angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

1 Nr 249.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 8 maj 1948.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Sammanfattning.

I propositionen behandlas frågan om behovet av ändrade riktlinjer för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Härvid förordas, att arbetslinjen skall behålla sin ställning i hjälpverksamheten. I stort sett föreslås icke annan ändring i nu tillämpade riktlinjer än att statskommunala arbeten skola komma till användning i större omfattning än hittills.

Vidare föreslås en provisorisk förbättring av dagunderstöden till arbetslösa samt en justering av arkivarbetarlönerna.

I stället för de nuvarande båda anslagen till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. in. och till Kostnader för överflyttning av arbetskraft föreslås för nästa budgetår fyra anslag under benämningarna Kostnader för bekämpande av arbetslösheten in. m., Kostnader för överflyttning av arbetskraft, Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet och Kostnader för främjande av företagsverksamhet in. m. Dessa anslag föreslås anvisade med resp. 4, 7, 1,3 och 1,5 miljoner kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll HMS. 1 samt. Nr 24!).

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 8 maj 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under femte huvudtiteln, punkterna 50 och 51, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 såsom reservationsanslag beräkna till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. 10 000 000 kronor samt till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 5 000 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

I skrivelse den 8 april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1948/49.

I samband härmed har styrelsen givit en bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1948.

Med skrivelse den 22 april 1948 har styrelsen överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse för år 1947. Nämnda berättelse torde — med undantag av det inledande avsnittet om arbetsmarknaden under år 1947, vilket i det följande inledningsvis återgives — få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Arbetsmarknaden under är 1947.

Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1947 företedde vissa avvikelser från förhållandena under 1946, främst därigenom att ett omslag i arbetsmarknadsläget inträffade hösten 1947. Däremot voro förhållandena under större delen av de tre första kvartalen 1947 tämligen likartade med dem under motsvarande kvartal 1946. Särskilt kännetecknande för läget på arbetsmarknaden under de tre första kvartalen 1947 var sålunda en skärpt arbetskraftsbrist och stor rörlighet mellan olika arbetsplatser och yrken.

Kungl. Maj ris proposition nr 2W.

3 Flyttningsrörelserna på arbetsmarknaden gingo i stort sett under dessa månader i samma riktning som under motsvarande tid 1946. Det var sålunda framför allt byggnadsverksamhet samt varudistribution, som drogo till sig arbetskraft, under det att utflyttningen från jordbruket fortsatte. En del av den egentliga industrien fick emellertid också vidkännas eu viss flyttningsförlust. Omslaget på arbetsmarknaden, som huvudsakligen tog sig uttryck i avtagande flyttningsfrekvens och minskad arbetskraftsbrist under hösten, torde främst ha varit betingat av elektricitetsransoneringen, beslutet om nedskärning av investeringsverksamheten samt importbegränsningen.

Såsom framgår av tab. i, fortsatte antalet arbetslösa i fackförbunden att sjunka i jämförelse med motsvarande månader 1946. I augusti och september 1947 var antalet arbetslösa i fackförbunden endast 1,6 % av det redovisade medlemsantalet, vilket procenttal är det lägsta som någonsin noterats i denna statistik. Antalet arbetsansökningar hos den offentliga arbetsförmedlingen i förhållande till antalet lediga platser var t. o. m. oktober 1947 lägre än under motsvarande månader 1946. Under årets två sista månader lågo siffrorna något över 1946 års nivå, men såväl dessa siffror som arbetslöshetssiffrorna voro fortfarande lägre än under motsvarande tid 1945.

De goda sysselsättningsmöjligheterna medförde också, att antalet hos arbetslöshetsnämnderna anmälda hjälpsökande arbetslösa fortsatte att sjunka. Vid 1947 års utgång voro 2 916 anmälda mot 4 084 vid samma tid föregående år, alltså en minskning med 28,6 %. Det största antalet hjälpsökande redovisades i Norrbottens och Västernorrlands län samt i Stockholms stad och Göteborgs och Bohus län. Även i relation till invånarantalet uppvisade Norrbottens län det högsta antalet arbetslösa; relativtalet var dock icke högre än 3,6 per 1 000 invånare i de rapporterande kommunerna. Icke mindre än 1 763 eller 60 % av de hjälpsökande i riket voro över 50 år. Flertalet kunna därför antagas vara mindre konkurrenskraftiga på den öppna arbetsmarknaden. Av de arbetslösa utgjorde byggnadsarbetare och diversearbetare de största grupperna.

Ett av de mest uppmärksammade arbetsmarknadsproblemen under 1947 var arbetskraftsbristen. Trots det stora intresse, som ägnats detta problem, och trots att ett flertal försök gjorts att kvantitativt mäta bristens omfattning, har det visat sig vara ogörligt att i tillförlitliga siffror ange densamma. Redan definitionen av begreppet arbetskraftsbrist möter svårigheter. Understundom avses härmed det antal arbetare, som skulle behövas för att produktionskapaciteten skulle kunna helt utnyttjas. I andra fall menas arbetskraftsbehovet i förhållande till ordertillgången o. s. v. Genom socialstyrelsen ha uppgifter inhämtats rörande det antal arbetare, som olika företag behövde ny- och återanställa vid olika tidpunkter. Det material, som på så sätt erhållits, kan icke anses mäta arbetskraftsbristens absoluta omfattning, men det ger eu uppfattning om inom vilka branscher bristen varit mest framträdande.

Av socialstyrelsens material och av rapporterna från arbetsförmedlingarna framgår, alt bristen på kvinnlig arbetskraft var större än på manlig och

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Tal». 1. Arbetsmarknaden under åren 1946 och 1947.

bristen på förvaltningspersonal mindre än på arbetare. Det framgår även, att det var svårare att rekrytera vissa personalgrupper än andra, nämligen inom jordbruket djurskötare, inom sjöfarten befaret manskap och kvalificerat befäl, vid gruvorna yrkesutbildade underjordsarbetare, inom metallindustrien gjutare, svetsare, järnverksarbetare och plåtslagare, inom jordoch stenindustrien kalkbruks-, tegelbruks- och torvindustriarbetare, inom pappersindustrien skiftarbetare av alla slag, inom textil- och beklädnadsindustrien samt inom gummivaruindustrien kvinnliga arbetare, speciellt till skiftarbete, inom oljeindustrien skiftarbetare, inom tändsticksindustrien arbetare av skilda slag. Inom handeln rådde brist på charkuteri- och livsmedelsbiträden, inom hotell- och restaurangrörelsen på kökspersonal, speciellt för nattarbete, inom sjukvården på vård- och ekonomipersonal, speciellt till ålderdomshem, epidemisjukhus och sanatorier, samt inom det husliga arbetsområdet på hembiträden, i synnerhet till lantliemmen.

Det må i anslutning till det föregående framhållas, att rekryteringssvårigheterna voro speciellt stora till yrken med otjänlig arbetstid samt i fråga om smutsigt, riskfyllt och tungt arbete, ävensom arbete på isolerade platser. Det har även konstaterats, att dessa yrken ofta ha ett lågt löneläge. Den lokala tillgången på arbetskraft har jämväl spelat stor roll. Sålunda rapporterade norrlandsindustrierna en genomsnittligt mindre arbetskraftsbrist än de sydsvenska industrierna. Likaså visade det sig vara lättare att fylla behovet av kvinnlig arbetskraft på orter, där huvudsakligen manliga arbetare sysselsättas.

En viktig orsak till svårigheterna att överföra arbetskraft till bristområdena var, att lediga bostäder i regel icke funnos på orter, där brist på arbetskraft förelåg.

5 Kungl. Maj.ts proposition nr 2W).

Under fjärde kvartalet började arbetskraftstillgången öka inom industrien, bl. a. på grund av den vanliga säsongmässiga återströmningen vid denna årstid. Samtidigt sjönk ett stort antal företags arbetskraftsbehov till följd av importrestriktioner och elektricitetsransonering. Andra företag visade sig icke kunna mottaga arbetskraft i den omfattning, som tidigare uppgivits, enär råvarutillgångarna voro otillräckliga. Efterfrågan på arbetskraft sjönk även på grund av att rörligheten på arbetsmarknaden minskade. Dessa olika faktorer medförde under de sista månaderna en utveckling mot bättre balans mellan tillgäng och efterfrågan på arbetskraft.

Rörligheten på arbetsmarknaden synes under sommaren 1947 ha varit något större än under sommaren 1946. Den var i genomsnitt större bland kvinnorna än bland männen. Förvaltningspersonalens rörlighet var avsevärt mindre än arbetarnas, vilket bl. a. torde bero på att den förra personalgruppen är månadsavlönad. Bland arbetarna ha speciellt de yngre eller icke yrkesutbildade, vilka till största delen också voro ogifta, uppvisat den största flyttningsfrekvensen. Omsättningsförhållandena ha vidare varierat avsevärt inom olika delar av landet och inom orter av olika typ liksom inom olika arbetsområden. Relativt störst synes rörligheten ha varit bland utlänningarna, speciellt bland danskarna.

Enligt socialstyrelsens beräkningar var det proceniuella antal arbetare, som lämnade sin anställning inom industri, byggnadsverksamhet, handel in. in., under loppet av en vecka i februari 0,8 %, i maj 1,3 %, i augusti 1,3 % och i november 0,9 %. Detta motsvarar en flyttningsfrekvens av mellan 42 och 68 procent per år. Det bör dock uppmärksammas, att i sistnämnda tal i stor omfattning ingå flera flyttningar för en och samma person. Jämförelsetal finnas tyvärr icke för 1946, men man synes kunna antaga att nedgången i flyttningarna från augusti till november var starkare under 1947 än under 1946. Under december fortsatte av olika rapporter att döma rörligheten att minska.

Den utländska arbetskraften var även under 1947 av stor betydelse för näringslivet. Enligt inkomna anmälningar uppgick antalet utlänningar i arbete vid utgången av 1947 till närmare 70 000 mot ca 61 000 vid årets början. Icke mindre än ca 33 000 utlänningar voro sysselsatta i industrien, varav ca 11 500 inom malmbrytning och metallindustri och närmare 10 000 inom textil- och beklädnadsindustri; inom jord- och skogsbruk voro omkring 7 000 utlänningar sysselsatta.

Jordbrukets behov av tillfällig arbetskraft var under 1947 något mindre än tidigare, vilket berodde på det goda skördevädret och flerstädes mindre skördar. Företagare och anställda inom jordbruket, som under året fullgjorde sin värnplikt, beviljades viss extra tjänstledighet för alt deltaga i skördearbetet. Det sedan föregående år tillämpade systemet för militär skördehjälp gav övervägande goda erfarenheter. Liksom under tidigare år förmedlades frivillig arbetskraft, företrädesvis skolungdom, i relativt stor omfattning. Svårigheterna att på våren anskaffa erforderligt antal betskölare voro stora. För betupptagningen hösten 1947 blev emellertid situatio-

6 Kungl. Mnj:ts proposition nr 249.

nen den motsatta, enär arbetskraft utan svårighet kunde anskaffas, vilket icke varit fallet på flera år. Bidragande orsaker härtill torde ha varit dels ett något mindre arbetskraftsbehov på grund av minskad odlingsareal, dels ock att stråsädesskörden samt det vanliga höstarbetet i jordbruket avslutades tidigare än vanligt, varigenom arbetskraft friställdes. Under slutet av året märktes en växande tillgång på manlig arbetskraft till jordbruket, vilken avspeglade sig i det minskade antalet lediga platser hos arbetsförmedlingarna.

Vid skogsbruket fortsatte sysselsättningen att sjunka. Antalet sysselsatta huggare hos större avverkare var sålunda vid inventering den 13 december 194(5 51 500, den 30 november 1947 44 600 och vid årsskiftet 1947/48 47 800. Det ytterligare arbetskraftsbehovet uppskattades den 13 december 1946 till 46 200 mot 29 200 vid slutet av november och 30 500 vid slutet av december 1947. Det bör emellertid uppmärksammas, att såväl sysselsättningssiffrorna som det anmälda arbetskraftsbehovet vid slutet av 1947 torde ha påverkats av de pågående avtalsförhandlingarna. Statliga arbetspremier utbetalades även under 1947, dock icke för tid efter den 1 oktober. Vid december månads utgång voro 281 huggarförläggningar anordnade, vid vilka sysselsattes 2 526 personer, varav 1 101 utlänningar.

Torvproduktionen fortsatte att minska. Av allt att döma sjönk dock på grund av den torra väderleken produktionen förhållandevis mindre än arbetarantalet. Det torra vädret medförde icke blott bättre produktionsförhållanden än föregående år utan även en något längre säsong.

Enligt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik var sysselsättningsnivån inom industrien under 1947 något lägre än 1946 (tab. 2). En av socialstyrelsen verkställd undersökning per den 1 augusti 1947 utvisar emellertid, att minskningen i sysselsättningsnivån sedan motsvarande tid föregående år uteslutande drabbat de större företagen (med mer än 50 arbetare), medan de mindre ökat sitt arbetarantal. Sålunda hade arbetarantalet vid företag med över 1 000 arbetare nedgått med 3,7 %, medan det vid företag med mindre än 10 arbetare ökat med 9,3 %. Då småföretagen äro underrepresenterade i socialstyrelsens statistik och då denna icke heller tar hänsyn till de nyetableringar, som förekommit under ettårsperioden, kunna de i tab. 2 anförda indextalen icke sägas utgöra bevis för någon minskning i den totala sysselsättningsvolymen. Tvärtom torde en viss ökning ha förekommit. Nyetableringarna ha nämligen enligt en inom arbetsmarknadskommissionen verkställd undersökning, vars resultat delvis publicerats i konjunkturinstitutets meddelanden, varit ganska omfattande, och antalet sysselsatta i de under 1947 nytillkomna företagen torde kunna uppskattas till ca 10 000.1

För malmbrytning och metallindustri redovisades i tab. 2 en svag sysselsättningsminskning, bortsett från reparationsverkstäderna, som fortsatte att rapportera ökad sysselsättning; ökningen var dock mindre än under 1946. Ett av de svåraste problemen var arbetskraftsbristen, som inom malm-

1 Se Meddelanden från konjunkturinstitutet, ser. A 15 s. 113 ff. — Antalet sysselsatta i de under tiden ‘/i 1946—lh 1947 nyetablerade företagen uppskattas där till 15 300 personer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

i

Jul). 2. Antalet sysselsatta arbetare inom de t ikt igaste industrigrupperna v åt mellersta månaden i varje kvartal 1947 i proceut av antalet sysselsatta

svarande tidpunkter 1946.

id slutet vid mot-

Industrigrupper

Malmbrytning o. metallindustri. Gruvor o. anrikningsverk ... Järn-, stål- o. kopparverk...

Mekaniska verkstäder.......

Reparationsverkstäder......

Skeppsvarv ...............

Elektroteknisk industri.....

Jord- o. stenindustri...........

Cementfabriker.............

Tegelbruk.........

Porslins-, kakel- o. Glasindustri.......

lergodsfabriker.

Träindustri....................................

Sågverk o. hyvlerier.........................

Pappers- o. grafisk industri.....................

Pappersmassefabriker........................

Pappersbruk o. pappfabriker.................

Grafisk industri.............................

Livsmedelsindustri..............................

Textil- o. beklädnadsindustri....................

Ylleindustri.................................

Bomullsindustri.............................

Trikåfabriker ...............................

Sömnadsindustri............................

Läder-, hår- o. gummivaruindustri...............

Skoindustri.................................

Gummivarufabriker.........................

Kemisk-teknisk industri ........................

Tändsticksfabriker...........................

Samtliga industrigrupper

brytning och metallindustri var större än inom någon annan industrigrupp med undantag för textil- och beklädnadsindustrien. Skeppsvarven visade det största underskottet på arbetskraft inom hela industrien, nämligen över 20 % av hela antalet anställda i augusti månad. Bristen var även mycket framträdande inom den elektrotekniska industrien samt vid järn-, stål- och kopparverken.

Jord- och stenindustrien var den enda industrigrupp, som visade en mera markant nedgång i sysselsättningen. Nedgången var i huvudsak koncentrerad till kolgruvorna, torvindustrien samt kalk- och kritbruken. Den torde ha varit betingad av de speciella svårigheterna för dessa industrier att behålla arbetskraften och att skaffa ny sådan. Arbetskraftsbristen var i övrigt framträdande särskilt vid gummivarufabrikerna, som rapporterade ett behov motsvarande 21 % av hela antalet arbetare i augusti månad. Minst framträdande var brislen inom träindustri, pappers- och grafisk industri

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 2it).

samt flertalet branscher av livsmedelsindustri. Träindustrien hade i stort sett oförändrad sysselsättning. Inom möbelindustrien gjorde sig dock en viss avmattning gällande mot slutet av året.

Genom arbetsmarknadskommissionens försorg verkställdes den 1 augusti åren 1946 och 1947 inventeringar av antalet sysselsatta inom den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten. Bland annat på grund av att inventeringen 1947 var mera fullständig än inventeringen 1946 stego siffrorna för antalet sysselsatta från 162 000 år 1946 till 198 000 år 1947; vid tidpunkten lör 1946 års inventering hade de s. k. tremannabyggena endast under två månader tallit under tillståndslagstiftningen, varför en fullständig överblick över dessa byggens omfattning icke var möjlig. Den verkliga ökningen av antalet sysselsatta byggnadsarbetare torde bl. a. därför ha varit avsevärt mindre, förmodligen omkring 8 000. Antalet arbetslösa i byggnadsfacken (byggnadsgrovarbetare, byggnadsträarbetare, murare och målare)

Inom landtransport var arbetskraftsbristen mindre framträdande. Chaufföryrket utövar alltjämt stor lockelse, varför ett visst överskott av arbetssökande till dylika platser förelåg även under 1947. För sjöfarten skärptes ytterligare svårigheterna att rekrytera befaret manskap och kvalificerat befäl.

Inom handeln ägde en fortsatt men avtagande sysselsättningsökning rum. Brist förelåg särskilt på kvinnliga biträden till livsmedelsaffärer. Mot slutet av året kunde tendenser till sysselsättningsminskning märkas inom de delar av handeln, som äro omedelbart beroende av viss import.

Inom sjukvården förbättrades tillgången på vård- och ekonomipersonal märkbart under 1947. Den främsta orsaken härtill torde vara de löneökningar, som ägde rum. En viss brist på arbetskraft rådde dock under hela året speciellt vid anstalter med isolerat läge eller stor smittorisk. Inom det husliga arbetsområdet inträdde icke någon ändring, utan bristen på arbetskraft var där fortfarande mycket stor.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden anför arbetsmarknadsstyrelsen i skrivelsen den 8 april 1948 följande.

Det möter f. n. avsevärda svårigheter att bedöma den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under 1948, framför allt därför att återverk-

9 Kungl. Maj. ts proposition nr 249.

ningarna av importbegränsningen ännu icke kunna överblickas. I den män särskilda svårigheter icke komma att uppstå i fråga om bränsle- och råvaruförsörjningen, synas emellertid förutsättningar finnas för en fortsatt hög sysselsättningsnivå med brist på arbetskraft inom vissa yrkesområden.

Vad först gäller tillgången på arbetskraft komma endast mindre förskjutningar att äga rum under 1948. Enligt de beräkningar, som publicerats i konjunkturinstitutets senaste rapport, kommer antalet män i ålder mellan 15 och 65 år att stiga med ca 4 000, under det att antalet kvinnor i samma ålder minskar med omkring 2 000. Man torde vidare uppskattningsvis böra räkna med att drygt ett tiotusental kvinnor komma att lämna förvärvsarbetet på grund av giftermål; det är dock sannolikt, att i samband med den fortgående överflyttningen från jordbruket till stadsnäringarna ett ungefär lika stort antal kvinnor antaga förvärvsarbete utom hemmet.

I konjunkturrapporten har räknats med oförändrat antal arbetsanmälda utlänningar i landet under 1948. Såsom framhålles i rapporten, är emellertid utvecklingen oviss, särskilt beträffande antalet norrmän och danskar, vilka nu utgöra omkring hälften av samtliga arbetsanmälda utlänningar. Något större tillskott från icke nordiska länder torde ej vara att emotse.

Partiellt arbetsföra ha under de senaste åren till följd av de goda sysselsättningsförhållandena kunnat beredas arbete i ökad utsträckning. Det förefaller sannolikt, att under 1948 — liksom under 1947 — något tusental personer, vilka på grund av personliga arbetshinder icke tidigare varit yrkesverksamma, skola kunna tillföras näringslivet. En ytterligare förbättring av sysselsättningsförhållandena för en del partiellt arbetsföra, som redan äro yrkesverksamma, torde också vara möjlig.

Fr. o. in. innevarande år har en viss minskning av värnpliktstjänstgöringens längd medfört ett mindre tillskott på arbetsmarknaden, motsvarande omkring 3 000 årsarbetare.

De tillskott av arbetskraft, som enligt ovan kunna påräknas under innevarande år, äro icke av en sådan storleksordning, att de i och för sig kunna nämnvärt påverka sysselsättningsutvecklingen.

i medio av februari 1948 förelåg enligt en av arbetsmarknadsstyrelsen företagen undersökning ett aktuellt behov av sammanlagt 60 000 arbetare inom hela näringslivet, varav i industri och hantverk omkring 25 000, inom skogsbruket ca 15 000 och på det husliga arbetsområdet omkring 10 000. Bristen på arbetskraft inom industri och hantverk hänförde sig huvudsakligen till yrkesvan arbetskraft. Endast ca 9 000 arbetare utan yrkesvana efterfrågades.

Under de båda senaste åren har i samband med den markerade bristen på arbetskraft »överrörlighet» gjort sig gällande på vissa arbetsmarknadsområden. Sedan föregående höst har den onormala rörligheten hos arbetskraften starkt avtagit. Beträffande den kvinnliga arbetskraften förekommer dock fortfarande en allmänt stor rörlighet, ehuru icke lika omfattande som tidigare. Den förefintliga bristen på arbetskraft torde komma att accentueras under sommarhalvåret i och med den vanliga säsongmässiga ökningen av arbetskraftsbehovet. Huruvida eu avsevärd ökning av rörligheten då åter kan komma att inträda, blir givetvis beroende av styrkan i den säsongmässiga ökningen av arbetskraftsbehovet; därvidlag kominer byggnadsverksamhetens omfattning att spela en betydelsefull roll.

I det följande återgivas med de reservationer, som inledningsvis anförts särskilt beträffande bränsle- och råvaruförsörjningen, vissa synpunkter på arbetsmarknadsläget inom olika näringsgrenar under 1948.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

I fråga om jordbruket har under den gångna vintern i vissa delar av landet, framför allt i Skåne, förekommit arbetslöshet bland jordbruksarbetare. Anledningen till överskottet på jordbruksarbetare under vintern torde vara, att jordbrukarna söka klara sig med ett mindre antal fast anställda arbetare än tidigare. Behovet av tillfällig arbetskraft under sommaren kan icke förväntas bli mindre under 1948 än under tidigare år. Jordbruket torde även under 1948 få stora svårigheter att erhålla tillfällig arbetskraft i tillräcklig omfattning. — Utflyttningen från jordbruk med binäringar till stadsnäringarna beräknades enligt konjunkturrapporten ha medfört en nettominskning för jordbruket av drygt 20 000 yrkesverksamma personer under år 1947, och denna omflyttning av arbetskraft torde få stor omfattning även under innevarande år.

Inom skogsbruket torde ett stort behov av arbetskraft till brännvedsavverkningarna komma att kvarstå, även om eu viss ökning av kolimporten kan förutses. Härtill kommer behov av en ökad avverkning av gagnvirke. Under den gångna delen av året har efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket icke kunnat tillgodoses. Det till arbetsförmedlingen anmälda behovet av ytterligare arbetskraft utgjorde i februari omkring 15 000. Rekryteringssvårigheterna ha bl. a. berott på snöförhållandena, som gjort att t. o. m. vana skogsarbetare icke velat åtaga sig skogsarbete. Sannolikt kommer det att bli mycket svårt för skogsbruket även i fortsättningen att erhålla den arbetskraft, som erfordras för att genomföra avverkningsprogrammet. Resultatet kommer i viss mån att påverkas av i vilken utsträckning arbetskraft, som friställes genom begränsningen av investeringsverksamheten, är villig övergå till skogsarbete. Hittills har en dylik övergång icke kommit till stånd i någon större omfattning. De numera beslutade bidragen för ovan arbetskraft vid såväl brännveds- som gagnvirkesavverkning torde dock kunna stimulera till övergång till skogsarbete.

Beträffande utvecklingen inom industri och hantverk torde man även för 1948 kunna räkna med en liög sysselsättningsnivå och till följd därav med brist på arbetskraft för vissa områden. Orderbeläggningen är fortfarande mycket god inom industrien, vilket bl. a. framgår av den statistik rörande orderbeläggningen inom verkstadsindustrien och järnhanteringen, som sammanställes av industriens utredningsinstitut. Den del av ifrågavarande statistik, som avser verkstadsindustrien, är en direkt fortsättning av den statistik, som t. o. m. 1946 sammanställdes av statens industrikommission. Uppgift finnes även på hur stor del av verkstadsindustriens orderstock, som avser export.

Orderhelii^uingen inom verkstadsindustrien in. in.

Orderstockens varaktighet i månader samt exportens andel av orderna

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

11 Order i järnhanteringen 1047.

Orderstockens varaktighet i månader sl/3 SVlu

Stålgjutgods ................................ td lb

Valsjärn (exkl. plåt o. rör) .................. 8 9

Plåt: 3 mm och däröver .................... 9 10

under 3 mm .......................... 9 0

Rör, valsade, varmdragna och svetsade ...... 10 10

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens undersökning utgjorde det aktuella arbetskraftsbehovet inom industrien i medio av februari 1948 omkring 14 000 manliga och 11 000 kvinnliga arbetare, av vilka för ca 4 000 manliga och 5 000 kvinnliga icke erfordrades någon yrkesvana. Beträffande dessa arbetstillfällen framkom vid undersökningen, att bostäder funnos tillgängliga för endast omkring 2 000 ensamstående och 700 familjer. De bristande tillgångarna på yrkesarbetare och bostäder äro sålunda mycket utpräglade »flaskhalsar».

Bristen på manlig arbetskraft är mest framträdande inom malmbrytning och metallindustri, som vid nämnda tidpunkt efterfrågade drygt 9 000 manliga arbetare, av vilka endast omkring 2 000 ovana. Den mot dessa arbetstillfällen svarande bostadstillgången uppgick till omkring 1 200 bostäder för ensamstående och ca 350 för familjer.

De mekaniska verkstäderna och gjuterierna äro starkt beroende av materialtillgången. Elkraftsbristen under vintern 1947/48 torde däremot i flertalet fall haft mindre betydelse. I stor utsträckning ligga företagen inne med order för hela 1948. Under förutsättning att råvarutillförseln blir tillräcklig, torde man kunna räkna med någon sysselsättningsökning. Inom den elektrotekniska industrien torde — under förutsättning att materialtillgången icke lägger hinder i vägen — antalet sysselsatta kvinnor komma att stiga beroende" på den fortgående utbyggnaden av elektrotekniska industrier på orter med relativt god tillgång på kvinnlig arbetskraft.

Utvecklingen vid järnverken påverkas starkt av elkraftbristen, som under vintern reducerat behovet av ytterligare arbetskraft. Vid flera bruk har emellertid en viss arbetskraftsbrist kvarstått, som i februari uppgick till ett å två tusen man varav drygt tusentalet icke yrkesarbetare. I anslutning till upphävandet av elransoneringen kommer sannolikt ett starkt behov av en utökad arbetsstyrka att göra sig gällande. Samtidigt får man räkna med en säsongmässig utströmning från järnverken, varför stor arbetskraftsbrist torde komma att råda vid desamma under sommaren 1948. Någon förbättring av arbetskraftstillgången i jämförelse med 1947 är dock sannolik, bl. a. på grund av att byggnadsverksamheten kan antagas draga till sig mindre arbetskraft från järnverken. Eu förutsättning för en mera avsevärd sysselsättningsstegring är, att bostadstillgången förbättras.

Varven ha inneliggande order för avsevärd tid framåt, men deras kapacitet har icke kunnat helt utnyttjas på grund av bl. a. arbetskraftsbrist. En viss förbättring av tillgången"på arbetskraft är sannolik med hänsyn till att varven delvis efterfråga sådana yrkesarbetare, som friställas vid begränsningen av byggnadsverksamheten'. Sysselsättningen blir dock även beroende av tillgången på material.

En stegring av malmexporten förutses under 1948 främst till följd av att exporten till Tyskland återupptagits. En viss höjning av sysselsättningen bör i samband därmed kunna påräknas vid gruvorna. Vid de mellansvenska gruvorna vållar dock rekryteringen, speciellt av yrkesvana underjordsarbetare,

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

stora svårigheter. Bristen på bostäder bidrager på en del orter starkt till rekryteringssvårigheterna. Det aktuella behovet av gruvarbetare uppgick i februari 1948 till drygt 400 man, varav mer än hälften i Kopparbergs län. Vid de norrländska malmfälten torde icke någon mera kännbar arbetskraftsbrist komma att göra sig gällande.

För jord- och stenindustrien i dess helhet kan förutses eu i stort sett oförändrad sysselsättning, såvida bränslebehovet kan tillgodoses. Cementvarufabrikerna, som i regel avsätta sina produkter inom ett lokalt avgränsat område, kunna på många orter få sysselsättningssvårigheter genom begränsningen av byggnadsverksamheten. För porslins-, kakel- och lergodsindustrien torde en viss sysselsättningsökning vara möjlig, om tillgången på arbetskraft lättar. Sysselsättningen inom torvindustrien kommer sannolikt att i stort sett bli oförändrad.

