Doc 1944:242

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

I

Nr 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, m. m.; given Stockholms slott den 17 mars 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, dels ock förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 1 sami. Nr 242.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskon junk tur, skall i den omfattning och på det sätt nedan stadgas för år 1944 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti 1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i nästa stycke sägs.

1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar, även om intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest en-

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

ligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska personen vid 1944 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk person.

Taxerad merinkomst.

3 §■

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1944 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren, samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat föijer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes, på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjämningsavdrag eller eljest i särskilt angiven ordning hänsyn tagas lill höjning av den allmänna prisnivån och andra sådana ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939 till beskattningsårets sini, sorn ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

4 8-

/ mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla för sig.

4 Kungl. Majlis proposition nr 242.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i 3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla, beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 2 inom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. — eller, örn det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomstema överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses såsom taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj :t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor dd av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 morn. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten, och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, örn jämförelseinkomsten ej överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna, och, örn jämförelseinkomsten är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten, som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång, under första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret, må utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den merinkomst, som skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest sådan fond ej tagits i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den 17 juni 1943 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande beskattning av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tilllämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffände dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för taxering av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan egendom.

Örn provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 morn. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger motsvarande jämförelseinkomst. Till inkomst av jordbruk hänföres inkomst av jordbruksfastighet med undantag av inkomst av skogsbruk.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden som avses i l § och icke utgör kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

'■ 6 §.

Beträffande skogsbruk skall såsom inkomstökning beroende på förhållanden som avses i 1 § upptagas så stor del av de under beskattningsåret åtnjutna intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit genom prisstegring från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Dylik inkomstökning skall, till den del den ej anses utgöra kompensation för förhållanden som i 3 § sista stycket sägs, efter skälig nedsättning i syfte att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärd avverkning, upptagas såsom taxerad merinkomst av skogsbruk; dock skall den taxerade merinkomsten ej upptagas till högre belopp än som av den skattskyldige visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §■

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor, överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapi tal, utgöra uppskattad merinkomst.

2 marri. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sågs, utgörande femton procent av jämförelser inkomsten, upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp, vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant re1 sultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år 1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst, hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär som gjorts efter utgången av augusti 1939, i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende ar förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet, i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade merinkomsterna sammanlagt avdragas dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år 1942, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel, överstigit femton kronor, dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § tages i anspråk under beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas allenast i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas örn sådan fond ej tagits i anspråk.

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger i rån den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å 3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning, skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—1943 avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tilllämpning av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning, för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits, därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—1943.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.j

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta skall

utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst:.................. 50%,

överstiger 20 men ej Ö0% av motsvarande jämförelseinkomst:......... 60%,

» 50 % » » » :......... 70%,

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret, skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt och särskild skatt å förmögenhet för den skattskyldige skulle hava minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statdg inkomst- och förmögenhetsskatt tor äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten. Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall, med motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga försvärvskällor, efter förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma den andre maken.

Provisorisk påföring av^ krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), saint

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets utgång, eller, örn lagret vid utgången av augusti 1939 var större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången av augusti 1939 och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida prisfall skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

Kungl. Majlis proposition nr 242.

hava minskats, om de avsatta medlen använts för avdragsgilla omkostnader linder beskattningsåret.

Provisorisk påföring av krigskon junk tur skatt enligt denna paragraf må ej medgivas, därest restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt för tidigare år skett för omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,

men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av ersättning stonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt konto hos riksbanken för att användas, örn det insatta beloppet utgöres av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och, om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens \ärde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den vid inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret, avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som kunde disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

För skattskyldig, som ej i sina räkenskaper gjort avsättning till kostnadsutjämningsfond eller avgivit förklaring som i första stycket sägs, må lika med sådan avsättning anses redovisning å särskild blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit, av för kostnadsutjämning disponibla medel å sådana fonder eller konton i balansräkningen för beskattningsåret som kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond, i den mån desamma ej utnyttjats för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för åren 1942 och 1943. Såsom sådana medel må i sista hand upptagas förefintlig, genom nedskrivning eller avskrivning under beskattningsåret eller närmast föregående två beskattningsår bildad, vid taxering för dessa år ej godkänd dold reserv i varulager eller tillgång för stadigvarande bruk, vilken, om nedskrivningen eller avskrivningen ej skett, kunnat tagas i anspråk för avsättning till kostnadsutjämningsfond. Kan skattskyldig, för vilken dylika fonder, konton eller andra medel ej skulle räckt till för sådan avsättning, visa att eget kapital, som fanns vid beskattningsårets utgång, ej därefter till någon del uttagits ur rörelsen, eller, där den skattskyldige är fysisk person, att sådant kapital utlagits endast för nödiga kostnader, må det felande beloppet i stället redovisas i andra medel. Den skattskyldige är pliktig att i fall som i detta stycke avses årligen vid deklaration till krigskonjunkturskatt bilägga uppgift å blankett som nyss sagts utvisande i vad mån ifrågavarande medel alltjämt äro i behåll.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret örn insättning i riksbanken skall anses fullgjort, örn dylik insättning skett senast den 31 juli 1944 eller vid den senare tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer. Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Majit i särskilda fall, där insättning i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva, att insättning i riksbanken må ersättas med amian väsentligen likvärdig disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa annat villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter fram ställning från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, om och i den mån före viss tidpunkt, som sedermera fastställes,

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

a) varuförnyeLsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under beskattningsåret avgångna lagertillgångama,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning skulle medgivits för beskattningsåret, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt, därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det. vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för sådan anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna sådan avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret, eller

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall iakttagas, att tidigare till fond av ifrågavarande slag gjord avsättning skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond. som skett enligt denna förordning.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 § göra avsättning till kostnadsutjämningsfond lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redbvisning godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond. Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser provisorisk skattepåföring erhållits.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det belopp, varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat samtliga på beskattningsåret belöpande omkostnader som i c) sägs men ej

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

därigenom kunnat helt undgå inkomstminskning, till täckande helt eller delvis av denna disponerat ytterligare medel ur fonden, må i motsvarande mån restitution som ovan sagts äga rum, såsom örn medlen använts för i c) avsedda omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

/ inom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl. Majit fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Majit äger utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens erläggande enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

Har Kungl. Majit enligt 20 § tredje stycket fastställt särskilt villkor för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §, meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets utgång men senast den 31 juli 1944 eller vid den senare tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid tilllämpning av denna förordning så anses som om belopp, vilket använts för betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt påföras den skattskyldig^ men skall prövningsnämnden efter framställning från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp, som restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

4 mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas, sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras, utgår ränta med två och en halv procent, dock ej i den mån fråga är örn restitution enligt 21 § c).

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

15 Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 morn. nied erläggande av krigskonjunkturskatt, är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt 22 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med län jämväl Stockholms stad, nied länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet, med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet sami med taxeringsintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1944 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt ej understigande 4 000 kronor, är såvilt ej Kungl. Majit annor-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lunda föreskriver, pliktig att utan anmaning på heder och samvete avlämna deklaration till ledning för egen taxering till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, för vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 31 juli 1944 avlämnas till länsstyrelsen i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i allmäningen angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom. fastställas av Kungl. Maj:t.

4 morn. Efter anmaning är en var fysisk eller juridisk person pliktig att i den omfattning, som i allmäningen angives, meddela för sin taxering till krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och 2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1 mom. sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tilllämpning; dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tillämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor örn rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skola handläggas av prövningsnämnd.

29 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer och andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

taxering jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av en var skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst avjordbruk och av skogsbruk skall genom taxeringsintendentens försorg upprättas med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit.

2 mom. Överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration, som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats, skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket skall genom taxeringsintendentens försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige. Endast där särskilda omständigheter därtill föranleda må sådant brev avsändas senare än den 30 september 1944.

Skattskyldig, som icke åtnöjes nied förslag till taxering, äger att inom viss vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen fastställes.

2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1944, dock senast den 31 december samma år, eller, såvitt angår skattskyldig vilkens taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1944 prövningsnämnden efter särskild prövning fastställt efter utgången av nämnda år, senast den 30 juni 1945.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt, antecknas denna i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 242.

18 Kungl. Majlis proposition nr 242.

4 mom. Till en var skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt, skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola översändas senast den 10 januari 1945 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1944.

31 §.

Kungl. Maj:t förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den nämnd som omför mäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenämnden) med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsår ordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxerings-

Kungl. Mcij:ts proposition nr 242.

förordningen stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna förordning, och skall vad i nämnda moni. stadgas beträffande ordförande och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration, vid vilken den bilagis eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter enligt taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 31 § förmäles.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning med iakttagande att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan ändring sker i den skattsky Wiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, alt taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande örn härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket, samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 morn. taxeringsförordningen äga motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola hesvären prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

förmögenhetsskatt för år 1944 ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock att, därest beslut örn höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, fråga örn därav betingad höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga om taxering till krigskonjunkturskatt i fall som nu avses skola bestämmelserna i 29 § äga motsvarande tilllämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten eller Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

2 mom. Därest beslut om höjning av taxering till krigskonjunkturskatt eller påföring av sådan taxering meddelas av prövningsnämnd efter den 31 december 1944, skola bestämmelserna i 13—20 §§ äga motsvarande tillämpning under iakttagande, dels att sådan skriftlig förklaring som i 20 § första stycket sägs må avse att överföring till viss fond skall göras i räkenskaperna för det år under vilket prövningsnämndens beslut meddelas, dels att insättning i riksbanken som i 20 § tredje stycket sägs skall ske inom tid som landskamreraren bestämmer.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fall där beslut om höjning eller påföring av taxering till krigskonjunkturskatt meddelas av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, dock under iakttagande att beslut om provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i sådant fall efter framställning av den skattskyldige skall meddelas av prövningsnämnd. Sådan framställning skall göras inom två månader efter det kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag delgivits den skattskyldige.

Rörande erläggande av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt i fall som i detta mom. avses samt restitution av sådan skatt äger Kungl. Majit utfärda särskilda föreskrifter.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits staten. Beträffande sådan eftertaxering skall vad i förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att eftertaxering icke må ske senare än den 31 december 1949 samt att det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sågs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågak ommel- under år, då allmän taxering till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

3 mom. Därest eftertaxering sker, må med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 36 § 2 mom. provisorisk påföring ske av den därvid fastställda krigskonjunkturskatten.

Straffbestämmelse.

38 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning eller vid lämnande av uppgift som i 27 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas av statsmedel.

Särskild föreskrift.

40 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallande försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom är fråga och skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet tillläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomstterna för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det anta-

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

gas, att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant år, fas t ställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse elller övertagen rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden. Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital, beräknat enligt punkt 8 här nedan, eller, om därigenom större förmån vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats. Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rö-

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

reisen enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1943 tillägg gjorts för vid dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år 1943 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar, skall ett mot detta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång, d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång mera avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager, samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemensamt. Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 25

eller kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter inträda.

Örn den dolda reserven i lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning av lagertillgångarna till förkrigspris eller till den verkliga anskaffningskostnaden vid nämnda tidpunkt ej är större än den dolda förkrigsreserv som avses i 4 § 4 mom. första stycket (jfr punkt 11 här nedan), skall lagret ej anses nedskrivet till lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Med förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet, eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång, må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas, att nedskrivning vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må ske till 'lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång, såvitt ej den skattskyldige visar att vid uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning som enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ej bör, nied mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1943 eller något av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande mot återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock att, därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det beskattningsår som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt, tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma reserv under de beskattningsår, som 1941—1943 års taxeringar avsågo.

Återvinningen under beskattningsåret av avgången dold förkrigsreserv utgöres av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, varmed vid uppskattning för taxering till krigskonjunkturskatt lagret vid beskattningsårets utgång var nedskrivet under förkrigspriset, och å andra sidan det belopp, varmed lagret

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

vid beskattningsårets ingång var nedskrivet under nämnda pris, dock högst skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1943 års taxeringar avsågo.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c) fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas, dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i räkenskaperna gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande bruk, kan sådan omständighet som bör föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts ofta anses vara för handen. Kan det med hög grad av sannolikhet förutses att en tillgång skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden, om motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. Såsom exempel på sådan omständighet som må föranleda större avdrag för överpris än nyss sagts må vidare framhållas det fall att fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet, gått förlorad och annan liknande tillgång anskaffats i dess ställe. I dylikt fall må avdrag för överpris åtnjutas högst med så stort belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas till förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången eller, om detta värde överstiger motsvarande värde för den förlorade tillgången, till summan av förkrigsvärdet å denna tillgång och — i regel — en och en fjärdedel gånger det belopp varmed förkrigsvärdet å den nyanskaffade tillgången överstiger förkrigsvärdet å den förlorade tillgången. I vissa fall kan Kungl. Majit med stöd av särskilt av riksdagen meddelat bemyndigande att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt fastställa särskild grund för beräkning av avdrag för överpris eller merkostnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under beskattningsåret omkostnad gjorts för en mera omfattande xepresentation eller dyl. än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt angår den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses alt åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd å högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning, skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas skälig högre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å jordbruket och det å jordbruket belöpande utjämningsavdraget.

h) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.

