('angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkes\xad inspektionen m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 1

Nr 184.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkes­ inspektionen m. m.; given Stockholms slott den 5 mars 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro, enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 mars 1948.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden W igforss , M öller , S köld , Q uensel , G jöres , D anielson , V otjgt , Z etterherg , N ilsson , S träng , M ossberg , W eijne , K ock .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför che­ fen för socialdepartementet, statsrådet Möller. I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan, under femte huvudtiteln, punkterna 68, 6!), 73, 74, 79 och 80 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 så­ som förslagsanslag beräkna 1 —Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 184.

Kung!. Maj:Is proposition nr 1 Si. 8

Med skrivelse den 13 december 1940 liar kommittén vidare överlämnat betänkande med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. in. (SOU 1946: 88). Över detta betänkande ha utlåtanden avgivits av följande myndigheter, nämligen statskontoret, allmänna lönenämnden, arbetsrådet, kommerskol­ legium, som bifogat yttranden från bl. a. bergmästarna och sprängämnesinspektören, medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten efter hörande av samtliga yrkesinspektörer, bergmästare och specialinspektörer inom yrkes­ inspektionen samt yrkesinspektrisen jämte distriktsinspektriser, socialsty­ relsen, statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, domänstyrelsen, statens organisationsnäinnd, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt läns­ styrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och Västernorrlands län. Nämnda länsstyrelser överlämnade med sina utlåtanden yttranden från hälsovårdsnämnden i Malmö, förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bo­ hus län, förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Örebro län, hälsovårdsnämnderna i Karlskoga och Örebro samt förste provinsial­ läkaren i Västernorrlands län. Härjämte har 1946 års stuveriutredning av­ givit utlåtande i ämnet. Vidare ha åtskilliga sammanslutningar efter remiss yttrat sig över betän­ kandet, nämligen svenska arbetsgivareföreningen — vilken åberopat ytt­ rande från svenska gruvföreningen och de till föreningen anslutna stuvarförbunden — landsorganisationen i Sverige — vilken i sin tur inhämtat ytt­ rande från vissa fackförbund — tjänstemännens centralorganisation (TCO) — efter hörande av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund — sven­ ska ^^arbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges läkarförbund, statsverkens ingenjörsförbund, yrkesinspektionens ingenjörsförening, svenska järnvägarnas arbetsgivareförening, yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) och automobilbesiktningsmännens för­ ening. Sveriges läkarförbund har sedermera inkommit med ytterligare en skrivelse. Skrivelser i ämnet ha även inkommit från föreningen skogsarbeten, för­ eningen diplomerade vid socialinstituten, socialdemokratiska elevgruppen vid socialinstitutet i Stockholm samt Jönköpings socialdemokratiska kvinno­ klubb. Samtliga bergmästare ha ingivit en gemensam skrivelse angående organisationen av tillsynen vid gruvor och stenbrott. Eu gemensam skri­ velse härom har tillika ingivits av jernkontorets gruvbyrå och svenska gruv­ industriarbetareförbundet. Slutligen har föreståndaren för radiofysiska in­ stitutionen vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert överlämnat eu promemoria angående vissa forskningsfrågor inom arbetarskyddsområdet. Det må nämnas, att vissa av förenämnda myndigheter och organisationer även uttalat sig i organisationsfrågan vid avgivande av yttranden över kom-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

mitténs lagförslag. Detsamma är fallet jämväl med en del andra myndig­ heter och sammanslutningar, som haft att yttra sig över lagförslaget. I det följande lämnas först en översikt över nuvarande organisation samt över kommitténs förslag och de av mig förordade förslagen. Därefter kom­ mer jag att behandla den centrala arbetarskyddsorganisationen, den all­ männa yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen och specialinspektio­ nen m. in. samt slutligen anslagsfrågorna. Vid behandlingen av nämnda frågor kommer jag att lämna summariska redogörelser för innehållet i det förut omnämnda betänkandet och i de här­ över avgivna yttrandena. I övrigt torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet.

I. Översikt.

Nuvarande organisation.

Tillkomst och utveckling. Yrkesinspektionen i vårt land upprättades år 1890. Den bestod till en bör­ jan av 3 yrkesinspektörer, vilka en var inom sitt distrikt hade att övervaka efterlevnaden av den år 1889 antagna lagen angående skydd mot yrkesfara. Fr. o. m. år 1895 ökades antalet yrkesinspektörer till 5, vartill kom 1 till­ fällig yrkesinspektör för sprängämnestillverkningen, och år 1901 till 8, sist­ nämnda inspektör ej medräknad. Antalet inspektionsdistrikt ökades till motsvarande antal. Med ikraftträdandet av 1912 års lag om arbetarskydd utvidgades yrkes­ inspektionen högst betydligt. Sålunda ökades fr. o. m. år 1913 antalet yrkes­ inspektörer till 9, varjämte 1 yrkesinspektris, 11 yrkesinspektörsassistenter och 18 underinspektörer tillsattes. Samma år togos även dåvarande 6 berg­ mästare jämte 6 gruvingenjörer i anspråk för viss tillsyn å lagens efter­ levnad. Vidare förordnades, att tillsyn över arbetarskyddet vid tillverkning av explosiva varor skulle utövas av en specialinspektör inom yrkesinspek­ tionen benämnd sprängämnesinspektör. Yrkesinspektionen har sedermera ytterligare utbyggts. År 1918 förordna­ des sålunda de elektriska inspektörerna såsom specialinspektörer inom yrkesinspektionen för tillsyn å koncessionerade elektriska anläggningar, och samma år uppdrogs åt vissa befattningshavare inom järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i egenskap av specialinspektörer ut­ öva viss tillsyn å lagens efterlevnad vid järnvägsdrift. År 1919 anställdes såsom biträden åt yrkesinspektrisen 2 kvinnliga assistenter. För tillsyn å skogs- och flottningsarbetarnas bostadsförhållanden tillkom år 1919 i sam­ band med antagandet av skogs- och liottledshärbärgeslagarna 1 special­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i. 5

inspektör, skogshärbärgesinspektören. Denne bemyndigades år 1925 att så­ som specialinspektör inom yrkesinspektionen jämväl utöva tillsyn å arbe­ tarskyddslagens efterlevnad vid skogsavverknings-, kolnings-, flottningsoch flottledsbyggnadsarbete. Hans titel ändrades samtidigt till skogs- och flottledsinspektör. År 1930 erhöll denne såsom biträden 2 assistenter, den ena med helårstjänstgöring. I samband med tillkomsten av 1937 års skogsbärbärgeslag utökades den skogliga yrkesinspektionens personal med 1 skogsunderinspektör och 3 biträdande skogsunderinspektörer, de senare med halvårstjänstgöring. År 1939 förstärktes yrkesinspektionen ytterligare. Sålunda utökades an­ talet yrkesinspektörer med 2. Vidare tillkommo 11 förste distriktsingenjörer, varjämte yrkesinspektörsassistentbefattningarna ersattes med distriktsingenjörstjänster och antalet sådana ökades med 4. Dessutom inrättades 2 aspirantbefattningar på distriktsingenjörstjänst. Antalet yrkesunderinspektörer ökades med 14. Även den kvinnliga yrkesinspektionen, som vid tiden före 1939 utgjordes av 1 yrkesinspektris och 2 yrkesinspektrisassistenter, utvidgades, varvid 3 distriktsinspektriser tillsattes, medan 1 av assistent­ befattningarna överfördes på övergångsstat. Yrkesinspektrisen erhöll där­ jämte som biträde 1 extra ordinarie befattningshavare. Slutligen må nämnas, att i avvaktan på prövningen av frågan om om­ organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen enligt arbetarskyddskommitténs förslag den allmänna yrkesinspektionen fr. o. in. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer, 7 distriktsingenjörer och 5 yrkesunderinspektörer. Den kvinnliga yrkesinspektionen har samtidigt ökats med 3 assistenter, varjämte den nuvarande halvårsanställde assistenten hos skogs- och flottledsinspektionen ersatts av en helårsanställd assistent. Vad beträffar den centrala ledningen av tillsynsverksamheten ställdes de först tillsatta yrkesinspektörerna under inseende av kommerskollegium. De arbetarskyddsärenden, som åvilade den centrala förvaltningen, handlades därvid å kollegii industribyrå. Kollegium hade dock ej befogenhet att med­ dela yrkesinspektörerna bindande föreskrifter. Fr. o. in. år 1913 uppdrogs åt socialstyrelsen, som upprättades samma år, att utöva överinseende över och ledningen av yrkesinspektionen samt att omhänderhava den centrala handläggningen av arbetarskyddsärenden. Fullgörandet av dessa uppgifter anförtroddes närmast åt en särskild byrå inom socialstyrelsen, byrån för arbetarskyddsärenden. Frågan om ändrad förläggning av den centrala led­ ningen av arbetarskyddet bär sedermera behandlats i olika sammanhang. År 1937 bestämdes, att den centrala handläggningen av arbetarskyddsärendena och chefskapet för yrkesinspektionen skulle fr. o. m. år 1938 ankomma på riksförsäkringsanstalten och i följd härav överflyttades socialstyrelsens byrå för arbetarskyddsärenden från styrelsen till anstalten.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr IS i .

Centrala organ. Riksförsäkringsanstalten. Det viktigaste av de organ, som handhava led­ ningen av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning och som ha att följa utvecklingen på arbetarskyddets område, är f. n. riksförsäk­ ringsanstalten, som enligt vad nyss angivits sedan 1938 fungerar som yrkesinspektionens chefsmyndighet. Fullgörandet av denna uppgift åligger främst anstaltens arbetarskyddsbyrå. Direkt under anstalten lyda den allmänna yrkesinspektionen, den kvinn­ liga yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspeklionen. För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad finnas inom vissa slag av verksamhet förordnade speciella tillsynsorgan, vilka fullgöra till­ synen vid sidan av sin egentliga tjänst. De äro med avseende å nämnda tillsyn underställda riksförsäkringsanstalten och dess arbetarskyddsbyrå men sortera i övrigt under de myndigheter, till vilka de höra. Här åsyftade myndigheter äro kommerskollegium, järnvägsstyrelsen samt väg- och vat­ tenbyggnadsstyrelsen. Kommerskollegium. Under denna myndighet lyda bl. a. bergmästarna (jämte gruvingenjörerna), statsinspektörerna över elektriska starkströmsanläggningar och sprängämnesinspektören. I den mån nämnda organs verksamhet avser arbetarskyddsfrågor äro de dock underställda riksför­ säkringsanstalten — utom vad gäller bergmästarna i fråga om gruvlagens och stenkolslagens arbetarskyddsföreskrifter. Under kollegium sorterar vidare fartygsinspektionen, som även har att tillvarataga arbetarskyddsintressen. I lagen om tillsyn å fartyg föreskrives, att denna tillsyn skall i vissa avseenden utövas av fartygsinspektionens chefsmyndighet (kommers­ kollegium) i samverkan med yrkesinspektionens chefsmyndighet. Beträf­ fande överinseendet över tillsynen å arbete med lastning och lossning av fartyg (stuveriarbete), vilken tillsyn i huvudsak ankommer på yrkesinspek­ tionen, biträdes riksförsäkringsanstalten av chefen för kommerskollegii sjöfartssociala avdelning i egenskap av specialinspektör för stuveriarbete. Järnvägsstyrelsen. Vissa arbetsuppgifter med avseende å arbetarskydds­ lagstiftningens genomförande utföras inom järnvägsstyrelsen, i det att två av dess tjänstemän förordnats att i fråga om vissa arbeten vid statens järn­ vägar utöva den tillsyn å lagstiftningens efterlevnad, som eljest ankommer på yrkesinspektör. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den hos styrelsen anställda järnvägsinspektören utövar ifrågavarande tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda järnvägarna. Medicinalstyrelsen. Jämlikt lagen om tillsyn å radiologiskt arbete m. in. har radiofysiska institutionen att under medicinalstyrelsens överinseende och ledning utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag och med stöd av

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 7

densamma meddelade föreskrifter. Då radiologiskt arbete i allmänhet fal­ ler inom arbetarskyddslagens tillämpningsområde och då lagen om tillsyn å sådant arbete till väsentlig del — med avseende å de därmed sysselsatta arbetstagarna — utgör en specialreglering på arbetarskyddets område, föl­ jer härav att vissa arbetarskyddsuppgifter ankomma på medicinalstyrelsen. De uppgifter, som åvila styrelsen beträffande kontrollslakterier och under offentlig kontroll ställda charkuterifabriker, anknyta likaså i viss utsträck­ ning till axbetarskyddet. Förutom förenämnda myndigheter, till vilka tillsynsorgan äro knutna, finnas vissa verk och myndigheter, vilka ha att handlägga frågor av arbetarskyddsnatui-, ehuru de ej ha någon befattning med tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Sålunda ankommer det på statens insti­ tut för folkhälsan att genom dess yrkeshygieniska avdelning behandla arbetarskyddsfrågor av yrkeshygienisk art. Då dessa uppgifter nära samman­ hänga med yrkesinspektionens verksamhet, får nämnda avdelning ofta fungera som ett medicinskt rådgivande organ åt yrkesinspektionens chefs­ myndighet. Arbetsrådet är likaledes ett ämbetsverk med arbetarskyddsuppgifter. På arbetsrådet ankommer att träffa avgöranden och meddela utlåtanden i frå­ gor om arbetstidslagarnas tillämpning och att medgiva eftergifter från be­ stämmelserna om arbetstidens längd. Tillsynen å efterlevnaden av arbets­ tidslagarnas bestämmelser utövas däremot av yrkesinspektionens befatt­ ningshavare samt kommunala tillsynsorgan. Även vissa andra centrala organ finnas, vilka mer eller nxindre ha att taga befattning med ärenden, som röra eller nära ansluta till arbetarskyddslagstiftningen. Här må såsom exempel nämnas lantbruksstijrelsen, som har att övervaka efterlevnaden av mejeristadgan. Särskilt denna stadgas 3 § innehåller bestämmelser, som beröra arbetarskyddet.

Lokala organ. Den direkta tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad utövas av jTkesinspektionen genom dess lokala organ, till vilka i första hand äro att räkna yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsyns­ organ. Nämnda befattningshavare utgöras av yrkesinspektörer och dem underställda tjänstemän för tillsynstjänsten i allmänhet (den allmänna yrkesinspektionen) samt yrkesinspektrisen och henne underställda befatt­ ningshavare för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas (den kvinnliga yrkesinspektionen). De kommunala tillsynsorganen, som ha att biträda vid utövandet av till­ synstjänsten i allmänhet, utgöras av kommunernas hälsovårdsnämnder eller, där särskild sådan nämnd ej tillsatts, av kommunalnämnden (den kommunala tillsynen).

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Till de lokala tillsynsorganen äro vidare att hänföra bergmästare och gruvingenjörer, som ha att utöva tillsyn företrädesvis å bergverksarbete och därmed sammanhängande arbete. Dit kunna även räknas yrkesinspektio­ nens specialinspektörer, vilka i fråga om vissa slag av verksamhet utöva den tillsyn, som eljest åligger yrkesinspektör. De utgöras av skogs- och flottledsinspektören, specialinspektörerna för järnvägsdrift, sprängämnesinspektören, specialinspektörerna för elektriska starkströmsanläggningar samt specialinspektören för stuveriarbete (specialinspektionen). Även länsstyrelserna ha f. n. vissa arbetsuppgifter, som anknyta till arbe­ tarskyddet. Sålunda äger länsstyrelse jämlikt arbetarskyddslagen att i visst fall föreskriva om läkarbesiktning av minderåriga och att förordna besiktningsläkare för minderåriga samt att enligt lagen angående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas bly­ färg, förordna om läkarundersökning av arbetstagare, som å visst arbets­ ställe eller hos viss arbetsgivare sysselsättas med dylikt arbete. På länsstyrelse ankommer vidare en annan arbetarskyddsuppgift, näm­ ligen att utöva tillsyn å efterlevnaden av 1919 års lag om skyldighet i vissa tall att vid flottled anordna härbärgen åt flottningsarbetarna. Länsstyrel­ sen äger härvid åtnjuta biträde av befattningshavare vid yrkesinspektionen samt i det allmännas tjänst för skogsvård anställd personal. För utförligare uppgifter om den nuvarande arbetarskyddsorganisationen torde jag få hänvisa till betänkandet s. 15—21.

Kommitténs förslag.

Enligt det av kommittén framlagda förslaget skulle olika på arbetar­ skyddets område verksamma organ sammanföras och ställas under en gemensam central ledning. För detta ändamål föreslås, att det nuvarande arbetsrådet och dess kansli ombildas och utbygges till ett särskilt ämbets­ verk för arbetarskyddsärenden, även detta benämnt arbetsrådet, och att till detta verk förlägges chefskapet för yrkesinspektionen. Till ämbetsverket skulle överflyttas bl. a. riksförsäkringsanstaltens arbetarskj^ddsbyrå, sprängämnesinspektionen och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan. Beslutanderätten i arbetstidsärenden skulle fortfarande ut­ övas i den i arbetstidslagarna stadgade ordningen. Jämväl vissa arbetar­ skyddsärenden skulle prövas i denna ordning. Arbetsrådets partsrepresentation förutsättes bli oförändrad, dock att vid handläggning av arbetarskyddsärende, som berör tjänstemannaförhållanden, en för tjänstemännen utsedd representant skulle inträda i rådet i stället för en av arbetar­ representanterna. Ämbetsverket skulle stå under ledning av en generaldirektör och bestå av sex byråer. Personalorganisationen skulle i förhållande till den personal

Kungl. Maj:ts proposition nr 181. 9

med stadigvarande anställning, soin år 1946 fanns å de byråer oeh avdel­ ningar vilka beröras av förslaget, ökas med 71 befattningshavare. Med undantag för arvodesanställd och extra personal skulle det totala antalet befattningshavare inom verket uppgå till 112. Den lokala tillsynsorganisationen, yrkesinspektionen, benämnes i för­ slaget arbetsinspektionen. Den allmänna yrkesinspektionen föreslås ut­ ökad med medicinsk-yrkeshygieniskt utbildad personal, varjämte den nuva­ rande kvinnliga yrkesinspektionen föreslås ersatt av socialhygieniskt utbil­ dade befattningshavare, knutna till den allmänna arbetsinspektionen och med uppgift att följa arbetsförhållandena för såväl manliga som kvinnliga arbetare. I enlighet härmed skulle å varje yrkesinspektionsdistrikt inspek­ tionen företrädas av en yrkesinspektör, en yrkesläkare och en socialinspek­ tör. Som chef för distriktet skulle en av dessa tre befattningshavare för­ ordnas. Tillsynspersonalen i övrigt liksom kontorspersonalen å distriktsexpeditionerna föreslås betydligt utökad. Den kommunala tillsynen föreslås begränsad till sådana kommuner och samhällen, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, och inom dessa skulle tillsynen anförtros åt särskilt utsedda, avlönade kommunala tillsynsinän. Till ersättning åt dessa skulle kommun kunna erhålla statsbidrag. För tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås en särskild, det nya ämbetsverket underställd gruvinspektion, fördelad på fyra distrikt, motsvarande i stort sett de nuvarande bergmästardistrikten. Bergmästarna och hos dem anställda gruvingenjörer skulle befrias från ifrågavarande tillsyn. Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på två distrikt, var­ dera med en skogsyrkesinspektör soin chef. En av skogsyrkesinspektörerna skulle tillika tjänstgöra som chef för en särskild skogsavdelning inom ämbetsverket. Tillsynen å arbetarskyddet vid trafikväsendet skulle uppdragas åt eu särskild trafikinspektion, varvid samtidigt yrkesinspektionens nuvarande specialinspektörer för järnvägsdrift skulle befrias från arbetarskyddstillsynen vid statens och de enskilda järnvägarna. Sprängämnesinspektionens tillsynsverksamhet föreslås utvidgad att om­ fatta alla arbetsställen, där eldfarliga eller explosiva ämnen ifrågakomma. Verksamheten skulle samtidigt begränsas att gälla blott de speciella yrkcsfaror, som äro förbundna med dessa ämnen. Enligt kommitténs förslag skulle antalet befattningshavare hos yrkes­ inspektionen uppgå till 200. Motsvarande antal utgjorde år 1946 110, bort­ sett från vissa befattningshavare som av kommittén föreslagits överflyt­ tade till centralmyndigheten. Kommitténs förslag är icke enhälligt. Fem av kommitténs ledamöter ha i vissa avseenden anfört reservationer mot förslaget.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Departementschefen.

Gällande lag om arbetarskydd tillkom år 1912. Den fortskridande indu­ strialiseringen och ökade krav på arbetarskyddets omfattning och effekti­ vitet ha sedermera tid efter annan föranlett ändringar i arbetarskyddslagstiftningen, delvis av ganska omfattande karaktär. Frågan om en mera genomgripande revision av lagstiftningen har emellertid sedan länge varit aktuell. Redan 1938 tillkallade jag sålunda sakkunniga för att företaga en tiversyn av lagstiftningen på området. Nämnda sakkunniga — 1938 års arbetarskyddskommitté —- ha numera slutfört huvuddelen av sitt upp­ drag. Kommittén har, såsom nämnts, framlagt dels ett betänkande med förslag till ny lagstiftning, dels ock betänkande med förslag till ändrad organisation av tillsynen å lagstiftningens efterlevnad. De i förstnämnda betänkande framlagda förslagen innefatta utvidgningar och skärpningar av den nu gällande lagens bestämmelser. Ehuru jag i åtskilliga avseenden icke kan acceptera de av kommittén framlagda för­ slagen, delar jag kommitténs allmänna uppfattning rörande behovet av eu revision i skärpande riktning av den gällande lagstiftningen. Det har också varit min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att för den nu samlade riksdagen framlägga proposition grundad på kommitténs lagstiftningsförslag. Den genomgripande omarbetning av kommittéförslaget, vilken utförts inom socialdepartementet, har emellertid icke kunnat fullföljas i sådan tid att lagrådsgranskning av förslaget ännu medhunnits. Förslaget har tidi­ gare denna dag remitterats till lagrådet. Under sådana förhållanden anser jag lämpligast, att framläggandet av propositionen uppskjutes. Arbetarskyddskommitténs andra betänkande innefattar förslag till en mycket betydande omorganisation och utbyggnad av den nuvarande tillsynsorganisationen. Förslagen innebära dels en koncentration av den hit­ tillsvarande, i vissa avseenden splittrade organisationen, dels en utvidgning av densamma. Förslagen ha varit föremål för en omfattande remiss. Det råder en så gott som enhällig uppfattning om angelägenheten av en omläggning och utvidgning av organisationen. Läget är också sådant, att omfattande åtgärder till förbättring av skydds­ verksamheten äro motiverade. Jag vill erinra, att den starka stegring av antalet olycksfall i arbete och antalet yrkessjukdomsfall, som ägt rum under krigsåren, numera väl avtagit i hastighet men långtifrån avstannat. Det totala antalet olycksfall under 1947 uppskattas enligt vad jag inhämtat till omkring 282 000, dvs. över 900 olycksfall per arbetsdag. För att den hittillsvarande utvecklingen skall kunna brytas och antalet olycksfall bringas att minska i stället för att öka fordras i första hand en ökad insats i skyddsarbetet av arbetsgivare och arbetstagare. Det är gläd­ jande att kunna konstatera, alt ett allt större intresse visats och ett allt

Knngl. Maj.ts proposition nr 1S'i. 11

bättre samarbete kommit till stånd inom näringslivet beträfiande arbetarskyddsuppgifter. Även en fortsatt utveckling av lillsynsorganisationen torde emellertid vara av grundläggande betydelse, icke endast i vad gäller den rent kontrollerande delen. En mycket betydelsefull insats torde dessa organ göra också därigenom att de tillhandahålla sakkunskap, främst i skyddstekniska angelägenheter, samt genom att de tillvarataga och sprida känne­ dom om vunna erfarenheter på arbetarskyddets område. Jag förordar där­ för, att åtgärder nu vidtagas för att öka tillsynsorganisationens effektivitet. Oen omständigheten, att förslag till ny arbetarskyddslagstiftning icke nu förelägges riksdagen, utgör icke något hinder härför. Tvärtom torde det vara en fördel att en omorganisation av tillsynsorganen är genomförd innan en ny lagstiftning träder i kraft. Härigenom torde övergången underlättas. Vad beträffar den av kommittén föreslagna utbyggnaden av organisatio­ nen är att märka att 1947 års riksdag beslöt en provisorisk förstärkning av personalorganisationen såväl hos riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå som hos den lokala yrkesinspektionen. Denna förstärkning är att be­ trakta som en första etapp i utbyggnaden. Nu rådande förhållanden för­ anleda emellertid en viss återhållsamhet ifråga om kostnadskrävande administrationsreformer. Även andra omständigheter göra att jag icke i detta sammanhang kan förorda, att kommitténs utbyggnadsprogram nu helt ge­ nomföres. Utbyggnaden torde även i fortsättningen böra ske etappvis. .lag begränsar därför mina förslag till att avse vad som för ögonblicket före­ faller mest angeläget. Detta synes i stort sett vara dels att tillsvnsorganisalionen erhåller en självständigare ställning och en mera enhetlig ledning genom att en särskild centralmyndighet för arbetarskyddsfrågor inrättas, dels ock att personalorganisationens utbyggnad fortsättes, om än i begrän­ sad utsträckning. T enlighet härmed föreslår jag i det följande, att tr. o. in. den 1 januari 1949 skall inrättas en arbetarskyddsstyrelse, bildad i huvudsak genom sam­ manslagning av det nuvarande arbetsrådet och riksförsäkringsanstaltens arbetarskydd sbyrå. Styrelsen — med en generaldirektör som chef — före­ slås bestå av en arbetstidsbyrå, eu teknisk byrå, eu kanslibyrå, en skogsavdelning, en trafikavdelning och en social avdelning. Antalet befattningar föreslås ökat från 40 i den nuvarande organisationen till Öl. Däremot fin­ ner jag mig icke kunna tillstyrka av kommittén föreslagen överflyttning till det nya ämbetsverket av sprängämnesinspektionen och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan. Senare denna dag kommer jag alt föreslå, att till lagrådet remitteras för­ slag till lagstiftning om överflyttande å den nyinrättade arbetarskyddsstyrelsen av de uppgifter och befogenheter som tillkomma arbetsradet. Någon materiell ändring i nu gällande regler om partsrepresentation i arbetsrådet åsyftas icke i annan mån än att särskild representation för tjänstemännen i vissa mål förutsättes skola anordnas. I enlighet med arbetarskyddskom-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

mittens förslag, förordar jag, att även vissa arbetarskyddsärenden skola handläggas i den ordning, som sålunda skall gälla för arbetstidsärenden. Beträffande yrkesinspektionen föreslås i stort sett inga mera principiella ändringar. Den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens befattningshavare föreslås under benämningen socialinspektörer ingå i den allmänna yrkes­ inspektionen men med bibehållande i huvudsak av sina nuvarande uppgif­ ter. Tillsynen å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott föreslås fortfarande ankomma på bergmästarna, varvid doek förordas, att dessas tillsyn i sam­ band med ikraftträdandet av ny arbetarskyddslagstiftning begränsas till arbete under jord. Skogs- och flottledsinspektionen föreslås uppdelad på två distrikt. Antalet befattningar inom den lokala yrkesinspektionen före­ slås ökat från 128, varav tre halvårsbefattningar, till 158.

II. Den centrala organisationen.

Inrättandet av en arbetarskyddsstyrelse ni. ni.

Kommitténs förslag. Om erfarenheterna av den nuvarande förläggningen av arbetarskyddets centrala ledning anför kommittén bl. a., att de fördelar, som riksförsäkringsanstalten såsom försäkringsinrättning möjligen vunnit av att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen icke uppvägas av den arbetsbelast­ ning anstalten fått vidkännas genom handläggningen av en mängd därmed förenade arbetarskydds-, personal- och administrativa ärenden. Å andra sidan hade yrkesinspektionen, vars huvuduppgift vore att förebygga ohälsa och olycksfall i arbete, icke haft någon uppenbar fördel av att vara under­ ordnad ett ämbetsverk, vars främsta uppgift vore att handlägga ärenden rörande den efterhjälpande verksamheten på grund av inträffade sjukdomsoch olycksfall i arbete. Kommittén anför i detta sammanhang, att yrkes­ inspektionen i övriga europeiska länder i allmänhet i organisatoriskt hän­ seende intar en från olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringsverksamheten, även där denna är statlig, skild och fullt självständig ställning. Kommittén har (s. 11—13 och 24—25) redogjort för vissa tidigare fram­ lagda förslag angående den centrala ledningen av arbetarskyddet. Att frå­ gan om samordning under en central ledning av de olika arbetarskyddsorganen icke tidigare lösts får enligt kommitténs mening bl. a. ses mot bakgrunden av att hittills vanligen endast partiella reformer inom arbetarskyddslagstiftningen kommit i fråga och att det därför icke varit lämpligt eller möjligt att lösa detta spörsmål. I samband med den allmänna översyn av arbetarskyddslagstiftningen, som kommittén hade att verkställa, syntes det emellertid nödvändigt att frågan prövades. Kommittén har vidare i denna de! anfört i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i. 13

Enligt kommitténs mening är en centralisering och rationalisering av handläggningen av arbetarskyddsärendena i hög grad påkallad, därest arbe­ tarskyddet i dess alltmer vidgade omfattning skall bliva tillräckligt effek­ tivt. Men härför fordras, att den centrala ledningen av arbetarskyddet gives en så självständig ställning som möjligt och att den helt får ägna sig åt arbetarskyddet. Att såsom nu anförtro ledningen av yrkesinspektionens verksamhet åt ett ämbetsverk, som redan förut har stora och omfattande arbetsuppgifter, låt vara med nära anknytning till arbetarskyddet, synes med hänsyn till arbetarskyddsfrågans utveckling och betydelse även vara opraktiskt och föga rationellt. En sådan lösning torde ej heller kunna be­ stå såsom ändamålsenlig. Den centrala ställning arbetarskyddsfrågan nu­ mera intager i nutida arbetsliv kräver jämväl, att de organ, som skola handha övervakningen av arbetarskyddet, sammanföras och ställas under en gemensam och självständig ledning. Ett särskiljande av arbetarskyddet och exempelvis olycksfallsförsäkringsfrågan bör emellertid icke innebära ett förnekande eller underskattande av behovet eller önskvärdheten av ett samarbete inom de nämnda sociala verksamhetsområdena.

Kommittén har anfört, att eu omorganisation i det av kommittén angivna syftet av den centrala ledningen för arbetarskyddet berör icke blott riksförsäkringsanstalten utan även vissa andra verk, vilka ha att taga befatt­ ning med arbetarskyddsärenden i vidsträckt bemärkelse. Kommittén har i detta sammanhang till en början behandlat arbetsrådet och dess verksamhet samt härvid anfört i huvudsak följande. Till arbetarskyddet i vidsträckt mening är även att räkna arbetstidslagstiftningen. Ärenden angående tillämpningen av arbetstidslagarna och med­ givande av dispenser från de i dessa lagar meddelade bestämmelserna hand­ läggas av arbetsrådet. Tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad utövas däremot av yrkesinspektionen. I ärenden, som avse minderårigas använ­ dande i vissa fall till övertidsarbete, inhämtar arbetsrådet ej sällan yttrande från yrkesinspektionens chefsmyndighet. Med hänsyn till det nära sam­ band arbetarskyddslagens bestämmelser om natt- och veckovila samt raster ha med frågor rörande arbetstiden i allmänhet, finnes i gällande arbetar­ skyddslag också stadgat, att yrkesinspektionens chefsmyndighet skall vid avgörande av ärende enligt nämnda bestämmelser, där så finnes lämpligt, samråda med arbetsrådet. En viss samverkan mellan arbetsrådet och yrkes­ inspektionen föreligger således enligt nämnda lagar. Starka skäl tala där­ för för att de uppgifter, som åvila arbetsrådet, överflyttas till det tilltänkta ämbetsverket. Hinder häremot synes ej föreligga, därest arbetsrådets nu­ varande organisation med partsrepresentanter får ingå i detta ämbetsverk.

Med hänsyn till det anförda och då det nuvarande arbetsrådet utgör ett fristående självständigt ämbetsverk föreslår kommittén, att detta verk om­ bildas och utbygges såsom ett särskilt verk för arbetarskyddsärenden. Det nuvarande arbetsrådets kansli finge därvid ingå som en byrå i det nya ämbetsverket. Till detta föreslås riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå överflyttad. I samband med arbetarskyddsbyråns överflyttning skola enligt förslaget till det nya verket jämväl överflyttas chefskapet för de när­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr ISA.

mast under denna hörande tillsynsorganen, nämligen den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionen. Kommittén föreslår, att det nya ämbetsverket skall övertaga benäm­ ningen arbetsrådet. För att vinna åsyftad enhetlighet i fråga om ledningen av arbetarskyddet föreslår kommittén vidare, att till det nya verket överflyttas vissa tillsynsorgan, som f. n. äro knutna till andra ämbetsverk. Sålunda föreslås, att till­ synen över arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien överflyttas från bergmästarna till särskilda gruvinspektörer, vilka skola lyda under en i del nya ämbetsverket upprättad avdelning för gruvinspektion. Likaså förordas, att sprängämnesinspektionen i sin helhet överflyttas från kommerskollegium till ämbetsverket. De nuvarande till järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anknutna specialinspektörerna inom yrkesinspek­ tionen för statlig och enskild järnvägsdrift föreslås bli befriade från till­ synen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Denna tillsyn skall en­ ligt förslaget i stället anförtros åt särskilda trafikinspektörer inom arbets­ rådet, vilka därjämte skola bemyndigas att övervaka arbetarskyddet inom trafikväsendet i övrigt. Slutligen föreslår kommittén, att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya verket. Kommittén anför, att ett sammanförande under gemensam ledning av samtliga på arbetarskyddets område verksamma tillsynsorgan skulle förut­ sätta att även den elektriska inspektionen, bestående av kommerskollegii elektriska byrå och statens elektriska inspektion, fartygsinspektionen, om­ fattande kollegii fartygsinspektionsbyrå och fartygsinspektionens lokala organ, samt kollegii sjöfartssociala avdelning liksom även en del av radio­ fysiska institutionen (strålskyddsinspektionen) överflyttas från kommerskollegium resp. karolinska sjukhuset till verket i fråga. Kommittén finner emellertid icke anledning att föreslå ändring av den nuvarande organisa­ tionen av den elektriska inspektionen och strålskyddsinspektionen. Beträf­ fande fartygsinspektionen anser kommittén, att frågan om dess överflytt­ ning till det nya ämbetsverket bör prövas i samband med frågan om arbe­ tarskyddet ombord å fartyg, i vilken fråga kommittén ännu icke framlagt förslag. Redogörelse för kommitténs förslag angående tillsynen å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott, vilket förslag bl. a. avser inrättande av en särskild gruvinspektion, torde få lämnas vid behandlingen av specialinspektionen in. in. (s. 119). Till stöd för förslaget om överflyttning av sprängämnesinspektionen har kommittén främst åberopat den stora betydelse denna inspektionsverksam­ het har för arbetarskyddet och vikten av samordning mellan inspektionens och övriga tillsynsorgans arbete.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISi. 15

I detta sammanhang må nämnas, att kommittén även föreslår viss om­ läggning av sprängämnesinspektionens verksamhet inom arbetarskyddet. Redogörelse härför torde få lämnas senare (s. 121). Vad angår tillsynen å arbetarskyddet inom trafikväsendet har kommittén lämnat bl. a. följande uppgifter rörande den nuvarande ordningen för till­ synens utövande vid järnvägarna. För tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid järnvägsdrift ha förordnats särskilda tillsynsorgan. Sålunda har Kungl. Maj:t för tillsyn å vissa arbeten vid statens järnvägar med stöd av 23 § lagen om arbetar­ skydd genom kungörelse den 27 september 1945 (nr 640) föreskrivit, att byrådirektören å järnvägsstyrelsens maskintekniska byrå och överinspek­ tören för säkerhetstjänsten hos samma styrelse skola, beträffande statens järnvägar, i egenskap av specialinspektörer inom yrkesinspektionen utöva den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av densamma med­ delade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör. Härvid ankommer det på byrådirektören att svara för tillsynen i vad den avser ban- och maskin­ tjänsten och på överinspektören att svara för densamma i vad den angår säkerhets- och trafiktjänsten. Vad beträffar tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid enskild järnvägsdrift har Kungl. Maj :t genom kungörelse den 26 januari 1940 (nr 108) föreskrivit, att järnvägsinspektören hos väg- och vatten­ byggnadsstyrelsen skall, i vad angår ban-, maskin-, säkerhets- och trafik­ tjänsten vid de enskilda järnvägarna, i egenskap av specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva den tillsyn å efterlevnaden av nämnda lag och med stöd av densamma meddelade föreskrifter, som åligger yrkesinspektör.

För arbetarskyddstillsynen inom trafikväsendet i övrigt, bortsett från sjö­ farten, finnas icke några särskilda specialinspektörer förordnade, utan det ankommer på yrkesinspektionens befattningshavare att härutinnan utöva erforderlig tillsyn. Kommittén erinrar emellertid, att för tillsyn ur trafik­ säkerhetssynpunkt av motorfordon och luftfartyg finnas särskilda inspektionsorgan, bilbesiktningsmännen (numera statens bilinspektion) och luftf artsinspektionen. Kommittén förklarar sig ha övervägt förslag om dels att till det nya ämbetsverket knyta befattningshavare med järnvägsteknisk kunskap och erfarenhet och dels att inom yrkesinspektionen tillsätta särskilda inspek­ törer för arbetarskyddstillsynen vid järnvägsdrift. Som skäl härför har särskilt framhållits, att det ur arbetarskyddssynpunkt vore mindre lämp­ ligt och välbetänkt, att tillsynen vid statens järnvägar omhänderhades av vissa befattningshavare, tillhörande det verk under vilket järnvägarna hörde. Även i fråga om den enskilda järnvägsdriften hade det ansetts mindre tillfredsställande, att tillsynen å arbetarskyddet vid denna anförtrotts befattningshavare, som icke odelat kunde ägna sig åt detta uppdrag och som dessutom med hänsyn till sina övriga arbetsuppgifter vore under­ ställda ett ämbetsverk med väsentligt andra uppgifter än de som tillkomme ett socialt verk.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Under åberopande härav liksom även av arbetarskyddets vidgade om­ fattning och betydelse föreslår kommittén, att det tillsynsuppdrag, som jämlikt särskilt förordnande tilldelats vissa befattningshavare hos järn­ vägsstyrelsen, överflyttas till särskilda tjänstemän knutna till det nya äm­ betsverket. En liknande överflyttning föreslås även beträffande det till­ synsuppdrag, som givits åt järnvägsinspektören för de enskilda järnvä­ garna. Då det emellertid vore att förmoda, att de på järnvägsavdelningen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande arbetsuppgifterna ge­ nom förstatligandet av de enskilda järnvägarna framdeles komme att minskas och att befattningen såsom järnvägsinspektör hos styrelsen där­ igenom skulle bli obehövlig, förordar kommittén, att nämnda befattning överflyttas till det föreslagna ämbetsverket. I vilken omfattning de ären­ den, som nu ankomma på järnvägsavdelningen, böra handläggas av järn­ vägsinspektören efter dennes överflyttning till ämbetsverket, anser kom­ mittén lämpligen böra avgöras av verket i samråd med väg- och vatten­ byggnadsstyrelsen. I anslutning till detta förslag anför kommittén, att ökad uppmärksamhet bör ägnas åt arbetarskyddet även inom andra grenar av trafikväsendet, nämligen bil-, buss- och lufttrafiken. Med hänsyn till att säkerhetstillsynen beträffande maskiner, redskap och andra tekniska anordningar numera är allmängiltig och att denna förlagts till yrkesinspektionens chefsmyndighet, har — uttalar kommittén — ansetts, att i denna tillsyn strängt taget inbegripes även den särskilda kontroll, som bilbesiktningsmännen och luftfartsinspektionen ha att utöva å motorfordon och luftfartyg. Det hade därför framställts förslag om att dessa inspektionsorgan borde inordnas under det nya ämbetsverket. Förslag i sådan riktning framlägges dock ej av kom­ mittén, som anför, att sistnämnda kontroll främst synes vara betingad av hänsyn till den allmänna säkerheten (inbegripet även passagerarna), och att frågan härom vore beträffande trafikmedlen mera dominerande än i fråga om maskiner och andra tekniska anordningar för huvudsakligen sta­ tionärt bruk. Arbetarskyddsfrågan vore i förevarande fall däremot väsent­ ligen begränsad till den eller de som framförde trafikmedlet eller eljest bi­ trädde vid begagnandet av detta. Kommittén uttalar vidare i denna fråga. Givet är, att den kontroll som utövas genom bilbesiktningen och luftfartsinspektionen syftar till vidtagande av åtgärder, som även tillgodose arbetarskyddet. Att särskilja de arbetsuppgifter som åligga nämnda till­ synsmyndigheter och de som i arbetarskyddshänseende böra ankomma på den föreslagna trafikavdelningen torde av praktiska skäl icke låta sig göra. Kommittén förutsätter därför, att samarbete i erforderlig utsträckning etableras och upprätthålles mellan ifrågavarande myndigheter. Såvitt avser de yrkeshygieniska ärendena har kommittén lämnat bl. a. följande uppgifter. Den centrala handläggningen av yrkeshygieniska ärenden, i vad de avse tillämpningen av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma med­

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 17

delade föreskrifter, verkställes f. n. av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå med biträde av den till byrån knutna läkaren för arbetarskyddsärenden samt i vissa fall yrkesinspektrisen. Som rådgivande instans åt byrån vid beredning och handläggning av nämnda ärenden tjänstgör folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. På byrån ankommer dessutom att utarbeta anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa i arbete liksom även att utöva det överinseende över tillämpningen i yrkeshygieniskt hänseende av ovannämnda lag och föreskrifter, som är förenat med anstaltens uppdrag att vara chefsmyndighet för yrkesinspektionen. Med hänsyn til! den yrkeshygieniska verksamhet, som bedrives av statens institut för folkhälsan, må här jämväl erinras om de arbetsuppgifter, som enligt gällande instruktion särskilt åligga institutet, nämligen att utföra undersökningar rörande skador och ohälsa, som uppkomma genom ogynnsamma yttre inflytanden i samband med arbete, ävensom rörande yrkesskador av infektiös natur, att ägna noggrann uppmärksamhet åt arbetstidsproblemens samband med hälsan, särskilt beträffande minderåriga och kvinnor, att utarbeta förslag till såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokalers anordnande och användande som speciella hygieniska före­ skrifter unaer anpassning till olika industriers särförhållanden, att föreslå åtgärder, som ur medicinsk synpunkt finnas påkallade för att minska risken för olycksfall och ohälsa i arbetet, att föra ett för läkare och myndigheter avsett specialregister över pre­ parat, som komma till användning inom industrien eller annan verksamhet och som kunna eller antagas kunna inverka menligt på hälsan, samt att meddela undervisning i yrkeshygien åt bland annat tjänsteläkare och hälsovårdstillsvningsmän ävensom åt personal inom yrkesinspektionen. Fullgörandet av flertalet av dessa arbetsuppgifter förutsätter såväl un­ dersöknings- som forskningsverksamhet, och en betydande sådan verksam­ het utövas numera vid institutets yrkeshygieniska avdelning. Någon inspektionsskyldighet åligger dock icke avdelningen. Under de år yrkeshygieniska avdelningen varit i verksamhet, ha dess arbetsuppgifter ständigt ökat såväl vad beträffar undersökningar och utredningar, utförda på uppdrag av myn­ digheter och enskilda, som beträffande forskningsuppgifter. Den väsentliga delen av arbetsuppgifterna har bestått i utredningar angå­ ende yrkesförgiftningar eller yrkesdermatoser och i samband därmed mer eller mindre rutinmässiga laboratoriearbeten samt utredningar rörande skyddsåtgärder mot dylika yrkesskador. Fn betydande del av arbetet har utgjorts av kombinerade medicinska och tekniska undersökningar beträf­ fande hälsorisken på olika arbetsplatser. Sådana undersökningar ha i allt större omfattning begärts av industriföretag, arbetarorganisationer m. fl. Ifrågavarande undersökningar, som verkställts i intimt samarbete mellan läkare och kemisk-teknisk expertis, ha visat sig vara av mycket stort värde, då det gällt att erhålla en på bred bas grundad uppfattning om hur de hygieniska riskerna på olika arbetsplatser och i olika yrken bäst skola be­ kämpas. De ha dessutom givit avdelningen ett för den vetenskapliga forsk­ ningen värdefullt material. Från institutets sida har också framhållits, att det tillämpade arbetssättet lär komma att bliva ett av de viktigaste vid lö­ sandet av avdelningens framtida arbetsuppgifter och då det gäller att inom olika yrken frambringa effektiva skyddsåtgärder mot hälsoriskerna. 2 Mining till riksdagens protokoll I sand. Nr 184.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr hHi.

Kommittén föreslår, att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut lör folkhälsan överflyttas till det nya ämbetsverket och inordnas i detta som en särskild byrå, benämnd arbetshygieniska byrån. I sin motivering härför framhåller kommittén bl. a. följande. Inom det nutida arbetarskyddet lägges allt större vikt på arbetet att före­ bygg'3 uppkomsten av yrkessjukdomar och andra hälsoskador till följd av arbetet eller arbetsförhållandena. För att kunna bedriva ett effektivt och rationellt arbetarskydd på detta område fordras tillgång till medicinsk sak­ kunskap inom yrkesinspektionen. Denna tillgång är f. n. starkt begränsad, och behovet av medicinsk rådgivning i arbetarskyddsfrågor tillgodoses väsentligen blott genom det samarbete, som kommit till stånd mellan arbetarskyddsbyrån och statens institut för folkhälsan, framför allt dess yrkes­ hygieniska avdelning. Detta samarbete måste emellertid göras mera effek­ tivt, och därför fordras, att icke blott tekniska utan även yrkeshygieniska och medicinska organ på arbetarskyddets område samordnas på ett ändainålsenligare sätt än nu och ställas under en gemensam ledning.

