('angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisnin\xad gen',)

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 1

Nr 302.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisnin­ gen; given Stockholms slott den 27 april 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 april 1945.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena G unther , stats­ råden P ehrsson -B ramstorp , W igforss , M öller , S köld , Q uensel , B ergquist , D omö , G jöres , E werlöf , R ubbestad , O hlin , E rlander , D anielson , A ndrén .

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finans­ departementen anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Andrén följande. Under punkterna 81, 84 och 92 i 1945 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, be­ räkna för budgetåret 1945/46 dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett för­ slagsanslag av 4 196 000 kronor; dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslags­ anslag av 1 893 000 kronor; dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assi­ stenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet ett anslag av 240 800 kronor. Sedan utredningen i dessa ärenden numera slutförts, tillåter jag mig ånyo anmäla desamma. Samtidigt torde jag få anmäla vissa andra frågor. Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr SOS. I

2 Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

I. Arbetstids- och arvodesreglering för vissa assi­ stenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet m. m.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår för universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet gjorde kanslern för rikets universi­ tet framställning om en höjning med 10 procent av de arvoden, som utgingo till assistenter och amanuenser vid universitetens och karolinska institutets teoretiska institutioner. Såsom framgår av 1944 års åttonde huvudtitel, punkten 61, ansåg sig föredragande departementschefen för det dåvarande icke kunna tillstyrka förslaget örn en allmän höjning av arvodena till nämn­ da befattningshavare. Departementschefen uttalade emellertid tillika, att ytterligare utredning i lämpligt sammanhang borde komma till stånd rö­ rande eventuellt ändrade grunder för arvodessättningen, varvid en detalje­ rad undersökning borde verkställas rörande tjänstgöringens omfattning och karaktär i de särskilda fallen. Riksdagen, som fann förhållandena påkalla, att åtgärder redan för bud­ getåret 1944/45 vidt oges för att i någon mån förbättra ställningen för ifrågavarande befattningshavare, beviljade medel till en provisorisk höj­ ning av arvodesbeloppen med 5 procent. Tillika förklarade riksdagen, att den funne för sin del önskvärt, att den av departementschefen i utsikt ställda utredningen snarast komme till stånd, så att förslag i ämnet kunde underställas 1945 års riksdag. Genom beslut den 9 juni 1944 anbefallde Kungl. Majit universitetskans­ lern att, med beaktande av nyssnämnda, av dåvarande chefen för ecklesia­ stikdepartementet gjorda uttalande, föranstalta örn utredning beträffande arvodessättningen för assistenter och amanuenser vid universitetens och ka­ rolinska institutets teoretiska institutioner samt att till Kungl. Majit inkom­ ma med nämnda utredning och eget yttrande i ämnet i samband med an­ slagsäskanden, avsedda att föreläggas 1945 års riksdag. I sina i september 1944 avgivna anslagsäskanden för universiteten och karolinska institutet anmälde kanslern, att förslag, avsett att föreläggas innevarande års riksdag, senare komme att avgivas angående reglering av arvoden och arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska in­ stitutionerna vid universiteten och karolinska institutet. Vid anmälan av frågan örn anslag till avlöningar vid universiteten och karolinska institutet i 1945 års åttonde huvudtitel framhöll jag, att utredning och förslag i nämnda hänseende vore att förvänta inom den närmaste tiden, och anhöll att, sedan beredningen av frågan om reglering av arvoden och arbetstid för assistenter och amanuenser vid de teoretiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet slut­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 3 förts, få underställa riksdagen förslag i ämnet. För att icke riksdagsbehand­ lingen av universitetens och karolinska institutets anslagsäskanden i övrigt skulle behöva försenas, förordade jag, att avlöningsanslagen skulle minskas med de under respektive anslag beräknade medlen till arvoden åt nämnda assistenter och amanuenser och att medel för ändamålet övergångsvis skulle anvisas under ett särskilt anslag, som preliminärt borde uppföras med ett belopp, motsvarande i runt tal nu till dessa arvoden utgående medel. I en­ lighet med vad jag sålunda föreslagit har i förslaget till riksstat för nästa budgetår till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assi­ stenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet upptagits ett anslag av 240 800 kronor. Med skrivelse den 9 februari 1945 har kanslern för rikets universitet in­ kommit med utredning och förslag angående arbetstids- och arvodesreglering för de vid universitetens och karolinska institutets teoretiska institu­ tioner anställda assistenterna och amanuenserna. Utredningen och förslaget avse amanuenser och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid teoretiska institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de medicinska läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskap­ liga sektionerna, vilka befattningshavare biträda vid undervisning, forsk­ ning och skötseln av institutionerna och inrättningarna i fråga. Däremot omfattar undersökningen icke underläkare och amanuenser vid kliniker och polikliniker, ej heller biblioteksamanuenser eller befattningshavare, an­ ställda vid de akademiska läroanstalternas förvaltning. Över kanslerns ut­ redning och förslag ha yttranden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Därjämte har Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund inkommit med en skrift i ämnet. Jag övergår nu till att lämna en närmare redogörelse för ifrågavarande utredning och förslag samt däröver avgivna yttranden.

Universitetskanslerns utredning och förslag.

Historik.

Efter att ha lämnat en översikt över de utredningsåtgärder, som vid­ tagits genom kanslerns försorg, lämnar kanslern i det följande en redogö­ relse för institutionsamanuensernas och assistenternas avlönings- och tjänst­ göringsförhållanden under de sista decennierna. Av denna redogörelse in­ hämtas följande. De avlöningsbestärnmelser, som vid en år 1876 genomförd lönereglering för universiteten och karolinska institutet meddelades för befattningsha­ vare av här ifrågavarande slag, kvarstodo med vissa undantag orubbade ända till år 1912, ehuru antalet befattningar efter hand ökades. Assisten terna åtnjöto under denna tid ett arvode av 1 500 kronor, vissa amanuenser (de flesta dylika befattningshavare vid karolinska institutet samt ett par

4 Kungl. May.ts -proposition nr 302.

i Uppsala och Lund) 900 kronor och flertalet av de övriga amanuenserna 500 kronor. I några få fall förekommo även andra arvodesbelopp. Nästan alla befattningshavarna åtnjöto dessutom fri bostad med bränsle. Genom 1912 års lönereglering höjdes assistenternas arvode till 2 500 kro­ nor. Några amanuenser (vid patologiska institutionerna i Uppsala och Lund samt anatomiska institutionen i Lund) erhöllo ett arvode av 2 000 kronor. Av de övriga amanuenserna erhöllo de flesta ett arvode av 1 200 kronor och de övriga ett arvode av 800 kronor. Amanuenserna vid de till humanistiska sektionerna hörande institutionerna fingo dock ingen förhöj­ ning av sina arvoden å 500 kronor. I den mån läroanstalten hade möjlighet att tillhandahålla vederbörande befattningshavare lämplig bostad, förelåg intet hinder att hyresfritt upplåta sådan. Enär tjänstgöringen för ifrågavarande befattningshavare på några få un­ dantag när var begränsad till vissa delar av kalenderåret och det även i undantagsfallen syntes möjligt att bereda befattningshavaren någon tids kostnadisfri ledighet från göromålen, ansågs ej nödvändigt att i samband med löneregleringen meddela några bestämmelser om semester för dessa befattningshavare. Genom nådigt brev den 16 maj 1913 meddelades i anslutning till 1912 års arvodesreglering bestämmelser angående ifrågavarande assistenters och amanuensers tjänstgöringsskyldighet m. m. Det föreskrevs, att assistent eller amanuens skulle vara skyldig att, på sätt vederbörande institutions­ föreståndare ägde närmare bestämma, biträda vid arbeten, som i undervis­ ningens eller den vetenskapliga forskningns tjänst utfördes på den insti­ tution, där han vore anställd. Skulle särskilda bestämmelser visa sig vara av nöden beträffande någon eller några befattningar, ägde universitetskans­ lern utfärda sådana bestämmelser efter förslag av vederbörande. Vidare föreskrevs i nämnda nådiga brev, att, därest det ur vederböran­ de institutions synpunkt befunnes önskvärt, att assistent eller amanuens hade sin bostad förlagd i sammanhang med institutionen,_ sådan bostad finge, i den mån omständigheterna det medgåve, kostnadsfritt upplåtas åt honom. De genom 1912 års lönereglering fastställda arvodesbeloppen kvarstodo oförändrade ända till år 1925. I fråga örn några nyinrättade tjänster (de flesta å extra stat) förekommo även andra arvodesbelopp än de förut an­ givna. Utöver de i staten upptagna avlöningsförmånerna erhöllo här ifrågava­ rande befattningshavare i likhet med och på samma gång som övriga tjäns­ temän tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. I samband med 1925 års löne- och pensionsreglering för befattningsha­ vare vid rikets universitet och karolinska institutet genomfördes även en arvodesreglering för assistenterna och amanuenserna vid de teoreliskt-medicinska, humanistiska och naturvetenskapliga institutionerna. Vid denna arvodesreglering ökades grundarvodet med den tillfälliga löneförbättringen, varjämte hänsyn togs till de ändrade grunder för dyrtidstilläggets beräk­ nande, som blévo en följd av den nya löneregleringens genomförande. Vi­ dare genomfördes en större enhetlighet i avlöningsförhållandena genom att man minskade antalet avlöningsklasser inom löneskalan. Assistenterna erhöllo (med ett enstaka undantag) ett arvode av 3 600 kronor, de amanuenser, som förut haft 2 000 kronor, fingo nu 3 000 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 5

och samtliga övriga amanuenser vid teoretiskt-medicinska och naturveten­ skapliga (inbegripet de geografiska) institutionerna 1 800 kronor. Vid de humanistiska institutionerna erhöllo 2 amanuenser 1 800 kronor, 2 stycken 1 200 kronor och 2 stycken 750 kronor. Dessutom anvisades å extra stat arvoden till några befattningshavare, tillhörande här ifrågavarande kate­ gorier, vilka arvoden i vissa fall utgingo med andra belopp än de här ovan angivna. I de fall då bostad kunde beredas befattningshavaren, skulle han fortfa­ rande äga disponera denna hyresfritt. För flertalet av här ifrågavarande befattningshavare innebar 1925 års arvodesreglering i huvudsak endast en uppräkning av arvodet, motsvaran­ de bortfallandet av den tillfälliga löneförbättringen (25 procent) och sänk­ ningen av dyrtidstillägget (från 38 till 20 procent). I förhållande till 1912 års nivå innebar arvodesregleringen allenast en obetydlig höjning. Endast de amanuenser, som tidigare haft ett arvode å 800 kronor, kommo i åt­ njutande av en avsevärd arvodesökning. Några nya bestämmelser angående befattningshavarnas tjänstgörings­ skyldighet meddelades ej i samband med arvodesregleringen. Under tiden efter tillkomsten av 1913 års kungl, brev har i några fall frågan om amanuensernas tjänstgöringsskyldighet berörts i instruktioner, som utfärdats angående skötseln av vissa institutioner, men föreskrifterna innehålla endast en i allmänna ordalag formulerad bestämmelse örn skyl­ dighet för vederbörande amanuens att efter föreståndarens anvisningar bi­ träda denne vid institutionens skötsel och samlingarnas vård samt vid un­ dervisningen. Vid 1941 års riksdag skedde en löneteknisk omräkning av assistent- och amanuensarvodena. Dyrtidstillägget borttogs och arvodena fastställdes att utgå med fixa belopp, motsvarande summan av dittillsvarande grundar­ vode och dyrtidstillägg (med avrundning nedåt). Samtidigt borttogs rätten till barntillägg. År 1942 höjdes arvodena med 5 procent och genom beslut av 1944 års riksdag med ytterligare 5 procent.

Nuvarande förhållanden.

Kanslern lämnar fortsättningsvis en redogörelse för ifrågavarande befatt­ ningshavares nuvarande avlönings- och tjänstgöringsförhållanden.

Arvoden. Samtliga assistenter utom en uppbära ett arvode av 5 040 kronor. Det till assistenten vid fysiska institutionen i Uppsala utgående arvodet utgör endast 3 360 kronor. Amanuenserna äro i avlöningshänseende att hänföra till 5 olika grupper med här efteråt angivna arvoden: 4 200 kronor, 2 520 kronor, 1 680 kro­ nor, 1 050 kronor och 840 kronor. Amanuenser med ett arvode av 4 200 kronor (1925: 3 000 kronor) äro endast några få, samtliga vid medicinska institutioner. De synas till hela sin typ snarast vara ett slags lägre assistenter, visserligen med något mindre kompetens och icke fullt lika kvalificerat arbete men med ungefär samma tjänstgöringsskyldighet som de egentliga assistenterna. Nästa grupp, där arvodet är 2 520 kronor (1925: 1 800 kronor), omfat tar det stora flertalet amanuenser.

6 Kungl. Marits proposition nr 302.

3 amanuenser (vid konstmuseerna i Uppsala och Lund samt historiska museet i Lund) uppbära ett arvode av 1 680 kronor (1925: 1 200 kronor) var. Dessa amanuenser ha numera ungefär samma kvalifikationer och tjänstgöringsskyldighet som de till närmast föregående grupp hörande be­ fattningshavarna. Arvoden å 1 050 kronor (1925: 750 kronor) förekomma endast i Uppsala och utgå dels till de s. k. kursamanuenserna vid histologiska och fysiolo­ giska institutionerna, dels ock till amanuenserna vid myntkabinettet och Victoriamuseet för egyptiska fornsaker. Den sista gruppen med ett arvode av 840 kronor omfattar endast 2 befattningshavare, biträden vid kurser i allmän kemi vid de medicinsk­ kemiska institutionerna i Uppsala och Lund. Ehuru dessa befattningsha­ vare icke benämnas amanuenser, uppges de numera ha ungefär lika stor tjänstgöringsskyldighet och även i övrigt i stort sett samma ställning som amanuenserna vid nämnda institutioner. Utom avlönade amanuenser äro vid de flesta institutionerna även an­ ställda oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenser, på vissa håll i ganska stort antal. De uttagas bland de bästa och mest intresserade studerandena och åtnjuta i några fall fri bostad å institutionen. De utföra sådant arbete av mindre kvalificerad beskaffenhet, som annars skulle åvila de vanliga amanuenserna. På många institutioner utgöra de ett oumbärligt led i per­ sonalorganisationen, och befattningarna i fråga äro av stor betydelse som utbildningsplatser för blivande amanuenser. Fri bostad. Såsom förut meddelats, åtnjuta vissa extra ordinarie amanuenser fri bostad. Detsamma är förhållandet beträffande några av­ lönade befattningshavare i amanuensgraden. Möjligheterna att bereda amanuenserna fri bostad i någon institutionen tillhörande byggnad minskas dock snart sagt med varje år, emedan rummen behöva tagas i anspråk för själva arbetet på institutionen. Semester och sjukledighet. Några föreskrifter angående rätt för här ifrågavarande befattningshavare till semester eller kostnadsfri ledighet under sjukdom ha icke meddelats i samband med 1925 års arvodesreglering eller senare. Ej heller har några nya allmänna bestämmelser angående tjänstgöringsskyldigheten utfärdats. Vid flertalet institutioner äro dessa befattningshavare icke alls eller en­ dast i mycket begränsad utsträckning tjänstgöringsskyldiga under ferierna. Där arbetet i större eller mindre utsträckning pågår året runt (t. ex. vid de patologiska, astronomiska och meteorologiska institutionerna) synes det ha varit möjligt att bereda assistenter och amanuenser semester under skä­ lig tid, därigenom att befattningshavarna vikarierat för varandra. Under tjänstledighet för sjukdom får vederbörande befattningshavare av­ stå hela arvodet. Tjänstgöringsskyldighet. Vad beträffar omfattningen av tjänstgöringsskyldigheten varierar denna inom mycket vida gränser. Först och främst växlar den avsevärt under olika delar av terminen, beroende på de kurser och övningar, som för tillfället pågå. Men även den sammanlagda tjänstgöringstiden under ett år — uttryckt i tjänstgöringstimmar — varie­ rar i hög grad vid olika läroanstalter och institutioner. Uppgifterna vid olika tillfällen rörande samma tjänst uppvisa i vissa fall betydande olik­ heter, möjligen till en del beroende på svårigheten att beräkna den tid, som belöper på befattningshavarens å institutionen utförda arbete för egen räk­ ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 7

För assistenterna varierar antalet tjänstgöringstimmar per år mellan 600 och 2 300; i flertalet fall utgör antalet 1 000—i 200. Tjänstgöringsskyldig­ heten för amanuenserna med högre arvode (4 200 kronor) växlar mellan 700 och 2 000 timmar. För amanuenserna av den vanligaste typen (arvode 2 520 kronor) varierar timantalet med något enstaka undantag mellan 400 och 1 300 timmar, i ett stort antal fall utgör antalet 500—700 timmar. Befattningshavarnas arbete är av mångskiftande art: undervisning och förhör av studerande, handledning av studerande under deras arbete på institutionerna, särskilt vid laborationer av olilia slag, vård av instrument, samlingar och bibliotek, biträde åt institutionsföreståndaren vid det veten­ skapliga arbetet etc. Vissa befattningshavare ha speciella uppgifter, t. ex. förrättande av obduktioner, utförande av bakteriologiska undersökningar samt av astronomiska och meteorologiska observationer, redigering av me­ teorologiska rapporter etc. Befattningshavarnas kvalifikationer. I fråga örn befattningshavarnas kvalifikationer är att märka, att assistenterna i regel äro licentiater, ej sällan docenter. Även amanuenserna med högre arvode äro oftast licentiater. De vanliga amanuenserna äro med få undantag minst kandidater eller magistrar. Även de extra ordinarie amanuenserna ha ej sällan avlagt akademisk examen.

Framförda önskemål.

I det följande lämnar kanslern en sammanfattning av de uttalanden, som gjorts och de önskemål som framställts i till kanslern inkomna yttranden.

Tjänstgöringsskyldighet. I samtliga yttranden förutsättes, att assistent- och amanuensbefattningama icke äro s. k. heltidstjänster. Större akademiska konsistoriet i Uppsala understryker, att ifrågavarande befattningar ej avse att ge full försörjning samt att de lämna sina inneha­ vare tillfälle att jämsides arbeta vidare på sin utbildning genom, högre studier eller forskning. Amanuensföreningen i Uppsala framhåller, att de vanliga amanuensbefattningarna (arvode 2 520 kronor) böra betraktas som halvtidstjänster. Samma uppfattning uttalas även av ett par akademiska myndigheter och torde på de flesta håll ligga till grund för myndigheternas ståndpunktstagande i fråga örn tjänstgöringens omfattning. Eftersom det akademiska läsåret omfattar ungefär 33 veckor, d. v. s. i avrundat tal 200 arbetsdagar, och halvtidstjänstgöringens omfattning i detta fall ansetts böra bestämmas till 3 timmar per dag, har i flertalet ytt­ randen uttalats den meningen, att tjänstgöringsskyldigheten för de vanliga amanuenserna borde bestämmas till 600 timmar per år. Tjänstgöringsskyl­ digheten för assistenter och amanuenser med högre arvode har i de flesta yttrandena ansetts böra sättas till 5 timmar per dag, d. v. s. 1 000 timmar per år. I åtskilliga yttranden har dock framhållits, att en dylik tjänst­ göring vore i allra högsta laget, om befattningshavaren skulle hinna att själv bedriva vetenskaplig forskning i avsevärdare omfattning. Från några håll har uttalats önskemålet, att vid vissa institutioner måtte anställas amanuenser med kortare tjänstgöring än 600 timmar per år, förslagsvis 330 timmar. För de avlönade extra amanuenserna har ifrågasatts en tjänst­ göringsskyldighet av 300 timmar per år. Eftersom arbetstiden för åtskilliga assistenter och amanuenser uppgår till avsevärt mer än 1 000 timmar, respektive 600 timmar örn året, medför

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

en begränsning av tjänstgöringsskyldigheten till nämnda timantal den kon­ sekvensen, att antalet befattningshavare måste ökas och vissa amanuens­ befattningar ombildas till assistenttjänster. Förslag i detta hänseende ha framlagts i de akademiska instansernas yttranden. Arvoden. Då det gäller att bestämma arvodets storlek, har ama­ nuensföreningen i Uppsala uttalat den meningen, att de vanliga amanuen­ serna borde i lönehänseende jämställas med extra adjunkter. Eftersom en extra adjunkt i Uppsala (Ex 20:17, F-ort) har en avlöning av 5 481 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg, bör en amanuens därstädes enligt för­ eningens åsikt för en tjänstgöring av högst 600 timmar örn året åtnjuta ett årligt arvode av 2 700 kronor jämte tillägg. Även de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna i Uppsala ha givit uttryck åt den meningen, att amanuenserna borde i avlöningshänseende jämställas med extra adjunkter. Samma uppfattning hyses antagligen av flertalet övriga akademiska myndigheter, vilka i sina senast avgivna yttranden ansett, att amanuensernas arvode borde sättas till 3 600 kronor.1 För de extra ordinarie amanuenserna föreslås i olika yttranden olika arvoden, varierande mellan 800 kronor och 2 000 kronor. Vad beträffar assistenternas arvoden föreslås i de flesta yttrandena, att dessa skola sättas till dubbla beloppet av ett amanuensarvode, vilket ju även för närvarande är fallet. Särskilt forskningsbidrag. Amanuensföreningen i Upp­ sala och humanistiska sektionen därstädes hemställa, att amanuenserna måtte jämte arvodet erhålla ett särskilt forskningsbidrag å 1 000, respek­ tive 1 200 kronor. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och det större akademiska konsistoriet i Uppsala hålla före, att frågan örn forskningsbi­ drag hänger så intimt samman med spörsmålet örn licentiand- och dokto­ randstipendier, att den bör bli föremål för särskild utredning. Semester- och sjukledighet. I några yttranden, särskilt dem som avgivits av amanuensföreningen i Uppsala, har yrkats, att be­ stämmelser borde utfärdas rörande här ifrågavarande befattningshavares rätt att erhålla semester och att behålla hela eller viss del av av arvodet under ledighet på grund av olycksfall i arbetet eller styrkt sjukdom.

Universitetskanslerns förslag.

Inledningsvis framhåller kanslern, att assistenter och amanuenser av olika typer fylla en viktig uppgift i den akademiska organisationen. Be­ träffande deras arbetsuppgifter anför kanslern därefter följande.

Först och främst biträda de vid undervisningen: de handleda och råda de studerande vare sig det gäller arbete på en institution eller enskilda stu­ dier eller seminarieuppgifter; de kontrollera resultatet av de studerandes laborationer eller annat institutionsarbete; de föreläsa i vissa fall; de iord­ ningställa demonstrationsmaterial och förbereda experiment m. m. Vidare biträda de vid det ofta ganska vidlyftiga administrativa arbetet på insti­ tutioner, seminarier och museer. Slutligen biträda de i många fall i mån av tid institutionsföreståndarna i deras vetenskapliga arbete. Det mest kvalifi­ cerade arbetet utföres av assistenterna och amanuenserna med högre arvo- 1

1 En extra adjunkt i Uppsala uppbär sammanlagt (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 302. 9

de. De enklare och mera rutinmässiga uppgifterna falla å de extra ordinarie amanuenserna, vilka, såsom karolinska institutets lärarkollegium uttrycker saken, »bilda det första materialet för efterväxten vid institutionerna». De vanliga amanuenserna få, åtminstone på de mindre institutionerna, syssla med göromål av alla slag från mycket kvalificerade sådana till — om ock i mindre omfattning — relativt enkla.

De göromål, som skola utföras av här ifrågavarande befattningshavare äro, anför kanslern vidare, sålunda av mycket växlande beskaffenhet och ställa olika krav på vederbörande funktionärer. Kanslern anser det därför nödvändigt att uppdela befattningshavarna i särskilda kategorier med olika vidsträckt tjänstgöringsskyldighet och arvoden av varierande storlek. Be­ fattningshavarna böra, anför kanslern vidare, vara av fem olika typer, nämligen 1) förste assistenter, motsvarande de nuvarande assistenterna; 2) andre assistenter, motsvarande de nuvarande amanuenserna med högre arvode (4 200 kronor); 3) förste amanuenser, motsvarande de nuvarande amanuenserna med vanligt amanuensarvode (2 520 kronor); 4) andre amanuenser, en nybildad grupp, där befattningshavarna skola ha ungefär samma kvalifikationer som förste amanuenserna men något mindre tjänstgöringsskyldighet och lägre arvode; 5) tredje amanuenser, motsvarande de nuvarande »extra ordinarie» ama­ nuenser, vilka anses böra ifrågakomma till erhållande av arvode. Beträffande de olika befattningshavarnas tjänst­ göringsskyldighet anför kanslern följande. Såsom förut nämnts, omfattar det akademiska läsåret i runt tal cirka 200 arbetsdagar. För att amanuenserna av den nu vanligaste typen, förste amanuenserna —• vilka även i framtiden säkerligen komma att utgöra det alldeles över­ vägande flertalet av här ifrågavarande befattningshavare — skola kunna disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt arbete, synes deras obligatoriska tjänstgöring, såsom i de avgivna yttrandena ge­ nomgående förutsatts, böra begränsas till ungefär »halvtid». Med beak­ tande av att deras tjänstgöring i viss utsträckning är förenad med såväl »förarbete» som »efterarbete» i bostaden synes den normala tiden för tjänstgöringen å institutionen böra bestämmas till i medeltal cirka 3 tim­ mar per dag under läsåret, d. v. s. cirka 600 timmar per år. Såsom fram­ går av den föregående redogörelsen har ett dylikt timantal förordats i flertalet av de avgivna yttrandena. Vid vissa institutioner, där omfattningen av »amanuensarbetet» är så betydande, att detta arbete icke kan medhinnas av en förste amanuens, men där fullt tillräcklig anledning att anställa två dylika amanuenser ej föreligger, synes motiverat att anställa en amanuens med ungefär samma kvalifikationer som en förste amanuens men med kortare tjänstgöringstid och lägre arvode. Dylika amanuenser synas även lämpa sig för tjänstgöring vid många humanistiska institutioner (seminarier etc.), där behov före ligger av ett biträde av amanuenstyp, som kan tillhandagå de studerande

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

med råd och anvisningar i fråga om studiernas planläggning, lämplig litte­ ratur för specialundersökningar m. m. samt i vissa avseenden biträda pro­ fessorn vid det med proseminarie- och seminarieövningarna förenade ar­ betet. Dessa amanuenser synas lämpligen kunna benämnas andre amanu­ enser. De böra lia en tjänstgöringsskyldighet av cirka 2 timmar per dag eller cirka 400 timmar per år. Om tredje amanuenserna, såsom jag arnar föreslå, skola erhålla ett, örn ock blygsamt, arvode, bör deras tjänstgöring i någon mån regleras. Tjänst­ göringsskyldigheten synes böra uppgå till i medeltal cirka 2 timmar per dag, under den tid de tjänstgöra. Tjänstgöringstiden för assistenterna — såväl förste assistenterna som andre assistenterna — torde, såsom i flertalet yttranden föreslagits, böra bestämmas till cirka 5 timmar per dag, d. v. s. cirka 1 000 timmar per år, således mer än »halvtid» men mindre än »heltid». Att en andre assistent ansetts böra ha samma tjänstgöringsskyldighet som en förste assistent, ehuru han, såsom framgår av det följande, erhåller ett lägre arvode, beror på att den förre icke synes behöva inneha fullt samma kompetens som den senare. Befattningar av typen andre assistent torde huvudsakligen vara erforderliga vid sådana institutioner, där förste assistent är anställd, men där behovet av befattningshavare av assistenttyp är så stort, att mer än en dylik funktionär behöver anställas. I praktiken kommer säkerligen den sammanlagda årliga tjänstgörings­ tiden såväl för amanuenser som för assistenter även i framtiden att variera inom jämförelsevis vida gränser. Detta lärer vara en följd av institutions­ arbetets och överhuvudtaget det vetenskapliga arbetets natur.

Innan kanslern i det följande ingår på spörsmålet örn storleken av de arvoden, som böra utgå till olika kategorier av befattningshavare, uppta­ ger han först till behandling vissa frågor av mera allmän natur och anför därvid följande.

Dyror isgradering av arvodena. De tre statliga aka­ demiska läroanstalterna äro förlagda till städer, som tillhöra olika dvrortsgrupper. Uppsala är F-ort, Lund D ort och Stockholm l ort. Det kan där­ för ifrågasättas, örn icke amanuensarvodena böra fastställas till olika belopp vid de skilda lärosätena. Häremot talar emellertid, att de akademiska lä­ rarnas löner, respektive arvoden, aldrig varit dyrortsgraderade. I nu före­ varande sammanhang synas tillräckliga skäl ej föreligga att göra ändring härutinnan. Då det gäller att utvälja den ortsgrupp, som skall läggas till grund för utmätandet av arvodets storlek, ligger närmast till hands att utgå från den mellersta av de tre ovannämnda ortsgrupperna, d. v. s. den ortsgrupp till vilken Uppsala hör (F-ort). Så synes man även mer eller mindre medvetet ha gjort i ett stort antal av de avgivna yttrandena. Grundarvode med tillägg eller totalarvode. Ett annat spörsmål, som tarvar sin särskilda behandling, är frågan huruvida å arvodena skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg eller om arvodena skola bestämmas till belopp, som inbegriper tilläggen. I fråga örn arvodena vid de akademiska läroanstalterna gäller från och med den 1 juli 1941 som all­ män regel, att dessa arvoden inkludera tilläggen, men härifrån ges åtskil­ liga undantag (arvoden till klinikamanuenser och tidigare även biblioteksamanuenser samt docent- och forskarstipendier). I åtskilliga av de avgivna

Kungl. Marits proposition nr 802. 11

yttrandena understrykes starkt nödvändigheten av att göra arvodena automatiskt rörliga efter levnadskostnaderna, en ståndpunkt som redan ti digare intagits av allmänna lönenämnden i dess yttrande över ett av kans­ lern i underdånig skrivelse med framställning örn anslag till universiteten för budgetåret 1943/44 framfört förslag om höjning med 10 procent av »huvudsysslearvoden». För egen del anser jag det vara ett viktigt önske­ mål, att arvodena automatiskt anpassas efter levnadskostnaderna. I det följande utgår jag därför, då fråga är om assistenter samt förste och andre amanuenser, ifrån ett grundarvode, varå skola beräknas dyrtids- och kris­ tillägg. Arvode till tredje amanuenser. Extra ordinarie ama­ nuenser äro, såsom tidigare framhållits, på många institutioner ett oumbär­ ligt led i personalorganisationen. Det synes då obilligt, att dessa befatt­ ningshavare i dylika fall ej kunna påräkna någon ersättning för sitt arbete. Härtill kommer den omständigheten, att flertalet studerande numera avekonomiska skäl anse sig nödsakade att bedriva examensstudierna i så hastig takt som möjligt, något som medfört den konsekvensen, att åtskil­ liga av dem som bäst skulle lämpa sig till innehavare av här ifrågavarande befattningar ej anse sig kunna motta erbjudet förordnande. Det är därför från läroanstalternas sida ett starkt önskemål att kunna erbjuda ett be­ gränsat antal av dessa extra ordinarie amanuenser ett örn också mycket be­ gränsat arvode som ersättning för den av förordnandet föranledda tidsför­ lusten. Dessa med arvode försedda extra ordinarie amanuenser skulle en­ ligt mitt förslag benämnas tredje amanuenser. Då jag förutsätter, att tredje amanuenserna skola uppbära arvode en­ dast under det akademiska läsåret eller viss del av detta, synes man för deras del böra räkna med ett månadsarvode »i ett för allt». Forskningsbidrag. Såsom förut meddelats har i vissa av de inkomna yttrandena förslag väckts, att amanuenserna skulle jämte arvo­ det erhålla särskilt forskningsbidrag. I likhet med Uppsala-konsistoriet hål­ ler jag före, att frågan örn dylikt bidrag icke lämpligen kan prövas i nu förevarande sammanhang. Underlättandet av de yngre forskarnas veten­ skapliga arbete bör enligt min mening ske genom utdelande efter prövning i varje särskilt fall av stipendier — »licentiand- och doktorandstipendier» — icke genom forskningsunderstöd, som automatiskt medfölja vissa be­ fattningar.

Beträffande arvodenas storlek anför kanslern följande.

Till utgångspunkt för undersökningen rörande arvodenas storlek torde vara lämpligt att ta det arvode, som skäligen bör tillkomma en förste ama­ nuens. Till denna kategori hör nämligen, såsom förut framhållits, det all­ deles övervägande flertalet av de här behandlade befattningshavarna. Såsom förut meddelats, har under den förberedande behandlingen av ärendet från åtskilliga håll yrkats, att förste amanuenserna skulle i avlöningshänseende jämställas med extra adjunkter, vilka äro placerade i Ex 20:17. Med hänsyn till de kvalifikationer, som medlemmarna av amanuens­ kåren genomgående besitta, och den viktiga roll, som dessa befattningsha­ vare spela såväl för undervisningen och arbetet på institutionerna som för rekryteringen av de högre akademiska befattningarna, synes detta krav vara befogat.

12 Kungl. Majlis proposition nr 302.

I detta sammanhang synes, för undvikande av ett missförstånd som stundom framskymtat vid diskussionen om amanuensernas avlöningsförmå­ ner, böra understrykas, att en förste amanuensbefattning är en halvtids­ tjänst. Man kan därför icke begära, att amanuensarvodet skall giva be­ fattningshavaren och hans eventuella familj full försörjning. En extra adjunkt uppbär på F-ort (Uppsala) en avlöning — inberäknat rörligt tillägg och kristillägg, för närvarande utgående med tillhopa 31 pro­ cent — av (5 481 -f- 1 699 =) 7 180 kronor. Örn förste amanuenserna an­ ses inneha halvtidstjänster och böra i avlöningshänseende vara jämställda med extra adjunkter, böra de således få en avlöning, utgörande samman­ lagt (% • 7 180 =) 3 590 kronor. Vid en uppdelning av detta belopp i grundarvode, dyrtidstillägg å 26 procent och kristillägg å 17,6 procent blir grundarvodet 2 500 kronor och tilläggen tillhopa 1 090 kronor. Det må anmärkas, att även en förste amanuens i centralt ämbetsverk tillhör löneklass 17. I egenskap av extra ordinarie befattningshavare får han emellertid vidkännas pensionsavdrag å lönen, varför hans samman­ lagda avlöning blir något lägre än den extra adjunktens. Andre amanuenserna skola enligt mitt förslag ha en tjänstgöringsskyl­ dighet, som utgör % av förste amanuensernas (400, respektive 600 timmar per år). Då de böra besitta ungefär samma kompetens som förste amanu­ enserna, torde deras grundarvode böra sättas till (% • 2 500 = 1 666 eller i avrundat tal) 1 700 kronor. Tilläggen uppgå i detta fall till sammanlagt 740 kronor och sammanlagda avlöningen till 2 440 kronor. _ Förste assistenterna (motsvarande de nuvarande assistenterna) ha hit­ tills uppburit arvoden, som varit dubbelt så stora som förste amanuenser­ nas. I betraktande av att en förste assistent i flertalet fall är professorns närmaste man på institutionen samt att hans arbete till stor del är av verkligt kvalificerad natur, synes anledning ej föreligga att rubba på den hittillsvarande relationen mellan assistent- och amanuensarvodena. Förste assistenterna böra således erhålla grundarvode å 5 000 kronor och tillägg å sammanlagt 2 180 kronor eller tillhopa 7 180 kronor. Andre assistenterna (motsvarande de nuvarande amanuenserna med högre arvode) böra erhålla ett arvode, som står i ungefär samma relation till det för förste assistenterna föreslagna arvodet som de båda befattnings­ havarnas nuvarande arvoden (4 200 kronor, respektive 5 040 kronor) för­ hålla sig till varandra. Efter denna beräkningsgrund bör andre assistenter­ nas grundarvode bestämmas till (—’■*4 ^ ^ 0°° = 4 157 eller efter avrund-

ning uppåt) 4 200 kronor. Då tillägget uppgår till 1 830 kronor, blir sam­ manlagda avlöningsbeloppet 6 030 kronor. För tredje amanuenserna torde böra beräknas ett arvode av 150 kronor i månaden under högst 8 månader av året. Avlöningen skulle således, un­ der förutsättning att tjänstgöringen pågår under hela läsåret, uppgå till ett belopp av sammanlagt 1 200 kronor. Arvode bör utbetalas endast för den tid, varunder tredje amanuensen verkligen tjänstgör.

Sammanfattningsvis innebär kanslerns förslag, att vid ifrågavarande in­ stitutioner skulle komma att vara anställda assistenter och amanuenser av i efterföljande sammanställning angivna typer:

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

För egen del anser jag, att samtliga assistenter samt förste och andre amanuenser böra, därest de icke redan äro befriade från tjänstgöring un­ der längre tid än en månad varje år, beredas ledighet under en samman­ hängande tid av 30 dagar årligen. Om arbetet å institutionen i fråga pågår året runt, bör semesterledighet kunna beredas därigenom att befattnings-» havarna — som vid dessa institutioner alltid torde vara flera än en — under den tid, då undervisning icke pågår, vikariera för varandra. Några ökade utgifter för statsverket torde icke behöva orsakas därigenom att den redan nu i praxis förefintliga rätten till minst en månads ledighet uttryck­ ligen fastställes. Det synes likaledes skäligt, att de vid institutionerna anställda assisten­ terna samt förste och andre amanuenserna få sig tillerkänd rätten att vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. eller till följd av sjuk­ dom behålla hela eller viss del av arvodet i samma utsträckning som förut omförmälda klinikamanuenser i Uppsala och Stockholm. Därest ett för­ ordnande, som normalt skulle avse en tid av ett år, av någon särskild an­ ledning icke omfattar fullt ett år, synes detta icke böra utgöra hinder för att befattningshavaren får komma i åtnjutande av de här ovan omförmäl­ da rättigheterna.

Beträffande sättet för förordnande av assistenter och amanuenser anför kanslern följande.

