättande av ett statligt gymnasium i staden, vilken framställning dock icke vann bifall. Staden beslöt då inrätta ett kommunalt treårigt realgymnasium från och med höstterminen 1936. Detta gymnasium, vilket är förenat med samrealskolan i Arvika, har från och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

läsåret 1936/37 enligt beslut av Kungl. Maj:t stått under skolöverstyrelsens inseende.

År 1937 gjordes en förnyad framställning om upprättande av ett statsgymnasium i Arvika. Under år 1938 hemställde därefter lokalstyrelsen för det kommunala gymnasiet örn statsanslag till gymnasiet för budgetåret 1939/ 40 med 6 000 kronor eller det belopp, Kungl. Majit funne skäligt, I utlåtande den 5 december 1938 över dessa framställningar tillstyrkte skolöverstyrelsen ett statsbidrag till kommunala gymnasiet av 6 000 kronor. Utlåtandet innehåller i huvudsak följande:

Ett påtagligt behov av ökade möjligheter till gymnasiestudier för västra Värmlands befolkning synes visserligen föreligga, inell det kommunala gymnasiet har varit i verksamhet alltför kort tid för att någon erfarenhet av detsamma kunnat vinnas. Vissa andra landsändar synas också befinna sig i en avsevärt sämre situation i fråga örn gymnasier än Värmland. Behovet för västra Värmland av ökade möjligheter till gymnasiestudier torde enligt överstyrelsens mening under ytterligare någon tid böra tillgodoses av Arvika

kommunala gymnasium. ... „ ,

Stadens utgifter för gymnasiet torde kunna karakteriseras såsom betungande. Med hänsyn till nödvändigheten att utvidga skollokalerna synas stadens finanser inom den närmaste tiden komma att hart belastas. .Den kommunala utdebiteringen är hög. Likväl ha icke oväsentliga nedsättmngar i den för gymnasieeleverna stadgade terminsavgiften till kommunen, 120 kronor per elev, beviljats.

För bifall till hemställan om statsbidrag synas följande omständigheter tala. Gvmnasiets elevantal torde kunna sägas vara av den storlek, man med skyldigt avseende fäst vid den höga terminsavgiften bör kunna vänta sig; tillströmningen torde bli livligare, örn möjlighet finnes till utvidgad nedsättning i och befrielse från terminsavgifter. De båda övriga gymnasierna i Värmlands län, Karlstads och Kristinehamns, äro väl besatta, varför Arvika gymnasium torde bereda en viss lättnad för Karlstads gymnasium, vilket lar anses vara av en storlek, som lämpligen icke bör överskridas. Arvika samrealskola intager (år 1938) med avseende på elevantalet tredje rummet bland landets samrealskolor (med bortseende fran första klassen av femanga realskolor). Dess och det kommunala gymnasiets elevområde är av medelstorlek, ungefär lika stort som kristinehamnsläroverkets; till detsamma torde delvis, på grund av goda kommunikationer, kunna inräknas samrealskolorna i Säffle och Sunne samt kommunala mellanskola!! i Torsby och högre folkskolan i Årjäng. ,

Arvika kommunala gymnasium har ännu (ar 1938) ej uppnatt den alder, att studentexamen kunnat anordnas därstädes. Överstyrelsen har följakt igen ej haft möjlighet att på grundval av examensresultat bilda sig ett omdöme örn effektiviteten av gymnasiets verksamhet. Denna omständighet kan dock ej i nämnvärd grad minska de åberopade skälens bärkraft. Det kommunala gymnasiet är slutligen en ur ekonomisk synpunkt för statsverket synnerligen fördelaktig form för upprätthållande å en ort av gymnasiala bildningsmöjhgheter.

Sistnämnda framställningar vunno icke bifall, liksom ej heller en framställning av skolöverstyrelsen örn statsbidrag till gymnasiet för budgetåret 1940/41.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Från och med vårterminen 1939 får enligt Kungl. Marits medgivande studentexamen anställas vid kommunala gymnasiet i Arvika.

I förutnämnda av statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig den 30 april 1940 avgivna utredning och förslag angående utvidgning av gymnasieorganisationen i landet föreslogs förstatligande av kommunala gymnasiet i Arvika, därvid gymnasiet upptogs som det sista bland de sex statsgymnasier, som ansågos böra upprättas. Av utredningen inhämtas bland annat:

Arvika, som är en centralpunkt för västra Värmland, har snabbt utvecklats som en viktig handels- och industriort. Kommunikationerna äro goda Folkmängden var den 1 januari 1939 8 713.

Samrealskolan i staden intar den nionde platsen bland rikets fristående realskolor, med 347 lärjungar höstterminen 1939. Av eleverna i gymnasiet äro nämnda termin 38 procent fran orter utanför Arvika. Den nuvarande läroverksbyggnaden anses icke fylla lokalbehovet. Utredning pågår om läroverkets byggnadsfråga. Realskolan är av den storlek, att den ensam kan anses utgöra ett tillräckligt underlag för ett statligt gymnasium. Även de kommunala mellanskolorna i Årjäng och Torsby och samrealskolorna i Säffle och Sunne torde emellertid kunna beräknas sända elever till gymnasiet i Arvika.

Det kommunala gymnasiet uppvisar icke något särskilt högt elevantal, och avdelningarna äro långt ifrån fullbesatta. Lärjungeområdet är ganska stort med en befolkning på bortåt 60 000 personer. En minskning av det närmast (pa 68 km avstånd) belägna läroverket i Karlstad är önskvärd, men antalet elever i Karlstads gymnasium från Arvika läroverksområde utgör endast ett 20-tal, varför någon betydande minskning icke torde ske genom upprättande av ett statligt gymnasium i Arvika.

Värmlands län Intager icke någon missgynnad ställning i fråga om antalet statliga läroverk i förhållande till befolkningens storlek. Utgår man emel Jertid från att ett statligt gymnasium i Arvika skulle komma att tillgodose bade västra Värmland och norra Dalsland, skulle en befolkningssiffra på omkring 170 000 erhållas. Älvsborgs län har ett starkare behov av gym- ®tt gymnasium för nyssnämnda område kunde därför tänkas förlagt till Amal, men sådana förhållandena utvecklats, torde ett visst, örn ock rinna företräde böra lämnas åt Arvika. Ett statligt gymnasium i Arvika bör omfatta en treårig reallinje.

Såsom förut nämnts, har skolöverstyrelsen i yttrande över utredningsmannens förslag gjort vissa invändningar mot dennes sätt att beräkna länens behov av statsgymnasier men icke ingått på någon granskning av förslaget beträffande de olika skolorna. Föredraganden inom överstyrelsen ansåg gymnasier böra upprättas saväl i Arvika som i Åmål. Ärendet har överlämnats till 1940 års skolutredning för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag.

I en den 21 december 1942 dagtecknad framställning ha stadsfullmäktige i Arvika anhållit om förstatligande av stadens gymnasium eller beviljande av statsbidrag till gymnasiet med samma belopp, som utgår till kommunala gymnasiet i Söderhamn. Skolöverstyrelsen har, såsom i det föregående nämnts,

109 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

i utlåtande den 30 januari 1943 över bland andra denna framställning tillstyrkt ett statsbidrag av 6 000 kronor, därvid överstyrelsen bland annat anfört:

Att döma av uppgifterna i sakkunnigutredningen om gymnasielärjungarnas hemorter — vilka uppgifter bekräftas av de nuvarande förhållandena — synes det tvivelaktigt, örn ett statligt gymnasium i Arvika skulle få någon nämnvärd betydelse för norra Dalsland. Värmlands län, som gymnasiet alltså huvudsakligen skulle tillgodose, är relativt gynnat i fråga om statsgymnasier (det 6:e, räknat från det bäst gynnade). Ett förstatligande torde icke böra ske före den allmänna översyn av läroverksorganisationen, som skolutredningen skall verkställa.

De grunder, på vilka överstyrelsen tidigare tillstyrkt statsbidrag till kommunala gymnasiet i Arvika, bestå däremot alltjämt och kunna sägas ha vunnit i styrka.

