med förslag till lag an¬ gående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyl¬ dighet i förhållande till utlandet m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

1 Nr 36.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.; given Stockholms slott den 2 februari 1945.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.

GUSTAF.

Bertil Ohlin.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 36.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande

till utlandet m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., vilken lag gäller till och med den 30 juni 1945,1 skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1946.

1 Se SFS 1944:156. Senaste lydelse av 1 och 3 §§, se SFS 1937: 199 och 1940:234.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

3 Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Quensel, Bergquist, Domö,

Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin, anmäler efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitie- och finansdepartementen fråga örn fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. samt anför härvid följande.

Sedan 1934 års riksdag (skr. nr 15) bifallit av Kungl. Majit i proposition den 12 januari 1934 (nr 56) framlagt förslag till lag om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., att gälla tills vidare till och med den 30 juni 1935, utfärdade Kungl. Majit den 16 februari 1934 lag i ämnet (nr 19), i det följande benämnd clearinglagen. Lagens giltighet har därefter årligen förlängts, senast genom lag den 21 april 1944 (nr 156) för tiden till och med den 30 juni 1945.

I clearinglagen hava vidtagits vissa ändringar, beträffande 1 § genom lagar den 15 juni 1935 (nr 326) och den 19 april 1940 (nr 234) samt i fråga om 3 § genom nyssnämnda lag den 15 juni 1935 och lag den 7 maj 1937 (nr 199).

Clearinglagen har i sin nu gällande avfattning följande lydelse.

»1 §.

Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts, äge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning (clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den främmande staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran, som tillkommer någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått å anannan, skall fullgöra betalningsskyldigheten

a) örn clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på villkor, som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad kassa; samt

b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom under a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare mån än Konungen bestämmer.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

I förordnande, som nu sagts, åge Konungen föreskriva, i vilket myntslag betalningen skall fullgöras.

I fall, som under b) avses, åge Konungen, i stället för att förordna om betalningsskyldighetens fullgörande i där stadgad ordning, föreskriva att betalning må erläggas allenast med användande av visst eller vissa slag av betalningsmedel eller fordringar.

2 §■

I fall då förordnande meddelas om insättning av medel å räkning, som i 1 § under b) avses, äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda, tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den främmande staten men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma betalning av insatta medel mot det-att han för clearing av fordringar, för vilkas gäldande insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran, som svarar mot uppburet belopp.

3 §.

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande varom ovan sagts så finnes behövligt, äge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Konungen äge jämväl i övrigt meddela erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnandet så ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av med förordnandet avsett ändamål.»

Förordnanden jämlikt clearinglagen hava av Kungl Majit meddelats i förhållande till följande länder, beträffande vilka betalningsöverenskommelser avslutats: Turkiet (kungörelse den 22 juni 1934, nr 348; ändr. 1936 nr 488 och 1940 nr 166; upphävd 1943 nr 662); Tyska riket (kungörelse den 28 augusti 1934, nr 464; ändr. 1934 nr 510 och 549 samt 1940 nr 1022); Estland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 72; 1—7 §§ upphävda 1940 nr 517); Lettland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 71; ändr. 1936 nr 258; upphävd 1939 nr 145); Italien (kungörelse den 28 juni 1935, nr 381; ändr. 1936 nr 498 och 585, 1937 nr 441 samt 1940 nr 1023); Norge (kungörelse den 12 juli 1940, nr 711); Danmark (kungörelse den 23 juli 1940, nr 720); De socialistiska Rådsrepublikernas Union (kungörelse den 9 september 1940, nr 811); Litauen, Lettland och Estland (kungörelse den 13 juni 1941, nr 375). Med stöd av clearinglagen har i viss utsträckning betalningsspärr upprättats i förhållande till Spanien (kungörelse den 19 september 1936, nr 511); Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna (kungörelse den 28 juni 1940, nr 633; ändr. 1941 nr 45); Estland (kungörelse den 12 juli 1940, nr 713; 1—5 §§ och 7 § upphävda 1940 nr 820); Lettland och Litauen (kungörelse den 23 juli 1940, nr 722; 1—5 §§ och 7 § upphävda 1940 nr 820). — De föreskrifter om uppgiftsskyldighet rörande införsel av vara samt påföljd för uraktlåtenhet därutinnan och för lämnande av oriktig uppgift, som meddelats i förenämnda kungörelser den 22 juni 1934, nr 348, den 28 augusti 1934, nr 464, den 28 juni 1935, nr 381, och den 19 september 1936, nr 511, hava med avseende å tiden efter den 28 februari 1942 upphävts genom kungörel-

5 Kungl. Moj:ts proposition nr 36.

sen den 20 februari 1942, nr 54, om skyldighet att i vissa fall avgiva deklaration angående införsel och utförsel av varor.

Handläggningen av ärenden rörande tillämpning av clearinglagen och de med stöd av densamma utfärdade kungörelserna ankommer på clearingnämnden, för vilken instruktion av Kungl. Maj:t utfärdats den 28 augusti 1934, nr 465 (jfr kungörelsen den 15 februari 1935, nr 23, med vissa bestämmelser angående uppgiftsskyldighet i förhållande till clearingnämnden).

Då, såsom förut nämnts, clearinglagen upphör att gälla med utgången av juni månad 1945, har inom handelsdepartementet lill övervägande upptagits frågan om utsträckning av lagens giltighetstid. I ärendet hava kommerskollegium, clearingnämnden och fullmäktige i riksbanken avgivit yttranden och tillstyrkt, att lagens giltighetstid förlänges. Någon ändring av lagens innehåll ifrågasättes icke.

Enär behov av sådant bemyndigande, varom i clearinglagen stadgas, alltjämt gör sig gällande, vill jag förorda, att lagens giltighetstid förlänges med ett år.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett inom handelsdepartementet upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet: Folke Lyberg.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

6 Kungl. May.ts proposition nr 36.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 26 januari 1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg, justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 24 januari 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 19 januari 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av sekreteraren i clearingnämnden Christian Eberstein.

lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: Bertil Crona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 36.

7 Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 februari 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Danielson, Andrén.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ohlin, anmäler efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för justitie- och finansdepartementen lagrådets den 26 januari 1945 avgivna utlåtande över det den 19 januari 1945 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m. samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: Folke Lyberg.