Vid universiteten förordnas assistenter och institutionsamanuenser av kanslern på förslag av vederbörande institutionsföreståndare. Vid karolin­ ska institutet — där det för närvarande icke finnes någon assistent — till­ sättas institutionsamanuensema av kollegienämnden efter förslag av ve­ derbörande professor. Någon saklig motivering för denna olikhet torde knappast kunna åberopas. De oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna förordnas vid alla tre läroanstalterna av de mindre akademiska konsistorierna, respektive kol­ legienämnden. Med hänsyn till den ställning som förste och andre assistenterna intaga i den akademiska organisationen och de jämförelsevis höga krav, som måste ställas på deras kompetens, synas de böra förordnas av kanslern efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive karolinska institutets lärarkollegium. Däremot torde knappast tillräckliga skäl föreligga för att amanuensför­ ordnandena vid universiteten skola meddelas av kanslern. Dylika förord­ nanden — såväl beträffande förste och andre som i fråga örn tredje ama­ nuenser — synas vid samtliga läroanstalter kunna meddelas av lokal aka­ demisk myndighet, mindre akademiska konsistoriet, respektive kollegie­ nämnden. Anses det önskvärt att anställa oavlönade amanuenser, böra även dessa förordnas av sistnämnda myndigheter. Skola assistenterna vid karolinska institutet förordnas av kanslern, bör § 60 i stadgarna för institutet undergå ändring. Likaså erfordras ändring i § 79 universitetsstatuterna, därest beslutanderätten i ärenden örn förord­ nande av institutionsamanuenser överflyttas från kanslern till det mindre konsistoriet.

Kanslern går vidare in på frågan om en förstärkning av assi­ stent- och amanuenskårerna och anför därvid följande.

Kungl. Marits 'proposition nr 302. 15

Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än som motsvarar de här förut förordade tjänstgöringstiderna, förutsätter en arbetstidsreglering en­ ligt de föreslagna linjerna inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppflyftning av vissa amanuenstjänster till assistentbefattningar. Utom den förstärkning av assistent- och amanuenskårerna, som är en ofrånkomlig konsekvens av arbetstidens normering, synes emellertid av i viss mån likartade skäl en ytterligare förstärkning av organisationen vara påkallad i detta sammanhang. För att icke undervisningen och det löpan­ de arbetet å institutionerna skall alltför mycket försvåras på grund av knappheten på kvalificerad arbetskraft, har det, såsom förut framhållits, blivit nödvändigt att i betydande utsträckning i det ordinarie, mera rutin­ mässiga arbetet lita till oavlönade medhjälpare (»extra ordinarie» amanu­ enser). Detta är en nödfallsutväg, som måst anlitas i en bekymmersam situation men som i längden är oframkomlig. Hedan nu äro svårigheterna att erhålla lämpliga dylika arbetskrafter betydande, och enligt samstäm­ miga uppgifter ökas de för varje år. Det är därför uppenbarligen nödvän­ digt att söka trygga en lämplig rekrytering av det erforderliga minimian­ talet av dylika tjänster genom att ställa ett antal arvoden till förfogande för beredande av någon ersättning åt vederbörande befattningshavare. Jag vill betona, att dessa tredje amanuensbefattningar äro erforderliga för att uppehålla undervisningen på dess nuvarande nivå samt för att arbetet på institutionerna skall kunna bedrivas i hittillsvarande omfattning. Det synes mest praktiskt, att ett visst anslagsbelopp av Kungl. Majit tilldelas var och en av de medicinska fakulteterna samt de humanis­ tiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionerna ävensom karolinska institutet. De sålunda anvisade beloppen torde böra fördelas mellan de oli­ ka institutionerna genom beslut av kanslern efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet. Det torde icke för närva­ rande vara möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma, huru många arvoden som erfordras. Det nuvarande, vid vissa institutioner myc­ ket höga antalet extra ordinarie amanuenser lämnar icke någon verklig ledning, eftersom detta antal i hög grad beror dels på vederbörande profes­ sors förmåga att vid institutionen knyta lämpliga studerande, dels ock på rådande praxis i fråga örn förordnande av dylika befattningshavare, vilken praxis uppenbarligen är mycket växlande på olika håll. Med ledning av innehållet i de inkomna yttrandena samt den erfarenhet jag inhämtat un­ der handläggningen av tidigare ärenden rörande förstärkning av institutio­ nernas arbetskrafter har jag kommit till den uppfattningen, att 11 arvoden böra beräknas för vardera medicinska fakulteten och 14 för karolinska in­ stitutet samt 5 för vardera humanistiska sektionen och 17 för vardera ma­ tematisk-naturvetenskapliga sektionen, tillhopa således 80 dylika arvoden. Jag vill understryka, att detta antal säkerligen endast motsvarar det nu­ varande mzra/rabehovet. Vad beträffar de medicinska fakulteterna och de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna skulle enligt mitt förslag på varje professor i medeltal komma icke fullt 1 Vå tredje amanuens. Inom de humanistiska sektionerna är antalet institutioner och seminarier avsevärt högre än det föreslagna antalet tredje amanuenser. T ännu några fall har jag ansett mig icke kunna underlåta att i detta sammanhang föreslå inrättandet av nya befattningar. Det är här fråga örn institutioner, där behovet av arbetshjälp visat sig vara så trängande, att

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

jag ansett mig böra i mina riksdagspetita begära inrättandet av nya befatt­ ningar eller funnit mig nödsakad att vid upprepade tillfällen bevilja anslag ur reservfonderna (eventuellt någon gång ur docentstipendiefonderna) för fullgörande av vissa arbetsprestationer, som pläga utföras av amanuenser. Jag vill, för undvikande av missförstånd, särskilt understryka, att den av mig föreslagna ökningen av assistent- och amanuenskårema i stort sett endast hänför sig till dessa kårers nuvarande uppgifter och avser att trygga hittillsvarande standard i fråga om undervisning och vetenskapligt arbete Mitt förslag avser att reglera arbetstiden för de nuvarande befattningsha­ varna och förbättra deras arvoden samt att inrätta nya befattningar, som nödvändiggöras av begränsningen i arbetstid. Spörsmålet örn inrättande av sådana nya assistent- och amanuensbefattningar, som kunna anses er­ forderliga för en intensifiering och rationalisering av undervisningen eller för direkt befrämjande av den å institutionerna bedrivna vetenskapliga forskningen, har däremot icke varit föremål för övervägande i nu föreva­ rande sammanhang. Detta spörsmål liksom den viktiga frågan om förstärk­ ning av de tekniska hjälpkrafterna å institutionerna torde, vad beträffar de naturvetenskapliga institutionerna, komma att upptas till behandling av de nyligen tillsatta sakkunniga, vilka skola föreslå åtgärder till den naturvetenskapliga forskningens främjande. Jag utgår sålunda ifrån att en avsevärd ökning av amanuens- och assistentpersonalen skall bli erfor­ derlig redan under de närmaste åren.

Av omstående sammanställning framgår dels det nuvarande antalet assi­ stenter och amanuenser av olika slag vid universitetens och karolinska in­ stitutets teoretiska institutioner m. m., till vilka befattningshavares avlö­ nande medel utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kanslerns nu framlagda förslag. Till andre amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, för vilken antalet tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40, skall enligt kanslerns förslag utgå ett grundarvode av 1 000 kronor jämte dyrtids- och kristillägg därå. Kanslern framhåller, att denne befattningshavare måste ha mycket högre kvalifikationer än en vanlig amanuens, och hans undantagsställning borde egentligen markeras genom en annan tjänstebenämning än ama­ nuens. De föreslagna bestämmelserna rörande omfånget av amanuensernas tjänstgöringsskyldighet böra enligt kanslerns mening icke äga tillämpning beträffande ifrågavarande befattningshavare. En av de två av kanslern föreslagna förste assistentbefattningarna vid anatomisk-histologiska institutionen i Lund är avsedd för den histologiska avdelningen. Därest denna befattning inrättas bör enligt kanslerns förslag det nuvarande arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i histologi indragas. Vid bifall till förslaget örn inrättande av en förste assistentbe­ fattning vid farmakologiska institutionen i Lund, bör likaledes det nu­ varande arvodet, 2 000 kronor, till en biträdande lärare i farmakologi in­ dragas.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 19 Vid institutionen för folklivsforskning i Lund äro två amanuenser an­ ställda, vilka avlönas från institutionens anslagsmedel till materiel m. m. med 2 400 kronor vardera. Dessa amanuenser synas, anför kanslern, böra jämställas med förste amanuenser och kostnaden för deras avlönande över­ föras till avlöningsanslaget från materielanslaget. Medelsbehovet till grundarvoden åt förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser beräknar kanslern till 142 000 kronor vid uni­ versitetet i Uppsala, till 164 400 kronor vid universitetet i Lund och till 50 000 kronor vid karolinska institutet eller sålunda till sammanlagt 356 400 kronor. För dyrtidstillägg beräknar kanslern i runt tal 92 700 kro­ nor och för kristillägg i avrundat tal 62 800 kronor. Medelsbehovet till er­ sättning åt vikarier vid befattningshavares tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten m. m. eller på grund av sjukdom uppskattar kanslern — som förutsätter att vikarie endast förordnas, då arbetet å institutionen ovillkorligen kräver, att en ersättare finnes tillgänglig — i avvaktan på närmare erfarenheter till 4 000 kronor vid vardera universitetet och till 2 000 kronor vid karolinska institutet eller sålunda till sammanlagt 10 000 kronor. Det totala medelsbehovet till avlöningar åt förste och andre assi­ stenter samt förste och andre amanuenser jämte vikariatsersättningar upp­ går sålunda enligt kanslerns beräkningar till (356 400 + 92 700 -f- 62 800 -j- 10 000 =) 521 900 kronor. Då sammanlagda beloppet av nu till assi­ stent- och amanuenspersonal vid universitetens och karolinska institutets ifrågavarande institutioner och inrättningar utgående arvoden, vilka be­ stridas från respektive avlöningsanslag, utgör 240 870 kronor, innebär kanslerns förslag en kostnadsökning för statsverket av (521 900 — — 240 870 =) i avjämnat tal 281 000 kronor eller, med beaktande av att enligt kanslerns förslag nu utgående arvoden, tillhopa 4 000 kronor, till biträ­ dande lärare i histologi och farmakologi vid universitetet i Lund skola indra­ gas och Lunds universitets materielanslag avlastas från utgifterna, 4 800 kronor, för arvoden åt amanuenserna vid institutionen för folklivsforskning, av (281 000 — 4 000 — 4 800 =) 272 200 kronor. Härtill böra läggas kost­ naderna enligt kanslerns förslag för arvoden åt tredje amanuenser eller 96 000 kronor, varav till arvoden åt sådana amanuenser vid universitetet i Uppsala 39 600 kronor, vid universitetet i Lund likaledes 39 600 kronor och vid karolinska institutet 16 800 kronor. Totala kostnadsökningen för statsverket vid genomförande av kanslerns ifrågavarande förslag skulle så­ lunda utgöra (272 200 + 96 000 =) i avrundat tal 368 000 kronor.

Yttranden.

Allmänna lönenämnden har anfört: Allmänna lönenämnden — som funnit sig icke böra ingå på frågan, örn statsverket hädanefter skall avlöna den nu oavlönade grupp av amanuen­ ser, som i universitetskanslerns förslag betecknas såsom tredje amanuenser

20 Kungl. Majlis proposition nr 302.

— vill i anslutning till vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) förorda, att andre assi­ stenterna benämnas assistenter och andre amanuenserna amanuenser. Sär­ skild tjänstebenämning — förslagsvis extra amanuenser — torde i så fall böra fastställas för de föreslagna s. 1c. tredje amanuenserna, därest denna grupp göres till föremål för reglering i arvodeshänseende. Den reglering av tjänstgöringsskyldigheten för assistenter och amanuen­ ser, som universitetskanslern föreslagit, synes enligt lönenämndens mening lämplig såsom allmän norm. På sätt kanslern framhållit, har man att räkna med att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden kommer att i praktiken variera inom jämförelsevis vida gränser även i framtiden. Lönenämnden anser sig emellertid icke kunna tillstyrka, att den föreslagna arvodesregleringen kommer att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, för vilken antalet tjänstgöringstimmar för år uppgår till allenast 40. Beträffande spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befatt­ ningshavare böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner lönenämnden i frågans nuvarande läge övervägande skäl tala för universitetskanslerns för­ slag, att enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarnas stationering å D ort, F-ort eller l ort. Vad däremot angår frågan örn dyrtidskompensation, vill lönenämnden — som i och för sig icke funnit anledning till erinran mot att automatisk kompensation i detta fall medgives i sam­ band med omreglering av arvodena — förorda att å ifrågavarande arvoden må utgå rörligt tillägg och kristillägg enligt de grunder, som efter den 1 juli 1939 fastställts beträffande statliga befattningshavare i allmänhet, allt­ så med för närvarande (15 -j- 16 =) 31 procent. Med avseende å arvodenas storlek vill lönenämnden framhålla, att löne­ nämnden — med hänsyn till den föreslagna tjänstgöringsskyldighetens om­ fattning — icke kunnat undgå att finna de av universitetskanslern före­ slagna ersättningarna väl förmånliga. Detta gäller i första hand förste assi­ stenterna, av vilka skulle krävas en tjänstgöringstid av 5 timmar för dag och som — med den av kanslern föreslagna tilläggsprocenten — skulle erhålla en från 5 040 till 7 180 kronor förhöjd ersättning. Vidare må fram­ hållas, att den i framställningen gjorda jämförelsen mellan extra adjunkt vid allmänt läroverk (Ex 20) och förste amanuens vid vetenskaplig institu­ tion icke synes fullt bärande. De extra adjunkterna ha i regel avslutat sina studier och trätt ut i fullt förvärvsarbete (åtskilliga av dem inneha för övrigt på grund av undergången provårsutbildning full behörighet för ordinarie adjunktstjänst), medan förste amanuenserna vid de vetenskap­ liga institutionerna enligt kanslerns förslag förutsättas skola ha halvtids­ tjänster och disponera tillräcklig tid för egna studier och eget vetenskapligt arbete. Under förutsättning att tilläggsprocenten bestämmes på sätt löne­ nämnden förordat, synas emellertid grundarvodena för de ifrågavarande personalgrupperna lämpligen kunna bestämmas i enlighet med universitets­ kanslerns förslag. Ifrågavarande grundarvoden jämte rörligt tillägg och kristillägg skulle i så fall utgå i enlighet med följande sammanställning: Rörligt tillägg Grundarvode och kristillägg Summa (31 %)

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 21

Därest de för närvarande oavlönade amanuenserna anses böra avlönas av statsmedel, synas de av universitetskanslern föreslagna ersättningsgrundema, enligt vilka arvodet skulle uppgå till 150 kronor för månad — utan tillägg —• under högst 8 månader av året, kunna godtagas. I de enligt uppgift numera fåtaliga fall, då här ifrågavarande befatt­ ningshavare utöver fast arvode åtnjuta förmån av fri bostad, synes ur rättvisesynpunkt lämpligast, att skälig ersättning för bostaden erlägges, detta dock under förutsättning att fråga är örn bostadsrum i egentlig me­ ning. Lönenämnden anser sig kunna biträda förslaget, att de assistenter och amanuenser, som icke åtnjuta ferier, medgivas förmån av semester under 30 dagar för år. I fråga om rätt att åtnjuta arvode under tjänstledighet för sjukdom finner sig lönenämnden emellertid icke kunna tillstyrka förmånli­ gare villkor, än att halvt arvode medgives utgå under dylik ledighet. Vid ledighet på grund av olycksfall i tjänsten synes oavkortat arvode böra med­ givas under förslagsvis högst sex månader.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom kanslern för rikets universitet i ärendet framhållit, fylla assisten­ ter och amanuenser vid universiteten och karolinska institutet en viktig uppgift i den akademiska organisationen. De utgöra icke endast ett nöd­ vändigt tillskott till den vid läroanstalterna mera fast knutna personalen utan äro av betydelse även för rekryteringen till de permanenta lärarbefattningarna. Det begränsade antalet akademiska lärarbefattningar medför emellertid, att det stora flertalet innehavare av assistent- och amanuens­ tjänster icke kan beredas stadigvarande sysselsättning i den akademiska karriären. För dessa innebär tjänstgöringen som assistent eller amanuens nackdelen av en förlängd studietid, vilket förorsakar dels ökade stu­ diekostnader, dels ock försenade möjligheter till erhållande av befattningar, förenade med tjänstårsberäkning i löne- och pensionshänseende, Å andra sidan medför givetvis den nära kontakten med institutionsföreståndaren och hans vetenskapliga verksamhet vissa fördelar för assistenten eller ama­ nuensen med avseende å de egna studierna. Dessa fördelar torde vara mera påtagliga och nackdelarna mindre framträdande för de nu oavlönade ama­ nuenserna, vilka vanligtvis icke avlagt någon akademisk examen. Det ar­ bete, som kan anförtros dessa amanuenser, är i huvudsak mindre kvalifice­ rat och ofta av sådan art, att det även bör kunna utföras av lägre avlöna­ de kvinnliga biträden. För de övriga amanuenserna ävensom för assisten­ terna torde de angivna med tjänsterna förenade nackdelarna vara starkare framträdande. Av det anförda följer, att tjänsterna i och för sig icke äro särskilt eftersträvansvärda, och att därför vissa svårigheter kunna uppstå vid rekryteringen. Det är mot bakgrunden av dessa vid universiteten och karolinska insti­ tutet föreliggande förhållanden, som spörsmålet örn assistenternas och ama­ nuensernas tjänstgöringstid och löneförmåner måste bedömas. T likhet med universitetskanslern finner statskontoret motiverat, att de avlönade befattningshavarna i assistent- och amanuensställning liksom hit­ tills uppdelas i olika kategorier. Kanslerns förslag i detta avseende föran­ leder icke annan erinran från statskontorets sida, än att ämbetsverket an­ ser antalet regelmässigt avlönade befattningshavargrupper böra begränsas lill fyra. Ämbetsverket har nämligen med hänsyn till vad förut anförts icke

22 Kungl. Marits 'proposition nr 302.

funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast arvode beredes de nu oav­ lönade amanuenserna. Ämbetsverket vill visserligen icke utesluta, att i en del fall viss ersättning bör kunna medgivas för utförande av särskilda ar­ betsuppgifter. Detta synes emellertid böra förekomma mera undantagsvis och på samma sätt som för närvarande torde vara fallet genom hyresfri upplåtelse av bostad eller med anlitande av till vederbörande institutions förfogande eljest ställda medel. Frågan örn ett utnyttjande av de stude­ rande för enklare, mera rutinmässiga göromål inom en institution står för övrigt i samband med spörsmålet örn anställande av tekniska och andra biträden, vilket spörsmål statskontoret i sitt utlåtande den 21 oktober 1944 angående anslagsäskanden för Lunds universitet för budgetåret 1945/46 ansett böra göras till föremål för närmare utredning. Med hänsyn härtill och då uppgifter icke lämnats rörande grunderna för beräkning av det an­ tal »tredje amanuenser», varmed de skilda institutionerna skulle förses, måste statskontoret avstyrka anvisandet av för ändamålet begärda 96 000 kronor. I överensstämmelse med vad som föreslagits i 1945 års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15) torde i tjänstebenämningarna andre assistent och andre amanuens beteckningen »andre» böra utgå. Det synes statskontoret uppenbart, att en lönereglering för ifrågavarande befattningshavare bör förbindas med en viss reglering även av arbetstiden. Av det skäl kanslern anfört, lär det icke låta sig göra att fastställa en maximitjänstgöring för dessa assistenter och amanuenser. Vid sådant för­ hållande torde i stället föreskrift böra meddelas om viss minimitjänstgöring. Då de av kanslern föreslagna timtalen med få undantag överensstämma med den minsta tjänstgöring, som nu uttages av respektive befattningshavarkategorier, synas dessa timtal kunna godtas som norm för assistenter och förste amanuenser. För amanuens må däremot ifrågasättas, om icke arbetstiden av praktiska skäl bör bestämmas till hälften av den för förste amanuens gällande. Det torde i anslutning till vad kanslern anfört böra särskilt understrykas, att en årlig tjänstgöring, som med ett eller annat hundratal timmar överstiger minimitjänstgöringen, icke bör anses utgöra tillräckligt stöd för utökning av antalet befattningar. I detta sammanhang må uppmärksammas, att kanslern föreslagit undantag från bestämmelser­ na om tjänstgöringsskyldighet för amanuensen vid myntkabinettet i Upp­ sala, för vilken redovisas en arbetstid av för närvarande allenast 40 tim­ mar per år. Enligt statskontorets mening bör denne befattningshavare icke jämställas med assistenter och amanuenser. Han bör därför erhålla annan tjänstebenämning än amanuens. Då hans nuvarande arvode — 1 050 kronor — icke synes för lågt för den obetydliga tjänstgöring, varom fråga är, och då det icke bör ifrågakomma att göra detta bisysslearvode rörligt efter levnadskostnaderna, får statskontoret avstyrka kanslerns förslag om ändring av arvodets storlek. Med avseende å tjänstgöringen torde ytterligare en förutsättning böra uppställas, nämligen att den till en övervägande grad skall avse göromål av kvalificerad beskaffenhet. Det synes nämligen icke ekonomiskt försvar­ ligt att utnyttja assistenter och amanuenser för maskinskrivning, bokfö­ ring eller annat okvalificerat rutinarbete och ej heller för sådana arbets­ uppgifter, vilka med fördel skulle kunna utföras av tekniska biträden. Nämnas må, att ersättningen per timme enligt kanslerns förslag utgör cirka 6 kronor för förste och andre amanuens, medan timersättningen för ett

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302. 23

tekniskt biträde i 7 löneklassen rör sig omkring 2 kronor 30 öre. Det ligger i sakens natur, att statskontoret icke av föreliggande handlingar och med den tid, som stått till buds, kunnat bilda sig någon klar uppfattning om de på skilda institutioner synnerligen varierande förhållandena i detta av­ seende. Ämbetsverket vill allenast peka på ett fall, institutionen för ärftlig­ hetsforskning i Lund. Av handlingarna framgår, att amanuensen därstädes redovisar 750 arbetstimmar per år, varav 125 timmar avse biträde vid undervisningen och övriga 625 timmar icke kvalificerat institutionsarbete. Beaktas må särskilt, att Kungl. Majit föreslagit innevarande års riksdag att bevilja medel för inrättande vid institutionen av en befattning_ som tekniskt biträde i lönegrad Eo 7. Med hänsyn härtill borde på sin höjd en amanuens (med 300 arbetstimmar per år) vara erforderlig för institutionen. Det anförda torde ytterligare belysa nödvändigheten av en särskild utred­ ning rörande behovet av arbetskraft för fullgörande av enklare göromål å institutionerna. Det synes angeläget, att en dylik utredning liksom institutionsvaktmästarutredningen bedrives i ett sammanhang för samtliga in­ stitutioner vid universiteten och karolinska institutet. Såsom kanslern framhållit har sedan år 1941 gällt som en allmän, ehuru icke undantagslös regel, att rörliga tillägg icke skulle vara förenade med arvoden i statens tjänst vare sig av bisyssle- eller huvudsysslekaraktär. Strävandena att avveckla de rörliga tilläggen å arvodena torde ursprung­ ligen ha föranletts av önskan att i anslutning till löneläget enligt 1939 års lönereglering få fastställda fasta arvoden, vilka icke skulle behöva ändras så länge rörliga tilläggsförmåner utgingo jämlikt bestämmelserna i 1939 års avlöningsreglemente. Den ekonomiska utvecklingen under kriget har emellertid föranlett, att de år 1941 reglerade arvodena för assistenter och amanuenser under de tre därpå följande åren två gånger blivit föremål för uppräkning. I betraktande härav och då statskontoret i princip hyser tve­ kan om lämpligheten av den skedda avvecklingen av de rörliga tilläggsförmånerna för innehavare av arvodesbefattningar med huvudsysslekarak­ tär, vill statskontoret icke motsätta sig, att ersättning till assistenter och amanuenser bestämmes att utgå i form av grundarvode med därå belöpande rörliga tilläggsförmåner. I motsats till kanslern anser emellertid ämbets­ verket, att tilläggen böra utgå efter samma grunder som gälla för befatt­ ningshavare, underkastade 1939 års lönereglementen, eller således för när­ varande med 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kristillägg. Under förutsättning av bifall till vad statskontoret sålunda föreslagit har ämbetsverket under hänvisning till sina förut framförda principiella uttalanden i den föreliggande löneregleringsfrågan icke ansett sig böra framställa erinran mot de av kanslern för assistenterna förordade grund­ arvodena. Ämbetsverket förutsätter härvid, att i varje fall förste assisten­ terna skola ha avlagt licentiatexamen. Därest, såsom kanslern föreslagit, såväl förste assistenter som assistenter skola förordnas av kanslern, torde för övrigt bliva sörjt för att kravet på högre kompetens för innehavare av dessa befattningar kommer att upprätthållas. Då den ställning, som assistenterna intaga i den akademiska organisa­ tionen, och de jämförelsevis höga krav, som mäste ställas på deras kom­ petens, ansetts motivera, att de förordnas av kanslern, medan däremot amanuenserna funnits kunna antagas av de lokala akademiska myndighe­ terna, kan statskontoret icke finna tillfredsställande, att amanuensernas löneförmåner för timme räknat skola uppgå till samma belopp som assi­

24 Kungl. May.ts proposition nr 302.

stenternas timersättning. Ämbetsverket får därför föreslå, att grundarvodet till förste amanuenserna bestämmes till 2 300 kronor för år. I enlighet med vad förut anförts bör i så fall amanuens med en minimitjänstgöring mot­ svarande hälften av den för förste amanuens fastställda erhålla ett grund­ arvode av 1 150 kronor för år. I samband med regleringen torde böra före­ skrivas, att, därest bostad ställes till förfogande för assistent eller ama­ nuens med fast arvode, skälig ersättning härför bör erläggas. Vidkommande kanslerns förslag om avlöning under sjukledighet vill statskontoret framhålla, att såsom särskilda skäl för klinikamanuensers förmaner i dylikt avseende kunna åberopas de speciella risker, som äro förenade nied deras dagliga verksamhet, och den ofta pressande tjänstgö­ ring, som åvilar dem. Då förhållandena för institutionsamanuenser och assistenter äro väsentligt annorlunda, måste statskontoret ställa sig i hög grad betänksamt mot kanslerns förslag i denna del. I varje fall synas bättre förmåner icke böra medgivas än som gälla för extra tjänstemän. I stället för B-avdrag torde vederbörande i så fall böra avstå halva arvodet. Den förordade arbetstidsregleringen förutsätter en förstärkning av assi­ stent- och amanuenspersonalen. Det skulle givetvis ha varit önskvärt, örn i samband härmed hade förelegat en närmare undersökning om möjlighe­ terna att avlasta vissa göromål från assistenter och amanuenser till tek­ niska eller andra kvinnliga biträden. Statskontoret förutsätter emellertid, att, sedan utredning i detta avseende verkställts, en omprövning kommer till stånd av antalet assistent- och amanuensbefattningar. Det föreliggan­ de förslaget har icke underkastats någon mera ingående granskning från ämbetsverkets sida. Ämbetsverket har emellertid uppmärksammat, att en betydande förskjutning skett från amanuens- till assistenttjänster. Det re­ dovisade totala timtalet för nuvarande assistenter och amanuenser med högre arvode utgör nämligen 18 745 timmar motsvarande högst 19 befatt­ ningshavare med 1 000 timmars tjänstgöring. I ärendet har likväl beräk­ nats medel för icke mindre än 28 dylika tjänstemän. I detta antal ingår bland annat 4 assistentbefattningar vid de kemiska institutionerna i Upp­ sala och Lund, vilkas inrättande statskontoret avstyrkt i sina utlåtanden den 21 oktober 1944 angående anslagsäskanden för universiteten för bud­ getåret 1945/46. I övrigt har föreslagits nyinrättande av assistentbefattningar vid anatomiska, meteorologiska och botaniska institutionerna i Uppsala, vid anatomisk-histologiska, fysiologiska, geologisk-mineralogiska institutionerna och historiska museet i Lund samt vid farmakologiska insti­ tutionen vid karolinska institutet (sistnämnda befattning har statskontoret tillstyrkt i sitt utlåtande den 14 oktober 1944 angående anslagsäskanden för institutet för 1945/46). Åtminstone vid anatomiska institutionen i Upp­ sala, anatomisk-histologiska och geologisk-mineralogiska institutionerna samt historiska museet i Lund vill det synas som örn assistentbefattning­ arna borde kunna ersättas med amanuenstjänster. Vad slutligen angår anslagsfrågorna vill statskontoret erinra, att Kungl. Majit vid anmälan av 1945 års statsverksproposition förutsatt att medel till arvoden åt ifrågavarande befattningshavare skulle övergångsvis anvisas under ett särskilt anslag. Under detta torde böra upptagas kostnaderna för grundarvodena ävensom för rörligt tillägg å dessa.

Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund har hemställt örn bifall till det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 25

och arvodesreglering för de vid universitetens och karolinska institutets teoretiska institutioner anställda assistenterna och amanuenserna.

Förbundet anser det synnerligen angeläget, att de nu oavlönade amanu­ enserna, vilkas arbete vore oundgängligen nödvändigt för undervisningen och institutionsarbetet, erhölle ersättning för sitt arbete i enlighet med kanslerns förslag. Förmånen av fri bostad förefunnes ej längre för flertalet av dessa befattningshavare. Antalet bostadsrum minskades för varje år genom att utrymmena inom institutionsbyggnaderna måste tagas i anspråk för undervisning och forskning. De medel, som för närvarande stöde till institutionernas förfogande, vore för små för att lämna tillgång till ersätt­ ning därur åt ifrågavarande befattningshavare. Förbundet finner de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna lämp­ liga, örn dessa fastställas såsom maximitider. Enligt förbundets mening vore detta motiverat med hänsyn till att arbetet på institutionerna på grund av det experimentella arbetets natur hade en stark benägenhet att överskrida en timmässigt fastställd ram. Det framstode som ett önskemål såväl för institutionerna som befattningshavarna att tjänstgöringstiden ej utmättes alltför lång. Statskontorets förslag att de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna skulle fastställas såsom minimitider måste betraktas såsom synnerligen olämpligt. Statskontoret hade dessutom framhållit, att ett överskridande av nämnda tjänstgöringstider med ett eller annat hundra­ tal timmar icke borde utgöra skäl för utökning av antalet befattningar och givetvis då ej heller till höjning av arvodet. Förbundet ville framhålla, att ett sådant överskridande borde kunna förekomma endast rent tillfälligtvis och i undantagsfall. Därest de av kanslern föreslagna tjänstgöringstiderna fastställdes såsom minimitider och dessutom den av statskontoret uttalade uppfattningen av rätten att överskrida desamma vunne statsmakternas godkännande, bleve resultatet otvivelaktigt det, att de reguljära tjänstgö­ ringstiderna inom kort komme att uppgå till dessa högre timantal, vilket måste medföra en höjning av de av kanslern föreslagna arvodena i propor­ tion därtill. Förbundet avstyrker statskontorets förslag att tjänstgöringstiden för andre amanuenserna skulle fastställas till hälften av den för förste ama­ nuenserna föreslagna. Förbundet framhåller, att förslagets genomförande måste medföra rekryteringssvårigheter för andre amanuensbefattningarna och föranleda en utökning i förhållande till kanslerns förslag av antalet sådana befattningar. Förbundet motsätter sig med skärpa en sänkning av de av kanslern före­ slagna totalarvodena och anhåller, att, därest dyrtidskompensationen i en­ lighet med statskontorets och allmänna lönenämndens förslag anses böra utgå i form av rörligt tillägg och kristillägg, grundarvodena höjas och fast­ ställas till 5 480 kronor för förste assistent, 4 G00 kronor för andre assi­ stent, till 2 740 kronor för förste amanuens och till 1 860 kronor för andre amanuens. Härigenom skulle arvodenas totalbelopp komma i nivå med de totalbelopp, som skulle utgå enligt kanslerns förslag. Med anledning av vad allmänna lönenämnden anfört i fråga örn arvodessättningen, framhål­ ler förbundet, att det svårligen kunde finna något skäl för att amanuen­ serna vid de vetenskapliga institutionerna på grund av att de endast hade halv tjänstgöring och under återstoden av tiden ägnade sig åt studier eller vetenskaplig forskning skulle erhålla lägre ersättning för sin halvtidstjänst­

26 Kungl. Marits proposition nr 302.

göring än hälften av den ersättning, som tillkomma extra adjunkt vid all­ mänt läroverk. Befattningshavarna hade i så gott som samtliga fall först och främst samma kompetens som de extra adjunkterna och hade dess­ utom genom fleråriga specialstudier förvärvat avsevärt högre kunskaper. Den av allmänna lönenämnden gjorda jämförelsen med extra adjunkter, som genomgått provår, vore helt missvisande, då dessa på grund av uppflyttning i löneklass hade högre lön än 7 180 kronor, d. v. s. det belopp, som legat till grund för kanslerns jämförelse. Förbundet gör vidare i anled­ ning av statskontorets förslag örn sänkning av det av kanslern föreslagna grundarvodet till förste amanuenserna gällande, att universitetsmyndigheterna icke avsett, att det skulle föreligga någon skillnad i kvalitetshänseende mellan andre assistenterna och förste amanuenserna. Andre assistenterna hade i själva verket ansetts böra utgöra en kategori med ungefär samma kompetens och kvalitet på tjänstgöringen som de vanliga amanuenserna men med större tjänstgöring än dessa. Den av statskontoret påtalade förskjutningen från amanuens- till assi­ stentbefattningar, som kanslerns förslag innebär, finner enligt förbundets mening sin förklaring i den utveckling till alltmera krävande karaktär, som arbetet på de vetenskapliga institutionerna undergått. Särskilt gällde detta de naturvetenskapliga och medicinska institutionerna, där framförallt in­ strumentteknikens oerhörda utveckling numera ställde helt andra krav på befattningshavarna än tidigare. Förutom på assistent- och amanuensperso­ nal förelåge vid dessa institutioner en kännbar brist på teknisk och annan biträdespersonal, varför förbundet förordade den av statskontoret påkalla­ de utredningen rörande behovet av dylik personal. Förbundet framhåller slutligen, att det icke kunde underlåta att giva ut­ tryck åt sin oro för den utveckling, som kunde bli följden av ett frångående av kanslerns förslag. Ett stort antal befattningshavare hade förklarat sig i sådant fall icke kunna åtaga sig förnyat förordnande. Undersökningar hade givit vid handen, att kompetenta ersättare ej heller stöde att erhålla för lägre arvoden än de av kanslern föreslagna. Detta gällde särskilt några naturvetenskapliga institutioner, vid vilka undervisningen till stor del byggde på assistenternas och amanuensernas arbete, varför ett sådant för­ hållande syntes komma att få betydande konsekvenser ej endast för forsk­ ningen utan även för undervisningen vid dessa institutioner. Det vore för­ bundets . förhoppning, att en sådan utveckling skulle kunna förhindras. Därest icke arvodena till befattningshavarna bringades i nivå med vad dessa kunde erhålla på andra områden, syntes den emellertid ofrånkomlig. I

I en till ecklesiastikdepartementet inkommen promemoria har professorn T. Caspersson, som är innehavare av den vid karolinska mediko-kirurgiska institutet nyinrättade personliga professuren i medicinsk cellforskning, läm­ nat en redogörelse för de ekonomiska förutsättningarna för det forsknings­ arbete inom cellforskningens område, vilket bedrives vid den avdelning av karolinska institutets kemiska institution, som skall övergå i avdelningen för cellforskning vid det planerade medicinska Nobelinstitutet på Norrbackaområdet. Redogörelsen utmynnar i förslag örn anvisande av anslag av statsmedel till avlönande av två befattningshavare av den typ, som föreslagits av universitetskanslern i förutnämnda skrivelse den 9 februari

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 27

1945, nämligen en förste och en andre assistent. Av redogörelsen framgår, att driftkostnaderna vid avdelningen för cellforskning under det senast för­ flutna räkenskapsåret uppgått till i runt tal 65 000 kronor. Dessa kostna­ der ha helt täckts genom anslag från ett femtontal olika fonder och stif­ telser, varvid det utan jämförelse största bidraget lämnats av The Rockef eli er Foundation. Denna stiftelse har under tio års tid med årliga bidrag understött arbetet. För tiden den 1 oktober 1944—den 30 september 1945 utgår därifrån anslag med 34 500 kronor. I promemorian framhålles vidare bland annat följande. Fortsatta anslag till driftkostnaderna från The Rockefeller Foundation vore en nödvändig förutsättning för att det vetenskapliga arbetet på avdel­ ningen för cellforskning skulle kunna fortsättas i önskvärd omfattning. I karolinska institutets anslagsäskanden för nästa budgetår hade äskats me­ del för avdelningen för cellforskning med dels i runt tal 14 400 kronor till avlöningar dels ock 10 000 kronor till materiel m. m. Av dessa anslags­ äskanden hade kanslern endast till Kungl. Majit framfört yrkandet örn an­ slag för sistnämnda ändamål. Till The Rockefeller Foundation hade ined­ delande lämnats, att ett belopp av 24 400 kronor begärts för avdelningen för cellforskning i karolinska institutets anslagsäskanden. En full klarhet över de ekonomiska förhållandena vore en förutsättning för bistånd från stiftelsen. Skulle det visa sig, att av de 65 000 kronor, som utgjorde ett minimibehov och varav The Rockefeller Foundation hittills bidragit med cirka hälften, till riksdagen framfördes allenast 10 000 kronor, måste ty­ värr förutses, att stiftelsens benägenhet att giva fortsatta anslag komme att påverkas. Detta vore särskilt beklagligt just nu, då The Rockefeller Foundation efter inrättandet av den personliga professuren i cellforskning vid förfrågan omedelbart förklarat sig villig att upptaga frågan örn anvi­ sande av ett utrustningsanslag av 150 000 kronor till den nya institutio­ nen för cellforskning, varvid stiftelsen dock tills vidare avvaktade riks­ dagens behandling av frågan örn anslag till institutionen.

Universitetskanslern har med hänsyn till de i promemorian lämnade upplysningarna angående de sannolika förutsättningarna för fortsatt an­ slag från The Rockefeller Foundation till institutionen för medicinsk cell­ forskning tillstyrkt, att framställning göres till innevarande års riksdag om anslag till anställande vid nämnda institution av en förste och en andre assistent av den typ, som föreslagits i kanslerns förutnämnda skrivelse den 9 februari 1945.

Vid karolinska institutets rättsmedicinska institution finnes för närva­ rande en amanuensbefattning, förenad med ett arvode av 2 520 kronor för år. Denna befattning skall enligt kanslerns i det föregående redovisade för­ slag bibehållas under benämning av förste amanuensbefattning. Sedermera har kanslern i skrivelse den 28 mars 1945, med föranledande av en av lusty tutionsj öre standar en, professorn W. Bosaeus i ämnet gjord framställning, vilken tillstyrkts av karolinska institutets lärarkollegium, hemställt, att i

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

stället för nämnda amanuensbefattning måtte inrättas en förste assistent­ befattning. Till stöd för detta förslag har anförts:

Undervisningen i rätts- och statsmedicin vid karolinska institutet är av­ sedd, utom för de medicine kandidater, som bedriva studier vid nämnda institut, även för de medicinare, som studera i Uppsala. Antalet kursdel­ tagare har under de senaste åren uppgått till 70 å 100. För att kursdelta­ garna skola kunna tillgodogöra sig den viktiga del av undervisningen, som består i demonstrationer och övningar, böra de uppdelas i flera grupper. Då professorn som biträde vid undervisningen endast har en amanuens, har en dylik uppdelning i grupper kunnat äga rum endast i mycket begrän­ sad utsträckning. En avsevärd förbättring skulle inträda, örn amanuensen utbyttes mot en assistent, vars kompetens är betydligt större än amanuen­ sens och som därför skulle kunna jämförelsevis självständigt biträda profes­ sorn i undervisningsarbetet.