Enligt under hand införskaffade uppgifter ha Arvika stads beräknade utgifter för gymnasiet, elevantalet i gymnasiet och den kommunala utdebiteringen (frånsett landstingsskatten, nu 3: 45), sedan gymnasiet blivit fullt utbyggt, utgjort följande:

Av de kommunala gymnasier, som beräknas vara i verksamhet under instundande budgetår, är gymnasiet i Arvika näst det statsunderstödda kommunala gymnasiet i Söderhamn det äldsta. Staden har alltid visat stort intresse för detta gymnasium och under årens lopp nedlagt betydande kostnader på dess verksamhet. Kommunens årliga utgifter för gymnasiet komma, även om det nu begärda statsbidraget på 6 000 kronor beviljas, att överstiga dem, som Söderhamn nedlägger på sitt gymnasium. Den kommunala utdebiteringen i Arvika är av betydande storleksordning. Då därtill kommer, att Arvika gymnasium med hänsyn till lärjungetillströmning och studieresultat o. s. v. visat sig ha en verklig uppgift att fylla i ifrågavarande del av landet, tvekar jag icke att tillstyrka den nu upprepade ansökan om ett statsbidrag. Jag torde icke behöva särskilt framhålla, att jag härmed icke i något avseende velat taga ställning till det i samband med frågan om det kommunala gymnasiet i Arvika ofta behandlade spörsmålet om upprättande av ett statligt gymnasium för Dalsland och västra Värmland.

Vid bifall till ovanstående torde här förevarande anslagspost böra för nästa budgetår uppföras med (6 000 -f- G 000 =) 12 000 kronor.

Departe-

mentschefen.

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 207.

3. Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor.

Beträffande de provisoriska löne- och statsbidragsbestämmelserna samt besparingsföreskrifterna vid de högre kommunala skolorna hänvisas till vad som nämnts härom i det föregående samt under punkten 133 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition.

Anslaget till kommunala mellanskolor är nu uppfört med 4 050 000 kronor.

I sina den 31 augusti 1943 avgivna anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen utgått från att antalet kommunala mellanskolor, som vid nämnda tidpunkt utgjorde 73, under nästa budgetår skall ha stigit till 78. Det möjligen fortsatta förstatligandet av kommunala mellanskolor har överstyrelsen vid denna tidpunkt ännu icke kunnat räkna med. Överstyrelsen har icke funnit anledning föreslå indragning av någon skola på den grund att den icke skulle fylla ett behov, som stöde i skäligt förhållande till de av skolans verksamhet föranledda kostnaderna. Avlöningarna till de ordinarie lärarna har överstyrelsen beräknat enligt högsta löneklassen inom respektive lönegrader, dock med hänsyn tagen till att för kvinnlig lärare lönegrad icke skall omfatta den för lönegraden i respektive avlöningsreglementen angivna högsta löneklassen. Med utgångspunkt även i övrigt från nu gällande löne-, statsbidrags- och besparingsbestämmelser har överstyrelsen uppskattat anslagsbehovet för nästa budgetår till 4 408 000 kronor.

Statskontoret har ansett anslagsbehovet icke behöva beräknas till mer än 4 300 000 kronor. Ämbetsverket har anfört:

Till grund för beräkningarna av avlöningskostnaderna har skolöverstyrelsen lagt, bland annat, de lönebestämmelser, som återfinnas i avlöningsreglementet för de högre kommunala skolorna. Statskontoret får i anledning härav framhålla, att enligt övergångsbestämmelserna till reglementet kvinnlig lärare skall under tiden den 1 juli 1943—den 30 juni 1944 åtnjuta lön enligt en löneklass, som är närmast lägre än den, i vilken hon enligt reglementet och övergångsbestämmelserna skall vara placerad. För denna kategori av lärare kommer således den 1 juli 1944 en allmän löneklassuppflyttning att äga rum. På grund härav har överstyrelsen vid förevarande anslagsberäkningar utgått därifrån, att de kostnader, som vederbörande kommuner genom berörda löneklassuppflyttning få vidkännas under budgetåret 1944/45, komma att medföra ökad belastning av anslagen till statsbidrag till ifrågavarande läroanstalter för samma budgetår. På grund av nu gällande utbetalningsföreskrifter synes detta emellertid icke vara fallet. Statskontoret förutsätter nämligen i likhet med överstyrelsen, att ifråga om utbetalning av statsbidrag komma att meddelas bestämmelser för redovisningsåret 1944/45, motsvarande de för innevarande redovisningsår gällande. Anslagen för budgetåret 1944/45 för sagda ändamål komma vid sådant förhållande att belastas med dels utbetalningar av statsbidrag i anledning av kommunernas slutliga rekvisitioner av dylikt bidrag för redovisningsåret 1943/44, dels ock förskott på bidrag för redovisningsåret 1944/45, uppgående till sammanlagt 90 procent av det belopp, som på grund av berörda slutrekvisitioner utbetalats för redovisnings-

lil

Kungl. Majda proposition nr 307.

året 1943/44. Däremot kommer merkostnaden för den generella löneklassuppflyttningen den 1 juli 1944 av alla kvinnliga lärare icke att medföra någon ökad belastning å anslagen för budgetåret 1944/45.

Till följd härav synes en minskning med 70 000 kronor kunna vidtagas beträffande det av överstyrelsen till 4 408 000 kronor föreslagna anslaget till statsbidrag till kommunala mellanskolor. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida icke med hänsyn till belastningen av anslaget under föregående budgetår en ytterligare reducering skulle kunna ske. Anslaget för budgetåret 1942/43, 3 930 000 kronor, har nämligen endast belastats med utgifter till ett belopp av omkring 3 837 287 kronor. Med hänsyn härtill torde det icke föreligga någon risk för att anslagsbehovet icke skulle bli behörigen tillgodoseti, därest för ändamålet för nästa budgetår anvisades ett belopp av 4 300 000 kronor.

Under punkten 133 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition har föreslagits, att de för innevarande budgetår gällande avlöningsbestämmelserna för Övningslärare samt statsbidrags- och besparingsbestämmelserna för de högre kommunala skolorna skola äga giltighet även under nästa budgetår.

Vad beträffar beräkningen av anslaget tili de kommunala mellanskolorna för nästa budgetår, vill jag först erinra, att sedan skolöverstyrelsen avgivit sina pelita tre högre folkskolor (Båstad, Sollentuna och Nordmaling) erkänts som kommunala mellanskolor. Överstyrelsen, som torde ha räknat med dessa förändringar, har utgått från att ytterligare två nya kommunala mellanskolor skola inrättas. Jag har intet att erinra mot denna beräkning. Med utgångspunkt härifrån bör det erforderliga anslagsbeloppet vid i övrigt oförändrad organisation i överensstämmelse med vad statskontoret anfört uppskattas till 4 300 000 kronor.

I det föregående har jag emellertid föreslagit, att de kommunala mellanskolorna under vissa förutsättningar skola successivt från och med budgetåret 1944/45 ombildas till statliga samrealskolor. Om denna omorganisation kan genomföras i den ovan föreslagna utsträckningen, torde anslagsbehovet för de kommunala mellanskolornas del under nästa budgetar minskas med cirka 200 000 kronor. Anslaget till de kommunala mellanskolorna bör därför uppföras med (4 300 000 — 200 000 —) 7+100 000 kronor.

4. Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

För innevarande budgetår har till kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter anvisats ett reservationsanslag av 33 000 kronor, vilket uppdelats på en post å 6 500 kronor för en kurs i sexualundervisning och sexualhygien, en post å 20 000 kronor för två kurser i värntjänstutbildning samt en post å 6 500 kronor för en kurs i ekonomilära. Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1944/45 må anföras följande.

Departe-

mentschefen.

112 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 307. a) Skolöverstyrelsens petita.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen hemställt, att ett anslag av 29 500 kronor måtte anvisas för anordnande av två kurser i sexualundervisning och sexualhygien, en kurs i värntjänstutbildning samt en kurs i psykologi. Av framställningen inhämtas:

Kurser i sexualundervisning. För budgetåren 1936/39 anvisades medel för två kurser i sexualundervisning och sexualhygien. Vidare beviljades för budgetåret 1939/40 anslag till tre dylika kurser (ökningen av antalet berodde på omläggning av tiden för kurserna). På grund av det statsfinansiella läget anvisades inga medel till ifrågavarande ändamål för budgetåren 1940/42. Efter framställning från vissa kvinnoorganisationer rörande sexualundervisning i skolorna hemställde överstyrelsen örn anslag för budgetåret 1942/43 till två kurser, av vilka dock endast en beviljades. Även för innevarande budgetår begärde överstyrelsen anslag till två kurser, men medel ha anvisats endast för en. Under hänvisning till sitt tidigare yttrande rörande behovet av kurser i sexualundervisning hemställer överstyrelsen nu om anslag till två kurser i sexualundervisning och sexualhygien.