5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med belopp motsvarande den vinst, sorn för iakttagande av bestämmelserna i 49 §

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royaltv eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för sådana kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet skäligen fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall vid taxeringen angivas beräknad ränta d eget kapital i rörelsen efter en räntefot av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning, som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital inräknas, för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i räkenskaperna för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och de vid inkomstuppskattningen för samma år medgivna avskrivningarna samt för beskattningsåret hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda och vid inkomstuppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett av förkrigs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

inkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigskonjunkturskatt därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen för nämnda år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna verkställda, eget kapital minskas med hälften av det överskjutande beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan, som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken den hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen, i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid ifrågavarande taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser upptagits till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång gällande taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda belopp. Vad nu stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde som vid taxeringen redovisats såsom särskilt maskinvärde.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande del av jämförelseinkomsten.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år, ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939 eller däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris, varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

reserven vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av skillnaden mellan det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1943 års taxeringar avsågo.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stgcket må såsom exempel på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i 1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal, som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn sådana förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet, verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med sådan verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och 4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda fastställt belopp påföres en var av delägarna vad på honom belöper för att vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 11 § om skattens beräkning skall en var delägare jämväl påföras på honom belöpande jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets skötsel och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag svarande mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tilllämpning av bestämmelserna i 11 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp av 3 000 kronor.

till 5 §.

1. För beräkning av den uppskattade merinkomsten av jordbruk erfordras, att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret dels för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt, att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 § c) kommunalskattelagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande omkostnader.

I fall, där utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnader på jordbruk och skogsbruk ej kan förebringas, må i regel kunna förfaras så, att för vart och ett av förkrigsinkomståren och beskattningsåret såsom omkostnader för skogsbruk upptages, förutom vid beräkning av nettointäkten av jordbruksfastighet gjort avdrag för värdeminskning å skog, ett belopp motsvarande viss procent av de i nettointäkten ingående bruttointäkterna av olika slag av skogsprodukter, medan till omkostnader för jordbruk hänföras samtliga de vid nettointäktens beräkning avdragna utgifterna i den mån de överstiga de för skogsbruk på sätt nyss sagts upptagna omkostnaderna. Procentsatser för beräkning av omkostnader för förvärvande av intäkter av olika slag av skogsprodukter fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden. Där sådan procentsats ej fastställts, må, om ej utredning örn en specificerad uppdelning av omkostnaderna kan förebringas, dessa beräknas efter grund som finnes skälig. Rörande fördelningen av omkostnaderna mellan jordbruk och skogsbruk, när jordbruket visar underskott, se punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 6 §.

Sedan uppdelning av intäkter och omkostnader på jordbruk och skogsbruk ägt rum, skall för fastställande av den uppskattade merinkomsten av jordbruk, under iakttagande av vad nedan föreskrives, beräknas det belopp, varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader under beskattningsåret överstiga motsvarande jämförelseinkomst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

2. Vid bestämmande av den uppskattade merinkomsten skall sådan avvikelse ske från uppskattningen enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt som erfordras för att åstadkomma likformighet i inkomstuppskattningen för förkrigsinkomståren och beskattningsåret. Örn exempelvis under beskattningsåret minskning skett av kreatursbesättningen genom nedslagning i större omfattning än som brukat förekomma vid ifrågavarande jordbruk och i större omfattning än som där förekommit under förkrigsinkomståren, bör ett med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas. Därjämte bör beaktas om i mera avsevärd omfattning sådana onormala omkostnader under något av förkrigsinkomståren eller beskattningsåret förekommit för reparationer, inköp av levande djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande ökning av intäkterna under året. Hava sådana omkostnader förekommit, bör skälig jämkning göras i inkomstuppskattningen för det år på vilket de belöpa, dock under iakttagande att, därest omkostnader som nu avses förekommit under beskattningsåret, avdrag i allt fall skall medgivas i den mån desamma överstiga det belopp motsvarande kostnader skulle hava utgjort vid utgången av augusti 1939. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för jordbruket nödiga driftbyggnader eller till jordbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nyuppsättning skett av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter, som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen uppskattad inkomstminskning, skall för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Därvid iakttages, att prissänkningen skall anses belöpa å jordbrukets ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

3. Såsom jåmförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna för båda förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under förkrigsinkomståren bedrivit samma jordbruk som under beskattningsåret under förhållanden jämförbara med förhållandena under detta år eller hava förkrigsinkomståren visat underskott eller eljest uppenbart onormala resultat, må i stället för medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren annat belopp, som finnes skäligt, upptagas såsom jämförelseinkomst. Ilar den skattskyldige ej under förhållanden jämförbara med förhållandena under beskattningsåret

Bihang till riksdagens protokoll 19ii. 1 sami. Nr 242. 3

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

bedrivit samma jordbruk under båda förkrigsinkomståren men under ett av dessa år, och kan det anses att avkastningen av jordbruket under detta år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga avkastningen av ett liknande jordbruk i trakten för båda förkrigsinkomståren, må vid jämförelseinkomstens bestämmande hänsyn tagas till inkomsterna under detta år, som örn dessa vore medeltal för båda åren. I förekommande fall må eljest beaktas resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken då bedrivit jordbruk å samma fastighet.

För fysisk person, som av jordbruket haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex procent, ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten. Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen.

5. Såsom taxerad merinkomst av jordbruk skall, där ej utredning som avses i nästa punkt förebringas, upptagas den uppskattade merinkomsten med avräkning av dels ett belopp utgörande tio procent av den uppskattade merinkomsten, avsett att täcka av kriget förorsakad värdeminskning genom försämrad hävd med mera, dels ock ett belopp svarande mot utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att den efter det i punkt 5 omförmälda avdraget å tio procent återstående uppskattade merinkomsten skall anses helt eller delvis ej hava berott på förhållanden som i 1 § sägs, har att till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, att i taxerad merinkomst inräknas endast i bruttointäkten ingående prisstegring vid avyttring eller uttag till egen rörelse av produkter från jordbruket utöver vad som erfordrats för att dels täcka omkostnadernas ökning i förhållande till prisläget före krigsutbrottet dels utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket. Hänsyn tages därvid ej till ökning av värdet å fri bostad å fastigheten eller av andra naturaförmåner från denna. Ingår i den uppskattade merinkomsten inkomstökning på grund av tillfällig uthyrning eller av körslor eller dylikt i större omfattning än normalt, skall den upptagas i den taxerade merinkomsten i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §, även om den ej uppkommit på grund av prisstegring. Inkomstökning å arrende eller dylikt upptages i den taxerade merinkomsten

Kungl. Maj:ts proposition nr 242. 35

endast i den mån den kan med sannolikhet anses hava berott på förhållanden som avses i 1 §.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket skall vid utredning enligt denna punkt beräknas till femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag till egen rörelse av jordbruksprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning och utgöra kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser vilka för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser, skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Den grundläggande principen i fråga om krigskonjunkturbeskattning av skogsbruk är att beskattning endast sker av det belopp som motsvarar prisstegring å i skogsbruket tillgodogjorda skogsprodukter i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren i den mån denna prisstegring överstiger omkostnadernas ökning sedan sagda tid. Beskattningen reduceras ytterligare dels genom kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket, dels genom särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar, ett avdrag som blir högre i den mån avverkningen överstiger viss storlek. Eftersom inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra lämplig grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst av skogsbruk ej fastställas. Beskattningen begränsas däremot på det sätt att den taxerade merinkomsten ej må beräknas till högre belopp än som av den skattskyldige kan visas hava utgjort nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Den närmare innebörden av dessa regler framgår av följande punkter.

2. För beräkning av den taxerade merinkomsten i annat fall än som avses i punkt 4 skall i första band fastställas det belopp som motsvarar prisstegringen i förhållande till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren å de under beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse uttagna skogsprodukterna, i den mån prisstegringen överstiger vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen torde vanligen kunna beräknas procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika produkter.

Kompensation för förhållanden som avses i 3 § sista stycket beräknas till

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

femton procent av den vinst, som skulle hava uppkommit, därest avyttring eller uttag för förädling eller förbrukning i egen rörelse av skogsprodukter av samma slag som under beskattningsåret ägt rum under förkrigsinkomståren.

Från det vid tillämpning av andra stycket framkomna återstående beloppet medgives särskilt avdrag med syfte bland annat att befordra med hänsyn till folkhushållningen önskvärda avverkningar. Dylikt avdrag utgör fem procent å bruttointäkten av den ifrågavarande avverkningen i dess helhet å samtliga den skattskyldige tillhöriga fastigheter samt, om avverkningen överstigit nedan angiven virkeskvantitet, därutöver hälften av det resterande återstående beloppet till den del det belöper å den överskjutande avverkningen. Kungl. Majit äger att, om särskild anledning därtill uppstår, för särskilda virkesslag förordna örn större nedsättning än som nu sagts. Örn bruttointäkten av avverkningen är väsentligt högre än som normalt kan påräknas för en dylik avverkning, beräknas dock avdraget endast å så stort belopp som kan anses motsvara normal bruttointäkt. Den virkeskvantitet till vilken enligt vad nyss sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av avdragets storlek skall utgöra etthundratrettio procent av det antal kubikmeter virke, som erhålles genom att med varandra multiplicera de vid senaste fastighetstaxering tilllämpade talen för areal, bonitet och relativ skogstillgång. Det ovan angivna resterande återstående beloppet fördelas på den avverkning, som uppgår till respektive överstiger den angivna virkeskvantiteten, i förhållande till antalet kubikmeter virke inom vardera avverkningsdelen.

Grunder för beräkning av prisstegring som i första stycket sägs och för kompensation som i andra stycket sägs fastställas av Kungl. Majit efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

Örn den skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under beskattningsåret, tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre eller större prisstegring än som beräknats med tillämpning av nyss angiven beräkningsgrund, skall hänsyn därtill tagas vid deri taxerade merinkomstens fastställande. Jämväl i detta fall skall kompensation som i andra stycket sägs och avdrag som i tredje stycket sägs medgivas.

Avdrag som i tredje stycket sägs skall anses utgöra kompensation jämväl för det förhållandet att nämnda prisstegring blivit mindre än som kan anses normalt för ifrågavarande sortiment av sådan anledning som att den skattskyldige till bränsle avverkat virke vilket normalt kunnat avyttras till massaved eller dylikt. Dock äger skattskyldig rätt att, i stället för att komma i åtnjutande av avdrag som nu sagts, om därigenom större förmån erhålles, åberopa bevisning att prisstegringen på det avverkade virket av dylik anledning varit mindre än den som normalt skulle kunnat påräknas.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk i annat fall än som avses i punkt 4 under beskattningsåret varit mindre än det belopp som erhålles vid tillämpning av punkt 2, må den taxerade merinkomsten icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

37 Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk, skall från bruttointäkterna av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader. För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av jordbruksfastighet såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk och jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §. Såsom omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock kostnad för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att kostnaderna ej hänföra sig till beskattningsåret. Har under beskattningsåret nedlagts dylik kostnad, för vilken avdrag medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt redan för tidigare beskattningsår, får sådant belopp ej ånyo avdragas. Därest omkostnad under beskattningsåret i avsevärd utsträckning hänför sig till skogsprodukter, vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, skall denna omkostnad vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret endast i den mån den hänför sig till under detta år avyttrade produkter. Å andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag för omkostnad, som hänför sig till under beskattningsåret avyttrade men dessförinnan avverkade produkter, i den mån den skattskyldige ej tidigare åtnjutit avdrag för denna omkostnad. Därest under beskattningsåret nyuppsättning av inventarier eller ny-, till- eller ombyggnad å för skogsbruket nödiga driftbyggnader eller till skogsbruket hänförlig grundförbättring å fastigheten ägt rum, må jämväl avdrag för kostnaden härför medgivas i den mån den överstiger det belopp, vartill kostnaden för motsvarande nyuppsättning eller arbeten skulle hava uppgått vid utgången av augusti 1939, eller, därest nymppsättning skett av tillgång som kan anses hava väsentligt värde endast så länge förhållanden som avses i 1 § föreligga, det värde tillgången kan antagas komma att äga sedan kriget upphört. Såsom omkostnad må i fall, då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med avyttring av marken, belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen upptagas endast om fastigheten förvärvats efter utgången av augusti 1939.

I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att vid beräkning av nettointäkten av skogsbruket till omkostnader för skogsbruk överföra högst så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet å detta bortfaller.

4. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, beräknas nettointäkt av skogsbruk enligt denna förordning så att från den för skogen erhållna köpeskillingen avdrag göras dels med ett belopp svarande mot den växande skogens uppskattade värde vid utgången av augusti 1939 eller, örn skogens för ägaren gällande ingångsvärde var större, detta värde, dels för de i samband med avyttringen uppkomna kostnaderna i den mån de belöpa på skogen. Den sålunda beräknade nettointäkten av skogsbruk, minskad med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent å nettointäkten, upplages såsom taxerad mcrinkomst

38 Kungl. Majlis proposition nr 242.

å avyttringen av den växande skogen. Vid uppskattning av värdet å den växande skogen vid utgången av augusti 1939 iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å den växande skogen sedan nämnda tidpunkt må följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade prissättningen rörelsen uppskattad inkomstminskning, medan taxerad merinkomst framkommer för skogsbruket, skall för utjämning härutinnan beträffande nämnda produkter tillämpas lägre prissättning med sammanlagt högst det belopp som motsvarar summan av inkomstminskningen å rörelsen och det å rörelsen belöpande utjämningsbidraget. Därvid iakttages, att prissänkningen skall anses belöpa å skogsbrukets ifrågavarande produkter i förhållande till de i räkenskaperna redovisade försäljningsprisen.