I fråga om träindustrien torde icke några avsevärda förändringar i sysselsättningen vara att vänta vid sågverk och hyvlerier. Även om de höjda exportpriserna stimulera till ökad sysselsättning, lägga de otillräckliga råvarutillgångarna hinder i vägen. Råvarusvårigheterna för sågverken kunna komma att tilltaga icke blott på grund av besvärliga avverkningsförhållanden utan även genom nedgång i avverkningen av sågtimmer till förmån för massaved. Detta behöver dock icke medföra trävarubrist, eftersom lagren av sågade trävaror äro relativt stora. Lådfabrikerna ha ganska svår konkurrens på den utländska marknaden, varför någon sysselsättningsökning knappast är att vänta vid dessa fabriker. Fanér-, plywood- och wallboardfabrilterna kunna förväntas taga ett stigande antal arbetare i anspråk bl. a. genom nyetablering. Visserligen kan den inhemska konsumtionen komma att minska till följd av en begränsad byggnadsproduktion, men i stället torde en ökning av exporten kunna ifrågakomma.

Snickerifabrikerna inklusive trähusfabrikerna påverkas givetvis av inskränkningarna i byggnadsverksamheten. Någon större sysselsättningsminskning torde man dock inte behöva räkna med, då brist varit rådande på fabrikernas produkter och då exportmöjligheter böra finnas. Vid vissa företag, främst trähusfabriker och en del nyetablerade små snickerifabriker, kan dock minskad sysselsättning uppstå.

Den snabba utbyggnaden av möbelindustrien under senare år och det förhållandet att äktenskapsfrekvensen tenderar att stagnera och t. o. in. minska samt att de under de första krigsåren eftersatta möbelköpen till stor del nu verkställts gör, att man inte kan räkna med fortsatt sysselsättningsökning för denna bransch. Bristen på kvalificerade möbelsnickare torde emellertid komma att kvarstå, då utbildningen av sådana under senare år synes ha omfattat alltför ringa antal.

Ej heller inom övrig träindustri torde sysselsättningen komma att anmärkningsvärt förändras. I

I fråga om pappersindustrien torde man, såvida framförandet av massaveden kan ske mera normalt än under 1947, kunna räkna med ungefär oförändrad sysselsättning vid massafabrikerna och pappersbruken.

För kartong- och pappersvarufabrikerna kan papper sransoneringen förmodas medföra en viss nedgång i sysselsättningen, vilken främst torde komma att avse de kvinnliga arbetarna; tendenser i denna riktning ha redan under 1947 gjort sig gällande.

13 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Beträffande den grafiska industrien torde sysselsättningen i stort sett bli oförändrad trots pappersransoneringen.

Arbetstillgången inom livsmedelsindustrien kan beräknas bli i det närmaste oförändrad. Margarinindustrien kan komma att öka sin produktion för att kompensera nedgång i smörproduktionen. En produktionsökning torde emellertid inom denna bransch kunna ske utan motsvarande ökning av antalet sysselsatta.

Då relativt goda möjligheter synas föreligga att erhålla textilråvaror från mjukvalutaländer, torde råvarusituationen icke behöva medföra någon minskad efterfrågan på arbetskraft för textil- och beklädnadsindustrien. Bristen på kvinnlig arbetskraft torde även under 1948 komma att kvarstå; enligt förenämnda undersökning förelåg i februari 1948 en brist på omkring 7 500 kvinnliga arbetare, av vilka drygt 5 000 yrkesvana. Den stora bristen på kvinnlig arbetskraft kan komma att stimulera till ytterligare nyetablering av företag på orter med kvinnlig arbetskraftsreserv ävensom till ytterligare förskjutning mot proportionsvis fler manliga arbetare.

Sysselsättningen inom läder-, hår- och gummivaruindustrien under 1948 är bl. a. beroende av tillgången på utländska råvaror. Minskad import av lyxvaror kommer att medföra minskad sysselsättning vid pälsvarufabriker. Vid lädervarufabriker kan ökad sysselsättning uppstå till följd av minskad import av färdigvaror. Förutsättningen härför torde dock vara en viss övergång till ökad användning av inhemska råvaror. Erfarenheterna från krigsåren visa, att dylika möjligheter finnas. En mindre ökning av sysselsättningen inom skoindustrien är tänkbar genom fortsatt nyetablering av filialföretag på orter med tillgång på kvinnlig arbetskraft. För såväl sko- som gummivarufabrikerna förefinnes en avsevärd brist på kvinnliga arbetare; i februari 1948 förelåg ett aktuellt behov av drygt 1 000 kvinnor. För vissa specialtillverkningar inom gummivaruindustrien kunna importsvårigheter komma att medföra rubbningar i produktionen.

Någon större sysselsättningsförändring inom den kemisk-tekniska industrien torde icke vara sannolik. Utvecklingen inom flera branscher blir emellertid beroende av tillgången på elkraft. Importbegränsningen kan också komma att påverka sysselsättningen inom en del branscher.

Frågan om byggnadsverksamhetens omfattning tilldrar sig särskild uppmärksamhet. Först sedan en preciserad investeringsbudget fastställts för den reglerade byggnads- och anläggningsverksamheten för 1948, vilket beräknas ske under april månad, torde en prognos vara möjlig. Det bör emellertid framhållas, att ännu den 1 mars 1948 var den genomsnittliga arbetslösheten inom byggnadsfacken icke större än föregående år. I den mån speciellt stor arbetslöshet uppstått bland byggnadsarbetare på vissa orter i landet har — liksom tidigare — i görligaste mån hähsyn härtill tagits vid tillståndsgivningen. I begränsad utsträckning har på vissa platser en övergång från byggnadsarbete till andra yrkesområden ägt rum. Såsom framgått av den undersökning arbetsmarknadsstyrelsen verkställt angående det aktuella arbetskraftsbehovet i medio av februari, hänförde sig den då aktuella bristen på arbetskraft inom industri och hantverk framför allt till yrkesvan arbetskraft, varför huvudsakligen skogsarbete stått till buds för friställda byggnadsarbetare. 1 och med att elkraftsförsörjningen förbättras under våren och genom den då i övrigt säsongmässigt stigande sysselsättningen inom närings-

14 Kungl. Maj:Is proposition nr 249.

livet torde möjligheterna för friställda byggnadsarbetare alt övergå till andra arbetsområden komma att öka. Arbetsmarknadsstyrelsen har fått i uppdrag att överlägga med bygnadsfackförbunden angående överflyttning av friställda byggnadsarbetare till andra yrkesområden, varjämte en fortlöpande samverkan äger rum mellan arbetsmarknadsparterna och arbetsmarknadsorganen.

Beträffande samfärdseln torde man med hänsyn till importbegränsningen och bensinransoneringen icke böra räkna med ökning utan snarare med någon minskning i sysselsättningen inom landtransporten, varvid vissa förskjutningar kunna komma att äga rum mellan bil- och järnvägstrafik. I fråga om sjöfarten kan på grund av nytillkommet tonnage förutses en mindre öknin av arbetskraftsbehovet. Inom lufttrafik samt post, telegraf och radio är ick någon större förändring i sysselsättningen att vänta.

I fråga om handeln kan sysselsättningen inom vissa områden komma att nedgå på grund av importbegränsningen. Någon arbetslöshet bland de butiksanställda torde dock icke vara att befara, utan det torde alltjämt bli svårt att förse butikerna, särskilt inom livsmedelsbranschen, med erforderlig arbetskraft, framför allt kvinnlig sådan. Däremot kunna ökade svårigheter uppstå att bereda sysselsättning åt äldre manliga kontorister. På kvinnliga kontorister föreligger fortfarande brist.

Inom det husliga arbetsområdet torde någon verklig lättnad i arbetskraftssituationen icke komma att inträda. I februari förefanns ett aktuellt behov av åtminstone 10 000 kvinnor till detta arbetsområde. Beträffande sjukvården är att räkna med fortsatt brist på biträdes- och kökspersonal. I fråga om hotell- och restaurang facken föreligger likaså brist på kvinnlig arbetskraft, som torde skärpas vid den vanliga säsonguppgången under sommaren.

Frånsett de reservationer, som i det föregående‘gjorts beträffande bränsleoch råvaruförsörjningen, synas förutsättningar finnas för en fortsatt hög sysselsättningsnivå under år 1948. De arbetsxnarknadsreglerande åtgärderna torde därför främst komma att avse omflyttning av arbetskraft från överskotts- till bristområden. Vid en mera avsevärd begränsning av byggnadsverksamheten torde omfattande omflyttningsåtgärder få vidtagas för att bereda friställda byggnadsarbetare annat arbete. Vid överflyttning av arbetskraft från en ort till en annan kommer bristen på bostäder att verka "ammande. Förutom omsättningsarbetslöshet synes man slutligen böra för 1.94® r~ liksom under tidigare år — räkna med en viss restarbetslöshet av särskilt svårplacerad arbetskraft.

Departementschefen.

De tendenser, som under senare år gjort sig gällande på arbetsmarknaden och som analyserats i de två senaste årens arbetsmarknadspropositioner, kvarstå i stort sett oförändrade. Bristen på arbetskraft inom vissa delar av näringslivet är sålunda fortfarande framträdande. Den sedan flera är pågående minskningen av arbetslösheten har fortgått. Vad som återstår är huvudsakligen en mindre restarbetslöshet, till stor del säsongbetonad, i de gamla arbetslöshetsområdena. Antalet hjälpsökande arbetslösa nådde i augusti 1947 lägsta hittills noterade siffra.

I vilken utsträckning regleringen av importen och byggnadsverksamheten kommer att friställa arbetskraft kan ännu icke med säkerhet överblickas. Det torde emellertid finnas goda möjligheter för denna arbetskraft att

er cj

15 Kungl. Maj. ts proposition nr 249.

vinna anställning inom andra yrkesområden. Enligt en av arbetsmarknadsmyndigheterna företagen undersökning skulle i februari 1948 inom hela näringslivet föreligga en brist på ca 60 000 arbetare. Även om de faktiska möjligheterna att anställa ytterligare arbetare starkt begränsas av svårigheterna att skaffa bostäder, är denna siffra ägnad att belysa att arbetsmarknaden alltjämt torde komma att präglas av den fulla sysselsättningen och t. o. m. av en viss brist på arbetskraft.

Hjälpverksamheten beträffande arbetslösa torde sålunda alltjämt komma att få en mycket begränsad omfattning. Då emellertid denna verksamhet trots sin ringa omfattning visat sig draga förhållandevis höga kostnader, har jag låtit verkställa en översyn av densamma genom särskilda sakkunniga. Härför torde redogörelse få lämnas i ett följande avsnitt.

Å andra sidan påkallar läget på arbetsmarknaden omfattande åtgärder för att förse viktiga avsnitt av näringslivet med arbetskraft. Arbetsmarknadsstyrelsen samarbetar sålunda kontinuerligt med fackliga representanter för att underlätta övergången för friställd arbetskraft från byggnadsfacken till andra arbetsområden. Vidare har jag efter bemyndigande den 19 mars 1948 tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att skyndsamt framlägga förslag till åtgärder för att underlätta rekryteringen av arbetskraft till järnbruken.

Särskilda åtgärder ha jämväl vidtagits för att tillföra vissa arbetsområden arbetskraft från utlandet. Intill den 1 maj 1948 ha under förmedling av arbetsmarknadsmyndigheterna inkommit från Italien ca 940 personer, från Ungern ca 730 personer och från Österrike ca 520 personer, oberäknat icke arbetsplacerade familjemedlemmar. Denna verksamhet är emellertid numera ställd under avveckling.

Behovet av åtgärder för att tillgodose skogsbrukets behov av arbetskraft har kvarstått och torde komina att kvarstå relativt lång tid. Under den senaste tiden har det visat sig nödvändigt att stödja överflyttning av arbetskraft till skogsbruket icke blott för brännvedsavverkningen utan även för gagnvirkesavverkningen.

De partiellt arbetsföra utgöra en arbetsreserv, som under senare år lämnat icke obetydliga tillskott till arbetsmarknaden. Ytterligare åtgärder för att infoga partiellt arbetsföra i arbetslivet förberedas.

Riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Med stöd av givet bemyndigande tillkallade jag den 19 december 1947 sakkunniga1 för att verkställa översyn av tillämpade regler för anordnande av beredskapsarbeten m. m. och framlägga därav föranledda förslag. I direktiven för de sakkunniga framhöll jag bl. a., att kostnaderna för arbetslöshetsbekämpande åtgärder varit påfallande höga trots att det inom vissa

1 De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1947 års arbetslöshetssakkunniga, ha varit landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, direktören i svenska arbetsgivareföreningen M. ISergom Larsson och ombudsmannen i svenska sågverksindustriarbetareförbundet E. Nyström.

16 Kungl. Mnj:ts proposition nr 249.

delar av näringslivet rått brist på arbetskraft under senare år. De hjälpåtgärder, som vidtagits, hade, anförde jag, huvudsakligen gällt tvenne kategorier arbetslösa. I de största städerna hade flertalet av de hjälpsökande utgjorts av personer tillhörande yrkesgrupperna handel, förvaltning, arbetsledning och fria yrken, vilka beretts hjälp genom hänvisning till arkivarbete och musikerhjälp. Arbetslösheten i övrigt hade huvudsakligen varit begränsad till 1930-talets restarbetslöshelsområden. Det hade här gällt åldrig och fysiskt belastad arbetskraft, som i viss utsträckning kunnat beredas tillfälligt arbete i hemorten under sommartiden, men som ej kunnat förflyttas till de mera avlägsna orter, där deras arbetskraft möjligen kunnat utnyttjas. De former, under vilka hjälpverksamheten bedrivits, hade emellertid varit avsedda för arbetslöshet av annan storleksordning och blivit ekonomiskt betungande, när det gällt bekämpande av en numeriskt obetydlig arbetslöshet.

För de närmaste åren torde man, uttalade jag vidare, icke böra räkna med större förändringar på arbetsmarknaden. Det syntes befogat att nu verkställa en översyn av riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Bl. a. borde undersökas möjligheten att koncentrera de statliga beredskapsarbetena till större enheter och att ersätta dem med statskommunala beredskapsarbeten i de tall, där en sådan koncentration icke vore möjlig på grund av arbetslöshetens ringa omfattning och de hjälpsökandes svårflyttbarhet. Det borde även övervägas i vilken utsträckning lokal arbetslöshet, som bedömes vara av relativt snabbt övergående karaktär, borde föranleda igångsättande av arbetsföretag eller om den hjälp, som kunde lämnas genom arbetslöshetskassor och arbetslöshetsnämnder i form av daghjälp. dagunderstöd och hyresbidrag i sådana fall borde anlitas för tillgodoseende av hjälpbehovet.

Vidare uttalade jag, att man borde upptaga till övervägande frågan om storleken av den beredskapslagring, som borde hållas för att möta den ökade efterfrågan som kunde befaras vid en arbetsmarknadskris.

De sakkunniga ha den 17 mars 1948 avgivit betänkande (stencilerat) i de frågor, som hänvisats till deras bedömande. De sakkunniga ha härvid till en början lämnat en redogörelse för arbetslösheten under 1940-talet och sedan redogjort för hjälpverksamheten f. n. med särskild hänsyn till beredskapsarbeten. Härefter ha de behandlat riktlinjerna för hjälpverksamheten under nuvarande förhållanden. De sakkunniga ha slutligen till övervägande upptagit frågan om beredskapslagringens storlek. Jag torde i det följande få återge huvuddragen av vad de sakkunniga anfört.

Arbetslösheten under 1940-talet.

Den arbetslöshet, som man haft att räkna med efter krisen på 1930talet, har, anföra de sakkunniga, under årens lopp ändrat karaktär. Även sedan den egentliga massarbetslösheten övervunnits, har de arbetslösas antal successivt minskat i sådan grad, att under de senast förflutna åren blott

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

kvarstått en arbetslöshet, som kan betecknas såsom en typisk rest- och säsongarbetslöshet. Denna utveckling innebär även en väsentlig förändring i arbetslöshetsklientelets karaktär.

Antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad 1940—1947 samt januari och februari 1948 framgår av följande sammanställning.

De sakkunniga anföra rörande dessa uppgifter i huvudsak följande.

Oavsett att totalantalet hjälpsökande varit mycket skiftande under den angivna perioden, har förhållandet mellan lägsta och högsta antalet för varje år varit ganska konstant. Dessa antal ha nämligen förhållit sig till varandra som 3 å 4 till 10 under hela perioden utom år 1947, då relationen var 2 till 10. Detta visar att säsongvariationen varit mycket pregnant samt ungefär oförändrad med undantag för 1947, då den var större än övriga år. Säsongvariationen har sedan år 1943 även stabiliserat sig till tiden, i det att fr. o. m. nämnda år lägsta hjälpsökandesiffran genomgående registrerats i augusti, medan den högsta hänför sig till någon av månaderna december—mars.

De hjälpsökande arbetslösas procentuella fördelning på olika geografiska områden under åren 1940—1947 belyses av följande sammanställning.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 saml. Nr 249.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

De sakkunniga göra denna sammanställning till föremål för i huvudsak följande kommentarer.

Arbetslösheten var under åren 1940—1947 betydligt mera lokaliserad till städerna i början av perioden än senare. Sålunda voro 67,6 procent av de hjälpsökande år 1941 bosatta i städer mot 44,3 procent år 1947. På Göteborgs och Bohus läns landsbygd ha visserligen relativt stora variationer förekommit i det att högsta och lägsta procentsiffran var 15,2 resp. 8,o; den procentuella andelen av antalet hjälpsökande var dock ungefär lika stor vid periodens början som vid dess slut. Även vad Västernorrlands län beträffar, har variationen varit betydande, men under de tre senaste åren har länets andel varit ungefär lika stor. För Norrbottens del, slutligen, har alltsedan år 1943 procentsilfran stigit successivt från 1,2 till 15,8. Detta sammanhänger med den därstädes numera liksom på 1930-talet, ehuru då ej fullt så markerat i förhållande till sommarsäsongen, årligen återkommande arbetslösheten under vintern. Då denna under senare år ej minskats i samma omfattning som den totala arbetslösheten i landet, har länets procentandel av hjälpsökandeklientelet stegrats.

I sitt betänkande ha de sakkunniga vidare redovisat uppgifter rörande dels antalet arbetsansökningar på 100 lediga platser under åren 1940—1947 och under januari 1948 dels ock den relativa a rbetslösheten inom fackförbunden under åren 1940—1947. De sakkunniga antöra, att tendensen hos dessa båda sifferserier och den förut åberopade statistiken över antalet hjälpsökande arbetslösa sammanfaller. Av var och en av de tre sifferserierna kunde utläsas den rådande högkonjunkturens inverkan på arbetsmarknadsförhållandena, vilken medfört en fortgående minskning av arbetslösheten. Alla tre gåve även en otvetydig bild av den för nuvarande läge typiska säsongväxlingen hos den arbetslöshet, som ännu finnes kvar.

De sakkunniga övergå härefter till att lämna följande mera detaljerade uppgifter rörande arbetslöshetsförhållandena i olika avseenden under de senaste åren.

De sakkunniga upplysa, att antalet ko m m u n e r, som till arbetsmarknadsstyrelsen rapporterat hjälpsökande arbetslösa, vid månadsskiftet januari—februari 1948 utgjorde 152, varav 46 städer och 106 landskommuner. Av dessa redovisade 11 städer och 43 landskommuner en hjälpsökandesiffra om 5 eller mindre. Antalet rapporterande kommuner vid samma tidpunkt år 1947 uppgick till 185 och vid månadsskiftet september—oktober 1947 till 124, vilket var den lägsta siffra som förekommit sedan år 1930.

Av följande tablå framgå säsongvariationerna inom olika delar av landet fr. o. in. år 1946.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

19 De sakkunniga anföra i anslutning till dessa uppgifter till en början i huvudsak följande.

Antalet hjälpsökande arbetslösa uppgick vid slutet av januari 1948 till 3 992, den lägsta januarisiffra, som statistiken kan uppvisa. Den lägsta månadssiffran under den redovisade tiden faller på augusti 1947, då 1 067 hjälpsökande funnos anmälda. Det kan förtjäna påpekas, att 292 av dessa eller 27,4 procent av samtliga hjälpsökande utgjordes av sådana framförallt äldre personer, som erhållit arkivarbete eller musikerhjälp. Av dessa voro 235 hemmahörande i storstäderna och utgjorde 71,o procent av hela hjälpsökandeklientelet där.

Av uppgifterna framgår vidare -—• fortsätta de sakkunniga — att säsongvariationen är mycket skiftande i olika delar av landet och svagast i Göteborgs och Bohus län (utom Göteborg) samt starkast i Västernorrlands och Norrbottens län. Beträffande variationerna inom Västernorrlands län anföra de sakkunniga i huvudsak som följer.

Säsongarbetslösheten i Västernorrlands län berör huvudsakligen yrkesgrupperna träindustri, väg-, gatu- och vattenbyggnadsarbete, landtransport

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

och arbete ej hänfört till annan grupp. Orsaken till den stora variationen under år 1947 torde ha varit att industrierna särskilt under sommaren nämnda år på grund av rådande brist på arbetskraft tillfälligt engagerat även sådana personer som annars knappast skulle ha haft utsikt erhålla arbete inom den öppna arbetsmarknaden.

Beträffande säsongvariationerna i Norrbottens län torde jag få hänvisa till vad som anföres i det följande.

Följande sammanställning belyser utvecklingen rörande den procentuella åldersfördelningen av de hjälpsökande.

Betydande skillnader i fråga om åldersfördelningen förelågo den 31 januari 1948 mellan olika geografiska områden enligt vad som framgår av följande tablå.

Vad försörj ningsplikten angår voro den 31 januari 1948 81,4 procent av samtliga hjälpsökande familjeförsörjare. I storstäderna tillhörde 65,7 procent, i Göteborgs och Bohus län (utom Göteborg) 89,o, i Västernorrlands län 89,9 och i Norrbottens län 89,2 procent denna kategori.

21 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

De arbetslösas fördelning på olika yrkesgrupper den 31 januari 1948 framgår av följande sammanställning.

De sakkunniga övergå härefter med liänsyn till de särpräglade förhållanden, som utmärka arbetslösheten i Norrbottens län, till att lämna en redogörelse för arbetslöshetsklientelet därstädes. Materiel hade för detta ändamål införskaffats i slutet av januari 1948. Sammanfattningsvis anföra de sakkunniga härom i huvudsak följande.

Arbetslösheten i Norrbotten är av utpräglad säsongmässig karaktär. Tillgången på arbetstillfällen av olika slag är under sommarhalvåret så riklig, att den i stort sett täcker behovet. Härtill kommer, att det stora antalet småbrukare då delvis ha sysselsättning med egna arbeten. Under vintersäsongen ägna sig såväl dessa som andra tillfällighets- och diversearbetare i regel åt skogsarbete men söka arbetslöshetshjälp, när ålder, sjukdom eller lyten nedsatt deras förmåga att göra sig gällande på den öppna arbetsmarknaden, eller när familjeförhållanden, sjukdom i hemmet etc., utgöra hinder för deras rörlighet. Detta gäller i varje fall om andra delar av länet än malmfältskommunerna och Luleå, där förhållandena äro av annan karaktär.

Vad särskilt småbrukarna beträffar synes arbetslöshetsnämndernas bedömande av hjälpbehovet ej tyda på att man anser dem ha mindre hjälpbehov än de, som ha sin utkomst av enbart lönearbete. Detta förhållande kan möjligen sammanhänga med att småbrukarna genom sin bundenhet vid jordbruket ej ha samma möjlighet att konkurrera om de bästa arbetstillfällena under sommarsäsongen som övriga tillfällighetsarbetare och därigenom ej nå samma inkomstnivå som dessa.

Vid en jämförelse mellan arbetslösheten i Norrbottens län och landet i övrigt finner man såväl likheter som väsentliga olikheter. Både den för hela landet utmärkande säsongvariationen i arbetslösheten och den fortgående minskningen av dennas totala omfattning under de senaste åren kunna sålunda konstateras även för Norrbottens del. Säsongvariationen är emellertid här ännu mer utpräglad, under det att den totala arbetslösheten ej nedgått i samma grad som i landet i övrigt. Sistnämnda förhållande har medfört, att Norrbottens läns andel av totalantalet hjälpsökande arbetslösa i årsmedeltal från år 1943 till 1947 successivt ökats från 1,6 till 17,4 procent.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

De sakkunniga anföra vidare, att oaktat här ifrågavarande hjälpsökandeklientel i åtskilliga avseenden är av likartad beskaffenhet soin i övriga delar av landet, genomsnittsåldern i Norrbottens län dock är betydligt lägre än i landet i övrigt. Såväl med hänsyn härtill som till det särskilt bland småbrukarna konstaterade permanenta behovet av inkomstutfyllnad under vinterhalvåret torde, fortsätta de sakkunniga, effektivare åtgärder än anordnande av beredskapsarbeten vara påkallade. Dessa åtgärder borde givas olika inriktning eller på olika sätt kombineras för länets särskilda delar. I stort sett borde de utgöras av åtgärder för differentiering av länets näringsliv samt för rationalisering av jordbruk och skogsdrift. De sakkunniga utgå emellertid ifrån att dessa förhållanden komma att närmare beaktas av Norrlandskommittén och ha därför icke ansett sig böra ytterligare ingå på dessa spörsmål.

Hjälpverksamheten f. n. med särskild hänsyn till beredskapsarbeten.

De sakkunniga ha härefter lämnat en redogörelse för den nuvarande arbetslöshetshjälpen, varvid de huvudsakligen behandlat beredskapsarbetena.

De sakkunniga ha till en början behandlat förhållandet mellan arbetslinje och understödslinje i hjälpverksamheten. De ha härvid anfört att utvecklingen sedan 1930-talet visat en bestämd tendens, nämligen i så måtto att en allt större del av de hjälpsökande erhållit hjälp samt att denna i växande omfattning utgjorts av arbete medan understödslinjen förlorat i betydelse. Följande tablå utvisar i årsmedeltal antalet hjälpta i procent av hela antalet hjälpsökande.

I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört.

Med arbetslöshetshjälp förstås här såväl statlig och statsunderstödd som kommunal sådan. Arbetslinjen omfattar sålunda statliga, statskommunala och rent kommunala hjälparbeten utan statsbidrag samt understödslinjen dagunderstöd och understöd av enbart kommunala medel.

Understödslinjens stora del av hjälpverksamheten under 1941 sammanhänger med att arbetslösheten nämnda år kraftigt ökats på grund av avspärrningen och andra utomordentliga förhållanden, förorsakade av det utrikespolitiska läget. En stor del av understödsverksamheten hänförde sig till Göteborg, där hamn- och stuveriarbetare under detta år hade en ytterst ojämn sysselsättning och under arbetslöshetsperioderna uppburo dagunderstöd.

De sakkunniga ha härefter lämnat vissa uppgift er angående beredskapsarbetena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 219. 23

Vad angår arbetsobjekten för dessa arbeten ha de sakkunniga anfört bl. a. följande.

I stort sett ha beredskapsarbetena under 1940-talet haft karaktären av anläggningsarbeten, beroende på arten av arbetslösheten, för vilken i det föregående en närmare redogörelse har lämnats. De förekommande arbetsobjekten ha dock blivit mera differentierade än vad fallet var i fråga om reservarbetena. Även bland de statliga beredskapsarbetena äro vägföretagen i majoritet, men de intaga ej tillnärmelsevis eu så dominerande ställning som på reservarbetenas tid. Av de 64 statliga beredskapsarbeten, som pågingo vid 1947 års utgång, voro 39 vägarbeten, 17 vatten- och avloppsledningsföretag, 2 spåranläggningar, 2 fornvårdsarbeten, 2 hamnanläggningar, en kajbyggnad samt ett flygfältsarbete.

De sakkunniga ha återgivit uppgifter rörande antalet specialarbetare (d. v. s. andra arbetare än hänvisade arbetslösa) vid beredskapsarbetena under de senaste åren. Av dessa uppgifter framgår bl. a., att vid beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi antalet specialarbetare år 1941 genomsnittligt utgjorde 14,6 procent av antalet hänvisade arbetare. År 1947 hade procentsiffran stigit till 26,6. Motsvarande siffror för beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utgjorde 17,9 resp. 24,7. Vid statskommunala beredskapsarbeten uppgick procentsiffran år 1941 till 10,6. Den steg år 1942 till 20,7 och 1943 till 22,o samt har sedermera oavlåtligt sjunkit för att år 1947 utgöra 3,9. I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört.

Det höga antalet specialarbetare i procent av antalet hänvisade hjälpsökande vid de statskommunala beredskapsarbetena åren 1942 och 1943 sammanhänger med att vissa husbyggnadsarbeten utfördes i form av statskommunala beredskapsarbeten dessa år. Att det relativa antalet specialarbetare vid de statskommunala arbetena eljest är så mycket mindre än vid de statliga arbetena torde till stor del bero på att bland de hjälpsökande arbetslösa i de städer och andra tätorter, där dessa arbeten merendels äro anordnade, ofta finnas personer, som äro kvalificerade för och i egenskap av hänvisade arbetslösa utföra de mera krävande arbetsuppgifter, som vid de statliga beredskapsarbetena i större utsträckning måste anförtros åt specialarbetare.

Vidare ha de sakkunniga återgivit uppgifter angående dagsverkslcostnaderna för beredskapsarbetena under de senaste åren. Härav inhämtas bl. a. att den totala dagsverkskostnaden1 vid beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi år 1941 utgjorde 19 kronor 87 öre medan kostnaden år 1946 uppgick till 34 kronor 63 öre och under tiden 7.—'% 1947 till 38 kronor 94 öre. Motsvarande dagsverkskostnad per hänvisad utgjorde resp. 22 kronor 83 öre, 41 kronor 22 öre och 47 kronor 48 öre. Vid de statskommunala beredskapsarbetena uppgick dagsverkskostnaden per hänvisad år 1941 till 43 kronor 1 öre, år 1943 till 62 kronor 37 öre, år 1946 till 45 kronor 70 öre samt under tiden V,—1947 till 43 kronor 21 öre.