Antalet sökande och antalet mottagna kursdeltagare ha varit följande.

Är: Sökande: Mottagna:

1936 ...................... 412 80

1937 ...................... 228 100

1938 ...................... 316 100

1939 ...................... 195 100

1942 ...................... 230 80

1943 ...................... 130 80

Dessa siffror äro enligt överstyrelsens mening betydelsefulla, i det de icke blott understryka behovet av fortsatta kurser utan även ge anledning till övervägande, huruvida icke ett större antal deltagare bör beredas plats. Till kursen somrarna 1942 och 1943 mottogos 80 deltagare, en siffra, som emellertid anses som en övre gräns, utöver vilken man av flera skäl icke synes böra gå.

Kostnaden för en kurs med 80 deltagare beräknas liksom för innevarande budgetår till 6 500 kronor. För ordnande av de föreslagna kurserna i sexualundervisning erfordras sålunda 13 000 kronor.

Kurser i värntjänstutbildning. Sådana kurser ha anordnats somrarna 1940, 1941, 1942 och 1943. För 1940 års två kurser voro 40 000 kronor anslagna. De ägde rum vid Solbacka läroverk för manliga deltagare (104) och vid Sigtunaskolan för kvinnliga (175). Deltagarna utgjordes av lärare, som skulle planlägga och närmast under rektor ansvara för övningarna.

Är 1941 höllos kurserna vid gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, en för 62 manliga deltagare, utsedda bland 130 sökande, och en för 80 kvinnliga deltagare, valda bland 180 aspiranter. Flertalet deltagare voro gymnastiklärare, och kurserna voro lagda som ledarkurser. För kostnaderna anvisades 20 000 kronor.

För budgetåret 1942/43 anvisades även ett anslag å 20 000 kronor. Genom särskilt medgivande fingo kurserna anordnas redan före budgetårets ingång. De två kurserna voro förlagda till gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, en för 46 manliga deltagare bland 60 sökande och en för 50 kvinnliga deltagare bland 150 sökande. Det för innevarande budgetår anvisade anslaget av 20 000 kronor har använts för liknande kurser i Lillsved, därvid 49 manliga deltagare

Kungl. Maj:ts proposition nr ,207. 118

bland 59 sökande och 51 kvinnliga deltagare bland 96 sökande utsågos. Dessa kurser skilde sig från dem, som anordnats de båda föregående åren, däri, att de huvudsakligen avsågo att utbilda andra lärare än gymnastiklärare. Läroanstalterna'torde komma att få mycket stor nytta av sådana särskilt utbildade lärare, vilka kunna tjänstgöra som biträdande ledare, och dessutom minskas härigenom behovet av militära instruktörer, vilket medför en besparing. Vid de värntjänstövningar, som äro förlagda till friluftsdagar under läsåret, kunna gymnastiklärarna vara sysselsatta med sin ordinarie undervisning, varför ledningen av värntjänstövningen måste anförtros åt annan lärare. Vidare måste de lägre klasserna uppdelas i smärre avdelningar. Även örn övningarna kunna samlas till för en skola i dess helhet gemensamma dagar, uppstår således behov av många ledare. Det är vidare önskvärt, att gossar och flickor erhålla lärare av motsvarande kön.

Behovet av manliga biträdande ledare synes för den allra närmaste tiden vara fyllt. Däremot är behovet av kvinnliga biträdande värntjänstledare fortfarande stort inom flickläroverken och de kommunala flickskolorna samt icke minst inom de statsunderstödda skolköks- och handarbetsseminarierna. Inga gymnastiklärarinnor äro anställda vid dessa senare läroanstalter, som dock äro ålagda att meddela värntjänstutbildning för sina elever, varför dessa skolor äro i stort behov av utbildade ledarkrafter. Det stora antalet sökande till 1943 års kvinnliga kurs bär tydligt vittne om att ett livligt intresse för och god vilja till utbildning finnes. Fördenskull anser överstyrelsen det av vikt, att anslag måtte beviljas till en kurs för kvinnliga värntjänstledare under budgetåret 1944/45.

Därest anslag kommer att beviljas, kan det vara tänkbart, att det av samma anledning som i år bör få tagas i anspråk förskottsvis för kurser vid läsårets slut i juni, således kort före ingången av budgetåret 1944/45.

För anordnande av den föreslagna kursen i värntjänst erfordras 10 000 kronor.

Kurs i psykologi. För innevarande budgetår ha anvisats medel för anordnande av en kurs i ekonomilära för lärare vid kommunala flickskolor och statsunderstödda enskilda läroanstalter. För ett annat av de på kommunala flickskolans kursplaner upptagna ämnena, nämligen psykologi, synes även föreligga ett stort behov av utbildningskurser. Filosofi- och psykologilärarnas förening har ingivit en framställning om anordnande av en dylik kurs. Överstyrelsen beräknar för ändamålet ett anslag av 6 500 kronor.

b) Framställning av 1943 års sexualundervisningssakkunniga m. m.

Den 5 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet i anslutning till gällande författningar och i samråd med 1940 års skolutredning skyndsamt utarbeta och avgiva förslag till instruktionskurser och annan handledning i sexualundervisning för lärare vid folkskolor och övriga under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter samt förslag till anordnande av ifrågavarande undervisning för lärjungar på olika åldersstadier i nämnda skolor. Med anledning härav tillkallades den 12 augusti 1943 såsom sakkunniga för nämnda ändamål överläraren G. A. Ahlberg, skolöverläkaren C. W. Herlitz, medicine licentiaten Elsa-Brita Nordlund och biskopen A. Runes tam. De sakkunniga lia antagit benämningen 1943 års sexualundervisningssakkunniga.

Bihang till riksdagens protokoll 19kh- 1 sami. Nr 207.

114 Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

I skrivelse den 10 januari 1944 ha de sakkunniga hemställt, att för budgetåret 1944/45 måtte anvisas ett förslagsanslag av 15 500 kronor för anordnande av kortare fortbildningskurser i sexualundervisning för folk- och småskollärare. De sakkunniga anse det angeläget, att för dessa lärare snarast möjligt anordnas till omfång och art tillfredsställande instruktionskurser i sexualundervisning. "Vidare anhålla de sakkunniga, att förutnämnda, av skolöverstyrelsen föreslagna kurser i sexualundervisning måtte öppnas även för skolläkare och skolsköterskor. De sakkunniga ha i huvudsak anfört följande.

Behovet av kurser. De sakkunniga äro av den uppfattningen, att det redan nu, innan dem i övrigt givna uppdrag kunnat slutföras, är av behovet påkallat att framlägga förslag rörande instruktionskurser i sexualundervisning för lärare.

Under de senaste åren har skolöverstyrelsen anordnat fortbildningskurser i sexualundervisning. För budgetåret 1943/44 anvisades av statsmedel G 500 kronor för en dylik kurs, öppen för lärare från skolor av olika grundtyper. Denna kurs, som hölls i Lund i augusti 1943, varade 6 dagar med genomsnittligt 5 föreläsningar dagligen. Genom nämnda kursverksamhet med 1—2 kurser årligen ha varje år cirka 80 lärare fått åtnjuta undervisning i ämnet. Kursdeltagarna ha i övervägande antalet fall varit folkskollärare, under det att de allmänna läroverken varit mycket fåtaligt representerade. Kursernas ledare och föreläsare ha utsetts av skolöverstyrelsen.

Utanför denna statliga kursverksamhet lia även kurser och enstaka föreläsningar pä lokala initiativ på många håll i landet varit anordnade med läkare och lärare som föreläsare.

Dessa hittills rådande förhållanden ha i vissa avseenden lämnat rum för kritik, varvid emellertid måste anmärkas, att verksamheten måste ses mot bakgrunden av genombrottsårens särskilda svårigheter. Bland de anmärkningar, som sålunda framförts, må ett par omnämnas, korst och främst ha de statliga fortbildningskurserna icke kunnat tillgodose mer än en liten bråkdel av behovet, som givetvis hastigt vuxit, sedan "genom kungörelse den 10 april 1942 förordnats, att undervisning rörande könslivets biologi och hygien under vissa förutsättningar skall äga rum i rikets folkskolor. Vidare har den pä lokala initiativ ordnade föreläsningsverksamheten icke kunnat bli föremål för central ledning och kontroll i den utsträckning, som varit önskvärd.