Vad sålunda stadgats skall gälla även i fall då skattskyldig i rörelse tillgodogjort sig produkter från skogsbruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag, och skall i dylikt fall inkomstuppskattningen för båda företagen jämkas med hänsyn till den tillämpade prissättningen.

6. Vad i punkt 4 av anvisningarna till 9 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fall där växande skog avyttrats i samband med avyttring avmarken och intäkten å avyttringen är att hänföra till inkomst av skogsbruk.

7. Vid taxering till krigskonjunkturskatt skall helt bortses från bruttointäkt av under år 1943 stormfälld skog så ock från därå belöpande omkostnader.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att taxerad, merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskatt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

ningsåret, skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och underhåll av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller för beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest ägt direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen eller med anordning som nödvändiggjorts av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret medgives sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under detta år på grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det må emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder skadegörelse eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning av värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret, må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat, som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex procent. Ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbätlring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning skett av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 2-12.

till 8 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Har skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst, befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet, och skulle, örn den skattskyldige redan dessförinnan innehaft den nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här avses haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången av augusti 1939, örn därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, därvid beaktas, att, om värdet vid utgången av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten, värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

Kungl. Majlis proposition nr 242.

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt att även storleken av försäljningsvinster under de olika åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under beskattningsåret, vid beskattning enligt 9 § så anses som om omedelbart avdrag för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle ägt rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §•

till 10 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår alt, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall i viss ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna till 4 § och tredje stycket av punkt 2 av anvisningarna till 5 § framgår att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall skall enligt särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning och den andra inkomstminskning. Utjämning i särskild ordning skall enligt punkt 3 sista stycket och punkt 5 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa fall ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk, å andra sidan jordbruk, därest detta utvisar underskott, eller rörelse, därest denna utvisar inkomstminskning.

Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i punkt 3 här nedan.

42 Kungl. Majus proposition nr 242.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives enligt 9 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. 1 övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma ej skett enligt de i punkt 1 första stycket angivna bestämmelserna, skall medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), saint, till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats om inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. e), skall beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt punkt 10 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) skall inkomstminskning beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande regeln enligt 8 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. e) under ett antaget jämförelseår förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Beträffande inkomstminskning å jordbruk skall avdrag medgivas från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla, i den mån inkomstminskningen skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Avdrag medgives i första hand från taxerad merinkomst av skogsbruk och, till den del avdraget ej kan sålunda fullt utnyttjas, från taxerad merinkomst å övriga förvärvskällor, i sista hand från taxerad merinkomst av rörelse. Med inkomstminskning som nu sagts avses det belopp, som erhålles vid motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad merinkomst å jordbruk gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än det

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I fall, då jordbruket för vart och ett av nämnda år utvisar underskott, skall inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar. Om den skattskyldige ej haft ifrågavarande jordbruk under båda förkrigsinkomståren, må beloppet av inkomstminskning bestämmas efter grund som finnes skälig. Av inkomstminskningen skall en fjärdedel anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, därest ej den skattskyldige visar, att större del av inkomstminskningen berott på sådana förhållanden.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas, alt, därest skattskyldig haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår, 1941—1943 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages, att sådant avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det i 10 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara antingen om sådan inkomstminskning, som vid 1941—1943 års taxeringar skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller örn sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren 1941-—1943. Avdrag medgives endast i den mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning å viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942 och 1943 års taxeringar avsågo må ej vid tillämpning av 10 § 2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall anses hava kunnat utnyttjas vid tidigare års taxeringar skall bortses fran det i 10 § omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla gällande reglerna ävensom av vad ovan stadgats angående inkomstminskning

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

å jordbruk för det fall att jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än medeltalet för förkrigsinkomståren. Inkomstminskning å annan fastighet skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår varom är fråga i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av att uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för handen, under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigstillståndet framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skattskyldige i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond, avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa i det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning för vilken avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom framställt yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt under förutsättningar, som framgå av det följande. Har den skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk skattepåföring för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis avse endast den nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna provisoriska skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret vid krigsutbrottet större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen avse lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom om lagret vid denna tidpunkt varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Har fond av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej allenast till nedskrivning av lagertillgångar utan till inköp av sådana för lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren. Avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skall godkännas såsom förutsättning för provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt enligt nämnda paragraf, ehuru avdrag för densamma medgivits vid nettointäktens beräkning.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning till varuförnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den provisoriska skattepåföringen verkställes en summarisk uppskattning av vad det skulle hava kostat att vid beskattningsårets utgång anskaffa mot lagerminskningen svarande tillgång, s. k. ersättnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 242

lager. Skillnaden mellan denna kostnad och värdet av ersättningslagret, uppskattat till det belopp till vilket ersättningslagret enligt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § lägst må nedskrivas, utgör det belopp varå den provisoriska skattepåföringen enligt 14 § beräknas. Denna skattepåföring kommer alltså att avse det belopp, varmed ersättningslagret, örn det anskaffats vid beskattningsårets utgång, skulle fått nedskrivas enligt denna förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret eller tidigare beskattningsår avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångar, skall dock motsvarande belopp — i förekommande fall minskat med belopp som vid taxering till krigskonjunkturskatt tillagts för återvinning av sådan reserv — avdragas från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp, å vilket sålunda provisorisk skattepåföring må ske, begränsas givetvis även av fondavsättningens storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma, då fondavsättning tilllika skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan. Den provisoriskt påförda skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatlen skulle hava minskats, om det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda beräknas, avdragits vid inkomstuppskattningen.

Om ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varufömyelsefonden i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning eller nedskrivning av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till restitution. Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del därav ännu ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet avser hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts upp till större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersättningslagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond, medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt 14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits, därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering

46 Kungl. Majlis proposition nr 242.

till krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att medgivas. I förekommande fall skall likväl så anses, som om avdrag skett vid taxering enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader som skulle hava varit avdragsgilla, örn i stället andra medel använts för omkostnaderna. Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl medgivas, därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden enligt sitt ändamål kunnat disponeras, tilllägges vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning för det beskattningsår då omkostnaderna ägt rum. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond ej avsatts men provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av bestämmelserna i 20 § andra stycket.

Att i visst fall restitution kan ske även där kostnadsutjämningsfond ej använts för omkostnader som nu sagts framgår av 21 § sista stycket.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad å tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kan den återstående delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den skattskyldige. Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, örn det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket den i beskattningsavseende enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, om annat fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, örn det överstigande beloppet avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag vid ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då annat fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden, i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk påföring medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som om fartyget icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken. Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, om jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för detta fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som om fartygets i beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§. I samtliga exempel förutsältes, att utjämningsavdraget bestämts med utgångspunkt från jämförelseinkomsten.

a) Ett rederi har den 1 november 1943 för 900 000 kronor sålt ett ointeck-

48 Kungl. May.ts proposition nr 242.

nät fartyg, då bokfört till 500 000 kronor men i beskattningsavseende nedskrivet till 400 000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången av augusti 1939). Köpeskillingen, 900 000 kronor, insattes i sin helhet å vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900 000 — 400 000 = 500 000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets beskattningsbara merinkomst överstiger 500 000 kronor. Rederiet kan då efter yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å skillnaden mellan 900 000 och 400 000 kronor, d. v. s. å 500 000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900 000 kronor och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med 500 000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200 000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1943 varit 200 000 kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag vid taxering till krigskon junk turskatt ännu ej medgivits. Restitution medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1943 varit ytterligare 150 000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt belöpande på 350 000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300 000 kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900 000 kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300 000 kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200 000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp av 100 000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300 000 kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret 1943 restituerad.

c) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600 000 kronor och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken insatta beloppet, 300 000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600 000 — 400 000 = 200 000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s. beräknad å ett belopp av 200 000 kronor, men ytterligare restitution kan ej ifrågakomma.

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300 000 kronor. Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900 000 — 300 000 = BOO 000 kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av 500 000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600 000 kronor, som innestå i riksbanken, samt 300 000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550 000 kronor. Eftersom beloppet 150 000 kronor innefattar framtagande av en dold lörkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten (se 4 § 4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen erhåUna beloppet 900 000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast 350 000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350 000 kronor.

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda exempel beträffande restitutionen inträder först örn fartyget nedgår i värde under 550 000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, örn fartyget i motsvarande mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp av 500 000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske endast å ett belopp av 350 000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, alt rederiet av det i riksbanken insatta beloppet, 900 000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400 000 kronor till inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 100 000 kronor. Det belopp, varmed den provisorisk! påförda skatten skulle hava minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten varit 100 000 kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med ytterligare 150 000 kronor. Restitution medgives då med del belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret 1943 varit ytterligare 150 000 kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar eli pris av 1 800 000 kronor, varav 900 000 kronor uttagas från riksbanken och lika stort belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag för beskattningsåret 1945 kunnat medgivas med 400 000 kronor, och att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300 000 kronor

Biliana till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr 242.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i detta falt köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det gamla fartyget och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken, medan hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution som i exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp, som belöper å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart överprisavdrag med 200 000 kronor och provisorisk skattepåfföring intill 150 000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring eller förlust av fartyg, i riksbanken 900 000 kronor, vilket belopp förutsättes ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt 19 § ske för hälften av detta belopp eller 450 000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och värdeminskningen försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes, att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att komma i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

51 Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg stadgats beträffande fartyg, som förlorats under beskattningsår för vilket taxering ägt rum år 1940 eller skulle äga rum något av åren 1941 eller 1942, samt beträffande fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår, för vilka taxering skulle äga rum år 1941 eller år 1942, skall äga tillämpning även för det fall att förlusten timat eller avyttringen ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1945.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Utdrag ai> protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om lagstiftning rörande krigskonjunkturskcitt för år 1944 samt anför därvid:

Inom finansdepartementets skatteberedning har utarbetats en promemoria rörande krigskonjunkturskatt för år 1944 med tillhörande författningsförslag.

Efter remiss ha yttranden över förenämnda promemoria och författningsförslag — vilken sistnämnda handling torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende — avgivits av kammarrätten och Överståthållarämbetet (som därvid såsom eget yttrande åberopat ett av taxeringsintendenten i Stockholm till ämbetet avgivet yttrande) ävensom av länsstyrelserna i Malmöhus, Kristianstads, Västmanlands och Västerbottens län. De i promemorian framlagda förslagen ha i remissyttrandena lämnats utan erinran, i den mån annat icke i det följande sägs.

Vidare har handelskammaren i Göteborg inkommit med en den 1 februari 1944 dagtecknad skrivelse, i vilken hemställts att vid utarbetandet av bestämmelser angående krigskonjunkturskatt för år 1944 sådana ändringar måtte vidtagas i nu gällande regler, att s. k. outnyttjat utjämningsbidrag måtte få överföras såsom inkomstminskning till följande taxeringsår.

Slutligen hava svenska västkust fiskarnas centralförbund, svenska ostkustfiskarnas centralförbund och samarbetsnämnden för havsfiskeföreningarna i Skåne och Blekinge i särskilda, den 9 mars 1944 dagtecknade skrivelser hemställt, att inkomst av fiske måtte befrias från krigskonjunkturskatt.

Inledningsvis torde få erinras örn att krigskonjunkturskatt utgått för åren 1940—1943. Genom proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1940, m. m. Förslaget blev i huvudsak bifallet av riksdagen och den 19 augusti 1940 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1940 (SFS 1940 nr 764). Vidare föreläde Kungl. Majit riksdagen genom proposition den 7 mars 1941, nr 173, förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941, m. m. Även detta förslag bi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

fölls i huvudsak av riksdagen och den 30 maj 1941 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning örn krigskonjunkturskatt för år

1941 (SFS 1941 nr 359). Genom proposition den 15 maj 1942, nr 287, föreläde Kungl. Maj:t riksdagen förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1942, m. m., som likaledes i huvudsak bifölls av riksdagen. Den 19 juni

1942 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning om krigskonjunkturskatt för år 1942 (SFS 1942 nr 409). Slutligen föreläde Kungl.

Maj:t riksdagen genom proposition den 9 april 1943, nr 193, förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m. Även detta förslag bifölls i huvudsak av riksdagen och den 17 juni 1943 utfärdades i överensstämmelse med riksdagens beslut förordning örn krigskonjunkturskatt för år

1943 (SFS 1943 nr 399). Samma dag utfärdades dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1944 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg (SFS 1943 nr 400), dels kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1943 (SFS 1943 nr 401), dels kungörelse angående fastställelse av vissa formulär till blanketter för deklaration till ledning för taxering till krigskonjunkturskatt år 1943 m. m.

(SFS 1943 nr 565), varjämte i brev till statskontoret (SFS 1943 nr 620) fastställdes vissa andra formulär för taxering tili krigskonjunkturskatt. Därjämte utfärdades dels den 30 juni 1943 kungörelse med föreskrifter rörande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för år 1943 (SFS 1943 nr 582) ävensom kungörelse angående fastställelse av visst ytterligare formulär för taxering till krigskonjunkturskatt (SFS 1943 nr 584), dels ock den 8 juli 1943 kungörelse nied vissa föreskrifter rörande beräkning av taxerad merinkomst av jordbruk och skogsbruk enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt för år 1943 (SFS 1943 nr 585).