Mot förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen ha fyra av kommitténs ledamöter reserverat sig. Ledamoten Yllner anför sålunda. För min del kan jag icke biträda kommitténs uppfattning, att yrkes­ hygieniska avdelningen vid institutet skall vara en del av arbetshygieniska byrån. Det torde för arbetsrådet vara tillfyllest, om detta ämbetsverk har fri tillgång till den sakkunskap, som yrkeshygieniska avdelningen rymmer, och om denna avdelning har skyldighet att företaga de utredningar och av­ giva de yttranden, som av arbetsrådet begäres, och om dess chef och övriga tjänstemän hava skyldighet att efter kallelse deltaga i detta ämbetsverks överläggningar och föredragningar. Förhållandet mellan arbetsrådet och yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan torde i tillämpliga delar närmast böra likna det som råder mellan medicinalstyrelsen och statens bakteriologiska labo­ ratorium. Såsom ett ytterligare skäl, varför en del av institutet för folkhälsan icke bör inordnas under arbetsrådet, får anses det förhållandet, att institutet delvis tillkommit genom donationsmedel, vid vilka äro fästade det villkoret, att institutets uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning.

Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm ansluta sig till den av ledamoten Yllner uttalade meningen, att den yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan icke bör ingå såsom en del av det nya arbetsrådet.

Yttranden. I en del yttranden över kommitténs såväl lag- som organisationsförslag har frågan om tillsynen å arbetarskydd slagstiftningens efterlevnad gjorts till föremål för vissa allmänna uttalanden. Medicinalstyrelsen anför sålunda bl. a., att enligt dess mening samhäl­ lets åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete icke få avsedd

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k. 19

sjukdomsförebyggande och hälsobefordrande verkan utan att även de medi­ cinska myndigheterna tillförsäkras full möjlighet att övervaka och påverka organisationen härför. Arbetarskyddet borde icke organiseras som en sluten enhet utan så långt möjligt inlänkas som ett naturligt led i den allmänna hygieniska organisationen för folkhälsans befordrande. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att kommitténs förslag till utbygg­ nad och reformering av arbetarskydd slagstiftningen, därest det upphöjdes till lag, torde komma att medföra en väsentlig ökning av de olika arbetarskyddsorganens uppgifter och arbetsbörda. Följaktligen krävdes särskilda åtgärder i organisatoriskt hänseende för att uppnå det åsyftade målet, näm­ ligen ett förbättrat arbetarskydd. En angelägenhet av största vikt härutinnan borde vara att åstadkomma möjligast effektiva tillsyn å lagstiftningens efterlevnad. Det torde sålunda föreligga ett starkt behov av utvidgning och förstärkning av organisationen hos de olika organ, som skola handhava denna tillsyn, i synnerhet i fråga om de lokala inspektionsorganen. Landsorganisationen framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att lag­ stiftningen komme att ställa de största anspråk på tillsynsorganisationen, icke endast på grund av sitt vidsträckta tillämpningsområde utan framför allt på grund av att lagreglernas tillämpning i så stor utsträckning förutsatte en skälighetsprövning med beaktande av skyddsbehov och särskilda tek­ niska och ekonomiska betingelser för skyddets genomförande. Det kunde inte nog starkt understrykas, att om den nya lagen bättre än den gamla skulle kunna motsvara sitt syfte, detta trots allt icke i första hand berodde på de materiella reglernas innehåll utan på inspektionsorganens personaloch befogenhetsutrustning och på de enskilda befattningshavarnas intresse, skicklighet och auktoritet. Landsorganisationen anför vidare. Att kampen mot yrkesfarorna för sin framgång är väsentligt beroende av arbetsinspektionens effektivisering är ett omdöme, som i huvudsak äger giltighet beträffande yrkesfaror, som kunna förebyggas genom teknisk prevention. I fråga om faror, som undandraga sig sådan prevention därför att de bero av oförstånd, ovarsamhet eller andra subjektiva orsaker, måste hu­ vudansvaret alltjämt ligga på den lokala säkerhetstjänsten, alltså på den för varje arbetsställe organiserade samverkan mellan arbetsgivare, arbets­ ledare och arbetare. Denna allmänna erinran är i förevarande sammanhang på sin plats. Den är uttryck för en dyrköpt erfarenhet av lagstiftningens ineffektivitet i fråga om just dessa yrkesfaror. Olycksfallsfrekvensens skrämmande stegring under senare tid kan väl återföras på brister i såväl lagstiftningen som i den statliga och kommunala tillsynsorganisationen. Sneriges läkarförbund framhåller i sitt yttrande över lagförslaget, att i den föreslagna organisationsplanen icke tagits hänsyn till flera frågor av yrkesmedicinsk karaktär, vilka hade ett så intimt samband med tillsynsorganens verksamhet, att dennas effektivitet kunde äventyras, om de ej beaktades vid uppbyggandet av organisationen. Som exempel på sådana frå­ gor nämner förbundet bl. a. den kliniska yrkesmedicinen, yrkesväglednin­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 18A.

gens teoretiska grunder, psykofysisk undersökning för lämplighetsprövning för vissa krävande yrken (t. ex. inom trafiktjänsten) och föreslagen orga­ nisation av yrkesmedicinska öppna mottagningar vid landstingens sjukhus. F örslaget att inrätta ett särskilt fristående ämbets­ verk för arbetar sky ddsärenden samt däri inordna rik sförsäkrin g sanstaltens arbetarskyddsbyrå och det nuva­ rande arbetsrådet har i de allra flesta remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Riksförsäkringsanstalten framhåller sålunda, att anstaltens hittillsva­ rande ställning på arbetarskyddets område medfört icke obetydliga för­ delar ej blott för anstaltens försäkringsverksamhet utan även i viss mån för yrkesinspektionen. De uppgifter, som åvila det nutida arbetarskyddet, vore emellertid så omfattande och krävande, att det framdeles icke gärna borde ifrågalcomma att inordna denna verksamhet under något centralt ämbets­ verk, som jämväl hade andra åligganden av betydande omfattning. Härtill komme, att vid bedömandet av frågan om förläggningen av den centrala ledningen av arbetarskyddet hänsyn måste tagas till önskvärdheten av att den nuvarande splittringen i möjligaste mån undanröjdes. Anstalten anslu­ ter sig därför till kommitténs förslag. Bland andra myndigheter och organisationer, som särskilt tillstyrkt kom­ mitténs förslag i denna del må nämnas kommerskollegium, medicinalstyrel­ sen, socialstyrelsen, arbetsrådet, byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, do­ mänstyrelsen, länsstyrelsen i Malmöhus län, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens centralorganisation. Statskontoret framhåller, att arbetarskyddsbyråns verksamhet är av ad­ ministrativ natur; arbetsrådet har däremot en i huvudsak dömande upp­ gift. Det funnes därför skäl, som talade mot en samordning av byråns och rådets uppgifter. Kommittén hade emellertid med stöd från såväl arbetsgivar- som arbetstagarhåll föreslagit, att representanter för arbetsmarkna­ dens parter skulle deltaga icke blott, såsom f. n. inom arbetsrådet, vid hand­ läggningen av arbetstidsärenden utan även vid avgörandet av frågor om ar­ betarskydd av mera allmän räckvidd. Härigenom skulle det bli möjligt att tillgodogöra sig den allmänna erfarenhet på hithörande område, som arbets­ rådet i sin dömande verksamhet förvärvat. Den föreslagna anordningen förutsatte dock, att rådet tillfördes sakkunskap från arbetarskyddsområdet. Då det ur denna synpunkt kunde te sig ändamålsenligt att sammanföra rådet och byrån under gemensam ledning, ville statskontoret icke motsätta sig kommitténs förslag i denna del. Helt avstyrkande till förslaget att tillskapa ett centralt arbetarskyddsverk ställer sig länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen anför, att den närmare utveckling av organisationsspörsmålen, som blivit gjord i be­ tänkandet, övertygat länsstyrelsen om att samtidigt som kommittén under­ skattat vikten av de lokala organens självständiga handlande, dess förslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 21

beträffande den centrala ledningen av arbetarskyddet innebär en kraftig överorganisation. De ärendesgrupper, som jämlikt förslaget skulle sam­ manföras till det centrala verket, vore så pass olikartade, att något tvin­ gande behov av att giva dem en gemensam överledning icke förelåge. En betydande besparing av arbetskrafter och kostnader skulle vinnas genom att i huvudsak bibehålla ett decentraliserat system för ledningen av arbe­ tarskyddet. Hälsovårdsnämnden i Örebro framhåller, att förslaget organisatoriskt innebär en mycket kraftig centralisering av förvaltningen och att den före­ slagna organisationen säkerligen icke kommer att medföra åsyftad effekt inom lokalförvaltningen, där den rådgivande verksamheten torde bli lidande. Enligt nämndens mening borde organisationen lämpligen decentra­ liseras. Härigenom skulle större möjligheter till samråd mellan berörda par­ ter kunna erhållas. Riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, samtliga yrkesinspektörer, yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, yrkesinspektionens ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund ha föreslagit, att det nya centrala ämbetsverket skall benämnas arbetarskyddsstyrelsen och icke arbetsrådet. Kommitténs förslag att överflytta arbetarskyddstillsynen vid gruvor och stenbrott från bergsstaten till en särskild gruvinspektion, inord­ nad under det nya ämbetsverket, avstyrkes av kommerskollegium, stats­ kontoret, statens organisationsnämnd, bergmästarna och svenska gruvför­ eningen. Riksförsäkringsanstalten, som likaledes avstyrker förslaget, för­ ordar, att bergsstatens tillsyn å arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott begränsas att omfatta huvudsakligen under jordsarbete i gruvor. Jernkontorets gruvbyrå, landsorganisationen och svenska gruvindustriarbetareför­ bundet anse det önskvärt, att gruvinspektörerna knytas till bergmästarna, så att samarbetet dem emellan underlättas. En närmare redogörelse för utlåtandena lämnas i samband med behand­ lingen av specialinspektionen (s. 122). Förslaget att överflytta sprängämnesinspektionen från kom­ merskollegium till det nya ämbetsverket tillstyrkes eller lämnas utan erin­ ran i flertalet remissyttranden. Förslaget avstyrkes emellertid av bl. a. kommerskollegium, sprängämnesinspektionen och statskontoret. Kommitténs förslag angående tillsynen över arbetarskyddet vid t r a f i kväsendet har i vad det angår statens järnvägar tillstyrkts eller lämnats ulan erinran i de flesta yttrandena. Järnvägsstyrelsen framhåller, att organisationen av specialinspektionen för järnvägsdrift ej kunde anses ordnad på ett för vidkommande parter helt tillfredsställande sätt. Styrelsen förklarar sig därför icke ha något att er­ inra mot förslaget att styrelsens befattningshavare befrias från tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

1 rkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift ha i gemensamt yttrande till riksförsäkringsanstalten erinrat, att det anmärkts att den nu i fråga om statens järnvägar tillämpade organisationen ej stode i överens­ stämmelse med föreskriften i 28 § gällande arbetarskyddslag. Enligt denna bestämmelse finge yrkesinspektör eller honom underordnad befattnings­ havare ej ha anställning i företag, som vore underkastat hans tillsyn. Härom uttala specialinspektörerna följande. Anmärkningen synes ha visst fog, men det må dock erinras om att spe­ cialinspektörernas åtgöranden i arbetarskyddsavseende ej rimligen kunna tänkas ha något som helst inflytande på deras anställnings- eller löneför­ hållanden. En viss intressekonflikt skulle kunna tänkas uppstå, därest en tjänstehavare såsom specialinspektör anser sig böra påyrka åtgärder, vilka draga kostnader, som skola bestridas av anslag eller å utgiftskonton, i fråga om vilka han i sin tjänst vid SJ har att vara så sparsam eller restriktiv som möjligt. Ingen av de tjänstehavare vid SJ, åt vilka uppdragits att tjänstgöra såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen, har numera att i sin hu­ vudtjänst direkt vaka över driftsekonomien.

Landsorganisationen hänvisar i ärendet till av svenska järnvägsmanna­ förbundet avgivet yttrande. Förbundet uttalar bl. a., att ett sedan länge närt önskemål skulle förverkligas genom att de nuvarande specialinspektörerna vid statens järnvägar ersattes med en särskild trafikinspektion, sorterande under det nya ämbetsverket. Statskontoret har däremot avstyrkt kommittéförslaget under framhål­ lande av att det icke hade påvisats, att inspektionen av järnvägarna skulle vara förbunden med några olägenheter genom det sätt på vilket den f. n. är anordnad. Kommitténs förslag att tillsynen över arbetarskyddet vid de enskilda järnvägarna skall utövas av befattningshavare hos det nya arbetarskyddsverket har tillstyrkts av väg- och vattenbgggnadsstgrelsen, järnvägs­ styrelsen och riksförsäkringsanstalten. Sistnämnda myndighet har dock an­ sett, att icke blott arbetarskyddsuppgifterna utan även övriga på järnvägsavdelningen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ankommande uppgifter — möjligen med vissa undantag — böra överflyttas. De av avdelningens arbetsuppgifter, som icke avse arbetarskydd, vore nämligen i allmänhet så intimt sammanknutna med arbetarskyddet, att en uppdelning måste fa ogynnsamma verkningar. Samma mening har uttalats av yrkesinspektio­ nens specialinspektör vid de enskilda järnvägarna. Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening anför bl. a. följande. Den tjänstehavare, som erhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsens upp­ drag att verkställa tillsynen av trafiksäkerheten vid de enskilda järnvä­ garna, måste förutsättas äga sådana kvalifikationer, att han även kan ut­ öva tillsyn av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad. Det synes också föreningen uppenbart, att befattningshavaren i fråga bör kunna få sin tjänstgöring i verket så ordnad, att han kan disponera sin tid på för erfor­

Kanyl. Maj.ts proposition nr t Hi. 23

derliga inspektioner lämpligt sätt. Föreningen har sig ej heller bekant, att anmärkningar mot hittillsvarande anordning under den gångna tiden fram­ förts vare sig från riksförsäkringsanstalten eller från någon personalorga­ nisation. Därest det av praktiska skäl blir mera lämpligt, att inspektören för de enskilda järnvägarna överföres från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till det nya ämbetsverket, är detta enligt föreningens förmenande av mindre betydelse. Det väsentliga är, att han blir ensam tillsy ning sman för järnvä­ garna i fråga. Han bör sålunda omhänderhava all tillsyn i trafiksäkerhetshänseende samt å arbetarskyddsområdet, gällande detta senare ej blott själva järnvägsdriften utan även den yrkesinspektörerna nu tillkommande tillsynen beträffande verkstäderna ävensom banunderhålls- och nybygg­ nadsarbeten. Föreningen framhåller tillika, att det syntes så mycket mera lämpligt att lägga all inspektion i trafiksäkerhets- och arbetarskyddshänseende vid järn­ vägarna i fråga i en hand som de enskilda järnvägarna efter genomföran­ det av pågående järnvägsförstatligande endast komme att utgöras av ett relativt litet antal mindre banor. Statskontoret har avstyrkt kommittéförslaget även i vad det avser de en­ skilda järnvägarna. Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande jämväl behandlat frågan om b ilbesiktnings väsen de t. I denna del framhåller anstalten, att den anser det böra tagas under förnyat övervägande, huruvida icke bil­ besiktningen bör inordnas under det nya ämbetsverket. Ett slutligt ståndpunktstagande till denna fråga torde emellertid icke kunna ske utan en närmare utredning i ämnet. Antomobilbesiktningsmånnens förening hemställer, att frågan om besiktningsväsendets inordnande under arbetsrådet måtte prövas i förevarande sammanhang. Enligt föreningens mening borde besiktningsväsendet för mo­ torfordon givas den plats, där det bäst kunde utveckla sig med hänsyn till sina tekniska och sociala arbetsuppgifter, och mest rationellt syntes då vara, att besiktningsverksamheten samordnades med statens tekniska inspektionsorgan. Beträffande tillsynen å arbetarskyddet inom lufttrafiken framhål­ ler riksförsäkringsanstalten, att kommittén tydligen ej avsett att tillsynen å själva flygtrafiken skulle oinhänderhavas av den föreslagna trafikavdel­ ningen inom arbetsrådet. Enligt anstaltens uppfattning skulle jämlikt för­ slaget den särskilda kontroll, som luftfartsinspektionen hade att utöva med avseende å luftfartyg, fortfarande bestå även efter det nya ämbetsverkets tillkomst. Däremot skulle tillsynen inom området i övrigt utövas av yrkes­ inspektionen. Sistnämnda tillsyn skulle följaktligen omlatta flygväsendets verkstäder, hangarer m. in. Anstalten kunde väsentligen ansluta sig till vad kommittén sålunda åsyftat. Den närmare gränsdragningen mellan de båda t ill synsområdena torde, tillägger anstalten, i första hand med stöd av vun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

nen erlarenhet få göras av de närmast berörda myndigheterna, arbetarskyddsverket och luftfartsstyrelsen och. om dessa ej kunde åsämjas, av Kungl. Maj:t.

Luftfartsstyrelsen anser, att det lämpligaste vore att uppdela arbetarskyddsärendena inom luftfarten och därmed sammanhängande verksam­ hetsområden på luftfartsstyrelsen och det föreslagna nya ämbetsverket. Denna uppdelning syntes böra ske enligt i huvudsak följande linjer.

I nder det nya verket och dess arbetsinspektion bör utan olägenhet kunna inrymmas tillsyn av arbetarskyddet inom flygplansfabrikerna. Arbetsför­ hållandena inom dessa torde icke avsevärt skilja sig från förhållandena vid annat likartat verkstadsarbete. Vidare torde skyddsinspektionen inom den verkstadsdrift som är förenad med luftfarten böra åligga det nya verket. Luftfartsstyrelsen förutsätter samråd med luftfartsinspektionen i alla frågor som kräva ett flygtekniskt bedömande. Arbetet med anläggande av nya flygfält utföres i regel i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi och torde kunna jämställas med övriga större anläggningsarbeten inom detta verks område, varför tillsvnen bör åligga den allmänna yrkesinspektionen. ^ luftfart sstyrelsens egna från driftstjänsten fristående arbeten å flvgplatserna angår, är styrelsen visserligen av den uppfattningen att övervak­ ningen med avseende å yrkesskyddssynpunkternas tillvaratagande borde ahgga styrelsen, ehuru det är fråga om styrelsen underställd personal. Luftfai tsstyrelsen vill dock icke motsätta sig att denna till synsuppgift anförtros det nya verket därest så befinnes lämpligt och principen genomföres i fråga om liknande verksamhetsområden inom andra ämbetsverk. Tillsynen a'\ arbetarskyddet inom den del av luftfarten som omedelbart berör flygverksamheten såväl inom som utom Sverige bör däremot obetingat åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. Denna verksamhet fordrar en sådan speciell sakkunskap och anknyter så intimt till luftfartsinspektionens ordinarie arbetsuppgifter och det internationella samarbetet på detta område, att det synes otänkbart att här göra en uppdelning. De arbetsupp­ gifter som sammanhänga med trafiken såväl beträffande den flygande per­ sonalen som markpersonalen böra bedömas av specialister, och därvid måste hänsyn tagas till speciella omständigheter beträffande exempelvis arbets­ tider, arbetsförhållanden etc. Eu mångfald exempel på frågor där flygtek­ nisk och ^medicinsk sakkunskap är oundgänglig för ett rätt bedömande ur yrkesskyddssynpunkt av arbetet inom lufttrafiken skulle kunna anfö­ ras. Har må emellertid endast framhållas, att en yrkesinspektör utan flygmedicinsk utbildning av naturliga skäl knappast kan vara lämpad att be­ döma exempelvis arbetstider för personal i långväga flygtrafik. — Såsom ett särskilt skäl varför luftfartsstyrelsen bär handha tillsynen över den fly­ gande pei sonalens arbetsförhållanden må framhållas, att denna personal i stor utsträckning fullgör sitt arbete ombord på svenska flygplan utanför s\enskt territorium. Den svenska yrkesskyddslagstiftningen kan icke äga tillämpning utanför svenskt territorium, medan däremot luftfartsstyrelsen äger möjlighet att i enlighet med internationella föreskrifter och efter över­ enskommelse med flygtrafikföretagen meddela bestämmelser om arbetsför­ hållandena för svensk flygande personal utanför landets gränser.

Kungl. Maj:ts proposition nr J84. 25

Det må här anföras, att arbetsförhållandena inom luftfarten icke äro ana­ loga med exempelvis motsvarande förhållanden inom järnvägstrafiken, enär järnvägsstyrelsen ju har att själv ombesörja driften och är ansvarig för an­ ordningarna för personalens säkerhet och hälsa, medan däremot flygverk­ samheten omhänderhaves av företag, som äro fristående gentemot luftfartsstyrelsen. Utanför det nya ämbetsverket bör vidare ligga den under Sveriges meteo­ rologiska och hydrologiska institut lydande flygväderlekstjänsten och den under telegrafstyrelsen hörande radiotjänsten inom luftfarten. Dessa verk­ samhetsgrenar äro mycket nära förbundna med själva flygtrafiken och dela dess arbetstider och arbetsförhållanden.

Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift och yrkesinspektören i första distriktet anse, att lufttrafiken bör undantagas från det nya ämbetsverkets uppgifter. Yrkesinspektören i sjätte distriktet finner däremot önskvärt, att lufttra­ fiken kommer under yrkesinspektionens tillsyn och åberopar som skäl här­ för bl. a., att det hade inträffat svårartade olycksfall vid segelflygning, vilka berott på bristande skyddsanordningar. Kommitténs förslag att inordna folkhälsoinstitutets yrkeshy gieniska avdelning såsom en byrå i det nya ämbetsverket avslyrkes i de flesta remissyttrandena. Styrelsen för statens institut för folkhälsan framhåller sålunda, att nå­ gon mera ingående undersökning av frågan om den yrkeshygieniska avdel­ ningens utbrytande ur institutet och dess förläggning såsom en byrå i det ifrågasatta arbetsrådet icke syntes ha föregått kommitténs ställningstagande och att motiven till den förordade åtgärden i anmärkningsvärd knapphän­ dighet angivits av kommitténs majoritet. Det framstode tillika såsom sär­ skilt anmärkningsvärt, att kommittén helt avstått från att pröva det ifråga­ varande organisationsspörsmålet ur de allmänna och principiella synpunk­ ter, som ovillkorligen måste göra sig gällande vid ställningstagandet. Skäl av mycket vägande beskaffenhet tala enligt styrelsens uppfattning med syn­ nerlig styrka för att den i vårt land konsekvent genomförda uppdelningen av administration och forskningsuppgifter icke övergives. Enligt institutsstyrelsens mening hade uppenbarligen organisationsproble­ met uteslutande prövats ur synpunkten att tillförsäkra det administrativa organet tillgång till medicinsk expertis. Däremot syntes icke någon som helst uppmärksamhet ha ägnats frågan, om eu ur institutet utbruten och från dess övriga delar friställd yrkeshygienisk avdelning kunde förutsättas fullgöra sina uppgifter under lika gynnsamma betingelser som under nuva­ rande ordning. Vid institutets planläggning, framhåller styrelsen, fastslogs efter ingå­ ende överväganden, alt institutets verksamhet skulle omfatta allmänhygien, framför allt bostadshygien, födoämneshygien och yrkeshygien. Härom an­ för styrelsen vidare.

26 Kiingl. Maj.ts proposition ni' t Hå.

Schematiskt sett kan det sägas, att verksamheten borde taga sikte särskilt pa tre grundläggande sidor av samhällslivet, nämligen medborgarens bo­ stad, kost och arbete, därvid yrkeshygieniska avdelningen skulle närmast inriktas på den sistnämnda uppgiften. Emellertid innesluter yrkeshygienen en mängd problem, där allmänhygien och födoämneshygien komma in re­ dan i frågeställningen. Erinras må i sådant avseende om exempelvis den pågående skiftarbetsundersökningen. Det vore med visshet att väsentligen försvaga yrkeshygieniska avdelningens möjligheter att fullgöra denna och en mångfald av dess övriga uppgifter, om den berövades det stöd, som ett nära och kontinuerligt samarbete med institutets övriga avdelningar måste skänka. Och vid undersökningarnas utförande inom laboratoriet ligger det i sakens natur, att tillgången till stora och med personliga och materiella resurser å grundläggande områden väl utrustade laboratorier måste utgöra en ovärderlig tillgång för den yrkeshygieniska avdelningen. Om ungefärli­ gen samma yttre förutsättningar skola beredas inom den föreslagna byrån, måste kostnaderna bli avsevärt stegrade. Styrelsen befarar, att behov ome­ delbart skulle anmälas av experter på de områden, som stå till förfogande inom institutet. Och en utvidgning av laboratorieresurserna ter sig lika ofrånkomlig. Enahanda är förhållandet med djurstallet, som givetvis måste dubbleras. Jämväl i fråga om böcker och tidskrifter skulle säkerligen behov av dubblering inställa sig. Uppenbart är också, att den vetenskapliga verksamheten vid de kvarstå­ ende avdelningarna, den allmänhygieniska och den födoämneshygieniska, skulle lida allvarligt men, därest dessa berövades förmånen av omedelbart och kontinuerligt samarbete med yrkeshygienen vid handläggning av sina problem, vilka ofta hava nära anknytning till arbetshygienen. Vad nu anförts har närmast avseende å undersöknings- och forsknings­ verksamheten. Institutets uppgifter å området för utbildning inom social­ hygienen skulle även de i hög grad ogynnsamt påverkas av en uppdelning. Särskilt skulle måhända detta göra sig gällande i fråga om den fortsatta utbildningen av läkare inom socialhygien och socialmedicin. Styrelsen framhåller härefter, att den ansett sig böra och kunna utgå ilrån att förslaget icke — annat än möjligen som ett mycket kortvarigt pro­ visorium — bygger på eu lokal förening av den ifrågasatta byrån och in­ stitutet. Enligt styrelsens mening måste nämligen en ordning, enligt vilken inom samma byggnad som en Kungl. Maj :t omedelbart underställd institu­ tion med långt driven lokalgemenskap — laboratorier, bibliotek, djurstal­ lar och undervisningslokaler — skulle inrymmas en byrå av ett statligt äm­ betsverk med skild administration och ekonomi, egen personal osv., medtöra så allvarliga svårigheter av administrativ och ekonomisk natur, att det vore helt uteslutet att förutsätta en dylik ordning. Den synpunkt reservanten Yllner anfört rörande donationen vid insti­ tutets tillkomst delades även av styrelsen. Slutligen borde icke, anför styrelsen, förloras ur sikte den ideella vinsten av att den vetenskapliga eller vetenskapligt betonade verksamheten inom yrkeshygienens område intoge en fullt fri och oberoende ställning i förhål­ lande ej blott till arbetsmarknadens parter utan även till det statliga tillsynsorganet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. o i

Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, profes­ sorn S. Forssman uttalar i eu promemoria till institutsstyrelsen, att kom­ mitténs förslag att överföra yrkeshygieniska avdelningen till det föreslagna ämbetsverkets arbetshygieniska byrå torde av de framlagda organisationsförslagen vara det lämpligaste med hänsyn till effektiviteten av landets ar­ betarskydd, förutsatt att verksamheten förlägges till yrkeshygieniska av­ delningens lokaler. Medicinalstyrelsen uttalar bl. a. Även om förslaget skulle tillföra ämbetsverket den av alla intresserade krävda tillgången på ökad medicinsk sakkunskap, skulle det enligt styrel­ sens mening innebära ett sammanförande av administration och vetenskap­ lig forskning, som vore till stort förfång för bådadera och enbart ägnat att befordra den av styrelsen påtalade tendensen till en avsnörning av yrkeshygienen från sitt naturliga och nödvändiga sammanhang med den all­ männa hygieniska forskningen och verksamheten. För den yrkeshygieniska avdelningen skulle detta medföra en stark beskärning av dess ställning som fritt och obundet organ för forskningen, och för institutet för folkhälsan, som organiserats som en enhet med inriktning på allmänhygien, födoämneshygien och yrkeshygien, en stympning, som väsentligen skulle minska in­ stitutets möjligheter att fylla sina viktiga uppgifter.

Riksförsäkringsanstalten understryker behovet av tillgång till medicinsk sakkunskap inom arbetsinspektionen men kan icke ansluta sig till försla­ get om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Anstalten anför här­ efter bl. a. I institutets verksamhet kunna särskiljas tvenne huvudlinjer, nämligen en mera fristående, djupgående forskningsverksamhet och en praktisktvetenskaplig undersökningsverksamhet. En överflyttning av institutets yr­ keshygieniska avdelning skulle sannolikt medföra, att forskningsverksam­ heten bleve i viss mån åsidosatt till förmån för den mera praktiska delen. Med hänsyn härtill samt till det förhållandet, att institutet delvis tillkom­ mit genom donationsmedel, vid vilka äro fästade villkoret, att institutets uppgift skall vara vetenskaplig forskning och undervisning, synes det an­ stalten knappast riktigt eller lämpligt att till den nya chefsmyndigheten överflytta yrkeshygieniska avdelningen vid institutet. Det synes ej heller lyckligt att genom en dylik överflyttning från institutet avskilja en viktig del av dess verksamhetsområde.

Även socialstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, statens organisationsnämnd, länsstyrelsen i Örebro län, hälsovårdsnämnden i Malmö, förste stadsläkaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation avstyrka förslaget om överflyttning av yrkeshygieniska avdelningen. Också lands­ organisationen uttrycker viss tvekan beträffande överflyttningen. I detta sammanhang må nämnas, att föreståndaren för radiofysiska in­ stitutionen vid karolinska sjukhuset, professorn R. Sievert anfört, att det kunde ifrågasättas, om icke ett flertal av de verksamhetsområden, som

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 18U.

skulle ligga under den planerade arbetsinspektionen, förutsatte omfattande forskning, för vilken en annan organisation än den av kommittén föreslagna syntes mera ändamålsenlig. En vida bättre form för organisation av det ifrågavarande arbetet än den föreslagna syntes vara att inom arbetsrådet ha en avdelning, vilkens huvuduppgift skulle vara att distribuera forsknings­ problem till olika sakkunniga institutioner inom landet och som kunde ställa medel till förfogande för utredningar och undersökningar av sådana arbetarskyddsfrågor, som för sitt bedömande fordrade vetenskaplig eller teknisk forskning av speciell natur. Även bergmästaren i norra distriktet anför, att den statliga organisatio­ nens uppgifter förutsatte en grundläggande forskning, ett förhållande som icke blivit tillräckligt beaktat i det föreliggande förslaget.

Departementschefen. I likhet med kommittén finner jag de växande uppgifterna på arbetar­ skyddets område motivera att ledningen av hithörande statliga angelägen­ heter sammanföres i ett särskilt ämbetsverk. Jag erinrar om att jag, då Irågan om överflyttningen av arbetarskyddsbyrån från socialstyrelsen till riksförsäkringsanstalten behandlades i riksdagen år 1937, fann anledning ut­ tala, att tillräckliga motiv för att göra byrån till ett självständigt verk redan då funnos. Jag finner nu tiden vara inne att föreslå, att ett särskilt ämbets­ verk för den centrala ledningen av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad inrättas. Jag ansluter mig sålunda till kommitténs förslag, att arbetarskyddsbyrån utbrytes ur riksförsäkringsanstalten och att denna till­ sammans med det nuvarande arbetsrådet kommer att bilda kärnan i det nya ämbetsverket. Då det här är fråga om ett verk med övervägande administrativa funk­ tioner finner jag det icke lämpligt att i enlighet med kommitténs förslag benämna detsamma arbetsrådet, en beteckning som knappast är adekvat. I anslutning till vad som förordats i vissa yttranden föreslår jag att verket benämnes arbetarskyddsstyrelsen. Jag föreslår, att arbetarskyddsstyrelsen skall inrättas fr. o. m. den I januari 1949. De lokala tillsynsorgan, som nu äro underställda arbetarskyddsbyrån i riksförsäkringsanstalten, nämligen den allmänna och den kvinnliga yrkes­ inspektionen samt skogs- och flottledsinspektionen böra i fortsättningen sortera under det nya ämbetsverket. Kommittén har föreslagit, att även vissa andra tillsynsorgan direkt underställas det nya verket. Jag anhåller om att nu till behandling få upptaga härmed sammanhängande frågor. Kommittén har föreslagit, att tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen i gruvor och stenbrott överflyttas från bergmästarna till särskilda gruvin­ spektörer, underställda en inom det nya verket upprättad avdelning för gruvinspektion. Av skäl, som jag närmare redogör för i det följande (s. 125), föreslår jag, att bergmästarna efter den nya lagstiftningens

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 29

ikraftträdande skola bibehålla sina arbetarskyddsuppgifter i vad avser underjordsarbete i gruvorna. Bergmästarna böra därvid ha ställning som specialinspektörer inom yrkesinspektionen och i denna egenskap vara underställda arbetarskyddsstyrelsen. Någon särskild gruvinspektion anser jag sålunda icke böra inrättas. Till frågan om sprängämnesinspektionens överflyttning från kommers­ kollegium till det nya ämbetsverket torde icke ställning böra tagas förrän i samband med prövningen av ett nyligen avgivet förslag till förordning an­ gående explosiva varor. Sedan länge har från arbetstagarhåll framförts uppfattningen att till­ synen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vad beträffar ban-, ma­ skin-, säkerhets- och trafiktjänsten vid järnvägarna, vilken nu vid sidan av andra tjänsteåligganden handhaves för statens järnvägars vidkommande av två befattningshavare hos järnvägsstyrelsen och för de enskilda järnvä­ garnas vidkommande av järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnads­ styrelsen, skulle organiseras som en självständig verksamhet. Kommittén har föreslagit, att dessa tillsynsuppdrag överflyttas på befattningshavare i det nya arbetarskyddsverket. De skäl, som kommittén anfört härför, fin­ ner jag bärande. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att ifrågava­ rande tillsynsverksamhet anförtros en särskild avdelning, benämnd trafik­ avdelningen, i det nya verket. Jag kan däremot icke förorda, att övriga ar­ betsuppgifter, som åvila järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnads­ styrelsen, överflyttas. Det kan nämligen icke vara lämpligt att det nya ar­ betarskyddsverket skall svara jämväl för tillsynen i trafiksäkerhetshänseende vid de enskilda järnvägarna. Vid bifall till det av mig förordade förslaget torde befattningen som järnvägsinspektör tills vidare erfordras hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Av vissa remissinstanser har ifrågasatts om icke bilbesiktningsväsendet bör inordnas under det nya arbetarskyddsverket. Då frågan om trafik­ säkerhetsarbetets framtida organisation är under behandling av 1945 års trafiksäkerhetskommitté, torde med prövningen av denna fråga böra anstå. I princip är jag dock av den uppfattningen att arbetarskyddsstyrelsens be­ fattning med motorfordonsfrågor bör begränsas till vad som rör arbetar­ skyddet. Kommittén har föreslagit, att även tillsynen å arbetarskyddslagstift­ ningens efterlevnad vid flygtrafik skall ankomma på arbetarskyddsverket genom dess trafikavdelning. Riksförsäkringsanstalten har emellertid för­ ordat en viss uppdelning av tillsynen mellan de närmast berörda myn­ digheterna, luftfartsstyrelsen och det nya ämbetsverket. Även luftfartsstyrelsen finner en uppdelning nödvändig. Härvid borde tillsynen av arbetar­ skyddet inom den del av luftfarten som omedelbart berör flygverksamheten, såväl inom som ulan landet, åvila luftfartsstyrelsen och dess organ. I ett par yttranden har förordats, alt tillsynen över lufttrafiken undantages från del nya ämbetsverkets uppgifter.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Inom flygväsendet är den nuvarande arbetarskyddslagen tillämplig å all sådan verksamhet, som är att anse såsom rörelse eller visst särskilt arbetsföretag i lagens mening, lillsynen å lagens efterlevnad vid dylik verksamhet ankommer på den all­ männa yrkesinspektionen. Enligt vad jag inhämtat har inspektionen hittills företrädesvis ägnat tillsyn åt flygväsendets verkstäder, hangarer samt bygg­ nads- och anläggningsarbeten. Den egentliga luftfartstjänsten däremot har som regel ej varit föremål för yrkesinspektionens tillsyn. Jag vill i detta sammanhang påpeka, att även arbetstidslagstiftningen gäller för luftfarten, lillsynen å denna lagstiftnings efterlevnad inom luftfarten ankommer lika­ ledes på yrkesinspektionen, då något annat tillsynsorgan icke förordnats härför. Av det anförda framgår, att luftfarten redan nu till väsentlig del är inbe­ gripen under arbetarskyddslagstiftningen och således även underkastad yrkesinspektionens tillsyn. Jag ansluter mig i princip till kommitténs för­ slag, att uppgifter rörande arbetarskyddet vid luftfart jämväl skola åligga den föreslagna trafikavdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen. Jag är emel­ lertid ense med riksförsäkringsanstalten och luftfartsstyrelsen därom, att en viss uppdelning av tillsynsverksamheten beträffande luftfarten bör ske. Sålunda bör chefen för den i luftfartsstyrelsen ingående luftfartsinspektionen (luftfartsinspektören) förordnas att såsom specialinspektör inom yrkes­ inspektionen utöva tillsyn å arbetarskyddet vid den egentliga luftfarten. Den närmare gränsdragningen synes i stort sett kunna ske i enlighet med det av luftfartsstyrelsen framlagda förslaget. \ ad slutligen angår kommitténs förslag att yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan överflyttas till det nya verket vill jag anföra följande. \ id behandling av arbetarskyddsfrågor av yrkeshygienisk natur är det givetvis av betydelse, att ett nära samarbete äger rum mellan yrkeshygie­ niska avdelningen och yrkesinspektionens chefsmyndighet. Samarbetet skulle givetvis underlättas om de båda institutionerna organisatoriskt sam­ manfördes. De skäl, som anförts mot förslaget, anser jag emellertid vara av utslagsgivande betydelse. Enligt min mening bör sålunda yrkeshygie­ niska avdelningen bibehållas i sin nuvarande ställning vid institutet för folkhälsan.

Byråindelning m. m.

Nuvarande organisation och kommitténs förslag. Kommittén har föreslagit, att det nya ämbetsverket skall organiseras på sex byråer, nämligen arbetstidsbyrån, som i huvudsak skall övertaga det nuvarande arbetsrådets uppgifter rörande arbetstidslagstiftningens tillämpning,

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 31

skyddstekniska byrån, å vilken skola handläggas de allmänna skyddstekniska ärenden, som f. n. åligga riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, specialinspektionsbyrån, som skall ha att taga befattning med de ärendon rörande vissa specialinspektionsorgan, som nu ankomma på nämnda arbetarskyddsbyrå, arbetshygieniska byrån, som väsentligen motsvarar yrkeshygieniska av­ delningen vid folkhälsoinstitutet och viss del av den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen, upplysnings- och utbildningsbyrån, som huvudsakligen skall omhänderha upplysnings- och utbildningsfrågor, samt administrativa byrån, å vilken främst skola handläggas lagärenden och administrativa frågor. I det följande torde få lämnas en närmare redogörelse för nu tillämpad organisation och kommitténs förslag. Arbetstidsbyrän. På det nuvarande arbetsrådet ankommer främst den centrala handläggningen av de arbetsuppgifter, som röra arbetstidslagarnas tillämpning. För närmare uppgifter om arbetsrådets åligganden torde jag få hänvisa till redogörelsen å s. 55—56 i betänkandet. Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter som åvila det nuvarande ar­ betsrådet — med undantag av vissa administrativa och kamerala ärenden — överföras på en arbetstidsbyrå, i huvudsak motsvarande rådets kansli. Kommittén föreslår därjämte, att till denna byrå överflyttas bl. a. sådana ärenden, som avse tillämpning och tolkning av arbetarskyddslagens be­ stämmelser om arbetstid, raster, arbetspauser samt natt- och veckovila och som f. n. handläggas av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. På byrån skall ankomma att utöva inseende över till synsorganens tillsyn å arbetslidslagstiftningens efterlevnad. Skyddstekniska byrån. Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå handläggas de ärenden rörande arbetarskydd, som ankomma på anstalten såsom chefsmyndighet för yrkesinspektionen (den allmänna och den kvinn­ liga yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen samt specialinspektio­ nerna). Byråns arbetsuppgifter kunna sägas vara av skyddsteknisk, yrkeshygienisk, juridisk och administrativ art. För närmare uppgifter rörande nämnda ärenden torde få hänvisas till s. 58—61 i betänkandet. Kommittén föreslår, att till den nya skyddstekniska byrån överflyttas de arbetsuppgifter, som i stort sett ankomma på den nuvarande arbetarskyddsbyrån. Dock skola ärenden, som avse tillämpningen av arbetarskyddslagens bestämmelser om arbetstid in. in., såsom nyss angivits, överflyttas till byrån för arbetstidsärenden. På byrån skola ej heller handläggas sådana skydds­ tekniska och yrkeshygieniska ärenden, som falla inom den föreslagna spe-

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 1 Si.

cialinspektionsbyråns eller arbetshygieniska byråns särskilda arbetsområ­ den. Vidare skola sådana arbetsuppgifter, som avse meddelande av upplys­ ning och utbildning samt utarbetande av berättelser, rapporter in. m., hu­ vudsakligen ankomma på den av kommittén föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån. Dessutom skola ärenden av juridisk och administrativ natur till övervägande delen överflyttas till administrativa byrån. Den nya skyddstekniska byrån borde handha den närmaste ledningen av tillsyns­ verksamheten med avseende på de uppgifter, som falla inom byråns arbets­ område. Rörande den närmare omfattningen och innebörden av förslaget i denna del torde jag få hänvisa till den å s. 63—64 i betänkandet lämnade redo­ görelsen. Specialinspektionsbyrån. Byrån föreslås uppdelad på fyra avdelningar, nämligen gruvavdelningen, skogsavdelningen, trafikavdelningen och sprängämnesavdelningen. Å gruvavdelningen skola enligt kommitténs förslag handläggas ärenden rörande arbetarskyddet inom gruv- och stenindustrien. Handlägg­ ningen av dessa ärenden ankommer f. n. på riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå och — såvitt angår tillämpningen av gruv- och stenkolslagarna — kommerskollegii bergsbyrå. Ärenden, som gälla arbetarskyddet inom skogsbruket, inkl. flottning, handläggas f. n. centralt av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. De ökade arbetsuppgifter, med vilka kommittén räknar, anser kommit­ tén kräva, att den skogliga yrkesinspektionen avsevärt förstärkes. Kommit­ tén föreslår därför, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen upp­ delas på två distrikt och att kansli och personal tillhörande det ena av dessa (det södra) knytes till verket såsom en avdelning inom specialinspek­ tionsbyrån, förslagsvis benämnd skogsavdelningen. Rörande kom­ mitténs ytterligare motivering till detta förslag torde jag få hänvisa till den å s. 167—169 i betänkandet lämnade redogörelsen. På trafikavdelningen bör enligt kommitténs förslag företrä­ desvis ankomma handläggningen av ärenden, som avse tillämpningen av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter i den mån desamma äro tillämpliga å verksamhet avseende järnvägs-, spår­ vägs-, bil-, buss- och flygtrafik. Viss fördelning av ifrågavarande ärenden anser kommittén dock nödvändig och anför härom följande. I analogi med den fördelning av tillsynen, som tillämpas mellan yrkesinspektör och nuvarande specialinspektörer för järnvägsdrift, torde en viss uppdelning av förevarande ärenden vara påkallad mellan avdelningen och ämbetsverkets byråer. Det synes sålunda böra ankomma på trafikavdelnin­ gen att handlägga arbetarskyddsärenden, som beröra tillverkning av fordon, flygplan och andra trafikmedel, alltså ej skyddstekniska byrån. På denna

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 33

torde åter böra handläggas ärenden rörande ångpannor och andra tryckkärl samt hissar och andra lyftanordningar, även då dessa brukas i ovan angiven verksamhet.

Å sprängämnesavdelningen skulle enligt förslaget ankomma handläggningen av ärenden, som falla inom sprängämnesinspektionens verksamhetsområde, däri inberäknat ärenden, som åligga sprängämnesinspektören såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen. Arbetshygieniska byrån. Enligt kommittéförslaget skulle denna byrå be­ stå av tre avdelningar, av vilka den medicinska och den kemisk-tekniska skulle motsvara den medicinska resp. den kemisk-tekniska sektionen inom folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. Inom den medicinska av­ delningen skulle dock handläggas även de ärenden, som handhas av den nuvarande arbetarskyddsbyråns läkare. Härjämte skulle i den föreslagna byrån ingå en socialhygienisk avdelning. Rörande denna avdelning har kommittén anfört bl. a. Till arbetarskyddet höra även socialhygieniska och vissa sociala uppgifter. För den centrala handläggningen av dessa uppgifter finnes icke någon socialhygieniskt utbildad befattningshavare inom yrkesinspektionens chefs­ myndighet, utan ifrågavarande ärenden handläggas vanligen i samråd med eller uteslutande genom yrkesinspektrisen. Med hänsyn till de sociala frå­ gornas alltmera ökade betydelse och omfattning inom nutida arbetsliv böra de inom det nya verket företrädas av särskilda befattningshavare med in­ sikter i dessa frågor. Kommittén finner därvid naturligast att knyta den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen mera fast till chefsmyndigheten. I detta syfte föreslås, att yrkesinspektrisen såsom chef för den kvinnliga yrkesinspektionen (jämte kansli) överflyttas till ämbetsverket. Då de social­ hygieniska och sociala frågorna företrädesvis anknyta till de yrkeshygieniska och liksom dessa gälla samtliga arbetsplatser, även de som falla under spe­ cialinspektionen, anser kommittén, att de böra handläggas å arbetshygie­ niska byrån och att för detta ändamål en särskild avdelning inrättas inom byrån, förslagsvis benämnd socialhygieniska avdelningen.