Det synes nödvändigt att snarast organisera en efter enhetliga linjer bedriven, centralt väl kontrollerad kursverksamhet av den beskaffenhet, att den lämnar så säkra garantier som möjligt, för att den därvid lämnade undervisningen till omfång och art blir tillfredsställande. Det synes härvid särskilt angeläget, att snarast möjligt främst folk- och småskollärare få tillfälle genomgå lämpliga fortbildningskurser.

De sakkunniga ha i detta sammanhang icke för avsikt att behandla hela problemkomplexet rörande utbildningen för sexualundervisningen av blivande och redan färdigutbildade lärare utan vilja här inskränka sig till att beröra frågan om fortbildning av folk- och småskollärare.

Kursernas organisation. Den utgångspunkt, som vid övervägande av lämpliga åtgärder i berört avseende av de sakkunniga valts, är den, att största möjliga antal av de nämnda lärarna på kortast möjliga tid böra givas en så avpassad fortbildning, att sexualundervisningen i skolorna utan större tidsutdräkt kan förväntas mera allmänt komma i gång. Detta mål torde icke kunna vinnas genom enbart anordnande av några få kurser per

115 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

år med ett så begränsat antal deltagare, som kunnat mottagas vid de hittillsvarande statliga kurserna. I stället ha de sakkunniga stannat vid den uppfattningen, att ett större antal korta kurser per år, hållna inom landets olika folkskolinspektörsdistrikt, ledda av ett mindre antal särskilt utvalda läkare och lärare, bättre skulle motsvara behovet. De sakkunniga dela i denna fråga den mening, som framförts av styrelsen för Sverges folkskollärarförbund, vilken rekommenderat kortare kurser om en eller två dagar inom folkskolinspektörsdistrikten. Nu kan man emot en dylik organisation invända, att den undervisning, som vid så kortvariga kurser skulle kunna meddelas, bleve alltför summarisk för att väl tjäna ändamålet. De sakkunniga äro emellertid av den meningen, att ett dylikt anordnande av upplysningsarbetet dock är lämpligt under vissa förutsättningar. De viktigaste av dessa äro, att särskilt välutbildade föreläsare vid kurserna finnas att tillgå, att detaljerad, allmän kursplan fastställes av skolöverstyrelsen, och att en tillfredsställande, tryckt handledning för lärare i ämnet finnes tillgänglig som ett komplement till föreläsningar och demonstrationslektioner.

Vad den sistnämnda förutsättningen beträffar, avse de sakkunniga att före början av nästa läsår utarbeta förslag till handledning för lärare, innehållande detaljerad framställning av undervisningsobjekten jämte metodiska anvisningar för undervisningens bedrivande på små- och folkskolestadierna. Det förutsättes, att kursdeltagarna på förhand sättas i tillfälle att studera handledningen. Vid kurserna skulle framför allt genomgås de partier, som synas kunna vålla särskilda svårigheter vid undervisningen, varjämte tillfälle bör givas att framställa frågor till konsulenterna.

De enskilda kurserna böra lämpligen omfatta 6 timmars undervisning, varav 3 timmar teoretisk sådan och 3 demonstrationslektioner för lärjungar på både små- och folkskolestadierna. Varje år böra tills vidare 24 endagskurser anordnas genom vederbörande statens folkskolinspektörer. På så sätt skulle man inom en tid av omkring 2 år kunna få samtliga 52 distrikt genomgångna. Visserligen kan man icke beräkna, att alla lärare inom distrikten inom angiven tid skulle komma i åtnjutande av denna undervisning, men en mycket stor procent skulle dock få tillfälle att deltaga i kurserna.

Som föreläsare vid kurserna vilja de sakkunniga föreslå, att skolöverstyrelsen får utse tre läkare och tre lärare såsom sexualundervisningskonsulenter. Vid varje kurs skulle då tjänstgöra en läkare för den teoretiska undervisningen och en lärare för ledande av demonstrationslektionerna. Varje läkar- och lärarkonsulent skulle på så sätt per läsår leda 8 instruktionskurser. Dessa böra förläggas till pågående lästermin och helt bekostas av statsmedel. För de lärare, som bevista kurserna i egenskap av kursdeltagare, skulle återläsningsskyldighet icke behöva föreligga. De sakkunniga erinra i detta sammanhang örn de kurser i gymnastik, som anordnas av skolöverstyrelsen i samarbete med vederbörande folkskolinspektörer, samt örn de kurser i friluftsdagarnas användning, som i flera fall anordnas av folkskolinspektörerna, för vilka kurser återläsningsskyldighet icke föreligger. I mån av plats torde dessa kurser också vara öppna för läkare och sjuksköterskor, som tjänstgöra såsom skolsköterskor.

Vad undervisningsplancn för kurserna beträffar, förutsättes, som ovan nämnts, att denna fastställes av skolöverstyrelsen. De sakkunniga lia för avsikt att snarast avgiva förslag till dylik kursplan.

Rörande den allmänna organisationen av det centrala arbetet för ordnandet av kursverksamheten må följande anföras. Vid början av varje läsår eller strax dessförinnan bör varje statens folkskolinspektör till skolöverstyrelsen insända dels en berättelse rörande det sist förflutna läsårets kurser och dels ett medde-

11(5

Kungl. Maj:ts proposition nr ..‘07.

lande örn behovet av dylika kurser för det kommande läsåret. Genom skolöverläkarens försorg bör därpå i samråd med ovan nämnda konsulenter arbetet planläggas i stort. Efter konsulenternas hänvändelse till och samarbete med folkskolinspektörerna bör sedermera överenskommelse träffas örn tid och plats för de enskilda kurserna.

På detta sätt får den centrala skolmyndigheten tillfredsställande ledning och kontroll över hela verksamheten, vilket synes oundgängligen nödvändigt.

Det f r a m t i d a kursbeho v et. Den här skisserade verksamheten bör icke göras till en permanent institution, utan arbetsorganisationen bör endast gälla tills vidare under några år, till dess sexualundervisningen på ett tillfredsställande sätt kommit i gång. Under denna första tid torde erfarenheten giva vid handen, örn verksamheten i detaljer behöver undergå några förändringar, såsom med avseende på kursfrekvens oell kurslängd m. m. Det är nämligen i nuvarande läge förenat med svårighet att på lämpligaste sätt lösa sådana detaljfrågor. Det behov av fortbildningskurser, som efter de första åren kan komma att yppas, torde kunna tillgodoses genom anställande av en särskild skolhygienisk konsulent med uppgift bland andra att även bestrida uppgiften som konsulent för sexualundervisningen under skolöverläkarens ledning.

Nu uppställer sig den frågan, om de här förutsatta korta utbildningskurserna kunna antagas göra de hittillsvarande större statliga kurserna överflödiga eller icke. De sakkunniga äro i denna fråga av den meningen, att dylika alltjämt ha en viktig uppgift att fylla. Det synes i hög grad önskvärt, att också framdeles särskilt intresserade lärare och även läkare och skolsköterskor i mån av plats kunna få tillfälle att bevista sådana mera grundliga och vetenskapligt lagda kurser på tid utanför läsåret, som särskilt lämpa sig för dylika deltagare. Dessa större kurser böra som hittills vara öppna för lärare från även andra skolor än folk- och småskolor. Varje kurs bör kunna mottaga 80 deltagare.

Kostnader. Den pekuniära ersättningen till konsulenterna bör beräknas med hänsyn till att så högt kompetenta krafter som möjligt måste förvärvas för detta viktiga arbete i folkhälsans tjänst. Varje konsulent bör tillförsäkras fria resor jämte traktamentsersättning samt dessutom ett arvode för medverkan vid kursen. Ersättningen bör utbetalas i anslutning till varje särskild kurs.

Kostnaderna för läkarkonsulentema kunna beräknas på följande sätt. Reseoeh traktamentsersättning bör utgå enligt rese- och traktamentsklass II D. Varje läkare gör per läsår 8 resor. Varje resa kan antagas kosta 40 kronor för de bägge läkare, som resa i Svea- och Götaland. Resekostnaderna för dessa bägge läkare måste alltså tillsammans beräknas uppgå till 640 kronor per år. För den läkare, som reser i Norrland, måste beräknas 80 kronor i resekostnader för varje kurs. Hans resekostnader per år uppgå alltså till 640 kronor. De totala resekostnaderna för läkarna per år skulle alltså uppgå till 1 280 eller i runt tal 1 500 kronor. Varje tjänsteresa för de bägge läkarna i Svea- och Götaland beräknas genomsnittligt taga en tid av 2 dagar och för läkaren i Norrland 3 dagar i anspråk. Kostnaderna för dagtraktamenten å 1!) kronor kunna alltså beräknas till 1 064 eller i runt tal 1 100 kronor.

