Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. 1,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:76 ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

DE MEDICINSKA HÖGSKOLORNAS ORGANISATIONSKOMMITTÉ

i. ORGANISATORISKA ÅTGÄRDER TILL FRÄMJANDE AV MEDICINSK FORSKNING

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

28. Bilagor till betänkande med förslag till investerings1. Betänkande angående rundradion i Sverige. Dess akreserv för budgetåret 1946/47 av statliga,, kommunala tuella behov och riktlinjer för dess framtida verkoch statsunderstödda anläggningsarbeteen. Marcus. samhet. Norstedt. 167 s. K. 95 s. Fi. 2. Dödföddheten och lidigdödligheten i Sverige. Dess 29. 1943* års jordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande samband med nativitetsminskmngen och dess förhålmed förslag till ändrade bestämmelser i fråga om lande vid olika former av förlossningsvård samt dess taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt_ lag socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. om jordbruksbokföring. Marcus. 2S1 s. :3 b i l . Fi. Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 s. S. 30. Socialutbildningssakkunniga. 2. Utrednnng och for3. Betänkande med förslag till ändrade grunder for slag rörande statsvetenskapliga examina im. m. Haeggflottningslagstiftningen m. m. Haeggström. 99 s. J o . slröm. 127 s. E. 4. Betänkande med förslag angående uniformspliktens 31. 1940 års skolutrednings betänkanden otuh utredninomfattning för viss personal vid försvarsvasendet. gar. 6. Skolans inre arbete. Synpunkten- p å fostrat V. Petterson. 59 s. Fö. , och undervisning. Idun. 194 s. E. 5. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med 32. Betänkande med förslag till förordnimg angående förslag angående allmänna barnbidrag m. m. V. Petallmänt kyrkomöte m. m. Haeggström. 161 s. E. terson. 351 s. S. . 33. Försäkringsutredningen. Förslag till lag; o m försäk6. Betänkande om barnkostnadernas fördelning med lorringsrörelse m. m. 1. Lagtext. Norstedt, iv, 150 s. H. slag angående allmänna barnbidrag m. m. Bilagor. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag; o m försäkBeckman. 153 s. S. * , - » » » . ringsrörelse m. m. 2. Motiv. Norstedt, ^vj, 441 s. H. 7. Betänkande och förslag rörande åtgärder for att begränsa antalet kontraktsanslällt manskap inom krigs35. Statsmakterna och folkhushållningen umder den till maklen. Beckman. 136 s. Fö. följd av stormaktskriget 1939 inträdda lkrisen. Del G. 8. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med forTiden juli 1944—juni 1945. Idun. 476 s>. F o . slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angåMarcus. 146 s. Fi. ende flyktingärenden och säkerhetstjämst. 1. Betän9. 1945 års universiletsberedning. 1. Docentinstitutionen. kande angående flyktingars behandling;. Beckman. Haeggström. 62 s. E. 500 s. S. „. , 10. Betänkande med förslag till omorganisation av vag- 37. Socialvårdskommitténs betänkande. 13. Förslag anoch vattenbyggnadsstyrelsen m. m. katalog- o. i i d gående folkpensioneringens administrattiva handhaskriftstryck. 217 s. K. vande m. m. V. Petterson. 114 s. S. 11 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 38. Betänkande med förslag rörande officersutbildningen 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allinom armén m. m. Haeggström. xiij, 504 s. Fö. män del. Idun. 341 s. E. 39. Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt 12 Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. dess inriktande efter kriget. Idun. 106 s;. J o . Del 1. Beckman. 216 s. E. • . 40. Betänkande angående hantverkels oich småindu13 Investeringsutredningens betänkande med utredning striens befrämjande. Marcus. 192 s. H.. rörande personal- och materielresurser m. m. for ge41. Betänkande med förslag till skogsvåndslag m. m. nomförande av ett arbetsprogram enligt av utredninMarcus. 430 s. J o . , . gen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fl. 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. 14 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Idun. 282 s. J o . 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. Prak43. Betänkande med förslag till verkstadlsorganisation tiska linjer. Idun. 193 s. E. . för väg- och vattenbyggnadsväsendet. :Sv. Trycken 15 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. AB. (2) 105 s. K. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan B. hor- 44. Sakkunniga angående arbetsförmedhngrens organisaslag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E. tion. Del 1. Den offentliga arbetsförmecdlingen under 16. Belänkande angående forsknings : och försöksverkkrigsåren. V. Petterson. 390 s. F i . . samheten på jordbrukets område i Norrland. V. Pet45. Betänkande med förslag till åtgärder Rör främjande terson. 133 s. J o . av ridhästaveln m. m. Norstedt. 94 s. Fiö. 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman, l d i 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. 18. PM angående utvecklingsplanering på jordbrukets Idun. 606 s. J o . . område. Marcus. 252 s. J o . 47. Rationalitetsvarationerna inom det svemska jcrdmu19. Betänkande med förslag rörande den ekonomiska ket. Av L. Nanneson. Idun. 84 s. J o . försvarsberedskapens framtida organisation. Idun. 48 1945 års lönekommitté. 1. Betänkande med förslag 92 s Fo. till statliga löneplaner m. m. Marcus. 2240 s r i. 20 Betänkande angående den centrala organisationen 49. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräkdraball;. Norav det civila medicinal- och vetennärvasendet. Idun. stedt. 192 s. J u . . 361 s. S. . . ' , ' » ' A k, 50. Betänkande med förslag till nyorgianisatnn a^ 21. Betänkande med utredning och forslag angående ratkyrkomusikerbefatlningarna m. m. Del. 2. Sv. i rycten till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 s Ju. keri AB. iv, 216 s. E. 22. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgiv51. Sakkunniga angående arbetsförmedhngcens organisanings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och tion. Del. 2. Den offentliga arbetsförmcdlhngens iranismåindustri samt bildande av företagarnamnder. tida organisation. Motiv och förslag. V. Petterson. Marcus. 144 s. H . . 52. Socialvårdskommitténs betänkande. 14. lUtredning och 23. Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag angående ålderdomshem m. im. Beckman. förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. 88 s. S. . ., S. 53. Betänkande om befolkningspolitikens orgarisation 24. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. m. m. Beckman. 70 s. S. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför54. Utredning angående reglering av dem territoriella medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. församlingsindelningen i Stockholm. Av k. Sciatunfe. Katalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. S. V. Petterson. 254 s. E. 25. Belänkande med förslag till lag med särskilda be55 Utredning rörande sexualundervisningen! 1 ho£*e s k .°" stämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse tor lor jämte förslag till handledning i seexualurdcrvisrikets försvar. Norstedt. 37 s. Ju. ning för lärare i högre skolor. Haeggsstrom. 1U3 s. 26. Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens or56 1944' å r s ' skattesakkunniga. 2. Betänkamde m;d förganisation. Marcus. 71 s. H. _ slag angående idrottssammanslutningar-s beskattning 27. Betänkande med förslag till investeringsreserv for för inkomst. V. Petterson. 198 s. B i . budgetåret 1916/47 av statliga, kommunala och stats(Forts, å omslagetts 3:e iida.) understödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. Fi.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET

1946:76

DE MEDICINSKA HÖGSKOLORNAS ORGANISATIONSKOMMITTÉ

I. ORGANISATORISKA ÅTGÄRDER TILL FRÄMJANDE AV MEDICINSK FORSKNING

STOCKHOLM 1946 I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB

4u& Vi/

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid. Skrivelse

till departementschefen

5 Kap. 1. Inledning Utredningsuppdraget Utredningsarbetets bedrivande

7 7 11

Kap. 2. översikt över de institutioner, som behandlas i betänkandet

14 Uppsala universitet Lunds universitet Karolinska institutet Övriga i detta betänkande behandlade institutioner

14 16 18 24

Kap. 3. Den vetenskapliga personalens arbetsförhållanden. Befattningstyper för vetenskaplig och teknisk personal Allmänt Vetenskaplig personal Professor s. 27, laborator och prosektor s. 34, biträdande lärare s. 38, forskarstipendiat s. 40, docentstipendiat s. 41, assistent s. 43, amanuens s. 44. Teknisk personal Försöksassistent s. 44, instrumentmakare s. 47, mekaniker s. 47, preparator s. 49, laboratoriebiträde s. 49, kanslibiträde s. 50, institutionsvaktmästare, vaktmästare s. 50, fotograf s. 52. Beräkning av kostnaden för kommitténs förslag i kapitel 3

25 25 27

52 Kap. 4. Inrättandet av nya professurer 53 Professurer, som föreslås omedelbart inrättade 53 Professurer, vilka avses bli helt nyinrättade. Professur i patologi vid Uppsala universitet s. 53, i bakteriologi vid Lunds universitet s. 54, i experimentell histologi vid karolinska institutet s. 54, i fysiologi vid Lunds universitet s. 57, i virusforskning vid karolinska institutet s. 58, i teoretisk medicin vid Uppsala universitet s. 66, i medicin, kirurgi samt obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet s. 68, i thoraxkirurgi vid karolinska institutet s. 69, i dermatologi och venereologi vid Lunds universitet s. 70. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster. Professurer i medicinsk kemi vid Uppsala universitet och karolinska institutet s. 72, i ftisiologi vid Uppsala universitet s. 75, i röntgendiagnostik vid Uppsala universitet s. 79, i röntgendiagnostik vid karolinska institutet s. 79, i neurokirurgi vid karolinska institutet s. 79. Professurer, som föreslås inrättade vid en senare tidpunkt Professurer i fysiologi vid Uppsala universitet, i fysiologi vid karolinska institutet, i medicinsk kemi vid Lunds universitet, i embryologi vid Lunds universitet och i ortopedi vid Lunds universitet s. 81, i neurologi vid Lunds universitet s. 81.

2 Sid.

Professurer, beträffande vilka ytterligare utredning bör avvaktas Professurer i hygien vid universiteten i Uppsala och Lund s. 81, i epidemiologi vid karolinska institutet s. 85, i social pediatrik vid karolinska institutet s. 87. Kostnadsberäkningar för under kapitel 4 föreslagna befattningar . . . . Kap. 5. De olika institutionernas behov av befattningar Anatomi Histologi Avdelningarna för embryologi Experimentell histologi Patologi Allmän patologi Speciell patologi Radiopatologi Bakteriologi Virusforskning Fysiologi Medicinsk kemi Farmakologi Wenner-Grens institut, avdelningen för ämnesomsättningsforskning . . . . Karolinska institutets medicinska nobelinstitut

91 92 92 95 97 100 100 104 105 107 107 111 111 115 121 123 124

Den medicinska prisgruppens fondmedel 124 Det medicinska nobelinstitutets avdelning för medicinsk cellforskning med genelik 126 Det medicinska nobelinstitutets avdelning för neurofysiologi 127 Det medicinska nobelinstitutets avdelning för biokemi 130 Rätts- och statsmedicin 131 Hygien 132 Rasbiologi 133 Medicin 134 Endokrinologi Reumatologi Epidemiologi Ftisiologi Pediatrik Neurologi Kirurgi Neurokirurgi Thoraxkirurgi Ortopedi Plastikkirurgi Urologi Obstetrik och gynekologi Oftalmiatrik Oto-rhino-laryngologi Dermato-venereologi Psykiatri

135 137 138 139 142 144 147 149 150 151 152 152 153 154 156 157 162

Sid.

Rättspsykiatri 1 Röntgendiagnostik 1 Radioterapi 167 Radiofysik 168 De kliniska centrallaboratorierna 170 Centrala instrumentverkstäder vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett och vid karolinska sjukhuset 176 Kostnadsberäkningar för under kapitel 5 föreslagna befattningar 183 Kap. 6. Institutionernas behov av anslag till materiel m. m Allmänt Uppsala universitet Lunds universitet Karolinska institutet övriga institutioner Anslag åt professores emeriti Kostnadsberäkningar

184 184 186 190 195 204 207 208

Kap. 7. Utbildning av laboratoriebiträden Beräkning av kostnaden för kommitténs förslag i kapitel 7

209 219

Kap. 8. Speciella frågor 220 Doktorsavhandlingarna 220 Doktorandstipendier 223 Angående medicinska centralbibliotek vid universiteten 225 Organisation för behandlingskontroll genom efterundersökning 226 Statens bakteriologiska laboratorium 228 Beträffande medicinsk högskola i Göteborg 230 Konung Gustav V:s forskningsinstitut 230 Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige 233 Kap. 9. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs förslag. De sakkunnigas hemställan 234

I betänkandet använda förkortningar: LS = läkarutbildningssakkunniga, MHO — de medicinska högskolornas organisationskommitté, NF = naturvetenskapliga forskningskommittén, SF = svensk författningssamling, SOU = statens offentliga utredningar.

Till Hen

Statsrådet

och chefen för

ecklesiastikdepartementet,

Genom beslut den 12 oktober 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag rörande de medicinska högskoleinstitutionernas arbetsförhållanden och därmed sammanhängande frågor. Departementschefen tillkallade såsom sakkunniga: professorn Karl Johan Hilding Bergstrand, professorn Fritiof Gunnar Blix, professorn Einar Hammarsten, professorn Jan Paul Strömbeck, professorn Axel Edvard Westman samt medicine licentiaten Sigvard Wolontis med uppdrag åt Bergstrand att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Den 16 november 1945 förordnades lektorn Gösta Werner Funke att vara utredningens sekreterare. Den 22 m a r s 1946 bemyndigades departementschefen tillkalla ytterligare två sakkunniga. Med anledning härav tillkallades såsom sakkunniga professorn Johan Olof Hultén samt docenten Bo Vahlquist. Utredningen, som antagit namnet De medicinska högskolornas organisationskommitté, får härmed överlämna första delen av sitt betänkande. Stockholm den 14 november 1946. HILDING BERGSTRAND GUNNAR BLIX

EINAR

HAMMARSTEN

OLLE HULTÉN

J.

STRÖMBECK

Bo

AXEL WESTMAN

VAHLQUIST

SIGVARD

P.

WOLONTIS

/ Gösta

Funke.

Kap. 1.

Inledning.

Utredningsuppdraget. Utredningens direktiv återfinnas i ett yttrande till statsrådsprotokollet den 12 oktober 1945 av följande lydelse: »Från universitetens och karolinska institutets sida har under senare år vid åtskilliga tillfällen framhållits, hurusom deras vetenskapliga institutioner till följd av knapphet på anslagsmedel nödgades arbeta under betingelser, som hotat att medföra allvarligt avbräck för undervisningen och den vetenskapliga forskningen. Den skärpta återhållsamhet i fråga om statsutgifterna under åttonde huvudtiteln, som de gångna sex krigsåren framtvungit, har i förening med en avsevärd prisstegring kommit våra inhemska vetenskapliga institutioner att framstå såsom relativt missgynnade i ekonomiskt avseende. Den storartade utveckling i olika avseenden, som de naturvetenskapliga och medicinska vetenskaperna — icke minst under krigsåren — genomgått särskilt i länder, vars statsledningar planmässigt understött forskningen, har kommit de svenska vetenskapliga institutionernas brist på materiella och personella resurser att framträda i en bjärt belysning. I medvetande om våra inhemska forskningsinstitutioners beträngda läge ha de svenska statsmakterna under senare år vidtagit extraordinära åtgärder i syfte att stödja den vetenskapliga forskningen inom olika områden. För den tekniskt-vetenskapliga forskningen h a r i olika avseenden sörjts genom en rad åtgärder. I fråga om den matematisk-naturvetenskapliga forskningen pågår för närvarande en utredning rörande åtgärder för främjande av sådan forskning. 1 Även den medicinska forskningen har varit föremål för statsmakternas intresse. I december 1943 tillkallades sålunda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om lämpliga organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande jämte därmed sammanhängande frågor. De förslag dessa sakkunniga framlade i sitt den 23 november 1944 avgivna betänkande ha i sina huvuddrag förverkligats genom beslut av 1945 års riksdag. Sålunda har beslut fattats om inrättande av ett 1

Betänkande (SoU 1915:48) avlämnat 1.11.15.

B statens medicinska forskningsråd, varjämte för innevarande budgetår betydande anslagsmedel anvisats till främjande av medicinsk forskning. De medicinska högskoleinstitutionerna ha utan tvivel genom nyssnämnda åtgärder beretts ökade möjligheter att tillgodose forskningens krav. Dessa åtgärder äro emellertid icke avsedda att vara tillfyllest. De sakkunniga rörande åtgärder för den medicinska forskningens främjande hade sålunda icke i uppdrag att ingå på frågan om de medicinska lärosätenas resurser med avseende på personalorganisation och löpande materielanslag. Vid anmälan av den proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m., som på grundval av de sakkunnigas betänkande framlades för 1945 års riksdag, betonade föredragande departementschefen också uttryckligen, att de av honom förordade förslagen närmast avsåge sådana åtgärder, som kunde och borde vidtagas för främjande av den medicinska forskningen inom ramen för den nuvarande organisationen. Frågan åter om avhjälpande av bristerna i denna organisation — en fråga som av de sakkunniga betecknats såsom minst lika viktig som andra åtgärder för den medicinska forskningens främjande — borde, framhöll departementschefen, bli föremål för särskild utredning. Sedermera ha sakkunniga tillkallats för utredning rörande universitetsorganisationen och därmed sammanhängande frågor. Denna utredning omspänner givetvis även organisationsfrågor rörande de medicinska fakulteterna och karolinska institutet. Emellertid ha i direktiven för denna utredning frågan om de medicinska institutionernas utrustningsbehov uttryckligen undantagits från de sakkunnigas utredningsområde; detta behov bör, framhålles i direktiven, överses i särskild ordning. De förut nämnda sakkunniga för utredning rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande ha i sitt betänkande lämnat en sammanfattande redogörelse för de brister i fråga om våra medicinska lärosätens vetenskapliga utrustning, som de funnit råda. De sakkunniga framhålla sålunda, att även om de medicinska institutionernas laboratorieutrymmen i stort sett få anses tillfredsställande — detta gäller de teoretiska institutionerna, icke de kliniska — så saknas likväl i stor utsträckning vetenskapligt skolade assistenter, tekniskt utbildade biträden och för vetenskaplig forskning disponibla penningmedel (materielanslag), allt nödvändiga förutsättningar för att institutionerna skola kunna anses väl rustade för sina uppgifter såsom härdar för vetenskaplig forskning. Vad de kliniska institutionerna beträffar saknas enligt de sakkunniga därutöver i allmänhet även tillfredsställande laboratorieutrymmen. De sakkunnigas framställning ger sålunda vid handen, att de medicinska och kliniska institutionerna tarva en mer eller mindre genomgripande modernisering i fråga om den materiella utrustningen och en viss ökning av assistent- och biträdespersonalen för att bli i stånd att på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. För att möjliggöra en samlad överblick över

g de åtgärder, som må anses erforderliga för att råda bot på de påtalade bristerna ävensom kostnaderna härför, kräves emellertid, synes det mig, en efter enhetliga bedömningsgrunder företagen översyn över berörda förhållanden. En dylik översyn bör enligt min mening nu komma till stånd genom särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga, lämpligen sex till antalet. Vid fullgörandet av sitt uppdrag böra de sakkunniga granska arbetsförhållandena beträffande varje enskild medicinsk högskoleinstitution i syfte att klarlägga dess eventuella behov av ny, ändamålsenlig apparatur och inventarieutrustning samt av permanenta och tillfälliga befattningar för såväl vetenskapligt kvalificerad som tekniskt utbildad personal. Befinnes en förbättring av nuvarande förhållanden erforderlig, böra planer för nyanskaffning av materiel respektive personalförstärkning uppgöras. Av vikt är, att institutionernas behov av löpande anslagsmedel till nyanskaffning, underhåll och förbrukning av materiel så noggrant som möjligt uppskattas; i detta sammanhang torde de sakkunniga få anledning att även uppmärksamma frågan om de studerandes avgifter för den materiel, som förbrukas under kurserna. Skulle de sakkunniga finna erforderligt att vissa engångsanslag till nyanskaffning anvisas för att avhjälpa mera besvärande brister i den vetenskapliga utrustningen, böra kostnaderna härför särskilt angivas och särskiljas från de löpande anslagsmedlen. Det anförda gäller icke endast de teoretiska institutionerna vid de medicinska lärosätena. Även vid dessas kliniska institutioner pågå vetenskapliga undersökningar i samband med sjukvården. Nya behandlings- eller undersökningsmetoder måste undersökas och nya läkemedel prövas. Erfarenheterna härav skola registreras och vetenskapligt bearbetas. Resultaten ha betydelse såväl för forskningen och undervisningen som för sjukvården. Såsom framgår av det förut anförda anses emellertid klinikernas resurser i förevarande avseende i allmänhet icke vara tillfyllest. De sakkunniga böra därför även ingå på frågan vad som kan och bör göras för att förbättra klinikernas möjligheter härvidlag, med avseende på såväl instrument- och apparatutrustning som förbrukningsartiklar och personal. En speciell fråga i detta sammanhang, till vilken de sakkunniga ha att taga ställning, blir spörsmålet om fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande undersökningar mellan å ena sidan sjukvården och dess huvudmän och å andra sidan målsmännen för forskning och undervisning. Det bör vara de sakkunniga obetaget att, i den mån så visar sig önskvärt, ingå i prövning även av andra närliggande här ej särskilt berörda frågor. De sakkunnigas förslag böra vara åtföljda av noggranna kostnadsberäkningar. Jag vill i detta sammanhang betona angelägenheten av att de sakkunniga kritiskt sovra de önskemål, som framkomma från de olika institutionernas sida. och såvitt möjligt uppdela dem efter angelägenhetsgrad.

10 Utredningen, som bör bedrivas med skyndsamhet, kommer att tangera spörsmål inom den pågående universitetsberedningens verksamhetsområde. De sakkunniga böra därför låta sig angeläget vara att upprätthålla kontakt med nämnda utredning.» Utredningsarbetet skall sålunda omfatta de åtgärder beträffande de inre organisatoriska förhållandena vid de medicinska lärosätena, som lämpligen böra företagas för den medicinska forskningens främjande och vilka icke kunnat behandlas av 1943 års medicinska forskningssakkunniga. Nyssnämnda sakkunniga framhålla, att en av de mest framträdande bristerna i förutsättningarna för medicinsk forskning här i landet är, att de ordinarie lärarna vid de medicinska lärosätena icke äro i stånd att ägna erforderlig tid åt vetenskaplig forskning. Utvecklingen har gått därhän, att undervisning och administrativa göromål taga alltmer tid i anspråk, vilket går ut över forskningsarbetet. För de kliniska professorerna tillkommer deras omfattande sjukvårdande verksamhet. Svårigheten för de ordinarie lärarna att bedriva forskning har påpekats även av 1938 års läkarutbildningssakkunniga (SOU 1941:27, s. 308—309). De voro medvetna om att ett tillskott av lärarekrafter utöver det, som nödvändiggöres av den föreslagna utvidgningen av undervisningen och handledningen av de studerande, är önskvärt för att minska den undervisningsbörda, som för vissa lärare är så stor, att det vetenskapliga arbetet blir lidande. De påpeka i detta sammanhang, att det även ur läkareutbildningens synpunkt är viktigt, att lärarna få tid till medicinskt forskningsarbete. De sakkunniga ansågo sig emellertid icke under då rådande ekonomiska förhållanden böra föreslå annan ökning av lärarebefattningarna än som var nödvändig, för att den föreslagna studieordningen skulle kunna genomföras. I sitt överarbetade betänkande (SOU 1945:57) föreslå de sakkunniga en ytterligare ökning av lärarekrafterna med hänsynstagande till i remissyttranden framförda synpunkter. Någon utökning av lärarekrafterna med hänsyn till forskningens krav hava de sakkunniga dock ej föreslagit. Det ankommer sålunda på De medicinska högskolornas organisationskommitté (MHO) att framlägga förslag till en sådan ökning av den vetenskapliga personalen på varje institution, att forskningen icke hindras på grund av personalbrist och alt de enskilda lärarna icke genom sin undervisningsbörda, administrativa göromål eller sjukvårdande arbete otillbörligt hindras att utöva vetenskaplig forskning. De kommitterade ha därvid icke ansett sig böra utgå från nuvarande studieordning utan från den, som föreslås i läkarutbildningssakkunnigas överarbetade betänkande (SOU 1945:57). Beträffande de kliniska institutionerna erbjuder det särskilt stora svårigheter att tillgodose kravet på erforderlig tid för personalen till vetenskaplig forskning med hänsyn till läkarestabens tredubbla uppgift i forskningens, undervisningens och sjukvårdens tjänst. Intet tvivel råder om att

11 de kliniska institutionerna arbeta med en alltför ringa läkarestab och att detta är orsaken till att man på sina håll ansett sig ha skäl att rikta kritik särskilt mot den kliniska forskningen i vårt land och mot den kliniska undervisningen, speciellt den som har formen av handledning av de studer a n d e vid sjukvårdsarbetet. Läkarutbildningssakkunniga hava ingalunda varit främmande för detta spörsmål men ha inskränkt sina förslag till de högre tjänster, som motiverats av den föreslagna ändringen i studieordningen. Rörande behovet av underläkaretjänster anföra läkarutbildningssakkunniga blott, att det i vanlig ordning bör bedömas av vederbörande myndighet från fall till fall, men de framhålla dock, att vid beräkning av antalet underordnade läkaretjänster vid undervisningsklinikerna helt andra normer måste komma till tillämpning än vid beräkning av det lämpliga antalet underläkare vid övriga sjukhus. För kommittén framstår det sålunda klart, att varken den kliniska medicinska forskningen eller undervisningen kan nå önskad standard utan en genomgripande omorganisation av den underordnade läkarestaben vid undervisningssjukhusen. Trots detta har kommittén icke ansett sig i här föreliggande betänkande böra upptaga denna fråga till närmare behandling på grund av dess mycket komplicerade natur, som sammanhänger med att den berör ett antal olika huvudmän, som ha att företräda andra intressen än forskningens och undervisningens. En dylik utredning måste kräva en betydande tid och bör därför uppskjutas till en senare etapp för att kommittén enligt direktivens föreskrift skyndsamt skall kunna framlägga förslag till avhjälpande av sådana brister, vilkas botande icke utan svår olägenhet längre kan uppskjutas. Ett framskjutande av behandlingen av underläkarfrågan är motiverat även därav, att läkarutbildningssakkunnigas överarbetade betänkande icke varit föremål för remissbehandling. Då kommittén sålunda i icke ringa mån måste begränsa sitt uppdrag i vad sammanhänger såväl med underläkarnas anställningsförhållanden som utformandet av bestämda direktiv för deras verksamhet i forskningens och undervisningens tjänst, är det kommitténs förhoppning att i en fortsatt utredning få tillfälle taga ställning till dessa ytterst betydelsefulla frågor. Utredningsarbetets bedrivande. Såsom förutsattes i direktiven har kommittén uppmanat föreståndarna för de olika medicinska högskoleinstitutionerna att inkomma med önskemål beträffande personal, anslag och andra forskningens behov. De inkomna önskemålen ha bearbetats efter så enhetliga grunder som möjligt dels inom kommittén, dels vid sammanträden med representanter för de olika ämnesgrupperna. Därvid ha såväl professorer som laboratorer, biträdande lärare och docenter varit företrädda.

12 I vissa frågor har samråd ägt rum med 1945 års universitetsberedning (t. ex. beträffande undervisningsskyldigheten) och naturvetenskapliga forskningskommittén (t. ex. beträffande utbildningen av laboratoriebiträden samt beträffande reformering av doktorsavhandlingarna). Vidare har samråd agl rum med statens medicinska forskningsråd rörande virusforskning samt med den för utredning av frågan om samarbete mellan universitetet i Lund och allmänna sjukhuset i Malmö förordnade sakkunnige, landshövdingen i Malmöhus län, A. Thomson, rörande vissa föreslagna nya professurer vid Lunds universitet. Kommitterade ha även förhört sig hos 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen och därvid erfarit, att denna kommittés arbete ännu befinner sig på ett förberedande stadium. MHO förutsätter, att ett samarbete med nämnda kommitté kommer till stånd under MHO:s fortsatta arbete. Kommittén har haft överläggningar gemensamt med de medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium rörande nva professurer samt andra frågor av mera allmän innebörd. På initiativ av Svenska läkarsällskapet utsändes i början av året Ull Förenta staterna en delegation av läkare för studium av den medicinska undervisningen därstädes. Då resultatet av denna delegations studier kunde förutses bli av värde för kommitténs arbete, begärde och erhöll kommittén visst anslag som bidrag till delegationens kostnader. En av kommitténs ledamöter, professor G. Blix, var även medlem av den nämnda delegationen. Av denna hopsamlat material har ställts till kommitténs förfogande. Kommittén har icke i detta betänkande ansett sig behöva framlägga någon mera omfattande allmän motivering för de medicinska institutionernas behov av hjälpmedel för forskning. Detta behov är — såsom framgår av inledningen till chefens för ecklesiastikdepartementet på s. 7 återgivna yttrande till statsrådsprotokollet — sedan länge väl känt av statsmakterna. Den allmänna framställning rörande forskningens betydelse och rörande åtgärder, som äro behövliga för att stödja densamma, vilken återfinnes i naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande (SOU 1945: 48, kap. 2 och 4), äger helt sin tillämpning även på den medicinska forskningens förhållanden. En kartläggning av de brister, som speciellt vidlåda den medicinska forskningen, återfinnes i ett Betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande (SOU 1944: 45, s. 26 ff.), avgivet av inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga. Den allmänna uppfattning, som sålunda framkommit, återspeglas vad de enskilda detaljerna beträffar i de ovan nämnda skrivelserna till kommittén från de olika institutionsföreståndarna. Det framgår av dessa, att mycket stora brister förefinnas, vilka för sitt botande kräva omfattande åtgärder av skilda slag. De nu tillgängliga resursernas otillräcklighet framgår även av sammanlagda beloppet av ansökningarna om tilldelning ur statens medicinska forskningsråds anslag samt ur anslagen till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter. Sålunda utdelades

13 under det att ansökningar till ett belopp av 1 490 272 kronor förelågo. Motav medicinska rådet vid dess första utdelning 6 mars 1946 499 523 kronor svarande siffror voro beträffade universitetens och karolinska institutets ovannämnda forskningsanslag: Uppsala universitet, sökt 232 526 kronor, utdelat 105 000 kronor; Lunds universitet, sökt 282 180, utdelat 105 000 kronor; karolinska institutet, sökt 385 330, utdelat 116 250 kronor. Det utgångsläge, på vilket kommitténs arbete skall basera sig, är sålunda mycket ogynnsamt, vilket också framgår av en jämförelse med förhållandena i andra länder.

14 Kap. 2. Översikt över de institutioner, som behandlas i betänkandet. Uppsala universitet har inom sin medicinska fakultet följande institutioner och kliniker: anatomiska institutionen (professur i anatomi, särskilt makroskopisk anatomi) , histologiska institutionen (professur i anatomi, särskilt histologi), patologiska institutionen (professur i patologisk anatomi), fysiologiska institutionen (professur i fysiologi), institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi (professur i medicinsk och fysiologisk kemi), farmakologiska institutionen (professur i allmän och experimentell farmakodynamik och farmakognosi), hygienisk-bakteriologiska institutionen (professur i hygien och bakteriologi), medicinska kliniken (professur i praktisk medicin), kliniken för bröstsjuka (föreståndare: lärare i fysikalisk diagnostik, tillika överläkare vid akademiska sjukhusets centralsanatorium), pediatriska kliniken (professur i pediatrik), kirurgiska kliniken (professur i kirurgi), obstetrisk-gynekologiska kliniken (professur i obstetrik och gynekologi), oftalmiatriska kliniken (professur i oftalmiatrik), kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar (professur i öron-, näs- och halssjukdomar) , psykiatriska kliniken (professur i psykiatri), akademiska sjukhusets röntgenavdelning (professur i medicinsk radiologi). Dessutom

behandlas

i

betänkandet:

statens rasbiologiska institut (professur i rasbiologi), akademiska sjukhusets centrallaboratorium (knutet till medicinska kliniken, föreståndare: kliniska laboratorn vid medicinska kliniken), centralsanatoriet i Uppsala, epidemisjukhuset i Uppsala.

15 De teoretiska institutionernas byggnader äro i regel moderniserade eller nybyggda, frånsett den fysiologiska institutionen, som är föråldrad och i hög grad otidsenlig. Den är i trängande behov av nybyggnad. De medicinskt kemiska och farmakologiska institutionerna bli färdiga för inflyttning hösten 1946. Akademiska sjukhuset har uppstått genom en sammanslagning av universitetets »nosocomium academicum» och länslasarettet vid 1800-talets mitt. Sjukhuset äges n u av universitetet, och kostnaderna för driften bestridas gemensamt av statsverket och Uppsala läns landsting. Fördelningen av driftskostnaderna mellan statsverket och landstinget h a r varit föremål för förhandlingar åtskilliga gånger, senast 1941, och en redogörelse för nu gällande grunder för driftskostnadernas fördelning återfinnes i Kungl. Maj:ts proposition nr 288 av den 30 april 1942. Den första klinikbyggnaden inom det nuvarande sjukhusområdet stod färdig 1867, och där inrymmas fortfarande den medicinska kliniken samt en del av röntgenavdelningen. Dessa lokaler äro alldeles föråldrade. Andra delar av sjukhuset, såsom kvinnokliniken och psykiatriska kliniken, äro nybyggda, och ögonavdelningen är moderniserad. Till byggandet av en ny öronklinik har riksdagen beviljat medel, och till en ortopedisk-reumatologisk klinik föreligga ritningar färdiga och godkända. Av vad ovan sagts framgår, att stora och viktiga delar av akademiska sjukhuset äro i behov av nya lokaler. Utarbetandet av en plan över sjukhusets behov av ny- och ombyggnader pågår för närvarande, men denna är ännu icke definitivt fastställd. Den förutsätter emellertid en stor nybyggnad, gemensam för medicinska kliniken, som uppdelas på 2 överläkare, kirurgiska kliniken, röntgenavdelningen, poliklinikerna e t c , så att akademiska sjukhuset efter denna utbyggnad kommer att bestå av 2 medicinska kliniker, 1 kirurgisk klinik, 1 neurokirurgisk klinik, 1 thoraxkirurgisk klinik, 1 dermato-venereologisk klinik, 1 radioterapeutisk klinik, 1 röntgendiagnostisk institution, 1 psykiatrisk klinik, 1 öronklinik, 1 ögonklinik, 1 reumatologisk klinik, 1 ortopedisk klinik, 1 barnklinik, 1 kvinnoklinik, 1 bröstklinik (sanatorium), polikliniker, central laboratorium. 2—617 745

16 Sjukhuset, som nu omfattar 936 sängar, kommer efter utbyggnaden att omfatta ca 1 400 sängplatser. Denna utvidgning kräver en motsvarande ökning av läkarstab och personal, men tidpunkten är ännu icke mogen för att i detalj angiva storleken av detta behov. MHO vill emellertid med denna redogörelse markera det kommande behovet och förutsätter, att dessa nya avdelningar utrustas på likvärdigt sätt med vad som nu föreslås för motsvarande, redan befintliga institutioner. Centralsanatoriet ligger omedelbart intill akademiska sjukhuset men äges och drives av landstinget. Överläkaren är lärare i fysikalisk diagnostik och meddelar även undervisning i lungtuberkulos. Han har laborators tjänsteställning vid universitetet. För honom föreslås en personlig professur i ftisiologi (jfr s. 75). Epidemisjukhuset äges och drives av landstinget och h a r icke något gemensamt med universitetet eller sjukhuset, ehuru undervisning i epidemiologi där meddelas av överläkaren, som uppbär arvode som biträdande lärare. Statens rasbiologiska institut står under egen styrelse. Föreståndaren för institutet är tillika professor i rasbiologi vid medicinska fakulteten. Undervisning meddelas i form av frivilliga föreläsningar och kurser.

Lunds universitet har inom sin medicinska fakultet följande institutioner och kliniker: anatomisk-histologiska institutionen (två professurer i anatomi), embryologiska institutionen (tornbladsinstitutet), patologisk-anatomiska institutionen (professur i patologi), bakteriologiska institutionen (professur i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård), fysiologiska institutionen (professur i fysiologi), medicinsk-kemiska institutionen (professur i medicinsk och fysiologisk kemi). farmakologiska institutionen (professur i farmakologi), medicinska kliniken (professur i praktisk medicin), pediatriska kliniken (professur i pediatrik), kirurgiska kliniken (professur i kirurgi), obstetrisk-gynekologiska kliniken (professur i obstetrik och gynekologi), oftalmiatriska kliniken (professur i oftalmiatrik), kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar (professur i öron-, näs- och halssjukdomar) , ortopediska kliniken (föreståndare: lärare i ortopedi), psykiatriska kliniken (professur i psykiatri), radioterapeutiska kliniken (föreståndare: lärare i radioterapi), röntgendiagnostiska avdelningen (professur i röntgendiagnostik).

17 Dessutom

behandlas i

betänkandet:

kliniska laboratoriet (knutet till medicinska kliniken, föreståndare: klinisk laborator), epidemisjukhuset i Lund, reumatologiska kliniken vid Lunds lasarett (tillhör medicinska kliniken). Undervisningen i rätts- och statsmedicin meddelas av en speciallärare med arvode, som utgår ur Lunds universitets reservfond. Som speciallärare tjänstgör för närvarande förre professorn i patologisk anatomi och rättsmedicin, E. Sjövall. De teoretiska institutionernas byggnader äro i flera avseenden mycket otidsenliga och trånga. Fysiologiska institutionen har fått anslag till nybyggnad (se prop. 1945:334). Kostnaderna beräknas till 850 000 kronor. Dess ledigblivande lokaler skola utnyttjas för histologiska institutionen. Anatomiska institutionen får genom histologiska institutionens utflyttning tillfälle till välbehövlig utvidgning. Ritningar till en bakteriologisk institution ha under sommaren 1946 utarbetats av byggnadsstyrelsen, och förslag till nybyggnad torde komma att föreläggas årets höstriksdag. För en blivande hygienisk institution planeras till att börja med provisoriska lokaler i nuvarande genetiska institutionen (som för sin del får ny byggnad); framställning härom har gjorts till konsistoriet. För framtida nybyggnad till hygieniska institutionen finnes tomt reserverad. Lunds lasarett b ä r officiellt namnet Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund. Det drives av landstinget, men genom överenskommelse med universitetet äro samtliga dess avdelningar upplåtna för klinisk undervisning, och landstinget uppbär utom för reumatiker-, psykiatriska och lungkliniken ett statsbidrag på 10 % av de verkliga dagkostnaderna. För radiologiska (jubileums-) kliniken samt neurokirurgiska kliniken sker en samdrift mellan landstinget, staten och de övriga landsting, vilka ha samarbete med ifrågavarande kliniker. Byggnadskostnaderna för de kliniker, som senast uppförts, ha delats lika mellan landstinget och staten. Samtliga överläkare i professors eller laborators ställning avlönas huvudsakligen av staten men erhålla i sin egenskap av överläkare ett årligt arvode av 2 000 kronor från landstinget. Överläkaren på neurokirurgiska kliniken avlönas helt av landstinget. Överläkaren på dermato-venereologiska kliniken har lön i form av arvode från landstinget. Efter genomförandet av en av landstinget 1945 i princip godkänd generalplan (lands, handl. I: 44, s. 396) skulle Lunds lasarett komma att äga följande kliniker: 1 medicinsk klinik, 1 kirurgisk klinik, 1 neurokirurgisk klinik, 1 thoraxkirurgisk klinik, 1 dermato-venereologisk klinik,

1 radioterapeutisk klinik, 1 röntgendiagnostisk institution, 1 psykiatrisk klinik, 1 öronklinik, 1 ögonklinik, 1 reumatologisk klinik, 1 ortopedisk klinik, 1 barnklinik, 1 kvinnoklinik, 1 lungklinik, polikliniker, cen trallabor at o ri um. Till uppförande av nybyggnad för den av 1945 års landsting beslutade barnkliniken har riksdagen beviljat ett statsbidrag på 500 000 kronor (riksdagens skrivelse 1946: 134). Landstinget har vidare 1945 beslutat en utbyggnad av öronkliniken samt en om- och tillbyggnad av kvinnokliniken. För psykiatriska kliniken, vilken helt äges av staten, har byggnadsstyrelsen utarbetat omfattande ombyggnadsplaner, vilka innebära genomgripande modernisering och en viss utökning av platsantalet. Dessa äro avsedda att föreläggas höstriksdagen 1946. Byggnadsritningar för kirurgisk, dermato-venereologisk och lungklinik, röntgendiagnostisk avdelning, centrallaboratorium och centralpolikliniker beräknas kunna föreläggas 1946 års landsting. Generalplanen räknar även med en ny paviljong vid epidemisjukhuset, vars platsantal därigenom skulle väsentligt utökas.

Karolinska institutet har följande institutioner och kliniker: anatomiska institutionen (professur i anatomi, särskilt makroskopisk anatomi) , histologiska institutionen (professur i anatomi, särskilt histologi), institutionen för allmän patologi (professur i allmän patologi och patologisk anatomi), patologisk-anatomiska institutionen (professur i patologisk anatomi och professur i bakteriologi [se prop. 1946:273, s. 349]), fysiologiska institutionen (professur i fysiologi), kemiska institutionen (professur i kemi och farmaci), farmakologiska institutionen (professur i farmakodynamik och farmakognosi), hygieniska institutionen, tillika avdelningen för allmän hygien vid statens institut för folkhälsan (professur i hälsovårdslära), rättsmedicinska institutionen (professur i rätts- och statsmedicin),

19 medicinska kliniken å karolinska sjukhuset (professur i medicin), medicinska kliniken å serafimerlasarettet (professur i medicin), pediatriska kliniken å Norrtulls sjukhus (professur i pediatrik), pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus (professur i pediatrik), nervkliniken (Per Henrik Malmstens professur i nervsjukdomar), kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset (professur i kirurgi), kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet (professur i kirurgi), neurokirurgiska kliniken (professur i neurokirurgi), ortopediska kliniken (professur i ortopedi), kvinnokliniken å karolinska sjukhuset (professur i obstetrik och gynekologi), obstetrisk-gynekologiska kliniken å allmänna barnbördshuset (professur i obstetrik och gynekologi), oftalmiatriska kliniken (professur i oftalmiatrik), öronkliniken (professur i öron-, näs- och halssjukdomar), dermato-venereologiska kliniken (professur i dermatologi och venereologi), psykiatriska kliniken (professur i psykiatri), rättspsykiatriska kliniken vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen (professur i rättspsykiatri [se prop. 1946:273, s. 350]), röntgendiagnostikavdelningen å karolinska sjukhuset (professur i röntgendiagnostik) , röntgenavdelningen å serafimerlasarettet (personlig professur i röntgendiagnostik för E. L. R. Lysholm), radioterapeutiska kliniken å karolinska sjukhuset (Mimi Althainz professur i radioterapi), radiopatologiska institutionen (professur i radiopatologi), radiofysiska institutionen (professur i radiofysik), avdelningen för medicinsk cellforskning vid karolinska institutets medicinska nobelinstitut (professur i medicinsk cellforskning och genetik), avdelningen för neurofysiologi vid karolinska institutets medicinska nobelinstitut (personlig professur i neurofysiologi för R. A. Granit [se prop. 1946:273, s. 351]). Dessutom

behandlas

i

betänkandet:

avdelningen för biokemi vid karolinska institutets medicinska nobelinstitut, serafimerlasarettets kliniska laboratorium (knutet till medicinska kliniken vid serafimerlasarettet, föreståndare: extra klinisk laborator vid serafimerlasarettet) , centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset (knutna till den medicinska kliniken vid karolinska sjukhuset, föreståndare: laboratorn vid det medicinskt-kemiska centrallaboratoriet, laboratorn vid medicinskt-fysiologiska centrallaboratoriet samt laboratorn vid medicinskt-bakteriologiska centrallaboratoriet),

biblioteket vid karolinska institutet, epidemisjukhuset, Stockholm (överläkaren vid epidemisjukhuset tjänstgör som lärare i epidemiologi vid karolinska institutet). Karolinska institutet, vars officiella namn är karolinska mediko-kirurgiska institutet, disponerar tomt i kvarteret Glasbruket å Kungsholmen, dit administrationslokalerna samt vissa teoretiska institutioner äro förlagda. För den kliniska undervisningen användes till en början det närbelägna serafimerlasarettet. I mån av läkekonstens utveckling och den medicinska vetenskapens framsteg togos emellertid även andra sjukhus i anspråk för undervisningsändamål. Då olägenheterna av undervisningens splittring på ett flertal olika lokaler alltmer framträdde och de olika inslitutionernas och klinikernas behov av nya lokaler undan för undan gjorde sig gällande, fattade riksdagen efter långvariga utredningar 1930 beslut, att ett nytt kliniskt sjukhus, benämnt karolinska sjukhuset, samt nya lokaler för karolinska institutets teoretiska institutioner skulle uppföras å det s. k. norrbackaområdet i Solna, vilket av 1927 års riksdag för ändamålet upplåtits. Den första byggnadsetappen beslöts av 1931 års riksdag, och utbyggnaden av sjukhuset har sedermera fortsatt. I ett mellan staten och Stockholms stad träffat markavtal har bestämts, att institutets tomt i kvarteret Glasbruket senast den 1 juli 1948 skall avträdas till staden. Vid denna tidpunkt måste alltså institutets samtliga till denna tomt förlagda inrättningar hava avflyttat. Den kliniska undervisningen är väsentligen förlagd till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Dessa båda sjukhus äro statliga, ehuru Stockholms stad och Stockholms läns landsting enligt avtal även disponera vårdplatser å sjukhusen och i viss omfattning bidraga till driftskostnaderna. Klinikundervisning bedrives vidare å följande sjukvårdsanstalter: Allmänna barnbördshuset, Stockholms epidemisjukhus, Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, Norrtulls sjukhus, S:t Eriks sjukhus, S:t Görans sjukhus och Vanföreanstalten i Stockholm. Jämväl Sabbatsbergs sjukhus användes för undervisningsändamål. Till norrbackaområdet avses skola förläggas följande teoretiska institutioner: den anatomiska, den histologiska, den fysiologiska, den kemiska, den farmakologiska, den rättsmedicinska institutionen. Genom det mellan kronan och Stockholms stad träffade markavtalet av den 8 november 1940 är den senaste tidpunkten för förflyttning av karolinska institutets teoretiska institutioner till nybyggnader å norrbackaområdet fixerad till den 1 juli 1948. Byggnadsprogrammet är avsett att fullbordas i

trenne byggnadsskeden, det första omfattande administrations- och biblioteksbyggnaden samt den anatomisk-histologiska institutionsbyggnaden. Detta byggnadsskede är i det närmaste fullbordat. Under andra byggnadsskedet skola uppföras den fysiologiska och den farmakologiska institutionen. Dessa båda byggnadsföretag äro påbörjade, och för färdigställandet har för budgetåret 1946/47 beviljats 535 000 kronor. I tredje byggnadsetappen ingår den rättsmedicinska och den kemiska institutionen. För den förra har 1946 års riksdag beviljat ett investeringsanslag på 1 050 000 kronor och för påbörjandet av den senare 1000 000 (se prop. 1946:273, s. 454 och f. samt riksd. skrivelse 1946:456). I anslutning till nybyggnaderna för de teoretiska institutionerna finnes å norrbackaområdet statens institut för folkhälsan, vars allmänhygieniska avdelning tillika är karolinska institutets hygieniska institution. Institutionen för allmän patologi är förlagd till Sabbatsbergs sjukhus. Undervisningen i detta ämne har sedan 1881 bedrivits därstädes, och professorn har samtidigt varit prosektor med skyldighet att förestå sjukhusets patologisk-anatomiska och bakteriologiska laboratorium. Någon formell överenskommelse mellan Stockholms stad och institutet rörande detta samarbete har aldrig funnits, utan anordningen har baserat sig på att Stockholms stad länmat medgivande till prosektorn att begagna sjukhusets lokaler och material för sin undervisning i egenskap av professor vid karolinska institutet. Åren 1935—36 uppförde Stockholms stad en stor modern institutionsbyggnad till en kostnad av 650 000 kronor och med ett utrustningsanslag på 174 000 kronor. Den patologisk-anatomiska institutionen är förlagd till karolinska sjukhuset. Riksdagen har år 1946 beslutat inrätta en professur i bakteriologi. Den bakteriologiska institutionen planeras skola förläggas till karolinska sjukhusets område. Sedan Kungl. Maj:t den 30 okt. 1936 fastställt stadgar för ett medicinskt nobelinstitut, som lärarkollegiet den 23 april samma år beslutat inrätta för nobelmedel, blev en avdelning av detsamma för biokemi inrymt i kemiska institutionens lokaler i kvarteret Glasbruket. Föreståndare för denna avdelning blev professorn A. H. T. Theorell. Den 23 mars 1944 förklarade sig lärarkollegiet ha för avsikt att utöka det medicinska nobelinstitutet med avdelningar för neurofysiologi och medicinsk cellforskning, och den 22 mars påföljande år fattades härom beslut. Föreståndare för dessa avdelningar skulle bliva den framstående finske forskaren R. A. Granit resp. docenten vid institutet T. O. Caspersson. Den förre hade tidigare (1940) knutits till karolinska institutet tack vare frikostiga anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Stiftelsen, som ursprungligen lämnat sitt understöd för en femårsperiod 1940—1945, har sedermera anslagit ytterligare 40 000 kronor per år för en ny femårsperiod 1945—1950. Ett

lika stort understöd har The Rockefeller Foundation förbundit sig att lämna under samma femårsperiod. Professor Granits ställning vid karolinska institutet har sedermera förändrats genom beslut av 1946 års riksdag, enligt vilket en personlig professur i neurofysiologi skall inrättas för honom vid institutet (prop. 1946:273, s. 351). För T. O. Caspersson inrättades år 1944 en personlig professur i medicinsk cellforskning (benämningen år 1946 ändrad till professur i medicinsk cellforskning och genetik). Caspersson bedriver nu i avvaktan på färdigställandet av lokalerna vid nobelinstitutet sin verksamhet i den kemiska institutionens lokaler. För byggnadsarbeten och för avdelningarnas utrustning har lärarkollegiet av nobelstiftelsens medel anvisat sammanlagt 2 021 600 kronor, och till avdelningen för medicinsk cellforskning hava Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och The Rockefeller Foundation ställt till förfogande 270 000 resp. 150 000 kronor för samma ändamål. För driften har wallenbergsstiftelsen dessutom förbundit sig att under en treårsperiod ställa 66 000 kronor till förfogande. Karolinska sjukhuset är uppdelat på följande kliniker: en medicinsk klinik med tillhörande tre centrallaboratorier, en kirurgisk klinik, en kvinnoklinik, en öron-, näs- och halsklinik, en ögonklinik, en radioterapeutisk klinik (Konung Gustaf V:s jubileumsklinik), och en psykiatrisk klinik, alla förenade med polikliniker, ävensom en röntgendiagnostisk institution, en gymnastikavdelning och en tandpoliklinik.

Till sjukhuset hör även en patologisk avdelning (tillika institutets patologisk-anatomiska institution). Jubileumskliniken (verksamheten påbörjad 1937) består av dels en klinisk avdelning, benämnd radiumhemmet, dels ock två forskningsavdelningar, nämligen en radiofysisk avdelning, benämnd radiofysiska institutionen, och en svulstpatologisk avdelning, benämnd radiopatologiska institutionen. Radiumhemmet utgör karolinska institutets radioterapeutiska klinik och är en av landets centralanstalter för radioterapi vid kräfta. Forskningsavdelningarna stå till förfogande för undervisningen och forskningen vid karolinska institutet, för arbeten i samband med sjukvården vid radiumhemmet samt för arbeten, som falla inom Konung Gustaf V:s jubileumfonds uppgift att befrämja det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna. Radiofysiska institutionen utövar därjämte tillsyn å radiologiskt arbete och förvaring av radioaktiva preparat.

23 Enligt beslut av 1946 års riksdag skall en klinik för reumatiska sjukdomar uppföras å karolinska sjukhusets område (se prop. 1946: 273, s. 264, statsutsk. uti. 1946: 243, s. 82 ff. och riksd. skrivelse 1946: 456, s. 30). För den av riksdagen 1946 beslutade professuren i bakteriologi planeras en bakteriologisk institution å karolinska sjukhusets område, som även skall övertaga arbetet å detta sjukhus centrallaboratorium för klinisk bakteriologi. Serafimerlasarettet omfattar en medicinsk, en kirurgisk, en nervklinik, alla förenade med polikliniker, en neurokirurgisk klinik, en röntgendiagnostisk institution, en gymnastikavdelning, en patologisk avdelning, en kvinnopoliklinik, en öron-, näs- och halspoliklinik, en ögonpoliklinik. Inom kirurgiska kliniken finnes en avdelning för plastisk kirurgi. De båda pediatriska klinikerna med tillhörande polikliniker äro förlagda den ena till Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus och den andra till Norrtulls sjukhus. Avsikten är, att kliniken å Norrtulls sjukhus skall förflyttas till karolinska sjukhuset. Principbeslut fattades härom av 1943 års riksdag, och 1945 års riksdag beviljade ett investeringsanslag på 1 000 000 kronor för byggnadsföretagets påbörjande (se prop. 1945:302). Den ortopediska kliniken är belägen å vanföreanstalten i Stockholm. Anstalten är uppförd å norrbackaområdet i omedelbart grannskap till karolinska sjukhuset. Ä allmänna barnbördshuset finnes den andra av de båda obstetrisk-gynekologiska klinikerna. Avtal har emellertid slutits mellan staten och Stockholms stad om uppförande av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus. När denna, som är under uppförande, färdigställts, skall kliniken å allmänna barnbördshuset flyttas dit. Den dermato-venereologiska kliniken är nu förlagd till S:t Görans sjukhus enligt överenskommelse mellan staden och staten. Kliniken, som är den enda i landet, skall emellertid enligt beslut av 1943 års riksdag (skrivelsen nr 280) flyttas till karolinska sjukhuset, där en nybyggnad för ändamålet är under uppförande och beräknas vara färdig i slutet av 1947. Vid S:t Eriks sjukhus bedrives undervisning å två medicinska avdelningar. Här fullgöra medicine kandidaterna de propedeutiska kurserna i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna samt klinisk tjänstgöring med hänsyn till lungtuberkulosens diagnostik och terapi. Avsikten är, att denna undervisning skall förläggas till karolinska sjukhuset, sedan en av 1946 års

riksdag beslutad utbyggnad därstädes blivit färdigställd, inrymmande en medicinsk tuberkulosklinik med tillhörande dispensärer och en thoraxkirurgisk klinik, den senare omfattande en avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos och en avdelning för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen, samt en för dessa kliniker gemensam röntgendiagnostisk avdelning (se prop. 1946: 101 och riksd. skrivelse 1946: 240). 1946 års riksdag har beslutat inrättandet av en professur i rättspsykiatri, med vilken skall vara förenad överläkarebefattningen å sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen. Institutets rättspsykiatriska klinik kommer alltså att förläggas till nämnda inrättning (se prop. 1946: 273, s. 350). Övriga i detta betänkande behandlade institutioner Statens bakteriologiska laboratorium, Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, Gymnastiska centralinstitutets fysiologiska institution (professur i kroppsövningarnas fysiologi och hygien), Wenner-Grens institut, B. A. Hjorths avdelning för ämnesomsättningsforskning. Beträffande Wenner-Grens institut se SOU 1945:48, s. 106 ff. Avdelningen har tillkommit genom en donation av direktören B. A. Hjorth och är i främsta rummet avsedd för sockersjukans utforskande.

25 Kap. 3. Den vetenskapliga personalens arbetsförhållanden. Befattningstyper för vetenskaplig och teknisk personal. Allmänt. Såsom tidigare framhållits ingår det i organisationskommitténs uppgift att framlägga förslag till åtgärder, ägnade att förhindra, att elementär undervisning och en i många ämnen mycket omfattande examination taga oskäligt stor del av de medicinska lärarnas tid i anspråk, varigenom deras möjlighet såväl till egen forskning som till handledning av yngre forskare beskäres till stor nackdel för den medicinska vetenskapens utveckling i vårt land. Att utvecklingen i detta avseende varit synnerligen ogynnsam, framgår av följande tabeller över antalet avlagda examina jämfört med antalet professurer sedan seklets början. Under det att antalet avlagda examina stadigt och kraftigt ökats, har antalet professorer endast synnerligen obetydligt stigit. Även om man lägger samman antalet fasta högre befattningar, nämligen professurer och laboraturer, blir bilden ungefär densamma. Denna utveckling har framtvingat ett stigande antal biträdande lärarebefattningar, ett antal, som dock är helt otillräckligt, vilket framgår därav, att ett icke ringa antal ordinarie lärare tvingas ha en undervisningsbörda vida överstigande den i statuterna föreskrivna. Betydeisen av att den här belysta frågan löses har upprepade gånger understrukits i offentliga utredningar, nu senast icke blott i läkarutbildningssakkunniges tidigare omnämnda betänkanden utan även i naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande (SOU 1945:48, s 34 ff.), där även citat ur tidigare utredningar återfinnas. Särskilt kan nämnas, att Kungl. Maj:t genom beslut av den 6 mars 1936 uppdrog åt den då sittande 1933 års universitetsberedning att verkställa utredning rörande åtgärder till botande av nämnda missförhållande. Beträffande professorerna framkom beredningen med vissa förslag, som gingo ut på »att söka i största möjliga utsträckning befria professorerna från rent administrativa bestyr, att söka befria professorerna i de ämnen, där det förefinnes ett mera omfattande behov av elementär undervisning och handledning, från en del dylik undervisning, i beredande av möjlighet för en professor att utan förlust av löne-

26 Tabell 1.

Ar 1900.... 1905.... 1910.... 1915.... 1920.... 1925.... 1930... 1935... 1940.. . 1945... 1946 vt.

Antal avlagda examina samt befattningar nedan angivna tider vid Uppsala universitet. Med. Med. kand. lic. 15 15 21 30 34 65 49 54 50 52 21

3 3 9 3 11 6 24 22 29 43 22

Professorer

Laboratorer

14 14 13 14 14 13 14 14 16 16 16

2 2 31 3» 3 1 41 52 52 5 8 5» 53

Docentsti- Biträdande Assistenter Amanuenser pendiater lärare 10 9 16 16 16 20 24 28 33 35 34

34 24 21 34 4B 4»

därav 1 prosektor. därav 1 prosektor och 1 lärare i med. radiologi. därav 1 prosektor och 1 lärare i fysikalisk diagnostik. 4 därav 1 lärare vid kursen i allm. kemi. , . , , , , . . , 5 därav 1 lärare vid kursen i allm. kemi och 1 klinisk laborator vid medicinska kliniken

3 Tabell 2.

Antal avlagda examina samt befattningar nedan angivna tider vid Lunds universitet.

A r

Med. kand.

Med. lic

Professorer

1900... 1905... 1910... 1915... 1920... 1925... 1930... 1935... 1940... 1945... 1946 vt

9 6 26 22 38 32 67 44 47 61 23

4 12 14 7 6 28 32 27 23 46 19

10 9 12 12 10 13 12 13 14 14 14

Laboratorer

Docentsti- Biträdande Assistenter Amanuenser lärare pendiater

3 4 11 16 10 11 9

1 1 2 2 2 2 2 2 4 4 10

11 11 11 14 14 18 20 21 21 23

Tab. 3.

Antal avlagda examina samt befattningar nedan angivna tider vid karolinska institutet.

A r

Med. kand.

Med. lic.

Professorer

Laboratorer

1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930 1935 1940 1945 1946 vt

17 22 25 50 48 102 81 55 86 109 51

36 29 38 22 43 62 79 65 70 110 64

22 22 23 24 24 24 24 24 26 29 30

4 5 5 5 6 7 7 7 7 9 9

Docentsti- Biträdande Assistenter Amanuenpendiater lärare ser 2 2 5 5 5 5 5 5 5 5 5

— — 2 4 4 6 14 14 17 19 19

— — -— — — —• — •

— 2 4

17 21 21 31 31 37 41 43 41 32 46

Siffrorna beträffande amanuenser äro fr. o m. 1940 så tillvida missvisande, som åtskilliga av institutet avlönade, på andra sju khus place rade amanuenser överflyttats till karolinska sjukhusets stat. __

inkomst i viss utsträckning erhålla ledighet för forskningsarbete, att tillskapa särskilda forskningsprofessurer, samt att tillhandahålla vederbörande professor nödigt personligt biträde och nödig teknisk utrustning för genomförande av de av honom bedrivna vetenskapliga undersökningarna» (detta senare anges vara den effektivaste metoden att förbättra forskningsmöjligheterna, då det gäller professorerna inom de medicinska fakulteterna och de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna). Någon förändring av den i universitetsstatuterna stadgade normen för utmätande av professorernas undervisningsskyldighet (4 föreläsningstimmar i veckan) ansåg sig beredningen däremot icke böra förorda (SOU 1937: 36, s. 26). Även 1945 års universitetsberedning har meddelat, att den i sina betänkanden ämnar upptaga bland annat frågan om professorernas undervisningsskyldighet till behandling. Med anledning härav har chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition till 1946 års riksdag (Kungl. Maj:ts proposition 1946: 273, s. 20) uttalat, att spörsmålet icke för närvarande bör upptagas till avgörande utan att därmed bör anstå, tills resultatet av universitetsberedningens utredning föreligger. Statsrådet anför emellertid vidare, att, oavsett om en ändring av den stadgade undervisningsskyldigheten må komma till stånd, det likväl är angeläget, att åtgärder redan nu vidtagas i syfte att lätta undervisningsbördan för de professorer, som redan under nuvarande förhållanden i oskälig grad betungas med rent elementära undervisningsuppgifter. Som framgår av det följande falla en stor del av professorerna vid de medicinska lärosätena inom denna kategori. Vetenskaplig personal.

Professor. Beträffande professorerna regleras undervisningsskyldigheten av paragraf 104 i universitetsstatuterna och motsvarande paragraf 86 i stadgan för karolinska institutet, som föreskriver, att professor är skyldig att hålla offentlig föreläsning i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på fakultets eller lärarekollegiets förslag bestämmer, att föreläsningarna skola på annat sätt fördelas eller att i stället för föreläsningar skall träda annan däremot svarande undervisning. Den första delen av paragraf 104, som föreskriver fyra timmars föreläsning i veckan, är direkt hämtad ur 1852 års universitetsstatuter, vars paragraf 117 just innehåller denna bestämmelse. Den senare delen återigen har tillkommit långt senare, framtvingad dels av undervisningsmetodernas utveckling, dels av förändringar i den vetenskapliga forskningens metodik. Vad den medicinska undervisningen beträffar, hava de katedrala föreläsningarna allt mera minskat i betydelse och ersatts med demonstrationer och handledning i laborationer. Redan så tidigt som 1877 föreskriver ett kanslersbrev, att e. o. professorn i medicinsk och fysiologisk kemi äger inskränka sina föreläsningar till två i veckan mot skyldighet att leda de studerandes

28 övningar vid det medicinskt-kemiska laboratoriet, och en dylik evalvering har under tidens lopp fått allt större användning inom de medicinska disciplinerna. Vid denna evalvering ha emellertid de nya undervisningsformerna ansetts mindre krävande än de katedrala föreläsningarna, vilket haft till följd att man ålagt professorerna ett större antal undervisningstimmar. I en del fall har man lagt demonstrationsskyldigheten till föreläsningsskyldigheten utan att minska den senare. Så höll t. ex. professorn i allmän patologi i Stockholm till ännu för några år sedan två kurser årligen, vilka tillsammans omfattade 136 föreläsningstimmar samt enligt schemat 126 obduktionstimmar. Denna diskriminering av demonstrationsundervisningen i jämförelse med undervisning i form av föreläsningar fortsätter alltjämt. Så föreslås t. ex. i läkarutbildningssakkunniges överarbetade betänkande, att professorn i invärtes medicin skall hålla tre föreläsningar i veckan under 9 månader av året med rätt att utbyta en klinisk föreläsning i veckan mot en poliklinisk. De kliniska föreläsningarna äro emellertid dubbeltimmar och professorns undervisningsbörda blir sålunda mycket mer än de årliga 136 timmar, som universitetsstatuterna föreskriva, vilket sammanhänger med att en del av dubbeltimmen upptages av patientdemonstrationer, varför den endast räknas som en enda föreläsning. Genom att den katedrala föreläsningen givits en särställning har sålunda professorernas undervisningsbörda inom de medicinska disciplinerna realiter högst väsentligt ökats, sedan 1852 års universitetsstatuter skrevos. Med hänsyn härtill vill kommittén framhålla, att katedrala föreläsningar, som icke åtföljas av demonstrationer, börja bli en alltmera omodern form av undervisning. En tidsenlig undervisning kräver, att kunskapsstoffet levandegöres genom demonstrationer och handledning av studenterna i deras praktiska verksamhet, det må nu vara fråga om laborationer, dissektioner, obduktioner eller sjukvårdsarbete. Denna form av undervisning är i allmänhet på intet sätt mindre krävande för läraren än katedrala föreläsningar. I många fall är förhållandet motsatsen. För båda formerna gäller, att läraren har att framlägga våra nuvarande kunskaper i respektive discipliner, vilket fordrar, att h a n ständigt följer den internationella vetenskapens numera mycket snabba framåtskridande. Kommittén anser därför, att ovannämnda former av undervisning böra betraktas som likvärdiga, och finner det önskvärt, att uttrycket »hålla offentlig föreläsning» i paragraf 104 tolkas i överensstämmelse härmed. I professorernas undervisningsbörda ingår emellertid ännu en form av undervisning, som består i personlig handledning av mera avancerade, vetenskapligt arbetande elever genom instruktion, samtal och diskussion i samband med deras forskningsarbete. Denna undervisningsverksamhet kan omöjligen uppskattas i ett visst antal timmar och är till sin omfattning ytterst växlande på olika institutioner och även på samma institution allt efter intensiteten av den vetenskapliga verksamheten. Dylik undervisning, som nu-

29 mera allmänt betecknas som forskningsundervisning, är i allmänhet icke på samma sätt hindrande för professorns egen forskning och är ju under alla förhållanden en nödvändig förutsättning för det vetenskapliga arbetet på institutionen i sin helhet. Det måste därför anses som ett önskemål, att en del av professorns undervisningsskyldighet får, då så befinnes lämpligt, fullgöras i form av dylik forskningsundervisning. Denna tanke är ingalunda ny. Vid filosofiska fakultetens i Uppsala sammanträde den 26 mars 1902 för behandling av ett förslag till nya universitetsstatuter erinrade professor Ängström om att prefekterna för åtskilliga av universitetets institutioner hade att övervaka de vetenskapliga arbeten, som å institutionerna utfördes, vilket betungande och maktpåliggande arbete vore fullt jämförligt med ledning av seminarieövningar, och att det därför vore rättvist och billigt, att de bereddes en häremot svarande minskning i föreläsningsskyldigheten. Vid ett följande sammanträde beslöt fakulteten i överensstämmelse härmed föreslå, att moment 2 i paragrafen om professorernas undervisningsskyldighet skulle få följande lydelse: Meddelar professor eller professors vikarie annan undervisning eller är han föreståndare för vetenskaplig institution, å hvilken vetenskapliga arbeten af honom öfvervakas, ege Kanslern pröfva, om och i hvad mån en mot dessa åligganden svarande minskning i antalet af hans föreläsningar må ega rum. Minskning i undervisningsskyldighet må ock efter Kanslerns bestämmande kunna medgifvas professor eller professors vikarie för sådant arbete vid vetenskaplig institution, som är af vikt för undervisningen. Den naturvetenskapliga forskningskommittén har mycket starkt understrukit betydelsen av att professorerna avlastas från viss undervisning för att mera kunna ägna sig åt forskning. I likhet med 1933 års universitetsberedning anser nyssnämnda kommitté, att uttrycket »annan däremot svarande undervisning» även måste anses inrymma personlig handledning av de mera avancerade, vetenskapligt arbetande eleverna genom instruktion, samtal och diskussion i samband med deras forskningsarbete, d. v. s. forskningsundervisning. De medicinska högskolornas organisationskommitté är av samma uppfattning. Sådant utbyte av undervisningsform har också i ett antal fall beviljats av kanslern. Sålunda föreskrevs i kanslersskrivelse av 22 oktober 1923, att den professor Ludwig Ramberg åliggande undervisningsskyldigheten skulle tills vidare få fullgöras genom hållande av trettiofem föreläsningar varje läsår, av vilka högst tio må utbytas mot seminarieövningar i organisk kemi, varvid en seminarieövning å en och en halv a två timmar må anses motsvara en föreläsning, samt ledande av vetenskapliga specialarbeten (kursiverat av MHO) och övningar i organisk kemi tre timmar dagligen alla söckendagar utom lördagar under de tider, då dessa övningar enligt gällande undervisningsplan pågå. Bestämmelsen har 1939 utsträckts att gälla även professurens nuvarande innehavare.

30 Professorn i fysik vid Uppsala universitet, A. Lindh, har likaså genom kanslersbrev fått tillstånd att fullgöra sin undervisningsskyldighet genom 2 föreläsningar per vecka, 2 timmars seminarium varannan vecka samt ledande dels med biträde av amanuens av kurs i fysikalisk teknik, föreskriven i gällande studieplan, dels ock av specialarbeten för högsta betyget i filosofisk ämbetsexamen samt för licentiatexamen och gradualarbeten (kursiverat av MHO). Förutsättningen för att professorns föreläsningsskyldighet skall kunna delvis evalveras i forskningsundervisning är självfallet, att å hans institution finnes ett tillräckligt antal yngre kompetenta lärare, som under vanliga förhållanden huvudsakligen äro sysselsatta med vetenskapligt arbete och hava en jämförelsevis ringa ordinarie undervisningsskyldighet och därför, då omständighetenia så fordra, utan men för forskningen kunna belastas med ökad elementär undervisning. Detta står i god överensstämmelse med 1945 års universitetsberednings förslag rörande docentstipendiaterna, som går ut på att dylik stipendiat skall kunna komplettera professors eller biträdande lärares undervisning och bedriva vetenskaplig eller elementär undervisning allt efter som prövas lämpligt utan att dock behöva taga på sig huvudansvaret för de studerandes handledning inom ämnet. Detta universitetsberedningens förslag rörande docentstipendiaternas undervisningsskyldighet är synnerligen lämpligt för de teoretiska medicinska institutionerna. För närvarande fullgöra docentstipendiaterna vid de medicinska lärosätena sin undervisningsskyldighet i form av föreläsningar utanför den ordinarie kursplanen. För de teoretiska institutionerna med deras strängt kursbundna undervisning kan dylik extra undervisning lätt bli betungande för studenterna och ägnad att förlänga studierna, vilket icke är önskvärt. Ett bibehållande av gängse praxis beträffande docentstipendiaternas undervisning skulle sålunda åtminstone för de teoretiska institutionerna i många fall försvåra det lämpliga användandet av denna befattningstyp, och en ändring i föreslagen riktning är även från denna synpunkt önskvärd. Förebilder för en dylik anordning av undervisningen vid en institution finner man vid de amerikanska medicinska högskolorna, där den länge prövats med gott resultat. Härom skriver laborator T. Sjöstrand, som vid en studieresa i USA haft kommitténs uppdrag att studera denna fråga, följande. Professorerna ha icke en fastställd undervisningsskyldighet. De skola leda undervisningen och kunna överlämna en stor del av föreläsningarna och kursarbetet åt associate och assistant professors och åt instructors. Samtliga lärare bruka emellertid deltaga vid laborationsarbete, demonstrationer, seminarieövningar och konferenser med de studerande. Under den tid kursen varar bruka därför lärarna vara ganska upptagna av undervisningen. Eftersom man endast har en kurs per år och vanligen endast under 2—3 månader eller annars delar upp undervisningen på olika lärare, är undervisningsbördan per år mycket mindre på varje lärare än i Sverige. Fysiologilärarna i Rochester ha t. ex. årligen kurs under tiden 1.3—15.6, men äro under resten av året fria från undervisning. Att leda forskningen på laboratoriet anses vara en självklar uppgift för professorn.

31 Kommittén vill emellertid icke förorda, att evalvering av en viss del av professorernas föreläsningsskyldighet till forskningsundervisning blir någon regelbunden företeelse, utan anser, att den bör reserveras för genomförandet av forskningsuppgifter, som fordra tidskrävande forskningsundervisning, och bör ske efter förslag i varje särskilt fall av fakultet resp. lärarekollegiet med kanslerns medgivande och under dennes kontroll. Detta för att förhindra, att professorn missbrukar sin ställning och med stöd av par. 104 överför en oskälig del av sin elementära undervisning på yngre lärarekrafter. Det ovan föreslagna systemet, som genom sin flexibilitet innebär en möjlighet till en differentiering av professorernas undervisningsskyldighet med hänsyn till den olika intensiteten i deras vetenskapliga verksamhet, är bäst lämpat för vissa av de teoretiska ämnena, vilka i många hänseenden likna de filosofiska fakulteternas naturvetenskapliga ämnen. Vid de kliniska institutionerna eller teoretiska institutioner med rutinarbete i sjukvårdens tjänst däremot torde det i allmänhet icke vara tillfyllest med att en del av föreläsningarna kunna utbytas mot forskningsundervisning, enär professorn ändock i stor utsträckning skulle vara bunden av för forskning hindersamt sjukvårdsarbete. För denna grupp av professorer måste man därför söka finna en annan lösning av frågan, och åtskilliga förslag härtill hava framkommit. Medicinska fakulteten i Uppsala har hos större akademiska konsistoriet hemställt, att konsistoriet skulle hos Kungl. Maj:t anhålla, att en utredning verkställes rörande regelbundet återkommande undervisningsfria terminer. Följande utdrag ur fakultetens skrivelse belyser i stora drag, hur fakulteten tänkt sig problemets lösning. Utomlands, särskilt i Amerika, äro berörda förhållanden beaktade därigenom, att professorer ha ett helt år vart sjunde år ledigt, som kan utnyttjas antingen för vetenskapligt arbete eller t. ex. för utländska studieresor. Under denna tid, »the sabbatical year», uppbära de full avlöning. Denna anordning säges innebära en stark stimulans. För svenska förhållanden synes en »sabbatstermin», förslagsvis vart tredje år, vara det lämpligaste, icke minst med hänsyn till att ett intervall på 7 år av olika skäl kan visa sig vara alltför långt. Någon svårighet att erhålla kompetenta vikarier torde i regel ej föreligga, då oftast laboratorer eller docenter stå till förfogande. Professorernas löneförmåner böra under »sabbatsterminen» utgå oavkortade. Den relativt blygsamma utgift för statsverket, som den föreslagna anordningen komme att medföra, torde kunna anses till fullo uppvägd av en livligare vetenskaplig verksamhet samt den nytta, undervisningen skulle draga av den föreslagna anordningen genom den möjlighet professorerna beredas att på ort och ställe taga del av nya rön. I sin skrivelse hänvisar fakulteten till att statsmakterna, då det gäller docenterna, redan slagit in på en väg, analog med den som anvisas i fakultetens skrivelse. I ett kungligt brev av den 28 juni 1941 medgives nämligen en docentstipendiat befrielse från undervisningen en, eventuellt två terminer för varje treårsperiod. Paragraf 7 a i statuterna rörande docentstipendierna har i detta syfte fått följande lydelse. Efter förslag av fakultet eller sektion samt vid karolinska institutet av lärarekollegiet må kanslern kunna för uppgivet vetenskapligt arbete befria docentstipendiat från ho3 — 617745

32 nom åliggande undervisning för en termin eller, när särskilda skäl därtill föranleda och undervisningens intressen det medgiva, för två terminer under varje period av tre år, varunder han innehar stipendium, allt under förutsättning att särskilda kostnader härigenom icke förorsakas statsverket eller de studerande. På två punkter skiljer sig dock fakultetens förslag beträffande sabbatstermin för professorerna från det nämnda stadgandet beträffande docenterna: sabbatstermin föreslås automatiskt komma varje professor tillgodo, under det att docenterna av kanslern kunna befrias från undervisning för visst uppgivet vetenskapligt arbete, och vidare förutsattes, att docenternas ledighet icke förorsakar statsverket särskilda kostnader, vilket givetvis sabbatsterminen dock gör. Det framgår av den föregående framställningen, att kommittén liksom uppsalafakulteten är av den bestämda uppfattningen, att professorerna måste beredas möjlighet att under vissa perioder helt kunna ägna sig åt sin vetenskapliga verksamhet. Däremot anser kommittén det icke lämpligt att åvägabringa detta genom regelbundet utfallande sabbatsterminer. Dessa skulle ju icke säkra möjlighet för en forskare att få sin ledighet vid det tillfälle, då den är mest behövlig, icke heller skulle någon differentiering mellan olika professorer efter deras olika behov av ledighet på detta sätt åstadkommas. En modifiering av förslaget om sabbatsterminer skulle kunna bestå däri, att professorer och laboratorer av kanslern under viss tid och för viss bestämd forskningsuppgift utan minskning i löneförmåner kunde befrias från sina övriga åligganden och ersättas av vikarie. E n förutsättning är därvid givetvis, att medel till avlönande av dylik finnes att tillgå. Denna väg föreslogs, fastän i mycket begränsad omfattning, redan av 1933 års universitetsberedning enligt följande grunder (SOU 1937: 36, s. 26 f.). Kanslern för rikets universitet bör därför erhålla befogenhet att vid beviljandet av tjänstledighet för vetenskapligt arbete, då vissa förutsättningar äro vid handen, tillerkänna vederbörande professor ersättning för mistade tjänstgöringspenningar under ledigheten i fråga. Dylik förmån bör få beviljas endast vid ledighet för avslutande av en större undersökning och bringande till trycket av resultatet. Varje professor bör kunna komma i åtnjutande av denna förmån under en tid av högst 4 månader vart femte läsår. Professor, som vill komma i åtnjutande av dylik kostnadsfri ledighet för vetenskapligt arbete, bör i ansökningen lämna upplysning dels om undersökningens föremål, dels om vad som undangjorts och vad som är kvar, dels ock om den tid, som beräknas åtgå för undersökningens avslutande. Ersättningen för mistade tjänstgöringspenningar bör få lyftas först sedan vederbörande hos universitetets rektor skriftligen anmält, att tryckfärdigt manuskript föreligger. — En förutsättning för dylik kostnadsfri ledighet bör naturligtvis vara, att tillgång till kompetent vikarie finnes. Själva den princip, som är grunden för detta förslag, biträdes av kommittén. Dock måste enligt kommitténs uppfattning sådan ledighet få beviljas för vilka stadier som helst av det vetenskapliga arbetet och icke enbart för avslutandet och sammanfattandet av resultaten av en undersökning. Sålunda ställer enligt kommitténs erfarenhet det experimentella forskningsarbe-

33 tet minst lika stora krav på möjligheterna till koncentration på uppgiften som sammanfattandet och publicerandet av ett vetenskapligt undersökningsresultat. Inte heller kan kommittén dela universitetsberedningens uppfattning, att denna anordning speciellt skulle vara av betydelse för att stimulera vetenskapligt arbete rörande teologiska, juridiska och humanistiska ämnen. Betydelsen är säkert minst lika stor för naturvetenskapliga och medicinska ämnen. Slutligen vill kommittén framhålla, att ledighet även bör kunna beviljas för utländska resor i vetenskapligt syfte, vilka således äro att jämställa med annan vetenskaplig verksamhet. Den omfattning, i vilken universitetsberedningen hade tänkt sig den nämnda ledigheten, finner kommittén alltför begränsad i de fall, då det gäller en professor, som i särskilt hög grad är vetenskapligt produktiv, och finner överhuvud taget icke någon tidsbegränsning påkallad. Det förutsattes givetvis, att den, som kommer i åtnjutande av sådan ledighet, under den tid ledigheten varar, avstår från mera omfattande bisysslor, t. ex. i form av privatpraktik o. d. Kostnaden är svår att beräkna, eftersom man ju icke kan med större exakthet förutse, i vilken utsträckning en bestämmelse av angiven innebörd komme att utnyttjas. Lönen för en vikarierande professor är nu (SF 1946: 561) 8 200 kr. (med tillläggen inräknade 12 425*80 kr.). Då kommittén räknar med att för de medicinska fakulteterna och karolinska institutet skulle erfordras sammanlagt o

7 vikarier under 8 månader av året, skulle kostnaden bli 7 X T » X 8 200 kr. = 38 267 kr. eller avrundat 40 000 kr. Båda de ovan föreslagna vägarna att erhålla ökade möjligheter till såväl egen forskning som forskningsundervisning böra stå öppna för alla professorer. Till professorernas undervisningsbörda kommer emellertid också skyldigheten att förrätta examination, vilket åtminstone i en del ämnen kan vara mycket betungande. Särskilt gäller detta för Stockholm, där antalet examinander är praktiskt taget dubbelt så stort som i Uppsala och Lund. Om en del av den elementära undervisningen lägges i händerna på andra lärare än professorerna, synes det också böra kunna ske beträffande examinationen. I många ämnen, särskilt i de kliniska, kommer undervisningen att vara ordnad på tvenne årliga kurser, den ena ledd av professorn, den andra av en annan lärare, med halva antalet studerande på varje kurs. Från studenternas sida har det ofta framhållits som ett önskemål, att kursledaren, vars undervisning de åtnjutit och vilkens fordringar de känna, även förättar examination. Detta förlänar även kursledaren större auktoritet och är ägnat att stimulera hans ansträngningar med avseende på undervisningens rätta bedrivande. För de ovannämnda ämnena faller det sig sålunda helt naturligt, att professorn själv endast utför examinationen av halva antalet studenter. I andra ämnen återigen föreligger ej samma behov av lättande av examinationsbördan. Detta gäller delar av den fysiologisk-kemiska gruppen inom de

teoretiska ämnena och även en del av de kliniska ämnena. Det synes därför vara lämpligt, att rörande dessa spörsmål på förslag av fakulteterna resp. lärarekollegiet föreskrifter utfärdas av kanslern för varje särskilt ämne, där så erfordras. Kommittén föeslår sålunda såsom en första åtgärd, att ett så stort antal lärare tillsättas, att professorernas undervisning icke blir större än den universitetsstatuterna påbjuda och att en fördelning av undervisningen vid intensifierad forskning göres möjlig. Kommittén förordar alltså, att undervisningsskyldigheten i större omfattning än som nu är fallet kan fullgöras genom forskningsundervisning. Någon ändring av paragraf 104 i universitetsstatuterna anser MHO i likhet med NF icke behöva ifrågakomma, enär redan av dess nuvarande ordalydelse framgår, att professorernas föreläsningsskyldighet kan utbytas mot andra former av undervisning, när så befinnes lämpligt. Kommittén vill även föreslå, att de nu utgående förslagsanslagen till ersättningar åt vikarierande akademiska lärare (20 000 kr. för Uppsala universitet, 20 000 kr. för Lunds universitet samt 10 000 kr. för karolinska institutet) ökas med sammanlagt A0 000 kronor för att i enlighet med ovan framlagt förslag möjliggöra för professorerna och laboratorerna (jfr s. 35) att utan förlust av löneförmåner under tider, då de ägna sig åt intensiv forskningsverksamhet, helt bli befriade från elementär undervisning. Slutligen vill kommittén föreslå, att ovan förordade åtgärder till fördelning av examinationsbördan vidtagas. Laborator och prosektor. Vid de medicinska lärosätenas prekliniska institutioner finnas ett antal laboratorer och med dessa jämställda tjänstemän, som i de anatomiska och patologisk-anatomiska ämnena betecknas som prosektorer. Rörande lämpligheten av denna befattningstyp ha vissa betänkligheter uttalats av bland annat 1933 års universitetsberedning. Framförallt har man hänvisat till de svårigheter, som kunna uppstå, genom att dessa högt kvalificerade ordinarie befattningshavare i inånga fall komma att sortera under vederbörande professorer och härigenom komma att sakna den självständighet, som är nödvändig för vetenskaplig forskning. Den naturvetenskapliga forskningskommittén delar ej dessa farhågor och har föreslagit en del nya dylika befattningar för de naturvetenskapliga ämnena, och chefen för ecklesiastikdepartementet har principiellt intagit samma ståndpunkt (prop. 1946:273, s. 48). Man torde emellertid icke kunna helt bortse från ovannämnda risker, och statens medicinska forskningsråd har i detta sammanhang uttalat, att det är angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar noga tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet ej blir för liten.

35 Att skapa en självständig ställning för laboratorerna erbjuder vissa svårigheter, då de alltid måste i viss mån vara underställda institutionens föreståndare. Vissa åtgärder kunna dock vidtagas. Laborator bör förutom den del i institutionens resurser, som är sedvanlig, ha lika rätt som professor till biträde vid forskning av assistent, och till hans förfogande bör ställas nödig teknisk personal. Han bör dessutom ha till sitt förfogande ett eget institutionsanslag. Kommittén har emellertid icke i det kapitel, där anslagsfrågorna behandlas, upptagit särskilda anslag för laboratorernas del utan förutsätter, att en laborators del i ett institutionsanslag i varje särskilt fall fastställes av kanslern på förslag av fakultet eller lärarkollegium. Vidare bör laborator i likhet med professor äga möjlighet att under perioder av intensiv forskning bli befriad från en del av sin elementära undervisning på någon av de vägar, som föreslagits för professorer, dock med den skillnaden, att då det gäller förskjutning av den elementära undervisningen till forskningsundervisning, framställning härom till kanslern bör göras av institutionsföreståndaren. MHO vill också framhålla, att proportionen mellan antalet professorer och laboratorer ej bör bli sådan, att ett stort antal av de senare aldrig få några rimliga befordringsmöjligheter. I sådana fall, där en särskilt viktig gren av ett ämne fordrar en fast företrädare i fråga om forskning och undervisning, borde ny professur inrättas. Av organisatoriska skäl har emellertid MHO ansett sig böra föreslå nya professurer endast i särskilt starkt motiverade fall och i övrigt nöjt sig med att föreslå laboratorsbefattningar. Därigenom vill kommittén åstadkomma en gradvis utveckling. I lämpliga fall bör nästa steg kunna bliva omvandling till professur med den ökning av personella och materiella resurser, som därmed följer. Den naturvetenskapliga forskningskommittén föreslår vidare ett antal rörliga laboratorsbefattningar, som skola utgöra en påbyggnad av forskarstipendierna och kunna sökas av forskarstipendiater, som vid stipendietidens utgång ej vunnit ordinarie anställning men fortfarande äro verksamma inom sin vetenskap vid respektive lärosäten. MHO ansluter sig till detta förslag. Ökade möjligheter till utkomst skulle genom dessa åtgärder beredas dem, som länge och helt ägnat sig åt preklinisk medicinsk grundforskning utan att hava fått någon fast tjänst. Dylika forskare befinna sig de facto i den ställningen, att de trots lång utbildning och erkänt samhällsnyttigt arbete sakna fast yrke, medelst vilket de kunna förtjäna sitt uppehälle. Deras utbildning är ej sådan, att den lämpar sig för en övergång till praktisk läkareverksamhet, och deras undervisningsmeriter medföra icke någon ökad konkurrenskraft inom läkaryrket, vilket däremot är fallet med kliniska undervisningsmeriter. Även då jämförelse göres med de naturvetenskapliga institutionerna, framstå i detta hänseende de prekliniska disciplinerna i ett ogynnsamt läge med tanke på naturforskarnas möjligheter att erhålla tjänster som lektorer vid de högre allmänna läroverken.

