('angående utgifter å till- läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46',)
Hänvisat till av
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 1
Nr 334.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utgifter å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46; given Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 okto ber 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter. Det tidigare upprätthållna kravet på en sammanfattande behandling i an slutning till statsverkspropositionen av samtliga anslag på riksstaten har icke kunnat fullt ut tillgodoses under krigsåren, då lägets förändringar gjort det omöjligt att i förväg uppdraga fasta gränser för statens åtgärder och för medelsbehoven. Statsregleringen har sålunda i viss utsträckning glidit över i ett system där riksstaten utbyggts ej endast med förskottsstater utan även med öppna tilläggsstater, över vilka reglerats uppkommande merkostnader och överskridanden samt utgifter från förskottsstat samt därjämte — ehuru i mindre utsträckning — successivt i mån av behov anvisats anslag även för nya ändamål. Det möter givetvis under alla förhållanden betänkligheter att Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 1
2 Kungl. Mcij:ts proposition nr 334.
i efterhand komplettera riksstaten med nya anslag, vilka därigenom icke kom ma att prövas gemensamt med andra anspråk. I den mån en viss balans mel lan inkomster och utgifter åsyftas vid utformningen av statsregleringsbeslutet, erhålla dessa betänkligheter ökad tyngd. Såsom i tidigare sammanhang utvecklats lia kraven på en avvägning av budgetens balansering med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget un der krigsåren i viss mån fått skjutas åt sidan, vilket i sin tur undanskymt här berörda olägenheter av en öppen budgetering. I och med återgången till mera normala förhållanden med därmed följande krav på budgetens plan mässighet måste en starkare ansvällning av statsutgifterna genom anslagsanvisningar å tilläggsstat föranleda en omprövning av inkomstavvägningen. En skillnad måste dock därvid upprätthållas mellan nya anslag för regle ring av tidigare verkställda transaktioner och anslagsökningar för nya verk liga utgifter. Det saknas anledning att i delta sammanhang gå närmare in på här antydda problem, som torde få upptagas till diskussion i samband med framläggandet av finansplanen för nästföljande budgetår. Med utgångspunkt från dessa överväganden ha de nu aktuella anslagsäskandena i huvudsak begränsats till utgifter, vilka föranletts av efterkrigs tidens särskilda förhållanden. En särställning intar ett anslag till avskriv ning av vissa internationella krediter. I annat sammanhang förelägges riks dagen frågan om ytterligare uppskov med fastställande av allmän beredskapsstat, och därvid ha kostnaderna för fortsatt planering beträffande be redskapsarbeten förutsatts skola överföras på tilläggsstat till löpande riks stat. Vissa andra utgiftsbehov som äro av den natur att de tidigare bestritts från förskottsstat för försvarsväsendet bör nu i den mån de icke kunna an stå, regleras över tilläggsstat. Slutligen tillkomma ett fåtal anslag till skilda ändamål, vilkas tillgodoseende av skäl, som i samband med anslagsäskandena närmare angivas, ansetts icke kunna anstå. Frågan om anvisande av avskrivningsanslag svarande mot vissa investeringar torde få anmälas sena re under riksdagssessionen. De anslagsäskanden vilka i enlighet med det anförda ansetts böra före läggas årets riksdag under dess höstsession böra sammanfattas på en tilläggs stat I till riksstaten för innevarande budgetår. Dessa anslagsäskanden lia ti digare anmälts för Kungl. Majit. Beträffande vissa anslagsäskanden har Kungl. Majit beslutat, att de skola i särskilda propositioner underställas riksdagens prövning. Övriga äskanden, vilka av vederbörande föredragande anmälts tidigare denna dag, böra i en sammanfattande proposition föreläg gas riksdagen. En sammanställning omfattande dels sistnämnda anslags äskanden, varom Kungl. Majit på hemställan av vederbörande föredragan de enligt statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1 — 17) fattat beslut, dels ock de anslagsäskanden å tilläggsstat I, beträffande vilka Kungl. Majit be slutat avlåtande av särskilda propositioner, torde få bifogas statsrådspro tokollet i detta ärende (bihang). Av sammanställningen framgår, att å tilläggsstaten äskas anslag å drift budgeten å sammanlagt 212,2 miljoner kronor. Härav faller huvudparten
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 3
eliel- 200 miljoner kronor på avskrivning av vissa internationella krediter. Vidare äskas sammanlagt 6,4 miljoner kronor under olika huvudtitlar till planering av allmänna arbeten. Av återstoden, 5,8 miljoner kronor, avse 2,1 miljoner kronor Sveriges innehållna bidrag till Nationernas förbund för åren 1940—45 samt 1,7 miljoner kronor vissa militära ändamål, vilka förut i viss utsträckning tillgodosetts från förskottsstat för försvarsväsendet. Anslagen på kapitalbudgeten uppgå till sammanlagt 18,4 miljoner kronor. Härav avse 10 miljoner kronor viss kreditgivning till utlandet samt samman lagt 2,2 miljoner kronor anslag till tomtinköp, vilka av olika skäl icke an setts kunna anstå, övriga anslag avse huvudsakligen byggnadsföretag, vil kas utförande avse att fylla trängande lokalbehov.
Chefen för finansdepartementet hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna de förslag, om vilka Kungl. Majit enligt bilagda utdrag av statsrådsprotokollet för denna dag (bil. 1—17) fattat beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
i> r< i» £-1.
- ''-A
| '
» 3 * * v*t. - ■ # . 'V *» ■!. .^4
. j: .at .
• : •
g ■■>■■: f - fe ■ - m.
Kunni. Maj.ts proposition nr 334. 5
Bilaga 1.
Egentliga statsutgifter.
Andra huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler härefter under justitiedepartementets handläggning hörande ärenden angående egent liga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt an för därvid följande.
C. Domstolarna.
[1.] Vattendomstolarna: Avlöningar. Sedan med biträde av särskild sak
kunnig utredning verkställts angående vattendomstolarnas arbetsförhållan den, framlades för 1945 års riksdag särskild proposition (nr 148) angående anslag för budgetåret 1945/46 till vattendomstolarna. I anslutning till den na proposition genomfördes betydelsefulla förstärkningar av vattendom stolarnas personalorganisation. Bland annat inrättades vid Norrbygdens vat tendomstol en befattning såsom extra vattenrättsdomare avsedd att ersätta en biträdande vattenrättsdomarbefattning därstädes. I nyssnämnda proposition framhölls (s. 47 f.) att om den nya befattningen komme att besättas med annan än den som fungerade såsom biträdande vattenrättsdomare, det vore synnerligen önskvärt, att den sistnämnde finge tillfälle att föra till slut åtminstone flertalet av de mål med vilka han redan tagit befattning. I överensstämmelse med detta uttalande, som ej föranledde någon erinran från riksdagens sida, har förutvarande biträdande domaren förordnats att tillsvidare till och med den 31 december 1945 vid vattendom stolen fortsätta handläggningen av därstädes ännu icke slutligt avgjorda mål, med vilka han redan tagit befattning.
G Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.
I skrivelse den 30 augusti 1945 med förslag till anslagsäskanden för vat tendomstolarna att föreläggas 1946 års riksdag har vattenöverdomstolen förutsatt, att förordnande av liknande art skall befinnas erforderligt såväl för återstoden av innevarande budgetår som för en del av budgetåret 1946/47. Vattenöverdomstolen framhåller i detta sammanhang, att medel för ifråga varande ändamål ej beräknats under vattendomstolarnas avlöningsanslag för innevarande budgetår.
Departements Vid behandlingen i propositionen nr 148 av frågan örn vattendomstolarnas chefen. anslagsbehov för innevarande budgetår var alltjämt ovisst, huruvida kost nad av nu ifrågavarande anledning överhuvud skulle uppkomma. I den mån dylik kostnad kunde uppstå ansågs den kunna täckas inom ramen av det för icke-ordinarie personal beräknade beloppet. Särskilda medel för ändamålet beräknades därför ej. Med hänsyn till vad som numera blivit upplyst angående omfattningen av det arbete som bör slutföras av den biträdande vattenrättsdomaren måste man emellertid räkna med att denna befattningshavare måste fortsätta sin verksamhet under hela innevarande budgetår. Kostnaderna härför bliva i runt tal 15 600 kronor, motsvarande de kontanta avlöningsförmånerna i 30 löneklassen löneplan A i civila avlöningsreglementet jämte rörligt tillägg och kristillägg samt ett personligt lönetillägg av 1000 kronor (jfr prop. 148 s. 4). Enär den i gällande avlöningsstat för vattendomstolarna uppförda anslagsposten till icke-ordinarie personal icke lämnar tillgång till dessa kostnader, torde riksdagens bemyndi gande böra utverkas att medgiva överskridande av posten med nämnda lie lopp. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den i avlöningsstaten för vattendomstolarna uppförda anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal må un der budgetåret 1945/46 överskridas med högst 15 600 kro nor.
E. Fångvården.
[2.] 14. Inköp av jordbruksinventarier m. m. för fångkolonier, reserva
tionsanslag. Såsom närmare kommer att framgå av det följande erfordras för genomförande av det i särskild proposition framlagda förslaget till änd rad lagstiftning om verkställigheten av frihetsstraff m. m., att för fångvår dens räkning anskaffas ett antal fångkolonier, förslagsvis sju, av vilka fyra förutsättas skola förvärvas genom köp och de övriga genom arrendering. För de nya kolonierna, vilka avses skola kunna tagas i bruk redan den 1 juli 1946, erfordras inventarier såväl för de intagnas behov som för den jord bruks- eller hantverksdrift, som där skall förekomma. Beträffande anslags behovet i detta hänseende torde, med ledning av vad fångvårdsstyrelsen an fört beträffande motsvarande behov i fråga örn de kolonier, som föreslås an
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 7
skaffade för förvarade och internerade, för varje för jordbruksdrift avsedd koloni böra beräknas ett belopp av 40 000 kronor. Vad angår de kolonier, som skola utrustas med verkstadslokaler, är uppskattningen av medelsbeho vet avsevärt vanskligare. Skall nödig maskinell utrustning anskaffas, torde förhållandevis högre belopp än vid jordbrukskolonierna böra beräknas åtgå för inventarieanskaffning. Då förhållandena härutinnan svårligen kunna be dömas innan beskaffenheten av de egendomar som förvärvas för koloni ändamål blivit känd och en närmare uppskattning av medelsbehovet kan ske, synes man tillsvidare böra för samtliga kolonier beräkna samma behov av inventarier. Eventuellt uppkommande ytterligare medelsbehov torde få täc kas genom senare anslagsäskanden. På grund härav synes för närvarande medel böra beräknas för anskaffande av inventarier till de nya fångkolo nierna med (7 X 40 000) 280 000 kronor. Detta belopp synes böra redan nu anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Inköp av jordbruksinventarier m. m. för fångko lonier å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46
[3.] 15. Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier till säkerhetsanstalter, reservationsanslag . För att möta det ökade platsbehovet för förva
rade och internerade som kan väntas bliva en följd av ikraftträdandet den I januari 1946 av 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt erfordras, såsom kommer att närmare framgå av det följande (bilaga II s. 83), att fångvårdens anstaltsorganisation under innevarande och nästa budgetår utökas med fyra kolonier. Två av kolonierna beräknas behöva tagas i bruk under våren 1946 och två efter den 1 juli 1946.
I skrivelse den 27 augusti 1945 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning
om anslag för inköp av inventarier till de båda kolonier, som skulle behöva anskaffas under innevarande budgetår. För att de för koloniändamål arren derade eller inköpta egendomarna omedelbart skola kunna på ett rationellt sätt brukas för fångvården, är det, enligt vad styrelsen i nämnda skrivelse anför, nödvändigt att i samband med övertagandet kunna anskaffa kreatur, lantbruksredskap m. m. Utgifterna härför kunna enligt styrelsens mening till följd av sin storlek icke belasta specialstaten för fångvårdens jordbruks drift utan särskilt anslag borde, såsom fallet varit beträffande ungdomsanstalten å Skenäs och kolonien å Lockerud, beviljas å driftbudgeten. Även för inköp av inventarier m. m. till expeditioner, intagnas bostadsrum, kök m. m. erfordrades särskilda medel. Det för två kolonier behövliga inventarieanslaget beräknar styrelsen till 80 000 kronor. Styrelsen anser angeläget, att detta belopp ställes till förfogande snarast möjligt. Under åberopande av vad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen hemställt, alt Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års höstriksdag att lill inköp av jord-
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.
bruksinventarier m. m. för kolonier till säkerhetsanstaller å tilläggsstaf. till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 80 000 kro nor.
Statskontoret och domänstyrelsen ha i infordrade yttranden lämnat fång
vårdsstyrelsens framställning utan erinran.
DePche™n™ta' * likhet med fångvårdsstyrelsen finner jag angeläget, att medel till in ventarier finnas tillgängliga redan då de nya kolonierna övertagas av fång vården. Anslag för de båda kolonier, som bliva behövliga under innevarande budgetår, bör därför anvisas redan nu. För var och en av kolonierna beräknar styrelsen inventariekostnadema till 40 000 kronor. Härav skulle, enligt vad jag inhämtat, 25 000 kronor avse jordbruksinventarier och 15 000 kronor andra inventarier. Beloppen ha när mare specificerats i en av styrelsen under hand ingiven promemoria. Beräk ningen har ej givit mig anledning till erinran. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, i samband med att beslut fattas om inköp eller arrendering av lämpliga egendomar, bestämma i vad mån de anvisade medlen må tagas i anspråk. På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier till säkerbetsanstalter å tilläggsstaf I till riksstaten för bud getåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
[4.] 16. Inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar, reservationsanslag. Jämlikt Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut skall det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet omörganiseras från och med den l januari 1946. Omorganisationen innebär för fångvårdens del, att läkarna vid flertalet sinnessjukavdelningar inom fångvården bli heltidsanställda och att kanslipersonalen åt läkarna utökas (jfr prop. 240/1945; rd. skr. 423/1945).
I skrivelse den 27 augusti 1945 har fångvårdsstyrelsen begärt medel till
anskaffande av inventarier för möblering av sinnessjukavdelningarnas expe ditionslokaler samt skrivmaskiner och annan kontorsutrustning för kansli personalen. Styrelsen beräknar kostnaderna härför till sammanlagt 30 000 kronor. Då omorganisationen skall ske från och med den 1 januari 1946, finner styrelsen nödvändigt, att medel för ändamålet anvisas redan inne varande höst. I enlighet härmed har styrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års höstriksdag att å tilläggsstat till riksstaten för budget året 1945/46 till inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdel ningar anvisa ett reservationsanslag av 30 000 kronor. I en sedermera ingiven promemoria har styrelsen lämnat specifikation av de med det begärda anslaget avsedda inköpen. Enligt denna promemoria skulle av anslagsbeloppet 16 000 kronor användas till inköp av inventarier
Kungl. Maj:ts proposition nr 33U. 9
för läkarpersonal, 8 000 kronor till inköp av inventarier för kanslipersonal samt 6 000 kronor till inköp av kirurgisk utrustning.
Statskontoret har, efter remiss, förklarat sig icke lia något alt erinra mot fångvårdsstyrelsens framställning. Denna har även tillstyrkts av medicinal styrelsen, som i infordrat utlåtande funnit den i nyssnämnda promemoria
upptagna utrustningen erforderlig för att undersökningsavdelningama skola kunna fungera tillfredsställande. I enlighet med fångvårdsstyrelsen^ förslag hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjuk avdelningar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
G. Diverse.
[5 ] 8. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsan slag. Detta anslag har från och med budgetåret 1943/44 utgått med 225 000
kronor. Anslaget har dock under de två sistförflutna budgetåren måst för
stärkas med 50 000 kronor resp. 75 000 kronor och höjdes därigenom till
275 000 kronor resp. 300 000 kronor.
Även för löpande budgetår torde anslaget bliva otillräckligt. Den väsent liga anledningen härtill är, att anslaget belastats eller kommer att belastas med betydande utgifter för nya utredningar, vilka påkallats av riksdagen. Jag får sålunda erinra örn riksdagens framställningar rörande krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid, rörande samhällsplanering m. m., rörande ökad offent lig redovisningsskyldighet av driftföretags ekonomiska förhållanden, örn ny utsökningslag, örn expropriation för bostadsbebyggelse och industriändamål, örn översyn av tomträttsinstitutet, örn ökat skydd för byggnadsarbetares lönefordringar m. m., om upphävande av lösöreköpsförordningen, om änd ringar i fråga örn trafikförsäkring, örn ny varumärkeslagstiftning m. m. samt om pensionering av i enskild tjänst anställda personer. Härutöver finnas ett stort antal aktuella frågor som blivit föremål för skrivelser från ämbetsverk och sammanslutningar men som icke kunnat upptagas till utredning. Bland annat torde det bliva oundgängligt att utan dröjsmål utreda frågan om änd ringar i vattenlagen i syfte att möjliggöra ett snabbare utbyggande av vatten kraft. Vidare bör särskilt framhållas, att riksdagen understrukit angelägen heten av att arbetet på kodifiering av ärvdabalken, som måst i huvudsak ligga nere under mer än två år, icke försenas ytterligare. Arbetet måste för övrigt avslutas i god tid innan nya rättegångsbalken träder i kraft. Här torde även böra nämnas, att kostnaderna för fartygsersättningsnämndens verksamhet, som pågått sedan juni innevarande år, bestridas för anslaget. För bestridande av kostnaderna för redan igångsatta utredningar, komma, såvitt nu kan bedömas, tillgängliga medel att vara förbrukade redan i början
1 ° Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
av 1946. Under återstoden av budgetåret kunna utgifterna uppskattas till när mare 200 000 kronor. På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Kojrtmittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
[6.] 8 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. För plane
ring av arbeten upptagna på allmän beredskapsstat inom justitiedepartemen tets verksamhetsområde har hittills utgått ett belopp av sammanlagt i runt tal 7 500 kronor, vilket förskotterats av byggnadsstyrelsen. I enlighet med de
principer för finansieringen av planeringskostnaderna vilka angivits av che
fen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för täckning av dessa kostnader samt för ytterligare planeringskostnader under innevarande bud getår uppföras ett särskilt reservationsanslag under andra huvudtiteln. Anslagsbeloppet torde böra bestämmas till 15 000 kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsan
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Bertil Crona.
Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
Bilaga 2.
Egentliga statsutgifter.
Tredje huvudtiteln
Utdrag av protokollet över utrike sdepartement sår enden, hållet in för Hans Maj:t konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdepartemen tet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
A. Utrikesdepartementet.
[1.] Utrikesdepartementet: Avlöningar. Den utveckling, som de interna
tionella betalningsförhållandena visat under slutet av Europakriget och tiden efter fientlighetemas upphörande, har skapat en rad nya problem för den ekonomiska politiken. Särskilt gäller detta valutapolitiken och handelspoliti ken. Även olika sidor av den interna ekonomiska politiken ha emellertid rönt betydande inflytande av förändringarna i de internationella finansförhål landena. Såvitt nu kan bedömas kommer denna utveckling att fortsätta ännu en avsevärd tid. De internationella valutaplanernas utformning och genom förande komma att ställa även Sveriges ekonomiska politik inför en rad nya frågor. Detsamma gäller fullföljandet av den internationella finanspolitik, som från svensk sida inletts genom den omfattande kreditgivningen till ut landet i samband med återuppbyggnadsleveranser m. m. De här angivna problemen lia medfört en avsevärd ökning av arbetsbelast ningen för de tjänstemän, som inom utrikesdepartementet handha de han delspolitiska uppgifterna. En väsentlig arbetsökning bär även framträtt i finansdepartementet, inom vars statssekreteraravdelning kredit- och valuta frågorna handlagts i samarbete med riksbanken. Med lanke på vad nyss sagts rörande den sannolika framtida utvecklingen synes en förstärkning
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
av organisationen påkallad i syfte att möta de nya arbetsuppgifterna och att ge ett ändamålsenligt underlag för deras lösning. Organisationsförstärkningen torde lämpligen ske dels genom att i utrikesdepartementet inrättas en ny tjänst såsom finanssakkunnig, på vars innehavare skulle ankomma att centralt handlägga de internationella finansfrågorna såsom expert åt rege ringen, dels genom viss reglering av ställningen för den nuvarande chefen för handelsavdelningen i utrikesdepartementet. Genom inrättandet av den föreslagna nya tjänsten skulle statssekreteraravdelningen i finansdepartementet i huvudsak avlastas befattningen med de internationella finansfrågorna och handelsavdelningen i utrikesdepartemen tet erhålla en betydelsefull komplettering. Med hänsyn till de internationella problemens centrala betydelse även för den inhemska ekonomiska politi ken synes det naturligt, att nied tjänsten förenas jämväl uppgiften att för medla kontakten mellan den internationella finanspolitiken och den inhemska ekonomiska politiken. Tjänsten blir därigenom en koordinationspunkt för den ekonomiska politiken överhuvud. Ehuruväl dess placering i utrikesdeparte mentet och dess centrala arbetsuppgifter hänföra den till utrikesförvaltning en, bör dess innehavare därför förutsättas i viss mån komma att vara finans sakkunnig för regeringen utan sträng bindning vid departement. I anslut ning härtill bör understrykas, att den finanssakkunnige såväl inom utrikes departementet som i sina allmännare uppgifter bör betraktas såsom en själv ständig expert med den fristående ställning, som därav följer. Vad angår anställningsvillkoren för den sålunda ifrågasatta tjänsten såsom finanssakkunnig, synes det med hänsyn till tjänstens karaktär och placering i utrikesdepartementet motiverat, att innehavaren erhåller sändebuds tjänste ställning. I betraktande av att betingelserna för inrättandet i väsentlig mån äro att hänföra till efterkrigstidens förhållanden, vilkas utveckling på längre sikt är svår att överblicka, förefaller det emellertid lämpligt, att tjänsten icke inrättas som fullmaktstjänst utan som förordnandetjänst, hänförlig till löneplan C i civila avlöningsreglementet. Förordnande att inneha tjänsten bör meddelas att gälla tills vidare, varav bland annat följer, att den icke blir pensionsgrundande. I fråga om löneställningen synes tjänstens innehavare böra betraktas såsom närmast jämförlig med tjänsteman i den högre sändebudsgraden, lönegraden B 3 (årslön 18 000 kronor). Med tillämpning av den sedvanliga relationen i fråga om lönegradsplaceringen mellan fullmaktstjänster i nämnda lönegrad och motsvarande förordnandetjänster skulle den nya tjänsten under angivna förutsättningar placeras i lönegraden C 12 (årslön 20 000 kronor). Härvid bortses från att den icke liksom övriga här berörda tjänster blir förenad med pensionsrätt. Dessa anställningsvillkor ha lämnats utan erinran av generaldirektören och chefen för statskontoret samt av ordföranden i allmänna lönenämnden, med vilka samråd ägt rum. Såsom förut nämnts bör i detta sammanhang även ske en reglering av tjänsteställningen för den nuvarande chefen för utrikesdepartementets han-
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 13
delsavdelning. Chefen för denna avdelning har sedan länge haft att såsom särskild föredragande i handelsdepartementet biträda handelsministern med beredningen av handelspolitiska frågor. Den internationella utvecklingen motiverar, att denna föredragandeställning i varje fall tills vidare erhåller en fastare yttre ram. Lämpligen kan detta ske genom att uppdraget såsom särskild föredragande i handelsdepartementet fastställes såsom en skyldighet för den nuvarande innehavaren av ifrågavarande tjänst att i handelsdeparte mentet med statssekreterares ställning handlägga ifrågavarande handelspoli tiska ärenden. I syfte att bereda vederbörande sådan ställning, att hans kvarstannande i befattningen kan påräknas längre tid än eljest vore möjligt, torde i samband därmed tjänsten böra överföras från lönegraden B 2 till löne graden B 3. Enär det i nuvarande läge icke är möjligt att bedöma, huruvida denna ändring i chefens för handelsavdelningen tjänsteställning bör framde les bestå, torde frågan böra omprövas i samband med ett senare ombyte å befattningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att verkställa denna omprövning och fatta därav föranledda beslut. Den nya tjänsten torde böra inrättas respektive förändringen av tjänste ställningen för chefen för handelsavdelningen få genomföras från och med den 1 januari 1946. Någon medelsanvisning är icke erforderlig, då avlöning arna enligt gällande regler utgå av den förslagsvis anvisade posten till av löningar till ordinarie tjänstemän. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att i gällande personalförteck ning för utrikesdepartementet under rubriken A. Diplomatisk
och konsulär personal från och med den 1 januari 1946 dels
upptaga en befattning såsom sändebud och finanssakkunnig i
lönegraden C 12, dels ock utbyta en befattning såsom utri
kesråd och avdelningschef mot en befattning såsom chef för handelsavdelningen i lönegraden B 2 eller B 3.
B. Sveriges representation i utlandet.
[2.] Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer. I gällande riksstat upptages i avlöningsstaten under delta anslag delposten 2. Avlöning ar till övrig icke-ordinarie personal med ett belopp av 58 000 kronor. Belop
pet motsvarar lön för sex pressattachébefattningar i lönegraden Eo 26. Av dessa har befattningen i Buenos Aires hittills under budgetåret varit vakant I stället har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut av denna delpost bestritts arvode med 12 000 kronor för år för en tjänsteman, vilken törordnats att lills vidare bestrida handläggningen av pressärenden vid beskickningen i Oslo. Ifråga varande arvode kommer emellertid icke att längre rymmas inom anslags posten, sedan pressattachébefattningen i Buenos Aires kunnat tillsättas från
14 Kunni. Maj:ts proposition nr 334.
nästkommande årsskifte. Med hänsyn till att behov av en i Oslo stationerad tjänsteman för handläggning av pressärenden kommer att föreligga jämväl under återstoden av löpande budgetår, bör riksdagens medgivande att över skrida förevarande anslagspost inhämtas. Då den förutsedda merbelastningen å ifrågavarande delpost begränsar sig till senare hälften av budgetåret, torde ett belopp av 8 000 kronor vara tillräckligt för ändamålet. Den till beskick ningen i Oslo anknutna tjänstemannen uppbär enligt Kungl. Maj.ts berörda beslut jämväl ortstillägg, beräknat efter 12 000 kronor för år, vilket fort sättningsvis bör utan ändring av anslaget kunna belasta den förslagsvis upp förda delposten 3. Särskilda löneförmåner till icke-ordinarie tjänstemän (ortstillägg). Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
att den å avlöningsstaten för anslaget till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer upptagna an slagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må under budgetåret 1945/46 överskridas med högst 8 000 kronor.
C. Internationella förhandlingar m. m.
[3.] 4. Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under åren 1940—1945, förslagsanslag. Nationernas förbunds verksamhet har under and
ra världskriget varit starkt reducerad. Med undantag för att Nationernas för bunds råd och församling i december 1939 upptogo till behandling utbrottet av kriget mellan Finland och Sovjetunionen, föranledde krigsutbrotten 1939 och senare icke någon aktivitet från förbundets sida. Efter 1939 hava försam lingen och rådet icke sammanträtt. Innan församlingen i december 1939 ajournerades, förlängdes den full makt, som församlingen år 1938 lämnat generalsekreteraren — och i vad avser internationella arbetsbyrån dess direktör — att intill nästa ordinarie förbundsförsamling och under förutsättning av kontrollkommissionens sam tycke vidtaga alla erforderliga åtgärder av administrativ och finansiell inne börd med samma verkan som om de beslutits av församlingen. På grundval av denna fullmakt har förbundets verksamhet i vad avser tekniska frågor i viss omfattning kunnat fortgå under kriget. Sekretariatet har för detta ända mål fungerat, ehuru med avsevärt reducerad personal. I augusti 1940 avgick generalsekreteraren på egen begäran sedan han i cirkulärtelegram till med lemsstaternas regeringar framhållit, att generalsekreteraren enligt förbundsakten åvilande uppgifter de facto suspenderats, enär varken församling, råd eller kommissioner för det dåvarande kunde sammanträda. Posten som gene ralsekreterare har därefter interimistiskt upprätthållits av biträdande general sekreteraren. Under kriget hava delar av sekretariatet överflyttat till Förenta Staterna och förlagt sin verksamhet till Princeton, N. Y., och Washington. Återstoden har kvarblivit i Genéve.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 15
Även beträffande den internationella arbetsorganisationen gäller, att dess verksamhet avsevärt beskurits under kriget och att i samband därmed Inter nationella arbetsbyrån på ett genomgripande sätt reducerat sin personal. För närmare uppgifter härom må hänvisas till proposition 1945: 234. Här må endast erinras om att större delen av Internationella arbetsbyrån förlagts till Montreal, men att detta icke inneburit någon förändring beträffande or ganisationens officiella säte, vilket alltjämt är Genéve. Arbetsbyråns styrelse bär under kriget sammanträtt vid ett par tillfällen. Hösten 1941 avhölls i New York en konferens motsvarande en internationell arbetskonferens och våren 1944 hölls en ordinarie dylik konferens i Philadelphia. Vid den sist nämnda var Sverige representerat med en fullständig delegation. Den fasta mellanfolkliga domstolen, som av krigshändelserna tvingats lämna sitt säte i Haag, synes under kriget hava inställt all verksamhet. Läget för Nationernas förbund efter andra världskrigets avslutande är så lunda, att dess politiska verksamhet helt nedlagts, medan dess verksamhet i tekniska angelägenheter fortgår, ehuru i avsevärt reducerad omfattning, samt att den internationella arbetsorganisationen i viss utsträckning åter upptagit sin verksamhet. Med hänsyn till den nya internationella organisa tionen »Förenta Nationerna», som enligt San Francisco-konferensens beslut är under bildande, får förbundets verksamhet anses stå under avveckling. Förbundets t. f. generalsekreterare har med cirkulärskrivelse den 20 sep tember 1945 föreslagit medlemsstaternas regeringar bl. a. att förbundets kon trollkommission måtte erhålla bemyndigande att träda i underhandlingar med Förenta Nationernas i London sammanträdande exekutivkommitté för över läggningar rörande eventuellt överlåtande av sådana Nationernas förbunds uppgifter, verksamhet och tillgångar, som skulle kunna övertagas av Förenta Nationerna, varvid dock det slutgiltiga avgörandet skulle förbehållas Natio nernas förbunds församling. Denna avsåges skola inkallas till början av år 1946 för att undersöka läget och fatta beslut rörande förbundets verksam het. Därefter återstående uppgifter skulle överlämnas till särskilda organ. Till svar härå har från svensk sida meddelats, att för Sveriges del hinder icke möter mot det föreslagna bemyndigandet för kontrollkommissionen eller mot sammankallandet av församlingen till början av år 1946. I övrigt önska de svenska regeringen förbehålla sig sitt ställningstagande och ansåge, att återstående frågor kunde behandlas av den kommande församlingen. Under krigsåren hava ockuperade medlemsstater befriats från bidragsskyldighet lill Nationernas förbund. Dock har en del av dem, såsom Nederlän derna och Norge, gäldat symboliska belopp. Av övriga medlemsstater har flertalet — däribland de neutrala länderna Sverige, Irland, Portugal och Schweiz —• under krigsåren icke inbetalat förfallande bidrag. Av fyrtiofem medlemsstater hade sålunda i oktober 1944 sedan utgången av år 1942 blott sjutton erlagt några bidrag och av dessa hade sju lämnat endast symboliska bidrag. Efler andra världskrigets slut hava numera — enligt vad som meddelats från kommittén för bestämmande av medlemsstaternas bidrag — Irland,
16 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
Portugal och Schweiz inbetalat resterande belopp samt bland andra länder Danmark vidtagit åtgärder för gäldande av sina restantier. För Sveriges del är läget följande: Enligt Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1940 års lagtima riksdag på sedvan ligt sätt under tredje huvudtiteln medel för gäldande av Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund för budgetåret 1940/41. Såsom dåva rande ministern för utrikes ärendena den 16 augusti 1940 å regeringens vägnar meddelade kamrarna, fann emellertid Kungl. Majit ej skäl att ut betala beloppet, då förbundet vore att betrakta såsom icke fungerande. Där efter hava under tredje huvudtiteln medel icke äskats för ifrågavarande än damål. Under budgetåren 1940/41, 1941/42, 1943/44, 1944/45 och 1945/46 har emellertid Kungl. Majit från tillgängliga anslag under femte huvudtiteln anvisat medel för täckande av Sveriges andel i den del av ifrågavarande kostnader för åren 1940—1944, som belöpt sig på den internationella arbets organisationen. Sålunda beviljade medel hava genom utrikesdepartementets försorg inbetalats direkt till Internationella arbetsbyrån. Storleken av Nationernas förbunds utgiftsbudgeter under åren 1940—1945 samt av de belopp till vilka Sveriges bidrag fastställts angives i nedanstå ende uppställning.
N. F.:s utgiftsbudget Sveriges bidrag
| År | Schweiziska francs | Schweiziska francs |
| 1940 | 21 451 408 | 498 593: 15 |
| 1941 | 10 659711 | 387 580: 15 |
| 1942 | 9 647 462 | 387 579: 35 |
| 1943 | 11 388 376 | 499 778: 60 |
| 1944 | 10 089 049 | 456 116: 15 |
| 1945 | 14 868 409 | 671 020: 80 |
Summa: 2 900 668: 20.
På sätt framgår av uppställningen har Nationernas förbunds utgiftsbud get, vilken under åren närmast före andra världskrigets utbrott uppgick till över 32 miljoner schweiziska francs, under krigsåren och särskilt efter 1940 i betydande mån nedskurits. Att de belopp, till vilka Sveriges bidrag fast ställts, icke undergått motsvarande minskning beror på att antalet bidragspliktiga länder successivt nedgått genom att dels medlemsstater utträtt ur förbundet dels ockuperade länder enligt ovan anförda regel befriats från bidragsplikt. Den ökning med nära 4,8 miljoner schweiziska francs, som budgeten för år 1945 utvisar i jämförelse med budgeten för år 1944, faller helt på del budgeten för den internationella arbetsorganisationen, vilken därmed bringas upp till förkrigsnivå, samt grundar sig på beslut vid internationella arbetskonferensen i Philadelphia år 1944.
18 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
omständigheten att förbundet står inför sin avveckling gör det desto mera angeläget att förbundet kan slutligt reglera sina ekonomiska förhållanden och att medlemsstaterna därför utan dröjsmål infria sina finansiella för pliktelser gentemot förbundet. Enligt beräkningarna härovan utgör det för Sveriges del sammanlagt utestående beloppet 2 136 747 : 03 schweiziska francs, motsvarande omkring 2 090 000 kronor, vilket belopp torde böra äskas som förslagsanslag. Under hänvisning till vad ovan anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Sveriges andel i kostnaderna för Nationernas förbund under åren 1940—1945 å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsan
Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt be hagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
H. Edelstam.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 19
Bilaga 3.
Egentliga statsutgifter.
Fjärde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler under för svarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga stats utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46. Med förmälan tillika att ärendet under punkten 3 vore av den natur, att närmare redogörelse för dess innebörd än som av det följande framginge icke borde lämnas till statsrådsprotokollet, varför ytterligare upplysningar borde få inhämtas genom de handlingar, som komme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, anför chefen för försvarsdepartementet därvid följande.
C. Försvarskrafterna.
Armén.
[1.] Ytterligare handräckningspersonal. För tillgodoseende av behovet av
kontraktsanställd civil handräckningspersonal vid arméns truppförband ha alltsedan budgetåret 1942/43 beräknats medel å riksstaten till avlöningar till civil handräckningspersonal. Från och med innevarande budgetår har för ändamålet upptagits ett särskilt förslagsanslag. Anslaget är uppfört med 3 070 000 kronor och har beräknats efter ett antal av 790 handräckningsmän.
I skrivelse den 5 juli 1945 har chefen för armén gjort framställning örn för
stärkning av handräckningspersonalen med anlitande av medel, som avsetts för avveckling av beredskapen, och därvid anfört i huvudsak följande. Rapporter från truppförbandschefer hade givit vid handen, att behovet av personal för den s. k. normala fredshandräckningstjänsten som regel icke
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
kunnat fyllas nied den personal, vilken enligt nu gällande föreskrifter dispo nerades för sådan tjänst. Anledningen därtill vore, att enligt nuvarande värn pliktslag, inskrivningsförordning, besiktningskungörelse m. m. en betydligt större del av årsklassen uttoges för utbildning nied vapen, och att antalet värnpliktiga för handräckningstjänst underginge en motsvarande minskning. Enär behovet av fredshandräckningspersonal snarare ökat än minskat, sedan nämnda ändrade förhållande inträtt, vore det nödvändigt, att kompensation erhölles för den minskade tillgången på värnpliktig handräckningspersonal i form av ökat antal civila handräckningsmän. Ett ianspråktagande av vapen föra värnpliktiga för handräckningstjänst utöver vad som medgivits (högst en dag per månad) vore uteslutet med hänsyn till den alltmera begränsade värnpliktstillgången. Det antal civila handräckningsmän, som finge anställas enligt gällande bestämmelser, grundade sig på förhållandena år 1941, då nu varande värnpliktslag m. m. ännu icke trätt i kraft, och kunde sålunda icke förutsättas fylla det aktuella behovet. Emellertid har chefen för armén ditintills icke hunnit erhålla så ingående erfarenheter beträffande det normala fredshandräckningsbehovet, att ett motiverat förslag om ändring i gällande föreskrifter angående anställande av civila handräckningsmän kunde ingivas. Det vore dock av största vikt, att nu föreliggande brister på handräckningspersonal täcktes så snart som möj ligt. Enklast syntes detta kunna ske genom att armén tilldelade tjänstgöringsmånader för avvecklingsarbete även finge utnyttjas för att anställa det för tjänstens behöriga gång oundgängligen erforderliga antalet civila handräck ningsmän eller värnpliktiga, som frivilligt önskade fullgöra handräcknings tjänst.
Försvarets civilförvaltning har i utlåtande i ärendet den 20 juli 1945 anfört, att åtgärd borde vidtagas för tillgodoseende av det ökade behovet av hand räckningspersonal samt, med hänsyn till svårigheterna att särskilja behovet av handräckningspersonal för avvecklingsändamål från det behov av dylik personal som hänförde sig till normala fredsförhållanden, ifrågasatt örn icke kostnaderna borde bestridas från avvecklingsanslag. Sedan chefen för armén i anledning av denna framställning under hand anmodats närmare angiva behovet av handräckningspersonal, har armé chefen i skrivelse den 25 september 1945 inkommit med närmare utredning i ämnet. I anslutning härtill har arméchefen anfört i huvudsak följande. En inom arméstaben verkställd teoretisk beräkning av behovet av hand räckningspersonal med utgångspunkt i av truppförbanden lämnade behovsuppgifter och den beräknade tillgången på värnpliktig handräckningsperso nal utbildningsåret 1946—1947 — åskådliggjord å en skrivelsen bilagd tablå — uppvisade en sannolik brist av omkring 2 600 värnpliktiga handräcknings män, vilken enligt tillämpade beräkningsgrunder skulle kunna uppvägas ge nom anställning av 1 300 civila handräckningsmän. Chefen för armén ansåge sig emellertid icke nu kunna framlägga förslag örn en sådan ökning av anta let civila handräckningsmän. Truppförbandens behovsuppgifter syntes böra ytterligare noggrant prövas. Detta syntes endast kunna ske i samband med de rationaliseringsundersökningar, som för närvarande påginge inom försva rets centrala organisationskommitté. För att emellertid den nödvändiga omvårdnaden om kronans egendom icke på grund av brist på handräckningspersonal skulle komma att eftersättas, måste personalbehovet tills vidare tillgodoses genom provisoriska åtgärder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 21
Dessa syntes i realiteten kunna betraktas såsom en fonn av avveckling, enär de avsåge övergångsperioden från förstärkt försvarsberedskap till normala fredsförhållanden med slutligt reglerade personalförhållanden. Det provisoriskt oundgängliga ytterligare behovet av handräckningsmän kunde på närmare angivet sätt beräknas till totalt 1 065 man. Försvarets civilförvaltning har den 5 oktober 1945 avgivit utlåtande över arméchefens sistberörda skrivelse och därvid hemställt om medgivande att för anställande av under fredsförhållanden oundgängligen nödvändig ytter ligare personal, särskilt kontors- och skrivbiträdespersonal, överskrida belopp som av Kungl. Majit ställts till förfogande från försvarsgrenarnas allmänna avlöningsanslag och från anslaget till Garnisonssjukhusen: Avlöningar för anställande av tillfällig personal.
På här förevarande liksom på vissa andra områden inom försvaret har Departementsdet icke varit möjligt att under beredskapstiden exakt beräkna behovet av c}iefenpersonal för den under beredskapen uppbyggda fredsorganisationen. De beläkningar som verkställts ha skett på grundval av förhållandena budgetåret närmast före krigsutbrottet och med uppskattning av personalbehovet för de utvidgningar av organisationen som sedermera beslutats. Även under inneva rande budgetår, så länge avvecklingen av beredskapen pågår, är en klar avgränsning av fredsbehovet av handräckningspersonal icke genomförbar. Arméchefen har på grundval av inhämtade behovsuppgifter verkställt en beräkning av det ytterligare antal handräckningsmän som skulle erfordras för arméns truppförband. Beräkningen slutar på 1 065 man. Merkostnaderna för anställande av denna personal skulle enligt civilförvaltningens beräk ningar uppgå till omkring 4 450 000 kronor för helt budgetår. För egen del har jag svårt att föreställa mig, att en så omfattande personal utöver den re dan anställda kommer att normalt erfordras i fredstid. Sannolikheten talar för alt de näraliggande erfarenheterna från beredskapstiden, under vilken personalbehovet varit betydande, influerat truppförbandens behovsberäkningar. Även örn så skulle vara fallet är det uppenbart att de föreliggande beräkningarna rörande behovet av handräckningspersonal böra ingående uppmärksammas vid de undersökningar rörande handräckningstjänsten som utföras genom försvarets centrala organisationskommittés försorg och som inom en nära framtid torde lia slutförts. Även örn frågan sålunda icke kan överblickas förrän sistnämnda undersökningsresultat föreligger, är det å andra sidan uppenbart, att åtgärder redan nu böra vidtagas för att tillgodo se det oundgängligen erforderliga behovet av personal för verksamheten vid truppförbanden. Ehuru en del av den personal som för detta ändamål bör anställas möjligen erfordras endast för kortare tid så länge beredskapens av veckling pågår, finner jag det riktigast, att de här ifrågakommande kostna derna bestridas från förutnämnda anslag till avlöningar till civil handräck ningspersonal i stället för från anslag, anvisade till beredskapens avveck ling. I det föregående har endast berörts den civila handräckningspersonalen
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
vid arméns truppförband. Motsvarande spörsmål kan emellertid uppkomma även för marinens och flygvapnets del. Därjämte föreligger såsom civilför valtningen anfört behov av ytterligare biträdespersonal. De anslag, som här av beröras, äro försvarsgrenarnas allmänna avlöningsanslag, närmast de där ur utgående förslagsvis betecknade beloppen till tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., samt anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal under garnisonssjukhusens avlöningsanslag. Därest riksdagen icke har något att erinra mot att vederbörliga förslags anslag överskridas för tillgodoseende av ifrågavarande personalbehov, torde förslag örn bemyndigande därtill få framdeles föreläggas Kungl. Maj:t. Härvid torde få förutsättas, att Kungl. Majit vid anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål kommer att iakttaga största återhållsamhet och, i den män så redan nu är möjligt, beakta resultatet av de undersökningar, som bedrivas av försvarets centrala organisationskommitté.