I skrivelse den 28 november 1944 har universitetskanslern, efter fram­ ställning av det större akademiska konsistoriet i Lund, gjort framställning om avlåtande av proposition till innevarande års riksdag örn inrättande vid institutionen för ärftlighetsforskning vid Lunds universitet av en personlig forskningsassistentbefattning å övergångsstat i lönegraden A 22 för docen­ ten K. A. II. Håkansson och därvid anfört följande. Docenten Håkansson, som är född 1896, blev docent i botanik vid Lunds universitet 1923. Han har innehaft forskarstipendium samt upprätthållit professorsbefattning i mer än 3% år och innehaft partiellt förordnande som professor under mer än 2 år. . Redan 1928, då han första gången sökte professur — en professorsbefatt­ ning i botanik i Uppsala — förklarades han utan tvekan kompetent. Se­ dermera har han tre gånger söht sådan professur i botanik, där professu­ rens ämnesområde varit differentierat, så att tyngdpunkten varit förlagd antingen inom den systematiskt betonade eller inom den fysiologiskt be­ tonade^ delen av ämnet. Vid dessa tre professorskonkurrenser ha meningarna om Håkanssons kompetens och placering varit delade, huvudsakligen be­ roende på att hans vetenskapliga arbete varit koncentrerat till cytologi (cellforskning), i främsta rummet karyologi (kromosomforskning), vilket arbetsfält, oaktat dess stora allmänbiologiska betydelse, ansetts ligga i »ut­ kanten» av båda de differentierade botaniska professurernas ämnesområden. Att Håkansson är en mycket framstående cytolog torde vara ostridigt. Professorn Muntzing, vilken tjänstgjorde som specialsakkunnig vid den sista professorskonkurrens, vari Håkansson deltagit, förklarade i sitt sak­ kunnigutlåtande, att Håkansson varit den förste verklige kromosomforskaren vid Lunds universitet och som sådan utfört en pionjärgärning, samt att hans forskning verkat i hög grad stimulerande på angränsande veten­ skaper, särskilt på ärftlighetsforskningen. Håkanssons vetenskapliga pre­ stationer äro särskilt beundransvärda, då man tar hänsyn till att han haft att kämpa nied de svårigheter som sjukdom och en bräcklig hälsa lägga i vägen för intensivt vetenskapligt arbete. Vid ärendets behandling inom den matematisk-naturvetenskapliga sektionen har innehavaren av den ena lärostolen i botanik, professorn Heribert Nilsson, i sitt tillstyrkande ytt­ rande framhållit, att en av våra förtjänstfullaste biologer nu står utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 29

existensmöjligheter efter över 20 års arbete i den svenska vetenskapliga forskningens tjänst, efter en förtjänstfull lärarverlcsamhet och efter att lia grundlagt en ekologisk skola i Lund med en rad framstående yngre for­ skare. Vid tillsättning av universitetsprofessurer uppkommer ofta spörsmålet, huruvida vissa i en konkurrens åberopade specimina kunna anses falla in­ om den ifrågavarande professurens ämnesområde och följaktligen skola tas 1 betraktande vid bedömandet av graden av den vetenskapliga skicklighet, som den sökande ådagalagt. Såväl bland de utsedda sakkunniga som inom fakulteter och sektioner göra sig ej sällan olika meningar gällande, men de beslutande myndigheterna pläga som regel icke draga gränserna snävt. Detta oaktat kan det nog icke bestridas, att en sökande, som ensidigt spe­ cialiserat sig på ett område, som icke tillhör de centrala inom den lediga professuren, stundom haft svårt att göra sig gällande i konkurrensen, örn icke hans vetenskapliga överlägsenhet i förhållande till övriga sökande varit alldeles påtaglig. Det lider knappast något tvivel, att icke Håkansson, vil­ ken alltid haft framstående medsökande, på grund av ensidigheten i sin speciminering befunnit sig i en ogynnsam situation. Såsom framgår av handlingarna i ärendet, synas de resultat, vilka Hå­ kansson uppnått under sin hittillsvarande forskarverksamhet, vara så be­ tydande, att fullgod anledning föreligger att söka bereda honom möjlighet att fortsätta sina undersökningar inom cytologien. Detta torde lämpligast kunna ske genom att i enlighet med konsistoriets förslag bereda honom arbetsmöjligheter på institutionen för ärftlighetsforskning genom tillska­ pande vid nämnda institution av en för Håkansson avsedd personlig be­ fattning. Denna synes dock icke böra ha karaktären av en lärarbefattning utan av en å övergångsstat inrättad befattning som forskningsassistent, dock förenad med en viss ehuru obetydlig undervisningsskyldighet. Jag vill i detta sammanhang erinra örn, att vid Uppsala universitet ny­ ligen inrättats en till botaniska institutionen (museet) knuten personlig assistentbefattning i lönegraden A 17 för filosofie doktorn Seth Lundeli. Vad beträffar avlöningsförmånerna vid den föreslagna befattningen synes skäligt, att dessa bestämmas så, att befattningshavaren erhåller ungefär samma avlöningsförmåner som en docentstipendiat. En dylik stipendiat uppbär för närvarande följande avlöningsförmåner: docentstipendium 6 000 kronor samt dyrtidstillägg och kristillägg, tillhopa 2 616 kronor eller sammanlagt 8 616 kronor. Om den av mig föreslagna forskningsassistentbefattningen placeras i lö­ negraden A 22, kommer innehavaren att å D ort (Lund) uppbära: lön 6 975 kronor samt rörligt tillägg och kristillägg, tillhopa 2 162 kronor eller sammanlagt 9 137 kronor. Efter frånräknande av pensionsavdragen, 516 kronor, återstår ett avlöningsbelopp av 8 621 kronor. Närmare föreskrifter rörande befattningshavarens tjänstgöringsskyldig­ het torde böra meddelas av kanslern.

Av handlingarna i ärendet framgår, att docenten Håkansson, som tidigare innehaft ordinarie forskarstipendium, för närvarande innehar ett extra forskarstipendium, för vilket tiden emellertid utgår med utgången av april månad innevarande år.

30 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Allmänna lönenämnden far med hänsyn till i ärendet lämnade uppgifter angående docenten Håkanssons hälsotillstånd framhålla, att inrättandet för honom av en ordinarie tjänst synes möta betänkligheter, bland annat med beaktande av gällande bestämmelser angående sjukpensionering av civila statstjänstemän. Enligt lönenämndens förmenande bör det stöd, som stats­ verket anses böra lämna för främjande av Håkanssons fortsatta verksam­ het såsom forskare, snarare givas i form av ett lämpligt avpassat arvode, förslagsvis till belopp motsvarande det till Håkansson nu utgående forskar­ stipendiet (7 000 kronor) jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg (för närvarande 43,6 procent). Frågan om grunderna för Håkanssons pensione­ ring torde härvid framdeles böra upptagas till övervägande i särskild ord­ ning.

Statskontoret har anfört:

Statskontoret kan icke undgå att hysa starka betänkligheter mot att — på sätt i ärendet föreslagits — utbygga universitetens personalstater för att bereda anställning åt forskare, som icke kunna vinna befordran i laga ord­ ning. Det måste enligt ämbetsverkets mening föreligga alldeles särskilda skäl, örn i undantagsfall åtgärder i angivet syfte skola vidtagas. Det undan­ drager sig väsentligen statskontorets bedömande, örn dylika åtgärder i före­ varande fall kunna anses motiverade med hänsyn till Håkanssons veten­ skapliga förtjänster och det gagn hans fortsatta verksamhet må bereda den vid universiteten i övrigt bedrivna forskningen och undervisningen. Därest så skulle vara förhållandet, bör emellertid enligt ämbetsverkets mening för Håkanssons räkning icke inrättas en befattning med lön enligt civila avlöningsreglementet. En tillämpning av de av universitetskanslern i ären­ det föreslagna grunderna för lönegradsplacering skulle nämligen med hän­ syn till dyrortsgraderingen leda till att eljest likställda befattningshavare skulle hänföras till olika lönegrader vid universiteten i Uppsala och Lund och vid karolinska institutet, vilket i skilda avseenden — främst i person­ hänseende — skulle medföra icke motiverade olikheter mellan befattnings­ havarna. Statskontoret får i sadant fall i stället förorda, att under anslags­ posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptages ett arvode å 6 000 kronor till en befattningshavare å indragningsstat. Härutöver bör befattningshavaren i fråga äga åtnjuta dyrtidstillägg och kristillägg enligt samma grunder som gälla för docentstipendiat. I an­ slutning härtill lär en pensionering av Håkansson böra ske i den för mot­ svarande fall övliga ordningen, d. v. s. genom att frågan härom i sinom tid underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.

Departe­ Det av universitetskanslern framlagda förslaget till arbetstids- och armentschefen. vodesreglering för vissa befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet avser, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, amanuen­ ser och assistenter samt med dem jämförliga funktionärer vid teoretiska institutioner och vissa andra vetenskapliga inrättningar vid de medicinska läroanstalterna samt inom humanistiska och naturvetenskapliga sektioner­ na. Såsom kanslern framhållit fylla dessa vetenskapligt utbildade medar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 31

betare en viktig uppgift i den akademiska organisationen. De biträda vid undervisningen såsom föreläsare, handledare åt studerande m. m., de med­ verka vid det administrativa arbetet på institutioner, seminarier och mu­ seer och de bistå i mån av tid institutionsföreståndaren i det vetenskapliga arbetet. Det mest kvalificerade arbetet utföres av assistenterna och ama­ nuenserna med högre arvode. De enklare och mera rutinmässiga uppgifter­ na falla på de nu oavlönade s. k. extra ordinarie amanuenserna. De vanliga amanuenserna få, åtminstone på de mindre institutionerna, fullgöra upp­ gifter av alla slag från mycket kvalificerade sådana till relativt enkla sysslor. Assistenterna äro i regel licentiater, ej sällan docenter, och även amanuen­ serna med högre arvode äro oftast licentiater. De vanliga amanuen­ serna äro med få undantag kandidater eller magistrar. Även de extra or­ dinarie amanuenserna ha ej sällan avlagt akademisk examen. Med hänsyn till att göromålen äro av mycket växlande beskaffenhet och ställa olika krav på vederbörande funktionärer böra befattningshavarna, såsom kanslern föreslagit, uppdelas i kategorier med olika vidsträckt tjänst­ göringsskyldighet och arvoden av varierande storlek. Enligt kanslerns förslag skulle de avlönade assistenterna och amanuen­ serna utgöras av dels förste assistenter, motsvarande de nuvarande assi­ stenterna (arvode 5 040 kronor), dels andre assistenter, motsvarande de nu­ varande amanuenserna med högre amanuensarvode (4 200 kronor), dels förste amanuenser, motsvarande de nuvarande amanuenserna med vanligt amanuensarvode (2 520 kronor), dels andre amanuenser, vilka skulle ha ungefär samma kvalifikationer som förste amanuenserna men mindre tjänst­ göringsskyldighet och lägre arvode, dels ock tredje amanuenser. Sistnämnda tjänstebenämning skulle tillkomma de nu oavlönade extra ordinarie ama­ nuenser, som enligt kanslerns förslag skulle komma i åtnjutande av arvode. Statskontoret har icke funnit tillräckliga skäl föreligga för att ett fast arvode tillerkännes nu oavlönade amanuenser, medan allmänna lönenämnden icke ansett sig böra taga ställning till denna fråga. För egen del finner jag de skäl bärande, som från universitetskanslerns sida åberopats till stöd för förslaget att utsträcka arvodesregleringen att omfatta även vissa nu oav­ lönade amanuenser. Vad tjänstebenämningarna beträffar har statskontoret och lönenämnden förordat, att beteckningen »andre» i tjänstebenämningarna andre assistent och andre amanuens skulle slopas, varvid lönenämnden tillika föreslagit benämningen extra amanuens för de befattningshavare, som enligt kanslerns förslag skulle benämnas tredje amanuenser. Övervägande skäl synas mig tala för de av kanslern föreslagna tjänstebenämningarna. Tjänstgöringsskyldighetens omfattning för de nuvarande assistenterna och amanuenserna varierar, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, inom mycket vida gränser. Behovet av en arbetstidsreglering är därför framträdande. Enligt kanslerns förslag i detta avseende skulle tjänstgörings­

32 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

skyldigheten utgöra i medeltal cirka 5 timmar per dag eller 1 000 timmar per arbetsår för förste och andre assistenter, 3 timmar per dag eller 600 timmar per arbetsår för förste amanuenser, 2 timmar per dag eller 400 timmar per ar­ betsår för andre amanuenser och 2 timmar per dag för tredje amanuenser under den tid, de tjänstgöra. Statskontoret, som ifrågasatt, örn icke arbetstiden för andre amanuenser borde bestämmas till hälften av den för förste amanuen­ serna föreslagna, har ansett, att de av kanslern föreslagna timtalen borde med den av ämbetsverket ifrågasatta jämkningen fastställas såsom minimitjänstgöringstider, medan Sveriges universitets- och högskoleamanuensers förbund, som avstyrkt statskontorets förslag i fråga örn tjänstgöringstiden för andre amanuenserna, funnit de av kanslern föreslagna timtalen lämp­ liga, örn desamma fastställdes såsom minimitider. För egen del biträder jag lönenämndens uppfattning, att den av kanslern föreslagna tjänstgörings­ skyldigheten för assistenter och amanuenser är lämplig såsom allmän norm. Av skäl, som kanslern anfört, torde man emellertid ha att räkna med att den årliga tjänstgöringsskyldigheten även i framtiden kommer att i praktiken variera inom jämförelsevis vida gränser. I enlighet med vad kanslern föreslagit torde assistenterna böra förordnas av kanslern efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive karolinska institutets lärarkollegium, och amanuenserna av lokal akade­ misk myndighet, mindre konsistoriet, respektive lärarkollegiet. Vad beträffar spörsmålet, huruvida arvodena till ifrågavarande befatt­ ningshavare böra vara dyrortsgraderade eller icke, finner jag i likhet med myndigheterna övervägande skäl tala för universitetskanslerns förslag, att enhetliga arvoden bestämmas, oavsett befattningshavarens stationering å D-ort, F-ort eller I-ort. Vad härefter angår frågan, huruvida automatisk dyrtidskompensation skall utgå å arvodena eller örn dessa skola bestämmas till belopp, som inbegripa sådan kompensation, ha lönenämnden och stats­ kontoret anslutit sig till kanslerns förslag om dylik kompensation å arvoden åt assistenter samt förste och andre amanuenser. Medan kanslern föreslagit, att kompensationen skall utgå i form av dyrtidstillägg och kristillägg, ha lönenämnden och statskontoret i stället förordat, att rörligt tillägg och kristillägg skola utgå å arvodena. Efter samråd med chefen för finansdeparte­ mentet finner jag mig böra förorda, att samtliga arvoden bestämmas till fasta belopp, som inbegripa dyrtidskompensation. Mot de av kanslern för tredje amanuenser föreslagna ersättningsgrunderna, enligt vilka arvode till dem skulle utgå med 150 kronor per månad under högst åtta månader av året, har jag i likhet med lönenämnden icke funnit anledning till erinran. Vad beträffar storleken av den ersättning, som bör utgå till assistenter samt förste och andre amanuenser, föreligga såsom av den lämnade redogö­ relsen framgått skiljaktiga meningar. För egen del vill jag understryka vikten

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 33

aV att ifrågavarande befattningar — vid' vilka arvodena på sätt och vis ha karaktär av stipendier — besättas med personer, som ådagalagt vetenskaplig begåvning och visat håg för forskning och vetenskapligt arbete. Arvodessättningen bör ske under beaktande av att det här gäller att från grunden bygga upp en god rekrytering för forskningen och det vetenskapliga arbetet. Jag fin­ ner mig därför böra förorda, att arvodena bestämmas till belopp, som med lämplig avrundning motsvara de av kanslern föreslagna grundarvodena jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg. I enlighet med vad jag sålunda för­ ordat torde årsarvodet böra utgöra 7 200 kronor för förste och 6 000 kronor för andre assistent samt 3 600 kronor för förste och 2 400 kronor för andre amanuens. Därest bostad ställes till förfogande för assistent eller amanuens med fast arvode torde, såsom lönenämnden och statskontoret föreslagit, skälig ersättning böra erläggas. Mot kanslerns förslag att de assistenter och amanuenser, som icke åtnjuta ferier, skola erhålla 30 dagars semester per år har jag i likhet med myndig­ heterna icke funnit anledning till erinran. Vad beträffar frågan örn rätt för assistenter samt förste och andre amanuenser att vid tjänstledighet för sjukdom åtnjuta arvode biträder jag lönenämndens förslag att halvt arvode må utgå. Detta torde böra gälla för en tid av högst sex månader av ett och samma kalenderår eller vid sjukdom, som fortgår över årsskifte, för en tid av högst sex månader i en följd. Under tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten torde i enlighet med lönenämndens förslag oavkortat arvode böra utgå under högst sex månader. Detsamma torde böra gälla, därest veder­ börande åtnjuter tjänstledighet eller förbjudits tjänstgöra av anledning som i 13 § 2 mom. civila icke-ordinariereglementet sägs. Den som vid befatt­ ningshavares tjänstledighet på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m. förordnas att uppehålla befattning såsom förste eller andre assistent eller såsom förste eller andre amanuens torde böra äga åtnjuta er­ sättning, motsvarande det med befattningen förenade arvodet. Därest be­ fattningshavaren åtnjuter semester, torde vikarie icke böra förordnas. Enär den tjänstgöring, som för närvarande utkräves av assistenterna och amanuenserna, i ett flertal fall är avsevärt större än den tjänstgöring, som enligt vad jag förordat normalt bör fullgöras av förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser, förutsätter den av mig föreslagna arbetstidsregleringen inrättandet av ett antal nya tjänster samt uppfattning av vissa amanuenstjänster till assistenttjänster. En förskjutning från amanu­ ens- till assistentbefattningar är jämväl motiverad på grund av arbetets alltmer krävande art på vissa institutioner. Oavsett arbetstidsregleringen föreligger vid vissa institutioner behov av nya tjänster. Av den å sid. 17 och 18 intagna sammanställningen framgår dels det nu­ varande antalet assistenter och amanuenser av olika slag vid universitetens och karolinska institutets teoretiska institutioner m. m., till vilka befatt- Bihang till riksdagens ■protokoll 19^5. 1 sami. Nr 302. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 302. ningshavare medel nu utgå från respektive avlöningsanslag, dels ock antalet förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser enligt kans­ lerns den 9 februari 1945 framlagda förslag. Jag finner mig kunna biträda detta förslag med följande ändringar och tillägg. I enlighet med vad kans­ lern efter nämnda förslags avgivande tillstyrkt torde dels i stället för den föreslagna förste amanuensbefattningen vid karolinska institutets rättsme­ dicinska institution böra inrättas en befattning såsom förste assistent, dels ock vid institutets avdelning för cellforskning böra inrättas en förste och en andre assistentbefattning. Då jag i likhet med lönenämnden och stats­ kontoret icke anser mig kunna tillstyrka, att arvodesregleringen kommer att inbegripa amanuensen vid myntkabinettet i Uppsala, torde i stället för den av kanslern föreslagna befattningen såsom andre amanuens böra inrät­ tas en befattning såsom vetenskapligt biträde vid vården av myntkabinet­ tets samlingar. Till befattningshavaren torde böra utgå ett arvode av 1 050 kronor per år eller samma belopp, som utgår till den nuvarande befattnings­ havaren. Vid bifall till vad jag nyss förordat skulle antalet förste assistenter kom­ ma att uppgå till 8 vid universitetet i Uppsala, 12 vid universitetet i Lund och 3 vid karolinska institutet eller till sammanlagt 23, antalet andre assi­ stenter till respektive 3, 4, 1 och 8, antalet förste amanuenser till respektive 34, 33, 17 och 84 samt antalet andre amanuenser till respektive 2, 3, 0 och 5. Då jag biträtt kanslerns förslag om inrättande dels av en föiste assistentbefattning, avsedd för den histologiska avdelningen av den anatomisk-histologiska institutionen vid Lunds universitet, dels ock av en sådan befatt­ ning vid universitetets farmakologiska institution, torde, såsom kanslern föreslagit, de under universitetets avlöningsanslag för nästa budgetår be­ räknade medlen till arvoden åt biträdande lärare i histologi och farmakologi icke böra tagas i anspråk. Till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och andre ama­ nuenser erfordras vid bifall till vad jag förordat ett belopp av (23 X 7 200 +

+ 8 X 6 000 + 84 X 3 600 + 5 X 2 400 =) 528 000 kronor. Medelsbe­

hovet till ersättning åt vikarier för nämnda befattningshavare vid tjänstle­ dighet på grund av sjukdom eller till följd av olycksfall i tjänsten m. m. torde i enlighet med kanslerns förslag böra uppskattas till 10 000 kronor. Antalet arvoden till tredje amanuenser har kanslern funnit böra utgöra lägst 80, varvid 11 arvoden beräknats för vardera medicinska fakulteten, 14 för karolinska institutet, 5 för vardera humanistiska sektionen och 17 för vardera matematisk-naturvetenskapliga sektionen. I lämpligt samman­ hang torde en undersökning böra företagas rörande möjligheterna att av­ lasta vissa göromål från assistent- och amanuenspersonalen till tekniska och andra kvinnliga biträden. I avvaktan på resultatet av denna undersökning finner jag mig endast kunna förorda, att medel anvisas till ersättning åt 50

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 85

tredje amanuenser. Medelsbehovet för detta ändamål utgör (50 X 150 X

X 8 =) 60 000 kronor. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter

förslag av kanslern fördela dessa anslagsmedel mellan de medicinska fakul­ teterna samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektio­ nerna ävensom karolinska institutet. Kanslern torde därefter, efter förslag av vederbörande fakultet eller sektion, respektive lärarkollegiet vid karo­ linska institutet, böra fördela de beviljade beloppen mellan de olika institu­ tionerna. De resultat, som docenten Håkansson under sin hittillsvarande forsk­ ningsverksamhet uppnått, synas, såsom kanslern framhållit, vara så bety­ dande, att fullgod anledning föreligger att bereda honom möjlighet att fortsätta sina undersökningar inom den botaniska cellforskningens (cytologiens) område. Jag kan därför ansluta mig till kanslerns förslag örn inrättande för honom av en personlig forskningsassistentbefattning vid institutionen för ärftlighetsforsk­ ning vid Lunds universitet. Jag finner emellertid i likhet med lönenämnden betänkligheter möta mot att, såsom kanslern föreslagit, befattningen inrättas såsom ordinarie. Jag förordar därför, att densamma förenas med arvode. Jag utgår härvid från att frågan om pension åt docenten Håkansson efter särskild framställning i ämnet i sinom tid kommer att föreläggas riksdagen. Arvodet torde i anslutning till lönenämndens förslag böra bestämmas till 10 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarar ett forskarstipendium jämte därå belöpande dyrtids- och kristillägg. Befattningen torde böra inrättas från och med nästa budgetår. Närmare föreskrifter om befattningshavarens tjänstgöringsskyldighet torde böra meddelas av kanslern.

Under anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assistenter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet torde i enlighet med vad förut angivits böra beräknas dels 528 000 kronor till arvoden åt förste och andre assistenter samt förste och andre amanuenser, dels 10 000 kronor till vikariatsersättningar, dels ock 60 000 kronor till arvoden åt tredje amanuenser. Under detta anslag torde vidare böra beräknas 1 050 kronor till arvode åt vetenskapligt biträde vid vården av myntkabinettets i Uppsala samlingar och 10 000 kronor till ar­ vode vid den för docenten Håkansson avsedda personliga befattningen så­ som forskningsassistent. Totala anslagsbehovet skulle sålunda uppgå till (528 000 + 10 000 + 60 000 + 1 050 + 10 000 =) i avrundat tal 609 000 kronor. Med hänsyn till ovissheten beträffande det verkliga medelsbehovet till vikariatsersättningar torde anslaget böra givas karaktären av förslags­ anslag.

36 Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

II. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar.

Detta anslag är nu uppfört med 4 196 000 kronor. Beträffande personalför­ teckning och avlöningsstat med tillhörande bestämmelser torde få hänvisas till sid. 495 ff. i statsliggaren. Direktionen för karolinska sjukhuset har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår förutsatt, att verksamheten vid karolinska sjukhuset och serafimer­ lasarettet skulle komma att fortgå i samma omfattning som under nu löpande budgetår. Med utgångspunkt från anslagsbelastningen under sistförflutna bud­ getår har direktionen beräknat medelsbehovet under ifrågavarande anslag till 4 451 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning med 255 000 kronor. Av anslagshöjningen betingas i runt tal 76 000 kronor av föreslagna ändringar be­ träffande personalorganisationen eller löneställningen för vissa befattnings­ havare. Återstoden avser automatiska ökningar eller höjning med hänsyn till belastningen under budgetåret 1943/44. Sålunda har direktionen beräknat en merkostnad av 20 000 kronor med anledning av att den lägre vikarierande ekonomipersonalen tillerkänts samma löneförmåner som motsvarande extra ordinarie personal och en merkostnad av 34 750 kronor för beviljade löne­ tillägg, motsvarande kristillägg åt ordinarie och extra ordinarie befattnings­ havare, åt vikarierande underläkare m. fl. Beträffande personalorganisationen och löneställningen för vissa befattningshavare har direktionen föreslagit föl­ jande ändringar: a) inrättande vid radiofysiska institutionen av en befattning i lönegraden A 28 såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, och en befattning i löne­ graden Eo 23 såsom biträdande strålskyddsinspektör; b) biträdande narkosöverläkartjänsten (arvode 9 900 kronor) förändras till befattning såsom narkosöverläkare i lönegraden Eo 26; c) för radiumhemmets gynekologiska avdelning inrättas en befattning så­ som andre underläkare i lönegraden Ex 22; d) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom förste underläkare i lönegraden Ex 23; e) 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 ersättas med samma antal assistentsköterskebefattningar, varav 20 i lönegraden A 5 och 13 i lönegraden Eo 5; f) för medicinska kliniken inrättas en assistentsköterskebefattning i löne­ graden Eo 5; g) på kirurgiska kliniken änställes ett halvtidstjänstgörande laboratoriebi­ träde med arvode av 1 800 kronor; h) i stället för en med arvode av 1 500 kronor förenad befattning såsom tekniskt biträde på patologiska avdelningen inrättas en motsvarande befatt­ ning i lönegraden Eo 4; i) för psykiatriska kliniken inrättas en befattning såsom tekniskt biträde i lönegraden Eo 4;

Kungl. Majda proposition nr 302. 37

j) för fysiologiska laboratoriet inrättas en befattning såsom laboratoriebi­ träde i lönegraden Eo 7; k) på ögonkliniken anställes ett sköterskebiträde i lönegraden U 1 i stället för en elev; l) arvodet till sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset höjes från 2 400 kronor till 3 000 kronor; m) befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 förändras till mot­ svarande befattning i lönegraden Eo 7; n) uppfattning av två tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till löne­ graden Eo 4; o) en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden U 2 ombildas till befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4; p) inrättande av två befattningar såsom sjukhusbiträden i lönegraden U 1; q) för röntgendiagnostiska avdelningen inrättas en skrivbiträdesbefattning i lönegraden Eo 2; r) uppflyttning av befattningen såsom maskinmästare i lönegraden A 16 till lönegraden A 17 och av tre maskinisttjänster från lönegraden A 8 till löne­ graden A 9; s) uppflyttning av fyra reparatörstjänster från lönegraden A 7 till lönegra­ den A 8, av två reparatörstjänster från lönegraden Eo 7 till lönegraden Eo 8 och av en reparatörstjänst från lönegraden Ex 7 till lönegraden Eo 8 samt förändring av en befattning såsom hjälpmontör i lönegraden Ex 5 till mot­ svarande befattning i lönegraden Eo 5; t) ordinariesättning av tre befattningar såsom eldare i lönegraden Eo 5 och förändring av en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 till motsvarande befattning i lönegraden Eo 5. Beträffande motiveringen för de under d) och h)—j) upptagna förslagen, vilka jag icke anser mig kunna understödja, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. I fråga om övriga nyss berörda förslag inhämtas av handlingarna bland annat följande. Nya tjänster vid radiofysiska i n s t i t u t i o n e n. Vid förstatligandet år 1941 av forskningsavdelningarna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik uppfördes i personalförteckningen för karolinska sjukhuset en befattning såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, i löne­ graden A 26, avsedd för radiofysiska institutionen. Vid denna institution in­ rättades vidare en biträdande byråingenjörsbefattning med ett arvode av 6 000 kronor. Av besparingsskäl (jfr propositionen 1941:74) uppehälles emellertid befattningen i A 26 — tills vidare till och med budgetåret 1945/46 — på för­ ordnande. Den på denna befattning förordnade äger från och med innevarande budgetår uppbära arvode, motsvarande avlöning jämlikt lönegraden Ex 22, och den biträdande byråingenjören är från och med samma tidpunkt extra be­ fattningshavare i lönegraden Ex 18. I skrivelse till medicinalstyrelsen har föreståndaren för radiofysiska institu­ tionen, professorn Rolf Sievert framlagt — förutom förslag till viss omläggning av systemet för finansiering av kontrollverksamheten jämlikt lagen den 6 juni

38 Kungl. Majlis proposition nr 302.

1941 (nr 334) om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. —- förslag om utökning av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik (av­ delning A). Av framställningen inhämtas bland annat följande.

Enligt lagen örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m. utövas tillsynen över efterlevnaden av lagen under medicinalstyrelsens överinseende och ledning av radiofysiska institutionen och vid institutionen anställda befattningshavare. Besiktning av anläggningar för röntgen och för radioaktiva ämnen samt av förvaringsplats för de senare utföras mot gottgörelse till statsverket enligt en av Kungl. Majit fastställd taxa. Tillsynsverksamheten är uppdelad på tre av­ delningar, varav kontrollavdelning A för röntgenanläggningar, avseende rönt­ gendiagnostik (medicinsk, odontologisk, veterinärmedicinsk) samt vetenskap­ liga, tekniska och undervisningsändamål. Tillsynsverksamheten vid denna avdelning omhänderhaves huvudsakligen av en förste byråingenjör, tillika av­ delningsföreståndare, och en biträdande byråingenjör. I besiktningsverksamheten deltager tidvis även en extra fysiker, som avlönas av medel från Konung Gustaf V:s jubileumsfond. Antalet utförda besiktningar ha ungefär motsvarat vad som beräknades i det år 1939 utarbetade förslag, som låg till grund för statsövertagandet av in­ stitutionens drift år 1941. Däremot ha besiktningarna ofta ej kunnat göras så ingående som varit önskvärt. Det har visat sig, att i medeltal vid var fjärde anläggning, där besiktning verkställts, minst ett fall av strålpåverkan förelig­ ger. Någon systematiskt genomförd noggrann undersökning av de observerade strålpåverkningarna har ännu icke kunnat utföras. Detta samt det förhållan­ det, att ännu endast 60—70 procent av totala antalet anläggningar besik­ tigats, giver anledning förmoda, att såväl skadefrekvensen som totala antalet skador är större än som hittills konstaterats. Det är emellertid med nuvarande personal icke möjligt att annat än i ringa utsträckning utföra en mängd för den fortsatta tillsy^-verksamheten nödvän­ diga arbeten. De viktigaste av dessa arbeten äro: sammanställningar över sambandet mellan arbetsteknik, skyddsåtgärder och skador; mera ingående un­ dersökningar i de fall, där tydliga strålpåverkningar iakttagits och där risker för strålskador äro överhängande; systematisk fortlöpande typbesiktning av vissa röntgeninstrumentarier, behandlingsstativ, genomlysningsstativ m. m. samt därmed sammanhängande strålningsmätningar; utexperimenterande av efter elen fortsatta utvecklingen anpassad apparatur för strålnings- och andra mätningar, avsedd bland annat för undersökningar vid besiktningarna; samt ve­ tenskapligt arbete inom radiofysiken, vilket är en nödvändig förutsättning för att tillsyningsmännen skulle kunna väl behärska sitt arbetsområde. Förslag till allmänna föreskrifter enligt 10 § lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. har icke kunnat fullbordas. Därest nyssnämnda arbeten och en bearbetning av hittills gjorda erfarenheter kunnat utföras, hade emellertid i huvudsak er­ forderligt underlag för utarbetandet av ifrågavarande bestämmelser redan före­ legat. _ Huvudorsaken till att nyssnämnda delar av tillsynsverksamheten måst del­ vis åsidosättas är det väsentligt ökade löpande arbetet inom avdelning A. An­ talet röntgenanläggningar för diagnostik är numera avsevärt större än vad som beräknades år 1939. Det arbete på tjänsterummet, som varje besiktning med­ för^ har visat sig betydligt mera tidsödande än vad man från början tänkt sig. Strålskyddsförslag, konsultationer och korrespondens förekomma i väsentligt större omfattning än som tidigare beräknats. Förekomsten av icke anmälda an­

Kungl. Majda proposition nr 302. 39

läggningar har icke kunnat tillräckligt undersökas. I stort sett kan omfattnin­ gen av arbetet inom avdelning A beräknas lia ökats med cirka 50 procent i jämförelse med vad som förutsattes år 1939. Trots att avdelningsföreståndarna vid avdelningarna B och C biträtt vid handläggandet av ärenden tillhörande avdelning A och trots att den arbets­ kraft, som anställts medelst de institutionsanslag, som äro avsedda för veten­ skaplig forskning, delvis tagits i anspråk för tillsynsverksamheten, ha tjänste­ männen på avdelning A nödgats utföra en avsevärd del av arbetet på övertid och under semestertid. De ha sålunda under senaste ar icke kunnat uttaga mer än halv semester, vilket är högst otillfredsställande, då båda förete för röntgenpåverkan typiska blodförändringar. I 1939 års utredning för tillsynsverksamheten hade uppgjorts en kalkyl, en­ ligt vilken summan av de inkommande avgifterna skulle komma att säkert täcka statens kostnader för tillsynsverksamheten. Den personal, som föreslogs, ansågs tillräcklig även om arbetet ökade med 10—15 procent. Inkomsterna av debiterade avgifter ha blivit större än som beräknades år 1939. För avdelning A hade för budgetåret 1942/43 beräknats 56 500 kronor men debiterats 71 910 kronor. För budgetåret 1943/44 utgjorde det debiterade beloppet cirka 73 000 kronor. _ o Den personal, som omhänderhar tillsynsverksamheten, måste oundgängligen ökas för att verksamheten skall kunna bedrivas i den omfattning och pa sådant sätt, som står i överensstämmelse med lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. m. Härför erfordras emellertid ett jämförelsevis stort tillskott av personal, därest man icke genom lämpliga åtgärder möjliggör en smidig anpassning av tillsyningsmännens arbete. Genom införande av ett licenssystem i stället för det nuvarande avgiftssystemet skulle besiktningsfrekvensen smidigare kunna regleras efter det större eller mindre behovet vid olika anläggningar utan att statens årliga inkomster av tillsynsverksamheten nämnvärt fluktuerade. Inom avdelning A måste finnas två fullt kompetenta tillsyningsmän, vilka växelvis utföra besiktningsresor och det arbete för tillsynsverksamheten, som utföres å radiofysiska institutionen. Därutöver fordras en extra tillsynings­ man, som allt efter behov deltager i dessa arbetsgrenar. I övrigt erfordras en assistent, vars tjänstgöring lämpligen bör fördelas med två tredjedelar på avdelning A och återstoden på avdelning B. Personalen på avdelning A bör utökas på följande sätt:

Nuvarande personal Föreslagen personal

1 laborator, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden A 28 1 förste byråingenjör, tillika avdelningsföre­ 1 strålskyddsinspektör, tillika biträdande av­ ståndare, i lönegraden A 26 (f. n. Ex 22) delningsföreståndare, i lönegraden A 26 1 biträdande byråingenjör i lönegraden Ex 18 1 biträdande strålskyddsinspektör i lönegra­ den Eo 23 1 assistent, arvode 6 000 kronor

Med hänsyn till behovet av på självständig forskning grundad erfarenhet måste avdelningsföreståndaren äga full vetenskaplig kompetens (docentkom­ petens) i likhet med vad som är fallet med avdelningsföreståndarna för avdel­ ningarna B och C. Dessutom bör han ha minst fem års erfarenhet inom rönt­ genfysik med speciell inriktning på röntgenanläggningar för diagnostiska och

40 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 303.

tekniska ändamål. Då arbetet inom avdelning A är lika eller mer omfattande än inom avdelningarna B och C, synes avdelningsföreståndaren för avdelning A böra erhålla samma tjänsteställning och lönegradsplaoering som de övriga avdelningsföreståndarna. Kompetensfordringarna för befattningen såsom strålskyddsinspektör, tillika biträdande avdelningsföreståndare, bör vara filosofie licentiatexamen i fysik samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med speciell inriktning på rönt­ genanläggningar för diagnostiska och tekniska ändamål. Denna tjänst mot­ svarar med avseende å kompetensen den nu å personalförteckningen uppförda befattningen såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare. För den föreslagna befattningen såsom biträdande strålskyddsinspektör böra kompetensfordringarna vara filosofie kandidat- eller ämbetsexamen med minst två betyg i fysik samt minst tre års arbete inom röntgenfysik med spe­ ciell inriktning på anläggningar för diagnostiska och tekniska ändamål. För den föreslagna befattningen såsom assistent torde icke böra uppställas några bestämda kompetensfordringar. De rent personliga kvalifikationerna och sökandens praktiska erfarenhet av laboratoriearbete böra vara avgörande vid befattningens tillsättande.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse till direktionen vitsordat behovet av de av institutionsföreståndaren föreslagna nya befattningarna med hänsyn till ar­ betsbördans storlek och förordat införande av ett licenssystem. Direktionen har i anledning av medicinalstyrelsens skrivelse hemställt, att arbetskrafterna på radiofysiska institutionen måtte utökas med en laborator, tillika föreståndare, i lönegraden A 28 och en biträdande strålskyddsinspektör i lönegraden Eo 23. Statskontoret har anfört:

För att statsverkets kostnader för kontrollorganisationen under de första åren efter densammas inrättande icke skulle bli så omfattande har bestämts, att förste byråingenjörstjänsten i A 26 till och med budgetåret 1945/46 endast skall uppehållas medelst förordnande. Då framställningen giver vid handen, att det arbete, vilket åligger avdelningsföreståndaren, icke har annan karaktär eller är av mera kvalificerad beskaffenhet än vad som tidigare beräknats, synes icke berättigat att nu inrätta en föreståndarbefattning i högre lönegrad än som tidigare avsetts. Därest arbetsbelastningen kan anses kräva ökad kvali­ ficerad arbetskraft, bör enligt statskontorets mening den vakantsatta befatt­ ningen i lönegrad A 26 tillsättas med bibehållande av nu befintliga tjänster. Då vid statskontrollens införande förutsattes, att kontrollavgifterna i stort sett skulle täcka statsverkets kostnader för den därmed sysselsatta personalen, synes i samband nied personalökningen en omreglering av kontrollavgifterna böra övervägas.