36 Laboratorernas undervisningsskyldigheter regleras icke som professorernas genom särskild paragraf i universitetsstatuterna utan bestämmas av Kungl. Maj:t på förslag av kanslern efter vederbörandes hörande. I likhet med NF anser MHO, att laboratorernas undervisningsbörda nu liksom tidigare måste variera allt efter olika förhållanden vid olika institutioner och att inga generella föreskrifter böra föreslås men att i princip de instruktioner kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifrågavarande typ. Vid en del institutioner med jämförelsevis ringa undervisning i proportion till personalens storlek är det möjligt att ge laboratorn en ringa undervisningsbörda. Återigen vid andra måste, om man icke vill låta personalstaben ökas utöver vad man för närvarande anses kunna begära, laboratorns (prosektorns) undervisning bli betydande. Statens medicinska forskningsråd anför, att det under alla förhållanden bör tillses, att laboratorerna ej få större eller åtminstone ej mycket större undervisningsskyldighet än professorn i huvudämnet. MHO vill för sin del understryka, att laboratorernas undervisningsskyldighet bör inskränkas i möjligaste mån och befattningarna göras lockande genom att de givas en utpräglat vetenskaplig karaktär. I likhet med NF finner MHO det vara av yttersta vikt för forskningen, att laboratorernas ekonomiska villkor väsentligen förbättras. Förslag till lönevillkorens förbättrande ligger utanför kommitténs uppdrag, men det är att förvänta, att frågan blir föremål för utredning i 1945 års universitetsberedning. MHO vill emellertid framhålla, att de teoretiska medicinska ämnena ha att räkna med en svår konkurrens med det fria läkaryrket, som ger utkomstmöjligheter av helt annan storlek än de löner, som vetenskapsidkarna i de prekliniska ämnena kunna påräkna. Inom de kliniska disciplinerna finnas ett antal laboratorer, som intaga en särställning, i det att de samtidigt äro överläkare och i denna sin ställning erhålla särskilt arvode för sin sjukvårdande verksamhet. Befattningshavare av denna typ äro överläkarna vid ortopediska kliniken, lungkliniken samt radioterapeutiska kliniken vid universitetet i Lund. De åtnjuta utom sin lön som laborator även 2 000 kronor i överläkarearvode från Malmöhus läns landsting i likhet med de professorer, som äro överläkare. Dessa befattningar kunna betecknas som förstadier till självständiga professurer, till vilka de utvecklas i den mån olika hänsyn möjliggöra en dylik expansion. En motsvarande befattning i röntgendiagnostik vid Lunds universitet har av årets riksdag omvandlats till professur, och vid karolinska institutet äro redan två av de ovannämnda ämnena, nämligen ortopedi och radioterapi, företrädda av professurer. MHO finner denna befattningstyp ändamålsenlig även för andra kliniska ämnen, som nått en sådan utveckling, att de böra hava självständiga företrädare utan att ännu tiden är fullt mogen för inrättandet av professurer för desamma. Detta gäller bland annat ämnena klinisk fysiologi och klinisk

37 kemi. För närvarande företrädas dessa båda ämnen i Lund av en klinisk laborator p å universitetets stat och med särskilt tilläggsarvode från landstinget och vid akademiska sjukhuset likaledes av en klinisk laborator på universitetets stat. Båda sortera under professorerna i invärtes medicin. Vid karolinska sjukhuset finnes en laborator i klinisk fysiologi, en i klinisk kemi samt en i klinisk bakteriologi på sjukhusets stat och vid serafimerlasarettet tre extra kliniska laboratorer på sjukhusets stat. 1 I prop. 1946: 273, s, 408, föreslås en klinisk laborator för vart och ett av dessa ämnen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet med lönegradsplacering i A 28, men i propositionen förutsattes, att dessa laboratorer skola vara underställda professorerna i invärtes medicin. Mot denna anordning har en stark opposition rests, och karolinska institutets lärarekollegium har tillstyrkt en självständig ställning lör dessa laboratorer under hänvisning till deras betydelse för den medicinska forskningen. De utöva en verksamhet, vars teknik numera nått en sådan utveckling, att den icke längre i full utsträckning kan behärskas av vare sig professorerna i medicin eller av övriga klinikchefer, och förhålla sig sålunda till de kliniska disciplinerna i detta avseende på liknande sätt som exempelvis professorn i röntgendiagnostik. Riksdagen har med anledning av ovannämnda proposition och en motion II: 1946: 545 i denna fråga anfört, att den finner det tveksamt, om verkligt kvalificerade sökande stå att få till laboratorsbefattningarna med den av departementschefen föreslagna löneställningen. Enligt riksdagens mening syntes övervägande skäl tala för att det nuvarande provisoriet tills vidare bibehålles i avvaktan på resultatet av den utredning, som bedrives av MHO. Utan tvekan är dessa laboratorers verksamhet av mycket stor betydelse för den kliniska forskningen, och utvecklingen synes gå därhän, att denna betydelse snabbt ökas, Trots de otillfredsställande förhållanden, under vilka dessa laboratorer hittills arbetat, har det visat sig, att vid tillkomsten av många av de kliniska avhandlingar, som publicerats under de senare åren, nämnda laboratorer varit engagerade som medhjälpare eller rådgivare, ja även som initiativtagare. Det är sålunda uppenbart, alt de böra beredas tid och tillfälle till denna för den kliniska forskningen så betydelsefulla del av sitt arbete, vilket endast kan ske genom att befattningarnas vetenskapliga karaktär fastslås. De böra sålunda icke uppföras på karolinska sjukhusets och serafimerlasareltets stater, som skett i ovannämnda proposition, utan, såsom är fallet med professorerna och de ovannämnda överläkarna i Lund, på resp. medicinska lärosätens. I deras tjänsteplikter bör ingå den undervisningsskyldighet, som i läkarutbildningssakkunnigas betänkande föreslås komma på dessa befattningshavares lott. Det särskilda undervisningsarvode, som för närvarande utgår till dessa laboratorer, bör sålunda bortfalla. I stället böra de i likhet med professorerna och de ovannämnda laboratorerna i Lund hava ett särskilt arvode som överläkare. För närvarande är detta överläkarearvode 1

Beträffande en extra klinisk laborator på karolinska institutets stat se sid. 75.

2 000 kronor i Lund och 1 500 kronor i Stockholm men saknas helt i Uppsala, önskvärt vore, om man i detta hänseende kunde uppnå likformighet vid de tre medicinska lärosätena. Vid konferenser, som MHO haft med de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund och karolinska institutets lärarekollegium, har man enhälligt anslutit sig till MHO:s förslag till ordnande av de kliniska laboratorernas ställning enligt ovan angivna linjer. Kommittén föreslår en dylik befattning i klinisk kemi och en i klinisk fysiologi vid vartdera av karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska sjukhuset i Uppsala och Lunds lasarett (se s. 174 f.), en i klinisk bakteriologi vid serafimerlasarettet (se s. 175), en i reumatologi vid akademiska sjukhuset, en i reumatologi vid Lunds lasarett, en i reumatologi vid karolinska sjukhuset (se s. 138), en i barnkirurgi vid karolinska sjukhuset (s. 143), en i kirurgi vid Lunds lasarett (s. 149), en i allergilära vid karolinska sjukhuset (s. 157 ff.) samt en i röntgendiagnostik vid Lunds lasarett (s. 166). Samma befattningstyp anser kommittén även lämpa sig för chefsbefattningen vid den medicinska tuberkuloskliniken vid karolinska sjukhuset i avvaktan på att den förändras till professur i ftisiologi (s. 141). Biträdande lärare. Vid de medicinska lärosätena finnes ett stort antal lärare, som äro anställda mot ett större eller mindre arvode, beräknat efter den undervisning, som de meddela. En del av dessa lärarebefattningar ha tillkommit för att avlasta en del av professorns undervisningsbörda. Så är t. ex. förhållandet med de biträdande lärarna i medicin och en hel rad av de kliniska ämnena. I andra fall ha de biträdande lärarna till uppgift att meddela undervisning i vissa specialgrenar, som äro av ringa omfattning eller av den art, att undervisningsmaterial och fast anställda lärare saknas vid de kliniska sjukhusen. Så är exempelvis undervisningen i epidemiologi ordnad genom ett årligt anslag på 12 600 kronor, som fördelas som arvode åt överläkarna vid epidemisjukhusen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Lund, vilka meddela undervisning i nyssnämnda ämne. Arvodet är i Stockholm 4 800 kronor, i Göteborg 2 400 och vid de övriga epidemisjukhusen 1 800 kronor. De biträdande lärarna äro på ett mycket växlande sätt inordnade i sjukvårdsorganisationen antingen å de kliniska sjukhusen eller å vissa kommunala sjukhus, som tagits i anspråk för undervisningen. Så äro t. ex. de biträdande lärare, som för närvarande ge de kliniska propedeutiska kurserna i Stockholm, samtidigt överläkare vid ett av stadens sjukhus. En del av de biträdande lärarna äro samtidigt deltidsanställda biträdande överläkare resp. läkare, andra åter heltidsanställda l.ste underläkare. De biträdande lärarebefattningarna äro icke i samma grad forskarebefattningar som professors- och laboratorsbefattningarna utan äro framförallt

39 avsedda för den elementära undervisningen. Förefintligheten av ett tillräckligt antal dylika befattningar möjliggör emellertid forskning på de kliniska institutionerna genom att professorernas undervisningsbörda minskas. Rörande vissa av de biträdande lärarnas ställning har tveksamhet rått inom läkarutbildningssakkunniga. Detta gäller i främsta rummet sådana biträdande lärare, vilkas del i undervisningen är mycket väsentlig. LS föreslogo i sitt ursprungliga betänkande, att systemet med särskilda arvoden åt biträdande lärare skulle avvecklas och i stället nya lärarebefattningar inrättas, vilkas innehavare skulle ha såväl lärareuppgift som sjukvårdande uppgift. Statskontoret har också framhållit, att man bör sträva efter att kursverksamheten i möjligaste mån inordnas i heltidsanställda lärares och läkares ordinarie arbetsuppgifter på sådant sätt, att särskilda tilläggsarvoden kunna undvikas. I sitt överarbetade betänkande ha emellertid LS frångått sitt tidigare förslag, dock under förutsättning, att i regel som biträdande lärare förordnas läkare, som äro knutna till sjukvårdande tjänster vid de kliniska sjukhusen. Vad ämnet medicin beträffar, anse LS, att undervisningen vid universiteten bäst tillgodoses genom inrättandet av särskilda biträdande lärarebefattningar med ordinarie laborators löneställning, således i överensstämmelse med sitt ursprungliga förslag, under det att i Stockholm de biträdande lärarna som hittills skulle vara arvodister. MHO har övervägt dessa frågor vid sammanträden med de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund och därvid kommit till den slutsatsen, att det icke alltid skulle vara möjligt att inordna de biträdande lärarna i ett system av heltidsanställda lärare och läkare, i vilkas ordinarie arbetsuppgifter skulle ingå såväl sjukvård som undervisning. Även där detta är möjligt, synes det emellertid vara av värde för undervisningen med systemet arvodesanställda biträdande lärare, enär detta system på ett smidigare och mindre tungrott sätt möjliggör förändringar i undervisningsuppgifterna än vad fallet är, om de biträdande lärarna äro heltidsanställda med fixerade skyldigheter. Det måste visserligen anses lämpligt, att de biträdande lärarna äro anställda för längre tid, för att nödig stadga i undervisningen skall kunna ernås, men det är å andra sidan säkerligen med hänsyn till den rörlighet beträffande de medicinska studiernas ordnande, som nuförtiden är nödvändig, icke lyckligt, om de bli anställda som ordinarie befattningshavare med rätt att kvarstå till uppnådd pensionsålder. MHO anser sålunda, att de biträdande lärarebefattningarna i princip böra vara arvodesbefattningar, men vill i likhet med LS understryka, att dessa lärare i möjligaste mån böra vara knutna till läkaretjänster vid de kliniska sjukhusen. Storleken av de nu tillämpade arvodena till de biträdande lärarna visa betydande skiljaktigheter i förhållande till undervisningens omfattning i olika fall. MHO har dock icke ansett sig böra frångå de av LS avgivna förslagen.

10 Forskarstipendiat. För närvarande finnas 14 forskarstipendier, 6 vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund samt 2 vid karolinska institutet, av vilka 7 tillkommit genom beslut av 1946 års riksdag. 1945 års universitetsberedning föreslog (SOU 1946: 9, s. 37) utöver de vid tidpunkten för betänkandets avgivande befintliga 7 stipendierna ytterligare 15, så att Uppsala universitet skulle förfoga över 10, Lunds universitet likaledes över 10 samt karolinska institutet över 2. Beredningen avsåg, att stipendierna skulle knytas till respektive fakulteter, varvid medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund skulle disponera var sitt stipendium och karolinska institutet 2. De medicinska fakulteterna och karolinska institutet skulle således sammanlagt förfoga över 4 av de 22 stipendierna. Universitetsberedningen betonar emellertid uttryckligt, att dess förslag beträffande de medicinska stipendiernas antal är preliminärt (beredningen har endast som provisorium accepterat 1938 års docentutrednings förslag) och alt definitiv prövning av antalet skall företagas av MHO. Chefen för ecklesiastikdepartementet har stannat vid att föreslå 7 nya, fördelade 3 på Lund, 3 på Uppsala och 1 på karolinska institutet (prop. 1946: 273, s. 152). Stipendierna vid universiteten skola icke vara bundna vid någon fakultet med hänsyn till deras jämförelsevis ringa antal. Anledningen till att statsrådet icke velat binda sig till den av universitetsberedningen och naturforskningskommittén föreslagna betydande utbyggnaden av forskarstipendiatinstitutionen är, att frågan om hur en påbyggnad av forskarstipendierna skall kunna tänkas ordnad för dem av stipendiaterna, som icke vunnit befordran, ännu ej är löst. Naturforskningskommittén har föreslagit rörliga laboralorsbefattningar, som skulle tjäna som reträttplatser för dylika stipendiater. Universitetsberedningen har ännu icke tagit någon definitiv ställning till denna fråga men har uitalat (SOU 1946:9, s. 37), att den anser, att naturforskningskommitténs förslag förtjänar att beaktas. MHO har, genom att göra en undersökning rörande antalet yngre medicinska forskare, som besitta den höga vetenskapliga kompetens, som 1926 års riksdag uppställde som villkor för erhållandet av forskarstipendium, kommit till den slutsatsen, att den medicinska forskningen är i stort behov av ett ökat antal dylika stipendier. De medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund äro dessutom i den situationen, att de icke kunna beräkna, i vad mån de kunna påräkna forskarstipendier, enär dessa skola vara föremål för tävlan mellan alla fyra fakulteterna. Då stora svårigheter uppkomma vid avvägningen av meriter mellan forskare tillhörande så olika ämnesområden, vill MHO föreslå, att till de medicinska lärosätena knytas sammanlagt 8 forskarstipendier, fördelade med 2 på Lund, 2 på Uppsala och 4 på karolinska institutet. Vid sammanträde med de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund och i karolinska institutets lärarekollegium har kommittén framfört förslag om att stipendierna skulle få sökas av yngre forskare, oavsett om de äro knutna till del ena lärosätet eller det andra, enär kommittén ansett del

41 v ä s e n t l i g a vara, att dugliga f o r s k a r e b e r e d a s livsuppehälle, o b e r o e n d e a v v a r de för tillfället a r b e t a . N å g o n enighet r ö r a n d e d e t t a förslag k u n d e icke ern å s , m e n så m å n g a av p r o f e s s o r e r n a u t t a l a d e sig principiellt för d e t s a m m a , att k o m m i t t é n icke velat u n d e r l å t a att f r a m f ö r a d e n n a t a n k e . K o m m i t t é n föreslår s å l u n d a , att till de medicinska lärosätena knytas 8 forskarstipendier, fördelade med 2 på Uppsala universitets medicinska fakultet, 2 på Lunds universitets medicinska fakultet och 4 (av vilka två redan finnas) på karolinska institutet. Docentstipendiat. D o c e n t i n s t i t u t i o n e n h a r nyligen varit föremål för u t r e d n i n g i n o m 1945 å r s u n i v e r s i t e t s b e r e d n i n g (SOU 1 9 4 6 : 9 ) . B e t ä n k a n d e t ifråga h a r för y t t r a n d e r e m i t t e r a t s till M H O . K o m m i t t é n s s v a r v a r a v följande lydelse. Utvecklingen inom de medicinska fakulteterna, liksom inom de matematisk-naturvetenskapliga, har fått ett i vissa avseenden annat förlopp än inom de teologiska, juridiska och humanistiska fakulteterna, vilket bland annat kommer till uttryck i något olikartade önskemål beträffande disputationsväsende och docentinstitution. Kommittén anser därför, att de av 1945 års universitetsberedning framlagda förslagen i vissa avseenden böra modifieras för de medicinska högskolornas vidkommande. 1. Omfattning av docentur. På s. 27 har beredningen framhållit, att en extrem specialisering av den vetenskap, som docentur kan omfatta, icke är önskvärd. Kommittén delar i princip denna uppfattning men vill framhålla, att de naturvetenskapliga ämnenas snabba utveckling gör det önskvärt, att docentförordnande kan meddelas inom speciell forskningsgren, som ej företrädes genom professur. Icke minst gäller detta vid inrättande av forskarstipendier. 2. Påbyggnad av forskarstipendierna. För f orskarstipendiater, som företräda specialområde och vid stipendietidens utgång ej vunnit ordinarie anställning och vilkas fortsatta verksamhet är betydelsefull, böra rörliga befattningar med laborators löneställning finnas tillgängliga. Förslag härtill har avgivits av naturvetenskapliga forskningskommittén, och MHO ansluter sig helt till detta förslag, som endast i förbigående omnämnts av universitetsberedningen (s. 35 och s. 37). 3. Betygssättning vid disputationsprov. För de medicinska fakulteternas del föreligger icke behov av den fingraderade betygsskala, som nu finnes och som av universitetsberedningen i huvudsak förutsattes bibehållen. Docentkompetensen bör från forskningssynpunkt bedömas på den samlade vetenskapliga produktionen och ej på ett s. k. docentbetyg vid disputationsprovet. Kommittén vore därför närmast böjd för att föreslå, att den graderade betygssättningen av de medicinska doktorsavhandlingarna avskaffades, så att avhandlingen endast godkändes eller underkändes. 1 4. Ekonomiska förhållanden. De föreslagna förbättringarna i ekonomiskt avseende måste hälsas med tillfredsställelse, även om det är uppenbart, att docent- och forskar stipendialer med läkarutbildning alltjämt få en i förhållande till kompetensfordringarna ofördelaktig ekonomisk ställning. Särskilt framträder detta, om jämförelse gores med läkare i motsvarande åldrar, som syssla med praktisk medicinsk verksamhet. Sålunda ha extra underläkare vid hospital på I-ort (9 520 + 2 951 = ) 12 471 kr., 2:e läkare (10 020 + 3 1 0 6 = ) 13 126 kr. och l:e läkare (11010 + 3 3 4 8 = ) 14 358 kr. (pensionsavdrag icke gjorda). Motsvarande siffra för docentstipendiat under de fyra första åren är enligt universitetsberednmgens förslag 11 004 kronor. 1

Senare överläggningar med NF ha fört MHO in på en annan-linje.

42 5. Antalet docent- och forskarstipendier, som behövas vid de medicinska fakulteterna, utredes för närvarande av kommittén. Förslag i detta avseende kommer senare att framläggas. Även i naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande (kap. 7) är en utredning rörande docenternas förhållanden framlagd, en utredning, som speciellt tar sikte på förhållandena vid de naturvetenskapliga sektionerna. Denna utrednings resultat äger helt sin tillämpning även på de medicinska prekliniska institutionerna, och MHO ansluter sig för dessas vidkommande till de synpunkter, som i NF:s utredning förebragts. Vid bestämmandet av antalet docentstipendier utgår kommittén beträffande de prekliniska disciplinerna från den principen, att till varje professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i fråga vid tillsättningen (samma princip som tillämpats av naturvetenskapliga forskningskommittén). För docenterna i de kliniska ämnena innebära de nu gällande bestämmelserna för docentstipendierna vissa bestämda nackdelar. Stipendieinnehavet ger icke i och för sig rätt till sjukhusårsberäkning. Dylik meritering kan icke heller nås genom annan samtidig tjänst, ty enligt de bestämmelser, som fastställdes av årets riksdag (riksdagens skrivelse 1946:456) » synas stipendiaterna som regel icke böra få inneha bisysslor, vilka kunna nämnvärt hindra dem i deras forskning. För rätt att inneha bisysslor torde, i enlighet med av kanslern framlagt förslag, böra fordras uttryckligt medgivande av kanslern i varje särskilt fall» (prop. 1946:273, s. 160). Förlusten av sjukhusår under stipendietiden medför ett så betydande handikap, när det är fråga om konkurrens till andra befattningar än de akademiska, att endast få kliniska docenter under längre tid våga utnyttja de möjligheter till koncentrerat vetenskapligt arbete, som stipendieinnehavet eljest möjliggör. MHO har därför för närvarande icke ansett sig böra för de kliniska ämnena föreslå annat än rörliga docentstipendier. Antalet föreslås till 3 vid Uppsala universitets medicinska fakultet, 3 vid Lunds universitets medicinska fakultet samt 6 vid karolinska institutet. Dessa rörliga stipendier böra få sökas av docenter vid såväl kliniska som teoretiska institutioner, men med företrädesrätt för de förra. För den händelse en ändring med avseende på rätten till sjukhusårsberäkning under stipendietiden skulle kunna åvägabringas, kommer sannolikt antalet docentstipendier för de kliniska ämnena att behöva ökas. Liksom NF och av samma skäl (se SOU 1945:48, s. 65) anser MHO, att de föreslagna nya stipendierna ej böra ställas till vederbörande lärosätes förfogande genast utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt fall med angivande av lämplig kandidat och med iakttagande av här föreslagen företrädesrätt. Det är emellertid av stor vikt, att stipendierna inrättas nu, då

delta givetvis stimulerar unga forskare att kvalificera sig för desamma. Beträffande docentstipendiaters deltagande i undervisningen få kommitterade hänvisa till sitt yttrande på s. 30. Kommittén föreslår med hänvisning till det ovan sagda, att antalet docentstipendier vid Uppsala universitets medicinska fakultet ökas till 11 (därav 3 rörliga), vid Lunds universitets medicinska fakultet till 10 (därav 3 rörliga) samt vid karolinska institutet till 16 (därav 6 rörliga). Beträffande fördelningen av stipendierna på de olika ämnena se kap. 5. Assistent. MHO ansluter sig till det uttalande beträffande assistenterna, som göres av naturvetenskapliga forskningskommittén (SOU 1945:48, s. 75 —77), utom i det avseendet, att MHO icke finner det lämpligt för de medicinska disciplinernas vidkommande att uppdela assistenterna i undervisningsassistenter och forskningsassistenter. MHO vill alltså starkare framhäva NF:s uttalande på s. 77 om behovet av att en assistentbefattning på smidigaste sätt bör kunna utnyttjas för de aktuella behov, som förefinnas på den institution, till vilken assistenten i fråga är knuten. Medicinsk examen bör icke utgöra villkor för anställning som assistent. I ett speciellt fall (se s. 129) har kommittén föreslagit en befattning som assistent i A 23, d. v. s. samma löneställning som museiassistent. Forskningen på klinikerna bedrives i första hand av klinikcheferna och deras underläkare. På grund av det omfattande sjukvårdsarbetet blir som regel tiden knappt tillmätt för vetenskaplig verksamhet. För att öka möjligheterna för klinisk forskning är det nödvändigt, att klinikerna liksom de teoretiska institutionerna tillgodoses med förste assistenter. Dessa böra ej betungas med något ordinarie sjukvårdsarbete utan helt kunna ägna sin tid åt forskning, såsom medhjälpare till klinikcheferna i och för genomförande av bestämda forskningsprogram eller genom att mera självständigt övertaga en viss del av en forskningsuppgift. Skulle varje klinik förses med en förste assistent, bleve emellertid antalet befattningar förhållandevis stort. Man har grundad anledning befara, att kompetenta sökande f. n. icke skulle finnas att tillgå i tillräcklig mängd. Ett ofrånkomligt villkor är nämligen, att förste assistenten har en god utbildning endera inom något prekliniskt, naturvetenskapligt eller närstående forskningsområde. Såväl med tanke härpå som jämväl också med hänsyn till de kostnader, som anställandet av ett större antal förste assistenter komme att draga, vill MHO inskränka sig till att för de kliniska ämnenas del föreslå inrättandet av 22 förste assistentbefattningar. De skulle så fördelas, att 6 knytas till medicinska fakulteten i Uppsala, 6 till medicinska fakulteten i Lund och 10 till karolinska institutet. Då intensiteten i den kliniska forskningen växlar avsevärt på skilda kliniker och under olika tidsperioder, synes det MHO mest praktiskt, att ifrågavarande befattningar icke bindas till bestämda kliniker, utan äro rörliga. Även om de

44 i första hand tillkomma klinikerna, bör möjlighet finnas till placering på prekliniska institutioner, om klinikerna vid något tillfälle ej anse sig behöva taga samtliga befattningar i anspråk. Ansökan om anställande av förste assistent bör inlämnas till fakultet resp. karolinska institutets lärarkollegium, som efter prövning inlämnar förslag om befattningarnas fördelning till kanslern, vilken har att besluta i ärendet. Kommittén föreslår alltså, att för de kliniska ämnenas del 22 befattningar som förste assistent inrättas. Beträffande assistentbefattningar vid de prekliniska institutionerna se kap. 5 under resp. ämnen. Amanuens. De nya amanuensbefattningar, som kommittén iöreslår vid de prekliniska institutionerna, äro av den typ, som redan nu förefinnes vid universiteten. På klinikerna finnes emellertid en annan typ av amanuenser, som i realiteten äro underläkare med väsentligen sjukvårdande uppgifter. Eftersom de delvis äro avlönade på universitetens stater, redovisas de i föreliggande betänkande bland de olika klinikernas personalstaber. Någon förändring beträffande deras arvoden och arbetsförhållanden föreslås dock icke i detta betänkande (jfr s. 11). I allt för stor utsträckning hindras för närvarande underläkarna vid klinikerna från vetenskapligt arbete genom rutinarbete i sjukvårdens tjänst. Det måste anses vara en angelägenhet av synnerlig vikt att åstadkomma en ändring härutinnan. Många av de nyblivna läkarna ha redan under studietiden deltagit i vetenskaplig forskning. De motse med förväntan möjligheten att få ge sig i kast med vetenskapliga problem efter studietidens slut. Kliniköverläkarna ha här ett material till medarbetare, som de böra bättre kunna omhändertaga, sedan deras eget arbete med elementär undervisning lättats. Men förutsättningen är, att också de unga läkarna ha tillräcklig tid och goda arbetsförhållanden i övrigt. MHO anser frågan om förbättring av de underordnade läkarnas möjligheter till vetenskapligt arbete ytterst betydelsefull. Den har dock ej kunnat upptagas till behandling i föreliggande betänkande (se s. 11). Det är kommitténs önskan att få behandla hithörande problem i en följande etapp. Teknisk personal. Försöksassistent. Det förefinnes numera vid vissa speciellt apparatbundna institutioner ett starkt behov av en teknisk medhjälpare med sådana teoretiska och praktiska kunskaper, att han kan sköta och reparera även komplicerade apparater, såsom specialbyggda förstärkare o. d., tjänstgöra som instruktör och ledare för den tekniska biträdespersonalen och vara behjälplig vid undervisningen i apparatkännedom av nybörjarna i forskning. Vid de institutioner, som haft möjlighet därtill, ha därför medhjälpare med tek-

45 nisk ingenjörsexamen anställts på donationsmedel. På detta sätt ha en del tekniska assistenter kunnat utbildas, vilka nu ha ett mycket stort värde för de institutioner, där de äro verksamma. Att anställandet av högkvalificerade tekniska laboratoriemedhjälpare är ett krav, som på olika håll gjort sig starkt kännbart, torde även framgå av att naturvetenskapliga forskningskommittén med hänsyn härtill föreslog en dylik befattningstyp, kallad laboratorietekniker. Forskningskommittén uttalade beträffande denna befattningstyp följande (SOU 1945: 48, s. 81). Vissa institutioner ha starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre kvalifikationer än de, som kunna fordras av en befattningshavare i den lönegrad (A 7), som laboratoriebiträdena placerats uti. Kommittén föreslår därför, att i vissa undantagsfall tjänster inrättas med en högre placering än A 7, men anser, att dessa befattningshavares lönegradsplacering bör prövas från fall till fall beroende på de behov, som finnas på de skilda institutionerna, och beroende på de personliga kvalifikationer, som kunna stå till buds Kommittén föreslår alltså, att en ny befattningstyp, kallad laboratorietekniker, inrättas, samt att befattningen normalt placeras i A l l . För särskilt kvalificerade, för en institutions arbete nödvändiga laboratorietekniker bör en högre lönegradsplacering kunna ifrågakomma. Naturvetenskapliga forskningskommittén tänkte sig, att befattningarna som laboratorietekniker skulle öppna en möjlighet för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till mera kvalificerade och högre avlönade befattningar, en möjlighet, som givetvis innebär en synnerligen värdefull stimulans för de tekniska befattningshavarna att förbättra sin utbildning och på olika sätt göra sig mera skickade för sina arbetsuppgifter. MHO finner dessa synpunkter i hög grad beaktansvärda men anser, att den föreslagna lönegradsplaceringen är allt för låg för den fordran på utbildning, som måste ställas på dessa befattningshavare. MHO förutsätter nämligen, att dessa skola besitta en teoretisk utbildning svarande mot avgångsexamen från tekniskt gymnasium och därmed jämförliga läroanstalter. Genom denna fordran på teoretisk kompetens förminskas kanske befattningstypens möjligheter alt tjäna som avancemangsplats för de tekniska befattningshavarna, men denna kompetens är nödvändig och torde i många fall komma att förvärvas av duktiga laboratoriebiträden med speciell energi och intresse. Behovet av dessa högkvalificerade tekniska hjälpkrafter har i flera skrivelser framförts till kommittén. Följande uttalande av föreståndaren för radiofysiska institutionen vid karolinska institutet, professor R. Sievert, må återgivas: Den nuvarande, fast anställda instrumentmakaren, vilken i realiteten tjänstgör som teknisk assistent, har mycket god teknisk utbildning, då han dels avlagt examen vid Tekniska skolan å mekaniska avdelningen, dels under flera år tjänstgjort som ritare och konstruktör inom industrien, även utomlands. Tjänstemannen i fråga är i hög grad överkvalificerad för sin nuvarande befattning men ej för de krav. som ställas på honcm i hans arbete. Det kan befaras, att han under förhandenvarande omständigheter ej kommer att kvarstå med sin nuvarande lön. Det har visat sig vara av utomor-

46 dentlig betydelse att hava tillgång till en sådan erfaren konstruktör vid institutionen. Arbetet vid verkstaden och vid försöken kommer härigenom upp på ett helt annat plan, då ej endast ur forskningssynpunkt utan även ur teknisk synpunkt väl genomtänkta konstruktioner kunna läggas till grvind för arbetet. Den tillverkade materielen blir på detta sätt redan från början av en helt annan funktionsduglighet än därest forskarna med sina ofta bristfälliga tekniska kunskaper skola lämna sina uppdrag direkt till verkstaden i och för tillverkning. Då liknande behov torde finnas även vid andra institutioner, icke minst på det medicinska området, är det förvånande, att krav på anställande av vad man närmast kunde benämna »försöksassistenter» eller »laboratorieingenjörer» icke framförts. Med den snabba tekniska utveckling, som all experimentell forskning numera är underkastad, innebär dylik arbetskraft genom verkstadsarbetets rationalisering en mycket stor besparing. Man kan t. o. m. ifrågasätta, om icke inom kort forskningens behov av sådan personal bör leda till anordnandet av särskilda kurser för ändamålet, exempelvis vid de tekniska läroverken. För radiofysiska institutionens vidkommande framföres här såsom ett önskemål, att en tjänst, förslagsvis i lönegraden A 18, inrättas, varigenom skulle möjliggöras anställandet av en dylik arbetskraft och densammas bibehållande vid institutionen, vilket senare med hänsyn till den särprägel, som kännetecknar den tekniska apparaturen vid institutionen, är av största betydelse. Kompetensfordringarna för laboratorieingenjören böra vara: Avgångsexamen från tekniskt läroverk eller därmed jämförlig utbildning, minst 6—8 års praktik vid instrumentverkstad samt mångårig vana vid rit- och konstruktionsarbete. Det är icke ovanligt, att personer, som fått den i inledningen nämnda utbildningen på institutionerna och visat sig äga de nödvändiga personliga förutsättningarna, lockats att för högre ersättning taga anställning inom industriföretag. Med nuvarande organisation ha de fått anställas på institutionerna med privata medel år från år, varvid det icke varit möjligt att giva samma ersättning, som kan erbjudas från industrihåll. En ordinarie befattning i angiven lönegrad skulle göra det möjligt för en institution, som utbildat en dylik medhjälpare, att få behålla vederbörande genom att säkerheten i sådan anställning ersätter högre arvoden från industrin. Kommitterade föreslå därför i två fall (kemiska institutionen vid karolinska institutet samt institutionen för cellforskning och genetik vid karolinska institutet), där personer med lämplig utbildning (teknisk ingenjörsexamen jämte laboratorieutbildning) finnas, att assistenter anställas i lönegrad A 16 samt att dessa befattningshavare benämnas försöksassistenter. (En befattning i denna lönegrad och med denna tjänstetitel finnes vid genetiska institutionen vid Lunds universitet.) Vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset förefinnes även samma förutsättningar för inrättande av en försöksassistentbefattning. Då arvode för vederbörande beviljats av Kungl. Maj:t på förslag av atomkommittén, kan dock med tjänstens inrättande tills vidare bero. Av i viss utsträckning jämförlig art är den vid neurofysiologiska institutionen (s. 129) föreslagna befattningen i A 23. Inrättandet av de föreslagna befattningarna skulle enligt kommitterades mening icke blott säkerställa de nu utbildade assistenternas fortsatta arbete utan även stimulera till utbildandet av försöksassistenter vid övriga institutioner, vartill bättre möjligheter nu komma att förefinnas, om de av kom-

47 mitten (se kap. 6) förordade höjningarna av institutionernas anslag genomföras. Många institutioner, för vilka försöksassistenter icke nu föreslås, ha som ovan nämnts ett stort behov av dylika befattningar. Som kompetens för en sådan tjänst torde dock i regel kunskaper, som dokumenterats genom examen eller på annat sätt förvärvats utanför institutionerna, icke vara tillfyllest. Det vetenskapliga arbetets särart kräver nämligen en specialutbildning och gallring vid den institution, där anställning skall ske. P å grund härav bör utbildning av kompetent personal avvaktas, innan flera till bestämda institutioner knutna befattningar kunna förordas. Då emellertid fullt betryggande erfarenhet redan nu föreligger om den stora användbarheten av specialutbildade tekniker av här nämnd typ, vilja kommitterade dock föreslå, att vid var och en av de medicinska fakulteterna och karolinska institutet redan nu en rörlig försöksassistentbefattning inrättas, men att tillsättning sker först efter ansökan från respektive fakultet eller karolinska institutets lärarkollegium, i den mån kompetenta personer bliva utbildade. Utbildandet av försöksassistenter skulle därigenom säkerställas. Ett sådant säkerställande är betydelsefullt, ty utbildandet i fråga är för institutionerna själva vanskligare och mera krävande än den av skickliga instrumentmakare. Dessa senare äro lika viktiga för institutionerna, och deras anställande kräver vanligen ävenledes specialutbildning och urval, men utbildning och lämplighet torde dock vara lättare att utröna under provanställningen, och verkstadsutbildningen är mer homogen än den för försöksassistenterna behövliga. På försöksassistenterna måste dessutom ställas ännu större krav på mångsidighet och lämplighet som arbetsledare än på instrumentmakarna. En av de svåraste bristerna i den nuvarande organisationen vid den fysiologiska gruppens institutioner är frånvaron av permanent anställda tekni ker i ledande ställning. Kommitterade anse, att inrättandet av de föreslagna befattningarna för försöksassistenter vid institutioner med omfattande verksamhet med komplicerad apparatur är nödvändigt för att möjliggöra en fullt tillfredsställande organisation med avseende på den tekniska personalen. Instrumentmakare. MHO ansluter sig helt till NF:s uttalanden (SOU 1945: 48, s. 78) under särskilt betonande av vikten av att dessa befattningar ges en lönegradsplacering, som ger konkurrenskraft mot privata motsvarande anställningar och ger befattningshavaren ekonomisk ersättning för den krävande utbildning, som fordras av en skicklig instrumentmakare. Mekaniker. NF har i sitt betänkande (SOU 1945:48, s. 82) föreslagit inrättande av en ny befattningstyp, benämnd mekaniker, vilken i princip föreslagits till inplacering i lönegrad A 9, ehuru NF tillsvidare förordat extraordinariesättning av befattningarna i motsvarande lönegrad (Eo 9). I propositionen (1946:273) har emellertid departementschefen s. 59 förordat, att 4—617746

48 ifrågavarande befattningar placeras i A 7. Av ordalydelsen s. 58 näst sista stycket synes dock framgå, att departementschefen beträffande de tekniska befattningarnas lönegradsplacering ansett sig böra intaga en försiktig hållning i avvaktan bl. a. på MHO:s förslag i frågan samt alt ställningstagandet alltså icke bör anses definitivt. I departementschefens yttrande hänvisas till den s. k. institutionsvaktmästareutredningens betänkande. Såvitt MHO kan bedöma, ä r emellertid NF:s förslag att inplacera mekanikerna i A 9 helt i linje med nämnda utrednings förslag. I detta säges bl. a. (1945 års statsverksproposition. För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 17), sedan utredningen förordat A 7 såsom normallönegrad för institutionsvaktmästare: I vissa fall skilde sig emellertid göromålen så påtagligt från de i allmänhet förekommande, att utredningen ansett sig böra föreslå avsteg — uppåt eller nedåt på löneskalan — från den förordade normallönegraden. Vissa av de av utredningen förordade avvikelserna från normallönegraden avsåge såsom finmekaniker anlitade befattningshavare (kursiverat av MHO). Vid många institutioner anlitades en i lönegrad A 7 placerad vaktmästare för reparation eller förfärdigande av apparater och instrument samt för andra göromål, vilka förutsatte, att vederbörande erhållit yrkesutbildning som mekaniker. Arbetsuppgifterna vore i kvalitativt avseende mycket olikartade. Medan det i en del fall syntes vara tillräckligt, att vederbörande kunde utföra erforderliga reparationer å apparater av jämförelsevis enkel beskaffenhet, anlitades vaktmästaren på andra institutioner till att med ledning av ritningar eller muntliga anvisningar förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen ställde stora anspråk på skicklighet och noggrannhet vid framställandet. För en uppflyttning till högre lönegrad av de mest kvalificerade av ifrågavarande befattningshavare talade det förhållandet, att enligt inhämtade uppgifter s. k. instrumentmakare inom vissa delar av den enskilda industrien åtnjöte högre avlöning än övriga yrkeskunniga arbetare inom metallarbetarefacket. Erinras borde även, att vid fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala instrumentmakaretjänsten vore placerad i lönegrad A 10. Då emellertid sistnämnda lönegrad enligt utredningens mening borde vara förbehållen sådana specialbefattningar med kvalificerade arbetsuppgifter — instrumentmakare eller preparatorer — vilka på vissa institutioner befunnits eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där befintlig vaktmästartjänst, hade utredningen stannat för att förorda en uppflyttning av förevarande institutionsvaktmästare till lönegrad A 9, en befattning, som borde vara tillräcklig för erhållande av yrkesskickliga befattningshavare jämväl för här ifrågavarande arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter, som NF förutsatt skola påvila mekanikerna, överensstämma helt med dem, som enligt institutionsvaktmästarutredningen skulle påvila institutionsvaktmästarna i lönegrad A 9. Sålunda skola de utföra finmekanisk instrumenttillverkning efter ritningar eller efter muntliga anvisningar. Att NF icke föreslagit benämningen institutionsvaktmästare utan i stället mekaniker beror enligt vad MHO inhämtat på att de nämnda befattningshavarna helt avsågos för kvalificerat finmekaniskt arbete och förutsattes endast i rena undantagsfall komma att utnyttjas för vaktmästarsysslor. MHO vill i detta sammanhang erinra om följande uttalande i den ovannämnda statsverkspropositionen (s. 16):

49 Institutionsvaktmästarutredningen hade i fråga om arbetsuppgifterna för, å ena sidan institutionsvaktmästare och dem motsvarande befattningshavare och, å andra sidan, expeditionsvakter funnit, att en skiljaktighet numera blivit av mera allmän betydelse. Härmed syftade utredningen på det förhållandet, att arbetet på flertalet institutioner, särskilt vid universiteten och de tekniska högskolorna, erhållit sådan karaktär, att allt större krav ställdes på särskild yrkeskunskap. För anställning såsom institutionsvaktmästare erfordrades sålunda ofta kompetens såsom mekaniker, elektrisk montör, snickare eller dylikt. MHO finner det i likhet med NF lämpligt, att i sådana fall, då en befattningshavare så gott som uteslutande är avsedd att användas för finmekaniskt arbete, befattningen i fråga benämnes mekaniker (eller för de mest kvalificerade befattningarna instrumentmakare), då beteckningen institutionsvaktmästare är ägnad inge en felaktig uppfattning om arten av det arbete, för vilket tjänsten är avsedd. Med hänvisning till det ovan sagda ansluter sig MHO till NF:s förslag, att en ny befattningstyp, kallad mekaniker, inrättas och att denna placeras i lönegrad A 9 eller i tillämpliga fall i lönegrad Eo 9. Preparator. Vid institutioner med en omfattande undervisning, som kräver en stor apparatutrustning för undervisningen och stora förråd för denna och för forskningen jämte fotografisk och ritutrustning och där preparering av olika slag för demonstrationer vid laborationskurser måste utföras, behoves en särskild befattningshavare, vilken skall ha ställning som förrådsförvaltare och teknisk expert för förberedande av demonstrationer. Till den förra uppgiften hör planerandet av och uppgörandet av förslag till inköp, tillsynen och vården av förråden av apparatur, kemikalier, inventarier m. m., till den senare att sammanställa apparatur för demonstrationer, ombesörja framställning av reagens och olikartade preparat för laborationskurser samt att utföra fotografiskt och ritarbete för demonstrationer. Vid andra institutioner åter är det mera forskningsarbetet, som har ett starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre kvalifikationer än de, som kunna fordras av ett laboratoriebiträde. Det gäller h ä r vanligen särskilt krävande preparativa eller analytiska arbetsuppgifter, varvid befattningshavaren i fråga ej sällan får fungera som arbetsledare för lägre teknisk personal. Kommitterade föreslå, att befattningshavare av denna typ benämnes preparator och placeras i lönegrad A 10 i likhet med de vid de morfologiska institutionerna anställda preparatorerna. Laboratoriebiträde.1 En väsentlig utökning av dessa befattningshavares antal synes vara ofrånkomlig. Befattningarna avses för kvalificerat arbete både för forskning och undervisning och torde i allmänhet komma att be1

MHO förutsätter, att den nuvarande benämningen tekniskt biträde i enlighet med NF:s förslag utbytes mot laboratoriebiträde.

50 sättas genom befordran av särskilt duglig extra personal. Kommitterade instämma i NF:s motivering för dessa befattningar, och förordar likaledes, att de som hittills placeras i lönegrad A 7. Till laboratoriebiträdena böra även räknas djurskötare, vilka avses som kvalificerade biträden vid operationer och andra djurförsök, medan rengöring och utfodring på djuravdelningar bör utföras av extra personal. För flertalet av här ifrågavarande institutioner kunna laboratoriebiträdena lämpligen övertaga den del av de nuvarande vaktmästarnas arbete, som fordrar högre kvalifikationer än som från början avsetts för vaktmästaretjänster. Vaktmästarnas rutingöromål ha till stor del redan övertagits av särskild städ- och diskpersonal och annan timanställd personal. Kommitterade föreslå därför, att i vissa fall, där de nuvarande innehavarna äro kompetenta som laboratoriebiträden, vaklmästartjänster överföras till laboratoriebiträdesbefattningar. Kanslibiträde. Beträffande dessa befattningar få kommitterade hänvisa till NF:s utredning, vilken i alla avseenden är tillämplig för här ifrågavarande institutioner. Enligt kommitterades mening bör varje professor och vissa kliniska laboratorer, som äro institutionsföreståndare, ha ett kanslibiträde till sitt förfogande, ty arbetets omfattning motiverar till fullo heltidstjänster. Institutionsvaktmästare, vaktmästare. Från sektion 10 inom Civilförvaltningens personalförbunds avdelning 2 (ordf. K. Svensson) representerande vaktmästare vid karolinska institutet har kommittén fått mottaga följande framställning. Under årens lopp har otaliga framställningar gjorts för att få en ändring till stånd beträffande titel och lönegradsplacering för vaktmästare vid karolinska institutet. Alla dessa skrivelser och framställningar har, för vår del alltid lett till ett mycket dåligt positivt resultat. Man trodde tiden vara inne och en ändring till det bättre bli följden av den utredning finansministern, i början av 1942, bemyndigade två sakkunniga expeditionsvakten A. J. Andersson och statskommissarie B. E. Johnsson, vilken utredning de sakkunniga kallade institutionsvaktmästarutredningen. De sakkunniga hörde sig då för hos varje befattningshavare angående hans arbete och man förmodade att slutliga förhandlingar skulle äga rum med respektive chefer varför vi vid denna tidpunkt med skrivelse till Rektor anhöll att, även från vår grupp, med två representanter få deltaga i dessa förhandlingar, vilket Rektor inte hade något att invända emot. De sakkunniga litade emellertid helt på sitt eget omdöme i denna sak och några dylika förhandlingar ägde aldrig rum. Då slutligen utredningen, vilken onekligen såg imponerande ut med sina över 120 sid., låg fullt färdig och resultatet meddelades, väckte det indignation och missbelåtenhet. En av de sakkunniga upplyste då, att finansministern i anledning av nu pågående krig och därmed åtföljande osäkerhet endast kunnat anslå en fixerad mindre summa till detta ändamål, vilka de sakkunniga hela tiden haft som rättesnöre, och förklarade vidare alt det endast fanns två alternativ: att antaga utredningen sådan den förelåg nu eller inte få något alls. Inför detta ultimatum och av solidaritetsskäl för det fåtal, som erhållit smärre förbättringar icke skulle gå miste om dem, godkändes slutligen utred-

51 ningen med stark reservation och under förutsättning, att så snart andra tider inträtt återkomma med begäran om förnyad utredning. Densamma godkändes sedermera också med reservationer av Lärarkollegiet. Ovan, i stora drag, relaterade förlopp av den sista stora utredning för lägre befattningshavare vid universitet och högskolor, som tid efter annan får ligga till grund för och hänvisas till såsom mönster kan, från vår sida, på inga villkor godtagas, då även denna utredning inte på långt när gav det resultat, som var väntat och tillkom vid en olyckligt vald tidpunkt. I kungl. prop, nr 273 till 1946 års riksdag avslyrkes begäran om ovan nämnda forbättringar med hänvisning till institutionsvaktmästarutredningen. Till medicinska högskolornas organisationskommitté, som fått till uppgift att draga upp riktlinjer för och organisation av medicinsk forskning och undervisning, föreslå nya tjänster o. s. v., får vi härmed hemställa att kommittén välvilligt måtte taga dessa våra gamla önskemål i beaktande och söka få till stånd en ändring av vår tjänstebenämning och lönegradsplacering. Det kan numera inte anses rätt och rättvist att fortfarande behålla den gamla titeln och lönegradsplaceringen för en personalgrupp som i så hög grad dagligen utför det tekniska och mycket omfattande arbetet i laboratorierna. I den av Naturvetenskapliga Forskningskommittén föreslagna titeln laboratorietekniker samt titeln instrumentmakare och den av Lärarkollegiet föreslagna, preparator kan det inte längre vara svårt att finna lämplig titel för denna grupp befattningshavare, som i mer än två decennier sökt få ändring till stånd härutinnan. Man får väl antaga, att de förslag MHO-kommittén slutligen framlägger inför myndigheterna för oöverskådlig tid framåt fastlåses. Det vore därför olyckligt om inte heller denna gång dessa två frågor löstes på ett för oss tillfredsställande sätt. I vår skrivelse till Lärarkollegiet av den 1 september 1941 och Kollegiets skrivelse till kanslern av den 11 september samma är framhålles också det berättigade i dessa våra önskemål. Karolinska institutets lärarkollegium har, i de allra flesta fall, ställt sig förstående för dessa våra önskemål och vi hoppas kollegiet ävensom Medicinska högskolornas organisationskommitté även denna gång bistår oss i vår rimliga begäran att, mot arten av det arbete vi utföra, få en ändamålsenlig titel och en bättre lönegradsplacering. Kommittén är av samma uppfattning som den i skrivelsen framförda, att benämningen vaktmästare och institutionsvaktmästare vad de flesta dylika tjänster beträffar är föråldrad och ger en missvisande föreställning om det arbete vederbörande tjänsteman har att utföra. Såsom på flera ställen i detta betänkande framhålles, är numera en med differentierad utbildning av gediget slag utrustad stab av teknisk personal ett oundgängligt villkor för att vetenskapligt arbete skall kunna utföras på experimentellt arbetande institutioner. Dessa befattningshavare böra då också ha mot arbetsuppgiften svarande tjänstetitlar. Kommittén har också praktiskt taget helt undvikit att föreslå nya vaktmästarbefattningar och i ett antal fall föreslagit omvandling av n u befintliga dylika befattningar till instrumentmakare, mekaniker, preparator o. s. v. Likaså är det kommitténs uppfattning, att den del av den tekniska personalen — och som ovan nämnts gäller detta en alltmer stigande del av densamma — som har en speciell utbildning, även bör kunna ernå en löneställning, som svarar häremot. Därför h a r kommittén även framlagt samma önskemål som naturvetenskapliga forskningskommittén, nämligen placering av instrumentmakare i A 14 och A 10 samt mekaniker i A 9, vartill

52 för de allra främsta förmågorna kommer möjligheten att genom en utanför institutionerna inhämtad grundlig teoretisk och en inom institutionerna inhämtad praktisk utbildning befordras till försöksassistent i lönegrad A 16. I allmänhet torde vanliga s. k. vaktmästarsysslor, budskickning o. d. kunna ombesörjas av hjälpkrafter, avlönade ur det anslag till extra och tillfälligt anställd personal, som MHO i likhet med NF föreslår ingå i institutionsanslagen. Kommittén vill dock fästa uppmärksamheten på vikten av att mera permanent anställd extra personal, vilken är avsedd att senare rekrytera de extra ordinarie och ordinarie befattningarna, redan vid anställningen har en god grundläggande utbildning; för laboratoriepersonalens del t. ex. förvärvad vid yrkes- och lärlingsskolor och liknande utbildningsanstalter. Denna utbildning bör i tillämpliga fall utvidgas vid de av NF och MHO gemensamt föreslagna speciella utbildningsanstalterna för laboratoriepersonal (se kap. 7). Fotograf. I ett specialfall föreslår kommittén inrättandet av en befattning som fotograf i Eo 5. Se vidare s. 161 f. Tabell 4. Beräkning av kostnaden för kommitténs förslag i kapitel 3. ökning av anslagen till ersättningar åt vikarierande akademiska lärare (s 34) 40 000:—. Dyrtidstillägg och kristillägg ej inräknade.

Kap. 4. A.

Inrättandet av nya professurer.

Professurer, s o m föreslås omedelbart inrättade. I. Professurer, vilka avses bli helt nyinrättade. /. Professur i patologi vid Uppsala

universitet.1

För att möjliggöra en reformerad undervisning i allmän och speciell patologi föreslå LS (SOU 1945: 57, s. 48 f.), att dessa ämnen såväl i Uppsala som Lund skola bli företrädda av var sin professur liksom för närvarande är fallet i Stockholm. För Lund innebär detta (se sid. 54) ett avskiljande av bakteriologien och hygienen från professuren i allmän patologi, i Uppsala däremot inrättandet av en ny professur i patologi. Hur starkt motiverat detta är framgår av ett uttalande till kommittén av professorn i patologisk anatomi vid Uppsala universitet, R. Fåhrceus, av följande lydelse. Den patologiska institutionen i Uppsala har sedan länge lidit av en betydande brist på lärarkrafter. Detta har haft till följd, att någon undervisning i patologisk anatomi för medicine licentiatexamen utöver obduktionsdemonstrationer endast undantagsvis har kunnat meddelas. Någon systematisk översiktskurs över den speciella patologiska anatomien har sålunda icke givits annat än i begränsad omfattning under tider, då stipendierad docent i patologisk anatomi funnits att tillgå. Att dylik undervisning måtte inlemmas i den ordinarie studieplanen har, för såväl medicinska fakulteten som för de studerande, sedan lång tid tillbaka varit ett trängande önskemål. Under beaktande av fakultetens upprepade framställningar i detta ärende har läkarutbildningssakkunnige föreslagit, att en kurs i speciell patologisk anatomi gives tvenne gånger årligen och att för meddelande av motsvarande undervisning en ny professur i patologisk anatomi inrättas. Om, som sannolikt är, en sådan förbättrad studieordning skulle komma till stånd, skulle den emellertid innebära en mycket betydande undervisningsbörda för såväl den nya professurens innehavare som för den nuvarande professurens och laboratorsbefattningens resp. innehavare, särskilt i betraktande av att det ansetts vara riktigt att såsom nu är förhållandet kursen i allmän patologisk anatomi alltjämt gives två gånger om året. För den händelse att den nuvarande obduktionsundervisningen skulle upprätthållas i samma omfattning som för närvarande, vilket i och för sig synes önskvärt, skulle det med största sannolikhet bliva nödvändigt att tillsätta ytterligare en lärare i patologi, nämligen en laborator med samma ställning till innehavaren av den nya professuren i patologisk anatomi som den nuvarande laboratorn har till den nuvarande professorn i patologisk anatomi. 1

Denna professur har redan föreslagits av LS.

54 MHO förordar i överensstämmelse med LS, att den nuvarande professuren i patologisk anatomi vid Uppsala universitet uppdelas i en professur i allmän patologi och en i patologisk anatomi. Denna uppdelning kommer att bli av betydelse icke blott för undervisningen, för vilken den är nödvändig, utan även för den medicinska forskningen, särskilt med hänsyn till den roll, som patologien spelar för det vetenskapliga arbetet på klinikerna. 2. Professur i bakteriologi

vid Lunds

universitet1.

Vid Lunds universitet finnes för närvarande en professur i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård. LS ha förordat (SOU 1945:57, s. 49 f.), att den nuvarande professuren med hänsyn till undervisningens krav omvandlas till en professur i allmän patologi, varvid en professur i bakteriologi skulle nyinrättas. Samtidigt borde en speciallärarebefattning i hygien inrättas. MHO finner i likhet med LS en professur i bakteriologi i Lund nödvändig redan ur undervisningssynpunkt men vill dessutom framhålla, att den nuvarande kombinationen av tre så stora ämnen som allmän patologi, bakteriologi och hygien är orimlig, enär det med den utveckling dessa vetenskaper nått är omöjligt för en person att behärska desamma än mindre att företräda den vetenskapliga verksamheten inom alla tre. MHO vill därför även ur forskningens synpunkt livligt förorda, att professuren i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård vid Lunds universitet uppdelas i en professur i allmän patologi och en i bakteriologi. 3. Professur i experimentell

histologi vid karolinska

institutet.

Till kommittén har inkommit en skrivelse undertecknad av professorn i anatomi, särskilt histologi, Gösta Häggqvist, professorn i anatomi, särskilt makroskopisk anatomi, Ture Petrén, och professorn i medicinsk cellforskning och genetik, Torbjörn Caspersson, samtliga vid karolinska institutet, ur vilken följande avsnitt må återgivas. Under den mikroskopiska anatomiens utveckling fram till dessa dagar har insamlats ett utomordentligt stort material av morfologiska iakttagelser och fakta beträffande de levande organismernas uppbyggnad och allmänna organisation. Genom de olika fysiologiska vetenskapsgrenarnas snabba frammarsch under de senare decennierna har kunskapen om arten av de fysiologiska och kemiska processer, som avlöpa inom organismen, i hög grad vidgats. Samtidigt har en tendens till samverkan mellan dessa länge skilda områden blivit alltmera framträdande; i avsevärd grad ha svenska forskare bidragit härtill. Såsom resultat av denna utveckling, framträder en ny vetenskapsgren, histofysiologien, som 1 Denna professur har redan föreslagits av LS. MHO förutsätter, att professuren i bakteriologi och hygien vid Uppsala universitet i enlighet med universitetets hemställan omvandlas till en professur i enbart bakteriologi, när befattningen innevarande höst kommer att ledigförklaras som följd av att den nuvarande innehavaren under 1947 inträder i pensionsåldern.

55 strävar efter att utröna sambandet mellan morfologi och fysiologiska processer. Dessutom har den till uppgift att genom ett vidare bearbetande av det morfologiska materialet med olika speciella förfaranden tränga djupare in i de fysiologiska processernas väsen och morfologiska underlag än som varit möjligt med rent anatomisk eller fysiologisk teknik. Därigenom ger histofysiologien även uppslag samt skapar förutsättningar för fortsatta forskningsarbeten av rent morfologisk, fysiologisk och kemisk art och befruktar på så sätt även modervetenskapernas utveckling. Histofysiologiens plats bland de övriga biologiska vetenskapsgrenarna kan kanske bäst definieras så, att den representerar ett under rask utveckling varande mellanområde mellan mikroskopiska anatomiens och fysiologiens olika områden med särskild uppgift att söka utröna organ- och vävnadselementens roll under omsättningsprocesserna i organismen. Den har redan givit och kommer med säkerhet i alltmera stigande grad att giva nya impulser åt och föra fram nya frågeställningar, i första hand inom den mikroskopiskt anatomiska samt även inom den allmänna fysiologiska forskningen. Redan nu ha flera av dess resultat även kunnat utnyttjas för frågeställningar av direkt medicinskt intresse. Då histofysiologien utvecklats ur den mikroskopiska anatomien, är det uppenbart, att den i stor utsträckning bygger på de för denna vetenskapsgren speciella förfarandena. Dessutom kräves dock för studierna av strukturella förändringar under olika organs funktion en stor grupp förfaranden, som utvecklats inom fysiologien och den fysiologiska kemien. Under bearbetandet av underlagen för de fysiologiska processerna inom vävnaderna kommer till slut även histofysiologien i intim kontakt med de riktningar inom den moderna cellforskningen, som huvudsakligen med fysikaliska och kemiska förfaranden söka utröna det kemiska underlaget för den organiska materiens strukturbyggnad. Inom Sverige ha histofysiologiska arbeten genomförts i avsevärd utsträckning och vårt land intager för närvarande en framträdande plats inom denna forskningsgren. Den snabba utvidgningen av arbetsområdena samt i viss mån även förhållandet att utomlands denna forskningsgren tilldrager sig en alltmera ökad uppmärksamhet, gör det önskvärt, att den svenska forskningen inom histofysiologien så snart ske kan beredes de förbättrade arbetsbetingelser och möjligheter till vidare utveckling som endast en sådan specialinstitution kan giva. Den histofysiologiska forskningen företrädes i vårt land i första hand av prosektorn vid karolinska institutet Hjalmar Holmgren. Under de 19 år han varit knuten till institutets histologiska samt anatomiska institutioner har han utfört ett stort antal uppmärksammade arbeten inom detta fält. Dessutom har han omkring sig samlat en växande grupp yngre vetenskapsmän, vilka ävenledes utfört mycket förtjänstfulla arbeten. För närvarande bedriver prosektor Holmgren sin forskning inom den anatomiska institutionens lokaler. Om det skall vara möjligt för honom att fortsätta sitt arbete och ytterligare utvidga det på det fruktbringande sätt som skett de senare åren, är det oundgängligen nödvändigt, dels att en självständig befattning inrättas för honom, dels att de lämpliga arbetsbetingelser anordnas, vilka numera krävas för effektivt histofysiologiskt arbete. Detta senare innebär organiserandet av en speciell för histofysiologiskt arbete avsedd avdelning. För att Holmgren skall beredas de önskade möjligheterna till fri forskning synes en personlig professur i histofysiologi böra inrättas för honom. Dessutom bör redan nu viss personal, nämligen en akademisk assistent samt ett tekniskt biträde i 7:e lönegraden, ställas till hans förfogande. Undertecknade hemställa därför dels att MHO gör en framställning om inrättandet av en personlig professur i histofysiologi för prosektor Holmgren samt om en l:e assistent och ett tekniskt biträde, det senare i 7:e lönegraden, dels att MHO

56 hos Kungl. Maj:t gör en framställning om att frågan om anordnandet av lokaler för den histofysiologiska avdelningen i anslutning till den histologiska institutionens nybyggnad må utredas av byggnadsstyrelsen. Med anledning av denna skrivelse har kommittén vänt sig till professorn i anatomi vid Lunds universitet Gaston Backman och professorn i histologi därstädes Gösta Glimstedt med anhållan dels om yttrande angående Holmgrens kompetens dels om ett ändringsförslag rörande professurens benämning till experimentell histologi, som framförts i kommittén. De skriva följande. Efter anmodan av Medicinska högskolornas organisationskommitté få undertecknade härmed vördsamt anföra följande rörande förslaget att inrätta en personlig professur i experimentell histologi åt prosektorn Hjalmar Holmgren. Prosektor Holmgren, som nu är 41 år gammal, har en 19-årig synnerligen omfattande och gedigen utbildning inom såväl histologi som ock inom makroskopisk anatomi. Sin vetenskapliga skicklighet har Holmgren ådagalagt genom ett betydande antal vetenskapliga arbeten, och detta på mycket skilda områden inom experimentell histologi, varvid man dock kan peka på tvenne särskilda områden, inom vilka han också förvärvat internationellt och redan på förnämligt sätt betygat erkännande, nämligen funktionell rytmik och heparinocyternas histologi, topografi och funktion. Han kan utan tvekan sägas tillhöra de internationellt ledande inom de nämnda betydelsefulla forskningsområdena och har här utfört en vetenskaplig pionjärgärning av stora mått. I sin forskning visar prosektor Holmgren en påfallande originalitet, en försiktig, kritisk inställning och har nått resultat, som i biologisk och medicinsk betydelse måste sägas vara av största vikt. Holmgren har visat en betydande aktivitet som forskare och har på ett föredömligt sätt kunnat entusiasmera yngre kollegor för forskning, varom många utmärkta arbeten vittna. Holmgrens utvecklingskurva som forskare är i stigande. Med hänsyn till prosektor Holmgrens internationellt erkända kapacitet inom sitt forskningsområde, och de rika löften hans forskning ger för framtiden, synes det oss vara i högsta grad önskvärt, att han i självständig ställning odelat beredes möjlighet till forskning. Vi få sålunda livligt tillstyrka förslaget om inrättandet av en personlig professur åt prosektorn Hjalmar Holmgren. Rörande den föreslagna professurens benämning ställa vi oss dock tveksamma. Genom den nyorientering som ägt rum inom histologien präglas denna över hela världen av funktionella betraktelsesätt och experimentellt inriktad forskning. Det synes oss därför icke sakligt riktigt att benämna den föreslagna personliga professuren experimentell histologi, utan vi äro av den meningen, att professuren bör inrättas som professur i histologi. I likhet med de ovannämnda förslagsställarna anser kommittén det vara synnerligen önskvärt, att en personlig professur inrättas åt prosektor Holmgren under förutsättning att härför icke skulle krävas några nya lokalutrymmen utan att forskningsmöjligheter skulle kunna beredas honom antingen inom den histologiska eller anatomiska institutionens ram. Vid förfrågan h a r professor Häggqvist meddelat, att detta är möjligt beträffande den histologiska institutionen. Beträffande professurens benämning har en viss tveksamhet rått inom kommittén, som dock slutligen stannat vid att föreslå beteckningen »experimentell histologi», vilken benämning dels synes mindre snävt begränsa

57 områdets framtida utveckling än den föreslagna beteckningen »histofysiologi», dels poängterar den av professorerna Backman och Glimstedt omnämnda nyorienteringen inom histologien. Professor Petrén anser, att professorn i experimentell histologi lämpligen skulle kunna meddela undervisning i varierande delar av den mikroskopiska anatomien under 30—40 timmar årligen. Kommittén får sålunda föreslå, att en personlig professur i experimentell histologi inråttas åt prosektorn vid karolinska institutet Hjalmar Holmgren, med arbetslokaler inom den nybyggda histologiska institutionen vid institutet samt med en föreläsningsskyldighet av 30—40 timmar årligen. 4. Professur i fysiologi

vid Lunds

universitet.

Fysiologiens väsentliga betydelse för den medicinska forskningen avspeglas i den livliga forskningsaktivitet, som utmärker de svenska fysiologiska institutionerna. För sin utveckling kräva dock dessa en bredare bas än den nuvarande, och ämnets omfattning har redan länge motiverat en utökning av antalet professurer. I denna fråga skriver föreståndaren för den fysiologiska institutionen i Lund, professor Georg Kahlson. Fysiologisk kemi och fysiologi intaga med hänsyn till ämnenas omfattning och betydelse för medicinens utveckling en ställning, närmast jämförbar med fysik och kemi inom de naturvetenskapliga fakulteterna. Inom dessa fakulteter har en uppdelning av de båda stora ämnena på två eller flera professurer sedan länge ansetts vara nödvändig. Vid många utländska universitet företrädes numera ämnet fysiologi av två eller flera professorer. Vid karolinska institutet finnas två professurer i fysiologi, en i allmän och en i speciell fysiologi (neurofysiologi). I Stockholm finnas dessutom professurer i fysiologi vid veterinärhögskolan och gymnastiska centralinstitutet. För fysiologien i Lund beräknas en institutionsnybyggnad snart kunna tagas i bruk. Den vetenskapliga verksamheten kommer då att väsentligen utvidgas. En professur kan icke längre på ett tillfredsställande sätt företräda fysiologien i Lund. Professuren bör dubbleras. Den ena professuren bör omfatta allmän, den andra speciell fysiologi i likhet med patologiens uppdelning i allmän och speciell patologi samt den föreslagna uppdelningen av fysiologisk kemi vid karolinska institutet. Professuren i speciell fysiologi bör icke statutmässigt knytas till en viss fysiologisk specialitet, exempelvis neurofysiologi, arbetsfysiologi, näringsfysiologi, endokrinologi. Professuren bör kunna besättas med bäste tillgänglige fysiologen oavsett vilken gren av fysiologien han företräder. Återväxten inom fysiologien i Sverige är god. Enbart i Lund finnas tre professorskompetenta docenter i fysiologi, varav två redan hunnit nå utmärkt kompetens. Kommittén anser med instämmande i de av professor Kahlson anförda synpunkterna, att den fysiologiska forskningen i Lund är i behov av en utökad representation och att professuren därför bör dubbleras. Ämnet h a r samma stora betydelse för den medicinska grundforskningen som den medicinska kemien, och långt fler vetenskapligt skolade hjälpkrafter för klinikerna behöva utbildas i fysiologi och medicinsk kemi än som n u är fallet. I detta avseende komma mycket starkt stegrade anspråk att ställas både

58 på de fysiologiska och de medicinsk-kemiska institutionerna i form av en omfattande forskningsundervisning. Från denna synpunkt är det fördelaktigt, att kursundervisningen ej omfattar mer än två kurser per år. Eftersom en utökning av kursundervisningen i fysiologi ej är behövlig, skulle den föreslagna dubbleringen av professuren medföra, att vardera professorn endast finge 68 föreläsningstimmar per år, vilket kommittén anser synnerligen lämpligt med hänsyn till det ovan omnämnda kravet på forskningsundervisning. I den nya institutionen i fysiologi kommer, enligt vad kommittén inhämtat av professor Gr. Kahlson, arbetsutrymme att finnas för två professorer, särskilt om vissa av konsistoriet begärda jämkningar och smärre utvidgningar av lokalerna i den planerade nybyggnaden komma till stånd. Kommitterade anse, att professuren icke bör uppdelas i allmän fysiologi och speciell fysiologi, då en sådan uppdelning icke motsvaras av undervisningens organisation. Dessutom bör utvecklingen få visa, vilka specialområden av fysiologien, som kunna komma att behöva självständiga företrädare. Beträffande behovet av nya professurer inom fysiologiens område vid Uppsala universitet och vid karolinska institutet få kommitterade hänvisa till de uttalanden, som gjorts vid förslagen till personalstater för respektive fysiologiska institutioner (s. 112 och 114). Kommittén föreslår alltså, att ytterligare en professur i fysiologi inrättas vid Lunds universitet. 5. Professur

i virusforskning

vid karolinska

institutet.

Under de senaste åren har forskningen över s. k. virus, som framkalla många av människans, djurens och växternas viktigaste sjukdomar, tagit stora steg framåt och därigenom fått en starkt ökad betydelse för samhällslivet. Statens medicinska forskningsråd h a r haft sin uppmärksamhet riktad på detta förhållande och ansett det vara en av dess viktigaste uppgifter för ögonblicket att vidtaga åtgärder för att underlätta en utbyggnad av virusforskningen här i landet. För detta ändamål tillsatte forskningsrådet en kommitté med uppgift att utreda frågan, och sedan denna kommitté slutfört sitt arbete, har rådet tillställt de medicinska högskolornas organisationskommitté nedanstående skrivelse i ärendet. Statens medicinska forskningsråd har som ett av sina viktigaste åligganden att genom initiativ från rådets sida befrämja och samordna betydelsefulla forskningsuppgifter och därvid särskilt söka skapa organisation för sådana som ägna sig för s. k. gruppforskning. Vid en allmän översyn över sådana forskningsuppgifter har man inom rådet kommit till klarhet om att ett flertal problem av denna art ligger speciellt inom virusforskningens område, så t. ex. forskning rörande akut hepatit, human, equin och aviär encephalit, influensa och övriga viroser lokaliserade till luftvägarna samt poliomyelit. Vid en närmare planläggning av forskningsuppgifter på dessa områden har rådet kommit till insikt om att man med nuvarande resurser i fråga om institutioner och

59 utrustning för virusforskning knappast vågar räkna med att kunna angripa de föreliggande problemen på ett effektivt och resultatbringande sätt. Tillgången på vetenskapligt utbildade personer är vidare alltför knapp för de många forskningsuppgifter, som föreligga. Rådet anser därför att en av dess angelägnaste uppgifter i nuvarande stund är att bidraga till en väsentlig utbyggnad av virusforskningens allmänna resurser såväl beträffande lokalutrymmen och utrustning som beträffande utbildning av forskare på området. Det är även angeläget, att söka samordna den virusforskning, som redan nu bedrives inom landet. I detta syfte tillsatte rådet den 3 maj 1946 en subkommitté för att utreda möjligheterna för utbyggnad och samordning av virusforskningen. Ledamöter i denna kommitté äro professor A. Tiselius (sammankallande), professor T. Caspersson, docent S. Gärd, professor A. Hjärre, docent G. Löfström och professor G. Olin. Sedan rådet tagit del av verkställd utredning, får rådet framlägga följande synpunkter på dessa frågor. Allmänt Den medicinska virusforskningen kan schematiskt sett sägas omfatta tre olika huvudriktningar: En huvudriktning som arbetar med kliniska och epidemiologiska problem, och som närmast skulle kunna karakteriseras som praktisk virologi; en riktning, som sysslar med djurpatogenitetsstudier, serologi, immunitet och in vitrokulturförsök, d. v. s. med de biologiska frågeställningarna, samt en, som angriper de teoretiska grundproblemen av biokemisk och biofysikalisk natur. Det är givet, att varje sådan gränsdragning måste bli mer eller mindre artificiell. I praktiken kommer varje frågeställning att inrymma delproblem, som höra hemma inom alla tre riktningarna. För en framgångsrik forskning fordras obetingat ett intimt samarbete mellan dessa och vid ett försök att befordra och samordna virusforskningen inom landet måste tillses, att de tre grenarnas behov i lika mån tillgodoses. Av praktiska skäl måste dock uppdelningen i olika forskningsriktningar upprätthållas. De skilda arbetsuppgifterna ställa nämligen mycket olika krav på utrustning och andra resurser liksom på forskarnas utbildning och kompetens. En enda specialinstitution avsedd att självständigt bedriva forskning på alla områden inom virologien kräver en synnerligen omfattande organisation i personal, utrustnings- och lokalhänseende och torde för vårt lands vidkommande ej kunna komma i fråga. I fråga om de tre olika forskningsriktningarna må följande synpunkter anföras. 1. Praktisk virusforskning måste i huvudsak bedrivas vid kliniker eller i form av fältundersökningar. Utrustning utöver den, som kliniker och rutinlaboratorier normalt förfoga över, torde i allmänhet vara obehövlig, men samarbete med en biologiskt arbetande institution är givetvis högeligen önskvärt. Därjämte kunna dock framför allt veterinärmedicinska problem med fördel behandlas experimentellt. Förutsättningarna härför äro goda utrymmen för försöksdjur och möjligheter till effektiv isolering. Statens veterinärmedicinska anstalt torde ha vissa ehuru begränsade möjligheter att genomföra sådana forskningsuppgifter. 2. Biologisk virusforskning i en eller annan form bedrives för närvarande vid Statens bakteriologiska laboratorium, hygienisk-bakteriologiska institutionen i Uppsala, Sahlgrenska sjukhusets bakteriologiska laboratorium, Statens veterinärmedicinska anstalt, Wenner-Grens institut och möjligen ytterligare några laboratorier. I samtliga fall är verksamheten av ganska blygsam omfattning, dels på grund av brist på personal och lämpligt inredda lokaler, dels och framför allt på grund av brist på nödvändig apparatur. För rationellt bedrivande av en allsidig biologisk virus forskning fordras nämligen betydande resurser. Erfarenheten har visat, att

60 infektionsriskerna vid virusarbete äro mycket stora. Då dessutom laboratorieinfektionerna ofta äro av synnerligen allvarlig natur, är det tydligt, att särskilda åtgärder till eliminerande eller nedbringande av riskerna måste vidtagas. I första hand är det av stor vikt, att all personal, inte minst den tekniska personalen, är väl skolad och van vid arbete med infektiöst material. Vidare måste finnas möjlighet att isolera laboratorier och djurstallar, där farligt arbete utföres. I vissa fall kräves också speciell inredning såsom konditionering med sterilfiltrerad luft, anordning för ultraviolettbestrålning etc. Allt detta medför, att utrymmesbehovet blir förhållandevis mycket större än vid laboratorier av annat slag. Slutligen kräver den biologiska forskningen även en betydande maskinell utrustning för preparativa arbeten. Elektronmikroskop måste finnas. Av det sagda torde framgå, att det nu icke finns någon institution här i landet, som kan ta upp biologisk virusforskning av tillräcklig omfattning. 3. Teoretisk virusforskning ställer framför allt stora krav på den tekniska utrustningen. För närvarande finns här i landet endast en institution, nämligen fysikaliskkemiska institutionen i Uppsala, som förfogar över den dyrbara apparatur, som är nödvändig. Virusforskning har också under en följd av år stått på institutionens arbetsprogram, men till följd av lokalbrist och avsaknad av utrymmen för försöksdjur har den måst bedrivas i ganska blygsam omfattning. Om planerna på att inrätta en särskild avdelning för mikrobiologiska arbeten inom nybyggnaden för den biokemiska institutionen inom en nära framtid bliva förverkligade, komma möjligheterna till en mera omfattande forskningsverksamhet att väsentligt förbättras. Tydligt är, att i alla planer på en intensifiering av den teoretiska forskningen fysikalisk-kemiska och biokemiska institutionerna i Uppsala måste inta en central plats. Teoretisk virusforskning bedrives även vid vissa andra institutioner t. ex. Nobelinstitutets avdelning för cellforskning. Likaledes kan förväntas, att ytterligare en del laboratorier komma att bearbeta vissa teoretiska delproblem, för vilkas studium nödvändig specialutrustning står till förfogande. Det kan dock knappast bliva motiverat att utbygga något av dem till ett centrum för teoretisk virusforskning. Institutioner för teoretisk virusforskning kunna emellertid aldrig tänkas bli självförsörjande: för tillgodoseende av behovet av studiematerial måste de repliera på en institution för biologisk virusforskning. Behovet av en virusinstitution. Från många håll har framförts tanken på att inrätta en specialinstitution för virusforskning. Det har framhållits, att endast på en sådan institution kan samlas det rikhaltiga studiematerial och den erfarenhet, som är av väsentlig betydelse för en framgångsrik forskning. Behovet av en specialinstitution för virusforskning tarvar knappast någon särskild motivering. Det har förut framhållits, att en tilltänkt institution icke kan organiseras och utrustas för arbete inom samtliga grenar av virologien. En inventering av landets nuvarande resurser har givit vid handen, att det framför allt är möjligheten att bedriva biologiskt betonad forskning, som är otillräcklig. Detta är en mycket kännbar brist. Den biologiska forskningen måste nämligen sägas intaga en central ställning inom virologien. Den bildar en grundval, på vilken all annan virusforskning måste baseras. Det förefaller därför naturligast att i första hand planera en blivande specialinstitution så, att denna brist blir avhjälpt, m. a. o. att inrätta en institution för medicinsk-biologisk virusforskning. Institutionens forskningsområde. Institutionen bör ha som huvuduppgift att bedriva självständig virusforskning i första hand inom det medicinskt-biologiska området. Arbetsområdet torde dock böra begränsas till de humana och animalpatogena

61 virusarterna samt till bakteriofager, då en utbyggnad för tillgodoseende även av växtvirusforskningens behov skulle medföra en alltför omfattande organisation för att nu kunna komma i fråga. Även problem av teoretisk natur skulle dock kunna upptagas på en sådan institutions arbetsprogram utan att den apparatur, som fordras för att fullgöra dess huvuduppgift skulle i väsentlig omfattning behöva kompletteras. Frågor av klinisk, epidemiologisk och rent teoretisk natur skulle dock i princip som förut bearbetas vid härför särskilt utrustade institutioner. Virusinstitutionen skulle därvid fungera som ett konsultativt organ, bistå med försöksmaterial och kunna utvecklas till ett naturligt centrum för gruppforskning. Undervisning. Vid virusinstitutionen bör meddelas viss undervisning, i första hand forskningsundervisning, men därjämte torde mindre delar av den elementära bakteriologiundervisningen kunna åläggas virusinstitutionen. Institutionens placering. Då medicinsk-biologisk virusforskning bör vara institutionens huvuduppgift, kräves, att den har en bekväm och riklig tillgång till studiematerial. Av stort värde är då en nära kontakt med större sjukvårdsinrättningar och med större human- och veterinärbakteriologiska rutinlaboratorier. Med hänsyn till de kostnader, som institutionens utrustning kommer att draga, är lokal anslutning önskvärd till annat laboratorium, som redan förfogar över eller även behöver utrustas med likartad erforderlig apparatur. Då undervisning skall bedrivas vid institutionen, bör den uppenbarligen förläggas till Lund, Uppsala eller Stockholm. Slutligen bör den ha bekväm kontakt med andra institutioner, där virusproblem redan nu bearbetas och med vilka den i framtiden förutsattes komma att samarbeta. Det är även viktigt att tillse, att den utbyggnad av virusforskningen, som nu kommer att ske, bidrager till att befrämja och giva kontinuitet åt redan pågående forskning på detta område. Alternativ Lund. En placering av virusinstitutionen till Lund torde knappast vara lämplig med hänsyn till att den i så fall skulle behöva helt nybyggas och utrustas med all erforderlig apparatur, då virusforskning för närvarande icke i Lund bedrives i någon nämnvärd omfattning. Alternativ Stockholm. En förläggning till Stockholm skulle ge goda möjligheter beträffande studiematerial från de talrika sjukhusen, beträffande lokal anknytning till institution, där virusarbeten pågå, och kontakt med andra institutioner, som sysselsätta sig med virusproblem. Vid valet av virusinstitutionens placering inom Stockholm bör först beaktas vad ovan sagts om lämpligheten av en förläggning till en institution, vars apparatur m. m. till en del även kan användas av virusinstitutionen. Ur denna synpunkt bör en lokal anknytning till en bakteriologisk institution vara rationell. Härigenom vinnes att för båda institutionerna behövlig tillgång på bakteriologiska substrat och försöksdjur kan samordnas och att viss dyrbar instrumenten utrustning, såsom ultracentrifuger, frysintorkningsutrustning, elektronmikroskop, e t c , kan utnyttjas gemensamt. Anknytning till antingen den blivande bakteriologiska institutionen vid Karolinska institutet eller Statens bakteriologiska laboratorium synes därför lämplig. Sistnämnda alternativ torde utan tvekan vara att föredraga, då nämnda laboratorium redan arbetar på virusområdet och fortsättningsvis måste intensifiera sin verksamhet på området för att kunna fylla sina praktiska uppgifter beträffande

62 beredning av ympämnen mot virussjukdomar och diagnostik av desauma. Gemenskapen i fråga om instrumenten utrustning kan på grund härav bli särskilt omfattande och ekonomiskt betydelsefull. Laboratoriets fabriksmässiga tillverkning av bakteriologiska och virologiska preparat nödvändiggör vidare en maskinell utrustning, som med fördel kan utnyttjas även av virusinstitutionen för de massprodukter, som virologiskt arbete måste omfatta på grund av utgångsmaterialets gravimetriskt sett vanligen ytterst ringa halt av virus. I vissa medicinskt-virologiska och epidemiologiska frågor är intimt samarbete mellan de båda institutionerna också lämpligt för att inte säga nödvändigt. Det må ock påpekas att nära kontakt mellan virusinstitutionen och Statens bakteriologiska laboratorium säkerligen kan förväntas verka befruktande på verksamheten vid sistnämnda institution och befordra utvecklingen av dess praktiska uppgifter. Virusinstitutionen bör å andra sidan kunna draga stor nytta av utbytet med laboratoriet, t. ex. i fråga om bakteriofagproblemen och genom att få tillgång till dess undersökningsmaterial. Båda institutionerna kräva rikliga utrymmen för försöksdjur av olika slag men med periodiska växlingar i beläggningen. Viss gemenskap i fråga om stallutrymmen ger möjlighet till smidig anpassning. Kontrollerbar egen djuruppfödning med rena linjer kräves för båda institutionerna och samordnad dylik medför avsevärd kostnadsminskning. Laboratoriets substratavdelning kan försörja båda institutionerna. Behövliga verkstäder kunna också vara gemensamma. Detsamma gäller bibliotek och personalutrymmen. Som ovan framhållits skulle en virusinstitution placerad i Stockholm innebära avsevärda fördelar. Avståndet till Uppsala hindrar heller icke ett effektivt samarbete med t. ex. den biokemiska institutionen därstädes, som även framdeles bör förväntas utföra virologiska undersökningar, framför allt ur biokemisk synpunkt. Stockholmsalternativet kan också befrämja veterinärmedicinsk virusforskning, vars behov av ökad forskning på detta område även är synnerligen aktuellt. Alternativ

Uppsala.

Uppsala-alternativet skulle medföra den fördelen, att virusinstitutionens verksamhet komme att utgöra en direkt fortsättning av den forskning, som bedrives vid den fysikalisk-kemiska institutionen, och som redan uppvisat synnerligen värdefulla resultat. Samarbete skulle även kunna etableras med den planerade institutionen för växtpatologi vid Lantbrukshögskolan i Ultuna, vilket skulle medföra en betydande landvinning ur teoretisk virologisk synpunkt och befrämja studiet av växtviroserna. En institution för virusforskning i Uppsala skulle lämpligen anslutas till komplexet av kemiska institutioner, där de tidigare virusarbetena genomförts och vars apparatur förutsattes kunna disponeras även i fortsättningen. Med hänsyn till infektionsriskerna måste dock härvid en del av den preparativa utrustningen dubbleras. Även här kan man dock tänka sig att virusinstitutionen utbygges i anslutning till den bakteriologiska institutionen, vilket liksom i Stockholms-alternativet skulle medföra besparing i fråga om viss personal och vissa utrymmen, som kunna disponeras gemensamt. Det kan förutses dels att hygienisk institution kommer att inrättas i Uppsala, dels att den nuvarande bakteriologiska institutionen i samband med en föreslagen utvidgning av rutinavdelningen behöver till- eller ombyggas. Det synes ändamålsenligt att dessa byggnadsfrågor lösas i ett sammanhang, varvid nuvarande bakteriologiska institutionen skulle kunna omändras till en hygienisk institution och en gemensam nybyggnad uppföras för bakteriologi och virologi. Huruvida en sådan lösning kan realiseras med hänsyn till den nödvändiga kontakten dels mellan bakteriologiska institutionens rutinavdelning och Akademiska sjukhuset, dels med de kemiska in-

63 stitutionerna samt med hänsyn till tillgången på tillräckliga tomtutrymmen i de senares grannskap, fordrar dock ytterligare utredning. Uppsalaförläggningen skulle dock försvåra anskaffningen av erforderligt humauoch veterinärmedicinskt studiematerial för medicinsk-biologisk virusforskning, vilken ovan framhållits bliva institutionens huvudsakliga forskningsområde. Uppsala-alternativet kan således icke lämpligen tillgodose just detta forskningsområde och skulle sålunda ovillkorligen fordra en utbyggnad av virusforskningen jämväl i Stockholm. Samtidigt måste framhållas, att en lösning enligt Stockholmsalternativet tvingar till vissa åtgärder för upprätthållande av kontinuitet i den nu i Uppsala pågående virusforskningen. Behovet

av professur

i virologi.

