('angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till universiteten och den medicinska undervisningen m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 maj 1946. Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden W igforss , S köld , Q uensel , G jöres , E rlander , D anielson , V ougt , M yrdal , Z etterberg , M ossberg .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander. I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl. Majit under punkterna 65, 67, 71, 73, 76, 79, 81, 83, 92 och 100 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret 1946/47 beräkna dels till Uppsala universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 045 500 kronor; dels till Uppsala universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 506 000 kronor; dels till Lunds universitet: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 788 200 kronor; Bihang till riksdagens protokoll Will. 1 sami. Nr 273. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

dels till Lunds universitet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 375 000 kronor; dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett för­ slagsanslag av 836 900 kronor; dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Omkostnader ett för­ slagsanslag av 60 000 kronor; dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. ett reservationsanslag av 160 000 kronor; dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrust­ ning av nybyggnaden för anatomiska och histologiska institutionerna ett reservationsanslag av 350 000 kronor; dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett för­ slagsanslag av 4 350 000 kronor; dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett för­ slagsanslag av 3 365 000 kronor; dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslags­ anslag av 1 935 000 kronor; dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett för­ slagsanslag av 1 575 000 kronor; dels till Gemensamma universitetsändamål: Ersättning åt vissa assisten­ ter och amanuenser vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet ett förslagsanslag av 609 000 kronor; dels ock till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för do­ center vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirur­ giska institutet ett anslag av 49 000 kronor. Vidare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (Kapitalbudgeten bi­ lagan 7, punkten 7) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild propo­ sition i ämnet, till Nybyggnad för karolinska mediko-kirurgiska institutet för budgetåret 1946/47 beräkna ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor. Jag torde nu ånyo för Kungl. Maj:t få anmäla dessa ärenden.

I. Åtgärder för den naturvetenskapliga forskningens främjande.

1. Inledning.

1944- års riksdag anhöll, i anledning av väckta motioner (I: 238 och II: 357), hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utred­ ning rörande vilka åtgärder som kunde finnas påkallade för främjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land, i främsta rum­ met vid universiteten och Stockholms högskola, samt för riksdagen fram­ lägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr £73. 3 Kungl. Majit bemyndigade den 12 augusti 1944 chefen för ecklesiastik­ departementet att tillkalla högst sju sakkunniga för verkställande av ut­ redning. Departementschefen tillkallade såsom sakkunniga professorn Sven Tunberg, tillika ordförande, professorerna Bengt Edlén, Georg Kahlson, Manne Siegbahn, Arne Tiselius och Arne Westgren samt dåvarande t. f. stats­ sekreteraren i ecklesiastikdepartementet, numera direktören i Sveriges in­ dustriförbund Ragnar Sundén. De sakkunniga, vilka antagit benämningen naturvetenskapliga forskning skommittén, ha den 1 november 1945 avgivit betänkande med förslag angående den naturvetenskapliga forskningens be­ hov av personal, anslag och lokaler samt angående inrättande av ett natur­ vetenskapligt forskningsråd (stat. off. utr. 1945:48). Kommitténs förslag innebär, såvitt avser universiteten i Uppsala och Lund, sammanfattningsvis följande:

Kostnadsökning, kronor

Uppsala Lund

Summa kostnadsökning 1 020 500 807 300 Engångskostnader

Summa engångskostnader 3 070 000 916 000 Kommittén föreslår vidare, att statsbidrag lämnas till Stockholms och Göteborgs högskolor med för år 925 400 kronor respektive 88 800 kronor jämte vissa engångsanslag till utrustning (208 000 kronor respektive 10 000 kronor). Härjämte förutsättes, att Stockholms stad anslår medel till ny­ byggnader för Stockholms högskola med sammanlagt 5 880 000 kronor. En väsentlig förstärkning av anslagen till naturhistoriska riksmuseet föreslås även, varjämte förordas, att vissa under vetenskapsakademien ly­ dande forskningsanstalter erhålla statsbidrag. Slutligen förordar kommittén inrättande av ett naturvetenskapligt forsk­ ningsråd samt att till dess förfogande ställes ett årligt belopp av 1 000 000 kronor för utdelning av understöd för främjande av forskning samt ett årsbelopp av 35 000 kronor till förvaltningskostnader.

Kommitténs förslag har varit föremål för vederbörlig remissbehandling. Utlåtanden ha sålunda inkommit från Jcanslem för rikets universitet efter hörande av de filosofiska fakulteternas matematisk-naturvetenskapliga sek­ tioner, de större akademiska konsistorierna i Uppsala och Lund samt Stock­

4 Kungl. Majlis 'proposition nr 273. holms och Göteborgs högskolor, vetenskapsakademien, ingenjörsvetenskapsakademien, de tekniska högskolorna, statskontoret, byggnadsstyrelsen, all­ männa lönenämnden, styrelsen för försvarets forskningsanstalt, chefen för armén, statens tekniska och medicinska forskningsråd, 1945 års universitetsberedning, atomkommittén ävensom vissa personalorganisationer. I fråga om förslaget, i vad detsamma avser Stockholms högskola, ha yttranden in­ kommit från Stockholms stadsfullmäktige samt Överståthållarämbetet.

Departe­ I det följande ämnar jag anmäla forskningskommitténs förslag i väsent­ mentschefen. liga delar. Vissa av kommitténs förslag kräva dock ytterligare överväganden innan jag anser mig kunna taga slutlig ställning till desamma. Till dessa räknar jag i första hand frågorna örn statsunderstöd till Stockholms och Göteborgs högskolor, vidare spörsmålen örn understöd åt vissa under veten­ skapsakademien lydande institutioner och örn ökade anslag till naturhisto­ riska riksmuseet. Till dessa frågor ämnar jag återkomma så snart ske kan och örn möjligt redan i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48. Såsom av det följande kommer att framgå, anser jag dock vissa provisoriska åtgärder redan nu nödvändiga för ekonomiskt stöd åt Stockholms högskola.

2. Behovet av åtgärder för främjande av naturveten­ skaplig forskning.

I utredningsdirektiven anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, efter att ha erinrat örn vad som yttrats i ovannämnda motioner samt de av statsutskottet däröver infordrade utlåtandena, bland annat följande. Såväl i motionerna som i de däröver avgivna yttrandena har den natur­ vetenskapliga forskningen framhållits såsom en av de främsta välståndsskapande faktorerna i det moderna samhället. Denna synpunkt förtjänar enligt min mening att kraftigt understrykas. Utvecklingen har lett till ett starkt ökat behov av sådan forskning; den har också medfört, att denna forskning numera kräver väsentligt större kostnader än förut för att bli resultatbringande. Den moderna naturvetenskapliga forskningen arbetar nämligen med en vida större och dyrbarare apparatutrustning än som under tidigare skede var fallet, men framför allt kräver den allt fler vetenskapligt och tekniskt skolade forskare och hjälpkrafter. Såsom under ärendets riks­ dagsbehandling framhållits, äro förbättrade arbetsvillkor för den natur­ vetenskapliga forskningen oundgängliga, örn vårt land skall kunna hävda sin internationella ställning på den andliga och materiella kulturens om­ råden. Naturvetenskapliga forskning skommittén anför för sin del inledningsvis följande. Den naturvetenskapliga forskningen låter sig i grova drag uppdelas i två huvudavdelningar, grundforskningen, ibland benämnd förutsättningslös forskning (i engelsk litteratur pure Science eller pure research ), samt tilllämpningsforskningen, ibland, ehuru mindre adekvat, benämnd målbunden

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 5

forskning eller målforskning (i engelsk litteratur applied science eller applied r osear eli). Givetvis år dock gransen mellan dessa två avdelningar tämligen diffus. Grundforskningen bedrives i främsta rummet vid universitetens och högskolornas laboratorier, tillämpningsforskningen vid fackhögskolornas och industriernas forskningslaboratorier. Den förra syftar till att utreda sammanhang och lagbundenheter i naturen utan tanke på om forsknings­ resultaten komma att få en omedelbar praktisk användning eller ej. Till- 1 ämpningsforskningen strävar däremot att lösa i det praktiska livet upp­ kommande problem. Det kunde då synas, om man lägger en materialistisk­ ekonomisk syn pa forskningen och dess resultat, som om tillämpningsforsk­ ningen borde vara för samhället värd att under alla förhållanden stödjas, under det att grundforskningen vore en lyx, som samhället kunde kosta på sig i större utsträckning endast under gynnsamma ekonomiska förhållan­ den. En sådan uppfattning är emellertid grundfalsk, ty även örn resultaten av grundforskningen ofta icke kunna omedelbart utnyttjas för praktiska ändamål, så visar dock erfarenheten, att dessa resultat äro en väsentlig förutsättning för den materiella kulturens framåtskridande.

Forskningskommittén åberopar till belysning av det anförda bland annat följande uttalanden av vetenskapsakademien och kanslern för rikets uni­ versitet.

Vetenskapsakademien. Den matematisk-naturvetenskapliga forskningen är av grundläggande betydelse för tekniska och andra tillämpade vetenskaper. Våra dagars storproduktion av färgämnen, läkemedel, sprängämnen, kväve­ gödselmedel, konsthartser och mångå andra för vårt moderna samhälle oum­ bärliga varor har sin yttersta grund i arbeten, som utförts på universitetslaboratorier. Radiotekniken har sitt ursprung i fysikernas undersökningar över elektriska vågor och glödande metallers elektronemission — arbeten, som från början åsyftat endast att klarlägga dessa fenomen utan att praktiskt nyt­ tiggöra dorn. Elektroteknikens storartade landvinningar i våra dagar ha åstad­ kommits till stor del tack vare matematikernas arbeten, som skapat möjlig­ heter att på teoretisk väg komma till rätta med de invecklade problem, som mött på det elektriska området. Husdjurs- och nyttoväxtförädlingen, som på ett revolutionerande sätt höjt och höjer lantbrukets avkastning, har i stor ut­ sträckning byggt och bygger alltjämt på den ärftlighetsforskning, som be­ drives inom zoologiska och botaniska institut vid våra högskolor och univer­ sitet.^ Rent teoretiska undersökningar inom geologien och mineralogien ha också i väsentlig mån varit grundläggande eller vägledande för framstegen på gruvdriftens, brukshanteringens, stenindustriens och geoteknikens områden. Rot. är framför allt från den grundläggande matematisk-naturvetenskapliga forskningen, som de banbrytande uppslagen komma. Mångfaldiga exempel visa, att arbeten av forskare, som i sin gärning enbart drivas av hågen att tränga in i och avslöja naturföreteelsernas lagbundna virsen, kunna leda till upptäckter som tekniskt utnyttjade höja folkens levnadsstandard och om­ skapa deras levnadsvillkor. Ett samhälle, som strävar att förkovra sin mate­ riella odling, mäste därför tillse, att icke endast de tillämpade vetenskaperna få sitt utan att även den grundläggande forskningens berättigade krav på gynn­ samma arbetsvillkor tillgodoses. Universitetskanslern. Statsmakterna ha under de senaste åren vidtagit åt­ skilliga åtgärder till främjande av den tekniska forskningen i vårt land. Den tekniska forskningens utveckling betingas dock ytterst av den allmänt natur­

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

vetenskapliga forskningens rön. Sålunda kunna landvinningar inom teoretisk forskning, gjorda utan några som helst bitankar på lösningen av praktiska uppgifter, visa sig möjliggöra revolutionerande tekniska framsteg. Överhuvud gäller att i en tid, då statsmakterna börjat uppmärksamma den utomordentliga betydelsen för landets näringsliv av en intensifierad teknisk forskning, det måste anses vara dålig ekonomi att nödga universitetens na­ turvetenskapliga institutioner till inknappningar, som försvåra den där be­ drivna utbildningen och forskningen. Ett oundgängligt villkor för att arbetet på den tekniska forskningens främjande i vårt land skall bära frukt är otvivel­ aktigt, att en hög standard vidmakthålles inom den grundläggande naturveten­ skapliga forskningen vid universitet och högskolor. Härför erfordras emeller­ tid tillräckliga anslag. Forskningskommittén ingår vidare pa grundforskningens ställning i vissa andra länder, nämligen Storbritannien, Sovjetunionen, Förenta staterna och Schweiz, samt konstaterar, att den naturvetenskapliga forskningen i dessa länder understödjes av statsmakterna med anslag av helt annan storleksord­ ning än som förekommer här i Sverige. Kommittén citerar vidare åtskilliga aktuella uttalanden av kommittéer och andra inom dessa länder, utvisande bland annat, att man där är fullt medveten om grundforskningens betydelse, icke minst som underlag för industri och amian samhällsverksamhet. Forsk­ ningskommittén understryker särskilt ett yttrande i en sommaren 1945 publi­ cerad utredning av chefen, dr V. Bush, för det amerikanska »vetenskapliga forskningsrådet», vari framhalles, att en nation, som är beroende av andra nationers insatser för sina framsteg inom vetenskaplig grundforskning, hindras i sitt industriella framåtskridande och kommer att intaga en svag ställning i tävlan örn världshandeln, även örn landet har tillgång till framstående meka­ nisk kunnighet och duglighet. Forskningskommittén anför vidare:

Kommittén delar helt den uppfattning, som kommit fram i de citerade ut­ talandena från svenska myndigheter, samt grundtankarna i de refererade ut­ ländska källorna. . I de citerade uttalandena har mycket starkt understrukits grundforskning­ ens betydelse som välståndsskapande faktor. Detta bör dock icke få bort­ skymma den förutsättningslösa forskningens andra och minst lika viktiga upp­ gift, nämligen att vidga det mänskliga vetandet och föra kulturen framåt. I detta avseende har varje kulturland en oavvislig plikt att lämna bidrag allt efter sin förmåga. Denna plikt bör för oss kännas särskilt uppfordrande i en tid, då de flesta andra nationer måste ägna sin bästa kraft åt lösandet av alla de återuppbyggnadsproblem, som följa i krigshärjningamas spår, och ändå anse sig böra nedlägga enorma kapital och de största ansträngningar pa ratt ge forskning av alla slag, grundforskning saväl som tillämpningsforskning, möjligheter till allt mera omfattande verksamhet. Det framhölls ofta under förkrigstiden, att ett land som vårt i stor ut­ sträckning borde kunna tillgodogöra sig resultaten av de stora ländernas grund­ forskning, eftersom dessa resultat oftast bekantgjordes i de internationella tidskrifterna, och på det sättet följa utvecklingen utan alltför stora kost­ nader. Bortsett ifrån att resonemanget är ovärdigt en kulturnation, sa är det

Kungl. Maj:ts 'proposition nr '273. 7

principiellt felaktigt. För att kunna tillgodogöra sig utlandets forskning fordras det nämligen tillgång till väl skolade inhemska vetenskapsmän, ty en lekman kan omöjligen förstå var det värdefulla i vår tids jättelika vetenskapliga litte­ ratur finns att hämta. Därtill fordras inlevelse i just den speciella forskning varom fråga är, och sådan inlevelse får man endast genom eget arbete på om­ rådet. För övrigt vet man ej om det i full utsträckning blir möjligt att efter kriget återgå till den öppna publiceringen av alla forskningens resultat. Vissa eria renheter från tiden före kriget peka i själva verket mot autarki även på grundforskningens område. Det är t. ex. påfallande, att det fanns gott örn upp­ satser rörande raketens teori före 1936. Efter detta datum, då säkerligen det värdefullaste inom området gjordes, tiga de internationella tidskrifterna på detta område. För effektiv forskning i våra dagar är en omfattande investering av kapital och mänsklig arbetskraft nödvändig, men göres en sådan investering, så er­ håller förr eller senare riklig utdelning i form av värdefulla framsteg inom sam­ hällslivets olika områden.

Beträffande de åtgärder som måste anses i främsta rummet påkallade till stöd för forskningen anför kommittén i huvudsak följande.

Kommittén delar till fullo den bland vårt lands naturforskare allmänna uppfattningen, att svensk naturvetenskaplig forskning framför allt lider brist på personal: vi ha för få forskare och forskarna ha för få hjälpkrafter, både vetenskapliga och tekniska. Detta missförhållande ter sig ännu mera slående, när man samtidigt kan konstatera, att vårt land ingalunda lider brist på be­ gåvningar på området — tvärtom har det ofta sagts, att svenska folket har en ovanligt stor fallenhet för naturvetenskaplig och teknisk verksamhet. Att tillgodose forskningens krav på ökad personal av olika kategorier innebär där­ för också ett tillvaratagande av begåvningar, som under nuvarande förhållan­ den ej kunna komma till sin rätt, alltså en social och nationalekonomisk ange­ lägenhet av ännu större räckvidd än enbart ett tillgodoseende av naturforsk­ ningens behov. Det gäller här ej endast de vetenskapliga begåvningarna. Vetenskapsmän som syssla med laboratoriearbete kunna omvittna, vilken utom­ ordentlig betydelse t. ex. en skicklig instrumentmakare kan ha för forsknings­ arbetet på en institution, och man skulle kunna anföra exempel på sådana yrkesmän, vilka gjort sig kända långt utanför landets gränser. _ Genom en utökning av den vetenskapliga personalen vinner man dels givet­ vis direkt en intensifiering av forskningsarbetet, dels också bättre möjligheter att organisera detta rationellt, så att den högkvalificerade personalen (profes­ sorer. laboratorer, biträdande lärare, docenter) kan koncentrera sig på de mest maktpåliggande arbetena, under det att lägre befattningshavare (assistenter och amanuenser) därvid lämna sin hjälp eller övertaga enklare uppgifter. Or­ ganisationen bör uppbyggas med hänsynstagande till att det gäller att utvälja och tillvarataga en elit av forskarbegåvningar och att se till att de få dc bästa möjligheter att komma vidare både i avseende på arbetsbetingelser och eko­ nomisk trygghet i rimlig grad. Ser man på längre sikt, återverka givetvis så­ dana åtgärder högeligen på tillströmningen av begåvade studenter till de naturvetenskapliga forskningscentra. Lättnader i professorernas undervisnings­ börda spela en mycket viktig roll i den effektivare personalorganisation, som kommittén syftar till i sitt förslag. En viss del av undervisningsbördan kan övertagas av de nya laboratorer, forskar- och docentstipendiater, som föreslås. I en del fall h ar kommittén funnit det nödvändigt att dessutom föreslå inrät­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

tande av ett antal nya biträdande lärarbefattningar. Den särställning, som docent- och forskarstipendiaterna intaga vid universiteten, anser sig kommit­ tén icke böra. rubba i princip, men föreslår åtgärder för att i någon mån minska den otrygghet, som är förknippad med dessa befattningar. Om sålunda tyngdpunkten i kommitténs förslag — även i avseende på kost­ nader — ligger på befattningar av olika kategorier, måste självfallet tillräck­ liga anslag och tidsenliga lokaler utgöra väsentliga förutsättningar för att forskarna och deras medhjälpare skola kunna prestera, vad man väntar sig av dem. Då avlöningar till personal utgöra en mycket väsentlig andel i forsk­ ningens budget är det ytterligt dålig ekonomi att låta vetenskapsmännen ar­ beta med otillräckliga medel eller i bristfälliga lokaler med alltför torftig utrustning. I avseende på de årliga materielanslagen torde de naturveten­ skapliga. institutionerna vid statsuniversiteten åren närmast före världskrigets utbrott ha levat på en budget, som måste betecknas som mycket knapp, ehuru­ väl i mångå fall tillräcklig för att möjliggöra institutionernas verksamhet inom den inskränkta ram, som den fåtaliga personalen medförde. Särskilt livaktiga institutioner med omfattande forskningsprogram torde emellertid praktiskt taget alltid ha varit nödsakade att överskrida budgeten, varvid institutionsprefekterna måst »gripa till tiggarstaven» och söka fylla bristerna genom bidrag från fonder, industrier och enskilda mecenater. I längden kan man ej finansiera grundforskning på detta sätt. Kommittén föreslår därför i det föl­ jande ökade årliga materiélanslag, särskilda anslag för tillfällig och extra per­ sonal samt för fältarbeten — de bägge senare posterna innebära principiella nyheter vid vilka kommittén fäster synnerlig vikt. De av kommittén föreslag­ na årliga anslagen få anses ganska snävt tillmätta och torde ej medgiva ge­ nomförande av särskilt omfattande forskningsprogram. Finansieringsplanen bygger emellertid på att institutionens normala årsbudget skall kunna kom­ pletteras från ett gemensamt anslag, varifrån ekonomiskt stöd skall kunna lämnas till särskilt viktiga forskningsuppgifter för vilka de ordinarie anslagen visa sig otillräckliga. Fördelningen av dessa medel bör handhavas av ett natur­ vetenskapligt forskningsråd, åt vilket också bör anförtros en del andra upp­ gifter, t. ex. utdelandet av resestipendier m. m. Kommittén fäster synnerlig vikt vid att möjligheterna, till kontakt med ut­ landet i naturvetenskapliga frågor på allt sätt tillvaratagas och särskilt att till­ fälle beredes unga forskare att någon tid vistas vid utländska institutioner. De naturvetenskapliga institutionerna i vårt land förete i fråga örn lokaler samt utrustning och inredning för forskning en mycket växlande bild. Sida vid sida med högklassiga och modernt utrustade institutioner finner man sådana, där behovet av bättre lokaler ter sig synnerligen överhängande. Mången gång torde brist på lämpliga lokaler utgöra det allvarligaste hindret för forskningens effektiva bedrivande. Kommittén har därför sökt göra upp ett program för tillgodoseende av de mest brännande behoven i fråga om byggenskap, varvid särskild hänsyn tagits till lokalbehovet för sådana veten­ skapsgrenar, där forskningen visar stark expansion eller där resurserna i detta avseende ansetts otillfredsställande med hänsyn till den roll ämnet ifråga anses böra spela. Åtgärder för att underlätta och rationalisera publiceringen av det veten­ skapliga arbetets resultat spela också en stor roll. T detta sammanhang hör även hemma det ofta debatterade spörsmålet örn understöd till publiceringen av doktorsavhandlingar. Frågor av denna art, vilka även skola behandlas av

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 9 universitetsberedningen, har kommittén hänskjuta till andra delen av sitt ut­ låtande.

För att få fasta hållpunkter för en bedömning av detaljerna beträffande de åtgärder som i främsta rummet äro påkallade för att främja den matematisk­ naturvetenskapliga grundforskningen i vårt land har kommittén från veten­ skapsakademien, de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds och Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stock­ holms högskola, föreståndarkollegiet vid naturhistoriska riksmuseet samt pro­ fessorerna i naturvetenskapliga ämnen vid Göteborgs högskola infordrat upp­ lysningar beträffande de olika institutionernas önskemål i fråga om vetenskap­ lig och teknisk personal, årsanslag och engångsanslag, ny- och ombyggnad av institutionslokalerna samt förbättring av dessas inredning och utrustning. För studium speciellt av byggnadsfrågor ha besök på de olika institutionerna gjorts av inom kommittén utsedda subkommittéer. Vederbörande ha också uppmanats att framföra övriga önskemål och syn­ punkter beträffande åtgärder för att effektivt främja naturvetenskaplig forsk­ ning. Det omfattande material, som sålunda hopbragts, visar otvetydigt, fram­ håller kommittén, att behovet av stödåtgärder är synnerligen stort och att påfallande överensstämmelse råder mellan de förslag, som framförts från de olika tillfrågade institutionerna rörande åtgärdernas art och omfattning.

Remissyttranden.

I remissyttrandena har icke från något håll förnekats, att ett stort behov föreligger av att vidtaga kraftiga åtgärder för understödjande av den mate­ matisk-naturvetenskapliga forskningen. Tvärtom understrykes i allmänhet vad forskningskommittén anfört i detta hänseende och hälsas dess förslag med största tillfredsställelse. Vissa remissinstanser, exempelvis vetenskapsakade­ mien och matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala, framföra den åsikten, att kommittén i olilia avseenden ålagt sig en alltför stark begränsning. Vetenskapsakademien understryker på det kraftigaste kommitténs all­ männa uttalanden och anför vidare bland annat:

Många av den materiella kulturens stora landvinningar ha från början framstått som medvetna mål för tekniska strävanden. Men ofta har först den rent vetenskapliga forskningen givit impulsen till uppfinningar eller upptäck­ ter, som man icke tidigare kunnat föreställa sig och därför icke heller kunnat eftersträva. I dylika fall, särskilt välbekanta och betydelsefulla inom strål­ nings- och atomfysiken, har denna forskning, just emedan den är allsidigt rik­ tad, kunna hinka in den tilliimpade forskningen på nya vägar genom att ställa till dess förfogande på en gång nya idéer och grundförutsättningarna för deras realiserande. All erfarenhet visar överhuvudtaget att man icke som regel kan på förhand avgöra i vad mån en given forskningsuppgift kan leda till praktiskt värdefulla resultat. Även för att rätt kunna tjäna den tillämpade forskningens intressen bör den rena naturforskningen sålunda åtnjuta den frihet och obundenhet, som

10 Kungl. Majlis proposition nr 273.

dess eget förutsättningslösa kunskapssökande med nödvändighet kräver. Den bör därför icke i allmänhet dirigeras med hänsyn till den praktiska nyttoforskningens för ögonblicket skönjbara behov. Det intima samarbete med den tillämpade forskningens olika grenar, vars nödvändighet är uppenbar och som även av vetenskapsakademien tillmätes den största betydelse, synes bäst kunna tillgodoses genom direkta överenskommelser mellan vederbörande in­ stitutioner eller genom förhandlingar mellan respektive forskningsråd, even­ tuellt under medverkan av samarbetskommittéer med särskilda uppgifter. Kommittén har i sitt förslag medtagit samtliga huvudgrenar av den rena matematisk-naturvetenskapliga forskningen. Den uppfattning, som häri kom­ mit till uttryck, delas helt av vetenskapsakademien. Det är i själva verket ofta ytterst vanskligt eller rent av omöjligt att gradera den särskilda betydel­ se som olika grenar av naturvetenskaperna äga eller i framtiden kunna få för den tillämpade forskningen. I sitt yttrande över riksdagsmotionerna har aka­ demien redan anfört en rad av de mest välbekanta exempel som äro ägnade att belysa hur starkt den praktiska nyttoforskningen är beroende av sådana vetenskapsgrenar som matematik, fysik, kemi, geologi, mineralogi och ärftlig­ hetsforskning. Till dessa exempel, som naturligtvis icke voro avsedda att vara uttömmande, må här endast fogas ytterligare ett, hämtat från ett helt annat vetenskapsområde. Den systematiska och anatomiska biologien tillhandahål­ ler åt medicinen, växt- och djurförädlingen, jordbruks- och råämnesforskningen m. fl. många oumbärliga data, bland annat om: småarter och raser av växter och djur (för iörädlingsforskningen); medicinalväxter, numera även mögelsvam­ par (penicillinet); parasiter hos kulturväxter och djur; skadeinsekter (även sjukdomsspridare); allehanda växter (numera även maskrosor) som lämna gummi, vegetabiliska oljor och spånadsämnen m. m.; fossila djur och växter (för orientering i lagerföljden vid försöksbrytningar och djupborrningar i prak­ tiskt syfte) o. s. v. Ett nära nog obegränsat antal exempel från olika veten­ skaper skulle kunna anföras utan att likväl tillfullo belysa det nödvändiga samarbetets betydelse, vilken av allt att döma torde komma att växa i ökat tempo. Allt vetande om naturen hänger överhuvudtaget så nära samman, att den naturvetenskapliga forskningen i sin helhet måste kraftigt understödjas i den tillämpade forskningens intresse. I likhet med forskningskommittén och i överensstämmelse med sin av Kungl. Majit fastställda uppgift måste emellertid vetenskapsakademien med största eftertryck betona, att även bortsett från nyttosynpunkter främjan­ det av den rent vetenskapliga forskningen är varje kulturlands oavvisliga plikt och samtidigt av oskattbart värde för dess allmänna odling. Naturforsk­ ningen är därjämte i särskilt hög grad en internationell angelägenhet. Rön från alla länder sammanställas och värdesättas omedelbart, varför en nations insats på detta område är av icke ringa betydelse även för dess mellanfolkliga anseende. Även i de fall då ingen materiell vinning ernås, äro sålunda utgif­ terna för detta slags forskning ingalunda onödiga utan måste tvärtom anses i hög grad fruktbärande och oundvikliga, så länge vårt lands framåtskridande icke mätes enbart ur materiell synpunkt. Såsom kommittén betonar lider svensk naturforskning framförallt av brist på personal, såväl högre som lägre. I vad angår professurer företer exempelvis fysiken nu en underrepresentation, som ter sig ytterst märklig och betänklig med hänsyn till ämnets alltjämt växande betydelse, och som endast nödtorf­ tigt avhjälpes genom de två föreslagna nya befattningarna. Kommittén har överhuvudtaget enligt akademiens mening snarast ålagt sig en alltför stark

Kungl. Maj:ts proposition nr 373. 11

begränsning beträffande inrättandet av nya professurer. Desto mera angelä­ get är det att de nu föreslagna befattningarna komma till stånd snarast möj­ ligt. Men det är även av största vikt att frågan om de professurer, vilkas in­ rättande av olika skäl måst ställas på framtiden, icke uppskjutes på obestämd tid, och särskilt att ännu erforderliga utredningar forceras.

Ingenjörsvetenskapsakademien understryker särskilt starkt den grundläg­ gande naturvetenskapliga forskningens utomordentligt stora betydelse för vårt allmänna framåtskridande. Akademien yttrar bland annat.

Den naturvetenskapliga grundforskningens betydelse för tekniken är uppen­ bar. Den teknisk-vetenskapliga forskningen, även där den har karaktären av mer eller mindre utpräglad tillämpningsforskning, har nämligen i den na­ turvetenskapliga grundforskningen en källa, ur vilken den hämtar viktiga im­ pulser till sin fortsatta utveckling. Grundforskningen vid universitet och. hög­ skolor utgör också en mycket värdefull plantskola för utbildning av initiativ­ rika och kunniga forskare, av vilka den tillämpade forskningen vid institutio­ ner och industriföretag har ett stort och tyvärr mycket svårtäckt behov. Gläd­ jande nog har industrien under senare år i stor utsträckning inrättat laborato­ rier och forskningsanstalter, där även rent vetenskaplig forskning bedrives. En naturlig förutsättning för att dessa skola bli till avsedd nytta för industri­ ens utveckling är dock tillräcklig tillgång på vetenskapligt skolade forskare. Vårt land med dess relativt fåtaliga befolkning är visserligen hänvisat att till övervägande grad — åtminstone kvantitativt sett — mera spela roljen av mottagare än givare i fråga om de vetenskapliga framsteg, som göras i värl­ den. Förekomsten inom landet av en kvalitativt högtstående forskning ger oss emellertid en betydligt bättre position vid utbytet av erfarenheter med de stora kulturländernas forskningsverksamhet och är i själva verket en förutsätt­ ning för att vi skola kunna tillgodogöra oss det utifrån erhållna materialet. Alldeles oavsett dessa mera nyttobetonade synpunkter är det varje kultur­ nations plikt att i mån av sin förmåga bidraga till vidtagandet av det mänsk­ liga vetandet. Med den priviligierade ställning som vårt ay kriget skonade land nu intar i världens ögon, är vår skyldighet härtill särskilt uppenbar. Under hänvisning till vad nu sagts örn den grundläggande naturvetenskap­ liga forskningens betydelse för den verksamhet, som faller inom akademiens intressesfär, vill akademien varmt förorda att de matematisk-naturvetenskapliga institutionerna erhålla ökade möjligheter att bedriva sådan forskning och utbildning av forskare. En detalj granskning av den naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag till personalstater och utrustning, saknar akademien anledning att ingå på. Det är emellertid uppenbart att bristen på såväl fors­ kare som hjälpkrafter vid dessa institutioner är skriande, och det omedelbara anslagsbehovet har säkerligen ej överskattats. Det är ur nationalekonomisk synpunkt orimligt att högkvalificerade vetenskapsmän skola behöva spilla tid på arbete, som likaviil kunde utföras av kansli- och laborat oriel)! t rådén och en rättelse på denna punkt bör omedelbart vidtagas. I detta sammanhang understrykes också vikten av att institutionerna få tillgång till goda mekaniker för tillverkning av apparater och andra hjälpmedel flir forskningsarbetet. En omedelbar utvidgning av möjligheterna till högre utbildning av forskare äx särskilt angelägen inom de institutioner, som arbeta med problem, vilka sammanhänga med atomenergiens tillgodogörande. Flit höra emellertid icke enbart de institutioner, inom vilka den rena kärnfysiken faller. En kartlägg­

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ning av problemet har visat, att det kanske i lika hög grad faller inom den oorganiska kemien och medicinen. En annan synpunkt, som gör det synnerligen angeläget att omedelbart få medel tillgängliga för bättre avlöning, stipendier och studieresor m. m. till forskarna vid ifrågavarande institutioner, är att det i nuvarande läge är stor fara för att dessa eljest lockas bort från vårt land genom anbud från Förenta staterna men även från andra länder med brist på kvalificerade forskare.

Även från de tekniska högskolornas sida understrykes angelägenheten av ett kraftigare stöd åt den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen såsom varande av grundläggande betydelse för den tekniska, målbetonade tillämpningsf orskningen. Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anför:

Styrelsen får understryka önskvärdheten av att rikliga medel anslås till den naturvetenskapliga forskningens främjande. Icke blott den tekniska forsknipgen utan även den tekniska undervisningen är starkt beroende av en liv­ aktig inhemsk grundforskning på det matematisk-naturvetenskapliga om­ rådet. Särskilt den högre ingenjörsutbildningen bygger på en bred grund av undervisning inom de flesta hithörande ämnen. Ju mera fri forskning som bedrives inom dessa ämnen i vårt land, desto mera avancerad kan undervisning­ en häri bli vid de tekniska högskolorna och desto bättre blir den lagda grunden för studiet av tillämpningsämnena. Det kan tilläggas att våra möjligheter att snabbt tillgodogöra oss utlandets forskningsresultat, vare sig vi gå mot tider med öppnare gränser eller icke, otvivelaktigt okas, om vi icke endast stå som mottagare utan även tack vare egna forskare med internationellt anseende och internationella förbindelser kunna giva egna resultat i utbyte.

Statskontoret har uttalat starka betänkligheter mot de sakkunnigas förslag såväl ifråga örn de allmänna riktlinjerna som ifråga om åtskilliga detaljer. Ämbetsverket har funnit kommitténs förslag i väsentliga delar vara av sådan karaktär, att de borde prövas i ett vidare sammanhang. I betraktande härav vore det enligt statskontorets mening att förorda, att förslagen överlämnades till universitetsberedningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt beredningen anförtrodda utredningsuppdraget. Statskontoret anför vidare bland annat följande.

Då enligt statskontorets uppfattning frågan om det naturvetenskapliga ar­ betets organisation icke bör lösas, innan för samtliga vetenskapliga institutio­ ner gemensamma organisationsprinciper fastställts, och då vidare anslagstill­ delningen för naturvetenskaplig forskning bör avvägas mot behoven för andra forskningsändamål, påkallas redan härav största försiktighet vid en separat reglering för naturvetenskapens del. Även bortsett från detta förhållande har emellertid statskontoret icke kunnat undgå att hysa stor tveksamhet gent­ emot de framförda förslagen. Härvid må till en början framhållas, att riksdagen i samband med sin hem­ ställan örn utredning i ämnet framfört önskemålet, att vid utredningen en allmän översyn borde verkställas över de resurser, som för närvarande stöde till buds på det naturvetenskapliga området, för bedömande i vilken mån en rationalisering och samordning kunde befinnas möjlig av det finansiella stöd,

Kungl. Maj:ts proposition nr %73. 13

som ansåges böra lämnas från statens sida. Vidare har av riksdagen anförts, att det syntes böra undersökas, huruvida icke ett samarbete mellan den vid högskolorna förekommande naturvetenskapliga forskningen och den på forsk­ ningsuppgifter inriktade verksamhet, som bedreves vid vissa av våra större industriföretag, kunde befinnas lämpligt och genomförbart. Det förstnämnda önskemålet säger sig kommittén lia sökt att i görligaste mån beakta. Någon översyn av naturvetenskapens samlade resurser i vårt land har emellertid icke lämnats i betänkandet. Samarbetet med industrierna ämnar utredningen be­ handla i ett följande betänkande. I båda fallen rör det sig emellertid, såvitt statskontoret kunnat förstå, om förutsättningar för utredningsarbetet, vilka bort klarläggas före fastställandet av statsinstitutionernas behov av personal­ utvidgning. Ytterligare må erinras, att de vetenskapliga hjälpkrafterna vid universiteten nyligen förstärkts, i det att 1945 års riksdag i samband med en arbetstidsoch arvodesreglering för vissa assistenter och amanuenser beviljat medel för en icke oväsentlig utökning av dessa personalgrupper. Det kan antagas, att anlitande av tekniska och andra biträden i ökad om­ fattning skulle medföra arbetslättnader även i de högre vetenskapliga befatt­ ningarna, ett förhållande, som även uppmärksammats av kommittén. I an­ slutning härtill vill statskontoret uttala, att det förefaller ämbetsverket natur­ ligt, att en förbättring av de naturvetenskapliga forskarnas arbetsvillkor sökes i första hand genom anställande av flera biträden särskilt för tekniska upp­ gifter men även i den mån omfattningen av eventuellt förekommande kontorsgöromål så motiverar, av biträden för utförande av dylika göromål. I av­ vaktan på erfarenheter rörande verkningarna av en rationalisering i denna riktning samt av den skedda utökningen av assistent- och amanuensperso­ nalen torde nya vetenskapliga befattningar icke böra inrättas, såframt icke alldeles särskilda skäl därför kunna anföras. En sådan försiktighet synes desto naturligare, som vid bifall till kommitténs förslag örn uppförande å riksstaten av ett gemensamt forskningsanslag för naturvetenskapliga ändamål möjlighet komme att förefinnas att — utan att därför behöver anlitas reservfonden — understödja en enskild forskare, vilken vore sysselsatt med en betydelsefull forskningsuppgift, genom anvisande av medel från detta anslag.

194-5 års universitetsberedning har uttalat sin tillfredsställelse över den av forskningskommittén verkställda utredningen. Det kraftiga stöd för den natur­ vetenskapliga forskningen, som kommitténs förslag åsyftade, vore enligt be­ redningens mening synnerligen önskvärt, och det vore dess livliga förhopp­ ning, att förslagen måtte realiseras i så obeskuret skick som möjligt.

Kanslern för rikets universitet framhåller, att kommittébetänkandet inne­ fattar en värdefull översikt över vad som kan och bör göras för avhjälpande av de nuvarande bristerna i den svenska naturvetenskapliga forskningens effektivitet. Som allmän riktlinje för sitt förslag hade kommittén givit uttryck åt den uppfattningen, att det viktigaste för närvarande vore, att de nuvarande institutionerna upprustades så, att de bleve verkligt funktionsdugliga. Till denna allmänna grundsats ville kanslern ansluta sig. Kanslern framhåller emellertid, att kommitténs förslag till personalorgani­ sation flir de olika institutionerna på många punkter mäste betraktas som ett

14 Kungl. May.ts proposition nr 273.

program, sorn får förverkligas successivt, allteftersom förutsättningarna med hänsyn till lokaler m. m. föreligga. Kanslern anför i nämnda hänseende föl­ jande.

En granskning av de skilda upprustningsförslagen och de motiveringar, som givits för dem, stöder den övertygelsen, att förslagen i huvudsak äro väl grundade och väl ägnade att befordra naturvetenskaplig forskning. En re­ flexion, som man dock icke kan undgå att göra, är att det nu rådande nära sambandet mellan forskningens krav och undervisningens icke alltid vunnit fullt beaktande. Även örn lättnader beredas institutionsföreståndarna i fråga om meddelande av elementär undervisning, är detta icke nog; Det kan ofta vara nödvändigt eller åtminstone högst ömkligt att vid vissa tillfällen i forsk­ ningens intresse bereda dem ledighet från ali undervisning och examination samt all eller nästan all personlig handledning av elever för att sätta dem i tillfälle att helt ägna sig åt visst forskningsarbete. Måhända kan det föreslag­ na naturvetenskapliga forskningsrådet vid behov i viss utsträckning ingripa härutinnan genom att ställa forskningsanslag till förfogande. För den naturvetenskapliga forskningen måste det vara ett önskemål, att kommitténs förslag ifråga örn personal, materiel och lokaler i sina huvuddrag bli så fort som möjligt realiserade. Redan kommittén själv har av naturliga skäl dock funnit sig nödsakad att i viss utsträckning räkna med ett successivt förverkligande av sina planer. Sålunda ha de föreslagna nya professurerna indelats i olika grupper alltefter graden av angelägenheten i deras inrättande eller de praktiska möjligheterna därtill. På ett motsvarande sätt ha också de olika behoven av nya lokaler graderats, och i fråga örn enstaka andra önske­ mål har hänvisats till särskilda utredningar. En närmare granskning av de olika förslagen föranleder otvivelaktigt den slutsatsen, att åtskilliga av dem äro beroende av förutsättningar, som ännu icke föreligga eller äro ovissa. I fråga örn de i mångå fall betydande ökningar­ na i personalstaterna för de särskilda institutionerna torde, huru välmoti­ verade de i och för sig än äro, i åtskilliga fall tvivel resa sig, huruvida till­ fredsställande arbetsmöjligheter nu kunna beredas åt samtliga de nya befatt­ ningshavarna i de redan befintliga, enligt samstämmigt omdöme otillräckliga och otidsenliga lokalerna för den ifrågavarande institutionen. Visserligen kan häremot med fog anmärkas, att i vissa fall, såsom t. ex. i fråga om de före­ slagna nya professurerna i fysik, det är av synnerlig vikt, att den nye pro­ fessorn blir i tillfälle att deltaga i planeringen av de nya lokaler, där han skall arbeta, samt vidare att i många andra fall redan besluten om inrättandet av nya befattningar äro ägnade att inge en hälsosam förtröstan om framtiden hos unga vetenskapsidkare och egga dem till ansträngningar, även om befatt­ ningarnas definitiva inrättande är beroende av den framtida lösningen av en lokalfråga. Men i andra fall synes denna lösning vara så pass avlägsen och oviss, att ett beslut örn nya befattningars inrättande, som göres beroende av denna lösning, för närvarande skulle hänga i luften och vara till föga gagn. Härvid bör särskilt uppmärksammas, att utvecklingen på förevarande områ­ de är så hastig, att också önskemålen ifråga om de yttre förutsättningarna för forskningen kunna vara underkastade den snabba förändringens lag. Mot den invändningen, att lämpliga aspiranter icke alltid skulle vara att påräkna till de nya befattningarna har likaledes genmälts, att även i de fall där lämplig aspirant icke omedelbart skulle finnas, tjänsterna dock borde omedelbart in­ rättas för att stimulera eventuella aspiranter att meritera sig för tjänsterna;

Kungl. Maj:ts proposition nr 278. 15

under tiden till dess tjänsten kunde besättas kunde den antingen uppehållas på förordnande eller provisoriskt utbytas mot något slags annan befattning eller i något fall vakanssättas. Kommittén själv har för ett hithörande fall, nämligen beträffande de nya docentstipendierna, föreslagit, att deras inrät­ tande väl skulle omedelbart beslutas för att stimulera unga forskare att kva­ lificera sig för dem, men att de ej borde ställas till vederbörande lärosätes för­ fogande genast utan successivt efter därom gjord framställning i varje sär­ skilt fall med angivande av lämplig kandidat. På en annan betydelsefull punkt möta spörsmål av annan karaktär. I de föreslagna personalstaterna inta nya befattningar som biträdande lärare en framträdande plats. Att de ha en stor betydelse i en för forskningsarbetets be­ främjande vid universitet och högskolor uppbyggd organisation, ligger i öppen dag. Väl anordnade kunna de verksamt avlasta de högre kvalificerade for­ skarna från en del av den elementära undervisningen, utan att denna därav lider men. De kunna emellertid anordnas efter olika mönster, varvid såväl befattningshavarnas åligganden som deras kvalifikationer och deras därefter anpassade löneförmåner kunna variera. En undersökning av detta problem­ komplex ankommer på 1945 års universitetsberedning och lösningen synes böra ske efter något så när om ej enhetliga så dock jämförbara normer för alla de akademiska fält, där denna befattningstyp förekommer. Såsom längre fram i detta yttrande framhålles, synas emellertid några större betänkligheter ej möta mot att, då trängande behov av arbetsförstärkning föreligger, in­ rätta nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen. Även på någon enstaka annan punkt torde kommitténs förslag nära sammanhänga med andra utredningar. Förslag rörande personalstaten vid meteorologiska institutionen i Uppsala synes sålunda ha ett visst samband med utredningen om bland annat meteorologernas utbildningsförhållanden. Kommitténs förslag till personalorganisation för de olika institutionerna måste därför på många punkter betraktas som ett program, som får förverk­ ligas successivt, allt eftersom förutsättningarna med hänsyn till lokaler m. m. föreligga. Från dessa allmänna utgångspunkter har jag gått att avgiva mitt yttrande om det föreliggande förslaget. Oavsett de statsfinansiella hänsynen, har jag vid övervägande av de praktiska möjligheterna att så snabbt som möjligt reali­ sera det väsentliga i kommitténs förslag haft att välja mellan olika utvägar. En sådan vore att inordna dessa olika förslag i en i detalj fixerad plan, avsedd att förverkligas under ett visst antal år. Frånsett ovissheten att kunna vinna behörig stadfästelse å en sådan plan lider detta alternativ av svagheten att binda också vederbörande institutionsledare på ett olämpligt sätt; det bleve vida svårare att efter ett eller annat år få en punkt i en sådan plan iindrad, om (leii redan vunnit stadfästelse än om den alltjämt endast förelåge i förslagsform. Fn annan utväg att omedelbart söka trygga tillgodoseendet jäm­ väl av behov, som icke viintas bli aktuella under kommande budgetår, är att nu utverka principbeslut om tillgodoseende av detta behov, men låta anslagets beviljande eller befattningens tillsättande bli beroende på framtida anmälan, att de nödiga förutsättningarna föreligga. Sistnämnda utväg står dock endast till buds, när formerna för behovets tillgodoseende nu kunna förutses och bestämmas.

Det materiella framåtskridande, som kännetecknat det sista århundradet, Departe­ mentschefen. har ytterst haft sin grund i det allt intensivare och målmedvetnare utnyttjan-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

det av vetenskapliga landvinningar. På samma sätt är möjligheten av en fortsatt höjning av det materiella välståndet beroende av en fortgående ut­ veckling av forskningen — naturvetenskaplig, teknisk, medicinsk o. s. v. Så­ lunda är det uppenbart, att ju större insatser forskningen i ett kulturland beredes tillfälle att göra, desto gynnsammare bli betingelserna för att välståndet skall kunna vidmakthållas eller förbättras. — En kapitalinvestering i veten­ skaplig forskning är därför en penningplacering, som förr eller senare kan väntas ge en rik avkastning. Forskningens livsviktiga betydelse för ett land exemplifieras kanske bäst genom en hänvisning till det allmänt kända förhållandet, att de krigförande stormakterna under det senaste världskriget nedlagt väldiga kapital på en planmässig organisation av och ett målmedvetet stöd åt forskningen. Resul­ taten ha heller icke uteblivit. Det torde kunna fastslås, att vetenskapsmannen och teknikern i lika hög grad som mannen i ledet gjort en krigsavgörande in­ sats. Det är emellertid självklart, att en livskraftig vetenskaplig forskning kan få ett lika avgörande inflytande på den fredliga utvecklingen i ett land. En nödvändig förutsättning härför är dock, att forskningen icke förkväves och hämmas genom en kortsynt besparingspolitik. Det är känt, att allt flera större industriföretag i klart medvetande om forskningens betydelse upprätta och frikostigt understödja välutrustade laboratorier. Det är en angelägenhet av största vikt, att staten i sin tur handlar lika förutseende inom de forskning­ ens domäner, vilka odisputabelt ligga inom statsmakternas intressesfär. Den vid universiteten bedrivna naturvetenskapliga grundforskningen är utan tvivel en av de främsta företrädarna för dessa forskningsområden. Det torde icke vara nödvändigt att genom en detaljerad redogörelse för nuvarande förhållanden påvisa bristerna i de matematisk-naturvetenskapliga sektionernas resurser ifråga om forskningsmöjligheter. Dessa förhållanden tor­ de numera vara väl kända. Riksdagen har också i klar insikt om forskningens betydelse men samtidigt om dess bristande ekonomiska förutsättningar an­ hållit om utredning rörande vilka åtgärder, som kunde befinnas påkallade för främjande av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen i vårt land. Särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga ha utrett dessa förhållanden och framlagt därpå grundade förslag. De sakkunniga ha bekräftat det förut kända förhållandet, att den mate­ matisk-naturvetenskapliga forskningen främst behöver ökat ekonomiskt stöd. Svensken torde vara sällsynt väl lämpad för vetenskapligt forskningsarbete; i detta avseende torde vår nation icke stå någon annan efter. Forskningens knappa ekonomiska förhållanden möjliggöra dock för alltför få att ägna sig åt vetenskapligt arbete. I detta avseende är det av grundläggande betydelse att framför allt bereda de yngre forskarbegåvningarna ekonomiska förutsätt­ ningar att kunna ägna sig åt forskning. Det ligger i sakens natur, att det är få vetenskapsmän förunnat att erhålla någon mer betydande ekonomisk valuta av sina forskningsresultat; i all synnerhet gäller detta den s. k. rena

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 17 grundforskningen varom här särskilt är fråga. Desto mera angeläget är det då, att någorlunda väl avlönade forskarbefattningar för yngre vetenskapsmän inrättas. I detta avseende ha docentstipendierna samt amanuens- och assistentbefattningarna sin måhända viktigaste uppgift att fylla. Av vikt är givetvis även, att antalet fasta befattningar, i främsta rummet professurer och laboratorstjänster, inrättas till ett antal, som respektive ämnesområdens väkt det kräver. Det måste även tillses, att innehavarna av dessa befattningar icke i orimlig grad till men för forskningen betungas med undervisningsuppgifter. Underordnade hjälpkrafter för den elementära undervisningens upprätthål­ lande måste därför anställas i tillräckligt antal. Likaså synas statsmakterna i ökad utsträckning böra inrätta personliga tjänster för därav förtjänta forskare. Av största vikt för forskningsarbetets effektivitet är även, att de vetenskap­ liga institutionerna utrustas med större antal tekniskt skolade hjälpkrafter, instrumentmakare, institutionsvaktmästare, tekniska biträden o. s. v. Det vore en dålig hushållning med arbetskraft, därest — såsom hittills ofta varit fallet — vetenskapligt utbildad personal nödgades ägna en stor del av sin tid åt rent manuellt arbete, som snabbare och bättre kan utföras av yrkeskunnig personal. De flesta institutioner ha även stort behov av särskilda biträden för skriv- och expeditionsgöromål m. m. Självklart är även, att de vetenskapliga institutionerna för att kunna rationellt utnyttjas måste ha tillgång till förstklassig instrument- och annan utrustning samt rymliga och ändamålsenliga lokaler. Den naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bedömandet av de naturvetenskapliga institutionernas behov i nämnda hänseende utgått från den grundläggande principen, att den fasta organisationsramen bör tilltagas relativt snävt men att medel böra stå till förfogande utöver den normala års­ budgeten för särskilt viktiga, för tillfället aktuella forskningsuppgifter. För detta ändamål föreslås, att ett relativt stort särskilt reservationsanslag för främ­ jande av den matematisk-naturvetenskapliga grundforskningen skall anvisas; detta anslag skulle fördelas av ett naturvetenskapligt forskningsråd. Jag har för egen del funnit kommitténs grundläggande synpunkter riktiga och har vid detaljbehandlingen sökt följa dessa enligt min mening ändamålsenliga rikt­ linjer. I väsentliga avseenden, såsom när det gäller det ifrågasatta statsbidraget till Stockholms högskola och den tekniska personalens anställningsförhållanden, har jag dock icke kunnat ansluta mig till kommittéförslaget. I fråga om de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid statsuniversiteten har jag dock funnit detta förslag i sina huvuddrag godtagbart och har till och med, sedan kompletterande upplysningar inhämtats, ansett mig kunna i vissa avseenden biträda förslag, vilka av kanslern för rikets universitet ansetts kunna skjutas på framtiden.

Bihang till riksdagens protokoll 19lf6. 1 sand. Nr 273. •z

18 Kungl. Majlis proposition nr 273.

3. Föreliggande förslag.

A. Professorernas arbetsförhållanden.

Forska in g skom mitten. Kommittén erinrar örn, att frågan om en minskning av professorernas undervisningsskyldighet tidigare varit diskuterad, exempelvis av 1933 års universitetsberedning, som emellertid hade kommit till den uppfattningen, att ingen ändring borde vidtagas ifråga örn den stadgade undervisningsskyldigheten. Undervisningsskyldigheten regleras för närvarande i § 104 av gällande universitetsstatuter. Nämnda paragraf har följande lydelse.

Professor vare skyldig att utan särskild ersättning hålla offentlig föreläs­ ning i sin vetenskap en timme fyra dagar i veckan, där ej kanslern på förslag av vederbörande fakultet bestämmer, att föreläsningarna skola på annat sätt fördelas eller att i stället för föreläsningar skall träda annan däremot svarande undervisning. Där professor på grund av särdeles betungande examinationseller andra tjänstegöromål behöver lindring i undervisningsskyldigheten ut­ över den han med tillämpning av § 102, mom. 2 må kunna erhålla vid slutet av terminerna, må det ankomma på kanslern att efter i varje fall gjord fram­ ställning medgiva den nedsättning i nämnda skyldighet han efter prövning av omständigheterna finner erforderlig, dock icke till större omfattning för läsår räknat, än som motsvarar den normala undervisningsskyldigheten under en månad. Kommittén framhåller, att professorernas möjligheter att bedriva forskning äro alltför beskurna, och anser att åtgärder äro nödvändiga för en förbättring av dessa möjligheter genom anslag till anställande av tillräckligt antal hjälp­ krafter. Däremot anser kommittén i likhet med 1933 års universitetsberedning, att någon ändring av nuvarande normering av undervisningsskyldig­ heten icke bör göras. Kommittén anför vidare bland annat:

Det bör emellertid framhållas, att formerna för akademisk undervisning lik­ som all annan undervisning med tiden ändrat karaktär. Föreläsningarna ha icke längre den centrala och dominerande roll de tidigare haft; seminarie­ övningar, laborationer, räkneövningar och personlig handledning ha fått ökad vikt och skjutit föreläsningarna i bakgrunden. Kommittén anser, att särskilt stort avseende bör fästas vid professorernas personliga handledning av de mera avancerade, vetenskapligt arbetande eleverna genom instruktion, sam­ tal och diskussion i samband med deras forskningsarbete. Såsom framgår av den citerade § 104 i statuterna, behöva dessa ej ändras för att möjliggöra den föreslagna förskjutningen mot för vår tids förhållanden mera lämpade under­ visningsformer, då de redan från början avsetts lämna rum för en anpassning i detta avseende. Kommittén nöjer sig därför med att understryka, att möjlig­ heterna till utbyte av föreläsningar mot annan form av undervisning i högre grad än nu är fallet borde utnyttjas. En förutsättning härför är givetvis, att personal finnes, som kan övertaga den från professorn avlastade undervis­ ningsbördan. Kommittén anser, att den undervisningsskyldighet som kommer att åligga de föreslagna nytillkommande forskningsbefattningarna (laborator,

Kungl. Maj:ts proposition nr 373. 19

docentstipendiater) liksom de föreslagna biträdande lärare- och undervisningsassistentbefattningarna bör vara tillräcklig för att tillgodose detta behov. 1 de fall, då en professur är förenad med befattningen som institutionsföre­ ståndare, tillkommer utöver undervisningen en arbetsuppgift, som, åtminstone vid större, experimentellt arbetande institutioner, får anses till och med mer tids- och kraftödande än undervisningsskyldigheten. En avsevärd del av denna arbetsbörda skulle kunna avlastas genom relativt billiga tekniska hjälp­ krafter. Att så ännu icke skett i större utsträckning, utgör ett av de mest uppenbara och ofta patalade fallen av statligt slöseri med kvalificerad arbets­ kraft. Dessa synpunkter ha beaktats vid upprättandet av kommitténs för­ slag till de särskilda institutionernas utrustning med hjälpkrafter.

Remissyttranden.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet anser att en generell minskning av professorernas undervisningsskyldighet vore att för­ orda, en fråga, sorn dock 1945 års universitetsberedning borde taga upp till diskussion. Kanslern anför: I likhet med kommittén vill jag understryka vikten av att professorernas undervisningsskyldighet så avväges, att tillräcklig tid står till buds för forsk­ ning. Lättnad i fråga om den del av undervisningsskyldigheten, som består i mera elementär undervisning, bör utan större svårighet kunna beredas ge­ nom att överflytta största delen av denna undervisning på biträdande Kirarkrafter av olika slag. I vissa ämnen är tentamensbördan liksom även skyl­ digheten att granska licentiat- och doktorsavhandlingar mycket tyngande. En icke obetydlig avlastning skulle kunna komma till stånd, om tentamina i dessa ämnen för ett och tva betyg i filosofie kandidat- och magisterexamina efter särskilt förordnande övertoges av laborator eller kvalificerad biträdande lärare (med docentkompetens). Ytterligare en åtgärd uti här ifrågavarande syfte, och sannolikt den mest effektiva, skulle vara att bereda möjlighet för de ordinarie akademiska lärarna att, såsom förhållandet för närvarande är med stipendierade docenter, kunna i viss utsträckning få tjänstledighet för veten­ skapligt arbete^ med bibehållna avlöningsförmåner. Jag förutsätter, att detta viktiga spörsmål kommer att behandlas av universitetsberedningen. Ett svårt hinder för vetenskapligt arbete utgöra även, särskilt vid de större institutionerna, de mångskiftande och tidskrävande administrativa göromål, som åvila en professor i egenskap av institutionsföreståndare. Genom anstäl­ lande av särskilda biträden för utförande av det rutinmässiga administrativa arbetet bör professorns arbetsbörda på detta, område kunna avsevärt lindrås. Detta förhållande har beaktats av kommittén i dess förslag till personalför­ stärkning vid de olika institutionerna, och jag kommer att i huvudsak till­ styrka förslagen på denna punkt.

Statens medicinska forskningsråd instämmer i kommitténs synpunkter, enligt vilka den elementära undervisningen borde fördelas mellan ett större antal än det nuvarande av vetenskapliga befattningshavare vid varje insti­ tution, sa att tillräcklig och osplittrad tid för forskning kunde beredas åt högt kvalificerade forskare. Forskningsrådet anför vidare:

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kommitténs utlåtande ger emellertid ingen upplysning örn storleken av den åsyftade avlastningen i avseende på nu stadgad undervisning fran de mest kvalificerade forskarna och därmed ej heller någon bestämd upplysning örn, hur man bör tänka sig fördelningen av undervisningsskyldigheten på olika befattningshavare. Den lämpligaste fördelningen är säkerligen i en del fall något olika för skilda institutioner. Det hade därför varit önskvärt, att ett de­ finitivt förslag framlagts till sådan ändring av universitetsstatuternas § 104, att de mest kvalificerade forskarnas ordinarie undervisningsskyldighet i en betydande utsträckning kunde fullgöras genom forskningsundervisning. För­ delningen av den nuvarande sammanlagda undervisningsskyldigheten på varje institution borde gå ut på att samtliga vetenskapliga befattningshavare del­ taga i den ordinarie undervisningen, varvid dock de mest kvalificerade fors­ karnas del — och sålunda även professorernas del — bör vara liten i propor­ tion till den forskningsundervisning, som bör åläggas dem. Genom att alla vetenskapliga befattningshavare deltoge i den ordinarie undervisningen, möj­ liggjordes en rättvisare fördelning efter kompetensgrad av tid för forskning och forskningsundervisning. . 1 likhet med kommittén anser medicinska forskningsrådet, att utväljandet och utbildandet av för forskning lämpade elever är en undervisningsuppgift, som är nödvändig för forskningens utveckling och därför alltid måste utgöra en avsevärd del av effektivt forskningsarbete. Åt forskningsundervisning ägna ock de mest kvalificerade forskarna en högst betydande del av sin tid över­ allt där intensiv forskning i modem mening bedrives. Den är en integrerande del av den egna forskningsuppgiften, medan i viss motsättning härtill den kursundervisning, som måste begränsas till välkända och säkerställda resul­ tat, icke kan stå i något verkligt ömsesidigt utbyte med pågående naturveten­ skapliga forskning. Den elementära kursundervisningen utgör därför över­ vägande ett avbrytande moment för forskningen. 1945 års universitetsberedning har meddelat, att den i sina betänkanden ämnar upptaga, bland annat, frågan örn professorernas undervisningsskyldig­ het till behandling. Departe­ Frågan örn en ändring av den professorer åliggande undervisningsskyldig­ mentschefen. heten torde, såsom i ärendet framhållits, icke böra upptagas till avgörande i detta sammanhang. Prövningen av detta spörsmål bör anstå till dess resul­ tatet av universitetsberedningens utredning av nämnda fråga föreligger. Oav­ sett huruvida en ändring av den stadgade undervisningsskyldigheten må komma till stånd är det emellertid angeläget, att åtgärder redan nu vidtagas i syfte att lätta undervisningsbördan för de professorer, som redan under nu­ varande förhållanden i oskälig grad betungas med rent elementära undervis­ ningsuppgifter. I detta avseende äro nämligen förhallandena i hög grad väx lande i de enskilda fallen. Biträdande lärare eller assistenter med undervis­ ning som huvudsaklig uppgift böra i dessa fall anställas. Jag återkommer härtill i det följande. B. Inrättande av nya professurer m. m.

Inledning.

Inledningsvis omtalar forskningskommittén, att de naturvetenskapliga sek­ tionerna hos kommittén hemställt örn inrättande av ett stort antal nya pro­ fessurer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 873. 21

Uppsala-sektionen anser behov klart föreligga av nya professurer i fysik, geografi, zoologi, geofysik, geometri, mineralogi och iirftlighetslära (genetik). Vidare framhåller sektionen såsom ofrånkomligt, att den personliga profes­ suren i fysikalisk kemi för professorn The Svedberg vid dennes avgång år 1949 göres permanent. Sektionen förklarar sig dock vara benägen att anse, att det, vid övervägande av åtgärder som omedelbart böra vidtagas, är ännu viktigare att tillse att de discipliner, som redan finnas representerade, få tillräckliga resurser för forskning, än att inrätta nya professurer. I främsta rummet bland de ifrågasatta nya professurerna synes sektionen sätta professurerna i fysik, zoologi, ärftlighetslära och geografi samt uppförandet av professor Svedbergs personliga professur på ordinarie stat. Naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet har i skrivelser till kommittén förordat sex nya professurer: i ämnena geologi, fysik, fysikalisk kemi, biokemi, entomologi och geografi, särskilt naturgeografi med regional­ geografi. I en av Sveriges docentföreningar våren 1945 verkställd utredning, som tillställts chefen för ecklesiastikdepartementet, påyrkas sammanlagt 20 nya professurer inom de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna, därav 5 vid Stockholms högskola. För egen del anger forskningskommittén följande allmänna rikt­ lin j e r för sina förslag:

Kommittén ansluter sig till den uppfattning, som uttalats av Uppsala uni­ versitets matematisk-naturvetenskapliga sektion, nämligen att det viktigaste är, att de nuvarande institutionerna upprustas så, att de bli verkligt funktions­ dugliga, innan nya professurer inrättas. I vissa fall anser dock kommittén, att det redan nu är oavvisligen nödvändigt att inrätta nya professurer, i andra fall ser sig kommittén föranledd föreslå, att dylika inrättas efter viss över­ gångstid. De av kommittén nedan föreslagna professurerna ha indelats i tre grupper: 1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade. 2. professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster samt 3. profes­ surer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas. Den tredje gruppen upptager sådana fall. där kommittén visserligen anser, att professurer vid lämpligt till­ fälle böra inrättas, men där ämnesrepresentationen tills vidare föreslås ordnad på annat sätt än genom nya professurer. Slutligen har i en fjärde grupp under rubriken 4. professurer, beträffande vilka ytterligare utredning bör avvaktas, sådana fall samlats, där starkt motiverade önskemål framförts till kommittén, men där denna icke kunnat fatta ståndpunkt.

Sammanfattningsvis innebär de sakkunnigas förslag, såvitt angår universiteten, följande. 1. Särskilt angelägna professurer, som föreslås helt nyinrättade: nya professurer i fysik vid båda universiteten; professur i zoofysiologi vid Uppsala, universitet; professur i biokemi vid Lunds universitet;

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 278. 2. Professurer, som erhållas genom omvandling av redan befintliga tjänster: professur i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet; erhålles genom uppfö­ rande på ordinarie stat av den personliga professuren för The Svedberg; professur i geologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av den nuvarande befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi (ar­ vode 11 600 kronor); professur i entomologi vid Lunds universitet; erhålles genom förändring av den nuvarande befattningen som föreståndare för zoologiska institutionens entomologiska avdelning; 3. Professurer, som vid en senare tidpunkt böra inrättas: professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet; professur i fysilcalisk kemi vid Lunds universitet. I fråga om de professurer, beträffande vilka kommittén ansett ytterligare utredning böra avvaktas, hänvisas till betänkandet (sid. 56 f.).

Kanslern har ansett sig böra tillstyrka beslut om inrättande allenast av så­ dana av kommittén föreslagna nya professurer, som antingen utgöra en ombildning av personlig professorsbefattning eller av redan befintliga tjänster, vilkas innehavare i vetenskapligt avseende fullt självständigt svara för en viss del av en befintlig professurs ämnesområde, eller vilka med hänsyn till tidsförhållandena kunna anses synnerligen behövliga. Kanslern holle nämligen i likhet med kommittén före, att de nuvarande institutionerna borde upprustas, så att de bleve verkligt funktionsdugliga, innan några nya professurer inrättades. Med nämnda motivering avstyrker kanslern för när­ varande förslaget om inrättande av professuren i zoofysiologi vid Uppsala uni­ versitet och professuren i biokemi vid Lunds universitet.

Professurer i fysik vid universiteten i Uppsala och Lund.

Vid vartdera av universiteten i Uppsala och Lund finnes en professur i fysik jämte en laboratorstjänst i samma ämne. Laboratorsbefattningen vid Lunds universitet tillkom genom beslut av 1945 års riksdag (se 1945 års åtton­ de huvudtitel s. 168 ff). I sitt till statsutskottet vid 1945 års riksdag avgivna yttrande över förut­ nämnda motioner anförde vetenskapsakademien bland annat, att fysiken med dess stora betydelse för teknik och industri samt dess ständigt vidgade omfattning krävde en förstärkt representation vid våra universitet genom att professurerna i detta ämne bleve dubblerade, liksom redan vore fallet med ämnena matematik och kemi. Krav på en dubblering av fysikprofessurerna ha även framförts i skrivelser till kommittén från de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid uni­ versiteten. Från båda sektionernas sida framhålles detta önskemål såsom tillhörande de mest angelägna.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 23

Forskning skommittén erinrar, att antalet doktorsdisputationer i fysik är större än i något annat naturvetenskapligt ämne, alltså även större än i äm­ nen, som företrädas av två eller flera professurer. I fråga örn antalet licentiater intoge fysik tredje rummet efter kemi och zoologi. Även på lågstadiet vore an­ talet studerande i fysik mycket stort; ifråga om antalet tentamina för filosofie kandidatexamen överträffades ämnet fysik endast av ämnena matematik oell kemi. Kommittén föreslår, att fysikprofessurerna vid universiteten dubbleras. Kommittén anför vidare:

Båda de föreslagna professurerna böra inrättas samtidigt och snarast möj­ ligt. Att man ej behöver befara brist på kompetenta sökande framgår bland annat av att samtliga 8 sökande till den vid årsskiftet 1943/44 tillsatta profes­ suren i Lund av de sakkunniga förklarades kompetenta och flertalet beteck­ nades som högt kvalificerade för befattningen. Till den nyligen ledigförklarade fysikprofessuren vid Chalmers tekniska högskola ha återigen 8 sökande anmält sig. Kommittén anser emellertid flera skäl tala för att båda de före­ slagna befattningarna icke samtidigt besättas med ordinarie innehavare. Med hänsyn till att nuvarande professorn i Uppsala relativt snart (1953) inträder i pensionsåldern vill kommittén förorda, att av de två föreslagna professu­ rerna den i Uppsala tillsättes först, medan lundaprofessuren till en början uppehälles på förordnande. Dock bör även den senare professuren vara tillsatt i god tid före nytillsättning av den nuvarande professuren i Uppsala.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen och större akademiska konsisto­ riet i Uppsala framhålla vikten av att den ifrågasatta fysikprofessuren där­ städes ofördröjligen inrättas. Väl kvalificerade sökande kunna påräknas. Universitetskanslern, som tillstyrker förslaget, anför:

Med hänsyn till den snabba, oerhörda utveckling, som fysiken genomgått under de senaste årtiondena under upptagande av helt nya forskningsområ­ den, synas de nuvarande universitetsprofessurerna i ämnet böra snarast möj­ ligt dubbleras, såsom redan tidigare skett i fråga örn representanterna för ämnena kemi, zoologi, botanik, matematik och geologi. Fysikprofessuren i Uppsala synes lämpligen böra uppföras i staten från och med den 1 juli 1947, professuren i Lund från och med den 1 juli 1948. Beslut örn de båda tjänsternas inrättande bör, med hänsyn till den tidskrävande tillsättningsproceduren och önskvärdheten av att de blivande professorerna skola få delta i inredandet av sina institutionslokaler, fattas redan av 1946 års riksdag. Det kunde ifrågasättas, örn icke fysikprofessurerna borde, såsom fallet är med ett flertal andra dubbelprofessurer, i viss mån differentieras redan i själva benämningarna. Efter övervägande har jag kommit till den slutsatsen, att en sådan differentiering, åtminstone för närvarande, dock ej bör göras. Frågan om dubblering av dessa professurer har sedan ganska länge varit aktuell, och hade den för exempelvis 10 år sedan genomförts, och en differentiering då skott, hade denna med tämligen stor visshet icke nu motsvarat behoven. En differentiering, som hänförde sig till dagens problemställning, skulle förmod­ ligen innebära, att den ena av professurerna förbehölles kärnfysiken. Enligt

24 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

vad fackmän förmena, torde det emellertid icke vara lämpligt att nu genom­ föra en uttrycklig differentiering efter denna linje, även örn sannolikheten talar för att den ene av professorerna under den närmaste tiden kommer att vid båda universiteten syssla främst med kärnfysiken. Sedan professurerna^ tillsatts, bör dock en fördelning mellan dem av uppgifterna efter förslag från veder­ börande sektion beslutas av kanslern. Denna fördelning kan då anpassa sig efter de särskilda professorernas förutsättningar.

Atomkommittén framhåller, att ifrågavarande professurers snara inrättande blivit en trängande nödvändighet med hänsyn bland annat till den aktuella frågan om atomenergiens tillgodogörande.

Docentjör elling arna i Uppsala och Lund framhålla, att, då ett flertal kom­ petenta sökande till ifrågavarande professurer finnas, anledning saknades att uppskjuta tillsättandet av lundaprofessuren, på sätt kommittén förordat.

Professur i zoofysiologi vid Uppsala universitet.

Vid universitetet finnas för närvarande två professurer i zoologi, benämnda, den ena professur i zoologi, och den andra professur i zoologi, särskilt jämfö­ rande anatomi och histologi.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet upptar kravet på ny professur i zoologi såsom synnerligen angeläget. Beträffande motivering hänvisar sektionen till yttrande av professorerna von Hofsten och Hörstadius. Ur detta må följande anföras. Behovet av en tredje professur i zoologi, ägnad åt fysiologien, har tidigare framhållits i sektionens yttrande över 1933 års universitetsberednings betän­ kande (protokoll 30 januari 1939). Ur detta yttrande må följande synpunk­ ter anföras. Då den ena professuren i zoologi i Uppsala är ägnad åt jäm­ förande anatomi och histologi, skall den andra professuren omfatta zoologiens övriga grenar, således systematik, djurgeografi, ekologi, embryologi, härstamningslära, ärftlighetslära, övriga delar av den allmänna zoologien, samt fysi­ ologien. Då en fysiolog kräver en speciell utbildning genom de krav, som ställts på honom i fråga örn kunskaper i kemi, fysik och matemaik, kan man ej vänta, att en fysiolog, som erhölle ifrågavarande professur, skulle kunna i önskvärd utsträckning representera de övriga grenarna. Å andra sidan inträ­ der lätt det förhållandet, såsom tidigare varit fallet, att fysiologien blir full­ komligt orepresenterad. En lärarbefattning i fysiologi fann sektionen sålunda ofrånkomlig. Följden av den bristande utbildningen i fysiologi har bland annat varit den, att universitetet vissa år ej haft någon kompetent lärare ens för den elementära undervisningen utan måst anmoda en filosofie licentiat från lärarbanan att giva kursen för filosofie kandidat- och ämbetsexamen, ett uppenbar­ ligen otillfredsställande förhållande. Undertecknade vilja med styrka framhålla, att den nuvarande organisatio­ nen av zoologiundervisningen alltför starkt präglas av forna tiders uppfatt­ ning om zoologien och sålunda ej följt med sin tid. Fysiologi, som förr endast föga utövades av zoologer utan huvudsakligen av medicinare, har blivit en alltmera omfattande och allt viktigare gren av den zoologiska vetenskapen,

Kungl. Maj:ts 'proposition nr £73. 25

en gren, där den zoologiska forskningen givetvis står i det intimaste samarbete med den medicinska. Det kan framhållas, att flera av nobelpristagarna i fysi­ ologi varit zoologer. Undertecknade vilja ånyo framföra kravet på en professur i zoologi, särskilt fysiologi. Vi vilja understryka, att fysiologien, ett av de viktigaste områdena inom zoologien och ett område, som kräver speciell utbildning, bör represen­ teras genom en professur och ej endast genom en laboratorstjänst. Vi ha gjort en utredning rörande kostnaderna för inrättande av en sådan professur. Då det visat sig, att en professur kan inrättas utan tillbyggnad till den zoologiska institutionen, bli kostnaderna för en ny professur små i förhål­ lande till dem, som bli ofrånkomliga vid inrättandet av många andra pro­ fessurer, där nämligen en ny institution är erforderlig. Utredningen har givit följande resultat. Personal. Örn en ny professur inrättas, bortfaller kravet på den ena av de bägge befattningar som biträdande lärare, vilka begärdes i skrivelsen till forskningskommittén. Utöver däri framställda krav erfordras för den nya professu­ ren 1 forskningsassistent (7 200 kr.), 1 laboratoriebiträde (A 7), 1 docent­ stipendium samt 2 doktorandstipendier. Därjämte erfordras den tidigare be­ gärda amanuensen (3:e amanuens, 1 200 kr.) i och för undervisningen. Institution. Någon tillbyggnad behövs ej, men i ett stort arbetsrum bör ett mindre skrivrum avdelas genom uppförande av två väggar. I förefint­ liga laboratoriet inredas ett eller ett pär dragskåp samt utökas antalet kranar för vatten och gas. För dessa inredningsarbeten samt några möbler erfordras 3 000 kronor. Därjämte förutsättes, att det begärda anslaget för inrättande av djurstall på vinden m. m. (17 000 kronor) erhålles. Djurstallet är en ovillkor­ lig förutsättning för bedrivande av fysiologisk forskning. Materielanslag. Det begärda anslaget till zoologiska institutionen bör ökas med 20 000 kronor per år. Engångsamlag. (Här begäres och motiveras ett engångsanslag på 30 000 kronor.)

For sk ning skommittén, som erinrar, att zoofysiologien länge varit ett själv­ ständigt läroämne vid Köpenhamns universitet, anför för egen del följande.

Kommittén vill först särskilt framhålla, att det torde vara uteslutet att till­ godose detta önskemål genom omvandling av den snart ledigblivande profes­ suren i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histologi till en professur i zoofysiologi. Undervisning och forskning i jämförande anatomi och histologi äro oundgängliga för zoologisk vetenskap, ty dessa grenar utgöra grunden för många områden inom zoologien. Den jämförande anatomien söker klargöra de olika organsystemens och därmed de olika djurtypernas byggnad samt jäm­ föra dem med varandra. Först genom sålunda vunnen kunskap kan en syste­ matik uppbyggas på ett sådant sätt, att den verkligen avspeglar djurens släkt­ skapsförhållanden. Den jämförande anatomien — som i mycket arbetar med embryologiskt material — är sålunda av central betydelse för studiet av ett av biologiens största problem: djurvärldens utvecklingshistoria. Histologien sysslar med de olika organens finare byggnad. Den utgör en grundval för fysiologien, enär organens funktion ej kan framgångsrikt studeras utan en in­ gående1 kännedom örn de vävnader och cell typer, som bygga upp organen och äro säte för de processer, som fysiologen vill analysera. Kommittén vill även understryka vad som anförts i professorerna von Holstens och Hörstadius’

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

skrivelse beträffande svårigheten att inom den andra professurens forsknings­ område inrymma även fysiologien. Kommittén anser sålunda de framförda önskemålen starkt motiverade och föreslår, att vid Uppsala universitet en professur i zoofysiologi inrättas. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att väl kvalificerade sökande kunna påräknas till ifrågavarande professur. Större akademiska konsistoriet understryker vikten av att professuren inrättas. Kanslern har icke ansett frågan om inrättande av ifrågavarande professur böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Med anledning av kanslerns yttrande har matematisk-naturvetenskapliga sektionen anfört: Professuren i zoofysiologi är starkt motiverad. Man kan fråga sig, om lämp­ ligare sammanhang finnes att pröva detta förslag än i samband med den grund­ liga översyn av sektionens alla ämnen, som kommittén föreslagit. Lunds uni­ versitet skulle enligt kanslerns förord erhålla tre professurer i zoologi. Det vore högst önskvärt med en uppdelning av detta oerhört vidsträckta ämne på tre professurer även i Uppsala. En olikartad uppdelning — entomologi i Lund, fysiologi i Uppsala — vore ur landets synpunkt endast en fördel. Avsikten är, att den nya professuren i zoofysiologi skulle minska arbetsbördan för pro­ fessorn i »zoologi», medan motsvarande lättnad skulle beredas den andra zoologiprofessorn genom en biträdande lärartjänst. Står en professur i zoofy­ siologi utom möjligheternas gräns, våll sektionen framföra tanken på ersättning genom en laboratorstjänst. Naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala förordar att den nya pro­ fessuren benämnes professur i »zoologi, särskilt jämförande fysiologi» samt att den nuvarande professuren i »zoologi» benämnes professur i »zoologi, sär­ skilt systematik och ekologi». Bibehölles sistnämnda professur i sin nuvaran­ de benämning utan specificering, kunde det hända, att även denna lärostols innehavare bleve en specialist på fysiologi eller jämförande anatomi och histologi.

Professur i fysikalisk kemi viel Uppsala universitet.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet uttalar i skrivelse till kommittén som ett viktigt önskemål, att professuren i fysikalisk kemi, som nu är knuten till professor Svedbergs person, uppföres på ordi­ narie stat.

1933 års universitetsberedning hade på sin tid förklarat sig förutsätta, att så skulle bli fallet. Universitetsberedningen anförde (stat. off. utr. 1937: 36, s. 186): Örn kemien överhuvudtaget gäller, att forskningen i ämnet under den se­ naste tiden gjort mycket snabba framsteg och medfört resultat av stor prak­ tisk betydelse. Alldeles särskilt hastig har utvecklingen varit inom den fysi­ kaliska kemien. Den personliga prof essin- i fysikalisk kemi, som för närvarande finnes i Uppsala och vars innehavare till sitt förfogande har en nybyggd, spe­ ciellt för forskningar på detta område avpassad institution, vilken anses vara

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 27 en av de bästa nu befintliga i sitt slag, fyller därför en så viktig uppgift i lan­ dets vetenskapliga liv, att man måste förutsätta, att den i framtiden kommer att ombildas till ordinarie lärostol. Forskningskommittén framhåller för sin del, att ifrågavarande ämne vore så betydelsefullt, att för detsamma erfordrades en särskild professur. Därtill komme, att en för detta ämne särskilt byggd, välutrustad institution redan funnes. Kommittén ansåge det sålunda ofrånkomligt, att denna professur bibehölles och föresloge därför, att professuren i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet vid professor Svedbergs avgång skulle omvandlas till en ordinarie professur i samma ämne, varvid förutsattes, att till professuren knutna tjäns­ ter och anslag bibehölles.

Större akademiska konsistoriet instämmer i förevarande förslag, vilket även tillstyrkes av kandern, som förordar, att befattningen ifråga förändras till ordinarie från och med den 1 juli 1946.

Undervisning i genetik vid Uppsala universitet.

Forskningskommittén har, som nämnts, ansett att vid senare tidpunkt bör inrättas en professur i genetik (ärftlighetslära) vid Uppsala universitet. Kom­ mittén, som förordar, att ämnet genetik införes som examensämne vid uni­ versitetet, föreslår, att undervisning och examination i ämnet tills vidare så­ som ett provisorium uppdrages åt innehavaren av professuren i systematisk botanik och ärftlighetslära vid lantbrukshögskolan samt att härför anvisas ett arvode av 3 000 kronor. Kommittén upplyser, att en av naturvetenskapliga studentsällskapet i Uppsala företagen undersökning utvisat, att 31 studenter förklarat sig vara intresserade av att medtaga ämnet genetik i sin examen, örn undervisning däri anordnades i Uppsala. Kommittén hänvisar vidare till en av professorerna i botanik och zoologi vid universitetet gjord framställning i ämnet, vari anförts i huvudsak följande. Trots ärftlighetslärans grundläggande och centrala ställning i modern bio­ logisk forskning och trots dess enorma betydelse för tillämpad botanik och zoologi är iimnet helt orepresenterat vid Uppsala universitet. Att saknaden av professur i ärftlighetslära vid ett universitet av Uppsalas storlek innebär ett i längden ohållbart förhållande, torde utan närmare moti­ vering ligga i öppen dag. Det mest trängande behovet av undervisning och handledning vid forskning torde emellertid tills vidare kunna fyllas genom samarbete med lantbrukshögskolan. Den nuvarande innehavaren av profes­ suren i systematisk botanik och ärftlighetslära, professor G. Turesson, har nämligen under hand förklarat sig villig att mot skälig ersättning bestrida examination och viss undervisning i ärftlighetslära vid universitetet under föratsiittning att biträde i nödig utsträckning beredes honom för elementär undervisning, ledande av övningskurser och dylikt. Vad som härvidlag skulle erfordras motsvarar närmast en lärare med samma kompetens och samma tjänstgöring som universitetens laboratorer samt en amanuens.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. Vi föreslå sålunda, att ärftlighetsläran måtte beredas ställning som ordina­ rie examensämne vid Uppsala universitet och att överenskommelse måtte träf­ fas med professorn i systematisk botanik och ärftlighetslära vid lantbruks­ högskolan om övertagande av examinationen, viss del av undervisningen och ledandet av forskning samt att en laboratorstjänst och en amanuenstjänst måtte inrättas för bestridande av resten av undervisningen. Ett bidrag till kostnaderna för undervisningsmateriel och dylikt torde ävenledes bli nödvän­ digt. På detta sätt skulle alltså tills vidare undervisning i ärftlighetslära och forskning på dennas område möjliggöras i Uppsala utan inrättande för när­ varande av en ny institution med tillhörande trädgård m. m. Inom en ej allt­ för avlägsen framtid torde dock utvecklingen framtvinga en egen professur med tillhörande institution vid universitetet.

Kanslern har förklarat sig icke ha något att erinra mot ifrågavarande för­ slag. Såsom en konsekvens av ämnets upptagande på studieschemat erford­ ras, framhåller kanslern vidare, anslag till biträdande lärarpersonal, vilken en­ ligt kommittén tills vidare borde placeras vid lantbrukshögskolans genetiska institution, ävensom till materiel. Den föreslagna anordningen rörande sam­ arbete på detta område med lantbrukshögskolan syntes dock, innan anslag för ändamålet beviljades, behöva bli föremål för närmare utredning. Allmänna lönenämnden påpekar, att omfattningen av den examinationsoch undervisningsskyldighet, som skulle komma att åvila ifrågavarande pro­ fessor vid lantbrukshögskolan, icke angivits av kommittén. Enligt lönenämndens mening saknades därför hållpunkter för ett bedömande av skäligheten av det av kommittén föreslagna arvodet. Med anledning av att kanslern icke tillstyrkt, att medel för nästa budgetår skulle anvisas för ifrågavarande ändamål, har Sveriges docentjörbund yttrat, att det vore beklagligt om införandet av denna för den biologiska forskningen och undervisningen fundamentala vetenskapsgren skulle för ytterligare ut­ rednings skull fördröjas.

Professur i biokemi vid Lunds universitet.

Universitetets maternatisk-naturvetenskapliga sektion har lämnat en ut­ förlig motivering för inrättandet av en professur i biokemi. Sektionen anför: Kravet på lärostol i biokemi inom naturvetenskapliga sektionen har fram­ tvingats av den utveckling, som dels organisk kemi dels djur- och växtfysi­ ologi undergått de senaste decennierna. Dessa vetenskaper ha genomgått en synnerligen kraftig expansion i skilda riktningar och därvid också kommit i nära kontakt med varandra. Sålunda har den organiska kemien alltmera intensifierat studiet av de inom naturen förekommande ämnena och deras omvandlingsprodukter. Samtidigt har fy­ siologien alltmer inriktat sig på det kemiska utforskandet av förlopp vid orga­ nismernas omsättning och utveckling. Jämsides med denna anknytning av ämnena till varandra har också försiggått en utveckling på det metodologiska området. Framgångsrik biokemisk forskning förutsätter i allmänhet såväl

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 373. 29

kemisk som fysiologisk utrustning. Sammanfattande kan utvecklingen på om­ rådet karakteriseras så att kemien i allt högre grad upptar fysiologiska pro­ blem och fysiologien i motsvarande grad kemiska sådana. Då krav på en självständig lärostol i biokemi nu reses, kan man hänvisa till den stora betydelse, som biokemien vunnit på mångå praktiskt viktiga områden. Biokemisters medverkan fordras numera i allt större utsträckning inom såväl livsmedelsindustrien och livsmedelskontrollen som olika kemiska industrier. Inte minst måste framhållas, att för den rena forskningen inom biokemien en egen lärostol fordras, då ämnet som ett gränsområde inte kan anses ha full hemortsrätt varken inom kemien eller biologien. Om Lunds universitet på detta område skall kunna fylla sin uppgift, måste staten sörja för tillkomsten av en biokemisk lärostol.

I clocentföreningarnas utredning uttalas den uppfattningen, att ämnet kemi bör företrädas av en ordinarie professur i oorganisk kemi, en i organisk kemi, en i fysikalisk kemi och en i biokemi vid vart och ett av universiteten samt vid Stockholms högskola. Kommittén ansluter sig i princip till den uppfattning, som docentförening­ arna i denna fråga företrätt. Kemiens centrala ställning inom naturveten­ skapen, dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta områden, över vilka ämnet spänner nödvändiggjorde en långt gående uppdel­ ning av undervisnings- och forskningsverksamheten. En sådan uppdelning vore hittills genomförd endast vid Uppsala universitet. I Lund borde en början göras med inrättandet av en professur i biokemi, men utvecklingen förutsåges även där leda till att inom en nära framtid en professur i fysikalisk kemi bleve nödvändig. För närvarande syntes icke tillräckligt många kvalificerade biokemister finnas i landet för att tillförsäkra en ny lärostol bästa möjliga innehavare, un­ der det att efter några år situationen torde bli en annan. Kommittén föresloge därför, att en professur i biokemi skulle inrättas vid universitetet i Lund, men att den tills vidare skulle uppehållas endast genom vakansvikarie. Den föreslagna befattningen i biokemi komme även att bli av mycket stort värde för den medicinska fakulteten i Lund. Den nuvarande professorn i fysiologi, Georg Kahlson, hade av denna anledning föreslagit, att tills vidare lokaler skulle ställas till förfogande inom den fysiologiska institution, som skulle ny­ byggas i Lund, ett förslag, som kommittén helt anslöte sig till, då det ju dels löste lokalfrågan för biokemien och dels åstadkomme en enligt kommitténs uppfattning värdefull kontakt mellan fakulteterna.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Lund noterar tacksamt ifråga­ varande förslag. Sektionen föreslår i detta sammanhang, att spörsmålet örn utbrytning ur professuren i oorganisk kemi av en professur i fysikalisk kemi utan tidsutdrägt upptages till behandling.

Kanslern anser, att frågan örn inrättande av en professur i biokemi icke nu bör upptagas till prövning.

30 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förenlig anser, att av de föreslagna nya professurerna i Lund den i biokemi syntes vara den mest betydelsefulla. Avsaknaden av en dylik forsknings- och lärostol hade varit mycket kännbar, ej minst för de praktiska lantbruksinstitutioner, vilka vore förlagda till lundatrakten.

Professur i geologi vid Lunds universitet.

Vid universitetet finnes för närvarande en professur i geologi och mineralogi. Dessutom finnes en biträdande lärare i samma ämnen med ett arvode av för för närvarande 11 600 kronor.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som förordar en förändring av tjänsten som biträdande lärare till en professur, anför i sin framställning till kommittén följande.

Biträdande lärarbefattningen i geologi och mineralogi bör ändras till en professur i geologi och paleontolog!. Härom ha samtliga sakkunniga, som haft att yttra sig om den nuvarande odelade professuren i geologi och mineralogi, varit ense. Sålunda skriver professor Backlund 1933: »Redan vid tidigare tillsättningstillfällen i Lund ha sakkunniga uttalat, att vid det omfång varje av de ovannämnda disciplinerna (kristallografi, mineralogi, petrografi, dynamisk och tektonisk geologi, historisk geologi och paleontologi) erhållit det helt enkelt är omöjligt att fullt behärska dem samtliga med de fordringar på kompetens, som ställas på en universitetsprofessor. Synnerligen energiskt har detta fram­ hävts av professor W. C. Brögger i Oslo, den siste och ende geolog, som i sen tid innehade framstående kompetens på alla områden professuren täcker. Som orubblig konsekvens av detta sitt uttalande förklarade han vid föregående vakanstillfälle (år 1917) samtliga sökande för inkompetenta. Vid detta till­ fälle anställde professor Brögger även jämförelser mellan förhållandena i Lund och ämnesuppdelningen vid övriga nordiska universitet och högskolor och på­ visade, att ämnesgruppen geologi och mineralogi vid övriga högskolor och universitet i Norden även formellt är uppdelad mellan 2, 3, ja ända till 4 ordi­ narie lärare med undantag för Köpenhamn där ämnesgruppen då ej var upp­ delad, men numera företrädes av 3 ordinarie lärare (dock utan formell upp­ delning).» Även den formella uppdelningen har senare ägt rum. Samtliga de statliga utredningar, som haft anledning beröra frågan om ge­ ologi- och mineralogiundervisningen i Lund, ha förordat den nuvarande pro­ fessurens formella begränsning i enlighet med den reella som den redan har, och som lösning på frågan har föreslagits att den biträdande lärarbefattningen omändras till professur. Sålunda skriver 1933 års universitetsberedning: »Den biträdande läraren (i geologi och mineralogi) har enahanda undervisningsskyldighet och i stort sett även i övrigt samma ansvar i vetenskapligt hänseende som professorn. — Det geologiska arbetsfältet är så vidsträckt och ämnet är av sådan vikt, att detsamma synes böra representeras av 2 professorer även i Lund. Den biträdande lärarbefattningen därstädes bör därför förvandlas till professur.» I samband med den formella uppdelningen av professuren på ovan nämnt sätt bör även institutionen uppdelas på tvenne, motsvarande dess nuvarande båda avdelningar, den mineralogiska och den paleontologiska. En uppdelning

Kungl. Maj:ts proposition nr £73. 31 av det nuvarande orimligt stora examensämnet på tvenne, det ena, mine­ ralogien, med anknytning till kemi och f ysik, det andra, paleontologien, med anknytning till de biologiska vetenskaperna, bör snarast tagas under allvarlig prövning. Kommittén anser de framförda önskemålen starkt motiverade och föreslår, att en ny professur, benämnd professur i geologi, särskilt historisk geologi inrättas genom omvandling av den nuvarande befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi och att den nu befintliga professurens benäm­ ning ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Profes­ surernas benämningar skulle då komma att överensstämma med motsvarande benämningar vid universitetet i Uppsala.

Kanslern tillstyrker bifall till ifrågavarande förslag under erinran om att han i samband med anslagsäskandena för nästa budgetår gjort framställning örn inrättande av den föreslagna professuren från och med nästa budgetår. Den nu befintliga geologiprofessurens benämning borde i samband därmed ändras till professur i geologi, särskilt petrografi och mineralogi, på sätt kom­ mittén förordat.

Professur i entomologi vid Lunds universitet.

Vid Lunds universitet finnas två professurer i zoologi. Dessutom finnes en ordinarie befattning i laborators löneställning (lön och tjänstgöringspenningar tillhopa 9 000 kronor) som föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska avdelning. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen har bland sina önskemål om nya professurer även upptagit en förändring av nämnda föreståndarbefattning till en professur. Innehavaren av / örestå ridar b ej a Urling en, professorn N. V. A. Kemner, har i skrivelse till kommittén anfört bland annat följande. De linnéanska entomologiska traditionerna flyttades på 1800-talet helt över till Lund och där blomstrade ämnet upp i en grad, som redan i början av 1800-talet var märklig. Den berömde professorn i naturalhistoria C. F. Fallén (1764—1830) sysslade mest med entomologi och en stor mängd av de stu­ derande använde hans publikationer, som ännu äro av stort värde, för sina disputationsprov. Vid sidan av honom verkade den yngre J. W. Zetterstedt (1785—1874), som slutligen blev professor i botanik, men nästan helt ägnade sig åt entomologien. Då efter Falléns död entomologien en tid var orepresen­ terad bland de ordinarie zoologiska lärarkrafterna, lyckades Zetterstedt år 1843 skaffa docenten A. G. Dahlbom en adjunktur i detta ämne. Denne skrev bland annat vårt lands första handbok i praktisk entomologi. Redan 1857 förändrades även hans adjunktur genom Zetterstedts tillstyrkan till en extra ordinarie professur i entomologi, som tvivelsutan haft alla utsikter till att ut­ vecklas till en ordinarie professur, örn Dahlbom fått leva och verka. Han dog emellertid redan 1859 och därmed avbröts utvecklingen för denna gång. Befattningen återgick till den adjunktur, den tidigare hade varit. Adjunkt

32 Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

blev den betydande C. G. Thomson. När Thomson avled 1899, drogs den ordinarie adjunkturen helt enkelt in och ersattes med en föreståndarbefattning för den entomologiska avdelningen av Zoologiska institutionen, som satts på extra stat. Först 1917 inrättades en ordinarie föreståndarbefattning för den entomologiska avdelningen, dels för undervisning i ämnet, dels för vården av de allt mera betydande samlingarna, som i utlandet åtnjöto alltmer ökad upp­ skattning. Tiden syns mig emellertid nu kommen för att ta steget fullt ut och i detta viktiga ämne inrätta en professur för att göra ämnet den rättvisa, det för­ tjänar och tillgodose det behov, som verkligen föreligger om undervisning i denna viktiga gren av zoologien och vården av dess numera, mera än tidi­ gare omistliga samlingar. Att ämnet icke finnes företrätt vid rikets övriga uni­ versitet och därmed jämställda högskolar, bör ju endast öka behovet. Till en början måste därvid påpekas, att ämnet är så pass stort och välbegränsat — studiet av insekterna — att det redan därigenom intar en sär­ ställning samt icke mindre än cirka 75 procent av hela djurvärlden utgöras av insekter och därtill är denna del av densamma en särdeles betydande, med for­ mer som öva stort inflytande både på vår trevnad, vår hälsa, våra odlingar av lantbruksväxter och skogsträd. Parasiter och skadedjur av olika slag bland insekterna angripa människor och djur och gå som svåra skadedjur över våra grödor, våra skogar och vår egendom i hemmen. Ett snart sagt outtömligt forskningsområde, som ännu är föga genomarbetat, erbjuder sig för entomo­ logen. Forskningskommittén anser, att ifrågavarande ämnes stora betydelse och särpräglade karaktär gör det önskvärt, att det företrädes av en professur vid något av våra universitet, och föreslår, att omförmälda föreståndartjänst för­ ändras till en professur. Kommittén anför vidare:

Den historiska utveckling, som skisserats av professor Kemner, pekar enligt kommitténs uppfattning på att professuren bör förläggas till Lunds universitet. Om kommitténs förslag genomföres, komma de två universiteten och Stockholms högskola att på ett lyckligt sätt komplettera varandra vad ämnet zoologi beträffar. Uppsala får då en professur i en speciell och viktiggren, fysiologien, och Lund en professur i en likaledes betydelsefull annan gren, läran om insekterna. Vid Stockholms högskola har zoologien tagit sin särskilda utveckling genom Wenner-Grens institut för experimentell biologi. Vidare bör framhållas, att ökningen i kostnad är jämförelsevis obetydlig, då det förutsättes, att professuren erhålles genom att den nuvarande befattningen som föreståndare för entomologiska avdelningen, vilken i avlöningshänseende är jämställd med en laboratorstjänst, omvandlas till professur.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs ifrågavarande förslag. Kanslern utginge ifrån, att nuvarande innehavaren av tjänsten som föreståndare för en­ tomologiska avdelningen, vilken utnämnts år 1929, komme att utnämnas till innehavare av professuren i entomologi utan densammas ledigförklarande. Med hänsyn härtill kunde professuren inrättas redan från och med nästa bud­ getår.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening framhål­ ler, att den zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning vore av

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 33 mycket stor såväl praktisk som teoretisk betydelse. Därifrån hade sedan lång tid tillbaka rekryterats entomologer till läroanstalter och forskningsstationer landet runt. Inte minst utvecklingen i utlandet, där ämnet fått komma till sin fulla rätt, gjorde det önskvärt att det företräddes av en professur vid i varje fall ett av våra universitet. Övervägas borde, om ej denna forsknings­ gren borde få fast representation även vid Uppsala universitet.

En av de viktigaste åtgärderna för främjande av den matematisk-natur- Departementschefen. vetenskapliga forskningen är givetvis att tillse, att ordinarie lärostolar finnas till det antal, som svarar mot de skilda forsknings- och undervisningsområ­ denas art och betydelse. I fråga om antalet professurer inom de matematisk­ naturvetenskapliga sektionerna har under de senaste decennierna icke skett någon mera betydande förändring. Det är därför icke ägnat att förvåna att utvecklingen lett därhän, att ordinarie professurer saknas i åtskilliga ämnen av sådan vikt, att det måste anses synnerligen angeläget att inrätta sådana befattningar, liksom ock att starkt motiverade önskemål om dubblering av vissa lärostolar framträtt. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha sek­ tionerna också hos den naturvetenskapliga forskningskommittén hemställt, att kommittén måtte föreslå ett betydande antal nya professurer. Kommittén har visserligen funnit de framlagda önskemålen i och för sig berättigade, men å andra sidan utgått från den enligt min mening fullt riktiga synpunkten, att det får anses angelägnare att sätta redan befintliga institutioner i fullt funk­ tionsdugligt skick än att för närvarande inrätta nya professurer. Trots tilllämpandet av denna grundsats har kommittén likväl funnit sig böra föreslå, att beslut omedelbart fattas om inrättande av fyra nya professurer samt örn förändring av tre befintliga tjänster till ordinarie professurer. Såsom ett provi­ sorium i avbidan på inrättande framdeles av en särskild lärostol i genetik vid universitetet i Uppsala föreslås därjämte anvisande av medel till undervisning i detta ämne. Kommitténs ifrågavarande förslag synes präglat av erkännansvärd måttfullhet och omdömesgill avvägning mellan trängande och mindre trängande behov. För egen del är jag därför beredd att i allt väsentligt ge mitt stöd åt nämnda förslag. Två av de helt nya professurer, som föreslås inrättade, avse ämnet fysik. För närvarande finns endast en professur i detta omfattande ämne vid vart­ dera av universiteten i Uppsala och Lund. Detta förhållande har länge varit att beteckna som en brist och en dubblering av professurerna måste numera, särskilt i belysning av kärnfysikens senaste utveckling, anses oundgänglig. Jag är därför i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna beredd att tillstyrka, att beslut härom fattas redan nu samt att medel härför beräknas redan från och med nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att avgöra, huruvida båda professurerna böra ledigförklaras samtidigt eller örn med ledig-

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 273. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. förklarandet av den ena professuren måhända bör anstå någon tid. Såsom i ärendet framhållits torde högt kvalificerade sökande icke komma att saknas. Fysiologien, d. v. s. läran örn de i den levande organismen skeende pro­ cesserna, har under de senaste decennierna gjort storartade landvinningar och utvecklats till en av den medicinska vetenskapens mest betydelsefulla discipli­ ner. Tidigare utövades ifrågavarande vetenskapsgren huvudsakligen av medi­ cinare men har numera även blivit en av den moderna zoologiens viktigaste ämnesgrenar, en helt naturlig utveckling, eftersom livsprocesserna i sina hu­ vuddrag äro gemensamma för människor och djur. Zoofysiologien samarbetar också intimt med medicinen liksom även med fysiken (»biofysik») och ke­ mien (»fysiologisk kemi») och har därför en betydelse långt utanför den egent­ liga zoologiens område. Ämnets vikt har också starkt understrukits av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet samt av forskningskommittén. Jag har för egen del funnit, att övertygande skäl blivit anförda för inrättande av en särskild professur i ämnet vid nämnda univer­ sitet och förordar, att densamma inrättas från och med nästa budgetår. Det för modern naturvetenskap och teknik så viktiga ämnet fysikalisk kemi företrädes vid våra statsuniversitet endast av den för professorn T. Svedberg vid Uppsala universitet inrättade personliga professuren i ämnet. I likhet med forskningskommittén och kanslern förordar jag, att ifrågavarande personliga professur från och med nästa budgetår uppföres på ordinarie stat. Vid bifall härtill erfordras en anslagshöjning med 3 500 kronor, motsvarande det till­ skott av donationsmedel, som för närvarande tillkommer Svedberg i egen­ skap av innehavare av en personlig professur. Ämnet genetik (ärftlighetslära) har ännu icke blivit ett ordinarie under­ visnings- och examinationsämne vid Uppsala universitet, ett förhållande som med hänsyn till denna vetenskapsgrens stora praktiska betydelse icke någon längre tid torde böra fortfara. I likhet med kanslern anser jag dock ytterligare utredning erforderlig, innan definitivt beslut fattas i anledning av kommitténs förslag. Biokemien är en annan av de vetenskaper, som genom de senaste decen­ niernas snabba utveckling trätt i förgrunden på ett sätt som torde sakna många motstycken. Tack vare en frikostig donation har biokemien vid Upp­ sala universitet blivit företrädd av en ordinarie professur, helt bekostad av nämnda donation, medan ämnet ännu så länge saknar företrädare vid Lunds universitet. Med hänsyn till ämnets centrala ställning inom naturvetenskapen, dess betydelse för folkförsörjningen och de olikartade och vidsträckta områ­ den, över vilka biokemien sträcker sig, har forskningskommittén ansett ange­ läget, att en professur i ämnet tillskapas även vid sistnämnda universitet, var­ vid dock med tillsättandet av professuren skulle anstå till dess kvalificerad innehavare örn någon tid kunde påräknas; i avbidan härpå skulle professu­ ren uppehållas med vakansvikarie. Jag ansluter mig för egen del såtill­ vida till kommitténs förslag, att jag förordar, att principbeslut nu fattas örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 35 professurens inrättande. Med anvisande av medel för professurens uppehål­ lande torde dock böra anstå tills vidare. Det torde böra ankomma på veder­ börande universitetsmyndigheter att framdeles i samband med anslagsäskandena för ett kommande budgetår inkomma med förslag rörande anvisande av medel för professurens tillsättande. Jag erinrar, att på motsvarande sätt för­ farits i fråga om professuren i limnologi vid Lunds universitet. I ämnet geologi och mineralogi finnes vid Lunds universitet förutom en professur en tjänst som biträdande lärare, varmed är förenat ett arvode av för närvarande 11 600 kronor. Vid universitetet i Uppsala representeras äm­ nesområdet av två professurer. Under åberopande av den i ärendet förebragta motiveringen förordar jag i enlighet med kommitténs av kanslern till­ styrkta förslag, att nämnda arvodesbefattning förändras till en professur i geologi, särskilt historisk geologi. I samband härmed torde den nuvarande professurens benämning böra ändras till att avse geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Förändringarna torde böra genomföras från och med nästa budgetår. Jag biträder även i likhet med kanslern förslaget om att den ordinarie tjänsten som föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning skall från och med den 1 juli 1946 förändras till en professur i entomologi. Den nuvarande befattningen har sedan länge till gagnet om också icke till namnet varit likställd med en professur. Jag förutsätter att före­ ståndarebefattningens innehavare, professor N. V. A. Kemner, utan ansökningsförfarande utnämnes till den förste innehavaren av den nya lärostolen.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat erfordras en höjning av den under I i avlöningsstaten för Uppsala universitet uppförda anslagsposten till avlö­ ningar till ordinarie tjänstemän, a. Lön och tjänstgöringspenningar, med (12 000+12 OOO-j-12 000=) 36 000 kronor, vilket belopp synes böra minskas med i runt tal 2 700 kronor, avseende pensionsavdrag. Samtidigt torde del­ posten till ålderstillägg böra ökas med 1 000 kronor och anslagsposten till av­ löningar till tjänstemän å indragningsstat minskas med 9 500 kronor. Netto­ förhöjningen blir alltså (36 000 — 2 700 + 1 000 — 9 500 =) 24 800 kronor. Avlöningsstaten för Lunds universitet bör undergå följande förändringar, samtliga avseende delposten I. Delposten 1. a. bör ökaé med (12 000+ +12 000+3 000=) 27 000 kronor, avseende de nya professurerna, vilket belopp bör minskas med i runt tal 2 000 kronor till 25 000 kronor med hänsyn till stadgade pensionsavdrag. Samtidigt bör arvodesposten minskas med 11 600 kronor, varför nettoförhöjningen blir (25 000—11 600=) 13 400 kronor.

C. Ökning av antalet docent- och forskarstipendier. Beträffande naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag örn ökning av antalet docent- och forskarstipendier hänvisas till den i kapitel II lämnade redogörelsen.

36 Kungl. Majlis 'proposition nr 273.

D. Allmänna riktlinjer för tillgodoseende av personalbehovet.

Vetenskaplig personal.