Läkarnas kursarvoden kunna beräknas på följande sätt. Läkarna måste under tiden för sina tjänsteresor avstå från sin praktik m. m. och böra därför åtnjuta en ersättning, avsedd för deras vikarier och uppgående till 50 kronor per dag. 1 betraktande av den tid, som antages åtgå till resorna, betyder detta en utgift för statsverket per år av 2 800 kronor. Därtill kommer det egentliga kursarvodet, som synes böra sättas till 60 kronor per föreläsning. Den årliga utgift för .statsverket, som därigenom uppkommer, blir 4 320 kronor.

117 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Den totilia årliga utgiften för läkarkonsulenterna blir alltså (1 500 + + 1 100 + 2 800 + 4 320 =) 9 720 kronor. Var och en av läkarna skulle av kurserna få en årlig inkomst av 1 440 kronor. Övriga utgående penningmedel åro alltså avsedda till rese- och traktamentsersättning jämte ersättning åt konsulenternas vikarier under tiden för tjänsteresorna.

För lära rk o timi en tema beräknas samma rese- och traktamentsersättning som för läkarna eller sammanlagt (1 500 -f- 1 100 =) 2 600 kronor.

Lärarkonsulenterna synas böra medgivas oavkortad lön under den tid, de åtnjuta tjänstledighet för här ifrågavarande ändamål. Avlöningen till dessa lärares vikarier torde kunna beräknas till omkring 1 400 kronor, vilken summa alltså skulle utgå av respektive avlöningsanslag och icke inberäknas i kursanslaget.

Det egentliga kursarvodet per lärare torde lämpligen böra fixeras till 40 kronor per föreläsning eller totalt per år 2 880 kronor.

Det behövliga anslaget för lärarkonsulenterna blir alltså (2 600 + 2 880 =)

5 480 kronor. Var och en av de 3 lärarna skulle av kurserna få en årlig inkomst av 960 kronor.

Det sammanlagda anslaget för kurserna kan alltså beräknas till (9 720 -f- -f 5 480 =) 15 200 eller i runt tal 15 500 kronor per år.

Hemställan. Med stöd av vad ovan anförts få 1943 års sexualundervisningssakkunniga hemställa, _ _ ,

att under läsåret 1944/45 kortare fortbildningskurser i sexualundervisning för folk- och småskollärare få anordnas på sätt ovan föreslagits;

att för ändamålet under budgetåret 1944/45 anvisas ett förslagsanslag å 15 500 kronor samt

att för den händelse medel under nämnda budgetår ställas till förfogande för en eller flera kurser av den art, som hittills anordnats för sexualundervisning, nämnda kurser måtte få vara öppna icke endast för lärare utan också i mån av plats för läkare och sjuksköterskor, som tjänstgöra som skolsköterskor.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Överstyrelsen finner det dock ej möjligt att nu fixera storleken av ersättningarna till läkare och anser det begärda anslaget, vilket även bör avse expenser, böra uppföras som reservationsanslag. För utgivande av handledningen föreslår överstyrelsen anvisande av ett särskilt reservationsanslag av 5 000 kronor. Överstyrelsen anför bland annat:

Det föreligger otvivelaktigt inom lärarkåren ett starkt behov av fortbildningsverksamhet på ifrågavarande område. De nu i skolan verksamma larargcnerationerna ha under sin egentliga utbildningstid säkerligen i mycket ringa utsträckning erhållit handledning i sexualundervisning, och denna numera föreskrivna undervisning utgör för dem därför en väsentligen ny uppgift. Framdeles torde detta utbildningsbehov väsentligen tillgodoses vid seminarierna och den speciella fortbildningsverksamheten på området minskas.

Den hittillsvarande kursverksamheten har icke varit tillräcklig och har delvis givit anledning till kritik. Starka skäl tala därför för de sakkunnigas förslag att få till stånd en mera vittomfattande och centralt ledd fortbildningsverksamhet på området. Med den förberedelse och planläggning, som de sakkunniga förutsätta, torde dock även med kortvariga kurser — eller instruktionsmöten, som de lämpligen böra benämnas — åtskilligt kunna vinnas.

Mot de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för fortbildningsverksamhe-

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tens organisering synes ej vara något väsentligt att erinra. Överstyrelsen förutsätter, att planen för instruktionsmötena får sådan utformning och att personvalet i fråga om de medverkande kan så ordnas, att den etiska sidan av sexualundervisningen väl tillgodoses. De praktiskt-pedagogiska frågorna måste givetvis, såsom de sakkunniga även avse, få stort utrymme, antingen genom demonstrationslektioner eller — då deltagarantalet vid mötena ofta torde göra det svart att med något större utbyte anordna lektioner — genom föredrag och överläggningar örn denna undervisnings metodik. Det synes ej erforderligt att benämna föreläsarna och lärarna konsulenter, då deras nu avsedda verksamhet ej är av mera permanent karaktär. Närmast torde de böra betraktas som instruktörer i sexualundervisning.

Det är naturligt, att lärare erhåller ledighet utan återläsningsskyldighet för deltagande i instruktionsmötena jämlikt bestämmelserna i folkskolestadgan & 43 mom. 5. °

Då de nu föreslagna kurserna närmast gälla lärarpersonalen vid folk- och småskolor och behov av fortbildning i sexualundervisning föreligger, särskilt under en övergångstid, för även andra lärargrupper samt då en grundligare utbildning allmänt är önskvärd, böra längre sommarkurser i ämnet alltjämt ha en uppgift att fylla. Läkare och skolsköterskor böra, såsom föreslagits, i mån av platstillgång kunna utses till deltagare även vid dessa kurser, vilket med hittills gällande föreskrifter ej varit möjligt.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar i fråga örn rese- och traktamentsersättnmg till instruktörer vid mötena äro väl avvägda. De föreslagna arvodena till medverkande läkare kunna synas höga i jämförelse med de arvoden, sorn hittills brukat utgå till föreläsare vid av överstyrelsen anordnade kurser. Deras medverkan skulle emellertid — såsom nämnts — ej inskränkas till enbart föreläsning. Det torde också bli svårt att vid sänkning av arvodena erhålla kvalificerade krafter. De sakkunniga föreslå även viss ersättning för mistade inkomster för den tid instruktör medverkar vid mötena. Överstyrelsen finner det i och för sig rimligt att oavkortad lön utgår till instruktör från statliga eller statsunderstödda undervisningsanstalter för tid han på grund av medverkan vid instruktionsmötena nödgas vara tjänstledig. I allmänhet torde dock, för så kort tid det här gäller, ledighet kunna erhållas, utan att vikarie behöver anskaffas. För läkare är behovet av ersättning för minskad inkomst svårt att nu allmänt bedöma. Överstyrelsen finner det över huvud ej möjligt att i detalj nu fixera behovet eller storleken av arvodena och ersättningarna, vilka torde böra prövas från fall till fall i samband med antagande av föreläsare. Måhända kan någon reducering av de beräknade förmånerna ske. I totalkostnaderna torde å andra sidan utöver vad de sakkunniga beräknat böra ingå ersättning för lokal, annonsering, tryck, städning och vaktmästare.

Enligt en i anslutning till vad nu uttalats, verkställd överslagsberäkning av kostnaderna för instruktionsmötena anser sig överstyrelsen kunna uppskatta dessa kostnader till omkring 650 kronor för varje möte. Det av de sakkunniga beräknade anslaget för 24 instruktionsmöten budgetåret 1944/45 å 15 500 kronor — vilket anslag synes böra upptagas som reservationsanslag — finner överstyrelsen alltså böra bedömas som erforderligt.

Då den förut omnämnda handledningen i sexualundervisning får anses utgöra ett led i den nu avsedda instruktionsverksamheten, torde det vara lämpligt, att fråsan örn anslag till tryckande av dylik handling upptages i detta sammanhang. De sakkunnigas ordförande har till överstyrelsen uttalat önskemål härom och därvid upplyst, att dessa kostnader preliminärt kunna beräknas till

119 Kungl. Majits proposition nr 207.

5 000 kronor, närmast avseende det antal exemplar, som böra stå till överstyrelsen disposition för utdelning. Handledningen skulle i övrigt bli tillgänglig i allmänna bokhandeln. Överstyrelsen hemställer, att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av 5 000 kronor för utgivande av tryckt handledning i sexualundervisning.