Om man utgår ifrån att virusforskningen bör centraliseras till den blivande institutionen är det givetvis nödvändigt att dess föreståndare har professors kompetens och ställning, och det måste framstå som en fråga av största betydelse att för denna befattning vinna en person med ingående erfarenhet på området. I fråga om Stockholms-alternativet synes det vara lämpligast att placera institutionens föreståndare som professor i virologi vid Karolinska institutet. På detta sätt tillföres landets största medicinska högskola en representant för virologien, vidare kan ett nära samarbete etableras med Karolinska institutets teoretiska institutioner ävensom med dess kliniker och viss undervisning i virologi kan meddelas institutets studerande. Det är dock viktigt att understryka betydelsen av att denna professur bör ha forskning som huvudändamål. Undervisningen bör därför kvantitativt begränsas till ett mindre antal föreläsningar i anslutning till bakteriologikurserna. Därutöver är det av vikt, att forskningsundervisning meddelas på institutionen. Det har anförts, att en utbyggnad av virusforskningen i Uppsala knappast minskar behovet av en institution för medicinsk-biologisk virologi i Stockholm. Med den uppfattningen följer, att inrättandet av professur i närmast teoretisk virologi i Uppsala icke kan tagas under övervägande som alternativ till Stockholms-professuren utan måste bli beroende av huruvida tillräckligt starka skäl föreligga för att inrätta virologiprofessurer såväl i Uppsala som i Stockholm. Bland motiven för inrättande av en professur i Uppsala må, som tidigare framhållits, nämnas behovet av att kontinuiteten i pågående forskning säkerställes och att växtvirologisk forskning skulle kunna befrämjas. Arbetsmöjligheter synas åtminstone provisoriskt kunna beredas en professor i virologi i den blivande biokemiska institutionens mikrobiologiska avdelning. Mot inrättandet av två professurer i virologi talar dock den omständigheten att tillgången på kvalificerade forskare för närvarande knappast är tillräcklig för att besätta mer än en professur i ämnet. De under den närmaste tiden ledigblivande professurerna i bakteriologi kunna nämligen förväntas absorbera övriga eventuella aspiranter. Det torde därför vara rådligast att iakttaga viss återhållsamhet i avvaktan på att lämpliga personer utbildas och att ökad erfarenhet vinnes rörande virusforskningens utveckling i landet. Övrig personal med högre akademisk utbildning. Ehuru således inrättandet av en professur i virologi i Uppsala synes böra ställas på framtiden, måste det dock framstå som synnerligen angeläget att den erfarenhet inom virusforskningens område, som den biokemiska institutionen i Uppsala förvärvat, kan utnyttjas och vidare utvecklas. Detta synes bäst kunna ske genom att vid den blivande biokemiska institutionens mikrobiologiska avdelning inrättas en befattning såsom laborator i teoretisk virologi. 5 — 617745

64 För virusinstitutionen i Stockholm fordras ytterligare viss vetenskapligt utbildad personal. Det är sålunda nödvändigt att en förstklassig biokemist med god utbildning i fysikalisk kemi kan knytas till institutionen och därför bör minst en laboratorsbefattning inrättas. Därutöver böra två assistenter och en amanuens ingå i denna personal, som i sin helhet bör upptagas på Karolinska institutets stat. För det önskvärda samarbete med den veterinärmedicinska forskningen är det vidare av vikt att en befattning, vars innehavare efter hand bör kunna givas laborators ställning, inrättas för en forskare med veterinärmedicinsk utbildning. Förslag till

åtgärder.

Då Statens medicinska forskningsråd anser det vara av synnerlig vikt att virusforskningen snarast möjligt erhåller erforderliga arbetsmöjligheter, i första hand genom inrättandet av en medicinsk-biologisk virusinstitution, vill rådet hemställa att Medicinska högskolornas organisationskommitté måtte framlägga förslag härom, varvid rådet för sin del funnit följande synpunkter värda omedelbart beaktande. Av det ovan anförda framgår att övervägande skäl tala för virusinstitutionens placering i Stockholm och att en anknytning till Statens bakteriologiska laboratorium skulle medföra stora fördelar såväl för institutionens vetenskapliga verksamhet som ur ekonomisk synpunkt. Det är rådet bekant att sagda laboratorium har trängande behov av en virusavdelning och att Kungl. Maj:t givit Kungl. byggnadsstyrelsen i uppdrag att utarbeta ritningar och kostnadsförslag för laboratoriets nybyggnadsbehov, vilket i första hand gäller ifrågavarande virusavdelning. Densamma avses för följande uppgifter: Beredning av ympämnen mot virussjukdomar. Serologisk och ev. även djurexperimenteli diagnostik av sjukdomar. Underhåll av stamförråd av vira. Beredning av typsera och antigen för komplementbindnings- och precipitinreaktioner för rutindiagnostik av virussjukdomar och artbestämning av isolerade vira. Denna virusavdelning är avsedd att ledas av en läkare med samma ställning som avdelningsföreståndarna vid laboratoriets diagnostiska och serologiska avdelningar. För att i denna skrivelse föreslagen virusinstitution med önskvärd snabbhet skall kunna komma till stånd, bör densamma planeras i samband med utformningen av Statens bakteriologiska laboratoriums virusavdelning. Virusinstitutionen och nämnda avdelning böra nämligen med fördel kunna sammanföras i samma byggnad. Denna bör lämpligen bekostas med medel från femte huvudtiteln i likhet med vad som gäller laboratoriets byggnader. Inom virusbyggnaden inredas emellertid utrymmen för en Karolinska institutets virusinstitution med en professor i virologi som ledare och med för forskningen erforderlig personal, som jämväl upptages på institutets stat. I byggnaden inrättas vidare lokaler för den specialapparatur, som erfordras såväl för virusinstitutionen som virusavdelningen. Dessa lokaler jämte utrustning böra stå under virusprofessorns tillsyn i dennes egenskap av prefekt för virusbyggnaden. Beträffande virusavdelningen är det emellertid med hänsyn till dess praktiska uppgifter nödvändigt att avdelningsföreståndaren och övrig personal underställes föreståndaren för Statens bakteriologiska laboratorium, och att denne svarar för avdelningens anslagsfrågor. Härigenom vinnes också att virusprofessorn ej genom rutinuppgifter behöver dragas från sin egentliga uppgift, forskningen. I fråga om rutinuppgifterna bör han därför endast fungera som rådgivare, när hans speciella kompetens behöver anlitas. Bland annat av detta skäl är det av vikt att virusavdelningens närmaste ledning åvilar en erfaren kraft i avdelningsförståndares ställning.

65 Det bör som ovan framhållits förutsättas, att virusinstitutionen även skall kunna draga nytta av Statens bakteriologiska laboratoriums lokaler och utrustning utanför virusbyggnaden, t. ex. substratavdelning, speciella djurstallar, bibliotek, lunchrum och verkstäder. Detta bör kunna ordnas genom samråd mellan professorn i virologi och laboratoriets föreståndare och torde ej möta svårigheter med hänsyn till den stora betydelse, som en samverkan äger för de båda institutionernas verksamhet. Samtidigt som rådet föreslår, att en virusinstitution inrättas vid Karolinska institutet och förlägges i anslutning till Statens bakteriologiska laboratorium, vill rådet understryka, att ökade möjligheter till teoretisk virusforskning bör beredas i Uppsala, och att fysikalisk-kemiska och biokemiska institutionernas erfarenhet därvid särskilt bör tillvaratagas. Ehuru skäl icke saknas för inrättandet av en professur i teoretisk virologi vid universitetet i Uppsala, anser rådet dock, att man i nuvarande läge tills vidare bör begränsa sig till att inrätta en laboratorsbefattning vid biokemiska institutets mikrobiologiska avdelning. Härigenom bör virusforskningens kontinuitet provisoriskt kunna upprätthållas i avvaktan på en fortsatt utredning rörande behovet av nämnda professur och möjligheterna att lösa frågan om virusinstitutionens lämpligaste förläggning inom Uppsala. Rådet vill sålunda till slut även framhålla värdet av att en sådan utredning snarast möjligt kommer till stånd. Kommittén har haft frågan om virusforskningens ordnande under diskussion vid sammanträde med medicinska fakulteten i Uppsala, som av skäl, som framgå av forskningsrådets skrivelse, måste anses särskilt intresserad av detta spörsmål. Det framgick av dessa överläggningar, att det skulle vara av mycket stort värde för fakultetens verksamhet, om en virusinstitution förlades till Uppsala, naturligen alldeles särskilt, om den knöts samman med fakultetens bakteriologiska institution. Ä andra sidan framkom därvid inga synpunkter, som kunna rubba de slutsatser, forskningsrådet kommit till angående den lämpligaste formen för den närmaste utbyggnaden av virusforskningen i landet. MHO föreslår därför i överensstämmelse med forskningsrådet följande: 1. Inrättandet av en institution för medicinsk-biologisk virus forskning såsom en avdelning av statens bakteriologiska laboratorium, vilken utbygges i samband med nu planerad utbyggnad av detta laboratorium. Medicinska forskningsrådet har gjort en preliminär utredning beträffande kostnaderna för byggnad och utrustning. Byggnadskroppen planeras ha en volym av 7 100 m 3 . Efter ett pris av 120 kronor per m 3 erhålles då en byggnadskostnad på 850 000 kronor. Därtill kommer fast inredning 125 000 kronor, lös inredning 35 000 kronor och utrustning 225 000 kronor. Av dessa kostnader skulle enligt rådets förslag byggnaden jämte fast och lös inredning bekostas från femte huvudtiteln i samband med utbyggnaden av statens bakteriologiska laboratorium. Vad fördelningen av kostnaderna för utrustningen beträffar har rådet ansett skäligt, att kostnaderna delas ungefär lika mellan femte och åttonde huvudtitlarna. 125 000 kronor för utrustning samt kostnaden för löner åt forskningspersonal jämte ett årsanslag på 20 000 kronor synes böra åvila åttonde huvudtiteln.

66 2. Inrättandet av en professur i virusforskning vid karolinska institutet, v a r s i n n e h a v a r e skall v a r a f ö r e s t å n d a r e för d e n p l a n e r a d e i n s t i t u t i o n e n . I a n s l u t n i n g till f o r s k n i n g s r å d e t s u t t a l a n d e vill M H O o c k s å s t a r k t b e t o n a ö n s k v ä r d h e t e n av a t t ö k a d e m ö j l i g h e t e r för v i r u s f o r s k n i n g b e r e d a s i U p p sala, o c h a t t , i a v v a k t a n p å en v i d a r e u t r e d n i n g r ö r a n d e i n r ä t t a n d e av en p r o f e s s u r i v i r u s f o r s k n i n g vid u n i v e r s i t e t e t o c h r ö r a n d e d e n l ä m p l i g a förl ä g g n i n g e n a v en v i r u s i n s t i t u t i o n i n o m U p p s a l a , k o n t i n u i t e t e n i v i r u s f o r s k ningen därstädes genom lämpliga provisoriska åtgärder upprätthålles. 6. Professur

i teoretisk

F r å n medicinska fakulteten t a g i t följande skrivelse.

medicin

vid Uppsala

vid Uppsala

universitet

universitet. h a r kommittén mot-

De senaste årtiondenas snabba utveckling av den medicinska vetenskapen har till stor del betingats av samarbetet mellan de teoretiska disciplinerna, särskilt fysik, kemi och fysiologi å ena sidan samt de kliniska ämnena å den andra. Härvid behöver endast erinras om den växelverkan mellan klinisk iakttagelse, teoretisk forskning och klinisk utprövning, som lett till sådana praktiskt betydelsefulla läkemedel som insulin, heparin, sulfapreparat, penicillin, vitaminer, binjurehormon o. s. v. Det har i själva verket varit just på gränsområdet mellan de teoretiska grundvetenskaperna och kliniken som under de sista decennierna de stora framgångarna vunnits på sjukdomsbehandlingens område. I utlandet har också betydelsen av ett intimt samarbete mellan de rent teoretiska och de praktiskt verksamma medicinska forskningsgrenarna tidigt beaktats. Professurer i klinisk biokemi resp. patologisk fysiologi finnas flerstädes inrättade såväl i England som på kontinenten. I Amerika har strävandet efter en mera fruktbärande samverkan mellan teori och praktik tagit sig uttryck i upprättandet av ett flertal professurer vid de medicinska högskolorna, som — ehuru med växlande benämningar — såväl beträffande forskning som undervisning motsvara ämnesområdena klinisk biokemi och patologisk fysiologi. Det synes fakulteten vara ett väsentligt önskemål även för vårt land att en dylik professur inrättas, förslagsvis benämnd »klinisk biokemi» och förlagd till Uppsala medicinska fakultet. Den med professuren förbundna forskningsverksamheten skulle enligt fakultetens mening bedrivas inom den del av biokemien, som äger direkt anknytning till frågorna om sjukdomarnas orsaker och deras behandling. På grund av det angivna ämnets stora och alltmer växande vikt i läkarutbildningen skulle professurens innehavare åläggas undervisningsskyldighet. Både som forskare och lärare skulle han inta en förmedlande ställning mellan de teoretiska grundvetenskaperna och kliniken. Den föreslagne befattningshavaren måste dels till sitt förfogande ha en laboratorieavdelning, dels som överläkare förestå en mindre sjukavdelning. Beträffande laboratorieavdelningen kunna anspråken på densamma i Uppsala i vissa väsentliga avseenden sättas lägre än annorstädes i vårt land. Anledningen härtill är, att den nya professurens innehavare kan påräkna samarbete med den av professorerna Svedberg och Tiselius ledda Fysikalisk-kemiska institutionen, där en utomordentligt dyrbar och i hela världen enastående, men för lösningen av många just kliniskt betydelsefulla biokemiska problem nödvändig apparatur, kan ställas till förfogande. Ett dylikt samarbete har under det sista årtiondet redan inletts och avsatt ett flertal utomordentligt betydelsefulla resultat. Än större vikt kan skänkas en liknande synpunkt, sedan den under planering varande biokemiska institutionen under pro-

(i 7

lessor Tiselius ledning inom kort blivit en realitet. Vid sidan av dessa möjligheter kunna speciella laboratorielokaler ställas till förfogande av universitetets medicinskkemiska och farmakologiska institutioner (på sammanlagt c:a 100 m 2 ). Vid Akademiska sjukhuset torde utan svårighet redan för närvarande en mindre sjukavdelning, i viss grad såsom specialavdelning, kunna organiseras med den nya professurens innehavare som överläkare. För den föreslagna professurens verksamhet krävas hjälpkrafter. Enligt fakultetens mening bör sålunda en forskningsassistent anställas, som är i stånd att på egen hand utarbeta erforderliga analysmetoder och även i övrigt utföra mera kvalificerat forskningsarbete. För mera rutinmässiga undersökningar kräves ytterligare ett tekniskt biträde. Även om de för närvarande till buds stående lokalutrymmena kunna antagas under flera år framåt tillfredsställa innehavarens av den föreslagna professuren behov, skulle det enligt fakultetens mening vara befogat, att vid nu pågående planering för nybyggnader för det Akademiska sjukhuset hänsyn tages till nödvändigheten av en enhetligt förlagd avdelning för klinisk biokemi. Från denna synpunkt sett skulle det vara av betydelse om den nya professuren inrättades så snart, att dess innehavare kunde beredas tillfälle att deltaga i nämnda planeringsarbete. Enligt fakultetens preliminära beräkningar skulle för den tillämnade forskningsoch undervisningsverksamheten krävas ett utrustningsanslag av omkring 25 000 kronor och årliga driftskostnader omkring 10 000 kronor (exkl. löner). För fakulteten framstår det som ett särskilt och betydelsefullt skäl för inrättande av den ovan föreslagna professuren, att vid Uppsala universitet finnes en på det ifrågavarande forskningsområdet framstående vetenskapsidkare, nämligen docenten Jan Waldenström. Denne har helt nyligen av de sakkunnige för tillsättandet av professuren i praktisk medicin vid Uppsala universitet erhållit höga lovord för sina vetenskapliga insatser på den kliniska biokemiens område. Beträffande behovet av den föreslagna professuren liksom angående docenten Waldenströms framstående kompetens till densamma hänvisas dels till de utlåtanden, som avgivits för tillsättningen av professuren i praktisk medicin vid Uppsala universitet av professorerna Sonne, Ingvar, Svartz och Kristenson, dels till de särskilda utlåtanden, som avgivits av professorerna Kahlson och Tiselius. Fakulteten får alltså hemställa, att vid Uppsala universitets medicinska fakultet en personlig professur i klinisk biokemi inrättas för docenten Jan Waldenström, ävensom att i samband härmed ovan angivna personal, utrustningsanslag och materialanslag måtte ställas till förfogande.

Kommittén ansluter sig i princip till den av fakulteten framlagda uppfattningen, men anser, att professuren bör benämnas professur i teoretisk medicin, emedan kommittén finner begreppet klinisk biokemi alltför trångt och ägnat att förhindra en naturlig utveckling av det ämnesområde, som är avsett att falla inom den föreslagna professuren. Beträffande kompetensen hos den av fakulteten till personlig professur föreslagne, docent Jan Waldenström, hänvisar fakulteten till de sakkunnigutlåtanden, som avgivits detta år vid tillsättandet av professuren i praktisk medicin vid Uppsala universitet. Samtliga sakkunniga ha i sina förslag betonat, att den sedermera till professuren utnämnde, K. E. F. Ask-Upmark, och docenten Waldenström i avseende på vetenskaplig kompetens bildade en grupp för sig ovanför övriga 8 sökande. De ha också framhållit, att

68 valet mellan dessa två varit svårt att träffa. Kommittén finner det därför angeläget, att åtgärder vidtagas för att även docenten Waldenström i egenskap av professor knytes till ett svenskt universitet och där beredes goda forskningsmöjligheter. Kommittén får därför föreslå, att en personlig professur i teoretisk medicin vid Uppsala universitet inrättas för docenten Jan Waldenström. 7, 8 och 9. Professurer

i medicin, kirurgi samt obstetrik vid Lunds universitet.

och

gynekologi

Under många år har frågan om förläggande av viss klinisk undervisning till Malmö allmänna sjukhus varit aktuell. Sedan 1931 har därstädes förekommit klinisk tjänstgöring vid kvinnokliniken samt assistenttjänstgöring vid medicinska och kirurgiska klinikerna. År 1934 väcktes i fakulteten förslag om inledande av förhandlingar med Malmö stads myndigheter för en vidgad undervisning i medicin och kirurgi, vilka förhandlingar dock av olika anledningar icke förde till något praktiskt resultat. I februari 1945 vände sig fakulteten till direktionen för Malmö allmänna sjukhus med nytt initiativ i frågan, vilket resulterade i en gemensam underdånig skrivelse, i vilken medicinska fakulteten i Lund och Malmö stads sjukhusdirektion hos Kungl. Maj:t gjorde framställning om föranstaltande av en allsidig utredning av frågan om samarbete mellan universitetet och allmänna sjukhuset i avsikt att genom utökning av den praktiskt-kliniska undervisningen vid sagda sjukhus förbättra utbildningen i ämnena praktisk medicin, kirurgi och obstetrik-gynekologi. Frågan är just nu särskilt aktuell genom att överläkartjänsterna i medicin och kirurgi inom det närmaste året skola besättas med nya innehavare. Kungl. Maj:t bemyndigade även den 22 februari 1946 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att utreda frågan. Som sakkunnig utsågs landshövding A. Thomson. I avvaktan på resultatet av denna utredning, som kommer att bli färdig under höstens lopp, må hänvisas till vad som framhållits av fakultetens representanter. Det förmenas av dessa, att det kliniska materialet med hänsyn till undervisningens krav väl behövde vara större än det som Lunds lasarett, vilket ej nämnvärt kan utbyggas, förmår tillhandahålla. Trängseln på de medicinska och kirurgiska klinikerna av studerande är redan nu olämpligt stor. För undervisning i obstetrik är förlossningsmaterialet i Lund otillräckligt. Som man har anledning antaga kommer den fortskridande utökningen och differentieringen av den allmänna sjukvården att kräva ytterligare platser för utbildning av specialläkare. Härvid må beaktas tillkomsten av nya medicinska avdelningar vid våra odelade lasarett samt nya specialiteter såsom neurologi, reumatologi, endokrinologi, allergi och cardiologi inom internmedicinen samt narkosspecialiteten, neurokirurgi, plastikkirurgi, thoraxkirurgi och urologi inom kirurgien.

69 Berättigade önskemål ha från fakultetsmedlemmarnas sida framförts att öka kvaliteten av utbildningen. Dessa önskemål kunna endast tillgodoses genom att ett ökat kliniskt material ställes till undervisningens förfogande. Avskiljandet av nya specialavdelningar inom medicin och kirurgi, av vilka en del ej lämpa sig för elementär läkarundervisning, inkräktar även på utrymmet inom de sjukhusavdelningar, där det för denna undervisning nödvändiga materialet skall vårdas. Redan från undervisningssynpunkt synes det därför MHO, att det framförda förslaget om klinisk undervisning vid det Lund så närbelägna allmänna sjukhuset i Malmö bör tillstyrkas. Med hänsyn till forskningens behov är det vidare enligt MHO:s uppfattning nödvändigt, att inom de närmaste åren vid och i omedelbar anslutning till universitetssjukhuset i Lund arbetsplatser skapas för de nya medicinska och kirurgiska specialiteter, vilkas representation i vissa avseenden är efterbliven i vårt land. Från såväl forskningens som undervisningens synpunkt är det därför synnerligen önskvärt, att ytterligare en professur inrättas i vardera medicin och kirurgi vid medicinska fakulteten i Lund, vilka tjänster förenas med respektive överläkarebefattningar i Malmö. Beträffande ämnet obstetrikgynekologi är behovet av kliniskt undervisningsmaterial så stort, att det sedan 15 år tillämpade förfarandet med förläggning av viss del av medicine kandidaternas praktiska tjänstgöring till Malmö bör få fortsätta under ledning därstädes av en professor, som dessutom ger föreläsningar i ämnet och håller examinationer. För forskningen på detta område bör en sådan dubblering av professuren i obstetrik-gynekologi ha mycket stor betydelse. Kommittén får således tillstyrka inrättandet av professurer i medicin, kirurgi samt i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet, förenade med överläkarebefattningar vid Malmö allmänna sjukhus. 10. Professur i thoraxkirurgi

vid karolinska

institutet.

I en gemensam skrivelse från professorerna i kirurgi vid universiteten och karolinska institutet (O. Hultén, Uppsala; J. P. Strömbeck, Lund; J. Hellström och G. Söderlund, karolinska institutet) framföres förslag om en personlig professur i thoraxkirurgi för överläkaren å kirurgiska avdelningen vid Sabbatsbergs sjukhus, docenten Clarence Crafoord. Skrivelsen har följande lydelse: Undertecknade få härmed på nedan anförda grunder föreslå, att kommittén i sitt förslag till de medicinska högskolornas organisation upptager inrättandet av en personlig professur i thoraxkirurgi vid karolinska institutet för docenten Clarence Crafoord. Thoraxkirurgien har under de sista årtiondena genomgått en snabb utveckling. Allt fler sjukdomar i bröstorganen ha sålunda blivit föremål för framgångsrik behandling med kirurgiska metoder. Särskilt under krigsåren ha i England och Amerika stora framsteg gjorts. Det har blivit allt mer uppenbart, att den kirurgiska be-

70 handlingen av bröstorganens sjukdomar, såväl lungtuberkulos som icke tuberkulösa sjukdomar, nått en sådan omfattning samt kräver en sådan förtrogenhet med speciell diagnostik och terapi, att den bör utbrytas ur den allmänna kirurgien som en särskild specialitet. Enligt beslut av årets riksdag har även beslutats, att karolinska sjukhuset skall utökas med bland annat en thoraxkirurgisk klinik, omfattande en avdelning för kirurgisk behandling av lungtuberkulos och en avdelning för kirurgisk behandling av icke tuberkulösa sjukdomar i bröstorganen med sammanlagt 100 vårdplatser. I vårt land har den moderna thoraxkirurgien sin främste representant i docent Crafoord. Denne har på området ej blott varit banbrytande för den svenska thoraxkirurgien utan även nått en internationellt uppskattad och erkänd ställning tack vare en energisk och framgångsrik verksamhet vid förbättring och nydaning av behandlingsmetoder samt deras tillämpning på nya förut oprövade arbetsfält. Härvid må blott erinras om docenten Crafoords med Svenska Läkarsällskapets jubileumspris 1945 belönta arbete om diagnos och behandling av öppenstående ductus Botalli samt hans pionjärarbete för den operativa behandlingen av kongenital isthmus aortae-stenos. Docenten Crafoords vetenskapliga produktion, som jämte doktorsavhandlingen från 1938 omfattar ett stort antal arbeten, huvudsakligen inom thoraxkirurgiens område, ådagalägger enligt vår mening hans framstående skicklighet inom sin vetenskap. Med hänsyn till forskning och undervisning synes det oss även av största vikt, att en på sitt område så erkänd förmåga som docent Crafoord beredes de förbättrade betingelser till en ytterligare insats för forskning, undervisning och sjukvård, som en professur skulle giva. Denna bör förenas med överläkarbefattningen vid den thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset, till vilken han måste anses vara den lämpligaste. Även specialutbildningen av thoraxkirurger, varav landet säkerligen har stort behov under den närmaste framtiden, tryggas härigenom på bästa sätt. Undervisningsskyldigheten bör för övrigt begränsas till förslagsvis 24 timmar årligen i form av tvenne översiktskurser om vardera 12 timmar för de vid kirurgiska kliniken tjänstgörande medicine kandidaterna. Det förutsattes, att vid kliniken inrättas forskningslaboratorium med djurexperimenten avdelning för att befordra den vetenskapliga forskningen inom thoraxkirurgiens område.

Kommittén ansluter sig helt till den i ovanstående skrivelse anförda motiveringen och föreslår, att en personlig professur i thoraxkirurgi inrättas vid karolinska institutet för docenten Clarence Crafoord. 11. Professur i dermatologi och venereologi vid Lunds universitet. En överläkartjänst i dermatologi och venereologi, uppförd på landstingets stat, finnes fr. o. m. den 1 juli 1946 inrättad vid Lunds lasarett. En vårdavdelning på 20 sängar är nyinredd i den gamla ögonklinikens byggnad, och inom den närbelägna venereologiska avdelningen finnes upp till 35 vårdplatser för veneriskt sjuka jämte polikliniklokaler. Enligt en av 1945 års landsting godkänd generalplan planerar man att inom 6 år uppföra en modern dermato-venereologisk klinik. Att Lunds lasarett tidigare saknat avdelning för patienter med hudsjukdomar har sedan många år av medicinska fakulteten i Lund betraktats som

71 en ur undervisningens och sjukvårdens synpunkter svår brist. När numera en klinik för hud- och könssjuka inrättats vid lasarettet, bör — såsom framhålles i 1946 års av fakulteten till konsistoriet avlåtna petitaskrivelse — utan dröjsmål undervisning anordnas i dubbelämnet dermatologi och venereologi. Fördelarna härav äro många och väsentliga. För den kliniska forskningen är det av stor vikt, att ämnena ifråga, som sedan länge utgjort en självständig medicinsk disciplin, bli företrädda även i Lund. Den nya kliniken är ett viktigt led i utbyggandet av den medicinska högskolan i Lund till större fullständighet. För de studerande innebär det en avsevärd ekonomisk vinst att icke behöva studera dermatologi och venereologi vid annan högskola. Fakulteten begär därför i sina petita en professur i ämnet. För sin utbildning i dermatologi och venereologi äro för närvarande samtliga Sveriges blivande läkare hänvisade till att passera karolinska institutet. Det ligger i sakens natur, att i dessa stora ämnen, d ä r utbildningen i stor utsträckning bygger på demonstration av kliniskt och polikliniskt patientmaterial, ett så stort deltagarantal förhindrar meddelandet av ändamålsenlig undervisning. I våra nordiska grannländer har man även insett nödvändigheten av att inrätta flera professurer i specialiteten. Sålunda finnes i Danmark och Finland vardera två, och i Norge har man gått i författning om utökande av antalet till två. I Schweiz, som i runt tal blott har 2/3 så stor folkmängd som Sverige, äro inrättade icke mindre än fem universitetskliniker med professur för denna specialitet. De nuvarande undervisningssvårigheterna på detta område framhållas även av professorn i dermatologi och venereologi vid karolinska institutet, S. Hellerström, i hans yttrande över LS:s betänkande till institutets lärarkollegium den 27/2 1946. Professor Hellerström anför bl. a. följande: För nedbringande av deltagarantalet vid tjänstgöringen till en ändamålsenlig siffra ävensom för en reduktion av den alltför stora examinationsskyldighet, som för närvarande åvilar professorn vid karolinska institutet, erfordras ytterligare inrättande av en professur i dermatologi och venereologi, lämpligen förlagd till Lund. Det bör i detta sammanhang påpekas, att jämväl de sakkunniga framhålla, att det är av största betydelse, hurusom frågan om en ordinarie befattningshavare i dermatovenereologi, knuten till lasarettet i Lund, snarast får en för den medicinska undervisningen tillfredsställande lösning. Sammanfattande framhåller professor Hellerström, att en förutsättning för realiserande av en intensifierad undervisning i dermato-venereologi i enlighet med de sakkunnigas förslag är, att en professur i ämnet inrättas i Lund. Ur forskningssynpunkt är inrättandet av ytterligare en dylik professur ett oavvisligt behov. Genom att den alltför stora undervisningsbördan fördelas på tvenne professurer kunna professorerna och de övriga forskarna vid klinikerna beredas tillfälle till än mera intensifierad forskningsundervisning och egen forskning. Stora och betydelsefulla problem inom der-

mato-venereologin med beröringspunkter inom invärtes medicin, bakteriologi, neurologi m. m., kräva ingående bearbetning. Det torde vara onödigt att närmare ingå på frågan om hithörande sjukdomars betydelse såsom skadefaktorer för samhället. Erinras m å blott därom att statsmakterna genom särskild lagstiftning och stora årliga anslag ingripit för bekämpande av könssjukdomarna och yrkeshudsjukdomarna. Tack vare den moderna forskningen på det diagnostiska och terapeutiska området hava vi fått betydelsefulla hjälpmedel i kampen mot de veneriska sjukdomarna, men m a n vet icke, om de i längden komma att visa sig lika effektiva. Det fordras därför fortsatt intensifierad forskning. Beträffande hudsjukdomarna må framhållas, att de äro synnerligen van- j liga och stundom smittsamma. Genom att de ej sällan medföra invaliditet, temporär eller bestående, har deras bekämpande även blivit ett betydelsefullt samhällets intresse. Särskilt hava yrkeshudsjukdomarna visat sig svåra att komma till rätta med. På grund av det alltmera ökande inflytande allergiforskningen fått, icke minst inom dermatologin och särskilt för sistnämnda sjukdomar, måste goda betingelser skapas för forskning inom den komplicerade allergilärans område. För bevarandet av folkmaterialet i vårt land är det för staten en angelägenhet av största socialmedicinska betydelse att bidraga till att sådana viktiga folksjukdomar som t. ex. syfilis, gonorré och yrkeseksem kunna rationellt bekämpas genom att man ökar möjligheterna för vetenskaplig forskning och undervisning inom hithörande områden. Under hänvisning till ovanstående föreslår kommittén, att en professur dermatologi och venereologi inrättas vid Lunds universitet.

i

II. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster. / och 2. Professurer

i medicinsk kemi vid Uppsala universitet karolinska institutet.

och

Professorn i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet, G. Blix, samt professorn i kemi och farmaci vid karolinska institutet, E. Hammarsten, anföra i gemensam skrivelse till kommittén: Av den teoretiska medicinens vetenskapsgrenar torde ingen ha genomgått en sa intensiv utveckling under det sista halvseklet som den medicinska kemin, något som nalurligen nära sammanhänger med den kemiska grundvetenskapens mycket starka frammarsch under denna tid. Man behöver endast erinra om de landvinningar, som gjorts på enzymernas, vitaminernas och hormonernas områden för att den teoretiska och praktiska betydelsen av denna utveckling skall framstå klart. Det existerar numera icke någon praktisk medicinsk disciplin, där ej kemiska metoder komma till användning både för forskning och sjukvård. Kemin har m. a. o. blivit en av medicinens allra viktigaste hjälpvetenskaper. Den har skänkt ett stort antal viktiga

73 metoder för fastställande av sjukdomars art, för att följa sjukdomsförloppet och därmed ge ledning för behandlingen och för bedömningen av sjukdomens utgång. Den har dessutom högeligen gagnat den medicinska utvecklingen genom framskapandet av nya värdefulla läkemedel. I kontrast till denna utveckling stå de oförändrade eller rent av snarast försämrade förhållandena under denna tid för de befattningar, som företräda den medicinska kemin i vårt land. Såväl vid karolinska institutet som i Uppsala inrättades redan under 1870-talet (genom omvandling av tidigare adjunktur) en e. o. professur i medicinsk och fysiologisk kemi vid sidan av den ordinarie professuren i ämnet. Redan på detta tidiga stadium ansågs ämnet ha nått den betydelse och omfattning, att det ej var möjligt för en ensam lärare att företräda detsamma, varvid är att märka, att undervisningen i den allmänna delen av kemin för medicine studerande vid denna tid ännu ingick i den medicinsk-filosofiska examen och meddelades av en professor i kemi vid filosofiska fakulteten. — Vid de e. o. professurernas avskaffande 1909 fingo de dåvarande e. o. professorerna i medicinsk och fysiologisk kemi ordinarie professors ställning, och under 16 år i Uppsala och 8 år i Stockholm företräddes ämnet av tvenne ordinarie professorer. I samband med dessas avgång från sina ämbeten reducerades professurerna till laboratorsbefattningar, något som utan tvivel innebar en försvagning av möjligheterna till ämnets utveckling. Laboratorstjänsterna ha sedan dess kvarstått oförändrade. Det är alldeles uppenbart, att det numera är omöjligt för en professor att representera alla de många forsknings- och andra uppgifter, som ämnet omfattar. Bland dessa andra uppgifter må särskilt nämnas den att lämna ett effektivt stöd på det kemiska området för de olika praktiskt medicinska vetenskapsgrenarna med dessas mycket skiftande problem. Det är sålunda klart, att en förstärkning av den medicinska kemins representation vid karolinska institutet och Uppsala universitet är nödvändig. Enligt vår mening bör detta i första hand ske genom en omvandling av de nuvarande laboraturerna till professurer. Med hänsyn till den framstående ställning i sin vetenskap, som de nuvarande innehavarna av dessa laboraturer, E. Jorpes och G. Ågren, intaga, finnes det möjlighet att omedelbart genomföra en sådan omvandling, nämligen på så sätt, att de nya professurerna tills vidare göras personliga för de båda nyssnämnda vetenskapsmännen. L a b o r a t o r e r n a J o r p e s ' o c h Å g r e n s k v a l i f i k a t i o n e r till p e r s o n l i g p r o f e s s u r f r a m g å n ä r m a r e av n e d a n s t å e n d e till M H O s t ä l l d a y t t r a n d e n : F r å n p r o f e s s o r n i k e m i o c h f a r m a c i vid k a r o l i n s k a i n s t i t u t e t , E. Hammarsten, h a r k o m m i t t é n m o t t a g i t följande skrivelse, i vilken i n s t ä m m a p r o fessorn i m e d i c i n s k och fysiologisk k e m i vid U p p s a l a universitet, G. Blix, p r o f e s s o r n i m i k r o b i o l o g i vid l a n t b r u k s h ö g s k o l a n , R. Nilsson, och p r o f e s s o r n i b i o k e m i vid k a r o l i n s k a institutets m e d i c i n s k a nobelinstitut, H. Theorell. Med anledning av förslaget om inrättande av professur i speciell medicinsk kemi vid karolinska institutet, till vilken närmast laborator Erik Jorpes kan tänkas ifrågakomma, får undertecknad anföra följande. Ämnet medicinsk kemi är utan tvivel numera så omfattande, att det kräver två representanter vid varje lärosäte. Uppdelningen bör motsvara den medicinsk-kemiska grundforskningen samt dennas tillgodogörande och utbyggande för tillämpning i sjukvårdens tjänst. Beteckningen allmän medicinsk kemi för den förra och speciell medicinsk kemi för den senare synes giva tillräcklig anvisning om uppdel-

74 ningens innebörd och ej för snävt avgränsa ämnesområdena från varandra. Detta är lämpligt med hänsyn till den samverkan, som bör råda mellan dem. Den allmänna medicinska kemien torde väl motsvara den nuvarande innehavarens av professuren verksamhet, och laborator Erik Jorpes synes mig genom sina forskningsresultat ha förvärvat sig utmärkt kompetens för professur i speciell medicinsk kemi. Följande kortfattade redogörelse må tjäna som belägg för min uppfattning. Erik Jorpes' tidigare arbeten (inklusive disputationsavhandlingen) handla om polynukleotidernas utbredning och egenskaper från metodologisk synpunkt. Dessa arbeten äro värdefulla och citeras alltjämt och ofta i litteraturen på detta område. Efter en del smärre arbeten över kolhydrat upptog han frågan om insulintillverkning för svenskt behov vid en tidpunkt, då vi voro helt beroende av import av detta oundgängliga läkemedel. Han lyckades lösa denna praktiskt vetenskapliga fråga, så att landet sedan en lång följd av år är självförsörjande med avseende på insulin och äger kapacitet för export. Till Jorpes' insatser på detta område höra även arbeten över tillämpad insulinforskning, som varit sjukvården till nytta. Från omkring 1935 har Jorpes arbetat på ett problem inom speciell medicinsk kemi, vilkets lösande uppenbarligen kommer att få stor betydelse för den praktiska sjukvården, nämligen utredandet av den av kanadensiska forskare upptäckta faktor, som ingriper hämmande i blodets koagulationsmekanism. Framställandet av detta ämne, heparin, i en form, som lämpar sig för injektion på människa, har mött stora svårigheter. Jorpes har lämnat fundamentalt viktiga bidrag till lösande av detta problem, icke minst genom sin utredning av ämnets konstitution. Genom att ställa heparin till sjukvårdens förfogande i kampen mot blodpropp har Jorpes gjort en mycket betydande insats inom speciell medicinsk kemi. Ett annat arbete på detta område, som särskilt förtjänar att framhållas, är framställandet av nedbruten, fullvärdig äggvita för näringstillförsel hos barn med nedsatt förmåga av näringsupptagande. Jorpes har en mycket god förmåga att stimulera yngre medarbetare till självständigt vetenskapligt arbete och har tillsammans med Hjalmar Holmgren bildat skola kring heparinforskningen. Hans förnämsta f. d. lärjungar äro docenten Sune Bergström och bland de yngre docenten Pehr Edman. Jorpes har i sina nu pågående arbeten återvänt till sina tidigare intressen om magsaftsekretionens effektorämnen. F r å n p r o f e s s o r e r n a G. Blix, E. Hammarsten, R. Nilsson, A. Tiselius h a r k o m m i t t é n m o t t a g i t följande skrivelse.

H. Theorell

och

Laborator Gunnar Ågren är född 1907 och blev 1935 docent i fysiologisk kemi vid karolinska institutet. Efter att några år ha förestått den fysiologisk-kemiska avdelningen vid Wenner-Grens institut för experimentell biologi blev han 1942 laborator i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet. Hans vetenskapliga produktion omfattar ett 80-tal arbeten. Ågrens tillsammans med E. Hammarsten påbörjade men sedan självständigt fortsatta, utvidgade och fullföljda undersökningar över sekretinets kemi och fysiologi äro av grundläggande natur och har förskaffat honom en internationellt erkänd ställning inom sitt ämne. De ha också haft praktiskt medicinskt värde genom de möjligheter de skänkt för påvisandet av rubbningar i bukspottkörtelns och gallblåsans funktioner. Betydelsefulla och bestående insatser har Ågren senare gjort framförallt genom sina alltjämt pågående studier över äggviteklyvande enzym i magsäck och tolvfingertarm och därmed sammanhängande problem rörande uppkomsten av blodkroppsbildande faktorer. Hans påvisande av parallellismen mellan ett hithörande enzym och en av de blodkroppsbildande faktorerna representerar en

75 ny och mycket intresseväckande inriktning av forskningen på detta svårbearbetade fält. — Laborator Ågren har under hela sin bana som vetenskapsidkare utmärkt sig för en ovanlig arbetsförmåga och intensitet i sin forskning. Hans arbeten äro I rika på nya idéer, och han är en skicklig och kunnig experimentator. Vi anse, att han genom sina vetenskapliga insatser gjort sig synnerligen väl förtjänt av en personlig professur i sitt ämne. Det förutsattes, att de nya professorerna i huvudsak överta den undervisning, som nu åvilar laboratorerna i ämnet. Omvandlingen av laboraturerna kräver ej några nybyggnader utöver redan förefintliga eller beslutade. Kommittén anser de framförda önskemålen starkt motiverade och föreslår, att de nuvarande laboratorsbefattningarna i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet och karolinska institutet omvandlas till professurer, tills vidare i form av personliga befattningar för de nuvarande laboratorerna därstädes, för Gunnar Ågren i medicinsk kemi och för Erik Jorpes i speciell medicinsk kemi.

3. Professur

i ftisiologi vid Uppsala

universitet.

Lungtuberkulosens stora sociala skadeverkningar äro allmänt kända. De senare årens vetenskapliga forskning har varit intensiv på detta område, och nya hjälpmedel ha skapats för kampen mot denna folksjukdom. Lungtuberkulosens såväl socialt praktiska som vetenskapligt teoretiska problem äro av den storleksordningen, att de fordra särskild specialisering. Så har ju också sedan länge varit förhållandet inom den praktiska sjukvården. Vid våra medicinska högskolor är emellertid detta viktiga ämne ännu icke företrätt av en egen representant utan har sorterat under professurerna i invärtes medicin. En särskild professur i ftisiologi föreslås nu av medicinska fakulteten vid Uppsala universitet med följande motivering: Tuberkulosen utgör alltjämt vårt lands stora folksjukdom, som årligen skördar tusentals offer. Särskilt synes den drabba den del av befolkningen, som lever under dåliga hygieniska och ekonomiska förhållanden. Tuberkulosens betydelse framgår av följande siffror, hämtade ur Svenska Nationalföreningens mot tuberkulos kvartalstidskrift h. 2, 1945. År 1944 avledo i Sverige 4 238 personer av tuberkulos (0-65 per 1 000 inv.). Under samma år diagnostiserades 20 054 nya fall av tuberkulos, så att vid årsslutet antalet kända fall av pågående tuberkulos i landet ökats till 101 722 (15-5 per 1 000 inv.), av vilka 61 960 hade lungtuberkulos och 39 762 »annan tuberkulos», öppen (smittoförande) lungtuberkulos förekom hos 9 755 personer. Antalet fall med lungtuberkulos steg under år 1944 med 5 % och »annan tuberkulos» med nära 8 procent. För vården av de tuberkulösa disponerades 1944 9 796 vårdplatser, av vilka 8 445 voro avsedda för vuxna och 1 351 för barn. Vid dispensärerna utfördes inalles 115 950 läkarundersökningar. Driftsomkostnaderna vid sanatorier och övriga tuberkulossjukvårdsanstalter uppgingo år 1944 till 21 101 075 och vid dispensärerna till 5 307 560 eller tillsammans till c:a 26-5

miljoner. Lägges härtill de ofantliga belopp, som utgå i form av understöd åt de lungsjuka, kostnader för gasbehandling, resa till och från behandlingsplatsen, ävensom förlorade arbetsdagar framgår härutav att tuberkulosen icke blott genom sin stora morbiditet och mortalitet utan även genom sina ekonomiska konsekvenser för familj och samhälle utgör ett av våra allra viktigaste sociala problem, som måste bekämpas med alla till buds stående medel. Kampen mot tuberkulos utföres i närvarande stund väsentligen genom sanatorier och dispensärer. Medan sanatorierna ha att omhändertaga och vårda de sjuka, eventuellt att för kortare eller längre tid isolera smittofall, ha dispensärerna till uppgift att övervaka och hjälpa de från sanatorierna utskrivna lungsjuka och deras familjer, ävensom att leta efter smittokällan till nya fall av tuberkulos, liksom se- j kundärfall till dessa. Dispensärverksamheten har med åren vuxit i betydelse. Med användning av skärmbildfotografering och Calmettevaccinering ha också värdefulla resultat uppnåtts. Av utomordentligt stor betydelse är emellertid att dessa framgångar icke överskattas. Fortfarande gives intet medicinskt preparat, som verkar direkt på sjukdomen tuberkulos. Genom pneumothoraxbehandling, revbensoperation (och andra operationer), långvarigt sängläge m. m. kan visserligen sjukdomen i anmärkningsvärt många fall hävas och de tuberkulösa återvända till hem och arbete, men sjukdomen saknar alltjämt sin speciella, medicinskt verkande behandlingsmetod. Tuberkulosdödligheten har under senaste decennierna stadigt sjunkit. Intet hindrar emellertid att den fallande kurvan — liksom vid andra epidemiska sjukdomar — efter ett visst intervall åter kan stiga. Mellantiden måste därför användas för intensiv forskning, så att en ev. sådan kan mötas med nya och starka vapen. Erfarenheter från senaste åren ge vid handen, att möjligheter föreligga för framställandet av ett preparat, verksamt mot tuberkulos, varigenom sjukdomen — likaväl som exempelvis lunginflammation — skall kunna påverkas direkt på medicinsk väg. Även andra kliniska problem av stor betydelse givas, som ytterligare understryka nödvändigheten av att tuberkulosforskningen gives de möjligheter, som även i vårt land måste synas ovillkorligen nödvändiga. För bekämpandet av tuberkulosen är det vidare av största betydelse, att undervisningen blir sådan, att de blivande läkarna bibringas en ingående kännedom om alla förebyggande och hjälpande metoder, som kunna komma ifråga. Undervisningen skall visserligen alltjämt utgöras av övningar i fysikalisk diagnostik och demonstration av de olika på ett sanatorium förekommande vårdformerna, men härutöver måste även undervisning meddelas i tydandet av röntgenbilder, skärmbildteknik, Calmettevaccinering, tuberkulinprövning, bacillfärgning m. m. I en föreläsningsserie måste ämnet tuberkulos behandlas i sin helhet. Utomordentligt viktigt är därjämte att de blivande läkarna deltaga i verksamheten vid den till tuberkuloskliniken knutna centraldispensären och genom praktiskt arbete bringas i kontakt med de lungsjuka och deras många sociala problem. Genom på detta sätt intensifierad utbildning blir icke blott kunskapen i tuberkulos mera levande och bestående, utan de blivande läkarna bibringas även mognad, som blir till nytta för deras blivande patienter. Tuberkulosen utgjorde länge en del av ämnet medicin. När senare tuberkuloskliniker och sanatorier inrättades med självständiga överläkare, skedde en första utbrytning ur moderdisciplinen. Denna utveckling visade sig riktig. Tuberkulosen är ju en utpräglat kronisk sjukdom, vars skötsel ej blott fordrar sin särskilda mentalitet hos läkaren utan även speciella metoder, såsom pneumothoraxbehandling, adherensavbränning m. m., vilka numera nästan uteslutande utföras av tuberkulosläkare. Tidpunkten för ett definitivt utbrytande måste nu anses vara inne. Såväl sjukdomens ofantligt stora sociala problem som betydelsen av förbättrad tuberku-

77 losforskning och undervisning gör det nödvändigt, att ämnet helt frigöres från medicin och att professur i lungtuberkulos inrättas i vårt land. I Uppsala meddelas luberkulosundervisningen av läraren i fysikalisk diagnostik, som samtidigt är överläkare vid Centralsanatoriet och föreståndare för den till sanatoriet knutna centraldispensären. Undervisningen utgöres av 2 kurser å 40 föreläs| ningstimmar vardera i fysikalisk diagnostik årligen. Därjämte måste varje medicine kandidat under en månads tid fullgöra assistenttjänstgöring, varvid deltagarna — högst 4 samtidigt — få medverka i arbetet såväl på Centralsanatoriet som Centraldispensären. Denna undervisning gives varje månad av året. Slutligen hålles en gång årligen en frivillig föreläsningskurs i lungtuberkulosens diagnostik och terapi. Läkarutbildningssakkunniga anse, alt »utbildningen i lungtuberkulosens klinik bör vinna ökat beaktande i den allmänna läkarutbildningen» och föreslå i sitt betänkande en utvidgning av undervisningen med en obligatorisk kurs på 15 föreläsningar. För Uppsala del skulle denna kurs givas 2 gånger årligen. Den nuvarande läraren i fysikalisk diagnostik i Uppsala är överläkaren vid Centralsanatoriet, med. dr Erik Hedvall, som innehaft sin tjänst sedan 1941 efter att tidigare ha varit docent i Lund sedan 1932 och där innehaft motsvarande lärar- och överläkartjänst. Han har på ett utomordentligt intresserat sätt undervisat i sitt ämne icke blott genom de obligatoriska kurserna för medicine kandidater utan även genom frivilliga föreläsningar och handledning av kandidaterna under deras assistenttjänstgöringar å Ccntralsanatoriet. Detta omfattar med annexsanatorier 228 sängar och är ett av de mest modernt utrustade i landet med en av landets största dispensärer. Lungtuberkulosens sociala problem har docent Hedvall ägnat stort intresse genom en mönstergill dispensärverksamhet, Calmettevaccinering, energiskt bedriven skärmbildsfotografering samt omhändertagandet av de partiellt arbetsföra, och hans erfarenheter på dessa områden ha kommit undervisningen till godo. I talrika skrifter har han framlagt sina forskningar och erfarenheter (se bif. förteckning över sammanlagt 51 publicerade skrifter). I samarbete med kirurgiska klinikens läkare har han planlagt behandlingen av de 187 fall av lungtuberkulos, som under de sista 4 åren varit intagna å kirurgiska kliniken för operation, därav 123 fall från sanatorier i främmande län. Detta samarbete har lett till införandet av en ny behandlingsmetod, den öppna pneumolysen, som kommer att få stor betydelse. En professur i lungtuberkulos saknas hittills i vårt land. På grund av ämnets stora betydelse ur forsknings-, undervisnings- och samhällssynpunkt bör det emellertid erhålla en egen representant vid någon av våra medicinska högskolor. Docent Hedvall är en av vårt lands främsta och mest energiska målsmän för detta ämne, och fakulteten får därför föreslå honom till erhållande av en personlig professur i phthisiologi. Kostnaderna härför äro så obetydliga att de icke kunna innebära något hinder. Enligt bifogade utredning av andre akademikamrerare Helge Schött blir merkostnaden vid den nuvarande laboratoriebefattningens omändring till professur endast 2 766 kr. årligen. Fakulteten får alltså vördsamt hemställa att en personlig professur i lungtuberkulos inrättas för docenten och överläkaren Erik Hedvall med skyldighet för honom att även undervisa i fysikalisk diagnostik samt förrätta examination i dessa ämnen.

I fakultetens skrivelse återfinnes även följande jämförelse mellan nu utgående lön jämte ålderstillägg m. m. åt professor vid Uppsala universitet och läraren i fysikalisk diagnostik, tillika överläkare vid akademiska sjukhusets i Uppsala centralsanatorium.

78 Lön Avgår pensionsavdrag

Professor 8 000 927

Läraren 6 000: — 693: —

7 073 Tjänstgöringspenningar Ålderstillägg

4 000 1 000 12 073: —

Provisorisk avlöningsförstärkning Dyrtidstillägg Kristillägg

132 2184 1 478 15 867

Lön från sjukhuset 15 867:40 Nuvarande kostnad för statsverket Merkostnad för statsverket Nu utgående lön från sjukhuset Skillnadsbelopp

15 101: 13 101: 40 2 000: — 766: — 15 867:40

I f a k u l t e t e n s skrivelse å t e r g e s följande y t t r a n d e av p r o f e s s o r n i p r a k t i s k m e d i c i n vid universitetet, E. Ask-Upmark. Tuberkulosen utgör inom landet den fjärde i ordningen av samtliga dödsorsaker, eller, om den delvis oklara gruppen ålderssjukdomar uteslutes, den tredje. Den skördar sina offer framför allt inom de arbetsföra och yngre åldersgrupperna, vilket gör den till ett socialt problem av första ordningen. Med all rätt utbröts redan på ett tidigt stadium tuberkulosen från det invärtesmedicinska moderämnet: dels gällde det här en i stor utsträckning smittosam sjukdom, dels krävde ämnet en teknisk differentiering, som nödvändiggjorde specialisering. Det synes icke minst med hänsyn till undervisningen vara ett krav av första ordningen, att ämnet snarast erhåller en särskild företrädare med professors tjänsteställning. Då nu tillfälle synes föreligga att för en dylik lärostol förvärva en eminent kraft, nämligen överläkare Hedvall, om vars överlägsna förtjänster beträffande forskning, undervisning och känsla för sjukdomens stora sociala sammanhang endast en mening kan råda, är det mig som företrädare för det ämne tuberkulosläran förut tillhörde särskilt kärt att på det allra varmaste förorda det framlagda förslaget om personlig professur i phthisiologi för överläkare Hedvall. Kommittén anser, att lungtuberkulosens stora betydelse ur forsknings-, undervisningsoch samhällssynpunkt motiverar inrättandet av en särskild professur i detta ämne och vill på de anförda grunderna föreslå inrättandet av en professur i ftisiologi vid Uppsala universitet, personlig för överläkaren Erik Hedvall.

79 //. Professur

i röntgendiagnostik

vid Uppsala

universitet.

Vid Uppsala universitet finnes en personlig professur i medicinsk radiologi för professorn H. F. Laurell. Denna professur omfattar såväl röntgendiagnostik som strålterapi, en kombination, som under årens lopp blivit ohållbar, på grund av att båda ämnena utvecklats i så hög grad, att de nu icke längre kunna behärskas av en och samma person. Den nuvarande personliga professuren i radiologi bör därför omändras till en fast professur i röntgendiagnostik. För ämnet radioterapi bör då inrättas en laboratorsoch överläkartjänst. Denna laboratorstjänst bör inrättas i samband med den förestående ombyggnaden av akademiska sjukhuset, varest en särskild avdelning för radioterapi kommer att inrättas. Kommittén föreslår sålunda, att den för professor H. F. Laurell personliga professuren i medicinsk radiologi omvandlas till en ordinarie professur i röntgendiagnostik vid Uppsala universitet. 5. Professur i röntgendiagnosiik

vid karolinska

institutet.

I skrivelse till kommittén hava professorerna Ä. Åkerlund och E. Lysholm föreslagit, att den personliga professur i röntgendiagnostik, som den senare innehar, skulle omvandlas till en ordinarie professur i samma ämne. De anföra, att undervisningen i röntgendiagnostik vid karolinska institutet är i lika delar uppdelad på de bägge professorerna i ämnet, samt att den ena samtidigt är överläkare vid karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning och den andra samtidigt överläkare vid serafimerlasarettets röntgenavdelning. Bägge professorerna meddela hela sin undervisning på sina respektive avdelningar, bägges uppgifter som universitetslärare och överläkare äro fullständigt analoga, bägge undervisa lika stora och helt skilda grupper av de studerande vid institutet. Professurernas ställning vid institutet är emellertid för närvarande så till vida olika, att professuren på karolinska sjukhuset är ordinarie och professuren på serafimerlasarettet personlig. Då någon ändring i ovannämnda uppdelning av röntgenundervisningen vid institutet på två undervisningssjukhus ej är att förvänta, synes den personliga parallellprofessuren i röntgendiagnostik på serafimerlasarettet snarast böra förvandlas till ordinarie såsom på karolinska sjukhuset. Kommittén har funnit de framlagda skälen övertygande och får därför föreslå, att den av E. Lysholm innehavda personliga professuren omvandlas till en ordinarie professur i röntgendiagnostik. 6. Professur

i neurokirurgi

vid karolinska

institutet.

I sin petitaskrivelse den 27 maj 1943 gjorde karolinska institutets lärarekollegium framställning om omvandling av den av A. H. Olivecrona inne6—817746

80 h a v d a personliga p r o f e s s u r e n i n e u r o k i r u r g i Lill en o r d i n a r i e professur i s a m m a ä m n e . Till stöd för förslaget a n f ö r d e kollegiet följande. Då professuren 1935 inrättades, var det fråga om ett nytt ämne, i vilket det förut icke funnits någon lärostol i landet, varför det var helt naturligt, att professuren till en början fick formen av en personlig professur. Under de år, som förflutit sedan professuren inrättades, har neurokirurgien genomgått en snabb utveckling. Antalet sjukdomsfall i behov av neurokirurgisk specialvård har visat sig mycket större än vad som från början kunde förutses, beroende på ökad kännedom bland läkarna om de terapeutiska möjligheter, som föreligga vid neurokirurgiska kliniken, och på förbättrad diagnostik samt till stor del även på grund av att ett antal nya sjukdomsgrupper visat sig lämpade för operativa ingrepp på nervsystemet. Ett starkt ökat behov av neurokirurgiska vårdplatser har därför blivit följden. Detta har också lett till en utvidgning av den neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet, så att denna nu omfattar 80 vårdplatser. Härigenom är emellertid behovet av vårdplatser för hela landet ingalunda fyllt, utan man har säkerligen att emotse inrättandet av ytterligare specialavdelningar för neurokirurgi. De motiv, som föranledde inrättandet av en personlig professur i neurokirurgi, voro framför allt kraven på vårdmöjligheter för patienter i behov av neurokirurgisk speciaivård samt på möjligheter till forskning på detta i rask utveckling stadda område. Bägge dessa motiv kvarstå alltfort och ha genom den utveckling neurokirurgien genomgått ytterligare vunnit i styrka. Dessutom har nödvändigheten att tillgodose utbildningen av blivande neurokirurger tillkommit, och det har även visat sig, att undervisningen i neurokirurgi har en viktig uppgift att fylla, i det att de för kirurgiska ingrepp på nervsystemet lämpliga sjukdomsfallen visat sig vara så talrika, att varje läkare bör äga åtminstone någon kännedom om neurokirurgiens grunder. En professur i neurokirurgi i Stockholm kommer därför alltid att vara behövlig, i det att forsknings- och undervisningskraven endast pä detta sätt kunna tillgodoses. Därtill kommer, att behovet av utbildningsmöjligheter för blivande neurokirurger och lasarettsläkare, som utan alt vara specialister dock ha behov av en viss grad av neurokirurgisk utbildning, visat sig vara betydande. För att vidmakthålla och utveckla den vetenskapliga standarden bland landets nuvarande och blivande neurokirurger bör emellertid en professur finnas även efter Olivecronas avgång från sitt ämbete. Visshet om att en professur kommer att finnas även i framtiden bör vara för handen för att ge yngre neurokirurger befordringsmöjligheter samt för att sporra till ytterligare vetenskapliga insatser från deras sida. S a m m a f r a m s t ä l l n i n g g j o r d e s i p e t i t a s k r i v e l s e d e n 24 m a j 1944 a v s e e n d e 1945 å r s r i k s d a g s a m t d e n 19 j u n i 1945 a v s e e n d e 1946 å r s r i k s d a g . Dessa f r a m s t ä l l n i n g a r h a icke lett till n å g o n å t g ä r d , o c h d e n 20 j u n i 1946 h ä n s k ö t l ä r a r e k o l l e g i e t d ä r f ö r ä r e n d e t till M H O u n d e r h ä n v i s n i n g till a t t d e t t a förslag s y n t e s v a r a av b e s k a f f e n h e t a t t i f ö r s t a h a n d ö v e r v ä g a s a v k o m mittén. Kommittén h a r k o m m i t till den u p p f a t t n i n g e n , a t t lärarekollegiets skäl ä r o b ä r a n d e , och får d ä r f ö r föreslå, att den av A. H. Olivecrona innehavda personliga professuren omvandlas till en ordinarie professur i neurokirurgi.

81 B . Professurer, som föreslås inrättade vid en senare tidpunkt. /—5. Professurer i fysiologi vid Uppsala universitet, i fysiologi vid karolinska institutet, i medicinsk kemi vid Lunds universitet, i embryologi vid Lunds universitet och i ortopedi vid Lunds universitet. Beträffande dessa professurer hänvisas till utredningar och uttalanden på resp. s. 112, s. 114, s. 118, s. 99 och s. 151. 6*. Professur i neurologi vid Lunds

universitet.

Neurologien representeras i vårt land självständigt endast vid karolinska institutet, där en professur i ämnet finnes. I Uppsala och Lund har neurologien hittills företrätts av resp. professorer i praktisk medicin. Jämsides med ämnets tillväxt har emellertid ett avskiljande av neurologien till en egen disciplin även vid universiteten framstått såsom önskvärd, då neurologisk forskning på grund av ämnets utveckling numera kräver sin egen man. Samtidig vetenskaplig kompetens i både neurologi och intern medicin torde numera vara sällsynt inom den yngre forskargenerationen. Vid MHO:s sammanträde i Lund uttalade professorn i praktisk medicin, S. Ingvar, själv neurolog, likaledes önskemålet, att professuren i praktisk medicin vid Lunds universitet vid hans avgång skulle uppdelas, och en professur i neurologi komma till stånd. Kommittén finner inrättandet av särskild professur i neurologi i Lund (eventuellt även i Uppsala) innebära en naturlig och nödvändig utveckling och vill tillsvidare i princip föreslå inrättande av en professur i neurologi åtminstone vid universitetet i Lund, där förekomsten av en neurokirurgisk klinik gör behovet av en neurologisk klinik med självständig vetenskaplig verksamhet särskilt angelägen och där för övrigt också ett rockefellerlaboratorium för hjärnforskning finnes. Med anvisande av medel till en sålunda i princip beslutad professur torde däremot böra anstå tillsvidare, dock senast till nuvarande professorns i praktisk medicin avgång.

C.

Professurer, beträffande vilka ytterligare utredning bör avvaktas.

/ och 2. Professurer

i hygien vid universiteten

i Uppsala och

Lund.

För närvarande finnes i landet endast en professur, som omfattar enbart ämnet hygien, nämligen den vid karolinska institutet (numera också knuten till statens institut för folkhälsan). Denna professur inrättades år 1874 under benämning professur i allmän hälsovårdslära. Till sitt yttrande i detta ärende anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet bl. a.:

82 All alla våra medicinska läroverk ännu äro i saknad av särskild målsman för denna viktiga vetenskap, är en brist, som synes mig böra utan uppskov avhjälpas.» — I Uppsala hade redan 1859 inrättats en professur i patologi, patologisk anatomi och allmän hälsovård. Först 1911 blev emellertid hygienen skild från patologin, varvid den likväl i stället kopplades samman med bakteriologin, som tidigare saknat men nu erhöll särskild företrädare. Professorn i hygien och bakteriologi i Uppsala h a r alltsedan professurens tillkomst 1911 meddelat den för medicine licentiatexamen föreskrivna kursen i hygien. I Lund har hygienen varit representerad sedan 1885, då det inrättades en e. o. professur i patologisk anatomi, rätts- och statsmedicin samt hygien. Denna professur ombildadcs 1899, varvid hygienen, nu under namn av allmän hälsovård, sammankopplades med allmän patologi och bakteriologi. Innehavaren av professuren har dock ägnat sin tid som lärare och forskare helt åt patologi och bakteriologi. Kursundervisning i hygien, som tidigare överhuvud ej förekom i Lund, har under senare år meddelats av en docent eller biträdande lärare i ämnet. Medicinska fakulteten i Lund liar länge funnit hygienen otillfredsställande representerad därstädes och alltsedan 1934 i sina riksdagspetita upptagit begäran om en särskild professur i ämnet. I motiveringen anföres bl. a., att hygienen både som forsknings- och undervisningsämne är så omfattande, att den fullt kräver en professors hela arbetstid, och att en blivande professor i hygien endast genom att helt ägna sig åt sitt ämne torde kunna på ett verkligt auktoritativt sätt vägleda de blivande läkarna inom hygienens skilda områden. -— I en skrivelse till MHO ha medicinska fakultetens dekanus, professor E. Essen-Möller, och professorn i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård, A. Lindau, starkt understrukit behovet av ifrågavarande professur. De skriva bl. a.: Det måste med skärpa betonas, att frånvaron av en ordinarie ämnesrepresentant i hygien utgör en allvarlig olägenhet för fakulteten med hänsyn såväl till forskning och undervisning som till handläggningen av remissärenden inom ämnesområdet. Fakulteten är ulan en professur i hygien icke fullvärdig. Förverkligandet av det mycket gamla önskemålet om on professur i hygien är därför en angelägenhet av första ordningen. Även i Uppsala liar behovet av en särskild professur i hygien länge gjort sig gällande. Efter alt redan vid ett par tidigare tillfällen ha uttalat sig för inrättandet av en dylik professur har medicinska fakulteten i Uppsala i sina petita till 1947 års riksdag upptagit begäran därom. I sin skrivelse erinrar fakulteten om alt frågan angående inrättandet av särskilda professurer i hygien vid universiteten behandlats både av 1933 års universitetsberedning och av 1938 års läkarutbildningssakkunniga. Hörande omfattningen och betydelsen av ämnet hygien uttalade 1933 års univcrsitelsbcrcdning (SOU 1937:36. s. 107):

83 Ser man saken på lång sikt, äro de hygieniska och profylaktiska åtgärderna säkerligen de effektivaste vapen, som stå till buds i striden mot sjukdomarna. Starka skäl tala således för att vid varje lärosäte bör för denna sida av den medicinska vetenskapen finnas en särskild representant, vilken kan överblicka hela det medicinska arbetsfältet, vara målsman för de delar av hygienen, som icke behandlas i samband med de kliniska ämnena, och därvid jämväl aktgiva på de socialmedicinska synpunkterna. Trots detla erkännande av hygienens betydelse hade universitetsberedningen ej funnit det nödvändigt med en särskild professur i ämnet vid varje högskola utan ansåg, att man i Uppsala och Lund kunde nöja sig med en ickc-ordinarie speciallärare i ämnet. Uppsalafakulteten fann i sitt yttrande över beredningens belänkande, att det viktiga ämnet hygien icke bleve tillräckligt tillgodosett på det sätt beredningen föreslagit, och framhöll, att den organisation, som beredningen förordade för karolinska institutet, med skilda professurer i bakteriologi och hygien, förr eller senare bleve nödvändig även vid fakulteterna. Även i sitt yttrande över det av läkarulbildningssakkunniga 1941 avgivna betänkandet vände sig fakulteten mot det där upptagna förslaget, alt hygien i Uppsala skulle företrädas endast av en icke-ordinarie lärare. Fakulteten erinrade vidare i dvn ovan nämnda petilaskrivelsen om att läkarutbildningssakkunniga i sitt 1945 framlagda, överarbetade förslag angående läkarutbildningen framhållit önskvärdheten av att ämnet hygien kom att företrädas av ordinarie lärare även vid universiteten. De sakkunniga hade emellertid ansett frågans lösning fordra en utredning, som legat utanför ramen för deras uppgifter, och därför förutsatt, all undervisningen i hygien i universitetsstäderna tills vidare skulle bestridas av speciallärare. — Fakulteten framhåller, att den i sina tidigare yttranden särskilt fäst avseende vid undervisningens behov och fortsätter: Intet tvivel råder emellertid därom att hygienen även som forskningsområde måste sägas vara mycket otillfredsställande tillgodosedd i vårt bind med allenast en professur, som därtill är knuten till ett institut med omfattande praktiska uppgifter. MHO har mottagit en av laboratorerna vid statens institut för folkhälsan. .1. K. I. Ahlmark och A'. G. II. Vahlnc, utarbetad »P. M. angående behovet av hygienisk forskning och undervisning vid rikets universitet och karolinska institutet», ur vilken följande i detla sammanhang må anföras: Den enda forskningsinstitution, som huvudsakligen är avsedd för hygienisk forskning, är för närvarande statens institut för folkhälsan med den dar befintliga hygieniska institutionen, tillhörande karolinska institutet. Statens institut för folkhälsan är dock icke enbart avsett för vetenskaplig forskning utan skall även, som ett centralt undersökningsorgan, biträda vid övervakningen av den allmänna hygienen i riket. Denna senare uppgift har också under de gångna åren fått en sådan om fanning, att det vetenskapliga arbetet måst betydligt eftersättas. De mera rutinmässiga ärendena visa också en betydiig stegring, som av altl att döma kommer att öka ytterligare.

84 Vi äro därför i vårt land i stort behov av institutioner, vid vilka hygienisk forskning kan bedrivas i full utsträckning. Det synes vara ett minimikrav, att vid varje medicinsk fakultet en sådan institution inrättas. För att tillmötesgå ovan nämnda krav på en effektiv hygienisk forsknings- och undervisningsorganisation måste den nuvarande organisationen betydligt utbyggas. Som framgår av det ovanstående är det hygieniska arbetsfältet synnerligen omfattande och mångskiftande. Det finnes ingen möjlighet, att en och samma person nöjaktigt skall kunna behärska samtliga områden. En uppdelning är därför oundgängligen nödvändig. Det hygieniska forskningsområdet kan schematiskt indelas i följande huvudsakliga ämnesområden, vilka utan skarp gräns övergå i varandra. I. Avseende de normala, fysiologiska funktionerna hos människan (ex.: betydelsen av belysning, bostädernas beskaffenhet, personlig hygien, idrott). Forskningen inom detta område bör utföras under ledning av fysiologiskt skolad kraft med särskild inriktning på de hygieniska problemställningarna. II. Avseende profylaxen gentemot inverkan av toxiska substanser (ex.: yrkesskador inom industrien, njutningsmedel såsom alkohol). Forskningen inom detla område bör ledas av farmakoloxikologiskt utbildad kraft med särskild yrkeshygienisk inriktning. III. Avseende olika bristtillstånd (ex.: bristsjukdomarnas bekämpande, födoämneshygienen, vitaminforskning). Forskningen härutinnan bör utföras under ledning av en näringsfysiologiskt skolad kraft. IV. Avseende profylaxen gentemot angrepp av mikroorganismer (ex.: bekämpandet av epidemiska sjukdomar). Forskningen bör ledas av bakteriologiskt skolad person med hygienisk inriktning. V. Avseende människan i sitt samhälleliga sammanhang och hennes arvsanlag (ex.: socialmedicin i inskränkt mening, betydelsen av social miljö). Forskningen bör handhavas av medicinsk samhällsvetenskaplig och rasbiologisk sakkunskap. Önskvärt vore givetvis, att samtliga dessa forskningsområden bleve företrädda med vart och ett sitt forskningsinstitut vid varje medicinsk högre undervisningsanstalt. Förverkligandet av sådana önskemål torde dock för närvarande icke gå att genomföra. Det synes därför nödvändigt, att inom ett mindre antal institut sammanföra skilda ämnesområden liksom att till en och samma forskarplats hänföra olika områden. P r o f e s s u r e n i S t o c k h o l m föreslås h a speciellt b a k t e r i o l o g i s k - e p i d e m i o logisk i n r i k t n i n g , i L u n d l i k a s å m e n i U p p s a l a f y s i o l o g i s k - f a r m a k o l o g i s k inriktning. Kommittén. U n d e r fullt i n s t ä m m a n d e m e d d e s y n p u n k t e r , s o m f r a m f ö r t s i o v a n c i t e r a d e u t r e d n i n g a r och s k r i v e l s e r r ö r a n d e n ö d v ä n d i g h e t e n av en f ö r b ä t t r a d r e p r e s e n t a t i o n för h y g i e n e n vid u n i v e r s i t e t e n , som är en angelägenhet av första ordningen, ser sig k o m m i t t é n likväl ej i s t å n d a t t f ö r o r d a ett o m e d e l b a r t i n r ä t t a n d e a v i f r å g a v a r a n d e p r o f e s s u r e r , e n ä r för n ä r v a r a n d e mycket delade m e n i n g a r r å d a o m h u r ä m n e t lämpligen skall avgränsas. E n k v a l i t a t i v t o c h k v a n t i t a t i v t b e t y d a n d e del av h y g i e n e n ä r den, s o m a v h a n d l a r f ö r e b y g g a n d e t a v d e s m i t t o s a m m a s j u k d o m a r n a . V i k t i g a hithörande frågeställningar avhandlas även inom ä m n e n a bakteriologi och

85 epidemiologi. Det är betydelsefullt att klarlägga, hur forskning och undervisning inom den allmänna epidemiologien såsom .gränsområde mellan flera ämnen i framtiden bäst skall tillgodoses. En närmare utredning av denna fråga måste vara av väsentlig betydelse för utformningen av lärarebefattningarna i hygien. En del av hygienen, som i särskilt hög grad synes vara i behov av en förbättrad representation vid de medicinska högskolorna, är näringshygienen. Forskningen inom detta område och den närliggande näringsfysiologien har, utom vid statens institut för folkhälsan, som äger en särskild professur i födoämneshygien, huvudsakligen bedrivits vid de medicinska högskolornas fysiologiska och medicinsk-kemiska institutioner. I fråga om institutet för folkhälsan gäller även här, att de rent praktiska uppgifterna uppla en mycket stor del av arbetet, och vid högskoleinstitutionerna i fråga har denna forskning, såsom liggande på ett gränsområde, endast mera tillfälligt bedrivits. Den näringshygieniska och näringsfysiologiska forskningen har i vårt land i jämförelse med flertalet andra kulturländer otvivelaktigt blivit eftersatt. En ännu viktigare olöst fråga är, vilken ställning socialmedicinen och hygienen skola intaga till varandra. Meningarna gå här mycket isär på grundväsentliga punkter. En redogörelse härför återfinnes på s. 89. Det kan slutligen tilläggas, att forskningen inom vissa delar av hygienen (såsom bostadshygien, sanitär hygien etc.) kräver en teknisk sakkunskap, vilken medicinska vehenskapsidkare som regel ej äga. Kommittén har, såsiom ovan redan framhållits, vid granskningen av hithörande spörsmål funnit hela frågan om organisationen av forskning och undervisning inom den förebyggande medicinens område så omfattande och komplicerad, att den fordrar en grundlig utredning av en särskild kommitté, som h a r till sitt förfogande speciell sakkunskap (se även s. 90). / avvaktan på en dylik utredning föreslår därför MHO i överensstämmelse med vad LS föreslagit, att undervisningen i hygien vid universiteten tills vidare meddelas av arvodesavlönadc speciallärare. 3. Professur

i epidemiologi1

vid karolinska

institutet.

Epidemiologien har undergått en betydelsefull utveckling på senare år. Bakteriologiens och speciellt virologiens storartade uppsving liksom även införandet av terapeutiska medel av typen sulfonamid och penicillin ha varit av största betydelse härvidlag. Såväl vården av de i smittosam sjukdom insjuknade som bekämpandet av smittämnenas spridning har kunnat bedrivas med allt större effektivitet och framgång. 1 Ämnet epidemiologi i utbildningen till med. lic. examen omfattar huvudsakligen »klinisk cpidemiologi», medan den »allmänna epidemiologien» (läran om immunitet, smittspridning, desinfektion etc.) ingår bland annat i ämnet hygien och därför i betänkandet avhandlas i samband med detta.

86 F r å n samhällets sida tillmätes epidemiologien växande betydelse. 1946 års riksdag har antagit två lagändringar (SF 1946: 129, 130) av det innehåll, att det i varje epidemidistrikt (landstingsområde eller stad utom landsting jämte ytterligare två städer i riket) principiellt skall finnas minst ett epidemisjukhus under ledning av en läkare, som fyller vissa närmare angivna behörighetskrav (föreslaget förutom övrig utbildning minst 1 års tjänstgöring som underordnad läkare vid epidemisjukhus). Därutöver förutsattes förhandenvaron av mindre cpidemiavdelningar, s. k. epidemisjukstugor, vilkas antal torde komma att uppgå till minst 65. För läkarna vid dessa förordas 2 månaders utbildning i epidemiologi efter medicine licentiatexamen. Det har länge varit ett önskemål, att epidemiologien i universitetsstäderna skulle få en fastare anknytning till de medicinska fakulteterna för ernående av förbättrade möjligheter för såväl undervisning som forskning. För närvarande äro överläkarna vid epidemisjukhusen även i dessa städer anställda av landsting resp. kommun och fullgöra sin undervisning mot arvode. Bristerna i fråga om undervisningen i epideiniologi ha i olika sammanhang påtalats (jfr SOU 1941:27, s. 112). 1938 års läkarutbildningssakkunniga ha tagit hänsyn härtill och förorda införande i med. lic.-utbildningen av en obligatorisk kurs om 15 timmar, som skall genomgås före den 1 m å n a d långa assistenttjänstgöringen i ämnet. Det råder en intim växelverkan mellan de teoretiska disciplinerna bakteriologi och virologi å ena sidan och den praktiska disciplinen epidemiologi å den andra. Detta gäller för det dagliga rutinarbetet men i eminent grad även för forskningen. I full insikt om den epidemiologiska forskningens betydelse har man utomlands på vissa håll inrättat professurer även i epidemiologi. Ett nära till hands liggande exempel utgör Köpenhamn, där chefen för Blegdamshospitalet är professor. I Sverige äro förutsättningarna för effektivl epideniiologiskt forskningsarbete för närvarande så gott som obefintliga. Då såsom ovan nämnts även i universitetsstäderna och i Stockholm epidemisjukhusen drivas av landsting resp. kommun, äro läkarna helt upptagna av sina sjukvårdande uppgifter. De medicinska fakulteterna kunna icke heller utöva något direkt inflytande vid överläkarbefattningarnas tillsättande. Önskvärdheten av en ändring i sistnämnda avseende har understrukits av departementschefen vid behandlingen av de ovannämnda lagändringarna (prop. 1946: 36, s. 31). I Uppsala är överläkarebefattningen vid epidemisjukhuset förenad med l:e stadsläkartjänsten. En omändring till självständig befattning kan förväntas i samband med ikraftträdandet av de inledningsvis refererade nya lagbestämmelserna. Vid sjukhuset är vissa tider en extra läkare anställd. I L u n d innehaves överläkarebefattningen vid epidemisjukhuset av en docenl i bakteriologi. som samtidig! är praktiker i staden. Underläkare har

87 hittills icke funnits, men vid behov förordnas en extra läkare. Från 1 januari 1947 inrättas emellertid en underläkartjänst. I Stockholm finnes vid epidemisjukhuset en överläkare samt fr. o. m. 1946 även en biträdande överläkare. Dessutom finnas 4 ordinarie under» läkare samt ett varierande antal extra läkare, vanligen 4. För att tillgodose forskningens såväl som undervisningens intressen finner MHO det synnerligen angeläget, att en utredning genomföres beträffande möjligheten att omändra de nuvarande överläkaretjänsterna vid epidemisjukhusen i Uppsala, Lund och Stockholm till akademiska lärarbefattningar. Med hänsyn till det stora patientantalet vid epidemisjukhuset i Stockholm och de ökade möjligheter till forskning, som bjuds därigenom liksom även genom möjligheten till direkt samarbete med statens bakteriologiska laboratorium, vill MHO föreslå, alt utredning verkställes rörande möjligheten att vid karolinska institutet inrätta en professur i klinisk epidemiologi, vars innehavare samtidigt är överläkare vid Stockholms epidemisjukhus. I Uppsala och Lund föreslås inrättandet av laboraturer förenade med överläkartjänster vid resp. epidemisjukhus. Om en dylik ändring kommer till stånd, finner MHO det naturligt, att vid tjänsternas tillsättande hänsyn tages såväl till meriter i bakteriologi och virologi som till nödvändig klinisk utbildning. En omändririg av överläkarbefattningarna enligt här föreslagna linjer kan ske endast efter förhandlingar med vederbörande myndigheter i kommun och landsting. MHO föreslår därför-, att en utredning verkställes rörande möjligheten att omvandla överläkarbefattningarna vid epidemisjukhusen i Stockholm, Uppsala och Lund till akademiska lärarebefattningar med resp. professors och laborators tjänsteställning. 4. Professur

i social pediatrik

vid karolinska

institutet.

I sitt betänkande om befolkningspolitikens organisation ni. m. (SOU 1946: 53) har 1941 års befolkningsutredning föreslagit inrättandet av en professur i social pediatrik vid karolinska institutet. I motiveringen för detta förslag ingår bl. a. en rekapitulation (a. a. s. 53—56) av vissa synpunkter, som under senare år framförts i fråga om socialmedicinsk forskning och undervisning och vilka här i största korthet skola återges. 1933 års universitetsberedning förordade (SOU 1937: 36, s. 108), att socialmedicinen skulle inrymmas under ämnet hygien, och föreslog, att en professur i allmän hygien med socialmedicin skulle inrättas vid karolinska institutet, medan speciallärarbefattningar med motsvarande benämningar skulle införas vid universiteten i Uppsala och Lund. I sitt yttrande över detta förslag hävdade däremot lärarkollegiet vid karolinska institutet, att ämnet hygien borde bibehållas vid dittillsvarande och nuvarande omfatt-

88 ning, medan den på statistiska utredningar och social kunskap baserade medicinska sociologien eller samhällsmedicinen borde betraktas som ett gentemot den egentliga hygienen fristående ämnesområde. LS ställde sig liksom lärarkollegiet avvisande till tanken, att socialmedicinen skulle samordnas med ämnet hygien (SOU 1941: 27, s. 174 ff.). De förordade i första hand, att de praktiskt socialmedicinska synpunkterna skulle vinna tillbörligt beaktande vid den kliniska undervisningen i olika ämnen. Därjämte föreslogo de en propedeutisk kurs i socialmedicin, förlagd till tiden före de kliniska tjänstgöringamas påbörjande, samt en praktisk socialmedicinsk avslutningskurs, förlagd till sista terminen före medicine licentiatexamens avläggande. I sitt yttrande över LS:s betänkande framhöll medicinalstyrelsen, att detta förslag syntes kunna godtagas som ett provisorium men att det enligt styrelsens mening hade varit att föredraga, om de sakkunniga tagit steget fullt ut och föreslagit inrättandet av professurer i profylaktisk medicin vid landets tre medicinska högskolor. 1941 års befolkningsutredning anför nu i sitt ovan angivna betänkande (s. 56 ff.) bl. a. följande: När befolkningsutredningcn sålunda undersöker möjligheterna att organisera en socialmedicinsk forskning på mödra- och barnavårdens fält, synas två utvägar tänkbara. Antingen kan man tänka sig, att sådan forskning bedrives inom ramen för ett allmänt socialhygieniskt forskningsprogram, eller också bör vid sidan av övrig gynekologisk och obstetrisk samt pediatrisk forskning ordnas en dylik, som särskilt betonar dess sociala sammanhang. Den förra utvägen har prövats i vissa länder, där professurer i profylaktisk eller preventiv medicin inrättats. En blick på vad dessa professurer inrymma som undervisnings- och forskningsområden ger vid handen, att dessa områden äro så omfattande och kräva ingående kunskap i så många delar av hygienen och medicinen i övrigt, alt ingen forskare numera är i stånd att omspänna dem. Utvecklingen har här såväl i utlandet som i vårt land i stället gått i samma riktning som överallt annars i samhället och jämväl i medicinen, nämligen mot en specialisering. Allteftersom kunskaperna vidgats, ha avgränsade områden inom ett kunskapsområde tillgodosetts med egna organ för forskning inom särskilt detta. Så är fallet med kirurgi — t. ex. neurokirurgi, thoraxkirurgi — med medicin — t. ex. neurologi, epidemiologi — och hygienen själv har gått samma väg. Inom densamma ha vissa delar utbrutits och försetts med särskilda företrädare. Så har skett t. ex. med arbetshygien och födoämneshygien. Utredningen anser på anförda grunder, att socialmedicinen icke bör utbrytas ur sina respektive, kliniska ämnen. Den bör i stället enligt utredningens mening tillgodoses med särskilda företrädare inom dessa, i den mån forsknings- och undervisningsuppgifter samt tillgång till kompetenta krafter så göra lämpligt och möjligt. På anförda skäl avböjer befolkningsutredningen sålunda att tillgodose forskningsoch undervisningsbehovet inom den sociala medicinen genom inrättande av professurer i socialmedicin eller profylaktisk eller förebyggande medicin. Utvecklingen har redan gått förbi sådana. Erfarenheten från utlandet visar, att Sverige redan vid deras inrättande skulle vara distanserat. Vad som kräves är i stället professurer i skilda medicinska ämnen med huvuduppgift att forska och, i den mån undcrvisningsbehov föreligga, även undervisa i deras sociala delar.

*

89 De båda ämnen, där enligt befolkningsutredningens mening den sociala forskningen och undervisningen först bör företrädas, är dels pediatriken, dels gynekologien och obstetriken, och av dessa torde pediatriken böra komma i första rummet. Vad anknytningen av en professur i social pediatrik gäller, synes tvekan icke kunna råda om att en sådan professur bör knytas till en av de medicinska fakulteterna. Även om varje ort har sina sociala problem och en forskning i viss mån kan bedrivas var som helst, synes det riktigast att förlägga densamma till det ställe, där det största materialet finnes. Den naturliga platsen synes därför vara Stockholm, och professuren bör alltså knytas till karolinska institutet. Det står för utredningen klart, att den socialmedicinska forskningen är i behov av flera forskningsplatser än en enstaka professur i social pediatrik kan erbjuda. Närmast bör komma frågan om införandet av en professur i social obstetrik och gynekologi, till vars ämnesområde skulle höra de vida sociala problemen om förlossningsvården och abortfrågan. Utredningen ser i sitt förslag om en professur i social pediatrik en början, där erfarenheterna få giva ledning för den fortsatta utbyggnaden av forskningsorganisationen. E n a n n a n syn p å s o c i a l m e d i c i n e n s u t v e c k l i n g f ö r e t r ä d e s a v p r o f e s s o r n i h ä l s o v å r d s l ä r a vid k a r o l i n s k a i n s t i t u t e t G. A. V. Fischer. I sitt y t t r a n d e a v d e n 26 a p r i l 1946 över LS:s ö v e r a r b e t a d e b e t ä n k a n d e (SOU 1 9 4 5 : 5 7 ) , ställt till k a r o l i n s k a i n s t i t u t e t s l ä r a r k o l l e g i u m o c h i a v s k r i f t ö v e r s ä n t till M H O , f r a m h å l l e r h a n bl. a. f ö l j a n d e : Hygien och socialmedicin böra . . . vara företrädda såväl i kollegium som fakulteter med professur. Då det väl knappast är tänkbart att professurer inrättas i såväl hygien som socialmedicin och båda ämnena dock böra företrädas, synes det vara en lämplig anordning alt åtminstone tillsvidare förena båda ämnena under en professur. Såväl i Stockholm som i Lund och Uppsala bör för den skull professurer i preventiv medicin ordnas, varvid professuren i hygien i Stockholm skulle övergå i den nya professuren. Detta arrangemang torde ej stöta på större invändningar, då de båda ämnena äro mycket närbesläktade och i stor utsträckning flyta över i varandra. En sådan professur skulle skänka stadga åt studieordningen. Professorn i preventiv medicin skall företräda ämnet i fakultet och kollegium; han skall leda forskningsarbete, han skall planera studierna från den propedeutiska kursen över hygicnkurscn fram till avslutningskursen i socialmedicin, så alt denna undervisning blir enhetlig, väl planerad och ger gott utbyte. Kommittén: Det t o r d e f r a m g å av o v a n s t å e n d e , att det s e n a s t e decenniets livliga d e b a t t o m r i k t l i n j e r n a för den s o c i a l m e d i c i n s k a d i s c i p l i n e n s u t v e c k ling o c h d e s s f ö r h å l l a n d e till a n d r a m e d i c i n s k a f o r s k n i n g s - o c h u n d e r v i s n i n g s o m r å d e n i c k e givit n å g o t e n t y d i g t r e s u l t a t . Mot en u p p f a t t n i n g , s o m h ä v d a r a t t s o c i a l m e d i c i n e n i första h a n d b ö r f ö r e t r ä d a s av p r o f e s s u r e r i det odelade ä m n e t s o c i a l m e d i c i n eller eventuellt i p r o f y l a k t i s k eller p r e v e n t i v m e dicin, d ä r ä v e n ä m n e t h y g i e n skulle ingå, s t å r e n a n n a n , s o m f ö r o r d a r tills k a p a n d e t a v s ä r s k i l d a , socialt i n r i k t a d e p r o f e s s u r e r i n o m r a m e n för vissa a v d e n u e x i s t e r a n d e k l i n i s k a ä m n e n a . L S h a för sin del a n s e t t , a t t t y n g d p u n k t e n i d e n s o c i a l m e d i c i n s k a u n d e r v i s n i n g e n för m e d i c i n e licentiat-

'.10

examen skulle förläggas i samband med undervisningen i varje enskilt kliniskt ämne för sig, men att en samlad introduktion i resp. avrundning av ämnet ändock vore att förorda i form av propcdeutisk kurs resp. praktisk avslutningskurs. Kommittén, som önskar starkt understryka behovet av forskning och undervisning inom de socialmedicinska disciplinerna, finner det svårt (dt utan ytterligare utredning förorda inrättandet av den av 1941 års befolkningsutrcdning föreslagna professuren i social pediatrik. Härigenom skulle nämligen utvecklingen inom det socialmedicinska forsknings- och undervisningsområdet bindas vid en av de ovan skisserade utvecklingslinjerna, innan enligt kommitténs mening full klarhet ännu kan sägas råda, huruvida denna är den naturligaste och lyckligaste. Kommittén finner det angeläget, att hela problemställningen ytterligare belyses. Då vissa instanser (1933 års universitetsberedning, medicinalstyrelsen 1941, professor G. Fischer) uttalat sig för ämnets sammankoppling med ämnet hygien, torde utredningen ang. socialmedicinens framtida utveckling och den s. 85 förutsatta utredningen ang. professurer i hygien i Uppsala och Lund lämpligen hänskjutas till samma kommitté.