Såsom i den inom skatteberedningen utarbelade promemorian framhålles innebär det av beredningen framlagda förslaget till krigskonjunkturskatt för år 1944 icke några principiella avvikelser från 1943 års förordning i ämnet.

Förutom sådana ändringar, som betingas av att fråga är om ett nytt års taxering eller som föranledas av den vid föregående års riksdag genomförda omorganisationen av taxeringsväsendet, föreslås endast vissa smärre jämkningar i de för år 1943 gällande bestämmelserna.

T årets statsverksproposition har förutsatts att krigskonjunkturskatt skall Departement»i riksstaten för nästkommande budgetår upptagas med samma belopp, som dufén. beräknats inflyta i sådan skatt för löpande budgetår, eller med 50 miljoner kronor; därvid har förutsatts, att skalorna för denna skatt icke skola undergå några förändringar. I enlighet härmed torde förslag nu böra framläggas till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1944.

Den nya förordningen i ämnet torde i allt väsentligt kunna ansluta sig lill 1943 års motsvarande förordning. Såsom i den inom skatteberedningen utarbetade promemorian anförts, torde endast smärre jämkningar i bestäm-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 2-12.

melserna vara erforderliga. I det följande kommer jag att paragrafvis behandla dessa ändringar, i den mån fråga icke är allenast om sådana jämkningar, som betingas av att författningen avser ett nytt års taxering.

Till frågan örn eventuella lättnader i krigskonjunkturbeskattningen av fiske torde jag få återkomma i samband med redogörelsen för 10 §.

3 §■

I skatteberedningens promemoria framhålles, att enligt 97 a och 104 a §§ taxeringsförordningen i dess lydelse jämlikt förordningen den 17 december 1943 (nr 855) taxering för år 1944 kunde av prövningsnämnd åsättas icke blott under detta år utan även under år 1945 under tiden till och med den 30 juni. Med hänsyn härtill borde 3 § första stycket erhålla ändrad lydelse.

Departements- Med hänsyn till i promemorian berörda förhållande torde nu ifrågavachefen. rande beskattningsår böra definieras såsom det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1944.

4 § jämte anvisningar.

I skatteberedningens promemoria anföres:

Då rätten att vid den ordinarie statsbeskattningen görn avdrag för gåva till luftskyddet och luftvärnet upphört att gälla, har den i 1943 års förordning förefintliga bestämmelsen örn dylikt avdrag vid krigskon junk turbeskattningen ej upptagits i förslaget.

Eftersom det av praktiska skäl är önskvärt att i huvudsak bibehålla samma numrering av anvisningspunkterna som i 1943 års förordning och borttagande av nyssnämnda avdragsrätt föranleder att gamla punkt 6 i anvisningarna till 4 § bör utgå, har den i anvisningarna till 4 § under punkt 4 i) upptagna bestämmelsen uppförts såsom en särskild punkt 5 och den under punkt 5 upptagna regeln erhållit nummer 6. I följd härav har stycket 4 j) erhållit beteckningen 4 i).

Det har gjorts gällande, att åtskilliga rörelseidkare — antagligen för att undgå krigskonjunkturskatt — på grund av rätten att vid taxering till sådan skatt göra nedskrivning å befintliga och kontraherade varor till förkrigspris, inköpt betydligt större varulager än som varit behövligt eller avslutat kontrakt örn framtida varuleveranser, vilka kontrakt eljest ej skulle lia kommit till stånd. Det har därför under förslagets utarbetande övervägts, huruvida någon ändring borde vidtagas beträffande de regler, som hittills gällt för värdering av tillgångar av nyssnämnda slag. Av olika skäl har det dock icke ansetts lämpligt att framlägga förslag att för närvarande frångå de hittills tillämpade reglerna. Det bör dock förutskickas, att en ändring härutinnan kan bliva erforderlig ett följande år, och att förhållandet i varje fall måste beaktas vid den bebådade slutavräkningen. För denna böra — enligt de redan vid första tillblivelsen av lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt uppställda förutsättningarna — reglerna avfattas så, att under kriget uppkommen dold reserv i varulager kommer att beskattas, och det förefaller sannolikt att därvid nedskrivning ej kan godkännas å andra kontrakt å varuleveranser än sådana, som kunna visas utgöra ett led i rörelsens normala drift, ej heller med större belopp än förhållandena vid den tidpunkten verkligen påkalla.

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

55 Det synes också ett följande år böra övervägas att något skärpa de nu gällande bestämmelserna örn rätt till avdrag för överpris å induslriella inventarier, byggnader m. m., då skäl knappast synes föreligga att i den utsträckning som för närvarande i praxis sker medgiva överprisavdrag ända ned till förkrigsnivå.

Taxering sintendenten i Stockholm har i sitt av Överståthållarämbetet åberopade yttrande anfört:

1 promemorian bebådas för kommande år vissa lagändringar i avseende å reglerna för värdering av lagertillgångar och kontrakt örn varuleveranser. Dessa lagändringar skulle synbarligen taga sikte på rent illojala transaktioner. Det må emellertid i detta sammanhang framhållas, att även i fall, där man icke kan tala örn illojala transaktioner, de gällande beskattningsreglerna tilllåta längre gående nedskrivningar än som synas sakligt befogade. Jag syftar bär närmast på de industrier, som arbeta på beställning, exempelvis varvsindustrien. Ehuru sådana industriföretag dels på grund av beställningsavtalen icke löpa några risker för prisfall å sina produkter och dels genom klausuler om glidande skala regelmässigt säkra sig mot fördyring av materialier och arbetslöner, lära de vara berättigade att vid krigskon junk turskattetaxeringen nedskriva sina pågående byggen till förkrigspris. Även sådana fall torde förtjäna hållas i minnet vid den bebådade översynen av lagervärderingsreglerna.

Vidare synes anvisningspunkten 4 d) till 4 § vara i behov av visst förtydligande. Sådan nyanskaffning under kriget av tonnage, som innebär utvidgning av ett företags flotta, får nedskrivas till 125 % av förkrigspris, men örn ett sålunda nyanskaffat fartyg förloras, synes den nyanskaffning, som avser att ersätta förlusten, få nedskrivas till förkrigspris.

Bestämmelsen i anvisningspunkt 8 b) andra stycket till 4 § örn halvering vid ränteberäkningen av bokföringsmässiga överavskrivningar är sakligt motiverad endast för sådana företag, som åtnjuta fri avskrivning, men gäller icke förty även andra rörelseidkare. Bestämmelsens tillämpning å de sistnämnda möttes vid 1943 års taxering med starka gensagor.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har gjort följande uttalande:

I promemorian har omförmälts, att det gjorts gällande, att en del rörelseidkare, antagligen för att undgå krigskonjunkturskatt, på grund av rätten att vid taxering till krigskonjunkturskatt göra nedskrivning å befintliga eller kontraherade varor till förkrigspris, inköpt betydligt större varulager än som varit behövligt eller avslutat kontrakt om framtida varuleveranser, vilka kom trakt eljest ej skulle hava kommit till stånd, och har det förutsatts, att på grund härav ändring borde vidtagas beträffande de regler, som hittills gällt för värdering av tillgångar av nämnda slag ett följande år eller att förhållandet i varje fall bleve beaktat vid den bebådade slutavräkningen beträffande krigskonjunkturskattetaxeringen.

Länsstyrelsen vili i anledning härav förorda att med den reglering, som kan visa sig erforderlig på området, må få anstå till slutavräkningen och verkställas enligt i promemorian skisserade regler.

Mot förslaget örn övervägande ett följande år av någon skärpning av nu gällande bestämmelser örn rätt till avdrag för överpris å industriella inventarier, byggnader m. m., då skäl knappast syntes föreligga att i den utsträckning, sorn för närvarande skedde i praxis, medgiva överprisavdrag ända ned till förkrigsnivå, bar länsstyrelsen intet annat att erinra, än alt länsstyrelsen förordar, att det utsäges, alt skärpningen avses genomförd till nästkommande års taxering.

56 Kungl. Majlis proposition nr 242.

Departementschefen.

I enlighet med vad i skatteberedningens promemoria anförts böra vid den slutavräkning, som förutsättes komma till stånd i samband med krigskonjunkturskattens avveckling, beaktas de dolda reserver i varulager m. m., som uppkommit under kriget. Därvid lärer kunna komma i fråga att vägra godkännande av skedda nedskrivningar å de här avsedda tillgångarna i vidare mån än tillgångarna lalla inom ramen för rörelsens normala omfattning. Detta spörsmål torde emellertid framdeles få upptagas till närmare prövning i samband med andra problem som röra avvecklingen.

I punkt 4 d) andra stycket av anvisningarna till 4 § uttalas, att beträffande industriella nybyggnader och nyanskaffade maskinutrustningar eller dylikt, som införlivas med vederbörande anläggningar för stadigvarande bruk, kan sådan omständighet, som bör föranleda större avdrag för överpris än som erfordras för nedbringande av det oavskrivna värdet å tillgången lill en och en fjärdedel gånger priset vid utgången av augusti 1939, ofta anses vara för handen. I enlighet härmed har praxis i stor utsträckning godkänt en nedskrivning av ifrågavarande tillgångar till förkrigsnivå. En eventuell skärpning av bestämmelserna med hänsyn lill prisutvecklingen efter kriget torde böra övervägas först med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering verkställes nästkommande år.

Taxeringsin tendén ten i Stockholm har i sitt av Överståthållarämbetet åberopade yttrande framhållit, att enligt punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § sådan nyanskaffning av tonnage, som innebure en utvidgning av vederbörande företags flotta, finge nedskrivas endast till 125 procent av förkrigspriset, men att, om ett sålunda nyanskaffat fartyg förlorades, det fartyg som avsåge att ersätta förlusten finge nedskrivas till förkrigspris. Någon anledning alt behandla dessa fall olika torde emellertid icke föreligga utan torde i båda fallen nedskrivning böra medgivas endast till 125 procent av förkrigsvärdet. Med hänsyn härtill torde tredje meningen i andra stycket av anvisningspunkten 4 d) till 4 § böra ändras så att den vidgade avskrivningsrätten kommer att gälla endast då fråga är örn ersättning för fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft före krigsutbrottet. Vid tillämpning av berörda stadgande torde, därest jämväl ersättningsfartyget går förlorat, även det nya ersättningsfartyget böra anses såsom anskaffat i stället för det före krigsutbrottet innehavda fartyget.

Såsom skatteberedningen anmärkt bör i den nya förordningen icke upptagas någon motsvarighet till det i punkt 6 av anvisningarna till 4 § i 1943 års förordning upptagna stadgandet om avdragsrätt för gåva för luftvärnet m. m. Härav föranledas vissa redaktionella jämkningar i fråga örn ordningsföljden och beteckningen av de stadganden, som i den äldre förordningen upptagits såsom anvisningspunkterna 4 i) och j) samt 5. I samband därmed bör den i anvisningspunkt 2 d) till 4 § förekommande hänvisningen till punkt 5 ersättas med en hänvisning till punkt 6.

I anvisningspunkt 5 till 4 § (motsvarande punkt 4 i) i 1943 års förordning) torde, såsom i skatteberedningens promemoria föreslagits, uttrycket »må avdrag medgivas» lämpligen böra utbytas mot uttrycket »skall avdrag ske».

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

57 I taxeringsintendentens i Stockholm yttrande beröres vidare frågan om beräkning av eget kapital i rörelsen. Därvid har påtalats, att ehuru den i anvisningspunkt 8 b) till 4 § intagna regeln örn halvering av bokföringsmässiga överavskrivningar vore sakligt motiverad endast i fråga om sådana skattskyldiga, som tillgodonjöte fri avskrivning å inventarier, regeln likväl gällde även beträffande andra skattskyldiga. Emellertid bör framhållas att, därest man villi ernå en fullt tillfredsställande reglering av berörda spörsmål, det icke räcker med att begränsa regeln örn halvering av bokföringsmässiga överavskrivningar till att gälla endast företag med fri avskrivning. Rätteligen bör nämligen i fråga om sistnämnda skattskyldiga regeln om halvering av överavskrivningarna gälla endast beträffande överavskrivningar å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, d. v. s. i fråga om sådana tillgångar som kunna bliva föremål för fri avskrivning; regeln bör sålunda strängt taget icke gälla i fråga örn överavskrivningar å byggnader, eftersom obeskattade medel regelmässigt icke kunna disponeras för sådant ändamål.

För övrigt må tilläggas att, även örn regeln utbyggdes på sätt nyss antytts, fullständig rättvisa likväl icke skulle uppnås med mindre motsvarande bestämmelser infördes jämväl för lagertillgångar. Emellertid torde olägenheterna av den nuvarande ordningen icke vara så betydande, att det kan anses motiverat att ersätta den nuvarande — förhållandevis enkla — anordningen med ett så pass invecklat system som det nyss angivna. Jag tillstyrker därför att regeln bibehålies oförändrad i enlighet med skatteberedningens förslag.

Däremot tillstyrker jag viss ändring av anvisningspunkt 8 a) till 4 §; till denna fråga torde jag emellertid få återkomma i samband med redogörelsen för 14—19 samt 21 §§ jämte anvisningar.

Anvisningarna till 5 §.