Marinen.
Intendenturmateriel m. m.
[2.] Marinen: Engångskostnader för anskaffning av intendenturmateriel m. m. Jämlikt beslut av 1944 års riksdag skola å Berga invid Hårsfjärden
anordnas lokaler för marinens underofficersskola och Stockholms örlogsstations värnphktsskola. Medel för ändamålet ha beräknats under det för marinens delfond av försvarets fastighetsfond anvisade anslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. Härvid ha icke medtagits de till 40 000 kronor be räknade kostnaderna för en för de bägge skolorna gemensam telefonan läggning, vilket utgiftsändamål tillhör driftbudgeten. Vid anmälan av pro positionen 1944: 175 anförde föredragande departementschefen, att av ma rinförvaltningen framlagt förslag om anvisande av medel för ändamålet icke i och för sig givit honom anledning till erinran. Från förvaltningen hade emellertid inhämtats, att medel icke erfordrades förrän under budgetåret 1945/46, varför departementschefen icke för det dåvarande ansåg sig böra närmare ingå på denna fråga. I skrivelse den 19 maj 1945 har marinförvaltningen anfört, att ifrågava rande telefonanläggning beräknades kunna levereras tidigast 16 månader efter beställningens utläggande, samt under åberopande härav hemställt, att Kungl. Majit med hänsyn till den långa leveranstiden måtte bemyndiga äm betsverket att beställa en telefonanläggning för underofficersskolan m. m. å Bergaområdet till ett belopp av högst 40 000 kronor. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 har marinförvaltningen slutligen hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte anvisas ett reserva tionsanslag av 40 000 kronor. Av beloppet beräknades 6 000 kronor utgöra prisstegring sedan den 1 juli 1941.
Kungl. Maj.ts proposition nr 33b. 23
Såsom tidigare förutsatts bör ifrågavarande telefonanläggning, gemensam Departement » för de till Bergaområdet förlagda marina skolorna, komma till utförande. chelen- Av kostnaderna — 40 000 kronor — böra enligt föreliggande beräkning 34 000 kronor belasta den för försvarets utbyggande under femårsperioden 1942/47 beräknade kostnadsramen. Medel för ändamålet erfordras först för budgetåret 1946/47. I detta sammanhang torde dock med hänsyn till den långa leveranstiden böra utverkas riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att medgiva beställningens utläggande. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att medgiva utläggande av beställning å telefonanläggning för marinens underofficersskola m. m. inom en kostnadsram av 40 000 kronor.
D. Vissa för försvaret gemensamma ändamål.
[3.] 13. Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet, reserva tionsanslag. Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 470 000
kronor.
I skrivelse den 17 augusti 1945 bär överbefälhavaren, efter samråd med armé-, marin- och flygförvaltningarna, krigsmaterielverket samt försvarets forskningsanstalt, gjort framställning om anvisande av medel till särskild
forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet. Framställningen grundar sig på utlåtanden i fråga om inriktningen av forsknings- och försöksverksam het beträffande ny försvarsmateriel, vilka i samband med utredningsarbetet rörande en ny försvarsorganisation avgivits av vissa av överbefälhavaren och krigsmaterielverket tillsatta organ för arbetet med försvarsmaterielens ut veckling. Överbefälhavaren har i sin skrivelse framhållit angelägenheten av att ifrågakommande nya tekniska försvarsmedel i så avancerad form som möjligt på lämpligt sätt inordnas i den nya försvarsorganisationen, vilken måste i hög grad bli beroende av huru försvarsmedlen kunde komma att ut vecklas. Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta verksamheten har för utsatts, att i första hand skulle tagas i anspråk medel, som för forsknings verksamhet disponeras av forskningsanstalten eller för likartade ändamål ställts till förvaltningsmyndigheternas förfogande. För att önskade resultat skulle kunna föreligga vid försvarsordningsförslagets utarbetande måste emel lertid, enligt vad i skrivelsen anförts, därutöver en tillfällig ekonomisk för stärkning lämnas under närmaste tvåårsperiod. På grund av frågornas kom plicerade natur och inbördes sammanhang anser befälhavaren det icke lämp ligt och möjligt att redan nu precisera kostnaderna och låsa fast dem till vissa problem eller vissa förväntade resultat. 1 skrivelsen lia dock framlagts beräk ningar, avseende vissa speciella ändamål och slutande å 3 750 000 kronor, överbefälhavaren har hemställt, att av detta belopp 1 625 000 kronor måtte äskas å lilläggsstat av innevarande års riksdag. ,
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
1945 drs försvarslcommitté har i utlåtande över framställningen anfört, att det med hänsyn till det åt kommittén lämnade utredningsuppdraget givetvis framstode såsom i hög grad önskvärt, att erforderliga anslagsmedel funnes tillgängliga för sådan forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet, vars resultat kunde tillvaratagas vid övervägandena rörande utformningen av försvarsorganisationen för tiden efter den löpande femårsperiodens utgång. Kommittén ville därför — utan att kunna taga ställning till frågan om de be gärda anslagens storlek — tillstyrka, att den remitterade framställningen Indes till grund för proposition till riksdagen i ämnet. Då det emellertid syn tes önskvärt att kunna utnyttja ifrågakommande anslag för de forsknings uppgifter, som i belysning av de senaste krigserfarenheterna överhuvud taget tedde sig mest angelägna, ville kommittén för sin del ifrågasätta, huruvida anslagsäskandet borde bindas vid de i framställningen särskilt angivna än damålen. Det syntes i stället böra få ankomma på Kungl. Majit att närmare bestämma över användningen av de medel, som kunde komma att anvisas.
Departement fi I de riktlinjer för utredningen örn en ny försvarsordning som i propositio cke fen. nen nr 45 förelädes innevarande års riksdag framhöll föredragande departe mentschefen, att en viktig uppgift vid utredningen vore alt söka anpassa försvarets organisation och inriktning efter erfarenheterna från kriget. Dessa synpunkter underströkos av riksdagen i dess skrivelse nr 368 och ha även framhållits i direktiven för den nya försvarsutredningen — 1945 års försvarskommitté. En av de svåraste uppgifterna för försvarskommittén blir utan tvivel att bedöma på vad sätt nya försvarsmedel som framkommit eller beräknas fram komma kunna inverka på försvarsorganisationens framtida utformning. Vissa av dessa försvarsmedel äro redan framställda i vårt land. Andra äro för oss kända och befinna sig under vidareutveckling eller projektering. Beträffande åter andra är ett ofta omfattande forsknings- och försöksarbete erforderligt. Det synes mig uppenbart, att forskningen på ifrågakommande områden måste inom en godtagbar kostnadsram forceras under den närmaste tiden så att resultaten kunna i största möjliga utsträckning beaktas vid ställningsta gandet till frågan om försvarsorganisationens utformning. Jag delar därför överbefälhavarens och försvarskommitténs uppfattning örn att medel för ändamålet böra ställas till förfogande utöver dem som nu stå till buds. De kostnadsberäkningar, som överbefälhavaren framlagt, täcka de möjlig heter, som nu bedömas föreligga för forskning, konstruktion och försök be träffande vissa speciella områden. Överbefälhavaren har ansett det icke lämpligt eller möjligt att låsa medelsanvisningen att avse vissa problem eller vissa förväntade resultat. Samma uppfattning har uttalats av försvarskom mittén. Även enligt min mening skulle det vara mindre ändamålsenligt att i detta sammanhang binda medelsanvisningen till bestämda forskningsobjekt. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att med ledning av de erfarenheter, som vunnits och successivt vinnas, träffa avgörande rörande anslagsanvändningen så att verksamheten kan inriktas på sådant sätt och på sådana arbets-
Kungl. Maj.ts proposition nr 33U. 25
områden att bästa möjliga resultat kunna uppnås. För innevarande budgetår torde det av överbefälhavaren äskade beloppet, 1 625 000 kronor, få anses tillräckligt. Vid beräkningen av detta belopp har förutsatts, att för ändamålet kunna disponeras, förutom anslag till förfogande för forskningsanstalten och andra myndigheter, vissa medel som för ändamål, vilka här äro i fråga, under beredskapstiden anvisats från förskottsanslag till engångsutgifter. Frågan om fortsatt disposition av dessa senare medel, nu redovisade å vederbörligt täckningsanslag, torde i annat sammanhang få upptagas. Det forskningsarbete som med anlitande av ifrågavarande medel bedrives bör givetvis utföras under ledning av eller i direkt samarbete med det för dylik verksamhet inrättade organet — försvarets forskningsanstalt. Ehuru en del av nämnda medel avses för konstruktionsarbete och andra uppgifter, som jämlikt gällande arbetsfördelning ankomma på försvarsgrensförvaltningarna, finner jag det ändamålsenligt, att det av mig förordade beloppet anvisas såsom förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade reserva tionsanslaget till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet. De sålunda anvisade medlen böra tagas i beräkning vid bestämmandet av belast ningen å försvarets kostnadsram jämlikt 1942 års försvarsbeslut. Frågan örn anvisande av medel fortsättningsvis för samma ändamål torde få framdeles upptagas till bedömande efter förslag av överbefälhavaren och forskningsanstalten. Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverkverksamhet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
E. Diverse.
[4.] 12 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. För täckande
av planeringskostnader har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisats ett reservationsanslag av 1 022 000 kronor. Av nämnda be lopp torde i runt tal 160 000 kronor vara disponibla för ytterligare planerings arbeten. Vidare har marinförvaltningen efter bemyndigande förskottsvis till ett belopp av högst 30 000 kronor bestritt erforderliga kostnader för planering av arbeten inom förvaltningens arbetsområde. Under innevarande budgetår beräknas ytterligare i runt tal 1 040 000 kronor vara erforderliga för ifråga varande arbeten. Härav falla i runda tal på arméns fortifikalionsavdelning 490 000 kronor, på marinförvaltningen 30 000 kronor, på flygförvaltningen 460 000 kronor samt på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 60 000 kronor. I enlighet med de principer för finansiering av dessa kostnader, vilka angivits av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för dessa ut gifter upptagas ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln på tilläggsstat
26 Kunql. Maj.ts proposition nr 334.
till löpande riksstat. Anslaget bör bestämmas till ett avrundat belopp av 1 miljon kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsan
[5.] 25 a. Militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga, förslags anslag. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 har försvarets sjuk vårdsförvaltning hemställt om anvisande av ett förslagsanslag av 75 000 kro
nor till militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga och till stöd där för anfört i huvudsak följande.
Militärpsykiatriska undersökningar av de varje år nyinryckande rekrytkontingenterna ha företagits av särskilt utsända nervspecialister, inom armén alltsedan 1942 och inom samtliga försvarsgrenar sedan 1944. Dessa militärpsykiatriska undersökningar ha befunnits utgöra en absolut nödvändig del av försvarsmaktens urvalsprövningar. Därvid undersökas dels sådana rekryter, som icke nått ett viss minimumresultat av de vid inskrivningsförrättningarna företagna urvalsproven, och dels sådana rekryter, vilka visserligen nått dylikt resultat men likväl på grund av svårigheter att följa med i utbildningen eller bristande psykisk balans i tjänsten av utbildningsbefälet hänvisats till nervspecialist. Alt en värnpliktig icke uppnår det fastställda minimumresultatet vid ur valsprövningarna kan bero på intellektuell efterblivenhet, psykisk sjukdom, tillfällig indisposition eller simulation. Endast nervläkaren är i stånd att efter speciell undersökning klargöra dylika orsakssammanhang liksom ock att utröna anledningen till att vissa värnpliktiga trots goda urvalsresultat visat sig psykiskt egendomliga i ett eller annat hänseende. Varje försök att utan speciell läkarundersökning bedöma det psykiska tillståndet hos dylika värn pliktiga eller placera dem i viss tjänst måste anses olämpligt. Betydelsen av att de intellektuellt defekta och de psykiskt sjuka identifie ras på ett tidigt stadium av tjänstgöringen kan icke skattas högt nog. Så lunda ernås härigenom, bland annat, att utbildningsarbetet väsentligt un derlättas, att andan vid förbandet förbättras samt att komplikationer i form av nervösa sammanbrott och abnorma beteenden, bland annat indisciplinärt uppträdande, till stor del kunna förebyggas. Enligt vad inkomna rapporter samstämmigt utvisa är tillfredsställelsen med de militärpsykiatriska undersökningarna mycket stor såväl bland trupp befälet som bland truppläkarna. De militärpsykiatriska undersökningarna måste göras ganska ingående och kräva 30 å 60 minuter för varje rekryt. Undersökningen omfattar stu dier av protokoll från urvalsprövningama, analys av ärftlighetsförhållanden, klarläggande av den värnpliktiges psykiska och sociala förhistoria, konfe rens med truppbefälet om den värnpliktiges beteende i tjänsten, vartill i de flesta fall kommer intelligenstestning och stundom även neurologisk under sökning. Beträffande varje undersökt rekryt avger läkaren därefter ett skrift ligt utlåtande, innehållande en kort skildring av hans tidigare personliga och
Kungl. Maj:ts proposition nr 33A. 27
sociala utveckling, en diagnos med kort personlighetsskildring och förslag till tjänstgöring. Ifrågavarande undersökningar ha under beredskapstiden utförts av nerv specialister, inkallade till krigstjänstgöring enligt 28 § vämpliktslagen. Efter försvarsberedskapens upphörande kunna undersökningarna icke bedrivas i nyssnämnda ordning. Tvenne möjligheter att erhålla behövligt antal militär psykiatriska specialister för verksamheten under kommande år stå till buds. Den ena består i inrättandet av en särskild militärpsykiaterkår örn 25—30 läkare med tjänstgöringsskyldighet 30 dagar för år. Den andra möjligheten är att varje år anställa 25—30 psykiatriska specialister att mot särskilda ar voden besöka de olika förbanden i anslutning till nyinryckningama och granska de värnpliktiga, som äro i behov av specialistundersökning, innan deras militära placering avgöres. Efter samråd under hand med 1944 års militära sjukvårdskommitté har försvarets sjukvårdsförvaltning funnit den senare möjligheten böra tillgripas. Enligt vad försvarets sjukvårdsförvaltning inhämtat hos ett flertal av de nervspecialister, som utfört ifrågavarande undersökningar under beredskaps åren, anses allmänt ett arvode av 15 kronor per undersökning skäligt, dock med det förbehållet, att arvodet per dag hela undersökningsperioden icke kommer att understiga 100 kronor. Per månad torde man kunna räkna med 6 å 7 undersökningsfria dagar, vilka åtgå för resor, sammanträden med granskningsnämndema etc. Om sålunda en läkare en dag skulle hinna un dersöka 8 värnpliktiga, skulle den del av arvodet, som överstiger 100 kronor, fördelas på de undersökningsfria dagarna.
Medicinalstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt framställningen och i anslutning därtill anfört i huvudsak följande. Medicinalstyrelsen, som för sin del näppeligen bär att uttala sig om värdet ur militär utbildningssynpunkt av de föreslagna, fortsatta psykiatriska un dersökningarna av värnpliktiga, anser, att utförandet av sådana undersök ningar, därest de årligen företoges på en avsevärd del av landets vuxna ung dom, skulle innebära en stor tillgång ur allmän mentalhygienisk synpunkt. Styrelsen förutsätter därvid, att verkställda utredningar örn diagnosticerade fall av sinnessjukdom, mera uttalad efterblivenhet eller grava psykopatier skola tillställas den statliga hjälpverksamheten eller motsvarande organ, så att de sjukvårdande åtgärder, som kunna visa sig erforderliga eller de andra åtgärder, som samhällets intressen kunna påfordra, må kunna vidtagas. Ur civilmedicinsk synpunkt finner styrelsen det dessutom högeligen ange läget att psykisk abnormitet i tid upptäcktes hos de värnpliktiga, varigenom undvikes att dylika fall placeras i pressande situationer, där de icke kunna motsvara på dem ställda krav och ej heller kunna bedöma följderna av sitt handlingssätt. Mot verkställd utredning angående kostnaderna för de ifrågasatta under sökningarnas genomförande har styrelsen intet alt erinra.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har sedermera i skrivelse den 6 oktober 1945 hemställt, alt jämväl å tilläggsstat till riksstaten för innevarande bud getår måtte anvisas ett förslagsanslag till militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga. Medelsbehovet har därvid beräknats till 70 000 kronor, var av 52 000 kronor till arvoden enligt förenämnda grunder för undersökning av omkring 3 450 man och 18 000 kronor lill rese- och traktamentsersättn ingar.
28 Kungl. Maj.ts proposition nr 33A.
Departements De senaste årens erfarenheter ha givit vid handen att av nervspecialister chefen. utförda psykiatriska undersökningar av värnpliktiga äro av värde såsom komplettering av övriga urvalsprövningar. Intellektuellt defekta och psykiskt sjuka böra icke undergå vämpliktsutbildning, och en identifiering av sådana fall på ett tidigt stadium är av vikt ur utbildningssynpunkt. Det är vidare ur ekonomisk synpunkt av be tydelse, att ifrågavarande värnpliktiga snarast möjligt hemförlovas. De be sparingar, som kunna vinnas därigenom, torde mångdubbelt överstiga kost naderna för undersökningarnas verkställande. De militärpsykiatriska under sökningarna synas därför böra fullföljas. De militärpsykiatriska undersökningarna ha under beredskapstiden ut förts av till krigstjänstgöring inkallade nervspecialister. Dessa kunna nume ra emellertid icke tagas i anspråk på angivet sätt. Ett fullföljande av under sökningarna kräver därför, att medel ställas till förfogande för arvoden, reseersättningar m. m. till läkare, som befinnas lämpliga och villiga att ut föra undersökningarna. Enär försvarsgrenarnas sjukvårdsanslag icke lämp ligen böra utnyttjas för här avsedda undersökningar samt andra anslags medel icke stå till förfogande, torde ett särskilt anslag å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår böra anvisas för bestridande av de på detta budgetår belöpande kostnaderna för undersökningarna. Mot de av sjuk vårdsförvaltningen tillämpade grunderna för beräkningen av medelsbehovet synes icke vara något att erinra. Jag föreslår därför, att för ändamålet an visas ett förslagsanslag av 70 000 kronor. Frågan i vilken utsträckning verk ställda utredningar skola ställas till civila myndigheters förfogande torde böra närmare regleras av Kungl. Majit. Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte före slå riksdagen
att till Militärpsykiatriska undersökningar av värnpliktiga
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Anders Broberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 29
Bilaga 4.
Egentliga statsutgifter.
Femte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 okto ber 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, och statsrådet Mossberg anmäla härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46, statsrådet Möller beträffande punkten 2 och statsrådet Mossberg be träffande punkten 1. Föredragandena yttra därvid följande.
B. Sociala verk och inrättningar.
[1.] 22 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. För ifråga
varande ändamål ha på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisats 1 535 000 kronor, varav 35 000 kronor till egnahemsstyrelsens för fogande för vissa undersökningar rörande avloppsreningsanläggningar samt 1 500 000 kronor till statens arbetsmarknadskommissions förfogande. Av det till egnahemsstyrelsens förfogande ställda beloppet ha i runt tal 9 000 kronor förbrukats. Någon ytterligare medelsanvisning för detta ändamål torde icke erfordras. Av det till arbetsmarknadskommissionens förfogande ställda beloppet, vilket avsetts för bidrag till planläggningskostnader samt kostna der för detaljplanering av vissa kommunala och enskilda arbeten, har för brukats i runt tal 1 250 000 kronor. Enligt från kommissionen införskaffad uppgift beräknas erforderliga medel för ändamålet under innevarande bud getår till 1 500 000 kronor utöver återstående belopp av förut anvisade me del. Slutligen torde för planering av sådana arbeten lill vilka kommissionen icke lämnar bidrag få beräknas ett belopp av 500 000 kronor. Det erforder liga beloppet skulle sålunda uppgå till (1 500 000 + 500 000 =) 2 000 000
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.
kronor. Därest för utförande av här avsedda arbeten statsbidrag sedermera kommer att beviljas, bör vid bestämmandet av storleken av sådant bidrag hänsyn tagas till det bidrag, som utgått för arbetets planläggning eller de taljplanering. I enlighet med de principer för finansiering av planeringskostnader, vilka angivits av chefen för finansdepartementet i annat samman hang, bör för dessa utgifter upptagas ett särskilt anslag under femte huvud titeln på tilläggsstat till löpande riksstat. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
C. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.
[2.] Statens rättskemiska laboratorium: Avlöningar. Med bifall till Kungl.
Maj:ts i proposition nr 288/1944 (bil. 3, punkt 3) framlagda förslag med gav 1944 års höstriksdag (skr. nr 481), att den i avlöningsstaten för statens rättskemiska laboratorium upptagna anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal finge för budgetåret 1944/45 överskridas med högst 8 200 kronor. Nämnda belopp var avsett för anställande under tiden den 1 november 1944—den 30 juni 1945 av viss personal för undersökningar rörande blodfaktorn Rh (Rhesus), nämligen dels två kontrollanter, den ene (klinisk kontrollant) med ett arvode av 2 500 kronor och den andre (serologisk kon trollant) med ett arvode av 2 000 kronor för år, dels ock antingen en hel tidsanställd assistent med arvode av 600 kronor för månad eller två halvtidsanställda assistenter, envar med arvode av 300 kronor för månad. För löpande budgetår har, såsom framgår av 1945 års statsverksproposition (V. punkt 107), under den i avlöningsstaten för laboratoriet upptagna anslags posten till avlöningar till icke-ordinarie personal för samma ändamål beräk nats ett belopp av 12 000 kronor. I en av medicinalstyrelsen med skrivelse den 9 juni 1945 överlämnad fram
ställning har laboratoriets föreståndare, professorn E. Wolff, hemställt om an
visande av ytterligare medel för ifrågavarande undersökningar. Föreståndaren har därvid anfört i huvudsak följande: Under den tid av sju månader, som verksamheten pågått, ha å Rh-centralen undersökts cirka 1 000 blodprov i kliniska fall (inklusive blodgivare) och cir ka 2 300 blodprov i rättsmedicinska fall, alltså sammanlagt cirka 3 300 blod prov, d. v. s. i runt tal 470 blodprov per månad. Frekvensen av de rättsmedicinska Rh-undersökningarna har under denna period, frånsett de bland annat av rättegångsterminerna betingade säsong mässiga variationerna, i stort sett hållit sig konstant. Jämfört ined motsva rande period ett år tidigare föreligger dock en ökning av cirka 9 procent. De kliniska Rh-proven visa däremot en markant och fortskridande ökning i antal under periodens tre sista månader. Under månaderna mars, april och
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 31
maj 1945 uppgick sålunda antalet kliniska Rh-bestämningar till respektive 148, 177 och 251. Denna ökning av antalet insända prov får anses till större delen vara ett uttryck för klinikernas behov av Rh-centralens verksamhet och den alltmer spridda insikten örn Rh-grupperingens stora praktiskt kliniska betydelse. Man torde vidare få utgå ifrån att ett av medicinalstyrelsen den 31 januari 1945 utsänt cirkulär angående Rh-frågan kommer att förorsaka ytter ligare en väsentlig ökning av antalet insända kliniska prov. Redan frekvensen under maj 1945 av över 620 Rh-blodprov ligger långt utanför gränserna för den vid Rh-centralens skapande förutsedda. Härtill kommer en betydande ökning av Rh-centralens rådgivande verksamhet, då densamma i allt större utsträckning kommit att anlitas för konsultationer i kliniska och blodgruppsserologiska frågor. Det har också visat sig, att en ut ökning av Rh-centralens kapacitet är oundgängligen nödvändig. Som ett minimum av personalökning får anses anställande av tre extra assistenter (i stället för nu två), varjämte den kliniske kontrollanten genom ökat arvode bör beredas tillfälle att i väsentligt större utsträckning disponera sin tid för Rh-centralens räkning. Av de tre extra assistenterna avses två assistera vid det diagnostiska Rh-arbetet i egentlig bemärkelse medan den tredje skulle assistera vid grupperingen av centralens prov enligt fyrgensoch MN-systemen, föra diariet, utskriva räkningar samt biträda vid proto kollens utskrivning. Marginal bör beräknas så att en av de extra assistenterna åtminstone tidvis kan utnyttjas som heltidsanställd. Föreståndaren har beräknat kostnaderna för anställande av ytterligare en extra assistent till 3 600 kronor. Vidare har föreståndaren för heltidsanställ ning under sex månader av året av en av de extra assistenterna upptagit ett belopp av 1 800 kronor. Den kliniske kontrollantens arvode borde slutligen enligt föreståndarens mening med hänsyn till de kvalifikationer arbetet för utsatte och den väsentliga ökningen av hans arbetsbörda — föreståndaren uppgiver, att uppdraget torde kräva minst tre timmar varje söckendag — icke sättas lägre än 5 000 kronor, vilket innebure en merkostnad av 2 500 kronor för budgetår. Den sammanlagda kostnadsökningen enligt förestån darens förslag skulle alltså uppgå till (3 600 + 1 800 +2 500) 7 900 kronor. Föreståndaren erinrar vidare örn att det vid Rh-centralens upprättande bestämts att ersättning för undersökta blodprov skulle utgå enligt taxa, som skulle fastställas av medicinalstyrelsen. Intäkterna härav hade beräknats uppgå till minst 2 500 kronor årligen, d. v. s. cirka 200 kronor per månad. För de gångna sju månaderna syntes emellertid intäkterna, när de hunnit inflyta, komma att uppgå till omkring 6 500 kronor, d. v. s. cirka 900 kronor per månad. Att inkomsterna blivit så mycket större, berodde givetvis i hu vudsak på den stora ökningen av undersökningarnas antal, men till någon del också på att i överensstämmelse med av statsmakterna uttalade önske mål en mindre höjning av den från början föreslagna taxan företagits. Då man såsom av det föregående framginge hade att räkna med en ytterligare ökning av undersökningarnas antal, syntes det berättigat att räkna med att intäkterna icke komme att understiga 900 kronor per månad respektive 10 800 för budgetåret 1945/46. Den sammanlagda kostnadsökningen för den föreslagna personalutvidgningen syntes alltså helt komma att täckas av in komstökningen.
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
De totala utgifterna för Rh-avdelningens verksamhet under budgetåret 1945/46 ha alltså av föreståndaren beräknats på följande sätt:
Tilläggsarvode åt en extra assistent för heltidstjänstgöring
Summa kronor 19 600.
Under hänvisning till det anförda har föreståndaren hemställt, att den i avlöningsstaten för laboratoriet för budgetåret 1945/46 upptagna anslagspos ten till avlöningar till icke-ordinarie personal måtte få överskridas med 19 600 kronor. Medicinalstyrelsen framhåller, att den av föreståndaren begärda utökning en av personal enligt styrelsens uppfattning vore oundgänglig för fullföl jande av de — ej minst för rättsväsendet — betydelsefulla arbetsuppgifter, som ålagts laboratoriet i och med inrättandet av Rh-centralen, att, såvitt då vöre möjligt att beräkna, den uppkommande utgiftsökningen för ända målet till största delen syntes komma att uppvägas av inkomster från av gifter för utförda Rh-undersökningar samt att laboratoriet icke hade någon möjlighet att täcka det nu avsedda trängande medelsbehovet från någon an nan i dess anslag ingående post. Styrelsen påpekar emellertid, att förestån daren vid sin beräkning av det ytterligare medelsbehovet för avlönande av ifrågavarande personal icke tagit hänsyn till att — såsom förut nämnts — ett belopp av 12 000 kronor redan beräknats för ändamålet under den i av löningsstaten för laboratoriet upptagna anslagsposten till avlöningar till icke ordinarie personal. Örn nämnda belopp fråndroges, skulle det erforderliga tilläggsbeloppet uppgå till (19 600 — 12 000) 7 600 kronor. Styrelsen hem ställer, att anslagsposten måtte få överskridas med högst sistnämnda belopp, 7 600 kronor.
Departements Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har verksamheten vid den chefen. vid statens rättskemiska laboratorium inrättade avdelningen för vissa un dersökningar rörande blodfaktom Rh undergått en betydande ökning i jäm förelse med vad som förutsattes vid avdelningens inrättande för ett år se dan. Särskilt markerad bär ökningen varit i fråga örn de vid avdelningen företagna kliniska Rh-bestämningarna. Enligt vad jag inhämtat har antalet dylika bestämningar ytterligare ökat efter maj 1945. Antalet kliniska Rhgrupperingar utgjorde sålunda under juni omkring 500 och varierade un der månaderna juli—september mellan i runda tal 370 och 430. Med hänsyn till denna ansvällning av Rh-avdelningens verksamhet finner jag nödvändigt, att avdelningen tillföres ytterligare arbetskraft. Jag vill där för tillstyrka, att medel beräknas för anställande av ytterligare en assistent med samma arvode som de för närvarande anställda, halvtidstjänstgörande assistenterna eller 300 kronor för månad ävensom för anlitande å heltid
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 33
under sex månader av en av assistenterna. I betraktande av den väsentligt ökade arbetsbördan för den kliniske kontrollanten finner jag vidare skäligt, att dennes arvode höjes med 2 500 kronor. Medel för den nye assistenten och för arvodeshöjningen till kontrollanten torde böra beräknas från och med den 1 november 1945. Det erforderliga medelsbehovet för nu ifrågava rande personalförstärkning, av laboratorieföreståndaren uppskattat till 7 900 kronor, kan härigenom reduceras till i runt tal 5 900 kronor. Då den i labo ratoriets avlöningsstat för löpande budgetår upptagna anslagsposten till av löningar till icke-ordinarie personal icke lämnar tillgång för bestridande av dessa kostnader, vill jag förorda, att riksdagens medgivande inhämtas att överskrida posten med högst sistnämnda belopp, 5 900 kronor. Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den i avlöningsstaten för statens rättskemiska labora torium upptagna anslagsposten till avlöningar till icke-ordi narie personal må under budgetåret 1945/46 överskridas med högst 5 900 kronor.
Vad föredragandena sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Hans Bergström.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sand. Nr 334. 3
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 35
Bilaga 5.
Egentliga statsutgifter.
Sjätte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över kommunikationsårenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler härefter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ären de angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för bud getåret 1945/46 samt anför därvid följande.
G. Diverse.
[1.] 12 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. Till föreva
rande ändamål ha å tilläggsstat II till riksstatema för budgetåren 1943/44 och 1944/45 anvisats sammanlagt 5 750 000 kronor. Av detta belopp återstår för närvarande odisponerat i runt tal 525 000 kronor. Kostnaderna för in nevarande budgetår för bestridandet av planeringsverksamheten uppskattas till följande belopp, nämligen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1 900 000 kronor, för byggnadsstyrelsen 400 000 kronor, för luftfartsstyrelsen 300 000 kronor och för diverse icke nu överskådliga behov 200 000 kro nor, eller sammanlagt 2 800 000 kronor. Då de disponibla besparingarna uppgå till drygt 500 000 kronor torde för verksamhetens fortsatta bedrivande under innevarande budgetår böra beräknas ett belopp av 2 300 000 kronor. I enlighet med de principer för finansiering av planeringskostnader, vilka an givits av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för dessa utgifter upptagas ett särskilt anslag under sjätte huvudtiteln på tilläggsstat till .löpande riksstat Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.
att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsan
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 4 . 37
Bilaga 6.
Egentliga statsutgifter.
Sjunde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler härefter un der finansdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
A. Finansdepartementet.
[1.] Finansdepartementet: Avlöningar. Tidigare denna dag har ministern
för utrikes ärendena anmält fråga om inrättande inom utrikesdepartementet av en befattning såsom finanssakkunnig, vars innehavare främst skulle ha att såsom särskild expert åt regeringen centralt handlägga de internationella finansfrågorna men därjämte skulle ha att biträda vid koordineringen av den internationella finanspolitiken med den ekonomiska politiken i övrigt. Under de senaste åren ha berörda finansfrågor handlagts av statssekrete raren i finansdepartementet jämsides med övriga på honom ankommande uppgifter. Statssekreteraren har emellertid därvid biträtts av en för ända målet särskilt anställd befattningshavare. Även efter den av ministern för utrikes ärendena förordade omläggningen kommer behovet av en särskild tjänsteman inom finansdepartementet för den preliminära beredningen av ifrågavarande spörsmål att kvarstå. För att innehavaren av den nya be fattningen i utrikesdepartementet skall kunna fullgöra på honom ankom mande uppgifter torde nämligen erfordras sakkunnigt arbetsbiträde ej en dast inom utrikesdepartementet utan även i finansdepartementet, och skulle den nya tjänsten som finanssakkunnig framdeles bortfalla, kommer behovet av på området specialiserad arbetskraft inom finansdepartementet att göra sig
38 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
än starkare gällande. I samband med genomförandet av det av utrikesminis tern framlagda förslaget bör därför det hittillsvarande provisoriet ersättas av en mera stadigvarande anordning. Jag förordar, att en speciell kanslisekreterartjänst inrättas för detta ändamål. Då tjänstens innehavare bör för utsättas bli självständig föredragande inom finansdepartementet i hithörande frågor, synes en lägre placering av den nya tjänsten än i 26 lönegraden icke kunna övervägas. Eftersom behovet av den nya befattningen, såsom av det anförda framgår, är bestående, bör tjänsten redan från början hänföras till löneplanen A. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i gällande personalförteck ning för finansdepartementet från och med den 1 januari 1946 upptaga ytterligare en förste kanslisekreterare i lönegraden A 26.
B. Allmänna centrala ämbetsverk m. m.
[2.] Statens organisationsnämnd. Under rubriken statens organisations-
nämnd äro i gällande riksstat upptagna två förslagsanslag, nämligen ett å 361 600 kronor till avlöningar och ett å 135 300 kronor till omkostnader. Kungl. Majit har den 4 maj 1945 fastställt avlönings- och omkostnadsstat för statens organisationsnämnd för budgetåret 1945/46 (statsliggaren s. 433 o. 434). Avlöningsstaten upptager en anslagspost å 283 800 kronor till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och omkostnadsstaten en post å 125 000 kronor till reseersättningar. Båda dessa anslagsposter äro med hänsyn till ovissheten angående omfattningen av nämndens arbetsbörda under inneva rande budgetår upptagna förslagsvis. Vid staternas fastställande har emellertid föreskrivits, att posterna icke finge utan Kungl. Maj.ts medgivande över skridas. Jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 4 februari 1944 angående organisationsundersökningar inom försvaret skall försvarets centrala organisationskom mitté, vilken är underställd statens organisationsnämnd, biträdas av viss mi litär personal.
I skrivelse den 5 juni 1945 har statens organisationsnämnd gjort fram
ställning i syfte att tre pensionsavgångna officerare i reserven, vilka tjänst göra hos organisationskommittén och tidigare avlönats från anslag under fjärde huvudtiteln, måtte även efter beredskapens upphörande få stå till or ganisationskommitténs förfogande. Kostnaderna för ersättning åt dem utöver pensionerna samt för reseersättningar vid deras verksamhet beräknas till om kring 24 000 respektive 10 000 kronor.
Vidare har statens organisationsnämnd i skrivelse den 30 augusti 1945 gjort
Kunni. Metias proposition nr 334. 39
framställning om anvisande av ytterligare sammanlagt 19 900 kronor, varav till avlönande av en expert avses 14 900 kronor samt till förstärkning av biträdespersonalen 5 000 kronor. Genom beslut den 10 december 1943 förordnade Kungl. Ma.j:t att förste distriktsingenjören vid yrkesinspektionen P. A. V. Tammelin skulle biträda generaltullstyrelsen med arbetsstudier och därmed sammanhängande under sökningar inom tullverket. Då krigsförhållandena sedermera medförde allt för starka rubbningar i tullverkets arbetsuppgifter för att undersökningarna lämpligen skulle kunna fortsättas, överflyttades Tammelin till tjänstgöring hos statens organisationsnämnd från och med den 1 mars 1945. Denna per sonalförstärkning har icke ingått i organisationsnämndens anslagsberäk ningar för innevarande budgetår. För att kunna i skälig mån tillmötesgå de anspråk på tillhandahållandet av organisationsexpertis, som ställas på organisationsnämnden av myndigheter inom den civila förvaltningen, anser emel lertid nämnden angeläget att fortfarande få disponera Tammelin och hem ställer att eli belopp av 14 900 kronor ställes till nämndens förfogande för ändamålet under budgetåret 1945/46. Genom organisationsarbetets ökning och den därav betingade ökningen av antalet experter har även biträdespersonalens arbete stegrats i en omfattning, som icke kunnat förutses vid anslagsberäkningen för innevarande budgetår. Organisationsnämnden anser därför nödvändigt att öka personalen med eli biträde. Härför beräknas ett belopp av 5 000 kronor för innevarande bud getår.
Slutligen har statens organisationsnämnd i skrivelse den 30 augusti 1945 gjort framställning örn ytterligare medelsanvisning till förstärkning av perso nalen vid organisationsundersökningarna inom försvarsväsendet med två ex perter och sju biträdande experter. Organisationsnämnden har beräknat kost naderna härför lill 58 900 kronor i arvoden samt till 30 000 kronor i reseer sättningar för det löpande budgetåret. Organisationsnämnden har anfört bland annat följande.
Vid försvarsväsendet i dess helhet hava enligt därom givna särskilda be
stämmelser alltsedan hösten 1944 undersökningar utförts rörande eldningsoch reparationstjänsten vid äng- och värmecentraler m. m. Vissa resultat hava lagts till grund för personalberäkningarna för bränsleåret 1945/46.
I fråga örn armén hava organisationsundersökningarna i huvudsak varit
förlagda till I 15. Grundläggande resultat av dessa undersökningar förelågo
redan under första hälften av innevarande år beträffande tjänsten vid matinrättningar samt stabs- och remontstallar jämte hov slagar smedjor. I syfte
att så snabbt som möjligt utvinna de besparingar, som härvid visade sig möjliga, har på därom gjord framställning organisationsnämnden bemyn digats att vid arméns — sedermera jämväl flygvapnets — matinrättningar samt vid arméns stabs- och remontstallar genomföra de ralionaliseringsåtgärder, som de utförda organisationsundersökningarna kunde påkalla. Beaktansvärda besparingar hava redan genom här berörda särskilda åtgärder kun nat göras. Sålunda beräknas enligt hittills föreliggande rapporter rationalise ringen i ovan berörda områden medföra en sammanlagd årlig besparing av 745 000 kronor, varav i fråga örn matinrättningarna vid armén 510 000 kronor samt i fråga om stabs- och remontstallarna 235 000 kronor. Dessa siffror hän föra sig till det vid tidpunkten för undersökningarna befintliga antalet por tionstagare och hästar vid vederbörliga förband.
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 33A.
Sjukvårdsverksamheten vid I 15 har likaledes kunnat göras till föremål för mera fristående undersökningar. Dessa hava utförts i nära samarbete med 1944 års militärsjukvårdskommitté. För närvarande föreligger förslag rö rande ordnandet av denna verksamhet, avsett av berörda kommitté att läg gas till grund för sjukvårdsorganisationen vid försvarsväsendets samtliga förband. Undersökningarna vid Ilai övrigt, vilka omfatta stabs- och förvaltnings tjänsten vid regemente, bataljon och kompani, beräknas vara avslutade un der nästkommande oktober månad. Närmast synas därefter organisationsundersökningar böra igångsättas vid specialtruppförbanden inom lil. milo med utgångspunkt från det vid I 15 ernådda resultatet. Samtidigt med dessa undersökningar bitr efter därtill erhållet bemyndigande den föreslagna organisationen slutgiltigt genomföras vid 115 samt efterhand bringas i tillämpning vid övriga infanteritruppförband. Organisationsplanens uppgörande vid specialtruppförbanden samt rationaliseringsåtgärdernas genomförande vid infanteritruppförbanden måste emel lertid vid varje förband föregås av vissa organisationsundersökningar, av sedda att anpassa organisationen dels efter truppslagets egenart, dels efter rådande lokala förhållanden. Dessa undersökningar måste liksom fallet var i fråga örn I 15 nödvändigtvis utföras med anlitande av civila experter. Dessa böra därför förstärkas för att avsett resultat inom rimlig tid skall kunna nås. Sålunda erfordras från och med nästkommande oktober månad under åter stående del av innevarande budgetår ytterligare tre biträdande experter. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande personal beräknas till 21 600 kronor. I fråga om marinen hava undersökningarna vid marinens fasta matinrätt ningar i land under första hälften av innevarande år avslutats. De besparings resultat. som uppnåtts vid de olika matinrättningarna, hava beräknats till 270 000 kronor per år. Likaså ha under första hälften av innevarande år undersökningarna rörande rationalisering av städningen vid sjökrigsskolan avslutats. Den årliga nettobesparingen har beräknats till 40 000 kronor. De vid Göteborgs örlogsstation anbefallda organisationsundersökningarna beräknas avslutas under instundande höst. I ett avseende hava undersökning arna avslutats, nämligen i fråga örn bevakningstjänsten vid stationen och örlogsvarvet. Resultatet av undersökningarna har blivit, att en årlig besparing om 60 000 kronor beräknas uppstå. Av skäl, som framlagts i det föregående i fråga om armén, synas åtgärder böra redan nu vidtagas i syfte att omedelbart kunna fullfölja undersökningar vid Karlskrona och efterhand även vid Stockholms örlogsstation. Även för detta arbete erfordras från och med nästkommande november månad under återstående del av innevarande budgetår en förstärkning av personalen med två biträdande experter. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande personal beräknas till 12 800 kronor. På framställning av chefen för flygvapnet verkställdes våren 1945 prelimi nära organisationsundersökningar vid en flygflottilj. Dessa hade till ändamål att med hänsyn till de av chefen för försvarsdepartementet anbefallda förbe redande utredningarna till 1945 års försvarskommitté skaffa chefen för flyg vapnet en ungefärlig uppfattning örn de möjligheter till personalbesparingar och rationaliseringsåtgärder, som med ledning av de vid I 15 vunna erfaren heterna kunde föreligga vid flygvapnets truppförband. Resultatet av dessa undersökningar visade, att även vid flygvapnet beaktansvärda besparingar utan alltför stor omgång kunde vinnas. Med anledning härav synas grundliga organisationsundersökningar böra igångsättas redan vid årsskiftet. Härför er fordras från och med nästkommande december månad under återstående del av innevarande budgetår en personalökning örn två experter och två biträ-
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 41
dande experter. Avlöningskostnaderna för ifrågavarande personal beräknas till 24 500 kronor. De nio experter, som nämnden ovan ansett erforderliga för undersökning arna inom försvaret, komma till huvudsaklig del att få sin verksamhet för lagd utom Stockholm. En ökning av reseersättningsanslaget för innevarande budgetår med i runt tal 30 000 kronor torde följaktligen bliva erforderlig. Som torde framgå av den lämnade redogörelsen böra enligt organisationsnämndens uppfattning organisationsundersökningarna inom försvarsväsendets område givas en mer vidgad omfattning än vad ursprungligen varit av sett. Denna organisationsnämndens uppfattning är främst grundad på tvenne skäl. Resultatet av organisationskommitténs undersökningar har givit vid han den, att betydande besparingar kunna ernås genom rationalisering. Detta gäller samtliga försvarsgrenar. Vid sådant förhållande synes det vara av syn nerlig vikt att å ena sidan resultatet av redan gjorda undersökningar dels vid I 15, dels vid örlogsstationen i Göteborg snarast tillgodogöres övriga för band av motsvarande typ, å andra sidan att organisationsundersökningarna så snart ske kan vidgas att omfatta dels förband ur andra truppslag än in fanteriet vid armén, dels även flygflottiljerna vid flygvapnet. Det andra skälet sammanhänger med det utredningsarbete, som förestår i fråga örn försvarsväsendet. Det torde bliva av särskilt värde för detta ar bete, örn genom nämndens försorg kunde ställas till förfogande åtminstone uppgift i fråga om ett flertal förbands behov av personal för stabs- och för valtningstjänsten vid samtliga försvarsgrenar. Detta låter sig icke göra med mindre organisationsundersökningarna givas den omfattning under närmaste tiden, som ledningen av verksamheten överhuvud taget kan bemästra. Med hänsyn härtill ha även ovan ifrågasatta åtgärder anpassats.