91 Tabell 5. Kostnadsberäkningar för under kapitel 4 föreslagna befattningar. / . Professurer,

vilka

avses

bli helt

nyinrättade.

Uppsala universitet. 1 professur i patologi lön och tjänstgöringspenningar provisorisk avlöningsförstärkning provisoriskt lönetillägg dyrtidstillägg kristillägg 1 professur i teoretisk medicin, personlig

12 000: — 132: — 660: — 2 184: — 1 478: T

454. _ 16 454: —

32 908-

16 454: — 16 454: 16 454: _ 16 454: 16 454: — 16 454: —

9g 704.

16 Lunds universitet. 1 professur 1 > 1 » 1 » 1 » 1 »

i bakteriologi i fysiologi i medicin i kirurgi i obstetrik och gynekologi i dermatologi och venereologi

Karolinska Institutet. 1 professur i experimentell histologi, personlig 1 » i virusforskning 1 » i thoraxkirurgi, personlig

/ / . Professurer,

som

erhållas

genom

omvandling

16 454: 16 454: _ 16 454: —

49 362:

Summa kronor

180 99-4:

av redan

befintliga

tjänster.

Uppsala universitet. 1 professur i medicinsk kemi, personlig nuvarande befattning: 1 laborator i kemi, lön och tjänstgöringspenningar provisorisk avlöningsförstärkning provisoriskt lönetillägg dyrtidstillägg kristillägg

16 454» _ 9 000: — 132: — 060: — 2 181: ! 478. . Merkostnad

13 454: 3 000: — IQ 454. _

1 professur i ftisiologi nuvarande befattning: 1 lärare i fysikalisk diagnostik! tillika överläkare vid akademiska sjukhusets i Uppsala centralsanatorium

13 454: _

Merkostnad

3 000: —

3 000: —

3 000:

Karolinska institutet. 1 professur i speciell medicinsk kemi, personlig nuvarande befattning: 1 laborator i kemi

16 454: 13 454: Merkostnad

3 000: -

Summa merkostnad

3 000: 9 000: —

Kap. 5. De olika institutionernas behov av befattningar. I överensstämmelse med uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet i prop. 1946: 273, s. 59 har kommittén i allmänhet satt nytillkomna laboratoriebiträdes-, kanslibiträdes- och vaktmästarebefattningar i extra ordinarie ställning. Det torde få ankomma på vederbörande akademiska myndigheter att senare allt efter uppkommande behov inkomma med förslag om eventuellt ordinariesättande av sådan befattning. I tabellerna nedan upplagas nuvarande personal, LS:s förslag samt MHO:s förslag. Större delen av de nya befattningar, som MHO föreslår, ha icke varit aktuella för LS, vilkas förslag ju enbart avser undervisningsbefattningar. Under rubriken »LS:s förslag» upptagas därför inga tekniska befattningar. Med ett streck markeras befattningar, som av LS föreslagits utgå eller ersättas med andra befattningar.

Anatomi. För anatomien gäller i än högre grad än för de flesta andra ämnen, att den omfattande undervisningen lägger stora hinder i vägen för den vetenskapliga verksamheten. Undervisningen fordrar nämligen i särskilt stor utsträckning personlig handledning av studenterna i form av demonstrationer och förhör, vilket kräver stor tillgång framförallt till yngre lärarkrafter, om den skall kunna bedrivas rationellt. Föreståndaren för anatomiska institutionen i Uppsala, professor D. E. Holmdahl, skriver rörande förhållandena i Uppsala följande: Professorns undervisningsbörda. Denna omfattar med nuvarande organisation 90 föreläsningar per läsår. Dessa äro sä fördelade, att 20 timmar givas på höstterminen, avhandlande allmän anatomi och nervsystemets ledningsbanor, samt 70 timmar på vårterminen, varav 10 timmar för allmän anatomi och 60 timmar för bröstorganens, bukorganens och urogenitalorganens utveckling och byggnad. Därtill komma 50 demonstrationstimmar per år, ungefär lika fördelade på båda terminerna. Dessa demonstrationer omfatta huvudsakligen förhör i osteologi samt demonstrationer och förhör i samband med kurserna i visceralorganens utveckling och byggnad. Dessutom hålles en gång per år en föreläsningsserie omfattande 30 föreläsningar över centrala nervsystemets utveckling och byggnad. Denna är emellertid en privat, av kursdeltagarna betald kurs i enlighet med av Kansler för rikets universitet utfärdade bestämmelser. Den ordinarie undervisningsskyldigheten räcker dock vanligen icke till utan måste väsentligt överskridas, vilket framförallt gäller demonstrationstiderna.

93 Prosektorns undervisningsbörda. Denna består i 25 föreläsningar per läsår, vilka vanligen givas under vårterminerna och avhandla bålväggens, peritoneums och bäckenbottnens utveckling och byggnad. Prosektorn har dessutom till uppgift alt leda undervisningen på anatomisalcn varje dag under läsåret. Denna undervisning består i demonstrationer och examinatorier och omfattar ca 2 timmar varje dag, dvs. sammanlagt ca 235 timmar per läsår. Därtill kommer 50 föreläsningar i jämförande anatomi, fördelade på två obligatoriska, men av kursdeltagarna betalda kurser. Till dessa 50 föreläsningar komma ca 15 timmar för examinatorier i samband med kurserna. Den sammanlagda undervisningsbördan för prosektorn per läsår utgör sålunda: 75 föreläsningstimmar och i det närmaste 250 timmar demonstrationer och examinatorier. Utöver professorns och prosektorns demonstrationstimmar utföras av underordnade lärare, assistenter och amanuenser ca 1 875 t. demonstrationer. Vad föreläsningarna beträffar, har jag utgått ifrån, att studerande, som intagas höstoch vårlermin under samma läsår, skola bevista samma föreläsningar beträffande kurserna i bröst- och bukorganens, urogenitalorganens och centrala nervsystemets utveckling och byggnad. Detta är pedagogiskt otillfredsställande. Varje intagningsgrupp bör helst ha sina egna föreläsningar. Skulle en sådan förändring genomföras, måste de nämnda kurserna dubbleras, vilket betyder, att ytterligare 145 föreläsningar per år tillkomma. Antalet föreläsningar skulle sålunda öka från nuvarande 195 till 340 stycken per år. Om ett sådant förslag genomföres, måste givetvis den kvalificerade lärarpersonalen ökas i motsvarande grad. F ö r k a r o l i n s k a institutets a n a t o m i s k a institutions del gör professor T. Peirén, följande u t t a l a n d e .

föreståndaren,

Framförallt professorn men även prosektorn är så belastad med undervisningsarbete, att den tid, som blir över för forskningsuppgifter, blir mycket starkt begränsad. En slor lättnad av arbetsbördan skulle åstadkommas, om colloquierna finge inräknas i den till 136 timmar årligen i statuterna föreskrivna undervisningsskyldigheten. Ett sådant medgivande är så mycket mer berättigat, som undervisningen vid preparatet är en mycket lämplig och givande form av anatomiundervisning, och den utgör ett nödvändigt komplement till de katedrala föreläsningarna. En lämplig anordning synes mig vara, att såväl professorn som prosektorn årligen håller omkring 70 föreläsningar och omkring 70 colloquier. För genomförandet av studieschemat enligt den här framlagda planen erfordras för en terminsgrupp studenter följande undervisningstimmar: 143 föreläsningar, 216 colloquier och ca 3 150 timmar för handledning av de små studentgrupperna. Vid anatomiska institutionen studera såsom nämnts alltid två olika studentgrupper, varför programmet måste upprepas två gånger om året. Professor P e t r é n f r a m h å l l e r slutligen, att en rationell lösning a v l ä r a r e f r å g a n skulle f o r d r a , att d e n n u v a r a n d e l ä r a r s t a b e n fullständigt d u b b l e r a d e s , så att det f a n n s 2 professorer, 2 p r o s e k t o r e r o. s. v. P r o f e s s o r n i a n a t o m i vid L u n d s universitet, G. Backman, gör följande uttalande: Genom sammanförande av undervisningen i anatomi till blott tvenne terminer, varvid dock också histologien skall samtidigt genomgås och tenteras, ställas vida större krav på undervisningens och handledningens intensitet. För närvarande har avdelningen 1 professor, 1 förste och 1 andre assistent samt 10 e. o. amanuenser. De senare göra relativt ringa nytta för undervisningen, dels därför att de äro för unga, dels där-

94 för atl de icke som för ett 30-tal ar tillbaka kunna ägna hela liden at sin uppgift, utan nu mellan studier och laborationer i sina ämnen anslå kortare tider för c. o. amanuensuppgifterna. E. o. amanuensskapet är mera tillfälle för den intresserade alt båttre och mera ingående lära sig själv anatomi, ån som kan medhinnas på det morfologiska årets tid. L S f r a m h å l l a ävenledes, att den av d e m föreslagna r a t i o n a l i s e r i n g e n av u n d e r v i s n i n g e n ställer stora k r a v p å såväl l ä r a r e s o m s t u d e r a n d e , och anse, att l ä r a r e k r a f t e r n a vid universiteten b ö r a u t g ö r a s av e n professor, en p r o sektor och en a n d r e assistent. De f ö r o r d a vidare, att vid institutet en förste a m a n u e n s b e f a t t n i n g o m ä n d r a s till en a n d r e a s s i s t e n t t j ä n s t Kommittén a n s e r de a v L S föreslagna l ä r a r s t a b e r n a otillräckliga, o m i id skall bli över för vetenskaplig forskning, m e n vill å a n d r a s i d a n icke föreslå en d u b b l e r i n g a v p r o s e k t o r s b e f a t t n i n g a r n a u t a n h å l l e r d e t för möjligt, a t t u n d e r v i s n i n g e n skall k u n n a b e d r i v a s m e d h j ä l p a v ett ö k a t a n t a l m i n d r e kvalificerade l ä r a r e k r a f t e r . K o m m i t t é n s förslag till l ä r a r e o r g a n i s a t i o n återfinnes i n e d a n s t å e n d e tabeller. Uppsala universitet. Nuvarande personal

LS:s förslag

1 prosektor

1 prosektor

1 andre assistent

1 andre assistent

1 tredje amanuens 1 lab.-biträde A 7 1 ins t.--vaktmästare A 7 1 1 vaktmästare Eo 7

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 prosektor 1 förste assistent 1 andre assistent 2 förste amanuenser 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 1 lab.-bitr. A 7 1 lab.-bitr. Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktm. A 7 1 vaktmästare Eo 7

Lunds universitet. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 prosektor

1 förste assistent 1 andre assistent 1 tredje amanuens */* preparator A 10 1 lab.-biträde Eo 7 x

/s inst.-vaktm. A 7 1

1 andre assistent

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 prosektor 1 förste assistent 1 andre assistent 2 förste amanuenser 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 1 lab.-bitr. A 7 1 lab.-bitr. Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktm. A 7

Denne vaktmästare upptages i statsliggaren såsom gemensam med histologiska institutionen, men enligt uppgifter från anatomiska och histologiska institutionernas föreståndare hör han enbart till anatomiska institutionen.

95 Preparatory och institutionsvaklmäsUiren äro nu gemensamma lör anatomiska och histologiska insiitutionerna. Var och en av dessa institutioner har emellertid behov av egen preparator. och likaså behöva de båda institutionerna var sin vaktmästare. Karolinska institutet. Nuvarande personal 1 proseklor 2 förste amanuenser 1 tredje amanuens '/-> instrumentmakare (arvode 2 700 kr) 1 preparator A 10

LS:s förslag 1 prosektor 1 andre assistent 1 förste amanuens

MIIO:s förslag 1 docentstipendiat 1 prosektor 1 förste assistent 1 andre assistent 3 förste amanuenser 1 tredje amanuenser Va instrumentmak. A 1!) 1 preparator A 10 1 lab.-bitr. A 7 1 lab.-bitr. Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktm. A 7 1 vaktmästare Eo 7

1 inst.-vaktm. A 7 1 vaktmästare Eo 7

Önskemål om anställande av en för anatomiska och histologiska institutionerna gemensam instrumentmakare i A 10 framfördes av institutionsföreståndarna och karolinska institutets lärarekollegium i samband med begäran om utrustningsanslag till insiitutionerna. Med hänvisning till att frågor av denna art vore föremål för utredning inom MHO, tillstyrkte emellertid kanslern tills vidare endast inrättandet av en arvodesbefattning med ett arvode motsvarande behållen inkomst i 9:e löneklassen. I enlighet med departementschefens på kanslerns utlåtande grundade förslag beviljade 1946 års riksdag ett arvode på 5 400 kronor. MHO, som bereddes tillfälle yttra sig över de till departementet ingivna framställningarna, förordade redan då inrättande av en ordinarie befattning i A 10. Utförlig motivering återfinnes i prop. 1946: 273, s. 376. Ett av laboratoriebiträdena är här, liksom i Uppsala och Lund, avsett för prosektorn.

Histologi. LS uttala i sitt belänkande (SOU 1941:27, s. 60), att undervisningen i histologi vid karolinska institutet och vid medicinska fakulteten i Lund har den ställning i studieplanen, som motsvarar ämnets värde för den allmänna läkareutbildningen, och i överarbetningen av sitt förslag (SOU 1945: 57, s. 15) ha de icke funnit anledning frångå denna mening. I Lund, där undervisningen varit mest omfattande, upptog den vid tiden för betänkandet 7 — G 17 745

96 150 timmar föreläsningar per kurs. LS räkna med att en kurs skall ges varje termin. MHO anser emellertid, att kursundervisningen i histologi likformigt vid alla tre högskolorna bör kunna inskränkas till 136 timmar föreläsningar och demonstrationer per kurs, och detta förslag har accepterats avvederbörande ämnesrepresentanter. Till bestridande av denna undervisning ha LS föreslagit en professor, en förste assistent och en förste amanuens vid universiteten samt vid karolinska institutet en professor, en laborator samt två förste amanuenser. Det torde få anses uppenbart, att en dylik personalstab icke ger forskarna någon tid till mera omfattande vetenskapligt arbete. Varje kurs tager ju i anspråk en professors hela normala undervisningsskyldighet. Det mest rationella borde därför vara en dubblering av professurerna. MHO vill emellertid av ekonomiska skäl icke föreslå, att en så radikal åtgärd omedelbart vidtages, utan anser, att i stället en prosektur bör inrättas vid vardera av de tre högskolorna (i Stockholm genom omvandling av den e. o. laboratorstjänsten), vars innehavare får övertaga ena hälften av undervisningen, dvs. den ena kursen. Av teknisk personal är vid alla institutionerna 1 preparator i lönegrad A 10 nödvändig. I Uppsala finnes redan en dylik befattning, i Lund finns en delad med anatomiska institutionen, men i Stockholm saknas befattningstypen helt. Vid var och en av histologiinstitutionerna bör även finnas en vaktmästare för sådana göromål, som icke fordra specialutbildning. De histologiska institutionerna ha även stort behov av hjälp för skötseln avförsöksdjuren. Vid institutionen i Slockholm, som är betydligt större än motsvarande universitetsinstitutioner, anser kommittén en särskild djurskötare (ett laboratoriebiträde med speciell utbildning, se kap. 7, s. 219) vara erforderlig. Vaktmästarebefattningen vid denna institution har i konsekvens härmed ansetts kunna sättas i Eo 5. I Stockholm är även en instrumentmakare i A 10 tillsammans med den anatomiska institutionen motiverad av ovan anförda skäl.

Nuvarande personal 1 förste amanuens 1 tredje amanuens 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 vaktmästare Eo 71

Uppsala universitet. LS:s förslag 1 förste assistent 1 förste amanuens

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 prosektor 1 förste amanuens 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 1 lab.-bitr. A 7 1 lab.-bitr. Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktm. Eo 7

1 Beträffande denna vaktmästarebefattning, som enligt statsliggaren är gemensam för histologiska och anatomiska institutionerna, se under anatomi s. 94.

97 E n y t t e r l i g a r e befattning s o m förste a s s i s t e n t , vilken n u finnes vid institutionen, redovisas u n d e r e m b r y o l o g i (s. 100). Befattningen b ö r dock fortf a r a n d e h ö r a till histologiska i n s t i t u t i o n e n . Lunds universitet. MHO:s förslag

LS:s förslag

Nuvarande personal

1 förste assistent 1 förste amanuens

1 förste amanuens 1 tredje amanuens Va preparator A 10 1 lab.-biträde A 7

Va inst.-vaktm. A 7

docentstipendiat prosektor förste amanuens tredje amanuenser preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A

L S föreslogo i n g e n f ö r ä n d r i n g av i n s t i t u t i o n e n s p e r s o n a l . E n b e f a t t n i n g s o m förste assistent, vilken n u finnes vid i n s t i t u t i o n e n och s o m föreslogs bib e h å l l e n a v LS, redovisas u n d e r e m b r y o l o g i (s. 100). Karolinska institutet. LS:s förslag

Nuvarande personal 1 laborator extra (arvode 8 600 kr) 2 förste amanuenser 1 tredje amanuens Va instrumentmakare (arvode 2 700 kr) 1 inst.-vaktmästare A 7 1 tekniskt biträde A 7 — —

1 laborator 2 förste amanuenser

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 prosektor 2 förste amanuenser 1 tredje amanuens Va instrumentmakare A 10 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 2 lab.-biträden Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

E n l i g t LS:s förslag skulle d e n e. o. l a b o r a l o r s t j ä n s t e n o r d i n a r i e s ä t l a s . I n s t r u m e n t m a k a r e n föreslås v a r a g e m e n s a m för d e n histologiska i n s t i t u t i o n e n och den a n a t o m i s k a institutionen. Avdelningarna för embryologi. Även o m u n d e r v i s n i n g e n i e m b r y o l o g i i enlighet m e d LS:s förslag fördelas p å ä m n e n a a n a t o m i och histologi, så ä r o d o c k s a m t l i g a r e p r e s e n t a n t e r för detta viktiga ä m n e överens o m a t t d e t s a m m a b ö r f ö r e t r ä d e s a v en särskild l ä r a r e , för att det så s m å n i n g o m skall k o m m a att få den utveckling ä v e n i vårt l a n d , s o m det h a r i m å n g a a n d r a l ä n d e r . P r o f e s s o r n i a n a t o m i , särskilt histologi vid k a r o l i n s k a institutet, G. Häggqvist. skriver h ä r o m följande.

98 Vad beträffar embryologjens ställning ur vetenskaplig synpunkt, är ämnet relativt väl avgränsat. Det är visserligen sant, såsom från fakultetshåll betonats, att såväl läraren i histologi som i anatomi måste anknyta till utvecklingsläran i sin undervisning, men detla innebär icke, att ämnet ej är en särskild, avgränsad disciplin. En lärare i histologi måste också anknyta till anatomi, kemi, fysiologi och klinik, utan att det därför fallit någon in, att han skall ensam handha undervisningen på dessa områden, och likadant är det i alla andra läroämnen. Redan på 1870-talet diskuterade karolinska institutets lärarkollegium lämpligheten av att hos riksdagen begära en professur i cmbryologi. Sådana hava också inrättats vid många universitet. Här i Sverige har forskningen liksom undervisningen i embryologi handhafts av professorerna i anatomi och histologi, och allt efter deras inriktning inom de stora arbetsfält, de haft att bevaka, har embryologisk forskning bedrivits eller icke. I Lund har professor Broman på elt framgångsrikt sätt ägnat hela sin forskargärning åt embryologien och slutligen haft glädjen att för donerade medel skapa ett särskilt embryologiskt institut, där han även som emeritus är verksam. I Uppsala ägnade professor Hammar mycken tid åt embryologiska problem, och även de nuvarande innehavarna av lärostolarna i anatomi och histologi därstädes ha väsentligen ägnat sig åt cmbryologi.sk forskning. Vid karolinska institutet hava visserligen av och till embryologiska arbeten sett dagen, men professorerna i anatomi och histologi hava här huvudsakligen haft sina intressen riktade åt annat håll, och den embryologiska forskningen har falt träda tillbaka. Inom embryologien bar dock arbetsfältet vidgats genom Spemanns banbrytande arbeten inom utvecklingsmekaniken och samme forskares samt Harrisons studier över lateraliletsproblemet. Grunden är sålunda lagd till en experimentell embryologi, som kan skänka oss oöverskådliga, nya synpunkter på centrala biologiska problem. Ur vetenskaplig synpunkt vore det i högsta grad önskvärt, att embryologien finge en särskild representant vid karolinska institutet. F. n. finnes dock ingen, som är kompetent att bekläda en professur i detta ämne. Då emellertid å ena sidan en särskild lärare behövs för att meddela undervisningen i embryologi och å den andra sidan del är önskvärt, att forskningen i detta ämne stimuleras, torde det få anses vara ett trängande önskemål, alt en prosektorsbefattning i cmbryologi inrättas. Dess innehavare borde ur såväl vetenskaplig som undervisningssynpunkt erhålla en självständig ställning. I nybygget för histologiska institutionen på norrbackaområdet har ett embryologiskt laboratorium planerats, där arbetsmöjligheter finnas för en prosektor, varför till en början inga institutionsbyggnader behövas. H ö r a n d e den o v a n n ä m n d a e m b r y o l o g i s k a institutionen i L u n d skriver p r o fessorn i a n a t o m i vid L u n d s universitet, G. Glimstcdt. Institutionen tillkom efter donation av fru Karin Tornblad och direktör Hjalmar Tornblad. Det bestämdes därvid, att professor Ivar Broman oberoende av ålder skulle vara föreståndare för institutionen. Donationsbrevet meddelade ävenledes bestämmelser rörande prefekturen efter professor Bromans död. I enlighet härmed har undertecknad efter förslag av medicinska fakulteten av Kansler den 5/6 19-16 förordnats att vara föreståndare för embryologiska institutionen.1 Genom elt livslångt och målmedvetet arbete har professor Broman på institutionen sammanbragt ett mycket värdefullt och i många hänseenden unikt komparativt embryologiskt material. Framförallt genom hans vetenskapliga författarskap har embryologisk forskning i Lund uppnått internationell ryktbarhet. För att vidmakthålla och vidareutveckla denna position synes det mig i hög grad önskvärt, att embryologien vid Lunds universitet blir företrädd genom en särskild professur, där professorn då skall vara föreståndare för embryologiska institutionen. F. n. finnes emellertid ingen, som

99 är kompetent för en sådan professur, varför del synes vara lämpligast, alt man i princip anhåller om inrättande av en professur i embryologi, men alt tidpunkten för dess besättande måtte anstå, tills kompetent sökande kan beräknas. Vid institutionen finnes f. n. anställt endast ett tekniskt biträde, som avlönas ur materialanslaget. Avlöningen har på grund av årsanslagets litenhet måst sattas lägre än normalt. På grund av bristen på personal ha samlingarna ej kunnat katalogiseras, lypbestämmas och registreras i önskvärd omfattning. Del är alldeles uppenbart, att om institutionens forskning skall kunna fortgå och delvis omläggas, härför kräves ytterligare hjälpkrafter till föreståndarens förfogande. Jag framför har därför anhållan om, att vid institutionen inrättas en 1. assistent- och en i. amanuensbefattning samt om ett tekniskt biträde i lönegrad A 7. Institutionens forskning har hittills bedrivits med komparativt descriptiva metoder. Embryologien bar numera emellertid utvecklats till att även omfatta experimentell forskning, t. ex. studier över utvecklingsmekaniska frågeställningar, organisatör- och lateralitetsproblem. Institutionen skall givetvis upptaga även dylika problem på sitt forskningsprogram. Dessa förutsätta emellertid väsentligt mycket mer såväl vetenskaplig som teknisk assistans än tidigare. Förste assistenten är avedd som forskningsassistent, förste amanuensens huvuduppgift kommer att bli vården och typregistreringarna av samlingarna. Det tekniska biträdel avses till mikrolomeringar, färgningar, teknisk assistans vid experimentalembryologiska uppgifter, makro- och mikrofotograferingar, ritningar, utskärningar av dessa för rekonstruktioner i olika material. Det tekniska biträdets arbete blir sålunda synnerligen kvalificerat, och man kommer icke all kunna erhålla utbildat tekniskt biträde med mindre befattningen inrättas i A 7. Kommittén finner det v a r a av slor vikt, att de s y n p u n k t e r , som f r a m f ö r t s a v p r o f e s s o r e r n a H ä g g q v i s t o c h Glimstedt, v i n n a b e a k t a n d e , och vill s ä r s k i l t u n d e r s t r y k a l ä m p l i g h e t e n a v a t t det högt kvalificerade f o r s k n i n g s a r b e t e , s o m bedrivits vid l o r n b l a d s i n s t i t u t e l i L u n d u n d e r professor B r o m a n s ledning, m å k u n n a f o r t s ä t t a s . I n r ä t t a n d e t av en p r o f e s s u r vid delta institut synes d ä r f ö r m y c k e t ö n s k v ä r t och likaså en p r o s e k t o r s b e f a I l n i n g i S t o c k h o l m , m e n d å för n ä r v a r a n d e k o m p e t e n t a k r a f t e r för d y l i k a b e f a t t n i n g a r s a k n a s , h a r k o m m i t t é n i n s k r ä n k t sig till att föreslå en förste assistent i detta ä m n e vid v a r t d e r a a v de m e d i c i n s k a l ä r o s ä t e n a och d e s s u t o m en förste a m a n u e n s i L u n d . N ä r s ö k a n d e m e d fullgod k o m p e t e n s finnas tillgängliga, b ö r en p r o fessur i e m b r y o l o g i i n r ä t t a s vid L u n d s universitet, varvid d e n n e b ö r övert a g a f ö r e s t å n d a r s k a p e t för tornbladsinstitutet, och v i d a r e b ö r vid k a r o l i n s k a institutet en p r o s e k t u r i s a m m a ä m n e i n r ä t t a s . 1 Ifrågavarande paragrafer i donationsbrevet ha följande lydelse: 5. att Professor I. Broman oberoende av inträdd pensionsålder skall vara det nya institutets föreståndare, så länge han önskar kvarstå såsom sådan, samt att han såsom ersättning härför skall hava rätt att använda en i institutsbyggnadens andra våning inredd tjänstebostad: 6. att, sedan Professor Broman avgått från föreståndarebefattningen, fakulteten därtill föreslår endera professorn i makroskopisk anatomi eller professorn i mikroskopisk anatomi vid universitetet, med företräde för den av dem, som genom egna studier på embryologiens område kan anses mest meriterad härför, varefter Kanslern för Rikets Universitet utser föreståndare för institutet. Skulle i en mer eller mindre avlägsen framtid en särskild professur i embryologi inom Medicinska Fakulteten inrättas vid Lunds universitet, bör dock denne vara självskriven föreståndare för institutet. Medicinska Fakulteten äger bestämma, huruvida institutsbyggnadens andra våning, som av oss avsetts till framtida tillökning av institutets arbetslokaler, fortfarande skall upplåtas såsom avgiftsfri tjänstebostad åt föreståndaren eller ej.

too Nuvarande personal 1 förste assistent

Uppsala universitet. MHO:s förslag 1 förste assistent Lunds universitet.

Nuvarande personal

1 förste assistent — —

MHO:s förslag

1 förste assistent 1 förste amanuens 1 lab.-biträde Eo 7

Förste assistentbefattningen tillhör histologiska institutionen. Karolinska institutet. Nuvarande personal

—-

MHO:s förslag

1 förste assistent

Den föreslagna befattningen bör tillhöra den histologiska institutionen. Experimentell histologi. Kommittén har på s. 57 föreslagit inrättande av en personlig professur vid karolinska institutet i experimentell histologi för prosektor Hj. Holmgren. Till denna professur föreslår kommittén följande personalstab: MHO:s förslag 1 förste assistent 1 lab.-biträde Eo 7

Patologi. Undervisningen i patologi är uppdelad på två ämnen, allmän patologi, som läses under studierna till med. kand.-examen, och speciell patologi, som hör till studierna för med. lic.-examen. Enligt LS (SOU 1945:57, s. 48) fordras för alt tillgodose denna undervisning vid varje lärosäte en professor i allmän patologi samt en professor och en prosektor i speciell patologi. Förslaget innebär för universitetets i Uppsala vidkommande, att den nuvarande professuren uppdelas i en professur i allmän patologi och en professur i speciell patologi. I likhet med LS tillstyrker kommittén en ny professur i Uppsala, som närmare motiveras under kapitlet nya professurer (s. 53). De patologiska institutionerna inlaga en mellanställning mellan de rent teoretiska och de kliniska institutionerna, därigenom att utom undervisning och forskning även ett visst arbete i den prakiiska sjukvårdens tjänst utföres. De befattningar, som nedan föreslås, avse emellertid endast forskning samt undervisning i den mån särskilda imdervisningsbefattningar ansetts nödvändiga för att bereda forskarna tid för vetenskapligt arbete. Beträffande behovet av dylika befattningar skriver professorn i patologi vid Lunds universitet, C. G. Ahlström, bland annat följande.

101 Uppenbart är, att den undervisningsbörda, som påvilar de olika lärarna nu och även efter genomförande av Läkarutbildningssakkunnigas förslag, ytterst dåligt överensstämmer med de önskemål, som MHO har att framlägga. För samtliga befattningshavare överstiger undervisningstiden vida den stalutenliga och inskränker i hög grad tiden för vetenskaplig forskning. Särskilt gäller detta undersökningar av experimentell art, som fordra kontinuerlig tillsyn och övervakning. För att undervisningen icke på detta sätt menligt skall inverka på institutionspersonalens forskningsmöjligheter, fordras sålunda en betydligt utökad lärareuppsättning. Som underlag för bedömning av lärarbehovet kan följande anföras. Varje läsår kommer att ges 4 kurser i patologi, 2 i allmän och 2 i speciell patologi. Varje kurs i allmän patologi omfattar 95 undervisningstimmar jämte obduktionsundervisning 3 dagar i veckan, medan varje kurs i speciell patologi omfattar 60 föreläsningar jämte obduktionsundervisning 3 dagar i veckan under de tre månader respektive kurs pågår. Kursen i allmän patologi omfattar således 167 undervisningstimmar, kursen i speciell patologi 132 undervisningstimmar. Varje kurs ger således mer än fullt undervisningsarbete för en kvalificerad undervisare, och konsekvensen blir, att undervisningsbördorna primärt måste fördelas på 4 kvalificerade lärare, som således leda en kurs var. De kunna överlåta en del undervisningsuppgifter på mindre kvalificerade medarbetare men själva dock uppbära huvuddelen av undervisningen och också förrätta respektive tentamina. Av de fyra nödvändiga lärarna böra två ha professors ställning, vilket motiveras av den omfattning patologien har både som undervisningsämne och som forskningsområde. I studieplanen är ämnet uppdelat i allmän och speciell patologi med skilda tentamina, och erfarenheten har visat, att denna uppdelning är lämplig ur didaktisk synpunkt. Från vetenskaplig synpunkt får framhållas den mångskiftande karaktär, som patologiens arbetsfält erbjuder: det omfattar såväl biologisk forskning för klarläggande av de allmänna sjukdomsprocesserna som en mer praktisk klinisk analys av de sjukliga förändringarna. Någon gräns mellan allmän och speciell patologi finnes knappast, då även de mera kliniskt inriktade problemen inom patologien slutligen måste angripas med biologiska och experimentella metoder. Men ämnesområdet är så stort och de krav, som kunna uppställas på patologen, så mångskiftande, att ämnet icke kan behärskas av en enda person. Sedan länge representeras också patologien såväl vid Lunds universitet som vid karolinska institutet av två professurer, och Uppsala universitet har sedan flera år i sina petita framfört önskemål om en dubblering av sin professur. Läkarutbildningssakkunniga utgå också i sitt betänkande från alt den nuvarande professuren i allmän patologi bibehålles, medan en ny professur inrättas i bakteriologi, ett ämne som nu är förenat med den allmänna patologien. De båda övriga av de fyra nödvändiga lärarkrafterna i högre klass böra ha laborators tjänsteställning. I en petitaskrivelse till Större akademiska konsistoriet våren 1945, av vilken en avskrift bifogas, ha de skäl utvecklats, som motivera utbytandet av den nuvarande biträdande lärarebefattningen mot en laboratorstjänst. Anhållan upptogs icke av Kanslern i årets riksdagspetita under motivering, att Läkarutbildningssakkunnigas förslag först måste inväntas. Behovet av en dylik befattning är som av petitaskrivelsen och av ovanstående framgår synnerligen stort. I Läkarutbildningssakkunnigas förslag har också en dylik befattning upptagits. Man har emellertid här icke tagit hänsyn till den väsentligt utökade undervisningsbörda, som i förslaget samtidigt pålagts institutionen. Vid den tidpunkt, då framställningen om en laboratorstjänst gjordes, gavs endast en kurs i speciell patologi, och laboratorn kunde därför avses för den ena av de bada årliga kurserna i patologi. Enligt den nya undervisningsplanen med dubblering avkursen i speciell patologi kommer emellertid laboratorn att helt tagas i anspråk för

102 undervisningen i detta ämne, och någon lärare disponibel för den andra kursen i allmän patologi finnes icke. Inrättandet av en laboratorsbefattning som hjälp för professorn i allmän patologi blir därför en logisk konsekvens av den fordran på omläggning av undervisningen, som framställes. Såväl kursen i allmän som i speciell patologi ställer så stora krav på erfarenhet och didaktisk förmåga, att läraretjänster i laborators klass äro nödvändiga. Det har redan framhållits, all av de fyra högt kvalificerade : kursledarna» en del undervisningsuppgifter böra överlämnas till mindre kvalificerade medarbetare. Den patologisk-anatomiska institutionen förfogar f. n. över en förste assistent, en andre assistent, en förste amanuens och en tredje amanuens, vilka samtliga äro underställda professorn i patologisk anatomi. Vid omändring av den nuvarande professuren i allmän patologi måste emellertid även dennes behov av medarbetare i lägre tjänsteställning tillgodoses. Utöver laboratorn bör hans medarbelarestab utgöras av en assistent och en förste amanuens. Det är då rimligt, att den ena av de båda nuvarande assistenlbefattningarna överföres till honom. Undervisningsarbetet för de båda befattningsinnehavarna kommer att bli ungefär detsamma, nämligen undervisning i samband med obduktioner och mikroskopi, och de böra därför jämställas och båda erhålla ställningen som förste assistent. Även bör till professorn i allmän patologi överföras den ena av de båda nuvarande amanuensbefattningarna, som då båda böra ha ställning som förste amanuens. Därjämte bör vid vardera avdelningen anställas en tredje amanuens. Personalbesättningen skulle således gestalta sig på följande sätt: Prof. i allmän patologi Prof. i patologisk anatomi laborator laborator l:e assistent l : e assistent l:e amanuens l:e amanuens 8:e amanuens 3:e amanuens Av dessa befattningar har den ena laboratorsbefattningen ersatt den nuvarande befattningen som biträdande lärare, medan den andra utgör en helt ny tjänst. Den nuvarande befattningen som andre assistent har omvandlats till en förste assistent och den nuvarande befattningen som tredje amanuens till förste amanuens. De två tredje amanuensbefattningarna äro nytillsatta. De 600 undervisningstimmar per läsår, som kurserna i allmän och speciell patologi enligt Läkarutbildningssakkunnigas förslag innebära, kunna då fördelas så, att på professorerna och laboratorerna komma ungefär 120 limmar, medan assistenterna få vardera ungefär 60 timmar. Detta skulle betyda en väsentlig förbättring jämfört med nuvarande status. En reduktion av undervisningsbördan till den nivå, som av MHO med råtta framhållits som önskvärd, förutsätter emellertid en ytterligare utvidgning av lärarstaben. Detta kan lämpligen ske genom alt en docentstipendiat knytes till institutionen och finge övertaga en del av den reguljära undervisningen. Ämnet patologi är också av den storleksordning och betydelse, att knytandet av ett docentstipendium till ämnet är synnerligen välmotiverat. F ö r k a r o l i n s k a institutets v i d k o m m a n d e h a r f ö r e s t å n d a r e n för p a t o l o g i s k a institutionen, professor H. Bergstrand, f r a m f ö r t följande s y n p u n k t e r p å frågan om personalorganisationen: För undervisningens rationaliserande är del nödvändigt, att lärarekrafterna utökas och ett större obduktionsmaterial ställes till undervisningens förfogande. Detta mål synes bäst kunna nås genom anställandet av 2 biträdande lärare, vardera med uppgifter, vilka nedan skola närmare angivas.

103 De biträdande lärarna böra vara anställda pa andra sjukhus än Sabbatsberg, där undervisningen för närvarande är förlagd, och förfoga över eget obduktionsmaterial. Sabbafsbergsmaterialet är nämligen otillräckligt, då det gäller en till regelbundna tider förlagd undervisning, på grund av alt dödsfallen vid elt sjukhus inträffa oregelbundet. Att obduktionsundervisningen under en kurs ofta måste inställas på grund av brist på material är en gammal erfarenhet. Utvecklingen synes dessutom tendera till en minskning av obduktionerna på -våra undervisningssjukhus. På elt flertal av Stockholms stads sjukhus, som icke äro undervisningssjukhus, finnas prosekturer besatta med högt kvalificerade personer, som äro lämpade som biträdande lärare. Ett analogt system rader för övrigt beträffande de propedeuliska tjänslgöringarna i medicin, som sedan länge letts av överläkare vid S:l Eriks sjukhus mot särskilt arvode. Undervisningen meddelas i form av 2 kurser per år, omfattande vardera 2V2 månad. Föreläsningarna böra omfatta 3 dubbeltimmar i veckan eller ca 66 per kurs samt 2 obduktioner per vecka vardera en dubbeltimme, dvs. 44 timmar per kurs. Därtill bör komma 22 timmar demonstrationer av mikroskopiska preparat eller tillhopa för hela kursen 132 timmar. Vid obduktionsundervisningen bör kursen uppdelas i två grupper, enär del erbjuder hart när oöverstigliga svårigheter att demonstrera obduktioner för -10—50 studenter. Vid demonstrationerna av de mikroskopiska preparaten måste studenterna likaledes vara uppdelade i grupper, som böra vara jämförelsevis små, förslagsvis högst 10 på vardera. För att frigöra professorn från en del av den elementära undervisningen synes det lämpligt, att till en viss grad nedskära hans deltagande i kursundervisningen samt examinationsskyldighelen till att omfatta hälften av tentamina, dvs. ca 50. Den övriga delen av undervisningen och examinationen bör handhavas av den övriga lärarepersonalen. Professorns undervisningsverksamhet kan fördelas på de båda kurserna antingen så, alt han förlägger hela sin undervisning till den ena av kurserna, eller fördelar densamma på båda kurserna. Det senare systemet synes vara att föredraga, enär det ger bättre möjlighet till kontroll av hela undervisningen. Förslagsvis kan undervisningen för varje kurs ordnas på följande sätt. Professor föreläsningar 34 t., obduktioner 34 t., förste bitr. lärare föreläsningar 32 t., obduktioner 10 t. samt andre bitr. lärare 44 t. obduktionsundervisning (för halva antalet studenter i kursen). Undervisningsbördan blir för professorn 136 t., för förste bitr. läraren 84 t. och för andre bitr. läraren 88 t. Arvodet för de bitr. lärarna föreslås till 5 000 kronor vardera med hänsyn till att de lämpligen också böra deltaga i arbetet med examinationer och övervaka amanuensernas undervisning. Demonstrationerna av de mikroskopiska preparaten kunna med en viss kontroll från de överordnade lärarnas sida uppdragas åt amanuenserna, vilka böra demonstrera 2 timmar för 4 grupper varje vecka, dvs. sammanlagt 8 timmar per vecka, vilket gör 176 timmar, om kurserna beräknas till 22 veckor. På vardera skulle då komma 88 timmar. Kommittén. Det f r a m g å r a v d e n m o t i v e r i n g , s o m l ä m n a t s a v ä m n e s r e p r e s e n t a n t e r n a , a t t en väsentlig f ö r s t ä r k n i n g a v l ä r a r k r a f t e r n a i patologi ä r n ö d v ä n d i g , för a t t l ä k a r u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a s förslag skall k u n n a g e n o m föras, s a m t i d i g t m e d a t t d e n kvalificerade p e r s o n a l e n s b e h o v a v tid till vetenskaplig v e r k s a m h e t tillgodoses.

104 Allmän patologi. Uppsala universitet. Nuvarande personal 1 förste assistent

LS:s förslag 1 förste assistent

1 tredje amanuens 1 maskinist A 8 1 lab.-biträde A 7

1 inst.-vaktmästare A 7

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 förste assistent 1 andre assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens V'± preparator A 10 Vz maskinist A 8 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A

Vid d e n p a t o l o g i s k a institutionen finnes u t o m h ä r n ä m n d p e r s o n a l ä v e n en l a b o r a t o r och en a n d r e assistent. Dessa redovisas u n d e r speciell patologi. P r e p a r a t o r n och m a s k i n i s t e n avses vara g e m e n s a m m a för a l l m ä n patologi och speciell patalogi. Lunds universitet. Nuvarande personal 1 förste assistent 1 bitr. lärare (arvode 2 000 kr)

1 inst.-vaktm. A 7

LS:s förslag 1 förste assistent

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 förste assistent 1 andre assistent 1 förste amanuens 1 Iredje amanuens MJ preparator A 10 2 lab.-biträden Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A

P r e p a r a t o r n ä r a v s e d d att delas m e l l a n a l l m ä n patologi och speciell p a t o logi. D e n n u v a r a n d e institutionens p e r s o n a l h a r fördelats p å de f ö r e s l a g n a i n s t i t u t i o n e r n a för a l l m ä n patologi och speciell patologi. Den p a t o l o g i s k a i n s t i t u t i o n e n i L u n d skall, o m L S : s och M H O : s förslag bli realiserade, tillsv i d a r e i n r y m m a b å d a p r o f e s s u r e r n a i patologi s a m t p r o f e s s u r e n i b a k t e r i o logi. L o k a l e r n a ä r o emellertid otillräckliga för de föreslagna p e r s o n a l s t a b e r n a , och följande b e f a t t n i n g a r av d e o v a n s t å e n d e avses d ä r f ö r i n r ä t t a d e , först s e d a n d e n föreslagna n y b y g g n a d e n för d e n b a k t e r i o l o g i s k a institution e n k o m m i t till s t å n d , n ä m l i g e n : 1 docentstipendiat l förste a m a n u e n s 1 tredje a m a n u e n s

V2 p r e p a r a t o r i A 10 1 lab.-bitr. Eo 7 1 kanslibitr. E o 7.

105 Karolinska institutet. Nuvarande personal

1 förste amanuens 1 tekn. biträde A 7 1 tredje amanuens

LS:s förslag

1 förste amanuens

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 bitr. lärare (arvode 5 000 kr) 1 bitr. lärare (arvode 5 000 kr) 2 förste amanuenser 1 kanslibiträde A 7 1 tredje amanuens

B e t r ä f f a n d e motivering för de b i t r ä d a n d e l ä r a r n a se professor B e r g s t r a n d s skrivelse ovan (s. 102 f ) .

Speciell patologi. Uppsala universitet. Nuvarande personal 1 laborator 1 andre assistent

LS:s förslag 1 laborator 1 andre assistent

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 förste amanuens Vz preparator A 10 V'i maskinist A 8 2 lab.-biträden Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

Det e n a l a b o r a t o r i e b i t r ä d e t ä r avsett för l a b o r a t o r n . Lunds universitet. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 6 300 kr) l andre assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens 1 lab.-biträde A 7

LS:s förslag 1 laborator 1 andre assistent 1 förste amanuens

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens Vi preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

P r e p a r a t o r n ä r a v s e d d att v a r a g e m e n s a m för a l l m ä n patologi och speciell patologi. Det e n a l a b o r a t o r i e b i t r ä d e t ä r avsett för l a b o r a t o r n . D e n patologiska i n s t i t u t i o n e n i L u n d skall, o m L S : s och M H O : s förslag bli reali-

106 serade, tillsvidare i n r y m m a b a d a p r o f e s s u r e r n a i patologi s a m t p r o f e s s u r e n i b a k t e r i o l o g i . L o k a l e r n a ä r o emellertid otillräckliga för d e f ö r e s l a g n a pers o n a l s t a b e r n a , och följande b e f a t t n i n g a r av de o v a n s t å e n d e a v s e s d ä r f ö r inr ä t t a d e , först s e d a n d e n föreslagna n y b y g g n a d e n för d e n b a k t e r i o l o g i s k a ins t i t u t i o n e n k o m m i t till s t å n d , n ä m l i g e n : i docentstipendiat V-2, p r e p a r a t o r A 10 l vaktm. Eo5. Karolinska institutet. Nuvarande personal

LS:s förslag

1 prosektor 1 prosektor vid serafimerlasarettet (arvode 3 000 kr) 1 extra laborator (arvode 8 600 kr) 1 förste amanuens 2 förste amanuenser

1 prosektor 1 prosektor vid serafimerlasarettet (arvode 3 000 kr) 1 extra laborator (arvode 8 600 kr) 1 förste amanuens 2 förste amanuenser

l tekn. biträde A 7

2 inst.-vaktm. A 7

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 prosektor 1 prosektor vid serafimerlasarettel (arvode 3 000 kr) 1 laborator 1 förste assistent 2 förste amanuenser 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 2 inst.-vaktm. A 7

I S t o c k h o l m ä r u n d e r v i s n i n g e n i speciell patologi h u v u d s a k l i g e n f ö r l a g d till d e n n y b y g g d a i n s t i t u t i o n e n vid k a r o l i n s k a s j u k h u s e t . D e s s u t o m b e d r i v e s en m i n d r e o m f a t t a n d e u n d e r v i s n i n g för m e d i c i n e k a n d i d a t e r , t j ä n s t g ö r a n d e vid serafimerlasarettet. L o k a l e r för d e n n a u n d e r v i s n i n g f i n n a s för n ä r v a r a n d e i k v a r t e r e t G l a s b r u k e t . N y a l o k a l e r ä r o emellertid p l a n e r a d e i a n s l u t n i n g till de b l i v a n d e c e n t r a l l a b o r a t o r i e r n a för s e r a f i m e r l a s a r e t t e t . D e n n u v a r a n d e extra l a b o r a t o r s b e f a t t n i n g e n vid p a t o l o g i s k - a n a t o m i s k a i n s t i t u t i o n e n vid k a r o l i n s k a s j u k h u s e t ä r k o m b i n e r a d m e d en a v a m a n u e n s b e f a t t n i n g a r n a . F ö r a m a n u e n s a r v o d e t h a r e x t r a l a b o r a t o r n skyldighet att u l f ö r a o c h dem o n s t r e r a o b d u k t i o n e r n a p å de b å d a b a r n s j u k h u s e n , vilket ä r en b e t u n g a n d e a r b e t s b ö r d a . Vid i n s t i t u t i o n e n p å g å r h e l a å r e t en h ö g s t b e t y d a n d e klin i k a n t u n d e r v i s n i n g och v e t e n s k a p l i g o b d u k t i o n s v e r k s a m h e t , s o m ä r särskilt viktig m e d h ä n s y n till s j u k h u s e t s m å n g a specialkliniker, vilka bli allt flera i a n t a l . F ö r d e s s a uppgifter f o r d r a s h ö g t kvalificerad p e r s o n a l , o c h d e t ä r d ä r f ö r lämpligt, att d e n n u v a r a n d e e x t r a l a b o r a t o r s b e f a t t n i n g e n o m ä n d r a s till en o r d i n a r i e l a b o r a t o r s b e f a t t n i n g , u n d e r det a t t en förste a m a n u e n s b e fattning o m v a n d l a s till en b e f a t t n i n g s o m förste assistent. Att institutionen h a r b e h o v av en p r e p a r a t o r t o r d e vara u p p e n b a r t .

107 Radiopatologi. Beträffande institutionens organisation se s. 22. Nuvarande personal 1 laborator

MHO:s förslag 1 laborator 1 laboratoriebiträde Eo 7

institutionsföreståndaren, professor O. Reuterwall, vering för det här föreslagna laboratoriebiträdet.

lämnar följande moti-

Institutionen har stort behov av ett laboratoriebiträde för forskningsarbetet Då institutionen övertogs av staten, överflyttades tvenne tekniska biträden" och ett kanslibiträde å karolinska sjukhusets stat. De äro helt upptagna av sitt arbete i sjukvårdens tjänst. Till förfogande för forskningsarbetet står ett biträde, avlönat av Jubileumsfonden med medel frän Cancerföreningens Forsgrénska fond (ej upptaget i tabellen ovan). Detta tekniska Inträde handhar de rutinmässiga tumörympningarna, assisterar vid djuroperationer och utför röntgenbestrålningarna av djur samt hjälper de forskare, som uppsöka institutionen för experimentell bearbetning av olika vetenskapliga problem. Blott i mindre utsträckning får detta biträde tid över för att hjälpa professorn och laboratorn, vilka för sina tekniska arbetsuppgifters fullgörande till större delen måste anlita extra betalla assistenter. För professorn och laboratorn vore det till slor lättnad i deras forskningsarbete, om de hade tillgång till ordinarie skolad assistans och inte vore hänvisade till att för del mesta anlita extra, inte alltid kvalificerad arbetskraft. Bakteriologi. Rörande undervisningen i bakteriologi skriva LS i sitt överarbetade betänkande (SOU 1945: 57, s. 49) följande. Undervisningen i bakteriologi får genom de sakkunnigas förslag en ökad omfattning. Den uppdelas på en kurs i allmän bakteriologi, ungefär av samma omfattning som den nuvarande kursen, och en kurs i klinisk baktcriologi, vilken ej har någon motsvarighet i den nuvarande undervisningsplanen. Båda kurserna äro i viss omfattning förenade med laborationer samt skola enligt det överarbetade förslaget ges en gång varje termin vid samtliga lärosäten. Beträffande bada kurserna limma LS detaljerade förslag, som även omfatta timantalet. Kursen i allmän bakleriologi bör omfatta 44 t. föreläsningar samt 21 t. egna laborationer och kursen i klinisk bakteriologi 40 t. föreläsningar jämte demonstrationer. Hela undervisningsbördan i bakteriologi skulle sålunda vid vartdera lärosätet utgöras av 180 t. per år, om man borträknar ledningen av studenternas egna laborationer. Den av LS föreslagna undervisningen anses av vissa ämnesrepresentanter för liten, särskilt beträffande den tid, som anslagits åt de studerandes egna laborationer. Kommittén är emellertid icke rätt forum för denna frågas behandling, och vid sin avvägning av behövliga lärarekrafter måste den tillsvidare utgå från de förslag, som LS avlämnat. För att förslaget skall kunna genomföras, föreslå LS, att för Uppsalas vidkommande professuren i hygien och bakteriologi ändras till en professur

108 enbart i bakteriologi, varom universitetet våren 1946 gjort hemställan, och att i Lund den nuvarande professuren i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård ändras till en professur i allmän patologi och en professur i bakteriologi. MHO tillstyrker dessa förslag (se kapitlet om nya professurer, s. 54). För karolinska institutet föreslå LS, atl en laboratorsbefattning omändras till professur i bakteriologi. Delta önskemål har redan realiserats genom att årets riksdag anslagit medel till en dylik professur. Frågan om personalstaten vid de bakteriologiska institutionerna kompliceras därav, att såväl i Uppsala som i Lund vid desamma utföres ett diagnostiskt rutinarbete i resp. akademiska sjukvårdsinrättningars tjänst och även för andra huvudmän. För närvarande pågår dessutom utredning angående möjligheten att inlemma de bakteriologiska universitetsinstitutionerna i planerna för den bakteriologiska rutinverksamheten i hela landet. I en dylik organisation skulle den bakteriologiska institutionen i Uppsala bli epidemiologisk undersökningscentral för Uppsala stad och län samt södra delen av Gävleborgs län och institutionen i Lund för Malmöhus och Kristianstads län samt viss del av Blekinge län, enligt vad underhand inhämtats av utredningsmännen medicinalrådet Rolf Bergman och professor Gunnar Olin. Det är självfallet, alt detta omfattande sjukvårdsarbete ligger utanför en bakteriologisk institutions forsknings- och undervisningsuppgifter. Man kan därför möjligen tänka sig att helt avskilja sjukvårdsarbetet från den bakteriologiska institutionen. Så har tidigare varit förhållandet i Stockholm, där undervisningen i bakteriologi handhafts av en laborator, knuten till den patologiska institutionen, under det att det bakteriologiska sjukvårdsarbetet ulförts av laboratorerna vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Detta är emellertid en omodern och av alla utdömd anordning. Den ovannämnda laboratorsbefattningen vid den patologiska institutionen har icke heller varit besatt sedan flera år tillbaka, utan undervisningen har skötts av laboratorn i bakteriologi vid karolinska sjukhuset. Anledningen härtill är, att undervisningen för att rätt bedrivas måste ha tillgång till material från sjukhusen. Härom skriver professor A. IJndau i Lund: Den bakteriologiska institutionen i Lund har som sina främsta arbetsuppgifter undervisning och vetenskaplig forskning. Därjämte har emellertid institutionen sedan gammalt fungerat som en bakteriologisk prosektur för Lunds lasarett. Härigenom tillföres institutionen ett värdefullt undersökningsmaterial, vars bearbetning ingår i utbildningen för de vid institutionen anställda läkarna. Likaledes har detla material stort värde för medicinarnas undervisning i bakteriologi. Detta blir icke minst fallet efter genomförandet av läkarutbildningssakkunnigas förslag, där särskild kurs i klinisk bakteriologi finnes upptagen. Ett liknande uttalande göres för uppsalainstitutionens del av professor Reenstierna.

J.

109 Universitetels bakteriologiska institution har för sin dubbla funktion i undervisningens och forskningens tjänst elt absolut behov av demonstrations- och observationsmaterial, som endast en diagnostisk rutinavdelning kan tillgodose. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att sjukhuset nu bidrar med omkring 3Ai av antalet vid avdelningen undersökta prov. Det är av vital betydelse för institutionen, att denna grundval för dess verksamhet icke ryckes undan. Vid planerandet av en ny bakteriologisk institution vid karolinska institutet framkom också redan tidigt förslag om att denna institution även skall fungera som karolinska sjukhusets bakteriologiska laboratorium, en uppfattning varom alla parter nu äro eniga. Vid de bakteriologiska institutionerna komma sålunda två eller eventuellt tre huvudmän att ha intressen, vilket nödvändiggör en fördelning av kostnaderna, som innebär vissa svårigheter, i det att lokaler, utrustning och förbrukningsartiklar i stor utsträckning måste användas gemensamt vid forskningen, undervisningen och rutinarbetet. Beträffande den högre personalen måste man räkna med, att den tages i anspråk såväl för forsknings- och undervisnings- som för rutinarbete, även om huvuddelen av resp. uppgifter är lagd på olika befattningshavare. Organisatoriska skäl tala för, att professorn i bakteriologi är institutionens chef och att han i sista hand svarar även för rutinarbetet. För detta bör han i likhet med klinikcheferna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uppbära särskilt arvode. Även den närmast professorn stående befattningsinnehavaren måste beräknas hava en dylik dubbel uppgift. Härvid kan man tänka sig olika lösningar. Lämpligast torde den organisation vara, som föreslås av karolinska institutets lärarekollegium i skrivelse till kanslern av den 11 maj 1945 rörande inrättandet av en professur i bakteriologi vid institutet och uppförandet av en bakteriologisk institution därstädes. Institutionen bör enligt lärarekollegiet med hänsyn till sitt läge å karolinska sjukhusets område och på grund av sitt arbete i sjukvårdens tjänst vara en avdelning av karolinska sjukhuset. För att avlasta professorn från rutinarbetet och en del av undervisningen erfordras i analogi med förhållandet på klinikerna en biträdande läkare, som samtidigt är biträdande lärare. Vid den bakteriologiska institutionen bör dock göras den skillnaden, att den senare befattningen bör vara en överläkarebefattning för att fä en mera permanent karaktär. Behovet av utbildade bakteriologer är nämligen i hög grad begränsat i jämförelse med behovet av exempelvis kirurger, vilket gör, att man måste räkna med en mycket långsammare omsättning bland de förra än bland de senare. Överläkaren, vars huvudsakliga sysselsättning skall vara rutinarbete i sjukhusets tjänst, bör stå på sjukhusets stat och erhålla arvode från karolinska institutet för sitt deltagande i undervisningen. I sin skrivelse beräknar karolinska institutets lärarekollegium detta arvode till 4 000 kronor. För Uppsala förordar professor Reenstierna ett system, som alldeles liknar det, som föreslås för Stockholm, blott med den skillnaden, att huvudmannen

110 för den b a k t e r i o l o g i s k a i n s t i t u t i o n e n icke skall v a r a a k a d e m i s k a sjukhuset u t a n U p p s a l a universitet. F ö r det r u t i n a r b e t e , s o m i n s t i t u t i o n e n utför åt a k a d e m i s k a s j u k h u s e t eller a n d r a i n r ä t t n i n g a r , skall s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g utgå, avsedd att l ä c k a institutionens utgifter för p e r s o n a l och f ö r b r u k n i n g s a r t i k l a r för detta a r b e t e . E t t l i k n a n d e u t t a l a n d e gör b e t r ä f f a n d e L u n d professor Lindan, som skriver följande. Önskvärt är, att en fastare överenskommelse träffas med Lunds lasarett. Det är sålunda en rimlig fordran, att lasarettet avlönar den personal, som helt sysselsattes för dess räkning, samt att härutöver ett visst arvode utgår till den övriga personal, som delvis utför diagnostiskt arbete för lasarettet. Dessutom bör ersättning lämnas för kostnader för material, som substrat, djur, djurfoder etc. Kommittén i n s t ä m m e r i ä m n e s r e p r e s e n t a n t e r n a s s y n p u n k t e r o c h föreslår därför, att en del av u n d e r v i s n i n g e n i bakteriologi lägges p å b i t r ä d a n d e l ä r a r e m e d särskilt a r v o d e , som föreslås vara 4 000 k r o n o r . Uppsala universitet. Nuvarande personal

1 förste amanuens 1 tredje amanuens

LS:s förslå»

1 förste assistent 1 förste amanuens

1 lab.-biträde A 7 1 inst.-vaktmäslare A 7

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 förste assistent 1 förste amanuens 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde A 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

Lunds universitet. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 1500 kr) 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens 1 lab.-biträde Eo 7

LS:s förslag

1 förste assistent 1 förste amanuens

MHO:s förslag1 1 docentstipendiat 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 försle assistent 1 förste amanuens 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 2 lab.-biträden Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

1 Bitr. lärarebefattningen avses skola inrättas endast för det fall att LS:s förslag rörande bakteriologiundervisningen gar igenom.

Ill Karolinska institutet. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 1 000 kr) 2 1 förste amanuens

LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 förste assistent 1 förste amanuens

1 tekniskt biträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 7

MHO:s förslag 1 1 docentstipendiat 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 förste assistent 1 förste amanuens 2 tredje amanuenser 1 preparator A 10 2 lab.-biträden Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 7

E t t a v l a b o r a t o r i e b i l r ä d e n a vid v a r och en av de tre b a k t e r i o l o g i s k a instit u t i o n e r n a ä r avsett att f u n g e r a s o m d j u r s k ö t a r e .

Virusforskning. Till d e n a v k o m m i t t é n föreslagna p r o f e s s u r e n i v i r u s f o r s k n m g föreslås följande p e r s o n a l . B e f a t t n i n g a r n a avses i n r ä t t a d e först i s a m b a n d m e d org a n i s e r a n d e t av i n s t i t u t i o n e n för v i r u s f o r s k n i n g . MHO:s förslag 1 förste assistent 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 F ö r rutinarbetet behövlig personal förutsattes avlönas från femte huvudtiteln.

Fysiologi. Fysiologi, m e d i c i n s k k e m i och f a r m a k o l o g i u t g ö r a en g r u p p av s a m h ö r a n d e ä m n e n . H i t h ö r a n d e institutioner ä r o a v s e d d a e n b a r t för f o r s k n i n g och u n d e r v i s n i n g o c h h a icke k u n n a t ställa sig i k l i n i k e r n a s tjänst för utf ö r a n d e a v r u t i n a r b e t e , vilket ä r en a v o r s a k e r n a till i n r ä t t a n d e t a v särskilda r u t i n - och c e n t r a l l a b o r a t o r i e r i k e m i o c h fysiologi till t j ä n s t för sjukv å r d och klinisk f o r s k n i n g (se s. 170 ff.). Goda a r b e t s b e t i n g e l s e r p å fysiologiens, f a r m a k o l o g i e n s och k e m i e n s o m r å d e n ä r o livsvillkor för d e n m e d i c i n s k a f o r s k n i n g e n s u t v e c k l i n g . Detta gäller ä v e n för den k l i n i s k a f o r s k n i n g e n , s o m icke k a n u n d v a r a h j ä l p k r a f t e r 1

Av dessa befattningar avses följande skola inrättas först i samband med organiserandet av institutionen för bakteriologi, nämligen: 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr). 1 preparator A 10. 1 lab. bitr. Eo 7. 2 Ingår i statsliggaren under rubriken »laboratorer vid karolinska sjukhuset, för undervisning, i kliniska laborationsmetoder».

112 med grundlig utbildning som forskare på dessa områden, vilken utbildning måste givas på den fysiologisk-kemiska gruppens institutioner. Det har emellertid länge stått klart, att resurserna för denna grupps ämnen såväl med avseende på antalet befattningar som tillgång på anslag äro helt otillräckliga för atl fylla uppgifterna med de starkt stegrade anspråk på heltidsarbetande forskare och tekniska hjälpmedel, som ställas genom ämnenas snabba utveckling. Av varje forskare inom gruppen måste numera fordras en gedigen grundutbildning inom såväl biologi som kemi och fysik med specialutbildning inom någon kombination av dessa ämnesområden. En av utvecklingen betingad rik differentiering i specialområden är även utmärkande för denna ämnesgrupp. Kommittén anser, att man icke längre kan bortse härifrån, och ser sig därför nödsakad att föreslå en betydande ökning i antalet nya forskningsbefattningar vid den fysiologisk-kemiska gruppens institutioner. Laboratorsbefattningarna utgöra en grundstomme för iståndsättande av ifrågavarande institutioners forskningsorganisation och böra från början inrättas som fasta befattningar, ty de behövas för redan utbildade specialområden, och organisationen måste givas en stadga, som kan säkerställa den i konkurrensen om begåvningarna med det ekonomiskt fördelaktigare läkareyrket. En dubblering av institutionerna i fysiologi vid samtliga de tre medicinska lärosätena torde, som tidigare antytts (se s. 81), i en snar framtid bli nödvändig, men kommittén har tillsvidare av skäl, som framgå av det följande, inskränkt sig till att föreslå en dylik dubblering endast i Lund.

Uppsala universitet. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 laborator

1 laborator 2 förste amanuenser 1 tredje amanuens 1 inst.-vaktmästare A 9 1 lab.-biträde A 7 —

1 andre assistent 1 förste amanuens

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 andre assistent 2 förste amanuenser 2 tredje amanuenser 1 instr.-makare A 10 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Kommittén anser, all ämnesområdet i en nära framtid bör få ytterligare en representant i professors ställning vid institutionen men att förslag härom icke kan framläggas, förrän en utvidgning av institutionens lokaler kommit till stånd. Utredning härom pågår. Ett av laboratoriebiträdena är avsett för vård av försöksdjur och som biträde vid djuroperationer.

113 Lunds universitet. Fysiologi

1.

Nuvarande personal

LS:s förslag

1 laborator 1

1 laborator

1 andre assistent 1 förste amanuens t tredje amanuens

1 andre assistent 1 förste amanuens

1 lab.-biträde A 7 1 inst.-vaktm. A 7

Fysiologi

MHO:s förslag 1 docentstipendiat V-i, laborator 1 förste assistent V'i andre assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens MJ instrumentmak. A 10 Vi preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 V*> inst.-vaktmästare A 7 l kanslibiträde Eo 7

2 (nyinrättad, se s. 57 f.), MHO:s förslag docentstipendiat laborator förste assistent andre assistent förste amanuens tredje amanuens instrumentmak. A 10 preparator A 10 lab.-biträde Eo 7 inst.-vaktmästare A kanslibiträde Eo 7

I n s t i l u l i o n s i ö r e s t å i i d a r e n , professor G. Kahlson, h a r i skrivelse till k o m m i t t é n f r a m h å l l i t biofysikens stora betydelse för d e n m e d i c i n s k a f o r s k n i n g e n och föreslagit i n r ä t t a n d e a v en l a b o r a t o r s b e f a t t n i n g i biofysik. H a n skriver härom bland annat: l England och U. S. A. intar biofysiken en ställning, som motsvarar dess betydelse för fysiologiens och medicinens utveckling. Så är ej förhållandet i Sverige. Våra medicine studerande åtnjuta ej undervisning i fysik, fastän för studiet av fysiologi insikter i fysik äro lika nödvändiga som allmän kemi för medicinsk kemi. • Härtill kommer att en fysiologisk institution ej är vetenskapligt fullt arbetsduglig, om till den ej är knuten en fysikaliskt skolad kraft. Denna brist kommer att i framtiden bli allt mer kännbar. En tillfälligt anställd hjälpkraft kan icke tillgodose detla behov. Enligt k o m m i t l e r a d e s m e n i n g ä r b e h o v e t a v en särskild f ö r e t r ä d a r e för ä m n e t biofysik vid e n fysiologisk institution väl m o t i v e r a t b å d e f r å n forskningens och u n d e r v i s n i n g e n s s y n p u n k t . Det t o r d e k u n n a förutses, att ä m n e s o m r å d e t k o m m e r att s n a b b t utvecklas, s ä r s k i l t vid de fysiologiska och m e 1 Utom de här angivna befattningarna har genom beslut av 1946 års riksdag till institutionen knutits en laborator i flygmedicin samt viss teknisk hjälp ät denne.

114 dicinskt k e m i s k a i n s t i t u t i o n e r n a , och därför f r a m d e l e s k o m m e r att k r ä v a självständiga f ö r e t r ä d a r e . K o m m i t t e r a d e finna det d o c k tvivelaktigt, o m fullt k o m p e t e n t p e r s o n för n ä r v a r a n d e finnes för en l a b o r a t o r s b e f a t t n i n g i biofysik. Ä m n e s o m r å d e t s u t v e c k l i n g b ö r d ä r f ö r tillsvidare b e f o r d r a s med hjälp av docent- eller f o r s k a r s t i p e n d i e r . Vid b e r ä k n i n g av a n t a l e t behövliga assistent- och a m a n u e n s b e f a t t n i n g a r h a r h ä n s y n tagits till alt två k u r s e r givas p e r år. Karolinska institutet. Nuvarande personal l laborator 1

2 förste amanuenser 1 tredje amanuens 1 inst.-vaktm. A 9 1 tekn. biträde A 7

1 vaktmästare Eo 5

LS:s förslag 1 laborator 1 andre assistent 2 förste amanuenser

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 andre assistent 3 förste amanuenser 4 tredje amanuenser 1 instr.-mak. A 10 l preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

Ett av l a b o r a t o r i e b i t r ä d e n a ä r avsett för v å r d av f ö r s ö k s d j u r och som bit r ä d e vid d j u r o p e r a t i o n e r . I n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n , professor U. von Euler, h a r f r a m f ö r t ö n s k e m å l b e t r ä f f a n d e l a b o r a t o r i biofysik. K o m m i t t e r a d e få h ä n v i s a till sitt y t t r a n d e i d e n n a fråga u n d e r fysiologiinstitutionen i L u n d . Professor von E u l e r skriver v i d a r e : Om behovet av representanter i professors ställning för den fysiologiska gruppforskningen och undervisningen härigenom (laboralur i biofysik) tillsvidare finge anses tillfredsställande tillgodosett, synes det dock angeläget, att även den tillämpade fysiologien representerades vid karolinska institutet av krafter i professors ställning. Det har sålunda vid flera tillfällen framhållits från fysiologiens målsmän, att en mera självständig befattning i detta ämne skulle vara av stort gagn för den ömsesidiga kontakten mellan de teoretiska institutionerna och kliniken. Institutet har likaså varmt tillstyrkt utredning om särskilt institut för arbetsfysiologi, för vars medicinska ledning högt kvalificerad kraft finnes att tillgå vid institutet. Beträffande de senast omnämnda ställningarna torde det dock få bestämt förutsättas, att innehavarna erhålla egna institutioner, ev. anknutna till den fysiologiska. Kommittén anser, a t t y t t e r l i g a r e en p r o f e s s u r i fysiologi s n a r a s t möjligt b ö r i n r ä t t a s vid k a r o l i n s k a institutet. I a v v a k t a n p å u t r e d n i n g och förslag h ä r o m h a r i n s t i t u t i o n e n s o r g a n i s a t i o n i o v a n a v g i v n a förslag givits en k n a p p a r e o m f a t t n i n g ä n den, som m o t s v a r a r det verkliga behovet. 1 Utom de här angivna befattningarna har genom beslut av 1946 års riksdag till institutionen knutits en laborator i flygmedicin samt viss teknisk hjälp åt denne.

115 Vid b e r ä k n i n g av a n t a l e t b e h ö v l i g a assistent- och h a r h ä n s y n tagits till att två k u r s e r givas p e r år.

amanuensbefattningar

Gymnastiska centralinstitutet. MHO:s förslå;

Nuvarande personal

1 assistent Ex 21 1 förste amanuens 1 mekaniker Eo 9 1 lab.-biträde Eo 7

1 assistent Ex 21 1 förste amanuens 1 inst.-vaktm. Eo 9 t tekn. biträde Eo 7

I n s t i t u t i o n e n n y b y g g d e s 1944 och h a r en s a m m a n l a g d g o l v a r e a l p å omk r i n g 000 k v m . Dess v e r k s a m h e t s o m r å d e gäller k r o p p s ö v n i n g a r n a s fysiologi och hygien, vartill p å s e n a r e tid t i l l k o m m i t u n d e r s ö k n i n g a r i n o m flygfysiologien. F ö r e s t å n d a r e n och a s s i s t e n t e n h a t i l l s a m m a n s o m k r i n g 260 u n d e r v i s n i n g s t i m m a r per år. U t o m h ä r a n g i v n a b e f a t t n i n g a r h a r g e n o m beslut av 1940 å r s r i k s d a g till i n s t i t u t i o n e n k n u t i t s en l a b o r a t o r i flygmedicin s a m t viss teknisk h j ä l p till d e n n e . D å i n s t i t u t i o n s p e r s o n a l e n g e n o m 1946 å r s r i k s d a g s b e s l u t väsentligt u t ö k a t s o c h b e r e t t s b ä t t r e a n s t ä l l n i n g s v i l l k o r , vill k o m m i t t é n för n ä r v a r a n d e icke föreslå y t t e r l i g a r e u t ö k n i n g . D å m e r a e r f a r e n h e t v u n n i t s r ö r a n d e institutionens fortsatta utveckling, k o m m e r eventuellt en förste assistent samt o r d i n a r i e s ä t t n i n g av den tekniska p e r s o n a l e n att e r f o r d r a s .

Medicinsk

kemi.

Den m e d i c i n s k a k e m i e n i n t a g e r m e d a v s e e n d e p å ä m n e t s betydelse för m e d i c i n e n s a m m a ställning s o m fysiologien, o c h k o m m i t t é n h y s e r d ä r f ö r den u p p f a t t n i n g e n , att även b e t r ä f f a n d e detla ä m n e en d u b b l e r i n g av profess u r e n b ö r k o m m a till s t å n d vid alla tre l ä r o s ä t e n a . F ö r n ä r v a r a n d e föreslås dock en dylik d u b b l e r i n g e n d a s t för U p p s a l a och S t o c k h o l m (se s. 72). Uppsala universitet. LS:s förslås MHO:s förslae Nuvarande personal — 1 docentstipendiat l lärare vid kursen i all- 1 bitr. lärare (arvode 5 200 1 laborator män kemi (arvode 5 200 kr) kr) 1 förste assistent 1 andre assistent 2 förste amanuenser 2 förste amanuenser 2 förste amanuenser 2 tredje amanuenser 1 tredje amanuens V2 maskinist A 8 V2 instr.-makare A 10 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A 7 1 inst.-vaktmästare A 7 1 kanslibiträde Eo 7

116 Personal, knuten

till den för G. Ågren föreslagna medicinsk kemi.

personliga

professuren

i

MHO:s förslag 1 förste assistent 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 Instrumentmakaren är avsedd att vara gemensam med den farmakologiska institutionen. Den nu existerande befattningen som laborator i medicinsk och fysiologisk kemi redovisas icke i tabellen ovan utan på s. 72 ff. samt s. 91, där dess omvandling till en professur behandlas. Även sedan den nuvarande laboratorstjänsten omvandlats till professur, kvarstår emellertid behovet av en laborator vid institutionen. Föreståndaren för institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet, professor G. Blix, och föreståndaren för kemiska institutionen vid karolinska institutet, professor E. Hammarsten, ha i gemensam skrivelse till kommittén föreslagit, att de nuvarande arvodena för biträdande lärare vid de båda nämnda institutionerna indragas och ersättas med laboratorstjänster. Ur skrivelsen må följande anföras. En förstärkning av den medicinska kemins representation vid karolinska institutet och i Uppsala bör enligt vår uppfattning ske ej endast genom en omvandling av de nuvarande laboratorstjänsterna till professurer utan också genom en omvandling av de nuvarande biträdande lärarbefattningarna i allmän kemi till laboraturer. En sådan förändring är motiverad ej endast genom det direkta stöd den skulle ge den medicinskkemiska forskningen vid de bägge institutionerna och genom att den skulle möjliggöra. att ingen av de övriga ordinarie lärarna i ämnet behövde belastas med större undervisningsbörda än statuterna kräva. Den är motiverad av ännu ett, enligt vår mening mycket tungt vägande skäl. Som förut nämnts lämnades undervisningen i allmän kemi för medicine studerande tidigare av en professor i kemi vid filosofiska fakulteten. Alltsedan den medicinsk-filosofiska examen år 1907 avskaffades, har denna undervisning bestritts av en biträdande lärare och givits i kursform å de medicinsk-kemiska institutionerna. Under de cirka 40 år, som undervisningen i allmän kemi varit organiserad på detta sätt, har den emellertid genomgått mycket genomgripande förändringar till sitl innehåll. Från början omfattade den huvudsakligen oorganisk kvalitativ analys och syntes och avsåg till stor del att bibringa de studerande en allmän laborationsvana. Den nuvarande medicinska kemin ställer helt andra krav på denna förberedande kurs. Den måste koncentreras på sådana praktiska och teoretiska delar av grundvetenskapen, som äga störst och mest omedelbar betydelse för studiet av den medicinska kemin, och den måste ägna dessa delar en förhållandevis ingående behandling. En av denna kurs huvuduppgifter är sålunda numera att lämna undervisning i den kvantitativa kemiska analysens teori och dess inom den medicinska kemin oftast tillämpade praktiska huvudformer. Den fysikaliska kemins allt större betydelse för fvrsiologi och medicin har också medfört, att denna vetenskapsgren måste lämnas en avsevärd plats i undervisningen i allmän kemi. I anslutning till dessa förändringar av kursens innehåll har också behov av föreläsningar i analytisk och fysikalisk kemi uppkommit. Dessa föreläsningar ha under senare år uppgått till 60—70 per år och hållits av den biträdande läraren. I realiteten

117 har denna föreläsnings- och kursundervisning under sista decenniet blivit lika krävande som laboratorns i medicinsk kemi. Undervisningen i allmän kemi måste också ständigt reorganiseras och anpassas efter de nya krav, som ställas på den från den medicinska kemins sida. vilket kräver, att läraren ständigt följer utvecklingen såväl inom grundvetenskapen som inom den medicinska kemin. Det gäller att utvälja och i koncentrerad och effektiv form meddela de för den aktuella medicinska kemin erforderliga förkunskaperna. Det råder intet tvivel om att en sådan undervisningsuppgift kräver en hög vetenskaplig skicklighet och mognad. Kommittén f i n n e r d e n motivering, s o m f ö r e b r a g t s i o v a n a n f ö r d a skrivelse, b ä r a n d e och föreslår d ä r f ö r , att de nuvarande biträdande lärartjänsterna i allmän kemi vid medicinska fakulteten i Uppsala och vid karolinska institutet omvandlas till laboraturer inom ämnet medicinsk kemi. Väl k o m p e tenta p e r s o n e r till dessa b e f a t t n i n g a r k u n n a p å r ä k n a s . Det k a n e r i n r a s om, att till d e n f. n. lediga p r o f e s s u r e n i m e d i c i n s k och fysiologisk k e m i i L u n d ej m i n d r e ä n elva s ö k a n d e a n m ä l t sig. B e t r ä f f a n d e n å g r a a v de övriga b e f a t t n i n g a r n a h a r professor Blix anfört särskild motivering. I samband med uppförandet av en nybyggnad för de medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna framförde medicinska fakulteten i Uppsala begäran om inrättandet av en befattning som maskinist, tillika mekaniker i lönegrad A 9 vid dessa institutioner. Fakulteten framhöll, att det förelåg behov av en instrumentmakare men att den med hänsyn till det statsfinansiella läget då ej ansåg sig böra göra framställning därom. Genom beslut av 1945 års riksdag erhöll institutionerna en maskinistbefattning i A 8. Med hänsyn till att den nya institutionsbyggnaden försetts med en välutrustad instrumentverkstad och till behovet av en väl kompetent person till verkstadens drift, var det angeläget att till innehavare av maskinistbefattningen erhålla en i mekaniskt arbete förfaren arbetskraft. Det har också genom gynnsamma omständigheter lyckats institutionerna alt som maskinist få anställd en person med god kompetens som instrumentmakare, och det är redan uppenbart, alt denne kommer alt få full sysselsättning med apparatbygge och skötsel av institutionernas inslrumenlutrustning. Maskinistbefattningen bör därför omvandlas i en instrumentmakarebefattning i lönegrad A 10. — Enbart maskinistsysslorna kräva ej en hel arbetskraft. De kunna fördelas på annan tillgänglig personal, främst på de båda institutionernas vaktmästare, som i den gamla institutionsbyggnaden skött motsvarande arbeten. I sina petita till 1946 års riksdag har medicinska fakulteten upptagit inrättandet även förste laboratoricbiträdesbefattning i A 11 för säkrandet för institutionen av en synnerligen värdefull teknisk kraft, vilken sedan åtskilliga år fungerat som mikroanalytiker och som i fråga om kunnighet och skicklighet nått vida längre än vad som brukar vara vanligt för laboratoriebiträden. Han har i viss utsträckning också fungerat som arbetsledare för andra tekniska hjälpkrafter samt på ett förtjänstfullt sätt biträtt vid instruktionen av de yngsta vetenskapsidkarna vid institutionen i grundläggande kemiskt-tekniskt rutinarbete. Då statsmakterna ej synas benägna att vid universitetsinstitutionerna inrätta första laboratoriebiträdes- eller Iaboratorieteknikerbefattningar i A l l , synes ifrågavarande befattningshavare i stället böra uppföras som preparator i lönegrad A 10.

US

Nuvarande personal

Lunds universitet. LS:s förslås

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 laborator 1 laborator 1 lärare vid kursen i all- 1 lärare vid kursen i all- 1 förste assistent män kemi (arvode 5 200 män kemi (arvode kr) 5 200 kr) 1 andre assistent 2 förste amanuenser 2 förste amanuenser 2 förste amanuenser 1 tredje amanuens 2 tredje amanuenser Vz instr.-makare A 10 1 preparator A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A 7 1 inst.-vaktmästare A 7 1 kanslibiträde Eo 7 Vz vaktm. Eo 5 Vz vaktm. Eo 5 I n s t r u m e n t m a k a r e n s a m t v a k t m ä s t a r e n ä r o a v s e d d a att delas m e d f a r m a kologiska institutionen. F ö r institutionens u t v e c k l i n g föreligga givetvis s a m n i a ö n s k e m å l s o m de, vilka framförts för de m o t s v a r a n d e i n s t i t u t i o n e r n a i S t o c k h o l m o c h Uppsala. K r a v p å självständig r e p r e s e n t a n t i m i n s t l a b o r a t o r s ställning för den a l l m ä n n a k e m i e n h a r f r a m f ö r t s av t. f. i n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n , docenten N.-O. Abdon. Kommittén anser, att d e n n a utveckling b ö r k o m i n a till s t å n d s n a r a s t m ö j ligt p å g r u n d av ä m n e t s stora och a k t u e l l a betydelse för den m e d i c i n s k a forskningen. D o c k synes det v a r a l ä m p l i g t att a v v a k t a i n r i k t n i n g e n och utvecklingen a v f o r s k n i n g s a r b e t e t vid institutionen, s e d a n p r o f e s s u r e n blivit besatt m e d o r d i n a r i e i n n e h a v a r e . D e n n e b ö r d o c k f r å n b ö r j a n till sitt förfogande få en p e r s o n a l s t a b , s o m ä r tillräcklig för att möjliggöra d e n effektiva och s n a b b a u t v e c k l i n g av ä m n e s o m r å d e t , s o m m å s t e b e t e c k n a s som ett a v de viktigaste ö n s k e m å l e n vid fakulteten i L u n d . Karolinska institutet. Avdelningen för allmän medicinsk kemi. Nuvarande personal LS:s förslag MHO:s förslag — 1 docentstipendiat 1 bitr. lärare (arvode 5 200 1 bitr. lärare (arvode 5 200 1 laborator kr) kr) 1 förste assistent 1 andre assistent 4 förste amanuenser 4 förste amanuenser 1 tredje amanuens 4 tredje amanuenser 1 försöksassistent A 16 1 instr.-makare A 10 1 lekn. biträde A 7 1 lab.-biträde A 7 1 inst.-vaktmästare A 1 lab.-biträde A 7 1 vaktmästare Eo 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

119 Avdelningen för speciell medicinsk kemi (avsedd för d e n för l a b o r a t o r E r i k J o r p e s föreslagna p r o f e s s u r e n i speciell m e d i c i n s k k e m i , se s. 72 ff.). MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 förste assistent 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 Den n u e x i s t e r a n d e b e f a t t n i n g e n som l a b o r a t o r i m e d i c i n s k och fysiologisk k e m i redovisas icke i tabellen o v a n u t a n p å s. 9 1 , d ä r dess o m v a n d l i n g till p r o f e s s u r s a m t den i s a m b a n d h ä r m e d s t å e n d e u p p d e l n i n g e n a v institution e n i t v å a v d e l n i n g a r m e d de b e n ä m n i n g a r , s o m f r a m g å a v r u b r i k e n ovan, behandlas. B e t r ä f f a n d e motivering för b i t r ä d a n d e l ä r a r e b e f a t t n i n g e n s o m v a n d l i n g till l a b o r a t u r se u n d e r U p p s a l a universitet s. 116 f. för försöksassistenten k a p . 3, s, 44 ff. I n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n , professor E. Hammarsten, ger följande motivering till de ö n s k e m å l r ö r a n d e b e f a t t n i n g a r , s o m h a n f r a m f ö r t till k o m m i t t é n . Som belägg för ämnesområdets mångsidighet kunna de olikartade befattningar anföras, vilka nåtts av forskare, som fått sin utbildning vid institutionen under de senast förflutna 15 åren. Av 10 doktorander med disputationsavhandlingar från institutionen under denna period ha tre erhållit professur i respektive: biokemi (Stockholm), fysiologi (Uppsala), cellforskning med genetik (Stockholm) samt en laboratur i medicinsk kemi (Uppsala) och fyra anställning som laboratorer i klinisk kemi. Det vetenskapliga arbetet har till väsentlig del grundats på anslag från fonder och till någon del från industrier. Den personal, som härigenom kunnat anställas, är dock otillräcklig, och anställningarnas tillfälliga karaktär orsakar stora svårigheter. En utökning av den fasta staben är en förutsättning för att forskningen skall kunna fortgå och utvecklas. Ökningen i personaluppsättningen skulle även möjliggöra en jämnare fördelning av kursundervisningen, vilken gives i form av fyra kurser per år med 40—50 elever i varje kurs. Den medicinska kemiens stora framsteg under de senaste decennierna och dess utpräglade karaktär av gränsområde har medfört en utveckling av flera specialområden, av vilka de största äro prcparativ och mikrobiologisk kemi samt biofysik. Det förra området kräver specialutbildning i organisk kemi jämte biologisk utbildning för att med framgång kunna utveckla forskningen, speciellt över hormoner, vitaminer, enzymer och antibiotica. Den organisk-kemiska forskningen på dessa områden ställer allt större krav pä tekniskt kunnande och måste därför erhålla en egen representant med utbildning i preparativ organisk kemi och väl dokumenterad skicklighet i syntes och analys samt förtrogenhet med det mångskiftande biologiska materialet. En organisk kemist ulan medicinsk biologisk utbildning har ej fullgoda förutsättningar för skapandet av nya frågeställningar i biokemi, och en medicinsk kemist utan grundlig utbildning i organisk kemi förmår icke föra sina resultat över en viss svårighetsgrad, varigenom han hämmas i utförandet av sina intentioner. För åstadkommandet av koordinerad forskning på den kemiska institutionen erfordras därför en särskild representant för organisk-biologisk kemi, vilket område med hänsyn till utvecklingen av kemisk forskning över mikroorganismer lämpligen benämnes prcparativ och mikrobiologisk kemi. För ämnet behoves en laboratorsbefatt-

120 ning, vilken bör i lika grad höra till den allmänna och den speciella medicinska kemien och tjäna undervisningen inom båda områdena. Fysikaliska metoder ha numera fått en mycket vidsträckt tillämpning inom medicinsk kemi och kräva ett nära och kontinuerligt samarbete med en forskare, som har grundlig utbildning i tillämpliga delar av fysiken och därjämte medicinsk biologisk utbildning. Bristen på organiserat, permanent samarbete med en sådan specialforskarc bar berett gruppforskningen vid den kemiska institutionen stora svårigheter, vilka endast ofullständigt eller med betydande utgifter i fråga om apparatkonstruktioner kunnat övervinnas. Som exempel på områden, där samverkan med en biofysiker är behövlig, kan nämnas arbete med isotoper, dielektriska mätningar och elektrofysiska metoder inom folometri och speciell oplik. I institutionens nuvarande utvecklingsfas synes detta specialområde lämpligen kunna representeras av forskar- eller docentstipendiat. Stipendiatens verksamhet bör i form av samarbete eller konsultation kunna komma båda de tilltänkta institutionerna Ull godo, icke minst vid ledandet av vissa verkstadsarbeten. För närvarande finnas fem docenter i medicinsk kemi. vilka utgått från institutionen, men endast en av dem är aktivt verksam i forskningsarbete därstädes, främst på den grund alt befattningar vid institutionen saknas för flera. Kompetenta personer för docentstipendier finnas således, och detsamma är fallet beträffande assistenttjänster. De för institutionen föreslagna docentslipendierna och assistenttjänsterna äro motiverade med forskningens behov direkt och indirekt, det senare med hänsyn till önskvärdheten att fördela kursundervisningen på flera befattningshavare. Antalet assistenter är beräknat med hänsyn till att som ovan nämnts fyra kurser givas per år. Samtliga docentstipendiater och assistenter böra biträda vid undervisningen. Föreläsningarna äro tillräckliga till antalet (312 per år) och behöva icke utökas vid inrättande av professur i speciell medicinsk kemi. En stipendiat i biofysik bör därför föreläsa i detta ämne inom ramen för nuvarande antal föreläsningar. I den milida medicinska kemien ingå fysikens metoder i en utsträckning, som för endast några decennier tillbaka var okänd, och tidigare relativt enkla metoder ha blivit i hög grad apparatkrävande. En välutrustad verkstad och verkligt kvalificerad teknisk personal kunna därför icke undvaras. Institutionens apparatproblem måste nu till större delen lösas genom anlitande av ingenjörsfirmor och andra institutioners mekaniska verkstäder. Som exempel kan anföras, att den mass-speklrometer, som sedan november 1944 bygges för institutionens räkning, har tillkommit med hjälp av sex olika firmor och verkstäder. Om bygget utförts pä egen verkstad hade kostnaden (löner ej inräknade) ej behövt överstiga 10 000 kronor, medan den nu belöper sig till det fyrdubbla. Härtill kommer förlusten i tid, som i delta fall utgör en särskilt svår hämning för arbetet, eftersom apparaten säkerligen hade kunnat byggas på egen verkstad på inemot sex månader. Alltför höga apparatkoslnader och förlust i tid äro ständigt mötande hinder. Samma brist på organisation gäller för undervisningens förseende med apparatur. Eftersom lärarstaben är otillräcklig för handledning och tillräcklig verkstadspcrsonal för utförande av fortlöpande reparationsarbete ej finnes, kan det ej undvikas, att förslitningen på undervisningsapparaturen blir snabb, i synnerhet när åm hanteras av omkring 200 oerfarna laboranter per år. Anställandet av personal för reparationsarbete på egen verkstad skulle väsentligt höja livslängden på denna apparatur. Dessutom kunde sådan personal genom serietillverkning av apparatur i förenklat utförande sörja för att elt tillräckligt antal apparater av samma slag finnas tillgängliga, så att laboranterna inom den knappt tillmätta tiden för laboralionerna kunna förvärva yrkesmässig erfarenhet i de olika apparaternas handhavande. För närvarande utgör det begränsade antalet apparater av samma slag ett av de svåraste hindren för anordnandet av effektiva laborationskurser för elt stort antal elever på en gång.