De sakkunniga ha lämnat följande specificerade uppgifter rörande fördelningen på arbetslöner, transporter m. in. av kostnaderna för arbetsmarknadskommissionens arbeten under budgetåret 1946/47.

1 Dvs. den sammanlagda kostnaden utslagen på det totala antalet dagsverken fullgjorda av såväl hänvisade som specialarbetare.

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Kr./dagsv. %

Arbetslöner ................................... 17: 61 49,6

Transporter................................... 5:18 14,6

Materiel ...................................... 5: 76 16,2

Arbetsredskap................................. 0:29 0,8

Arbetsmaskiner................................ 1:50 4,2

Sociala kostnader.............................. 0: 84 2,4

Andel i olycksfallsersättningar.................. 0: 24 0,7

Administration................................ 4:07 11,5

Summa 35: 49 100,0

De sakkunniga ha lämnat en redogörelse för kostnadsstegringen å de olika posterna i förhållande till kostnaderna under budgetåren 1934/35 och 1935/36. Av redogörelsen framgår bl. a., att den största stegringen fallit på posten för administration, för vilken kostnaderna i förhållande till motsvarande kostnader för sistnämnda båda budgetår förhålla sig som 8,i till 1 resp. 5,7 till 1. På denna stegring inverkar — anföra de sakkunniga — det förhållandet, att i arbetsmarknadsstyrelsens tjänst finnas arbetsledare med långvarig anställningstid, vilka icke utan vidare kunna uppsägas. Detsamma gäller vissa specialarbetare. De sakkunniga framhålla värdet ur beredskapssynpunkt av att under nuvarande förhållanden ha tillgång till ett relativt stort antal arbetsledare samt fortsätta.

I detta sammanhang må erinras om att investeringsutredningen (SOU 1946: 13) rekommenderade att hålla arbetsledarkvoten låg under högkonjunkturer för att i förväg säkerställa en marginal för expansion av verksamheten inom den normala organisationsramen. En i sådant syfte företagen måttlig ökning av ledningspersonalen förmenades icke behöva medföra några större merutgifter, eftersom en rikligare tillgång på ledningspersonal medgav ett rationellare bedrivande av arbetena och de ökade utgifterna för arbetsledning sålunda kunde kompenseras helt eller delvis genom besparingar på arbetskostnaderna i övrigt.

De sakkunniga ha vidare anfört vissa mera allmänna synpunkter på beredskapsarbetena. Sålunda anföra de sakkunniga.

Beslutet vid 1940 års riksdag att — med vissa undantag — upphöra med reservarbeten och helt övergå till systemet med beredskapsarbeten innebar i princip, att aktuella arbeten skulle anordnas, att dessa skulle bedrivas enligt öppna marknadens villkor, samt att varje slag av arbete kunde utnyttjas. De principer för sysselsättningspolitiken, som utformades av investeringsutredningen i dess första betänkande (SOU 1944: 12), och som godkändes av 1944 års riksdag, innebära i dessa avseenden ingen förändring utan endast ett närmare preciserande av riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Från dessa principer ha emellertid vissa avvikelser kommit att göras. I första rummet måste dessa ses mot bakgrunden av den förut återgivna analysen av arbetslösheten under senare år.

Arbetslöshetens säsongmässighet och den omständigheten att en avsevärd del av de hjälpsökande utgjorts av gamla eller fysiskt defekta personer har medfört, att arbetslösheten icke kunnat bemästras genom åtgärder för sysselsättning i det egna yrket. Om man bortser från arkivarbeten och musiker-

25 Kungl. Maj. ts proposition nr 249.

hjälp, ha därför anläggningsarbeten —- om än mera differentierade och mekaniserade sådana — förblivit den praktiskt taget enda formen av hjälparbeten. Man har nödgats utföra dessa — liksom på sin tid reservarbetena — under olämplig årstid, med ovan eller åtminstone mindre god arbetskraft samt nedlägga eller återupptaga dem alltefter säsongväxlingarna på arbetsmarknaden. Arbetenas utförande vintertid medför givetvis en fördyring, större ju längre norrut man kommer. Som exempel kan anföras att vid ett vägarbete i Västernorrland under januari 1948 utfördes 7 568 dagsverken, varav 1 571 eller ungefär 20 procent utgjordes av snöskottning. Därtill kommer emellertid, att vintertid utförda arbeten medföra extra kostnader för justeringar, som under annan årstid kunde utförts i sammanhang med övrigt arbete. Kostnadsfördyringen på grund av arbetskraftens kvalitet uppskattas enligt sakkunniga tekniker till omkring 25 procent av utgifterna för arbetslöner. Företagens intermittenta bedrivande verkar givetvis även fördyrande. Storleksordningen av de olika faktorernas sammanlagda genomsnittliga inverkan kan av naturliga skäl ej ens gissningsvis angivas.

Vissa avvikelser hade skett från principen att beredskapsarbetena skola bedrivas enligt öppna marknadens villkor. Detta sammanhänger, anföra de sakkunniga, med att hjälpkungörelsen i viss mån ansetts alltjämt tillämplig. Bl. a. innebär hänvisningsförfarandet andra regler än öppna marknadens för såväl antagande som entledigande av arbetskraft.

De sakkunniga ha även behandlat försvars- och färdigställningsarbeten samt härom anfört i huvudsak följande.

Även om beredskapsarbetena genom entledigande av de hänvisade berövas sin huvudsakliga arbetskraft, kunna de emellertid ur tekniska synpunkter icke övergivas från dag till annan. Vissa försvarsarbeten måste alltid utföras. Vid vägarbeten kunna arbetsuppgifter återstå, som äro nödvändiga för att förhindra olycksfallsrisker. Det kan vara nödvändigt att ansluta färdigställda vägsträckor till befintligt vägnät o. s. v. Då endast obetydliga arbetsuppgifter återstå, kan det vidare ur teknisk synpunkt vara lämpligt att färdigställa ett företag. De sakkunniga skilja med hänsyn till vad nu anförts mellan å ena sidan försvarsarbeten, d. v. s. sådana skyddsarbeten, som äro nödvändiga för att eliminera olycksfallsrisker och för att förhindra skada å utfört arbete och materiel, samt å andra sidan färdigställningsarbeten, som ur olika synpunkter kunna vara önskvärda.

I viss mån ha dessa förhållanden varit avgörande för de hjälpsökandes fördelning på arbetsplatser under augusti 1947, då antalet hänvisade sjönk till det lägsta, som redovisats sedan år 1930 eller 316, fördelade på 37 arbetsplatser. Vid dessa 37 arbetsplatser sysselsattes förutom 316 hänvisade 137 specialarbetare. Dessutom voro under sistlidna augusti ytterligare 22 arbetsplatser i gång. Förutom ledningspersonal voro vid dessa 22 arbetsplatser sysselsatta 88 specialarbetare. Först efter band som arbetsuppgifter av ovan berörd art utförts, kunde företagen läggas i beredskap för kommande behov eller i enstaka fall efter färdigställande överlämnas till uppdragsgivare.

På de sakkunnigas begäran ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen sökt uppskatta fördelningen av kostnaderna för beredskapsarbeten under budgetåret 1946/47. Härvid bar en uppdelning gjorts på dels själva hjälpverksamheten, dels försvarsarbeten dels ock färdigställningsarbeten. Härtill komma resterande kostnader från tidigare bud-

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

getår. Den gjorda fördelningen framgår av följande uppställning, där siffrorna avse kostnad i miljoner kronor.

De sakkunnigas förslag till riktlinjer för hjälpverksamheten under nuvarande förhållanden.

Av i det föregående lämnade redogörelser framgår — anföra de sakkunniga —

att de slag av arbeten, vilka f. n. bedrivas som beredskapsarbeten, kräva dryga kostnader per dagsverke,

att dessa kostnader på grund av det sätt, på vilket arbetena måste bedrivas, bliva högre vid beredskapsarbetena än vid arbeten i öppna marknaden och under nuvarande arbetsförhållanden särskilt höga,

samt att anslagen till arbetslöshetshjälp belastas med vissa kostnader, vilka icke sammanhänga med det aktuella hjälpbehovet.

Med utgångspunkt från dessa förhållanden ha de sakkunniga funnit det angeläget att närmare behandla följande frågor:

1. Bör arbetslöshetshjälpen under nuvarande förhållanden lämnas i form av sysselsättning vid beredskapsarbete?

2. Vilka åtgärder kunna, därest beredskapsarbeten fortfarande skola bedrivas, vidtagas för att nedbringa kostnaderna för dessa?

3. Vilka åtgärder böra vidtagas i anslagshänseende för att skapa möjligheter att på annat sätt än ur anslagen till hjälpverksamheten bekosta åtgärder, som icke sammanhänga direkt med denna?

De sakkunniga upptaga till eu början frågan om förhållandet mellan arbetslinjen och understödslinjen samt anföra härom i huvudsak följande.

Den sedan länge tillämpade och i § It hjälpkungörelsen fastslagna principen, att arbete bör beredas åt största möjliga antal av de arbetslösa, bör icke övergivas. Det finns dock hjälpsökande, vilka icke kunna beredas hjälp genom hänvisning till arbete. Dit höra bl. a. olika grupper av kontorsanställda, vilka för tillfället icke kunna beredas arkivarbete eller vilka göra stadgat uppehåll i sådant arbete, och vidare vissa grupper byggnadsarbetare med begränsad understödsrätt under vintern från erkänd arbetslöshetskassa.

Understödsverksamheten sväller ut under vintern, vilket förhållande sammanhänger med svårigheten att i vårt klimat igångsätta anläggningsarbeten lämpliga för denna årstid. Härtill kommer en omständighet, som i och för sig skulle kunna tala för en begränsning av anläggningsarbeten vinter-

27 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

tid i än högre grad än som hittills skett. De sakkunniga åsyfta det förhållandet, att många av de under vintern igångsatta arbetena då endast bliva halvfärdiga eller obetydligt bearbetade. Ett färdigställande inom rimlig tid förutsätter i regel, att man låter anläggningsarbetarkåren växa under sommaren på bekostnad av yrkesområden, som med hänsyn till landets ekonomi i första hand måste få sitt behov av arbetskraft fyllt.

Understödslinjens betydelse minskar i mån som anslutningen till de erkända arbetslöshetskassorna ökar. Införes en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring blir under stödsverksamheten genom arbetslöshetsnämnderna av ännu mindre betydelse. Helt torde den dock ej kunna försvinna, förrän som resultat av socialvårdskommitténs överväganden en form av socialhjälp införes, som kan övertaga den nuvarande understödsverksamhetens uppgifter.

Sammanfattningsvis vilja de sakkunniga uttala den meningen, att man icke bör övergiva den under många år följda principen alt företräde skall lämnas arbetslinjen. Principiellt bör understödslinjen vara ett komplement till arbetslinjen och huvudsakligen användas för sådana hjälpsökande, som visserligen äro arbetsföra men ej kunna hänvisas till den praktiskt taget enda form av beredskapsarbeten, vilken f. n. kan komma i fråga, nämligen anläggningsarbeten.

Med hänsyn till att flertalet beredskapsarbeten ha karaktär av anläggningsarbeten kunde man enligt de sakkunnigas mening ifrågasätta, huruvida icke de hjälpsökande, som nu hänvisas till beredskapsarbete, i stället skulle kunna sysselsättas vid i vanlig ordning i g å n g sa 11 a anläggningsarbeten, till vilka medel skulle utgå ur ordinarie anslag. De sakkunniga anföra härom i huvudsak följande.

Med hänsyn till hjälpsökandeklientelets sammansättning skulle det säkerligen icke bliva möjligt att på nu nämnt sätt sysselsätta samtliga de personer vilka nu hänvisas till beredskapsarbete. Om detta emellertid vore möjligt, kunde det icke undvikas, att byggnads- och anläggningsarbetarkåren ökades ej blott med dem, som äro hjälpsökande, utan även genom att arbetare inom andra fack skola komma att eftersträva att övergå till det ur lönesynpunkt mera begärliga anläggningsarbetarfacket. Under nuvarande förhållanden skulle en omläggning i den ifrågasatta riktningen medföra, att byggnadstillstånd erfordrades. Om tillträde till arbetet genom bestämmelser i samband med sådant tillstånd medgåves allenast hjälpsökande arbetslösa, skulle en ökning av denna kategori troligen bliva följden.

Den viktigaste invändningen emot att på dylikt sätt bereda sysselsättning åt arbetslösa, som egentligen icke tillhöra anläggningsarbetarkåren, är emellertid, att man icke härigenom skulle minska det allmännas kostnader. Alltjämt skulle det nämligen bli fråga om att sysselsätta ovan arbetskraft under eu årstid, som är mindre lämplig för arbetenas bedrivande.

Härtill kommer, att arbetena knappast kunde avbrytas vid den tidpunkt, då den sysselsatta arbetskraften kunde beredas lämpligt arbete inom sitt ordinarie yrkesområde. Detta skulle bl. a. visa sig däri, att krav alltid skulle resas, att den sist anställde skulle först avskedas och ej den person, som vid ett visst tillfälle kunde erbjudas annat arbete.

Med hänsyn till vad nu anförts kunna de sakkunniga icke rekommendera, alt arbetslösa, som egentligen icke tillhöra anläggningsarbetarkåren, beredas sysselsättning i arbeten, till vilka bidrag lämnas ur ordinarie an-

28 Rungl. Maj:ts proposition nr 24!).

slag till anläggningsarbeten. En helt annan fråga är sysselsättningen av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare i egentlig mening. Med hänsyn till nödvändigheten att i nuvarande läge så långt möjligt begränsa investeringsverksamheten är det angeläget att söka bereda de arbetslösa inom nämnda fack sysselsättning inom andra yrken. I den mån detta icke låter sig göra torde sysselsättningsfrågan böra lösas genom att byggnadstillstånd beviljas och icke genom anordnande av beredskapsarbeten.

Med utgångspunkt från att beredskapsarbeten alltjämt måste vara den huvudsakliga formen för hjälpverksamhet vid arbetslöshet, upptaga de sakkunniga till bedömande frågan om möjligheterna att nedbringa kostnaderna för sådana arbeten. Då arbetskraftens kvalitet ej kan påverkas och då arbetena måste utföras under olämplig årstid, synas enligt de sakkunnigas mening de faktorer, som kunna inverka på kostnaderna vara följande, nämligen materielåtgången, arbetenas storleksordning och sättet för arbetenas utförande, d. v. s. om de utföras i statlig eller kommunal regi.

De sakkunniga ha funnit det särskilt angeläget att undersöka möjligheten av att övergå till mindre materielkrävande arbeten, såväl på grund av de betänkligheter, som en omfattande materielförbrukning under nuvarande knapphetsläge inger, som på grund av den tveksamhet, som kan råda angående lämpligheten av att sysselsätta den mindre goda arbetskraft, varom här är fråga, i arbeten av mycket kostnadskrävande art. De sakkunniga anföra i detta hänseende huvudsakligen följande.

Av sammanställningar rörande samtliga beredskapsarbeten under år 1947 framgår, att statliga beredskapsarbeten av mera materielkrävande art praktiskt taget förekommit endast i Västernorrlands och Norrbottens län, samt att dessa företag krävt närmare hälften av totalkostnaderna för statliga beredskapsarbeten under året. Dessa materielkrävande arbeten ha varit vatten- och avloppsarbeten, industrispår- och spårvägsanläggningar samt hamnbyggnader. I regel har det gällt företag, som tidigare beviljats och som återupptagits efter hand som hjälpbehov uppstått. I de fall, då det varit fråga om nya företag, ha de beviljats under vintermånaderna i kommuner, där annan möjlighet att anordna arbete ej förelegat. De statskommunala beredskapsarbetena ha till omkring ’/» utgjorts av materielkrävande arbeten. Här kommer i första rummet terrasserings- och konstarbeten för Södertörnsbanan i Stockholm samt i andra rummet vatten- och avloppsarbeten. De senare ha till ungefär hälften förekommit i Västernorrlands och Norrbottens län och i övrigt i ett antal städer i olika delar av landet.

Sammanfattningsvis torde man kunna säga, att det knappast är möjligt att undvika vatten- och avloppsarbeten i de nordliga länen. Dessa arbeten erbjuda i regel i högre grad än vägarbetena arbetsuppgifter, som kunna utföras vintertid. De äro vidare belägna i tätorterna, d. v. s. på de platser, där åldriga hjälpsökande behöva beredas arbete.

Arbetenas storleksordning påverkar enligt de sakkunniga otvivelaktigt kostnaden per hänvisad arbetare och därmed också statsverkets kostnader för hela hjälpverksamheten. Genom koncentration av stora arbetsstyrkor på ett företag skulle administrationskostnaderna per dagsverke minskas och ett mera rationellt utnyttjande av arbetskraft, transportapparat och

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 2W.

maskiner bli möjlig. Vissa förhållanden försvåra emellertid en koncentration av arbetsstyrkorna. Då den åldriga arbetskraften behöver hjälpas i de orter, där den befinner sig, komma arbetsobjekten att utväljas i en storleksordning, som erfordras för en eller högst två ä tre närliggande kommuner. Undantag härifrån utgöres egentligen blott av Norrbotten, där medelåldern bland de hjälpsökande är lägre och där eu avsevärd del av dem fått underkasta sig långa förflyttningar. Även i dessa fall ha emellertid arbetsstyrkorna ej blivit påfallande stora, då tillgången på vinterarbeten på varje plats varit begränsad.

Sättet för ett arbetes utförande, d. v. s. om det utföres i statlig eller kommunal regi, påverkar enligt de sakkunniga i hög grad statsverkets kostnader. Härvidlag anföra de sakkunniga till en början i huvudsak följande.

I detta sammanhang må erinras, att enligt hjälpkungörelsen statskommunala arbeten givits företräde framför statliga. Denna föreskrift, som i främsta rummet föranletts av önskvärdheten att bereda de arbetslösa sysselsättning på hemorten, har dock aldrig ansetts möjlig att generellt följa. Observeras bör emellertid, att åtskilliga statliga arbeten utföras åt kommunerna. Den enda skillnaden är därvid, att de utföras i statlig och ej i kommunal regi. . , ,

Under år 1947 voro i genomsnitt 1 353 personer hanvisade till beredskapsarbete, varav 995 i statligt och 358 i statskommunalt. Vid de statliga fördelade sig antalet hänvisade med 75 på städer och 920 på landsbygd. Samma fördelning för de statskommunala var 204 och 154. I städerna förekommer alltså numera hjälpverksamhet enligt arbetslinjen huvudsakligen i form av statskommunala arbeten. I de större industrikommunerna pa landsbygden böra statskommunala beredskapsarbeten kunna givas en betydligt större omfattning än f. n. I de mindre däremot är hjälpformen icke lika användbar. Dessa kommuner kunna ofta ej framlägga förslag till tillräckligt omfattande företag, lämpade att utföras vintertid. Om företagen ur dessa synpunkter äro godtagbara, kunna de vara så kostnadskrävande, att de med hänsyn till kommunernas svaga tekniska organisation ansetts böra utföras i statlig re«i. När behov föreligger att hänvisa hjälpsökande från flera närliggande kommuner, kan hänvisningslrågan ordnas smidigare om ett företag utföies i statlig regi.

De sakkunniga ha i detta sammanhang lämnat en redogörelse för principerna för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader och ha härom anfört bl. a. följande.

Statsbidraget utgår i två former, nämligen allmänt årskostnadsbidrag och särskilt •arbetsbidrag. Det s. k. normalbidraget till årskostnaderna, vilket bidrag varierar mellan 20 och 90 procent, utgör i allmänhet grunden toi arbetsbidraget till av kommun anordnade beredskapsarbeten.

För vissa typer av arbetsföretag, till vilka statsbidrag kan utgå, även om de utföras i annan ordning än såsom beredskapsarbeten, är bidragsprocenten författningsmässigt reglerad. Då företag av detta slag anordnas som statskommunala beredskapsarbeten, erhålla kommunerna särskilt arbetsbidrag efter den i vederbörande författning fastställda piocentsatsen.

Arbetsbidraget utgår efter vederbörlig procentsats på den totalsumma, som kommunen visat sig ha nedlagt på arbetet, således ej blott till kostnader enligt den ursprungliga av arbetsmarknadsstyrelsen godkända kostnadsberäkningen utan i allmänhet även till de ökade kostnader, som eventuellt uppstått under arbetets gång.

30 Kungl. Mnj:ts proposition nr 249.

Företag av sådan typ, att kommunen skulle erhållit författningsinässigt reglerat statsbidrag, om företagen utförts av kommunen även i annan ordning än som statskommunalt beredskapsarbete, kunna även utföras såsom statliga beredskapsarbeten. I sådana fall har vederbörande kommun att lämna bidrag till arbetets utförande med så stor del av den beräknade kostnaden, som ej skulle ha täckts av det författningsmässiga statsbidraget. Ökade kostnader vid dylika statliga beredskapsarbeten bestridas emellertid helt med statsmedel.

Statsbidragssystemet är sålunda — anföra de sakkunniga — förmånligare för kommunerna vid de statliga än vid de statskommunala beredskapsarbetena. Anledningen härtill torde enligt de sakkunnigas mening vara, att man under krigsåren ansåg sig böra befria kommunerna från de kostnadsökningar, som blevo följden av stegrade priser på arbetslöner och materiel och vilka spelade särskilt stor roll vid de ofta mycket kostnadskrävande företag, som utfördes i statlig regi. Under den period av fortsatt prisstegring, som förflutit efter krigets slut, har skäl enligt de sakkunnigas mening förelegat att bibehålla systemet.

Därest de statskommunala beredskapsarbetena lämnades företräde även på landsbygden skulle — uttala de sakkunniga — statsverkets kostnader minska dels på grund av bidragssystemets konstruktion och dels på grund av den lägre dagsverkskostnaden på landsbygden. Härom ha de sakkunniga anfört följande.

Den genomsnittliga dagsverkskostnaden för hänvisade arbetare vid statskommunala beredskapsarbeten har under år 1947 varit 43:35 kr. Denna kostnad varierade emellertid inom vida gränser i kommuner av olika slag. I Stockholm, där i hög grad materielkrävande arbeten ingingo (t. ex. terrassermgs- och konstarbeten å Södertörnsbanan), var den 75: 99 kr., i övriga städer 40. 89 kr. och pa landsbygden 33:— kr. En utökad användning av statskommunala beredskapsarbeten på landsbygden skulle troligen medföra ökad dagsverkskostnad där, då ledningsarbeten säkerligen skulle komma att ingå i större utsträckning än f. n. Vid dessa arbeten skulle dessutom å denna högre dagsverkskostnad ett större statsbidrag komma att utgå, eftersom statsbidrag här i allmänhet utgår med minst 60 % eller den procentsats, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt yttrande över ett projekt föreslår i enlighet med de bestämmelser, som gälla för stvrelsens ordinarie anslag till sådana arbeten. Det har därför beräknats, att den genomsnittliga statsbidi agsprocenten för statskommunala beredskapsarbeten, som under år 1947 var 31 %, skulle stiga till 50 %, om de statskommunala beredskapsarbetena finge större omfattning än f. n.

Det är emellertid tydligt, att statsverkets kostnader skulle minska, om arbetslinjens tyngdpunkt mera kunde läggas på de statskommunala beredskapsarbetena. Detta skulle kunna ske genom att åtminstone i de större landsbygdskommunerna nya företag i största möjliga utsträckning beviljades såsom statskommunala beredskapsarbeten, och genom att statliga beredskapsarbeten, vilkas bedrivande blivit oekonomiskt på grund av sjunkande antal hänvisade, avvecklades såsom statliga arbeten och helt eller delvis övertogos av vederbörande kommun för att bedrivas såsom statskommunala. En åtgärd av det senare slaget måste förberedas i god tid, då fattande av nya kommunala beslut erfarenhetsmässigt tar avsevärd tid.

31 Kungl. Maj:ls proposition nr 249.

Sammanfattningsvis förorda de sakkunniga, att de statskommunala beredskapsarbetena i nuvarande arbetsmarknadsläge och i enlighet med hjälpkungörelsens föreskrift lämnas företräde framför de statliga, när det gäller städer och större industrikommuner på landsbygden. De sakkunniga beräkna, att härigenom lika stort antal arbetslösa skall komma att sysselsättas vid statliga och vid statskommunala beredskapsarbeten.

Vad härefter beträffar frågan om bestridande av kostnader för åtgärder, som icke direkt sammanhänga med hjälpverksamheten, ha de sakkunniga bl. a. anfört följande rörande färdigställningsarbetena.

Vissa färdigställningssvårigheter måste komma att kvarstå för beredskapsarbetena, åtminstone så länge en återstod finnes kvar av de företag, arbetsmarknadsstyrelsen övertagit av arbetsmarknadskommissionen och denna i sin tur av arbetslöshetskommissionen. Dessa företag äro delvis beviljade under den tid, då som regel gällde, att aktuella arbeten, även om de icke principiellt voro uteslutna, dock skulle undvikas. Beträffande dessa företag, som i regel äro allmänna vägar, torde man böra utgå från att de, i den mån de icke behövas för hjälpsökande, efter hand böra avvecklas såsom beredskapsarbeten och färdigställas genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För framtiden skulle färdigställningssvårigheterna för beredskapsarbeten minska därest ett av arbetsmarknadsstyrelsens tekniska byrå framlagt förslag kunde genomföras. Tekniska byrån tänker sig, att — vad angår vägarbeten — skulle såsom beredskapsarbeten företrädesvis utväljas sådana företag, som äro intagna i vägförvaltningarnas flerårsplaner. Man skulle avarbeta de delar av företagen, som äro lämpliga såsom vinterarbeten och behövas för att fylla det hjälpbehov, som för ögonblicket föreligger. Färdigställandet skulle sedan ankomma på de ordinarie vägbyggnadsmyndigheterna. Beträffande ledningsarbeten finge färdigställandet ankomma på de kommuner, som äro uppdragsgivare. En förutsättning synes i detta fall böra vara, att vederbörande kommun genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan erhålla statsbidrag till de kostnader, som återstå.

Beträffande kommande färdigställningsarbeten bör arbetsmarknadsstyrelsen åtminstone så länge byggnadstillståndslagstiftningen finnes kvar — i likhet med andra statliga myndigheter och i enlighet med det generella byggnadstillstånd, Kungl. Maj :t för vissa slag av byggnadsarbeten meddelat — medgivas att utföra sådana nödvändiga arbeten, som var för sig beräknas icke draga högre kostnad än 10 000 kronor. Frågan om färdigställningsarbete överstigande detta belopp bör underställas Kungl. Maj :t. Kostnaderna för färdigställningsarbeten böra ej föras på anslag för hjälpverksamhet.

Redogörelse för de sakkunnigas förslag i övrigt rörande ordningen för bestridande av vissa kostnader torde få lämnas i ett senare sammanhang.

Beredskapslagring.

De sakkunniga erinra, att investeringsutredningen i sitt betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser in. in. (SOU 1946: 13) ägnade särskild uppmärksamhet åt frågan om maskiner för genomförande av det program för anläggningsarbeten, som var avsett att tillgripas, därest en svår arbetslöshet skulle inträffa samtidigt med materielbrist. Utredning-

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

en konstaterade därvid — anföra de sakkunniga — att maskinparken för anläggningsarbeten i huvudsak var beräknad för en normal omfattning men framhöll, att vissa möjligheter förelågo att öka arbetsstyrkan inom ramen för den tillgängliga maskinparken. De reservförråd man hade att räkna med funnos hos arbetsmarknadskommissionen samt i viss mån hos försvarets myndigheter och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Utredningen hade funnit, att de normala civila och militära resurserna i fråga om hyggnadsmaskiner icke voro tillfyllest, utan att därutöver visst beredskapsförråd borde finnas disponibelt. Detta borde avvägas med hänsyn å ena sidan till att maskiner skulle finnas i tillräcklig mängd för att kunna öka arbetsstyrkan och å andra sidan till behovet att hålla nere kapitalinvesteringarna för en sådan beredskapslagring och till det förhållandet, att beställningar av byggnadsmaskiner kunde utnyttjas såsom sysselsättningsobjekt för konjunkturutjämning inom verkstadsindustrien. Utifrån dessa överväganden hade utredningen förordat en komplettering av maskinförråden hos arbetsmarknadskommissionen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av sådan omfattning, att dessa förråd tillhopa blevo tillräckliga för en ökning av arbetsstyrkan med 15 000 man.

De sakkunniga anföra vidare.

Utredningen rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan anknöt vid sin beräkning av organisationens omfattning till nämnda förslag. I propositionen rörande omorganisation av arbetsmarknadskommissionen till en arbetsmarknadsstyrelse (nr 239/1947) gjordes intet uttalande om beredskapslagringens storlek. Riksdagen (rd. skr. nr 441/1947) anförde emellertid i detta avseende följande.

Riksdagen har emellertid funnit sig böra understryka, att den för arbetsmarknadsstyrelsen ur beredskapssynpunkt föreslagna uppgiften att bedriva arbetstöretag i egen regi och att svara för beredskapslagring av arbetsmaskiner m. m. särskilt under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden bör givas en begränsad omfattning och att personaluppsättningen i styrelsen för denna uppgift också bör anpassas därefter.

Arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande maskinuppsättning anses, fortsätta de sakkunniga, enligt av styrelsen till de sakkunniga lämnade uppgifter motsvara behovet för en i anläggningarbeten sysselsatt arbetsstyrka om 7—8 000 man. Maskinparken uppgives emellertid på grund av sin kvalitet icke vara tillräcklig för denna arbetsstyrka, därest arbetena skola bedrivas ekonomiskt. Arbetsredskap och förläggningsmateriel anses täcka behovet för högst 15 000 man; tillgängliga baracker medgiva förläggning av ca 10 000 man. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen disponerar arbetsmaskiner och arbetsredskap för ca 4 000 man, vilken materiel dock kommer att tagas i anspråk för styrelsens ordinarie verksamhet. Det tillgängliga maskininnehavet inom landet har genom byggnads- och reparationsberedskapen (BRB) inventerats under år 1942, varvid betunnits, att byggnadsmaskiner funnos för sysselsättning av 170 000 man, varav hälften i husbyggnadsarbeten och hälften i anläggningsarbeten. En viss komplettering har enligt vad de sakkunniga anföra

Kungl. Maj. ts proposition nr 20).

skett efter nämnda inventering. De sakkunniga anföra i anslutning till de nu lämnade uppgifterna i huvudsak följande.

Arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande maskininnehav tillgodoser högst hälften av det i investeringsutredningens betänkande angivna behovet, under det att arbetsredskap och förläggningsmateriel ungefär täcka detsamma. En inom arbetsmarknadskommissionen företagen utredning visar, att man för att uppnå den av investeringsutredningen förordade storleksordningen av beredskapslagret omedelbart skulle nödgas verkställa upphandling av arbetsmaskiner för ca 8 milj. kronor. Erforderliga kompletteringsköp av arbetsredskap skulle kunna begränsas till 150 000 å 200 000 kronor. En dylik upphandling skulle f. n. säkerligen vara mindre lämplig. Föreliggande underskott i förrådshållningen synes böra täckas genom nyanskaffning först då oundgängligt behov uppstår. Det har emellertid ifrågasatts, om man icke borde redan nu beställa erforderlig materiel, varvid leveranstiden borde successivt framflyttas för att bereda tillverkaren möjlighet att tillfredsställa andra kunder intill dess behov kunde beräknas uppstå för arbetsmarknadsstyrelsen. Härigenom skulle beställningarna få betydelse som konjunkturutjämnande faktor för berörda industrier. De sakkunniga ha under hand inhämtat, att underhandlingar ägt rum angående möjligheten att på delta sätt prolongera beställningar. Åt arbetsmarknadsstyrelsen synes böra uppdragas att fullfölja dessa undersökningar.

De sakkunniga nämna, att på uppdrag av statens sakrevision under senare delen av är 1947 verkställts granskning av arbetsmarknadskommissionens förrådshållningsverksamhet. Granskningsmannen hade härvid uttalat bl. a., att kommissionen för tillfället ej ägde något fast syftemål beträffande det kvantitativa vid bedrivandet av sin förrådshållningsverksamhet. Angelägenheten att snarast få fasta riktlinjer för verksamhetens bedrivande vore trängande. Härpå berodde främst avgörandet beträffande den ifrågasatta investeringen. Vidare berodde härpå, hur vissa förrådsväsendets trängande behov av bättre lokalförhållanden borde tillgodoses. Viktigt vore även att, om förrådshållningsmängden minskades, föra ut i allmänna marknaden frigjorda materieltillgångar av järn, trä och textilier, som voro bundna i kommissionens förråd. Med de nya utvägar, som borde kunna finnas, syntes man enligt granskningsmannens uppfattning kunna antaga att beredskapshållningen av arbetsmaskiner och redskap vore tillfyllest även om den skulle reduceras att avse behovet för ca 7 500 man.

För egen del anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Det ligger i sakens natur att inga bestämda kalkyler utan endast allmänna överväganden ligga till grund för investeringsutredningens förslag beträffande beredskapslagringens storlek. Ej heller nu kunna kalkyler uppgöras, som giva ett bestämt begrepp om storleken av den önskvärda beredskapslagringen. Det kan endast konstateras, att behov hittills ej visat sig föreligga av en beredskapslagring av ifrågasatt omfattning. Genom att nedbringa beredskapslagrets omfattning skulle man vinna, att allmänna marknaden skulle tillföras materiel, som nu är bundet i arbetsmarknadsstyrelsens förråd.

De sakkunniga förorda, att beredskapsförråden hos arbetsmarknadsstyrelsen givas en sådan omfattning alt de bli tillräckliga för en arbetsstyrka av ca 0 000 man.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 240.

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttrandena.

De sakkunnigas betänkande har för yttrande remitterats till arbetsmarknadsstyrelsen, överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens centralorganisation, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Samtliga med undantag av sistnämnda förbund ha avgivit utlåtande.

I yttrandena har vad de sakkunniga anfört i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I anslutning till den av de sakkunniga lämnade redogörelsen för arbetslösheten under 1940-talet framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att restarbetslösheten i Västernorrlands län numera nästan helt försvunnit. Vad beträffar Norrbottens län har styrelsen erinrat, att en ökad sysselsättning kan förväntas genom den beslutade utbyggnaden av Norrbottens järnverk in. fl. åtgärder. En fortsatt utflyttning från länet beräknas dock av styrelsen bli erforderlig.

Beträffande remissutlåtandena i vad avser de sakkunnigas förslag till riktlinjer för hjälpverksamheten må anföras följande.

Förslaget att man fortfarande skall lämna företräde för arbetslinjen i förhållande till understödslinjen tillstyrkes eller lämnas utan erinran i samtliga yttranden. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det, uttalar landsorganisationen i Sverige, värdefullare att den ifrågavarande arbetskraften utför nyttigt och socialt nödvändigt arbete än att den blir hjälpt genom socialvården utan motsvarande arbetsprestation. Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anföra härutinnan följande.

Det kan visserligen icke bortses från att under nuvarande ekonomiska läge kostnaderna för bekämpande av arbetslösheten i viss mån skulle kunna nedbringas vid en övergång i större utsträckning från arbetslinjen till understödslinjen. Men å andra sidan kan en sådan omläggning av hjälpverksamheten bl. a. medföra mindre gynnsamma verkningar för de hjälpbehövande, varjämte det kan befaras, att hjälpklientelet i betydande omfattning kommer att utökas om icke samtidigt effektiva kontrollåtgärder genomföras.

De sakkunniga ha utgått ifrån att hjälp enligt arbetslinjen även i fortsättningen huvudsakligen skall lämnas genom sysselsättning i beredskapsarbeten. I flertalet yttranden har någon erinran häremot icke framförts. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen understryker emellertid åtskilliga faktorer, vilka enligt styrelsens mening göra de vanligaste beredskapsarbena, vägarbetena, mindre lämpade att användas i arbetslöshetsbekämpande syfte. Först och främst, anför styrelsen, går utvecklingen i fråga om sådana arbeten mot en ökad mekanisering med åtföljande krav på kvalificerad arbetskraft. Härtill komme, såsom de sakkunniga framhållit, kostnadsfördyringen på grund av att arbetena utföras under olämplig årstid och med mindre god arbetskraft. I detta sammanhang framhåller styrelsen, att vinterarbeten i större omfattning än tidigare måste disponeras för verkets egna

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

anställda, enär styrelsen anser det skäligt att tillgodose inom väg- och vattenbyggnadsverket framställda krav på kontinuerlig sysselsättning. Slutligen finner styrelsen det av sociala och humanitära skäl tveksamt om man bör lita till fysiskt så krävande arbeten som anläggningsarbeten för att sysselsätta arbetslöshetsklientelet. Ehuru styrelsen sålunda anser sig böra understryka önskvärdheten av att söka inrikta hjälpverksamheten på andra arbeten än anläggningsarbeten utgår styrelsen, bl. a. med hänsyn till svårigheten att i önskvärd takt och omfattning genomföra en mekanisering av anläggningsarbetena, ifrån att sådana arbeten åtminstone för den närmaste framtiden alltjämt komma att tillgripas såsom beredskapsarbeten.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar vidare i detta sammanhang, att frågan om inrättande av särskilda arbetsträningsinstitut och s. k. skyddade verkstäder för partiellt arbetsföra under senare år ägnats allt större uppmärksamhet. I den mån de hjälpsökandes arbetsanskaffningssvårigheter betingas av personliga arbetshinder torde enligt styrelsens mening möjligheterna att utnyttja dessa hjälpformer böra prövas även inom arbetslöshetshjälpen. Liknande synpunkter framföras av svenska arbetsgivareföreningen.

Beträffande frågan om sysselsättning av arbetslösa i ordinarie anläggningsarbeten må från remissuttalandena anföras följande.

Till de sakkunnigas uttalande att arbetslösa, som icke tillhöra anläggningsarbetarekåren, icke borde beredas sysselsättning i ordinarie anläggningsarbete, kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke helt ansluta sig. Dels kunde det vara lämpligt att för att undgå anordnande av särskilt beredskapsarbete placera ett befintligt fåtal icke-anläggningsarbetare vid ordinarie anläggningsarbete och dels vore det varken riktigt eller tillfyllest att för rekrytering av maskinpersonal vara hänvisad enbart till anläggningsarbetarekåren. Jämväl arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att skäl av förstnämnda art kunna föreligga för undantag från den av de sakkunniga uttalade principen. — Sistnämnda styrelse framhåller vidare tillsammans med svenska arbetsgivareföreningen att ett lösande av sysselsättningsfrågan för byggnadsarbetare genom att — såsom de sakkunniga förordat — meddela byggnadstillstånd skulle kunna direkt motverka strävandena att överföra sådan arbetskraft till andra yrken. Å andra sidan anser svenska stadsförbundet, att det alltid bör vara en första uppgift att tillse att icke beredskapsarbeten tillgripas om det är möjligt att i det särskilda fallet förekomma eller begränsa arbetslösheten genom att lämna byggnadstillstånd.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört rörande möjligheten att övergå till mindre materielkrävande arbeten ha arbetsmarknadsstyrelsen och överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen framhållit vikten ur samhällets synpunkt av att vatten- och avloppsarbeten komma till utförande i den mån materielsvårigheter icke lägga hinder i vägen.

De sakkunnigas förslag att man i större utsträckning än hittills skulle lita till statsko in munala beredskapsarbeten tillstyrkes av

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

arbetsmarknadsstyrelsen, som dock anser, att principen icke bör begränsas till att avse arbeten endast i städer och större industrisamhällen på landsbygden. Övervägande skäl tala enligt styrelsens mening för att i detta sammanhang de hittills tillämpade statsbidragsprinciperna ändras därhän att överensstämmelse ernås mellan arbeten i statlig och i kommunal regi. Styrelsen anför härom bl. a. följande.

Det kan enligt styrelsens mening icke anses tillfredsställande, att statsverket helt bestrider ofrånkomliga skäliga kostnadsökningar vid beredskapsarbeten i statlig regi, medan motsvarande kostnader delvis få bestridas av kommunen, om arbetet utföres i kommunal regi. Detta förhållande motverkar även enligt styrelsens erfarenheter de av utredningen framförda önskemålen, att en större andel av beredskapsarbetena skola bedrivas såsom statskommunala.

Om en sådan ändring genomföres, att statliga och statskommunala beredskapsarbeten i detta hänseende bli likställda, föreligger icke längre annan väsentlig skillnad mellan statliga beredskapsarbeten av här avsett slag och statskommunala beredskapsarbeten än att det ena arbetet bedrives i statlig och det andra i kommunal regi. Det får övervägas i varje särskilt fall, om det aktuella arbetet, med hänsyn till bl. a. kommunens tekniska resurser, lämpligen bör utföras i kommunal eller statlig regi. En förutsättning är emellertid, att skäligheten av eventuella kostnadsökningar prövas på enahanda sätt vid arbeten i såväl statlig som kommunal regi. Därvid torde få beaktas, att kommunen icke bör deltaga i kostnader som kunna hänföras till beredskapsåtgärder. I besluten om beredskapsarbeten bör arbetenas omfattning begränsas till en efter det aktuella sysselsättningsbehovet anpassad del av en anläggning. Kommunens ekonomiska åtagande kommer därigenom att begränsas.

Därest Kungl. Maj :t icke finner skäl att erinra häremot, har styrelsen för avsikt att i fortsättningen tillämpa de här skisserade principerna för statsbidragsgivningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att, om de av styrelsen sålunda förordade ändringarna i statsbidragsberäkningen tillämpas, de av de sakkunniga anförda motiven för en ökning av andelen statskommunala arbeten i viss utsträckning bortfalla. Styrelsen säger sig för övrigt av flera skäl icke vara övertygad om att det blir möjligt att under nästa budgetår öka denna andel i så hög grad som de sakkunniga förordat.

Jämväl överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen framhålla, att en övergång i större utsträckning till statskommunala arbeten kan komma att nödvändiggöra en ändring i det hittills tillämpade statsbidragssystemet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen biträder de sakkunnigas förslag om företräde för statskommunala beredskapsarbeten men sätter i tvivelsmål, huruvida kommunerna ha möjlighet att i större utsträckning genomföra beredskapsarbeten i egen regi, främst på grund av avsaknad av kompetent ledningspersonal och administrativa resurser.

Svenska stadsförbundet anser sig omöjligen kunna godtaga minskning av statsutgifterna såsom argument för ökad användning av statskommunala arbeten, försåvitt denna minskning skulle åstadkommas genom övervältrande av sådana utgifter på kommunerna.

37 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anse den av de sakkunniga föreslagna kostnadsbegränsningen, 10 000 kronor, för arbetsmarknadsstyrelsens rätt att utföra färdigställningsarbeten vara alltför snäv.

Den av de sakkunniga föreslagna be redskap slagringen skulle enligt vad flera remissinstanser uttalat bli av alltför ringa omfattning. Arbetsmarknadsstyrelsen anför härom i huvudsak följande.

När det gäller att taga ställning till fyågan för vilken arbetsstyrka beredskapsförråden skola uppläggas, måste man göra avvägningen med hänsyn till om förråden skola avses för att möta en säsongarbetslöshet av större omfattning eller för att täcka de omedelbara behoven vid en större arbetslöshetskris. Om det gäller en arbetslöshet av det förstnämnda slaget, anser styrelsen, att ett förråd av den av de sakkunniga föreslagna omfattningen bör vara tillräckligt.

Avser man att ha ett beredskapsförråd för att möta det omedelbara behovet vid en allmän arbetslöshetskris, anser styrelsen den av de sakkunniga föreslagna omfattningen av förrådshållningen icke tillräcklig. Ur de synpunkter styrelsen har att beakta må här framhållas nödvändigheten av att styrelsen är rustad för ett dylikt behov, och styrelsen kan av denna anledning icke dela de sakkunnigas förslag om beredskapslagrets storlek.

Styrelsen vill framhålla, att antalet i beredskapsarbeten sysselsatta vid 1930-talets kris ökade med ca 8 000 arbetstagare per år. Ehuru dessa siffror icke äro direkt tillämpliga på de förhållanden, som kunna inträda vid en arbetslöshetskris under de närmaste åren, kan dock förutsättas, att den nuvarande beredskapsplaneringen möjliggör en snabbare ökning av antalet sysselsatta i beredskapsarbeten. En nedskärning av beredskapsförråden till att motsvara en arbetsstyrka av ca 6 000 man skulle sålunda direkt motverka möjligheterna att draga nytta av den planering mot en arbetslöshetskris, som eljest bedrives.

Utifrån dessa överväganden anser sig arbetsmarknadsstyrelsen icke kunna tillstyrka en minskning av de nuvarande beredskapsförråden. Styrelsen anser, att dessa i nuvarande materielförsörjningsläge i stort sett böra bibehållas i sin nuvarande omfattning, dock med viss komplettering och förnyelse. En utökning av förråden bör dock vidtagas så snart materielförhållandena medgiva. Härvid bör som mål för förrådens storlek alltjämt bibehållas den av investeringsutredningen angivna volymen.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen förorda för sin del, att beredskapsförråd uppläggas beträffande arbetsmaskiner och arbetsredskap för omkring 10 000 man och i fråga om förläggningsinventarier m. in. för ca 15 000 man.

TCO finner den av de sakkunniga föreslagna omfattningen av beredskapslagringen alltför knapp.

Enligt svenska stadsförbundets mening kunde den av de sakkunniga föreslagna begränsningen möjligen anses försvarlig i nuvarande läge. Förbundet anser emellertid, att man på längre sikt bör ställa större anspråk på beredskapen och att man fördenskull bör noga aktgiva på möjligheterna att snarast förstärka densamma.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Departementschefen.

Bortsett från den korttidsarbetslöshet, som betingas av anställningsbyten och liknande omständigheter, förekommer numera i vårt land i stort sett arbetslöshet endast vintertid och även då utgöras de arbetslösa till största delen av arbetskraft, som av särskilda skäl — främst ålder, sjuklighet och bundenhet vid bostadsorten — icke kan utnyttja de sysselsättningsmöjligheter näringslivet erbjuder. Kostnaderna för arbetslöshetshjälpen ha emellertid icke minskat i samma utsträckning som antalet hjälpta arbetslösa. Utgifterna under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. m. uppgingo sålunda under budgetåret 1946/47 till ca 30 miljoner kronor och beräknas för innevarande budgetår till ca 23 miljoner kronor. I detta läge har jag ansett det lämpligt att verkställa en översyn av formerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet och att undersöka möjligheten att vidtaga omläggningar i kostnadsbesparande syfte. Utredning i ämnet har skett genom särskilda sakkunniga, 1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Såsom framgår av vad tidigare anförts bli beredskapsarbetena en relativt dyrbar hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning. Kostnaderna för hjälpverksamheten skulle sålunda kunna nedbringas avsevärt genom att understödslinjen gåves ett ökat utrymme på bekostnad av arbetslinjen. De sakkunniga ha prövat i vad mån en dylik förskjutning vore lämplig. De ha emellertid funnit, att även under nuvarande förhållanden arbetslinjen bör givas företräde. I remissyttrandena har denna uppfattning enstämmigt gillats. Ehuru vissa skäl tala för en ökad tillämpning av understödslinjen vid en arbetslöshet av så ringa omfattning som den nuvarande, ansluter jag mig likaledes till de sakkunnigas förslag. Såväl samhällsekonomiska som sociala skäl väga tungt till förmån för arbetslinjen. Givetvis förutsätter jag, att en ekonomisk prövning alltid måste äga rum när fråga uppkommer om anordnande av ett nytt beredskapsarbete eller upptagande av ett nedlagt sådant och kostnaderna därvid vägas mot effekten ur hjälpsynpunkt.

De sakkunniga ha vidare prövat frågan om beredskapsarbetena böra ersättas med arbeten, till vilka bidrag lämnas ur ordinarie anslag till anläggningsarbeten. De sakkunniga anse, att en sådan åtgärd bör komma i fråga endast för sysselsättning av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare i egentlig mening. Detta synes i stort sett riktigt. Såsom bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört torde dock undantag kunna visa sig lämpliga. Jag vill härjämte i anslutning till vad som anförts av bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen erinra, att byggnadstillstånd för arbeten, som avses för sysselsättande av arbetslösa byggnads- och anläggningsarbetare, endast kunna lämnas i den omfattning som är förenlig med den allmänna investeringspolitiken.

Från den utgångspunkten att beredskapsarbetena i framtiden böra behålla sin nuvarande plats i hjälpsystemet ha de sakkunniga diskuterat möjligheterna att nedbringa kostnaderna för dessa arbeten. De ha härvid kommit till det resultatet, att det knappast är möjligt att övergå till mindre materielkrävande arbeten eller att öka arbetenas storlek för att därigenom

39 Kungl. Maj. ts proposition nr 249.

minska kostnaderna. Däremot ha de sakkunniga ansett, att kostnaderna för statsverket skola kunna minskas genom att statskommunala arbeten anordnas i större utsträckning än hittills skett. De sakkunniga räkna sålunda med att en kostnadsminskning skulle uppkomma på grund av att med avseende på icke förutsedda merkostnader vid statskommunala beredskapsarbeten tillämpas för statsverket gynnsammare regler än med avseende på dylika merkostnader vid statliga beredskapsarbeten. Vidare skulle enligt de sakkunniga kostnaderna minskas av den anledningen att dagsverkskostnaden för statskommunala arbeten på landsbygden, där vid en omläggning de statskommunala arbetena skulle öka, är lägre än den genomsnittliga dagsverkskostnaden. De sakkunniga ha räknat med att de statskommunala arbetena under nästa budgetår skulle få samma omfattning som de statliga.

Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig ha för avsikt att ändra sin praxis beträffande statsbidrag till merkostnader vid statliga beredskapsarbeten till överensstämmelse med praxis beträffande de statskommunala arbetena. Styrelsen har tillstyrkt, att statskommunala arbeten i ökad utsträckning komma till användning. Dock anser styrelsen icke möjligt att de statskommunala arbetena under nästa budgetår skola kunna ökas i den utsträckning de sakkunniga antagit. Förslaget om ökad användning av statskommunala arbeten har i övrigt lämnats utan erinran i remissyttrandena. Stadsförbundet har dock förklarat, att en sådan ökning icke bör få medföra någon övervältring av utgifter på kommunerna.

För egen del får jag i ifrågavarande hänseende anföra följande.

De nu tillämpade olika reglerna beträffande statsbidrag till statliga resp. statskommunala beredskapsarbeten innebära, att om exempelvis ett vattenoch avloppsledningsföretag anordnas som beredskapsarbete i statlig regi och kostnader utöver de från början beräknade kostnaderna uppstå, staten bestrider hela merkostnaden, medan om arbetet utföres i kommunal regi kommunen i regel endast får bidrag med skälig del av merkostnaden och själv får bestrida återstoden. Enligt vad jag inhämtat ha dylika merkostnader på grund av den stigande lönenivån och prisutvecklingen under de senaste åren uppkommit i ett flertal fall. Ibland ha merkostnaderna uppgått till mycket betydande belopp. Intet skäl synes numera kunna åberopas för att upprätthålla denna olikhet i statsbidragsreglerna. Dessa böra därför ändras i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört. Jag förutsätter, att statsbidragsreglerna liksom hittills skola kunna jämkas i särskilda fall.

Sedan denna ändring genomförts komma statsverkets kostnader, om förhållandena i övrigt äro lika, att bli i stort sett desamma om ett visst arbetsföretag utföres i statlig eller kommunal regi. Då emellertid kommunerna icke sällan torde ha möjlighet att ulan nämnvärt ökade kostnader utnyttja egen arbetsledarpersonal och egna förråd samt i övrigt i vissa hänseenden torde lm lägre kostnader än de som uppkomma vid de statliga arbetena, synes det sannolikt att vissa kostnadsbesparingar kunna uppstå genom att de statskommunala arbetena beredas ökat utrymme. .lag kan därför anslu-

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ta mig till de sakkunnigas uppfattning, att man i större utsträckning än hittills skett bör anlita den statskommunala formen för beredskapsarbetenas bedrivande.

I detta sammanhang må emellertid framhållas, att förutsättningar för övergång från statliga till statskommunala arbeten torde föreligga endast i begränsad omfattning. I vart fall sakna mindre kommuner ofta erforderlig teknisk organisation för att kunna driva arbeten i egen regi, alla kommuner kunna icke erbjuda lämpliga arbetsobjekt o. s. v. En överflyttning till den statskommunala arbetsformen torde därför under den närmaste tiden endast kunna ske i begränsad omfattning.

Svenska stadsförbundet har givit uttryck åt farhågor för att ökningen av de statskommunala beredskapsarbetena skall medföra en övervältring av kostnader på kommunerna. Bortsett från den kostnadsökning för kommunerna, som måste bli följden av förenämnda ändring av statsbidragsreglerna, torde en nämnvärd ökning av kommunernas kostnader kunna uppkomma endast om vägarbetena, vilka i regel helt bekostas av statsmedel, skulle krattigt minska till förmån för vatten- och avloppsledningsföretag eller andra företag, till vilka kommunerna vanligen bidraga. Det synes icke sannolikt, att utvecklingen skall leda till någon mera betydande ändring i detta hänseende. I varje fall torde det under nu rådande förhållanden icke framstå som någon olägenhet för kommunerna att de beredas möjlighet att utföra ofta angelägna arbeten, vilka eljest i många fall skulle få anstå.

Möjligheten alt finna nya former för arbetslöshetshjälp enligt arbetslinjen för partiellt arbetsföra bör, såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört, prövas.

De sakkunniga ha föreslagit, att vissa kostnader, som nu belasta anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in. men som icke direkt avse arbetslöshetshjälp, skola bestridas i annan ordning. Till de sakkunnigas förslag i denna del återkommer jag. I nämnda sammanhang ha de sakkunniga emellertid framlagt vissa förslag rörande färdigställningsarbetena. De sakkunniga ha sålunda föreslagit vissa åtgärder för att minska behovet av färdigställningsarbeten. Mot dessa åtgärder har jag icke något att erinra. De sakkunniga ha vidare förordat, att arbetsmarknadsstyrelsens befogenhet att besluta om färdigställningsarbeten skall begränsas till att avse arbeten, vilka var för sig beräknas draga en kostnad av högst 10 000 kronor. Denna gränsdragning synes under nuvarande förhållanden lämplig men bör kunna ändras av Kungl. Maj :t om så befinnes lämpligt.

Häretter torde jag tå beröra frågan om den beredskapslagring av arbetsmaskiner in. m., som ombesörjes av arbetsmarknadsstyrelsen. Tidigare har på grundval av ett av investeringsutredningen framlagt förslag avsetts, att denna beredskapslagring skall omfatta materiel, som tillsammans med vägoch vattenbyggnadsstyrelsens materiel är tillräcklig för ca 15 000 man. Faktiskt kan såsom beredskapslager endast räknas arbetsmarknadsstyrelsens förråd, vilket i fråga om vissa arbetsmaskiner förslår för 7 000—8 000 man

41 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

men icke innehåller fullgod maskinuppsättning ens för detta antal. De sakkunniga ha i enlighet med de för dem meddelade direktiven prövat frågan om storleken av beredskapslagringen. De ha härvid föreslagit, att styrelsens förråd skall begränsas till att omfatta materiel för ca 6 000 man. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört, kan en beredskapslagring av denna omfattning anses tillräcklig om den avses för en säsongarbetslöshet av något större omfattning än den under de senaste åren vanliga. Det torde emellertid få anses överensstämma med de grundsatser, som präglat bl. a. investeringsplanläggningen, att sätta målet för beredskapen mot arbetslöshet högre. Jag anser mig därför icke böra förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens lagerhållning i den föreslagna omfattningen. Ehuru jag å andra sidan icke nu kan tillstyrka, att lagerhållningen ökas till den av investeringsutredningen föreslagna omfattningen, anser jag, att förråden tills vidare böra i stort sett bibehållas vid nuvarande storlek och i mindre omfattning kompletteras.

Med anledning av vad de sakkunniga anfört rörande de särskilda omständigheter, som föreligga beträffande arbetslösheten i Norrbottens län, torde jag i detta sammanhang slutligen få anföra, att de sakkunnigas betänkande torde böra överlämnas till Norrlandskommittén för att av kommittén tagas i beaktande vid fullgörande av dess utredningsuppdrag.

Maximibeloppen för kontantunderstöd enligt lijälpkungörelsen.

Gällande bestämmelser m. m.

Kontantunderstödsverksamheten enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet (hjälpkungörelsen) omfattar dagunderstöd och hyreshjälp.

Dagunderstödet utgår sedan mars 1944 med de maximibelopp som framgå av följande uppställning.

För makar med tre barn utgår alltså dagunderstödet med högst resp. 6:55, 7:40 och 8:25 kronor i de tre ortsgrupperna samt för makar med sex barn med högst resp. 8: 95, 9: 80 och 10: 65 kronor.

Såväl dagunderstöd som understöd från arbetslöshetskassa kan i särskilda fall kombineras med hyreshjälp. Även denna är graderad enligt nämnda dyrortsgruppering och utgick intill den 1 juli 1947 i de olika ortsgrupperna med högst 40, 60 och 90 kronor för tamiljetörsörjare samt med högst 20, 30 och 45 kronor för ensamstående. Den 9 maj 1947 bemyndigade emellertid Kungl. Maj :t arbetsmarknadskommissionen att fr. o. in. förstnämnda dag fastställa maximibeloppen för hyreshjälp i Stockholm till 120

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

kronor för familjeförsörjare och 60 kronor för ensamstående samt i Göteborg till 100 resp. 50 kronor.

Härjämte uppdrog Kungl. Maj :t den 9 maj 1947 åt arbetsmarknadskommissionen att i samråd med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande i syfte att åstadkomma en lämplig anpassning mellan de erkända arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälpsformer, i samband varmed jämväl frågan om bibehållande av kontantunderstödens dyrortsgradering borde upptagas till prövning.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag anförde föredragande statsrådet (s. 24) — efter att ha redogjort för Kungl. Maj :ts den 9 maj 1947 meddelade beslut — att dyrortsgraderingen enligt 1935 års folkpensioneringslag syntes böra bibehållas till dess ställning kunde tagas till resultatet av nyssberörda allmänna översyn. Ortsgrupperingen borde även efter den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande tills vidare bygga på förhållandena den 31 december 1947. I skrivelse nr 448/1947 uttalade riksdagen, att vad föredragande statsrådet anfört rörande maximibeloppen för kontantunderstöd enligt hjälpkungörelsen och om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden icke föranlett riksdagen till någon erinran. Riksdagen förutsatte, att på den pågående utredningen rörande, bl. a., dyrortsgraderingens slopande grundat förslag skulle komma att föreläggas 1948 års riksdag.

Föreliggande förslag.