Forskningskommittén framhåller, att svensk naturvetenskaplig forskning framförallt lider brist på personal. Landet hade för få forskare och forskarna hade för få hjälpkrafter, både vetenskapliga och tekniska. Den viktigaste åt­ gärd, som kommittén föresloge för att främja den matematisk-naturvetenskapliga forskningen, vore därför en avsevärd utökning av antalet personer inom olika befattningsgrader, som hade vetenskaplig forskning och därmed sammanhängande uppgifter till väsentlig sysselsättning. Kommittén utgår ifrån, att befattningshavarna med vetenskapliga kvali­ fikationer i allmänhet alltjämt skola ha både forsknings- och undervisnings­ uppgifter och att sålunda rena forskarbefattningar endast skola inrättas i sär­ skilda fall. För de studerande vore det nämligen av ofantlig betydelse, att un­ dervisningen handhades av personer, som själva vore forskare. Omvänt vore det även av stor betydelse för forskarna att hålla kontakt med den yngre generationen. Kommittén anför: Universitetens uppgift är att bedriva vetenskaplig forskning och meddela undervisning, två uppgifter som i den aktuella diskussionen delvis kommit att stå emot varandra, men som under förutsättning att tillfredsställande be­ tingelser skapas för båda tvärtom torde ömsesidigt stödja och gagna varandra. De vid universitet och högskolor anställda forskarna ha i allmänhet precise­ rade skyldigheter endast i fråga om undervisning, vilket ju är förklarligt, då forskningsarbetet ej så enkelt låter sig kontrolleras eller redovisas. Dylikt får emellertid ej skymma bort den viktiga principen att det fria forskningsarbetet som sådant är essentiellt, och att samhället i växande omfattning måste räkna med att fast avlöna en stab av forskare på olika poster. Detta gäller då i första hand befattningarna vid universitet och högskolor. Frågan i vad mån man skall tillgodose behovet av forskare genom att skapa rena forskarbefatt­ ningar utan någon undervisningsskvldighet, eller om man skall fortsätta efter i huvudsak samma linjer som hittills, d. v. s. låta forskning och undervisning omhändertagas av samma personer, är ej lätt att besvara. Befattningar av den förra typen finnas ju redan i vissa undantagsfall (personliga forskningsprofessurer, forskarstipendiater). Kommittén har emellertid stannat för det senare alternativet, såsom det i allmänhet lämpligaste, när det gäller fasta befattningar vid universitet och högskolor. Man måste nämligen erkänna den ofantliga betydelsen för1 de studerande av att undervisningen omhänderhaves av perso­ ner, som själva äro forskare — ett avsteg härifrån vore ett avsteg från uni­ versitetens grundprinciper. Man bör även beakta vikten av kontakt mellan de aktiva forskarna och den studerande ungdomen, särskilt med hänsyn till fors­ karstabens rekrytering, samt det stimulerande inflytande som kontakten med yngre generationer utövar. Örn kommittén sålunda anser, att även i fortsätt­ ningen de vetenskapliga befattningarna vid universitet och högskolor böra avse både forskning och undervisning, skall det dock framhållas, att undervisningsskyldigheten för de olika befattningshavarna ej får bli så betungande som hittills ofta varit fallet, samt att för de högst kvalificerade forskarna huvudvikten lägges på »forskningsundervisning». Detta hindrar givetvis ej att i särskilda fall rena forskningsbefattningar böra inrättas. Speciellt gäller detta när personliga professurer eller laborators-

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273. 37

befattningar föreslås. Man har då möjlighet att från fall till fall avgöra vilket som är lämpligast — här torde vederbörandes personliga egenskaper böra tillmätas en avgörande roll. I fråga om inrättande av ripa professurer har kommittén ålagt sig en stark begränsning, då det för närvarande synes mera angeläget att utrusta de nuva­ rande professurerna, så att de bli helt forskningsdugliga. Nya professurer föreslås sålunda endast i de fall, då viktiga ämnesområden anses oundvikligen böra representeras på detta sätt. Det framstår då såsom desto mer angeläget att på ett tillfredsställande sätt lösa problemet om de övriga forskarnas ställ­ ning. Kommittén vill med eftertryck framhålla att vad beträffar de högst kvalificerade forskarna en tillfredsställande lösning av detta problem endast kan uppnås genom att ett jämförelsevis stort antal fasta befattningar inrättas, eller i varje fall befattningar, som i rimlig utsträckning motsvara nutida krav på de anställdas trygghet. Enligt kommitténs mening böra dessa behov till­ godoses, förutom i vissa fall genom nya professurer, genom inrättande av ett antal laboratorsbefattningar i huvudsak av samma typ, som redan finnes vid statsuniversiteten, genom en ökning av antalet forskarstipendier och docentstipendier och en ändring av dessas karaktär för att bereda ökad trygghet åt stipendiaterna samt genom en påbyggnad av fasta befattningar på forskarstipendieinstitutionen för att möjliggöra fortsatt vetenskaplig verksamhet för forskare, som under stipendietiden ej vunnit befordran till ordinarie tjänst. När kommittén nu föreslår ett förhållandevis stort antal vetenskapliga be­ fattningar, ställer man givetvis den frågan, örn det ur alla synpunkter är lämp­ ligt, att dessa inrättas och tillsättas på en gång. För att nå det syfte som eftersträvas är det ju angeläget, att endast verkligt framstående forskare skola besätta dessa poster, och det är uppenbart, att ett blockerande av en be­ fattning för lång tid framåt med en mindre duglig kraft kan bli till stor skada. Det skall då först framhållas, att beträffande de nya professurer som föreslås, kommittén övertygat sig om att i varje särskilt fall högt kvalificerade kan­ didater stå till förfogande. Vid de tillfällen då tvekan rått på denna punkt har kommittén föreslagit uppskov med tillsättningen eller ställt frågan på fram­ tiden. När det gäller ur forskningens synpunkt nödvändiga högre vetenskap­ liga befattningar, bör man emellertid beakta betydelsen av att nya sådana — även örn de av nämnda skäl ej anses böra tillsättas omedelbart — dock inrättas, så att forskare stimuleras att meritera sig för dessa poster. Beträffande de nedan föreslagna laborators- och observatorstjänsterna torde i stort sett gälla detsamma som för professurerna. I vissa fall angivas ju befattningarna till och med som personliga för särskilt lämpliga innehavare. Beträffande eventuella kandidater för biträdande lärarb efatt liing arna är det givetvis svårare för kom­ mittén att bedöma i vilken utsträckning lämpliga krafter nu stå till förfogande, då ju hiir liven undervisningsskickligheten bör spela en roll vid bedömningen av meriterna. Kommittén anser det emellertid sannolikt, att det ej heller för dessa poster skall möta svårigheter att erhålla verkligt goda krafter. Den möj­ ligheten bör likväl lämnas öppen, att vederbörande fakultet eller sektion bevil­ jas uppskov med tillsättningen av en nyinrättad befattning, örn så med hänsyn till ovan anförda synpunkter anses lämpligt.

Kommittén har således icke funnit anledning att förorda inrättande av ve­ tenskapliga befattningar av ny typ utan föreslår i stället en utökning av antalet befattningar av redan befintliga typer, d. v. s. — förutom professorer och do­ center— tjänster som laborator (observator), biträdande liirare, museiassisten-

38 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

ter, assistenter och amanuenser. Beträffande dessa tjänster anför kommittén i huvudsak följande.

Laborator (observator). De befattningar av detta slag, som finnas inom universitetens filosofiska fakulteter äro följande:

Uppsala: 1 laborator i experimentell fysik, 1 observator i astronomi.

Lund: 1 laborator i fysik, 1 observator i astronomi, 1 föreståndare för den zoologiska institutionens entomologiska avdelning. Befattningarna äro ordinarie. De äro förenade med tjänste- och familjepen­ sion och tillsättas efter samma grunder som professurer. Lönen är 6 000 kronor, vartill kommer tjänstgöringspenningar 3 000 kronor. Lönen kan efter 5 år höjas med 500 kronor samt efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Utom denna grundlön tillkomma dyrtidstillägg, kristillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. Om dessa tillägg medräknas, utgör avlöningen för närvarande 12 101 kronor per år. . o De fasta befattningar av laboratorstyp, som kommitterade föreslå efter ingå­ ende prövning och sovring av de omfattande önskemål i detta avseende som framställts, avse i allmänhet sådana fall, då en särskilt viktig gren av ett ämne anses böra få en fast företrädare ifråga örn forskning och undervisning (t. ex. analytisk kemi, kvartärgeologi) utan att man på sakens nuvarande stånd­ punkt anser sig kunna föreslå inrättande av en professur. I vissa fall föreslås emellertid laborator för att leda övningskurser av sådan omfattning och karak­ tär, att biträdande lärare ej kan anses tillräcklig. Laboratorerna böra efter lämpliga normer deltaga i arbetet med forskning och undervisning på institutionerna. Deras ställning i detta avseende^ måste variera allt efter förhållandena på olika institutioner. Kommittén föreslår där­ för inga generella föreskrifter men anser, att i princip böra de instruktioner kunna tjäna som norm, vilka gälla för nuvarande befattningar av ifråga­ varande typ. Löneställningarna för laboratorer, observatörer, biträdande lärare och docentstipendiat er hänga intimt samman. Kommittén har att överlata at 1945 års universitetsberedning att utarbeta förslag härom. Det synes emel­ lertid kommittén naturligt, att laborator och observator erhålla en avsevärt förbättrad löneställning. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén från de nuvarande lönerna. Kommittén delar ej de farhågor beträffande laboratorsbefattningarna som uttalades av 1933 års universitetsberedning (stat. off. utr. 1937: 36, s. 33). Nu­ mera torde behovet av fasta befattningar med huvudvikten lagd på forskning vara allmänt erkänt — åtminstone beträffande de naturvetenskapliga och medi­ cinska fakulteterna. Med de höga krav på vederbörandes kvalifikationer, som ställas för laborators- och observatorsbefattningama (i realiteten professorskompetens), torde man ej behöva befara, att dessa skola nedsjunka till ett slags akademisk pariasklass såsom sagts varit fallet nied de gamla universi­ tetsadjunkterna. Erfarenheterna av befattningar av ifrågavarande slag, som redan finnas vid statsuniversiteten, motsäga bestämt dylika farhågor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 273. 39

Biträdande lärare. Denna befattningstyp är avsedd att från profes­ sorerna övertaga mera elementär undervisning. Sådana tjänster finnas i geografi och matematik vid Uppsala universitet, i geografi, geologi och matematik vid Lunds universitet. De avlönas för närvarande med ett arvode på 8 600 kronor utom vad gäller befattningen som biträdande lärare i geologi och mineralogi vid Lunds universitet, för vilken ett arvode på 11 600 kronor utgår. Kommittén anser, att denna befattningstyp fyller ett viktigt behov, och ämnar föreslå, att antalet dylika befattningar väsentligt ökas. Samtidigt anser kom­ mittén, att åt befattningen ifråga bör ges en något ändrad karaktär. I den offentliga debatten har mot universiteten ofta riktats den kritiken, att deras undervisningsmetodik är föråldrad och att den elementära akade­ miska undervisningen icke får den effektivitet, som nutida rationaliseringssynpunkter kräva. Det problem, som här beröres, är av komplicerad art, enär det sammanhänger med den fria studieformen och andra karakteristiska egen­ skaper hos den traditionella akademiska undervisningen. Kommittén förut­ sätter, att dylika frågor skola behandlas av 1945 års universitetsberedning, och nöjer sig med att beröra de sidor av problemet, som lia direkt anknytning till den naturvetenskapliga forskningen. Det för kommittén avgörande motivet för ökande av de biträdande lärarnas antal är nödvändigheten att skapa befattningar, som kunna avlasta de högst kvalificerade forskarna från en del av den elementära undervisningen. Samtidigt vill kommittén emellertid fram­ hålla, att de biträdande lärarbefattningarna, örn de besättas med för undervis­ ningen och dess speciella problem särskilt intresserade personer, kunna komma att verka aktiverande på den akademiska undervisningen vid universi­ teten. Vid tillsättandet av dessa befattningar bör därför undervisningsskick­ ligheten som befordringsgrund jämställas med de vetenskapliga meriterna, så­ som fallet är i fråga örn lektoraten vid de allmänna läroverken, men ej vid laboratorstjänsterna, där enbart den vetenskapliga skickligheten bör vara be­ fordringsgrunden. Kommittén har icke ansett sig böra uppställa krav på genomgången provårskurs för de biträdande lärarna, men sådan kan räknas som en värdefull merit, dels på grund av dess betydelse för den biträdande lärarens arbete vid universitetet, dels då den underlättar eventuell övergång till läroverkslektorat. Tjänstgöring som biträdande lärare bör i samma syfte jäm­ ställas med sådan lärarverksamhet, som omförmäles i 177 §, morn. 8 läroverksstadgan vid sökande av ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk. Kommittén företräder vidare den uppfattningen att varje undervisning på universitets­ studiet måste vara förknippad med aktiv forskning, örn icke undervisningen skall stelna och bli schablonmässig. Det är därför av avgörande betydelse, att undervisningen icke göres mera betungande, än att rikliga tillfällen till egen forskning kunna bjudas de biträdande lärarna. Kommittén föreslår en undervisningsskyldighet motsvarande 4 föreläsningstimmar per vecka. Kommittén anser, att befattningarna som biträdande lärare skola konstrue­ ras så, att de icke byta innehavare allt för ofta. Det erfordras nämligen en relativt lång tid, innan en ny befattningshavare får tillräcklig vana som under­ visare, och det vore föga ekonomiskt, att en person skulle lämna tjänsten, just niir han kunnat samla de behövliga erfarenheterna och hans undervisning alltså blir som värdefullast. Ytterligare måste de berättigade kraven på trygg­ het och möjlighet till familjebildning för befattningshavarna tillgodoses, d. v. s. befattningarna böra vara förenade med familjepension, samt även lämplig form av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodoräknas i annan statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension.

40 Kungl. May.ts proposition nr 27,5.

Kommittén föreslår inrättandet av biträdande lärarbefattningar huvudsak­ ligen i sådana ämnen, där den elementära undervisningen i sin nuvarande om­ fattning ej kan på ett tillfredsställande sätt bedrivas med förefintlig lärar­ personal. Det bör framhållas, att utvidgning av nu gällande kurser eller in­ förandet av nya dylika ej här kunnat upptagas till behandling. Skulle dylik utvidgning av undervisningen — som säkerligen i många fall är av behovet påkallad — komma att ske, måste ytterligare ett antal lärarbefattningar inrättas. Kommittén har icke kunnat framföra förslag örn hur befattningarna som biträdande lärare lönetekniskt skola konstrueras eller hur de skola lönegradsplaceras, eftersom detta är en uppgift för 1945 års universitetsberedning, men då dessa tjänster för den naturvetenskapliga forskningen och undervis­ ningen äro av stor vikt, har kommittén ansett sig böra framföra naturveten­ skapens önskemål i frågan. I sina kostnadsberäkningar utgår kommittén frå#i de nuvarande arvodena (8 600 kronor). Samtidigt vill dock kommittén uttala som sin bestämda uppfattning, att befattningarna ifråga måste ges en avse­ värt bättre ställning i olika avseenden än som nu är fallet.

Musei assis t en t. Vid universiteten finnas 4 museiassistentbefattningar i lönegrad A 21 jämte en personlig sådan befattning i lönegrad A 17 vid Uppsala botaniska museum. T skrivelse till kommittén lia de fyra nuvarande museiassistenterna med följande motivering anhållit att få titeln intendent och placeras i samma löne­ grad som laborator (A 27): »Museiassistentbefattningarna vid universitetens botaniska och zoologiska institutioner ha en annan och vida mera självständig karaktär än likbenämnda befattningar vid naturhistoriska riksmuseet. De äro i stället närmast att jäm­ föra med befattningarna som avdelningsföreståndare vid riksmuseet. Vid uni­ versiteten är professorn i systematisk botanik respektive zoologi även prefekt för museum och trädgård, men professorn har på grund av det numera mycket stora och alltjämt stigande studentantalet, den egna forskningen och övriga arbetsbördan alltmera överlåtit skötseln av museet åt museiassistenten, vilken således i realiteten har ansvaret för de dyrbara samlingarna, vilka han också är skyldig att vetenskapligt bearbeta. I vissa fall har även en del av tentamina och undervisningen i ämnet överlåtits på museiassistenterna. Den 1942 företagna förändringen av titeln från 'konservator’ till 'museiassistent’ är enligt vad som ovan sagts missvisande. Befattningen har nämligen i ingen mån karaktären av en assistenttjänst, ty denna benämning ger den fel­ aktiga föreställningen om egenskap av biträde åt professorn i ämnet. Befatt­ ningen är vida mera självständig och an svarslund.» I skrivelsen påvisas, att de nuvarande innehavarna av tjänsterna ha mycket hög kompetens. De äro alla docenter och tre av dem ha kompetensförklarats till professur. Utom vid universiteten finnas museiassistenter även vid naturhistoriska riksmuseet. Dessa ha tidigare liksom museiassistenterna vid universiteten varit placerade i lönegrad A 21 men deras lönegrad har av 1945 års riksdag höjts till A 23. Kommittén finner ingen anledning, varför museiassistenterna vid universiteten skulle ha en lägre placering än deras kolleger vid riksmuseet och föreslå därför som interimsåtgärd i avvaktan på universitetsberedningens för­ slag i ärendet, att även universitetens museiassistenter få sin lönegrad höjd till A 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 41

Assistenter och amanuenser. Dessas arbets- och löneförhållan­ den lia reglerats genom beslut av 1945 års riksdag. Bestämmelser härom ha meddelats av Kungl. Majit genom beslut den 29 juni 1945. Enligt bestämmel­ serna skola assistentbefattningarna vara av två slag, dels första assistenter med ett arvode av 7 200 kronor och en arbetstid av i genomsnitt 1 000 timmar per år (cirka 5 timmar per dag), dels andra assistenter med ett arvode av 6 000 kronor och samma arbetstid. Amanuensbefattningarna skola vara av tre slag: första amanuenser med ett arvode av 3 600 kronor per år och en arbetstid av 600 timmar per år (cirka 3 timmar per dag), andra amanuenser med ett arvode av 2 400 kronor per år och en arbetstid av 400 timmar per år (cirka 2 timmar per dag), samt tredje amanuenser med ett arvode av 150 kronor per tjänstgöringsmånad (dock högst 8 månader per år) och en arbetstid av 2 timmar per dag. Kommittén utgår i fortsättningen från dessa typer av assistenter och ama­ nuenser vad löner och arbetstider beträffar och förutsätter vidare, att de be­ stämmelser i övrigt, som utfärdats i det nämnda kungl, brevet, förbli oför­ ändrade. Beträffande assistenterna föreslår kommittén en uppdelning i två grupper, forskningsassistenter och undervisningsassistenter. Bland de åtgärder till stöd för den matematisk-naturvetenskapliga forsk­ ningen som föreslås av kommittén, intager möjligheten att bereda forskarna vetenskapligt kvalificerad assistens både i fråga örn forskning och undervis­ ning en viktig plats, och denna fråga har spelat en framskjuten roll såväl i direktiven för utredningen som i de motioner och remissyttranden som föregingo densamma. Assistent- och amanuensbefattningar ha emellertid ytter­ ligare en synnerligen viktig uppgift, nämligen att bereda möjligheter till för­ sörjning eller utbildning av unga forskare, vilket utgör ytterligare ett skäl att ej beräkna antalet dylika befattningar alltför knappt. Kommittén anser att i princip en forskningsassistentbefattning bör ställas till varje professors och i vissa fall även till laborators förfogande. Deras tjänsteställning bör i regel vara förste assistentens, undantagsvis andre assistentens. Flertalet av de nuvarande assistentbefattningarna vid våra naturvetenskap­ liga institutioner äro undervisningsbefattningar. Man har dock även ett fåtal exempel på assistenter utan undervisningsskyldighet men med uppgift att biträda professorn i forskningsarbetet eller utföra visst institutionsarbete (ex. assistenterna vid fysiska, fysikalisk-kemiska och meteorologiska institutionerna i Uppsala). Forskningsassistenten bör deltaga i professorns forskningsarbete, antingen genom att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag av professorn övertaga en viss del av en forskningsuppgift. Han bör vidare biträda professorn vid handledning av de vetenskapliga specialarbetarna. Den­ na uppgift är av särskilt stor vikt vid sådana institutioner, där komplicerade apparater begagnas i forskningsarbetet, och torde i mångå fall komma att taga det mesta av assistentens tid i anspråk. Ilan bör dessutom, eventuellt under medverkan av den tekniska personalen, taga vård örn och vid behov justera instrument och apparatur. Det bör dessutom framhållas, att systemet med forskningsassistenter sedan länge prövats utomlands och att dylika befattningar i allmänhet lia ansetts eftersträvansvärda. Många av vår tids största naturforskare lia under en liingre eller kortare tid tjänstgjort som forskningsassistenter hos sina lärare. Även inom vårt land föreligger en omfattande erfarenhet som bekräftar vad

42 Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273.

som ovan sagts om värdet för båda parter av dylika befattningar. Vid sidan av de ovan nämnda fåtaliga statliga forskningsassistentbefattningama ha olika institutioner tillfälligtvis kunnat anställa unga forskare på dylika poster med stöd av bidrag från enskilda fonder. Undervisning sassistenten avses i enlighet med vad benämningen anger som biträde vid undervisningen och motsvarar därför i huvudsak de befint­ liga assistentbefattningarna. Aven i detta fall förutsättes tjänsteställning som l:e eller 2:e assistent.

Remissyttranden. Kanslern biträder den av kommittén uttalade uppfattningen, att vid univer­ sitet och högskolor undervisningen och forskningen böra omhänderhavas av samma vetenskapliga personal. Undervisningsskyldigheten för de olika befatt­ ningshavarna finge dock ej bli så betungande som ofta hittills varit fallet, och för de högst kvalificerade forskarna borde huvudvikten läggas på »forskningsundervisning». Beträffande de olika befattningstyperna anför kanslern följande.

Laborator (observator). Av dylika befattningshavare finnas för närvarande endast ett par inom vardera sektionen. De äro visserligen i viss utsträckning skyldiga att hålla vetenskapliga föreläsningar men ha dock i undervisningshänseende huvudsakligen till uppgift att leda och övervaka en del obligatoriska kurser samt meddela undervisning av mera propedeutisk be­ skaffenhet. Kommittén har föreslagit, att några nya laboratorsbefattningar skulle inrättas, vilkas innehavare skulle i fråga örn forskning och undervisning vara fasta företrädare för någon särskilt viktig gren av ett utav professor före­ trätt ämnesområde. Anställandet vid en institution av en högt kvalificerad ordinarie befattnings­ havare, vilken icke skulle i alla avseenden självständigt svara för ett visst ämnesområde utan sortera under vederbörande professor, är en åtgärd, vars lämplighet varit föremål för delade meningar. Jag hänvisar till 1933 års universitetsberecLnmgs betänkande (s. 33 f.). Innan 1945 års universitetsberedning verkställt utredning rörande ifrågavarande spörsmål, synes man icke böra in­ rätta nya befattningar av dylik typ.

Biträdande lärare. Befattningshavare, som tillhöra denna kate­ gori, ha till uppgift att överta den mera elementära undervisningen i vissa ämnen. De nu beiintliga biträdande lärarna av den vanligaste typen, tillhöran­ de den matematisk-naturvetenskapliga sektionen, ha ett arvode av 8 600 kro­ nor samt förordnas på viss tid, högst 3 år, och äro skyldiga att meddela under­ visning av propedeutisk karaktär 6 eller minst 6 timmar i veckan. Kommittén anser, att åt befattningarna i fråga bör ges en något förändrad karaktär. Sålunda böra de vara »förenade med familjepension samt även lämplig form av tjänstepension, i det att inbetalda pensionsavgifter få tillgodo­ räknas i annan statstjänst eller ge rättighet till uppskjuten tjänstepension». Vidare föreslås en uttrycklig föreskrift därom, att vid befattningarnas till­ sättande undervisningsskickligheten skall som befordringsgrund jämställas med vetenskapliga meriter. Frågan örn den lämpligaste organisationen av de lärarkrafter, som skola biträda professorerna vid meddelandet av den mera elementära akademiska undervisningen, kommer, såsom förut framhållits, säkerligen att i sinom tid

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 43

göras till föremål för undersökning av universitetsberedningen. Det synes dock icke föreligga något hinder att i nu förevarande sammanhang inrätta nya biträdande lärarbefattningar av den hittills förefintliga typen i sådana fall, då särskilt stort behov därav föreligger. Då befattningshavarna äro för­ ordnade på begränsad, kort tid, kan ett dylikt förfarande ej gärna lägga hin­ der i vägen för genomförandet av det förslag, som kan komma att framläggas av universitetsberedningen.

Museiassistenter. Jag erinrar örn att jag i mina petitaskrivelser angående universitetens avlöningsanslag för kommande budgetår gjort fram­ ställning örn uppflyttning av dessa befattningshavare i lönegraden A 23. Det kan ifrågasättas, om man ej bör låta museiassistenterna meddela un­ dervisning i viss begränsad omfattning. Bestämmelse härom bör i så fall intas i en för dem av kanslern utfärdad ny instruktion.

Assistenter. Kommittén har föreslagit en uppdelning av assistenterna i 2 grupper: undervisningsassistenter, vilka ansetts närmast motsvara de nu­ varande assistenterna, och forskningsassistenter. De senare skulle ha till sin huvudsakliga uppgift att delta i professorns forskningsarbete antingen genom att direkt biträda vid undersökningarna eller genom att på uppdrag av pro­ fessorn överta en del av en forskningsuppgift. De skulle vidare biträda pro­ fessorn vid handledningen av de vetenskapliga specialarbetarna. Kommittén förklarar emellertid uttryckligen, att en forskningsassistent borde i viss ut­ sträckning även kunna utnyttjas som undervisningsassistent och vice versa. I princip borde en forskningsassistentbefattning ställas till varje professors och i vissa fall även till laborators förfogande. Om den ifrågasatta uppdelningen av assistenterna kan vara praktisk synes mig tvivelaktigt. Varje assistent bör i viss utsträckning biträda professorn i hans forskningsarbete. Det torde böra överlämnas åt den enskilde professorn att, med beaktande av behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar, bestämma, i vilken omfattning denne skall tas i anspråk för att biträda vid professorns undersökningar.

Med anledning av att kanslern icke ansett sig böra tillstyrka, att nya ordi­ narie laboratorsbefattningar för närvarande inrättas, ha matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala och Sveriges docentförbund framhållit, att laboratorstjänsterna syntes sektionen vara ytterst viktiga. Skälet för kans­ lerns invändning vore ej tillämpligt på de föreslagna laboratorsbefattningarna, vilkas innehavare ansetts skola självständigt svara för en viss vetenskaps­ gren. — Kanslerns förslag, att assistenterna ej skulle uppdelas i två grupper, forsknings- och undervisningsassistenter, biträdes av sektionen.

Statskontoret förklarar sig anse, att frågan om befattningstyper samt löneoch anställningsvillkor för den vetenskapliga personalen bör lösas efter linjer, som äro gemensamma för alla fakulteter och institutioner. En sådan fråga vore exempelvis avvägningen av de biträdande lärarnas undervisningsskyldighet. Museiassistenternas lönegradsplacering borde likaledes upptagas i ett vi­ dare sammanhang. Så vore även förhållandet med förslaget örn assistent­ kårens uppdelning på två grupper: forsknings- och undervisningsassistenter. T detta sammanhang borde framhållas, att hinder icke syntes föreligga för

44 Kungl. Maj:ts proposition nr lil3.

vederbörande professorer att disponera de nuvarande assistenterna för forsk­ ningsuppgifter, därest dessa skulle finnas böra tillgodoses framför andra göro­ mål, som eljest ankomme på assistenterna.

Allmänna lönenämnden har förklarat sig kunna i huvudsak godtaga vad kommittén i detta sammanhang föreslagit. Lönenämnden påpekar, att detta icke innebure något ställningstagande från lönenämndens sida till de av kom­ mittén framförda önskemålen angående anställningsvillkoren för laboratorer, observatörer och biträdande lärare. Den föreslagna höjningen av museiassistenterna från A 21 till A 23 framstode som en konsekvens av den från och med den 1 juli 1945 genomförda, motsvarande höjningen av museiassistenterna vid naturhistoriska riksmuseet.

1945 års universiteisberedning har icke framställt någon erinran mot forskningskommitténs förslag i nu förevarande avseende. Beredningen framhåller dock, att kommittén i enlighet med sina direktiv huvudsakligen tillgodosett forskningens ökade krav, medan den räknade med undervisningens omfattning såsom relativt konstant. Den av forskningskommittén föreslagna personalen syntes ej kunna anses såsom fullt tillräcklig för de uppgifter, vilka borde fyllas av de akademiska lärarna, utan borde kompletteras i främsta rummet med biträdande lärare.

Ifråga örn laboratorstjänsterna delar statens medicinska forskningsråd de synpunkter, kommittén anlagt. Forskningsrådet anför:

Rådet vill för sin del framhålla, att fasta befattningar med huvudvikten lagd på forskning äro oumbärliga för naturvetenskapliga institutioner. Det är även uppenbart, att deras ställning i avseende på arbete med forskning och under­ visning måste i någon män variera alltefter förhållandena på olika institutioner. Det synes dock vara angeläget, att vid besättandet av dylika befattningar noga tillses, att graden av självständighet i förhållande till professuren i huvudämnet ej blir för liten, och att innehavaren ej, får större eller åtminstone ej mycket större undervisningsskyldighet än professorn i huvudämnet. Befordringsgrund och kompetensvillkor komma väl nämligen att som hittills bli desamma som till professur, och laboraturer komma sannolikt att inrättas och tillsättas först när ett ämnesområde nått sådan omfattning, att en del av huvudämnet måste av­ söndras och få en egen företrädare och när samtidigt en för uppgiften synner­ ligen väl kvalificerad forskare finnes.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening har med tillfredsställelse hälsat kommitténs förslag om uppdelning av förste assistenter­ na i två grupper. Lokalavdelningen befarar dock, att »forskningsassistenterna» på de större institutionerna komme att belastas med alltför betungande insti­ tutionsarbete till förfång för forskningen. Det syntes därför befogat att vid större institutioner även inrättades särskilda befattningar som institutionsassis­ tenter, vilkas huvuduppgift skulle vara att under prefektens ledning svara för de interna institutionsangelägenheterna.

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 273. 45

Lokalavdelningen i Lund av nyssnämnda förening tillstyrker livligt inrät­ tandet av särskilda forskningsassistentbefattningar. Det kunde dock ifråga­ sättas, om det vore tillräckligt med en dylik befattning åt varje professor, sär­ skilt på större institutioner.

Styrelsen för Sveriges förenade studentkårer anser icke kommitténs förslag tillfredsställande i vad avser vetenskapliga befattningar med lägre kompetens (assistenter och amanuenser). Förslaget i denna del vore icke tillräckligt för att medföra den ökning av forskarrekryteringen, som vore nödvändig. Styrelsen anför i huvudsak följande.

Forskningskommittén betraktar med rätta en avsevärd utökning av antalet personer inom olika befattningsgrader som den viktigaste åtgärden för att främja den matematisk-naturvetenskapliga forskningen. I enlighet härmed före­ slår kommittén ett ökat antal befattningar av olika slag. Med avseende på den vetenskapliga personalen vid universiteten kan kommitténs förslag sam­ manfattas på följande sätt (nuvarande antal befattningar inom parentes): Kompetens Befattningarnas art Uppsala Lund

Styrelsen finner, att kommitténs förslag relativt väl tillgodoser det nuva­ rande behovet av befattningar, av vars innehavare bör fordras docentkompe­ tens. En ytterligare utökning av antalet befattningar för forskare med docent­ kompetens måste dock inom en tämligen snar framtid äga rum, om den na­ turvetenskapliga forskningen i vårt land skall kunna hålla jämna steg med den ofta explosionsartade utveckling som i utlandet kännetecknar dessa forskningsgrenar. En förutsättning härför är dock att rekryteringen av grundforskare omedel­ bart intensifieras. Man kan icke längre begära, att för vetenskapligt arbete hågade och lämpade akademiker efter avläggande av sina examina utan rim­ lig ersättning skola ägna sig åt grundforskning en följd av år, när de från annat håll, framför allt industrien, erbjudas liknande arbetsuppgifter på goda villkor. De ekonomiska frågorna äro här särskilt avgörande, emedan veder­ börande ofta har att göra sitt val i en ålder, då familjebildningen är aktuell eller redan ett faktum. En sund utveckling av grundforskningen kan icke i samma utsträckning som tidigare baseras på det brinnande och allt uppoff­ rande intresse för vetenskapen som dess utövare i regel besitta. Forskaren har rätt att betraktas som en yrkesman och forskningsarbetet bör därför avlönas på samma sätt som övrigt yrkesarbete. Detta gäller i lika hög grad de ograduerade forskarna som de docentkompetenta, i all synnerhet som det forsk­ ningsarbete som resulterar i doktorsavhandlingar är en integrerande del av grundforskningen i vårt land. Med hänsyn till dessa synpunkter kan forskningskommitténs förslag av nya befattningar för forskare med lägre kompetens icke anses tillfredsställande. För att, säkerställa rekryteringen av forskare böra en viss kompetensnivås be­ fattningar vara talrikare än närmast högre nivås. Personalstaben bör med andra ord ha formen av en pyramid — eller snarare en stympad kon — som

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

står på sin bas, ej på sin topp. Det senare kan närmast sägas vara fallet med den hittillsvarande organisationen. Kommitténs förslag innebär utan tvivel en avsevärd förbättring för de nuvarande licentiandema och doktoranderna, men det föreslagna totaltillskottet av sammanlagt 38 assistent- och 27 amanu­ enstjänster för båda universitetens vidkommande är icke tillräckligt för att medföra den ökning av forskarrekryteringen som är nödvändig. En viss be­ lysning av den nuvarande rekryteringen av yngre forskare kan erhållas genom följande tabell över antalet utexaminerade filosofie licentiater inom de na­ turvetenskapliga ämnena vid universiteten (för varje år under den senaste 1 O-årsperioden anges summan av de naturvetare som enligt vår- och höst­ terminens kataloger avlagt filosofie licentiatexamen):

Uppsala Lund

Under de senare åren har man på många institutioner haft ett intryck av en pågående »avfolkning» i fråga örn de s. k. specialisterna (=licentiander och doktorander). Ovanstående tablå bekräftar särskilt för Uppsalas del denna utveckling (under femårsperioden 1941—45 utexaminerades 46 licentiater mot 66 under tiden 1936—40). Det torde vara omöjligt att tillfredsställa de allt större anspråk som nu ställas på den naturvetenskapliga forskningen såväl vid universiteten som inom industrien, om icke den nuvarande svaga rekry­ teringen, som i stor utsträckning går åt för att täcka undervisningens behov, avsevärt och snarast ökas. Här äro kraftåtgärder från statsmakternas sida av nöden för att de förbättringar, som kommittén i övrigt föreslår, skola kunna rationellt utnyttjas. De licentiand- och doktorandstipendier, som äro på­ tänkta även för de naturvetenskapliga ämnenas del, kunna med säkerhet bli en värdefull stimulans vid forskarnas rekrytering, under förutsättning att deras antal och storlek sättas tillräckligt högt. Det är av största vikt att denna fråga, som forskningskommittén utlovat till behandling i den kommande del 11 av betänkandet, löses snabbt och på ett tillfredsställande sätt. I skarp kontrast till den svaga utbyggnaden av assistent- och amanuens­ kadrerna står de senare årens kraftigt ökade tillströmning av studerande till de naturvetenskapliga ämnena vid universiteten och Stockholms högskola. Forskningskommittén har icke uppmärksammat detta anmärkningsvärda förhållande. Medan antalet oexaminerade naturvetare uppvisar endast obe­ tydliga förändringar under tiden 1926—35, sätter från ungefär 1939 en avse­ värd stegring in, som har lett till mer än en fördubbling av antalet i Uppsala och Lund och till en ökning av omkring 70 procent vid Stockholms högskola under den senaste femårsperioden. Det är otvivelaktigt att redan inom den närmaste framtiden ett större antal naturvetare än tidigare kommer att avlägga sina lägre examina. För att upp­ muntra de mest begåvade av dessa att utbilda sig till forskare föreslår forsk-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 47 ningskommittén ett ökat antal s. k. 3:e amanuensbefattningar. Det måste dock med skärpa sägas ifrån, att dessa befattningar enligt de nuvarande bestäm­ melserna knappast kunna innebära en »uppmuntran». En så låg ersättning som för närvarande utgår till innehavarna av dessa befattningar kunde möjligen anses skälig, örn tjänstgöringen koncentrerades till en kort sam­ manhängande period, t. ex. som hjälp vid handledningen av vissa kurser. I annat fall måste arbetsbördan minskas eller eventuellt arvodet höjas för att dessa befattningar skola kunna tjäna det angivna syftet. Styrelsen får därför ifrågasätta en ändring av eller möjligheter till tolkning av bestäm­ melserna för 3:e amanuensbefattningarna i denna riktning.

De yttre svårigheter, med vilka den matematisk-naturvetenskapliga forsk­ Departementschefen. ningen i vårt land har att kämpa, bestå framför allt i bristen på perso­ nal. I fråga örn den vetenskapligt utbildade personalen, varom i detta sammanhang är fråga, är det största problemet framför allt att säker­ ställa rekryteringen av forskarkåren. I detta avseende äro de nuvarande för­ hållandena utom all fråga sådana, att snara åtgärder för en förbättring äro oundgängliga. Frånsett ett fåtal amanuens- och assistentarvoden samt docent­ stipendier finnas för yngre obefordrade vetenskapsmän för närvarande knap­ past några andra ekonomiska möjligheter till vidareutbildning än fortsatt skuldsättning. Samtidigt locka industrien och näringslivet i övrigt med goda anställningsvillkor. Följden har också, såsom framgår av de av styrelsen för Sveriges förenade studentkårer lämnade uppgifterna, blivit en märkbar hop­ krympning av rekryteringsbasen för de egentliga forskarbefattningarna och detta trots en hastigt ökande tillströmning av studenter till de matematisk­ naturvetenskapliga studiebanorna. En dylik utveckling måste i längden bli ödesdiger. Det främsta botemedlet torde vara det av forskningskommittén anvisade, nämligen en relativt betydande utökning av antalet avlönade re­ kryteringstjänster, d. v. s. — förutom docentstipendier, till vilka jag ämnar återkomma i det följande — assistent- och amanuensbefattningar; i viss mån fylla även tjänsterna som biträdande lärare en liknande uppgift. Jag är ense med kommittén örn att antalet av ifrågavarande befattningar bör avsevärt utökas. Härigenom vinnes även den fördelen, att institutionerna tillföras ve­ tenskapligt utbildade hjälpkrafter med uppgift att, samtidigt som de fullfölja sin utbildning under vederbörande professors eller laborators ledning, vara denne behjälplig med dels meddelande av elementär undervisning och dels forskning. I fråga örn assistentbefattningarna har kommittén utgått från den princi­ pen, att varje professor oell vissa laboratorer böra ha tillgång till en förste assistent med huvudsaklig uppgift att inom ramen flir sin stadgade tjänst­ göringsskyldighet biträda vid forskningsarbetet; dessa befattningshavare be­ nämner kommittén forskningsassistenter. De nuvarande förste assistenterna, vilka huvudsakligen lia till uppgift att biträda vid undervisningen, benämner kommittén undervisningsassistenter. Kanslern för rikets universitet och stats­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. kontoret ha, med instämmande av matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Uppsala, förklarat sig anse tvivelaktigt, huruvida en sådan uppdelning av förste assistenterna i två kategorier vore ändamålsenlig. För egen del är jag av samma åsikt som nämnda myndigheter. I likhet med kanslern anser jag det böra ankomma på vederbörande professor att, med beaktande av behovet av undervisning och assistentens personliga förutsättningar, bestämma i vilken omfattning dennes tjänstgöringsskyldighet skall tagas i anspråk för un­ dervisning respektive forskningsarbete. I detta sammanhang må nämnas, att kanslern, för det fall att två förste assi­ stenter av kommittén föreslagits för en och samma institution, i regel funnit skäl att förorda, att den ene av assistenterna avlönas såsom andre assistent. Jag ansluter mig för egen del i princip till kanslerns förslag på denna punkt. Biträdande lärare böra, såsom kommittén framhållit, anställas i de fall då behov föreligger att från en professor avlasta en del av den rent elementära undervisningen i syfte att bereda honom större möjligheter att ägna sig åt forskning. I det följande ämnar jag tillstyrka nyinrättande av några nya dylika befattningar. Däremot är jag icke för närvarande beredd att ingå på de av kommittén berörda frågorna örn en eventuell ändring av anställningsvillkoren, undervisningsskyldigheten, tillsättningsförfarandet etc.; med dryftandet av dessa spörsmål torde böra anstå till dess 1945 års universitetsberedning fram­ lagt resultatet av sin utredning rörande dessa förhållanden. Tills vidare torde således nuvarande bestämmelser alltjämt böra gälla. Kommittén har även föreslagit inrättande av vissa ordinarie befattningar såsom laborator eller observator. I likhet med kommittén är jag av den upp­ fattningen att detta slag av befattningar visat sig väl fylla sin uppgift och hyser i motsats till kanslern icke någon tvekan att biträda kommitténs förslag i de fall, då mycket starka skäl synts föreligga för att nya sådana tjänster inrättas. Detta har jag funnit vara fallet ifråga örn ett fåtal särskilda ämnesgrenar av sådan vikt att de rimligen böra få fast anställda företrädare, utan att likväl profes­ surer för närvarande kunna anses motiverade. Jag erinrar att 1945 års universitetsberedning icke framställt någon anmärkning mot kommitténs förslag på denna punkt. Under hand har jag inhämtat, att inom universitetsberedningen icke uppkommit fråga om slopandet av ifrågavarande typ av fasta befatt­ ningar. För egen del finner jag desto mindre anledning att vilja ifrågasätta dessa befattningars existensberättigande som jag tvärtom av olika skäl, icke minst rekryteringssynpunkter, finner i hög grad angeläget, att antalet fasta forskarbefattningar ökas. Beträffande de i lönegraden A 21 placerade fyra museiassistentbefattningarna ifrågasätter jag för närvarande icke någon annan förändring än att jag så­ som en konsekvens av 1945 års riksdags beslut örn lönegradsplaceringen för motsvarande befattningar vid naturhistoriska riksmuseet förordar, att desam­ ma placeras i lönegraden A 23. Kommittén har till diskussion upptagit frågan, huruvida man för framtiden

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

kalisk kemi, är tillgång till verkligt förstklassiga instrumentmakare ett livs­ villkor; vid universiteten måste därför väl så stora krav ställas på instrument­ makarnas yrkesskicklighet som inom industrien och statens industriella verk. Om universitetsinstitutionerna skola kunna hävda sig i konkurrensen, måste så­ lunda dessa tjänster placeras betydligt högre än nu är fallet. Som jämförelse kan nämnas att statens vattenfallsverk har sina instrumentmakare i A 16 samt att instrumentmakaren vid statens provningsanstalt är placerad i A 14. Enligt kommitténs erfarenhet är det för en institution ekonomiskt lönande att betala en instrumentmakare en sådan lön, att en förstklassig kraft kan er­ hållas. Finnes icke tillgång inom institutionen till en sådan, måste mera kompli­ cerade apparater tillverkas vid privatverkstäder, och dessas priser äro syn­ nerligen höga. Med våra dagars ofantligt uppdrivna krav på instrumentens precision är instrumentmakaren en utomordentligt betydelsefull medarbetare på en vetenskaplig institution. Med anledning av det ovan anförda föreslår kommittén, att instrument­ makare placeras i lönegrad A 14. I vissa fall anser dock kommittén, att den nuvarande lönegradsplaceringen i A 10 tills vidare bör bibehållas. Vid de kemiska institutionerna i Uppsala föreslås sålunda utom en instrumentmakare i A 14 (placerad på fysikalisk-kemiska institutionen) en instrumentmakare i A 10 (delad mellan kemiska institutionens avdelningar för oorganisk respektive organisk kemi). Den förre, som skall tjänstgöra som föreståndare för verksta­ den benämnes i detta fall förste instrumentmakare. Vid kemiska institutionen i Lund föreslås även instrumentmakare i A 10.

c) Benämningen tekniskt biträde utbytes mot benämningen laboratorie­ biträde. Antalet sådana biträden ökas väsentligt. Kommittén anför:

Befattningstypen tekniskt biträde är för forskningsarbetet vid universitets­ institutionerna av största vikt och kommittén förordar en väsentlig ökning av antalet dylika tjänster. Lönegradsplaceringen föreslås bibehållen i A 7. Kom­ mittén anser att benämningen laboratoriebiträde, som allmänt an­ vändes för dylika tjänster inom statens verk, är en mera adekvat benämning. Dylika befattningar torde i stor utsträckning komma att innehavas av kvinnliga befattningshavare. De ha hittills kunnat besättas med mycket jälkvalificerade innehavare. Det torde knappast vara lämpligt^ att fixera några stela normer för vederbörandes kvalifikationer, då behoven på de olika institu­ tionerna äro av synnerligen skiftande art. En viktig fråga i detta samman­ hang är emellertid huru laboratoriebiträdena skola kunna ernå en för deras verksamhet lämpad utbildning. Denna fråga kommer att behandlas i en andra del av kommitténs betänkande. Till laboratoriebiträden böra givetvis personer med en därför speciellt utformad utbildning antagas, men i många fall torde även kunna komma ifråga personer med en mera högkvalificerad ut­ bildning t. ex. kvinnliga kemister från tekniska gymnasier och även universitet. . Det bör tilläggas att särskilt på större institutioner behovet av teknisk hjälp kan vara mycket stort, utan att det därför kan anses lämpligt med ett flertal ordinarie tekniska befattningar. Tillfällig teknisk hjälp, särskilt mindre kvalificerad sådan, avlönas lämpligen ur anslaget för tillfällig och extra per­ sonal eller ur anslag för speciella forskningsprogram. Det är emellertid en mycket stor fördel att kunna erbjuda ordinarie befattningar åt de mest kvali­ ficerade biträdena för att bereda dem en tryggad ställning och för att tillgodo­

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273. 51

göra forskningsarbetet den skicklighet och erfarenhet, som mestadels först många års arbete i dylik tjänst förmår skänka.

d) Som ny befattningstyp föreslås laboratorietekniker i lönegraden A 11. Härom yttrar kommittén i huvudsak följande.

Vissa institutioner ha starkt behov av laboratorieteknisk hjälp med högre kvalifikationer än de som kunna fordras av en befattningshavare i den löne­ grad (A 7), som laboratoriebiträdena placerats uti. Kommittén föreslår därför, att i vissa undantagsfall tjänster inrättas med en högre placering än A 7, men anser, att' dessa befattningshavares lönegradsplacering bör prövas från fall till fall beroende på de behov, som finnas på de skilda institutionerna, och be­ roende på de personliga kvalifikationer, som kunna stå till buds. Exempel på dylika tjänster finnas vid statens bakteriologiska anstalt, statens farmaceutiska laboratorium, statens skogsförsöksanstalt och statens provningsanstalt, där lie laboratoriebiträden äro placerade i A 11. Härtill kommer att det är i hög grad önskvärt och för arbetet på de veten­ skapliga institutionerna gagneligt att i högre grad än nu är fallet möjlighet he­ rodes för de bästa bland de lägre befattningshavarna att avancera till mera kvalificerade och högre avlönade befattningar. De vetenskapliga institutioner­ na ha stort behov av hjälpkrafter, som äro intresserade av att så småningom förbättra sin egen utbildning inom områden av betydelse för institutionens ar­ bete, t. ex. glasblåsning, snickeriarbete, fotografering, prepareringsarbeten av olika slag o. s. v. En sådan verkligt positiv inställning till arbetet bör upp­ muntras genom att större möjligheter till befordran öppnas för den duglige och verksamme. Inom institutioner, där preparatorstjänst finnes, kan denna be­ traktas som en befordringstjänst för dugliga vaktmästare, som såväl inom in­ stitutionens ram som på annat sätt förstått att skaffa sig en för denna befatt­ ning lämplig utbildning. Laboratorieteknikertjänsterna böra kunna sökas av lägre befattningshavare, som skaffat sig tillräckligt gedigen utbildning speciellt av dugliga laboratoriebiträden.

e) Som ny befattningstyp föreslås även mekaniker i lönegraden Eo 9. Här­ om anföres:

Med mekaniker avses befattningshavare, som tjänstgör på en institutions verkstad under instrumentmakaren. Sådana tjänster finnas redan nu vid de större institutionernas verkstäder, men endast som extra befattningar, av­ lönade ur materielanslag eller på annat sätt. Kommittén anser det nöd­ vändigt, att ordinarie eller extra ordinarie befattningar av denna typ nu inrättas. Då för mekaniker en god grundläggande yrkesutbildning er­ fordras,. bör lönegradsplaceringen vara högre än för de vanliga vaktmästarbefattningarna. Kommittén föreslår dock ej högre än A 9 bland annat med hänsyn tili att för de bästa krafterna befordran till de bättre betalda instrumentmakarbefattningarna är möjlig. Som jämförelse kan nämnas att maskinisterna allmänt äro placerade i A 8. Mekanikerna behöva dock i regel en betydligt mera gedigen utbildning än maskinisterna. Tills vidare böra befattningarna dock placeras i lönegraden Eo 9.

f) Som ny befattningstyp föreslås vidare kartritare i lönegraden A 7. Kom­ mittén yttrar:

52 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Kommittén föreslår för var och en av de geografiska institutionerna i Upp­ sala och Lund en kartritare (befattningshavaren torde i allmänhet bliva kvinn­ lig). Dennes uppgift är icke blott att utföra renritning för reproduktionsändamål utan även att biträda vid undervisningen i kartritning. Man kunde ju tänka sig möjligheten att i en person förena kanslibiträde och kartritare men däremot tala flera omständigheter. Dels ha de geografiska institutionerna full sysselsättning för båda dessa befattningshavare, dels torde det inte vara lätt att finna personer, som äro väl utbildade för båda dessa sysselsättningar. \ id Ri­ kets allmänna kartverk äro motsvarande befattningar placerade i A 7.

g) Kanslibiträden i A 7 föreslås till stort antal, i regel en på varje institution. Kommittén anför: Ett av de enligt kommitténs uppfattning verksammaste medlen, då det gäl­ ler att avlasta forskarna och speciellt institutionsprefekterna från enklare rutingöromål, är inrättandet av sekreterarbefattningar, avsedda för skötseln av­ en mångfald administrativa göromål, såsom bokföring, korrespondens, maskin­ skrivning av manuskript (ofta på utländska språk), skötsel av bibliotek, enk­ lare mät- och ritarbeten m. m. I vissa fall komma arbetsuppgifterna att gränsa till laboratoriebiträdenas, och i själva verket lia de fåtaliga nuvarande tek­ niska biträdena i stor utsträckning bland annat tjänstgjort som kanslibiträden. Kommittén kan sålunda helt instämma i det uttalande, vari statskommissarien E. Norberg (chef för statskontorets kassabyrå) inleder en promemoria, »P. M. rörande personalorganisationen vid lantbrukshögskolans kansli och kamrerarkontor» (avgiven 24 september 1945): »I en den 18 september 1945 avgiven promemoria angående personalorgani­ sationen vid veterinärhögskolans kansli har jag givit uttryck för den uppfatt­ ningen, att behovet och betydelsen av tillräcklig och fullt kvalificerad personal för de rent administrativa och kamerala arbetsuppgifterna länge varit under­ skattade beträffande institutioner, verk och inrättningar med övervägande vetenskapliga eller tekniskt betonade uppgifter. Stor omsorg hade vid verksam­ hetens organiserande ägnats åt huvuduppgifternas tillgodoseende med väl skolade arbetskrafter, medan själva kontorsorganisationen blivit sämre till­ godosedd. Resultatet hade ofta blivit, att en alltför stor del av det administra­ tiva och kamerala arbetet vid här avsedda institutioner kommit att läggas på befattningshavare, vilkas utbildning och intresse hade en helt annan inrikt­ ning och som därför måst ägna en oproportionerligt stor del av sin tid åt för dem främmande arbetsuppgifter på bekostnad av deras vetenskapliga eiler eljest specialbetonade verksamhet. En dylik ordning kunde icke anses tillfreds­ ställande, och den torde dessutom för statsverket på längre sikt ställa sig oekonomisk. Det vore nämligen att förvänta, att de administrativa och kame­ rala göromålen, anförtrodda åt för dylikt arbete utbildade och tränade befatt­ ningshavare, skulle bliva både billigare och bättre skötta, än vad som med nuvarande system ofta vore fallet.» Att behovet av dylika biträden är stort visas bland annat därav att mångå institutioner använt en del av de knappa materielanslagen för avlöning av extra anställda sekreterare. I de fall sådana biträden anställts på andra håll, t. ex. vid karolinska sjukhuset, har det visat sig att lönegradsplacering i A 7 kunnat locka goda, ofta mycket goda krafter. Kommittén kan icke förorda en lägre lönegradsplacering, emedan stora krav måste ställas på dessa biträden, t. ex. språkkunskaper. Enligt kommitténs uppfattning bör var och en av de större institutionerna förses med ett kanslibiträde, under det att i fråga örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 53

mindre institutioner två kunna dela ett kanslibiträde eller eventuellt erhålla ett anslag till avlönande av deltidsanställt skrivbiträde.

h) För en institution (limnologiska institutionen i Lund) föreslås inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Remissyttrandena. Av remissyttrandena inhämtas i huvudsak följande. Allmänna lönenämnden förordar en översyn av kommitténs förslag. Lönenämnden anför.

I fråga om den tekniska personalen innebär kommitténs förslag icke blott förbättrad löneställning för och ökat antal av vissa vid de naturvetenskapliga institutionerna redan befintliga slag av befattningar utan även att dessa institu­ tioner skola tillföras vissa nya befattningstyper. Såsom närmare skall framgå av det följande, har lönenämnden ett flertal erinringar att göra mot kommit­ téns förslag till lösning av de lönespörsmål, som beröra den tekniska personalen. Enligt lönenämndens mening vore det önskvärt, om ifrågavarande delar av kommitténs förslag bleve föremål för överarbetning, varvid även borde beaktas, att teknisk personal (laboratoriebiträden, institutionsvaktmästare — i en del fall med mekanisk utbildning — och preparatorer) förekommer i icke obetyd­ lig utsträckning jämväl inom de medicinska fakulteterna. Lönenämnden vill tillägga, att en översyn av kommitténs förslag i de delar de föreslagna lönegradsplaceringarna huvudsakligen torde grunda sig på löneläget å den allmän­ na marknaden, synes erforderlig även med hänsyn till de provisoriska löne­ tilläggen för statliga befattningshavare.

I övrigt inhämtas av remissyttrandena i huvudsak följande.

Preparatorer (A 10). Allmänna lönenämnden har uppmärksammat, att kommittén föreslagit inrättande av ett antal preparatorsbefattningar i A 10. Med anledning härav anför lönenämnden: Såvitt framgår av vad kommittén anfört, komma arbetsuppgifterna å dessa befattningar att bli i huvudsak likartade med dem, som åligga innehavarna av preparatorstjänsterna vid naturhistoriska riksmuseet. Som kommittén erinrat, sänktes sistnämnda tjänster enligt beslut av 1945 års riksdag från A 10 till A 9. Vid sådant förhållande kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering än i 9 lönegraden för de preparatorsbefattningar, som enligt utredningens för­ slag skola nyinrättas vid geologisk-mineralogiska och växtbiologiska institu­ tionerna i Uppsala samt mineralogiska institutionen i Lund. Även statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka högre lönegrad än A 9 för de preparatorstjänster, som kunde befinnas erforderliga vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner.

Vaktmästar e. Allmänna lönenämnden framhåller, att kommitténs moti­ veringar för inplacering i lönegrad av de av kommittén föreslagna nya vaktmästarbefattningarna å olika institutioner icke alltid vore tillfyllest för ett ställ­ ningstagande till kommitténs förslag. I brist på närmare uppgifter angående vaktmästarnas arbetsuppgifter ville det synas lönenämnden, som örn i de fall, då kommittén föresloge inrättande av ytterligare en vaktmästarbefattning å institution där sådan befattning redan funnes, den nya vaktmästarbefattningen i regel borde placeras i 5 lönegraden.

54 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anför:

I fråga om personal av kategorien institutionsvaktmästare (lönegrad A 71 vill sektionen framhålla önskvärdheten av att denna lönegrad reserveras för sådana tjänster, där ordinarie vaktmästargöromål, må vara av mera kvali­ ficerad natur, utgöra den väsentliga delen av arbetet. Där ifrågavarande befatt­ ningshavare har att biträda vid mera krävande experimentellt arbete, eller vid undervisningen, bör lönesättningen däremot normalt vara A 9. Institutionsvaktmästarna vid institutioner av ovannämnd art måste äga praktisk utbildning. Med nuvarande låga lönegradsplacering uppstår då svår konkurrens från in­ dustriens sida. Exempelvis har det vid kemiska institutionen med nuvarande lönegradsplacering visat sig svårt att behålla vaktmästarna. Pa grund av den stora omfattningen av vaktmästarnas åligganden samt betydelsen av speciell erfarenhet beträffande det för varje institution ofta särpräglade arbetet är det ytterst önskvärt att täta vaktmästarbyten undvikas. Trädgårdsmästarbefattningarna (A 18, A 16). Kanslern till­ styrker, att befattningarna benämnas akademiträdgårdsmästare samt att båda befattningarna placeras i lönegraden A 18. Statskontoret, som avstyrker ifrågavarande förslag, anför: Statskontoret vill erinra, att olikheten i löneställning grundats därpå, att dels den botaniska träd­ gården i Uppsala vore ej oväsentligt större än den i Lund, dels ock trädgårds­ mästaren i Uppsala förutom vanliga trädgårdsmästargöromål jämväl hade vår­ den av trädgårdens ekonomi. Då lönegradsplaceringarna sedermera varit före­ mål för översyn av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga utan att därvid ändring befunnits påkallad, anser sig statskontoret böra avstyrka det nu fram­ lagda förslaget, vilket för övrigt motiverats mycket knapphändigt. Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot kommitténs för­ slag, enär av vad kommittén anfört finge anses framgå, att samma kvalifika­ tioner fordrades för båda befattningarnas innehavare. Instrumentmakare (A 14, A 10). Kanslern finner kommitténs för­ slag, att instrumentmakarna vid vissa institutioner, där särskilt stora krav ställas på deras yrkesskicklighet, skola uppflyttas till A 14, välmotiverat. Samtliga instrumentmakare i A 14 syntes böra benämnas »förste instrument­ makare». Statskontoret avstyrker ifrågavarande förslag, enär löneställningen för instru­ mentmakarna i anledning av institutionsvaktmästarutredningens förslag fast­ ställts så sent som av 1945 års riksdag. Allmänna lönenämnden har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad endast för den instrumentmakare, som förestår den för kemiska och fysikalisk­ kemiska institutionerna i Uppsala gemensamma instrumentverkstaden. För denne befattningshavare syntes benämningen »förste. instrumentmakare» lämplig. Beträffande övriga, av kommittén till placering i A 14 föreslagna in­ strumentmakarna ifrågasätter lönenämnden, huruvida icke en placering i lägre lönegrad, förslagsvis 11 lönegraden, kunde vara tillfyllest. — Till stöd för sitt ståndpunktstagande har lönenämnden anfört: Enligt vad lönenämnden under hand inhämtat, tjänstgöra de i A 16 och A 14 placerade instrument­ makarna vid statens vattenfallsverk respektive statens provningsanstalt i själva verket icke såsom instrumentmakare utan ha huvudsakligen arbetsuppgifter av helt annat slag. Dessa befattningshavares löneställning kan därför enligt lönenämndens mening icke tagas till intäkt för att den nuvarande placeringen av instrumentmakarna vid de vetenskapliga institutionerna i A 10 är för lag.

Kungl. Marits -proposition nr 273. 55

Icke heller vad kommittén i övrigt anfört till stöd för en uppfattning av vissa instrumentmakare vid dessa institutioner till A 14, finner lönenämnden fullt övertygande, särskilt med beaktande av att institutionsvaktmästarutredningen, vilken gjorde en undersökning rörande löneläget för yrkeskunniga arbetare inom metallarbetarfacket i Stockholm, icke fann anledning att fram­ lägga förslag örn uppfattning av instrumentmakarna till högre lönegrad. Beträffande den av lönenämnden ifrågasatta placeringen i 11 lönegraden må framhållas, att de kontanta avlöningsförmånerna i löneklass 11 efter ett genomförande av den provisoriska löneregleringen kommer att överstiga den nuvarande kontantlönen i 13 löneklassen. Civilförvaltningens personalförbund ansluter sig till förslaget om placering av vissa instrumentmakare i A 14. Beträffande övriga instrumentmakare ifrågasätter förbundet en placering i A 12.

Laboratoriebiträden (tekniska biträden, A 7). Kans­ lern anser icke att vägande skäl föreligga att ändra den vedertagna benäm­ ningen tekniska biträden men vill ej motsätta sig förslaget. Hinder borde ej möta att, om förhållandena gjorde det önskvärt, placera ett tekniskt biträde på en nyinrättad kanslibiträdesbefattning. Allmänna lönenämnden anser, att med ett slutligt ståndpunktstagande till förslaget att inrätta ett betydande antal ordinarie befattningar i A 7 för laboratoriebiträden bör anstå i avbidan på det förslag angående laboratoriebiträdenas utbildning, som kommittén avser att framlägga, ävensom i avbidan på resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Tills vidare syntes det ökade behovet av laboratoriebiträden böra tillgodoses med extra ordinarie personal i högst 7 lönegraden.

Laboratorietekniker (All). Matematisk-naturvetenskapliga sek­ tionen i Uppsala understryker betydelsen av denna befattningstyp och önsk­ värdheten av att den blir mera allmänt representerad än vad som nu föreslagits. Kanslern har funnit ifrågavarande förslag välmotiverat. Statskontoret påpekar, att kommittén till jämförelse åberopat, att befatt­ ningshavare i 11 lönegraden som l:e laboratoriebiträden funnes vid vissa andra institutioner. Emellertid hade den högre löneställningen för nämnda befattningshavare föranletts av att de intoge ställningen av arbetsledare. Då det icke upplysts, att de föreslagna tjänsterna skulle ha sålunda angiven karak­ tär, kunde statskontoret icke tillstyrka inrättandet av desamma. Allmänna lönenämnden anför: Beträffande laboratorieteknikerbefattningarna har lönenämnden uppmärk­ sammat, att de speciella motiveringarna för dessa befattningar — i den mån sådana motiveringar framlagts av kommittén — i huvudsak bygga på de personliga kvalifikationerna och den personliga lämpligheten hos befattnings­ havare, som på ett eller annat sätt redan äro knutna till vederbörande institution. Lönenämnden måste för sin del ställa sig tveksam mot inrättande av ordinarie befattningar av dylik personlig karaktär. I detta sammanhang vill lönenämnden erinra, att institutionsvaktmästarutredningen fann dylika särskilda kvalifikationer föreligga hos den nuvarande innehavaren av institutionsvaktmästarbefattningen vid astronomiska observatoriet i Lund, men att utredningen icke ansåg sig kunna föreslå inrättande av en högre ordinarie befattning för denne med hänsyn till arbetsuppgifternas personliga karaktär. Utredningen förordade därför, att befattningshavaren i fråga skulle tillerkännas

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

ett personligt lönetillägg, vilket förslag även varm statsmakternas godkän­ nande. En nackdel med denna lösning av frågan är emellertid, att veder­ börande icke erhåller något förhöjt pensionsunderlag. Inrättande av extra ordinarie befattningar i 9 eller 11 lönegraden för dylika särskilt kvalificerade laboratoriebiträden eller institutionsvaktmästare synes därför böra övervägas. Däremot kan lönenämnden, som framgår av det föregående, icke —- i varje fall ej på grundval av nu föreliggande utredning — tillstyrka inrättande av ordinarie befattningar för ifrågavarande ändamål.

Mek aniker (Eo 9). Kanslern erinrar, att redan nu vid vissa institu­ tioner finnas anställda mekaniker med arvoden, utgående från avlönings- eller materielanslagen. Kanslern tillstyrker förslaget om inrättande av mekaniker­ befattningar i Eo 9. Statskontoret anför: Med avseende å förslaget, att mekanikertjänster i löne­ grad A 9 eller Eo 9 skulle inrättas för vissa befattningshavare, som redan nu finnas men för vilka kostnaderna icke bestridas från avlöningsanslagen, vill statskontoret framhålla, att — för den händelse ett varaktigt behov av dessa befattningar föreligger — kostnaderna böra belasta avlöningsanslagen. Enligt statskontorets mening torde emellertid de nya befattningarna böra benämnas institutionsvaktmästare, vilken tjänstetitel kommit till användning i personalstaterna för till lönegraden A 9 hänförda tjänstemän avsedda bland annat för mekanikerarbeten. Givetvis bör även tillses, att en lämplig propor­ tion vinnes mellan ordinarie och icke ordinarie befattningshavare med mekanikergöromål. De befattningar, som må komma att nyinrättas, torde i varje fall till en början böra upptagas på extra-planen. Allmänna lönenämnden finner, under erinran om den beslutade provisoriska löneregleringen, tveksamt, huruvida de nya mekanikerbefattningarna böra pla­ ceras i 9 lönegraden. Inberäknat provisoriskt lönetillägg komme under nästa budgetår den kontanta lönen i 7 löneklassen högre än för närvarande i 9 löneklassen. A I-ort komme månadslönen exempelvis att utgöra 453 kronor 50 öre, vilket ungefär motsvarade en timpenning av 2 kronor 20 öre.

Kartritare (A 7). Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag. Statskontoret anser, att för kartritning icke bör avses befattningshavare i högre löneställning än i 4 lönegraden, till en början avlönade såsom extra tjänstemän. Tjänstetiteln borde lämpligen vara »kartbiträde».

Kanslibiträden (A 7). Kanslern finner ifrågavarande förslag mycket väl grundat. Kanslern yttrar: De nuvarande, i lönegraden A 7 placerade tekniska biträdena ha haft till uppgift, bland annat, att i mån av tid biträda institutionsföreståndaren i hans administrativa arbete (korrespondens, räkenskaper, medelsförvaltning, vård av bibliotek m. m.). Kommittén föreslår, att de tekniska och de administrativa sysslorna skola anförtros åt olika, i A 7 placerade befattningshavare: de nyss behandlade laboratoriebiträdena och kanslibiträden. Den planerade intensifie­ ringen av den vetenskapliga forskningen gör en dylik uppdelning önskvärd. Kanslibiträdena skola fungera som sekreterare åt institutionsföreståndarna. De böra ha någorlunda goda språkkunskaper samt äga färdighet i maskinskriv­ ning och helst även i stenograf. Besitta de dessutom gott omdöme och för­ måga att i viss utsträckning arbeta på egen hand, bör vederbörande professor kunna få en betydande lättnad i det vid de större institutionerna högst tids­ krävande administrativa arbetet. Såsom kommittén tänkt sig, torde var och en av de större institutionerna böra förses med ett kanslibiträde, under det att

Kungl. Maj:ts proposition nr £73. 57 i fråga om de mindre två institutioner kunna dela ett biträde, som då lämpligen bör, åtminstone som regel, tjänstgöra halva dagen på vardera institutionen. I sistnämnda fall synes man, särskilt då institutionerna i organisatoriskt hän­ seende äro fullt fristående från varandra, böra ta under övervägande att giva tjänsterna extra ordinarie karaktär. Under vissa förhållanden bör möjligen vid en institution anställas en extra eller med arvode avlönad befattningshavare med relativt kort daglig tjänstgöringstid, och med ungefär samma uppgift som ett kanslibiträde. Statskontoret yttrar, att i den mån särskilda biträden för kontorsgöromål visade sig behövliga, dessa syntes böra anställas på extra stat med placering högst i 4 lönegraden. Allmänna lönenämnden anför: I fråga örn förslaget örn inrättande av en kanslibiträdesbefattning å fler­ talet institutioner finner lönenämnden en viss försiktighet påkallad, då kom­ mittén knappast anfört övertygande skäl för att behov föreligger av sådan personal i den utsträckning, kommittén angivit. I varje fall böra en del av dessa befattningar inrättas såsom extra ordinarie, likaledes i högst 7 lönegraden. Härvid böra de ordinarie och extra ordinarie befattningarna icke bindas vid viss institution, utan bör vid uppkommande ledighet å befattning en om­ placering kunna företagas, liksom fallet är exempelvis med institutionsvaktmästarbefattningarna vid tekniska högskolan i Stockholm.

Kanslern framhåller avslutningsvis, att innan nyinrättade tjänster av tek­ nisk karaktär definitivt besättas, provtjänstgöring syntes böra anordnas för de kandidater, som närmast kunde komma i fråga. Särskilt behövlig syntes en dylik anordning vara, då fråga vore örn mera kvalificerade befattningar.

Därest de planerade åtgärderna till den matematisk-naturvetenskapliga Departe­ mentschefen . forskningens fromma skola kunna få avsedd effekt, måste de givetvis på sätt i ärendet föreslagits även kombineras med inrättandet av ett relativt stort antal nya befattningar för tekniska och administrativa hjälpkrafter. I nästföljande avsnitt redogöres närmare för forskningskommitténs detaljförslag i detta av­ seende. Därav framgår, att antalet sådana befattningar föreslås ökat i avse­ värd omfattning. Emellertid är att märka, att flertalet av de befattningshavare, som sålunda skulle mera fast knytas till vederbörande institutioner, redan finnas anställda där ehuru avlönade från materielanslag, av enskilda medel eller på annat mer eller mindre improviserat sätt. Denna omständighet har gjort ställningstagandet till detaljförslagen relativt enkel, i det att behovet av befattningarna mestadels kunnat styrkas genom att förhållandena redan fram­ tvingat anställandet av den personal varom är fråga. Prövningen har sålunda i det stora hela kunnat inskränkas till frågan örn en skälig lönegradsplacering. Härvid ha vissa riktlinjer tillämpats, för vilka jag i detta sammanhang ämnar redogöra. Härvid må först erinras därom, att frågan om institutionsvaktmästares och därmed jämförliga befattningshavares vid vetenskapliga institutioner löne­ gradsplacering nyligen varit föremål för särskild sakkunnigutredning, den s. k.

58 Kungl. May.ts proposition nr 273. institutionsvaktmästarutredningen, vars betänkande framlades i september 1943 och föranledde beslut av statsmakterna vid 1945 års riksdag (se 1945 års statsverksproposition, för flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 15 ff.) Enligt de allmänna riktlinjer, som därvid godtogos, skulle i huvudsak 7, 9 och 10 lönegraderna komma till användning. 7 lönegraden skulle vara normallöne­ grad för institutionsvaktmästare, av vilka fordrades yrkesskicklighet som mekaniker, elektrisk montör, snickare och dylikt. 9 lönegraden skulle komma i tillämpning i vissa fall, då vederbörande exempelvis hade att med ledning av ritningar eller muntliga anvisningar förfärdiga instrument, vilka uppenbarligen ställde stora anspråk på skicklighet och noggrannhet vid framställandet. 10 lönegraden slutligen skulle reserveras för sådana specialbefattningar med kvali­ ficerade arbetsuppgifter — instrumentmakare eller preparatorer — vilka på vissa institutioner befunnits eller kunde befinnas erforderliga vid sidan av där befintlig vaktmästarpersonal. Befattningarna i 7 lönegraden benämndes i regel institutionsvaktmästare, befattningarna i 9 lönegraden i regel institutionsvaktmästare eller i vissa fall preparatorer och tjänsterna i 10 lönegraden slutligen instrumentmakare eller preparatorer. Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit vissa förändringar i fråga örn de sålunda godtagna riktlinjerna. Sålunda föreslås, att vissa instrumentmakarbefattningar inrättas i 14 lönegraden, att befattningar i 11 löne­ graden inrättas under benämningen laboratorietekniker samt nya tjänster i 9 lönegraden, benämnda mekaniker, inrättas. Mot dessa förslag ha från stats­ kontoret och allmänna lönenämndens sida anförts starka betänkligheter. Sist­ nämnda myndighet har funnit en placering i 14 lönegraden motiverad endast för den instrumentmakare, som förestår den för de kemiska och fysikalisk­ kemiska institutionerna gemensamma instrumentverkstaden och som föreslås benämnd förste instrumentmakare. På av lönenämnden anförda skäl ansluter jag mig till den ståndpunkt nämnden sålunda intagit. Beträffande de befattningar, som enligt kommittéförslaget skulle placeras i 11 lönegraden har jag vid närmare prövning av omständigheterna i de särskilda fallen funnit, att i två fall (biokemiska och fysikalisk-kemiska institutionerna vid universitetet i Uppsala) en placering i 10 lönegraden såsom preparator före­ fallit befogad, medan i ytterligare två fall (fysiska och paleontologiska institu­ tionerna vid samma universitet) befattningarna synas böra placeras i 9 löne­ graden såsom institutionsvaktmästare. I nämnda fall har jag dock icke för närvarande ansett tillrådligt att befattningshavarna redan nu givas ordinarie ställning, bland annat emedan ett förnyat ställningstagande till frågan om en slutlig lönegradsplacering av befattningar av detta slag kan komma att bli erforderligt, sedan pågående utredning rörande de medicinska institutionernas behov av teknisk personal avslutats. I fråga örn de tjänster som föreslagits placerade som mekaniker i 9 löne­ graden har jag, med beaktande av vad allmänna lönenämnden och stats­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 59

kontoret anfört, funnit en placering i 7 lönegraden såsom institutionsvaktmiistare bäst svara mot de i fjol godtagna riktlinjerna för den löneställning, som bör tillkomma personal av ifrågavarande slag. Kommittén har i vissa fall förordat en förändring av institutionsvaktmästartjänster i lönegraden A 9 till preparatorsbefattningar i lönegraden A 10. På av lönenämnden anförda skäl har jag icke ansett mig böra tillstyrka en sådan förändring, vilken skulle strida mot det beslut, som så sent som förra året fattades av statsmakterna. I de fall då en vaktmästartjänst ansetts behövlig vid sidan av befintlig institutionsvaktmästarpersonal, har jag i likhet med kanslern och lönenämn­ den ansett en placering i 5 lönegraden lämplig. Kommittén har i sådana fall föreslagit placering i 6 lönegraden. Jag har icke ansett tillräckliga skäl förebragta för en uppflyttning av trädgårdsmästarbefattningen vid botaniska trädgården vid Lunds universitet från 16 till 18 lönegraden. Däremot har jag ansett mig kunna tillstyrka, att tjänstebenämningen för denna befattning jämte motsvarande tjänst vid Uppsala universitet ändras till akademiträdgårdsmästare. Benämningen tekniskt biträde synes böra utbytas mot laboratoriebiträde; ändringen bör givetvis genomföras även för de befattningar av ifrågavarande slag, som äro placerade vid andra institutioner vid universiteten än de, varom nu närmast är fråga. Jag är ense med allmänna lönenämnden därom, att återhållsamhet tills vidare bör iakttagas vid inrättandet av nya ordinarie befattningar av förevarande slag. I enlighet härmed har jag inskränkt mig till att föreslå ordinariesättning av vissa redan befintliga extra ordinarie dylika befattningar medan flertalet nya tjänster föreslås få extra ordinarie ställning. Benämningen laboratoriebiträde lämpar sig icke för tekniska biträden på de geografiska institutionerna. Jag förordar i detta fall benämningen kart­ biträden. Vid geografiska institutionen i Lund är ifrågavarande, redan befint­ liga befattningshavare placerad i lönegraden Eo 7, vilken löneställning även synes lämplig för motsvarande tjänst vid Uppsala universitets geografiska institution. Den vid Lunds universitet befintliga tjänsten torde böra ordinarie­ sättas. Det har länge varit ett starkt önskemål från de vetenskapliga universitets­ institutionernas sida att inom vederbörande institution få tillgång till särskilda biträden för de mångahanda skrivgöromål samt expeditionella och kamerala in. fl. uppgifter av olika slag, som för närvarande i besvärande grad taga pro­ fessorernas och övriga vetenskapsmäns tid i anspråk. Ivommittén och veder­ börande universitetsmyndigheter fästa också stor vikt vid förslaget, att i regel varje institution skall utrustas med ett biträde av detta slag. För detta ända­ mål bär föreslagits inrättande av ett icke ringa antal kanslibiträdestjänster i lönegraden A 7. Jag är för egen del fullt övertygad örn att tillräckligt vägande motiv föreligga för inrättandet i full omfattning av de föreslagna biträdesbefattningarna. Det har upplysts att, såvitt gäller de matematisk-naturveten-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. skapliga institutionerna i Uppsala, förhållandena redan framtvingat, att de i och för sig knappa materielanslagen eller enskilda medel anlitats för anställande av skriv- och expeditionsbiträden vid icke mindre än 10 av de 16 institutioner, vilka enligt kommittéförslaget skulle få tillgång till sådan arbetskraft; i tre av dessa fall äro biträdena gemensamma för två institutioner. När det gäller lönestäilningen för denna personal synes emellertid en viss försiktighet påkallad. Sålunda torde, åtminstone till en början, endast icke-ordinarie anställnings­ form böra komma i fråga. Vidare torde en differentiering av tjänsterna böra ske såtillvida, att vissa befattningar tills vidare placeras i 4 lönegraden och de återstående i 7 lönegraden. För egen del förordar jag, att vid Uppsala universitet 6 och vid Lunds universitet 4 av dessa skriv- och expeditionsbiträdesbefattningar placeras i 7 lönegraden medan återstående 7 befattning­ ar i Uppsala och 4 i Lund placeras i 4 lönegraden. Det torde böra ankomma på särskild prövning av kanslern att efter erforderlig utredning bestämma vid vilka institutioner tjänster i 7 lönegraden böra komma i fråga. Jag förut­ sätter, att härvid tages hänsyn till vederbörandes kvalifikationer, längden av föregående tjänstgöring och dylika omständigheter. Till frågan örn tjänsteställningen för det föreslagna biträdet vid limnologiska institutionen i Lund återkommer jag i det följande.

Under nästföljande avsnitt ämnar jag till behandling upptaga forskningskommitténs detaljförslag. Därvid kommer jag att i relativt få fall förorda nya ordinarie tjänster och eljest extra ordinarie anställningsform. I likhet med kanslern vill jag emellertid framhålla, att det i många fall torde komma att befinnas lämpligt att, vare sig befattningen upptagits som ordinarie eller extra ordinarie, till en början anställa vederbörande såsom extra tjänsteman, exempelvis för att bereda tillfälle till provtjänstgöring. För att möjliggöra detta torde det vara lämpligt att vederbörande icke-ordinarieposter tills vidare få beteckningen förslagsvis, varvid det bör ankomma på Kungl. Maj:t att med­ giva att posten må överskridas.

E. Forskningskommitténs detaljförslag i fråga om personal­ organisationen. Uppsala universitet.

Astronomiska institutionen.

Uppsala universitets astronomiska observatorium har nyligen som donation erhållit fil. dr Nils Tamms privatobservatorium på egendomen Kvistaberg, belägen i Bro och Lossa kommun av Uppsala län. I donationen äro inbegripna egendomarna Hammartorp och Kvistaberg, omfattande en areal av 84 hektar, samt aktier och obligationer till ett värde av cirka 300 000 kronor. Donatio­ nens ändamål är att göra det möjligt för Uppsala observatorium att på Kvista­ berg inrätta och driva ett filialobservatorium. Hela det donerade kapitalet får användas till filialobservatoriets inrättande och den eventuella återstoden till

Kungl. Majlis proposition nr 273. 61

dess drift. Donationen skall under namn av »Nils Tamms donationsfond för astronomisk forskning» förvaltas av Uppsala universitet. Innehavare av professuren i astronomi är professorn K. G. Malmquist. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 observator 2 observatörer 1 förste assistent 2 förste assistenter 1 förste amanuens 1 inst .vaktmästare A 7 1 vaktmästare Eo 6 1 kanslibiträde A 7 1 räknebiträde A 4 Kommittén anför: Den nya observatorsbefattningen avses för observatoriet i Kvistaberg och bör tills vidare vara personlig för docenten Åke Wallenquist. Då det är meningen att förlägga observationsarbetets tyngdpunkt till Kvistaberg i samband med anskaffandet av ett större instrument och utflyttningen av något av de redan förefintliga instrumenten, är det nödvändigt att utöka den ordinarie personalen med en observator. Den ene av observatörerna skulle fortfarande vara stationerad i Uppsala och som nu leda observationsövningarna för lägre betyg samt biträda prefekten vid ledningen av observationsarbetena av vetenskaplig karaktär för licentiatexamen och doktorsgrad. Den andre observatorn skulle vara skyldig att bo på Kvistaberg och utöva den dagliga tillsynen över filialobservatoriet samt biträda prefekten vid ledningen av det vetenskapliga observationsarbetet därstädes. Den nya vaktmästarbefattningen är likaså avsedd för Kvistaberg och bör betalas med statsmedel endast i den mån den tammska donationens avkastning icke räcker för detta ändamål. Ett räknebiträde torde få anses som ett minimum på en astronomisk institution (Lunds astronomiska institution har sedan gammalt tre). Kanslern tillstyrker för nästa budgetår inrättande av följande nya befatt­ ningar: 1 andre assistent, 1 kanslibiträde (A 7) och 1 räknebiträde (A 4). Kanslern anmärker, att sedan ett nytt större spegelteleskop anskaffats för observatoriet i Kvistaberg, bomme observatoriearbetets tyngdpunkt att för­ läggas dit. Då denna situation inträtt, behövde ytterligare ett par befattnings­ havare anställas. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen beklagar kanslerns förslag, att den nya assistentbefattningen skulle bli endast andre assistent. Ilan borde enligt sektionens mening vara jämställd med den redan befintlige förste assistenten. I likhet med kanslern förutsätter sektionen, att personalen ökas, när Kvistabergs observatorium kommit igång. Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening under­ stryker kommitténs påpekande, att ett räknebiträde är ett minimum för en astronomisk institution. De senaste åren hade observatoriet haft en arkiv- 1 1 Tomrummet i denna kolumn avses här liksom i det följande att utvisa, att kommittén i fråga om vidstående personal icke ifrågasätter någon förändring.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. arbetare, erhållen genom arbetsmarknadskommissionen, som räknebiträde, men denne hunne ej tillnärmelsevis med de uppgifter, han erhölle, utan även enklare räknearbeten måste i stor utsträckning utföras av den vetenskapliga personalen.

Departe­ Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till frågan om mentschefen. anställande av personal för det till universitetet donerade astronomiska observatoriet i Kvistaberg. Däremot tillstyrker jag i likhet med kanslern att ytterligare en assistentbefattning inrättas och förordar att denna får karak­ tären av tjänst som andre assistent, d. v. s. förenas med arvode å 6 000 kronor. Vidare tillstyrker jag, att medel anvisas för anställande av ett räkne­ biträde och ett biträde för skriv- och expeditionshjälp; båda synas tillsvidare böra givas icke-ordinarie anställning.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare: professorn E. Melin. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 biträdande lärare 1 förste assistent 2 förste amanuenser 3 förste amanuenser 1 hist. vaktmästare A 7 1 tekn. biträde A 7 2 laboratoriebiträden A 7 1 maskinist A 8 1 kanslibiträde A 7

Kommittén anför: Behovet av en biträdande lärare för bestridande av kurs­ undervisning är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken om­ spänner ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar. Kommittén vill framhålla, att de möjligheter den nya institutionsbyggnaden erbjuder, icke kunna i nöjaktig utsträckning utnyttjas, så länge personalstaben är så knappt tilltagen som nu. Den personalstat, som kommittén föreslår, torde representera ett nödvändigt minimum.

Kanslern tillstyrker den begärda personalökningen utom i vad angår den nye förste amanuensen och maskinisten. Matematisk-naturvetenskapliga sek­ tionen framhåller med anledning härav, att den stora och nya institutionens maskiner redan börja visa tecken på skada på grund av att de ej kunna erhålla tillräcklig och kompetent skötsel. En maskinist brukade även vara till nytta såsom mekaniker; här vore en kombinerad maskinist- och mekanikerbefattning lämplig. Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening gör gällande, att den av kommittén föreslagna tekniska personalen är alldeles för knappt tilltagen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 63

Avdelningen yttrar: Den föreslagna ökningen av den tekniska personalen motsvarar (med undantag för maskinisten) icke ens den nuvarande med tillfälliga anslag avlönade personalen. Nuvarande tekniska biträdet assisterar vid professorns forskningsarbete och motsvarar till kompetens (filosofie licentiat) och tjänst­ göring helt den föreslagna forskningsassistenten. I realiteten innebär för­ slaget alltså endast en ökning med 2 laboratoriebiträden. Kommittén föreslår visserligen 5 000 kronor årligen för extra och tillfällig personal (under materielanslaget) men kostnaderna för den redan nu (år 1945) anställda extra persona­ len uppgå till cirka 20 000 kronor. Fem av dessa hjälpkrafter äro lettiska akademiker, anställda genom arbetsmarknadskommissionen. Dessa ha blivit en oumbärlig tillgång för de pågående forskningsarbetena. 3—4 laboratorie- och 1 vaktmästarbiträde ha under år 1945 avlönats på privat väg för bedrivande av särskilda forskningsarbeten över penicillin och andra antibiotiska sub­ stanser, vilka dock falla inom ramen för institutionens ordinarie arbets­ program. Av det sagda framgår, att den föreslagna personalstaten med hänsyn till de tekniska hjälpkrafterna ligger avsevärt under det minimum som erfordras för den nuvarande forskningen. Antalet laboratoriebiträden borde därför ökas till minst tre och anslagsmedlen till extra och tillfällig personal ökas från 5 000 till 10 000 kronor. I annat fall torde från början uppstå svårigheter att utnyttja den nya institutionens resurser, när den föreslagna kompletteringen av dess instrument- och apparatuppsättning verkställts.

Institutionen för fysiologisk botanik är inrymd i en modern nybyggnad, Departe­ mentschefen. som nyligen blivit uppförd men till följd av krigsutbrottet ännu inte fullt utrustats med erforderlig personal och instrumentuppsättning. I fråga om personalen skiljer sig kanslerns förslag från forskningskommitténs däri­ genom, att kanslern icke tillstyrkt anställande av en maskinist och ytter­ ligare en förste amanuens. I fråga om den förra befattningen synes av matematisk-naturvetenskapliga sektionens yttrande framgå, att den icke gärna kan undvaras. Jag är därför beredd att tillstyrka, att en maskinisttjänst inrättas, tills vidare placerad i lönegraden Eo 8. Befattningens innehavare bör åläggas skyldighet att i den mån arbetsuppgifterna som maskinist det medger även fullgöra andra å institutionen förekommande arbetsuppgifter, såsom meka­ niska arbeten m. m. I övrigt ansluter jag mig till kanslerns förslag, dock att det nya laboratoriebiträdet torde böra tills vidare placeras i Eo 7.1 fråga örn biträdet för skriv- och expeditionsgöromål hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört.

Institutionen för systematisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt systematik och morfologi. Professurens inne­ havare: professorn J. A. Nannfeldt.

64 Kungl. Majlis proposition nr 273.

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 museiassistent A 21 1 laborator 1 museiassistent A 171 1 förste assistent 2 förste assistenter 1 förste amanuens 2 förste amanuenser 1 trädgårdsmästare A 18 1 akademiträdgårdsmästare A 18 2 trädgårdsmästare A 9 2 trädgårdsförmän A 7 1 laboratoriebiträde A 7 1 institutionsvaktmästare A 7 1 kanslibiträde A 7 Kommittén anför:

Beträffande motivering för den föreslagna omvandlingen av en museiassistentbefattning till laboratorstjänst hänvisas till motsvarande institu­ tion vid Lunds universitet. Den nuvarande förste assistenten avses speciellt för trädgården. Den andre avses vara forskningsassistent. Föreståndaren för institutionen, professorn J. A. Nannfeldt, har mycket starkt framhållit behovet av att det bland den vid botaniska trädgården fast anställda personalen finnes en vetenskapligt ut­ bildad botanist. Denne tjänstemans uppgift avses vara att vidmakthålla och förkovra trädgårdens vetenskapliga standard, att sörja för bestämningar och etikettering av det botaniska växtmaterialet, att sörja för erforderliga nyan­ skaffningar av för vetenskapligt ändamål erforderligt material, att sörja för vården av sådant och att överhuvudtaget biträda vid trädgårdens skötsel i alla sådana avseenden, där botaniska och ej blott hortikulturella kunskaper äro av nöden. Professor Nannfeldt har uttalat ett önskemål att befattningen i fråga måste ges samma lönegradsplacering som museiassistent. Kommittén förordar, att befattningen, eftersom den så sent som år 1945 inrättats som l:e assistenttjänst, tills vidare får behålla denna karaktär. Att ämnet systematisk botanik är i behov av två amanuenser synes kom­ mittén uppenbart med hänsyn till att den ena avses för trädgårdens behov.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen yttrar:

Den föreslagna ombildningen av de ordinarie museiassistenttjänsterna vid de botaniska museerna i Uppsala och Lund till tjänster av laboratorsklass innebär ur såväl forskningens som undervisningens synpunkt en högst påtaglig för­ bättring. Det måste dock framhållas, att tjänsternas tyngdpunkt allt fort­ farande måste ligga på forskning och museala göromål, varför den undervis­ ning, som ålägges innehavaren, ej får göras alltför betungande. Det bör vidare medgivas honom att i största utsträckning fullgöra undervisningen i form av ledandet av exkursioner, icke minst under sommarferierna. Saknaden av en dylik floristisk undervisning har nämligen gjort sig i särskilt hög grad känn­ bar. Med hänsyn till tjänsternas karaktär synes titeln laborator vara föga adekvat; däremot synes den av museiassistenterna själva föreslagna titeln intendent vara lämplig, kanske dock hellre i formen museiintendent.

Personlig för fil. hedersdoktorn S. Lundell.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 65

De sakkunniga ha uppenbarligen icke ansett en översyn av den personliga museiassistenttjänsten (i lönegrad A 17) för filosofie doktor Seth Lundell falla inom ramen för deras direktiv. De sakkunniga lia emellertid i sitt betänkande på flera ställen framhållit vikten av att personliga tjänster inrättas för tillvara­ tagandet av särskilt framstående vetenskapliga begåvningar. I sådant samman­ hang synas också redan inrättade dylika tjänsters löneställning böra tagas under övervägande. När ifrågavarande tjänst genom beslut av 1943 års riks­ dag inrättades, placerades den 4 lönegrader lägre än de ordinarie museiassistenttjänsterna. Med hänsyn till innehavarens utomordentliga kvalifika­ tioner, betygade icke minst genom en så sällsynt åtgärd som inrättandet av en personlig befattning, kan det icke vara skäligt att tjänsten i lönehänseende är lägre placerad än de ordinarie museiassistenttjänsterna, vilka för natur­ historiska riksmuseets vidkommande uppflyttades till A 23 genom beslut av 1945 års riksdag och vilka för universitetens vidkommande av de sakkunniga föreslås uppflyttade till samma lönegrad. Sektionen hemställer sålunda om uppflyttning av även den personliga museiassistenttjänsten till samma löne­ grad, särskilt som tjänsten i fråga om arbetets art i intet avseende står tillbaka för någon ordinarie museiassistenttjänst. Kanslern tillstyrker icke förändringen av museiassistenttjänsten i A 21 till laboratorstjänst men förordar i stället, såsom förut omnämnts, att tjänsten uppflyttas till A 23. I övrigt har kanslern godtagit forskningskommitténs förslag. Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening före­ slår, att utöver kommittéförslaget ytterligare två amanuenstjänster inrättas vid ifrågavarande institution.

Jag biträder för egen del kanslerns förslag med den ändringen, att laborato- Departe­ mentschefen. riebiträdet tills vidare synes böra placeras i icke-ordinarie ställning samt att spörsmålet om det föreslagna kanslibiträdets löneställning bör bli beroende av den särskilda prövning, jag i det föregående förutsatt skola äga rum. Jag kan således icke för närvarande godtaga förslaget om förändring av museiassistentbefattningen till en laboratorstjänst. Icke heller anser jag mig kunna biträda matematisk-naturvetenskapliga sektionens hemställan om uppflyttning av den för filosofie hedersdoktorn S. Lundell inrättade personliga befattningen till 23 lönegraden.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn A. E. Lindh. Förutom en ny professur, beträffande vilken hänvisas till det föregående, föreslår kommittén följande ändringar i förhållande till nuvarande personal­ organisation:

Bihang till riksdagens protokoll 19t6. 1 sami. Nr 273. 5

66 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273. Nuvarande personal: Föreslagen ändring: 1 laborator 1 biträdande lärare 1 förste assistent 2 förste assistenter 3 förste amanuenser 4 förste amanuenser 1 laboratorietekniker All 1 instrumentmakare A 10 1 instrumentmakare A 14 anslag till »mekaniska arbeten» 2 mekaniker Eo 9 (7 200 kronor) 1 maskinist A 8 1 institutionsvaktm. A 7 2 laboratoriebiträden A 7 1 kanslibiträde A 7

Till stöd för sitt förslag anför kommittén: Den biträdande läraren är avsedd särskilt för den propedeutiska undervis­ ningen och övningarna i fysikalisk problemräkning. Det är ett känt faktum, att övergången från skol- till universitetsstudier erbjuder särskilda svårigheter i ämnena matematik och fysik. Det är därför av synnerlig vikt, att introduk­ tionen till högre studier i dessa ämnen förmedlas av en person med särskild fallenhet och intresse för just denna uppgift. Befattningen föreslogs på sin tid av 1933 års universitetsberedning. Den föreslagna verkstadspersonalen representerar enligt kommitténs uppfattning ett minimum för en fysisk univer­ sitetsinstitution. Det nu utgående anslaget till mekaniska arbeten är avsett att indragas, då de föreslagna befattningarna inrättats. Det behov av arbets­ kraft, som ytterligare finnes, tillgodoses genom anslaget till extra och tillfällig personal. Utom verkstadspersonalen föreslås en laboratorietekniker. Denna nya befattningsform är skapad för att täcka det behov av högkvalificerad teknisk hjälp, varav särskilt en fysisk institution är i så hög grad beroende. En av tjänsterna som förste assistent, förste amanuens och laboratorie­ biträde betingas av den föreslagna nya professuren. Kanslern, som på sätt av det föregående framgår endast ifrågasatt princip­ beslut om inrättande av en ny professur, tillstyrker bifall till kommitténs för­ slag, utom beträffande de av den nya professuren betingade tjänsterna. Kanslern framhåller dock, att ytterligare personalökning erfordras, då fysik­ professuren dubblerats.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening finner den föreslagna personalökningen i hög grad nödvändig men framhåller sam­ tidigt, att personalförstärkningen till stor del vore skenbar. Två mekaniker och ett kanslibiträde vore sålunda anställda sedan lång tid tillbaka, fast avlönade från anslaget till mekaniska arbeten, kompletterat med materielanslaget. Vidare anföres, att den föreslagna biträdande läraren icke komme att lätta arbetsbördan för laboratorn, vilken med biträde av två amanuenser meddelade

68 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. emedan deras rum tagits i anspråk som forskarrum. Institutionen mäste därför få en ny ordinarie amanuens.

Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag. Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening vits­ ordar, att den förordade personalökningen är berättigad. Antalet studerande hade under de senaste åren ökat mycket starkt, både på hög- och lågstadiet. Man skulle därför kunna ifrågasätta inrättandet av ytterligare en förste assistentbefattning. Kartritningshjälp hörde till de oundgängligaste behoven. Med hänsyn till institutionens omfattande och ständigt ökande bibliotek och kartsamling skulle ytterligare en förste amanuens vara väl motiverad.

Departe­ Mot kommitténs förslag har jag icke funnit anledning till annan erinran än mentschefen. att de till placering i A 7 föreslagna befattningarna tills vidare torde böra givas extra ordinarie anställning samt att frågan, huruvida skriv- och expeditionsbiträdet bör placeras såsom kansli- eller kontorsbiträde, bör bli föremål för prövning i särskild ordning i enlighet med vad jag tidigare förordat. Befatt­ ningen som kartritare synes böra benämnas kartbiträde.

Geologisk-mineralogiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt petrografi och mineralogi. Professurens inne havare: professorn E. Norin. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 laboratoriebiträde A 7 1 institutionsvaktmästare A 9 1 preparator A 10 1 vaktmästare A 6 1 kanslibiträde A 7

Kommittén framhåller, att en mineralogisk institution borde vara utrustad med en preparator. När sådan funnes, syntes behovet av vaktmästarhjälp kunna tillgodoses genom en befattning i lönegraden A 6. Kommittén föreslår vidare, att kvartärgeologien utbrytes till en särskild avdelning av institutionen med följande personal: 1 laborator 1 förste amanuens 1 laboratoriebiträde (A 7)

Till stöd härför anföres: En förbättrad ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet har sedan åtskilliga år regelbundet upptagits såsom ett av de viktigaste önske­ målen i universitetets riksdagspetita. Såsom motivering härför åberopar kom­ mittén en skrivelse av professor E. Norin , vari följande anföres.

Kungl. Martts proposition nr 273. 69

Jag önskar understryka nödvändigheten av inrättandet av en fast, ordinarie lärarbefathiing i kvartärgeologi. Den mellanställning kvartärgeologien intager i förhållande till å ena sidan den historiska geologien och paleontologien, å andra sidan den fysiskt-kemiskt betonade geologien, fordrar en speciallärare för att en allsidig, högkvalificerad undervisning och handledning skall kunna meddelas. En uppdelning av ämnet på de båda nuvarande geologiprofessorerna är givetvis till stor nackdel för kvartärgeologiens studium. En rationell under­ visning vid statsuniversiteten i det synnerligen omfattande ämnet kvartär geologi är ett ofrånkomligt krav, som måste uppfyllas icke minst med anled­ ning av industriens och det allmännas ständigt ökade behov av vetenskap­ ligt skolade kvartärgeologer. Därtill komma de ärorika traditioner vårt land på detta område har att uppehålla. Kommittén har dessutom från docenten N. G. Hörner erhållit uppgifter beträffande kvartärgeologiens nuvarande ställning vid universitetet. Hörner yttrar bland annat: Den kvartärgeologiska undervisningen vid universitetet möjliggöres för när­ varande genom ur fonden för inbesparade docentstipendier för en termin i sänder anvisade anslag. År 1945 uppgick exempelvis det sammanlagda beloppet till 3 000 kronor med minimifordran 40 föreläsningar (20 per termin). Anslagens knapphet har i hög grad beskurit möjligheten till vetenskapligt arbete. Kvartärgeologien behandlar den senaste, yngsta perioden i jordens långa och komplicerade utveckling, den period som ligger oss närmast och varifrån naturens egna dokument finnas bevarade på ett sätt som möjliggör säkrare studium och rekonstruktion av många viktiga grenar av det geologiska skeendet än vad som är möjligt för någon annan epok. Kvartären visar oss också några av naturens egna stora laboratorieexperiment, som kasta ljus över andra centrala delar av geologien (exempel: jordskorpans reaktion mot väldiga belastningsförändringar); kvartären är i många avseenden ett verkligt geologiens nyckelområde. Den kvartärgeologiska utvecklingen har i hög grad präglat den miljö i vilken vi leva och kvartära bildningar spela en utomordentligt viktig roll för vårt näringsliv. Våra för jordbruk, skogsbruk, vattenhushållning etc. bestämmande lösa jordlager äro alla kvartära bildningar. Jämför också de kvartära avlag­ ringarnas betydelse för tekniken: järnvägs- och vägväsen, markstabilitet för byggnadsverk av de mest skilda slag etc. Kvartärgeologien har vital anknytning till ett flertal andra ämnen. Nivåoch klimatförändringar lia i mångt och mycket varit bestämmande för växtoch djurvärldens invandring och nuvarande fördelning, för den arkeologiska ut­ vecklingen, för bebyggelsens lokalisering genom tiderna. Den i stor utsträckning på bestämda och ofta närliggande praktiska resultat inriktade, mycket viktiga forskning inom kvartärgeologi och därmed samman­ hängande gebit som bedrives av ett flertal statliga och enskilda institutioner, minskar ingalunda behovet av en av omedelbara tillämpningar mera obunden grundforskning inom ämnet vid universitetet — tvärtom framhäver ämnets utomordentligt stora praktiska och ekonomiska betydelse vikten av sådan friare forskning på längre sikt. Det omfattande och viktiga ämnet kvartärgeologi faller i väsentlig grad utanför den indelning efter vilken geologien är representerad vid universitetet. Den ena av de båda geologiprofessurerna har huvudvikten lagd vid petrografi

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 373. och mineralogi, den andra vid historisk geologi, särskilt med biologisk oriente­ ring och alltsedan professurens tillkomst övervägande inriktad på prekvartära formationer och deras biota, särskilt djurvärld. Båda dessa av professurer företrädda ämnesgrenar eller grupper av ämnesgrenar äro av fundamental betydelse och av sådan omfattning att de mer än väl helt och fullt kräva sin man. Några avprutningar därvidlag äro knappast tänkbara. Skulle någon av dessa båda professorer känna sig förpliktad att undervisa, handleda och examinera i kvartärgeologi i en utsträckning någorlunda motsvarande detta ämnes omfattning och betydelse, måste detta i de flesta fall ° medföra en mycket betänklig splittring. Sedan professor A..G. Högboms avgång för 22 år sedan har heller icke någon geologiprofessor i Uppsala meddelat undervis­ ning i kvartärgeologi. Kvartärgeologi måste givetvis ingå i geologiutbildningen. Från statliga verk och myndigheter, ävensom från stora icke-statliga företag av olika slag, efter­ frågas gång på gång yngre geologer med god utbildning i kvartar. Geologien är så rikt differentierad och starkt specialiserad, att en kvartiirgeologisk utred­ ning i de flesta fall kräver en specialist, liksom andra geologiska branscher kräva sina Kommittén anser att åtgärder nu böra vidtagas för att giva en förbättrad ställning åt kvartärgeologien vid Uppsala universitet, i all synnerhet som detta uppenbarligen vore en angelägenhet, som rörde flera ämnen inom sek­ tionen. Ämnet borde sålunda ges en särskild representation genom en laboratorsbefattning. Alternativet biträdande lärare torde ej motsvara behovet, då vederbörande ej endast skulle ombesörja undervisning utan även självstän­ digt företräda forskningen i ämnet. Kvartärgeologien borde bilda en särskild avdelning inom geologisk-mineralogiska institutionen.

Kanslern biträder icke för närvarande förslaget örn inrättande av en laboratorsbefattning i kvartärgeologi; däremot tillstyrker kanslern, att en biträdande lärare för undervisning i kvartärgeologi anställes å paleontologiska institutionen, dit ämnet närmast hörde. Om det med hänsyn till utrymmes- eller andra förhållanden kunde anses lämpligare att bereda lokal för denna vetenskaps­ gren inom den geologisk-mineralogiska institutionen, syntes hinder ej böra möta mot en dylik anordning. Den biträdande läraren borde erhålla biträde ax­ en förste amanuens; kanslern biträder således ej förslaget örn inrättande av en befattning som laboratoriebiträde åt denne. Kanslern tillstyrker däremot i övrigt kommittéförslaget med allenast den ändringen att den nya vaktmästarbefattningen föreslås placerad i A 5 i stället för i A 6. Med anledning av kanslerns ståndpunktstagande till frågan om inrättande av en befattning som laborator i kvartärgeologi, åberopar matematislc-naturvetenskapliga sektionen ett yttrande av chefen för Sveriges geologiska under­ sökning, vari anföres bland annat följande. Akademisk undervisning i kvartärgeologi måste tillmätas en utomordent­ lig vikt då det gäller att säkra tillgången på forskare för vetenskapliga studier i praktiska syften över våra lösa jordarters geologi. Flera statsinstitutioner

Kungl. Maj:ts proposition nr £73. 71

ha på senaste tiden förgäves eftersökt vetenskapligt välkvalificerade och praktiskt inriktade kvartärgeologer, eller som de även benämnas, jordartsgeologer. Jordartsgeologers arbeten innebära insatser av stort ekonomiskt värde för lantbruk och skogsbruk, för väg- och vattenbyggnadstekniska frågor samt för sådana som röra vattenförsörjningsproblem. Framför allt inom väg- och vattenbyggnadstekniken samt i samband med de hydrogeologiska frågor, som aktualiseras av växande bebyggelse, torde möjligheter för värde­ fulla insatser vara i stigande. Även må erinras om att tekniskt användbara jordarter av olika slag alltmera kräva geologiska undersökningar, exempelvis för användning inom silikatkemien. Den nationalekonomiska betydelsen av jordartsgeologernas insatser torde vara jämförlig med malmgeologernas.

Sektionen framhåller vidare, att kunskap i kvartärgeologi vore nödvändig för många andra vetenskapsgrenar, såsom botanik och växtbiologi, zoologi och arkeologi, vilket lett till, att docenten Hörners föreläsningar i regel bevistats av ett större antal åhörare än föreläsningarna i de andra grenarna av geologien.

Sveriges docentjörbund har förklarat sig anse det vara av yttersta vikt, att åtminstone en tjänst i laboratorsklass inrättas i ifrågavarande ämne, som egentligen borde representeras av en professur.

Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening upp­ lyser, att vaktmästar- och kanslibiträdestjänsterna redan finnas å institu­ tionen, ehuru bekostade av materielanslaget. Föreningen anser önskvärt, att den av kommittén förordade personalstaten kompletteras med ytterligare en förste assistent samt en laboratorietekniker.

Den geologisk-mineralogiska institutionen torde i enlighet med kommitténs Departe­ mentschefen. förslag böra utrustas med en förste assistent, ett laboratoriebiträde, tills vidare i lönegraden Eo 7, samt en vaktmästare och ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål. I enlighet med kanslerns förslag torde vaktmästaren böra placeras i lönegraden A 5. Beträffande skriv- och expeditionsbiträdets löneställning hänvisar jag till det föregående. Den föreslagna förändringen av den nuvarande institutionsvaktmästartjänsten anser jag mig icke nu kunna biträda. Jag har funnit övertygande skäl förebragta för inrättande av en ordinarie laboratorsbefattning i kvartärgeologi och tillstyrker därför kommittéförslaget i detta hänseende. I likhet med kanslern förordar jag vidare, att denne till sitt förfogande får en förste amanuens. I enlighet med kommitténs förslag anser jag även rimligt att en teknisk hjälpkraft anställes såsom biträde åt den blivande laboratorn och tillstyrker för detta ändamål inrättande av en tjänst som laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Paleontologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geologi, särskilt historisk geologi. Professurens innehavare: pro­ fessorn G. Säve-Söderbergh.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr %73. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 2 förste assistenter 1 förste amanuens 1 institutionsvaktmästare A 9 1 vaktmästare A 6 1 laboratorietekniker A 11 , 1 laboratoriebiträde A 7 1 kanslibiträde A 7 Till stöd för sitt förslag anför kommittén: I detta ämne måste en viss hjälp till undervisningen anses vara ett skäligt krav, ehuru kommittén icke ansett sig böra förorda någon befattning som biträdande lärare utan stannat vid att föreslå en undervisningsassistent. Institutionsvaktmästaren i A 9 har utfört i stort sett en preparators arbete och är fullt sysselsatt med detta. För de egentliga vaktmästarsysslorna behövs där­ för en vaktmästare i lönegrad A 6. På institutionen finnes anställd en tecknare, som avlönas med tillfälligt anskaffade medel. Han måste emellertid ges en fast ställning inom institutionen, för vilken hans tjänster äro synnerligen värdefulla, speciellt då han även är skicklig fotograf. Kommittén föreslår, att för detta ändamål en tjänst som laboratorietekniker i A 11 inrättas. Kanslern tillstyrker inrättande av de föreslagna tjänsterna utom den ena assistenttjänsten och vaktmästarbefattningen. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen anför med anledning härav, att det på grund av det myckna museala arbetet samt undervisningens personal­ krävande karaktär vore beklagligt, om ej två assistenter erhölles.