1 skatteberedningens promemoria anmärkes, att i det vid promemorian fogade författningsförslaget ett förtydligande gjorts i anvisningarna till 5 § punkt 2 tredje stycket beträffande vad som skall förstås med »inkomstminskning» å rörelse, i det att nämnda uttryck föreslagits ersatt med »uppskattad inkomstminskning».

Till undvikande av feltolkning lorde det föreslagna förtydligandet böra Departementvidtagas. chefen-

Med hänsyn till de ändringar i anvisningarna till 6 §, som jag i det följande föreslår, bör den i punkt 1 andra .stycket av anvisningarna till 5 § förekommande hänvisningen till punkt 5 första stycket av anvisningarna till 6 § ersättas med en hänvisning till punkt 3 sista stycket av samma anvisningar.

Anvisningarna lill (i §.

Skatteberedningen anför i sin promemoria:

Beträffande skogsbruk skall den taxerade merinkomsten beräknas antingen med utgångspunkt från den sedan förkrigsinkomståren inträdda prissteg-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr

ringen utöver omkostnadsökningen eller till samma belopp som motsvarar beräknad nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret. Merinkomsten kan sålunda ett år beräknas enligt den ena och ett följande år enligt den andra metoden. På grund härav har en skattskyldig, genom att ett år ej försälja mer av den avverkade kvantiteten än att bruttointäkten täckt omkostnaderna under beskattningsåret, kunnat undandraga sig' krigskonjunkturskatt. För att förhindra detta i framtiden synes den ändringen i punkt 3 av anvisningarna böra göras att, därest omkostnader under beskattningsåret i väsentlig utsträckning hänföra sig til! skogsprodukter, vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, denna omkostnad ej skall anses belöpa på det ifrågavarande beskattningsåret. Ä andra sidan skall i följd härav den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag för omkostnad, som hänför sig till under tidigare beskattningsår avverkade men då ej avyttrade produkter, i den mån avdrag för denna omkostnad ej tidigare åtnjutits.

I 1943 års förordning infördes såsom ett första stycke i anvisningspunkten 5 till 6 § den bestämmelsen, att, ifall den skattskyldige under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som skogsbruk och jordbruket utvisat underskott, den skattskyldige ägde att till omkostnader för skogsbruk överföra så stor del av omkostnaderna för jordbruket, att underskottet å detta bortfölle. Denna bestämmelse avsågs att gälla vare sig merinkomsten beräknades enligt av den skattskyldige företedd utredning rörande prisstegring utöver omkostnadsökning eller den upptogs till samma belopp som nettointäkten. Enligt vad som inhämtats har ifrågavarande bestämmelse på grund av att avdrag fått göras även vid förstnämnda metod för beräkning av merinkomsten för skogsbruk medfört, att många enskilda skattskyldiga, som ägt stora jord- och skogsegendomar, blivit fria från krigskonjunkturskatt, även där sådan enligt grunderna för lagstiftningen rätteligen borL utgå. Detta torde åtminstone delvis hava berott på svårigheten för myndigheterna att kontrollera att uppdelningen av omkostnaderna mellan jordbruket och skogsbruket varit riktig och att jordbrukets underskott sålunda varit rätt beräknat. Att åstadkomma effektiv ändring härutinnan torde möta stora svårigheter. Rättelse synes därför böra åstadkommas på det sätt att ifrågavarande bestämmelse ej hädanefter kommer att gälla i de fall, då merinkomsten av skogsbruk beräknas med utgångspunkt från av den skattskyldige företedd utredning om prisstegring utöver omkostnadsökning. Däremot synes det vara skäligt att jordbrukets underskott alltjämt får avdragas vid beräkning av skogsbrukets nettointäkt. I följd härav föreslås, att ifrågavarande bestämmelse framflyttas och inplaceras under punkt 3 i anvisningarna.

I andra stycket av punkt 5 — som enligt vad sorn framgår av det sagda blir första stycke enligt den föreslagna nya lydelsen — har i likhet med vad som föreslås beträffande 5 § ett förtydligande gjorts beträffande vad som skall förstås med inkomstminskning.

I anslutning till ett av chefen för finansdepartementet gjort uttalande i 1943 års proposition beträffande stormfälld skog har i anvisningarna såsom en ny punkt 7 upptagits en bestämmelse med innehåll att vid taxeringen skall helt bortses från bruttointäkt av under år 1943 stormfälld skog så ock från omkostnader som belöpa på dylik bruttointäkt.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i anslutning till det nyss anförda yttrat:

Det föreslagna tillägget till bestämmelserna i punkt 3 2:dra stycket av anvisningarna till 6 § symes vara behövligt. Länsstyrelsen föreslår emellertid följande formulering av de erforderliga nya föreskrifterna:

»Därest omkostnad under beskattningsåret i avsevärd utsträckning hän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

lör sisi lill skogsprodukter, vilka ej avyttrats löre beskattningsårets utgång, skall denna omkostnad vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret endast i den mån, den hänför sig till linder detta år avyttrade produkter. A andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att‘åtnjuta avdrag för omkostnad, som hänför sig till under beskattningsåret avyttrade men dessförinnan avverkade produkter, i den mån den skattskyldige ej tidigare åtnjutit avdrag för denna omkostnad.»

Länsstyrelsen har funnit, att skattskyldigs utredning om prisstegring utöver omkostnadsökning till ledning vid beräkning av merinkomst av skogsbruk endast med största svårighet kan kontrolleras på ett tillfredsställande sätt. Den föreslagna begränsningen av rätten att avräkna underskottet å jordbruk till att gälla endast vid beräkning av nettointäkt av skogsbruk synes därför väl motiverad. Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om ej härutöver — eventuellt genom centrala krigskonjunktiurskattenämndens försorg — direktiv borde lämnas för beräkning av på skogsbruket belöpande kostnader i de fall, då skattskyldig vill utreda prisstegring utöver omkostnadsökning.

Genom att uppskjuta försäljningen av viss del av det avverkade virket till Departements påföljande år har den skattskyldige kunnat undandraga sig krigskonjunktur- chefenskatt under avverkningsåret. Det torde få anses önskvärt att ett dylikt förfaringssätt hindras. För vinnande av detta syfte torde till andra stycket av anvisningspunkt 3 till 6 g böra fogas ett tillägg av den huvudsakliga innebörd skalteberedningen föreslagit. Jag förordar emellertid, att det föreslagna tillägget omformuleras i enlighet med det av länsstyrelsen i Västmanlands län framlagda förslaget. Det torde nämligen få anses riktigare att — under angiven förutsättning — icke hela omkostnaden utan endast den del därav, sorn hänför sig till icke avyttrade produkter, överföres till ett följande år.

Hittills gällande regler om rätt att vid beräkning av merinkomst av skogsbruk till omkostnader för skogsbruket överföra så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet å detta bortfallit, torde, såsom i skafteheredningens promemoria anförts och vid remissförfarandet bekräftats, hava föranlett att vissa jordägare blivit fria från krigskonjunkturskatt ehuru sådan skatt enligt grunderna för lagstiftningen bort utgå. Det torde därför få anses motiverat att inskränka berörda rätt till att gälla endast vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk. 1 redaktionellt hänseende torde detta böra föranleda att det ifrågavarande stadgandet flyttas från anvisningspunkt 5 till anvisningspunkt 3 och där upptages som ett nytt tredje stycke; samtidigt torde stadgandet böra förtydligas genom att det direkt utsäges, att berörda rätt gäller endast vid beräkning av nettointäkten av skogsbruket.

I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande anvisningspunkt 2 till 5 § torde uttrycket »inkomstminskning» i punkt 5 av anvisningarna till 6 § böra ersättas med uttrycket »uppskattad inkomstminskning».

Då merinkomst, sorn åtnjutits genom avyttring av under år 1943 stormlälld skog, skäligen icke bör taxeras lill krigskonjunkturskatt, tillstyrker jag skatteberedningens förslag i denna del. 1 enlighet härmed torde anvisningarna lill 0 8 böra kompletteras med en ny punkt, betecknad punkt 7.

Det torde vara lämpligt all genom centrala krigskonjnnkturskattenämndens försorg anvisningar utarbetas rörande de principer, efter vilka de på skogs-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Departements-

chefen.

bruket belöpande kostnaderna böra beräknas i de fall, då den skattskyldige vill förebringa utredning om prisstegring utöver omkostnadsökning.

Anvisningarna till 8 §.

Skatteberedningen har i sin promemoria framhållit, att enligt hittills gällande regler för jämförelseinkomstens fastställande beträffande tantiem och liknande inkomster sådana tjänsteinnehavare, som sedan förkrigsinkomståren befordrats eller övergått lill annan tjänst, blivit i viss mån hårdare beskattade än andra likställda personer. I punkt 3 av anvisningarna till 8 § syntes därför böra göras ett tillägg av i huvudsak det innehåll att sådan skattskyldig skulle äga tillgodoräkna sig den jämförelseinkomst, lill vilken den nya tjänsten borde berättiga honom.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har i denna del anfört:

Länsstyrelsen har intet att erinra mot ett tillägg med det i promemorian angivna syftet till bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 8 §. Man kan emellertid befara, att försök komma att göras att missbruka en dylik tilläggsbestämmelse. Särskilt inom familjebolag går det ju lätt för sig att tillskapa nya befattningar med höga löner.

Det vill synas, som om det vore lämpligt att det i författningstexten eller eljest utsädes dels att en förutsättning för bestämmelsernas tillämpning vore att en tillträdd ny tjänst verkligen krävde ett värdefullare eller större arbete än den tidigare innehavda, dels att det, vid jämkning av jämförelseinkomsten med hänsyn till sådan ny tjänst, skulle iakttagas att i en efter krigsutbrottet bestämd avlöning som regel inginge viss kompensation för dyrtiden.

De i skatteberedningens promemoria åsyftade fallen äro sådana, där vederbörande skattskyldige befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter krigsutbrottet och därför erhållit en lägre jämförelseinkomst än örn han innehaft tjänsten redan dessförinnan. En dylik skattskyldig kommer enligt gällande regler att beskattas hårdare än personer i likartad ställning, vilka tillträtt sina tjänster redan före kriget. Det torde vara motiverat med en sådan uppmjukning av hithörande regler, att obilliga verkningar därav undvikas. Jag tillstyrker därför ett tillägg till punkt 3 av anvisningarna till 8 § av den innebörd skatteberedningen föreslagit.

De av länsstyrelsen i Västmanlands län uttalade farhågorna beträffande en dylik tilläggsbestämmelse torde få anses överdrivna. Jag vill härvid särskilt framhålla, att del föreslagna tillägget innebär endast att jämförelseinkomsten skall »skäligen» jämkas, varför hänsyn kan tagas till omständigheterna i det särskilda fallet.

Anvisningarna till 9 §.

1 skatteberedningens promemoria anföres:

Vid tillämpning av 1943 års förordning lärer ovisshet hava rått rörande tolkningen av bestämmelsen under punkt 3 av anvisningarna till 9 § i det fall, då den fastighet, som anskaffats i utbyte för en avyttrad, i sin tur ett senare år försåldes. För att förekomma sådan ovisshet i framtiden synes böra uttryckligen stadgas, att om realisationsvinsten å den först försålda fastigheten helt eller delvis ej beskattats på grund av att en annan fastighet an-

Kungl. Alaj:ts proposition nr 242.

skaffats i utbyte, deli sistnämnda skatt anses lia ett i taxeringshänseende gällande välde, som understiger inköpspriset med ett belopp, motsvarande det som skatteettergiften å den förstnämnda fastigheten avsett.

Anvisningarna tili 9 § torde böra kompletteras på sätt skatteheredningen Departementsföreslagit. Emellertid torde det föreslagna tillägget böra gälla icke blott i frå- chefen. ga örn fastigheter utan jämväl beträffande andra tillgångar för stadigvarande bruk.

10 § jämte anvisningar.

Skatteheredningen anför beträffande 10 §:

I anslutning till vad som föreslagits beträffande 4 § synes bestämmelsen om avdrag för gåva till luftvärnet m. m. böra utgå.

Vid tillämpning av 1943 års förordning lärer viss tvekan hava uppstått i vilken ordning de i 10 § omförmälda avdragen skola göras. Följande ordning synes böra gälla:

1) Avdrag för inkomstminskning å annan förvärvskälla under samma beskattningsår.

2) Avdrag för inkomstminskning under tidigare beskattningsår.

3) Det särskilda skatteavdraget.

4) 3 000 kr.-avdraget.

1 anledning härav föreslås vissa ändringar i denna paragraf samt i anvisningarna.

I 2 mom. har i och för undvikande av missförstånd den ändringen vidtagits, att avdrag skall medgivas för den inkomstminskning under tidigare beskattningsår, som ej utnyttjats vid tidigare års taxering, i stället för — såsom enligt lydelsen i 1943 års förordning — den inkomstminskning, som ej kunnat utnyttjas.

Handelskammaren i Göteborg har i sin förenämnda skrivelse den 1 februari 1944 erinrat om att enligt punkt 3 av anvisningarna till 10 § s. k. outnyttjat utjämningsbidrag icke finge överföras såsom inkomstminskning till påföljande taxeringsår. Enligt handelskammarens mening kunde denna bestämmelse under vissa förhållanden medföra en slumpartad och orättvis beskattning. Efter att hava anfört ett teoretiskt exempel på huru ifrågavarande bestämmelse under vissa förutsättningar kunde verka dels för ett företag A., som i 1941 års bokslut upptagit lagerökning till förkrigspris, och dels för ett företag B., som bokfört motsvarande lagerökning till högre värde, anför handelskammaren vidare:

Såsom framgår av exemplet drabbas företaget A., som likformigt upptagit varulagret till förkrigspris, av krigskonjunkturskatt, under det att företaget B., som verkställt varulagervärderingen så att utjämningsavdlraget kunnat fullt utnyttjas, undgår krigskonjunkturskatt. Örn däremot det outnyttjade utjämningsavdraget i fallet A. fått avdragas vid taxeringen år 1943 hade företagen A. och B. blivit lika taxerade och, i det valda exemplet, båda undgått krigskonjunkturskatt.