Allmänna lönenämnden har anfört:

Därest den föreslagna jämförelsevis betydande utökningen av personalen å radiofysiska institutionen befinnes erforderlig, synes lönenämnden annan er­ inran icke böra framställas mot de för befattningshavarna föreslagna löneställningarna, än att den biträdande strålskyddsinspektörens placering i Eo 23 förefaller hög. Åtminstone tills vidare torde enligt lönenämndens mening en befattning i Eo 21 vara tillfyllest, för ändamålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 41

Styrelsen för Konung Gustaf V:s jubileumsfond har såsom sin mening häv­ dat, att en personalförstärkning av det omfång, som föreståndaren för radio­ fysiska institutionen föreslagit, vore oundgängligen nödvändig för att tillsyns­ verksamheten vid institutionen icke skulle såsom hittills varit fallet allvarligt inkräkta på det vetenskapliga arbetet vid institutionen.

Narkosöverläkaren. För en biträdande överläkare (narkosöver­ läkare) på kirurgiska kliniken har från och med budgetåret 1939/40 funnits ett arvode, nu uppgående till 9 900 kronor. Direktionen har hemställt örn förändring av denna befattning till extra ordi­ narie överläkartjänst i 26 lönegraden. Till stöd för framställningen har an­ förts: Ifrågavarande befattning tillkom från och med budgetåret 1939/40 på för­ slag av direktionen, som i samband därmed anförde bland annat följande. Vid de kirurgiska undervisningsklinikerna i Stockholm hade de yngsta amanuen­ serna plägat tjänstgöra såsom narkosläkare. En stor olägenhet med detta system vore svårigheten att bibehålla en betryggande kontinuitet. Narkosgivning hade utvecklats till en specialitet. Även för forskningen inom detta område samt för utveckling och förbättring av bedövningsmetoderna krävdes en särskild narkosläkare. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt att vid karolinska sjukhuset anställdes en sådan läkare — i likhet med vad fallet vore vid de större sjukhusen i Amerikas förenta stater och England. Till denna läkares uppgifter skulle även höra att instruera den s. k. narkosunderläkaren och giva kurser i allmännarkos och lokalanästesi. Under den därefter gångna tiden har man haft rikliga tillfällen att erfara den mycket stora betydelse för hela vårt lands sjukvård, som befattningens tillkomst inneburit. De därvid prövade moderna narkosformerna ha dels med­ fört betydande lindring i patienternas lidanden och dels möjliggjort operativ behandling i många fall, där sådan behandling vid tidigare narkosformer an­ setts utesluten. Direktionen anser en självständig narkosöverläkartjänst för såväl karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet synnerligen behövlig. Befattningen bör lik­ som överläkartjänsten i plastisk kirurgi placeras i lönegraden Eo 26. Statskontoret har avstyrkt framställningen och därvid anfört bland annat följande. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat är den nuvarande befatt­ ningen icke förenad med heltidstjänstgöring. Direktionen har enligt stats­ kontorets mening icke anfört några bärande skäl för den föreslagna omänd­ ringen. Någon ökad arbetsbörda eller utvidgning av befattningshavarens ar­ betsuppgifter har icke heller åberopats. Med anledning av vad statskontoret anfört har narkosöverläkaren T. Gördit framhållit, att han alltsedan befattningens tillträdande haft en daglig arbetstid av 6—10 timmar och att hans effektiva arbetstid vid 1941 års besparingsundersökningar på sjukhuset konstaterats vara cirka 50 timmar per vecka. Vidare har Gerdh påpekat, att hans arbete också omfattade undervisning samt att han hela dygnet måste vara jourhavande för konsultationer och akuta fall.

42 Kungl. Maj:ts 'proposition nr ■SOU.

Underläkare. Direktionen har hemställt om inrättande av ytterligare en andre underläkartjänst (Ex 22) på radiumhemmets gynekologiska avdel­ ning. Till stöd härför har anförts:

Överläkaren för kvinnokliniken, professorn A. Westman har hos karolinska institutet anhållit örn vidtagande av åtgärder i anledning av att sådana gy­ nekologiska sjukdomsfall, som stå i samband med elakartade svulster, un­ dandragas den på kvinnokliniken bedrivna undervisningen, då dessa sjuk­ domsfall behandlas på radiumhemmets gynekologiska avdelning, varvid ifrågasatts, att överläkaren för sistnämnda avdelning skulle där meddela undervisning beträffande dylika sjukdomsfall. Nämnde överläkare lär emel­ lertid ha ansett sig förhindrad härtill örn ej en utökning av avdelningens läkarkrafter kunde ge honom möjlighet att vid sidan av sina övriga ar­ betsuppgifter medhinna sådan undervisning. Forskningsnämnden för Ko­ nung Gustaf V:s jubileumsfond har meddelat, att en extra läkare anställts på avdelningen med avlöning av medel, som ställts till förfogande av can­ cerföreningen, men att bidrag från föreningen icke kunde påräknas efter den 1 juli 1945. Med hänsyn till angelägenheten av att undervisning be­ träffande ifrågavarande sjukdomsfall kommer till stånd och då en ökning av antalet läkare på avdelningen även ur sjukvårdssynpunkt är påkallad på grund av ökning av avdelningens verksamhet, anser sig direktionen böra föreslå, att antalet läkare på avdelningen utökas med en andre under­ läkare.

Universitetskanslern har, i likhet med lärarkollegiet vid karolinslca institu­ tet, tillstyrkt framställningen. Statskontoret har avstyrkt förslaget med följande motivering. Av besparingsberedningen tillkallade sakkunniga förordade år 1941 indrag­ ning av två eller åtminstone en andre underläkartjänst på radiumhemmet. Chefen för ecklesiastikdepartementet förordade för sin del efter ytterligare utredning i propositionen 1943: 175, att en förste underläkartjänst indroges. Riksdagen medgav emellertid endast utbyte av en förste underläkartjänst mot en andre underläkarbefattning. Vid nu angivna förhållande måste statskon­ toret bestämt motsätta sig inrättande av en ny läkartjänst å radiumhemmet. Därest förstärkning av underläkarkrafterna erfordras å gynekologiska avdel­ ningen synes möjlighet härtill förefinnas genom en omfördelning mellan ra­ diumhemmets olika avdelningar av redan befintliga läkartjänster.

Assistent sköterskornas löneställning. Vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet finnas ordinarie befattningar i lönegraden A 7 icke blott för sjuksköterskor, som fullgöra tjänstgöring i mera självstän­ dig ställning (avdelnings-, operations-, röntgen-, laboratorie- och poliklinik­ sköterskor) utan även för ett visst antal sköterskor med uppgifter, motsva­ rande dem som åvila assistentsköterskor i lönegraden Eo 5. Den senare anord­ ningen har vidtagits huvudsakligen emedan befordringsmöjligheterna för dessa sköterskor eljest skulle bli ogynnsamma och inverka menligt på rekryteringen. I besparingssyfte föreslog direktionen i sina anslagsäskanden för innevarande budgetår, att placering i lönegraden A 7 i regel borde — liksom vid flertalet andra sjukhus — förbehållas sköterskor i mera självständig ställning. Ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 43

sjuksköterskebefattningar i nämnda lönegrad, vilka innehafts eller innehades av assistentsköterskor, borde vid ledighet ersättas med tjänster i lönegraden Eo 5. Departementschefen (1944 års åttonde huvudtitel, sid. 202 och 212) anslöt sig till direktionens förslag. Riksdagen (skrivelsen 1944: 8, sid. 27 f.) ansåg sig emellertid böra ifrågasätta, om icke ett antal ordinarie tjänster alltjämt borde finnas för assistentsköterskor, avsedda i första hand för de assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänstgöring och begär­ de utredning i frågan. På Kungl. Maj:ts uppdrag har nu direktionen verkställt den begärda ut­ redningen. Direktionen har föreslagit, att större delen av ifrågavarande assi­ stentsköterskor placeras i lönegraden A 5 och den mindre delen i lönegraden Eo 5. Av utredningen må här återgivas följande.

Antalet sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 utgör vid karolinska sjukhuset 155 och vid serafimerlasarettet 60. Antalet assistentskötersketjam­ ster i lönegraden Eo 5 är respektive 130 och 60. Av de ordinarie äro för när­ varande 33 befattningar vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasa­ rettet förenade med assistentskötersketjänstgöring eller därmed jämställd tjänstgöring. Riksdagen har särskilt framhållit, att de nattjänstgörande assistentsköter­ skorna hade ett betydande ansvar. Nattjänsten utövas huvudsakligen av assistentsköterskor. För de på övergångsstat i lönegraden A 7 uppförda nattöversköterskor, som ännu icke kunnat — i enlighet med vad i propositionen 1942:288, sid. 43, förordats — ersättas med elever,1 är tjänstgöringen mer eller mindre kontinuerligt förlagd till natten. Vårdavdelningarnas nattjänst­ görande assistentsköterskor och nattsköterskorna vid serafimerlasarettet alter­ nera däremot periodvis mellan natt- och dagtjänst. Den omständigheten, att de tidvis fullgöra nattjänst, kan icke i och för sig anses innebära en särskild ansvarsställning, som bör föranleda högre löneställning. Om samtliga sjuksköterskor, som intaga en mera självständig ansvarsställ­ ning, hänföras till lönegraden A 7, synas övriga sjuksköterskor i ansvarshänseende vara tämligen jämställda, varför ur denna synpunkt icke torde föreligga någon anledning till lönedifferentiering dem emellan. Ur andra synpunkter kan emellertid skäl föreligga för en lönedifferentiering. Dels kan tjänstgöringen på viss eller vissa avdelningar vara särskilt tyngande och i följd därav föran­ leda rekryteringssvårigheter, för vilkas undanröjande en förhöjd löneställning kan bli erforderlig, och dels föreligger ur befordringssynpunkt anledning att viss möjlighet till befordran inom assistentsköterskegraden beredes sådana assistentsköterskor, som icke inom skälig tid kunna befordras till befatt­ ningar såsom avdelningssköterskor eller därmed jämställda tjänster. Under åberopande av 1944 års riksdags uttalande, att assistentsköterskorna vid ka­ rolinska sjukhuset och serafimerlasarettet icke böra helt berövas befordringsmöjligheterna inom assistentsköterskegraden, får direktionen hemställa, att ett antal ordinarie befattningar för assistentsköterskor måtte finnas tillgäng­ liga vid vartdera sjukhuset för att disponeras under nyss angivna särskilda förutsättningar. Antalet dylika ordinarie assistentsköterskebefattningar sy­

1 Direktionen Ilar undersökt möjligheten av att i stället ersätta nattsköterskorna med sköterskebiträden men funnit ett dylikt utbyte icke för närvarande böra ifrågakomma. Stats­ kontoret bär i avgivet yttrande anslutit sig till denna uppfattning men ansett frågan böra återupptagas vid gynnsammare tidpunkt.

44 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

nes tills vidare i avbidan på att närmare erfarenhet vinnes kunna begrän­ sas till förslagsvis 20 vid karolinska sjukhuset och 15 vid serafimerlasaret­ tet. I den mån förutsättningar för befattningarnas ibruktagande sak­ nas, synas befattningarna böra få uppehållas av extra ordinarie assistent­ sköterskor. Riksdagen har erinrat örn att sjuksköterskor vid dövstumskolorna äro pla­ cerade i lönegraden A 6. Till denna lönegrad äro även hänförda översköterskor vid statens sinnessjukhus. De båda sistnämnda kategorierna torde dock vara närmast jämförliga med avdelningssköterskor. Med hänsyn till assistentsköterskornas ansvar och omfattande utbildning finner direktionen skäl tala för att även de ordinarie assistentsköterskebefattningarna placeras i 6 lönegraden. Emellertid skulle rekryteringen av landsortssjukhusens kvalificerade sjuksköterskebefattningar kunna ogynnsamt påverkas därigenom. Begynnelselönen för extra ordinarie assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset och serafimer­ lasarettet synes nämligen överstiga begynnelselönen för avdelningssköterskor vid landstingens sjukhus, sådan denna bestämts för år 1945 i en mellan lands­ tingsförbundet och svensk sjuksköterskeförening träffad överenskommelse. Visserligen kunna lönerna för landstingssjukhusens sköterskor väntas bli höjda inom en snar framtid, men då en allmän utredning angående lönesättningen för sköterskorna vid landets sjukhus torde vara att vänta, anser sig direktionen böra inskränka sig till att förorda, att de ordinarie assistentsköterskorna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet placeras i lönegraden A 5. En sådan lönesättning torde icke föregripa nyssnämnda utredning. Av de 33 sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7 vid karolinska sjuk­ huset, som äro förenade med assistentskötersketjänstgöring, äro 9 vakanta och kunna omedelbart ersättas med assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Övriga 24 assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 7 synas böra upptagas på övergångsstat för att framdeles vid uppkommande vakans ersät­ tas, 20 befattningar med assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5 och 4 befattningar med dylika befattningar i lönegraden Eo 5.

Inom direktionen har professorn J. W. Nordenson anmält avvikande mening och anfört i huvudsak följande.

Villkoren för befordran av assistentsköterska till ordinarie tjänst böra klart fastställas. Antalet ordinarie tjänster böra fördelas på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i förhållande till antalet assistentskötersketjänster. Då antalet assistentsköterskor vid karolinska sjukhuset är dubbelt så stort som vid serafimerlasarettet, bör därför 36 ordinarie assistentskötersketjänster för­ delas med 24 på karolinska sjukhuset och 12 på serafimerlasarettet. Då den föreslagna placeringen av assistentsköterskor i ordinarie ställning skulle göra anordningen med nattvakande assistentsköterskor ännu dyrare, är en förnyad utredning av frågan örn nattjänsten nödvändig.

Statskontoret har erinrat, att chefen för finansdepartementet den 30 sep­ tember 1944 bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning av de statsan­ ställda sjuksköterskornas m. fl. löne- och anställningsförhållanden (jfr riks­ dagens skrivelse 1944: 451). I betraktande av de skäl direktionen anfört till stöd för sitt förslag ville statskontoret emellertid icke motsätta sig, att ett antal ordinarie befattningar i assistentsköterskegraden med placering i lönegra­ den A 5 redan nu inrättades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%. 45

Allmänna lönenämnden har anfört: Såsom direktionen framhållit, torde en allmän utredning angående avlö­ ningsförhållandena för sjuksköterskor inom kort igångsättas. Vid sådant för­ hållande kan lönenämnden icke tillstyrka förslaget om inrättande av för assistentsköterskor avsedda ordinarie sjuksköterskebefattningar i A 5 vid ka­ rolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Ny sjukvårdspersonal. Direktionen har bland annat föreslagit inrättande av en assistentskötersketjänst (Eo 5) på medicinska kliniken, anvi­ sande av 1 800 kronor för anställande av ett halvtidstjänstgörande labora­ toriebiträde på kirurgiska kliniken och anställande av ett sköterskebiträde (Ul) i stället för en elev på ögonkliniken. Till stöd härför har anförts huvud­ sakligen följande. Då personalen på fysikaliska avdelningen visat sig otillräcklig, har behovet av förstärkning provisoriskt tillgodosetts genom överflyttning till avdelningen av en ordinarie sjuksköterska, som efter långvarig sjukdom är urståndsatt att fullgöra vanlig skötersketjänst men vars hälsotillstånd dock medger, att hon fullt tillfredsställande kan ombesörja vissa fysikaliska behandlingar. Härige­ nom har vunnits, att arbete kunnat beredas henne och att ett avsevärt ökat antal patienter kunnat mottagas på avdelningen, varigenom sjukhusets in­ komster stegrats. Genom höjning av behandlingsavgifterna kommer inkom­ sterna att ytterligare ökas med ett beräknat belopp av cirka 4 000 kronor för år. På den vårdavdelning av medicinska kliniken, från vilken sköterskan flyttats, ersättes hon för närvarande av en extra sköterska. Då ringa utsikt finnes, att den ordinarie sköterskan skall kunna återgå i tjänst där, hemställer direktionen, att ytterligare en extra ordinarie assistentskötersketjänst måtte in­ rättas för nämnda medicinska avdelning. Överläkaren för sjukhusets kirurgiska klinik, professorn J. Hellström har, under åberopande att den behandling med A. P .-tabletter, som sedan början av innevarande år tillämpats på kliniken såsom förebyggande åtgärd mot blod­ propp, krävde ökad laboratoriepersonal, hemställt, att en laboratoriesköterska på kemiska centrallaboratoriet, som tidigare varit placerad på den kirurgiska garnisonsavdelningen, måtte återflyttas till nämnda avdelning och att i stället en ny laboratoriesköterska måtte anställas vid centrallaboratoriet. Direktio­ nen ämnar verkställa utredning rörande organisationen av laboratorieverksam­ heten vid sjukhuset och serafimerlasarettet, då laboratoriernas kapacitet synes vara otillräcklig. I avbidan på resultatet av utredningen anser sig direktionen böra inskränka sig till att hemställa — bland annat — att ett arvode av 1 800 kronor flir år anvisas för ett halvtidsanställt laboratoriebiträde på den kirurgiska kliniken för ifrågavarande behandling. Överläkaren för sjukhusets ögonklinik, professorn J. W. Nordenson har hemställt, att ett sköterskebiträde måtte anställas på den allmänna avdelning av kliniken, som fått tagas i bruk från och med den 1 juli 1043. Då den sjuk­ vårdselev, som beräknats för nämnda avdelning, icke kunnat erhållas och då det under nuvarande förhållanden icke är sannolikt att någon sådan elev kan erhållas under nästa budgetår, synes det vara nödvändigt att då ersätta denna elev med ett sköterskebiträde. Statskontoret har avstyrkt framställningen om inrättande av en ny assi­ stentskötersketjänst med hänsyn till att ett liknande förslag för innevarande

46 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

budgetår icke bifallits. Utbytet av en elev mot ett sköterskebiträde på ögon­ kliniken har ämbetsverket icke velat motsätta sig.

Sjukgymnasterna. Direktionen har hemställt om höjning av arvo­ det åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset, vilken har en daglig arbetstid av omkring 4 timmar, med 600 kronor till 3 000 kronor och härom anfört: Chefläkaren för garnisonssjukhuset har hemställt om förhöjt arvode för den sjukgymnast, som omhänderhar sjukgymnastisk behandling av inneliggande patienter därstädes. Då det arvode av 2 400 kronor, som direktionen fastställt för henne i samband med sjukhusets övertagande, för närvarande måste anses alltför lågt i förhållande till det arbete, som ankommer på henne, synes höj­ ning av detta arvode till ett av chefläkaren föreslaget belopp av 3 000 kronor vara befogad. Statskontoret har ansett, att någon höjning av arvodet icke för närvarande borde ifrågakomma.

Tandvårdspersonalen. Direktionen har gjort framställning om förhöjd löneställning åt den på tandpolikliniken anställda tandteknikern och åt där tjänstgörande tandsköterskor, av vilka en innehar befattning såsom fotografibiträde. Direktionen har anfört: Tandteknikern är för närvarande placerad i lönegraden Ex 7 och tandskö­ terskorna samt fotografibiträdet i lönegraden U 2. Enligt förslag av poliklinik­ föreståndaren skulle den förre placeras i lönegraden A 7 och de senare i löne­ graderna A 5 eller Eo 5. Enlig vad direktionen inhämtat kan förslag förväntas om placering av den militära tandvårdens tandsköterskor i lönegraden Eo 4. I anledning härav får direktionen föreslå, att två tandsköterskor samt fotografibiträdet placeras så­ som tandsköterskor i lönegraden Eo4. Direktionen förordar även extra ordi­ narie anställning för tandteknikern i lönegraden Eo 7. Föreståndaren för tandpolikliniken S. T. Thuréns har i yttrande till direk­ tionens protokoll förordat, att tandteknikern placeras i lönegraden A 7, två av tandsköterskorna i lönegraden A 5 och den tredje i lönegraden Eo5. Statskontoret har anfört: Enligt vad statskontoret under hand inhämtat tjänstgör på tandpolikliniken, förutom tandsköterskor och fotografibiträde, två sjuksköterskor. Då behovet av viss kvalificerad personal för polikliniken härigenom synes tillgodosett, måste statskontoret motsätta sig, att tandskötersketjänsterna och fotografibiträdestjänsten i U 2 ersättas med mera kvalificerade befattningar i den före­ slagna lönegraden. Allmänna lönenämnden har lämnat direktionens ifrågavarande förslag utan erinran.

Nya sjukhusbiträden (städerskor). Direktionen har hem­ ställt örn inrättande av ytterligare två befattningar såsom sjukhusbiträden i lönegraden U 1. Som skäl härför har direktionen i huvudsak anfört:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 47

Avdelning 29 av civilförvaltningens personalförbund har hos direktionen hemställt, att antalet sjukhusbiträden (städerskor) vid sjukhuset måtte ökas med tre för möjliggörande av erforderlig justering av städerskedistrikten inom vissa avdelningar av sjukhuset. Därjämte har dels överläkaren för sjukhusets kirurgiska klinik, professorn J. Hellström hemställt om ytterligare en städer­ ska på klinikens operationsavdelning, dels laboratorn på det fysiologiska centrallaboratoriet hemställt örn ytterligare en städerska på nämnda labo­ ratorium. Innan närmare utredning angående eventuella jämkningar av städerske­ distrikten verkställts, kan det icke med säkerhet bedömas huru stor personnalökning erfordras för städningsarbetets behöriga fullgörande. På vissa av­ delningar, särskilt kirurgiska klinikens operationsavdelning och förlossnings­ avdelningen, har det emellertid förelegat stora svårigheter att med nu tillgäng­ lig städningspersonal fullgöra erforderlig städning och renhållning. Med hän­ syn till de stora risker, som ett åsidosättande av städningen och renhållningen på operationsavdelningen och förlossningsavdelningen kan innebära, anser sig direktionen böra hemställa, att ytterligare två sjukhusbiträden (städerskor) måtte få anställas för tillgodoseende i första hand av renhållningen på dessa avdelningar. Statskontoret har anfört, att då frågan örn städningsarbetets omorganisation för närvarande vore föremål för direktionens övervägande, medel icke syntes böra beräknas för anställande av ytterligare städerskor.

Skrivbiträde. Direktionen har hemställt om inrättande av en ny be­ fattning som extra ordinarie skrivbiträde (Eo 2) på röntgendiagnostiska av­ delningen. Av en till grund för förslaget liggande framställning av överläkaren på avdelningen, professorn Å. Åkerlund inhämtas: Antalet röntgenundersökningar har kontinuerligt ökats från 20 457 under februari—december 1940 till 37 130 under år 1943. På grund av denna allt­ jämt fortsättande ökning har arbetet på expeditionen kraftigt ökats, så att trots betydande övertidsarbete endast den allra viktigaste delen av arbetet medhinnes och betydande oreda i filmarkivet vållats. På avdelningens expe­ dition måste därför snarast anställas ytterligare ett extra ordinarie kontors­ biträde och ett skrivbiträde. Skrivbiträdets uppgift är att sortera, arkivera samt framtaga ur arkivet alla filmer, vilket arbete är synnerligen tidsödande och kräver stor noggrannhet. Detta arbete har förut delvis utförts av de bi­ träden, som tjänstgöra som korridorvakter på respektive röntgenavdelningar,, men på grund av den starkt ökade belastningen på avdelningarna har dessa biträdens arbete där blivit så betungande, att annat arbete ej medhinnes.

Statskontoret har ansett behovet av skrivbiträdet icke vara tillfredsställan­ de styrkt.

Förbättrad lönest ä Ilning för maskinpersonal m. m. De sakkunniga, som inom socialdepartementet tillkallats för översyn av tjänsteförteckningen vid statens sinnessjukhus m. m. (tjänsteförteckningssaklcunniga för statens sinnessjukhus) lia i sitt den 18 januari 1943 avgivna betän­ kande upptagit till behandling vissa frågor beträffande lönegradsplaceringen, för maskinpersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Beträffande maskin mästarens vid karolinska sjukhu­ set löneställning ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

En viss skillnad i lönehänseende synes motiverad mellan maskinmästaren vid karolinska sjukhuset och de högst placerade maskinmästarna vid sinnes­ sjukhusen. För de sistnämnda ha de sakkunniga, i likhet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, förordat en uppf lyftning till 15 lönegraden. Ma­ skinmästaren vid karolinska sjukhuset är för närvarande placerad två lönegra­ der högre än maskinmästare av lia klass vid statens sinnessjukhus. Direktio­ nen för karolinska sjukhuset hade i skrivelse den 26 oktober 1938 föreslagit befattningens placering i 20 lönegraden, varvid såsom jämförelse åberopades övermaskinistbefattningarna vid statens järnvägars ångfärjor. Mot detta för­ slag framfördes invändningar både av statskontoret och allmänna civilför­ valtningens lönenämnd, varvid lönenämnden — under erinran att maskin­ mästarna av lia klass vid statens sinnessjukhus vore placerade i 14 löne­ graden och att underinspektörerna vid yrkesinspektionen tillhörde 16 löne­ graden — förklarade sig icke kunna tillstyrka en högre placering av ma­ skinmästaren vid karolinska sjukhuset än i sistnämnda lönegrad. I förnyat yttrande den 6 februari 1939 i anledning av myndigheternas remissyttran­ den anslöt sig direktionen för karolinska sjukhuset till lönenämndens för­ slag, att maskinmästaren vid sjukhuset borde placeras i 16 lönegraden. Föredragande departementschefen (propositionen 1939: 206 sid. 80) biträd­ de detta förslag, och riksdagen beslöt i enlighet härmed. Därest i enlighet med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas och de sak­ kunnigas samstämmiga förslag maskinmästarna av l:a klass vid statens sin­ nessjukhus uppflyttas till 15 lönegraden och maskinmästaren vid karolinska sjukhuset därjämte skulle bibehållas i oförändrad löneställning, skulle den nuvarande skillnaden i lönehänseende mellan sistnämnda befattningshavare och de förstnämnda komma att minskas från två lönegrader till en. Enligt de sakkunnigas uppfattning förefaller den nuvarande lönegradsskillnaden icke omotiverad med hänsyn till beskaffenheten av anläggningen å karolinska sjuk­ huset, omfattande olika specialavdelningar som icke förefinnas vid sinnes­ sjukhusen. I konsekvens härmed synes de sakkunniga fog föreligga för över­ vägande, huruvida icke en uppfattning av maskinmästaren vid karolinska sjukhuset till 17 lönegraden bör äga rum, därest maskinmästarna av l:a klass vid statens sinnessjukhus placeras i 15 lönegraden. För ett dylikt övervägande talar även den omständigheten, att underinspektörerna vid yrkesinspektionen numera efter förslag av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga uppflyttas från 16 till 17 lönegraden.

Förslaget om uppflyttning av maskinmästaren från 16 till 17 lönegraden har tillstyrkts av direktionen för karolinska sjukhuset och allmänna löne­ nämnden men avstyrkts av statskontoret. Beträffande maskinisternas vid karolinska sjukhuset löneställning ha tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus an­ fört följande.

För närvarande finnas vid karolinska sjukhuset 1 maskinist av Ira klass i lönegraden A 12 och 3 maskinister av 2:a klass i lönegraden A 8. Maskinisten av l:a klass är maskinmästarens medhjälpare och ställföreträdare, och maski­ nisterna av 2:a klass äro avsedda för vakttjänstgöringen å maskinavdelningen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 49 vilken tjänstgöring omfattar hela dygnet under största delen av året (propo­ sitionen 1939:206 sid. 77). Vad beträffar maskinisten av lia klass är denne för närvarande placerad två lönegrader högre än maskinist av lia klass vid sinnessjukhus. Sistnämnda befattningshavargrupp har av de sakkunniga föreslagits till uppflyttning från lönegraden A 10 till Ali. De sakkunniga ha emellertid icke funnit anledning ifrågasätta den konsekvensen av nämnda förslag, att maskinisten av lia klass vid karolinska sjukhuset skulle uppflyttas från A 12 till A 13. Någon nedflyttning från A 12 till All synes å andra sidan, med tanke på den ifråga­ varande anläggningens beskaffenhet, icke heller böra ifrågakomma. De sak­ kunniga föreslå, att maskinisten av lia klass vid karolinska sjukhuset bibe­ hålies i oförändrad lönegrad (A 12). I fråga om maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset före­ slå de sakkunniga enahanda förändring i löneställningen, som av dem före­ slagits beträffande maskinisttjänst av 2:a klass vid sinnessjukhus. I enlighet härmed böra maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset upp­ flyttas från lönegraden A 8 till A 9. Samtliga maskinisttjänster vid karolin­ ska sjukhuset torde, liksom vid sinnessjukhusen, hädanefter böra upptagas utan klassbeteckning. De av de sakkunniga behandlade maskinisttjänsterna av 2:a klass vid karolinska sjukhuset benämnas numera maskinisttjänster av 3:e klass. Förslaget om uppflyttning av de tre ordinarie maskinisterna av 3:e klass vid karolinska sjukhuset från 8 till 9 lönegraden har tillstyrkts av direktionen för karolinska sjukhuset och allmänna lönenämnden men avstyrkts av statskon­ toret. Tjänsteförteckningssakkunniga för sinnessjukhusen ha beträffande frågan om löneställningen för reparatörspersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uttalat, att de saknade bestämda hållpunkter för att kunna tillstyrka av vederbörande personalor­ ganisation framställt yrkande, att samtliga ordinarie och extra ordinarie re­ paratörst jänster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle för­ ändras till montörs- eller förste reparatörst jänster i 10 lönegraden. De sakkun­ niga erinrade, att reparatörerna vid telegrafverket och statens vattenfallsverk hänförts dels till den normala reparatörsgraden, nämligen lönegraden A 7, dels till lönegraden A 8, medan montörer vid statens vattenfallsverk tillhörde lönegraden A 9; förste reparatörer vid telegrafverket, statens järn­ vägar och statens vattenfallsverk vore inplacerade i lönegraden A 10. Så­ vitt de sakkunniga kunnat finna, förelåge vid karolinska sjukhuset och se­ rafimerlasarettet speciella förhållanden i förevarande hänseende, vilka icke ägde sin motsvarighet vid sinnessjukhusen. Med hänsyn härtill och då dessutom frågan örn ifrågavarande reparatörers löneställning prövats av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga, ansågo sig de sakkunniga icke böra ingå på förevarande spörsmål. Direktionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas för sinnessjukhusen förslag framhållit, att reparatö­ rerna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i lönehänscende vore Bihang till riksdagens protolcoll lSlt5. 1 sami. Nr 302. 4

50 Kungl. May.ts proposition nr 302.

sämre ställda än motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen, vilka i regel vore placerade i 8 lönegraden, samt hemställt, att ifrågavarande repara­ törer måtte placeras i sistnämnda lönegrad, till dess det efter närmare ut­ redning kunde avgöras, i vilken omfattning de borde uppflyttas i högre lö­ negrad. Genom beslut den 22 september 1944 uppdrog Kungl. Majit, i anledning av en av civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 gjord framställning i ämnet, åt allmänna lönenämnden att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande lönegradsplaceringen för montörer och reparatörer vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Lönenämnden har med skrivelse den 23 no­ vember 1944 inkommit med utredning och förslag i ämnet. Lönenämnden har anfört bland annat följande.

Det nuvarande antalet lönegradsplacerade reparatörs- och montörsbefattningar vid ifrågavarande sjukhus framgår av följande sammanställning:

Karolinska sjukhuset Serafimerlasarettet Befattningshavare Antal, lönegrad Antal, lönegrad

Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har i under år 1942 gjorda framställningar hemställt, beträffande karolinska sjukhuset, att de 6 till A 7 och Eo 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas till A 10, att den till Ex 7 hänförda reparatören måtte uppflyttas till Eo 9 och att den till Ex 5 hänförda hjälpmontören måtte uppflyttas till Eo 6 ävensom, beträffande se­ rafimerlasarettet, att de 2 till A 7 hänförda reparatörerna måtte uppflyttas till A 10. Lönenämnden har för att kunna närmare bedöma den föreliggande frågan avlagt besök å karolinska sjukhuset och därvid tagit kännedom örn organisa­ tionen av sjukhusets maskin- och verkstadsavdelning. I samband därmed har lönenämnden haft överläggningar med sjukhusets överdirektör, syssloman och maskinmästare samt med ordföranden i civilförvaltningens personalför­ bunds avdelning 29. Inledningsvis vill lönenämnden erinra, att direktionen för karolinska sjuk­ huset i skrivelse den 26 oktober 1938, i vilken direktionen framlade ett om­ fattande förslag beträffande personalfrågor och anslagsbehov vid såväl karo­ linska sjukhuset som serafimerlasarettet, uttalade, att vid det förra sjukhuset borde upprättas en särskild maskin- och verkstadsavdelning (jämför propo­ sitionen 1939: 206 sid. 76). Sjukhusets tekniska utrustning vore mycket omfat­ tande och dyrbar. Moderna maskiner för mekanisk verkstad, smedja och plåtslageri m. m. hade anskaffats för att reparationer av olika slag skulle kunna utföras vid sjukhuset. Såsom chef för maskin- och verkstadsavdelningen skulle fungera en övermaskinist (sedermera benämnd maskinmästare), och såsom dennes medhjälpare vid driftledningen samt vid tillsyn och un­ derhåll av sjukhusets tekniska anläggningar och såsom ställföreträdare er­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 51

fordrades en förste maskinist (numera maskinist av l:a klass). För utförandet av förekommande reparationer å sjukhusets elektriska starkströms- och svagströmsanläggningar, tillsyn och skötsel av hissar och för erforderliga mindre utökningar och nyanläggningar beräknades 2 elektriska montörer bliva be­ hövliga. Vidare måste yrkeskunnig personal anställas för rör- och mekaniska reparationer och arbeten av olika slag, vartill beräknades 3 reparatörer. Härtill komme den redan anställda röntgenreparatören. Sammanlagt hade alltså upp­ tagits 6 reparatörer med placering i 7 lönegraden, därav 4 såsom ordinarie och 2 såsom extra ordinarie. Beträffande serafimerlasarettets reparatörer gjorde di­ rektionen i sin nyssnämnda skrivelse icke något särskilt uttalande utan utgick ifrån att 2 redan tidigare därstädes inrättade ordinarie reparatörstjänster i 7 lönegraden skulle bibehållas oförändrade. Vad direktionen sålunda föreslagit beträffande reparatörer och montörer vid ifrågavarande sjukhus lämnades av föredragande departementschefen utan erinran och godkändes av riksdagen. En sammanställning av den nyss angivna personaluppsättningen enligt 1939 års proposition med den inledningsvis i detta utlåtande intagna tablån ger vid handen, att ifrågavarande personal, såvitt angår karolinska sjukhuset, numera ökats med 1 elektrisk reparatör i Ex 7 och 1 "hjälpmontör i Ex 5. Till stöd för sitt yrkande att reparatörer och montörer vid karolinska sjuk­ huset och serafimerlasarettet skulle uppflyttas till 10 lönegraden, har civil­ förvaltningens personalförbund beträffande montörerna vid karolinska sjuk­ huset åberopat de stora krav på yrkesskicklighet, som ställas på dem såsom en följd av de förekommande arbetsuppgifternas stora omfattning och svå­ righetsgrad, varjämte jämförelse gjorts med montörer (A 12) och förste re­ paratörer _(A 10) vid affärsdrivande verk. Beträffande reparatörerna vid ka­ rolinska sjukhuset har personalförbundet framhållit, att de på grund av sjuk­ husets stora omfattning samt förekomsten av stora mekaniska anläggningar och ledningssystem måste vara kompetenta att på egen hand utföra och leda de mera omfattande reparations- och anläggningsarbeten, som förekomma på sjukhuset. I fråga om den föreslagna lönegradsuppflyttningen av reparatörer­ na vid serafimerlasarettet har någon särskild motivering icke framlagts. . För egen del får lönenämnden till en början framhålla, att vid karolinska sjukhuset finnes anställd en maskinist av l:a klass, vilken — såsom av det förut anförda framgår — förutsatts skola vara maskinmästarens medhjälpare vid driftsledningen samt vid tillsyn och underhåll av sjukhusets tekniska an­ läggningar. Denne maskinist tillhör lönegrad 12. Vid fastställandet av denna lönegradsplacering framhöll riksdagen (skrivelsen 1939:352, sid. 5), att riks­ dagen utgått från att nämnde befattningshavare komme att utnyttjas för de kvalificerade göromål, som av direktionen anförts såsom motiv för en högre lönegradsplacering än den av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd ifrågasatta (d. v. s. 10 lönegraden). Förefintligheten av den nu omhandlade maskinisttjänsten av Ira klass synes lönenämnden böra beaktas vid bedömandet av det spörsmål, varom i förevarande ärende är fråga. . Vidare vill lönenämnden erinra, att vid karolinska sjukhuset finnas 3 maski­ nisttjänster av 3:e klass, närmast avsedda för vakttjiinstgöring i maskinav­ delningen. Dessa tjänster, som för närvarande äro inplacerade i A 8, ha av tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus föreslagits uppflytta­ de till A 9, vilket förslag lönenämnden lämnat utan erinran. De nuvarande, till 7 lönegraden hänförda reparatörerna och montörerna vid karolinska sjukhuset synas lönenämnden fullgöra arbetsuppgifter, sorn __ med beaktande jiimviil av ovan anförda omständigheter — göra befattningar­

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

nas placering i 8 lönegraden i och för sig motiverad. Lönenämnden vill i detta sammanhang erinra örn, att vid statens sinnessjukhus anställda elektriker och reparatörer regelmässigt äro placerade såsom hantverksföreståndare av 2:a klass i lönegrad A 8. Enligt lönenämndens förmenande böra ifrågavarande befattningshavare vid karolinska sjukhuset icke i lönehänseende ställas efter motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusen. Detsamma äger tillämp­ ning jämväl i fråga örn serafimerlasarettet. För en allmän uppflyttning över 8 lönegraden av reparatörer och mon­ törer vid ifrågavarande sjukhus föreligga enligt lönenämndens mening icke tillräckliga skäl. Möjligen skulle, i vad avser karolinska sjukhuset, kunna över­ vägas att placera en eller eventuellt två av dessa befattningar i högre lönegrad än de övriga; särskilt inom det elektriska facket vore det måhända i och för sig icke otänkbart att utskilja vissa mera kvalificerade arbetsuppgifter, vilka skulle kunna anförtros en befattningshavare i högre lönegrad. Efter ingående överväganden har lönenämnden emellertid funnit sig sakna bestämda hållpunk­ ter för att i nuvarande läge kunna framställa förslag av nu angiven innebörd. Lönenämnden föreslår alltså, att reparatörstjänsterna vid karolinska sjuk­ huset och serafimerlasarettet uppflyttas från 7 till 8 lönegraden. De 6 nuva­ rande ordinarie befattningarna (4 -j- 2) böra härvid upptagas i lönegrad A 8. Beträffande de tre icke-ordinarie befattningarna vid karolinska sjukhuset före­ slår lönenämnden tills vidare ingen annan förändring, än att de samtliga — utöver uppflyttningen till 8 lönegraden — upptagas såsom extra ordinarie; sistnämnda förhållande bör emellertid givetvis icke utesluta, att vid nyan­ ställning av befattningshavare å någon av ifrågavarande tjänster anställning allenast såsom extra tjänsteman tillämpas under viss prövotid. Den vid karolinska sjukhuset förefintliga befattningen såsom hjälpmontör, för närvarande i Ex 5, synes lönenämnden böra upptagas såsom extra ordi­ narie, varvid beträffande löneställningen för nyanställd innehavare av befatt­ ningen nyssnämnda reservation bör gälla. Beträffande befattningens benäm­ ning och lönegradsplacering förordar lönenämnden, att densamma upptages såsom hantverkarbefattning i Eo 6.