Departe­ I likhet med kanslern anser jag, att tills vidare endast en förste assistent mentschefen. torde böra anställas å institutionen. Bristen på teknisk personal är givetvis för en institution av förevarande slag synnerligen kännbar. I anslutning till kommittéförslaget tillstyrker jag därför, att vid institutionen inrättas en ny institutionsvaktmästartjänst och en laboratoriebiträdestjänst, tills vidare pla­ cerade i lönegraden Eo 9 respektive Eo 7. För skriv- och expeditionsgöromål torde ett särskilt biträde erfordras; beträffande dettas löneställning hänvisar jag till vad jag förut anfört. Däremot anser jag mig i likhet med kanslern icke böra för närvarande ifrågasätta inrättande av en särskild vaktmästarbefattning.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten.

Institutet för högspänningsforskning med åskledarkontrollanstalten avvi­ ker till sin karaktär avsevärt från övriga universitetsinstitutioner, då det är ett rent forskningsinstitut med stark inriktning på vissa för det praktiska livet viktiga arbetsuppgifter, särskilt beträffande åskskydd för såväl människor som byggnader, maskiner, elektriska anläggningar m. m. Institutet har till sitt ekonomiska stöd den av ingenjören B. John F. Andersson och hans maka 1918 givna donationsfonden för åskforskning och därmed sammanhängande prak­ tiskt betonade arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 73

Fonden uppgick den 1 juli 1945 till ett belopp av 948 037 kronor med en årlig ränteavkastning av 33 345 kronor. Fondens avkastning är bunden på sådant sätt att Uppsala universitet vid institutets tillblivelse erhöll ett räntefritt lån på 425 000 kronor för uppbygg­ nad av institutet. När fondens belopp uppnått en sådan storlek, att det räntefria lånet kunde återbetalas och samtidigt den återstående fondens avkast­ ning vore så hög, att den räckte till att täcka institutets driftkostnader, skulle återbetalning av det räntefria lånet ske. Chef för institutet är innehavaren av »B. John F. och Svea Anderssons professur i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar». Denna befattning bekostas helt av statsmedel och staten lämnar även ett årligt anslag till materiel och drift. Professurens nuvarande innehavare är professorn H. Norinder. Forskning skommitténs förslag framgår av följande sammanställning: Nuvarande personal: Föreslagen ändring: — 1 instrumentmakare A 14 1 mekaniker Eo 9 Kommittén anför: Hittills har institutionen ej haft någon personal på stat, utan nödiga hjälpkrafter ha helt avlönats ur det årliga drifts- och materielanslaget. Kommittén föreslår nu en ändring härutinnan, såtillvida att en instrumentmakare och en mekaniker i respektive A 14 och Eo 9 placeras å stat. Kanslern tillstyrker bifall till kommitténs förslag.

Jag förordar, under hänvisning till vad jag anfört i det föregående, att Departe­ mentschefen. ifrågavarande två tjänster placeras, den ena i lönegraden A 10 såsom instru­ mentmakare och den andra i lönegraden A 7 såsom institutionsvaktmästare.

Biokemiska institutionen.

Professuren i biokemi vid Uppsala universitet inrättades från den 1 juni 1938 på grundval av en donation till universitetet av makarna Karin och Herbert Jacobsson. I universitetskanslerns resolution av den 7 oktober 1938 bestämdes i enlighet med i donationsbrevet uttalat önskemål, att professurens innehavare skall ägna sig åt »forskning och undervisning beträffande de för livsprocesserna grundläggande kemiska och fysikaliska lagbundenheterna». Fonden, som den 30 juni 1944 uppgick till 523 845 kronor 1 öre, lämnar en av­ kastning, som hittills tagits i anspråk uteslutande för att bestrida lön och pensionsavgifter för professurens innehavare. Överskottsmedlen ha sålunda tills vidare fått innestå för att säkra själva professurens bestånd mot penning­ värdesförsämring, räntefall och dylikt. — Donationen innefattade inga sär­ skilda medel för forskningens bedrivande eller för institutionsbygge. Forsk­ ningsarbetet har hittills finansierats genom tillfälliga bidrag från enskilda fonder, och lokalfrågan har provisoriskt lösts genom att professor Svedberg upplåtit vissa utrymmen i fysikalisk-kemiska institutionen.

74 Kungl. Maj:is proposition nr 273.

Kommittén föreslår följande personalorganisation: Nuvarande personal: Föreslagen personal: — 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 laboratorietekniker All 1 instrumentmakare A 10 1 laboratoriebiträde A 7 1 institutionsvaktmästare A 71 1/2 kanslibiträde A 71 2

Kommitténs förslag är grundat på en av professurens innehavare, pro­ fessorn A. Tiselius till kommittén avlåten skrivelse, vari anföres:

Professuren är i första hand en forskningsprofessur även örn viss begränsad undervisning åligger dess innehavare (15 föreläsningar per läsår). Ämnet biokemi hör till de naturvetenskapliga discipliner, som de sista åren visat särskilt livlig utveckling och tendens att djupt gripa in på nya områden av medicinsk, biologisk och teknisk forskning. Smittämnens och skyddsämnens kemi, de fundamentala problemen om äggviteämnenas struktur och funktioner, samt livsmedelskemiska frågor höra hit, för att blott nämna några exempel på problem som studerats i Uppsala. Ett omfattande samarbete med veten­ skapsmän från närstående områden äger rum, speciellt med medicinska forskare. Antalet forskare som ägna sig åt biokemiska uppgifter såsom med­ arbetare eller elever till professorn ha befunnit sig i ständigt stigande och är för närvarande (september 1945) 10 stycken vartill komma 2 docenter (medicinare). Denna glädjande utveckling tyder ju på att professuren har en betydelse­ full uppgift att fylla i vårt vetenskapliga liv. På grund av ämnets stora veten­ skapliga och praktiska betydelse skulle säkerligen en professur förr eller senare måst skapas genom statens försorg örn ej enskilda donatorer trätt emellan. Den omständigheten att det rör sig örn en donationsprofessur torde väl ej utgöra ett hinder för att statligt stöd lämnas. Det kan nu visserligen sägas, att ett så viktigt ämne som biokemi lätt bör kunna erhålla bidrag från fonder etc., och forskningsarbetets nuvarande finansiering jävar icke ett dylikt påstående. Det bör dock med eftertryck framhållas, att det här praktiskt taget alltid gäller ekonomiskt stöd för kortare tid (ett eller några få år) samt för preciserade uppgifter av praktiskt syfte, under det att den rena grundforskningen har mycket svårt att få bidrag på detta sätt. I längden är detta tillstånd ohållbart: forskningsarbetet måste stödja sig på en fast grund av helt fri forskning som kan organiseras på lång sikt. Här föreslås sålunda icke att staten skulle övertaga finansieringen av hela det omfattande forskningsarbete som nu bedrives, utan endast en del, som emellertid skulle bilda en fast stomme för den fortsatta verksamheten. Undertecknad har då ansett rimligt att biokemien tilldelas en personaluppsättning och årsanslag av ungefär samma storlek som nu föreslås för den oorganiska respektive organiska kemien i Uppsala. Befattningen som laboratorietekniker föreslås för att möjliggöra fast anställ­ ning av en synnerligen värdefull teknisk kraft som under de senaste åren varit professorns närmaste medhjälpare i krävande analytiska arbeten och som där

1 Då planerad nybyggnad tagits i bruk. 2 Gemensamt med fysikalisk-kemiska institutionen.

76 Kungl. Majlis proposition nr 273.

Kommittén anför: Den nuvarande personalen är helt otillräcklig för forskningsarbetet på insti­ tutionen. Detta har kunnat fortgå tack vare anslag från olika forskningsfonder samt på grund av uppdrag från industrier, varigenom medel erhållits för av­ löning av ytterligare forskningsassistenter, tekniska biträden samt rökne- och skrivbiträden. Kommittén har ansett en utökning av den fasta staben i den utsträckning, som framgår av tabellen, nödvändig. Laboratorn skall leda och vidmakthålla centrifugavdelningen och ett av laboratoriebiträdena är avsett att stå till hans förfogande. I denna fråga skriver institutionsföreståndaren, professor T. Svedberg, följande: »Under loppet av de senaste tjugo åren har på fysikalisk-kemiska institu­ tionen utarbetats metoder och byggts apparater, s. k. ultracentrifuger för sedimentationsanalytiskt studium av högmolekylära ämnen. Denna försöksteknik har fått allt större användning och ett betydande antal in- och ut­ ländska forskare ha som gäster uppehållit sig på institutionen för att lära denna teknik och begagna den till lösande av olikartade forskningsuppgifter inom fysikalisk kemi, biokemi, medicinsk kemi, teknisk kemi. Det är av betydelse att kontinuiteten i denna forskningsriktning säkras och den på institutionen samlade erfarenheten bevaras och utvecklas. Genom tillsättande av en labo­ rator för handhavande av sådana uppgifter skulle detta mål nås.» Kommittén vill understryka vad som anföres av professor Svedberg och framhåller, att den apparatur och metodik det här gäller höra till de viktigaste insatser svensk naturforskning åstadkommit på senare tid. Uppgiften att leda denna avdelnings arbete på institutionen kräver en högt kvalificerad kraft. En synnerligen lämplig kandidat finnes för befattningen, nämligen docenten K. O. Pedersen, som sedan många år varit professor Svedbergs närmaste med­ arbetare på detta område. Befattningen torde eventuellt kunna göras personlig. Instrumentmakaren i A 14 har här benämnts förste instrumentmakare, emedan han är avsedd att leda kemiska institutionernas verkstad, vid vilken även instrumentmakare i A 10 föreslås. Räknebiträdet är behövligt för bearbetning av observationer och forsknings­ data, speciellt med tanke på centrifugavdelningen.

Kanslern tillstyrker icke inrättande av laboratorsbefattningen; i stället före­ slås 1 förste assistent för centrifugavdelningen. I stället för den av kommittén föreslagne nye förste assistenten tillstyrker kanslern en andre assistent. I övrigt biträder kanslern kommittéförslaget utom i vad avser inrättande av en befatt­ ning som räknebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner det mycket betänkligt att kanslern som chef för ultracentrifugavdelningen tänkt sig en förste assistent i stället för en laborator. Det syntes ej möjligt att för en assistentlön erhålla lämplig person på denna viktiga post.

Institutionsföreståndaren, professorn T. Svedberg, framhåller, att det vore önskvärt att begagna det tillfälle som nu erbjudes att erhålla en för nämnda befattning eminent skickad person. Institutionens arbetsprogram vore avsett att utvidgas till viktiga områden inom atomforskningen, som nu planerades och som nära sammanhängde med den cyklotronanläggning i anslutning till insti­

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk kemi.

Båda kemiprofessurernas ämnesområde benämnes enbart »kemi.» Föreståndare för institutio­ nens oorganiska avdelning är professorn G. Hägg. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 förste assistent 2 förste assistenter 4 förste amanuenser 1/2 instrumentmakare A 101 1/2 maskinist A 81 1 laboratoriebiträde A 7 1 institutionsvaktmästare A 7 1 vaktmästare Eo 6 1/2 kanslibiträde A 71

Till stöd härför anför kommittén: Kemien arbetar sedan lång tid tillbaka med instrumentell utrustning i en utsträckning, som kan jämföras med vad som gäller för fysiken. Det är därför numera nödvändigt att ställa verkstadsutbildad arbetskraft till detta ämnes förfogande. Det bör framhållas, att det är betydligt ändamålsenligare för en institution, som kan sysselsätta en instrumentmakare, att ha en dylik anställd än att anlita privata firmor. Arbetet blir i regel bättre utfört, eftersom insti­ tutionens instrumentmakare kan specialisera sig på den typ av instrument, som förekommer vid institutionen, och leva sig in i de mekaniska sidorna av de pro­ blem, till vilkas lösande instrumenten skola användas. Kommittén föreslår där­ för inrättandet av instrumentmakarbefattningar vid de kemiska institutionerna. I detta sammanhang föreslår kommittén, att organiska och oorganiska avdel­ ningarna gemensamt få en instrumentmakarbefattning. På en kemisk insti­ tution förekommer särskilt mycket arbete för vaktmästare, såsom beredande av lösningar, mottagning av material, utlämning av glasvaror till eleverna och dylikt. Kommittén anser det därför nödvändigt med en biträdande vaktmäs­ tare, som föreslås placerad i Eo 6. Kanslibiträdet delas med avdelningen för organisk kemi. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i Eo G utbytes mot en laboratorietekniker i A 11. Kanslern tillstyrker följande personalförstärkning, nämligen 1 andre assistent (i stället för en förste assistent), 1/2 instrumentmakare i A 10, 1 laboratorie­ biträde i A 7, 1 vaktmästare i Eo 5 (ej Eo 6) samt 1/2 kanslibiträde.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Professurens innehavare: professorn A. Fredga.

1 Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 79 Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 förste assistent 2 förste assistenter 1 förste amanuens 1/2 instrumentmakare A 101 1/2 maskinist A 81 1 laboratoriebiträde A 7 1 institutionsvaktmästare A 7 1 vaktmästare Eo 6 1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén anför: Den nya amanuensen är avsedd för undervisningens be­ hov. Undervisningsstaben, 1 undervisningsassistent och 1 amanuens, måste anses representera ett nödvändigt minimum. I övrigt hänvisas till avdelningen för oorganisk kemi beträffande motivering för de föreslagna befattningarna. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att vaktmästaren i Eo 6 utbytes mot en laboratorietekniker i A 11. Kanslern biträder kommittéförslaget med den ändringen, att den nye förste assistenten utbytts mot en andre assistent och att vaktmästaren i Eo 6 ned­ flyttats till Eo 5.

Det synes erforderligt, att den kemiska institutionens båda avdelningar var­ Departe­ mentschefen. dera förses med två assistentbefattningar. I likhet med kanslern förordar jag dock, att de två nya assistenterna placeras såsom andre assistenter. Mot för­ slaget om anställande av en förste amanuens å avdelningen för organisk kemi synes icke vara något att erinra. Den för avdelningarna gemensamma instrumentmakaren synes böra såsom institutionsvaktmästare placeras i lönegraden A 9.1 likhet med kanslern förordar jag vidare, att avdelningarna utrustas med var sin befattning som laboratoriebiträde och som vaktmästare, samtliga tills vidare i extra ordinarie ställning och placerade i lönegraden Eo 7 respektive Eo 5. Slutligen tillstyrker jag, att ett för institutionen gemensamt extra ordi­ narie biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes.

Centralt analyslaboratorium för kemiska institutionen,

Kommittén föreslår, att i anslutning till kemiska institutionen inrättas ett centralt analyslaboratorium med det dubbla syftet att utföra kemiska analyser och utgöra en härd för forskning inom analytisk kemi, samt att detta, i avbidan på färdigställande av planerade byggnadsarbeten, förses med följande personal: 1 laborator 1 andre assistent 1 laboratoriebiträde (A 7) 1 Gemensamt med avdelningen för oorganisk kemi.

80 Kungl. Marits proposition nr 273.

Till stöd för sitt förslag åberopar kommittén en av professorerna G. Hägg och A. Fredga verkställd utredning, vari anföres i huvudsak följande.

Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreligger ett utomordent­ ligt stort behov av ett analyslaboratorium, som gemensamt kunde utnyttjas för forskningen inom sektionens samtliga ämnen och även möjligen for den teoretiska medicinska forskningen. Det utomordentligt stora intresse, sorn väckts av tanken pa ett sådant centralt analyslaboratorium, och de stora för­ delar, som detta skulle medföra, ej minst i besparingssyfte, lia föranlett oss att här nedan föreslå inrättandet av ett dylikt laboratorium. Inom kemiska institutioner i utlandet har det blivit allt vanligare, att särskilda analysavdelningar nied speciellt utbildad personal inrättas. De tids­ krävande analyserna, som i allmänhet ligga helt vid sidan av det egentliga forskningsarbetet, kunna annars ofta helt enkelt ej genomföras. När sådana svårigheter uppstå vid kemisk forskning, där forskaren dock både beträffande utbildning, utrustning och lokalförhållanden bör ha goda förutsättningar att själv utarbeta och genomföra sina analyser, förstår man icke-kemistens läge när han ställes inför lösandet av ett analytiskt problem. Och analyser äro inom ett stort antal av sektionens ämnen samt i stor utsträckning inom medicinen ett minst lika viktigt hjälpmedel för forskningen som inom kemien. Vissa ämnen kräva för övrigt för den rena grundforskningen analyser till sådant antal som inom den rena kemien endast torde förekomma vid bio­ kemisk forskning. Hit höra exempelvis de flesta ekologiska forskningsproblem. Örn ett centralt laboratorium ej kan inrättas, blir som hittills ett decentrali­ serat analysarbete enda utvägen. Varje institution, där forskningen kräver analytiskt arbete, måste tillgodoses med för analys lämpliga, i allmänhet mycket dyrbara laboratorielokaler, utrustning av instrument, glasvaror och kemikalier samt analytiskt utbildad personal. Vad denna dubblering innebär i onödiga utgifter för statsmakterna både när det gäller nybyggen och årsanslag ligger i öppen dag. Flera institutionsföreståndare ha också förklarat, att de både beträffande nybyggnadskrav och vissa övriga anslag kunna göra avsevärda reduktioner om ett centralt analyslaboratorium kommer till stånd. Som en grundläggande princip vid bestämmande av karaktären av det centrala analyslaboratoriet bör gälla, att dess personal ej endast skall bearbeta de analytiska uppgifter, som inkomma till laboratoriet. Den bör även med­ verka vid undervisningen i analytisk kemi samt genom grundläggande forsk­ ning utveckla den kemiska analysen. Den analytiska kemien representeras ej någonstädes vid svenska universitet eller högskolor av fast anställda lärare med speciella kvalifikationer inom analytisk kemi. I utlandet finnas däremot professurer i analytisk kemi vid de flesta universitet och tekniska högskolor och dessa professurer anses som helt oundgängliga. Man kan vidare säga, att grundläggande analytisk forskning för närvarande knappast bedrivs i vårt land, där dock, framför allt genom Bergman och Berzelius, den analytiska kemien en gång utvecklades till en vetenskap. Dessa brister lia lett till att den svenska industriens krav på kvalificerade analytici ej tillnärmelsevis kunna till­ godoses. Likaså vänta ett stort antal viktiga analytiska problem på sin lös­ ning. Vi anse därför att det centrala analyslaboratoriet genom att även bedriva analytisk undervisning och forskning bör kunna fylla ett för landets industri ytterst viktigt behov. En sådan inriktning skulle sålunda i hög grad stärka kontakten mellan industrien och den grundläggande forskningen. Vid lantbrukshögskolan finnes för närvarande ett analyslaboratorium, som

Kungl. Maj:ts proposition nr ,173. 81

centralt ombesörjer det analysarbete, som kräves i samband med försöksverk­ samheten på jordbruksområdet. Detta laboratorium är alltså uteslutande inriktat pä där uppträdande analysproblem men är dock av intresse när det. gäller planeringen av ett centralt analyslaboratorium vid universitetet. Labora­ toriet ledes av professorn i lantbrukskemi. Med hänsyn till den analytiska kemiens stora betydelse och i enlighet med förhållandena i de flesta andra kulturländer skulle det givetvis vara ytterst önskvärt att en professur i analytisk kemi inrättades vid Uppsala universitet och att det planerade centrala analyslaboratoriet ställdes under den nya professorns ledning. På grund av att kemien vid universitetet redan represente­ ras av flera professorer än vid Lunds universitet och Stockholms högskola befara vi dock, att en aktion i denna riktning ej skulle nå önskat resultat. Vi ha därför stannat vid att begära inrättandet av en laboratorsbefattning (löne­ grad A 27) i analytisk kemi. Den person, som skall leda undervisning och forskning samt ansvara för analysarbetet vid det planerade analyslaboratoriet, måste nämligen vara synnerligen högt kvalificerad. En lägre tjänsteställning än laborators är otänkbar och även med denna torde det ej alltid bli lätt att finna en lämplig innehavare. Kemiska institutionen omfattar för närvarande två avdelningar, en oorganisk och en organisk, vardera under ledning av en professor. En av de två professorerna är institutionsföreståndare. Att på detta sätt två avdelningar bilda en gemensam institution har visat sig medföra många fördelar. Dubble­ ringar, både av åtskilliga lokaler och av stora delar av utrustningen, undvikas, varigenom befintliga lokaler och utrustningsdetaljer kunna utnyttjas verkligt effektivt. Vi anse att det nya analyslaboratoriet bör ingå i den kemiska institu­ tionen som en ny avdelning parallell med de båda äldre. Att den nya avdel­ ningens ledare är laborator torde ej möta något hinder då ju givetvis fort­ farande en av de båda professorerna bör vara institutionsföreståndare. Det nya analyslaboratoriets ledare bör vara ansvarig för de mera tillämpade delarna av undervisningen i analytisk kemi vid institutionen. Elementär dylik undervisning i form av övningskurser ledes nu av institutionens båda professo­ rer med biträde av arvodesavlönad arbetskraft (för närvarande huvudsak­ ligen amanuenser). Ledningen av denna undervisning bör alltså delvis över­ föras till den nye laboratorn, som på grund av sin nära kontakt med analytiska problem bör ha större möjlighet än professorerna att hålla denna starkt specialiserade undervisning på ett fullt modernt plan. En sådan åtgärd står ju i bästa överensstämmelse med den vid det föreliggande kommittéarbetet gäl­ lande principen om en minskning av professorernas undervisningsbörda. Då den direkta kursövervakningen givetvis fortfarande bör ske med hjälp av den redan nu härför tillgängliga arvodesavlönade arbetskraften torde dock labora­ torn ej komma att härigenom belastas i alltför hög grad. Vi lia även tänkt att högre undervisning i analytisk kemi bör ske genom medverkan av analyslaboratoriets personal. Denna undervisning torde till stor del komma att taga formen av att en forskare eller hans biträde införes i någon speciell analytisk metodik, vilken är nödvändig för vederbörandes forsknings­ uppgift. Redan genom den sistnämnda formen av undervisning kan analyslabora­ toriet bli till stor nytta för forskare inom andra av sektionens och medicinska fakultetens ämnen. Laboratoriets verksamhet utåt bör även taga formen av utarbetandet av nya för speciella forskningsproblem nödvändiga analys­ metoder, ren rådgivning samt slutligen utförande av analyser pä uppdrag. Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273. (i

82 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Med undantag av analysuppdragen bör denna laboratoriets verksamhet vara kostnadsfri så länge det gäller universitetets egna institutioner. Beträffande analysuppdragen torde en viss, relativt låg taxa bli nödvändig för att förhindra att laboratoriet fullständigt översvämmas av analysuppdrag, som kanske ej äro strängt nödvändiga. Man torde även som en ofta lämplig form kunna tänka sig att vederbörande forskare själv eller genom ett eget biträde utför analyser på analyslaboratoriet, varvid alla dess resurser kostnadsfritt ställas till förfogande. För att analyslaboratoriet skall kunna bli till någon verklig nytta måste det kunna arbeta synnerligen effektivt och härför fordras bland annat en relativt stor personal. Vi föreslå som ett absolut minimum att denna förutom laboratorn består av 2 assistenter (arvode cirka 7 200 kronor per år), 3 laboratoriebiträden (Eo 7) samt en institutionsvaktmästare (A 9).

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att det föreslagna analyslaboratoriet komme att spela en mycket betydelsefull roll. Sektionen anför vidare:

Enligt vad en förfrågan bland sektionens medlemmar givit vid handen, kommer det förutom av kemisterna med säkerhet att anlitas av forskare inom ämnena botanik, växtbiologi, zoologi, geologi, geografi, meteorologi, fysik och högspänningsforskning. Sektionen är förvissad om att den i betänkandet föreslagna personalen snart kommer att visa sig otillräcklig. Den tekniska personalen, som kan utföra rutinarbeten vid större serier av analyser, måste säkerligen utökas kort efter det att laboratoriets verksamhet kommit i gång. De sakkunniga synas väl medvetna om detta förhållande, och sektionen tar fasta på deras uttalande att personalorganisationen endast föreslagits »i av­ vaktan på tillbyggnadens färdigställande». Beträffande föreståndarens undervisningsskyldighet vill sektionen betona att den ej bör omfatta allmän elementär undervisning, utan endast sådana analysmetoder, som komma till användning på högre stadier eller äro av mera speciell karaktär.

Kanslern har, i avbidan på byggnadsfrågans lösning, ställt frågan om an­ ställande av personal på framtiden. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav, att föreståndaren borde utses snarast möjligt för att deltaga i planerandet av byggnaden och dess inredning samt i tid ombesörja apparatanskaffning, då leveranstiderna nu vore långa. Sveriges docentförbund anlägger liknande syn­ punkter.

Docentföreningen i Uppsala yttrar: Forskningskommitténs förslag om ett centralt analyslaboratorium tillstyrkes livligt av föreningen. Man torde emellertid kunna ifrågasätta, huruvida den av de ursprungliga förslagsställarna angivna personalstaten verkligen ens som ett minimum skulle kunna vara tillräcklig för att säkerställa ett effektivt arbete av tillräcklig omfattning. De uppgifter, som skulle komma att åvila ett dylikt laboratorium, kunna säkerligen beräknas bli lika om icke mera om­ fattande och sannolikt mera mångskiftande än vid t. ex. lantbrukshögskolans analyslaboratorium. Detta oaktat föreslås en personalstat, som icke oväsent­ ligt understiger det sistnämnda laboratoriets. Det är föreningens åsikt, att man

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 83 här väsentligt underskattat det behov av analytiskt arbete, som föreligger särskilt inom de biologiska och geologiska vetenskaperna. Örn det skulle kunna beredas möjlighet att centralt och till måttlig kostnad få dylikt arbete utfört i tillräcklig utsträckning, skulle detta innebära en nära nog revolutionerande reform för flera av dessa forskningsgrenar. Härför erfordras emellertid, att det föreslagna laboratoriet får en avsevärd kapacitet. Den föreslagna personal­ staten med en laborator, två assistenter och tre laboratoriebiträden bör därför enligt docentföreningens förmenande väsentligt utökas.

Tanken att vid Uppsala universitet inrätta ett centralt analyslaboratorium Departe­ mentschefen. synes vara ett gott uppslag, som förtjänar att snarast förverkligas. Lämpliga lokaler saknas ännu, men jag förutsätter, att erforderlig utredning rörande anskaffande av dylika utan dröjsmål kommer att igångsättas Jag biträder för egen del förslaget, att analyslaboratoriet skall förestås av en vetenskaps­ man i laborators ställning. Såsom matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhållit bör denne befattningshavare tillsättas i så god tid, att han kan deltaga i planerandet och utrustandet av laboratoriet. Jag förordar därför, att tjänsten uppföres på ordinarie stat från och med nästa budgetår. Med anstäl­ lande av i övrigt erforderlig personal synes kunna anstå till en senare tidpunkt.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda i »matematik». Professurernas innehavare: professorerna T. Nagell och A. Beurling. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 biträdande lärare 2 förste assistenter 1 förste amanuens 1/2 vaktmästare A 51 1/2 kanslibiträde A 71 Kommittén yttrar: Enligt kommitténs uppfattning är matematiken för närvarande på ett allvarligt sätt missgynnad ifråga om lärarkrafter. I detta avseende torde över­ huvudtaget knappast finnas något universitet av Uppsala eller Lunds stor­ lek med så knapphändig utrustning. Våra grannländers universitet äga t. ex. en helt annan position i avseende på docenter med arvode, assistenter och amanuenser. Den av kommittén föreslagna ökningen måste därför anses som ett nödvändigt minimum för att möjliggöra en effektiv undervisning och där­ med även förbättra möjligheterna till vetenskapligt arbete. Kanslern tillstyrker förslaget med allenast den förändringen, att den ene assistenten ansetts böra erhålla ställning som andre assistent och att kansli­ biträdet givits extra ordinarie ställning. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen invänder gentemot kanslerns förslag, att det måste anses olämpligt att föreslå en förste och en andre assistent på två professurer. 1 Gemensamt med institutionen för mekanik och matematisk fysik.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening anser det absolut oundgängligt med ytterligare en biträdande lärare.

Departe­ Med hänsyn till att ifrågavarande ämne representeras av två professurer, mentschefen. synas i enlighet med kommitténs förslag båda assistenterna böra erhålla ställ­ ning som förste assistenter. I övrigt föranleder kanslerns förslag icke annan erinran från min sida än att tjänsteställningen för skriv- och expeditionsbiträdet bör bli föremål för prövning i särskild ordning.

Institutionen för mekanik och matematisk fysik.

Ämnesområdets benämning: mekanik och matematisk fysik. Professurens innehavare: pro­ fessorn I. Waller. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 biträdande lärare 1 förste assistent 1 förste amanuens 1/2 vaktmästare A 51 1/2 kanslibiträde A 71

Kommittén yttrar: Ämnets centrala betydelse inom modern naturforskning och dess snabba expansion motiverar, att antalet lärare ökas. I utlandet är detta omfattande ämne ofta företrätt av flera professorer. Ämnesrepresentanten har bland annat särskilt framhållit behovet av en biträdande lärare med huvudsaklig uppgift att sköta undervisningen i mekanik för lägre examina och bedriva forskning. Kommittén anser sig böra tillstyrka förslaget om en biträdande lärare samt föreslår även en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid den elementära undervisningen, speciellt räkneövningarna i mekanik. Amanuensen bör även kunna anlitas som räknebiträde vid utförande av kvalificerat räkne­ arbete. Kanslern tillstyrker inrättande av befattningar som förste assistent och förste amanuens samt ett kanslibiträde i Eo 7, gemensamt med matematiska institutionen. Däremot upptar kanslern icke för närvarande förslaget om en tjänst som biträdande lärare. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen finner det olyckligt, att sistnämnda tjänst strukits av kanslern.

Departe­ Frågan om inrättande av en tjänst som biträdande lärare synes böra prövas mentschefen. först i samband med universitetsberedningens kommande förslag rörande dylika tjänster. I övrigt biträder jag i likhet med kanslern kommitténs förslag, dock under erinran beträffande skriv- och expeditionsbiträdet till vad jag i det föregående anfört.

1 Gemensamt med matematiska institutionen.

Kungl. Majda proposition nr 273. 85

Meteorologiska institutionen.

Professurens ämnesområde: meteorologi. Professurens innehavare: professorn H. Köhler. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 förste assistent 2 förste assistenter 1 andre assistent 1 förste assistent 2 förste amanuenser 3 förste amanuenser 1 institutionsvaktmästare A 7 1 instrumentmakare A 10 1 kanslibiträde A 7 Kommittén anför: Den ena forskningsassistenten och en amanuens avses för det nya obser­ vator^ i Marsta. Det förhållandevis stora behovet av hjälpkrafter sammanhänger med det omfattande löpande observationsarbete, som är nödvändigt inom detta forsk­ ningsområde. Meteorologien är numera en i hög grad experimentell vetenskap. Det är därför nödvändigt, att institutionen får en skicklig instrumentmakare. Speciellt är detta krav motiverat efter det nya observatoriets tillkomst. Kanslern tillstyrker nyinrättande av en befattning som förste assistent, en befattning som förste amanuens och en tjänst som instrumentmakare i A 10; dessa tre tjänster vore avsedda för observatoriet i Marsta och borde ej till­ sättas, förrän detta observatorium skulle tagas i bruk (sannolikt under hösten 1946). Kanslern borde lämna medgivande till tjänsternas besättande. — Vidare tillstyrker kanslern, att en kanslibiträdestjänst i A 7 inrättas.

Ifråga om personalen vid det nya observatoriet i Marsta ansluter jag mig Departe­ mentschefen. till kanslerns förslag, dock med den ändringen, att den föreslagna instrumentmakartjänsten bör utbytas mot en tjänst som institutionsvaktmästare i löne­ graden Eo 9. I likhet med kanslern kan jag icke förorda, att den nuvarande andre assistenten utbytes mot en förste assistent. Beträffande befattningen som skriv- och expeditionsbiträde, mot vars inrättande anledning till erinran ej synes föreligga, bör iakttagas vad jag i det föregående anfört.

Växtbiologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: växtbiologi. Professurens innehavare: professorn E. Du Rietz. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 förste assistent 1 förste amanuens 1 andre amanuens 1 institutionsvaktmästare Eo 7 1 preparator A 10 1 kanslibiträde A 7

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Till stöd för sitt förslag anför kommittén: Kanslibiträdet är speciellt behövligt, då intet laboratoriebiträde föreslagits för institutionen och då institutionen har stor korrespondens i samband med naturskyddsärenden. Beträffande preparatorn har institutionsföreståndaren, professor E. Du Rietz, i skrivelse till kommittén lämnat följande motivering. Behovet av en preparator motiveras dels av institutionens snabbt växande samlingar, vilka i stor utsträckning fordra en speciell preparators vård dels av det för varje år alltmera omfattande instrumentella arbete, som med fördel kan överlämnas åt en skicklig och kunnig preparator för att icke i onödan belasta prefektens och de övriga vetenskapliga arbetskrafternas strängt upptagna tid och för att därigenom effektivisera det vetenskapliga arbetet. De instru­ mentella arbeten, som härmed avses, äro dels snittning och färgning av mikro­ skopiska preparat, dels skötseln av apparaturen för bestämning av surhetsgraden, elektriska ledningsförmågan, fosfathalten m. m. i jord- och vattenprov, dels fotografering (mikro- och makro-) samt framkallning och förstoring. Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas men förut­ sätter, att andre amanuenstjänsten samtidigt indrages. I stället för preparatorstjönsten föreslår kanslern ett laboratoriebiträde i A 7. Kanslern biträder förslaget om inrättande av en kanslibiträdestjänst och föreslår utöver kom­ mitténs förslag, att institutionsvaktmästarbefattningen ordinariesättes. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att preparatorsbefattningen i A 10 var avsedd att kunna vid institutionen kvarhålla den nuvarande, utmärkt skicklige vaktmästaren (48 år). Kanslerns förslag skulle medföra, att vaktmästaren antar annan, erbjuden plats. Vidare beklagas förslaget om indragning av en andre amanuensbefattning. Lokalavdelningen i Uppsala av Sveriges yngre naturvetares förening fram­ håller, att preparatorsgöromålen utgöra nuvarande vaktmästarens huvud­ uppgift. Skrivbiträde på heltid funnes redan, avlönad av institutionsmedel. I fråga örn den vetenskapliga personalen hemställer föreningen, att andre amanuensen utbytes mot en förste amanuens samt att ytterligare en befatt­ ning som förste assistent inrättas utöver vad kommittén föreslagit.

Departe­ Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tillkomma den nu i lönegraden mentschefen. Eo 7 anställde institutionsvaktmästaren synes det motiverat att denne placeras såsom institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. För egentliga vaktmästargöromål synes böra avses en tjänst som vaktmästare i lönegraden Eo 5. I övrigt föranleder kommitténs förslag icke annan erinran från min sida än en hänvisning till vad jag förut anfört rörande löneställningen för skriv- och expeditionsbiträden. Jag har således icke funnit skäl att ifrågasätta indragning av den nuvarande tjänsten som andre amanuens.

Zoologiska institutionen.

Två zoologiprofessurer finnas: i zoologi samt i zoologi, särskilt jämförande anatomi och histo­ logi. Professurernas innehavare: professorerna S. O. Hörstadius och N. von Hofsten.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 87

Utöver inrättande av en professur i zoofysiologi föreslår kommittén följande personaländringar:

Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 museiassistent A 21 1 museiassistent A 23 1 biträdande lärare 3 förste assistenter 2 förste amanuenser 3 förste amanuenser 2 institutionsvaktmästare A 7 1 tekniskt biträde A 7 3 laboratoriebiträden A 7 1 kanslibiträde A 7

Den biträdande läraren är avsedd att meddela ungefär hälften av den grund­ läggande undervisningen i jämförande anatomi, som omfattar en kurs 5 dagar i veckan (varje arbetsdag föreläsning -j- laboratorieövningar). Såsom biträden åt den föreslagna nya professuren i zoofysiologi avses av den i sammanställningen upptagna personalen 1 förste assistent, 1 förste amanuens och 1 laboratoriebiträde.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen, som enligt den i det föregående länmade redogörelsen föreslagit, att museiassistenten (A 21) vid institutionen för systematisk botanik uppflyttas till museiintendent i laboratorsgraden, för­ ordar, att även museiassistenten vid zoologiska institutionen uppflyttas till nämnda ställning.

Kanslern, som icke för närvarande tillstyrker förslaget om en professur i zoofysiologi och inrättande av de därmed sammanhängande nya tjänster, biträder i övrigt kommittéförslaget. Kanslern förordar alltså en uppflyttning till A 23 av tjänsten som museiassistent samt att personalstaben ökas med 1 biträdande lärare, 2 förste assistenter, 1 laboratoriebiträde och 1 kansli­ biträde.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, har jag för­ Departe­ mentschefen. ordat, att från och med nästa budgetår en professur i zoofysiologi inrättas vid Uppsala universitet. Den personal, som erfordras till biträde åt den nya professurens blivande innehavare, synes dock icke behöva anställas förrän vid en senare tidpunkt. I enlighet med vad jag förut anfört förordar jag, att museiassistenten från och med nästa budgetår uppflyttas till lönegraden A 23. Även i övrigt biträder jag kanslerns förslag; det nya laboratoriebiträdet förutsättes därvid tills vidare få extra ordinarie ställning. Beträffande »kanslibiträdet» hänvisar jag till det föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 89

Delstaten I. Professorer och lärare m. fl. Delposten 1 a bör böjas nied (27 000 kronor — i runt tal 2 000 kronor, avseende pensionsavdrag —) 25 000 kronor. Delposten 3, avseende arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Majit, bör höjas med (3 X 8 600 =) 25 800 kronor för arvoden åt biträdande lärare samt med (13X7 200-|-4X6 000+9X3 600+ 12 000=) 162 000 kronor, avseende nya assistenter och amanuenser. Delstaten II. Vissa tjänstemän vid universitetets samlingar och inrätt­ ningar m. m. Ordinarieposten bör höjas med i runt tal 28 000 kronor, anslags­ posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med i runt tal 100 000 kronor och anslagsposten till rörligt tillägg med i runt tal 20 000 kronor. Här­ vid har jag beräknat, att det från icke-ordinarieposten utgående beloppet å 7 200 kronor till mekaniska arbeten å fysiska institutionen samtidigt skall indragas.

Lunds universitet.

Astronomiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: astronomi. Professurens innehavare: professorn K. Lundmark. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 observator 1 förste assistent 3 förste amanuenser 1 institutionsvaktmästare A 7 1 vaktmästare Eo 5 3 räknebiträden A 4 Den föreslagne förste assistenten avses vara forskningsassistent. Kanslern förordar bifall till kommittéförslaget på så sätt, att en av befatt­ ningarna som förste amanuens utbytes mot en befattning som förste assistent. Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening, som tillstyrker förslaget örn inrättande av en befattning som förste assistent, avsedd för forskningens behov, anser, att därutöver bör inrättas ännu en förste assistentbefattning, avsedd att övertaga en del av professorns undervisning. Detta kunde lämpligen ske genom omvandling av en förste amanuenstjänst till förste assistentbefattning. Därjämte framhålles, att behov föreligger av en instrumentmakare (A 10). Civilförvaltningens personalförbund erinrar, att vaktmästaren vid institutio­ nen tillerkänts personligt lönetillägg å 400 kronor för år på grund av sin med­ verkan i det vetenskapliga arbetet, i första hand omfattande astronomisk re­ produktionsteknik. Förbundet anser, att befattningen bör omändras till en tjänst som laboratorietekniker (A 11) i samband varmed det personliga löne­ tillägget kunde bortfalla. Förbundet anser även, att vaktmästaren i Eo 5 bör uppflyttas till Eo 6, samt att en höjd lönegradsplacering för räknebiträdena bör övervägas.

90 Kungl. Majlis proposition nr 273.

Departe­ I likhet med kanslern tillstyrker jag att en av de nuvarande befattningarna mentschefen. som förste amanuens utbytes mot en tjänst som förste assistent. I övrigt ifråga­ sätter jag icke för närvarande någon förändring i personalorganisationen.

Institutionen för fysiologisk botanik.

Ämnesområdets benämning: botanik, särskilt fysiologi och anatomi. Professurens innehavare: professorn H. Burström. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 biträdande lärare 1 förste assistent I förste amanuens 2 förste amanuenser 1 laboratoriebiträde A 7 1 institutionsvaktmästare A 7 1 kanslibiträde A 7

Kommittén åberopar en skrivelse från föreståndarna för institutionerna för fysiologisk och systematisk botanik, professorerna H. Burström och N. Heri­ bert Nilsson, vari anföres (det gäller även nästföljande institution):

Det vore i hög grad önskvärt, att tvenne biträdande lärarbefattningar kunde inrättas vid botaniska institutionen, då behovet av lärarkrafter är stort vid båda avdelningarna. Om endast en biträdande lärare erhålles, borde dennes undervisning natur­ ligast ligga inom den fysiologiska delen av ämnet. Ett ökat undervisningsbehov föreligger emellertid också inom ämnen, som ha tillämpad betydelse för systematiken, nämligen embryologien och cytologien. En biträdande lärare i dessa ämnen skulle lämpligen också omhänderha kursen i kryptogami, vilken överförts från fysiologiska till systematiska avdelningen. En möjlighet att skaffa ytterligare en lärarkraft vore att konstituera museiassistenten som biträdande lärare. Undertecknad Heribert Nilsson har i sär­ skild skrivelse framhållit, att dennes kompetens och uppgifter numera äro så starkt förskjutna, att han lämpligen borde placeras i laborators lönegrad. Örn emellertid detta ej skulle vara möjligt, så vore ett sätt att enkelt och effektivt lösa denna fråga, att museiassistentbefattningen förändrades till en biträdande lärare vid systematiska avdelningen. Denne finge då, jämte sin uppgift att handhava herbariet och leda arbetet där, även undervisningsuppdrag. Han skulle helt naturligt kunna övertaga den floristiska undervisningen och exkur­ sionerna.

Kommittén anför för egen del: Behovet av en befattning som biträdande lärare för bestridande av kurs­ undervisning är mycket stort, bland annat beroende på att botaniken spänner över ett mycket stort område med ett stort antal särpräglade specialgrenar. En dylik befattning föreslogs redan av 1933 års universitetsberedning och behovet är minst lika stort nu som då. Kommittén föreslår därför, att en befattning som biträdande lärare inrättas vid institutionen för fysiologisk botanik. Även sedan denna inrättats, kvarstår ett behov av en ny amanuens bland annat för

92 Kungl. Maj:ts -proposition nr 273. Kanslern tillstyrker kommitténs förslag utom i vad avser museiassistentbefattningens förändring till laboratorstjänst. Kanslern förordar i stället, såsom av det föregående framgår, en uppflyttning till A 23. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen hemställer, att tjänsten som tek­ niskt biträde förändras till en konservatorstjänst i A 15 samt att institutionsvaktmästaren uppflyttas till A 9. Civilförvaltningens personalförbund instäm­ mer i sistnämnda yrkande. Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer örn följande ändringar i kommitténs förslag: a) den nye förste amanuensen för botaniska trädgården ändras till förste assistent; en dylik befattning funnes i Uppsala; b) den nye laboratorn får såsom biträde vid undervisningen tillgång till en egen förste assistent; c) en förste amanuenstjänst för biblioteket inrättas; botaniska institutionens bibliotek är det största institutionsbiblioteket i Sverige (596 hyllmeter).

Departe­ Jag kan icke för närvarande tillstyrka, att den nuvarande museiassistentbementschefen. fattningen förändras till en laboratorstjänst. Däremot förordar jag i likhet med kanslern, att tjänsten uppflyttas till lönegraden A 23. Såsom jag tidigare fram­ hållit kan jag icke finna den förebragta motiveringen för uppflyttning av trädgårdsmästarbefattningen till lönegraden A 18 tillfyllest; däremot har jag icke funnit anledning till erinran mot att tjänstebenämningen ändras till akademi­ trädgårdsmästare. I övrigt förordar jag bifall till kommitténs förslag under hänvisning beträffande den föreslagna kanslibiträdesbefattningen till vad jag i det föregående anfört. Eljest ifrågasätter jag icke nu några förändringar i personalorganisationen, som alltså torde böra utökas med 1 förste assistent, 1 förste amanuens, 1 andre » samt 1 kontors- eller kanslibiträde.

Fysiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: fysik. Professurens innehavare: professorn B. Edlén. Utöver dubblering av professuren föreslår kommittén följande personal­ förändringar: Nuvarande personal: Föreslagen ändring: 1 2 1 laborator 1 biträdande lärare 1 förste assistent 2 förste assistenter 3 förste amanuenser 4 förste amanuenser

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Genetiska institutionen (ärftlighetsforskning).

Ämnesområdets benämning: ärftlighetslära. Professurens innehavare: professorn A. Muntzing. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 laborator (i cytologi) 1 biträdande lärare (i allmän genetik) 1 personlig assistenttjänst1 2 förste assistenter 1 förste amanuens

1 institutionsvaktmästare ... A 7:

Till stöd för sitt förslag anför kommittén: Ämnet är i starkt behov av flera fasta forskarbefattningar. Forskningsupp­ gifterna äro ofta så tidskrävande, att endast arbeten på mycket lång sikt ge säkra och goda resultat. En kärna av fasta forskare är därför ett grundvillkor för att institutionen som forskningsanstalt skall bli verkligt effektiv. Till de befattningar, som här föreslås, finnas mycket högt meriterade aspiranter. Laboratorsbefattningen avses gälla cytologi (läran om cellerna), den biträdande lärarbefattningen allmän genetik. Cytologien är av utomordentlig vikt för gene­ tiken; den biträdande läraren skulle i hög grad avlasta professorn från elemen­ tär undervisning. En av assistenterna är avsedd att tillgodose undervisning och forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden. Denna befattning blir av stor betydelse både för dem som tentera i ämnet för avläggande av filosofisk examen och för medicine studerande, som för närvarande stå nästan helt utan undervisning i ärftlighetslära. Kanslern tillstyrker 1 biträdande lärare, 1 förste assistent och 1 kanslibiträde (A 7) samt ordinariesättning av tjänsten som tekniskt biträde. Med anledning av att kanslern tillstyrkt endast den ena av de föreslagna två assistenttjänsterna, har institutionsföreståndaren, professorn A. Muntzing anfört: Kanslerns ställningstagande beror tydligen på att den personliga forskarbefattning, som nyligen inrättats för docenten A. Håkansson betraktas som en forskningsassistentbefattning av den typ som kommittén föreslagit. Detta är emellertid ej alls fallet. Håkanssons befattning är snarare en reträttplats för en högt förtjänt, nu 50-årig forskare, som på grund av sitt ämnesområdes natur och sina svaga kroppskrafter ej kunnat erhålla professur. Håkansson är en mycket värdefull tillgång för institutionen men kan ej åläggas den tjänstgöring, som bör tillkomma en forskningsassistent av den typ, som kommittén föreslår. Håkanssons befattning är dessutom personlig och innebär alltså endast en till­ fällig förstärkning av institutionens personal.

1 Personlig för docenten Håkansson. * Då nybyggnad tages i bruk.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 95

Därest endast en l:e assistentbefattning skulle inrättas vid institutionen, måste denna reserveras för den allmänna genetiken och institutionen kommer icke att till sig kunna knyta någon permanent lärare eller forskare inom om­ rådet för människans ärftlighetslära (medicinsk genetik). Härtill kan anmärkas, att det synes vara av synnerligen stor vikt, att den medicinska genetiken vid Lunds universitet med det snaraste får en befattning av mera permanent karaktär. Innehavaren av denna befattning skulle lia till uppgift att bedriva forskning rörande människans ärftlighetsförhållanden, att meddela undervisning för dem som ämna avlägga examen i ärftlighetslära med högre betyg, samt att meddela undervisning i medicinsk genetik för medicinare. Vidare borde verksamheten senare utbyggas till en särskild avdelning av insti­ tutionen, varvid denna avdelning kunde tjäna som konsult i praktiskt kli­ niska frågeställningar rörande arvshygien m. m. samt eventuellt även vissa rättsmedicinska frågeställningar såsom faderskapsmål. Avdelningen skulle så­ lunda få stark anknytning till socialmedicin och klinisk medicin. Ledaren för denna avdelning bör vara medicinare med specialutbildning i ärftlighetslära. Sedan 1941 har vid institutionen meddelats undervisning i medicinsk gene­ tik för medicine studerande, vilket möjliggjorts genom tillfälliga anslag. Detta har skett i samarbete med medicinska fakulteten och allt talar för att denna undervisning bör få en mera permanent karaktär. Den nuvarande undervis­ ningen står och faller med den nuvarande lärarens ekonomiska möjligheter att kvarbliva vid universitetet. Medicinarna sakna i övrigt helt undervisning i ärftlighetslära, vilket är en allvarlig brist, eftersom läkaren i sitt arbete ofta tvingas taga ställning till problem, som förutsätta kunskaper i ärftlighetslära. Detta gäller särskilt sådana socialmedicinska frågeställningar som abort och sterilisering. Det är sålunda synnerligen önskvärt att den medicinska genetiken får en permanent representant vid Lunds universitet, och det faller sig naturligt att denne i så fall knytes till genetiska institutionen, där han kan samarbeta med representanter för andra områden av genetiken.

Medicinska fakultetens dekanus, professorn G. Kahlson, har instämt i professorn Muntzings uttalanden.

Ärftlighetsforskningens stora vetenskapliga och praktiska betydelse gör det Departe­ mentschefen. enligt min mening befogat att, på sätt kommittén förordat, en laboratorstjänst i cytologi och en biträdande lärartjänst i allmän genetik inrättas vid ifråga­ varande institution. Jag har likaledes blivit övertygad örn behovet av två tjänster som förste assistenter, varav den ene med speciell inriktning på medi­ cinsk genetik. I likhet med kanslern tillstyrker jag, att det tekniska biträdet beredes ordinarie ställning såsom laboratoriebiträde i lönegraden A 7. För skrivoch expeditionsgöromål torde ett extra ordinarie kontors- eller kanslibiträde böra anställas.

Geografiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: geografi. Professurens innehavare: professorn H. Nelson. Pro­ fessuren tillhör filosofiska fakultetens humanistiska sektion.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 97 Matmnatiskrnatur vetenskapliga sektionen framhåller med anledning härav, att behov i högsta grad finnes av båda assistentbefattningarna. Professorn A. Hådding framhåller, att om andre assistentbefattningen slopas, institutionen berövas möjlighet att på ett tillfredsställande sätt för forskning och undervis­ ning utnyttja institutionens röntgenografiska, spektrografiska och mineralkemiska laboratorier, vilket desto mer vore att beklaga som dylika laboratorier helt saknades vid mineralogiska institutionen i Uppsala. Plats och arbete funnes för två assistenter.

Med hänsyn till vad i ärendet förekommit förordar jag, att en befattning som förste assistent nyinrättas utan samtidig indragning av andre assistent­ tjänsten. Jag har icke funnit anledning till erinran mot ordinariesättning av den extra ordinarie befattningen som institutionsvaktmästare. Jag förordar vidare, att ett biträde för skriv- och expeditionsgöromål anställes; sistnämnda befattning torde böra inrättas som extra ordinarie under iakttagande av vad jag i det föregående anfört. Däremot tillstyrker jag icke för närvarande den föreslagna förändringen av befattningen som institutionsvaktmästare i löne­ graden A 9. Vaktmästarpersonalen bör, liksom även skrivbiträdet, vara ge­ mensam för mineralogiska och paleontologiska institutionerna.

Paleontologiska institutionen.

Kommittén, som i annat sammanhang föreslår, att den biträdande lärar­ tjänsten förändras till en professur, förordar följande personal i övrigt: Nuvarande personal: Föreslagen personal: (1 biträdande lärare) (1 professor) 1 förste assistent 1 förste amanuens

Kanslern biträder ifrågavarande förslag.

I det föregående har jag tillstyrkt, att tjänsten som biträdande lärare i Departe­ mentschefen. geologi förändras till en professur. I detta sammanhang tillstyrker jag, att så­ som biträden åt den nye professorn anställas en förste assistent, en förste ama­ nuens och ett laboratoriebiträde i lönegraden Eo 7.

Kvartärgeologisk-agrogeologisk forskningsavdelning.

Kommittén föreslår, att inom mineralogiska institutionen organiseras en sär­ skild forskningsanstalt för kvartärgeologi och agrogeologi. Föreståndare för av­ delningen skulle vara en ordinarie laborator, som skulle få biträde av en förste amanuens och ett laboratoriebiträde (A 7). Kommittén åberopar en framställ­ ning i ämnet av professorn A. Hådding, vari anföres: Bihang till riksdagens protokoll 19h6. 1 sami. Nr 273. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. Vid Lunds universitet har under en följd av år arbetat två kvartärgeologer, och dessa ha med anslag från docentstipendiefonden och reservfonden givit regelbundet återkommande i hög grad uppskattade och talrikt bevistade kur­ ser, dels i kvartärgeologiska undersökningsmetoder, dels i agrogeologi. Kvar­ tärgeologien och agrogeologien äro av utomordentlig betydelse för de talrika institutioner på jordbruksforskningens område, som finnas i Skåne, och från deras sida har alltid visats stort intresse för ett upprätthållande av undervis­ ningen vid Lunds universitet i de nämnda ämnena. Ett intimt samarbete har vid skilda tillfällen etablerats mellan institutionen i Lund och växtförädlingsforskarna i Svalöv, sockerfabrikernas centrallaboratorium i Arlöv, betodlarföreningen, hushållningssällskapet, ärftlighetsforskare och växtbiologer såväl som med enskilda jordbrukare. Det synes mig riktigt, att staten svarar för per­ sonal och grundanslag till det kvartärgeologiska-agrogeologiska laboratoriet, men att de ytterligare anslag som krävas för speciella, större uppgifter even­ tuellt bekostas genom anslag från annat håll. Kanslern förordar, att för ifrågavarande ändamål anställas en biträdande lärare och en amanuens. Matematisk-naturvetenskapliga sektionen framhåller, att laboratorsbefattningen vore nödvändig för forskning och undervisning och att den omedelbart kunde besättas med kompetent person. Utbytes befattningen mot en biträdan­ de lärartjänst, skulle kompetent sökande icke anmäla sig. Laboratoriebiträdet kunde ej undvaras. Lämpliga laboratorielokaler funnes med utrymme för hela den föreslagna personalstaben.

Departe­ Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår har jag till­ mentschefen. styrkt, att vid Uppsala universitet inrättas en ordinarie laboratorsbefattning i kvartärgeologi. Med hänsyn till ämnets vikt och den speciella anknytning till jordbruksforskningen, som skulle känneteckna den föreslagna laboratorstjänsten i Lund, anser jag mig böra tillstyrka även nu ifrågavarande förslag. Jag biträder även förslaget om anställande för ändamålet av en förste amanuens och ett laboratoriebiträde, det senare tills vidare i extra ordinarie ställning.

Kemiska institutionens avdelning för oorganisk och fysikalisk kemi.

För närvarande finnas två professurer i kemi med samma nominella ämnesområde. Avdel­ ningen för oorganisk och fysikalisk kemi förestås av professorn S. V. Bodforss. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 laborator 1 förste assistent 2 förste assistenter 1 förste amanuens 3 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare . . A 7

Gemensamt med avdelningen för organisk kemi.

Kungl. Marits proposition nr 273. 99

Kommittén anför (yttrandet avser även nästföljande institution):

Enligt kommitténs uppfattning kan den stora och välutrustade institutionsbyggnaden bereda plats för flera forskare och sålunda bättre utnyttjas genom att flera befattningar för kvalificerade forskare inrättas. Därtill kommer, att vid Lunds universitet ingen särskild professur finnes i fysikalisk kemi. Kom­ mittén föreslår därför, att två laboratorsbefattningar inrättas i kemi vid Lunds universitet. Den ena är avsedd att företräda fysikalisk kemi, den andra analy­ tisk kemi. Beträffande motivering för inrättande av laboratorstjänst i ana­ lytisk kemi hänvisas till vad som anförts ifråga om inrättande av ett centralt analyslaboratorium i Uppsala. Till vardera laboratorstjänsten knytes en ama­ nuens och ett laboratoriebiträde. De tva laboratorer, som här föreslås, skola övertaga delar av undervisningen och ledandet av vissa laborationsövningar inom båda avdelningarna. Undervis­ ningen avses så fördelad mellan laboratorerna och professorerna, att befatt­ ningarna komma att bereda innehavarna fullgoda möjligheter till egen forsk­ ning. En kemisk institution har mycket stort behov av arbetskraft för uträttande av vanliga vaktmästarsysslor. I och med att nuvarande .nstitutionsvaktmästarbefattningar föreslås omvandlade till inströ men t makarbefattningar, måste för vardera avdelningen inrättas en ny vaktmäatarbefattning i A 7.

Kanslern tillstyrker, att en biträdande lärartjänst i stället för en laboratorsbefattning inrättas. I stället för den föreslagna nya förste assistenten förordar kanslern en andre assistent. Vidare upptager kanslern endast ett i stället för två heltidstjänstgörande laboratoriebiträden. I övrigt tillstyrkes kommittéförslaget.

Med anledning av att kanslern tillstyrkt en biträdande lärartjänst i stället för en labora torstjänst anför institu tionsföres Lånda ren , professorn Bodforss:

Befattningen blir vid bifall till kanslerns för-lag ganska svår att besätta på ett i längden tillfredsställande sätt. T den stora konkurrensen med läroverkens lektorat kunna vi icke göra oss gällande: befattningshavaren kommer att lik­ som våra senaste kemidocenter fortast möjligt söka de varmt eftertraktade lektoraten. Under dessa omständigheter finner jag det rimligt att institutionen i likhet nied de fysiska institutionerna får en tjänst i laborators ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hälsar kommitténs förslag med tillfredsställelse:

Institutionen kan härigenom bli en härd för forskning och utbildning av forskare i långt högre grad än tidigare. Vidare kan antalet deltagare i kurserna för lägre betyg stiga betydligt, vilket är önskvärt med hänsyn till att årligen 40—50 inträdessökande måste avvisas.

Civilförvaltningens personalförbund framhåller, att då på de nuvarande institutionsvaktmästama vid de båda kemiska institutionerna ställdes synnerligen stora krav på yrkesskicklighet, syntes befattningarna böra placeras i lönegra­ den A 12.

100 Kungl. Majlis 'proposition nr 273.

Kemiska institutionens avdelning för organisk kemi.

Ämnesområdets benämning: kemi. Avdelningen förestås av professorn L. Smith. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsförslag: 1 laborator 1 förste assistent 2 förste assistenter 1 förste amanuens 3 förste amanuenser

1 institutionsvaktmästare . . A 7

Beträffande motiveringen för kommitténs förslag hänvisas till nästföregåen­ de institution. Kanslern tillstyrker icke för närvarande inrättande av laboratorstjänsten och den ena laboratoriebiträdesbefattningen. Vidare förordas en andre assistent i stället för en ny förste assistent. I övrigt tillstyrker kanslern bifall till kommitté­ förslaget. Beträffande laboratorstjänsten framhåller matematisk-naturvetenskapliga sektionen, att densamma är nödvändig för att möjliggöra en utvidgning av kurserna i kemi. Sektionen hänvisar till ett yttrande av professorn L. Smith, vari anföres i huvudsak följande. Laboratorsbefattningen skulle möjliggöra en fördubbling av samtliga kurser på lågstadiet, ett länge hyst önskemål, motiverat av det sedan många år myc­ ket stora antalet inträdessökande. Vid en fördubbling av kurserna skulle minst ett 50-tal studerande per år kunna genomgå dessa mot för närvarande högst omkring 35. Institutionens kapacitet skulle således kunna utnyttjas bättre. Laboratorstjänsten är nödvändig för att den av kanslern tillstyrkta ökade per­ sonalen skall kunna utnyttjas i avsedd omfattning. Sveriges docentförbund anför, att sedan flera år tillbaka endast omkring en tredjedel av de sökande kunnat intagas på kurserna, varför en dubblering av dessa vore synnerligen önskvärd, särskilt som detta väl skulle möjliggöras av den rymliga och välutrustade institutionen. Härför krävdes emellertid en laboratorstjänst.

Departe­ Då behovet av en ökning av undervisningen i de kemiska ämnena synes mentschefen. trängande, torde lärarkrafternas antal böra förstärkas. Då viss återhållsamhet med inrättande av nya fasta befattningar i laboratorsgraden för närvarande synes tillbörlig, anser jag mig böra förorda, att i stället för de föreslagna två laboratorstjänstema inrättas två befattningar som biträdande lärare. Detta synes försvarligt även med hänsyn till att tjänsterna i väsentlig grad motive- 1 Gemensamt med avdelningen för oorganisk och fysikalisk kemi.

Kungl. Majlis proposition nr 273. 101 rats med behovet av att kvantitativt utöka den mera elementära undervis­ ningen. Två assistenter torde erfordras å envar av den kemiska institutionens två avdelningar. I likhet med kanslern anser jag, att de två nya assistenttjänster, som sålunda torde böra inrättas, böra få karaktär av andre assistenter. I lik­ het med kanslern tillstyrker jag, att medel anvisas för en utökning av antalet förste amanuenser med fyra, två för vardera avdelningen. Jag avstyrker för närvarande förslaget om uppflyttning i lönegrad av de två tjänsterna som institutionsvaktmästare i lönegraden A 9. Två nya institutionsvaktmästare i 7 lönegraden synas erforderliga; de synas åtminstone till en början böra få extra ordinarie anställningsform. För närvarande disponera de båda institutionsavdelningarna tillsammans endast en tjänst som tekniskt bi­ träde. Enligt kommitténs förslag skulle tre nya sådana tjänster inrättas, be­ nämnda laboratoriebiträden, medan kanslern tillstyrkt, att endast en ny sådan tjänst inrättas. Jag anser mig för egen del kunna förorda nyinrättande av två nya laboratoriebiträdesbefattningar, båda tills vidare placerade i lönegraden Eo 7. Jag tillstyrker slutligen inrättandet av en extra ordinarie kontors- eller kanslibiträdestjänst, gemensam för båda institutionsavdelningarna. Vid bifall till vad jag sålunda förordat komma följande nya befattningar att tillföras kemiska institutionen, nämligen

2 institutionsvaktmästare . .. Eo 7

1 skriv- och expeditionsbiträde Eo 4 eller Eo 7

Biokemisk institution.

Beträffande kommitténs förslag örn inrättande av en professur i biokemi vid Lunds universitet hänvisas till det föregående. Kommittén föreslår följande personal för den nya institutionen: 1 förste assistent, I förste amanuens, 1 laboratoriebiträde A 7. Kanslern avstyrker för närvarande, såsom av det föregående framgår, inrät­ tandet av en professur i biokemi vid Lunds universitet, och har därför icke tagit ställning till kommitténs förslag i fråga om personal å en blivande bio­ kemisk professur.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till personalorganisatio­ Departe­ mentschefen. nen vid en blivande biokemisk institution vid Lunds universitet.

102 Kungl. Majlis proposition nr 273.

Limnologiska institutionen.

Ämnesområdets benämning: limnologi. Professuren är för närvarande vakant. Den limnologiska institutionen omfattar två laboratorier: 1. Laboratoriet i Lund, inrymt i gamla kemiska institutionen. Detta laboratorium är i verksam­ het året runt. 2. Laboratoriet i Aneboda, beläget i Aneboda socken, Kronobergs län. Detta laboratorium är i verksamhet 3 ä 4 månader per år. Nuvarande personal: Kommitténs ändringsjörslag: 1 förste assistent 1 förste amanuens

Kanslern tillstyrker, att en förste assistentbefattning inrättas, men föreslår, att kontorsbiträdet i A 4 utbytes mot ett laboratoriebiträde i A 7, enär den blivande professorn syntes böra få en något mera kvalificerad biträdeshjalp än vad kommittén föreslagit. Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening hemställer, att personalen utöver vad kommittén föreslagit utökas med ytterligare en förste assistent, avsedd för undervisning, och en förste amanuens.

Departe­ Jag tillstyrker, att en tjänst som förste assistent och en extra ordinarie labomentschefen. ratoriebiträdesbefattning (Eo 7) inrättas vid förevarande institution.

Matematiska institutionen.

Två professurer finnas, båda med ämnesområdet angivet till »matematik». Professurernas innehavare: professorerna M. Riesz och N. O. Zeilon. Nuvarande personal: Kommittém ändringsförslag: 1 biträdande lärare 2 förste assistenter 1 förste amanuens Kommittén yttrar: Tillströmningen av studerande i matematik är i oavbru­ tet och starkt stigande sedan flera år. Propedeutiska kursen höstterminen 1945 räknade den 24 september 148 anmälda deltagare, ett antal som sedermera steg till 182. Föreläsningarna försiggå i den största lokal inom universitetet (sal nr VI), som kan komma ifråga för ändamålet. Denna är utrustad med cirka 100 ordinarie sittplatser. Seminarieövningarna i anslutning till den propedeutiska kursen uppdelades i tre grupper vardera om över 60 deltagare, ett antal som även det är alldeles för stort för att möjliggöra en effektiv undervisning. Det vore för matematiken högst angeläget att få ännu en biträdande lärare, liksom även ytterligare en undervisningsassistent utöver de i ovanstående förslag upp­ tagna. Denna fråga bör upptagas till behandling, om det skulle visa sig, att det nuvarande stora antalet studerande icke är en tillfällig företeelse. I stället för kanslibiträde har ett särskilt anslag till skrivhjälp inräknats i institutionsanslaget.

104 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

å institutionen för systematisk botanik, omändras till tjänst i laboratorslönegraden, benämnd »museikurator». Till stöd härför anför sektionen i huvudsak följande. Museiassistentbefattningarna vid universiteten ha en annan och mera själv­ ständig karaktär än likbenämnda befattningar vid naturhistoriska riksmuseet. Befattningen representerar en slutplats och kompetensfordringarna för att säkra tillräckligt höga krav hållas och böra hållas i nivå med dem man har på lektorer vid läroverken. De zoologiska befattningsinnehavama av denna typ böra i likhet med de botaniska åläggas en viss föreläsningsskyldighet. Det bör tilläggas, att föreläsningar även tidigare, åtminstone i vissa fall, då på frivillig­ hetens väg, fullgjorts av vederbörande zoologiska museiassistent. Sektionen an­ ser benämningen laborator mindre lycklig och föreslår i stället att museiassistenten benämnes museikurator. Denne bör alltså åtnjuta en lön motsvarande laboratorns.

Sveriges docentförbund understryker angelägenheten av att även musei­ assistentbefattningarna vid de zoologiska institutionerna uppflyttas till labora­ tors ställning.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening föreslår följande personalförstärkning utöver den, som av kommittén ifrågasatts: a) 1 biträdande lärare eller ytterligare 1 förste assistent, avsedd för under­ visning.

Föreningen anför: Denne är avsedd att handha en del av den grundläggan­ de undervisningen i jämförande anatomi, histologi samt eventuellt fysiologi och embryologi. Under en följd av år har antalet deltagare i kurserna uppgått till omkring 20. Höstterminen 1945 deltogo i anatomikursen och den där­ efter följande histologikursen 22 studenter. Kursen varar 5 dagar i veckan och omfattar varje arbetsdag föreläsning -f- laborationsövningar. Undervisning­ en sker för närvarande helt och hållet genom kursledaren professor Hanströms försorg med biträde av en amanuens. Uppenbart är att ett avlastande av den arbetsbörda, som vilar på såväl kursledare som amanuens, är i hög grad önsk­ värt, och det synes, som örn detta lämpligast kunde ske genom inrättande av föreslagna tjänst i likhet med vad kommittén yrkat för zoologiska institutio­ nerna i Uppsala och Stockholm, där kurserna äro desamma som vid insti­ tutionen i Lund.

b) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid institutionens bibliotek. c) 1 förste amanuens med tjänstgöring vid zoologiska museets vertebratavdelning. Föreningen yttrar härom: Institutionens båda övriga avdelningar — evertebratavdelningen och den entomologiska avdelningen — ha sedan gammalt vardera en amanuens med huvudsaklig uppgift att biträda vid bearbetandet och uppställandet av förefintligt och inkommande material, medan dylik be­ fattning saknades vid vertebratavdelningen. Den förste-amanuenstjänst, som redan är inrättad vid vertebratavdelningen, är knuten till kursundervisning­ en och kan icke frigöras härifrån med hänsyn till den starka tillströmningen till kurserna, även om den under a) föreslagna tjänsten inrättas. d) 1 kursamanuens vid entomologiska avdelningen.

Kungl. Majlis 'proposition nr £73. 105

Föreningen anför: För närvarande är till avdelningen knuten en amanuens med tjänstgöring vid det synnerligen omfattande entomologiska museet med i huvudsak samma arbetsuppgift som motsvarande befattningshavare vid institutionens evertebratavdelning samt under c) föreslagen tjänst. Däremot saknas kursamanuens, och undervisningen, som omfattar såväl föreläsningar som bestämningsövningar, handhas helt av avdelningsföreståndaren profes­ sorn N. A. Kemner. Uppenbart är, att professorn här som i alla andra fall bör befrias från i varje fall en del av den mera elementära undervisningen.

e) 1 museibiträde vid entomologiska avdelningen. Föreningen anför härom: Entomologiska avdelningen har nu med hänsyn till de svenska samlingarna vuxit till den mest betydande i landet, och talrika såväl praktiska som teoretiska skrifter, grundade på förefintligt material, utkomma årligen. Det har emellertid visat sig fullkomligt omöjligt att under senare år få preparerat och etiketterat de stora samlingar, som kommit mu­ seet till godo, och för närvarande ligga mängder av såväl svenskt som tropiskt material i samlingsrör eller konvolut utan att möjlighet finnes till uppordning av detsamma inom överskådlig tid. Uppenbart är, vilket anledning många gånger funnits att beklaga, att här värdefulla tillgångar undandras vetenskap­ lig bearbetning på grund av brist på elementär arbetskraft. Magasineringen medför för övrigt skador å materialet, då det ej finns möjlighet att i längden förvara det i oförändrat skick. f) Extra preparator vid zoologiska museet.

Härom yttrar föreningen: Lämpligen bör museiassistenten, som är docent och närmast tjänstgör som prefekt för zoologiska museet, till sin hjälp få en extra preparator med uppgift att sköta skelettering samt enklare prepareringsarbeten. Tidigare har vid institutionen under långa tider funnits en sådan medhjälpare. Genom den föreslagna ökningen av materielanslaget erhålles dock måhända möjlighet att åtminstone under viss tid anställa dylik hjälp. Sammanfattningsvis framhåller föreningen, att zoologiska museet är den största naturvetenskapliga museiinstitutionen i Lund; en personal, omfattan­ de museiassistenten samt å var och en av avdelningarna en förste amanuens liksom även föreslagen teknisk personal vore med hänsyn till det omfattande arbetet, vilket tidigare utförts av huvudsakligen oavlönad personal, att be­ trakta såsom ett minimibehov. Härvid räknades dock med, att dessutom en tredje amanuens komme att tjänstgöra på vardera avdelningen. Det kunde nämnas, att å exempelvis entomologiska avdelningen under en råd av år 7 å 8 oavlönade amanuenser tjänstgjort.

Zoologiska institutionen i Lund är synnerligen livaktig. Utöver de tre förste DepartementschefeD. amanuenserna tjänstgöra därstädes icke mindre än 14 extra ordinarie amanuen­ ser, flertalet oavlönade. Med hänsyn härtill anser jag mig böra biträda kom­ mitténs förslag örn inrättande av tre tjänster som förste assistenter. Med anledning av framställningen från Sveriges yngre naturvetares förening till­ styrker jag därutöver anvisande av medel till arvoden åt två andre amanuenser, dag biträder förslaget örn uppfattning av museiassistenten till lönegraden

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 109

ej nöja sig med att enbart stödja topprestationer. Mycket inom naturforskning­ en, som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutin­ arbete, är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella ändamål kompletteras med anslag från en central instans. Såsom sådan föreslår kommittén ett naturvetenskapligt forskningsråd. För att få en utgångspunkt för behandlingen av forskningsanslagen har kom­ mittén givit institutionsföreståndarna tillfälle att enligt ett speciellt formulär inkomma med önskemål. I detta formulär har årsanslaget varit uppdelat i nio delposter, varigenom större möjlighet till jämförelse mellan olika institutioners krav kunnat uppnås. De nio posterna voro: F örbrukningsmateriel. Nyanskaffning av apparater och instrument jämte underhåll av dessa. Utgifter för tillfällig och extra personal. Bibliotek. Tryckningskostnader. Telefon. Tjänsteresor. Fältarbeten. Övriga utgifter med angivande av dessas karaktär. Av de under dessa rubriker upptagna årskostnaderna har kommittén se­ nare brutit ut tryckningskostnader, tjänsteresor och fältarbeten för att sam­ manföra dessa under gemensamma anslag till sektionernas förfogande. Frågan örn tryckningskostnader och tjänsteresor behandlas i betänkandets andra del. Endast i ett fall (meteorologiska institutionen i Uppsala) har ett anslag för tryckning medtagits i institutionsanslaget. En av de övriga angivna posterna kan anses vara nytillkommen, men till­ mötes av kommittén synnerlig betydelse, nämligen anslaget till utgifter för till­ fällig och extra personal. Inom en vetenskapligt arbetande institution upp­ komma ofta behov av särskild art i fråga örn personal, såsom beträffande hjälp vid speciella vetenskapliga undersökningar, för översättning, för maskinskriv­ ning, för rutinmässiga mätningar i långa serier o. s. v., och det ligger i det vetenskapliga arbetets natur, att dessa arbeten äro alltför skiftande och upp­ komma alltför oregelbundet för att man skulle kunna anpassa den ordinarie personalstaben efter dylika behov. Dessutom kunna ju verkstadskirlingar och sådana hjälpkrafter, som skola läras upp till laboratoriebiträden o. s. v., icke från början av sin anställning inplaceras i ett ordinarie befattningsschema. De från institutionsföreståndarna infordrade detaljmotiverade anslagsönskemålen ha sedermera bearbetats inom kommittén med ledning av kommitté­ ledamöternas erfarenhet och efter i viss utsträckning enhetliga normer. Vad universitetsinstitutionerna beträffar föreslog departementschefen i pro­ position till 1945 års riksdag en höjning av materielanslagen till ungefär 1939 års belopp -{- 40 procent tillägg, vilket senare skulle kompensera för prishöj­ ningar. Redan i universitetskanslerns yttrande över universitetens petita fram­ hölls emellertid (se 1945 års statsverksproposition 8:e huvudtiteln, s. 163), att prishöjningen på det material det här gäller i många fall torde vara större än 40 procent. När kommittén nu föreslår årsanslag, som i de flesta fall över­ stiga »1939 års standard», beror detta emellertid framför allt på den allmänna intensifiering av forskningsverksamheten, som kommitténs förslag avser att uppnå. Som ovan framhållits räder intet tvivel örn att bristen på anslag många

Ilo Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. gånger varit en mycket väsentlig hämmande faktor. Då kommittén nu före­ slår en avsevärt utökad forskarstab vid de naturvetenskapliga institutionerna, stiga självfallet kostnaderna för forskningsverksamheten i hög grad. Härtill komma så vidare de anslag av helt ny karaktär som föreslås, nämligen anslag för tillfällig och extra personal samt anslag för fältarbeten. Vad kommittén föreslår som årliga anslag för materiel ligger i själva verket i flera fall under »1939 års standard», vilket sammanhänger därmed att en viss del av forsk­ ningsarbetet tänkes kunna finansieras genom bidrag från ett centralt anslag.

De av kommittén föreslagna årsanslagen för de särskilda institutionerna ha sålunda uppdelats på två poster: en för materiel m. m. och en för tillfälligt an­ ställd personal och personal, som icke har ordinarie eller extra ordinarie an­ ställning. Med denna uppdelning har kommittén icke avsett att strikt fastlåsa insti­ tutionens utgifter på sådant sätt att en del av materielanslaget icke skulle få användas för avlöning av tillfällig personal eller att någon del av personal­ anslaget icke skulle få användas till inköp av instrument eller dylikt. Kom­ mittén anser tvärtom, att institutionsföreståndarna böra få använda anslagen på ett så smidigt sätt som möjligt till forskningens och undervisningens bästa. Uppdelningen har gjorts för att tjäna som en viss norm vid anslagens använd­ ning och för att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en uppfattning om an­ slagens normala utnyttjande och därmed underlätta dessa myndigheters möj­ ligheter till bedömning av anslagsbehoven. I

I detta sammanhang berör kommittén även reservfondernas upp­ gifter. Kommittén erinrar, att reservfonden sedan krigsutbrottet fått svara för en avsevärd del av institutionernas löpande materielutgifter, vilka eljest täckts genom anslag å riksstaten. Sålunda har, såsom framgår av punk­ terna 65 och 71 i 1945 års åttonde huvudtitel, reservfondernas bidrag för in­ nevarande budgetår beräknats till 150 000 kronor vid Uppsala universitet och 40 000 kronor vid Lunds universitet. Anmärkas må, att dessa bidrag givetvis avse materielanslagen i deras helhet, således ej enbart de matematisk-naturvetenskapliga sektionernas andelar i dessa anslag. Kommittén upplyser i detta sammanhang, att matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala under budgetåret 1944/45 erhöll tillskott från reservfonderna med omkring 38 700 kronor. Kommittén har icke ingått på frågan, i vad män reservfonderna för nästa budgetår kunna tänkas giva något tillskott till de löpande materielanslagen. Kommittén framhåller emellertid, att i den framställning från uppsalasektionen, som legat till grund för anslagsberäkningen, uttryckligen framhållits, att sektionsmedlemmama vid uppskattning av medelsbehovet räknat med att reservfonden — såsom var fallet före kriget — oavkortad skulle stå till förfo­ gande för särskilda tillfälliga behov utöver de årliga materielanslagen. Beträffande reservfondens utnyttjande för förstärkning av materielanslagen anför Uppsala universitets rektor i en P. M. till kommittén följande.

Kungl. Maj:ts •proposition nr 273. lil

Universitetets s. k. reservfond, som ej alls är en fond i vanlig mening utan utgöres av vissa under ett budgetår uppkomna överskottsmedel å bland annat driften vid skogsförvaltningen, kan icke beräknas lämna tillskott till materielanslagen. De senaste åren lia avsevärda förstärkningsanslag anvisats ur denna fond. Denna av statsmakterna anvisade utväg att täcka de svåraste bristerna har ansetts befogad och naturlig i ett tillfälligt nödläge och medan tillgångarna liksom under det förra världskriget varit osedvanligt stora. För framtiden kan dock den s. k. reservfonden icke begagnas på detta sätt. Även oavsett att gäl­ lande föreskrifter förhindra regelbundna tillskott till materielanslagen från reservfonden, kan denna icke beräknas komma att lämna möjlighet därtill. Fondens inkomster, som övervägande äro beroende av skogarnas avkastning, kunna icke gärna under någon längre tid bibehållas vid de senaste årens höga nivå.

Lunds universitets rektor anför beträffande motsvarande fråga för detta universitets vidkommande i skrivelse till kommittén följande:

Lunds universitets reservfond har till uppgift att i mån av tillgång tillgodose tillfälliga behov och sådana på förhand ej bestämda ändamål, som avse under­ visningens, studiernas och universitetets allmänna förkovran. Fondens inkomster — vissa besparingar å avlöningsstaten, vissa räntein­ komster samt det överskott å arrendeinkomsterna från universitetets jord­ bruksfastigheter, som kan uppkomma sedan universitetets delfond av statens allmänna fastighetsfond tillförts i fondens stat som bidrag från egendomsförvaltningen uppförda belopp — hava under sista tioårsperioden i medeltal upp­ gått till 81 500 kronor. Ovan lämnade uppgifter torde utan kommentarer utvisa, att universitetets reservfond kan i endast mycket begränsad utsträckning bidraga till täckande av kostnaderna för den vetenskapliga forskning och undervisning, som i § 1 universitetsstatuterna angivits som universitetets uppgift.

I detta sammanhang må nämnas, att vid Uppsala universitet reservfondens behållning den 1 juli 1945 utgjorde 224 000 kronor (mot 224 300 kronor den 1 juli 1944 och 375 400 kronor den 1 juli 1943) samt att Lunds u liversitets re­ servfond samma dag icke hade någon disponibel behållning.

Kanslern anför: Vid behandlingen av materielanslagen har kommittén utgått ifrån, att man vid uppgörandet av normalbudget för en institution icke borde söka tillgodo­ se de behov, som föranleddes därav, att verksamheten vid institutionen på grund av särskilda förhållanden vore ovanligt intensiv, och icke heller ta hän­ syn till kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar. Det för normala förhållanden utmätta materielanslaget finge för speciella ändamål kompletteras med anslag från en central instans, det naturvetenskapliga forsk­ ningsrådet. Jag instämmer i dessa kommitténs uttalanden. Frän materielanslagen lia sedan gammalt i begränsad omfattning bestritts arvoden till vid institutionerna anställd tillfällig personal. Då kommittén, som beräknat en viss del av institutionernas årsanslag för avlöning av »till­ fällig och extra personal», betecknat denna kommitténs åtgärd såsom inne­ bärande, att kommittén begärt »anslag av helt ny karaktär», är detta utta­

112 Kungl. Maj:ts proposition nr '273.

lande följaktligen i någon män missvisande. I förbigående må även anmärkas, att kommitténs uppfattning, att man skulle kunna använda här ifrågavaran­ de »personalanslag» för avlönande av extra befattningshavare (i teknisk me­ ning) knappast kan vara riktig. Det är ett synnerligen starkt önskemål, att de naturvetenskapliga institu­ tionernas materielanslag måtte höjas. Att de av kommittén föreslagna anslags­ ökningarna äro av behovet påkallade, kan näppeligen vara föremål för tvivel. Uppsalamyndigheterna ha i sina yttranden över kommittébetänkandet för­ klarat att de föreslagna höjningarna av materielanslagen vore otillräckliga. Den av kommittén föreslagna ökningen av materielanslagen är högst be­ tydande. En ännu större anslagsökning har ifrågasatts beträffande avlöningsanslagen. Huruvida den statsfinansiella situationen medger anslagshöjningar av denna storleksordning, utan att möjligheten att tillgodose andra fakul­ teters och sektioners berättigade önskemål äventyras, är ett spörsmål, som undandrar sig mitt bedömande. Måste en nedprutning verkställas, håller jag före, att denna i första hand bör ta formen av en beskärning av den begärda personalökningen. Skulle det emellertid bli nödvändigt att även minska på de äskade materielanslagen, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamheten på att skillnaden i storlek mellan såväl de nuvarande som de av kommittén föreslagna materielanslagen till Uppsala och Lund knappast synes motiverad av olikheten universiteten emellan i fråga om lärarpersonal och elevantal eller beträffande institutionernas antal och beskaffenhet.

Statskontoret yttrar:

Frågan, huruvida för avlönande av tillfällig och extra personal medel skola beviljas vid sidan av anslagen till den ordinarie personalstaben, bör bedömas i ett större organisatoriskt sammanhang. Därvid torde även, därest övervägan­ dena skulle leda till att särskilda medel finnas böra anvisas för ändamålet, böra prövas, huru medelsanvisningen budgetmässigt bör utformas. Ett sam­ manförande — såsom kommittén synes ha tänkt sig — av sakkostnader och personalkostnader under ett gemensamt anslag lärer icke kunna anses budget­ mässigt tillfredsställande.

Statens medicinska forskningsråd instämmer med kommittén i dess uttalan­ de, att anslagen till institutionerna böra bilda en relativt snäv fast normal­ budget, som alltså icke är tilltagen för att tillgodose särskilt aktiva och pro­ duktiva institutioners behov och ej heller för att kunna täcka kostnaderna för särskilt dyrbara och omfattande undersökningar, samt att denna normal­ budget för sådan aktivitet bör kompletteras med anslag från en central instans.

Uppsala universitet.

Kommitténs förslag ifråga örn anslag till materiel vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion framgår av följande sammanställ­ ningar:

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

enbart om resekostnader utan även utgifter för bärare och hantlangare samt för sprängningar, borrningar, grävningar etc. Hittills ha möjligheterna till genomförande av dylika arbeten av forskare vid våra universitets- och hög­ skoleinstitutioner varit starkt beskurna, då finansieringen varit beroende av tillfälliga bidrag från enskilda fonder eller dylikt. Även om materielanslagen i princip hade kunnat utnyttjas för detta ändamål (vilket väl i varje fall när det gäller resor ej torde vara möjligt), skulle de på grund av sin knapphet ej räckt till härför. Kommittén vill framhålla, att den anser anslag till fält­ arbeten för de forskningsgrenar det här gäller lika viktiga som materiel- och driftanslag till de mera laboratoriemässigt arbetande institutionerna. Kostnaderna för dessa arbeten torde ofta variera i hög grad från år till år, beroende på örn vid en institution huvudvikten lägges på insamlingar av material eller på dess bearbetning. Kommittén har därför icke velat föreslå anslag för detta ändamål, fast bundna till viss institution, utan anser att i stället ett anslag bör ställas till respektive matematisk-naturvetenskapliga sektioners förfogande att fördelas bland institutionerna allt efter det från år till år skiftande behovet. Arbetet vid institutet för högspänningsforskning vid Uppsala universitet har en speciell karaktär och är permanent beroende av arbeten i fältet, och kommittén har därför ansett ett avsteg från regeln befogat i fråga om denna institution. I det för högspänningsforskningen föreslagna anslaget på 54 000 kronor per år är ett anslag till fältarbeten och tjänsteresor på tillsammans 9 500 kronor per år inarbetat. Därav följer emellertid, att denna institution icke bör tilldelas anslag ur det för sektionens övriga ämnen avsedda gemen­ samma anslaget. Kommittén föreslår, att ett anslag till fältarbeten på 20 000 kronor per år ställes till förfogande för var och en av de matematisk-naturvetenskapliga sek­ tionerna vid universiteten i Uppsala och Lund. Kommittén förutsätter därvid, att de nu utgående anslagen för resebidrag till studerande som deltaga i exkur­ sioner och för reseersättning till ledare av exkursioner fortfarande komma att utgå. Dessa senare anslag avse ju undervisningens behov, under det att de av kommittén föreslagna anslagen avse forskningen.

Kanslern tillstyrker ifrågavarande förslag.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala anser, att det föreslag­ na beloppet måste anses otillräckligt. Detsamma framhåller docentföreningen i Uppsala:

Docentföreningen hälsar med särskild tillfredsställelse forskningskommitténs förslag om anslag för fältarbeten men är av den bestämda åsikten, att det föreslagna beloppet är helt otillräckligt. Givetvis innebär varje dylikt anslag en förbättring gentemot de nuvarande förhållandena, men för att bli till verk­ ligt effektiv hjälp borde det föreslagna beloppet enligt föreningens förmenande minst två- eller tredubblas. En approximativ beräkning ger vid handen, att inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen i Uppsala minst ett femtiotal forskare äro för sina undersökningar beroende av möjligheten att ägna huvud­ delen av sommarsäsongen åt mer eller mindre kostsamma fältarbeten. Den genomsnittliga tilldelningen skulle alltså enligt kommitténs förslag bli cirka 400 kronor per person och fältarbetssäsong, vilket är endast en ringa bråk­ del av de kostnader, som en sommars fältarbeten draga, även under förut­ sättning att inga mera kostsamma arbeten behöva utföras.

116 Kungl. Mårds ■proposition nr 273.

Härtill kommer förutnämnda förslag om anvisande av 20 000 kronor till fältarbeten. Beträffande motiveringen för de föreslagna anslagen hänvisas till betänkan­ det.

Kanslern tillstyrker kommittéförslaget, såvitt angår årsanslagen, beträf­ fande nya institutioner dock endast för de nya ämnena historisk geologi och kvartärgeologi. Beträffande engångsanslag biträder kanslern förslaget, såvitt angår redan befintliga institutioner.

Lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares förening förklarar sig anse de sakkunnigas förslag för knappt tillmätt, särskilt ifråga om en­ gångsanslag. Ifråga om vissa institutioner påyrkas höjda anslag. I detta hän­ seende anföres bland annat följande.

[nstitutionen för systematisk botanik. Hösten 1945 erhöll institutionen av universitetet medel för inrättande av ett jordlaborato­ rium och ett mindre cytologiskt laboratorium i botaniska museet. Det förra har inrättats för utförande av vissa rutinanalyser av jordprov för växtekologiska undersökningar, vilka bedrivas av 5 doktorander och licentiander. För bestridande av de årliga driftkostnaderna för dessa laboratorier, som tillkom­ mit efter det att institutionschefen för kommittén uppgivit sina anslagsäskanden, föreslås en anslagsökning med 1 500 kronor (glasvaror 500 kronor, kemi­ kalier 600 kronor, apparater 300 kronor, städning 100 kronor). Limnologiska institutionen. Institutionschefen har äskat ett engångsanslag av 33 000 kronor för inköp av mera kostsam apparatur, men kommittén har endast tillstyrkt 10 000 kronor. Dessutom föreligger behov av att dubblera viss laboratorieutrustning, då sommartid arbete pågår både i Lund och i Aneboda, Härför begäres ett engångsanslag av 5 000 kronor. Zoologiska institutionen. För institutionens del är nyanskaff­ ning av åtskillig materiel nödvändig för att vetenskapligt arbete skall kunna bedrivas i önskvärd utsträckning. Föreningen ifrågasätter därför ett engångsan.dag av 30 000 kronor. Vidare föreslås anvisande av 37 000 kronor för byggande och inredande av en ornitologisk station i Falsterbo samt att institutionens årsanslag höjes med 6 000 kronor, avsedda att användas för verksamheten vid denna station. Ett av den moderna, ornitologiens viktigaste arbetsområden är studiet av fåglarnas flyttningar och därmed sammanhängande problem. I detta syfte ha i utlandet inrättats talrika stationer, tillhörande eller sorterande under olika zoologiska institutioner. I Sverige har forskningen på detta område på grund av brist på arbetsmöjligheter i huvudsak inskränkts till ringmärkning av fåg­ lar, delvis genom privat initiativ och praktiskt taget enbart med frivilliga med­ hjälpare, medan mera centrala problem såsom orsaken till flyttningarna, fåg­ larnas reaktioner för väderlek etc. försummats. Någon experimentell forsk­ ning på detta område har överhuvudtaget aldrig ägt ruin i vårt land. Den i januari 1945 stiftade »Sveriges ornitologiska förening» har låtit upp­ föra en fågelstation på Ölands södra udde. De observationer och ringmärkningsförsök, som sagda förening ämnar bedriva därstädes, kunna väntas giva värdefulla vetenskapliga resultat. Föreningens resurser äro emellertid starkt begränsade. Framför allt kunna många centrala problem rörande flyttfåglar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 27S. 117

nas orientering och sträckets beroende av meteorologiska faktorer endast lösas genom samtidiga observationer på flera punkter. Det har därför sedan länge stålt klart, att landet behöver två samarbetande stationer. Genom omfattande undersökningar, bedrivna av yngre forskare vid zoo­ logiska institutionen i Lund, har det blivit fullt klart, att landets rikaste sträckfågellokal är Falsterbonäset i sydvästra Skåne, alltså en plats som är lätt åtkomlig från Lund. Det vore därför synnerligen lämpligt att förlägga en till Lunds universitets zoologiska institution knuten fågelstation till Falsterbo. Först härigenom skulle möjlighet skapas för en rationell flyttfågelforskning; vårt land skulle kunna hävda sig även på detta område. En fågelstation i Fal­ sterbo skulle även utgöra ett viktigt led i det internationella forskningsarbetet, särskilt som de stora tyska stationerna vid Rossitten på östersjökusten och på Helgoland nu torde vara ur funktion för lång tid framåt. För det vetenskapliga forskningsarbetet vid den planerade stationen erford­ ras omkring 6 000 kronor årligen. Arbetet avses att bedrivas huvudsakligen under månaderna juli till november, d. v. s. den tid då fåglarnas höstflyttning pågår. Därvid kräves minst två arbetande ornitologer, en observatör och en man, som biträder vid ringmärkningsarbetet. Under högsäsongen, d. v. s. tiden 20 augusti till 1 november erfordras ytterligare en person. I någon mån kan man speciellt under juli och augusti räkna med frivillig eller lågt betald arbetskraft, bestående av natur- och fågelintresserad skolungdom etc. men naturligtvis kan det vetenskapliga arbetet icke grundas härpå. Vi vilja särskilt framhäva, att även denna rent vetenskapliga forsknings­ gren har stark anknytning till det praktiska. Såväl rovfågel som andfågel er­ bjuda många i jaktzoologiskt hänseende aktuella problem, och flyttfågelforsk­ ningen kan härvidlag, utan att i minsta mån uppgiva de rent vetenskapliga kraven, bli av stor betydelse för svensk jakt och jaktzoologi. Ovan angivna belopp (6 000 kronor) avses räcka såväl till arvode åt per­ sonalen som ock till anskaffning av erforderlig material — fångstfällor, ringar, m. m. Genom förmedling av Sveriges ornitologiska förening ha vi erhållit ett fullständigt kostnadsförslag för en ändamålsenlig fågelstation i Falsterbo. Härav framgår att stationen skulle draga en kostnad av omkring 37 000 kro­ nor inklusive inredning. Tomt torde kunna erhållas utan kostnader för stats­ verket. I

I likhet med forskningskommittén och kanslern anser jag, att universite­ Departe­ tens materielanslag böra tillmätas så, att de medge en under normala förhål­ mentschefen. landen godtagbar minimistandard. I enlighet härmed böra materielanslagen bilda en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella ändamål bör kunna kompletteras med anslag från en central instans, ett naturvetenskapligt forskningsråd. Kommittén har med utgångspunkt från denna principiella uppfattning för­ ordat en relativt betydande höjning av materielanslagen till universite­ tens matematisk-naturvetenskapliga institutioner. Då det skulle vara att äventyra resultatet av den personalförstärkning, jag ansett befogad för dessa institutioners del, om icke också materielanslagen förstärktes i avsevärd grad, har jag funnit mig böra i huvudsak godtaga de av kommittén ifrågasatta anslagshöjningarna.

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Enligt kommitténs mening böra materielanslagen kunna anlitas för att an­ ställa tillfällig personal. Såsom kanslern framhållit innebär detta icke någon nyhet. Det torde tvärtom vara regel, att vetenskapliga institutioners materielanslag disponeras bland annat till sådana ändamål. Även om detta i viss mån, såsom statskontoret framhållit, kan sägas strida mot eljest tillämpade budgetprinciper, anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta någon ändring härutinnan. Jag vill dock framhålla, att ifrågavarande medel icke få användas för anställande av extra personal i löneteknisk mening utan endast för utbetalande av arvoden åt tillfälligt anställd personal. I den mån var­ aktigt behov av från materielanslag avlönad, heltidsanställd arbetskraft kan visas föreligga, bör frågan om anvisande av medel för ändamålet från avlöningsanslagen upptagas till prövning i vederbörlig ordning. I detta sammanhang har forskningskommittén berört men icke tagit ställ­ ning till frågan i vad mån för nästa budgetår vederbörande reservfonder må kunna anlitas för minskande av de erforderliga materielanslagens storlek. Till denna fråga återkommer jag i det följande. Jag finner det i hög grad befogat, att särskilda medel anvisas till fältarbeten på sätt kommittén förordat. I fråga om beloppets storlek synes man på universitetshåll enhälligt vara av den uppfattningen, att det av kommittén före­ slagna beloppet, 20 000 kronor för vart och ett av universiteten, är otillräck­ ligt. Även jag håller för sannolikt, att beloppet kommer att visa sig vara utmätt i knappaste laget. Med hänsyn härtill finner jag en höjning till 30 000 kronor för vartdera universitetet påkallad.

Vad därefter angår Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga institutioner anser jag mig böra tillstyrka en anslagshöjning i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag. Härvid anser jag mig för när­ varande böra bortse från centrala analyslaboratoriet, vars lokalfråga ännu är olöst, samt det för undervisningen i genetik avsedda anslagsbeloppet. I en­ lighet härmed tillstyrker jag en anslagshöjning med (183 790-j-94 000— 14 500 —7 000 =) i runt tal 256 000 kronor, vartill kommer ett belopp av 30 000 kronor för fältarbeten. Beträffande de föreslagna engångsbeloppen till­ styrker jag bifall till kommitténs förslag om anvisande av tillhopa 93 000 kronor för nu befintliga institutioner och 20 000 kronor till en zoofysiologisk institution, d. v. s. sammanlagt (93 000+20 000=) 113 000 kronor. Beträffande de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds uni­ versitet, vartill jag i detta sammanhang räknar även geografiska institutionen, har kommittén förordat en anslagshöjning med 203 100 kronor, varav för nu befintliga institutioner 144 100 kronor och för nya institutioner 59 000 kro­ nor. Beträffande de sistnämnda torde till ett senare budgetår böra anstå med anvisande av medel till en blivande biokemisk institution. Vidare har jag för närvarande icke ansett mig böra tillstyrka inrättande av en särskild laboratorsbefattning i zoofysiologi, varför särskilda medel icke torde böra anvisas för

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 119

en zoofysiologisk institution utan vissa medel för zoofysiologisk forskning i stället inräknas under anslaget till zoologiska institutionen. Med hänsyn här­ till och till vad lokalavdelningen i Lund av Sveriges yngre naturvetares för­ ening yttrat rörande årsanslagen till vissa institutioner torde materielanslaget till Lunds universitet böra höjas med i runt tal 190 000 kronor, vartill kom­ mer ett belopp av 30 000 kronor till fältarbeten. I fråga örn de föreslagna engångsanslagen tillstyrker jag kommitténs förslag utom i vad avser biokemiska och zoofysiologiska institutionerna och förordar alltså anvisande av ett belopp av 102 000 kronor.

G. Allmänna synpunkter på lokalbehovet.

Kommittén anför rörande institutionernas lokalbehov inledningsvis föl­ jande.

Kvaliteten och ändamålsenligheten hos de naturvetenskapliga institutio­ nernas byggnader i vårt land är synnerligen varierande. Under det att vissa institutioner, särskilt givetvis de under senare år byggda, äro mycket för­ nämliga och ge goda möjligheter till vetenskapligt arbete, äro andra föråld­ rade, trånga och för sitt ändamål föga lämpade, ja i några fall helt under­ måliga. En granskning av möjligheterna till förbättring av den naturveten­ skapliga forskningens arbetsförhållanden kan därför icke förbigå frågan örn institutionsbyggnaderna och deras inredning. I de fall då institutionsföreståndarna till kommittén framfört önskemål beträffande ny- eller ombyggnad av institutionsbyggnad, har en inom forskningskommittén utsedd subkommitté på platsen studerat lokalförhållandena. Det har därvid i allmänhet visat sig, att de framförda önskemålen varit syn­ nerligen måttfulla och väl motiverade. För de behandlade institutionerna ha kommitténs byggnadsförslag in­ delats i två grupper: grupp 1 för synnerligen angelägna och brådskande fall och grupp 2 för sådana fall, som äro att anse som starkt motiverade, men vilka dock böra stå tillbaka för byggnadsönskemålen inom grupp 1. För att få en viss uppfattning om kostnaderna för de nybyggnader, som kommittén föreslår, har kommittén, i de fall då ny- eller ombyggnad ansetts nödvändig, infordrat uppgift från respektive institutionsföreståndare om det antal m3, som föreslagen nybyggnad anses behöva innehålla, samt övertygat sig om rimligheten av de angivna siffrorna. Enligt uppgift från byggnads­ styrelsen varierar kostnaden för en institutionsbyggnad för närvarande (1945) beroende på byggnadsort och institutionens art mellan 100 och 130 kronor per m3, fast inredning medräknad men utan lösa inventarier. Med hjälp av dessa data har en approximativ siffra beräknats. För att erhålla noggrannare siffror måste detaljutredningar göras, vilka icke ansetts ingå i kommitténs uppdrag. Vid uppgörandet av sina förslag har kommittén på olika sätt sökt ned­ bringa kostnaderna, t. ex. genom samorganisation av institutioner, som kunna draga nytta av varandras bibliotek, verkstad och dylikt. Kommittén vill beträffande sina förslag örn ny- och tillbyggnader fram­ hålla, att det i fråga om statsinstitutionerna rör sig om önskemål, som efter allt att döma inom den närmaste framtiden skulle ha framställts till myndig-

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 121

kor att samtliga de i betänkandet upptagna byggnadsfrågorna (alltså även de i grupp 2) löstes i snabbast möjliga takt.

Kanslern yttrar: Beträffande flertalet av de framförda önskemålen örn beredande av ända­ målsenliga lokaler åt institutionerna kan jag på grund av egna iakttagelser vitsorda, att behovet av rymligare och bättre lokaler är trängande. Särskilt gäller detta i fråga örn de till grupp 1 hänförda byggnadsarbetena. De byggnadsföretag, till vilkas utförande medel redan anvisats eller för vilka fullständiga ritningar föreligga, böra givetvis i första hand komma till utförande. Därnäst synas av de större arbetena böra komma ifråga: i Uppsala tillbyggnaderna till de fysiska och kemiska institutionerna samt ny- eller till­ byggnad för växtbiologiska institutionen; i Lund nybyggnaden för den fysiologisk-botaniska institutionen. Arbetet med uppgörande av ritningar och kost­ nadsberäkningar för dessa uppräknade byggnadsarbeten synes snarast möj­ ligt böra igångsättas.

Byggnadsstyrelsen anför: I likhet med naturvetenskapliga forskningskommittén anser styrelsen en detaljutredning rörande de av ifrågavarande lokalbehov nödvändiggjorda byggnadsarbetena vara synnerligen önskvärd. Styrelsen vill emellertid fram­ hålla, att vid lärdomsanstalter av det slag det här rör sig om dessa frågor ofta torde bli beroende av eller inverka på andra byggnads- och lokalfrågor än de naturvetenskapliga institutionernas, varför ett utredningsuppdrag icke torde böra alltför snävt begränsas. Detta förhållande kan också giva anledning till vissa jämkningar av den i betänkandet föreslagna uppdelningen av byggnadsobjekten i två grupper av olika angelägenhetsgrad. Den föreslagna utredningen bör verkställas av byggnadsstyrelsen i samråd med av universitetskanslern anvisade sakkunniga. Utredningsarbetet, som även måste omfatta undersökningar rörande tomtfrågor och därmed sam­ manhängande förhållanden, kommer emellertid att bli så tidskrävande, att det icke kan medhinnas av styrelsens ordinarie arbetskrafter, varför särskilda medel måste ställas till styrelsens förfogande. De för ändamålet erforderliga medlen beräknar styrelsen till omkring 20 000 kronor.

Såsom av den föregående kortfattade redogörelsen framgår har kommittén Departe­ mentschefen. även ingått på frågan om lokalbehovet för de matematisk-naturvetenskapliga universitetsinstitutionerna och förordat vissa ny- och ombyggnadsarbeten m. m. Kommittén har emellertid förutsatt, att ytterligare utredning skulle ske rörande dessa byggnadsfrågor. Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 april 1946 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att verkställa utredning i nämnda hän­ seende. Jag förutsätter, att utredningen kommer att bedrivas med all nödig skyndsamhet. I detta sammanhang må framhållas, att forskningskommittén även hem­ ställt, att efter vederbörlig detaljutredning en tjänst som laboratoriebyggnadssakkunnig måtte inrättas inom byggnadsstyrelsen. Den sakkunniges me­ ning skulle inhämtas beträffande varje bygge med statligt understöd, då däri inginge lokaler för naturvetenskapliga institutioner. Byggnadsstyrelsen har

122 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. biträtt detta förslag och har för sin del hemställt, att, intill dess slutlig klarhet vunnits om den närmare omfattningen av den sakkunniges verksamhet, me­ del skulle ställas till styrelsens förfogande från det under sjätte huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till utredningar rörande tillämnade byggnads­ företag m. m. för anlitande av laboratoriebyggnadssakkunnig person vid upp­ kommande behov, varvid arvode av nämnda medel skulle utbetalas till den sakkunnige för varje särskild arbetsuppgift. Kostnaderna härför kunde be­ räknas till omkring 10 000 kronor för år. Det torde få förutsättas, att nämnda anslag skall såsom en provisorisk åtgärd få anlitas för ifrågavarande ända­ mål. Det lärer böra ankomma på byggnadsstyrelsen att framdeles taga under övervägande frågan om en mera permanent anordning för att tillförsäkra sty­ relsen tillgång till speciell sakkunskap på hithörande område.

H. Inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd m. m. Av redogörelsen för kommitténs förslag till anslag och personalstater för de enskilda naturvetenskapliga institutionerna torde ha framgått, att kommittén avsett, att dessa anslag och stater endast skulle utgöra en fast grundval för institutionernas arbete, men däremot icke avpassats efter de behov, som kunde uppstå vid särskilt kostnadskrävande undersökningar. I sådana fall måste medel ställas till förfogande på annat sätt. Kommittén har därför förutsatt, att de årliga anslagen till institutionerna kompletteras med anslag för större, bestämda forskningsuppgifter, vilka anslagsmedel skulle utdelas av någon central instans. I sådant syfte har kommittén föreslagit inrättande av ett s. k. naturvetenskapligt forskningsråd, till vars förfogande skulle ställas ett lämpligt anslag att fördelas för angivna ändamål. I anledning av att viss kritik riktats mot anordningen med forskningsråd, särskilt då det gäller grundforskningen, har kommittén uttalat, att denna kritik ofta berott på ofullständig kännedom om forskningsrådens utveckling, uppgifter och organisation ävensom att denna negativa inställning numera ersatts av en mera positiv syn på frågan. Föreliggande erfarenheter från vårt eget land vore endast gynnsamma. Kommittén erinrar, att ett par av huvud­ argumenten mot forskningsråden varit, att de skulle ha sitt ursprung i autoritärt styrda stater och härledas ur statsledningens önskan att utan hänsyn till forskningens frihet möjliggöra det vetenskapliga arbetets dirigering i av regimen önskad riktning. Häremot kunde, framhåller kommittén, i första hand anföras, att idén med forskningsråd uppkommit i Storbritannien och senare upptagits och i hög grad utvecklats i Förenta staterna. I anslutning härtill har i betänkandet lämnats en framställning rörande förefintliga centrala organ för främjande av naturvetenskaplig forskning i Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien. Av nämnda framställning, beträffande vars detaljer torde få hänvisas till betänkandet, sid. 229—235, framgår såsom karakteristiskt för ifrågavarande länders vetenskapliga organisation, att teknik och naturveten­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 123

skap samlats under ett gemensamt forskningsråd. Härtill har kommittén an­ knutit följande principiella synpunkter på frågan örn inrättande av ett naturvetenskapligt forsknings­ råd i Sverige.

Detta sammanförande av grundforskning och tillämpningsforskning. Iean skenbart synas ge belägg för att forskningsråden kommit att få en dirige­ rande inverkan på hela forskningen. Speciellt förstärkes detta intryck av de åtgärder, som vidtagits under kriget. Att staten använt forskningsrådm för att få viss forskning (huvudsakligen tillämpningsforskning) utförd — givetvis i särskilt hög grad under kriget — är uppenbart, men detta måste ju anses fullt legitimt, och i själva verket är det helt enkelt nödvändigt, att en orga­ nisation för detta ändamål finnes. Däremot finns intet som helst belägg för att staten genom forskningsråden skulle ha inkräktat på grundforskningens frihet inom det naturvetenskapliga området. Hade detta varit fallet, skulle dessa institutioner icke blivit långlivade i länder med så individualistiska och frihetskära folk som Storbritanniens och Förenta staternas, inte heller skulle dessa länder kunna uppvisa sådana glänsande resultat inom grundforskning­ en som de, vilka presterats av engelska och amerikanska vetenskapsmän under de sista decennierna.