Vid tiden för lagervärderingen för 1941 års bokslut var det i 1942 års krigskonjunkturskatteförordning första gången införda begreppet utjämningsavdrag ännu icke känt och än mindre kunde någon hänsyn tagas till den först i 1943 års förordning införda regeln, ali outnyttjat utjämningsav-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 'lil.

drag icke finge överflyttas såsom inkomstminskning lill ett följande taxeringsår.

Hade de nu berörda beskattningsreglerna kunnat förutses vid uppgörandet av 1941 års bokslut skulle givetvis företaget A. bokfört sitt varulager på samma sätt som företaget B. Under föreliggande omständigheter har det emellertid närmast blivit beroende på en tillfällighet, vilkendera principen som kommit att tillämpas vid lagervärderingen.

Såsom ovan visats kan förbudet mot upptagande av outnyttjat utjämningsavdrag såsom inkomstminskning medföra uppenbara orättvisor i beskattningshänseende i förhållandet mellan olika företag. Med hänsyn härtill får handelskammaren hemställa, att vid utarbetandet av bestämmelserna i 1944 års krigskonjunkturskatteförordning sådana ändringar i bestämmelserna vidtagas, att nämnda orättvisor örn möjligt undanröjas. Därest det låter sig genomföra, skulle handelskammaren för sin del vilja förorda att bestämmelserna gåves ett sådant innehåll, att jämväl de orättvisor av nu angiven art, som uppkommit vid 1943 års taxering lill krigskonjunkturskatt, bleve undanröjda.

1 sin förenämnda skrivelse den 9 mars 1944 har svenska västkustfiskarnas centralförbund anfört, att fiskarna redan tidigare funnit det orättvist att merinkomst av fiske skulle drabbas av krigskonjunkturskatt. Enligt förbundets mening lörelåge numera än starkare skäl till skattebefrielse för fiskarna, i det att de med fisket förenade riskerna till liv och egendom syntes hava ökats.

Förbundet har vidare anfört:

En annan icke oväsentlig sak i delta sammanhang är, alt konjunkturerna inom fisket nu så avsevärt försämrats, och att risk föreligger att de fiskare som erhållit krigskonjunkturskatt kanske icke kunna erlägga denna, då de ju samtidigt lia att erlägga betydande allmänna skatter. För inkomståret 1942 ha t. ex. icke mindre än 808 yrkesfiskare från Bohuslän pålagts krigskonjunkturskatt. Örn konjunkturerna varit så relativt goda som de voro under åren 1941 och 1942 hade svårigheterna icke varit sa stora, men då inkomsterna från fisket numera sjunkit mycket avsevärt, och statsmakterna komma med nya krav på ytterligare sänkningar av fiskpriserna, torde läget härmed försämras ännu mera.

Under normala tider exporterades betydande kvantiteter av sill och fisk. likaså sålde fiskarna ej oväsentliga partier direkt i utlandet, men allt detta är numera helt stoppat. Det fisköverskott som statens livsmedelskommission fick övertaga under år 1943 var ganska stort, vilket visar att landet ej kan förbruka vad som fiskas. Detta gör att framtiden ter sig ganska mörk för västkustens fiskarekår. Under de tider då fiskarnas inkomster varit relativt goda, ha fiskare i stor utsträckning måst skaffa sig modernare båtar och starkare motorer. Många fiskare ha också skaffat sig hus, andra ha haft gamla skulder att dragas med, allt detta skall betalas, därtill kommer också dryga skatter, vilket allt bidrager till att örn vi nu bliva ställda inför en lågkonjunktur kunna stora ekonomiska svårigheter inträffa för många. Under sista halvåret av 1943 slog både garnsillfisket och trålsillfisket fel, dessa felslagna fisken drabba en stor del av kåren, givetvis komma ej dessa fiskare upp till krigskonjunkturskatt, men den ekonomiska ställningen blir för många fiskesamhällen över det hela taget ganska kraftigt försämrad. Den ljusning, som sillfisket för tillfället givit, torde endast kunna betraktas som av kortare varaktighet.

63 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

Svenska ostkust)iskornas centralförbund har i sill förut omförmälda skrivelse av elen 8 mars 1944 framhållit, afl en fortsatt skyldighet för fiskare att erlägga krigskonjunkturskatt skulle komma att innebära en allvarlig fara tor manga av deni, att fiskarnas inkomster alltid vöre oja urna och att under dåliga år uppkomna skulder måste betalas av inkomsterna under de goda åren. Förbundet har vidare anfört, att det redan nu visat sig att fiskarna hade att emotse en period av lörsämrade avsättningsförhållanden med därav följande inkomstminskning och att det under sådana förhållanden med all säkerhet skulle medföra stora svårigheter för fiskarna att nu betala krigskonjunkturskatt för inkomster, som läge relativt långt tillbaka i tiden.

Vidare har samarbetsnämnden för havsfiskeföreningarna i Skåne och Blekinge i sin förenämnda skrivelse den 9 mars 1944 uttalat, att de höga priserna på förnödenheter för fiskets bedrivande, de lägre liskpriserna och de försvårade avsättningsmöjligheterna försatt mångå fiskare i en bekymmersam situation. Därtill komme, att fiskredskapen på grund av det intensiva fisket varit utsatta för en synnerligen stor förslitning; då fiskarna på grund av otillräcklig tillgång å nät och andra fiskredskap icke kunnat förnya beståndet under kriget, mäste fiskarna, då möjligheter därtill återkomme, i stor utsträckning anskaffa nya redskap, därest de i fortsättningen skulle kunna kvarbliva i sitt yrke.

1 detta sammanhang torde böra erinras örn vissa uttalanden vid föregående års riksdag rörande frågan örn krigskonjunkturbeskatlning av inkomst av fiske.

1 propositionen nr 193 med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1943, m. m. anförde jag följande:

Vad angår frågan örn krigskonjunkturbeskatlning av fiske har skatteberedningen framhållit de svårigheter, som föreligga att i lagstiftningen göra en gränsdragning mellan olika kategorier av mer eller mindre riskfylld verksamhet, och uttalat att det förefölle lyckligast örn lösningen av denna fråga kunde liksom hittills vinnas vid den praktiska tillämpningen. Möjligen kunde i vissa fall en längre gående lättnad än hittills ifrågakomma, därest en sadan kunde vinna stöd i uttalanden av chefen för finansdepartementet och riksdagen. Jag uppskattar givetvis till fullo betydelsen för folkförsörjningen av det ofta farofyllda arbete som utföres av fiskarbefolkningen och anser det viktigt att ej^ denna befolkning drabbas av en starkare beskattning än som är. direkt pakallad av jämförelsen med övriga näringsidkare av olika kategorier. Ehuru de medgivanden i fråga om krigskonjunkturskatten, som hittills tillgodokommit fiskarebefolkningen, givetvis ej böra minskas vore del dock knappast lämpligt att göra något uttalande som kan uppfattas såsom en utfästelse att medverka till generella ytterligare eftergifter beträffande kngskonjunkturheskattning av fiske. Detta utesluter emellertid givetvis icke att förhållandena i särskilda fall kunna föranleda överväganden som kunna komma att resultera i att ytterligare skattelättnad finnes befogad. I sista hand kan tillämpning av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva eftergift av krigskonjunkturskatt ifrågakomma.

1 bevillningsutskottets, av riksdagen godkända betänkande (nr 3(5) i anledning av propositionen ytlrade utskottet följande:

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

Departements-

chefen.

Redan inom den hittills gällande lagstiftningens ram har det varit möjligt att på olika sätt beakta de särskilda, i många fall mycket svåra, förhållanden under vilka en stor del av fiskarbefolkningen utövar sin näring och betydelsen för folkförsörjningen av att dess verksamhet ständigt upprätthålles. Utskottet, som icke kan finna det i sin ordning att ifrågavarande verksamhet helt undantages från krigskonjunkturskatt, vill uttala sin tillfredsställelse över det beaktande som vid lagtillämpningen ägnats ifrågavarande spörsmål, men instämmer med chefen för finansdepartementet däri att det knappast kan anses lämpligt att göra något uttalande som kan uppfattas såsom en utfästelse att medverka till generella eftergifter beträffande krigskonjunkturbeskattning av fiske. Däremot vill utskottet ansluta sig till ett uttalande i motionen II: 360, enligt vilket det måste betraktas som angeläget att landskamrerarna i länen vid gemensamma överläggningar överenskomma örn det sätt varpå lagstiftningen örn krigskonjunkturskatt bör tillämpas beträffande fiskerinäringen.

Vidare må erinras örn att Kungl. Maj:t genom kungörelse den 24 september 1943, nr 700, med stöd av 4 § 5 mom. i 1943 års förordning örn krigskonjunkturskatt förordnade, att av den jämlikt nämnda förordning uppskattade merinkomsten av yrkesmässigt bedrivet fiske endast 70 procent skulle, därest ej annat ådagalades, antagas hava berott på förhållanden som löranletts av kriget.

Slutligen må nämnas att,. såvitt angår fiske vid västkusten, beskattningsnämnderna vid fastställande av jämförelseinkomst ha medgivit, att inkomst av manslott upptages till lägst 4 000 kronor (i stället för det enligt förordningen gällande minimibeloppet 3 000 kronor).

I enlighet med vad jag anfört vid 4 § bör i 10 § icke upptagas någon motsvarighet till det i samma paragraf i 1943 års förordning förekommande stadgandet örn avdragsrätt för gåva för luftvärnet m. m.

Jag tillstyrker skatteberedningens förslag i fråga örn den ordning, i vilken de i 10 § omförmälda avdragen skola göras. I redaktionellt hänseende föranleder den sålunda föreslagna regeln dels ändring av 10 § 1 morn. fjärde stycket dels ock en jämkning av första stycket i anvisningspunkt 3 till 10 §.

Jag tillstyrker jämväl det föreslagna förtydligandet av 10 § 2 mom. angående avdrag för inkomstminskning under tidigare beskattningsår.

Den av handelskammaren i Göteborg berörda frågan behandlades i propositionen med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1943. Jag uttalade därvid (prop. 1943: 193 s. 77) att jag på anförda skäl icke kunde tillstyrka då väckt förslag örn rätt för skattskyldig att tillgodoräkna sig utjämningsavdrag vid beräkning av inkomstminskning för det föregående året. Vad jag då anförde torde alltjämt äga giltighet. Jag kan följaktligen, även örn gällande bestämmelse kan leda till vissa ojämnheter i tillämpningen, icke tillstyrka bifall till handelskammarens förslag.

De i det föregående angivna ändringarna av anvisningarna till 6 § medföra ändring av den i punkt 1 första stycket av anvisningarna till 10 § intagna hänvisningen till anvisningarna till 6 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

65 Vad härefter angår frågan om lättnader i krigskonjunkturbeskattningen av fiske torde, såsom bevillningsutskottet vid föregående års riksdag uttalade, det icke vara i sin ordning att ifrågavarande verksamhet helt undantages från krigskonjunkturskatt. Å andra sidan kunna vissa skäl anses tala till förmån för att den ifrågavarande yrkesgruppen medgives någon ytterligare lättnad vad angår krigskonjunkturbeskattningen. Fiskarnas arbete är under rådande krigsförhållanden ofta förenat med betydande faror till liv och lem. Det ligger därför nära till hands att jämställa fiskarnas merinkomster — eller viss del därav — med sjömännens krigsriskersättning, vilken ju enligt beslut av föregående års riksdag delvis är skattefri. Ett annat skäl, som även kan tala till förmån för viss skattefrihet, är att fiskarnas inkomster starkt variera från år till år. Inkomsterna från de senaste goda åren torde därför i stor utsträckning ha tagits i anspråk för betalning av skulder, härrörande från de dåliga åren dessförinnan, samt till byggnads- och reparationsarbeten som tidigare blivit eftersatta. Med hänsyn härtill och då fiskarna torde ha att räkna med en nedåtgående konjunktur, lära för flertalet fiskare svårigheter uppstå att betala den eftersläpande krigskonjunkturskatten. Vid nu angivna förhållanden synes kunna övervägas att medgiva fiskarna viss lättnad med avseende å innevarande års taxering till krigskonjunkturskatt. En sådan lättnad synes kunna beredas dem i den formen att de berättigas tillgodonjuta — förutom det avdrag från den taxerade merinkomsten å 3 000 kronor, som tillkommer envar skattskyldig — ett särskilt avdrag med ytterligare 2 000 kronor. Detta avdrag bör i taxeringstekniskt hänseende tillgodonjutas efter det ordinarie 3 000 kronors avdraget. Det extra avdraget torde böra tillkomma endast dem, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske.

Den nu föreslagna särskilda avdragsrätten medför ett tillägg till 10 §.

Jag vill slutligen tillägga, att jag förutsätter att jämväl innevarande år bestämmelser skola utfärdas angående huru stor del av den uppskattade merinkomsten av fiske, som skall antagas hava berott på krigsförhållandena.