I skrivelse den 25 mars 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt, att dagunder stödsbeloppen och vissa hyreshjälpbelopp måtte höjas. Styrelsen har därvid inledningsvis anfört följande. I en till styrelsen ställd skrivelse den 16 mars 1948 hade Stockholms stads arbetslöshetsnämnd — under åberopande av bl. a. en framställning från ett antal elever vid en av stadens verkstadsskola anordnad omskolningskurs om omedelbar ekonomisk hjälp — hemställt, att en provisorisk förhöjning av dagunderstödsbeloppen snarast möjligt måtte genomföras i avvaktan på definitivt ställningstagande till frågan. Arbetsmarknadsstyrelsen hade för yttrande remitterat arbetslöshetsnämndens skrivelse dels till de tjänstemän inom styrelsen och socialstyrelsen, vilka fått i uppdrag att verkställa den av Kungl. Maj :t den 9 maj 1947 anbefallda utredningen — i det följande kallade utredningsmännen — dels till styrelsens arbetslöshetsförsäkringsdelegation.

Jag torde få redogöra för det huvudsakliga innehållet i dessa yttranden, innan jag återkommer till arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Utredningsmännen anföra, att enligt av dem inhämtade uppgifter levnadskostnadsindex stigit med 10 procent och lönerna för industriarbetare med i genomsnitt ca 37 procent från början av år 1944 fram till januari 1948. En av socialstyrelsen verkställd undersökning inom ett begränsat antal kommuner i skilda dyrortsgrupper visade, att de för 1948 fastställda beloppen för fattigvårdsunderstöd m. m. icke oväsentligt överstege de för

43 Kungl. Maj:ts proposition nr 2b9.

samma kommuner gällande dagunderstödsbeloppen. Särskilt i Stockholm och Göteborg hade de kontanta fattigvårdsunderstöden ökat avsevärt, framförallt för ensamstående personer. Dessa senare kunde 1944 erhålla 70 kronor i Stockholm och 55 kronor i Göteborg per månad; i mars 1948 uppginge motsvarande belopp till 115 resp. 100 kronor. För makar med tre barn hade fattigvårdsunderstödens maximibelopp höjts under samma tid i Stockholm från 220 till 280 kronor och i Göteborg från 170 till 265 kronor. Dessa och andra kommuner hade framhållit, att nuvarande dagunderstöd icke vore tillräckliga och därför redan medfört eller riskerade medföra klientelets överförande till fattigvården. Utredningsmännen fortsätta.

Utredningsmännen äro eniga om att icke motsätta sig en höjning snarast möjligt av dagunderstödsbeloppen. De vilja dock samtidigt framhålla, att de icke äro beredda att f. n. avge annat än förslag till vissa provisoriska åtgärder och att de sedermera avse att framlägga förslag till en mera definitiv lösning av problemet i hela dess vidd. Vissa pågående och planerade undersökningar måste nämligen först slutföras. Härvid kommer bl. a. att beaktas, att kontantunderstödets konkurrensförmåga i förhållande till arbetslöshetsförsäkringen är beroende icke endast av under stödsbeloppets höjd utan även av reglerna för kontantunderstödets utgivande. I de senare återfinnas exempelvis icke regler om maximalt antal understödsdagar och om säsongrestriktioner, vilka däremot finnas i arbetslöshetsförsäkringen. Vidare torde frågan om karenstidsberäkningen i de båda understödsformerna komma att bil föremål för utredningsmännens överväganden, då det är angeläget att söka ernå en lämplig avvägning dem emellan. Då det är av stor vikt, att den på en rationell sparverksamhet inriktade arbetslöshetsförsäkringens bestånd och omfattning icke utsättes för risker till följd av att en avgiftsfri understödsverksamhet gives för stor konkurrensförmåga, frågor, som äro av komplicerad natur, avse utredningsmännen att även göra dem till föremål för vidare utredningar.

Alldenstund det är angeläget, att den av statsmakterna förutsatta relationen mellan arbetslöshetsförsäkringens daghjälp och arbetslöshetsnämndernas dagunderstöd i görligaste man vidmakthalles, ha utredningsmännen stannat vid att endast föreslå en förhållandevis mindre höjning av understödsbeloppen, därvid så långt möjligt hänsyn tagits till nämnda relation, dock utan att man lyckats därutinnan i ortsgrupperna I och II.

Utredningsmännen föreslå, att dagunderstödet för ensam person hojes med 1 krona per dag. Grov- och fabriksarbetarnas erkända arbetslöshetskassa, vars klientel i avsevärd omfattning syntes ha liknande sammansättning som arbetslöshetsnämndornas, hade eu differens mellan understöden till icke-familjeförsörjare och familjeförsörjare om 1 krona 25 öre. Skillnaden borde vara densamma i fråga om dagunderstöden. Barntillägget borde fastställas till 1 krona för dag inom alla ortsgrupper och få utgå utan hänsyn till antalet barn. Den nuvarande dyrortsgrupperingen borde bibehållas intill dess hela problemet om ortsdifferentieringen senare blivit ingående prövat. Likaledes borde den f. n. tillämpade fördelningen av kommunerna, vilken anknöte till den inom folkpensioneringen före den 1 januari 1948 gällande ordningen, bestå oförändrad tills vidare.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Utredningsmännen ha gjort följande jämförelse mellan de av dem föreslagna dagunderstödsbeloppen samt de inom grov- och fabriksarbetarnaserkända arbetslöshetskassa utgående daghjälpsbeloppen.

Vidare föreslå utredningsmännen, att maximibeloppen för hyreshjälp i Stockholm få höjas till 150 kronor för familjeförsörjare och till 75 kronor för ensamstående person samt i Göteborg till 120 resp. 60 kronor ävensom att kostnaden för bränsle får inräknas i hyreshjälpsbeloppet.

Arbetsmarknadsstyrelsens arbetslöshetsförsäkringsdelegation påpekar, att kontantunderstödens avvägning i förhållande till de försäkringsmässiga understöden har stor betydelse för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens arbete, existens- och utvecklingsmöjligheter. Denna avvägning hade också ägnats uppmärksamhet såväl vid förarbetena till gällande lagstiftning rörande arbetslöshetsförsäkringen som senare då fråga om förändringar i kontantunderstöden eller försäkringens förmåner varit uppe till behandling. I propositionen nr 301 till 1944 års riksdag med förslag till vissa förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen hade föredraganden anfört, att det borde stå utanför diskussion, att medlem av erkänd arbetslöshetskassa i händelse av arbetslöshet borde ha en fördelaktigare ställning än annan arbetslös. Ett socialstyrelsens förslag — därvid styrelsen utgått från att de försäkrade komma att betala omkring 50 procent av försäkringskostnaderna — alt understöden från erkänd arbetslöshetskassa med 25 procent borde överstiga motsvarande understöd från arbetslöshetsnämnd syntes föredraganden vara en i stort sett väl avväg relation. Uttalandet hade icke föranlett någon riksdagens erinran.

Härefter anför delegationen i huvudsak följande.

Utvecklingen efter år 1944 har icke givit anledning till ändring av ovan angivna princip, åtminstone ej i riktning mot en minskning av ifrågavarande 25-procentsmarginal. På grund av de övervägande goda sysselsättningsförhållanden som varit rådande sedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringens start, har de försäkrades andel av försäkringens finansiering utgjort ej mindre än 74 procent, och statens (inberäknat kristillägg och medlemsbidrag) således endast 26 procent. Marginalen mellan försäkringsunderstöd och kontantunderstöd skulle sålunda egentligen vara 37 procent. Kristilläggels tillkomst kan därför icke utgöra motiv för en minskning av marginalen mellan kassornas understöd och arbetslöshetsnämndernas. Kan den goda sysselsättningen anses komma att råda åtskilliga år framåt finnes snarare skäl för en ökning av marginalen. Det här andragna talar för att en mera avsevärd höjning av dagunderstödel särskilt

45 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

i de lägre dyrortsgrupperna kan äga rum endast därest man icke ensidigt ändrar kontantunderstödens maximibelopp utan samtidigt förbättrar arbetslöshetskassornas förmåner, då främst för dem, som ligga lägst, genom ändring av statsbidragsgrunderna.

Delegationen finner det angeläget framhålla, att man på försäkringssidan anser det nödvändigt att upprätthålla den törut fastslagna relationen mellan arbetslöshetsförsäkringens förmåner och kontantunderstödens.

Delegationen vill icke förneka, att visst behov av en höjning av kontantunderstödens maximibelopp föreligger. En dylik höjning får emellertid icke ske på det sätt, att den med mycket arbete och stora kostnader uppbyggda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen vållas avbräck därigenom. Hänsyn måste härvid också tagas till att arbetslöshetsnämndernas hjälpverksamhet är helt obetydlig i förhållande till arbetslöshetskassornas. Nämnas må, att 58 000 eller 6 procent av de försäkrade ha en daghjälp som inkl. kristilllägget icke överstiger 3:50 kronor, d. v. s. det belopp som av utredningsmännen föreslagits för ensam person i lägsta ortsgrupp. Möjligheterna att öka understöden inom grov- och fabriksarbetarnas erkända arbetslöshetskassa utan höjning av de redan nu relativt höga avgifterna i denna kassa ha undersökts. Det har emellertid visat sig att någon sådan möjlighet icke

föreligger. ..

Delegationen har dock ansett sig böra tillstyrka de föreslagna torandringarna, som skulle bliva av provisorisk natur, men önskar samtidigt framhålla, att förutsättningen för en bestående höjning av kontantunderstödens maximibelopp är en förbättring även av arbetslöshetskassornas förmåner. En dylik förbättring torde icke kunna erhållas inom ramen av nuvarande avgifter och statsbidragsgTunder.

Jag torde nu få återknyta till arbetsmarknadsstyrelsens förenämnda skrivelse. Styrelsen anser de f. n. utgående dagunderstöden otillräckliga, enär beloppen i fråga, som redan 1944 voro jämförelsevis låga, icke ändrats undei de senaste fyra åren. Styrelsen upplyser, att antalet dagunderstödsrum den 24 mars 1948 uppgick till 796, fördelade på 21 kommuner. Av understödsrummen disponerades 350 av Stockholm och Göteborg. Styrelsen hade erfarit, att bostadskostnaderna särskilt i landets två största städer f. n. vore så höga, att ensamstående, arbetslösa personer i dessa städer icke hade möjlighet att för de hyreshjälpsbelopp, som f. n. utginge därstädes, förskaffa sig bostäder. I Stockholm hade fattigvården i åtskilliga fall nödgats lämna ensamstående arbetslösa supplerande bidrag till gäldande av bostadshyroi.

Förslaget innebär, att dagunderstöd till 16- och 17-åringar skulle utgå med samma belopp som till arbetslös, vilken fyllt 18 år. Liksom hitintills borde gälla, att summan av dagunderstöd och hyreshjälp i det enskilda fallet ej finge uppgå till den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft eller till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande arbetsanställning.

Ledamöterna Bröden och Sacmund ha reserverat sig mot styrelsens beslut under framhållande av att en höjning av kontantunderstöden visserligen vore ofrånkomlig, men att höjningen bort avvägas i närmare anslutning till den utveckling av levnadskostnadsindex, som ägt rum mellan åren 1944 och 1948.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Yttrandena.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag har remitterats till statskontoret, socialstyrelsen, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och tjänstemännens centralorganisation, vilka samtliga utom landskommunernas förbund avgivit yttrande. I samtliga yttranden tillstyrkes en höjning av nu gällande maximibelopp för dagunderstöden. I fråga om beloppens storlek ha emellertid olika uppfattningar hävdats.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation ansluter sig till den av arbetsmarknadsstyrelsens arbetslöshetsförsäkringsdelegation uttalade meningen. Organisationen understryker vikten av att snara åtgärder vidtagas för återställande och bevarande av värdeförhållandet mellan kassa- och kontantunderstöd. T. C. 0:s yttrande har liknande innehåll. Även landsorganisationen biträder förslaget. I avvaktan på förslag från en särskild utredning rörande ändrade statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna bör enligt landsorganisationen kristillägget å daghjälp från de erkända arbetslöshetskassorna höjas från 75 öre till 1 krona 25 öre.

Socialstyrelsen framhåller, att en provisorisk förbättring av dagunderstöden är motiverad. De föreslagna beloppen syntes avvägda så, att det slutliga utredningsresultatet ej föregrepes. Styrelsen tillstyrker de förordade dagunder stödsbeloppen, dock att barntilläggen borde bibehållas vid nu gällande belopp.

Stadsförbundet säger sig kunna godta förslaget såvitt gäller ensamstående men anser att understödet för familjeförsörjare i ortsgrupperna II och III bör höjas utöver vad som föreslagits samt att barntilläggen icke böra ändras. Förbundet håller före, att hyreshjälpsbeloppen behöva revideras uppåt även i andra städer än Stockholm och Göteborg. Slutligen uttalar förbundet, att principen att summan av dagunderstöd och hyreshjälp icke får uppgå till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande anställning, är alltför sträng; det borde föreskrivas, att det totala understödet i regel icke får överstiga nämnda inkomster.

Enligt statskontorets mening måste betänkligheter möta mot att ändra nu utgående understödsbelopp innan resultatet föreligger av den förut berörda utredningen. Därest understöden dessförinnan ansåges böra bli föremål för höjning, borde densamma närmare anpassas efter den höjning av levnadskostnadsindex, som inträtt efter fastställandet av nu utgående understödsbelopp. I anslutning härtill ifrågasätter statskontoret, huruvida icke höjningen av dagunderstöden f. n. bör begränsas till 50 öre per dag för ensam person.

Arbetsgivareföreningen anser en viss revision av understödsbeloppen ofrånkomlig särskilt i Stockholm och Göteborg. Levnadskostnadsstegringen från 1944 till mars 1948 vore, om skatter och sociala förmåner medräknas, enligt socialstyrelsens levnadskostnadsindex omkring 6,5 procent och, om skatter och sociala förmåner ej medräknas, ca 8 procent, ökningen av lev-

47 Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

nadskostnadsindex gåve närmast vid handen, att en provisorisk höjning av understödsbeloppen borde stanna vid högst 10 procent.

Departementschefen.

Den översyn av gällande grunder för kontäntunderstödens beräknande, som arbetsmarknadsstyrelsen har i uppdrag att verkställa i samråd med socialstyrelsen, har icke hunnit slutföras. Förslag rörande bl. a. dyrortsgraderingens slopande kan därför icke, såsom 1947 års riksdag förutsatt, föreläggas årets riksdag. Arbetsmarknadsstyrelsen har emellertid i avbidan på fullföljandet av nämnda översyn lagt fram ett förslag till provisorisk förbättring av kontantunderstöden. Enligt förslaget skulle dagunderstöden till ensamstående personer över 17 år höjas med 1 krona till högst 3 kronor 50 öre, 3 kronor 75 öre och 4 kronor för dag i resp. tre ortsgrupper. För 16och 17-åringar skulle i fortsättningen gälla samma belopp. Tilläggen för make och barn skulle anpassas till vad som gäller beträffande daghjälp från erkända arbetslöshetskassor. Slutligen skulle maximibeloppen för hyreshjälp höjas i Stockholm och Göteborg, varjämte bränslekostnader skulle få inräknas i hyreshjälpen.

i samtliga yttranden över förslaget har framhållits, att de nu utgående understöden äro alltför låga. Vissa erinringar ha dock gjorts mot förslagets detaljer. Med hänsyn främst till löneutvecklingen under de senaste åren finner jag för egen del, att det är rimligt att kontäntunderstödens belopp något höjas, .lag är därför beredd att tillstyrka förslagets genomförande som ett provisorium.

I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen och de remissinstanser, som yttrat sig i saken, anser jag sålunda, att den minskning eller utjämning av differensen mellan daghjälp från de erkända arbetslöshetskassorna och dagunderstöd, som skulle bli en följd av höjningen, icke bör hindra förslagets genomförande. I flera yttranden har påpekats, att åtgärder böra vidtagas för återställande av sagda relation. Med anledning härav får jag erinra, att med det arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen givna utredningsuppdraget är avsett att åstadkomma en lämplig anpassning mellan arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan dessa båda hjälpt ormer och övriga socialhjälps!' ormer. Under det fortsatta utredningsarbetet torde böra undersökas, i vad mån höjningen av dagunderstödsbeloppen bör inverka på utformningen av bestämmelserna om daghjälp och tilläggen därå.

Jag får understryka, att de föreslagna dagunderstöds- och hyreshjälpsbeloppen äro maximibelopp samt att kommun alltså icke äger medgiva högre understöd än som svarar mot den arbetslöses efter behovsprövning konstaterade hjälpbehov.

Med hänsyn till att det nyssnämnda utredningsuppdraget icke avslutats, synes det icke lämpligt att nu företaga ytterligare ändringar i gällande bestämmelser. Jag avstyrker sålunda ett förslag från svenska stadsförbundet rörande ändring av bestämmelsen att summan av dagunderstöd och hyres-

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

hjälp icke får uppgå till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande anställning.

Anställningsförhållandena för arkivarbetare in. 11.

Gällande bestämmelser m. m.

Den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa en översyn av organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen. Inom kommissionen uppdrogs utredningen åt särskilda sakkunniga, i det följande benämnda arkivarbetssakkunniga.

I propositionen nr 286 till 1947 års riksdag, till vilken proposition torde få hänvisas, har intagits en redogörelse för ett av de sakkunniga den 20 januari 1947 avgivet förslag till lönevillkor m. in. för arkivarbetare. I propositionen förordades ett från de sakkunnigas uppfattning avvikande förslag innebärande, att arkivarbetslönen i ortsgrupperna 1—5 skulle bestämmas till resp. 320, 330, 340, 350 och 360 kronor för månad. Samma lönevillkor borde gälla för personer, som beredas s. k. musikerhjälp. Riksdagen biföll förslaget (skrivelse nr 448). -

Den 30 juni 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t arbetsmarknadskommissionen (arbetsmarknadsstyrelsen) att i enlighet med det i propositionen förordade förslaget meddela ändrade föreskrifter angående arkivarbeten och musikerhjälp. Vidare bemyndigades kommissionen (styrelsen) att under innevarande budgetår utbetala högst 40 stipendier, vart och ett å 550 kronor för månad, till framstående vetenskapsmän bland utländska flyktingar här i landet, vilka sysselsättas med forskningarbete vid vetenskapliga institutioner. Detta antal har sedermera höjts till 42.

Antalet arkivarbetare utgjorde den 31 mars 1948 inalles 696, varav 335 svenskar. 459 tillhörde ortsgrupp 5. Antalet personer, som erhöllo musikerhjälp, var samma dag 87, varav huvudparten voro bosatta i Stockholm eller angränsande kommuner. Av i arkivarbeten och musikerhjälp sysselsatta personer voro 115 kvinnor.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I skrivelse den 22 april 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om förhöjning av lönerna vid arkivarbeten och musikerhjälp. Styrelsen hänvisar till en början till ett av arkivarbetssakkunniga framlagt förslag, för vilket jag först torde få redogöra.

De sakkunniga anföra, att de till behandling upptagit frågan om hjälpåtgärder för arbetslös icke manuell arbetskraft vid en kris på arbetsmarknaden. I avvaktan på utredningens slutförande hade de sakkunniga ansett sig böra framlägga förslag till höjning av arkivarbetslönerna samt av de till vissa vetenskapsmän utgående stipendierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

49 De sakkunniga anföra, att den löneökning som kommit till stånd genom Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1947 och som beträffande dyrortsgrupp 5 innebure en höjning med ca 20 kronor per månad, visat sig på grund av skattemyndigheternas praxis beträffande existensminimum m. m. i realiteten icke medföra någon ökning av den behållna inkomsten för många arkivarbetare. Ifrågavarande löneökning syntes i och för sig alltför liten. De sakkunniga, som säga sig icke vilja föregripa resultatet av den pågående utredningen, föreslå en provisorisk höjning av arkivarbetslönerna fr. o. m. den 1 juli 1948 med 30 kronor per månad i varje ortsgrupp. Vidare föreslå de sakkunniga, att de i det föregående nämnda stipendierna höjas till 575 kronor för månad. Som motivering härför anföres, att assistenter vid de vetenskapliga institutionerna fr. o. in. den 1 juli 1947 åtnjuta arvoden med 6 900 kronor för år eller 575 kronor för månad.

Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer i arkivarbetssakkunnigas förslag och hemställer därutöver, att antalet stipendier får höjas med åtminstone 10. Styrelsen betonar, att arkivarbetslönerna äro knappa, allra helst om man tar i betraktande att från klientelet vid dessa arbeten den mindre effektiva arbetskraften under årens lopp eliminerats.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad arkivarbetssakkunniga och arbetsmarknadsstyrelsen anfört, torde den justering av arkivarbetarlönerna som genomfördes föregående år i vissa fall icke ha medfört någon reell höjning av arkivarbetarnas inkomster. Med hänsyn härtill och då löneläget för arkivarbetarna i och för sig måste anses förhållandevis lågt, finner jag det skäligt, att möjlighet till en ytterligare jämkning uppåt av arkivarbetarlönerna öppnas. Jag är emellertid icke beredd att på grundval av den föreliggande framställningen taga slutlig ställning till det belopp varmed lönerna böra höjas. Det torde därför böra få ankomma på Kungl. Maj :t att, i den mån närmare utredning rörande inverkan av skattemyndigheternas praxis beträffande existensminimum m. m. ge anledning därtill, företaga en provisorisk höjning av arkivarbetarlönerna inom den av arbetsmarknadsstyrelsen angivna ramen.

På av arbetsmarknadsstyrelsen angivet skäl torde stipendierna till vissa utländska vetenskapsmän böra böjas med 25 kronor till 575 kronor för månad. Jag räknar med att antalet stipendier kan böra ökas något under nästa budgetår.

Anslagsuppdelningen.

1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Rörande de nuvarande anslagen anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

De olika slag av uppgifter, som avsågos böra ankomma på arbetsmarknadskommissionen, föranledde, att vid kommissionens tillkomst det förut-

4 Biliang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 249.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 2'r9.

varande anlaget till reservarbeten, kontantunderstödsverksamhet m. m. ersattes med ett anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. in. ur vilket bestredos ej blott utgifter av nyssnämnda slag utan även kostnader, föranledda av krigsförhållandena, såsom kostnader för överflyttning av arbetskraft in. m. Ur detta anslag utbröts sedermera ett särskilt anslag till kostnader för överflyttning av arbetskraft. Detta anslag erhöll ursprungligen benämningen till åtgärder för reglering av arbetsmarknaden och upptogs å förskottsstat för för svar sväsendet av 1943 års riksdag. Först genom beslut av 1945 års riksdag (prop. nr 309) upptogs anslaget på riksstaten under benämningen kostnader för överflyttning av arbetskraft. Anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering har numera i stort sett karaktär av arbetslöshetsanslag. Sålunda har på detta anslag under senare tid företrädesvis förts kostnader för statliga och statskommunala beredskapsarbeten, statskommunala reservarbeten, arkivarbeten, kontantunderstöd och steninköp, administrationsbidrag till arbetslöshetsnämnderna, läkar- och anlagsundersökningar av arbetslösa samt resebidrag till arbetslösa, vilka hänvisats till beredskaps- eller reservarbete. Därutöver ha dock på berörda anslag även förts vissa andra kostnader, vilka icke äga omedelbar anknytning till den egentliga hjälpverksamheten. För anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft fastställde Kungl. Maj :t efter förslag från arbetsmarknadskommissionen de undertitlar, å vilka de särskilda kostnaderna skulle fördelas. I viss utsträckning har den ursprungliga nomenklaturen bibehållits. Sålunda återfinnas fortfarande i gällande litterering titlarna »anskaffning av kojor och koj inventarier för den i skogsarbete sysselsatta arbetskraften», »arbetsblock», »jordbruksläger», »resebidrag till arbetssökande», »kurser för utbildning av reservarbetskraft», samt »diverse andra utgifter». Därutöver ha tillkommit »omskolningsbidrag», »familjetillägg m. m. till arbetare, som överflyttats till skogsarbete», »ortstillägg» och »arbetspremier till yrkesvana skogsarbetare».

I sin år 1945 avgivna berättelse framhöllo riksdagens revisorer bl. a., att en uppdelning av reservationsanslagen till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. in. och till kostnader för överflyttning av arbetskraft i flera riksstatsanslag syntes önskvärd. I yttrande häröver förklarade sig arbetsmarknadskommissionen icke kunna biträda statsrevisorernas förslag till uppdelning av anslaget (rd. skr. nr 912/1946). Föredragande departementschefen uttalade sedermera i prop. nr 286/1947 med anledning av kommissionens medelsframställning, att någon uppdelning av ifrågavarande anslag icke borde ske för då löpande räkenskapsår, utan att det borde ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att framlägga förslag om den ordning, som borde tillämpas i fortsättningen.

Såsom tidigare antytts ha de sakkunniga föreslagit, att kostnaderna för vissa åtgärder, som icke direkt sammanhänga med hjälpverksamheten, skola bestridas från andra anslag än de som avse hjälpverksamheten.

De sakkunniga ha sålunda föreslagit, alt kostnader av b e r edskaps karaktär skola bestridas från ett särskilt anslag. Till kostnader av nämnda art hänföra de sakkunniga utgifter för övertalig äldre ledningspersonal, vilken personal enligt de sakkunniga kan på olika sätt utnyttjas utan att dess sysselsättning kan anses ha direkt samband med hjälpverksamheten. Avlöningar till denna personal liksom kostnaderna för nedlagda arbeten (bevakning och vård av förråd och kvarlämnad materiel m. in.) kunna, anföra de sakkunniga, snarast betraktas som beredskapskostnader för

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

en eventuell arbetslöshetskris. Även de förut omnämnda kostnaderna för färdigställningsarbeten böra enligt de sakkunnigas förslag bestridas från nu ifrågavarande anslag.

Rörande kostnaderna för generalplane utredningar för vatten och avlopp ha de sakkunniga anfört.

Generalplaneutredningarna igångsattes ursprungligen såsom en åtgärd mot en befarad arbetslöshet. Sedan dessa utredningar nu utvidgats att omfatta landet i dess helhet och särskilt ordinarie anslag anvisats för bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp samt en särskild byrå för handläggning av hithörande ärenden upprättats inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, förefaller det befogat, att kostnader för generalplaneringarna ej längre bestridas på arbetsmarknadsstyrelsens utan på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat. Investeringsutredningen (SOU 1944: 12) anförde liknande synpunkter och uttalade, att kostnaderna för uppgörande av behovsplaner borde bestridas av det anslag till bidrag till anläggning av vattenoch avloppsledningar, som enligt utredningens förslag borde upptagas å allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45 under sjätte huvudtiteln. Detta anslag är numera uppfört å ordinarie stat.

Vidare uttala de sakkunniga, att, sedan arbetsmarknadskommissionen fått i uppgift att hålla ett beredskapslager av arbetsredskap och maskiner samt att tillhandahålla olika förrådsenheter för skogsbruket och flyktingsverksamheten, vägande skäl syntes tala för att avskilja kostnaderna för f örrådsverksamheten från kostnaderna för hjälpverksamheten och föra de förra på ett särskilt anslag.

Alltsedan år 1932 har av anslaget för hjälpverksamhet visst belopp årligen stått till förfogande för främjande avföretagsverksamhet. Anledningen härtill har varit, att främjande av företagsverksamhet huvudsakligen ifrågakom i sådana län, där arbetslöshet förelåg. De sakkunniga framhålla, att medel numera utgå från detta anslag till alla län, där företagareföreningar finnas, varför det enligt de sakkunnigas mening vore skäl att uppföra dessa medel på ett särskilt anslag.

De sakkunniga föreslå, att i stället för de nuvarande båda anslagen till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. samt till kostnader för överflyttning av arbetskraft skola anvisas följande fem under A—E angivna anslag, varvid varje anslag skulle avses för de därunder angivna utgifterna och inkomsterna.

A. Kostnader för arbetslöshetens bekämpande.

Utgifter

Statliga beredskapsarbeten Statskommunala beredskapsarbeten Kontant understöd Arkivarbeten och musikerhjälp Resekostnader till hänvisade arbetare Administrationsbidrag till kommuner Statliga steninköp Inkomster Intressentbidrag

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

B. Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Huggarförläggningar Ortstillägg till skogsarbetare Jordbruksläger

Skolning av partiellt arbetsföra Omskolning av arbetskraft

Utrustningskostnader för omflyttad arbetskraft Resebidrag till omflyttad arbetskraft

C. Kostnader för förrådsverksamhet.

Utgifter

F örrådskostnader Inkomster

Debiteringar av anslaget till arbetslöshetsbekämpande åtgärder Debiteringar av anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft Försäljningar Uthyrningar

D. Kostnader för övriga arbetsmarknadsåtgärder.

Nedlagda arbeten Färdigställningsarbeten Arbetsledarepersonal i disponibilitet

E. Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

Yttrandena.

Arbetsmarknadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot den föreslagna uppdelningen av de nuvarande arbetsmarknadsanslagen eller mot de föreslagna benämningarna å anslagen. Styrelsen har vidare anfört.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner här angeläget att söka fastställa de kostnader, vilka skola avföras under vart och ett av ifrågavarande anslag. Enligt styrelsens mening böra under anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande uteslutande redovisas sådana utgifter, som äro hänförliga till direkt hjälp åt arbetslösa, vilka icke genom omskolning, utrustningshjälp eller genom överflyttning till annat yrkesområde kunnat beredas arbete i öppna marknaden. Under anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft böra däremot föras sådana utgifter, som avse överföring av arbetssökande personer dels inom eget yrkesområde till annan ort dels till annat yrkesområde, samt därmed förenade utgifter för omskolning, utrustningshjälp eller annan starthjälp.

Vad avser sammanställningen över de inkomst- resp. utgiftsslag, vilka enligt de sakkunnigas uppfattning skola upptagas under vederbörande anslag, bör denna delvis ändras samt därjämte kompletteras. Det torde emellertid böra anförtros åt styrelsen att i sina räkenskaper verkställa den fördelning av inkomster och utgifter under anslagen, som kan finnas erforderlig, för att kostnaderna för styrelsens olika verksamhetsområden lätt skola kunna överblickas. Detta synes även ha varit de sakkunnigas mening.