Rådets uppgifter. Kommittén framhåller, att de uppgifter, som böra åvila ett naturvetenskapligt forskningsråd i vårt land, måste bli avsevärt mindre omfattande än de uppgifter som i Förenta staterna och Storbritannien tilldelats forskningsråden. Dels berodde detta på skillnaden i ländernas stor­ lek; de koordinerande uppgifter, som vore av betydelse i stora länder med en mångfald universitet och forskningsinstitut av skiftande slag, tedde sig mindre betydelsefulla i ett land som vårt, där kontakten mellan forskarna och forskningshärdarna kunde upprätthållas på andra vägar. Dels måste inriktningen av ett svenskt forskningsråd bli en annan, emedan det endast skulle ha att behandla frågor rörande grundforskningen.

Kommittén fortsätter:

Rådets uppgift i vårt land blir därför i främsta rummet att fördela medel till naturvetenskaplig grundforskning från ett anslag, som av staten ställes till rådets förfogande. Det skall vidare tjänstgöra som remissinstans och avgiva av Kungl. Maj:t och statliga myndigheter infordrade utlåtan­ den. Dess funktion i detta avseende bör dock begränsas till de ärenden, som enligt ovan skola falla inom dess verksamhetsområde, alltså när­ mast frågor rörande statsanslag till naturvetenskaplig forskning samt inrät­ tande av personliga befattningar för dylik. Med hänsyn till önskvärdheten av att till medlemmar i rådet erhålla aktiva forskare är det nämligen viktigt, att ledamotskap av rådet ej blir alltför tidskrävande, vilket lätt torde bli fallet om detsamma skulle belastas med uppgifter som falla utom ramen för vad som ovan ansetts vara det väsentliga just för denna organisation. För övriga ärenden beträffande naturvetenskaplig forskning är ju kanslersämbetet och vetenskapsakademien remissinstans. Rådets verksamhet torde ändock bli relativt omfattande. Under sina utredningar har kommittén kommit i beröring med ett stort antal problem,

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

som icke ansetts böra upptagas till behandling av kommittén, utan som förutsatts hänvisade till forskningsrådet. Dit höra speciellt önskemål från vissa institutioner rörande utrustning för särskilda uppgifter, önskemål be­ träffande vissa mycket omfattande och dyrbara instrumentuppsättningar (t. ex. från de astronomiska observatorierna), frågor rörande anslag till publi­ cering, anslag till resor m. fl. En viktig uppgift för rådet är att taga initiativ till inrättande av personliga befattningar för förtjänta forskare samt att tjänstgöra som rådgivande myndighet, då dylika önskemål från annat håll framföras. I den mån rådet anser forskning inom visst område särskilt behöv­ lig, bör rådet kunna taga initiativ till dylik forskning genom att söka in­ tressera lämpliga forskare för uppgiften och bevilja erforderliga anslag. Där­ emot bör rådet icke bedriva forskning i egen regi. Rådet bör uppehålla intima förbindelser med vetenskapliga myndigheter, institutioner och sammanslutningar även i utlandet. På så sätt kommer rådet även att kunna underlätta verksamheten för de stora internationella veten­ skapliga fonder, vilka betytt så mycket för vetenskapen i alla länder. Vid behov bör rådet taga initiativ till utsändande av lämpliga forskare för att studera och för vårt land nyttiggöra forskningar inom nya arbetsfält eller eljest inom områden av betydelse för svensk vetenskap samt även kunna för­ anstalta örn inbjudande från utlandet av vetenskapliga föreläsare.

Rådets organisation. Kommittén föreslår, att rådet organiseras fristående från vetenskapsakademien. De skäl, som i samband med inrättandet av det tekniska forskningsrådet framförts för i förhållande till respektive akademier fristående råd, ägde enligt kommitténs uppfattning sin giltighet även beträffande det naturvetenskapliga forsknings­ rådet. Kommittén anser vidare, att rådet bör organiseras fristående jäm­ väl från övriga befintliga forskningsråd, men att åtgär­ der böra vidtagas för att säkerställa god samverkan med dessa institutioner. Härom anföres i betänkandet följande.

Det brittiska Department of Scientific and Industrial Research och det amerikanska National Research Council omfatta såväl naturvetenskap som teknik. I Sverige började utvecklingen inom detta område med att statens tekniska forskningsråd skapades. Vi ha alltså redan från början en instans för teknikens behov och det naturliga är då, att motsvarande institution för naturvetenskapen inrättas. För en sådan anordning tala även andra skäl. Arbetsförhållandena för grundforskningen äro t. ex. i många avseenden olika tillämpningsforskningens. Redan i avsnittet örn rådets uppgifter har kommit­ tén därför förutsatt, att skilda råd skola finnas för naturvetenskap och teknik. I detta sammanhang vill kommittén emellertid starkt betona vikten av att samarbetet mellan dessa båda institutioner — och givetvis också de övriga forskningsråden — blir så intimt som möjligt. Bland ledamöterna i statens tekniska forskningsråd finnas även representanter för grundforskningen och i medicinska forskningsrådet finns en representant för den angränsande natur­ vetenskapen. Då kommittén emellertid kommer att föreslå ett råd med för­ hållandevis litet antal medlemmar, kan en liknande utväg icke tillgripas för det naturvetenskapliga rådet, utan samarbetet får organiseras på annat sätt. I varje fall måste de olika råden kommunicera med varandra beträffande an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 125

sökningar om anslag, så att vid utdelning härav hänsyn kan tagas till att medel eventuellt redan beviljats från annat håll.

I särskild skrivelse har sedermera kommittén närmare utvecklat sina syn­ punkter på frågan om samarbetet mellan de olika forskningsråden. Kommittén har därvid anfört bland annat följande.

Det samråd, som kan vara erforderligt mellan de olika råden, torde i främsta rummet gälla behandlingen av inkomna ansökningar om understöd för forsk­ ning rörande problem, som kunna tänkas beröra mera än ett råds verksam­ hetsområde. Men även frågor rörande gemensamma initiativ beträffande dy­ lika problem kunna nödvändiggöra samarbete. Det torde ej vara lämpligt, att genom alltför preciserade bestämmelser or­ ganisera detta samarbete, innan man fått någon tids erfarenhet av rådens verksamhet och av de egna initiativ, som råden i detta hänseende kunna komma att taga. Det förefaller, som om tillsvidare den naturliga samarbetsformen vore, att beredningsutskott med t. ex. tre ledamöter från råden respektive försvarets forskningsanstalt (i vilka utskott väl lämpligen ord­ föranden borde ingå) vid gemensamma sammanträden uppgjorde förslag till beslut i förekommande frågor, varefter råden var för sig träffade avgörande. Det övervägande flertalet frågor torde aldrig behöva göras till föremål för gemensam behandling. Då det t. ex. gäller ett anslag, varom ansökan ingivits till ett råd och tvekan icke föreligger örn att den bör behandlas av detta råd, bör det räcka med att de övriga per omgående underrättas om att ansökan ingivits. Sedan ärendet avgjorts, böra övriga råd underrättas om beslutet. Gemensamma sammanträden med de fullständiga råden kunna ibland vara påkallade för diskussioner, men torde bli en väl tungrodd form för de ären­ den det här närmast är tal om, nämligen behandlingen av ansökningar, som gälla mer än ett råd. Arbetsutskott inom råden komma nog ändå att behövas. Ett sådant har i varje fall redan bildats inom det medicinska rådet. Örn en person tvekar örn han med sin ansökan bör vända sig till det ena eller det andra rådet, eller om han själv anser, att samverkan mellan två eller flera råd bör förekomma i hans fall, bör han sålunda med angivande härav inlämna sin ansökan samtidigt till de råd det gäller, varefter råden på ovan angivet sätt fatta beslut örn en eventuell uppdelning. Om råden ej kunna enas på denna väg, måste väl frågan hänskjutas till Kungl. Maj:t. Frågan örn gemensamt sekretariat eller gemensamt kansli har varit uppe till diskus­ sion men är knappast aktuell just nu, då både det tekniska, det jordbrukstekniska och det medicinska rådet inkvarterats i respektive vattenfallsstyrel­ sens, lantbruksakademiens och försvarets sjukvårdsförvaltnings lokaler, varvid redan befintlig kanslipersonal kan utnyttjas. Ett önskemål är emellertid, att ett centralt register läggs upp beträffande forskningsprogram, som ifråga­ komma för stöd eller som fått bidrag — varvid helst även samarbete borde sökas med andra organisationer för stöd åt forskning, t. ex. vetenskapsakade­ mien, ingenjörsvetenskapsakademien, de medicinska fakulteterna, Anderssonska fonden etc.

Beträffande rådets storlek framhåller kommittén, att, därest rådets uppgifter avgränsades på sätt som av kommittén föreslagits och sålunda främst komme att bestå i utdelandet av vissa anslagsmedel, antalet ledamöter borde kunna sättas lågt. Därigenom skulle vinnas, att administrationskostna­

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

derna kunde hållas nere och att rådet kunde arbeta på ett smidigt sätt. För ett litet råd talade även det förhållandet, att den krets av personer, varur le­ damöter i rådet lämpligen kunde hämtas, vore relativt liten (huvudsakligen professorerna i naturvetenskapliga ämnen vid universiteten och högskolorna). Kommittén har föreslagit, att rådet skall bestå av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande samt 4 ledamöter. Dessa skulle tillsättas sålunda, att matematisk­ naturvetenskapliga sektionerna vid Lunds och Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt veten­ skapsakademien vardera upprättade ett förslag på två kandidater, av vilka Kungl. Maj:t skulle utse en till ledamot. Ordföranden borde enligt kommit­ téns uppfattning vara en person med särskilt intresse för och överblick över den naturvetenskapliga forskningens uppgifter och villkor. Beträffande mandattiden för ledamöterna har kommittén funnit lämpligt, att denna, i likhet med vad som gäller i fråga om de tekniska och medicinska forskningsråden, bestämmes till tre år. Ordföranden borde förordnas för en tid av fem år. Omedelbar förnyelse av mandat borde undan­ tagsvis kunna få ske, därest ledamot på grund av sina personliga egenskaper och vetenskapliga förtjänster samt förvärvad erfarenhet i rådets angelägen­ heter gjort sig särskilt skickad för de uppgifter, som åvilade rådet. För åstad­ kommande av en successiv förnyelse av rådet borde vid ledamöternas tillsät­ tande första gången två ledamöter utses för tre år och två ledamöter för fyra år. Hos rådet borde finnas en på deltid anställd sekreterare med utbild­ ning inom någon matematisk-naturvetenskaplig disciplin, som gåve honom god överblick inom rådets verksamhetsområde. Sekreteraren och eventuellt deltidsanställt biträde för rådets expedition borde tillsättas av rådet, som också borde äga att inom ramen för tillgängliga medel besluta örn avlöningen.

Anslag till rådets förfogande. Kommittén framhåller, att rådet för att kunna fullfölja sina uppgifter måste till sitt förfogande ha vissa icke alltför knappt tillmätta penningmedel. Kommittén föreslår, att ett sär­ skilt anslag — en miljon kronor årligen under en första femårsperiod — ställes till rådets förfogande. Kommittén framhåller, att det är nödvändigt att prestera anslag och stöd åt forskningen av en helt annan storleksordning än som hittills varit fallet i vårt land. De dugliga, nyskapande forskningsbegåvningarna måste i olika avseenden ges helt andra möjligheter att arbeta än som nu finnas. Efter angivna femårsperiods utgång kunde det förväntas att åt­ skilliga institutioner fått sina byggnadsfrågor lösta och blivit upprustade för sitt arbete samt att unga personer i större antal än nu uppmuntrats till ut­ bildning för forskning, så att ett vetenskapligt arbete i stigande omfattning kunde komma till stånd. Beträffande den närmare dispositionen av de föreslagna anslagsmedlen har kommittén anfört följande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 127

I främsta rummet böra dessa medel användas till att möjliggöra genom­ förandet av speciella forskningsuppgifter. Ett sålunda för en viss forsknings­ uppgift utdelat anslag bör kunna i enlighet med beslut av rådet i varje särskilt fall utnyttjas för täckande av alla slags kostnader, som äro förknippade med uppgiftens genomförande, såsom inköp av material och instrument, avlönan­ de av biträde vid forskningsarbetet, resor för forskaren, ersättning för mistade löneförmåner (t. ex. för en tjänstledig lektor), understöd till forskarens uppe­ hälle och dylikt. Beträffande apparatur och annan utrustning, som anskaffas för anslagsmedel, som utdelats genom naturvetenskapliga forskningsrådet, bör det ankomma på rådet att besluta huruvida materielen skall vara att be­ trakta som rådets egendom eller om äganderätten bör överlämnas till den som erhållit anslaget eller till lämplig vetenskaplig institution. Det är av vikt att rådet får bemyndigande att på egen hand besluta om tilldelande av medel från det av rådet disponerade anslaget. Många gånger kail det nämligen vara nödvändigt att medel så snabbt som möjligt kunna beviljas, och vidare bör det centrala organ, som här fått sin viktiga uppgift att främja forskningen, utöva sin verksamhet i full frihet och på eget ansvar. Beslut, som innebära disposition av större belopp än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i årligt bidrag, böra dock underställas Kungl. Maj:ts prövning. Av anslaget på 1 miljon kronor beräknar kommittén att minst 150 000 kronor per år behövas till anslag och stipendier för resor och studievistelse på främmande ort. I den förteckning, som finnes i kapitel 3 över institutio­ ner, som behandlas i detta betänkande, upptages närmare ett 60-tal. De 800 000 ä 900 000 kronor, som återstå till forskningsunderstöd, sedan sum­ man för resestipendier fråndragits, uppgår alltså genomsnittligt endast till något över 10 000 kronor per institution. Därtill kommer att anslag naturligt­ vis skola kunna sökas av forskare, som arbeta med grundforskningsproblem vid andra institutioner eller på egna laboratorier. Som jämförelse kan nämnas, att statens tekniska forskningsråd har ett anslag för teknisk-vetenskaplig forskning på 700 000 kronor per år, vartill kommer ett anslag till främjande av teknisk forskning vid de tekniska högsko­ lorna på 190 000 kronor per år, att medicinska forskningsrådet har ett anslag för främjande av medicinsk forskning på 500 000 kronor per år, vartill kom­ mer ett anslag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter på 500 000 kronor per år, samt att jordbrukets forskningsråd har ett anslag för främjande av forskning på jordbrukets område på 100 000 kronor per år. Sammanlagt har alltså den tekniska forskningen tilldelats 890 000 kronor per år för här ifrågavarande ändamål, vartill komma mycket stora anslag till speciella tekniska forskningsändamål, och den medicinska forskningen erhållit 1 miljon kronor per år.

Kostnader för rådets verksamhet. Kommittén föreslår, att ersättning skall utgå med 3 000 kronor för år till ordföranden och med 2 000 kronor för år till var och en av ledamöterna. Kommittén framhåller vidare, att såväl rådets ordförande och ledamöter som sekreteraren borde beredas möjlighet att göra erforderliga resor. Resekostnads- och traktamentsersättning borde utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet, varvid för rådets ledamöter borde tillämpas klass I B, därest de ej eljest vore be­ rättigade till ersättning efter högre klass, och för sekreteraren den klass

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Kungl. Maj:t funne lämpligt med hänsyn till hans kvalifikationer bestämma. De årliga administrationskostnaderna för rådet ha av kommittén beräknats på följande sätt:

Sekretariat och expeditionskostnader samt diverse utgifter . . » 20 000 Summa kronor 35 000. I anslutning härtill har kommittén föreslagit, att till förvaltningskostnader för naturvetenskapliga forskningsrådet anvisas ett särskilt anslag av 35 000 kronor. Remissyttranden. Behovet av ett centralt organ för främjande av den natur­ vetenskapliga forskningen har vitsordats av samtliga de myndigheter och sam­ manslutningar, vilka i sina yttranden berört kommitténs förslag i denna del. Även förslaget, att detta organ borde organiseras såsom ett fullt fristående naturvetenskapligt forskningsråd, har vunnit så gott som enhällig anslutning. Endast styrelsen för Chalmers tekniska högskola, chefen för försvarsstaben samt försvarets forskningsanstalt ha uttalat sig till förmån för ett för den tekniska och naturvetenskapliga forskningen gemensamt råd. Beträffande de uppgifter, som enligt kommitténs uppfattning borde åvila det nya rådet, har från naturvetenskapliga sektionens i Uppsala och na­ turvetenskapliga avdelningens i Stockholm sida anförts, att rådet borde ha en enbart anslagsfördelande uppgift. Även ingenjör svetenskapsakademien har, ehuru den tillstyrkt kommitténs förslag, dock ansett, att det måhända varit fördelaktigare med en enbart anslagsfördelande naturvetenskaplig nämnd. Mot förslaget om rådets storlek och sammansättning ha allvarliga invändningar gjorts endast av Sveriges yngre naturvetares förenings Stockholms-avdelning, som för åstadkommande av större sakkunskap inom olika naturvetenskapliga forskningsgrenar och av möjligheter att i större ut­ sträckning kunna få även yngre forskare representerade i rådet förordat, att rådet skulle bestå av sammanlagt 15 ledamöter, nämligen en representant för var och en av tolv angivna ämnesgrupper samt en representant för medicinsk, teknisk respektive jordbruksteknisk forskning. Styrelsen för tekniska hög­ skolan i Stockholm har ansett, att även de tekniska högskolorna borde vara företrädda i rådet, och enahanda önskemål beträffande den militärtekniska forskningen har framförts av chefen för försvarsstaben och försvarets forsk­ ningsanstalt. Statskontoret har föreslagit, att universitetskanslern skall vara rådets ordförande och att rådet dessutom skall bestå av representanter för Uppsala och Lund. Universitetskanslern har ifrågasatt, örn icke de förslag, inom vilka Kungl. Maj:t skulle utse rådets ledamöter, borde upptaga tre kandidater, medan universitetsberedningen föreslagit, att ledamöterna — i

Kunell. May.ts proposition nr 273. 129

stället för att utses av Kungl. Majit inom förslag — böra väljas direkt av respektive organisationer. I flera yttranden betonas vikten av att frågan om ett effektivt samarbete mellan det föreslagna rådet och övriga forskningsråd ägnas särskild upp­ märksamhet. Av yttrandena må i övrigt återgivas följande.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala har yttrat:

Inrättandet av ett naturvetenskapligt forskningsråd tillstyrkes av konsisto­ riet, dock under förutsättning dels att naturvetenskapliga forskningskommitténs övriga förslag till främjande av den naturvetenskapliga forskningen vid Uppsala universitet i huvudsak genomföras, dels att rådets uppgifter i enlighet med matematisk-naturvetenskapliga sektionens förslag begränsas till utde­ lande av forskningsanslag. Tillskapandet av ytterligare en instans över uni­ versiteten vore enligt konsistoriets mening opåkallat och olyckligt. Principi­ ella betänkligheter av den avgörande betydelse, som uttalats mot tanken på centrala forskningsråd synas icke kunna anföras mot ett naturvetenskapligt forskningsråd av här avsedd art. Någon olämplig dirigering av forskningen torde i varje fall knappast behöva befaras. Däremot finnas onekligen risker för en viss ensidighet i ett sådant forskningsråds verksamhet. Forskningsupp­ gifter, vilka te sig särskilt aktuella eller synas utlova snabba praktiska resul­ tat, kunna tänkas bli så starkt gynnade att forskning med till synes mera anspråkslösa men i verkligheten mycket betydelsefulla mål blir tillbakasatt. Rådet skall emellertid enligt förslaget allenast ha att behandla frågor rörande grundforskningen. Denna inriktning av rådets verksamhet är ägnad att i väsentlig mån motverka nyss nämnda risker. Härför kräves emellertid då, att forskningsrådet organiseras uteslutande med hänsyn till denna inrikt­ ning ay dess verksamhet. Det bör därför, såsom forskningskommittén före­ slagit, inrymma representanter för de fakulteter, vid vilka naturvetenskaplig grundforskning bedrives, och för vetenskapsakademien, vars verksamhet jämväl i främsta rummet har dylik forskning i sikte. Å andra sidan bör rådet för att kunna rätt fylla sin uppgift, såsom forskningskommittén jämväl före­ slagit, bestå ay ett starkt begränsat antal ledamöter. Konsistoriet fäster av­ görande vikt vid båda dessa synpunkter och har vid sitt tillstyrkande av för­ slaget utgått från att forskningsrådet får den av forskningskommittén före­ slagna sammansättningen. Enligt kommittéförslaget skall naturvetenskapliga forskningsrådet tillsättas på så sätt att de naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten liksom vid Stockholms högskola jämte vetenskapsakademien föreslår vardera två leda­ möter, av vilka Kungl. Majit utser en. Denna anordning torde lia vidtagits för att tillförsäkra rådet en beträffande olika vetenskapsgrenar så allsidig och rättvis representation som möjligt. Den innebär emellertid enligt konsistoriets mening vissa olägenheter. Dels erhåller härigenom en från vetenskaplig syn­ punkt icke sakkunnig instans ett icke ringa inflytande på rådets samman­ sättning, (leks utsättes halva antalet av de föreslagna ledamöterna för obehaget att av Kungl. Majit bliva förbigångna. Konsistoriet anser för sin del att den åsyftade allsidiga representationen inom rådet utan dessa olägenheter skulle kunna vinnas genom den bestämmelsen att de fyra enligt kommittéförslaget föreslående organisationerna efter förutgående samråd välja vardera en medlem av rådet. Bihang till riksdagens protokoll lOiCi. 1 sami. Xr ‘73. 0

lyo Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Konsistoriet vill i detta sammanhang understryka, att avgående veten­ skaplig ledamot icke bör få omedelbart förordnas för ny period, och föreslår, att bestämmelse av dylik innebörd införes. Beträffande forskningsrådets organisation vill konsistoriet ytterligare tilllägga, att om rådets verksamhet begränsas på här föreslaget sätt, admini­ strationen bör kunna förenklas och förvaltningskostnaderna nedbringas. Det synes uppenbart, att ett naturvetenskapligt forskningsråd med den föreslagna organisationen bör betraktas som en försöksorganisation, i vilken förändringar kunna behöva vidtagas, sedan erfarenhet vunnits. De svårig­ heter och svagheter som kunna komma att visa sig få icke undanskymma de fördelar existensen av ett centralt, av lokala och kollegiala hänsyn obundet organ för understöd till maktpåliggande forskningsuppgifter medför.

Univei'sitetslcansleni har anfört: Under hänvisning till den av kommittén förebragta utredningen tillstyrker jag förslaget om inrättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd med de uppgifter, som kommittén skisserat. Jag har heller icke något att erinra mot storleken av de medel, som enligt förslaget skulle ställas till naturvetenskapliga forskningsrådets förfogande, nämligen 1 000 000 kronor årligen till forsk ningsunderstöd och 35 000 kronor till förvaltningskostnader. Jag förutsätter emellertid, att dessa anslag till forskningsrådet icke komma att lägga hinder i vägen för en betydande ökning av de särskilda läroanstalternas anslag till avlöningar och materiel m. m. . Även i fråga örn forskningsrådets organisation tillstyrker jag kommitténs förslag. Dock vill jag ifrågasätta, om icke var och en av de 4 korporationer, som skola till Kungl. Majit inkomma med förslag på lämpliga kandidater, bör föreslå 3 personer. Härigenom blir det lättare för Kungl. Majit att vid förordnande av ledamöter tillse, att olika vetenskapsområden bliva i största möjliga utsträckning representerade i rådet. Med hänsyn till det mycket begränsade antalet ledamöter i forskningsrådet lärer det emellertid icke kunna undgås, att stora och viktiga forskningsområden komma att sakna före­ trädare bland rådets ledamöter. Vid rådets arbete torde det därför under alla förhållanden bli nödvändigt att i betydande omfattning ta i bruk utom rådet befintlig sakkunskap.

Statsko?itoret har framhållit bland annat följande. Den av kommittén föreslagna regeln, att Kungl. Majlis beslut rörande medelsanvisningar ur anslaget skulle påkallas endast då fråga vore örn större belopp än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i årligt bidrag, synes innebära, att anvisningar av årsbidrag på mindre än 10 000 kronor skulle av forskningsrådet kunna beviljas för en obegränsad följd av ar. Det vill förefalla, som örn, därest kommitténs principer genomföras, underställning under Kungl. Majit borde ske även i de fall, då de för ett och samma ändamål beviljade årsbidragen sammanlagt uppgå till belopp överstigande 20 000 kronor. Beträffande forskningsrådets sammansättning föreslår statskontoret^ att universitetskanslern, vilken är ordförande i det medicinska forskningsrådet, erhåller motsvarande funktion även i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Det med förstnämnda ordförandeskap förenade arvodet å 3 000 kronor, lärer icke böra höjas med hänsyn till den nya arbetsuppgiften. I rådet torde i övrigt böra ingå representanter för de naturvetenskapliga

Kimgl. Maj:ts -proposition nr 373. 131

fakulteterna i Uppsala oell Lund. Ersättning till ledamöterna torde, såsom fallet är inom det medicinska forskningsrådet, endast böra utgå i form av resekost­ nads- och traktamentsersättningar vid deltagande i sammanträden. För föredragning inom rådet synes kunna anlitas sekreteraren i det medi­ cinska forskningsrådet. Även den övriga kanslipersonalen bör enligt statskon­ torets mening vara gemensam för båda råden.

Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskolai har yttrat: Kollegiet anser visserligen, att ett forskningsråd med sakkunskap inom naturvetenskapliga områden bör komma till stånd, men vill dock avstyrka kommitténs förslag i den form det framkommit. Statens tekniska forskningsråd har till huvudsaklig uppgift att stödja grund­ läggande teknisk forskning. Det föreslagna naturvetenskapliga forsknings­ rådet får då inom betydande naturvetenskapliga områden i väsentlig grad samma uppgift som statens tekniska forskningsråd, vilket kollegiet anser olämpligt. I stället anser kollegiet, att en gemensam instans för ledning av forsk­ ningen vid såväl de tekniska högskolorna som universiteten böra skapas. Kol­ legiet, som dock icke är berett att nu framlägga ett detaljerat förslag för att åstadkomma detta, anser lämpligast, att statens tekniska forskningsråd utbygges till ett naturvetenskapligt-tekniskt forskningsråd, som vid behov kan arbeta på olika sektioner för olika slag av forskningsuppgifter vid förberedande behandling av de uppkommande frågorna. Detta naturvetenskapligt-tekniska forskningsråd bör till sitt förfogande få dels de resurser som kommittén föreslår och dels de, som statens tekniska forskningsråd nu förfogar över. Särskilt värdefullt synes det kollegiet vara att detta råd finge rätt att självt bevilja anslag inom en begränsad ekonomisk ram samt förfoga över medel för studieresor och för publikation enligt forskningskommitténs förslag.

Sedan länge har i flera andra länder den vetenskapliga forskningens organi­ Departe­ mentschefen. sationsproblem lösts bland annat genom inrättande av särskilda forsknings­ råd. Även i vårt land har, ehuru relativt sent, denna princip vunnit insteg. Första steget togs genom det år 1942 inrättade tekniska forskningsrådet. Genom beslut av 1945 års riksdag tillkommo ytterligare två forskningsråd, nämligen ett för medicinsk och ett för jordbruksteknisk forskning. Det är så­ lunda icke en helt oprövad organisation, som kommittén förordat för den naturvetenskapliga grundforskningens del, och de erfarenheter, som hittills vunnits rörande denna organisationsform, torde på det hela taget kunna betecknas såsom gynnsamma. Även om förutsättningarna för naturvetenskaplig forskning vid de enskilda liirosiitena skulle genom de förut ifrågasatta åtgärderna högst avsevärt för­ bättras, torde det likväl visa sig, att detta icke är tillfyllest. Jag vill erinra, att i det föregående förordade anslags- och personalförbättringar i huvudsak avsett att skapa en fast grundval för de naturvetenskapliga institutionernas arbete. Däremot är det uppenbart, att för forskningsuppgifter, som ligga vid sidan av en mera normal institutionsverksamhet eller kräva samverkan

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

mellan forskare på skilda områden, andra möjligheter böra stå till buds. Det är just i dessa hänseenden, som det naturvetenskapliga forskningsrådet av­ setts få sin väsentliga uppgift. Genom utdelande av medel ur ett till dess förfogande för ändamålet särskilt anvisat anslag bör rådet kunna främja genomförandet av sådana betydelsefulla forskningsarbeten, vilka medföra kostnader av den storleksordning, att de icke kunna eller böra påföras någon särskild institution. Genom sin överblick över den naturvetenskapliga forsk­ ningen i landet och genom kontakt med utländsk naturvetenskaplig forsk­ ning skulle denna centrala organisation även kunna taga initiativ till helt nya forskningsuppgifter samt anvisa medel därtill. Jag delar kommitténs uppfattning om lämpligheten av att anförtro an­ givna funktioner åt ett särskilt centralt organ. Från vissa håll har därvid uttalats, att man borde söka åstadkomma ett för den tekniska och den natur­ vetenskapliga forskningen gemensamt organ, vilket enklast skulle kunna ske genom att det redan befintliga tekniska forskningsrådet finge uppgiften att stödja även den naturvetenskapliga grundforskningen. Då emellertid det tek­ niska forskningsrådets nuvarande sammansättning endast till en ringa del representerar den naturvetenskapliga grundforskningen — bland annat finnes ingen företrädare för den viktiga biologisk-geografiska ämnesgruppen — skulle en sådan utvidgning av rådets verksamhetsområde nödvändiggöra en betydande omorganisation av rådet. Detta skulle i sin tur medföra, att rådet bleve stort och svårhanterligt. Jag anser mig med hänsyn härtill icke för närvarande böra förorda en sådan anordning. Detta överensstämmer också med uppfattningen i det övervägande flertalet av de avgivna remissyttrandena. Man bör emeller­ tid icke förbise, att erfarenheten måhända så småningom kan ge vid handen, att ett gemensamt råd är den lämpligaste lösningen. Jag förutsätter därför, att denna fråga ägnas fortsatt uppmärksamhet av berörda parter. Jag vill alltså föreslå, att det ifrågasatta organet, vilket torde böra benäm­ nas statens naturvetenskapliga forskningsråd, organiseras fristående från andra redan befintliga forskningsråd. I likhet med kommittén finner jag även över­ vägande skäl tala för att rådet i organisatoriskt avseende göres oberoende av vetenskapsakademien. Förutom förutnämnda uppgifter synes även böra åvila rådet att utgöra remissinstans i frågor, som sammanhänga med ifrågavarande uppgifter. Kommittén har föreslagit, att rådet skulle bestå av ordförande jämte 4 ledamöter, alltså ett förhållandevis litet råd. Jag vill erinra, att de tekniska och medicinska forskningsråden utgöras av, förutom ordförandena, 7 respektive 10 ledamöter. Kommitténs förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. För egen del ansluter jag mig helt till kommitténs uppfatt­ ning, att ett begränsat antal ledamöter i rådet är ägnat att göra detsamma mer arbetsdugligt. Därest en fullständig representation av olika naturvetenskapliga forskningsgrenar skulle eftersträvas, erhölle man ett månghövdat och med all sannolikhet synnerligen tungrott organ. Jag finner därför kommitténs förslag lämpligt och förordar alltså, att rådet i huvudsak erhåller den sammansätt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 133 ning, kommittén föreslagit. Med biträdande av universitetsberedningens upp­ fattning härutinnan vill jag emellertid ifrågasätta, om icke de fyra ledamöterna böra — i stället för att utses av Kungl. Majit, inom vissa förslag — väljas direkt av respektive organisationer. Jag förutsätter därvid, att de olika organi­ sationerna vid utseendet av sina ledamöter samråda med varandra för und­ vikande av att ett och samma ämne blir representerat av mer än en ledamot. Jag utgår vidare ifrån, att vid utseendet av representanter hänsyn tages endast till vetenskaplig förtjänst och icke till ålder. Rådet bör inom sig utse vice ordförande. Måhända kan det befinnas ändamålsenligt att ytterligare ett par ledamöter ingå i rådet, varav en lämpligen skulle representera den medicinska grundforskningen och den andre den grundläggande naturvetenskapliga forsk­ ning, som bedrives utanför de institutioner, vilka skulle vara representerade i rådet. Dessa ledamöter torde i så fall böra utses av Kungl. Majit. Det torde överhuvudtaget få ankomma på Kungl. Majit att vidtaga de jämkningar i rådets sammansättning, vartill vanna erfarenheter eller ändrade förhållanden eventuellt kunna föranleda. Det är synnerligen angeläget, att åtgärder åstadkommas för ett intimt och fruktbärande samarbete mellan det föreslagna rådet och övriga befintliga forsk­ ningsråd, framförallt de medicinska och tekniska, ävensom försvarets forsk­ ningsanstalt. Det synes icke lämpligt att här ange några riktlinjer därför — det torde närmast böra ankomma på berörda parter att utforma en ändamåls­ enlig praxis — men jag har endast velat framhålla vikten av att denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet. Beträffande mandattidens längd och andra därmed sammanhängande frågor ansluter jag mig till kommitténs förslag. Jag biträder vidare förslaget, att till ordföranden skall utgå ett årligt arvode av 3 000 kronor. Jag utgår därvid ifrån, att universitetskanslern icke kommer att förordnas såsom ordförande. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka, att bestämda arvoden skola utgå jämväl till ledamöterna. Jag vill framhålla, att ledamöterna i medicinska forskningsrådet i första hand åtnjuta blott resekost­ nads- och traktamentsersättningar för sammanträden. Därest ledamot av sist­ nämnda råd i visst ärende anlitas som särskild sakkunnig för viss utredning, äger han härför åtnjuta särskild ersättning. Då de arbetsuppgifter, som avses åvila ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet, icke komma att bli mer krävande än de, som åligga det medicinska rådets ledamöter, synes anledning icke föreligga att bereda dem större förmåner. Jag förordar därför, att för ledamöterna i medicinska forskningsrådet gällande ersättningsgrunder vinna tillämpning även å ledamöterna i det naturvetenskapliga forskningsrådet. Det är att hoppas, att det föreslagna forskningsrådet skall komma att fylla en viktig uppgift i den naturvetenskapliga forskningens tjänst. Ehuru dess ledamöter representera vissa organisationer, är det likväl uppenbart, att det i första hand iir främjandet av den matematisk-naturvetenskapliga forskningen som helhet och icke tillgodoseendet av lokala eller andra särintressen, som skall vara den ledande principen för rådets verksamhet. Vissa farhågor ha

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. kommit till uttryck i remissyttrandena för att rådet skulle få en alltför domi­ nerande och dirigerande ställning. Jag delar för egen del icke dessa farhågor. Såsom förut framhållits kommer rådets viktigaste funktion bli att utdela anslagsmedel och under sådana förhållanden synes knappast någon fara före­ ligga för att rådet skall kunna utöva otillbörligt tryck på den fria forskningen. Beträffande frågan örn de anslagsmedel, som böra ställas till rådets för­ fogande, är det givet, att dessa, för att rådet skall kunna på ett tillfredsstäl­ lande sätt fylla sin uppgift, icke böra tillmätas alltför knappt. Kommittén har angivit anslagsbehovet för forskningsändamål till 1 000 000 kronor årligen under en första femårsperiod. Jag anser mig icke nu böra taga ställning till anslagsfrågan på längre sikt, men vill för nästa budgetår vitsorda behovet av medel av angiven storlek. Jag förordar alltså, att ett särskilt reservations­ anslag å 1 OOO 000 kronor, förslagsvis benämnt Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Främjande av naturvetenskaplig forskning, ställes till natur­ vetenskapliga forskningsrådets disposition. Ur detta anslag skall rådet kunna lämna belopp för genomförandet av speciella forskningsuppgifter, som prövas vara eller kunna tänkas bli av stor betydelse och för vilka medel ej eller i otillräcklig utsträckning stå till buds ur andra till forskning avsedda anslag och fonder. Jag vill framhålla, att rådet har att understödja även sådan forsk­ ning, som icke är anknuten till naturvetenskapliga sektionerna i Lund och Upp­ sala, naturvetenskapliga avdelningen i Stockholm eller vetenskapsakademien. Ur anslaget synes även i den utsträckning kommittén föreslagit medel böra kunna beviljas till studieresor utomlands. Beträffande rådets behörighet att bevilja medel ur förevarande anslag ansluter jag mig till vad kommittén anfört, och vill alltså förorda, att beslut, som innebära disposition av mer än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i periodiska bidrag, skola under­ ställas Kungl. Maj:t för avgörande. I fråga om redovisning av beviljade anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande spörsmål torde böra med­ delas i huvudsak enahanda bestämmelser som gälla för av medicinska forsk­ ningsrådet beviljade medel. Mot kommitténs beräkning av administrationskostnaderna för rådet synes icke vara annat att erinra, än att dessa — med hänsyn till mitt ställnings­ tagande i det föregående till frågan örn särskilda arvoden åt ledamöterna — torde kunna minskas med i runt tal 8 000 kronor. Jag förordar därför, att under anslagsrubriken Statens naturvetenskapliga forskningsråd: Förvaltnings­ kostnader för budgetåret 1946/47 anvisas ett förslagsanslag av 27 000 kronor. Därest riksdagen skulle bifalla mitt förslag om inrättande av ett natur­ vetenskapligt forskningsråd och anvisa av mig nu förordade anslag, torde det få ankomma på Kungl. Majt att i sinom tid fastställa reglemente för rådet ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

Kungl. Majlis proposition nr %73. 135

II. Docentinstitutionen m. m.

1. Inledning.

Naturvetenskapliga forskning skommittén har i sitt förenämnda betänkande framlagt förslag om en betydande utökning av antalet docent- och forskarsti­ pendier vid universitetens matematisk-naturvetenskapliga sektioner, om in­ rättande av ett avsevärt antal docent- och forskarstipendier vid Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning samt örn inrättande av ett antal befattningar i laboratorsgraden, avsedda att utgöra en påbyggnad av forskarstipendierna. Vidare har 19.fö års universitetsberedning med skrivelse den 28 december 1945 framlagt betänkande (stat. off. utr. 1946: 9) angående docentinstitutionen. De i betänkandet framlagda förslagen gå ut på en väsentlig ökning av antalet docent- och forskarstipendier vid universiteten och karolinska institutet, inrättande av statliga docent- och forskarstipendier vid Stockholms och Göte­ borgs högskolor, en betydande höjning av stipendiebeloppen samt beredande av tjänste- och familjepension åt stipendiaterna. Vidare föreslås en höjning av de arvoden, som utgå till professors vikarierna, samt en ökning av ersättningen till fakultetsopponenterna vid akademiska disputationer. Jämte dessa åtgärder av ekonomisk natur har universitetsberedningen även framlagt förslag om vissa ändringar i fråga om bestämmelserna rörande förordnande och entledigande av docent samt beträffande docentstipendiats undervisningsskyldighet m. m. Över universitetsberedningens betänkande ha yttranden avgivits av universi­ tetskanslern, som hört dels de teologiska, juridiska och medicinska fakulteterna samt de filosofiska fakulteternas båda sektioner ävensom de större konsisto­ rierna vid universiteten i Uppsala och Lund, dels karolinska institutets lärar­ kollegium, dels ock lärarråden vid Stockholms och Göteborgs högskolor, stats­ kontoret, allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt, Överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stadskollegium, länsstyrelsen i Göteborg efter hörande av drätselkammaren därstädes, naturvetenskapliga forskningskommittén, de medicinska högskolornas organisationskommitté, socialvetenskapliga forskningskommittén, styrelsen för Sveriges förenade studentkårer och Sveriges docentförbund.

Tiden har icke medgivit att nu upptaga samtliga av universitetsberedningen Departementschefen. framlagda förslag till behandling. Vissa av dessa förslag avse dessutom frågor, som icke äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. Frågan örn anslag till docentstipendier vid Stockholms högskola upptager jag i det föl­ jande till behandling i annat sammanhang. Under förevarande avsnitt be-

136 Kungl. Maj:ts proposition nr £73.

gränsar jag mig huvudsakligen till att anmäla frågan örn utvidgning av docentoch forskarstipendieinstitutionen vid universiteten och karolinska institutet samt om docent- och forskarstipendiatornäs avlöningsförhållanden m. m.

2. Inrättande av nya docentstipendier vid universiteten.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att antalet docent­ stipendier ökas vid Uppsala universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion från 12 (varav 1 rörligt) till 24 (varav 3 rörliga) och vid Lunds universitets matematisk-naturvetenskapliga sektion från 11 (varav 1 rörligt) till 22 (varav 3 rörliga). Till stöd härför har anförts bland annat följande. Beträffande docentstipendiernas antal ansåg redan 1938 års docentutred­ ning att detta borde ökas avsevärt, nämligen (för de naturvetenskapliga sek­ tionerna) i Uppsala från 11 st. + 1 rörligt till 15 st. —(— 3 rörliga och i Lund » 10 » + 1 » > 14 > —j— 3 » Någon ändring i antalet stipendier har trots detta ännu ej skett. Kommittén måste av flera skäl föreslå en större ökning. Den allmänna intensifiering av forskningen, som nu avses, förutsätter givetvis en ökning av den vetenskapliga personalen, varvid docenterna höra till den kategori som främst bör komma i åtanke. Det förefaller också ytterst önskvärt, att den tid en docent får avvakta ett stipendiums ledigblivande göres så kort som möjligt: denna tid torde vara särskilt prövande för vederbörande, och universitetet riskerar att härunder gå miste örn framstående forskare, som av ekonomiska skäl måste söka sig ut i förvärvsarbete. Slutligen kräves för lättande av professorernas undervisnings­ börda tillgång till ett ökat antal lärarkrafter. Härvid torde docenterna böra spela en viktig roll. Vid bestämmandet av antalet docentstipendier utgår kommittén från den principen, att till varje professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i fråga vid tillsättningen samt att vidare tre rörliga stipendier knytas till var och en av matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund. Eftersom kommittén före­ slår inrättandet av ett antal vetenskapliga befattningar av olika slag samt nya forskarstipendier, komma åtskilliga av de nuvarande docentstipendiaterna att övergå till dylika, varvid ett antal stipendier frigöras. De föreslagna nya stipendierna böra därför ej ställas till vederbörande lärosätes förfogande genast utan successivt efter därom gjord framställning i varje särskilt fall med angivande av lämplig kandidat och med iakttagande av här föreslagen före­ trädesrätt. Det är emellertid av stor vikt att stipendierna inrättas nu, då detta givetvis stimulerar unga forskare att kvalificera sig för desamma.

Universitetsberedningen har icke ansett sig för närvarande böra föreslå någon ökning av antalet docentstipendier inom de juridiska fakulteterna, där det, då betänkandet avgavs, icke fanns några docenter. Frågan om ökning av antalet docentstipendier inom de medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet har förutsatts komma att prövas av de medicinska högskolornas organisations­ kommitté och därför ej upptagits till behandling av universitetsberedningen.

Kungl. Majlis proposition nr 273. 137

För de teologiska fakulteternas samt de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga sektionernas del föreslås däremot en betydande ökning av antalet stipendier. Beredningens förslag omfattar nyinrättande av följande docentstipendier:

hum. sek. hum. sek. hum. sek. hum. sek. teol. fak. mat. nät. sek. filos, grupp hist. grupp språkl. grupp rörliga

Uppsala . . 2 1 3 3 3 12 Lund . . . 2 1 3 3 3 11 Beträffande samtliga dessa docentstipendier har beredningen framhållit önsk­ värdheten av att de måtte tilldelas universiteten redan genom beslut av 1946 års riksdag. Beredningen har anfört följande: Universitetsberedningen låter för närvarande utföra en planmässig under­ sökning av det behov av akademisk undervisning, som förefinnes inom olika ämnen vid rikets universitet och högskolor. Det ligger i sakens natur, att denna undersökning omfattar undervisning meddelad av alla kategorier av akade­ miska lärare. Beredningen har för avsikt att, när undersökningen slutförts, framlägga förslag om inrättande av de olika lärarbefattningar samt docent­ stipendier, som enligt dess mening äro behövliga för att den akademiska under­ visningen i Sverige skall kunna bedrivas så tidsenligt, rationellt och effektivt som möjligt. Med hänsyn till det redan ur forskningssynpunkt stora och akuta behovet av ökat antal docentstipendier vid universitet och högskolor, har beredningen emellertid ansett sig böra upptaga frågan om inrättande av ett visst antal docentstipendier, redan innan ovannämnda undersökning av undervisningsbehovet slutförts. Härvid komma icke docentstipendierna vid de medicinska fakulteterna och vid karolinska institutet i fråga, då dessa först måste under­ ställas de medicinska högskolornas organisationskommitté. Inom de teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet är antalet docentstipendier för närvarande:

teol. fak. jur. fak. hum. sek. mat. nät. sek.

1938 års docentutredning konstaterade, att det nuvarande antalet docent­ stipendier har varit oförändrat sedan 1919, med undantag av att Lund 1937 erhöll 3 nya stipendier. Under de tjugu åren efter 1919 hade det sammanlagda studentantalet vid universiteten och karolinska institutet stigit med 63 procent och antalet docenter ökats i Uppsala från 79 till 120 och i Lund från 67 till 100. Mot bakgrunden av dessa siffror konstaterade docentutredningen nödvän­ digheten av en avsevärd höjning av antalet docentstipendier. Man stannade vid att föreslå inom teologiska fakulteten ett nytt stipendium i vardera Uppsala och Lund, och inom humanistiska sektionen 3 i historiska och 1 i språkliga gruppen vid vartdera universitetet samt 4 rörliga stipendier i Uppsala och 2 i Lund. Inom matematisk-naturvetenskapliga sektionen föreslog docentutred­

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 278.

ningen 2 nya stipendier inom fysisk-kemiska gruppen i Uppsala och 2 i Lund, samt 2 inom biologisk-geografiska gruppen och 2 rörliga vid vartdera universitetet. Universitetsberedningen vill framhålla, att medan antalet docentstipendier alltjämt är oförändrat, studentantalet har fortsatt att stiga och att ökningen nu nått upp i 84 procent sedan 1919. Antalet docenter i Uppsala är höstterminen 1945 133 och i Lund 115. Härtill kommer den hänsyn till forskningens ökade betydelse, som påpekats i direktiven för beredningen och som enligt dennas mening är det tyngst vägande motivet för ett utbyggande av docentinstitu­ tionen. I de önskemål, som de olika ämnesrepresentanterna vid universitet och högskolor samt för naturvetenskapernas del naturvetenskapliga forskningskommittén framfört med syfte att ange behovet av befattningshavare av olika kategorier vid dessa läroanstalter, upptages ett mycket stort antal nya docent­ stipendier vid alla fakulteter i riket. Beredningen kan ännu ej definitivt taga ställning till dessa önskemål, då den icke nu utarbetat förslag rörande de biträdande lärarnas ställning och funktioner och ej kan avväga behovet av nya professurer och biträdande lärarbefattningar gentemot behovet av docent­ stipendier, förrän den tidigare omtalade undersökningen av undervisningsbehovet slutförts. Emellertid kan den redan nu konstatera, att erkännandet avforskningens ökade samhälleliga betydelse och de siffror, som framgått ur ämnesrepresentanternas önskemål, ange att en i viss mån ny situation upp­ stått, sedan 1938 års docentutredning avgav sitt betänkande. Det är därför ej möjligt att begränsa beredningens förslag örn nyinrättande av docentstipendier till den omfattning, som docentutredningen nied sitt förslag angivit. Naturvetenskapliga forskningskommittén har vid bestämmandet av antalet naturvetenskapliga docentstipendier utgått från principen, att till varje pro­ fessur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i fråga vid tillsättningen. Denna princip diskuterades redan av 1938 års docentutredning, som emellertid ansåg den vara förenad med betydande svårigheter. »I små ämnen med begränsat antal doktorander», säges det i docentutredningens betänkande, »skulle förefintligheten av ett fast docent­ stipendium kunna tänkas vålla en avprutning på kraven på docentkompetens i syfte att trygga stipendiet åt ämnet». I den mån så skedde, skulle också lätt skapas ökade svårigheter att placera dem bland dessa docenter, som ej segrade i en professorskonkurrens. Universitetsberedningen anser i likhet med docentutredningen principen i fråga ej vara någon i allo tillfredsställande beräknings­ grund. Mot den talar bland annat den stora skillnaden i antalet studenter, som studera olika ämnen, den bristande uniformiteten i forskarbegåvningarnas för­ delning på olika ämnen och behovet att organisera forskningen och undervis­ ningen med helt olika disposition av forskar- och lärarkrafter i skilda ämnen. Docentstipendiernas nuvarande relativa rörlighet inom fakulteterna eller inom ämnesgrupper i den filosofiska fakultetens sektioner är enligt beredningens mening av så stort värde för tillvaratagande av forskarbegåvningar, att den icke bör offras utan verkligt vägande motiv. Utgångspunkten för beredningens förslag om omedelbart inrättande av visst antal docentstipendier är det inom den närmaste framtiden aktuella behovet av nya stipendier och möjligheten att genast besätta dylika med lämpliga innehavare. Beredningen har sökt taga ställning till detta behov7 genom pröv­ ning fakultet för fakultet och ämnesgrupp för ämnesgrupp. Den har därvid funnit det aktuella behovet vara följande, och har på de anförda behovssiffroma grundat sitt förslag:

Kungl. Majlis proposition nr 273. 139

Inom teologiska fakulteten, 2 stipendier i vardera Uppsala och Lund. På längre sikt torde även ett tredje nytt stipendium vara behövligt, varvid antalet docentstipendier skulle uppnå paritet med antalet ordinarie professurer. Detta tredje stipendium upptages emellertid ej i beredningens nuvarande förslag. Inom juridiska fakulteten finnas för närvarande inga docenter vare sig i Uppsala eller i Lund, varför 3 docentstipendier stå obesatta i denna fakultet vid vartdera universitetet.1 Något aktuellt behov av nya stipendier föreligger sålunda ej. Beredningen vill emellertid förutskicka, att den aktuella situationen ej får anses normerande för framtiden, då ett ökat antal disputationer väntas i juridiska fakulteten, bland annat beroende på den uppmuntran, som de statliga stipendierna för högre juridiska studier inneburit. Inom humanistiska sektionens filosofiska grupp erfordas ett nytt stipendium i vardera Uppsala och Lund. Därmed skulle gruppens stipendier ökas till 3, och dessa skulle med företrädesrätt tilldelas vart och ett av ämnena teoretisk filosofi, praktisk filosofi samt pedagogik. Beträffande sektionens historiska grupp föreslår beredningen med hänsyn till att i gruppen redan ingå statskunskap och statistik, att denna benämnes h i s t o r i s k-s am­ li ä 11 s v e t e n s k a p 1 i g a gruppen. Bland de i denna grupp sammanförda ämnena böra i enlighet med förslag av 1938 års docentutredning upptagas även religionshistoria och nationalekonomi. Inom den historisk-samhällsvetenskapliga gruppen erfordas 3 nya stipendier vid vartdera universitetet. Systemet med företrädesrätt för vissa ämnen till stipendier inom gruppen, vilket redan är föreskrivet i Uppsala, bör enligt beredningens mening införas även i Lund. Under sådana förutsättningar skulle minst ett av gruppens 8 stipendier med företrädesrätt tillfalla vart och ett av ämnena historia, statskunskap och littera­ turhistoria nied poetik. Beredningen vill eftertryckligt framhålla, att de före­ slagna stipendierna i gruppen ej ens tillnärmelsevis täcka undervisningens och forskningens behov. Ått förslaget likväl blott upptager 3 nya stipendier, beror dels på hänsyn till önskvärdheten av att man ej binder undervisningens organi­ sation i dessa ämnen, där behovet av biträdande lärare och assistenter torde vara relativt stort, dels på hänsyn till att den hösten 1945 tillsatta kommittén för utredning rörande socialvetenskapernas ställning vid universitet och hög­ skolor m. m. framdeles torde ingiva förslag rörande stipendier inom denna ämnesgrupp. Inom den språkliga ämnesgruppen erfordras likaledes inrättande av 3 nya docentstipendier. Beredningen vill i samband härmed förorda, att systemet med företräde för vissa ämnen även här införes i Lund, samt att ämnet slaviska språk upptages bland de ämnen, som äga företrädesrätt till gruppens stipendier. Slutligen föreslår beredningen inrättande av ytterligare 3 rörliga stipen­ dier för humanistiska sektionen, särskilt för att skapa forskningsmöjligheter för framstående yngre vetenskapsmän i sådana ämnen, som icke äga företrädesrätt till de olika gruppernas stipendier. För matematisk-naturvetenslcapUga sektionens vidkommande har bered­ ningen ej ansett sig behöva företaga någon särskild behovsprövning rörande docentstipendier, då naturvetenskapliga forskningskommittén företagit en dylik och lagt den till grund för ett på längre sikt utarbetet förslag örn 12 nya docentstipendier i Uppsala och 11 i Lund, vilka skola inrättas genast men successivt ställas till vederbörande lärosätes förfogande efter framställning i

1 ] stipendium vid vardera fakulteten Ilar tills vidare tagits i anspråk flir att bereda ersätt­ ning äl en biträdande lärare i nationalekonomi.

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

varje särskilt fall. Beredningen vill härvid framhålla, att ehuru den ej för sin del önskar binda sig vid principen ett docentstipendium för varje professur, den likväl anser forskningskommitténs förslag, som överensstämmer med denna princip, väl motiverat med avseende på det föreslagna antalet nya docent­ stipendier. Då forskningskommittén förordar, att alla stipendier utom 3 rörliga vid vardera sektionen bindas med företrädesrätt vid visst ämne eller ämnes­ grupp, ansluter sig beredningen även till denna princip beträffande matematisk­ naturvetenskapliga sektionen. Infogandet av docenternas forskningsarbete i de naturvetenskapliga institutionernas verksamhet torde kunna motivera en större bundenhet vid ämnen, än vad beredningen anser ändamålsenlig för andra fakulteter och för humanistiska sektionen. Universitetsberedningen betonar, att, medan beredningens förslag i fråga om matematisk-naturvetenskapliga sektionen i överensstämmelse med naturveten­ skapliga forskningskommitténs avser en fast organisation, innebära de före­ slagna åtgärderna beträffande övriga fakulteter och sektioner endast ett provi­ sorium i avvaktan på den mera vittgående utvidgning av stipendieorganisationen, som eventuellt kommer att visa sig nödvändig. Statskontoret har funnit det svårt att i nuvarande läge taga ställning till frågan om antalet docentstipendier. Då hela universitetsorganisationen läge i stöpsleven, syntes det, även örn man utginge från att docentinstitutionen komme att bibehållas, vara nödvändigt att iakttaga all tillbörlig försiktighet. Den av universitetsberedningen föreslagna väsentliga höjningen av antalet stipendier syntes statskontoret vara väl kraftigt tilltagen icke minst mot bak­ grunden av 1938 års docentutrednings förslag. Statskontoret vore för sin del icke berett att nu tillstyrka större ökning än som förordades av nämnda utredning. Från övriga remissinstansers sida har icke ifrågasatts någon minskning av det av universitetsberedningen föreslagna antalet docentstipendier. Från vissa lokala akademiska myndigheters sida har däremot starkt understrukits, att den föreslagna ökningen av antalet docent stipendier icke vore tillräcklig. Universitetskanslern, som tillstyrkt universitetsberedningens förevarande för­ slag, har därvid anfört följande. I efterföljande tablå ha för de teologiska fakulteterna och de filosofiska fakulteternas båda sektioner sammanställts uppgifter angående dels antalet lärostolar, dels antalet docenter, dels antalet docenter, som kunna ifrågakomma till erhållande av docentstipendium (således med frånräknande av de docenter, som redan uppburit docentstipendium under stadgad maximitid eller vilka inneha befattningar, som utgöra hinder för erhållande av dylikt stipendium), dels nuvarande antalet docentstipendier, dels av 1938 års docentutredning före­ slaget antal docentstipendier, dels ock av universitetsberedningen föreslaget antal dylika stipendier.

Kungl. Majlis 'proposition nr 273. 141

Antal Av universi- Av 1938 års docenter, Nuvarande tetsbered- Antal Antal docentutred­ kompetenta antal do­ ningen före­ profes­ docen­ ning föreslaget att inneha centstipen­ slaget antal sorer ter antal docent­ docentsti­ dier docent­ stipendier pendium stipendier

Uppsala universitet: Teologiska fakulteten . . . 8 13 7 4 5 6 Humanistiska sektionen . . 24 58 29 17 25 27 Matematisk-naturvetenskapliga sektionen . . . 19 38 20 12 18 24

Lunds universitet: Teologiska fakulteten . . . 7 9 6 4 5 6 Humanistiska sektionen . . 23 42 25 17 23 27 Matematisk-naturvetenskapliga sektionen . . . 14 34 21 11 17 22

Såsom framgår av tablån går universitetsberedningens förslag ut på en fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna och en ökning med 63 procent, respektive 50 procent inom den humanistiska sektionen och den teologiska fakulteten. I de lokala akade­ miska. myndigheternas yttranden har på många håll kraftigt understrukits, att den ifrågasatta ökningen icke är tillräcklig. Då emellertid, såsom av tabellen framgår, det föreslagna antalet stipendier i flera fall är större än antalet av de docenter, som för närvarande kunna ifrågakomma till stipendium, och i de andra fallen lika eller i det närmaste lika stort, synes någon omedelbar ökning av det föreslagna antalet icke gärna kunna ifrågasättas. Vid sådant förhållande och då jag å andra sidan håller före, att samtliga verkligt kvalificerade docenter böra beredas tillfälle att någorlunda snart efter docentförordnandet erhålla stipendium, och man synes berättigad anta, att antalet dylika docenter kommer att ökas till följd av de nu föreslagna åtgärderna, ansluter jag mig till universi­ tetsberedningens förslag i fråga om antalet stipendier inom de olika fakulteterna och sektionerna. Frågan örn stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper, vilket spörsmål icke lärer behöva underställas riksdagen, torde böra upptas till prövning först sedan antalet stipendier blivit bestämt.

Sveriges docentförbund har i anslutning till den av universitetskanslern åberopade tablån anfört följande.

Av tablån framgår, att det föreslagna antalet stipendier skulle i det när­ maste komma att motsvara och i vissa fall till och med överstiga antalet för närvarande tillgängliga docenter, kompetenta att inneha docentstipendium. Härur skulle den slutsatsen givetvis kunna dragas, att antalet föreslagna nya stipendier vore för stort och skulle kunna leda till en sänkning av kompetensen. Detta är emellertid endast skenbart. I själva verket har det ringa antalet stipendier varit orsak till att många vetenskapligt högt kvalificerade docenter med otvivelaktig stipendiekompetens sett sig nödsakade att lämna universi­ teten. Härigenom ha tyvärr många framstående forskarbegåvningar gått för­

142 Kungl. Maj:ts proposition nr 873. lorade för universiteten. Man kan icke sätta den nuvarande, av de hittills­ varande dåliga ekonomiska förhållandena på den akademiska banan betingade docentnumerären i relation till en föreslagen utökning av antalet avlönade befattningar. Det torde vara ställt utom allt tvivel, att i den mån en dylik utökning kommer till stånd, så kommer också allt flera högt kompetenta forskare att finna en välkommen möjlighet att kvarstanna vid universiteten. Örn docenterna beredas ekonomisk trygghet och en lön, som står i skälig relation till deras ålder, utbildning och familjeförhållanden, torde de flesta verkliga forskare föredraga universitetsverksamhet även före avsevärt högre av­ lönade befattningar, som icke giva möjlighet till fortsatt forskning. Det synes docentförbundet uppenbart, att en utveckling i denna riktning är ett för vårt land angeläget önskemål. Vad sålunda anförts gäller i lika om ej än högre grad beträffande forskarstipendierna.

Departe­ Docentinstitutionen är en av hörnstenarna i de statliga akademiska läro­ mentschefen. anstalternas organisation. Professorskåren rekryteras i de allra flesta fall ur de nuvarande eller förutvarande docenternas krets. Docenterna svara för en icke oväsentlig del av den undervisning, som meddelas vid nämnda läroanstalter. De utföra tillika en avsevärd del av den vetenskapliga forskning, som bedrives i vårt land. Docenterna intaga en säregen ställning. De äro statliga befattnings­ havare med principiell skyldighet att i mån av behov och mot särskild ersätt­ ning stå till läroanstalternas förfogande samt i övrigt ägna sin tid åt veten­ skaplig forskning. Endast under viss begränsad tid — högst 7 år — kunna de erhålla fast avlöning i form av docentstipendium och under denna tid betraktas de som heltidsanställda. Inom docentkårerna har sedan lång tid tillbaka en viss strävan gjort sig gällande att förvandla docenturerna till ett slags fast avlönade expektansplatser. I likhet med de sakkunnigutredningar, som tidigare under detta år­ hundrade behandlat docentproblemet, har såväl naturvetenskapliga forskningskommittén som 1945 års universitetsberedning motsatt sig den ombildning av docentstipendieinstitutionen, som skulle krävas härför, och intagit den stånd­ punkten, att det väsentliga i docentinstitutionens nuvarande karaktär bör bibe­ hållas men docentstipendiatemas ekonomiska ställning förbättras och antalet docentstipendier väsentligt utökas. De remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ha genomgående ställt sig på enahanda ståndpunkt och jag hyser för egen del samma uppfattning. Antalet docentstipendier utgör för närvarande vid universitetet i Uppsala 41 och vid universitetet i Lund 40. Av stipendierna äro vid vartdera universitetet 4 knutna till teologiska fakulteten, 3 till juridiska fakulteten, 5 till medicinska fakulteten och 17 till filosofiska fakultetens humanistiska sektion, under det att 12 stipendier vid universitetet i Uppsala och 11 stipendier vid universitetet i Lund tillhöra filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion. Universitetsberedningens nu framlagda förslag om en ökning av antalet docentstipendier vid universiteten i Uppsala och Lund överensstämmer, i vad detsamma avser antalet stipendier vid de matematisk-naturvetenskapliga sek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 143

tionerna, med naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag i ämnet och innebär en fördubbling av antalet docentstipendier inom de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna samt en ökning av antalet docentstipendier inom de teologiska fakulteterna från 4 till 6 och inom de humanistiska sektionerna från 17 till 27. Samtliga de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet, ha med undantag av statskontoret tillstyrkt den sålunda föreslagna ökningen av antalet docentstipendier eller ha gjort gällande, att ökningen icke vore tillräcklig. För egen del anser jag mig i likhet med universitetskanslern icke kunna ifrågasätta någon omedelbar ökning av antalet docentstipendier utöver vad universitetsberedningen föreslagit utan finner mig böra ansluta mig till bered­ ningens förslag i fråga örn antalet stipendier inom de olika fakulteterna och sektionerna. De förordade nya stipendierna torde böra inrättas från och med nästa budgetår. Frågan örn stipendiernas anknytning till vissa ämnen eller ämnesgrupper, vilket spörsmål icke är av sådan natur, att det bör underställas riksdagen, torde först framdeles böra upptagas till prövning.

3. Inrättande av nya forskarstipendier vid universiteten och karolinska institutet m. m.

Antalet forskarstipendier för docenter vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, vilket tidigare utgjort 5, har från och med inne­ varande budgetår ökats till 7. Av dessa äro 3 knutna till vartdera universitetet och 1 till karolinska institutet. Gällande bestämmelser angående forskarsti­ pendierna finnas införda på sid. 565 ff. i statsliggaren. Naturvetenskaplig a forskningskonnnittén har föreslagit, att 4 forskarsti­ pendier knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet. Kommittén har därvid anfört bland annat följande. Forskarstipendier beviljades första gången för budgetåret 1926/27 som en påbyggnad på docentstipendierna för att göra det möjligt för docenter med utpräglad forskarbegåvning att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet under ytterligare tre, högst sex år. Otvivelaktigt har institutionen varit av största värde för forskningens främjande. Det förhållandet, att en forskarstipendiat vid utgången av stipendietiden — då han kanske redan nalkas 50-årsåldern — tvingas söka sig över på en annan levnadsbana, örn han ej lyckats vinna fast anställning såsom professor eller laborator, var avgörande för 1938 års docentutredning, när utredningen inskränkte sig till att föreslå det totala antalet docentstipendier ökat från 5 till 10. Ser man främst till behovet att tillvarataga en elit av forskare bland docenterna, måste man emellertid anse siffran 10 alltför låg. Kommittén baserar denna sin åsikt på sin kännedom örn förhållandena i de matematisk-naturvetenskapliga ämnena och anser, att man, med hänsyn till att det här gäller en av de viktigaste åtgärderna för att bereda existensmöjligheter för särskilt framstående forskare, ej bör sätta antalet forskarstipendier lägre än 4 i vardera av de matematisk-naturveten-

144 Kungl. Maj:ts proposition nr '373.

skapliga sektionerna i Uppsala och Lund. Då dessa avse enbart naturveten­ skapliga ämnen, blir det möjligt att undvika en ofta påtalad svårighet vid den nuvarande tillsättningsproeeduren, då man tvingas göra en jämförelse t. ex. mellan en humanists och en naturforskares meriter.

I syfte att bereda forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått ordinarie anställning, en fortsatt anställning under tryggade former har na­ turvetenskapliga forskningskommittén vidare föreslagit inrättande av ett antal rörliga befattningar av laborators löneställning såsom en påbyggnad på forskarstipendierna. Härom har kommittén anfört bland annat följande.

Med de höga krav, som alltjämt komma att ställas vid urvalet av forskar­ stipendiater, torde dessa praktiskt taget alltid vara väl professorskompetenta och därför ha mycket goda utsikter att bliva innehavare av en professur eller en laboratorstjänst, innan stipendietiden utgått. Man torde med ganska stor säkerhet kunna förutsätta att, örn så undantagsvis ej sker, detta endast beror på att någon dylik befattning ej blivit ledig inom vederbörandes ämnesom­ råde. Då det nu gäller en högt förtjänt vetenskapsman och då det är fast­ slaget, att behovet av forskare inom det naturvetenskapliga området är myc­ ket stort, måste det anses synnerligen väl motiverat, att staten i dylika fall inskrider för att bereda vederbörande en fortsatt anställning under tryg­ gade former. Man känner sig till och med frestad att påstå, att en under­ låtenhet härvidlag skulle innebära ett ödesdigert slöseri med vår andliga och materiella kulturs tillgångar. Det framgår även av kommitténs direktiv, att statsmakterna lia sin uppmärksamhet riktad på detta problem, då det talas örn att »icke tidsbegränsade forskarstipendier» böra bli föremål för kommit­ téns övervägande. När det gäller att finna en lämplig form för beredande av en fast ställ­ ning åt forskarstipendiater, som ej före stipendietidens utgång nått ordi­ narie anställning, torde flera alternativ kunna övervägas. Som förut fram­ hållits kan denna situation förväntas inträda ganska sällan, även örn man räknar med den ökning i antalet forskarstipendier, som kommittén föreslår. Det gäller ju här forskare av en kompetens, som snarast får anses över än under genomsnittliga nivån vid konkurrensen om en professur. Staten kan alltså genom att skapa säkerhetsgarantier för dylika fall för en förhållandevis låg utgift tillmötesgå de trygghetskrav, som enligt kommitténs mening böra tillgodoses för att forskarstipendieinstitutionen skall helt fylla sitt syfte. Att helt enkelt prolongera stipendiet ytterligare någon tid eller för livstid är olämpligt. Härigenom bindes ett av de fåtaliga stipendierna för avsevärd tid till förfång för yngre forskare. Dessutom torde det vara olämpligt att använda stipendieformen för den befattningstyp det här bör gälla. Kommittén vill sålunda föreslå, att ett antal rörliga befattningar av labo­ rators löneställning inrättas att efter ansökan tilldelas forskarstipendiater, som vid stipendietidens utgång ej vunnit ordinarie anställning men fortfarande äro verksamma inom sin vetenskap vid respektive lärosäten. Befattningarna torde kunna inrättas successivt allteftersom behov uppkommer. Förslaget förutsätter, att de av kommittén föreslagna nya forskarstipendierna beviljas. Om kommitténs förslag beträffande nya professurer och laboratorsbefattningar av vanlig typ genomföras, torde nuvarande forskarstipendiater i de natur­ vetenskapliga ämnena komma att övergå till dylika befattningar och den situation som ovan avsetts sålunda ej inträffa förrän tidigast om sex år. För

Kungl. Majda proposition nr 273. 145

att systemet skall motsvara sitt syfte, speciellt i avseende på forskarstipendiaternas trygghet, torde emellertid beslut om befattningarnas inrättande böra fattas redan nu. Örn det anses nödvändigt att tills vidare i möjligaste mån begränsa antalet befattningshavare av denna typ, bör man föreskriva skyldighet för veder­ börande att söka eventuellt ledigblivande ordinarie professors- eller laboratorsbefattningar inom sitt kompetensområde, eventuellt endast vid samma läro­ säte.

Universitetsberedningen har för de statliga lärosätenas vidkommande före­ slagit inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. Beredningen har anfört:

1938 års docentutredning har förordat höjande av forskarstipendiernas antal till inalles 10, varav 4 bundna vid vartdera universitetet och 2 vid karolinska institutet. Docentutredningen konstaterade såsom notoriskt, att antalet 5 var för lågt, då »högt förtjänta forskare ha måst gå lottlösa från de få konkurren­ serna». Å andra sidan framhölls, att antalet ej fick bli så högt, att forskarstipendiaterna löpte risk att gå oplacerade efter stipendietidens utgång. Förut­ sättningen för att systemet dittills fungerat så tillfredsställande hade varit, att samtliga forskarstipendiater inom kort erhållit ordinarie tjänster. Universitetsberedningen instämmer i de synpunkter, som docentutredningen framhållit. Forskarstipendierna äro en institution, som slagit synnerligen väl ut och i hög grad främjat det vetenskapliga arbetet. Beredningen kan emeller­ tid ej för sin del anse, att antalet forskarstipendier för närvarande bör begrän­ sas till 10. Antalet kompetenta kandidater till dylika stipendier i närvarande stund har av beredningen beräknats till ett 30-tal blott inom de teologiska och filosofiska fakulteterna vid de båda universiteten. Den risk, som docentutredningen framhållit, att forskarstipendiater ej skulle kunna placeras i ordinarie universitetstjänst vid stipendietidens utgång, finner även universitetsberedningen beaktansvärd. Sant är, att matematiskt sett ris­ ken för att professors- och laboratorsvakanser skola inträffa vid en ogynnsam tidpunkt för forskarstipendiaterna ökas i samma mån som antalet forskarsti­ pendier höjes. Men högt kvalificerade docenter kunna beräknas deltaga i kon­ kurrenserna om professurer och laboratorstjänster även örn de ej åtnjutit fors­ karstipendier och då under väsentligt sämre betingelser, varför risken för att de ej skola placeras vid vakanserna och därmed gå förlorade för forskningen likväl är större, om de ej genom dylikt stipendium erhålla möjlighet att under ytter­ ligare sex år bindas såsom forskare vid universitet. Den risk, som 1938 års docentutredning framhållit, att svårigheter kunde uppstå för placering av obefordrade forskarstipendiater vid stipendietidens utgång, särskilt i de fall, då forskarstipendiaten hunnit uppnå viss ålder, bör enligt universitetsberedningens mening eliminera^ på annat sätt än genom att stipendiernas antal hålles nere. Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet genom att föreslå en påbyggnad på forskarstipendierna genom inriittande av ett visst antal rörliga befattningar. Beredningen anser, att detta uppslag förtjänar att beaktas, och har för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. 1938 års docentutredning har påvisat olägenheten av att hittills docenter från alla fakulteter tävlat om samma forskarstipendier. Beredningen vill under­ stryka svårigheterna för en jämförelse av den vetenskapliga skickligheten hos docenter från olika fakulteter och sektioner. Den anser liksom docentutred- Bihang lill riksdagens protokoll 19J,C. 1 sami. Nr S7S. 10

146 Kungl. Maj:ts -proposition nr 273.

ningen, att denna olägenhet bör upphävas genom att stipendierna bindas vid fakulteter och sektioner. Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit inrättande av 4 forskarstipendier vid vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektioner­ na vid Uppsala och Lunds universitet. De humanistiska sektionernas behov av forskarstipendier måste anses lika stort som de naturvetenskapligas, medan de mindre fakulteterna ej kunna uppvisa jämförligt antal kvalificerade docenter. Universitetsberedningen vill för de statliga lärosätenas vidkommande föreslå inrättande av 15 forskarstipendier utöver nuvarande 7. De 22 stipendierna skulle fördelas på följande sätt:

Karolinska Uppsala Lund institutet

4 4 — Summa 10 10 2

Något förslag om inrättande av forskarstipendier för docenter inom de juri­ diska fakulteterna har beredningen icke ansett sig böra framställa. Visserligen är det enligt beredningens mening i och för sig högeligen önskvärt, att möjlig­ heter beredas de juridiska fakulteterna att kvarhålla eller till fakulteterna knyta unga framstående rättsvetenskapsmän och att bereda sådana forskare lika goda arbetsmöjligheter och framtidsutsikter som docenter inom andra fakulteter. Men med hänsyn bland annat till att för närvarande inga docenter finnas inom universitetens juridiska fakulteter synes frågan om inrättande av särskilda forskarstipendier för juris docenter utan alltför stor olägenhet kunna uppskju­ tas någon tid för att upptagas till definitiv prövning, när övriga frågor rörande de juridiska fakulteternas personalbehov m. m. framdeles komma att behand­ las av beredningen. Då universitetsberedningen beträffande forskarstipendier vid de medicinska fakulteterna stannat vid att i likhet med 1938 års docentutredning föreslå sammanlagt allenast 4 stipendier, har beredningen förutsatt, att den definitiva prövningen av dessa fakulteters behov av forskarstipendier kommer att före­ tagas av de medicinska högskolornas organisationskommitté. Beredningen vill understryka, att även efter en sådan ökning av antalet forskarstipendier, som här föreslagits, åtskilliga högt kvalificerade docenter kunna bli utan forskarstipendium. Emellertid är vikten av att kompetens­ kravet strängt vidmakthålles så stor, att beredningen, trots vad nyss anförts, ansett sig böra stanna vid det föreslagna starkt begränsade antalet. _ De föreslagna stipendierna böra inrättas successivt. De nu förefintliga fors­ karstipendierna böra tilldelas de fakulteter och sektioner, vilka deras nuva­ rande innehavare tillhöra. De nya stipendierna böra ledigförklaras ett om året vid varje fakultet och sektion. I remissyttrandena ha den av naturvetenskapliga forskningskommittén och universitetsberedningen föreslagna utökningen av antalet forskarstipendier samt förslaget örn uppdelning av forskarstipendierna på olika fakulteter och sek­ tioner i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några remissinstanser

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 147

ha emellertid ansett en ytterligare utökning av antalet forskarstipendier påkal­ lad, under det att statskontoret endast ansett sig böra tillstyrka inrättande av ytterligare tre stipendier vid universiteten och karolinska institutet utöver nu­ varande sju. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier borde enligt stats­ kontorets mening någon uppdelning av stipendierna på olika fakulteter icke ifrågakomma. Från vissa lokala akademiska myndigheters sida ha erinringar gjorts mot förslaget, att de föreslagna nya forskarstipendierna skulle inrättas successivt. Därvid har framhållits, att fullt förtjänta kandidater funnes redan nu. Naturvetenskapliga forskningskommitténs förslag om inrättande av befatt­ ningar i laboratorsgraden såsom en påbyggnad på forskarstipendierna har i remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Statskonto­ ret har dock bestämt motsatt sig detta förslag.

Universitetskanslern, som tillstyrkt den föreslagna utökningen av antalet forskarstipendier, har i utlåtande över universitetsberedningens betänkande an­ fört följande. Anslag till forskarstipendier beviljades första gången av 1926 års riksdag. Kungl. Maj:t hade begärt medel till 12 dylika stipendier, men riksdagen bevil­ jade endast anslag till 5. Anledningen till denna reducering var, att riksdagen önskade uppställa betydligt strängare kompetenskrav än Kungl. Majit tänkt sig, och att riksdagen ansåg tveksamt, om tillräckligt många forskare, vilka fyllde de uppställda stora kraven, kunde väntas samtidigt stå till förfogande. Såsom inhämtas av propositionen i ämnet (nr 140/1926), synes föredragande departementschefen ha menat, att styrkt professorskompetens skulle vara ett minimikrav för erhållande av forskarstipendium. Riksdagen (skrivelse nr 204/1926) uttalade, att en betydligt strängare kvalitetsprövning än departe­ mentschefen åsyftat borde komma till stånd. För kompetens borde enligt riks­ dagen fordras, att vederbörande docent vore i besittning av en »eminent» forskarbegåvning och innehade en vetenskaplig »rangställning». I Kungl. Maj:ts brev den 8 april 1927 med bestämmelser rörande forskar­ stipendier stadgas rörande kompetenskraven följande: »Behörig att erhålla fors­ karstipendium är docent, som genom utgivna skrifter ådagalagt utmärkt forskarbegåvning och intager en verkligt framstående ställning inom sin veten­ skap». Såsom framgar av det förut sagda, torde fordringarna på kompetens för er­ hållande av forskarstipendium böra ställas åtskilligt högre än de visserligen något skiftande krav man plägar uppställa som förutsättning för kompetens­ förklaring till professur. Hittills synes man vid utdelningen av forskarstipendier lia kunnat, åtminstone i stort sett, upprätthålla dessa höga krav. Forskarstipendiaterna ha därför även så gott som undantagslöst under eller snart efter forskarstipendietiden erhållit befordran till professor. I detta förhållande ligger för­ klaringen till att forskarstipendiatinstitutionen är föremål för en så allmän upp­ skattning inom akademiska kretsar och att de olägenheter, som onekligen kunna vara förbundna med densamma, i så obetydlig grad givit sig tillkänna. Man får nämligen icke lämna ur sikte, att en obefordrad forskarstipendiat, då han frånträder stipendiet, oftast torde ha uppnått en så hög ålder, att lian knappast kan tänkas övergå till någon icke-akademisk levnadsbana. Örn nu, såsom universjtetsberedningen föreslagit, antalet forskarstipendier ökas från 7 till 22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sek-

148 Kungl. Maj:ts proposition nr ?-?'■}.

Sönerna. blir det säkerligen mycket svårt att hålla kompetensfordringarna uppe på den hittillsvarande höga nivån. Lyckas ej detta, ökas givetvis den redan på grund av det starkt ökade antalet uppkomna risken för att en hel del forskarstipendiater icke skola erhålla professur. Jag erinrar om att det i vissa ämnen endast finnes några få professorsbefattningar i landet — stundom endast en sådan — och att det kan dröja ett par årtionden, innan någon pro­ fessur i ett dylikt ämne blir ledig. Vill man godta beredningens förslag, är det därför enligt min mening nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad på forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskarstipen­ diater, som icke lyckats få professur och icke heller inneha sådana kvalifikatio­ ner, att de gärna kunna ifrågasättas till erhållande av personlig professorsbefatt­ ning. Det är därför att beklaga, att universitetsberedningen icke i likhet med den naturvetenskapliga forskningskommittén framlagt något utformat förslag till lösande av ifrågavarande svårigheter utan inskränkt sig till att uttala, att uppslaget med en »påbyggnad» vore förtjänt att beaktas, och att be­ redningen hade för avsikt att framdeles återkomma till denna fråga. Det är nämligen enligt min mening ett både från organisatorisk och ekonomisk synpunkt svårlöst problem det här gäller att bemästra. Då de skäl, som kunna anföras mot att på en gång tredubbla antalet fors­ karstipendier, emellertid väsentligen förringas genom det av universitetsbered­ ningen framförda förslaget om deras successiva inrättande, anser jag mig dock böra tillstyrka beredningens förslag. Jag understryker emellertid vikten av att fakulteter och sektioner samt de sakkunniga, vilka utsetts för granskning av aspiranternas meriter, liksom konsistorierna icke släppa efter på de höga kom­ petensfordringar, som av 1926 års riksdag uppställts för erhållande av forskar­ stipendium, samt att spörsmålet om förutberörda påbyggnad omedelbart upp­ tas till prövning. Det är en följd av det vetenskapliga arbetets egen natur, att en jämförelse mellan den vetenskapliga skicklighet, som ådagalagts av två forskare, ofta er­ bjuder mycket stora svårighet er ."Något mått, varmed en sakkunnig bedömare skulle kunna exakt mäta storleken av denna skicklighet, existerar ju ej. Detta gäller redan, då de båda forskarna arbetat inom det jämförelsevis begränsade område, som omfattas av en professur, men svårigheterna ökas, ju mer av­ lägsna från varandra de båda forskningsområdena äro. En uppdelning av forskarstipendierna på fakulteter och sektioner minskar givetvis i åtskilliga fall dessa svårigheter. Det är emellertid en överdrift, då universitetsberedningen säger, att olägenheten skulle »upphävas» genom att stipendierna bindas vid fakulteter och sektioner. Man skulle ju fortfarande bli tvungen att jämföra t. ex. en exeget och en kyrkohistoriker, en histolog och en pediatriker, en romanist och en geograf, en astronom och en zoolog. Om emellertid antalet sti­ pendier fastställes på sätt beredningen hemställt, vill jag icke göra någon erin­ ran mot att stipendierna på föreslaget sätt anknytas till fakulteter och sek­ tioner. Ordningen för de nya stipendiernas successiva inrättande torde lämpligast böra bli den, att de successiv ställas till förfogande efter framställning till Kungl. Majit i varje särskilt fall. För nästkommande budgetår synes man en­ dast behöva räkna med 3 nya stipendier i Uppsala, 3 i Lund och 1 vid karolins­ ka institutet.

Universitetsberedningen har föreslagit ändrad procedur vid tillsättning av forskarstipendier och härutinnan anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr £73. 149

1938 års docentutredning påpekade, att enligt nuvarande bestämmelser ingen ansökningsrätt till forskarstipendium finnes, vilket kan alstra en viss misstämning hos dem, som anse sig ha grundade anspråk på att ifrågakomma men dock ej föreslagits av någon ledamot av fakultet eller sektion. En allmän ansökningsrätt vore enligt docentutredningen det principiellt mest tilltalande. Emellertid skulle den kunna medföra besvärliga praktiska konsekvenser genom en stor arbetsbörda för de beredande och tillsättande instanserna. Docentutred­ ningen har därför stannat för en medelväg: »Med bibehållande av den nuva­ rande rätten för varje fakultets- eller sektionsledamot att föreslå docent till forskarstipendium bör varje docent inom vederbörande fakultet, respektive sektion eller vid karolinska institutet äga befogenhet att anmäla sin önskan att ifrågakomma till stipendiet. Örn en dylik anmälan emellertid skulle medföra en obligatorisk sakkunniggranskning av vederbörandes kompetens, kunde det befaras, att proceduren bleve alltför vidlyftig samt tids- och arbetskrävande. Fakulteten, respektive sektionen eller lärarkollegiet bör därför efter anmälningstidens utgång företaga en förberedande granskning av de anmäldas och före­ slagnas kompetens och utvälja de tre till synes högst förtjänta. För dessa tre skall vederbörlig sakkunniggranskning anlitas, varpå fakulteten, respektive sektionen eller kollegiet placerar dem i ordning på ett förslag, vilket vid univer­ siteten underställes större konsistoriet. Detta uppsätter en på förslag och över­ sänder förslaget till kanslern. Vid karolinska institutet översänder lärarkolle­ giet sitt förslag direkt till kanslern.» . Universitetsberedningen vill för sin del helt instämma i detta docentutred­ ningens förslag. Det är ovedersägligt, att nuvarande procedur kan missgynna en del docenter, genom att de professorer, som representera deras vetenskap, på grund av särskilda orsaker, t. ex. frånvaro från fakultet eller sektion, under­ låta att föreslå dem. Det kan även ifrågasättas, om ej sakkunniggranskningarna komma att leda till effektivare utgallring av docenter med tvivelaktig kompe­ tens, om ingen fakultets- eller sektionsledamot genom att väcka förslag a priori har gått i borgen för vederbörande docents kvalifikationer. Någon slappare praxis i fråga örn upprätthållande av de höga kraven på kompetens till forskar­ stipendium torde således ej behöva befaras på grund av den föreslagna änd­ ringen. Inom beredningen har någon tvekan rått om konsistoriets roll i denna tillsättningsprocednr. Då enligt den nya ordningen de sökandes rangordning prövas redan av fakulteter och sektioner, torde konsistoriets roll ej sällan komma att inskränka sig till ett vidarebefordrande av den lägre instansens förslag. Vid ärendets behandling kan emellertid konsistoriet, eventuellt på grundval av ingivna påminnelser, tjäna som regulator på samma sätt som vid professorsoch laboratorstillsättningar. Beredningen förbehåller sig rätt att, om den vid prövning av konsistoriernas verksamhet och befogenheter finner ändringar härvidlag påkallade, taga bestämmelserna på denna punkt under omprövning. I

I remissyttrandena har den av beredningen föreslagna proceduren vid till­ sättning av forskarstipendier i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erin­ ran. Det större akademiska konsistoriet i Uppsala har emellertid uttalat, att konsistoriets medverkan vid tillsättandet av forskarstipendier icke längre bleve erforderlig, örn stipendierna i enlighet mod beredningens förslag komme att knytas till särskilda fakulteter och sektioner. Universitetskanslern har däremot

150 Kungl. Marits proposition nr 273.

framhållit, att konsistoriets medverkan vid tillsättningsproceduren vore önsk­ värd. Enligt gällande bestämmelser är forskarstipendiat befriad från honom såsom docent eljest åliggande skyldighet att undervisa, opponera vid disputationsakt eller mottaga förordnande, frånsett att kanslern, där särskilt viktiga skäl före­ ligga, kan förordna forskarstipendiat att efter eget åtagande upprätthålla aka­ demisk lärarbefattning. Universitetsberedningen har föreslagit, att forskarstipendiaterna skulle vara skyldiga att i begränsad omfattning meddela undervisning. Denna undervis­ ning skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår med möjlighet för sti­ pendiaten att under sammanlagt högst halva stipendietiden erhålla befrielse från undervisningsskyldigheten. Forskarstipendiat skulle vidare vara skyldig att undantagsvis och högst tre gånger under hela stipendietiden motta upp­ drag som fakultetsopponent, dock endast när forskarstipendiaten vore speciellt sakkunnig på avhandlingens ämnesområde. Beredningen är medveten örn att en längre tids ostört forskningsarbete är synnerligen eftersträvansvärt för alla vetenskapsmän och att den rådande be­ stämmelsen rönt hög uppskattning från dem, som kommit i åtnjutande av forskarstipendium. Enligt beredningens mening bör den nu gällande ordningen i stort sett upprätthållas. Emellertid torde man kunna konstatera, att den fullständiga friheten från akademisk undervisning även berövar forskarstipen­ diaten den stimulans i hans vetenskapliga arbete, som undervisningen medför. Vidare kan det måhända ej anses helt ändamålsenligt, att den grupp av docenter, ur vilken framför andra professurer och laboratorsbefattningar rekry­ teras, under ett antal år underlåter att ägna uppmärksamhet och intresse åt den akademiska undervisningen. Särskilt kommer detta förhållande att fram­ träda, örn statsmakterna skulle bifalla naturvetenskapliga forskningskommittén« förslag om inrättande av ett antal rörliga befattningar, med laborators löneställning och undervisningsskyldighet, för förutvarade forskarstipendiater, vilka icke befordrats till ordinarie universitetstjänst. Beredningen vill därför föreslå en ändring av ovannämnda bestämmelser såtillvida, att forskarstipendiaterna åläggas en viss undervisning. Beredningen anser dock, att denna undervisningsskyldighet icke bör bli mer omfattande än vad som för närvarande gäller beträffande innehavare av vissa forskningsprofessurer, och föreslår därför, att den skall motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår. Emellertid bör stipendiaten under ett år av varje treårsperiod ha rätt att bliva befriad från undervisning. Dessutom bör kanslern på förslag av vederbörande fakultet eller sektion respektive lärarkollegium kunna befria forskarstipendiat från ytterligare ett halvt läsårs undervisningsskyldighet under samma treårsperiod, när särskilda skäl därtill föranleda. En sådan möjlighet till befrielse från undervisningsskyldighet synes särskilt önskvärd med hänsyn till vikten av att kunna bereda forskare tillfälle till längre sammanhängande vis­ telse utomlands. I forskarstipendiatens undervisningsskyldighet bör, dock endast undan­ tagsvis, även ingå åliggande att emottaga opponentuppdrag. Sådant uppdrag bör kunna åläggas forskarstipendiat högst tre gånger under hela stipendietiden och då endast, när forskarstipendiaten är speciellt sakkunnig på avhandlingens ämnesområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 151 Universitetsberedningens förslag att forskarstipendiaterna skulle vara skyl­ diga att i begränsad omfattning meddela undervisning har avstyrkts av karo­ linska institutets lärarkollegium, medan teologiska fakulteten i Uppsala varit tveksam om förslagets lämplighet. I övrigt synes förslaget i princip ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Beträffande ifrågavarande för­ slag har universitetskanslern anfört följande. Det synes mig vara en riktig tanke, att forskarstipendiaten icke bör under stipendietiden vara fullkomligt avkopplad från att delta i den akademiska un­ dervisningen. Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår, har jag intet att erinra. Skyldigheten synes böra fullgöras på sätt som fakulteten eller sektionen efter hörande av stipendiaten bestämmer. Kanslern torde böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga, för viss tid befria forskarstipendiaten från undervisningsskyldighet. Det sy­ nes mig ovisst, om någon maximering av tiden för dylik befrielse bör stadgas. Universitetsberedningens förslag örn skyldighet för forskarstipendiat att mot­ taga uppdrag såsom fakultetsopponent har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Förslaget har icke biträtts av kanslern, som anfört följande. Skyldighet att mottaga uppdrag som fakultetsopponent synes icke böra åläggas forskarstipendiat, men han bör vara oförhindrad att åta sig dylikt uppdrag. Vissa detaljanmärkningar mot beredningens ifrågavarande förslag ha fram­ ställts av teologiska fakulteten vid universitetet i Uppsala och av matematisk­ naturvetenskapliga sektionen vid universitetet i Lund.

Naturvetenskapliga forskningskommittén har föreslagit, att 4 forskarstipen­ Departe­ mentschefen. dier skola knytas till vardera av de matematisk-naturvetenskapliga sektioner­ na vid universiteten i Uppsala och Lund. Med biträdande av detta förslag har universitetsberedningen vidare förordat, att samma antal forskarstipendier skall knytas till vardera av de humanistiska sektionerna, medan 1 forskarsti­ pendium enligt beredningens förslag skulle knytas till envar av universitetens teologiska och medicinska fakulteter och 2 till karolinska institutet. Antalet forskarstipendier, vilket för närvarande utgör 7, varav 3 äro knutna till vart­ dera universitetet och 1 till karolinska institutet, skulle vid bifall till vad så­ lunda föreslagits komma att uppgå till 22, varav 10 skulle tillhöra vartdera universitetet och 2 karolinska institutet. Enligt beredningens förslag skulle sti­ pendierna inrättas successivt. De nu förefintliga forskarstipendierna borde till­ delas de fakulteter och sektioner, vilka deras nuvarande innehavare tillhöra. De nya stipendierna borde ledigförklaras ett om året vid varje fakultet och sektion. Enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen har man hitintills vid ut­ delningen av forskarstipendier åtminstone i stort sett kunnat upprätthålla de höga kompetensfordringar, som av 1920 års riksdag uppställts för erhållande

152 Kungl. Maj:ts proposition nr £73. av forskarstipendier. Forskarstipendiatema ha därför även så gott som un­ dantagslöst under eller snart efter forskarstipendietiden erhållit befordran till professor. Om, såsom föreslagits, antalet forskarstipendier ökas från 7 till 22 och därjämte fördelas mellan de olika fakulteterna och sektionerna, torde, som i ärendet framhållits, en viss fara föreligga att kom­ petensfordringarna icke kunna hållas uppe på hittillsvarande höga nivå. Lyckas ej detta, ökas givetvis, såsom universitetskanslern fram­ hållit, den redan på grund av det starkt ökade antalet forskarstipendier upp­ kommande risken för att en del forskarstipendiater icke skola erhålla profes­ sur eller annan ordinarie akademisk Uirarbefattning. Forskarstipendiatema äro, sedan all stipendietid uttagits, uppe i 50-årsåldern, då möjligheterna för dem givetvis äro relativt begränsade att övergå till någon icke-akademisk lev­ nadsbana. Vill man godtaga universitetsberedningens förslag, torde det, så­ som kanslern uttalat, vara nödvändigt, att man genom ett slags påbyggnad på forskarstipendierna bereder »reträttplatser» för de förutvarande forskar­ stipendiater, som icke lyckats erhålla någon ordinarie akademisk lärarbefattning och icke heller inneha sådana kvalifikationer, att de gärna kunna komma i fråga till erhållande av personlig professorsbefattning. Naturvetenskapliga forskningskommittén har anvisat en möjlighet till lö­ sande av ifrågavarande svårigheter genom att föreslå en påbyggnad av fors­ karstipendierna genom inrättande av ett visst antal rörliga befattningar i laboratorsgraden. Universitetsberedningen har däremot icke framlagt något utformat förslag utan inskränkt sig till att uttala, att forskningskommitténs uppslag förtjänade att beaktas och att beredningen hade för avsikt att fram­ deles återkomma till denna fråga. Jag är icke nu beredd att taga ställning till naturvetenskapliga forsknings­ kommitténs nyssnämnda förslag om påbyggnad av forskarstipendierna. Detta förslag torde lämpligen böra upptagas till prövning i ett större sammanhang, sedan universitetsberedningen framlagt resultatet av sina överväganden. Vid sådant förhållande anser jag försiktigheten bjuda, att man icke nu binder sig för en så betydande utbyggnad av forskarstipendieinstitutionen, som uni­ versitetsberedningens förslag innebär. Jag inskränker mig nu till att förorda, att ytterligare 7 forskarstipendier inrättas från och med nästa budgetår. Av de nya stipendierna torde 3 böra knytas till vartdera universitetet och 1 till karolinska institutet. Vid ett så begränsat antal forskarstipendier som 6 vid vartdera universitetet torde någon uppdelning av stipendierna på olika fakul­ teter och sektioner icke böra ifrågakomma och någon ändring av proceduren för stipendiernas tillsättande tills vidare icke böra vidtagas. Jag delar universitetsberedningens uppfattning, att forskarstipendiatema icke böra under stipendietiden vara helt avkopplade från att deltaga i den akademiska undervisningen. Mot förslaget, att undervisningsskyldigheten skulle motsvara 15 föreläsningstimmar för läsår, har jag icke något att erinra. Skyldigheten torde, såsom kanslern föreslagit, böra fullgöras på sätt fakul­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 153 teten eller sektionen efter hörande av stipendiaten bestämmer. Kanslern torde böra bemyndigas att, då särskilda skäl föreligga, för viss tid befria forskarstipendiaten från undervisningsskyldighet. Någon maximering av tiden för dylik befrielse torde icke böra stadgas. Universitetsberedningens förslag, att forskarstipendiat skulle vara skyldig att undantagsvis och högst tre gånger under stipendietiden mottaga uppdrag som fakultetsopponent, finner jag mig böra biträda.

4. Docent- och forskarstipendiaters avlöningsförhållanden m. m.

Enligt, nu gällande bestämmelser tillsättes docentstipendium för en tid av 3 år. Stipendiat, som utmärkt sig genom vetenskapligt författarskap eller det sätt, varpå han biträtt vid undervisningen, kan få stipendietiden förlängd med 1, 2 eller sammanlagt 3 år. I praxis beviljas denna förlängning nästan alltid för 3 år. Där i särskilda fall förhållandena sådant påkalla, kan stipendiet få innehas även under ett 7:e år.

Universitetsberedningen har — under framhållande att förordnande på 7 år tenderat att bliva regel i stället för undantag — föreslagit, att docentsti­ pendium skall tillsättas för en tid av 4 år, varpå liksom nu en förlängning på 3 år skulle vara möjlig. Docentstipendiaterna uppbära för närvarande ett arvode av 6 000 kronor och forskarstipendiaterna ett arvode av 7 000 kronor för år. Å arvodena utgå dyrtidstillägg och kristillägg med för närvarande sammanlagt 43,6 procent. Den sammanlagda inkomsten utgör således, för docentstipendiaterna (6 000 +2 616=)8 616 kronor och för forskarstipendiaterna (7 000+3 052=) 10 052 kronor. För innevarande budgetår ha docent- och forskarstipendiaterna där­ jämte tillerkänts tillfälligt lönetillägg med 300 kronor. 1938 års docentutredning framförde i sitt betänkande den uppfattningen, att docentstipendierna måste göras så stora, att de kunde konkurrera med löneförmånerna på närliggande levnadsbanor. Docentstipendierna borde »sät­ tas så högt, att det ej medförde en betydande ekonomisk förlust att stanna kvar vid universitetet som docent i stället för att omedelbart söka vinna en befattning med motsvarande eller till och med något lägre kompetenskrav å annan bana, exempelvis som hovrättsassessor, sjukhusläkare eller läroverks­ lektor». Stipendiet måste enligt docentutredningens uppfattning vara tillräck­ ligt stort för att medgiva skälig levnadsstandard samt möjlighet till familje­ bildning. Å andra sidan borde det ej nå en sådan storlek, att det kunde verka hämmande på innehavarens håg att i tid söka sig över till annan bana. Efter jämförelse med hovrättsassessorers och läroverkslektorers löneförhållanden framlade docentutredningen det alternativa förslaget örn att docentstipendiemas belopp skulle vara antingen 8 000 kronor jämte dyrtidstillägg eller 8 500 kronor jämte rörligt tillägg. I båda fallen beräknades det sammanlagda

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. beloppet till eirka 9 000 kronor för år. Forskarstipendierna föreslogos i analogi härmed höjda till 9 000 kronor jämte dyrtidstillägg. Under erinran härom har universitetsberedningen uttalat, att beredningen ansåge docentutredningens motivering och avvägning gentemot assessors- och lektorslönerna alltjämt äga giltighet. Beredningen hade emellertid ansett det önskvärt att ekonomiskt kompensera de framstående docenter, vilka utmärkt sig genom forskning eller undervisning och på grund härav erhölle förläng­ ning av stipendietiden efter 4 år, och har därför föreslagit en förhöjning av grundbeloppet från och med det femte stipendieåret. Universitetsberedningen har diskuterat frågan om docentstipendiaternas inplacering å löneplan enligt civila avlöningsreglementet eller civila ickeordinariereglementet, men, med beaktande av docentbefattningarnas speci­ ella karaktär, stannat för att de fortfarande borde vara arvodestagare ehuru med den förändringen, att å det i skälig utsträckning förhöjda arvodet skulle utgå rörligt tillägg (ej dyrtidstillägg) och kristillägg samt att de skulle bli be­ rättigade till pension. Stipendiebeloppet skulle enligt universitetsberedningens förslag för docent­ stipendiat utgöra 8 400 kronor med förhöjning till 9 000 kronor efter 4 års innehav av stipendium och för forskarstipendiat 9 600 kronor. Med inräk­ nande av rörligt tillägg och kristillägg skulle med de nuvarande procentsat­ serna arvodena komma att uppgå till 11 004 kronor, 11 790 kronor, respek­ tive 12 576 kronor. Härifrån skulle dock avgå pensionsavdrag (beräknade efter jämförelsegraden A 24) med tillhopa 600 kronor, varför nettoavlöningen skulle utgöra 10 404 kronor, 11 190 kronor, respektive 11 976 kronor. Till jämförelse må nämnas att efter frånräknande av pensionsavdragen de sammanlagda begynnelseavlöningsförmånerna uppgå vid en universitetsprofessur till 14 867 kronor, vid en laboratorstjänst till 12 101 kronor, vid en lektorsbefattning å F-ort (Uppsala) till 12 149 kronor och vid en lektors­ befattning å D-ort (Lund) till 11 560 kronor. I fråga om docent- eller forskarstipendiums åtnjutande under tiden för docent meddelad tjänstledighet samt under avstängning från tjänstgöring m. m. ävensom beträffande begravningshjälp m. m. har universitetsbered­ ningen föreslagit, att bestämmelserna i 12—15 §§, 18 § och 40 § civila avlö­ ningsreglementet skola tillämpas. Härvid skulle så anses, som om docent tillhörde löneklassen 24, därest honom tillkommande stipendium utgår med 8 400 kronor, löneklassen 25, därest stipendiet utgår med 9 000 kronor, och löneklassen 26, därest stipendiet utgår med 9 600 kronor. Universitetsberedningen har, såsom förut berörts, föreslagit, att docent­ stipendiaterna skulle tillförsäkras rätt till tjänste- och familjepension. En stipeudierad docent skall enligt förslaget i tjänste- och familjepensionshänseende vara underkastad de stadganden, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet gälla i fråga om tjänsteman, som tillsättes medelst förordnande för begränsad anställningstid och för vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 155

i pensionshänseende tillämpas de för tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade bestämmelserna. Beredningen har anfört:

Docentutredningen framhöll, att docenternas möjligheter att bereda sig rätt till familjepensioner svävade i fara att försämras, sedan staten 1939 över­ tagit de universitetens pensionskassor, vilka tidigare kunnat tillgodose docen­ terna i berörda avseende. Enligt universitetsberedningens mening är det ett angeläget önskemål, att docenterna tillförsäkras tjänste- och familjepension för att de därmed skola erhålla tryggare arbetsvillkor. Deras insats i forskning och undervisning torde därigenom kunna effektiviseras i ej obetydlig grad. Detta har föranlett beredningen att framlägga förslag till ej blott avlöningsbestämmelser utan även pensionsbestämmelser för docent- och forskarstipendiater. Förebilden till förslaget i sistnämnda avseende har varit de pensionsbestäm­ melser, som gälla för ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för be­ gränsad anställningstid. Sådana tjänstemän äro exempelvis sakkunnig vid konjunkturinstitutet och professor i målning, teckning eller skulptur vid konst­ högskolan. Högsta medgivna anställningstid i vederbörande befattning är härvid 10 år. Under anställningstiden är vederbörande tjänsteman under­ kastad allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreg- Iementet och har följaktligen att å sin lön vidkännas tjänste- och familjepensionsavdrag. Övergår han vid anställningstidens slut till annan pensionsberättigande statstjänst, från vilken han i sinom tid avgår med pension eller vilken han på grund av dödsfall frånträder, fortlöper tjänsteårsberäkningen för pension under tiden för innehavet av den nya tjänsten. Avgår nu avsedd tjänsteman vid den begränsade anställningstidens slut ur statens tjänst, är han under vissa förutsättningar försäkrad till erhållande av tjänstepension vid 65 års ålder; avlider tjänsteman under loppet av den begränsade anställ­ ningstiden, erhålla hans efterlevande familjepension. Laborator vid universitet följer i pensionshänseende de för lönegraden A 26 gällande bestämmelserna. I fråga om här avsedda docenter har lönegraden A 24 ansetts lämplig såsom jämförelsegrad. I sistnämnda lönegrad är tjänstepensionsavdraget 315 och familjepensionsavdraget 285 kronor för år. I

I anslutning till den av universitetsberedningen föreslagna regleringen av docent- och forskarstipendierna har beredningen funnit en revidering påkallad av nu gällande bestämmelser angående arvoden åt vikarierande akademiska lärare och med hänsyn härtill framlagt förslag till ändrade bestämmelser i ämnet. Beträffande detta förslag torde få hänvisas till beredningens betän­ kande, sid. 49 ff. Remissinstanserna synas vara ense om behovet av en förbättring av docentoch forskarstipendiaternas ekonomiska ställning. Förslaget att dessa stipendi­ ater skola erhålla tjänste- och familjepensionsrätt har vunnit allmän an­ slutning. Vissa erinringar ha emellertid framställts mot de av universitetsbe­ redningen i förevarande avseenden framlagda förslagen, varvid bland annat spörsmålet om sättet för pensionsfrågans lösning uppmärksammats. Universitetskanslern har förklarat sig icke ha någon erinran att göra mot den föreslagna lönenivån för docent- och forskarstipendiaterna eller mot för­ slaget örn höjning av arvodet till docentstipendiaterna efter vissa år. Kanslern ifrågasätter emellertid, örn icke arvodena böra beräknas med utgångspunkt

156 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273.

från att därå skola utgå dyrtidstillägg och kristillägg. Under erinran om att dyrtidstillägg för närvarande utgår å de ordinarie akademiska lärarnas löne­ förmåner liksom å docent- och forskarstipendierna har kanslern framhållit, att övervägande skäl syntes tala för att man tills vidare icke gör någon änd­ ring på denna punkt. Beträffande pensionsfrågan har kanslern anfört:

Det vore givetvis synnerligen önskvärt, örn docent- och forskarstipendierna kunde förenas med pensionsrätt. I själva verket kan docentproblemet icke anses vara slutgiltigt löst, förrän stipendiaterna kommit i åtnjutande av den trygghet för sig själva och sina familjer, som endast en ordnad pensionering kan skänka. Det synes mig emellertid synnerligen osäkert, örn de såsom arvodestagare kunna utan ändring i pensionslagstiftningen erhålla pensionsrätt. De av beredningen åberopade förebilderna från konjunkturinstitutet och konst­ högskolan synas icke vara fullt likartade, då ifrågavarande befattningshavare betraktas som ordinarie och redovisas i den till civila avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen. Vill man utan avsteg från nu gällande grunder för pensionsrätt tillförsäkra de stipendierade docenterna rätt till pension, blir det sannolikt nödvändigt att göra dem till extra ordinarie befattningshavare. Skulle det visa sig möjligt att bevilja docentstipendiaterna, även om de förbli arvodestagare, pensionsrätt, erfordras enligt min mening ytterligare ut­ redning angående den tekniska anordningen och alldeles särskilt rörande övergångsförhållandena.

Allmänna lönenämnden, som icke ansett sig böra göra någon erinran mot universitetsberedningens förslag beträffande docent- och forskarstipendiernas storlek, har beträffande frågan örn tjänste- och familjepension anfört föl­ jande.

Lönenämnden anser sig böra biträda de sakkunnigas förslag, att docenterna skulle tillförsäkras tjänste- och familjepension. Ehuru det härvid skulle vara mest ändamålsenligt, att pensionsrätten anknötes till en löneställning för do­ centerna i anslutning till de för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna, vill lönenämnden icke motsätta sig, att frågan örn pen­ sionsrätt för docent- och forskarstipendiater gives den av de sakkunniga för­ ordade lösningen.