Närmare motivering för detta förslag lämnar kommittén å s. 101—102 i sitt betänkande, till vilket jag torde få hänvisa. Avdelningens arbetsuppgifter böra enligt kommitténs förslag i allt väsent­ ligt vara desamma, som f. n. tillhöra den kvinnliga yrkesinspektionens ar­ betsområde, dock att uppgifterna ej skola såsom nu huvudsakligen begrän­ sas att gälla företrädesvis arbete, vartill kvinnor användas. Upplysnings- och ntbilclningsbyrän. Rörande vissa på den nuvarande arbetarskyddsbyrån ankommande uppgifter har kommittén lämnat följande redogörelse. I egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet har riksförsäkringsanstalten bl. a. att årligen till chefen för socialdepartementet avgiva berät­ telse angående yrkesinspektionens verksamhet. Det åvilar anstaltens arbetarskyddsbyrå att sammanställa och bearbeta de statistikuppgifter och redo- ;j — Bihang till riksdagens protokoll Wb8. 1 sand. Nr 18b.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

görelser över tillsynsverksamheten, som de skilda tillsynsorganen årligen ha att ingiva till anstalten, samt ombesörja berättelsens tryckning och distribution. För att kunna tillhandagå tillsynsorgan och allmänhet med upplysningar, råd och anvisningar rörande arbetarskyddslagstiftningens tillämpning äger anstalten att under iakttagande av härför meddelade före­ skrifter utgiva även andra publikationer än ovannämnda berättelse. Sålunda utarbetas å byrån särskilda anvisningar angående skydd mot yrkesfara. Ehuru dessa anvisningar närmast äro avsedda att för yrkesinspektionens befattningshavare angiva, vad de i fråga om vissa maskiner, arbetsförfaran­ den eller eljest ha att påfordra i skyddshänseende, ha desamma alltmera fått karaktären av allmänna föreskrifter och därför kommit att bliva norm­ givande även för andra än tillsynsorganen. På byrån utarbetas och beford­ ras till trycket också andra skyddsföreskrifter, råd t ill arbetare m. m. En annan uppgift, som åvilar arbetarskyddsbyrån, är att sammanställa och bearbeta de rapporter, som yrkesinspektörerna och specialinspektörerna av­ giva till byrån angående mera beaktansvärda olycksfall eller olyckstillbud. Dessa rapporter publiceras numera i tidskriften Arbetarskyddet samt till­ handahållas separat i form av särtryck.

För att behovet av upplysning och utbildning på arbetarskyddets område bättre än nu skall kunna tillgodoses, föreslår kommittén, att inom det nya ämbetsverket inrättas en särskild byrå för hithörande arbetsuppgifter. Härom anför kommittén bl. a. följande. För arbetarskyddets effektiva genomförande fordras icke blott vidtagande av skyddstekniska, yrkeshygieniska och sociala åtgärder av olika slag utan även rent personliga insatser, exempelvis genom iakttagande av skydds­ föreskrifter, ordning på arbetsplatsen samt omtanke och varsamhet i arbe­ tet. Det primära arbetet inom arbetarskyddet — lagstiftningsåtgärder, ut­ färdande av anvisningar och andra skyddsföreskrifter, tillsyn m. in. — bör därför kompletteras med en lämplig och rationellt bedriven upplysnings­ verksamhet i syfte att sprida kunskap om arbetarskyddet, dess uppgift och mål samt krav på intresse och medverkan från såväl samhällets som arbets­ givares och arbetstagares sida. Av vikt är även, att tillsynsorganen utbildas och fortbildas för sin uppgift.

Närmare redogörelse för den föreslagna byråns arbetsuppgifter lämnas å s. 108—109 i betänkandet. Administrativa byrån. Med hänsyn till det nya ämbetsverkets organi­ sation och storlek samt omfattningen av de verket underställda lokala till­ synsorganen finner kommittén nödvändigt, att inom verket inrättas en sär­ skild byrå för handläggning av vissa lagärenden samt frågor av administra­ tiv och ekonomisk natur. Kommittén föreslår, att på byrån skola handläggas följande ärenden. Upprättande och granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av för­ slag till nya eller ändrade författningar eller andra föreskrifter på arbetar­ skyddets område, för såvitt icke ärendet tillhör annan byrå, avgivande av utlåtanden över förslag till författningar eller andra före­ skrifter inom sociallagstiftningen, i den mån ärendet ej skall handläggas å annan byrå,

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k. 35

avgivande av utlåtanden över konventionsförslag, rekommendationer o. d. på det sociala området, i den mån ärendet ej skall handläggas å annan byrå, granskning ur juridisk-administrativ synpunkt av på annan byrå utarbe­ tade förslag till anvisningar, promemorior och andra föreskrifter angående skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete, besvär över ämbetsverkets eller under dess inseende ställda tillsynsorgans åtgärder eller beslut i fall, då ärendet ej skall handläggas å annan byrå, ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans kontorsorganisation, register-, diarie- och protokollföring, ämbetsverkets och underlydande lokala tillsynsorgans instruktion, arbets­ ordning och tjänsteföreskrifter samt personalfrågor, i vad gäller anställ­ ning, avlöning, semester, tjänstledighet, pension o. d., lokal, arkiv och inventarier, avlönings-, expens- och resemedel samt övriga administrativa och kamerala frågor.

Mot kommitténs förslag rörande byråindelningen ha reservationer avgi­ vits av fyra ledamöter. Såsom förut omnämnts har ledamoten Yllner ansett, att yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet icke bör överflyttas till det nya ämbets­ verket. Till denna uppfattning ha ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anslutit sig. Sistnämnda tre ledamöter ha vidare anfört bl. a. föl­ jande. Det synes oss icke vara motiverat att såsom en särskild byrå upptaga den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån. Personalbehovet för denna gren av verksamheten bör kunna beräknas mindre än vad kommittén gjort, med hänsyn bl. a. till det frivilliga propagandaarbete som utföres av arbets­ marknadens organisationer. Det må erinras om att svenska arbetsgivare­ föreningen och landsorganisationen tillsatt ett gemensamt organ, arbetarskyddsnämnden, med uppgift att särskilt propagera för ett förbättrat arbe­ tarskydd. Med hänsyn till vad ovan anförts och även till önskvärdheten av att hand­ läggningen av de allmänna arbetarskyddsärendena samordnas på bästa möj­ liga sätt, synas byråerna för allmänna skyddstekniska ärenden, för arbetshygieniska ärenden samt för upplysnings- och utbildningsärenden lämpli­ gen böra sammanslås till en byrå för allmänna arbetarskyddsärenden. I denna byrå skulle finnas följande avdelningar: avdelningen för skyddstek­ niska ärenden, medicinska avdelningen, avdelningen för den kvinnliga arbetsinspektionen samt avdelningen för upplysnings- och utbildningsären­ den. De socialhygieniska ärendena synas vara av den beskaffenhet, att de böra handläggas av dessa avdelningar i samverkan.

Yttranden. Byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation (TCO) och yrkeskvinnors samarbetsförbund uttala, att de i princip intet ha att erinra mot förslaget till byråindelning, medicinal­ styrelsen dock med visst förbehåll beträffande förläggningen av upplys­ nings- och utbildningsärenden och ärenden rörande den kvinnliga yrkes­ inspektionen.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Reservanternas förslag till byråindelning biträdes av länsstyrelserna i Malmöhus och Örebro län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation. I flera remissyttranden framläggas förslag till annan byråindelning än den av kommittén föreslagna. Sålunda föreslår riksförsäkringsanstalten fem byråer, benämnda arbetstidsbyrån, skyddstekniska byrån, trafikbyrån, byrån för medicinska och sociala ärenden samt administrativa byrån. Statskontoret anser, att det nya ämbetsverket bör bestå av tre byråer: arbetstidsbyrån, skyddstekniska by­ rån och administrativa byrån. Statens organisationsnämnd förordar, att ämbetsverket skall bestå av, förutom verksledningen, arbetstidsbyrån och arbetarskyddsbvrån samt ett kameralkontor. Yrkesinspektionens ingen jörsförening föreslår nio byråer. Jag behandlar härefter yttrandena i vad de avse de särskilda av kommit­ tén föreslagna byråerna. Beträffande den föreslagna arbetstidsbyrån har erinran ej an­ förts i utlåtandena. Den av kommittén föreslagna organisationen av skyddstekniska byrån har föranlett erinringar huvudsakligen av riksförsäkringsanstal­ ten, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens organisationsnämnd och yr­ kesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift. I några remissyttran­ den har, såsom nyss nämnts, förordats det av reservanterna i kommittén framlagda förslaget. Riksförsäkringsanstalten anför, att med den av anstalten föreslagna an­ ordningen i fråga om arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott gruvavdelningen å specialinspektionsbyrån bleve överflödig. I stället förordas, att en särskild befattning för gruvärenden inrättas å skyddstekniska byrån. Vi­ dare borde enligt anstaltens mening skogs- och sprängämnesavdelningarna inom specialinspektionsbyrån överflyttas till skyddstekniska byrån och in­ ordnas såsom avdelningar under denna byrå samt trafikavdelningen ombil­ das till en självständig byrå, benämnd trafikbyrån. Upplysnings- och ut­ bildningsfrågorna borde likaledes handläggas av skyddstekniska byrån. Genom ett sådant sammanförande borde ett bättre samordnande av före­ kommande arbetsuppgifter vara att förvänta. Medicinalstyrelsen finner kommitténs förslag innebära en föga ratio­ nell uppdelning av upplysnings- och utbildningsverksamheten — vars hela effekt torde avhänga av en intim samordning av medicinska, tekniska och sociala aspekter på arbetarskyddet — mellan den särskilda byrån för upplysnings- och utbildningsärenden samt den medicinska av­ delningen av arbetshygieniska byrån. Styrelsen anser goda skäl tala för sammanslagning av de allmänna arbetarskyddsärendena till en gemensam byrå för arbetarskyddsärenden med en avdelning för upplysnings- och ut­ bildningsärenden och jämväl en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b. 37

Statens organisalionsnämnd föreslår, att skyddstekniska byrån skall be­ nämnas arbetarskyddsbyrån och omfatta en allmän skyddsteknisk avdel­ ning, en skogsavdelning, en trafikavdelning, en sprängämnesavdelning, en socialhygienisk avdelning samt en upplysnings- och utbildningsavdelning. Skogs-, trafik- och sprängämnesavdelningarna kunna enligt nämndens me­ ning också givas fristående ställning utanför byråindelningen. Någon specialinspektionsbyrå skulle sålunda icke erfordras. Rörande den föreslagna specialinspektionsbyrån torde jag få hänvisa till nyss återgivna yttranden. Härutöver må följande nämnas. Statskontoret anser, att specialinspektionsbyrån bör sammanslås med skyddstekniska byrån. Den särskilda avdelningen för arbetarskyddet inom skogsbruket kunde eventuellt organiseras som en fristående sektion, direkt underställd verkets chef. Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att någon specialinspektionsbyrå ej bör finnas. De avdelningar, som enligt kommittéförslaget skulle ingå i en sådan, borde i stället lyda direkt under en utom och över byrå­ erna placerad överdirektör. Yrkesinspektionens ingenjörsförening föreslår, att de olika avdelningarna organiseras såsom byråer. Domänstyrelsen anför, att med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter, som den av kommittén föreslagna vidgade tillämpningen av arbetarskyddslagstiftningen komme att medföra för den skogliga yrkesinspektionen, styrel­ sen funne en förstärkning av denna inspektion påkallad. Emot den före­ slagna organisationen med uppdelning på två inspektionsdistrikt m. m. hade styrelsen intet att erinra. Skogsstyrelsen finner likaledes den före­ slagna uppdelningen välbetänkt. Skogs- och flottledsinspektören finner lämpligast, att avdelningen direkt underställes en överdirektör. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingen jörsförening föreslå, att i stället för den föreslagna trafikavdelningen skall finnas en byrå för landtrafik. Såsom förut anförts (s. 25) har kommitténs förslag om överflyttning av folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning till det nya ämbetsverket — där avdelningen skulle ingå i arbets hygieniska byrån — av­ styrkts i de flesta remissyttranden. I vissa yttranden föreslås, att den arbetshygieniska byrån ändock kommer till stånd. I andra yttranden föreslås en medicinsk resp. en socialhygienisk avdelning utanför byråindelningen eller anknuten till annan byrå. Sålunda förordar medicinalstyrelsen, som bestämt avstyrker förslaget att överflytta yrkeshygieniska avdelningen, att den föreslagna byrån för arbetshygieniska ärenden organiseras som en från institutet för folkhälsan fri­ stående byrå under en medicinsk byråchef med enahanda ställning som medicinalråden i medicinalstyrelsen. Styrelsen finner förslaget att göra den socialhygieniska avdelningen till ett särorgan för att ersätta den kvinnliga

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

yrkesinspektionen icke stå i överensstämmelse med modern uppfattning om vad socialhygienen avser. Den måste enligt styrelsens uppfattning i lika mån taga sikte på både män och kvinnor, och i själva verket företrädde den in­ tressen, som omspände arbetarskyddet i dess helhet. Styrelsen anser, såsom förut nämnts, vissa skäl tala för att en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen inrättas inom skyddstekniska byrån. Även riks försäkringsans fält en anser, att arbetshygieniska byrån bör, bortsett från folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, behållas som en självständig byrå. Anstalten föreslår, att byrån ombildas att omfatta två avdelningar, en medicinsk och en social, och att byråns namn med hänsyn till den ändrade arten av arbetsuppgifterna ändras till byrån för medi­ cinska och sociala ärenden. Då ett intimt samarbete med yrkeshygieniska avdelningen vid institutet vore nödvändigt, föreslår anstalten vidare, att chefskapet för byrån förenas med tjänsten som föreståndare för avdel­ ningen. Härigenom borde man kunna räkna med att förekommande arbetsuppgifter kunna i erforderlig utsträckning samordnas. Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift förorda lika­ ledes förslaget att inrätta en byrå för arbetshygieniska ärenden. Statskontoret och statens organisationsnämnd anse, att den socialhygie­ niska avdelningen bör kunna antingen inordnas under skyddstekniska by­ rån eller utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef. Statskontoret tillägger, att inrättandet av en särskild sektion här dock svntes vara mindre motiverat än i fråga om skogsinspektionen. Statskontoret erinrar därjämte att enligt kommitténs förslag differentieringen av arbetarskyddsverksamheten med hänsyn till huruvida å arbetsställena huvudsakligen sysselsattes manliga eller kvinnliga arbetstagare vore avsedd att upp­ höra och att de uppgifter, som skulle åvila ifrågavarandé befattningshavare, därför skulle bli av allmänt socialhygienisk karaktär. Dylika uppgifter borde enligt statskontorets mening förläggas till skyddstekniska byrån. Även allmänna lönenämnden anför, att socialhygieniska avdelningen bör kunna anslutas till annan byrå inom verket. Svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation anse, i likhet med reservanterna inom kommittén, att den medicinska avdelningen och en avdelning för den kvinnliga arbetsinspektionen böra förläggas till byrån för allmänna skvddstekniska ärenden. Yrkesinspektörerna i sjätte och nionde distrikten anse, att socialhygie­ niska avdelningen är obehövlig och lämpligen bör ersättas av en kvinnlig byrådirektörsbefattning å byrån för allmänna skyddstekniska ärenden, för­ utsatt dock att inom varje distrikt finnes en distriktschefen underställd distriktsinspektris. Yrlcesinspektören i åttonde distriktet framhåller med instämmande av flera yrkesinspektörer, att socialhygieniska avdelningen borde benämnas

Kungl. Maj.ts proposition nr 18k. 39

sociala avdelningen. Yrkesinspektrisen uttalar däremot, att om avdelningen benämndes Sociala avdelningen, det förelåge farhågor för att den kvinnliga yrkesinspektionen skulle skjutas undan från dess hittillsvarande arbetsupp­ gifter och endast anvisas uppgifter, som låge helt utanför arbetsplatsen. Föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshijgieniska avdelning anför i sin förutnämnda promemoria bl. a., att enligt kommitténs förslag den social­ hygieniska avdelningens verksamhetsområde icke vore tillräckligt väl av­ gränsat och tillägger. Då begreppet socialhygien f. n. icke kan anses ha någon allmänt erkänd definition blir avdelningens arbetsuppgifter sålunda i viss mån svävande. Detta kan ge anledning till meningsskiljaktigheter i fråga rörande till vil­ ken instans »socialhygieniska» frågor skola hänskjutas. Sådana meningsskiljaktigheter ha förekommit inom det nuvarande arbetarskyddet t. ex. i frågor rörande vem som skall utöva viss inspektion på arbetsstället. Enligt min uppfattning bör därför avdelningens arbetsuppgifter närmare precise­ ras. Innan en sådan avgränsning av avdelningens verksamhet är gjord, är det svårt att uttala sig om avdelningens personalförteckning samt om skä­ len för sammankoppling med arbetshygieniska byrån.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet och för­ eningen socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA) tillstyrka liv­ ligt förslaget om inrättande av en socialhygienisk avdelning inom arbets­ hygieniska byrån och uttala, att de socialhygieniska frågorna härigenom bleve centralt behandlade och intimare samarbete möjliggjordes mellan bl. a. tekniker, medicinare och socialarbetare. Kommitténs förslag att inrätta en upplysnings- och utbildningsbyrå inom ämbetsverket tillstyrkes i några remissyttranden. I vissa yttranden förordas det av reservanterna inom kommittén framlagda förslaget. Landsorganisationen tillstyrker i anslutning till den mening, som uttalas av svenska grov- och fabriksarbetareförbundet i dess yttrande till lands­ organisationen, kommittéförslaget och tillägger. Redan den omständigheten att arbetarskvddsnämndens direkta infly­ tande är begränsat till svenska arbetsgivareföreningens organisationsom­ råde utgör ett avgörande argument mot den av kommitténs arbetsgivarerepresentanter i denna del förfäktade uppfattningen. Men därtill kommer att den upplysnings- och propagandaverksamhet, som arbetarskyddsnämnden i varje fall hittills bedrivit, är av förhållandevis liten omfattning, och någon nämnvärd utbildningsverksamhet har nämnden icke kunnat orga­ nisera. Även efter den nya arbetarskyddslagens genomförande komma in­ formations- och utbildningsuppgifterna att kräva avsevärt större uppmärk­ samhet från det allmännas sida än dessa uppgifter hittills ägnats. En an­ nan sak är att byråns verksamhet givetvis bör bedrivas i samverkan med arbetarskyddsnämnden liksom med föreningen för arbetarskydd och andra institutioner och sammanslutningar med motsvarande verksainhetsuppgifler.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Kommittéförslaget tillstyrkes vidare av samtliga yrkesinspektörer, spe­ cialinspektörerna för järnvägsdrift, yrkeskvinnors samarbetsförbund och föreningen socialarbetare inom industri- och affärsvärld (SAIA). Riksförsäkringsanstalten finner välbetänkt, att särskild, välkvalificerad personal avdelas för bedrivande av upplysnings-, propaganda- och under­ visningsverksamhet, publicering av årsberättelser, föreskrifter, råd och an­ visningar in. in., men anser liksom reservanterna inom kommittén, att den föreslagna byrån bör ingå som en avdelning inom skyddstekniska byrån. Även medicinalstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen och handelns arbetsgivareorganisation ansluta sig, såsom förut nämnts, till reservanternas förslag. Statskontoret yttrar, att de ärenden som skulle handläggas å upplysningsoch utbildningsbyrän äro antingen av den natur, att de lämpligen böra ingå bland de allmänna kansligöromålen, eller ock av sådan beskaffenhet, att deras handläggning bör ankomma på de befattningshavare, vilka omedel­ bart handha den centrala ledningen av yrkesinspektionen. Härom anför statskontoret vidare. Den förra gruppen av ärenden, till vilka kunna hänföras utarbetande, sammanställande och publicering av verksamhetsberättelser och rapporter, offentliggörande av nya eller ändrade lagbestämmelser o. d., sammanställ­ ning och publicering av arbetsrådets viktigare beslut m. in., anskaffandé, registrering och offentliggörande av litteratur och tidskriftsartiklar samt ordnande av bibliotek, synes därför böra överflyttas till den föreslagna administrativa byrån. Så torde även utan större olägenhet kunna ske med övriga ifrågavarande ärenden, i den mån de befinnas icke kunna handläg­ gas å skyddstekniska byrån eller eventuellt arbetstidsbyrån. Statens organisationsnämnd framhåller, att det icke torde råda något tvivel om att de av kommittén för den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån angivna arbetsuppgifterna äro mycket betydelsefulla. Organisationsnämnden ifrågasätter emellertid, om det icke vore lämpligt och till en början tillfyllest att för utbildnings- och upplysningsverksamheten inrätta en mindre avdelning ansluten till skyddstekniska byrån. Under alla förhål­ landen vore det denna byrå och under densamma lydande regionala organ, som i största utsträckning komme att ge material för verksamheten i fråga, och ett nära samarbete med den måste följaktligen uppehållas. En annan tänkbar lösning vore att avstå från att förlägga verksamheten till det nya ämbetsverket och i stället genom beviljande av anslag möjliggöra för arbetarskyddsnämnden eller föreningen för arbetarskydd att bedriva densamma. Det vore icke osannolikt, att friare former och större effektivitet därigenom skulle kunna åstadkommas. Kommitténs förslag rörande en administrativ byrå har för­ anlett erinringar huvudsakligen från statskontoret och statens organisa­ tionsnämnd.

Kiingl. Maj.ts proposition nr i8k. 41

Statskontoret yttrar, att av beskrivningen av byråns tillämnade arbets­ uppgifter att döma frågor om verkets organisation, personal, lokaler, arkiv m. m., komma att bli dominerande. Rörande omfattningen av övriga ären­ den — bortsett från sådana, som avsåge förslag till anvisningar, promemo­ rior och andra föreskrifter rörande arbetarskydd — vore det svårt att bilda sig en någorlunda bestämd uppfattning. Statskontoret hade därför övervägt, huruvida icke i betraktande av göromålens omfattning och beskaffenhet det skulle vara tillfyllest att inrätta en kansli- och (eller) kameralavdelning. Med hänsyn dels till storleken av den verket underställda lokalorganisatio­ nen och dels till statskontorets förslag om överflyttning av vissa ärenden från upplysnings- och utbildningsbyrån ville statskontoret emellertid icke motsätta sig inrättandet av en administrativ byrå. Statens organisationsnämnd anför, att det givetvis är svårt att i förväg bedöma omfattningen av ifrågavarande byrås arbetsuppgifter. Flertalet av de juridiska ärendena syntes dock röra sådana frågor, som borde behand­ las på arbetstids- och arbetarskyddsbyråerna, och medelsförvaltningen komme, såvitt av betänkandet kunde bedömas, i huvudsak att omfatta de till verkets förfogande ställda avlönings- och omkostnadsanslagen. Det finge därför ifrågasättas, om det icke — åtminstone till en början, till dess arbetsomfattningen kunde bättre överblickas — vore tillräckligt, att verket för de ifrågavarande arbetsuppgifterna utrustades med ett kameralkontor e. d. Detta skulle såsom en fristående avdelning sortera direkt under verks­ ledningen. Riksförsäkringsanstalten anser nödvändigt, att det nya ämbetsverket för­ ses med en administrativ byrå för handläggning av de ärenden kommittén angivit. Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att by­ rån benämnes kanslibyrån.

Departementschefen. Det torde vara lämpligt att i avbidan på närmare erfarenhet rörande den för arbetarskyddsstyrelsen lämpliga organisationen begränsa antalet byråer så starkt som möjligt. Jag är av detta skäl icke beredd att föreslå en så omfattande byråorganisation som den av kommittén och även i vissa re­ missyttranden föreslagna. Jag behandlar i det följande de i kommittéförslaget angivna grupper av ärenden, som skola ankomma på arbetarskyddsstyrelsen. Kommittén har föreslagit, att för handläggningen av arbetstidsärendena skall inrättas en särskild byrå, arbetstidsbyrån, i huvudsak motsvarande det nuvarande arbetsrådets kansli. Enligt förslaget skulle på byrån dessutom handläggas vissa ärenden, som nu handläggas av riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå men som ha nära anknytning till arbetstidsärendena.

42 Kungl. Maj. ts proposition nr 18k.

Kommitténs förslag i denna del har icke mött någon erinran under remiss­ behandlingen. Icke heller jag har någon erinran mot förslaget i denna del. För de skyddstekniska ärendena, vilka innefatta huvuddelen av de ären­ den som nu handläggas å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå, har kommittén föreslagit en särskild byrå, kallad skyddstekniska byrån. Denna byrå motsvarar sålunda närmast den nuvarande arbetarskydd sbyrån. En byrå med i huvudsak de för skyddstekniska byrån föreslagna arbetsuppgif­ terna erfordras uppenbarligen. Jag förordar, att denna byrå benämnes tek­ niska byrån. På denna byrå böra, förutom de av kommittén föreslagna ärendena, handläggas vissa ärenden som framgå av vad jag i det följande anför. Kommittén har vidare föreslagit, att uppgifter avseende tillsynen vid gru­ vor och stenbrott, sprängämnesinspektionen, skogs- och flottledsinspektionen samt tillsynen inom trafikväsendet skola sammanföras inom en av fyra avdelningar bestående byrå, specialinspektionsbyrån. Vid bifall till vad jag anfört rörande kommitténs förslag om inrättande av en gruvinspektion och överflyttning av sprängämnesinspektionen erfordras icke de av kommittén föreslagna gruv- och sprängämnesavdelningarna. De på arbetarskyddsstyrelsen ankommande ärenden, som avse tillsynen vid gruvor och stenbrott samt sprängämnesinspektionens verksamhetsområde, böra enligt min me­ ning kunna handläggas inom den av mig föreslagna tekniska byrån. De två övriga av kommittén föreslagna avdelningarna inom specialin­ spektionsbyrån, skogsavdelningen och trafikavdelningen, anser jag däremot böra upprättas. Skogsavdelningen skall enligt kommitténs förslag fylla en dubbel funktion, i det att avdelningen skall dels handlägga de centralt på arbetarskyddsstyrelsen ankommande ärendena rörande arbetarskyddet inom skogsbruket och vid flottning, dels ock utgöra inspektionsorgan för tillsynen beträffande nämnda yrkesområden inom det ena av de två distrikt, i vilka landet i ifrågavarande hänseende föreslås indelat. Den av kommit­ tén föreslagna organisationen innebär en förstärkning av tillsynsorganisationen för nämnda yrkesområden. Då en sådan förstärkning enligt min me­ ning är starkt påkallad, tillstyrker jag den föreslagna organisationen. In­ rättande av en särskild trafikavdelning har jag redan i det föregående till­ styrkt. Jag finner icke lämpligt, att nämnda båda avdelningar sammanföras till eller inordnas under en byrå. Den av riksförsäkringsanstalten ifrågasatta organisationen, nämligen att förlägga skogsavdelningen under tekniska byrån och ombilda trafikavdelningen till en fristående trafikbyrå anser jag ej heller godtagbar. I några remissyttranden har förordats, att avdelning­ arna skola inrättas såsom fristående sektioner, direkt underställda verkets chef. För en sådan lösning talar bl. a. det förhållandet, att de arbetsupp­ gifter, som tillkomma nämnda avdelningar, äro till sin beskaffenhet spe­ ciella och i övrigt tämligen väl avgränsade från de uppgifter, som skola

Kungl. Maj.ts proposition nr t8i. 43

åvila tekniska byrån. Därtill kommer, att avdelningarnas personal före­ trädesvis är inspekterande, vilket som regel icke torde bli fallet med byråns personal. Jag föreslår sålunda inrättande av fristående avdelningar för skogsbrukets och för trafikväsendets arbetarskyddsfrågor, båda direkt underställda verkets chef. Mot de föreslagna namnen på avdelningarna bär jag intet att erinra. I några remissyttranden har yrkats, att för handläggning av vissa medi­ cinska och sociala ärenden skall inrättas en särskild byrå även om yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan icke flyttas över till arbetarskyddsverket. Några remissinstanser ha biträtt reservanternas förslag, d. v. s. att en medicinsk avdelning och en avdelning för den kvinn­ liga yrkesinspektionen skola inrättas och anknytas till tekniska byrån. Det har jämväl ifrågasatts, huruvida icke den socialhygieniska avdelningen bör utgöra en fristående avdelning, direkt underställd verkets chef, eller ock anknytas till annan byrå. Den kvinnliga yrkesinspektionen har hittills i organisatoriskt avseende intagit en fristående ställning i förhållande till den allmänna yrkesinspek­ tionen. Såsom jag närmare utvecklar i det följande delar jag kommitténs uppfattning att den kvinnliga inspektionen på så sätt bör samordnas med den allmänna, att på varje inspektionsdistrikt stationeras en befattnings­ havare med uppgift att fullgöra de tillsynsuppgifter, som hittills ankom­ mit på den kvinnliga yrkesinspektionen. Dessa befattningshavare föreslås få titeln socialinspektörer. Då emellertid deras verksamhet har en speciell karaktär är det angeläget att den står under särskild central ledning. Detta önskemål skulle kunna tillgodoses på så sätt att en särskild avdelning för den centrala ledningen av socialinspektörernas verksamhet inrättas vid ämbetsverket. Då ifrågavarande tillsynsuppgifter skilja sig från de tekniskt betonade, som höra under tekniska byråns verksamhetsområde, finner jag det icke ändamålsenligt att denna avdelning inordnas i den tekniska byrån. Den bör enligt min mening vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens chef. Då arbetsuppgifterna icke äro strängt begränsade till de kvinnliga arbetstagarnas angelägenheter, torde beteckningen »kvinnliga yrkesinspek­ tionen» icke böra upprätthållas. Avdelningen torde därför böra benämnas sociala avdelningen. Någon fara för att denna beteckning skall vara ägnad att medföra eu förskjutning av verksamhetsområdet anser jag icke före­ ligga. Jag föreslår sålunda inrättandet av en tredje fristående avdelning, den sociala avdelningen. För handläggningen av de medicinska ärendena torde icke någon sär­ skild avdelning behöva inrättas. Läkarpersonalen bör enligt min mening stå utanför byrå- och avdelningsindelningen och vara direkt underställd arbetarskyddsstyrelsens chef. Frågor, som avse upplysning och utbildning på arbetarskyddets område, skola enligt kommitténs förslag handläggas å en särskild upplysnings- och

44 Knngl. Maj.ts proposition nr IXi.

utbildningsbyrå. Förenämnda reservanter inom kommittén ha förordat, att byrån skall inordnas som en avdelning under skyddstekniska byrån. Kom­ mittéförslaget i denna del har tillstyrkts i några remissyttranden. Riksförsäkringsanstalten har i likhet med ytterligare några remissinstanser för­ ordat det av reservanterna framlagda förslaget. Statskontoret har ifråga­ satt, huruvida icke en stor del av de ärenden, som skola ankomma på den av kommittén föreslagna byrån, böra överflyttas till ämbetsverkets admi­ nistrativa byrå. På arbetarskyddets område bedrives f. n. en värdefull upplysningsverk­ samhet av arbetsmarknadens huvudorganisationer, bl. a. genom arbetarskyddsnämnden men även genom andra sammanslutningar. Innan erfaren­ het vunnits av möjligheterna att ytterligare utveckla denna frivilliga verk­ samhet, torde återhållsamhet böra iakttagas i fråga om utbyggandet av den upplysningsverksamhet, som förutsättes vara knuten till verket. Jag kan därför icke f. n. tillstyrka, att för här åsyftade ändamål inrättas en sär­ skild byrå eller avdelning. Viss särskild personal för nämnda arbetsuppgif­ ter synes mig dock erforderlig. Denna personal synes lämpligen, i överens­ stämmelse med vad statskontoret förordat, böra ingå i den kanslibyrå jag i det följande föreslår. För fullgörande av administrativa och kamerala uppgifter har kommit­ tén föreslagit inrättande av en särskild administrativ byrå. Kommitténs för­ slag i denna del har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Sta­ tens organisationsnämnd har dock ifrågasatt, huruvida icke — åtminstone til! en början — ett fristående kameralkontor, direkt underställt verkets chef, är tillräckligt för ifrågavarande arbetsuppgifter. Vid sidan av den tekniska tillsynsverksamhet, som är yrkesinspektionens huvuduppgift, förekomma inom den nuvarande arbetar sk ydd sbyrån i icke ringa utsträckning ärenden, som kräva juridiskt-administrativt skolad per­ sonal. Vidare kommer en icke obetydlig lokal organisation att vara under­ ställd arbetarskyddsstyrelsen. Med hänsyn härtill synes det motiverat, att i enlighet med kommitténs förslag en särskild byrå med administrativa och kamerala uppgifter inrättas. Såsom nyss anförts anser jag lämpligt, att denna byrå även svarar för ärenden avseende upplysnings- och undervis­ ningsverksamhet rörande arbetarskyddet. Jag tillstyrker alltså, att för handläggningen av angivna ärenden tillska­ pas en särskild byrå. Jag förordar, att denna benämnes kanslibyrån. Enligt mitt förslag skall arbetarskyddsstyrelsen alltså bestå av tre by­ råer, nämligen en arbetstidsbijrå, huvudsakligen för ärenden enligt arbets­ tidslagarna, en teknisk byrå för skyddstekniska m. fl. ärenden samt en kanslibyrå för administrativa och kamerala ärenden ävensom ärenden rö­ rande upplysnings- och utbildningsverksamhet. Vid sidan av byråerna skola finnas en social avdelning, en skogsavdelning och en trafikavdelning. Utan­ för byrå- och avdelningsindelningen skola styrelsens läkare stå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'r. 45

Partsrepresentanter i arbetarskyddsstyrelsen in. m.

Kommitténs förslag. Frågan om representation för arbetsmarknadens parter vid handläggning av arbetarskyddsärenden har i vissa tidigare sammanhang varit föremål för överväganden. En kort redogörelse härför lämnas av kommittén å s. 37 —38 i betänkandet. Kommittén har föreslagit, att det nya arbetarskyddsverket i princip skall organiseras som ett centralt ämbetsverk med en generaldirektör såsom chef och såsom ledamöter cheferna för de av kommittén föreslagna sex byråerna. Vissa ärenden skola emellertid enligt förslaget handläggas under medver­ kan av representanter för arbetsgivare och arbetare. Härvid har kommittén förutsatt, att arbetstidsärendena i samma omfattning som hittills skola handläggas av arbetsrådet i dess i arbetstidslagarna föreskrivna samman­ sättning. Vad angår arbetarskyddsärendena har kommittén ansett att vissa dylika ärenden av större vikt eller mera allmänt intresse likaledes skulle handläggas med partsrepresentanter. Kommittén har därvid ansett, att åt det nuvarande arbetsrådet skulle uppdragas att jämväl pröva och avgöra dessa ärenden.

Departementschefen. Kommitténs förslag i här förevarande avseende har även samband med vissa lagtekniska frågor. Jag kommer därför att upptaga detsamma till särskild behandling i samband med framläggande av förslag till lag­ stiftning om överflyttande å arbetarskyddsstyrelsen av arbetsrådets upp­ gifter och befogenheter. I denna ordning vill jag endast anmäla, att jag funnit kommitténs förslag om beredande av representation för arbets­ marknadens parter vid avgörandet av vissa arbetarskyddsfrågor i sak vara välmotiverat, ehuru den formella utformningen av förslaget företer åtskil­ liga bristfälligheter. I huvudsaklig överensstämmelse med kommittén för­ ordar jag, att i vissa på arbetarskyddsstyrelsens prövning ankommande ärenden styrelsen skall bestå av, förutom en eller flera befattningshavare hos styrelsen, representanter för arbetsgivare och arbetstagare, utsedda i enlighet med vad hittills gällt rörande utseende av sådana ledamöter i ar­ betsrådet. Nuvarande regler angående arbetsrådets handläggning av ärende, som ankommer på rådet att avgöra, skola vara normerande även för arbe­ tarskyddsstyrelsens prövning av frågor, som skola avgöras med partsrepre­ sentanter. 1 ärendets avgörande skola sålunda deltaga högst sju ledamöter, varav fyra partsrepresentanter. Styrelsen skall dock vara beslutför med fem ledamöter eller, om alla äro ense om beslutet, med fyra ledamöter. Vid besluts fattande skola dock alltid lika antal representanter för arbetsgivar-

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

och arbetarsidan vara närvarande. Styrelsens chef skall intaga samma ställning som nu tillkommer arbetsrådets chef och såsom ordinarie opar­ tiska ledamöter i rådet skola tjänstgöra den eller de befattningshavare Konungen därtill utser. I enlighet med vad kommittén ansett förutsätter jag vidare, att bland suppleanterna för arbetstagarrepresentanterna en leda­ mot skall utses efter förslag av tjänstemännens centralorganisation för att tillgodose tjänstemännens intresse av representation vid avgörandet av ar­ betstids- och arbetarskyddsärenden. Rörande den närmare utformningen av detta förslag och motiveringen därför torde jag få hänvisa till vad jag anfört i samband med förenämnda lagstiftningsfråga. Vad beträffar frågan om ersättning åt partsrepresentanterna återkommer jag därtill i det följande.

Chefstj änsterna.

Nuvarande organisation och kommitténs förslag. Kommittén har i sitt betänkande använt de före den 1 juli 1947 tilläm­ pade löneplans- och lönegradsbeteckningarna. Dessa beteckningar använ­ das i det följande vid återgivande av kommitténs förslag och yttranden däröver. En av de s. k. opartiska ledamöter, som ingå i det nuvarande arbetsrådet, skall vara rådets ordförande och chef. Befattningen innehaves f. n. av rå­ dets byråchef. Denne uppbär utöver lön såsom byråchef ett årsarvode av 4 008 kronor. Kommittén föreslår, att generaldirektören för det nya ämbetsverket skall vara placerad i lönegrad C 12 samt tillsättas medelst förordnande för högst sex år i sänder. Kommittén har vidare behandlat frågan om byråchefernas löneställning och därvid övervägt, huruvida dessa borde upptagas i den för byråchefer inom statsförvaltningen vanliga lönegraden A 30 — i vilken lönegrad ar­ betsrådets byråchef och chefen för riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå äro placerade — eller om de borde avlönas enligt C-planen. Kommittén har ifrågasatt, om ej vissa byråchefsbefattningar lämpligen borde placeras å C-planen. Med åberopande av bl. a. den omständigheten, att statsmakterna ännu icke tagit ställning till byråchefs- och rådstjänster­ nas lönefråga, föreslår kommittén emellertid, att ämbetsverkets byråchefs­ befattningar tills vidare upptagas i lönegrad A 30. Chefen för arbetshygieniska byrån skulle dock därutöver erhålla visst tilläggsarvode.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 47

Yttranden. Kommitténs förslag angående generaldirektörsbefattningen har icke mött erinran i remissyttrandena. I vissa yttranden har föreslagits inrättande av en överdirektör sbefattning. Riksförsäkringsanstalten, som anser att till den föreslagna skyddstekniska byrån i stor utsträckning böra överflyttas de arbetsuppgifter vilka enligt kommitténs förslag skulle åvila byrån för specialinspektion, har så­ lunda bl. a. anfört. För såväl arbetsgivare som arbetstagare är det självfallet av vikt, att tilllämpningen av arbetarskyddslagstiftningen sker efter enhetliga linjer över hela landet. Men det är även för tillsynsorganen och deras verksamhet av stor betydelse, att tillämpningen blir så enhetlig och invändningsfri som möjligt. För att nå detta mål torde enligt riksförsäkringsanstaltens mening bliva nödvändigt, att tillsynsverksamheten ställes under enhetlig kontroll och ledning inom chefsmyndigheten. Med hänsyn till de mångahanda och krävande ämbetsuppgifter, som komma att åvila generaldirektören, kan det icke förväntas, att denne kan ägna dessa uppgifter tid och krafter i den utsträckning, som skulle erfordras. Med hänsyn härtill föreslår anstal­ ten, att chefen för skyddstekniska byrån erhåller ställning som överdirek­ tör och att han i denna egenskap har att utöva överinseende över arbetsinspektionen i dess helhet. Härigenom skulle vinnas överensstämmelse med den organisation, som genomförts i generalpost-, telegraf- och järnvägs­ styrelserna, där överdirektörerna samtidigt äro chefer för respektive sty­ relsers viktigaste byråer. Anstalten föreslår, att befattningen såsom överdirektör och chef för skyddstekniska byrån placeras i lönegrad C 9. Även yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift anse, att skyddstekniska byråns chef bör vara överdirektör men föreslå, att befatt­ ningen uppföres i lönegrad C 10. överdirektören borde vara generaldirek­ törens ställföreträdare. Samtliga yrkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen biträda förslaget om inrättande av en överdirektörsbefattning, vilken dock ej borde knytas till viss byrå. Befattningen borde placeras i lönegrad C 11. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening ansluta sig till detta förslag. Kommitténs förslag rörande byråchefstjänsterna har även i övrigt föranlett erinringar i vissa yttranden. Riksförsäkringsanstalten anser, att en höjning av de av kommittén före­ slagna lönerna är påkallad och att lönegradsplaceringarna inom statens affärsdrivande verk därvid närmast böra tjäna som jämförelse. Statens organisationsnåmnd biträder förslaget att såsom chef för arbetstidsbyrån skall finnas en byråchef. Byrån för skyddstekniska ärenden, av organisationsnämnden kallad arbetarskyddsbyrån, bör med hänsyn till

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

arbetsområdets omfattning och vikten av att som chef för denna byrå för­ värva en väl kvalificerad kraft, enligt nämndens förslag förestås av en byrå­ chef (ev. överingenjör) i högre lönegrad än vad kommittén föreslagit. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår på av kommittén anförda skäl, att byråchefsbefattningarna måtte uppföras å C-planen. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att de tekniska byråcheferna inom verket böra vara placerade i lönegrad A 34, för såvitt det icke skulle anses lämpligare att överföra dem på C-planen. Yrkesinspektörerna m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, statsverkens ingenjörsförbund samt yrkesinspektionens ingenjör sförening åberopa till jämförelse de lönegradsplaceringar, som gälla för teknisk personal vid vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, och uttala, att de tekniska byråcheferna å skyddstekniska och landtrafikbyråerna böra vara placerade i lönegrad C 9 resp. C 7.

Departementschefen. Vad till en början angår den av kommittén föreslagna generald irektörsbefattningen torde jag få anföra följande. Det centrala arbetarskyddsverket får vid bifall till mitt förslag en avsevärt mera begränsad organisation än den av kommittén föreslagna. Verket bör enligt min mening detta oaktat stå under ledning av en generaldirektör. Härför talar icke blott arbetarskyddets allmänna betydelse utan även den särskilda omständig­ heten, att verkets chef avses skola fungera som ordförande i motsvarigheten till det nuvarande arbetsrådet. Med hänsyn till arten av de uppgifter, som i denna egenskap ankomma på verkschefen, framstår det som speciellt ange­ läget, att de rekryteringsmöjligheter, som en generaldirektörsbefattning er­ bjuder, stå till förfogande. Befattningen bör placeras i den nuvarande mot­ svarigheten till den av kommittén föreslagna lönegraden eller i lönegrad Cp 19. Det är givetvis angeläget, att yrkesinspektionens verksamhet följer en­ hetliga linjer över hela landet. Det bör vara en viktig uppgift för general­ direktören och byråcheferna att utöva tillsyn häröver. Denna uppgift torde dock icke vara tillräcklig motivering för inrättande av en särskild överdirektörstj änst vid arbetarslcyddsstyrelsen eller för att ge en av byråcheferna en särställning i lönehänseende. De i några yttranden fram­ lagda förslagen av sådan innebörd kan jag alltså icke tillstyrka. Däremot bör den av byråcheferna, vilken vid förfall för generaldirektören skall fun­ gera som ordförande i styrelsen vid kollegial behandling av arbetstids- m. fl. ärenden, med sedvanligt arvode förordnas att vara ställföreträdare för ge­ neraldirektören. Vad angår byråchefstjänsterna har kommittén övervägt att föreslå placering å den tidigare C-planen med förordnande för viss tid men har stannat för att föreslå placering i A 30 dvs. numera Ca 33. I några

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 40

yttranden har C-pianen förordats. .lag finner för min del icke tillräcklig anledning föreligga för att beträffande någon av byråchefstjänsterna av­ vika från den för sådana tjänster vanliga placeringen. Chefsbefattning­ arna å arbetstids- och tekniska byråerna torde böra vara ordinarie tjän­ ster och sålunda uppföras i Ca 33. Befattningen som chef för kansli­ byrån bör däremot intill dess att viss erfarenhet av den nya organisationen föreligger vara extra ordinarie och sålunda uppföras i Ce 33.

Personalorganisationen inom byråer och avdelningar m. m.

Allmänt rörande personalorganisationen.

Kommitténs förslag. Kommittén har behandlat anställnings-, befordrings- och löneförhållan­ dena för de personalgrupper, som f. n. äro representerade inom arbetarskyddsbyrån och yrkesinspektionen. Rörande den tekniska personalen har kommittén härvid anfört bl. a. följande. Det å arbetarskyddsbyrån och inom yrkesinspektionen förekommande arbetet ställer på grund av sin art och omfattning höga fordringar på den tekniska personalen såväl i fråga om teknisk kunskap och praktisk erfa­ renhet som beträffande personliga egenskaper. Av den högskoleutbildade ingenjörspersonalen fordras i allmänhet före anställning minst fyra års praktisk erfarenhet inom sådan verksamhet, som kan anses ägnad att ut­ göra lämplig förberedelse för tjänsten. Denna fordran i förening med de relativt små möjligheter till löneförbättring och befordran, som kunna er­ bjudas vederbörande vid nyanställning, har medfört, att det ej sällan upp­ stått svårigheter att på tillfredsställande sätt rekrytera de tekniska befatt­ ningarna. Dessa svårigheter ha särskilt under de senaste åren gjort sig starkt kännbara, och för att över huvud taget kunna få vissa ingenjörsbefattningar besatta, har det varit nödvändigt att avsevärt nedsätta eller helt avskriva nämnda fordran på praktisk erfarenhet, vilket givetvis varit till stor nackdel för arbetet. De ovissa och i övrigt relativt ogynnsamma befordringsmöjligheterna för den högskoleutbildade ingenjörspersonalen ha likaledes medfört, att det under de senaste åren varit mycket svårt att be­ hålla dugliga befattningshavare. EU icke obetydligt antal civilingenjörer ha därför avgått ur tjänsten för att tillträda annan anställning utom arbe­ tarskyddsbyrån eller yrkesinspektionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts yttrar kommittén. För att möjliggöra eu tillfredsställande rekrytering av den tekniska ar­ betskraften inom det nya ämbetsverket borde begynnelselönen följaktligen bestämmas så, all den någorlunda överensstämmer med vad en i teoretiskt och praktiskt hänseende lika kvalificerad högskoleutbildad ingenjör har eller erhåller i lön i annan tjänst. Detta innebär, att om för anställning å arbetsrådet eller inom arbetsinspektionen förutsättes 4 års praktisk erfa­ renhet, begynnelselönen bör motsvara vad eu civilingenjör med denna prak­ tiska utbildning har i lön i den allmänna arbetsmarknaden. 4 Hihang till riksdagens protokoll 194-8. I sand. Nr 184.