121 Inrättandet av en fullgod mekanisk verkstad och anställandet av kvalificerad verkstadspersonal är således för Institutionens hela verksamhet väsentligt och kommer att effektivera arbetet och på längre sikt medföra en besparing. Jämte instrumentmakaren, som måste vara utbildad radiotekniker, måste finnas minst två mekaniker. Tillsvidare planeras att anställa dessa på medel från Rockefellerstiftelsen och på det föreslagna anslaget till extra personal inom malerialanslaget. Den ene av de nuvarande vaktmästarna har dessutom mekanisk utbildning och kan användas till enklare reparationsarbeten. Till den föreslagna befattningen som försöksassistent finnas två kompetenta personer, båda utexaminerade från Stockholms tekniska institut. De ha sex resp. två år avtekniskt vetenskapligt samarbete med mig. Den förre önskar återvända från industritjänst, om en befattning i A 16 kan erhållas, ehuru hans nuvarande industritjänst som chefskemist i läkemedelsfirma är väsentligt bättre avlönad. Kommittén. D e n n u v a r a n d e p e r s o n a l u p p s ä t t n i n g e n ä r helt otillräcklig för den m y c k e t b e t y d a n d e forskning, s o m bedrives vid institutionen, och d e n n a liar k u n n a t fortgå och utvecklas e n d a s t t a c k v a r e u n d e r s t ö d från i n h e m s k a fonder och rockefellerstiftelsen. E n b e t y d a n d e ö k n i n g a v d e n fasla s t a b e n ä r d ä r f ö r behövlig för att s ä k e r s t ä l l a k o n t i n u i t e t e n i f o r s k n i n g s a r b e t e t . Den föreslagna ö k n i n g e n a v antalet b e f a t t n i n g a r ä r ä v e n m o t i v e r a d g e n o m omfattningen a v d e n u n d e r v i s n i n g , s o m bedrives vid institutionen. Institutionens l o k a l u t r y m m e b l i r r e d a n före n y b y g g n a d e n fullt tillräckligt för den f ö r e s l a g n a u t ö k n i n g e n av p e r s o n a l u p p s ä t t n i n g e n , e f t e r s o m n o b e l i n s t i t u t e t s a v d e l n i n g a r för b i o k e m i och cellforskning m e d genetik s o m m a r e n 1947 avflytta till egen b y g g n a d .

Farrnakologi. Uppsala universitet Nuvarande personal — t förste amanuens 1 tredje amanuens Vz maskinist A 8 1 lab.-biträde A 7

LS:s förslag 1 laborator 1 förste amanuens

1 inst.-vaktmästare A 7

Inslrumentmakaren miska institutionen.

ä r avsedd

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens Vz instr.-makare A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A 7 l kanslibiträde Eo 7

att v a r a g e m e n s a m

med

medicinskt-ke-

122 Lunds universitet. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 laborator

1 förste assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens

1 förste amanuens

1 lab.-biträde A 7 1 inst.-vaktmästare A 7 Vz vaktm. Eo 5

MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens Vz instr.-makare A 10 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A 1 kanslibiträde Eo 7 Vz vaktm. Eo 5

I n s t r u m e n t i n a k a r e n och d e n extra o r d i n a r i e v a k t m ä s t a r e n ä r o a v s e d d a all vara. g e m e n s a m m a m e d m e d i c i n s k t - k e m i s k a institutionen. Karolinska institutet. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 laborator

1 förste assistent 1 förste amanuens 1 tredje amanuens 1 tekn. biträde A 7

1 inst.-vaktmästare A 7

2 förste amanuenser

MHO:s förslag docentstipendiat laborator förste assist en l förste amanuenser tredje amanuenser lab.-biträde A 7 lab.-biträde Eo 7 kanslibiträde Eo 7 inst.-vaktmästare A

N ö d v ä n d i g h e t e n av en o r d i n a r i e l a b o r a t o r i f a r m a k o l o g i vid v a r t och ett av de m e d i c i n s k a l ä r o s ä t e n a h a r tidigare f r a m h å l l i t s vid u p p r e p a d e tillfällen. S å d a n a b e f a t t n i n g a r m o t i v e r a s även av den av l ä k a r u t b i l d n i n g s s a k k u n n i g a (SOU 1 9 4 1 : 2 7 , s. 70—76) f ö r o r d a d e k u r s e n i f a r m a k o t e r a p i och toxikologi m o t slutet av s t a d i e r n a i m e d i c i n . LS h a även framlagt förslag o m dylika befattningar. Den d o c e n t s t i p e n d i a t , s o m för n ä r v a r a n d e ä r k n u t e n till s t o c k h o l m s i n s t i t u tionen, ger obligatorisk k u r s i r e c e p t s k r i v n i n g s l ä r a , och institutionsförestånd a r e n , professor G. Liljestrand, f r a m h å l l e r i s a m b a n d h ä r m e d följande. Det är synnerligen angelägel, att även i framtiden denna undervisning kan lämnas av så pass kvalificerad kraft som en docent. Laborationskurs i farmakologi har införts hösten 1945, då en förste assistent erhölls. Erfarenheterna ha varit mycket goda, ehuru provisoriska och otillräckliga lokaler mast anlitas. Kursen kan därför blott betraktas som ett första försök, men det synes redan nu i hög grad önskvärt, att den kan utökas. Lokalerna i den nya institutionsbyggnaden äro också beräknade härför, men handledandet av de studerande kräver väsentlig ökning av lärarkrafterna. Kommittén f i n n e r u t ö k n i n g e n av de v e t e n s k a p l i g a b e f a t t n i n g a r n a m e d en l a b o r a t o r och eii d o c e n t s t i p e n d i u m vid var och en av de tre f a r m a k o l o g i s k a

123 i n s t i t u t i o n e r n a väl m o t i v e r a d m e d h ä n s y n I i 11 den livaktiga forskning, som b e d r i v e s vid dessa, och till d e n ö k n i n g av u n d e r v i s n i n g e n , s o m ä r föreslagen, ö v r i g a föreslagna b e f a t t n i n g a r s y n a s m o t s v a r a ett m i n s t a b e h o v för institutionernas organisation.

Wenner-Grens

institut, a v d e l n i n g e n för

ämnesomsättningsforskning.

F ö r e s t å n d a r e n för W e n n e r - G r e n s institut, professor skrivelse till k o m m i t t é n f r a m h å l l i t följande:

J. Runnström,

har i

Wenner-Grens institut organiserades vid dess grundande på fem olika avdelningar, för cellfysiologi, utvecklingsfysiologi, biofysik, fysiologisk kemi samt för ämnesomsättningsforskning. Den sistnämnda avdelningen kom till stånd framför allt för att bereda ökade möjligheter för den av med. dr J. Möllerström bedrivna forskningen rörande diabetes. Vid avdelningen har bedrivits studier dels över human diabetes, dels över alkoholismens biologi samt slutligen (»ver fosfatomsättningen inom celler, varvid i allt högre grad den radioaktiva fosforisotopen 32 P kommit till användning. P r o f e s s o r R u n n s t r ö m f r a m h å l l e r vidare. Då matcmatisk-naturvelenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola inlämnade sina önskemål till den 1944 tillsatta naturvetenskapliga forskningskommittén, ansåg sig fakulteten ej kunna upptaga avdelningen för ämnesomsättningsforskning bland de institutioner, för vilka önskemål om anslag uttrycktes. Den övervägande medicinska karaktären av arbetet vid ifrågavarande avdelning framhölls, och man uttryckte en förhoppning, att understöd till denna avdelning skulle kunna vinnas från medicinskt håll. Pä grund av detta anhåller undertecknad, att organisationskommittén måtte överväga åtgärder för att stödja den nämnda avdelningen. Avdelningens f ö r e s t å n d a r e , docenten J. Möllerström, understryker, alt avdelningen måste ha anknytning till och utbyte av medicinens alla specialiteter. Dess organisation måste vara upplagd för ett samarbete med andra institutioner och kliniker. K o m m i t t é n finner det icke möjligt att n u f r a m l ä g g a förslag o m organiser a n d e t a v elt flertal s p e c i a l o m r å d e n i n o m ä m n e s o m s ä t t n i n g s f o r s k n i n g e n . Avd e l n i n g e n i fråga å r icke en m e d i c i n s k högskoleinstitution i egentlig m e n i n g , m e n k o m m i t t e r a d e anse, att dess o r g a n i s a t i o n i avseende p å biologisk isotopforskning u t g ö r en m e d i c i n e n n ä r l i g g a n d e , e h u r u ej i k o m m i t t é n s direktiv s ä r s k i l t b e r ö r d , fråga, och a t t det ä r ö n s k v ä r t , a t t d e n n a fråga, s o m ä r f ö r e m å l för det m e d i c i n s k a f o r s k n i n g s r å d e t s speciella u p p m ä r k s a m h e t , löses i s a m o r d n i n g m e d o r g a n i s e r a n d e t a v de m e d i c i n s k a h ö g s k o l e i n s t i t u t i o n e r n a . F ö r d e n m e d i c i n s k a v e t e n s k a p e n är det av vitalt intresse, att isotopforskn i n g e n beredes b ä s t a möjliga a r b e t s f ö r h å l l a n d e n . K o m m i t t é n finner det därför motiverat, att n e d a n s t å e n d e b e f a t t n i n g a r i n r ä t t a s . MHO:s förslag 1 laborator 1 förste assistent t lab.-biträde Eo 7

124 B e f a t t n i n g a r n a b ö r a k n y t a s till a v d e l n i n g e n för ä m n e s o m s ä t t n i n g s f o r s k ning vid W e n n e r - G r e n s institut u n d e r S t o c k h o l m s h ö g s k o l a . L a b o r a t o r s b e f a t t n i n g e n föreslås i n r ä t t a d för biologisk isotopforskning, och innehavaren b ö r i n t a g a e n självständig ställning i sin f o r s k n i n g m e n i övrigt v a r a u n d e r ställd f ö r e s t å n d a r e n för a v d e l n i n g e n för ä m n e s o m s ä t t n i n g s f o r s k n i n g . Assistenten och l a b o r a t o r i e b i t r ä d e t skola stå till l a b o r a t o r n s förfogande.

Karolinska institutets medicinska

nobelinstitut.

D e n medicinska prisgruppens fondmedel. De m e d e l , s o m i f r å g a k o m m a för b e s t r i d a n d e a v k o s t n a d e r n a för det m e d i c i n s k a n o b e l i n s t i t u t e t s u p p f ö r a n d e och o r g a n i s a t i o n , ä r o u p p d e l a d e p å följ a n d e två f o n d e r : 1. Besparingsfonden. Enligt grundstadgarnas § 13 avtages av den andel i huvudfondens avkastning, varöver varje prisgrupp årligen äger förfoga, en fjärdedel. Sedan de omedelbara utgifterna för prisutdelningen avgått, användes det avtagna beloppet i övrigt till prisgruppens omkostnader för dess nobelinstitut. 2. Organisationsfonden. Enligt övergående stadganden punkt 4 avtogs för varje prisgrupp ett belopp av 300 000 kronor att jämte ränta från den 1 januari 1900, i mån av behov, utanordnas till bestridande av organisationskostnader för nobelinstitutet. Kapitalbehållningen för de två fonderna var 31/12 åren 1935 och 1944 följande i kronor (ören ej angivna). 1935 1944

Besparingsfonden

Organisationsfonden

1 761 110 2 005 400

1 714 650 2 431492

Besparingsfondens avkastning har sjunkit från ett maximum 1936 på 74 653 kronor till 68 169 kronor år 1944. Prisgruppens andel i huvudavkastningen var 40 613 kronor år 1944. Utgifterna för prisutdelningen uppgingo samma år till 37 812 och staten för nobelinstitutets biokemiska avdelning, som drives med dessa medel (se s. 130), till 59 900 kronor. Den marginal på omkring 11000 kronor, som denna balans uppvisar, kommer dock att uppvägas av den ökning i utgifterna för prisutdelningen, som torde vara ofrånkomlig. Utgifterna för prisutdelningen inom den medicinska gruppen uppgingo under 5-årsperioden 1935—1939 till i medeltal 46 715 kronor per år och under den därpå följande 5-årsperioden till 33 917 kronor. Den genom bortfall av skatterna maximalt uppkommande ökningen torde för den medicinska prisgruppens vidkommande uppgå till omkring 13 000 kronor. Från organisationsfonden har avsatts 2 021 600 för uppförande av byggnader för nobelinstitutets tre avdelningar och ränteavkastningen från denna fond kommer sålunda att bli mycket liten. Till dessa fonder kommer: 3. Särskilda fonden, uppkommen genom avsättning (helt eller delvis) av icke utdelade pris, användes (S. S. § 13) för att pä annat sätt än genom prisutdelning främja den medicinska forskningen och dess tillgodogörande i de ändamål testator ytterst avsett. Fondens avkastning får icke användas till uppehållande av tjänster vid karolinska institutet.

125 Kapitalbehållningen för Särskilda fonden var 31/12 aren 1935 och 1914 J935 1073 666 1944 1 478 792 Särskilda fondens ränta har i växlande omfattning tagits i bruk för alt understödja en rad undersökningar vid karolinska institutets olika avdelningar och kliniker. Man torde ha goda skäl för antagandet, att anspråken på fonden komma att stiga alltmera och att inga väsentliga besparingar äro sannolika. Lärarkollegiets beslut (23 mars 1944) att anslå 1 500 000 kronor för uppförande av de tre nobelinslitutionerna (se s. 21 f.) innefattade såväl uppförande av byggnader som deras inredning och utrustande. Vid sammanträde den 24 maj 1945 beslöt kollegiet att höja anslaget för enbart byggnadskostnader med 111 500 kronor. Byggnadskostnaderna hade nämligen undan för undan stegrats. För att kompensera dessa kostnadsökningar hade byggnadskommittén alltmer minskat avdelningarnas byggnadskubik, till dess man funnit, att ytterligare reducering skulle medföra, att de ej längre skulle kunna fylla sin uppgift. Vid samma tillfälle beviljades även ett särskilt tilläggsanslag för inredning med 217 600 kronor. Sedan ritningsarbetet under 1945 avslutats samt definitiva entreprenadanbud infordrats, visade det sig emellertid, att kostnadsberäkningarna, som utförts av tillkallade experter, varit för låga. Av denna anledning begärdes ytterligare tilläggsanslag för uppförandet av de tre institutionerna med 192 500 kronor, vilket beviljades av kollegiet den 21 februari 1946. Byggnadsarbetet pågår nu, och institutionsbyggnaderna beräknas kunna tagas i bruk under sommaren 1947. Entreprenadanbud ha antagits för byggnad samt installationer. För inredningen står endast det ovannämnda anslaget på 217 600 kronor till förfogande. Detta beräknas enligt infordrade anbud samt kompletterande kostnadsberäkningar täcka den egentliga inredningen (såsom korkmattor, arbetsbänkar, möbler, elektrisk armatur). Av detta belopp kommer ingen del att kunna användas för anskaffande av apparatutruslning för det vetenskapliga arbetet. Översikt av medeltillgången

för uppförande,

inredning

och

utrustning.

Från den medicinska prisgruppens organisationsfond . . . kronor 2 021 600 Från wallenbergsstiftelsen (avdeln. för genelik) » 270 000 Från rockefellerstiftelsen (utrustning) » 300 000 På grund av ovan anförda omständigheter kunna de tre institutionerna icke utrustas med vetenskaplig apparatur på ett tillfredsställande sätt, och kommitterade få därför föreslå, att anslag beviljas för apparalutrustning (se s. 199 och s. 205).

126 Det medicinska nobelinstitutets avdelning för medicinsk cellforskning med genetik. Institutionen är för närvarande inrymd i kemiska institutionens lokaler men kommer, som omnämnts å s. 22, att disponera en avdelning i det medicinska nobelinstitutets nybyggnad. Institutionen är under organisation och har av årets riksdag tilldelats ett årligt materialanslag på 30 000 kronor. En förste och en andre assistentbefattning och två biträdesbefattningar i Eo 7 ha inrättats. Institutionsföreståndaren, professor T. Caspersson, lämnar följande översikt av betingelserna för institutionens utveckling. Den organisation, vilken nu övergått i cellforskningsinstilutionen, har utvecklats ur den kemiska institutionen, och forskningen har som vid denna huvudsakligen bekostats av olika in- och utländska fonder. Arbetets omfattning har undan för undan raskt ökats. De belopp, som i genomsnitt de senaste åren använts, uppgå till, för utgifter av materialanslagstyp 35 000—40 000 kronor, för vidmakthållande av apparatparken 20 000 —25 000 kronor samt i lönemedel för teknisk personal omkring 25 000 kronor (f. n. 30 000 kronor). Fortsättningsvis framhålles viklen av att institutionen erhåller en fast grundorganisation, vilket utgör en förutsättning för erhållande av fortsatta bidrag från rockefellerstiftelsen. Denna har under 10 år lämnat betydande årliga bidrag, vilka under de senaste åren uppgått till omkring 35 000 kronor per år. Institutions!öreståndaren anför vidare: Av dessa uppgifter framgår, att under förutsättning att institutionens utrustning och allmänna drift säkras samt tillräcklig personal knytes därtill, rockefellerstiftelsen är beredd att med avsevärda årliga anslag understödja olika där pågående forskningsarbeten. Kan en dylik stabilisering av institutionen med hjälp av inhemska medel ej ernås, kan däremot ej något understöd från rockefellerstiftelsen påräknas. Med hänsyn till de stora belopp, varom rockefellerstiftelsens anslag röra sig, är det för det framtida arbetets hela omfattning av yttersta ekonomiska vikt, att redan samtidigt med att institutionen nu definitivt organiseras, tillräckliga anslag för personal samt material för dess grundorganisation kan erhållas från inhemska källor. Sedan institutionen från och med budgetåret 1946/47 erhållit ett driftsanslag på 30 000 kronor, kan man anse, att upptagandet av större forskningsprogram med hjälp av extra anslag är säkerställt. Institutionens utveckling har varit utomordentligt snabb, och den vetenskapliga verksamheten därstädes är mycket omfattande. Det torde även få anses önskvärt, att arbetstillfälle kan beredas åt de talrika gäster från inoch utländska institutioner, vilka söka sig till cellforskningsinstitutet. Kommitterade finna, att verksamheten vid institutionen nått en sådan omfattning, att en betydande ökning av den fast anställda personalen redan nu är påkallad. Bland annat är en laboratorsbefattning behövlig. Den nuvarande innehavaren av det vid institutionen knutna forskarstipendiet torde vara kompetent till en dylik befattning.

127 Kommitterade anse, all inrättandet av en laboratur i cellforskning med genetik är väl motiverat. Arbetet vid institutionen är helt beroende av apparatkonstruktioner. Den högt kvalificerade tekniska personal, som kräv es, är nu tillfälligt anställd med fondmedel. Detta anställningssätt är i längden ohållbart, och kommitterade föreslå därför inrättandet av de fasta befattningar, som upptagas i nedanstående tabell. Härvid beräknas, att extra verkstadspersonal skall kunna anställas i tillräckligt antal med extra anslagsmedel. Nuvarande personal MHO:s förslag — 1 docentstipendiat 1 laborator 1 förste assistent 1 förste assistent 1 andre assistent 1 andre assistent — 1 förste amanuens — 2 tredje amanuenser — 1 försöksassistent A 16 — 1 instr.-makare A 14 — Vz mekaniker Eo 9 1 tekn. biträde Eo 7 1 lab.-biträde Eo 7 — 1 kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 7 1 vaktmästare Eo 7 Avdelningens arbete är i hög grad beroende på den persons arbete, vilken föreslås som innehavare av befattningen som försöksassistent. En lämplig kandidat till tjänsten, som är utexaminerad från Stockholms tekniska institut och har mångårig träning i mätningar med de på institutionen utarbetade specialoptiska metoderna finnes emellertid. Han har hittills kunnat kvarhållas genom avlöning från fondmedel med belopp något överstigande 16:e lönegraden, men för hans fortsatta anställande torde ordinarie befattning vara nödvändig (se i övrigt kap. 3, s. 44 ff.). Då laboratoriebiträdet och vaktmästaren placerats i Eo 7 av 1946 års riksdag, föreslås nu ingen förändring i deras löneställning. Befattningarna torde emellertid senare böra ordinariesättas. Mekanikern är avsedd att vara gemensam med biokemiska avdelningen. Det medicinska nobelinstitutets avdelning för neurofysiologi. Denna avdelning, för vars tillkomst redogörelse lämnats å s. 21 f., har till föreståndare professor R. Granit, som i skrivelse till kommittén framhållit följande. Det neurofysiologiska forskningsarbetet representerar ett slorl ocli viktigt forskningsområde, som syftar till att utreda nervsystemets mekanismer och deras roll i kroppen. I stor utsträckning är tekniken grundad på samma framsteg inom elektricitetsläran, som möjliggjort den moderna radiotekniken. Dess apparatur kräver för konstruktion, byggnad och service högt utbildad personal. Hittills har med privata medel kunnat avlönas en fysiker med filosofie magistergrad och mångårig verksamhet som assistent på 9—G17745

128 en universitetsinstitution för fysik. Det manuella, tekniska arbetet vid apparatbyggen har i viss utsträckning utförts på verkstäder i staden. Men det utvidgade programmet, nybyggnaden och den större personal, som under de gångna åren skolats till självständiga forskare i neurofysiologi, kräver fast anställning av en instrumentmakare med specialutbildning i radioteknik och praktik på mekanisk verkstad. Den neurofysiologiska avdelningen av nobelinstitutet är numera en stor forskningsinstitution och har dessutom ett intimt samarbete med klinisk neurologi, för vilket personal skolats i elektrofysiologiska undersökningsmetoder. Den måste också i viss utsträckning stå till tjänst som rådgivande instans vid tillämpningen av dessa metoder inom kliniken. För 1946 ha fyra utlänningar anmält sig för studier (1 från England, 1 från Norge, 2 från Finland), men blott 2 ha på grund av utrymmesbrist kunnat mottagas. Först sedan nybyggnaden uppförts, kan institutionen, under förutsättning att anslag beviljas, arbeta för full kapacitet. Stora uppoffringar ha hittills gjorts från privata håll för alt säkerställa dess arbete på ett nytt specialområde, som den svenska medicinen icke kan vara förutan. I vad mån privata medel framdeles kunna påräknas är obekant. Icke blott den teoretiska forskningen ulan även ämnets vetenskapliga betydelse för praktisk medicin kräver, att det uppföres på fast stat. Professor G r a n i t h a r v i d a r e l ä m n a t följande uppgifter o m i n s t i t u t i o n e n s personalstab. Institutionen har för närvarande ingen personal anställd med statsmedel med undantag för professorn. För närvarande har den med hjälp av andra medel uppbyggda personalorganisationen följande utseende: Två självständigt arbetande fysiologer (docenter), av vilka den ene innehaft extra forskarstipendium och laboratorsvikariat på fysiologiska institutionen och den andre innehaft docentstipendium och laboratorsvikariat. En fysiker, fil. mag. (med tidigare vetenskaplig utbildning på institution för teoretisk fysik), som är sysselsatt med nykonstruktion av elektrofysiologis!; och optisk specialapparatur. Ett antal oavlönade vetenskapliga medarbetare, vilka periodvis deltagit i olika forskningsuppgifter. 5 personer ha fullföljt sina arbeten till doktorsavhandlingar. En laboratorieassistent (»laboratorietekniker»), baltisk läkare, avlönad från arbetsmarknadskommissionen, som särskilt ägnat sig åt för det löpande arbetet nödvändiga specialoperationer för akuta och kroniska djurförsök. En sekreterare tillika laboratoriebiträde. Ett laboratoriebiträde. En djurskötare. D å i n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n f r a m f ö r t ö n s k e m å l o m i n r ä t t a n d e a v en befattning i A 23 för d e n i o v a n s t å e n d e p e r s o n a l f ö r t e c k n i n g n ä m n d e fysikern, h a r k o m m i t t é n i n f o r d r a t n ä r m a r e uppgifter b e t r ä f f a n d e d e n n e . F ö l j a n d e d a t a h a l ä m n a t s av professor G r a n i t . Undertecknad, föreståndare för medicinska nobelinstitutets neurofysiologiska avdelning, har önskat för min avdelning en fysikertjänst i lönegrad A 23. Den allmänna motiveringen för en sådan tjänst har redan avgivils. Apparatkonstruktionerna, som utnyttja elektronrörfysikens och radioteknikens senaste vinningar och kräva studium av avancerade fysikaliska facktidskrifter, utvecklas i stor utsträckning på vår egen institution under fysikerns ledning. En lång erfarenhet av vad problemen kräver slår oss nu till buds i fysikerns, fil. mag. Toivo K. Helmes person. Magister Helme avlade filosofie kandidatgrad i Helsingfors den 30 oktober 1929 med högsta vitsord (laudatur) i fysik och näst högsta (cum laude) i matematik och kemi. Han verkade en kortare tid såsom privatassistent åt professor Jarl Wasastjerna vid Fysikaliska institutionen i Helsingfors. T. f. assistent vid Fysikaliska institutionen var han från 1/4 1930 till 30/11 1930 och ordinarie från 1/12 1930 till 1/10 1936. Efter

129 att ha varit privatassisteal hos nobelpristagaren A. i. Vii tonen återupptog mag. Ilelmc höstterminen 1938 sin tjänst vid Helsingfors universitets fysikaliska institution. Under denna tid handledde han de praktiska laudatursarbetena i fysik vid institutionen. Han är promoverad filosofie magister. Samarbetet med undertecknad inleddes för nio år sedan, 1937, da magister Helme blev fysikalisk medhjälpare och sedermera privatassistent i undersökningar av den art, som numera utgöra nobelinstitutets neurofysiologiska avdelnings centrala forskningsarbete. Magister Helme medföljde i denna egenskap till Sverige, när undertecknad kallades till karolinska institutet år 1940. Han har sedan dess verkat hos oss såsom institutionens fysiker och även förvärvat medborgarskap (12 januari 1945). Han representerar sålunda en unik kombination av kunskaper och erfarenheter i de delar av den fysikaliska tekniken, som krävas på vår institution. Med utomordentlig skicklighet och osjälviskt nit liar han ägnat sig åt att konstruera och i stor utsträckning även bygga den högt utvecklade specialapparatur, som krävts i alla dessa undersökningar. Han är sålunda i eminent grad kvalificerad för en tjänst sådan som den nu föreslagits för hans räkning. Eventuellt kunde denna tjänst göras personlig för magister Helme. Kommittén anser, alt institutionen b ö r få d e n fasta g r u n d o r g a n i s a t i o n , s o m ä r n ö d v ä n d i g för att k u n n a k v a i h å l l a en p e r m a n e n t s t a b a v kvalific e r a d e f o r s k a r e och teknisk p e r s o n a l . E n s å d a n g r u n d o r g a n i s a t i o n torde d e s s u t o m n u m e r a bliva en förutsättning för e r h å l l a n d e t a v a n s l a g f r å n rockefellerstiftelsen. D e n h ö g t u t b i l d a d e f o r s k n i n g s p e r s o n a l , s o m finnes p å institutionen, b ö r få e n möjlighet till fast a n s t ä l l n i n g . K o m m i t t e r a d e föreslå d ä r f ö r en l a b o r a i o r s b e f a t t n i n g i neurofysiologi. Såväl t e k n i k e n s o m själva p r o b l e m e n k r ä v a a v a n c e r a d fysikalisk expertis i det dagliga arbetet. K o m m i t t é n h a r s. 44 f. b e t o n a t behovet av h ö g k v a l i f i c e r a d e k r a f t e r för vissa institutioner och speciella ä n d a m å l och föreslagit i n r ä t t a n d e a v en b e f a t t n i n g s t y p ben ä m n d försöksassistent för detta ä n d a m å l . Den för försöksassistent föres l a g n a n o r m a l l ö n e g r a d e n A 16 ä r dock alltför låg för del fall, v a r o m h ä r ä r fråga. D å k o m m i t t é n a n s e r det angeläget, att en institution, s o m h a r s t a r k t b e h o v av och l y c k a t s f ö r v ä r v a en för dess v e r k s a m h e t s y n n e r l i g e n värdefull k r a f t m e d l å n g v a r i g och speciell utbildning, också får b e h å l l a d e n n e , så intar k o m m i t t é n den principiella s t å n d p u n k t e n , att för d y l i k a p e r s o n e r speciella tjänster b ö r a k u n n a i n r ä t t a s . Med h ä n v i s n i n g h ä r t i l l f ö r o r d a r k o m m i t tén, a t t en personlig befattning s å s o m fysiker i l ö n e g r a d A 23 ( s a m m a som l ä r o v e r k s a d j u n k t eller museiassistent) i n r ä t t a s för m a g i s t e r Toivo H e l m e vid neurofysiologiska institutionen. K o m m i t t é n föreslår, all följande p e r s o n a l a v l ö n a s m e d statsmedel. MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 fysiker A 23 1 förste assistent 1 andre assistent 1 instr.-makare A 10 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibilräde Eo 7

130 Det medicinska nobelinstitutets avdelning för biokemi. Det medicinska nobelinstitutets biokemiska avdelning vid karolinska institutet är f. n. inrymt i den kemiska institutionen men kommer liksom de båda förut nämnda avdelningarna att disponera lokaler i det medicinska nobelinstitutets nybyggnad. Föreståndarens tjänst är en personlig professur, som inrättades 1936 (se s. 21). Liksom övriga befattningar vid denna institution i motsats till de båda föregående (se s. 22) avlönas den med nobelfondmedel. Arsanslaget, likaledes av nobelmedel, är 21 200 kronor. Föreståndaren, professor Hugo Theorell, skriver följande: Beträffande avdelningens personal får jag anföra följande. Förutom föreståndaren upptar avdelningens stat en förste assistent (docent S. Bergström) och en teknisk assistent. Dessutom är emellertid för närvarande med hjälp av anslag från enskilt håll följande personal anställd vid avdelningen: Fyra kvinnliga assistenter (1 fil. lic. och 1 fil. stud. i kemi, 1 sjuksköterska, 1 teknisk ingenjör), en sekreterare och ett tekniskt Inträde. Utan arvode arbeta vid avdelningen 3 medicine kandidater, en doktorandstipendiat samt en dansk läkare med fru. Härtill kommer docenten Agner, med vilken undertecknad sedan många år samarbetar. Sammanlagt arbeta alltså f. n. 15 personer på avdelningen. Härtill komma innevarande år 3 amerikanska, en belgisk och under kortare tid en engelsk stipendiat. Det är förenat med stora svårigheter att hålla en verksamhet av denna omfattning gående genom tillfälliga anslag från enskilt håll. En utökning av personalen kan icke ske genom nobelfonder, emedan för ändamålet till buds stående medel, avkastningen på den medicinska prisgruppens besparingsfond, till allra största delen förbrukas avavdelningens nuvarande stat. Vidare framhålles, att befattningen som förste assistent (arvode 8 600 kronor) icke är välavlönad nog att kunna under längre tid kvarhålla en kvalificerad forskare och att den nuvarande innehavaren förvärvat sig hög vetenskaplig kompetens. Kommittén anser, att det är synnerligen önskvärt, att avdelningen får en lastare, även av statsmedel understödd organisation än den nuvarande. Detta är motiverat med hänsyn till värdet och omfattningen av forskningsarbetet och de ökade möjligheter, som bjudas genom byggande och inredning avnya lokaler. Den omständigheten, alt föreståndarens närmaste man endast har arvode, kommer att medföra alltför täta ombyten, medan verksamheten vid avdelningen kräver en specialutbildad forskare med permanent anställning. På grund härav föreslå kommitterade inrättande av laboratorsbefattning i biokemi. MHO:s förslag 1 docentstipendiat 1 laborator 1 andre assistent 1 förste amanuens 2 tredje amanuenser Vz mekaniker Eo 9 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

131 Mekanikern avses vara gemensam med avdelningen för cellforskning och genetik och bör vara underställd instrumentmakaren vid denna avdelnings verkstad. Rätts- och statsmedicin. Uppsala universitet. 1 sitt betänkande angående omorganisation av rättsniedicinalväsendet i riket (SOU 1943:20) föreslog medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd, att elt rättslåkardistrikt skulle upprättas med centrum i Uppsala, varvid läraren i rätts- och statsmedicin vid Uppsala universitet skulle såsom rättsläkare förestå Uppsala rättsläkarstation. Till detla förslag ha statsmakterna ännu ej tagit slutgiltig ställning. Kommittén finner sig därför för närvarande böra inskränka sig till att tillstyrka LS:s förslag om inrättande av speciallärarbefaltning. Nuvarande personal 1

LS:s förslag 1 speciallärare (arvode 4 000 kr)

MHO:s förslag 1 speciallärare (arvode 4 000 kr)

Lunds universitet. Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd har (SOU 1943: 20) föreslagit, att en rättsläkarstation skulle upprättas i Lund, varvid rättsläkaren vid stationen samtidigt skulle fungera som lärare i rätts- och slalsmedicin vid Lunds universitet. Detta förslag har i princip godtagits av statsmakterna, men något avgörande om tidpunkten för rättsläkarorganisationens genomförande för lundadistriktets vidkommande har ännu icke träffats. Under sådana förhållanden har kommittén endast ansett sig böra ytterligare understryka LS:s förslag om inrättande av speciallärarbefattning i ämnet. Nuvarande personal 2

LS:s förslag 1 speciallärare (arvode 4 000 kr)

MIIO:s förslag 1 speciallärare (arvode 4 000 kr)

Karolinska institutet. P å framställning av Kungl. Maj:t har 1946 års riksdag beviljat ett anslag på 1 050 000 till nybyggnad för rättsmedicinska institutionen, oaktat förhandlingar angående uppförande av en med institutionen samorganiserad rättsläkarstation ännu ej slutförts. Först när pågående fortsatt utredning angående omorganisation av rättsniedicinalväsendet i riket avslutats, torde den lämpligaste formen för fördelning av personal mellan institutio1 Laboratorn i patologisk anatomi uppbär för undervisning 500 kr. per år av universitetets dispositionsmedel. 2 Undervisning meddelas av speciallärare, avlönad med 2 000 kr. ur universitetets reservfond

132 nen och r ä t t s l ä k a r s t a t i o n e n k u n n a överblickas. K o m m i t t é n f ö r o r d a r emellertid, att d e n n u v a r a n d e b e f a t t n i n g e n s o m tredje a m a n u e n s o m v a n d l a s till en förste a m a n u e n s t j ä n s t , s o m b ä t t r e tillgodoser b e h o v e t a v kvalificerat b i t r ä d e vid u n d e r v i s n i n g e n och det vetenskapliga a r b e t e t p å institutionen. Nuvarande personal 1 förste assistent 1 tredje amanuens 1 tekn. biträde A 7

LS:s forsla?

1 inst.-vaktmästare A 7

MHO:s förslag 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 lab.-biträde A 7 ! kanslibiträde Eo 7 1 inst.-vaktmästare A 7

Hygien. I k a p . 4, s. 85 f ö r o r d a s i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d LS:s förslag i n r ä t t a n d e av s p e c i a l l ä r a r e b e f a t t n i n g a r i hygien vid universiteten i U p p s a l a och L u n d i a v v a k t a n p å den v i d a r e u t r e d n i n g av ä m n e t s o r g a n i s a t i o n , som d ä r påvisats vara n ö d v ä n d i a . Uppsala universitet. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 speciallärare 7 200 kr)

(anode

MHO:s förslag 1 speciallärare (arvode 7 200 kr)

Lunds universitet. Nuvarande personal 1 speciallärare (arvode 3 000 kr)

LS:s förslag 1 speciallärare (arvode 7 200 kr)

M110:s förslag 1 speciallärare (arvoch 7 200 kr)

Karolinska institutet. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 5 400 kr) 1 förste amanuens 1 tredje amanuens 1 tekn. biträde A 7

1 vaktmästare Eo ä

LS:s förslå"

MHOis förslag 1 bitr. lärare (arvode 5 400 kr) 1 förste assistent 1 förste ainanuens 1 tredje amanuens 1 lab.-biträde A 7 1 lab.-biträde Eo 7 t kanslibiträde Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

G e n o m den av 1946 å r s r i k s d a g i n r ä t t a d e b i t r ä d a n d e l ä r a r b e f a t t n i n g e n torde en rimlig a v l a s t n i n g a v p r o f e s s o r n s u n d e r v i s n i n g s b ö r d a k u n n a k o m m a till stånd. Av de 2 l a b o r a t o r i e b i t r ä d e n a avses det e n a b i t r ä d a professorn, det a n d r a b i t r ä d a n d e l ä r a r e n och förste assistenten vid d e r a s f o r s k n i n g s a r b e t e n . Den h ä r föreslagna p e r s o n a l e n m å s t e otvivelaktigt anses r e p r e s e n t e r a ett nödvändigt m i n i m u m .

133 Rasbiologi. F r å n f ö r e s t å n d a r e n för statens r a s b i o l o g i s k a institut i Uppsala, professor G. Dahlberg, h a r k o m m i t t é n m o t t a g i t en f r a m s t ä l l n i n g , v a r u r följande m å återgivas. Vid Statens rasbiologiska institut finnes anställd en rasbiolog med elt arvode av 10 860 kronor per år (inkl. provisoriskt lönetillägg). Denne är anställd på viss tid. Platsen är nämligen avsedd att vara en utbildningsplats. Detta medför emellertid den olägenheten, att när vederbörande blivit något sånär utbildad, måste han enligt nu gällande bestämmelser lämna platsen. Det skulle för arbetet vid institutet vara fördelaktigt, om en kompetent person kunde anställas kontinuerligt. Därför vore det lämpligt att ändra tjänsten till en laboratorstjänst. Genom högre lön och fasta anställningsförhållanden skulle då finnas möjlighet att förvärva en kompetent person, som stannade på platsen. För att möjliggöra utbildning i human genetik för läkare skulle då behöva anställas en forskningsassistent, som ej behövde vara medicine licentiat och med lägre lön. Det behöver ej sägas, att institutets arbetsmöjligheter väsentligt skulle ökas genom en sådan anordning. Vid institutet utföres i viss utsträckning statistiska bearbetningar åt dispulander. För detta ändamål har jag personligen anställt särskild personal (för närvarande Ire personer). Hittills ha 83 avhandlingar utarbetats, vid vilka jag medverkat genom att låta av mig anställd personal utföra den statistiska bearbetningen. Under bearbetning är för närvarande material för 9 disputander. Det möter naturligtvis svårigheter att tillgodose efterfrågan på hjälp, eftersom jag ej vågar Im alltför många anställda. Den arbetskraft, som slår till disposition, är med andra ord begränsad. Detta medför, att de, som vända sig till mig för att fä statistiska beräkningar utförda, ibland måste vänta längre tid, innan arbetskraft blir ledig. Behovet av arbetskraft är nämligen tidvis större, tidvis mindre. Exempelvis på våren och hösten hopar sig arbetet, vilket medför svårigheter, vilka endast delvis kunna utjämnas genom alt låta personalen arbeta på övertid. Man kan förövrigt vänta, att behovet av hjälp med statistisk bearbetning av material avsevärt kommer alt öka genom de ökade anslag, som ställts till disposition. Det vore därför en mycket stor fördel, om jag kunde få anslag till att anställa en assistent för räknearbete, som finge hjälpa till med arbeten åt medicinare och som finge arbeta åt institutet, när arbetstillgången minskar. För en kompetent och skicklig person, som är tränad på de beräkningar det här är fråga om, skulle jag behöva betala en lön av 400 kronor per månad. Årsanslaget skulle alltså behöva vara 4 800 kronor. Det skulle kanske kunna tänkas, att jag fick ett särskilt anslag på detta belopp att användas till anställande av en statistisk assistent med uppgift att utföra räknearbete för medicinska undersökningar. Arvodet skulle ungefär motsvara 7:c lönegraden. Möjligen kunde man inrätta en särskild tjänst i denna lönegrad vid institutet. Kommittén h ä n v i s a r Lill professor D a h l b e r g s m o t i v e r i n g och föreslår följande personal. Nuvarande personal MHO:s förslag 1 rasbiolog (arvode 10 860 kr) 1 aktuarie Eo 21 — 2 assistenter Eo 11 1 assistent Eo 7 -— 1 vaktm. Eo 5

1 laborator 1 aktuarie Eo 21 1 förste assistent 2 assistenter Eo 11 1 assistent Eo 7 1 kanslibilrädc Eo 7 1 vaktmästare Eo 5

131 Förutom de ovannämnda är ett växlande antal tillfälliga biträden anställda vid institutet, f. n. 4 stycken, vilkas löner tillsammantagna uppgå till ca 14 000 kronor, vilken summa utgår från institutels anslag 1 ill materiel m. m.

Medicin. Undervisningen i medicin omfattar enligt LS:s förslag: 1) För professorn i nio månader 3 kliniska föreläsningar, ev. 2 kliniska och 1 poliklinisk föreläsning. Detla utgör i förra fallet sammanlagt 36 X 6 = 216, i det senare 3 6 X 5 = 1 8 0 timmar per år. Dessutom undervisning i samband med ronder på sjukavdelningarna. 2) För den kliniske biträdande läraren under tio månader en gång i veckan kliniskt-terapeutiskt seminarium under 1 tim. (40 lim.), en gång varje termin översiktskurs i medicin om 30 tim. (60 tim.) eller sammanlagt 100 undervisningstimmar per år. Dessutom handledning av de studerande i deras dagliga arbete på kliniken. 3) För den polikliniske biträdande läraren under 10 månader 2 polikliniska föreläsningar i veckan ( = 80 tim.) samt under en månad tre kliniska föreläsningar i veckan ( = 24 timmar) eller sammanlagt 104 timmar, om de polikliniska föreläsningarna omfatta blott en timma, samt därtill daglig undervisning på polikliniken. Undervisningen i form av föreläsningar uppgår sålunda enligt LS till sammanlagt 384 tim. för de tre lärarkrafterna. Därtill kominer för professorn och den kliniske biträdande läraren en betydande undervisning vid ronder samt för den polikliniske en daglig handledning i det polikliniska arbetet. Storleken av denna undervisningsprestation torde kunna uppskattas till minst 4 tim. per vecka för var och en av de tre lärarna. MHO finner denna undervisningsbörda för stor och föreslår under hänvisning till anförda allmänna synpunkter, att undervisningen för professorn i medicin begränsas till 136 tim. samt att varje medicinsk klinik utrustas med tre biträdande lärare. Uppsala universitet. LS:s förslag MHO.s förslag1 1 klinisk bitr. lärare (or- 2 bitr. lärare (arvode 4 000 dinarie laborator) kr vardera) 1 poliklinisk bitr. lärare 1 bitr. lärare (arvode 4 000 (ordinarie laborator) kr) 3 amanuenser samt 3 amanuenser samt 1 förste underläkare (arvo1 förste underläkare (oförde tillsammans 8 000 kr) ändrat arvode) 1 lab.-biträde (arvode 2 lab.-bilräden Eo 7 1 945 kr) 2 kanslibiträden Eo 7 1 Ett laboratoriebiträde och ett kanslibiträde äro avsedda för den föreslagna nya pro1'essuren i teoretisk medicin. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 6 300 kr)

135 Lunds universitet. Nuvarande personal LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 8 600 1 klinisk bitr. lärare kr) (ordin, laborator) 1 poliklinisk bitr. lärare (ordin, laborator) 2 amanuenser (arvode tillsammans 6 000 kr)

MHO:s förslag 2 bitr. lärare (arvode 4 000 kr vardera) 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 2 amanuenser (oförändrat arvode) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

K o m m i t t é n h a r ä n n u icke k u n n a t taga ställning till det p e r s o n a l b e h o v , som u p p k o m m e r vid eventuellt i n r ä t t a n d e av ny p r o f e s s u r vid M a l m ö allm ä n n a s j u k h u s , d å u t r e d n i n g r ö r a n d e d e n n a p r o f e s s u r p å g å r g e n o m särskild s a k k u n n i g .

Karolinska institutet (två kliniker). Nuvarande personal LS:s förslag 2 bitr. lärare (arvode 4 800 4 bitr. lärare (arvode 4 000 kr vardera) kr vardera) ".> amanuenser (arvode tillsammans 12 600 kr) — —•

MHO:s förslag 6 bitr. lärare (arvode 4 000 kr vardera) 5 amanuenser (arvode oförändrat) 2 lab.-biträden Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 1 kanslibiträde A 7

Endokrinologi. E n d o k r i n o l o g i n eller l ä r a n o m de inresekreloriska s j u k d o m a r n a h a r u n d e r de senaste d e c e n n i e r n a företett en m y c k e t s n a b b u t v e c k l i n g . D e r ö n , s o m v u n n i t s g e n o m den e x p e r i m e n t e l l a h o r m o n f o r s k n i n g e n , h a k u n n a t utn y t t j a s i n o m d e n p r a k t i s k a m e d i c i n e n och visat sig v a r a a v u t o m o r d e n t l i g t stort v ä r d e . H ä r k a n s o m exempel e r i n r a s o m i n s u l i n b e h a n d l i n g vid sockers j u k a , t y r e o i d e a b e h a n d l i n g vid u n d e r f u n k t i o n av s k ö l d k ö r t e l n s a m t sexualh o r m o n b e h a n d l i n g vid olika f o r m e r av u n d e r l i v s l i d a n d e och sterilitet. Det ä r n a t u r l i g t , att m a n m e d t a n k e p å de b e t y d a n d e framsteg, s o m gjorts, o c h de resultat, som den a l l t m e r intensifierade f o r s k n i n g e n i f r a m t i d e n k u n n a v ä n t a s giva, p å m å n g a håll vidtagit o r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r för a t t k u n n a tillgodogöra sig nyss n ä m n d a resultat s n a b b a s t möjligt. S å l u n d a finn a s såväl i E n g l a n d s o m i A m e r i k a stora specialkliniker för p a t i e n t e r m e d i n r e s e k r e t o r i s k a s j u k d o m a r , och dessa k l i n i k e r s a m a r b e t a s o m regel m e d 1 För närvarande utgår ett anslag pä 3 711 kr. ur posten Avlöningar till ordinarie tjänstemän för avlöning av ett kanslibiträde i A 7 vid medicinska kliniken på serafimerlasarettet (se statsliggaren 1946/47, s. 560).

136 forskningsinstitut för endokrinologi Därjämte meddelas undervisning i nyss nämnda specialiiet för medicine studerande. Sverige h a r beklagligt nog ej i alla avseenden kunnat följa med i ovan antydda kliniska utveckling. Medan den medicinska grundforskningen står på hög nivå, har frånvaron av specialkliniker verkat hämmande, varför en ändring härvidlag snabbast möjligt måste komma till stånd. I första hand krävas cndokrinologiska specialavdelningar, knutna till de internmedicinska klinikerna. Det är nämligen för närvarande omöjligt för invärtesspecialisten att följa varje steg i endokrinologins snabba utveckling. Ifrågavarande forskningsområde måste vara företrätt av sin egen representant och delta såväl ur sjukvårdens som forskningens och undervisningens synpunkt. Elt första försök i denna riktning har tagits, då det år 1945 vid scrafimerlasaretlets medicinska klinik anordnades en poliklinisk mottagning tre kvällar varje vecka för patienter med inresekretoriska sjukdomar. En del fall, som krävde ingående utredning, kunde även inläggas på kliniken. Det visade sig snart, alt detta provisoriska arrangemang var betydelsefullt. Under det första arbetsåret ha över 500 patienter med mer eller mindre komplicerade endokrina sjukdomar sökt eller remitterats lill polikliniken. I själva verket skulle patientantalet varit långt större, om man ej på grund av utrymmesskäl, personalbrist m. m. varit nödsakad att hålla detsamma nere. Den erfarenhet man fått av försöksverksamheten har varit så god, all man nu strävar efter att få en fastare organisation med en daglig poliklinik, som har större kapacitet, samt ett avskiljande av 6 sängar på serafimerlasarettets medicinska vårdavdelning för cndokrinologiska fall. En biträdande läkare skulle ansvara för verksamheten och även stå till förfogande för konsultationer från karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets övriga kliniker i vad avser endokrinologiska fall. Patientmaterialet bör i lämplig omfattning kunna disponeras för professorns i internmedicin undervisning. Ett laboratorium för hormonanalyser måste inrättas. Karolinska institutets lärarkollegium, till vilket en framställning gjorts från professorerna A. V. Kristenson och A. J. Wallgren beträffande den endokrinologiska verksamheten vid serafimerlasarettet, har remitterat densamma dels till direktionen för karolinska sjukhuset, med tanke på att del här i övervägande grad gäller en sjukvårdsfråga, men dels också till MHO. på grund av att ett betydande forskningsintresse är förbundet med den endokrinologiska verksamheten. Redan äro ett par publikationer, som avhandla resultat från det polikliniska arbetet och som ha ett stort intresse, färdiga för tryckning. Man har all anledning förvän la en omfattande forskningsverksamhet, sedan medicinska endokrinologfall sammanförts på en avdelning, vilken utrustats med nödvändig apparatur för hormonal diagnostik och resurser fölen rationell terapi. Den personal, som i ovan berörda framställning krävts, är en biträdande

läkare vid medicinska kliniken med uppgift alt handha den endokrinologiska verksamheten. Vidare en sköterska samt ett laboratoriebiträde. Slutligen fordras en utrustning till hormonlaboratoriet belöpande sig till 6 800 kr. Under förutsättning att genom direktionens för karolinska sjukhuset försorg en biträdande läkare och en sköterska anställas, synes det MHO motiverat, alt forskningen understödes genom anställandet av elt laboratoriebiträde i Ex 7 på institutets stat samt genom ett utrustningsanslag till ett hormon-laboratorium (se s. 202). MHO:s förslag 1 lab.-biträde Ex 7

Reumatologi. I del betänkande, som avgivils av 1941 års reumatikersakkunniga (SOU 1945:41), understrykes mycket starkt den roll, som de reumatiska sjukdomarna spela ur humanitär såväl som social och nationalekonomisk synpunkt. De sakkunniga framlägga en plan för reumatikervårdens fortsatta utbyggande i vårt land. 1946 års riksdag har senare beslutat bemyndiga Kungl. Maj:t att låta träffa avtal med därför lämpade sjukhus om inrättandet avytterligare högst 250 vårdplatser för reumatiskt sjuka (riksd. skrivelse 1946:388). Av de tre medicinska lärosätena är del för närvarande endast Lund, som äger en specialklinik för reumatiska sjukdomar, en av pensionsslyrelsens kurans taller för reumatiskt sjuka. Enligt beslut av årets riksdag (riksd. skrivelse 1946: 456, s. 30) kommer en dylik klinik att inrättas även vid karolinska sjukhuset. Frågan om inrättande av en reumatikerklinik i Uppsala har uppskjutils i avvaktan på generalplan för akademiska sjukhuset. Reumatikerklinikerna vid de medicinska högskolorna kunna vid sidan om sjukvårdande uppgifter även fylla vikliga uppgifter i fråga om undervisning och forskning. LS förorda i sitt överarbetade beiänkande (SOU 1945: 57, s. 21), att de studerande i Lund, där det finns en särskild reumalikeravdelning och där läkaren på denna avdelning även är docent i reumatologi. få tjänstgöra på reumatikeravdelningen förslagsvis en av de månader, som utbildningen i medicin omfattar. — I och med tillkomsten av reumatikeravdelningar vid akademiska sjukhuset och karolinska sjukhuset kommer ett liknande problem att bli aktuellt i Uppsala och Stockholm. Del djupare skeendet vid de reumatiska sjukdomarna är till väsentliga delar ouppklarat. Så länge orsakerna äro ofullständigt kända, kunna verkligt effektiva förebyggande åtgärder och behandlingsmetoder icke förväntas framkomma. Ett intensifierat forskningsarbete inom de reumatiska sjukdomarnas område måste därför anses synnerligen angeläget. MHO förordar, att cheferna för de reumalologiska klinikerna få fullt självständig ställning. Lämpligast torde detla ske i den formen, att de få en ställ-

138 n i n g s o m l a b o r a t o r , tillika ö v e r l ä k a r e . F ö r s l a g till en o m ä n d r i n g a v den n u v a r a n d e b i t r ä d a n d e ö v e r l ä k a r e t j ä n s t e n vid r e u m a t i k e r k l i n i k e n i L u n d i d e n n a r i k t n i n g framfördes i petitaskrivelse till å r e l s r i k s d a g m e n f ö r a n l e d d e d å icke n å g o n å t g ä r d . I f r å g a o m p e r s o n a l för f o r s k n i n g e n vid r e u m a t i k e r k l i n i k e r n a föreslår M H O följande: (För U p p s a l a s och S t o c k h o l m s v i d k o m m a n d e avses befattn i n g a r n a i n r ä t t a d e först i s a m b a n d m e d k l i n i k e r n a s o r g a n i s e r a n d e . ) Uppsala universitet. Nuvarande personal

LS:s förslag MHO:s förslag 1 laborator, tillika överUndervisningen meddelas som hittills av lärarna i läkare medicin 1 lab.-biträde Eo 7 Lunds universitet.

Nuvarande personal

LS:s förslag Arvode för undervisning 1 000 kr

MHO:s förslag 1 laborator, tillika överläkare 1 lab.-biträde Eo 7

Karolinska institutet. Nuvarande personal

LS:s förslag

MHO:s förslag

Undervisningen meddelas som hittills av lärarna i medicin

1 laborator, tillika över läkare 1 lab.-biträde Eo 7

Epidemiologi. B e t r ä f f a n d e f r å g a n o m i n r ä t t a n d e a v l a b o r a t o r s t j ä n s t e r i epidemiologi se s. 85 ff. F ö r n ä r v a r a n d e u t g å r ett anslag p å 12 600 k r o n o r till e r s ä t t n i n g å t ö v e r l ä k a r e vid vissa e p i d e m i s j u k h u s för k l i n i s k u n d e r v i s n i n g i epidemiologi åt m e d i c i n e k a n d i d a t e r . Anslaget ä r fördelat m e d 7 200 k r o n o r åt k a r o l i n s k a institutet (varav 4 800 k r o n o r för u n d e r v i s n i n g vid e p i d e m i s j u k h u s e t i Stockh o l m o c h 2 400 k r o n o r för u n d e r v i s n i n g vid e p i d e m i s j u k h u s e t i G ö t e b o r g ) , 3 600 k r o n o r å t L u n d s universitet ( v a r a v 1 800 k r o n o r för u n d e r v i s n i n g vid e p i d e m i s j u k h u s e t i M a l m ö och 1 800 k r o n o r för u n d e r v i s n i n g vid epidemis j u k h u s e t i L u n d ) s a m t 1 800 k r o n o r åt universitetet i U p p s a l a för u n d e r v i s n i n g vid e p i d e m i s j u k h u s e t d ä r s t ä d e s . 2 1 För närvarande utgår för undervisning ett belopp av 750 kr från medicinska fakultetens doeentstipendiefond, 2 För närvarande utgår dessutom särskilda arvoden om 960 kronor i Uppsala och Stockholm samt 840 kronor i Lund till lärarna i epidemiologi för en två gånger årligen given kurs i krigsepidemiologi.

139 Enligt LS:s ö v e r a r b e t a d e förslag (SOU 1945: 57, s. 55) skall en fristående f ö r e l ä s n i n g s k u r s i epidemiologi, o m f a t t a n d e 15 u n d e r v i s n i n g s t i m m a r , införas och givas varje t e r m i n . LS föreslå d ä r f ö r en h ö j n i n g a v de n u u t g å e n d e arv o d e n a till l ä r a r n a i epidemiologi i Uppsala, L u n d o c h S t o c k h o l m m e d vardera 1 000 k r o n o r .

Ftisiologi. Uppsala universitet. Vid universitetet linnes en befattning s o m l ä r a r e i fysikalisk diagnostik m e d l a b o r a t o r s tjänsteställning. Kommittén h a r s. 75 ff. föreslagit, att d e n n a befattning o m v a n d l a s till en professur i ftisiologi. Till d e n n a p r o f e s s u r b ö r d å k n y t a s följande för f o r s k n i n g e n a v s e d d a b e f a t t n i n g a r : Nuvarande personal

LS:s förslag

1 amanuens (arvode 1 500 kr)

MHO:s förslag 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Länds universitet. Även vid L u n d s universitet finnes för n ä r v a r a n d e en b e f a t t n i n g s o m lär a r e i fysikalisk diagnostik, tillika ö v e r l ä k a r e vid k l i n i k e n för l u n g s j u k a vid M a l m ö h u s l ä n s s j u k v å r d s i n r ä t t n i n g a r i L u n d ( L u n d s lasarett) i l a b o r a t o r s tjänsteställning. Kommittén f ö r o r d a r , att följande b e f a t t n i n g a r p å universitetets stat k n y t a s till l u n g k l i n i k e n vid L u n d s lasarett. Nuvarande personal 1 lärare (laborator) 1 amanuens (arvode 3 000 kr)

LS:s förslag

MHO:s förslag 1 laborator 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7

Karolinska institutet. E n l i g t beslut av 1946 å r s r i k s d a g skall vid k a r o l i n s k a s j u k h u s e t i n r ä t t a s en m e d i c i n s k t u b e r k u l o s k l i n i k . B e t r ä f f a n d e d e n n a k l i n i k s betydelse för u n d e r v i s n i n g e n h a r departementschefen i den proposition (1946: 101), d ä r förslag o m k l i n i k e n s b y g g a n d e framlägges, u t t a l a t . I likhet med förhandlingskommissionen kan jag icke finna det försvarligt, att undervisningen icke blott i det för den fortsatta utbildningen i licentiatstudiernas alla grenar grundläggande ämnet fysikalisk diagnostik ulan även och kanske främst i tuberkuloslära skall vid rikets största medicinska högskola fortgå under så ogynnsamma förhållanden som hittills och under ojämförligt sämre betingelser än vid de båda universiteten. Riskerna för folkhälsan av att de från institutet utexaminerade läkarna icke under studietiden erhålla tillfälle att inhämta tillfredsställande kunskaper i fråga om lungtuberkulos torde, såsom kommissionen även framhållit, vara så uppenbara, alt de icke behöva närmare utvecklas.

140 B e t r ä f f a n d e f o r s k n i n g e n fortsätter d e p a r t e m e n t s c h e f e n . För den vetenskapliga forskningen rörande lungtuberkulos torde vidare en specialklinik för medicinsk tuberkulos i Stockholm få mycket stor betydelse. Lungtuberkulosen skördar många dödsoffer i vårt land, omkring 4 000 årligen, och leder till större eller mindre grad av invaliditet för ett betydligt större antal, framför allt i de arbetsföraste åldrarna. I centraldispensärernas register voro vid utgången av år 1944 införda ej mindre än 101 722 personer, lidande av tuberkulos. Såsom förhandlingskommissionen framhållit, torde tillkomsten av en klinik av ifrågavarande slag sannolikt vara ägnad att medföra sådana framsteg i lungtuberkulosens bekämpande, att det allmännas utgifter för tuberkulosvården och den nationalekonomiska förlusten genom förlorade arbetsdagar för de lungsjuka skulle kunna nedbringas, kanske med belopp, som flerfaldigt överstiga kostnaderna för kliniken. V a d d e n m e d i c i n s k a t u b e r k u l o s k l i n i k e n b e t r ä f f a r , a n s e r k o m m i t t é n , att d e n b ö r o r g a n i s e r a s m e d en l a b o r a t o r tillika ö v e r l ä k a r e s o m k l i n i k e n s chef (se s. 37 f.). F ö r u n d e r v i s n i n g e n s b e h o v b ö r d e s s u t o m en b i t r ä d a n d e l ä r a r e , tillika b i t r ä d a n d e ö v e r l ä k a r e k n y t a s till k l i n i k e n . I enlighet m e d LS:s förslag (SOU 1945: 57, s. 53) a n s e r k o m m i t t é n , att d e n n e b ö r h a ett u n d e r v i s n i n g s a r v o d e a v 4 000 k r o n o r . D e b å d a n ä m n d a l ä r a r n a b ö r a o m h ä n d e r h a v a u n d e r v i s n i n g e n i fysikalisk d i a g n o s l i k och ftisiologi vid k a r o l i n s k a institutet. L a b o r a t o r s b e f a t t n i n g e n avses att u t v e c k l a s Lill en p r o f e s s u r i ftisiologi. Rör a n d e b e h o v e t a v en p r o f e s s u r i ftisiologi h a r k o m m i t t é n mottagit följande skrivelse f r å n p r o f e s s o r e r n a N. Svartz och A. Kristenson. Tuberkulosen är ännu trots sin alltjämt fortskridande minskning som dödsorsak vår allvarligaste folksjukdom. Den intager en särställning bl. a. däruti, att den är synnerligen smittsam, vilket framgår därav, alt så gott som alla individer i åldern 30—40 år visa positiv tuberkulinreaktion. Den drabbar huvudsakligen yngre personer och skördar sina offer framförallt i åldrarna 15—30 år. Kampen mot denna sjukdom har förts på olika vägar och undan för undan intensifierats både beträffande behandlingen av den enskilde individens sjukdom och i fråga om tuberkulosen som utbredd folksjukdom. Redan sedan flera årtionden tillbaka har tuberkulosen i viss mån avkopplats från invärtes medicinen. Orsaken härtill var framförallt, alt de sjuka till följd av sin smittsamhet ej voro lämpade för vård å sjukhus, avsedda för andra invärtes sjuka. Även för vårdpersonal och studerande innebära dessa sjuka vissa risker, vilkas avlägsnande eller åtminstone minskande ernåtts genom rationella åtgärder. En annan orsak till tuberkulosens avsöndrande från invärtes medicinen har varit, att behandlingen ofta erfordrade långa sjukhusvistelser, som ej kunde stå till buds på de vanliga medicinska avdelningarna utan alltför stort intrång på platserna för andra sjuka. Härtill har också kommit, att behandlingsmetoderna vid tuberkulos nått en utveckling och specialisering, som fordrat, alt vederbörande läkare helt ägnade sig åt denna gren av medicinen. En naturlig följd av denna utveckling har varit, att undervisningen av de medicine studerande i frågan rörande tuberkulosen överflyttats från invärtes professorernas ämnesområde till tuberkulosspecialisternas. Så har vid Uppsala universitet undervisningen i ftisiologi sedan omkring 20 år åvilat läraren i fysikalisk diagnostik tillika överläkare vid akademiska sjukhuseks tuberkulosavdelning (numera centralsanatorium). Vid Lunds universitet råda enahanda förhållanden. I universitetens tuberkulosundervisning ingår utom föreläsningskurs även en tids assistenttjänstgöring på tuberkulossjukhus med därtill ansluten dispensär. För karolinska institutets vidkommande hava

141 omständigheterna icke medgivit ett rationellt ordnande av denna undervisning. Utom en månads kurs i anslutning till de propedeutiska kurserna har tuberkulosundervisningen utgjorts av en senare genomgången frivillig kurs i lungtuberkulosens diagnostik och terapi, given av docent vid institutet, vilken varit läkare vid tuberkulossjukhus i Stockholm. Frånvaron av assistenttjänstgöring vid tuberkulosavdelning och av dispepsärundervisning utgör en beklaglig brist i undervisningen. Emellertid kommer inom snar framtid denna brist alt avhjälpas i och med att den beslutade kliniken för medicinsk tuberkulos och till densamma ansluten dispensär komma till stånd vid karolinska sjukhuset överläkaren pä den medicinska tuberkulosavdelniiigen kommer även att uppehålla en omfattande undervisning av annan art, nämligen i fysikalisk diagnostik. Den sammanlagda undervisningsskyldigheten kommer sålunda att bliva följande: Kurs i fysikalisk diagnostik omkring 2 kurser ärligen. Kurs i lungtuberkulosens diagnostik och terapi --- 2 kurser ärligen. Undervisning av underordnad läkarpersonal. Ovannämnd undervisning erfordrar en lärare, som utom sin ftisiologiskä specialitet även behärskar det interna området, utan vilket undervisningen i fysikalisk diagnostik icke kan bliva tillgodosedd. Denna undervisning måste sägas vara av grundläggande betydelse för hela den fortsatta kliniska utbildningen. Av det anförda torde framgå, att tjänsten som överläkare vid den medicinska tuberkulosavdelningen måste besättas med en högkvalificerad kraft och att befattningen bör inrättas så, att den blir eftersträvad av förtjänta forskare och lärare. Nu nämnda förhållanden samt tjänstens egenskap av konstant lärarebefattning motiverar, att densamma konstitueras som professur i ftisiologi. Vi vilja dessutom som vår uppfattning framhålla, att professurer i ftisiologi böra inrättas även vid universiteten och detta ej i form av personliga sådana ulan som ordinarie professurer. Del o v a n c i t e r a d e u t t a l a n d e t av d e p a r t e m e n t s c h e f e n r ö r a n d e b e h o v e t avf o r s k n i n g i n o m det b e r ö r d a o m r å d e t u t g ö r samtidigt en m o t i v e r i n g för a t t till den b e s l u t a d e k l i n i k e n k n y t a vissa h j ä l p k r a f t e r för forskning. K o m m i t téns förslag f r a m g å r a v följande tabell. ( B e f a t t n i n g a r n a avses i n r ä t t a d e först i s a m b a n d med klinikens organiserande.) Nuvarande personal LS:s förslag MHO:s förslag 2 lärare i fysikalisk diagno- 2 bitr. lärare (anode var- 1 laborator slik (arvode 11400 kr) 1 dera 4 000 kr) 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) Lärare vid kurser i lunglu- Lärare vid kurser i lungtu— berkulosens igenkännanberkulosens igenkännande (arvode 3 000 kr) de (arvode 3 000 kr) — 1 lab.-biträde Eo 7 x För närvarande utgår arvode på 11 400 kronor till två lärare vid propedeutiska kurser i de viktigaste kliniska undersökningsmetoderna; i denna undervisning ingå kurser såväl i fysikalisk diagnostik som i de viktigaste kemiska, fysiologiska, mikroskopiska och bakteriologiska undersökningsmetoderna. Då LS:s förslag innebär, att den propedeutiska laboratoriekursen skall ges av den kliniske laboratorn samt att vardera av lärarna i fysikalisk diagnostik endast skall ge två kurser årligen, föreslå LS, att arvodet till vardera av de berörda lärarna sänkes från nuvarande 5 700 kronor till 4 000 kronor.

142 Pediatrik. LS ha i sitt överarbetade betänkande föreslagit, att till de pediatriska klinikerna skola knytas kvalificerade biträdande lärare. De beräkna arvodet för en dylik lärarkraf t till 4 000 kronor per år. MHO har intet att invända mot detta förslag. Med tillägg av de för forskningen behövliga hjälpkrafterna blir personalstaten som följer.

Uppsala universitet. Professorn har för närvarande c:a 200 tim. undervisning. Anställandet även biträdande lärare är nödvändigt, dels för att denne skall övertaga en del avprofessorns undervisning, dels för att få en lärarkraf t till erforderliga kurser i barnpsykopatologi och social pediatrik. Den biträdande lärarens undervisningsbörda kommer att uppgå till minst 136 limmar. För forskningens bedrivande kräves ett kanslibiträde och elt laboratoriebiträde. Nuvarande personal

LS:s förslag MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) kr) 3 amanuenser (arvode till3 amanuenser (oförändrat sammans 4 800 kr) arvode) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Lunds universitet. Av samma skäl som i Uppsala kräves anställandet av en biträdande lärare Ett kanslibiträde och ett laboratoriebiträde äro behövliga. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr)

2 amanuenser (arvode sammanlagt 6 000 kr]

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 2 amanuenser (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Karolinska institutet. Liksom vid universiteten är professorernas undervisningsbörda alitor tyngande. Anställandet av en biträdande lärare för var och en av klinikerna vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus samt Norrtulls sjukhus är därför motiverat. För forskningen har varje klinik behov av ett laboratoriebiträde och ett kanslibiträde.

143 Norrtulls

sjukhus.

Nuvarande personal

LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr)

1 underläkare samt 1 amanuens (arvode tillsammans 4 100 kr)

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 underläkare samt 1 amanuens (arvode oför ändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

arnsjukhus. Nuvarande personal

LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr)

2 amanuenser (arvode tillsammans 4 200 kr)

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 2 amanuenser (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus finnes en särskild barnkirurgisk avdelning. Denna står i samma förhållande till den pediatriska kliniken på detta sjukhus som den blivande barnkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset till den pediatriska kliniken därstädes (se nedan). Ett livligt vetenskapligt arbete, under den senaset tioårsperioden resulterande i ett 70-tal publikationer, varav två gradualavhandlingar, bedrives vid denna landets äldsta specialavdelning i sitt slag. Det synes MHO angeläget, att forskningsmöjligheterna vid denna avdelning förbättras genom att denna närmare anslutes till karolinska institutet. Karolinska

sjukhuset.

I den av riksdagen beslutade pediatriska kliniken vid karolinska sjukhuset 1 kommer en barnkirurgisk avdelning att ingå. Barnkirurgien erbjuder ett viktigt arbetsfält icke endast ur sjukvårds- utan även ur forskningssynpunkt. MHO förordar, att överläkaren vid den barnkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset får den ställning som laborator tillika överläkare, som tillämpats i fråga om vissa andra överläkarebefattningar, t. ex. den i ortopedi i Lund och den blivande i reumatologi vid karolinska sjukhuset. Till den barnkirurgiska överläkarens förfogande bör stå ett laboratoriebiträde, varjämte särskilt materielanslag bör utgå. (Befattningarna avses inrättade först i samband med klinikens organiserande.) MHO:s förslag 1 laborator 1 lab.-biträde Eo 7 1

I denna är kliniken å Norrtulls sjukhus avsedd att uppgå.

10—617745

144 Neurologi. Karolinska institutet. F r å n f ö r e s t å n d a r n a för n e u r o l o g i s k a och n e u r o k i r u r g i s k a k l i n i k e r n a vid serafimerlasarettet, professorerna N. Antoni och H. Olivecrona, h a r k o m m i t t é n mottagit en skrivelse, i vilken ö n s k e m å l f r a m f ö r a s o m i n r ä t t a n d e a v en b e f a t t n i n g s o m l a b o r a t o r i k l i n i s k neurofysiologi, g e m e n s a m för d e b å d a n ä m n d a k l i n i k e r n a . U r skrivelsen m å följande å t e r g i v a s . Den kliniska neurofysiologien utgör en gren av den kliniska neurologien, vilken just börjat komma i gång som forskningsområde och vars betydelse befinner sig i ständigt stigande. Det gäller, att på kliniska problem tillämpa den moderna fysiologiens, enkannerligen neurofysiologiens rön. När det gäller de neurologiska problemen, förefalla en fysiologiskt och kliniskt skolad forskares möjligheter kanske alldeles särskilt stora. Att med moderna elektrofysiologiska metoder angripa kliniska reflexproblem, borde t. ex. vara ytterst tacksamt, särskilt då goda möjligheter erbjuda sig till samarbete med neurofysiologiska institutionen vid karolinska institutet, där man särskilt ägnat sig åt djurexperimentell reflexforskning med dylika metoder. Elektromyografi är f. ö. en undersökningsmetodik, som under de sista åren fått en hastigt stigande klinisk betydelse, även bortsett från dess möjligheter vid reflexstudier. Att utarbeta hållbara riktlinjer för bedömandet av de elektromyografiska fynden vid myopatier av olika slag, vid myastheni, myotoni etc, synes oss vara en betydelsefull forskningsuppgift. Hela det perifera systemet, »myoneuronerna», vantar på en nybearbetning med experimentell neurofysiologisk metodik. Särskilt elektromyografien befinner sig i vardande. En påtaglig grund har lagts, ej minst av danska forskare, främst Buchtal. Det gäller på detta område uppgifter av väldig omfattning och fundamental betydelse. Med hjälp av exakt, djurexperimentelit genomprövad metodik skall hela den kliniska neurologiska semiologien — reflexlära, tonusfrågor och en massa annat — genomgås, i avsikt att efter hand kunna ställa exakt mätning i stället för subjektiv empiri. Vid denna jättestora revisionsprocess komma de hävdvunna kliniska grundbegreppen säkerligen att få vidkännas hårda törnar. Hela den »allmänna neurologien» kommer efter någon generation kanske att se helt annorlunda ut än nu. Även elektroencefalografi hör till den kliniska neurofysiologiens arbetsprogram. I motsats mot elektromyografi är detta område redan i stor utsträckning bearbetat för kliniska problem och moget för rutinmässig användning. Dock är det givet, att samarbetet med en modern neurologisk och neurokirurgisk klinik även på detta område erbjuder stora vetenskapliga utvecklingsmöjligheter. Utöver de uppräknade finnas givetvis talrika andra kliniskt neurologiska problem, som vänta på att angripas med neurofysiologiska metoder. Dit höra icke minst oscillografiska studier vid olika typer av huvudvärk, ett område, som tagits upp av amerikanska forskare under det senaste decenniet, men som ännu i stor utsträckning synes vara jungfrulig mark. För forskningsarbetet vid neurologiska och neurokirurgiska klinikerna är möjligheten till intimt samarbete med en neurofysiologisk laborator av vital betydelse. Det synes oss otänkbart, att den av rutinarbete hårt belastade fysiologiska laboratorn vid medicinska kliniken skulle kunna hinna utföra vare sig självständig kliniskt-neurofysiologisk forskning, vilken är nödvändig för vinnande av erfarenhet om de neurofysiologiska metodernas kliniska användbarhet, eller vara läkarestaben vid de av oss ledda klinikerna behjälplig vid lösandet av forskningsuppgifter, som erfordra neurofysiologisk metodik. F. n. synes det oss, såsom torde ha framgått av ovanstående, nödvändigt, att en labo-

145 rator i klinisk neurofysiologi i första hand sysslar med forskningsarbete. Detta hindrar icke, att det redan nu föreligger och i framtiden kan beräknas bli ett mycket stort behov av rutinmässiga elektromyografiska och elektroencefalografiska undersökningar. Man torde kunna förutse, att särskilt de senare komma att i framtiden kräva en betydligt utökad personal vid den klinisk-neurofysiologiska avdelningen. Detta har beaktats av den kommitté, som vid karolinska institutet utarbetat ett förslag angående överflyttning av neurologiska och neurokirurgiska klinikerna till karolinska sjukhuset. Kommittén har nämligen föreslagit inrättandet av ett fristående kliniskt-neurofysiologiskt institut med i stort sett ovannämnda arbetsprogram och avsett att utföra elektroencefalogram o. d. även å patienter från övriga kliniker, främst då den psykiatriska. Kommittén a n s e r det f r a m l a g d a ö n s k e m å l e t v ä l m o t i v e r a t och tillstyrker, att en b e f a t t n i n g som l a b o r a t o r i klinisk neurofysiologi i n r ä t t a s . I n n e h a v a r e n av t j ä n s t e n skall s å l u n d a h a såväl klinisk som neurofysiologisk e r f a r e n h e t . H a n skall leda d e elektroencefalografiska u n d e r s ö k n i n g a r n a och s v a r a för övriga elektrofysiologiska metoder. D å dessa i f r a m t i d e n allt v i k t i g a r e u n d e r s ö k n i n g s m e t o d e r h a sin stora betydelse ej blott för d e n n e u r o l o g i s k a och den n e u r o k i r u r g i s k a u t a n även för d e n i n t e r m e d i c i n s k a m . fl. k l i n i k e r vid serafimerlasarettet, b ö r n ä m n d a l a b o r a t o r e r h å l l a överläkares ställning p å serafimerlasarettets stat. I n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n , professor gjort följande u t t a l a n d e .

N. Antoni,

h a r v i d a r e till k o m m i t t é n

Neurologien som specialfack, i fråga om forskning, undervisning och klinisk tillämpning är starkt efterbliven i vårt land. I de flesta kulturländer är den betydligt bättre tillgodosedd, så till exempel i Danmark. Serafimerlasarettets neurologiska klinik —• som är den äldsta i Norden — syntes för något decennium sedan vara på väg att få en rangställning i Norden. Dessa möjligheter ha dock icke tillvaratagits, framför allt har såväl neurofysiologi som neuroanatomi både i Norge och Danmark hunnit förbi oss i klinisk tillämpning, ett på alla vis beklagligt förhållande, som helt och hållet är att tillskriva bristen på materiella resurser, särskilt i form av för vederbörande specialområde avsedda tjänster eller befattningar. Serafimerlasarettets nuvarande byggnadskropp har helt otillräckliga möjligheter för den önskvärda utvidgningen. Provisoriska arrangement kunna träffas, men det viktigaste är att man energiskt arbetar på utflyttning till Norrbackaområdet så snart som möjligt. En av lärarkollegiet tillsatt kommitté har i uppdrag att utarbeta planer härför. Som ledande synpunkt därvid gäller, att intern neurologi, psykiatri och neurokirurgi sammanföras till ett komplex, där också de för dessa discipliner gemensamma hjälpvetenskaperna skulle fä egna, självständigt arbetande organ. Sådana specialorgan för gemensamt bruk gälla: 1) radiologi, för enccfalografi och arteriografi m. m., med operationsavdelning e t c , 2) liquorundersökning, 3) psykologiskt laboratorium, 4) ergometriskt laboratorium, för studium och bedömning av mänsklig prestationsförmåga i olika avseenden, 5) arbetsterapi, 6) oftalmo-neurologisk konsultation, 7) otoneurologisk konsultation, 8) neuro-anatomi. Här må tilläggas, att även en neuro-ortopedisk specialklinik lämpligen inginge i ett sådant komplex; en sådan anordning planeras i Norge. Närmaste behovet för effektivisering av forskning och undervisning inom serafimerlasarettets lokaler. Allmän princip: Alla forskande befattningshavare måste beredas mera tid för vetenskapligt arbete. Detta är av fundamental betydelse. Klinikchefen är för närvarande överhopad av rutinarbete och har även väl stor undervisningsbörda. Under

146 alla omständigheter måste en biträdande överläkartjänst tillsättas. Neurologien är, jämte pediatriken, för närvarande ensam hos oss i att vara utan vare sig biträdande överläkare eller lärare. Professorn skulle också vara i stort behov av att vid sin sida ha en s. k. forskningsassistent. Behovet och nyttan av en sådan behöver knappast närmare motiveras. Man tanke blott på vikten av efterundersökningar, kontrollen av behandlingsresultat. Av största värde skulle också vara, att en särskild underlåkartjånst inrättades för forskningsändamål. De vid kliniken anställda läkarna skulle, enligt klinikchefens bestämmande, kunna cirkulera på denna befattning. För närvarande finnas fem underläkare vid institutionen, av vilka en är detacherad till polikliniken. En är förste, önskvärt vore att ännu en av underläkarna bleve förste för att kunna stanna vid kliniken längre än de tre år, en andre underläkare får vara förordnad. Detta vore av stor betydelse både för forskning och för utbildning av blivande självständiga neurologer. Neurologien är allmänt känd och erkänd som en av de svåraste kliniska specialiteterna. Tre års utbildning vid specialklinik räcker egentligen icke för överläkarekompetens. Med största sannolikhet kommer inom det närmaste decenniet en del neurologiska specialkliniker att upprättas inom landet. Kompetenta läkare måste utbildas till att förestå dessa. Neurologi kräves såsom s. k. randutbildning i läkarförbundets krav för kompetens i specialiteten nervsjukdomar. För psykiatriska överläkare anses sådan utbildning allmänt mycket önskvärd; för de i medicinalstyrelsens s. k. tioårsplan upptagna, psykiatriska lasarettsläkartjänsterna skall neurologi enligt en under hand mellan intresserade ingången överenskommelse vara obligatorisk. De önskvärda båda första underläkarna vid kliniken skulle ha lönetillägg för s. k. rondundervisning och i samband därmed eventuellt kallas »tillika amanuens». De andra underläkarna äro icke riktigt kompetenta att utöva rondundervisning. Bäst vore att å vardera klinikhalvan funnes en första underläkare och under honom två andre; detta skulle effektivt minska rutinarbetets omfattning till förmån för forskningen. Den nu skisserade planen i fråga om underläkartjänster innebär alltså inrättande av en ny förste underläkartjänst och två andre underläkartjänster, av vilka den ena skulle vara avsedd enbart för forskning. För poliklinisk tjänst bör inrättas ytterligare en andre underläkare, så att föreståndaren kunde ägna sig åt att huvudsakligen leda arbetet, granska svårare fall, meddela undervisning och eventuellt överta huvudparten av förekommande försäkringsutlåtanden. Institutionen behöver minst ett skrivbiträde till vid kliniken och ett vid polikliniken, eventuellt diktafon på bägge ställen, vilket avlastar rutinarbetet; diktafon finnes numera på flera landsortslasarett. Kommittén. Vid i n s t i t u t i o n e n ä r o a n o r d n a d e 4 u n d e r v i s n i n g s k u r s e r , vilka v a r d e r a s t r ä c k a sig över t v å m å n a d e r . Vid dessa h å l l a s 4 t i m m a r k l i n i s k a och 2 t i m m a r polikliniska f ö r e l ä s n i n g a r p e r v e c k a , vilket ger ca 200 u n d e r v i s n i n g s t i m m a r p e r år. U n d e r v i s n i n g e n m o t i v e r a r s å l u n d a i n r ä t t a n d e t a v en befattn i n g s o m b i t r ä d a n d e l ä r a r e m e d ett a r v o d e a v 4 000 k r o n o r p e r år. I övrigt a n s e r sig k o m m i t t é n för n ä r v a r a n d e icke k u n n a t a g a ställning till d e n föres l a g n a u t b y g g n a d e n a v n e u r o l o g i e n s o r g a n i s a t i o n . D e n v i d a r e utvecklingen a v ä m n e t t o r d e b ö r a a v v a k t a s , i n n a n m e r a o m f a t t a n d e å t g ä r d e r vidtagas. K o m m i t t é n får s å l u n d a föreslå följande p e r s o n a l s t a t .

147 Nuvarande personal — —

MHO.s förslag V2 laborator 1 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde A 7 1 kanslibiträde Eo 7

1 amanuens (arvode 3 000 kr) 1 tekn. biträde A 7 —

Kirurgi. Undervisningen i kirurgi bör enligt LS omfatta i Uppsala, Lund och Stockholm: 1) För professorn under nio månader 2 kliniska och en poliklinisk föreläsning i veckan samt dessutom undervisning i samband med det sjukvårdande arbetet. Detta utgör sammanlagt cirka 36 X 5 = 180 timmars föreläsningar per år, vartill kommer den praktiska undervisningen vid ronder och operationer. 2) För den kliniska biträdande läraren under nio månader en klinisk föreläsning i veckan (36 X 2 = 72 timmar), under en månad av året tre kliniska föreläsningar i veckan ( 4 X 6 = 24 tim.), en gång varje termin en översiktskurs i kirurgi ( 2 X 2 0 = 40 tim.). Sammanlagda antalet föreläsningstimmar blir sålunda för den kliniske biträdande läraren omkring 136 tim. per år, vartill kommer handledning av de studerande på kliniken (ronder o. d.). 3) För den polikliniske biträdande läraren under nio månader två polikliniska föreläsningar i veckan (36 X 2 = 72 tim.), under en månad tre polikliniska föreläsningar i veckan (4 X 3 = 1 2 ) , ledande av kursen i allmän kirurgi, som ges två gånger om året och vardera gången omfattar 17 timmar per vecka under en månad ( 2 X 4 X 17 = 136 tim.), de praktiska övningarna inberäknade. Dessutom skall han dagligen handleda de studerande på polikliniken. Sammanlagda antalet undervisningstimmar blir sålunda för den polikliniske biträdande läraren omkring 220 timmar. Den sammanlagda undervisningen i kirurgi enligt LS:s förslag omfattar sålunda vid varje klinik omkring 180 + 136 + 220 = 536 timmar, vartill kommer ett väsentligt antal timmar för undervisning vid det sjukvårdande arbetet. För denna betydande undervisning föreslå LS två biträdande lärare jämte professorn. På var och en av dessa tre lärarkrafter kommer alltså enligt LS:s förslag i genomsnitt nära 180 undervisningstimmar. MHO finner denna undervisningsbörda orimligt stor och föreslår under hänvisning till de allmänna synpunkter, som framförts beträffande professorernas och de biträdande lärarnas undervisning, att föreläsningsskyldigheten för professorn i kirurgi begränsas till 136 timmar per år samt att varje kirurgisk klinik utrustas med tre biträdande lärare. 1

Gemensam för neurologiska och neurokirurgiska klinikerna.