Statskontoret har anfört: Vid övervägande av universitetsberedningens förslag om avlönings- och pensionsförhållandena för docent- och forskarstipendiater har det för stats­ kontoret stått klart, att ett bibehållande — på sätt utredningen förordat — av stipendieformen med hänsyn till konsekvenserna icke låter sig förena med införande av tjänste- och familjepensionsrätt för stipendiaterna. Skall sådan förmån beredas dem, bör en anställningsform väljas, som enligt gängse regler medför rätt till pension. Det kan icke anses vare sig nödvändigt eller lämp­ ligt att skapa nya former för pensionsberättigande tjänster. Därest övervä­ gande skäl anses tala för att stipendiaterna erhålla tjänste- och familjepen­ sionsrätt, bör enligt ämbetsverkets mening sådan rätt icke beredas dem i annan ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, lämpligen med benämningen extra ordinarie docenter. Stipendiet erhåller i konsekvens därmed karaktären av lön i avlöningsreglementets mening. Vid inplaceringen å löneplan

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 157

synes annan lönegrad än Eo 24 knappast kunna ifrågakomma. Vid tillträdande av extra ordinarie docentbefattning bör vederbörande placeras i lägsta löneklassen i denna lönegrad och efter 3 år erhålla uppflyttning till 24 löneklassen. Kvarstår han som lönad docent efter 6 år, bör han erhålla ytterligare en löneklassuppflyttning. Innehavare av lönad forskningsdocentur, som tidigare varit extra ordinarie docent, bör placeras i 25 löneklassen, samt kan därefter erhålla ytterligare en löneklassuppflyttning. För lönad docent lära särskilda bestäm­ melser för vikariatstjänstgöring vara erforderliga endast beträffande den löne­ grad, till vilken professors- eller annan högre akademisk lärarbefattning skall anses vara hänförd för bestämmandet av vikariatsersättningens storlek. Härvid synes böra vara vägledande de lönegrader, efter vilka pensionsförmånerna för nyssnämnda befattningars innehavare äro beräknade (jfr 7 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet). För oavlönad docent torde vikariatsersättning böra utmätas i form av ett lämpligt avpassat arvode. Därest angivna principer icke skulle finnas böra accepteras, synas stipen­ dierna böra utgå med enhetliga belopp å för år räknat 11 000 kronor för do­ centstipendiat och 12 500 kronor för forskarstipendiat utan rätt till rörliga tillägg eller pensionsförmåner.

Statens pensionsansta.lt har yttrat: Enligt pensionsanstaltens mening kan det starkt ifrågasättas, om ett inord­ nande av docenterna i pensionshänseende under bestämmelserna för tjänste­ män, tillsatta medelst förordnande för begränsad anställningstid, är lämp­ ligt. Dessa bestämmelser äro tillskapade för fall, där vederbörande befattnings­ havare efter den begränsade anställningstidens utgång regelmässigt lämna statstjänsten för att övergå till annan verksamhet. Till denna grupp kunna docenterna knappast räknas. Dessa torde snarare vara att hänföra till re­ krytera gsper sonal för professurer, lektorat m. fl. statliga befattningar och synas därför, i den mån de antagits till stipendiater, närmast vara att jäm­ föra med extra ordinarie tjänstemän. Universitetsberedningen har uttalat, att det. möiligen kunde övervägas att för docenter i vissa fall tillskapa extra ordi­ narie befattningar å löneplan Eo men att i fråga om en dylik anordning be­ tänkligheter mött med hänsyn till docentbefattningarnas speciella karaktär, varför förslag i sådan riktning ej framställts. Pensionsanstalten anser det böra ytterligare övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna tillämpas med avseende å docenter. Enligt anstaltens mening borde avgörande hinder ej möta mot att tillämpa anställningsformen extra ordinarie under förutsättning att bestämda regler meddelas örn anställningens upphörande efter viss längsta anställningstid. Ur principiell synpunkt skulle en lösning på den nu ifrågasatta vägen vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens förslag. Det synes nämligen icke önskvärt att utan tvingande skäl tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer. Det är slutligen att märka att, där vissa docenter i denna sin egenskap re­ dan eventuellt äga familjepensionsrätt i äldre familjepensionskassa, detta för­ hållande påkallar särskild uppmärksamhet vid utformningen av erforderliga övergångsbestämmelser.

Sveriges docentförbund har i yttrande över universitetsberedningens be­ tänkande förklarat sig kunna godtaga beredningens förslag örn bibehållande av arvodesformen för docent- och forskarstipendiaterna. Den i betänkandet föreslagna ökningen av docent- och forskarstipendiernas storlek måste enligt

158 Kungl. Marits proposition nr 273.

förbundets mening anses utgöra ett minimum. Under framhållande av att universitetsberedningen satt stipendiernas storlek i viss relation till den nu­ varande lönen för andra jämförbara statstjänstemän, närmast hovrättsasses­ sorer och läroverkslektorer, har docentförbundet uttalat, att förbundet därför förutsatte, att docent- och forskarstipendiernas storlek bleve föremål för nytt övervägande vid den bebådade allmänna regleringen av statstjänstemännens löner samt att ifrågavarande stipendiater skulle komma i åtnjutande av den provisoriska löneförbättring och det tillfälliga lönetillägg, varom beslut fattats vid innevarande års riksdag. Förbundet har vidare anfört, att frågan örn stipendiebeloppens storlek borde upptagas till förnyat övervägande i samband med dyrortsgrupperingsfrågans lösning. Med de nu föreslagna fasta grund­ beloppen uppstode en viss knappast önskvärd differens mellan olika orter. Sålunda motsvarade lägsta föreslagna stipendiebeloppet ej fullt 23 löneklassen i Stockholm men något mer än 24 löneklassen i Uppsala. Sedan docentförbundet tagit del av remissutlåtandena har förbundet utta­ lat, att, då det framstode såsom problematiskt, huruvida frågan örn tjänsteoch familjepension kunde lösas på annat sätt än genom anlitande av den extra ordinarie anställningsformen, förbundet ville för sin del livligt förorda denna utväg, som stöde i god överensstämmelse med av docenterna tidigare hävdade önskemål om inplacering i civila avlöningsreglementet. Vid en in­ placering av docent- och forskarstipendiaterna å löneplan har docentförbun­ det framhållit nödvändigheten av att inplaceringen icke skedde i lägre löne­ grad än Eo 25, då en lägre lönegradsplacering skulle, särskilt i Lund men även i Uppsala, innebära en avsevärd reduktion av den av universitetsberedningen föreslagna löneförbättringen. Docentförbundet har, därest det icke skulle befinnas möjligt att till nu på­ gående riksdag framlägga förslag om en slutgiltig reglering av docenternas ekonomiska förhållanden, hemställt, att frågan örn en provisorisk uppräkning av docentlönen skulle tagas under övervägande i avvaktan på den blivande regleringen. Med hänsyn till den begränsade tid, under vilken docentstipen­ dium finge innehavas, skulle ett uppskov på endast ett eller ett halvt år med den nu ifrågasatta löneförbättringen vara synnerligen beklaglig. En dylik provisorisk uppräkning av docentlönen borde enligt docentförbundets åsikt lämpligen fastställas till omkring 200 kronor per månad, vilket belopp stöde i god överensstämmelse med den av universitetsberedningen förordade för­ bättringen, vars skälighet veterligen icke av någon remissinstans bestridits. Do­ centförbundet utginge härvid från att stipendierade docenter utöver den så­ lunda föreslagna uppräkningen av lönen även skulle komma i åtnjutande av det provisoriska lönetillägg, som enligt innevarande års riksdags beslut skulle tillkomma statstjänstemän.

Departe­ Jag delar universitetsberedningens och remissinstansernas uppfattning om mentschefen. behovet av en väsentlig förbättring av docent- och forskarstipendiaternas eko-

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 159 nomiska ställning och ansluter mig till tanken på att bereda dessa stipendiater tjänste- och familjepension. Det av universitetsberedningen framlagda förslaget till pensionsfrågans lös­ ning innebär, att docent, som innehar docent- eller forskarstipendium, skall i tjänste- och familjepensionshänseende vara underkastad de stadganden, som enligt allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet gälla i fråga örn tjänsteman, som tillsättes medelst förordnande för begränsad anställningstid och för vilken i pensionshänseende tillämpas de för tjänstemän i lönegraden A 24 meddelade bestämmelserna. Statens pensionsanstalt har starkt ifrågasatt, om ett inordnande av docen­ terna under bestämmelserna för tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för begränsad anställningstid, är lämpligt, och har ansett det böra ytterligare övervägas, örn icke anställningsformen extra ordinarie skulle kunna tillämpas med avseende å docenter. Ur principiell synpunkt skulle en sådan lösning en­ ligt pensionsanstaltens mening vara att bestämt föredraga framför universitetsberedningens förslag. Statskontoret, som av principiella skäl motsatt sig beredningens förslag i ifrågavarande avseende, har hävdat, att rätt till tjänsteoch familjepension icke borde beredas docent- och forskarstipendiaterna i annan ordning än genom anställning såsom extra ordinarie tjänstemän. Även allmänna lönenämnden, som dock icke ansett sig böra motsätta sig, att frågan örn pensionsrätt för docent- och forskarstipendiater gives den av universitets­ beredningen förordade lösningen, har framhållit, att det skulle vara mest än­ damålsenligt, att pensionsrätten anknötes till en löneställning för docenterna i anslutning till för extra ordinarie tjänstemän gällande avlöningsbestämmelser. De invändningar av principiell natur, vilka riktats mot universitetsberedningens förslag till pensionsfrågans lösning, synas mig ha fog för sig. Utan tvingande skäl synes det icke önskvärt att tillskapa nya med pensionsrätt förenade anställningsformer. Såsom statens pensionsanstalt framhållit, torde några avgörande hinder icke möta mot att tillämpa anställningsformen extra ordinarie för ifrågavarande docenter, under förutsättning att bestämda reg­ ler meddelas om anställningens upphörande efter viss längsta anställnings­ tid. Jag vill även erinra, att Sveriges docentförbund livligt förordat att frågan örn tjänste- och familjepension löses genom anlitande av den extra ordinarie anställningsformen. Såsom av det anförda torde ha framgått är jag närmast böjd för att för­ orda, att frågan om tjänste- och familjepension för docent- och forskarsti­ pendiaterna löses på så sätt, att de erhålla anställning såsom extra ordinarie tjänstemän under viss begränsad tid. Tiden har emellertid tyvärr icke med­ givit att underkasta denna fråga den ytterligare beredning, som är en förut­ sättning för att förslag i ämnet nu skall kunna underställas riksdagen. Härtill kommer att ett uppskov med det slutliga ställningstagandet till docent- och forskarstipendiatemas avlönings- och pensionsförhållanden torde vara på­ kallat med hänsyn till den förestående löneregleringen för statstjänstemän.

160 Kungl. Maj:ts proposition nr '273.

Jag har för avsikt att, sedan sistnämnda spörsmål vunnit sin lösning, så snart lämpligen ske kan ånyo anmäla frågan om en reglering av docent- och forskarstipendiaternas avlönings- och pensionsförhållanden. dag är för närvarande endast beredd att föreslå en provisorisk förbättring av docent- och forskarstipendiaternas avlöningsförmåner. I dylikt avseende för­ ordar jag, att de nuvarande arvodena höjas, för docentstipendiaterna från 6 000 kronor till 7 200 kronor och för forskarstipendiaterna från 7 000 kronor till 8 200 kronor, allt för år räknat. Då dyrtidstillägg och kristillägg alltjämt böra utgå å arvodena, innebär mitt förslag en löneförbättring för såväl docent­ som forskarstipendiaterna med 1 723 kronor. Jag förutsätter vidare, att provi­ soriskt lönetillägg å 660 kronor därjämte kommer att under nästa budgetår utgå till docent- och forskarstipendiaterna, vilka för innevarande budgetår tillerkänts tillfälligt lönetillägg å 300 kronor. Såsom skäl för en förhöjning av docentstipendiema har bland annat åbe­ ropats, att stipendiaterna borde befrias från tvånget att skaffa sig biinkomster. Om docentstipendierna bli föremål för den av mig förordade betydande höj­ ningen, synas stipendiaterna som regel icke böra få inneha bisysslor, vilka kunna nämnvärt hindra dem i deras forskning. För rätt att inneha bisyssla torde, i enlighet med av kanslern framlagt förslag, böra fordras uttryckligt medgivande av kanslern i varje särskilt fall. Till följd av den av mig förordade höjningen av docentstipendierna torde de i § 10 kungörelsen 1925: 211 angivna arvodena till vikarierande akademiska lärare böra undergå motsvarande förhöjning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga härav påkallade ändringar i nämnda kungörelse.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle antalet docentstipen­ dier för nästa budgetår komma att ökas från 41 till 65 vid universitetet i Upp­ sala, från 40 till 63 vid universitetet i Lund och fortfarande utgöra 5 vid karo­ linska institutet. Med ett stipendiebelopp av 7 200 kronor skulle medelsbeho­ vet till docentstipendier under universitetens och karolinska institutets avlöningsanslag för nästa budgetår komma att ökas, för universitetet i Uppsala med 222 000 kronor till 468 000 kronor, för universitetet i Lund med 213 600 kronor till 453 600 kronor och för karolinska institutet med 6 000 kronor till 36 000 kronor. Under avdelning I. i avlöningsstaterna för Uppsala universitet, Lunds uni­ versitet och karolinska institutet äro nu uppförda förslagsvis betecknade an­ slagsposter till ersättningar åt vikarierande akademiska lärare å respektive 10 000 kronor, 10 000 kronor och 5 000 kronor. Dessa anslagsposter ha under senare år betydligt överskridits. Med hänsyn härtill och till den av mig för­ ordade höjningen av arvodena till vikarierande akademiska lärare torde de nu utgående anslagsbeloppen böra fördubblas och således böra uppföras med 20 000 kronor i universitetens avlöningsstater och med 10 000 kronor i karo­ linska institutets avlöningsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 161

Anslaget till Gemensamma universitetsändamål: Forskarstipendier för do­ center vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, vilket nu är uppfört med 49 000 kronor, bör vid bifall till den av mig förordade ökningen av antalet forskarstipendier från 7 till 14 och höj­ ningen av forskarstipendierna från 7 000 till 8 200 kronor för nästa budget­ år höjas med 65 800 kronor till (14X8 200=) 114 800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 191,6. 1 sami. Nr 273. 11

162 Kungl. Majlis proposition nr 1273.

lil. Organisationen av den meteorologiska forsk­ ningen och undervisningen m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 februari 1945 tillkallade min företrädare i ämbetet samma dag professorn vid Stockholms högskola H. J. K. W. Ahlmann och professorn vid universitetet i Uppsala E. H. No­ rinder att såsom sakkunniga inom departementet verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa frågor rörande organisationen på längre sikt av den meteorologiska forskningen och undervisningen. Jämlikt meddelade direktiv ha de sakkunniga därvid haft att överväga dels frågan örn upprätthål­ lande för framtiden av den undervisning i meteorologi vid Stockholms hög­ skola, som bedrives av förste statsmeteorologen T. Bergeron, dels ett från kanslern för rikets universitet framfört förslag, att Bergeron i stället skulle knytas till universitetet i Uppsala och att föreliggande planer för ombyggnad av meteorologiska institutionen i Uppsala med hänsyn härtill skulle undergå revision, dels ock spörsmålet, huruvida förläggningen till Stockholm av en professur i meteorologi skulle kräva särskilda institutionslokaler ävensom — i sådant fall — omfattningen av dessa. Med skrivelse den 26 januari 1946 ha de sakkunniga framlagt resultatet av den av dem i ämnet verkställda utredningen. Häröver ha — efter remiss — yttranden avgivits av kanslern för rikets universitet, efter hörande av vederbörande vid universitetet i Uppsala och vid Stockholms högskola, av styrelsen för lanthrukshögskolan, efter hörande av högskolans lärarråd, av Sveriges meteorologiska och hy dr ologiska institut, chefen för flygvapnet, luft}artsstyrelsen, statskontoret samt byggnadssty­ relsen.

1. Nuvarande förhållanden.

Vid Uppsala universitet finnes en ordinarie professur i meteoro­ logi, vilken för närvarande innehaves av professorn H. Köhler. I egenskap av föreståndare för den meteorologiska institutionen vid universitetet biträdes denne av en förste assistent, en andre assistent och två förste amanuenser, varjämte å institutionen tjänstgör en institutionsvaktmästare i lönegraden A 7. Institutionen är inrymd i en särskild byggnad å det astronomiska observatoriets område. Å detta område finnes även sedan år 1864 ett meteorologiskt observatorium. I anslutning härtill må erinras att genom beslut vid 1945 års riksdag för budgetåret 1945/46 anvisats ett investeringsanslag av 90 000 kronor till uppförande av byggnad för meteorologiska institutionen vid uni­

Kungl. Majlis 'proposition nr 273. 163 versitetet i Uppsala, vilken byggnad avsetts skola inrymma det meteorologiska observatoriet och förläggas å det universitetet tillhöriga hemmanet Marsta nr 5 i Bälinge socken. Vidare har 1946 års riksdag — med bifall till ett av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punk­ ten 69, därom framställt förslag — till utrustning för det meteorologiska labo­ ratoriet i Marsta för nästa budgetår anvisat ett reservationsanslag av 90 000 kronor. Akademisk undervisning i meteorologi förekommer vidare vid Stock­ holms högskola. Undervisningen meddelas av docenten i meteorologi vid högskolan, förste statsmeteorologen T. Bergeron, vilken i samband där­ med beviljats tjänstledighet från sin befattning i Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Denna undervisning bedrives med bidrag av statsme­ del. För ändamålet har å riksstaten för innevarande budgetår anvisats ett an­ slag av 22 000 kronor, vilket jämlikt beslut av Kungl. Majit den 22 juni 1945 skall disponeras på följande sätt: 1 . Arvode med 14 800 kronor för år räknat åt förste stats­ meteorologen, docenten T. Bergeron för undervisning och

2 . Ersättning åt Bergeron med det belopp, som han visar sig hava vid tjänstledighet från sin befattning såsom förste statsmeteorolog inbetalat till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för å tjänstledighetstiden belöpande

3 600 4. Avlönande av biträden vid undervisningen i meteorologi

Summa kronor 22 000. Genom förenämnda beslut har Kungl. Majit härjämte föreskrivit, att det för Bergeron beräknade arvodet av 14 800 kronor skall utgå under förutsättning att denne — under tjänstledighet budgetåret 1945/46 från sin befattning som förste statsmeteorolog — fullgör en undervisningsskyldighet i meteorologi av i medeltal fyra föreläsningstimmar i veckan med rätt för honom att utbyta högst hälften av antalet föreläsningar under varje termin mot seminarieövningar med motsvarande antal timmar. Ungefär hälften av undervisningen har där­ vid förutsatts skola ingå i Stockholms högskolas undervisningsprogram och återstoden i programmet för en vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bedriven kursverksamhet. Beträffande dispositionen av ifrågavarande anslag har härjämte föreskrivits, att den för avlönande av biträden nr. m. avsedda posten å 2 900 kronor må på förslag av Bergeron och efter samråd med omförmälda institut av högsko­ lans styrelse användas jämväl till bestridande av andra med nämnda under­ visning förenade kostnader. Med bifall till ett av Kungl. Majit i årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 121 därom framlagt förslag har riksdagen för

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

2. Sakkunnigförslaget.

Med avseende åmeteorologiens ut vecklin g lia de sakkunniga i sitt utlåtande anfört i huvudsak följande.

Meteorologien har under de senaste decennierna undergått en utveckling, vilken i fråga om vissa faser varit extremt hastig. I hög grad har denna utveck­ ling påskyndats genom de långtgående militära krav, vilka ställts på meteoro­ logien under de två senaste världskrigen och särskilt under det sista. Planering och utförande av alla slags militära operationer ha icke blott ställt stora krav på tillgång i fråga om så fullständiga klimatologiska data som möjligt utan även erfordrat att meteorologien ställt möjligast pålitliga väderleksförutsägelser till förfogande för igångsättandet i rätt tid av de militära operationerna. Om­ fattningen av dessa militära behov, vad beträffar meteorologien under det andra världskriget, torde framgå av den omständigheten att enbart Förenta staterna haft cirka 10 000 militära meteorologer i tjänst under detta krig. Av dessa ha minst 5 000 med omsorg utvalda unga män med god akademisk förut­ bildning undergått en grundlig yrkesutbildning i meteorologi vid de fem ameri­ kanska universitet, vilka av de militära myndigheterna anförtroddes sådan ut­ bildning. Enahanda ha förhållandena varit i de andra stora krigförande länderna. Dessa stora krav på meteorologien äro till sin natur krigskonjunkturbetonade. Den snabbt stegrade betydelsen av ämnet måste å andra sidan i högsta grad befrämja åtminstone vissa grenar av den meteorologiska forskningen, icke minst därigenom, att skickliga meteorologer fått resurser i sin hand för sin forskning, vilka det under fredliga tider skulle ha tagit flera årtionden att få fram. Men även under fredsförhållanden har meteorologien under de senaste decen­ nierna undergått en avsevärd och påfallande snabb utveckling, vilken i hög grad stimulerats av det behov av säkra väderleksförutsägelser, som kräves av den snabbt utvecklade flygtrafiken. Man behöver i det sammanhanget endast erinra om de beklagliga konsekvenser i form av svåra flygkatastrofer som blivit en följd av felaktiga eller ofullständiga väderleksförutsägelser. Uttalanden av ledande meteorologer med god facklig utbildning och vilka äga förutsättning att bedöma de kvalifikationer, som böra ställas på en för väderlekstjänst ansvarig meteorolog, gå enstämmigt i den riktningen att kraven på den veten­ skapliga skolningen måste ställas mycket höga. Aven om de militära intressena under de senaste världskrigen och den stegrade flygtrafiken haft stimulerande inflytande på meteorologiens utveck­ ling, ligger dock den väsentliga orsaken till meteorologiens utveckling under de, senaste decennierna vida djupare och bottnar i ämnets egenart. Meteorologien utgör läran örn atmosfärens fysik. Ämnet är i allra högsta grad beroende av grundvetenskaperna särskilt fysik, matematik och matematisk fysik. En tilllämpning av dessa vetenskapsgrenars resultat på ett så rörligt element som vår atmosfär ställer alldeles särskilt stora fordringar på vetenskapsmannens för­ kunskaper och kritiska skärpa. Meteorologiens egenskap att vara en på atmosfärens fysik tillämpad veten­ skapsgren torde utgöra den förnämsta orsaken till ämnets hastiga uppsving under de senaste decennierna. Det är främst genom utvecklingen av fysikaliska och särskilt elektrofysikaliska mätmetoder som man inom meteorologien fått i

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 167

sin hand nödvändiga experimentella hjälpmedel för ämnets utveckling. Under en lång följd av är var man hänvisad att arbeta med ett tvådimensionalt observationssystem — man fick nöja sig med observationer av de ordinära meteorologiska elementen vid jordytan medan kännedom om atmosfärens till­ stånd högre lipp endast kunde uppnås genom beskrivande observationer av moln. Försök gjordes visserligen redan i början på 1900-talet att komma ur detta tvångsläge genom att sända upp drakar, försedda med meteorologiska, registrerande apparater. Metoden ledde till skäligen betydelselösa resultat. Senare försök på 1920—30-talet att få fram data från meteorologiska instru­ ment på flygplan gåvo bättre men icke fullt tillfredsställande resultat. Det blev alltmera klart för meteorologerna att kännedomen om luftmas­ sornas egenskaper högre upp var ett nödvändigt villkor för att kunna närmare tränga in i väderleksväxlingarnas mekanism. Det blev också tack vare en märklig utveckling av fysikaliska mätmetoder som den meteorologiska forsk­ ningen plötsligen gjorde sitt kanske hittills viktigaste framsteg i senare tid. Det skedde genom utvecklingen av radiosonderna, vilka blevo utexperimenterade strax före senaste världskrig. En radiosond består av en fritt i atmosfären uppsläppt ballong, som bär små lätta meteorologiska instrument i förbindelse med en liten radiosändare, vilken från instrumenten utsänder radio­ signaler för luftens temperatur, tryck och fuktighet från olika höjd i atmosfären. Genom en mottagare på marken erhålles omedelbar information örn tillståndet högre upp i atmosfären. Tack vare radiosonderna, vilka särskilt under senaste världskrig fått en oanad utveckling och tillämpning, har meteorologien utveck­ lats från ett tvådimensionalt system till ett tredimensionalt. Svårigheten att bestämma exempelvis vindriktningarna ovanför tjocka molnlager, där drift­ banorna för små fria ballonger icke längre äro iakttagbara, har lösts genom elektriska metoder. Möjligheten att genom pejling lokalisera åskväderscentra på stora avstånd — en fråga av största betydelse för flygtrafiken — har även lösts genom experimentella fysikaliska metoder. Örn meteorologien som experimentell vetenskap är nära sammankopplad med den experimentella fysiken så är den i avsevärd grad även bunden till den matematiska fysiken. Särskilt gäller detta atmosfärens termodynamik och aerodynamik. Meteorologiens mest betydelsefulla praktiska tillämpning omfattar den synoptiska meteorologien eller väderleksläran. Denna är ytterst intimt för­ knippad med andra viktiga delar av meteorologien. Erfarenheten har visat, att näi det gäller forskning inom väderleksläran, är meteorologen i hög grad beroende av grundlig kännedom i fråga örn experimentell utrustning och dess rätta handha vande, en nödvändig förutsättning för forskning på området. Meteorologen måste även besitta teoretisk kunskap och förmåga att arbeta med den matematisk-fysiska hjälpapparat, som är nödvändig för att lösa de många gånger svåra och intrikata problemställningar, vilka dyka upp inom den synoptiska meteorologien. Åsikten att den synoptiska meteorologien skulle kunna, exempelvis i fråga örn väderleksförutsiigelser, karakteriseras av ett antal fastställda regler och system på vilka man utan vidare skulle kunna bygga väderleksförutsägelser är felaktig. Som tillämpad vetenskapsgren är den moderna synoptiska meteorologien i högsta grad beroende av aktiviserad forsk­ ning — ett förhållande, vilket särskilt klart framträder enligt erfarenheterna från senaste världskrig. Beträffande den meteorologiska forskningens och u nder visningen s n u v arande läge i Sverige lia de sakkunniga

168 Kungl. May.ts 'proposition nr 273.

uttalat, att det meteorologiska observatoriet i Uppsala, för vilket på sätt förut berörts genom beslut vid 1945 års riksdag medel anvisats till nybyggnad och utrustning, dessförinnan sedan år 1874 icke undergått några väsentliga för­ ändringar i fråga om utrymmen och resurser. Vidare ha de sakkunniga erinrat, att den meteorologiska institutionen vid universitetet i byggnadshänseende icke undergått några förändringar sedan år 1885 trots upprepade framställningar därom från universitetsmyndigheternas sida. Institutionen kunde som följd härav numera icke anses motsvara sitt ändamål, enär plats saknades för den vetenskapliga forskningen och nära nog alla tillgängliga utrymmen tagits i anspråk för institutionens bibliotek. Hiirjämte ha de sakkunniga framhållit, att meteorologiprofessuren vid Uppsala universitet alltjämt utgjorde den enda ordinarie professuren i ämnet i landet. De sakkunniga lia härefter i huvudsak anfört:

Granskas examensförhållandena i ämnet meteorologi vid Uppsala universitet för perioden 1925—1945 så finner man att tentamina avlagts för ämbets- och kandidatexamen av 93 studerande och licentiatexamen av 7. Två äro för när­ varande sysselsatta med licentiatuppgifter. Medan Förenta staterna brottas med ett arbetslöshetsproblem för många tusentals under kriget utbildade och verksamma meteorologer stå vi här i landet inför en allvarlig brist på fackutbildade meteorologer. En jämförelse i fråga örn meteorologiens ställning ur forskningssynpunkt mellan vårt land och vårt grannland Norge är rent beklämmande. I Norge finnas flera professurer i ämnet och ytterligare en hög meteorologbefattning kommer snarast att inrättas. Därtill kommer att de norska meteorologerna ernått en internationellt ledande ställning, vilken icke minst gjort sig gällande under senaste världskrig. Professor dr Sverre Petterssen, tidigare chef för väder­ lekstjänsten på Vestlandet i Norge, har sålunda varit ledare för krigsmeteorologien i England under senaste världskrig, och även utgivit en större läro­ bok: »Weather Analysis and Forecasting», vilken är mycket använd inom den amerikanska meteorologiska utbildningen och sedan några år antagen för högre studier i meteorologi vid Uppsala universitet. I Förenta staterna arbetar en framstående svensk meteorolog, vilken tidigare efter sina licentiatstudier i Sverige varit knuten till Bergenskolan, professorn C. G. Rossby, chef för Meteorological Institution of Chicago University. Han är även ordförande i American Meteorological Society. Professor Rossby har spelat en framstående roll i fråga om U. S. A:s väderlekstjänst under kriget. Han har dessutom till­ sammans med sina medarbetare hunnit att utarbeta en ny metod av stort värde för väderleksanalys, vilken i litteraturen går under namnet: isentropisk analys. Det behov av meteorologer, som nu förefinnes här i landet, kan för när­ varande icke fyllas. Detta sakförhållande har varit av så uppseendeväckande karaktär att det blivit föremål för stark kritik i vissa fackorgan. I de fall det gäller meteorologtjänster, där lägre utbildning kräves är bristen icke så all­ varlig då utbildningstiden icke är lång. Vida betänkligare är frågan huru det sörjts för åt erväxten för högre tjänster där stora fordringar måste ställas på den utbildade meteorologen. I sådana fall gäller det meteorologer, vilka ha forskningsprestationer bakom sig. Att söka kringgå dessa svårigheter på det lättköpta sättet, att man försöker transformera utbildningen att bli någon

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 169

slags kvalifikation för tjänstemän i ett ämbetsverk är i grunden felaktigt och hämmar sig snart. De högre meteorologtjänsterna fordra innehavare med god utbildning bakom sig. Den allmänna insyn vi hittills hunnit företaga över väderlekstjänster sådana dessa letts och transformerats i vissa utländska centralanstalter, särskilt efter förra världskriget, giver skrämmande bevis på vart det leder när forsknings­ intressena förkvävas och enbart tjänstemannarutin blir avgörande. Väderleks­ tjänst och väderleksförutsägelser utgöra ett i högsta grad ömtåligt och svårbehandlat verksamhetsområde. Man kan därför icke våga borteliminera en grundlig utbildning. På grund av skäl, som vi här anfört, finna vi det vara en ytterst trängande angelägenhet att åtgärder snarast vidtagas i syfte att befrämja utbildningen av meteorologer här i landet. Detta gäller såväl meteorologer för lägre tjänster som sådana för högre tjänster. I det senare fallet bör det ovillkorligen krävas grundlig utbildning och forskningsprestationer.

De sakkunniga ha därefter erinrat, hurusom de vid fullgörandet av sitt upp­ drag jämlikt medgivande av Kungl. Maj:t beretts tillfälle att konferera med professorn Rossby, vilken därefter i en till de sakkunniga överlämnad, den 21 januari 1946 dagtecknad promemoria sammanfattat sina synpunkter på frågan om den akademiska meteorologiens ordnande i Sverige. I sin omförmälda promemoria, vilken återgivits av de sakkunniga, har professorn Rossby i huvudsak anfört följande.

Den akademiska meteorologien har i huvudsak tre uppgifter: a) att bedriva forskning inom den rena och den tillämpade meteorologien, b) att utbilda meteorologer både för praktisk och för vetenskaplig verk­ samhet, samt c) att samarbeta med vissa andra vetenskaper i utforskandet av problem, som icke helt falla inom den rena meteorologiens sfär. Lösningen av dessa arbetsuppgifter ställer vissa krav på den akademiska meteorologiens organisation, som i det följande skall närmare belysas. För att förstå dessa krav är det nödvändigt att kort beröra den meteorologiska forsk­ ningens natur. Utforskandet av de lagar, som bestämma lufthavets rörelser och tillståndsändringar sker genom två ännu tämligen skilda angreppsmetoder, nämligen: dels beskrivande undersökningar av individuella väderlekssituationer med hjälp av det rikliga synoptiska observationsmaterial, som nu i allt större ut­ sträckning börjar bli tillgängligt, och dels teoretiska undersökningar av idealiserade modeller av atmosfäriska rörelsetillstånd. Under de allra sista åren har också försök gjorts att genomföra vissa teoretiska prognostiska beräkningar direkt på observerade väderleks­ situationer. Sådana försök komma utan tvivel att bliva mycket talrikare i framtiden. Det torde utan vidare vara tydligt, att dessa två arbetsmetoder måste bedrivas parallellt och genom intimt personligt samarbete mellan beskrivande och teoretiska meteorologer. Örn så icke är fallet föreligger alltid en stor fara att den beskrivande meteorologens tolkningsförsök bliva oförenliga med accepterade dynamiska lagar och att teoretikerns spekulationer bli sterila och hans modeller orealistiska.

170 Kungl. May.ts 'proposition nr 273.

På grund av ämnets omfattning är det omöjligt att förena och tillfredsställa den teoretiska och den beskrivande meteorologiska forskningens krav i en person. Det är därför i allra högsta grad önskvärt för en allsidig attack på de meteorologiska problemen att ämnet blir representerat av minst två professorer förlagda till ett och samma institut och engagerade i ömsesidigt befruktande undersökningar. Dessa professorer måste kompletteras med specialister inom vissa områden, som icke nu äro centrala, men som inom de kommande tio eller femton åren antagligen komma att bliva mer och mer betydelsefulla. Sålunda bedrives redan nu över hela världen ett intensivt arbete på att modernisera meteoro­ logiska mätningsmetoder genom moderna elektriska hjälpmedel. Utforskandet av de mycket höga luftskikten kommer likaledes att kräva helt nya mätnings­ metoder. Denna experimentella och instrumentella sida av meteorologien bör stärkas, både på grund av den rena meteorologiens tendens att mer och mer intressera sig för de mycket höga luftskikten och på grund av dess potentiella betydelse för aeronautiken i studiet av kommunikationsproblem och för den allmänna geofysiken. För närvarande skötes utbildningen av meteorologer utöver den akademiska undervisningen i huvudsak genom speciella kurser vid Sveriges meteorologiska och hvdrologiska institut. Ett forskningsinstitut, som är avskuret från under­ visning kan ej på ett effektivt sätt kontinuerligt påverka den praktiska meteorologiska verksamheten inom landet. Ett sådant institut har ej heller samma möjlighet att konfronteras med de nya problem, som oupphörligt dyka upp i den praktiska väderlekstjänsten. Både ur forskningssynpunkt och av hänsyn till den praktiska meteorologiens vitala intressen är det önskvärt att det föreslagna forskningsinstitutet så snart som möjligt övertar ansvaret för den professionella utbildningen av meteorologer för de civila och militära väderlekstjänsterna såväl som för akademiska behov. Detta kan emellertid icke ske om ej landets akademiska resurser inom meteorologien samlas inom ett enda välorganiserat institut. I Förenta staterna skötes utbildningen av meteorologer för de civila och militära väderlekstjänsterna genom kontakt mellan statsmakterna och vissa universitet. Programmet fastställes genom överenskommelse. I vissa fall för­ ordnas militära och civila meteorologer till universiteten för att bidraga vid undervisningen. Liknande anordningar torde väl kunna göras i Sverige. På grund av de stora erfarenheter, som under senare år samlats i Förenta staterna rörande synoptiska arbetsmetoder rekommenderas på det livligaste att professorn i synoptisk meteorologi vid det föreslagna centrala akademiska institutet må få tillfälle att under flera månaders tid studera den praktiska meteorologiska undervisningen vid valda amerikanska institutioner. En sådan studieresa bör lämpligen förenas med en studie av de praktiska synoptiska problem, som kommit i förgrunden genom atlantflygets snabba utveckling. Det tillrådes likaledes på det livligaste att också den nuvarande professorn i meteorologi vid Uppsala universitet får tillfälle att genom lämpliga studieresor personligen få återknyta förbindelserna med sitt vetenskapliga område i utlandet. Detta gäller i synnerhet med hänsyn till vissa i Förenta staterna på­ gående aeronautiskt betydelsefulla undersökningar rörande isbildning på flyg­ plan och liknande problem, som falla inom professor Köhlers speciella intressesfär. För att effektivt bedriva de forsknings- och undervisningsarbeten, som diskuterats ovan, är det nödvändigt att det dagliga observationsmaterialet från

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 171

Europa under vissa perioder av året göres tillgängligt för det föreslagna institutet. Detta kan ske med hjälp av teleprintermaskiner. Det är troligt, att en allt större del av de observationer, som nu dagligen samlas i Stockholm, komma att distribueras genom teleprinternätet, och detta skulle komma den praktiska undervisningen till godo. En stor del av den praktiska synoptiska laboratorieundervisningen kan och bör emellertid ske med hjälp av äldre, väl valda situationer, till vilka materialet bör ställas till förfogande av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Det är antagligt att det praktiska samarbetet mellan Sveriges meteorolo­ giska och hydrologiska institut, flygvapnet och den akademiska meteorologien på det stora hela skulle vinna på att det föreslagna centrala forsknings- och undervisningsinstitutet förlägges till Stockholm, så att goda möjligheter för personlig kontakt skapas. A andra sidan må framhållas, att i Förenta staterna alla akademiska meteorologiska institutioner äro förlagda till andra städer än Washington, nämligen Boston, New York, Chicago, Los Angeles, utan att samarbetet därigenom lidit. Det kan i högsta grad ifrågasättas om en person som är engagerad i synoptiska undersökningar och undervisning är i stånd att taga aktiv och personlig del i den dagliga väderlekstjänsten och dess diskussioner utan att i någon mån det akademiska arbetet blir lidande därav. Frågan örn vart det föreslagna centrala akademiska meteorologiska institutet bör förläggas bör därför snarast lösas med beaktande av var de största ekonomiska resurserna för vidare utveckling föreligga. För närvarande är samarbetet mellan Sveriges meteorologiska och hydro­ logiska institut och den existerande akademiska meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet ytterst otillfredsställande. Det är därför tydligt, att frågan om organiserat samarbete mellan Sveriges meteorologiska och hydro­ logiska institut och andra institutioner måste lösas på samma gång som den akademiska meteorologien ordnas. Följande synpunkter böra därvid betraktas: a) Den meteorologiska forskningen måste organiseras så att den är beredd att besvara de frågor, som komma att uppstå genom flygets snabba utveckling och de nya problem, som därigenom uppstå. b) Forskningen i tillämpad meteorologi måste så ordnas, att den kan hjälpa Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i lösningen av de praktiska krav, som komma att ställas på Sverige av andra länder i sammanhang med internationell flygtrafik och i sammanhang med dessa länders egna behov av meteorologiska observationer av olika och nya slag från Sverige. _ c) En sålunda riktad utveckling får ej vara till förfång för fri forskning i meteorologi. Chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bör vara i bättre position än någon annan person i landet att bedöma de inre och yttre krav, som berörts i a) och b). Det måste därför betraktas såsom en av de skyldigheter som åligga chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut att med minsta möjliga ingrepp i den fria forskningen stärka meteorolo­ giens akademiska utveckling inom landet. På så sätt skulle de krav, som sannolikt komma att ställas på landet både utifrån och från försvarets sida, kunna tillgodoses. Detta kan möjligen ske genom en meteorologisk av chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut föreslagen och av Kungl. Maj:t ut­ nämnd forskningskommitté i vilken chefen för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bör vara ordförande, med representanter för universiteten, för flygforskning och för försvaret. På tillstyrkan av denna kommitté bör det

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

vara möjligt för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut att under kontrakt anordna specialundersökningar både vid det föreslagna centrala meteorologiska forskningsinstitutet och vid andra privata eller offentliga institutioner. Det bör också finnas möjligheter att genom experimentella kon­ trakt stimulera industriellt intresse i vissa instrumentproblem. En sådan forskningskommitté existerar nu i Förenta staterna som ett gemen­ samt företag för den civila och de militära väderlekstjänsterna och många kontrakt ha uppgjorts med universitet och industrier (till exempel General Electric Company) för både grundforskning och tillämpad forskning i meteorologi. Genom det föreslagna kontraktsystemet bör det vara möjligt att temporärt utvidga det föreslagna meteorologiska forskningsinstitutets budget och verk­ samhet utan att alltför mycket störa den fria forskningen. Särskilt inom den rena teoretiska-synoptiska meteorologien äro såväl de praktiska som grund­ problemen så nära förbundna, att den lösning, som här föreslagits, i själva verket bör vara av stor hjälp för den fria grundforskningen.

I anslutning härtill ha de sakkunniga — under framhållande av att de jämväl varit i tillfälle att samråda med den förenämnde norske meteorologen Pet­ terssen, som därvid helt delat de av Rossby framförda synpunkterna — vidare anfört:

Under de förhandlingar, som fördes med Rossby och Petterssen övervägdes den lämpligaste förläggningsorten för den påyrkade koncentrerade meteorolo­ giska forskningen och undervisningen. De undervisnings- och forskningsföretag, som närmast kunde komma ifråga voro antingen Stockholms högskola eller Uppsala universitet. Avgörande för en koncentrerad förläggning måste vara den ort, där staten tidigare investerat sina största belopp i nödvändiga komplette­ rande institutioner för forskning och utbildning. Vi lia i detta hänseende funnit, att valet obetingat måste falla på Uppsala universitet.

De sakkunniga ha härefter framlagt följande förslag till den me­ teorologiska forskningens och undervisningens ord­ nande på lång sikt, därvid de sakkunniga i huvudsak anfört:

1. Inrättandet av en ny ordinarie professur i meteorologi vid Uppsala universitet. Denna skall vara inriktad på synoptisk meteorologi. Skälet för dubblering av professuren är, som tidigare anförts, att ämnet meteorologi är så omfattande, att professuren icke kan företrädas av endast en person. Som professurens förste innehavare föreslå vi, i anslutning till tidigare enhälligt väckt förslag av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Rappsala universitet, docenten vid Stockholms högskola T. Bergeron. Eftersom det ifrågasatts, att Rossby skulle erbjudas nämnda professur, har han på vår direkta förfrågan därom svarat att han icke önskar ifrågakomma, så mycket mer som för professuren finnes att tillgå fullt kompetent person. Det bör beaktas, att eleverna vid tentamen i ämnet meteorologi böra undergå prövning i de båda delar av ämnet, som representeras av de båda professurerna, dock med hänsyn tagen därtill, att tiden för inhämtande av kurserna häri­ genom icke förlänges. 2. Uppförandet av en ny meteorologisk institutionsbyggnad vid Uppsala universitet, avsedd för de två professurerna och med delvis gemensamma

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 173

lokaler och tjänstemän. Institutionen bör uppföras på samma tomt som den nuvarande föråldrade institutionen. 3. En koncentration av undervisningen i meteorologi, såväl den högre som lägre akademiska och den för meteorologisk tjänsteexamen avsedda, till den meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet. Den av oss föreslagna nya institutionen är beräknad för normal utbildning av meteorologer. Föreläsningslokaler för en temporärt stor ansvällning av elever för de närmaste åren för såväl civila som militära utbildningsbehov kunna, enligt vad vi erfarit, beredas inom universitetsbyggnaden, vilken är belägen på några minuters avstånd från meteorologiska institutionen. 4. Åtgärder för skapande av kontakt mellan den meteorologiska forskningen och den praktiskt verksamma meteorologien i Stockholm samt för Rossbys anställning i Sverige. I sitt förut återgivna utlåtande har Rossby understrukit nödvändigheten av ett samarbete mellan de beskrivande och teoretiskt arbetande meteorologerna och vikten av en lösning av frågan om ett organi­ serat samarbete mellan Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut å den ena sidan och forsknings- och undervisningsinstitutionen i Uppsala å den andra. Det framgick även redan på tidigt stadium av vår utredning att frågan om organisationen på längre sikt av den meteorologiska forskningen och under­ visningen i vårt land var på det intimaste förknippad med problemet att på ett eller annat sätt skapa anställningsmöjligheter för en meteorolog, på vilken måste ställas mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens som erfarenhet och organisatorisk skicklighet. För denna meteorolog måste med det snaraste beredas en ledande ställning inom landets centrala meteorolo­ giska organisation — Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. För att kunna fylla denna sin uppgift bör han i görligaste män vara avlastad från rent administrativa uppgifter. Ett planenligt och möjligast effektivt utnyttjande av investerade statsmedel kräver att utbildningen av meteorologer med såväl högre som enklare kom­ petens effektiviseras. Även om utbildningen vid ett tillfälle anses vara till­ fredsställande är meteorologien stadd i så snabb utveckling att fara för stagna­ tion lätt inträffar ifall icke förutsättningar skapas för planenlig efterutbildning. För att överblicka, sammanhålla och leda i en sådan situation erfordras en meteorologisk kapacitet av oomtvistlig kompetens. Under Rossbys senaste uppehåll i Sverige frågade vi honom, huruvida det funnes möjlighet för honom att på vissa villkor återvända hit. Han förklarade sig villig därtill. Samtliga i dessa angelägenheter tillfrågade myndigheter och personer äro ense om den synnerligen stora betydelsen av förvärvandet av Rossbys kapacitet både som vetenskapsman och organisatör. Överdirektören för Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, G. Slett enmark, avgår från sin tjänst 1949, men det är av största vikt att Rossby kan anknytas till denna institution i ställning som den meteorologiskt ledande fackmannen så snart som möjligt och senast från och med 1947. Vi föreslå där­ för, att Rossby erhåller anställning vid Sveriges meteorologiska och hydrolo­ giska institut med särskilt arvode intill 1949. För att utnyttja Rossbys stora vetenskapliga kapacitet, möjliggöra hans kontakt med meteorologiens akademiska utveckling inom landet och för att förverkliga det nödvändiga samarbetet mellan institutet i Uppsala, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och flygvapnets meteorologiska in­ tressen är det nödvändigt att han också äger en professors ställning. Alla skäl

174 Kungl. Maj:ts yraposition nr 273.

tala för, att denna förlägges till Stockholms högskola, där erforderlig kontakt erhålles till andra närstående forskningsgrenar såsom fysik, mekanik och fysisk geografi. Vi föreslå sålunda, att Rossby, under förutsättning att han återvänder till Sverige, förutom en arvodesbefattning vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut erhåller en ställning som professor vid Stockholms högskola med de tjänsteåligganden, som möjliggöra förverkligandet av ovan berörda önskemål och med en lön anpassad därefter. Avsikten med vårt förslag är icke att Rossby skall vara bunden att hålla några regelbundna föreläsningar utan att han i mera obunden form skall ha möjlighet att inför akademiskt forum genom seminarier och specialföreläs­ ningar meddela undervisning över vissa aktuella problem. Detta är betydelse­ fullt för de tjänstemän vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som äga endast lägre akademisk examen, men önska förvärva högre kompetens. För studerande vid Stockholms högskola, som önska deltaga i den regel­ bundna undervisningen i meteorologi vid universitetet i Uppsala, kan den möjligheten tänkas att de beredas tillfälle att erhålla statsbidrag för resekost­ nader till Uppsala. Eftersom det här icke kan röra sig om något större elev­ antal, torde dessa kostnader bli blygsamma. 5. Kurser för efterutbildning av äldre i statens tjänst anställda meteorolog er. Genom det nödläge den meteorologiska utbildningen iråkat här i landet har ut­ bildningen avsevärt forcerats och det är fara värt att utbildningen härigenom blivit i viss mån icke så fullständig som vore önskvärt. Därtill kommer att meteorologien är stadd i snabb utveckling. Den ställes alltjämt inför nya uppgifter icke minst med hänsyn till ökad säkerhet ifråga om väderleksförutsägelser för flyg. 6. Inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté för att samordna de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Rossby har i sitt yttrande hävdat behovet av ett sådant samordnande organ och han har betonat att ett sådant forskningsråd redan existerar i Förenta staterna. Med hänsyn till de stora belopp, som staten investerat såväl i meteorologiska verksamhets­ grenar som i forskning och undervisning anse vi det vara ofrånkomligt, att ett sådant råd inrättas. Rådet bör lia sådan sammansättning att som självskrivna representanter böra ingå innehavarna av de båda professurerna i meteorologi vid Uppsala universitet, innehavaren av professuren vid nämnda universitet i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar samt den ledande meteorologen vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som sam­ tidigt bör vara ordförande i rådet. För övrigt överlämnas till Kungl. Maj:ts bedömande rådets övriga sammansättning och befogenhet. I

I anslutning till sina sålunda framlagda förslag lia de sakkunniga verkställt vissa kostnadsberäkningar. Med avseende å personalkostnader m. m. ha de sakkunniga uttalat, att avlöningskostnaderna för den nya professuren i Uppsala och arvode till Rossby å den föreslagna professuren för honom vid Stockholms högskola syntes kunna bestridas av de anslagsmedel, som nu vore avsedda för meteorologiundervis­ ningen vid högskolan. De sakkunniga ha vidare i förevarande avseende bland annat anfört:

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 175

För utbildning av tjänstemeteorologer utgår för närvarande ett anslag av 37 000 kronor till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I och med överflyttningen till Uppsala universitet av utbildningen av tjänstemeteorologer böra vissa besparingar i detta anslag kunna uppnås. Sålunda kan den erforder­ liga undervisningen i allmän meteorologi överföras på den till den ordinarie professuren hörande undervisningsassistenten. Även undervisningen i mate­ matik torde kunna ordnas med de resurser, vilka ifråga om lämpliga lärarkrafter finnas vid Uppsala universitet. Detta gäller även erforderlig under­ visning i fysik. Besparingen i nu utgående anslag bör bli föremål för ytterligare utredning. Eftersom överflyttning av meteorologiundervisningen till Uppsala måste avvakta institutionsbyggnadens i Uppsala färdigställande, finnes god tid för sådan utredning.

Kostnaderna för nybyggnad oell utrustning för den meteorologiska institu­ tionen vid universitetet i Uppsala lia uppskattats till ett sammanlagt belopp av 503 200 kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader 53 200 kronor. De sakkunniga ha — med överlämnande av i ärendet uppgjorda skissrit­ ningar och kostnadsberäkningar — härutinnan bland annat anfört:

För utredning av föreslagen nybyggnad för den meteorologiska institutionen har anlitats byggnadsingenjören Simon Lindsjö, vilken i samråd med pro­ fessorn Köhler uppgjort ritningar, planering och detaljerade kostnadsberäk­ ningar. Förslaget är utarbetat på grundval av tidigare förslag med beaktande av den utvidgning, som är nödvändig för att bereda plats för två professurer. På grund av den korta tid, som stått till förfogande har det icke varit möjligt att företaga uppmätning, avvägning och stallning av tomten. Det kan därför bli nödvändigt att ändra byggnadens å tomtkartan föreslagna läge och i samband därmed göra mindre ändringar i planlösningen, dock med bibehållande av byggnadens storlek och inom ramen av gjord kostnads­ beräkning. Kostnadsberäkningarna för erforderlig utrustning ha verkställts av Köhler. Med hänsyn till den brådskande situationen ifråga örn institutionens färdig­ ställande och långa leveranstider för instrument och verktygsmaskiner föreslås att utrustningsanslaget måtte beviljas i samband med beviljande av medel för institutionens uppförande.

3. Remissyttranden.

Vid remissbehandlingen har behovet av åtgärder till en förstärkning av den meteorologiska forskningen och undervisningen allmänt vitsordats. Därvid har även tämligen genomgående förordats en koncentrering av ifrågavarande verk­ samhet till Uppsala universitet. I övrigt har utformningen av de sakkunnigas förslag i åtskilliga hänseenden blivit föremål för kritik, särskilt från statskonto­ rets samt från Sveriges meteorologiska och hydrologiska instituts sida. Av remissyttranden må här återgivas följande. Statskontoret, som föreslagit en förnyad utredning, har bland annat anfört:

Gränserna mellan meteorologisk-hydrologiska rådets och den föreslagna forskningskommitténs uppgifter och kompetensområden förefalla i hög grad

176 Kungl. Marits 'proposition nr 273.

oklara. Tillskapandet av en särskild forskningskommitté vid sidan av det nyinrättade rådet måste i vart fall innebära en påtaglig överorganisation. Statskontoret har vidare uppmärksammat, att såväl den högre akademiska som den rent yrkesbetonade lägre meteorologiundervisningen skulle koncen­ treras till Uppsala universitet. Ämbetsverket, som icke besitter någon sakkun­ skap ifråga örn meteorologiundervisningens lämpliga ordnande, måste likväl beteckna det som föga ändamålsenligt eller överensstämmande med vedertagna principer att förlägga vissa yrkeskurser för tjänstemän, av vilka icke kräves akademisk examen, till ett universitet. Huruvida meteorologisk tjänsteexamen är ägnad att skänka tillräcklig underbyggnad för meteorologer, som skola utöva prognostjänst, undandrar sig statskontorets bedömande, men då stats­ makterna så sent som 1945 fastställt stadgar för dylik examen och bestämt att anordningen provisoriskt skall tillämpas under 5 ä 6 år efter den 1 juli 1945 torde närmare erfarenheter böra avvaktas, innan frågan om den lägre meteorologiundervisningens överflyttande till Uppsala universitet upptages till avgörande. Trots att utredningsmännen sålunda förorda en koncentration av hela meteorologiundervisningen till Uppsala, skulle enligt förslaget alltjämt finnas en särskild professor vid Stockholms högskola (Rossby) med uppgift att »inför akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar meddela under­ visning över vissa aktuella problem». Utredningsmännen synas närmast ha tänkt sig att dessa specialföreläsningar skulle bevistas av tjänstemän vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som äga endast lägre akademisk examen men önska förvärva högre kompetens. Andra studerande vid Stockholms högskola, som önska deltaga i den regelbundna undervisningen i meteorologi, föreslås få statsbidrag för resekostnader till Uppsala. Statskontoret finner uppenbart, att ett sålunda beskaffat förslag icke är ägnat att läggas till grund för proposition till riksdagen. Vid den förnyade utredning, som lärer bliva ofrånkomlig, synes förtjänt att närmare under­ sökas, huruvida icke en organisatoriskt klarare och mer rationell lösning skulle kunna ernås efter i huvudsak följande linjer. 1. Den vetenskapliga forskningen och högre undervisningen i meteorologi koncentreras till Uppsala universitet, som för ändamålet får den meteorologiska institutionen i erforderlig mån utvidgad och moderniserad. 2. I syfte att provisoriskt förstärka den synoptiska meteorologiens ställning inrättas en personlig professur i detta ämne, vilken tillsättes genom kallelse eller efter ansökan i enlighet med vad som om tillsättande av akademiska lärarbefattningar finnes särskilt stadgat. Professurens innehavare bör för­ binda sig att vid den nuvarande professorns i meteorologi avgång, om så skulle prövas ändamålsenligt, övertaga den undervisningsskyldighet, som ankommer på nämnde professor. 3. Den yrkesbetonade undervisningen för avläggande av meteorologisk tjänsteexamen bibehålies vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Denna undervisning ledes av en förste statsmeteorolog. 4. Den nuvarande undervisningen i meteorologi vid Stockholms hög­ skola nedlägges. 5. Meteorologiska och hydrologiska rådets uppgifter utvidgas att avse även erforderlig samordning av den meteorologiska forskningen och under­ visningen, varjämte rådet bör fungera som kontaktorgan mellan institutet och meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 177

Sveriges meteorologiska och hydrologisha institut har tillstyrkt, att princip­ beslut fattas dels om inrättande av en professur i meteorologi, särskilt väderlekslära, vid universitetet i Uppsala, dels örn den utvidgning av den redan beslutade institutionsbyggnaden, som blir erforderlig såväl på grund härav som för den lägre undervisning som avses förlagd dit. Institutet har vidare före­ slagit, att en sakkunnig utredning verkställes rörande denna forsknings- och undervisningsinstitutions organisation och därmed sammanhängande frågor. Denna utredning bör enligt institutets mening särskilt taga sikte på åstad­ kommandet av en sådan organisation, att en effektiv forsknings- och under­ visningsverksamhet garanteras inom den nya institutionen och att den lägre undervisningen kan bibehålla sin särart i den akademiska miljön. Institutet har härtill i huvudsak anfört:

Båda de meteorologiska experter, som de sakkunniga anlitat, äga en stor och väldokumenterad erfarenhet av de praktiska krav, som numera ställas på modern väderlekstjänst och prognostik, och hava även i ledande ställning med­ verkat i organisationen av undervisning i meteorologi särskilt i USA. Ingen av dem äger emellertid full förtrogenhet med svenska förhållanden och det är åtskilligt i den nu framlagda utredningen, som tyder på att de haft att fullgöra ett hastverk, utan nödig kontakt med dem, som för närvarande handhava svensk meteorologisk undervisning eller äro inbegripna i svenskt forsknings­ arbete inom meteorologien. Även utredningsmännen synas hava gjort ett hastverk sedan de efter kon­ takten med de nämnda experterna i grunden lära hava reviderat sin upp­ fattning. En allvarlig följd härav har blivit, att utredningen icke fått den avgränsning och stringens som ämnets vikt kräver, utan ofta flyter ut i lösa spekulationer och antydningar. Institutet har grundad anledning att hoppas, att genom de åtgärder, som vidtagits jämlikt beslut vid 1945 års riksdag, den lägre meteorologiska under­ visningen, varmed här förstås bibringande av kunskaper motsvarande högst två betyg i filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen, skall bli i stort sett tillgodosedd. Det är emellertid tydligt, att kontinuiteten mellan denna undervisning och den högre undervisning, som går fram till licentiatexamen och doktorsgrad och är avsedd att utveckla forskarbegåvningen, icke häri­ genom är tillfredsställande löst. Institutet kan vitsorda det stora behovet av den föreslagna professuren i synoptisk meteorologi och vill samtidigt framhålla vikten av att innehavaren av densamma är högt meriterad beträffande dynamisk fysik och aerologi. Utredningsmännens förslag att förlägga undervisningen i dess helhet till en jämväl för meteorologisk forskning avsedd institution i Uppsala motiveras av önskemålet att koncentrera tillgängliga lärarkrafter och övriga för undervis­ ning och forskning till förfogande stående resurser inom en institution. På grundval av ett uttalande av professor Bossby framhålles, att en uppdelning på två skilda institutioner, förlagda till olika platser, måste medföra en splitt­ ring och försvagning, som skulle vara oförenlig med ett effektivt utnyttjande av investerade statsmedel. Sveriges meteorologiska och liydrologiska institut har intet att invända mot de synpunkter som framlagts till stöd för att den akademiska undervis­ ningen i sin helhet förlägges till en plats. En nära samverkan mellan före- Bihang till riksdagens -protokoll 19\G. 1 sami. Nr 273. 12

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

trädarna för meteorologiens olika delar, den mera teoretiskt betonade och den praktiskt-svnoptiska, synes i hög grad önskvärd. Den synoptiska meteorologien måste för sin utveckling bygga på en fast grund i dynamiken och den matema­ tiska och experimentella fysiken. Utan en sådan grund föreligger stor fara för att den utvecklas i dogmatisk eller rent spekulativ riktning, till men för en sund utveckling. Vad beträffar platsen för den gemensamma institutionen har institutet, i samband med frågan örn ordnandet av undervisning i meteorologi vid Stock­ holms högskola, förut framhållit vissa synpunkter, som visa behovet av en nära kontakt mellan den akademiska undervisningen i meteorologi å ena sidan och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut å den andra. Det väsent­ ligaste av de skäl, som då framfördes till förmån för undervisningens för­ läggande till Stockholm, vore att densamma fordrar nära kontakt med väder­ lekstjänsten, så att undervisningen i synoptisk meteorologi kunde delvis bedrivas parallellt med iakttagelser rörande det aktuella väderleksläget och att det vore av vikt att meteorologaspiranter delvis kunde tjänstgöra vid institutet samtidigt som de deltoge i undervisningen, varigenom utbildningen bland annat rent ekonomiskt skulle underlättas. Dessa skäl tala fortfarande för att den nu föreslagna enhetliga institutionen förlägges till närheten av Stockholm, men de synas å andra sidan, med de erfarenheter som nu föreligga och den utveckling av vissa tekniska hjälpmedel som skett, icke så vägande som förut. Det synoptiska materialet överföres medelst teleprinter till väderlekstjänsterna vid flygplatserna, och en liknande överföring kan äga rum till undervisningsinstitutionen i Uppsala. Det innebär givetvis en fördel, att undervisningen kan disponera sitt eget material och sina egna synoptiska kartor utan att hämmas av ett samtidigt pågående praktiskt utnyttjande av materialet. Den invändningen, att man härmed ger upp den nära kontakten med det praktiska prognosarbetet, kan mötas med att intet i planläggningen och organisationen av institutionens i Uppsala verksamhet behöver utesluta att densamma kompletteras med en mindre, praktisk kurs förlagd till meteorolo­ giska och hydrologiska institutet i Stockholm, på liknande sätt, som t. ex. läkarnas utbildning delvis förlägges till större sjukhus. Det är otvivelaktigt, att en mycket stor del av undervisningen bör kunna bedrivas utan denna omedelbara kontakt med den praktiska väderlekstjänsten, som i många fall kan ersättas av lärarens diskussion och analys av kartor upprättade på grund av det till institutionen översända synoptiska materialet. En viktig förutsätt­ ning för undervisningens i synoptisk meteorologi bedrivande i Uppsala synes emellertid vara, ej blott att synoptiskt material överföres till institutionen, utan också att tillräcklig arbetskraft står till förfogande för dess överförande till synoptiska kartor, samt för kontroll och granskning av detsamma. En ganska omfattande personal måste beräknas för detta ändamål, om de aktuella synoptiska kartor, på vilka undervisningen delvis bör baseras, skola få den detaljrikedom, aktualitet och kontinuitet, som måste förutsättas. Den före­ liggande utredningen ger ingen uppfattning om storleken av den hjälppersonal, som får anses nödvändig för att även aktuellt kartmaterial skall kunna ställas till undervisningens förfogande. Institutet kan under ovan angivna förutsättningar tillstyrka förslaget att förlägga den utvidgade meteorologiska institutionen till Uppsala. Vad slutligen punkterna 4, 5 och 6 i utredningsmännens förslag angår, får institutet här inskränka sig till att understryka betydelsen av att en nära

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 179

kontakt uppehälles mellan institutet å ena sidan och forsknings- och undervisningsinstitutionen å den andra. Säkraste garantien för en fruktbärande kontakt är otvivelaktigt, att institutets ledning och innehavarna av profes­ surerna hava förmåga och vilja till inbördes samarbete.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet har — med instämmande i ett av föreståndaren för den meteorologiska institutionen, professorn Köhler avgivet yttrande — tillstyrkt de sakkunnigas förslag med vissa avvikelser, i vad detsamma avser organisationen av den ifrågasatta meteorologiska forskningskommittén. Sektionen har härvid anfört:

Sektionen vill uttala sin tillfredsställelse över det förslag, som framlagts av de kommitterade. Det ansluter sig i väsentliga punkter till framställningar, s°m tidigare gjorts av sektionen, och det synes sektionen att de i detsamma föreslagna åtgärderna äro synnerligen väl ägnade att befrämja meteorologiens utveckling i vårt land samt samarbetet mellan dess olika grenar. Sektionen hälsar givetvis med glädje förslaget örn en ny professur i meteorologi vid universitetet och att till dess förste innehavare kallas docent T. Bergeron, vilken redan år 1944 av sektionen föreslogs till en personlig professur. Genom uppförande av den planerade nya institutionsbyggnaden, nu beräk­ nad för två professurer, kommer en av universitetets angelägnaste byggnads­ frågor att lösas. Sektionen vill understryka vikten av att den grundläggande meteorologiska undervisningen koncentreras till en plats och där göres så fullständig som möjligt, i stället för att som nu vara splittrad på tre håll. Genom förefintlig­ heten av den nuvarande professuren i meteorologi och den meteorologiska institutionen samt inrättandet av det nya observatoriet vid IVIarsta ävensom genom kontakten med Upplands flygflottilj och flygkadettskolan har Uppsala större förutsättningar än någon annan plats i riket som centrum för den meteorologiska forskningen och undervisningen. Den nödvändiga kontakten mellan institutionen i Uppsala och den praktiskt verksamma meteorologien i Stockholm bör icke vara svår att upprätthålla. Förslaget om en meteorologisk forskningskommitté tillstyrkes av sektionen. Ett betydelsefullt organ för att åstadkomma det önskvärda samarbetet mellan forskning och tillämpning skapas härigenom. Beträffande denna kommitté vill sektionen framföra vissa synpunkter. Även örn kommittén utöver de i betän­ kandet föreslagna medlemmarna kommer att inrymma representant för flyg­ vapnet och eventuellt marinen bör den icke erhålla samma karaktär som de forskningsråd, vilka inrättats eller föreslagits för teknisk, medicinsk och natur­ vetenskaplig forskning utan den bör vara en kommitté eller nämnd för att åvägabringa ett fruktbart samarbete. Namnet råd torde därför böra undvikas. Varken kommittén eller någon dess medlem bör ha en överordnad ställning, varigenom den akademiska forskningens frihet skulle kunna löpa fara att in­ skränkas. Sektionen avstyrker förslaget att någon viss ämbetsman obligatoriskt skall vara ordförande. Lämpligast torde vara, att kommittén inom sig väljer ordförande. En annan möjlighet är att ordföranden förordnas av Kungl. Majit för viss tid. Sektionen finner tanken att söka återbörda professor Rossby till Sverige mycket lycklig och tillstyrker livligt att han på föreslaget sätt knytes till Sveri­ ges meteorologiska och hydrologiska institutet och till Stockholms högskola.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Denna åtgärd skulle bliva av stor betydelse för institutet och för samarbetet mellan detta och den akademiska forskningen. Slutligen vill sektionen understryka vikten av att med hänsyn till långa leveranstider, utrustningsanslaget beviljas samtidigt med medel till institutio­ nens uppförande.

Större akademiska konsistoriet vid Uppsala universitet har instämt i vad matematisk-naturvetenskapliga sektionen i ärendet anfört samt därjämte hem­ ställt, att utformandet av den blivande institutionsbyggnaden måtte uppdra­ gas åt sakkunnig arkitekt ävensom att vid utarbetandet av ritningar till bygg­ nadens yttre nödig hänsyn tages till att byggnaden värdigt informas i den miljö där dess förläggande skall ske. Matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola har tillstyrkt de sakkunnigas förslag samt därvid anfört:

Avdelningen understryker den stora betydelsen av att snabba åtgärder vid­ tagas för stärkandet av den meteorologiska forskningen och undervisningen i landet. Avdelningen tillstyrker därför inrättandet av en ny professur i synoptisk meteorologi. Då denna måste samverka med den i Uppsala redan förefintliga professuren i meteorologi och då det skulle vålla statsverket en merkostnad att iordningställa tvenne institut på skilda orter, är det välbetänkt att förlägga den föreslagna nya professuren till Uppsala universitet. En ny institutionsbyggnad måste emellertid på grund av den nuvarandes bristfällighet uppföras och förses med erforderlig utrustning. Avdelningen förutsätter, att universitetet på bästa sätt tillgodosett dessa krav i de föreliggande ritningarna och kostnadsberäk­ ningarna. Avdelningen fäster stort avseende vid de sakkunnigas mening angående be­ hovet av ett intimt samarbete mellan institutionen i Uppsala och de organisa­ tioner i Stockholm, som svara för den praktiska väderlekstjänsten, främst Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut samt flygvapnets väder­ lekstjänst. På grund av meteorologiens stora betydelse för icke endast den civila och militära flygverksamheten utan även för lantbruket, fisket och sjöfarten m. m. är det av synnerlig vikt att få till stånd en lämplig samordning av intressena. I denna böra forskningen och undervisningen intaga en mycket betydelsefull ställning. För att tillgodose detta önskemål liksom även av andra orsaker är det i högsta grad önskvärt, att professor Rossby snarast möjligt kunde åter för­ värvas till Sverige. Avdelningen finner, att de av de sakkunniga föreslagna for­ merna härför äro ändamålsenliga. Den fäster särskild vikt vid Rossby^ anknyt­ ning till Stockholms högskola såsom professor med de åligganden ifråga örn undervisning, som skisseras av de sakkunniga. Därmed erhålles en garanti för att de speciella vetenskapliga behoven i Stockholm bliva tillgodosedda och landets stab av meteorologer kan utökas genom att även studerande i Stock­ holm erbjudas möjlighet till specialutbildning på högre stadium. Tjänstemän­ nen vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut beredas samtidigt möjlighet till den direkta kontakt med vetenskapen och dess landvinningar, som är av sådan betydelse för väderlekstjänstens effektiva bedrivande. Pro­ fessor Rossbys erkänt stora vetenskapliga kapacitet och hans omfattande er­

Kungl. Muj:ts proposition nr 273. 181

farenheter inom den praktiskt tillämpade meteorologiens organisation göra honom i hög grad ägnad att bekläda de tilltänkta posterna. De sakkunnigas förslag örn en forskningskommitté för att samordna de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna finner avdelningen myc­ ket beaktansvärt.

Kanslern för rikets universitet, som tillstyrkt en koncentration av ali under­ visning och examination till Uppsala universitet ävensom inrättandet av ytter­ ligare en professur i meteorologi vid universitetet och uppförandet av en ny meteorologisk institutionsbyggnad därstädes, har i huvudsak anfört: Sedan beslut numera fattats om inrättande av ett meteorologiskt observa­ torium i Marsta utanför Uppsala, synas övervägande skäl tala för att ali under­ visning och examination i meteorologi koncentreras till Uppsala universitet. Jag tillstyrker därför förslaget härom. Likaledes tillstyrker jag de sakkunnigas förslag dels att vid Uppsala univer­ sitet måtte inrättas en ny professur i meteorologi, inriktad på synoptisk mete­ orologi, vilken befattning synes kunna benämnas »professur i meteorologi, särskilt väderlekslära», samt att docenten Bergeron måtte utan tjänstens ledigförklarande utnämnas till innehavare av denna professorsbefattning, dels ock om anslag till uppförande av en för 2 professorer avsedd, i närheten av den nuvarande institutionen belägen ny meteorologisk institutionsbyggnad, även­ som till utrustning av denna nya institution. Vad särskilt beträffar frågan om den nya institutionsbyggnaden och dess utrustning hänvisar jag till de önskemål, som framställts av de akademiska myndigheterna i Uppsala, vilka önskemål jag vill understödja. Jag har ingenting att erinra mot inrättandet av en meteorologisk forsknings­ kommitté med den av de sakkunniga föreslagna sammansättningen. Dock håller jag före, att ordföranden bör utses av Kungl. Majit för viss tid. De sakkunniga ha icke gjort något försök till fullständig beräkning av de med de framförda förslagens realiserande förenade kostnaderna utan ha för­ ordat en kommande utredning i detta hänseende. Jag anser mig därför ifråga örn denna del av sakkunnigutredningen böra inskränka mig till att framhålla, att den på grund av den nya professurens inrättande erforderliga ökningen av ma leri elanslaget sannolikt måste beräknas avsevärt högre än de sakkunniga tänkt sig. Lantbrukshögskolans lärarråd har — under erinran att vid högskolan finnes en institution för fysik och meteorologi, vid vilken dagligen meteorologiska observationer förekomma — framhållit den stora betydelsen för landets jord­ bruk av en utvidgning av den meteorologiska forskningen samt livligt förordat bifall till de sakkunnigas förslag härom. Lärarrådet har vidare bland annat anfört. För en så specialiserad institution som lantbrukshögskolan vore ett sam­ arbete med en meteorologisk institution med det forskningsprogram som de sakkunniga föreslå av stort värde. Även om det för jordbruksforskningen är ett primärt intresse att exempelvis få klarhet örn den faktiska instrålning och ut­ strålning som äger rum, så fordras det, örn strålningen skall ställas i relation till atmosfärens temperatur och fuktighetsförhållanden, observationsmaterial som endast kan erhållas vid ett aerologiskt observatorium. Det skulle alltså å ena sidan vara till fördel för lantbrukshögskolan att få del av materialet från

182 Kungl. Marits proposition nr 273.

universitetets forskning. Å andra sidan borde de vid lantbrukshögskolan utför­ da strålningsundersökningarna etc. vara av värde för de meteorologiska insti­ tutionerna i Uppsala. Lärarrådet vill i detta sammanhang erinra örn, att ett tungt vägande skäl för lantbrukshögskolans förläggande till Ultuna var möjligheten till samarbete med Uppsala universitets naturvetenskapliga institutioner. Lantbrukshögsko­ lan hälsar med tillfredsställelse varje åtgärd, som kan befordra detta sam­ arbete. På en punkt vill lärarrådet dock föreslå ett tillägg till det föreliggande för­ slaget. De sakkunniga hemställa om inrättandet av en meteorologisk forskningskommitté. Lärarrådet vill föreslå, att i denna kommitté måtte ingå även en representant för jordbruksmeteorologien, vald av lantbrukshögskolans lärarråd.

Styrelsen för lantbrukshögskolan har — under åberopande i övrigt av lärar­ rådets yttrande — framhållit, att enligt styrelsens mening ordföranden i den föreslagna forskningskommittén ej borde vara självskriven utan antingen utses av kommittén eller Kungl. Majit. Chefen för flygvapnet, som understrukit den stora betydelsen för flygvapnet av en effektiv väderlekstjänst och i anslutning därtill tillstyrkt inrättandet av en professur i synoptisk meteorologi, har i huvudsak anfört:

Det synes även ändamålsenligt, att den högre undervisningen och forsk­ ningen i meteorologi centraliseras till Uppsala universitet samt att en god kon­ takt skapas mellan forskningen och den praktiska väderlekstjänsten i landet. Den vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bedrivna tvååriga utbildningen för militärmeteorologaspiranter har enligt hitintills vunna erfa­ renheter fungerat tillfredsställande och synes vara ändamålsenlig. Chefen för flygvapnet har emellertid i princip intet att erinra mot att den samordnas med den högre akademiska utbildningen och förlägges till Uppsala universitet, un­ der förutsättning att utbildningen icke omlägges till fria akademiska studier utan bibehålies i sin nuvarande karaktär av skola samt att ändringen ur eko­ nomisk synpunkt och med hänsyn till tillgången på i praktisk väderlekstjänst skolade lärarkrafter visar sig vara rationell. Utredningsmännen ha dock icke närmare berört de med en ändrad förläggning av skolan förenade praktiska konsekvenserna, lokal- och personalbehov m. m., vilka borde utredas. Det synes bland annat viktigt att sådana åtgärder vidtagas, att de teoretiska kun­ skapernas tillämpning i observations- och prognostjänst kan tillräckligt övas även på aktuella väderlekslägen. Det system, som nu tillämpas vid utbildning­ en är ur flygvapnets synpunkt mest ändamålsenligt, bland annat emedan elever, som icke i normal takt förmå tillgodogöra sig utbildningen och icke visa tillräckliga anlag för yrket, i tid kunna skiljas från skolan. Chefen för flygvapnet finner utredningsmännens förslag att skapa möjlig­ heter till efterutbildning av äldre i statens tjänst anställda meteorologer synner­ ligen motiverat. Militärmeteorologpersonalen har på grund av personalbrist och ständigt ökade arbetsuppgifter, särskilt under beredskapsåren, i regel icke kunnat genom självstudier och vetenskapliga arbeten öka sin kompetens för högre befattningar eller i erforderlig omfattning följa med utvecklingen inom meteorologien. Då tjänstgöringstiden i och med ökad tillgång på personal så småningom kan tänkas bliva normal och samtidigt den meteorologiska utbild­ ningen avsevärt förbättras, är det fullt motiverat, att lämplig personal kom­ menderas till fortsatt utbildning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 183

Vad slutligen angår av utredningsmännen föreslaget forskningsråd synes det lämpligt att chefen för flygvapnet, som har ansvaret för krigsmaktens väder­ lekstjänst, är representerad i detta råd.

Luftfartsstyr elsen har — under framhållande av att enligt dess mening två skilda problem här krävde sin lösning, nämligen dels spörsmålet om tillgodose­ ende av det omedelbara behovet av meteorologpersonal för väderlekstjänsten inom luftfarten, dels frågan om meteorologiundervisningens ordnande — bland annat anfört:

Vad det förstnämnda spörsmålet beträffar framstår det enligt luftf artssty­ relsens mening såsom ett oeftergivligt krav, att åtgärder vidtagas för utbildning av minst 20—30 meteorologer enbart för flygväderlekstjänsten för de när­ maste åren. Om hinder möter att ordna dylik utbildning torde en utväg vara att för en tidsperiod av 2—4 år anställa utländska meteorologer, förslagsvis amerikanska, enär visst överskott å meteorologpersonal synes i och med kri­ gets upphörande vara att emotse i Förenta staterna. Givet är att en dylik lösning av problemet förutsätter, att relativt goda löner kunna erbjudas veder­ börande. Den nu antydda lösningen torde dock böra betraktas såsom en nödfalls­ utväg och tillgripas först örn det visar sig att en effektiv utbildning av svenska meteorologer på kort tid icke går att genomföra. Luftfartsstyrelsen vill dock hålla för sannolikt att en dylik utbildning kan genomföras. Såsom stöd härför vill styrelsen åberopa erfarenheter från Amerika, där snabbutbildning med hänsyn till krigets behov ägt rum och såvitt känt givit i stort sett goda resul­ tat. Utbildningen i Amerika har såvitt styrelsen har sig bekant i betydande omfattning organiserats av förenämnda professor Rossby, och styrelsen vill därför —- i likhet med de sakkunniga — framhålla önskvärdheten av att Rossby knytes till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för att med sina omfattande erfarenheter från meteorologiundervisningens ordnande i Amerika bidraga till problemets lösning i Sverige. Ifråga om meteorologiundervisningens ordnande på längre sikt får luftfarts­ styrelsen framhålla, att styrelsen intet har att erinra mot att undervisningen, såsom de sakkunniga föreslagit, koncentreras till Uppsala. Styrelsen vill dock understryka betydelsen av att ett samarbete i möjligaste mån underlättas mel­ lan institutionen i Uppsala och institutet i syfte att å ena sidan studerande vid universitetet må beredas tillfälle att deltaga i praktiskt tillämpningsarbete, t. ex. på en större trafikflygplats, och att å andra sidan meteorologer vid institutet beredas möjlighet att fullfölja akademiska studier, t. ex. för avläggande av licentiatexamen. Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att därest stor­ flygplatsen — som styrelsen föreslagit -—■ förlägges till trakten av Halmsjön, goda järnvägs- och landsvägsförbindelser kunna påräknas mellan storflygplat­ sen och Uppsala, vilket måste anses vara värdefullt ur här ifrågavarande syn­ punkter. Avslutningsvis finner sig luftfartsstyrelsen icke böra underlåta att ytterligare understryka betydelsen för den civila luftfarten av att effektiva åtgärder i de avseenden, som här antytts, snarast möjligt vidtagas.

Slutligen har byggnadsstyrelsen med avseende å den föreslagna nya institutionsbyggnaden förklarat sig icke ha något att erinra mot att nybyggnad för en meteorologisk institution vid Uppsala universitet uppföres antingen såsom

184 Kungl. Marits proposition nr 273. kommittén föreslagit på observatorietomten eller på denna angränsande, uni­ versitetet tillhörig mark. Styrelsen har emellertid funnit de i ärendet framlagda skissritningarna icke i föreliggande skick kunna läggas till grund för slutgiltiga ritningars utarbetande. Den korta remisstiden hade emellertid icke medgivit ritningarnas omarbetande inom styrelsen, varför detta enligt styrelsen syntes böra ske sedan arkitekt för byggnaden i vanlig ordning utsetts. Mot de beräk­ nade kostnaderna för en nybyggnad, 450 000 kronor, har byggnadsstyrelsen icke haft någon erinran. i• * Departe­ Den meteorologiska vetenskapen har under de senaste decennierna undergått mentschefen. en utveckling, som i vissa hänseenden varit utomordentligt snabb. Samtidigt har denna vetenskaps praktiska tillämpning erhållit en allt större betydelse, varvid främst luftfartens behov av säkra väderleksförutsägelser gjort sig gäl­ lande. Med hänsyn härtill ha också från statsmakternas sida vissa åtgärder vid­ tagits för att stärka vårt lands resurser ifråga örn undervisning och forskning på förevarande område. Jag erinrar härvid, hurusom jämlikt beslut vid 1945 års riksdag dels en särskild undervisningsavdelning organiserats vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, främst avsedd för forcerad utbild­ ning av det för de närmaste åren erforderliga antalet militärmeteorologer, dels förste statsmeteorologen, docenten T. H. P. Bergeron frigjorts från sin tjänst­ göring vid institutet för att helt ägna sig åt undervisning och forskning i ämnet vid Stockholms högskola mot arvode motsvarande en professorslön, varvid undervisningen vid högskolan delvis avpassats för institutets elever. Vidare ha — på sätt förut berörts — jämlikt beslut vid samma riksdag medel anvisats till uppförande av ett nytt meteorologiskt observatorium vid Uppsala univer­ sitet, där vårt lands enda ordinarie professur i ämnet finnes inrättad. De anordningar med avseende å den meteorologiska undervisningen, som sålunda genomförts från och med innevarande budgetår, äro av provisorisk karaktär och ha planerats för en tid av 5 å 6 år. Vad åter angår frågan örn den meteorologiska forskningens och undervisningens organisation på längre sikt så har denna gjorts till föremål för en särskild sakkunnigutredning, vars resul­ tat nu föreligger till bedömande. De sakkunnigas härutinnan framlagda förslag innebär — såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår — i huvudsak följande. Forskningen och undervisningen i meteorologi, såväl den akademiska som den lägre undervisningen i ämnet, böra i princip koncentreras till en plats för att landets resurser på området skola kunna utnyttjas så rationellt som möjligt. Såsom förläggningsort bör därvid väljas den plats, där de största kapitalinves­ teringarna med avseende å nödvändiga kompletterande institutioner för forsk­ ning och utbildning redan skett, nämligen Uppsala universitet. Med hänsyn till meteorologiens utveckling kan ämnet enligt de sakkunniga icke längre behärs­ kas av en person, varför en dubblering av den nuvarande meteorologiprofessu­ ren vid universitetet bör äga rum. Den nya professuren bör därvid främst avse

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 185 den synoptiska meteorologien. Till denna nya professur bör enligt de sakkun­ nigas mening utses Bergeron. Vidare skall enligt sakkunnigförslaget den nuvarande föråldrade institutionsbyggnaden ersättas med en ny sådan, gemensam för de båda meteorologi­ professurerna. Den nya institutionsbyggnaden, som av de sakkunniga avsetts skola uppföras å samma tomt som den nuvarande, har till storleken beräknats med hänsyn till ett normalt utbildningsbehov. Föreläsningslokaler för den tem­ porära ansvällning av elevantalet, som beräknas för de närmaste åren för till­ godoseende av civila och militära utbildningsbehov, kunna enligt de sakkun­ niga beredas inom universitetsbyggnaden. Kostnaderna för den nya institutio­ nen ha av de sakkunniga uppskattats till ett sammanlagt belopp av 503 200 kronor, varav byggnadskostnader 450 000 kronor och utrustningskostnader 53 200 kronor. De sakkunniga ha vidare funnit behov föreligga av en meteorolog med mycket höga kvalifikationer såväl ifråga om vetenskaplig kompetens som organisatorisk skicklighet för att skapa erforderlig kontakt mellan det centrala meteorologiska ämbetsverket samt den meteorologiska forskningen och under­ visningen i landet ävensom för att planlägga verksamheten på det meteorolo­ giska området för framtiden. Det har därvid för de sakkunniga framstått såsom ett önskemål att för dessa uppgifter till vårt land åter förvärva den för när­ varande i Förenta staterna anställde svensken, professorn C. G. Rossby. I an­ slutning härtill ha de sakkunniga föreslagit, att för Rossby skulle tills vidare anordnas en befattning vid institutet mot lämpligt arvode ävensom en per­ sonlig professur i meteorologi vid Stockholms högskola. De sakkunniga ha i sistnämnda hänseende anfört, att Rossby icke avsetts skola vara bunden av någon bestämd föreläsningsplan utan i mera obunden form ha möjlighet att för akademiskt forum genom seminarier och specialföreläsningar belysa vissa aktu­ ella problem, vilket ansetts vara av särskild betydelse för de tjänstemän vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, som enbart äga lägre aka­ demisk examen och önska förvärva högre kompetens. Den nya professuren i meteorologi vid Uppsala universitet och den personliga professuren i ämnet vid Stockholms högskola för Rossby ha av de sakkunniga avsetts skola inrättas från och med den 1 januari 1947. De sakkunniga ha i anslutning härtill anfört, att det syntes angeläget att Rossby snarast möjligt kunde knytas till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. Med avseende å den meteorologiska undervisningen ha de sakkunniga vidare föreslagit särskilda efterutbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst. Slutligen lia de sakkunniga föreslagit inrättandet av en forskningskonmiitté för samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna. Så­ som ledamöter av denna kommitté ha avsetts skola ingå innehavarna av de båda meteorologiprofessurerna vid Uppsala universitet, innehavaren av profes­ suren vid niimnda universitet i elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar och — såsom tillika ordförande — den »ledande mete-

186 Kungl. Marits proposition nr 273.

orologen» vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. I övrigt ha de sakkunniga ansett sig kunna överlämna rådets sammansättning ävensom dess befogenheter till Kungl. Maj:ts bedömande. Den föreliggande utredningen synes mig erbjuda tillräckliga utgångspunkter för ett principiellt ställningstagande till frågan örn den meteorologiska forsk­ ningens och undervisningens organisation på längre sikt, även örn vissa därmed sammanhängande spörsmål torde kräva ytterligare överväganden. Vad till en början angår förslaget att koncentrera forskningen och undervis­ ningen i ämnet till Uppsala universitet så har detsamma i princip vid remiss­ behandlingen tämligen genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. För egen del har jag även funnit övervägande skäl tala för en dylik centralisering av forskningen och undervisningen på förevarande område. Det synes mig därvid lämpligt att jämväl den lägre undervisningen i ämnet förlägges till den meteorologiska institutionen vid nämnda universitet. Jag kan sålunda ej dela de principiella betänkligheter mot en sådan anordning, som anförts från stats­ kontorets sida. Såsom i ärendet framhållits lärer ur praktisk synpunkt något hinder häremot icke heller numera möta. Efter samråd med chefen för kom­ munikationsdepartementet vill jag emellertid uttala, att — såsom ock av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut framhållits — frågan om denna undervisnings närmare organisation med bibehållande av dess särart inom den akademiska miljön dessförinnan torde böra ytterligare övervägas. Förslaget att dubblera den vid universitetet förefintliga meteorologiprofessu­ ren, varvid den nya professuren främst avsetts för den synoptiska meteorolo­ gien, har av remissinstanserna allmänt tillstyrkts. Behovet av en sådan förstärk­ ning av den akademiska forskningen och undervisningen i ämnet synes mig även klart ådagalagt. Jag förordar alltså förslaget härom. Den nya professuren, vilken — på sätt universitetskanslern föreslagit — synes böra benämnas »pro­ fessur i meteorologi, särskilt väderlekslära», torde böra inrättas först från och med den 1 juli 1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Universitetsmyndigheterna ha tillstyrkt de sakkunnigas förslag att till förste inne­ havare av denna professur skulle utses förste statsmeteorologen, docenten T. H. P. Bergeron. Då tvekan sålunda icke synes råda om dennes speciella kvali­ fikationer för ifrågavarande professur, torde hinder ej böra möta mot att han utnämnes till innehavare därav utan att befattningen dessförinnan i vanlig ordning ledigförklaras. Vad vidare angår förslaget om uppförandet av en ny byggnad för den mete­ orologiska institutionen så utgör detta ett gammalt önskemål från universite­ tets sida. Då den nuvarande byggnaden är i hög grad föråldrad, kräver även ett bifall till vad jag i det föregående förordat ett förverkligande av detta önskemål. Mot den av de sakkunniga verkställda uppskattningen av byggnadskostnaderna, 450 000 kronor, har ingen erinran framställts från byggnadsstyrelsens sida. Däremot har byggnadsstyrelsen funnit de i ärendet framlagda skissritningarna icke kunna i föreliggande skick läggas till grund för slutgiltiga ritningar och

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 187 jämväl i övrigt ha vid remissbehandlingen vissa erinringar framförts med av­ seende å byggnadens utformning. Med hänsyn till angelägenheten av att denna nybyggnad snarast kommer till stånd vill jag likväl förorda, att till påbörjande därav ett investeringsanslag av 300 000 kronor anvisas å riksstaten för budget­ året 1946/47. Härom gör jag hemställan i det följande. Det torde därvid få ankomma å Kungl. Majit att efter av byggnadsstyrelsen verkställd överarbetning av förslaget fastställa ritningar för byggnaden ifråga ävensom bestämma dess närmare förläggning å universitetet tillhörig mark. Mot de beräknade kost­ naderna för utrustning av den planerade institutionsbyggnaden, i runt tal 53 000 kronor, har jag ingen erinran. De långa leveranstider, med vilka man för närvarande har att räkna, torde motivera att därför erforderliga medel anvisas redan för nästa budgetår. Då det nu gäller att med hänsyn till meteorologiens utveckling stärka vårt lands resurser i skilda hänseenden på ifrågavarande område framstår det så­ som synnerligen önskvärt att — såsom de sakkunniga ifrågasatt — hit kunna återförvärva den i det föregående omförmälde professorn C. G. Rossby, vilken är en internationellt erkänd kapacitet såsom vetenskapsman och organisatör på området. Enligt vad jag inhämtat är Rossby även villig härtill, därest lämpliga anställningsvillkor här kunna erbjudas honom. Vid övervägande av förevaran­ de spörsmål har jag funnit mig böra förorda, att i huvudsaklig överensstäm­ melse med vad de sakkunniga föreslagit för Rossby inrättas en personlig pro­ fessur i meteorologi, i varje fall tillsvidare knuten till Stockholms högskola. I likhet med vad jag tidigare uttalat beträffande den nya meteorologiprofes­ suren vid Uppsala universitet torde den sålunda för Rossby förordade person­ liga professuren vid Stockholms högskola böra inrättas från och med den 1 juli 1947. Beslut härom torde emellertid böra fattas redan nu. Frågan om anord­ nande av särskilda fortbildningskurser för äldre meteorologer i statens tjänst torde framdeles böra bli föremål för närmare överväganden inom kommunika­ tionsdepartementet. Slutligen synes även förslaget om inrättande av en forskningskommitté för en samordning av de meteorologiska forsknings- och undervisningsfrågorna tarva ytterligare överväganden. Därvid torde böra uppmärksammas, huruvida icke — såsom vid remissbehandlingen framhållits — syftet med en dylik kom­ mitté skulle kunna tillgodoses genom det redan förefintliga meteorologiska och hydrologiska rådet efter en lämplig omorganisation därav. Det torde få an­ komma å Kungl. Majit att härutinnan meddela de bestämmelser, som må befinnas erforderliga.

188 Kungl. Majlis proposition nr 273.

IV. Åtgärder för underlättande av flygmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige.

1. Inledning.

I skrivelse den 16 april 1943 hemställde chefen för flygvapnet om ut­ redning rörande frågan örn ordnandet av den flygmedicinska forskningsoch försöksverksamheten i Sverige. I anledning därav bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 30 augusti 1943 chefen för ecklesiastikdeparte­ mentet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva förslag i ämnet. Såsom sakkunniga tillkallade departementschefen lektorn I. H. E. Pauli, tillika ordförande, majoren vid flygvapnet I. O. D. Berg, professorn U. S. von Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen och förste flygläkaren N. E. G. Sundgren. De sakkunniga, vilka antagit benämningen den flygmedicinska utred­ ningen, avlämnade den 14 juni 1944 sitt betänkande. Till de förslag, som utredningen däri framförde, återkommer jag i det följande. Här skall endast erinras, att utredningen bland annat förordade inrättandet av en särskild, ecklesiastikdepartementet direkt underställd flygmedicinsk forsk­ ningsnämnd, vilken skulle få till uppgift att leda den flygmedicinska forsk­ nings- och försöksverksamheten. I remissyttrandena framställdes vissa erin­ ringar mot detta förslag. Sålunda funno chefen för flygvapnet och flyg­ förvaltningen samt försvarets sjukvårdsförvaltning flera skäl tala för att den flygmedicinska forskningen inordnades under det planerade medicin­ ska forskningsrådet, vilket lämpligen kunde ske i form av en särskild per­ manent subkommitté under rådet. I samband med anmälan av förslaget örn inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m. (proposition 1945: 301) berörde föredragande departe­ mentschefen även frågan om den flygmedicinska forskningens ordnande samt anförde därvid bland annat följande. Ehuru jag icke är beredd att nu taga ställning till samtliga de förslag, som de sakkunniga rörande den flygmedicinska forskningen framlagt, vill jag dock som min mening uttala, att det med hänsyn till det ändrade läge, som uppstått genom förslaget om inrättande av ett medicinskt forsknings­ råd, icke synes vare sig behövligt eller lämpligt att för den flygmedicinska forskningen inrättas ett särskilt fristående organ, vilket förutom sina egent­ liga arbetsuppgifter även skulle handha åtskilliga administrativa göromål. Ehuru den flygmedicinska forskningen är av speciell art, är den dock en form av medicinsk forskning och torde därför böra ledas av den auktorita­ tiva medicinska sakkunskap, som det föreslagna forskningsrådet är avsett att utgöra. Det synes lämpligt, att såväl frågan örn den organisatoriska

Kungl. Maj:ts proposition nr £73. 189 form, som bör givas åt den flygmedicinska forsknings- och försöksverk­ samheten inom rådets ram, som övriga av ifrågavarande sakkunniga fram­ förda förslag och synpunkter göras till föremål för övervägande inom forsk­ ningsrådet, innan ärendet slutligt förelägges riksdagen. Jag anser därför att, sedan forskningsrådet blivit tillsatt, åt detsamma bör uppdragas att skyndsamt upptaga dessa spörsmål till behandling samt därefter till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som kunna finnas påkallade. Genom beslut den 9 november 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens medicinska forskningsråd att skyndsamt till behandling upptaga såväl frå­ gan örn den organisatoriska form, som borde givas åt den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten inom rådets ram, som övriga av den flygmedicinska utredningen framförda förslag och synpunkter samt till Kungl. Majit inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som härav kunde finnas påkallade. Med anledning härav tillsattes av rådet den 3 december 1945 en kom­ mitté — bestående av professorn G. Kahlson, ordförande, och generalläka­ ren D. Lindsjö som representanter för rådet samt professorn U. S. von Euler-Chelpin, professorn E. Hohwii Christensen, kaptenen vid flygvapnet S. Sundgren och flygöverläkaren E. Westerberg — för att verkställa utred­ ning och till rådet inkomma med förslag i ärendet. Kommittén, i det följande kallad flygmedicinska utredning skommittén, har den 8 januari 1946 till statens medicinska forskningsråd avgivit sitt betänkande, vilket av rådet med eget utlåtande den 9 januari 1946 över­ lämnats till Kungl. Majit. Över flygmedicinska utredningens betänkande ha utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet, efter hörande av medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium, statskon­ toret, allmänna lönenämnden, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, direktionen över gym­ nastiska centralinstitutet, byggnadsstyrelsen samt väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen, varjämte svenska aeroklubben beretts tillfälle att yttra sig. Över den inom statens medicinska forskningsråd verkställda utredning­ en ha utlåtanden avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Innan jag går närmare in på de olika förslag, som framlagts i ärendet, torde jag något få stanna vid en av flygmedicinska utredningen i dess betänkande lämnad redogörelse för vissa allmänna och principiella spörs­ mål, som kunna vara av värde för de väckta frågornas bedömande.

2. Flygmedicinens allmänna uppgifter m. m.

Flygmedicinska utredningen har i sitt betänkande lämnat en utförlig redogörelse för flygmedicinens allmänna uppgifter, dess nuvarande ställ­ ning i utlandet och i vårt land samt de aktuella problemställningarna och

190 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

uppgifterna för svensk flygmedicin. Då det skulle föra för långt att i detta sammanhang upptaga dessa frågor till behandling i den utsträckning som i betänkandet skett och då åtskilliga av de anförda uppgifterna och syn­ punkterna torde vara för riksdagen kända, torde jag beträffande redogö­ relsens detaljer få hänvisa till betänkandet och här endast begränsa mig till att beröra vissa grundläggande fakta och synpunkter.

Flygmedicinens allmänna uppgifter.

Flygtekniken har undergått en så stark utveckling, att den numera en­ dast begränsas av den mänskliga organismens förmåga att uthärda de med flygningen förenade påfrestningarna. Därför måste den flygande personalen utväljas med största omsorg samt åtgärder vidtagas för att vidmakthålla flygarens kondition och så långt möjligt öka hans prestationsförmåga. En flygorganisations styrka har blivit väsentligt beroende av personalens fysio­ logiska funktionsduglighet. Jämsides med teknikens framsteg har därför flygmedicinen utvecklats och blivit ett med hänsyn till problem och meto­ der självständigt medicinskt område. Särskilt är det två med flygning för­ bundna förhållanden, som föranlett ett omfattande teoretiskt och prak­ tiskt forskningsarbete, nämligen dels den inverkan på den mänskliga orga­ nismen, som uppstår vid flygning på höga höjder, dels den påverkan, som uppkommer vid accelerationer under avancerad flygning. Därutöver fin­ nas dock även ett mycket stort antal andra frågor, där den flygmedicinska forskningen är av betydelse för den praktiska flygningen. Vissa resultat av denna forskning äro ju väl kända och redan i stor utsträckning tilläm­ pade. Det må i detta sammanhang endast erinras om hela den synnerligen viktiga frågan om syrgastillförsel vid flygning på högre höjd. Isandra fall har arbetet ännu ej lett till praktiska resultat. En alltjämt pågående forsk­ ning för ernående av nya resultat är därför nödvändig.

Fly g medicinens nuvarande ställning i Sverige.

Viss forsknings- och försöksverksamhet, vilken vis­ serligen icke direkt varit inriktad på flygmedicinen men berört denna när­ liggande forskningsområden, har bedrivits vid de medicinska forsknings­ institutionerna i landet, särskilt de fysiologiska. Dessa forskningsarbeten uppdelas för överskådlighetens skull i fyra grup­ per, nämligen arbeten av betydelse för 1) höjdforskningen, 2) accelerationsforskningen, 3). den flygmedicinska sinnesfysiologiska forskningen och 4) den flyghygieniska forskningen. Inom grupp 1) ha utförts undersökningar rörande andningens regulation, särskilt med hänsyn till inverkan av syrebrist respektive syretillförsel, blodtrycksändringar och vissa farmaka; blodtryckets regulation, särskilt med hänsyn till inverkan av syrebrist respektive syretillförsel; betydelsen av syretrycket i vävnaderna för vissa hormonverkningar; konstruktioner av apparater för konstgjord andning samt för mekanisk registrering av andningsrörelser och andningsvolymer; konstruktioner av andningsmasker; hjärnans och hjärtats aktionsströmmar under olika förutsättningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273. 191

Till grupp 2) kunna räknas utförda undersökningar rörande verkan på cirkulationen dels av lägeändringar och blodtrycksändringar inom vissa kärlavsnitt, dels av vissa farmaka. Inom grupp 3) lia utförts undersökningar rörande synens, hörselns, jämviktssinnets och känselns fysiologi. Till grupp 4) kunna hänföras utförda undersökningar rörande koloxid­ förgiftningens patofysiologi och klinik. Sådant forskningsarbete, som mera direkt tager sikte på flygets behov, har även, ehuru i mindre omfattning, bedrivits inom landet. Praktiskt samarbete har i detta hänseende i viss utsträckning etablerats mellan fysio­ logiska institutioner och flygläkare. Sålunda ha bland annat försök gjorts att med tillhjälp av kompressionsgördlar på lårbenen motverka accelerationskraftens inverkan vid upptagning efter störtdykning. Den vidare ut­ vecklingen av dessa och liknande försök har emellertid tillsvidare hämmats av brist på erforderliga forskningsmöjligheter av lokal, personell och ekono­ misk art. Särskilt har avsaknaden av undertryckskammare och centrifug gjort sig mycket kännbar.

Aktuella problemställningar o eli uppgifter för svensk fly g medicin.

H ö j d f o r s k ning. De fysiologiska verkningarna av höjdflygning torde, frånsett temperatureffekten, kunna hänföras till framför allt två or­ saker: syrebrist och snabba ändringar av det omgivande lufttrycket. Effekterna av syrebrist kunna i viss utsträckning undvikas genom syrgasinhalation. Föreskrifterna för syrgasandningen böra emellertid under­ kastas en grundlig prövning genom försök i undertryckskammare med samtidig bestämning av lungluftens syretryck vid olika barometertryck. Närmare undersökningar av de faktorer, som kunna påverka den s. k. höj dfastheten, äro av stort intresse. Aspirantundersökningar vid lågt syre­ tryck ha visat, att i stort sett två olika reaktionstyper finnas, av vilka den ena vid akut nedsatt syretryck reagerar med en kraftig andningsök­ ning, medan den andra praktiskt taget icke ökar sin lungventilation. Detta förhållande förtjänar att närmare undersökas, eftersom höjdfastheten till stor del är beroende av organismens förmåga att reagera på syrebrist med andningsökning. En motsvarande olikhet kan tänkas bestå med hänsyn till kretsloppets regulation. Kroppskonstitutionens samband med dessa olika regulationstyper bör även undersökas. Den inverkan på höj dresistensen, som den allmänna konditionen eller träningstillståndet, psykisk och fysisk trötthet, sömnlöshet, ålder, förkylningssjukdomar, alkohol, tobak och andra stimulantia m. m. kunna tänkas utöva, bör bli föremål för ingående studier. En forskningsuppgift, vars snara lösning vore av betydelse för den prak­ tiska flygtjänstens utövande, är att finna medel att öka höjdfastheten. Det bör undersökas, i vad mån träning av olika slag kan förbättra densamma. Höjdfastheten kan i vissa fall ökas genom att flygaren tillföres speciella farmaka, t. ex. ammoniumklorid. Ytterligare möjligheter på detta område böra prövas. Metoder, med vilka höjdtolcransen kan mätas, lia på skilda håll i ut­ landet utarbetats. Dessa metoder böra efterprövas med hänsyn till deras tillämplighet inom svenskt flygväsen.

192 Kuric/l. Martts proposition nr 273.

I undertryckskammare kunna, förutom syrebristens fysiologiska följder, även de verkningar undersökas, som orsakas av snabba tryckväxlingar vid höjdflygning. I och med att flygplanens stighastighet ökas uppkommer risk för tryckfallssjuka genom att det kväve, som vid det ursprungliga högre trycket hållits fysikaliskt löst i blod och vävnader, ej längre kan hållas i lösning utan frigöres i form av små bubblor, liksom fallet är vid dykarsjuka. Dessa kvävebubblor bilda proppar i kroppens små blodkärl, ett till­ stånd, som benämnes tryckfallssjuka eller Aero-embolism. Trots att meka­ nismen för tryckfallssjukans uppkomst är väl känd, äro de hittills prakti­ serade motåtgärderna ej så effektiva som önskvärt vore. Det bör till en början närmare undersökas, i vilken utsträckning en tidigt påbörjad inhalation av syrgas eller av speciella gasblandningar kan hindra uppkomsten av tryckfallssjukan. A ccelerationsforsk ningen. Fordringarna på flygplanens bärfasthet lia i själva verket hittills bestämts av den mänskliga organismens förmåga att uthärda accelerationspåfrestningar. Störtbombflygets utveck­ ling och de allt större kraven pa jaktplanens snabbhet medföra emellertid ökade anspråk på flygarnas prestationsförmåga i detta avseende. Accelerations- och höj dforskningens problemställningar äro i viss mån analoga. Särskilt stor betydelse har härvid accelerationens inverkan på cirkulationen. Till forskningsuppgifterna hör bland annat en utredning av orsakerna till de individuella skillnaderna i fråga örn resistensen mot accelerationspåverkningar. Den betydelse, som kroppskonstitutionen, träningstillståndet, fysisk och psykisk trötthet, sömnlöshet, ålder, farmaka av olika slag och »vasolabilitet» äga för accelerationsfastheten, bör göras till föremål för närmare undersökningar, liksom »luftsjukan» och olika möjligheter att hindra dess uppkomst. Detsamma gäller inverkan på accelerationsfastheten av syrebrist och av onormalt högt eller lågt blodtryck. Inverkan av accelerationskrafter av olika slag på sinnesorganen äro frå­ gor, som böra ytterligare utforskas. Av stor praktisk betydelse för militärflyget vore att ytterligare utarbeta metoderna att öka organismens accelerationsresistens, exempelvis medelst kompression av olika kroppsdelar, ändring av kroppsställningen m. m. Övriga forskningsuppgifter. Förutom redan antydda forskningsuppgifter av sinnesfysiologisk art kunna även andra dylika tän­ kas bli föremål för studier. Sålunda bör skymningsseendets betydelse under olika förhållanden undersökas och en metodik för prövning av de fysiolo­ giska förutsättningarna för nattflygning utarbetas. Ett annat problem, som närmare bör undersökas, är färgseendets betydelse, vilket bland annat är av stor vikt för igenkännandet av bestämda ljussignaler. Bland andra hithörande spörsmål, som böra tagas upp till närmare un­ dersökning, kunna nämnas bestämningarna rörande synskärpefordringar för den flygande personalen. Hittills har användandet av korrektionsglas icke tillåtits, och praktiskt taget fullt normal syn har fordrats på bägge ögonen. De som avvisas på grund av dessa fordringar utgöra en mycket stor procent av de kasserade sökandena. Den frågan uppställer sig, huru­ vida det icke kunde vara möjligt att tillåta användandet av korrektions­ glas i vissa fall. Bland övriga forskningsuppgifter av större vikt böra nämnas undersök­ ningar beträffande inverkan av låg temperatur på den flygande personalen

Kungl. Marits proposition nr 273. 193

och rörande möjligheterna att effektivt skydda densamma för köldverkan. Även de fysiologiska verkningarna av buller och vibrationer böra bli före­ mål för vidare undersökningar. Flygaren utsattes i moderna trafikplan, trots konstruktionsförbättringar, för ensidigt drag, som kan ge sig till känna med reumatismliknande sym­ tom. Dessutom genomflygas under långfärder zoner med växlande atmosfäriska förhållanden, och flygaren utsättes därvid icke blott för temperatur­ växlingar utan även för mycket varierande luftelektriska inflytanden. Den kunskap, som man för närvarande har om betydelsen av den senare fak­ torn jämte övriga klimatiska inflytanden för uppkomsten av reumatiska sjukdomstillstånd, är ej stor, ehuru ett samband antages föreligga. Ytter­ ligare forskningar på området skulle ur flygmedicinens synpunkt vara av intresse. Flygmedicinsk undervisning. Till de aktuella uppgifter­ na för svensk flygmedicin bör också räknas undervisning inom detta ämnes­ område. Flerstädes i utlandet tillmätes denna fråga en stor betydelse, och icke endast flygläkarna och den flygande personalen utan även övriga lä­ kare anses böra vara väl orienterade i flygmedicinska spörsmål. En utbyggd undervisning i form av föreläsningskurser och praktiska de­ monstrationer, eventuellt förenad med egna försök i begränsad omfattning, synes vara ägnad att ytterligare fördjupa den fordran på specialutbildning inom ämnet, som numera bör ställas på flygläkaren. Den flygande personalen kan genom orientering i flygmedicinens olika områden förväntas få ökat intresse för och kännedom om de olika faktorer, som påverka organismen i samband med flygning. Det är att förvänta, att en sådan kännedom skall visa sig värdefull ur flygsäkerhetens syn­ punkt.