Medicinalstyrelsen har anfört, att då de sakkunnigas förslag före dess definitiva utformande varit föremål för överläggningar under hand mellan skolöverläkaren och medicinalstyrelsen samt då av medicinalstyrelsen därvid framförda synpunkter vunnit beaktande, medicinalstyrelsen finner sig kunna, utan att ingå på förslagets detaljbestämmelser, tillstyrka bifall till detsamma i dess helhet.

Allmänna lönenämnden — inom vilken en ledamot avgivit särskilt yttrande — har föreslagit, att kursdeltagare skall äga rätt till oavkortad lön under erforderlig tjänstledighet samt resekostnads- och traktamentsersättning. Statsanställd läkarkonsulent bör enligt nämndens mening äga rätt till oavkortad lön under ifrågavarande tjänstledighet och viss kompensation för mistade praktikinkomster. De föreslagna ersättningarna för föreläsningar och demonstrationer anser nämnden vara för höga. Vttrandet innehaller bland annat följande:

I den mån en kursdeltagande lärare behöver tjänstledighet — en tjänstledighet som endast skulle behöva omfatta en eller annan dag — bör han, med stöd av 16 § 4 mom. folkskolans avlöningsreglemente, medgivas uppbära oavkortad lön under ledighet för ifrågavarande ändamål. Därest resa erfordras, synes resekostnads- och traktamentsersättning böra medgivas, förslagsvis enligt klass III E allmänna resereglementet.

Vidkommande de vid kurserna i egenskap av föreläsare m. m. tjänstgörande läkarna och lärarna synes någon erinran icke vara att framställa mot att de medgivas åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II D allmänna resereglementet. Lärare, som undervisa vid kurserna, böra på sätt föreslagits medgivas oavkortad lön under tiden för erforderlig tjänstledighet. Enahanda förmån bör i motsvarande fall tillkomma sådana läkare, som inneha statlig läkartjänst, exempelvis provinsialläkare; dessa synas jämväl böra erhålla viss kompensation för mistade praktikinkomster. Privatpraktiserande läkare m. fl. skulle enlig! förslaget åtnjuta en gottgörelse för minskade praktikinkomster med 50 kronor för dag. Huruvida sistnämnda belopp är lämpligt avvägt, har synts lönenämnden svårt att bedöma. Såsom ersättning för föreläsning, avsedd såsom gottgörelse för själva arbetet, skulle enligt förslaget utgå 60 kronor för läkare och 40 kronor för lärare. Dessa belopp anser lönenämnden alltför höga. Det bör bemärkas, att förslaget innebär, att en läkare för åtta dagars verksamhet av ifrågavarande slag skulle erhålla en extra inkomst av 1 440 kronor. Eör en lärare skulle motsvarande belopp uppgå till 960 kronor. Visserligen äro dessa belopp årliga engångsbelopp, men det bör ä andra sidan beaktas, att en redan utarbetad föreläsning eller demonstration torde kunna oförändrad upprepas ett stort antal gånger och således icke för varje gång bereder vederbörande föreläsare förnyat arbete med dess avfattande. Lönenämnden förordar, att en sänkning av den föreslagna ersättningen till läkare och lärare för deras arbete vid ifrågavarande kurser tage? under övervägande.

120 Kungl. Majlis proposition nr 207.

Särskilt yttrande.

Ledamoten av nämnden Grimlund har anfört, att då lärarkonsulenterna torde komma att utgöras av lektorer vid folkskoleseminarier eller läroverk eller andra lärare med högre teoretisk kompetens, anledning saknas att avlöna dessa lärare sämre än läkarna. Han yrkar därför, att ersättningen per föreläsning bestämmes till samma belopp för lärare som för läkare.

Statskontoret har ifragasatt, örn medel böra anvisas för den hittillsvarande kursverksamhetens fortsatta bedrivande. \ ad beträffar de av de sakkunniga föreslagna kurserna, anser ämbetsverket, att ersättning till läkarkonsulent för mistad praktikinkomst bör prövas i varje särskilt fall, att tjänsteläkare bör erhålla ersättning för mistade löneförmåner och mistad praktikinkomst under erforderlig tjänstledighet, att lärarkonsulent bör avstå sina löneförmåner under tjänstledighet och erhålla gottgörelse härför ur kursanslaget samt att föreläsnings- och demonstrationsarvodena böra sänkas till högst 50 respektive 100 kronor per kurs. De erforderliga medlen böra anvisas som en särskild post å 15 000 kronor under reservationsanslaget till kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Statskontoret anför:

De hittillsvarande kurserna ha huvudsakligen frekventerats av folkskollärare, under det att de allmänna läroverken varit mycket fåtaligt representerade. Då de sakkunnigas förslag i huvudsak syftar till att tillgodose folkskollärarnas behov av utbildning, kan det ifrågasättas, om tillräcklig anledning föreligger att i fortsättningen anvisa medel för uppehållande av den nuvarande kursverksamheten, särskilt som intresset för denna bland läroverks]ärarna tydligen varit mycket ringa och något principiellt hinder icke torde föreligga mot att hålla de av de sakkunniga föreslagna kurserna tillgängliga för nämnda lärare. Även seminarieelever synas böra beredas tillfälle att deltaga i desamma.

Vad beträffar kostnaderna för de nya kurserna, ha de sakkunniga föreslagit, att de s. k. läkarkonsulenterna skulle beredas ersättning för mistade praktikinkomster med 50 kronor för dag. Statskontoret har icke något i och för sig att erinra mot att skolöverstyrelsen beredes möjlighet att efter prövning i varje särskilt fall utbetala dylik ersättning med högst nyssnämnda belopp. För den händelse tjänsteläkare (provinsialläkare m. fl.) tages i anspråk för konsulentuppdrag torde vederbörande böra beredas ersättning för de avlöningsförmåner, de gått förlustiga under ledighet för ändamålet, jämte i förekommande fal! minskning i praktikinkomst, dock med sammanlagt högst 50 kronor för dag.

I fråga om lärarkonsulenterna har förutsatts, att de skulle medgivas oavkortad lön under tjänstledighet för fullgörande av uppdraget, varför dessa lönekostnader skulle belasta vederbörande avlöningsanslag. Då uppdraget såsom konsulent närmast är att betrakta såsom offentligt uppdrag, anser statskontoret, att läraren i överensstämmelse med gängse principer bör förpliktas avstå samtliga på tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner med rätt att av de medel, som kunna komma att anvisas till förevarande kursverksamhet, erhålla gottgörelse för vad han sålunda visar sig ha gått förlustig.

Beträffande konsulenternas arvoden vill statskontoret framhålla, att — enligt vad som under hand uppgivits — de arvoden, som utgått till föreläsare

121 Kungl. Majlis 'proposition nr .107.

och lärare vid förutnämnda i Lund under augusti 1943 anordnade kurs, utgjorde 40 kronor för föreläsningstimme, och att därvid såsom föreläsare anlitats högt kvalificerade professorer och läkare. Vidare må erinras, att arvode till exempelvis lärare vid kurser för utbildande av hjälpklasslärare fixerats till 30 kronor för föreläsning. Vid sådant förhållande måste statskontoret finna de av de sakkunniga föreslagna arvodena påfallande höga. Detta synes särskilt vara fallet beträffande arvodet till lärarkonsulenten, vilken enligt förslaget skulle hålla demonstrationslektioner och kunna vara en härtill lämplig folkskollärare. Ämbetsverket föreslår, att arvodet till lärarkonsulenten fixeras till högst 50 kronor för varje kurs mot föreslagna 120 kronor. I anslutning härtill och med beaktande av de arvoden, som utgingo till föreläsarna vid nyss omförmälda kurs i Lund, synes arvodet till läkarkonsulenten icke böra överstiga 40 kronor för föreläsningstimme. Statskontoret vill för sin del ifrågasätta ett arvode av förslagsvis 100 kronor per kurs.

I enlighet med vad statskontoret sålunda föreslagit och med utgångspunkt från de sakkunnigas beräkningsgrunder i övrigt skulle statsverkets kostnader kunna nedbringas med 3 600 kronor. Å andra sidan skulle det föreslagna anslaget komma att belastas med kostnader för ersättning till lärarkonsulenterna för mistade avlöningsförmåner, vilka kostnader torde kunna uppskattas till cirka 2 000 kronor. Anslaget skulle sålunda kunna minskas till i runt tal 14 000 kronor. Enligt ämbetsverkets mening tala övervägande skäl för att dessa medel — i likhet med vad fallet är beträffande det för innevarande budgetår anvisade kursanslaget — upptagas såsom en särskild, obetecknad anslagspost under det å riksstatens åttonde huvudtitel anvisade reservationsanslaget till kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Därest så sker, torde försiktigheten bjuda, att anslagsposten upptages till ett belopp av 15 000 kronor.

c) Framställning av svenska röda korset.