Rörande kostnaderna för generalplaneutredningar för vatten och avlopp har styrelsen anfört, att dylika planer numera beslutats för samtliga län utom ett. Kostnaderna beräknas till ca 2 300 000 kronor, varav ca 700 000

53 Kungl. Maj:ts proposition nr 2W.

kronor ännu icke utanordnats. Härjämte beräknas en ytterligare kostnad av ca 400 000 kronor för arbetets färdigställande. Styrelsen ifrågasätter, om i nuvarande läge något är att vinna genom den föreslagna överflyttningen, vilken skulle förutsätta förstärkning av anslag under sjätte huvudtiteln. Styrelsen ifrågasätter i stället om icke kostnaderna under nästa budgetår böra bestridas från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till planering av allmänna arbeten, å vilket anslag ca 1 430 000 kronor stode till förfogande.

Riksräkenskapsverket har avstyrkt, att kostnaderna för förrådsverksamheten samt för färdigställningsarbeten in. in. upptagas under särskilda anslag. Till stöd för sin uppfattning har verket främst åberopat svårigheten att särskilja de olika kostnadsslagen. Verket föreslår sålunda, att anslagen tills vidare begränsas till tre, avseende kostnader för arbetslöshetens bekämpande, kostnader för överflyttning av arbetskraft och kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har anfört, att praktiska skäl knappast tala för att kostnaderna för generalplaneutredningarna nu överflyttas till sjätte huvudtiteln.

Departementschefen.

Under de nuvarande reservationsanslagen till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in. och till kostnader för överflyttning av arbetskraft redovisas utgifterna för ett stort antal delvis mycket olikartade ändamål. En uppdelning av nämnda anslag har tidigare ifrågasatts. 1945 års riksdagsrevisorer framhöllo sålunda önskvärdheten härav. Riksdagen fann dock (skrivelse nr 212/146, p. 7) välbetänkt, att en viss försiktighet iakttoges i ifrågavarande hänseende.

Jag har ansett lämpligt, att frågan om anslagen till arbetsmarknadsorganens verksamhet upptages till behandling i samband med den översyn av riktlinjerna för hjälpverksamheten vid arbetslöshet, för vilken tidigare redogjorts. Min avsikt har därvid främst varit att undersöka lämpligheten av att det nuvarande anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering uppdelas på två anslag, av vilka det ena kunde benämnas anslag för arbetsmarknadsberedskapen och det andra anslag för arbetslöshetens bekämpande. Syftet härmed skulle vara att särskilja de kostnader, som avse beredskap för en arbetsmarknadskris, från kostnaderna för den aktuella hjälpverksamheten.

De sakkunnigas av arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkta förslag tillgodoser endast delvis det angivna syftet. Jag kan emellertid med ett undantag godtaga den föreslagna uppdelningen. Jag tillstyrker sålunda, att ett särskilt anslag avses för kostnader för förrådsverksamheten oaktat under detta anslag enligt förslaget skola redovisas såväl kostnader för den för den nuvarande hjälpverksamheten in. in. erforderliga förrådsorganisationen som kostnaderna för den på arbetsmarknadsstyrelsen ankommande bcrcdskapslagringen. Jag har icke heller något att erinra mot den av arbetsmark-

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

nadsstyrelsen föreslagna gränsdragningen mellan det i huvudsak för arbetslöshetsbekämpande åtgärder avsedda anslaget samt det anslag, som avses för överflyttningsåtgärder beträffande arbetskraft. Däremot finner jag mig icke böra tillstyrka, att ett särskilt anslag avses för kostnader för nedlagda arbeten, färdigställningsarbeten och arbetsledarpersonal i disponibilitet. Nämnda kostnader äro till sin natur ganska olikartade. De kunna tills vidare icke heller beräknas bli av sådan storleksordning — anslaget har för nästa budgetår beräknats till 200 000 kronor av de sakkunniga och till 300 000 kronor av arbetsmarknadsstyrelsen — att deras redovisning under särskilt anslag framstår som angelägen. Jag förordar därför, att ifrågavarande kostnader bestridas från anslaget till kostnader för arbetslöshetsbekämpande åtgärder.

Jag tillstyrker förslaget att de understöd, som lämnas till vissa företagareföreningar, skola redovisas under särskilt anslag.

Mot de föreslagna benämningarna å anslagen har jag endast mindre erinringar. Jag föreslår, att anslagen rubriceras på följande sätt.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamliet.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet in. in.

De titlar, varå kostnaderna skola bokföras under varje särskilt anslag, torde få fastställas av arbetsmarknadsstyrelsen.

De sakkunniga ha föreslagit, att kostnaderna för generalplaneutredningar för vatten och avlopp skola bestridas från anslag under sjätte huvudtiteln. Med hänsyn till de av arbetsmarknadsstyrelsen åberopade omständigheterna finner jag för min del lämpligt, att dessa kostnader, såsom styrelsen tänkt sig, under nästa budgetår bestridas från det under femte huvudtiteln anvisade anslaget till planering av allmänna arbeten. Därest riksdagen icke anför erinran häremot, har jag för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att meddela föreskrift i enlighet härmed.

Meclelsbehovet för budgetåret 1948/49.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.

1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Vid beräkningen av medelsbehovet under detta anslag ha de sakkunniga -— utöver vad de tidigare anfört rörande lämpligheten att i vissa lägen lösa sysselsättningsfrågan för byggnadsarbetare genom att bevilja byggnadstillstånd — utgått från följande överväganden.

De sysselsättningssvårigheter, som kunna uppkomma, därest en sträng elransonering skulle bliva nödvändig eller en inskränkning av utrikeshandeln skulle leda till mer eller mindre avsevärda produktionsbegränsningar, synas böra bemästras genom att de å beredskapsstat uppförda anslagen komma till användning.

55 Kungl. Maj:ts proposition nr 2W.

Arbetslösheten under budgetåret 1948/49 bar antagits bliva av samma omfattning som under innevarande budgetår. Därvid har förutsatts, att arbetslösheten under de fyra återstående månaderna av detta år minskas från månad till månad på samma sätt som under år 1947. Vidare har förutsatts, att sysselsättningen i beredskapsarbete skulle ha proportionsvis samma omfattning som nu, men att, i överensstämmelse med de sakkunnigas därom i det föregående gjorda förslag, lika många skulle vara sysselsatta i vartdera slaget av beredskapsarbete.

Från dessa utgångspunkter ha de sakkunniga gjort följande beräkningar.

De sakkunniga ha beräknat, att kostnaderna för statliga och statskommunala beredskapsarbeten skulle utgöra ca 6 milj. kronor för vartdera slaget av arbete. Av kostnaderna för statskommunala beredskapsarbeten beräknas 50 procent eller 3 miljoner kronor komma att utgöras av statsbidrag. Den totala kostnaden för beredskapsarbeten skulle alltså bli 9 miljoner kronor. Efter avdrag av inkomster genom intressentbidrag vid statliga beredskapsarbeten med beräknade 1,4 miljoner kronor och tillägg av utgifter för äldre statskommunala beredskapsarbeten, beräknade till 1 miljon kronor, återstå kostnader för beredskapsarbeten med 8,6 miljoner kronor. Härtill skola läggas övriga kostnader å detta anslag. Enligt av arbetsmarknadskommissionen den 4 december 1947 gjord preliminär medelsframställning beräknades dessa till följande belopp: för generalplaneutredningarna för vattenoch avloppsväsendet 0,9 miljoner kronor (numera inom arbetsmarknadsstyrelsens kansli beräknat till 0,7 miljoner kronor), kontantunderstödsverksamhet 0,25 miljoner kronor, arkivarbete och musikerhjälp 3,5 miljoner kronor, statliga steninköp 2,6 miljoner kronor. Tillhopa skulle dessa kostnader alltså uppgå till 7,05 miljoner kronor. Därest dessa kostnadsberäkningar godtagas, skulle de sammanlagda kostnaderna å detta anslag efter hänsynstagande till vissa inkomster bli 15,65 miljoner kronor. Från detta belopp skall dragas den beräknade reservationen vid utgången av innevarande budgetår å 8,6 miljoner kronor. Därefter skulle alltså återstå ett medelsbehov för budgetåret 1948/49 av 7 miljoner kronor.

Utan att ingå på en närmare diskussion av frågan om delposten till arkivarbeten vilja de sakkunniga uttala, att kostnaden för dessa med hänsyn till förbättringen på arbetsmarknaden borde kunna minskas i samma proportion som kostnaderna för beredskapsarbeten.

Med hänsyn till det anförda synes det beräknade medelsbehovet, 7 miljoner kronor, kunna väsentligt minskas. Beträffande de statliga steninköpen kan det ifrågasättas, om de böra föras på arbetsmarknadsstyrelsens anslag. De sakkunniga ha emellertid ej ansett sig böra ingå på denna fråga, som torde uppmärksammas av den särskilda kommitté, som tillsatts för att utreda stenindustriens framtida ställning.

Medelsbehovet under det av de sakkunniga föreslagna anslaget till kostnader för övriga arbetsmarknadsåtgärder uppskattas av de sakkunniga till för hyror och förrådsvakter vid under instundande sommar nedlagda arbeten ca 10 000 kronor, för ledningspersonal i disponibilitet 50 000 kronor och för färdigställningsarbeten ca 140 000 kronor eller tillhopa omkring 200 000 kronor.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Rörande medelsåtgången innevarande budgetår under anslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. m. har arbetsmarknadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Enligt budgetredovisningen förefanns under anslaget vid ingången av innevarande budgetår en reservation av 23 450 000 kronor. Härtill kom enligt arbetsmarknadskommissionens bokslut en vid samma tidpunkt redovisad behållning å 4 500 000 kronor. Jämlikt beslut av årets riksdag ha ytterligare 1 000 000 kronor tillförts anslaget för budgetåret 1947/48. Därutöver har kommissionen i framställning den 30 juni 1947 rörande försäljning av vissa baracker in. m. till danska staten hemställt, att kommissionen måtte beredas täckning för de med barackleveranserna förenade utgifterna. Från förevarande anslag ha för nämnda ändamål bestritts utgifter till ett belopp av 4 410 000 kronor, som sålunda skulle tillgodoföras anslaget. Vidare har arbetsmarknadsstyrelsen i framställning den 3 mars 1948 angående kostnader i samband med liknande barackleveranser till Polen hemställt om täckning av vissa från anslaget avförda utgifter belöpande sig till 30 000 kronor. Slutligen beräknar styrelsen, att direkta inkomstmedel å tillhopa 3 433 000 kronor komma att inflyta till styrelsen i ersättning för utförda arbeten, försäljningar, uthyrningar in. in. Under angivna förutsättningar skulle å anslaget för innevarande budgetår disponibla medel sammanlagt belöpa sig till (23 450 000 + 4 500 000 + 1 000 000 + 4 410 000 4- 30 000 + 3 433 000) ca 36 823 000 kronor.

Behovet av åtgärder i arbetslöshetsbekämpande syfte har till följd av den framträdande arbetskraftsbristen varit av förhållandevis ringa omfattning under den hittills gångna delen av innevarande budgetår.

Vid de statliga beredskapsarbetena ha under innevarande budgetår t. o. in. februari 1948 utförts ca 135 000 dagsverken. Med beaktande av kostnadssiffrorna för ifrågavarande tid skulle dagsverkskostnaden bliva 42: 30 kronor. Om de sociala kostnaderna tilläggas, vilka kunna beräknas till 1: 20 kronor per dagsverke, erhålles en total dagsverkskostnad för tidsperioden av 43:50 kronor. För återstående delen av budgetåret har man att räkna med höjd dagsverkskostnad. Den totala dagsverkskostnaden beräknas sålunda för tiden "A—31/, 1948 till 45: 10 kronor och för tiden V,—3% 1948 till 46:00 kronor. Det totala antalet dagsverken under 1947/48 beräknas till 228 000.

Med utgångspunkt härifrån skulle totala kostnaderna för statliga beredskapsarbeten under innevarande budgetår utgöra 10 000 000 kronor.

Med tillämpning av motsvarande beräkningsmetoder för statskommunala beredskapsarbeten samt med tillägg av från tidigare budgetår eftersläpande kostnader beräknas de totala utgifterna för innevarande budgetår till 3 740 000 kronor.

Under posten statskommunala reservarbeten ha under budgetåret endast vissa eftersläpande kostnader bestritts till ett belopp av 46 000 kronor.

Med hänsyn till den relativt ringa arbetslösheten ha kostnaderna för kontantunderstöd under de åtta första månaderna innevarande budgetår uppgått till endast 174 000 kronor. För resterande delen av budgetåret beräknas ytterligare 50 000 kronor bliva erforderliga, varigenom de totala kostnaderna för ändamålet skulle uppgå till 224 000 kronor.

Antalet arkivarbetare har sedan september månad 1947 varit i stigande och utgjorde den 29 februari 1948 676 sysselsatta personer. Under mars månad ha ytterligare ett 20-tal personer hänvisats till arkivarbete. Framhållas

57 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

må vidare, att de flyktingar, som hänvisats till omskolnings- och kompletteringskurser, i ett flertal fall uppbära arkivarbetslön under kurstiden, vilka kostnader även bestridas från förevarande anslag. Antalet genom musikerhjälp sysselsatta varierar under olika månader beroende på sysselsättningsmöjligheterna i öppna marknaden. Genomsnittligt torde dock omkring 100 personer kunna beräknas bliva sysselsatta genom denna hjälpform. För de första åtta månaderna av innevarande budgetår belöpte sig kostnaderna för samtliga dessa hjälpformer till 1 846 000 kronor. Härtill komma väntade utbetalningar för ännu icke redovisade utgifter. Med beaktande av den hittillsvarande omfattningen av verksamheten synes någon minskning knappast kunna väntas av det totalbelopp, som av arbetsmarknadskommissionen beräknades erforderligt för budgetåret, eller 3 500 000 kronor.

Vidare beräknar styrelsen kostnaderna under innevarande budgetår för resebidrag till 800 000 kronor, för centralförråden till 589 000 kronor, för de statliga stenbestäliningarna till 3 000 000 kronor, för administrationsbidrag till 214 000 kronor, för generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp till 700 000 kronor samt för kursverksamhet i samband med omskolning av utländsk arbetskraft in. in. till 178 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för budgetåret under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in. beräknas sålunda till ca 23 000 000 kronor.

Vid budgetårets utgång skulle sålunda enligt styrelsens beräkning finnas en reservation å anslaget av (36 823 000 — 23 000 000) 13 823 000 kronor. Därav beräknas 70 000 kronor utgöra utestående fordringar hänförliga till förrådsverksamheten.

Rörande medelsbehovet för budgetåret 1948/4 9 under det av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande har styrelsen anfört bl. a. följande.

De sakkunniga beräknade den totala kostnaden för beredskapsarbeten till 9 000 000 kronor, varvid de sakkunniga utgingo från att en förskjutning mellan de två hjälpformerna statliga och statskommunala beredskapsarbeten skulle kunna genomföras. Därigenom skulle statsverkets kostnader kunna begränsas, då 50 % av kostnaderna för statskommunala beredskapsarbeten beräknas komma att åvila statsverket. Om man utgår från att den av de sakkunniga föreslagna förskjutningen av hjälpverksamheten skulle kunna genomföras under nästkommande budgetår, skulle enligt styrelsens beräkningar kostnaderna för statliga beredskapsarbeten uppgå till 6 900 000 kronor. Motsvarande siffra för statskommunala beredskapsarbeten skulle utgöra 3 350 000 kronor. Vid framräknandet av nämnda siffror bar styrelsen utgått från att samma sysselsättningsförhållanden som under innevarande budgetår kunde antagas bliva rådande även under budgetåret 1948/ 49. Totala antalet dagsverken vid statliga resp. statskommunala beredskapsarbeten skulle under nämnda förutsättning bliva (228 000 -j- 70 000) 298 000. Den totala kostnaden för statliga beredskapsarbeten skulle, om man utgår från samma dagsverkskostnad som för sista delen av innevarande budgetår, eller 46 kronor, bliva (149 000 X 46) 6 900 000 kronor. För statskommunala beredskapsarbeten skulle totalkostnaden med samma beräkningssätt och en dagsverkskostnad av 45 kronor bliva (149 000 X 45) 6 700 000 kronor. Efter den av de sakkunniga beräknade statsbidragsprocen-

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

ten av 50 skulle statsverkets kostnad för sistnämnda slag av beredskapsarbeten komma att uppgå till 3 350 000 kronor. Som tidigare anförts, torde det emellertid av olika skäl icke bliva möjligt att under budgetåret 1948/ 49 öka andelen av statskommunala beredskapsarbeten i den utsträckning de sakkunniga antagit. På grund härav synes medelsbehovet för beredskapsarbeten böra beräknas till 11 000 000 kronor, varav 8 000 000 kronor till statliga och 3 000 000 kronor till statskommunala beredskapsarbeten. Till sistnämnda summa bör läggas ett belopp av 200 000 kronor avseende en under nästa budgetår beräknad minskning av eftersläpande statsbidrag.

Kostnaderna för arkivarbeten, musikerhjälp och forskarstipendier synas böra höjas för nästa budgetår med hänsyn till att styrelsen finner ytterligare forskarstipendier erforderliga samt att arkivarbetssakkunniga eventuellt komma att förorda en höjning av utgående arkivarbetslöner. Ehuru styrelsen håller för sannolikt, att kostnaderna för arkivarbeten in. in. under nästa budgetår komma att överstiga det belopp, som beräknats erforderligt för motsvarande ändamål under innevarande budgetår, eller 3 500 000 kronor, finner sig styrelsen med hänsyn till de svårigheter, som föreligga att göra en hållbar beräkning, icke böra f. n. anmäla större medelsbehov än som motsvarar den beräknade medelsåtgången för nu löpande budgetår, eller 3 500 000 kronor. Styrelsen förutsätter, att anslagsförstärkning genom medelsanvisning å tilläggsstat skall kunna komma i fråga därest förhållandena så skulle påfordra. Kontantunderstödsverksamheten beräknas till oförändrat belopp i förhållande till innevarande budgetår, eller 250 000 kronor. Med hänsyn till att den tidigare eftersläpningen av utbetalning av administrationsbidrag beräknas bli reglerad under innevarande budgetår, synes ifrågavarande medelsbehov för nästa budgetår kunna begränsas till 125 000 kronor. På grund av att arbetare vid statliga beredskapsarbeten huvudsakligen äro bosatta i närheten av arbetsplatsen, beräknas kostnaderna för resebidrag till dylika arbetare kunna begränsas till 10 000 kronor för nästa budgetår.

De totala kostnaderna under anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande skulle sålunda uppgå till 15 085 000 kronor för budgetåret 1948/49. Ifrågavarande belopp bör minskas med en beräknad utgående reservation under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in., vilken styrelsen föreslår skola tillgodoföras anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande med undantag av 70 000 kronor, utgörande vid budgetårsskiftet beräknade utestående fordringar hänförliga till förrådsverksamheten. Denna reservation beräknas till 13 753 000 kronor. Det återstående medelsbehovet för budgetåret 1948/49 skulle sålunda uppgå till

1 332 000 kronor. Vid nämnda beräkning har hänsyn icke tagits till kostnaderna för statliga steninköp, som för budgetåret 1948/49 beräknas till

2 600 000 kronor. Under förutsättning att dessa kostnader i avbidan på ytterligare utredning alltjämt skola bestridas från anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande, ökas medelsbehovet under anslaget till

3 932 000 kronor eller avrundat till 3 900 000 kronor.

Beträffande kostnaderna för generalplaneutredningar för vatten och avlopp skulle medel icke behöva anvisas under nu förevarande anslag, därest såsom i det föregående ifrågasatts nämnda kostnader skulle fr. o. in. budgetåret 1948/49 belasta anslaget till planering av allmänna arbeten under lemte huvudtiteln. Om så icke skulle bliva fallet, torde ett belopp av 700 000 kronor behöva beräknas för nästa budgetår under anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande och detta anslag sålunda ökas till 4 600 000 kronor.

69 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

De sakkunniga ha föreslagit, att maximerade delposter borde upptagas för arkivarbeten och för statliga steninköp. Styrelsen anser övervägande skäl tala mot ett sådant förslag; en dylik ordning torde även strida mot gängse praxis i fråga om delposter under reservationsanslag och vara principiellt olämplig med hänsyn till de ändamål, som skola tillgodoses.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår under åberopande av det anförda, att nu ifrågavarande anslag anvisas med ett belopp av 3 900 000 kronor.

Rörande medelsbehovet under det föreslagna anslaget till kostnader lör övriga arbetsmarknadsåtgärder har arbetsmarknadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga ha beräknat medelsbehovet till 200 000 kronor. Styrelsen är av den uppfattningen, att det av de sakkunniga för färdigställningsarbeten beräknade medelsbehovet, 140 000 kronor, icke torde vara tillräckligt. Efter avdrag för ett större färdigställningsarbete uppgick den totala kostnaden för försvars- och färdigställningsarbeten under hudgetåret 1946/47 till 1 800 000 kronor. Även under nästa budgetår torde kostnaderna för ur ekonomisk synpunkt starkt motiverade färdigställningsarbeten komma att uppgå till avsevärt större belopp än det av de sakkunniga beräknade. Styrelsen finner sig — i avvaktan på närmare erfarenheter — böra för färdigställningsarbeten räkna med ett medelsbehov av 240 000 kronor för nästa budgetår. Då för övriga ändamål ett belopp av 60 000 kronor enligt de sakkunnigas förslag kan beräknas erforderligt under anslaget och styrelsen kan ansluta sig härtill, får styrelsen föreslå, att anslagsbeloppet bestämmes till 300 000 kronor. Styrelsen är dock icke övertygad om att detta anslag är tillräckligt ens vid en stark begränsning av färdigställmngsarbetena. Om anslaget skulle visa sig otillräckligt, förutsätter styrelsen, att anslagsförstärkning skall kunna komma ifråga genom medelsanvisning å tilläggsstat.

Departementschefen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat, att vid utgången av innevarande budgetår skall finnas en reservation av 13 823 000 kronor å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. in. Av denna reservation föreslås 13 753 000 kronor överföras till aet nya anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande. Styrelsen hav beräknat anslagsbehovet för nästa budgetår till 3 900 000 kronor. Styrelsen har emellertid vid sina beräkningar icke upptagit ett belopp av ca 1 500 000 kronor för understöd till företagareföreningar under innevarande budgetår. Då detta belopp i stort sett torde komma att disponeras för avsett ändamål, bör den beräknade reservationen minskas med motsvarande belopp. Å andra sidan har styrelsen icke räknat med någon inkomst i form av intressentbidrag under nästa budgetår. Medelsbehovet bör enligt min mening av denna anledning kunna minskas med ett belopp, som jag uppskattar till 1 200 000 kronor. Vidare torde det av styrelsen för statliga beredskapsarbeten beräknade kostnad sbeloppet 8 000 000 kronor kunna minskas med 500 000 kronor. Mot styrelsens beräkningar i övrigt av medelsbehovet under ifrågavarande anslag har jag icke något att erinra. Såsom jag tidigare anfört böra emellertid de kostnader, som av de sakkunniga och styrelsen upptagits un-

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

der ett särskilt anslag till kostnader för övriga arbetsmarknadsåtgärder, bestridas från anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m. Då jag kan godtaga arbetsmarknadsstyrelsens uppskattning av ifrågavarande kostnader, förordar jag, att ytterligare 300 000 kronor beräknas under arbetslöshetsanslaget.

Jag beräknar sålunda det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in. till (3 900 000 -j- 1 500 000 — 1 200 000 — 500 000 + 300 000) 4 000 000 kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beträffande medelsåtgången innevarande budgetår under anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft anfört i huvudsak följande.

Reservationen under anslaget vid innevarande budgetårs ingång uppgick enligt budgetredovisningen till 15 160 000 kronor. Arbetsmarknadskommissionen redovisade i sitt bokslut per den 30 juni 1947 en behållning under anslaget av 4 890 000 kronor, utgörande till förfogande ställda men ej ianspråktagna medel. Styrelsen räknar vidare med inkomstmedel för försäljningar, uthyrningar m. in. av ca 1 400 000 kronor. Därutöver har arbetsmarknadskommissionen i framställning den 30 juni 1947 rörande försäljning av vissa baracker m. in. till danska staten hemställt, att kommissionen måtte beredas täckning för de med barackleveranserna förenade utgifterna. Från förevarande anslag ha för nämnda ändamål bestritts utgifter till ett belopp av ca 290 000 kronor, som sålunda skulle tillgodoföras anslaget. Någon ny medelsanvisning under anslaget gjordes ej av riksdagen för budgetåret 1947/48, bortsett från ett formellt belopp av 100 kronor. Å förevarande anslag står sålunda till styrelsens förfogande för innevarande budgetår ett belopp av (15 160 000 + 4 890 000 + 1 400 000 + 290 000) 21 740 000 kronor. Den 19 januari 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt om ett tilläggsanslag å 7 000 000 kronor till täckande av de kostnader, som belöpa å ifrågavarande anslag under innevarande budgetår. Kungl. Maj :t har i prop. nr 163 till årets riksdag föreslagit anslagsförstärkning med nämnda belopp genom medelsanvisning å tilläggsstat.

Anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft har huvudsakligen tagits i anspråk för utgifterna för arbetspremier åt skogsarbetare, vissa skogsägare in. fl. enligt Kungl. Maj ds beslut den 21 februari och 6 juni 1947. Kostnaderna för de två premieringsperioderna under tiden 1 april— 30 september 1947 falla helt å innevarande budgetår. Under de första åtta månaderna av innevarande budgetår belöpte sig kostnaderna för ifrågavarande ändamål till 17 283 000 kronor, vilket belopp även utgör de totala utgifterna för budgetåret.

Under budgetåret ha vidare relativt betydande belopp erfordrats för avlöningar till verktygsvårdare och kockor vid huggarförläggningar samt för resekostnader för denna personal. De sammanlagda utgifterna för denna personal under budgetåret skulle sålunda uppgå till 1 480 000 kronor.

Bestämmelserna om ortstillägg till arbetskraft, anvisad skogsarbete, gällde under de tre första kvartalen av innevarande budgetår uteslutande dem som sysselsattes med vedavverkningar. Fr. o. m. den 1 april 1948 utgår orts-

61 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

tillägg, som från denna tidpunkt benämnes överflyttningsbidrag, även till den med gagnvirkesavverkning sysselsatta arbetskraften. För tiden 1 juli 1947—29 februari 1948 belöpte sig kostnaderna för ortstiliägg till 357 000 kronor. Med hänsyn till de nya bestämmelserna måste för resterande del av budgetåret en förhållandevis stor ökning av kostnaderna för ändamålet beräknas. För sistnämnda tidsperiod beräknas utgifterna uppgå till 575 000 kronor. Sammanlagda kostnaderna för hela budgetåret skulle därigenom för nämnda tillägg och bidrag stiga till 932 000 kronor.

I samband med anordnandet av huggarförläggningar ha vissa kostnader uppstått för omflyttning av kojor och koj utrustningar. Ett belopp av 166 000 kronor blir erforderligt för ändamålet.

Kostnaderna för jordbruksläger för frivillig arbetskraft beräknas till 373 000 kronor. Kostnaderna för utländska studenter, skogspraktildäger, praktikläger i lanthushåll jämte ersättningar till kockor i bethushåll m. m. torde för budgetåret uppgå till 162 000 kronor, kostnaderna för resebidrag till arbetssökande till 361 000 kronor, administrationskostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens rekryteringsbyråer i utlandet för överföring till Sverige av utländsk arbetskraft till 450 000 kronor, kostnaderna för provanställningar av partiellt arbetsföra in. m. till 50 000 kronor, och kostnaderna för länsarbetsnämndernas förråd till 40 000 kronor för hela budgetåret.

Under första hälften av budgetåret 1947/48 avfördes från anslaget vissa eftersläpande kostnader från tidigare budgetår, utgörande bl. a. omkostnader vid barackförsäljningar till Norge. Den sammanlagda utgiften för dylika ändamål under hela budgetåret kan beräknas till 4 000 kronor.

Under förra hälften av budgetåret verkställdes vidare en avskrivning av osäkra fordringar, vilka ackumulerats under arbetsmarknadskommissionens verksamhetstid. Kostnaden för ifrågavarande åtgärd uppgick till 320 000 kronor.

Under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall måste slutligen för innevarande budgetår 50 000 kronor beräknas för mödrahjälp till viss överflyttad utländsk arbetskraft. Likaledes torde ett belopp av 30 000 kronor böra upptagas under ifrågavarande anslag till bestridande av barnbidrag till överflyttad italiensk och ungersk arbetskraft.

De totala kostnaderna under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft beräknas under angivna förutsättningar uppgå till 21 701 000 kronor. Därutöver måste relativt avsevärda belopp beräknas till utlägg för utländsk arbetskraft. Dessa belopp torde icke kunna beräknas inflyta under anslaget förrän tidigast nästa budgetår. Vid budgetårsskiftet den 3() juni 1948 beräknas 2 444 000 kronor behöva balanseras för detta ändamål.

Under hänvisning till de i det föregående beräknade disponibla medlen skulle anslaget sålunda överskridas med 2 405 000 kronor. Nämnda underskott måste ökas med ytterligare ca 1 000 000 kronor, utgörande täckning av de för skottsbelopp, som vid budgetårsskiftet 1948/49 måste beräknas vara utlämnade till styrelsen underlydande myndigheter och organ. Därjämte beräknas 60 000 kronor utestå i oguldna fordringar hänförliga till förrådsverksamheten, vilka i enlighet med vad som förut anförts beräknas komma all tillgodoföras förrådsanslaget. Det totala anslagsöverskridandet skulle sålunda utgöra 3 465 000 kronor.