3. Behov av ny apparatur och nya lokaler för flygmedicinsk forskning.

Utredningen framhåller, att den erforderliga apparaturen för flygmedi­ cinsk forskning består av dels apparatur, avsedd för studium av höjd-, accelerations-, vibrationseffekter m. m., dels apparatur av mera speciell art för sinnes- och nervfysiologisk samt eventuellt psykoteknisk forskning, dels ock slutligen sådan standardapparatur, som kan förväntas finnas vid ett genomsnittligt väl utrustat fysiologiskt laboratorium. I det följande har upptagits sådan apparatur, som enligt utredningens uppfattning är nöd­ vändig eller i högre grad önskvärd för en systematisk flygmedicinsk forsk­ ning. Till viss del kan, anför utredningen, sådan apparatur redan antagas finnas på en fysiologisk institution; då den trots detta särskilt upptagits vore anledningen den, att det vore ovisst, i vilken grad apparaturen vore upptagen för undervisnings- och forskningssyften av annat slag, varigenom den icke de facto stöde till förfogande. Utredningen har vidare anfört i huvudsak följande. Bihang till rilcsdagens 'protokoll 19^6. 1 sami. Nr 278. 13

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Laboratorieutrustning.

För h ö j d f o r s k n i n g. Till en undertryckskammaranläggning bör helst höra röntgenanläggning för studier av gasers förhållande i kroppshålor, utveckling av gasblåsor i blod och vävnader vid hastigt tryckfall, variationer i hjärtvolym etc. Med hänsyn till den betydelse flyget redan har och ytterligare kan förväntas få på såväl det militära som det civila området och de omfattande flygmedicinska problem, som för sitt bearbe­ tande kräva undertryckskammare, synas två dylika anläggningar utöver den vid gymnastiska centralinstitutet befintliga böra beräknas för hithö­ rande forskning inom landet. Härigenom bör en differentiering beträffande utrustningen kunna komma till stånd, såsom i fråga örn kyl- och värmeanläggningar, inbyggande av tryckkabin m. m. Vid studiet av hjärtats reaktioner under syrebrist är elektrokardiograf behövlig. Vissa former av hjärtskador bli elektrokardiografiskt manifesta först vid syrebrist, och kunna upptäckas hos personer, som icke tidigare företett symtom på sådana skador. Medelst elektroencefalografi erhålles en objektiv registrering av vissa pro­ cesser i hjärnbarken, nära anslutna till den psykiska verksamheten. Denna metod kan antagas vara av värde som indikator på förändringar i hjärnans funktioner, som inträda vid syrebrist eller som följd av accelerationskrafter. För förhindrande av elektriska störningar från omgivningen vid registre­ ringen erfordras möjligheter till elektrisk skärmning i anslutning till elektroencef alograf en. För bekvämt åskådliggörande av fysiologiska förlopp av de mest skiftan­ de slag är katodstråleoscillograf med förstärkare det lämpligaste instru­ mentet. Hjärtverksamhet, blodtryck, andning, muskel verksamhet m. m. kunna avläsas på för försöksledaren lämpligt avstånd, och kunna, då så önskas, fotograferas. Syremättnadsindikator möjliggör ett kontinuerligt följande av graden av syremättnad i blodet, vilket är av största betydelse för bedömandet av syrebristens grad. En hotande syrebrist kan genom automatisk larmanord­ ning genast avslöjas. Kamera erfordras för upptagande av bilder av försöks­ personer etc. för olika ändamål. Filmkamera erfordras av samma skäl. Apparatur för psykotekniska prov bör inmonteras i undertryckskam­ mare, enär utförandet av sådana under syrebrist visat sig lämna värdefulla upplysningar rörande försökspersonens allmänna egenskaper. Kontroll av proven bör även kunna ske från plats utanför kammaren. Värme- och kylaggregat böra finnas för att möjliggöra studier av väx­ lande temperaturförhållanden på olika reaktioner av betydelse för flygare. Lämpligt är att ha dels en kylanläggning för hel kammare till måttligt låga grader (cirka 0°), dels (i annan kammare) en anläggning — t. ex. i sam­ band med tryckkabin — för nedkylning till stratosfärtemperatur (— 55°). För den vetenskapliga utforskningen av organismens reaktioner vid syre­ brist erfordras vidare viss hjälpapparatur, som delvis torde finnas vid be­ fintliga institutioner, delvis måste nyanskaffas. Sådan hjälpapparatur ut­ göres av: ergometer för utförande av doserat muskelarbete, gasanalysapnaratur för bestämning av ämnesomsättningen, apparatur för blodgasanalys, spirometrar, kymografer för registrering av mekaniska förlopp, apparatur för bestämning och registrering av temperatur och fuktighet. Av övrig apparatur, som kan tänkas bli erforderlig, kan nämnas baro-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 195

spirograf, som möjliggör noggrant registrerande av andningen, vidare andningsmasker, gaser, gasbehållare med ventiler m. m. för andningen, samt blodtrycksmätare av olika slag och pulsskrivare. Vid syrebrist inträda förändringar av ämnesomsättningsprocesserna i kroppen. För studiet av dessa bli kemiska undersökningar av urin, blod och annat material erforderliga. Den kemiska utrustningen härför — som även­ ledes i viss utsträckning torde finnas vid en fysiologisk institution — om­ fattar kemisk standardapparatur för extraktion, filtration, intorkning, de­ stination m. m. samt analysapparater, kolorimeter, pH-meter etc. Då det kan beräknas, att vissa undersökningar med fördel kunna utföras på djur, bör en lämplig utrustning härför finnas. Härtill hör operations­ bord med andningspump och blodtrycksmätningsapparat, undertryckskammare för djurförsök, apparatur för bestämning av muskelkontraktioner, andning, etc. För arbetsförsök på djur erfordras vidare en arbetsmaskin. Även om denna standardapparatur kan förutsättas ingå i varje fysio­ logisk institutions utrustning, blir en dubblering i viss utsträckning ound­ gänglig med hänsyn till att denna apparatur är strängt anlitad för institu­ tionens ordinarie arbetsuppgifter. För accelerations forskning. Accelerationsundersökningar ha hittills icke utförts i vårt land, varför en helt ny utrustning här måste beräknas bli erforderlig. I första hand erfordras centrifug eller lik­ nande anordning med tillhörande registreringsapparatur, såsom kamera, elektrokardiograf och röntgenanläggning. Därest vid en institution inrättas såväl undertryckskammare som centrifuganordning, bör det givetvis eftersträvas, att övrig apparatur i största möjliga utsträckning kan användas vid båda dessa anläggningar. Även i fråga om accelerationsundersökningar synes det värdefullt att skaffa primärresultat på djur. För detta ändamål behöves en djurcentrifug samt apparatur för bestämning av blodgenomströmningen i olika kärlom­ råden (strömur). Vissa undersökningar, som i princip stå accelerationsforskningen nära, kunna utföras med tillhjälp av vippbräde, med vilket kroppen kan inställas i olika lägen. Med hänsyn till den stora betydelsen av studier över fall och inbroms­ ningar synes det mycket önskvärt, att möjlighet beredes till försök i fällstol. Slutligen är det önskvärt, att en apparatur finnes, som möjliggör studier över vibrationers inverkan på organismen. För annan flygmedicinsk forskning. Apparaterna för sinnesfysiologiska undersökningar böra omfatta sådana för studium av hud­ sinnena, vidare otoskop, tongenerator, audiometer för hörselundersökningar samt rotationsstol och nystagmometer för prövning av jämviktsorganet. För ögonundersökningar erfordras apparater för bestämning av synskärpa, speciallampor med filter för bestämning av färgsinne (»lantern test»), stereoskop, adaptometer för prövning av ljussinnet m. m. Nu nämnd apparatur för sinnesfysiologiska undersökningar kan i viss ut­ sträckning förutsättas vara tillgänglig vid de specialkliniker, som på flyg­ medicinens område avses att samarbeta med den flygmedicinska forsknings­ nämnden, varom de sakkunniga i det följande framlägga förslag, och med vederbörande fysiologiska institutioner. Emellertid torde det bli nödvän­ digt att vid undertryckskammareförsök ha tillgång till vissa av dessa apparater.

196 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

För undersökningar i flygplan. Ehuru studier av flygmedi­ cinska problem i laboratoriet erbjuda förmånen av observationer utan alla de störande inflytanden och obekväma förutsättningar, som finnas i ett flygplan, erbjuda dock undersökningar av flygningens inverkan på orga­ nismen i dess rätta miljö, d. v. s. i flygplanet, vissa fördelar. Alla de för flygningen karakteristiska mer eller mindre störande inflytelser, som äga rum under flygningen, såsom vibrationer, buller, temperaturväxlingar, drag, sinnesintryck av skilda slag, psykisk påverkan och manöverarbete, fram­ träda här tydligare än vid laboratorieförsök. Då det emellertid ur flera synpunkter synes mindre ändamålsenligt att fast inreda ett särskilt flygplan för detta syfte, särskilt med hänsyn till kostnaderna och den snabbt framskridande utvecklingen på detta område, torde den lämpliga lösningen av detta problem vara, att dessa undersök­ ningar utföras med tillhjälp av speciell apparatur, som utan större omänd­ ringar och kostnader kan apteras i flygplan. För detta ändamål bör appara­ tur för bestämning av blodtrycket samt dess variationer i skilda kärlområ­ den (oscillograf), elektrokardiograf, barospirograf, apparatur för mätning av accelerationsverkan, hörselmätare, samt för dessa apparater lämplig elek­ trisk eller optisk registreringsapparatur stå till förfogande. Viss semitransportabel apparatur torde även med fördel kunna komma till användning, såsom röntgenanläggning för fotografering och genomlysning under flyg­ ning, varigenom verkan av accelerationskrafter på lungor och hjärta samt betydelsen av höjdverkan för accelerationseffekterna kan studeras under naturliga förutsättningar. För flyg medicinsk undervisningsverksamhet. I första hand torde härvid en transportabel undertryckskammareanläggning vara behövlig. Det är nämligen synnerligen önskvärt, att en orientering av den flygande personalen rörande verkningarna av luftförtunning och syrebrist vid större höjd kan komma till stånd. Detta torde bäst effektueras genom praktisk upplysningsverksamhet ute på flygförbanden, varvid den lämpli­ gaste formen torde vara att meddela sådan med tillhjälp av en transpor­ tabel undertryekskammare. Denna princip har, som tidigare framhållits, kommit till vidsträckt användning i olika länder. Även för rena forsknings­ ändamål kan en transportabel undertryekskammare vara till gagn, när det gäller att utanför de flygmedicinska laboratorierna på ett större antal per­ soner verkställa undersökningar i undertryekskammare.

Lokal utrymme n.

Beträffande höjd- och accelerationsforskning bestämmes behovet av ut­ rymmen av den härför erforderliga specialapparaturen, såsom undertryckskammare med tillhörande anläggningar, centrifug eller motsvarande an­ ordning och övrig apparatur för studium av accelerationseffekter, samt av i anslutning härtill behövliga forskningslaboratorier. I enlighet med vad som förut anförts, måste två anläggningar utom den vid gymnastiska centralinstitutet anses vara önskvärda för att arbetet in­ om höj dforskningen skall kunna erhålla erforderlig bredd och differentie­ ring. I samband med undertryekskammaren måste tillräckliga biutrymmen stå till förfogande, för att sådana undersökningar, som sammanhänga med här ifrågavarande försök men icke lämpligen kunna anordnas i själva kam­ maren, skola kunna verkställas. För detta ändamål synas, förutom ett

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 197 mörkrum, minst två laboratorier vara behövliga dels för djurförsök dels för undersökningar på människa. Den för accelerationsforskningen behövliga centrifugen erfordrar ett jäm­ förelsevis stort utrymme. Även i detta fall måste biutrymmen för special­ apparatur och för anknutna undersökningar förutsättas. De utrymmen, som erfordras för fall- och bromsningsförsök, böra med hänsyn till försökens art icke beräknas för knappt. En fallhöjd av 7—10 meter måste anses erforderlig. Tillräckliga utrymmen för undersökningar rörande syn- och hörselsinnet kunna såsom tidigare angivits antagas stå till förfogande vid flertalet kliniker.

4. Föreslagna åtgärder.

I det följande lämnas en redogörelse för de förslag i fråga om forsknings­ arbetets organisation och ledning, apparatur och lokalbehov samt personal ävensom de kostnadsberäkningar, som framlagts av flygmedicinska utred­ ningen, den av medicinska forskningsrådet tillsatta flygmedicinska utredningskommittén respektive rådet självt, samt i de över ifrågavarande för­ slag avgivna remissyttrandena.

Forskningsarbetets organisation. Flygmedicinska utredningen. Utredningen har inledningsvis till diskussion upptagit frågan, huruvida det vore möjligt och lämpligt att koncentrera ifrågavarande forskning till en central forskningsanstalt i stäl­ let för att, såsom i direktiven förutsatts, ansluta den till redan befintliga institutioner. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna i nuvarande läge förorda en sådan anordning, då densamma skulle kräva alltför stora kostnader. Utredningens förslag går därför ut på att anknyta den flyg­ medicinska forskningsverksamheten till de fysiologiska institutionerna vid karolinska institutet, universiteten och gymnastiska centralinstitutet samt till de oftalmiatriska och otiatriska klinikerna vid karolinska sjukhuset och universitetssj ukhusen. Remissyttranden. Utredningens uppfattning i denna grundläg­ gande fråga har delats av övervägande flertalet av de remissinstanser, som ansett sig kunna uttala någon bestämd uppfattning i frågan. Avvikande mening har endast anförts av medicinska fakulteten i Uppsala, som funnit, att tillräckligt grundlig utredning icke verkställts i avseende på tvenne punkter, av väsentlig betydelse för ett bedömande av föreliggande organi­ sationsproblem. Sålunda ansåge fakulteten, att tillräcklig ekonomisk ut­ redning icke förelåge för att de båda alternativen, nämligen det av de sak­ kunniga förordade, enligt vilket forskningen borde anknytas till redan exi­ sterande forskningsinstitutioner, eller inrättandet av en central flygmedieinsk forskningsanstalt skulle kunna på rätt sätt vägas mot varandra. Icke heller funne fakulteten i tillräcklig grad utrett, huruvida den flygmedi-

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. cinska forskningen lokalt borde anslutas till medicinska forskningsinstitu­ tioner eller till de militära flygförbandens förläggningar och övningsplatser. Fakulteten framhåller, att något ställningstagande i organisationsfrågan icke vore möjlig, innan utredning i angivna hänseenden kommit till stånd. Kanslern för rikets universitet har med hänsyn till Uppsala-fakultetens erinringar ansett sig böra förorda den av fakulteten ifrågasatta komplet­ terande utredningen. Flyg medicinsk a utredningsko m mitten. Kommittén har med hänsyn till de av medicinska fakulteten i Uppsala och universitets­ kanslern uttalade synpunkterna i ämnet närmare undersökt, vilket av de båda alternativen — den flygmedicinska forskningens förläggande i anslut­ ning till redan befintliga institutioner och kliniker eller till en särskilt upp­ rättad central anstalt — som ur ekonomiska och andra synpunkter kunde vara att föredraga. Bland annat hade kommittén sökt få denna fråga be­ lyst med ledning av erfarenheter från förhållandena i vissa främmande länder och hade därför införskaffat utlåtanden från sakkunniga, som under senare tid i offentligt uppdrag studerat flygmedicinsk forskning i Förenta staterna, Storbritannien och Tyskland. Utlåtanden hade avgivits av lasarettsläkaren L. S. Svensson, medicine doktorn P. Hedenius och professorn E. Hohwii Christensen. Innehållet i sagda utlåtanden har kommittén sam­ manfattat sålunda: Ett genomgående drag i organisationen av den flygmedicinska forsk­ ningen i de ovan behandlade länderna är, att man lagt stor vikt vid att utnyttja de vetenskapligt skolade krafter, som funnits att tillgå, samt att man sökt att så vitt möjligt låta dessa arbeta i sin egen miljö, ofta med uppgifter, som de själva påbörjat och för vilka de haft särskilda för­ utsättningar. Man har därvid uppnått, att redan bestående arbetsgrup­ per kunnat fortsätta sitt invanda samarbete, varjämte för speciella problems bearbetande i mån av behov forskare med lämplig special­ utbildning detacherats till institutioner, där deras medverkan varit be­ hövlig. De mycket goda resultat, som på denna väg vunnits, ge vid handen, att detta val av organisationsform varit lyckligt och till gagn för verk­ samheten. Doktor Hedenius framhåller, att denna väg även ur ekonomisk synpunkt torde ha varit förmånlig genom de möjligheter den erbjudit att utnyttja redan befintliga lokaler och apparatbestånd. Vid sidan av denna decentraliserade forskning förekommer i de nämnda länderna även en centraliserad forskning, som bedrives vid flygets egna laboratorier. Det framgår emellertid av flygmedicinska utredningens be­ tänkande liksom av doktor Svenssons skrivelse, att denna centraliserade forskning i Storbritannien varit av ringa omfattning i jämförelse med den vid universitetsinstitutionerna bedrivna. Kommittén framhåller därefter, att eventuella tankar på att all flyg­ medicinsk forskning skulle bedrivas vid en central anstalt helt och hållet måste avvisas, enär det icke vore möjligt att i vårt land skapa en sådan anstalt av så stor omfattning och med en så allsidigt orienterad personal, att den skulle kunna fungera utan anlitande av forskare eller vetenskap­

Kungl. Majda -proposition nr 273. 199

liga institutioner utanför anstalten. De alternativ, som kunde komma i fråga, vore därför antingen en kombination av fristående central anstalt med decentraliserad forskning vid ett flertal universitetsinstitutioner eller forskning enbart med användande av de nuvarande universitetsinstitutio­ nerna. Beträffande de skäl, som kunde anses tala för det ena eller det andra av dessa alternativ, Ilar kommittén anfört i huvudsak följande.

Mest bestickande synes vid första ögonkastet det första av dessa alter­ nativ vara, nämligen att skapa en central anstalt, som har anknytning till såväl den praktiska flygverksamheten som till medicinska universitets­ institutioner, och från vilken kunde till olika medicinska specialinstitutio­ ner dirigeras problem, som icke behärskas av den centrala anstaltens fors­ kare eller som icke äro tillgängliga med på anstalten befintlig apparatur. Man torde få förutsätta, att det är en anstalt av denna typ, som uppsalafakulteten avsett, då den ifrågasatt en flygmedicinsk forskningsanstalt, placerad förslagsvis vid Arna nära Uppsala. Vid en jämförelse mellan de båda alternativen måste givetvis de ekono­ miska synpunkterna tillmätas en avsevärd betydelse och därvid särskilt kostnaderna för erforderliga byggnader samt för specialapparatur. I flygmedicinska utredningens betänkande föreslogos vissa byggnads­ arbeten vid karolinska institutet och vid Lunds universitet, beräknade till sammanlagt 286 000 kronor. I det förslag, som kommittén nedan kommer att framlägga, reduceras emellertid dessa kostnader avsevärt. I ovannämn­ da kostnad ingingo bland annat 112 000 kronor för nybyggnad vid karo­ linska institutet till en centrifuganläggning samt 35 000 kronor för nytill­ kommande utrymmen, erforderliga bland annat för vibrationsundersökningar. Kommittén anser emellertid, att dessa lokaler kunna anstå till en senare utbyggnadsetapp. Vidare finnas möjligheter, att vid Lunds univer­ sitet förlägga undertryckskammaren i en befintlig källarlokal, varigenom de byggnadskostnader, som enligt flygmedicinska utredningens förslag på­ vila den flygmedicinska forskningen, minskas med 56 000 kronor. Byggnadskostnaderna skulle därigenom bli 83 000 kronor i stället för 286 000 kronor. Det torde utan vidare vara uppenbart, att byggnadskostnaderna för en central forskningsanstalt, även örn icke heller denna utrustas med centrifug, måste bli av en helt annan och större storleksordning. Flygmedicinska utredningen beräknade för de föreslagna två undertryekskamrarna en kostnad av 150 000 kronor, varav den ena beräknades kosta 50 000 kronor, och den andra, som skulle förses med en mera om­ fattande utrustning, beräknades kosta 100 000 kronor. Enligt alternativet central anstalt kunde man tänka sig att endast bygga en undertryckskammare, men denna måste då vara av den dyrbarare typen, d. v. s. bespa­ ringen i fråga örn denna post skulle inskränka sig till 50 000 kronor. I själva verket är det dock högst antagligt, att även den andra undertrycks­ kammaren snart skulle visa sig nödvändig. Fördelarna med att ha en dylik tillgänglig även i södra Sverige äro uppenbara, icke minst med hänsyn till att den grundläggande flygutbildningen för samtlig, flygvapnet tillhörande personal, är förlagd till Ljungbyhed. Den besparing, som alternativet central anstalt erbjuder i fråga örn an­ läggningskostnad för lindertryckskammare, uppgår alltså högst till 50 000 kronor, men även denna besparing är enligt kommitténs uppfattning till

200 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

stor del fiktiv. Vissa ytterligare besparingar torde kunna göras beträffande sådan specialapparatur, som måste dubbleras, då forskningen bedrives på mera än en institution. Att framlägga detaljerad kalkyl på denna punkt anser dock kommittén på sakens nuvarande ståndpunkt ogörligt, men det kan icke röra sig om summor av för frågans lösning avgörande betydelse. Mot detta står för övrigt kostnaden för anskaffande av allmän apparatur till en central anstalt, vilken kan inbesparas i samma utsträckning som på institutionerna befintlig apparatur även kan användas för den flygmedi­ cinska forskningsverksamheten. För den flygmedicinska forskningen är det en förmån att kunna utnyttja den allmänna apparatutrustning, som finnes på universitetsinstitutionerna. I samma mån är det givetvis en till­ gång för det vanliga vetenskapliga arbetet vid dessa institutioner att få tillfälle utnyttja den specialapparatur för flygmedicinsk forskning, icke minst undertryckskammare, som ställes till deras förfogande. Icke heller beträffande kostnader för personal kan alternativet central anstalt ställa sig gynnsammare än decentraliserad forskning. Kommittén kommer i det följande att föreslå, att tre laboratorstjänster och 6 befatt­ ningar som tekniska biträden inrättas. En mindre personalkader än dessa tre aktiva forskare jämte deras hjälpkrafter kan givetvis icke tänkas för en central anstalt, speciellt örn behovet av vaktmästare och eventuellt skrivbiträde och maskinist beaktas. Beträffande driftkostnaderna måste dessa för en central forskningsanstalt beräknas bliva avsevärt högre. Såväl beträffande engångskostnader som årliga kostnader måste flygmedicinska utredningens förslag sålunda ges ett avgjort företräde. Då kommittén ansluter sig till flygmedicinska utredningens förslag, att den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten tills vidare bör organiseras i anknytning till och med utnyttjande av de redan befintliga universitetsinstitutionerna, så innebär detta ingalunda, att kommittén sak­ nar förståelse för det andra huvudargumentet för inrättandet av en central anstalt i anknytning till någon militär flygförläggning, nämligen betydelsen av att den flygmedicinska forskningen hålles i kontakt med den praktiska flygverksamheten. Denna synpunkt anser kommittén vara av väsentlig be­ tydelse. Kommittén vill emellertid framhålla, att chefen för flygvapnet be­ stämt uttalat sig mot att flygvapnets personal i större omfattning utnyttjas som försöksobjekt. Dels befaras, att sådan verksamhet skulle på olämpligt sätt inkräkta på och verka tyngande för arbetet vid det ifrågavarande flygförbandet, dels hänvisas till att personalen skulle kunna få en besvä­ rande känsla av att vara föremål för experiment och försöksverksamhet, en psykologisk belastning, som man inom flygvapnet hyser stora farhågor för. Även ekonomiska synpunkter förtjäna att i detta sammanhang fram­ hållas. En försöksverksamhet med användande av flygplan i större skala ställer sig nämligen mycket dyrbar. Kostnaderna för flygplanets underhåll, bränsle och dylikt beräknas vid den försöksverksamhet i fråga örn material­ provning m. m., som nu bedrives av flygvapnet, till cirka 500 kronor per timme, personallönerna icke inräknade. I detta sammanhang må slutligen även framhållas, att det vid denna försöksverksamhet, som avser ntprovning av materiel och säkerhetsanord­ ningar i och för flygtjänsten, visat sig nödvändigt att utnyttja flygmedi­ cinsk sakkunskap utöver de vid flygvapnet anställda flygläkarna. Till flyg­ förvaltningens materielavdelning har i detta syfte knutits professor E. Hohwii Christensen. I den mån nämnda försök och prov kräva särskilda

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 201

materielkostnader, bestridas dessa från till flygvapnets förfogande stående anslag. Det viktiga önskemålet om intim kontakt mellan representanter för den flygmedicinska forskningen och den praktiska flygverksamheten är härigenom åtminstone i viss utsträckning beaktat.

Kommittén har därför anslutit sig till flygmedicinska utredningens för­ slag, att den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten anknytes till redan befintliga vetenskapliga institutioner, i första hand de fysiolo­ giska institutionerna vid medicinska fakulteten i Lund, karolinska insti­ tutet och gymnastiska centralinstitutet. Däremot kunde man av olika skäl tills vidare endast räkna med medverkan i begränsad omfattning av fysio­ logiska institutionen i Uppsala. Medicinska forskningsrådet har, samtidigt som rådet anslu­ tit sig till utredningskommitténs förslag, framhållit, att det i en nära fram­ tid komme att visa sig oundgängligen erforderligt att vid sidan av forsk­ ningen vid de befintliga institutionerna anordna särskild forskningsverk­ samhet i nära samarbete med flygplats. Rådet har härom anfört:

Det synes i allra högsta grad angeläget, att bemälda forskning så fort som möjligt igångsättes. Chefen för flygvapnet har i dagarna i skrivelse till rådet ytterligare understrukit detta. Den enda väg, på vilken man sna­ rast kan få sådan forskning i gång, är att förlägga den till universiteten, närmast deras fysiologiska institutioner. Det framgår av de utlåtanden, som av olika besökare framlagts rörande hithörande förhållanden i Tysk­ land, U. S. A. och England, att universitetsinstitutioner tagits i bruk för den grundläggande forskningen och för speciella uppgifter. Rådet vill där­ för instämma i de förslag, som dess utredningskommitté uppgjort i syfte att möjliggöra vissa omedelbara åtgärder. Det synes emellertid rådet lika klart framgå av avgivna berättelser från utlandet att därtill en i nära samarbete med flygplats förlagd forsknings­ verksamhet i en nära framtid kommer att visa sig oundgänglig. Rådet finner icke, att en sådan verksamhet i längden bleve i tillräcklig utsträck­ ning tillgodosedd genom tillfälliga besök eller kortare vistelser vid flyg­ platsen av forskare från de vetenskapliga institutionerna. Den dagliga och nära kontakten med den flygande personalen måste förutsättas för den flygmedicinska forskaren aktualisera de praktiskt betydelsefulla problem, vilka en nyorganiserad flygmedicinsk forskning i vårt land bör särskilt hålla i sikte. Man bör därför redan från början inrikta sig på att förbereda en sådan verksamhet, förlagd till åtminstone en flygplats i vårt land. Det synes mycket sannolikt, att det i anslutning härtill blir nödvändigt att upprätta minst en självständig vetenskaplig befattning i ställning närmast motsvarande en professur. Vidare åtgärder för realiserande av dessa önske­ mål kräva emellertid fortsatt utredning. Utan att i allo instämma i den motivering, som givits av utredningskommittén, föreslår rådet därför, att utredningskommitténs förslag i huvudsak läggas till grund för omedelbara åtgärder och att samtidigt utredningen inom rådet fullföljes.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har föreslagit, att den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten tills vidare endast

202 Kungl. May.ts proposition nr 273.

skall bedrivas vid fysiologiska institutionen vid gymnastiska centralinsti­ tutet. Som motivering härför har statskontoret anfört:

I utlåtande den 19 oktober 1944 över flygmedicinska utredningens be­ tänkande förklarade sig statskontoret vara ense med de sakkunniga i fråga örn behovet av förbättrad flygmedicinsk forskning, utbildning och under­ visning. Såvitt statskontoret kunde förstå, borde forskningen inom ifråga­ varande område av medicinen ha sitt naturliga säte vid universiteten och fackhögskolorna, till vilka i det förevarande sammanhanget gymnastiska centralinstitutet finge räknas med hänsyn till där installerad speciell appa­ ratur. Ämbetsverket hade alltså icke något att erinra mot att erforderlig forskningspersonal och apparatur i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag ställdes till förfogande för en på dylikt sätt anordnad intensifierad flygmedicinsk forskning. Det bör, då detta läses, ihågkommas, att landets läge år 1944 var ett annat och allvarligare än i dag. Då var nära nog all kontakt med utlandet bruten såsom en följd av avspärrningen. Skulle en flygmedicinsk forskning då hava upptagits inom landet, något som var starkt motiverat av militära skäl, hade man varit hänvisad att bedriva den praktiskt taget utan några impulser utifrån. Sedan spärren nu brutits, kunna fullt normala förbindel­ ser snart nog förväntas inträda nied föregångsländerna inom den flygmedi­ cinska forskningen, Storbritannien och U. S. A. Vidare torde den fack­ litteratur, som inom nämnda länder tillkommit under kriget men hittills varit hemligstämplad, förr eller senare kunna förutsättas bliva tillgänglig även för svenska forskare. Vid sådant förhållande synes det enligt stats­ kontorets mening knappast vara befogat att giva det flygmedicinska forsk­ ningsarbetet en så bred uppläggning, som föreslagits av medicinska forsk­ ningsrådet. Såsom framgår av framställningen pågår för närvarande inom forskningsrådet en utredning örn en till flygplatserna direkt förlagd forsk­ ningsverksamhet, i anslutning till vilken, enligt rådets mening, upprättan­ det av minst en självständig vetenskaplig befattning i ställning närmast motsvarande professur sannolikt skulle bliva nödvändigt. Slutlig stånd­ punkt till frågan om den flygmedicinska forsknings- och försöksverksam­ hetens ordnande synes icke böra tagas, innan nämnda utredning framlagts. Utan föregripande av ett dylikt framtida ställningstagande torde emeller­ tid det nu föreliggande förslaget kunna genomföras i begränsad omfattning. På grund av vad sålunda anförts får statskontoret föreslå, att ifrågavaran­ de verksamhet tills vidare skall bedrivas i anknytning till allenast en in­ stitution, lämpligen gymnastiska centralinstitutet med hänsyn till den där redan befintliga undertryckskammaranläggningen.

Forskningsarbetets ledning.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen har föreslagit in­ rättandet av en flygmedicinsk forshiingsnäinnd, bestående av 7 ledamöter och direkt underställd ecklesiastikdepartementet. Av ledamöterna skulle två representera den fysiologiska vetenskapen, en representera oftalmiatriken och en otiatrien. Av de återstående ledamöterna skulle en vara aktiv flyg­ läkare, en representera flygvapnet och en representera civilflyget. Leda­ möterna skulle utses av Kungl. Maj:t efter förslag, beträffande de fyra

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 203

förstnämnda ledamöterna, av karolinska institutets lärarkolleegium samt de medicinska fakulteterna i Lund och Uppsala, beträffande flygläkaren av chefen för flygvapnet efter hörande av medicinalstyrelsen, beträffande representanten för flygvapnet av chefen för flygvapnet och beträffande ci­ vilflygets representant luftfartsstyrelsen. Kungl. Majit skulle tillika utse en av ledamöterna till ordförande. Beträffande nämndens uppgifter har ut­ redningen anfört bland annat följande:

Flygmedieinska forskningsnämndens huvuduppgift skall vara att taga initiativ till flygmedicinsk forskning och utarbeta arbetsprogram för den­ samma. Den torde lämpligen böra inleda sin verksamhet med att verkställa en inventering av de forskningsproblem, som det för närvarande kan anses mest angeläget att få behandlade. De sålunda fastställda arbetsuppgifterna bör nämnden i samråd med vederbörande institutionsföreståndare fördela på de olika institutionerna och klinikerna. I vissa fall är det också tänk­ bart, att speciella arbetsuppgifter anförtros åt enskilda forskare. Sedan forskningsarbetet sålunda organiserats, blir det nämndens uppgift att med uppmärksamhet följa arbetets fortskridande. Nämnden skall äga att för arbetsuppgifternas utförande ställa till förfogande behövlig, hos. nämnden anställd personal, nämligen laboratorer i flygmedicin samt tekniska biträ­ den. För sådana undersökningar, som endast erfordra anlitandet av. till­ fälliga arbetskrafter för kortare tid, skall nämnden ställa nödiga avlöningsmedel till förfogande. I den mån som för arbetenas utförande apparatur erfordras utöver den vid respektive institutioner och kliniker redan^ till­ gängliga, skall nämnden kunna i mån av tillgång på medel ställa sådan till disposition. Efter hand som forskningsarbetet leder fram till resultat, bör det åligga nämnden att i lämplig form och omfattning sörja för publicerandet av de­ samma. Härvid ifrågakomma närmast olika medicinska publikationer samt av flygvapnet utgivna meddelanden. Dessutom förutsättes, att nämnden utgiver en årsberättelse, vari även redogörelser för forskningsresultat kunna inflyta. En viktig uppgift för nämnden blir vidare att noggrant följa den flygmedicinska forskningens utveckling i andra länder och förmedla känne­ dom därom. De sakkunniga ha tidigare framhållit, att en av de viktigaste och när­ mast till hands liggande uppgifterna för en svensk flygmedicinsk forskning bör vara att undersöka, huruvida uttagningsproven för flygare överens­ stämma med den flygmedicinska vetenskapens krav. Till nämndens uppgifter bör även höra att medverka vid planläggningen av flygmedicinsk undervisning. Specialundervisning i flygmedicin bör givet­ vis ingå i flygläkarnas utbildning, men även den flygande personalen bör genom lämplig orientering i flygmedicinska frågor bibringas ökat intresse för dessa spörsmål och en praktisk nyttig kännedom örn de faktorer, som vid flygning påverka organismen. Beträffande flygläkarna och flygperso­ nalen'bör emellertid flygmedicinska nämnden ha en uppgift att fylla i samarbete med flygvapnets ledning. Utredningen kommer i det följande att föreslå, att de hos nämnden anställda laboratorerna i flygmedicin skola efter uppdrag av nämnden och i enlighet med träffad överenskommelse mellan denna och chefen för flygvapnet kunna anlitas för viss flygmedi­ cinsk instruktionsvcrksamhet bland flygpersonalen samt vid flygläkar-

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 873.

kurser, i elen mån detta kan ske utan förfång för deras vetenskapliga forsk­ ningsarbete. Därjämte bör nämnden även på andra sätt medverka i den flygmedicinska upplysningsverksamheten, exempelvis genom uppgörande av förslag till kursplaner, läroböcker o. s. v. Utöver här angivna uppgifter bör det åligga nämnden att till statliga myndigheter inkomma med förslag och utlåtanden i frågor, som falla inom nämndens arbetsområde. De myndigheter, som det härvid närmast kom­ mer att gälla, äro flygvapnet, luftfartsstyrelsen och medicinalstyrelsen.

Inom nämnden skulle ledningen och organiserandet av det löpande forsk­ ningsarbetet anförtros åt ett särskilt arbetsutskott. Hos nämnden skulle anställas en sekreterare med ett årligt arvode av 3 000 kronor. De årliga kostnaderna för nämndens verksamhet ha av utredningen beräknats till 27 500 kronor, vartill komma vissa engångskostnader å sammanlagt 10 500 kronor.

R emissyttranden. Såsom förut nämnts, ha chefen för flygvapnet och försvarets sjukvårdsförvaltning ansett, att den flygmedicinska forsk­ ningsnämnden icke borde direkt underställas ett statsdepartement, utan att den flygmedicinska forskningen i stället borde inordnas under det medi­ cinska forskningsrådet och omhänderhavas av en särskild permanent subkommitté under rådet. Av chefens för flygvapnet utlåtande må följande återges. Vid tillskapandet av det medicinska forskningsrådet har det förutsatts, att härigenom även den militärmedicinska forskningens behov skulle bliva tillgodosedda. I det av särskilda sakkunniga avgivna betänkandet rörande organisatoriska åtgärder för den medicinska forskningens främjande före­ slås bland annat, att den militärmedicinska forskningen skall inordnas under forskningsrådet i form av en permanent subkommitté. Det synes lämpligt, att den flygmedicinska forskningen på liknande sätt inordnas i form av en dylik permanent subkommitté. Huruvida denna subkommitté skall vara helt fristående eller på det ena eller andra sättet bör samordnas med subkommittén för övrig militärmedicinsk forskning, torde böra bliva föremål för närmare övervägande i samband med utformandet av organisa­ tionen för den militärmedicinska forskningen. Det torde under alla förhål­ landen stå klart, att ett intimt samarbete bör etableras mellan den flyg­ medicinska forskningen och den navalmedicinska forskning, som berör u-båts- och dykeritjänst. Det är härvid av synnerlig vikt, att denna flygmedicinska subkommitté under forskningsrådets överinseende medgives en relativt hög grad av hand­ lingsfrihet. Dess ordförande bör vara en person, vilken samtidigt som han äger forskningsrådets fulla förtroende har möjlighet till kontakter åt vitt skilda håll. Till denne skall såväl flygledningen som luftfartsmyndigheten kunna vända sig, då utredningar eller försök i den ena eller andra riktningen erfordras, varvid åtgärder böra kunna vidtagas med minsta möjliga tidsutdräkt. På detta sätt skulle, trots ett inordnande under det medicinska forskningsrådet, de sakkunnigas intentioner kunna förverkligas, nämligen att ett organ tillskapas, vilket, samtidigt som det själv bleve initiativtagan­ de beträffande den flygmedicinska forskningen, jämväl kunde på ett snabbt och effektivt sätt betjäna såväl flygvapnet som civilflyget.

Kungl. Marits proposition nr 273. 205 Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förordat en anknytning av ledningen för den flygmedicinska verksamheten till medicinska forsknings­ rådet. Statskontoret har avstyrkt förslaget under framhållande, att enligt ämbetsverkets uppfattning försvarets sjukvårdsförvaltning utgjorde det na­ turliga organet för utövande av ledningen av olika förekommande militär­ medicinska forskningsuppgifter. Speciell expertis på olika fackområden kunde i erforderlig omfattning tillföras sjukvårdsförvaltningen genom till­ kallande av särskilda militära och civila sakkunniga. Icke heller medicinalstyrelsen har funnit förslaget örn en forsknings­ nämnd lämpligt. Det vore enligt styrelsens mening nödvändigt, att forsk­ ningsverksamhetens administrativa sida med äskandet och omhänderhavandet av behövliga medel m. m. förlädes till någon central förvaltnings­ myndighet, vars verksamhet hade anknytning såväl till flygverksamheten som till medicinsk förvaltning överhuvud. I sådant hänseende syntes i för­ sta hand böra ifrågakomma försvarets sjukvårdsförvaltning eller medicinal­ styrelsen.

Flygmedicinska utredningskommittén. Kommittén har icke biträtt flygmedicinska utredningens förslag utan förordat, att led­ ningen av forskningsverksamheten anförtros åt en subkommitté under det medicinska forskningsrådet. Subkommittén, som lämpligen skulle benäm­ nas flygmedicinska subkommittén , skulle bestå av sex ledamöter, varjämte den skulle äga möjlighet att i erforderlig utsträckning tillkalla experter för utredning av speciella frågor. Av ledamöterna avses medicinska forsknings­ rådet utse tre, varav en skall vara medlem av rådet, och chefen för flygvap­ net två, varav den ene skall vara flygläkare och den andre speciellt sak­ kunnig beträffande materialfrågor. Såsom sjätte ledamot skall ingå flygassistenten i luftfartsstyrelsen. Beträffande subkommitténs befogenheter, m. m. har flygmedicinska utredningskommittén anfört följande. Kommittén utgår ifrån, att den här föreslagna flygmedicinska subkom­ mittén direkt underställes rådet. Samordnandet med eventuella andra mili­ tärmedicinska subkommittéer torde bliva föremål för övervägande i senare sammanhang. Subkommittén bör varje år inkomma till rådet med förslag till anslagsäskanden för den flygmedicinska forskningsverksamheten. De anslag, som av statsmakterna beviljas för denna verksamhet, skola hållas helt skilda från anslaget till rådets allmänna verksamhet. Vid medlens användning bör subkommittén lämnas största möjliga handlingsfrihet för uppnående av behövlig smidighet och funktionsduglighet. Sålunda bör subkommittén er­ hålla fullmakt att på egen hand besluta i alla frågor inom dess verksam­ hetsområde, där den är enig. Då någon av subkommitténs ledamöter så påfordrar, skall dock ett ärendes avgörande hänskjutas till rådet. Den flygmedicinska subkommittén bör genom sin ordförande hålla rådet underrättat om subkommitténs verksamhet i olika avseenden. Den här föreslagna subkommittén motsvarar närmast arbetsutskottet

206 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

inom den av flygmedicinska utredningen föreslagna flygmedicinska nämn­ den. För detta arbetsutskotts ledamöter hade föreslagits ett arvode av 2 500 kronor per år jämte ett tilläggsarvode av 500 kronor per år för ord­ föranden. Vi förorda, att det fasta arvodet sättes till 1 500 kronor per år samt att därutöver bör utgå ett dagarvode av 30 kronor per sammanträdesdag (samma arvode, som för varje sammanträde utgår till ledamö­ terna av medicinalstyrelsens respektive försvarets sjukvårdsförvaltnings vetenskapliga råd). Summan av de fasta arvodena för subkommitténs ledamöter utgör så­ lunda 9 000 kronor per år. Om subkommittén genomsnittligt tänkes sam­ manträda 12 gånger per år, bli kostnaderna för dagarvoden 2 160 kronor per år. Därtill komma för vissa subkommittéledamöter kostnader för resor till sammanträdena. Kommittén föreslår därför att sammanlagt för dessa ändamål ett anslag på 12 000 kronor per år beviljas. Adjungerade experter böra dels erhålla ett arvode av 30 kronor per sammanträdesdag, dels ock arvode för utförda utredningar. Flygmedicinska utredningen föreslog, att till flygmedicinska nämndens förfogande skulle ställas en sekreterare med ett arvode av 3 000 kronor per år. Kommittén förordar istället, att en av laboratorerna får i uppdrag att sköta den administrativa delen av subkommitténs verksamhet och att han för detta arbete erhåller ett tilläggsarvode av 1 200 kronor per år. Till prenumeration på tidskrifter samt till subkommitténs expenser före­ slås 3 000 kronor per år.

Medicinska forskningsrådet anser, att en rådsmedlem bör vara ordförande i subkommittén och att i denna bör finnas ytterligare minst en ledamot av rådet. Forskningsrådet finner sannolikt, att en fortsatt utredning kommer att leda till vissa modifikationer i bestämmelserna om subkommitténs sammansättning. Beträffande frågan om arvoden åt kommittéledamöterna syntes detta enligt rådets mening vara ett spörsmål, som icke borde avgöras, förrän organisationen varit i verksamhet någon tid. Det av utredningskommittén angivna anslagsbehovet härför, 12 000 kronor, syntes därför för närva­ rande kunna minskas till 3 000 kronor.

Förnyade remissyttranden. Statskontoret har i anslutning till sitt ställningstagande till frågan om forskningsarbetets organisation icke ansett något särskilt organ för forskningsarbetets ledning erforderligt. De uppgifter, som skulle åvila den flygmedicinska subkommittén, syntes i stäl­ let kunna handhavas av medicinska forskningsrådet med anlitande av sär­ skild expertis. Därest emellertid en särskild subkommitté skulle befinnas erforderlig, har statskontoret likväl ansett, att sekreterararvodet kunde inbesparas, därest i stället medicinska forskningsrådets sekretariat anlita­ des. Vidare syntes enligt statskontorets uppfattning ersättning till sub­ kommitténs ledamöter icke böra utgå i annan form än beträffande medi­ cinska forskningsrådets ledamöter. Särskilda arvoden borde således icke ifrågakomma. Rese- och traktamentsersättningar åt subkommitténs leda­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 207

möter samt kostnader för prenumeration och subkommitténs expenser syn­ tes böra bestridas från det för medicinska forskningsrådet anvisade ansla­ get till förvaltningskostnader. Allmänna lönenämnden har, i anslutning till vad medicinska forsknings­ rådet anfört, förordat, att arvodena till ledamöterna i subkommittén tills vidare begränsas till att avse allenast ersättning för sammanträdesdag med 30 kronor. Mot det föreslagna sekreterararvodet, 1 200 kronor, har nämn­ den icke funnit anledning till erinran.

Apparatur o eli lokaler.

Flygmedicinska utredningen. I fråga örn apparatur har utredningen föreslagit anskaffande av dels ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar, vilka skulle förläggas till nybyggnaderna för de fysiologiska institutionerna vid universitetet i Lund och karolinska in­ stitutet, och av vilka den förra kostnadsberäknats till 50 000 kronor och den senare till 100 000 kronor, dels en rörlig undertryckskammaranläggning, kostnadsberäknad till 60 000 kronor, dels en centrifug eller där­ med jämförlig anläggning för accelerationsforskning vid karolinska insti­ tutet, kostnadsberäknad till i runt tal 100 000 kronor, dels ock en första uppsättning av viss oundgänglig standardapparatur till ett värde av i runt tal 60 000 kronor. Beträffande dessa förslag inhämtas av utredningens fram­ ställning bland annat följande.

Genom anskaffandet av ytterligare två stationära undertryckskammaranläggningar erhålles en värdefull möjlighet till viss differentiering i ut­ förandet, varigenom de olika undertryckskamrarna kunna erbjuda möjlig­ heter till kombinerade undersökningar av skilda slag. Särskilt gäller detta anordningar för åstadkommandet av låg temperatur, inrättande av en tryckfast kabin för studium av vissa fenomen i samband med tryckfallssjuka samt röntgenanläggning. Sålunda bör en av de föreslagna under­ tryckskamrarna förses med inbyggd tryckfast kabin samt möjligheter till nedkylning till stratosfärtemperatur (— 55°). Vidare bör en av de nya kamrarna förses med aggregat för åstadkommande av ett vacuum mot­ svarande 22 000 m. höjd samt röntgenanläggning. Huruvida centrifuganläggningen för accelerationsforskning bör givas for­ men av en centrifug, driven från fast axel, såsom tidigare allmänt varit fallet, eller eventuellt bör anläggas som en rotationsbana med rörlig vagn, bör lämpligen genom nämndens försorg göras till föremål för sakkunnig teknisk utredning. I fråga örn övrig apparatur vilja de sakkunniga framhålla nödvändig­ heten av att sådan apparatur — i den mån den icke vid vederbörande in­ stitutioner kan ställas till förfogande — anskaffas i tillräcklig omfattning för att möjliggöra ett effektivt flygmedicinskt forskningsarbete inom de olika forskningsområden, som tidigare angivits: andnings-, cirkulationsoch sinnesfysiologi m. m. Med hänsyn till de många faktorer, som här in­ verka, kan den icke på förhand närmare specificeras än som i det före­ gående Ilar skett. Behovet av sådan apparatur kommer att kunna angivas

208 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. av den flygmedicinska nämnden, i samma mån som forskningsarbetet pla­ neras och organiseras. Emellertid erfordras från början en uppsättning av viss oundgänglig stan­ dardapparatur, för vilken på grundval av preliminära beräkningar ett engångsanslag av 60 000 kronor har upptagits i de sakkunnigas förslag. Det vore av vetenskapliga skäl lämpligt, att en mobil undertryckskammaranläggning kunde stå till förfogande för instruktions- och försöksändamål ute på flygförbanden. Från flygvapnets sida har i promemorior, som tillställts utredningen, ett starkt intresse ådagalagts för anskaffandet av en transportabel undertryekskammare. Sådana finnas på olika håll i utlandet, bland annat i England, Schweiz och Tyskland. De erfarenheter, som så­ lunda vunnits i andra länder, torde kunna nyttiggöras för konstruktionen av en motsvarande svensk anläggning.

Enligt utredningens uppfattning måste särskilda lokaler beräknas för in­ rättandet av de båda undertryckskammaranläggningarna och centrifuganläggningen. Enligt inom byggnadsstyrelsen verkställda preliminära beräk­ ningar kunde kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten uppskattas till i runt tal 230 000 kronor vid karolinska institutet och 56 000 kronor vid universitetet i Lund.

Flyg medicinska utredningsko mmittén. Kommittén biträder förslaget om inrättande av undertryckskammaranläggningar vid fysiologiska institutionerna i Lund och vid karolinska institutet. Som fram­ går av det föregående, har utredningen ansett, att ifrågavarande anlägg­ ning i Lund kan beredas plats i befintligt källarutrymme, varför härför avsedda byggnadskostnader kunde inbesparas. Dock erfordrades 10 000 kronor för iordningställande av nämnda utrymme. Vid karolinska insti­ tutet måste däremot särskild nybyggnad verkställas. Kostnaderna därför kunde beräknas till omkring 83 000 kronor. Beträffande förslagen örn anskaffande av en rörlig undertryckskammare och en centrifuganläggning har kommittén ansett, att dessa frågor tills vidare borde kunna anstå. Inom flygvapnet överväges nämligen för när­ varande att vid vissa flottiljer anlägga mindre undertryckskammare i en­ kelt utförande, avsedda för utprovning och kontroll av syrgasutrustningen för den flygande personalen. Den institutionsverksamhet, som avsetts äga rum i den rörliga undertryckskammaren, beräknades därvid i stället kunna ske i nämnda till flottiljerna förlagda undertryckskammare. Med hänsyn till de stora kostnaderna för en centrifuganläggning ansåge kommittén, att frågan örn en sådan anläggning borde uppskjutas till en senare tidpunkt, då forskningsresultaten från utlandet kunde överblickas och en mera de­ taljerad plan uppgöras, hur denna form av forskning lämpligast borde an­ ordnas i vårt land i experimentellt och organisatoriskt avseende. Beträffande det av flygmedicinska utredningen föreslagna anskaffandet av viss standardapparatur för 60 000 kronor har kommittén ansett, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 209 största delen av dessa kostnader borde täckas av de årliga anslagen, varför engångsanslaget kunde reduceras till 20 000 kronor. Utöver vad flygmedicinska utredningen föreslagit har kommittén för­ ordat inrättande i ett källarutrymme vid fysiologiska institutionen i Upp­ sala av en fuktighets- och temperaturreglerbar kammare (klimatkammare). Denna vore avsedd att ge bättre möjligheter i experimentellt avseende åt den beklädnadsforskning, som under senare år bedrivits vid nämnda insti­ tution och som borde fortsättas. Kostnaden har beräknats till 20 000 kronor. Medicinska forskningsrådet har anslutit sig till utredningskommitténs förslag. Statskontoret har funnit välbetänkt att tills vidare avvakta, i vilken omfattning undertryckskammaranläggningen vid gymnastiska centralinsti­ tutet kommer att utnyttjas, innan åtgärder vidtagas för byggande av nya sådana anläggningar. Betänkligheter kunde även anföras mot att två så­ dana anläggningar skulle vara förlagda till Stockholm.

Personal.

Flygmedicinska utredningen. Utredningen framhåller, att den till de fysiologiska institutionerna knutna personalen icke kan förut­ sättas i större omfattning finna tid och möjlighet att ägna sig åt speciellt flygmedicinska forskningsuppgifter. Det kunde icke heller förväntas, att institutionsföreståndarna skulle utan särskild hjälp kunna bära ansvaret för att den flygmedicinska forskningsverksamheten vid institutionerna erhölle nödig effektivitet och kontinuitet. Utredningen hade därför funnit ound­ gängligt, att speciella forskarkrafter anställdes. Utredningen har anfört: För mindre omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, som av den centrala nämnden uppdragits åt en institution, torde i regel mera tillfälliga hjälpkrafter i form av för kortare tid anställda amanuenser kunna anses tillräckliga. För att lösa flygmedicinska problem av större räckvidd fordras emellertid tillgång till för längre tid permanent anställda forskarkrafter, vilka kunna kontinuerligt ägna sig åt detta arbete. Dessutom behöves en dylik mera permanent tillgänglig och kvalificerad personal för att utföra sådana undersökningar av mer eller mindre rutinmässig karaktär, som från flygvapnets eller civilflygets sida kunna hänvisas till flygmedicinska forsk­ ningsnämnden. I fråga om den kompetens, som bör krävas av dylika permanent an­ ställda flygfysiologer, synes det vara lämpligt, att de avlagt medicine licentiatexamen och äga fysiologisk specialutbildning. Det vore därjämte önskvärt, att de genom utgivna skrifter eller på annat sätt ådagalagt för­ utsättningar för självständig forskning. Utredningen har funnit, att dessa arbetskrafter böra givas en ställning, motsvarande den som innehaves av universitetsinstitutionernas laboratorer — dock med bortseende från den undervisningsskyldighet, som i allmänhet Bihang till riksdagens protokoll 19IfG. 1 sami. Nr 273. 14

210 Kungl. Marits proposition nr 273.

åligga dessa — samt benämnas laboratorer i flygmedicin. Beträffande dessas uppgifter, avlöning m. m. har utredningen anfört följande.

Då forsknings- och försöksverksamheten är avsedd att ledas och orga­ niseras av den flygmedicinska forskningsnämnden, föreslå de sakkunniga, att laboratorerna i flygmedicin äro anställda hos denna och efter behov placeras vid olika institutioner. Med hänsyn till att, såsom tidigare ådagalagts, skäl torde finnas att förse tre av landets fysiologiska institutioner med för ändamålet nödig special­ utrustning, skulle det kunna anses motiverat att föreslå inrättandet av tre dylika laboratorsbefattningar. I avvaktan på den definitiva lösningen av de ännu svävande byggnadsfrågorna beträffande karolinska institutets och Lund-universitetets fysio­ logiska institutioner och med beaktande jämväl av det nuvarande statsfinansiella läget ha de sakkunniga emellertid icke i första hand ansett sig böra föreslå mer än två tjänster av detta slag. För den händelse att flyg­ medicinska nämnden, sedan forskningsarbetet hunnit erhålla fastare kon­ turer, närmare erfarenhet vunnits och bättre överblick över personalbeho­ vet föreligger, skulle finna inrättandet av en tredje laboratorstjänst erfor­ derligt, bör frågan därom upptagas till nytt övervägande. Då fullt kvalificerade sökande knappast från början kunna förväntas stå till buds, torde det vara lämpligt att dessa befattningar till en början uppehållas av personer, som förordnas för mera begränsad tid. Laboratorerna skola ha till huvuduppgift att bedriva flygmedicinsk forsk­ ning och utföra specialundersökningar i enlighet med direktiv, som utfärdas av flygmedicinska forskningsnämnden. Arbetet utföres under vederbörande institutionsföreståndares överinseende. Vid den tidpunkt, då nämnden till sitt förfogande kommer att lia fullt kompetenta och erfarna forskare såsom innehavare av dessa tjänster, synes det ur flera synpunkter önskvärt, att deras insikt i och förtrogenhet med flygmedicinska problem tagas i anspråk även för vissa praktiska uppgifter inom flygvapnet. De böra med fördel kunna anlitas för viss flygmedicinsk instruktionsverksamhet, särskilt i sam­ band med den föreslagna ambulerande undertryckskammaranläggningen, samt medverka vid flygläkarkurser och annan upplysningsverksamhet. De sakkunniga föreslå, att detta sker efter uppdrag av nämnden och i enlig­ het med av denna träffad överenskommelse med chefen för flygvapnet. De skola även efter nämndens anvisning biträda vid vissa specialundersök­ ningar av flygande personal. I övrigt avses, att laboratorerna skola stå till nämndens förfogande för att, i den utsträckning deras huvudsakliga arbetsuppgift det medgiver, biträda vid den publikationsverksamhet m. m., vilken, såsom i det före­ gående föreslagits, kommer att åligga nämnden. Laboratorerna böra förordnas för tre år i sänder av Kungl. Maj:t efter förslag av flygmedicinska forskningsnämnden. Då nämnden inom sig kom­ mer att förfoga över på fysiologiens och flygmedicinens område sakkunniga ledamöter, vilkas insikter i detta hänseende godkänts av de medicinska fakulteterna, synes någon ytterligare sakkunnigprövning i regel icke bli erforderlig. Av olika skäl synas dessa laboratorsbefattningar böra få karaktär av arvodestjänster, i varje fall så länge icke någon närmare erfarenhet hunnit vinnas angående arbetets framtida utformning och omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 211

Med hänsyn till befattningarnas karaktär föreslå de sakkunniga, att ar­ vodet beräknas motsvara avlöningen för laboratorstjänst enligt grundlön i lönegraden Eo 24 med gällande tillägg eller i avrundat tal 11 200 kronor för år.

Utredningen har vidare föreslagit anställande av tekniska biträden åt ifrågavarande laboratorer. Härom anföres följande.

För genomförande av försök med den för flygmedicinsk forskning an­ vända speciella apparaturen (i första hand undertryckskammaranläggning och centrifug) och ej minst för den ständiga övervakningen under längre tider, som dylika experiment kräva, är tillgång till särskild teknisk per­ sonal nödvändig. Sådan erfordras även för det rutinmässiga utförandet av gasanalyser, avläsning av instrument, titreringar, fotograferingsarbete, övervakning av försöksdjur, assistens vid djurförsök m. m. I fråga örn behovet av dylik arbetshjälp synes minst ett tekniskt biträde böra beräknas för varje laborator. De sakkunniga föreslå därför, att hos forskningsnämnden anställas två tekniska biträden, vilka i likhet med la­ boratorerna skola av nämnden kunna ställas till förfogande för forsknings­ arbete vid olika institutioner. De böra givas ställning som arvodister, var­ vid arvodet torde böra bestämmas till 4 000 kronor, ungefär motsvarande grundlön enligt lönegrad Ex 7, inklusive gällande rörligt tillägg och kristillägg.

Remissyttranden. Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund anser, att den tekniska personalen enligt flygmedicinska utredning­ ens förslag är alltför knappt tillmätt. Till arbetshjälp åt laboratorerna bör beräknas fem tekniska biträden i stället för förslagets två biträden. Chefen för flygvapnet framhåller de stora organisatoriska svårigheter, som äro förbundna med den föreslagna rörliga placeringen av laboratorerna:

Enligt de sakkunnigas förslag skola laboratorerna i flygmedicin kunna av nämnden placeras till tjänstgöring vid olika institutioner och därvid även i olika universitetsstäder. I praktiken torde en sådan tjänstgöring —- även om den vore önskvärd — stöta på svårigheter. Det torde nämligen bliva förenat med svårigheter att rekrytera dessa befattningar, därest icke garanti kan lämnas, att befattningshavarna skola ha sin huvudsakliga tjänstgöring knuten till viss bostadsort. Det synes av denna anledning vara lämpligt, att laboratorerna anställas vid nämnden med angivande av att den huvudsakliga tjänstgöringsorten skall vara Stockholm respektive Lund. Laboratorerna skulle kunna åläggas att under viss del av året — förslags­ vis tre månader — tjänstgöra på annan plats.

Medicinalstyrelsen framhåller likaledes de praktiska svårigheter, som kunna uppstå genom den föreslagna anordningen med rörliga laboratorer. Styrelsen ifrågasätter, huruvida inte var och en av de institutioner, som skola deltaga i forskningsverksamheten, borde förses med en laboratorsbefattning för flygmedicinsk forskning.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. Flygmedicinska utredningskommittén har föreslagit omedelbart inrättande av alla de tre laboratorstjänster i flygmedicin, som flygmedicinska utredningen ansett önskvärda. De skäl, som föranlett för­ slaget om inrättande tills vidare av endast två sådana tjänster, ägde nu icke längre samma bärkraft. En laborator borde ha sin verksamhet förlagd till gymnastiska centralinstitutet, en till karolinska institutets fysiologiska in­ stitution och en till universitetets i Lund fysiologiska institution. Kom­ mittén hade erfarit, att inom en nära framtid personer med för dessa be­ fattningar lämpad utbildning samt med intresse för uppgiften komme att finnas tillgängliga. Kommittén har i anslutning till vad som framhållits i remissyttrandena från chefen för flygvapnet och medicinalstyrelsen funnit, att laboratorerna böra ha sin huvudsakliga tjänstgöring knuten till viss bostadsort. För att tillgodose behovet av deras arbete i viss utsträckning även på annan ort syntes böra stipuleras skyldighet för dem att högst tre månader varje år tjänstgöra på annan ort än bostadsorten. Beträffande laboratorernas av­ löning har kommittén funnit de av flygmedicinska utredningen föreslagna arvodena allt för låga. Kommittén har anfört: Med hänsyn till önskvärdheten att till dessa tjänster kunna knyta per­ soner, som verkligen äro skickade att öppna vägar för en betydelsefull och i vårt land föga beaktad forskningsgren, anser kommittén, att de av flyg­ medicinska utredningen föreslagna arvodena äro alltför låga. De äro be­ räknade att motsvara avlöningen i lönegraden Eo 24 med gällande tillägg eller i avrundat tal 11 200 kronor för år. Kommittén anser, att det lägsta arvode, som kan anses lämpligt i ett fall som detta, bör motsvara grund­ lön i lönegraden Eo 26 med gällande tillägg eller i avrundat tal på I-ort 12 500 kronor för år. Det bör som jämförelse framhållas, att tre av labo­ ratorerna vid radiofysiska och radiopatologiska institutionerna vid karo­ linska sjukhuset, vilka visserligen även äro avdelningsföreståndare, äro pla­ cerade i lönegraden A 28 och att en ytterligare laborator (icke avdelnings­ föreståndare) är placerad i lönegraden A 26. Kommittén föreslår, att arvodena för laboratorerna icke dyrortsgraderas, eftersom universitetens löner och arvoden för de vetenskapliga befattning­ arna (professors- och laboratorslöner, forskar- och docentstipendier, assi­ stent- och amanuensarvoden) icke äro dyrortsgraderade. Till resekostnads- och traktamentsersättning åt laboratorerna har kom­ mittén föreslagit anvisande av ett årligt anslag av 3 600 kronor. Till arvoden åt tekniska biträden har kommittén föreslagit ett belopp av 9 000 kronor per laborator och år mot av flygmedicinska utredningen förordade 4 000 kronor. Summan vore avsedd att ge varje laborator ett tekniskt biträde av den vid universiteten vanliga typen samt ett mera högkvalificerat biträde. Arvodesbeloppens storlek borde bestämmas från fall till fall och efter vederbörande biträdes kvalifikationer. Medicinska forskningsrådet anser, att laboratorerna böra

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 213

utses av rådet på förslag av den flygmedicinska subkommittén och att de tekniska biträdena böra tillsättas av sistnämnda kommitté. Förnyade remissyttranden. Statskontoret har anfört:

Förslaget att laborator i flygmedicin skall åtnjuta arvode motsvarande extra ordinarie tjänsteman i 25 löneklassen tillkommande avlöning, vill statskontoret icke motsätta sig under förutsättning att föreskrift meddelas, att sådan laborators tjänstgöringsskyldighet skall omfatta i medeltal 7 timmar per arbetsdag. Statskontoret anser sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida icke de flygmedicinska laboratorerna redan från början skulle kunna inplaceras i 26 lönegraden av icke-ordinariereglementets löneplan för extra ordinarie tjänstemän. Därest tillräckliga skäl icke skulle befinnas föreligga för eller hinder möta mot en sådan anordning, synes med hänsyn till att laboratorernas huvudsakliga tjänstgöring skall vara knuten till viss bostadsort anledning i vart fall saknas, att icke dyrortsgradera arvodena. Forskningsrådet har till arvoden åt tekniska biträden beräknat ett be­ lopp av 9 000 kronor per laborator, för vilket belopp ett vanligt biträde och ett mera kvalificerat skulle kunna anställas. Innan närmare erfarenhet rörande behovet av tekniska hjälpkrafter vunnits, kan statskontoret icke tillstyrka vare sig ett större antal biträden per laborator eller högre biträdesarvoden än som föreslogs av flygmedicinska utredningen nämligen ett biträde med årsarvode av 4 000 kronor.

Allmänna lönenämnden har ej funnit anledning till erinran beträffande förslagen rörande arvoden åt laboratorerna och dessas tekniska biträden. Beträffande frågan om resekostnads- och traktamentsersättningen åt labo­ ratorerna har lönenämnden anfört följande. För resekostnads- och traktamentsersättningar åt laboratorerna har räk­ nats med ett årligt belopp av 3 600 kronor. Beloppet har avsetts att täcka utgifter för resor för forskning i anknytning till den praktiska flygverk­ samheten, för undervisning o. s. v. Lönenämnden vill framhålla, att de sakkunniga jämväl uttalat, att skyldighet borde stipuleras för laborator att under högst tre månader av varje år tjänstgöra på annan ort än bostads­ orten. Då lönenämnden — som utgår från att i förutnämnda belopp icke medräknats kostnaderna för tjänstgöringstraktamenten vid dylik föränd­ ring av tjänstgöringsorten — anser det skäligt, att laborator även i detta fall får komma i åtnjutande av traktamentsersättning, får lönenämnden föreslå, att medelsbeloppet i erforderlig utsträckning uppräknas för dessa ersättningars bestridande. Lönenämnden vill vidare framhålla, att nu ifrå­ gavarande traktamentsersättning torde böra anpassas efter det tjänstgöringstraktamente, som utgår enligt bestämmelserna i 4 § tilläggsbestämmel­ serna till civila avlöningsreglementet.

A aslag sberäkning ar.

Flygmedicinska utredningen har, såsom framgår av det föregående, i engångskostnader beräknat (50 000 + 100 000 + 60 000 + + 100 000 + 60 000 =) 370 000 kronor för anskaffande av fast och rörlig apparatur samt (230 000 + 56 000 —) 286 000 kronor för vissa byggnads­ arbeten vid karolinska institutet och medicinska fakulteten i Lund. Där­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 215 kronor mindre än utredningskommittén förordat, och att Kungl. Maj:t finge efter särskild framställning från rådet bevilja de ytterligare medel, som kunde komma att visa sig erforderliga. Därjämte Ilar rådet föreslagit, att särskilda anslagsmedel skola ställas till rådets disposition att användas till stipendier för flygmedicinska studier utomlands. Rådet har räknat med 3 stipendier ä 13 000 kronor, varför anslagsbehovet för ändamålet skulle uppgå till 39 000 kronor. De årliga kostnaderna ha sålunda av rådet beräknats till (199 300 — — 9 000 — 20 000 + 39 000 =) 209 300 kronor. Statskontoret har avstyrkt förslaget örn anvisande av särskilda medel till stipendier för flygmedicinsk forskning i utlandet. Därest sådana stipen­ dier ansåges böra ifrågakomma, borde det till medicinska forskningsrådet anvisade anslaget till främjande av medicinsk forskning anlitas.

Flygteknikens oerhörda utveckling under senare år har starkt aktualise­ Departe­ rat behovet av medicinska åtgärder för att neutralisera de rubbningar i mentschefen. flygarens hälsotillstånd, som flygningen kan medföra, och för att i möjli­ gaste mån stegra flygarens prestationsförmåga. Särskilt under det senaste världskriget har, främst givetvis i de krigförande länderna men i viss ut­ sträckning även i andra länder t. ex. Schweiz, ett energiskt och fram­ gångsrikt forskningsarbete ägt rum på det flygmedicinska området. I vårt land däremot har av ekonomiska skäl denna gren av den medicinska vetenskapen kunnat ägnas blott ringa uppmärksamhet. Någon på lösandet av hithörande frågor direkt inriktad forskningsverksamhet har på det hela taget icke förekommit, utan de resultat, som likväl nåtts, lia vunnits inom ramen för det allmänna medicinska forskningsarbetet, särskilt på det fysio­ logiska området. Från flygmilitärt håll har under senare år starkt fram­ hållits angelägenheten av att en vidgad forsknings- och försöksverksamhet på det flygmedicinska området kommer till stånd även i vårt land. Detta Ilar ansetts erforderligt bland annat ur den synpunkten, att det under kriget mött stora svårigheter att få del av de resultat och erfarenheter på området, som vunnits i andra länder. Även örn man därvidlag för fram­ tiden har anledning att räkna nied väsentligt gynnsammare betingelser, synes det dock önskvärt, att möjligheter skapas för vårt land att efter måttet av sina resurser göra sin insats i det internationella arbetet även inom det vetenskapligt intressanta och praktiskt betydelsefulla forsk­ ningsområde, som flygmedicinen representerar. Det torde nämligen för­ hålla sig så, att en kvalificerad forskningsverksamhet inom landet är en förutsättning för att vi skola kunna tillgodogöra oss den internationella flygmedicinska vetenskapens utveckling. Det bör framhållas, att sådan forskningsverksamhet är av stor betydelse icke blott för uppehållandet av en god beredskap hos vårt flygvapen, utan även för att vårt civila flyg skall kunna följa med sin tid i den hårda internationella konkurrensen. Jag

216 Kungl. Maj:ts -proposition nr £73. finner mig därför böra tillstyrka, att åtgärder snarast vidtagas för möjlig­ görandet av en självständig flygmedicinsk forsknings- och försöksverksam­ het i vårt land. I ärendet föreligger ett av flygmedicinska utredningen år 1944 framlagt förslag rörande ordnandet av den flygmedicinska forsknings- och försöks­ verksamheten. Då vissa av nämnda utredning väckta frågor kommit i ett annat läge genom tillkomsten av statens medicinska forskningsråd, har frågan hänskjutits till nämnda råd för fortsatt utredning, varvid en inom rådet tillsatt särskild flygmedicinsk utredningskommitté verkställt en överarbetning av utredningens förslag. Det nya förslaget ansluter sig beträf­ fande grundlinjerna till det ursprungliga förslaget, men innefattar i vissa speciella frågor avvikelser från detta. Forskningsrådet har — med vissa smärre erinringar — anslutit sig till utredningskommitténs förslag. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, ha vid vissa medicinska forskningsinstitutioner i landet, nämligen de fysiologiska institutionerna i Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet, även­ som vid klinikerna för otiatri och oftalmiatrik vid de medicinska fakul­ teterna i Lund och Uppsala vissa problem bearbetats, vilka visserligen icke haft en direkt flygmedicinsk karaktär, men som likväl stått detta forsk­ ningsområde nära. Med hänsyn till de resurser i fråga örn lokalutrymmen och apparatur, som sålunda redan finnas vid dessa institutioner, och till angelägenheten av att ett intensifierat forskningsarbete på detta område utan tidsutdräkt kan igångsättas, synes det naturligt och lämpligt, att detta arbete anknytes till ifrågavarande institutioner och kliniker. Därige­ nom vinnes även en fruktbärande kontakt med den allmänna medicinens målsmän. Jag är emellertid icke främmande för tanken, att, såsom medi­ cinska forskningsrådet framhållit, det med tiden kan visa sig önskvärt, att därjämte en särskild anstalt för flygmedicinsk forskning kommer till stånd i anslutning till någon flygplats. Denna fråga torde därför böra ägnas fort­ satt uppmärksamhet. En förutsättning för en framgångsrik flygmedicinsk forskning är, att de berörda institutionerna förses med ytterligare personal och med viss för sådan forskning speciell apparatur. Den personal, som för närvarande fin­ nes, är otillräcklig för den utvidgade verksamheten. Det torde därför vara nödvändigt att anställa särskilda forskningskrafter jämte biträden till des­ sa. Jag biträder förslaget om inrättandet av befattningar såsom laboratorer i flygmedicin, varvid jag avser, att envar av fysiologiska institutionerna i Lund, vid karolinska institutet och vid gymnastiska centralinstitutet skall förses med en sådan befattning. Med hänsyn till angelägenheten av att till dessa tjänster knyta kompetenta och i övrigt lämpade personer, är det givet, att tjänsterna böra förknippas med relativt goda avlöningsförmåner. Flygmedicinska utredningen har föreslagit ett arvode av 11 200 kronor, motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 24 jämte tillägg å I-ort, medan

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 217 flygmedicinska utredningskommittén ansett arvodet böra räknas till 12 500 kronor, i huvudsak motsvarande bruttolön enligt lönegraden Eo 26 jämte tillägg å I-ort. Jag biträder sistnämnda, av statskontoret och allmänna lönenämnden tillstyrkta förslag och förordar alltså, att laboratorsarvodena utgå med 12 500 kronor årligen i ett för allt, varvid jag tillika förutsätter, att å arvodena icke kommer att utgå någon provisorisk avlöningsförstärkning. Medelsbehovet för detta ändamål kan alltså beräknas till (3 X 12 500 =) 37 500 kronor. Såsom flygmedicinska utredningskommit­ tén anfört torde det böra föreskrivas skyldighet för laboratorerna att under viss tid varje år, förslagsvis högst 3 månader, tjänstgöra på annan ort än stationeringsorten. De torde därvid böra komma i åtnjutande av traktamentsersättning. För detta ändamål samt för resekostnads- och traktamentsersättningar i övrigt för laboratorerna synes böra beräknas ett anslags­ behov av i runt tal 5 000 kronor. Laboratorerna böra förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid, förslagsvis högst tre år, efter förslag av det i det föl­ jande föreslagna organet för ledning av forskningsarbetet. Laboratorerna torde böra erhålla viss teknisk biträdeshjälp. Flygmedi­ cinska utredningen har föreslagit, att varje laborator erhåller ett biträde, avlönat med arvode, motsvarande bruttolön i lönegraden Ex 7 jämte tilllägg, eller i runt tal 4 000 kronor. Flygmedicinska utredningskommittén har ansett två biträden för varje laborator erforderliga, av vilka det ena skulle avlönas i enlighet med vad nyss nämnts, medan det andra skulle erhålla ett något högre arvode eller 5 000 kronor. Jag delar statskontorets uppfattning, att, innan närmare erfarenheter rörande behovet av tekniska hjälpkrafter vunnits, medel böra anvisas endast till ett biträde per labo­ rator och att därvid bör beräknas ett årsarvode av i ett för allt 4 000 kro­ nor. För ändamålet erfordras alltså (3 X 4 000 =) 12 000 kronor. Bland den för flygmedicinsk forskning erforderliga apparaturen märkas i första hand undertryckskammaranläggningar för studium av organismens reaktioner vid lågt lufttryck. För närvarande finnes en sådan anläggning vid gymnastiska centralinstitutet. Ytterligare två stationära undertrycks­ kammaranläggningar ha föreslagits, nämligen en vid fysiologiska institu­ tionen i Lund och en vid motsvarande institution vid karolinska institutet. Anläggningarna äro avsedda att erhålla något olika utförande, varigenom de kunna erbjuda möjligheter till kombinerade undersökningar av skilda slag. Sålunda är den ifrågasatta anläggningen vid karolinska institutet av­ sedd att utrustas med inbyggd tryckfast kabin samt möjligheter till nedkylning till stratosfärtemperatur (—55°), ävensom med aggregat för åstad­ kommande av ett vacuum motsvarande 22 000 meters höjd samt röntgen­ anläggning. Med hänsyn till den grundläggande betydelse, undertryckskammare lia för den flygmedicinska forskningen, har jag icke velat mot­ sätta mig inrättandet av ifrågavarande anläggningar. Enligt vad jag under hand inhämtat torde en av anläggningarna komma att användas för ut­

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. forskandet av även vissa navalmedicinska problem. Mot de beräknade kostnaderna, 50 000 kronor i Lund och 100 000 kronor vid karolinska insti­ tutet, har jag icke funnit anledning till erinran. För den planerade anlägg­ ningen i Lund torde utrymme kunna beredas i en källare till fysiologiska institutionen, varför man här icke behöver räkna med andra byggnadskostnader än dem, som belöpa sig på inredandet av nämnda källarutrym­ men. Vid karolinska institutet torde däremot en nybyggnad bli erforderlig. Jag vill erinra, att 1945 års riksdag anvisat medel till uppförande av ny­ byggnader för fysiologiska institutionerna vid karolinska institutet och uni­ versitetet i Lund. Det torde böra uppdragas åt byggnadsstyrelsen att vid­ taga de ändringar i ritningarna för ifrågavarande byggnadsföretag, som för­ anledas av vad jag nu anfört. Till frågan örn de merkostnader, som kunna uppstå genom nu ifrågasatta åtgärder, torde jag få anledning återkomma, när byggnadsstyrelsens utredning slutförts. Det torde, såvitt nu kan be­ dömas, komma att röra sig örn relativt obetydliga belopp. Till ledning kan nämnas, att byggnadsstyrelsen år 1944 rent preliminärt uppskattade byggnadskostnaderna för inrättande av en undertryckskammaranläggning vid karolinska institutet till omkring 83 000 kronor. Förutom nu nämnda undertryckskammaranläggningar har flygmedicin­ ska utredningen föreslagit anskaffande av en rörlig undertryckskammare till en beräknad kostnad av 60 000 kronor. För accelerationsforskningens behov har utredningen vidare förordat inrättande vid karolinska institutet av en centrifug eller därmed jämförlig anläggning, vilken kostnadsberäknats till 100 000 kronor. I likhet med flygmedicinska utredningskommmittén och på av den anförda skäl anser jag, att med anskaffandet av ifrågavarande utrustning bör tills vidare kunna anstå. Däremot anser jag mig böra bi­ träda förslaget om inrättande av en klimatkammare vid fysiologiska insti­ tutionen i Uppsala. Mot den beräknade kostnaden härför, 20 000 kronor, synes icke vara något att erinra. Beträffande behovet av övrig apparatur, vartill flygmedicinska utredningen hemställt örn ett engångsanslag av 60 000 kronor, ansluter jag mig till utredningskommitténs uppfattning, att detta bör till större delen kunna fyllas med anlitande av de årliga anslags­ medlen, varför jag icke är beredd att tillstyrka ett större belopp än 20 000 kronor för ändamålet. Ledningen av den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten synes böra omhänderhavas av ett särskilt centralt organ. Jag är icke be­ redd att nu taga ställning till frågan, huruvida detta organ bör inordnas under det medicinska forskningsrådet eller om det bör givas en mera fri­ stående ställning. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att närmare pröva detta spörsmål. I detta organ synas lämpligen böra ingå förestån­ darna för de tre fysiologiska institutioner, vid vilka flygmedicinsk forsk­ ning närmast är avsedd att bedrivas, vidare ett par representanter för flyg­ vapnet samt flygassistenten i luftfartsstyrelsen. Ledamöterna torde själva

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 219 böra få utse ordförande. Därest ett fristående organ skapas, synes det vik­ tigt att sörja för en god kontakt mellan detta och medicinska forsknings­ rådet. I överensstämmelse med vad som gäller för medicinska forsknings­ rådet och vad jag tidigare förordat beträffande det föreslagna naturveten­ skapliga forskningsrådet, synas ledamöterna icke böra åtnjuta särskilda arvoden utan endast rese- och traktamentsersättning. Härför beräknar jagett anslagsbehov av 3 000 kronor. Sekreterarfrågan för det nya organet synes böra lösas i enlighet med flygmedicinska utredningskommitténs för­ slag, enligt vilket en av laboratorerna skulle tjänstgöra som sekreterare med ett tilläggsarvode av 1 200 kronor. Till expenser synas böra beräknas 3 000 kronor och till en första uppsättning av litteratur ett engångsbelopp av 5 000 kronor. Till bestridande av kostnader för annan materiel och apparatur än som i det föregående berörts ävensom driftkostnader av olika slag för den flyg­ medicinska forskningen synas böra anvisas 75 000 kronor. Jag biträder vidare medicinska forskningsrådets förslag, att till arvoden och reseersättningar åt tillfälligt anställda forskare och deras biträden samt till experter, anlitade av det förut ifrågasatta centrala organet, an­ visas ett belopp av 20 000 kronor. Medicinska forskningsrådet har hemställt om anvisande av 39 000 kro­ nor till stipendier för flygmedicinska studier utomlands. Varje stipendium har beräknats till 13 000 kronor. Då det synes vara av största betydelse för goda resultat av den planerade flygmedicinska verksamheten i vårt land, att vederbörande forskare beredas tillfälle att i de länder, som kunna betraktas som föregångare på detta område, sätta sig in i hithörande pro­ blemställningar, vill jag tillstyrka förslaget. De av mig i det föregående förordade anslagsmedlen torde lämpligen böra anvisas under ett gemensamt reservationsanslag, förslagsvis benämnt »Flygmedicinsk forskning». Medel ur anslaget torde böra utbetalas efter rekvisition av det centrala organ för den flygmedicinska forskningens led­ ning, som i det föregående ifrågasatts. Anslaget torde vid bifall till vad jag i det föregående anfört för nästa budgetår böra uppföras med (37 500 -|- -f 5 000 + 12 000 + 50 000 + 100 000 + 20 000 + 20 000 + 3 000 + + 1 200 + 3 000 + 5 000 + 75 000 + 20 000 + 39 000 =) 390 700 kro­ nor, eller i runt tal 390 000 kronor, varav (150 000 -f- 20 000 -j- 20 000 + -(- 5 000 =) 195 000 kronor avse bestridande av engångskostnader.

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

V. Reglering av anställningsförhållandena för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

1. Inledning.

I en till mig ställd skrivelse den 4 oktober 1945 anförde styrelsen för Sveriges yngre läkares förening på uppdrag av Sveriges läkarförbund föl­ jande. Villkoren för de vid de statliga kroppssjukhusen anställda underordnade läkarna ha sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från läkarkårens fackliga organisationers sida. Sålunda vidtogo fackorganisationerna redan i juli 1939 åtgärder för förbättrande av de synnerligen otillfredsställande anställnings- och avlöningsförhållandena för nämnda läkare och förhand­ lingar i ärendet fördes med direktionen för karolinska sjukhuset och sera­ fimerlasarettet. Med hänsyn till det allvarliga läge, i vilket vårt land råkat vid stormaktskrigets utbrott, funno sig emellertid läkarorganisationerna för­ pliktade att tills vidare godtaga en i och för sig otillfredsställande lösning av frågorna. Under de gångna krigsåren har icke heller från läkarorganisationernas sida någon annan åtgärd vidtagits, än att Sveriges läkarförbund i skrivelse av den 23 november 1943 hemställt om åtgärder för upphä­ vande av den sedan år 1939 gällande provisoriska regleringen av frågan örn ersättningen för vissa läkarintyg, vilken framställning dock icke lett till ändring i sedan nämnda år gällande föreskrifter. I skrivelse av den 7 juni 1945 påkallades emellertid på nytt förhandlingar i ärendet med direktionen för karolinska sjukhuset. Vid de i anledning härav den 18 juni 1945 upptagna förhandlingarna yrkade läkarorganisa­ tionerna vid första förhandlingssammanträdet vissa närmare preciserade förbättringar. Parterna ha därefter sammanträffat till överläggningar ytter­ ligare två gånger, men några för läkarparterna godtagbara förslag ha icke från direktionens sida framlagts, och i vissa av de frågor, i vilka förhand­ lingar påkallats, har ej ens läkarparten beretts tillfälle framföra sina argu­ ment, utan har direktionen, oaktat pågående förhandlingar, upptagit för­ slag på dessa punkter i sina petita. Den enda fråga, som mera ingående behandlats, har varit den örn lönesättningen för förste och andre under­ läkare, varvid direktionen såsom motbud till våra lönekrav endast er­ bjudit en ren överflyttning från extra till extra ordinarie stat med bibe­ hållande av lönegradsplaceringen. Med hänsyn till att någon för läkarparten godtagbar överenskommelse icke kunnat träffas, sågo sig läkarrepresentanterna nödsakade att vid se­ naste förhandlingssammanträdet förklara sig icke vilja hos vederbörande huvudman tillstyrka direktionens anbud för antagande, och vid behand­ lingen av frågan i vederbörande beslutande organ hos organisationerna ha dessa funnit sig icke kunna godtaga de resultat, vartill förhandlingarna lett.

Framställningen utmynnade i en hemställan örn vidtagandet av åtgärder för förhandlingar med representanter för finans- och ecklesiastikdeparte­ menten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 373. 221

I utlåtande över denna framställning yttrade direktionen för karolinska sjukhuset följande. Enligt beslut den 23 juli 1943 har Kungl. Maj:t tillerkänt Sveriges läkarförbund förhandlingsrätt i förhållande till direktionen jämlikt kungö­ relsen den 4 juni 1937 angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän. I skrivelse till direktionen den 7 juni 1945 har läkarförbundet påkallat förhandlingar angående anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, var­ vid förbundet förklarat sig delegera sin förhandlingsrätt på Sveriges yngre läkares förening. Förhandlingar hava därefter förts mellan representanter för direktionen och sistnämnda förening. Vid det senaste förhandlingssammanträdet förklarade sig direktionens representanter allenast kunna hos direktionen tillstyrka en överenskom­ melse, avseende förslag om placering av förste underläkare i lönegraden Eo 23 och andre underläkare i lönegraden Eo 22, medan förbundets repre­ sentanter förklarade sig icke kunna hos förbundet tillstyrka en sålunda be­ gränsad överenskommelse. Ärendet skulle emellertid underställas förbundet. Sedermera har från föreningen meddelats, att föreningen och läkarförbun­ det icke ansett sig kunna godtaga det av direktionens representanter fram­ lagda förslaget. Vid sådant förhållande har direktionen funnit sig sakna anledning att hos Kungl. Majit göra framställning om sådan omreglering av förste och andre underläkarnas avlöningsförhållanden, som vid förhandlingarna ifråga­ satts av direktionens representanter. Mot föreningens nu föreliggande framställning örn förhandlingar med representanter för finans- och ecklesiastikdepartementen har direktionen icke något att erinra. Enligt vid direktionens utlåtande fogade avskrifter av protokoll över de sommaren 1945 förda förhandlingarna påyrkade läkarrepresentanterna vid första förhandlingstillfället, att uppdelningen i förste och andre underläkare skulle slopas och dessa underläkare placeras i lönegraden Eo 30, att tredje underläkarna skulle placeras såsom arvodister, att underläkarna för place­ ring i löneklass skulle få tillgodoräkna sig motsvarande tjänst hos annan huvudman, att antalet biträdande överläkare skulle ökas och dessa be­ fattningar placeras i lönegraden Eo 30 med bibehållen rätt till privat prak­ tik, att gällande inskränkningar i rätten till ersättning för utfärdade intyg skulle slopas samt att de båda förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska kliniken skulle placeras i lönegraden A 30. Vid senare förhandlingstillfällen hävdade läkarrepresentanterna, att de nuvarande förste och andre underläkarna skulle placeras i Eo 26 (i stället för i Eo 30).

Den 30 november 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finans­ departementet att tillkalla en utredningsman med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande anställningsvillkoren för de under­ ordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Såsom

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 223 Underläkare. Dessas antal och löneställning framgå av följande samman­ ställning. Förste Andre Tredje underläkare: underläkare: underläkare:

Begynnelselön (inkl. rörligt tillägg och kristillägg) 9 485 kr. 8 929 kr. 7 001 kr.

Summa 25 52 13 Anm. Till angivna löneförmåner kommer enligt beslut av 1946 års riksdag för nästa bud­ getår ett provisoriskt lönetillägg av 660 kronor.

Vid karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar finnas dessutom fyra från anslag under fjärde huvudtiteln avlönade andre underläkare och vid serafimerlasarettet en assistent å patologiska avdelningen, den senare med ett arvode av 2 000 kronor för år på lasarettets stat. Underläkare äger icke utöva självständig prakt i k. Underläkare må icke utan vederbörande överläkares medgivande av­ lägsna sig från sjukhuset längre än som enligt överläkarens bedömande kan ske utan olägenhet för tjänstegöromålen.

Semesterförhållanden m. m. Semester åtnjutes av biträdan­ de överläkare och biträdande läkare under 30 dagar med viss förlängning för läkare å röntgen- och radiumavdelning. Vid annan ledighet än semester skall vad i civila icke-ordinariereglementet föreskrivits i fråga örn extra ordinarie tjänsteman äga tillämpning beträffande bland annat biträdande överläkare och biträdande läkare. I sådant avseende och för bestämmande av vikariatsersättning i det fall, att befattningarna uppehållas av annan underordnad läkare vid sjukhuset, samt för tillämpning i övrigt å dem av det statliga lönesystemets allmänna grunder skola befattningarna anses tillhöra följande lönegrader och löneklasser, nämligen då arvodet upp­ går till I 10 600 kronor 29 lönegraden, 26 löneklassen 9 300 » 26 » , 23 » 9 100 » 26 » , 23 » 6 800 » 22 » 19 » 3 000 » 18 » > 15 »

I övrigt skall för biträdande överläkare och biträdande läkare i tillämp­ liga delar lända till efterrättelse, vad som är föreskrivet beträffande extra tjänstemän. Underläkare äga åtnjuta semester i samma omfattning som biträdande läkare. Tjänstgöringsförhållanden m. m. Härom anför utred­ ningsmannen: f

224 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Befattning som biträdande läkare och underläkare tillsättes, i den mån ej annorlunda är särskilt stadgat, av direktionen efter förslag av veder­ börande överläkare genom förordnande på viss tid, som ej utan Kungl. Maj:ts medgivande må överstiga tre år i sänder. De biträdande överläkarna och biträdande läkarna äro — med undan­ tag för de biträdande läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik — icke att anse som heltidsanställda. De biträdande överläkarnas tjänstgö­ ring torde genomsnittligt omfatta mellan hälften och två tredjedelar av full tjänstgöring. De biträdande läkarna, som i praktiken utöva förestånder­ skap a respektive polikliniker, ha en betydligt varierande tjänstgöring beroende pa dels poliklinikens omfattning, dels ock i vilken utsträckning läkaren har annan verksamnet. Tjänstgöringen torde emellertid i allmänhet omfatta minst hälften av full tjänstgöring. Under polikliniktid, då biträ­ dande läkaren icke är tillstädes, fullgöras arbetsuppgifterna ay underläkare. Dessa lia dock givetvis att tillkalla biträdande läkaren vid fall av svårare art. De biträdande överläkar- och biträdande läkartjänsterna rekryteras för närvarande bland underläkare vilka avvakta erhållande av sjukhus­ läkartjänst eller av underläkare, vilka icke avse att fortsätta å sjuklnisbanan men önska förbereda en övergång till enskild praktik. Underläkarna äro heltidsanställda vid sjukhusen och äga — som förut nämnts — icke utöva självständig praktik. Tjänstgöringstiden uppgår i regel till 7 ä 8 timmar dagligen, vartill kommer icke obetydlig jourtjänstgöring. Deras tjänstgöring är allt efter omständigheterna förlagd till klinik eller poliklinik. Enligt föreskrifterna i reglementet (§ 95) må förord­ nandetiden icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överstiga tre år i sänder. Något hinder för omförordnande finnes emellertid icke. I praxis tillämpas dock numera vid ifrågavarande båda sjukhus, att förste underläkare för­ ordnas på 3 år med möjlighet till 1 års förlängning, andre underläkare på 2 år med möjlighet till samma förlängning samt tredje underläkare en­ dast på 1 år. Det bör emellertid understrykas, att dessa begränsningar gälla förordnanden allenast å en och samma avdelning. Intet hinder möter således, att en underläkare, sedan möjligheterna till förordnanden på en avdelning uttömts, söker och erhåller förordnande å annan avdelning. Beaktas må även, att en läkares tjänstgöring i underläkarställning regel­ mässigt fortgår vid olika sjukhus, såväl statliga som andra. Från sjukhusen inhämtade uppgifter giva vid handen, att de i januari 1946 anställda underläkarnas ålder varierade för tredje un­ derläkare mellan 25 och 36 år (medeltal cirka 29 y2 år), för andre mellan 30 och 44 år (medeltal omkring 35 år), för förste mellan 32 och 46 år (me­ deltal cirka 38 år) samt för samtliga mellan 25 och 46 år. Undersöker man, hur lång tid efter vunnen legitimation som förflutit, innan förord­ nande erhållits i respektive underläkargrader, därvid beträffande karolinska sjukhuset medtagits även de underläkare, som tidigare varit anställda vid sjukhuset, finner man medeltalet ligga omkring 1 a 2 år för tredje under­ läkare, omkring 5 å 6 år för andre underläkare och omkring 7 ä 8 år för förste underläkare. Antalet år varierar emellertid betydligt från 1 till över 10 år beträffande andre underläkare och från 3 till över 10 år i fråga om förste underläkare. De stora variationerna äro en följd av rådande utbild­ ningssystem men torde även påverkas av att klinikcheferna, som ha att avgiva förslag till förordnanden, tillämpa olika principer för tjänsternas besättande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 225

Särskilda ersättningar. I reglementet för sjukhusen stadgas, att överläkare så ock annan läkare, som enligt direktionens bestämmande äger besluta om intagning av patienter, icke må mottaga särskild ersätt­ ning för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning å eller ut­ skrivning från sjukhusen. Icke heller må sådan läkare mottaga ersättning för undersökning, behandling eller skötsel av den, som vårdas å allmän vårdplats, vilket däremot må ske beträffande person, som intagits å enskild eller halvenskild vårdplats. Annan å sjukhusen anställd än nyssnämnd läkare må icke fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen person (§ 85). Å poliklinikerna tjänstgörande läkare må icke av de sjuka uppbära ersättning vare sig för undersökning eller vård (§ 86). I fråga om intyg gäller, att intyg enligt sjuk jour nalén med upplysning alle­ nast om orsaken till intagningen samt om tiden därför eller för utskrivning regelmässigt skall lämnas avgiftsfritt men att i övrigt ersättning skall utgå enligt av medicinalstyrelsen utfärdad taxa (§38 mom. 2). Rätten för biträdande läkare och underläkare att uppbära ersättning för vissa slag av intyg och utlåtanden har i anslutning till 1939 års riksdags beslut i ämnet erhållit en provisorisk reglering genom Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939, vilket är av följande lydelse: 1. Ersättning för utfärdande av intyg eller utlåtande (läkarbetyg) be­ träffande patienter, å vilka lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycks­ fall i arbete äger tillämpning, så ock för intyg eller utlåtande (läkarbetyg) inom annan socialförsäkringsgren eller enligt förordningen den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänst­ göring, skall inkasseras av vederbörande sjukhus. Sådan ersättning må dock icke uttagas av medellös patient, som själv har att bära kostnaden för intyg eller utlåtande. 2. Biträdande läkare och underläkare, som vid karolinska sjukhuset ut­ färdat intyg eller utlåtande, som i mom. 1 sägs, må av inflytande ersätt­ ning uppbära 50 procent för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycksfallsförsäkringslagen äger tillämpning, och 90 procent för annat intyg eller utlåtande. 3. Vad i mom. 2 föreskrivits skall jämväl gälla beträffande biträdande läkare och underläkare vid serafimerlasarettet, dock att sådan läkare, vars förordnande icke utlöper med utgången av budgetåret 1938/39 äger, så länge han innehar sagda förordnande, uppbära 90 procent av inflytande ersättning för intyg eller utlåtande beträffande patienter, å vilka olycks­ fallsförsäkringslagen äger tillämpning.

Beträffande ifrågavarande ersättningar anför utredningsmannen. De särskilda ersättningar som kunna tillfalla läkare vid sjukhusen äro således av två slag, ersättningar för skötsel och vård samt ersättningar för intyg och utlåtanden. Förstnämnda slag av ersättningar kunna bland den underordnade läkarpersonalen uppbäras allenast av de biträdande överläkarna. Någon uppgift örn storleken av dessa läkares inkomster av ersättningar för vård och intyg har icke funnits tillgänglig. För de underordnade läkarna i övrigt (d. v. s. biträdande läkare och Bihang till riksdagens protokoll ldtfi. 1 sami. Nr 273. 15

Kungl. Majlis proposition, nr 273 . 227

3. Anställnings- och avlöningsvillkor för underordnade läkare vid andra kroppssjukhus.

För möjliggörande av en jämförelse mellan rådande förhållanden vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet å ena sidan och vid andra kroppssjukhus å andra sidan har utredningsmannen lämnat följande redo­ görelse för anställnings- och avlöningsvillkoren vid landstingssjukhusen, Stockholms stads sjukhus och akademiska sjukhuset i Uppsala.

Beträffande förordnandetidens längd gäller vid dessa sjukhus enligt 16 § sjukhuslagen (sv. förf. sami. nr 1044/1940), att den icke utan Konung­ ens medgivande må överstiga tre år i sänder. För underläkarna vid landstingssjukhusen har under år 1944 träffats överenskommelse för åren 1945 och 1946 mellan landstingens centrala lönenämnd och Sveriges läkarförbund angående anställnings- och avlönings­ förhållandena, vilken överenskommelse nu godtagits av samtliga landsting. Enligt bestämmelserna skall underläkare åtnjuta kontant lön å 6 600 kro­ nor i lägsta löneklass jämte familjebostad örn tre rum och kök och hembiträdesrum, värderad till å E-ort och högre dvrorter 1 800 kronor. Å den kontanta lönen jämte värdet av förmånen av familjebostad skall utgå tilllägg efter 19,6 procent. De totala löneförmånerna uppgå således till 10 046 kronor för underläkare i lägsta löneklassen. Förste underläkares löneför­ måner är i runt tal 359 kronor högre, beroende på större och högre värde­ rad familjebostad. Efter 3, 6 och 9 års tjänst utgå ålderstillägg å vardera 540 kronor jämte tillägg enligt ovan. Tid, som vederbörande innehaft ordi­ narie med tjänstår förenad underläkarbefattning, må tillgodoräknas för erhållande av ålderstillägg. Extraliikare äger uppbära samma totala för­ måner för år räknat som underläkare. I överenskommelsen stadgas vidare bland annat att, därest underläkare äger deltaga i av lasarettsläkare anordnad mottagning för öppen sjukvård, han skall vara berättigad till den ersättning, som av patienten erlägges. Underläkare är härvid skyldig tillämpa den taxa samt till sjukhuset lämna ersättning med belopp, som gäller för lasarettsläkare eller, därest bestäm­ melser härom icke finnas fastställda, vad härutinnan kan överenskommas med respektive sjukvårdsberedning. Därest sådan överenskommelse icke kan träffas, äger underläkare icke deltaga i av lasarettsläkare vid sjuk­ huset anordnad öppen mottagning. Enligt uppgift hava lasarettsläkarna i allmänhet medgivit underläkarna att deltaga i den öppna vården. Härige­ nom har för underläkarna i stor utsträckning beretts möjlighet till icke oväsentliga extrainkomster. En antydan örn vilka inkomster underläkarna kunna uppnå, därest de få del av den öppna vården, visar en av landstings­ direktören G. Beijbom författad uppsats i Sveriges Landstings Tidskrift 1945 häfte 2. Enligt där förekommande uppgifter från Södermanlands läns landsting skulle de fyra underläkarna vid Eskilstuna lasaretts kirurg-, öron- och röntgenavdelningar samt de två underläkarna vid Flens lasarett under 1944 ha uppburit totala inkomster å i genomsnitt 20 000 kronor (lägst 13 200 kronor och högst 25 600 kronor). Slutligen må nämnas, att 1945 års riksdag (skrivelse nr 174) hemställt örn utredning av frågan örn beredande av pensionsrätt för underläkare vid statens, landstingens och de utanför landstingen stående .städernas sjukvårdsinrättningar samt att spörsmålet i fråga för närvarande är föremål för undersökningar inom 194 4 års pensionsutredning.

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De avlöningsvillkor, för vilka nu redogjorts, gälla jämväl för underläkare vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund bortsett från de på Lunds universitets stat upptagna s. k. klinikamanuenserna. Vid Stockholms stads sjukhus betraktas^ förste underläkare som extra tjänsteman men avlönings- och andra förmåner — däribland rätt till pen­ sion — tillkomma honom dock enligt de grunder, som gälla för extra ordi­ narie tjänstemän. Löneförmånerna utgöras av grundlön å 8 040 kronor för år jämte rörligt lönetillägg å för närvarande 52 procent. Från grundlönen avräknas 348 kronor för år som familjepensionsavdrag, vadan den kon­ tanta lönen uppgår till 11 691 kronor för år. Å andre underläkartjänst, vil­ ken närmast torde få jämställas med landstingssjukhusens extraläkartjänster eller läkarutbildningssakkunnigas randutbildningstjänster, utgår 6 000 kronor för år jämte 52 procent tillägg eller således tillhopa 9 120 kro­ nor. För erhållande av första ålderstillägg som förste underläkare fordras 4i/2 års tjänstgöring efter utnämning till förste underläkare. Viss tillgodo­ räkning medgives. Härutöver äga underläkarna uppbära dels inflytande intygsersättningar, dels ock viss ersättning vid tjänstgöring å poliklinik samt för jourfall å annan tid än polikliniktid. Ersättningen vid tjänst­ göring å poliklinik har vid icke-kirurgavdelningar bestämts till 1 krona för betalat besök. Vid kirurgavdelningar äga underläkarna dela visst be­ lopp per år, vid Sabbatsberg t. ex. 9 000 kronor på 4 läkare. För jourfall utom polikliniktid äga läkarna själva bestämma ersättningen men skola erlägga 1 krona till sjukhuset för täckande av dess kostnader. De samman­ lagda extrainkomsterna torde rent approximativt kunna uppskattas till cirka 10 000 kronor om året för underläkare vid kirurgavdelning och om­ kring 4 000 kronor årligen för underläkare å andra avdelningar. Förhand­ lingar med Stockholms stads sjukhusdirektion rörande underläkarnas an­ ställnings- och avlöningsvillkor ha nyligen påkallats av Sveriges yngre läka­ res förening. Akademiska sjukhuset i Uppsala. De underordnade läkarna vid detta statliga sjukhus äro icke reglerade efter samma principer som de under­ ordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Deras förmåner utgingo före den 1 juli 1944 på följande sätt.

Arv ode Tilläggsarvode Dyrlids- Antal (poliklinik­ och kris­ Summa befatt­ Befattning av stats­ av sjuk­ medel) tillägg kronor ningar medel huset kronor kronor kronor kronor

5 Amanuens, tillika under­

1 Klinikamanuens

Dyrtidstillägg och kristillägg utgingo på arvodet men ej på tilläggsarvodet/Beträffande poliklinikamanuenserna utgingo sådana tillägg ej heller på den av sjukhuset bekostade delen av arvodet. Läkarna erhöllo dessutom fri kost på sjukhuset eller kostersättning, be­ räknad till 900 kronor för år.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 229

Vid anmälan av anslagsäskandena för universitetet i Uppsala för bud­ getåret 1944/45 förordade föredragande departementschefen, att löneför­ bättring skulle utgå i form av ett rörligt fyllnadsarvode, vilket borde vara så stort, att underläkarnas sammanlagda avlöningsförmåner — procentuellt dyrtidstillägg, kristillägg samt naturaförmåner eller däremot svarande er­ sättning inräknade — komme att uppgå till den för motsvarande under­ läkare vid karolinska sjukhuset gällande begynnelselönen, omräknad efter Uppsalas dyrort. Någon skillnad mellan gifta och ogifta underläkare borde därvid icke göras. De 5 amanuenserna, tillika underläkare, samt de 2 poli­ klinikamanuenserna skulle vid beräkningen av fyllnadsarvodets storlek an­ ses motsvara förste underläkare och övriga amanuenser andre underläkare. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade förslag godtogs av riksdagen. Underläkarnas vid akademiska sjukhuset i Uppsala avlöningsförmåner ha således från och med den 1 juli 1944 anpassats efter de avlöningsför­ måner, som tillkomma motsvarande underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Förutom underläkarna förekomma även ett mindre antal assistent- och extraläkare med arvoden mellan 2 400 och 6 200 kronor för år. Till angivna avlöningsförmåner komma särskilda ersättningar för å poli­ klinik utfärdade intyg, vilka för kirurg-amanuenser pläga uppgå till cirka 150—200 kronor i månaden och för andra amanuenser omkring 50 kronor för månad. En poliklinikamanuens å kirurgiska avdelningen uppbär dock omkring 10 000 kronor örn året i poliklinikavgifter. Inkomster i form av intygsersättningar å klinikavdelningar tillfalla assistent- och extraläkare.

4. Tidigare utredningar och beslut.

1937 års riksdag. I samband med utredning av frågan om statens över­ tagande av serafimerlasarettet ägnades uppmärksamhet även åt spörsmålet örn avlöningsförhållandena för lasarettets underordnade läkare (stat. off. utr. 1936: 1, sid. 129 ff). Härvid framhölls bland annat, att löneförmånerna för all personal vid lasarettet borde anpassas till det statliga lönesystemet, och de underordnade läkarna jämställas med extra befattningshavare i statens tjänst, enär det icke syntes lämpligt ålägga befattningshavarna i fråga att betala pensionsavgifter. Vad beträffar löneställningen, föreslogo de sakkunniga efter jämförelse med förhållandena vid vissa andra sjukhus — akademiska sjukhuset i Uppsala, Sabbatsbergs sjukhus, Stockholms läns centrallasarett i Stocksund samt lasarettet i Norrköping — dels att förste underläkare och förste amanuenser liksom då vore förhållandet skulle er­ hålla något försteg i avlöningshänseende framför övriga underläkare och amanuenser, dels ock att de tillämpliga lönegraderna borde vara Ex 23 för förste underläkare och förste amanuenser och Ex 22 för de av amanuen­ serna, vilka närmast under vederbörande överläkare handhade vården vid lasarettets olika sjukavdelningar. Utöver dessa båda kategorier skulle enligt de sakkunniga finnas underläkare (tredje underläkare) med placering i lönegrad Ex 11. De biträdande läkarna, vilka förutsattes skola äga rätt till praktik utanför sjukhuset, skulle liksom dittills vara arvodister med i några fall förhöjda arvoden.