12 §.

Skatteberedningen har anfört att, då avdragsrätt för gåva för luftvärnet m- m. ej upptagits i förslaget, härav betingad ändring vidtagits i 12 § andra stycket.

Ändringen i 12 § andra stycket är en följd av de tidigare förordade änd- Departements ringarna i 10 § samt anvisningarna till 4 § rörande avdragsrätt för ifråga- 'helen. varande gåvor.

14—19 samt 21 §§ jämte anvisningar.

Skalteberedningen har i nu förevarande delar anfört:

Enligt hittills gällande regler synes en skattskyldig, som erhållit provisorisk påföring för kostnadsutjämning vid mer än ett års taxering, vid yrkande av

Bihang tilt riksdagens protokoll ]0M. i sami. Nr 242. 5

66 Kungl. Majlis proposition nr 242.

restitution hava kunnat hänföra det från kostnadsutjämningsfond för omkostnader disponerade heloppet till det års taxering, som han själv bestämt, eller kunnat uppdela detsamma på flera års taxeringar. För att förenkla restitutionsförfarandet och i någon mån minska skattemyndigheternas arbetsbörda föreslås det tillägget till 21 § c), att till kostnadsutjämningsfond tidigare gjorda avsättningar skola vid restitution anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning, som göres i anledning av påförd skatt vid 1944 års taxering.

I anvisningarna till förenämnda paragrafer punkt 1 femte stycket har i förtydligande syfte den ändringen vidtagits, att den provisoriskt påförda skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjuukturskatten skulle hava minskats, örn det belopp, varå den provisoriska skattepåföringen sålunda beräknats, avdragits vid »inkomstuppskattningen» i stället för — såsom enligt hittills gällande bestämmelser — från »den beskattningsbara merinkomsten».

I anvisningarna under punkt 7 synes i förtydligande syfte det tillägget böra göras, att i de under denna punkt upptagna exemplen förutsättes att utjämningsavdragets storlek bestämts med utgångspunkt från storleken av jämförelseinkomsten. Har utjämningsavdraget beräknats med utgångspunkt från den efter tillämpning av 4 § 4 mom. kvarstående merinkomsten, bör beaktas att vid restitution den beskattningsbara merinkomsten med hänsyn till detta avdrag kommer att minskas med ett mindre belopp än som motsvarar vid taxeringen medgivet överprisavdrag å nyanskaffat tonnage.

Taxering sintendenten i Stockholm har i sitt av Överståthållarämbetet åberopade yttrande gjort följande uttalande:

Bestämmelsen om deposition i riksbanken såsom villkor för provisorisk skattepåföring synes utan men kunna försvinna. Sedan provisorisk påföring för kostnadsutjämning införts och fått sin senast gällande utformning, kunna därmed praktiskt taget alla legitima behov tillgodoses. Utvägen med depositon i riksbanken användes ytterst sällan och när den användes, torde det ofta vara rätt smarta beräkningar, som ligga bakom. För det första erhålla nämligen sådana insättare på grund av bestämmelse i 5 § av förordningen den 30 juni 1943 med föreskrifter rörande provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt högre ränta än de eljest skulle kunnat få på så stora kapitalinsättningar, som det här är fråga om. För det andra medför en dylik deposition en, såvitt jag kan se, helt obefogad skatteförmån, enär kapital, som står å sådan deposition, vid ränteberäkningen anses vara investerat i rörelsen (prop. 287 år 1942 s. 123) med påföljd att skattskyldig kan få minska en eventuell merinkomst med 6 %> å sådant kapital oaktat det faktiskt endast bidragit till vinsten med 21l2 %>. Den i nyssnämnda proposition givna motiveringen synes mig knappast hållbar, ty att kapitalet är insatt i riksbanken innebär ingen garanti för att det i högre grad än om det varit insatt i en affärsbank »står till disposition för användning i rörelsen», och i senare fallet skall supplemenlärregeln i anvisningspunkt 8 a) till 4 § krigskonjunkturskatteförordningen tillämpas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört:

I Västerbottens län har, åtminstone inom kafénäringen, spårats en tendens att för undvikande av vinster, som skulle föranleda krigskonjunkturskatt, driva rörelsen i mindre än normal omfattning eller med mindre vinstmarginal än den normala. Det synes länsstyrelsen därför kunna ifrågasättas, huvuvida vederbörande skattskyldige bör få komma i åtnjutande av restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, i sådana fall, då det kan antagas, att den skattskyldige åstadkommit formella för-

Kungl. Majlis proposition nr 212-

utsättningar för restitution genom att i sådant syfte ha uraktlåtit att driva rörelsen efter normala förutsättningar. Inför det i utsikt ställda slutliga avräkningstörfarandet ligger det nära till hands antaga, att den påtalade tendensen kommer att bliva starkare, ju närmare man kommer tidpunkten för ett sådant förfarande. Bestämmelser i syfte att motverka denna tendens skulle enligt länsstyrelsens mening vara önskvärda, då sådana bestämmelser, även om de kunde bliva vanskliga att tillämpa, genom sin förhandenvaro skulle verka bromsande på mindre lojala spekulationer med avseende å skatterestitutioner.

Det av skatteberedningen föreslagna tillägget till 21 §, enligt vilket till Departementskostnadsutjämningsfond tidigare gjorda avsättningar skola vid restitution chefenanses hava tagits i anspråk före sådan avsättning, som göres enligt 1944 års förordning, synes lämpligt. Emellertid torde stadgandet böra gälla icke blott i fråga örn kostnadsutjämningsfond — där stadgandet tvivelsutan har sin största praktiska betydelse — utan även beträffande övriga i 21 § omförmälda t ondei. Stadgandet torde vid sadant förhållande — med viss omformulering — böra införas som ett nytt andra stycke i 21 §.

Jag tillstyrker de av skatteberedningen föreslagna förtydligandena i femte stycket i punkt 1 samt första stycket i punkt 7 av anvisningarna till 14—19 samt 21 §§.

Taxeringsintendenten i Stockholm har i sitt av Överståthållarämbetet åberopade yttrande anfört, att bestämmelsen örn deposition i riksbanken såsom villkor för provisorisk skattepåföring syntes kunna utan men försvinna. Jag är emellertid icke för egen del beredd att tillstyrka en så genomgripande omläggning av de hithörande bestämmelserna. Däremot torde det få anses angeläget att vidtaga vissa jämkningar av reglerna. Det lärer nämligen förekomma att depositionsmedel — med hänsyn till de fördelar som äro därmed förenade fa innestå i riksbanken vida utöver den tid, som enligt grunderna för de ifrågavarande bestämmelserna bort förekomma. Härtill torde i väsentlig mån ha bidragit det förhållandet, att medlen i fråga, i motsats till insättningar i andra banker, ansetts tillhöra rörelsen, varför en eventuell merin-

komst fått minskas med ett belopp motsvarande 6 procent av dylika medel_

i den mån ökning av egel kapital förelegat — ehuru medlen i fråga bidragit till vinsten med endast 2,5 procent. Med hänsyn till det anförda torde det få anses motiverat att frångå den hittillsvarande ordningen och alltså betrakta depositionsmedlen såsom likställda med andra medel, som icke använts i rörelsen utan varit insatta i bank; ränta å sistnämnda medel får enligt andra meningen i anvisningspunkt 8 a) till 4 § icke beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. För att markera en dylik ändrad uppfattning angående depositionsmedlens karaktär torde uttrycket »varit insatt i bank» i anvisningssynpunkt 8 a) till 4 § böra utbytas mot uttrycket »varit insatt i riksbanken eller annan bank». Härutöver torde, med hänsyn till eljest gällande räntesatser, böra övervägas att vid utfärdande av tillämpningsföreskrilter rörande provisorisk påföring av krigskonjunkturskalt för år 1944 genomföra en väsentlig sänkning av räntan å depositionsmedel av ifrågavarande slag.

68 Departements■ chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242-

Vad slutligen angår de av länsstyrelsen i Västerbottens län framförda synpunkterna vill jag endast erinra om att vederbörande rörelseidkare icke genom det anmärkta förfarandet bereder sig någon ekonomisk vinst; tvärtom torde underlåtenheten att nu bedriva rörelsen i normal omfattning kunna medföra vissa nackdelar för rörelseidkaren vad angår de framtida konkurrensmöjligheterna. Det synes därför knappast påkallat att nu inskrida med lagstiftningsåtgärder i angivet hänseende. Emellertid ma framhallas, att anmärkta förhållande i vissa fall lärer kunna motivera en sänkning av jämförelseinkomsten.

22 § 2 mom.

I skatteberedningens promemoria anföres att, då taxeringsintendenten numera övertagit landskamrerarens tidigare uppgift att bevaka det allmännas intresse vid taxeringen, härav betingad ändring föresloges i 22 § och vissa följande paragrafer, vilka hittills upptagit bestämmelser örn att uppgift av dylik art skulle fullgöras av landskamreraren.

Den jämlikt 22 § 2 mom. landskamreraren åvilande uppgiften synes icke vara av den beskaffenhet, att överflyttning därav bör ske å taxeringsintendenten. Jag tillstyrker alltså, att uppgiften alltjämt skall åvila landskamreraren. Motsvarande bör gälla i fråga örn stadgandet i 20 § sista stycket samt 36 § 2 mom. första stycket.

26 och 27 §§.

I förtydligande syfte torde i 26 § böra stadgas att, där ej annat av sammanhanget framgår, i förordningen förstås med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet, med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt med taxeringsintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.

I samband nied att nyssnämnda tillägg göres till 26 § torde stadgandet i 27 § 1 morn., att deklaration skall därest taxeringen ägt rum i Stockholm avlämnas till Överståthållarämbetet, böra utgå.

28 §.

Genom den förlidet år genomförda omorganisationen av taxeringsväsendet avskaffades de särskilda prövningsnämnderna. Uttrycket »ordinarie prövningsnämnd» bör därför ersättas med »prövningsnämnd».

29 §.

De landskamreraren jämlikt 29 § i 1943 års förordning tillagda uppgifterna böra enligt den nya förordningen tilläggas taxeringsintendenten.

30 §.

I skatteberedningens promemoria anföres:

De föreslagna ändringarna i 2 och 4 mom. äro föranledda av att den lid, under vilken prövningsnämnd kan behandla ordinarie mål och ärenden rö-

Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

rande ett visst års taxering, förlängts på sätt tidigare berörts. De föreslagna bestämmelserna örn att i visst fall taxeringen till krigskonjunktnrskatt skall äga rum senast den 31 december år 1944 samt att utdrag ur krigskonjunkturskattelängden och prövningsnämndens protokoll skola utsändas senast den 10 januari 1945 avse att möjliggöra att uppbörd av den krigskonjunkturskatt, som grundar sig å taxering, verkställd senast den 31 december 1944, skall kunna äga rum under uppbördstermin i början av februari 1945.

Kammarrätten har beträffande 30 § anfört:

På grund av år 1943 beslutade ändringar i taxeringsförordningen hava föreslagits ändrade bestämmelser i fråga örn prövningsnämnds befattning med taxeringen till krigskonjunkturskatt. Enligt den föreslagna lydelsen av 30 §

2 mom. skall prövningsnämnden verkställa taxering till krigskonjunkturskatt så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomstocli förmögenhetsskatt för år 1944, dock senast den 30 juni 1945. Såsom ytterligare inskränkning har upptagits ett stadgande av innehåll, att örn taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställts under år 1944, taxeringen till krigskonjunkturskatt skall äga rum senast den 31 december samma år. Avsikten med nämnda bestämmelse lärer otvivelaktigt vara att — såvitt avser befogenhet för prövningsnämnd att åsätta taxering till krigskonjunkturskatt efter det taxeringsåret gått till ända — inskränka denna befogenhet till allenast sådana fall, där prövningsnämnden har att under tiden den 1 januari—den 30 juni 1945 till reell behandling upptaga frågor örn skattskyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Emellertid torde ordalagen i författningsrummet icke lägga hinder i vägen för en mera vidsträckt tillämpning av bestämmelserna, beroende på tidpunkten, då en taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt kan anses vara fastställd av prövningsnämnden.

Jämlikt 95 § taxeringsförordningen beslutar prövningsnämnden över anförda besvär och gjorda framställningar samt granskar och prövar årets taxeringar i övrigt. Samtliga taxeringar behandlas av prövningsnämnden antingen så, att de bliva föremål för prövningsnämndens efter särskild prövning meddelade beslut, eller på det sätt, att taxeringarna utan särskilt omnämnande lämnas utan ändring. Enligt vad kammarrätten erfarit hava prövningsnämnderna hittills i allmänhet vid tiden för prövningsnämndsarbetets avslutande i protokollet gjort anteckning av innehåll, att de taxeringar, som icke särskilt omnämnts, lämnats utan ändring. Det må ifrågasättas, huruvida — innan en positiv åtgärd av sistnämnda slag vidtagits — en taxering, som icke blivit föremål för prövningsnämndens efter särskild prövning meddelade beslut, kan anses fastställd. Då enligt stadgandena i 97 a § taxeringsförordningen taxeringsintendenten må inom utgången av taxeringsåret hos prövningsnämnden framställa yrkande beträffande skattskyldigs taxering, torde ett generellt fastställelsebeslut i regel icke komma att fattas förrän påföljande år eller i förevarande fall år 1945. Därmed skulle formell befogenhet att åsätta taxering till krigskonjunkturskatt under sistnämnda år föreligga i en omfattning, som enligt vad ovan angivits icke torde vara avsedd. Med hänsyn till vad nu anförts synes en omarbetning av 30 § 2 mom. i det remitterade förslaget böra åvägabringas.