Vid bifall till Kungl. Maj :ts i det föregående omnämnda prop. nr 163 till årets riksdag skulle anslaget emellertid förstärkas med 7 000 000 kronor. Vid sådant förhållande skulle vid innevarande budgetårs utgång lörefinnas en reservation av (7 000 000 — 3 465 000) 3 535 000 kronor å anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft.

62 Kungl. Maj. ts proposition nr 2i9.

Arbetsmarknadsstyrelsen övergår härefter till beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1 948/49.

Härom har styrelsen anfört.

Under detta anslag beräknar styrelsen ett belopp av 5 000 000 kronor erforderligt för delposten till täckande av kostnader för överflyttningsbidrag till skogsarbetare. Det beräknade beloppets relativt betydande storlek beror på att, såsom tidigare nämnts, överflyttningsbidrag numera utgår även till den med gagnvirkesavverkning sysselsatta arbetskraften och till att behovet av arbetskraft på detta område måste beräknas bliva stort under nästa budgetår. För kostnader i samband med huggarförläggningar beräknar arbetsmarknadsstyrelsen medelsbehovet till 3 325 000 kronor. Ifrågavarande belopp, vilket innebär en betydande stegring i förhållande till innevarande budgetår, är beräknat med hänsyn till en sannolikt utökad huggarkursverksamhet med anledning av nödvändigheten att öka gagnvirkesavverkningarna. Därtill kommer att lönerna till verktygsvårdarna höjts fr. o. in. den 1 mars 1948, vilken kostnadsökning huvudsakligast kommer att påverka utgifterna under nästa budgetår. Likaledes har arbetsmarknadsstyrelsen ansett sig böra kalkylera med höjda löner till kockapersonalen. Slutligen föranleda de stegrade transport- och materielkostnaderna även en viss kostnadsförhöjning.

Kostnaderna för jordbruksläger beräknar arbetsmarknadsstyrelsen till 400 000 kronor, d. v. s. ett i stort sett oförändrat belopp i förhållande till innevarande budgetår.

Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor beräknar styrelsen till 1 500 000 kronor, och i sammanhanget må anmälas, att styrelsen har för avsikt att framdeles till Kungl. Maj :t ingiva förslag om ändrade bestämmelser för utgivande av dylika bidrag. Styrelsen har funnit sig böra räkna med ökade kostnader för nämnda ändamål, då en vidare tillämpning av bidragssystemet synes böra tillgripas för att kunna svara mot rådande behov att överflytta arbetskraft.

Även för nästkommande budgetår räknar styrelsen med utgifter för skogspraktikläger, skogsplanteringsläger, läger för utländska studenter, praktikläger i lanthushåll samt torvläger. Vidare böra beräknas kostnader för hemassistentkurser och för ersättningar till kockor i bethushåll. Kostnaderna för samtliga dessa ändamål beräknas till resp. 30 000, 30 000, 15 000, 15 000, 10 000, 75 000 och 50 000 kronor, eller sammanlagt 225 000 kronor.

För psykotekniska undersökningar av ungdom och partiellt arbetsföra beräknar styrelsen ett medelsbehov av 19 000 kronor, för läkarundersökning av partiellt arbetsföra 35 000 kronor, för provanställningar 50 000 kronor, för bidrag till arbetsträningsinstitut 300 000 kronor samt för omskolning av partiellt arbetsföra 200 000 kronor, eller sammanlagt 604 000 kronor.

Till kursverksamheten för omskolning av utländsk arbetskraft torde ett belopp av 50 000 kronor bliva erforderligt, medan till kostnader för arbetsblockorganisationen ett i förhållande till innevarande år oförändrat belopp av 25 000 kronor synes bliva tillfyllest.

Vidare torde viss personal även under första månaderna av nästa budgetår böra finnas tillgänglig vid rekryteringsbyråerna i Österrike för den händelse ytterligare sudettysk arbetskraft skulle överflyttas. För ifrågavarande ändamål beräknar styrelsen ett belopp av 20 000 kronor.

Slutligen uppskattar styrelsen kostnaderna för mödrahjälp till överflyttad utländsk arbetskraft till 50 000 kronor samt för barnbidrag till italiensk och ungersk arbetskraft till 40 000 kronor. Därtill komma utlägg för utländsk arbetskraft till ett belopp av 1 040 000 kronor. Då emellertid detta belopp bör

63 Kungl. Maj:ts proposition nr 2W.

kunna balanseras genom inbetalningar av tidigare gjorda utlägg för ifrågavarande arbetskraft, synas särskilda medel icke behöva äskas för detta ändamål.

Det totala medelsbehovet under anslaget skulle sålunda uppgå till 11 240 000 kronor. Vid bifall till Kungl. Maj :ts i prop. 163 till årets riksdag framlagda förslag om ett tilläggsanslag å 7 000 000 kronor skulle i enlighet med de tidigare beräkningarna å anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft vid utgången av budgetåret 1947/48 förefinnas en reservation av 3 535 000 kronor. Denna skulle enligt styrelsens förslag tillgodoföras motsvarande anslag för nästa budgetår. Under angivna förutsättningar skulle det nya medelsbehovet för budgetåret 1948/49 under nu förevarande anslag beräknas till (11 240 000 — 3 535 000) 7 705 000 kronor, eller i avrundat belopp 7 700 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer arbetsmarknadsstyrelsen, att till kostnader för överflyttning av arbetskraft för budgetåret 1948/49 anvisas ett reservationsanslag av 7 700 000 kronor.

Departementschefen.

Från detta anslag böra fortfarande i främsta rummet bestridas kostnaderna för åtgärder, som befinnas erforderliga för att tillgodose behovet av arbetskraft inom sådana yrkesområden, som äro av särskild betydelse för folkhushållet eller för landets ekonomiska försvarsberedskap. Liksom hittills bör Kungl. Maj:t äga befogenhet att meddela de bestämmelser rörande bidrag till överflyttande av arbetskraft, som befinnas nödvändiga.

Under innevarande budgetår ha de största kostnaderna för ifrågavarande ändamål avsett skogsbrukets försörjning med arbetskraft. Sålunda ha kostnaderna för arbetspremier, vilka utgått under tiden intill den 1 oktober 1947, utgjort ca 17 400 000 kronor. Såvitt nu kan bedömas torde arbetspremier icke komma att erfordras under nästa budgetår. Medel för ändamålet ha icke heller beräknats av arbetsmarknadsstyrelsen. Under tiden intill den 15 april 1948 ha vidare på grund av Kungl. Maj :ts beslut den 21 februari 1947 utgått ortstillägg till vissa arbetstagare från annat yrkesområde än skogsbruket, vilka utfört avverkning av brännved. Ortstillägg har utgått i stort sett endast till familjeförsörjare och har utgjort 3 kronor för arbetsdag, dock högst 75 kronor för månad. Den 2 april 1948 har Kungl. Maj :t meddelat nya bestämmelser i ämnet, vilka i huvudsak innebära att bidrag kan utgå även till annan än familjeförsörjare, varvid bidraget utgår med 2 kronor för arbetsdag, dock högst 50 kronor för månad, samt att bidrag utgår även vid avverkning av gagnvirke. Samtidigt har benämningen ortstillägg utbytts mot överflyttningsbidrag. Anledningen till bidragsbestämmelsernas utvidgning är att gagnvirkesavverkningen av handelspolitiska skäl ansetts böra forceras, vilket icke synts möjligt utan särskilda åtgärder för alt främja tillströmningen av arbetskraft till skogsbruket.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat vissa särskilda belopp för åtgärder i syfte all infoga partiellt arbetsföra i arbetslivet. Det rör sig bär om en försöksverksamhet i olika hänseenden, för vilken planer ännu endast

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

delvis framlagts. Det synes vara av stor vikt att arbetsmarknadsorganen beträffande de partiellt arbetsföra få söka sig fram till lämpliga former och medel för deras inordnande å arbetsmarknaden. Det torde böra få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga bestämmelser för försöksverksamheten.

Från ifrågavarande anslag torde även böra bestridas kostnaderna för biträdespersonal m. m. åt byggnadsberedningen.

Jag har icke annat att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet under detta anslag än att anslagsbeloppet enligt min mening bör kunna minskas med 700 000 kronor till 7 000 000 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

1947 års arbetslöshetssakkunniga.

Vid beräkningen av detta anslag ha de sakkunniga utgått från att de framtida beredskapsförråden hos arbetsmarknadsstyrelsen skola avses för ca 6 000 man. Från denna utgångspunkt har på de sakkunnigas begäran inom styrelsens kamerala byrå gjorts en utredning angående medelsbehovet under anslaget. Denna upptar följande inkomster: Kronor

debiteringar av andra anslag .............................. 415 000

hyresersättningar ......................................... 400 000

försäljningar

arbetsmaskiner .................................. 375 000

arbetsredskap ........... 85 000

förläggningsmateriel ............................. 350 000 810 000

Summa 1 625 000.

Inkomsterna av debiteringar och hyresersättningar ha beräknats till samma belopp som för innevarande år. Skulle debiteringsposten minska genom en inskränkning av de statliga beredskapsarbetena, beräknas hyresersättningarna i stället komma att öka. Försäljningarna beräknas omfatta sådan

överskottsmateriel, som icke är tagen i anspråk av skogsbruket.

Utredningen upptager följande utgifter: Kronor

lönekostnader och förrådskostnader ........................ 430 000

nytt centralförråd ......................................... 200 000

återanskaffning på grund av förslitning av maskiner och redskap 400 000

förläggningsmateriel ...................................... 50 000

reservdelar .............................................. 150 000

nyanskaffning av maskiner av mera ekonomiska typer........ 370 000

Summa 1 600 000.

Behovet av nytt centralförråd föranledes enligt de sakkunniga av att ett förutvarande förråd måste nedläggas på grund av att nyttjanderättsavtalet

Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

rörande förrådsplatsen uppsagts, varav följt överbelastning av övriga förråd med risk för bristfällig materielvård.

Rörande frågan om materielinköp ha de sakkunniga anfört.

Beträffande åter- och nyanskaffning anförde arbetsmarknadskommissionens tekniska byrå i en PM av den 1 december 1947 att den komplettering av maskinparken, som anses oundgängligen nödvändig, avser att åstadkomma en sådan beredskap, att en första utökning av arbetsstyrkan skall kunna mötas på ett någorlunda tillfredsställande sätt. I stort sett utgör det anskaffningsprogram, som man sålunda kommit fram till, endast vad som erfordras för en byggnadsverksamhet av den relativt ringa omfattning, som arbetsmarknadskommissionen haft under senare år, samt för en viss förnyelse av den rätt omoderna och nedslitna maskinparken. Det framhålles i detta sammanhang, att tillverkningen av vissa av de maskintyper kommissionen innehar och reservdelar till dessa numera upphört. I den mån nyanskaffning föreslagits har denna motiverats av att man önskar möjlighet att underlätta vissa arbetsmoment, som utan maskinell drift kunna hindra en eljest möjlig utökning av arbetsstyrkan, särskilt i vinterarbeten.

Till frågan om storleken av anslagsposterna till återanskaffning på grund av förslitning av maskiner och redskap samt nyanskaffning av maskiner finna de sakkunniga sig icke kunna taga någon bestämd ställning. De sakkunniga förutsätta, att arbetsmarknadsstyrelsen efter ytterligare utredning framlägger förslag i detta avseende. Klart synes emellertid enligt de sakkunnigas mening vara, att utgifterna under anslaget under budgetåret 1948/49 icke böra bli större än inkomsterna. Under sådana förhållanden skulle några medel för förrådsverksamheten icke erfordras för sagda budgetår. Med hänsyn till ovissheten angående de tidpunkter, vid vilka uppbördsmedlen skulle komma att inflyta, borde dock ett belopp lämpligen kunna upptagas motsvarande två månaders driftkostnader eller 100 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att styrelsen icke kan räkna med större debitering av andra anslag än 310 000 kronor. I hyresersättningar räknar styrelsen med samma belopp som de sakkunniga eller 400 000 kronor. Såsom tidigare anförts, kan styrelsen icke biträda de sakkunnigas uppfattning om en reducering av beredskapslagringen och räknar därför icke med inkomster av försäljning i den omfattning de sakkunniga beräknat. Styrelsen beräknar inkomster under budgetåret 1948/49 av försäljningar av förslitna eller eljest oekonomiska maskiner till 130 000 kronor samt av kasserade redskap och förläggningsmateriel till 40 000 resp. 20 000 kronor. De totala inkomsterna skulle sålunda uppgå till 900 000 kronor.

Styrelsen anför vidare.

Beträffande de av de sakkunniga beräknade utgifterna vill styrelsen framhålla, all desamma endast beröra behovet för beredskapsarbeten. Styrelsen har för sin del intet alt erinra mot de härför gjorda beräkningarna. I fråga om behovet av nytt centralförråd vill styrelsen understryka, alt behovet av detsamma jämväl framhållits av den av sakrevisionen tillsatta granskningsmannen för styrelsens förrådsverksamhet. De sakkunniga ha uttalat, att de 5 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt Nr 249.

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

icke finna sig på grund av nu företagen utredning kunna taga ställning till frågan om storleken av anslagsposterna till återanskaffning på grund av förslitning av maskiner och redskap samt till nyanskaffning av maskiner. Såsom de sakkunniga anfört, utgör den beräknade kompletteringen endast vad som är oundgängligen nödvändigt för att en första utökning av arbetsstyrkan skall kunna mötas på ett tillfredsställande sätt eller önskvärt för att underlätta vissa arbetsmoment, som utan maskinell drift kunna hindra en eljest möjlig utökning av arbetsstyrkan. Med hänsyn till att styrelsens nuvarande maskinpark till största delen härrör från 1930-talets första hälft och någon komplettering därefter knappast ägt rum, anser styrelsen en komplettering nödvändig och finner jämväl den förebragta utredningen om storleken av nyanskaffningen tillfredsställande.

Såsom styrelsen tidigare anfört, berör styrelsens förrådsverksamhet emellertid icke enbart beredskapsarbeten. Styrelsen förutsätter, att arbetsredskap vid överflyttning av arbetskraft till skogsbruket bliva erforderliga jämväl under nästa år. Likaså räknar styrelsen med viss anskaffning av sängutrustning av papper samt av personlig utrustning och redskap för mottagning och arbetsplacering av flyktingar. För arbetsredskap till skogsarbetare beräknar styrelsen ett belopp av 375 000 kronor, medan för mottagning och utrustning av flyktingar beräknas 780 000 kronor.

Såsom tidigare anförts, räknar styrelsen med att från reservationerna på innevarande budgetårs arbetsmarknadsanslag ett belopp av (70 000 + 60 000) 130 000 kronor skall tillföras anslaget till kostnader för förrådsverksamhet. Utestående fordringar torde emellertid uppgå till motsvarande belopp jämväl för nästa budgetår, varför en utjämning sålunda äger rum.

Sammanfattningsvis anger styrelsen beräknade inkomster och utgifter för förrådsverksamheten sålunda:

Inkomster

utestående fordringar....................................

slitagedebitering av andra anslag................ 310 000

hyresersättningar.............................. 400 000

försälj ningar

maskiner........................... 130 000

redskap ............................ 40 000

förläggningsmateriel................. 20 000 190 000

Summa inkomster kronor

130 000

900 000 1 030 000

Utgifter

lönekostnader och förrådskostnader...... 430 000

nytt centralförråd..................... 200 000

återanskaffning på grund av förslitning av

maskiner . .......................... 400 000

återanskaffning av redskap och förläggningsmateriel ...................... 50 000

reservdelar ........................... 150 000

nyanskaffning av maskiner............. 370 000

arbetsredskap för skogsarbetare.................

utrustning för flyktingar.......................

beräknade utestående fordringar.................

1 600 000 375 000

780 000 2 755 000 ......... 130 000

Summa utgifter kronor 2 885 000.

67 Kungl. Maj:ts proposition nr 2i9.

Under angivna förutsättningar beräknar styrelsen anslagsbehovet för förrådsverksamheten för nästa budgetår till (2 885 000 — 1 030 000) 1 855 000 kronor.

Departementschefen.

Jag har tidigare givit uttryck åt den uppfattningen, att arbetsmarknadsstyrelsens beredskapslager icke böra minskas i den omfattning de sakkunniga föreslagit samt att styrelsens materielbestånd i viss utsträckning bör kompletteras. Styrelsen har beräknat, att för nyanskaffning av maskiner för beredskapsarbeten under nästa budgetår erfordras 370 000 kronor. Med hänsyn till vad som upplysts rörande materielbeståndets ålder anser jag ofrånkomligt, att utöver återanskaffning på grund av förslitning vissa inköp av materiel göras under nästa budgetår. Med hänsyn till det trängda läget på materialmarknaden synes dock det härför beräknade beloppet böra begränsas till 100 000 kronor. Beträffande det av arbetsmarknadsstyrelsen beräknade beloppet för utrustning av flyktingar torde böra upplysas, att det avser kostnader för sådan utrustning, bestående av kläder m. m., som erfordras på mottagningsförläggningarna och för att sätta flyktingarna i stånd att antaga arbete på den svenska arbetsmarknaden. Jag anser emellertid att den härför avsedda medelsposten bör kunna beräknas till 500 000 kronor. Mot styrelsens beräkning i övrigt av medelsbehovet under detta anslag har jag intet att erinra. Jag beräknar sålunda medelsbehovet under anslaget till (1 855 000 — 270 000 — 280 000) 1 305 000 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 1 300 000 kronor.

Jag finner det lämpligt, att Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser angående storleken av det belopp, som av arbetsmarknadsstyrelsen må disponeras för materielinköp.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

Företagareföreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande småföretagsverksamhet i syfte att åstadkomma en större differentiering av näringslivet inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten omfattar långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna erhållas i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom hos föreningarna anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och kommersiell upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Föreningarna ha vanligtvis startats på initiativ av länsmyndigheterna. Medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter. Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av töreningarnas struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 249.

Företagareföreningar finnas f. n. inom Gotlands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Till understöd åt företagareföreningarna har för innevarande budgetår beräknats ett belopp av 1 500 000 kronor under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. Under budgetåret ha företagareföreningarna av Kungl. Maj :t beviljats följande understöd:

Samtliga företagareföreningar ha hittills av staten erhållit understöd med sammanlagt 10 070 200 kronor, därav såsom lån 7 729 000 kronor och såsom subvention 2 341 200 kronor.

För bestridande av de löpande kostnaderna för företagarföreningarnas verksamhet utgå bidrag till föreningarna från ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk och småindustri. Till sina administrationskostnader under budgetåret 1947/48 ha följande föreningar enligt Kungl. Maj :ts beslut den 28 november 1947 från nämnda anslag tilldelats bidrag med sammanlagt 215 000 kronor, fördelade sålunda

Bohusläns företagareförening............. kronor 35 000

Värmland läns » » 25 000

Gävleborgs läns » » 33 000

Västernorrlands läns » » 29 000

Jämtlands läns » » 30 000

Västerbottens » » 30 000

Norrbottens småindustriförening................ » 33 000

Summa kronor 215 000

Till Gotlands företagareförening, som bildats under 1947, har såsom bidrag till föreningens administrationskostnader under innevarande budgetår anvisats ett belopp av 24 000 kronor. Då detta bidrag icke inrymts under förenämnda anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet, har detsamma bestritts från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl. Maj.ts proposition nr 249.

69 Departementschefen.

Det statliga stödet åt företagareföreningarna har innevarande budgetår lämnats i samma former som tidigare. Förskjutningen från subventionstill lånelinjen har fortgått. Under budgetåret 1945/46 utgjorde sålunda subventionsbeloppet 14,4 procent av den för verksamheten totalt disponerade summan. Motsvarande procenttal utgjorde för budgetåret 1946/47 11,2 och för tiden V, 1947—8/6 1948 9,7.

1 propositionerna nr 293/1946 och 286/1947 har erinrats, att inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga framlagt förslag till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagsnämnder. Enligt vad jag inhämtat har chefen för handelsdepartementet icke för avsikt att framlägga förslag i ämnet för innevarande års riksdag. Under sådana förhållanden torde stödet åt företagareföreningarna även för nästa budgetår få utgå i hittills tillämpade former. Alltjämt erfordras inom vissa delar av landet stödåtgärder för att utveckla ett mångsidigare näringsliv. Under nu rådande förhållanden få dessa åtgärder dock avvägas så att de icke medverka till en ytterligare utveckling av de s. k. serviceyrkena. Ehuru från innevarande budgetår komma att överstå ett antal låneansökningar, vilka torde vara förtjänta av bifall, anser jag mig med hänsyn härtill och till angelägenheten av investeringarnas begränsning i nuvarande läge icke böra förorda höjning av det belopp, som avses för nu ifrågavarande ändamål. Jag förordar därför, att till kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. anvisas ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln anvisa

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett

reservationsanslag av ................ kronor 4 000 000;

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag av........................ kronor 7 000 000;

till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverk-

samhet ett reservationsanslag av ...... kronor 1 300 000;

och till Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. ett reservationsanslag av..........kronor 1 500 000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

0 Biliani/ till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 249.

Ur protokollet: Lars Lemne.

Bilaga.

I. Arbetsmarknaden under år 1947

(sid. 5—11 i verksamhetsberättelsen).

Redogörelsen överensstämmer helt med motsvarande avsnitt i propositionen, sid. 2—8.

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1947.

A. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens organisation.

Arbetsmarknadskommissionen har sedan maj 1940 varit chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna och de under dessa sorterande offentliga arbetsförmedlingarna. Arbetsförmedlingen omfattade vid 1947 års utgång 25 huvudkontor, 234 avdelningskontor, 450 ortsombud och 13 fristående sjömansförmedlingar. Av avdelningskontoren voro 7 nyinrättade under året. Dessutom förelåg beslut om inrättande av ytterligare 4 avdelningskontor, vilka dock på grund av olösta lokal- eller personalfrågor icke trätt i verksamhet. Förutom nu nämnda mera ordinarie förmedlingsorgan voro under året inemot 550 lokalombud, sorterande under kontor och ortsombud, anställda å sådana orter, där avdelning av erkända arbetslöshetskassor fanns eller behov i övrigt förelåg av organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

Vid utgången av 1947 utgjorde antalet vid länsarbetsnämnderna anställda befattningshavare omkring 1 825. Av dessa sysselsattes omkring 1450 (79 %) med bestående arbetsuppgifter, medan 375 (21 %) voro sysselsatta med olika kris- och beredskapsuppgifter.

1947 års riksdag biföll en av Kungl. Maj :t framlagd proposition angående ett definitivt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen. Beslutet, som trädde i kraft den 1 januari 1948, innebär beträffande den offentliga arbetsförmedlingens organisation i huvudsak följande.

Den offentliga arbetsförmedlingen skall under arbetsmarknadsstyrelsens överinseende inom varje län stå under ledning av en länsarbetsnämnd (i Stockholms stad arbetsnämnd). I varje län skall förutom huvudkontoret, som förlägges till den ort, där länsarbetsnämnden har sitt säte, finnas erforderligt antal avdelningskontor och expeditioner (de sistnämnda motsvarande de förutvarande s. k. deltidskontoren), vilkas förläggning bestämmes av Kungl. Maj:t. Avdelningskontoren och expeditionerna fördelas med hänsyn till föreståndarnas löneställning i sju klasser, betecknade 1 A, 1 B, 2, 3 och 4 (kontor) samt 5 och 6 (expeditioner). Kontorsföreståndarna hänföras

1* Bihantj till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 249.

12 Förteckning över arbetsförmedlingens huvud- och avdelningskontor den 31 december 1947.

Kontorens förläggning (Huvudkontor utmärkes med kursiv stil).

Stockholm, Djursholm, Gustavsberg, Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nynäshamn, Rimbo, Sollentuna1, Solna, Sundbyberg, Södertälje, Vaxholm, östhammar.

Uppsala, Enköping, Tierp, Älvkarleby.

Eskilstuna, Flen, Gnesta, Hälleforsnäs1, Katrineholm, Nyköping, Oxelösund, Strängnäs, Vingåker, Åkers Styckebruk.1

Linköping, Borensberg, Finspång, Kisa, Mjölby, Motala, Norrköping, Skänninge, Söderköping, Vadstena, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Ödeshög.

Jönköping, Eksjö, Gislaved, Huskvarna, Nässjö, Sävsjö, Tranås, Vetlanda, Värnamo.

Växjö, Alvesta, Hohultsslätt, Ljungby, Markaryd, Ryd, Strömsnäs bruk, Tingsryd, Åseda, Älmhult.

Kalmar, Borgholm, Emmaboda, Hultsfred, Högsby, Nybro, Oskarshamn, Vimmerby, Virserum, Västervik.

Visby.

Karlskrona, Karlshamn, Olofström, Ronneby, Svängsta, Sölvesborg, Lyckeby.1 2

Kristianstad, Hässleholm, Klippan, Osby, Simrishamn, Tomelilla, Åhus, Åstorp, Ängelholm, Örlcelljunga.

Malmö, Eslöv, Hälsingborg, Höganäs, Hörby, Kävlinge, Landskrona, Lund, Sjöbo, Skurup, Svalöv1, Svedala, Trelleborg, Vellinge, Ystad.

Halmstad, Falkenberg, Kungsbacka, Laholm, Oskarsström, Varberg.

Göteborg, Hunnebostrand, Kungälv, Lysekil, Munkedal, Mölndal, Strömstad, Uddevalla.

Borås, Alingsås, Bengtsfors, Kinna, Svenljunga, Trollhättan, Ulricehamn, Vänersborg, Åmål.

Skövde, Falköping, Grästorp, Götene, Hjo, Karlsborg, Lidköping, Mariestad, Skara, Tidaholm, Töreboda, Vara.

Karlstad, Arvika, Deje, Filipstad, Forshaga, Grums, Hagfors, Kristinehamn, Munkfors, Storfors1, Sunne, Säffle, Torsby.

Örebro, Askersund, Degerfors, Hallsberg, Hällefors, Karlskoga, Kopparberg, Kumla, Laxå, Lindesberg, Nora.

Västerås, Arboga, Fagersta, Hallstahammar, Kolsva, Kungsör, Köping, Norberg, Sala, Surahammar, Tärnsjö.

Falun, Avesta, Borlänge, Grängesberg, Hedemora, Leksand, Ludvika, Malung, Mora, Orsa1, Säter, Vansbro.

Gävle, Arbrå, Bergsjö, Bollnäs, Edsbyn, Hofors, Hudiksvall, Ljusdal, Sandviken, Storvik, Söderhamn.

Härnösand, Alnö, Bjärtrå, Bjästa, Fränsta, Hoting, Husum, Järkvitsle, Kramfors, Kvissleby, Matfors, Nyland, Skönsberg, Sollefteå, Sundsvall, Söråker, Veda, Ånge, Örnsköldsvik, Östrand.

Östersund, Bräcke, Hammarstrand, Hammerdal, Järpen, Krokom, Lit, Strömsund, Sveg, Vigge (Svenstavik).

Umeå, Bureå, Burträsk, Byske, Dorotea, Holmsund, Hörnefors, Jörn1, Lycksele, Nordmaling, Norsjö, Robertsfors, Skelleftehamn, Skellefteå, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Vännäs, Åsele.

Luleå, Arvidsjaur, Boden, Gällivare och Malmberget, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Pajala, Piteå, Älvsbyn, Överkalix, Övertorneå.

1 Nyinrättat under 1947.

2 Indrogs vid årsskiftet 1947/48 och gjordes till filial till huvudkontoret i Karlskrona.

till lönegraderna 25, 24, 22, 19 och 16 i statens löneplansförordning. Föreståndarna för expeditionerna skola vara deltidsanställda extra ordinarie tjänstemän och åtnjuta avlöning uppgående till två tredjedelar resp. hälften av lönegrad Ce 16. Liksom tidigare skola dessutom finnas ortsombud och lokalombud.

Enligt Kungl. Maj :ts och riksdagens beslut skall antalet befattningshavare vid den offentliga arbetsförmedlingen utgöra inalles 1 519, varav 453 ordinarie och 637 extra ordinarie tjänstemän, 171 aspiranter, 151 icke-ordinarie kontors- och skrivbiträden och 107 deltidsanställda befattningshavare. Fördelningen av avdelningskontor och expeditioner i de olika klasserna skall vara följande:

Klass 1A1B23456 Antal 4 8 17 69 80 55 19

Under hösten 1947 uppdrogs åt arbetsmarknadskommissionen att föranstalta om tjänsternas tillsättande. Vid utgången av året hade befattningarna i lönegrad 16 och däröver samt biträdestjänster enligt reglerad befordringsgång i stort sett blivit tillsatta med undantag av sådana befattningar, som enligt av Kungl. Maj :t meddelat beslut icke få tillsättas under innevarande budgetår. Återstående befattningar — aspirant- och deltidstjänster — ha blivit tillsatta under februari 1948.

Vid sidan av den här ovan behandlade normala organisationen för den offentliga arbetsförmedlingen skall tills vidare finnas en krisorganisation. Inom denna skola handläggas bl. a. ärenden angående byggnadstillstånd, utlänningar, överflyttning av arbetskraft till skogsbruket samt materialoch förrådsärenden. Även för krisdelen har personalplan fastställts. Tillsättandet av befattningarna inom krisorganisationen skedde under februari 1948.

En förteckning över den offentliga arbetsförmedlingens kontor lämnas å s. 12.

Arbetsförmedlingsverksamheten.

Liksom under närmast föregående år togs under 1947 den offentliga arbetsförmedlingens medverkan i anspråk i ökad utsträckning för åstadkommande av största möjliga balans på arbetsmarknaden.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1938—1947 framgår av tab. 3.