230 Kungl. Marits proposition nr 273. I det förslag som avläts till 1937 års riksdag (propositionen nr 272 sid. 65; skrivelsen nr 465) biträdde föredragande departementschefen i allt väsentligt den av de sakkunniga intagna ståndpunkten beträffande de allmänna grunderna för löneregleringen. Serafimerlasarettets underordnade läkare skulle således uppdelas i tvenne grupper, biträdande läkare, vilka, med hänsyn till att de i motsats till de övriga underordnade läkarna hade rätt att utöva enskild praktik, även i fortsättningen skulle erhålla ersätt­ ning i form av arvode, och underläkare — förste, andre och tredje — hän­ förliga under icke-ordinariereglementets extra befattningshavare i lönegra­ derna Ex 23, Ex 22 och Exil. Beträffande underläkarnas inplacerande i det statliga lönesystemet ytt­ rade departementschefen, att vissa skäl onekligen kunde anföras för för­ slaget att bereda dessa läkare extra ordinarie ställning. Det ville emellertid förefalla, som om befattningshavarna själva i viss mån överskattat bety­ delsen av en sådan åtgärd. Uppmärksammas finge även, att utredning icke förelåge rörande vilken återverkan ett beslut i den antydda riktningen skulle hava på motsvarande avlöningsspörsmål vid universiteten och undervisningssjukhusen i Uppsala och Lund. Departementschefen ansåge sig icke böra då gå längre än att förorda förslaget örn att ifrågavarande be­ fattningshavare erhölle ställning som extra tjänstemän med vissa förmåner därutöver. Förslaget godtogs av riksdagen med den jämkningen, att tredje under­ läkarna placerades i 15 lönegraden, vilken löneställning ansågs bättre mot­ svara arten och omfattningen av dessa läkares tjänstgöringsskyldighet. Vid 1937 års riksdag upptogs även spörsmålet om personalorganisationen vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och förslag framlades om inrät­ tande vid kliniken av bland annat två befattningar som biträdande läkare i lönegrad Eo 23 (propositionen 272 sid. 142, 164, 169, 174 och 180). Med anledning av erinringar från allmänna civilförvaltningens lönenämnd och statskontoret mot förslaget örn extra ordinarie ställning för dessa läkare framhöll karolinska sjukhusets direktion, att läkarna i fråga skulle vara fast anställda vid kliniken och ha hela sin arbetsuppgift förlagd dit samt att de intoge en helt annan ställning än underläkarna. De utövade i mot­ sats till andra biträdande läkare icke någon privatpraktik. Departements­ chefen anslöt sig till direktionens förslag i detta avseende, och förslaget godtogs även av riksdagen. 1939 års riksdag. I samband med framläggande för 1939 års riksdag (propositionen nr 206 sid. 62; skrivelsen nr 352) av organisationsplan för karolinska sjukhuset kom frågan örn de underordnade läkarnas ställning och avlöning ånyo under omprövning och föredragande departementsche­ fen yttrade därvid, att löneställningen för dessa befattningshavare anslu­ tits till den lönegradsplacering, som bestämts för motsvarande personal vid serafimerlasarettet. En av föreningen Läkare i underordnad ställning, för­ ordnade av karolinska sjukhusets direktion, väckt fråga om förbättrade

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 231 löneförmåner för tredje underl åkarna ansåg departementschefen böra be­ aktas i samband med pågående utredning av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga rörande löneställningen för de yngre sjukhusläkarna. För­ slaget biträddes av riksdagen. Vid samma riksdag beslöts även inrättandet av en särskild patologisk avdelning vid serafimerlasarettet med en arvodesavlönad prosektor som föreståndare och en assistent (amanuens) till biträde. Assistentens arvode bestämdes till 2 000 kronor för år utan rätt till dyrtidstillägg. Vidare genomfördes en provisorisk lösning av spörsmålet om rätten för de underordnade läkarna till ersätt­ ning för vissa intyg och utlåtanden. Redan 1937 års riksdag uttalade sig i denna fråga i princip för ett upphävande av rätten till er­ sättning för utfärdande av intyg eller utlåtande beträffande sådana poli­ klinikpatienter, på vilka bestämmelserna i lagen om olycksfall i arbete ägde tillämpning, och 1938 års riksdag (skrivelsen nr 174) ansåg önskvärt, att — såsom departementschefen förutsatt — den fortsatta utredningen i ämnet toge sikte på spörsmålet, huruvida icke motsvarande åtgärder borde vidtagas även i fråga örn ersättning för likartade intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen. Vid frågans närmare utredning yttrade sig bland annat statskon­ toret, som förordade den provisoriska anordningen, att de underordnade läkarna skulle av inkomster från olycksfallsförsäkringsintyg uppbära 90 procent, så länge de innehade då löpande förordnanden, samt därefter 50 procent. Frågan om ersättning för övriga av riksdagen berörda intyg och utlåtanden borde, då utredning icke förebragts, hänskjutas till 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. I sitt yttrande i ärendet anslöto sig nämn­ da sakkunniga till statskontorets förslag beträffande ersättningar för olycks­ fallsförsäkringsintyg samt uttalade sig i övrigt för direktionens för karo­ linska sjukhuset förslag, att ersättning för intyg och utlåtanden inom övriga socialförsäkringsgrenar och enligt militärersättningsförordningen borde fördelas med 90 procent till läkaren och 10 procent till sjukhuset. Departementschefen fann sig böra tillråda en lösning av frågan i anslut­ ning till de riktlinjer, som angivits av statskontoret och nämnda sakkun­ niga i deras yttranden i ärendet. 1939 års riksdag beslöt i enlighet härmed. 1940 års riksdag (propositionen nr 143; skrivelsen nr 321). Statsmakter­ nas beslut beträffande löneställningen för tredje underläkare samt i intygsersättningsfrågan ledde sommaren 1939 till en konflikt mellan direktionen för karolinska sjukhuset och Sveriges läkarförbund, varvid flertalet under­ ordnade läkare vid serafimerlasarettet begärde entledigande från dem med­ delade förordnanden vid sjukhuset. Efter förhandlingar mellan parterna hävdes konflikten genom en överenskommelse den 10 september 1939, i vilken direktionen utfäste sig bland annat att i sina anslagsäskanden för 1940/41 hemställa om tredje underläkarnas placering i lönegraden Ex 18,

232 Kungl. May.ts proposition nr 273. Direktionens i enlighet härmed till Kungl. Majit framställda förslag för­ ordades av departementschefen och godtogs av 1940 års riksdag. 1940 års betänkande av de s. k. läkarintyg ssakkunnig a. De sakkunniga, vilka hade att taga under omprövning gällande bestämmelser rörande ut­ färdande av samt ersättning för läkarintyg, såvitt anginge socialförsäk­ ringens olika områden ävensom kroppsskada, ådragen linder militärtjänst­ göring, hava i sitt betänkande konstaterat, att rätten att utfärda läkar­ intyg tillkomme legitimerade läkare och med dem enligt lagen om behörig­ het att utöva läkarkonsten jämställda personer, att någon skyldighet för läkare i allmänhet, i tjänst anställda och andra, att utfärda intyg icke funnes, men att för vissa grupper läkare, provinsialläkare och med dem jämställda samt sjukhusläkare, föreskrivits skyldighet att utfärda vissa intyg enligt sjukjournalen. Läkarintygssakkunniga lia i princip funnit riktigt och naturligt, att den, som önskade erhålla ett läkarintyg, erlade en skälig ersättning för den prestation, som kunde anses sammanhänga med intygets utfärdande. Skyl­ dighet att erlägga ersättning syntes också utgöra en önskvärd regulator mot ett eljest ohämmat krav på utfående jämväl av intyg, varav något legalt behov icke förelåge. Skulle alltså en ändring genomföras i den dit­ tills regelmässigt tillämpade principen, att ersättning helt tillfälle veder­ börande läkare, måste detta innebära antingen att ersättning tillfölle annan än läkaren — såvitt anginge sjukhusläkare huvudmannen — eller att er­ sättningen delades mellan huvudmannen och läkaren. Förutsättning härför vore enligt båda alternativen, att utfärdandet av de intyg, varå principen skulle äga tillämpning, gjordes till ett läkarens åliggande i tjänsten. Någon principiell anledning, att, därest nya ersättningsgrunder skulle genom­ föras, låta dessa omfatta allenast vissa intyg såsom enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 beträffande karolinska sjukhuset och serafimer­ lasarettet förelåge icke enligt de sakkunnigas mening. De sakkunniga ha erinrat, att den öppna vården gåve läkaren inkomst såväl av intyg som — och i övervägande omfattning — av vård och be­ handling. En organisatorisk förändring, innebärande att intygsutfärdandet införlivades med sjukhusens uppgifter, utgjorde ett självständigt spörsmål och stöde även i samband med läkarens avlöningsförhållanden, enär vid bestämmande av läkarnas fasta lön hänsyn tagits till deras inkomst av öppen vård. Även örn intygsutfärdandet bleve ett läkarnas åliggande i tjänsten, medförde icke detta i och för sig, att intygsersättningen tillfölle huvudmannen. Denna fråga bleve ytterst beroende på avgörandet, efter vilka grunder ersättning för sjukhusläkarnas tjänsteåligganden skulle utgå, vilket vore ett avlöningsspörsmål. På angivna skäl ansåge sig de sakkunniga vid sitt ställningstagande till vem intygsersättningen borde tillfalla, icke befogade att ingå på den in­ verkan, avlöningssynpunkter och därmed sammanhängande organisato­ riska frågor kunde utöva på detta spörsmål. Avlönings- och organisations­ frågorna funne de sakkunniga vara av den beskaffenhet och storleksord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 233 ning, att de icke borde företagas till granskning och avgörande allenast med intygsersättningen såsom utgångspunkt. Det vore emellertid uppen­ bart, att vid avvägning av alla på intygsersättningsfrågan inverkande om­ ständigheter erforderlig hänsyn även måste tagas till avlöningssynpunkter. I den mån läkarnas avlöningsförhållanden jämväl av annan anledning än intygsersättningen befunnes böra bliva föremål för omprövning, borde i detta sammanhang ett övervägande komma att ske, huruvida enhetliga avlöningsprinciper vore av den vikt, att med hänsyn härtill ändring av nuvarande förhållanden angående intygsersättningen kunde anses påkallad. Ur de synpunkter de sakkunniga med hänsyn till socialförsäkringen haft att beakta rörande det otvivelaktigt centrala spörsmålet i sitt uppdrag, nämligen frågan om intygsersättningens uppbärande, funne de sakkunniga icke anledning föreslå ett frångående av den i allmänhet gällande prin­ cipen, att ersättningen tillfölle läkaren. Införandet av en anordning, var­ igenom intygsersättningen helt eller delvis skulle tillfalla huvudmannen, komme enligt de sakkunnigas mening icke att innebära ökad säkerhet med avseende å intygens kvalitet eller att på annat sätt för socialförsäkringen innebära någon förmån. I särskilt yttrande av kommittéledamoten, riksgäldsfullmäktigen Ernst Eriksson, uttalar denne, att den vårdavgift, patienten hade att erlägga, borde inkludera även ersättning för intyg, varför särskild ersättning härför icke borde utgå. Huruvida vårdavgiften skulle tillfalla läkaren eller huvudmannen, bleve då ett avlöningsspörsmål, varvid huvudmannen vore i sin fulla rätt att tillämpa de principer, han ansåge riktiga. 1942 års betänkande av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga. Spörs­ målet örn de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhål­ landen har gjorts till föremål för utredning av 1938 års hälso- och sjuk­ vårdssakkunniga, som den 10 februari 1942 avgåvo betänkande i ämnet (stat. off. utr. 1942:4). För de sakkunnigas förslag, som berörde samtliga yngre sjukhusläkare i landet, anställda vid statliga och kommunala sjuk­ hus ävensom vid icke-statliga sjukhus med annan huvudman än lands­ ting eller primärkommun, skall här lämnas en kort sammanfattning, i vad förslaget berör de underordnade läkarna vid statens kroppssjukhus. De allmänna utgångspunkterna för en reglering av anställningsvillkoren för de underordnade läkarna vid statens kroppssjukhus angåves i betän­ kandet vara, å ena sidan, att för dessa läkare icke kunde ifrågasättas en principiellt förmånligare löneställning, än som fastställts för befattnings­ havare med motsvarande utbildning och ansvar vid andra statens sjukhus och, å andra sidan, att det finge anses uteslutet att vid avvägandet av löne­ ställning och arbetsvillkor tillämpa andra grundsatser än dem, som varit bestämmande vid regleringen av hithörande förhållanden för statens be­ fattningshavare i allmänhet. I anslutning härtill underströke de sakkun­ niga, att en förbättring av avlöningsförmånerna ansetts kunna ske allenast under den av riksdagen uttryckligen uppställda förutsättningen, att regle­ ringen förbundes med det villkoret, att rätt till ersättning i annan ord­

234 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. ning för arbete, som utfördes under eller i samband med tjänstens utövande, icke medgåves. Beträffande löneställningen funne de sakkunniga, att ett strängt fast­ hållande av den löneställning, som kunde betecknas som normerande för befattningshavare med jämförlig utbildning, närmast skulle leda till en placering av förste underläkare i 26 och av andre underläkare i 21 löne­ graden. Emellertid förelåge beträffande läkarna en del omständigheter, som måste tillmätas särskild betydelse. De sakkunniga angåve här den ojämna arbetsbelastning, som karakteriserade sjukhusläkarnas tjänstgö­ ring, vartill komme, att arbetet regelmässigt inneslöte ett beredskapsmoment. Det borde icke heller lämnas obeaktat, att det vore av synnerlig betydelse för sjukvården, att väl kvalificerade läkarkrafter stöde till för­ fogande för rekryteringen av förste och andre underläkartjänsterna. Med särskild styrka gjorde sig detta krav gällande för undervisningssjukhusens del, där de äldre underordnade läkarna hade en stor andel i läkarkandida­ ternas praktiska utbildning. Sistnämnda synpunkter hade varit bestäm­ mande för lönesättningen för de underordnade läkarna vid sinnessjuk­ husen, och de sakkunniga ansåge sig därför — under förutsättning att av­ löningen bleve bestämmande för inkomsten å tjänsten — böra förorda samma lonegradsplacering som för sinnessjukhusens motsvarande läkare eller alltså Eo 28 för förste underläkare och Eo 26 för andre underläkare. För tredje underläkare föresloge de sakkunniga ingen förändring av den genom 1940 års riksdagsbeslut fastställda lönegradsplaceringen. Såsom en fjärde grupp underläkare skulle tillkomma aspirantläkare med ett arvode av i Stockholm 5 100 kronor i ett för allt. Antalet erforderliga underläkar­ tjänster skulle således fördelas på fyra grupper, varvid allenast läkare, som närmast under sjukhusavdelningens chef handhade ledningen av kliniken eller polikliniken, skulle erhålla ställning som förste underläkare. Antalet andre underläkarbefattningar föresloges även skola begränsas. Förslaget innebure beträffande de vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset då förefintliga underläkartjänsterna, inklusive två befattningar som biträ­ dande läkare vid radiumhemmet, följande förändringar. Fördelning 1941/4.2 De sakkunniga

2:e » 46 31 3:e » 11 21

Antalet högre underläkartjänster skulle således i samband med regle­ ringen minskas från (29 + 46 =) 75 till (17 -f- 31 =) 48. I fråga om rätten till ersättning för utfärdande av intyg och utlåtanden anförde de sakkunniga, att de icke kunde finna bärande skäl föreligga att å de i statens tjänst anställda underordnade läkarna tillämpa andra prin­ ciper i fråga om löneförmånernas utgående, än som regelmässigt gällde för

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 235 andra statens befattningshavare. De sakkunniga anslöte sig fördenskull helt till den av riksdagen hävdade uppfattningen i denna fråga och underströke särskilt, att därest sportelinkomster alltjämt i viss utsträckning skulle tillkomma befattningshavarna, anledning saknades att för de stat­ liga sjukhusens del vidtaga någon ändring i de av 1937, 1939 och 1940 års riksdagar fastställda avlöningsförmånerna för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunnigas förslag beträffande de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden lia hittills icke föranlett några åtgärder från statsmakternas sida. Läkarutbildning ssakkunniga. I betänkandet med överarbetning av förslag angående läkarutbildningen (stat. off. utr. 1945:57) samt i betänkandet med utredning och förslag angående läkarutbildningen (stat. off. utr. 1945: 56) ha de s. k. läkarutbildningssakkunniga avgivit en del förslag, som äro av väsentligt intresse i föreliggande fråga. I förstnämnda betänkande ha de sakkunniga sålunda framlagt förslag till sådan begränsning av studietiden för medicine studerande, att medi­ cine licentiatexamen skulle normalt kunna avläggas på 15 terminer, vilket ansetts möjliggöra någon minskning av studietiden. I sitt andra betänkande ha nämnda sakkunniga erinrat, att utbildningen efter licentiatexamen framför allt erhölles genom tjänstgöring i underord­ nad ställning vid sjukhus, men att vissa svårigheter för närvarande förelåge att erhålla underläkarförordnanden. De äldre underläkarna holle sig nämligen kvar vid sjukhusen i hopp att slutligen nå en definitiv tjänst och stängde härigenom tillgängliga utbildningsplatser. För att erhålla förord­ nande som underläkare vid odelat lasarett fordrades således i allmänhet 4 till 5 tjänstgöringsår och vid kirurgisk eller medicinsk avdelning 5 till 6 tjänstgöringsår. Det vore enligt de sakkunniga tydligt, att en ändring måste komma till stånd, så att de möjligheter till utbildning, som de under­ ordnade läkartjänsterna vid sjukhusen erbjöde, kunde rättvisare fördelas. De sakkunniga lia vidare framhållit, att de underordnade läkartjänsterna borde regleras med hänsyn till såväl sjukvården som läkarutbildningen. Ur begränsad sjukhussynpunkt vore det emellertid lämpligast, att den mest meriterade förordnades på en underläkartjänst, och i allmänhet även att de underordnade läkarna finge gå livar längre tid på sina tjänster. Ur utbildningssynpunkt åter vore det nödvändigt, att de unga läkarna erhölle tillfälle att genom sjukhustjänstgöring komplettera sin tidigare utbildning. De sakkunniga ha därför funnit vissa tjänster böra reserveras för detta ändamål och förordnadetiden begränsas med hänsyn till dessa läkares be­ hov av utbildning. De sakkunniga benämna dessa utbildningstjänster underläkartjänster och extraläkartjänster. Beteckningen förste underläkartjänst ha de sakkunniga reserverat för sådana tjänster, vilka icke äro utbildningstjänster. Förste underläkare skulle redan vid tillträdande av tjänsten äga fullgod specialistutbildning

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. och borde i allmänhet kunna räkna med att avancera på sjukhusbanan. Antalet dylika tjänster borde lämpligt avvägas i förhållande till antalet chefstjänster. Förordnande på förste underläkartjänst borde lämnas på 3 år, och omförordnande skulle kunna erhållas. Läkarnas utbildning efter legitimationen lia de sakkunniga uppdelat i grundutbildning, som alla läkare borde komma i åtnjutande av, specialist­ utbildning för blivande specialister, och randutbildning för läkare, som hade behov av utbildning inom gränsområdena till det egna verksamhets­ området. Grundutbildning skulle enligt de sakkunniga kunna fullgöras antingen å 3-årstjänster, närmast motsvarande de nuvarande andre underläkartjäns­ terna, eller å 1-årstjänster, benämnda extraläkartjänster med lön enligt gällande överenskommelse mellan landstingens centrala lönenämnd och läkarförbundet. Omförordnande skulle icke förekomma. Grundutbildningen skulle förläggas till odelade lasarett samt allmänna medicinska och kirur­ giska avdelningar. Ett-årstjänster skulle kunna finnas även vid undervisningssjukhusen. Efter genomgången minst 3-årig grundutbildning skulle vidtaga specia­ listutbildning å särskilda härför avsedda tjänster, företrädesvis vid undervisningssjukhusen. Förordnande har föreslagits avse 1 år, varefter — örn vederbörande visat sig lämplig för fortsatt utbildning — omförordnande meddelas för återstående tid, varierande för olika specialiteter men omfat­ tande högst 3 år. För tillgodoseende av behovet av randutbildning ha de sakkunniga tänkt sig tjänster av ur vissa synpunkter två olika slag. Inom medicin och kirurgi måste särskilda randutbildningstjänster inrättas, lämpligen vid de stora kommunala sjukhusen. Inom övriga specialiteter föreslå de sakkunniga inga grundutbildningstjänster men förorda i viss utsträckning, att även de mindre avdelningarna utnyttjas för specialistutbildning (t. ex. en del ögonavdelningar och barnavdelningar). I den mån så ej sker, måste de under­ ordnade läkartjänsterna vid dessa avdelningar få karaktären av antingen förste underläkartjänster eller randutbildningstjänster. Förordnandetiden har i allmänhet ansetts böra begränsas till 1 år utan rätt till omförordnande. I fråga örn antalet tjänster av olika slag synas de sakkunniga ha räknat med att vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i stort sett antalet förste underläkartjänster skulle bli oförändrat samt antalet specialistut­ bildningstjänster och ett-åriga grundutbildningstjänster motsvara antalet andre, respektive tredje underläkartjänster.

5. Nu föreliggande förslag.

Anställning sform. Utredningsmannen föreslår, att extra ordinarie anställning beredes förste och andre underläkare samt heltidsanställda biträdande läkare utan rätt

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 237

att utöva självständig praktik samt att för biträdande läkare i övrigt och biträdande överläkare ävensom för tredje underläkare nuvarande anställ­ ningsform bibehålies. De biträdande läkare, som utredningsmannen sålunda anser böra be­ redas extra ordinarie heltidsanställning, iiro — förutom de båda biträdande läkarna å radiumhemmet, vilka redan inneha dylik anställningsform — bi­ trädande läkaren å karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning och innehavarna av de båda nuvarande förste underläkartjänsterna pa serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik, vilka borde jämställas med nyssnämnda biträdande läkare.

Utredningsmannen anför:

Vid de förhandlingar mellan direktionen för karolinska sjukhuset och Sylf1, vilka föregingo Sylfs förenämnda skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet med hemställan om förhandlingar med repre­ sentanter för ecklesiastik- och finansdepartementen yrkades från Sylfs sida dels att de biträdande läkarbefattningarna skulle ersättas av biträdande överläkartjänster, dels ock att såväl biträdande överläkarbefattningar som förste och andre underläkartjänster skulle placeras i lönegrad i löneplan Eo i civila icke-ordinariereglementet med vad beträffade biträdande överläkar­ befattningar bibehållen rätt till privatpraktik. Därjämte hemställdes, att de två förste underläkarbefattningarna å neurokirurgiska kliniken vid sera­ fimerlasarettet skulle utbytas mot ordinarie befattningar i lönegraden A 30. Till stöd för dessa förslag ha läkarrepresentanterna väsentligen anfört, att enligt deras mening regelmässigt icke funnes några sakliga skäl för en åtskillnad mellan biträdande läkare och biträdande överläkare. Såväl an­ svar som arbetsuppgifter vore likartade. Kravet på extra ordinarie ställ­ ning föranleddes av de avsevärda kostnaderna för ordnande av pensions­ skydd för vederbörandes familj. Förslaget om inrättande av två ordinarie läkarbefattningar i 30 lönegraden vid neurokirurgiska kliniken har moti­ verats med svårigheterna att inom denna specialitet, inom vilken möjlig­ heterna att erhålla överläkartjänst vore mer begränsade än eljest, å underläkarbefattning erhålla för sjukvårdsarbetet erforderliga, tillräckligt kvali­ ficerade läkare. Såsom av det föregående framgår, äro — med undantag för biträdande läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, vilka äro extra ordinarie befattningshavare — såväl biträdande överläkare som biträdande läkare arvodesanställda med deltidstjänstgöring och rätt att utöva enskild prak­ tik. Vid överläggningarna med personalrepresentanterna har utrednings­ mannen framhållit, att han icke vore beredd framlägga förslag örn pensionsberiittigande anställning för dessa läkare under annan förutsättning, än att deras befattningar omändrades till heltidstjänster, och att rätten att utöva enskild praktik bortfölle. Avlöningsreglementets löneDlaner vore nämligen uppbyggda med utgångspunkt från att statstjänsten utgjorde heltidssyssla och befattningshavarens huvudsakliga förvärvskälla. Per­ sonalrepresentanterna förklarade sig icke kunna acceptera en lönereglering under angiven förutsättning, dock med undantag för biträdande läkaren å röntgendiagnostiska avdelningen å karolinska sjukhuset. Vid sådant för-

Sveriges yngre läkares förening.

238 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

hållande har utredningsmannen funnit, att — bortsett från sistnämnde läkare — nuvarande anställningsform bör bibehållas för biträdande över­ läkare och biträdande läkare. Det må i detta sammanhang anmärkas, att endast tre av 20 arvodesanställda biträdande läkare och biträdande överläkare vid karolinska sjuk­ huset och serafimerlasarettet, vilka återfunnits i taxeringskalendern för år 1945, taxerats till lägre inkomster än 15 000 kronor, samt att medelinkoms­ ten utgjorde icke mindre 24 000 kronor. Även i fråga örn förste och andre underläkarna kunna — trots att de äro heltidsanställda — skäl åberopas mot att bereda dem extra ordinarie ställning. På grund av det gällande förordnandesystemet komma de att inneha sina förordnanden allenast under begränsad tid och torde aldrig uppnå pensionsåldern i underläkarställning. Vidare flytta de ofta mellan kommunala och statliga tjänster. Å andra sidan blir den sammanlagda tjänstgöringstiden såsom underläkare av ej obetydlig omfattning, särskilt för de underläkare, som aspirera på lasarettsläkartjänster. I regel torde nämligen befordringsåldern till lasarettsläkarbefattning hålla sig omkring 40—45 år. Under den långa väntetiden innan pensionsberättigande tjänst kan påräknas — mellan 10—15 år efter vunnen legitimation — har under­ läkaren en pressande tjänstgöring och är därtill mer än andra utsatt för smittfara. Underläkartiden infaller därjämte under den period, då familje­ bildning regelmässigt sker. Erinras må också, att 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga föreslogo pensionsberättigande tjänster för förste och andre underläkare, samt att direktionen för karolinska sjukhuset vid de med Sylf förda förhandlingarna likaledes ansett sig kunna förorda en sådan reglering. Utredningsmannen har för sin del funnit övervägande skäl tala för att extra ordinarie anställning beredes ifrågavarande underläkare. Någon fastare anställningsform för tredje underläkare har icke ifråga­ satts. Enligt utredningsmannens mening böra de alltjämt anställas såsom extra tjänstemän. I fråga örn biträdande läkaren å röntgendiagnostiska avdelningen vid karolinska sjukhuset har direktionen för sjukhuset i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 anfört att, då denne läkare i regel saknade möjlighet att inom sin specialitet bedriva privat praktik, samma möjligheter som för andra biträdande läkare icke förelåge för honom att mot utgående arvode under någon längre tid kvarstå i befattningen. På grund av denna omständighet finge det anses föreligga anledning att frångå det avlöningssystem, som tillämpades beträffande andra biträdande läkare vid sjukhuset, och att i stället bereda därvarande biträdande läkare en löneställning, som gåve avdelningen möjlighet att där för en längre tid bibehålla en erfaren läkare, som kunde övertaga en del av överläkarens alltför stora arbetsbörda. Direktionen hemställde därför, att den biträdande läkarbefattningen på avdelningen ändrades till en i lönegraden Eo 26 pla­ cerad biträdande överläkartjänst. Enligt vad för utredningsmannen uppgivits har arbetsbelastningen på förevarande avdelning föranlett, att biträdande läkaren i verkligheten har heltidssysselsättning å sin befattning. Vid sådant förhållande synes intet vara att erinra mot att denna tjänst i likhet med vad som gäller för befatt­ ningarna såsom biträdande läkare å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik uppföres å extra ordinarie stat. I samband därmed bör givetvis föreskrivas,

■ Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 239

att ej heller innehavaren av denna tjänst äger rätt att utöva självständig praktik. ... . Vad angår motsvarande befattning å röntgenavdelningen vid serafimer­ lasarettet har inhämtats, att innehavaren av denna tjänst icke utnyttjas i samma omfattning, varför nu gällande anställningsvillkor i detta fall allt­ jämt måste anses ändamålsenliga. _ _ , Beträffande förhållandena å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasa­ rettet ina erinras, att direktionen i sina ovannämnda anslagsäskanden före­ slagit, att i stället för de två förste underläkarbefattningarna skulle inrät­ tas tvenne arvodesbefattningar som förste läkare med ett arvode till var­ dera av 14 300 kronor, samt att för dem skulle i tillämpliga delar få gälla bestämmelserna i 10—15 §§, 19 § samt 20 § 1 mom. första stycket civila icke-ordinariereglementet, därvid skulle så anses som örn de tillhörde 28 lönegraden 28 löneklassen. Av en till grund för denna hemställan liggande framställning från klinikchefen framgår, att även detta förslag föranletts av angelägenheten att till kliniken med dess speciella arbetsuppgifter kunna knyta och under längre tid behålla tillräckligt utbildade och erfarna läkare. Utredningsmannen kan icke biträda Sylfs förslag att uppföra dessa tjäns­ ter å ordinarie stat. Med hänsyn till angelägenheten av största möjliga likformighet inom personalorganisationen måste utredningsmannen emel­ lertid hysa betänkligheter även mot ett bifall till direktionens hemställan att här' inrätta en ny typ av arvodesbefattningar. Såvitt framgår av vad direktionen anfört och i övrigt kunnat utrönas, torde ifrågavarande tjäns­ ter närmast vara att betrakta såsom biträdande läkarbefattningar av sam­ ma slag, som nu finnas å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik och den ovan behandlade biträdande läkarbefattningen å röntgendiagnostikavdelningen. Enligt utredningsmannens mening tala därför övervägande skäl för att även dessa befattningar uppföras på extra ordinarie stat under samma villkor i fråga om rätt att utöva praktik, som gäller eller föreslagits för nyssnämnda tjänster. Tillräckliga skäl för ett tillmötesgående av Sylfs förslag att förändra be­ nämningen å de biträdande läkartjänsterna till biträdande överläkarbefattningar anser utredningsmannen icke föreligga.

De likärrepresentanter, med vilka utredningsmannen haft överlägg­ ningar, ha förklarat sig dela utredningsmannens uppfattning, att förste och andre underläkare böra placeras på extra ordinarie stat under det att sam­ ma krav på en fastare anställningsform icke rimligtvis kunde ställas då det gällde de på kortare tid anställda tredje underläkarna. Läkarrepresentanterna lia påyrkat, att även biträdande överläkare och samtliga biträdande läkare skola beredas extra ordinarie ställning. De anföra i detta hänseende följande. De biträdande läkarna och överläkarna göra i de flesta fall heldagstjänst eller i varje fall betydligt mer än halvdagstjänst vid sjukhuset. Deras nu­ varande placering som arvodister har dels medfört, att. dc icke fått åtnjuta någon adekvat kompensation för de sista årens levnadskostnadsstegringar, (lois försätter den dem i ett ur trygghetssynpunkt otillfredsställande läge, i det sjukdom eller oförmåga att uppehålla tjänsten på andra grunder med­ för väsentliga inkomstminskningar. Arvodistställningen medför dessutom, att varken egen eller familjepension åtnjutes, något som för läkare i de åldersklasser, varom här är fråga, måste anses synnerligen betänkligt. lie-

240 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. presentanterna vilja framhålla, att inom andra grenar av den statliga sjuk­ vården förekommer, att läkare med vida kortare daglig tjänstgöringstid än som nu utkräves av de biträdande överläkarna placerats i lönegrad med­ förande pensionsförmån. Så är fallet med militärläkarna vid förbanden. Inte heller den omständigheten, att de biträdande överläkarna vid sidan av sin tjänst ha möjlighet att förvärva inkomster i enskild verksamhet, skiljer dem från nämnda militärläkare, vilka ju regelmässigt bedriva enskild verksamhet vid sidan av tjänsten och för vilka ju en sadan enskild verk­ samhet helt enkelt normalt förutsättes. För övrigt medför arbetsbördan ofta — exempelvis vid karolinska sjukhusets medicinpoliklinik — att egen verksamhet icke kan utövas.

Direktionen för karolinska sjukhuset finner det tillfredsställande, att extra ordinarie anställning föreslagits för det stora flertalet av de under­ ordnade läkarna. Då ett stort antal underläkare kunde förväntas fram­ deles övergå till sådana läkarbefattningar i kommunal tjänst, som äro an­ slutna till statens pensionsanstalt, ansåge direktionen synnerligen önskligt, att i reglementet för denna anstalt intoges bestämmelse örn att tid, var­ under innehavare av sådan befattning tidigare innehaft med pensionsrätt förenad läkarbefattning i statens tjänst, finge tillgodoräknas såsom tjänste­ tid för pension från anstalten. Medicinalstyrelsen och statskontoret lia tillstyrkt utredningsmannens ifrågavarande förslag. Allmänna lönenämnden har framhållit, att med hänsyn till, att inne­ havarna av biträdande överläkarbefattningar och biträdande läkarbefatt­ ningar i viss utsträckning komme att rekryteras från de extra ordinarie underläkarbefattningarna, skäl talade för att jämväl biträdande överläkare och biträdande läkare bereddes pensionsberättigande anställning. Förut­ sättning för att så skulle kunna ske syntes emellertid vara, att viss regle­ ring av deras arbetsförhållanden genomfördes. Lönenämnden ville i detta sammanhang erinra, att 1945 års universitetsberedning föreslagit införande av pensionsrätt för innehavare av docentstipendier m. fl. Sveriges läkarförbund har med tillfredsställelse konstaterat, att utred­ ningsmannen föreslagit en fastare anställningsform för de heltidsanställda underordnade läkarna. Förbundet har icke heller rest invändningar mot att tredje underläkarna bibehållas å Ex-löneplanen. Beträffande de biträdande läkarna och biträdande överläkarna har för­ bundet anfört: I fråga om förslaget, att de biträdande läkarna och biträdande över­ läkarna skola kvarstå som arvodister, hyser förbundet större betänklig­ heter. De biträdande överläkarna inneha samtliga hög kompetens och mot­ svarande ålder. Deras arbete är synnerligen självständigt och deras befatt­ ningar kunna under inga omständigheter rubriceras som utbildningsplatser — i annan mån än att innehavarna deltaga i de studerandes utbildning. Det vore därför mycket väl motiverat att förläna ifrågavarande befattnings­ havare en sådan ställning, att pensionsförmåner för dem kunna påräknas. Utredningsmannen förmenar att så endast kunde ske, örn heltidsanställ­

Kuncjl. Mäj:ts 'proposition nr 273. 241

ning föreskrevs och rätten till egen verksamhet bortfölle. Gentemot detta måste förbundet anföra, att heltidsanställning principiellt icke erfordras för att en tjänsteinnehavare skall kunna erhålla rätt till pension. Beträffande rätten till verksamhet i egen regi vill förbundet framhålla, att vårt lands lasarettsläkare av ålder haft såväl rätt till pension som egen verksamhet — ett system, som medfört stora fördelar för såväl huvudmännen och den vårdsökande allmänheten som för läkarna själva, vilket sistnämnda för­ hållande visserligen torde utgöra en av orsakerna till att denna lämpliga organisation gjorts till föremål för stegrad uppmärksamhet, men likvisst icke synes motväga anordningens övriga stora fördelar. Ytterligare bör understrykas, att de biträdande läkarna, som förestå de stora poliklini­ kerna, nedlägga ett arbete, som för flera av dem motsvarar heltidsanställ­ ning och för alla överstiger vad som kan anses motsvara halvtidstjänst. Effektivt poliklinikarbete kan icke utföras under längre tid än högst G tim­ mar dagligen på grund av dess utomordentligt pressande natur. Under sådana omständigheter är en Eo-ställning för de biträdande läkar­ na motiverad. Skulle av formella skäl en sådan anses vara ogenomförbar, borde i varje fall vederbörande arvoden vara av samma storleksordning som lönen för de högst betalade underordnade läkarna i Eo-ställning. Samma kan utan inskränkning anföras i fråga om de biträdande överläkarna, vil­ kas ansvar knappast kan anses vara mindre än poliklinikföreståndarnas.

Rätt till ersättning för läkarintyg. Utredningsmannen föreslår, att i samband med löneregleringen beslutas, att extra och extra ordinarie underordnad läkare icke skall äga uppbära sär­ skild ersättning för i tjänsten utfärdat intyg, samt att arvodesavlönad biträdande läkare i likhet med överläkare och biträdande överläkare skall äga rätt till oavkortad intygsersättning. Utredningsmannen anför: Av det föregående framgår, hurusom spörsmålet örn de underordnade läkarnas rätt till ersättning för vissa läkarintyg väcktes vid 1937 års riks­ dag och efter närmare utredning bringades till en provisorisk lösning vid 1939 års riksdag, samt att Kungl. Majit i anslutning härtill förordnat, att biträdande läkare och underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimer­ lasarettet skall äga uppbära 50 procent av inflytande ersättning för av vederbörande utfärdat intyg enligt olycksfallsförsäkringslagen samt 90 pro­ cent för intyg inom annan socialförsäkringsgren eller enligt militärersättningsförordningen. Av läkarrepresentanterna har liksom tidigare även i förevarande sam­ manhang hävdats, att ersättning för intyg och utlåtanden principiellt skulle tillfalla vederbörande läkare, och krav ha framställts på ett upphävande av den provisoriska reglering av frågan, som genomfördes vid 1939 års riks­ dag. De underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimer­ lasarettet borde i detta avseende jämställas med övriga läkare vid såväl statliga som kommunala sjukvårdsinrättningar. Den tidigare lämnade redogörelsen om storleken av de intygsersättningar, vilka tillfallit de biträdande läkarna och underläkarna vid karolinska sjuk­ huset och serafimerlasarettet under år 1945, har givit vid handen, att förevarande spörsmål icke har någon större ekonomisk betydelse annat än för vissa enstaka befattningshavare. Det har också från läkarrepresentanternas sida för utredningsmannen framhållits, att läkarnas inställ­ ning till frågan grundade sig icke så mycket på ekonomiska som på Bihang lill riksdagens protokoll 1S!)G. 1 sami. Nr '273. Ig

242 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

principiella skäl. Utfärdandet av intyg måste, har det gjorts gällande, all­ tid av läkaren anses som ett arbete, som folie utanför hans egentliga ar­ betsuppgifter i sjukvårdens tjänst, och som toge bort mycket av hans tid för detta ändamål eller för hans vetenskapliga verksamhet. Särskilt för de läkare, vilka från kommunala sjukhus bomme över till de statliga kroppssjukhusen, framstode det som otillfredsställande, att icke för intyg inflytande inkomster liksom vid de kommunala sjukhusen oavkortade till­ fälle vederbörande läkare. Kritiken från läkarnas sida riktade sig även — och kanske framförallt — mot det nu bestående provisoriet. Man kunde svårligen motivera, att intygsersättningarna skulle fördelas mellan befatt­ ningshavarna och sjukhuset. Utredningsmannen har för sin del svårt att förstå de synpunkter, som av läkarrepresentanterna lagts på detta spörsmål — bortsett från att icke heller utredningsmannen kan finna sakliga motiv för en bestående uppdel­ ning av intygsersättningarna mellan läkarna och sjukhuset. Då intygsskrivningen otvivelaktigt måste anses ingå i läkarnas arbetsuppgifter, synes det naturligt, att bestyret härmed ersättes i samma ordning som arbetet i övrigt. Att just utfärdande av intyg och icke exempelvis skrivning av recept eller i journal bör honoreras särskilt synes knappast övertygande kunna motiveras. Åtminstone när det gäller heltidsanställda befattnings­ havare, lära bärande invändningar icke kunna göras mot att arbetsgivaren påfordrar, att samtliga i tjänsten förekommande arbetsuppgifter utföras mot avtalad lön. Såsom framhållits av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga har också vid i senare tid genomförda löneregleringar för statsanställda den principen regelmässigt hävdats, att avlöningen skall, vara bestämmande för inkom­ sten å tjänsten. Senast har 1945 års riksdag godtagit förslag om löneregle­ ring för häradsskrivarna enligt denna princip. Utredningsmannen håller alltså före, att vid en lönereglering för underläkarna — innebärande en fastare anställningsform för flertalet av dem — avlöningen bör utmätas med hänsyn till samtliga förekommande arbets­ uppgifter och kan således icke förorda, att rätten att uppbära ersättning för intyg eller utlåtanden till någon del bibehålies för dessa läkare. Vad nu sagts gäller givetvis även ifråga om extra ordinarie biträdande läkare. Annorlunda ställer sig frågan då det gäller övriga biträdande läkare. Dessa läkare äro icke heltidsanställda och åtnjuta icke lön enligt fastställd löneplan, och som förut framhållits har utredningsmannen icke ansett förutsättningar för närvarande föreligga för en övergång till annan an­ ställningsform. Härtill kommer att biträdande överläkarna, vilka eljest äro anställda på samma villkor som dessa biträdande läkare, ävensom över­ läkarna äga uppbära oavkortad ersättning för intyg och utlåtanden. Dessa omständigheter göra enligt utredningsmannens mening, att de betänk­ ligheter, som ovan anförts mot att extra och extra ordinarie underordnade läkare få uppbära ifrågavarande sportler i tjänsten, icke framträda med samma styrka i fråga om de arvodesavlönade biträdande läkarna och icke heller gärna kunna tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet av före­ varande spörsmål, så länge en reglering i berörda avseende icke genom­ förts beträffande överläkarna och biträdande överläkarna. I nuvarande läge måste utredningsmannen finna övervägande skäl tala för att de arvo­ desavlönade biträdande läkarna tillerkännas samma förmåner i detta hän­ seende som nyssnämnda befattningshavare.

Kunni. Maj:ts proposition nr £73. 243

Utredningsmannen delar läkarrepresentanternas uppfattning, att det nu rådande provisoriet på förevarande område bör avskaffas och föreslår för den skull att i samband med löneregleringen beslutas dels att ersätt­ ning för av extra och extra ordinarie underordnad läkare i tjänsten utfärdat intyg eller utlåtande skall tillfalla sjukhuset, dels ock att de arvodesavlönade biträdande läkarna skola — i likhet med överläkare och biträdande överläkare — äga rätt till oavkortad intygsersättning.

De läkarrepresentanter, med vilka utredningsmannen samrått, ha påyr­ kat, att samtliga läkare skola tillerkännas full rätt till intygsersättning. Härutinnan anföra de: Vi dela utredningsmannens åsikt, att nu gällande provisorium, innebä­ rande en delning av intygsinkomsten mellan den för intyget ansvarige läkaren och sjukhuset, är lika godtyckligt konstruerat som det är logiskt omotiverat. Utredningsmannen, som visserligen i och för sig hävdar, att utfärdandet av intyg är en prestation, som regelmässigt skall ersättas, gör härvidlag gällande, att underläkarnas anställning i heltidstjänst skulle med­ föra skyldighet för dem att inom arbetstidens ram utfärda alla begärda intyg, och att ersättningen för arbetet med intygen borde anses inkluderad i läkarnas fasta löneförmåner. Häremot vill representanterna göra gällan­ de, att sådan allomfattande skyldighet att utfärda intyg, för vilka ersätt­ ning tillfaller annan än läkaren, icke existerar eller ens ifrågasatts för andra grupper än heltidsanställda läkare. Avgörandet, om intygen regelmässigt skola utfärdas på arbetstid eller utom densamma, ställer sig ganska svårt, eftersom ju läkarna av praktiska skäl icke ha någon fixerad arbetstid. I själva verket torde det förhålla sig så, att en stor del av intygen utfärdas utanför skälig arbetstid och många gånger i läkarens hem på ren fritid. Representanterna hävda också, att ersättningens utgående till den för in­ tyget ansvarige läkaren är psykologiskt synnerligen motiverat. Intygen in­ nefatta som regel bedömanden beträffande arbetsförmåga, orsakssamman­ hang mellan olycksfall och kroppsskada, utsikter till uppehållande eller återvinnande av arbetsförmåga genom viss specialbehandling etc. Dessa bedömanden, i sig själv vanskliga och krävande en särskild analys av det föregående sjukdomsfallet, medföra ofta betydande ekonomiska konsekven­ ser för stat och enskild, och det synes motiverat, att läkarnas prestation som skiljeman i sådana mål för varje gång skäligen ersättes. Det kan ytter­ ligare framhållas, att utfärdandet av vissa intyg, speciellt invaliditetsintyg, falla helt och hållet vid sidan av den egentliga sjukvårdande upp­ giften, för vilken läkaren anställts vid sjukhuset. Representanterna anse sig icke kunna bära ansvaret för en åtgärd, som beträffande intygsersättningarnas åtnjutande skulle rubba hittills gällande normer med åsidosättande av de ovan anförda synpunkterna och anse därför i olikhet mot utred­ ningsmannen, att provisoriet rörande intygsersättningarna vid statens kroppssjukhus visserligen skall upphävas, men intygsersättning oavkortad tillfalla läkarna. Representanterna vilja i övrigt på denna punkt hänvisa till innehållet i Läkarutbildningssakkunnigas år 1940 avgivna betänkande angående utfärdande av samt ersättning för vissa läkarintyg (stat. off. utr. 21/1940).

Direktionen för karolinska sjukhuset finner det angeläget, att, innan slutlig ställning tages till utredningsmannens förslag rörande intygsersätt-

244 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 273. ningen, en närmare utredning företages rörande likställighet på detta om­ råde med förhållanden på övriga sjukhus. Karolinska sjukhuset och sera­ fimerlasarettet skulle eljest komma i en undantagsställning i förhållande till andra sjukhus. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning syntes i varje fall någon försämring ifråga om läkarnas nuvarande rätt till sådan ersättning icke böra ske. Direktionen erinrar även om att den för närvaran­ de i reglementet för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet stadgade skyldigheten att utfärda intyg endast avsåge intyg enligt sjukjournalen och icke innefattade alla de intyg, som erfordrades för socialförsäkringen. Ut­ redningsmannens förslag förutsatte således i detta avseende en utökning av läkarnas nuvarande tjänsteåligganden. Medicinalstyrelsen anser det ur såväl praktiska som sakliga synpunkter vara att förorda att införa en sådan fördelning av enligt fastställd taxa utgående intygsersättning, att läkaren själv erhölle 90 procent och sjuk­ huset för sina omkostnader behölle 10 procent. Statskontoret har förklarat sig icke berett att tillstyrka, att biträdande arvodesavlönad läkare skulle tillerkännas rätt till full intygsersättning. Allmänna lönenämnden har föreslagit, att såväl biträdande läkare som underläkare tills vidare bibehållas vid sin nuvarande rätt till ersättning för intyg och utlåtanden. Nämnden anför: Med beaktande av vad som tidigare förekommit ifråga om intygsersättningen finner allmänna lönenämnden utredningsmannens förslag, att den begränsade rätt till ersättning för intyg och utlåtanden, som för närvaran­ de tillkommer biträdande läkare och underläkare vid nämnda sjukhus, skall upphävas för underläkarnas del, i och för sig icke giva anledning till erin­ ran. Lönenämnden måste emellertid finna det mindre tillfredsställande att i nuvarande läge då med hänsyn till vad utredningsmannen anfört angåen­ de betydelsen av vissa pågående eller avslutade utredningar fråga endast synes vara om en mera provisorisk lönereglering och då — såsom utred­ ningsmannen föreslagit — överläkare samt biträdande överläkare och bi­ trädande läkare avsetts skola uppbära full ersättning för sådana intyg och utlåtanden, helt borttaga ersättningen till underläkarna. Erinras må ock, att vid såväl Stockholms stads som landstingens siukhus ersättning alltjämt utgår. Även örn enligt lönenämndens mening rätten till dylik er­ sättning principiellt bör upphävas för samtliga läkare vid allmänna sjuk­ hus, är lönenämnden icke beredd att på grundval av den föreliggande utredningen förorda någon förändring i nu gällande bestämmelser på före­ varande område. Sveriges läkarförbund har förklarat sig icke kunna acceptera den av ut­ redningsmannen föreslagna anordningen ifråga örn intygsersättningens ut­ gående. Förbundet anför: Förbundet erinrar, att konflikten vid serafimerlasarettet under sommaren 1939 huvudsakligen föranleddes av att sagda rätt föreslogs bli upphävd eller mer eller mindre starkt beskuren. När konflikten bilades, träffade förbundet en överenskommelse, som visserligen icke ansågs nöjaktig, men

Kungl. Maj:ts -proposition nr 878. 245

som accepterades därför att kriget utbrutit. Läkarna ville genom nedläg­ gande av striden och ett tillsvidare avskrivande av sina önskemåls upp­ fyllande ställa sig till förfogande — i en tid som med säkerhet skulle bli påfrestande för hela vårt land. Förbundet har också under krigsåren av­ hållit sig från att till definitiv lösning föreslå de problem, som 1939—1940 icke blevo på tillfredsställande sätt genomarbetade. Nu ha förhållandena emellertid ändrats, och intygsersättningsfrågan måste lösas. Den provisoriska anordningen från år 1940 har varje år för­ nyats. Den har visat sig olämplig i praktiken; läkarna lia icke alltid kunnat utfå ens den del av ersättningarna, som enligt bestämmelserna skola till­ komma dem, en myckenhet improduktivt skrivande och räkenskapsförande har ägt rum och de summor, för vilket allt detta måst ske, betecknas av utredningsmannen själv -— med rätta — som oväsentliga. Sjukhusen ifråga lia åsamkats de utgifter för intygs och utlåtandens utfärdande, som ursprungligen angåvos utgöra en anledning till att viss andel av intygsersättningarna skulle tilläggas dem, men vilka innan intygsersättningsprovisoriet infördes icke existerade. Förbundet är sålunda helt överens med utredningsmannen när han före­ slår provisoriets ersättande med en mera definitiv anordning. Men för­ bundet vill mycket kraftigt understryka, att varken dess centrala ledning eller dess närmaste berörda avdelningar — Sveriges yngre läkares förening och Föreningen underordnade läkare, förordnade av karolinska sjukhusets direktion — på någon punkt ändrat sin uppfattning angående läkarinty­ gens karaktär eller sättet för deras ersättande. Förbundet vill vidare fram­ hålla, att läkarintygssakkunnige på läkarnas begäran tillsattes för att ut­ reda läkarintygsfrågan, och att dessas betänkande icke föranlett några åtgärder. Läkarintygssakkunnige anförde i sin sammanfattning, att »ur de synpunkter de sakkunnige med hänsyn till socialförsäkringen haft att beakta rörande det otvivelaktigt centrala spörsmålet i sitt uppdrag, näm­ ligen frågan örn intygsersättningens uppbärande, hava de sakkunnige icke funnit anledning föreslå ett frångående av den nu i allmänhet gällande principen, att ersättningen tillfaller läkaren». De sakkunnige anförde vi­ dare, att en anordning varigenom ersättningen komme att tillfalla huvud­ mannen icke skulle innebära ökad säkerhet med avseende på intygets kvalitet eller förmåner för socialförsäkringen. Förbundet vill kraftigt framhålla läkarintygssakkunniges nu anförda syn­ punkter. Utfärdandet av läkarintyg och -utlåtanden är icke att jämställa med tjänsteåligganden. De utfärdas icke av tjänstemannen — annat än i det fåtal fall där vissa intyg skola utfärdas av tjänsteläkare — utan av den i kraft av sin kompetens legitimerade läkaren, oberoende av dennes ställning till samhället. De innebära alltid resultatet av särskilda övervä­ ganden, ofta mycket vidlyftiga och svåra att träffa, sammanställas och utskrivas ofta efter arbetets slut i hemmet, ansvaret för deras riktighet åvilar utan tvivel den utfärdande och de reglera vanligen ekonomiska rela­ tioner mellan den enskilde och annan instans. Härvidlag består ingen skill­ nad mellan intyg, utfärdade av läkare vid statens kroppssjukhus eller annat sjukhus, eller av läkare, som icke är knuten till sjukvårdsanstalt överhuvudtaget. Det går enligt förbundets bestämda förmenande icke att utan vidare rubricera utfärdandet av läkarintyg som ett tjänsteåliggande därigenom att man överför ersättningen för intyget från den utfärdande till en till hands varande huvudman. Dessutom är det på grund av inty­

246 Kungl. Maj:ts 'proposition nr '273.

gens art och de omständigheter varunder de utfärdas orimligt att över­ huvudtaget ålägga en sjukvårdens huvudman att befatta sig med ifråga­ varande intygs eller utlåtandens utfärdande. Med hänsyn till de faktiska förhållandena utgör den också 1939 ofta upprepade trollformeln att ersätt­ ning för intyg vore att jämställa med sportler i tjänsten endast en innehålls­ lös fras — eller möjligen en godtyckligt företagen utvidgning av sportelbegreppet. En sådan kan naturligtvis genomföras men blir endast ett de­ kret, som icke tager hänsyn till den föreliggande verkligheten. Förbundet kan under inga omständigheter acceptera den av utrednings­ mannen föreslagna anordningen i fråga om intygsersättningarnas utgående. Ekonomiskt spela ersättningsbeloppen ingen väsentlig roll. Rätten till er­ sättning är däremot utomordentligt viktig och för dess bevarande torde för­ bundets medlemmar till och med vara benägna att acceptera den före­ slagna löneställningen.

Löneställning.

Utredningsmannen föreslår dels att förste och andre underläkare sammanföras till en grupp och under benämningen extra ordinarie underläkare placeras i lönegraden Eo 24, dels att biträdande överläkarna å radiumhemmet (Konung Gustaf V:s jubileumsklinik) uppflyttas från lönegraden Eo 23 till lönegraden Eo 26, dels att samma löneställning beredes biträdande läkaren på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning, dels att två förste underläkartjänster på neurokirurgiska kliniken för­ ändras till extra ordinarie biträdande läkarbefattningar i lönegraden Eo 26, dels att tredje underläkarna under benämningen extra underläkare upp­ flyttas från lönegraden Ex 18 till lönegraden Ex 21, dels ock att arvodet till assistenten å patologiska avdelningen vid serafi­ merlasarettet uppräknas från 2 000 kronor till 3 600 kronor.

Utredningsmannen anför. Vid de förhandlingar, som föregingo Sylfs förenämnda skrivelse till stats­ rådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, framställdes från läkarnas sida krav på — förutom inplacering av biträdande överläkare i lönegraden Eo 30 och förändring till biträdande överläkarbefattningar av biträdande läkartjänsterna med undantag för biträdande läkartjänsten å kvinnokli­ niken vid serafimerlasarettet, vilken har karaktär av konsulterande läkar­ tjänst — dels omändring av 2 förste underläkartjänster vid neurokirur­ giska kliniken till befattningar i lönegraden A 30, dels sammanslagning av kategorierna förste och andre underläkare till en grupp läkare, dels in­ placering av dessa underläkare i lönegraden Eo 26, dels ock för tredje underläkare arvode motsvarande lön i 26 lönegraden. Direktionen för karolinska sjukhuset förklarade sig vid förhandlingarna villig att medverka till en placering av förste underläkarna i lönegrad Eo 23 och andre underläkarna i lönegrad Eo 22. Under hänvisning till vad som anförts under avsnitten örn anställnings­ formen och om rätt till ersättning för läkarintyg finner utredningsmannen icke anledning föreslå någon förändring i fråga om löneställningen för de

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 247

biträdande överläkarna, liksom ej heller för de biträdande läkare, vilka ansetts alltjämt böra vara arvodesanställda. Härvid förutsättes dock att storleken av utgående arvoden kommer att tagas under övervägande vid den allmänna arvodesreglering, som kan föranledas av 1946 års riksdags beslut örn provisoriskt lönetillägg. Då det gäller att fatta ståndpunkt till frågan örn löneställningen för övriga underordnade läkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasa­ rettet, synes det utredningsmannen angeläget, att uppmärksamhet ägnas dels åt redan framlagda betänkanden rörande läkarutbildningen, dels ock däråt att för närvarande utredningar pågå rörande spörsmål, vilka i detta sammanhang äro av intresse. Såsom redan tidigare framhållits, skulle ett genomförande av läkarutbildningssakkunnigas förslag leda till en begräns­ ning av studietiden för medicine studerande. Såvitt utredningsmannen kunnat finna, skulle de sakkunnigas förslag även medföra en rättvisare fördelning av tillgängliga utbildningstjänster och en begränsning av ut­ bildningstiden, varigenom en sänkning av underläkarnas genomsnittliga ålder skulle Wiva följden. Spörsmålet om de medicinska högskoleinstitu­ tionernas tillgodoseende med vetenskapligt kvalificerad personal är även föremål för särskild utredning av de medicinska högskolornas organisa­ tionskommitté. Då en del av den här berörda underordnade läkarpersonalen innehar befattningar som underläkare, tillika amanuens, varmed avses att utmärka deras dubbla karaktär av befattningar för sjukvårdens och den medicinska utbildningens behov, inses lätt sambandet med nu före­ varande utredning. I fråga om studiekostnaderna må nämnas 1945 års akademikerutredning, som har i uppdrag att utreda storleken av akademi­ kernas skuldbörda och därmed sammanhängande frågor. Slutligen må be­ aktas, att löneställningen för samtliga statstjänstemän är under utredning av 1945 års lönekommitté. Uppenbart är, att innan berörda utredningar, vilka avse frågor av vikt för bedömandet av löneställningen för de underordnade läkarna, slutförts, allvarliga erinringar kunna resas mot att genomföra en lönereglering för dessa läkare. Enligt utredningsmannens mening lärer emellertid löneregleringsfrågan icke kunna ställas på framtiden. Annan utväg står då icke till bilds än att vid övervägandet av lönevillkoren i möjligaste mån iakt­ taga den försiktighet, som kan vara betingad med hänsyn till utrednings­ arbetet. Förste och andre underläkare. Underläkarna vid karo­ linska sjukhuset och serafimerlasarettet äro för närvarande uppdelade på tre lönegrader, nämligen förste underläkarna i Ex 23, andre underläkarna i Ex 22 och tredje underläkarna i Ex 18. Såsom nyss sagts har förslag väckts om sammanslagning av kategorierna förste och andre underläkare. De skäl, som anförts härför, äro huvudsakligen, att någon skillnad i arbets­ uppgifter icke föreligger mellan de båda kategorierna läkare. Förste under­ läkartjänst kan man för närvarande få utan att tidigare ha varit andre underläkare, och ovanligt är icke att andre underläkartjänst erhålles av läkare, som tidigare varit förste underläkare. Vid landstingssjukhusen är också skillnaden i löneförmåner ytterst obetydlig. Utredningsmannen har funnit de anförda skälen bärande och ansett sig kunna i nuvarande läge förorda ett sammanförande av förste och andre underläkartjänsterna lill en och samma lönegrad. Utredningsmannen är emellertid angelägen alt betona, att därest läkarutbildningssakkunnigas

248 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

förslag att reservera vissa tjänster som fasta icke-utbildningstjänster skulle genomföras, en uppdelning ånyo torde bliva påkallad. I det föregående har utredningsmannen tillstyrkt, att förste och andre underläkare beredes extra ordinarie ställning. Vid bifall härtill böra de efter sammanförandet till en gemensam lönegrad benämnas extra ordinarie un­ derläkare. I fråga örn de principer, som böra komma i tillämpning vid bestämman­ det av löneställningen för här ifrågavarande underordnade läkare må er­ inras, att 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga i sitt betänkande an­ gående de yngre sjukhusläkarnas avlönings-, arbets- och bostadsförhållan­ den uttalat, att såsom grundläggande förutsättningar för en löneregleringför de statliga kroppssjukhusens underordnade läkare måste gälla, å ena sidan, att för dessa icke kunde ifrågasättas en principiellt förmånligare löneställning än som fastställts för befattningshavare vid andra statens sjukhus, och, å andra sidan, att det finge anses uteslutet att tillämpa andra grundsatser än dem, som varit bestämmande vid regleringen av hithörande förhållanden för statens befattningshavare i allmänhet. Utredningsmannen delar helt de av de sakkunniga sålunda anförda syn­ punkterna och vill därför i första hand redogöra för anställnings- och avlöningsvillkoren för underordnade läkare vid statens sinnessjukhus. Behörig till befattning som ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus är legitimerad läkare, som fullgjort 4 månaders praktisk tjänstgöring som underordnad läkare vid lasarett eller medicinsk eller kirurgisk avdelning samt därjämte tjänstgjort vid sinnessjukhus minst 3, eller vad angår andre läkarbefattning minst 2 år, och därvid visat sig ägnad för läkarverksam­ het vid sinnessjukhus (sv. förf.-saml. 338/1929). Emellertid kan or­ dinarie tjänst, A 28 som förste och A 26 som andre läkare, regelmässigt icke erhållas omedelbart efter vunnen behörighet. Under tiden får läkaren tjänstgöra antingen som vikarierande läkare eller som extra ordinarie lä­ kare i lönegrad Eo 26. I förstnämnda egenskap äger han enligt kungl, brev den 30 juni 1942 som vikarie å förste eller andre läkartjänst åtnjuta dag­ arvode med 20 kronor jämte den bostad med möbler och sängkläder, värme och lyse, som kan beredas inom sjukhuset. I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har medicinalsty­ relsen emellertid hemställt, dels om höjning av sistnämnda arvode till 22 kronor för dag, dels örn bemyndigande att till läkare, som längre än ett år uppehåller ordinarie andre läkartjänst, utbetala samma lön som till extra ordinarie andre läkare samt att tillerkänna dem övriga dylik läkare till­ kommande förmåner, dels ock om inrättande av 5 extra ordinarie andre läkarbefattningar i 26 lönegraden utan fast placeringsort för att bereda extra ordinarie ställning åt läkare, vilka i minst 3 år innehaft förordnan­ den vid sinnessjukhus eller därmed lika meriterande tjänstgöring. I över förslagen avgivet yttrande har allmänna lönenämnden bland annat framhållit, att nämnden funne sistnämnda förslag ägnat att väcka vissa betänkligheter ur principiell synpunkt. Skulle emellertid föreliggande rekryteringssvårigheter anses nödvändiggöra, att åtgärder vidtoges, ville lönenämnden understryka, att förordnande som extra ordinarie läkare i 26 lönegraden icke borde få meddelas annan läkare än sådan som efter avslutad läkarutbildning under minst 3 år uppehållit läkarbefattning vid statens sinnessjukhus eller fullgjort däremot svarande tjänstgöring. Departementschefen (V ht 1946 sid. 204 och 206) har förordat förslagen

Kungl. Maj:ts 'proposition nr ‘273. 249

med den begränsningen att, då behovet av extra ordinarie läkare utan fast placeringsort kunde bliva mindre vid ett överförande till ordinarie stat av vissa läkartjänster vid de rättspsykiatriska undersökningsstationerna, antalet nya extra ordinarie tjänster satts till 3 i stället för begärda 5. 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga föreslogo, att förste och andre underläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle i extra ordinarieplanen placeras i samma lönegrad som motsvarande läkare vid statens sinnessjukhus eller således lönegraden Eo 28, respektive Eo 26. Här­ vid är dock att märka att de sakkunniga förutsatte — förutom att en lönereglering skulle omfatta även sjukhus med annan huvudman än sta­ ten — att antalet förste och andre underläkartjänster väsentligt skulle nedsättas, medan antalet tredje underläkarbefattningar skulle utökas och en ny till numerären icke obetydlig grupp, aspirantläkare, skulle inrättas. Enligt utredningsmannens mening föreligga så stora skiljaktigheter i fråga örn personalorganisationen vid statens sinnessjukhus å ena och karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet å andra sidan, att en likställighet i fråga örn lönesättningen knappast kan vara befogad. Hälso- och sjukvårdssakkunnigas förslag byggde ju också, såsom nyss sagts, på en ändrad orga­ nisation. Vid en jämförelse ina emellertid särskilt uppmärksammas att förste- och andreläkartjänsterna vid sinnessjukhusen ingå såsom led i en statlig karriär, vilken bland läkarna icke lär te sig så synnerligen lockande, medan underläkarbefattningarna vid kroppssjukhusen äro avsedda att be­ sättas genom förordnanden på begränsad tid för möjliggörande för yngre läkare att skaffa sig erfarenheter och meriter för läkarbefattningar eller lä­ karverksamhet, som regelmässigt torde giva väsentligt större inkomster än andra statens befattningshavare annat än i undantagsfall kunna påräkna. Sistnämnda omständighet bör även hållas i minnet vid en vägning av de underordnade kroppssjukhusläkarnas löneställning mot andra statliga befattningshavare. Givetvis föreligga här svårigheter att finna jämförbara grupper. Goda skäl torde dock kunna åberopas för att i detta samman­ hang undersöka löneställningen för befattningshavare med vetenskaplig ut­ bildning inom andra fakulteter än den medicinska. I detta avseende må erinras örn de bestämmelser, som efter beslut av 1944 års riksdag fastställts beträffande löneställningen och befordringsgången för den vetenskapligt utbildade amanuenspersonalen vid statens arkiv, bibliotek och museer. Vid den utredning, som av tillkallade sakkunniga verkställdes på detta område (lärdaverkssakkunniga), framhölls särskilt den dåliga befordringsgången för berörda amanuenspersonal. Den genomsnittliga befordringsåldern vid be­ fordran till förste bibliotekarie (lönegrad A 26) var under perioden 1922— 1942 vid kungl, biblioteket 46 år, vid Uppsala universitetsbibliotek 52 1/., år och vid Lunds universitetsbibliotek 46 1 /., år. Genomsnittsåldern för be­ fordran till förste arkivarie (A 26) var under samma period 45 1/2 år. För andre bibliotekarie var genomsnittsåldern i Uppsala närmare 44 år men vid övriga bibliotek omkring 36. Befordran till andre arkivarie erhölls i genomsnitt vid 38 ilis ålder. Genom de förenämnda bestämmelserna har medgivits, att vederbörande, sedan han som aspirant fullgjort tillfredsställande provtjänstgöring, må antagas till amanuens i lönegraden Ex 17. Som aspirant och amanuens i nämnda lönegrad skall han tjänstgöra sammanlagt ett år. Därefter må han antagas till amanuens i lönegraden Kols samt efter tre år i denna lönegrad lill arkivarie, bibliotekarie, intendent eller antikvarie, allt i löne­

250 Kungl. Ma'y.ts proposition nr 27.i.

graden Eo 20. Såsom villkor för uppflyttning till sistnämnda lönegrad fordras i regel filosofie licentiatexamen. I denna löneställning får veder­ börande sedan avvakta befordran till extra ordinarie eller ordinarie tjänst som arkivarie eller dylikt i 23 lönegraden. Även läroverlcslärarnas löneställning och kompetensvillkoren för dem torde vara av intresse vid bedömande av föreliggande spörsmål. Adjunkt är placerad i lönegraden A 23 och lektor i lönegraden A 27. För erhållande av dessa befattningar erfordras förutom provår för adjunkt minst filosofisk ämbetscxamen och för lektor filosofie doktorsgrad. Provår kan dock icke erhållas omedelbart efter den teoretiska utbildningens avslutande. Enligt en i hälso- och sjukvårdssakkunnigas ar 1942 avgivna tidigare nämnda betänkande intagen utredning rörande löneställning m. m. för statliga be­ fattningshavare med utbildning jämförlig nied läkarnas, till vilken utred­ ningsmannen för övrigt tillåter sig hänvisa, kunde provår för det dåva­ rande av en filosofie magister icke erhållas förrän efter cirka 10 terminers tjänstgöring, medan för filosofie och teologie licentiater väntetiden ut­ gjorde 3 terminer. Framhållas må att adjunkts- och lektorstjänster i all­ mänhet kunna betraktas såsom sluttjänster samt att enligt vad utrednings­ mannen från skolöverstyrelsen inhämtat befordringsåldern till adjunktstjänst under tiden 1940—1945 var i genomsnitt omkring 38 1/2 år. Efter övervägande har utredningsmannen funnit sig böra föreslå, att de extra ordinarie underläkarna placeras i 24 lönegraden. Härvid har ut­ redningsmannen beaktat ä ena sidan vad ovan anförts rörande de ur ekonomisk synpunkt väsentligt bättre framtidsutsikter, som föreligga för förevarande underläkare i jämförelse med andra statliga befattningshavare och å andra sidan underläkarnas påfrestande tjänstgöring, den förhållande­ vis långa tid efter legitimationen som genomsnittligt förflyter, innan de erhålla här ifrågavarande befattningar, de olägenheter, som föranledas av ofta förekommande förflyttningar mellan sjukhus å olika orter ävensom och icke minst indragningen av rätten till intygsersättningar. Ett bifall till utredningsmannens förslag skulle vid nuvarande indexläge — bortsett från det för budgetåret 1940/47 av 1946 års riksdag beslutade provisoriska lönetillägget å 060 kronor — innebära en årlig förhöjning av begynnelselönen av för nuvarande andre underläkare (Ex 22) 2 271 kronor och för förste underläkare (Ex 23) 1 713 kronor. Begynnelselönen i löne­ graden Eo 24 utgör för är med rörligt tillägg och kristillägg 11 200 kronor och med inräknande av det provisoriska lönetillägget 11 880 kronor. Biträdande läkare på neuro-kirurgiska m. fl. kliniker. Såsom ovan sagts har Sylf vid de tidigare förhandlingarna med direktionen för karolinska sjukhuset påyrkat, att de två första underläkarbefattningarna å neurokirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet skulle omvandlas till befattningar i lönegraden A 30, medan direktionen i sina anslagsäskanden för budgetaret 1940/47 föreslagit, att samma under­ läkartjänster skulle utbytas mot förste läkarbefattningar, förenade med arvoden å 14 300 kronor. Vad sålunda föreslagits innebär visserligen en organisatorisk åtgärd, som i viss mån faller utanför utredningsmannens bedömande. Direktionen, klinikchefen och läkarrepresentanterna synas emellertid ense örn, att här ifrågavarande befattningar icke kunna på till­ fredsställande sätt besättas, örn de äro hänförda till underläkarkarriären. Som motiv för direktionens hemställan har såsom tidigare antytts väsent­ ligen anförts, att på de båda läkarna, vilka skola hava det omedelbara

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 251

ansvaret för ungefär halva antalet patienter på kliniken, med hänsyn till verksamhetens art måste ställas särskilda krav på utbildning och erfaren­ het, varför det visat sig erforderligt, att läkarna längre tid kvarbliva på tjänsterna. I avsnittet om anställningsformen har framhållits, att ifrågavarande be­ fattningar närmast t orde vara av samma karaktär som de två i lönegraden Eo 28 för närvarande placerade biträdande läkartjänsterna vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik samt biträdande läkartjänster å röntgendiagnostikavdelningen vid karolinska sjukhuset, och att därför samtliga dessa tjänster böra såsom heltidstjänster, förbundna med villkoret att inneha­ varna icke äga utöva självständig praktik, uppföras på extra ordinarie stat. Med hänsyn till de kvalifikationer, som fordras av innehavarna av dessa befattningar, torde desamma böra givas en högre löneställning än underläkartjänsterna. Med utgångspunkt från den löneskillnad, som nu föreligger mellan å ena sidan extra ordinarie biträdande läkare samt å andra sidan förste och andre underläkare eller tre, respektive två löneklasser synes härvid 26 lönegraden närmast böra ifrågakomma. Från läkarrepreséntanternas sida har emellertid vid överläggningarna gjorts gällande att lägre lönegrad än Eo 28 icke borde övervägas, i varje fall icke för tjänster­ na å neurokirurgiska kliniken. Även om det icke kan förnekas att vissa skäl tala för en något högre placering än i lönegraden Eo 26 åtminstone för tjänsterna å neurokirurgiska kliniken har utredningsmannen dock.med hänsyn till den förhållandevis betydande löneförbättring, en placering i denna lönegrad genomsnittligt skulle medföra, icke i nuvarande läge ansett sig kunna föreslå annan lönegrad. Såvitt utredningsmannen kunnat be­ döma, föreligga icke så väsentliga olikheter i fråga om förevarande befatt­ ningar, att en differentiering med avseende å lönesättningen på sätt läkarrepresentanterna ifrågasatt kan vara motiverad. Löneförbättringen för år skulle i nuvarande indexläge — utan hänsyn till provisoriska lönetijlägget — räknat å begynnelselönen uppgå till för de biträdande läkarna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik 1 866 kronor, för de två läkarna å neurokirur­ giska kliniken (vid jämförelse med nu utgående förste underläkarlöner) 2 990 kronor och för biträdande läkare å röntgendiagnostikavdelningen (vid jämfö­ relse med nu utgående arvode) 1 877 kronor. Vid bedömande av dessa siffror bör dock beaktas, å ena sidan, att intygsersättningarna — för år 1945 uppgå­ ende till för de två läkarna å jubileumskliniken tillhopa 55 kronor 80 öre, för underläkarna å neurokirurgiska kliniken i genomsnitt 41 kronor 86 öre per underläkare och för biträdande läkaren å röntgendiagnostikavdelningen 877 kronor 75 öre — förutsättas skola bortfalla, samt å andra sidan, be­ träffande läkarna å neurokirurgiska kliniken och röntgendiagnostikavdel­ ningen, värdet av dem tillkommande pensionsrätt. Begynnelselönen i löne­ graden Eo 26 uppgår för år räknat med nuvarande rörliga tillägg till 12 477 kronor och slutlönen till 14 358 kronor. Härtill bör läggas det för budget­ året 1946/47 beviljade provisoriska lönetillägget å 660 kronor. Innehavarna av ifrågavarande tjänster torde böra benämnas extra ordi­ narie biträdande läkare.

T r e d j e u n d c r I ä k a r e. De nuvarande tredje underläkarna ha an­ setts böra bibehållas vid nuvarande anställning såsom extra tjänstemän. Med hänsyn till längden av deras utbildning och arten av deras tjänstgöring

252 Kungl. Martts 'proposition nr 27-i.

samt till indragningen av intygsersättningen synes en löneförbättring emel­ lertid befogad. Utredningsmannen föreslår, att de — under benämningen extra underläkare — hänföras till lönegraden Ex 21 eller samma lönegrad som förste assistenter vid de tekniska högskolorna. Härigenom skulle de få en begynnelselön enligt 18 löneklassen, eller en löneklass högre än extra­ lärare (Ex 20) och förste amanuenser (Eo 18) vid centrala ämbetsverk. Vid bifall härtill skulle löneförhöjningen för år räknat i nuvarande in­ dexläge — bortsett från det provisoriska lönetillägget å 660 kronor — uppgå till 1 309 kronor och begynnelselönen till 8 402 kronor eller med det provisoriska tillägget inräknat till 9 062 kronor. I samband med behandlingen av tredje underläkarnas löneställning hava läkarrepresentanterna yrkat på en reglering av arvodet till assistenten å patologiska avdelningen vid serafimerlasarettet. Detta arvode uppgår för närvarande till 2 000 kronor. Då enligt vad som inhämtats denne befatt­ ningshavares tjänstgörings- och arbetsförhållanden äro likartade med vad som gäller för förste amanuens å patologisk-anatomiska institutionen vid karolinska institutet, synes det utredningsmannen skäligt, att ifrågavarande arvode uppräknas till samma belopp som det för sådan förste amanuens fastställda eller till 3 600 kronor.

Läkarrepresentanterna föreslå, att nuvarande förste och andre under­ läkarna placeras i lönegraden Eo 26, att de två förste underläkarna på neurokirurgiska kliniken placeras i lönegraden Eo 28, samt att biträdande läkare och biträdande överläkare placeras i lönegraden Eo 28. Till stöd härför anföres: Representanterna vilja till en början framhålla, att läkarorganisationernas åtgärder för ernående av förbättrade anställningsförhållanden för här berörda läkare på grund av de speciella förhållanden, som inträdde år 1939, tills vidare inställdes och att under de följande åren därför inga som helst förändringar i de redan år 1939 synnerligen otillfredsställande förhållan­ dena inträtt. Då man därför nu sju år senare går att söka skäliga anställ­ ningsvillkor för denna läkarkategori, kan det icke undvikas, att även de allra mest tvingande förbättringarna kunna synas innebära betydande kostnadsökningar för statsverket. Det synnerligen otillfredsställande ut­ gångsläget tillsammans med levnadskostnadernas stegring under den mel­ lanliggande tiden gör dock, att man icke får alltför mycket se till dessa kostnadsökningar, såvida man vill dels bereda nu anställda läkare drägliga anställningsvillkor, dels säkra en kvalitativt tillfredsställande rekryteringtill tjänsterna vid de statliga kroppssjukhusen. Genom de förbättringar i avlöningshänseende, som under mellantiden ernåtts hos övriga sjukvårdens huvudmän, har differensen mellan lönevillkoren hos dessa huvudmän och vid statens kroppssjukhus alltmera markerats och detta i sådan omfatt­ ning, att rekryteringssynpunkten allvarligt måste tagas i betraktande. Representanterna anse i likhet med utredningsmannen, att starka skäl tala för, att förste och andre underläkarna erhålla samma lönegradsplacering. detta av skäl för vilka utredningsmannen i förslaget redogjort. Beträf­ fande lönegradsplaceringarna i och för sig anse representanterna dessa i utredningsmannens förslag hava gjorts med alltför stor försiktighet. Ut­ redningsmannens förslag i detta avseende baserar sig på en jämförelse med övriga statsanställda befattningshavare med akademisk utbildning. Repre­ sentanterna anse, att vid en sådan jämförelse alltför liten hänsyn tagits

Kungl. Marits proposition nr 273. 253

till sådana faktorer som frånvaron för läkarna av arbetstidsbegränsning, den ofta betungande jourtjänsten samt till den omständigheten, att en högst betydande del av här berörda läkare redan vid sin anställning eller under anställningstiden erövrat medicine doktorsgraden, varigenom de ytterligare belastat sin redan förut genom långa och kostsamma studier ansträngda ekonomi. Hedan i det av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunnige framlagda förslaget till enhetlig lönesättning för underläkare före­ slås, att förste och andre underläkare skulle placeras i extra ordinarie lönegraderna 28 respektive 26. Detta förslag baserades likaledes på jäm­ förelser med övriga befattningshavare i statstjänst, men redan med denna jämförelse, som dock enligt vårt förmenande utfördes på ett för läkarna icke fullt tillfredsställande sätt, kom man alltså fram till betydligt högre lönesättning än utredningsmannen nu gjort. Detta de sakkunniges förslag till lönesättning skulle visserligen förutsätta, att utöver lönen inga in­ komster tillfördes underläkarna. Härtill kan anmärkas, att underläkarna vid nu berörda sjukhus redan för närvarande i de allra flesta fall sakna extrainkomster, varför detta villkor för dessa läkare redan synes vara uppfyllt. Representanterna anse, att man som absolut lägsta lönesättning för förste och andre underläkarna måste tänka sig placering i lönegraden Eo 26 och även denna placering synes godtagbar endast under förutsätt­ ning, att full rätt till intygsersättning tillerkännes dem. Tredje underläkar­ nas föreslagna placering i lönegraden Ex 21 anse representanterna vara ett absolut minimum men vilja för närvarande icke resa direkta krav på en högre lönesättning för denna kategori. Sveriges läkarförbund har vid de tidigare förhandlingarna med karolin­ ska sjukhusets och serafimerlasarettets direktion framfört krav på ett över­ förande av de biträdande läkarna och de biträdande överläkarna till en gemensam kategori, biträdande överläkare, med placering i lönegraden Eo 28. Utredningsmannen har icke funnit skäl att beträffande lönegradsplaceringen göra någon förändring i dessa läkares villkor, detta sannolikt framförallt på grund av överväganden, som beröra den av deklarations­ uppgifter framgående inkomstnivån för dessa läkare. Representanterna anse emellertid goda skäl tala för ett tillgodoseende av Sveriges läkarförbunds krav i detta hänseende. Utredningsmannen har i sitt förslag framhållit, att beträffande förste underläkartjänsterna vid neurokirurgiska klinikerna vissa extraordinära för­ hållanden kunna tänkas motivera en högre lönesättning än för övriga underläkare i motsvarande ställning. Representanterna vilja understryka det berättigade och nödvändiga i en sådan differentiering. För uppehållan­ det av dessa tjänster kräves en god allmänkirurgisk utbildning. Tjänster­ na komma dessutom att alltmer få karaktär av långtidstjänster, varifrån befordran till självständig befattning ej kan påräknas förrän efter 10 till 15 års tjänstgöring. Det torde därför vara nödvändigt att tillförsäkra förste underläkarna vid neurokirurgiska avdelningarna sådana lönevillkor, att inkomstnivån icke ter sig alltför avskräckande. Det har redan nu visat sig, att stora svårigheter föreligga att rekrytera dessa tjänster, beroende på att den betydande ekonomiska uppoffringen, som tjänsternas innehav in­ nebär, icke motsvaras av i motsvarande mån elkade möjligheter till fram­ tida god placering, eftersom alltför få neurokirurgiska avdelningar i lan­ det finnas, för att läkaren skulle kunna räkna med att utnyttja sina på den neurokirurgiska kliniken förvärvade speciella meriter.

254 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273.

Direktionen för karolinska sjukhuset tillstyrker utredningsmannens för­ slag ifråga om extra ordinarie och extra underläkares lönegradsplacering. Beträffande de av utredningsmannen berörda speciella läkartjänsterna tillstyrkes dennes förslag rörande lönegradsplaceringen för de biträdande lä­ karna å Konung Gustaf V:s jubileumsklinik; däremot vidhåller direktio­ nen sitt förslag, att de nuvarande förste underläkartjänsterna på neurokirurgiska kliniken skulle erhålla ställning som arvodesavlönade biträdande lä­ kare med arvode av 14 300 kronor, en lönesättning, som syntes erforderlig för en tillfredsställande rekrytering av dessa för klinikens verksamhet be­ tydelsefulla befattningar. Vad angår biträdande läkaren å karolinska sjuk­ husets röntgendiagnostiska avdelning har direktionen av organisatoriska skäl förordat, att denna tjänst förändras till överläkartjänst i lönegra­ den A 26. I sistnämnda hänseende åberopar direktionen en skrivelse från profes­ sorn Å. Åkerlund, vari bland annat anföres följande.

Redan i februari 1945 framhöll jag att antalet röntgenundersökningar vid avdelningen stegrats till den grad, att antalet inemot tre gånger över­ stege den arbetsbörda, som svenska radiologförbundet betecknat som övre gräns för en ensam läkares röntgendiagnostiska årsprestation. Driftsiff­ rorna visa alltjämt samma branta utvecklingskurva i uppåtgående rikt­ ning. Det är en orimlig begäran, att en enda överläkare skall kunna ha ett effektivt överinseende över och ansvar för det löpande arbetet, så mycket mera som denne samtidigt ensam meddelar hela kursundervisningen. Av­ delningen har vidare karaktären av landets största kliniska utbildningscentral för röntgenläkare. Under de 6 år, karolinska sjukhuset varit i verk­ samhet, ha icke mindre än 20 underläkare erhållit sin utbildning där och sedan lämnat avdelningen. Södersjukhuset, vars röntgendiagnostiska av­ delning är av samma storleksordning, har två överläkare och två biträdan­ de läkare.

För egen del anför direktionen: Det får anses vara klarlagt, att avdelningens överläkare, utöver honom åliggande undervisningsskyldighet, icke längre kan ansvara för alla de undersökningar, som numera ankomma på ifrågavarande avdelning. En uppdelning av överläkarens alltför stora arbetsbörda i detta avseende är uppenbarligen nödvändig. På sätt direktionen tidigare ifrågasatt kan en sådan uppdelning — såsom skett på de större klinikerna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet — åvägabringas genom anställning på avdelningen av en biträdande överläkare, till vilken överläkaren kan över­ låta en större eller mindre del av sina arbetsuppgifter. Med hänsyn till avdelningens storlek kan också en verklig uppdelning av densamma i två självständiga delar vara befogad, varvid vardera delen skulle förestås av en överläkare. Arbetet är för närvarande uppdelat på tre sektioner, men medel hava beviljats för inredning av ytterligare en sektion, avsedd att tagas i bruk i samband med den under byggnad varande hudklinikens fär­ digställande, vilket beräknas ske under senare halvåret 1947. Från denna tidpunkt kommer antalet undersökningar på avdelningen, som hittills före­ tett en så gott som oavbruten stegring, att ytterligare ökas med de under­ sökningar, som erfordras för hudkliniken. Vid denna tidpunkt — om ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 255

tidigare — torde det bli behövligt att verkställa en uppdelning av över­ läkartjänsten i två självständiga befattningar. Envar av dessas innehavare kunde då lämpligen handhava två av de fyra sektioner, avdelningen vid denna tid omfattar. Örn sålunda en uppdelning av befattningen blir nöd­ vändig redan under budgetåret 1947/48, synas skäl tala för att den av­ lastning av arbetet på överläkartjänsten, som redan nu är oundgängligen behövlig, åstadkommes genom uppdelning av befattningen i två överläkar­ tjänster i stället för — såsom direktionen tidigare förordat — genom den biträdande läkartjänstens omändring till en biträdande överläkartjänst. Direktionen anser sig därför böra tillstyrka professor Åkerlunds framställ­ ning om den biträdande läkartjänstens omändring redan från och med budgetåret 1946/47 till en självständig överläkarbefattning placerad i lönegraden A 26. I avbidan på ibruktagandet av avdelningens fjärde sek­ tion synes befattningens innehavare böra ombesörja verksamheten på en av de nu befintliga tre sektionerna.

Medicinalstyrelsen finner utredningsmannens förslag väl avvägda. Sär­ skilt betonar styrelsen angelägenheten av att de två förste underläkarbefattningarna på neurokirurgiska kliniken placeras i särklass med hänsyn dels till de dåliga befordringsmöjligheterna för innehavarna av berörda tjänster och dels till nödvändigheten av att till dessa tjänster erhålla sö­ kande med erforderlig kompetens. Statskontoret har icke framställt någon erinran mot utredningsmannens ifrågavarande förslag.

Allmänna lönenämnden anför:

Lönenämnden finner den av utredningsmannen föreslagna lönegradsplaceringen för de extra ordinarie underläkarna väl låg för det fall, att veder­ börande underläkare under en långvarig tjänstgöring efter legitimationen får anses ha avslutat sin utbildning, och nu såsom underläkare fyller sam­ ma funktion, som enligt läkarutbildningssakkunnigas förslag skulle till­ komma innehavare av »icke-utbildningstjänster». Dä det därför vill synas lönenämnden, som om skäl tala för en viss differentiering av de extra ordi­ narie underläkartjänsterna, vill lönenämnden ifrågasätta, om icke ett be­ gränsat antal sådana tjänster bör inrättas jämväl i lönegrad Eo 26. I utlåtande den 19 november 1945 över direktionens för karolinska sjuk­ huset anslagsäskanden för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet för budgetåret 1946/47 har lönenämnden dels lämnat utan erinran direk­ tionens förslag örn inrättande av en befattning i Eo 26 för den nu med ett arvode av 10 600 kronor för år avlönade biträdande läkaren å röntgendiagnostikavdelningen vid karolinska sjukhuset, dels förklarat sig under vissa förutsättningar icke vilja motsätta sig direktionens förslag örn utbyte av två förste underläkarbefattningar ä serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik mot arvodesbefattningar med arvoden å 14 300 kronor för år och rätt till vissa andra förmåner, som örn vederbörande innehavare tillhörde 28 lönegraden 28 iöneklassen. I anslutning härtill vill lönenämnden för­ orda, att de två extra ordinarie befattningar, som enligt utredningsman­ nens förslag skulle inrättas i stället för ovan nämnda båda arvodesbefattningar, placeras i lönegrad Eo 28. Beträffande ovannämnda biträdande läkare å karolinska sjukhusets röntgendiagnostikavdelning och dc två nu i Eo 23 placerade biträdande läkarna å konung Gustaf V:s jubileumsklinik

256 Kungl. Marits proposition nr 873.

ifrågasätter lönenämnden däremot icke någon ändring i utredningsmannens förslag om deras placering i Eo 26.

Sveriges läkarförbund anser den föreslagna löneställningen för låg. För­ bundet anför: Utredningsmannens förslag innebär enligt förbundets mening ingalunda en tillfredsställande lösning av de löneproblem som beröra de underord­ nade läkarna vid statens kroppssjukhus. De svåraste olägenheterna undan­ röjas visserligen, men jämställdhet med övriga grupper av underordnade läkare inom landet uppnås förvisso icke, och för den eftersläpning som karakteriserar lönesättningen med avseende på läkarna vid statens kropps­ sjukhus, skulle sålunda bot icke rådas genom förverkligandet av dessa förslag. Den för den stora underläkargruppen föreslagna lönegraden, Eo 24, skulle i /önehänseende placera ifrågavarande befattningshavare i ungefärlig nivå med underläkarna på Stockholms stads sjukhus och — om dyrortsförhållanden uppmärksammas — landstingens sjukhus. Men ur inkomst­ synpunkt blir jämförelsen i hög grad till nackdel för läkarna vid sta­ tens kroppssjukhus. Lönerna vid Stockholms stads sjukhus och i synnerhet vid landstingssjukhusen äro beräknade som en del av vederbörandes in­ komst av sitt arbete, vilket däremot icke är fallet i utredningsmannens förslag. Förbundet bortser i detta sammanhang helt från intygsersättningsfrågan, men vill fästa uppmärksamheten på att underläkarna vid statens kroppssjukhus överhuvudtaget icke kunna tillföra sig inkomster i sitt sjuk­ husarbete vid sidan av lönen. Det är utan tvivel i längden ett oklokt spa­ rande, som vedervågar kvaliteten på i statens tjänst anställda, och i samma mån som den av landstingen bedrivna sjukvården till sin kvalitet och sin omfattning alltmera höjes genom att tekniska resurser i fullgod utsträck­ ning ställas till förfogande och högt förtjänta chefsläkare anställas, sjunker det relativa värdet av utbildningen vid statens kroppssjukhus och därmed också de lockelser, som meritförvärvandet medföra.

Löneklass placering. Utredningsmannen föreslår, att läkare, som förordnats att såsom extra eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimer­ lasarettet, skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen legitimation tjänstgjort å statlig eller kommunal underläkarbefattning eller därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I övrigt skulle gälla de i icke-ordinariereglementet meddelade bestämmelserna. Utredningsman­ nen anför:

Vid de tidigare förhandlingarna med karolinska sjukhusets direktion har Sylf hemställt om rätt för underläkarna att för löneklassuppflyttning få tillgodoräkna sig tjänstgöring hos annan huvudman. Ett bifall till detta yrkande skulle innebära ett avsteg från i avlöningsreglementena meddelade regler för löneklassplacering, inför vilket starka principiella betänkligheter måste göra sig gällande. Utredningsmannen an­ ser sig dock icke utan vidare kunna avvisa läkarnas önskemål i förevaran­ de avseende. De säregna förhållanden, under vilka underläkarna tjänst­ göra — med korta, tidsbegränsade förordnanden å olika tjänster, ofta vid

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘273. 257

skilda sjukhus och under olika huvudmän — medföra, att de endast i un­ dantagsfall kunna komma i åtnjutande av de löneförhöjningar, som till­ komma andra tjänstemän, och som torde hava avsetts skola stå till buds för personal, på vilka reglementena gjorts tillämpliga. Uet bör också här beaktas, att underläkarna vid landstingssjukhusen i det för närvarande gällande löneavtalet medgivits generell rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna tid, under vilken vederbörande innehaft ordinarie med tjänsteår förenad underläkarbefattning. Av vad ovan anförts framgår visserligen, att förslaget örn de extra ordi­ narie underläkarnas placering i lönegraden Eo 24 delvis motiverats av att sådan tjänst regelmässigt kan erhållas först, sedan förhållandevis lång tid förflutit efter legitimationen. I betraktande emellertid av att längden av denna väntetid i hög grad varierar vill det synas skäligt, att vid löneklassplaceringen någon hänsyn tages till omfattningen av de meriter, som läka­ ren härunder förskaffat sig genom tjänstgöring i underläkar- eller jämförbar ställning hos stat eller kommun. Dä väntetiden genomsnittligt torde kunna uppskattas till minst 5 år, bör intet vara att erinra mot att underläkare, som under sammanlagt 8 år eller längre tid fullgjort sådan tjänstgöring, får placeras i andra löneklassen inom lönegraden. Utredningsmannen föreslår alltså, att läkare, som förordnats såsom extra eller extra ordinarie underläkare vid karolinska sjukhuset eller serafimer­ lasarettet, skall placeras i löneklassen närmast över begynnelselöneklassen i respektive lönegrad, sedan han under åtta år eller däröver efter vunnen legitimation tjänstgjort ä statlig eller kommunal underläkarbefattning eller därmed i merithänseende jämförbar annan läkartjänst. I fråga örn löneklassplacering å extra och extra ordinarie underläkarbefattningar vid sjuk­ husen böra i övrigt gälla de i icke-ordinariereglementet meddelade bestäm­ melserna. Sålunda skall såväl vid förordnanden i en följd vid sjukhusen som draga örn tidpunkten och de allmänna förutsättningarna för löneklassuppflyftning vanliga regler tillämpas. 1 detta sammanhang må nämnas, att fråga örn löneklassuppflyttning avvissa underläkare vid karolinska sjukhuset för närvarande är beroende på Kungl. Majis prövning. Av handlingarna i detta ärende, vilket överlämnats lill utredningsmannen för att tågås i övervägande vid fullgörandet av föreliggande utredningsuppdrag, framgår, att vid sjukhusen i fråga ett flertal fall förekommit, da underläkare, som i en befattning kommit i åt­ njutande av löneklassuppflyttning, vid förordnande ä annan tjänst i samma eller högre lönegrad eller vid förnyat förordnande a tidigare innehavd befattning placerats i lägsta löneklassen, enär förordnandena som extra tjänsteman icke — i enlighet med bestämmelserna i avlöningsreglementet — varit fortlöpande. Gällande avlöningsföreskrifter medförde samma nack­ delar för sådana underläkare, vilka övergingo frän befattning i högre till befattning i lägre lönegrad. Vid bifall till utredningsmannens förslag örn sammanförande till en kategori av de nuvarande grupperna förste oell andre underläkare samt till vad ovan förordats i fråga om löneklassplacering för underläkare kom­ ma de olägenheter, sorn i nämnda ärende påtalats, att i väsentlig män undanröjas. Därest direktionen vid karolinska sjukhuset därjämte i största möjliga utsträckning tillser, att förordnanden meddelas i följd, lära kom­ plikationer i fråga örn löneklassplacering behöva uppkomma endast i un­ dantagsfall. Sådana fall torde i vanlig ordning böra underställas Kungl. Majis prövning. Bihang till riksdagens protokoll 19Ii6. 1 sami. Nr 273. 17

258 Kungl. Majlis -preposition nr 273. Direktionen för karolinska sjukhuset och medicinalstyrelsen tillstyrka utredningsmannens förslag. Statskontoret har anmält betänkligheter mot ifrågavarande förslag. Äm­ betsverket anför: Förslaget skulle innebära, att man efter mönster från ett äldre avlö­ ningssystem skulle införa en speciell form av tillgodoräkning för en viss grupp befattningshavare. Även om statskontoret icke vill bestrida, att visst hänsynstagande till tidigare likartad tjänstgöring i detta speciella fall kan förefalla sakligt motiverad, måste dock de ogynnsamma erfarenheterna av den gamla tillgodoräkningen mana till största försiktighet beträffande medgivanden, som kunna befaras få svåröverskådliga konsekvenser inom andra grenar av statsförvaltningen. Statskontoret anser därför, att slutlig ståndpunkt till föreliggande spörsmål bör tagas först i samband med på­ gående revision av gällande avlöningsreglementen. Allmänna lönenämnden har ställt sig på samma ståndpunkt som stats­ kontoret. Övergångsbestämmelser. Utredningsmannen förutsätter, att, därest det i enstaka fall skulle in­ träffa, att de med en befattning förenade inkomsterna av intygsersättningar ansåges kunna uppskattas till högre belopp än den löneökning, som skulle ernås, det skulle stå befattningshavaren fritt att, så länge hans nu löpande förordnande gällde, stå kvar i nuvarande löneställning och med samma rätt till intygsersättningar som för närvarande. Några andra över­ gångsbestämmelser syntes icke erforderliga. Utredningsmannens förslag har icke föranlett någon erinran i förut­ nämnda remissyttranden.

Departe­ Då löneställningen för den underordnade läkarpersonalen å karolinska mentschefen. sjukhuset och serafimerlasarettet 1937 och åren närmast därefter fixerades av statsmakterna, torde avsikten icke lia varit att den då beslutade löne­ ställningen skulle anses vara definitiv. Det framhölls sålunda bland annat, att skäl talade för att extra ordinarie, d. v. s. pensionsberättigande anställ­ ningsform skulle beredas dem. Pensionsfrågan är emellertid alltjämt olöst för ifrågavarande läkarpersonal. Jag bortser härvid från enstaka undan­ tagsfall, vartill jag återkommer. Det torde även få anses uppenbart, att den nuvarande löneställningen är alltför låg i förhållande till tjänsternas kvalificerade art; detta framträder icke minst i belysning av löneförhållan­ dena vid jämförliga icke-statliga kroppssjukhus. Det förslag, som nu föreligger till bedömande, innebär dels en relativt betydande löneförbättring och dels en lösning av pensionsfrågan för det stora flertalet underordnade läkare vid de statliga undervisningssjukhusen i Stockholm genom en inplacering av de nuvarande förste och andre underlä­ karna i den för extra ordinarie statstjänstemän gällande löneplanen Eo. För egen del anser jag i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna att någon avgörande invändning icke kan resas mot att nyssnämnda underläkare

Kungl. Marits 'proposition nr 373. 259 beredes extra ordinarie anställning. För tredje underläkarna har extra ordi­ narie anställningsform icke ifrågasatts. Vad de arvodesavlönade biträdande överläkarna och biträdande läkarna angår, har utredningsmannen, frånsett vissa speciella tjänster, icke föreslagit någon förändring av nuvarande an­ ställningsform. Såsom läkarrepresentanterna och allmänna löneniimnden framhållit tala emellertid goda skäl för att även dessa framdeles beredes pensionsberättigande anställning. Denna fråga kräver emellertid ytterligare utredning och kan med hänsyn härtill icke gärna nu vinna en lösning. Jag ämnar ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet. Huvudproblemet i det föreliggande förslaget är frågan örn de löneför­ måner, som skäligen böra tillkomma de läkare, som för närvarande intaga ställning som förste och andre underläkare. Dessa äro nu placerade i löne­ graderna Ex 23 respektive Ex 22 och åtnjuta i begynnelselön, rörligt tilllägg, kristillägg och det för nästa budgetår beslutade provisoriska lönetilllägget inräknade, 10 145 kronor respektive 9 589 kronor. Vid bedömandet av förste och andre underläkarnas löneställning får hän­ syn tagas till åtskilliga faktorer, exempelvis den långa och kostsamma ut­ bildningen, längden av föregående anställning, den krävande och i allmän­ het riskfyllda tjänstgöringen, frånvaron av en begränsad arbetstid, jour­ tjänsten och —- icke minst — skyldigheten att biträda vid handledningen av studerande. En icke oväsentlig synpunkt är även, att ifrågavarande tjäns­ ter i allmänhet äro s. k. passagetjänster, som icke innehavas annat än rela­ tivt kort tid. Vidare måste tagas i beaktande den löneställning, som ansetts böra tillkomma andra statligt anställda befattningshavare med likvärdig eller i vart fall jämförbar utbildning, ävensom löneförhållandena vid andra, icke-statliga kroppssjukhus. I sistnämnda hänseende får ihågkommas, att enligt gällande löneavtal åtskilliga, sannolikt det övervägande flertalet underläkare vid de kommunala sjukhusen och landstingssjukhusen åtnjuta icke obetydliga inkomster av den vid lasaretten bedrivna öppna sjukvår­ den, något som icke är fallet beträffande underläkarna vid de statliga undervisningssjukhusen i Stockholm, där alla vårdavgifter vid poliklini­ kerna tillfalla vederbörande sjukhus. Till nu nämnda, på frågan örn underläkarnas löneställning inverkande omständigheter kommer ytterligare en synpunkt, som vid de förda förhand­ lingarna med läkarnas organisationer kommit att stå i förgrunden. Det gäl­ ler den omstridda frågan örn ersättningen för vissa läkarintyg. Från statens synpunkt har hävdats, att utfärdandet av dessa intyg måste anses ingå i ve­ derbörande läkares tjänsteåligganden, varför särskild ersättning icke borde utgå för intygens utfärdande. Läkarorganisationerna å andra sidan göra gäl­ lande cn motsatt åsikt. Jag delar för egen del utredningsmannens uppfatt­ ning, att bland tjänsteåliggandena för en i statens tjänst heltidsanställd sjukhusläkare i princip måste inräknas även utfärdandet av ifrågavarande intyg. Godtages denna uppfattning, framstår riitten att uppbära särskild ersättning som oförenlig med det nuvarande statliga lönesystemet. Jag är

260 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. följaktligen av principiella skäl icke beredd att tillstyrka, att med extra ordinarie anställning förenas rätt till intygsersättning, icke ens — på sätt i vissa remissyttranden ifrågasatts — i nuvarande provisoriska form. Min ståndpunkt i intygsersättningsfrågan gör, att jag, trots att nuva­ rande bestämmelser, som tillerkänna underläkarna viss andel i till sjuk­ husen inflytande ersättning för läkarintyg, uttryckligen betecknats allenast som provisoriska, i likhet med utredningsmannen anser mig kunna vid be­ dömandet av frågan örn underläkarnas löneställning taga hänsyn även till deras nuvarande inkomster av dylika ersättningar. Dessa inkomster ha, såsom utredningsmannens uppgifter visa, varierat avsevärt vid olika sjuk­ husavdelningar; i medeltal ha de uppgått till 385 kronor per år och läkare vid karolinska sjukhuset och till 681 kronor per år och läkare vid serafimer­ lasarettet. Utredningsmannen har förordat, att den nuvarande uppdelningen i förste och andre underläkare skulle slopas. Häremot synes icke finnas anledning till någon allvarligare erinran. I fråga om löneställningen har utrednings­ mannen förordat en placering av de extra ordinarie underläkarna i löne­ graden Eo 24. Direktionen för karolinska sjukhuset, medicinalstyrelsen och statskontoret ha accepterat detta förslag såsom lämpligt avvägt. Sjukhus­ direktionen och medicinalstyrelsen ha därvid förordat bibehållen rätt till viss andel i intygsersättningen. Allmänna lönenämnden har ifrågasatt en viss differentiering av underläkartjänsterna sålunda, att ett begränsat antal tjänster, som icke hade karaktär av utbildningstjänster, placerades i löne­ graden Eo 26. Lönenämnden har därjämte föreslagit bibehållande tills vidare av nuvarande intygsprovisorium. För egen del har jag, efter övervägande av i det föregående berörda och övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter, efter samråd med chefen för finansdepartementet varit beredd att godtaga en placering av samt­ liga nu ifrågavarande underläkare i lönegraden Eo 26, vilket skulle innebära en inkomstbättring för läkarna i enlighet med följande sammanställning (inkom­ sten av ersättning för läkarintyg upptages härvid till 500 kronor, vilket i runt tal motsvarar genomsnittet). I Begynnelselön

I jämförelsebeloppen ha inräknats rörligt tillägg, kristillägg och det under nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor. Pensionsavdrag för tjänster i Eo 26 (645 kronor) ha icke frånräknats, då i annat fall jämförelsen skulle lia blivit missvisande, eftersom extra tjänstemän ha att själva svara för sin pensionering. Vid förhandlingar, som jag fört med representanter för de berörda läkar

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 201 organisationerna, ha dessa emellertid icke godtagit den av mig föreslagna löneställningen i lönegraden Eo 26 för förste och andre underläkare, därest rätten till intygsersättning samtidigt skulle slopas. I överensstämmelse med läkarförbundets i det föregående återgivna uttalande, att förbundet hellre än att acceptera ett slopande av nämnda rätt skulle kunna antaga för­ slaget örn en placering i lönegraden Eo 24, ha läkarrepresentantema inför mig framkastat tanken på ett provisorium, innebärande arvodesanställning med full rätt till intygsersättning (alltså icke såsom nu en delning av ersätt­ ningsbeloppen med sjukhusen). En övergång till arvodesanställning skulle emellertid innebära en så allvarlig försämring i jämförelse med nuvarande anställningsform — bland annat skulle rätten till ålderstillägg, sjukvårdsersättning m. fl. förmåner bortfalla — att jag i de anställdas intresse ansett mig böra undvika en sådan förändring. Om arvodesbeloppet beräknades efter den av läkarförbundet godtagna placeringen i lönegraden Eo 24, skulle ett accepterande av läkarrepresentanternas erbju­ dande vidare för flertalet läkare innebära väsentligt minskade inkomster jäm­ fört med den av mig såsom lämplig betraktade löneställningen med placering i lönegraden Eo 26 utan rätt till intygsersättning. Vid mina ansträngningar att finna en för såväl sjukvården som läkarna godtagbar lösning, som vore förenlig med de principer, som för närvarande tillämpas inom den statliga lönepolitiken, har min uppmärksamhet fästs på, att en placering i lönegraden Eo 26 visserligen skulle skänka läkarna en rela­ tivt tryggad ställning med pensionsrätt för dem och deras familjer, men att likväl för åtskilliga underläkare, kanhända flertalet av dem, skulle finnas kvar en icke oberättigad anledning till missnöje med arbetsförhållandena. Läkarrepresentanterna ha nämligen vid olika tillfällen för mig framhållit den ofta orimliga arbetsbörda — sammanhängande med den oreglerade arbetstiden — som ålåge många av dem. Då det uppenbarligen icke kan ligga i samhällets och än mindre i de sjukas intresse att läkaren under utövandet av sitt viktiga och krävande yrke skall pressas av en onormal arbetsbörda, har önskvärd­ heten av att åstadkomma en lättnad i detta avseende för mig börjat framstå som ett väsentligt moment i strävandena att skapa drägliga förhållanden för underläkarna vid statens kroppssjukhns. Någon annan utväg än en ökning av läkarpersonalen torde härvid knappast ifrågakomma. Hur långt man med nuvarande knappa tillgång på kikare kan komma i fråga örn personalökning, vågar jag emellertid för närvarande icke hysa någon mening om. En översyn av arbetsförhållandena vid nämnda sjukhus och en undersökning av möjlig­ heterna att förbättra de påtalade missförhållandena synas emellertid påkal­ lade. Skulle det visa sig ogörligt för närvarande att nedbringa arbetsbördan till rimliga mått genom en personalökning, vill jag icke bestrida, att under­ läkarnas lönefråga -— således även frågan örn intygsersättningen — kan komma i ett nytt läge. Vid övervägande av dessa olika synpunkter har jag kommit till det resul­ tatet, att ett fortsatt provisorium ter sig ändamålsenligast intill dess nyss­

262 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 213. nämnda undersökningar hunnit verkställas. Jag förordar därför, att under nästa budgetår nuvarande anställningsform och rätt till intygsersättning bi­ behålies. Då emellertid ifrågavarande läkares behov av löneförbättring är trängande, förordar jag, efter samråd med representanter för Sveriges yngre läkares förening, att nuvarande förste och andre underläkare — utöver det under nästa budgetår utgående provisoriska lönetillägget å 660 kronor — må komma i åtnjutande av en »provisorisk löneförstärkning» av 1 500 kronor; denna löneförstärkning, varå icke bör löpa rörligt tillägg eller kristillägg, torde med avseende å tillämpningen av gällande avlöningsbestämmelser böra anses tillhöra lönen för vederbörlig löneklass. Jag förordar vidare i anslutning till utredningsmannens förslag, att skillnaden mellan förste och andre underläkare slopas, så att även de nuvarande tjänsterna som andre underläkare placeras i lönegraden Ex 23 under benämningen förste underläkare. Skillnaden mellan de alternativ, som i det föregående diskuterats, torde framgå av följande sammanställning. Departementschefens Nuvarande inkomst, Eo 24, Eo 26. slutliga förslag, kronor kronor kronor kronor

Ex 23 . . . . . 10 6451 | 11860 13137 12 1451 Ex 22. . . . . 10 0891 Jag vill i detta sammanhang understryka vad jag nyss framhållit, näm­ ligen att jag betraktar den av mig nu förordade lösningen allenast som ett provisorium. Jag är beredd att, så snart förhållandena det påkalla, upptaga frågan om en mera definitiv lönereglering till förnyat övervägande och före­ slå, att riksdagen underställes det förslag, som ett sådant förnyat över­ vägande kan leda till.