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 181.

Kommittén anför emellertid, att viss försiktighet bör iakttagas vid upp­ görande av ämbetsverkets personal- och avlöningsstat. Kommittén uttalar sig därför för en relativt begränsad förbättring av personalens löneställning. Närmare redogörelse härför lämnas vid behandlingen av personalorgani­ sationen å resp. byrå eller avdelning. Kommittén understryker vikten av att den tekniska personalen tillför­ säkras en befordringsgång, som gör det möjligt för det nya ämbetsverket att förvärva och behålla verkligt kvalificerad arbetskraft. Med hänvisning till det utredningsuppdrag, som anförtrotts åt 1944 års personalutredning, har kommittén dock ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om den högskoleutbildade ingenjör sper sonalens befordringsgång. Kommittén berör också den möjlighet, som vissa ämbetsverk ha att själva i fall av behov anställa icke-ordinarie personal upp till viss angiven lönegrad. Kommittén anser, att det ur rekryteringssynpunkt vore av bety­ delse, om sådan befogenhet kunde tillerkännas det nya ämbetsverket. Detta finge därigenom viss möjlighet att anpassa anställningsvillkoren efter de faktiska förhållandena på arbetsmarknaden. Även med hänsyn till svårig­ heten att vid uppgörande av förslag till ämbetsverkets organisation bedöma personalbehovet, i synnerhet som det vore svårt att nu fastställa omfatt­ ningen av de arbetsuppgifter, som komme att åläggas verket genom till­ komsten av den vidgade och skärpta skyddslagstiftningen, syntes det kom­ mittén önskvärt, att möjlighet bereddes verket att självt anställa det antal icke-ordinarie befattningshavare, som prövades erforderligt. Dylik befo­ genhet borde medgivas för lönegrader upp till Eo 24. I övrigt torde jag i förevarande spörsmål få hänvisa till den å s. 51—55 i betänkandet lämnade redogörelsen.

Yttranden. Kommitténs uttalanden och förslag rörande den tekniska perso­ nalens anställnings- och löneförhållanden m. m. ha i remissyttrandena föranlett följande erinringar. Riksförsäkringsanstcilten anför bl. a. Oaktat kommittén funnit, att löneförmånerna och befordringsmöjligheterna för det nya verkets personal måste förbättras, så att de motsvara vad som erbjudes i den allmänna marknaden, och även insett vikten av att goda arbetskrafter tillföras ämbetsverket, har kommittén likväl föreslagit endast en mindre uppflyttning av löneplaceringarna. Med hänsyn till de kompetensfordringar, som ställas på ingenjörspersonalen inom det nya verket, torde de av kommittén förordade lönegraderna, även sedan dessa omplacerats enligt den nya löneskalan, dock icke komma att medföra löne­ förmåner vilka någorlunda stå i nivå med löneförmånerna för ingenjörspersonal med motsvarande kompetens inom civil verksamhet. Anstalten anser därför, att en höjning av de föreslagna lönerna är påkallad och att löneplaceringarna inom statens affärsdrivande verk därvid närmast böra tjäna som jämförelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b. 51

Bl. a. med hänsyn till att resultatet av utredningen rörande avlöningsoch rekryteringsförhållandena för teknisk personal i statens tjänst först borde avvaktas har anstalten emellertid vid ställningstagande till kommitté­ förslaget i allmänhet anslutit sig till de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna. Vissa personalorganisationer ha framlagt detaljerade förslag till befordringsgång för den tekniska personalen. I anslutning till kommitténs uttalande angående befogenhet för det nya ämbetsverket att självt inrätta extra ordinarie befattningar upp till lönegrad Eo 24 har allmänna lönenämnden framhållit, att enligt lönenämndens förmenande anledning saknades att för den ifrågavarande myndigheten göra undantag från den för de civila verken i övrigt gällande bestämmelsen, nämligen att verken ägde inrätta befattningar upp till Eo 20. En ledamot av lönenämnden anför i särskilt yttrande bl. a. följande. Inrättandet av det nya arbetsrådet förutsätter en omedelbar fördubbling av antalet anställda. Då det redan nu visat sig så gott som omöjligt att med nuvarande löneförmåner till yrkesinspektionen knyta erforderlig tek­ nisk personal, synes en överarbetning av de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna bliva nödvändig, om tillräckliga förutsättningar skola skapas för ett upporganiserande av det planerade nya ämbetsverket. I

I detta sammanhang må även omnämnas vissa allmänna uttalan­ den rörande personalorganisationens omfattning. Statens organisationsnåmnd anför sålunda bl. a., att det vore vanskligt att i förväg bedöma behovet av personaluppsättning vid byråerna och av­ delningarna. En effektivisering av arbetarskyddet vore dock nödvändig och en förstärkning av personalen därför erforderlig. Organisationsnämnden anser emellertid den föreslagna personaluppsättningen otillfredsstäl­ lande motiverad och sannolikt väl högt tilltagen och vill för sin del till­ råda, att personalorganisationen uppbygges successivt, sedan behovet i praktiken konstaterats. Därvid borde även möjligheterna till rationalise­ ring av arbetet noga undersökas. Byggnadsstyrelsen och skogsstyrelsen ha, utan närmare granskning av organisationsförslagets detaljer, ifrågasatt, huruvida icke organisationen erhållit en alltför betydande omfattning. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller däremot, att såvitt länsstyrel­ sen kunde bedöma kommitténs förslag till organisation syntes på ett till­ fredsställande sätt ha tillgodosett den centrala myndighetens behov av kva­ lificerad personal. Landsorganisationen finner kommitténs förslag om ämbetsverkets per­ sonalorganisation i stort sett väl avvägt.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 18'i.

Departementschefen. Kommittén har gjort vissa allmänna uttalanden angående anställningsoch avlöningsförhållandena för främst viss teknisk personal. Härvid har kommittén bl. a. framhållit, att avsevärda svårigheter mött att rekrytera kvalificerad personal till den nuvarande arbetarskyddsorganisationen. Nämnda rekryteringssvårigheter ha utan tvivel minskat organisationens effektivitet. De ha emellertid sedan kommittébetänkandet framlades för­ anlett vissa åtgärder för att förbättra löneställningen för den tekniska per­ sonalen hos den nuvarande arbetarskyddsbyrån. Jag finner det angeläget, att rekryteringen ytterligare underlättas. Jag kan dock icke nu förorda några generella förbättringar i fråga om lönegradsplaceringen för de ifråga­ varande tjänsterna. De från personalhåll framförda förslagen om reglering av befordringsgången för viss ingenjörspersonal torde icke böra föranleda någon åtgärd i avbidan på ställningstagande till 1944 års personalutrednings förslag i ämnet (SOU 1947:58). Såsom i allmänna lönenämndens yttrande framhållits bör nu ifrågava­ rande verk icke tillerkännas vidsträcktare befogenhet att anställa icke­ ordinarie befattningshavare än som tillkommer andra motsvarande verk. I det följande behandlar jag omfattningen av personalorganisationen och dennas utformning i övrigt — bortsett från byråchefsbefattningarna och biträdespersonalen — inom de för arbetarskyddsstyrelsen av mig föreslagna byråerna m. m. Frågan om behov av och löneställning för biträdespersonal i nuvarande 15 lönegraden och lägre löneställning upptager jag till behand­ ling i ett sammanhang efter det byråernas och avdelningarnas personal­ organisation behandlats. En tablå över nuvarande och av mig föreslagen personalorganisation fogas till detta protokoll (bil. 1).

Arbetstidsbyrån. Nuvarande organisation. Det nuvarande arbetsrådets kanslipersonal omfattar, bortsett från biträ­ despersonal i kansliskrivares och lägre löneställning, följande befattnings­ havare. (De före den 1 juli 1947 tillämpade lönegradsbeteckningarna an­ givas inom parentes.) 1 byråchef1 Ca 33 (A 30) 1 förste byråsekreterare Ca 29 (A 26) 1 » » Ce 29 (Eo 26) 1 byråsekreterare Ca 24 (A 21) 1 amanuens 1

1 Befattningen innehaves av ordföranden och chefen för arbetsiådet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 53

Kommitténs förslag. Kommittén framhåller beträffande personalbehovet å arbetstidsbyrån, att även med den av kommittén föreslagna utökningen av byråns arbets­ uppgifter i förhållande till det nuvarande arbetsrådets, det för beredning och föredragning av ärenden syntes vara tillräckligt med den nuvarande personalen, nämligen 2 förste byråsekreterare, 1 byråsekreterare och 1 amanuens. Kommittén föreslår — med hänsyn till att i samband med den föreslagna omorganisationen än flera arbetsuppgifter komme att åläggas arbetstids­ byrån — att den extra ordinarie befattningen som förste byråsekreterare, vilken tillkommit 1939, skall uppföras på ordinarie stat. Enligt kommitténs förslag skulle arbetstidsbyråns personalbestånd komma att bli följande förutom biträdespersonal.

1 amanuens

Yttranden. Kommitténs förslag rörande personalorganisationen å arbetstidsbyrån har i allmänhet lämnats utan erinran. Arbetsrådet har sålunda intet att erinra mot förslaget. Civila statsförvaltningens tjånstemannaförbund anser dock, att då en­ ligt kommitténs förslag åtskilliga nya arbetsuppgifter skola tillföras byrån juristpersonalen behöver förstärkas. Sålunda måste, framhåller förbundet, ytterligare en byråsekreterartjänst i lönegrad A 21 anses erforderlig.

Departementschefen. Med hänsyn till att de uppgifter, som f. n. åvila arbetsrådets byråchef i dennes egenskap av ordförande och chef för rådet, delvis torde komma att överflyttas på arbetarskyddsstyrelsens chef samt att administrativa och kamerala ärenden skola handläggas inom styrelsens kanslibyrå, anser jag, att arbetstidsbyråns personalorganisation bör kunna minskas i förhållande till det nuvarande arbetsrådets. Jag förordar därför, att den extra ordinarie förste byråsekreterarbefattningen indrages. 1 övrigt tillstyrker jag kom­ mitténs förslag. Vid bifall till den av mig föreslagna personalorganisationen för arbets­ tidsbyrån skulle denna alltså bestå av 1 byråchef (Ca 33), 1 förste byrå­ sekreterare (Ca 29), 1 byråsekreterare (Ca 24) och 1 amanuens.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i.

senare år medfört, att såväl arbetsgivare som arbetstagare i allt större ut­ sträckning bos arbetarskyddsbyrån anhålla om avgöranden och utlåtanden i arbetarskyddsfrågor. Den skärpta lagstiftningen beträffande maskintill­ verkares och -försäljares skyldigheter i skyddshänseende har likaledes för­ anlett en väsentlig ökning av byråns arbetsbörda. Visserligen har byrån tillförts ökad arbetskraft såväl år 1939 som 1944 och 1946 men till följd av nämnda omständigheter har byråns arbetskraftsbehov ändock icke bli­ vit tillräckligt tillgodosett. Arbetsbelastningen å byrån i avseende på tek­ niska ärenden är enligt vad som för kommittén uppgivits f. n. sådan, att befattningshavarna måste huvudsakligen ägna sig åt handläggningen a^ löpande ärenden, medan andra för arbetarskyddet viktiga arbetsuppgifter bliva i betänklig grad eftersatta eller tills vidare måste anstå. Sålunda har utarbetandet av anvisningar och andra föreskrifter till skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete, av ritningar och principskisser över standardskydd in. in. icke kunnat ske i erforderlig utsträckning. Sedan länge planerad revision av äldre anvisningar angående skydd mot yrkesfara har även måst uppskjutas. Vidare har den praktiska tillämpningen av 6a § i arbetar­ skyddslagen blott i begränsad omfattning kunnat följas och övervakas. Framställningar till arbetarskyddsbyrån om att medverka i vissa tekniska utredningsarbeten, som vore av stor vikt ur arbetarskyddssynpunkt och som borde utföras i samarbete med byrån, ha även måst avböjas på grund av den föreliggande stora arbetsbelastningen på byrån. Till följd av den otillräckliga arbetskraften har eu betydande anhopning av ärenden upp­ stått på byrån och denna har ej sällan fått mottaga klagomål över den långsamma behandlingen av ärenden, och detta icke blott från arbetsgivare, tillverkare, organisationer och myndigheter utan även från tillsynsorganen, vilkas verksamhet är beroende av byråns såväl ledning som stöd. Förhål­ landena ha medfört, att ehuru byrån borde i största möjliga mån tillvara­ taga arbetarskyddets intressen den i stället nödgas att i viss utsträckning söka motverka, att arbetsbördan ytterligare ökas.

Kommittén har härefter till en början behandlat behovet av teknisk per­ sonal å den av kommittén föreslagna skyddstekniska byrån. För fullgörande av de arbetsuppgifter, som åligga arbetarskyddsbyrån, biträdes byråchefen närmast av två byrådirektörer. På den ene av dessa, den ordinarie byrådirektören, ankommer främst handläggning av allmänna skyddstekniska och yrkeshygieniska ärenden samt ärenden rö­ rande ångpannor och andra tryckkärl, hissar, kranar och andra transport­ anordningar samt svetsning. Denna byrådirektör är därjämte byråchefens ställföreträdare såväl i fråga om det tekniska arbetet på byrån som beträf­ fande överinseendet över lillsynsorganens verksamhet. På den extra ordi­ narie byrådirektören ankommer huvudsakligen handläggning av ärenden, som avse tillverkare, försäljare ocli upplåtare av maskiner, redskap in. in. (6 a §-ärenden). Kommittén föreslår, att de arbetsuppgifter, som ankomma på den först­ nämnda byrådirektören, fördelas på ytterligare en byrådirektör, och att åt denne lämpligen anförtros handläggningen av ärenden, som avse tryckkärl och transportanordningar samt svetsning.

5G

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Kommittén föreslår vidare, att de båda nuvarande byrådirektörsbefattningarna med hänsyn till de med befattningarna förenade kvalificerade och ansvarsfulla arbetsuppgifterna skola placeras i lönegrad A 29. Även den nuvarande extra ordinarie befattningen föreslås alltså uppförd på ordinarie stat. Placeringen i 29 lönegraden synes kommittén jämväl motiverad för att förhindra, att innehavare av byrådirektörsbefattning vid första lägliga tillfälle lämnar sin tjänst för en yrkesinspektörsbefattning, vilken av kom­ mittén likaledes föreslås böra uppflyttas till lönegrad A 29. För arbetets effektivitet och kontinuitet är det, framhåller kommittén, av stor vikt att byråns byrådirektörsbefattningar icke växla innehavare oftare än som är oundgängligen påkallat. Den till nyinrättande föreslagna byrådirektörsbefattningen föreslås placerad i A 28. Byrådirektörstjänsterna borde liksom nu besättas med ingenjörer med minst samma kvalifikationer som erford­ rades för yrkesinspektörsbefattning. Kommittén föreslår vidare, att å byrån skola finnas 8 förste byrå­ ingenjörer, samtliga i A 26. För tillgodoseende av yrkesinspektionens behov av eiektroteknisk sak­ kunskap och samverkan med kommerskollegii elektriska byrå resp. statens elektriska inspektion i frågor, som gälla säkerheten vid elektriska starkströmsanläggningar i fabriker, verkstäder in. in. föreslår kommittén, att til! skyddstekniska byrån knytes eu förste byråingenjör med speciell ut­ bildning och erfarenhet i dylika frågor. Detta förslag borde enligt kom­ mitténs mening beaktas vid tillsättandet av förenämnda förste byråingen­ jör stjänster. Kommittén föreslår, att antalet b yråingenjöre r skall utgöra 4, vai av 2 ordinarie och 2 extra ordinarie. Befattningarna anses böra upp­ flyttas till den tidigare 22 lönegraden. Vidare föreslår kommittén, att å byrån sivola finnas 2 tekniska amanuensbefattnin g a r, placerade i lönegrad Ex 20. Kommittén föreslår härjämte, att å skyddstekniska byrån inrättas två ritarbefattningar i Ko 18. Kommittén har övervägt, huruvida icke den å arbetarskyddsbyrån syssel­ satta juridiskt utbildade personalen skulle kunna överflyttas till annan byrå eller åtminstone minskas med hänsyn till att vissa ärenden av juri­ disk innebörd ävensom vissa administrativa arbetsuppgifter enligt kom­ mitténs förslag skola överflyttas från arbetarskyddsbyrån till det nya äm­ betsverkets ai netstidsbyrå resp. administrativa byrå. Oaktat denna över­ flyttning koinine dock att å den nya byrån finnas vissa ärenden, vilka borde anföitros personal med juridisk-administrativ utbildning, såsom ärenden rörande tolkning eller tillämpning av arbetarskyddslagen, angående arbets­ givaransvarets överflyttning till särskild arbetsföreståndare samt beträf­ fande eftergifter från lagens bestämmelser om minimiålder för användande i arbete. Juridiskt biträde erfordrades därjämte i vissa andra ärenden. Det

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

tionens personal utökats. Anstalten föreslår därför, att den av kommittén angivna personaluppsättningen förstärkes, förslagsvis med 2 amanuenser. Anstalten, som avstyrkt överflyttning till det nya ämbetsverket av folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, föreslår, att för tillgodoseende av det mera omedelbara behovet av kemisk-teknisk sakkunskap inom ver­ ket en högskoleingenjör med kemisk-teknisk utbildning och erfarenhet kny­ tes till skyddstekniska byrån såsom förste byråingenjör. Anstalten uttalar vidare, att det med hänsyn till omfattningen av de arbetsuppgifter, som komme att åvila dels den av kommittén föreslagna förste byråingenjören å avdelningen, dels ock den föreslagna ingenjören med elektroteknisk utbildning, icke syntes möjligt att, såsom kommittén förutsatt, kombinera dessa båda befattningar. Man måste därför räkna med att en särskild förste byråingenjörsbefattning inrättas för den före­ slagna elektroingenjören. Beträffande maskinavdelningen anför anstalten bl. a., att försäljare och importörer alltmer funnit angeläget att begära granskning av såväl konstruktionsritningar och hållfasthetsberäkningar som av färdigställda an­ ordningar ävensom skriftligt utlåtande över sådan granskning. Detta granskningsarbete vore i regel krävande och fordrade avsevärd tid. Även köpare av maskiner eller andra tekniska anordningar hade i allt större om­ fattning vänt sig till anstaltens arbetarskydd sbyrå för erhållande av ut­ låtande beträffande anordningar, som de avsåge att inköpa. Vidare fram­ håller anstalten, att vid antagande av lagförslaget arbetsuppgifterna sanno­ likt komme att i avsevärd mån ökas. Anstalten föreslår, att avdelningen tillföres ytterligare en förste byråingenjörsbefattning. Angående avdelningen för tryckkärl och transportanordningar anför an­ stalten bl. a., att sedan bestämmelsen i 6 a § lagen om arbetarskydd till­ kom, tryckkärl särendenas antal starkt ökat till följd av att tillverkare och försäljare i allt större utsträckning begärt anstaltens utlåtande, huruvida av dem levererade tryckkärl kunde anses erbjuda sådan säkerhet, som fordrades enligt nämnda lagrum. Arbetet med granskning av sådana kon­ struktioner hade blivit allt mera omfattande och samtidigt ansvarsfullare. Anstalten anser nödvändigt, att för handläggning av ärenden rörande tryck­ kärl beräknas en förste byråingenjör utöver vad kommittén föreslagit. Gentemot förslaget att å avdelningen skulle handläggas jämväl ärenden rörande hissar, kranar och andra transportanordningar framhåller anstal­ ten bl. a., att under senare år två av arbetarskyddsbyråns byråingenjörer till icke oväsentlig del av sin arbetstid biträtt byråchefen och den ordinarie byrådirektören med handläggning av sådana ärenden. Trots den arbets­ kraft, som sålunda använts för hithörande arbetsuppgifter, hade likväl en betydande anhopning av dessa ärenden ägt rum. Anstalten, som anser, att en fortgående kraftig stegring av antalet arbetsuppgifter rörande hissar och andra transportanordningar är att förvänta, beräknar, att utöver vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 59 kommittén föreslagit en förste byråingenjör och en byråingenjör erfordras för dessa ärenden. Med hänsyn till de omfattande och krävande arbetsuppgifter, som komme att åvila byrådirektören på denna avdelning och då det vore av stor be­ tydelse att en väl kvalificerad person under längre tid kvarstannade på be­ fattningen, borde enligt anstaltens mening ifrågavarande byrådirektör pla­ ceras i samma lönegrad som föreslagits för byråns övriga tekniska byrå­ direktörer eller i A 29. I förhållande till kommitténs förslag skulle alltså enligt anstaltens me­ ning den skyddstekniska byråns tekniska personal böra ökas med 5 förste byråingenjörer, 1 byråingenjör och 2 amanuenser. Beträffande den juridiska personalen å skyddstekniska byrån framhåller riksförsäkringsanstalten, att de enligt förslaget å byrån kvarvarande ären­ dena kunde förväntas komma att öka i antal i den mån skyddslagstift­ ningen skärptes och tillsynsverksamheten effektiviserades. Anstalten fin­ ner nödvändigt, att den nuvarande byråsekreterartjänsten bibehålies å byrån. Kommerskollegium biträder förslaget att en av förste byråingenjör stjäns­ terna på skyddstekniska byrån besättes med elektrotekniskt utbildad person. Statskontoret yttrar, att kommittén förordat förbättrad löneställning för ett flertal befattningar, dock utan att därför anförts några, såvitt ämbets­ verket kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst byrådirektörsbefattningarna. Dessa borde enligt statskontorets mening kvarstå i A (Eo) 28. Rörande förslaget att uppflytta de i lönegrad A 21 resp. Eo 21 placerade byråingenjörerna till 22 lönegraden anför statskontoret, att med hänsyn till de konsekvenser, som ett dylikt beslut skulle medföra i avseende å statsan­ ställd ingenjörspersonal i allmänhet, det torde vara nödvändigt att avvakta såväl statsmakternas ställningstagande till försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas principförslag i fråga om lönegradsplacering av ingenjörspersonal (SOU 1946:94) som 1944 års personalutrednings förslag om ordnad befordringsgång för dylik personal, innan åtgärder till förbättring av löneställningen för här avsedda byråingenjörer vidtoges. Detsamma gällde frå­ gan om ingenjörsamanuenser och ritare. Allmänna lönenämnden erinrar, att enligt kommitténs förslag byrådirektörsbefattningarna skulle differentieras på 29 och 28 lönegraderna. Då inom statsförvaltningen icke funnes någon byrådirektör med placering i 29 löne­ graden, vore det enligt lönenämndens förmenande förenat med olägenheter att, såsom föreslagits, fördela befattningshavare med likartade arbetsupp­ gifter på två intill varandra liggande lönegrader. Det innebure därjämte en ur löneteknisk synpunkt föga ändamålsenlig anordning. Frågan om uppflyttning i lönegrad av byråingenjörerna och byråingenjörsaspiranterna bör enligt lönenämndens mening anstå i avvaktan på

60 Kungl. Mnj:ts proposition nr 184.

resultatet av 1944 års personalutrednings arbete. Med anledning av för­ slaget om inrättande av två befattningar såsom ritare i Eo 18 påpekar lönenämnden, att ritarbefattningar inom civilförvaltningen i övrigt regelmäs­ sigt icke placerats högre än i 15 lönegraden. Befordringsgången för denna personal torde jämväl falla under 1944 års personalutrednings prövning. Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio­ nen, yrkesinspektionens ingenjörsförening och statsverkens ingenjörsförbund anse såsom skälig lönegradsplacering för teknisk byrådirektör löne­ grad A 32, för förste byråingenjör och förste avdelningsingenjör A 28, för byråingenjör och avdelningsingenjör A 26 samt för ritare, vilken benäm­ ning borde utbytas mot ingenjör, A 18. Yrkesinspektören i nionde distriktet anser, att kommittén beräknat be­ hovet av personal å skyddstekniska byrån för knappt med hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som komme att tilldelas denna byrå vid det nya lagförslagets genomförande. I detta uttalande instämma sex andra yrkes­ inspektörer. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att byrådi­ rektörernas lönegradsplacering bör vara avvägd med hänsyn till den av för­ bundet förordade placeringen för byråcheferna. Vidare syntes böra över­ vägas, om ej den nuvarande byråsekreterarbefattningen å arbetarskyddsbyrån borde kvarstå å byråns stat. Förslaget att inrätta en särskild gruvavdelning har, såsom tidi­ gare nämnts, avstyrkts av bl. a. riksförsäkringsanstalten, som i stället före­ slagit, att å skyddstekniska byrån skall tillsättas en kunnig och erfaren gruvtekniker med uppgift att i första hand samordna och leda de tillsynsuppgifter i arbetarskyddshänseende, som hänföra sig till ifrågavarande område. Han borde sålunda även handha ärenden i fråga om ovanjordsarbete vid gruvor samt arbete i stenbrott, varöver yrkesinspektörerna och dem underlydande personal skulle utöva tillsyn. Nämnda befattningsha­ vare, som i tjänsteställning borde vara jämställd med bergmästarna, skulle besitta samma teoretiska och praktiska kompetens som uppställts i fråga om dessa. Han borde erhålla ställning som byrådirektör och i likhet med bergmästarna vara placerad i lönegrad A 29.

Departementschefen. Den av kommittén för skyddstekniska byrån föreslagna personalorgani­ sationen motsvarar i fråga om antalet befattningar ganska nära personalen å den nuvarande arbetarskyddsbyrån hos riksförsäkringsanstalten, sedan denna personal fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts i avbidan på ställningstagande till kommitténs förslag. Dock föreligger i nämnda hän­ seende den skillnaden mellan den nuvarande personalstaten och kommittéförslagets, att i det senare upptagits en byrådi rektorsbefattning i stället föl­ en förste byråingenjörstjänst och två tekniska amanuensbefattningar i

Kungl. Maj:ls proposition nr 184. 61

stället för eu byråingenjörstjänst. I kommittéförslaget har därjämte upp­ tagits ytterligare en ritarbefattning. Däremot har en befattning som byrå­ sekreterare ej medtagits i förslaget. Kommittén har starkt framhållit de otillfredsställande förhållanden, som på grund av personalbrist rått å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. Genom den vidtagna provisoriska förstärkningen av personalorga­ nisationen torde förhållandena numera ha förbättrats. I förevarande sam­ manhang torde den provisoriska organisationen böra omprövas med hän­ synstagande till nu framlagda förslag i övrigt. Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två byrådirektörer i 31 löne­ graden. Kommittén har föreslagit, att för vissa av den ene byrådirektörens arbetsuppgifter — ärenden som avse tryckkärl, transportanordningar och svetsning — skall inrättas en ny befattning som byrådirektör. Riksförsäkringsanstalten har anslutit sig till detta förslag och förordat, att byråns arbetsuppgifter skola fördelas på tre avdelningar, nämligen den allmänna tekniska avdelningen, maskinavdelningen samt avdelningen för tryckkärl och transportanordningar ävensom att såsom chef för varje avdelning skall finnas en byrådirektör. Vad angår den föreslagna byrådirektörsbefattningen å avdelningen för tryckkärl och transportanordningar får jag erinra, att riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande över det inom socialdepartementet år 1947 upprät­ tade förslaget till provisorisk förstärkning av byråns personal — avseende bl. a. tillsättande av en förste byråingenjörstjänst med arvode motsvarande lönegrad Eo 26 (Ce 29) — hemställt, att i stället för denna tjänst måtte inrättas en byrådirektörsbefattning i lönegrad Eo 28 (Ce 31). I propositio­ nen nr 209/1947 föreslog Kungl. Maj:t inrättande av en förste byråingen­ jörstjänst i Eo 26 (Ce 29). I två likalydande motioner 1:266 och 11:399 yrkades bifall till anstaltens hemställan. Då organisationen av tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning skulle bli föremål för om­ prövning redan påföljande år, ansåg riksdagen (skrivelse nr 298/1947) icke tillräcklig anledning föreligga att frångå Kungl. Maj :ts förslag. Riksdagen förutsatte, att löneställningen för ifrågavarande befattning ägnades ytter­ ligare överväganden i samband med nämnda omprövning. Den nu nämnda tjänsten motsvarar den av kommittén föreslagna och av anstalten tillstyrkta byrådirektörsbefattningen. Då de arbetsuppgifter, som skola vara förenade med denna tjänst, äro såväl kvalitativt som kvan­ titativt jämförbara med de uppgifter, som åvila de nuvarande byrådirektö­ rerna å arbetarskyddsbyrån, tillstyrker jag, att den extra ordinarie förste byråingenjörsbefattningen i lönegrad Ce 29 ombildas till en byrådirektörs­ befattning. Riksförsäkringsanstalten, som ej ansett den av kommittén föreslagna gruvavdelningen inom specialinspektionsbyrån erforderlig, bär föreslagit, alt till skyddstekniska byrån skall knytas eu kunnig och erfaren gruvtek-

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

niker med uppgift att handlägga ärenden rörande arbetarskyddet vid gru­ vor och stenbrott samt att leda och samordna tillsynsverksamheten på dessa arbetsområden. Denna befattningshavare borde i fråga om teoretisk och praktisk kompetens vara jämställd med bergmästarna och erhålla byrå­ direktörs ställning. Enligt min mening bör tillsynen över arbetarskyddet vid gruvor och sten­ brott ägnas synnerlig uppmärksamhet. Såsom jag förut angivit kan jag dock icke biträda kommitténs förslag om inrättande av en särskild gruv­ inspektion under ledning av en gruvavdelning inom centralmyndigheten. Det synes mig däremot lämpligt, att såsom riksförsäkringsanstalten före­ slagit en särskild tjänsteman med gruvteknisk kunskap och erfarenhet knytes till tekniska byrån. Härigenom torde förutsättningar skapas för en intensifierad tillsyn vid gruvor och stenbrott. Jag föreslår därför, att å byrån tillsättes en byrådirektör med uppgift att. handlägga ärenden rö­ rande arbetarskyddet vid gruvor och stenbrott samt att biträda vid till­ synen på ifrågavarande områden. Enligt mitt förslag skulle sålunda å tekniska byrån finnas fyra byrådirektörstjänster, varav två nyinrättade. Kommittén har föreslagit, att de nuvarande två byrådirektör sbefattningarna skola placeras i lönegrad A 29 (Ca 32). Den nya bvrådirektörsbefattningen skulle enligt kommittéförslaget placeras i A 28 (Ca 31). Riksförsäkringsanstalten har ansett, att även denna befattning bör placeras i A 29. Samma lönegradsplacering har anstalten före­ slagit för den gruvtekniskt utbildade byrådirektören, enär han borde vara jämställd med bergmästarna. I överensstämmelse med vad statskontoret och allmänna lönenämnden uttalat anser jag mig icke kunna tillstyrka, att ifrågavarande byrådirektörsbefattningar placeras i annan lönegrad än den inom förvaltningen i övrigt för byrådirektörer vanliga. Jag föreslår alltså, att de placeras i nuvarande 31 lönegraden. Byrådirektören för ären­ den rörande gruv- och stenindustrien anser jag tills vidare böra uppföras å extra ordinarie stat. Övriga tre befattningar böra vara ordinarie. F. n. finnas å arbetarskyddsbyrån fyra befattningar som förste byrå­ ingenjör, varav två ordinarie (Ca 29 och Ca 27) och två extra ordinarie (Ce 29 och Ce 27). De två sistnämnda ha inrättats fr. o. in. den 1 juli 1947. Kommittén har föreslagit, att tre förste byråingenjörer, samtliga ordinarie, skola finnas å byrån. Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att byråns tek­ niska personal bör förstärkas med ytterligare 5 förste byråingenjörer. Jag har i det föregående föreslagit, att den nuvarande förste byråingen­ jören i lönegrad Ce 29 skall uppflyttas till byrådirektör i Ca 31. I fråga om antalet förste byråingenjör sbefattningar i övrigt finner jag mig icke nu kunna föreslå någon ändring. Vad angår löneställningen för förste byråingenjörerna har kommittén föreslagit, att samtliga befattningar skola placeras i lönegrad A 26 (Ca 29).

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 6.8

Jag anser mig icke kunna föreslå annan ändring än att den extra ordinarie förste byråingenjören i Ce 27 uppföres på ordinarie stat i samma lönegrad. Å arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda fem befattningshavare i byråingenj örs ställning, därav en ordinarie och en extra ordinarie befattning (Ca 24 resp. Ce 24) samt tre tjänster med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Två av de sist­ nämnda tjänsterna ha tillförts byrån fr. o. in. den 1 juli 1947. Kommittén har ansett behov föreligga av fyra byråingenjör sbefattningar och två tek­ niska amanuensbefattningar. Riksförsäkringsanstalten har föreslagit ytter­ ligare en byråingenjör och två amanuenser. Jag är för min del icke beredd att förorda någon ökning av det nuvarande antalet fayråingenjörsfaefattningar. Kommittén har föreslagit, att löneställningen för byråingenjörerna för­ bättras genom att de uppflyttas till den tidigare 22 dvs. nuvarande 25 lönegraden. De tekniska amanuensbefattningarna ha ansetts böra place­ ras i lönegrad Ex 20. Jag kan icke tillstyrka uppflyttning av ifrågavarande befattningar i högre lönegrad. I avbidan på ställningstagande till det av 1944 års personalutred­ ning framlagda förslaget till befordringsgång för teknisk personal synes icke böra vidtagas annan ändring beträffande dessa tjänster än att de tre arvodesbefattningarna ändras till extra befattningar i högst Cg 24. Sedan 1 juli 1947 finnes å arbetarskyddsbyrån anställd en ritare med arvode motsvarande lönen i lägsta löneklassen i Ce 20. Kommittén har föreslagit inrättande av två ritartjänster i Eo 18 (Ce 22). Jag kan icke nu tillstyrka inrättande av ytterligare en befattning av ifrågavarande slag. Innan lönefrågan för den redan befintliga tjänsten avgöres, bör statsmak­ ternas ställningstagande till 1944 års personalutrednings förenämnda för­ slag avvaktas. Tills vidare bör därför enligt min mening icke vidtagas annan ändring än att befattningen upptages som extra i Cg 20. På arbetarskyddsbyrån finnas f. n. anställda en förste byråsekre­ terare och en byråsekreterare i Ca 29 (A 26) och Ca 24 (A 21). Kommittén har föreslagit, att sistnämnda befattning skall överflyttas till annan byrå inom det nya ämbetsverket. Riksförsäkringsanstalten bar i sitt remissvar anfört, att denna befattning måste bibehållas å byrån. Jag har redan i del föregående förordat, att de ärenden angående minder­ årigas och kvinnors arbetstid och nattvila, som f. n. handläggas på arbetar­ skyddsbyrån, överföras till den nya arbetstidsbyrån liksom även att på arbetarskyddsbyrån f. n. ankommande ärenden av administrativ natur överflyttas till den föreslagna kanslibyrån. I likhet med kommittén är jag av den uppfattningen, att för handläggningen av de övriga uppgifter å tek­ niska byrån, som torde kräva juridisk kompetens, det åtminstone till en början torde vara tillräckligt, att eu befattningshavare med juridisk ut­

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

bildning och erfarenhet finnes å byrån. Jag föreslår dock, att förste byrå­ sekreteraren överflyttas till annan byrå (kanslibyrån) och att byråsekrete­ raren behålles å tekniska byrån. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle å tekniska byrån finnas, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare, nämligen 1 byråchef (Ca 33), 3 byrådirektörer (Ca 31), 1 byrådirektör (Ce 31), 1 förste byrå­ ingenjör (Ca 29), 2 förste byråingenjörer (Ca 27), 1 byråingenjör (Ca 24), 1 byråingenjör (Ce 24), 3 byråingenjörer (Cg 24), 1 byråsekreterare (Ca 24) och 1 ritare (Cg 20).

Kanslibyrån. Nuvarande organisation. Någon personal, som uteslutande har att ägna sig åt handläggningen av administrativa ärenden eller upplysnings- och utbildningsverksamhet fin­ nes f. n. ej hos arbetarskydd sbyrån eller arbetsrådet.

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår, att som närmaste biträde åt byråchefen å den före­ slagna administrativa byrån skall finnas en förste byråsekreterare i löne­ grad A 26 med uppgift att bereda mera omfattande författnings- och utredningsfrågor samt löpande ärenden av särskild vikt. Det föreslås vidare, att på byrån skall finnas en byråsekreterare i lönegrad A 21. Då en relativt stor personal enligt kommitténs förslag komme att vara knuten till ämbetsverket och till de under dess inseende ställda lokala tillsynsorganen, finner kommittén erforderligt, att för handhavande av äm­ betsverkets medelsförvaltning inrättas en kamrerartjänst i förslagsvis löne­ grad A 22. Vidare föreslås, att å byrån inrättas en kansliskrivartjänst. Då inneha­ varen av denna tjänst jämväl skulle tjänstgöra som ämbetsverkets registrator, föreslår kommittén, att tjänsten placeras i lönegrad A 14. Kommittén föreslår, att som biträde åt byråchefen vid beredning och handläggning av ärenden rörande inventarier, skrivmateriel och övrig kon­ torsutrustning för såväl ämbetsverkets som de lokala tillsynsorganens loka­ ler och personal inrättas en befattning som materialförvaltare. Denne borde icke placeras lägre än i lönegrad Eo 12. Enligt kommitténs förslag skulle administrativa byråns personal alltså omfatta, förutom biträdespersonal, följande befattningshavare. 1 byråchef A 30 1 förste byråsekreterare A 26 1 kamrerare A 22

1 kansliskrivare och registrator A 14

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

byrådirektör. Som närmaste man borde byrådirektören ha en förste byrå­ sekreterare i lönegrad A 26. Kamreraren borde placeras i 24 lönegraden. Beträffande den föreslagna upplysnings- och utbildningsbyrån anför allmänna lönenämnden, att i avvaktan på närmare erfaren­ heter rörande utvecklingen av byråns verksamhet viss återhållsamhet borde iakttagas med inrättandet av ordinarie tjänster å byrån. Behovet av en pressombudsman vid verket säger sig lönenämnden sakna möjlighet att bedöma. Riksförsäkringsanstalten föreslår såsom chef för den av anstalten för­ ordade upplysnings- och utbildningsavdelningen, förlagd till skyddstekniska byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Den av kommittén i övrigt föreslagna personalen vore tillräcklig.

Departementschefen. På kanslibyrån skall enligt mitt förslag ankomma handläggningen av administrativa och kamerala ärenden ävensom upplysnings- och utbild­ ningsfrågor. Å byrån bör placeras den å nuvarande arbetarskyddsbyrån inrättade förste byråsekreterarbefattningen i Ca 29. I stället för den av kommittén föreslagna ordinarie byråsekreterarbefattningen torde vidare böra finnas en amanuens. För upplysnings- och utbildningsärendena torde böra inrättas en byråingenjörsbefattning i 24 lönegraden. Då någon tvekan om behovet av den­ samma icke föreligger, förordar jag, att den uppföres på ordinarie stat. Kommitténs förslag att vid ämbetsverket anställa en pressombudsman (redaktör) för att medverka i förenämnda upplysningsverksamhet är jag icke beredd att nu tillstyrka. Ehuru jag icke vill bestrida, att ett påtagligt och stort behov av upplysning i arbetarskyddsfrågor föreligger, anser jag det likväl lämpligt, att innan ett dylikt förslag genomföres någon tids erfarenhet vinnes av arbetarskyddsstyrelsens verksamhet. I detta samman­ hang synes mig också böra avvaktas resultatet och utvecklingen av den upplysningsverksamhet i arbetarskyddsfrågor, som nu bedrives av arbets­ marknadens huvudorganisationer, främst genom arbetarskyddsnämnden. Kommittén har föreslagit inrättande av en befattning som kamrerare. Med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning kan beräknas få en relativt begränsad omfattning, anser jag mig icke kunna biträda detta förslag. Enligt kommitténs förslag skulle å förevarande byrå inrättas en kansliskrivartjänst i A 14 (Ca 18) med uppgift att även tjänstgöra som ämbets­ verkets registrator och kassör. Av skäl, för vilka jag redogör vid behand­ lingen av biträdespersonalen, kan jag icke tillstyrka att ifrågavarande be­ fattning placeras i högre lönegrad än nuvarande 15. Kommitténs förslag om inrättande av en befattning som materialförval­ tare kan jag på de av statskontoret anförda grunderna icke tillstyrka.

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 69

Även riksförsäkringsanstalten, skogs- och flottledsinspcktören och för­ eningen skogsarbeten uttala, att personalförstärkning är erforderlig. Beträffande den föreslagna byrådirektör sbefattningen har statskontoret funnit tveksamt om eu högre lönegradsplacering än A 27 är motiverad. Då vissa skäl kunde åberopas för jämställdhet mellan nämnda befattning och byrådirektörsbefattningarna å skyddstekniska byrån, vill statskontoret dock icke motsätta sig den föreslagna placeringen. Skogs- och flottledsinspektören anser, att det borde finnas eu befattning som skogsyrkesinspektör i vardera distriktet och dessutom en chef för skogsavdelningen. För den i A 26 föreslagna förste assistentbefattningen ansei statskontoret placering högst i 24 lönegraden motiverad. Tjänstebenämningen borde ändras till förste byråinspektör. Riksförsäkringsanstalten, skogs- och flottledsinspektören och skogsstyrelsen föreslå benämningen biträdande skogsyrkesinspektör för befattningen. Den i A 22 föreslagna assistentbefattningen bör enligt stats­ kontorets mening icke placeras högre än i 21 lönegraden. Tjänstebenämningen borde vara byråinspektör. Beträffande den föreslagna ordinarie befattningen som skogsunderinspektör anser allmänna lönenämnden, att då befattningen funnits inrättad sedan ett tiotal år anledning ej funnes till erinran mot ordinariesättning. Nämnden anser emellertid — under hänsynstagande till löneställningen för andra jämställda befattningar inom det statliga och statsunderstödda skogsväsendet — en placering i 15 lönegraden tillfyllest. Statskontoret förordar samma placering. Domänstyrelsen förordar pla­ cering i högst nämnda lönegrad. Den extra ordinarie befattningen som sko g sund er­ inspektör föreslås av statskontoret placerad i 13 lönegraden och av domänstyrelsen i 12 lönegraden, medan riksförsäkringsanstalten förordar lönegrad 16 för att rekryteringen skall underlättas. Även skogs- och flott­ ledsinspektören förordar 16 lönegraden. Riksförsäkringsanstalten samt skogs- och flottledsinspektören föreslå, att konsulentbefattningen placeras i A 16. Även skogsstyrelsen ifrågasätter något högre löneställning än den föreslagna för befattningen. Den utbildning som fordrades — lanthushållslärarinneexainen — och det krävande och icke minst fysiskt påfrestande arbetet talade härför. Stats­ kontoret anser däremot, att befattningen bör placeras högst i 12 löne­ graden. Domänstyrelsen framhåller, att kommitténs formulering av k o in p et e n s f o r d r a n för skogsyrkesinspektör och assistent synes oklar. Sty­ relsen föreslår därför, att denna kompetensfordran preciseras och att där­ vid för skogsyrkesinspektör och assistent uppställes samma fordran, som

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 18k.

f. n. gäller för domänverkets jägmästare in. fl., nämligen examen från skogsinstitutets högre kurs eller skogshögskolans jägmästarkurs. Sökande med examen från skogsinstitutets lägre kurs eller skogshögskolans forstmästarekurs borde dock efter särskilt Kungl. Maj :ts medgivande kunna ifrågakomma för nämnda tjänster. Rörande kompetenskraven för skogsunderinspektör ifrågasätter domänstyrelsen om icke även avgångsexamen från statens eller därmed jämförlig skogsskola bör få gälla, varigenom väsentligt ökad rekryteringsmöjlighet skulle erhållas.

Departementschefen. Vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens byråindelning har jag an­ slutit mig till kommitténs förslag att för handläggning av arbetarskydd särenden rörande skogsbruket skall inrättas en skogsavdelning, vilken även skall utgöra kansli för det södra inspektionsdistriktet. För att vidga möj­ ligheterna till rekrytering av personal inom ifrågavarande inspektionsgren förordar jag höjning av löneställningen för vissa befattningar inom skogsavdelningen. Jag tillstyrker sålunda kommitténs förslag att skogsavdelningen skall stå under ledning av en byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör i södra distriktet. Befattningen torde böra placeras i Ca 31 (A 28). Beträffande den av kommittén föreslagna befattningen som förste assi­ stent ansluter jag mig till vad statskontoret uttalat. Jag förordar sålunda, att å avdelningen inrättas en befattning som förste byråinspektör i Ca 27 i stället för den nuvarande ordinarie assistentbefattningen. Vidare tillstyrker jag, likaledes i enlighet med statskontorets förslag, att i stället för den av kommittén förordade assistentbefattningen inrättas en befattning som byråinspektör i nuvarande 24 lönegraden. Denna befattning torde böra vara extra ordinarie. I övrigt torde emellertid en utbyggnad av personalorganisationen inom skogsavdelningen böra få anstå tills vidare. Jag anser sålunda, att den nu­ varande skogsunderinspektörsbefattningen i Ce 18 bör oförändrad överflyt­ tas till skogsavdelningen. Någon ny underinspektörstjänst kan jag ej till­ styrka. Ej heller kan jag tillstyrka annan ändring av löneställningen för konsulenten än att befattningen ombildas till extra tjänst i Cg 13. Vad angår kompetensfordringarna för ifrågavarande befattningshavare ger jag i princip min anslutning till vad domänstyrelsen anfört. Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle skogsavdelningens perso­ nal med undantag för biträden omfatta 1 byrådirektör, tillika skogsyrkes­ inspektör (Ca 31), 1 förste byråinspektör (Ca 27), 1 byråinspektör (Ce 24), 1 skogsunderinspektör (Ce 18) och 1 extra tjänsteman (Cg 13).