Enligt gällande bestämmelser (kungörelsen 1941:604) skall värntjänstutbildningen vid de högre allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter omfatta bland annat undervisning i olycksfallsvård för såväl manliga som kvinnliga lärjungar. Ledningen av värntjänstutbildningen utövas närmast under rektor av gymnastikläraren. Vid övningarna biträda de av läroanstaltens lärare, som därtill äro lämpliga. Då så påkallas, må därjämte särskilda instruktörer utses. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar för undervisningen i hemsjukvård skall denna ledas av fackutbildad person.

Nämnda utbildning avser i allmänhet de tre högsta klasserna eller ringarna. För det lägre stadiet meddelas liknande undervisning under friluftsdagarna.

Överstyrelsen fch' svenska röda korset har anfört, att ett stort antal lärare, sorn undervisa i olycksfallsvård och hemsjukvård, sakna kompetens för denna uppgift. Överstyrelsen föreslår därför, att under våren och sommaren 1944 anordnas kurser i olycksfallsvård och hemsjukvård för lärare vid högre allmänna läroverk m. fl. läroanstalter samt att för ändamålet av statsmedel anvisas 7 600 kronor, avseende arvodeskostHader. Framställningen innehåller i huvudsak följande.

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vid den numera obligatoriska undervisningen i olycksfallsvård och hemsjukvård i de högre skolorna har det, enligt vad överstyrelsen erfarit, visat sig, att ett stort antal lärare, vilka äro skyldiga att självständigt undervisa i olycksfallsvård, anse sig sakna kompetens för denna uppgift. Samma förhållande har framträtt även vad beträffar de lärare, vilka på grund av övningsaydelningarnas storlek måste biträda sjuksköterska vid undervisning i hemsjukvård.

För att skaffa sig nödig kompetens lia många av de lärare, som ej deltagit i av skolöverstyrelsen anordnad värntjänstutbildning, på eget initiativ genomgått röda korsets upplysningskurser i olycksfallsvård och hemsjukvård. Då emellertid behovet av lärare, som åtminstone i någon mån utbildats i ämnena i fråga, det oaktat måste anses vara långt ifrån fyllt, har det synts ändamålsenligt att anordna särskilda kurser för lärare enligt kursplaner tillrättalagda speciellt för detta ändamål. Anordnandet av sådana kurser synes vara.så mycket mera berättigat, som värn tjänstsakkunniga förutsatte nödvändigheten av att statsverket anordnade utbildningskurser för lärarna vid värntjänstutbildningen.

Enligt av skolöverstyrelsen införskaffade preliminära anmälningslistor skulle under vårterminen och eventuellt sommaren 1944 behövas inalles 76 kurser å 18 timmar i olycksfallsvård respektive hemsjukvård med ett sammanlagt deltagarantal av 1 888 lärare, huvudsakligen från de högre skolorna.

Kurserna ha i regel beräknats anordnade på respektive skolorter och under terminen. På vissa mindre orter, där fullt deltagarantal icke erhållits från högre skolor, ha beräknats deltagare även från folkskolor. För deltagare från de allra minsta orterna, vilka icke kunna få egen kurs, ha planerats tredagarskurser på centrala orter huvudsakligen under lovdagar.

Ehuru i ett begränsat antal fall kursdeltagare torde få vidkännas utgifter för resor samt kost och logi, torde dock icke böra ifrågasättas statsbidrag till andra utgifter än sådana för arvoden åt kursledarinnor och biträdande instruktörer efter en beräkningsgrund av 5, respektive 3 kronor per timme. Därvid förutsattes, att skolornas lokaler och undervisningsmateriel ställas till förfogande utan ersättning. Enligt nyssnämnda grunder kan kurskostnaden beräknas till i medeltal 100 kronor per kurs, och toltalkostnaden för de erforderliga kursema blir då i runt tal 7 600 kronor eller 4 kronor per deltagare.

Anordnandet av kurserna bör påvila rektorerna i samband med röda korsets distriktsstyrelser.

Under de närmast följande åren torde behovet av kurser bli mindre, såvida icke verksamheten utsträckes till att mera allmänt beröra även folkskollärarna.

Överstyrelsen hemställer sålunda, att ett belopp av 7 600 kronor måtte ställas till skolöverstyrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna för arvoden till av svenska röda korset anställda kursledarinnor och biträdande instruktörer vid under våren och sommaren 1944 anordnade kurser i olycksfallsvård och hemsjukvård enligt vid framställningen fogade kursplaner flir lärare vid högre allmänna läroverk, kommunala flickskolor m. fl. undervisningsanstalter.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt framställningen. På platser, där rektor är förhindrad att åtaga sig anordnandet av ifrågavarande kurser, böra dessa dock enligt överstyrelsens mening anordnas genom röda korsets distriktsstyrelse i samråd med rektor.

123 Kungl. Majits proposition nr 207.

Medicinalstyrelsen laar tillstyrkt anvisande av det begärda anslagsbeloppet. Styrelsen anser dock möjligheterna att förbättra kursundervisningen böra undersökas. Styrelsen anför:

Enligt vad medicinalstyrelsen under hand inhämtat skola kurserna ledas av examinerade sjuksköterskor med speciell utbildning för denna instruktionsverksamhet, biträdda av rödakorssamariter för de praktiska övningarnas genomförande.

Medicinalstyrelsen har med hänsyn till kursplanernas utformning icke kunnat undgå att finna det något tveksamt, örn kurserna kunna lämna en tillräcklig grund för lärarnas undervisning i skolorna. Det synes därför snarligen böra undersökas, huruvida icke — exempelvis genom samverkan mellan röda korset, rektorsämbetena och skolläkama — kunde ernås en anordning av dessa kurser, som innebure en något högre kvalificering av undervisningen, särskilt i fråga örn kursernas teoretiska del.

I likhet med överstyrelsen finner medicinalstyrelsen likväl angeläget, att snarast någon form av utbildning härvidlag ställes till lärarnas förfogande, och tillstyrker fördenskull, att det begärda anslaget under år 1944 får utgå.

Statskontoret har ansett ett eventuellt anslag till ifrågavarande ändamål böra förskottsvis utgå ur reservationsanslaget till kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Ämbetsverket anför:

Därest kursverksamheten anses böra komma till stånd, förutsätter statskontoret, att uppläggningen och planläggningen av kurserna sker i samråd med vederbörande skollälare.

Till kurser för utbildande av lärare till vämtjänstledare ha sedan budgetåret 1942/43 utgått medel från anslaget till kurser för lärare vid de allmänna läroverken med flera läroanstalter. Även kostnaderna för nu ifrågavarande kursverksamhet böra lämpligen redovisas under denna anslagstitel. Därest kurser böra komma till stånd redan under innevarande budgetår och gäldandet av utgifter härför icke kan anstå till nästa budgetår, torde skolöverstyrelsen böra bemyndigas att av tillgängliga medel förskottsvis disponera ei-forderligt belopp att mader nästa budgetår ersättas av anslaget.

Då nu nämnda kurser bea-äknats komma till stånd redan under våren eller sommaren 1944, har överstyrelsen för svenska a-öda korset preliminärt beräkaaat medelsbehovet för liknande kurser under senare delen av budgetåret 1944/45. Överstyrelsen har därvid räknat med ett något minskat behov av kurser för lärare av här ifrågavarande slag och uppskattar kostnaden för kurserna till omkring 5 000 kronor.

Sexualundervisningen i skolorna är fortfarande icke tillfredsställande ordnad. Dela stärka tillströmningen till de fortbildningskurser i sexualundervisning och sexualhygien, som hållits de senaste åren, visar behovet av vägledning för lärare, som ha att meddela sådan undervisning.

Den förut refererade framställningen av 1943 års sexualundervisningssakkunniga innebär, att under läsåret 1944/45 skulle anordnas sexualundervisningskurser av delvis annan art än de hittills förekommande. De avses flir folk- och småskollärare och förutsättas bli helt korta, endast en dag vardera.

Departe-

mentschefen.

124 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 207.