Utredningsmannen har till särskild behandling upptagit frågan örn löneställningen för tredje underläkarna samt vissa speciella läkartjänster. Be­ träffande tredje underläkarna anser jag mig i likhet med remissmyndig­ heterna och läkarorganisationerna kunna ansluta mig till utredningsman­ nens förslag om en uppflyttning från 18 till 21 lönegraden. Då vid bifall till vad jag nyss förordat den nuvarande tjänstekategorien »andre underläkare» skulle slopas, torde de nuvarande »tredje underläkarna» tills vidare böra be­ tecknas såsom »andre underläkare». I fråga om de nuvarande två befattning­ arna som förste underläkare å serafimerlasarettets neurokirurgiska klinik skulle jag i likhet med allmänna lönenämnden varit benägen att tillstyrka en pla­ cering i lönegraden Eo 28, förenad med föreskrift om att ersättning för ifrågalcommande intygsersättning skulle tillfalla sjukhuset. Med hänsyn till ut­ gången av förhandlingarna med läkarorganisationerna synes emellertid en dylik lösning icke genomförbar, varför jag i stället i enlighet med sjukhusdirektio­ nens förslag förordar, att tjänsterna förändras till med arvoden av 14 300 kro­

1 Intygsinkomst, beräknad till 500 kronor för år, inberäknad.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. 263 nor förenade befattningar som biträdande läkare. Av samma skäl anser jag mig icke för närvarande böra ifrågasätta en förändring av löneställningen för de nu i Eo 23 placerade två biträdande läkarna å radiumhemmet. Även dessa torde emellertid böra komma i åtnjutande av förutnämnda löneförstärkning av 1 500 kronor. Mot utredningsmannens förslag om uppräkning med 1 600 kronor till 3 600 kronor av arvodet till en assistent å serafimerlasarettets pato­ logiska avdelning synes däremot icke finnas anledning till erinran. Utredningsmannens förslag innefattar jämväl en reglering av den nuva­ rande med ett arvode av 10 600 kronor förenade befattningen som biträ­ dande läkare på karolinska sjukhusets röntgendiagnostiska avdelning. Direktionen har för sin del av organisatoriska skäl hemställt, att befatt­ ningen måtte förändras till en överläkartjänst i lönegraden A 26. På av direktionen anförda skäl tillstyrker jag detta förslag, dock att tjänsten tills vidare i avbidan på den fortsatta beredningen av frågan om reglering av läkartjänsterna torde böra uppföras i lönegraden Eo 26. I detta sammanhang synes det nödvändigt att beakta de konsekvenser, ett bifall till vad jag i det föregående förordat synes böra medföra för motsvarande läkarpersonal vid övriga undervisningssjukhus. I fråga örn den på Lunds universitets stat uppförda underordnade läkarpersonalen före­ ligger förslag örn att dessa läkare skola jämställas med underläkare i löne­ graden Ex 22 vid karolinska sjukhuset. Detta förslag återkommer jag till i det följande. Beträffande akademiska sjukhuset i Uppsala och de icke-statliga undervisningssjukhusen i Stockholm har den anordningen redan genomförts, att de på Uppsala universitets respektive karolinska institutets stat uppförda un­ derläkarna och amanuenserna tillerkänts fyllnadsarvoden i syfte att sätta dem i paritet med sina kollegor i jämförlig ställning vid karolinska sjuk­ huset. Jag förordar, att Kungl. Maj:t, sedan vederbörlig utredning och er­ forderliga förhandlingar ägt rum, skall äga utfärda bestämmelser, som med­ föra rätt för ifrågavarande läkare — de i Lund inkluderade — att, räknat från och med den 1 juli 1946, utfå fyllnadsarvode, motsvarande den på staten belöpande delen av den av mig tillstyrkta provisoriska löneförstärkningen. Härvid förutsättes, att återstoden av löneförstärkningen såsom be­ löpande på sjukhusens andel i vederbörandes lön bekostas av huvudman­ nen (i Uppsala av akademiska sjukhusets medel). Vidare förutsätter jag såsom villkor för utgående av sådant fyllnadsarvode, att en reglering av ifrågavarande läkares sjukvårds- och intygsinkomster vid sidan av de fasta löneinkomsterna kommer till stånd. — Vissa av de läkare, jag i detta samman­ hang åsyftar, ha ansetts jämförliga med förste underläkare, andra åter med andre underläkare vid karolinska sjukhuset. Jag är icke beredd att utan före­ gående utredning tillstyrka, att samtliga nu förevarande läkare skola i lönehänsecnde jämställas med underläkare i lönegraden Ex 23. Jag förutsätter emellertid, att vederbörande universitetsmyndigheter framlägga erforderlig ut­ redning i ämnet i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.

264 Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

VI. Reumatologisk klinik vid karolinska sjukhuset.

1. Inledning.

Genom beslut den 17 oktober 1941 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga med uppdrag att inom nämnda departement biträda med fortsatt utredning av frågan om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. På grund av detta bemyn­ digande tillkallades såsom sakkunniga generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen J. Axel Höjer, tillika ordförande, docenten i reumatologi och fysikalisk terapi vid Lunds universitet Gunnar Edström, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, numera landshövdingen Elof Lindberg, Umeå, dåvarande ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. domänintendenten Bernhard Nilsson, Landeryd, ordföranden i Uppsala läns landstings hälso- och sjukvårdsberedning, medicine doktorn Axel Pet­ tersson och professorn i medicin vid karolinska institutet Nanna Svartz. De sakkunniga antogo benämningen 1941 års reumatikervårdssakkunniga. I enlighet med de direktiv, som i statsrådsprotokollet angivits för ut­ redningen, borde denna i första hand avse lämpligheten av att anordna en eller två, med erforderlig utrustning försedda specialavdelningar för reumatiskt sjuka i anslutning till undervisningssjukhus eller annat lämp­ ligt sjukhus. Till fullgörande härav ha de sakkunniga den 24 februari 1942 framlagt betänkande, del I, med förslag örn inrättande av kliniska reumatologiska avdelningar vid karolinska sjukhuset och vid akademiska sjuk­ huset i Uppsala samt en ortopedisk avdelning vid sistnämnda sjukhus, avsedda att tjäna utom sjukvården även undervisning och forskning. Nämnda förslag har därefter varit föremål för beredning inom ecklesiastik­ departementet. De sakkunniga upptogo därefter till prövning frågan örn inrättande av enklare och billigare vårdplatser för sådana reumatiskt sjuka, som utan att vara i behov av vård å A-platser erfordra sluten vård. Sedan enligt Kungl. Maj:ts medgivande detta uppdrag utvidgats till att avse utred­ ning och förslag rörande behovet av och formen för statligt understöd till utbyggande av efterbehandling och konvalescentvård i allmänhet, ha de sakkunniga därom avgivit ett den 10 juni 1944- dagtecknat betänkande, del II (stat. off. utr. 1944:28). Samtidigt med nyssnämnda utredning ha de sakkunniga med vederbör­ ligt medgivande vidare föranstaltat örn utredning rörande de reumatiska sjukdomarnas frekvens och det totala behovet av sluten vård för dessa sjukdomar. Denna utredning, vilken främst syftat till att klarlägga, i vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 265

utsträckning ytterligare sjukhusplatser för kvalificerad vård av reumatiker, A-platser, kunna komma att krävas utöver de föreslagna avdelningarna vid undervisningssjukhusen, och den lämpligaste formen för en sådan ut­ byggnad, har numera slutförts och förslag i ämnet framlagts i de sakkun­ nigas den 26 september 1945 dagtecknade betänkande, del III (stat. off. utr. 1945:41). De sakkunnigas betänkande del II har i den del det avser vården av kroniskt sjuka upptagits till behandling i Kungl. Maj:ts proposition nr 113 till 1945 års riksdag och föranlett ändrade grunder för statens bidrag till denna vårdgren. De sakkunnigas i betänkandet del III framlagda förslag rörande reumatikervårdens utbyggande med platser för kvalificerad vård slutligen ha anmälts för riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition nr 224 till innevarande års riksdag. I förevarande sammanhang avser jag att till behandling anmäla de sak­ kunnigas i betänkandet del I avgivna förslag rörande undervisningssjuk­ husen.

2. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas utredning och förslag rörande undervisningssjukhusen.

1941 års reumatikervårdssakkunniga ha i sitt betänkande del I föreslagit uppförande dels av en klinik om 69 vårdplatser vid karolinska sjukhuset »för reuma­ tiska och andra invalidiserande sjukdomars vård» (byggnadskostnad 1 100 000 kronor, utrustningskostnad 198 000 kronor, tillhopa 1 298 000 kronor), dels ock av en reumatologisk och en ortopedisk klinik vid akademiska sjukhuset i Uppsala örn (74 + 73 =) 147 vårdplatser, förenade i en ge­ mensam byggnad (byggnadskostnad 2 750 000 kronor, utrustningskostnad 602 000 kronor, tillhopa 3 352 000 kronor). Sedan de sakkunnigas förslag framlades, har frågan örn de båda före­ slagna nya klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala kommit i ett nytt läge i och med att inom sjukhuset igångsatts vissa utredningar för upprättande av en ny generalplan för sjukhusets framtida utbyggnad. Ett beslut nu om uppförande av den reumatologiska och den ortopediska kli­ niken på den härför ursprungligen avsedda tomten skulle, enligt uppgifter från sjukhusets ledning, föregripa upprättandet av den nämnda, nya ge­ neralplanen och kunna medföra väsentliga olägenheter för sjukhusets fort­ satta rationella utbyggande. De skäl, som härvid anförts från sjukhusets sida, ha synts så vägande, att de utesluta, att frågan om uppförandet av de båda ifrågavarande klinikerna i Uppsala nu upptages till avgörande. I det följande anmäles sålunda de sakkunnigas förslag endast i vad det avser den föreslagna kliniken vid karolinska sjukhuset. Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga inledningsvis.

266 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

De reumatiska sjukdomarnas två viktigaste grupper utgöras av den akuta reumatiska febern och den kroniska ledgångsreumatismen. Enighet synes för närvarande råda därom, att den förra i sina olika former helst bör vårdas å invärtesmedicinsk avdelning, respektive barnavdelning. Det viktigaste vid utbyggandet av reumatikervården för dylika akuta fall är att bereda tillfälle till tillräckligt lång vård. Detta kan ernås antingen genom anskaffandet av flera invärtesmedicinska platser eller genom upp­ förandet av efterbehandlingssjukhus. Behovet av långvarig vård gäller icke minst barnaåren, då de akuta sjukdomstyperna helt dominera. De sak­ kunniga vilja därför i detta sammanhang ej underlåta påpeka, att det även för reumatikervården är av vikt, att pediatriska sjukhusavdelningar inrättas i erforderlig utsträckning. Även för den kroniska formen av ledgångsreumatismen — den ur reuma­ tismens betydelse som invalidiserande folksjukdom helt dominerande grup­ pen — kunna olika vårdtyper tänkas. Här måste särskild hänsyn tagas till att dessa sjukas vårdbehov under sjukdomens förlopp ändrar karaktär. Un­ der de initiala stadierna är den sjuke främst i behov av invärtesmedicinsk vård, men ju mer sjukdomen fortskrider, desto mer blir han därjämte i behov av ortopedisk vård. Många läkare anse därför, att sjukdomens olika stadier böra vårdas på olika avdelningar. Man synes vara ense om att det initiala stadiet bör vårdas å invärtesmedicinsk eller pediatrisk avdelning. Mellanstadiet synes i tidigare skede höra till invärtesmedicinsk avdelning med tillgång till orto­ pedisk konsultation eller i vissa fall till ortopedisk avdelning med medicinsk konsultation. Fall i mellanstadiets senare skede anses ofta böra vårdas å ortopedisk avdelning. Andra läkare anse däremot, att dessa sjuka under hela sjukdomsförlop­ pet bör vårdas å särskilda reumatologiska avdelningar, där de kunna bliva föremål för ortopedisk, invärtesmedicinsk och fysikalisk specialvård.

De sakkunniga diskutera därefter preliminärt vissa riktlinjer för ut­ byggandet av vårt lands reumatikervård överhuvudtaget. Dessa riktlinjer ha sedermera i de sakkunnigas betänkanden del II och III slutligt utfor­ mats till förslag rörande reumatikervårdens fortsatta utbyggnad. En ut­ förlig redogörelse härför har lämnats i Kungl. Maj:ts i det föregående omnämnda proposition nr 224 till årets riksdag, till vilken jag hänvisar. Beträffande de sakkunnigas i betänkandet del I framlagda förslag röran­ de inrättandet av en reumatikerklinik vid karolinska sjukhuset inhämtas av betänkandet bland annat: Redan statens sjukvårdslcommitté föreslog i sitt år 1934 avgivna betän­ kande angående den slutna kroppssjukvården i riket (stat. off. utr. 1934: 22) inrättande av en reumatikerpaviljong örn 120 platser vid karolinska sjuk­ huset. I generalplanen för karolinska sjukhusets utbyggande upptogs därför även en reumatikeravdelning. 1936 års sakkunniga för pensionsstyrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet återupprepade detta förslag. Lärar­ kollegiet vid karolinska institutet framhöll med anledning härav, att det ur undervisningssynpunkt vore synnerligen önskligt, att en reumatikeravdel­ ning förlädes till karolinska sjukhuset. Den borde dock icke göras större än som svarade mot undervisningens behov; för detta ändamål vore 60 vårdplatser tillräckliga.

Kungl. Marits proposition nr 273. 267

19J/.1 års reumatikervårdssakkunniga anföra för egen del bland annat.

Ett behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka i olika stadier synes de sakkunniga otvivelaktigt föreligga enligt vad företagna utred­ ningar ådagalagt. Även om behovet av vårdplatser för pensionsstyrelsens klientel numera skulle vara tillgodosett, har detta för de sakkunnigas slut­ satser endast begränsad räckvidd, då detta klientel blott utgör en mindre del av hela det vårdbehövande reumatikerklientelet. Enligt de sakkunnigas mening kriives sålunda otvivelaktigt ett ökat antal vårdplatser på special­ sjukhus. Från olika håll har framhållits önskvärdheten av att reumatikeravdelningar komma till stånd i anknytning till universitetssjukhusen i Stock holm och Uppsala. Lunds lasarett har redan en reumatiker- och en orto­ pedisk avdelning. De sakkunniga ansluta sig för egen del till de sålunda framförda synpunkterna och vilja för sin del ytterligare betona vikten av, att kompletteringen av undervisningssjukhusen med reumatikeravdelningar sker inom en snar framtid. Behovet av undervisning om reumatiska sjuk­ domar och om forskning rörande desamma motiverar dessa. De sakkunniga erinra vidare, att styrelsen för Konung Gustaf V:s 80-års fond, vilkens ändamål är att främja utforskandet av de invalidiserande folksjukdomarna, planerat uppförande vid karolinska sjukhuset av ett forskningsinstitut. Styrelsen hade framhållit såsom nödvändigt, att detta forsk­ ningsinstitut förlädes i nära anslutning till en avdelning för invalidiserande, i första hand reumatiska sjukdomar.

Ritningsförslag och kostnads utredning. Efter fram­ ställning från de sakkunniga uppdrog Kungl. Majit den 16 januari 1942 åt byggnadsstyrelsen att i samråd med de sakkunniga utarbeta ritningar och verkställa kostnadsberäkningar för uppförande, i huvudsaklig över­ ensstämmelse med av de sakkunniga angivna riktlinjer, av den föreslagna kliniken vid karolinska sjukhuset. Med anledning härav har byggnads­ styrelsen uppdragit åt arkitekten Sven Ahlbom att utarbeta ett ritnings­ förslag, som jämte en inom byggnadsstyrelsen uppgjord kostnadsutredning därefter upptagits i de sakkunnigas förslag. Av nämnda ritningsförslag och kostnadsutredning framgår:

Den föreslagna kliniken förlägges till den tomt, som förutsetts i general­ planen för karolinska sjukhusets utbyggande, nämligen till området ome­ delbart väster örn huvudbyggnadens D-flygel. Kliniken avses för 71 patien­ ter, fördelade på tre allmänna vårdavdelningar örn respektive 25, 25 och 14 platser samt en enskild vårdavdelning om 7 platser. Den mindre av de allmänna vårdavdelningarna, som är avsedd för svårt sjuka samt för isoleringsfall, är förlagd till samma etage som privatavdelningen för att möjliggöra ett eventuellt personalt samarbete. — T en från sängbyggnaden mot norr utskjutande vinkclbyggnad inrymmas: i bottenvåningen en un­ dersöknings- och behandlingsavdelning, i våningen 1 trappa upp en laboratorievåning, i våningen 2 trappor upp den enskilda sjukavdelningen samt i översta våningen mat- och arbetslokaler för patienterna. Ilndersökningsoch behandlingsavdelningen består av väntrum, två underläkarrum, två undersökningsrum samt behandlings-, gips- och genomlysningsrum med tillhörande smärre lokaler, expeditionsrum och laboratorium. Särskild av­ delning för bad och fysikalisk terapi anordnas ej, eftersom kliniken kan

268 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. betjäna sig av vid sjukhuset redan befintliga avdelningar för sådan be­ handling. På sängbyggnadens tak anordnas ett solarium med friluftsplatser. Till källarvåningen ha förlagts förrådslokaler, verkstad samt omkläd­ ningsrum för personalen. Det utrymme inom källarvåningen, som icke erfordras härför, avses skola utsprängas men lämnas oinrett för senare behov. Utformning, standard och dimensionering av klinikens vårdavdelningar och övriga lokaler äro i stort sett desamma, som tillämpats vid redan upp­ förda byggnader vid sjukhuset. I samråd med de sakkunniga har emeller­ tid någon minskning vidtagits beträffande rumsstorlekar och våningshöjder, nämligen till för våningshöjd i allmän sal 3 meter, för rumsdjup i 3patientssal 6 meter, för rumsbredd i 3-patientssal 3,80 meter, för korridorbredd i sjukavdelning 2,40 meter och för rumsdjup i vårdavdelningarnas bilokalsida 4 meter. Övriga utrymmen ha därutöver begränsats i största möj­ liga grad. Enligt kostnadsutredningen beräknas kliniken draga en byggnadskost­ nad å 1 100 000 kronor och en utrustningskostnad å 198 000 kronor, varför den sammanlagda kostnaden för klinikens uppförande och utrustning beräknas komma att uppgå till 1 298 000 kronor. Platsantalet. Vid sitt ställningstagande till frågan örn klinikens storlek ha de sakkunniga i likhet med karolinska institutets lärarkolle­ gium ansett undervisningens behov böra vara normerande samt stannat för att platsantalet bör vara omkring 60.1 nyssnämnda ritningsförslag har, som av det föregående redan framgått, platsantalet tilltagits något större med hänsyn till att detta ur ekonomiska synpunkter varit förmånligt. De sakkunniga påpeka vidare, att ett platsantal av omkring 60—70 även med hänsyn till forskningens behov torde vara tillfyllest, samt slutligen att det tomtutrymme, som står till förfogande, icke tillåter uppförande av­ en större klinik. Beträffande den närmare utformningen i övrigt av de sakkunnigas för­ slag inhämtas av betänkandet följande.

Finansiering av klinikens uppförande och drift. Vad gäller finansieringen av den föreslagna reumatikerkliniken vid karo­ linska sjukhuset, ha de sakkunniga, liksom även beträffande den före­ slagna reumatikerkliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala, föreslagit, att kliniken uppföres och bekostas av staten. Med avseende på driftkost­ nadernas täckning uttala de sakkunniga, att de funnit det rimligt, att sta­ ten av vederbörande landsting eller stad utanför landsting, vars invånare komma att upptaga en riksplats, avkräver ett bidrag, som per dag och patient motsvarar halva medelkostnaden för de vid övriga reumatikeravdelningar vårdade, landsting eller stad utanför landsting obetaget att sedan av patient återsöka en summa motsvarande vårdavgiften på dess eget centrallasarett. — I de sakkunnigas senare avgivna betänkande del III, i vilket de sakkunnigas riktlinjer för reumatikervårdens utbyggande givits en mera definitiv utformning, ha de sakkunniga rörande driftkostnader­ nas täckning föreslagit en sådan ordning, avsedd att i tillämpliga delar

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 269 tillämpas jämväl för undervisningsklinikerna, att för reumatikerpatient, som vårdas på specialavdelning, ett statligt driftbidrag, utgörande för inomlänspatient 3 kronor för vårddag och för utomlänspatient 4 kronor för vård­ dag, skall utgå, allt under förutsättning att högre vårdavgift icke avkräves patienten än 2 kronor och att för utomlänspatient det landsting, som patienten tillhör, bidrager med ett belopp lika stort som statsbidraget.

Klinikens administration. Med avseende på klinikens ad­ ministration förutsätta de sakkunniga, att kliniken skall intaga samma ställning som övriga kliniker vid karolinska sjukhuset och ställas under sjukhusets direktion.

Läkarfrågan. Vad beträffar den läkares ställning, som skall tjänst­ göra som närmaste chef för den reumatiska avdelningen vid karolinska sjukhuset, ha de sakkunniga icke avgivit något definitivt förslag. I betän­ kandet anföres, att flertalet synes böjt att åtminstone till en början ställa honom i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klini­ kens chef. De sakkunniga ha även övervägt möjligheten, att han borde underordnas chefen för det blivande forskningsinstitutet. Såsom särskilda uppgifter, som måhända borde tillkomma honom, lia anförts tjänsten som kursledare i reumatologi och lärare i fysikalisk terapi. Därjämte har ifråga­ satts, att han borde under den medicinska klinikens chef disponera ett visst antal sängar på den medicinska kliniken. De sakkunniga funno det emellertid icke nödvändigt att vid betänkandets avgivande taga definitiv ställning till dessa frågor.

3. Remissyttranden.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden inkommit från pensionssty reisen, som hört överläkarna vid styrelsens kur anstalter i Åre, Nynäs­ hamn och Tranås, statskontoret, universitetskanslern, som hört lärarkol­ legiet vid karolinska institutet samt de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, karolinska sjukhusets byggnadskommitté, medicinalstyrelsen, 19j0 års civila byggnadsutredning samt direktionen för karolinska sjuk­ huset. Vid beredningen av de sakkunnigas förslag har hänsyn jämväl kunnat tagas till inkomna yttranden över de sakkunnigas betänkande del III, av vilka flera, såsom framgår av den i propositionen nr 224 till årets riksdag lämnade redogörelsen, även berört de sakkunnigas förslag rörande undervisningssjukhusen. Pensions styr elsen avstyrker förslaget under framhållande av bland annat följande. De sakkunniga åberopa till stöd för sitt förslag behovet av undervisning och forskning rörande de reumatiska sjukdomarna. Pensionsstyrelsen är emellertid — med hänsyn till nuvarande tidsläge — av den meningen, att,

270 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. innan särskilda kliniker upprättas, möjligheterna att ordna undervisningen på annat lämpligt och ekonomiskt mindre betungande sätt böra under­ sökas. Därest undervisningen kan anordnas på några av de av pensionsstyrelsen disponerade kuranstalterna, är styrelsen villig att upplåta lämp­ liga anstalter för sådant ändamål. Genom den av de sakkunniga verkställda utredningen kan icke anses visat, att ett ökat antal vårdplatser på specialsjukhus eller s. k. A-platser för vård av reumatiskt sjuka för närvarande är oundgängligen nödvändigt. Då i nuvarande tidsläge platstillgången på pensionsstyrelsens kuranstalter under stora delar av året är god och då all sparsamhet bör iakttagas med allmänna medel, synes en utbyggnad av reumatikervården med dylika plat­ ser kunna anstå i avvaktan på bättre tider. Då behovet av de föreslagna avdelningarna icke kan anses vara trängande, får pensionsstyrelsen med hänsyn till nu rådande utomordentliga förhållanden hemställa, att förslaget för närvarande icke måtte föranleda någon åtgärd.

Pensionsstyrelsens överläkare, docenten G. Kahlmeter, har i avgiven reservation förklarat sig i huvudsak tillstyrka förslaget men uttalat, att kliniken vid karolinska sjukhuset bör organiseras på samma sätt som den av de sakkunniga samtidigt föreslagna reumatikeravdelningen vid akade­ miska sjukhuset i Uppsala, d. v. s. med självständig överläkare. Överläkaren vid Nynäs kuranstalt, medicine doktor Fredrik Sundelin, har vitsordat behovet av att med hänsyn till undervisningen i reumatologi undervisningskliniker för reumatiska sjukdomar upprättas men anfört en från de sakkunnigas avvikande mening beträffande platsantalet vid klinikerna, som anses vara avgjort otillräckligt för att medgiva ett erforderligt urval av lämpliga fall till demonstration, för undervisning och till forskning. Statskontoret har avstyrkt de sakkunnigas förslag under framhållande av i huvudsak samma synpunkter som pensionsstyrelsen. Lärarkollegiet vid karolinska institutet uttalar sitt livliga intresse för att förlägga ett institut för forskning rörande de invalidiserande sjukdomar­ na till karolinska sjukhuset. Kollegiet delar styrelsens för Konung Gustaf V:s 80-års fond mening, att ett dylikt forskningsinstitut icke kan drivas utan tillgång till en sjukvårdsavdelning för vård av reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar. Kollegiet biträder reumatikersakkunnigas för­ slag men förutsätter, att ett beslut om byggandet av reumatikerkliniker icke får inverka på de pediatriska och dermatologiska klinikernas trängande nybyggnadsfrågor, och framhåller, att uppförandet av dessa båda kliniker, som båda skola tjäna den obligatoriska undervisningen, ur institutets synpunkt är det viktigaste spörsmålet. Medicinska fakulteten i Uppsala tillstyrker sakkunnigförslaget. De båda föreslagna reumatikeravdelningarna böra enligt fakultetens mening utgöra försöksanstalter, vid vilka verksamheten så anordnas, att densamma såvitt möjligt kan giva vägledning för reumatikervårdens anordnande i riket i övrigt. Reumatikeravdelningarna skulle sålunda bli centraler för under­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 271

sökningar rörande de reumatiska sjukdomarna, och olika behandlingsme­ toder skulle jämföras och värderas o. s. v. Enligt fakultetens mening bör med ytterligare utbyggnad av reumatikervården i vårt land anstå, till dess fastare riktlinjer för densamma erhållits bland annat i samband med verk­ samheten vid de nya försöksanstalterna. — Beträffande finansieringen av uppförandet och driften av de föreslagna specialavdelningarna ansluter sig fakulteten till de sakkunnigas förslag. — Slutligen betonar fakulteten nöd­ vändigheten av att genom ifrågavarande byggnadsföretag icke andra för fakulteten betydelsefulla byggnadsfrågor komma att undanskjutas, såsom fullföljandet av riksdagens beslut om uppförande av en psykiatrisk klinik, nybyggnad för medicinsk-kemiska och farmakologiska institutionen, anord­ nande av nya lokaler för ögon- och öronklinikerna samt centrallabora­ torium.

Medicinska fakulteten i Lund tillstyrker inrättande av en avdelning för reumatiska sjukdomar och en avdelning för ortopedisk vård vid akade­ miska sjukhuset i Uppsala. Fakulteten tillstyrker däremot med stor tvekan en avdelning för reumatiska och andra invalidiserande sjukdomar vid karo­ linska sjukhuset. Fakulteten säger sig biträda förslaget örn de båda reuma­ tiska avdelningarna dels med tanke på undervisningens behov, dels emedan till universiteten knutna specialkliniker synas fakulteten bäst främja ut­ forskandet av de reumatiska sjukdomarna. Det synes fakulteten önskvärt, att de båda föreslagna reumatiska avdelningarna inrättas och drivas i intim kontakt med de invärtes medicinska klinikerna. Det är fakulteten i detta sammanhang redan nu angeläget att framhålla, att det fortsatta tillgodo­ seendet av vårdplatser för reumatiskt sjuka icke bör ske genom utbyg­ gandet av fristående reumatiska specialsjukhus. — Fakultetens tvekan vid tillstyrkan av kliniken å karolinska sjukhuset har motiverats av den svä­ vande beteckning, denna avdelning givits — »för reumatiska och andra in­ validiserande sjukdomar». Fakulteten inser, att så skett emedan kliniken skulle vara underlaget för det av Konung Gustaf V:s 80-årsfond planerade forskningsinstitutet, men pekar på risken av att beläggningen å denna kli­ nik blir oenhetlig och därigenom mindre lämpad som forskningsunderlag. Fn reservant inom fakulteten, professorn i medicin Sven Ingvar, har av­ styrkt förslaget om två reumatologiska specialkliniker men tillstyrkt för­ slaget örn inrättande av en ortopedisk klinik i Uppsala.

Kanslern för rikets universitet erinrar, att samtliga de medicinska läro­ anstalterna trots kritisk inställning till tanken på en vittgående speciali­ sering av reumatikervården tillstyrkt det nu föreliggande förslaget. Därvid har tydligen det avgörande skälet varit, yttrar kanslern, att de båda när­ mast planerade klinikerna ansetts kunna få stor betydelse för den fortsatta forskningen rörande de reumatiska sjukdomarna. För egen del, anför kans­

272 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. lern vidare, skulle jag tveka att med hänsyn enbart till den vetenskapliga forskningens och undervisningens intressen tillstyrka förslaget i nuvarande läge och innan de sakkunniga utarbetat iner definitiva riktlinjer för reumatikervårdens framtida ordnande. Kanslern hänvisar också till de övriga aktuella byggnadsfrågor, som, enligt vad i remissyttrandena framhållits, icke böra undanskjutas till förmån för reumatikerklinikerna. Därest emel­ lertid sjukvårdsbehovet, slutar kanslern, är så trängande, att ett par nya reumatikerkliniker böra inom en nära framtid komma till stånd i landet, är det ett avgjort universitetsintresse, att de förläggas till undervisningssjukhusen i Stockholm och Uppsala. — Mot förslagens utformande säger sig kanslern i princip intet ha att erinra. Karolinska sjukhusets byggnadskommitté, som endast yttrat sig över föreliggande ritningar till den föreslagna kliniken, har först ifrågasatt, huru­ vida icke den från den föreslagna reumatikerklinikens sängbyggnads östra del mot norr utgående vinkelbyggnaden borde flyttas så, att den finge utgå från sängbyggnadens västra del, varigenom byggnaden skulle verka mindre skymmande på närstående byggnader, sprängningsarbetet skulle bli mindre störande för parkområdets utseende och tillträdet till kliniken skulle förbättras. Kommittén har därefter upptagit vissa detaljer i det föreliggande förslaget till granskning. Kommittén säger sig kunna godtaga den av byggnadsstyrelsen föreslag­ na minskningen av våningshöjden från 3,20 till 3,oo meter under förutsätt­ ning av god ventilation. Minskningen av rumsbredden i 3-patientsrum från 4 meter till 3,80 meter kan kommittén däremot icke godtaga; efter verkställda prov säger sig kommittén ha kommit till den bestämda upp­ fattningen, att denna rumsbredd icke bör göras mindre än 3,90 meter. Bred­ den i 6-patientsrunnnen, 6,80 meter mot 7 meter i karolinska sjukhusets tidigare uppförda kliniker, anser sig kommittén kunna godtaga liksom ock­ så, ehuru med tvekan, minskningen av korridorbredden från 2,50 till 2,40 meter. Kommittén framhåller emellertid, att transporterna av sängar och matvagnar vid en bredd av 3,90 meter i 3-patientsrummen och en korridor­ bredd av 2,40 meter måste komma att taga längre tid än den, som erfordras härför i karolinska sjukhusets tidigare uppförda kliniker. — Behandlingsrummet å de allmänna vårdavdelningarna är enligt kommitténs mening för litet och måste göras större. Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Styrelsen finner det uppenbart, att ett påtagligt behov av ökat antal vårdplatser för reumatiskt sjuka föreligger, och då därtill reumatikeravdelningar vid undervisningssjukhusen skulle få stor betydelse för under­ visningen angående de reumatiska sjukdomarna och forskningen rörande desamma, genom att avdelningarna skulle bereda tillgång till erforderligt material härför, finner styrelsen sig böra förorda avdelningarnas inrättan­ de. Det föreslagna antalet vårdplatser finner styrelsen vara ur såväl forsk­ nings- som undervisningssynpunkt tillräckligt, såframt ur det rikhaltiga klientelet av reumatici väljas fall, som utgöra ett lämpligt material för forskningen och undervisningen. — Beträffande läkarfrågan anföres, att

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 873. 273

ehuru styrelsen i likhet med vissa andra remissinstanser förmenar, att de reumatiska sjukdomarna ur vårdsynpunkt närmast äro att hänföra till invärtesmedicinens specialområde, styrelsen dock hyser den uppfattningen, att med hänsyn till den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i me­ dicin, särskilda chefsläkare erfordras för vården av patienterna å reumatikeravdelningarna samt för handhavande av den till dessa avdelningar knutna undervisningen. Givetvis böra dessa läkare ägna sin forskning åt detta sitt specialområde och därigenom utgöra den naturliga förbindelse­ länken mellan det planerade forskningsinstitutet och reumatikeravdelningarna. — Vid sin granskning av de föreliggande ritningarna till reumatikerkliniken vid karolinska sjukhuset har styrelsen funnit de av karolinska sjukhusets byggnadskommitté framställda erinringarna mot desamma vara beaktansvärda och därför tillstyrkt, att vid upprättande av slutligt förslag till avdelningen de senast framlagda ritningarna med däri av byggnads­ kommittén föreslagna modifikationer följas.

1940 års civila bygnadsutredning har vid sin granskning av byggnads­ styrelsens förslag till klinikens utformning föreslagit vissa förändringar av i huvudsak följande innebörd.

Platsantalet har föreslagits ökat till 73 platser, fördelat på två allmänna vårdavdelningar örn vardera 33 platser och en enskild avdelning om 7 platser; den i byggnadsstyrelsens förslag upptagna mindre allmänna vård­ avdelningen, avsedd för svårt sjuka och för isoleringsfall, har slopats. De allmänna vårdavdelningarna ha föreslagits utformade med vardera 4 st. 6-patientssalar, 2 st. 3-patientsrum och 3 st. 1-patientsrum. Vårdsalsytorna ha därvid något begränsats. I den enskilda vårdavdelningen ha vård­ rummen minskats och toaletter anordnats gemensamma för två rum. Kor­ ridorbredden har minskats från 2,40 meter enligt byggnadsstyrelsens för­ slag till 2,30 meter och rumshöjden från 3 till 2,80 meter. Mottagningsavdelningens laboratorium och gårdsentré ha slopats och genomlysningsrummet sammanslagits med ett av undersökningsrummen. I)e särskilda kandi datlaboratorierna samt preparatrum och diskrum ha likaledes slopats. Hela våningen 3 trappor upp, inrymmande solarier, arbetssalar och matsal, har föreslagits skola utgå, medan i stället en mindre arbetssal, beräknad efter 0,5 kvm per patient, föreslagits i källarvåningen. — Inalles ha de före­ slagna besparingsåtgärderna beräknats medföra en minskning av bygg­ nadsvolymen med 3 100 kbm och en minskning av byggnadskostnaderna med 395 000 kronor.

Direktionen för karolinska sjukhuset har avgivit yttrande över de sak­ kunnigas förslag dels den 21 november 1944, då direktionen i avvaktan på ytterligare utredning rörande vissa frågor avstod från ett ställningstagande till den närmare utformningen av den föreslagna kliniken, och dels den 19 februari 1940, då direktionen jämväl i nyssnämnda avseende tagit ställ­ ning till förslaget. I sitt förstnämnda yttrande framhåller direktionen, att det ur under­ visningens synpunkt är önskligt, att en avdelning för reumatiskt sjuka anordnas vid sjukhuset. På grund av de stora krav, som framdeles komma att ställas på sjukhuset med hänsyn till dess uppgift att i huvudsak till- Bihang till riksdagens protokoll 1GJ\G. 1 sami. Nr 27,3. 18

274 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. godose den kliniska undervisningen vid karolinska institutet, synes emeller­ tid denna avdelning icke böra göras större än vad som motsvarar under­ visningens behov, vilket enligt vad såväl lärarkollegiet som de sakkun­ niga uttalat utgör omkring 60 platser. — Med anledning av de sakkunnigas förslag, att avdelningen skall vara avsedd för reumatiska och andra invali­ diserande sjukdomars vård, uttalar direktionen, att avdelningen bör vara avsedd för reumatiskt sjuka, vilket enligt dess mening dock icke synes utesluta, att även andra fall av invalidiserande sjukdomar kunna intagas därstädes, örn så befinnes vara påkallat. — Mot de sakkunnigas förslag, att samtliga platser vid avdelningen skola vara avsedda för sjuka från hela riket och att kostnaderna för avdelningens anordnande skola bäras av staten, har direktionen intet att erinra. Med avseende på de sakkunni­ gas förslag beträffande finansieringen av avdelningens drift ifrågasätter direktionen, om icke bestämmelser rörande landstings och städers utom landsting bidrag till vården kunna meddelas liknande dem, som för sjuk­ husets övriga avdelningar äro stadgade i förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) och vilka föreskriva, att vederbörande landsting eller städer under i förordningen angivna förutsättningar skola erlägga ett bidrag av 2 kronor och 50 öre för vårddag, med vilket belopp den utgående legosängsavgiften därvid minskas. I sitt senare avgivna yttrande förordar direktionen, som härvid i stort sett ansluter sig till ett av direktionen från överläkarföreningen vid karo­ linska institutets undervisningssjvikhus infordrat yttrande, att den före­ slagna avdelningen utformas enligt det inom byggnadsstyrelsen utarbetade förslaget. Direktionen finner det emellertid lämpligt, att den myndighet, åt vilken Kungl. Maj:t vid beslut örn byggnadens uppförande lämnar upp­ drag att utarbeta arbetsritningar till byggnaden, erhåller bemyndigande att inom den kostnad, som detta förslag beräknas medföra, vidtaga de ändringar i fråga om byggnadens utformning, som kunna befinnas lämp­ liga. Direktionen anför slutligen, att frågan örn reumatilceravdelningens anordnande bör lösas oberoende av frågan örn användningen av vårdplat­ serna på sjukhusets garnisonsavdelning i händelse av beslut örn uppfö­ rande av ett särskilt garnisonssjukhus, eftersom ifrågavarande vårdplatser i sådant fall erfordras för tillgodoseende av andra ändamål, i första hand för vissa kirurgiska specialavdelningar. Mot direktionens yttranden ha tre reservanter anfört avvikande mening av innebörd huvudsakligen, att förutnämnda garnisonsavdelning bör tagas i anspråk för den föreslagna reumatikeravdelningens behov. I detta sammanhang må jämväl erinras, att, såsom framgår av propo­ sitionen nr 224 till innevarande års riksdag, i flera av de inkomna remiss­ yttrandena över de sakkunnigas betänkande del III förordats, att de före­ slagna reumatikeravdelningarna vid undervisningssjukhusen komma till stånd. Sålunda har även pensionsstyrelsen, som, såsom av det föregående

Kungl. Maj:ts proposition nr 873. 275 framgått, tidigare avstyrkt förslaget, sagt sig numera finna att, sedan an­ talet vårdsökande till styrelsens kuranstalter kraftigt ökats och efter världs­ krigets upphörande mera normala förhållanden börjat inträda, skäl tala för att ifrågavarande avdelningar uppföras.

I likhet med flertalet av de myndigheter, som yttrat sig över de sak­ Departe­ mentschefen. kunnigas i förevarande sammanhang anmälda förslag, och med stöd även av vad som framkommit under remissbehandlingen av de sakkunnigas senare avgivna betänkande del III finner jag det styrkt, att behov före­ ligger av det tillskott av vårdplatser för reumatiskt sjuka, som ett för­ verkligande av de sakkunnigas förslag skulle giva, samt att det med hän­ syn till den medicinska undervisningens och utbildningens intressen är av stor betydelse, att särskilda reumatikeravdelningar inrättas vid undervisningssjukhusen. Även om delade meningar alltjämt göra sig gällande be­ träffande utformningen av reumatikervården i vårt land, förefaller det ofrånkomligt, att sjukvården för den stora kategori av sjuka, det här är fråga om, i den ena eller den andra formen inom en snar framtid väsentligt förstärkes och utbygges. Starka såväl humanitära som sociala och ekono­ miska hänsyn tala härför, och ett första steg till en sådan utbyggnad har tagits i och med de förslag, som Kungl. Maj:t redan på föredragning av chefen för socialdepartementet framlagt för årets riksdag. Givet är att en sådan förstärkning av reumatikersjukvården kommer att ställa ökade an­ språk jämväl på läkarutbildningen i vad gäller undervisningen rörande de reumatiska sjukdomarna och dessas behandling. En förbättring av denna utbildnings resurser ter sig i så måtto som en förutsättning för den vidareutbyggnad av reumatikersjukvården i vårt land, som enligt vad nyss sagts fordras och nu synes förestå. Medan den medicinska fakulteten i Lund förfogar över en särskild reumatikeravdelning, saknas motsvarigheter här­ till vid undervisningssjukhusen såväl i Stockholm som i Uppsala, en brist sorn är så mycket mera framträdande som karolinska institutet och den medicinska fakulteten i Uppsala svara för utbildningen av huvudparten av de medicine studerandena i vårt land. Även med avseende på de vid­ gade möjligheter till vetenskaplig forskning på de reumatiska sjukdomar­ nas område, som ett inrättande av reumatikeravdelningar vid undervis­ ningssjukhusen skulle skapa, framstår det som angeläget, att avdelningarna komma till stånd. Enligt den medicinska sakkunskapen synes vidare frå­ gan örn utformningen av de föreslagna undervisningsklinikerna utan olä­ genhet kunna avgöras oberoende av att någon definitiv ståndpunkt icke uppnåtts rörande formerna för den allmänna reumatikervårdens fortsatta utbyggnad. Jag är under sådana förhållanden beredd att nu förorda, att de sakkun­ nigas förslag förverkligas i vad det avser den föreslagna kliniken vid karo­ linska sjukhuset, och jag har för avsikt att, så snart nuvarande hinder för

276 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 273. ärendets fortsatta beredning undanröjts, ävenledes anmäla frågan om de av de sakkunniga föreslagna klinikerna vid akademiska sjukhuset i Uppsala. Den föreslagna kliniken vid karolinska institutet skall enligt de sak­ kunniga vara avsedd »för reumatiska och andra invalidiserande sjukdo­ mar.» Jag kan med tanke på det blivande samarbetet med det av Konung Gustaf V:s 80-års fond planerade forskningsinstitutet acceptera, att klini­ kens arbetsområde definieras på detta sätt, ehuru jag i likhet med de sak­ kunniga därvid förutsätter, att kliniken i första hand och huvudsakligen skall vara avsedd för patienter med reumatiska sjukdomar. Jag delar den uppfattning, som den medicinska fakulteten i Lund i denna fråga gjort sig till tolk för, nämligen att i annat fall risk föreligger för att beläggningen å avdelningen kunde bli för oenhetlig för att kunna utgöra ett tillfredsstäl­ lande underlag för undervisning och forskning, men jag finner det å andra sidan icke nödvändigt att helt utesluta möjligheten av att fall av andra invalidiserande sjukdomar skola kunna vårdas på avdelningen, om och när så befinnes lämpligt och påkallat. Liksom de sakkunniga finner jag vidare, att kliniken bör inrymmas i en ny, för ändamålet särskilt uppförd byggnad å den tomt, som de sakkun­ niga föreslagit. Den inom. direktionen för karolinska sjukhuset reserva­ tionsvis framförda tanken att inrymma reumatikerkliniken i de lokaler, som nu disponeras av sjukhusets garnisonsavdelning och som beräknas bli lediga, därest riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts proposition örn uppförande av ett nytt garnisonssjukhus för Stockholms garnison, kan jag icke bi­ träda, då dessa lokaler lämpligen torde böra tagas i anspråk för andra ändamål. Det av de sakkunniga framställda förslaget rörande platsantalet vid kli­ niken kan jag likaledes godtaga. För att icke utesluta sådana smärre juste­ ringar av antalet platser, som vid klinikens slutliga utformning kunna te sig motiverade, finner jag emellertid det lämpligt, att platsantalet nu icke närmare fastställes, än att kliniken skall omfatta omkring 70 platser. Vad beträffar utformningen av kliniken kan jag, utan att jag nu tager ställning till förslagets detaljer, i stort sett ansluta mig till det förslag, som utarbetats av byggnadsstyrelsen i samråd med de sakkunniga och som godtagits av flertalet hörda myndigheter. Med hänsyn till klinikens karaktär av undervisningsldinik och de särskilda anspråk på utrymmen, utrustning och standard, som härav följa, anser jag det icke försvarligt att biträda de i vissa fall långtgående nedskärningar, som 1940 års civila byggnadsutredning föreslagit. Jag finner mig sålunda icke kunna tillstyrka, att vårdavdelningarnas storlek ökas utöver den storlek, 25 patienter per avdelning, som befunnits vara den för ett undervisningssjukhus lämpli­ gaste och som iakttagits vid utformningen av karolinska sjukhusets nuva­ rande avdelningar, och det synes mig att goda skäl anförts för inrättandet av den särskilda mindre allmänna vårdavdelningen för svårt sjuka patien­

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 277 ter och för isoleringsfall. Någon ytterligare minskning av korridorbredder, rumshöjd och rumsstorlekar utöver den minskning, som byggnadsstyrel­ sens förslag redan innebär jämfört med de normer, som tillämpats för sjukhusets tidigare uppförda kliniker, vill jag ej heller förorda. Med hänsyn till att klinikens laboratorieavdelning enligt det uppgjorda förslaget en­ bart inrymmer rutinlaboratorier och övningslaboratorier för de medicine studerande, som skola fullgöra assistenttjänstgöring vid kliniken, och icke avser att fylla det behov av forskningslaboratorier, som det blivande forsk­ ningsinstitutet väntas komma att tillgodose, synas skäl tala mot en sådan reducering av dessa utrymmen, som 1940 års civila byggnadsutredning ifrågasatt. Det förslag att helt slopa våningen 3 trappor upp, in­ rymmande solarier, arbetssalar och matsal, som byggnadsutredningen fram­ fört, synes mig innebära en sådan försämring av kliniken, att jag icke anser mig böra biträda detsamma. Ehuru jag sålunda finner, att kliniken torde böra uppföras i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget, bör detta icke utesluta, att vid byggnadsförslagets definitiva utformning skä­ lig hänsyn tages till sådana erinringar mot detsamma, som kunna anses befogade. Jag nämner i detta sammanhang de erinringar, som framställts av karolinska sjukhusets byggnadskommitté och vilka jag i likhet med medicinalstyrelsen finner förtjäna en närmare prövning. Frågan örn klinik­ byggnadens definitiva utformning torde böra anförtros åt den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 24 september 1943 tillsatta kommittén för karo­ linska sjukhusets fortsatta utbyggande. De sakkunniga lia föreslagit, att kostnaderna för klinikens uppförande och utrustning helt skola bäras av staten samt att driftkostnaderna skola bäras gemensamt av staten och de landsting eller städer utanför landsting, inom vilka patienterna äro hemmahörande. I sitt senare avgivna betän­ kande del III ha de sakkunniga framlagt samma förslag beträffande finan­ sieringen av jämväl de särskilda reumatikeravdelningar, som föreslagits skola inrättas vid även andra sjukhus än undervisningssjukhusen. Vid sitt ställningstagande till denna fråga torde de sakkunniga starkt ha påver­ kats av det förhållandet, att landstingen hittills icke behövt vidkännas någon kostnad för den reumatikervård, som i rätt stor omfattning lämnats vid de särskilda, genom pensionsstyrelsens medverkan upprättade reumatikeravdelningarna. I den proposition rörande reumatikervårdens utbygg­ nad, som Kungl. Majit på chefens för socialdepartementet föredragning avlåtit till årets riksdag, har visserligen någon slutlig ställning till frågan örn reumatikervårdens utformning och därmed till nyssnämnda finansieringsförslag icke tagits, men det förslag till en begränsad utbyggnad med några nya självständiga reumatikeravdelningar, som däri framlagts för riks­ dagen, bygger beträffande finansieringen på samina ordning, som gällt

278 Kungl. Maj:ts 'proposition nr £73. för de tidigare genom pensionsstyrelsen upprättade avdelningarna, och förutsätter sålunda inga bidrag från landstingens sida. Vid mitt ställningstagande till frågan örn finansieringen av den här före­ slagna klinikens uppförande och drift har jag icke kunnat undgå att taga hänsyn till dessa förhållanden. Jag har sålunda, vad först gäller kostna­ derna för klinikens uppförande och utrustning, icke ansett mig kunna i den ordning, som varit vanlig vid inrättandet av övriga kliniker vid karo­ linska sjukhuset, påyrka förhandlingar om bidrag från Stockholms stad och Stockholms län. Beträffande Stockholms stad har detta varit fallet även av den anledningen, att staden redan inrättat en egen reumatikeravdelning vid södersjukhuset. Jag finner mig sålunda kunna godtaga de .sakkunnigas förslag, att staten ensam skall bära kostnaderna för klinikens uppförande och utrustning. Det är mig emellertid angeläget att betona, att mitt ställningstagande härvidlag enbart förestavats av de i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna och icke får åberopas såsom prejudicerande för andra fall. I förutnämnda proposition angående reumatikervårdens utbyggnad anför chefen för socialdepartementet, att, innan ställning till frågan örn reuma­ tikervårdens finansiering tages, det nuvarande statsbidragssystemet torde böra underkastas en översyn i syfte att åvägabringa enklare och mera ra­ tionella grunder för statens bidrag till kroppssjukvården, varvid även spörs­ målet om bidrags verksamhetens totala omfattning bör uppmärksammas. Chefen för socialdepartementet säger sig ha för avsikt att utverka Kungl. Maj:ts medgivande att snarast igångsätta utredning i nu berörda hän­ seenden. Det synes mig riktigt att, då sådan utredning planeras och då ett ställningstagande till frågan örn finansieringen av driftkostnaderna för den föreslagna reumatikerkliniken vid karolinska sjukhuset nu icke ound­ gängligen erfordras, tills vidare lämna denna fråga öppen. Jag förutsätter därvid, att detta icke skall få verka fördröjande på arbetet med klinikens fortsatta planering och uppförande, och jag har för avsikt att, därest en lösning av statsbidragsfrågan icke åvägabragts vid den tidpunkt, då klini­ ken beräknas vara färdig att tagas i bruk, ånyo upptaga frågan och fram­ lägga förslag till provisoriska grunder för driftkostnadernas finansiering, avsedda att tillämpas intill dess en mera definitiv lösning uppnåtts. De sakkunnigas förslag beträffande klinikens administration, enligt vil­ ket kliniken skall intaga samma ställning som övriga kliniker vid karolinska sjukhuset och ställas under sjukhusets direktion, föranleder ingen erinran från min sida. Som framgått av det föregående ha de sakkunniga beträffande den lä­ kares ställning, som skall tjänstgöra som närmaste chef för reumatiker­ kliniken, inte framlagt något slutligt förslag. Bland de sakkunniga ha starka sympatier yppats för tanken att i varje fall till en början ställa denna läkare i egenskap av biträdande överläkare under den medicinska klini­

Kungl. Maj:ts propositicm nr 273. 279

kens chef. Övriga föreslagna specialavdelningar för reumatiskt sjuka, näm­ ligen såväl kliniken vid akademiska sjukhuset i Uppsala som de avdel­ ningar, örn vilkas upprättande förslag framlagts i de sakkunnigas betän­ kande del III, ha emellertid av de sakkunniga föreslagits skola utformas som fullt självständiga avdelningar med egna överläkare. Samma stånd­ punkt har tagits av Kungl. Majit i förut omnämnda proposition till årets riksdag. Av inhämtade remissyttranden över det här anmälda förslaget ha slutligen i medicinalstyrelsens yttrande samt i det yttrande, som reserva­ tionsvis framförts av pensionsstyrelsens överläkare, samma ställning till läkarfrågan tagits. Som skäl för sin ståndpunkt har medicinalstyrelsen anfört den stora arbetsbörda, som åvilar professorerna i medicin, vilken enligt styrelsens mening medför att särskilda chefsläkare erfordras för vår­ den av patienterna å reumatikeravdelningarna samt för handhavandet av den till dessa avdelningar knutna undervisningen. Som skäl för den anförda alternativa lösningen torde, efter vad jag inhämtat, främst kunna nämnas behovet av ett intimt samarbete mellan den medicinska och den reumatologiska kliniken samt det förhållandet, att de studerande på den först­ nämnda kliniken i tur och ordning skola tjänstgöra även på reumatikerkliniken, att föreläsningarna örn de reumatiska sjukdomarna måste inord­ nas i den invärtesmedicinska undervisningen och att för demonstrationerna klientel från båda klinikerna måste användas. Vidare torde kunna anföras, att överflyttning av patienter mellan de båda klinikerna kan antagas ofta komma ifråga, och att det för såväl undervisning som forskning vore önsk­ värt, att vid behov utbyte av avdelningar kunde äga rum på så sätt att den medicinska klinikens chef för längre eller kortare tid kunde övertaga en avdelning på den reumatologiska kliniken och att överläkaren där under samma tid kunde tjänstgöra på en medicinsk avdelning, varigenom han finge tillfälle att uppehålla kontakten med utvecklingen inom invärtesmedicinen i dess helhet. Vid min prövning av den föreliggande frågan har jag å ena sidan icke kunnat undgå att taga hänsyn till de skäl och förhållanden, som tala för att kliniken erhåller en egen överläkare. Ä andra sidan framstår det för mig såsom angeläget, att det erforderliga samarbetet mellan den medi­ cinska och den blivande reumatologiska kliniken icke äventyras och att kontinuiteten med det värdefulla arbete på de reumatiska sjukdomarnas område, som hittills bedrivits på den medicinska kliniken och under dess chefs ledning, icke brytes. Med hänsyn till att vissa problem av betydelse för frågans bedömning, såsom sambandet med det planerade forsknings­ institutet, ännu icke kunna överblickas, har jag stannat för att förorda, att frågan tills vidare lämnas öppen för att avgöras senare, när ytterligare utredning kunnat verkställas och när olika, inverkande omständigheter bättre låta sig överblicka. Jag förutsätter därvid, att den befattning med klinikens fortsatta utformning, som skulle komma att utövas av klinikens

280 Kungl. Maj:ts proposition nr 373.

överläkare, därest en sådan nu utsåges, närmast får åvila den medicinska klinikens chef. Jag anser mig kunna räkna med, att kostnaderna för det fortsatta ar­ betet med den definitiva utformningen av byggnadsförslaget, uppgörande av arbetsritningar och andra därmed jämförbara förarbeten skola under nästa budgetår kunna bestridas från investeringsanslaget till Utbyggande av karolinska sjukhuset utan att medel nu äskas till förstärkning av detta anslag.

Kungl. Majlis proposition nr 273. 281

VII. Åtgärder för forskning rörande atomenergien.

1. Inledning.

De av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga för utredning rörande plan­ läggningen av forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande — atomkommittén — ha i sitt den 13 mars 1946 avlämnade betänkande I framlagt vissa förslag rörande preliminära organisatoriska åtgärder för atomenergiforskningens främjande. Över atomkommitténs förslag ha utlåtanden avgivits av kanslern för rikets universitet, efter hörande av vederbörande högskole- och universitetsmyndigheter, statskontoret, styrelserna för tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola, vetenskapsakademien, ingenjör sveten­ skapsakademien, överbefälhavaren, statens tekniska forskningsråd, statens medicinska forskningsråd samt 1945 års universitetsberedving , varjämte styrelsen för Sveriges industriförbund beretts tillfälle att yttra sig.

Atomkommittén har inledningsvis anfört följande allmänna syn­ punkter.

Den anordning, som i nuvarande läge tilldrar sig största uppmärksam­ heten, då det gäller att i stor skala frigöra atomenergi, är uranstapeln (the pite). Huvuddelarna i denna utgöras av stavar av uran, inbäddade i s. k. moderatormaterial (grafit eller eventuellt tungt vatten), anordningar för att genomsläppa stora kvantiteter kylvatten samt band av kadmium eller annat neutronabsorberande material för reglering av reaktionshastigheten. I uranstapeln (hittills huvudsakligen använd för framställning av pluto­ nium) ske kärnreaktioner, vid vilka mycket stora värmemängder frigöras, vilka bortföras av kylvattnet. Det utnyttjande av atomenergien, som när­ mast synes ligga inom möjligheternas gräns, torde bestå i tillvaratagande av de i uranstapeln utvecklade värmemängderna, dessas användande till ånggenerering och ångans utnyttjande på vanligt sätt. Betydelsen ur energiförsörjningssynpunkt av de gjorda upptäckterna har i vårt land liksom annorstädes varit föremål för livlig diskussion, varvid skilda uppfattningar gjort sig gällande. Det har å ena sidan helt allmänt framhållits, att energien är det grundläggande i allt skeende och att de energimängder, som genom atomenergiens frigörande i stor skala kunna bli tillgängliga, därför skulle komma att medföra ett nytt uppsving på den materiella kulturens område jämförbart med det som åstadkoms genom ångmaskinens införande. Å andra sidan har det framhållits, att det ännu så länge ingalunda förefinnes någon brist på energi i världen. Fossila bräns­ len finnas ännu i så stora mängder, att de även med den alltmera stegrade förbrukningen torde räcka i hundratals år. Under sådana förhållanden skulle det, menar man, endast vara fråga örn huruvida en uranstapel kan avge värme till lägre pris än vad fallet är med det värme, som alstras vid

282 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 278.

förbränning av stenkol eller olja, och detta synes i varje fall på utveck­ lingens nuvarande ståndpunkt icke vara fallet. Till detta kan dock fogas den reflexionen, att fastän priserna på energi, alstrad på de olika sätt, som vi nu utnyttja, t. ex. genom förbränning av ved, kol, olja eller torv, genom utnyttjande av vattenkraft eller vindkraft äro ganska olika, så lia dessa olika energialstringsmetoder icke utträngts av en enda, utan de existera och utnyttjas vid sidan av varandra, och vil­ ken av dem, som kommer till användning i varje särskilt fall, beror på de förutsättningar under vilka energikonsumtionen skall ske. Även örn priset på energi, alstrad av en uranstapel, icke är lägre än priset på energi, som kan erhållas från de nu existerande energikällorna, så utesluter detta icke, att atomenergien kan finna användning för speciella ändamål, där den av någon anledning kommer till sin rätt pä särskilt sätt. Det har t. ex. i detta sammanhang framhållits, att det kan bli möjligt att förlägga industrier till den för produktionen fördelaktigaste platsen, oberoende av avståndet till energikällan (kolfält, vattenfall o. s. v.), eftersom transportkostnaderna för »bränslet», om detta utgöres av uran, praktiskt taget försvinna, så att hänsyn icke behöver tagas till dessa vid kostnadskalkylerna. Ytterligare ett förhållande måste beaktas, då de möjligheter, som öppnas av den nya energikällan, övervägas, nämligen tillgången på uran. Även om uran ingalunda är en sällsynt metall, äro dock för närvarande endast ett fåtal rika uranfyndigheter kända, och de uranmängder, som kunna tagas ut från dessa, förslå icke långt, om uran skulle bli en mera allmänt använd energikälla. Däremot finnas stora tillgångar av mineral, som inne­ hålla uran fastän med relativt låg halt, men vid deras utnyttjande uppstår det ytterligare problemet att extrahera uranet till tillräckligt låg kostnad. Det torde framgå av det anförda, att ett utnyttjande av de nya upp täckterna för energiproduktion för industri och liknande ändamål icke kail väntas i någon revolutionerande omfattning under den närmaste tiden. Ännu så länge har något sådant utnyttjande så vitt känt är överhuvud­ taget icke ägt rum. Detta uttalande innebär dock givetvis endast en pro­ gnos för en relativt närliggande tid, eftersom nya upptäckter eller uppfin­ ningar snabbt kunna komma, som bringa hela frågan i ett nytt läge. Utom såsom sprängämne och som industriell energikälla synas de gjorda upptäckterna få utomordentligt stor betydelse ur teknisk, medicinsk, bio­ logisk och rent vetenskaplig synpunkt. Uranstapeln är sålunda en utom­ ordentligt stark strålningskälla, och vidare bildas vid kärnreaktionerna i densamma ett stort antal radioaktiva substanser i stora mängder, av vilka en del kunna väntas få vidsträckt användning. Som bekant hemlighålles fortfarande en stor del av de resultat, som er­ hållits genom krigsårens atomforskning i Förenta staterna och Storbritan­ nien, ja, kanske största delen. Det är därför mycket svårt att få en riktig bild av den utveckling, som de vunna framstegen komma att ge upphov till. Framför allt är det svårt att förutse hur pass näraliggande de prak­ tiskt användbara resultaten äro och hur stora svårigheterna komma att bli för ett land som vårt att kunna utbygga en egen verksamhet på detta område. Om den omedelbara betydelsen för det fredliga materiella framåtskri­ dandet av kärnfysikens senaste tillämpningar icke bör utmålas i alltför starka färger, så äro dock de hittills gjorda framstegen viktiga nog för att motivera, att man även i vårt land allt efter våra resurser söker stödja

Kungl. Maj:ts proportion nr '£73. 283 atomforskningsarbetet genom samordnande och organisatoriska åtgärder, genom att ställa lokaler, apparatur och anslag till forskningens förfogande, genom studiestipendier och annat underlättande av utbildningen av fors­ kare o. s. v. Det avgörande vid utmätandet av dessa stödåtgärder bör där­ vid icke vara de resultat, som denna unga forskning redan nått, utan de möjligheter, som framtiden erbjuder. Det som synes avlägset i dag kan om få år vara realiserat, och det som under sådana förhållanden i främsta rummet är nödvändigt är, att vi skapa en så tidsenlig och fullgod vetenskapligt-teknisk beredskap i avseende på metoder och apparatur, som det är oss möjligt, och att vi få tillgång till en tillräckligt stor och tillräckligt väl utbildad stab av forskare, som kan möjliggöra för oss att utnyttja upp­ täckterna på området, antingen dessa göras i våra egna laboratorier eller i utlandets. En sådan forskarstab kan emellertid endast framkomma där­ igenom, att vi med början redan nu i olika avseenden successivt utbygga den vetenskapliga organisationen inom de områden, som närmast beröras av atomenergiproblemet. Kommittén framhåller, att ett av de angelägnaste problemen är att få fram material för att bygga en stapel och att forcera den forskning, som är erforderlig för konstruerandet av en dylik. Även örn den nuvarande sek­ retessen kring hithörande forskning i U. S. A. och Storbritannien skulle komma att lättas, krävde detta problem mycket omfattande forsknings­ arbete. Av grundläggande betydelse är därvidlag, fortsätter kommittén, att få fram uran i tillräckliga mängder, enär tillgång till uran tills vidare finge anses vara en nödvändig förutsättning för utvinnande av atomenergi. Enär koncentrationen av detta ämne i de svenska fyndigheterna vore låg, finge vid atomenergiforskningen i vårt land speciell uppmärksamhet ägnas åt den svårlösta frågan örn utvinnandet av uran ur råmaterialen. Ett annat problem gällde framställningen av användbart material för att sänka has­ tigheten hos de nybildade neutronerna i stapeln, s. k. moderatormateria]. Även om man lyckades övervinna svårigheterna att utvinna uran av till­ räcklig renhetsgrad och framställa användbart moderatormaterial, återstode dock högst väsentliga svårigheter vid konstruktionen av stapeln. Denna avgåve en mycket kraftig radioaktiv strålning och måste därför fj ärrmanövreras vid laddning och uttagning av material, vid reglering av reaktionshastigheten o. s. v. Även kylvattnet bleve starkt radioaktivt, och denna radioaktivitet måste avlägsnas. Även i övrigt uppkomme många skyddsproblem. Korrosionsproblem av betydande svårighetsgrad uppstode, vilka måste bemästras. Mättekniken i olika avseenden måste vara högt utvecklad. Sammantagna erbjöde de tekniska svårigheter, som man hade att möta vid uppbyggandet av en stapel, hinder av allehanda slag, som krävde ett synnerligen omfattande arbete och ingående studier för att kunna övervinnas. Kommittén framhåller vidare, att förutsättningen för lösandet av an givna svårbemästrade problem är, att en intensifierad forskning kommer till stånd rörande atomkärnorna och inom andra vetenskapsområden, som

284 Kungl. Maj:ts proposition nr 273. beröras av atomenergiproblemet — alltså icke blott kärnfysik i egentlig mening utan även andra grenar av den teoretiska och experimentella fysi­ ken samt kemien, speciellt den oorganiska, ävensom fysikaliska, analytiska och tekniska tillämpningar, såsom anrikningsteknik och metallurgi — att utbildningen av forskare stimuleras, så att vi få tillgång till en tillräckligt stor och väl utbildad stab av forskare samt att förutsättningar skapas för att även vårt land skall kunna utnyttja kärnforskningens praktiska resultat, allt eftersom framstegen inom den forskning, som bedrives i våra laboratorier eller i utlandets, göra ett sådant utnyttjande möjligt. De för­ slag kommittén nu framlagt avse därför i huvudsak enbart främjandet av dessa syften. Ehuru arbetet på lösandet av uran- och moderatorproblemen samt uppnåendet av målet att bygga en stapel påbörjats av kommittén, kunde dock detta företag, framhåller kommittén, angripas med verklig effektivitet först då den upprustning av våra forskningsinstitutioner som förordats av naturvetenskapliga forskningskommittén genomförts.

2. Föreslagna åtgärder.

Kommittén framhåller, att de resultat, som nåtts på atomenergiforsk­ ningens område, utgöra bevis för den genomgripande betydelsen av ett intimt samarbete mellan representanter för den förutsättningslösa grund­ forskningen, den tillämpade tekniska forskningen och den industriella verk­ samheten. För vårt eget lands vidkommande vore det därför av största vikt, att resurserna hos alla de tre nämnda grupperna utnyttjades på bästa sätt och att en samordning skedde, så att å ena sidan onödigt dubbelarbete undvekes och å andra sidan de grundläggande arbeten inom ett område verkligen utfördes, som vore en förutsättning för framsteg på andra om­ råden. De institutioner och organisationer, som med hänsyn till vad sålunda anförts behövde tagas i anspråk för arbetet, vore vissa universitetsinsti­ tutioner, vissa institutioner vid de tekniska högskolorna, vetenskapsaka­ demiens forskningsinstitut för experimentell fysik samt vissa storindustrier. Fysiska institutionen vid Uppsala universitet. Vid institutionen finnas för närvarande viss instrumentutrustning för kämfysikalisk forskning. Institutionsföreståndaren, professorn A. E. Lindh har emellertid, för att sätta institutionen i stånd att mera verksamt bidraga till den kärnfysikaliska forskningen i landet, anhållit dels om en utökning av antalet tjänstemän med två förste assistenter och dels örn viss ytter­ ligare apparatur m. m. till ett värde av 117 500 kronor enligt specifikation, beträffande vilken hänvisas till handlingarna i ärendet. Atomkommittén har förordat inrättandet av två förste assistentbefatt­ ningar, vardera med ett arvode av 7 200 kronor för år samt anvisande av 60 000 kronor till apparatur m. m. Kommittén har anfört:

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 285

De fysiska institutionerna måste spela en betydelsefull roll vid atomenergiforskningen och utbildningen av självständigt arbetande forskare inom detta område. Det är därför nödvändigt, att dessa få resurser, som möjliggöra vetenskapligt arbete och undervisning inom fysiken i heja dess bredd, och detta mål är för universitetsinstitutionerna avsett att nås med hjälp av de av naturvetenskapliga forskningskommittén förordade stöd­ åtgärderna. För stimulering speciellt av undervisning och forskning inom kärnfysiken vid Uppsala universitets fysiska institution är dock ett tillläggsanslag erforderligt. Kommittén föreslår, att för budgetåret 1946/47 ett anslag av 61 000 kronor eller avrundat 60 000 kronor ställes till institu­ tionens förfogande för de angivna ändamålen. Fysiska institutionen vid Lunds universitet. Institutionsföreståndaren , professorn B. Edlén har angivit sina behov för atomforskning sålunda: 1) Resestipendier, 2) inrättande av en laboratorsbefattning och en förste assistentbefatt­ ning ävensom anvisande av ett årligt anslag till extra teknisk personal, samt 3) anvisande av ett engångsanslag å omkring 300 000 kronor, fördelat på 2 ä 3 år för viss experimentell utrustning. Atomkommittén har förordat samma personalförstärkning och utrustningsanslag som för institutionen i Uppsala. Kommittén ansåge, att med inrättandet av laboratorsbefattningar, vilket i och för sig syntes påkallat, måhända kunde anstå, till dess att verksamheten kommit i gång i större utsträckning. Fysiska institutionen vid Stockholms högskola. Vid denna institution bedrivas redan nu vissa för atomforskningen be­ tydelsefulla forskningsarbeten. Institutionsföreståndaren, professorn E. Hulthén har härom lämnat en redogörelse, beträffande vilken hänvisas till kommittébetänkandet. För den fortsatta verksamheten har Hulthén anhållit om dels inrättandet av en förste assistentbefattning, dels ett årligt driftsanslag å 6 000 kronor och dels ett engångsanslag å 54 000 kronor till apparatur. Atomkommittén, som tillstyrkt framställningen, har anfört följande. Den erfarenhet, som samlats på professor Hulthéns institution, speciellt rörande isotopseparation, spektralanalys och masspektroskopi, är för kom­ mitténs arbete mycket värdefull. De anslag, som nu äskats av professor Hulthén, avse dels viss forskning, men dessutom skall därigenom undervis­ ningens behov kunna tillgodoses. Då institutets nuvarande lokaler icke medge uppbyggandet av någon egentlig högspänningsapparatur, omfattar forsknings- och undervisningsprogrammet endast studiet av kärnreak­ tioner, som kunna utlösas medelst radioaktiva preparat. Hulthén avser emellertid att täcka behovet av undervisning i anknytning till högspänningsområdet genom samarbete med vetenskapsakademiens forsknings­ institut för experimentell fysik. Institutionen är utom vad beträffar vissa

286 Kungl. Maj:ts •proposition nr 273.

specialområden synnerligen knapphändigt försedd med instrument och apparatur såväl för allmänt fysikaliska arbeten som för kärnfysisk forsk­ ning. Det är därför nödvändigt med ett anslag av den storlek som professor Hulthén begärt. Kommittén föreslår sålunda ett anslag för budgetåret 1946/47 av (54 000 -(- 6 000 =) 60 000 kronor till apparatur och inströ mentell utrustning i enlighet med institutionsföreståndarens specifikation. I enlighet med professor Hulthéns förslag förordar kommittén vidare, att anslag beviljas till lön åt en förste assistent. Lönen bör vara densamma som vid universiteten, d. v. s. 7 200 kronor per år.

Institutionerna för mekanik och matematisk fysik vid universiteten och Stockholms högskola. Atomkommittén framhåller i anslutning till av respektive institutionsföre­ ståndare i skrivelser till kommittén gjorda uttalanden följande. Kommittén instämmer helt i de anförda synpunkterna på den teoretiska fysikens betydelse för atomenergiforskningen. Det råder intet tvivel örn att den teoretiska fysiken och dess representanter spelat en förstaplansroll inom kärnforskningen. Det är därför utomordentligt viktigt, att dess arbetsbetingelser förbättras och att begåvningar inom detta särpräglade forskningområde tillvaratagas och beredas goda möjligheter att fullgöra sitt varv. Det är givetvis nödvändigt att ställa vissa anslag till de teore­ tiska institutionernas förfogande att användas till assistentlöner, inköp av räknemaskiner, böcker och annan materiel samt för de övriga ändamål som påvisats av institutionsföreståndarna. Kommittén föreslår, att för dessa ändamål ett anslag på 60 000 kronor beviljas för budgetåret 1946/47. Detta anslag bör ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att på förslag av atomkommittén fördelas allt eftersom behoven uppkomma. Detta anslag är avsett att tillgodose behov under nästa budgetår även från de motsva­ rande institutionerna vid de tekniska högskolorna. Vid vissa av dessa pågå redan nu undersökningar av betydelse för atomkommitténs verksamhet.

Kemiska institutionerna vid Uppsala univers!t e t. Från institutionens sida har såsom särskilt angeläget angivits, dels att det av naturvetenskapliga forskningskommittén föreslagna analyslaboratoriet kommer till stånd dels ock att anslag anvisas till en masspektrograf (30 000 kronor) och till en isotopseparationsanläggning (20 000 kronor). Atomkommittén har föreslagit anvisande av 50 000 kronor för sist­ nämnda två ändamål. Kommittén har vidare anfört i huvudsak följande.

Såsom redan tidigare har betonats, komma de kemiska institutionerna att spela en mycket viktig roll vid utvecklandet av atomenergiforskningen i vårt land, och behovet av insatser från deras sida kommer att stiga, allt­ eftersom arbetet inom atomkommitténs verksamhetsområde skrider fram­ åt. De för närvarande mest aktuella problem, där dessa institutioner be­ höva tagas i anspråk, är uranproblemet samt vissa problem i samband med framställandet av tillräckligt rent moderatormaterial. Analyslaboratoriet har av naturvetenskapliga forskningskommittén an­ setts ha två huvudsyften, nämligen dels att tjäna som ett centrum för ut­ vecklandet av analytisk forskning och dels att utföra analyser för övriga laboratorier vid universitetet för att därmed spara arbete, tid och personal

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 287

för dessa. Från atomkommitténs synpunkt är det ett mycket viktigt önske­ mål, att detta laboratorium kommer till stånd, ty i samband med det fort­ satta arbetet på atomenergiutvinningen komma en följd av mycket be­ svärliga analysproblem att framträda. Den cyklotron, som skall byggas vid fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet, kommer helt säkert jämte den övriga begärda appara­ turen att bli av stort värde för atomkärnstudiet i vårt land.

Tekniska högskolornas institutioner. Med skrivelse den 1 februari 1946 överlämnade atomkommittén till Kungl. Majit från tek­ niska högskolorna inkomna framställningar örn anslag till vissa förbere­ dande åtgärder för upptagande av kärnfysikaliska forskningar. I sitt nu ifrågavarande betänkande har atomkommittén ånyo berört dessa fram­ ställningar. Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har i sin framställning, vilken tillstyrkts av högskolans styrelse, anfört i huvudsak följande. Från professorn i fysik vid tekniska högskolan i Stockholm, G. Borelius, har till lärarkollegiet inkommit en skrivelse beträffande teknisk använd­ ning av atomenergien. Häri anföres följande: Frågan örn forskning rörande teknisk användning av atomenergien har under de senaste månaderna blivit mycket aktuell även i vårt land. Tek­ niska högskolans första uppgift i detta sammanhang bör vara att få till stånd utbildning av ingenjörer för det nya forskningsområdet. Jag har i skrivelse till kollegienämnden för innevarande läsår anhållit om anslag dels till en frivillig föreläsningskurs under vårterminen 1946, dels till en assistent för vårterminen 1946 med uppgift att förberedande ordna laboratorieutrustning inom kärnfysiken, särskilt avsedd för laborationerna i tredje årskursen av avdelningen för teknisk fysik. En del av de behövliga apparaterna draga emellertid stora kostnader och längre tid för anskaffning och montering, och jag får anhålla, att lärarkollegiet måtte under framhållande av frågans brådskande natur hos Kungl. Majit för budgetåret 1946/47 anhålla örn följande tilläggsanslag: dels för apparater för undervisning och förberedande forskningsarbeten enligt bilagd tablå, 71 000 kronor; dels till två forskningsassistenter med uppgift att iordningställa denna apparatur, 16 000 kronor. Kollegienämnden, som behandlat ärendet vid sammanträde den 19 de­ cember 1945, och lärarkollegiet, som behandlat ärendet vid sammanträde den 16 januari 1946, anse det vara av största betydelse, att de av profes­ sor Borelius äskade anslagen i obeskuret skick snarast ställas till högskolans förfogande.

I en av rektor vid Chalmers tekniska högskola till atomkommittén ställd skrivelse anföres i huvudsak följande. De under de sista krigsåren gjorda upptäckterna på kärnfysikens område — särskilt manifesterade i atombomben ■—- låta en möjlighet skymta att även en teknisk användning av hithörande kraft för energialstring skulle ligga inom de tekniska och ekonomiska möjligheternas gräns. I detta läge synes det angeläget att även i vårt land en intensifiering av atomforskningen kommer till stånd. Chalmers tekniska högskola får därför anhålla

Kungl. Maj:ts proposition, nr 273. 289

Speciella åtgärder äro nödvändiga för att stimulera utbildningen av forskare inom kärnfysiken och angränsande vetenskapliga discipliner, så att den svåra brist på personal, lämpad för arbete inom atomenergiforsk­ ningen, som nu råder, så småningom skall kunna hävas. I detta avseende böra utbildningsmöjligheterna såväl vid universiteten och Stockholms hög­ skola som vid de tekniska högskolorna utnyttjas. Kommittén anser det där­ för vara av stor vikt att båda de av de tekniska högskolorna planerade kurserna komma till stånd. I skrivelsen från tekniska högskolan föreslås, att ett engångsanslag på 71 000 kronor till apparatur, behövlig för undervisning och förberedande forskning, beviljas. I detta anslag ingår 4 000 kronor för ett radiumpre­ parat. Då kommittén senare kommer att framställa förslag om inköp av dylika preparat i ett sammanhang, föreslår kommittén, att engångsanslaget reduceras till 67 000 kronor. Det av högskolan begärda anslaget på 16 000 kronor för anställande av två forskningsassistenter under budgetåret 1946/47 tillstyrkes av kommittén. Chalmers tekniska högskola har äskat 50 000 kronor till materiel och instrument samt 12 000 kronor till instrumentmakare och extra arbetshjälp. Då instrumentmakaren och arbetsbiträdet skola tillverka instrument och dylikt är summan av dessa två anslag, d. v. s. 62000 kronor, att jämföra med det anslag på 71 000 kronor, som begärts för tekniska högskolans del. Av samma skäl som ovan anförts av kommittén, föreslås detta belopp re­ ducerat med 4 000 kronor. Kommittén föreslår alltså, att till materiel och instrument samt för teknisk hjälp vid instrumenttillverkning ett anslag på 58 000 kronor beviljas. Beträffande det anslag på 35 400 kronor, som äskats till lärarkrafter och assistenter, har kommittén intet att erinra.

Radiofysiska institutionen vid karolinska sjuk­ huset. I skrivelse den 20 november 1945 har direktionen för karolinska sjukhuset anhållit örn anslag till följande ändamål, nämligen

Till stöd härför har direktionen åberopat en av institutions]öreståndaren, professorn R. Sievert gjord framställning, vari anförts i huvudsak följande.

Sedan mer än 10 år tillbaka har man inom den medicinska radiofysiken i Sverige arbetat med ett för röntgenterapien betydelsefullt problem, näm­ ligen frågan om huru bestrålningsresultatet varierar, örn en bestämd engångsdos gives på olika lång tid. De hittills gjorda undersökningarna lia visat, att för de flesta biologiska försöksobjekt och med stor sannolikhet även för människokroppens vävnader strålverkan vid en och samma dos blir densamma oberoende av bestrålningstiden, om denna är tillräckligt kort. Det synes dock sannolikt, att oberoendet av tiden skulle upphöra och effekter av nytt slag framkomma, om bestrålningarna kunde utföras med extremt höga intensiteter på ytterst korta tider. Vid andra världs­ krigets början hade vid radiofysiska institutionen för sådana bestrålningar konstruerats en anordning, som möjliggjorde en bestämning av stråldosen samtidigt med objektets bestrålning vid tider ned till någon tusendels sekund. På grund av att institutionsföreståndaren under kriget varit Bihang till rikadagens protokoll 10/iG. 1 sami. Nr 273. 19

290 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

starkt engagerad i vissa beredskapsarbeten, och då lämpliga lokaler och röntgenanläggningar saknades, lia de planerade försöken ej kunnat utföras. Under senaste året har forskningen inom det ifrågavarande området bli­ vit i högsta grad aktuell, och enligt erhållna meddelanden är man särskilt i Amerika sysselsatt med undersökningar av denna art. En undersökning av möjligheterna att erhålla apparatur inom landet för sådana försök har nu gjorts, varvid framkommit, att man har goda utsikter att kunna nå ända ned till bestrålningstider på 0,oooi—0,ooooi sekunder. Följande tre synpunkter böra i detta sammanhang beaktas: l:o. Försök med intensiv kortvarig bestrålning måste vid jämförelse med redan kända biologiska effekter som resultat giva antingen en olika verkan vid de kortaste bestrålningstiderna, i vilket fall principiellt nya, för sjukvården betydelsefulla rön synas sannolika och i varje fall en fördjupad kännedom örn mekanismen för biologisk strålverkan torde ernås, eller en lika verkan varvid på basis av redan kända strålverkningar en ny behandlingsteknik torde kunna utarbetas. Vid det senare alternativet kan man räkna med att inställningsmöjlig­ heterna bli helt andra, då patienterna kunna bestrålas i lägen, som skulle vara obekväma för dem under en relativt långvarig behandling och som de ej skulle kunna bibehålla oförändrade med tillräcklig noggrannhet under hela bestrålningen. Man skulle även före behandlingen kunna kontrollera inställningen med röntgengenomlysning för att öka precisionen. Minskning av bestrålningstiden skulle även kunna bli av väsentlig ekonomisk fördel, i det att man med samma personal skulle kunna högst avsevärt öka antalet behandlingar utan ökning av lokalerna. Bägge alternativen, av vilka ettdera med visshet måste inträffa, kunna alltså förväntas medföra väsentliga framsteg inom radioterapien. 2:o. Försöken böra utföras med spänningar på 200 000—400 000, möjli­ gen intill 600 000 volt, varför institutionens tillsynsverksamhet kommer att ha synnerligen stor nytta av den anskaffade apparaturen. Inom tekni­ ken användes redan nu i Sverige spänningar på 300 000 volt för material­ provning, och utomlands användas mångenstädes än högre spänningar. Radiofysiska institutionen, som utövar tillsynen över dylika anläggningar, kan för närvarande icke på sina laboratorier åstadkomma högre spänning än 200 000 volt och besitter alltså ej för prov av mätinstrument och mät­ ning av skyddsförmågan vid högre spänningar erforderliga anordningar. Med hänsyn till att institutionen även måste vara beredd att inom kort utöva tillsyn över anläggningar för framställning av för atomenergiens ut­ nyttjande nödvändiga radioaktiva substanser, äro undersökningar av skadeverkningar av intensiv röntgenstrålning en tvingande nödvändighet. Undersökningen av skyddsförmågan hos olika byggnadsmaterial vid höga spänningar är dessutom ett viktigt led i tillsynsverksamheten. Arbeten av denna art äro nödvändiga för att erhålla en fast grundval för bedömandet av ett flertal skyddsfrågor rörande intensiv radioaktiv strålning. 3:o. Radiofysiska institutionen, som är den enda institutionen i landet med erfarenhet inom strålskyddsområdet, har goda förutsättningar att handlägga frågor angående strålningsverkningar och skyddsmöjligheter vid atombomber. De ovan under l:o angivna försöken kompletterade med för­ sök över de biologiska verkningarna vid extremt höga stråldoser äro ound­ gängliga för att man skall kunna bilda sig en uppfattning ej blott om atom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 873. 291

bombens fysiologiska verkningar utan även om eventuella strålskyddsanordningars effektivitet. De här i korthet antydda försöken med hög spänning och hög belastning kunna icke utföras i institutionens nuvarande lokaler, ty försöken förut­ sätta 2—3 gånger större takhöjd än den normala. På grund av att tillsyns­ verksamheten ökat, ha dessutom laboratorielokalerna fått tagas i anspråk för denna verksamhet i en omfattning, som i hög grad begränsat forskningsmöjligheterna. Ett utförande av försöken vid annan institution med bättre högspänningsresurser är ej heller möjligt, då institutionens apparatur för bestrål­ ningar och strålningsmätningar, dess personal och samarbete med radium­ hemmet och radiopatologiska institutionen äro nödvändiga förutsättningar för försökens rationella utförande. Det må här särskilt framhållas, att vid radiofysiska institutionen finnas för dylikt arbete specialutbildad personal. Beträffande instrumentella resurser kan framhållas, att vid institutio­ nen under årens lopp utexperimenterats mätanordningar för genomträng­ ande strålning, som medgiva intensitets- och dosbestämningar enligt för här avsedda arbete synnerligen betydelsefulla, nya metoder. Förslag till tillbyggnad, som för det angivna ändamålet är nödvändig, närslutes denna skrivelse. Förslaget omfattar: dels av arkitekten Sven Malm i samråd med institutionsföreståndaren utförda ritningar till en högspänningshall med förbindelsegång till nuva­ rande laboratoriebyggnad, dels ett av ingenjören Anders Dunder ingivet till och med den 1 augusti 1946 gällande kostnadsförslag, slutande å 116 000 kronor. Kostnadsförslaget omfattar jämväl sanitär anläggning och anläggning för belysning samt fast inredning. Kostnaderna för byggnadens utrustning belöpa sig på 84 000 kronor. För driften erfordras följande tillfälliga personal, vilken beräknats så lågt som möjligt: en ingenjör (med lägre teknisk examen och erfarenhet av laboratoriearbete samt konstruktions- och instrument-

Summa kronor 20 000.

De årliga omkostnaderna kunna beräknas till 15 000 å 20 000 kronor. Löner och omkostnader skulle alltså sammanlagt belöpa sig på cirka 35 000 å 40 000 kronor årligen. Ett årligt anslag på karolinska sjukhusets stat på förslagsvis 15 000 kro­ nor, torde vara nödvändigt för att säkerställa driften. Övriga erforderliga medel komma att sökas från Konung Gustaf V:s jubileumsfond, försvarets forskningsanstalt och eventuellt från statens medicinska forskningsråd. Då man från dessa håll dock knappast torde kunna påräkna understöd under en längre följd av år, synes ett statsanslag vara en förutsättning för arbe­ tets rationella bedrivande. Med ovanstående motivering får jag härmed hemställa örn följande engångsanslag:

292 Kungl. Majlis proposition nr 273.

till byggnadskostnad^- kronor 116 000 » 84 000 Summa kronor 200 000

samt örn en ökning av driftsanslagen för radiofysiska institutionen med

Summa kronor 15 000.

Byggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande lämnat tillbyggnadsförslaget samt de därför beräknade kostnaderna utan erinran. Atomkommittén har tillstyrkt den gjorda framställningen. Kommittén anför: De upptäckter inom kärnfysiken och dess tillämpningar, vilka utgjort anledningen till atomkommitténs tillsättande, ha aktualiserat behovet av forskning på många vitt skilda områden. Ett synnerligen viktigt sådant är utforskandet av de fysiologiska verkningarna av den utomordentligt genomträngande strålning, som utsändes från en exploderande atombomb, samt möjligheterna till skyddsåtgärder mot denna strålning. Då det härvid är fråga örn strålningsintensiteter och stråldoser, vilka vida överstiga dem, beträffande vilkas verkan man äger mera ingående kännedom, är en om­ fattande forskningsverksamhet nödvändig, varvid en mångfald olika del­ problem måste upptagas till behandling. Sålunda kan framhållas, att vår nuvarande kännedom icke är tillräcklig för att man med någon större säkerhet skulle kunna besvara frågan om huru stor strålkvantitet, som er­ fordras för att vid totalbestrålning på kort tid döda en människa. Försök över de biologiska verkningarna vid extremt höga stråldoser äro därför nödvändiga, om man skall kunna få någon uppfattning örn arten och om­ fattningen av skyddsanordningar mot atombombens strålverkningar. En väsentlig uppgift är även att undersöka, huruvida den biologiska verkan av en viss dos, given på utomordentligt kort tid, avviker från den som erhålles, då samma dos såsom vid hittills gjorda försök gives fördelad över relativt lång tid. Viktiga i detta sammanhang äro givetvis även försök över strålningens förmåga att genomtränga byggnadsmaterial och dylikt. Kommittén anser sig icke ha anledning ingå på betydelsen av den före­ slagna anläggningen för allmänt medicinska ändamål och för behov som framkomma i samband med industriell materielkontroll, ehuru kommittén är övertygad om att även inom dessa områden densamma kommer att bli mycket värdefull. Redan på grund av dess betydelse för skyddsproblem såväl i samband med atombomben som med ett eventuellt industriellt ut­ nyttjande av atomenergien vill kommittén förorda att anläggningen kom­ mer till stånd. Med hänvisning till det ovan sagda vill atomkommittén livligt tillstyrka, att de anslag, som begärts av direktionen för karolinska sjukhuset, beviljas.

På uppdrag av atomkommittén har professorn Sievert yttrat sig rörande frågan örn anskaffande dels av radium-berylliumpreparat att användas som neutronkälla och dels av radium för att användas till framställning av radiumemanation. Av yttrandet inhämtas bland annat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 293

Radiofysiska institutionen kan åtaga sig att omhänderhava radioaktiva preparat samt framställa radiumemanationspreparat, avsedda att ställas till förfogande för universitet oell högskolor samt eventuellt för enskilda forskare för vetenskapliga arbeten och undervisning. De preparat, som skulle omhänderhavas av institutionen, skulle enligt underhandsmeddelande utgöras av 11 st. radium-berylliumpreparat samt 1 gram radium för emanationsutvinning. Då arbete med radiumemanation är synnerligen hälsovådligt och med­ för stora risker för laboratoriernas infekterande med radioaktiva substan­ ser, är uppförandet av en särskild byggnad oundgängligen nödvändigt. Denna bör förläggas utan direkt samband med andra lokaler och vara för­ sedd med strålskydd lämpligen utförda av järnmalmsbetong. Följande lokaler erfordras: ett litet väl strålskyddat rum för emanationsapparaturen, i anslutning därtill ett utrymme för avsmältning av emanationskapillärer och dylikt, ett manöverrum, från vilket apparaturen kan helt fj ärrmanövrer as och observation ske medelst spegelanordningar, samt ett mätlaboratorium för en första aktivitetsbestämning. Kostnaderna för en dylik byggnad torde uppgå till högst 40 000 kronor. Denna summa skulle möjligen genom förenkling av strålskyddet kunna minskas med cirka 10 000 kronor. Man måste då emellertid på grund av de ökade bestrålningsriskerna byta assistent flera gånger årligen. Då detta medför stora besvärligheter och man ej vågar förutsätta, att lämplig arbetskraft alltid kan erhållas, torde besparingen vara illusorisk. Byggnaden jämte dess anslutning till föreslagen högspänningshall fram­ går av ritningar, utförda av arkitekten Malm. Kostnaden är beräknad efter 130 kronor per m3, vilket med hänsyn till lokalernas, bortsett från strålskyddet, enkla beskaffenhet torde vara till­ räckligt under förutsättning att uppförandet sker samtidigt med högspänningshallen. För framställning av radiumemanation finnas i litteraturen en del olika anordningar beskrivna. Några firmor tillverka dylik apparatur i standard­ utförande. En i dagarna erhållen offert angiver priset till 6 500 dollar. Dessa apparater äro emellertid i vissa avseenden icke tillfredsställande. Med hänsyn till de högst väsentliga bestrålningsriskerna bör institutionen utarbeta en helt fjärrstyrd apparatur, vilket icke torde medföra några större svårigheter. Kostnaden härför är givetvis mycket svårbedömlig. Ett belopp på 15 000 kronor torde dock under inga omständigheter behöva överskri­ das. I övrigt fordras mätanordningar, vilka kunna iordningställas av insti­ tutionen. Kostnaderna härför kunna beräknas till 5 000 kronor. För arbetet å emanationslaboratoriet åtgår relativt ringa tid men på grund av detsammas riskfylldhet erfordras en väl kvalificerad, jämförelse­ vis högt avlönad assistent. Arbetet bör underställas en inom radiumom­ rådet erfaren fysiker. Förslagsvis skulle avdelningsföreståndaren för radiofvsiska institutionens kontrollavdelning för radiumanläggningar m. m. under institutionsföreståndarens överinseende hava ansvaret för cmanationslaboratoriet. För detta ändamål bör till avdelningsföreståndaren utgå ett arvode å 600 kronor per år. Till nyssnämnda assistent, sorn torde kom­ ma att få tjänstgöra under i genomsnitt 2 dagar i veckan, kan beräknas ett arvode på 2 400 kronor. För skriv- och verkstadsarbete samt för till­ fälliga arbeten är det av stor betydelse att lia tillgång till institutionens övriga personal. Då institutionens personal är synnerligen starkt belastad

296 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

då det kunde behövas bättre på en annan, och för att emanation icke be­ ställs utan att tillräckligt behov därav föreligger. Avgifterna måste dock givetvis vara låga, så att de icke försvåra användandet av preparaten.

Samarbete med industrier m. fl. Atomkommittén anför härom bland annat följande.

Ett nödvändigt led i organisationen av arbetet på utvinning av atom­ energien utgöres av vissa industriföretag. I det stadium arbetet nu befin­ ner sig är det närmast vid lösningen av uran- och moderatorproblemen samt för konstruktion och tillverkning av vissa apparater, som industriens medverkan behövs. Kommittén har också knutit kontakt med härför läm­ pade företag, bland andra ASEA, Svenska skifferoljeaktiebolaget och Stock­ holms superfosfatfabriksaktiebolag. Då emellertid i detta betänkande inga särskilda medel äskas för detta samarbete, anser sig kommittén nu icke närmare böra ingå på dessa frågor. Det bör dock redan nu framhållas, att under den vidare utvecklingen insatser av industrierna komma att behö­ vas, för vilkas finansierande stora bidrag av statliga medel kunna förutses bli nödvändiga. Det mest närliggande är härvid framställning av tungt vatten och grafit, för vilken kommittén möjligen kan bli nödsakad fram­ lägga ett relativt stort tilläggsäskande redan för detta års vårriksdag.

Atomkommittén har upptagit kontakt även med ett antal andra insti­ tutioner utom de ovan behandlade, t. ex. Sveriges geologiska undersök­ ning och ingeniörsvetenskapsakademien. Då emellertid icke heller det här nämnda samarbetet för närvarande föranleder några äskanden av penning­ medel, anser sig kommittén på detta stadium icke böra ingå på någon redogörelse för denna del av sitt arbete. I den män under nästa budgetår medel för arbetet bomme att behövas, böra dylika av Kungl. Majit efter anhållan av atomkommittén kunna ställas till disposition ur det i det föl­ jande föreslagna anslaget å 1 000 000 kronor.

Särskilt institut för atomenergiforskningen? Enligt sina direktiv har atomkommittén i uppdrag att överväga, huruvida ett särskilt institut för handhavandet av atomenergiforskningen bör inrättas. Kommit­ tén förklarar sig vara av den uppfattningen, att förutnämnda universitetsoch högskoleinstitutioner samt vetenskapsakademiens forskningsinstitut för experimentell fysik först böra upprustas och utnyttjas för atomenergi­ forskningen, innan inrättandet av något nytt institut kan tagas under övervägande. När frågan om byggandet av en stapel blir aktuell, är det dock möjligt, framhåller kommittén, att denna omfattande uppgift måste anförtros åt en särskild, därför skapad laboratorieanläggning. Anslag till större apparater m. m. Atomkommittén erinrar, att de anslag som förordats vid behandlingen av de olika institu­ tionerna i det föregående avsett att stimulera forskning och utbildning i huvudsak inom ramen för nu existerande institutionsresurser samt att möjliggöra enklare för detta ändamål nödvändig apparatur. För att forsk­ ning även inom mera avancerade och svårtillgängliga områden skulle kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 873. 297

genomföras, vore det emellertid erforderligt, att vissa institutioner ut­ rustades med dyrbarare apparatur, t. ex. högspänningsanläggningar av olika slag. Kommittén anför vidare följande.

Kommittén är icke beredd att nu framlägga ett detaljerat förslag i fråga om anskaffandet av högspänningsanläggningar. Avvägningen av en typs fördelar och nackdelar i förhållande till en annans, fördelningen av olika typer på olika institutioner o. s. v. erbjuda alltför komplicerade problem för att kommittén på den korta tid, som stått till buds, skulle kunna fatta en slutgiltig ståndpunkt. Ä andra sidan måste en dylik planering inom den närmaste tiden ske, bland annat med hänsyn till byggnadsplanerna för de fysiska institutionerna i Uppsala och Lund samt vid de tekniska högsko­ lorna. Medel måste i viss utsträckning göras tillgängliga redan nu, bland annat för att möjliggöra beställningar, så snart kommittén kunnat uppgöra mera definitiva planer, detta särskilt med tanke på de långa leveranstider, som nu gälla vid beställningar hos såväl den inhemska industrien som vid utländska företag. För att ge de anslagsbeviljande myndigheterna en viss uppfattning örn storleksordningen av anslagsbehovet för detta ändamål inom de närmaste två ä tre åren lämnas här en översikt över behovet av dylik apparatur, detta dock under starkt betonande av översiktens preli­ minära karaktär. En fast punkt vid planeringen inom detta område utgör givetvis de redan befintliga eller beslutade anläggningarna. Vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik finnes sålunda en cyklotron, som redan varit i verksamhet ett antal år. Denna är emellertid relativt liten och en ny, be­ tydligt större planeras därstädes. Medel till denna har i huvudsak^ ställts till förfogande från enskilt håll, men vissa anslag behövas även från sta­ tens sida (se propositionen 1946: 95). Vid institutionen finnes även en neutrongenerator, men också denna är avsedd att utbyggas till högre effekt. Ytterligare en cyklotron kommer att för en privat industris räkning byggas i anslutning till fysikalisk-kemiska institutionen i Uppsala. Denna cyklo­ tron skall delvis användas för forskningsuppdrag åt industrien i fråga, men kommer även att kunna användas för fri forskning och skall efter viss tid tillfalla fysikalisk-kemiska institutionen. Därmed torde behovet av stora cyklotroner tillsvidare få anses tillgodosett. Vid de fysiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund förutsättas högspänningsanläggningar, förlagda i särskilda högspänningshallar, komma till utförande, likaså vid tekniska högskolan i Stockholm. Valet av typ kan dock ännu ej träffas. Ett annat stort instrument, som torde böra byggas i Sverige, är en beta­ tron. Vid tekniska högskolans elektroniklaboratorium pågå försök med en mindre betatron. Då dessa avslutats, blir frågan örn byggande av en stor betatron aktuell. Kostnaden för en dylik är av samma storleksordning som för en stor cyklotron. Vidare kan nämnas, att vid Chalmers tekniska högskola byggande av en synkrotron överviiges. Kostnaden för de här omnämnda stora apparatbyggena kan för närva­ rande endast ytterst approximativt angivas. Uppskattningsvis torde för dessa ändamål cirka 3 miljoner kronor av allmänna medel bli behövliga. Därtill komina kostnader för byggnader.

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Det är vidare uppenbart, att inom det närmaste året även för andra ändamål behov av penningmedel kunna uppkomma, som icke nu kunna, förutses eller i varje fall icke i detalj beräknas.

I anslutning härtill har kommittén till täckande av medelsbehovet för budgetåret 1946/47 för påbörjad anskaffning av den i detta sammanhang behandlade apparaturen samt för oförutsedda utgifter föreslagit, att ett anslag å 1 000 000 kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande, att efter förslag av atomkommittén disponeras för angivna ändamål.

I detta sammanhang torde jag få upptaga till behandling uppkommen fråga om anvisande av ytterligare medel till vetenskapsakademiens forsk­ ningsinstitut för experimentell fysik. Jag erinrar, att innevarande års riks­ dag efter förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 95) dels till ytterligare bidrag till vetenskapsakademien å tilläggsstat för innevarande budgetår anvisat 89 000 kronor, dels ock till vetenskapsakademien såsom bidrag till forskningsinstitutet för experimentell fysik för nästa budgetår anvisat 482 200 kronor. Av förstnämnda belopp avse 39 000 kronor och av sist­ nämnda belopp 215 000 kronor bidrag till löne- och andra driftkostnader för den nya cyklotronanläggningen vid institutet. Efter därom av profesorn M. Siegbahn gjord framställning har nu veten­ skapsakademien i skrivelse den 25 april 1946 hemställt om ytterligare bi­ drag till ifrågavarande anläggning med 450 000 kronor. Till stöd för sin framställning har Siegbahn anfört följande.

Vid planerandet av den nya cyklotronanläggningen dimensionerades den­ samma för en partikelenergi på 15 å 20 miljoner elektronvolt. Härför er­ forderlig magnet konstruerades och visade sig komma att väga 120 ton. De totala kostnaderna beräknades till cirka 750 000 kronor, vilket belopp ställdes till vetenskapsakademiens förfogande av Rockefellerstiftelsen (2/3) och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (1/3). Dessa planer hade uppgjorts, innan atombomben fälldes. Den rapport, som senare offentliggjordes rörande atomenergiens utvinnande, jämte på annat sätt erhållna uppgifter ha visat, att de forskningsarbeten, som ut­ förts med den stora Berkeley-cyklotronen, varit en oundgänglig förutsätt­ ning för de vunna resultaten. Det framgår också av meddelandena, att för framställning av den från atomenergisynpunkt viktiga ämnesgruppen, ele­ menten 93—96, kräves en högre partikelenergi än den, som kunde erhållas med den här planerade cyklotronen. Under dessa omständigheter synes det ofrånkomligt att öka anläggningens storlek till åtminstone 30 miljoner elektronvolt. För detta ändamål har cyklotronmagneten nu omkonstruerats för att tillåta denna energi med en viss marginal för ytterligare höjning av energien, om så framdeles skulle visa sig erforderligt. Den nya magneten väger cirka 400 ton, vilket innebär en kostnadsökning för denna på cirka 385 000 kronor. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har ställt i utsikt att höja sin tidigare donation till akademien med detta belopp. Emellertid medför höjningen av partikelenergien även, att skyddsanord­ ningarna för strålningen från cyklotronen måste göras vida mer omfat­

Kungl. May.ts -proposition nr 273. 299

tande än vid den tidigare planerade anläggningen. Detta kräver, att hela cyklotronhallen förlägges djupare under marknivån, samtidigt som den måste göras väsentligt större på grund av apparaturens ökade dimensioner. Därtill kommer så att för uppställningen av magneten, som transporteras till institutet i delar på cirka 30 ton vardera, fordras kostsamma hiss- och traversanordningar. De senare krävas även för cyklotronens skötsel. Enligt preliminära kostnadsberäkningar erfordras för dessa syften ett tillläggsanslag på cirka 450 000 kronor. Då en cyklotronanläggning av denna storlek är en oundgänglig förutsättning för de nu i vårt land planerade forskningarna rörande atomenergiens tillgodogörande, synes ett statsbidrag i detta fall väl motiverat.

Atomkommittén har i anledning av bland annat nämnda framställning hemställt, att anslaget till större apparatur m. m. för budgetåret 1946/47 måtte höjas till 1 500 000 kronor. Kommittén har därvid anfört följande.

I sitt den 13 mars 1946 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdeparte­ mentet överlämnade betänkande förordade atomkommittén, att en miljon kronor av riksdagen skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att efter förslag av atomkommittén disponeras för att täcka medelsbehovet under budgetåret 1946/47 för påbörjad anskaffning av vissa större apparater för kärnfysikalisk forskning samt för oförutsedda utgifter. I motiveringen för detta anslag framhölls särskilt, att inom det närmaste året även för andra ändamål än de nämnda större apparaterna behov av penningmedel kunde uppkomma, som vid tidpunkten för betänkandets avlämnande antingen icke kunde förutses eller till sin storlek icke kunde i detalj beräknas. Kom­ mittén anförde bland annat, att det mest närliggande härvid vore fram­ ställningen av tungt vatten och grafit. Kommittén nödgas redan nu äska ytterligare medel dels med hänsyn till behovet av anslag för att kunna påbörja framställningen av tungt vat­ ten och dels med hänsyn till vetenskapsakademiens ifrågavarande fram­ ställning och föreslår, att ovannämnda anslagsbelopp på en miljon kronor med hänsyn till de nu anmälda ytterligare behoven utökas till en och en halv miljon kronor. Framställningen av tungt vatten är tills vidare endast avsedd att upptagas i mindre skala, närmast i form av industriell försöks­ verksamhet. Denna verksamhet beräknas preliminärt under budgetåret 1946/47 draga en kostnad av 175 000 kronor. Kommittén anser emellertid, att särskilda fristående anslag icke böra äskas för de båda i denna skri­ velse refererade ändamålen utan att medel av Kungl. Maj:t efter behov böra beviljas ur anslaget till påbörjad anskaffning av större apparater samt till oförutsedda utgifter. Det bör tilläggas att de båda äskanden, som för­ anlett kommitténs begäran örn anslagsökning, höra till de för atomenergi­ forskningen i vårt land mest angelägna och brådskande.

Forskningsarbetets ledning och samordning. Atomkommittén har föreslagit, att kommittén, till dess en mera definitiv ordning beträffande ledningen av atomenergiforskningen träffats, skall fortbestå såsom sammanhållande och rådgivande organ. Kommittén har anfört:

Det torde vara uppenbart, att ett framgångsrikt genomförande av det utomordentligt omfattande och komplicerade arbete, som är nödvändigt, örn några praktiska betydelsefulla resultat skola kunna nås inom atom­

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

energiforskningen, ställer stora krav på ledningen av den direkt målbundna delen av verksamheten. Ett härför på lämpligt sätt utformat organ är därför nödvändigt. Vid lösandet av detta problem äro flera alternativ tänk­ bara, t. ex. en fristående kommitté eller nämnd, eller ett till något eller några av de existerande eller föreslagna forskningsråden anknutet organ o. s. v. Kommittén anser sig av flera skäl på sakens nuvarande ståndpunkt icke kunna taga ställning till denna fråga. Kommittén föreslår, att den, till dess en mera definitiv ordning för ledningen av atomenergiforskningen träffats, må fortbestå såsom sammanhållande och rådgivande organ.

Åtgärder för utbildning av forskare. Atomkommit­ tén har beträffande behovet av särskilda åtgärder för utbildning av forskare inom atomfysiken och angränsande områden anfört i huvudsak följande.

Ett mycket svårbemästrat problem vid genomförandet av ett utvidgat atomenergiforskningsprogram i vårt land är bristen på välutbildade forskare såväl inom fysiken och kemien som vad gäller för dessa ändamål lämpade tekniker. En viktig uppgift för kommittén är därför att framlägga förslag, som avse att stimulera utbildning av forskare och annan behövlig per­ sonal. Denna fråga har emellertid en mera allmän bakgrund, ty forsk­ ningen på ett specialområde som detta hänger intimt samman med be­ tingelserna för vetenskapligt arbete överhuvudtaget, d. v. s. med materieloch personalanslagen till de vetenskapliga institutionerna, med löner och övriga förmåner, som erbjudas personalen, möjligheterna att erhålla sti­ pendier för studier på såväl lägre som högre stadier o. s. v. Först då dessa förhållanden i tillräcklig grad förbättrats, kan en eftersträvansvärd expan­ sion inom vetenskapen i allmänhet liksom inom dess olika specialområden förväntas. Om alltså de allmänna åtgärder, som syfta till förbättrade villkor för naturvetenskaplig och teknisk forskning, komma i första rummet, då det gäller en utökning av antalet kärnforskare och en förbättring av deras ut­ bildning, så behöva dessa åtgärder givetvis kompletteras med andra dylika, som taga mera direkt sikte på kärnfysiken.

Atomkommittén föreslår anvisande av 100 000 kronor för att bereda svenska forskare tillfälle att idka studier utomlands och för att inbjuda ut­ ländska vetenskapsmän till Sverige. Till närmare motivering härför anför kommittén:

När det gäller studier av utvecklingen framme vid vetenskapens förpost­ linjer räcker det ej med litteraturstudier; det blir även nödvändigt med personliga kontakter mellan forskare och studerande i olika länder, som syssla med likartade problemställningar. Dessa personliga kontakter äro redan under normala förhållanden av största värde för den vetenskapliga utvecklingen; under nuvarande förhållanden är det ett livsvillkor för forsk­ ningen, att vetenskapsidkare, speciellt yngre sådana, få bedriva studier vid de institut i utlandet, där de största framstegen gjorts under avspärrningstiden, samt att framstående utländska vetenskapsmän kunna inbjudas till vårt land såsom föreläsare eller i annan egenskap, som prövas vara av betydelse för svensk forskning. Dessa synpunkter ha starkt framhävts av naturvetenskapliga forskningskommittén, och de ha likaledes underströ-