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 71

Trafikavdelningen. Nuvarande organisation.

A riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå finnes f. n. ej någon sär­ skild befattningshavare, som har att bereda och handlägga arbetarskyddsfrågor rörande trafikväsendet. I allmänhet sker handläggningen i samråd med yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift, vilka utgöras av två hos järnvägsstyrelsen anställda befattningshavare för tillsyn å vissa arbeten vid statens järnvägar samt av järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för tillsyn å vissa arbeten vid de enskilda järnvä­ garna. Nämnda befattningshavare äro placerade i lönegrad Ca 31 (A 28). De hos järnvägsstyrelsen anställda specialinspektörerna, som även ha andra arbetsuppgifter inom styrelsen, biträdas enligt från styrelsen in­ hämtad uppgift i sitt arbete av, förutom biträdespersonal, en ingenjörsutbildad befattningshavare i lönegrad Ca 23 (A 20) och en kontorsskrivare i Ca 19 (A 15). Järnvägsinspektören hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen biträdes av eu byråingenjör i Ca 24 (A 21) och ett biträde i Ca 8 (A 4).

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår, att chefen för trafikavdelningen skall vara byrådirek­ tör i lönegrad A 29. Då hans inspektionsverksamhet enligt förslaget skall omfatta icke blott järnvägsdrift utan även vissa andra grenar av trafik­ väsendet, anser kommittén, att titeln järnvägsinspektör bör ersättas med benämningen trafikinspektör. Byrådirektören bör äga högre teknisk eller däremot i huvudsak svarande utbildning. Kommittén föreslår, att på- avdelningen skola finnas ytterligare tre tjänstemän, nämligen en trafikinspektör i lönegrad A 28, en förste byrå­ ingenjör i A 24 och en byråingenjör i Eo 22. Även för dessa tjänster bör fordras teknisk högskoleutbildning eller annan däremot svarande utbild­ ning. Förste byråingenjören bör även kunna tagas i anspråk för tillsyns­ uppdrag under trafikinspektörs ledning och överinseende. Personalbeståndet å den föreslagna avdelningen skulle enligt förslaget omfatta följande befattningshavare förutom biträdespersonal. 1 byrådirektör, tillika trafikinspektör . . A 29

Yttranden. Riksförsäkringsanstalten, som föreslår att trafikavdelningen organiseras som en byrå, anser, att byråchefen på denna byrå bör placeras i lönegrad C 6. Anstalten framhåller bl. a., att den inspektionsverksamhet, som utövas av de vid järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda specialinspektörerna, kräver medverkan av en avsevärd personal förutom

72 Kungl. Maj.ts proposition nr i8k.

inspektörerna. Anstalten föreslår, att personalen för tillsynen över den rälsgående trafiken upptages till, förutom byråchefen, 1 byrådirektör och trafikinspektör (A 29), 2 förste byråingenjörer (A26resp. A24) samt2byråingenjörer (A 22 resp. Eo22). Härutöver skulle för tillsynen över vägtra­ fiken erfordras 1 förste byråingenjör i A 26 och 1 byråingenjör i A 22. Järnvägsstyrelsen anser den föreslagna benämningen trafikinspektör mindre väl funnen. Denna benämning förekomme sedan långt tillbaka vid järnvägarna liksom även vid spårvägar i en helt annan betydelse. Erinran mot förslaget i denna del göres även av yrkesinspektionens specialinspek­ törer vid statens järnvägar. De förorda benämningen trafikyrkesinspektör. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, yrkesinspektionens specialinspektörer vid statens järnvågar och yrkesinspeklören i första distriktet anse likale­ des den av kommittén beräknade personalen otillräcklig. Även landsorganisationen, som åberopar svenska järnvägsmannaförbun­ dets utlåtande i ärendet, anser det böra prövas, huruvida icke avdelningen bör utbyggas. Statsverkens ingenjörsförbund anser, att byråchefen för den av förbun­ det föreslagna landtrafikbyrån bör placeras i lönegrad C 7.

Departementschefen. Å ifrågavarande avdelning erfordras enligt min mening en relativt stark uppsättning av kvalificerade tjänster. Jag kan därför i stort sett tillstyrka den av kommittén föreslagna personaluppsättningen men anser dock att vissa avvikelser från förslaget måste göras beträffande befattningarnas lönegradsplacering in. in. Någon förstärkning av personaluppsättningen utöver vad kommittén föreslagit kan jag ej tillstyrka. Kommitténs förslag att å trafikavdelningen skall inrättas en befattning som byrådirektör biträder jag. Befattningen bör placeras i samma lönegrad som övriga byrådirektörstjänster. Jag förordar, att den upptages i Ca 31. Någon särskild beteckning å befattningen för att ange att med densamma äro förenade inspekterande befogenheter synes icke erforderlig. Den av kommittén föreslagna benämningen trafikinspektör bör därför utgå. I stället för den av kommittén föreslagna trafikinspektörsbefattningen i A 28 (Ca 31) torde å avdelningen böra inrättas en befattning som förste byråingenjör i Ca 29. Vidare bör såsom kommittén föreslagit inrättas en förste byråingenjör stjänst i nuvarande 27 lönegraden. Denna befattning synes dock böra vara extra ordinarie och sålunda placeras i Ce 27. Även en extra ordinarie byråingenjörsbefattning bör enligt min mening inrättas. Liksom övriga byråingenjör stjänster inom verket bör den placeras i nuva­ rande 24 lönegraden (Ce 24). Jag föreslår således följande befattningar å trafikavdelningen med undan­ tag av biträdespersonal, nämligen 1 byrådirektör (Ca 31), 1 förste byråin­ genjör (Ca 29), 1 förste byråingenjör (Ce 27) och 1 byråingenjör (Ce 24).

Kungl. Maj.ts proposition nr JM. 73

Sociala avdelningen.

Nuvarande organisation. Å riksförsäkringsanstaltens arbetarskydd sbyrå finnes f. n. icke anställd någon i begränsad mening socialt utbildad befattningshavare. Ärenden av­ seende den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde och andra likartade ärenden handläggas därför vanligtvis i samråd med eller uteslu­ tande genom yrkesinspektrisen. På yrkesinspektrisen ankommer att företrädesvis å arbete, vartill kvin­ nor användas, i den omfattning yrkesinspektionens chefsmyndighet när­ mare bestämmer, utöva tillsyn över arbetarskyddslagstiftningens efterlev­ nad samt att ordna, leda och övervaka den henne underställda personalens tillsynsverksamhet samt bistå denna med råd och upplysningar beträf­ fande tjänsten. Härutöver har yrkesinspektrisen att verka för förbättring av de kvinnliga arbetarnas levnadsförhållanden, såsom beträffande kost och bostad samt hälso- och sjukvård, ävensom för utvecklande bland dem av spar-, understöds- och försäkringsväsen samt utbildnings- och studie­ arbete. Den nuvarande personaluppsättningen å yrkesinspektrisens kansli om­ fattar följande befattningshavare förutom biträdespersonal. 1 yrkesinspektris Ca 29 (A 26) 1 yrkesinspektrisassistent Ca 22 (A 18)

Den extra ordinarie assistenten var intill den 1 juli 1947 placerad i Eo 16.

Kommitténs förslag. Kommittén föreslår som chef för den socialhygieniska avdelning, som enligt kommittémajoritetens förslag skulle inrättas inom den arbetshygieniska byrån, en byrådirektör i lönegrad A 28. Denna borde äga kvalifika­ tioner motsvarande dem som ställas på sökande till yrkesinspektrisbefattningen dvs. i regel akademisk examen in. in. Vidare föreslås, att de hos yrkesinspektrisen f. n. inrättade assistentbe­ fattningarna överföras till den socialhygieniska avdelningen och å dess personalstat upptagas såsom en förste byråsekreterartjänst i lönegrad A 24 och en assistenttjänst i Eo 20. Förste byråsekreteraren borde vara byrå­ direktörens ställföreträdare och biträda vid fullgörande av på avdelningen ankommande arbetsuppgifter. Någon inspektionsskyldighet borde ej åligga förste byråsekreteraren och assistenten. Av sökande till sådan tjänst borde fordras teoretisk och praktisk utbildning motsvarande fordringarna för socialinspektörsbefattning (jfr s. 87). Avdelningens personalbestånd skulle sålunda enligt förslaget omfatta följande befattningshavare förutom biträdespersonal.

74 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

1 förste byråsekreterare A 24

Mot kommitténs förslag till lönesättning för avdelningens personal har reservation anförts av ledamoten Fischer, som efter att ha erinrat om kom­ petensfordringar och lönegradsplacering för de av kommittén föreslagna socialinspektörerna yttrat, att byrådirektören vid den socialhygieniska av­ delningen, som skulle bli socialinspektörernas närmaste chef, icke vid den slutliga lönegradsplaceringen borde komma i lägre lönegrad än vad reser­ vanten påyrkat beträffande dessa inspektörer. Extra ordinarie assistent­ befattningen å avdelningen borde placeras i lönegrad Eo 22.

Yttranden. Riksförsäkringsanstalten biträder förslaget att avdelningen bör förestås av en byrådirektör i lönegrad A 28 och att denne bör äga samma kvalifika­ tioner som f. n. gälla för yrkesinspektrisen. I övrigt torde, framhåller an­ stalten, personalen kunna begränsas till en befattningshavare i A 22 och en assistent i Eo 20. Statskontoret, som anser att yrkesinspektionens verksamhet av allmänt socialhygienisk karaktär bör förläggas till skyddstekniska byrån, fram­ håller, att högre löneställning än i 26 lönegraden icke borde ifrågakomma för den tjänsteman, som har att å byrån handlägga ärenden av denna art. De hos yrkesinspektrisen inrättade assistentbefattningarna i A 18 resp. Eo 18 borde enligt statskontorets mening kvarstå i dessa lönegrader. Yrkesinspektrisen framhåller, att det är ogörligt att nu bedöma, huru­ vida personaluppsättningen på den socialhygieniska avdelningen är till­ räcklig. Storleken berodde på bl. a. omfattningen av de arbetsuppgifter avdelningen finge sig anvisade. Yrkeskvinnors samarbetsförbund erinrar, att två byrådirektörer, varav en på socialhygieniska avdelningen, placerats i lönegrad A 28, medan Öv­ riga byrådirektörer i ämbetsverket uppförts i A 29. För förbundet framstode placeringen i A 28 oförklarlig med tanke på att kommittén särskilt uppmärksammat de socialhygieniska frågorna och understrukit arbets­ givarnas skyldighet i fråga om de hygieniska och sociala anordningarna. Kommittén har vidare dels framhållit behovet av råd och anvisningar av socialhygieniker även för arbetsställen med enbart manlig arbetskraft, dels ock understrukit betydelsen av att man vid handläggningen av olika arbetarskyddsfrågor inom arbetsrådet hade möjlighet till samråd med socialbygieniskt utbildade befattningshavare. Genom de utbildningskrav, som ställdes på dessa befattningshavare, stode enligt förbundets mening byrå­ direktören på socialhygieniska avdelningen i full paritet med övriga byrå­ direktörer och detta borde även komma till synes i lönesättningen. Samtliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

byrådirektörer borde därför placeras i A 29. Förbundet förordar tillika, att assistenten på ifrågavarande avdelning uppflyttas från föreslagna Eo 20 till Eo 22.

Även Fredrika-Bremer-förbundet hemställer om samma lönegradsplace-

ring (A 29) för byrådirektören på socialhygieniska avdelningen.

Departementschefen. Jag biträder kommitténs förslag att den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen skall ombildas till en befattning som byrådirektör i Ca 31 (A 28) hos styrelsen. För denna befattning torde böra gälla samma kompetensford­ ringar som jag i det följande föreslår för socialinspektör. I 23 § gällande arbetarskyddslag föreskrives, att yrkesinspektionens be­ fattningshavare skola utgöras av bl. a. minst en yrkesinspektris för tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas. I det följande (s. 107) före­ slår jag vissa — huvudsakligen formella — ändringar beträffande den nu­ varande kvinnliga yrkesinspektionen. I överensstämmelse härmed har i det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning bestämmelsen angående yrkesinspektrisen icke medtagits. Intill dess att den nya lagstiftningen träder i tillämpning torde få uppdragas åt byrådirektören å sociala avdelningen att vara yrkesinspektris enligt arbetar­ skyddslagen. Kommitténs förslag om inrättande av en förste byrasekreterarbefattning för de sociala ärendena kan jag icke f. n. biträda. Däremot anser jag lämp­ ligt, att den nuvarande assistentbefattningen i Ca 22 ersättes med en så­ som rekryteringsbefattning avsedd amanuenstjänst. Assistentbefattningen bör därvid föras på övergångsstat. Personalen å sociala avdelningen skulle sålunda tills vidare utgöras av en byrådirektör i Ca 31 och en amanuens.

Läkare.

Nuvarande organisation. Vid handläggning å riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå av ärenden av medicinsk-yrkeshygienisk natur biträder en läkare för arbetarskyddsärenden. För denna tjänstgöring, som skall omfatta minst sex tim­ mar i veckan, utgår ersättning i form av arvode med 5 000 kronor för år. Uppdraget innehaves f. n. av föreståndaren för folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. Sedan den 1 juli 1947 finnes å byrån dessutom an­ ställd en biträdande läkare med en tjänstgöringstid av minst fem timmar i veckan. Årsarvodet till denne läkare utgör 3 500 kronor. Uppdraget inne­ haves f. n. av ordinarie laboratorn vid nyssnämnda avdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Kommitténs förslag.

Kommittén har, såsom tidigare nämnts, föreslagit, att inom den av kom­ mittén förordade arbetshygieniska byrån skulle finnas en medicinsk avdelning, narmast motsvarande den medicinska sektionen inom folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning. Till den medicinska avdelningen skulle perso­ nalen å nämnda sektion överföras. Härjämte skulle å avdelningen inrättas bl. a. tre nya läkartjänster, varav en byrådirektörsbefattning, tillika över­ läkartjänst, i lönegrad A 29 och två avdelningsläkartjänster i A 28 resp. Eo 28. Någon motsvarighet till de arvodesavlönade och deltidstjänstgörande läkarna å den nuvarande arbetarskyddsbyrån föreslås icke. Kommittén utgår från att de nyinrättade läkarbefattningarna skola avse heltidsanställning. Denna fordran anser kommittén motiverad med hänsyn till såväl de yrkeshygieniska arbetsuppgifternas omfattning som arbetseffektiviteten. För berörda läkartjänster borde fordras god vetenskaplig utbildning och erfarenhet i något av de ämnen, som skulle tillhöra den medicinska avdelningens verksamhetsområde. Kommittén anför, att förenämnda av kommittén föreslagna löneplacelingar icke torde erbjuda tillfredsställande löneförmåner för läkare med heltidstjänstgöring. Det syntes med hänsyn till chefstjänsternas löneställning dock icke lämpligt att placera läkarbefattningarna i högre lönegrader an de föreslagna, såvida ej de förstnämnda tjänsterna uppfördes på C-planen. Kommittén ville icke bestrida, att rekryteringssvårigheter kunna upp­ komma beträffande nämnda läkartjänster. Då dessa skulle nyinrättas, syn­ tes det emellertid svårt att bilda sig en bestämd uppfattning i frågan. Kom­ mittén ansåge sig därför icke böra — såsom i fråga om chefstjänsten för arbetshygieniska byrån — föreslå särskilt arvodestillägg. Denna möjlighet borde dock stå öppen även för här berörda läkartjänster, därest det gällde att till någon av dem förvärva och behålla en lämplig, väl kvalificerad läkarkraft. De läkarbefattningar (bortsett från chefstjänsten), som enligt kommit­ téns förslag skulle överflyttas från yrkeshygieniska avdelningen, äro en laboratorsbefattning i A 26 och ett antal arvodesbefattningar som läkarassistenter. Kommittén har vidare behandlat frågan om läkarkonsulter å den medi­ cinska avdelningen och anför härom följande. För rådgivning beträffande yrkessjukdomar och yrkesskador samt upp­ rätthållande av erforderlig kontakt med den kliniska verksamheten har från institutets sida uttalats önskvärdheten av att särskilda läkarkonsulter stå till yrkeshygieniska avdelningens förfogande. Vissa konsulter finnas också redan nu knutna till avdelningen, såsom för konsultation beträffande hudsjukdomar och invärtes medicin. Kommittén finner denna lösning av behovet av speciell sakkunskap på det medicinskt-yrkeshygieniska om­ rådet ändamålsenlig och anser, att denna form för tillgodoseende av viss sakkunskap och samordnande av klinisk och hygienisk forskning på

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b. 77

nämnda område bör starkt stödjas. Behov av konsulttjänster föreligger även på flera områden, såsom oftalmiatrik, ortopedi, otiatri och arbetsfysiologi.

Kommitténs förslag angående den medicinska avdelningen har närmare utvecklats å s. 95—100 i betänkandet.

Yttranden. Riksförsäkringsanstalten beräknar den läkarpersonal, som skulle erford­ ras för den av anstalten föreslagna byrån för medicinska och sociala ären­ den, till, förutom byråchefen, en byrådirektör och överläkare samt fem yrkesläkare, vilka anstalten föreslår skola tills vidare ersätta de av kom­ mittén föreslagna yrkesläkarna å inspektionsdistrikten. Förslag att i stället för läkare inom lokalorganisationen ha ett mindre antal läkare knutna till ämbetsverket framföras även av allmänna lönenåmnden, länsstyrelsen i Malmöhus län, samtliga yrkesinspektörer, yrkes­ inspektionens ingenjörsförening, handelskammaren i Göteborg och Sveri­ ges läkarförbund. I några yttranden beröras även de föreslagna läkarnas anställningsför­ hållanden. Sålunda anför förste stadsläkaren i Göteborg om förslaget att inrätta läkartjänster som heltidstjänster, att det syntes honom i princip felaktigt att helt frikoppla läkaren från den verksamhet, för vilken han utbildats, och att göra honom helt till tjänsteman. Han borde genom till­ fälle till praktik eller annan tjänstgöring tillförsäkras möjlighet att följa medicinens framsteg. I detta sammanhang torde även få hänvisas till yttrandena över kom­ mitténs förslag om inrättande av yrkesläkarbefattningar inom lokal­ organisationen (s. 92—94).

Departementschefen. Arbetarskyddskommittén har lagt stor vikt vid att utforma sitt förslag så att arbetarskyddsorganisationens behov av läkarmedverkan blir till­ godosett såväl centralt som lokalt. Enligt kommittéförslaget skulle central­ myndighetens behov i denna del i huvudsak tillgodoses genom heltids­ anställda läkare inom den föreslagna arbetshygieniska byrån, i vilken yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan skulle utgöra huvudbeståndsdelen. Riksförsäkringsanstalten in. fl. ha förordat, att en relativt stark läkar uppsättning skall finnas inom centralmyndigheten även om yrkeshygieniska avdelningen icke överflyttas. Centralmyndighetens lä­ kare ha härvid avsetts ersätta även de yrkesläkare inom inspektionsdistrik­ ten, vilka föreslagits av kommittén. Det kan enligt min mening icke råda tvivel om att arbetarskyddet i fram­ tiden kommer att behöva medverkan av läkare i betydande omfattning. I vilka former läkarnas medverkan mera permanent skall ordnas, kan emel­

78 Kungl. Maj.ts proposition nr t8k.

lertid icke nu med någon säkerhet bedömas. Vissa för det yrkesmedicinska och yrkeshygieniska arbetet grundläggande spörsmål befinna sig ännu en­ dast på ett förberedande stadium. Jag vill här blott erinra om den försöks­ verksamhet på yrkesmedicinens område, som fr. o. in. den 1 juli 1947 på­ börjats vid karolinska sjukhuset genom inrättande där av en central för undersökning och behandling av samt forskning rörande yrkessjukdomar. F. n. torde sålunda endast en tillfällig lösning av arbetarskyddets läkarfråga kunna genomföras. Då enligt mitt förslag yrkeshygieniska avdelningen icke skall ingå i arbetarskyddsstyrelsen, bör samarbetet mellan styrelsen och avdelningen fort­ gå enligt samma linjer som det hittillsvarande samarbetet mellan arbetarskyddsbyrån och avdelningen. En huvuddel av arbetarskyddsstyrelsens be­ hov av medicinska expertutlåtanden kan på denna väg beräknas bli täckt. Liksom nu är fallet fordras emellertid även att läkare äro direkt knutna till den centrala arbetarskyddsmyndigheten. Ehuru fr. o. m. innevarande budgetår arbetarskyddsbyrån tillförts en biträdande läkare, föreligger otvi­ velaktigt ett visst behov av att ytterligare förstärka denna läkarpersonal. Tills vidare torde härvid icke kunna komma i fråga att inrätta befattningar avsedda för heltidsanställda läkare. Jag förordar i stället, att de arvoden, som äro förenade med de nu befintliga befattningarna, höjas för att möj­ liggöra ökning av tjänstgöringstiden. Sålunda böra finnas en överläkare med arvode å högst 8 000 kronor för år samt en biträdande läkare med arvode å högst 6 000 kronor för år. Närmare bestämmelser angående tjänst­ göringstidens omfattning, semester m. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t. Till frågan om lokalorganisationens behov av läkarmedverkan och dess tillgodoseende återkommer jag i ett senare sammanhang.

Biträdespersonal, expeditionsvakter m. fl. Nuvarande organisation. Hos det nuvarande arbetsrådet finnas anställda 1 kansliskrivare i löne­ grad Ca 15 (A 11), tillika rådets registrator, 1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7), 1 kontorsbiträde i Ca 8 (A 4) och 2 extra ordinarie kontorsbiträden. Biträdespersonalen å den nuvarande arbetarskyddsbyrån omfattar 1 kansliskrivare i lönegrad Ca 15 (A 11), som tjänstgör som byråns registra­ tor, 1 kanslibiträde i Ca 11 (A 7), 2 kontorsbiträden i Ca 8 (A 4) och 4 extra ordinarie biträden. Å yrkesinspektrisens kansli finnas f. n. anställda 1 kanslibiträde i löne­ grad Ca 11 (A 7) och 1 biträdesaspirant. Hos skogs- och flottledsinspektionen finnas anställda 1 kontorsbiträde i lönegrad Ca 8 och 1 biträde med tjänstgöring 8 månader per år. Förenämnda biträdespersonal skulle sålunda bestå av 2 kansliskrivare,

80 Kungl. Maj.ts proposition nr i8b.

befattningar borde placeras i högst 9 lönegraden. Mot förslaget att för handhavandet av verkets bibliotek in. in. å upplysnings- och utbildningsbyrån inrätta en befattning såsom kansliskrivare i Eo 11 hade lönenämnden icke något att erinra, under förutsättning att på befattningens innehavare ställdes krav på erforderlig biblioteksutbildning. Statens organisationsnämnd anför, att ökningen av kontorspersonalen vore särskilt framträdande, i det att den enligt förslaget skulle utgöra nära tre gånger det nuvarande antalet. Nämnden, som särskilt fäst sig vid att ifrågavarande personal utplacerats på de olika avdelningarna, anser, att genom en centralisering av vissa arbetsuppgifter, exempelvis maskinskrivningsarbete, bättre personalekonomi borde kunna vinnas. Vidare påpekas, att icke mindre än 14 befattningshavare i lönegraderna A 7, All och A 14 till huvudsaklig del skulle syssla med diarieföring och registrering av handlingar o. d. Genom användning av moderna diarieförings- och regist­ reringssystem kunde arbeten av dessa slag väsentligt förenklas. Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att den på upplysnings- och utbildningsbyrån föreslagna extra ordinarie kansliskrivartjänsten (biblioteka­ rien) borde placeras i lönegrad A 14. Civila statsförvaltningens tjånstemannaförband framhåller, att kansliskrivarbefattningen å skyddstekniska byrån borde omändras till kontorsskrivare i A 15. Vidare borde ett av de föreslagna kanslibiträdena såsom föreståndarinna för biträdespersonalen placeras som kansliskrivare i 11 lönegraden. Den å specialinspektionsbyråns skogsavdelning föreslagna kanslibiträdestjänsten, vars innehavare även hade att utföra ritningar till härbärgen och stall m. in., syntes jämväl böra erhålla en något högre löneställning än A 7, förslagsvis A 9. Rörande det kanslibiträde, som föreslås biträda kamreraren, uttalar för­ bundet, att det måste vara uppenbart, att detta biträde kommer att få sig anförtrott sådana arbetsuppgifter, bl. a. tidvis såsom ersättare för kamre­ raren, att en placering som kansliskrivare i 11 lönegraden är den lägsta som borde ifrågakomma.

Departementschefen. Till en början vill jag erinra, att chefen för finansdepartementet jämlikt bemyndigande den 17 januari 1947 tillkallat en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning angående anställningsförhållandena för viss biträdespersonal i statens tjänst. Utredningsuppdraget avser i hu­ vudsak befattningarna som kansliskrivare, kontorist och kanslibiträde. I avbidan på resultatet av denna utredning kan jag icke förorda inrättande av nya ordinarie tjänster av nämnda slag. Hos arbetsrådet och arbetarskyddsbyrån finnas f. n. två ordinarie kansliskrivarbefattningar (Ca 15). Dessa befattningar torde böra överflyttas till arbetstidsbvrån resp. tekniska byrån. Såsom omnämnts vid

Kanyl. Maj.ts proposition nr 184. 81

behandlingen av personalorganisationen för kanslibyrån har kommittén för den av kommittén föreslagna administrativa byrån upptagit en befattning under benämningen kansliskrivare och registrator i lönegrad A 14 (Ca 18). Då registreringen av inkommande och avgående post, enligt vad som kon­ staterats vid särskild på mitt föranstaltande gjord undersökning, torde böra i huvudsak ske å de olika byråerna och avdelningarna och med hänsyn till att arbetarskyddsstyrelsens medelsförvaltning torde bli av relativt ringa omfång, kan jag icke förorda, att ifrågavarande befattning placeras högre än som kansliskrivare i nuvarande 15 lönegraden. Befattningen bör tills vidare vara extra ordinarie och sålunda tillhöra lönegrad Ce 15. I övrigt kan jag icke tillstyrka inrättande av någon kansliskrivarbefattning hos arbetarskyddsstyrelsen. Tre befattningar som kanslibiträde (Ca 11), samtliga ordinarie, finnas f. n. hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån och yrkesinspektrisen. För de bibliotekarieuppgifter, som enligt kommittéförslaget skulle an­ komma på en kansliskrivare, beräknar jag en kanslibiträdesbefattning i Ce 11. Härutöver beräknar jag ytterligare en befattning i sistnämnda löne­ grad. Antalet av mig föreslagna kanslibiträdesbefattningar skulle alltså ut­ göra 5. Såsom förut angivits finnas hos arbetsrådet, arbetarskyddsbyrån, skogsoch flottledsinspektionen samt yrkesinspektrisen sammanlagt 12 kontorsbiträden och skrivbiträden, varav 4 ordinarie kontorsbiträden. Kommittén har beräknat, att för de byråer och avdelningar, som enligt mitt förslag skola ingå i arbetarskyddsstyrelsen, sammanlagt 18 befattningshavare i nämnda grader erfordras inberäknat telefonister. Jag uppskattar för min del det erforderliga antalet kontors- och skrivbiträden till 14, vari behovet av telefonist torde få inräknas. Antalet ordinarie kontorsbiträdesbefattningar bör enligt vad jag inhämtat fortfarande utgöra 4. Kommittén har föreslagit, att en befattning som förste expedi­ ti o n s v a k t och 3 befattningar som expeditionsvakt skola in­ rättas. Med den begränsning av organisationen som jag föreslår räknar jag till en början med endast en befattning som ordinarie förste expedi­ tionsvakt i Ca 11 (A 7) och en befattning som extra ordinarie expeditions­ vakt i Ce 9 (Eo 5). Med anledning av vad statens organisationsnämnd anfört i sitt yttrande får jag framhålla, att arbetarskyddsstyrelsen självfallet bör beakta möjlig­ heterna till rationalisering av registrerings- och skrivarbetet och begräns­ ning av den härför avsedda personalen.

<» Bihnny till riksdagens protokoll 1948. t samt. Nr 184.

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

III. Den allmänna yrkesinspektionen.

Nuvarande organisation. Yrkesinspektionens lokala organ kunna hänföras till den allmänna yrkes­ inspektionen, den kvinnliga yrkesinspektionen, den kommunala tillsynen samt specialinspektionen. I förevarande sammanhang behandlas med hän­ syn till innehållet i kommittéförslaget den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen. Den allmänna yrkesinspektionen. För de tillsynsuppgifter, som f. n. an­ komma på den allmänna yrkesinspektionen, lämnar kommittén följande sammanfattning. Tillsyn i allmänhet å efterlevnaden av arbetarskyddslagen och med stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas, under överinseende och led­ ning av yrkesinspektionens chefsmyndighet, av yrkesinspektionens befatt­ ningshavare (samt kommunala tillsynsorgan). Vidare har åt yrkesinspek­ tionen uppdragits att övervaka efterlevnaden av lagen om arbetstidens be­ gränsning, lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln, arbets­ tidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om vissa inskränk­ ningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete. Yrkesinspektionen har jämväl att öva tillsyn å efterlevnaden av lagen om viktmärkning i vissa fall av gods, som skall inlastas å fartyg, lagen an­ gående förbud i vissa fall mot arbetares användande till målningsarbete, vid vilket nyttjas blyfärg, samt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid lastning och lossning av fartyg ankomma på arbetsgivaren m. fl. Det ålig­ ger yrkesinspektionen därjämte att i visst avseende medverka vid tillsy­ nen å efterlevnaden av förordningen med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning, byggnadsstadgan, giftstadgan, kungörelsen med vissa bestämmelser till skydd mot skada från gengasdrivet fordon eller redskap samt eventuellt kungörelsen om skyddsåtgärder, som vid last­ ning och lossning av fartyg ankomma på befälhavaren in. fl. I övrigt skall yrkesinspektionen följa arbetarskyddsväsendets utveckling samt genom upplysningsverksamhet främja strävandena att förekomma olycksfall och ohälsa i arbetet. För utövande av tillsynstjänsten i allmänhet är landet indelat i 11 distrikt, som omfatta första distriktet: Stockholms stad och Gotlands län, andra distriktet: Stockholms, Uppsala och Västmanlands län, tredje distriktet: Södermanlands och Östergötlands län, fjärde distriktet: Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, femte distriktet: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, sjätte distriktet: Hallands samt Göteborgs och Bohus län, sjunde distriktet: Skaraborgs län samt den i Västergötland liggande delen av Älvsborgs län, åttonde distriktet: Älvsborgs län med undantag av den till sjunde distrik­ tet hörande delen därav samt Värmlands och Örebro län, nionde distriktet: Kopparbergs och Gävleborgs län, tionde distriktet: Västernorrlands och Jämtlands län samt

Kungl. Maj:Is proposition nr 18't. 83

elfte distriktet: Västerbottens och Norrbottens län. Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm (första och andra distrikten), Linköping, Jönköping, Malmö, Göteborg, Borås, Karl­ stad, Gävle, Härnösand och Umeå. På varje distrikt tjänstgöra 1 yrkesinspektör i lönegrad Ca 31 (A 28), 1 förste distriktsingenjör i Ca 27 (A 24) samt distriktsingenjörer och yrkesunderinspektörer. Vid tre distrikt finns dessutom en förste distrikts­ ingenjör i Ce 27. Härtill kommer biträdespersonal. Enligt gällande instruktion är yrkesinspektören ansvarig för att tillsynstjänsten i allmänhet på tillbörligt sätt fullgöres inom hans distrikt. Det åligger honom för sådant ändamål att icke blott själv utöva tillsyn utan även ordna, leda och övervaka hos honom anställda befattningshavares till­ synsverksamhet, att ha inseende över de kommunala tillsynsorganens verk­ samhet samt att histå tillsynsorganen med råd och upplysningar beträf­ fande tjänsten. Den kvinnliga yrkesinspektionen utövar tillsyn å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad företrädesvis beträffande arbete, vartill kvinnor använ­ das. Yrkesinspektionens chefsmyndighet äger meddela närmare bestäm­ melser angående de arbetsställen och de arbetsuppgifter i övrigt, som den kvinnliga yrkesinspektionens tillsyn skall avse. För utövande av tillsyn företrädesvis å arbete, vartill kvinnor användas, är landet indelat i 4 distrikt, som omfatta östra distriktet: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Söderman­ lands, Östergötlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län, södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristian­ stads, Malmöhus och Hallands län, västra distriktet: Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värm­ lands län samt norra distriktet: Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Stockholm, Malmö, Göte­ borg och Gävle. Yrkesinspektrisen, som är ansvarig för och leder den kvinnliga yrkes­ inspektionens arbete, utövar med biträde av 2 assistenter tillsynen i östra distriktet. Å vart och elt av de tre övriga distrikten utövas tillsynen av en distriktsinspeklris, som har sin tjänstelokal ansluten till den allmänna yr­ kesinspektionens lokaler på resp. stationsorter. Inspektionsfrekvens. Kommittén har (s. 117—119 i betänkandet) lämnat vissa uppgifter rörande inspektionsfrekvensen inom yrkesinspektionen. Av de lämnade uppgifterna framgår, att inspektionsfrekvensen (beräknad tid i år mellan inspektionsbesök å samma arbetsställe) år 1945 utgjorde för de hos yrkesinspektörerna registrerade arbetsställena 3,0, för de hos yrkesunderinspektörerna registrerade arbetsställena 2,3 och för de hos den kvinn­ liga yrkesinspektionen registrerade arbetsställena mellan 4 och 5.

84 Kungl. Maj.ts proposition nr 18i.

Personalorganisation. Det nuvarande personalbeståndet hos den all­ männa yrkesinspektionen omfattar följande befattningshavare 11 yrkesinspektörer Ca 31 (A 28) 11 förste distriktsingenjörer Ca 27 (A 24) 3 » » Ce 27 (Eo 24) 13 distriktsingenjörer Ca 24 (A 21) Arvode motsvarande Ce 24: 24 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst Arvode motsvarande Ce 24: 24 22 yrkesunderinspektörer Ca 21 (A 17)

15 kontorsbiträden Ca 8 (A 4) 15 icke-ordinarie biträden Den kvinnliga yrkesi spektionen består f. n. av

3 distriktsinspektriser Ce 25 (Eo 22) 1 yrkesinspektrisassistent Ca 22 (A 18) 1 assistent Ce 22 (Eo 18) 3 assistenter Arvode motsvarande Ce 22: 22 1 kanslibiträde Ca 11 (A 7) 1 icke-ordinarie biträde

Enligt beslut av 1947 års riksdag — dvs. efter det att kommittébetänkandet avlämnats — har den allmänna yrkesinspektionen fr. o. m. den 1 juli 1947 provisoriskt förstärkts med 3 förste distriktsingenjörer i löne­ grad Ce 27 (Eo24), 7 distriktsingenjörer med arvode motsvarande netto­ lönen i lägsta löneklassen i Ce 24 (Eo 21), 5 yrkesunderinspektörer med ar­ vode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen i Ce 20 (Eo 16) och 8 biträden för kontorsgöromål. I stället för lön å 2 befattningar som distriktsingenjör i Ce 23 och 2 aspirantbefattningar (Ex 20) skulle vidare utgå ar­ vode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av Ce 24 (Eo21). Vidare har från samma tidpunkt den kvinnliga yrkesinspektionen provisoriskt för­ stärkts med 3 assistenter med arvode motsvarande nettolönen i lägsta löne­ klassen i Ce 22 (Eo 18) och 1 skrivbiträde. Samtidigt har en assistent i löne­ grad Ce 20 (Eo 16) uppflyttats till Ce 22 (Eo 18). De nytillkomna befatt­ ningarna äro inräknade i sammanställningen över nuvarande personal. När­ mare redogörelse för den provisoriska personalförstärkningen lämnas i propositionen nr 208/1947, till vilken jag torde få hänvisa.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att i stället för benämningen yrkesinspektionen in­ föres namnet arbetsinspektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18k. 85

De tillsijnsuppgifter, som skola ankomma på den allmänna arbetsinspektionen, föreslås av kommittén bli i huvudsak desamma, som nu åvila den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen. Kommittén anför, att förslag och yrkanden om åtgärder för att höja inspektionsfrekvensen för de hos yrkesinspektionen registrerade arbets­ ställena framställts vid olika tillfällen. I anslutning härtill omnämner kom­ mittén, att den internationella arbetskonferensen i en rekommendation 1923 förordat, att varje arbetsställe besökes minst en gång om året och detta oberoende av de besök, som kunde nödvändiggöras av särskilda klagomål eller andra skäl. Kommittén anser visserligen icke så täta besök i allmänhet vara av behovet påkallade, men finner dock, att den genom­ snittliga inspektionsfrekvensen avsevärt borde höjas. En dylik effektivisering av det lokala tillsynsarbetet förutsatte dock att tillsynspersonalen förstärktes, att dess kvalifikationer höjdes och att tillsynsuppgifterna uppdelades. Vad beträffar den allmänna yrkesinspektionens distriktsorganisation finner kommittén icke anledning att föreslå ändring i den nuvarande in­ delningen liksom ej heller i fråga om den nuvarande förläggningen av distriktspersonalens stationsorter. Kommittén framhåller, att de arbetsuppgifter, som jämlikt arbetarskyddslagstiftningen skulle åligga den allmänna arbetsinspektionen, kunna hänföras till skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala upp­ gifter. Samtliga dessa uppgifter torde numera få anses vara av sådan be­ skaffenhet och omfattning, att de borde fördelas på särskilda befattnings­ havare med teknisk, medicinsk och socialhygienisk utbildning och erfa­ renhet. I enlighet härmed föreslår kommittén, att för utövande av den tillsyn, som åligger den allmänna yrkesinspektionen, skola på varje distrikt tjänst­ göra en yrkesinspektör i lönegrad A 29, en yrkesläkare i samma lönegrad och en socialinspektör i A 26 jämte övrig personal. I likhet med vad nu gäller borde centralmyndigheten äga fördela befattningshavarna till tjänst­ göring inom olika distrikt, bestämma stationsorten för dem samt förflytta befattningshavare från ett distrikt till ett annat. Rörande de uppgifter, som skulle ankomma på nämnda tre personal­ grupper vilka enligt förslaget skulle ingå i den allmänna yrkesinspektio­ nens personalorganisation, må här anföras följande. Teknisk personal. Kommittén föreslår, att den tekniskt utbil­ dade personalen hos den allmänna yrkesinspektionen bibehålies i stort sett oförändrad. Yrkesinspektören skall enligt förslaget vara ansvarig för tillsynstjänstens fullgörande i allmänhet utom i de avseenden tillsynen uppdragits åt yrkesläkare och socialinspektör, och det skall därvid åligga ho­ nom att särskilt uppmärksamma arbetarskyddslagstiftningens tillämpning i skyddstekniskt och tekniskt-yrkeshygieniskt hänseende.

Sfi Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Medicinsk personal. Kommittén anför, att i den mån yrkes­ inspektionen vid tillsynstjänstens utövande behöver medverkan av läkare så­ dan medverkan f. n. kan erhållas blott genom arbetarskyddsbyråns läkare samt genom det biträde, som enligt arbetarskyddslagens 27 § i statens eller kommuns tjänst anställda läkare äro pliktiga att lämna tillsynsorganen. Kommittén föreslår, att på varje inspektionsdistrikt skall finnas en lä­ kare, benämnd yrkesläkare. På denne skall enligt förslaget ankomma att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämpning i medicinskt-yrkeshygieniskt hänseende. För yrkesläkartjänst bör enligt kommitténs mening fordras god utbild­ ning och erfarenhet på det medicinskt-yrkeshygieniska området. Vid läkarfrågans behandling inom kommittén hade stått fullt klart för denna, att det f. n. icke funnes tillgång till läkare med de erforderliga kvalifika­ tionerna. Befattningarna torde därför, anför kommittén, till en början få rekryteras successivt, sedan vederbörande läkare fått tillfälle att skaffa sig erforderlig utbildning. Socialhygienis k personal. De socialt utbildade befattnings­ havare, socialinspektörer, som enligt förslaget skola tillföras den allmänna yrkesinspektionen, avses skola handha de arbetsuppgifter, som nu i huvud­ sak ankomma på den kvinnliga yrkesinspektionen. Det skulle sålunda åligga socialinspektör att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämp­ ning i socialhygieniskt hänseende samt att verka för att nödiga sociala an­ ordningar vidtagas ävensom tillhandagå med upplysningar, råd och anvis­ ningar i sociala frågor. Socialinspektörens tillsynsverksamhet skulle dock ej vara begränsad till företrädesvis arbetsställen med kvinnlig arbetskraft utan omfatta även andra arbetsställen, där tillsyn eller råd och anvisnin­ gar av socialt utbildade befattningshavare vore behövliga. Som en följd härav skulle den kvinnliga yrkesinspektionen i sin nuvarande form upp­ höra. Socialinspektör förutsättes kunna vara manlig eller kvinnlig. Kommittén utgår från att även för socialinspektörerna samma distriktsindelning skall tillämpas som för yrkesinspektörerna och yrkesläkarna. Kommitténs förslag förutsätter, anför kommittén, att de arbetsuppgif­ ter, som enligt arbetarskyddslagstiftningen skola åligga den allmänna arbetsinspektionen, i sakligt hänseende uppdelas mellan yrkesinspektören, yrkesläkaren och socialinspektören med hänsyn tagen till deras speciella utbildning och praktiska erfarenhet. På varje distrikt borde emellertid finnas en distriktschef, som vore an­ svarig för tillsynens behöriga utövande inom distriktet och som samord­ nade och övervakade tillsynsarbetet. Såsom distriktschef borde kunna för­ ordnas yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör. Avgörande härvid­ lag borde vara icke så mycket vederbörandes utbildning och erfarenhet utan fastmer dennes personliga egenskaper samt förmåga att organisera och samordna arbetet på distriktet. Distriktschefen skulle, efter förslag av

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 87

centralmyndigheten, förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst sex år. Till ställföreträdare för distriktschef borde även förste distriktsingenjör kunna förordnas. För uppdraget att vara distriktschef föreslås utgå särskilt arvode, för­ slagsvis 600 kronor för år. För socialinspektör, som förordnades till di­ striktschef, skulle arvodet höjas med ett belopp motsvarande skillnaden i lön mellan lönegraderna A 29 och A 26. Beträffande kompetenskraven för yrkesinspektionens personal föreslår kommittén, att liksom hittills skall fordras civilingenjörsexamen eller där­ emot svarande utbildning för yrkesinspektör, förste distriktsingenjör och de nuvarande distriktsingenjörerna. Vidare föreslås, att för yrkesunderinspektörerna — vilka enligt kommitténs mening likaledes böra benämnas distriktsingenjörer — skall fordras ingenjörsexamen från statligt tekniskt läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning i stället för såsom f. n. övermaskinistkompetens. Kompetenskravet för de högre tjänsterna borde icke hindra tjänsteman med lägre teknisk utbildning att efter dispens söka och erhålla dylik befattning om vederbörande visat sig besitta stor duglig­ het och lämplighet i övrigt. För befattning som socialinspektör bör enligt förslaget fordras samma kompetens som nu kräves för antagande till yrkesinspektris eller distriktsinspektris (examen från universitet eller högskola in. in.). Härutöver borde fordras, förutom praktik, att vederbörande genomgått fullständig kurs vid socialinstitut eller förvärvat annan likvärdig utbildning. Vad angår löneställningen för yrkesinspektörerna finner kom­ mittén, att såväl de ökade kvalifikationskrav utvecklingen ställde som de vidgade arbetsuppgifter, som den nya arbetarskyddslagstiftningen med­ förde, motiverade en uppflyttning från lönegrad A 28 till A 29. Förste distriktsingenjörsbefattningarna föreslås uppflyttade från lönegrad A 24 till A 26. För tre till inrättande föreslagna befattningar för­ ordas dock placering i lönegrad A 24. Bl. a. på grund av de rekryteringssvårigheter, som yppat sig i fråga om distriktsingenjörsbefattningarna, föreslås en uppflyttning av de ordinarie distriktsingenjörerna från lönegrad A 21 till A 22. Vidare föreslås, att de extra ordinarie distriktsingenjörstjänsterna i lönegrad Eo 20 uppflyttas till Eo 22 och aspiranttjänsterna i Ex 18 tilI Ex 20. F. ö. hade sistnämnda lönegrad redan måst tillämpas på grund av rekryteringssvårigheter. Kommittén föreslår, såsom förut nämnts, att de nuvarande yrke su n d e r i n s p e k t ö r e r n a skola benämnas distriktsingenjörer. Genom den av kommittén föreslagna höjningen av kompetensvillkoren torde, framhåller kommittén, möjlighet beredas att till ifrågavarande befattningshavare i större omfattning än hittills överflytta arbetsuppgifter av mera krävande art såväl i fråga om tillsynen som beträffande expeditionsarbetet. Med hänsyn härtill finner kommittén motiverat, att yrkesunder-