Vad först angår de i ärendet omförmälda pensionsavgångna officerarna sy -Departementsnes det lämpligt att dessa tills vidare bibehållas vid sin verksamhet inom chefenförsvarets centrala organisationskommitté. Emellertid böra deras ersättning ar efter beredskapens upphörande utgå från organisationsnämndens veder börande anslag. Organisationsnämndens framställning örn fortsalt anställning av en civil expert avsedd att anlitas för organisationsundersökningar inom den civila förvaltningen anser jag mig böra biträda med hänsyn till den knappa till gången inom nämnden på arbetskraft för detta ändamål. Likaledes torde framställningen örn förstärkning av biträdespersonalen på grund av den starka ökningen av arbetsuppgifterna böra bifallas. Organisationsnämnden har i sin framställning örn anställande av ytterli gare arbetskraft för organisationsarbetet inom försvarsväsendet lämnat en näimare redogörelse för detta arbete, varav framgår, att omfattande under sökningar pågå och nya planeras. Antalet experter föreslås nu av organisa tionsnämnden ökat med nio, varav sju biträdande experter. Enligt vad som rramgår av organisationsnämndens redogörelse och eljest tillgängliga upp lysningar har det alltefter organisutionsundersökningarnas fortskridande in om försvarsväsendet visat sig påkallat att vidga basen för undersökningarna. Detta har föranlett en ansvällning av den under organisationsnämnden arbe tande undersökningsapparalen utöver vad som tidigare förutsatts. Trots de
42 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
olägenheter ur anslagssynpunkt, som detta för med sig, anser jag nu liksom tidigare då liknande frågor örn förstärkning av organisationsnämndens ar betskrafter varit under behandling, att de resurser böra ställas till nämn dens förfogande, som finnas oundgängligen nödvändiga för arbetets ända målsenliga bedrivande, så att icke hinder i detta avseende skola möta vid tillgodogörandet av de förefintliga möjligheterna till rationalisering och be sparing. På grund härav och med hänsyn jämväl till undersökningarnas be tydelse för 1945 års försvarskommitté är jag beredd att tillstyrka organisa tionsnämndens ifrågavarande förslag. Det beräknade ytterligare medelsbehovet utgör för avlöningar till icke-ordinarie personal omkring 103 000 kronor och för reseersättningar 40 000 kronor. Vid bifall till nämndens framställningar erfordras Kungl. Maj:ts medgi vande att överskrida de anslagsposter, varifrån kostnader av hithörande slag skola bestridas. Såsom jag i det föregående framhållit ha dessa poster med hänsyn till ovissheten om nämndens arbetsbörda upptagits förslagsvis. Ett överskridande av den storlek, varom nu är fråga, synes dock icke böra med givas utan att riksdagen lämnats tillfälle att taga ställning till frågan. Därest riksdagen icke har något att däremot erinra, torde förslag angående bemyn digande för organisationsnämnden att för ifrågavarande ändamål överskrida vederbörande anslagsposter med erforderligt belopp framdeles få föreläggas Kungl Maj:t.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt beha gar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 43
Bilaga 7.
Egentliga statsutgifter.
Åttonde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander, anmäler härefter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
B. Arkiv, bibliotek och museer.
[1.] 29. Bidrag till nordiska museet. I skrivelse den 7 augusti 1945 har riksantikvarien, under erinran att under världskriget en del av nordiska
museets samlingar evakuerats och att kostnaderna härför bestritts av stats medel, gjort framställning örn anslag med 12 600 kronor för återförande och återuppställande av de evakuerade samlingarna.
Statskontoret har erinrat, att kostnaderna för museets verksamhet bestri
das såväl av enskilda medel som av statsmedel. Vidare har ämbetsverket anfört huvudsakligen följande. Å riksstaten för budgetåret 1945/46 har anvisats ett anslag för museet å 208 000 kronor, utgörande bidrag allenast till avlöningar åt museets tjänste män samt till vissa undersökningar. Däremot utgår icke något bidrag av statsmedel till museets omkostnader. Med hänsyn härtill kan viss tvekan råda, huruvida kostnaderna för sam lingarnas återförande äro av beskaffenhet att statsmedel böra ställas till förfogande för ändamålet. Då emellertid utgifterna för samlingarnas bort förande bestritts av dylika medel, vill statskontoret icke motsätta sig, att järn-
44 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
val återförandet av samlingarna bekostas av statsmedel. Vad angår medels anvisningen synes det med hänsyn till kostnadernas storlek, 12 600 kronor, icke vara lämpligt att för ändamålet anlita det under åttonde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till extra utgifter. I stället torde erforderliga medel böra äskas av innevarande års riksdag å tilläggsstat för budgetåret 1945/46.
Departements. Jag biträder riksantikvariens och statskontorets mening, att anslag av c en' statsmedel bör utgå för ifrågavarande ändamål. Då jag icke heller funnit an ledning till erinran mot storleken av det för ändamålet äskade beloppet, 12 600 kronor, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till nordiska museet å tilläggsstat I lill riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett an
N. Diverse.
[2.] 11 a. Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom studie resor m. m., reservationsanslag. Det efter beslut av 1944 års riksdag (prop.
nr 266 och riksdagens skrivelse nr 425) bildade svenska institutet för kul turellt utbyte med utlandet har enligt det för dess verksamhet uppgjorda programmet till uppgift bland annat att i samverkan med olika svenska och utländska organisationer till Sverige inbjuda främmande vetenskapsmän och föreläsare, medverka vid företagandet av studieresor och sändandet av de legationer i studiesyfte m. m. till utlandet samt uppmuntra och stödja ett fortsatt student- och skolbamsutbyte. Härför kräves, framhålles det, ökade medel. I en promemoria den 29 september 1945 har svenska institutet närmare ut vecklat angelägenheten av att särskilda medel anvisas för möjliggörande avsvenskars studiebesök i utlandet och vice versa. Promemorian utmynnar i en kostnadsberäkning för ett begränsat program, avseende kalenderåret 1946. För svenska studieresor i utlandet anses ett belopp av 70 000 kronor erfor derligt och för utlänningars studiebesök i Sverige ett belopp av 149 500 kro nor. I promemorian anföres bland annat. Vikten av ökade möjligheter för svenskars studiebesök i utlandet och ut länningars studiebesök i Sverige torde knappast behöva understrykas. Vad beträffar svenskars studier i utlandet vore måhända en viss återhållsamhet nödvändig med hänsyn till rådande förhållanden. Den efter freden inträdda eller väntade anhopningen vid de utländska läroanstal terna i av kriget berörda länder torde på flera områden omöjliggöra studier för svenska studenter, i varje fall vad studier på mera förberedande stadier beträffar. Härtill kommer att de nuvarande levnadskostnaderna, resekostna der etc. utomlands avsevärt reducera möjligheterna för studier i utlandet. Det är emellertid angeläget, att de studiemöjligheter utnyttjas, som trots de berörda svårigheterna likväl på många håll utomlands, och särskilt i de
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 4 . 45
anglosaxiska länderna, erbjuda sig. I följd av de sex krigsårens avspärrning har nämligen behovet av studievistelser utomlands ackumulerats, varför önskemålet att nu komma ut är synnerligen stort på många håll. Delta gäl ler särskilt sådana grupper, som tekniker, arkitekter, läkare, socialvetare, språkforskare etc. samt även humanister i övrigt, vars studieämnen ha inter nationell prägel. Även från naturvetenskapligt håll ha framförts liknande önskemål. Som ovan antytts torde f. n. icke annat än i undantagsfall några studie möjligheter för yngre studerande yppa sig. En viss återhållsamhet beträffan de denna kategori torde även ur kostnadssynpunkt böra iakttagas. De ovan nämnda begränsningarna ur platssynpunkt gälla icke i samma grad mera avancerade studerande, yngre vetenskapsmän, och beträffande specialister synas de överhuvud taget icke existera. Redan nu kunna dessa beredas tillfälle till studiebesök, vilket ju även i ett flertal fall skett. Det synes ytterst angeläget alt alla förefintliga möjligheter för mera avancerade studier utomlands utnyttjas. En del av dessa stipendiebehov synes kunna tillgodoses med nu förefint liga stipendier, men i allmänhet torde med hänsyn till ovan berörda starkt stegrade kostnader förstärkning vara nödvändig.
Utan anspråk på fullständighet föreslås i promemorian följande stipendier för svenska studiebesök utomlands:
1) för tekniker: 2 stipendier å 5 000 kronor för */- års stu
2 stipendier å 5 000 kronor för 1/2års studier i Ryssland » 10 000 2) för arkitekter: 4 stipendier å 5 000 kronor för V2 års stu dier (avseende främst stadsplanering, återuppbygg nadsarbete m. m.) i England, Frankrike, Ryssland
3) för socialvetenskapsmän: 6 stipendier å 5 000 kronor för th års studier i två av länderna England, Frankrike,
4) för övriga ämnesgrupper: 8 stipendier å 5 000 kronor .. > 40 000
Summa kronor 110 000.
I detta sammanhang betonas i promemorian vikten av en komplettering även av redan förefintliga utrikesstipendier, då dessa i många fall ej kunna utnyttjas med hänsyn till de stegrade rese- och levnadskostnaderna. Såsom exempel nämnas universitetens och högskolornas utlandsresestipendier m. fl. Till utfyllnad av dylika stipendier syntes ett belopp av omkring 40 000 kro nor erforderligt. Beträffande stipendier för utlänningars studier i Sverige anföres i promemorian bland annat.
Örn det i enlighet med vad som ovan sagts är ett önskemål att bereda svenskar ytterligare studiemöjligheter i utlandet, så framstår det ur svenska institutets synpunkt som minst lika viktigt att kunna inbjuda utlänningar till studier i Sverige. Främst får man härvid givetvis tänka på den ökade goodwill för vårt land, som blir ett resultat härav. Därtill kommer att många länder undervisningsmöjligheterna starkt förminskats genom krigsskador etc.
46 Kunell. Maj:ts proposition nr 334.
Om det sålunda framstår som angeläget att söka bereda möjligheter för utlänningar att studera i Sverige, måste dock ihågkommas att våra studie platser äro ytterst begränsade, och att rimliga svenska önskemål icke få åsi dosättas. De flesta förfrågningar och önskemål från utlandet örn studiemöj ligheter i Sverige gälla tyvärr de ämnesområden, där platsbristen är störst, nämligen medicin, naturvetenskap, teknik etc. Beträffande önskemål och planer för studier i Sverige bör framhållas, att det föreligger stora svårigheter att få den allmänna översikt, som täcker alla möjligheter och önskemål. En sådan skulle givetvis förutsätta en noggrann undersökning ev. på basis av rundfrågningar. Inkomna förfrågningar och meddelanden synas dock ge vissa hållpunkter för bedömandet. Det torde även böra ihågkommas att åtgärder för möjliggörande av utlän ningars studiebesök i Sverige även i den meningen har humanitär karaktär att hjälp i fråga örn kläder, utrustning etc. kan bli nödvändig med hänsyn till förutvarande och rådande materielläge i av kriget berörda länder, valuta förhållanden etc. I den här nedan lämnade översikten ha ej medtagits åtgärder avseende stu denter från de nordiska länderna, då dessa behov synas bli tillgodosedda i annan ordning. Institutet tillåter sig dock påpeka, att behov av ökade stu diemöjligheter för nordiska studenter föreligga samt ingalunda endast bero på de nuvarande förhållandena. Ej heller ha här upptagits de förfrågningar angående studiemöjligheterna i Sverige, som gjorts från amerikanska militära myndigheter. 1 detta sammanhang har institutet framhållit önskvärdheten av att ansla get till främjande av intemationellt-kulturellt samarbete genom studentutbyte (»utbytesstipendier»), som under krigsåren varit nedskuret till 12 000 kro nor, åter höjdes. Under det sista fredsåret hade ifrågavarande anslag varit uppfört med 32 000 kronor, men en höjning syntes vara nödvändig med hänsyn till rådande förhållanden. Det borde även framhållas att det tidigare stipendiebeloppet ej täckt resekostnader etc. Beträffande behovet av nya stipendiemöjligheter har i promemorian an givits åtskilliga länder, där intresset för Sverige vore stort. Förfrågningar örn studiemöjligheter hade i många fall gjorts och konkreta förslag framställts. I promemorian har med beaktande härav skisserats ett stipendieprogram, innefattande stipendier örn tillhopa 236 500 kronor. Härvid har institutet ut gått från att en summa av 2 000 kronor per halvår samt 3 500 kronor per hel år torde vara det belopp, som erfordras för en utlännings vistelse i Sverige. Till dessa siffror komme sedan resekostnaderna. Det har emellertid beto nats, att kostnadsberäkningarna vore ytterst preliminära och att någon en hedig beräkning svårligen kunde framläggas. Vidare anföres i promemorian bland annat. För de s. k. utbytesstipendiema har visserligen ömsesidighetsprincipen ti digare legat till grund, varigenom en .svensk erbjudits studiemöjlighet i ett land mot att en student från detta land fick tillfälle att studera i Sverige. Det synes emellertid icke för närvarande möjligt att över lag tillämpa denna princip, vilket ju ej heller kunnat ske under krigsåren. Genom att nu bereda tillfälle för utlänningar till studier i Sverige skapas emellertid möjligheter att senare skaffa svenskar motsvarande förmåner. De här föreslagna stipen dierna kunna således läggas till grund flir undersökningar örn möjliggörande av ett mera regelrätt utbyte av stipendiater och vetenskapsmän, vilket enligt institutets mening skulle vara till stort gagn för Sverige.
Kungl. Maj.ts proposition nr 33U. 47
Det framlagda stipendieprogrammet avser således — bortsett från de me del som ansetts erforderliga till förbättring av redan förefintliga stipendiemöjligheterna — stipendier för sammanlagt (110 000 + 236 500==) 346 500 kronor. Programmet åsyftar emellertid, heter det i promemorian, en mera allmän översikt, och alla återgivna planer syntes icke kunna bringas i verk ställighet, i varje fall ej under innevarande budgetår. Vissa reduceringar i de föreslagna beloppen syntes därför kunna vidtagas. Härom anföres i prome morian bland annat. Beträffande de för svenskars studier föreslagna stipendierna torde f. n. några möjligheter för studier i Ryssland eller Frankrike knappast föreligga. Av de för övriga ämnesgrupper uppförda beloppen torde en viss reducering vara lämplig. Härigenom skulle i det ursprungligen till 110 000 kronor upp tagna beloppet ernås en besparing av 40 000 kronor, varför för svenskars studier i utlandet enligt nu uppgjorda riktlinjer skulle erfordras ett belopp av 70 000 kronor. Beträffande de förslag, som avse utlänningars studier i Sverige, torde även ledes vissa reduceringar kunna göras. I första hand synes ett belopp av 149 500 kronor bli erforderligt för möj liggörande av utlänningars studier i Sverige. Det är emellertid ovisst, om detta belopp kan tagas i anspråk redan under innevarande läsår. Såvitt nu kan bedömas, skulle beloppet vara tillräckligt för ett år, räknat fr. o. m. den 1 januari 1946. Sammanlagt skulle alltså från ovannämnda tidpunkt för ett år framåt efter det här angivna begränsade programmet erfordras 219 500 kronor, var till komme ovannämnda belopp å 40 000 kronor till förbättring av befintliga högskolestipendier.
Sedan flera år tillbaka finnes under åttonde huvudtiteln uppfört ett an - Departementsslag till Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom studentut- ctietenbyte. Nästföregående och innevarande budgetår har vidare ett anslag av 60 000 kronor för år anvisats till Främjande av nordiskt-kulturellt samar bete. Dessa båda anslag avse emellertid endast vissa speciella verksamhets grenar inom ramen för allmänt kulturellt samarbete mellan Sverige och ut landet. De medel som i begränsad utsträckning stå universiteten och vissa högskolor till buds för utländska studiebesök kunna även sägas utgöra ett led i detta samarbete. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har det nybildade svenska institutet nu ansett tiden vara inne för ett vidgat ut byte av vetenskapsmän mellan Sverige och utlandet i form av studiestipen dier för såväl svenskar som utlänningar. Det synes mig önskvärt att dessa planer må kunna förverkligas. Såsom framgår av propositionen nr 266 till 1944 års riksdag har det ansetts angeläget att det allmänna ger ett verksamt stöd åt strävandena alt efter krigsårens isolering i olika former bedriva eli intensivt upplysningsarbete i utlandet angående Sverige och svenska förhål landen. Såsom ett led i dessa strävanden torde en stipendieverksainhet av den art och omfattning som planerats av svenska institutet, komma att fylla en betydelsefull uppgift. Det är givetvis av vikt att verksamheten i fråga sna rast möjligt kan komma igång sedan världskriget numera upphört, och an-
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
.slag för ändamålet torde därför böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Medelsbehovet är givetvis, såsom från svenska institutets sida framhållits, mycket vanskligt att bedöma. Stipendieverksamheten torde under kalender året 1946 kunna komma igång endast i begränsad omfattning. Institutet har för detta verksamhetsår angivit en summa av 219 500 kronor såsom erfor derlig. Kalkylerna äro emellertid givetvis tämligen osäkra. Det synes sålunda sannolikt, att detta belopp icke i dess helhet skulle kunna hinna fördelas före den 1 juli 1946. Det måste å andra sidan betonas att ett icke alltför knappt tilltaget belopp bör stå till förfogande redan för innevarande bud getår. Det synes därför icke tillrådligt att alltför mycket begränsa anslags medlens storlek. Anslagsmedlens disposition synes icke böra begränsas en bart till stipendier i hävdvunnen mening utan medlen torde därutöver böra få disponeras i mera fria former, som smidigare kunna i de särskilda fallen anpassas efter föreliggande behov. I fråga om urvalet av de länder, som böra komma i fråga vid medelsdispositionen torde några bindande direktiv icke böra gälla. Det synes även angeläget att Kungl. Maj:t till sitt förfogande erhåller an slagsmedel till främjande av intemationellt-kulturellt samarbete även på annat sätt än genom stipendier av ifrågasatt slag. Det har redan under den korta tid som förflutit sedan världskrigets avslutande framträtt behov av att kunna genom anslag tillmötesgå framställningar av skilda slag som avse olika sidor av ett mera allsidigt kulturellt samarbete mellan Sverige och utlandet. För detta ändamål står för närvarande endast åttonde huvud titelns anslag till extra utgifter till Kungl. Maj:ts förfogande. Från nämnda anslag har exempelvis medel under sommaren och hösten 1945 anvisats till nordiska lärares studiebesök i Sverige (3 500 kronor), till nordiska museimäns studiebesök i Sverige (3 000 kronor), till utländska ve tenskapsmäns deltagande i ett konsthistoriskt möte i Visby (1 140 kronor), till svenskt deltagande i en vetenskaplig kongress i Paris (6 000 kronor), även som till vissa svenska vetenskapsmäns studiebesök i olika länder (omkring 5 000 kronor). Anslaget till extra utgifter har emellertid starkt begränsade resurser, och nya förfrågningar om anslag till olika ändamål av liknande art göras tid efter annan. Del har därför synts mig erforderligt att särskilda me del äskas för att kunna tillgodose de anslagskrav av ifrågavarande natur, som befinnas förtjäna bifall. Lämpligen torde dessa medel sammanföras med de medel, som böra anvisas till ovannämnda stipendieverksamhet, under ett reservationsanslag, förslagsvis benämnt »Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom studieresor m. m.» Anslaget torde böra uppföras med ett belopp av 200 000 kronor. Jag förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut rörande anslagsmedlens disposition. Till frågan om anvisande av medel för ifrågavarande ändamål för bud getåret 1946/47 torde jag få återkomma i annat sammanhang. Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks dagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 49
att till Främjande av internationellt-kulturellt samarbete genom studieresor m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservations
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla. Ur protokollet: G. v. Krusenstjerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1945, 1 sami. Nr 334. 4
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 51
Bilaga 8.
Egentliga statsutgifter.
Nionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter un der jordbruksdepartementet hörande ärenden angående egentliga statsutgif ter å tilläggsstat I till riksstaten för bud-getåret 1945/46 samt anför därvid följande.
D. Undervisningsanstalter för jordbruk och lantmanna näringar m. m.
[1.] 3. Lantbrukshögskolan: Materiel m. m., reservationsanslag. Under
denna anslagstitel anvisades å riksstaten för innevarande budgetår ett reserva
tionsanslag av 220 500 kronor, varav för apparatur m. m. vid baljväxtlaboratoriet 4 000 kronor. I skrivelse den 4 juli 1945 har styrelsen för lantbruks högskolan, med bifogande av en framställning från föreståndaren för mikro
biologiska institutionen, hemställt, att å tilläggsstat till riksstaten för bud
getåret 1945/46 måtte anvisas 12 500 kronor för inköp och installation av
tre autoklaver avsedda att användas vid det till institutionen knutna baljväxtlaboratoriet. Inslitutionsföreståndaren har i en skrivelse framhållit bland annat, att framställningen och försäljningen till jordbrukare av bakteriekul turer för ympning av baljväxter under senare år undergått en betydande ök ning. Till följd härav kunde förutses att kapaciteten hos de autoklaver, över vilka baljväxtlaboratoriet nu förfogade, icke skulle bliva tillräcklig för att tillverkningen av ifrågavarande kulturer skulle vara säkerställd under nästa
arbetssäsong, vilken toge sin början i november 1945 och påginge till mars 1946. Kostnaderna för anskaffande av de tre behövliga autoklaverna be
52 Kungl. Maj:ls proposition nr 334.
räknades till 9 660 kronor, varjämte omkring 1 800 kronor erfordrades för installationsarbeten samt omkring 1 000 kronor för vissa aggregat och oför utsedda utgifter.
Departements Av vad från lantbrukshögskolans sida anförts torde framgå att förutchefen. berörda tre autoklaver äro nödvändiga för att nästa års framställning av baljväxtkulturer skall kunna säkerställas. Med hänsyn härtill hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Lantbrukshögskolan: Materiel m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservations
£. Häslavel och boskapsskötsel m. m.
[2.] Avsättning till stuteriväsendets fond. I enlighet med beslut av 1943 och 1944 års riksdagar ha av totalisatormedel för inköp av fullblodshingstar ställts till förfogande sammanlagt 54 500 kronor. Utöver detta belopp har lantbruksstyrelsen bemyndigats att för sagda ändamål disponera ett belopp av omkring 4 800 kronor, utgörande innestående brandskadeersättningsmedel för på sin tid nedbrunna byggnader vid Ottenby stuteri. Av de medel, som under innevarande budgetår tillföras stuteriväsendets fond, äro vidare 30 000 kronor avsedda för inköp av fullblodshingstar. Sammanlagt linnes sålunda ett belopp av omkring 90 000 kronor tillgängligt för ifrågavarande ändamål. I skrivelse den 8 september 1945 har lantbruksstyrelsen — under framhål lande av att det belopp, som nu funnes disponibelt för hingstinköp, på grund av prisstegring i fråga örn avelsmaterialet i England, där en dylik häst lämp ligast kunde förvärvas, icke vore tillräckligt — hemställt, att ytterligare me del måtte ställas till förfogande. Styrelsen har ansett, att det kunde förvän tas att prisstegringen komme att än mera skärpas, när transportmöjligheter na länderna emellan förbättrats och har därför förordat att snarast möjligt, och innan priserna nått en i förhållande till våra begränsade resurser oöver stiglig höjd, söka från England förvärva erforderligt avelsmaterial. Utöver det belopp, som nu funnes tillgängligt för ändamålet, har styrelsen ansett ett belopp av 35 000 kronor behövligt. Styrelsen har därjämte hemställt örn anvisande av 10 000 kronor för bestridande av omkostnader m. m. i sam band med inköpet. Statskontoret har i yttrande den 19 september 1945 uttalat att, därest skäl skulle anses föreligga att anvisa det av lantbruksstyrelsen äskade beloppet 45 000 kronor, riksdagens medgivande borde inhämtas att beloppet linge utgå av stuteriväsendets fond.
Departements, Med hänsyn till att det under kriget icke varit möjligt att importera full chefen. blodshingstar från utlandet, är statens bestånd av sådana hästar i behov av en viss förnyelse, därest icke en tillbakagång skall ske av varmblodsaveln i
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 53
landet. Det torde vara av vikt icke blott för galoppsporten utan även för till godoseende av arméns behov av remonter att denna avel upprätthålles på en tillfredsställande nivå. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit torde det kunna befaras att priserna å fullblodshingstar, vilka priser under kriget högst väsent ligt stigit, under den närmaste tiden komma att ytterligare höjas till följd av den stora efterfrågan på avelsdjur. Att märka är nämligen, att fullblodsaveln i Europas kontinentala länder under kriget torde ha lidit stort avbräck. I betraktande härav anser jag, att ifrågavarande köp snarast bör komma till stånd. Emellertid torde de medel, som för närvarande finnas tillgängliga för ändamålet, omkring 90 000 kronor, sannolikt icke förslå för inköp av en hingst av den beskaffenhet, som här är i fråga. Rörande storleken av det be lopp, som bör ställas till förfogande kan givetvis råda en viss tvekan. Med hänsyn till vikten av att den importerade hingsten blir av fullgod beskaffen het anser jag mig böra biträda lantbruksstyrelsens förslag att ytterligare 35 000 kronor anvisas för ändamålet. Jag förutsätter dock, att örn mot för modan det sålunda tillgängliga beloppet medgiver inköp av tvenne hingstar av tillräckligt god beskaffenhet, detta skall få ske. För täckande av de med inköpet förenade kostnaderna, såsom rese- och dagtraktamenten för förhand lare, torde härjämte böra ställas till förfogande ett belopp av 7 000 kronor. Förutberörda två belopp (35 000 + 7 000 =) tillhopa 42 000 kronor torde lämpligen, såsom statskontoret framhållit, kunna utgå av stuteriväsendets fond. Härtill torde riksdagens medgivande böra inhämtas. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för inköp m. m. av fullblodshingst må av stuteriväsen dets fond användas ett belopp av 42 000 kronor.
G. Lanthushållning i allmänhet.
[3.] 14 a. Utbildningskurs i linberedning. I skrivelse den 14 april 1945 har
statens arbetsmarknadskommission hemställt om bemyndigande för översty relsen för yrkesutbildning att i samråd med statens linnämnd och på samma villkor, som gälla för omskolning av arbetskraft vid verkstadsindustrien, an ordna en fyra månaders utbildningskurs av arbetskraft för linberedningsananstalten i Anundsjö. Kostnaderna härför lia av överstyrelsen beräknats uppgå till sammanlagt 7 900 kronor. Härjämte har arbetsmarknadskommis sionen gjort framställning om att Föreningen Norrlandslin u. p. a. såsom ägare av linberedningsverket måtte erhålla ett anslag å 4 320 kronor för be stridande av kursdeltagarnas utgifter under utbildningstiden. I sin förenämnda skrivelse har arbetsmarknadskommissionen under åbe ropande av framställning till länsarbetsnämnden i Västernorrlands län från Föreningen Norrlandslin u. p. a. framhållit, att svårigheter yppat sig att uppbringa yrkeskunnig arbetskraft till ifrågavarande linberedningsverk, vilket
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
beräknades skola igångsätta driften vid nästkommande årsslut samt vidare anfört i huvudsak följande. Då Anundsjö kommun anslagit 100 000 kronor jämte fri tomt för uppfö rande av linberedningsverket finner Föreningen Norrlandslin u. p. a. det skä ligt, att ifrågavarande yrkesutbildning i första hand kommer personer från orten till godo. Länsarbetsnämnden har tillstyrkt att statsbidrag måtte med givas för kursens anordnande, vilken avser att omfatta 12 deltagare. Med hän syn till motiven för linberedningsverkets tillkomst och rådande bostadsför hållanden i orten har nämnden icke funnit skäl förorda, att arbetskraft till väsentlig del rekryteras från andra områden, trots att någon arbetslöshet icke föreligger inom Anundsjö. Kommissionen hemställer, att kursen i samråd med statens linnämnd måtte få anordnas på samma villkor som beredskapskurserna för omskolning av arbetskraft för verkstadsindustrien. Kostnaderna för kursdeltagarnas inackor dering å kursorten och eventuella hemmavarande familjers uppehälle under kurstiden bestridas vid dessa kurser vad det gäller behövande elever av arbetslöshetsnämnderna, som erhålla statsbidrag i vanlig ordning. Då de bli vande kursdeltagarna i detta fall emellertid ej äro hjälpsökande arbetslösa, synes det lämpligare att bevilja Föreningen Norrlandslin u. p. a. ett anslag för ändamålet, sorn motsvarar vad som skulle utgå i statsbidrag, örn kost naderna på vanligt sätt burits av arbetslöshetsnämnderna.
Överstyrelsen för yrkesutbildning, som i avgivet utlåtande tillstyrkt fram ställningen, har anfört bland annat följande.
Den nu planerade utbildningen har till ändamål att bibringa deltagarna de praktiska och teoretiska kunskaper örn linodling och beredning, som erford ras för en yrkeskunnig arbetare eller förman vid ett linberedningsverk. Ut bildningstiden beräknas till fyra månader, varav två månader vid linlabora toriet i Svalöv samt en månad vid vartdera av linberedningsverken i Växjö och Gimo. Kursen beräknas omfatta grundläggande teoretisk och praktisk utbildning i Svalöv samt huvudsakligen praktisk utbildning i Växjö och Gimo. Eleverna uppdelas i fyra grupper, som alternerande undervisas på de olika platserna. För undervisningen i Svalöv lia beräknats två lärare, av vilka den ena därjämte skall vara kursföreståndare, och för undervisningen i Växjö och Gimo vardera en lärare. Ledningen av kursen bör handhavas av statens linnämnd, som därvid jäm väl bör tillse att elevs arbetskraft icke med åsidosättande av utbildningssyftet utnyttjas av företaget. Beträffande statsbidrag för bestridande av kursdeltagarnas utgifter anser överstyrelsen det av arbetsmarknadskommissionen framlagda förslaget att ett belopp av 4 320 kronor bör utgå till Föreningen Norrlandslin u. p. a. ändamålsenligt, övriga kostnader beräknas uppgå till omkring 2 200 kronor för lärare och kursföreståndare, omkring 3 800 kronor för timpenning till elever och omkring 1 800 kronor för samtliga resebidrag till elever. Dessutom är ett belopp av omkring 100 kronor erforderligt för täckande av kostnader na för administration m. m.
Statens linnämnd och lantbruksstyrelsen ha under hänvisning till bristen på kvalificerad arbetskraft för linberedningen tillstyrkt förslaget och ha intet att erinra mot kostnadsberäkningarna. Statskontoret, som ställt sig tveksamt, huruvida kostnaderna i sin helhet böra bestridas av statsmedel, har — under erinran att syftet med utbildningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 55
ej är att motverka arbetslöshet utan helt avser att säkerställa tillgången på arbetskraft — förklarat, att statskontoret icke ville motsätta sig att ett lämp ligt avvägt belopp anvisas från nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.
Av utredningen i ärendet framgår, att yrkeskunnig arbetskraft för närvä- Departementsrande icke torde finnas att tillgå för att kunna driva ifrågavarande linbered- chefenningsverk i Anundsjö, då detta vid årsskiftet 1945/46 blir färdigt. För att undanröja detta hinder för verksamhetens påbörjande synes erforderligt, att en kurs i linberedning anordnas för utbildande av yrkesarbetare och för män. Kostnaderna för en dylik kurs har såsom framgår av vad förut anförts beräknats till omkring 12 200 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten av att denna kurs snarast igångsattes beslöt Kungl. Maj:t den 31 augusti 1945 att till överstyrelsen för yrkesutbildning för ändamålet anvisa ett belopp av 12 200 kronor att utgå från nionde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter. I betraktande av det anförda och då ifrågavarande kostnader icke lämpligen synas böra slutligen belasta förenämnda anslag till extra utgifter, vill jag tillstyrka att å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår under ett obetecknat anslag, benämnt Utbildningskurs i linberedning, måtte anvisas särskilda medel, vilka sedermera må tillgodoföras nionde huvudtitelns reser vationsanslag till extra utgifter. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till Utbildningskurs i linberedning å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
[4.] 62. Fortbildningskurser rörande jordbrukets rationalisering m. m.,
reservationsanslag. I skrivelse den 20 augusti 1945 har styrelsen för Sveriges lantmätareförening hemställt dels att lantmäteristyrelsen i februari eller mars 1946 finge anordna fortbildningskurs i frågor sammanhängande med jord brukets och skogsbrukets rationalisering, dels ock att erforderliga medel för detta ändamål måtte anvisas. Styrelsen har härvid, med erinran örn de be tydelsefulla uppgifter, som lantmäteriet kommer att ställas inför i samband med en reglering av fastighetsbeståndet, framhållit, att lantmäterikåren bor de beredas tillfälle att taga del av de senaste rönen i fråga örn olika tekniska ra t ionaliseringså tgärder. Lantmäteristyrelsen har tillstyrkt förenämnda framställning och betonat att den vittgående omgestaltning av landets fastighetsbestånd, vilken syntes ofrån komlig såsom ett led i rationaliseringsåtgärderna, kunde väntas medföra en intensiv verksamhet inom lantmäteriet och ställa ökade krav på lantmäteripersonalen. Med hänsyn härtill ansåge styrelsen det angeläget, att lantmä tarna snarast möjligt sattes i tillfälle att taga del av resultaten av verkställda utredningar och undersökningar, vilka framkommit under de senaste åren, sedan rationaliseringssträvandena trätt i förgrunden.
56 Kungl. Mcij:ts proposition nr 334.
I anledning av denna framställning har inom jordbruksdepartementet upp rättats en promemoria i ärendet. Härvid har man utgått ifrån att behovet av en orientering i de spörsmål, som kunna väntas uppkomma i samband med en intensivare rationaliseringsverksamhet, torde föreligga jämväl för andra grupper tekniker och förrättningsmän inom jordbruket och skogsbruket än lantmätare. Över denna promemoria lia yttranden avgivits av lantmäteristyrelsen, lant bruksstyrelsen, egnahemsstyrelsen, skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksförbund. Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande förklarat sig icke kunna förorda, att här berörda kurser anordnades innan statsmakterna hunnit laga ställning till de förslag i jordbrukets rationaliseringsfrågor, som torde komma att i sinom tid avgivas av 1942 års jordbrukskommitté. Därest dylika kurser likväl komme till stånd ansåge styrelsen, att programmet borde givas en sådan utform ning, att kurserna komme att åsyfta mera en diskussion av förevarande spörs mål än meddelande av anvisningar för handhavandet av rationaliseringsverksamheten. Styrelsen anför i övrigt bland annat följande. I syfte att främja en diskussion, som nyss sagts bör vid antagandet av del tagare till kurserna tillses, att de deltagare, som representera ett och samma verksamhetsområde, fördelas på om möjligt samtliga kurser med helst unge färligen lika antal på varje kurs. Därest kurser skola komma till stånd, synas böra beräknas kursdeltagare från lantbruksstyrelsens verksamhetsområde till följande antal och av följande kategorier, nämligen samtliga 26 hushållnings sällskaps sekreterare, i medeltal 2 jordbrukskonsulenter från varje hushåll ningssällskap, omkring 120 föreståndare och lärare vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, lantmannaskolorna och lantbruksskolorna — antalet beräknat efter i medeltal 2 befattningshavare från varje lantmannaoch lantbruksskola — samtliga 54 lantbruksingenjörer, extra ordinarie lantbruksingenjörer och förste assistenter vid lantbruksingenjörsorganisationen samt omkring 15 övriga deltagare eller tillhopa (26 + 52 + 120 + 54 + 15=) i runt tal 270 deltagare. De med här ifrågasatta kurser förenade kostnaderna böra enligt styrelsens mening i sin helhet gäldas av statsmedel. För reseersättning och traktamente för nyss angivna antal kursdeltagare från lantbruksstyrelsens verksamhets område har styrelsen beräknat ett belopp av omkring 60 500 kronor.
Lantmäteristyrelsen har understrukit, att behov förelåge av den ifrågasatta kursverksamheten icke blott för lantmätare utan jämväl för övriga tjänste män, som kunde tänkas bliva knutna till en framtida rationaliseringsverk samhet. Enligt styrelsens uppfattning syntes kurserna under dessa omstän digheter huvudsakligen böra inriktas på de allmänekonomiska och närings politiska förutsättningarna för rationaliseringen och på ett studium av de tek niska framsteg inom jordbruk och skogsbruk, vilka vore resultaten av de se naste årens forsknings- och försöksverksamhet. Med påpekande av att skogs brukets speciella problem i detta sammanhang vore av stort intresse har sty relsen vidare anfört i huvudsak följande. Såvitt nu kan förutses torde lantmätarna komma att anlitas dels som utred ningsmän i samband med den regionala jordbruksplaneringen, dels ock som
Kunell. May.ts proposition nr 334. 57
planläggande och verkställande organ för sådana åtgärder i den individuella planeringen, som syfta att förbättra fastigheternas arrondering och komplet tera desamma med hänsyn till knapphet av visst ägoslag eller ofullständighet beträffande vissa anläggningar. Det vore därför önskvärt att kursprogrammet för lantmätarnas del utbyggdes med en avdelning, som speciellt behandlade dessa problem vid rationaliseringen. Vad beträffar antalet deltagare i varje kurs håller styrelsen före att detta icke lämpligen bör överstiga 100. Härigenom bibehålies möjligheten till per sonlig kontakt mellan föreläsare och kursdeltagare samt till diskussioner i an slutning till föreläsningarna.
Styrelsen har vidare föreslagit, alt samtliga de 160 lantmätare, som pre liminärt anmält sig till den av Sveriges lantmätareförening föreslagna kursen, borde beredas tillfälle att deltaga. Kostnaderna för en 6-dagarskurs ha av sty relsen för 80 deltagare beräknats till 19 000 kronor. Egnahemsstyrelsen har i avgivet yttrande i huvudsak anfört följande. Styrelsen vill vitsorda, att den omfattande omdaning, som jordbruket står inför, gör det angeläget, att de personer, som skola syssla med dessa omdaningsproblem, beredas tillfälle att fördjupa sina insikter härutinnan. Sty relsen vill därför för sin del livligt tillstyrka, att även tjänstemän i egna hemsnämnderna böra beredas tillfälle att deltaga i de kurser, varom förslag väckts. Lämpligt synes vara att kurserna anordnas så, att tjänstemän från olika organ sammanföras till samma kurs, varigenom diskussionen kan väntas bliva mera fruktbärande. Styrelsen räknar med att från egnahemsorganisationen egnahemsdirektörer, konsulenter och assistenter, tillsammans omkring 40, böra beredas tillfälle deltaga i ifrågasatta kurser. Kostnaderna för dessas resor och trakta menten kunna beräknas vid 6 dagars kurs till omkring 9 000 kronor och vid 11 dagars kurs till omkring 13 000 kronor. Särskilda kursavgifter torde icke böra uttagas av deltagarna, varför utöver dessa rese- och traktamentskostnader kostnader böra beräknas även för lokaler, föreläsarearvoden m. m.
Skogsstyrelsen, som tillstyrkt bifall till en kursverksamhet av förevarande slag, yttrar bland annat följande.
Styrelsen vill framhålla, att nyttan av och intresset för här berörda kurser bland skogsbrukets män torde väsentligt öka, därest skogliga ämnen i icke alltför ringa utsträckning ingå i schemat. Många av de för skogsbruket vä sentliga rationaliseringsfrågorna äro också av betydelse för de inom hushåll ningssällskapen, egnahemsnämnderna, jordbrukets ekonomiska organisatio ner, den lägre lantbruksundervisningen och lantmäteriet verksamma liksom även för lantbruksingenjörerna. Skogsstyrelsen vill därför uttala förhopp ningen, att här ifrågavarande önskemål beaktas vid en närmare planläggning och detaljutformning av kursprogrammet. Vidkommande deltagandet i kursen utgår skogsstyrelsen från att skogsvårdsstyrelserna skola vara intresserade av att utnyttja dessa fortbildningsmöjligheter och sända representanter. Tillika anser sig styrelsen böra fram hålla önskvärdheten av att bereda utrymme för deltagare, som direkt före träda enskilt skogsbruk, det större såväl som det mindre, såsom skogschefer, skogsförvaltare och representanter för skogsägareföreningar. Preliminärt räk nar styrelsen med att deltagarantalet från nu berörda grupper kommer att uppgå till minst 50. Då man torde kunna hävda, att ett viktigt allmänt in tresse är förknippat med denna kursverksamhet, synes någon avgift icke
58 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
böra uttagas av deltagarna. Enligt styrelsens förmenande bestridas lämpligen kostnaderna för föredragshållare, lokaler och dylikt av statsmedel. Vad angår deltagarnas egna rese- och traktamentskostnader lärer man kunna utgå från att kursen bör vara så värdefull med hänsyn till vederbörandes ordina rie arbetsuppgifter, att bevistande av densamma må betraktas som en tjänsteangelägenhet. Deltagare bör alltså bibehållas vid sina löneförmåner och äga åtnjuta rese- och traktamentsersättning efter de gängse grunder, arbetsgiva ren tillämpar för honom. Någon speciell medelsanvisning för ändamålet synes knappast erforderlig. Sveriges lantbruksförbund har ansett det önskvärt, att 1942 års jordbrukskommittés förslag rörande jordbrukets rationaliseringsproblem förelegat, innan här avsedda kurser anordnades. Därest kurser likväl komme till stånd, uttalar förbundet, att sådan förbundet underställd personal, som kunde behöva deltaga, även borde få närvara utan avgift.