Två av lönenämndens ledamöter ha föreslagit, att en av de vid karolinska sjukhuset i lönegrad A 7 placerade reparatörerna uppflyttas till förste re­ paratör med placering i lönegrad A 10. Till stöd härför har anförts följande.

De omfattande elektriska anläggningarna vid karolinska sjukhuset äro av de mest skiftande slag, såsom röntgen-, stark- och svagströmsanläggningar samt ett större antal hissmaskinerier. Icke blott skötsel och underhållsarbete ombesörjes av sjukhusets egen personal, utan har denna även att utföra före­ kommande nyanläggningar. Enligt vår uppfattning äro dessa arbeten av sådan omfattning och kvalitet, att de kräva stor yrkesskicklighet samt för­ trogenhet med elektriska installationer av olika slag. Såsom lönenämnden fram­ hållit sorterar denna personal under maskinmästaren, vilken också har det for­ mella ansvaret för de utförda arbetena. Det synes oss emellertid uppenbart, att de arbetsuppgifter, som åvila maskinmästaren, äro av sådan omfattning, att de icke möjliggöra för honom att utöva någon direkt ledning av montörer­ nas arbete, ävensom att de elektriska installations- och underhållsarbetena många gånger äro av sådan beskaffenhet, att för desammas utförande kräves en mångårig praktisk utbildning inom detta speciella yrke. Då så är förhål­ landet anse vi att synnerligen starka skäl tala för att vid karolinska sjuk­ huset inrättas en befattning såsom förste reparatör i lönegrad 10, avsedd för

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 53 en under maskinmästaren sorterande speciell arbetsledare för sjukhusets mon­ törer. Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har funnit den av lönenämnden föreslagna löneställningen för reparatörer och montörer synnerligen otillfredsställande. Synnerligen anmärkningsvärt vore, framhåller personalför­ bundet, att lönenämnden ansett sig kunna tillstyrka lägre löneställning för re­ paratörer och montörer än för maskinister av 3:e klass vid karolinska sjuk­ huset. Anställningen såsom reparatör eller montör vid ifrågavarande sjukhus utgjorde för vederbörande sluttjänsteanställning, som endast kunde erhållas efter mångårig utbildningsanställning inom respektive fack, kombinerad med omfattande fritidsutbildning. Anställningen såsom maskinist av 3:e klass åter utgjorde i allmänhet ett led i befordringsgången och föreginges i regel av något års teoretisk utbildning. Tvekan kunde därför icke råda om att repara­ törer och montörer borde erhålla högre löneställning än maskinister av 3:e klass vid karolinska sjukhuset, vilka föreslagits placerade i 9 lönegraden. Mot den av lönenämnden föreslagna lönegradsplaceringen av den nuvarande befattningen vid karolinska sjukhuset såsom hjälpmontör har personalförbun­ det icke haft något att erinra. Däremot har personalförbundet funnit den nu­ varande benämningen å befattningen lämpligare än den av lönenämnden föreslagna. I sin förutnämnda skrivelse den 23 november 1944 har allmänna lönenämn­ den berört frågan om tjänstebenämningen för de nuvarande befattningarna så­ som eldare av l:a klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt därvid anfört följande. Befattningarna såsom eldare av Ira klass tillhöra lönegraden A 6 och för­ dela sig med 4 vid karolinska sjukhuset och 3 vid serafimerlasarettet. Ifråga­ varande befattningshavare äro i första hand reparatörer och utföra endast i undantagsfall (närmast för avlösning under söndagsvakter) eldningsarbete. Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus framhöllo i sitt be­ tänkande, att anledning icke syntes föreligga att bibehålla befattningar såsom eldartjänster, därest befattningarnas innehavare icke alls hade att utföra eld­ ningsarbete. I den mån innehavarna av de nuvarande eldartjänsterna av l:a klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uteslutande hade att fullgöra underhålls- och reparationsarbeten, borde därför enligt de sakkun­ nigas mening vederbörande befattningar ändras till reparatörstjansten Di­ rektionen för karolinska sjukhuset har i utlåtande över nyssnämnda sakkun­ nigbetänkande förordat, att samtliga eldarbefattningar av l:a klass erhålla ändrad benämning, antingen hantverkare eller maskinbiträde. För egen del finner sig lönenämnden böra förorda, att de 7 eldartjänsterna av lia klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet hädanefter upptagas såsom hantverkartjänster. Härvid utgår lönenämnden ifrån att ändring icke vid­ tages i de arbetsuppgifter, som hittills enligt praxis åvilat dessa befattnings­ havare. Lönegradsplaceringen förutsattes oförändrad (A 6). Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 29 har hemställt, att befattningarna såsom eldare av lia klass måtte förändras till reparatörsbefattningar.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Medan samtliga befattningar såsom eldare av Ira klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet äro ordinarie befattningar, äro de egent­ liga eldartjänsterna (befattningarna såsom andre eldare) icke­ ordinarie befattningar, normalt i lönegraden Eo 5. Tjänsteförteckningssakkunniga för statens sinnessjukhus ha tillstyrkt av vederbörande personalorganisation framlagt förslag örn inrättande av ordinarie eldartjänster i lönegraden A 5 vid karolinska sjukhuset och sera­ fimerlasarettet. Direktionen för karolinska sjukhuset har, i anslutning till vad nämnda sakkunniga sålunda föreslagit, i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt, dels att tre av karolinska sjukhusets sex andre eldare i lönegra­ den Eo 5 måtte erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden samt att en extra eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 vid nämnda sjukhus måtte erhålla extra ordinarie anställning i 5 lönegraden, dels ock att fyra av serafimerlasarettets sex andre eldare i lönegraden Eo 5 måtte erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden. Allmänna lönenämnden har lämnat utan erinran vad direktionen sålun­ da föreslagit. Statskontoret har icke ansett sig kunna biträda direktionens förslag örn överförande av vissa eldare på ordinarie stat.

Direktionen har i skrivelse den 21 november 1944 hemställt, att Kungl. Majit ville med tillämpning från och med den 1 juli 1942 meddela bestäm­ melser av innebörd, att för föreståndaren för den radiofysiska institutionen fastställt arvode, 1 500 kronor, må utgå till den, som uppehåller befatt­ ningen, dock med rätt för befattningens innehavare att under semester bi­ behålla arvodet, samt att arvode till vikarie under semester för förestån­ daren må utgå med 360 kronor för semesterperioden. Till stöd härför har anförts:

I kungl, brev den 7 november 1941 med föreskrifter beträffande semes­ ter m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasa­ rettet, som åtnjuta av Kungl. Majit bestämda arvoden, föreskrives, bland annat, att för överläkare och vissa avdelningsföreståndare fastställda ar­ voden utgå till dem, som uppehålla befattningarna, dock att innehavarna av befattningarna må bibehållas vid arvodena under semester, samt att arvode till vikarie under semester må utgå för överläkare och avdelnings­ föreståndare, som äro berättigade till 60 dagars årlig semester, med 240 kro­ nor för semesterperioden och för överläkare, som äro berättigade till 90 dagars årlig semester, med 360 kronor för semesterperioden. Bland de avdelningsföreståndare vid nämnda sjukhus, för vilka nämnda föreskrifter äro gällande, har icke upptagits föreståndaren för radiofysiska institutionen, vilket torde ha berott på att denne institutionsföreståndare först från och med den 1 juli 1942 tillerkänts föreståndararvode. I sam­ band därmed meddelades emellertid icke några bestämmelser om huru med detta arvode skulle förfaras under semester eller tjänstledighet för före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 55

ståndaren, vid vilket förhållande någon ersättning till hans vikarier under dylika ledigheter icke ansetts kunna utanordnas. Statskontoret har icke framställt annan erinran emot direktionens ifråga­ varande förslag än att ämbetsverket ansett, att bestämmelserna icke borde givas retroaktiv giltighet.

Den kontrollverksamhet, som jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt ar­ Departementschefen. bete m. m. utövas av radiofysiska institutionen och vid denna anställda tillsyningsmän, finansieras för närvarande genom avgifter, som erläggas för de besiktningar av olika anläggningar, vilka verkställas enligt nämnda lag. Vid statskontrollens genomförande förutsattes (jfr propositionen 1941: 74, sid. 9 f), att besiktningsavgifterna skulle så avvägas, att de i stort sett täckte kostnaderna för den för kontrollverksamheten nödvändiga personalen samt de rese- och övriga omkostnader, som sammanhängde med verksam­ heten. Från institutionens sida ha nu framställts önskemål dels örn utök­ ning av personalen vid institutionens kontrollavdelning för röntgendiagno­ stik (avdelning A), dels ock örn en omläggning av systemet för finansiering av kontrollverksamheten jämlikt sagda lag. Sistnämnda fråga har tidigare i år anmälts av chefen för socialdepartementet, och förslag i ämnet har förelagts riksdagen i propositionen 1945: 176. I propositionen har förordats, att det nuvarande avgiftssystemet från och med den 1 januari 1946 er­ sättes med ett licenssystem och att de nya avgifterna bestämmas så, att de täcka kostnaderna för ifrågavarande verksamhet, varvid till utgångspunkt för denna bedömning ansetts böra tagas de beräknade kostnaderna under det budgetår, då övergången till det nya systemet äger rum. Av den i det föregående lämnade redogörelsen torde ha framgått, att en väsentlig utökning av tillsyningspersonalen vid radiofysiska institutionens kontrollavdelning för röntgendiagnostik (avdelning A) är erforderlig. Vid vardera av institutionens två övriga kontrollavdelningar (avdelningarna B och C) är anställd en laborator, tillika avdelningsföreståndare, i lönegraden A 28. Jag finner mig böra förorda förslaget om inrättande av en befattning såsom laborator, tillika avdelningsföreståndare, i samma lönegrad jämväl för avdelning A. Tjänstebenämningen för den nuvarande i personalförteck­ ningen uppförda, för kontrollavdelning A avsedda befattningen i lönegraden A 26 såsom förste byråingenjör, tillika avdelningsföreståndare, torde lämp­ ligen böra ändras till förste strålskyddsinspektör, då denna benämning tyd­ ligare än den nuvarande angiver befattningens art. Ifrågavarande befatt­ ning, som jämlikt meddelat beslut endast skall uppehållas pa förordnande till och med budgetåret 1945/46, bör få tillsättas med ordinarie innehavare redan nästa budgetår. I stället för den nuvarande befattningen vid kontrollavdelning A i lönegraden Ex 18 såsom biträdande byråingenjör torde vidare böra inrättas en befattning såsom strålskyddsinspektör i lönegraden Eo23. Slutligen förordar jag, att vid radiofysiska institutionen inrättas en huvud­

56 Kungl. Martts proposition nr 302.

sakligen för institutionens avdelning A avsedd befattning såsom assistent, förenad med ett arvode av 6 000 kronor för år räknat. Mot de av institutionsföreståndaren föreslagna kompetensfordringarna för ifrågavarande be­ fattningar har jag icke funnit anledning till erinran. Semestertidens längd torde vid de föreslagna befattningarna såsom laborator, respektive förste strålskyddsinspektör och strålskyddsinspektör liksom vid de nuvarande laboratorsbefattningama och befattningen såsom förste byråingenjör vid ra­ diofysiska institutionen böra utgöra 60 dagar årligen. Frågan örn erforder­ liga ändringar i civila avlöningsreglementet m. m. torde sedermera få an­ mälas av chefen för finansdepartementet. I likhet med vad som gäller för överläkare och andra institutionsföre­ ståndare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, vilka uppbära särskilda av Kungl. Majit fastställda arvoden, bör föreståndaren för radio­ fysiska institutionen äga rätt att under semester bibehålla det till 1 500 kro­ nor fastställda föreståndararvodet. Arvode till vikarie under semester för föreståndaren torde med hänsyn till semesterns omfattning, högst 90 da­ gar, böra, såsom direktionen föreslagit, utgå med 360 kronor för semester­ perioden. Erforderliga bestämmelser i ämnet böra lämpligen meddelas i form av ändring av Kungl. Majits beslut den 7 november 1941 med före­ skrifter beträffande semester m. m. för vissa tjänstemän vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Bestämmelserna torde icke böra givas retroaktiv giltighet utan böra tillämpas först från och med nästa budgetår. För bestridande av kostnaderna för vikariearvodet bör anlitas den å avlöningsstaten för radiofysiska och radiopatologiska institutionerna under an­ slagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, upptagna delposten till vikariatersättningar m. m. Denna delpost bör för att lämna tillgång till bestridande av vikariearvodet höjas med 100 kronor. Ett stadigvarande behov av en narkosöverläkare synes mig ådagalagt. Jag anser mig därför böra biträda direktionens förslag örn inrättande av en befattning som extra ordinarie narkosöverläkare i 26 lönegraden i stället för den nuvarande, med ett arvode av 9 900 kronor förenade befattningen såsom biträdande överläkare (narkosöverläkare). På radiumhemmets gynekologiska avdelning synes arbetsbördan för lä­ karna under de senaste åren ha kraftigt ökats. Med hänsyn härtill och då den undervisning i livmoderkräftans diagnostik och terapi, för vilken medel äskats i årets statsverksproposition under karolinska institutets avlöningsanslag, icke synes kunna anordnas utan att en förstärkning av läkarkrafterna på nämnda avdelning kommer till stånd, anser jag mig böra tillstyrka direktionens förslag om inrättande av en ny andre underläkare'änst i löne­ graden Ex 22 för avdelningen. I enlighet med direktionens av besparingsskäl framlagda förslag förorda­ des i 1944 års åttonde huvudtitel, att åtta vid karolinska sjukhuset och tre

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 57 vid serafimerlasarettet vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningar i löne­ graden A 7, vilka innehafts av assistentsköterskor, skulle utbytas mot extra ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Riksdagen framhöll, att skillnaden i löneställningen mellan lönegraden A 7 och löne­ graden Eo 5, i vilken vid bifall till Kungl. Maj:ts förslag samtliga assi­ stentsköterskor successivt skulle placeras, syntes riksdagen väl stor. Riksda­ gen ansåg sig böra ifrågasätta, huruvida icke ett visst antal ordinarie be­ fattningar alltjämt borde finnas för assistentsköterskorna, avsedda i första hand för de assistentsköterskor, som hade en mera ansvarsbetonad tjänst­ göring. Under erinran, att sjuksköterskorna vid dövstumskolorna vore pla­ cerade i lönegraden A 6, framhöll riksdagen vidare, att ifrågavarande lönespörsmål borde genom Kungl. Maj:ts försorg bliva föremål för närmare ut­ redning. Den av direktionen med anledning härav verkställda utredningen har, såsom av den lämnade redogörelsen framgått, utmynnat i förslag att 20 av de 33 sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 vid karolinska sjukhuset, vilka vore förenade med assistentskötersketjänstgöring, och samt­ liga 15 med sådan tjänstgöring förenade sjuksköterskebefattningar i löne­ graden A 7 vid serafimerlasarettet skulle successivt utbytas mot ordinarie assistentsköterskebefattningar i 5 lönegraden. Återstående 13 med assistent­ skö tersketjänstgöring förenade ordinarie befattningar i 7 lönegraden vid karolinska sjukhuset skulle utbytas mot assistentsköterskebefattningar i lö­ negraden Eo 5. Då nio av ifrågavarande sjuksköterskebefattningar vid karo­ linska sjukhuset vore vakanta, borde dessa omedelbart ersättas med assi­ stentsköterskebefattningar i lönegraden Eo 5. Under erinran örn att löne­ ställningen och därmed sammanhängande anställningsförhållanden för stats­ anställda sjuksköterskor m. fl. äro föremål för utredning genom särskilda jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 november 1944 inom finans­ departementet tillkallade sakkunniga, anser jag mig icke böra tillstyrka för­ slaget örn inrättande vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet av ordinarie assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1944 må vid ifrågavarande sjukhus nu lediga eller ledigblivande ordinarie sjuksköterskebefattningar, vilka innehafts eller inne­ havas av assistentsköterskor, tills vidare icke återbesättas eller uppehållas med vikarie. I avvaktan på resultatet av nämnda utredning torde ifråga­ varande ordinarie befattningar i mån av inträffad eller inträffande ledighet icke böra återbesättas. Såsom ersättning för de vid innevarande budgetårs ingång vakanta ordinarie sjuksköterskebefattningarna i lönegraden A 7 — åtta vid karolinska sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet — har med­ givande lämnats att inrätta motsvarande antal extra ordinarie assistentskö­ terskebefattningar i 5 lönegraden. Vid karolinska sjukhuset äro nu ytter­ ligare en och vid serafimerlasarettet ytterligare två ordinarie sjuksköterske­ befattningar i lönegraden A 7 vakanta. Till ersättande av dessa befattningar torde medel böra beräknas för anställande av motsvarande antal extra ordi­

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

narie assistentsköterskor i 5 lönegraden. Då emellertid vissa svårigheter att tillsätta de extra ordinarie assistentsköterskebefattningarna visat sig före­ ligga — i synnerhet vid serafimerlasarettets neurokirurgislca klinik — anser jag mig tillika böra förorda, att vikarie må, efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, förordnas på vakanta, med assistentskötersketjänstgöring förenade sjuksköterskebefattningar i lönegraden A 7, varvid jag förut­ sätter, att sålunda förordnad vikarie skall äga uppbära vikariatslön. Direktionens förslag om anställande av en ny assistentsköterska (Eo 5) vid medicinska kliniken och ett halvtidstjänstgörande laboratoriebiträde med arvode av 1 800 kronor vid kirurgiska kliniken samt utbyte av en elev mot ett sköterskebiträde (U 1) vid ögonkliniken ävensom höjning av arvodet åt sjukgymnasten vid garnisonssjukhuset med 600 kronor finner jag mig kunna biträda. Jag finner mig jämväl böra förorda bifall till direktionens förslag dels örn förändring av befattningen såsom tandtekniker i lönegraden Ex 7 till motsvarande befattning i lönegraden Eo 7, dels om uppflyttning av två tandsköterskebefattningar i lönegraden U 2 till lönegraden Eo 4, dels ock örn ombildning av en befattning såsom fotografiskt biträde i lönegraden U 2 till befattning såsom tandsköterska i lönegraden Eo 4. I enlighet med direktionens förslag tillstyrker jag vidare, att medel be­ räknas för anställande av två nya sjukhusbiträden (städerskor) i lönegra­ den U 1. Genom beslut den 6 april 1945 har Kungl. Majit, med anledning av en av direktionen den 13 februari 1945 i ämnet gjord framställning, medgivit, att direktionen må för tillgodoseende av föreliggande behov av arbetskraft på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning under budgetåret 1944/45 utöka antalet icke-ordinarie befattningshavare vid sjukhuset med en sjuksköterska i lönegraden Eo 7, ett sköterskebiträde i lönegraden U 1 och ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2. Då behov av dessa befattningar torde komma att föreligga jämväl under nästa budgetår beräknar jag i det följande medel för desamma. Direktionens i anslagsäskandena för nästa budgetår framlagda förslag om inrättande av en skrivbiträdesbefattning i lönegraden Eo 2 vid röntgendiagnostiska avdelningen torde vid sådant för­ hållande icke böra föranleda någon åtgärd. I propositionen 1945: 241 har förordats, att maskinmästarna av Ira klass vid statens sinnessjukhus skola uppflyttas från lönegraden A 14 till löne­ graden A 15 samt att maskinisterna av 2:a klass vid sagda sinnessjukhus skola uppflyttas från lönegraden A 8 till lönegraden A 9. Under erinran härom tillstyrker jag föreliggande förslag örn uppflyttning dels av befatt­ ningen såsom maskinmästare vid karolinska sjukhuset från lönegraden A 16 till lönegraden A 17, dels ock av de tre befattningarna såsom maski­ nist av 3:e klass vid samma sjukhus från lönegraden A 8 till lönegraden A 9. För samtliga maskinisttjänster vid såväl karolinska sjukhuset som

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%. 59

serafimerlasarettet torde i likhet med vad som i nyssnämnda proposition förordats beträffande maskinisttjänstema vid sinnessjukhusen de nuvaran­ de klassbeteckningarna böra borttagas. Såsom en följd härav bör i konsti­ tutorial angivas icke blott den tjänst, utnämningen avser, utan även tjäns­ tens lönegrad. Vid karolinska sjukhuset äro nu anställda fyra reparatörer i lönegraden A 7, två reparatörer i lönegraden Eo 7, en reparatör i lönegraden Ex 7 och en hjälpmontör i lönegraden Ex 5. Den av allmänna lönenämnden nu verk­ ställda utredningen rörande löneställningen för nämnda befattningshavare och de två vid serafimerlasarettet anställda reparatörerna i lönegraden A 7 har utmynnat i förslag, dels att reparatörstjänsterna vid ifrågavarande två sjukhus skola uppflyttas från 7 till 8 lönegraden, dels att extra reparatörstjänsten vid karolinska sjukhuset skall — utöver uppflyttningen till 8 löne­ graden — förändras till extra ordinarie befattning, dels ock att befattningen såsom hjälpmontör vid sistnämnda sjukhus skah ombildas till extra ordinarie befattning såsom hantverkare i 6 lönegraden. Jag finner i likhet med all­ männa lönenämnden en placering av reparatörsbefattningarna i högre lö­ negrad än 7 vara motiverad och delar nämndens uppfattning, att tillräck­ liga skäl icke föreligga för en allmän uppflyttning av ifrågavarande tjänster över 8 lönegraden. Då jag icke blivit övertygad om att behov föreligger vid karolinska sjukhuset av en befattning såsom förste reparatör i lönegra­ den A 10, avsedd för en under maskinmästaren sorterande speciell arbets­ ledare för sjukhusets montörer, anser jag mig icke kunna förorda bifall till det av två av lönenämndens ledamöter framlagda förslaget, att en av de vid sjukhuset i lönegraden A 7 placerade reparatörerna skulle uppflyttas till 10 lönegraden såsom förste reparatör. Jag biträder därför majoritetens i lönenämnden förslag, att samtliga reparatörsbefattningarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skola placeras i 8 lönegraden. Därjämte förordar jag bifall till nämndens förslag, att den nuvarande extra reparatörstjänsten vid karolinska sjukhuset förändras till extra ordinarie befatt­ ning och att tjänsten såsom hjälpmontör vid samma sjukhus ombildas till befattning såsom hantverkare med placering i lönegraden Eo 6. Vad beträffar den av. allmänna lönenämnden berörda frågan om tjänstebenämningen för de nuvarande, i lönegraden A 6 placerade befattningarna såsom eldare av lia klass vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet biträder jag lönenämndens förslag, att dessa befattningar skola med oför­ ändrad lönegradsplacering benämnas hantverkare. Den av mig sålunda förordade ändrade tjänstebenämningen berör fyra befattningar vid karolinska sjukhuset och tre vid serafimerlasarettet. Samtliga vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet nu befintliga egentliga eldartjänster äro icke-ordinarie befattningar. Vid karolinska sjuk­ huset finnas sålunda sex befattningar såsom andre eldare i lönegraden Eo 5 och en befattning såsom eldare (kollämpare) i lönegraden Ex 5 samt vid

60 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

serafimerlasarettet likaledes sex tjänster såsom andre eldare i lönegraden Eo5. Direktionen har nu föreslagit, att tre av de extra ordinarie eldart järn sterna vid karolinska sjukhuset och fyra av de extra ordinarie eldartjänster­ na vid serafimerlasarettet skola förändras till ordinarie befattningar i löne­ graden A 5. Jag finner mig böra tillstyrka ifrågavarande förslag med den jämkningen, att antalet ordinarie befattningar bestämmes till fyra vid så­ väl karolinska sjukhuset som serafimerlasarettet. Benämningen andre el­ dare torde böra ändras till eldare. Mot direktionens förslag örn förändring av den extra befattningen vid karolinska sjukhuset såsom eldare (kolläm­ pare) i 5 lönegraden till extra ordinarie befattning i samma lönegrad har jag icke funnit anledning till erinran. I nyssnämnda proposition 1945: 241 har förordats, att sysslomansbefattningarna vid de större sinnessjukhusen skola uppflyttas från lönegraden A 24 till lönegraden A 26. Vidare har föreslagits, att tjänstebenämningen syssloman skall ersättas med benämningen sjukhusintendent. I avsaknad av utredning är jag icke nu beredd att taga ställning till frågan, huruvida den salunda förordade uppflyttningen av nyssnämnda befattningar bör på­ verka lönegradsplaceringen av de två vid karolinska sjukhuset respektive serafimerlasarettet befintliga, i lönegraden A 24 placerade sysslomanstjänsterna, och ifrågasätter jag därför icke för närvarande någon ändring be­ träffande dessa tjänsters placering i lönegrad. Däremot torde tjänstebenäm­ ningen nu böra ändras till sjukhusintendent. I propositionen 1943: 175 anmäldes, att Kungl. Majit funnit sig böra medgiva, att viss vikarierande personal tillerkändes dyrtidskompensation, motsvarande kristillägg. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 oktober 1944 har detta medgivande utsträckts att omfatta jämväl vikarierande under­ läkare m. fl. Kungl. Majit har vidare genom beslut den 9 februari 1945 medgivit, att lönerna för vikarier och tillfälligt anställda befattningshavare, tillhörande den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, må tills vidare under år 1945 utgå med belopp, motsvarande den kontanta avlöning, som efter föreskrivna pensionsavdrag tillkomma extra ordinarie befattningshavare vid sjukhusen, till­ hörande samma personal, enligt löneplan U. Detta medgivande har läm­ nats till följd av svårigheterna att erhålla vikarierande personal av ifråga­ varande slag. Den kostnadsökning, som under nästa budgetår beräknats uppstå på grund av nämnda medgivanden, har av direktionen uppskattats till cirka 54 800 kronor. Posterna i avlöningsstaten för karolinska sjukhu­ set böra underkastas jämväl andra ändringar bland annat med hänsyn till belastningen och den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen av s. k. huvudsyssloarvoden. Dessa förändringar framgå av följande sam­ manställning, vari hänsyn jämväl tagits till de ökningar och minskningar av olika anslagsposter, som föranledas av vad jag i det föregående till­ styrkt.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 302. 63

III. Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar.

Förevarande anslag är uppfört med 1 893 000 kronor. Avlöningsstaten för lasarettet med tillhörande bestämmelser återfinnes på sid. 505 ff. i statsliggaren. Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt örn höjning av ansla­ get med 49 000 kronor till 1 942 000 kronor. Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Sköterskor. Direktionen har anmält, att en av de på övergångsstat uppförda sjuksköterskorna i lönegrad A 7, placerad på medicinska polikli­ nikens mottagning, avgått. Då hon skulle ersättas med ett extra ordinarie kontorsbiträde i lönegrad Eo 4, uppkomme motsvarande minskning av an­ slagsbehovet. I anslutning till vad i anslagsäskandena för karolinska sjuk­ huset anförts angående assistentsköterskor har direktionen för serafimerla­ sarettet beräknat 15 assistentsköterskor i lönegrad A 5. Medel har i staten för budgetåret 1945/46 likväl beräknats för allenast 5, emedan endast detta antal befattningar i lönegrad A 7 äro vakanta. Direktionen har vidare hemställt, att medel måtte beräknas för en ny assistentsköterska (Eo 5) på neurolcirurgiska kliniken, en ny assistentskö­ terska (Eo 5) på den plastikkirurgiska avdelningen och en extra sjukskö­ terska (Ex 7) på neurologiska kliniken. Härom har direktionen i huvudsak anfört: Medel har beräknats för anställande jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande den 11 februari 1944 av en assistentsköterska på neurokirurgiska kliniken. Den plastikkirurgiska verksamheten har visat sig kräva ökning av an­ talet assistentsköterskor vid kirurgiska kliniken. Direktionen har tills vi­ dare begränsat sig till 1 befattning. Vid neurologiska kliniken har upptagits en ny behandlingsform. Denna innebär att patientens kroppstemperatur höjes mycket högt med elektrisk apparat, vilket kräver ständig övervakning av väl kvalificerad sjuksköter­ ska. Direktionen har tills vidare, med hänsyn till att ifrågavarande be­ handlingsform tillämpats under en kort tidrymd, anställt sköterskan som extra befattningshavare och beräknat medel till hennes avlöning i enlighet härmed. Statskontoret har anfört, att frågan örn den plastikkirurgiska verksamhe­ ten erfordrade ökad sköterslcepersonal undandroge sig statskontorets be­ dömande.

Sköter skebiträden. Direktionen har beräknat medel för sex nya sköterskebiträden (U 1) och härom anfört: Medel ha beräknats för tre av Kungl. Maj:t den 11 februari 1944 med­ givna nya befattningar som sköterskebiträden på neurokirurgiska kliniken.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Vidare måste 2 sköterskebiträde]! anställas vid denna klinik i stället för elever. Sköterskeskolorna lia nämligen icke ansett sig kunna tillhandahålla dessa elever, ett förhållande som torde bli bestående. Direktionen har berett ökade lokaler för den starkt ökade verksamheten vid den röntgendiagnostiska avdelningen. Härför kräves ökning av antalet sköterskebiträdesbefattningar med 1. Vidare bör en befattning som sköterskebiträde ändras till befattning så­ som sjukhusbiträde (städerska) i samma lönegrad. Härigenom uppstår dock ingen kostnadsförändring.

Statskontoret har anfört: Frågan örn röntgenavdelningens utvidgning medför behov av ännu ett sköterskebiträde undandrager sig statskontorets bedömande. Direktionens av bristen på sjuksköterskeaspiranter föranledda förslag örn ersättande av provsköterskor med sköterskebiträden föranleder icke någon annan erinran från statskontorets sida än att ämbetsverket förutsätter, att i den mån ele­ ver kunna erhållas, nämnda utbyte icke kommer till stånd.

Städ- och kökspersonal. Direktionen har hemställt om in­ rättande av tre nya tjänster som sjukhusbiträden (städerskor) i lönegraden U 1. Vidare har direktionen meddelat att direktionen vakanssatt fyra köksbiträdesbefattningar (U 1) och utbytt en dylik befattningshavare mot en elev. Direktionen har anfört:

Såsom nämnts har direktionen berett ökade lokaler för den starkt ökade verksamheten vid den röntgendiaguostiska avdelningen. Härför kräves ök­ ning av antalet sjukhusbiträdesbefattningar (städerskor) med en halv. På grund av ovannämnda nya behandlingsform på neurologiska kliniken krä­ ves till följd av utökade lokaler (2 laboratorie- och 1 expeditionsrum) och ökat arbete ett sjukhusbiträdes arbete, motsvarande halv arbetsdag. Vid medicinska klinikens elektrokardiografiska laboratorium har arbetet ökats så, att ett sjukhusbiträde (städerska), som förut biträtt halva, nu behövs hela dagen. Det kemiska laboratoriet har beretts ökade lokaler (en och en halv våning i norra gårdshuset Hantverkaregatan 4). För disk och städning därstädes behövs ett sjukhusbiträde halva dagen. Nya lokaler för apoteket har beretts i samma hus, och detta kräver ävenledes ett sjuk­ husbiträde halva dagen. För avlösning av telefonisterna varannan söndag och lördag samt vissa tider på dagen för möjliggörande av att längre tid få 2 telefonister tjänstgörande samtidigt m. m. har ett sjukhusbiträde anställts motsvarande halva dagen. Ett sköterskebiträde har som nämnts överförts till sjukhusbiträde. Genom minskad frekvens i matsalarna och andra åtgärder ha efter hand 4 befattningar som köksbiträde i lönegrad U 1 vakanssatts. Det har synts direktionen riktigast att nu beräkna en motsvarande anslagsändring, var­ jämte 1 biträde ersatts med 1 elev.

Extra ordinarie anställning åt viss extra perso­ nal. Direktionen har hemställt om extra ordinarie anställningsform för ett tekniskt biträde i lönegraden Ex 7, en telefonist i lönegraden Ex 2 och ett kameral biträde i lönegraden Ex 8. Direktionen, som erinrat örn att en lik-

Kungl. Maj:ts proposition nr 802. 65 ilande framställning för innevarande budgetår avslagits, har förklarat sig med hänsyn till de starka skäl, som anförts för framställningen, icke kunna underlåta att förnya sin hemställan. Allmänna lönenämnden har tillstyrkt framställningen.

Sköterskeelever. Direktionen har anfört, att det visat sig nöd­ vändigt att för erhållande av lämpliga elever vid röntgenavdelningen be­ räkna fem äldre elever, s. k. provsköterskor, i stället för tidigare beräknade fem yngre. Samma vore förhållandet beträffande en elev vid kemiska labo­ ratoriet. Statskontoret har anfört, att framställningen icke föranledde annan er­ inran från statskontorets sida än att i den mån elever sedermera kunde er­ hållas nämnda utbyte icke borde komma till stånd.

Löneförbättring åt vikarier. Direktionen har erinrat att förhållandena på arbetsmarknaden m. m. nödvändiggjort att till vika­ rier och annan tillfälligt anställd personal utbetala höjda arvoden. Härför krävdes anslagsförstärkning, som direktionen för nästa budgetår beräknat till 30 000 kronor.

Övriga förslag. Direktionen har, såsom omnämnts vid behand­ lingen av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset, före­ slagit, att de två reparatörerna i lönegraden A 7 vid serafimerlasarettet uppflyttas till lönegraden A 8 samt att fyra av lasarettets sex andre eldare i lönegraden Eo 5 erhålla ordinarie anställning i 5 lönegraden. Vidare har direktionen framhållit, att direktionen på grund av den plastikkirurgiska verksamheten måst öka arbetstiden för en fotograf från 12 till 20 timmar per vecka och arvodet från 2 400 till 3 900 kronor, och gjort framställning om härav föranledd ökad medelsanvisning. I övrigt har direktionen räknat med vissa smärre justeringar av nuvarande anslagsposter, bland annat minskning av anslagsposten till rörligt tillägg. I

I enlighet med tidigare fattat beslut torde en nu ledigbliven, på över­ Departe­ mentschefen. gångsstat uppförd befattning såsom sjuksköterska i lönegraden A 7 böra ersättas med en befattning såsom kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Beträffande direktionens förslag örn inrättande av assistentsköterskebefattningar i lönegraden A 5 torde jag få hänvisa till vad jag anfört i denna fråga under anslaget till avlöningar vid karolinska sjukhuset. För tillgodoseende av neurokirurgiska klinikens personalbehov har Kungl. Majit genom beslut den 11 februari 1944 medgivit, att en vakant assistentsköterskebefattning i lönegraden Eo 5 vid lasarettet finge tillsättas och att tre nya sköterskebiträden i lönegraden U 1 finge anställas vid nämnda kli­ nik. Medel för avlönande av denna personal beräknar jag i det följande. Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr SOS. 5

66 Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 302. Direktionens nu gjorda framställning om anvisande av medel för anställan­ de av ytterligare två sköterskebiträden vid kliniken i stället för elever, som icke kunnat erhållas, anser jag mig böra tillstyrka. Ett sköterskebiträde torde vidare i enlighet med direktionens förslag böra anställas vid röntgen­ diagnostiska avdelningen. Jag anser mig likaledes böra biträda direktionens framställning om me­ delsanvisning för avlönande av en sjuksköterska i lönegraden Ex 7 vid den neurologiska kliniken. Förslaget örn anställande av en assistentsköterska för den plastikkirur­ giska verksamheten anser jag mig för närvarande icke böra biträda. Där­ emot finner jag mig böra förorda direktionens förslag om anvisande av ytterligare 1 500 kronor till arvode åt en fotograf, vars arbetstid utsträckts på grund av nämnda verksamhet. Mot direktionens förslag om inrättande av tre nya tjänster i lönegraden U 1 såsom sjukhusbiträden (städerskor) har jag icke funnit anledning till erinran. Den av direktionen vidtagna åtgärden att vakanssätta fyra köksbiträdesbefattningar i lönegraden U 1 och utbyta ett köksbiträde mot en elev med­ för visst minskat anslagsbehov. Direktionens förnyade förslag örn förändring av dels en extra befattning såsom tekniskt biträde i 7 lönegraden, dels en extra befattning såsom tele­ fonist i 2 lönegraden, dels ock en befattning såsom kameralbiträde i 8 löne­ graden till extra ordinarie befattningar i motsvarande lönegrader anser jag mig böra biträda. I enlighet med direktionens förslag torde medel böra beräknas för an­ ställande av sex provsköterskor i stället för sköterskeelever. Såsom jag förut erinrat har vikarierande och tillfälligt anställd personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet beretts viss avlöningsförbättring. Till följd härav torde ifrågavarande anslag böra höjas med 30 000 kronor. I enlighet med vad jag förordat vid behandlingen av frågan om anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset böra klassbeteckningama för befatt­ ningarna såsom maskinmästare och maskinist vid serafimerlasarettet bort­ tagas, benämningen på tjänsterna såsom eldare av l:a klass ändras till hantverkare, de två befattningarna såsom reparatör i lönegraden A 7 upp­ flyttas till lönegraden A 8, fyra av tjänsterna såsom andre eldare i lönegra­ den Eo 5 förändras till ordinarie befattningar såsom eldare i 5 lönegraden och tjänstebenämningen syssloman ersättas med benämningen sjukhusin­ tendent. Den i årets statsverksproposition förordade uppräkningen av huvudsyssloarvoden med 6—8 procent medför visst ökat medelsbehov under förevaran­ de anslag. I enlighet med vad som föreslagits i propositionen 1945:134 har riks­

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

IV. Anslag till fortsättnings- och repetitionskurser för läkare.

Historik. En medicinsk fortsättningskurs hölls för första gången i Stockholm år 1909. Ändamålet med kursen, som tillkommit på initiativ av yngre läkare vid karolinska institutet, var att bereda praktiserande läkare tillfälle till re­ petition eller att studera någon specialgren av medicinen. Dylika kurser höllos jämväl åren 1911 och 1913. Några statsanslag till nämnda kurser utgingo icke. Så var däremot fallet med en råd dylika kurser, som anordnades under åren 1915—1931. Statens bidrag lämnades i form av stipendier till kursdel­ tagarna såsom närmare framgår av följande redogörelse.