88 Kungl. Mnj.ts proposition nr 1 H'i.

inspektörstjänsterna givas något högre löneställning. Kommittén föreslår, att tjänsterna uppflyttas från lönegraderna A 17 och Ko 10 till A 19 och Eo 19. Enligt kommitténs mening böra yrkesläkarna vara heltidsanställda. Befattningarna föreslås, som förut nämnts, placerade i A 29. Kommittén föreslår, att med yrkesläkartjänst må kunna förenas uppdrag som besiktningsläkare för minderåriga och för arbetstagare i hälsofarligt arbete. Hin­ der borde ej heller föreligga att i särskilt fall medge yrkesläkare att vid sidan av tjänsten inneha enskilt uppdrag. Privat läkarverksamhet skulle yrkesläkare dock icke få utöva. Det borde slutligen icke vara helt uteslutet att i visst fall genom särskilt arvodestillägg förbättra lönen. Den föreslagna befattningen som socialinspektör skulle enligt kommitténs förslag uppföras på ordinarie stat och placeras i samma löne­ grad som den nuvarande yrkesinspektrisen dvs. A 26. Som skäl härför framhåller kommittén bl. a., att allt större anspråk komme att ställas på de befattningshavare, som skulle utöva tillsyn å lagstiftningens tillämp­ ning i socialhygieniskt hänseende. Kommittén har vidare föreslagit vissa befattningar som assistent till socialinspektör. Dessa tjänster föreslås placerade i lönegrad Eo 20. Kommittén framhåller, att med hänsyn till den relativt stora personal, som enligt förslaget skulle komma att finnas på varje arbetsinspektionsdistrikt, det syntes nödvändigt, att det på distriktsexpeditionerna funnes en kvalificerad befattningshavare, som ansvarade för skriv- och registreringsarbetet samt andra på expeditionen förekommande göroinål. Kommit­ tén föreslår för detta ändamål, att på varje distrikt inrättas en ordinarie kanslis k rivartj än st i lönegrad All. Som närmaste biträde åt kansliskrivaren borde finnas ett kanslibiträde i lönegrad A 7. Här­ till komme kontors- och skrivbiträden samt på vissa distrikt jämväl expeditionsvakter. Vid beräkningen av personalorganisationens omfattning har kommittén utgått från det antal registerförda arbetsställen och arbetstagare, som yrkesinspektörerna uppgivit i verksamhetsberättelserna år 1944. Det har här­ vid förutsatts, att arbetsställen med fler än 9 arbetare samt mindre arbets­ ställen med stor olycksfalls- och hälsorisk böra inspekteras en gång om året och övriga arbetsställen minst en gång vartannat år. Man har vidare räknat med att en yrkesinspektör hinner besöka 250 arbetsställen per år, en förste distriktsingenjör och distriktsingenjör, som vore obunden av expeditionsarbete, 400, annan distriktsingenjör 200 och yrkesunderinspektör 900 arbetsställen per år. Med denna utgångspunkt har kommittén bedömt personalbehovet på följande sätt. Kommittén föreslår ingen ändring i antalet yrkesinspektörsbefattningar. Såsom f. n. skulle således finnas 11 ordinarie yrkesinspektörer, motsvarande antalet yrkesinspektion sdistrikt.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 184. 89

Vad angår behovet av förste distriktsingenjörer anser kom­ mittén, att med hänsyn till de arbetsuppgifter, som förutsättas tillkomma genom den nya arbetarskyddslagen, särskilt vad gäller granskning av byggnadsförslag, ytterligare en förste distriktsingenjörstjänst bör inrättas i de yrkesinspektionsdistrikt där dessa arbetsuppgifter torde bli särskilt om­ fattande och krävande, nämligen första, femte och sjätte distrikten. Anta­ let dylika tjänster föreslås alltså böra ökas från 11 till 14, samtliga or­ dinarie. De nyinrättade tjänsterna föreslås placerade i A 24. Kommittén föreslår vidare, att antalet distriktsingenjörstjän­ st er med teknisk högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig ut­ bildning ökas från 17 till 34. Det oaktat, framhåller kommittén, måste det föreslagna antalet befattningar med hänsyn till tillsynsverksamhetens ut­ vidgning och skyddsarbetets intensifiering anses relativt knappt. Enligt förslaget skola 24 befattningar vara ordinarie, 8 extra ordinarie och 2 extra. Kommittén beräknar behovet av yrkesund erinspektörer, av kommittén benämnda distriktsingenjörer, till 44, vilket innebär, att 12 nya befattningar skulle tillkomma. Av tjänsterna anses 32 böra vara ordinarie och 12 extra ordinarie. Kommittén avser, att 7 av de nya yrkesunderinspektörerna skola ha till speciell uppgift att utöva tillsyn å byggnads- och stuveriverksamhet. Dessa skulle vara placerade inom de distrikt, där nämnda slag av verksamhet vore särskilt omfattande och där det därför vore motiverat med särskilda befattningshavare för tillsynen å dessa arbetsområden. I enlighet härmed föreslår kommittén, att å vart och ett av första, femte och sjätte yrkesinspektionsdistrikten (med stationsorterna Stockholm, Malmö resp. Göte­ borg) tillsättas, förutom det antal befattningshavare i distriktsingenjörs- (yx-kesunderinspektörs-) ställning som enligt angivna grunder beräknats er­ forderligt för den allmänna tillsynen, jämväl en befattningshavare för till­ syn å byggnadsverksamhet och en för stuveriarbete. För Stockholm beräk­ nas dessutom ytterligare en befattningshavare för byggnadsminnen. För arbetarskyddstillsynen å byggnads- och stuveriverksamhet inom öv­ riga distrikt beräknar kommittén ej någon särskild personal. Tillsynen å byggnadsverksamhet inom dessa distrikt synes kommittén lämpligen kunna ordnas på det sätt, att det uppdrages åt varje befattningshavare inom distriktet att vid sina tjänsteresor inspektera de byggnadsföretag, som han därvid påträffar. Såsom förut nämnts föreslår kommittén, att en yrkesläkarbefattning inrättas å varje inspektionsdistrikt, således inalles 11 befattningar. Enligt kommitténs förslag skulle bland tillsynspersonalen även ingå en socialinspektör å varje distrikt. I anslutning härtill framhåller kom­ mittén, att inspektionsfrekvensen för de hos den kvinnliga yrkesinspektio­ nen registrerade arbetsställena vore mycket låg, men att kommittén likväl

Kurigl. Maj:ts proposition nr 184. 91

Mot kommitténs förslag rörande den allmänna och den kvinnliga yrkes­ inspektionen ha flera reservationer anförts. Kommitténs förslag om inrättande av yr k esläkar befattningar har sålunda föranlett fyra av kommitténs ledamöter att till betänkandet foga särskilda yttranden. Ledamoten Yllner har anfört, att tillkomsten av yrkesläkare visserligen skulle ge yrkesinspektionen en sedan länge behövlig komplettering men att dessa läkare icke kunna besöka varje arbetsställe. Den föreslagna orga­ nisationen behövde därför en ytterligare utbyggnad med läkare, som kunde verkställa en fortlöpande relativt ofta återkommande medicinsk-hygienisk tillsyn på arbetsplatserna och som voro underställda yrkesläkarna. Härvid kunde ifrågakomma antingen att yrkesläkarna erhölle heltidsanställda assistenter eller att det inrättades en särskild, statligt bekostad kår av fabriksläkare med uppgift att under yrkesläkarnas överinseende ägna sig åt den sanitära tillsynen av arbetsställena eller att de nuvarande fabriksläkarna, som handhava sjukvården vid arbetsställena, jämväl skulle hand­ hava den förebyggande vården. Reservanten ansåg, att frågan om den förebyggande hälsovården för de anställda och den perifera, fortlöpande medicinsk-hygieniska tillsynen av arbetsställena genom särskilda, yrkesläkarna underställda läkare jämväl hort av kommittén utredas. Ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anföra. Enligt det föreliggande förslaget skulle arbetsrådet få avsevärt större till­ gång till läkarutbildad personal än som står den nuvarande chefsmyndig­ heten till buds. Detta anse vi vara en riktig utveckling, men vi hålla före, att man till en början bör låta nöja sig därmed och kunna därför icke ansluta oss till förslaget om inrättande av särskilda yrkesläkartjänster ute i distrikten. Sistnämnda reservanter anföra vidare vissa synpunkter (betänkandet s. 219—220), vilka enligt deras mening leda till att de föreslagna socialinspektör sbefattningarna icke borde inrättas. I stället borde i varje arbetsinspektionsdistrikt finnas en distriktsinspektris för tillsyn före­ trädesvis av arbete, vartill kvinnor användas. Ledamoten Fischer har föx-eslagit, att socialinspektör skall placeras i samma lönegrad som föreslås för yrkesinspektör eller A 29 samt att assi­ stent hos socialinspektör skall placeras i A 22. Mot kommitténs förslag beträffande distriktschefstjänsterna ha ledamöterna Hultman, Löfvander och Odholm anmält avvikande me­ ning och anfört, att yrkesinspektören bör vara självskriven såsom chef inom distriktet. Nämnda ledamöter ifrågasätta vidare, om man bör införa titeln distriktschef. Den hävdvunna titeln yrkesinspektör vore att före­ draga.

92 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Yttranden. Kommitténs förslag att ersätta benämningen yrkesinspektionen med arbetsinspektionen har i remissyttrandena i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Socialstyrelsen erinrar emellertid, att den förra be­ nämningen hade en mer än 50-årig hävd i lagstiftning och språkbruk och att kommittén hade godtagit beteckningen >yrkes» i tjänstetitlarna yrkesinspektör och yrkesläkare. Frågan om distriktsindelningen har i några remissyttranden upptagits till behandling. Sålunda anför statens organisationsnämnd, att sedan gällande distriktsindelning bestämdes förutsättningarna för densamma torde ha ändrats i vissa hänseenden, i det att utvecklingen av antalet registrerade arbetsstäl­ len och antalet där anställda arbetare säkerligen varit olikformig. Då distriktsindelningen vore av stor betydelse för den inspekterande persona­ lens effektiva utnyttjande, borde enligt organisationsnämndens mening frågan om denna indelning övervägas, innan en så väsentlig utökning av personalen som den av kommittén föreslagna genomfördes. Härvid borde särskild hänsyn tagas till den regionala fördelningen av de nya arbetsstäl­ len, som kommit att bli registrerade vid genomförande av kommitténs för­ slag till ny arbetarskyddslag. Landsorganisationen framhåller, att i ett par förbundsyttranden — från svenska kommunalarbetareförbundet och svenska väg- och vattenbygg­ nadsarbetareförbundet — förordats en ökning av antalet inspektionsdistrikt, och uttalar i anledning härav, att med hänsyn å ena sidan till den nya lagens utsträckta tillämpningsområde och tillsynsorganens vidgade uppgif­ ter och å andra sidan till angelägenheten av en ökad inspektionsfrekvens landsorganisationen delar dessa förbunds tveksamhet, huruvida antalet distrikt är tillräckligt. Särskilt gällde detta övre Norrland. Landsorganisa­ tionen ansåge sig dock icke f. n. böra påyrka ett högre distriktsantal än som nu funnes. Förslaget att inrätta befattningar som yrkesläkare har i ett fler­ tal yttranden mött stark kritik. Medicinalstyrelsen säger sig kunna vitsorda kommitténs mening att det 1. n. icke finnes tillgång till läkare med de kvalifikationer, som böra stäl­ las på en yrkesläkare. Även erforderliga utbildningsmöjligheter saknades f. n. Med de krav, som måste ställas på yrkesläkarna, och med det i och för sig alldeles berättigade anspråket på att de skola vara heltidsanställda, kunde den föreslagna lönesättningen icke beräknas locka någon aspirant med önskade kvalifikationer. Den föreslagna organisationen löper därför enligt medicinalstyrelsens mening risken att bli en rent teknisk organisation utan medicinska med­ hjälpare. Härtill komme den viktiga förändring, som kunde förväntas in­ träda på arbetsplatserna i och med ikraftträdande av beslutet om den

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 93

obligatoriska sjukförsäkringen. Då fritt läkarval därvid inträder för arbe­ tarna — varvid enligt medicinalstyrelsens uppfattning risk föreligger för att många företag komma att draga in sina fabriksläkarbefattningar — måste frågan om den omedelbara tillsynen av hygienen på arbetsplatserna och den direkta personliga hälsokontrollen löpa fara att lämnas utanför. De föreslagna yrkesläkarna kunde icke på något sätt förslå för denna direkta tillsyn, och gjordes intet för att förekomma denna risk, skulle hälso­ vården på arbetsplatserna riskera en väsentlig försämring. Medicinalstyrel­ sen vore sysselsatt med detta problem. En anordning av arbetarskyddet, som förbiginge denna fråga, måste bli otillfredsställande och betyda en re­ form bakåt. Riksförsåkringsanstalten anför. Till en början må erinras om att yrkesinspektionens chefsmyndighet vid skilda tillfällen framhållit behovet av att yrkesinspektionen för lösande av de arbetshygieniska problemen erhölle tillgång till medicinsk sakkunskap i betydligt större omfattning än vad nu är fallet. Denna fråga torde emel­ lertid f. n. icke kunna lösas genom tillsättande av en yrkesläkare på varje distrikt. Även om dessa befattningar förenades med tillräckliga löneförmå­ ner, torde det åtminstone f. n. icke vara möjligt uppbringa erforderligt antal kompetenta läkare. Vidare skulle en yrkesläkare på distrikt under nuvarande förhållanden få vissa svårigheter att underhålla och förkovra sina medicinska kunskaper. Anstalten anser därför lämpligare att till en början centralt hos chefsmyndigheten placeras ett antal läkare med goda kunskaper i arbets- och allmän hygien. Dessa läkare skulle under ledning av chefen på byrån för arbetshygieniska ärenden och med vissa möjlig­ heter till fortlöpande studier bl. a. vid yrkessjukdomsklinik i Stockholm ha förutsättningar att hålla sina arbetshygieniska och allmänna medicinska kunskaper levande. Distriktens behov av medicinsk sakkunskap skulle här­ vid tills vidare tillgodoses genom besök i erforderlig utsträckning av ifråga­ varande centralt placerade läkare. Statskontoret anser icke tillrådligt, att de föreslagna yrkesläkarbefattningarna inrättas. I den mån arbetsinspektionens befattningshavare be­ hövde rådfråga medicinsk expertis, borde de enligt statskontorets mening i första hand vända sig till ortens tjänsteläkare. Om dennes sakkunskap i det särskilda fallet befunnes otillräcklig, syntes vederbörande yrkesinspektör böra äga befogenhet att anlita tillgängliga experter utan hänsyn till om de vore i statlig eller kommunal tjänst eller privatpraktiserande. Statens organisationsnämnd finner det lämpligt, att, åtminstone tills vidare, i stället för yrkesläkare på distrikten ett lämpligt antal spe­ cialister anställas vid folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning, var­ ifrån de alltefter behov kunde tillkallas för uppdrag inom olika distrikt. Anknytning till den föreslagna yrkessjukdomskliniken vid karolinska sjuk­ huset vore också tänkbar. Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio­ nen framhålla bl. a., att man med hänsyn till den industriella utvecklin­

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 1SA.

gen, särskilt på senare tid, icke kunde förvänta, att någon läkare skulle kunna på tillfredsställande sätt behärska alla de medicinskt-hygieniska frå­ gor, som kunde uppstå inom ett distrikts olika verksamhetsfält, och än mindre att, om en sådan »mångspecialist» verkligen funnes, denne skulle vara villig att antaga befattning som yrkesläkare. Följden skulle bli, att befattning som yrkesläkare komrne att sökas och skötas endast av unga och oerfarna läkare. Det kunde ej heller vara riktigt, alt sådana läkare skulle »öva inseende över och bistå» de erfarna läkare (förste provinsial­ läkare, förste stadsläkare in. fl.), som i regel vore besiktningsläkare för minderåriga, och de högt kvalificerade specialister, vilka utförde besikt­ ning av arbetstagare sysselsatta i hälsofarligt arbete. Yrkesinspektörerna avstyrka sålunda förslaget att tillsätta en yrkes­ läkare på varje yrkesinspektionsdistrikt och föreslå i stället att högt kva­ lificerade specialyrkesläkare anställas på den medicinska avdelningen inom chefsmyndigheten. Yrkesinspektörerna förorda därjämte inrättande av yrkessjukdomskliniker vid vissa centrallasarett och anföra härom. Läkarna vid sådana kliniker skulle på ett helt annat sätt än de av kom­ mittén föreslagna yrkesläkarna kunna stå i ständig och intim kontakt med inom klinikens verksamhetsområde inträffade yrkessjukdomsfall, varige­ nom snabbare kännedom skulle erhållas om de nya fynd, som gjorts, och fall, som inträffat på yrkessjukdomsområdet. Läkare vid dessa yrkessjukdomskliniker skulle vara skyldiga att till vederbörande yrkesinspektör och medicinska avdelningen i chefsmyndigheten inrapportera till deras känne­ dom komna sjukdomsfall i yrkesarbete. Härigenom skulle åtgärder avse­ ende de medicinska och tekniska synpunkterna kunna samordnas på ett för arbetet på området önskvärt och fördelaktigt sätt.

Sveriges läkarförbund anser de av kommittén för läkarna föreslagna löneförmånerna otillfredsställande, och föreslår att till en början ett mindre antal yrkeshygieniskt kunniga och i skilda industribranscher erfarna lä­ kare, direkt underställda chefsmyndigheten, få fullgöra den nödiga över­ vakningen och rådgivningen. I mån av erfarenhet och läkartillgång skulle organisationen därefter kunna byggas ut och på lämpligt sätt decentrali­ seras. Förslaget om inrättande av yrkesläkarbefattningar har vidare, under åbe­ ropande av liknande synpunkter som i förut återgivna yttranden, avstyrkts av allmänna lönenämnden, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län, förste provinsialläkarna i sistnämnda län och Uppsala län, förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö, svenska arbetsgivare­ föreningen, svenska lantarbetsgivareförenigen, handelns arbetsgivareorga­ nisation, handelskammaren i Göteborg och yrkesinspektionens ingen jörsförening. Förslaget att inrätta en socialinspektörst jänst å varje yrkes­ inspektionsdistrikt tillstyrkes av bl. a. yrkesinspektrisen och distriktsin-

Kungl. Maj ris proposition nr 18h. 95

spektriserna, vilka dock som ett önskemål framhålla, att socialinspektö­ rerna böra givas självständighet gentemot distriktschefen, enär de i annat fall bleve satta endast till sådant arbete, som ansåges mindre viktigt. Ett skäl för bibehållande av den kvinnliga yrkesinspektionens hittillsvarande självständighet vore även att socialinspektörerna skulle besöka arbetsplat­ ser, som stode under specialinspektörs tillsyn. Mot förslaget att social­ inspektör skulle kunna vara manlig befattningshavare hade yrkesinspektrisen och distriktsinspektriserna ingen erinran att göra. Yrkesinspektrisen har härjämte anfört följande. Veterligen finns icke någon annan myndighet än yrkesinspektionen, där befattningshavare med utgångspunkt från en inspektion på arbetsplatsen kunna ge anvisningar beträffande sociala åtgärder såväl inom som utom arbetsplatsen, såsom anställande av personalkonsulent, ordnande av bostä­ der in. fl. anordningar, än mindre finns någon myndighet, som kan ge före­ lägganden i något av dessa avseenden. Att däremot t. ex. redan befintliga bostäder och barnkrubbor kunna bli föremål för inspektion av annan stat­ lig och kommunal myndighet och på grund av bristfällighet utdömas, är en annan sida av saken, som icke berör socialinspektörens förebyggande och initiativgivande verksamhet. Förslaget tillstyrkes även av föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld (SAIA), yrkeskvinnors samarbetsförbund och Fredrika- Bremer-förbundet. Sistnämnda organisation framhåller, att det icke sak­ nats röster, som hävdat, att de befattningshavare som sysslade med social­ hygieniska frågor skulle dels vara underställda den tekniska inspektionen och dels inskränka sin verksamhet till att avse sociala anordningar utan­ för arbetsplatsen. En sådan arbetsfördelning skulle enligt förbundets upp­ fattning vara synnerligen olycklig och troligen medföra, att de socialhygie­ niska frågorna icke koiume alt ägnas det intresse, som arbetstagarna hade rätt att fordra. Förbundet ansluter sig till kommitténs förslag att socialinspektörerna kunna vara antingen manliga eller kvinnliga men framhåller, att arbetet i många fall torde ligga bättre till för kvinnor än för män, särskilt i distrikt, där arbetarstammen till huvudsaklig eller övervägande del beslår av kvin­ nor. Det vore därför ett önskemål, att utvecklingen icke komme att minska utan tvärtom öka kvinnornas antal inom detta arbetsområde. Förslaget i denna del avstyrkes av riksförsäkringsanstalten, som till en början uttalar, att de förhållanden i hygieniskt avseende på arbetsplatserna vilka kräva tillsyn och höra föranleda råd och anvisningar från arbetsinspektionens sida äro av arbetshygienisk (yrkesliygienisk) natur. De vore direkt betingade av arbetsförhållandena och avsåge t. ex. arbetslokaler, anordningar vid maskiner och redskap, arbetsställningar, arbetstider, ras­ ter och pauser i arbetet, förekommande hälsovådliga ämnen, ventilation, belysning och uppvärmning, personalrum in. in. Spörsmål härom kunde knappast betraktas som frågor av särskilt socialhygieniskt intresse.

9(i

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S' i .

De arbetshygieniska förhållandena på arbetsplatserna vore enligt anstal­ tens uppfattning av sådan art, att för lösande av därmed sammanhängande frågor i allmänhet måste förutsättas kompetens motsvarande yrkesinspektörs med erforderligt biträde av yrkesläkare. Enligt anstaltens mening ford­ rades därför icke några särskilda befattningshavare inom arbetsinspektionen vid sidan av yrkesinspektörer och yrkesläkare för behandling av arbets­ hygieniska frågor. Däremot förelåge behov av kvinnliga befattningshavare för att tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas särskilda intressen på ar­ betsplatserna. Dessa befattningshavare borde emellertid allt efter utbildning och kompetens kunna biträda även vid lösande av andra yrkeshygieniska frågor på arbetsställena än dem som anginge de kvinnliga arbetarna. Det borde vidare ej möta hinder att åt dem i viss utsträckning överlämna uppdrag beträffande andra arbetsställen än sådana, där kvinnliga arbets­ tagare sysselsattes. För att undvika dubbelinspektioner och kompetens­ tvister torde det emellertid, framhåller anstalten, få anses påkallat, att de kvinnliga befattningshavarna äro underordnade distriktschefen. Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som sålunda angivits för ifrågava­ rande befattningshavare, förelåge enligt anstaltens mening icke någon an­ ledning att benämna dem socialinspektörer utan beteckningen distriktsinspektriser syntes lämpligare. F. ö. kunde sägas, att samtliga inspekte­ rande vid arbetsinspektionen utövade social inspektion. Riksförsäkringsanstalten anför vidare. Emellertid finnas givetvis för arbetstagarnas vidkommande många so­ ciala problem, som äro betingade av förhållandena på arbetsplatsen eller eljest direkt förbundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten, ehuru dessa problem giva sig tillkänna utanför själva arbetsplatsen. Exem­ pel på frågor av här avsedd art lämnas av kommittén i betänkandet (s. 101) i samband med redogörelse för den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionens arbetsuppgifter och verksamhet (kost, bostad, hälso- och sjukvård, spar-, understöds- och försäkringsväsen, utbildnings- och studiearbete, hemgår­ dar, ungdomshem och barnkrubbor). Såsom ytterligare exempel kunna nämnas åtgärder för att bereda bostäder åt arbetstagare, framför allt min­ deråriga, som söka sig till industriorter, medverkan till lämplig fritidssyssel­ sättning, särskilt för ungdom m. in. Även om det finnes statliga och kom­ munala organ, som omhänderha vissa här åsyftade uppgifter utom arbets­ ställena, vore det enligt riksförsäkringsanstaltens mening välbetänkt att anförtro uppmärksammandet av dessa uppgifter åt en statlig myndighet med tillgång till befattningshavare, som äro väl insatta i förhållandena på arbetsplatserna. I denna myndighets åligganden skulle då bl. a. ingå att verka för samordning av åtgärder, som ankomma på olika institutioner, lämna hänvisning till organ, som närmast har att vidtaga viss åtgärd eller fästa rätte vederbörandes uppmärksamhet på förefintligt missförhållande. Sådan kompetens och erfarenhet, som här förutsättes, måste enligt anstal­ tens mening anses vara tillfinnandes hos den kvinnliga yrkesinspektionen. Det synes därför lämpligt, att det sociala arbetet för arbetstagarna utom arbetsplatserna anförtros åt den myndighet, som har arbetarskyddet till sitt verksamhetsområde. Att uppdraga bestämda gränser för denna verk-

Kungl. Maj ds proposition nr 184. 97

samhet utanför arbetsplatsen torde icke låta sig göra och å andra sidan synes det önskvärt, att viss anpassning kan ske med hänsyn till utveckling och erfarenheter på området. Även med avseende å arbetet på detta om­ råde torde liksom i fråga om de yrkeshygieniska åtgärderna på arbetsplat­ serna överinseendet böra ligga hos distriktschefen bl. a. för ernående av planmässighet i tjänsteresorna och för samordning av befattningshavarnas olika arbetsuppgifter.

I anslutning härtill framhåller anstalten, att den i likhet med vissa reser­ vanter inom kommittén anser, att det icke förebragts några bärande skäl för att den kvinnliga yrkesinspektionen, som uträttat ett betydelsefullt arbete vilket varit till stort gagn för arbetarskyddet och rönt uppskattning från skilda håll, nu skulle kunna avvaras. Den borde emellertid på ett bättre satt än vad hittills varit fallet samordnas med den övriga tillsynsverk­ samheten. Anstalten föreslår, att på varje yrkesinspektionsdistrikt inrättas en be­ fattning såsom distriktsinspektris för att under distriktschefens ledning dels särskilt tillvarataga de kvinnliga arbetstagarnas arbetarskyddsintressen, dels ägna sig åt arbetstagarnas sociala förhållanden utanför arbets­ platsen, i den mån dessa förhållanden äro betingade av arbetet eller för­ bundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten, dels ock i viss utsträckning tagas i anspråk för andra tillsynsuppgifter. Liknande synpunkter anföras av statskontoret, samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektionen, yrkesinspektionens specialinspektörcr för järnvägsdrift, förste provinsialläkaren i Örebro lån, handelskammaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, handelns arbetsgivareorganisation och yrkes­ inspektionens ingen jörsförening. Kommitténs förslag att såsom d istri k tsch ef skall kunna förord­ nas endera av yrkesinspektör, yrkesläkare eller socialinspektör tillstyrkes av yrkesinspektrisen, som anför, att för utförande av de uppgifter, vilka enligt förslaget skulle åligga distriktschef, den av de tre inspektörerna givetvis borde utses, som hade de största förutsättningarna för lösande av detta uppdrag, dvs. de personliga kvalifikationerna måste vara utslags­ givande. Yrkeskvinnors samarbetsförbnnd anser, att i arbetet ute på distrikten yrkesinspektör, yrkesläkare och socialinspektör borde vara så självstän­ diga som möjligt och att distriktschefens åligganden skulle bestå i att vara personalchef och ordförande. Samma synpunkt anföres av Frcdrika-Bremer-förbundet och föreningen socialarbetare inom industri och affärsvärld (SMÅ). Riks för säkring sanstalten, samtliga yrkesinspek tärer, specialinspektörerna för järnvägsdrift, kommerskollegium, bergmästaren i västra distrik­ tet, sprängämnesinspektören, allmänna lönenämnden, handelskammaren i 7 — Bihang till riksdagens protokoll 1048. 1 sand. Nr 184.

98 Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

Göteborg, Skånes handelskammare, förste stadsläkaren i Göteborg, svenska arbetsgivareföreningen och tjänstemännens centralorganisation föreslå där­ emot, att yrkesinspektören skall vara självskriven chef inom distriktet. Vad härefter angår kommitténs förslag rörande kom petenskrav och löneställning har i vissa yttranden gjorts allmänna ut­ talanden. Riksförsäkringsanstalten anför bl. a. följande. Den allmänna yrkesinspektionens verksamhetsområde är synnerligen om­ fattande och ställer höga fordringar på de tekniska befattningshavarnas kunskaper och erfarenheter. Lönerna vid yrkesinspektionen ha under många år varit relativt låga, och möjligheterna att rekrytera ingenjörer med erforderliga kvalifikationer ha därigenom varit otillfredsställande. På grund av de ändringar i löneläget, som under senare år inträtt, har en gynnsam rekrytering över huvud taget blivit omöjlig, då ingenjörer med nöjaktiga kvalifikationer och erforderliga personliga egenskaper ej söka så lågt avlönade platser, som erbjudas inom yrkesinspektionen. Sökande till ledigförklarade befattningar ha i regel utgjorts av enstaka nyutexami­ nerade ingenjörer eller ingenjörer med något års anställning av beskaffen­ het, som för verksamheten inom yrkesinspektionen varit av mindre värde. Möjlighet till urval bland sökande har i regel ej förefunnits. Ingenjörer med erforderliga kvalifikationer ha dock i vissa fall antagit befattningar inom yrkesinspektionen, men av dessa har flertalet efter hand slutat sin tjänst, då av dem väntad befordringsgång medförande skäliga löner icke kunnat beredas dem och betydligt högre löner erbjudits såväl inom andra statens verk som på den civila marknaden. Nämnda förhållan­ den ha tyvärr satt sina spår inom yrkesinspektionen, vilka icke äro gynn­ samma för dess verksamhet.

Anstalten anser därför ofrånkomligt, att lönerna över lag höjas så att de komma i nivå med lönerna inom verksamhetsområden, där ungefär lik­ värdiga kvalifikationer erfordras.

Samtliga grkesinspektörer m. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio­ nen anföra liknande synpunkter samt framlägga liksom vissa personalorga­ nisationer förslag till befordringsgång för den tekniska personalen. Rörande yrkesinspektörstjänsterna må följande nämnas. Statskontoret framhåller, att kommittén förordat förbättrad löneställning för ett flertal befattningar dock utan att därför anförts några, såvitt äm­ betsverket kunde finna, bärande skäl. Detta gällde främst yrkesinspektörsbefattningarna. Dessa borde kvarstå i lönegrad A 28. Allmänna lönenämnden motsätter sig icke, att yrkesinspektörerna i egenskap av chefer för den utökade inspektionspersonalen vid distrikten uppflyttas från A 28 till A 29. Yrkesinspektionens specialinspektörer för järnvägsdrift föreslå, att yrkesinspektör skall placeras i lönegrad A 30 eller C 6 . Statsverkens ingen jörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att yrkesinspektör bör placeras i lönegrad A 34 samt att vissa av kommittén föreslagna förste

Kungl. Maj.ls proposition nr 184. 99

distriktsingenjörer under benämningen biträdande yrkesinspektörer böra uppflyttas till lönegrad A 30. Civila statsförvaltningens tjänstemannaför­ bund anför, att yrkesinspektör bör vara placerad i lägst lönegrad A 32. Vad angår förste distriktsingenjörstjänsterna anser sig statskontoret icke kunna godtaga kommitténs motivering -— huvudsakli­ gen rekryteringssvårigheter — för uppflyttning av dessa tjänster från 24 till 26 lönegraden. Allmänna lönenämnden framställer ingen erinran mot förslaget att uppföra flertalet förste distriktsingenjörstjänster i lönegrad A 26 och vissa i A 24. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjör sförening uttala, att de av kommittén föreslagna förste distriktsingenjörerna i lönegrad A 24 böra placeras i A 28. I fråga om de distriktsingenjörstjänster, för vilka fordras högskoleutbildning, anser allmänna lönenämnden, att med ändring av löneställningen borde anstå i avvaktan på resultatet av 1944 års personal­ utrednings översyn av befordringsförhållandena för statsförvaltningens tek­ niska personal. Statsverkens ingenjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening framhålla, att distriktsingenjör med högskolekompetens icke bör placeras lägre än i lönegrad A 26. Beträffande distriktsingenjörstjänsterna med lägre teknisk utbildning, motsvarande de nuvarande yr k esunderinspektörs befattnin­ gar na, framhåller statskontoret, att en höjning av kompetensfordrin­ garna finge anses motiverad allenast om synnerligen starka skäl därtill förelåge. Då kommittén enligt statskontorets bedömande icke förebragt nå­ gon sådan motivering, avstyrker statskontoret kommitténs förslag om höj­ ning av kompetensvillkoren för yrkesunderinspektörer samt uppflyttning i lönegrad av dessa befattningar. Vidare syntes det statskontoret ej lämpligt att använda benämningen distriktsingenjör i lönegrader under 21. Allmänna lönenämnden anser, att med uppflyttning av yrkesunderinspektörerna borde anstå i avvaktan på personalutredningens resultat. Statsverkens in­ genjörsförbund och yrkesinspektionens ingenjörsförening anse, att di­ striktsingenjör med läroverksingenjörs- eller därmed jämförlig kompetens ej bör placeras i lägre lönegrad än A 22. Såvitt angår löneställningen för de föreslagna yrkesläkarna torde få hänvisas till yttrandena rörande inrättandet av nämnda befattningar. Kommitténs förslag rörande kompetenskrav, löneställning in. in. för socialinspektörerna har föranlett följande erinringar. Allmänna lönenämnden framhåller, att med hänsyn till erforderliga kva­ lifikationskrav och arbetsgöromålens art eu inplacering av socialinspektörsbefattningarna i 24 lönegraden är tillräcklig. Riksförsäkringsanstalten anser, att såsom villkor för alt kunna antagas till de av anstalten förordade befattningarna som distriktsinspektris bör fordras att sökanden genomgått fullständig kurs vid socialinslitut eller för­ värvat annan därmed likvärdig utbildning. Härjämte borde uppställas krav

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i.

på praktisk erfarenhet, bl. a. lämpligen från anställning vid företag såsom personalkonsulent. Önskvärt vore dessutom, att sökanden tjänstgjort inom arbetsinspektionen eller dess chefsmyndighet. Med hänsyn till de bety­ delsefulla arbetsuppgifter, som enligt anstaltens förslag skulle vara för­ enade med distriktsinspektrisbefattning, borde sådan befattning icke pla­ ceras i lägre lönegrad än A 24. Flera yrkesinspektörer föreslå, att i stället för socialinspektör titeln distriktsinspektris eller distriktskonsulent skall användas. De arbetsupp­ gifter, som skulle åvila socialinspektör, anses icke motivera högre lönegradsplacering än A 22. Även yrkesinspektionens ingenjörsförcning före­ slår denna lönegrad. Yrkesinspektrisen framhåller bl. a., att de uppgifter, som en social­ inspektör skulle befatta sig med, icke kunde i lag preciseras. De kunde lagfästas i princip, men var sak måste växa fram ur förefintligt behov och anpassas efter tiden och utvecklingen. Att utöva inspektion, byggd på så vaga lagbestämmelser, ställde stora krav på sin utövare i avseende på per­ sonliga egenskaper och utbildning. Det vore nödvändigt, att vederbörande genomgått socialinstitutet, men denna examen borde kompletteras med en akademisk examen, t. ex. en fil. kand.-examen med psykologi som huvud­ ämne, Samt efterföljande flerårig praktik såsom personalkonsulent. Den utbildning och erfarenhet, som sålunda krävdes, syntes yrkesinspektrisen knappast stå yrkesinspektörernas och distriktsingenjörernas efter. Yrkes­ inspektrisen föreslår, att socialinspektör i lönehänseende skall vara jäm­ ställd med yrkesinspektör och yrkesläkare och således placeras i lönegrad A 29. Häri instämma distriktsinspektriserna. Medicinalstyrelsen förordar likaledes placering i A 29. För samma pla­ cering uttalar sig även Fredrika-Bremer-förbundet, föreningen socialarbe­ tare inom industri och affärsvärld (SAIA) och Yrkeskvinnors samarbetsförbund. Förbundet förordar emellertid, att de formella kraven på utbild­ ning icke göras alltför oelastiska. Föreningen diplomerade vid socialinstituten och socialdemokratiska elev­ gruppen vid socialinstitutet i Stockholm, som ifrågasätta värdet av en aka­ demisk examen för de för socialinspektör angivna arbetsuppgifterna, an­ hålla, att som huvudkrav sättes examen från socialinstitut. Statskontoret anser, att de såsom assistenter åt socialinspektö­ rerna föreslagna socialhygienikerna ej böra uppföras i högre lönegrad än 18. Yrkeskvinnors samarbetsförbund förordar däremot — i likhet med re­ servanten Fischer -— att dessa assistenter placeras i A 22. Kommitténs förslag beträffande arbetsuppgifter, löneställning in. in. för arbetsinspektionens kontorspersonal har i vissa remissyttranden föranlett erinringar. Sålunda anför statskontoret, att kommittén föreslagit inrättande av ett stort antal kansliskrivartjänster för att å resp. ex­ pedition svara för förekommande registreringsarbete. Dylikt arbete borde

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 101

kunna anförtros åt befattningshavare med kontorists eller kanslibiträdes ställning. Allmänna lönenämndcn framhåller, att de för kansliskrivartjänsterna angivna arbetsuppgifterna kunde anses motivera inplacering i högst 9 lönegraden. I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anställnings­ förhållandena för viss biträdespersonal inom statsförvaltningen borde där­ jämte viss återhållsamhet iakttagas i fråga om inrättande av högre biträdesbefattningar. Vad angår kommitténs förslag rörande personalorganisatio­ nens omfattning -— bortsett från yrkesläkar- och socialinspektörstjänsterna — har den föreslagna förstärkningen av den all­ männa yrkesinspektionens personal i åtskilliga yttranden tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I några yttranden tillstyrkes en större utbyggnad än kommittén föreslagit, medan i andra yttranden kom­ mittéförslaget anses innebära en alltför kraftig förstärkning. Personalbeho­ vet för tillsyn å byggnads- och stuveriarbete har behandlats i några utlå­ tanden. Socialstyrelsen finner det framlagda förslaget till organisation av yrkes­ inspektionen i stort sett väl motiverat men ifrågasätter, huruvida icke ut­ ökningen av organisationen borde genomföras etappvis med hänsyn till svå­ righeterna att få fram lämplig kvalificerad personal. Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att behovet av kvalificerad perso­ nal knappast vore tillgodosett beträffande den lokala organisationen. Ett förbättrat arbetarskydd krävde med nödvändighet en icke oväsentlig ök­ ning av den inspekterande personalen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som avstyrker inrättandet av det föreslagna centrala ämbetsverket, hävdar att uppmärksamheten i första hand måste inriktas på de perifera arbetarskyddsuppgifterna. Länsstyrel­ sen åberopar vad i detta hänseende anförts av förste stadsläkaren i Göte borg, vilken framhåller, att den väsentliga bristen i nuvarande tillsynsverk­ samhet ligger perifert, å arbetsfältet, där på grund av för liten och icke nog rörlig personal inom distriktet besöken å arbetsplatserna utföras allt­ för sällan. Det syntes därför angeläget, att tillsynen å arbetsplatserna med råd och kontroll, fältarbetet, finge komma i första hand när det gällde reformer på detta viktiga arbetsområde och särskilt vid bedömandet av be­ hovet av nya tjänstemän. Skånes handelskammare framhåller, att redan med de relativt begrän­ sade befogenheter, som enligt gällande arbetarskyddslag tillkommit yrkes­ inspektionen i dennas egenskap av tillsynsorgan, organisationen uppen­ barligen saknat tillräcklig kvalificerad personal för att kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Åtgärder i effektiviseringssyfte hade länge varit av behovet påkallade. Landsorganisationen finner förslaget rörande yrkesinspektionens personalorganisation i stort sett väl avvägt.

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) framhåller, att åtskilliga av de nya arbetsställen, som framdeles tillkomma, torde vara att hänföra till kontors-, bank- och försäkringsverksamhet samt allmän förvaltningstjänst och att dessa slag av verksamhet hittills endast i synnerligen begränsad omfattning varit föremål för inspektion. Ur tjänstemannasynpunkt vore det därför mycket önskvärt, att arbetsinspektionens organisation bleve så till­ godosedd med personal, att den även kunde fullgöra sina arbetsuppgifter på det ifrågavarande området. Kommitténs förslag anses av riksförsäkringsanstalten icke medföra till­ räcklig förstärkning av personalorganisationen. Anstalten framhåller, att anledningen till att strävandena inom arbetarskyddets område att ernå med hänsyn till säkerhet och sundhet möjligast goda arbetsförhållanden icke medfört önskad effekt och att således en effektivisering av arbetarskyddet vore nödvändig, mindre torde vara brister i den nuvarande arbetarskyddslagstiftningen än att tillsynsorganen icke haft tillräcklig personal till sitt förfogande. Till kommitténs beräkning av personalbehovet, vilken grun­ dats på antalet hos yrkesinspektionen år 1944 registrerade arbetsställen i jämförelse med av 1937 års arbetarskyddskommitté föreslagen önskvärd inspektionsfrekvens, som i regel icke kunnat uppnås, ställde sig anstalten tveksam. Vid beräkningen hade ej heller tagits hänsyn till den ökning av arbetsinspektionens uppgifter, som den nya arbetarskyddslagen komme att medföra. Det av kommittén föreslagna personalbeståndet för allmänna arbetsinspektionen kunde således icke anses täcka behovet efter det den nya arbetarskyddslagen trätt i kraft. Vidare komme den av anstalten före­ slagna överflyttningen av viss del av bergmästares tillsyn å arbetarskyd­ det vid gruvor och stenbrott till allmänna yrkesinspektionen att öka den­ nas arbetsuppgifter. En ökning av personaluppsättningen utöver vad kom­ mittén föreslagit måste därför anses påkallad. Anstalten ansåge emeller­ tid, att innan slutlig ställning toges till frågan om personalbehovet, för vilket ändamål en grundlig utredning behövde företagas inom varje distrikt, verkningarna av den nya organisationen borde avvaktas. För den första verksamhetstiden fordrades dock, att personalbeståndet utöver kommitténs förslag ökades med 27 distriktsingenjörer, varav 12 i yrkesunderinspektörs ställning. I gengäld förutsätter anstalten, att de av kommittén föreslagna 11 yrkesläkar- och 3 socialinspektörsassistentbefattningarna icke inrättas. Yrkesinspektionens kontorspersonal borde därjämte ökas med ytterligare 2 befattningshavare. Samtliga yrkesinspektörer in. fl. befattningshavare hos yrkesinspektio­ nen anse, att den av kommittén föreslagna personalförstärkningen är otill­ räcklig, och de föreslå, att distriktens tillsynspersonal förstärkes med ytterligare 48 tekniskt utbildade befattningshavare, därav 18 med lägre tek­ nisk utbildning. Vidare borde kontorspersonalen ökas med 6 biträden ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b. 103

över kommitténs förslag. Det förutsattes dock, att yrkesläkartjänsterna och befattningarna som socialinspektörsassistent icke inrättas. Yrkesinspektio­ nens ingenjörsförening uttalar sig i samma riktning. Statskontoret framhåller däremot, att då man bedömer behovet av en ök­ ning av inspektionspersonalen hänsyn bör tagas till att efterlevnaden på arbetsgivarhåll av arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser numera i allmänhet kan anses tillfredsställande, icke minst på grund av att arbets­ tagarna äga möjlighet att genom sina organisationer påkalla och genom­ driva nödiga skyddsåtgärder. Frågan om hur ofta reguljär inspektion företoges eller kunde företagas förlorade jämväl i betydelse med ökade möj­ ligheter för arbetstagarna att vid behov tillkalla inspektör för att få en förmenad brist i arbetarskyddet konstaterad. Byggnadsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke yrkesinspektionens per­ sonalorganisation erhållit en alltför betydande omfattning. Statens organisationsnämnd yttrar, att då de arbetsställen, vilka före­ trädesvis skulle inspekteras av socialinspektörerna, i stor utsträckning vore sådana, som nu icke vore registrerade hos yrkesinspektionen men komme att bli det, när den nya arbetarskyddslagen trätt i kraft, och då antalet dylika arbetsställen svårligen kunde på förhand beräknas, det syntes väl­ betänkt att icke bestämma antalet socialhygieniker och assistenter till dem samt deras inplacering i distriktsorganisationen förrän de nytillkommande arbetsställenas antal, storlek och regionala fördelning kunde överblickas. Den av kommittén föreslagna ökningen av kontorspersonalen på yrkesinspektionsdistrikten från 22 till 53 förefölle i förhållande til! ökningen av övrig personal väl rikligt tilltagen. I fråga om personalbehovet för tillsynen å byggnadsarbete har uttalats följande. Landsorganisationen hänvisar med avseende å byggnadsinspektionen till samverkande byggnadsfackförbundens yttrande samt understryker behovet av en intensifierad tillsyn på detta område. Huruvida detta behov kunde tillgodoses genom en specialinspektion i den omfattning kommittén före­ slagit vore tveksamt. Även med skärpta speciella säkerhetsföreskrifter för byggnadsindustrien och efter genomförandet av systemet med s. k. regio­ nala skyddsombud torde så stora anspråk komma att ställas på tillsynen, att det i längden knappast torde bli möjligt att — i de åtta distrikt, för vilka specialinspektör ej föresloges — lita enbart till den allmänna inspek­ tionen. Om särskilda inspektionsorgan icke skulle anses erforderliga för byggnadsindustriens område, vore det nödvändigt, att här föreliggande be­ hov av en intensifierad tillsynsverksamhet beaktades vid den eljest påford­ rade förstärkningen av den allmänna tillsynspcrsonalen. Samverkande byggnadsfackförbunden anföra, att ehuru föreliggande för­ slag rörande tillsynsverksamheten inom näringslivet i allmänhet i stort sett

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 18-1.

kunde anses vara tillfredsställande, förbunden måste konstatera, att så icke vore förhållandet i vissa avseenden beträffande byggnadsindustrien. Därför hemställes, att för tillsynen av byggnadsindustriens arbetarskydd det inom ämbetsverket och vid varje distrikt anställas särskilda därför utbildade befattningshavare. Yrkcsinspektören i första distriktet anför, att om erforderlig tillsyn av varje byggnadspiats i Stockholm skall kunna ske under byggnadstiden flera befattningshavare behövas. Yrkcsinspektören i andra distriktet anser, att å distriktet behöves en särskild befattningshavare för byggnadsarbete och stuveri. Yrkcsinspektören i åttonde distriktet yttrar, att det skulle vara lämpligt med en »flygande man», som kunde inspektera byggnadsarbeten och andra liknande, ej registrerade arbetsställen. Såvitt angår tillsynen vid stuver i arbete biträder riksförsäkringsanstaltcn kommitténs förslag att å vart och ett av första, femte och sjätte yrkesinspektionsdistrikten tillsättes en särskild befattningshavare för denna tillsyn. Sådana befattningshavare borde jämväl beräknas för vart och ett av de tre norrländska distrikten. Flera grkesinspektörer och grkesunderinspektörer anse, att utöver den förstärkning av stuveritillsynen som kommittén föreslagit, ytterligare 3 befattningshavare böra tillsättas för denna tillsyn, nämligen en i sjätte distriktet, en i nionde distriktet och en för tionde och elfte distrikten. Tillsynen inom sistnämnda distrikt vore på grund av stora avstånd in. m. förenad med mera arbete än i de övriga distrikten. Specialinspektören för stuveriarbete finner den effektivisering av till­ synen över stuveriarbetet, som kommittén föreslagit, vara väl motiverad. Enligt hans uppfattning borde särskilda befattningshavare tillsättas även inom nionde och tionde yrkesinspektionsdistrikten samt därjämte en för tredje och fjärde distrikten gemensam befattningshavare med Linköping som stationsort. Tillsynen av stuveriarbetet i hamnar skulle härigenom vid största delen av landets kuster komma att utövas av sammanlagt 6 tjänste­ män. Vidare syntes lämpligt, att befattningshavare som sysslar med så­ dan tillsyn ålägges förrätta tillsyn även i vissa hamnar, som äro närbe­ lägna det distrikt inom vilket han har sin stationsort. Landsorganisationen, som åberopar svenska transportarbetareförbundets yttrande, framhåller, att behov av en befattningshavare för stuveritillsynen föreligger åtminstone även i nionde distriktet. Svenska transportarbetareförbundet säger sig ha förväntat, att kommit­ tén med stöd av olycksfallsstatistiken skulle ha föreslagit kraftigare åtgär­ der för att nedbringa antalet olycksfall inom stuverifacket. 19i<> års stuveriutredning anser det angeläget, att tillsynen av arbetar­ skyddet inom stuverinäringen effektiviseras och att för denna tillsyn till­ sättas särskilda befattningshavare med kompetens att bedöma de inom denna näring rådande förhållandena, vilka vore av speciell och mycket

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i. 105

komplicerad natur. Utredningen biträder kommitténs förslag om tillsättande av särskilda befattningshavare för stuveritillsynen inom första, femte och sjätte yrkesinspektionsdistrikten men ifrågasätter samtidigt, om detta an­ tal är tillräckligt. Denna fråga borde prövas, sedan befattningshavarna tjänstgjort någon tid.