Departements- Frågan örn jordbrukets rationalisering har under senare år mer och iner chefen. aktualiserats. 1942 års jordbrukskommitté håller på att sammanställa sina omfattande utredningar kring detta spörsmål och det är att förvänta, att detsamma inom en snar framtid — sannolikt vid 1947 års riksdag — kom mer att underställas statsmakternas principiella avgörande. Med ett dylikt beslut är det likväl icke möjligt att direkt igångsätta de praktiska åtgärder na inom hela det berörda området. Åtskilliga utredningsarbeten kring detalj frågor komma att påkalla intresse och dylika arbeten torde i betydande om fattning få anförtros åt centrala och lokala myndigheter och institutioner. För att dessa fortsatta förberedelser skola kunna effektivt och snabbt leda till resultat, erfordras att berörda tjänstemän och befattningshavare i god tid äro insatta i och väl förtrogna med ifrågakommande problem. Samtidigt framstår också som ett angeläget önskemål, att olika redan nu förekomman de stats- eller statsunderstödda åtgärder till förstärkning av jordbrukets produktionsresurser under tiden intill förut antydda beslut örn nya riktlin jer tillämpas på ett sådant sätt, att den fortsatta utvecklingen befrämjas och icke motarbetas. Aven ur denna synpunkt framstår det som betydelsefullt, att de personer, som företräda det allmänna i hithörande frågor, äro så långt möjligt informerade om rationaliseringsproblemen. Med hänsyn till vad jag här anfört anser jag, att de föreslagna fortbild ningskurserna snarast böra komma till stånd. Visserligen kan sägas, att det icke ännu kan bedömas, vilka lösningar statsmakterna komma att välja för problemen. Det är givetvis också en nackdel, att de kurser, som anordnas i början av nästa år, icke kunna draga fördel av jordbrukskommitténs sam manfattning av de utförda utredningarna. Men redan nu föreligger ett för kurserna användbart utredningsmaterial av en sådan omfattning, att det väl låter sig göra att giva en ingående bild av de avgörande bristerna i jord brukets och skogsbrukets produktionsbetingelser. Av materialet torde också med tillräcklig tydlighet framgå enligt vilka huvudlinjer problemens lös ning torde vara att finna. Örn man härtill lägger angelägenheten av att ve derbörande snarast bliva informerade i rationaliseringsfrågan för att sätta
*
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 59
deni i stånd att redan nu inrikta förbättringsverksamheten på ett ändamåls enligt sätt och få möjligheter att kunna effektivt medverka till den fram tida verksamhetens utformning, torde det vara uppenbart, att det är ända målsenligt att snarast igångsätta här ifrågasatta fortbildningskurser. Deltagarna i fortbildningskurserna höra bestå av befattningshavare i hus hållningssällskap, egnahemsorgan, skogsvårdsstyrelser och lantmäteri- och lantbruksingenjörsorganisationerna. Dessutom torde det vara lämpligt att möjlighet beredes andra statsorgan och enskilda organisationer, som kunna tänkas företräda ett intresse på förevarande område, att sända representan ter eller anställda till kurserna. Det erforderliga antalet kurser torde kunna anordnas under loppet av år 1946. Ifrågavarande kurser böra ha till syfte att giva deltagarna en orientering rörande de brister, som vidlåda företag i jordbruket och skogsbruket samt de behov, som förefinnas av förbättringsåtgärder av skilda slag. Härjämte synas de allmänekonomiska förutsättningarna för rationaliseringsfrågornas lösning liksom sambandet mellan jordbrukets utvecklingsmöjligheter och övriga nä ringsgrenar kunna upptagas till behandling. Utformningen av programmet för dessa fortbildningskurser torde senare få fastställas i samband med be stämmandet av den närmare tidpunkten för kurserna. Anslagsbehovet för kursernas anordnande för innevarande budgetår torde kunna uppskattas till i runt tal 75 000 kronor, vilket belopp under anslagstiteln Fortbildningskur ser rörande jordbrukets rationalisering m. m. torde böra anvisas såsom ett reservationsanslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rö rande anslagets disposition. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Fortbildningskurser rörande jordbrukets rationali sering m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
N. Diverse.
[5.] 9 a. Planering av allmänna arbeten, reservationsanslag. Till täckning
av planeringskostnader ha å tilläggsstat II för budgetåren 1943/44 och 1944/ 45 under nionde huvudtiteln anvisats sammanlagt 2 675 000 kronor. Av dessa anslagsmedel återstå för närvarande odisponerade i runt tal 300 000 kronor. Så gott som samtliga här förevarande planeringsarbeten falla inom lant bruksstyrelsen, egnahemsstyrelsens och skogsstyrelsens verksamhetsområ den. Lantbruksstyrelsen har beräknat, att för dess planeringsverksamhet under innevarande budgetår skulle utöver redan anvisade medel erfordras 790 000 kronor. Egnahemsstyrelsen och skogsstyrelsen ha uppskattat sina
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
kostnader för planeringsändamål under samma tid till 400 000 kronor res pektive 170 000 kronor. Egnahemsstyrelsens beräkning bygger på den förut sättningen, att en viss tillfällig begränsning skulle kunna företagas i dess planläggningsverksamhet. Sammanlagt skulle sålunda kostnaderna för pla nering av allmänna arbeten inom jordbruksdepartementets verksamhetsom råde under innevarande budgetår kunna uppskattas till i runt tal 1 360 000 kronor. Med hänsyn till den disponibla behållningen av tidigare anvisade an slag torde en medelsanvisning å i runt tal 1 100 000 kronor erfordras. Med hänvisning till de principer för finansiering av planeringskostnader, vilka an givits av chefen för finansdepartementet i annat sammanhang, bör för dessa utgifter upptagas ett särskilt anslag under nionde huvudtiteln på tilläggsstat till löpande riksstat. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Planering av allmänna arbeten å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsan
[6.] 17. Bidrag till täckande av viss kursförlust. I skrivelse den 18 sep tember 1945 har domänstyrelsen — under framhållande av att styrelsen efter
överläggningar med vissa av statsrådets ledamöter ansett sig böra förskottera Torne—Muonio gränsälvars flottningsförening ett belopp av lil 500 kronor för täckande av vissa kursförluster på grund av finska valutans depreciering — hemställt om anvisande av ett anslag å nämnda belopp såsom ersättning för styrelsens ifrågavarande utgift. Styrelsen har i samband härmed överläm nat två i ämnet upprättade promemorior. Ur dessa må här återgivas följande. Förhållandena mellan trafikanterna i ifrågavarande älvar regleras genom en deklaration mellan Ryssland och Sverige av den 20 juni/3 juli 1917 jämte ett för flottningsföreningen upprättat reglemente den 10 januari 1939. Enär det förekommer både finska och svenska intressenter i flottningsför eningen och denna arbetar på båda sidor om gränsen måste föreningen dispo nera både svensk och finsk valuta. Såsom framgår av flottningsföreningens förvaltningsberättelse år 1945 har på grund av krigsförhållandena i Finland under år 1944 finsk arbetskraft ej kunnat tagas i anspråk i avsedd omfatt ning, varför flottningsarbetet till stor del måste utföras med svensk arbets kraft. Kostnaderna ha till huvudsaklig del måst bestridas med svensk valuta. Då de av de finska intressenterna inbetalade förlagen verkställts i finsk valuta, som på grund av rådande valutaförhållanden ej kunnat överföras till svenska kronor, har flottningsföreningen under år 1944 erhållit ett betydande över skott av finsk valuta, som vid räkenskapsårets slut den 30 november 1944 utgjorde cirka 6 100 000 finska mark, vilket enligt Sveriges riksbanks avistakurs nämnda dag skulle motsvara cirka 520 000 kronor. För att erhålla till räcklig mängd svensk valuta för bestridande av flottningskostnaden var föreningen tvungen att utöver de från svenska intressenterna influtna förlagsmedlen upptaga lån i svenska kronor. Med hänsyn till den finska valu-
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 61
tans devalvering den 31 maj 1945 från 11,71 till 20,50 finska mark per svensk krona skulle, därest tillgodohavandet i finska mark omräknades till svenska kronor efter nuvarande kurs, föreningen åsamkas en kursförlust av cirka 223 000 kronor. Den anmälda flottningsmängden för år 1945 utgör 6 000 000 kubikfot och kursförlusten skulle sålunda utgöra cirka 3,7 öre per flottningskubikfot. En sådan kostnadsökning skulle säkerligen få ödesdigra konsekvenser för sysselsättningsmöjligheterna i Torneälven. Det omedelbara resultatet skulle bliva att avverkningarna för lång tid framåt såväl å finsk som svensk sida skulle inställas. Detta måste medföra för Tornedalens redan tidigare hårt drabbade befolkning mycket svåra följder, såsom arbetslöshet och minska de inkomster från försäljning av skogsprodukter. Därjämte skulle de in dustrier som äro beroende av råvara från distriktet nödgas inskränka driften, vilket skulle leda till arbetslöshet även inom träförädlingsindustrien. Även bränsleförsörjningen skulle äventyras. En ytterligare följdverkning skulle dessutom bliva minskade skatteinkomster för de berörda kommunerna. I detta sammanhang må beträffande den arbetskvantitet det flottade virket i Torneälven representerar bär anföras, att nämnda kvantitet de sista fem åren, som dock i mycket hög grad influerats av krigstillståndet i Finland, i medeltal uppgått till på svenska sidan 5 203 000 kubikfot och på finska sidan 5 915 000 kubikfot med variationer på svenska sidan mellan lägst 4 197 000 och högst 6 249 000 kubikfot och på finska sidan mellan 3 525 000 kubikfot till 9 143 000 kubikfot. Detta representerar i flottningskostnader, d. v. s. rena arbetskostnader, totalt cirka 800 000 kronor per år, balanserande mellan lägst 335 000 och högst 1 064 000 kronor. Avverknings-, tumnings- m. fl. kostnader utgöra enbart för det svenska virket cirka 1 250 000 kronor per år. Det må vidare framhållas att det utsorterade svenska virkets värde repre senterar i runt tal fritt utsorterat cirka 3 000 000 kronor per år. Med hänsyn till den betydelse för det allmänna, som flottningen i Torne älven sålunda har, och till den situation som flottningsföreningen genom ovan berörda förhållanden iråkat, synes det nu nödvändigt att statsmakterna i Fin land och Sverige vidtaga snabba åtgärder. Efter prövning av olika alter nativ framstår såsom den enda möjliga lösningen av problemet att stats makterna i Finland och Sverige lämna bidrag till flottningsföreningen för täckande av den kursförlust som föreningen lidit på så sätt, alt de svenska myndigheterna bidraga med 111 500 kronor och de finska myndigheterna med en virkesmängd som efter försäljning i Sverige inbringar ett lika stort belopp. Den vid försäljningen erhållna svenska valutan skulle därefter över lämnas som bidrag till flottningsföreningen. Till grund för beräkningen av respektive länders andelar har lagts den normala tillsläppningen, som utgör cirka 50 procent från vardera landet.
I sin skrivelse har domänstyrelsen uppgivit, att av ifrågavarande kurs förlust å 223 000 kronor hälften numera täckts genom bidrag från Finlands folkförsörjningsministerium.
Såsom av det ovan anförda framgår bär flottningsföreningen genom den Departementsfinska valutans devalvering den 31 maj 1945 åsamkats en kursförlust å sina che-!mfinska tillgodohavanden, vilken förlust uppskattats till cirka 223 000 kronor. Enligt vad utredningen i ärendet giver vid banden skulle, därest föreningen icke erhölle bistånd med täckandet av nämnda förlust, allvarliga svårigheter uppstå för föreningen att fortsätta sin verksamhet. Med hänsyn till dc följ-
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
der en inskränkning i denna verksamhet skulle få bland amiat för arbetsför hållandena i Tornedalen samt i betraktande av vad i övrigt i ärendet upp lysts anser jag mig böra förorda, att ett belopp av lil 500 kronor må av statsmedel ställas till förfogande för täckande av ifrågavarande förlust. Då det synes angeläget att förlusten regleras snarast möjligt, torde ett obeteck nat anslag av nämnda storlek böra äskas å tilläggsstat till riksstaten för inne varande budgetår. Anslaget synes böra benämnas Bidrag till täckande av viss kursförlust. Det torde få ankomma å Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter för anslagets disposition. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till täckande av viss kursförlust å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet: Benno Gårdsten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. bi
Bilaga 9.
Egentliga statsutgifter.
Tionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E rigsson , M ossberg .
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Myrdal, anmäler under han delsdepartementets handläggning hörande ärende angående egentliga stats utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
F. Diverse.
[1.] 8. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, reservationsanslag.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår upptaget med 125 000 kro nor. Vid ingången av budgetåret förefanns å anslaget endast en mindre re servation av i runt tal 5 900 kronor. Sammanlagt stå alltså omkring 131 000 kronor till förfogande för ändamålet under löpande budgetår. Belastningen å anslaget under budgetåret 1944/45 utgjorde i runt tal 141 600 kronor. Bland de större utredningar, som voro i verksamhet under föregående bud getår, må nämnas försäkringsutredningen, elkraftutredningen, 1943 års sjöbefälssakkunniga och tjänstepensionsutredningen. Samtliga dessa utredningar torde komma att fortsätta sitt arbete under större delen av innevarande bud getår. Därjämte lia nya utredningar börjat sin verksamhet under löpande budgetår, däribland utredningen rörande möjligheterna att främja hantver kets och småindustriens utveckling. De sålunda nämnda utredningarna ha under det nu löpande budgetårets första kvartal dragit en kostnad av i runt tal 62 000 kronor, alltså i det närmaste hälften av det för budgetåret dispo nibla beloppet. Emellertid bar riksdagen under vårsessionen hemställt örn åt skilliga omfattande utredningar, vilka falla inom handelsdepartementets verk samhetsområde. Bland dessa märkas utredningar rörande möjligheterna för
64 Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.
en metallurgisk storindustri i Norrbotten, rörande de svenska gat- och kantstensindustrierna, rörande skoindustriens organisation m. m. samt rörande centralisering och rationalisering av försäkringsväsendet m. m. Jag har för avsikt att inom kort hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för dessa utredningsuppgifter. Det sålunda angivna utredningsprogrammet kan icke fullföljas utan att kommittéanslaget förstärkes. En överslagsberäkning angående medelsbeho vet har givit vid handen, att utgifterna för budgetåret kunna uppskattas till omkring 250 000 kronor. På grund härav torde det nuvarande anslaget böra förstärkas med 125 000 kronor. Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Kommittéer och utredningar genom sakkunniga å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
B. G. Gilmark.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 65
Bilaga 10.
Egentliga statsutgifter.
Elfte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, anmäler här efter under elfte huvudtiteln hörande ärenden angående egentliga statsutgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid föl jande.
D. Diverse.
[1.] 3 a. Ersättning för förfogande över vissa fartyg. Genom beslut den 18 oktober 1940 förordnade Kungl. Maj :t med stöd av 4 § allmänna förfogande lagen, att nio närmare angivna norska ångfartyg, liggande i Göteborgs och Malmö hamnar, skulle tills vidare, intill dess Kungl. Majit annorlunda för ordnade, upplåtas till kronan. Tillika föreskrev Kungl. Majit, att fartygen under tiden för förfogandet skulle behandlas såsom svenska fartyg, varjämte Kungl. Majit uppdrog åt statens trafikkommission att under samma tid omhänderhava fartygen samt meddela närmare föreskrifter angående använd ningen av desamma. Slutligen förklarade Kungl. Majit sig vilja framdeles på framställning av trafikkommissionen meddela beslut angående bestridandet av kostnaderna i anledning av förfogandet. Kungl. Majit ställde sedermera enligt särskilda beslut sammanlagt 1 050 000 kronor till trafikkommissionens förfogande såsom driftkapital för ifrågava rande fartyg. Medel till detta ändamål anvisades av riksdagen under fonden för förlag till statsverket. Sedan det därjämte visat sig, att medel erfordrades för att bestrida engångs kostnader för iståndsättande och utrustning av vissa av fartygen samt för löpande kostnader för underhåll av fartygens förutvarande besättningar, an- Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 5
66 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
visade 1941 och 1943 års riksdagar, efter förslag av Kungl. Maj:t, under elfte huvudtiteln till Särskilda omkostnader för vissa fartyg förslagsanslag å till hopa 1 071 000 kronor. Det av 1943 års riksdag beviljade anslaget, som anvi sades å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, uppgick till 150 000 kronor och avsåg att täcka kostnaderna för de norska besättningarna under budgetåret 1942/43. Sedermera anvisade 1944 års riksdag å tilläggssstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44 till Särskilda omkostnader för vissa fartyg ett reservationsanslag med ett formellt belopp av 100 kronor. Genom beslut den 25 februari 1944 anbefallde Kungl. Majit trafikkommissionen att tillgodoföra detta anslag de medel, som norska staten inbetalat eller kunde komma att inbetala i anledning av utgifter, som bestritts av kommissionen för reparation och iståndsättande av de till kronan upplåtna norska fartygen. Kungl. Majit föreskrev tillika, att kostnaderna för de norska besättningarna skulle tills vidare, räknat från och med den 1 juli 1943, bestridas från ifråga varande anslag. Sedan överenskommelser träffats med norska vederbörande angående er sättning i anledning av förfogandet i vad avsåg åtta av de nio rekvirerade fartygen har riksdagen till bestridande av de å tiden intill den 31 december 1944 belöpande ersättningarna anvisat tillhopa 14 565 000 kronor, därav å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett förslagsanslag av 1 655 000 kronor. Av de åtta fartygen har sedermera ett förlist. Genom beslut den 14 september 1944 förklarade Kungl. Majit, att Kungl. Majits genom beslutet den 18 oktober 1940 meddelade förordnande örn upp låtelse till kronan av däri angivna norska fartyg skulle upphöra att gälla den 15 oktober 1944, varjämte Kungl. Majit uppdrog åt trafikkommissionen att å kronans vägnar till sistnämnda dag uppsäga överenskommelserna om ersättning för förfogandet över de sju fartyg, i fråga örn vilka överenskom melser då förelågo. Sedermera har Kungl. Majit den 6 oktober 1944 bemyndigat trafikkommis sionen att dels beträffande det fartyg, varom överenskommelse örn ersätt ning tidigare icke träffats, underteckna sådan överenskommelse, dels i an slutning därtill till den 21 oktober 1944 eller så snart därefter som för hållandena det medgåve, uppsäga överenskommelsen, dels ock av medel, som tidigare ställts till förfogande för bestridande av kostnaderna för de övriga norska fartygen i anledning av förfogandet, utbetala ersättning enligt överenskommelsen för tiden intill dess fartyget återlämnades. Kungl. Majit har därefter — sedan trafikkommissionen anmält, att ifråga varande fartyg måst undergå vissa reparationer och besiktningar innan de samma kunnat återlämnas i det skick, som angivits i de rörande fartygen träffade överenskommelserna om ersättning för förfogandet, samt att kost naderna härför beräknades uppgå till omkring 615 000 kronor — genom beslut den 1 juni 1945 bemyndigat kommissionen att för bestridande av dessa kost nader få disponera förefintliga behållningar å förenämnda å tilläggsstat för budgetåret 1943/44, respektive 1944/45 anvisade anslag till Särskilda omkost nader för vissa fartyg och till Ersättning för förfogande över vissa fartyg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 67
I skrivelse den 27 september 1945 har trafikkommissionen anfört, att det numera visat sig, att kostnaderna i samband med återställandet av fartygen uppginge till större belopp än vad kommissionen tidigare haft anledning att räkna med samt att de å anslagen kvarstående medlen icke helt täckte kost naderna i fråga. Sålunda funnos å anslagen den 1 juli 1945 disponibla 188 355 kronor 28 öre. Under innevarande budgetår hade anslagen genom verkställda inbetalningar ökat till 246 245 kronor 7 öre. Härav hade emellertid under budgetåret utbetalats sammanlagt 221 045 kronor 73 öre, varför behållningen uppginge till 25 199 kronor 34 öre. För likvidering av ytterligare kostnader beräknades åtgå i runt tal 275 000 kronor. På grund härav har kommissionen hemställt, att ytterligare 250 000 kronor måtte anvisas för bestridande av kommissionens utgifter för ifrågavarande ändamål. Av en av trafikkommissionen därefter ingiven promemoria framgår, att de ytterligare kostnader, varmed kommissionen räknat, avse vissa utgifter för fartygens drift och reparationer om i runt tal 114 000 kronor samt i övrigt en ej reglerad ersättning till norska legationen på grund av sämre positioner för vissa fartyg, vilket medfört ökade kostnader för återställandet, ävensom ytter ligare kostnader för felande inventarier och förnödenheter vid fartygens åter lämnande.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de medel som hittills anvisats Departementsför att bestrida kostnaderna för förfogandet över ifrågavarande fartyg visat eÄ^e“' sig icke förslå för ändamålet. På sätt trafikkommissionen hemställt synes ytterligare medel därför böra anvisas. Enligt vad jag inhämtat komma några utgifter i anledning av förfogandet utöver dem, för vilkas täckande medel nu begärts, icke att uppstå. Då det sålunda nu gäller att slutligen reglera statens utgifter i anledning av förfogandet, synes det lämpligt att medel anvisas under endast ett anslag, oaktat kostnaderna enligt tidigare gjord uppdelning bort med hänsyn till sin natur bestridas från skilda anslag. Jag förordar alltså anvisande av endast ett anslag, vilket lämpligen bör benämnas Ersättning för förfogande över vissa fartyg. Storleken av anslaget torde i enlighet med trafikkomissionens hemställan bestämmas till 250 000 kronor. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Ersättning för förfogande över vissa fartyg å tilltilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
[2.] 3 b. Åtgärder för utökning av vinterproduktionen av tegel, reserva tionsanslag. I syfte att under vintern 1942/43 åstadkomma en för den avsed da bostadsbyggnadsverksamheten under angivna tid erforderlig ökning av tegelproduktionen i landet ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 13 novem ber 1942 ett belopp av 125 000 kronor till förfogande för statens byggnadslånebyrå att av byrån användas till ersättningar åt sådana tegelbruk, som
68 Kunni. Maj.ts proposition nr 33A.
i normala fall bedreve tillverkning endast under den varmare årstiden men som förklarade sig villiga bedriva produktion även under vintern. Ersätt ningen avsågs skola utgå för ökade bränslekostnader, förluster på sönderfruset tegel m. m. med sammanlagt 10 kronor för 1 000 tegel. Angivna belopp å 125 000 kronor anvisades från det å förskottsstat för 1'örsvarsväsendet för budgetåret 1942/43 under elfte huvudtiteln uppförda anslaget till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder. Beloppet har sedermera täckts genom ett av riksdagen beviljat anslag å motsvarande belopp. I skrivelse den 4 oktober 1944 anmälde statens industrikommission, att en ökning av den beräknade produktionen av tegel under vintern 1944/45 vore erforderlig för att tillgodose behovet av tegel för byggnadsarbeten under an givna tid men att en ökad produktion under vintern vore förenad med vissa merkostnader. Kommissionen hemställde i anledning härav, att ett belopp av 400 000 kronor måtte ställas till kommissionens förfogande för att enligt grunder, som tillämpades för stödet åt tegeltillverkningen under vintern 1942/ 43, användas för en utökning av tegelproduktionen under vintern 1944/45. Genom beslut den 13 oktober 1944 ställde Kungl. Maj:t det av industrikom missionen begärda beloppet till kommissionens förfogande att användas för ifrågavarande ändamål. Beloppet anvisades från det för budgetåret 1944/45 uppförda förskottsanslaget till Allmänna utgifter för pris- och handelsregle rande åtgärder och har sedermera täckts genom ett av riksdagen beviljat anslag. I skrivelse den 26 september 1945 har industrikommissionen anfört, att stödet åt tegeltillverkningen under vintern 1944/45 medfört, att omkring 32 miljoner tegel tillverkats utöver den normala produktionen och att därigenom byggnadsverksamheten under samma vinter i stort sett kunnat upprätthål las. Under år 1945 hade till den 1 september levererats över 260 miljoner murtegel och det kunde förväntas att tillverkningen, som år 1944 uppgått till omkring 400 miljoner sten, komme att öka under 1945. Trots detta kunde man dock befara betydande svårigheter i början av 1946, enär tegelbruken icke beräknades ha några större kvantiteter i lager vid 1945 års slut och fler talet bruk komme att återupptaga driften först under våren 1946. För undvikande av ett betydligt försämrat försörjningsläge syntes det där för nödvändigt, har kommissionen vidare framhållit, att silka åstadkomma en ökning i produktionen av tegel ävensom av därmed jämförlig byggnadssten utöver normal tillverkning jämväl under kommande vinter. En under sökning av möjligheterna härutinnan hade givit vid handen, att tegelfabrikantema vore villiga till en dylik produktionsökning under samma förutsätt ningar som tidigare gällt, d. v. s. att särskild gottgörelse lämnades enligt ti digare grunder och att erforderligt bränsle ställdes till förfogande. En dylik merproduktion kunde beräknas komma att uppgå till omkring 30 miljoner tegel. Bränslekommissionen hade efter samråd medgivit, att det bränsle som ansetts erforderligt för merproduktionen skulle kunna tillhandahållas. På grund av vad sålunda anförts har industrikommissionen hemställt, att ett belopp av 400 000 kronor måtte ställas till kommissionens förfogande för
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A. 69
att enligt i huvudsak samma grunder som tillämpats för stödet åt tegeltill verkningen under vintern 1944/45 användas för en ökning av produktionen av tegel och därmed jämförlig byggnadssten under vintern 1945/46.
Departement.!■ Av den av industrikommissionen lämnade redogörelsen för försörjningslächefen. get i fråga om murtegel framgår, att en brist på sådant tegel kan befaras uppstå under den stundande vintern om ej särskilda åtgärder vidtagas för en ökning av produktionen. Med hänsyn till vikten av att byggnadsproduktionen icke på grund av brist på tegel minskas, synes det nödvändigt att söka befrämja en ökad produktion av murtegel. Jag är därför beredd att biträda kommissionens förslag, att viss ersättning för ökade bränslekostnader och för förluster på sönderfruset tegel m. m. lämnas sådana tegelbruk, som i nor mala fall bedriva tillverkning endast under sommaren men som förklara sig villiga att uppehålla produktionen även under vintern. Ersättning synes böra utgå enligt i huvudsak de grunder som tillämpades under vintern 1944/45. Industrikommissionen har angivit medelsbehovet till samma belopp som anvisades föregående år eller 400 000 kronor. Då merproduktionen av tegel i vinter beräknas bliva av ungefär samma storlek som under vintern 1944/45 synes anledning icke föreligga att frångå kommissionens kostnadsberäkning. Jag förordar sålunda, att 400 000 kronor anvisas för ifrågavarande ända mål. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Åtgärder för utökning av vinter produktionen av te gel å tilläggsstat I till riksstaten för hudgetåret 1945/46 anvi
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majestät Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.
i'.u ■ ,5-
^ o;;, i;-.? •' ?; 'linnid
f : •* •
’mr. { •' . joi ;•:[ Hr? viri v: *& •.;!.•*» hc> -• ■lil p?v!'r r>.--rN'.’' pt ■»?, • ',ft*r* ftu:/. ;4vh*.* ' i; •;;; f; .•
*>’ • ii ) r.V- :r
;.f< •'!*/: r.
'ditt i ':\rÅl
- j , r*> -IVr f,
X.
■ . 1 V- v.\\)
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 71
Bilaga 11.
Kapitalinvesteringar.
Justitiedepartementet.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in för Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler härefter under justitiedepartementets handläggning hörande ärenden angående kapi talinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
Statens affärsverksfonder.
E. Domänverket.
[1.] a. Förvärv av fångkolonier. I särskild proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om verkställighet av frihetsstraff m. m. som avses skola träda i kraft den 1 juli 1946. Förslaget grundar sig i allt väsentligt på ett av strafflagberedningen den 14 november 1944 avgivet betänkande i ämnet (SOU 1944: 50). Ett sär skilt avsnitt av detta betänkande har ägnats åt en redogörelse för bered ningens förslag till den framtida organisationen av fångvårdens anstaltsväsende. Enligt detta förslag skola nio av de nuvarande fångvårdsanstalten^ nedläggas, nämligen straffängelset i Gävle samt kronohäktena i Linköping, Jönköping, Västervik, Karlskrona, örebro, Falun, Sundsvall och Luleå. Be redningen har därjämte ansett, att rannsakningshäktet i Hudiksvall bör ned läggas, men funnit denna byggnad böra tillsvidare användas, då densamma nyligen renoverats. Vidare har beredningen uttalat sig för att centralfängel set å Långholmen nedlägges vid en tidpunkt då det kan befinnas ekonomiskt fördelaktigt att avyttra tomtområdet. I dess ställe borde i Stockholm eller Stockholmstrakten uppföras en ny fångvårdsanstalt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
Anstalterna i Linköping, Västervik, Hudiksvall och Sundsvall skola enligt förslaget icke ersättas med nya anstalter. I stället för de nedlagda anstalter na i Jönköping, Karlskrona, Örebro, Falun, Gävle och Luleå föreslår bered ningen uppförande i eller i närheten av nämnda städer av nya anstalter av en typ, som väsentligt skiljer sig från den nuvarande fängelsetypen. Preli minära ritningar till den nya anstaltstypen ha vidfogats betänkandet. Fång vårdsstyrelsens biträde i byggnadsärenden, arkitekten Gustaf Birch-Lindgren, som uppgjort ritningarna, har approximativt uppskattat kostnaden för varje sådan nybyggd anstalt till 900 000 å 1 000 000 kronor. Häri ingår kost naden för uppförande av erforderliga tjänstebostäder, men däremot icke kostnaden för markförvärv eller för uppförande av eventuella jordbruks byggnader, växthus o. dyl. Beträffande anstalter för kvinnliga fångar har beredningen föreslagit, att det nuvarande kvinnofängelset i Växjö skall tagas i anspråk för manliga fångar samt att i stället skall uppföras ett nytt kvinnofängelse i Växjötrak ten. Kostnaden för denna nya anstalt har av arkitekten Birch-Lindgren upp skattats till 600 000 kronor. Kostnaden för uppförande av en ny anstalt i Stockholmstrakten, avsedd att ersätta centralfängelset å Långholmen, har beredningen, med ledning av de kostnadsberäkningar, som på sin tid gjordes före uppförandet av vård anstalten å Hall, uppskattat till 3 330 000 kronor. Häri ingår kostnaden för erforderliga tjänstebostäder. Totalkostnaderna för uppförandet av nya anstalter efter en reform av sti-affverkställigheten i enlighet med beredningens förslag skulle alltså ut göra (6 000 000 + 600 000 + 3 330 000) 9 930 000 kronor. Detta belopp mot svaras enligt betänkandet av vissa kreditposter, nämligen de belopp, som kunna beräknas inflyta vid försäljning av tomterna till de fängelser, som enligt förslaget skola nedläggas. Den sammanlagda försäljningssumman för ifrågavarande tomtområden har beredningen uppskattat till 6 000 000 kronor, därvid tomtvärdena beräknats med ledning av uppgifter som under hand er hållits från statens byggnadslånebyrå. Beredningen har uttalat den förmo dan, att de angivna försäljningsvärdena vore lägre, i vissa fall avsevärt lägre än vad som i verkligheten kunde utvinnas genom en försäljning av tomterna vid lämplig tidpunkt.
Fångvårdens platsbehov efter genomförandet av en sträffverkställighetsreform i enlighet med vad beredningen föreslagit har beredningen i övrigt ansett böra fyllas genom en utbyggnad av det kolonisystem som för närva rande finnes. Enligt förslaget skall antalet fångkolonier, som för närvarande utgör nio, ökas till 22, företrädesvis därigenom att fångvården förvärvar eller arrenderar lämpliga lantgårdar. Kolonierna skulle, enligt vad beredningen anfört, vara avsedda för 20—30 intagna, som företrädesvis skulle sysselsät tas med jordbruk, trädgårdsskötsel, skogshuggning, torvupptagning, torrlägg ningsföretag, nyodling, markröjning, dikesgrävning, vägarbete, skogsplante ring, enklare hantverk samt grov- och gårdssnickeri. Vissa kolonier kunde inrättas huvudsakligen för hantverksdrift. Beredningen har vidare ansett,
Kungl. Mcij:ts proposition nr 334. 73
att — särskilt vid krisartade stegringar i fångantalet — en del av fångvårdsklientelet skulle kunna omhändertagas i provisoriska förläggningar, lik nande dem som arbetsmarknadskommissionen de sista åren anordnat för tjänstepliktiga skogsarbetare. Det må anmärkas, att sedan någon tid till baka en till straffängelset i Karlstad ansluten koloni, anordnad såsom en dy lik förläggning, varit i bruk i Stöpsjön i Värmland. Några kostnadsberäkningar i fråga örn anskaffande av de nya kolonierna har beredningen icke framlagt. Beredningen har härutinnan anfört, att be byggelsen på tomten och tomtens storlek kornrne att variera från fall till fall samt att det vidare stundom kunde vara förmånligare att arrendera en egen dom än att inköpa densamma. Såsom exempel har beredningen nämnt, att den av fångvården nyligen förvärvade kolonien Lockerud i Skaraborgs län med plats för 20 intagna inköpts för 75 500 kronor samt att arrendeavgifterna för de nuvarande kolonierna Ödevata (25 platser), Mäshult (25 platser) och Åby i Sorunda socken (18 platser) utginge med resp. 8 000, 4 500 och 2 750 kronor, därvid i förstnämnda båda belopp inginge ersättning för nyttjande av-an stalts- och jordbruksinventarier. För att de äldre fångvårdsanstalten som enligt beredningens förslag skola bibehållas, skola fylla de krav, som de föreslagna nya verkställighetsformerna ställa, har beredningen föreslagit åtskilliga moderniseringsarbeten, såsom upphuggning av cellfönstren till normal storlek, anskaffande av arbetslo kaler genom inredande av verkstadslokaler och särskilda arbetsrum för fång ar, som skola arbeta i enrum eller tillsammans med endast en eller två andra fångar m. m. Beredningen har vidare ansett, att gymnastiklokaler och idrotts planer böra anskaffas till anstalterna i den mån så kan ske. I betänkandet återfinnes en specificerad uppskattning av kostnaden för de sålunda ifrågasatta omändringsarbetena (s. 326 ff). Uppskattningen har verkställts av arkitekten Birch-Lindgren. Beredningen har betonat, att icke samtliga de redovisade kostnaderna föranledas av den föreslagna verkställighetsreformen, i det att i beräkningen upptagits några betydande utgifts poster för byggnadsföretag som oberoende av reformen vore ofrånkomliga. Vidare har beredningen förklarat, att i uppskattningen medtagits utgifter för upphuggning av cellfönster och i viss utsträckning andra moderniserings arbeten, vilka normalt åvilade fångvården såsom ett led i de årliga bygg nads- och reparationsarbetena. Rörande grunderna för beräkningarna har beredningen förklarat, att vissa kostnader beräknats med utgångspunkt från att arbetet skulle utföras med fångarbetskraft. Totalsumman av de enligt beredningen erforderliga arbetena uppgår till 750 000 kronor. Häri ingår icke kostnaden för uppförande av gymnastiklo kaler vid vissa anstalter, av beredningen uppskattad till 840 000 kronor, då beredningen ansett dessa gymnastiklokaler böra komma till utförande suc cessivt.
Vad angår kostnaderna i övrigt för genomförande av beredningens förslag till en verkställighetsreform kan anmärkas, att beredningen förutsatt att i
74 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
vissa hänseenden ökade anslag skulle ställas till fångvårdsstyrelsens förfo gande, bl. a. för utökning av fångvårdsstyrelsen och skyddskonsulentorganisationen samt såsom en följd av vissa förskjutningar i fråga om lönegradsplaceringar inom fångvårdsstaten. Beredningen har vidare ansett, att de in tagnas arbetspremier borde höjas, varigenom skulle uppkomma en beräknad årlig merkostnad å 350 000 kronor. Beträffande de närmare detaljerna i dessa hänseenden tillåter jag mig hänvisa till betänkandet.
I anledning av de kostnadsberäkningar för den föreslagna reformens ge nomförande beredningen sålunda framlagt ha fångvårdsstyrelsen och stats kontoret i sina yttranden över beredningens betänkande gjort vissa uttalan den. Fångvårdsstyrelsen har anmärkt, att till den nettokostnad för anskaf fande av nya anstalter beredningen beräknat måste läggas utgifterna för tomter till de nya anstalterna. Byte av tomtmark kunde eventuellt äga rum, därest myndigheterna i vederbörande stad vore intresserade av att få utnyttja den nuvarande fängelsetomten. Därest annan kronan tillhörig mark icke kunde disponeras, bleve köp nödvändigt. I samtliga alternativ — byte, köp eller utnyttjande av annan kronan tillhörig mark — uppstode kostnader, vilka ökade utgifterna eller minskade de beräknade inkomsterna. Styrelsen har vidare påpekat, att kostnaden för jordbruksbyggnader för de nya öppna an stalterna, till vilka kostnader beredningen ej tagit någon hänsyn, samman lagt måste komma att uppgå till ett ganska avsevärt belopp. Beträffande beredningens uttalanden angående kostnaderna i övrigt för reformens genom förande har fångvårdsstyrelsen ansett, att kostnaderna komme att bliva hög re än beredningen syntes lia förutsatt, bl. a. därför att en personalökning med minst 15 procent syntes ofrånkomlig. Styrelsen ansåge det svårt, för att ej säga omöjligt, att angiva medelsbehovet vid ikraftträdandet av reformen. En ligt styrelsens mening borde man som en konsekvens av reformen räkna med att maximeringen av flera anslagsposter upphävdes. Statskontoret har erinrat, att enligt beredningens uppgifter den samman lagda nettokostnaden för moderniseringar och nybyggnader skulle belöpa sig till omkring 5 500 000 kronor jämte kostnader lör inrättande av kolonier, anskaffande av tomtmark, uppförande av eventuella jordbruksbyggnader och anordnande av växthus. Enligt av statskontoret gjorda beräkningar skulle de årliga kostnaderna, uppskattade på grundval av beredningens förslag och antaganden, komma att ökas med över 700 000 kronor. I verkligheten torde emellertid enligt statskontorets mening kostnaderna bliva avsevärt högre. Statskontoret hade svårt att föreställa sig att icke de av beredningen föreslag na ändringarna i fråga örn fångbehandlingen skulle kräva en betydande ök ning av den hittills vid normal beläggning å anstalterna sysselsatta bevak nings- och arbetsledarpersonalen. Sammanfattningsvis har statskontoret — som även från mera principiella utgångspunkter ställt sig avvisande till be redningens förslag — uttalat, att kostnaderna för den föreslagna reformen vore av sådan storleksordning och de i betänkandet angivna fördelarna av så begränsad räckvidd, att det måste möta betänkligheter att i avbidan på re sultatet av straffsystemsutredningen genomföra förslaget i dess helhet. En-
Kunni. Maj:ts proposition nr 334. 75
ligt ämbetsverkets mening borde man i stället för närvarande stanna vid en partiell reform och därvid lämna den nuvarande anstaltsorganisationen i stort sett orubbad.