Till stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst anställda läkare för bevistande av medicinska fortsättningskurser anvisade riksdagen 4 500 kronor på extra stat för år 1915 samt 6 000 kronor för vartdera av åren 1917 och 1919. Enligt de för anslagens användning gällande grunderna utgingo stipendierna med högst 300 kronor. För år 1921 beviljade riksdagen ett dylikt anslag av 12 000 kronor. Rörande användningen av sistnämnda anslag be­ stämdes, att stipendiernas antal borde vara 28 samt att de borde utgå med ett högsta belopp av 400 kronor. Återstoden av anslaget skulle användas till resekostnader för provinsialläkare från övre Norrland, dock att i den mån sistnämnda belopp ej bomme till användning för avsett ändamål, hinder ej skulle möta att jämväl använda detta belopp till stipendier. Under vart och ett av åren 1921—1924 gjorde medicinalstyrelsen framställ­ ningar örn anvisande av medel till motsvarande ändamål. Av statsfinansiella skäl föranledde dessa framställningar dock icke någon åtgärd, varför några medicinska fortsättningskurser under denna tid icke anordnades. Med anled­ ning av en motion beviljade emellertid 1925 års riksdag för bugetåret 1925/26 ett anslag till stipendier av förevarande slag på 7 500 kronor, och i samband därmed nedsattes stipendiebeloppet till högst 300 kronor, dock att intill 600 kronor finge användas som bidrag till resekostnader för provinsialläkare i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, som deltoge i fortsättningskurserna. Åren 1926, 1927 och 1928 anslog riksdagen icke några medel för fortsätt­ ningskurser. Sedermera ha dylika kurser med statsunderstöd i form av stipendier till deltagarna varit anordnade under åren 1929 och 1931. Efter sistnämnda år ha anslag till stipendier icke anvisats. Av medicinalstyrelsen gjorda framställ­ ningar ha icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Deltagarantalet vid de olika kurserna har varierat mellan 40 och 60. Vid sista kursen, år 1931, var antalet kursdeltagare 66. För finansiering av kurserna erlade varje deltagare en bestämd summa för den eller de delkurser, han önskade bevista. I regel bestämdes kursavgiften till 4 eller 5 kronor per timme, dock högst 40—50 kronor per kurs och deltagare. Allt efter det antal kurser och föreläsningar, en deltagare bevistade, växlade alltså vederbörandes utgifter ej oväsentligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 69

Av de erlagda avgifterna avsattes under senare tid 5 kronor per kursdel­ tagare för expedition, lokalhyra m. m. Överskottet uppdelades på respektive föreläsare allt efter antalet åhörare vid de olika kurserna, Vid en del fortsättningskurser ha stipendiebidrag erhållits icke allenast från staten utan även från vissa sammanslutningar, såsom Sveriges läkarförbund, svenska stadsläkarföreningen och svenska provinsialläkarföreningen. Efter ett längre uppehåll upptogos medicinska fortsättningskurser ånyo i Göteborg. I samarbete med Göteborgs stads överläkare anordnade nämligen Göteborgs högskola under medicinalstyrelsens ledning s. k. fortsättnings- och repetitionskurser för läkare hösten 1940, våren 1941 och hösten 1942. Vid dessa kurser, vilka omfattade tre veckor, ha mottagits 30 läkare per kurs. Verksamheten vid kurserna har bestått dels av katedrala föreläsningar över sådana ämnen, som ansetts ha särskild aktualitet för tjänsteläkare och prak­ tiserande läkare eller uti vilka medicinen gjort särskilt stora framsteg under de senaste decennierna, dels av praktisk undervisning genom demonstration av sjukdomsfall på sjukhusen. Våren 1941 bildade tre lärare vid karolinska institutet en kommitté med uppgift att försöka på frivillighetens väg ordna en ny fortsättningskurs. Inom ämnena medicin, kirurgi och pediatrik anordnades sammanhängande föreläs­ ningsserier, vilka betraktades såsom obligatoriska för kursdeltagarna. Vid sidan härav ordnades ett stort antal specialföreläsningar. Kursen hölls i Stock­ holm under tiden 14—27 september 1941. Deltagarna hade endast att erlägga 25 kronor i administrationsavgift.

Läkarutbildningssakkunnigas förslag. De jämlikt Kungl. Maj:ts bemyn­ digande den 10 juni 1938 av chefen för ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga för utredning angående läkarutbildningens reformering (läkarutbildningssakkunniga) ha den 29 september 1943 avlämnat ett betänkande med utredning och förslag angående fortsättnings- och repetitionskurser för läkare (stat. off. utr. 1943:41). De sakkunniga ha hemställt, att proposition måtte föreläggas riksdagen om beviljande av anslag till dylika kurser. De sakkunniga ha anfört i huvudsak följande.

Av de samråd, som de sakkunniga haft med representanter för ett flertal läkarsammanslutningar, har otvetydigt framgått, att stora grupper läkare ha behov av efterutbildning. Fortsättnings- och repetitionskurserna öka läkar­ nas möjlighet att snabbt och effektivt orientera sig bland de nya terapeutiska möjligheter, som den medicinska forskningen erbjuder, och att göra sig för­ trogna med det medicinska framåtskridandet. Behovet av efterutbildning synes vara mindre uttalat bland universitetslärare och sjukhusläkare än bland tjänsteläkare, läkare vid sanatorier och sinnessjukhus, militärläkare och pri­ vatpraktiserande läkare. Det är ett samhälleligt intresse, att en väl organiserad medicinsk efterutbildning kommer till stånd. De sakkunniga föreslå, att efterulbildningen huvudsakligen göres frivillig och att man söker skapa ett allmänt intresse och förtroende för kursverksam­ heten för att sålunda nå en så slör anslutning som möjligt. Mot införandet av ett helt obligatoriskt kurssystem resa sig svårigheter bland annat av ekono­ misk art, och det är tydligt, att ett sådant system för närvarande icke skulle komma att omfattas av ett allmänt gillande från läkarkårens sida. Det är

70 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

emellertid av alldeles särskilt intresse för staten att, såvitt angår de stats­ anställda läkarna, understödja deltagandet i efterutbildning. Det gäller här framförallt provinsialläkarkåren, militärläkarkåren och läkarna vid de stat­ liga sinnessjukhusen. Efterutbildningen bör därför för dessa läkare göras obli­ gatorisk, varvid förutsattes, att de under kurstiden få åtnjuta sina löneförmå­ ner i samma utsträckning, som för närvarande gäller i fråga om provinsiallä­ kare, som deltaga i fortsättnings- och repetitionskurser, respektive militär­ läkare, som deltaga i militärläkarkurser. Det är önskvärt, att efterutbildningen ordnas på samma sätt för av landsting och kommun anställda läkare, för vilka motsvarande behov kan anses föreligga. De sakkunniga understryka behovet av att dessa läkare vid deltagande i efterutbildning erhålla motsvarande för­ måner som provinsialläkare. För att en ur samhällelig synpunkt önskvärd an­ slutning skall uppnås även från de läkares sida, vilka ej kunna påräkna lön under kurstiden, bör staten även i framtiden anslå medel till stipendier. Undervisningen förlägges tills vidare till Stockholm och Göteborg. Om kurs­ verksamheten behöver okas, bör man överväga lämpligheten av att förlägga en del därav till universitet eller centrallasarett. Det bör tillkomma medici­ nalstyrelsen att fatta beslut örn kursernas förläggning. _ Efterutbildningen anordnas i form av kurser på tre veckor. Tills vidare givas årligen en kurs med 50 deltagare i Stockholm och en kurs med 30 del­ tagare i Göteborg. Läkare med allmän medicinsk verksamhet fullgöra lämpli­ gen efterutbildning 2 gånger, förslagsvis vid 40—45 års ålder och 50—55 års ålder. För de läkare, för vilka efterutbildningen är obligatorisk, anger medi­ cinalstyrelsen eller vederbörande militära myndighet tidpunkten för efterut­ bildningen. Vederbörande läkare bör emellertid om möjligt själv få välja tid­ punkten inom loppet av en treårsperiod. Det är nödvändigt, att fortsättningskurserna få en enhetlig organisation och att de komma att stå under en enhetlig ledning. Det synes lämpligt, att medicinalstyrelsen står såsom ledare för kurserna, bestämmer tidpunkt och plats för desamma, godkänner programmen, utser deltagare (bortsett från de militärläkare, vilka hänvisas till kurserna av vederbörande militära myn­ dighet) och svarar för kostnaderna, under det att högskolan (eventuellt cen­ trallasarettet) svarar för det rent administrativa, utser lämpliga lärarkrafter, anskaffar föreläsningslokaler och undervisningsmaterial. Programmen upp­ göras av en bestyrelse vid högskolan (centrallasarettet). De sakkunniga framlägga icke något detaljerat program för kurserna men ha ansett tre föreläsningar och två timmars demonstration dagligen vara en lämplig omfattning av undervisningen. Eventuellt bör i anslutning till den egentliga kursen givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka, för bland annat tjänsteläkare. Denna kurs är ej avsedd att ersätta nuvarande tjänsteläkarkurs. Av erfarenheterna från Göteborg kan man beräkna administrationskostna­ derna för en kurs på 30 deltagare till omkring 800 kronor. Vid de tidigare stockholmskurserna var arvodet till lärarna högst växlande, beroende på att det beräknades med hänsyn till antalet åhörare. Vid senare års kurser i Göte­ borg och Stockholm ha lärarna ställt sig kostnadsfritt till förfogande. Vid den senaste kursen i Göteborg kunde de dock genom en enskild donation erhålla ett mindre arvode. Skola kurserna bli regelbundet återkommande, kan man ej räkna med att lärarna skola föreläsa utan ersättning. Här berörda under­ visning måste betecknas såsom mycket kvalificerad, och ett arvode på 50

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Yttrandena.

Över de sakkunnigas betänkande ha yttranden avgivits av medicinalstyrel­ sen, kanslern för rikets universitet, de medicinska fakulteterna vid universite­ ten i Uppsala och Lund, lärarkollegiet vid karolinska institutet, Göteborgs högskolas lärarråd och styrelsen för högskolan, statskontoret, arméinspektio nens sjukvårdsavdelning, marinförvaltningen och flygöverläkaren ävensom av svenska lälcaresällskapet och Sveriges läkarförbund. I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrkes de sakkunnigas förslag dock med vissa mindre jämkningar.

Medicinalstyrelsen håller före, att efterutbildningen borde vara obligatorisk jämväl för vid de kommunala sinnessjukhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö anställda läkare. Vidare föreslås, att stipendierna höjas till 750 kronor för att förhindra att ekonomiskt sämre ställda läkare tillhörande grupper, vilka genom deltagande i efterutbildning få vidkännas relativt stora ekonomiska uppoffringar, av ekonomiska skäl skola avhålla sig från deltagande. Just för dessa läkare vore efterutbildningen ännu viktigare än för många av deras ekonomiskt bättre lottade kolleger, vilka — liksom hittills varit fallet — i viss utsträckning kunde beräknas komma att bedriva studier mer eller mindre oberoende av genom det allmännas försorg anordnad kursverksamhet. Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller, att landets högskolor borde bli representerade vid uppgörandet av kursernas program och att den undervis­ ning, som enligt de sakkunnigas förslag skulle förläggas till Stockholm, åt­ minstone delvis lämpligen kunde förläggas till Uppsala. Medicinska faladteteii i Lund anser, att Lund borde ingå bland kursorter­ na och att den medicinska teorien borde tillerkännas större plats i pro­ grammet. Lärarkollegiet vid karolinska institutet finner, den av de sakkunniga före­ slagna ersättningen åt föreläsaren, 50 kronor per föreläsning, vara fullständigt otillräcklig och alls icke motsvara vad som kunde anses skäligt för det mödo­ samma men högst betydelsefulla arbete, som krävdes för utarbetande av före­ läsningar av här avsedd typ. Vidare anser kollegiet det vara angeläget, att de medicinska fakulteterna medverkade vid utarbetandet av programmen vid kurserna och att det icke bleve medicinalstyrelsen ensam som skulle leda dem. Statskontoret anför, att, därest man accepterade kravet på att staten borde svara för efterutbildningen, man borde vara på det klara med att man därmed knäsatte en ny princip, som kunde få vittgående konsekvenser. Även inom andra yrkesgrupper kunde nämligen anspråk uppstå på kompletterande ut­ bildning genom statens försorg, i den mån behov av dylik efterutbildning gjorde sig gällande. Då statskontoret, trots vissa betänkligheter av nu antydd art, likväl icke ville motsätta sig de sakkunnigas förslag, skedde det, emedan det här gällde ett specialområde, där en utvidgning av de statliga uppgifterna förefölle att vara väl motiverad, och under den bestämda förutsättningen, att ett bifall till förslaget icke finge anses lia prejudicerande karaktär. Emellertid kunde statskontoret icke i alla delar giva förslaget sin anslutning. Sålunda kunde statskontoret icke tillstyrka stipendier till frivilliga deltagare. Det kunde även ifrågasättas, om icke viss kursavgift borde erläggas av dessa så­ som bidrag till statens kostnader för kursernas anordnande. En annan tänk­ bar utväg vore att söka träffa avtal med läkarnas organisationer örn ekono­

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 73

miskt bidrag från dessa till kurskostnadernas bestridande. Enligt statskon­ torets mening borde det icke vara uteslutet att i större utsträckning än som de sakkunniga syntes förutsätta söka intressera läkarna själva och deras or­ ganisationer att ekonomiskt och på annat sätt aktivt medverka till främjande av förslagets syfte. Svenska läkaresällskapet finner högre stipendier erforderliga, örn frivilligt deltagande skall i erforderlig omfattning uppmuntras, samt föreslår, att sti­ pendiernas maximibelopp höjes till 750 kronor. Sveriges läkarförbund anser, att fortsättningskurserna i princip borde göras obligatoriska för alla läkare och att ersättningen till de privata läkarna borde avpassas härefter. Stipendierna borde sålunda fastställas till lägst det belopp, som statsanställd läkare i genomsnitt åtnjöte i lön under ifrågavarande tid, jämte dyrtidstillägg och resekostnadsersättning efter samma grunder som för den statsanställde. Härtill borde, då den privatpraktiserande läkaren önskade anlita vikarie, komma dagarvode med samma belopp, som åtginge till stats­ anställd läkares vikarie.

Delade meningar torde icke råda därom att stora grupper av läkare i vårt Departe­ mentschefen. land lia behov av att genom efterutbildning tillägna sig de ständigt nya rönen inom den medicinska forskningen. Denna efterutbildning torde, såsom de sakkunniga föreslagit, lämpligen böra ske genom deltagande i genom det allmännas försorg anordnade fortsättnings- och repetitionskurser. Jag är emel­ lertid icke beredd att för närvarande biträda de sakkunnigas förslag, att efterutbildningen skall göras obligatorisk för vissa grupper av tjänsteläkare, utan anser, att deltagandet tills vidare bör vara frivilligt. Denna min ståndpunkt utesluter givetvis icke, att vissa läkare, som på grund av nu gällande bestäm­ melser ha skyldighet att deltaga i kurser för medicinalpersonal, kunna komma att beordras att deltaga i ifrågavarande kurser. Enligt de sakkunnigas förslag skulle tills vidare årligen anordnas dels en fortsättnings- och repetitionskurs i Stockholm, avsedd för 50 deltagare, dels ock en sådan kurs i Göteborg, avsedd för 30 deltagare. Varje kurs skulle om­ fatta tre veckor. I anslutning till den i Stockholm anordnade kursen skulle eventuellt givas en kurs i socialmedicin, omfattande en vecka. Med hänsyn till att det ankommer på statens institut för folkhälsan att meddela under­ visning i socialhygien och socialmedicin åt tjänsteläkare och andra, som äro verksamma å det socialhygieniska arbetsfältet, torde ifrågavarande kursverk­ samhet kunna begränsas till att omfatta de föreslagna repetitions- och fort­ sättningskurserna örn tre veckors tid. Kursernas förläggning torde icke böra fastlåsas till nämnda städer, utan det bör ankomma på medicinalstyrelsen att årligen besluta örn desammas förläggning. I övrigt har vad de sakkunniga så­ lunda föreslagit icke givit mig anledning till erinran eller uttalande. Kursverksamheten bör i enlighet med de sakkunnigas förslag stå under cen­ tral ledning av medicinalstyrelsen, som bör ha att fastställa program för kur­ serna och antaga kursdeltagare.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för kursernas anordnande böra bestridas av statsmedel och desamma sålunda vara avgiftsfria för del­ tagarna. De årliga kostnaderna för kursernas anordnande beräknar jag i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag till 16 000 kronor. Jag förutsätter, att i statens tjänst anställda ordinarie och extra ordinarie läkare skola under tjänstledighet för deltagande i ifrågavarande kurser äga uppbära oavkortad lön. Under erinran att riksdagen tidigare vid flera tillfällen beviljat anslag till stipendier åt deltagare i fortsättningskurser för läkare förordar jag, att medel anvisas för detta ändamål. Stipendium torde i enlighet med de sakkunnigas förslag icke böra utgå till statsanställd läkare, som åtnjuter oavkortad lön under kursdeltagandet. Såsom fallet varit vid de tidigare anordnade medicin­ ska fortsättningskurserna bör dock sådan läkare med lång resväg kunna kom­ ma i åtnjutande av bidrag till bestridande av resekostnaderna. Enligt de sak­ kunnigas mening böra stipendierna maximeras till 500 kronor, medan medi­ cinalstyrelsen föreslagit, att maximum skall fastställas till 750 kronor. Jag finner mig böra biträda de sakkunnigas mening. Jag vill emellertid samtidigt uttala den förhoppningen, att vederbörande läkarorganisationer skola vid be­ hov genom ekonomiskt stöd underlätta för läkare att deltaga i här avsedd kurs. Såsom de sakkunniga förutsatt böra stipendierna utdelas av medicinal­ styrelsen. De synpunkter, som de sakkunniga anfört rörande stipendiebeloppens avvägning i de särskilda fallen, böra därvid beaktas. Till stipendier samt till resekostnadsbidrag åt statsanställda läkare torde i enlighet med de sak­ kunnigas förslag böra anvisas 10 000 kronor. Under åberopande av vad jag sålunda anfört förordar jag, att för nästa budgetår anvisas ett reservationsanslag av (16 000 -J- 10 000 =) 26 000 kro­ nor till ifrågavarande kursverksamhet.

Kungl. Marits 'proposition nr 302. 77

behov av särskilda lokaler har kommit i nytt läge genom det förslag till om­ organisation av rättsmedicinalväsendet, som chefen för justitiedepartemen­ tet i annat sammanhang anmält, och enligt vilket en i samverkan med Stockholms stad upprättad. rättsläkarstation . är avsedd att förläggas till Norrbackaområdet i anslutning till rättsmedicinska institutionen. I motsats till civila byggnadsutredningens program torde detta förslag förutsätta, att en särskild byggnad uppföres också för denna institution. Jag har för av­ sikt att föranstalta om att förhandlingar i denna fråga snarast upptagas mellan staten och Stockholms stad. Slutligen föreligger ännu icke något överarbetat förslag till nybyggnad för den kemiska institutionen, vilken an­ setts vara den, som senast bör förflyttas från sina nuvarande lokaler till N orrbackaområdet. För utredningen av sist berörda byggnadssfrågor, vilken bör bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet om möjligt må kunna föreläg­ gas 1945 års riksdag, åtminstone i vad gäller flertalet institutioner, bör be­ räknas ett icke alltför knappt belopp, eller förslagsvis 50 000 kronor. Slut­ ligen torde för yttre arbeten (planeringsarbeten, anläggningar av vägar och dylikt) för det första byggnadsskedet beräknas i runt tal 100 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för nu ifrågavarande etapp av byggnads­ företaget och för utredningar rörande den närmast följande kunna sålunda angivas till (640 000 + 1 625 000 + 50 000 + 100 000 =) 2 1*15 000 kronor. Härav torde för nästa budgetår böra anvisas ett belopp av 2 200 000 kronor.

Riksdagen har i sin förenämnda skrivelse (nr 366) anfört bland annat följande. Riksdagen vill framhålla, att riksdagen vid sin prövning av detta ärende icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter mot den framlagda plan­ lösningen. Med hänsyn särskilt till eventuella framtida utbyggnadsbehov har det synts riksdagen kunna ifrågasättas, om det på, längre sikt kan ur ekonomisk synpunkt befinnas ändamålsenligt att på sätt som föreslagits i icke oväsentlig utsträckning beskära utrymmena i de planerade byggna­ derna samt sammanföra de anatomiska och histologiska institutionerna i en och samma byggnad. Då denna planlösning emellertid enligt de framlagda kostnadsberäkningarna medför avsevärda besparingar i byggnadskostnaderna, har riksdagen under rådande statsfinansiella förhållanden ansett sig böra godtaga departementschefens ifrågavarande förslag. Riksdagen utgår ifrån att Kungl. Majit vid sin fortsatta prövning av institutets nybyggnadsfråga ingående mot varandra väger de olika synpunkter, som här göra sig gällande med hänsyn till såväl ekonomiska förhållanden som lokalernas ända­ målsenlighet och möjligheterna för en framtida utbyggnad.

Genom beslut den 14 juli 1944 uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrel­ sen att i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Ture Ryberg den 17 januari 1944 upprättade huvudritningar uppföra nybyggnad för ad­ ministration och bibliotek vid karolinska institutet. Vidare anbefalldes byggnadsstyrelsen dels att i huvudsaklig överensstämmelse med det av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1944: 236 förordade byggnadsprogrammet uppgöra ritningar och entreprenadhandlingar samt utföra andra förberedande arbeten beträffande nybyggnad för anatomiska

78 Kungl. Mårds 'proposition nr 302.

och histologiska institutionerna vid nämnda institut ävensom att med sagda ritningar till Kungl. Majit inkomma, dels ock att — med beaktande av vad riksdagen i förenämnda skrivelse därutinnan anfört — verkställa den av de­ partementschefen i förutnämnda proposition förordade utredningen rörande uppförande av ytterligare nybyggnader för karolinska institutet och därvid upptaga förhandlingar med Stockholms stad i det av departementschefen angivna hänseendet samt att med sagda utredning och förslag i ämnet till Kungl. Majit inkomma. Slutligen föreskrevs, att det av riksdagen anvisade investeringsanslaget av 2 200 000 kronor skulle av byggnadsstyrelsen dis­ poneras för nedan angivna ändamål med i huvudsak följande fördelning: 1. Uppförande av byggnad för administration och bib­

2. Påbörjande av byggnad för anatomiska och histo­

3. Utredning rörande uppförande av övriga nybyggna­

4. Utförande av yttre arbeten (planeringsarbeten, an­ läggningar av vägar och dylikt) för det första bygg-

Summa kronor 2 200 000. Med skrivelse den 22 februari 1945 har nu byggnadsstyrelsen inkommit med utredning och förslag i angivna hänseenden. Av skrivelsen inhämtas i huvudsak följande.

Anatomiska och histologiska institutionerna. Byggnadernas utförande. Byggnadsstyrelsen har överlämnat av arkitekten Ture Ryberg upprättade huvudritningar. Enligt detta ritningsförslag äro de anatomiska och histologiska institu­ tionerna med utgångspunkt från vad departementschefen enligt omförmälda proposition förordat sammanförda i ett komplex. Inom anläggningen disponerar anatomiska institutionen den nordvästra flygeln jämte den syd­ västra hörsalsbyggnaden. Bottenvåningen inrymmer här undervisningsavdelning, medan våningen 1 trappa upp upptages av institutionens forskmngsavdelning. Till vindsvåningen är en för båda institutionerna gemensam djuravdelning förlagd. Den sydöstra flygeln jämte den nordöstra hörsalshyggnaden disponeras av histologiska institutionen. Bottenvåningen inrym­ mer här institutionens undervisningsavdelning samt en mindre del av forskningsavdelningen, som i övrigt är förlagd till våningen 1 trappa upp. Vid utarbetandet av huvudritningarna har en mindre utökning skett av byggnadens volym, såsom förutsatts i propositionen. Sålunda har histolo­ giska institutionens flygel förlängts med 3 meter, varjämte båda hörsalarna anpassats till det utökade antalet studerande vid tandläkarinstitutet, vilkas utbildning under första året är förlagd till dessa institutioner. Djuravdel­

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Av de av departementschefen för ifrågavarande ändamål beräknade kost­ naderna, 1 625 000 kronor, utgjorde cirka 130 000 kronor tillägg för prissteg­ ring, motsvarande en beräknad fördyring av 9 procent. Då emellertid denna kostnadsökning numera utgör 16 procent eller cirka 235 000 kronor, måste de av departementschefen tidigare beräknade kostnaderna 1 605 000 kro­ nor (vilket belopp för att lämna utrymme för eventuella smärre modifika­ tioner avrundats till 1 625 000 kronor) ökas med 105 000 kronor till 1 710 000 kronor eller det belopp, vartill byggnaden efter nu föreliggande entreprenadritningar enligt ovan intagna uppställning kostnadsberäknats av byggnadsstyrelsen. Härtill kommer för yttre arbeten 100 000 kronor eller samma belopp, som för sådant ändamål (enligt Kungl. Maj:ts beslut) den 14 juli 1944 anvisades för det första byggnadsskedet (uppförandet av bygg­ nad för administration och bibliotek). Sammanlagt uppgå således kostna­ derna för anatomiska och histologiska institutionernas nybyggnad till 1 810 000 kronor. Utöver tidigare anvisat belopp, 1 410 000 kronor, skulle sålunda erfordras (1 810 000 — 1 410 000 =) 400 000 kronor.

Fysiologiska och farmakologiska institutionerna.

Byggnadernas utförande.

Byggnadsstyrelsen föreslår att särskilda byggnader uppföras för en var av dessa institutioner. Vederbörliga ritningar lia utarbetats av arkitekten Ryberg. Dessa ansluta sig i huvudsak till byggnadsstyrelsens förslag av den 8 september 1943. Förslaget till fysiologisk institution åskådliggöres å ritningar, dagtecknade den 10 november 1944. Enligt detta förslag består den fysiologiska institutionsbyggnaden av tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar. Den norra flygeln är planerad att utföras i en våning och avsedd att inne­ hålla undervisnmgsavdelningen; av de bägge södra flyglarna är den större uppförd i två våningar och källare samt inrymmer forskningsavdelningen, medan den mindre innehåller hörsalen jämte demonstrationsrum. Denna institutionsbyggnad har enligt nu föreliggande förslag utökats något. Sålunda har föreläsningssalen utökats från 120 till 125 platser och flygeln för forsk­ nings- och administrationslokaler förlängts cirka 5 meter, varigenom institutionsföreståndarens krav på vissa utökade lokaler kunnat beaktas. Den fysiologiska institutionen är så planerad, att den framdeles kan tillbyggas med en flygmedicinsk avdelning. Förslaget till farmakologisk institution framgår av ritningar, dagtecknade den 16 november 1944. I likhet med den fysiologiska är byggnaden utbil­ dad i tre till en enhet sammanförda byggnadskroppar. Den norra flygeln uppföres i en våning och innehåller undervisningsavdelning. Av de bägge södra är den större planerad i två våningar jämte källare och inrymmer forskningsavdelningen, medan den mindre innehåller hörsalen. Även den farmakologiska institutionsbyggnaden har ökats något i förhållande till tidigare förslag. Sålunda har hörsalen erhållit 64 platser i stället för 55. Därjämte har hela källaren under forskningsavdelningen utnyttjats, varvid verkstad och särskilt skyddsrum kunnat inläggas därstädes.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

linska institutet och medicinalstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har vidare upp­ tagit av Kungl. Maj:t anbefallda förhandlingar med Stockholms stad. Se­ dermera har emellertid staden för att göra vissa specialundersökningar i syfte att begränsa stadens kostnader för anläggning av rättsläkarstationen begärt uppskov med dessa förhandlingar. Byggnadsstyrelsen har med hän­ syn härtill förklarat sig icke kunna för närvarande avgiva något förslag i ämnet. I anslutning till vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen för nästa bud­ getår hemställt om anslag för ifrågavarande ändamål med (400 000 -j- + 1 200 000 =) 1 600 000 kronor.

Kanslern för rikets universitet har, i anledning av framställning i ämnet av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, hemställt, att ett reservationsanslag av 275 000 kronor måtte anvisas för inredning och utrustning av institutets nya administrations- och biblioteksbyggnad för anläggande av en för institutet och statens institut för folkhälsan gemen­ sam automatisk telefonväxel samt för flyttning av vissa inventarier m. m. från de nuvarande institutionslokalerna till den nya administrationsbyggnaden. Det äskade beloppet fördelar sig sålunda å de angivna ändamålen: inredning och utrustning av administrations- och biblio-

kronor 275 155 eller i runt tal 275 000 kronor. Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.

Inredning och utrustning av administrationsoch biblioteksbyggnaden.

Lärarkollegiet har anfört: Byggnaden torde komma att färdigställas under budgetåret 1945/46. Det är därför erforderligt, att för samma budgetår anvisas medel för inredning och utrustning av byggnaden. På uppdrag av lärarkollegiet har arkitekten Ryberg uppgjort förslag i förevarande hänseende. Härvid har samråd ägt rum med aktiebolaget nordiska kompaniets experter. Enligt förslaget skulle kostnaderna uppgå till 202 430 kronor. Inventarierna i administrationslokalerna och biblioteket äro genomgående ålderdomliga, opraktiska och starkt förslitna. Den svävande byggnadsfrågan och ytterst knappa penningmedel ha föranlett, att någon nyanskaff­ ning sedan lång tid tillbaka praktiskt taget ej ägt rum. Det tillgängliga inventariebeståndet — i den mån detta överhuvud fyller nutidens krav på ändamålsenlighet — består huvudsakligen av skrymmande pjäser, som näppeligen kunna placeras i de nya, till ytinnehållet strängt begränsade lo­ kalerna. Angivna förhållanden göra, att den nuvarande inventarieuppsätt-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 30%. 83

ningen endast i mycket ringa utsträckning kan komma till användning efter inflyttningen i nybyggnaden. Det är därför ofrånkomligt, att nyan­ skaffning av inventarier nu äger rum i betydande omfattning.

I en inom byggnadsstyrelsen med anledning av lärarkollegiets framställ­ ning upprättad promemoria lia vissa besparingar i lärarkollegiets förslag ifrågasatts. Besparingarna skulle hänföra sig till mattor i kollegierum, kom­ mittérum, rektors rum, kamrerarexpedition och bibliotek, belysningsarma­ tur i kollegierum, speglar i kapprum, väntrum, toaletter och bibliotek samt soffa i vaktrummet.

Lärarkollegiet har i anledning av dessa erinringar anfört följande.

Även enligt kollegiets förmenande äro vissa besparingar möjliga. Sålunda kunna mattorna i kollegierummet (4 200 kronor) och i biblioteket (750 kronor) utgå och kostnaderna för mattor i kamrerarexpeditionen reduceras med 300 kronor till 500 kronor. Däremot torde mattorna i kommittérum­ met och rektors rum — med hänsyn till kraven på en värdig möblering av dessa rum — böra bibehållas. Huruvida kostnaderna för belysningsarmatur i kollegierummet kunna nedbringas undandrager sig kollegiets bedömande. Upplysningsvis må näm­ nas, att en i det nuvarande kollegierummet befintlig, antik ljuskrona, som inköpts genom sammanskott av enskilda medel, på grund av sin storlek och den ringa takhöjden i det nya kollegierummet tyvärr ej kan uppsättas därstädes. Någon inskränkning av antalet speglar i olika lokaler synes knappast vara lämplig. Ej heller kan lärarkollegiet tillstyrka, att soffan i vaktrummet slopas. Detta rum skall nämligen användas som väntrum för besökande till rektor, kamrerarexpedition och kansli. Som besökarantalet tidvis är mycket stort, erfordras riklig tillgång på sittplatser. Kollegiet förordar alltså besparingar å olika poster å (4 200 -f- 750 + -j- 300 =) 5 250 kronor, vilket jämte 10 procent därå för arvoden och oför­ utsedda utgifter skulle medföra, att det beräknade beloppet 202 430 kronor skulle minskas till 196 655 kronor.

Telefonförbindelserna till och inom institutets nya byggnader.

Lärarkollegiet har anfört: Inom institutets nuvarande lokaler i kvarteret Glasbruket är telefonfrå­ gan ordnad så, att varje institution har någon eller några direkta telefon­ förbindelser med rikstelefonnätet. Blott en institution har en mindre lokal­ telefonanläggning. Detta system har visat sig mindre tillfredsställande, och projekt ha tidigare diskuterats i syfte att få en bättre anordning till stånd, men lösningen härav har fått anstå. När de teoretiska institutionerna nu skola flytta ut på Norrbackaområdet, måste förevarande spörsmål tagas upp till slutlig behandling. Som in­ stitutionerna komma att bliva utspridda över ett ganska stort område, be­ läget utanför Stockholm, kommer behovet av förbättrade telefonkommu­ nikationer mellan institutionerna inbördes och med staden att väsentligt

84 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

stegras. Jämväl inom de särskilda institutionerna, som skola erhålla utökade lokaler, belägna i olika våningar, kommer behov av telefonförbindelser att föreligga. Önskvärdheten av goda telefonförbindelser till och inom en så be­ tydande anläggning som karolinska institutets torde icke behöva närmare utvecklas. Inom lärarkollegiet har professorn T. Petrén verkställt en utredning an­ gående tre olika alternativ till frågans lösning. Alternativ I avser en för institutet och statens institut för folkhälsan gemensam automatisk telefon­ växel, alternativ II ett antal direkta linjer till varje institution jämte en för karolinska institutet gemensam lokaltelefonanläggning och alternativ III ett antal direkta linjer till institutionerna jämte en särskild lokaltelefonan­ läggning inom varje institution. Utgifterna enligt de olika alternativen framgå av följande sammanställ­ ning. Engångskostnader. Driftkostnader.

Enligt kollegiets uppfattning är alternativ I obetingat att föredraga med hänsyn till de väsentligt större fördelar detta erbjuder dem, som skola an­ vända sig av telefonförbindelserna. Även med avseende å driftsäkerheten är detta alternativ att föredraga, då anläggningen står under telegrafverkets kontroll. Lokaltelefonanläggningar ha därjämte en jämförelsevis kort livs­ längd. Bemärkas bör även, att telefonväxelanläggningen enligt alternativ I beräknas kunna omfatta nytillkommande institutioner. Representanter för kollegiet ha i denna angelägenhet rådfört sig med föreståndaren för statens institut för folkhälsan, professorn E. Abramson, som framhållit, att en anordning enligt alternativ I i och för sig syntes ra­ tionell men för nämnda institut kunde tänkas medföra vissa nackdelar. En­ ligt hans uppfattning vore telefonfrågan för detta institut i huvudsak ordnad tillfredsställande (direkta linjer), men man syntes från samma instituts sida sakna anledning motsätta sig ett genomförande av förslaget. Kollegiet anser för sin del en samordning med statens institut för folk­ hälsan, vars lokaler äro belägna i nära anslutning till de teoretiska institu­ tionerna, innebära väsentliga fördelar; erinras må, att karolinska institutets hygieniska institution är förlagd till förstnämnda institut. Lärarkollegiet vill alltså förorda, att alternativ I kommer till utförande. Kostnaderna för telefonväxeln kunna nu ej närmare angivas, men kunna såsom Petrén angiver beräknas till 65 000 å 70 000 kronor. Kostnaderna, förslagsvis upptagna till 70 000 kronor, torde böra inräknas i ett blivande anslag till inredning och utrustning av nybyggnaderna. Administrations- och biblioteksbyggnaden saknar lokal, inom vilken en automatisk telefonväxel kan inrymmas. Frågan örn växelns placering bör därför uppmärksammas under den fortsatta utredningen om nybyggnader för de teoretiska institutionerna.

Transportkostnader.