148 O v a n s t å e n d e förslag a v s e r för Uppsala, s e r a f i m e r l a s a r e t t e t o c h k a r o l i n s k a sjukhuset vardera tre arvodesanställda biträdande lärare. Arvodet b e r ä k n a s för l : e och 3:e b i t r ä d a n d e l ä r a r e n till 4 000 k r o n o r s a m t för d e n 2:e, s o m avses få s t ö r r e u n d e r v i s n i n g s b ö r d a till 5 000 k r o n o r p e r å r . B e t r ä f f a n d e k i r u r g i s k a k l i n i k e n vid L u n d s u n i v e r s i t e t h a r klinikchefen, professor J. P. Strömbeck, till k o m m i t t é n i n k o m m i t m e d följande skrivelse. Vid kirurgiska kliniken i Lund har under de sista åren en provisorisk thoraxkirurgisk avdelning om 12 sängar varit inrättad. Denna är för närvarande helt belagd med specialfall av hithörande slag, vilka därutöver måst inläggas även pä andra sjukavdelningar inom kirurgiska kliniken. Därjämte äro ett flertal fall av lungtuberkulos, vilka undergå kirurgisk behandling, inlagda på lasarettets lungklinik. Denna thoraxkirurgiska verksamhet, som visar sig kräva ett allt större behov av vårdplatser, förestås nu av den biträdande överläkaren och biträdande läraren i kirurgi docenten Helge Wulff. Denne har efter en fullgod grundläggande kirurgutbildning vid klinikerna i Lund och specialutbildning hos docenten Crafoord vid Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm ytterligare genom statsunderstödd studievistelse i U. S. A. meriterat sig för specialiteten. Hans vetenskapliga produktion, vilken till viss del faller inom thoraxkirurgiens område, motsvarar väl professorskompetens. I den generalplan för Lunds lasarett, som i princip godkänts av 1945 års landsting, ingår en ny thoraxkirurgisk avdelning samt en avdelning för kirurgiska lungtuberkulosfall om vardera 25—30 sängar, vilken storlek även motsvarar Nationalföreningens mot tuberkulos förslag för Lunds vidkommande. Då docenten Wulff torde vara den f. n. mest meriterade thoraxkirurgen i landet näst docent Crafoord, måste det enligt min mening vara av största betydelse att en så kompetent person knytes till det kliniska sjukhuset i Lund för att där möjliggöra den rationella utvecklingen av den för södra Sverige nödvändiga mer avancerade thoraxkirurgiska verksamheten. Just i Lund med dess upparbetade centrala ställning inom sjukhusväsendet äro nämligen förhållandena gynnsammast för en snabb utveckling av thoraxkirurgien. Där äro möjligheterna till det nödvändiga samarbetet med thoraxkirurgiens hjälpdiscipliner f. n. bäst till finnandes. Då undervisningen i ftisiologi vid Lunds universitet är förlagd till lungkliniken av Lunds lasarett synes det även nödvändigt, att den kirurgiska behandlingen av lungtuberkulos, dess indikationer, teknik och resultat kunna demonstreras vid en med lungkliniken intimt samarbetande thoraxkirurgisk avdelning. Jag vill därför föreslå, att en biträdande lärarbefattning i kirurgi inrättas med laborators tjänsteställning, avsedd att förenas med en tjänst som överläkare i kirurgi, företrädesvis thoraxkirurgi, vid Lunds lasarett med sedvanligt arvode från landstinget och de förmåner, som åtnjutas av övriga överläkare vid lasarettet, och att dess förste innehavare blir docenten Helge Wulff. Med h ä n v i s n i n g till d e n i professor S t r ö m b e c k s skrivelse f r a m l a g d a motiveringen f ö r o r d a r k o m m i t t é n , att d e n l : e b i t r ä d a n d e l ä r a r e n e r h å l l e r ordin a r i e l a b o r a t o r s t j ä n s t e s t ä l l n i n g s a m t a t t h a n s tjänst f ö r e n a s m e d ett a r v o d e f r å n l a n d s t i n g e t s å s o m ö v e r l ä k a r e vid k i r u r g i s k a k l i n i k e n , h u v u d s a k l i g e n för t h o r a x k i r u r g i . D e t t a u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t d e n n u v a r a n d e i n n e h a v a r e n av a r v o d e s t j ä n s t e n s o m b i t r ä d a n d e l ä r a r e , d o c e n t e n Helge Wulff, blir i n n e h a v a r e a v d e n n y a t j ä n s t e n . D e b å d a ö v r i g a t j ä n s t e r n a föreslås s o m arvodest j ä n s t e r o m 5 000 r e s p . 4 000 k r o n o r .

149 Uppsala universitet. LS:s förslag MHO:s förslag Nuvarande personal 2 bitr. liirare (laboratorer) 3 bitr. lärare (2 arvoden, 1 bitr. lärare (arvode vardera 4 000 kr, 1 6 800 kr) arvode 5 000 kr) — 1 underkirurg samt 1 underkirurg samt 3 amanuenser (arvode 3 amanuenser (arvode tilloförändrat) sammans 8 000 kr) 1 lab.-biträde Eo 7 1 lab.-biträde (arvode 1 945 kr) 1 1 kanslibiträde Eo 7 Lunds universitet. LS:s förslag

Nuvarande personal

MHO:s förslag

2 bitr. lärare (laboratorer) 1 laborator 1 bitr. lärare (arvode 2 bitr. lärare (1 arvode 10 900 kr) 5 000 kr, 1 arvode 4 000 kr) 2 amanuenser (arvode 2 amanuenser (arvode tilloförändrat) sammans 6 000 kr) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 K o m m i t t é n h a r ä n n u icke k u n n a t t a g a ställning till det p e r s o n a l b e h o v , s o m u p p k o m m e r vid eventuellt i n r ä t t a n d e av n y professur vid M a l m ö allm ä n n a s j u k h u s , d å u t r e d n i n g r ö r a n d e d e n n a professur p å g å r g e n o m särskild sakkunnig. Karolinska institutet (två kliniker). Nuvarande personal Bitr. lärare (arvode 12 300 kr) 3 amanuenser (arvode tillsammans 9 000 kr)

LS:s förslag MHO:s förslag bitr. lärare (2 arvoden 6 bitr. lärare (2 arvoden vardera 5 000 kr, 2 arvovardera 5 000 kr, 4 arvoden vardera 4 000 kr) den vardera 4 000 kr) 3 amanuenser (arvode oförändrat) 2 lab.-biträden Eo 7 2 kanslibiträden Eo 7

D e till k a r o l i n s k a institutet k n u t n a n y a b e f a t t n i n g a r n a fördelas lika p å k a r o l i n s k a s j u k h u s e t och serafimerlasarettet.

Neurokirurgi. Vid serafimerlasarettet finnes en n e u r o k i r u r g i s k klinik o m m a x i m a l t 80 s ä n g a r . D e n 1/8 1946 h a r e n n e u r o k i r u r g i s k avdelning ö p p n a t s i L u n d , om1

Detta arvode utgår under villkor att ett lika stort belopp utgår från akademiska sjukhusets stat.

150 fattande 27 sängar. I nybyggnad för akademiska sjukhuset i Uppsala planeras inom de närmaste åren en neurokirurgisk klinik. För de befintliga neurokirurgiska klinikerna föreslås för forskningens tillgodoseende nedanstående personal utöver den för sjukvård och undervisning behövliga. Nu befintlig personal tillgodoser endast nödtorftigt sjukvårdens och undervisningens behov. Lunds universitet. Nuvarande personal

MHO:s förslag

—

1 lab.-biträde Eo 7

Föreståndare för den neurokirurgiska avdelningen är för närvarande en överläkare, docent i neurokirurgi. Denne är anställd av landstinget för att svara för det för södra Sverige (upptagningsområde I T milj.) synnerligen stora behovet av neurokirurgisk sjukvård. Forskningens och i viss utsträckning undervisningens behov (nuvarande undervisning 12 timmar 2 gånger årligen) på detta nya specialområde inom kirurgien, där någon akademisk representant ännu ej finnes utanför Stockholm, skulle motivera, att tjänsten uppfördes som en professur i neurokirurgi. Allt fler neurologiska och psykiska sjukdomar bli med framgång föremål för neurokirurgisk behandling. Vårt land har framförallt genom professor H. Olivecronas arbeten härvid intagit en ledande ställning, vilket förpliktigar till en organisationsform, som möjliggör fortsatt forskning inom denna viktiga del av kirurgien. Inom 6 år väntas nybyggnad vara färdig i Lund för den neurokirurgiska kliniken om cirka 30 sängar, varvid den lämpliga tidpunkten för professurens inrättande föreligger. I samband härmed måste även frågan om ökning av övrig för forskning och undervisning avsedd personal upptagas till nytt övervägande. Karolinska institutet. Nuvarande personal

MHO:s förslag

— — —

Vz laborator 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Laboratorn avses vara gemensam för neurologiska och neurokirurgiska klinikerna. Beträffande motivering för befattningens inrättande se s. 144 ff.

Thoraxkirurgi. Beträffande thoraxkirurgi vid Lunds universitet se s. 148. Kommittén har på s. 69 f. föreslagit en personlig professur vid karolinska institutet i thoraxkirurgi för docenten C. Crafoord. Till denna professur föreslås knutna följande befattningar, som dock avses inrättade först i samband med klinikens organisation.

151 MHO:s förslag 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Ortopedi. Undervisning bedrives vid karolinska institutet med sammanlagt 72 timmar årligen av professor i ämnet. Den är fördelad på tre kurser om vardera 12 dubbeltimmar. Den biträdande läraren, som nu giver frivilliga kurser i gipsnings-, bandage- och protesteknik, skall enligt LS, som anse, att de nämnda kurserna ej fylla något större behov och kunna indragas, giva en fjärde kurs om 12 dubbeltimmar, medan professorn liksom förut giver tre. Därjämte skulle kursen i ortopedi avslutas med obligatoriskt förhör, vilket förut ej varit fallet. I Lund har undervisningen sedan länge varit mera omfattande. Sålunda gives av läraren i ortopedi (laboratorstjänst) tre gånger årligen en två månaders föreläsningsserie över extremitetskirurgi och kirurgiska ben- och ledsjukdomar samt två gånger årligen en översiktskurs i speciell ortopedi. Sammanlagt utgör undervisningsprestationen omkring 190 timmar årligen. LS föreslå, att undervisningen i Lund ordnas på samma sätt som i Stockholm, och torde härmed avse, att endast två kurser om vardera 12 dubbeltimmar skulle givas årligen samtidigt med tjänstgöringen i kirurgi. Mot detta förslag resas betänkligheter av ämnesrepresentanterna, läraren i ortopedi, överläkaren G. G. F. Wiberg, samt professorn i kirurgi, J. P. Strömbeck, som framhålla, att i Lund redan en förskjutning i vården av extremiteternas benoch ledåkommor skett från den allmänna kirurgien till ortopedien. Vid ortopediska kliniken vårdas sålunda en allt större del av det extremitet-kirurgiska materialet. Detta är i överensstämmelse med utvecklingen utomlands, särskilt i England, samt med uttalanden från en av Sveriges läkarförbund tillsatt sakkunnigkommitté. För utveckling av den kliniska forskningen är det enligt nämnda ämnesrepresentanter av stor betydelse, att ett sådant sammanförande sker. Det så samlade kliniska materialet bör tillvaratagas för undervisningen, varför det måste anses olämpligt att något väsentligt nedskära den nuvarande undervisningens omfång vid Lunds ortopediska klinik. Dess nuvarande omfattning torde bibehållas, varjämte en biträdande lärare bör anställas. Det kan även ifrågasättas, om det ej med hänsyn till ämnets storleksordning och den betydelse, forskningen på detta område har, samt den vikt, som måste tillmätas undervisningen, är väl motiverat att överföra den nuvarande lärarbefattningen till en professur i ortopedi. Sådan professur har vid karolinska institutet funnits sedan 1913. Lärare i ortopedi förordnades i Lund först 1929 och är sedan 1943 uppförd i laborators tjänsteställning. Kommittén anser sig dock för närvarande icke kunna framlägga förslag i denna riktning.

152 Såväl i L u n d s o m i S t o c k h o l m b ö r s å l u n d a för u n d e r v i s n i n g e n s tillgodoseende finnas en b i t r ä d a n d e l ä r a r e . Dessa skola v a r a vetenskapligt väl k v a lificerade för s j ä l v s t ä n d i g vetenskaplig f o r s k n i n g ( d o c e n t k o m p e t e n s ) . Lunds universitet. MHO:s förslag

Nuvarande personal

1 laborator 1 bitr. lärare (arvode 2 000 kr) 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7

1 lärare (laborator)

1 amanuens (arvode 3 000 kr)

Karolinska institutet. Nuvarande personal bitr. lärare (arvode 4 800 kr) amanuens (arvode 2 400 kr) tekn. biträde A 7

LS:s förslag

MHO:s förslag

1 bitr. lärare (arvode 4 800 1 bitr. lärare (arvode 4 800 kr) kr) 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde A 7 1 kanslibiträde Eo 7 Plastikkirurgi.

D e n n a specialgren i n o m k i r u r g i e n , s o m p å operativ väg k o r r i g e r a r missb i l d n i n g a r , defekter och deformiteter p å k r o p p s y t a n och dess a p e r t u r e r , h a r u t o m l a n d s , särskilt i E n g l a n d och USA, n å t t e n b e t y d a n d e u t v e c k l i n g . I v å r t l a n d ä r specialiteten i f r å g a blott r e p r e s e n t e r a d g e n o m en a v d e l n i n g o m 20 s ä n g a r vid s e r a f i m e r l a s a r e t t e t u n d e r l e d n i n g a v särskild ö v e r l ä k a r e . Stort b e h o v föreligger emellertid a v u t b y g g n a d för d e n n a v å r d f o r m m e d represent a t i o n p å flera p l a t s e r i l a n d e t , f r ä m s t L u n d - M a l m ö , U p p s a l a och Göteborg. M H O a n s e r sig ej f. n. k u n n a f r a m l ä g g a förslag för f o r s k n i n g s o r g a n i s a tion för d e n n a specialitet m e n ö n s k a r d e k l a r e r a behovet för d e n n ä r m a r e framtiden.

Urologi. Urologien eller l ä r a n o m u r i n v ä g a r n a s k i r u r g i s k a å k o m m o r b e h a n d l a s i v å r t l a n d alltjämt i n o m d e n a l l m ä n n a k i r u r g i e n s r a m , e h u r u d e n u t o m l a n d s — f r ä m s t i F r a n k r i k e , T y s k l a n d , E n g l a n d o c h USA — s e d a n m y c k e t l ä n g e utdifferentierats s o m e n a v de allra ä l d s t a k i r u r g i s k a specialiteterna. D e n m o d e r n a u t v e c k l i n g e n p å d e t t a s t o r a o c h för f o l k h ä l s a n betydelsefulla o m r å d e av k i r u r g i e n gör för v å r t l a n d s v i d k o m m a n d e en m o t s v a r a n d e differentiering i h ö g g r a d ö n s k v ä r d . E n s å d a n u t b y g g n a d m e d urologisk avd e l n i n g p l a n e r a s ä v e n för k a r o l i n s k a s j u k h u s e t i S t o c k h o l m . F ö r d e n n a

föreligger enligt MHO:s mening ett uppenbart behov av forskningspersonal och anslag, vars omfattning dock ej f. n. kan angivas. Obstetrik och gynekologi. Uppsala universitet. Då professorn h a r en arbetsbörda motsvarande ca 256 tim., bör denna nedskäras genom anställande av en biträdande lärare eller docentstipendiat. För närvarande synes det emellertid vara svårt att få en kompetent lärarkraft, varför befattningen ej omedelbart kan tillsättas. Till den läkare, som ger kurs i obstetrisk operationslära, bör i enlighet med LS:s förslag 1 500 kronor utgå. För forskningens bedrivande kräves ett kanslibiträde samt ett laboratoriebiträde. LS:s förslag MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 1 500 1 bitr. lärare (arvode 1 500 kr) kr) 1 underläkare samt 1 underläkare samt 2 ama2 amanuenser (arvode nuenser (arvode tillsamoförändrat) mans 4 800 kr) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 Nuvarande personal

Lunds universitet. Professorns undervisning omfattar ca 275 tim. Den biträdande lärarens undervisning utgör ca 96 tim., beroende på att han uppehåller undervisningen under de tre sommarmånaderna. Professorns undervisningsbörda kan något nedbringas genom att den biträdande lärarens höjes till 136 timmar, varvid givetvis hans arvode måste höjas. Till den underläkare, som ger kurs i obstetrisk operationslära, bör i enlighet med LS:s förslag utgå en summa av 2 250 kronor. För forskningens bedrivande kräves ett kanslibiträde och ett laboratoriebiträde. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 2 100 kr) 1 amanuens (arvode 3 000 kr) 1 tekn. biträde Eo 7

LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 2 100 kr) 1 bitr. lärare (arvode 2 250 kr)

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 bitr. lärare (arvode 2 250 kr) 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Kommittén har ännu icke kunnat taga ställning till det personalbehov, som uppkommer vid eventuellt inrättande av ny professur vid Malmö allmänna sjukhus, då utredning rörande denna professur pågår genom särskild sakkunnig.

154 Karolinska institutet. Karolinska sjukhuset. Professorns undervisning omfattar för närvarande ca 144 tim. Biträdande läraren, vilken samtidigt är biträdande läkare och självständigt svarar för vissa avdelningar på kliniken, uppehåller undervisningen under sommaren med ca 48 tim. Utöver denna timbundna undervisning giva därjämte såväl professorn som framför allt biträdande läraren undervisning i form av kliniska demonstrationer. För att skapa en fastare organisation för denna nödvändiga undervisning, som ligger utanför den för närvarande fastställda kursplanen, bör den biträdande läraren åläggas att undervisa 136 tim. Utöver den redan förefintliga biträdande läraren, vilkens arbetsuppgift sålunda skulle ökas, fordras ytterligare en biträdande lärare, med uppgift att giva den propedeutiska undervisningen i obstetrik, vilken sedan lång tid tillbaka varit införd på kliniken till stor fördel för utbildningens intensifiering. Ifrågavarande propedeutiska undervisning har hittills betalats av de studerande. Därjämte kan undervisningen i obstetrisk operationslära anförtros åt ifrågavarande lärare. Han bör vidare biträda vid de kliniska demonstrationerna. Ur organisatorisk synpunkt torde den andra biträdande lärartjänsten böra uppehållas av den biträdande läkare, som är föreståndare för spermalaboratoriet. Arvodet föreslås utgå med 4 000 kronor. För forskningen kräves ett kanslibiträde och ett laboratoriebiträde. Nuvarande personal Bitr. lärare (arvode 2 750 kr)

LS:s förslag Bitr. lärare (arvode 5 750 kr)

MHO:s förslag 2 bitr. lärare (arvode vardera 4 000 kr) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Allmänna barnbördshuset. Undervisningens omfattning och organisation är i stort sett parallell med den på karolinska sjukhuset. Den utbyggnad, som är önskvärd, blir sålunda lik den, som föreslås för karolinska sjukhusets motsvarande institution. LS:s förslag Nuvarande personal Bitr. lärare (arvode 5 750 Bitr. lärare (arvode 2 750 kr) kr) 1 underläkare samt 2 amanuenser (arvode till sammans 9 600 kr) 1 tekn. biträde A 7

MHO:s förslag 2 bitr. lärare (arvode vardera 4 000 kr) 1 underläkare samt 2 amanuenser (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde A 7 1 kanslibiträde Eo 7

Oftalmiatrik. Undervisningen i oftalmiatrik avses enligt LS böra omfatta 2 kurser årligen i Uppsala och 3 i Lund samt 4 kurser i Stockholm (64 t. i varje kurs). Sålunda skola blott 2 ögonspeglingskurser hållas i Uppsala men 3 i Lund

155 och 4 i Stockholm. LS ha ej haft kännedom om det förslag till avtal mellan staten och Stockholms stad om förläggning av undervisning även till Sabbatsbergs sjukhus, som framlagts av kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande samt allmänna barnbördshusets och serafimerlasarettets ställning m. m. Detta avtal väntar på Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande och avses träda i kraft 1/7 1947. Därefter skulle undervisningen i Stockholm fördelas på 4 kurser om 15 studerande vid karolinska sjukhuset samt 4 kurser om 10 studerande vid Sabbatsbergs sjukhus. Professorn skulle hålla 3 samt en biträdande lärare 1 av kurserna på karolinska sjukhuset. På Sabbatsberg skulle hållas 3 kurser av överläkaren mot biträdande lärararvode (9 000 kronor) samt den 4:e kursen av ännu en biträdande lärare mot arvode (3 000 kronor). ögonspeglingskurserna skulle ges i oförändrad omfattning, d. v. s. tillsammans 4 kurser, varav 2 mot särskilt arvode samt 2 av innehavaren av den nu befintliga arvodestjänsten som biträdande lärare. MHO tillstyrker ovannämnda förslag. Beträffande Uppsala förorda LS, att de båda kurserna vardera skola omfatta 4 månader och att antalet studerande skall vara 20 i varje. Kurserna skola i så fall löpa samtidigt med otolaryngologikurserna. Biträdande lärare erfordras då ej för hållande av kurs men väl för handledande av de studerande vid deras tjänstgöringar. Beträffande Lund avse LS, att de tre kurserna skola ges av professorn och att särskild biträdande lärare ej skall finnas annat än för de 3 ögonspeglingskurserna med arvode av 2 400 kronor. Enligt professorn i ämnet i Lund, Sven Larsson, omfattar emellertid varje kurs minst 64 föreläsningstimmar jämte därtill kommande demonstrationer. Det synes därför MHO rimligt, att professorn i Uppsala resp. Lund endast ger två kurser årligen, under det att den tredje ges av biträdande lärare mot arvode. Denne kan dessutom ge kurserna i ögonspeglingskonst. Arvodets storlek bör beräknas till 3 800 kronor per kurs. Motsvarande anordning bör framdeles även gälla för karolinska sjukhuset. Eventuellt kan undervisningen komma att ordnas lika i Lund och Uppsala.

Nuvarande personal

Uppsala universitet. LS:s förslag

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 3 800 kr) Arvode för två ögonspeg-- Arvode för två ögonspeglingskurser 1 600 kr lingskurser 1 600 kr 2 amanuenser (arvode 2 amanuenser (arvode tilloförändrat) sammans 3 300 kr) 1 kanslibiträde Eo 7

156 Lunds universitet. LS:s försias

Nuvarande personal

Arvode för tre ögonspeglingskurser 2 400 kr amanuenser (arvode tillsammans 6 000 kr)

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 3 800 kr) Arvode för tre ögonspeglingskurser 2 400 kr 2 amanuenser (arvode oförändrat) 1 kanslibiträde Eo 7

Karolinska institutet. Karolinska sjukhuset. Nuvarande personal Bitr. lärare (arvode 5 400 kr) Arvode för två ögonspeglingskurser 1 600 kr x \i tekn. biträde Eo 7 Sabbatsbergs

sjukhus

LS:s förslag Bitr. lärare (arvode 5 400 kr) Arvode för två ögonspeglingskurser 1 600 kr

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 5 400 kr) Arvode för två ögonspeglingskurser 1 600 kr 1 lz lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

(från 1 juli 1947). 1 bitr. lärare (arvode 9 000 kr) 1 bitr. lärare (arvode 3 000 kr)

Oto - r h i n o - l a r y n g o l o g i . U n d e r v i s n i n g e n bedrives n u i 2 m å n a d e r s k u r s e r , vilka givas i U p p s a l a o c h L u n d 3 g å n g e r och i S t o c k h o l m 4 g å n g e r årligen. L S föreslå i n g e n a n n a n ä n d r i n g av u t b i l d n i n g s t i d e n ä n a t t k u r s e n ej m å k o m b i n e r a s m e d a n n a n o c h a t t d e t j ä n s t g ö r a n d e bl. a. få m e r av p r a k t i s k h a n d l e d n i n g . De föreslå, a t t n u v a r a n d e s l u t f ö r h ö r ersattes m e d t e n t a m e n . U n d e r v i s n i n g och e x a m i n a t i o n k o m m a s å l u n d a enligt LS:s förslag a t t k r ä v a n å g o t m e r a v k u r s g i v a r e n ä n förut. D e t r e ä m n e s r e p r e s e n t a n t e r n a gå b e t r ä f f a n d e d e n p e r s o n a l , som de anse b e h ö v l i g för f o r s k n i n g och u n d e r v i s n i n g , p å en i stort sett enhetlig linje. Det t o r d e v a r a k l a r t , att en b i t r ä d a n d e l ä r a r e m e d d o c e n t k o m p e t e n s b e h ö v e s vid v a r j e k l i n i k för att avlasta p r o f e s s o r n s u n d e r v i s n i n g — t. ex. m e d en k u r s å r l i g e n och t i l l h ö r a n d e e x a m i n a t i o n — s a m t b e d r i v a f o r s k n i n g . Arv o d e t b ö r d ä r f ö r s ä t t a s n å g o t h ö g r e ä n det a v L S föreslagna (se t a b e l l e r n a nedan). Vid v a r j e klinik föreslås ett l a b o r a t o r i e b i t r ä d e o c h ett k a n s l i b i t r ä d e . Ö r o n k l i n i k e r n a h a särskilt b e h o v a v tillgång till (del i) t e k n i s k p e r s o n a l ( i n s t r u m e n t m a k a r e , elektriker, m e k a n i k e r , fotograf) m e d h ä n s y n till den t e k n i s k t och i n s t r u m e n t e l i t k o m p l i c e r a d e o p e r a t i o n s t e k n i k s o m a n v ä n d e s .

157 Uppsala universitet. Nuvarande personal —

LS:s förslag MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 3 000 1 bitr. lärare (arvode 5 400 kr) kr) 3 amanuenser (arvode till3 amanuenser (arvode sammans 4 800 kr) oförändrat) _ 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 Lunds universitet. Nuvarande personal —

LS:s förslag MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 3 000 1 bitr. lärare (arvode 5 400 kr) kr) 1 amanuens (arvode 3 000 1 amanuens (arvode oförkr) ändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 Karolinska institutet. Nuvarande personal

LS:s förslag

MHO:s förslag

1 bitr. lärare (arvode 5 400 1 bitr. lärare (arvode 5 400 1 bitr. lärare (arvode 5 400 kr) kr) kr) 1 tekniskt biträde A 7 1 lab.-biträde A 7 — 1 kanslibiträde Eo 7

Dermato-venereologi. Uppsala universitet. F ö r n ä r v a r a n d e finnes ingen dermato-venereologisk klinik, m e n en dylik h a r f ö r u t s a t t s i g e n e r a l p l a n e n för sjukhusets u t b y g g n a d . Lunds universitet. K o m m i t t é n h a r (s. 70 f.) föreslagit, a t t en professur i d e r m a t o - v e n e r e o l o g i n y i n r ä t t a s i L u n d . Till d e n n a b ö r k n y t a s ett l a b o r a t o r i e b i t r ä d e o c h ett k a n s l i b i t r ä d e . ( B e f a t t n i n g a r n a avses i n r ä t t a d e först i s a m b a n d m e d k l i n i k e n s organiserande.) MHO:s förslag 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7 Karolinska institutet. Laborator i allergilära. I skrivelse till k a r o l i n s k a institutets l ä r a r k o l l e g i u m av d e n 12 j u n i 1945 m e d förslag till vissa ä s k a n d e n för b u d g e t å r e t

158 1946/47 f r a m h ö l l i n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n , professor annat följande:

S. Hellerström,

bland

En modern dermatologisk klinik kan ur vetenskaplig synpunkt icke anses ändamålsenlig, därest den icke erbjuder goda betingelser för forskning inom allergiläran. Flertalet hudsjukdomar, oftast de mest invalidiserande, äro av allergisk natur. Så är t. ex. fallet i fråga om yrkeshudsjukdomar, ävensom vissa eksem hos barn och vuxna. Det bör här framhållas, att huden är det organ, på vilket man lättast registrerar de allergiska reaktionerna. Det är otänkbart, att något fruktbärande forskningsarbete på detta stora specialområde skall kunna utföras av de ordinarie läkarna vid kliniken, detta framför allt på grund av den omständigheten, att allergiforskningen är särskilt tidsödande. I sin skrivelse till k o m m i t t é n h ä n v i s a r p r o f e s s o r H e l l e r s t r ö m till det citer a d e u t t a l a n d e t , p å p e k a r , att ett a l l e r g i l a b o r a t o r i u m a v s e s i n g å i d e r m a t o logiska k l i n i k e n s n y b y g g n a d , och f o r t s ä t t e r : På grund av det alltmer ökade inflytande allergiforskningen fått inom medicinens olika grenar och icke minst för dermatologin, måste detta ämne anses böra få en fast företrädare beträffande forskning och undervisning och för ledande av till området hörande mera specialbetonade kurser, vilka de biträdande lärarna icke kunna anses behärska. Företrädaren av ämnet bör vara laborator med överläkares ställning och med särskilt arvode för meddelad undervisning. Enär allergilaboratoriet är avsett att i görligaste mån betjäna hela sjukhuset, bör laboratorn såsom chef för sitt laboratorium intaga en relativt självständig ställning i förhållande till professorn men med skyldighet att ställa sin sakkunskap till förfogande vid forskningsuppgifter inom kliniken. Det gäller här ett stort specialområde, vilket numera nått en sådan utveckling, att detsamma och dess målsmän kräva en mera självständig ställning. Det ligger i sakens natur, att utvecklingen sannolikt inom överskådlig tid kommer att föra till inrättandet av en professur i allergiforskning. Kommittén vill s t a r k t u n d e r s t r y k a de a v p r o f e s s o r H e l l e r s t r ö m f r a m f ö r d a synpunkterna beträffande behovet av forskning inom de allergiska sjukdom a r n a s o m r å d e och f ö r o r d a r , a t t en b e f a t t n i n g s o m l a b o r a t o r tillika överl ä k a r e i n r ä t t a s vid d e r m a t o - v e n e r e o l o g i s k a k l i n i k e n . Biträdande lärare. P r o f e s s o r H e l l e r s t r ö m a n f ö r v i d a r e i skrivelse till k o m mittén följande: Omfattningen av professorns undervisning i dermatologi och venereologi överstiger betydligt universitelsstatuternas bestämmelser och bör nedbringas till två kurser per år, vardera omfattande två månaders föreläsningar med sex timmar per vecka eller inalles två gånger 54 timmar = 1 0 8 timmar. Resterande 28 timmar fullgöras i form av ledande av assistentundervisningen. För handhavandet av de två övriga kurserna och för att undervisningen skulle kunna bedrivas med önskad effektivitet, utan att de mest kvalificerade forskarna försumma sitt vetenskapliga arbete, erfordras utöver nuvarande tvenne biträdande lärare av högre vetenskaplig kompetens och tjänsteställning ytterligare tvenne sådana, alltså inalles fyra. De biträdande lärarna skola även vara biträdande läkare. Den biträdande kliniske läraren skall under två månader hålla en kurs i dermatologi och venereologi, anordnad på samma sätt som professorns kurser, ävensom pä sin klinikavdelning, där han är biträdande överläkare, handleda de tjänstgörande assistenterna och handhava examinationen av de studerande, som varit deltagare pä hans kurs.

159 Han skall dessutom giva en fyra gånger årligen förekommande kurs i dermatovenereologisk specialdiagnostik, hudfunktionsprov, påvisande av spirochaeter, svampar, gonococcodling m. m., beräknad att omfatta sex timmar samt vara obligatorisk. De tvenne biträdande polikliniska lärarna skola vardera under tre timmar dagligen — två förmiddags- och en timme vid kvällspoliklinikmottagningarna — meddela undervisning å resp. manliga och kvinnliga polikliniken och handleda assistenterna därstädes. Undervisningen pågår året runt. Den fjärde biträdande läraren skall under två månader hålla en kurs i ämnet, anordnad som professorns kurser, samt handhava examinationen av de studerande, som varit deltagare på hans kurs. Den fjärde biträdande läraren bör dessutom vara föreståndare för och läkare vid dermatologiska klinikens ljusbehandlingsavdelning. I egenskap av kontaktman med radiumhemmet skall han åvägabringa ett intimt samarbete och vidare utveckla en klinisk-vetenskapligt betydelsefull specialgren, dermato-radioterapi, vari han skall giva en obligatorisk specialkurs på sex timmar, fyra gånger årligen. F ö r y t t e r l i g a r e s y n p u n k t e r beträffande u n d e r v i s n i n g e n i d e r m a t o - v e n e r e o logi h ä n v i s a r p r o f e s s o r Hellerström till sitt den 27 f e b r u a r i 1946 till r e k t o r vid k a r o l i n s k a institutet avgivna y t t r a n d e över LS:s b å d a sista b e t ä n k a n d e n (SOU 1945: 57 och 1945: 56), v a r u r h ä r n e d a n å t e r g i v a s de a v s n i t t , s o m ä r o av i n t r e s s e för k o m m i t t é n i n u v a r a n d e fas av u t r e d n i n g s a r b e t e t . Anmodad inkomma med yttrande över sakkunnigas »överarbetning av förslag angående läkarutbildningen» (SOU 1945: 57) samt »Betänkande m. m. angående läkarutbildningen», del III (SOU 1945: 56) får jag härmed vördsamt anföra följande. De sakkunniga framhålla, hurusom de icke funnit anledning frångå sitt förslag angående anordnande av undervisningen i dermato-venereologi. Enligt detta förslag skulle tjänstgöringen om två månader omfatta jämväl erforderlig praktisk utbildning, därvid den nuvarande assistenttjänstgöringen om två veckor — i realiteten av de studerande utökad med ytterligare en veckas auskultans vid dermatologisk poliklinik — skulle utgå ur studieplanen. Sedan undertecknad efter samråd med de sakkunniga i likhet med lärarkollegiet framhållit, att assistenttjänstgöringen bör bibehållas — det rör sig härvid om klinisk-praktisk utbildning och övning vid sjuksängen, vari bl. a. ingår ett upptagande av anamnes och status ävensom diagnostik och behandling inom ett för de studerande på detta stadium relativt främmande och viktigt socialmedicinskt dubbelämne, innefattande bl. a. yrkeshudsjukdomarna och de veneriska åkommorna — ha överläggningarna givit vid handen, att den utbildning, som nu är knuten till assistenttjänstgöringen, under vissa förutsättningar kan meddelas under tvåmånaderstjänstgöringen. En förutsättning härför är dock, att tjänstgöringen, i vad denna avser dermatovenereologi, icke kombineras med annan samtidigt förlöpande kurs eller tjänstgöring. Som de sakkunniga framhålla, möta — även om denna förutsättning uppfylles — på grund av det stora antalet kursdeltagare (35—40 st.) vissa organisatoriska svårigheter, i vad det avser möjligheten att låta samtliga kursdeltagare deltaga i det praktiska arbetet under tjänstgöringen. De sakkunniga uppgiva emellertid, att av »överläggningarna med professor Hellerström har dock framgått, att dessa svårigheter genom vissa anordningar kunna elimineras». Det måste anses beklagligt, att de sakkunniga i sitt betänkande icke närmare angivit vilka anordningar, som böra träffas. Dessa måste nämligen grunda sig på avtal mellan å ena sidan statsmakterna och å andra sidan Stockholms resp. Malmö stad. Därest den utbildning, som nu är förlagd till assistenttjänstgöringen, skall kunna fullgöras under en utbildningstid av sammanlagt 2 månader, erfordras, för att de studerande skola 11—617745

160 kunna tillgodogöra sig den kommande praktiska utbildningen, under de första 14 dagarna en timmes daglig föreläsning, omfattande de elementära grunderna för diagnostik och behandling av hud- och könssjukdomar. De återstående 6 veckorna måste de studerande varje dag deltaga såväl i förmiddags- och eftermiddagsronderna som i det övriga praktiska arbetet å kliniken. Härutöver böra de varannan dag åhöra en dubbeltimmas föreläsning, ävensom varannan dag deltaga i den polikliniska-praktiska tjänstgöringen. Enligt de sakkunnigas åsikt bör i regel tentamen avläggas i nära anslutning till fullgörande av tjänstgöringen. Därest detta skall vara möjligt, kräves — vilket de sakkunniga jämväl framhållit — att tjänstgöringen i dermato-venereologi icke kombineras med annan kurs eller tjänstgöring, så att de studerande kunna ägna hela sin tid åt ämnet i fråga. En oavvislig förutsättning, för att en dylik under kortare tid intensifierad utbildning skall kunna bedrivas med gott resultat, är emellertid, att följande »vissa anordningar» träffas. Deltagarantalet bör begränsas till högst 20—22 deltagare, detta enär undervisningen i särskilt hög grad bygger på ett individuellt meddelande av kunskaper, i vad det avser kombinationen läraren-eleven-patienten. Även om deltagarantalet reduceras till 20—22, är det dock ogörligt även vid en modern dermatologisk klinik att på sjuksalarna och i dessas rondrum medtaga ett så stort antal studerande. Den del av undervisningen — klinisk-praktisk, inklusive poliklinisk — vilken motsvarar den nuvarande assistenttjänstgöringen, nödvändiggör nämligen en uppdelning av de 20—22 studerande i mindre grupper med tjänstgöring förlagd dels till karolinska sjukhusets dermatologiska klinik, dels ock till Stockholms stads dermatologiska avdelningar vid S:t Görans sjukhus och Södersjukhuset. Föreläsningarna böra för de tre grupperna gemensamt anordnas å karolinska sjukhuset. Endast under förutsättning att dylika anordningar för undervisningens meddelande träffas, därvid förutsattes åvägabringande avavtal mellan staten och Stockholms stad, synes de sakkunnigas förslag kunna tillstyrkas. Avläggandet av tentamen — vilken jämväl omfattar praktiskt prov med patienter — nödvändiggör, att den manad, som följer efter tvåmånaderstjänstgöringen, helt eller åtminstone till största delen ställes till förfogande. För nedbringande av deltagarantalet vid tjänstgöringen till en ändamålsenlig siffra ävensom för en reduktion av den alltför stora examinationsskyldighet, som för närvarande åvilar professorn vid karolinska institutet, erfordras ytterligare inrättande av en professur i dermatologi och venereologi, lämpligen förlagd till Lund. Det bör i detta sammanhang påpekas, att jämväl de sakkunniga framhålla, att det är av största betydelse, hurusom frågan om en ordinarie befattningshavare i dermato-venereologi knuten till lasarettet i Lund snarast får en för den medicinska undervisningen tillfredsställande lösning. Detta uttalande bör enligt min mening lärarkollegiet med eftertryck understryka. De sakkunniga utgå ifrån, att man i Lund skall kunna giva två kurser årligen i dermato-venereologi med vardera 20 (ev. 22) deltagare. De hava därvid tills vidare räknat med ett provisorium, där man endast upptagit ett arvode för en särskild lärare. I förslaget till disposition av underordnade läkartjänster upptages vidare en underläkare vid den dermato venereologiska avdelningen i Lund. Enligt under tabell placerad text avse siffrorna »antalet utbildningsplatser under det närmaste årtiondet». Det måste med bestämdhet framhållas, att ett dylikt provisorium är fullständigt otänkbart, därest en omläggning av undervisningen enligt de ovan (i Stockholm) angivna riktlinjerna skall kunna äga rum. Läraren i dermato-venereologi i Lund skall enligt numera fastställda bestämmelser jämväl vara överläkare vid den dermatologiska kliniken, sannolikt även poliklinikföreståndare. Denna befattning, vilken nyligen ledigförklarats, skall tillträdas den 1 juli 1946. Det är uppenbart omöjligt, att denne be-

161 fattningshavare med hjälp av endast en underordnad läkare skall kunna meddela en godtagbar undervisning åt 20—22 deltagare. Det har förutsetts, att så snart överlakartjänsten blivit tillsatt, dess innehavare mot särskilt arvode skall leda en kurs i hud- och könssjukdomar. Den kliniskt-polikliniskt-praktiska utbildningen, vilken motsvarar den nuvarande assistenttjänstgöringen, måste genom avtal med Malmö stad fördelas mellan kliniken i Lund och Malmö allmänna sjukhus hudavdelning. Enligt nu föreliggande förslag beträffande ordnandet av dermatologiundervisningen i Lund skulle inom högst 6 år, troligen dessförinnan, en nybyggd, fullt modern dermatologisk klinik vara färdig att tagas i bruk. Redan dessförinnan, efter 2—3 år, torde överläkaren tillika hava blivit lärare i laborators tjänsteställning. Vid kliniken kommer då sannolikt, enligt vad erfarenheten hittills givit vid handen, ett tillfredsställande patientmaterial för undervisningsändamål att vara tillgängligt. Det är en angelägenhet av stor betydelse, att lärarkollegiet framhåller nödvändigheten av att denna klinik erhåller ett tillfredsställande antal läkarekrafter av olika slag. Därest detta krav icke fylles, kommer en kvalitativt fullgod undervisning i de av mig företrädda disciplinerna att allvarligt äventyras. I övrigt bör undervisningen i Lund och Malmö kunna planläggas i nära anslutning till de föreslagna anordningarna i Stockholm. Lunds blivande dermato-venereologiska klinik bör bl. a. med avseende å antalet befattningshavare, sett ur relativ synpunkt, intaga samma ställning som motsvarande klinik vid karolinska institutet. Under åberopande av vad här ovan sålunda anförts får jag vördsamt hemställa, att karolinska institutets lärarkollegium i dess yttrande till kanslern för rikets universitet sammanfattningsvis måtte framhålla följande huvudpunkter. 1) En oavvislig förutsättning för ett anordnande av en intensifierad undervisning i dermato venereologi i enlighet med de sakkunnigas förslag är, att en del av den kliniskt-polikliniskt-praktiska undervisningen förlägges till S:t Görans sjukhus och Södersjukhuset i Stockholm, resp. till Malmö allmänna sjukhus hudavdelning, därvid förutsattes, att överenskommelse i berörda hänseende kan träffas genom avtal emellan statsmakterna och vederbörande sjukvårdsmyndigheter i Stockholm resp. i Malmö. Endast genom vidtagande av en sådan åtgärd torde garantier vinnas, att de studerande erhålla en tillfyllestgörande praktisk utbildning. 2) Antalet deltagare vid fullgörande av ovan angivna tjänstgöring bör icke sättas högre än till 20 eller allra högst till 22. 3) En förutsättning för ett realiserande av det förslag, som här ovan angivits, är, att en professur i dermato-venereologi inrättas i Lund, ävensom att ett tillräckligt antal lärarekrafter därstädes ställas till förfogande. Kommittén h a r funnit de f ö r e b r a g t a m o t i v e r i n g a r n a för y t t e r l i g a r e b i t r ä d a n d e l ä r a r b e f a t t n i n g a r b ä r a n d e och f ö r o r d a r alltså, att en b i t r ä d a n d e polik l i n i s k l ä r a r t j ä n s t och en b i t r ä d a n d e l ä r a r b e f a t t n i n g i d e r m a t o - r a d i o t e r a p i n y i n r ä t t a s . K o m m i t t é n h a r d ä r v i d särskilt tagit i b e t r a k t a n d e , a t t n å g o n u n d e r v i s n i n g i ä m n e t icke m e d d e l a s i Uppsala, varför s t o c k h o l m s k l i n i k e n h ä r i g e n o m får v i d k ä n n a s en särskilt stor belastning. Fotograf i Eo 5. Vid den dermato-venereologiska k l i n i k e n föreligger ett speciellt b e h o v a v en fotograf. Professor H e l l e r s t r ö m s k r i v e r h ä r o m . I det dagliga rutinarbetet vid en dermatologisk klinik förekommer fotografering ofta. Fotografier såväl i färg som svart-vitt behöva ofta komplettera sjukjournalernas beskrivningar, vilka, huru utförliga och noggranna de än äro, aldrig kunna ersätta den fotografiska bildens skärpa i fråga om strukturer och färgnyanser. Särskilt äro fotografier av oskattbart värde, då det gäller att kontrollera behandlingsresultaten. Ett der-

162 matologiskt journalarkiv kan därför aldrig anses helt förstklassigt ulan ett kompletterande bildmaterial. Det ligger i sakens natur, att svartvita- och färgfotografier i mycket stor utsträckning tagas vid en dermatologisk klinik, där de ingå som ett viktigt och oumbärligt undervisningsmaterial och samtidigt tjäna reproduktion av forskningsresultat. Erfarenheten visar, att en fotografering, som här avses, icke kan utföras av avdelningens ordinarie personal utan endast av en yrkeskunnig fotograf. En del hudsjukdomar med tillhörande allergiska reaktioner förete så snabba växlingar i sitt reaktionsförlopp, med en duration av ibland blott 5—15 min. eller mindre, att patienterna i fråga icke hinna remitteras till den centrala fotografiavdelningen, varför även en särskild fotografiavdelning inrättats inom kliniken. Vederbörande läkare måste även, varje gång en fotografering för undervisnings- eller forskningsändamål äger rum, personligen vara närvarande och se till så att reproduktionen blir ändamålsenlig. De försök till en centralisering av den fotografiska verksamheten, som en gång ägde rum vid S:t Görans sjukhus, måste för den dermatologiska klinikens vidkommande mycket snart avbrytas, på grund av de stora olägenheter, som mot ovanstående bakgrund snart trädde i dagen. En utbildad fotograf i femte lönegraden erfordras vid kliniken, vars fotografiverksamhet kommer att giva fullt arbete åt en heltidsanställd fotograf. Kommittén. Det h ä r f r a m f ö r d a ö n s k e m å l e t ä r s t a r k t motiverat. E n b e t y d a n d e del a v fotografens a r b e t s t i d ä r emellertid a v s e d d att utnyttjas i s j u k v å r d e n s tjänst. K o m m i t t é n vill d ä r f ö r föreslå en h a l v befattning i E o 5 p å k a r o l i n s k a institutets stat, u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g att d e n å t e r s t å e n d e h ä l f t e n avl ö n e n bestrides a v k a r o l i n s k a s j u k h u s e t . I övrigt föreslår k o m m i t t é n d e n i tabellen a n g i v n a p e r s o n a l s t a t e n . Det e n a l a b o r a t o r i e b i t r ä d e t ä r avsett för l a b o r a t o r n i a l l e r g i l ä r a . Den n y a k l i n i k e n avses k u n n a t a g a s i b r u k m e d i n g å n g e n a v b u d g e t å r e t 1947/48. Nuvarande personal

LS:s förslag

MHO:s förslag

1 laborator i allergilära bitr. klin. lärare (arvode bitr. klin. lärare (arvode 1 bitr. klin. lärare (arvode 3 000 kr) 3 000 kr) 4 000 kr) 1 bitr. lärare i dermatoradioterapi (arvode 4 000 kr) bitr. poliklin. lärare 1 bitr. poliklin. lärare 2 bitr. poliklin. lärare (arvode 3 000 kr) (arvode 3 000 kr) (arvode 4 000 kr vardera) underläkare samt 2 underläkare samt amanuens (arvode till1 amanuens (arvode oförsammans 10 200 kr) ändrat) — 2 lab.-biträden Eo 7 — 1 kanslibiträde Eo 7 — 1 vaktm. Eo 5 Vz fotograf Eo 5

Psykiatri. Uppsala universitet. F ö r n ä r v a r a n d e ges å r l i g e n 2 k u r s e r p å v a r d e r a 2 m å n a d e r , varvid obligatorisk u n d e r v i s n i n g l ä m n a s 4 f ö r e l ä s n i n g s t i m m a r i v e c k a n . Antalet obligat o r i s k a u n d e r v i s n i n g s t i m m a r p e r k u r s blir s å l u n d a 36. LS föreslå, a t t tiden

163 för varje kurs utsträckes till 4 månader, att den föreläsningsvis meddelade undervisningen utökas med 50 % samt att obligatorisk praktisk utbildning införes i form av dels rondundervisning, dels assistenttjänstgöring. Då kursen föreslås givas 2 gånger årligen, skulle årliga antalet föreläsningstimmar uppgå till 108, varjämte under minst två månader varje termin löpande rondundervisning skulle meddelas på kliniken. Skulle den sålunda föreslagna undervisningen helt åvila professorn, synes hans i universitetsstatuterna föreskrivna undervisningsskyldighet komma att påtagligt överskridas. Klinikens föreståndare, professor B. J. Jacobowsky, betonar i skrivelse till kommittén särskilt vikten av att professorn får tillräcklig tid att bedriva forskning och handleda forskare samt att tillfälle beredes honom att leda en mera speciell, högre undervisning i ämnet, avsedd för blivande specialister inom området, förslagsvis genom seminarieövningar. Professor Jacobowsky föreslår, att medel utverkas för anställande av särskild lärare med docentkompetens, vilken lämpligen kunde anförtros undervisning i medicinsk psykologi och psykopatologi. Vid sitt bedömande av detta äskande har kommittén uppmärksammat, att 1946 års riksdag efter förslag i proposition 1946: 273 vid Uppsala universitet beslutat inrätta ett arvode på 3 000 kronor för en biträdande lärare i barnpsykiatri. Då redan LS (1945:57, s. 63) markerat det snara framtida behovet av särskilda lärare för denna specialgren, som har karaktären av en frambrytande ny specialitet vid sidan av psykiatri och pediatrik och vars snabba utveckling är av stor social betydelse, har kommittén emellertid icke ansett sig kunna överväga att betunga den nyinrättade befattningens innehavare med undervisningsuppgifter, som falla utom ämnet barnpsykiatri. Kommittén får därför tillstyrka, att en befattning som biträdande lärare i medicinsk psykologi och psykopatologi inrättas med ett arvode av 1 200 kronor. Nuvarande personal 1 bitr. lärare (arvode 3 000 kr)

LS:s förslag

2 underläkare samt 2 amanuenser (arvode tillsammans 13 200 kr) —

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 3 000 kr) 1 bitr. lärare (arvode 1 200 kr) 2 underläkare samt 2 amanuenser (arvodet oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

Lunds universitet. LS föreslå en årlig undervisning av samma omfattning som i Uppsala (se ovan)> varför även i Lund en avlastning av professorns undervisningsbörda synes böra övervägas. Klinikens föreståndare, professor E. EssenMöller, anför i skrivelse till kommittén i denna fråga bland annat följande:

164 Biträdande läraren skulle komma att få dels samma handledning av assistenttjänstgörande som professorn eller möjligen något mindre, för den händelse tjänstgöringen skulle vara frivillig. Dels finge han den för de studerande likaledes frivilliga undervisning, för vilken nu särskilt anslag utgår: nu 6 dubbeltimmar per kurs, alltså 36 limmar årligen. I själva verket synes mig alltså redan ur undervisningens synpunkt skäl föreligga att anställa en biträdande lärare i psykiatri. Men även ur vetenskaplig synpunkt är det givetvis av största betydelse, att professorn får en kvalificerad vetenskaplig kraft som medarbetare vid kliniken. Kommittén finner d e n f ö r e b r a g t a m o t i v e r i n g e n b ä r a n d e o c h f ö r o r d a r inr ä t t a n d e t a v en b i t r ä d a n d e l ä r a r b e f a t t n i n g i enlighet m e d p r o f e s s o r E s s e n Möllers förslag. Nuvarande personal

LS:s förslag

—

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 2 amanuenser (arvode oförändrat) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

2 amanuenser (arvode tillsammans 6 000 kr) — —•

Karolinska institutet. LS förordar även i Stockholm 2 kurser o m året av samma omfattning som i U p p s a l a (se s. 162) och L u n d . D e n å r l i g e n p å s t o c k h o l m s k l i n i k e n f a l l a n d e u n d e r v i s n i n g s b ö r d a n blir emellertid s t ö r r e ä n i u n i v e r s i t e t s s t ä d e r n a , d å a n talet s t u d e r a n d e i h u v u d s t a d e n ä r a v s e v ä r t s t ö r r e och d ä r i g e n o m en u p p d e l ning p å m i n d r e g r u p p e r vid r o n d u n d e r v i s n i n g e n i viss u t s t r ä c k n i n g blir n ö d vändig. L S f r a m l a d e o c k s å (SOU 1 9 4 5 : 5 7 , s. 63) förslag o m b i t r ä d a n d e l ä r a r t j ä n s t för b i t r ä d e vid d e n k l i n i s k a u n d e r v i s n i n g e n s a m t för poliklinisk u n d e r v i s n i n g . Klinikens f ö r e s t å n d a r e , professor K. G. T. Sjögren, framhåller i skrivelse till k o m m i t t é n s o m o f r å n k o m l i g e n n ö d v ä n d i g t , att en b i t r ä d a n d e lärarbefattning inrättas, vars innehavare förutsattes samtidigt vara biträd a n d e ö v e r l ä k a r e och i n n e h a d o c e n t k o m p e t e n s . D å f. n. fyra d o c e n t e r i p s y k i a t r i finnas vid k a r o l i n s k a institutet, h e m s t ä l l e r professor Sjögren vid a r e , att ett d o c e n t s t i p e n d i u m k n y t e s till ä m n e t . Kommittén f ö r o r d a r i n r ä t t a n d e t a v en b i t r ä d a n d e l ä r a r t j ä n s t i ä m n e t . Beträffande docentstipendiet h ä n v i s a r k o m m i t t é n till d e rörliga docentstipendier, s o m f ö r o r d a t s för de k l i n i s k a i n s t i t u t i o n e r n a . Nuvarande personal — — —

LS:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr)

MHO:s förslag 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr) 1 lab.-biträde Eo 7 1 kanslibiträde Eo 7

165 Rättspsykiatri. I enlighet med i prop. 1946:273 ställt förslag har 1946 års riksdag beslutat inrätta en professur i rättspsykiatri vid karolinska institutet. Kommittén föreslår, att till den nyinrättade professuren knytas följande befattning: MHO:s förslag 1 kanslibiträde Eo 7 Huruvida ett laboratoriebiträde kommer att behövas, torde bero på den blivande professorns forskningsinriktning.

Röntgendiagnostik. Undervisningen i röntgendiagnostik omfattar i Uppsala 128 föreläsningar per år (2 obligatoriska kurser å 20 tim. samt 2 frivilliga å 44 tim.), i Lund 250 föreläsningar (3 obligatoriska kurser å 30 tim. samt 2 frivilliga a 80 tim.) och i Stockholm vid vardera kliniken 118 föreläsningar per år (l 1 /* kurs å 20 tim. samt 2 frivilliga kurser a 44 tim.). Därtill komma demonstrationer av det löpande diagnostikarbetet för bl. a. studerande och lärare under s. k. röntgenrond 1—2 timmar per dag samt undervisning och handledning av dem, som specialutbilda sig i röntgendiagnostik. Vidare bruka underläkare vid röntgenavdelningarna utan särskilt arvode hålla en del föreläsningar i speciell röntgendiagnostik för medicine kandidater i samband med kurserna i otiatri etc. Den sammanlagda undervisningen är alltså betydande och fordrar inrättandet av 2 biträdande lärartjänster (i Lund en laborators- och en biträdande läraretjänst) vid varje röntgendiagnostisk avdelning. Vid varje röntgenklinik föreslås vidare ett kanslibiträde.

Nuvarande personal — t amanuenser (arvode tillsammans 6 300 kr)

Uppsala universitet. LS:s förslag Bitr. lärare (arvode 1 200 kr)

MHO:s förslag 2 bitr. lärare (arvode vardera 4 000 kr) 4 amanuenser (arvode oförändrat) 1 kanslibiträde Eo 7

Strålterapi bedrives vid särskilda avdelningar i Stockholm och Lund. I Uppsala äro däremot röntgendiagnostik och röntgenterapi förenade i samma professur, vilket är i hög grad otidsenligt. I samband med den förestående ombyggnaden av akademiska sjukhuset skall en särskild avdelning för strålterapi inrättas, och den bör förestås av en särskild överläkare med laborators tjänsteställning. Den personliga professuren för professor Laurell i medi-

166 cinsk radiologi bör då omändras till en ordinarie professur i röntgendiagnostik (se s. 79). Det av LS föreslagna arvodet för bitr. lärare ä r avsett för två kurser i radioterapi, vilka skola hållas vid radiumhemmet i Stockholm för studerande vid Uppsala universitet (se vidare Radioterapi). Lunds universitet. Nuvarande personal —

1 amanuens (arvode 3 000 kr) —

LS:s förslag

MHO:s förslag 1 laborator 1 bitr. lärare (arvode 4 000 kr)

1 amanuens (arvode oförändrat) 1 kanslibiträde Eo 7

Ämnesrepresentanten, professor H. Hellmer, har i särskild skrivelse till MHO begärt, att en laboratur i röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgendiagnostik och neuroröntgendiagnostik, inrättas. En sådan tjänst finnes även upptagen i medicinska fakultetens petita till 1947 års riksdag. Vid det kliniska sjukhuset i Lund har 1/8 1946 en neurokirurgisk avdelning öppnats, den första i landet utanför Stockholm. Det synes MHO uppenbart, att verksamheten vid en sådan kirurgisk specialavdelning beträffande såväl forskning som sjukvård oundgängligen kräver samarbete med röntgendiagnostisk sakkunskap med speciell inriktning på den neuroröntgenologiska diagnostiken. Utvecklingen inom röntgendiagnostiken har nu fortskridit så, att en specialisering inom densamma är nödvändig vid de medicinska högskolorna. I Stockholm har redan vid serafimerlasarettet en sådan specialisering skett i samarbete med neurokirurgiska kliniken samt där möjliggjort neurokirurgiens utveckling. En motsvarande specialisering av röntgendiagnostiken i korrespondens med utbyggnaden av de kliniska disciplinerna förutses beträffande thoraxröntgendiagnostiken. Röntgendiagnostiken utgör nämligen grundvalen för de senaste decenniernas bekämpande av lungtuberkulosen och spelar en genomgripande roll för thoraxkirurgien (se prop. 1946: 101, s. 27). Vid den av riksdagen beslutade lungkliniken vid karolinska sjukhuset skall även inrättas en särskild thoraxröntgendiagnostisk avdelning under ledning av en överläkare. Vid kirurgiska kliniken i Lund bedrives sedan några år specialiserad thoraxkirurgisk verksamhet. MHO föreslår även (se s. 148) inrättandet för Lund av en befattning som biträdande lärare i kirurgi i laborators tjänsteställning, avsedd att förenas med befattning på landstingets stat som överläkare i kirurgi, huvudsakligen thoraxkirurgi. Den utvidgade thoraxkirurgiska verksamhet, som under dessa förhållanden kan förväntas i Lund, motiverar enligt kommitterades mening väl, att den just för Lunds vidkommande så viktiga gren av röntgendiagnostik, som den neuro- och thoraxröntgenologiska

167 diagnostiken kan sägas utgöra, får en fast företrädare i fråga om forskning och undervisning därstädes. Vid röntgendiagnostiska avdelningen i Lund finnes för närvarande en synnerligen välmeriterad person till en sådan tjänst i docenten Olle Olsson. Kommittén föreslår under hänvisning till ovanstående, att i Lund en av de båda biträdande lårarbefattningarna inrättas såsom laboratorsbefattning i röntgendiagnostik, särskilt thoraxröntgenoch neuroröntgendiagnostik. Tjänsten avses att tillika vara en överläkarbefattning i röntgendiagnostik. Karolinska institutet (två kliniker). Nuvarande personal

LS:s förslag

1 amanuens (arvode 2 400 kr)

MHO:s förslag 4 bitr. lärare (arvode vardera 4 000 kr) 1 amanuens (arvode oförändrat) 2 kanslibiträden Eo 7

De nytillkomna befattningarna äro avsedda att fördelas lika mellan klinikerna på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Radioterapi. Uppsala universitet. I Uppsala äro röntgendiagnostik och radioterapi förenade i samma professur (se Röntgendiagnostik s. 165). Lunds universitet. Radioterapien företrädes i Lund av en lärare i radioterapi med laborators tjänsteställning, tillika överläkare vid centralanstalten för radioterapi i Lund. Vid radioterapeutiska kliniken har sedan 1941 funnits ett radiofysiskt laboratorium, motsvarande den radiofysiska institutionen vid karolinska institutet. Vid detta laboratorium har en fysiker varit deltidsanställd, men behovet av en heltidsanställd fysiker har med tiden gjort sig allt starkare gällande, och detta blir ännu nödvändigare, om forskningen skall intensifieras. Föreståndaren för radioterapeutiska avdelningen anser, att för en sådan tjänst bör krävas fil. lic.-examen i fysik, disputationsprov helst med docentkompetens och minst 5 års praktisk erfarenhet i medicinsk radiofysik. Med sådana fordringar på innehavarens kompetens bör tjänsten göras till en fast laboratorsbefattning. För radioterapeutiska avdelningen i Lund föreslås vidare ett kanslibiträde.

168 Nuvarande personal 1 lärare (laborator) 1 amanuens 3 000 kr)

LS:s förslag 1 laborator

(arvode

MHO:s förslag 1 laborator 1 laborator (i radiofysik) 1 amanuens (arvode oförändrat) 1 kanslibiträde Eo 7

Karolinska institutet. Nuvarande personal

LS:s förslag Bitr. lärare (arvode 1 200 kr)

MHO:s förslag Bitr. lärare (arvode 1 200 kr) 1 kanslibiträde Eo 7

D e h ä r n ä m n d a b e f a t t n i n g a r n a ä r o a v s e d d a att k n y t a s till r a d i u m h e m m e t . Det a v L S föreslagna a r v o d e t ä r avsett för två k u r s e r för s t u d e r a n d e vid k a r o l i n s k a institutet.

Radiofysik. Lunds universitet. Vid r a d i o t e r a p e u t i s k a a v d e l n i n g e n a v L u n d s l a s a r e t t finnes ett radiofysiskt l a b o r a t o r i u m . P e r s o n a l för detta (en l a b o r a t o r ) h a r u p p t a g i t s u n d e r r a d i o terapi vid L u n d s universitet (se s. 167). Karolinska institutet. U n d e r v i s n i n g e n i m e d i c i n s k radiofysik ä r icke obligatorisk och avser h u vudsakligen l ä k a r e vid r a d i u m h e m m e t . B e t r ä f f a n d e f o r s k n i n g e n skriver i n s t i t u t i o n s f ö r e s t å n d a r e n , professor R. Sievert, b l a n d a n n a t . Forskningen inom ämnet medicinsk radiofysik kan ej organiseras på samma sätt som inom andra läroämnen vid universitet och högskolor. Orsaken härtill är närmast, att, ehuru radiofysiska institutionen är knuten till en medicinsk högskola, den ändock är en fysikalisk och icke en medicinsk institution. Sålunda äro av de akademiskt utbildade tjänstemännen professorn och 3 laboratorer fysiker, 1 laborator biokemist med utbildning även i zoologi och botanik samt 2 strålskyddsinspektörer filosofie magistrar. Den ende vid institutionen anställde medicinaren, vilken endast tjänstgör under kort tid av aret, är en medicinsk expert för bedömandet av strälskador. Tillfälle till forskning måste beredas samtliga nämnda tjänstemän, då kompetens för deras instruktionsenliga rutinarbete icke kan uppehållas utan ständig kontakt med den vetenskapliga radiofysiken. Som exempel behöva endast nämnas de pä grund av kärnfysikens hastiga utveckling uppkommande strälskyddsproblemen. B e t r ä f f a n d e b e h o v e t a v a r b e t s k r a f t s k r i v e r p r o f e s s o r Sievert. För forskningen inom medicinsk radiofysik är det av de angivna skälen av alldeles särskilt stor betydelse, att de vid radiofysiska institutionen anställda, vetenskapligt kvalificerade tjänstemännen i sin forskning erhålla effektiva tekniska hjälpkrafter, som

169 avbörda dem sådant arbete, som med fördel kan utföras av dylik arbetskraft. Behovet härav är så mycket mera framträdande, som rutinarbetet vid institutionen under de senare åren ökat högst väsentligt och visat sig mycket hindersamt vid fullföljandet av forskningsuppgifterna. Sålunda har det arbete, som åligger institutionen enligt lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m., blivit mycket mera krävande för institutionens tjänstemän, än man tidigare beräknat. Det löpande arbetet för sjukvärden vid karolinska sjukhuset har även ökat högst väsentligt, sedan 1938 med mer än 100 %. Den förra omständigheten har i viss män kompenserats genom den personalökning och omorganisation, som ägde rum den 1 juli 1945. Det senare arbetet tager emellertid för närvarande ett å jubileumsfondens forskningsanslag anställt tekniskt biträde helt i anspråk, varigenom forskningen berövats det enda på löpande årsanslag anställda biträdet. Såsom den viktigaste åtgärden framstår anställandet av lämplig specialiserad, tekniskt kunnig arbetskraft vid institutionen. Professor Sievert lämnar vidare speciella motiveringar för önskemål om en laboratorieingenjör i A 18 (se s. 45 f.), en preparator i A 10 samt ett laboratoriebiträde i A 7. Beträffande preparatorn är skrivelsen av följande lydelse. Den vid institutionen anställde laboratorn och strålningsbiologen saknar fast assistent. Detta har visat sig medföra allvarliga olägenheter, då arbetet blir lidande av upprepade ombyten av de tillfälliga assistenter, som anställas med hjälp av för särskilda undersökningar erhållna medel. Sålunda åtgå ofta månader för att lära upp nya assistenter, så att de kunna pä ett tillfredsställande sätt deltaga i förekommande laboratoriearbeten. I synnerhet handhavandet av röntgen och radium samt utförandet av nxättekniska arbeten kräver en viss erfarenhet och vana, vilken icke på kort tid kan förvärvas. Såsom biträde vid strålningsbiologiska arbeten bör sålunda en tjänst närmast motsvarande preparator i lönegrad A 10 inrättas. Kompetensfordringarna böra vara: Studentexamen eller motsvarande kunskaper samt specialutbildning i fråga om vissa preparativa uppgifter, erhållen vid radiofysiska institutionen under minst 3 års väl vitsordad tjänstgöring å dess strålningsbiologiska avdelning. Beträffande institutionens organisation se s. 22. Kommittén. Radiofysiska institutionen har för närvarande inga befattningar på karolinska institutets stat utom professuren. På karolinska sjukhusets stat finnas 4 laboratorer, 2 strålningsskyddsinspektörer, 2 assistenter (en i A 14 och en med arvode på 6 000 kronor), 1 instrumentmakare i A 10, 1 kanslibiträde i A 7 samt ett tekniskt biträde i A 7. Därtill finnes ett tekniskt biträde med arvode från jubileumsfonden och Cancerföreningen. Samtliga hjälpkrafter absorberas emellertid så gott som helt av sjukhusets rutinverksamhet samt av tillsynsverksamheten. Härtill kommer, att enligt förslag av atomkommittén vid institutionen en högspänningshall skall uppföras och förses med instrumenteli utrustning. Till löner åt tillfällig forskningspersonal har i samband härmed beviljats 9 000 kronor (dessutom ett materielanslag på 6 000 kronor). Beloppet på 9 000 kronor motsvarar ett av professor Sievert begärt arvode för en ingenjör med lägre teknisk examen. Det såväl ur medicinsk som ur andra synpunkter synnerligen värdefulla vetenskapliga arbete, som bedrives vid radiofysiska institutionen, motiverar e n ytterligare förstärkning av personalen. Då emellertid det av atomkom-

170 mitten föreslagna anslaget synes ge möjlighet till anställande av en laboratorieingenjör (närmast motsvarande försöksassistent i MHO:s tjänsteförteckning), torde med den föreslagna befattningen i A 18 tills vidare kunna bero, ehuru kommittén har full förståelse för att en dylik befattning i ordinarie ställning fyller ett kännbart behov vid en institution av denna typ. Däremot anser kommittén, att en befattning som preparator i A 10 samt en befattning som laboratoriebiträde i Eo 7 böra knytas till institutionen. Dessa befattningshavare förutsättas då utnyttjade enbart till forskningsarbetet. MHOis förslag 1 preparator A 10 1 lab.-biträde Eo 7

D e kliniska centrallaboratorierna. Allmänt. De kliniska centrallaboratorier, som nu finnas vid de av detta betänkande berörda sjukhusen, sortera alla under respektive professorer i medicin. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala samt vid Lunds lasarett förestås laboratorierna av en klinisk laborator på universitetets stat, vid karolinska sjukhuset finnas tre centrallaboratorier: det medicinskt kemiska, det medicinskt fysiologiska och det medicinskt bakteriologiska, vilka vardera förestås av en laborator på sjukhusets stat, vid serafimerlasarettet slutligen finnas tre laboratorier, vilka förestås av extra laboratorer på serafimerlasarettets stat. Särskilt i Uppsala och Lund men även vid serafimerlasarettet är organisationen av provisorisk art. De kliniska centrallaboratorierna ha visat sig vara av utomordentligt stort värde såväl för sjukvården som för forskningen, och tiden är nu enligt kommitténs uppfattning inne att utbygga dem och ge dem en fastare och mera självständig ställning. Kommittén har därför vänt sig till de nuvarande föreståndarna med begäran om förslag till omorganisation av laboratorierna i fråga i angivet syfte. Svaren visa en mycket enhetlig tendens. Sålunda framhålles från alla håll, att centrallaboratorierna böra erhålla avsevärd förstärkning i fråga om personal och anslag, att de böra frigöras från de medicinska klinikerna samt att de böra uppdelas på åtminstone två laboratorier: ett kliniskt kemiskt och ett kliniskt fysiologiskt centrallaboratorium. Vidare bör enligt förslagen varje centrallaboratorium organiseras på en rutinavdelning, som ombesörjer analyser o. d. för den löpande sjukvården och som bekostas av sjukhuset, samt en forskningsavdelning, bekostad av resp. universitet. Kommittén återger här några viktigare punkter i de gjorda utlåtandena. Sålunda skriver laborator A. Grönwall vid akademiska sjukhuset i Uppsala:

171 Flera kliniska discipliner ha för cen sjukvårdande verksamheten ett direkt behov av samarbete med laboratoriet på likiunde sätt som med t. ex. en röntgenavdelning. Det är därför skäl att uppdela laboratoriet i en analysavdelning och en forskningsavdelning, och att kostnaderna för den förras personal och drift uppföras på sjukhusets utgiftsstat. Forskningsavdelningen är likaledes avsedd för samarbete med de olika klinikerna, men på det vetenskapliga planet. Ett centrallaboratorium är således icke att jämföra med en vanlig teoretisk institution. Det kommer att ha tvenne huvudmän, en för den verksamhet, som berör sjukvården, och en för den vetenskapliga. I detta sammanhang är det den senare, som uppmärksamheten är riktad mot. Det måste då framhållas, att laboratoriet icke är betjänt av enbart resurser för den kliniske laboratorns vetenskapliga verksamhet, utan det måste också kunna taga upp vetenskapliga problem i samarbete med klinikerna och inom sin ram bereda sjukhusets läkare arbetsplatser och övriga förutsättningar för vetenskapligt forskningsarbete. Det bör också ihågkommas, att även om man kan angiva det aktuella behovet, sä tyder allt på, att utvecklingen på detta område befinner sig i ett snabbt framåtskridande. Detta kommer med all säkerhet att innebära inrättandet av olika slags centrallaboratorier vid samma sjukhus representerande klinisk kemi, klinisk bakteriologi och klinisk fysiologi eller medicinsk fysik. För Uppsalas del bedrives den kliniska bakteriologien i samarbete med hygienisk-bakteriologiska institutionen. Fysiologi är däremot icke representerad vid akademiska sjukhuset. Det torde vara skäl att för framtiden räkna med, att även ett fysiologiskt centrallaboratorium kommer att inrättas. I enlighet med vad som ovan sagts kommer centrallaboratoriet vid akademiska sjukhuset, vilket är ett provisorium och vars definitiva utformning f. n. planeras, att uppdelas i en analytisk avdelning, en forskningsavdelning samt undervisningslaboratorium. Laborator

C. G. Holmberg

vid L u n d s l a s a r e t t u t t a l a r b l a n d a n n a t :

Vid Lunds lasarett har sedan länge diskuterats möjligheten av att inrätta ett centrallaboratorium, i första hand för tillgodoseende av sjukvårdens behov, men även avsett som en central för undervisning och forskning. I den nya generalplanen för sjukhuset upptages också inrättandet av ett sådant laboratorium bland de önskemål, som avses att bliva tillgodosedda redan i den första utbyggnadsetappen. För närvarande är situationen den, att den av universitetet avlönade kliniske laboratorn, som bestrider undervisningen i kliniska laborationer, mot arvode från landstinget även fungerar som laborator vid sjukvårdsinrättningarna och biträder vid det lal>oratoriearbete, som utföres för sjukvårdens behov. Då emellertid centrallaboratoriet ännu ej utbyggts, är han tillsvidare placerad vid medicinska klinikens laboratorium och enligt instruktionerna underordnad professorn i invärtes medicin. Vid medicinska kliniken finnes även ett forskningslaboratorium med 5—6 arbetsplatser, det s. k. »rockefellerlaboratoriet», där laboratorn har möjlighet dels att själv utöva vetenskaplig verksamhet, dels att handleda yngre medicinare i laboratoriearbetet. Till driften av detta laboratorium utgå inga som helst anslag. F ö r medicinskt k e m i s k a c e n t r a l l a b o r a t o r i e t vid k a r o l i n s k a s j u k h u s e t h a r förre laboratorn B. Josephson o c h n u v a r a n d e t. f. laboratorn B. Swedin ink o m m i t med g e m e n s a m skrivelse, u r vilken följande m å c i t e r a s : F ö r närvarande hör laboratoriet, liksom de fysiologiska och bakteriologiska laboratorierna, till medicinska kliniken och sorterar under professorn i invärtes medicin. Det tjänstgör som rutinlaboratorium för medicinska kliniken och som speciallaboratorium lör hela sjukhuset. Undervisning bedrives för närvarande i relativt liten utsträckning för de studerande vid kursen i invärtes medicin och för sköterskeelever.

172 Laboratoriets, för statsanslag anskaffade, utrustning är endast i ringa mån lämpad för forskningsändamål. Utrustningen har dock i viss, tämligen obetydlig, utsträckning kompletterats genom anslagsmedel, tilldelade vid laboratoriet arbetande läkare. Den fast anställda personalen, som helt och hållet är på sjukhusets stat, är egentligen endast avsedd för rutinarbetet i sjukvårdens tjänst. Icke desto mindre har, med hjälp av enskild uppoffring och av anslag ur fonder, forskning och forskningsundervisning bedrivits vid laboratoriet. Det är emellertid alldeles nödvändigt, att laboratoriets möjligheter i dessa avseenden högst väsentligt förbättras. Den stora och växande betydelse, som laboratorieundersökningarna ha för en stor del av den kliniska forskningen, behöver icke framhållas för kommittén, ej heller att laboratorieundervisningen tager en allt större del av de studerandes utbildningstid. Det förtjänar att meddelas, att utom de vetenskapliga arbeten, som laboratoriets egen personal utfört, har under de sex år, laboratoriet varit i verksamhet, en icke obetydlig del av den kliniska forskning, som presterats vid sjukhuset, genomförts med laboratoriets hjälp trots dess anspråkslösa utrustning för forskningsarbete. Bland annat ha flera gradualavhandlingar från olika kliniker delvis utförts på det kemiska centrallaboratoriet. Det har visat sig, att en mycket stor del av laboratorns tid går till rådgivning och diskussioner med kliniska kolleger i vetenskapliga frågor. Han får också i stor utsträckning själv och med sin för sjukvårdslaborationer avsedda personal vara klinikerna behjälplig med kemiska undersökningar, »funktionsprov» etc, som äro nödvändiga för deras egna forskningsarbeten. I viss utsträckning ha av de kliniska läkarna för forskningsändamål anställda laboratoriebiträden haft sitt arbete förlagt till laboratoriet under laboratorns ledning. Laboratoriets uppgifter för forskningen komma med säkerhet att ökas avsevärt genom tillkomsten av de nu beslutade nya klinikerna. Ett stort och värdefullt forskningsmaterial skulle kunna bli bättre utnyttjat än vad nu är fallet, om det kemiska centrallaboratoriet bereddes ökade möjligheter till vetenskapligt arbete. Vi vilja särskilt pointera vikten av alt detta laboratorium beredes möjligheter såväl att med utrustning och personal deltaga i vetenskapligt »team work» som att ägna sig åt egna forskningsuppgifter inom den kliniska kemien. Laboratoriets fristående ställning och laboratorns fasta anställning anse vi vara de frågor, som åro i mest trängande behov av att snabbt bli tillfredsställande ordnade, då de äro av synnerlig vikt för forskningsarbetet vid laboratoriet. Tjänsten som laborator torde icke kunna bli besatt med ordinarie innehavare, förrän ändring härvidlag genomförts. De nuvarande förhållandena förhindra kontinuitet i forskningsarbetet och giva icke alltid laboratorn fri möjlighet att disponera arbetet så, som han finner ändamålsenligt. Dessa förslag böra genomföras förr än och oberoende av, om och när övriga förändringar vidtagas. Om laboratorerna, så som föreslagits, erhålla överläkares tjänsteställning, bör beteckningen klinisk laborator slopas och ersättas med överläkare vid centrallaboratorium. Titeln klinisk laborator misstydes ofta av utlänningar. Motsvarande befattningshavare vid andra sjukhus äro också överläkare eller lasarettsläkare. Med hänsyn till det stigande undervisningskravet och till den betydande vetenskapliga konsultativa verksamhet och forskningsundervisning, som är förenad med tjänsten, kan det emellertid ifrågasättas, huruvida den icke borde ställas på karolinska institutets stat och ändras till en professur i klinisk kemi. Kostnaderna för statsverket skulle ju bli ungefär desamma som för en A 30-tjänst. Laboratoriets benämning bör också ändras från det något missvisande »medicinskt kemiskt centrallaboratorium» till »kliniskt kemiska centrallaboratoriet». Laborator T. Sjöstrand vid m e d i c i n s k t fysiologiska c e n t r a l l a b o r a t o r i e t vid karolinska sjukhuset skriver:

173 Den medicinska forskningen vid karolinska sjukhuset har haft en förhållandevis stor omfattning, vilket framgår icke minst av det stora antal doktorsavhandlingar, som utgått från sjukhuset. En stor del av denna forskning har helt eller delvis utförts på de 3 kliniska centrallaboratorierna, vilket varit en naturlig följd av att på dessa funnits den för forskningen nödvändiga utrustningen och av att de stått under ledning av specialutbildad personal, som kunnat handleda doktoranderna i fråga om metoder m. m. Detta forskningsarbete har emellertid hittills bedrivits under mycket otillfredsställande förhållanden. Laboratorerna, som endast haft kortvariga förordnanden, ha för att kunna leda denna forskning varit tvungna att avstå från tid för den egna för andra tjänster meriterande forskningen. Samtidigt ha de tvingats skaffa sig bisysslor utanför sjukhuset för att kunna klara sin ekonomi, enär deras avlöning vid sjukhuset varit lägre än en andre underläkares. Laboratorierna ha icke heller varit ändamålsenligt utrustade för forskning, och den vetenskapliga apparaturen har i stor utsträckning, åtminstone på det fysiologiska centrallaboratoriet, lånats från olika håll. Ingen assistentpersonal har funnits för det vetenskapliga arbetet, utan all assistens har bekostats genom tillfälliga anslag från fonder, läkemedelsfirmor eller av forskarna själva. Under dessa omständigheter ha många viktiga forskningsuppgifter över huvudtaget icke kunnat upptagas på laboratorierna. Det är således endast tack vare stora uppoffringar, som forskningen kunnat hållas vid den relativt höga nivå, som varit fallet vid karolinska sjukhuset, vilka gjorts i förhoppning om att inom en snar framtid betingelserna för forskningen vid sjukhuset skola förbättras. Det är emot denna bakgrund man måste betrakta de förhållandevis stora och genomgripande åtgärder, som måste vidtagas, om man önskar väsentligen förbättra forskningsmöjligheterna vid det sjukhus, som allmänt betraktas såsom landets förnämsta forskningssjukhus. Forskningen vid ett sjukhus är framför allt beroende av tillgången till ledare, som själva ha tid och möjlighet att bedriva forskning och som kunna handleda yngre forskare. Man kan icke begära, att läkarna vid sjukhus skola vara utbildade forskare eller vid sidan av sin sjukhustjänstgöring skola utbilda sig till vetenskapsmän. Ofta önska de endast att under en kortare tid bedriva forskningsverksamhet för att förvärva med. dr-grad eller för att meritera sig för en sjukhusläkartjänst. Denna för landets medicinska forskning mycket viktiga arbetskraft kan icke utnyttjas utan sakkunnig ledning av forskare, som äga specialutbildning i de för den kliniska forskningen viktigaste teoretiska ämnena fysiologi, kemi och bakteriologi. Det är därför helt naturligt, att laboratorieläkarna vid de kliniska centrallaboratorierna få på sin lott den kanske största delen av denna handledning av de yngre forskarna vid sjukhuset. Man kan inte fordra, att de skola påtaga sig en dylik uppgift, med mindre än att de även förestå laboratoriet och således utåt få bära ansvaret för forskningen på laboratoriet. Det nuvarande förhållandet, att de kliniska centrallaboratorierna förestås av professorn i medicin, måste därför leda till en hämning av forskningen vid sjukhuset. Det är därför med tillfredsställelse, som jag av organisationskommitténs P. M. ser, att man tänkt sig, att laboratorerna skola erhålla överläkares ställning och en lön motsvarande en högskoleprofessors. Eftersom laboratorns uppgift vid sjukhuset till väsentlig del är just denna handledning av forskningen, kan det ifrågasättas, om det inte även vore lämpligt att tilldela honom professors namn och ställning. Därigenom skulle man vinna, att han tillsattes efter akademiska grunder, att hans huvuduppgift angavs vara bedrivande av vetenskap och att tjänsten kom att betraktas som definitiv och icke endast som passagetjänst för en teoretisk forskare. Laboratorn skulle då även i större utsträckning än nu kunna utnyttjas för den katedrala undervisningen. Eftersom det icke skulle innebära ytterligare utgift för statsverket, synes det mig som om en dylik ändring av organisationskommitténs förslag endast skulle medföra fördelar.

174 Kommittén anser, såsom redan framhållits (s. 170), att centrallaboratorierna böra ges förbättrade arbetsmöjligheter. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett, karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i Stockholm bör ett fristående kliniskt kemiskt och ett fristående kliniskt fysiologiskt centrallaboratorium organiseras med en klinisk laborator, tillika överläkare som föreståndare. Vidare bör vid serafimerlasarettet ett laboratorium för klinisk bakteriologi med en klinisk laborator tillika överläkare som chef inrättas. Angående den kliniska bakteriologien vid karolinska sjukhuset se s. 109. Bristen på lokaler gör det för närvarande svårt att bereda dessa kliniska laboratorer egna laboratorier i full utsträckning, och tills vidare kan den önskvärda organisationen icke i full utsträckning genomföras (se nedan tabellerna). Rörande möjligheterna för förbättrade lokaler vid serafimerlasarettet pågår för närvarande utredning. Direktionen för karolinska sjukhuset h a r avlåtit en underdånig framställning om ett anslag för uppförande av en nybyggnad vid serafimerlasarettet för dess centrallaboratorier till en kostnad av 1 165 000 kronor. Efter remissbehandling har Kungl. Maj:t anbefallt kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande m. m. att verkställa en överarbetning av förslaget i syfte att begränsa kostnaderna. Beträffande laboratorernas tjänsteställning och arbetsförhållanden hänvisas till speciell utredning på s. 34 f. För närvarande finnes ingen för forskning avsedd teknisk personal knuten till centrallaboratorierna men väl personal, avsedd för rutinarbetets behov. Denna senare upptages icke i tabellerna nedan, då den står på respektive sjukhus stater. Det är emellertid nödvändigt att utrusta laboratorierna med var sin forskningsassistent samt för forskning avsedd personal (se tabellerna). Uppsala universitet. Nuvarande personal

MHO:s förslag

1 klinisk laborator (arvode 8 600 kr) — —

2 kliniska laboratorer tilllika överläkare 2 förste assistenter 2 lab.-biträden Eo 7

Den här upptagna personalen avses lika fördelad på de föreslagna kliniskt kemiska och kliniskt fysiologiska laboratorierna vid akademiska sjukhuset. Personalen på det kliniskt kemiska laboratoriet är avsedd att tillsättas från och med 1/7 1947. På grund av lokalsvårigheter bör däremot personalen på kliniskt fysiologiska laboratoriet tillsättas, först då fakulteten anmält, att lokal kan ställas till förfogande.

175 Lunds universitet. MHO:s förslag 2 kliniska laboratorer, tilllika överläkare 2 förste assistenter 1 amanuens (arvode oförändrat) 2 lab.-biträden Eo 7

Nuvarande personal 1 klinisk laborator (arvode S600 kr) t amanuens (arvode 3 000 kr)

Den h ä r u p p t a g n a p e r s o n a l e n avses l i k a f ö r d e l a d p å d e f ö r e s l a g n a k l i niskt k e m i s k a och kliniskt fysiologiska l a b o r a t o r i e r n a vid L u n d s l a s a r e t t . B e t r ä f f a n d e t i d p u n k t e n för p e r s o n a l e n s t i l l s ä t t a n d e gäller v a d s o m sagts r ö r a n d e m o t s v a r a n d e institutioner vid U p p s a l a universitet.

Karolinska institutet. Karolinska

sjukhuset.