Det förslag till ändrad lagstiftning i fråga om verkställigheten av frihets- Departementstraff och frihetsberövande straffrättsliga skyddsåtgärder som nu förelagts riksdagen till antagande förutsätter för sitt genomförande en viss omläggning av fångvårdens nuvarande anstaltsväsende. Enligt förslaget skall cellstraffet i princip avskaffas till förmån för en vidgad gemensamhet mellan de intagna under både arbetstid och fritid. I betydande utsträckning skall fångklientelet omhändertagas för vård å öppna anstalter i stället för slutna sådana. Strafflagberedningen, vars betänkande i ämnet i allt väsentligt ligger till grund för förslaget, har i betänkandet utförligt redogjort för den omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende, som bleve en följd av den föreslagna reformen. Därutinnan har beredningen förutsatt, att åtskilliga av de nuvarande fångvårdsanstalterna skulle nedläggas samt ersättas av dels nyuppförda anstalter av en typ, som väsentligt skiljer sig från den nu vanliga fängelsetypen, och dels fångkolonier av samma slag, som i viss utsträckning ingår i den nuvaran de anstaltsorganisationen, varjämte beredningen ifrågasatt att i mindre om fattning provisoriska förläggningar kunde tagas i anspråk för täckande av fångvårdens utrymmesbehov. Vid remiss till lagrådet av det inom justitiedepartementet upprättade försla get till ny verkställighetslagstiftning har jag uttalat min principiella anslut ning till den av beredningen föreslagna omorganisationen av fångvårdens an staltsväsende. Jag har emellertid tillika framhållit, att denna omorganisation givetvis icke kan föreligga färdig till den 1 juli 1946, då den nya lagstiftningen föreslagits skola träda i kraft, utan att under en övergångstid anstalterna finge erhålla en mera provisorisk karaktär för att efter hand förbättras. Frågan om uppförandet av nya anstalter för fångvårdens räkning förutsätter mera ingående överväganden och undersökningar innan förslag härutinnan kunna framläggas. Med hänsyn härtill låter det sig icke heller för närvarande avgöra huru stora belopp som kunna erfordras för dylikt ändamål. Jag vill anmärka, att de erfarenheter som göras under den nya lagstiftningens tillämpning gi vetvis kunna komma att påverka såväl frågan örn behovet av nya anstalter som dessa anstalters närmare utformning. I detta sammanhang vill jag också påpeka, att det vid en blivande straffsystemsreform kan visa sig önskvärt att specialanstalter för särskilda grupper av intagna anskaffas. Med hänsyn till nu angivna förhållanden lärer en viss försiktighet vara påkallad i fråga örn nybyggnadsverksamheten på förevarande område. För den föreslagna verkställighetsreformens genomförande är det emeller tid nödvändigt att fångvårdens behov av öppet anstaltsutrymme tillgodoses före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Såsom jag anfört vid lagrådsremissen av förslaget till ny verkställighetslag synes detta böra ske genom an skaffande av ett antal kolonier utöver de redan befintliga fångkolonierna. Dessa senare äro — örn man bortser från den provisoriska förläggningen i
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
Stensjön, där fångarna sysselsättas med vägarbete — samtliga lantgårdar som förvärvats eller arrenderats för fångvårdens räkning. De å kolonierna intagna sysselsättas med jordbruks- och skogsarbete, nyodlingsförelag och enklare grov- och gårdssnickeri. I viss omfattning har de intagnas arbets kraft utnyttjats vid reparations- och ombyggnadsarbeten som ansetts nödiga för respektive egendomars användande såsom fångkolonier. De ytterligare kolonier som nu erfordras synas böra anskaffas på liknande sätt. Det torde kunna anförtros fångvårdsstyrelsen att göra de förberedande undersökningar och föra de förhandlingar som erfordras för fångvårdens över tagande av de egendomar som komma i fråga. Styrelsen synes därvid böra beakta att, på sätt jag anfört vid framläggande av förslaget till verkställig hetslag, de nya kolonierna böra i större utsträckning än strafflagberedningen tänkt sig förses med verkstäder. Det kan sålunda befinnas ändamålsenligt att förvärva en mindre egendom, som lämpar sig för sådant ändamål, hellre än en större jordbruksegendom. En ägovidd som är tillräcklig och lämpad såsom fritidsområde för de intagna, bör emellertid städse tillhöra egendomen. Särskild vikt bör fästas vid att å egendomen befintliga åbyggnader äro av tillräcklig storlek för att utan betydande nybyggnadsarbeten medgiva om händertagande av ett tillräckligt antal fångar. Möjligheterna att bereda tjäns tebostäder åt personalen vid de nya anstalterna utan att nybyggnad för sådant ändamål behöver tillgripas bör jämväl beaktas. Rörande belägenheten av de nya anstalterna har jag tidigare anfört, att de böra vara belägna ej alltför avlägset från Stockholm, Malmö, Göteborg och Härnösand för att i admi nistrativt hänseende kunna knytas till dåvarande centralfängelser. Under förutsättning att det genomsnittliga platsantalet å kolonierna kom mer att uppgå till 30, torde sju nya kolonier böra finnas tillgängliga den 1 juli 1946. Det torde bliva nödvändigt att förvärva en del av dessa genom köp av lämpliga egendomar. För ändamålet torde ett särskilt anslag böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Med hänsyn till frågans läge synes önskvärt, att köpen skola kunna avslutas utan riksdagens pröv ning i varje särskilt fall. För inköp bör emellertid fordras särskilt beslut av Kungl. Majit. I fråga om det erforderliga anslagets storlek må erinras, att fångvårdssty relsen, såsom framgår av det följande, i samband med framställning örn för värv av koloniegendomar, närmast avsedda för förvarade och internerade, räknat med en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kronor. Enahanda ge nomsnittliga köpeskilling synes mig böra beräknas för de här ifrågasatta koloniegendomama. Örn förslagsvis fyra kolonier behöva inköpas, skulle den sammanlagda inköpssumman alltså belöpa sig till 300 000 kronor. Övriga kolonier torde kunna anskaffas genom arrendering. Å de kolonier, som i enlighet med det anförda anskaffas för genomförande av straffverkställighetsreformen, torde vissa byggnadsarbeten bliva ofrån komliga. Erforderliga reparations- och ombyggnadsarbeten torde emellertid i regel icke vara av den trängande beskaffenhet, att de behöva vara färdig ställda till den 1 juli 1946. Det kan anmärkas, att i den mån dylika arbeten
Kungl. Maj.ts proposition nr 33U. 77
krävas, det synes lämpligt att i görlig mån anlita fångarbetskraft vid deras utförande på samma sätt som tidigare skett. De goda arbetstillfällen som där igenom yppas böra tillvaratagas. På samma sätt kan det befinnas ändamålsen ligt att i viss omfattning anlita fångarbetskraft för eventuellt nyuppförande av ekonomibyggnader, personalbostäder m. m. Frågan i vad mån det är oundgängligen nödvändigt att redan vid reformens ikraftträdande ha färdig ställt dylika nybyggnader kan icke avgöras förrän det visat sig i vad mån behov därav föreligger å de för koloniändamål inköpta egendomarna. Det samma torde gälla beträffande uppförande av verkstadslokaler eller dylikt å kolonier, som avses skola inrättas, helt eller delvis, för hantverks- eller verkstadsdrift. Anslag för sådana byggnadsändamål som nu nämnts torde fördenskull få äskas i senare sammanhang. Under åberopande av det anförda får jag under förevarande punkt hem ställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv av fångkolonier å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisa ett investe-
[2.] b. Förvärv av kolonier till säkerhetsanstalter. Vid behandlingen i årets statsverksproposition av frågan örn fångvårdens anslagsbehov för bud getåret 1945/46 framhöll föredragande departementschefen (II ht s. 99), att 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt torde kunna sättas i kraft den 1 januari 1946. Frågan i vad mån lagens ikraftträdande påkallade ombyggnadsarbeten och andra investeringsutgifter förutsattes emellertid skola anmälas senare. Genom kungörelse den 22 juni 1945 (nr 468) har Kungl. Majit numera för ordnat, att ifrågavarande lag skall träda i kraft med ingången av år 1946. De män, som nu ådömas förvaring eller internering fördelas i huvudsak på två anstalter, Hall och Norrköping. Norrköpingsanstalten fungerar som mottagningsanstalt och anstalt för svårdisciplinerade, medan Hall mottager normalfallen. Sammanlagda platsantalet å dessa anstalter utgör för närva rande 190. Det nuvarande platsbehovet är något större, omkring 200 platser. Den 1 oktober 1945 funnos sammanlagt 201 förvarade och internerade män. Till förvaring och internering dömda kvinnor omhändertagas för när varande vid centralfängelset i Växjö. Platsbehovet för sådana kvinnor är ringa. Den 1 oktober 1945 funnos 6 för förvaring eller internering omhänder tagna kvinnor. Det ökade platsbehovet för kvinnor efter ikraftträdandet av 1937 års lag — strafflagberedningen räknar med ett framtida totalbehov av 15 platser för förvarade och internerade kvinnor — torde tills vidare icke påkalla några åtgärder beträffande anstaltsorganisationen. I det följande behandlas därför endast frågan örn tillgodoseende av platsbehovet för män. I sitt den 14 november 1944 avgivna betänkande angående verkställigheten
av frihetsstraff m. m. (SOU 1944: 50) har strafflagberedningen avgivit förslag
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
rörande organisationen av anstaltsväsendet för förvarade och internerade efter den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande (s. 245 ff.). Bered ningen beräknar, att utrymmesbehovet för män efter ikraftträdandet av 1937 års lag skall stiga till omkring 350 platser, samt att man dessutom bör räkna med att under lagens tillämpning ytterligare ett 50-tal platser kunna bliva erforderliga. Under det första året räknar beredningen med att platsbehovet kommer att uppgå till omkring 270. Enligt strafflagberedningens åsikt kommer ikraftträdandet av 1937 års lag att medföra en väsentlig förskjutning inom klientelet. Sålunda torde ett bety dande antal relativt lindriga fall komma att dömas till förvaring. Förvarings klientelet torde även komma att omfatta ett proportionsvis större antal intel lektuellt undermåliga och yngre individer, dock ej mångå under 21 år, än för närvarande. Beredningen har ej funnit anledning föreligga, att under anstaltstiden åtskilja förvarade och internerade med hänsyn till den ådömda behand lingsformens art; däremot borde de oberoende av denna fördelas med hänsyn till sådana omständigheter som ålder, graden av asocialitet m. m. Av särskild vikt har beredningen funnit vara, att de svårdisciplinerade avskiljas från det övriga klientelet. Genom att anstalterna icke göras alltför stora skulle bland annat vinnas en bättre differentiering samt bättre kontakt mellan befattnings havarna och de intagna. Beredningen har av denna anledning ansett, att Hall anstalten icke bör utbyggas ytterligare, utan att det behövliga anstaltsutrymmet bör anskaffas genom att inrätta ett flertal anstalter, av vilka en del böra vara öppna. Beredningen har föreslagit, att anstalten i Karlstad, som bör fri göras från sitt nuvarande klientel — huvudsakligen kvinnliga tvångsarbetare och alkoholister — skall tagas i anspråk såsom anstalt för svårdisciplinerade, såväl internerade som förvarade. Norrköpingsanstalten bör enligt beredningen bibehållas som huvudsakligen mottagningsanstalt för förvarade och interne rade. En koloni av lantgårdstyp bör anslutas till vardera av anstalterna Norr köping, Hall och Karlstad. Det i ovannämnda tre anstalter tillgängliga platsutrymmet har av bered ningen beräknats till 270 och skulle som nämnts fylla platsbehovet under det första året efter 1937 års lags ikraftträdande. Det ytterligare platsbehov, som därefter skulle bliva erforderligt, har beredningen ansett kunna tillgodo ses genom att anstalten i Kalmar tages i anspråk tillika med två kolonier. Härigenom skulle erhållas ytterligare 85 platser, vilka huvudsakligen borde användas för yngre förvarade, förslagsvis för dem som ej fyllt 30 år. Därest övergångsvis annat platsbehov skulle krävas, skulle förslagsvis anstalten i Hudiksvall kunna anlitas, eventuellt med en därtill ansluten koloni. Efter ytterligare utredning lia förslag rörande anstaltsorganisationen fram lagts jämväl av fångvårdsstyrelsen i skrivelser den 14 december 1944 och den 10 februari 1945, såvitt avser tiden intill den 1 juli 1946, samt den 27 au gusti 1945, såvitt avser budgetåret 1946/47. I förstnämnda skrivelse har sty relsen, som beräknar att verkningarna av den nya lagen skola bliva märkbara först omkring tre månader efter dess ikraftträdande, förordat den avvikelsen från strafflagberedningens förslag, att Kalmarfängelset före Karlstadsfängel-
Kungl. Maj.ts proposition nr 33A. 81
hade det emellertid varit önskvärt att erhålla en större anstalt än den i Karl stad, exempelvis den i Kalmar. Mot de beräkningar som fångvårdsstyrelsen under de givna förutsättningarna gjort har interneringsnämnden emellertid intet att invända.
Den av fångvårdsstyrelsen föreslagna utbyggnaden av anstaltsorganisationen för förvarade och internerade skulle sammanfattningsvis innebära — för utom att även straffängelset i Karlstad och rannsakningshäktet i Hudiksvall tågås i anspråk som förvarings- och interneringsanstalter — att fyra nya ko lonier inrättas. Två av dessa beräknas behöva tagas i bruk under våren 1946 och två efter den 1 juli 1946. I skrivelse den 27 augusti 1945 har styrelsen gjort framställning om anslag för förvärvande av två egendomar, lämpade till kolonier för förvarade och in ternerade. I skrivelsen erinras, att hittills för koloniändamål disponerade lant egendomar antingen förvärvats eller arrenderats. Förvärv hade sålunda ägt rum beträffande egendomen Lockerud i Skaraborgs län och egendomen Sör byn i Västerbottens län, medan följande egendomar arrenderats, nämligen egendomen Ödevata i Kalmar län, egendomen Åby i Stockholms län och egen domen Leverstad i Skaraborgs län. Beträffande de fyra kolonier, som nu behöva inrättas, är det, enligt vad styrelsen vidare anför, icke möjligt att på nuvarande stadium avgöra, huru vida inköp eller arrende här skall komma ifråga. De undersökningar styrel sen gjort visade emellertid, att det hade varit möjligt att till förmånligt pris förvärva lämpliga egendomar för nu ifrågavarande ändamål, därest inköp kunnat komma i fråga utan den tidsutdräkt, som följde med att ärendet under ställdes riksdagen. Med anledning härav hade styrelsen ansett sig böra hem ställa, att särskilda medel ställdes till förfogande för inköp av jordegendomar, varvid styrelsen förutsatte, att för inköp skulle erfordras Kungl. Maj:ts be slut i varje särskilt fall. De jordegendomar, som kunde ifrågakomma såsom kolonier, kunde givetvis variera till storlek och beskaffenhet m. m. Styrelsen hade emellertid räknat med en genomsnittlig köpeskilling för varje egendom av 75 000 kronor. Om man preliminärt räknade med att två egendomar skulle förvärvas — de två andra skulle då arrenderas — erfordrades alltså ett sam manlagt belopp av 150 000 kronor. Styrelsen anser vissa lämplighetsskäl tala för att förvärvet icke bindes vid förutsättningen, att det skall vara fråga om kolonier till säkerhetsanstalter. Det kunde nämligen tänkas, att det i något fall kunde vara lämpligt att för bär ifrågavarande ändamål taga i anspråk någon för vanligt fångförvar redan befintlig koloni och i stället för det senare ändamålet inköpa en ny. Under åberopande av vad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års höstriksdag att till förvärv av egen domar för kolonier inom fångvården å tilläggsstat till riksstaten för budget året 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av 150 000 kronor. Statskontoret och domänstyrelsen ha i infordrade utlåtanden förklarat sig icke lia något att erinra mot fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställ ning. Bihang lill riksdagens protokoll IDAS. 1 sami. Nr 334. 6
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 33b.
Departements Genom ikraftträdandet av 1937 års lagstiftning om förvaring och interne chefen. ring i säkerhetsanstalt komma förutsättningarna för ådömande av förvaring och internering att utvidgas, varför man måste räkna med att ett ökat an tal personer komma att dömas till sådant omhändertagande i stället för straff. Det hittillsvarande behovet av platser för förvarade och internerade har kunnat tillgodoses genom anlitande av vårdanstalterna å Hall och i Norr köping för det manliga klientelet och en särskild avdelning vid centralfäng elset i Växjö för kvinnliga förvarade och internerade. I fråga örn kvinnorna torde den nya lagstiftningens ikraftträdande icke medföra något ökat plats behov. Vad åter angår de manliga förvarade och internerade har under den senaste tiden det tillgängliga platsutrymmet varit till fullo utnyttjat, och en tydlig tendens till stegring av antalet förvarings- och interneringsfall har gjort sig märkbar. Enligt vad interneringsnämnden uttalat torde detta icke få betraktas såsom enbart en kristidsföreteelse. Med hänsyn härtill måste åt gärder vidtagas för att tillgodose det platsbehov som kan förväntas upp komma efter den nya lagens ikraftträdande. Vid avgörande av frågan på vilket sätt detta lämpligen bör ske måste hänsyn tagas såväl till förvaringsoch interneringsklientelets storlek som till dess beskaffenhet. I förstnämnda hänseende har strafflagberedningen i sitt betänkande an gående verkställigheten av frihetsstraff m. m. beräknat, alt utrymmesbehovet efter ikraftträdandet av 1937 års lag skulle stiga till omkring 350 plat ser samt att man dessutom borde x-äkna med att under lagens tillämpning ytterligare ett 50-tal platser kunde bliva erforderliga. I fråga örn det första året har beredningen ansett att omkring 270 platser skulle behövas. Fång vårdsstyrelsen har för sin del funnit sig böra räkna med att intill den 1 juli 1946 245 platser skulle vara tillräckliga, medan under budgetåret 1946/47 enligt styrelsens mening 300 platser bleve erforderliga. Med hänsyn därtill att verkningarna av den nya lagstiftningen icke omedelbart göra sig känn bara synes mig dessa fångvårdsstyrelsens beräkningar kunna godtagas. I fråga om förvarings- och interneringsklientelets beskaffenhet torde, så som strafflagberedningen framhållit, ikraftträdandet av 1937 års lag kom ma att medföra en viss förskjutning inom klientelet. Sålunda torde ett icke obetydligt antal lindriga fall komma att dömas till förvaring. Beaktas bör vidare, att de under innevarande år genomförda ändringarna : strafflagens tillräknelighetsbestämmelser torde komma att medföra att en del psykiskt abnorma brottslingar, vilka enligt tidigare praxis plägat straffriförklaras, i stället komma att dömas till förvaring, överhuvud taget torde klientelet kom ma att få en mera skiftande sammansättning än tidigare, varigenom beho vet att kunna på lämpligt sätt differentiera detsamma ökas. Vid tillkomsten av 1937 års förvarings- och interneringslagar avsågs att det framtida platsbehovet för förvarade och internerade skulle tillgodoses genom en utbyggnad i två etapper av vårdanstalten a Hall. Sedan lörsta etap pen i denna utbyggnad färdigställts, har pa grund av det statsfinansiella läget fullföljandet av den ursprungliga planen fått anstå. Strafflagbered ningen har nu förklarat sig anse, att Hallanstalten icke boede utbyggas ytter-
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 83
ligare utan att det behövliga anstaltsutrymmet borde anskaffas genom att inrätta ett flertal anstalter, av vilka en del borde vara öppna. Till denna tanke vill jag uttala min anslutning. Behovet av ökad differentiering av de förvarade och internerade synes kunna bättre tillgodoses genom att flera smärre anstalter tagas i bruk än genom en ytterligare utbyggnad av Hall. I enlighet med de synpunkter på frågorna örn verkställande av straff och andra frihetsberövande åtgärder, som beredningen i nämnda betänkande framfört och till vilka jag i annat sammanhang uttalat min principiella an slutning, torde vidare anstalterna för förvarade och internerade i viss om fattning böra erhålla en öppen karaktär. Därvid synes lämpligt att, såsom be redningen och fångvårdsstyrelsen föreslagit, det öppna anstaltsutrymmet an skaffas genom inrättande av kolonier. För tillgodoseende av behovet av slu tet anstaltsutrymme torde straffängelset i Karlstad -—- som tidigare använts såsom interneringsanstalt — lämpligen kunna tagas i anspråk såsom säkerhetsanstalt enligt den nya lagen. Till Karlstadsfängelset äro för närvarande förlagda en tvångsarbetsanstalt och en alkoholistanslalt för kvinnor, båda av provisorisk natur och avsedda för det klientel som tidigare omhändertagits å motsvarande anstalter i Landskrona. Detta klientel torde tills vidare, i avbidan på dess återflyttande till anstalt under socialdepartementet, kunna omhändertagas å annan fångvårdsanstalt. Genom ianspråktagande av Karlstadsfängelset såsom säkerhetsanstalt skul le enligt vad fångvårdsstyrelsen beräknat för förvarade och internerade fin nas 170 slutna och 35 öppna platser. Det återstående platsbehovet för tiden fram till den 1 juli 1946, 40 platser, har styrelsen i enlighet med vad bered ningen förutsatt föreslagit skola anskaffas genom förvärv av två kolonier, an slutna till anstalterna i resp. Norrköping och Karlstad. Emot detta förslag sy nes mig intet vara att erinra. Vidkommande frågan om tillgodoseende av plats behovet för tiden efter den 1 juli 1946 är jag ense med fångvårdsstyrelsen om att detta i viss utsträckning bör ske genom anskaffande av kolonier, medan jag är mera tveksam beträffande lämpligheten att taga rannsaknings häktet i Hudiksvall i anspråk såsom säkerhetsanstalt. Sistnämnda spörsmål torde kräva ytterligare övervägande. Jag vill anmärka, att med hänsyn till den ifrågasatta straffverkställighetsreformen fångvårdens anstaltsväsende kan komma att undergå en genomgripande omdaning. I samband därmed kan frågan om eventuellt uppförande av en ny, sluten anstalt för förvarade och internerade komma under omprövning. I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag förordar jag sålunda, att för tillgodoseende av platsbehovet för förvarade och internerade för tiden fram till den 1 juli 1947 för fångvårdens räkning anskaffas fyra kolonier. Såsom styrelsen anfört torde medel böra anvisas för inköp av två av dessa kolonier medan de övriga torde, såsom fångvårdsstyrelsen förutsatt, kunna anskaffas genom arrende. På sätt styrelsen uttalat torde skäl tala för att förvärven icke bindas vid förutsättningen att kolonien skall användas för förvarade och internerade, då redan befintliga kolonier för vanligt fångförvar even tuellt kunna tågås i anspråk för detta ändamål, örn i stället en nyförvärvad koloni användes för det senare ändamålet.
84 Kuni/!. Maj.ts proposition nr 334.
På grand av vad sålunda anförts är det av vikt att utan längre tidsutdräkt kunna inköpa för koloniändamål lämpliga egendomar. Då säljare av fastighet ofta kräver ett snabbt avgörande för att köp skal] kunna kom ma till stånd, skulle, såsom även erfarenheten visat, ett ekonomiskt fördel aktigt köp kunna gå om intet, därest frågan först skulle underställas riks dagens prövning. I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag synes därför ett särskilt anslag för ändamålet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. För inköp bör erfordras beslut av Kungl. Majit i varje särskilt fall. Vid bestämmande av anslagets storlek har fångvårdsstyrelsen med led ning av hittills gjorda erfarenheter rörande förvärv av koloniegendomar för fångvårdsändamål räknat med en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kro nor. Häremot har jag ej funnit anledning till erinran. Till jämförelse må nämnas, att egendomen Lockerud i Skaraborgs län, inköpt enligt beslut av 1944 års riksdag, förvärvats för en köpeskilling av 75 500 kronor och egen domen Sörbyn i Västerbottens län, inköpt enligt beslut av årets riksdag, för en köpeskilling av 60 000 kronor. På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förvärv av kolonier till såkerhetsanstalter å till -
läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
Statens allmänna fastighetsfond.
[3.] a. Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalten På sätt framgår av vad jag tidigare anfört erfordras för genomförande av en reform av straffverkställigheten i enlighet med det förslag till ändrad lagstiftning, som förelagts riksdagen i särskild proposition, att vissa moderniseringsarbeten utföras å äldre fångvårdsanstalten lie arbeten av dylikt slag som straff lagberedningen föreslagit i dess till grund för propositionen liggande betän kande, äro icke alla oundgängligen erforderliga för genomförande av den ifrågasatta straffverkställighetsreformen, även om de på längre sikt kunna synas önskvärda. I nuvarande läge och utan närmare utredning angående kostnaderna för arbetenas utförande och den närmare planläggningen av desamma synes mig medel böra beräknas endast för sådana arbeten, som mera omedelbart föranledas av reformen. Jag anser sålunda frågan om upp förande av nya tjänstebostäder och inredande av varmväxthus vid vissa an stalter m. fl. liknande arbeten icke böra i detta sammanhang upptagas till omprövning. Däremot är det av vikt, att den upphuggning av cellfönster, som sedan någon tid pågår, påskyndas ävensom att dagrum, där de intagna kunna vistas under fritid, som de äga tillbringa gemensamt, och idrottsplaner bliva iordningställda. Likaså torde sådana inredningsarbeten, som gå ut på att genom sammanslagning av celler eller anlitande av andra tillgängliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 85
utrymmen anskaffa arbetslokaler för de intagna, böra omedelbart komma till utförande. Det synes mig också önskligt att inläggning av mellangolv, där så erfordras, och liknande arbeten påbörjas. Vid arbetenas utförande torde i görlig mån fångarbetskraft komma till användning. För arbeten av nu nämnt slag har beredningen räknat med ett medelsbe hov av 189 000 kronor. Härvid är emellertid att märka att beredningen icke medräknat liknande kostnader vid sådana anstalter som enligt beredningens förslag skola nedläggas. Då en del av dessa fortfarande torde komma att an vändas för straffverkställighet, särskilt i betraktande därav att beredningen vid sina beräkningar angående fångvårdens platsbehov utgått från lägre siff ror än den för närvarande relativt höga beläggningen å fångvårdsanstalterna, synas motsvarande moderniseringsarbeten böra komma till utförande även å dessa anstalter eller en del av dem. Det av beredningen beräknade medels behovet synes fördenskull böra höjas, förslagsvis till 250 000 kronor. Detta belopp torde få anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. På grund härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet: Bertil Crona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 87
Bilaga 12.
Kapitalinvesteringar.
Utrikesdepartementet.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Ministern för utrikes ärendena anmäler härefter under utrikesdeparte mentet hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
Statens allmänna fastighetsfond,
[1.] 4 a. Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter. Med kriget sam manhängande förhållanden hava medfört, att statens fastigheter i vissa tidi gare krigförande eller ockuperade länder skadats eller att erforderliga repa rationer måst uppskjutas. För deras iståndsättande, i den mån förhållandena medgiva arbetenas utförande under innevarande budgetår, torde särskilda medel nu böra äskas å tilläggsstat. Beskickningsfastigheten i Bryssel. Enligt vad sändebudet i Bryssel inbe rättat, befinner sig statens fastighet därstädes, vars normala underhållsbe hov icke kunnat tillgodoses under ockupationstiden, för närvarande i mindre gott skick och erfordrar vissa reparationsarbeten tili bristernas avhjälpande. De nödvändigaste och mest brådskande arbetena innefatta ommålning av fas tighetens exteriör och interiör, vissa moderniserings- och förbättringsarbeten i gårdshuset, vari beskickningens kanslilokal är inrymd, samt ombyggnad av värmeanläggningen. Kostnaderna härför beräknas — med hänsyn tagen jämväl till erforderlig marginal för oförutsedda merutgifter — i svenskt mynt uppgå till omkring 34 000 kronor. Huruvida i anslutning härtill ytter ligare reparationsarbeten möjligen komma att visa sig erforderliga, kan icke för närvarande överblickas.
83 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
Beskickningsfastigheten i Warszawa. Under striderna i Warszawa hösten 1939 träffades fastigheten i nordvästra hörnel av artillerield, varvid yttermurar, innerväggar, bjälklag och yttertak förstördes i närmast belägna de lar. Senare har fastigheten, särskilt i fråga om inredningen, åsamkats vissa ytterligare skador. Sedan beskickningen i Warszawa åter trätt i verksamhet, hava skadornas omfattning fastställts vid besiktning av ett ombud för bygg nadsstyrelsen, och kostnaden för iståndsättande preliminärt beräknats till 86 000 kronor, varav 70 000 för byggnadsarbeten, 7 000 för elektriska arbeten och 9 000 för värme- och sanitetstekniska arbeten. Utöver de nu särskilt nämnda torde av liknande skäl även beträffande andra statens fastigheter iståndsättningsarbeten komma att visa sig nödvän diga redan under innevarande budgetår. Ehuru det erforderliga reparationsbehovet i dessa fall ännu icke kan närmare angivas, anser jag befogat, att ett belopp anslås för mötande av brådskande behov, som kunna anmäla sig i sådant avseende. I avsaknad av närmare hållpunkter för beräkningen torde 30 000 kronor böra upptagas härför. Beloppet bör även kunna tagas i an språk för täckande av kostnaderna för eventuella ytterligare iståndsättnings arbeten å de båda nyssnämnda fastigheterna. För ändamålet skulle således erfordras sammanlagt (34 000 + 86 000 + 30 000 —) 150 000 kronor. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Iståndsättande av vissa beskickningsfastigheter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa eif
[2.] 4 b. Iståndsättande av beskickningsfastigheten i Helsingfors. Av riks dagen har å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45 anvisats dels till Iståndsättande av beskickningsfastigheten i Helsingfors 240 000 kronor, dels till Grundförstärkning av beskickningsfastigheten i Helsingfors 150 000 kronor. Sedan de avsedda arbetena å beskickningsfastigheten påbörjats under det förflutna budgetåret i enlighet med inom utrikesdepartementet verkställd ut redning, har vid besiktning av chefen för byggnadsstyrelsen befunnits, att ytterligare förbättringsarbeten vore behövliga. Dessa arbeten, som borde företagas i samband med de tidigare planerade, innefatta i huvudsak dels omändring av vissa bostadsvåningar i huvudbyggnaden och flyglarna i syfte att göra dem mer ändamålsenliga och öka värmeisoleringen samt viss änd ring av inredningen i kanslilokalerna m. m., dels utbyte och komplettering av värmeledningssystemet samt sanitetstekniska installationer, dels slutligen modernisering av vissa delar av den elektriska anläggningen och den elekt riska apparaturen, till en beräknad kostnad av resp. 23 000, 30 000 och 25 000 kronor eller sammanlagt 78 000 kronor. Vissa ytterligare önskvärda arbeten beräknades draga en kostnad av 7 500 kronor. Det sammanräknade
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 89
beloppet, 85 500 kronor, torde böra avrundas till 90 000 kronor. Byggnads styrelsen framhåller, att de här nämnda förbättringsarbetena, som innebära en mera genomgripande modernisering a,v fastigheten än som först avsetts, uppenbarligen komma att väsentligt höja dennas värde och användbarhet, och betonar såsom angeläget, att arbetena företagas i anslutning till de på gående iståndsättningsarbetena. Jag förordar, att de av byggnadsstyrelsen föreslagna åtgärderna komma till utförande och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till / ståndsättande av beskiclcningsfastigheten i Helsing fors å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 an
Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen bifalla.
Ur protokollet: H. Edelstam.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 91
Bilaga 13.
Kapitalinvesteringar.
Försvarsdepartementet.
Utdrag av protokollet över försvarsärcnden, hållet inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och såvitt angår ämbetsbyggnad på Ladugårdsgärde jämväl med chefen för kommu nikationsdepartementet anmäler statsrådet Sköld i egenskap av särskilt för ordnad föredragande härefter under försvarsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
Försvarets fastighetsfond.
Arméns delfond.
[1.] Vissa byggnadsarbeten m. m. Detta investeringsanslag är för inne varande budgetår uppfört med 24 000 000 kronor. Såsom framgår av årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, s. 1) har anslaget — liksom marinens och flygvapnets motsvarande anslag — beräknats såsom s. k. kvotanslag, d. v. s. uppförts med omkring en fjärdedel av det belopp, som för byggnadsarbeten återstår att anvisa för budgetåren 1943/47, med rätt för Kungl. Majit att överskrida detsamma inom den av riksdagen fastställa kostnadsramen samt för mötande av prisstegringar. Nämnda kostnadsram inrymmer viss marginal för nya kapitalinvesteringar. Förevarande anslag får dock av Kungl. Majit tagas i anspråk för sådana investeringar först efter av riksdagen lämnat medgivande. Under denna punkt upptager jag uppkommen fråga örn anslagets disposition för sådant nytt ändamål.
92 Kunell. Maj:ts proposition nr 334.
Uppförande av förläggningsbaraeker vid Tåme skjutplats. Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1943: 158 anvisade riksdagen (skrivelse nr 157) ett investeringsanslag av 200 000 kronor till Fältskjutningsterräng för Livgrenadjärregementet m. m. Av beloppet avsågos 110 000 kronor för för värv av mark för skjutplats för .Luleå luftvärnskår. Genom beslut den 10 december 1943 ställde Kungl. Majit medel till dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelses förfogande för inköp av mark vid Tåme by för ifråga varande ändamål. I skrivelse den 19 december 1944 hemställde arméns fortifikationsförvaltning att 334 000 kronor måtte beräknas för budgetåret 1945/46 för ordnande av förläggning å skjutplatsen vid Tåme. Kungl. Majit fann framställningen icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd. I skrivelse den 30 augusti 1945 har arméns fortifikutionsförvnltning gjort framställning om anvisande av medel för förflyttning av vissa av Luleå luft värnskår disponerade baracker till skjutplatsen vid räme. Förvaltningen har bland annat anfört följande. Sedan Luleå luftvärnskårs nya kaserner i Luleå numera färdigställts och inflyttning i desamma sålunda kunnat äga rum, hade —• då de å tomten Gamla Seminariet i Luleå belägna av luftvärnskåren hittills som provisorisk förläggning disponerade barackerna icke längre vore erforderliga för detla ändamål — från Luleå stad framförts önskemål, att förevarande tomtområde snarast måtte frigöras från barackerna. Efter erhållet meddelande örn att me del för ordnande av skjutplatsen vid Tåme icke kunde påräknas hade där för militärb^fälhavaren — i anslutning till av fortifikationsförvaltningen in fordrat förslag till utnyttjande och i samband därmed eventuellt erforderlig förflyttning av provisoriska baracker inom militärområdet -— till förvalt ningen ingivit framställning örn medel för flyttning av luftvämskårens ovan nämnda baracker till skjutplatsen, då ordnandet av förläggningsmöjligheter därstädes för deltagarna i de skjutningar, vilka under instundande höst och vinter komme att bedrivas å densamma, vore oundgängligen nödvändigt. Chefen för armén hade med tillstyrkande av framställningen anmodat forti fikationsförvaltningen att ånyo vidtaga åtgärder för behovets tillgodoseende.
Fortifikationsförvaltningen har under åberopande av det anförda hemställt örn medgivande, att av det för avveckling av beredskapen m. m. till förvalt ningens förfogande ställda beloppet örn 2 100 000 kronor för borttagande och förflyttning av baracker m. m. få disponera 50 000 kronor för bortta gande och förflyttning av Luleå luftvärnskårs provisoriska förläggningsbaracker i Luleå till kårens skjutplats vid Tåme. Av en under hand överlämnad kostnadsberäkning framgår, alt av det be räknade beloppet å 50 000 kronor utgöra 9 400 kronor kostnader för nedmontering av barackerna, röjning av byggnadsplatserna och transport av barackerna till Tåme skjutplats samt 40 600 kronor kostnader för uppmontering och färdigställande av barackerna (sju 48-mannabaracker, fyra 24mannabaracker, två kallgarage-baracker och två förrådsbaracker).
Kumi. Maj:ts proposition nr 334. 93
De genom färdigställandet av kaserner för Luleå luftvämskår ledigblivna Förtdragandtn. barackerna i Luleå måste genom kronans försorg bortföras. Det synes lämp ligt, att dessa baracker användas för ordnande av förläggningsmöjliglieter för den under en stor del av året till Tåme skjutplats förlagda personalen ur luftvärnskåren. Härigenom erhållas förläggningsutrynimen för närmare 450 man på skjutplatsen, belägen omkring 10 mil från Luleå. Det förtjänar framhållas, att de klimatiska förhållandena vid skjutplatsen äro sådana, att särskilda anordningar böra vidtagas för förläggning av trupp. Kostnaderna för borttagande av barackerna böra och kunna bestridas av medel som ställts till arméns fortifikationsförvaltnings förfogande för av veckling av beredskapen. Mot beräkningen av kostnaderna för uppförande och färdigställande av barackerna har jag ingen erinran. Då barackerna örn möjligt böra tagas i bruk vid skjutningar på Tåme skjutplats instundande höst och vinter, torde för kostnadernas bestridande erforderligt belopp böra anvisas innevarande budgetår. Beloppet torde böra utgå från förutnämnda investeringsanslag å 24 000 000 kronor, alltså inom den i 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen för arméns byggnader. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser för barackernas invärderande å försvarets fastighetsfond. Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att till bestridande av kostnaderna för Uppförande och färdigställande av förläggningsbaracker vid Tåme skjutplats må anlitas det för budgetåret 1945/46 för armén anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. av 24 000 000 kronor.
[2.] 11 a. Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde. Å Fågelbacken på Ladu gårdsgärde finnes uppfört ett sammanhängande byggnadskomplex för mili tära förvaltningar och staber, tillhörande de tre försvarsgrenarna. För ma rinen och flygvapnet avsedda byggnader äro helt färdigställda och tagna i bruk. Vissa för arméförvaltningen avsedda tjänstelokaler om cirka 7 600 kvad ratmeter (etapp I och II, jfr prop. 1943: 58) äro för närvarande under upp förande och i viss utsträckning jämväl färdigställda. På därom av byggnads styrelsen gjord framställning har Kungl. Maj:t den 21 juli 1944 bemyndigat styrelsen att verkställa utredning rörande fortsatt tillbyggande av de militära förvaltningsbyggnaderna å Ladugårdsgärde. Sedan utredningen numera slut \ förts, har byggnadsstyrelsen med skrivelse den 6 februari 1945 överlämnat ett å fjorton den 20 oktober 1944 och 27 januari 1945 dagtecknade ritningar åskådliggjort, av arkitekten Cyrillus Johansson på styrelsens uppdrag uppgjort förslag till sådan tillbyggnad. Av skrivelsen inhämlas i huvudsak följande. Redan i samband med planläggningen av de militära förvaltningsbyggnaderna å Ladugårdsgärde hade en allmän plan för utbyggnaden uppgjorts.
94 Kunni. Maj:ts proposition nr 33U.
Enligt denna plan skulle från flygledningens byggnad uppföras en vinkelbygg nad mot norr i anslutning till ett utmed Fågelbackens norra sida planerat komplex av fem i nordsydlig riktning orienterade flyglar, sammanbundna av byggnadskroppar på sådant sätt, att mot söder uppkomme fyra öppna gårdar och mot norr en i bruten linje sammanhängande fasad. Av denna anläggning färdigställes för närvarande såsom etapp I och II i utbyggandet den del, som anslöte till flygförvaltningens hus, och de tre västra flyglarna jämte mellan liggande förbindelsebyggnader. Rörande den definitiva användningen av den närmast flygförvaltningen belägna delen, etapp I, som redan vore färdig och provisoriskt tagen i bruk, hade byggnadsstyrelsen i annat sammanhang ingivit förslag. Inom den övriga under arbete varande delen, etapp II, vore avsikten att tillgodose lokalbehovet under fredsorganisation för arméförvaltningens intendentur- och tygavdelningar, med undantag av den sistnämndas kontroll byrå, för vilken utrymme ej kunnat beredas inom denna del av anläggningen. Tidigare hade byggnadsstyrelsen såsom synnerligen angeläget framhållit, att etapp III finge utföras såsom omedelbar fortsättning av de nu pågående ar betena. Styrelsen hade därvid förutsatt, att genom utbyggnad av denna slut etapp lokaler skulle kunna beredas åt försvarets civil- och sjukvårdsförvalt ningar samt åt tygavdelningens kontrollbyrå. Styrelsen hade även uttalat, att lokalfrågorna för försvarets fabriksstyrelse samt den blivande organisationen för försvarets byggnadsverksamhet borde beaktas i detta sammanhang. Den fortsatta utredningen hade emellertid givit vid handen, att fabriksstyrelsen åtminstone tills vidare borde kvarstanna i sina nuvarande lokaler i kvarteret Rännilen, då dessa lokalers belägenhet för närvarande vore lämplig för denna styrelses verksamhet och då styrelsens framtida lokalbehov ej nu med tillräcklig säkerhet kunde överblickas. Frågan örn nya lokaler åt fabriksstyrelsen torde därför böra upptagas i annat sammanhang. På grund av den alltjämt rådande osäkerheten rörande den blivande organisationen av försva rets byggnadsverksamhet hade ej heller frågan om lokaler för detta ändamål nu kunnat upptagas till slutligt avgörande. Det av byggnadsstyrelsen här framlagda förslaget upptoge alltså endast nya lokaler för civilförvaltningen och sjukvårdsförvaltningen samt den del av tygavdelningen, som icke kunnat beredas utrymme inom de byggnader, som nu uppfördes (etapp I och II). Däremot hade fråga uppkommit att i samband med den nu föreslagna slutliga utbyggnaden anordna en för samt liga till byggnadskomplexet förlagda ämbetsverk gemensam lunchrestaurang. Styrelsen hade redan förut övervägt anordnande av en sådan restaurang, men då tillräckligt säkra, ekonomiska driftskalkyler ej stått att erhålla och då denna tanke tidigare icke funnit tillräckligt stöd hos de myndigheter, som beretts lokaler inom de nu färdiga delarna av komplexet, hade styrelsen hittills ej ansett frågan mogen för slutligt avgörande. Tills vidare hade frågan lösts genom att i såväl marin- som flygförvaltningens byggnader anordnats smärre restauranger, avsedda enbart för vederbörande ämbetsverk. Inom den bygg nad, som nu vore under uppförande, iordningställdes en tredje sådan lunch restaurang. Vid fortsatt utbyggnad skulle för de nytillkommande ämbetsverken ytterligare åtminstone en lunchrestaurang behöva anordnas. Det syntes dock byggnadsstyrelsen uppenbart, att en mer rationell drift skulle kunna åstad kommas, om en för samtliga till byggnadskomplexet förlagda ämbetsverk avsedd restaurang anordnades. Frågan hade därjämte aktualiserats genom vissa på senaste tiden uppkomna svårigheter att driva de nu anordnade lunchserveringarna på ett rationellt och ekonomiskt sätt. Med anledning härav hade byggnadsstyrelsen efter samråd med kommittén • för militära matinrättningar ansett sig nu böra föreslå uppförandet av en för bela den inom komplexet sysselsatta personalen avsedd lunchrestaurang.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 95
Den slutliga utbyggnad, som nu föresloges såsom etapp III, angåves å situationsplanen med röd färg och omfattade dels ett fortsättande mot öster av förbindelsebyggnaden med två från denna mot söder framspringade flyglar, vilka byggnadskroppar skulle inrymma tjänsterum, dels ock längst öster ut lokaler för den gemensamma restaurangen. Bortsett från denna senare del av komplexet, vilken givetvis måste utformas med hänsyn till den speciella an vändningen, och med undantag för den omkring 15 meter långa, endast två våningar höga förbindelsebyggnaden mellan restaurangen och huvudkom plexet vore byggnaden beträffande planläggning, standard och måttförhållan den avsedd att utföras helt i överensstämmelse med de senast uppförda delar na inom komplexet. Genom den nu föreslagna byggnaden skulle erhållas ett utrymmestillskott av 619 rumsenheter, varjämte de utrymmen som nu disponerades för lunchrestauranger inom marinens och flygförvaltningens ämbetsbyggnader skulle frigöras. De nya lokaltillskotten föresloges skola utnyttjas sålunda. Tygav delningen skulle erhålla i direkt anslutning till de lokaler, som iordningställts för denna avdelning inom de redan uppförda delarna av komplexet, 90 rums enheter, huvudsakligen avsedda för kontrollbyrån och fordonsregistret, för lagda till byggnadens båda understa våningar. Försvarets civilförvaltning skulle erhålla 371 rumsenheter för sitt framtida lokalbehov. Under tiden till och med den 30 juni 1947 skulle emellertid därutöver erfordras ytterligare 21 rumsenheter, vilka måste tagas från det reservutrymme om tillhopa 65 rums enheter, som erhölles i nybyggnaden. Detta reservutrymme avsåge att ome delbart tagas i bruk antingen för andra militära myndigheter eller för civila statliga institutioner. Den östligaste, närmast restaurangen belägna flygeln skulle upptagas i hu vudsak av försvarets sjukvårdsförvaltning, som där erhölle 93 rumsenheter. Vid genomförandet av det nu framlagda förslaget, vars lokalprogram av vägts efter beräknad fredsorganisation, frigjordes — framhåller byggnadssty relsen — såväl lokaler inom kronans egna hus som en del förhyrda lägen heter. De för tygavdelningen avsedda lokalerna försloge icke för avdelningens nu varande av krigsförliållandena föranledda lokalbehov. Huru dessa för när varande tillgodosåges framginge av skrivelsen bilagd förteckning. Tygavdel ningens förhyrningar kunde till största delen avvecklas vid färdigställandet av etapp II, då endast de för dess verkstadsbyrå förhyrda lokalerna alltjämt behövde tagas i anspråk. Dessa syntes ej lämpligen kunna avstås, så länge den på grund av krigsförliållandena utsvällda organisationen ägde bestånd. Vid genomförandet av etapp III frigjordes utrymme inom Artillerigården ge nom att den dit förlagda delen av kontrollbyrån inflyttade i nybyggnaden å Fågelbacken. Det sålunda frigjorda utrymmet torde, i varje fall sedan bristen på statliga lokaler slutligt lättat, lämpligast böra användas för att bereda armémuseet det ökade utrymme, varav det vore i behov. Huruvida museet kunde erhålla detta lokaltillskott omedelbart efter kontrollbyråns avflyttning eller örn utrymmet någon tid behövde provisoriskt tagas i anspråk för annat ändamål, syntes dock svårligen kunna avgöras nu, då förhållandena vid lid punkten för färdigställande av etapp III ännu ej kunde överblickas med större grad av säkerhet. Genom civilförvaltningens inflyttning i nybyggnaden frigjordes hela ämbetsbyggnaden vid Rödbotorget. betia hus inneliölle 190 rum med en sam manlagd nettoyta av 3 500 kvadratmeter. Motsvarande förhyrningar skulle alltså kunna avvecklas. Det syntes dock ännu vara för tidigt att fatta defini tiv ställning lill den framtida användningen av dessa lokaler, då förhållan
96 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
dena vid tidpunkten tor denna ämbetsbyggnads utrymning för närvarande ej säkert kunde överblickas. Byggnaden syntes i varje fall böra utnyttjas för sådana statsinstitutioner, som hade behov av ett centralt läge i närheten av kansli- och riksdagshusen. Sjukvårdsförvaltningen vore för närvarande belt inrymd i förhyrda loka ler. I fastigheterna Kungsgatan 8 och 10 samt Brunnsgatan 9 förhyrdes så lunda direkt av ägaren 33 rum med en sammanlagd golvyta av 615 kvadrat meter och i fastigheterna Brunnsgatan 7 och 9 i andra hand 9 rum örn till hopa 140 kvadratmeter. Vid förvaltningens flyttning bleve alltså dessa rums utrymmen tillgängliga i den allmänna hyresmarknaden.