Lärarkollegiet har anfört: I ytterligare ett avseende erfordras anvisande av medel, nämligen för flyttningen till den nya administrations- och biblioteksbyggnaden. Institutet

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 85

saknar expensanslag, och övriga ifrågakommande anslag lämna icke tillgång till dessa utgifters bestridande. Det mest kostnadskrävande är transporten av biblioteket. Enligt vad bibliotekarien meddelat kan denna kostnad be­ räknas till 8 000 kronor. Härtill kommer flyttningskostnaden för arkiv, räkenskapshandlingar m. m., som kan uppskattas till cirka 500 kronor. Sammanlagt skulle alltså erfordras 8 500 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förordade min företrädare Departe­ mentschefen. i ämbetet vid anmälan i propositionen 1944: 236 av frågan om nybyggnad av de anatomiska och histologiska institutionerna vid karolinska institu­ tet, att dessa institutioner skulle sammanföras i ett byggnadskomplex i an­ slutning till ett av 1940 års civila byggnadsordning i ämnet framlagt för­ slag, vilket år 1942 kostnadsberäknats till 1 400 000 kronor. Departements­ chefen förordade dock vissa ändringar i detta förslag, avseende en ut­ ökning av byggnadskroppen med i runt tal 750 kubikmeter. Med hänsyn till dessa modifikationer i förslaget, kostnadsberäknade till sammanlagt 95 000 kronor, och merkostnader på grund av inträdd prisstegring, 130 000 kronor, beräknade departementschefen totalkostnaden för byggnadsföretaget till (1 400 000 + 95 000 + 130 000 =) 1 625 000 kronor. Vad departements­ chefen sålunda föreslagit vann riksdagens bifall. Byggnadsstyrelsen har nu inkommit med huvudritningar till byggnads­ företaget, upprättade i enlighet med de av statsmakterna godtagna riktlin­ jerna. I anslutning till en av professorn G. Häggqvist gjord erinran har emellertid en mindre jämkning i byggnadsprogrammet vidtagits. Kungl. Majit har tidigare denna dag fastställt de överlämnade huvudritningarna, att lända till huvudsaklig efterrättelse vid byggnadsföretagets utförande. Anläggningskostnaderna för institutionsbyggnaden lia av byggnadssty­ relsen numera angivits till 1 710 000 kronor. Kostnadsökningen i förhållan­ de till tidigare beräknade kostnadsbelopp (1 710 000 — 1 625 000 =.) 85 000 kronor, hänför sig helt till sedan föregående år inträdd prisstegring. Inklusive kostnaderna för yttre arbeten, av byggnadsstyrelsen beräknade till 100 000 kronor, skulle totalkostnaden för byggnadsföretaget enligt nu föreliggande kostnadsberäkningar uppgå till (1 710 000 -j- 100 000 =) 1 810 000 kronor. Mot dessa kostnadsberäkningar har jag icke funnit an­ ledning till erinran. Då Kungl. Majit för innevarande budgetår ställt ett belopp av 1 410 000 kronor till förfogande för ändamålet, skulle sålunda an­ slagsbehovet för nästa budgetår utgöra (1 625 000 -f- 85 000 + 100 000 — — 1410 000 =) 400 000 kronor. Beträffande de fysiologiska och farmakologiska institutionerna har bygg­ nadsstyrelsen föreslagit, att de skola inrymmas i två byggnader, en för var­ dera institutionen. För byggnadsföretagen har byggnadsstyrelsen låtit ut­ arbeta ritningar, vilka med vissa modifikationer ansluta sig till byggnads­ styrelsens förslag i ämnet av den 8 september 1943. Med hänsyn till vad

86 Kungl. Marits proposition nr 302. riksdagen anfört i skrivelsen 1944: 366 anser jag mig böra tillstyrka, att byggnaderna utföras i enlighet med dessa ritningar. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår skulle kostnaderna för dessa båda byggnader komma att uppgå till 1 735 000 kronor. Av dessa kostna­ der belöpa 1 670 000 kronor å de egentliga byggnaderna och 65 000 kronor å yttre arbeten. För nästa budgetår skulle enligt byggnadsstyrelsens för­ slag erfordras ett anslag av 1 200 000 kronor. Jag har intet att erinra mot dessa kostnadsberäkningar. Vad åter beträffar rättsmedicinska och kemiska institutionerna har bygg­ nadsstyrelsen icke ännu inkommit med vederbörliga ny byggnadsförslag. Jag förutsätter, att byggnadsstyrelsen bedriver utredningen av dessa bygg­ nadsfrågor med sådan skyndsamhet, att förslag i ämnet kan föreläggas 1946 års riksdag. I anslutning till vad sålunda anförts torde för nästa budgetår böra an­ visas ett belopp av (400 000 -j- 1 200 000 =) 1 600 000 kronor. I anledning av framställningen örn anvisande av ett reservationsanslag av 275 000 kronor till inredning och utrustning av institutets administra­ tions- och biblioteksbyggnad m. m. vill jag framhålla, att jag lika med lärar­ kollegiet anser, att telefonförbindelserna vid institutet böra ordnas enligt »alternativ I». Såsom lärarkollegiet framhållit bör byggnadsstyrelsen vid den fortsatta utredningen om nybyggnader för de teoretiska institutionerna uppmärksamma frågan örn telefonväxelns placering. Mot de i ärendet verk­ ställda kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Anslaget bör emel­ lertid uppdelas på olika anslagsposter, en å 196 500 kronor för utrustning av administrations- och biblioteksbyggnaden, en å 70 000 kronor för an­ ordnande av telefonväxel och en å 8 500 kronor för transporter.

2. Investeringsanslag till Utbyggande av karolinska sjukhuset.

Inledning.

I propositionen 1944: 235 har lämnats en redogörelse för de statsmakternas beslut, som lett till uppförande å det s. k. Norrbackaområdet av karolinska sjukhuset. Till denna redogörelse torde jag få hänvisa. Här må endast erinras örn följande. Karolinska institutet disponerar för undervisningsändamål för närvaran­ de sammanlagt sexton kliniker, förlagda till följande sjukhus. Karolinska sjukhuset: 1 medicinsk klinik, 1 kirurgisk klinik,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 30%. 87 1 oron-, näs- och halsklinik, 1 ögonklinik, 1 förlossnings- och kvinnoklinik, 1 radioterapeutisk klinik samt 1 psykiatrisk klinik; Vanföreanstalten: 1 ortopedisk klinik; Serafimerlasarettet: 1 medicinsk klinik, 1 kirurgisk klinik, 1 neurokirurgisk klinik samt 1 neurologisk klinik; Norrtulls sjukhus: 1 pediatrisk klinik; Krcmprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn: 1 pediatrisk klinik; Allmänna barnbördshuset: 1 förlossnings- och kvinnoklinik; S:t Görans sjukhus: 1 dermato-venereologisk klinik.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i propositionen 1943:151 framställda förslag beslöt 1943 års riksdag (skrivelsen nr 280), att den till Norrtulls sjukhus förlagda pediatriska kliniken samt den dermato-venereologiska kliniken skulle överflyttas till karolinska sjukhuset. I anslutning härtill anvisade riksdagen för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av 200 000 kronor till karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande. Genom beslut den 24 september 1943 tillsatte Kungl. Maj:t en särskild kommitté för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande med uppgift att — med ledning av vad min företrädare i ämbetet enligt propositionen 1943: 151 och riksdagen enligt dess skrivelse 1943: 280 i ämnet anfört — i första hand uppgöra och för Kungl. Majit framlägga förslag till sjukhusets utbyggande med en dermato-venereologisk och en pediatrisk klinik. Sedan kommittén i betänkande den 29 februari 1944 framlagt program för sjukhusets utvidgning med en dermatologisk klinik, anvisade 1944 års riksdag i enlighet med av Kungl. Majit i propositionen 1944: 235 framställt förslag för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor till sjuk­ husets fortsatta utbyggande.

88 Kungl. Majlis 'proposition nr 302.

1942 års avtal angående pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset

I anslutning till ett av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhand­ lingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 avgivet förslag hemställde Kungl. Majit i propositionen 1943:151 bland annat, att riksdagen måtte godkänna avtal med Stockholms stad och län angående ett framtida utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i en­ lighet med vissa i propositionen angivna grunder. Beträffande den närmare innebörden av den uppgörelse, som sålunda skulle träffas mellan staten och dess medparter, framhöll dåvarande departementschefen vid anmälan av propositionen bland annat, att uppgörelsen i fråga icke innebure någon ut­ fästelse från statens sida angående den nya klinikbyggnadens närmare ut­ formning eller tidpunkten för byggnadsföretagets igångsättande och slut­ förande. Däremot innebure uppgörelsen, att statsmakterna skulle fatta principbeslut om att en klinik av ifrågavarande slag skulle uppföras vid karolinska sjukhuset samt om grunderna för kostnadsfördelningen mellan staten och dess medparter. När det sedan gällde att verkställa det princip­ beslut, som enligt departementschefens mening borde fattas örn sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik, finge de statsfinansiella synpunkterna och hänsynen till situationen på arbets- och byggnadsmarknaderna vägas mot angelägenhetsgraden hos utbyggnadsförslaget, varvid även övriga före­ liggande förslag att utbygga undervisningssjukhusen borde tagas i beak­ tande. Det avtal, som enligt propositionen skulle träffas mellan staten och dess medparter angående karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk kli­ nik, hade innefattats i ett av förhandlingskommissionen framlagt preliminärt förslag, vilket godtagits av Stockholms stad och län. Avtalsförslaget innebar i huvudsak följande. Av klinikens allmänna vårdplatser skulle 127 disponeras av Stockholms stad och 28 av Stockholms län. Staden och länet skulle svara för 75 procent av totalkostnaden för färdigställande och utrustning av de vårdplatser, som skulle upplåtas till begagnande av dessa parter, däri inbegripet därpå belö­ pande kostnad för ekonomianläggningar m. m., under det att statsverket skulle svara för återstående 25 procent av totalkostnaderna för stadens och länets vårdplatser samt för hela kostnaden för övriga platser. I fråga om drift­ kostnadernas bestridande skulle gälla samma grunder som för sjukhuset i övrigt. Riksdagen beslöt (skrivelsen 1943: 280) i princip godkänna såväl förslaget örn karolinska sjukhusets utbyggande med en pediatrisk klinik som ock de i propositionen förordade, av Stockholms stad och län godtagna grunderna för

Kungl. Maj:ts proposition nr 303. 89

ekonomiskt samarbete mellan staten och dess medparter beträffande uppfö­ rande och drift av ifrågavarande klinik.

översikt av föreliggande byggnadsförslag.

Frågans förberedande behandling. Till belysning av den ungefärliga kostnaden för uppförande vid karolinska sjukhuset av en pediatrisk klinik hade 1939 års förhandlingskommission vid sitt år 1942 avgivna förslag fogat byggnadsskisser och approximativa kostnadsberäkningar avseende denna klinik. En redogörelse för det framlagda byggnadsförslaget har lämnats i propositionen 1943:151. Det upprättade skissförslaget avsåg uppförande av en nybyggnad för ifrågavarande klinik, inrymmande 219 vårdplatser samt bostäder för 67 sjukvårdselever. Anläggningskostnaderna för denna byggnad hade uppskattats till 4 600 000 kronor under det att utrustningskostnaderna beräknats till 1 314 000 kronor. Ett utbyggande av karolinska sjukhuset till att omfatta 1 441 vårdplatser — d. v. s. sjukhusets vårdplats­ antal efter tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska klinikerna —- hade befunnits nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom sjukhusets centrala köks- och tvättanläggningar samt uppförande av ytterligare personal­ bostäder vid sjukhuset. Kostnaderna för ifrågavarande ändringsarbeten hade av kommissionen angivits till sammanlagt 300 000 kronor under det att byggnadskostnaderna för personalbostäder uppskattats till 450 000 kronor. Vid anmälan i propositionen 1943:151 av förevarande byggnadsfråga fram­ höll dåvarande departementschefen bland annat, att enligt förhandlingskommissionens förslag den pediatriska kliniken skulle bestå av en medicinsk avdel­ ning om 140 vårdplatser, en kirurgisk avdelning om 60 vårdplatser samt en enskild avdelning om 19 vårdplatser. Den medicinska avdelningen komme att bilda det egentliga underlaget för den medicinska undervisningen och forsk­ ningen i pediatrik vid karolinska institutet. Det måste därför givetvis vara av största vikt, att denna avdelning planerades för ett så stort antal vårdplat­ ser, att ett tillräckligt mångsidigt och instruktivt patientmaterial komme att stå till förfogande. Då antalet vårdplatser på den medicinska avdelningen av förhandlingskommissionen efter ingående överläggningar med medicinska auk­ toriteter avvägts just med tanke härpå, ansåge departementschefen sig icke kunna ifrågasätta någon minskning av denna avdelning. Även den planerade kirurgiska avdelningens storlek hade planlagts från samma utgångspunkter, varför departementschefen icke heller beträffande denna avdelning funne skäl att förorda en minskning. Mot kommissionens förslag beträffande den medi­ cinska avdelningens uppdelning på olika underavdelningar hade departements­ chefen icke funnit anledning till erinran. Att den pediatriska kliniken vidare — liksom övriga kliniker vid karolinska sjukhuset — borde inrymma ett an­

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

tal enskilda vårdplatser, funne departementschefen naturligt och tillstyrkte, att antalet fixerades till 19. Dessa platser borde givetvis finansieras på sådant sätt, att staten erhölle full kompensation för de nedlagda kostnaderna. Förh a n d 1 i n g sk o m m i s s i o n en hade, framhöll departementschefen vidare, vid sitt förslag fogat preliminära ritningar och kostnadsberäkningar rörande den nya barnkliniken, dock utan att själv taga ställning till dessa. Kommissionen hade nämligen ansett, att dessa borde granskas i annan ordning. Departements­ chefen förutsatte även för egen del, att en sådan granskning komme att äga rum. Departementschefen hade sålunda icke för avsikt att föreslå, att ett defi­ nitivt utformat byggnadsprogram underställdes 1943 års riksdag, utan förut­ satte, att byggnadsplanernas närmare utformning och genomförande skulle anförtros åt en särskild byggnadskommitté. Departementschefen sade sig vi­ dare hava funnit de föreliggande skissförslagen lämpligen kunna i huvudsak läggas till grund för vidare utarbetande av ritningar, varvid departements­ chefen utginge ifrån att vid frågans fortsatta behandling alla möjligheter att begränsa lokalprogrammet tillvaratoges samt att ritningar och beskrivningar utarbetades med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga örn såväl utrymmesstandard som material och konstruktioner. Vid byggnadsplanernas närmare utformning borde vidare oavlåtlig uppmärksamhet ägnas möjlighe­ terna att begränsa driftkostnaderna, i vilket hänseende preciserade kalkyler borde förebringas till ledning för de granskande myndigheterna. Vad departementschefen sålunda anfört mötte icke någon gensaga från riksdagens sida.

Kommitténs för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förslag. Kom­ mittén har den 5 december 1944 överlämnat betänkande med förslag till en pediatrisk klinik vid karolinska sjukhuset, innefattande jämväl utredning an­ gående av klinikens tillkomst föranledda ändringsarbeten inom sjukhusets cen­ trala ekonomianläggningar. Det av kommittén framlagda förslaget innebär, att för den pediatriska kli­ niken skulle uppföras en nybyggnad, inrymmande 219 vårdplatser. Anlägg­ ningskostnaden för klinikbyggnaden har av kommittén uppskattats till 3 850 000 kronor. Utrustningskostnaderna åter ha beräknats till 1 255 000 kronor. Sjukhusets utbyggande med ifrågavarande klinik har befunnits på­ kalla utbyggnad av sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar. Beträffande omfattningen av sistnämnda utbyggnad har av kommittén fram­ lagts alternativa förslag, som hänföra sig till ett maximalt vårdplatsantal vid sjukhuset av 1 700 respektive 2 000. Utbyggnadskostnaderna ha i förra fallet uppskattats till 2 085 000 kronor och i det senare till 4 010 000 kronor. För­ slag om uppförande av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset har av kom­ mittén icke funnits böra i nuvarande läge framläggas. I det följande kommer

92 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

Förutom vårdavdelningarna skulle kliniken enligt byggnadsprogrammet in­ rymma poliklinik- och undervisningsavdelning, operationsavdelning, röntgen­ avdelning, rum för läkare och vetenskaplig forskning, barnavårdscentral, fördelningskök samt bostäder för ammande mödrar och för elever, tillhörande en elevskola för utbildning av bamsjuksköterskor. Det framlagda skissförslaget, som uppgjorts i överensstämmelse med denna organisationsplan, upptager en byggnadslänga i väst-östlig riktning, förlagd till den plats, som i generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande re­ serverats för en pediatrisk klinik — d. v. s. till området norr örn sjukhusets huvudkomplex. Den föreslagna byggnaden är friliggande och förbindes genom en transportkulvert med sjukhusets övriga institutioner. Vårdavdelningarna äro sammanförda i en sju våningars högbyggnad med en längd av omkring 120 meter, under det att poliklinik- och behandlingslokalerna i huvudsak för­ lagts till en västlig flygelbyggnad om tre våningar. En mindre flygel på östra sidan inrymmer bland annat operationsavdelningen. I en särskild, fyra vå­ ningsplan omfattande utbyggnad i anslutning till den västra flygeln ha inrymts bostäder för 67 sjukvårdselever. Till källarvåningen har förlagts bland annat röntgenavdelningen. I souterrängvåningen ha anordnats poliklinisk infektionsavdelning, laboratorier, fördelningskök m. m. Bottenvåningen innesluter polikliniker, undervisningsav­ delning och avdelning för psykopatiska barn, våningen 1 trappa karantänsavdelningen och avdelningen för tuberkulos, våningen 2 trappor de medicin­ ska och kirurgiska avdelningarna för äldre gossar, våningen 3 trappor de me­ dicinska och kirurgiska avdelningarna för äldre flickor samt våningen 4 trap­ por den medicinska avdelningen för koltbarn och den kirurgiska avdelningen för kolt- och spädbarn. Våningen 5 trappor slutligen inrymmer enligt för­ slaget den medicinska avdelningen för spädbarn och den enskilda medicinska och kirurgiska avdelningen. Ett utbyggande av karolinska sjukhuset med en pediatrisk klinik i enlig­ het med det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget skulle, enligt vad direktionen för karolinska sjukhuset i yttrande över det framlagda byggnadsförslaget framhållit, komma att dels nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, dels ock med­ föra behov av ökat antal personalbostäder vid sjukhuset även för andra per­ sonalgrupper än elever, för vilka sistnämnda enligt vad ovan sagts bostäder föreslagits skola anordnas i anslutning till klinikbyggnaden. Detta ytterligare personalbostadsbehov har ansetts böra tillgodoses genom uppförande av en nybyggnad, förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen.

De av förhandlingskommissionen framlagda kostnadsberäkningarna avse kostnaderna för byggande och utrustande av den föreslagna kliniken, för upp­ förande av erforderliga personalbostäder och för utförande av erforderliga änd­ ringsarbeten i sjukhusets köks- och tvättanläggningar. Kostnadsberäkningarna äro i vad avser anläggningskostnaderna upprättade i augusti 1942 av arki­ tekten Ahlbom. På hemställan av kommittén har byggnadsstyrelsen framlagt förnyade, i december 1943 upprättade beräkningar av sistnämnda kostnader. Av arkitekten Ahlbom och byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar av anläggningskostnaden för klinikbyggnaden inklu­ sive elevbostäder enligt 1942 års förslag framgå av följande sam­ manställning:

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Med hänsyn till angelägenheten av att kunna framlägga en detaljerad drift­ kostnadskalkyl beträffande 1942 års förslag till klinik har kommittén upp­ dragit åt Heimer att uppgöra fullständiga personal- och driftkostnadsstater för densamma. Av den av Heimer verkställda utredningen framgår, att vid en beläggning av kliniken i samma utsträckning som sjukhusets kliniker i övrigt eller intill omkring 90 procent, antalet underhållsdagar vid kliniken 90 X 219 X 365 \ ( -------- j Ö q --------=] i runt tal 72 000 för år. Kli­

nikens driftkostnader för underhållsdag uppskattas av Heimer till 17 kronor 72 öre. Med hänsyn härtill har den driftkostnadsökning, som föranledes av sjukhusrörelsens utvidgning med den pediatriska kliniken, angivits till (72 000 X 17: 72 —) i runt tal 1 276 000 kronor. Då klinikens inkomster i form av vårdavgifter beräknats utgöra 803 000 kronor för budgetår, har ök­ ningen av statens utgifter för karolinska sjukhuset på grund av sjukhusets ut­ vidgning med den av kommissionen föreslagna pediatriska kliniken beräknats till (1 276 000 — 803 000 =) 473 000 kronor för budgetår. Klinikens organisation. I sin fortsatta framställning ingår kommittén på en granskning av den av förhandlingskommissionen framlagda organisationspla­ nen för kliniken. Kommittén säger sig därvid ha funnit densamma ur olika synpunkter mindre tillfredsställande. Såsom en särskilt framträdande svaghet hos planen betecknar kommittén den bristande koncentration, som utmärker de i denna ingående lokaliteterna. För åvägabringande av en mer rationell planläggning av kliniken har kommittén därför nödgats påkalla ganska vitt­ gående jämkningar i den framlagda planen. Såsom av förhandlingskommissionen föreslagits, fortsätter kommittén, bör klinikbyggnaden inrymma såväl en poliklinisk som en klinisk avdelning. Här­ utöver böra lokaler tillhandahållas för undervisning och forskning, inneslutande föreläsningssal och museum, demonstrationsrum och laboratorier. Vidare torde i byggnaden böra inrymmas fördelningskök och ett antal bostäder för am­ mande mödrar. Däremot ha bostäder för sjukvårdselever icke lämpligen an­ setts böra förläggas i anslutning till densamma. Vad beträffar den kliniska avdelningen skulle denna enligt den av professor Lichtenstein föreslagna organisationsplanen förutom en avdelning för psyko­ patiska barn om 20 vårdplatser, en karaktänsavdelning örn 16 vårdplatser, en tuberkulosavdelning örn 20 vårdplatser och en enskild avdelning örn 19 vårdplatser innefatta fyra allmänna medicinska avdelningar, varav en om 24 och tre om envar 20 vårdplatser, samt 3 allmänna kirurgiska avdelningar, envar om 20 vårdplatser. I avseende å sagda organisationsplan får kommittén till en början fram­ hålla, att i enlighet med den av departementschefen och riksdagen godtagna planen för kliniken särskild tuberkulosavdelning icke inrymts i den av kom­ mittén föreslagna planen. o Vidkommande härefter de föreslagna allmänna vårdavdelningarnas storlek, så omfatta dessa avdelningar genomgående ett relativt litet antal vårdplatser, ett förhållande, som kommittén funnit innebära avsevärda olägenheter främst

96 Kungl. Maj:ts -proposition nr 30%.

Kommittén har i detta sammanhang ansett sig böra beröra ett spörsmål, som, ehuru fallande utom ramen för det kommittén meddelade uppdraget, likväl framstår såsom nära förknippat med frågan om utformningen av den pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset.

I det mellan staten och dess medparter träffade avtalet föreskrives i avse­ ende å fördelningen av vårdplatserna å klinikens allmänna avdelningar, att Stockholms stad skall äga disponera sammanlagt 127 platser, varav på de medicinska avdelningarna 85 platser och på de kirurgiska avdelningarna 42 platser, samt Stockholms län tillhopa 28 platser, varav på de förra avdel­ ningarna 21 platser och på de senare 7 platser. Återstående platser skola en­ ligt förhandlingskommissionens förslag utgöra riksplatser. På grund av nämnda avtalsbestämmelse och då vårdplatsantalet å de kirurgiska avdelningarna av statsmakterna fastställts till sammanlagt 60, kommer antalet riksplatser på dessa avdelningar att utgöra (60 — 42 — 7 =) 11. Kommittén har för sin del funnit det antal kirurgiska riksplats e r, som sålunda skulle komma att stå till förfogande å kliniken, alltför ringa. Enligt vad kommittén har sig bekant föreligger nämligen ur såväl undervis­ nings- som sjukvårdssynpunkt för riket i dess helhet ett mycket stort behov av ökat antal kirurgiska barnplatser, särskilt för behandlingen av medfödda missbildningar. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra i samband med upprättande av förslag till den pediatriska kliniken undersöka möjlig­ heterna av ett tillgodoseende av detta vårdplatsbehov å denna klinik. Såsom kommittén i sin fortsatta framställning avser att närmare belysa, har kom­ mittén även funnit möjlighet föreligga att tillföra kliniken ytterligare en vård­ avdelning, vilken, därest så skulle befinnas påkallat, skulle kunna disponeras för ett tillgodoseende av det föreliggande kirurgiska riksplatsbehovet. Enär emellertid, enligt vad kommittén inhämtat, ett förslag örn centralisering till något av rikssjukhusen av behandlingen av kluvna gommar för närvarande är föremål för övervägande inom medicinalstyrelsen, har kommittén i avvak­ tan på resultatet av denna utredning icke ansett sig böra i vidare mån över­ väga spörsmålet i fråga, än att kommittén velat beakta möjligheten av att framdeles, därest så skulle anses lämpligt, tillgodose det ifrågavarande plats­ behovet genom tillbyggnad av den nu föreslagna klinikbyggnaden.

Den pediatriska kliniken uppdelas enligt kommitténs förslag på tio vå­ ningsplan, varav ett för poliklinikerna och den psykopatiska avdelningen, ett för envar av de övriga sju allmänna avdelningarna, ett för den enskilda av­ delningen samt ett för fördelningskök och bostäder för ammande mödrar. Till ett souterrängplan förlägges den polikliniska infektionsavdelningen, omkläd­ ningsrum m. m. Även i fråga om vårdavdelningarnas uppdelning å salar, boxaggregat och sjukrum har kommittén funnit vissa jämkningar kunna vidtagas i 1942 års förslag. Vad kommittén i detta avseende föreslår framgår av följande sammanställning:

98 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

slutning till poliklinikerna lia förlagts undervisningsavdelning, innefattande föreläsningssal, demonstrationsrum samt museum. I våningen 1 trappa äro inrymda karantänsavdelningen, laboratorierna samt rum för överläkarnas privata mottagning. Till våningen 2 trappor lia förlagts röntgen- och operationsavdelningarna samt den ena kirurgiska avdelningen. Våningarna 3 och 4 trappor upptagas av den andra kirurgiska avdelningen, respektive en allmän medicinsk avdelning samt våningarna 5 och 6 trappor av två allmänna medicinska avdelningar. Till våningen 7 trappor ha förlagts den enskilda medicinska och kirurgiska avdelningen och till våningen 8 trap­ por en allmän medicinsk avdelning. I våningen 9 trappor slutligen ha in­ rymts fördelningskök samt bostäder för ammande mödrar.

Den av kommittén föreslagna planläggningen av klinikbyggnaden avviker i vissa avseenden väsentligt från den, som föreslagits av förhandlingskommissionen. Avvikelserna betingas av de jämkningar i organisationsplanen, som vidtagits av kommittén, samt av vissa begränsningar i klinikens utrymmen i övrigt, som synts kommittén genomförbara. Beträffande dessa begränsningar anför kommittén:

Genom den av kommittén vidtagna jämkningen av vårdavdelningarnas upp­ delning på salar, boxaggregat och sjukrum har antalet rumsenheter — enligt förhandlingskommissionens förslag 121 — kunnat minskas till 102. Härjämte ha såväl sjukrummens som bilokalernas ytmått genomgående beskurits, därvid kommittén i all den utsträckning så varit möjligt sökt tillgodogöra sig de resultat, som uppnåtts vid civila byggnadsutredningens arbete, med de modi­ fikationer, som funnits betingade av klinikens karaktär av undervisningssjukhus. Kommittén vill i detta sammanhang särskilt understryka, att de dimen-' sioner, som enligt kommitténs förslag givits åt 4-sängsalarna och 2-sängsrummen — 6,0 eller 5,8 X 4,3 meter respektive 3,7 eller 3,4 X 4,3 meter — helt betingats av klinikens karaktär av undervisningssjukhus och sålunda icke få anses normerande för barnkliniker, som sakna denna karaktär. Vidare har kommittén funnit de lokaler, som avsetts för poliklinikerna, undervisningsavdelningen, röntgenavdelningen, laboratorierna och fördelningsköket onödigt spatiösa, varför dessa utrymmen i ganska avsevärd omfattning beskurits. Likaså har korridorbredden i vårdavdelningarna minskats från 2,40 meter till 2,20 meter samt i operations- och undervisningsavdelningarna till 2 meter. I poliklinikerna och kulvertvåningen hava dock korridorerna av trafik­ tekniska skäl erhållit en bredd av 2,50 meter. Takhöjden, som i förhandlings­ kommissionens förslag utgör 3 meter, har i vårdavdelningarna minskats till 2,90 meter. För poliklinikerna har bibehållits en takhöjd av 3 meter.

Såsom av kommittén i annat sammanhang antytts har möjlighet befunnits föreligga, att, därest så kan anses påkallat, tillföra kliniken ytterligare en vårdavdelning för tillgodoseende av ett ökat behov av kirurgiska riksplatser. Lokalutrymme skulle enligt kommitténs förmenande kunna beredas en dylik vårdavdelning genom påbyggnad av den flygel, i vilken röntgenavdelningen inrymts, med ytterligare ett våningsplan. Kostnaderna härför ha approxima­ tivt angivits till 190 000 kronor. Ledamoten av kommittén professorn Lichtenstein har med instämmande av ledamoten professorn Hellström anmält avvikande mening beträffande

Kungl. Marits 'proposition nr SOS. 99

kommittémajoritetens förslag att korridorbredden i vårdavdelningarna skulle utgöra 2,2 meter. Reservanterna yrka, att korridorerna måtte erhålla en bredd, icke understigande 2,3 meter. Professor Lichtenstein har till stöd för sitt yrkande anfört huvudsakligen följande:

En så smal korridor som den av kommittémajoriteten föreslagna medför särskilt på ett undervisningssjukhus allvarsamma svårigheter. Å karolinska sjukhusets tidigare byggda avdelningar är korridorbredden 2,50 meter, vilket visat sig vara ändamålsenligt. Vid den av 1944 års riksdag beslutade dermatovenereologiska kliniken fastställdes i enlighet med en reservation av professo­ rerna S. Hellerström och J. Hellström korridorbredden till 2,40 meter mot byggnadskommitténs förslag om 2,30 meter. Riksdagen godtog reservanternas motivering för den större korridorbredden innebärande framför allt att en min­ dre korridorbredd skulle medföra avsevärd tidsspillan såväl vid sängtransporter som vid utportionering av maten. Särskilt de täta sängtransporterna till och från röntgen, laboratorier, operation m. m. bli betydligt mer tidsödande för personalen örn korridoren är för smal, något som givetvis driftsekonomiskt är ogynnsamt. Den relativt obetydliga besparing som vinnes genom nedskär­ ning av korridorbredden kan lätt komma att visa sig vara en mycket oekono­ misk besparing. Även målningen å korridorväggar blir i en smal korridor lätt utsatt för åverkan. Vid ett barnsjukhus utan undervisning kan dock korridorbredden, som där endast behöver fastställas med hänsyn till sjukvårdsarbetet, något minskas jämfört med sjukavdelningar för vuxna. Denna minskning kan göras lika stor som skillnaden mellan längden på de största sängarna för barn och sängar för vuxna patienter. Då sängarnas längd måste fastställas med hänsyn till patienternas kroppslängd blir det den genomsnittliga skillnaden mellan vuxna patienters kroppslängd och de äldsta barnens som blir avgörande. Då kom­ mittén föreslagit en minskning av korridorbredden från 2,40 till 2,20 meter har man stött sig därpå att de längsta standardsängama för barn för närvarande äro 1,75 meter (mot 2,0 meter för vuxna). Då dessa standardmått fastställdes voro emellertid de nyaste mätningsresultaten å svenska barn icke kända. Enligt dessa utgör skillnaden mellan barn i 14—15 års åldern och vuxna cirka 10 cm. Med dessa 10 cm. kan korridorbredden på ett barnsjukhus utan undervis­ ning minskas utan men för arbetet på avdelningen. Hänsyn måste ytterligare tagas därtill att den genomsnittliga kroppslängden hos våra barn är i stark stegring. Så har kroppslängden för 14-åringar under de sista 50—60 åren ökat med icke mindre än 15 cm. Även om en lika rask ökning i framtiden icke är att förvänta så kan man med all sannolikhet räkna med att barn om 50 år äro längre än idag och således behöva längre sängar. Att då bygga en barnklinik avsedd att bestå i flera generationer med för längre sängar oan­ vändbar korridor synes mig i hög grad olämpligt. Härtill kommer att vid ett undervisningssjukhus en livlig trafik råder i kor­ ridorerna, som även därför måste vara tillräckligt breda. Vid ronderna för undervisning behövas tillräckligt rymliga korridorer framför allt då sjukrum­ men, som i det föreliggande förslaget, delvis göras så små att man knappast kan medtaga ett antal assistenter in i rummet, utan demonstrationer i viss utsträckning måste ske från korridoren genom glasfönster i väggarna mot korridoren. Såväl med hiinsyn till arbetsekonomi som med hänsyn till undervisningen

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

anser jag en korridorbredd av 2,20 meter otillräcklig. Helst skulle jag med hän­ syn till att det är fråga örn ett undervisningssjukhus önska en korridorbredd av 2,40 meter, d. v. s. densamma som på den dermato-venereologiska kliniken beslutade. En minskning med 10 cm. till 2,30 meter kan dock möjligen i spar­ samhetens intresse ske. Enligt av arkitekten Ahlbom utförd beräkning rör sig kostnaden för en breddning av korridorerna i sjukavdelningarna från 2,20 till 2,30 meter om cirka 3 000 kronor, en kostnadsökning, som då det gäller ett bygge av den pediatriska klinikens storlek synes mig betydelselös i förhållande till den avse­ värda vinsten av en dylik breddning. Man kan invända att utvidgningen medför ökad uppvärmningskostnad. Ifrågavarande volymökning uppgår emel­ lertid endast till 130 kbm., vilket efter 20 öre per kbm. i uppvärmningskostnader (50 kronor per ton stenkol) medför en ökad årskostnad av 26 kronor. Med stöd av vad ovan anförts får jag som min bestämda mening framhålla att korridorbredden i den pediatriska klinikens vårdavdelningar icke bör un­ derstiga 2,30 meter.

Vidare ha professorerna Lichtenstein och Hellström samt ledamoten i kom­ mittén lasarettsläkaren G. Bohmansson anmält avvikande mening beträffan­ de tidpunkten för tillgodoseende å en särskild vårdavdelning inom kliniken av det föreliggande behovet av ökat antal kirurgiska riksplatser för behandlingen av medfödda missbildningar. Reservanterna anse, att den ifrågavarande vård­ avdelningen bör komma till uppförande samtidigt med kliniken i övrigt. Reservanterna ha anfört:

Då kommittén i avsikt att nedbringa anläggningskostnaderna för den pediatriska kliniken gått in för en minskning av antalet vårdavdelningar, har detta medfört, att de kirurgiska vårdavdelningarnas antal minskats till 2 från 3 i det ursprungliga byggnadsförslaget. Följden härav har blivit, att den i detta förslag lämpliga och ändamålsenliga uppdelningen i en spädbarnsavdelning, en vårdavdelning för gossar och en för flickor måst ersättas med en gemensam vårdavdelning för spädbarn och koltbarn samt en gemensam vård­ avdelning för äldre pojkar och flickor. Ur flera synpunkter är detta en mindre lyckad anordning, som ej kan sagås på bästa sätt tillgodose fordringarna på en modern kirurgisk barnklinik. Barnkirurgien är i synnerhet vad angår behandlingen av medfödda miss­ bildningar en väl avgränsad specialitet, som fordrar speciella kvalifikationer hos såväl läkare som vårdpersonal, vilket jämte dessa åkommors relativa ovanlighet med därav följande omöjlighet att för desamma anordna special­ avdelningar vid centrallasarettet gör, att behandlingen lämpligast centraliseras till en kirurgisk barnklinik. Trots att detta ligger utom det program, som förelagts kommittén att lösa, anse vi därför, att den omnämnda tredje kirur­ giska avdelningen vid karolinska sjukhusets pediatriska klinik bör uppföras samtidigt med kliniken i övrigt, då härigenom dels för ett jämförelsevis billigt pris tillräckligt antal specialplatser skapas för behandlingen av medfödda miss­ bildningar, dels en ändamålsenlig fördelning av de barnkirurgiska platserna vinnes, än om dessa måste förläggas till endast tvenne vårdavdelningar.

Slutligen ha kommitténs ordförande, generaldirektören W. Björck och lasarettsläkaren Bohmansson i avgivna reservationer föreslagit vissa reduk­ tioner i det av kommittén framlagda byggnadsprogrammet, avseende i hu­ vudsak en begränsning av ett antal lokalutrymmen.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr SOS.

Karolinska sjukhusets centrala ekonomianläggningar.

Förevarande anläggningar, som utgöras av köks-, tvätt- och maskinanlägg­ ningarna, äro belägna omedelbart nordost örn sjukhusets B-flygel och intill Karolinska vägen. De äro inrymda envar i en särskild byggnad. Köksbyggnaden och tvättbyggnaden omfatta vardera tre våningsplan: käl­ lar-, souterräng, och bottenplan. Sistnämnda våningsplan är dock i tvätt­ byggnaden endast delvis utbyggt. Maskinbyggnaden omfattar endast källar- och bottenvåning. Byggnaden inrymmer dels det s. k. ångpannehuset, dels utrymme för pumpar m. m. för distribution av energi, dels ock en särskild hall för turbiner och generatorer. Av den redogörelse, som i propositionen 1943:151 lämnats beträffande de av förhandlingskommissionen framlagda förslagen till karolinska sjuk­ husets utbyggande med en dermatologisk och en pediatrisk klinik, framgår, att sjukhusets utbyggande med dessa kliniker skulle nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom sjukhusets centrala anläggningar. Dessa ändrings­ arbeten ha enligt propositionen kostnadsberäknats, för köksanläggningen till 170 000 kronor och för tvättanläggningen till 130 000 kronor. Beträf­ fande maskinanläggningen hade någon kostnadskalkyl icke framlagts. Kommittén har i likhet med förhandlingskommissionen funnit tillkomsten av den pediatriska kliniken nödvändiggöra vissa ändringsarbeten inom de cen­ trala anläggningarna. Kommittén anför härutinnan:

Vid planläggningen av den pediatriska kliniken aktualiseras frågan örn den begränsade kapaciteten av karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, i det att ett fullföljande av denna kliniks byggnadsprogram ovillkorligen förutsätter en utvidgning av ifrågavarande anläggningar. Ett utbyggande av dessa anläggningar i samband med uppförande av den pediatriska kliniken allenast i den begränsade omfattning, som betingas av det genom sjukhusets utvidgning med denna klinik uppkommande behovet av ökade ekonomilokaler, lärer emellertid icke få anses förenligt med en eko­ nomisk planläggning av sjukhusets fortsatta utbyggande. Uppenbarligen mäste det vid planeringen av den nu aktuella utvidgningen av de centrala anlägg­ ningarna framstå såsom ett önskemål, att dessa anläggningar redan i denna utbyggnadsetapp givas en sådan utformning, att de vid en sedermera skeende successiv utvidgning av sjukhuset utan mera avsevärda kostnader kunna an­ passas efter de därigenom uppkommande ökade anspråken på anläggningar­ nas kapacitet. En planering av de centrala anläggningarnas utbyggnad utifrån de anförda synpunkterna förutsätter dock, att definitiv ståndpunkt kunnat tågås till frågan om det maximala vårdplatsantal, sjukhuset vid en fullstän­ dig utbyggnad lämpligen bör erhålla. Enär det emellertid icke lär ankomma på kommittén att avgiva förslag i denna del, har kommittén vid sina över­ väganden av ifrågavarande spörsmål ansett sig kunna inskränka sig till att med utgångspunkt från de av lärarkollegiet vid karolinska institutet fram­ förda önskemålen beträffande sjukhusets utbyggande med undervisningskliniker framlägga olika alternativa förslag till utvidgning av sjukhusets centrala anläggningar.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

b) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för de nuvarande kli­ nikernas och den dermatologiska klinikens 1 222 vårdplatser och som pri­ märkök för återstående cirka 800 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för pediatriska kliniken och för samtliga ännu icke beslutade kliniker. c) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för 1 222 vårdplatser och som primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för pedia­ triska kliniken. Nytt helkök anordnas för återstående cirka 550 vårdplatser. d) Nuvarande köksanläggning anordnas som helkök för cirka 1 800 vård­ platser och såsom primärkök för 219 vårdplatser. Fördelningskök anordnas för pediatriska kliniken. Nytt kök anordnas för personalen.