Med hänsyn till vad kammarrätten anfört torde stadgandet i 30 § 2 mom. Departementsböra så avfattas att taxeringen till krigskonjunkturskatt angives skola äga chelenrum senast den 31 december 1944 eller, såvitt angår skattskyldig vilkens taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 1944 prövnings-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Departementschefen.

Departements

chefen.

nämnden efter särskild prövning fastställt efter utgången av nämnda år, senast den 30 juni 1945.

Med hänsyn till att den ordinarie besvärstiden icke utlöper förrän å sextionde dagen efter den, då den skattskyldige erhållit del av prövningsnämndens beslut, torde utdrag ur krigskonjunkturskattelängden och protokollet böra i rekommenderat brev med mottagningsbevis översändas till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt (jfr 100 § taxeringsförordningen).

31, 32 och 34 §§.

Skatteberedningen anför:

Tidigare har som regel taxeringsrevisor hos länsstyrelsen förordnats att såsom konsulent lämna biträde vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Med hänsyn till den förstärkning av den för taxering avsedda personalen hos länsstyrelserna, som skett från och med år 1944, torde som regel nämnda uppgift vid 1944 års taxering böra fullgöras av taxeringsrevisorn såsom tjänsteåliggande. Endast i undantagsfall synes det därför bliva nödvändigt att förordna en särskild person att såsom konsulent biträda vid ifrågavarande taxering.

Vad som sålunda föreslagits skola gälla beträffande länsstyrelserna, bör äga tillämpning även i fråga örn Överståthållarämbetet.

Då ifrågavarande konsulent skall i huvudsak biträda taxeringsintendenten, respektive allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, föreslås 31 § tillika ändrad i överensstämmelse härmed.

De i 32 § föreslagna ändringarna stå i överensstämmelse med de genom förordningen den 17 december 1943 vidtagna ändringarna i taxeringsförordpingen.

Skatteberedningens uttalanden i nu förevarande delar föranleda icke någon erinran från min sida.

Jämväl ändringarna i 34 § föranledas av den genomförda omorganisationen av taxeringsväsendet.

35 och 36 §§.

I skatteberedningens promemoria framhålles, att i fråga om tid för anförande av besvär över prövningsnämnds beslut rörande taxeringen till krigskonjunkturskatt borde i tillämpliga delar gälla samma bestämmelser, som enligt 122 § 1 mom. andra, tredje och fjärde styckena taxeringsförordningen ägde tillämpning beträffande besvär över prövningsnämnds beslut rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; härvid borde andra stycket i 35 § 1 morn. utgå.

De i 35 och 36 §§ föreslagna ändringarna äro i huvudsak betingade av de förlidet år genomförda ändringarna av taxeringsförordningen.

37 §.

Skatteberedningen anför i sin promemoria, att med hänsyn till att prövningsnämnd föresloges skola äga åsätta taxering till krigskonjunkturskatt för

Kungl. Maj.ts proposition nr 240. 71

år 1944 även under förra delen av år 1945, det för tydlighetens skull syntes böra angivas, att eftertaxering för år 1944 icke finge ske senare än under år 1949.

Vad skatteberedningen anfört torde böra iakttagas.

38 §.

I den nya författningen erfordras icke någon motsvarighet till stadgandet i 38 § andra stycket i 1943 års förordning.

Förslag till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Den genom förordning den 30 maj 1941, nr 360, medgivna rätten att fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg på en femårsperiod respektive att upptaga ersättningen såsom intäkt under visst eller vissa år inom perioden torde böra utsträckas att gälla även i de fall, då förlusten timat eller avyttringen ägt rum under beskattningsår, för vilket taxering skall äga rum år 1945.

Föredraganden hemställer härefter, att i enlighet med vad i det föregående anförts upprättade förslag till

dels förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944, dels förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departements-

chefen.

Ur protokollet:

Sören Lane.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Bilaga.

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1944.

(Transumerade delar lika med motsvarande förordning 1943.)

1 §•

För inkomstökning,---för år 19 4 4 erläggas krigskonjunkturskatt

till staten.

2 §.

2 mom. Skattskyldig enligt--— vid 1944 års taxering---er-

sättningen inräknas.

Från skattskyldighet ---fysisk person.

3 §•

Vid tillämpning---inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 19 4 4 (beskattningsåret),

dels, utom---meddelade föreskrifter.

4 §•

7 mom. Vad i---samt förordningen den 17 juni 1943 med sär-

skilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år 19 4 4 av ersättning — — — annan egendom.

Örn provisorisk---stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

10 §.

1 mom. Till krigskonjunkturskatt---sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt år 19 4 2, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel, överstigit femton kronor,

dels ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som---i anspråk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

73 Har skattskyldig,---merinkomstens bestämmande, innan av-

drag som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst--- — avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig,---till krigskonjunkturskatt åren 19 41 —

19 4 3 avsågo haft---för inkomstminskningen ej utnyttjats vid

taxeringarna åren 1941 — 1943.

12 §.

Skall jämlikt--— makarna gemensamt.

Kan ene---avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § skall med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas —- -— — andre maken.

20 §.

Har fond ---angivna ändamålen.

För skattskyldig---av krigskonjunkturskatt för åren 1942 och

19 4 3. Såsom sådana--— under beskattningsåret eller närmast föregående två beskattningsår bildad,---i behåll.

Det i--— senast den 31 juli 194 4 eller vid---provisoriska

skattepåföringen.

21 §.

Restitution av---då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som---för ändamålet, med iaktta-

gande att tidigare till sådan fond gjord avsättning skall anses hava tagits i anspråk före sådan avsättning till dylik fond som skett enligt denna förordning;

d) tillgång som---avsedda omkostnader.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

2 mom. Har tillgång---senast den 31 juli 194 4 eller vid — avslutande, som taxeringsintendenten bestämmer, skall--— av

tillgången.

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 19 4 4 avlämnade ---till krigskonjunkturskatt.

Undantagen från---från skattskyldighet.

Deklaration skall senast den 31 juli 1 9 4 4 avlämnas---till Över-

ståthållarämbetet.

28 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har---

av prövningsnämnd.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

29 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med--— mer-

inkomst ifrågakommer.

Förslag rörande---skall genom taxeringsintendentens försorg upprättas--— av Kungl. Maj:t.

3 mom. Innebär förslag---det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen---den skattskyldige.

Förslag som---skall genom taxeringsintendentens försorg

i---30 september 19 4 4.

Skattskyldig, som---förelagts mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de---föreläggas pröv-

ningsnämnden.

30 §.

2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunkturskatt så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för år 194 4, dock senast den 30 juni 194 5. Har sistnämnda taxering fastställts under år 194 4, skall taxeringen till krigskon junkturskatt äga rum senast den 31 december sammaår.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt, antecknas denna i särskild längd (krig skonjunktur skattelängd) enligt formulär, som fastställes av Kungl. Majit.

4 mom. Till en var skattskyldig---vederbörande protokollförare

senast å fjortonde dagen efter den, då protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis med allmänna posten översända utdrag ur krigskon junkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår, dock att i fråga om taxering till krigskon junkturskatt, vilken av prövningsnämnden verkställts senast den 31 december 194 4, nämnda utdrag skola översändas senast den 10 januari 194 5.

31 §.

Efter framställning av länsstyrelsen förordnar Kungl. Majit, där så prövas erforderligt, en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Kungl. Majit förordnar jämväl sådan sakkunnig att såsom konsulent biträda allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden vid ifrågavarande taxering.

Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå taxeringsmyndigheterna med råd ---i 32 §.

75 Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

32 §.

Kungl. Maj:t---efter framställning från taxeringsintendent

eller från prövningsnämnd---av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110, lil och 112 §§ taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

34 §.

För taxeringen---fall av taxeringsintendenten verkställas av person som verkställer---motsvarande tillämpning.

Dylik granskning---av i 31 § omförmäld konsulent.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär---med iakttagande att besvärsrätt

tillkommer den skattskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan ändring---i övrigt.

Rätt att---stycket, samt vederbörande taxeringsintendent.

Beträffande tiden---motsvarande tillämpning.

36 §.

1 mom. Äro för---med varandra.

Därest efter —---för år 19 4 4 ändras eller---av krigskonjunk-

turskattelängden.

2 mom. Därest beslut örn höjning av taxering till krigskonjunkturskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av prövningsnämnd senare än den 31 december 194 4, skola bestämmelserna---tid

som taxeringsintendenten bestämmer.

Vad sålunda---särskilda föreskrifter.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig---, med iakttagande av att eftertaxe-

ring icke må ske senare än under år 1949 samt att det skall ankomma---i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering---verkställas av prövningsnämn-

den med motsvarande---prövningsnämndens protokoll.

38 §.

Om ansvar---i skattestrafflagen.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

Anvisningar till 4 §.

4. Vid uppskattning---därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 19 4 3 tillägg gjorts

---taxeringen till krigskonjunkturskatt år 19 4 3 avsåg,---vid

inkomstuppskattningen.

b) Lager av---denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940 —1943 eller något — — — samma reserv under de beskattningsår, som 1941 —1943 års taxeringar avsågo.

Återvinningen under---sådan reserv under de beskattningsår, som

1941 — 1943 års taxeringar avsågo.

Avdrag för — — — uppskattade merinkomsten.

d) För värdeminskning---eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse -—- — -— synes skäligt.

f) Avdrag för — — — pensioneringen avser.

g) Har skattskyldig--— belöpande utjämningsavdraget.

h) Rörelseidkare, som---till driftsbidrag.

i) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 6 och 8 här nedan.

5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i 49 § lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna fonder användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

7. Vid beräkning — ---- finnes skälig.

11. a) Avdrag för---beskattningsår, som 1941—1943 års taxe-

ringar avsågo.

b) Vid beräkning---nämnda tidpunkt.

till 5 §.

1. För beräkning---se punkt 3 sista stycket av anvisning-

arna till 6 §.

Sedan uppdelning — motsvarande jämförelseinkomst.

2. Vid bestämmande -—--under beskattningsåret.

Har skattskyldig —--men rörelsen uppskattad inkomstminskning, skall —--redovisade försäljningsprisen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

till 6 §.

3. Visar den---nettointäkten utgjort.

Vid beräkning---ånyo avdragas. Därest omkostnad under

beskattningsåret i väsentlig utsträckning hänför sig till skogsprodukter vilka ej avyttrats före beskattningsårets utgång, skall denna omkostnad ej vid ifrågavarande taxering anses belöpa på beskattningsåret. Å andra sidan skall den skattskyldige vara berättigad att åtnjuta avdrag för omkostnad, som hänfört sig till under tidigare beskattningsår avverkade men då ej avyttrade produkter, i den mån avdrag för denna omkostnad ej tidigare

av den skattskyldige åtnjutits. Därest under--— augusti

1939.

I fall, där skattskyldig under beskattningsåret drivit såväl jordbruk som skogsbruk och jordbruket utvisar underskott, äger den skattskyldige att till omkostnader för skogsbruk överföra högst så stor del av omkostnaderna för jordbruket att underskottet å detta bortfaller.

5. Har skattskyldig---prissättningen rörelsen uppskattad inkomstminskning, medan---tillämpade prissättningen.

7. Vid taxering till krigskon junkturs k att skall helt bortses från bruttointäkt av under år 1943 stormfälld skog så ock från omkostnader, som belöpa på dylika bruttointäkter.

till 8 §.

3. Såsom jämförelseinkomst--— anses skäligt. Har skattskyl-

dig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av tjänst, befordrats till annan tjänst eller övergått till denna efter krigsutbrottet, och skulle, om den skattskyldige redan under förkrigsinkomståren innehaft den nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen jämkas med hänsyn härtill. Därest skattskyldig---därtill föranleda.

till 9 §.

3. Har uppkommen---till krigskonjunkturskatt.

Har vid taxering till krigskonjunkturskatt ett föregående år tillämpning skett av då gällande bestäm niels er motsvarande de nu meddelade, skall, därest den inköpta fastigheten åter avyttrats under beskattningsåret, vid beskattning enligt 9 § så anses som örn omedelbart avdrag för avskrivning å fastigheten skett med det belopp som skatteeftergiften det föregående året avsett.

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 242. till 10 §.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941 —1943 års taxeringar----, som återstår sedan det i 10 § 1

mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande fall gjorts. Vid bedömande —--sådan inkomstminskning,

som vid 1941 —1943 års taxeringar skulle---krigskonjunkturskatt

för åren 1941 — 194 3. Avdrag medgives---förvärvskälla under d e

beskattningsår, som 1942 och 1943 års taxeringar avsågo må ej---taxerade merinkomster.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet---beräknas, avdragits vid inkomstuppskatt-

ningen.

Om ett —--hava förfallit.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§. I samtliga exempel förutsättes att utjämningsavdragets storlek bestämts med utgångspunkt från storleken av jämförelseinkomsten.

a) Ett rederi har den 1 november 19 4 3 för---för beskattningsåret

19 4 3 varit 200 000 kronor---blir definitiv.

g)-Förhållandena äro--— för beskattningsåret 19 4 5 kunnat medgivas ---— kan beviljas.

447439. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.