Den föreslagna restaurangen vore, som förut nämnts, avsedd alt uppföras i två våningar och anslutas till den längst mot öster belägna delen av ämbetsbyggnaden. Ekonomilokalerna skulle vara förlagda till en ämbetshuset an gränsande vinkelbyggnad, medan matsalarna med dess biutrymmen skulle inrymmas i en särskild byggnadskropp, som arkitektoniskt avslutade anlägg ningen mot Gärdet. Bottenvåningen inrymde i ekonomidelen köksförråd och personalrum jämte disk och serveringsrum m. m., i matsalsdelen entré med kapprum och toaletter, ett kafé, avsett bland annat för sådana gäster, som förtärde medförda smörgåsar, samt två mindre matsalar, som avsåges jämväl kunna användas såsom sammanträdeslokaler för ett större antal personer än de små sessionssalarna inom de olika ämbetsverken kunna rymma, övervå ningen upptoges av köksutrymmen och av en för självservering avsedd stor matsal, beräknad för 296 gäster. Tillhopa erhölles, bortsett från kaféet, 404 platser i matsalarna, och detta antal hade av förut omförmälda sakkunniga betecknats såsom minimum för att restaurangen skulle kunna betjäna det antal personer, som kunde förväntas dagligen använda sig av denna, vilket antal beräknats uppgå till cirka 1 200. Såsom byggnadsstyrelsen förut framhållit vore det synnerligen angeläget, att anläggningen å Fågelbacken finge fullföljas omedelbart och i ett samman hang. Sammanförandet av de militära förvaltningsmyndigheterna måste or ganisatoriskt innebära betydliga fördelar och underlätta ett rationellt arbets sätt efter enhetliga grunder. Byggnadstekniskt och ekonomiskt vore det syn nerligen fördelaktigt, om utbyggandet skedde i en följd, då arbetsmaskiner, organisation och personal funnes tillgängliga på platsen. Ett avbrott i bygg nadsarbetet med endast något år skulle utan tvivel medföra en avsevärd för dyring. Slutligen skulle det ur arkitektonisk synpunkt vara synnerligen önsk värt, om anläggningen bringades i färdigt skick. Kostnaderna för genomförandet av förslaget har styrelsen beräknat till 3 700 000 kronor. Byggnadsstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå 1945 års riksdag att för fortsatt tillbyggande av de militära förvaltningsbvggnadema å Ladugårdsgärde för budgetåret 1945/46 anvisa ett anslag av 3 700 000 kronor. Efter remiss ha försvarets civil- och sjukvårdsförvaltningar, arméförvalt ningen, chefen för marinen och marinförvaltningen, chefen för flygvapnet och
Kungl. Majlis proposition nr 334. 97
flygförvaltningen saint försvarets fabriksstyrelse i ärendet avgivit utlåtanden. Arméförvaltningen har anmodats särskilt yttra sig i vad avser frågan om utrymmesbehovet i fredstid för arméförvaltningens tygavdelnings kontroll byrå, varvid nu gällande bestämmelser angående kontrollverksamhetens orga nisation skulle beaktas. Civilförvaltningen har i stöld sett intet att erinra mot det av byggnadssty relsen framlagda förslaget, vilket enligt ämbetsverket syntes vara uppgjort på grundval av från förvaltningen lämnade beräkningar angående ämbetsverkets personal och lokalbehov i fredstid. Beräkningarna överensstämde i stort set! med en remissyttrandet bilagd uppställning över ämbetsverkets personal. Per sonalberäkningarna vore dock med nödvändighet i vissa avseenden osäkra, beroende på bristande erfarenhet rörande den fredsmässiga förvaltningsverksamhetens omfattning. Sjukvårdsförvaltningen har anfört, bland annat, att de av byggnadsstyrel sen framlagda beräkningarna rörande lokalbehovet för förvaltningen grun dade sig på en inom förvaltningen upprättad tablå, uppgjord med utgångs punkt från nuvarande personaluppsättning. Frågorna om sjukvårdsförvalt ningens personalorganisation i fredstid och organisationen av försvarets sjukvårdsinspektion vore emellertid föremål för utredning, varför förvaltningen ansåge utlåtandet böra begränsas att omfatta en redogörelse för resultatet av en förnyad översyn av nyssnämnda tablå. Beträffande de detalj erinringar, som ämbetsverket härvid anfört, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Arméförvaltningen har beträffande arméförvaltningens tygavdelnings kon trollbyrå framhållit, att med hänsyn till nu gällande bestämmelser för kon trollverksamhetens organisation utrymmesbehovet kunnat icke oväsentligt nedbringas och nu utgjorde cirka 60 rumsenheter. Enär vissa tidigare för kon trollbyrån i etapp II avsedda utrymmen måst tagas i anspråk för fordonsbyråns fordonsregister, borde för kontrollbyrån erforderliga utrymmen till godoses i etapp III, varjämte ytterligare 5 rumsenheter finge beräknas för fordonsregistret. För bibliotek och tidskriftsrum erfordrades, såsom tidigare an mälts, jämväl 5 rumsenheter. Då därjämte behov förelåge av ett källarutrym-, ine örn cirka 450 kvadratmeter för materialprovning, erfordrades i etapp III för arméförvaltningens tygavdelnings räkning sammanlagt (60 + 5 + 5 =) 70 rumsenheter jämte förenämnda källarutrymme. Arméförvaltningen tillstyrkte vidare, att den föreslagna gemensamma lunchrestaurangen komme till utförande, varvid ledigblivande lokaler syntes böra utnyttjas såsom sammanträdesrum och föreläsningssal, för vilka ändamål eljest särskilda utrymmen skulle behöva beräknas i etapp lil. Chefen för marinen och marinförvaltningen samt chefen för flggvapnet och flygförvaliningen ha förklarat sig icke ha något att erinra mot förslaget att anordna gemensam lunchrestaurang. Försvarets fabriksstyrelse slutligen har icke halt något att erinra mot vad byggnadsstyrelsen anfört i förevarande byggnadsfråga.
Bihang tilt riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 334. 7
98 Kungl. Majlis proposition nr 334.
Före Såsom inledningsvis erinrats ha å Ladugårdsgärde uppförts nybyggnader draganden. för marinens och flygvapnets myndigheter, varjämte jämväl vissa för armé förvaltningen avsedda nybyggnader beslutats (prop. 1943: 58; rd. skr. 130) och i det närmaste färdigställts. Huvuddelen av de militära förvaltningarna lia sålunda inrymts i nyuppförda lokaler. Förslag föreligger nu från bygg nadsstyrelsens sida om ytterligare utbyggnad av försvarets ämbetsbyggnad på Ladugårdsgärde. Enligt förslaget skulle jämväl försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning och vissa ytterligare delar av arméförvalt ningens tygavdelning, nämligen fordonsregistret och kontrollbyrån, inrym mas i Gärdeskomplexet. För dessa organ räknas med inalles 619 rumsenheter, varutöver tillbyggnaden skulle innefatta reservutrymme om 65 rumsenheter. Därjämte har byggnadsstyrelsen föreslagit uppförande av en för hela byggnadskomplexet gemensam lunchrestaurang, varigenom skulle för andra ända mål frigöras de lunchlokaler som redan äro anordnade i de befintliga bygg naderna. För egen del finner jag den nu föreslagna utbyggnaden av ämbetslokalerna på Gärdet, vilken utbyggnad utgör ett fullföljande av tidigare planer, ur många synpunkter önskvärd och nödvändig. En förflyttning till dessa nya lokaler av civilförvaltningen, som för närvarande är inrymd i ämbetshusel vid Rödbotorget, skulle i hög grad underlätta den nödvändiga kontakten med övriga förvaltningar och är därför ur organisatorisk synpunkt att förorda. Även för sjukvårdsförvaltningen synas avsevärda fördelar uppkomma genom en förflyttning till ämbetshuset å Ladugårdsgärde. För detta verk förhyras nu lokaler i den allmänna marknaden, vilka förhyrningar av ekonomiska skäl snarast möjligt böra avvecklas. Samtidigt som byggnadsstyrelsens förslag redan av organisatoriska och ekonomiska skäl är att förorda, synes det även ur en annan synpunkt vara av vikt att förslaget så snart ske kan genom föres. Jag syftar på det trängande behovet av lokaler för vissa statliga myn digheter, vilket torde kunna i ej ringa utsträckning tillgodoses vid ett fort satt sammanförande till Ladugårdsgärde av försvarets centrala förvaltnings myndigheter. Såsom byggnadsstyrelsens utredning utvisar kunna härigenom frigöras lokaler inom Artillerigården och dessutom 190 rum med en sam manlagd nettoyta av 3 500 kvadratmeter i den av försvarets civilförvaltning nu disponerade ämbetsbyggnaden vid Rödbotorget. Ehuru det ännu är för tidigt att yttra sig om huru dessa ledigblivande lokaler böra disponeras, lig ger det i sakens natur att härigenom goda möjligheter yppas att på ett ra tionellt sätt lösa vissa av de lokalfrågor, som nu äro aktuella för statliga myndigheter i Stockholm. Det förefaller icke osannolikt — såsom jämväl av byggnadsstyrelsens utredning framgår — att på denna väg kan åväga bringas en ej oväsentlig och av bostadssociala skäl i hög grad önskvärd minskning av antalet lägenheter, som förhyras av statsverket i huvudstaden. Jag förordar sålunda i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag att tillbyggnaden till ämbetsverket å Ladugårdsgärde snarast kommer till ut förande. Beträffande fördelningen av de nya tjänstelokalerna synes det i detta sam
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 99
manhang icke nödvändigt eller ens möjligt att taga slutlig ställning. Frågan om fordonsregistrets organisation och arbetsuppgifter är för närvarande före mål för övervägande, varför utrymmesbehovet icke med säkeidiet kan över blickas. Jämväl i fråga örn sjukvårdsförvaltningens lokalbehov föreligger osäkerhet, sammanhängande med ifrågasatt omorganisation av försvarets sjukvårdsinspektion. Inom detta ämbetsverk pågå i anslutning härtill organisationsundersökningar genom statens organisationsnämnds försorg. Vad slutligen angår arméförvaltningens tygavdelnings kontrollbyrå, synes det för denna byrå beräknade totalbehovet även efter den av ämbetsverket i dess remissutlåtande förordade reduktionen vara för stort i betraktande av att en stor del av de på denna byrå tidigare ankommande uppgifterna numera överflyttats till krigsmaterielverket. Det synes emellertid icke troligt, att de förändringar inom de ifrågavarande administrativa organen, som kunna vara att förutse, mer nämnvärt påverkar byggnadsprogrammets utformning. Såsom hittills skett torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare över vägande taga ställning till frågan om dispositionen av de nya lokalerna. Örn jag sålunda i huvudsak kan ansluta mig till byggnadsstyrelsens för slag i fråga örn tillbyggnad av egentliga tjänstelokaler, är förhållandet ett an nat med avseende på den av styrelsen ifrågasatta restaurangen. Enligt mitt förmenande kan det sättas i fråga, huruvida behovet av en dylik lokal mo tiverar uppförande under nuvarande ur materialsynpunkt brydsamma situa tion av en så omfattande anläggning, som av byggnadsstyrelsen föreslagits. Jag finner mig därför för närvarande förhindrad tillstyrka, att medel an visas för ändamålet. Enligt under hand från byggnadsstyrelsen inhämtade uppgifter belöper av det för nybyggnaderna beräknade totalbeloppet, 3 700 000 kronor, 600 000 kronor på restaurangen. Det nu erforderliga beloppet torde sålunda kunna begränsas till 3 100 000 kronor. Jag förutsätter, att av detta belopp kunna bestridas kostnaderna för anordnande av provisoriska lunch lokaler i tillbyggnaden för där inrymda myndigheter. I enlighet med vad som anförts i årets statsverksproposition, fjärde huvud titeln (s. 17), torde medelsanvisningar till avskrivning av här ifrågavarande ämbetsbyggnad böra belasta den för försvaret för femårsperioden 1942/47 fastställda kostnadsramen. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde å lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett investerings-
[3.] 11 b. Iståndsiittande av mässbyggnad vid Norrbottens regemente. I skrivelse den 7 juni 1945 har arméns fortifikations förvalt ning gjort fram ställning örn anvisande av medel för iståndsättande av en brandskadad mäss byggnad vid Norrbottens regemente. Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat följande.
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
Natten mellan den 12 och den 13 april 1945 hemsöktes mässbyggnaden för underofficerare och manskap vid Norrbottens regemente av brand, vilken, enligt vad företagen polisundersökning givit vid handen, uppstått i en på nedre botten belägen sopskrubb, varifrån den genom en i dennas omedel bara närhet befintlig lufttrumma spritt sig genom 2:a våningen till vinds våningen. Genom branden förorsakades synnerligen omfattande skador framför allt i den intill eldhärden belägna stora försäljnings- och serveringslokalen samt i vindsvåningen. Vid av fortifikationsförvaltningen föranstaltad utredning rörande skadornas omfattning och byggnadens tillstånd efter branden hade sålunda konstaterats, att i bottenvåningen väggar, golv och tak inom stu dent-, volontärs- och manskapsmässar med tillhörande serverings- och kökslokaler vore svårt brandskadade, varjämte bjälklagen över manskapsmässen delvis vore spolierat, att i våningen 1 trappa upp väggar, golv och tak inom matsal och samlingssal delvis vore svårt skadade samt att hanhjälksvinden över samlingssalen vore helt avbränd. Därjämte hade betydande rök- och vattenskador uppstått i de flesta av de i byggnaden befintliga lokalerna. För återställande av den skadade byggnaden i ursprungligt skick föresloge fortifikationsförvaltningen att i vid skrivelsen bifogade av förvaltningen uppgjorda iståndsättningsförslag upptagna och kostnadsberäknade arbeten skulle komma till utförande.
Kostnaderna för de föreslagna arbetena lia beräknats till 126 000 kro nor. Under åberopande av det anförda samt av att till förfogande stående un derhållsmedel ej medgåve iståndsättning av så stort omfång och ej vore be räknade för dylika arbeten har arméns fortifikationsförvaltning hemställt, att Kungl. Maj:t för ändamålet måtte ställa ett belopp av 126 000 konor till fortifikationsförvaltningens förfogande. Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört följande. Den i ärendet omförmälda fastigheten redovisades å försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens delfond. Kostnader för reparation å fas tigheten skulle således bestridas från den i staten för fonden upptagna ut giftsposten till reparations- och underhållskostnader. De i föreliggande fall uppskattade kostnaderna vore emellertid av den storleksordning, att de icke lämpligen borde belasta berörda utgiftspost. Med hänsyn härtill och då — såsom i ärendet framhållits — den eldskadade byggnaden endast skulle återställas i sitt ursprungliga skick utan några väsentliga förändringar, och iståndsättandet således icke komme att föranleda ändring av byggnadens å fastighetsfonden redovisade värde, borde för bestridandet av kostnaderna för ändamålet anlitas förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.
Riksräkenskapsverket har i ärendet anfört bland annat, att i avvaktan på de förslag till principiell reglering av skador av förevarande art, som kunde komma att föreläggas 1946 års riksdag, syntes andra utvägar icke stå till buds än att antingen äska nytt anslag eller anlita anslaget till oförutsedda utgifter. Ämbetsverket har vidare anfört bland annat följande. Om den förra utvägen anlitades, borde det brunna byggnadsvärdet omedel bart avskrivas ur räkenskaperna med anlitande av värdeminskningskontot. Användes åter anslaget till oförutsedda utgifter, komme det gamla byggnads värdet att kvarstå oförändrat. Eftersom den ersatta byggnaden i underhålls-
lOi
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
hänseende måste betraktas som en helt ny byggnad, gåve det torra förfarings sättet ett bokföringsmässigt riktigare resultat. Då avsikten syntes vara att underställa ärendet riksdagen vid dess höstsession, kunde ny anslagsanvisning utan olägenhet avvaktas. Omedelbart erforderliga medel kunde i så fall förskotteras av disponibla underhållsmedel.
Då kostnaderna för återställande av ifrågavarande mässbyggnad i ur Föredraganden. sprungligt skick betydligt underskrida kostnaden för en nybyggnad, finner jag mig böra förorda att byggnaden iståndsättes. Vad beträffar den anslagstekniska regleringen av ifrågavarande kostnad, ansluter jag mig till riksräkenskapsverkels förslag. Det genom brand förstörda byggnadsvärdet tor de sålunda böra avskrivas ur försvarets fastighetsfonds räkenskaper med anlitande av vederbörligt värdeminskningskonto. För ersättningsbyggnaden torde böra anvisas ett särskilt investeringanslag å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46, vilket icke bör belasta den för försvaret genom 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen. Under åberopande av det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Iståndsättande av mässbyggnad vid Norrbottens regemente å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
Marinens delfand.
[4.] Vissa byggnadsarbeten m. in. Under hänvisning till vad som anförts
i det föregående under arméns motsvarande anslag anmäler jag under denna
punkt frågor om disposition av det för budgetåret 1945/46 för marinen an visade investeringsanslaget å 10 000 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten
m. m. för nedannämnda ändamål.
a. Utbyte av varmvattenberedare i kokhuset vid Stockholms örlogsstation.
Efter förslag av Kungl. Majit i propositionen 1943: 222 anvisade riksdagen (skrivelse nr 355) ett anslag av 45 500 kronor — exklusive kostnader för ad ministration och prisstegring efter den 1 juli 1941 — för utbyte av två högtrycksångpannor m. m. i kokhuset till matinrättningen vid Stockholms örlogsstalion. Genom beslut*den 26 november 1943 ställde Kungl. Majit anslaget lill ma rinförvaltningens förfogande, varjämte Kungl. Majit medgav, att marinför valtningen finge för bestridande av kostnader för administration och pris stegring efter den 1 juli 1941 för ifrågavarande arbeten därutöver disponera ett belopp av 12 700 kronor. I skrivelse den 7 april 1945 anmälde marinförvaltningen, att medelsbeho vet kunde nedbringas med omkring 45 000 kronor. Pannorna, vilka utdömts av särskilt tillkallade experter, hade nämligen efter friläggning av ytterom-
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
höljena visat sig vara bättre bibehållna än som från början antagits. Marin förvaltningen anförde vidare bland annat följande. I samband med de utredningar, som för närvarande påginge inom marin förvaltningen i syfte att rationalisera driften vid marinens matinrättningar, hade framkommit, att i kokhuset befintlig varmvattenberedare icke medgåve tillräckligt tryck på varmvattnet. Härigenom kunde icke de befintliga diskningsanordningarna utnyttjas på rätt sätt, varigenom, förutom hygieniska nackdelar, onödigt slöseri med varmvatten skedde. Den enda möjligheten för att åstadkomma en ökning av trycket på varmvattnet vore att byta ut deri befintliga varmvattenberedaren mot en ny dylik. Kostnaderna för en ny varmvattenberedare för matinrättningen i kokhuset vid Stockholms örlogsstation jämte monteringsarbeten uppginge enligt anbud till 7 500 kronor. Här till komme borttagning av den befintliga varmvattenberedaren samt ändring av rörledningar och efterlagningar, för vilket arbete marinförvaltningen be räknat en kostnad av 1 500 kronor. Administrationskostnaderna utgjorde inalles 500 kronor, varför kostnaderna enligt prisläget den 1 juli 1944 kunde beräknas till totalt (7 500 + 1 500 + 500 =) 9 500 kronor, vilket enligt pris läget den 1 juli 1941 kunde antagas motsvara 8 300 kronor. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltninger; att med anlitande av de för utbyte av högtrycksångpannor anvisade medlen få byta ut varmvattenberedaren i kokhuset för en kostnad av högst 9 500 kronor. Kungl. Maj:! fann genom beslut den 4 maj 1945 framställningen icke för anleda annan åtgärd än att Kungl. Maj:t förklarade, att marinförvaltningen ägde taga frågan örn utbyte av varmvattenberedaren under förnyat övervä gande i samband med avgivande av anslagsäskanden för budgetåret 1946/47. I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har marinförvalt ningen med anledning härav för ifrågavarande ändamål beräknat en kost nad enligt prisläget den 1 juli 1941 av 8 000 kronor, varav 500 kronor ut gjorde administrationskostnader. Prisstegringen till den 1 juli 1945 har be räknats uppgå till 1 500 kronor. På grund av arbetets brådskande natur hav marinförvaltningen hemställt, att medel mätte anvisas å tilläggsstat för bud getåret 1945/46.
Före Marinförvaltningens förslag synes ägnat att minska driftskostnaderna vid draganden. matinrättningen å Skeppsholmen. Jag finner mig av denna anledning böra tillstyrka bifall till förslaget. Mot förvaltningens kostnadsberäkningar har jag ingen erinran. Kostnaden torde böra inräknas i den för marinen för femårs perioden 1942/47 fastställda kostnadsramen.
b. Fullträffsäkra teletekniska förråd vid Karlskrona och Göteborgs ör logsvarv. I sina medelsäskanden för budgetåret 1946/47 har marinförvalt ningen gjort framställning om anvisande av medel för inredande av full träffsäkra teletekniska förråd vid Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv. Av
handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande. Den teletekniska materielen tillhörande såväl Karlskrona örlogsvarv och Blekinge kustartilleriförsvar som Västkustens marindistrikt saknade för när
Kunni. Maj.ts proposition nr 334. 103
varande fullträffsäkert förrådsutrymme. Då denna materiel vore dyrbar och svårersättlig, vore en dylik lokalbrist synnerligen betänklig och borde av hjälpas. Verkställda undersökningar hade givit vid handen att i berg in sprängda förråd kunde anordnas i anslutning till vissa fullträffsäkra loka ler, som för närvarande sprängdes ut. Då arbetena borde utföras i samband med dessa arbeten, föresloge marinförvaltningen, att medel för dessa arbeten skulle anvisas å tilläggsstat. Kostnaderna för ett för Karlskrona örlogsvarv och Blekinge kustartilleriförsvar gemensamt fullträffsäkert teletekniskt för råd beräknades enligt prisläget den 1 juli 1941 uppgå till 55 000 kronor, varav 3 100 kronor utgjorde administrationskostnader. Motsvarande förråd för Västkustens marindistrikt, som skulle göras gemensamt för flottan och kustartilleriet hade enligt samma prisläge beräknats till 50 000 kronor, var av 2 800 kronor utgjorde administrationskostnader. Prisstegringen beräknades i detta fall uppgå till 7 000 kronor.
Då den teletekniska materielen vid ifrågavarande förband för närvarande Före
draganden . förvaras på skilda håll i provisoriska och delvis olämpliga lokaler, synes det erforderligt, att lokaler som äro bättre lämpade för den till större delen öm tåliga materielen nu iordningställas. Materielen är som regel mycket dyrbar och svårersättlig, varför dessa lokaler torde böra göras fullträffsäkra. Goda möjligheter härtill erbjudas i samband med vissa nu pågående sprängningsarbeten. Jag finner mig därför böra tillstyrka bifall till marinförvaltningens förslag. Mot kostnadsberäkningarna har jag intet att erinra. Kostnaderna tor de med sammanlagt (55 000 + 50 000 =) 105 000 kronor böra belasta det för innevarade budgetår för marinen anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. och alltså inräknas inom den för försvaret fastställ da kostnadsramen för femårsperioden 1942/47.
c. Reservkraftaggregat viel Västkustens marindistrikt. Efter förslag av
Kungl. Maj:t i propositionen 1944: 175 anvisade riksdagen (skrivelse nr 322) ett anslag av 675 000 kronor för verkstadsanläggningar m. m. vid Väst kustens marindistrikt. Från anslaget skulle bland annat bestridas kostnader na för en signalverkstad med 457 000 kronor. Genom brev den 26 januari 1945 bemyndigade Kungl. Majit marinför valtningen att med anlitande av medel från nämnda anslag gå i författning örn utförande av, bland annat, signalverkstaden. I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har marinförvaltningen gjort framställning örn anvisande av medel för installerande av ett reserv kraftaggregat vid ifrågavarande verkstad. Ämbetsverket har därvid anfört bland annat följande. Vid utförandet av verkstadsanläggningen var avsikten att installera ett reservkraftaggregat för säkerställande av kraftförsörjningen till verkstaden samt i viss mån örlogsvarvets övriga anläggningar. Sedan anbud å anlägg ningen inkommit, hade det visat sig att på grund av bland annat ökade krav på ventilation, anläggningen blivit dyrare än vad som från början kunnat beräknas. Någon minskning av anläggningen bade icke ansetts möjlig att göra. Däremot hade det synts möjligt att tills vidare icke beställa det pro jekterade reservkraftaggregatet jämte därför erforderliga särskilda ventila
104 Kungl. Maj.ts proposition nr 33i.
tionsanordningar. Aggregatet vore emellertid nödvändigt för att under aila förhållanden kunna trygga kraftförsörjningen till verkstadens olika maski ner, radiostationer samt uppvärmnings- och ventilationsanordningar. Kost naderna enligt prisläget den 1 juli 1941 hade beräknats till 66 000 kronor, varav 4 000 kronor utgjorde administrationskostnader. Prisstegringen fram till den 1 juli 1945 beräknades uppgå till 9 000 kronor. Då arbetet lämpligen borde komma till utförande i anslutning till pågående arbeten, föresloge marinförvaltningen att medel för arbetet anvisades å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 inom femårsplanens kostnadsram. Före Förevarande anslagsäskande har tydligen föranletts därav, att kostnader draganden . na för verkstadsanläggningen beräknats för lågt. Då emellertid förslaget sy nes välgrundat, anser jag mig böra biträda detsamma. Det torde vara lämp ligt, att reservkraftaggregatet installeras samtidigt som verkstaden iordningställes. Enligt vad jag inhämtat skulle ett uppskov med installationen med föra merkostnader, då i sådant fall till aggregatet hörande ventilationsan ordningar icke kunna inmonteras samtidigt med övriga ventilations- m. fl. anläggningar i verkstaden. Med hänsyn härtill böra medel för ändamålet anvisas under innevarande budgetår. Beloppet bör inrymmas inom den för marinens byggnadsarbeten fastställda kostnadsramen och utgå från förut nämnda investeringsanslag å 10 000 000 kronor.
Hemställan. Åberopande det anförda får jag sålunda hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att de under a., b. och c. angivna arbetena må komma till utförande med anlitande av det för budgetåret 1945/46 för ma rinen anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. av 10 000 000 kronor.
Flygvapnets delfond.
[5.] Vissa byggnadsarbeten m. m. Under hänvisning till vad som anförts i
det föregående under arméns motsvarande anslag anmäler jag under denna punkt fråga om disposition av det för budgetåret 1945/46 för flygvapnet anvi sade investeringsanslaget å 34 000 000 kronor till Vissa byggnadsarbeten m. m. lör nedannämnda ändamål.
Utökning av flygfältet vid Skånska flygflottiljen. Efter förslag av Kungl.
Majit i propositionen 1942: 328 och i 1943 års statsverksproposition (kapital budgeten bilaga 2) anvisade riksdagen bland annat 729 000 kronor för utfö rande av vissa flygfältsarbeten vid Skånska flygflottiljen i Barkåkra. Genom särskilda dispositionsbeslut har Kungl. Maj :t ställt medlen till flygförvaltning ens förfogande. I skrivelse den 6 augusti 1945 har flyg förvaltningen gjort framställning örn anvisande av medel för utökning av flygfältet för Skånska flygflottiljen och
Kanal. Maj.ts proposition nr 334.
har därvid hänvisat lill en tidigare framställning i ämnet, i vilken förvalt ningen anfört bland annat följande. Flygfältet bleve, sedan det utbyggts med anlitande av de medel — sam manlagt 729 000 kronor på grundval av prisläget den 1 juli 1941 och oberäk nat administrationskostnader — som Kungl. Maj :t ställt till flygförvaltningens förfogande genom särskilda beslut endast cirka 1 300 lii långt i en start- och landningsriktning (norr—söder) samt 1 000 m i de bada övriga (sydväst nordost respektive sydost—nordväst). Med hänsyn lill de start- och landningssträckor, som erfordrades för de senaste typerna av flygplan, vöre flyg fältet vid Barkåkra för litet. Det vore därför ur flygsäkerhetssynpunkt ound gängligen erforderligt, att start- och landningsbanorna förlängdes. Medelsbe hovet vöre redovisat i propositionen 1944:281 såsom ingående i grovarbetsreserven samt åter upptaget i flygförvaltningens förslag till investeringsplan för nästkommande budgetår. Behovet syntes emellertid fiygförvaltningen vara av sådan natur, att ikraftträdandet av allmän beredskapsstat III icke kunde inväntas.
I skrivelsen den 6 augusti 1945 har flygförvaltningen vidare anfört. Fiygförvaltningen hade i sina förslag angående flygvapnets medelsbehov under kapitalbudgeten för budgetåret 1946/47 upptagit ifrågavarande byggnadsbehov till en kostnad på grundval av prisläget den 4 juli 1941 och oberäk nat utgifter för administration m. m. av 640 000 kronor, vilken kostnad sa lunda vid bifall till förslaget komme att belasta nyssnämnda kostnadsram. Då det emellertid ur flygsäkerhetssynpunkt vore av synnerlig vikt, att en utvidgning av flygfältet snarast möjligt komme till stånd, finge flygförvallningen föreslå, att frågan underställdes riksdagen redan instundande host. Administrationskostnaderna beräknades till 39 000 kronor. Härtill komme merkostnader för den prisstegring, som ägt rum sedan den 1 juli 1911, med cirka 13 procent av (640 000 + 39 000 =) 679 000 kronor elley 89 000 kronor. Totalkostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten skulle således uppgå till (679 000 + 89 000 =) 768 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts har flygförvaltningen hemställt, att flygfältet vid Skånska flygflottiljen måtte få utbyggas med anlitande^ av det under försvarets fastighetsfond, flygvapnets delfond, för budgetåret 1945/46 anvisade investeringsanslaget av 34 000 000 kronor.
De nuvarande start- och landningssträckorna på flygfältet vid Barkåkra Före draganden. synas ur flygsäkerhetssynpunkt vara för korta för moderna flygplan. Jag fin ner det därför önskvärt, att banorna förlängas. Härtill kommer — enligt vad jag inhämtat — att del kan vara värdefullt, att de föreslagna arbetena kunna komma till stånd utan uppskov, därest så ur arbetsmarknadssynpunkt befinnes lämpligt. Jag anser mig därför böra tillstyrka, ■att medel nu beräknas för ändamålet. Läget på arbetsmarknaden torde emellertid få vara avgörande för örn och när arbetena skola sättas igång. Mot flygförvaltningens kostnadsberäkningar har jag den erinran att prisstegringstillägget torde kunna reduceras till 11 procent. Totalkostnaderna minskas härigenom med omkring 14 000 kronor till i avrundat lal 750 000 kronor. Kostnadsramen torde böra belastas med 679 000 kronor.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 334.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att till Utökning av flygfältet vid Skånska flygflottiljen må anlitas det för budgetåret 1945/46 för flygvapnet anvisade investeringsanslaget till Vissa byggnadsarbeten m. m. av 34 000 000 kronor.
Vad föredraganden sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Anders Broberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 107
Bilaga 14.
Kapitalinvesteringar.
Socialdepartementet.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.i Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 okto ber 1945.
Närvarande:
Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler härefter under socialdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinveste ring å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
Statens allmänna fastighetsfond.
[l.j Vissa om- och nybyggnadsarbeten vid statens bakteriologiska labora torium. Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 288/1944 (bil. 10, punkt
2) framlagda förslag anvisade 1944 års riksdag (skrivelse nr 481) till Vissa om- och nybyggnadsarbeten vid statens bakteriologiska laboratorium å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 ett investeringsanslag av 785 000 kronor. Såsom närmare framgår av berörda proposition var av ifrågavarande anslag ett belopp av 33 000 kronor avsett för tillbyggnad av barack för hästar vid laboratoriet. Med utlåtande den 25 juni 1945 har byggnadsstyrelsen överlämnat en
framställning från föreståndaren för laboratoriet, professorn G. Olin, däri
denne hemställt, att nyssnämnda belopp å 33 000 kronor måtte få disponeras för vissa andra ändamål. Föreståndaren har därvid anfört i huvudsak följande: På grund av den försening, som riksdagsbehandlingen av frågan om bygg nadsarbetena vid statens bakteriologiska laboratorium medförde, och med hänsyn till de akuta behov av bakteriologiska preparat, som under hösten 1944 framkommo i våra grannländer, har laboratoriet efter samråd med svenska kommittén för internationell hjälpverksamhet nödgats vidtaga åt
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
gärder vid sidan av byggnadsprogrammet för att så snart som möjligt kunna leverera efterfrågade preparat för efterkrigshjälpen. Bland dessa åtgärder märkes förhyrande av Svea artilleriregemente av stallar vid Rissne gård. vilket betingats av det omedelbara behovet av ökade stallutrymmen för elifteriserumtillverkningen. Fråga har nu uppstått, om det stall, till vilket 33 000 kronor beräknats av investeringsanslaget å 785 000 kronor, skall uppföras eller icke. Byggnads arbetet har ännu icke påbörjats, enär stallet avsetts som en tillbyggnad till ett befintligt trästall, vilket för närvarande användes för smådjur. Dessa kunna icke flyttas förrän omkring den 1 juli 1945, då ett nytt smådjurshus beräknas bliva färdigt. Stalltillbyggnaden kan alltså icke beräknas bliva färdig förrän under hösten 1945. Under sådana omständigheter synes del mera rationellt att även fortsättningsvis anlita de av Svea artilleriregemente förhyrda stallutrymmena, vilka visserligen icke äro fullvärdiga för ända målet men dock kunna accepteras såsom ett provisorium. Hyreskostnaderna härför beräknas till 7 200 kronor. Investeringsanslaget å 785 000 kronor har också visat sig vara mycket knappt tillmätt. Ett kylaggregat, som ingår i den ursprungliga byggnadsplanen och som är nödvändigt för verksamheten, har icke medräknats vid kostnadskalkylernas uppgörande. Detta aggregat betingar ett pris av 11000 kronor. På grund av anslagets knapphet har vidare vatten och avlopp icke inletts i inpackningsbaracken, vilket upptagits i de ursprungliga planerna och icke utan stora olägenheter kan undvaras. Kostnaden härför beräknas till 5 000 kronor. Ytterligare utgifter kunna jämväl beräknas såväl för ny byggnaderna som för utrustningen eller respektive 4 000 och 5 800 kronor. Under åberopande av det anförda har föreståndaren hemställt, att stall byggnaden måtte få uteslutas ur byggnadsprogrammet och att av de härför avsedda medlen, 33 000 kronor, måtte få disponeras ett belopp av (11 000 + 5 000 + 4 000) 20 000 kronor för anordnande av kylaggregat och för övriga förut omnämnda byggnadsarbeten samt ett belopp av (7 200 + 5 800) 13 000 kronor för hyra av stallbaracker och för viss utrustning. Byggnadsstyrelsen har för sin del tillstyrkt föreståndarens framställning. I utlåtande över framställningen har statskontoret som sin mening uttalat, att erforderliga medel för bestridande av hyreskostnaderna för stallbaracker na borde utgå från den å staten för statens allmänna fastighetsfond, bygg nadsstyrelsens delfond, under rubriken hyres- och arrendeavgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden uppförda posten. Vad angår framställningen i övrigt har statskontoret allenast framhållit, att den av föreståndaren föreslagna ändrade medelsdispositionen icke syntes kunna genomföras utan riksdagens medverkan.
Departements Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har statens bakteriologiska chefen. laboratorium för att så snabbt som möjligt kunna leverera för efterkrigs hjälpen erforderliga sera och vacciner nödgats vidtaga provisoriska åtgärder för anskaffande av lokaler för olika ändamål i avbidan på färdigställande av de av 1944 års riksdag beslutade om- och nybyggnadsarbetena vid labora toriet. Härvid har det bland annat visat sig, att behovet av ökade stallutrym men kunnat tillgodoses genom förhyrning och att alltså den tillbyggnad avbarack för hästar, för vilken beräknats ett belopp å 33 000 kronor under det
Kungl. Maj.ts proposition nr 33A. 109
för byggnadsarbetena vid laboratoriet anvisade anslaget å 785 000 kronor, icke längre är erforderlig. Med hänsyn härtill torde i enlighet med vad laboratorieföreståndaren nu föreslagit ifrågavarande tillbyggnad kunna uteslutas ur byggnadsprogrammet. Vad härefter angår de av föreståndaren föreslagna ytterligare byggnadsoch utrustningsarbetena vid laboratoriet har jag av vad i ärendet anförts blivit övertygad om att behov föreligger av desamma. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att de må komma till utförande. Mot de beräknade kostnader na, tillhopa 25 800 kronor, synes intet vara att erinra. Beloppet i fråga torde dock lämpligen kunna avrundas till 26 000 kronor. För arbetena synes på sätt föreståndaren föreslagit böra tagas i anspråk det belopp av 33 000 kro nor, som avsetts för nyssnämnda tillbyggnad av barack för hästar. Riks dagens medgivande härtill torde böra inhämtas. Vad beträffar kostnaderna för förhyrning av stallbaracker torde dessa, såsom statskontoret påpekat, böra bestridas från vederbörlig utgiftspost å staten för statens allmänna fastighetsfond. Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av den del av det å tilläggsstat I till riksstaten för bud getåret 1944/45 anvisade investeringsanslaget till Vissa omoch nybyggnadsarbeten vid statens bakteriologiska labora torium, som avsetts för tillbyggnad av barack för hästar, ett belopp av 26 000 kronor må i stället tagas i anspråk för utförande av utav mig i det föregående förordade byggnadsoch utrustningsarbeten vid laboratoriet.
Vad föredragande departementschefen sålunda med in stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet: Hans Bergström.
•v iå 4
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. lil
Bilaga 15.
Kapitalinvesteringar.