Departementschefen. Mot bakgrunden av de uppgifter kommittén lämnat beträffande inspektionsfrekvensen framträder med skärpa behovet av en förstärkning av den lokala organisationen. Jag har tillåtit mig att ganska utförligt återge vad i yttrandena härom anförts. Även i övrigt kunna enligt vad jag inhämtat yrkesinspektionens arbetsuppgifter i vissa hänseenden f. n. icke fullgöras på tillfredsställande sätt på grund av brist på kvalificerad personal. I den mån arbetarskyddet ytterligare utvecklas och intresset för detsamma växer, komma otvivelaktigt ökade anspråk att ställas på yrkesinspektionen. Av stor betydelse är, att yrkesinspektionen utan oskälig tidsutdräkt kan lämna arbetsgivare, skyddsombud in. fl. erforderliga upplysningar, råd och anvis­ ningar i arbetarskyddsfrågor. Särskilt angeläget är att den värdefulla skyddsombudsinstitutionen stödes av yrkesinspektionen. För egen del har jag genom den i ämnet förebragta utredningen och av mig i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att yrkesinspektionen är i behov av en icke obetydlig förstärkning. Såsom jag tidigare anfört torde emellertid under nuvarande förhållanden endast en begränsad utbyggnad kunna komma i fråga. Jag finner det också i och för sig lämpligt, att ut­ byggnaden sker etappvis bl. a. med hänsyn till vikten av att organisationen rekryteras med väl kvalificerad personal. Jag behandlar i det följande de särskilda förslag, som kommittén fram­ lagt beträffande den lokala organisationen. Kommittén har föreslagit, att benämningen yrkesinspektionen skall ersättas med arbetsinspektionen. Enligt min mening föreligger icke anledning att frångå det sedan länge använda namnet yrkesinspektionen och jag föreslår således, att detta bibehålies. Vad angår distri k tsin delningen för den allmänna yrkesinspek­ tionen har i några remissyttranden ifrågasatts, huruvida icke antalet distrikt bör ökas. Jag finner för min del icke lämpligt att frågan om ändring i denna indelning nu upptages till närmare prövning. Vad angår den allmänna yrkesinspektionens arbetsuppgifter har kommittén förutsatt, att de i huvudsak skola motsvara dem som nu åvila den allmänna och den kvinnliga yrkesinspektionen. Kommittén har skilt på skyddstekniska, yrkeshygieniska, medicinska och sociala uppgitter. Dessa ha med hänsyn till sin art och omfattning ansetts böra uppdelas på sär­ skilda befattningshavare med teknisk, medicinsk och socialhygienisk ut­

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 181.

bildning och erfarenhet. I enlighet härmed skola enligt förslaget på varje distrikt tjänstgöra en yrke sinspektör, en yrkesläkare och en socialinspektör. Jag behandlar till en början kommitténs förslag i vad det avser inrät­ tande av befattningar som yrkesläkar e. Enligt förslaget skola dessa läkare vara heltidsanställda och placerade i lönegrad Ca 32 (A 29). På dem skulle främst ankomma att övervaka arbetarskyddslagstiftningens tillämp­ ning i medicinskt-yrkeshygieniskt hänseende. Kommitténs förslag har av­ styrkts av tre reservanter inom kommittén och har starkt kritiserats i fler­ talet yttranden, som behandlat förslaget i denna del. Mot förslaget har främst åberopats, att för uppdraget kvalificerade läkare över huvud taget ej finnas att tillgå samt att i vart fall de av kommittén föreslagna löneför­ månerna icke kunna anses tillräckliga för att erhålla lämpliga sökande. Även behovet av heltidsanställda läkare har ifrågasatts. Olika andra ut­ vägar för att tillgodose yrkesinspektionens läkarbehov ha anvisats. Sålunda har föreslagits, att ett antal läkare skola knytas till centralmyndigheten eller till yrkeshygieniska avdelningen vid folkhälsoinstitutet i stället för till distrikten. Även utnyttjande av läkare vid yrkessjukdomskliniker, i den mån sådana inrättas, samt anlitande av tjänsteläkare eller andra läkare i orten har ansetts lämpligt. Jag har tidigare förordat, att hos arbetarskyddsstyrelsen skola finnas två läkare. Det torde enligt min mening stå utom allt tvivel, att om tillsynen över arbetarskyddet skall bli effektiv, en viss medverkan av läkare även är nödvändig vid den lokala tillsynstjänsten. Jag är därför ense med kom­ mittén, att möjlighet bör skapas för en vidgad läkarmedverkan inom yrkes­ inspektionen. Av vad i yttrandena anförts synes emellertid klart framgå, att den av kommittén föreslagna vägen icke f. n. är framkomlig. Heltidsbefattningar för läkare torde sålunda icke nu böra inrättas. Såsom jag anfört vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens behov av läkare, torde över huvud taget endast en tillfällig lösning av arbetarskyd­ dets läkarfråga f. n. kunna genomföras. Vad yrkesinspektionen angår, kan det tänkas att dess läkarbehov till större eller mindre del skulle kunna till­ godoses genom läkare vid yrkesmedicinska undersökningscentraler, därest flera sådana komma att inrättas i framtiden. Det synes emellertid även önskvärt att vinna erfarenhet av den av kommittén förordade organisations­ formen med inspektionsläkare direkt knutna till yrkesinspektionens distrikt. I sådant syfte får jag förorda, att til! yrkesinspektionen försöksvis knytas två läkare med uppgift att biträda vid tillsynens utövande samt verkställa erforderliga utredningar. Då ifrågavarande försöksverksamhet bör ledas och bedrivas i intim samverkan med arbetarskyddsstyrelsens läkare, föreslår jag, att nämnda läkare under försökstiden placeras hos styrelsen. Jag fin­ ner vidare lämpligt, att deras verksamhet företrädesvis förlägges till första och andra yrkesinspektionsdistrikten, vilka båda ha stationsort i Stock­ holm. Härigenom kunna erfarenheter om läkares medverkan i tillsynsarbe­

Kungi. Maj:ts proposition nr 184.

tet vinnas dels frän ett stadsdistrikt och dels från ett distrikt av övervä­ gande landsbygdskaraktär. Förslaget att förlägga läkarnas verksamhet till nämnda distrikt får dock ej utesluta möjlighet att anlita dem for uppgifter även inom andra yrkesinspektionsdistrikt. Ifrågavarande läkare torde böra anställas på deltid mot arvode. .Tåg övergår härefter till frågan om de föreslagna socialinspek­ törerna. På den kvinnliga yrkesinspektionens personal ankommer att övervaka arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad företrädesvis vid arbete, vax till kvinnor användas, att verka för att nödiga sociala anordningar vidtagas samt att tillhandagå med upplysning, råd och anvisningar i sociala frågor. Kommittén har föreslagit, att den kvinnliga yrkesinspektionen skall inord­ nas i den allmänna yrkesinspektionen och där ersättas av en manlig eller kvinnlig socialinspektör på varje distrikt. Socialinspektör skulle utöva till­ syn även vid arbetsställen med manlig arbetskraft. Tre av kommitténs leda­ möter ha reserverat sig mot förslaget, i det att de anse, att den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas med oförändrade arbetsuppgif­ ter och oförändrad ställning, ehuru utbyggd till att omfatta personal å samtliga 11 inspektionsdistrikt. Mot kommitténs förslag har främst åberopats, att den hygieniska till­ synen å arbetsplatserna icke kan skiljas från den tekniska tillsynen samt att kvinnlig inspektionspersonal fordras för de särskilda frågor som röra kvinnliga arbetstagare samt för vissa frågor rörande arbetstagarnas so­ ciala förhållanden utanför arbetsplatsen. Dessa omständigheter ha ansetts tala för att den kvinnliga yrkesinspektionen bör bibehållas, enligt vissa yttranden dock med förstärkt personal. För egen del får jag anföra följande. Kommitténs förslag att den nuva­ rande kvinnliga yrkesinspektionens verksamhetsområde skall utsträckas att avse även arbetsställen med helt eller övervägande manlig arbetskraft sy­ nes mig i princip riktigt. Enligt min uppfattning är det önskvärt, att genom yrkesinspektionens försorg vid sidan av den tekniskt inriktade inspektio­ nen sker en tillsyn också ur mera allmänt social synpunkt. Härvid bör sär­ skild uppmärksamhet liksom hittills ägnas åt frågor, som angå kvinnliga arbetstagare. Tillsynen bör dock icke begränsas härtill utan avse aven de hygieniska förhållandena på arbetsplatsen samt andra frågor, allt i den mån behovet av teknisk sakkunskap hos den inspekterande är mindre framträ­ dande. En huvuduppgift för den sociala inspektionen bör även vara kon­ sulterande verksamhet beträffande för arbetstagarnas yrkesverksamhet be­ tydelsefulla frågor utanför arbetsplatserna, exempelvis spörsmål rörande kost, bostad, hälso- och sjukvård samt daghem för barn. Emellertid föreligga praktiska svårigheter alt uppdra eu tydlig gräns mellan de arbetsuppgifter, som böra ankomma på den tekniska och på den sociala personalen. Ett utsträckande av den sociala personalens tillsyn till

108 Kungl. Maj:Is proposition nr 18i.

samtliga arbetsställen, som nu äro föremål för tillsyn genom den tekniska personalen, skulle innebära en sådan ökning av arbetsuppgifterna, att en mycket betydande förstärkning av den sociala personalen skulle erfordras. Den av kommittén föreslagna personaluppsättningen torde icke vara till­ räcklig i sådant fall. Vidare torde den fortgående tekniska utvecklingen medföra, att allt flera arbetsställen fordra tillsyn genom teknisk personal. Dessa överväganden synas leda fram till att den nu tillämpade fördel­ ningen av arbetsuppgifterna mellan den sociala och tekniska personalen i stort sett bör bestå. Vissa arbetsställen, där de tekniska frågorna äro av jämförelsevis begränsad betydelse och där arbetstagarna i särskilt stor om­ fattning äro kvinnor, böra således kunna stå under tillsyn företrädesvis av den sociala personalen. I mån av behov bör denna personal anlitas för allmänt sociala spörsmål beträffande arbetsställen, som stå under den tekniska personalens tillsyn och omvänt. Denna arbetsfördelning torde icke behöva anses strida mot den i gällande arbetarskyddslag intagna avgränsningen av den kvinnliga yrkesinspektionens arbetsområde till tillsyn före­ trädesvis å arbete, vartill kvinnor användas. Otvivelaktigt föreligger behov av social personal inom samtliga den all­ männa yrkesinspektionens distrikt. Jag föreslår därför inrättande av en beiattning för den sociala tillsynen å varje sådant distrikt. Mot den av kom­ mittén föreslagna tjänstebenämningen socialinspektör har erinrats, att samtliga yrkesinspektionens befattningshavare i en mening utöva social inspektion. Då den föreslagna benämningen icke desto mindre synes ge en god uppfattning om befattningshavarnas uppgifter, anser jag dock att be­ nämningen bör användas. Enligt kommitténs förslag skall befattning som socialinspektör icke för­ behållas kvinna. Jag delar av principiella skäl i detta hänseende kommit­ téns mening. Emellertid synes det antagligt, att kvinnor som regel komma alt bekläda ifrågavarande tjänster. Det synes också vara ett önskemål, att å varje distrikt finnes åtminstone en kvinna bland den inspekterande per­ sonalen. Benämningen den kvinnliga yrkesinspektionen torde under nu angivna förhållanden icke vidare böra användas. Det synes vara nödvändigt, att en befattningshavare är chef inom varje distrikt och har att fördela tillsynsuppgifterna mellan distriktets tjänste­ män. Med den uppläggning av distriktens personalorganisation, som jag föreslår, synes det vara naturligt att yrkesinspektören är chef för distriktets personal. Socialinspektörerna, vilka såsom jag förut framhållit skola stå under särskild ledning av arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning, torde böra intaga en mera fristående ställning än den tekniska personalen. Dock bör yrkesinspektören sörja för den nödiga samordningen mellan deras verk­ samhet och tillsynsverksamheten i övrigt. I fråga om kompetenskraven för yrkesinspektionens tekniska

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 109

personal samt befattningshavarnas benämningar bär kommittén före­ slagit ändring vad gäller de nuvarande yrkesunderinspektörerna. Av sö­ kande till dessa befattningar fordras f. n. övermaskinistutbildning eller däremot i huvudsak svarande teoretisk och praktisk utbildning. Kommit­ tén har föreslagit, att av sådan sökande skall fordras ingenjörsexamen från statligt tekniskt läroverk eller annan därmed likvärdig utbildning. Där­ jämte har föreslagits, att titeln yrkesunderinspektör ändras till distriktsingenjör. Enligt vad kommittén upplyst finnas redan nu anställda vid yrkesinspek­ tionen ett flertal yrkesunderinspektörer, som enbart eller förutom övermaskinistexamen ha utbildning motsvarande läroverksingenjörsexamen. Den tekniska utvecklingen med maskinell drift i allt större omfattning talar även för att befattningshavarna böra ha en mera allsidig utbildning i tekniska ämnen. Med hänsyn härtill vill jag icke motsätta mig förslaget i denna del. Som norm för kompetensen bör sålunda angivas ingenjörs­ examen från statligt tekniskt läroverk. Vad som förordats bör dock icke hindra att som yrkesunderinspektör kan komma i fråga person, som icke fyller sistnämnda krav men vars erfarenhet från industriellt eller annat arbete kan göra honom skickad att fullgöra de uppgifter, som åvila befattningshavaren. Till förslaget att utbyta benämningen yrkesunderinspektör mot distriktsingenjör ställer jag mig tveksam. Jag förordar, att den nuvarande benäm­ ningen bibeliålles. Kommitténs förslag att tjänsteman med lägre teknisk utbildning bör äga möjlighet att söka och vinna befordran till de högre tjänsterna bi­ träder jag. Beträffande de för socialinspektör förordade kompetenskraven, vilka innebära fordran på akademisk examen jämte utbildning vid socialinstitut, ställer jag mig betänksam. I likhet med vissa remissinstanser anser jag, att det formella kompetenskravet bör begränsas till genomgång av fullständig kurs vid socialinstitut. Den formella kompetensen bör dock kunna ersättas av erfarenhet av skyddsarbete eller annan praktisk verksamhet på området. Kommittén har föreslagit en viss höjning av löneställningen för flertalet av yrkesinspektionens befattningshavare. Riksförsäkringsanstalten har särskilt framhållit de betydande rekryteringssvårigheter, som under de senaste åren yppat sig med avseende på de befattningar för vilka fordras teknisk högskoleutbildning. För att minska dessa svårigheter vore det en­ ligt anstaltens mening ofrånkomligt, att personalens löner över lag höjdes. Yrkesinspektörerna in. fl. ha framlagt förslag till såväl lönegradsplaceringar som befordringsgång för yrkesinspektionens tekniska personal. Jag vill i detta sammanhang erinra, att vid den provisoriska förstärk­ ning av yrkesinspektionens personal, som föregående år genomfördes, en höjning av löneförmånerna för de för högskoleingenjörer avsedda lägre

no Kungl. Maj.ts proposition nr 18b.

befattningarna måste vidtagas för att underlätta rekryteringen. Sålunda fastställdes, att lönen för de nya distriktsingenjörstjänsterna och för aspirant till sådan tjänst skulle utgå i form av arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24 (Eo 21). Oaktat denna löneförbätt­ ring för nämnda tjänster har rekryteringen ej kunnat tryggas. Givet är att de svårigheter, som nu föreligga beträffande rekryteringen av yrkesinspektionens ingenjörspersonal, menligt inverka på inspektionens arbetseffektivitet. Då enligt min mening de hittills eftersträvade ford­ ringarna vad beträffar personalens erfarenhet från industriell eller liknande verksamhet icke utan synnerliga skäl böra eftergivas, anser jag i likhet med riksförsäkringsanstalten angeläget, att löneförmånerna för ingenjörspersonalen förbättras. Under nuvarande förhållanden kan jag icke ingå på prövning av lönefrågan. En sådan prövning bör dock enligt min mening snart komma till stånd. Vad angår lönefrågan för distriktsingenjörer och vrkesunderinspektörer får jag erinra, att den jämväl sammanhänger med prövningen av 1944 års personalutrednings förslag angående reglering av anställningsförhållandena för teknisk personal. Jag har förut föreslagit, att två arvodesavlönade biträdande läkare för arbetarskyddsärenden anställas för att bistå yrkesinspektionen vid hand­ läggning av uppgifter, som kräva medicinsk bedömning och rådgivning. Jag föreslår, att arvodena fastställas till 6 000 kronor för år. Föreskrifter an­ gående tjänstgöringens omfattning, semester och tjänstledighet, traktamentsersättning in. in. torde få meddelas av Kungl. Maj :t. För socialinspektör har kommittén föreslagit samma lönegradsplacering som för den nuvarande yrkesinspektrisbefattningen, d. v. s. lönegrad Ca 29 (A 26). De nuvarande distriktsinspektriserna äro placerade i Ce 25 (Eo 22). Annan lönegradsplacering för socialinspektör har föreslagits såväl i remiss­ yttranden som reservationsvis inom kommittén. Ej heller denna lönefråga anser jag mig i nuvarande läge böra upptaga till närmare prövning. Jag föreslår, att socialinspektör placeras i den för distriktsinspektris gällande 25 lönegraden. Då jag ej nu finner mig böra föreslå inrättande av några assistentbefattningar till socialinspektörerna, upptages ej deras lönefråga till behandling. Vad angår yrkesinspektionens kontorspersonal har kommittén föreslagit, att på varje distrikt inrättas en kansliskrivartjänst i lönegrad Ca 15 (All) och som närmaste biträde ett kanslibiträde i Ca 11 (A 7). Enligt min upp­ fattning ankommer på distriktens kontorspersonal ett kvalificerat arbete, som onekligen torde motivera en lönegradsuppflyttning av åtminstone vissa av de nuvarande kontorsbiträdena. Såsom jag framhållit vid behandlingen av frågan om arbetarskyddsstyrelsens biträdespersonal pågår f. n. utred­ ning angående anställningsförhållandena för högre biträdespersonal i sta­ tens tjänst. I avvaktan på resultatet av denna utredning anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande befattningar tills vidare kvarstå i nuva­ rande löneställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b. in

Vad beträffar personalorganisationens omfattning har jag tidigare uttalat, att en utvidgning enligt min mening erfordras. Innan jag övergår till att närmare behandla kommitténs förslag i denna del, vill jag erinra om den provisoriska personalförstärkning, som — efter det kom­ mittébetänkandet avlämnats — tillerkänts yrkesinspektionen enligt det avriksdagen år 1947 fattade beslutet. Detta innebar, att yrkesinspektionen fr. o. in. den 1 juli 1947 förstärktes med 3 extra ordinarie förste distriktsingenjörer i lönegrad Ce 27, 7 arvodesavlönade distriktsingenjörer, 5 arvodesavlönade yrkesunderinspektörer och 8 biträden för kontorsgöromål. Sam­ tidigt tillfördes den kvinnliga yrkesinspektionen 3 arvodesavlönade assi­ stenter och 1 skrivbiträde. Med undantag av 4 distriktsingenjörstjänster ha samtliga befattningar tillsatts. Då jag i likhet med kommittén räknar med oförändrad distriktsindelning, följer därav att antalet yrkesinspektörer blir såsom hittills 11 . Antalet förste distriktsingenjörer utgör f. n. 14, varav 11 ordinarie och 3 extra ordinarie. De sistnämnda, som upptagits i kommitténs förslag som tre ordinarie befattningar, ha tillkommit vid nyss nämnda personalför­ stärkning. Kommittén har uppskattat behovet av distriktsingenjörer till 34, däri inberäknat 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst. Förstärkningen fr. o. in. budgetåret 1947/48 avsåg 7 distriktsingenjörsbefattningar. F. n. finnas alltså 24 distriktsingenjörer, varav 13 ordinarie i lönegrad Ca 24 och 11 , därav 2 aspiranter, med lön i form av arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 24. Riksförsäkringsanstalten och yrkesinspeklörerna ha föreslagit en väsentlig ökning av antalet distriktsingenjö­ rer i förhållande till kommitténs förslag. Jag tillstyrker, att sammanlagt 11 befattningar för högskoleutbildade ingenjörer inrättas i nu ifrågavarande utbyggnadsetapp. Med hänsyn till såväl befordringsmöjligheterna för nämnda personal som vikten av att inom de mest arbetsbelastade distrik­ ten äga tillgång till mera kvalificerade befattningshavare för särskilt svår­ bedömda arbetsuppgifter förordar jag, att två av de nya befattningarna inrättas som förste distriktsingenjörstjänster i Ce 27. Antalet befattningar som förste distriktsingenjör skulle alltså bli 16. Återstående nio befatt­ ningar böra vara distriktsingenjörstjänster. Totala antalet distriktsingenjö­ rer skulle då utgöra 33. Jag föreslår, att 18 distriktsingenjörer uppföras som ordinarie och 12 som extra ordinarie, medan 3 befattningar böra räknas som rekryteringstjänster. Sistnämnda tjänster torde böra placeras i Cg 24. Antalet yrkesunderinspektörer uppgår f. n. till 22 ordinarie och 10 extra ordinarie. Härtill komma de 5 vid den förut angivna personalförstärkningen inrättade befattningarna med lön i form av arvode motsvarande nettolönen i lägsta löneklassen av lönegrad Ce 20. Jag vill erinra, att föregående års riksdag vid behandlingen av förslaget till berörda personalförslärkning ut­ talade, att den fåll uppmärksamheten riktad på det ökade tillsynsbehovet beträffande byggnadsindustrien och att den förutsatte, att arbetarskyddsfrågan inom denna industri ägnades fortsatt uppmärksamhet vid beredande

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

av förevarande förslag. Kommittén har föreslagit, att antalet yrkesunderinspektörsbefattningar ökas med 12. Utöver de 5 redan tillsatta befatt­ ningarna skulle således inrättas ytterligare 7 befattningar. Med beaktande av vad riksdagen uttalat föreslår jag, att 4 nya befattningar inrättas i löne­ grad Ce 20. Av de år 1939 inrättade yrkesunderinspektörsbefattningarna an­ ser jag 10 böra uppföras på ordinarie stat. Ifrågavarande tjänster skulle alltså utgöra tillhopa 41, varav 32 böra upptagas såsom ordinarie och de övriga 9 såsom extra ordinarie. I fråga om socialinspektörer räknar jag med 11 , en befattning på varje yrkesinspektionsdistrikt, därvid de nuvarande 3 distriktsinspektrisbefattningarna böra överföras till ordinarie stat, medan de nyinrättade 8 befatt­ ningarna upptagas som extra ordinarie. De av kommittén föreslagna 3 assistentbefattningarna åt socialinspektörerna anser jag ej nu böra inrättas. Vad kontorspersonalen beträffar förordar jag, att 8 nya biträdestjänster inrättas. Denna personal skulle således omfatta 38 befattningshavare. Kommitténs förslag att inrätta 4 befattningar som expeditionsvakt å vissa distriktsexpeditioner anser jag mig icke kunna biträda. Vad angår fördelningen av den föreslagna ingenjörs- och biträdespersonalen på de olika yrkesinspektionsdistrikten anser jag, att det bör ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att närmare bestämma härom. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personalbeståndet för den allmänna yrkesinspektionen omfatta: 11 yrkesinspektörer (Ca 31), 16 förste distriktsingenjörer (Ca 27 och Ce 27), 11 socialinspektörer (Ca 25 och Ce 25), 30 distriktsingenjörer (Ca 24 och Ce 24), 3 aspiranter till distriktsingenjörstjänst (Cg 24), 41 yrkesunderinspektörer (Ca 21 och Ce 20) samt 38 biträden. Härtill skulle komma 2 arvodesavlönade läkare. De av mig föreslagna ändringarna i personalorganisationen böra träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1949. En tablå över nuvarande och av mig föreslagna befattningar bifogas (bil. 2 ).

IV. Den kommunala tillsynen.

Nuvarande organisation.

I egenskap av kommunala tillsynsorgan inom yrkesinspektionen ha häl­ sovårdsnämnderna enligt 23 § arbetarskyddslagen att utöva tillsyn å efter­ levnaden av denna lag. Inom landskommun, där särskild hälsovårdsnämnd ej tillsatts, fungerar salunda kommunalnämnden som kommunalt tillsyns­ organ. Rörande den nuvarande kommunala tillsynen har kommittén anfört följande.

Kungi. Maj.ts proposition nr 18b. 113

Enligt gällande instruktion för yrkesinspektionen har hälsovårdsnämnd att biträda med tillsyn å arbete, vilket bedrives utan användande av ma­ skinella hjälpmedel eller sådana ångpannor, kokare eller andra kärl under tryck, som genom explosion kunna förorsaka olycksfall, och ej är under­ kastat bergmästares tillsyn samt vari i regel användas färre än 10 arbe­ tare. Den kommunala tillsynen omfattar sålunda huvudsakligen mindre arbetsställen utan maskinella hjälpmedel inom handel, hantverk, byggnads­ verksamhet och viss annan verksamhet, såsom hotell-, restaurang- och kaférörelse, eller rörelse, som drives å rakstuga, frisersalong och fotografi­ ateljé, ävensom arbete i grustag eller å annat liknande arbetsställe. Det åligger kommunalt tillsynsorgan att tillika utöva tillsyn å efterlevna­ den av lagen om arbetstidens begränsning, arbetstidslagen för detaljhan­ deln och arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer samt lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och kon­ ditoriarbete vid de arbetsställen, som omfattas av dessa lagar och som en­ ligt arbetarskyddslagen falla under kommunal tillsyn. Kommunalt tillsyns­ organ har därjämte att utöva tillsyn å lantarbetstfdslagens efterlevnad vid sådana arbetsställen inom jordbruket, som omfattas av sistnämnda lag men icke inbegripas under arbetarskyddslagen. Kommunalt tillsynsorgan är vid utövandet av sin tillsynsverksamhet jämlikt nämnda lagar underställt vederbörande yrkesinspektörs överinse­ ende, och enligt ovannämnda instruktion åligger det hälsovårdsnämnd att noggrant beakta de anvisningar yrkesinspektören meddelat rörande tillsy­ nens utövande. Om den kommunala tillsynen avser ett större antal arbets­ ställen eller tillsynen eljest kräver mer avsevärt arbete, äger hälsovårds­ nämnden på lämpligt sätt fördela tillsynens utövande mellan sina ledamö­ ter eller uppdraga åt särskild person inom eller utom nämnden att i större eller mindre omfattning fullgöra den nämnden åliggande tillsynen. Hälso­ vårdsnämnd, som beslutat fördela eller meddela uppdrag beträffande till­ synen på sätt här nämnts, är dock fortfarande ansvarig för tillsynens be­ höriga fullgörande, och den bör utöva kontroll över tillsynsverksamheten samt, i den mån så erfordras, meddela föreskrifter angående tillsynens omfattning och utövande.

Den kommunala tillsynen utövades år 1942 enligt av kommittén lämnad uppgift i 368 kommuner av nämndens hälsovårdstillsyningsman eller annan särskilt tillsatt person, i 984 kommuner av en eller flera av nämndens leda­ möter och i 912 kommuner av nämndens samtliga ledamöter. Det totala antalet kommunala tillsynsorgan, som år 1942 vore registrerade hos yrkes­ inspektionen, utgjorde 2 727.

Kommitténs förslag.

Kommittén föreslår, att den kommunala tillsynen behålles, oaktat den i stor utsträckning visat sig brista i effektivitet. Om vad kommittén anfört härutinnan torde jag få hänvisa till redogörelsen å s. 563 o. f. i betänkandet med förslag till ny arbetarskyddslag (SOU 1946: 60). En viss begränsning av tillsynen finner kommittén dock påkallad, i det alt dylik tillsyn anses böra åläggas endast sådana kommuner och samhällen, som ha särskild

8 — Ilihang till riksdagens protokoll W'i8. t sand. Nr I8'i.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

hälsovårdsnämnd. I fråga om övriga kommuner och samhällen förutsättes, att tillsynen skall utövas helt av yrkesinspektionens befattningshavare. Enligt förslaget skall vidare i kommun, där hälsovårdsnämnden tillsatt sär­ skild tillsynsman för allmänna hälsovården, den kommunala tillsynen jäm­ likt arbetarskyddslagstiftningen uppdragas åt denne. Finnes ej sådan till­ synsman anställd hos hälsovårdsnämnden eller föranleder annat särskilt förhållande till undantag från nämnda regel, föreslår kommittén, att till­ synen skall anförtros åt annan därtill lämplig av nämnden för viss tid ut­ sedd person. Enligt kommitténs mening skall kommunal tillsynsman vid utövande av tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen vara underställd vederbörande distriktschef inom yrkesinspektionen, ej såsom nu hälsovårdsnämnd. I fråga om den kommunala tillsynens arbetsuppgifter finner kommittén sig icke böra föreslå någon saklig ändring. Det bör sålunda åligga kom­ munal tillsynsman att i den omfattning, som den kommunala tillsynen f. n. avser, utöva tillsyn å efterlevnaden av de lagar och andra författningar på arbetarskyddets område, beträffande vilka sådan tillsyn uppdragits åt arbetsinspektionen. Härtill anför kommittén. Ehuru kommittén sålunda icke föreslår någon ändring i fråga om den kommunala tillsynens arbetsuppgifter, vill kommittén likväl framhålla, att om den kommunala tillsynen anordnas på sätt ovan anförts, det icke bör vara uteslutet att till kommunal tillsynsman överflytta tillsynen å vissa arbetsställen med maskinella hjälpmedel eller tryckkärl av mera enkel be­ skaffenhet. En sådan överflyttning torde kunna anses försvarbar med hän­ syn till bl. a., att maskiner och redskap numera skola redan vid avlämnande vara försedda med nödiga skydd och i övrigt erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall.

Rörande de fordringar på kompetens, som böra ställas på kommunal till­ synsman, framhåller kommittén följande. Att viss kompetens måste fordras av dessa tillsynsmän, synes kommittén lika motiverat som beträffande arbetsinspektionens inspekterande befatt­ ningshavare. Kommittén föreslår därför, att av kommunal tillsynsman fordras, att han i regel skall ha genomgått vid statens institut för folkhälsan anordnad kurs för hälsovårdstillsyningsmän eller annan därmed likvärdig kurs. Dock bör i visst fall även annan person kunna godtagas såsom till­ synsman, om distriktschef vid arbetsinspektionen förklarat honom vara kompetent att utöva kommunal tillsynsverksamhet jämlikt arbetarskydds­ lagen. Kommittén vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att lämpliga utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala tillsynsmännen. Det bör ankomma på arbetsrådet att i samråd med veder­ börande distriktschef er och lämpligen även de lokala hälsovårdsmyndig­ heterna föranstalta om sådana kurser.

I sitt förutnämnda betänkande (s. 565) framhåller kommittén, att er­ farenheten visat att resultatet av den kommunala tillsynen i allmänhet blivit bäst där denna uppdragits åt särskilda avlönade tillsynsmän. Med be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 18'i. 115

aktande härav föreslår kommittén, att i arbetarskyddslagen föreskrives att kommunal tillsynsman skall för sitt uppdrag äga åtnjuta skälig ersättning av kommunala medel. Kommittén föreslår därjämte att kommun skall kunna erhålla bidrag av statsmedel till ersättning åt kommunala tillsynsmän med högst halva ersättningsbeloppet, dock högst 800 kronor för år. Statsverkets kostnader för genomförande av denna bidragsform, som an­ setts i första hand böra få åtnjutas av kommuner och samhällen med lägre invånarantal än 5 000, uppskattas av kommittén till omkring 130 000 kronor.

Yttranden. Kommitténs förslag att behålla den kommunala tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad har i allmänhet ej föranlett något särskilt uttalande i remissyttrandena. Det biträdes av bl. a. medicinal­ styrelsen, hälsovårdsnämnden i Örebro, svenska stadsförbundet och svenska provinsialläkarföreningen. Överståthållarämbetet finner det av praktiska och ekonomiska skäl nödvändigt, att den kommunala tillsynen behålles. Länsstyrelsen i Malmöhus lån anser, att de kommunala tillsynsmännen ut­ göra en nödvändig förstärkning av yrkesinspektionens personal. Även samtliga yrkesinspektörer uttala sig för att den kommunala tillsynen be­ hålles med sina hittillsvarande arbetsuppgifter. De förutsätta dock, att yrkesinspektör skall kunna, när han så finner lämpligt, överflytta visst arbetsställe eller vissa grupper av arbetsställen med enkel maskinell utrust­ ning till kommunalt tillsynsorgan. Yrkesinspektören i nionde distriktet yttrar, att det är ogörligt för yrkesinspektionen att utöva tillsyn över det stora antal små arbetsställen, som falla under kommunal tillsyn. Det vore dessutom missbruk av arbetskraft att sätta kvalificerade tjänstemän på till­ syn av hemarbete, små kooperativa företag o. d. I vissa yttranden ifrågasättes dock om icke den kommunala tillsynen bör slopas och tillsynen i stället överflyttas på den statliga yrkesinspek­ tionen. För en sådan ändring uttalar sig riksförsäkringsanstalten, dock utan att göra något yrkande. Den nuvarande svårigheten att för nämnda tillsyn erhålla lämpliga, tillräckligt kompetenta och intresserade personer skulle, framhåller anstalten, bättre och med mindre kostnader för stat och kommun än enligt kommitténs förslag kunna bemästras, om för tillsynen i fråga ett mindre antal inspektörer fast anställdes vid varje yrkesinspektionsdistrikt. En förstärkning av yrkesinspektionens distriktspersonal fram­ för bibehållandet av de kommunala tillsynsmännen förordas även av läns­ styrelsen och förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län, förste stadsläkaren i Göteborg och hälsovårdsnämnden i Karlskoga. Även lands­ organisationen ifrågasätter — dock utan att framställa något yrkande — om ej samma eller bättre resultat kan vinnas genom att i stället förstärka den allmänna inspektionens personalresurser. Kooperativa förbundet anser, att den kommunala tillsynsverksamheten utan olägenhet kan undvaras.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

Förslaget att begränsa den kommunala tillsynen till sådana kommuner och samhällen, där särskild hälso­ vårdsnämnd finnes, har i de flesta yttranden lämnats utan erinran. Samtliga yrkesinspektörer utom en, som anser att den kommunala till­ synen bör behållas endast i de större städerna, förorda däremot att tillsynen begränsas till sådana kommuner, som kunna fast anställa person med för uppdraget lämplig kompetens. Svenska landskommunernas förbund framhåller, att om det är ogörligt att helt frigöra kommunerna från ifrågavarande tillsynsuppgift, denna borde förbehållas stadskommunerna. Kommitténs förslag att inom varje kommun och samhälle, där särskild hälsovårdsnämnd finnes, nämnden skall för tillsynen utse en särskild kommunal tillsynsman, har behandlats i några yttranden. . Sålunda finner överståthållarämbetet det ändamålsenligt, att det omedel­ bara ansvaret för den kommunala tillsynen skall åvila vissa därtill för­ ordnade tillsynsmän. Förste provinsialläkarna i Uppsala, Malmöhus och Västernorrlands län samt förste stadsläkaren i Malmö ifrågasätta däremot behovet och lämpligheten av att tillsätta särskild kommunal tillsynsman. Flertalet yrkesinspektörer uttala farhågor för att den kommunala tillsynen icke blir nämnvärt bättre genom att särskild kommunal tillsynsman till­ sättes och att denne tillförsäkras viss ersättning för uppdraget. Rörande förslaget att kommunal tillsynsman skall med avseende å nämnda tillsyn vara underställd vederbörande distriktschef framhåller medicinalstyrelsen bl. a., att även om tjänsteläkare och hälsovårdsnämnd i många fall icke kunna anses besitta den särskilda sakkunskap, som här avses, det ändock vore olämpligt att helt ställa dem utanför kontrollen av eventuella sanitära olägenheter vid ifrågavarande arbetsställen. Lämpligheten av att göra en av hälsovårds­ nämnden avlönad tjänsteman i viss del av sin verksamhet helt underställd statlig myndighet kunde även ifrågasättas. Överståthållarämbetet anser, att ansvaret för den kommunala tillsynen bör liksom hittills åvila hälsovårds­ nämnderna, enär man i annat fall knappast torde kunna räkna med att nämnderna skola ägna något större intresse åt uppsikten över de förord­ nade tillsynsmännen. Mot förslaget i förevarande del uttala sig också läns­ styrelsen i Västernorrlands län, förste provinsialläkarna i Uppsala och Våsternorrlands län samt förste stadsläkaren och hälsovårdsnämnden i Malmö. De anse det bl. a. vara olämpligt, att kommunal tillsynsman skall vara underställd två myndigheter, dels hälsovårdsnämnden och dels distriktschefen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser, att då de kommunala tillsynsmän­ nen vid tillsynens utövande skola vara underställda vederbörande distrikts-

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 117

chef, de tillsynsman som avses skola vara heltidsanställda böra tillsättas av distriktschefen i stället för av hälsovårdsnämnden. Kommitténs förslag om statsbidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän enligt arbetarskyddslagen avstyrkes av statskontoret utan när­ mare motivering. Medicinalstyrelsen anser, att det saknas tillräckliga skäl att f. n. ur sammanhanget utbryta frågan om statsbidrag till en mindre del av hälsovårdsnämndernas verksamhet. Det föreslagna statsbidraget vore dessutom så blygsamt, att det icke kunde motivera att vederbörande tjänste­ man i visst avseende helt ställdes under statlig myndighet. Även svenska stadsförbundet anser, att tillräckliga skäl ej föreligga för införande av stats­ bidrag till ersättning åt kommunala tillsynsmän. Förste stadsläkaren i Göteborg, förste provinsialläkaren i Göteborg och Bohus län och kooperativa förbundet uttala som sin uppfattning, att det föreslagna statsbidraget icke kommer att effektivisera tillsynen. Hälsovårdsnämnden i Karlskoga tillstyrker förslaget om statsbidrag, därest den kommunala tillsynen är nödvändig. Statsbidraget borde dock utgå oberoende av ett samhälles storlek. Vidare borde statsbidragets maximering till 800 kronor bortfalla. Svenska provinsialläkarföreningen biträ­ der likaledes förslaget om statsbidrag åt de kommunala tillsynsmännen, då dessa även skola sortera under distriktschefen. Det må slutligen nämnas, att i några yttranden framhålles vikten av ett intimt samarbete mellan de kommunala hälsovårdsmyndigheterna och yrkesinspektionen. Vidare understrykes behovet av dels utbildning och fortbildning av den kommunala tillsynspersonalen, dels en kraftigare fortlöpande kontroll från distriktschefens och hälsovårds­ nämndernas sida över att den kommunala tillsynen verkligen utövas effek­ tivare och enhetligare än hittills varit fallet. Därjämte anses, att distriktschef bör äga möjlighet att till lämplig plats inom distriktet inkalla kom­ munala tillsynsorgan för överläggning och information rörande tillsynen.

Departementschefen. Den av kommittén verkställda utredningen har bekräftat det redan förut kända förhållandet att den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet icke fungerar med tillräcklig effektivitet. Med hänsyn härtill har ifråga­ satts, om icke den kommunala tillsynen bör slopas och i stället överflyttas på den statliga yrkesinspektionen. Riksförsäkringsanstalten och flera andra remissinstanser ha också uttalat sig härför. För min del är jag av den upp­ fattningen, att tillsynen å de talrika mindre arbetsställen, där yrkesriskerna äro relativt små, av praktiska och ekonomiska skäl måste vara decentrali­ serad till kommunala organ. Jag anser alltså — i likhet med kommittén — att den kommunala tillsynen hör bibehållas. Kommittén har emellertid föreslagit, all den kommunala tillsynen skall begränsas till sådana kommuner och samhällen, som ha särskild hälsovårds­

:

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

nämnd. I övriga kommuner och samhällen skulle tillsynen åvila yrkes­ inspektionens befattningshavare. Med hänsyn bl. a. till att efter den änd­ ring av kommunindelningen, som avses träda i tillämpning fr. o. in. år 1950, särskild hälsovårdsnämnd torde komma att finnas i praktiskt taget alla kommuner, finner jag den av kommittén föreslagna begränsningen icke böra införas. .lag förordar alltså, att den kommunala tillsynen rörande ar­ betarskyddet skall såsom hittills åvila varje kommun. Tillsynen bör liksom nu anknyta till hälsovårdsnämndernas verksamhet. Då erfarenheten utvisar att den kommunala tillsynen fungerar bäst i kommuner, där den anförtrotts särskild tillsynsman, torde denna form för tillsynens utövande böra tillämpas över lag. Hälsovårdsnämnd bör sålunda vara skyldig att utse en eller flera lämpliga personer att utöva tillsynen. Har kommun antagit tillsynsman för den allmänna hälsovården, bör denne vara pliktig åtaga sig tillsynen över arbetarskyddet. Kommittén har föreslagit, att kommunal tillsynsman vid utövande av tillsyn jämlikt arbetarskyddslagstiftningen skall vara underställd vederbö­ rande befattningshavare inom yrkesinspektionen. Jag delar kommitténs uppfattning att tillsynsmannen skall ställa sig till efterrättelse de anvis­ ningar som utfärdas av yrkesinspektionen. Hälsovårdsnämnd bör dock en­ ligt min mening vara ansvarig såtillvida, att nämnden skall vara skyldig in­ gripa om tillsynsmannen icke uppfyller sina åligganden. Jag ansluter mig i princip till vad kommittén anfört rörande de kom­ munala tillsynsorganens arbetsuppgifter samt beträffande kompetensford­ ringar för kommunala lillsynsmän. Kommittén har vidare, med åberopande av erfarenheter från den hittills­ varande kommunala tillsynen, föreslagit, att kommunal tillsynsman skall för tillsynsuppdraget äga åtnjuta skälig ersättning av kommunala medel. Jag finner det vara nödvändigt att, om den kommunala tillsynen rörande arbetarskyddet skall bli effektiv, skälig ersättning måste utgå för uppdra­ get. Detta innebär dock icke, att särskild ersättning för en hälsovårdslillsynsmans befattning med arbetarskyddsärendena skall behöva utgå, om denne eljest av kommunala medel åtnjuter lön eller andra förmåner i skälig omfattning. Kommitténs förslag att kommun skall kunna erhålla statsbidrag till er­ sättning åt tillsynsman kan jag däremot icke tillstyrka. De föreslagna bi­ dragen skulle enligt min mening icke spela sådan roll för kommunernas ekonomi att införandet av en ny statsbidragsform kan anses motiverat. Kommittén har i sitt betänkande understrukit betydelsen av att lämpliga utbildnings- och fortbildningskurser anordnas för de kommunala tillsynsmännen. Behovet härav har jämväl understrukits i remissutlåtanden. Jag är övertygad om att en ökad upplysningsverksamhet från de statliga till­ synsorganens sida vore av värde för att effektivisera den kommunala till­ synen. Därest de centrala organen förstärkas på av mig föreslaget sätt, ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 119

går jag från att desamma skola bli i tillfälle att mera än vad som hittills varit möjligt ägna uppmärksamhet åt denna fråga. I detta sammanhang vill jag bl. a. erinra om mitt förslag att till arbetarskyddsstyrelsen anknyta särskilda befattningshavare för upplysnings- och utbildningsärenden. I det denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning har beträffande den kommunala tillsynen intagits bestämmelser i överensstämmelse med de av mig i detta sammanhang framlagda försla­ gen. Definitiv ställning till frågan om en sådan omorganisation av den kom­ munala tillsynen torde få tagas i samband med behandlingen av lagstiftningsförslagen. Intill dess att så skett torde nuvarande bestämmelser få tillämpas. Vid min beräkning i det föregående av personalbehovet för yr­ kesinspektionen har jag utgått från att den kommunala tillsynen skall bi­ behållas.

V. Specialinspektionen m. m.

Vid sidan av den allmänna yrkesinspektionen, omfattande yrkesinspek­ tionens befattningshavare i I—XI distrikten och kommunala tillsynsmän, finnes ett flertal olika inspektionsorgan med speciella tillsynsuppgifter. Dessa äro bergmästarna samt den s. k. specialinspektionen. Vissa av dem utöva tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad i sin helhet inom det tillsynsområde, som tilldelats dem, såsom fallet är beträffande berg­ mästarna, skogs- och flottledsinspektören, järnvägsinspektörerna och sprängämnesinspektören, medan åter en del andra specialinspektionsorgan blott ha vissa begränsade tillsynsuppgifter. Detta gäller särskilt special­ inspektörerna för elektriska starkströmsanläggningar.