Nuvarande personal Undervisn. i klin. laborationsmctoder (arvode 2 000 kr) 1

MHO:s förslag 2 kliniska laboratorer, tilllika överläkare 2 förste assistenter 2 lab.-biträden Eo 7

Det i tabellen u p p t a g n a a r v o d e t p å 2 000 k r o n o r ä r fördelat m e d 1 000 k r o n o r p å v a r och en a v de två p å k a r o l i n s k a s j u k h u s e t s s t a t u p p t a g n a l a b o r a t o r e r n a (jfr s. I l l n o t 2 ) . D e n föreslagna p e r s o n a l e n ä r a v s e d d a t t v a r a lika f ö r d e l a d p å det k l i n i s k t k e m i s k a och k l i n i s k t fysiologiska l a b o r a t o r i e t vid k a r o l i n s k a sjukhuset. Serafimerlasarettet. Nuvarande personal 1 extra klinisk laborator (arvode 8 600 kr) 2 1 tekn. biträde A 4 1 inst.-vaktmästare A 7

MHO:s förslag kliniska laboratorer, tilllika överläkare förste assistenter lab.-biträde A 4 inst.-vaktmästare A 7 3 lab.-biträden Eo 7

De föreslagna n y a b e f a t t n i n g a r n a ä r o a v s e d d a a t t delas lika m e l l a n det k l i n i s k t k e m i s k a , det kliniskt fysiologiska och det k l i n i s k t b a k t e r i o l o g i s k a l a b o r a t o r i e t v i d serafimerlasarettet. » Därtill komma två laboratorsarvoden på karolinska sjukhusets stat på vardera 8 D00 kr. a \ v detta arvode må under budgetåret 1946/47 endast tagas i anspråk ett belopp av 3 750 kronor till arvode åt laboratorer vid serafimerlasarettet för undervisning i kliniska laborationsmetoder. Därtill komma tre laboratorsarvoden på serafimerlasarettets stat, vardera for närvarande 13 740 (13 0804-660) kr. 1 2 — G177 45

176 Centrala instrumentverkstäder vid akademiska sjukhuset i Uppsala, Lunds lasarett samt vid karolinska sjukhuset. Från såväl karolinska sjukhusets kliniker som från universitetsklinikerna h a r anmälts behov av instrumentmakare eller mekaniker. Behovet är ej på någon enskild klinik eller enskilt kliniskt laboratorium så stort, att heltidsanställd personal är behövlig. Det synes kommittén emellertid ej råda något tvivel om att en central instrumentverkstad vid vart och ett av ifrågavarande sjukhus skulle få full och kontinuerlig sysselsättning för att betjäna den där bedrivna forskningen. Till en sådan central verkstads arbetsuppgifter skulle främst höra nykonstruktion och tillverkning av vetenskapliga instrument och apparater samt reparation och underhåll av förefintlig instrument- och apparatuppsättning. Det kan erinras om att de kliniskt kemiska och fysiologiska laboratorierna i huvudsak arbeta med alldeles likartade instrumentarier som motsvarande teoretiskt medicinska institutioner. De röntgenologiska och radiologiska klinikerna äro också för sitt forskningsarbete alldeles särskilt beroende av tillgång till instrumentverkstad. — Vid nykonstruktion av instrument och redskap för sjukvårdsändamål, exempelvis operationsinstrument, borde verkstäderna likaledes kunna tagas i anspråk. De böra enligt kommitténs mening slutligen även, i den mån förhållandena medgiva, kunna anlitas av medicinska institutioner utanför sjukhusen, vilka ej förfoga över egen verkstad. I Lund finnes för närvarande för sjukvårdens tillgodoseende vid radiologiska kliniken anställd en mekaniker, avlönad från det s. k. behandlingsinstitutet, varav 90 % betalas av statsmedel och resten av landstinget. Han anlitas för konstruktioner för forskningsändamål men medhinner endast i mindre utsträckning sådant arbete. I stället anlitas för övrigt institutionsvaktmästare vid universitetets teoretiska institutioner samt universitetets instrumentmakare. På dennes verkstad äro anställda tre medhjälpare utöver instrumentmakaren. Ungefär halva arbetsprestationen lämnas av verkstaden till fysiologiska institutionen. De arbeten, som beställas för lasarettets kliniker (främst centrallaboratoriet, öron- och ögonklinikerna), har man svårt medhinna på ordinarie arbetstid. Vid karolinska sjukhuset finnes en instrumentverkstad vid radiofysiska institutionen. Vid denna äro anställda en instrumentmakare i A 10, två instrumentmakare samt en elev med löner från tillfälliga anslag. Denna verkstad är emellertid helt upptagen för radiofysiska institutionens behov. Enligt kommitténs erfarenhet är det i olika hänseenden betydligt ändamålsenligas för en institution eller grupp av institutioner, som kan sysselsätta en instrumentverkstad, att ha en sådan till sitt förfogande än att anlita privata firmor. Genom den bättre möjligheten för uppdragsgivaren att följa och tillse arbetet och genom specialisering på förekommande instrumenttyper blir arbetet i regel bättre utfört. Det ställer sig vidare billigare,

177 och slutligen betyder tillgången till egen verkstad oftast en avsevärd tidsvinst, både då det gäller nytillverkningar och reparationer. På grund av vad som ovan anförts föreslår kommittén, att det inrättas tre centrala instrumentverkstäder, nämligen en vid karolinska sjukhuset, en vid akademiska sjukhuset i Uppsala och en vid Lunds lasarett. Vid serafimerlasarettet föreligger ett liknande behov, men då plats för närvarande icke kan beredas, bör organiserandet av en instrumentverkstad därstädes tills vidare få anstå. I betraktande av det stora antal kliniker och laboratorier, som dessa verkstäder avses betjäna, får kommittén vidare föreslå, att det vid var och en av dem inrättas en instrumentmakarebefattning och tvenne mekanikerbefattningar. Med hänsyn till instrumentmakarens ställning som arbetsledare samt till behovet av en verkligt förstklassig kraft bör han uppföras i löneklass A 14. Mekanikerna föreslås placerade i Eo 9. Vid centralverkstäder som de här föreslagna kunna givetvis vissa problem uppkomma rörande de olika klinik- och laboratoriechefernas rätt att få arbete utfört. Normalt kommer säkerligen fördelningen att kunna göras av chefsinstrumentmakaren med hjälp av frivilliga kollegiala överenskommelser mellan de olika uppdragsgivarna, men om i enstaka fall tvister skulle uppstå, måste dock någon instans finnas, som kan slita dessa. Även bortsett härifrån erfordras för överinseende över och administration av en dylik verkstad en särskild chef. Kommittén föreslår, att en sådan chef tillsättes av universitetens medicinska fakulteter respektive av karolinska institutets lärarkollegium bland de ordinarie lärarna. Då denna befattning kommer att bl* förbunden med åtskilligt arbete, föreslår kommittén, att en särskild ersättning av 600 kronor per år utgår till varje instrumentverkstads chef. Utrymme för verkstäderna kan, enligt inhämtade upplysningar, provisorisikt beredas i förut befintliga byggnader. Avsikten är, att verkstäderna senare i samband med sjukhusens fortgående utbyggnad skola erhålla permanenta lokaler. För att kunna fylla sitt ändamål måste verkstäderna förses med tjänliga maskiner och verktyg.

178 Tabell 6. Kostnaderna för befattningar vid Upp3ala uaiversitet (budgetåret 1947/48).

g

Klinisk laborator Lärare vid kurs i allm kemi Ritr. lärarp •

Antal

Lön

Kostnad

8 600

8 600

1 1

5 200 6 800

5 200 6 800

i

»

3 000

1 3 000 »

Förste underläkare Amanuens Amanuens Underkirurg Amanuens Amanuens »

, „ » Ögonspeglingskurser Docentstipendiat Forskarstipendiat Laborator Laborator, tillika överläkare Prosektor Förste assistent Andre assistent Förste amanuens Tredje amanuens PreDarator A 10 Instrumentmakare A 10. . Maskinist. A R Lab.-biträde A 7 Försöksassistenl A 16 (se sid. 47) » Eo 7 » Kanslibiträde Eo 7 Institutions vaktmästare A 9 »> A7 Vaktmästare Eo 7 > i Eo 5

Instrumentverkstadschef,

1 3 3 1 3 6 2 4 4 1

Löu

1 1 1

7 200 4 000 5 200

7 200 4 000 5 200

1 1

7 200 4 000

7 200 4 000

4 000

4 000

4 000

36 000

3 000 1 500 1 200

1 5 000 1 5 400 1 3 800 1 3 000 1 1 500 1 200

5 000 5 400 3 800 3 000 1 500 1 200

}> :

1 1 1

3 000 1 500 1200

Lön

{i } -

8 000 4 800 8 000

( l

9 600 3 300 13 200 6 300 1 500 1 500 1 600

2 5

10 999

54 995

13 454

26 908

13 454

94 178

1 2 2 7 7 1

13 454 7 680 6 480 3 930 1 200 5 685

13 454 15 360 12 960 27 510 8 400 5 685

1 3 3 6

13 454 7 680 6 480 3 930

13 454 23 040 19 440 23 580

2 7

5 244 5 024

10 488 35 168

1 945

3 890

1 5 2 1

5 464 5 024 4 804 4 376

5 464 25 120 9 608 4 376

arvode 000 kr Instrumentmakare A 14. . Mekaniker En 9. . . . Säger 80

Kostnad

Antal

6 300

„

K

Antal

Kostnad

6 300

1 »

MHO:s förslag

LS:s förslag

Nuvarande B e f a t t a t s

343 986 29

Ökning Antal

1 Kostnad - 8 60 7 20 4 00 - 5 20 - 6 80 36 00 - 6 30 5 00 5 40 3 80

1 50 1 20

-

8 000

4 800 3 8 000 1 3» : 9 600 6 3 300 2 13 200 4 6 300 4 1 500 1 1500 1 600 2 2 6 11 10 999 120 989 2 24 870 2 12 435 2 53 816 4 13 454 1 13 454 1 13 454 1 26 90S 2 13 454 16 7 680 122 880 14 2 25 920 4 6 480 4 43 230 11 3 930 5 14 400 1 200 12 5 34 110 5 685 6 o& 5 685 2 11 370 5 244 - 1 1 5 244 1 40 192 8 5 024

— 1 60 65 99 24 87 26 90 13 45 13 45 107 52 12 90 15 72 6 00 28 42 11 37 - 5 24 5 02

1 18 -2 91 276 19

1 18

7 394 4 804

4 804

4 2 2

5 024 4 804 4 370

7 39 86 47 - 3 89 91 27 — 1 — 5 46 20 090 — 1 - 5 02 9 608 1 8 752 4 37

1 1 2

600 6 718 5 244

600 6 718 10 488

1 1 2

6 71 10 48

902 187

558 20

201 392 177 1

7 394 86 472

60 Den redovisade ökninge i avse r skilln ad mella n nu varande 5 person il ocl i koranlitténs föl•slag.1 I avlöningarna ba i för 2komn lande f all medr äkna ,s dyrt idstillägG , kri stillägg, provisori sk a löningsförstärkning ocb pro visoris kt lön ctillägg . Pensio isavc rag ha icke gjo rts.

179 Tabell 7. Kostnader för befattningar vid Lunds universitet (bud ö etårct 1947/48).

B c f a t t n i n

Antal

600 Klinisk laborator. Speciallärare Lärare Lärare vid kurs i allmän kemi Bitr. lärare

Amanuens Undervisning i reumatologi ögonspeglingskurser Docentstipendiat Laborator Forskarstipendiat Laborator, tillika överläkare Prosektor Förste assistent Andre assistent Förste amanuens Tredje amanuens Försöksassistent A 16 (se s. 47) Preparator A 10 Instrumentmakare A 10. Lab.-biträde A 7 * Eo 7

Lön

17 Kanslibitr. E o 7 Institutionsvaktmästare A 7 Vaktmästare E o 5 Instrumentverkstadschef. . Instrumentmakare A 14.. Mekaniker E o 9 Säger 72

Kostnad

3 600

5 200 10 900 8 600 6 300 2 000 2 100 1 500

5 200 10 900 8 600 6 300 2 000 2 100 1 500

10 999 13 454

Lön

Kostnad

Antal

Lön

8 600

3 600

3 000

Antal

7 200 4 000

7 200 4 000

5 200

2 100

2 100

7 680 6 480 3 930 1 200

38 400 19 440 27 510 7 200

5 339

5 339

4 726 4 521

23 630 13 563

4 726 4 124

23 630 4 124

384 901 34

7 200 4 000

2 000

Kostnad

Antal

Kostnad

-1 1 1 4 000 -1

- 8 600 7 200 4 000 - 3 600

-1 -1 -1

- 5 200 - 1 0 900 - 8 600 - 6 300

7 200

2 000

-1

- 2 100 - i 5oo; 5 400 5 000 32 000 3 800

1 1 8 1

5 400 5 000 4 000 3 800

5 400 5 000 32 000 3 800

1 17

2 250 3 000

2 250 51 000

2 250

3 10 13 454 121 086 10 2

10 999 13 454 12 435

2 400 109 990 134 540 24 870

2 400 54 995 67 270 24 870

2 13 454 2 23 040 16 4 19 440 27 510 11 12

13 454 13 454 7 680 0 480 3 930 1200

26 908 26 908 122 880 25 920 43 230 14 400

26 908 26 908 84 480 6 480 15 720 7 200

6 954

2 6 21 18 6 2 1 1 2

6 954 5 339 5 339 4 726 4 521 4 521 4 726 4 124 600 6 309 4 930

26 695 10 678 28 356 94 941 81 378 28 356 8 248 600 6 309 9 860

6 954! 21 356 10 678 4 726 31378 81 378 4 726 4 124 600 6 309 9 860

947 071

562 170

4 000

4 000

3 000 2 250

3 000 2 250

1 000

1000 2 400

51 000

54 995 67 270

ökning

MHO:s förslag

LS:s förslag

Nuvarande

13 454 7 680 6 480 3 930

235 680 169

Den redovisade ökningen avser skillnad mellan nuvarande personal ocb kommitténs förslag. Beträffande sättet för lönernas beräknande se motsvarande tabell för Uppsala universitet s. 178.

180 Tabell 8. Kostnaderna för befattningar vid K a r o l i n s k a institutet (budgetåret 1 9 4 7 / 4 8 ) . Nuvarande B o f a t t n i n

Antal

Laborator, extra Prosektor vid serafimerlasarettet Lärare vid kurs i allmän kemi Lärare Lärare vid kurser i lung tuberkulosens igenkän nande , Undervisning i kliniska la borationsmetoder E x t r a klinisk l a b o r a t o r . . . Fysiker A 23 Bitr. lärare

Lön

8 600

MHO:s förslås

Lön

Kostnad

17 200

8 600

8 600

3 000

3 000

3 000

3 000

5 200 5 700

5 200 11 400

5 200

5 200

3 000

3 000

5 400

16 200

4 800

14 400

2 750 1 000

5 500 1000

Antal

3 000

4 800 4 000 5 750

1 200

18 000 1200

10 800

3 000

3 000

3 000

3 000

3 000

3 000

3 000

3 000

Ökning Antal

3 000

3 000

5 700

11 400

3 000

3 000

- 1

1 3 4 1 4 800 1 40 000 22 11500

5 400

Kostnad

Kostnad

17 20C

3 000

Lön

11860 5 400 5 000 9 000 4 800 4 000

1200 3 000

- 1 11860 1 16 200 20 000 4 9 000 1 4 800 - 2 88 000 22 - 2 - 1 1 200 3 000 4 000

1 1

- 5 20C

- 2 000 - 8 600 11 860

20 000 9 000 - 9 600 88 000 - 5 500 - 1 000

1 200 3 000 1000

4 000 8 000

5 000

4 000

1 4 000 - 4 - 12 300

4 000

1 3 000

Instrumentmakare

Antal

2 000 8 600

Biträdande klinisk lärare.. Biträdande poliklinisk lä rare Biträdande lärare i der mato-radioterapi Biträdande lärare Amanuens

Underläkare Amanuens Underläkare Amanuens Underläkare Amanuens ögonspeglingskurser Docentstipendiat Laborator Forskarstipendiat Laborator, tillika överlä käre Prosektor Förste assistent Andre assistent Förste amanuens Tredje amanuens Försöksassistent A 16 Preparator A 10 Instrumentmakare A 1 4 . . D:o A 10

LS:s förslag

Kostnad

2 400

12 300 12 600 12 000 4 200 4 800

4 000 5 4 2 2 1 1 f 1

4 100 9 600 10 200 10 999 13 454 12 435

1 600 54 995 26 908 24 870

13 454

13 454 26 908 2 7 680 23 040 1 6 480 6 480 2 3 930 66 810 16 1 200 9 600 6 173

6 173

5 400

5 400

13 454 7 680 6 480 3 930

2 400

26 908 3 7 680 24 12 960 5 62 880 22

23 3 5 1 4

12 600 12 000 4 200 4 800 4 100

\ 2 2 l1 i " 1 600 2 16 10 999 53 816 9 13 454 4 12 435 5

2 3 1 17

3 000

13 454 13 454 7 680 6 480 3 930 1200 8 024 6 173 7 301 6 173

9 600 10 200 1600 175 984 121086 49 740 67 270 40 362 184 320 32 400 86 460 27 600 24 072i 30 865 7 301 24 692

-

-

120 989 94 178 24 870

i 2 ,1

! 21 4 5 15 3 4 1 4 1

67 270 13 454 161280 25 920 19 650 18 000 24 072 24 692 7 301 24 692 - 5 400

181 LS:s förslag

Nuvarande B e f a t t n i n

Antal

Mekaniker Eo 9 Tekniskt biträde A 7 » Eo 7 . . . o » A 4... . Laboratoriebiträde A 7. . » Eo 7. » E x 7. Kanslibiträde A 7 * Eo 7

Lön

Kostnad

5 442 5 199 4 723

65 304 12 997 4 723

5 930 5 442 5 199 4 723

3 711 5 930 38 094 20 796 9 446

Lön

Kostnad

MHO:s förslag Antal

Lön 5 686

12 1

Institutionsvaktmästare A 9 i A7 Vaktmästare Eo 7 » Eo 5 Fotograf Eo 5 Instrumentverkstadschef (arvode 600 kr.) Instrumentmakare A 14 Mekaniker Eo 9 Säger II91/0

1 13 31 1 2 31

1 1 2 577 085

277 944 28612

Kostnad

Ökning Antal

Kostnad

2 843

5 442 5 199 4 723 4 723

2 843 Vi - 1 2 - 6 5 304 2 599 - 2 - 1 0 398 4 723 70 746 13 70 746 161 169 31 161 169 4 723 1 4 723 10 884 10 884 2 161 169 31 161 16* - 3711 -1 - 5 930 32 652 - 1 - 5 442 15 597 - 1 - 5 199 18 892 2 9 44* 2 361 2 361 y2

600 7 301 5 686

600 7 301 11 372

5 199 4 723 5 442 5 199 4 723 5 442 5 199

1 1 2

600 7 301 11372

1 626 343 167 1049 258

Den redovisade ökningen avser skillnad mellan nuvarande personal och kommitténs förslag. Beträffande sättet för lönernas beräknande se motsvarande tabell för Uppsala universitet s. 178.

182 Tabell 9. K o s t n a d e r n a för befattningar vid övriga institutioner (budgetåret 1 9 4 7 / 4 8 ) . (Gymnastiska för biokemi,

centralinstitutet, fysiologiska institutionen, Nobelinstitutets Avdelning för ämnesomsättningsforskning vid Wenner-Grens Rasbiologiska institutet.) Nuvarande

B e f a t t n i n

Antal

Rasbiolog Laborator Docentstipendiat Aktuarie Eo 21 Assistent E x 21 Förste assistent Andre assistent Förste amanuens Tredje amanuens Assistent Eo 11 Mekaniker Eo 9 Institutionsvaktmästare Eo 9 Assistent Eo 7 Tekniskt biträde Eo 7 Laboratoriebiträde Eo 7 Kanslibiträde Eo 7 Vaktmästare Eo 5 Säger

öknii

MHO:s förslag

Lön

Kostnad

10 860

10 860

9 363 9 062

9 303 9 062

Antal 3 1 1 1 2 1 2 2 2

Lön

Kostnad

13 454 10 999 9 363 9 062 7 680 6 480 3 930 1 200 5 685 5 686

40 362 10 999 9 363 9 062 15 360 6 480 7 860 2 400 11 370 8 529

3 930

3 930

5 685

11 370

5 686 4 804 5 199

5 686 4 804 5 199

4 804

4 804

4 376

1 376

2 1

5 199 5 199 4 376

15 597 10 398 4 376

avdelning institutet.

64 650 23 V,

Antal

Kostnad 10 860 40 362 10 999

1 l 2 1%

156 960 13 V9

15 360 6 480 3 930 2 400 8 529 - 5 686 - 5 199 15 597 10 398 92 310

Beträffande sättet för lönernas beräknande se motsvarande tabell för Uppsala universitet s. 178.

Tabell 10. Kostnaderna för befattningar, s o m a v s e s skola inrättas vid senare tidpunkt vid Uppsala u n i v e r s i t e t . MHO:s förslag

B e f a t t n i n g An t ni

Lön

Kostnad

Laborator, tillika överläkare . Förste assistent Laboratoriebiträde Eo 7

2 1 2

13 454 7 680 4 804

26 908 7 680 9 608

Säger

44 196

183 Tabell 11. Kostnaderna för befattningar, som avses skola inrättas vid senare tidpunkt vid Lunds universitet. MIIO:s förslag B e f a t t n i n g

Laborator, tillika överläkare..

Antal

Lön

Kostnad

1 2

13 454 10 999 4 000 7 680 3 930 1 200 5 339 4 521 4 521 4 121

13 454 21 998 4 000 7 680 3 930 1 200 5 339 13 563 9 042 4 124

Laboratoriebiträdc Eo 7

Säger

84 330

14 Tabell 12. Kostnaderna för befattningar, som avses skola inrättas vid senare tidpunkt vid karolinska institutet. MHO:s förslag B e f a t t n i n

Laborator, tillika överläkare.. Biträdande lärare Lärare Laborator Preparator A 10 Laboratoriebiträde Eo 7 Kanslibiträde Eo 7 Säger

Antal

1 10

Lön

Kostnad

13 454 4 000

13 454 4 000 3 054 13 454 6 173 25 995 5 199

13 454 6 173 5 199 5 199

71 329

Kostnadsberäkningar för under kapitel 5 föreslagna befattningar. Tabell 13. Sammanfattning av kostnaderna för under kap. 5 föreslagna befattningar.

A. Befattningar, som föresläs skola inrättas vid nuvarande och nya institutioner fr. o. m. budgetaret 1947/4». Uppsala universitet (s. 178) Lunds universitet (s. 179) Karolinska institutet (s. 180) Övriga institutioner (s. 182) B. Befallningar, som föreslås skola inrättas vid senare tidpunkt. Uppsala universitet (s. 182) Lunds universitet (s. 183) Karolinska institutet (s. 183) Summa

Nuvarande kostnader

Föreslagen kostnad

ökning

343 986 384 901 577 085 64 650

902 187 947 071 1 626 343 156 960

558 201 562 170 1 049 258 92 310

44 196 84 330 71 329

44 196 84 330 71329

3 332 416

2 461 794

1 370 622

Kap. 6. Institutionernas behov av anslag till materiel m. m. Allmänt. En väsentlig förutsättning för att ett intensivt forskningsarbete skall vara möjligt vid en vetenskaplig institution är, att denna har tillgång till penningmedel, tillräckliga för anskaffande av förbrukningsmateriel, moderna instrument och apparater samt till avlöning åt hjälpkrafter av olika slag. En forskare, som ej har tillgång till förstklassig apparatur, har svårt att uträtta något av värde; i varje fall utgör en sådan brist en i allra högsta grad hämmande faktor. I och med vetenskapens och teknikens utveckling ha emellertid de tekniska hjälpmedlen blivit alltmera komplicerade och därmed allt dyrbarare och draga därför i våra dagar kostnader av en helt annan storlek än tidigare. Detsamma gäller i viss utsträckning även om förbrukningsmaterielen. Behov finnes i allt större utsträckning av speciella kemikalier, av specialpreparerade fotografiska plåtar osv. Vidare krävs, att institutionen har möjlighet att anställa hjälpkrafter utom de ordinarie vid tillfällen avspeciell aktivitet och för särskilda uppgifter. Kommittén har därför i de följande tabellerna uppdelat årsanslagen till de skilda institutionerna i två poster, varav den ena svarar mot det uppskattade behovet av medel till avlönande av tillfällig och extra personal. Denna uppdelning är dock endast schematisk och närmast avsedd att för de anslagsbeviljande myndigheterna belysa den ungefärliga storleken av de behov denna post medför. Däremot har det icke varit kommitténs mening, att den del av anslaget, som angivits gälla avlöningar till tillfällig och extra personal, icke skulle få användas för inköp av materiel och vice versa. Det är tvärtom kommitténs uppfattning, att årsanslagen böra få användas på smidigaste sätt till forskningens gagn. Vid beräknandet av engångsanslagen har MHO icke ansett sig böra taga hänsyn till sådana krav, som framställts för undervisningsmaterialets modernisering utom i fråga om utrustande av institutioner under nybyggnad. Icke heller har kommittén upptagit anslagskrav, som syfta till inköp av apparater e. d. för alldeles speciella undersökningar. Kommittén har nämligen den uppfattningen, att anslag sådana som de senare böra tagas ur de medel, som äro uppförda på det medicinska forskningsrådets stat. De av kommittén föreslagna anslagen överstiga väsentligen de nu utgående. Då man närmare granskar de nedanstående tabellerna över anslag till

185 materiel m. m., finner man, att de största engångsanslagen komma på några få prekliniska institutioner samt på vissa kliniker. Vad de förra beträffar är del fråga om sådana, som äro nybyggda eller vilkas uppförande är beslutat. Det ligger i sakens natur, att en nybyggd institution med ökad möjlighet för forskning måste kräva ett avsevärt engångsanslag, om den skall kunna utnyttjas på ett effektivt sätt. Vad beträffar årsanslagen äro de stegrade anspråken mest påtagliga, då det gäller klinikerna. Det ligger intet överraskande i att så skall vara fallet. Den historiska utvecklingen ger förklaringen härtill. Ännu för endast några få decennier sedan var sjukdomsbeskrivningen det väsentliga inom den kliniska forskningen. Analysen av ett visst antal patienter, hörande till den ena eller andra sjukdomsgruppen, krävde som regel inga större kostnader. Ej heller var så fallet, då det gällde att samla uppgifter rörande behandlingsresultaten. Det var därför möjligt för en klinik, som ej hade mer än kanske l 000 kronor i årsanslag, alt likväl kunna göra en vetenskaplig insats. Arbetsförhållandena ha emellertid på senare år mycket förändrats. Vägen att komma vidare, då det gäller sjukdomsutforskandet, kräver utnyttjandet av kemiska, fysiologiska, röntgenologiska och andra komplicerade undersökningsmetoder, vilka samtliga fordra dyrbart instrumentarium och tillgång till god assistans. I många fall behöver den kliniska forskningen även tillgång till djurmaterial, och då det gäller vissa specialiteter, som psykiatri och rasbiologi, är det nödvändigt med omfattande fältarbete. De kliniska forskarna ha haft blicken öppen för dessa förhållanden och även i många fall i sina petitaskrivelser anhållit om höjda anslag. Tämligen generellt har emellertid den äskade summan varit mycket blygsam. Ett fortsatt tillbakahållande av anslagskraven för klinikerna skulle verka i hög grad hämmande på läkekonstens vidare utveckling. Möjligheten att pröva och anpassa grundforskningens landvinningar bleve försvårad eller förhindrad. Det är en ofrånkomlig fordran, att samtliga kliniker genom rimliga anslag beredas möjlighet till vetenskapligt forskningsarbete. Kraven på anslagshöjning komma, som naturligt är, att gestalta sig väsentligt olika allt efter utgångsläget, som i vissa fall är synnerligen ofördelaktigt — flera exempel finnas på årsanslag av storleksklassen 1 000 kronor — samt efter de skilda specialiteternas deklarerade behov. De ökningar av årsanslagen, som MHO ser sig föranlåten föreslå, äro i genomsnitt högre än de, som föreslogos av naturvetenskapliga forskningskominiitén för de naturvetenskapliga institutionernas del, men detta beror på alt ulgångsläget varit så mycket sämre för de medicinska institutionerna. Materielanslagets storlek utgjorde sålunda för de av NF behandlade institutionerna under budgetåret 1945/46 i medeltal 14 500 kronor per institution. Motsvarande siffra för MHO (budgetåret 1946/47) utgör 5 500 kr. Denna siffra dragés ju ned av de låga anslagen till de kliniska institutionerna, men även för de teoretiska institutionerna, vilka mera direkt kunna jämföras

186 med de naturvetenskapliga, är medelsiffran låg, nämligen 11 200 kr. För de kliniska institutionerna är siffran så låg som 1 800 kr. De av MHO föreslagna anslagsbeloppen synas för de med de naturvetenskapliga jämförbara institutionerna vara av ungefär samma storlek som de av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna och av statsmakterna accepterade. För klinikernas del ligga de föreslagna anslagen genomsnittligen fortfarande till och med på lägre nivå. Vid vissa medicinska institutioner (liksom vid vissa andra universitetsinstitutioner) få eleverna för närvarande betala vissa avgifter till kurser och dylikt. Kommittén anser, att sociala skäl tala för att dessa avgifter avskaffas. En del av dessa kursavgifter betalas direkt till vederbörande kursledare och äro att betrakta som särskild avlöning för en undervisningsprestaiion, som faller utanför kursledarens ordinarie tjänstgöringsskyldighet. I de flesta fall betalas emellertid dessa avgifter direkt till vederbörande institution och spela då en mycket stor roll för institutionens ekonomi. Deras bortfallande måste därför kompenseras genom ett statligt anslag av ungefär samma storlek. I nedanstående tabeller upptagas dels de materielanslag, som utgå för budgetåret 1946/47, dels ett medeltal av de elevavgifter, som per år influtit åren 1944 och 1945. Det rör sig här, som framgår av tabellerna, om ett sammanlagt belopp på mellan 65—70 000 kronor. Summan av dessa båda poster h a r betraktats såsom de medel, institutionen har att förfoga över. 1 Medel från fonder o. d. ha sålunda ej upptagits. Under rubrik »Kommitténs förslag» h a r upptagits elt förslag till materielanslag, avsett att ersätta både det nuvarande malerielanslaget och elevavgifterna. Rubriken »ökning» avser den ökning av anslagen från institutionens synpunkt sett, som erhålles, om kommitténs förslag följes. / de fcdl då för närvarande elevavgifter utgå, blir statens utgiftsökning för institutionen större än vad som framgår av rubriken »Ökning», nämligen så mycket större som beloppet av elevavgifterna. Genom den personalorganisation, som föreslås i kap. 5, bör behovet av lärare vara täckt även för sådana specialkurser av obligatorisk eller frivillig karaktär, vilka nu finansieras genom avgifter från eleverna direkt till kursledaren. Kommittén förutsätter alltså, att sådana kursavgifter icke skola utkrävas av de studerande. Uppsala universitet. Anatomiska institutionen. Institutionens föreståndare, professor D. Holmdahl, har begärt ett engångsanslag för att avhjälpa för forskningsarbetet kännbara brister i institutionens instrumentella utrustning. Kommittén finner de framställda önskemålen välmotiverade och föreslår ett engångsanslag 1 Ett borttagande av elevavgifterna för de studerande medför vidare, att posten »karolinska institutet i allmänhet», som för budgetåret 1946/47 är fastställd till 26 050 kr, bör höjas med 2 000 kr, motsvarande elevavgifter vid S:t Eriks sjukhus, vilka nu inlevereras till institutet.

187 Tab. I i . Anslag till materiel m. m. för de medicinska institutionerna och klinikerna vid Uppsala universitet. ÅRSANSLAG Kommitténs förslag

Nuvarande ElevavMateriel- gifter anslag medeltal 1946/ 1944 och 1947 1915

Institution

Anatomiska inst Histologiska inst 'Patologiska inst.2 Bakteriologiska inst Fysiologiska inst Inst. för medicinsk och fysiologisk kemi Farmakologiska inst Medicinska klin Inst. för teoretisk medicin Kliniken för bröstsjuka... Pediatriska klin Kirurgiska klin Obstetrisk-gynekologiska klin Oftalmiatriska klin Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar Psykiatriska kliniken.... Akademiska sjukhusets röntgenavd KUniskt-kemiska centrallaboratoriet Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet Instrumentverkstad vid akademiska sjukhuset . Summa

8 950 12 900 11 430 *7 780 10 750

Summa

6 150 1 870 1 140 *1050

15 100 14 770 12 570

5 450

18 200 12 780 3 110

l 8 830 10 750

Materiel

m. m.

Personal

Ökning Summa

14 000 14 000 20 000 14 000 31 000

6 000 6 000 10 000 6 000 7 000

20 000 20 000 30 000 20 000 38 000

4 900 5 230 17 430 11 170 27 250

20 000 9 000

12 000 6 000 8 000 2 000 2 000 7 000 5 000

=75 000

50 000 25 000 16 000 10 000 8 000 9 000 11 000

31 800 12 220 12 890 10 000 6 750 7 750 9 220

1 250 1 250 1 780

1 250 1 250 1 780

38 000 19 000 8 000 8 000 6 000 2 000 6 000

2 310 2 640

2 310 2 640

8 500 5 000

3 000 3 000

11 500 8 000

9 190 5 360

2 500 2 080

2 500 2 080

8 000

3 000

11 000 10 000

8 500 7 920

6 000

4 000

1 230

10 000

8 770

8 000

2 000

3 640

3 640

6 500

2 000

12 750 12 780 3 110

Engångsanslag. Kommitténs förslag

8 500

37 000 75 000

25 000 25 000 15 800

26 975

13 360

8 500 6 500

2 000 1000

1000 99 130

15 660

114 790

229 500

96 000

325 509

70 000

210 710

378 775

1 Anslag till hygienisk-bakteriologiska institutionen. * T v å professurer.

på 20 000 kronor för nämnda ändamål. Professor Holmdahl framhåller också, att det förefinnes ett starkt behov av en förbättrad djuravdelning och att iordningställandet av en sådan torde kunna ske inom institutionens nuvarande ram. Även detta önskemål anser kommittén välgrundat ur forskningens synpunkt men framlägger här intet konkret förslag, då utredning rörande kostnaderna ännu icke föreligger. Histologiska institutionen. Rörande institutionens behov av engångsanslag skriver institutionsföreståndaren, professor M. Wrete, bl. a. Vad institutionen främst saknar, ar en fullgod utrustning för fotografering, vilket är så mycket mer att beklaga, som fotografering av mikroskopiska preparat förekommer i mycket stor utsträckning på en histologisk institution. Den nuvarande utrustningen ar mycket ålderdomlig och bör ersättas med en mera modern sådan.

188 För anskaffandet av en tidsenlig fotografisk utrustning samt vissa andra för forskningen vid institutionen i hög grad behövliga hjälpmedel föreslår kommittén ett engångsanslag av 9 000 kronor. I anslutning till sin hemställan om engångsanslag framhåller professor Wrete, att den histologiska institutionen i Uppsala lider av en besvärande utrymmesbrist, vilken kan förutses bliva ytterligare accentuerad, om personalen på föreslaget sätt utökas. Den enda rationella lösningen av utrymmesproblemet anser institutionsföreståndaren bestå i en påbyggnad av institutionen med ytterligare en våning. Kommittén finner det uppenbart, att institutionen är i behov av ökade utrymmen för forskningens tillgodoseende, men måste på frågans nuvarande ståndpunkt inskränka sig till att förorda fortsatt utredning av densamma. Bakteriologiska institutionen. Nuvarande benämning är hygienisk-bakteriologiska institutionen. Då den till institutionen knutna professuren i bakteriologi och hygien i enlighet med universitetets hemställan (se s. 54) inom kort torde komma att omvandlas till en professur i bakteriologi, bör institutionens namn ändras till bakteriologiska institutionen. Rörande behovet av engångsanslag skriver föreståndaren för den hygienisk-bakteriologiska institutionen, professor J. Reenstierna. Den bakteriologiska forskningen är nu långt mer än tidigare i behov av biokemiska och fysikalisk kemiska hjälpmetoder. För institutionens vidkommande kan väl en del av detta behov tillfredsställas genom utnyttjande av andra institutioners utrustning under formen av gruppforskning. I många fall är dock redan nu befintlig apparatur av åsyftat slag hårt belastad och en dubblering därför motiverad. I andra fall åter torde nyanskaffning vara nödvändig. Kommittén

föreslår ett engångsanslag för apparatur på 37 000 kronor.

De patologiska institutionerna. Den nuvarande professuren i patologisk anatomi föreslås uppdelad i två, en för patologisk anatomi och en för allmun patologi (se s. 53). En dylik uppdelning kräver icke nya arbetslokaler, enär den jämförelsevis nya institutionsbyggnaden är tillräcklig för båda professurerna. Däremot kräves en ny personalorganisation (se s. 104 f.) samt ett årsanslag för båda professorerna. Kommittén föreslår i enlighet med av professor R. Fåhraeus preciserade krav ett årsanslag för vardera professuren på 15 000 kronor. Fysiologiska institutionen. Institutionens apparat- och instrumentuppsättning är i stor utsträckning föråldrad och otillräcklig. Institutionschefen, professor T. Teorell, har för kommittén framlagt en detaljerad förteckning över anslagsbehovet för en tillfredsställande upprustning av institutionens instrumentella resurser. Denna upprustning drager betydande kostnader, och kommittén anser, att den till väsentliga delar bör ske i samband med planerad nybyggnad. För att möta de mest trängande behoven föreslår kommittén emellertid ett engångsanslag av 75 000 kronor.

189 Institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi. För utrustning av nybyggnaden för de medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionerna i Uppsda har riksdagen för budgetåren 1944/45, 1945/46 beviljat sammanlagt 383 0(0 kronor. De faktiska kostnaderna för den planerade utrustningen, som är under anskaffning innevarande år, ha på grund av den allmänna prisstegringen, särskilt beträffande laboratorieutensilier och apparatur, visat sig avsevärt högre än beräknats. För att kompensera för den prisstegring, som sålunda ägt rum, sedan kostnadsberäkningarna uppgjordes, behöver institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi ett engångsanslag av 25 000 kronor. För den övriga delen av det begärda engångsanslaget har föreståndaren för nyssnämnda institution, professor G. Blix, lämnat följande motivering. Sedat den tidpunkt, då kostnadsberäkningarna för den medicinsk-kemiska institutionens nybyggnad uppgjordes, har det uppstått ett trängande behov av tekniska resurser för odling av och preparativa kemiska arbeten med mikroorganismer. Detta sammanhänger dels med utarbetandet av viktiga biokemiska analysmetoder med hjälp av mikroorganismer, vilka metoder äro av största betydelse för vid institutionen pågående arbeten, dels med nödvändigheten av sådana resurser för fullföljandet av sedan flera år vid institutionen pågående kemiska undersökningar av syrefasta bakterier, särskilt tuberkelbakterier. För att tillgodose detta behov har hjälp i viss utsträckning kunnat erhållas från universitetets bakteriologiska institution och från institutionen för fysiologisk botanik, men detta utgör ett provisorium, som är otillfredsställande och ohållbart. Den utrustning, som erfordras, är framför allt steriliseringsapparatur och glasutrustning. Det belopp, som härför kräves, är betydligt större än vad som är möjligt att bestrida ur materielanslag. Enligt infordrade offerter är 50 000 kronor den minsta summa, for vilken en tillfredsställande utrustning av nämnda slag kan erhållas. Kommittén finner den av professor Blix framförda motiveringen övertygande och föreslår därför ett engångsanslag å 75 000 kronor. Kliniken för bröstsjuka. Till denna klinik är avsedd att knytas den av kommittén föreslagna professuren i ftisiologi. Pediatriska kliniken. Engångsanslaget på 15 800 kronor är avsett för viss apparatur. Härom skriver institutionsföreståndaren, professor C. Gyllenswärd. På grund av att det vetenskapliga arbetet vid kliniken tidigare haft en annan inriktning än nu, har någon nämnvärd komplettering av laboratorieutrustning ej ägt rum under de senaste decennierna. Då f. n. ett flertal experimentellt kliniska undersökningar pågå vid kliniken, har laboratoriets bristfälliga utrustning visat sig utgöra ett allvarligt hinder för ett effektivt forskningsarbete. Kirurgiska kliniken. Särskilt anslag för inredning och utrustning kommer att begäras i samband med en planerad nybyggnad. Kliniken för öron-, näs- och halssjukdomar. Av skäl, som anförts i samband med personalstaterna (s. 156), måste anslag för förbrukningsmateriel

190 och nyanskaffning av apparatur och instrument beräknas ganska högt för öronklinikema. Kommittén har därför föreslagit samma årsanslag som för den kirurgiska kliniken eller 11 000 kronor. Akademiska sjukhusets röntgenavdelning. Engångsanslaget är avsett för utrustning för snittbildsfotografering samt till en mikrodensitometer. Centrallaboratorierna. För närvarande finnes endast ett centrallaboratorium. Kommittén föreslår dess uppdelning i två, elt kliniskt-kemiskt och ett kliniskt-fysiologiskt (se s. 174), med ett årsanslag för vardera å 8 500. Det ena av dessa bör utgå redan med budgetåret 1946/47, det andra först sedan den ovannämnda organisationen blivit verklighet. Samma förutsattes för Lunds del. Instrumentverkstaden vid akademiska sjukhuset. En tillfredsställande utrustning drager, enligt verkställda beräkningar en kostnad av 70 000 kronor. Då verksamheten till att börja med måste försiggå i provisoriska lokaler, föreslår kommittén, att behövliga utrustningsanslag allt efter uppkommande behov ställas till sjukhusets förfogande. Kommittén förutsätter, att kostnaderna för arbetsmateriel i huvudsak bestridas av de kliniker och laboratorier, för vilkas räkning arbetena utföras. Vissa allmänna kostnader, såsom för underhåll av maskiner, för underhåll och komplettering av verktyg och för materiel, som rimligen ej kan utdebiteras på enskilda institutioner, nödvändiggöra dock ett visst driftsanslag, vilket kommittén föreslår utgå med 1 000 kronor per år. Lunds universitet. Anatomiska institutionen. För närvarande äro anatomi och his-tologi sammanförda till en institutionsbyggnad. Institutionerna behandlas h ä r var för sig (jfr s. 17). Det föreslagna engångsanslaget på 15 000 kronor för den anatomiska institutionen är avsett att användas för nyanskaffning av apparatur. Histologiska institutionen. Institutionsföreståndaren har till kommittén framfört i detalj motiverade önskemål rörande apparatanskaffning till en kostnad av 138 000 kronor. Kommittén föreslår ett engångsanslag på 75 000 kronor. De patologiska institutionerna. För närvarande finnes en institution, benämnd patologisk-anatomiska institutionen, i vilken inrymmes arbetslokaler dels för professorn i patologisk anatomi, dels för professorn i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård samt slutligen för två professores emeriti, av vilka den ene är lärare i rättsmedicin. Institutionens årsanslag är i statsliggaren uppfört dels som ett anslag till patologisk-anatomiska in-

191 Tabell 15. Anslag till materiel in. m. fur de medicinska institutionerna vid Lunds universitet. Å R S A N S L A G Kommitténs förslag

Nuvarande Materiel- Elevavgifter anslag medeltal 1946/ 1944 och 1947 1945

Institution

Anatomiska inst Histologiska inst Embryologiska inst Inst. för allm. patologi. . . Inst. för spec, patologi. . . Bakteriologiska inst Fysiologiska inst Medicinsk-kemiska i n s t . . . . Farmakologiska inst Rättsmedicinska inst Medicinska klin Reumatologiska klin Kliniken f. lungsjuka Pediatriska klin Kirurgiska klin Neurokirurgiska klin Ortopediska klin Obstetrisk-gynek ologiska klin. Oftalmiatriska klin Klin. för öron-, näs- och halssjukdomar Dermato-venereologiska klin Psykiatriska klin Röntgciidiagnostiska avd.. Radioterapeutiska klin.. . . Radiofysiska avd Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet Instrumentverkstad vid Lunds lasarett Summa

Summa

Materiel m. m.

Personal

ökning Summa

6 000 6 000 2 000 3 000 3 000 6 000 12 000 6 000 6 000 8 000 2 000 2 000 2 000 7 000 2 000 1 500

20 000 20 000 8 000 10 000 10 000 20 000 x 52 000 32 000 25 000 700 16 000 6 500 6 000 9 400 16 000 6 000 6 000

Engångsanslag. Kommitténs förslag

/ 19 780 \

15 000 75 000

10 500

35 000

9 300 37 200 18 100 10 030

30 000

14 110 6 500 6 000 7 400 14 500 6 000 5 000

13 000 7 400 12 500 2 500 3 800

2 000 1 500

2 000 1 500

1 000

1 000

14 000 14 000 6 000 7 000 7 000 14 000 40 000 26 000 19 000 700 8 000 4 500 4 000 7 400 9 000 4 000 4 500

3 000 2 000

3 000 2 000

8 500 5 000

3 000 3 000

11 500 8 000

8 500 6 000

2 900

2 900

8 000

3 000

11 000

8 100

1 000 1 000 500

1 000 1 000 500

7 000 11 000 8 000 3 000 4 000

2 000 4 000 2 000 1 000 2 000

9 000 15 000 10 000 4 000 6 000

9 000 14 000 9 000 3 500 6 000

f

6 500

2 000

8 500

1 400

1 400 |

6 500

2 000

8 500 1000

70 000

98 500

356 100

245 120

350 525

18 000

2 220

8 000

8 000

9 500 9 500 13 500 12 000 13 500 700 1 200

20 220 9 500

1 200 1 300 1 900 1 470 690

10 700 14 800 13 900 14 970 700 1890

15 600 1000

102 200

8 780

110 980

27 000 38 000 5 000 16 325

257 600

Två professurer.

stitutionen på 9 500 kronor, dels som ett anslag till bakteriologiska institutionen på 9 500 kronor samt slutligen som ett anslag till rättsmedicinska institutionen på 700 kronor. Kommittén har i överensstämmelse med LS föreslagit, att professuren i allmän patologi, bakteriologi och hälsovård uppdelas i två professurer, en i allmän patologi och en i bakteriologi med frånskiljande av allmän hälsovård (se s. 54). För professuren i bakteriologi planeras en särskild institutionsbyggnad (se s. 17). 13—617745

192 Rörande behovet av engångsanslag skriver professorn i patologisk anatomi C. G. Ahlström följande. Det nu äskade engångsanslaget på 47 450 kronor är motiverat av flera skäl. Institutionens instrumentuppsättning är synnerligen bristfällig (en paraffinmikrotom! en försliten kemikalievåg! ingen djurvåg! praktiskt taget ingen instrumenteli uppsättning för djurexperimentelit arbete). Under de gångna åren har ersättning av försliten materiel endast i mycket begränsad omfattning kunnat ske. Slutligen är engångsanslaget motiverat av att professorn i allmän patologi och hans blivande medarbetare behöva instrumenten utrustning för sitt arbete. Dylik utrustning kommer att saknas helt, enär mikroskop och dylikt vid bakteriologiska avdelningens avskiljande och överflyttning till en ny institution medtages dit. De uppgivna priserna för den önskade materielen äro i någon mån approximativa, då exakta prisuppgifter icke under nuvarande förhållanden kunnat erhållas. Kommittén föreslår elt engångsanslag på 35 000 kronor, som är avsett för institutionens mest aktuella behov, i avvaktan på att den nya bakteriologiska institutionen kominer till stånd. Årsanslaget anser kommittén böra sättas till 10 000 kronor för vardera professuren i patologi. Att årsanslaget icke satts högre, sammanhänger med alt den önskvärda personalorganisationen (se s. 104) för närvarande icke kan komma till stånd till följd av brist på lokaler. Så snart den planerade bakteriologiska institutionen blivit byggd och lokaler i den patologiska institutionen härigenom blivit frigjorda, bör personalorganisationen utbyggas i överensstämmelse med MHO.s förslag och årsanslaget höjas i samband härmed. Det i statsliggaren upptagna årsanslaget på 9 500 för den bakteriologiska institutionen föreslår kommittén höjt till 20 000. I samband med den ovannämnda planerade nybyggnadens färdigställande uppkommer givetvis krav på utrustningsanslag för institutionen av helt annan storleksordning än för närvarande. Ämnets företrädare, professor A. Lindau, har emellertid icke ansett det möjligt att för närvarande beräkna kostnaden för en dylik utrustning. En viss ledning kan dock erhållas av de siffror, som av docenten Malmgren angivits för karolinska institutets motsvarande institution. Fysiologiska institutionen. Av årsanslaget på 52 000 kronor avses 20 000 för den föreslagna nya professuren i fysiologi (se s. 57). Något engångsanslag har icke upptagits för den fysiologiska institutionen, då erforderlig utredning icke kunnat verkställas. I samband med färdigställandet av den nya beviljade institutionsbyggnaden (se prop. 1945:334 och 1946:273 samt riksd. skr. 1946: 133) kommer emellertid ett avsevärt utrustningsanslag senare att bli erforderligt. Storleksordningen av detta torde bli densamma som för motsvarande institution vid karolinska institutet (se tab. 16). Medicinsk-kemiska institutionen. Professuren är för närvarande vakant på grund av förre innehavarens frånfälle. Ett avsevärt utrustningsanslag torde bliva nödvändigt vid en utvidgning av institutionens verksamhet efter

193 professurens återbesättande. T. f. institutionsföreståndaren framhåller, att institutionens utrustning för närvarande är sådan, att tidsenlig forskning och undervisning där icke kunna bedrivas. Forskningen sker i stor utsträckning med hjälp av tillfälligt upplånad apparatur, och även den enkla utrustningen för kurslaboratoriet är, på grund av att materialanslaget ej tillåtit nödvändig förnyelse, till större delen i icke reparabelt skick. Kommitterade anse sig dock icke för närvarande kunna avgiva något förslag men förutse, att ansökan om ett utrustningsanslag kommer att ingivas, sedan professuren tillsatts. Reumatologiska kliniken. Denna klinik har för närvarande intet materielanslag på universitetets stat. Beträffande dess ställning i olika avseenden se s. 17 och s. 137. Kliniken för lungsjuka har för närvarande intet materielanslag på universitetels stat. Beträffande dess ställning i olika avseenden se s. 17 och s. 139. Pediatriska kliniken. Beslut föreligger om uppförande av en ny klinik, som kräver anslag till inredning och utrustning, som huvudsakligen kommer att belasta sjukhusets stat. Ett tillägg till det här föreslagna engångsanslaget för vetenskaplig utrustning på 13 000 torde dock bli nödvändigt i samband med att den nya kliniken tages i bruk. Kirurgiska kliniken. I årsanslaget ingår 5 000 kronor för den thoraxkirurgiska kliniken. Engångsanslaget avses för viss apparatur samt fotografisk utrustning. Neurokirurgiska kliniken har öppnats 1/8 1946. I övrigt se s. 17 och s. 150. Engångsanslaget på 12 500 kronor är avsett till mikroskoputrustning (5 000 kronor) samt till bestridande av halva kostnaden för en elektroencephalograf (7 500 kronor); det senare anslaget föreslås utgå endast under förutsättning, att Malmöhus läns landsting bidrager med samma belopp. Ortopediska

kliniken.

Engångsanslaget avses för en diktafonanläggning.

Oftalmiatriska kliniken. Engångsanslaget för en diktafonanläggning samt viss för forskningen avsedd kontorsutrustning. Kliniken för öron-, nås- och halssjukdomar. Beträffande årsanslaget se under motsvarande institution vid Uppsala universitet. Dermato-venereologiska kliniken. Kommittén har föreslagit inrättandet av en professur i dermato-venereologi (se s. 70) och anser, att ett årsanslag på 9 000 kronor för klinikens vetenskapliga verksamhet är nödvändigt, om professuren kommer till stånd. Ett engångsanslag för klinikens utrustning med

194 vetenskaplig apparatur torde bli ofrånkomligt, men kommittén anser, att förslag härom bör anstå, tills professuren blivit tillsatt. Årsanslaget avses att utgå först, då detta skett. Psykiatriska kliniken. Av årsanslaget på 15 000 kronor är 5 000 kronor avsett för fältarbeten. Institutionsföreståndaren, professor E. Essen-Möller, har föreslagit anskaffande av en automobil för ändamålet. Han skriver härom. Det förhåller sig emellertid så, att psykiatriska efterundersökningar vanligen kräva kontakt ej blott med patienterna själva utan även med en eller flera personer i deras omgivning. Och vid genealogiska undersökningar räcker det ej att fråga patienten om hans anhöriga, utan man måste personligen uppsöka dem i största möjliga utsträckning. Vid Deutsche Forschungsanstalt fur Psychiatrie i Miinchen lärde jag mig inse den väsentliga betydelsen av att ha tillgång till en bil för att genomföra dylika undersökningar. Kommittén är liksom professor Essen-Möller av den uppfattningen, att en till institutionen hörande mindre bil på det smidigaste sättet skulle lösa ifrågavarande problem. Då man i vårt land emellertid ännu icke i större utsträckning beviljat tjänstebilar för ändamål som detta, har kommittén ansett, att årsanslaget bör göras så stort, att 5 000 kronor av detsamma kunna användas för fältundersökningar. Med hänsyn härtill har årsanslaget föreslagits till 15 000 kronor. Jfr psykiatriska kliniken vid karolinska institutet. Av engångsanslaget avses 15 000 kronor för inköp av en elektroencephalograf, vilken måste anses oundgänglig för den psykiatriska forskningen. Återstoden av anslaget är beräknat för inköp av kontorsmaskiner för statistisk bearbetning av det kliniska materialet, för utrustning av psykologiskt och fotografiskt laboratorium samt för filmapparatur för vetenskapliga undersökningsändamål. Röntgendiagnostiska avdelningen. ratur för röntgenkinematografi.

Engångsanslaget är avsett för en appa-

Radioterapeutiska kliniken. Engångsanslaget på 5 000 kronor är avsett för ändringsarbeten på röntgenapparat. Beträffande den radiofysiska avdelningens nuvarande arbetsförhållanden se s. 167. Engångsanslaget på 16 325 kronor till radiofysiska avdelningen är avsett för anskaffande av diverse elektrisk apparatur. Centrallaboratorierna. Det nuvarande centrallaboratoriet har intet materielanslag på universitetets stat. För den viktiga vetenskapliga verksamheten å detta laboratorium är emellertid ett årsanslag ofrånkomligt. Såsom framgår av utredningen s. 174 planeras en uppdelning av laboratoriet i ett kliniskt-kemiskt och ett kliniskt-fysiologiskt centrallaboratorium. Kommittén föreslår, att vardera av dessa få ett årsanslag på 8 500 kronor. Det ena

195 av dessa bör utgå redan med budgetåret 1946/47, det andra först sedan den ovannämnda organisationen blivit verklighet. Instrumentverkstaden vid Lunds lasarett. Beträffande motivering för anslagen och tidpunkt för deras beviljande se under Uppsala universitet s. 190. Karolinska institutet. Anatomiska och histologiska institutionerna. Årsanslagen ha satts något större vid dessa institutioner än motsvarande i Uppsala och Lund på grund av verksamhetens större omfattning vid karolinska institutet. Engångsanslag har icke varit nödigt att upptaga, enär särskilda utrustningsanslag äro begärda och till stor del beviljade i samband med dessa institutioners nybyggnad å norrbackaområdet. För den anatomiska institutionen har i prop. 273:46, s. 375 ett reservationsanslag å 460 000 kronor begärts för inredning och utrustning att fördelas på två budgetår, och 1946 års riksdag har i överensstämmelse härmed för budgetåret 1946/47 beviljat 238 000 för detta ändamål. För den histologiska institutionen har samma riksdag beviljat 112 000 till liknande ändamål. Häri ingå emellertid icke huvuddelen av institutionens instrumentutrustning, för vilket ändamål medel kommer att äskas för budgetåret 1947/48 (se prop. 1946: 273, s. 375). MHO, som haft att yttra sig om det senare äskandet, som slutar på 254 400 kronor, har icke funnit anledning till anmärkning mot de gjorda kostnadsberäkningarna. Institutionen för experimentell histologi. Kommittén har å s. 57 föreslagit inrättandet av en professur i detta ämne, som är avsedd att inrymmas i den histologiska institutionen. Ett årsanslag på 11 000 kronor synes vara tillfyllest, tills erfarenhet nås, om vilken omfattning det vetenskapliga arbetet på den nya institutionen kommer att få. De patologiska insiitutionerna äro nybyggda och jämförelsevis nyutrustade, varför inga utrustningsanslag föreslagits. Årsanslagen ha höjts blott obetydligt. Föreståndaren för den radiopatologiska institutionen har anmält behov av vissa inredningsarbeten, approximativt kostnadsberäknade till 20 000 kronor. Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna komma med något förslag, enär närmare utredning ännu ej föreligger. Bakteriologiska institutionen. Den av 1946 års riksdag beviljade professuren är ännu icke tillsatt, och i avvaktan härpå uppehälles befattningen av docenten B. Malmgren, som har provisoriska arbets- och undervisningslokaler i den patologiska institutionen. En institutionsbyggnad är planerad å karolinska sjukhusets område, men utredningarna härom äro icke slutförda. I denna avses även sjukhusets centrallaboratorium för klinisk bakteriologi skola inrymmas (se s. 109). Det torde sålunda taga en avsevärd tid, innan den nya professuren får en egen institutionsbyggnad, trots att detta är ett trängande behov för såväl forskning och undervisning som för sjukhusets rutinarbete. E n fullständig utbyggnad av personalorganisationen (se

196 Tabell

16.

Anslag

till materiel

m . m . för

de

m e d i c i n s k a institutionerna

vid

karolinska institutet. Å R S A N S L A G Nuvarande Institution

Anatomiska inst Inst. för experimentell histologi Histologiska inst Inst. för allmän patologi . Patologisk-anatomiska inst. Radiopatologiska inst Bakteriologiska inst Inst. för virusforskning.. . Fysiologiska inst Kemiska inst Farmakologiska inst Institutionen för medicinsk cellforskning och genetik Neurofysiologiska inst Rättsmedicinska inst Rättspsykiatriska inst Hygieniska inst Medicinska kliniken å karolinska sjukhuset Medicinska kliniken å serafimerlasarettet Endokrinologiska avd Reumatologi Pediatriska kliniken å Norrtulls sjukhus Pediatriska kliniken å Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus Nervkliniken Avd. för klinisk neurofysiologi Kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset Kirurgiska kliniken å serafimerlasarettet Neurokirurgiska klin Thoraxkirurgiska klin Ortopediska klin Kvinnokliniken å karolinska sjukhuset Obstetrisk-gynekologiska kliniken å allmänna barnbördshuset

ElevavMaterielgifter anslag medeltal 1946/ 1944 och 1947 1945

1 7 000

6 380

7 500 7 000 12 000

7 140 2 560 6 610

750 10 000 7 000 7 300 8 500

J

3 980 9 843 2 560

30 000 3 400 10 400 5 600

1 960

5 600

2 210

2 100

K o m m i t t é n s förslag

Summa

13 380

Materiel m. m.

19 000

Personal

6 000

ökning Summa

25 000

11 620

7 000 4 000 11 000 11 000 19 000 6 000 25 000 10 360 12 000 3 000 15 000 5 440 16 000 6 000 22 000 3 390 750 750 16 000 4 000 20 000 10 000 se nedan se nedan se nedan nedan 33 000 10 980 7 000 40 000 29 020 2 2 52 000 17 143 12 000 64 000 46 857 24 000 30 000 6 000 18 940 11 060 24 000 6 000 30 000 30 000 6 000 2 000 8 000 4'600 3 400 2 000 6 000 4 000 6 000 5 000 21 000 10 600 10 400 16 000 8 000 16 000 8 440 7 560 8 000 16 000 :8000 8 160 7 840 8 000 se nedan se nedan se nedan se nedan 13 000 2 100 4 000 10 900 9 000 14 640 9 560 18 610 750 10 000

i

9 000 8 000

4 000 3 000

13 000 11000

7 000

3 000

10 000

6 000

11 000

2 800

6 000 5 000 5 000 6 000 se nedan se nedan 2 800 2 000 6 000

11 000 11 000 nedan 8 000

3 300

3 300

8 500

3 000

11 500

7 700 9 000 nedan 5 200 8 200

2 200

2 200

8 500

3 000

11 500

9 300

1 200 2 700

1 200 2 700

3 300

3 300

3 300 2 000

3 300 2 000

11 800 8 300 10 000 7 700

1 Medeltalet är här angivet för 1943 och 1944 emedan elevantalet för perioden 1944 — 45 var abnormt lågt på grund av det s. k. morfologiska årets införande. 2 Två professurer.

197 Å R S A N S L A G Kommitténs förslag

Nuvarande ElevavMaterielgifter anslag medeltal 1946/ 1944 och 1947 1945

Institution

Oftalmiatriska klin. å karo linska sjukhuset Öronkliniken å karolinska sjukhuset Dermato-venereologiska klin Allergiska avd Psykiatriska klin Röntgendiagnostiska avd. å karolinska sjukhuset Röntgenavd. å serafimerlasarettet Radioterapeutiska klin. å karolinska sjukhuset Radiofysiska inst Kliniskt-kemiska centralla boratoriet å karolinska sjukhuset Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å karolinska sjukhuset Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet å serafimerlasarettet Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet å serafimerlasarettet Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet å serafimerlasarettet Instrumentverkstad vid karolinska sjukhuset Summa

Summa

Materiel

m. m.

Personal

ökning Summa

1 700

1 700

5 000

3 000

8 000

6 300

3 300

3 300

12 000

4 000

16 000

12 700

11 200

11200 1 200

5 000 2 000 5 000

18 000 8 000

1 200

13 000 6 000 10 000

6 800 8 000 13 800

2 800

2 800

2 000

2 000

2 000 2 600

2 000 2 600

55 000 7 380

15 000 8 000

7 200

2 000 10 000

8 000

43 273

8 000

2 000

4 000 10 000

4 000 4 000

10 000 8 000 14 000

8 000

4 000

12 000

12 000

35 000

8 000

4 000

12 000

12 000

50 000

8 000

2 000

10 000

10 000

50 000

8 000

2 000

10 000

10 000

35 000

8 000

2 000

10 000

10 000

20 000

70 000

171 750]

Engångsanslag. Kommitténs förslag

215 023! 455 750

167 000

622 750

6 000 11 400

407 727 2 367 290

s. 111) kan ej ske, förrän institutionen är färdigställd. Redan nu är ett avsevärt årsanslag nödvändigt med hänsyn till det vetenskapliga arbete, som k a n bedrivas i de provisoriska lokalerna. Detta föreslås till 20 000 kronor men bör höjas i samband med fullständigandet av personalorganisationen. Vid denna tidpunkt blir ett utrusmingsanslag nödvändigt. På uppdrag av kommittén har docenten Malmgren utfört en preliminär kostnadsberäkning. Denna slutar på 473 000 kronor. 1 denna summa ingå icke kostnader för viss fast apparatur, ej heller kompletterande utrustning, som är nödvändig för sjukhusets rutinarbete. Institutionen för virusforskning är en av kommittén föreslagen ny institution (se s. 65). Statens medicinska forskningsråd, som gjort en speciell

198 utredning rörande virusforskningen i vårt land, har föreslagit, att ett årsanslag på 20 000 kronor skall utgå från åttonde huvudtiteln till denna institution samt att halva utrustningen skulle bekostas av samma huvudtitel och andra hälften jämte byggnad och fast och lös inredning bekostas av femte huvudtiteln. På åttonde huvudtiteln skulle då för utrustning behövas 125 000 kronor. Kommittén tillstyrker dessa anslag att utgå i samband med den planerade institutionens färdigställande. Fysiologiska institutionen. Specificerat förslag till inredning och utrustning av den nya institutionen å norrbackaområdet föreligger från institutionsföreståndaren, professor U. S. von Euler. Detta slutar på 444 916-83 kronor. Kommittén har i stort sett intet att erinra mot professor von Eulers kostnadsberäkningar men anser att en avrundning nedåt genom vissa besparingar bör kunna ske och föreslår därför ett engångsanslag på 400 000 kronor för ändamålet. Den föreslagna ganska avsevärda höjningen av årsanslaget från 10 980 till 40 000 kronor motiveras av den mycket livliga vetenskapliga verksamheten å institutionen, som kunnat ekonomiskt upprätthållas endast med hjälp av medel från enskilda fonder och med stor svårighet. Kemiska institutionen. Kommittén har föreslagit (se s. 75), att jämte den nuvarande professuren i kemi och farmaci inrättas en ny professur i speciell medicinsk kemi genom omvandling av nuvarande laboratorsbefattningen i medicinsk och fysiologisk kemi. Båda professorerna skulle ha arbetslokaler i den nya kemiska institutionen å norrbackaområdet. Rörande utrustningsanslaget för denna har professor E. Hammarsten lämnat följande meddelande. Värdet av institutionens inventarier skulle enligt till riksdagspetitum föregående år inlämnade listor ligga vid omkring 330 000 kronor. Största delen av denna apparatur är emellertid så försliten, att den måste helt förnyas. Den detaljerade kostnadsberäkningen för behövlig inredning och utrustning i samband med uppförandet av ny institutionsbyggnad slutar på 590 000 kronor efter uteslutande av kostnader för vissa förbrukningsartiklar, vilka successivt få anskaffas på årligt materialanslag, och viss apparatur, som tills vidare bör kunna få disponeras på nobelinstituten för biokemi och cellforskning. Institutionens nuvarande materialanslag från statsmedel är 7 300 kronor, vartill komma mellan 9 000—10 000 kronor i elevavgifter. Dessa medel ha förbrukats av undervisningen. För forskningens behov ha under perioden 1939—44 förbrukats omkring 80 000 kronor per år och under 1945 omkring 70 000 kronor (varav 34 000 från rockefellerstiftelsen). Framhållas måste även, att institutionens forskningsapparatur sedan 1936 resp. 1944 användes av de båda nobelavdelningarna och därför är starkt försliten. Den måste därför till största delen förnyas, när institutionen får nya lokaler. Om institutionens verksamhet skall kunna säkerställas och utvecklas, måste den

199 grundas på statsmedel icke blott genom inrättande av nya befattningar utan även genom tidsenliga årliga materielanslag och engångsanslag för ny utrustning. Kommittén föreslår ett inrednings- och utrustningsanslag på 590 000 kronor samt ett årsanslag på 64 000 kronor, varav 20 000 kronor äro avsedda för den nya professurens behov. Det föreslagna årliga materielanslaget är icke högre än förbrukningen under de senaste åren och motsvarar 8—10 % av engångsanslaget sammantaget med institutionens verkliga inventarievärde. Farmakologiska institutionen. Från professor G. Liljestrand har inkommit ett detaljerat förslag till inredning och utrustning av den beslutade nya institutionen å norrbackaområdet, slutande på en summa av 426 781 kronor. Inventarier och utrustning äro angivna för varje rum. För senare prisstegringar har tillagts ett belopp utgörande 10 % av totalsumman. Kommittén föreslår med samma motivering som beträffande den fysiologiska institutionen ett inrednings- och utrustningsanslag på 400 000 kronor och ett årsanslag på 30 000 kronor. Institutionen för medicinsk cellforskning och genetik. Denna institution är knuten till det medicinska nobelinstitutet (se s. 21). Föreståndaren, professor T. Caspersson, har till kommittén inkommit med en anhållan om att kommittén måtte tillstyrka ett anslag på 287 868 kronor, avsett som komplettering till av nobelmedel erhållet inrednings- och utrustningsanslag. Kommittén tillstyrker ett sådant anslag med motivering, som återfinnes å s. 126 f., men föreslår, att detsamma reduceras till 241 000 kronor. Någon höjning av det av riksdagen beviljade årsanslaget på 30 000 kronor har kommittén icke ansett sig böra föreslå. Institutionen för neurofysiologi. Denna institution är i likhet med den föregående knuten till det medicinska nobelinstitutet (se s. 21). Föreståndaren, professor R. Granit, har på analogt sätt begärt ett kompletterande utrustningsanslag på 277 698 kronor. Kommittén tillstyrker på enahanda grunder 249 000 kronor. För närvarande bestrides institutionens årliga kostnader genom anslag från wallenbergsstiftelsen och rockefellerstiftelsen. överenskommelsen om dessa anslag utlöper emellertid 1 oktober 1950 (se s. 21 och prop. 1946: 273, s. 369). och kommittén föreslår därför, att institutionernas framtida verksamhet betryggas genom att principbeslut fattas om statens övertagande av grundutgifterna för institutionens drift efter år 1950. Rättsmedicinska institutionen. Föreståndaren, professor W. Bosceus, har till kommittén inlämnat följande skrivelse angående anslagsbehovet. Vid beräkning av det framtida anslagsbehovet för karolinska institutets rättsmedicinska institution måste man taga i betraktande, att institutionens blivande förflyttning till norrbackaområdet samt den pågående omorganisationen av rättsniedicinalväsendet

200 komma att för densamma medföra en betydande utvidgning och ställa den inför nya uppgifter, vilka kräva kostnader, väsentligt större än dem, som institutionen tidigare haft att vidkännas. Institutionen har hittills varit mycket klent tillgodosedd med såväl lokaler som personal och instrumenten utrustning. Institutionsbyggnaden, som uppfördes 1922 såsom ett provisorium i avvaktan på alt institutionen, såsom man då trodde, inom få år skulle erhålla en tillräckligt rymlig och tidsenlig byggnad, har en golvyta av blott cirka 280 kvm. Laboratorieutrymmena äro helt små, och några lokaler, lämpade för djurexperimentella undersökningar, finnas ej. Läkarpersonalen har till år 1945 utgjorts av endast en professor och en amanuens. Institutionens apparat- och inslrumentutrustning är obetydlig. Vid institutionens förflyttning till norrbackaområdet kominer den att erhålla lokaler, som äro någorlunda tillräckliga för dess blivande verksamhet och efter golvytan räknat ungefär 6 gånger så stora som den nuvarande institutionsbyggnaden. Läkarpersonalen skulle enligt undertecknads förslag utökas till 4 tjänstemän: en professor, en förste assistent, en biträdande lärare och en förste amanuens. I sitt nya skick kommer institutionen med sin betydligt vidgade verksamhet, sina större lokaler och sin talrikare personal att behöva en betydande apparat- och instrumentutrustning, och då den nuvarande institutionens, såsom nämnts, endast är obetydlig, måste utrustningen för den nya institutionen till allra största delen nyanskaffas, vilket kräver en större engångskostnad. Det är också klart, att underhåll och nödig komplettering av denna nya utrustning skall draga avsevärt större årliga kostnader än som varit fallet med den hittillsvarande. Även är det klart, att de årliga kostnaderna för förbrukningsmateriel efter institutionens förflyttning till Norrbackaområdet skota bliva betydligt högre än vad de hittills varit. Detsamma gäller också övriga kostnader, som äro förenade med institutionens verksamhet, såsom utgifter för komplettering och underhåll av bibliotek, avgifter för telefoner, avlöning åt städerskepersonal m. to., vilka givetvis måste ökas i samma mån, som verksamheten utökas och institutionen erhåller större och rymligare lokaler. Även om man sålunda kan med visshet förutse, att kostnaderna för institutionen i framtiden komma att bliva avsevärt större än hittills, så är det dock för närvarande icke möjligt att göra någon mera tillförlitlig och detaljerad beräkning rörande storleken av dessa kostnader. I all synnerhet gäller detta kostnaderna för inköpen avapparater, instrument och andra förnödenheter. Behovet av olika apparater m. m. blir till en viss grad beroende på den arbetsfördelning, som kommer att äga rum mellan institutionen och rältsläkarstationen, en fråga, som ännu delvis ligger under utredning. Vidare kan den blivande tillgången på personal, speciellt kvalificerad läkarpersonal, tänkas i icke ringa grad påverka institutionens anslagsbehov, speciellt för forskningsarbete. Kommer denna personal att få önskad storlek och kanske t. o. m. utökas med en del frivilliga, oavlönade krafter, kunna en mängd värdefulla arbeten igångsättas, som icke äro tänkbara att utföra, ifall på grund av att nödigt antal platser icke kunna inrättas eller inrättade platser till följd av läkarbrist icke kunna besättas, institutionen nödgas arbeta med otillräcklig läkarpersonal. I del förra fallet kommer givetvis anslagsbehovet att bliva väsentligt större än i det senare fallet. Hur tillgången på personal under de följande åren kommer att ställa sig, är för närvarande omöjligt att säga. På grund av den rådande osäkerheten i fråga om prisutvecklingen under de kommande åren torde några tillförlitliga kostnadskalkyler på längre sikt för närvarande överhuvud taget icke kunna göras. Härtill kommer, att en hel del av de för institutionen behövliga apparaterna och instrumenten m. m. för närvarande icke finnas tillgäng-

201 liga i marknaden, och affärerna vägra att lämna några som helst offerter eller ens approximativa kostnadsuppgifter. Beträffande somliga apparater och instrument år det osäkert, om de överhuvud taget skola kunna anskaffas inom överskådlig tid och ej måste ersättas med andra, som betinga helt andra priser. Härav torde framgå, att varje siffermässigt angivande av institutionens anslagsbehov efter dennas förflyttning till Norrbackaområdet för närvarande måste bliva mycket osäkert och vill väsentlig del grundas på gissningar. Skola några siffror för de olika i MHO:s P. M. upptagna posterna angivas, så torde de årliga kostnaderna för förbrukningsmateriel med hänsyn till institutionens vidgade verksamhet kunna förmodas uppgå till omkring 3 500 kronor. Kostnaderna för den årliga nyanskaffningen av apparater och instrument jämte underhåll av dessa kan knappast beräknas lägre än till 1 000 kronor. Den tillfälliga och extra personal, som kan komma i fråga för den nya institutionen, torde väl närmast vara sådan för städning av lokalerna inkl. fönsterputsning samt diskning. Då lokalerna komma att få en golvyta av cirka 1 700 kvm, torde avlöningen till denna personal få beräknas till omkring 4 500 kronor. De årliga kostnaderna för institutionens bibliotek, gällande bl. a. prenumeration å tidskrifter, inköp av böcker, inbindning samt materielkostnad för katalogiserings- och registreringsarbeten, har uppskattats till 1 500 kronor. Då telefonanläggningen torde bliva gemensam för samtliga karolinska institutets teoretiska institutioner, har någon kostnad för telefon ej upptagits. Huruvida några andra årliga utgifter kunna tänkas komma i fråga, kan ej nu avgöras. I fråga om huru stort engångsanslag, som med tiden kan komma att behövas för inköp av apparater och instrument för den nya institutionen, så torde, som nämnls, detta bliva rätt betydande med hänsyn till, att den för ifrågavarande institution nödvändiga utrustningen till allra största delen måste nyanskaffas. Såvitt man nu kan bedöma, torde man sannolikt komma alt få räkna med ett anslagskrav på omkring 125 000 kronor. Huruvida några andra engångsanslag kunna komma att behövas, kan för närvarande icke avgöras. Kommittén h a r på grund av de av professor Bosaeus anförda synpunkterna icke kunnat föreslå något engångsanslag. Årsanslaget föreslås provisoriskt höjt till 8 000 kronor i avvaktan på tillkomsten av den nya institutionen å norrbackaområdet med dess utökade personalorganisation, då det behöver ytterligare höjas. Rättspsykiatriska institutionen. Denna är nytillkommen genom beslut av årets riksdag om inrättandet av en professur i detta ämne vid karolinska institutet. Tjänsten är ännu obesatt, och någon utredning om institutionens kommande anslagsbehov har därför icke hunnit utföras. Kommittén vill därför för närvarande inskränka sig till att föreslå ett årsanslag på 6 000 kronor men vill samtidigt framhålla, att detta anslag torde behöva höjas och ett engångsanslag tillkomma i samband med organiserandet av det vetenskapliga arbetet på institutionen. Hygieniska institutionen. Föreståndaren, professor G. Fischer, har begärt ett utrustningsanslag på 17 800 kronor, som beviljats av årets riksdag.

202 Kommittén föreslår ett årsanslag på 21 000 kronor med hänsyn till ämnets ur forskningssynpunkt vittomfattande karaktär (se s. 81 ff.). Medicinska kliniken å karolinska sjukhuset. Engångsanslaget på 29 000 kronor är avsett för inköp av viss, i skrivelse från professor N. Svartz specificerad apparatur. Medicinska kliniken å serafimerlasarettet. Engångsanslaget på 5 000 kronor är avsett för inköp av viss apparatur, specificerad av professor A. Kristenson. Engångsanslaget på 6 800 kronor för endokrinologiska avdelningen är avsett för utrustning. Beträffande denna avdelning se s. 135 f. Reumatologiska kliniken. 1946 års riksdag har beslutat, att en reumatologisk klinik skall inrättas vid karolinska sjukhuset. Någon närmare utredning om denna kliniks krav på engångsanslag till utrustning för vetenskapligt arbete föreligger icke och ej heller något förslag till årsanslag. Kommittén förutsätter emellertid, att ett årsanslag av ungefär samma storleksordning som vid övriga kliniker skall bli nödvändigt. Pediatriska klinikerna. Engångsanslagen äro avsedda för inköp av viss apparatur enligt specificerade förslag av resp. professorerna A. Wallgren och A. Lichtenstein. Någon kostnadsberäkning för inredning och utrustning av den beslutade nya kliniken vid karolinska sjukhuset, är ännu ej utarbetad. Till denna skall överflyttas den klinik, som f. n. är förlagd till Norrtulls sjukhus. Härvid måste man räkna med en väsentlig höjning av årsanslaget. Vidare tillkommer ett särskilt utrustnings- och årsanslag till den barnkirurgiska avdelning, som planeras förlagd till denna klinik. Nervkliniken. Kommittén föreslår ett engångsanslag på 25 000 kronor i överensstämmelse med ett av professor N. Antoni utarbetat förslag. Den av kommittén föreslagna laboratorn i klinisk neurofysiologi (se s. 145) föreslås få disponera ett årsanslag på 10 000 kronor för forskning i likhet med laboratorerna i klinisk kemi och klinisk fysiologi på serafimerlasarettet. Kirurgiska kliniken å karolinska sjukhuset. Engångsanslaget är avsett till en kamerautrustning, varom professor John Hellström gjort framställning. Neurokirurgiska kliniken. Engångsanslaget är avsett till ett forskningsmikroskop, varom professor H. Olivecrona gjort framställning. Thoraxkirurgiska kliniken. Kommittén har s. 70 föreslagit inrättandet av en personlig professur, knuten till den av riksdagen beslutade thoraxkirurgiska kliniken vid karolinska sjukhuset. I samband med klinikens färdigställande kommer givetvis krav på inrednings- och utrustningsanslag att framläggas. Dylika äro emellertid ännu ej utarbetade. För kliniken kommer även att erfordras ett årsanslag, som på grund av arten av den forskning,

203 som bedrivits av den till professuren föreslagne, torde böra sättas något högre än för de övriga kirurgiska klinikerna. Ortopediska kliniken. Engångsanslaget, som specificerats av professor S. Friberg, avser fotografisk utrustning, apparatur för hållfasthetsprövning samt vissa andra instrument. Kvinnokliniken å karolinska sjukhuset. Engångsanslaget är avsett för viss apparatur, och förslaget har uppgjorts av professor A. Westman. Obstetrisk-gynekologiska kliniken å allmänna barnbördshuset. Kliniken kommer att detta år förflyttas till en nybyggnad vid Sabbatsbergs sjukhus, som är under uppförande. Inrednings- och utrustningsanslag torde komma att framläggas först till 1948 års riksdag. ögonkliniken vid karolinska sjukhuset. Kommittén föreslår ett årsanslag på 8 000 kronor i likhet med förslaget för motsvarande kliniker i Uppsala och Lund. öronkliniken vid karolinska sjukhuset. motsvarande institution i Uppsala.

Beträffande årsanslaget se under

Dermato-venereologiska kliniken. För denna klinik, som är under uppförande vid karolinska sjukhuset, har direktionen för detsamma äskat ett inrednings- och utrustningsanslag på 790 000 kronor (se prop. 1945:302, s. 113). I detta anslagsäskande ingick emellertid vetenskaplig utrustning endast till mycket ringa del, och professor S. Hellerström har därför till kommittén inkommit med ett specificerat tilläggsförslag på 55 000 kronor avseende dylik utrustning. Kommittén har intet att erinra mot detsamma. Å s. 158 har kommittén föreslagit en laborators- tillika överläkarebefattning i allergilära vid denna klinik. I överensstämmelse med övriga liknande befattningar bör till densamma vara knutet ett eget årsanslag, och kommittén föreslår, att detta sättes till 8 000 kronor. Psykiatriska kliniken. Engångsanslaget är avsett för skriv- och räknemaskiner, som behövas vid den statistiska behandlingen av det stora kliniska och genealogiska material, som finnes samlat. I årsanslaget på 15 000 kronor ingår ett anslag på 5 000 kronor för fältarbeten. Härom skriver klinikföreståndaren, professor T. Sjögren. Ärftlighetspsykiatriska undersökningar kräva, att vederbörande forskare själv bedriver fältundersökningar på ort och ställe i olika delar av landet av de sjuka och deras familjer. Dessa undersökningar, som i allmänhet kunna beräknas äga rum under de tre sommarmånaderna, äro av utomordentlig vikt i och för dels en närmare klinisk analys av sjukdomarna i fråga, dels även för erforderliga genealogiska uppgifters insamlande med hänsyn till den sjukes föräldrar, syskon och eventuellt andra närmare släktingskategorier. Kommittén anser förslaget väl motiverat och tillstyrker detsamma. motsvarande anslag vid psykiatriska kliniken vid Lunds universitet.

Jfr

204 Röntgendiagnostiska avdelningen och radioterapeutiska kliniken å karolinska sjukhuset, samt radiofysiska institutionen. Några utrustningsanslag äro icke begärda. Årsanslagen äro föreslagna i ungefärlig överensstämmelse med resp. föreståndares önskemål. De kliniska centrallaboratorierna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Dessa laboratorier äro för den kliniska forskningen av utomordentligt stor betydelse, och en genomgripande omorganisation och vetenskaplig utrustning av desamma är därför ett trängande behov. Närmare utredning härom återfinnes i kap. 3 s. 36 f. och i kap. 5 s. 170. Betydande utrustningsanslag äro nödvändiga. Kommittén förutsätter, att resp. sjukhus därvid bekosta den för rutinverksamheten i sjukvårdens tjänst nödiga utrustningen. Då laboratoriernas arbetsförhållanden ännu icke äro definitivt ordnade, har emellertid kommittén ansett sig endast böra föreslå anslag för de mest aktuella behoven. Ett av föreståndaren för det kliniskt kemiska laboratoriet vid serafimerlasarettet framfört krav på ett noggrant specificerat utrustningsanslag på 137 000 kronor har i kommitténs förslag reducerats till 50 000 kronor. För att redan nu möjliggöra en utvidgad, vetenskaplig verksamhet har kommittén föreslagit ganska avsevärda årsanslag, genom vilka den bristande apparatutrustningen i viss mån kan upphjälpas. Instrumentverkstaden vid karolinska sjukhuset. Beträffande motivering se under motsvarande institution vid Uppsala universitet. Övriga institutioner. Tabell 17. Anslag till materiel m. in. för institutioner utanför de medicinska fakulteterna och karolinska institutet. Å r s a n s l a g Institution

Materiel m. m.

Personal

Summa

7 000

13 000

5 000

18 000

8,800

8 800

289 000

12 000 9 600 41400

289 000

Kommitténs förslag ökning

Gymnastiska centralinstitutet. FyNobelinstitutets

avdeln. f.

Engångsanslag. Kommitténs förslag

Nuvarande anslag 1946/47

bio8 800

Avd. f. ämnesomsättningsforskning v. Wenner-Grens institut Rasbiologiska inst., Uppsala

27 700

12 000 12 300

25 000

12 000 37 300

Summa

34 700

5 000

76 100

De ovannämnda fyra institutionerna intaga en särställning gentemot de medicinska fakulteterna och karolinska institutet, men kommittén har likväl ansett sig böra taga upp dem i sitt betänkande, enär det arbete, som utföres

205 ä desamma, är mycket betydelsefullt för svensk medicinsk forskning. Vad gymnastiska centralinstitutets fysiologiska institution beträffar, gäller detta framförallt för den flygmedicinska forskningen och för institutionen vid Wenner-Grensinstitutet isotopforskningen (jfr s. 123). Nobelinstitutets avdelning för biokemi spelar för karolinska institutet samma roll som övriga grundforskningsinstitutioner. Den vetenskapliga verksamheten vid detsamma är synnerligen livaktig och av mycket hög kvalitet. Kommittén anser det därför vara väl motiverat, att denna avdelning liksom de övriga vid nobelinstitutet erhåller en ökad utrustning, vilket icke kan åstadkommas med nobelfondernas begränsade medel. Härom skriver föreståndaren professor H. Theorell Materialanslaget från nobelmedel utgör, alltsedan avdelningen inrättades 1936, oförändrat 21 200 kronor per år. Föregående år (1945) erhölls från enskilda fonder till arvoden åt tillfällig personal och till apparatur något över 52 000 kronor. För innevarande år ha hittills på liknande sätt erhållits 35 000 kronor. Av materialanslaget från nobelmedel har under de nio år, som förflutit sedan avdelningen inrättades, kunnat inköpas för 33 931 kronor inventariebokförda föremal. Apparatur inköpt av olika andra fondmedel finnes till ett värde av 3 000 kronor. Avdelningens förråd av apparater kan f. n. beräknas ha ett värde av 75 000 kronor, vartill kommer biblioteket med 10 000 kronor. Frän Rockefellerstiftelsen har erhållits ett anslag på 150 000 kronor till inköp av apparatur. Avdelningen, som för närvarande är inrymd i den kemiska institutionen, kommer att under 1947 inflytta i egna lokaler i det under byggnad varande nobelinstitutet och har dä icke längre tillgäng till den kemiska institutionens apparatur. Institutionsföreståndaren har i ett detaljerat kostnadsförslag anmält behovav ett utrustningsanslag på 366 000 kronor. Kommittén tillstyrker ett utrustningsanslag till det medicinska nobelinstitutets biokemiska avdelning men anser, att det bör reduceras till 289 000 kronor. Institutionens årsanslag ur nobelmedel är otillräckligt, och kommittén föreslår därför, att ett årsanslag av statsmedel på 8 800 kronor beviljas, varigenom hela årsanslaget skulle uppgå till 30 000, vilket är lika med det, som avdelningen för cellforskning och genetik förfogar över, och som beviljats av statsmedel (prop. 1946:273, s. 374). För den fysiologiska institutionen vid gymnastiska centralinstitutet och för institutionen vid WennerGrensinstitutet föreslås inga engångsanslag men däremot en höjning av årsanslaget för den förra institutionen och ett nytillkommet årsanslag för den senare. Statens rasbiologiska institut. Institutionsföreståndaren, professor G. Dahlberg, har lämnat följande motivering för sin begäran om höjt anslag. Institutet har hittills på grund av bristande anslag ej i så stor utsträckning ulfört undersökningar, för vilka erfordras fältarbete. Institutet har måst nöja sig med att utföra undersökningar på material, som kunnat erhållas något så när billigt. I längden blir det emellertid omöjligt att finna sådana forskningsuppgifter. Detta har jag påpekat

206 Tabell 1 8 . Jämförelse m e l l a n anslagen till motsvarande i n s t i t u t i o n e r vid universiteten o c h karolinska institutet. Uppsala universitet

Lunds universitet

Karolinska institutet

Årsanslag

Årsanslag

Årsanslag

Nuvarande anslag Anatomi Histologi Experimentell histologi Embryologi Allmän patologi... . Speciell patologi. . . Radiopatologi Bakteriologi Fysiologi Kemi Farmakologi Medicinisk cellforskning Neurofysiologi Rättsmedicin Rättspsykiatri Hygien Medicin Teoretisk medicin. . Reumatologi Ftisiologi Pediatrik Neurologi Kirurgi Neurokirurgi Ortopedi Obstetr.-gynekologi. Oftalmiatrik Oto-rhino-laryngologi Dermato-venereologi Psykiatri Radioterapi Röntgendiagnostik . Radiofysik Klinisk kemi Klinisk fysiologi . . . Klinisk bakteriologi Instrumentverkstad Summa

15 100 14 770

Engångsanslag. Kommit- Kommitténs téns förslag förslag 20 000 20 000

20 000 9 000

Nuvarande anslag

Engångsanslag. Kommit- Kommitténs téns förslag förslag

20 220

20 000 20 000

8 000

8 000 10 000

15 000 75 000

Nuvarande anslag 13 380 14 640

Kommitténs förslag 25 000 25 000 11 000

15 000 15 000 8 830 10 750 18 200 12 780

20 000 38 000 a 50 000 25 000

3 110

16 000 10 000

1 250 1250

8 000 9 000

1 780

11 000

2 310 2 640

11 500 8 000

9 560

15 000

610 750 000 980 143 060

22 000 750 20 000 40 000 M54 000 30 000

30 000

30 000 8 000 6 000 21 000 2 32 000

35 000

9 500

12 570

10 000 37 000 75 000 *75 000

25 000 25 000 15 800

10 700 14 800 13 900 14 970

20 000 *52 000 32 000 25 000

30 000

3 400

1 890

16 000

10 400 H5 400

2 000

6 500 6 000 9 400

1 500 1 000 3 000

16 000 6 000 6 000 11 500 8 000

3 800

3 300 2 700 2 6 600 2 000 2 800 2 5 500 1 700

26 000 21 000 2 22 000 11 000 8 000 2 23 000 8 000

27 000 5 000 38 000 16 325

3 300 11 200 1 200 2 000 3 4 800 2 600

16 000 26 000 15 000 8 000 2 20 000 14 000 2 22 000 2 22 000 10 000 1000

215 023

622 750 2 367 29

13 000 7 400 12 500 2 500

2 000 2 500

11 000 2 900

11 000 9 000 15 000 4 000 10 000 6 000 8 500 8 500

2 080

10 000

1 230

10 000

3 640

8 500 8 500 1 000

70 000

70 000

114 790

325 500

378 775

110 980 358 100

350 525

20 975

1 000 500 1 000 1 400

1 Två professurer. Två institutioner. 3 Tre institutioner.

2 De i tabellen använda benämningarna på respektive ämnen ha något förenklats i förhållande till de officiella, bland annat beroende på a t t ämnena icke ha samma benämningar vid alla lärosätena.