Kommunikationsdepartementet.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet in för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
N ärvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, anmäler här efter under kommunikationsdepartementets handläggning hörande ärenden angående kapitalinvesteringar å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
I. Statens affärsverksfonder.
A. Postverket.
[1 ] 9 a. Inköp av tomter i Uppsala. I skrivelse den 27 juli 1945 har
generalpoststyrelsen gjort framställning om anvisande av medel till inköp av tomter i Uppsala för att därå sedermera låta uppföra en posthusbyggnad. Styrelsen erinrar till en början, att för postkontoret i Uppsala (klass I A) alltsedan den 1 oktober 1905 förhyrdes lokaler i riksbankens vid denna tid nyuppförda fastighet i staden. Efter utvidgningar, senast åren 1936 och 1940, omfattade lokalerna en sammanlagd golvyta av omkring 1 425 kvadrat meter, vartill konime vissa förrådsutrymmen i källaren. Hyran utgjorde per år 20 900 kronor jämte särskild ersättning för lokalernas uppvärmning. På grund av den starka ökningen av poströrelsen i Uppsala hade, fortsätter styrelsen, postkontorets lokaler redan kort tid efter den senaste tillbyggnaden kommit att bliva otillräckliga, och för varje år hade behovet av större lokalutrymmen allt kraftigare gjort sig kännbart. Härtill komme, att de verkställda utvidgningarna såsom nödtvungna åtgärder hade måst vidtagas med åsidosättande av en rationell och ändamålsenlig disposi tion av tjänstelokalerna inbördes. Bland annat för att i någon mån söka
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 113
vidgade postkontorslokaler i Uppsala hade också vid olika tillfällen fram hållits från stadens sida. I fråga om de särskilda olägenheter, som för postverkets del vore förknip pade med de nuvarande lokalerna, anför styrelsen i huvudsak föl jande. Postmästarens och personalkontrollörens tjänsterum äro sedan lokalut vidgningen år 1940 förlagda till våningen 1 trappa upp, vilket innebär stora olägenheter, dels för tjänstemännen vid utövande av uppsikt över och ledning av arbetet på postkontoret, dels ock för de korrespondenter, som i postärenden hava att besöka postmästaren. Kassaexpeditionen är uppdelad i en brev- och en paketavdelning med var sin ingång från fastighetens vestibul. Den inx-e förbindelsen mellan dessa båda kassaexpeditioner uppehälles genom en ganska lång korridor. Detta förhål lande verkar i hög grad tidsödande, bland annat vid transport av post mellan avdelningarna. Vaktföreståndaren, som är placerad i brevavdelningen, kan icke på ett effektivt sätt övervaka arbetet på paketavdelningen. Inom berörda två kassaexpeditioner kunna maximalt anordnas 8 kassaplatser i brevexpe ditionen och 4 i paketexpeditionen, vilka samtliga äro besatta under större delen av året. Vid vissa tillfällen erforderliga ytterligare kassaplatser kunna icke anordnas (det kan beräknas, att sammanlagt 20 kassaplatser skulle erfordras för att trafiken vid högfrekvens skulle kunna avvecklas på ett till fredsställande sätt). Kassaplatserna i paketexpeditionen äro dessutom olämp ligt placerade i förhållande till pakelfack m. m. Annan placering kan dock på grund av lokalens utformning icke åstadkommas. För pakettrafiken vid julhelgerna måste särskild lokal förhyras ute i staden. Allmänhetens avdelning i brevexpeditionen omfattar allenast 65 kvadrat meter, vilket numera är alldeles otillräckligt. Vid högtrafikperioder, då stark köbildning uppkommer, är trängseln synnerligen besvärande. Även avdelningen för ankommande och avgående poster har på grund av lokalernas beskaffenhet måst uppdelas i två expeditionslokaler, en för värdeoch brevpost och en för korsbandspost. I likhet med vad som gäller för kassa expeditionen medför denna uppdelning merarbete för personalen samt svå righeter i fråga örn arbetets övervakning. Inom brevbärarexpeditionen, som omfattar 260 kvadratmeter, äro för när varande samtidigt sysselsatta 55 tjänstemän. Antalet brevbärare har tid efter annan måst utökas, och från och med den 1 oktober 1945 beräknas ytterligare 2 brevbärare komma att erfordras. Redan nu har för brevbärarexpeditionens räkning måst tågås i anspråk en del av den angränsande tidningsexpeditionen, och hösten 1945 torde denna expedition komma att belt användas för detta ändamål, i samband varmed plats för tidningsexpeditionen måste be redas inom de lokaler, som inrymma postmästarens expedition, vars redan förut begränsade utrymme sålunda måste ytterligare inknappas. Den för postkontorets skatteavdelning avsedda lokalen användes för när varande siven såsom elevrum. Därest föreslagen reform av uppbördväsendet från och med den 1 januari 1947 genomföres, kommer emellertid nämnda lokal att uteslutande erfordras för skatteavdelningens verksamhet. Vad vidare angår frukostrum samt sanitära anläggningar , ha dessa på grund av personalens ökning kommit att bliva bolt otillräckliga. För den till omkring 80 personer uppgående brevhärar- och postil jonspersonalen dispo neras sålunda eli frukostrum örn allenast 15 kvadratmeter. Slutligen ma nämnas, att postkontoret saknar tillräckliga garagcutrgmmen för sina motorfordon (för närvarande 2 gengaslastbilar, 3 elektriska truckar nihnnc/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 8
114 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
och 1 elektrisk motorcykel). I det enda tillgängliga garaget, vars konstruk tion emellertid icke medger uppställning av gengasbilar, har plats kunnat be redas allenast för 2 truckar jämte för dem avsett laddningsaggregat. För de övriga fordonen har garageutrymme fått anskaffas genom förhyrande ute i staden. Styrelsen meddelar, att undersökningar verkställts angående möjligheterna att genom användandet av tillgängliga gårdsutrymmen jämte eventuellt för värvat angränsande tomtområde företaga en tillbyggnad av riksban kens fastighet för att därigenom erhålla för postkontoret tillräckliga utrym men. Det hade emellertid visat sig, att även örn inköp av grannfastigheten utmed Bangårdsgatan kunde ske, så skulle likväl en tillbyggnad av riks bankshuset icke kunna tillgodose postkontorets behov av tillräckliga och lämpliga lokaler utan en helt genomgripande och ur byggnadsteknisk syn punkt svårutförbar ombyggnad av fastigheten. Styrelsen ansåge för sin del dessutom, att en sådan örn- och tillbyggnad skulle ställa sig allt för dyrbar, helst som resultatet i varje fall icke kunde beräknas medföra den rationella planering av postkontorslokalerna, som ur postarbetets synpunkt måste efter strävas. Enär några möjligheter ätt inom annan fastighet i Uppsala förhyra för postkontoret erforderliga lokaler, vilka enligt styrelsens uppfattning borde omfatta ca 2 500 kvadratmeter, icke yppats, hade styrelsen icke kunnat finna någon annan acceptabel lösning av lokalfrågan än att efter förvärv av därtill lämpligt tomtområde uppföra ett n y 11 posthus. Även örn härför erfordrades större kapitalinvestering, torde det, enligt styrelsens mening, vara fullt klart, att de häremot svarande fördelarna i form av tillräckligt stora och från början för sitt ändamål väldisponerade lokaler vore av den bety delse, att de väl motiverade en sådan nyinvestering. Ett för uppförande av ett nytt posthus i Uppsala synnerligen väl lämpat markområde hade styrelsen funnit i tomterna nr 3, 12 och 14 i kvarteret Draken, vilka omfattade sammanlagt 3 612 kvadratmeter. Nämnda kvarter vore beläget i omedelbar närhet av det nuvarande postkontoret. Telegraf stationen i staden befunne sig i samma kvarter. Då det icke varit möjligt för styrelsen att med ägarna till de tre tomter, som bildade ifrågavarande tomtområde, träffa direkta köpekontrakt, bland annat på grund av storleken av fordrade handpenningbelopp, vilka styrelsen icke ansett sig kunna ulan Kungl. Maj:ts medgivande utgiva, hade tomtom rådet inköpts av ingenjören Anders Dios i Uppsala, som i sin tur förklarat sig beredd att på helt oförändrade villkor försälja tomtområdet till postver ket. Styrelsen skulle härvid allenast hava att till Dios utgiva ersättning med räntan på de handpenningbelopp, tillhopa 60 000 kronor, som Dios för sitt förvärv av tomterna fått utgiva, ävensom ett belopp för täckande av Dios’ direkta omkostnader i samband med transaktionen. Den sammanlagda sum man av dessa ersättningar torde uppgå till högst 2 850 kronor. Dios hade tidigare anlitats som ombud för postverket vid inköp av tomter i Västerås. Generalpoststyrelsen meddelar vidare, att styrelsen med Dios träffat ett på
Kungl. Maj:ts proposition nr 33 A. 115
statsmakternas godkännande före den 1 december 1945 beroende köpekon trakt om förvärv av ifrågavarande tomter för sammanlagt 975 090 kronor. Detta pris motsvarade 269 kronor 93 öre per kvadratmeter, vilket pris i och för sig kunde anses tämligen högt. Med hänsyn till tomternas belägenhet och värdet av å desamma befintliga byggnader ävensom till i Uppsala nu rådan de tomtpriser finge köpeskillingen emellertid anses skälig. Tomtområdet skulle tillträdas av postverket den 1 oktober 1946. I köpekontraktet inginge vidare som villkor beträffande tomten nr 12, att köparen skulle betala den eventuella skatt på realisationsvinst, som av förutvarande ägaren till denna tomt, direktören Carl Henry Siverth, kunde komma att utkrävas på grund av fastighetens försäljning till Dios. Sieverlh förvärvade fastigheten år 1938, men då detta skedde genom arv, torde, såvitt styrelsen kunnat utröna, någon sådan skatt varom här vore fråga icke kom ma att utgå. I den mån så likväl mot förmodan skulle bliva fallet, torde sty relsen böra äga rätt att för gäldandet av denna skatt använda postverkets driftmedel, liksom styrelsen tänkt sig att av sådana medel betala den förut angivna särskilda ersättningen till Dios om höst 2 850 kronor. Av det begärda anslaget erfordrades, fortsätter generalpoststyrelsen, alle nast en mindre del eller 60 000 kronor under nu löpande budgetår, men det torde dock få anses lämpligt, att styrelsens framställning beträffande anslags frågan i dess helhet bleve föremål för beslut i samband med statsmakternas prövning av det föreliggande köpekontraktet. Styrelsen förklarar sig vid bifall till förevarande framställning ämna, så snart ske kan, inkomma med förslag till uppförande å ifrågavarande tomt område av ett posthus. Under åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för inköp för postverkets räkning av tomterna nr 3, 12 och 14 i kvarteret Draken i Uppsala å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 975 000 kronor. Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 30 augusti 1945 förklarat sig kunna förorda ifrågavarande tomtförvärv, i synnerhet som därigenom hela kvar teret Draken komme att övergå i statens ägo. Denna fördel ansåge styrel sen vara så stor, att den väl motiverade det ifrågasatta priset, vilket styrel sen funne något högt men dock icke oskäligt.
Vad generalpoststyrelsen anfort synes ådagalägga, alt postkontorslokalerna Departementsi Uppsala icke längre äro tillräckliga för sitt ändamål samt att åtgärder nu chefen. äro påkallade för att möjliggöra en erforderlig lokalutvidgning. Det av sty relsen framlagda förslaget örn inköp av tomterna nr 3, 12 och 14 i kvarteret Draken för uppförande därå av en posthusbyggnad, som erbjuder postverket tillräckliga lokalutrymmen, torde innebära en lämplig lösning av frågan. Det för tomtmarken preliminärt avtalade priset, 975 000 kronor, motsva rande ett kvadratmeterpris av 269 kronor 93 öre, får anses vara betydande. Med hänsyn till tomternas centrala belägenhet och övriga föreliggande om-
Kungl. Maj:ts proposition nr 33A. 117
I fråga örn deli nuvarande postkontorslokalens otillräcklig het anför styrelsen i huvudsak följande. I kassaexpeditionen finnes normalt icke plats för iner än högst åtta kassor för allmänhetens betjänande. Vid vissa tillfällen, särskilt under julperioden, är antalet kassor otillräckligt. Ytterligare ett par kassor måste då provisoriskt anordnas inom det redan förut alltför knappa utrymmet vid disken. Därest det av 1944 års uppbördsberedning framlagda förslaget till omläggning av uppbördsförfarandet genomföres, kommer behovet av ökat utrymme i kassa expeditionen att bliva än mer framträdande än för närvarande. En särskild lokal med en golvyta av cirka 75 kvadratmeter kommer då att erfordras för den skattebokföringsavdelning, som då måste inrättas vid postkontoret. Vidare är det för allmänheten avsedda utrymmet alltför knappt tilltaget, var för trängsel lätt uppstår, särskilt vid helger, månadsskiften och liknande till fällen av högtrafik. Brevbårarexpeditionen omfattar en golvyta av endast 135 kvadratmeter. Detta utrymme, där vissa tider av dagen mer än 50 personer samtidigt sys selsättas, är nu alldeles för trångt. Allteftersom staden växer -—■ antalet in vånare utgjorde 62 288 år 1932 och 75 792 år 1944 -— måste brevbärarstyrkan utökas. Sålunda inrättades från och med den 1 oktober 1944 ej mindre än fem nya brevbärarbefattningar vid postkontoret. Av allt att döma torde inom kort ytterligare arbetskraft få anställas för att bära ut posten. Expeditionen för ankommande och avgående poster har en golvyta av cirka 240 kvadratmeter. Där sorteras och förpackas den post, som inlämnas icke blott vid postkontoret Norrköping 1 utan även vid stadens övriga postanstal ter. Inom samma lokal sorteras även all den till Norrköping från annat håll ingående posten. Själva sorteringslokalen är nu i minsta laget. Vid under stundom förekommande anhopning av post blir lokalens golv så belamrat, att erforderliga passager mellan sorteringsanordningama bliva blockerade med påföljd att postens behandling försvåras och risk för försening i expeditionsarbetet uppstår. En mindre, genom glasparti avskild del av lokalen dispo neras för expedition av värdeposten. Här föreligger nu svårighet att bereda plats för de funktionärer, som handhava bokföring och avisering av värde posten. Tidning sexpeditionen är inrymd i ett ruin med dålig dagbelysning och med en golvyta av endast 15 kvadratmeter. Normalt hava två tjänstemän sin verksamhet förlagd till detta rum, men vid årsskiftet 1944/45 måste trots utrymmesbristen tre funktionärer sysselsättas där. Utrymme saknas för er forderliga skåp och hyllor för förvaring av expeditionens omfattande kort register, blanketter m. m. Tidningsexpeditionerna vid ett flertal postkontor i städer med avsevärt lägre invånarantal än Norrköping disponera ett för nor malt bruk tilllaget utrymme örn 30 å 40 kvadratmeter. Såväl redogörarens som paketexpeditionens kassavalv äro olämpligt beläg na, vilket medför tidsförlust och extra arbete. De sanitära anläggningarna äro ålderdomliga och otillräckliga. I brev bärarnas lunchrum i entresolvåningen erhålles dagsljus endast genom ett enda litet fönster nere vid golvet, varför rummet gör ett mörkt och dystert intryck. Lunchrummets golvyta utgör endast 15 kvadratmeter, vilket är all deles otillräckligt för den stora personalstyrka, det här gäller. Brevbärarnas kapprum som är beläget i källaren, bär direkt förbindelse med w.c.-rum och urinoaren. Då tilllfredsställande ventilation saknas, blir luften bär särskilt vid varm väderlek, starkt förskämd. Endast paketexpeditionen är icke trångbodd. Utrymmet kan emellertid icke lämpligen omdisponeras för att åstadkomma någon lättnad i övriga avdel ningars lokalsvårigheter.
118 Kungl. Maj-.ts proposition nr 334.
Av det anförda syntes framgå, fortsätter generalpoststyrelsen, att postkon toret Norr köping 1 vore i behov av rymligare och mera tidsenliga lokaler. Styrelsen hade tidigare räknat med att de i våningen en trappa upp ut hyrda kontorslägenheterna skulle tagas i anspråk för postkontorets räkning, allteftersom behov därav uppstode. Så länge lagen den 19 juni 1942 örn hy resreglering m. m. gällde, vore det visserligen ovisst, örn vederbörande myn digheter skulle godkänna en uppsägning av nu gällande hyreskontrakt, av seende ifrågavarande kontorslägenheter, men örn dessa bleve disponibla, skulle hela brevbärarexpeditionen kunna förläggas till denna våning, dock först sedan vidlyftiga omändringsarbeten kommit till utförande. De utrym men i bottenvåningen, som bleve disponibla genom brevbärarexpeditionens förflyttning, skulle kunna utnyttjas för ökning av utrymmet i avdelningen för ankommande och avgående poster samt för omdisponering av vissa andra utrymmen. Härigenom skulle dock icke skapas någon möjlighet att utöka kassaexpeditionen. Enligt styrelsens uppfattning kunde sålunda den för post kontoret i dess helhet erforderliga lokalutökningen icke lämpligen erhållas annat än genom örn- och tillbyggnad av posthuset. Någon tillbygg nad inom den nuvarande fastigheten kunde dock icke komma i fråga. Den tomt, varå posthusbyggnaden uppförts, vore nämligen redan så bebyggd, att den fria delen av gårdsplanen icke omfattade mer än cirka 160 kvadrat meter. Med hänsyn till de nu förekommande många posttransporterna till och från postkontoret vore gårdsplanen till och med redan för liten. Post kontorets motorfordonspark omfattade nämligen icke mindre än fem automobiler och två elektriska plattformsvagnar. Flertalet av dessa vore ofta i verksamhet samtidigt, och gårdsplanen vore då så upptagen, att fordonen en dast med svårighet kunde föras fram till lastkajen för in- och utlastning av post. Varken postverkets, personalens eller hyresgästernas velocipeder finge plats på gården. Utrymme härför ävensom för postkontorets motor fordon förhyrdes i angränsande fastigheter mot en ersättning av sammanlagt 1 480 kronor per år. Så snart lättnader i restriktionerna beträffande gummi och drivmedel för automobiler inträtt, önskade vederbörande hyresvärd emel lertid själv disponera det till postkontoret uthyrda garageutrymmet, och en ligt verkställd undersökning komme möjlighet att förhyra annat garage med godtagbart läge i förhållande till postkontoret då icke att förefinnas. Av det anförda framginge, fortsätter styrelsen, att postverkets fastighet kundé tillbyggas och erforderliga garageplatser i postkontorets närhet erhål las endast om ytterligare markområde förvärvades. Tillfälle hade nu yppat sig att för postverkets räkning inköpa fastigheten nr 6 i kvarteret Renström men, vilken fastighet i likhet med postkontoret vore belägen vid Norra Strömgatan samt allenast genom den smala Magasinsgatan skildes från postkontorets fastighet. Den salubjudna fastigheten, som omfattade sam manlagt 1 445,9 kvadratmeter, betingade ett pris av 325 000 kronor, mot svarande 224 kronor 77 öre per kvadratmeter. Priset kunde visserligen förefalla högt men måste likväl anses jämförelsevis förmånligt, enär en ligt uppgift ännu högre köpeskilling per kvadratmeter under den senaste
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 119
tiden erlagts för andra likvärdiga fastigheter i Norrköping. Ä fastigheten fun nes uppförda bl. a. två bostadshus, vilka för närvarande gåve en årlig hyresavkastning av sammanlagt 10 650 kronor, vartill komme ersättning för upp värmning och tillhandahållande av varmvatten enligt särskilda grunder. Då någon annan intill posthuset liggande tomt varken nu eller framdeles beräkna des bliva åtkomlig för postverket till rimligt pris, hade styrelsen för att till försäkra statsverket dispositionsrätten till fastigheten nr 6 i kvarteret Ren strömmen avslutat ett på statsmakternas godkännande före utgången av år 1945 beroende köpekontrakt. Enligt kontraktets bestämmelser skulle post verket tillträda fastigheten den 1 juli 1946. Styrelsen framhåller vidare, att för ett rationellt utnyttjande av den salubjudna fastigheten för postverkets räkning borde den del, ca 205 kvadrat meter, av Magasinsgatan, som vöre belägen mellan nämnda fastighet och postverkets nuvarande fastighet, igenläggas och införlivas med postverkets fastighet. Norrköpings stads drätselkammare hade samtyckt till gatuområdets försäljning till postverket mot en köpeskilling av 9 400 kronor, mot svarande 45 kronor 85 öre per kvadratmeter. Styrelsen hade jämväl i fråga örn nämnda gatumark avslutat köpekontrakt, vilket vore bindande endast under förutsättning att detsamma godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen samt att för försäljningens genomförande erforderlig stadsplaneändring fast ställdes av Kungl. Majit. Generalpoststyrelsen förklarar sig icke vara i tillfälle att nu framlägga något förslag beträffande den ifrågasatta tillbyggnaden till posthuset. Enligt verkställd undersökning kunde emellertid för överskådlig tid framåt erfor derlig utökning av postlokalen samt garage och gårdsplan av önskad storlek erhållas inom den till inköp föreslagna fastigheten jämte gatumarken. Under åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att för inköp för postverkets räkning av fastigheten nr 6 i kvarteret Renströmmen samt den del av Magasinsgatan, som vöre belägen mellan denna fastighet och fastigheten nr 1 i kvarteret Hei delberg i Norrköping, för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av sammanlagt (325 000 + 9 400) 334 400 kronor.
I skrivelse den 30 augusti 1945 har byggnadsstyrelsen uttalat, att priset för fastigheten kunde förefalla högt. Då det syntes påkallat att tillförsäkra postkontoret utvidgningsmöjligheter och priset icke vore oskäligt hade styrel sen emellertid funnit sig böra tillstyrka inköpet, i all synnerhet som det kunde befaras, att, örn tomtförvärvet uppskötes lill en senare tidpunkt, staten kunde nödgas godtaga oförmånligare betalningsvillkor.
Departements Av generalpoststyrelsens redogörelse framgår, att postkontoret Norrkö chefen. ping 1 är i behov av rymligare och mera tidsenliga lokaler. Den lämpligaste formen för att tillgodose detta behov torde — såsom styrelsen framhållit — vara en örn- och tillbyggnad av det nuvarande posthuset. Då erforderlig till byggnad icke lärer kunna företagas å den nuvarande tomten, synes det
120 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
lämpligt att statsverket för sådant ändamål förvärvar tomten nr 6 i kvarteret Renströmmen. I samband härmed bör även den del av Magasinsgatan, som är belägen mellan sistnämnda tomt och posthustomten, inköpas. Samman läggning av nyssnämnda tomt- och gatumark torde därefter böra ske. Kostnaden för tomtförvärvet synes i förevarande fall vara hög. Jag anser mig emellertid icke böra motsätta mig bifall till generalpoststyrelsens av byggnadsstyrelsen tillstyrkta förslag örn inköp av ifrågavarande tomt ört! gatumark. Det för förvärvet erforderliga beloppet, 334 400 kronor, tor de böra äskas å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Inköp av tomt- och gatumark i Norrköping å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
B. Telegrafverket.
[3.] 17 a. Inköp av stadsägor i Vänersborg. Telegrafverket anskaffar för
sin verksamhet behövlig materiel dels från egna verkstäder och dels från verket utomstående leverantörer. Telegrafverkets verkstadsrörelse drives un der affärsmässiga former och i konkurrens med de privata företagen. Värdet av telegrafverkets verkstadsleveranser utgjorde 6 994 401 kronor år 1934 och 17 546 827 kronor år 1944, medan antalet verkstadsarbetare under dessa år uppgick till 852 respektive 1 395. Telegrafverkets huvudverkstad är belägen i Nynäshamn. År 1940 inrätta des en beredskapsverkstad i förhyrda lokaler i den nedlagda, Jönköpings och Vulcans tändsticksaktiebolag tillhöriga tändsticksfabriken i Vänersborg. Vid denna verkstad tillverkades till en början reläer och utfördes reparationsar beten i beredskapssyfte, men de stegrade kraven på verkstadsavdelningens leveransförmåga framtvingade snart ett större tillverkningsprogram, varmed följde behov av större verkstadsutrymme. Ar 1943 förhyrde telegrafverket därför av tändsticksbolaget ytterligare lokaler i fabriken. Efter företagen ombyggnad av fastigheten kunde de nya verkstadslokalerna tagas i bruk år 1944. Vänersborgsverkstadens sammanlagda golvyta uppgick härefter till ca 2 830 kvadratmeter med plats för 200 å 250 arbetare. I skrivelse den 28 augusti 1945 har telegrafstyrelsen hemställt om anvisan de av anslag för budgetåret 1945/46 för inköp för telegrafverkets räkning av det område, å vilket beredskapsverkstaden är belägen, nämligen stadsägorna nr 251—260, 265, 266 och 304 inom kvarteret Aklejan i Vänersborg. För värvet syftar till att möjliggöra inredning och ett bättre utnyttjande av loka lerna för verkstadsdriften. Beträffande behovet av en utvidgning av telegrafverkets verkstadsrörelse anför styrelsen till en början följande. Telegrafverkets omfattning och utveckling kan i huvudsak anses återspeg lad i antalet telefonapparater i landet. Åren 1924—1934 ökade antalet appa-
Kungl. Mctj.ts proposition nr 33A. 121
rater årligen med i genomsnitt 20 000. Åren 1935—1937 uppgick den årliga ökningen till över 40 000 och under åren 1938—1943 till omkring 58 000. Ökningen, som år 1944 utgjorde 74 000, kommer — att döma av utveck lingen under de sex första månaderna under 1945 — att innevarande år bli ungefär densamma som under år 1944. Oavsett abonnenttillströmningen kommer telegrafverkets materielbehov under de närmaste åren att starkt öka på grund av att de reserver, som år 1939 funnos vid stationer, i nät och i övrigt, under krigsåren tagits i anspråk utan att kunna i nämnvärd utsträckning ersättas. Det är angeläget, att läget i detta avseende återställes så snart som möjligt. Automatiseringen av telefonnätet omfattade år 1934 knappt en tredjedel av det totala antalet telefonapparater, under det att vid senaste årsskiftet drygt hälften av antalet apparater voro anslutna till automatiska stationer. Den fortsatta automatiseringen kommer att ställa stora krav på telefonmateriel. Med utgångspunkt från antalet telefonapparater kunde man, fortsätter sty relsen, sluta sig till huru stor verkets verkstadsrörelse lämpligen borde vara Under förutsättning dels att förhållandet mellan leveranserna till telegraf verket från verkstaden och från verket utomstående leverantörer bleve det samma som före år 1935, då verkstadens andel sjunkit på grund av för liten kapacitetsökning i förhållande till det stegrade materielbehovet, dels ock att rationaliseringen vid verkstaden fortginge i samma utsträckning som hittills, kunde man beräkna, att verkstaden borde sysselsätta 1,55 å 1,60 arbetare per 1 000 apparater. Då antalet apparater vid slutet av år 1944 uppgått till 1 146 027, borde verkstaden i enlighet med detta beräkningssätt ha haft en kapacitet motsvarande 1 750 å 1 850 arbetare. Styrelsen framhåller vidare, att det ur telegrafverkets synpunkt vore ange läget, att verkstaden även i framtiden erhölle konkurrenskraftig leveransför måga, så att en betydande del av materielbehovet kunde levereras därifrån. Verkstadens priser bleve ur konkurrenssynpunkt betydelselösa, örn dess ka pacitet vore så liten, att leveranstiderna bleve oantagbara. Därtill bomme, att tillverkningen borde ske i relativt stora kvantiteter för att rationell drift skulle kunna åstadkommas. En utökning av verkstadsrörelsen hade, yttrar styrelsen, sedan länge varit aktuell. Främst på grund av bristen på arbetskraft och bostäder i Nynäs hamn hade det visat sig mycket svårt att för närvarande utvidga huvudverk staden. Under förutsättning av ökad tillgång på arbetare och bostäder för dessa vore det möjligt att i Nynäshamn sysselsätta ca 1 500 arbetare. Att därutöver öka huvudverkstadens kapacitet syntes av olika skäl vara mindre lämpligt, åtminstone under de närmaste åren. Efter prövning av olika möjligheter bade det visat sig, att en utökning av telegrafverkets verkstadsrörelse lämpligen borde äga rum i Vänersborg. De där i anspråk tagna lokalernas kapacitet beräknades vara belt utnyttjad un der första halvåret 1946. Enligt kontrakt den 17 juni 1943 ägde telegrafstyrelsen rätt att under tiden den 1 januari 1944—den 31 december 1948 inköpa tändsticksbolagets fastig heter och markområden inom kvarteret Aklejan i Vänersborg för en med
122 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
hänsyn till bolagets årliga avskrivningar fallande summa. Genom överens kommelse mellan styrelsen och tändsticksbolaget den 26 juli 1943 hade köpe summan från och med den 1 oktober 1945 och under återstoden av optionstiden fastställts till 389 442 kronor 50 öre. Enligt beslut av stadsfullmäktige i Vänersborg den 2 augusti 1943 komme staden efter undertecknandet av köpekontraktet att av köpesumman erlägga 50 000 kronor, vilket belopp be räknades utgöra omkring hälften av markkostnaden. Vid köp av ifrågavarande stadsägor skulle, fortsätter styrelsen, telegraf verket tillföras sammanlagt 21 018,9 kvadratmeter mark, samtidigt som vänersborgsverkstaden komme att disponera sammanlagt omkring 7 900 kvad ratmeter kontors- och verkstadsutrymmen med plats för ca 550 arbetare. Med hänsyn till önskvärdheten av en utökning av verkstadsrörelsens kapa citet och då de nuvarande lokalutrymmena i Vänersborg redan år 1946 be räknades bliva helt utnyttjade, vore det, yttrar styrelsen, synnerligen ange läget att fastigheten förvärvades år 1945, så att planläggning och tidsödande inredningsarbeten kunde påbörjas i god tid till den under år 1946 nödvän diga utvidgningen. Köpeavtal med bolaget örn förvärv av fastigheten för telegrafverkets räk ning hade upprättats att gälla under förutsättning att Kungl. Maj:ts tillstånd till köpet erhölles före den 1 januari 1946. Telegrafstyrelsen meddelar slutligen, att byggnadsstyrelsen i skrivelse den 7 augusti 1945 förklarat sig icke hava något att erinra mot ifrågavarande för värv. Med åberopande av det anförda hemställer telegrafstyrelsen, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till inköp av stadsägorna nr 251—260, 265, 266 och 304 inom kvarteret Aklejan i Vänersborg å tilläggsstat för bud getåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 340 000 kronor.
Departements Det synes i olika hänseenden angeläget, att telegrafverkets verkstadsrörelse chefen. utvecklas i åtminstone ungefärligen samma takt som den rörelse verket i öv rigt bedriver. Då sistnämnda rörelse under de senaste åren varit och alltjämt är i rask utveckling, har därför behov uppstått av nya verkstadslokaler. Detta behov har hittills tillgodosetts genom förhyrning av vissa utrymmen i en nedlagd fabrik i Vänersborg. Telegrafstyrelsens nu föreliggande förslag om inköp av fabriksfastigheten, vilken alltså redan delvis inrättats för verkstadsrörelsens behov, bör enligt min mening godtagas. Med hänsyn till fastighetens läge och värde för tele grafverket har jag heller intet att erinra mot storleken av köpeskillingen, 389 442 kronor 50 öre. Enligt beslut av stadsfullmäktige i Vänersborg skall staden, sedan köpet kommit till stånd, bidraga till köpeskillingen med 50 000 kronor. På grund av det snara behovet av en utvidgning av verkstadsrörelsen vid telegrafverket torde medel till förvärvet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 123
alt till Inköp av stadsägor i Vänersborg å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett investeringsan-
lil. Statens allmänna fastighetsfond.
[4.]. 16 a. Ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö. Genom
beslut den 30 december 1944 har Kungl. Maj:t — som genom beslut den 15 juli 1944 fastställt allmän beredskapsstat II för budgetåret 1944/45 att lända till omedelbar efterrättelse såsom allmän förskottsstat II — ställt det å nämn da förskottsstat under statens allmänna fastighetsfond uppförda förskottsanslaget av 850 000 kronor till Tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö till byggnadsstyrelsens förfogande för därmed avsett ändamål. Samtidigt medde lades byggnadstillstånd för byggnadsarbetenas bedrivande. Med bifall till Kungl. Maj:ts därom (propositionen 1945:2, bil. 14, punkten 4) framlagda förslag har riksdagen sedermera anvisat ett investeringsanslag av 850 000 kronor för täckning av nämnda förskottsanvisning. I skrivelse den 26 juli 1945 har bgggnadsstyrelsen meddelat, att tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö igångsatts och fortskridit så långt, att grundmurarna i stort sett vore färdiggjutna, varjämte styrelsen anmält, att behov av omedelbar utvidgning av byggadsföretaget förelåge. De för byggnadsföretaget uppgjorda planerna (jfr propositionen 1944: 281, bil. 3, punkten 24) avsåge, fortsätter styrelsen, att tillbygga det befintliga landsstatshuset med två mot väster framspringande flyglar av två våningars höjd. Genom tillbyggnaden skulle beredas dels erforderligt ökat utrymme åt länsstyrelsen, dels lokaler åt vägförvaltningen och länsarkitektkontoret. Re servutrymme hade ej beräknats i annan mån än att vissa tjänsterum på läns styrelsens begäran gjorts något större än i tillämpade normer annars avsåges för att på så sätt bereda plats för det hos länsstyrelsen ofta uppkommande behovet av extra arbetskrafter. Sedan dessa planer uppgjorts och arbetet utbjudits på entreprenad, hade emellertid, meddelar styrelsen, ytterligare behov av lokaler uppstått. Detta behov kunde icke tillgodoses inom ramen för det nu igångsatta byggnads företaget. Inrättandet av folkbokföringsavdelningar vid länsstyrelserna be räknades sålunda — vilket framginge av propositionen 1945: 312 — för läns styrelsens i Malmö del kräva ett ytterligare utrymme av omkring 325 m2. Dessa lokaler måste vara disponibla den 1 oktober 1945 eller omedelbart därefter. Vidare komme ytterligare lokaler att behövas i samband med uppbördsväsendets väntade omorganisation. Enligt preliminära beräkningar skulle för detta ändamål erfordras omkring 275 nr. Enligt byggnadsstyrel sens mening borde för båda dessa avdelningar beräknas nödigt reservutrymme, då hittills vunna erfarenheter syntes visa, att nytillkommande förvalt ningsorgan hastigt krävde väsentligt större utrymme än det, varmed räknats i de ursprungliga organisationsplanerna.
124 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
Från postverkets sida hade, meddelar styrelsen vidare, framförts begäran om att lokaler med ett utrymme av omkring 200 lii2 och belägna i anslut ning till den blivande uppbördsavdelningen måtte ställas till förfogande. Yt terligare behov av lokaler förelåge eller måste förväntas inom en mycket nära framtid. För statens lantbruksingenjör komme enligt uppgift att er fordras ett utrymme, som preliminärt kunde uppskattas till omkring 120 m\ För vissa statsinstitutioner, vilka med fördel kunde förläggas till länsstyrel sens ämbetshus, förhyrdes för närvarande lokaler. Från försvarsområdesstabens sida hade sålunda under hand gjorts förfrågningar rörande möjlig heterna att erhålla lokaler i landsstatshuset. Härför skulle erfordras omkring 250 m2. För egnahemsnämnden och för yrkesinspektionen, vilka likaledes förhyrde lokaler, skulle erfordras omkring 100 m2 respektive omkring 250 nr. Det sammanlagda utrymmesbehovet utöver det, som täcktes av den redan beslutade tillbyggnaden, utgjorde alltså omkring (325 + 275 + 200 + 120 + 250 + 100 + 250=) 1 520 nr. Byggnadsstyrelsen, som genom beslut den 29 juni 1945 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att anskaffa lokaler åt folkbokföringen, för vilken det mest överhängande lokalbehovet förelåge, hade sökt att åstadkomma sådana ge nom förhyrning. På grund av rådande allmän lokalbrist hade detta emeller tid ej lyckats. De enda möjligheter, som nu stöde till buds, vore därför an tingen att uppföra en barack för provisoriskt inrymmande av folkbokfö ringen och den väntade uppbördsorganisationen eller att bedriva tillbygg nadsarbetena vid landsstatshuset på sådant sätt, att bottenvåningen i den ena flygeln färdigställdes så tidigt, att den kunde tagas i anspråk för nämnda ändamål innan arbetena i övrigt slutförts. Genom ett sådant förfarande skulle emellertid utrymmet i den beslutade tillbyggnaden komma att inskrän kas så mycket, att denna icke kunde tillgodose ursprungligen avsedda ofrån komliga behov. Styrelsen har beräknat, att uppförandet av en barack skulle komma att kosta cirka 150 000 kronor. Föga eller intet av dessa medel torde stå att åter vinna sedan baracken fyllt sin provisoriska uppgift. En lösning efter denna linje måste därför enligt styrelsens mening anses innebära en för statsver ket dyr och oförmånlig åtgärd. Med anledning av vad sålunda förekommit hade byggnadsstyrelsen över vägt möjligheterna att giva tillbyggnadsföretaget ökad omfattning. Länsarki tektkontoret hade på styrelsens anmodan inkommit med ett schematiskt ut format skissförslag. Förslaget innebure, att den nuvarande byggnaden skulle förlängas mot norr och söder med omkring 11 meter eller tillhopa 22 meter och att till den sålunda utökade huvudbyggnaden skulle anslutas flygelbygg nader, uppförda till tre våningars höjd. Härvid skulle erhållas ett ytterligare lokaltillskott av omkring 1 400 m2 eller ett utrymme, vilket i det närmaste motsvarade det som redan anmälts såsom erforderligt för vissa statsinstitu tioner i Malmö. På utredningens nuvarande ståndpunkt vore det emellertid icke möjligt att avgöra örn samtliga dessa myndigheter verkligen skulle kunna beredas lokaler inom landsstatshuset, men det vore påtagligt, att hela det ut-
Kungl. Maj.ts proposition nr 334. 125
rymme, som skulle erhållas vid nu ifrågasatta utbyggnad, med fördel kunde utnyttjas för statens egen räkning. Några tekniska svårigheter för en sådan omläggning av byggnadsplanerna förelåge icke, då vid skissförslagets upp görande hänsyn tagits till det redan utförda arbetet. Den merkostnad, som en sådan utökning av byggnadsföretaget skulle med föra, har byggnadsstyrelsen beräknat till högst 525 000 kronor. Härvid skulle, såsom förut nämnts, erhållas ett ytterligare lokaltillskott av omkring 1 400 m2 golvyta i tjänsterum, vilket innebure att kostnaden per m2 golvyta endast uppginge till omkring 375 kronor. Räknat efter en räntefot av 5 % innebure detta en årshyra per nr tjänsterum av 18 kronor 75 öre, vilket vore avse värt lägre än allmänna hyrespriset för motsvarande lokaler. Byggnadsstyrelsen uttalar till slut, att styrelsen funnit behovet av ökat utrymme för statens räkning i Malmö bliva lämpligast och för statsverket, mest ekonomiskt tillgodosett genom en utökning av tillbyggnaden vid landsstatshuset. Med anledning av att byggnadsarbetena redan påginge borde frå gan om utökningen skyndsamt avgöras. Styrelsen ifrågasatte därjämte huru vida icke, då beredandet av lokaler åt folkbokföringen vore den omedelbara och tvingande anledningen till att en omläggning av byggnadsplanerna på kallats, merkostnaderna åtminstone tills vidare kunde täckas av medel, som för anskaffande av sådana lokaler stöde till Kungl. Maj:ts förfogande. Genom beslut den 3 augusti 1945 har Kungl. Majit dels uppdragit åt bygg nadsstyrelsen alt i samråd med länsstyrelsen i Malmöhus län låta för en kost nad av högst 525 000 kronor utföra ifrågavarande ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö, dels medgivit byggnadsstyrelsen att för ändamålet disponera erforderliga medel av det till Anordnande av provisoriska lokaler för länsstyrelsernas folkbokföringsavdelningar för budgetåret 1945/46 under statens allmänna fastighetsfond anvisade investeringsanslaget av 1 000 000 kronor, dels ock meddelat byggnadstillstånd beträffande ifrågavarande arbete.
Departements Sedan de beslutade tillbyggnadsarbetena vid landsstatshuset i Malmö igång chefen . satts, lia ytterligare behov av lokaler för länsstyrelsen i Malmöhus län och densamma närstående institutioner uppstått. Omorganisationen av folkbok föringen medför sålunda ett ganska betydande lokalbehov, vilket måste täckas redan under hösten 1945. Vidare erfordras lokaler i samband med uppbördsväsendets väntade omorganisation. För flera andra statliga ändamål förelig ger eller väntas snart uppkomma behov av ökade lokaler. Dessa nya krav på utrymmen ha icke kunnat tillfredsställas inom ramen för det redan igångsatta byggnadsföretaget. Det har ej heller varit möjligt att för hyra lokaler. En provisorisk lösning kunde ha erhållits genom uppförande av en barack till en kostnad av 150 000 kronor. I slutet av juli 1945 befunno sig byggnadsarbetena i ett sådant skede, att ståndpunkt omedelbart måste tagas till frågan huruvida arbetena skulle fortsättas enligt den ursprungliga planen eller efter ett utvidgat, på byggnadsstyrelsens föranstaltande skisserat byggnad sprog ram. Genom beslut den 3 augusti 1945 uppdrog Kungl. Majit åt bvggnadsstyrel-
126 Kungl. Maj.ts proposition nr 33 A.
sen att fullfölja tillbyggnadsarbetena enligt sistnämnda alternativ. För täc kande av de beräknade merkostnaderna bemyndigades byggnadsstyrelsen taga i anspråk högst 525 000 kronor av det av riksdagen anvisade investeringsanslaget till Anordnande av provisoriska lokaler för länsstyrelsernas folkbckföringsavdelningar. Visserligen torde detta anslag, såvitt nu kan bedömas, icke behöva för sitt egentliga ändamål tagas i anspråk i den utsträckning som tidi gare antagits. Av anslagstekniska skäl bör emellertid nu anvisas ett särskilt anslag till ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö, från vilket anslag medel sedermera torde få överföras till förstnämnda anslag, i den mån detta disponerats för byggnadsarbetena i Malmö. Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Ytterligare tillbyggnader till landsstatshuset i Malmö å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa eli
[5.] 16 b. Nybyggnad för lantmäterikontor och vattendomstol i Väners borg. Å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisade riks
dagen ett reservationsanslag (B) av 620 000 kronor till Nybyggnad för lantmäterikontoret i Vänersborg. Byggnaden var avsedd att uppföras å den kro nan numera tillhöriga tomten nr 6 i kvarteret Palmen och att inrymma för utom lokaler åt lantmäterikontoret även sådana åt Västerbygdens vattendom stol, länsarkitekt- och vägingenjörskontoren samt landsfogdeexpeditionen. På grund av bristande förutsättningar för ianspråk tagande av de anvisade med len kom emellertid den avsedda nybyggnaden icke till utförande. Efter förslag i propositionen 1942: 179 anvisade riksdagen för budgetåret 1942/43 till Om- och tillbyggnad av länsresidenset i Vänersborg ett reserva tionsanslag av 180 000 kronor, varjämte riksdagen medgav, att för samma ändamål finge av förenämnda anslag till Nybyggnad för lantmäterikontoret i Vänersborg tagas i anspråk ett belopp av 330 000 kronor. Byggnadsföretaget, vilket numera fullbordats, innebar, att vid länsresidenset skulle uppföras två flygelbyggnader, inrymmande den ena lokaler för länsstyrelsens räkning och den andra lokaler för länsarkitektkontoret, vägförvaltningen och landsfogden. Härigenom hade det utrymmesbehov, som nybyggnaden i kvarteret Palmen var avsett att tillgodose, begränsats till att gälla lantmäterikontoret och vat tendomstolen. En sålunda begränsad byggnad beräknades draga en kostnad av 290 000 kronor, vilket belopp också kvarstod å det för budgetåret 1940/41 anvisade reservationsanslaget (B) å 620 000 kronor. Detta anslag står emel lertid icke längre till förfogande, men efter förslag i propositionen 1944: 281
(bil. 12 punkten 26) beslöt riksdagen att å allmän beredskapsstat II för bud
getåret 1944/45 uppföra ett anslag av 290 000 kronor till Nybyggnad för lant mäterikontor och vattendomstol i Vänersborg. I skrivelse den 20 april 1944 föreslog byggnadsstyrelsen, att i kvarteret Pal men i Vänersborg skulle förutom den tidigare planerade byggnaden för lant-
Kunni. Maj.ts proposition nr 334. 127
mäterikontor oell vattendomstol uppföras ytterligare en byggnad avsedd att tillgodose länsstyrelsens alltjämt ökade lokalbehov. Byggnadsstyrelsen anför de därvid, att de för vägförvaltningen avsedda lokalerna inom södra flygel byggnaden i residenset redan visat sig otillräckliga, varför förvaltningen måst taga i anspråk även de utrymmen, som avsetts för landsfogden. För denne hade sålunda andra lokaler måst anskaffas. Härtill komme, att ytterligare lokalbehov väntades uppkomma för länsstyrelsens del genom den föreslagna omorganisationen av civilförsvaret. Med hänsyn härtill och då ytterligare be byggelse på residenstomten icke kunde äga rum ansåg byggnadsstyrelsen, att den planerade nybyggnaden i kvarteret Palmen borde utökas till att även om fatta lokaler antingen för länsstyrelsens eget behov eller för vägförvaltningen. Efter förslag i propositionen 1944:281 (bil. 12, punkten 27) beslöt riksdagen att till Nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län å allmän beredskapsstat III för budgetåret 1944/45 uppföra ett anslag av 290 000 kronor.