Därest lärarna före tillträdet till kursen få tillfälle genomgå någon lämplig handbok i ämnet och kursen sedan lägges så, som de sakkunniga tänkt sig, nämligen som ett praktiskt komplement till den på förhand studerade handledningen, anser jag, att dylika korta kurser skulle kunna ge gott utbyte. En ytterligare förutsättning härför är emellertid, att instruktörerna utväljas med synnerlig omsorg och att endast för uppdraget verkligt kvalificerade personer få ifrågakomma. En undervisning av detta slag är till sin natur så grannlaga, och så viktiga värden äro beroende av att den lägges i rätta händer, att arvodesfrågan icke får stå hindrande i vägen, då det gäller att välja föreläsare. På anförda grunder tillstyrker jag de sakkunnigas förslag. Vad kostnadsberäkningen beträffar, torde utgifterna för själva kursen kunna uppskattas till omkring 16 000 kronor, vartill kommer ett belopp av 2 000 kronor såsom ersättning för avlöningsförmåner, som instruktörerna avstått under tjänstledighetstiden, samt 5 000 kronor för utgivande av en tryckt handledning i ämnet, tillhopa 23 000 kronor.

Då de här berörda kurserna äro uteslutande avsedda för folk- och småskollärare, tillstyrker jag, att under nästkommande budgetår medel beräknas även för en kurs av samma slag som de hittills anordnade. För detta senare ändamål erfordras ett belopp av 6 500 kronor. Jag förutsätter, att den så anordnade kursen får stå öppen icke endast för lärare utan i mån av utrymme även för präster, läkare och sådana sjuksköterskor, som tjänstgöra som skolsköterskor.

Jag tillstyrker vidare skolöverstyrelsens förslag, att anslag anvisas för anordnande av en kurs i värntjänstutbildning, avsedd för vissa kvinnliga biträdande värntjänstledare. Det härför behövliga beloppet utgör 10 000 kronor.

Däremot anser jag mig icke under nuvarande förhållanden böra biträda förslaget örn medelsanvisning för anordnande av en kurs i psykologi för lärare vid kommunala flickskolor med flera läroanstalter.

De av svenska röda. korset ingivna framställningarna örn kurser i hemsjukvård och olycksfallsvård finner jag på i framställningarna angivna grunder böra tillstyrkas. Det erforderliga beloppet utgör (7 600 -f- 5 000 —) 12 600 kronor. Vad statskontoret anfört i fråga örn planläggningen av kurserna och om utbetalningen av anslagsmedlen bör beaktas. För den kursverksamhet, som enligt vad som upplysts bör komma till stånd redan innevarande vårtermin, torde sålunda erforderligt belopp få, därest riksdagen beviljar ifrågavarande anslagsmedel, förskottsvis disponeras av tillgängliga medel. De förskotterade medlen böra efter det nya budgetårets ingång ersättas ur det av mig nu tillstyrkta anslaget.

Anslaget torde i enlighet med vad jag i det föregående anfört böra uppföras med (23 000 + 6 500 + 10 000 + 12 600 =) 52 100 kronor, vilket belopp överstiger det nuvarande anslaget med 19 100 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr HOT.

125 III. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, successivt utbyggas till högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu befintliga realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje och en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en treårig latinlinje och en treårig reallinje, under förutsättning att nämnda städer åtaga sig att i fråga om respektive högre allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;

2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö samt högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt inrättas nya gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de treåriga reallinjema vid läroverket, vid högre allmänna läroverket i Umeå en treårig reallinje i stället för en av de fyraåriga reallinjema vid läroverket samt vid högre allmänna läroverket i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning att respektive städer förplikta sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt bostäder åt för vederbörande läroverk erforderlig vaktmästarpersonal;

3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän ä ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings-

grupp I.................................. E 13

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Befattning. _ Lönegrad.

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings-

grupp II................................. E 12

23 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp III................................ Eli

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I ......E 9

25 » » » » II......E 8

27 » » » » lil......E 7

23 » » » * IV......E 6

448 lektorer.................................. A 27

Antti. Av dessa lektorstjänster må endast 443 uppehållas.

1 283 adjunkter ................................ A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så mångå, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

265 ämneslärarinnor........................... A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

114 lärare i teckning.......................... A 20

85 » » musik............................ A 20

103 » » gymnastik med lek och idrott........ A 20

4 övningsskollärare ......................... A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd.................. A 16

81 vaktmästare .............................. A 7

61 » .............................. A 6

17 » ............................... A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter ................................ A 22

Anm. Av dessa, adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

9 ämneslärarinnor ........................... A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning............. A21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................... A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

250 adjunkter .............................. Eo21;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1944/45, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida be-

127 Kungl. Martts 'proposition nr 207.

fattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 20 990 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt kvinnliga sakkunniga . . kronor 450

b) Arvoden åt till-

synslärare...... »

c) Personliga tilläggs-

arvoden åt första lärarinnor ...... »

d) Arvoden åt skol-

läkare m. m., förslagsvis ........ »

e) Arvoden åt bibliotekarier ........ »

f) Arvoden åt biträ-

den på rektorsexpeditionerna..... »

g) Särskilda arvoden

vid provårsläroverk........... »

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola .......... »

i) Arvode åt biträ-

dande föreståndarinna .......... »

j) Personlig lönefyll-

nad åt vissa rektorer .......... »

8 450

220 000 93 200

123 000

172 500

5 800

1 200

11 500 » 637 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 5 840 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... » 3 889 300

Summa kronor 31 356 600

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms stad.......kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare erlagda hyreser-

sättningar och hyror » 3. Avkastning av donationer från kronan m. m............ »

4. Av vaktmästare er-

lagda hyror samt ersättning för bränsle och lyse......... »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor till vaktmästarpersonalens avlöning .... »

274 000

37 600

120 000

480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 30 430 000;

6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak av de i det föregående angivna grunderna — meddela beslut angående successiv ombildning från och med budgetåret 1944/45 av kommunala mellanskolor till samrealskolor, under förutsättning att respektive kommun förpliktar sig dels att i fråga om den ombildade läroanstalten tillhandahålla erforderlig möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit så finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket vid läroanstalten;

7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser från personalförteckningen och de överskridanden av maximerade poster i avlöningsstaten, som föranledas av beslut örn kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;

8. bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser i övrigt, som erfordras i samband med ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor;

9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av .. kronor 30 430 000;

10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommu-

nala gymnasier för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag av ................................... kronor 12 000;

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 129

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mel-

lanskolor för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag av .......................... kronor 4 100 000;

12. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av...................kronor 52 100:

13. till Psykologisk-pedagogislca institutet för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 15 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet;

Torsten Svensson.

Bihang tili riksdagens protokoll 19JM- 1 sami. Nr 207.

130 Kungl. Majda proposition nr 207.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Organisatoriska förändringar........................... 2

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.................. 2

1. Ludvika..................................... 4

2. Örnsköldsvik................................... 5

Departementschefen.................................. 10

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier............ 13

Departementschefen.................................. IG

3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola 17

Departementschefen.................................. 28

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt......... 30

Inledning....................................... 30

Nuvarande förhållanden............................. 31

1939 års sakkunnigförslag............................ 32

Frågan behandling vid 1943 års riksdag................. 42

Nu föreliggande förslag.............................. 44

Departementschefen.................................. 57

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut ......... 61

1936 års lärarutbildningssakkunniga.................... 62

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag ............................................ 63

1940 års skolutredning.............................. 65

Yttranden över skolutredningens förslag................. 69

1942 års riksdag m. m.............................. 70

Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag................ 73

Departementschefen.................................. 77

II. Anslagsberäkningar................................. 79

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar....... 79

a) Besparingsåtgärder............................... 79

Departementschefen................................ 84

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän . . . . .............. 86

Departementschefen................................ 91

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit 93

Departementschefen................................ 98

131 Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ 99

Departementschefen................................105

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel...............106

Departementschefen................................106

f) Sammanfattning.................................106

Departementschefen................................106

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier...................................106

Departementschefen..................................109

3. Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala

mella nskolor......................................Ilo

Departementschefen.................................lil

4. Kurser för lärare vid de allmänna läroverken lii. £. läroanstalter lil

a) Skolöverstyrelsens petita...........................112

b) Framställning av 1943 års sexualundervisningssakkunnigam. m. 113

c) Framställning av svenska röda korset.................121

Departementschefen..................................123

III. Hemställan........................................125