207 i skrivelser angående institutets anslagsäskanden. Institutet har vidare fått sitt anslag beskuret under krigsåren och har ej erhållit full kompensation för detta. Jag tillåter mig att hänvisa till följande utdrag ur petitum angående anslag för arbetsåret 1947/48. »Styrelsen vill inledningsvis erinra om att 1939 års lagtima riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition beviljade ett anslag till Materiel m. m. på 27 700 kronor. Detta belopp sänktes emellertid under de bada första krigsåren successivt till 17 000 kronor. Kungl. Maj:t har under de senaste tre åren beaktat styrelsens framställning om ökat anslag. Sålunda höjdes anslaget för innevarande budgetår med 5 700 från 22 000 till 27 700 kronor eller till samma belopp, som var avsett att utgå för budgetåret 1939/40. Styrelsen vill emellertid framhålla, att detta anslag redan denna tid var otillräckligt och att institutet ej kompenserats för den under senare år inträffade betydande kostnadsökningen beträffande materiel. Styrelsen vill här erinra om den avsevärda höjning av de naturvetenskapliga universitetsinstitutionernas materielanslag, som beslutats av innevarande års riksdag. En höjning av institutets materielanslag till motsvarande nivå kommer givetvis att bli nödvändig. Emellertid vill styrelsen för närvarande begränsa sig till att i likhet med föregående år påyrka, att institutets ekonomiska standard återföres till 1939 års reella nivå, men måste så mycket kraftigare betona, att denna höjning är ofrånkomlig. Styrelsen framställer alltså förnyat äskande om samma anslag som det är 1939 beviljade, utökat med omkring 40 % kompensation för den inträffade kostnadsökningen, eller tillsammans 37 000 kronor.» Jämförelse mellan de olika institutionernas anslag. I ett antal ämnen har institutioner vid karolinska institutet föreslagits erhålla ett något högre anslag än motsvarande institutioner vid universiteten, beroende på det avsevärt större antalet studerande. I vissa ämnen uppkomma skillnader genom att dubbla professurer eller dubbelkliniker finnas vid ett lärosäte men ej vid ett annat. I några ämnen är en jämförelse svår att anställa, emedan ämnena skära över varandra eller ha olika omfattning.

Anslag åt professores emeriti. Enligt Kungl. brev av den 30 jan. 1920 angående bestämmelser om pensionerad akademisk lärares ställning må emeritus, på därom gjord framställning, och sedan vederbörande institutionsföreståndare därtill lämnat sitt medgivande, kunna erhålla tillstånd, vid universiteten av det mindre akademiska konsistoriet, vid karolinska institutet av dess lärarekollegium, att i den mån institutionsföreståndaren prövar sådant utan olägenhet kunna ske, använda dels arbetsplats å institution, som hör till området för hans vetenskap, dels ock institutions vetenskapliga hjälpmedel, häri dock icke inräknat kliniskt sjukmaterial. För bedrivandet av vetenskapligt arbete äro emellertid professores emeriti liksom övriga vetenskapsidkare i behov av medel för avlönande av teknisk personal och inköp av förbrukningsartiklar m. m. Hittills ha emeriti varit hänvisade till att söka anslag hos enskilda fonder för täckande av dessa 14—617745

208 behov. Det synes emellertid mindre lämpligt, att äldre erfarna vetenskapsidkare uteslutande äro hänvisade till denna väg, och kommittén anser därför, alt ett särskilt anslag bör beviljas, avsett att understödja de pensionerade professorernas forskning. Detta anslag torde lämpligen vara gemensamt för de medicinska fakulteterna och karolinska institutet och stå till kanslerns förfogande för utdelning efter ansökan, som tillstyrkts av fakulteterna eller institutets lärarekollegium. Antalet emeriti, som vid en viss tidpunkt önska ägna sig åt vetenskaplig forskning, kan nämligen vara mycket varierande vid de olika lärosätena. Någon exakt beräkning av hur stort ett sådant anslag bör vara är svårt att åstadkomma, men kommittén har kommit till den uppfattningen, att ett årsanslag av 15 000 kronor skulle vara tillräckligt att åtminstone för närvarande täcka behovet, och får därför förestå att ett dylikt anslag beviljas. Kostnadsberäkningar. Tabell 19. Sammanfattning av kommitténs förslag till årsanslag oeh engångsanslag i kap. 6. Nuvarande anslag 1

Föreslaget anslag

ökning

Engångsanslag

114 790 110 980 215 023 34 700

325 500 356 100 622 750 76 100

210 710 245 120 407 727 41400

378 775 350 525 2 367 290 289 000

69 713

69 713

A. Anslag till materiel m. m. för budgetåret 1947 48. Uppsala universitet (s. 187) Karolinska institutet (s. 195) övriga institutionen s. 204) B. Elevavgifternas borttagande (s. 186 not, 187, 191, 197) C. Anslag åt professores emeriti (s. 207) Summa 1

Elevavgifter inräknade.

475 493

15 000

15 000

1 465 163

989 670

3 385 590

Kap. 7.

Utbildning av laboratoriebiträden.

För den vetenskapliga verksamheten likaväl som för rutinarbetet vid de medicinska institutionerna äro laboratoriebiträden i större eller mindre utsträckning nödvändiga, och MHO har föreslagit ett betydande antal befattningar av denna typ. Gruppen är synnerligen heterogen beträffande arbetsuppgifter, vilket är självfallet med hänsyn till de medicinska institutionernas mycket skiftande arbetsmetoder. Detta jämte kårens jämförelsevis ringa storlek torde vara orsaken till att någon ordnad utbildning aldrig blivit organiserad för densamma i motsats till vad som är förhållandet på många ställen utomlands, särskilt vid en del amerikanska universitet. Så har en av kommitténs medlemmar vid studieresa i USA inhämtat, att det exempelvis vid University of Minnesota sedan 1922 meddelas regelbunden undervisning för laboratoriebiträden på ett mycket högt plan och med stränga fordringar. Utbildningen, som uppdelas efter två linjer, »medical technology» och »X-ray technology», tager fyra år i anspråk och avslutas med en särskild akademisk examen. De tre första åren ägnas åt teoretiska studier, det fjärde åt praktisk roterande tjänstgöring å olika sjukhuslaboratorier. Till 1945 hade 607 dylika »technologists» utexaminerats. En dylik omfattande utbildning torde emellertid icke lämpa sig för svenska förhållanden, utan en mera differentierad utbildning med hänsynstagande till laboratoriebiträdenas olika uppgifter inom olika grenar av medicinen är säkerligen mera ägnad att tillfredsställa föreliggande krav. Laboratoriebiträdena kunna indelas i följande grupper. 1. Laboratoriesköterskor på sjukhusens centrallaboratorier. 2. Laboratoriebiträden vid bakteriologiska laboratorier. 3. Laboratoriebiträden vid de histologiska och patologiska institutionerna. 4. Laboratoriebiträden vid den kemisk-fysiologiska gruppen av institutioner. 5. Biträden avsedda att assistera vid djurförsök. Vad den första gruppen beträffar har kommittén anmodat överläkaren vid kliniska centrallaboratoriet å S:t Eriks sjukhus, docenten Bertil Joseph-

210 son, s o m ä g n a t d e n n a f r å g a ett speciellt i n t r e s s e , a t t i n k o m m a m e d ett y t t rande. H a n skriver bland a n n a t följande: Det kliniska laboratoriearbetet utföres vid så gott som alla sjukhus i landet nästan uteslutande av så kallade laboratoriesköterskor. Dessa utbildas vid de olika sjuksköterskeskolorna och få därvid vanlig sjuksköterskeutbildning, men till skillnad från de övriga sköterskorna ingår i deras lärotid 1h—1 är på sjukhuslaboratorium. Då den sammanlagda utbildningstiden för sjuksköterskor är ungefär 3V2 år, innebär detta, att laboratoriesköterskorna under en tid av 2V2—3 år utbildas vid vanliga sjukavdelningar, polikliniker etc., i alla möjliga specialiteter, förutom i medicin och kirurgi således även i vården av patienter vid ögon-, öron-, obstetriska och andra avdelningar. Detta synes mig vara ett betydligt missbrukande av värdefull arbetstid. Anledningen till detta utbildningsschema uppgives vara, att sköterskeskolorna endast kunna och vilja utbilda sjuksköterskor, och för att en elev skall bli sjuksköterska fordras, att hon har minst 2 års sjukvårdsutbildning. Den laboratorieutbildning, som laboratoriesköterskeeleverna nu få, utgöres huvudsakligen av under hand meddelad undervisning av erfarnare laboratoriesköterskor. Eleverna få i mycket stor utsträckning utföra sjukhuslaboratoriernas enkla och enahanda rutinarbete och utnyttjas i regel av dessa laboratorier i sä stor utsträckning, att sjukhusen skulle nödgas engagera ytterligare arbetskraft, om de gä miste om den, som representeras av laboratoriesköterskeeleverna. Någon teoretisk utbildning bibringas sällan. Kontroll av undervisningen förekommer möjligen på de laboratorier, där laborator finnes. Felaktigheter i metodik och förfaringssätt gä ofta i arv från den ena sköterskan till den andra. De flesta laboratoriesköterskor ha ej nog kunskaper för att effektivt kunna kontrollera sina metoder eller att införa nya. De kunna ej bereda andra än de enklaste reagens och äro därför vanligen helt beroende av apoteken. De kunna ej avhjälpa eller upptäcka felaktigheter i laboratoriematericl och apparatur. De kunna ej utföra kemiska beräkningar eller använda räknesticka. De sakna erfarenhet av djurförsök. Dessa omdömen jävas icke av att enstaka energiska laboratoriesköterskor av eget initiativ skaffat sig en fullständigare utbildning eller av att några mycket begåvade lyckats övervinna svårigheterna trots den bristfälliga utbildningen. Naturligtvis kan en laboratris med en laboratoriesköterskas utbildning trots dess brister vara fullt användbar som assistent vid många slag av klinisk laboratorieforskning, särskilt då det gäller starkt rutinbetonade arbeten eller dä hon står under övervakning av någon, som väl behärskar de metoder, som användas. För de forskare däremot, som äro hänvisade till att i viss utsträckning låta sina laboratorieassistenter arbeta på egen hand, vore en mera adekvat utbildning av dessa sannolikt önskvärd. Omkring år 1938 föreslog Svenska Lasarettsläkareföreningen i skrivelse till Medicinalstyrelsen en ändring av laboratoriesköterskcrnas utbildning. Ett liknande förslag gjordes år 1939 av Svenska Internföl bundet. Medicinalstyrelsen inhämtade då yttrande från några sjukhuslaboratorer (Lehmann, Sahlgrenska sjukhuset; Wilander, Örebro Centrallasarett; Josephson, Karolinska sjukhuset), vilka alla föreslogo en ökning av laboratorieutbildningcn på bekostnad av den kliniska lärotiden. Genom krigets mellankommande hindrades frågans planenliga utveckling, men Medicinalstyrelsen tog dock ett lyckligt initiativ genom att under somrarna 1943 och 1914 anordna specialkurser vid Karolinska Institutets kemiska institution för ett begränsat antal sköterskeelever och färdiga laboratoriesköterskor. Vid dessa kurser genomgicks på 2 ä 2lfs månad ett mycket vidlyftigt program, huvudsakligen i allmän och fysikalisk kemi. Otvivelaktigt har denna undervisning väsentligt ökat elevernas yrkesskicklighet, men den starka forcering, som var nödvändig för att

211 kursprogrammet skulle kunna medhinnas, minskade dock väsentligt behållningen av undervisningen. Kursavgiften, som var ca 400 kronor per elev, verkade också avskräckande för mänga, särskilt för dem frän landsorten, och år 1945 har ingen dylik kurs hållits, därför att icke tillräckligt många elever anmält sig. På de flesta sjukvårdsinrättningar få taboratoriesköterskorna i stor utsträckning själva utföra provtagningar av alla slag. De fä sålunda icke blott taga de vanliga fingerstickproven och venpunktera, utan de måste även kunna ventrikel- och duodenalsondering, blåskateterisering etc. Från en del håll har gjorts gällande, att iaboratoriepersonalen vid sjukhus icke skulle behöva sjukvårdsutbildning därför att all provtagning, som fordrar någon sjukvårdsvana, borde kunna utföras av annan personal. Detta argument synes mig dock icke hållbart. Erfarenheten visar, att alla laboratorieprov, där någon exakthet beträffande tid, kvantitet eller provtagningssätt är nödvändig, bör utföras av sjukhuslaboratoriets egen personal därför att sjukvårdspersonalen, som icke har ansvar för resultatens korrekthet, sällan iakttager givna provtagningsföreskrifter. Därtill kommer, att om den jäktade sjukvärdspersonalen själv skall taga prover för laboratorieundersökning, blir denna provtagning vanligen uppskjuten till för laboratoriearbetet olämplig tidpunkt. Pä många sjukhus förekommer det också i stor utsträckning, att patienter och försökspersoner hänvisas direkt till laboratoriet även för tagande av de prov, som skola undersökas. Det är vidare rimligt, att laboraloriepersonalen har så mycket erfarenhet av sjukvården, att den åtminstone i viss utsträckning kan bedöma innebörden av de undersökningar den dagligen utför, liksom den även bör kunna bedöma i vad mån provtagning av olika slag ingriper i arbetet på sjukavdelningar och polikliniker. Även för det kliniska forskningsarbetet torde det vara av värde, om den biträdande laboratoriepersonalen har en viss sjukvårdsvana. Jag tänker särskilt på kliniskt fysiologiska försök av olika slag, såsom hjärtfunktionsprov, clearancebestämningar, prövning av ventrikel- och pancreassekretionen etc. Utbildningen av sjukhuslaboratriser (laboratoriesköterskor) bör enligt mitt förmenande uppdelas i tre huvudgrupper, nämligen 1) teoretisk och praktisk undervisning i tillämpliga delar av kemi, fysik, bakteriologi, 2) praktisk erfarenhet i såväl enklare som mera avancerade rutinlaboralioner vid sjukhus och 3) en viss sjukvårdsvana och färdighet i provtagningsmetodik. Den utbildningstid, som erfordras för att bibringa eleverna denna ganska omfattande undervisning, är naturligtvis i hög grad beroende på med vilken erfarenhet och tidigare utbildning de begynna dessa studier. Den bästa standarden på denna yrkeskår skulle man sannolikt erhålla, om studentexamen på reallinjen uppsattes som elt villkor för tillträde till banan. Med de förkunskaper, som eleverna då skulle ha, vore kanske en utbildningstid på 2 å 2*/s år tillräcklig. Det är emellertid osannolikt, att yrket skulle bli tillräckligt rekryterat, om endast realstudenter finge tillträde. Troligen får man därför nöja sig med att fordra realexamen, normalskola, folkhögskola eller liknande. En viss färdighet i maskinskrivning och engelska språket borce dock under alla omständigheter fordras. För aspiranter med den senare utbildningen anser jag 3 a 3V2 år vara nödvändig utbildningstid, åtminstone för dem, som skola arbeta mer eller mindre på egen hand. Det är också av en viss betydelse för »laboratoriesköterskornas» sociala ställning och avlöningsförhållanden, att deras utbildningstid icke är kortare än de vanliga sjuksköterskornas. Laboratorieelevernas utbildning i sjukvård kan då också samordnas med de övriga sjuksköterskeelevernas. Vid planerandet av undervisningen för laboratoriesköterskorna bör mar beakta, att de på ett tidigt stadium få möjlighet att jämföra laboratorie-

212 arbetet med sjukvårdsarbetet och att deras lämplighet för laboratoriearbete också blir prövad, så att de i tid och utan allt för stor förlust av arbetstid kunna byta yrke. I utbildningen bör under andra året ingå en ca ettårig »laborantskola» med undervisning i kemi, där eleverna få lära sig bereda och standardisera normallösningar och alla förekommande reagens. De böra lära sig potentiometriska bestämningar, grunderna för fotometrisk och fotoelektrisk apparatur samt tillräckligt mycket fysik för att kunna sätta sig in i de viktigaste laboratorieapparaternas funktion. Så mycket matematik bör ingå, att de förstå att hantera räknestickan och grafiska framställningar, även logaritmiska. I fysiologi böra eleverna läras innebörden. av de viktigare funktionsproven och i bakteriologi de enklaste substratberedningarna, odlingsmetoderna, identifieringsmetoderna etc. Undervisningen bör till betydande del bestå av praktiska laboratorieövningar under kompetent ledning. Lärare med docentkompetens böra vara ansvariga för undervisningen. En dylik laborantskola borde kunna anordnas så, att där blir möjligheter att mottaga även andra elever än de, som skola bli »laboratoriesköterskor». Man skulle därigenom kunna använda den som utbildningsanstalt även för dem, som önska laborantanställning hos dem, som syssla med grundforskning. En skola av här antytt slag torde knappast kunna bli livsduglig, om icke antingen skolan praktiskt taget helt bekostas av allmänna medel eller om »laboratoriesköterskornas» löneställning förändras så i förhållande till andra skötersketjänsters, att banan blir lockande, även om utbildningen är dyrbar. Skolan kan tänkas anordnas antingen som en mera fristående organisation med egna lokaler och egna hel- eller halvtidsanställda lärarkrafter, eller uppdelad på 2 eller möjligen 3 separata kurser, förlagda till större sjukhus, där tillräckliga lokaler och kompetenta lärarkrafter finnas tillgängliga. Även i förra fallet måste emellertid intimt samarbete med ett eller flera större sjukhus etableras. Till ledning för bedömandet av huru många elever, som årligen böra passera en sådan »laboratorieskola», kunna följande uppgifter, som jag erhållit från Medicinalstyrelsen, lämnas. För närvarande finnas i landet ca 320 laboratorieskötersketjänster. Av de sköterskor, som årligen utexamineras från landets sjuksköterskeskolor, få ca 180 någon laboratorieutbildning. Givetvis kommer endast ett fåtal av dessa att ägna sig åt laboratorieverksamhet som huvudyrke. Man lär kunna r ä k n a med att ca 6 % av skötersketjänsterna nybesättas årligen. Detta skulle innebära, att 19 å 20 laboratoriesköterskor årligen nyanställas. Dessutom torde man kunna räkna med att nya sådana tjänster inrättas. Man får också räkna med ett visst bortfall av antagna elever vid en specialkurs, varför en eventuell laboratoriesköterskeskola lämpligen borde beräknas för ca 25 elever årligen. Härtill skulle sedan komma det antal, som kommittén eventuellt anser böra utbildas för att de sedermera skulle kunna anställas som biträden vid forskningsarbete. För närvarande avlönas laboratoriesköterskorna i allmänhet i likhet med övriga sjuksköterskor. Detta innebär, att de vid Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet äro i A 7, vid Stockholms stads sjukhus i O 7 eller Eo 7, som är något högre, och vid landstingens sjukvårdsinrättningar åtnjuta de en lön, som ungefär motsvarar A 5—A 6. För fullständighetens skull vill jag här nämna, att Stockholms stads lärlings- och yrkesskolor planera att senast på hösten 1947 öppna en särskild laborantskola med uppgift att ge en grundläggande utbildning. Med h ä n s y n till d e s s a u p p g i f t e r h a r k o m m i t t é n ä v e n v ä n t sig till Stockh o l m s s t a d s l ä r l i n g s - o c h y r k e s s k o l e s t y r e l s e för e r h å l l a n d e a v n ä r m a r e u p p gifter a n g å e n d e o v a n n ä m n d a p l a n e r , v a r v i d f ö l j a n d e f r a m g å t t . I s k r i v e l s e

213 av den 21 juni 1946 till Stockholms stadsfullmäktige har styrelsen meddelat, att en utredning visat, att en skola för laboranter bör inrättas med lokaler i lärlings- och yrkesskolorna. Skolan motiveras av behovet för huvudstadens näringsliv av grundläggande utbildning i handhavande av de laboratorietekniska hjälpmedel, som användas inom laboratorier i kemi och mikrobiologi, omfattande såväl kemiska industriers drifts- och forskningslaboratorier som allmänna sådana laboratorier. Styrelsen grundar sitt omdöme härom bl. a. på svaren a en enquete till ledningarna för sådana laboratorier samt även på uttalanden vid konferenser, som därjämte hållits. För att en dylik utbildning skall bli effektiv, förutsattes, att eleverna äga förkunskaper i vissa grundläggande ämnen, motsvarande realexamens kunskapsmått. Närmast skulle den utgöra en motsvarighet — ehuru med annan inriktning — till den tvååriga linje med aftonundervisning för kemiska analytikerbiträden, som planeras vid tekniska aftonskolan. Lämpligen synes den böra få formen av en ettårig dagskola med 40 veckotimmar under 40 veckor med något mera än halva tiden ägnad åt laboratoriearbete samt återstoden åt teoretiska ämnen och gymnastik. Följande ämnen skulle ingå i undervisningsplanen, nämligen kemi, fysik, matematik, kemisk teknologi, biologi, yrkeshygien och yrkesritning. En viss differentiering av utbildningen kan ske, så att den för elever, som önska gå till den ordinära kemiska industrien, mera inriktas på där förekommande arbeten och omfattar kemisk teknologi, medan elever, som vilja gå till livsmedelskemisk verksamhet läkemedelsindustri och vissa allmänna laboratorier, få lära känna arbetsmetoderna inom mikrobiologien, steriliseringsmetoder, mikroskopering m. m. samt i stället för kemisk teknologi erhålla en kurs i grunderna av mikrobiologien. Antalet elever per år beräknas till 30, uppdelade på två avdelningar i det praktiska arbetet men samundervisade inom teoriämnena. Kostnaderna för den föreslagna skolan äro för andra halvåret 1947 beräknade till 16 940 kronor. En del av dessa anses böra täckas av statsbidrag och elevavgifter. De senare föreslås till 50 kronor per termin och elev. Styrelsen hemställer, att stadsfullmäktige måtte bemyndiga lärlingsoch yrkesskolestyrelsen att anordna en dylik skola för laboratoriebiträden samt anvisa medel härför. Uppenbarligen är det en dylik laborantskola, som docenten Josephson anser skola meddela den 1-åriga utbildning i kemi, fysik och bakteriologi, som är erforderlig för laboratoriesköterskor. Slutligen må omnämnas, att den i docenten Josephsons skrivelse berörda, av medicinalstyrelsen försöksvis anordnade kursen för laboratoriesköterskor har återupptagits 1946 och har stått under överinseende av laborator Erik Jorpes vid kemiska institutionen på karolinska institutet. Deltagarantalet har varit 19, varvid 7 som skolunderbyggnad haft studentexamen, 5 normalskola, 5 realskola och 2 folkhögskola. Kursen har omfattat följande timantal.

214 Kemi, föreläsningar » laborationer . Bakteriologi, föreläsningar Haematologi, föreläsningar

52 300 12 16

Kommittén finner det uppenbart, att frågan om laboratoriesköterskornas utbildning fordrar en mera ingående utredning, innan ett definitivt förslag till organisation kan framläggas, och vill livligt tillstyrka, att en dylik utredning snarast kominer till stånd. Beträffande den andra gruppen — laboratoriebiträdena på de bakteriologiska institutionerna — har kommittén vänt sig med en förfrågan till chefen för statens bakteriologiska laboratorium, professor G. Olin, som i likhet med docenten Josephson varit med om att utarbeta planerna för ovannämnda Stockholms stads laborantskola. Enligt professor Olin bör den grundläggande träning av det slag, som kan ges i en dylik laborantskola, vara tillräcklig för att nödig fortbildning efteråt skall kunna ske genom elev- eller aspiranttjänstgöring under minst Va år vid en bakteriologisk institution. Vad beträffar den tredje gruppen har docenten i histologi vid karolinska institutet, Bror Rexed publicerat en utredning i Svenska Läkaretidningen nr 43, 1944. Han skriver bland annat följande. För att få ett forum för dryftande av ekonomiska och andra gemensamma intressen bildades i februari 1942 Svenska Preparatrisföreningen. Denna förening omfattar ända sedan starten praktiskt taget alla Sveriges preparatriser, så när som på dem som bo i Göteborg, där man hela tiden tagit avstånd från föreningens strävanden. Sedan föreningen vunnit nödig stadga, började man i första hand diskutera åtgärder för att höja kärens standard. Föreningens första större aktion var att genomföra en utredning om omfattningen av de kunskaper, som kunde anses nödvändiga för en god preparatris, och att pä grundval härav framlägga ett förslag till utbildning för preparatriser med histologiskt arbete. Huvuddragen i delta förslag äro följande: Utbildningen centraliseras till ett enda ställe (enl. förslaget till Stockholm). Kursen avsägs vara 2-årig. Under första året skulle preparatriseleverna åhöra föreläsningar i anatomi, fysiologi, histologi, patologi, bakteriologi, fotografi, kemi och terminologi samt göra vissa laborationer i anslutning till föreläsningskurserna i tillhopa ca 600 timmar. Dessutom skulle enklare histologiska preparationsövningar utföras under ca 350 timmar. Under andra aret utföras praktiska övningar på olika laboratorier under sammanlagt ca 10 mån. ^ För att täcka behovet av preparatriser ansågs en kurs på 20 deltagare vart tredje ar vara tillfyllest. För tillträde till kursen skulle fordras minst normalskolekompetens samt godkänd kurs i maskinskrivning (ev. även stenografi). Endast den, som genomgått kursen, skulle sedan upptagas till medlem i Svenska Preparatrisföreningen. Svenska Preparatrisföreningen har sökt att genom kortare kurser och föreläsningsserier höja yrkesskickligheten och yrkesintresset inom kåren. Sålunda har anordnats en kurs i fotografi på Tekniska högskolan under ledning av herr A. Boström lärare vid Stockholms stads yrkesskolor, och professor T. Caspersson, karolinska

215 institutet. Denna kurs räknade icke mindre än 46 deltagare. Väl besökta föreläsningar inom histologisk teknik, patologi, histologi, bakteriologi och medicin ha anordnats, vilket möjliggjorts genom att många läkare inom dessa områden på ett ytterst tillmötesgående sätt ställt sina krafter till förfogande. För att få en klar bild av utbildningsläget och lönenivån inom kåren genomfördes under våren och sommaren 1944 en enquéte bland Svenska Preparatrisföreningens medlemmar, varvid efterfrågades elevtid och -plats, detaljerad redogörelse för utbildning och kunskaper, anställningens art och lönevillkor. Svenska Preparatrisföreningen omfattade vid tiden för enquéten 65 medlemmar. 62 svar inkommo, vilket betyder att icke mindre än 95 % av karen omfattats av enquéten, som således kan anses vara synnerligen representativ. Preparatrisernas utbildningsnivå: Kårens utbildning, som den tidigare har gestaltat sig, avspeglas rätt väl i enquétesvaren. Om man först ser efter, vilken skolunderbyggnad preparatriserna ha, så finner man en mycket god standard. 21 % ha avlagt studentexamen, 69 % ha normalskolekompetens, 7 % ha avlagt realskoleexamen och 3 % ha genomgått folkhögskola. Den språkutbildning, som på detta sätt är garanterad och som för preparatriserna är den viktigaste sidan av skolstudierna, är ju fullt tillräcklig för yrket. Även behövliga kunskaper i kemi, fysik och matematik föreligga. Beträffande den följande elevtidens längd så äro förhållandena här så utomordentligt växlande, att några tillförlitliga siffror svårligen kunna framletas. Detta beror på att elevtidens gräns varit flytande i de flesta fall. Den faktiska utbildningen har bestått i att laboratoriecheferna tagit in flickor, som på laboratoriet fått lära sig elementa av de äldre preparatriserna och som sedan fatt hjälpa till med de löpande göromålen för att på så sätt skaffa sig nödig rutin. Oin efter 1—2 år någon vakans inträffat, har eleven för en lägre lön fått rycka in, ibland efter kortare, ibland efter längre tid. Sedan kanske oavlönade perioder åter följt. Ofta nog ha eleverna ej alls kunnat beredas avlönad sysselsättning, och de ha då till slut måst lämna arbetet. Nya elever ha tagits in. Åtskilliga kunskapsgrenar ha en särskild betydelse för preparatriser. Vilka ämnen som böra inpassas i utbildningen framgår tydligt av enquétesvaren. Viktigast synes maskinskrivning vara. Inte mindre än 97 % redovisa färdighet i maskinskrivning genom betyg från olika skolor. Stenograf i är långt mindre behövlig. Endast 21 % ha sådan utbildning, och flera av dem meddela, att de aldrig haft användning för sina kunskaper. Kunnighet i mikro- och makrofotografering är av stor betydelse. 71 % av preparatriserna äro kunniga i dylik fotografi. Stundom kan skicklighet i teckning vara av nöden. Vissa anlag måste dock förutsättas, och endast 11 % kunna utföra teckningar efter histologiska preparat. Vikten av språkkunskaper betonas ovan. Ej mindre än 29 % ha genom högre språkkurser och genom vistelser i utlandet tillägnat sig ytterligare utbildning härvidlag. Studieresor till institutioner i Danmark, Tyskland, England och Frankrike ha företagits av 19 % av preparatriserna under tider på l/z—3 mån. Ett par av preparatriserna äro för övrigt födda i andra länder och ha där genomgått gedigen utbildning före inflyttningen till Sverige. Allt som allt ger enquéten bilden av en yrkesgrupp, där skicklighet, intresse och ambition förefinnes i ovanlig grad. Förslag till ordnande av preparatrisernas utbildning: Från det vetenskapliga arbetets sida sett är det både rörande preparatrisernas utbildnings- och lönefrågor ett klart intresse att erhålla så dugliga preparatriser som möjligt och att vidmakthålla en god stabilitet inom kåren. Därigenom höjs arbetets kvalitet, och arbetstid och anslagsmedel kunna utnyttjas fullt. Vad först beträffar preparatrisernas utbildning, så bör den först och främst bli en god basis att bygga vidare på, eftersom nästan varje arbetsuppgift i fortsättningen måste bygga på instruktioner från uppdrags-

216 givarnas sida. Arbetets karaktär gör, att i viss mån utbildningen fortsätter hela livet igenom. Det synes, som om den av Svenska Preparatrisföreningen föreslagna utbildningen med 2-årig kurs i Stockholm skulle bli väl så ekonomiskt betungande, främst därigenom att uppehället skulle dra stora kostnader. Rimligt och möjligt vore, att utbildningen sattes till 1 år. Man borde kunna ordna kurser i Uppsala, Lund och Stockholm. Före inträdet skulle eleven uppvisa intyg om kunnighet i maskinskrivning och ev. stenografi. Studiekursens ungefärliga omfång skulle fastställas en gång för alla. Svenska Preparatrisföreningen skulle i samråd med institutionscheferna på platsen avgöra när och hur många elever, som skulle utbildas. På varje plats kunde man sedan vid behov ordna med föreläsare och dyl. På samma sätt kunde ordnas, var eleverna skulle göra sina praktiska studier. Inga andra elever borde antas på något laboratorium. Med god vilja kunde säkert dylika mera tillfälliga kurser ordnas utan allt för stora kostnader, särskilt som yngre krafter på institutionerna mycket bra kunde tjänstgöra som föreläsare och elevernas antal alltid måste bli ringa. Svenska preparatrisföreningen r e k t o r a n f ö r t följande.

h a r i skrivelse till k a r o l i n s k a

institutets

Under läsåret 1945—1946 har föreningen anordnat en teoretisk kurs för nyintagna elever. Kursen är upplagd efter följande plan: Elever med minst normalskolekompetens och betyg i maskinskrivning få praktisera på olika histopatologiska laboratorier. Föreläsningar hållas två kvällar i veckan med skriftligt, betygsatt slutförhör. Under höstterminen ha följande föreläsningar hållits: anatomi histologi kemi

5 dubbeltimmer 15 dubbeltimmar 8 dubbeltimmar.

Under vårterminen komma föreläsningar i följande ämnen att hållas: fotografi bakteriologi patologi

18 dubbeltimmar (därav 12 laborationer) 3 dubbeltimmar 10 dubbeltimmar.

Kursen är ett första försök till ordnad utbildning och bekostas av eleverna, eventuellt med bidrag från föreningen. På grund av att eleverna äro få, bli kostnaderna relativt höga och föreläsarna underbetalda. Föreningen kan icke räkna med att föreläsare i fortsättningen ställa sig till förfogande på samma villkor som på denna försökskurs. Genom att anordna den har man emellertid fått en viss uppfattning om, vad ämnena böra omfatta och lämpliga antalet föreläsningstimmar. Med ledning av hittills vunna erfarenheter ville föreningen framlägga följande önskemål beträffande utbildningen i fortsättningen. Förslagsvis antagas 15 elever vartannat år. För att bliva antagen bör sökande ha minst normalskolekompetens, betyg i maskinskrivning och helst några månaders histopatologisk praktik. Under första terminen praktisera eleverna på olika laboratorier 4 dagar i veckan. 3 dubbelföreläsningar hållas per vecka, förlagda till de praktikfria dagarna. Föreläsningar hållas i följande ämnen: anatomi och fysiologi histologi kemi

10 dubbeltimmar 15 dubbeltimmar 12 dubbeltimmar, därav minst 6 laborationer.

217 Under andra terminen ordnas den praktiska undervisningen på samma sätt som under hösten, dock med 1 månads uppehåll för en specialkurs enligt nedanstående. Följande ämnen behandlas vid föreläsningar: fotografi 18 dubbeltimmar, därav 12 laborationer patologi 12 dubbeltimmar bakteriologi 5 dubbeltimmar, därav 2 laborationer. Ovannämnda 1 månads specialkurs avser utbildning i histologisk teknik jämte preparatkännedom. Kursen skulle omfatta olika inbäddnings- och snittningsmetoder samt ett antal specialfärgningar och avslutas med provpreparat. För vinnande av preparatkännedom skulle ett antal normalpreparat noggrant genomgås och inläras. Kursen måste dubbleras på grund av antalet elever. Ungefärliga kostnader: Föreläsningsarvode beräknas till 50 kronor per dubbeltimma. 72 dubbeltimmar 3 600: -— Städning, lyse etc. 10 kronor per dubbeltimma 720: — Material till laborationer: Histologi 300: — Fotografi 300: — Bakteriologi 75: — Kemi 150: — Arvode till amanuens för histologikursen 2 mån 800: — Städning efter histologikursen 200: — Summa 6 145 Som framgår av ovanstående ekonomiska tablå, kommer kursen att dra betydande kostnader och vålla vissa organisatoriska svårigheter. Behovet av en ordnad praktisk och teoretisk utbildning torde emellertid vara uppenbart, och att en sådan undervisning ordnas, synes lika mycket vara ett arbetsgivarnas som de anställdas intresse. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då det för Svenska Preparatrisföreningen vore angeläget att få officiellt stöd för sina strävanden att åstadkomma en förbättrad utbildning för blivande preparatriser, får föreningen hämed vördsamt hemställa, att Rektor måtte upptaga frågan om att erhålla statsanslag för detta ändamål till välvillig prövning. Preparatrisföreningens förslag går sålunda ut på att en 1-årig kurs anordnas i Stockholm med intagning av 15 elever vartannat år. Kommittén anser föreningens initiativ värt att på allt sätt understödjas och föreslår, att 6 500 kronor beviljas för en 1-årig kurs i Stockholm budgetåret 1947—1948. Kursen bör lämpligen anordnas av én nämnd, vald avkarolinska institutets lärarekollegium i samarbete med Svenska preparatrisföreningens styrelse. Förutan en sådan kurs torde det i längden bliva svårt att få kompetenta sökande till de laboratoriebiträdesbefattningar, som kommittén föreslår nyinrättade vid de morfologiska institutionerna. Den fjärde gruppen, omfattande laboratoriebiträden vid den kemiskfysiologiska gruppen av institutioner, behöver en a n n a n teoretisk underbyggnad med tyngdpunkten lagd på kemi och fysik. Liknande krav på

218 utbildning ställer man också för laboratoriebiträden vid vissa naturvetenskapliga institutioner och vid industriens laboratorier. Frågan om anordnande av särskilda utbildningskurser för dylika hjälpkrafter ingår i direktiven för NF, som därför gjort en utredning, ur vilken MHO inhämtat följande. Är 1943 framlade industriens utredningsinstitut en undersökning angående den lägre laboratoriepersonalens utbildningsförhållanden. Av de redovisade 1911 biträdena voro 281 eller nära 15 % anställda vid statliga institutioner. Laboratoriebiträdenas förutbildning visade sig mycket varierande, men omkring 57 % hade blott genomgången folkskola som grundutbildning. I ungefär 80 % av samtliga fall hade specialutbildningen skett enbart genom handledning på arbetsplatsen. Medeltidsanställningen inom yrket beräknades uppgå till endast 5'7 år. Laboratoriebiträdestjänsterna inom industrien äro således i stor utsträckning passageplatser och ha icke samma permanenta karaktär som vid de vetenskapliga institutionerna. Kraven på grundutbildning och väl även på specialutbildning äro också i stort sett mindre för de förra än för de senare. Trots de mycket olika kunskapsfordringarna på de olika kategorierna av laboratoriebiträden anser likväl NF för sin del, att det torde vara möjligt att anordna en gemensam grundutbildning för desamma. Denna skulle bestå i kurser omfattande ett läsår om nio till tio månader. Specialiseringen av utbildningen skulle genomföras på ett senare utbildningsstadium men även i viss mån under den grundläggande kursen, som skulle kunna delas upp i en linje med tyngdpunkten på kemi och en annan på bakteriologi. Kunskapsnivån hos de inträdessökande skulle i stort sett motsvara realexamenskunskaper i matematik, fysik och kemi. Grundutbildningen skulle vara lämpad icke blott för de naturvetenskapliga institutionernas och industriens laboratoriebiträden utan även för laboratoriebiträden vid vissa medicinska institutioner. Bland de senare skulle ingå laboratoriesköterskorna på sjukhusen och laboratoriebiträdena på de bakteriologiska institutionerna och den fysiologiska gruppens institutioner. NF föreslår, att undervisningen förlägges till kommunala anstalter för yrkesundervisning i sådana orter, där behovet av laboratoriebiträden är starkt framträdande på grund av att ett flertal vetenskapliga institutioner där äro placerade. De platser, som i första hand skulle komma i fråga, äro Stockholm och Uppsala samt antingen Lund eller Malmö. I Göteborg finnas redan kurser för utbildning av laboratoriebiträden för industriens behov vid stadens skolor för yrkesundervisning. Kommittén finner i likhet med NF, att en laborantskola, avsedd för de naturvetenskapliga institutionernas och vissa industrilaboratoriers behov samt för medicinsk laboratoriepersonal, tillhörande de ovannämnda grupperna 1, 2 och 4, försöksvis bör anordnas (för detaljerna hänvisas till NF:s hösten 1946 utkommande betänkande). Undervisningsplanen bör upprättas

219 i samråd med medicinska experter med hänsyn till behovet av differentiering redan av grundutbildningen. För att möjliggöra en fortsatt specialutbildning bör grundutbildningen göras mera omfattande än den som kräves för den övervägande delen av industriens laboratoriebiträden, vilka att döma av vad som ovan anförts i allmänhet icke hava behov av samma höga kvalifikationer som laboratoriebiträdena vid de vetenskapliga institutionerna. Undervisningen bör helst vara avgiftsfri, och eleverna böra ha samma förmåner i avseende på möjlighet att erhålla stipendier som yrkesskolornas övriga elever. Det bör i detta sammanhang framhållas, att institutionerna icke ha några möjligheter att från sina materielanslag utbetala något arvode under den tid eleverna få sin utbildning vid laborantskolorna. Såsom framgår av det föregående torde laboratoriebiträdena vid de histologiska och patologiska institutionerna fordra en speciell grundutbildning med tyngdpunkten på anatomi och histologi, som lämpligast anordnas utanför ramen av de här berörda laborantskolorna. En femte grupp av laboratoriebiträden utgöres av dem, som tjänstgöra som assistenter vid djurförsök. Sådana biträden anlitas ofta även för det egentliga djurförsökets fortsättande, för att verkställa analyser, histologiska preparationer m. m. De höra därför med avseende på förutbildningen till någon av de tre första grupperna men fordra särskild fortsatt utbildning på en djuravdelning. Vid institutioner med mycket stora djuravdelningar kan arbetet för dessa laboratoriebiträden bli ganska strängt bundet vid själva djurförsöket och omhändertagandet av djur, som skola hållas under bestämda försöksbetingelser, exempelvis vid hormon- och vitaminförsök, men även i dessa fall behöves i regel tillika den mera allmänna utbildningen som laboratoriebiträde. Den hittills ofta använda beteckningen djurskötare på denna grupp är icke lycklig, då den kan leda till förväxling med personal för utfodring och renhållning i djurstallar. (För sådant ändamål användes med fördel timavlönad personal.) MHO har därför ansett lämpligt att även för den här behandlade gruppen (assistenterna vid djurförsök) använda beteckningen laboratoriebiträde.

Tabell 20. Beräkning av kostnaden för kommitténs förslag i kapitel 7. Anslag enligt kommitténs förslag på s. 217 6 500 kronor.

Kap. 8. Speciella frågor. Doktorsavhandlingarna. De nuvarande formerna för avläggande av doktorsgraden i vårt land h a under senare år i olika avseenden blivit föremål för kritik. Till stor del h a r denna kritik riktats mot de alltför vidlyftiga proportioner doktorsarbetena ofta antagit, med hänsyn såväl till den arbetsprestation de representera som till den publikationsform, i vilken de framträda, och till tryckningskostnadernas storlek. För att motverka de existerande missförhållandena föreslog karolinska institutets lärarkollegium i skrivelse till universitetskanslern av 20 november 1941, att de graderade betygen för disputationsproven skulle avskaffas. E n sådan reform kunde nämligen förväntas verka i återhållande riktning, både vad beträffar arbetsprestationens storlek och publikationens volym. — I sitt remissvar på lärarkollegiets framställning har medicinska fakulteten i Uppsala närmare berört hithörande frågor. Den anför bl. a. Det är ju icke ovanligt, att en medicine licentiat efter avslutandet av de i och för sig så långvariga medicinska studierna förbrukar ett flertal år av hårt arbete på sin doktorsavhandling, härtill utan tvivel i viss mån pressad av en allmän utveckling, vars tendens säkerligen sammanhänger med den ökade konkurrensen på den medicinska banan. I stället för att utgöra ett prov på vederbörandes förmåga av självständigt vetenskapligt arbete ha pretentionerna alltmera utvecklat sig i den riktningen, att en disputationsavhandling bör utgöra en mer eller mindre fullständig monografi över det tema, som avhandlas. Detta leder icke sällan till en — särskilt vad formatet på historik och litteraturredogörelse beträffar — handboksmässig vidlyftighet, som icke utfaller så lyckligt, när det är klent beställt med vederbörandes vetenskapliga mogenhet eller förmåga av översiktlig framställning — egenskaper, som naturligt nog ofta icke äro sä värst utvecklade hos nybörjare. Med sistnämnda omständighet sammanhänger pä det närmaste det av Karolinska institutet särskilt kraftigt påtalade missförhållandet, att våra medicinska doktorsavhandlingar som publikationer vanligen äro så oproportionerligt voluminösa. Detta medför stora kostnader, som bliva en ytterligare börda på en redan av det långvariga avhandlingsarbetet ansträngd ekonomi — omständigheter som för den obemedlade innebär mycket stora personliga offer i det svenska kulturarbetets tjänst. För de medicinare, för vilka doktorsavhandlingen utgör förstlingsarbetet i en fortsatt vetenskaplig produktion med en akademisk lärostol som mål, är olägenheten av ett mångårigt arbete

221 på disputationsavhandlingen kanske mindre framträdande. För de medicinare däremot, som efter gradens avläggande övergå till praktisk läkareverksamhet, skulle det säkerligen vara lyckligare, om den tid, det arbete och de kostnader, som nedlagts på doktorsavhandlingen, kunde göras mindre eller om de kunde fördelas på flera skilda forskningsuppgifter, varigenom vederbörande givetvis skulle få vidare överblick över medicinens fält. Ännu viktigare är emellertid, att det vidlyftiga publikationssättet i hög grad motverkar, vad som naturligtvis alltid måste betraktas som huvudsyftet även med en doktorsavhandling, nämligen att bliva läst och därigenom i sin mån verka befruktande på medicinens utveckling. Att våra svenska medicinska doktorsavhandlingar icke tillnärmelsevis intaga den ställning i den internationella medicinska litteraturen, som motsvarar deras sakliga värde, beror säkerligen till icke ringa grad därpå, att deras författare så ofta alldeles förbise de regler för koncentration och översiktlighet, som strängt gälla för publicering i någon av de stora kulturländernas ledande tidskrifter. I de motsvarande svenska tidskrifter, i vilka våra medicinska doktorsavhandlingar ofta utkomma som s. k. supplementband, utövas från redaktionens sida veterligt intet av den hårdhänta och välgörande kritik för ernående av koncentration, som ger framförallt den engelskspråkiga medicinska litteraturen så mycket av dess lättlästhet och överskådlighet. Karolinska institutets framställning föranledde ingen åtgärd. Ifrågavarande problem aktualiserades emellertid ånyo år 1945 genom en hemställan från Lektorernas förening till Kanslern för rikets universitet, att denne måtte verka för att doktorsavhandlingarna holies inom en rimlig kostnadsram, med hänsyn tagen till såväl deras omfång som det för deras författande fordrade arbetet, dock utan att kravet på tillräckligt hög vetenskaplig standard eftersattes. I fråga om vissa ämnen, såsom t. ex. fysik och kemi, föreslog Lektorernas förening på basis av den diskussion av frågan, som ägt rum inom den naturvetenskapliga forskningskommittén, en radikal förändring av doktorsavhandlingarnas karaktär i förbilligande syfte. Föreningen framhåller, att de blivande doktorerna i sådana ämnen i allmänhet publicera sin avhandling, allteftersom arbetet fortskrider, i form av meddelanden och mindre uppsatser i vetenskapliga tidskrifter, och att doktorsavhandlingen endast blir en sammanfattning av dessa mindre arbeten. Enligt föreningens mening borde doktoranden i dylika fall erhålla möjlighet att disputera på sina i välkända vetenskapliga tidskrifter publicerade arbeten utan att behöva trycka någon särskild doktorsavhandling. Som s. k. pliktexemplar skulle därvid, om det ansågs nödvändigt, kunna användas särtryck av de mindre uppsatser, vilka tillsammans utgjorde doktorsarbetet. — Efter att ha inhämtat yttranden bl. a. av de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund, vilka hört vederbörande fakulteter och sektioner, har universitetskanslern hänvisat ärendet till den naturvetenskapliga forskningskommittén samt till 1945 års universitetsberedning. I sitt yttrande med anledning av Lektorernas förenings framställning uttalar den medicinska fakulteten i Lund, att förslaget att låta vederbörande utan att framlägga en sammanfattande avhandling helt enkelt disputera på

222 sin samlade produktion av tidskriftsartiklar över ett visst tema vore något för inånga medicinska avhandlingsarbeten synnerligen lämpligt såsom alternativ till den hittills vedertagna, monografiska framställningsformen. Medicinska fakulteten i Uppsala framhåller i sitt yttrande, att det i fråga om medicinska doktorsavhandlingar redan förekommit, att de innefattat flera eller färre av författarens tidigare publikationer, och att det knappast kan föreligga något hinder för att en disputand sammanhäftar några av sina tidigare, sinsemellan sammanhörande publikationer och begagnar samlingen såsom disputationsavhandling, under förutsättning att det nödiga antalet pliktexemplar avlämnas. Fakulteten finner emellertid, att problemet om disputationsavhandlingarnas omfattning och kostnader påkallar ytterligare åtgärder. Kommittén, som i dessa frågor sökt kontakt med den naturvetenskapliga forskningskommittén, anser liksom denna, att åtgärder äro behövliga för att råda bot på de nuvarande missförhållandena. — Liksom inom ett flertal naturvetenskapliga ämnen offentliggöras numera också inom medicinen resultaten av vetenskapliga undersökningar ofta successivt i form av kortare avhandlingar i den internationella tidskriftslitteraturen. En rationell organisation av forskningen kräver, att säkerställda vetenskapliga resultat utan dröjsmål meddelas, och detta även om arbetet utgör ett led i en större forskningsuppgift. De vunna resultaten riskera annars att ej vinna det beaktande de kunna förtjäna. Ett infogande av doktorsarbetena i det normala publiceringssystemet, d. v. s. deras successiva offentliggörande i ordinära tidskriftsartiklar, skulle uppenbarligen vara till avsevärd fördel både ur forsknings-organisatorisk och ekonomisk synpunkt. Även ur pedagogisk synvinkel vore det fördelaktigt därigenom, att doktoranden redan från början bleve tvingad att tillägna sig det koncisa och koncentrerade framställningssätt, som är nödvändigt för publicering i välkända vetenskapliga tidskrifter. Givetvis finge en sådan form för publiceringen icke innebära någon förändring av de allmänna fordringar, som hittills alltid uppställts på ett doktorsarbete, nämligen att det skall utgöra en kvalitativt tillfredsställande, självständig forskningsinsats. Kommittén vill alltså även för sin del rekommendera, att en möjlighet öppnas för att en disputation skall kunna ske på ett antal i välkända vetenskapliga tidskrifter publicerade arbeten, utan att någon särskild sammanfogning eller omtryckning av dessa arbeten behöver ske. Den naturvetenskapliga forskningskommittén har mera i detalj befattat sig med konsekvenserna av en sådan anordning. MHO kan i denna fråga i allt väsentligt ansluta sig till de synpunkter, som den naturvetenskapliga forskningskommittén framför, och får i fråga om detaljerna hänvisa till dess framställning, som publiceras under loppet av hösten 1946. Även MHO anser, att befrielse från skyldigheten att avlämna pliktexemplar bör kunna beviljas, och att författaren under sådana förhållanden bör åläggas att till

fakulteten inlämna särtryck av samtliga de arbeten, han vill framlägga, i för granskningsproceduren tillräckligt antal, vilket antal dock bör sättas så lågt som möjligt. MHO vill också i likhet med den naturvetenskapliga forskningskommittén framhålla, att frågan om statligt ekonomiskt understöd åt publicering av doktorsarbeten ej bör lösas isolerat utan i sammanhang med frågan om statligt stöd åt publicering av naturvetenskapliga och medicinska forskningsresultat överhuvud. Kommittén h a r icke inom den korta tid, som stått till förfogande, kunnat närmare utreda detta spörsmål och har för övrigt funnit det angeläget alt universitetsberedningens och NF:s förslag i motsvarande fråga inom de övriga fakulteterna avvaktas, innan förslag för de medicinska lärosätena utarbetas. 1945 års universitetsberedning föreslog i samband med förslag om åtgärder beträffande docentinstitutionen en mindre förändring i fråga om betygsskalan för doktorsarbeten. I sitt remissvar angående detta förslag anförde kommittén: »För de medicinska fakulteternas del föreligger icke behov av den fingraderadc betygsskala, som nu finnes och som av universitetsberedningen i huvudsak förutsattes bibehållen. Docentkompetensen bör från forskningssynpunkt bedömas på den samlade vetenskapliga produktionen och ej på ett s. k. docentbetyg vid disputationsprovet. Kommittén vore därför närmast böjd för att föreslå, att den graderade betygssättningen av de medicinska doktorsavhandlingarna avskaffades, så att avhandlingen endast godkändes eller underkändes.» För ett bibehållande av en graderad betygssättning av disputationsprovet för medicine doktorsgrad har inom kommittén anförts, att ett graderat betyg kan tjäna som ledning vid tillsättandet av en del befattningar, t. ex. underordnade läkartjänster vid klinikerna, där vetenskapliga meriter äro av betydelse men någon särskild sakkunniggranskning av de sökandes produktion ej förekommer. Kommittén har under visst hänsynstagande till detta skål och för att uppnå likformighet med de naturvetenskapliga fakulteterna stannat vid det förslag, som den naturvetenskapliga forskningskommittén framför, nämligen att disputationsprovet bedömes efter nu tillämpad betygsskala, varvid dock någon differentiering i betyg avseende »innehåll» och »försvar» ej skall förekomma. Doktorandstipendier. Nuvarande förhållanden. I betänkandet rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande (SOU 1944:55, s. 56) föreslogo de sakkunniga bland annat ett särskilt anslag för s. k. doktorandstipendier. Dessa voro avsedda att utgå till sådana studerande vid bland annat de medicinska fakulteterna och karolinska institutet, vilka voro sysselsatta med utarbetande av doktorsavhandling eller därmed jämförligt arbete och som ådagalagt anlag för vetenskapligt arbete och vore i behov av understöd. Sti15—617746

pendiet avsågs utgå med 5 000 kronor per år och skulle kunna åtnjutas under sammanlagt högst tre år. De sakkunniga förordade, att sex sådana stipendier skulle knytas till vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt tio till karolinska institutet. De sakkunnigas förslag på denna punkt förordades i remissbehandlingen varmt av de berörda lärosätena och av kanslern för rikets universitet. Departementschefen tillstyrkte likaså (prop. 1945:301) förslaget, dock med en viktig modifiering, i det att han under hänvisning till storleken av de tidigare inrättade statliga stipendierna för högre juridiska studier och för högre tekniska studier förordade ett belopp av endast 2 500 kronor per år för varje stipendium. 1945 års riksdag beslöt i enlighet med departementschefens förslag. Kommittén: Redan på grundval av nu föreliggande erfarenheter kan man konstatera, att de medicinska doktorandstipendierna fylla ett påtagligt behov. Det torde emellertid även med fog kunna hävdas, att systemet visat sig behäftat med vissa allvarliga brister, nämligen i avseende på stipendiernas belopp och på deras antal. Det torde icke falla inom kommitténs uppdrag att framlägga preciserat förslag beträffande det belopp, med vilket ett medicinskt doktorandstipendium bör utgå. Denna fråga kominer sannolikt att behandlas i större sammanhang inom 1945 års universitetsberedning. Kommittén vill emellertid än en gång erinra om att såväl de sakkunniga för den medicinska forskningens främjande som de medicinska lärosätena och universitetskanslern tidigare uttalat, att stipendiebeloppet borde sättas till 5 000 kronor per år. Kommittén vill för egen del understryka, att en avsevärd höjning av stipendiebeloppen synes oundgängligen nödvändig, om stipendierna skola fylla det avledda ändamålet att utgöra effektiva understöd för högre medicinska studier. Det hittills gällande antalet doktorandstipendier har för de medicinska fakulteternas och karolinska institutets vidkommande visat sig vara otillräckligt. Sålunda har under det gångna året ett betydande antal viilmeriterade sökande ej kunnat tilldelas stipendium. Vid karolinska institutet avvisades t. ex. vid början av vårterminen 1946 av de 55 sökande icke mindre än 35 från tillträde till stipendium (institutet utdelade läsåret 1945—46 20 halvårsstipendier i stället för 10 helårsstipendier), medan höstterminen 1946 av 39 ansökningar 29 måste avslås. En avsevärd utbyggnad av det medicinska doktorandstipendiesystemet synes alltså vara motiverad. Med hänsyn till att systemet först nyligen införts, vill kommittén dock inskränka sig till att föreslå, att från och med budgetåret 1947—48 till de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund knytas sammanlagt vardera 9 och till karolinska institutet sammanlagt 15 doktorandstipendier. Detta antal har beräknats under visst hänsynstagande till antalet studerande och till rekryteringsbehovet för befattningar med medicine doktorskompetens. Förslaget torde böra betraktas som ett provisorium, avsett att täcka minimibehovet under de närmast kommande åren.

225 A n g å e n d e medicinska centralbibliotek vid universiteten. En oundgänglig förutsättning för forskningsarbete är tillgång till relevant vetenskaplig litteratur. Om litteraturstudierna ej skola taga i anspråk orimligt mycket tid, måste böckerna vara lätt och bekvämt tillgängliga. Litteraturstudierna vid naturvetenskaplig forskning ha vissa särdrag. Sammanhängande perioder för litteraturstudier kunna förekomma vid större arbetens igångsättande eller sammanskrivning, men litteraturstudierna äro i övrigt i mycket stor utsträckning fördelade på småstunder vid lämpliga pauser i själva forskningsarbetet. Ofta gäller det exempelvis att finna uppgifter rörande använda metoder eller beträffande kemiska eller fysikaliska konstanter eller en jämförelse av just vunna resultat med sådana vunna på samma område på annat håll. Karakteristisk för denna form av litteraturstudium är, att den använda boken vid varje tillfälle oftast behöver utnyttjas blott en kort stund, kanske endast några minuter. Är den behövliga boken ej tillgänglig, kan å andra sidan detta förhållande utgöra ett besvärande hinder för forskningsarbetets fortskridande. Det är klart, att det under sådana förhållanden är av mycket stort värde för de enskilda institutionerna att förfoga över egna institutionsbibliotek. Då det gäller de inom institutionens fackområde mest använda uppslags- och handböckerna samt tidskriftsserierna, kan det sägas vara helt enkelt oundgängligt för institutionerna att äga sina egna exemplar. Det är emellertid givet, att institutionsbiblioteken måste givas en ganska begränsad omfattning, medan forskningen på ett specialområde mycket ofta kräver litteraturuppgifter från angränsande områden. Inte minst gäller detta specialfacken inom det medicinska vetenskapsområdet. I viss mån kan studierna av den litteratur, som ej finnes tillgänglig i ett visst institutionsbibliotek, ske genom besök å andra institutioner. Med hänsyn till att de enskilda institutionsbiblioteken ej ha någon service och att deras organisation och tillgänglighet starkt varierar, är ett medicinskt centralbibliotek emellertid oundgängligt för forskningen vid en medicinsk högskola. Karolinska institutet förfogar över ett eget sådant, medan vid universiteten det medicinska centralbiblioteket ingår i universitetsbiblioteken. För att väl kunna fylla sitt ändamål måste ett medicinskt centralbibliotek motsvara vissa bestämda anspråk. Det måste för det första vara försett med ett välutrustat referensbibliotek, innehållande behövliga index, uppslagslitteratur, handböcker och referattidskrifter. Vidare måste bokmagasinen vara lättillgängliga, så att det för de enskilda forskarna kan vara möjligt att på platsen och utan avsevärd lidsutdräkt inhämta ur ett mindre eller större antal tidskriftsband behövliga uppgifter. Vidare måste sådan litteratur, som är starkt efterfrågad, finnas i duplett- eller triplettexemplar. Detta gäller även tidskriftsserier. Det kan här erinras om att universitetsbiblioteken (och karolinska institutets bibliotek) ej endast skola betjäna resp. högskolor utan även landet i övrigt och att utlåningen åt andra

håll kan utgöra mycket besvärande hinder för forskningen vid den högskola, biblioteket i fråga i första hand är avsett alt betjäna. Trots den goda organisation och höga allmänna standard, som utmärker universitetsbiblioteken, har det för de medicinska forskarna vid universiteten länge känts som en besvärande olägenhet, att de medicinska centralbiblioteken ej på ett tillfredsställande sätt fyller dessa anspråk. Vid planeringen av universitetsbibliotekens utveckling och utvidgning bör det enligt MHO.s mening allvarligt övervägas, om icke den rationella lösningen av ovan påtalade ölägenheter och svårigheter bör innefatta ett förläggande av de medicinska centralbiblioteken vid universiteten till särskilda byggnader i omedelbar närhet till de medicinska institutionerna. Det bör vidare framhållas, att rymliga läsesalar i sådana medicinska centralbibliotek skulle på ett helt annat sätt än nu göra det möjligt för de medicine studerande att i önskvärd omfattning bedriva studier i originallitteraturen. Dessa problem ha för närvarande speciell aktualitet vid Lunds universitet, där planer föreligga att i en flygel mot norr med bekväm förbindelse från lasarettsområdet anordna ett medicinskt bibliotek, betjänat av universitetsbibliotekets personal.

Organisation för behandlingskontroll g e n o m efterundersökning. För de flesta kliniska ämnen är det av synnerligen stor vikt att erhålla fortlöpande uppgifter om behandlade patienters hälsotillstånd efter en tillräckligt lång tid från utskrivningen, för att det skall kunna bedömas, om full hälsa uppnåtts, eller om recidiv, komplikationer eller invaliditet uppstått efter den behandlade sjukdomen eller om patienten till äventyrs avlidit. Dylik efterkontroll har i vårt land i regel endast tillfälligtvis och för visst ändamål utförts vid vetenskaplig bearbetning av kliniskt material. Vid några universitetskliniker ha dock i begränsad utsträckning vissa sjukdomstyper underkastats mera regelbunden efterundersökning. På grund av svårigheter för den knappt tilltagna lakar- och kontorspersonalen att utöver sitt dagliga arbete medhinna dylika uppgifter har verksamheten dock ej kunnat bedrivas i erforderlig utsträckning. Blott vid de radioterapeutiska klinikerna ha i Sverige regelbundna och fortlöpande efterundersökningar företagits beträffande slutresultatet av samtliga behandlingsfall. Genom professor Gösta Forssells initiativ finnes sålunda vid radiumhemmet i Stockholm praktiskt taget samtliga sedan 1910 behandlade patienter efterundersökta, så att resultaten av behandlingen låta sig överblickas. I diskussionsinlägg vid Svenska sjukhusföreningens sammanträde den 15 april 1945 framhöll professor Gösta Forssell bland annat, att h a n blivit övertygad om

227 att en regelbunden eflergranskning av behandlingsresultaten skulle vara av stor nytta för alla sjukhusavdelningar och för sjukvården i dess helhet. Mest framträdande är detta behov beträffande de sjukdomsgrupper, där enligt erfarenhet recidiv eller sena komplikationer relativt ofta bruka förekomma, samt vid de sjukhusavdelningar, där nya behandlingsmetoder i större utsträckning prövas och utarbetad. En enligt vetenskapens krav genomförd kontroll av behandlingsresultaten är en nödvändig förutsättning för att sjukhusens erfarenheter skola kunna läggas till grund för vetenskaplig forskning över sjukdomarna och deras behandling. Ett sjukhus utan en fast organisation för kontroll av behandlingsresultaten liknar ett hushåll utan räkenskaper och bokslut. MHO finner det uppenbart, att ingen modernt arbetande klinisk institution utan stora olägenheter kan undvara ett system för behandlingskontroll genom efterundersökning. Arbetet vid en sådan avdelning för behandlingskontroll består i uppläggande av kortsystem med journalutdrag av viktigare data. Genom regelbunden korrespondens eller genom inkallelse till personlig undersökning följes sedan patienternas tillstånd under tillräckligt lång tid. För att resultaten skola få verkligt praktiskt värde, är det slutligen nödvändigt, att de med lämpliga intervall sammanställas och bearbetas till en fortlöpande behandlingsstatistik. Som ledare för en avdelning för behandlingskontroll kräves främst en vid kliniken i fråga verksam, erfaren läkare, vars arbetsbörda i sjukvård och undervisning ej lägger hinder i vägen för regelbunden tillsyn av arbetet. Såsom professor Forssell framhåller, torde det ej vara lämpligt att stadigvarande anställa viss läkare uteslutande för detta ändamål, även om vid ett sjukhus eller en större sjukhusavdelning en eller flera läkare skulle kunna helt sysselsättas med behandlingskontrollen. Det är nämligen önskvärt, att avdelningens egna läkare, som deltagit i de sjukas behandling, själva, under avdelningschefens ledning, utföra den på läkare ankommande delen av kontrollarbetet, detta bäde för läkarens egen utbildnings skull och för att fallen skola bliva på bästa sätt bedömda och eventuellt omhändertagna för förnyad behandling. Med hänsyn härtill torde frågan om läkarkrafterna för behandlingskontrollen bäst lösas så, att den ordinarie läkarstaben erhåller en sådan storlek, att dess ordinarie arbetstid räcker till även för arbetet med behandlingskontrollen. För det löpande kontorsmässiga efterforsknings-, arkiv- och registreringsarbetet och för assistens vid materialets bearbetning behöves vid läkarnas sida särskild kanslipersonal, som utbildats för dessa uppgifter. Särskilda lokalutrymmen för behandlingskontrollen äro nödvändiga, vilket bör beaktas vid planering av kliniska sjukhusbyggen. Den av MHO föreslagna forskningspersonalen torde kunna medhinna att sköta behandlingskontrollen, detta dock endast under uttrycklig förutsättning,

att kanslipersonalen ej belastas med rutinarbete för sjukvårdens behov. Blott för vissa kliniska institutioner, där ett stort antal patienter skola följas under lång tid, torde ytterligare personal behöva anställas. Dessa frågor böra prövas från fall till fall, allt eftersom större erfarenhet om behovet vinnes. Av de kliniska professorerna inom medicinska fakulteten i Lund h a r framförts önskemål om inrättande av ett centralregister för samtliga kliniker. I detta skulle införas alla patienter, som intagas på sjukhuset, registrerade på ändamålsenligaste sätt, lämpligen enligt den nya folkbokföringens system. Från centralregistret skulle utgå meddelande till vederbörande klinik, om en patient, som tidigare vårdats där, ånyo intages å sjukhuset. I ännu högre grad önskvärt vore, om ett sådant centralregister kunde anslutas till andra liknande inom ett större sjukvårdsområde. Även den patologiska institutionen skulle inneslutas i centralregistrets verksamhet. Fördelarna härav äro uppenbara. En patient försvinner nu ofta ur sikte, ehuru den vårdats å andra kliniker av sjukhuset eller avlidit och ev. obducerats på den patologiska avdelningen. Vid vetenskapliga efterundersökningar och för tillvaratagande av sektionsmaterial vore centralregistret av största värde. För skötseln av ett sådant centralregister skulle behövas ett kanslibiträde samt åtminstone under uppläggningen av registret ännu ett skrivbiträde. Arbetet borde försiggå under uppsikt av lämplig läkare vid sjukhuset. MHO finner förslaget om centralregister för de kliniska sjukhusen beaktansvärt. Då det för att nå full effektivitet bör kombineras med liknande registrering vid de icke kliniska sjukhusen inom ett större område samt då det även torde vara ett uttalat behov från sjukvårdens synpunkt, att ett sådant register upplägges, anser sig kommitterade ej nu kunna föreslå dess omedelbara anordnande speciellt för undervisningssjukhusen.

Statens bakteriologiska laboratorium. Fristående från de medicinska högskolorna finnas vissa institutioner på det medicinska området, vilka vid sidan av praktiska uppgifter utöva en ganska omfattande vetenskaplig verksamhet. Så är förhållandet beträffande statens bakteriologiska laboratorium. Denna institution, som är underställd medicinalstyrelsen, sorterar under socialdepartementet. Trots att densamma sålunda icke lyder under det departement, som påkallat förevarande utredning, har kommittén ansett sig böra undersöka ifrågavarande laboratoriums behov beträffande den vetenskapliga verksamheten. Detta ställningstagande har kommittén funnit motiverat av dels laboratoriets ställning såsom fackinstitution med i viss mån särpräglad inriktning på vissa vetenskapliga problem, dels dess ofta förekommande samarbete i olika forskningsuppgifter med universitetsinstitutionerna, dels slutligen dess betydelse för specialistutbildningen inom sitt fackområde.

229 Kommitténs undersökning av möjligheterna för den vetenskapliga verksamheten vid ifrågavarande laboratorium har givit anledning till följande uttalande. Statens bakteriologiska laboratoriums omfattande praktiska uppgifter i fråga om dels diagnostiska undersökningar, dels framställning av sera och ympämnen, öppna rika möjligheter till vetenskapliga arbeten. Att sådana bedrivas i stor omfattning, är också av grundläggande betydelse för att rutinuppgifterna skola kunna lösas på ett fullvärdigt sätt. Det gäller såväl att hålla metodiken på en hög nivå genom att följa utvecklingen på området som att genom egna forskningar bidraga till framstegen inom laboratoriets verksamhetsfält. I fråga om den vetenskapligt utbildade personalen äro möjligheterna till eget vetenskapligt arbete relativt gynnsamma. Behovet av teknisk assistans för dylikt arbete kan emellertid icke tillfredsställande tillgodoses på grund av den knappa tillgången på laboratoriebiträden, vilkas antal bestämts med huvudsaklig ledning av rutinuppgifterna. Vetenskapligt arbete fordrar emellertid numera teknisk assistans i långt större utsträckning än tidigare. Det synes därför vara av stor vikt, att antalet laboratoriebiträden beräknas med hänsyn jämväl till vad den vetenskapliga verksamheten kräver. Laboratoriets lokala resurser äro f. n. hårt utnyttjade och möjliggöra icke en intensifiering av verksamheten på virusområdet, som erbjuder många aktuella såväl praktiskt som teoretiskt betydelsefulla arbetsuppgifter. Att denna specialgren av bakteriologien måste tillmätas stor vikt bland laboratoriets arbetsuppgifter framgår bl. a. av att möjligheter till aktiv immunisering mot virussjukdomar undan för undan framkomma och att nya diagnostiska metoder införts på området. Kommittén har också (s. 66) framlagt förslag om professur i virusforskning, anknuten till laboratoriet. Då Kungl. Maj:t den 25 januari 1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att i samråd med föreståndaren för laboratoriet utarbeta program för utbyggnad av laboratoriet, vilt kommittén endast uttala, att en dylik utbyggnad snarast synes böra komma till stånd. Bakteriologiskt arbete kräver i allt större omfattning tillämpning av kemiska undersökningsmetoder och fysikalisk-kemisk utrustning. Detta gäller såväl kontrollen av reningsprocesserna vid beredningen av ympämnen och sera som del vetenskapliga arbetet. Laboratoriet förfogar emellertid icke över nödig utrustning för sådana undersökningar. Ännu saknas sålunda elektroforesapparat, warburgapparat och preparativ ultracentrifug. Möjligheterna för frysinlorkning av bakteriekulturer, virus och olika antigen äro ävenledes bristfälligt tillgodosedda. Behovet av elektronmikroskopisk utrustning för virus- och bakteriofagundersökningar h a r även gjort sig starkt kännbart. Det synes kommittén därför vara synnerligen angeläget, att medel ställas till förfogande för komplettering av laboratoriets instrumentella utrustning. . _.__ .„

230 Beträffande medicinsk högskola i Göteborg. Kommittén har den 15 mars 1946 avgivit av riksdagens statsutskott begärt yttrande över två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr K. Sjödahl m. fl. (I: 1) och den andra inom andra kammaren av herr B. von Friesen m. fl. (II: 2) angående inrättande av en medicinsk undervisningsanstalt i Göteborg. I detta yttrande anförde kommittén bland annat efter ett referat av vissa detaljer i LS:s betänkande. Kommittén anser sig böra bedöma motionärernas yrkande mot bakgrunden av läkarutbildningssakkunnigas sålunda refererade slutsatser. Skulle det — vilket ingalunda förefaller osannolikt — inom en nära framtid visa sig, att landets läkarbehov motiverar en ökad intagning till de medicinska nybörjarkurserna, torde det vara fördelaktigt alt skapa möjligheter för medicinsk utbildning också i Göteborg. De stora välutrustade kliniker, som finnas vid stadens sjukvårdsinrättningar, skulle helt säkert visa sig utgöra goda grundvalar vid upprättandet av en ny medicinsk högskola i Göteborg. Vidare kan det rent allmänt med fog göras gällande, att rikets andra stad bör i högre grad än nu är fallet tillgodoses med ställiga kulturinstitutioner. Kommittén har alltså intet att invända emot en utredning av det slag, som påyrkats i de nämnda motionerna. På i yttrandet närmare utvecklade grunder ansåg sig kommittén böra tillstyrka en utredning rörande anordnandet av medicinsk utbildning i Göteborg. Sådan utredning har även tillstyrkts av de i ärendet hörda myndigheterna, och riksdagen har senare i skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit, att sådan utredning skulle verkställas, varefter chefen för ecklesiastikdepartementet den 20 september 1946 tillsatt en kommitté med detta uppdrag. I samband härmed vill kommittén fästa vederbörande myndigheters uppmärksamhet på vikten av att överläkare- och andra befattningar vid Göteborgs sjukvårdsinrättningar, vilka kunna komma att beröras av ett eventuellt realiserande av tanken på en medicinsk högskola i Göteborg, redan nu tillsättas enligt akademiska grunder, emedan annars utvecklingen i nämnd riktning kan försvåras och fördröjas. Kommittén hänvisar till att samma problem är aktuellt vid Malmö allmänna sjukhus (se s. 68 f.).

Konung Gustaf V:s forskningsinstitut. Den 18 juni 1938 uppdrog Hans Maj:t Konungen åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag angående användningen av de medel, som den till Hans Maj:t Konungens 80-årsdag gjorda nationalinsamlingen redan inbragt och ytterligare komme att inbringa och som enligt Hans Maj.ts bestämmande skulle förvaltas under n a m n av Konung Gustaf V:s 80årsfond. Den 12 maj 1939 överlämnade kommittén ett betänkande med utredning rörande användningen av fonden samt förslag till stadgar. Dessa stadgar fastställdes av Hans Maj:t den 23 maj 1939.

231 I stadgarna angives, att av 80-årsfondens medel en institutsfond skall avskiljas och användas som bidrag till uppförande, utrustning och drift av ett institut för forskning över de invalidiserande folksjukdomarna, i första hand de reumatiska sjukdomarna och barnförlamningen. Dessutom skall en del av fonden utgöra forskningsfond och en annan del dispositionsfond, vilken senare skall stå till styrelsens förfogande för bestridande av organisationsoch administrationskostnader samt för förverkligande i övrigt av 80-årsfondens syften. Konungen bestämde vidare, att av fondmedlen 2 000 000 kronor skulle tillfalla institutsfonden. Styrelsen hade att inleda underhandlingar med vederbörande myndigheter, i syfte att det ovannämnda forskningsinstitutet snarast möjligt måtte upprättas i anslutning till karolinska sjukhuset. Styrelsen uppdrog år 1939 åt ledamöterna Höjer, Svartz och Waldenström att med arkitekten S. Ahlbom som adjungerad uppgöra och för styrelsen framlägga plan, ritningar och beskrivning rörande det närmare utformandet av ett i särskilda byggnader å karolinska sjukhusets område och i anslutning till sagda sjukhus inrymt forskningsinstitut. Planer och ritningar framlades för styrelsen redan år 1940. De ha sedermera varit föremål för omarbetning och komplettering. Vid förhandlingar rörande upplåtelse av tomt m. m. tillstyrkte karolinska institutets lärarekollegium, karolinska sjukhusets direktion och dess byggnadskommitté uppförandet av forskningsinstitutet på därför föreslagen tomt. Den 20 juni 1944 anförde riksdagen i sin skrivelse nr 365, att riksdagen funnit, att det i förevarande fall finge ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare prövning av ärendet lämna det av fondstyrelsen begärda medgivandet angående upplåtelse av tomt. Den 20 april 1945 medgav Kungl. Maj:t, att den tillämnade byggnaden för ifrågavarande forskningsinstitut finge förläggas till den plats inom karolinska sjukhusets område, vilken i situationsplan, upprättad av arkitekten Sven Ahlbom i augusti 1942, betecknats med nr 26, och därefter beslöt fondstyrelsen den 5 maj 1945, att byggnaden skulle uppföras å nämnda plats. Den 12 maj 1944 hade fondstyrelsen tillsatt en byggnadskommitté, som den 5 maj 1945 fick i uppdrag dels att igångsätta erforderliga arbeten med grundens iordningställande, dels att för fondstyrelsens räkning söka erforderligt arbetstillstånd, som beviljades i mars 1946, dels att för fondstyrelsen i och för definitivt godkännande framlägga ritningar till institutet. Vid fondstyrelsens sammanträde den 8 februari 1946 godkändes de av byggnadskommittén uppgjorda ritningarna till forskningsinstitutet. Enligt en framlagd kostnadsberäkning skulle byggnadskostnaderna belöpa sig till 1 300 000 kronor och utrustningen draga en kostnad av 200 000 kronor. Genom understöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer viss utrustning, nämligen ett elektronmikroskop, att tillföras institutet. Kostnaderna härför ingå icke i ovannämnda 200 000 kronor.

232 Samtidigt framlades för fondstyrelsen beräkningar, utförda av överdirektör F. von Dardel och professor N. Svartz, angående driftskostnaderna enligt nedanstående tabell.

Tabell angående driftskostnaderna för ett planerat forskningsinstitut vid Karolinska sjukhuset, A. 1 föreståndare 3 tekniska assistenter (A 7) å 5 245 kr 2 vaktmästare (A 7) a 5 245 * 1 kanslibiträde (A 7) å 5 245 » 1 telefonist (Eo 2) å 3 654 » 4 städerskor (U 1) å 2 958 > Ålderstillägg Semestervikarier Sjukvikarier

15 000 15 735 10 490 5 245 3 654 11 832 2 000 5 000 2 000 70 956

B. Värme, lyse och vatten . 5 390 övriga kostnader (expeditionskostn., förbrukningsartiklar, tvätt, inventariers och fastigheters underhåll m. m.) 30 000 35 390 Totalsumma 106 346 eller i avrundat belopp kronor 110 000 För täckandet av driftskostnaderna kan fondstyrelsen disponera räntan på ett kapital av 1 000 000 kronor. Denna ränta belöper sig efter 3 % till 30 000 kronor. Under hand har till chefen för ecklesiastikdepartementet anmälts det förhållandet, att avkastningen av fonden icke försloge till de beräknade driftskostnaderna. Utom ovannämnda fasta driftskostnader beräknas att institutionen skall tillföras medel för löpande utgifter genom att å densamma arbetande forskare erhålla anslag ur olika tillgängliga fonder, avsedda att understödja medicinsk forskning. Kommittén tillstyrker i princip, att Konung Gustaf V:s forskningsinstitut erhåller understöd av statsmedel för bestridande av kostnaderna för nödig permanent personal vid institutet.

233 Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige. I skrivelse den 16 april 1943 hemställde chefen för flygvapnet om utredning rörande frågan om ordnandet av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten i Sverige. I anledning därav bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 30 augusti 1943 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag i ämnet. Kommittén, kallad flygmedicinska utredningen överlämnade den 14 juni 1944 sitt betänkande till chefen för ecklesiastikdepartementet. Den 9 november 1945 uppdrog Kungl. Maj:t ät statens medicinska forskningsråd att upptaga frågan till förnyad behandling. Med anledning härav tillsatte rådet 3 december 1945 en kommitté, statens medicinska forskningsråds flygmedicinska utredningskommitté, som den 8 januari 1946 till statens medicinska forskningsråd avgivit sitt betänkande, vilket av rådet med eget utlåtande den 9 januari 1946 överlämnats till Kungl. Maj:t. I nämnda betänkanden lämnas en utförlig redogörelse för flygmedicinens allmänna uppgifter, dess nuvarande ställning i utlandet och i vårt land samt de aktuella problemställningarna och uppgifterna för svensk flygmedicin. En redogörelse för de förslag i fråga om forskningsarbetets organisation och ledning, apparatur och lokalbehov samt personal ävensom de kostnadsberäkningar, som framlagts av flygmedicinska utredningen, den av medicinska forskningsrådet tillsatta flygmedicinska utredningskommittén, respektive rådet självt, återfinnes i prop. 1946:273 s. 188 o. f. liksom de förslag till åtgärder, chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd härav anser böra vidtagas. Genom dessa åtgärder, som beslutats av 1946 års riksdag (se riksd. skrivelse 1946:456, s. 29), torde den flygmedicinska forskningen i landet bliva väl tillgodosedd, och det är därför endast för vinnande av en fullständigare överblick, som kommittén velat omnämna ovan berörda spörsmål.

Kap. 9. Sammanfattning av kostnaderna för kommitténs förslag. De sakkunnigas hemställan. Ärligen återkommande kostnader (från och med budgetåret 1947/48). ökning av anslagen till ersättningar rande akademiska lärare (s. 52) Nya professurer

åt

vikariekronor

40 000

40 000

kronor » »

38 908 98 724 52 362

189 994

(s. 91)

Uppsala universitet Lunds universitet Karolinska institutet övriga nya befattningar Uppsala universitet Lunds universitet Karolinska institutet Övriga institutioner

(s. 183) kronor 558 201 » 562 170 » 1 049 258 » 92 310 2 261939

ökning av årsanslag till materiel m. m. (s. 208) Uppsala universitet 1 kronor Lunds universitet 1 » Karolinska institutet » övriga institutioner » Elevavgifternas borttagande » Anslag åt professores emeriti » Summa årligen återkommande Utbildning

av laboratoriebiträden Summa

kostnader,

(s. 219) . . . . kronor

årligen återkommande

kostnader,

210 710 245 120 407 727 41 400 69 713 15 000

989 570

kronor 3 411 890 6 500

6 500

kronor 3 488 103

Beträffande häri ingående anslag till centrallaboratorierna se dock s. 190.

235 Engångskostnader. Engångsanslag till inköp av instrument Uppsala universitet 1 Lunds universitet 1 Karolinska institutet 1 övriga institutioner Summa

m. m. (s. 208) kronor 378 775 » 350 525 » 2 367 290 » 289 000 3 385 590 engångskostnader,

kronor 3 385 590

De medicinska högskolornas organisationskommitté hemställer härmed, att kommitténs i kapitel 3 framlagda synpunkter beträffande personalens arbetsförhållanden beaktas, att nya professurer inrättas i enlighet med förslag, framlagt i kap. 4, att andra befattningar inrättas i enlighet med förslag, framlagt i kap. 5, alt anslag till materiel m. m. till de vetenskapliga institutionerna och för professores emeriti beviljas i enlighet med förslag, framlagt i kap. 6, att åtgärder vidtagas för förbättrad utbildning åt laboratoriebiträden i enlighet med förslag, framlagt i kap. 7, att kommitténs synpunkter beträffande doktorsavhandlingarna, doktorandstipendierna m. fl. frågor, vilka framlagts i kap. 8, beaktas. 1 I de angivna summorna ingå engångsanslag till utrustning av en instrumentverkstad vid vardera av akademiska sjukhuset, Lunds lasarett och Karolinska sjukhuset (70 000 kr. till vardera verkstaden), vilka först efter uppkommande behov böra ställas till respektive sjukhus förfogande.

57. Betänkande angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgörings frågor vid domstolarna. Norstedt. 330 s. Ju. 58. Betänkande rörande utbyggnad av civila flygplatser m. m. Idun. 153 s. 1 karta. K. 59. Betänkande med förslag angående hemvärnet. Beckman. 157 s. 1 bil. Fö. 60. Betänkande rr.ed förslag lill lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. Almqvist & Wiksell, Uppsala. 867 s. S. 61. Biktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 3. Bilagor Idun. 149 's. J o . 62. Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. Norstedt, iv, 229 s. J u . 63. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. Marcus, iv, 128 s. J o . 64. Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. Beckman. 160 s. Jo. 65. Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. Statens Reproduktionsanstalt. 54 s. S. 66. Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del. 1. Marcus. 138 s. Fi. 67. Betänkande med utredning och förslag angående löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. V. Petterson. 223 s. Fi.

68. Betänkande och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del. 1. Beckman. 254 s. E. 69. Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning angående reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rörande enskild rätt och därmed sammanhängande frågor. Av N. Hcrlitz. Marcus. 221 s. Ju. 70. Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar. V. Petterson. 198 s. J o . 71. Betänkande om deltidsarbete i allmän tjänst ni. m. Marcus. 199 s. Fi. 72. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 7. Radio och film i skolundervisningen. Idun. 64 s. E. 73. Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. Marcus. 142 s. K. 74. Betänkande angående socialvctenskapernas ställning vid universitetet och högskolor m. m. Haeggström. 180 s. E. 75. Betänkande och förslag angående förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. Beckman. 301 s. Fö. 76. De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. Idun. (2) 235 s. E.

Anm. Om sårskild tryckort ej angives, år tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna til det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. - ecklesiastikdepartementet. Jo. jordbruksdepar.ementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1946 Systematisk (Slffrcrna

förteckning

inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmnn lagitiUiiiug. Rättsskipning. Fångvård. Ärvdabalksakkumigas förslag till föräldrabalk. [49) Betänkande ang vissa organisations-, utbildnings- och tjånstgöfiflgsfrägor vid domstolarna. [57] Slatsförttttning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vatienbyggnadsitvrelsen m m. [101 1945 års lönekomitlé. 1. Betänkande med förslag till statliga lönephmei m. m. [48] Betänkande mig. reglering av anställningsförhållandena för viss civil fersonal inom statsförvaltningen. Del 1. [66] Betänkande med utredning och förslag ang. löneställningen för vis; statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m- ni [671 Förvaltningsförfa-andet. Förberedande utredning ang. reglering av Erfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ärenden rönnde enski'd rätt och därmed sammanhängande fråg»r. [691 , . Betänkande om ieltidsarbcte i allmän tjänst m. ni. [71] Kommunalförvaltning. Statem orh kommunernas

finaniväsen.

1943 års jordbnustaxeringssakkunniga Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering

av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring. [29] 1944 års skatlesakkunniga. 2. Betänkande ang. idrottssammanslutningars beskattning för inkomst. [56] Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. Betänkande ang. flyktingars behandling. [361 Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödlighelen i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor. [61 Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [131 Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Belänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] (Forts, å omslagets 4:de sida)

Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led i sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m. [53] Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. [60|

Handel ocb sjSfart. Kommunikations väsen. Betänkande ang. rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Betänkande med förslag till verkstadso.-ganisation lör väg- och vattenbyggnadsväsendet. [4ä| Betänkande röranue utDyggnad av chila flygplatser m. m. [58] Bank-, kredit- ocb peiiulngvaten. Körsäkrlngs väsen. Betänkande ang. tjänslepensionsförsäkriuiens organisation. [26J Försäkringsutredningen. Förslag till lag cm försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. (33J 2. Motiv. [34J

Hälso- orb sjukvård.

Kyrkovaseu. Undervisningsväsen. Andlig sdling 1 övrigt.

Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. [20J

1941 ars lärarlönesakkunniga. Betänkande .ned förslag till boställsordning lör folkskolans lärare it. m. 18] 1945 års universitetsberedning. 1. Docentkstitutionen. [9| 1940 ärs skolutrednings betänkanden oca utredningar. IV. Skolpliktslidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Frakaska linjer. 114] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter i_å fostran och undervisning. [31J VII. Radio och film i skolundervisningen. 172] Betänkande om tandläkarutbildningens oidnande ni. in. Del 1. 1121 Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga examina m. m. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m. m. [32| Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 2. [50 Utredning ang. reglering av den territcriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualuidervisning lör lärare i högre skolor. [55] Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. [08] Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. [74] De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. [76]

Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. 116] PM ang. utvecklingsplanering på jordbrukels område. [181 Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39| Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] Del 2. [46] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhäslaveln m. m. [45] Rationalitetsvariationerna inom det svenska jordbruket. [47] Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. [64] Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förslag till lag om sambruksföreningar. [70] V»tteiiväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. 131 Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41] Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [631 Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [73] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. [62]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspltktens omfattning för viss pcrsonai vid försvarsväseiideL [4] Betänkande och förslag rörande åtgärdej" för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [71 Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse för rikets försvar. [25| Betänkande med förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m. [38) Betänkande med förslag ang. hemvärnet. [59] Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. ['5] Utrikes ärenden.

Iduns tr., Esselte, Sthlm 46 eieisi

Internationell rfift-