I skrivelse den 12 juli 1945 har byggnadsstyrelsen anmält, att styrelsen låtit länsarkitektkontoret i Vänersborg utarbeta ritningsförslag till såväl nybygg naden för lantmäterikontoret och vattendomstolen som nybyggnaden för läns styrelsen. Till sistnämnda byggnad hade förlagts länsarkitektkontoret och väg förvaltningen, varigenom lokalerna inom södra residensflygeln skulle kunna frigöras för sådana länsstyrelsens avdelningar, vilka icke utan påtagliga olä genheter kunde skiljas från länsstyrelsen i övrigt. Ritningarna hade godkänts av vederbörande myndigheter, f/när byggnadsföretagen bland annat med hän syn till de behov, som komme att uppstå i samband med folkbokföringens ordnande och uppbördsväsendets omorganisation vore av synnerligen träng ande natur, hemställde byggnadsstyrelsen örn uppdrag att snarast möjligt igångsätta arbetena. Sedermera har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 30 augusti 1945 meddelat, att de sammanlagda kostnaderna för de båda byggnaderna i kvarteret Palmen, enligt inom styrelsen företagna beräkningar, nu måste angivas till 750 000 kronor. Ökningen i kostnaderna berodde till största delen på att byggnaden för lantmäterikontor och vattendomstol kostnadsberäknats redan år 1941. Under tiden därefter hade byggnadskostnaderna stigit med omkring 17 pro cent. Det ursprungliga beloppet, 290 000 kronor, måste således ökas med 50 000 kronor, vartill komme 10 000 kronor för fullständig utgrävning av källaren, som från början ävsetts att utgrävas endast delvis. Hela kostnaden för denna byggnad kunde alltså numera beräknas uppgå till 350 000 kronor. Vad beträffar den andra nybyggnaden, avsedd att inrymma länsarkitektkontor och vägförvaltning, hade man vid de tidigare verkställda beräkningarna utgått från att denna skulle bliva lika stor som den tidigare planerade bygg naden, varför kostnaden då uppskattades till samma belopp som för denna. Till följd av ytterligare utvidgning av vägförvaltningen måste emellertid byggnaden för förvaltningen och länsarkitektkontoret nu göras något större. Med den härav följande kostnadsökningen jämte den förut nämnda stegring en av byggnadskostnaderna beräknades byggnaden numera komma att kosta
128 Kungl. Maj.ts proposition nr 334.
370 000 kronor. Förutom nu angivna kostnader tillkomme 30 000 kronor för yttre arbeten vid de båda byggnaderna, varför den sammanlagda kostnaden komme att uppgå till (350 000 + 370 000 + 30 000=) 750 000 kronor. På grund av det anförda, och under erinran att byggnadsföretagen vöre av synnerligen trängande natur, hemställer byggnadsstyrelsen, att till uppfö rande av ifrågavarande två byggnader i kvarteret Palmen i Vänersborg måtte å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisas ett investeringsanslag av 750 000 kronor.
Departements Frågan örn beredande av lokaler åt lantmäterikontoret och vattendomstolen chefen. i Vänersborg samt åt länsstyrelsen i Älvsborgs län och vissa länsstyrelsen när stående institutioner har under en följd av år varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Genom beslut av 1942 års riksdag uppnåddes en partiell lösning, vilken gick ut på uppförande av två flyglar till länsresidenset. Här igenom kunde lokaler erhållas för länsarkitekten, vägförvaltningen och lands fogden samt i viss utsträckning för länsstyrelsens egen räkning. Detta lokal tillskott är numera helt utnyttjat, men utvidgningen av vägförvaltningens organisation har medfört, att de för landsfogden avsedda utrymmena måst tagas i anspråk för förvaltningens räkning, medan landsfogden nödgats flytta ut i förhyrda lokaler i staden. Nya lokalbehov, vilka behöva tillgodoses ome delbart, hava vidare anmälts, bland annat för en folkbokföringsavdelning, varjämte i samband med genomförandet av den förebådade uppbördsreformen ytterligare lokalutrymmen torde komma att krävas. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen lia för tillgodoseende av de statliga lokalbehoven i Vänersborg å allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 uppförts två anslag å vartdera 290 000 kronor, avseende det ena ny byggnad för lantmäterikontor och vattendomstol samt det andra nybyggnad för länsstyrelsen. Då det är synnerligen angeläget, att dessa byggnader snarast bliva uppförda och ställda till förfogande för vederbörande myndigheter, för ordar jag att vid 1945 års höstriksdag byggnadsanslag för ändamålet äskas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Enligt numera av byggnadsstyrelsen reviderade kostnadsberäkningar kom mer byggnaden för lantmäterikontoret och vattendomstolen att draga en kostnad av 350 000 kronor, medan den för länsstyrelsen avsedda byggnaden, i vilken för avlastning av länsstyrelsens nuvarande lokaler skulle inrymmas länsarkitektkontoret och vägförvaltningen, kostnadsberäknats till 370 000 kronor. Mot dessa beräkningar har jag icke funnit anledning till erinran. I anslutning lill byggnadsstyrelsens förslag torde i anslagen till vartdera byggnadsföretaget böra inräknas 15 000 kronor för utförande av vissa yttre arbeten. Hemställan om anslag till nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län kom mer jag att göra under nästa punkt. Här hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Nybyggnad för lantmäterikontor och vattendomstol i Vänersborg å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/
Kungl. Maj.ts proposition nr 33U. 129
[6.] 16 c. Nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län. Under åbero
pande av vad som anförts under näst föregående punkt hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Nybyggnad för länsstyrelsen i Älvsborgs län å tillläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
[7.] 16 d. Nybyggnad för länsstyrelsen i Skaraborgs län. Genom beslut
den 21 juni 1940 ställde Kungl. Majit 2 200 kronor till bygnadsstyrelsens för fogande för bekostande av utredningar i fråga örn beredande av utökade lo kaler för länsstyrelsen i Skaraborgs län ävensom beträffande uppförande av byggnad för lantmäterikontoret i länet. I skrivelse den 2 april 1944 redovisade bygnadsstvrelsen resultatet av dessa utredningar, innebärande att vissa ändringar skulle vidtagas inom det nuva rande landsstatshuset i Mariestad, att detta skulle tillbyggas med en vinkel rätt mot gatan förlagd flygelbyggnad av två våningars höjd och direkt för bunden med landsstatshusets östra ända samt avsedd för länsarkitektkonto ret, vägförvaltningen och vissa av länsstyrelsens avdelningar samt att för lantmäterikontoret skulle uppföras en helt fristående byggnad placerad utmed gatan omedelbart väster örn landsstatshuset. Efter förslag i propositionen 1944: 281 (bil. 12, punkterna 28 och 29) beslöt riksdagen att till Tillbyggnad
till landsstatshuset i Mariestad å allmän beredskapsstat II för budgetåret
1944/45 uppföra ett anslag av 780 000 kronor samt att till Lantmäterikontors-
byggnad i Mariestad å allmän beredskapsstat III för samma budgetår upp
föra ett anslag av 325 000 kronor.
I skrivelse den 8 oktober 1945 har byggnadsstyrelsen framlagt ett helt nytt förslag till lösande av dessa byggnadsfrågor. Styrelsen har inledningsvis meddelat, att styrelsen anmodat länsarkitekt kontoret i länet att i samråd med länsstyrelsen och bygnadsstyrelsens utredningsbyrå verkställa den av Kungl. Maj:t den 21 juni 1940 anbefallda utred ningen. Arbetet med denna hade av olika mellankommande omständigheter blivit synnerligen omfattande och tidsödande, och eli flertal alternativa lös ningar hade övervägts. Härvid hade numera framkommit, att det nuvarande landsstatshuset svårligen kunde om- och tillbyggas på ett sådant sätt att en tillfredsställande lösning kunde erhållas. Den nuvarande byggnadens mått förhållanden och arkitektur, dess stora rumsenheter. glest sittande fönster och mycket stora våningshöjder gjorde densamma synnerligen svår att an passa efter nutida fordringar på en rationell ämbetsbyggnad, och det hade visat sig mycket vanskligt att till den anpassa tillbyggnader av den typ och planläggning, som numera befunnits ändamålsenlig för ett sådant ämbets verk som en länsstyrelse. Härtill komme att grundförhållandena inom den nuvarande tomten vore så dåliga, att grundförstärkning under landssitatshuset framdeles kunde bliva påkallad och att särskilda försiktighetsmått måste Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 334. 9
130 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
vidtagas vid anordnandet av förbindelsegångar till nya byggnader på tomten för att minska risken för ojämna sättningar. Med hänsyn till att den nuvarande landsstatsliustomten vore mycket välbe lägen och genom sin storlek erbjöde goda utbyggnadsmöjligheter, hade, anför byggnadsstyrelsen, bland annat även övervägts en sådan lösning av byggnadsfrågan att å tomten skulle uppföras en helt ny ämbetsbyggnad, varvid den nuvarande, i drift och underhåll oekonomiska byggnaden förutsattes fram deles skola rivas. Denna lösning av frågan hade emellertid länsstyrelsen för sin del icke funnit sig kunna biträda. Under sådana förhållanden hade byggnadsstyrelsen undersökt möjligheten av att åt länsstyrelsen på annan plats i staden uppfördes en helt ny ämbets byggnad av tillräcklig storlek och med en rationell, efter länsstyrelsens spe ciella behov lämpad planläggning. Förutsättningarna för att en sådan lös ning skulle kunna erhållas vore, att en lämplig och tillräckligt stor tomt kunde erhållas och att det nuvarande landsstatshuset kunde försäljas till ett pris som uppvägde kostnadsskillnaden mellan om- och nybyggnadsaltemativen. Länsstyrelsens lokalsvårigheter hade numera blivit så kännbara, att ytterligare uppskov med frågans lösning icke vore möjligt. På anmodan av byggnadsstyrelsen hade länsstyrelsen förhandlat med ve derbörande myndigheter i Mariestad beträffande lomlfrågan. Från stadens sida hade därvid visats stor beredvillighet att medverka till en lösning av den förevarande frågan efter angivna riktlinjer, och ett förslag till avtal mel lan kronan och staden hade framkommit. Avtalsförslaget, vilket tillstyrkts av länsstyrelsen samt stadsfullmäktiges i Mariestad förhandlingsdelegerade, är av följande lydelse: »Mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena, samt Mariestads stad, å andra sidan, träffas härmed följande avtal. 1) Staden överlåter med full äganderätt till Kronan och utan kostnad för Kronan det staden tillhöriga, mellan Komministergatan, Hamngatan, Fisk torget och ån Tidan belägna området, närmare utmärkt å bilagda karta, för uppförande därstädes av byggnader för länsstyrelsen i Skaraborgs län och länsstyrelsen närstående statsinstitutioner. Området skall på stadens bekostnad vara avröjt senast den 1 december 1946, då tillträde sker. Det förutsättes, att staden före den 1 november 1945 erhåller statens byggnadslånebyrås tillstånd till sådan utökning av byggnadskvoten för staden, att det bostadsbehov, som uppkommer genom avröjning en blir fullt täckt. Kronan förbinder sig att hålla ett område örn 10 meters bredd utmed ån Tidan från Fisktorget till Komministergatan såsom allmän park med fri ge nomgång mellan nu sagda gator. 2) Kronan överlåter med full äganderätt till staden det för Kronan lag farna område, huvudsakligen omfattande kvarteret Almen enligt bilagda kar ta, med därpå uppfört landsstatshus mot det att staden erlägger 150 000 kro nor vid tillträdet, som skall ske under hösten 1948 och senast den 1 januari 1949. Landsstatshuset, som under tiden till tillträdesdagen skall av kronan un derhållas i sedvanlig omfattning, överlämnas i befintligt skick med ålit vad till fastigheten lagligen hör jämte korkmattor och gardiner och i korridorer-
Kungl. Maj:ts proposition nr 33i. 131
na anbragta skåp. Om övertagande av vissa övriga inventarier må särskild överenskommelse träffas. 3) De under 1 och 2 omnämnda områdena och fastigheterna upplåtas gravationsfria. Förekommande lagfartskostnader bestridas av respektive mot tagare. 4) Staden förbinder sig att, därest kronan inom 10 år härefter så påford rar, kostnadsfritt upplåta lämplig tomt för fribelägen byggnad örn cirka 500 kvadratmeters basyta för uppförande av byggnad för lantmäter ikon tor.» Beträffande avtalets innebörd anför byggnadsstyrelsen, att det av staden erbjudna tomtområdet vare beläget invid Fisktorget och i närheten av lands hövdingeresidenset. Området vore så stort, att länsstyrelsens behov av reserv för framtida utvidgning väl kunde tillgodoses. Staden hade dessutom erbjudit sig att kostnadsfritt på vissa villkor överlämna en för uppförande av nybygg nad åt lantmäterikontoret lämplig tomt. Vidare hade staden förklarat sig villig att inlösa det nuvarande landsstatshuset för ett belopp av 150 000 kro nor, vilket erbjudande finge anses vara för kronan förmånligt. Det av staden uppställda villkoret att den staden tilldelade byggnadskvoten utökades så, att ersättning kunde vinnas genom nybyggnader för den minskning av bostads beståndet, vilken kunde uppkomma genom rivning av byggnader på den er bjudna marken, syntes byggnadsstyrelsen skäligt. Skissförslag till en nybyggnad på den föreslagna tomten hade, fortsätter byggnadsstyrelsen, utarbetats av länsarkitektkontoret. Förslaget innebure att huvudentrén till anläggningen vändes mot Fisktorget. Från den mot detta för lagda ca 30 meter långa delvis till tre våningars höjd uppförda byggnads kroppen sträckte sig mot norr utmed Hamngatan en tvåvåningsbyggnad med en för framtida inredning avsedd vind. Denna byggnadskropp vore uppdelad i två partier, förbundna genom ett högre mellanparti, i vars bottenvåning funnes anordnad en bred genomfart till den mellan byggnaden och ån Tidan belägna gården, vilken tänktes ordnad med planteringar. Bottenvåningen sö der om genomfarten samt hela våningen en trappa upp med undantag för en liten längst mot norr belägen del avsåges för länsstyrelsens behov, medan återstoden av dessa våningar skulle användas till lokaler åt vägförvaltningen och länsjägmästaren. Lokaler för länsarkitektkontoret skulle anordnas i översta våningen inom det högre partiet mot Hamngatan. I souterrängvåningen funnes en mindre lokal, avsedd att uthyras till staden såsom hamnkontor, ävensom lunchrum, en vaktmästarbostad och arkivlokaler. Byggnadsstyrelsen förklarar sig finna detta förslag, vilket vid bifall till styrelsens framställning om anslag till nybyggnad bomme att närmare ut arbetas, lämpat att i huvudsak läggas till grund för uppförande av ny ämbetsbyggnad åt länsstyrelsen m. m. Enligt byggnadsstyrelsens mening borde frågan örn nya lokaler åt lantmäterikontoret lösas genom en från länsstyrel sens lius fristående nybyggnad, med vars uppförande torde kunna anstå ännu någon tid. Kostnaderna för den föreslagna nybyggnaden åt länsstyrelsen har av bygg nadsstyrelsen beräknats till 1 400 000 kronor. En lösning av byggnadsfrågan genom örn- oell tillbyggnader vid nuvarande landsstatshuset har styrelsen be-
132 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
räknat kosta omkring 1 280 000 kronor. Någon fullt tillfredsställande lösning av byggnadsfrågan kunde dock icke vinnas genom en dylik om- och tillbygg nad. Då staden vöre villig att för det nuvarande landsstatshuset betala 150 000 kronor, fortsätter byggnadsstyrelsen, minskades kronans slutliga kostnad för nybyggnaden med detta belopp till 1 250 000 kronor eller således till ett något lägre belopp än kostnaden för om- och tillbyggnaden. Fördelarna med ny byggnad vore påtagliga, bland annat skulle kostnaderna för uppvärmning, underhåll och städning bliva väsentligt lägre. Enligt länsarkitektens beräk ningar skulle besparingarna för dessa poster bliva lägst 3 000 kronor årli gen, vilket kapitaliserat efter 5 % motsvarade ett värde av 60 000 kronor. Med hänvisning till det anförda hemställer byggnadsstyrelsen, såvitt nu är i fråga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1945 års höstriksdag, dels att bemyndiga Kungl. Maj:t att med Mariestads stad sluta avtal i en lighet med av länsstyrelsen och stadens förhandlingsdelegerade upprättat förslag till avtal, dels ock att för uppförande av nytt landsstatshus å tilläggsstat I för bud getåret 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av 500 000 kronor.
Departements - Frågan om beredande av utvidgade lokaler för länsstyrelsen i Skaraborgs chefen. ]än gjordes redan år 1940 till föremål för särskild utredning. Under utred ningsarbetet hava olika förslag till frågans lösning prövats. Bland annat hava möjligheterna undersökts att företaga en ny- eller tillbyggnad på landsstatshusets nuvarande tomt samt att uppföra ett helt nytt landsstatshus på annan plats i staden. Det förra alternativet, vilket legat till grund för riks dagens beslut, att anslag skulle uppföras å allmän beredskapsstat för budget året 1944/45 till tillbyggnad till landsstatshuset och till uppförande av en sär skild lantmäterikontorsbyggnad, torde endast med svårighet kunna lämna en tillfredsställande lösning. Sedan möjligheter numera yppat sig för kronan att av Mariestads stad erhålla en för ändamålet lämplig tomt under förutsätt ning att det nuvarande landsstatshuset överlåtes till staden för 150 000 kro nor, torde förslaget om uppförande av ett helt nytt landsstatshus få anses vara det mest ändamålsenliga och ekonomiskt fördelaktiga alternativet. Jag vill därför tillstyrka att förevarande byggnadsfråga löses i enlighet med det av byggnadsstyrelsen senast framlagda förslaget. Byggnadsstyrelsens beräkningar rörande kostnaderna för nybyggnaden hava icke givit mig anledning lill erinran. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan huvudritningar upprättats, fastställa plan för byggnadsfö retaget. Med hänsyn till det trängande behovet av lokaler för länsstyrelsen torde principbeslut i ämnet böra fattas redan vid 1945 års höstriksdag samt erforderligt anslag äskas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Medelsbe hovet uppgår enligt byggnadsstyrelsens beräkningar till 500 000 kronor för budgetåret 1945/46 och 900 000 kronor för budgetåret 1946/47. Sistnämnda anslagsfråga torde få upptagas vid anmälan av 1946 års statsverksproposition. Frågan om avskrivning av anslagen torde i vanlig ordning få upptagas
Kungl. Maj.ts proposition nr 33U.
av chefen för finansdepartementet. Vid försäljningen av landsstatshuset in flytande medel torde till den del de avse frigjorda kapitalmedel böra tillföras den på investeringsstaten för statens allmänna fastighetsfond upptagna titeln övriga kapitalmedel och i övrigt redovisas å staten för allmänna fastighetsfonden. Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Majit att med Mariestads stad sluta avtal om markbyte i huvudsaklig överensstämmelse med fö religgande avtalsförslag, dels ock lill Nybyggnad för länsstyrelsen i Skaraborgs län å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
[8.] 16 e. Inköp av tomter för länsresidenset i Östersund. Genom beslut
den 14 april 1944 ställde Kungl. Majit 1 500 kronor till byggnadsstyrelsens förfogande för bekostande av utredning rörande anskaffande av utökade lokaler för länsstyrelsen i Jämtlands län. I skrivelse den 8 oktober 1945 har byggnadsstyrelsen anmält, att den an befallda utredningen, vilken utförts av länsarkitekten i länet enligt från bygg nadsstyrelsen lämnade anvisningar och i samråd med länsstyrelsen, numera förelåge färdig. Byggnadsstyrelsen meddelar till en början, att länsstyrelsens behov av ökat utrymme vore så omfattande att det icke kunde tillgodoses utan att nybygg nad uppfördes eller till- och ombyggnad av nuvarande länsresidenset företoges. Under utredningen hade i första hand undersökts, huruvida en lösning av lokalfrågan kunde vinnas genom uppförande av tillbyggnader i form av i landshövdingens trädgård uppförda flyglar. Utredningen hade emellertid givit vid handen att någon godtagbar lösning ej stöde att erhålla genom ett sådant förfarande. Någon påbyggnad av residenset torde, fortsätter styrelsen, icke kunna kom ma i fråga. Däremot hade tagits under övervägande om det skulle vara lämp ligt att uppföra nytt landshövdingeresidens på annan plats och förändra den nuvarade boställsvåningen till tjänstelokaler åt länsstyrelsen. En sådan åtgärd skulle emellertid enligt vad utredningen givit vid handen varken ur praktiska eller ekonomiska synpunkter vara fördelaktig. Den enda till buds stående utvägen vore därför enligt byggnadsstyrelsens mening att på en länsresidenset närbelägen tomt uppföra en nybyggnad av sedd för vissa avdelningar inom länsstyrelsen. Denna byggnadsstyrelsens uppfattning delades av länsstyrelsen. Någon för ändamålet lämplig tomt funnes emellertid icke i statens ägo, varför undersökningar verkställts röran de möjligheterna att inköpa sådan. Då den Östersunds stad tillhöriga mark, som skulle kunna komma i fråga för ändamålet, av staden reserverats för
134 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
annat ändamål och staden för den skull icke vore villig avstå densamma, hade förhandlingarna måst inriktas på förvärv av tomter tillhöriga enskilda fastighetsägare. Försäljningsanbud hade, meddelar byggnadsstyrelsen, erhållits å tomter belägna dels i det omedelbart norr om residenset belägna kvarteret Onkel Adam och dels i det öster om residenset belägna kvarteret Ordningsmannen. De olika anbudens innebörd framgår av nedanstående sammanställning: Pris per m1 Fastighet Areal Pris Hyror Förräntning tomt Onkel Adam nr 5 .. 300 m2 24 000 kr 900 kr 3:75 % 80 kr Onkel Adam nr 6 .. 815 » 75 000 » 6 028 » 8: 00 % 92 » Ordningsmannen nr 1 1 250 » 90 000 » 3 000 » 3:75 % 72 » Ordningsmannen nr 31250 » 290 000 » 16 000 » 5: 5 % 232 »
Förhandlingar med ytterligare en fastighetsägare, nämligen ägaren till tomten nr 3 i kvarteret Onkel Adam, hade icke lett till ett sådant resultat att inköp av denna tomt kunde komma under diskussion. Av de erhållna anbuden syntes, fortsätter styrelsen, det som avsåge tomten nr 3 i kvarteret Ordningsmannen vara alltför oförmånligt. Ett inköp av de båda tomterna i kvarteret Onkel Adam skulle innebära att en areal av 1 115 m2 förvärvades för en sammanlagd kostnad av 99 000 kronor. Under förhanden varande förhållanden syntes detta pris icke oskäligt. Då tomterna dessutom vore synnerligen lämpligt belägna i förhållande till residenset, var ifrån de endast skildes genom Residensgränd, och då möjlighet torde finnas att i framtiden igenlägga den del av gränden, som skilde kvarteren Onkel Adam och Residenset från varandra, hade byggnadsstyrelsen funnit sig böra tillstyrka förvärv av dessa båda tomter. Med förmälan att de inkomna anbuden på tomterna i kvarteret Onkel Adam icke vore bindande längre än till utgången av år 1945 hemställer bygg nadsstyrelsen, att Kungl. Maj :t måtte föreslå 1945 års höstriksdag att för inköp av nämnda tomter anvisa ett investeringsanslag av (24 000 + 75 000) 99 000 kronor.
Departements För länsstyrelsen i Jämtlands län föreligger — liksom i fråga om åtskilliga chefen. andra länsstyrelser — ett trängande behov av utvidgade lokaler. Detta lokal behov torde icke lämpligen kunna tillgodoses genom om- eller tillbyggnads arbeten på den nuvarande residensfastigheten. En lösning av lokalfrågan måste därför taga sikte på uppförande av en ny byggnad å en för ändamålet särskilt inköpt tomt. De av byggnadsstyrelsen till inköp föreslagna tomterna nr 5 och 6 i kvar teret Onkel Adam äro väl belägna i förhållande till residensbyggnaden, från vilken de endast skiljas av en gränd, som i en framtid torde kunna igenläggas. Med hänsyn härtill torde de begärda tomtpriserna få anses ur statens syn punkt godtagbara. Jag tillstyrker följaktligen att uppgörelse med tomtägarna träffas på de av byggnadsstyrelsen föreslagna villkoren. För förvärven erfor-
Kungl. Maj:ts proposition nr 334. 135
derliga medel (24 000 + 75 000 =) 99 000 kronor torde böra anvisas å tillläggsstat för innevarande budgetår. Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till Inköp av tomter för länsresidenset i Östersund å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla. Ur protokollet: Fredric Hawerman.
Kungl. Majlis proposition nr 334. 137
Bilaga 16.
Kapitalinvesteringar.
Ecklesiastikdepartementet.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
N ärvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander, anmäler härefter under ecklesiastikdepartementets handläggning hörande ärende angående kapitalinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt anför därvid följande.
Statens allmänna fastighetsfond.
[1.] 23 a. Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid universitetet i Lund. För budgetåret 1944/45 uppfördes för utförande av ifrågavarande bygg nadsföretag å allmän beredskapsstat III ett anslag av 785 000 kronor. En ut
förlig redogörelse för utredningen i byggnadsfrågan har lämnats i proposi tionen 1944:281, till vilken jag hänvisar. Här må endast nämnas, att bygg nadsstyrelsen redan i skrivelse den 3 maj 1938 rörande byggnadsplan för universitetet i Lund föreslog uppförande av en nybyggnad för den fysiologis ka institutionen vid universitetet. Detta förslag avsåg, att för institutionen, som disponerade egen institutionsbyggnad, belägen i kvarteret Hyphoff, skulle uppföras nybyggnad på annan plats. Sedan institutionsföreståndaren, profes sorn G. Kahlson överlämnat preliminära ritningar till nybyggnad för insti tutionen i kvarteret Saxo och därvid tillika gjort framställning örn anvisande av medel för utarbetande av fullständiga byggnadsritningar till nybyggna den, anbefallde Kungl. Maj:t 1940 års civila byggnadsutredning att granska förenämnda ritningar lill fysiologisk institution från den förutsättningen, att den nya institutionsbyggnaden skulle förläggas å lämplig plats inom kvar teret Vattentornet. Med skrivelse den 22 december 1941 överlämnade civila byggnadsutredningen därefter skissritningar till en nybyggnad för ifrågava
138 Kunni. Maj:ts proposition nr 334.
rande institution i sistnämnda kvarter. Det framlagda byggnadsförslaget upp tog en byggnadslänga örn tre våningar med djurhus och hörsal med 120 platser inrymda i särskilda utbyggnader. Kostnaderna för byggnadsföretaget beräknades av civila byggnadsutredningen approximativt till 600 000 kronor. Vid anmälan av ärendet (se propositionen 1944: 281) ansåg dåvarande che fen för ecklesiastikdepartementet, att de av civila byggnadsutredningen fram lagda skisserna i huvudsak syntes ägnade att läggas till grund för en överarbetning av det ursprungliga byggnadsförslaget. I civila byggnadsutredningens byggnadsprogram borde emellertid företagas vissa jämkningar, vilka kunde beräknas draga en kostnad av tillhopa 95 000 kronor. På grund av de prisstegringar, som inträffat sedan december 1941, borde vidare det av byggnadsutredningen beräknade beloppet, 600 000 kronor, ökas med 15 pro cent eller med 90 000 kronor. Totalkostnaden för byggnadsföretaget borde sålunda beräknas till (600 000 + 95 000 + 90 000 =) 785 000 kronor. I skrivelse den 13 september 1945 har nu byggnadsstyrelsen hemställt om utverkande av anslag å riksstaten till förevarande ändamål med 850 000 kronor. Byggnadsstyrelsen har därvid åberopat en av professorn G. Kahlson utarbetad promemoria varav inhämtas följande. Den nuvarande institutionsbyggnaden är omkring 50 år gammal. Den uppfördes för den förste företrädaren av fysiologien i Lund, professor Mag nus Blix. Under detta halva århundrade har fysiologien som experimentell vetenskapsgren genomgått en mycket snabb utveckling. Denna kännetecknas dels av en utvidgning till omfånget, dels av en uppdelning av fysiologien i ett flertal mer eller mindre självständiga arbetsområden såsom neurofysiologi, arbetsfysiologi, näringsfysiologi, flygfysiologi, endokrinologi o. s. v. Antalet personer, som eftersträva avancerad utbildning i fysiologi eller som helt ägna sig åt denna vetenskap, är nu mycket större än under förra gene rationen. Under arbetsåret 1944/45 utgåvos vetenskapliga skrifter från fy siologiska institutionen i Lund av sammanlagt 15 personer. På dessa 15 aka demiska vetenskapsidkare kommer knappt lika många tekniska hjälpkrafter. Den på institutionen nu arbetande personalen är 2—3 gånger större än den för vilken lokalerna ursprungligen avsetts. Med hänsyn till att den ursprung liga byggnaden icke tillbyggts eller på annat sätt utvidgats, torde det vara uppenbart, att den är alldeles för liten för att fylla nuvarande anspråk. Trångboddheten medför stora olägenheter, bl. a. att endast ett ringa antal av dem, som för sin senare verksamhet som kliniska forskare önska och be höva avancerad utbildning i fysiologi, kunna beredas plats på institutionen. För det vetenskapliga arbetet ännu kännbarare och delvis direkt hindrande är emellertid det förhållandet, att institutionens lokaler icke äro differen tierade och utformade med hänsyn till de syften de skola tjäna. Institutionen saknar helt djurstallar i egentlig mening. Djuren förvaras nu i ett nödtorf tigt inrett stort källarrum. Här förvaras samtidigt upp till ett 50-tal katter och 6 hundar. På många av dessa djur ha operativa ingrepp utförts, varefter djuren skola överleva under flera veckor eller månader. De ytterst ohygieniska förhållandena i detta improviserade djurstall medför, att värdefullt djur material går förlorat. Vid upprepade tillfällen har nästan hela kattbeståndet insjuknat i infektionssjukdomar. Särskilt ömtåliga och medtagna försöks djur måste nu hysas på laboratorierna, företrädesvis opererade råttor, men även hundar och katter. Olägenheterna härav på en överbefolkad institution torde vara uppenbara.
Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
Lokaler för aseptiska operationer saknas. Institutionens arbetsprogram bjuder, att sådana operationer utföras i stor utsträckning.^ Dessa uttöras nu i ett vanligt laboratorium, som på operationsdagarna måste utrymmas av dem som annars arbeta där. Lokaler för kemiskt arbete saknas så gott som helt. Destillermg av eldfängda vätskor måste utföras i de allmänna laboratorierna i vilka andra ar beta. Som följd härav brännskadades för två år sedan en av amanuenserna. Fysiologien använder i allt större utsträckning subtila fysikaliska mät- och registreringsmetoder. Lokalerna härför böra vara avskärmade gentemot elektriska och mekaniska störningar, de böra ha konstant fuktighet och vara försedda med mörkrum och mörkläggningsanordning. Institutionen saknar dylika lokaler. ‘Biblioteket är alldeles för litet: böcker och tidskrifter ha mast staplas pa bibliotekets golv och i ett lagerrum. Verkstadslokalerna äro alldeles för små och otidsenliga. Lokalerna för undervisning av medicine studerande äro för små och otids enliga. — Fr. o. m. hösten 1945 kommer förutom dessa studerande årligen 40 odontologie studerande att tillföras Lunds universitet. Särskilda kurser i fysio logi måste anordnas för odontologerna, vilket accentuerar kravet på ökade utrymmen för undervisningen. o Institutionsbyggnaden är i övrigt i gott skick och väl underhallen. Den kan med fördel övertagas av något annat ämne med mindre krav på lokalernas omfång och differentiering för mångskiftande arbetsmetoder. Ökade statliga anslag komma fr. o. m. hösten 1945 att utgå för medicinsk forskning. Det kommer att arbetas mer på institutionerna och många nya vetenskapliga problem komma att upptagas. Det synes därför vara ange läget, att de ur lokalsynpunkt sämst ställda institutionerna snarast möjligt få bättre arbetslokaler. Till dessa hör utan tvivel fysiologiska institutionen vid Lunds universitet. Byggnadsstyrelsen har för egen del anfört i huvudsak följande. Den nya byggnaden för fysiologiska institutionen är avsedd att förläg gas å området norr om nuvarande institutionen för kemi. Då Lunds stad har för avsikt att inom detta område framdraga fortsättningen av den s. k. Tornavägen har läget för fysiologiska institutionen tidigaie icke kunnat närmare bestämmas. Så har emellertid nu kunnat ske, sedan en planerad utvidgning av Lunds lasarett under våren 1945 varit föremål för arkitekt tävling, berörande även Tornavägens sträckning. Den planerade institutionsbyggnadens utformning framgår av de över lämnade ritningarna. Huvudbyggnaden är planerad i tre våningar jämte källarvåning, innehållande undervisnings- och forskningslaboratorier av skilda slag. I anslutning till huvudentrén är institutionens hörsal förlagd i en särskild byggnadskropp. 1 rät vinkel mot huvudbyggnadens norrfasad vid motsatt sida i förhållande till huvudentrén ligger en envåningsbyggnad för djurstallar jämte tillhörande utrymmen. Beträffande användningen av den nuvarande byggnaden för fysiologiska institutionen har vid överläggningar med representanter för universitetet framgått, att avdelningen histologi, som är förlagd inom den ytterst trång bodda anatomibyggnaden, lämpligen bör få taga densamma i anspråk. Här igenom blir den sedan länge brännande frågan örn ordnandet av anatomiska institutionens lokalfråga löst. Vidkommande kostnader för byggnadsföretaget beräknades dessa av bygg nadsstyrelsen i februari 1944 till 785 000 kronor. Sedan dess lia byggnadskostnaderna stegrats med cirka 5 procent, varför detta belopp med hänsyn
Kungl. Majlis proposition nr 334.
till dagens prisläge måste höjas till 825 000 kronor. Emellertid har vid rit ningarnas utarbetande från institutionens sida framhållits, att behov av ytterligare utrymme för den biokemiska forskningen vore att emotse inom en nära framtid. Styrelsen har med anledning härav låtit huvudbyggnadens tak erhålla sådan konstruktion och utformning, att användbara lokaler fram deles utan större kostnad må kunna inredas å vinden. Denna åtgärd, som synes styrelsen vara förestavad av klok framsynthet, medför en ökning av byggnadskostnaden med 25 000 kronor, varför sammanlagda kostnaden för det framlagda förslaget uppgår till 850 000 kronor.
Departements- Den i ärendet förebragta utredningen har övertygat mig örn att den sedan länge planerade nybyggnaden för fysiologiska institutionen vid universite tet i Lund nu bör komma till stånd. Den av institutionsföreståndaren läm nade redogörelsen ger vid handen, att den nuvarande institutionsbyggnaden är alldeles otillräcklig och icke fyller de fordringar, vilka med den utveck ling, som skett inom den medicinska forskningen, böra ställas på en institutionsbyggnad av detta slag. Behovet av en ny institutionsbyggnad inom den närmaste framtiden synes mig därför klart ådagalagt. Av byggnadsstyrelsen överlämnade ritningar till ifrågavarande institu tionsbyggnad synas godtagbara. Vid ritningarnas utarbetande ha beaktats de jämkningar av byggnadsprogrammet, som förordats av chefen för eckle siastikdepartementet i propositionen 1944: 281. Ritningarna innebära vidare viss jämkning av byggnadsprogrammet för att bereda möjlighet att tillgodo se ett inom en nära framtid emotsett behov av ytterligare utrymme för den biokemiska forskningen. De härför beräknade kostnaderna, 25 000 kro nor, ha icke givit mig anledning till erinran. Kostnaderna för nybyggnaden ha i februari 1944 beräknats till 785 000 kronor. På grund av sedermera inträffade prishöjningar bör detta belopp i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag ökas med omkring 5 procent eller med 40 000 kronor och med hänsyn till nyssnämnda ändring i byggnadsförslaget med ytterligare 25 000 kronor. Totalkostnaden för byggnadsföre taget bör sålunda beräknas till (785 000 + 40 000 + 25 000 =) 850 000 kro nor. Detta belopp synes mig emellertid böra fördelas på två olika budget år. För innevarande budgetår torde enligt vad jag under hand inhämtat från byggnadsstyrelsen större belopp än 250 000 kronor icke vara erforderligt. Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att lill Nybyggnad för fysiologiska institutionen vid uni versitetet i Lund på tilläggsstat I till riksstaten för budget året 1945/46 anvisa ett investeringsanslag av kronor 250 000.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet: G. v. Krusenstjerna.
Kungl. Majds proposition nr 334. 141
Bilaga 17.
Kapitalinvesteringar.
Jordbruksdepartementet.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , V ougt , M yrdal , Z etterberg , N ilsson , S träng , E ricsson , M ossberg .
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler härefter un der jordbruksdepartementets handläggning hörande ärende angående kapi talinvestering å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 samt an för därvid följande.
Fonden för förlag till statsverket.
[1.] 1 a. Förlagskapital för insamling av frö för skogsodling. I skrivelse
den 5 september 1945 har skogsstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 an visa ett belopp av 500 000 kronor till förlagskapital för insamling av barrträdsfrö. Av utredningen i ärendet inhämtas bland annat följande. Företagna undersökningar visa, att skogsodlingen icke har en omfattning, som erfordras för en tillfredsställande reproduktion av virkesbeståndet. Enligt uppskattningar grundade på riksskogstaxeringens statistiska material skulle sålunda i riket utanför de s. k. lappmarksområdena finnas över 1 700 000 hek tar kal skogsmark eller skogsmark med otillfredsställande återväxt. Både skogsplantering och frösådd anses erforderligt för en förbättring av repro duktionen å dessa arealer inom rimlig tid. Det har vidare beräknats, att årli gen minst 56 ton barrträdsfrö skulle åtgå för att tillgodose detta fröbehov. För närvarande står insamlingen av barrträdsfrö och lagerhållningen av skogs odlingsmaterial, som ombesörjes i första hand av skogsvårdsslyrelserna och i någon mån av domänverket och vissa större skogsbolag, icke i rimlig propor tion lill de framtida skogsodlingsuppgifterna, vilket enligt av skogsvårdsstyrelserna lämnade uppgifter bland annat synes bero på svårigheter att finan siera kottinsamling av önskvärd omfattning under goda fröår och i övrigt örn-
142 Kungl. Maj:ts proposition nr 334.
händertaga och lagra frömaterial för försäljning även under mindre gynn samma fröår. Tillgången på barrträdsfrö är nämligen mycket ojämn. Goda fröår återkomma sålunda med 4 till 5 års mellanrum för gran och med 8 till 10 års mellanrum för tall. Av denna anledning måste en rationellt driven fröinsamling bliva jämförelsevis kostnadskrävande. Härtill bidrager också den omständigheten, att en dylik verksamhet hör inskränkas till områden med övervägande goda barrträdsraser, varigenom tättbebyggda trakter med förhållandevis god tillgång på arbetskraft för ifrågavarande ändamål ofta kunna komma att utestängas. Såvitt nu kan bedömas synas betingelserna för en omfattande fröbikt under instundande vinter synnerligen goda. Särskilt i fråga örn tallfrö i Norrland torde tillgången komma att bliva mycket riklig. Kostnaderna för tillvarata gande av årets fröskörd ha beräknats uppgå till 530 000 kronor eller i ruut tal 500 000 kronor. Till mötande av dessa kostnader föreslås^ att anslag å nämnda belopp anvisas såsom förlagskapital för beviljande av lån till skogs vårdssty relserna, för vilka insamlandet av barrträdsfrö och tillhandahållandet åt all mänheten av skogsodlingsmaterial få anses böra till de ordinarie arbetsupp gifterna. Anledning synes icke föreligga att såsom villkor för åtnjutande av dylikt lån kräva annan säkerhet än förbindelse från vederbörande skogsvårdsstyrelses sida att återgälda lånebeloppet i enlighet med de föreskrifter, som ut färdats vid lånets beviljande. Återbetalning bör kunna ske med lika stora år liga amorteringsbelopp och torde kunna slutföras inom relativt kort tidrymd. Närmare bestämmelser härom böra lämpligen utfärdas i varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande omständigheter. I varje fall synes man kunna räkna med, att lånen komma att vara slutamorterade senast fem år från ut gången av det kalenderår, under vilket länet utanordnats. Enär skogsvårdsstyrelserna för sin ekonomi till övervägande delen äro hänvisade till allmänna medel, synas lån för här berörda ändamål böra åtnjuta räntefrihet. Statskontoret, som yttrat sig över framställningen, har intet att erinra mot att tillfälle beredes skogsvårdsstyrelserna att erhålla lån för finansiering av insamling av barrträdsfrö men ifrågasätter, huruvida icke ränta bör beräknas att utgå förslagsvis efter 3,5 procent. Riksgäldskontorets fullmäktige ha tillstyrkt skogsstyrelsens framställning.
Departements Såsom framgår av den lämnade redogörelsen erfordras för att möjliggöra chefen. en ökad skogsodling, varav ett starkt framträdande behov föreligger i vårt land, en efter rationella grunder bedriven insamlings- och lagringsverksamhet beträffande barrträdsfrö. För detta ändamål är det av vikt att fröskörden under goda fröår, vilka endast förekomma med förhållandevis långa in tervaller, i största möjliga utsträckning tillvaratages inom områden med högvärdigt frö. Då vissa svårigheter torde komma att uppstå för skogsvårdssty relserna, som insamlingen och försäljningen av barrträdsfrö i huvudsak åvila, att finansiera en på här antytt sätt bedriven verksamhet, synas möjligheter böra öppnas att härför erhålla lån av statsmedel. Då innevarande år sy nes vara ett synnerligen gott fröår och kapital för insamling och lagring av barrträdsfrö därför böra vara tillgängliga vid instundande årsskifte, torde me del för utlämnande av dylika lån snarast böra ställas till förfogande. Det be lopp av 500 000 kronor, som beräknats motsvara skogsvårdsstyrelsernas tåne-
Kungl. Maj:ts proposition nr 33A. 143
behov för ifrågavarande ändamål, torde med hänsyn härtill böra anvisas för innevarande budgetår. Ett anslag å detta belopp, benämnt Förlagskapital för insamling av frö för skogsodling, synes lämpligen böra upptagas under fonden för förlag till statsverket. Beträffande de bestämmelser, som böra tillämpas vid beviljandet av här avsedda lån till skogsvårdsstyrelserna, vill jag med tillstyrkan av skogsstyrelsens förslag förorda, att som säkerhet må godtagas en förbindelse från vederbörande låntagare att återbetala lånet i den ordning, som föreskrivits vid utanordnandet. Amorteringstiden bör, där icke särskilda skäl till annat föranleda, icke utsträckas längre än till högst fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet utanordnats. Å lånen torde icke böra erläggas någon ränta. I övrigt torde erforderliga föreskrifter böra utfärdas för varje särskilt fall och anpassas efter föreliggande omständighe ter. Förvaltningen av förevarande anslag synes mig böra uppdragas åt stats kontoret, som sålunda sedan skogsstyrelsen fattat beslut örn låns beviljan de, har att utanordna lånet och övervaka att låntagaren uppfyller föreskriv na skyldigheter. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förlagskapital för insamling av frö för skogsodling å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen bifalla.
Ur protokollet: Benno Gårdsten.
'i i.