Nuvarande organisation och kommitténs förslag. Inspektionen vid gruvor och stenbrott. Tillsyn å efterlevnaden av gäl­ lande bestämmelser om arbetarskydd vid gruvor och stenbrott utövas enligt arbetarskyddslagen av bergmästarna under överinseende av yrkesinspek­ tionens chefsmyndighet samt enligt gruv- och stenkolslagarna av bergs­ staten under överinseende av kommerskollegium. Med hänsyn till bergmästarnas tjänstgöring är landet uppdelat i fyra distrikt, som omfatta norra distriktet: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr­ bottens län, östra distriktet: Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län samt Stockholms stad, västra distriktet: Södermanlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skara­ borgs, Värmlands och Örebro län samt södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Got­ lands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

120 Kungl. Maj. ts proposition nr 184.

Stationsorter för de olika distrikten äro resp. Luleå, Falun, Nora och Ramlösa. På varje bergmästardistrikt tjänstgöra en bergmästare och en gruvingen­ jör (utom i ett av distrikten) samt ett biträde. Enligt kommitténs uppfattning är med hänsyn till den stora olycksfallsrisken vid gruvarbete den genomsnittliga inspektionsfrekvensen låg. Den har föreslagit, att för tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid gruvor och stenbrott inrättas ett särskilt för detta ändamål avsett tillsynsorgan, benämnt gruvinspektionen. Befattningshavarna inom denna in­ spektion, vilka föreslås erhålla titeln gruvinspektörer, förutsättas erhålla samma befogenhet som distriktschef hos den allmänna arbetsinspektionen. Kommittén har föreslagit, att de i gruv- och stenkolslagarna intagna arbetarskyddsbestämmelserna skola utgå ur nämnda lagar. Arbetarskyd­ det vid gruvor och stenbrott skall sålunda regleras uteslutande av den nya arbetarskyddslagen samt tillsynen därå helt ankomma på det centrala arbetarskyddsverket och detta underställd personal. Kommittén har av­ fattat sina förslag till ny lagstiftning i överensstämmelse härmed. Antalet gruvinspektörer föreslås av kommittén till 4, fördelade på 4 distrikt. På det mest arbetstyngda distriktet borde därjämte tillsättas en assistent. Gruvinspektörerna föreslås stationerade vid yrkesinspektionen i Stock­ holm, Malmö, Göteborg och Umeå. De skulle dock icke vara underställda vederbörande distriktschefer. Enligt förslaget skall gruvinspektör placeras i lönegrad A 28. Assistent­ befattningen borde upptagas i samma lönegrad som gruvingenjör hos bergsstaten (vid tiden för betänkandets avlämnande A 24). För utförande av registrerings- och skrivarbete m. in. föreslås, att hos varje gruvinspek­ tör inrättas en kontorsbiträdestjänst. Enligt kommitténs förslag skulle gruvinspektionen komma att bestå av 4 gruvinspektörer (A 28), 1 assistent (A 24) och 4 kontorsbiträden (Eo4). Beträffande kommittéförslaget i denna del torde jag i övrigt få hänvisa till s. 157—162 i betänkandet. Skogs- och flottledsinspektionen. Beträffande skogs- och flottledsinspektionens nuvarande arbetsuppgifter torde jag få hänvisa till den i betän­ kandet (s. 162—167) lämnade redogörelsen. Uppgift om inspektionens nu­ varande personaluppsättning har lämnats i det föregående å s. 67. Kommittén föreslår, att den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen bibehålies som en specialinspektion inom yrkesinspektionen med de tillsynsuppgifter, som f. n. åligga inspektionen. Kommittén har funnit en utökning av skogs- och flottledsinspektionens personal nödvändig för att inspektionen på tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Den föreslår, att inspektionen organiseras på två distrikt, det ena (norra distriktet) omfattande ett område motsva-

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 18b.

Med hänsyn till den omfattning, vari eldfarliga och explosiva ämnen användas, är det, framhåller kommittén, icke möjligt för sprängämnesinspektionen att med nuvarande personaluppsättning inspektera alla ar­ betsställen, där nämnda ämnen ifrågakomma. Kommittén föreslår därför, att sprängämnesinspektören på eget initiativ skall utöva tillsyn vid arbets­ ställen, där verksamheten uteslutande eller till större delen består i till­ verkning eller bearbetning av eldfarliga eller explosiva ämnen eller där så­ dana ämnen eljest i större utsträckning användas. Vid andra arbetsstäl­ len, där nämnda ämnen användas eller förekomma blott i ringa mängd, borde sprängämnesinspektören företaga inspektion först då yrkesinspektör gör framställning därom. Detsamma borde gälla beträffande arbetsställen, där brännbara gaser framställas eller explosionsfarliga kemiska processer förekomma. I övrigt torde jag i denna del få hänvisa till redogörelsen å s. 177—179 i betänkandet. Övrig specialinspektion. Beträffande specialinspektionen i övrigt har kommittén icke framlagt förslag om några ändringar av större vikt.

Yttranden. Med anledning av kommitténs förslag beträffande tillsynen å arbetar­ skyddet vid gruvor och stenbrott har kommerskollegium anfört, att inspektionen av gruvbrytning är odelbar och att en uppdelning av in­ spektionsverksamheten i gruvorna m. in. på bergsstaten och en nyskapad gruvinspektion skulle komma att medföra betydande olägenheter. Effekti- \isering av inspektionsverksamheten kunde med mera fördel vinnas ge­ nom bibehållande av det nuvarande dubbla chefskapet — med arbetsrådet satt i riksförsäkringsanstaltens ställe — och en relativt obetydlig ökning av bergsstatens personal. Kollegium utvecklar sina synpunkter på i hu­ vudsak följande sätt. Enligt gruvlagen har bergsstaten att sörja för så väl arbetarskyddet som skyddet för tredje man och malmhushållningen i gruvorna. Det nu föreliggande förslaget innebär, att dessa uppgifter skulle fördelas på bergs­ staten och de nya gruvinspektörerna, vilka senare skulle få arbetarskyddsuPP§ifterna, varibland t. ex. befogenheter beträffande anordnandet av arbetsrum, schakt och orter ävensom upptagandet av utrymningsvägar från gruvan (12 § lagförslaget). Det avses alltså, att både bergsstaten och gruvinspektörerna skola övervaka gruvbrytningen ur resp. gruvindustriella och arbetarskyddssynpunkter. Med detta förslag avser kommittén att, i anledning av de direktiv den vid sitt tillsättande fått och vari dess upp­ märksamhet fästs på de stora olycksfallsriskerna i gruvhanteringen, åstad­ komma ett förbättrat arbetarskydd inom gruvhanteringen. Någon bärande motivering för ersättandet av bergsstaten med denna nya inspektion i vad avser arbetarskyddet kan kollegium emellertid ej finna att kommittén förebragt. En uppdelning på föreslaget sätt kan enligt kollegii förmenande ej ske utan de största olägenheter ej minst ur arbetarskyddssynpunkt. Skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 18h. 123

ett gruvras hota, kunde, om två särskilda inspektionsorgan hade rätt att giva bindande föreskrifter, dessa bliva oförenliga och gruvinnehavaren skulle ej veta efter vem han hade att rätta sig. I andra fall kunde mot­ satta instruktioner föranledas av att inspektionsorganen se ett förhållande ur olika synpunkter. Gruvinspektören komme kanske att förorda ett extra schakt såsom utrymningsväg på en plats, som bergmästaren funne olämp­ lig med hänsyn till malmhushållningen och gruvrörelsens därav beroende lönsamhet. Det torde i dylika fall ej bliva möjligt att fastställa regler för hur kon­ flikten skulle lösas, om man vill bevara båda befattningshavarnas aukto­ ritet. Ur denna synpunkt vore det helt visst klokast att låta det nu rådande förhållandet bestå, så att bergsstaten fortfarande finge ensam utöva den här ifrågavarande tillsynen, därvid den likväl i arbetarskyddsfrågor kunde vara underställd arbetsrådet.

Liknande synpunkter ha anförts av bergmästarna och svenska gruv­ föreningen, vars yttrande åberopats av svenska arbetsgivareföreningen. Tre bergmästare ha härjämte framhållit svårigheterna att fylla såväl bergssta­ tens som yrkesinspektionens behov av arbetskraft. Det vore under sådana omständigheter ett uppenbart slöseri att icke utnyttja bergsstaten för arbe­ tarskyddet. Riksförsäkringsanstalten framhåller, att det skulle medföra avsevärda olägenheter, om en och samma gruva bleve föremål för inspektion av två olika statliga tillsynsorgan, vilka var för sig ägde meddela anvisningar och giva förelägganden om arbetsmetoder och brytningssätt, särskilt som det kunde befaras, att sådana anvisningar och förelägganden understundom komme att bli varandra motstridiga. Man kunde icke heller bortse från de faktiskt föreliggande svårigheterna att besätta nu förefintliga befattnin­ gar inom bergsstaten med fullt kompetenta och lämpliga innehavare. Mot­ svarande svårigheter skulle givetvis uppstå vid tillsättande av de av kom­ mittén föreslagna gruvinspektörerna. Anstalten yttrar vidare bl. a. föl­ jande.

Med hänsyn till vad ovan anförts har anstalten övervägt ett förslag att till arbetsinspektionen överflytta hela den nuvarande bergsstaten med upp­ gift att i vad angår gruvor och stenbrott övervaka efterlevnaden av såväl arbetarskyddslagen som gruvlagen och lagen om stenkolsfyndigheter. Här­ emot talar emellertid, att arbetsinspektionen och dess chefsmyndighet där­ igenom skulle få ett betydande tillskott av arbetsuppgifter liggande helt vid sidan om verkets egentliga åligganden. Anstalten föreslår därför, att tillsynen å arbetarskyddslagens efterlev­ nad vid allt ovanjordsarbete vid gruvorna samt allt arbete i och invid stenbrotten överflyttas till den allmänna arbetsinspektionen, som med an­ ledning härav hör erhålla eu härav betingad utökning av distriktspersonalen. Den allmänna arbetsinspektionen skulle sålunda utöva tillsyn vid l. ex. anriknings-, sintrings- och briketteringsverk samt krosshus, även om dessa äro belägna invid gruva. Anmärkas må, att yrkesinspektörerna redan nu utöva tillsyn över'anläggningar av ifrågavarande slag inom järnverken.

124 Kungl. Alaj.ts proposition nr 18b.

Bergmästare och gruvingenjörer skulle följaktligen bibehållas vid sin nu­ varande ställning under kommerskollegium men utöva tillsyn över arbetar­ skyddslagens efterlevnad endast i fråga om underjordsarbete i gruvorna samt tillträdesvägar, transportanordningar och transportleder från dagen ned i gruvorna. I fråga om denna tillsyn skulle bergmästarna och gruv­ ingenjörerna i egenskap av specialinspektörer sortera under arbetsinspektionens chefsmyndighet. Genom samråd mellan denna och kommerskollegiuin borde emellertid såsom hittills jämkning av gränserna mellan berg­ mästares och yrkesinspektörs tillsynsområde kunna ske. Sålunda borde enligt anstaltens mening efter prövning i varje fall åt bergmästare kunna uppdragas tillsyn över gruva med dagbrott liksom även tillsyn över vissa arbeten med tunnlar och schakt (för kraftstationer) m. in., där arbetet vore av samma natur som under jord i gruva. Statskontoret anser, att den av kommittén föreslagna organisationen, jämförd med nuvarande ordning, icke skulle innebära någon väsentlig för­ bättring i avseende å tillsynens effektivitet. Statskontoret avstyrker där­ för ifrågavarande förslag. Statens organisationsnamnet förordar likaledes, att tillsynen över arbe­ tarskyddet inom gruv- och stenindustrierna bibehålies hos kommerskolle­ gium och dess lokala organ. Jernkontorets gruvbgrå och gruvindustriarbetareförbundet framhålla i en gemensam skrivelse bl. a., att en uppdelning av tillsynen på av kom­ mittén föreslaget sätt ej kunde ske utan allvarliga olägenheter, icke minst ur arbetarskyddssynpunkt. En dubbelinspektion skulle komma till stånd, vilken kunde leda till att gruvorna finge olika direktiv av bergmästaren och gruvinspektören, eftersom dessa hade att bedöma ett och samma för­ hållande ur olika synpunkter. Med hänsyn härtill hemställdes, att vid varje berginästarämbete skulle såsom yrkesinspektör anställas en gruv­ ingenjör med uppgift att handhava yrkesinspektionen vid gruvorna inom distriktet. Genom en dylik anordning skulle den önskvärda effektiviteten av yrkesinspektionen kunna uppnås samtidigt som man skulle undvika olägenheterna av motstridiga direktiv etc. Såvitt angår skogs- och flottledsinspektionen har stats­ kontoret anfört, att skogsyrkesinspektören i norra distriktet icke bör pla­ ceras i högre lönegrad än 26. Den föreslagna förste assistenten bör enligt statskontorets mening un­ der benämningen byråinspektör uppföras i A 21. Riksförsäkringsanstalten samt skogs- och flottledsinspektören anse, att han bör benämnas biträdande skogsyrkesinspektör. Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att med den omorganisa­ tion och samordning av tillsynen över arbetarskyddet, som i betänkandet föresloges, länsstyrelsen ej kunde finna något giltigt skäl föreligga att bibe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b. 125

hålla länsstyrelsernas tillsynsskyldighet över härbärgen åt flottningsarbetare. I övrigt torde få hänvisas till de å s. 68—70 återgivna yttrandena be­ träffande skogsavdelningen inom centralmyndigheten. Mot kommitténs förslag till ändrad fördelning av arbetsuppgifterna mel­ lan sprängämnesinspektionen och den allmänna yrkesinspek­ tionen har riksförsäkringsanstalten icke funnit anledning till erinran. Flera grkesinspektörer framhålla, att det borde hos sprängämnesinspektio­ nen finnas tillgång till en väl utbildad och tillräcklig inspektionspersonal, som vid behov kunde biträda yrkesinspektionen, eller också måste spräng­ ämnesinspektionen utbyggas med en fältorganisation. Ej heller språngämnesinspektören har något att erinra mot kommitténs förenämnda för­ slag. Han ifrågasätter likaledes tillskapande av en fältorganisation. Denna borde bestå av fyra specialutbildade inspektörer, placerade företrädesvis vid sådana yrkesinspektionsdistrikt, där tillsynsuppgifter för sprängämnes­ inspektionen förekomma i särskild utsträckning (första, andra, femte, åttonde och tionde distrikten).

Departementschefen. Vad till en början angår kommitténs förslag att tillsynen å arbetarskyd­ det vid gruvor och stenbrott skall överflyttas från bergmästarna till en nyinrättad gruvinspektion torde jag få anföra följande. Jag delar kommitténs uppfattning att tillsynen i denna del bör ägnas ökad uppmärk­ samhet. Ur den officiella olycksfallsstatistiken kan utläsas, att gruvarbetet hör till de mest riskfyllda slagen av arbete, och icke någon yrkesgrupp torde f. n. förete så hög olycksfallsfrekvens som gruvarbetarna. Såsom av remissytlrandena framgår torde emellertid med hänsyn till de med gruvdriften förknippade säregna förhållandena betydande praktiska svårigheter möta mot att tillsynen delas mellan bergmästarna och en för arbetarskyddet till­ satt inspektion. Härtill kommer, att enligt vad som upplysts det torde visa sig svårt att rekrytera en gruvinspektion med kvalificerade gruvtekniker. Jag kan av dessa skäl icke tillstyrka, att den föreslagna gruvinspektionen inrättas. Riksförsäkringsanstalten har föreslagit, att bergmästarnas tillsyn å ar­ betarskyddet skall begränsas till arbete under jord i gruvorna samt tillträdesvägar, transportanordningar och transportleder från dagen ned i gru­ vorna. Den arbetar skyddstillsyn, som i övrigt ankommer på bergmästarna enligt nu gällande bestämmelser, skulle överflyttas på den allmänna yrkes­ inspektionen. Detta förslag synes mig väl grundat. Den lättnad, som här­ igenom skulle beredas bergmästarna, torde ge förutsättningar för eu viss intensifiering av den tillsyn, som fortfarande skulle ankomma på dem. Den föreslagna anordningen medför dessutom den fördelen, att de vid gruvorna

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

ovan jord belägna industriella anläggningarna, såsom anriknings-, sintringsoch briketteringsverk samt krosshus, komma att inspekteras av samma be­ fattningshavare som nu inspektera motsvarande anläggningar vid järnver­ ken. Jag förutsätter, att det efter prövning i varje fall bör kunna uppdragas åt bergmästare att utöva tillsyn över arbetarskyddet vid gruva med dag­ brott liksom även vid arbeten med tunnlar och schakt för kraftstationer, där arbetet är av samma natur som under jord i gruva. Jag vill erinra, att jag i det föregående tillstyrkt att inom arbetarskyddsstyrelsens tekniska byrå inrättas en byrådirektörsbefattning avsedd för en gruvtekniker. Även denna åtgärd kan förväntas medföra en intensifierad tillsyn vid gruvorna. Någon ytterligare förstärkning av tillsynsorganen finner jag mig tills vidare icke böra föreslå. Jag ansluter mig till förslaget att bergmästarna med avseende på den på dem ankommande tillsynen böra förordnas såsom specialinspektörer inom yrkesinspektionen. Den av mig föreslagna ändringen beträffande bergmästarnas tillsynsuppgifter å arbetarskyddet förutsätter ändring i nu enligt arbetarskyddslagen, gruvlagen och stenkolslagen gällande bestämmelser. Det denna dag till lag­ rådet remitterade förslaget till ny arbetarskyddslagstiftning har avfattats i enlighet härmed. Intill dess att ny lagstiftning träder i kraft, torde berg­ mästarna få behållas vid de tillsynsuppgifter, som nu ankomma på dem. Vad angar skogs- och flottledsinspektionen har jag re­ dan i det föregående redogjort för kommitténs förslag till organisation av denna. Då en effektivisering av arbetarskyddet är påkallad även inom skogs­ bruket, finner jag i likhet med kommittén lämpligt, att landet med av­ seende på denna inspektion indelas i två distrikt, södra och norra distrik­ ten, vart och ett med en skogsyrkesinspektör som chef. Mot förslaget till distriktsindelning har jag intet att erinra. Jag biträder även kommitténs förslag att bibehålla den nuvarande skogs- och flottledsinspektionen som en specialinspektion inom yrkesinspektionen med dess nuvarande arbetsuppgifter. Vad en länsstyrelse anfört beträffande länsstyrelsernas befattning med tillsynen över härbärgen åt flottningsarbetare synes mig vara värt be­ aktande. Jag förutsätter, att 1945 års skogshärbärgesutredning ägnar upp­ märksamhet åt denna fråga i samband med översynen av härbärgeslagstiftningen. 1 fråga om befattningshavarnas löneställning föreslår kommittén, att che­ fen för norra distriktet placeras i Ca 31 (A 28). Statskontoret har ansett, att befattningen ej bör placeras högre än i nuvarande 29 lönegraden. Jag biträder statskontorets förslag i denna del. Kommittén har föreslagit, att såsom närmaste biträde till skogsyrkesinspektören skall finnas en förste assistent i lönegrad Ca 27 (A 24). Jag före­ slår, att befattningen tills vidare behålles som en assistenttjänst med place­ ring i lönegrad Cg 23.

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 127

Kommitténs förslag beträffande skogsunderinspektörsbefattningarna fin­ ner jag mig böra biträda såtillvida, att jag förordar inrättande inom distrik­ tet av två skogsunderinspektörsbefattningar med heltidsanställning, varav en ordinarie i lönegrad Ca 18 och en extra ordinarie i Ce 18. Vad angår de till inspektionen knutna konsulenterna för förbättrande av mathållning och hygien i skogsarbetarförläggningarna biträder jag kom­ mitténs förslag att placera en sådan konsulent vid inspektionens norra distrikt. Jag föreslår, att befattningen uppföres i lönegrad Cg 13. Härjämte bör finnas ett kontors- eller skrivbiträde. Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle personaluppsättningen å skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt omfatta 1 skogsyrkesinspektör (Ca 29), 1 assistent (Cg 23), 2 skogsunderinspektörer (Ca 18 och Ce 18), 1 extra tjänsteman (Cg 13) och 1 icke-ordinarie biträde.

Enligt särskilt förordnande åligger det sprängämnesinspektör e n att såsom specialinspektör inom yrkesinspektionen utöva tillsyn å ar­ betarskyddslagens tillämpning vid arbetsställen, där explosiva varor tillver­ kas eller eldfarliga oljor framställas, raffineras eller förvaras i större upplag. Kommittén har föreslagit viss ändring av detta uppdrag. Sålunda har an­ setts, att den allmänna tillsynen å lagstiftningens efterlevnad vid ifråga­ varande arbetsställen borde åvila yrkesinspektör, medan sprängämnesinspektörens tillsyn borde begränsas till sådana speciella yrkesfaror, som sammanhänga med handhavandet å arbetsstället av eldfarliga oljor och explosiva varor. Men därjämte har förordats, att sprängämnesinspektörens tillsyn skall utsträckas att omfatta även andra arbetsställen, där eldlarliga eller explosiva ämnen i arbetarskyddslagens mening tillverkas, be­ arbetas eller handhavas. Någon erinran mot kommitténs förslag i denna del har icke framkommit vid remissbehandlingen. Då det otvivelaktigt måste anses vara till fördel ur arbetarskyddssynpunkt, att den speciella kunskap och erfarenhet, som sprängämnesinspektionen förvärvat, kommer alla arbetsställen tillgodo, där eldfarliga eller explosiva ämnen tillverkas, bearbetas, handhavas eller förvaras, tala starka skäl för kommitténs för­ slag. Jag finner ock betydelsefullt, att de erfarenheter, som yrkesinspektörerna vunnit vid utövandet av den allmänna tillsynstjänsten, tillföras de arbetsställen, som hittills huvudsakligen stått under sprängämnesinspektörens tillsyn. Jag tillstyrker således kommitténs ifrågavarande förslag. För genomförande av detsamma förutsättes viss ändring i gällande kungörelse angående förordnande av sprängämnesinspektören som specialinspektör inom yrkesinspektionen. Givet är, att sprängämnesinspektionen med nuvarande personal ej kan hinna inspektera alla arbetsställen, där eldfarliga och explosiva ämnen ifrågakomma. Kommittén har med beaktande härav angivit vissa regler för tillsynens ordnande, till vilka jag i princip ansluter mig. Jag förutsätter här­

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

jämte, att arbetarskyddsstyrelsen efter samråd med kommerskollegium skall, såsom f. n. riksförsäkringsanstalten, kunna besluta om erforderlig jämkning av gränsen mellan yrkesinspektörs och sprängämnesinspektörens tillsynsområden. I några remissyttranden har uttalats önskemål om en lokal utbyggnad av sprängämnesinspektionen, innebärande att ett antal specialutbildade in­ spektörer skulle placeras å vissa yrkesinspektionsdistrikt. Kommittén har ansett, att resultatet av den föreslagna uppdelningen av tillsynsuppgifterna mellan sprängämnesinspektören och yrkesinspektör bör avvaktas, innan personalfrågan upptages till behandling. Jag finner detta lämpligt. I den män frågan om sprängämnesinspektionens ställning inom statsförvalt­ ningen göres till föremål för utredning, synes behovet av en fältorganisation inom inspektionen lämpligen även böra prövas.

VI. Anslagsberäkningar.

Avlönings- och omkostnadsanslag.

Arbetsrådet: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag har innevarande budgetår anvisats med 142 400 kronor. Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för arbetsrådet (statsliggaren s. 193). Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för arbets­ rådet, att tillämpas tills vidare fr. o. in. budgetåret 1947/48.

Avlöningsstat. 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 62 600 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 36 300

Summa förslagsanslag kronor 142 400 Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, må under budgetåret disponeras på sätt i statsliggaren (s. 193) närmare angives. Sedan anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal om­ räknats med ledning av från arbetsrådet lämnade uppgifter, har Kungl. Maj:t den 14 november 1947 föreskrivit, att under posten må disponeras högst 34 100 kronor. I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt, att anslaget till avlöningar skall upptagas med ett belopp av 140 300 kronor, varav till

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 129

avlöningar till ordinarie tjänstemän 62 600 kronor, till arvoden och sär­ skilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 37 600 kronor, till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 34 200 kronor och till rörligt tillägg 5 900 kronor. Med hänsyn till vad jag i det föregående antört beträffande inrättande fr. o. in. den 1 januari 1949 av ett centralt ämbetsverk för arbetarskyddsärenden bör arbetsrådets avlöningsanslag beräknas endast för halvt år. Anslagsposterna böra härvid beräknas med utgångspunkt från de för inne­ varande budgetår fastställda beloppen. Dock bör anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas efter 12 procent och således utgöra 5 900 kronor för halvt år. Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet för ar­ betsrådets avlöningar till (31 300 + 18 800 + 17 100 + 5 900) 73 100 kronor.

Arbetsrådet: Omkostnader, förslagsanslag. Under denna rubrik har för budgetåret 1947/48 anvisats ett förslagsanslag av 16 100 kronor. Enligt av Kungl. Maj:t den 30 juni 1947 för arbetsrådet fastställd omkostnadsstat ha för budgetåret utgifterna för sjukvård m. m. beräknats till 200 kronor, utgifterna för reseersättningar till 7 500 kronor och utgif­ terna för lyse till 400 kronor, medan för övriga expenser upptagits ett belopp av 8 000 kronor. I skrivelse den 26 augusti 1947 har arbetsrådet hemställt om anvisande av oförändrat anslag för nästa budgetår. Då jag föreslagit att det nya ämbetsverket för arbetarskyddsärenden in­ rättas fr. o. in. den 1 januari 1949, skall arbetsrådets omkostnadsanslag beräknas endast för halva budgetåret eller till i runt tal 8 100 kronor.

Arbetarskyddsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Vid bifall till av mig i det föregående förordade förslag och med beaktande av tillämpade regler för befordringsgång för biträdespersonal skola å personalförteckning för arbetarskyddsstyrelsen fr. o. m. den 1 januari 1949 uppföras följande be­ fattningar.

Tjänstemän å ordinarie stat. Befattning Lönegrad 1 generaldirektör Cp 19 2 byråchefer Ca 33 5 byrådirektörer Ca 31 1 byrådirektör, tillika skogsyrkesinspektör Ca 31 2 förste byråingenjörer Ca 29 2 förste byråsekreterare Ca 29 2 förste byråingenjörer Ca 27 1 förste byråinspektör Ca 27 2 byråingenjörer Ca 24 9 — Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 184.

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 131

terna jämväl deltaga i beslut rörande vissa arbetarskyddsärenden. Jag ulgår emellertid från att de ökade arbetsuppgifterna för ledamöterna icke bli av sådan storleksordning, att de påkalla en höjning av nu utgående års­ arvoden. Då jag ansluter mig till kommitténs förslag att arvode ej bör utgå till opartisk ledamot, följer härav, att arvodesbeloppet bör beräknas endast för 12 av rådets nuvarande ledamöter. 1 fråga om storlek och beräkning av dagarvoden för ledamöterna och suppleanterna anser jag samma regler böra gälla som för arbetsrådets nuvarande ledamöter (jfr statsliggaren s. 193). Medelsbehovet torde emellertid icke behöva beräknas till högre be­ lopp än 10 000 kronor. Frågan om arvoden till läkarna har jag förut be­ handlat. För ersättning åt vikarier för läkarna under semester, som jag an­ ser böra utgå med 30 dagar för år, räknar jag med ett belopp av 1 200 kronor. Posten ersättningar till på arbetarskyddsstyrelsens föranstaltande vid allmän underrätt hörda vittnen och sakkunniga sammanhänger med den i lagen om arbetstidens begränsning intagna bestämmelsen om rätt till ersättning åt sakkunnig, som arbetsrådet anlitat vid utredning av visst ärende. Vid behandling av arbetarskyddsuppgifter föreligger stundom behov av att anlita särskilda sakkunniga eller experter för närmare utredning. Med hänsyn härtill föreslår jag, att under förevarande anslagspost upp­ tages en delpost, benämnd ersättningar till andra sakkunniga och experter. Jag räknar för detta ändamål med ett högstbelopp av 1 000 kronor. Kostnaderna för avlöningar till övrig icke-or dinar ie personal beräknar jag till 230 000 kronor. Av detta belopp bör en summa motsvarande den å posten fallande kostnaden för en amanuenstjänst icke få av styrelsen disponeras så länge en befattning som yrkesinspektrisassistent, vilken enligt mitt förslag skall uppföras på övergångsstat vid yrkes­ inspektionen, uppehälles. Med hänsyn till svårigheten att i samband med omorganisationen exakt beräkna i vilka löneklasser eller — såvitt angår personal å vilken bestämmelser om reglerad befordringsgång äro tillämpliga — vilka lönegrader vederbörande bli placerade, synes posten under nästa budgetår böra uppföras med förslagsvis beräknat belopp. Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra beräknas till 63 500 kronor. Avlöningskostnaderna för helt budgetår skulle sålunda utgöra (335 000 + 45 500 + 230 000 + 63 500) 674 000 kronor. Då medel under budgetåret 1948/49 endast erfordras till avlöningskost­ naderna för senare hälften av budgetåret, torde förevarande anslag alltså böra upptagas med (167 500 + 22 750 + 115 000 + 31 750) 337 000 kronor.

Arbetarskyddsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget till om­ kostnader för arbetarskyddsstyrelsen beräknar jag för helt år sålunda. Det för sjukvård in. in. erforderliga beloppet uppskattar jag till 2 000 kro­ nor. Kostnaderna för reseersättningar uppskattar jag till 46 000

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 18i.

kronor, varav ett belopp av 15 000 kronor beräknats för vardera av skogsoch trafikavdelningarna. För expenser beräknar jag ett belopp av 26 000 kronor. För anskaffning av inventarier och annan kontorsutrust­ ning till tjänstelokaler för de nyinrättade befattningarna inom styrelsen torde härjämte erfordras visst engångsanslag. Storleken av detta anslag är emellertid svår att fastställa. Jag förordar, att ett belopp av 10 000 kronor beräknas för nämnda ändamål. Kommittén har föreslagit, att på omkostnadsstaten jämväl upptages en post för publikationstryck. Från denna skulle bestridas kostnader för tryck­ ning av bl. a. yrkesinspektionens årligen utgivna verksamhetsberättelse, upplysningsskrifter m. in. Jag har intet att erinra mot detta förslag. Posten bör upptagas med 6 000 kronor. Även medelsbehovet till omkostnader för nästa budgetår kommer att avse endast senare hälften av budgetåret. Dock bör nämnda belopp å 10 000 kronor till inventarieanskaffning in. m. i sin helhet beräknas för nästa budgetår. Expensposten skulle sålunda utgöra (13 000 + 10 000) 23 000 kronor. Jag beräknar sålunda för halva budgetåret det sammanlagda medelsbe­ hovet under anslaget till (1 000 + 23 000 + 23 000 + 3 000) 50 000 kronor.

Yrkesinspektionen: Avlöningar, förslagsanslag.

Kungl. Maj:t har den 30 juni 1947 fastställt personalförteckning för yrkesinspektionen (statsliggaren s. 215). Kungl. Maj :t har samma dag fastställt följande avlöningsstat för yrkes­ inspektionen, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1947/48:

Avlöningsstat. 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 720 000

Summa förslagsanslag kronor 1 310 000

Sedan anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal omräknats med ledning av från riksförsäkringsanstalten lämnade uppgifter, har Kungl. Maj :t den 14 november 1947 föreskrivit, att av posten må tagas i anspråk högst 486 240 kronor. Då den av mig förordade förstärkningen av yrkesinspektionen bör ge­ nomföras först fr. o. m. ingången av nästa kalenderår, behöver någon änd­

Kungl. Maj.ts proposition nr 184. 13f>

räknats från 165 000 kronor till 235 000 kronor. Belastningen å posten ut­ gjorde förra budgetåret ca 214 000 kronor. Givet är, att en ökad medels­ anvisning erfordras i den mån tillsynspersonalen förstärkes. Jag anser mig emellertid f. n. icke böra föreslå större ökning av anslagsposten än från 235 000 till 260 000 kronor. Under anslagsposten till expenser ha till bränsle, lyse och vatten under budgetåret 1946/47 åtgått ca 3 000 kronor. För nästa budgetår torde liksom för innevarande kunna upptagas 2 500 kronor. Belastningen å del­ posten till övriga expenser utgjorde förra budgetåret ca 40 900 kronor. Av det för innevarande budgetår upptagna beloppet 64 000 kronor ha 40 000 kronor avsetts till löpande expenser och 24 000 kronor för utgifter av en­ gångskaraktär. Jag föreslår, att för nästa budgetår beräknas för löpande expenser 48 000 kronor och för engångsutgifter 24 000 kronor. Samman­ lagt skulle alltså till övriga expenser beräknas 72 000 kronor. Hela expensposten skulle härvid utgöra (2 500 + 72 000) 74 500 kronor. Yrkesinspektionens omkostnadsanslag torde således böra för nästa bud­ getår bestämmas till (3 500 + 260 000 + 74 500) 338 000 kronor.

Anslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet.

För innevarande budgetår har till Bidrag till föreningen för arbetarskydd anvisats ett anslag av 5 000 kronor. Vidare har till Bidrag till undervis­ nings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd anvisats ett anslag av 235 000 kronor. Beträffande riktlinjerna för den av föreningen för arbetarskydd bedrivna verksamheten torde jag få hänvisa till den i 1943 års statsverksproposition (V s. 54) lämnade redogörelsen. Av anslaget till bidrag till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd har (prop. nr 262/1947; rd. skr. nr 360/1947) ett be­ lopp av 35 000 kronor avsetts för bidrag till arbetarnas bildningsförbund för av förbundet anordnad kursverksamhet inom arbetarskyddets område. Bidrag utgår med halva kurskostnaden. Återstående belopp, 200 000 kro­ nor, har avsetts som bidrag till arbetarskyddsnämnden för kostnader av­ seende av nämnden anordnad propagandaverksamhet inom arbetarskyddets område. I skrivelse den 23 augusti 1947 har föreningen för arbetarskydd hemställt om ett anslag å 5 000 kronor för budgetåret 1948/49. Av framställningen och en därvid fogad redogörelse för föreningens verksamhet under år 1946 framgår, att denna verksamhet under sagda år fortgått efter i stort sel t samma riktlinjer som tidigare. Föreningen hade deltagit vid arbetarskyddsutställningen i Gävle 1946 med sina ambulerande montrar och annan propagandamateriel. Besökarantalet uppskattades till ca 250 000. Den ambule­

136 Kangl. Maj.ts proposition nr 18 4.

rande utställningen hade visats på ett stort antal platser i mellersta och norra Sverige, varvid besökarantalet varit ca 72 700. Föreningen hade under år 1946 erhållit bidrag med 2 000 kronor från envar av svenska arbetsgivare­ föreningen och landsorganisationen i Sverige, med 2 250 kronor från vissa försäkringsbolag och med 500 kronor från Stockholms stad. I en den 17 juli 1947 till socialdepartementet inkommen skrivelse har arbetarnas samaritförbund hemställt om ett statsbidrag å 75 000 kronor till förbundets verksamhet år 1948. Föreningen anför, att under hösten 1946 en betydande uppslutning ägt rum kring förbundet, bl. a. från arbetsmark­ nadens partsorganisationer, försäkringsföretag och enskilda. Härigenom hade förbundet erhållit ekonomiska förutsättningar för att bygga ut sin verksamhet. Denna avsåge främst att utbilda skyddsombud och ledamöter i lokala säkerhetskommittéer samt arbetarsamariter, som hade till uppgift att lämna skadade på arbetsplatserna förstahandsvård. Förbundet sam­ arbetade med bl. a. svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen, arbetarskyddsnämnden, svenska röda korset, civilförsvarsstyrelsen och Sveriges läkarförbund. Med svenska röda korset hade träffats en överens­ kommelse om arbetsfördelning i fråga om samarit- och sjukvård, enligt vilken förbundet skulle svara för dessa uppgifter på arbetsmarknaden. I ett bifogat statförslag för år 1948 hade upptagits anslag med 10 000 kronor från envar av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisa­ tionen, med 21 500 kronor från olika försäkringsbolag samt med 33 500 kronor från andra organisationer och företag. Härtill korame årsavgifter med 25 000 kronor. De beräknade inkomsterna utgjorde sålunda, bortsett från statsbidrag, 100 000 kronor. Utgifterna beräknades enligt staten till 175 000 kronor. I skrivelse den 28 november 1947 har arbetarnas bildningsförbund an­ hållit, att även för nästa budgetår ett anslag å 35 000 kronor måtte ställas till förbundets förfogande för kursverksamhet på arbetarskyddets område på samma villkor som innevarande budgetår. I avgivna utlåtanden har riksförsäkringsanstalien tillstyrkt bifall till de av föreningen för arbetarskydd och arbetarnas bildningsförbund gjorda framställningarna. Anstalten har vidare tillstyrkt, att anslag med skäligt belopp lämnas arbetarnas samaritförbund. Statskontoret har beträffande den av föreningen för arbetarskydd avgivna framställningen erinrat, att statsunderstödet till föreningen innevarande budgetår uppräknades från 3 000 till 5 000 kronor på grund av vissa engångsutgifter. Statskontoret föreslår, att bidraget för nästa budgetår åter upptages till 3 000 kronor. Beträffande framställningen om understöd till arbetarnas samaritförbund har statskontoret framhållit, att ämbetsverket hyser starka betänkligheter mot att i nuvarande läge medel anvisas till nya ändamål. Med hänsyn till betydelsen av samaritförbundets arbetsuppgifter syntes dock statsverket svårligen kunna undandraga sig att i likhet med

Kungi. Maj:ts proposition nr 184. 137

arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorganisationer lämna förbundet visst understöd. Detta borde emellertid lämpligen begränsas åtminstone till 20 000 kronor eller samma bidragsbelopp, som nyssnämnda organisationer tillsammans utfäst sig att betala. Med hänsyn till vad arbetarnas bildnings­ förbund anfört har statskontoret vidare förklarat sig icke vilja motsätta sig att medel äskas jämväl för budgetåret 1948/49 såsom statsbidrag i före­ slagen utsträckning till den av bildningsförbundet anordnade kursverk­ samheten.

Departementschefen. Sedan lång tid tillbaka har utgått ett årligt anslag till föreningen för arbetarskydd. Anslaget har för innevarande budgetår anvisats med 5 000 kronor, sedan det tidigare under ett antal år utgått med 3 000 kronor. För innevarande budgetår har härjämte anvisats ett anslag av 235 000 kronor till undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd, av vilket anslag 35 000 kronor avsetts till kursverksamhet och 200 000 kronor till en av arbetarskyddsnämnden anordnad propagandakampanj rörande de frågor som sammanhänga med ett effektivt arbetarskydd. Jag är av den uppfattningen, att undervisnings- och upplysningsverksamhet rörande arbetarskydd är en angelägenhet av stor betydelse, till vilken staten bör lämna bidrag. Jag tillstyrker sålunda, att anslag även för nästa budgetår anvisas som bidrag till den av föreningen för arbetarskydd bedrivna verk­ samheten. Jag anser det önskvärt, att bidraget till föreningen även nästa budgetår utgår med 5 000 kronor och förordar, att nämnda belopp anvisas. Jag tillstyrker vidare, att anslag lämnas till kursverksamhet på arbetar­ skyddets område för skyddsombud in. fl. Även den av arbetarnas samarit­ förbund bedrivna verksamheten för att organisera samaritkårer in. in. synes förtjänt av stöd. Jag förordar, att ett anslag av 75 000 kronor anvisas för nästa budgetår till bidrag av ifrågavarande slag. Det synes lämpligt, att de medel som ställas till förfogande av staten i framtiden få disponeras av arbetarskyddsstyrelsen för att av denna fördelas mellan olika inom om­ rådet verksamma organisationer. För nästa budgetår torde dock anslaget böra fördelas av Ivungl. Maj :t. Jag finner det lämpligt, att förenämnda belopp, 75 000 kronor, fördelas med 30 000 kronor såsom bidrag till ar­ betarnas samaritförbund för organisationskostnader medan återstående 45 000 kronor användas såsom bidrag till kursverksamhet genom arbetar­ nas bildningsförbund eller annan organisation. Nu ifrågavarande anslag a 75 000 kronor synes böra anvisas under beteckningen Undervisnings- och upplysningsverksamhet på arbetarskyddets område. Anslaget bör liksom anslaget till bidrag till föreningen för arbetarskydd vara obetecknat.

138 Kungl. Maj.ts proposition nr 184.

VII. Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört hem­ ställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag i fråga om inrättande fr. o. m. den 1 januari 1949 av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning av yrkesinspek­ tionen in. m.; II. bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa personalför­ teckning för arbetarskyddsstyrelsen samt att vidtaga de ändringar i yrkesinspektionens personalförteckning, som påkallas av vad jag i det föregående förordat; III. godkänna följande avlöningsstat för arbetsrådet, att tillämpas under tiden 1 juli—31 december 1948:

Avlöningsstat. 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 31 300 2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis » 18 800 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per­

Summa förslagsanslag kronor 73 100;

IV. godkänna följande avlöningsstat för arbetarskydds­ styrelsen, att tillämpas under tiden 1 januari— 30 juni 1949: Avlöningsstat. 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 167 500 2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis » 22 750 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 115 000 4. Rörligt tillägg, förslagsvis . » 31 750 Summa förslagsanslag kronor 337 000;

V. godkänna följande avlöningsstat för yrkesinspektio­ nen, att tillämpas under budgetåret 1948/49:

Bilaga 1.

Arbetarskyddsstyrelsens personalorganisation.

A n a al a ) ­

b e t a t n i n g a r i 1 ö n e g r a d - n ) m sk

| av so (+

| | | — 1 es er m in ( 9 3 1 0 9 7 4 3 2 5 1 00 3 1 9 7 4 1 8 5 1 ch 4 0 3 d p u g m 1 3 3 3 2 2 2 2 2 1 1 3 3 2 2 2 2 1 1 1 O o 2 2 1 o ls g re r p a a a a a a a a a a 03 e e e e e e e e e 0> 8 g rv ad ta nin in C C C C C C C C C C C O C C C C C C C C U e lä eg eg o le n C C eg A n T ök el i ! lö

+ 1 Arbetstidsbyrån:

nuvarande organisation 1 1 1 i 1 1 5 K föreslagen » 7 i 7 i 4 — 1 u Tekniska byrån: n g l.

nuvarande organisation 2 l 1 2 1 2 1 1 1 1 4 15

föreslagen » J 3 1 2

2 7 7 3 7 15 M

Kanslibyrån:

a j.t

föreslagen organisation 7 7 7 7 4 + 4

Skogsa vdelnin gen:

s

nuvarande organisation 1 1

p

3 i 2 ■ 5

ro

föreslagen * i 7 1 1 1 5

T rafikavdelningen: p föreslagen organisation 1 1 7 1 + 4 o si

4 Sociala avdelningen:

nuvarande organisation 4 1 i 2 tio föreslagen » 1 7 n

liiträdespersonal och expc-

ditionsvakter: i.

nuvarande organisation 2 3 4 8 17 föreslagen » 2 4 4 7 2 7 10 24 + 7 Summa: nuvarande organisation 2 1 1 4 1 3 1 i 2 3 4 1 2 1 1 1 i u 8 46 föreslagen » i 2 6 4 3 4 2 4 4 1 1 1 3 3 i 1 2 1 10 3 1 1 2 61 + 15 Ökning ( + ) el. minskn. (—) +i + 5 — 1 + 2 + 1 — 1 —i + 1 + 1 —2 + 2 + 2 + 1 + 2 + 1 + 2 + 3 + 1 + 1 —6 + 15

1 Motsvarar det nuvarande arbetsrådets kansli. 3 » riksförsäkringsanstaltens arbetarskyddsbyrå. d » en del av den nuVarande skogs och flottledslnspektionen (avlönas f. n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag). • » » » » » » kvinnliga yrkesinspektionen (avlönas f. n. från yrkesinspektionens avlöningsanslag).

Bilaga 2.

Personalorganisationen vid den allmänna yrkesinspektionen samt skogs- och flottledsinspektionens norra distrikt.

- al a ) ­ A n a 1 b e f a t n i n g a r i lön e g råd n sk ) m av so (+ in — - es er m ( 8 ch 4 3 3 d p u m 1 9 7 5 4 2 1 8 1 8 7 5 4 2 2 0 2 1 1 o re 2 2 1 o ls ng g 3 2 2 2 2 2 2 2 1 r a 8 g g rv ta ni in a a a a a a a e e e e e e e lä g g ad o le n C C C C C C C C C C C C C e C C C A n ök C C C T el lö K u Den allmänna yrkesinspek- n g tionen: l.

nuvarande organisation 1 It 11 13 22 15 3 3 1 10 15 4 19 123 M

föreslagen » 11 11 3 IS 32 15 5 8 12 9 23 3 150 + 27 a j: Skogs- och flottledsinspek- ts

tionen: p 63 2 5 ro

nuvarande organisation 1 p föreslagen » 3 1 1 1 1 1 1 6 + 1 o si Läkare: tio

n Föreslagen organisation 2 2 + 2 n r Summa: 1 nuvarande organisation 11 11 13 22 15 3 3 1 10 3 15 21 120 8 24 3 1 1 2 158 + 30 4 föreslagen » 11 1 11 3 18 32 1 15 5 8 12 9 1 .

Ökning ( + ) el. minskn. ( —) + 1 + 3 + 5 + 10 + 1 + 2 + 5 + 12 — 1 — 1 + 1 — 3 + 9 + 3 + 1 + 1 —19 + 30

1 Häri ingå 3 distriktsinspektriser och 4 assistenter tillhörande den nuvarande kvinnliga yrkesinspektionen. Dennas övriga personal har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens sociala avdelning.

2 Skogs- och flottledsinspektionens persona i övrigt har upptagits under arbetarskyddsstyrelsens skogsavdelning 3 Avser endast det föreslagna norra distriktet. 4 Denna personal omfattar 9 distriktsingenjörer och 2 aspiranter till distriktsingenjörstjänst, 5 yrkesunderinspektörer samt 3 distrikts-

inspektrisassistenter. 5 Halvårsanställda.