Av den förebragta utredningen framgår, att en lösning av ombyggnadsfrågan enligt alt. I skulle påkalla en utbyggnad av souterräng- och botten­ våningarna i den nuvarande köksbyggnadens flygel mot Karolinska vägen med omkring 7,5 meter, varjämte vissa ändringsarbeten inom köksbyggnaden skulle bliva nödvändiga. De sålunda erforderliga arbetena inklusive komplettering av fast utrustning ha kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 500 000 kronor. En lösning av ombyggnadsfrågan enligt alt. II a) har ansetts komma att nödvändiggöra en utbyggnad av ovannämnda flygel med cirka 12,5 meter och en påbyggnad av byggnadens öst-västliga huvuddel med en våning. Inklu­ sive vissa ändrings- och kompletteringsarbeten i byggnadens inre ha om­ byggnadsarbetena beräknats draga en kostnad av tillhopa 1 600 000 kronor. För en lösning av byggnadsfrågan enligt alt. II b) skulle enligt utredningen påfordras omfattande ändringsarbeten inom den nuvarande köksbyggnaden, vilka kostnadsberäknats till 1 300 000 kronor. Härtill skulle komma kost­ naderna för anordnande av fyra fördelningskök, tillhopa omkring 480 000 kronor, varför hela kostnaden för en lösning enligt detta alternativ angivits till 1 780 000 kronor. En lösning av utbyggnadsfrågan enligt alt. II c) förutsätter enligt utred­ ningen en ombyggnad av den nuvarande köksbyggnaden enligt alt. I vid till­ komsten av de dermatologiska och pediatriska klinikerna samt uppförande se­ dermera av det nya helköket. Byggnadsarbetena ha kostnadsberäknats till sammanlagt 1 800 000 kronor, varav 500 000 kronor för ombyggnad av den nuvarande köksbyggnaden och 1 300 000 kronor för uppförande av nytt helkök. De i alt. II d) omförmälda byggnadsåtgärderna slutligen ha angivits helt sammanfalla med dem, som upptagits i alt. II a). Vid sina överväganden av det beträffande de olika alternativen framlagda utredningsresultatet har kommittén funnit sig icke kunna förorda de lös­ ningar, som innefattas i alt. II a), b) och d). Kommittén vill för sin del före­ slå, att i samband med tillkomsten av de dermatologiska och pediatriska klinikerna en utbyggnad av köksanläggningen sker jämlikt alf. I. Därest se­ dermera en ytterligare utbyggnad av sjukhuset skulle befinnas påkallad, före­ ligger enligt kommitténs mening möjlighet att genom utförande av de bygg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 30%. 105 nadsåtgärder, som angivits i alt. II c), åvägabringa den ytterligare höjning av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erforderlig.

Tvättanläggningen. Enligt den beträffande förevarande anläggning verk­ ställda utredningen skulle för en höjning av anläggningens kapacitet, till­ räcklig för ett betjänande av omkring 1 700 vårdplatser, påkallas en mindre utbyggnad av den nuvarande tvättbyggnaden. Härutöver skulle erfordras vissa inre ändringsarbeten samt nyanskaffning av maskiner m. m. De sammanlagda kostnaderna härför ha uppskattats till cirka 350 000 kronor. För en höjning av kapaciteten till att motsvara ett vårdplatsantal av 2 000 skulle en ytter­ ligare utbyggnad av tvättbyggnaden samt utvidgad maskinanskaffning bliva nödvändiga. Kostnaderna för åvägabringande av sistnämnda kapacitetshöjning ha angivits till omkring 500 000 kronor. Såsom framgår av utredningen ställa sig kostnaderna för åvägabringande av en anläggningskapacitet, som motsvarar ett vårdplatsantal av 2 000, icke väsentligt högre än de för ernående av en kapacitet, motsvarande 1 700 vård­ platser, beräknade kostnaderna. Då enligt kommitténs mening möjlighet torde förefinnas att vid en maximal höjning av anläggningskapaciteten i samband med de nya klinikernas tillkomst utnyttja den därigenom uppkommande mar­ ginalen för andra statliga institutioners räkning, har kommittén funnit sig böra förorda, att tvättanläggningen nu utbygges i den omfattningen, att en anläggningskapacitet, motsvarande ett vårdplatsantal av 2 000 åvägabringas. Maslänanläggningen. Beträffande denna anläggning skulle enligt den före­ liggande utredningen för en höjning av kapaciteten till att motsvara ett vård­ platsantal av 1 700 krävas vissa nyanskaffningar samt omfattande utvidg­ nings-, ändrings- och kompletteringsarbeten. Sålunda skulle bland annat en ny ångpanna med en effekt av 11 ton ånga per timme behöva anskaffas. Då ut­ rymme icke kan beredas den nya ångpannan i det nuvarande pannhuset skulle en tillbyggnad härav bliva erforderlig. Vidare skulle påkallas en utvidgning av värmecentralen — avseende värme, vatten, avlopp, ventilation m. m. — även­ som vidtagande av vissa ändrings- och kompletteringsarbeten för höjande av den elektriska kraftproduktionen. Den sammanlagda kostnaden för ifrågava­ rande nyanskaffningar och arbeten har uppskattats till i runt tal 1 235 000 kronor. Vid ett utbyggande av sjukhuset till att omfatta 2 000 vårdplatser åter skulle ytterligare nyanskaffningar behöva ske, avseende bland annat en ångpanna med samma effekt som den ovan omförmälda pannan samt — för värmecentralen — två motströmsapparater. Kostnaderna för dessa nyanskaff­ ningar ha approximativt angivits till 475 000 kronor. I anslutning härtill framhåller kommittén, att karolinska institutets insti­ tutioner å Norrbackaområdet avses uppvärmda genom sjukhusets värmecentral. Därest en ändring i dessa dispositioner skulle komma att vidtagas, måste uppenbarligen de nu framlagda beräkningarna undergå erforderlig modifika­ tion.

106 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 303.

Karolinska sjukhusets personalbostäder.

Som inledningsvis framhållits har kommittén som sin mening uttalat, att ytterligare personalbostäder vid sjukhuset icke borde i nuvarande läge upp­ föras. I detta hänseende har kommittén anfört bland annat:

Enligt förhandlingskommissionens förslag har det vid ett utbyggande av ka­ rolinska sjukhuset med de dermatologiska och pediatriska klinikerna uppkom­ mande behovet av ytterligare personalbostäder vid sjukhuset föreslagits skola tillgodoses dels genom förläggande i anslutning till den pediatriska kliniken av ett antal elevbostäder, dels ock genom uppförande av en ny personalbostads­ byggnad, förlagd till höjdplatån väster örn den patologiska institutionen. An­ läggningskostnaden för elevbostäderna har inkluderats i den av förhandlingskommissionen angivna kostnadssumman för den pediatriska klinikbyggnaden. Kostnaderna för uppförande av ny personalbostadsbyggnad åter ha uppskat­ tats till 450 000 kronor. De personalgrupper, för vilka genom tillkomsten av de båda nya klinikerna bostadsbehov kan väntas uppkomma, utgöras av sjuksköterskor, provskö­ terskor och elever. Vad angår bostadsbehovet för sjuksköterskorna vill kommittén framhålla, att, enligt vad kommittén inhämtat, i samband med en nu pågående utredning örn sjuksköterskornas löneställning fråga torde uppkomma örn hävande av den för närvarande föreskrivna skyldigheten för sjuksköterska att hava sin bostad vid sjukhuset. Därest bostadstvånget för sjuksköterskorna kommer att upp­ höra, lärer kunna förväntas att för denna personalgrupps vidkommande bo­ stadsbehovet vid sjukhuset avsevärt minskas. Då med hänsyn till ovissheten om resultatet av ovan omförmälda utredning det vid sjukhusets utbyggande med de nya klinikerna uppkommande bostadsbehovet för sjuksköterskepersonalen icke för närvarande låter sig överblicka, har kommittén ej ansett sig böra i nuvarande läge ingå på ett ställningstagande till frågan om sättet för till­ godoseende härav. Vidkommande övriga personalgrupper får kommittén erinra, att kommittén i sitt betänkande med förslag till dermatologisk klinik vid karolinska sjukhuset funnit tillkomsten av denna klinik föranleda behov av bostäder för ytterligare 50 provsköterskor och elever. Förslag örn tillgodoseende av detta behov förut­ sattes av kommittén skola framläggas i samband med framläggande av förslag om tillgodoseende av motsvarande bostadsbehov för den pediatriska klinikens personal. Genom sjukhusets utbyggande med sistnämnda klinik har kommit­ tén ansett behov uppkomma av bostäder för ytterligare 86 provsköterskor och elever, varför vid ett utbyggande av sjukhuset med båda klinikerna enligt kommitténs mening behov av bostäder för sammanlagt 136 provsköterskor och elever skulle kunna väntas uppkomma.

För ett säkert bedömande av frågan om tillgodoseende av detta bostadsbe­ hov har kommittén uppdragit åt sysslomannen Heimer att till kommittén inkomma med utredning angående det aktuella personalbostadsbeståndet vid sjukhuset. I den av Heimer till kommittén överlämnade utredningen har lämnats en sammanställning av antalet vid sjukhuset förefintliga bo­ stadsrum, vilken sammanställning här torde få återgivas:

108 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302.

Vad till en början beträffar den av kommittén föreslagna klinikbygg­ naden har denna i allt väsentligt godtagits av 1940 års civila byggnadsutredning. Utredningen anför: Beträffande vårdavdelningarna har utredningen uppmärksammat, att rumsytor och korridorbredder tillmätts större än vad utredningen angivit som maxi­ mum i det förslag till normer för barnavdelningar, vilket utredningen nyligen avlämnat. Med hänsyn till klinikens egenskap av undervisningssjukhus synes visserligen en viss ökning av måtten vara erforderlig. Utredningen håller dock före, att 4-patientsalarna icke böra givas större yta än 24 nr — mot 17 , 2 — 21,2 nr i utredningens förslag — och att av bilokalerna endast undersökningsoch behandlingsrummet kräver ökade mått. Något behov att anordna särskil­ da samtalsrum synes icke föreligga. Den av kommitténs majoritet föreslagna korridorbredden tillgodoser enligt utredningens mening skäliga anspråk. An­ märkas må i detta sammanhang, att en breddning av korridoren enligt reser­ vanternas förslag kan beräknas medföra en kostnadsökning av omkring 10 000 kronor. Genom en omstudering av planerna i anslutning till vad ovan anförts torde vissa besparingar kunna uppnås. En inom utredningen upprättad prin­ cipskiss avser att exemplifiera, hur en sådan begränsning låter sig genomföra beträffande de kirurgiska och medicinska avdelningarna för äldre barn. Vad angår planläggningen av arbets- och undervisningsavdelningarna anser sig utredningen endast böra framhålla, att rummen inom den polikliniska infektionsavdelningen synas kunna avsevärt begränsas samt att laboratorieavdelningen förefaller vara anmärkningsvärt stor med hänsyn till att särskilt cen­ trallaboratorium för hela sjukhuset för närvarande planeras. Utredningen har även uppmärksammat, att ytorna av hörsal och demonstrationsrum äro större än som betingas av kursdeltagarnas antal. Slutligen vill utredningen påpeka, att ambulansintagets läge icke synes vara det lämpligaste. .. I övrigt anser utredningen, att trapphusfönstren böra utföras i likhet med fönstren i övrigt och att^ den ena av hissarna vid vårdavdelningarnas reserv­ trappa synes kunna utgå. Det bör även övervägas, om icke inglasningen av solarierna kan begränsas.

Direktionen för karolinska sjukhuset har ifrågasatt lämpligheten av den plats, till vilken klinikbyggnaden enligt kommitténs förslag förlagts. Vidare har direktionen anslutit sig till det inom kommittén reservationsvis framförda yrkandet örn en korridorbredd av 2,3 meter i klinikens vårdavdelningar.

i Enligt förslaget skall kliniken förläggas till den höjd, som är belägen norr om den nordöstra flygeln av sjukhusets huvudkomplex, varvid kliniken erhållit ett läge på höjdens krön på jämförelsevis långt avstånd från sjukhusets nuvaran­ de kulvertlednjngar. En följd härav blir att förbindelserna mellan kliniken och sjukhusets övriga delar förlängas, vilket med hänsyn till den livliga trafik, som förekommer mellan olika avdelningar av ett sjukhuskomplex, kommer att tynga den dagliga driften. Den omständigheten att förbindelsekulverten till kliniken enligt förslaget företer en stigning av 1% meter på en sträcka av 30 meter kommer att verka i samma riktning. Med hänsyn härtill skulle det vara ömkligt om möjligheterna att förskjuta klinikbyggnaden till en ur nämnda syn­ punkt lämpligare plats på den för kliniken föreslagna tomten ytterligare under­ söktes. Mot den ändring av antalet och storleken av klinikens vårdavdelningar, som förslaget innebär, anser sig direktionen icke böra göra någon erinran. Ej

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. 109

heller anser sig direktionen hava någon anledning att framföra några andra anmärkningar mot den utformning av klinikbyggnaden, varom kommitténs majoritet förenat sig, än att korridorbredden inom klinikens avdelningar en­ ligt direktionens mening bör utökas till 2,30 meter, då den av kommittémajo­ riteten föreslagna korridorbredden, 2,20 meter, kan medföra olägenheter ur driftsynpunkt och kostnaden för en ökad bredd torde vara jämförelsevis ringa.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet anser sig endast med viss tvekan kunna tillstyrka en så avsevärd förminskning av lokalutrymmena som kom­ mitténs förslag innebär. I avseende å korridorbredden i vårdavdelningarna har kollegiet dock funnit sig böra ansluta sig till reservanternas förslag. Vidare har kollegiet i likhet med reservanterna ansett en ytterligare barnkirurgisk vård­ avdelning böra komma till utförande samtidigt med kliniken.

En alltför smal korridor är förbunden med stora nackdelar, bland annat med hänsyn till sjukhusdriften och undervisningen. Demonstrationer under ronder­ na måste i viss utsträckning ske i korridoren genom vårdenhetens mot korri­ doren vettande glasfönster. Lärarkollegiet vill därför tillstyrka, att korridoren i vårdavdelningarna får en bredd av åtminstone 2,30 meter. De fördelar, som kunna vinnas genom en dylik utökning av korridorbredden, uppväger mer än väl de merkostnader uppgående till cirka 3 000 kronor, som breddökningen be­ räknats medföra. Lärarkollegiet vill i likhet med reservanterna Bohmansson, Hellström och Lichtenstein förorda, att den av kommitterade antydda utökningen av barnkirurgislca avdelningen med ytterligare en vårdavdelning kommer till stånd samtidigt med att kliniken bygges. Därigenom skulle dels vinnas en bättre för­ delning av de barnkirurgiska platserna, dels för en relativt ringa kostnad ska­ pas ett tillräckligt antal riksplatser för behandling av medfödda missbildningar.

Kanslern för rikets universitet har icke haft annan erinran mot kommitténs förslag än att kanslern anser korridorbredden i vårdavdelningarna böra utgöra 2,3 meter. Även medicinalstyrelsen förordar en korridorbredd i vårdavdelningarna av 2,3 meter samt föreslår vidare, att den av kommittén ifrågasatta vårdavdel­ ningen för icke ortopediska, medfödda missbildningar redan från början kom­ mer till stånd. Anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden ha av 1940 års civila byggnadsordning befunnits kunna ytterligare nedbringas. Ut­ redningen anför härutinnan. Utredningen vill framhålla, att de beräknade kostnaderna för den elektriska anläggningen skäligen kunna minskas med 20 000 kronor och att utgifterna för hissarna, under förutsättning att en personhiss såsom tidigare föreslagits ut­ går, icke böra beräknas till högre belopp än 120 000 kronor, motsvarande en kostnadsminskning av 37 000 kronor. Enligt utredningens mening kunna kost­ naderna för brandalarmanläggning, beräknade till 12 000 kronor, helt utgå. En dylik anläggning synes överflödig inom en byggnad, som står under tillsyn dygnet om. I vart fall äro dessa kostnader för lågt upptagna, om anläggningen avses för byggnaden i dess helhet och därest ett system skall användas, som godkännes av stadens brandkår.

110 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 302. Den av utredningen föreslagna minskningen av vårdavdelningarna, vilken omfattar en byggnadsvolym av cirka 2 000 kbm., kan beräknas medföra en kostnadsreduktion å minst 60 000 kronor. För den händelse att de av utred­ ningen påtalade stora ytorna inom vissa arbetslokaler kunna begränsas — en fråga till vilken utredningen emellertid icke ansett sig kunna taga definitiv ställning — erhålles en ytterligare kostnadsminskning, vilken dock icke när­ mare kan angivas. Byggnadskostnaden för klinikbyggnaden kan, i anslutning till vad ovan framförts, angivas till högst ((3 850 000 — 20 000 — 37 000 — 12 000 — — 60 000 —) 3 721 000 kronor. De av kommittén framlagda drift kostnadsberäkningarna ha underkastats granskning av statskontoret, som funnit sig böra föreslå vissa begränsningar i det för kliniken beräknade personalbehovet.

Beträffande karolinska sjukhusets centrala anläggnin­ gar har av direktionen för karolinska sjukhuset föreslagits, att dessa redan i samband med uppförande av den pediatriska kliniken utbyggas till att mot­ svara ett platsantal vid sjukhuset av 2 000. 19^0 års civila hyggnadsutredning har i avseende å utbyggnadens omfatt­ ning anslutit sig till kommitténs förslag. Däremot har utredningen funnit de av kommittén angivna kostnaderna för utbyggnadens genomförande kunna i vissa hänseenden nedbringas. Sålunda ha kostnaderna för köksanläggningen ansetts kunna reduceras med 25 000 kronor, för tvättanläggningen med 50 000 kronor och för maskinanläggningen med 95 000 kronor. Kostnadsreduktioner­ na hänföra sig huvudsakligen till vissa föreslagna begränsningar i anskaffningsprogrammet.

Departe­ Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår fattades av mentschefen. 1943 års riksdag principbeslut örn att till karolinska sjukhuset skulle över­ flyttas karolinska institutets för närvarande till S:t Görans sjukhus förlagda dermato-venereologiska klinik samt den av institutets pediatriska kliniker, som nu är inrymd i Norrtulls sjukhus. De nya kliniker, som sålunda skulle komma att tillföras karolinska sjukhuset, skola enligt statsmakternas beslut omfatta 166 respektive 219 vårdplatser, varför sjukhuset, vilket för närvarande inrym­ mer 1 056 platser, efter ifrågavarande klinikers tillkomst skulle komma att innefatta ett sammanlagt vårdplatsantal av (1 056 -f- 166 -f- 219 =) 1 441. Kostnaderna för de nya klinikernas uppförande, utrustning och drift skola bestridas av staten, Stockholms stad och Stockholms län enligt vissa grun­ der, som angivits i mellan dessa parter träffade avtal. Sedan den av Kungl. Maj:t år 1943 tillsatta kommittén för karolinska sjuk­ husets fortsatta utbyggande i fjol framlagt förslag till sjukhusets utvidgning med en dermatologisk klinik, vilket förslag efter anmälan i propositio­ nen 1944: 235 i allt väsentligt vann riksdagens bifall, har kommittén i enlighet med sitt uppdrag nu inkommit med ritningar och byggnadsprogram för en ny pediatrisk klinik vid sjukhuset. Det framlagda byggnadsför-

Kungl. Marits proposition nr 302. lil

slaget, som avser uppförande av en friliggande klinikbyggnad omedelbart norr om huvudkomplexets C-flygel, synes mig i stort sett innebära en lycklig lös­ ning av samtliga de spörsmål, som kommittén enligt de meddelade direktiven haft att överväga. Sålunda ha anläggnings-, utrustnings- och driftkostnader­ na kunnat i avsevärd omfattning begränsas, varjämte kostnadsreduktioner vunnits även därigenom att två personalbostadsbyggnader, vilkas uppförande samtidigt med kliniken i annat sammanhang förordats av vederbörande myn­ digheter, numera icke ansetts böra komma till utförande. Flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna ha ej heller haft annan erinran mot förslaget än att de anslutit sig till ett inom kommittén reservationsvis framfört yrkande om en utökning av korridorbredden i vårdavdelningarna från 2,2 meter till 2,3 meter. Vidare ha medicinalstyrelsen och lärarkollegiet vid karolinska institu­ tet funnit sig böra förorda det av reservanter inom kommittén framlagda för­ slaget örn att kliniken tillföres ytterligare en vårdavdelning, avsedd för behand­ lingen av medfödda missbildningar. För egen del har jag funnit vad från de på det medicinska fackområdet sakkunnigas sida anförts utgöra starka sakliga skäl för behovet av en större korridorbredd i klinikens vårdavdelningar, varför jag i anslutning härtill förordar, att ifrågavarande korridorer erhålla en bredd av 2,3 meter. Den härav föranledda ökningen av anläggningskostnaderna torde en­ ligt uttalande av civila byggnadsutredningen icke komma att överstiga 10 000 kronor. Vad åter beträffar förslaget örn att kliniken tillföres en vårdavdelning för behandling av medfödda missbildningar så pågår för närvarande, såsom av kommittén framhållits, inom medicinalstyrelsen en utredning angående centra­ lisering till något av rikssjukhusen av behandlingen av dylika missbildningar. I avvaktan på resultatet av denna utredning har jag icke ansett mig böra för närvarande framlägga förslag i angivna hänseende, detta i all synnerhet som hinder ur byggnadsteknisk synpunkt icke torde möta för att ställning vid en senare tidpunkt, eventuellt redan vid nästa års riksdag, tages till detta spörs­ mål. Anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden ha av kommittén uppskattats till 3 850 000 kronor. Mot beräkningen av dessa kostnader har jag icke funnit anledning till erinran. Då jag emellertid givit min anslutning till förslaget örn en korridorbredd i vårdavdelningarna av 2,3 meter, vars genomförande be­ räknats draga en merkostnad av 10 000 kronor, skulle anläggningskostnaderna för klinikbyggnaden komma att uppgå till (3 850 000 + 10 000 —) 3 860 000 kronor. Av detta belopp belöpa jämlikt det mellan staten och dess medparter träffade avtalet omkring 1 814 000 kronor å statsverket.

Genom tillkomsten av den pediatriska kliniken aktualiseras emellertid även, såsom av kommittén framhållits, frågan örn den begränsade kapaciteten hos karolinska sjukhusets centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar, i det att ett genomförande av byggnadsprogrammet för denna klinik ovillkorligen förut­ sätter en utvidgning av dessa anläggningar. Jag får i detta sammanhang erinra,

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 302. att frågan om de centrala ekonomianläggningarnas utbyggande redan tidigare preliminärt anmälts för riksdagen. Vid anmälan av propositionen 1944: 235 sade sig sålunda min företrädare i ämbetet hava funnit ett bedömande av nämnda fråga förutsätta tillgång till en detaljerad plan på lång sikt för täc­ kande av lokalbehovet för de undervisningskliniker, beträffande vilkas förläg­ gande till karolinska sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna. De­ partementschefen uttalade såsom sin förhoppning, att en sådan plan skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag. I avseende å förevarande spörsmål får jag för egen del erinra, att de förhandlingar, som å statens vägnar bedrivas av den år 1939 tillsatta kommissionen för förhandlingar med Stockholms stad och län samt övriga ifrågavarande parter rörande frågor, sammanhängande med karolinska sjukhusets utbyggande, ännu icke blivit slutförda. För att icke föregripa dessa förhandlingar, som närmast avse sjukhusets utbyggande med kliniker för medicinsk tuberkulos och thoraxkirurgi, har jag icke ansett det lämpligt att för närvarande ingå på ett ställningstagande till alla de vittutseende spörsmål, som stå i samband med upprättandet av- en dylik generalplan, helst som den av byggnadskommittén framlagda utredningen ger vid han­ den, att ett utbyggande av sjukhusets samtliga centrala ekonomianläggningar kan ske i två etapper utan att därigenom någon mera väsentlig kostnadsökning torde kunna väntas uppkomma. Med utgångspunkt från ett antaget slutligt vårdplatsantal vid sjukhuset av i ena fallet 1 700 och i andra 2 000 har näm­ ligen kommittén upprättat alternativa förslag till de ifrågavarande centrala anläggningarnas utbyggande. De angivna utgångspunkterna för planlägg­ ningen av utbyggnaden ha av kommittén valts med hänsyn till å ena sidan önskvärdheten av att kostnaderna för utbyggnaden såvitt möjligt begränsas och å den andra från lärarkollegiets vid karolinska institutet sida framförda önskemål för sjukhusets utbyggande med ytterligare kliniker. I fråga örn köksanläggningen förordar kommittén en lösning, som går ut på att genom ombyggnad av den nuvarande anläggningen åvägabringa en kapacitet hos densamma, motsvarande ett vårdplatsantal vid sjukhuset av 1 700. Kostna­ derna härför ha av kommittén angivits till 500 000 kronor. Därest i en fram­ tid sjukhusets utbyggande till att omfatta 2 000 vårdplatser skulle befinnas påkallat, föreligger enligt den förebragta utredningen olika möjligheter att ernå den höjning av anläggningskapaciteten, som därvid kommer att bliva erfor­ derlig. Enligt den beträffande tvättanläggningen framlagda utredningen skulle kostnaderna för åvägabringande av en kapacitetshöjning, motsvarande 1 700 vårdplatser, utgöra 350 000 kronor samt för en höjning, motsvarande 2 000 vårdplatser, 500 000 kronor. Kommittén förordar för sin del en utbyggnad i enlighet med sistnämnda alternativ. Vad slutligen angår maskinanläggningen har kommittén inskränkt sig till att framlägga förslag, utvisande att en ut­ byggnad i två etapper för ernående av en kapacitetshöjning, motsvarande 1 700 och 2 000 platser, skulle draga en kostnad av 1 235 000 kronor respek­ tive 1 710 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302. 113 Vad beträffar omfattningen av de utbyggnadsåtgärder, som i samband med uppförandet av den pediatriska kliniken böra vidtagas beträffande de centrala anläggningarna, finner jag mig böra förorda, att såsom en första utbyggnadsetapp åtgärder vidtagas för åvägabringande av en kapacitetshöjning, motsva­ rande 1 700 vårdplatser. Kostnaderna för ett genomförande av de av mig sålunda förordade utbyggnadsåtgärderna lia uppskattats till (500 000 -f- 350 000 -f- 1 235 000 =) 2 085 000 kronor. Mot de framlagda kostnadsbe­ räkningarna har jag icke funnit anledning till erinran. Av kostnadsbeloppet, 2 085 000 kronor, hänföra sig omkring 703 000 kronor tili den pediatriska kliniken och återstoden, omkring 1 382 000 kronor, till kliniker, beträffande vilkas förläggande till sjukhuset beslut ännu icke fattats av statsmakterna. Jämlikt det mellan de intresserade parterna träffade avtalet belöpa av det på den pediatriska kliniken fallande kostnadsbeloppet omkring 327 000 kronor å statsverket. Ett ställningstagande åter till frågan, huru stor del av ovan­ nämnda kostnadsbelopp, 1 382 000 kronor, som kan komma att stanna å statsverket, lärer icke bliva möjligt, förrän en slutlig fixering skett av det vårdplatsantal, som å de ifrågasatta klinikerna för medicinsk tuberkulos och thoraxkirurgi avses skola upplåtas till begagnande av Stockholms stad och län. Med hänsyn härtill torde i avvaktan på resultatet av de förhand­ lingar, som enligt vad tidigare framhållits för närvarande pågå mellan sta­ ten och dess medparter beträffande förevarande spörsmål, kostnadsbelop­ pet böra i sin helhet förskotteras av statsverket. För ett fullföljande av det angivna byggnadsprogrammet skulle sålunda med hänsyn till det anförda erfordras en medelsanvisning av (1 814 000 -f- -j- 327 000 -f- 1 382 000 —) 3 523 000 kronor. För nästa budgetår torde det vara tillräckligt, att ett belopp av 1 000 000 kronor anvisas till byggnads­ företaget. Dettas genomförande torde böra anförtros åt byggnadskommittén. Frågan om tillstånd att igångsätta byggnadsarbetena bör i föreskriven ord­ ning prövas av Kungl. Majit.

3. Reservationsanslag till Utrustning av den dermato-venereologiska kliniken vid karolinska sjukhuset.

Sedan 1943 års riksdag fattat principbeslut om att karolinska sjukhuset skulle utbyggas med, bland annat, en dermato-venereologisk klinik samt Kungl. Majit med anledning härav uppdragit åt en särskild byggnadskom­ mitté — kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande — att till Kungl. Majit inkomma med förslag till en dylik klinik, överlämnade kommittén den 29 februari 1944 förslag i ämnet, innefattande skissritningar samt detaljerade anläggnings-, utrustnings- och driftkostnadskalkyler be­ träffande kliniken. Det av kommittén framlagda klinikbyggnadsförslaget, som avsåg uppförande av en ny klinikbyggnad örn 160 vårdplatser, hade upprättats med utgångspunkt från ett av kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. år 1942 framlagt bygg­ nadsförslag. Efter anmälan i propositionen 1944: 235 av det av kommittén Bihang till riksdagens 'protokoll 19\5. 1 sami. Nr 802. 8

Kungl. Marits proposition nr 302. 115 Med hänsyn till de begränsningar i 1942 års klinikbyggnadsförslag, som innefattats i det av kommittén förordade byggnadsprogrammet, hade kom­ mittén funnit ovannämnda kostnadsbelopp, 910 500 kronor, kunna minskas med 21 000 kronor. Vidare skulle enligt kommittén från beloppet avgå vär­ det av den utrustning, som enligt förebragt utredning befunnits kunna över­ föras till den nya kliniken från sjukhuset Eira, 89 000 kronor. Slutligen hade kommittén funnit den till omkring 16 500 kronor uppskattade kost­ naden för vissa i kalkylen upptagna inventarier böra bestridas från byggnadsanslaget. Kostnaderna för utrustning av den av kommittén föreslagna klinikbyggnaden hade sålunda av kommittén uppskattats till i runt tal (910 500 — 21 000 — 89 000 — 16 500 =) 784 000 kronor. I skrivelse den 21 november 1944 har därefter direktionen för karolinska sjukhuset hemställt, att medel till klinikens utrustning måtte anvisas å riksstaten för budgetåret 1945/46. Direktionen har därvid — under fram­ hållande av att professorn i dermatologi och venereologi vid karolinska in­ stitutet S. Hellerström ansett anskaffning kunna komma att bliva erforder­ lig av vissa i den av kommittén framlagda utrustningsplanen icke upptagna, till 30 000 kronor kostnadsberäknade inventarier — icke funnit anledning till annan erinran mot kommitténs utrustningsprogram och kostnadsberäk­ ningen härav än att direktionen med hänsyn till vad från professorn Hellerströms sida anförts ansett den för oförutsedda utgifter avsedda utgiftsposten böra höjas med 6 000 kronor och sålunda hemställt örn ett anslag av (784 000 -f- 6 000 =) 790 000 kronor för klinikens utrustning. Direktionen har emellertid förutsatt, att, därest ifrågavarande belopp icke skulle visa sig tillräckligt, ytterligare medel framdeles komma att ställas till direktionens förfogande för komplettering av utrustningen.

Uppförandet av den nya dermato-venereologiska kliniken vid karolinska Departementschefen. sjukhuset torde inom den närmaste tiden komma att påbörjas. Ehuru bygg­ nadsarbetena med största sannolikhet icke hinna slutföras till utgången av budgetåret 1945/46, synes det mig dock välbetänkt, att medel redan nu äskas för utrustning av densamma, detta särskilt med hänsyn därtill, att beställningar skola kunna göras och leveranser ske i god tid, innan bygg­ naden tages i bruk. Det av direktionen äskade beloppet för klinikens utrustning utgör 790 000 kronor. Om härtill lägges värdet av de inventarier, som komma att överlämnas till kliniken från sjukhuset Eira, 89 000 kronor, uppgår den sam­ manlagda, på kliniken belöpande utrustningskostnaden till 879 000 kronor, motsvarande 5 295 kronor för vårdplats. Då denna kostnad torde kunna be­ tecknas såsom relativt låg i jämförelse med utrustningskostnaden för sjuk­ huset i övrigt, har jag icke funnit anledning till erinran mot kostnadsberäk­ ningarna i och för sig men förutsätter likväl, att direktionen — med anlitan­ de jämväl av den sakkunskap, som finnes företrädd inom byggnadskom-

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 302. mitten — vinnlägger sig om att begränsa utgifterna, så långt detta är möjligt. Anvisningen av de erforderliga medlen torde lämpligen kunna fördelas på två år. För nästkommande budgetår synes ett anslag av 400 000 kronor vara tillfyllest. Jag förordar sålunda, att under åttonde huvudtiteln för budget­ året 1945/46 uppföres ett reservationsanslag av 400 000 kronor till utrust­ ning av den dermato-venereologiska kliniken vid karolinska sjukhuset. Det bör emellertid vara direktionen obetaget att under nämnda budgetår för nu ifrågavarande ändamål träffa avtal om beställningar intill ett belopp av 700 000 kronor.

4. Reservationsanslag till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Vissa byggnadsarbeten.

Enligt avtal den 30 juni 1937 mellan Kungl. Majit och kronan å ena sidan och direktionen över serafimerlasarettet såsom företrädare för stiftelsen se­ rafimerlasarettet å andra sidan rörande statens övertagande av driften av serafimerlasarettet har stiftelsen till Kungl. Majit och kronan utan avgift upplåtit sin fastighet nr 8 i kvarteret Pilträdet i Stockholm. Jämlikt § 5 i avtalet svarar Kungl. Majit och kronan för underhåll och brandförsäkring av fastigheten, intill dess lasarettets verksamhet flyttas till annan sjuk­ vårdsinrättning. Ehuru fastigheten alltjämt tillhör stiftelsen, anvisas det årliga underhållsanslaget till serafimerlasarettet på karolinska sjukhusets delfond av statens allmänna fastighetsfond. Frånsett vissa till särskilda ändamål anvisade medel har detta anslag under budgetåren 1938/43 utgått med 50 000 kronor. För budgetåret 1943/44 höjdes anslaget till 60 000 kro­ nor, vilket belopp anvisats även för innevarande budgetår. Direktionen för karolinska sjukhuset har hemställt om anvisande av ett särskilt anslag för utförande av vissa jämförelsevis mera betydande repara­ tions- och kompletteringsarbeten, vilkas bekostande icke ansåges kunna ske inom ramen för det årliga underhållsanslaget. Av det äskade beloppet, 20 000 kronor, avses 13 000 kronor för ändring av evakueringsanordningarna i lasarettets ekonomibyggnad och 7 000 kronor för komplettering av ventilationsanordningar i medicinska klinikbyggnaden. Beträffande de avsedda arbetena inhämtas av handlingarna bland annat följande.

Ändring av evakueringsanordningar. Vid föreskriven eldstadsbesiktning inom lasarettets köksbyggnad har konstaterats, att imoch gasavloppen från köket delvis äro utförda av oskyddade plåtrör, att de på avloppen anbragta motordrivna fläktarna icke äro inkapslade, att avloppen icke äro på föreskrivet sätt avväxlade från taklaget samt att för föreskriven rensning erforderliga rensluckor saknas såväl i köket som på vinden. Brandchefen i Stockholm har framhållit, att en eventuell soteld

Kungl. Marits proposition nr 302. 117 i dessa im- och gasavlopp med största sannolikhet skulle kunna få svåra följder. Komplettering av ventilationsanordningar. Under år 1944 ha förbättringar i ventilationen genomförts på vissa undersöknings-, behandlings- och laboratorierum i den byggnad, som inrymmer medicinska och neurologiska klinikerna. Det har emellertid visat sig nödvändigt att komplettera ventilationen med anordningar för tillförsel av förvärmd frisk­ luft i det bakteriologiska och i det elektrokardiografiska laboratoriet. Loka­ liteterna för båda dessa slag av verksamhet äro trånga i förhållande till den intensiva verksamheten, varför goda ventilationsförhållanden äro nödvän­ diga. I det elektrokardiografiska laboratoriet utföras undersökningarna di­ rekt på patienterna.

Departe­ De ifrågasatta byggnadsåtgärderna synas vara behövliga. Särskilt vill mentschefen. jag framhålla de vådor ur brandsynpunkt, som de föreliggande bristerna i fråga örn im- och gasavloppen inom lasarettets köksbyggnad innebära. I och för sig äro visserligen de nu föreslagna åtgärderna av den natur, att kostnaderna för deras genomförande borde bestridas av det under allmänna fastighetsfondens stat anvisade reparations- och underhållsanslaget. Direk­ tionen för karolinska sjukhuset har emellertid sett sig ur stånd att utföra nu ifrågavarande större reparationsarbeten med anlitande av nämnda an­ slagsmedel. Det synes mig med hänsyn till i ärendet upplysta förhållanden nödvändigt att tillmötesgå direktionens hemställan örn anvisande av ett särskilt anslag av 20 000 kronor för utförande av berörda arbeten. Anslaget torde böra uppföras såsom reservationsanslag under åttonde huvudtiteln för nästa budgetår.

I detta sammanhang torde jag få anmäla uppkommen fråga om disposi­ tionen av det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisade reservationsanslaget av 273 000 kronor till Serafimerlasarettet: Vissa omoch tillbyggnadsarbeten för anordnande av en neurokirurgisk klinik m. m. Av nämnda anslag har ett belopp av 220 000 kronor ställts till direktionens för karolinska sjukhuset förfogande för att disponeras för utrustning av klini­ ken. Genom beslut den 19 maj 1944 har Kungl. Majit medgivit, att ifråga­ varande anslag må disponeras även under innevarande budgetår. Då den för neurokirurgiska kliniken avsedda utrustningen på grund av tidsförhållan­ dena icke beräknas kunna i sin helhet anskaffas före utgången av detta budgetår har direktionen anhållit att få disponera vid budgetårets utgång befintlig behållning å de till utrustning anslagna medlen jämväl under bud­ getåret 1945/46. Då innevarande budgetår är det tredje efter det, varunder ifrågavarande reservationsanslag senast uppfördes i riksstaten, får anslaget enligt antagna grunder icke disponeras även under nästa budgetår. I likhet med vad som skett i andra dylika fall vill jag föreslå, att riksdagens med­ givande att disponera anslaget även under budgetåret 1945/46 inhämtas.