Inalles voro under 1947 i runt tal 692 000 personer inskrivna vid de olika förmedlingsorganen, eller inemot 40 000 färre än under 1946. Huvudparten eller 474 000 utgjordes av manliga arbetssökande; kvinnornas antal var ca 218 000. Tillsammans gjorde dessa personer 1 616 000 ansökningar om arbete. Att sistnämnda antal är så mycket högre än antalet arbetssökande personer förklaras därav, att en arbetssökande person anses förnya sin ansökan om arbete varje månad han återkommer till arbetsförmedlingen

14 Tab. 3. Arbetsförmedliugsverksamheten åren 1938—1947.1

samt att dessutom en person, som erhåller en plats genom förmedlingen, men slutar densamma och under samma månad vänder sig till arbetsförmedlingen för att på nytt söka arbete, räknas i månadsstatistiken göra ny arbetsansökan. På manliga avdelningen sjönk ansökningssiffran med 70 900 (6 %) i jämförelse med 1946, under det att den på den kvinnliga avdelningen steg med 5 800 (1 %). De anmälda lediga platserna visade däremot ökning i antal och uppgingo tillsammans till omkring 1 460 000, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta 1 145 000.

För att få en uppfattning om de tillsatta platsernas varaktighet har man från och med 1946 års ingång infordrat uppgift från arbetsförmedlingarna om antalet platser, som beräknas få en varaktighet av högst en vecka. Av samtliga under 1947 tillsatta platser hade 445 500, eller 39 %, högst en veckas varaktighet; under 1946 var motsvarande antal 419 600 (36 %). Tillfällighetsarbetena avsågo särskilt kvinnlig arbetskraft inom främst husligt 1

1 De arbetssökande personerna äro i slutsiffrorna för varje år endast räknade en gång, oberoende av det antal gånger de besökt arbetsförmedlingen.

Beträffande lediga platser gäller, att talen för varje särskild månad angiva hela det under månaden disponibla antalet lediga platser, således med inräknande även av dem, som kvarstått aktuella från föregående månad. Dessa sistnämnda platser ha däremot i siffrorna för hela året inräknats endast en gång, varav förklaras, att årssiffrorna äro mindre än de enskilda månadernas siffror tillsammantagna.

arbete och restaurangfacket. Kortvariga anställningar för manlig arbetskraft förekommo huvudsakligen inom grupperna landtransport och diversearbete. För såväl män som kvinnor voro de tillfälliga platsernas andel av totalantalet tillsatta platser förhållandevis störst i de tre största städerna.

En jämförelse mellan tillsättningsresultatet under 1947 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det sist tilländalupna året med 10 300, eller 1 %, understeg det för 1946 noterade. I genomsnitt tillsatte arbetsförmedlingarna 95 400 platser per månad. I dessa siffror ingå icke hänvisningar till beredskaps- och reservarbeten; förmedlingsresultatet avser alltså uteslutande platstillsättningen på den öppna marknaden. Under 1947 utgjorde antalet hänvisningar till beredskapsarbeten 3 056 mot 5 320 under 1946. Dock är att märka, att en person, som placerats på ett beredskapsarbete, alltjämt betraktas såsom stående till arbetsmarknadens förfogande och under hela tiden redovisas såsom aktuell arbetssökande på hemortens arbetsförmedling.

Med hänsyn till förut antydda förhållanden med brist på arbetskraft på vissa orter och överskott på andra nödvändiggjordes alltjämt anordningar för åstadkommande av en rationell fördelning av den tillgängliga arbetskraften. Arbetsförmedlingens interlokala förmedlingsarbete, varmed förstås i samverkan mellan skilda kontor tillsatta platser, underlättades genom de bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader m. m., som även under redovisningsåret ställdes till förfogande vid överflyttning av arbetskraft mellan olika yrkesområden. Till belysning av samarbetet mellan arbetsförmedlingarna inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift om i samverkan mellan olika arbetsförmedlingskontor och ombud tillsatta platser under åren 1938—1947.

Antal arbetssökande

. . , tuu iX V

Å r placerade genom utom 1Äne

annat kontor

1938 .......................... 14 020 8 380

1939 .......................... 19 626 12 005

1940 .......................... 33 413 17 956

1941 .......................... 44 097 23 052

1942 .......................... 68 912 36 833

1943 .......................... 82 271 47 140

1944 .......................... 72 641 40 885

1945 .......................... 88 094 50 896

1946 .......................... 90 414 54 870

1947 .......................... 83 086 50 092 I

I samverkan mellan olika kontor och ombud tillsattes sålunda under 1947 ca 83 000 platser, av vilka 63 000 med manliga och 20 000 med kvinnliga sökande. Genom ovannämnda platstillsättningar i samverkan bereddes tillsammans över 50 000 personer anställning i annat län än det, inom vilket ansökan om arbete ingivits.

16 De varje vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar utgjorde liksom under tidigare år ett viktigt led i det interlokala förmedlingsarbetet. Alltsedan november 1946 har arbetsmarknadskommissionen hatt en var fjortonde dag återkommande »radiobrevlåda» med frågor och svar om yrkesval.

En bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft noterades i genomsnitt under 1947 än under 1946. Sålunda var antalet ansökningar på 100 lediga platser under redovisningsåret 111 mot 116 år 1946. Beträffande de här meddelade siffrorna må nämnas, att för de särskilda månaderna antalet ansökningar om arbete satts i relation till det under månaden disponibla antalet lediga platser, således med inräknande även av dem, som kvarstodo aktuella från föregående månad. Då det gäller årssiffrorna däremot, ha dessa sistnämnda platser endast inräknats en gång, varav förklaras, att årssiffrorna äro högre än om man toge ett genomsnittligt medeltal av de enskilda månadernas siffror. Ett dylikt medeltal skulle för 1947 ge siffran 81 i stället för den ovan nämnda 111. Vid samtliga undersökningstillfällen 1947 med undantag för årets båda sista månader voro relationstalen lägre än vid motsvarande tidpunkter 1946. Genomsnittliga antalet ansökningar på 100 lediga platser på manliga avdelningen blev 123 mot 129 året förut. Den högsta siffran, 125, noterades i december och den lägsta, 70, i juni. Under månaderna april—oktober lågo sittrorna under 100, vilket framhäver knappheten på arbetskraft. Denna knapphet var ännu mera markerad i fråga om kvinnorna, och ansökningssiffran på 100 lediga platser översteg icke antalet 74 (oktober); lägsta sittran var 54 (maj). Ur arbetstagarsynpunkt utvisa dylika siffror ett gynnsamt läge, medan de ur arbetsgivarnas synpunkt äro uttryck för de rådande svårigheterna att erhålla erforderlig arbetskraft.

Förmedlingsverksamheten under året inom de olika arbetsförmedlingsområdena framgår av tab. 4, i vilken jämväl den interlokala förmedlingsverksamheten redovisas länsvis. En jämförelse med 1946 års siffror ge vid handen, att förskjutningarna i allmänhet ej voro särdeles stora vare sig i upp- eller nedgående riktning. Stockholms stad uppvisade den största ökningen av antalet lediga och tillsatta platser. Beträffande förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft kom Västernorrlands län högst med 142 ansökningar per 100 lediga platser, närmast följt av Uppsala och Norrbottens län med 133. Den lägsta siffran redovisade Jämtlands län (87) och därnäst Jönköpings län (97).

Antalet tillsatta platser inom olika yrkesområden framgår av tab. 5 och 6. I den förra göres anknytning till tidigare års redovisningsförfarande, varför gruppbeteckningarna i de båda tabellerna, såsom noten angiver, förete vissa skiljaktigheter.

Som synes ha vissa förskjutningar ägt rum inom de olika grupperna. En icke obetydlig nedgång noterades således inom jordbruksgruppen, under det att skogsbruket uppvisade en motsvarande ökning i platstillsättningen. Minskningen inom industrigruppen hänförde sig närmast till den genom

Tab. 4. Arbetsför medlings verksamheten i de olika länen år 1947.

18 Tab. 5. Antal genom arbetsförmedlingen tillsatta platser inom olika yrkesområden åren 1938—1947.

byggnadsrestriktionerna reducerade förmedlingsfrekvensen inom byggnadsverksamheten.

Inom jordbruket tillsattes under 1947 41 500 platser för män och 6 600 platser för kvinnor. Häri är icke inräknad den tillfälliga arbetskraften till skörden. Denna verksamhet var av något mindre omfattning än under 1946; antalet genom arbetsförmedlingarna tillsatta platser av ifrågavarande slag uppgick dock till omkring 56 000.

Jordbrukets efterfrågan på fast anställd personal var liksom under tidigare år livlig, ehuru ej lika hög som förut. Möjligheterna att tillgodose det på arbetsförmedlingarna anmälda behovet hade ökat och detta även i fråga om ladugårdsskötare, beträlfande vilka under en lång följd av år en stor brist varit rådande. Av totalantalet lediganmälda platser kunde under 1947 över 70 % tillsättas. Tillfällig arbetskraft måste liksom förut om åren anlitas vid tiden för sådd och skörd. Förmedlingarna kunde genom inbördes samarbete relativt lätt uppbringa det erforderliga antalet. En närmare redogörelse för de åtgärder, som vidtagits för att tillgodose jordbrukets arbetskraftsbehov, lämnas å s. 36 ff.

Anskaffningen av arbetskraft till betskötseln var även under 1947 en krävande uppgift för arbetsförmedlingarna. En redogörelse för vad som åtgjorts i ifrågavarande avseende återfinnes å s. 38 ff.

Efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket hade väsentligt större omfattning än under föregående år. Sålunda visade antalet vid arbetsförmedling- 1 2

1 Statistiken omlades i viss utsträckning vid ingången av år 1943, varför direkta jämförelser med tidigare års siffror icke äro möjliga.

2 Nedgången för dessa grupper är endast skenbar, enär under år 1941 till jordbruksgruppen räknades frivilliga skördearbetare samt till gruppen allmän tjänst personer i frivillig värnpliktstjänstgöring och frivillig luftbevakning, vilka fr. o. m. 1942 redovisats under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter».

19 Tab. 6. Antal genom arbetsförmedlingen tillsatta platser Inom olika yrkesområden

åren 1946 och 1947.

arna lediganmälda platser en ganska kraftig uppgång, från 92 200 år 1946 till 108 100 år 1947, motsvarande 17 %. De tillsatta platserna visade relativt sett en ännu starkare ökning än de lediga, nämligen från 56 800 till 70 800 (24 %). En närmare redogörelse för skogsbrukets arbetskraftsbehov m. m. lämnas å s. 40 ff.

Inom industri och hantverk, inklusive byggnadsverksamhet, hade flertalet yrkesgrupper något lägre platstillsättningssiffror för 1947 än för 1946. Inom hela näringsgrenen tillsattes 288 200 platser, eller 43 900 färre än 1946. Nedgången hänförde sig i främsta rummet till det på grund av byggnadsregleringen minskade behovet av arbetskraft inom byggnadsverksamheten.

Beträffande landtransportijrkcna noterades ökad sysselsättning, och arbetsförmedlingssiffrorna för de tillsatta platserna för hithörande arbetarkategorier stego med över 30 % sedan föregående år.

Sjöfarten var även under år 1947 livlig, och vid åtskilliga tillfällen var det svårt att i tillräckligt antal anskaffa såväl befäl som befaret manskap. Särskild redogörelse för verksamheten vid sjömansförmedlingarna och sjömanshusen lämnas å s. 25 ff.

20 Inom husligt arbete förelågo lika stora svårigheter som tidigare att skaffa erforderlig hjälp till hemmen; under året tillsattes omkring 22 800 fasta hembiträdesplatser eller 2 800 färre än 1946. Förmedlingen av s. k. tillfällig hemhjälp hade även under redovisningsåret stor omfattning. En närmare redogörelse för vidtagna åtgärder för att tillgodose behovet av huslig arbetskraft lämnas å s. 45 ff.

I den mån förändringar förekommo inom övriga här ej tidigare angivna grupper, voro dessa av mindre betydelse.

Antalet ansökningar på 100 lediga platser inom de olika näringsgrenarna framgår av följande sammanställning.

Av en jämförelse med 1946 framgår, att de inträffade förändringarna i relationstalen varit relativt obetydliga. Dessa peka i stort sett hän mot en bättre överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft än vad som för några år sedan var fallet. I detta sammanhang må nämnas, att antalet ansökningar på 100 lediga platser inom enbart jordbruk under 1947 utgjorde 111 mot 79 under 1946, varav framgår, att tillgången på jordbrukspersonal icke obetydligt ökat.

Ungdomsförmedling var vid 1947 års utgång anordnad vid samtliga huvudkontor och vid 23 avdelningskontor inom den offentliga arbetsförmedlingen. Under året inrättades ungdomsförmedling vid avdelningskontoret i

Tub. 7. Ungdomsförmedlingens verksamhet åren 1930—1947.1

1 Exkl. frivillig arbetshjälp (ungdomsberedskapen). För år 1941 har det dock icke varit möjligt att frånräkna denna. Medeltalen för perioden 1940/44 äro därför något för höga.

21 Tab. 8. Ungdomsförmedlingens verksamhet under år 1947. Fördelning efter

yrkesgrupper.

Kramfors, medan ungdomsförmedlingen i Ängelholm indrogs vid årsskiftet 1947/1948 i samband med personalförstärkning vid huvudkontoret i Kristianstad. Antalet arvodes- och deltidsanställda s. k. kontaktmän uppgick vid årets slut till 118.

Av kommissionen antogos under 1947 sammanlagt 31 praktikanter, som under handledning av vederbörande inspektör eller assistent tjänstgjorde på ungdomsförmedlingar i skilda delar av landet. Av praktikanterna bereddes 10 efter fullgjord tjänstgöring vidare anställning inom arbetsförmedlingen, främst ungdomsförmedlingen, medan 15 tortsatte sin praktikantutbildning vid årets utgång.

Ingår ej i ovan redovisade grupper.

22 I tab. 7 lämnas en överblick över ungdomsförmedlingens verksamhet under åren 1930—1947. För 1947 lämnas mera detaljerade uppgifter i tab. 8.

Inom ungdomsförmedlingen inskrevos 1947, såsom tab. 8 utvisar, sammanlagt ca 76 000 personer under 18 år som arbetssökande, därav 40 000 pojkar och 36 000 flickor. Motsvarande antal för år 1946 uppgingo till resp.

70 000, 37 000 och 33 000. I ovannämnda tal ingå icke 19 000 pojkar och 20 000 flickor, som 1947 sökte arbete endast i samband med den s. k. ungdomsberedskapen.

Antalet tillsatta platser (exkl. ungdomsberedskapen) utgjorde 1947 ca

71 000 mot 67 000 år 1946. Omkring 2 700 av de tillsatta platserna uppgåvos avse anställningar av högst en veckas varaktighet. Fördelningen på olika län av de vid ungdomsförmedlingen under 1947 tillsatta platserna framgår av följande sammanställning.

Erforderligt material för den yrkesvägledande verksamheten utarbetades och distribuerades under 1947 liksom tidigare till ungdomsförmedlingarna. Sålunda ha ca 50 nya blad i yrkeskartoteket tillkommit, och detta omfattade vid årets slut 250 blad. Upplysningar av värde i yrkesväglednings- och arbetsförmedlingsverksamhet lämnades även i en serie meddelanden »Aktuellt för yrkesvägledningen». Nya upplagor utkommo av broschyrerna »Att välja yrke» för elever i folkskolans avgångsklasser, och »Gymnasisternas ämnesval» för lärjungar i gymnasiets »valringar». I förhållande till föregående år utkommo broschyrerna i mindre upplagor på grund av rådande pappersbrist, och broschyrerna kunde därför icke längre tillställas alla de ungdomar, för vilka de voro avsedda.

Som hjälpmedel vid yrkesvägledningen utarbetades under året en översikt över »Lånemöjligheter för studier och yrkesutbildning». I samband med pågående offentliga utredningar ha under året inom kommissionen bl. a. utförts beräkningar angående det väntade framtida behovet av jägmästare och civilekonomer.

23 Tidigare för olika delar av landet upprättade översikter över läroanstalter för yrkesundervisning omarbetades under 1947 och sammanfördes i en gemensam broschyr »Skolor för yrkesutbildning». Broschyren lämnar en förteckning över viktigare skolor av ifrågavarande slag med kortfattade uppgifter om utbildning, inträdesvillkor, kostnader, utbildningstid m. m.

Under läsåret 1946/47 erhöllo sammanlagt ca 29 000 ungdomar i folkoch fortsättningsskolor i 445 kommuner yrkesvägledning i någon form, därav 12 300 elever enskild yrkesvägledning. I 348 högre skolor höllos yrkesorienterande lektionsföredrag och meddelades enskild yrkesvägledning i avgångsklasser och klasser, där eleverna välja studieriktning. Av de högre skolornas elever åhörde ca 23 000 lektionsföredragen, medan ca 14 000 erhöllo enskild yrkesvägledning. Yrkesvägledningen i de högre skolorna berörde praktiskt taget samtliga gymnasier och flickskolor samt flertalet realskolor och kommunala mellanskolor. Förutom kommissionens konsulent och ungdomsförmedlingens tjänstemän medverkade vid densamma även två under året anställda biträdande konsulenter, vilka påbörjat yrkesvägledning även för studenter vid universitet och högskolor.

Vissa av ungdomsförmedlingens tjänstemän medverkade vid den yrkesorientering, som under året meddelades ca 19 000 inkallade värnpliktiga.

Utöver den yrkesvägledning, som meddelades i skolorna, erhöllo 19 800 rådsökande (11 000 män och 8 800 kvinnor) under 1947 enskild yrkesvägledning vid ungdomsförmedlingarna vid tillsammans 24 100 konsultationer. Av de rådsökande voro ca 13 400 (67 %) under 18 år, 5 200 (26 %) i åldern 18—25 år och 1 200 (7 %) över 25 år. I ovanstående tal ha icke inräknats ca 15 000 enklare förfrågningar angående yrken och utbildningsvägar. Av ovannämnda 19 600 rådsökande inskrevos 6 800 personer i åldern under 18 år även som arbetssökande.

Under hela året pågick den i tidigare verksamhetsberättelser omnämnda yrkesvägledande verksamheten i radio. I varannan vecka återkommande 15-minutersprogram besvarade sålunda tjänstemän vid kommissionen muntligen förfrågningar från lyssnarna angående yrken och yrkesutbildning. På samtliga frågor, även sådana som icke kunnat muntligen besvaras, lämnades skriftliga svar, sammanlagt under året omkring 1 200. I breven hänvisas regelbundet till vederbörande ungdomsförmedling, där utförligare upplysningar kunna lämnas och ytterligare biträde vinnas vid yrkesvalet och arbetsplaceringen.

Under året anordnade kommissionen två utbildningskurser om vardera tre veckor för omkring 130 tjänstemän vid ungdomsförmedlingarna och avdelningarna för partiellt arbetsföra. Kurserna, som voro förlagda till Bosön på Lidingö, avsågo dels att meddela en inledande orientering i de delar av psykologien och närgränsande ämnesområden, som äro av betydelse för yrkesvägledningen, dels att belysa speciella frågor i samband med yrkesvalets psykologi till gagn även för dem, som tidigare förvärvat teoretisk insikt i psykologiska ämnen. Kursen omfattade såväl föredrag av tjänstemän vid kommissionen och särskilt inbjudna föreläsare som praktiska övningar.

24 Tab. 9. Tjänstemnnnaförmedlingens verksamhet under år 1947.

Förmedlingsverksamheten för de till tjänstemannaförmedlingen hörande grupperna utökades avsevärt under 1947. Verksamheten belyses i tab. 9. Antalet arbetssökande personer uppgick sålunda till 81 900 mot 76 400 under 1946. Siffrorna för lediga och tillsatta platser voro 93 600 och 64 700 mot 86 900 och 57 600 föregående år.

Vid en jämförelse mellan 1946 och 1947 års siffror för olika till verksamheten hörande grupper framgår bl. a., att både antalet arbetssökande personer och antalet lediga samt tillsatta platser inom gruppen affärs- och lagerarbete ökade med ca 3 000. Gruppen teknisk ledning utvisade en ökning av antalet arbetssökande personer med ca 2 000 samtidigt som antalet lediga och tillsatta platser steg med ca 1 000. Inom gruppen kontorsarbete ökade antalet arbetssökande med 500, antalet lediga platser med 900 och antalet tillsatta platser med 1 500. Vad slutligen gruppen undervisning och vetenskaplig verksamhet beträffar, visa siffrorna i jämförelse med 1946, att antalet arbetssökande steg med ungefär 1 000 och antalet lediga och tillsatta platser med ungefär 1 500.

Genom Kungl. Maj :ts cirkulär den 29 november 1946 och den 19 december 1947 till statsmyndigheterna (SFS 1946:746 resp. 1947:978) utsträcktes den för nämnda myndigheter stadgade skyldigheten att vid uppkommande personalbehov göra viss anmälan därom till arbetsförmedlingen tills vidare först till och med den 31 december 1947 och sedan till och med den

1 I huvudsak mejerlster o. dyl.

2 » > telefonister och postpersonal.

3 > » studenter o. dyl., vilka ännu ej avslutat sin utbildning.

31 december 1948. Omkring en fjärdedel av samtliga de platser, som av de statliga myndigheterna under året anmäldes till arbetsförmedlingarna, föll inom tjänstemannaförmedlingens verksamhetsområde. Siffrorna för till tjänstemannaförmedlingen anmälda och genom denna tillsatta platser hos statliga myndigheter voro 6 900 och 4 700 mot 8 600 och 5 800 under 1946; en viss minskning av antalet anmälda och därmed också tillsatta platser kan således konstateras.

Utöver de tidigare ingångna överenskommelserna mellan lokala förmedlingar och kommunala myndigheter angående ett kontinuerligt utnyttjande av tjänstemannaförmedlingen vid uppkommande personalbehov träffades under verksamhetsåret ytterligare ett antal dylika överenskommelser. Inom flera län sker sålunda numera så gott som all personalrekrytering för inom länet befintliga kommunala myndigheter genom tjänstemannaförmedlingens medverkan.

Genom en överenskommelse i juni 1947 övertog tjänstemannaförmedlingen den av Slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund tidigare bedrivna platsförmedlingen. Förmedlingsverksamheten för hithörande grupper har dock ej någon större omfattning.

Samarbetet med Svenska industriens praktiknämnd beträffande utplacering i industripraktik av elever vid de tekniska utbildningsanstalterna resulterade i att under sommarmånaderna sammanlagt 828 elevpraklikplatser förmedlades. Tjänstemannaförmedlingen handhade dessutom liksom under 1946 förmedlingen av praktikplatser åt personer, som ämnade söka inträde vid socialinstituten. I frågor rörande utplacering av praktiksökande samarbetade tjänstemannaförmedlingen intimt med yrkesvägledningen.

Kontakten med tjänstemannaorganisationerna utvidgades betydligt under 1947. Detta åstadkoms dels genom publicerande i olika organisationers tidskrifter av artiklar angående tjänstemannaförmedlingen, dels genom en personlig kontakt med funktionärer inom såväl centrala som olika lokala organisationer.

För sjömansförmedlingen funnos särskilda expeditioner i Stockholm, Göteborg, Malmö, Hälsingborg, Landskrona, Gävle, Sundsvall och Luleå samt särskilda sjömansförmedlingsombud å 5 orter, nämligen Kalmar, Oskarshamn, Lysekil, Söderhamn och Örnsköldsvik. På ytterligare 22 platser, nämligen Södertälje, Oxelösund, Norrköping, Motala, Västervik, Visby, Karlskrona, Karlshamn, Ronneby, Sölvesborg, Simrishamn, Ähus, Trelleborg, Ystad, Halmstad, Uddevalla, Karlstad, Västerås, Hudiksvall, Härnösand, Holmsund och Skelleftehamn, var sjömansförmedling anordnad i direkt samband med arbetsförmedlingen. På sammanlagt 35 orter voro sålunda sjömansförmedlingar i verksamhet.

Omfattningen av sjömansförmedlingens verksamhet under år 1947 belyses i tnb. JO. Såsom närmare framgår av tabellen, uppgingo samtliga ansökningar om arbete till 68 300, lediga platser till 44 700 och tillsatta plat-

26 Tab. 10. Sjömansförmedlingens verksamhet under år 1947.

ser till 41 300, vilket innebär en minskning sedan föregående år för ansökningarna med 6,o % och för lediga och tillsatta platser med resp. 2,2 och 3,8 %. Det genomsnittliga antalet ansökningar per 100 lediga platser var för hela riket 153 under 1947 mot 159 och 231 under resp. 1946 och 1945.

Uppgifter angående påmönstringar enligt rapporter från sjömanshusen i Nyköping resp. Umeå.

27 Sjömansförmedlingsverksamhetens fördelning på årets skilda månader

framgår av följande sammanställning.

Det vid sjömansförmedlingsanstalterna inregistrerade överskottet på arbetskraft uppgick i medeltal per månad till 1 774 personer, eller, om man bortser från de förmedlingar, som avsågo tillfälligt arbete å fartyg i hamn, till 2 142 personer. Överskottet var störst under februari och minst under juni med 3 160 resp. 378 personer.

Förmedlingsverksamhetens fördelning på olika bemanningskategorier framgår av efterföljande tablå.

Av kökspersonalen utgjordes ca V8 av kvinnor (1 567 ansökningar och 1 332 tillsatta platser).

Av 7 122 arbetssökande utländska sjömän bereddes 4 000 anställning genom sjömansförmedlingens försorg.

Verksamhetens omfattning vid de olika förmedlingsställena ävensom förhållandet mellan antalet påmönstringar och förmedlade platser inom manskapsgrupperna framgår av tab. 10.

Göteborg låg fortfarande främst med 43,2 % av samtliga ansökningar om arbete och 36,5 % av antalet tillsatta platser; härnäst kom Stockholm med 16,2 resp. 22,8 %. Hälsingborg hade 8,7 resp. 8,5 % och Malmö 6,4 resp. 5,7 %.

Av de under året förmedlade 41 332 platserna avsågo 40 270 eller 97,4 % anställning å ång- och motorfartyg samt 1 062 (2,6 %) å segel- och pråmfartyg.

2* Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 249.

28 På- och avmönstringar vid sjömanshusen. Enligt till socialstyrelsen från rikets samtliga sjömanshus ingångna uppgifter uppgick hela antalet under år 1947 påmönstrade sjömän till 54 599 och antalet avmönstrade till 54 075. Härav voro i inrikes fart 4 035 påmönstringar och 3 793 avmönstringar eller 7-4 resp. 7,o %. Fördelningen på olika sjömanshus framgår av följande översikt:

Den avgjort största frekvensen kom, efter vad härav synes, på sjömanshuset i Göteborg med 38 % av påmönstringarna och 37 % av avmönstringarna; därnäst kom Stockholm med 17 %. Fördelningen på de olika månaderna 1947 framgår av nedanstående tablå:

Inalles kan man per 100 avmönstringar under år 1947 räkna 101 påmönstringar, mot 101 resp. 124 åren 1946 och 1945.

Bland de under året påmönstrade utgjordes 2 424 av fartygsbefälhavare, 8 471 av styrmän och maskinister, 17 787 av däcksmanskap, 13 696 av maskinmanskap och 12 221 av kökspersonal. Bland de avmönstrade voro 2 407 fartygsbefälhavare, 8 315 styrmän och maskinister, 17 727 däcksmanskap, 13 794 maskinmanskap och 11 832 kökspersonal.

Till nationaliteten voro av de under året påmönstrade 54 599 sjömännen 46 868 (eller 85,8 %) svenskar, 492 norrmän, 1 688 danskar, 2 585 finnar, 74 tyskar och 2 883 andra vita samt 9 av annan ras. Bland de under samma tid avmönstrade 54 075 sjömännen voro 46 451 (eller 85,9 %) svenskar, 682 norrmän, 1 563 danskar, 2 539 finnar, 65 tyskar och 2 765 andra vita samt 10 av annan ras.

29 Tab. 11. Artist- och musikerförmedlingens verksamhet under år 1947.

Artist- och musikerförmedlingen. Sedan denna specialförmedlings tillkomst 1943 har verksamheten fått en år från år ständigt ökad omfattning. Liksom under 1946 bedrevs arbetet under 1947 vid nio artist- och musikerförmedlingar, nämligen i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle, Linköping, Norrköping, Växjö, Karlstad och Örebro. Verksamhetens omfattning framgår av tab. 11. Vid artist- och musikerförmedlingarna inskrevos under året 6 570 personer. Antalet förmedlade engagemang utgjorde 64 611. Dessa motsvarade en sammanlagd gagesumman av 6,6 milj. kr., vilket innebär en ökning jämfört med 1946 med i runt tal 1 milj. kr.

Fördelningen på olika kategorier yrkesutövare var följande:

Artister......................... 1 180 000 kr.

Statister och modeller............ 90 000 >

Restaurangorkestrar.............. 1 900 000 »

Övriga orkestrar av yrkesmusiker.. 1 140 000 »

Orkestrar av fritidsmusiker........ 1 030 000 »

Enskilda musiker................ 1 250 000 »

Övriga konstnärliga utövare....... 10 000 »

A rb et sberedning för partiellt arbetsföra. Verksamheten bedrevs efter i huvudsak samma linjer som föregående år (se kommissionens verksamhetsberättelse för 1946, s. 21 ff). Vid årets utgång funnos assistentbefattningar för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra inrättade i samtliga län utom Gotlands, där emellertid en särskild tjänsteman handhade bl. a. hithörande ärenden. Befattningshavarna ha beretts tillfälle att deltaga i av kommissionen anordnade utbildningskurser (se ovan s. 23).

Den egentliga förmedlingsverksamheten för partiellt arbetsföra under 1947 belyses i tab. 12. I tabellen redovisas endast sådana partiellt arbetsföra, vilkas arbetsansökan varit föremål för direkt handläggning vid de

30 Tab. 12. Verksamheten vid arbetsförmedlingens expeditioner för partiellt arbetsföra under år 1947.

särskilda expeditionerna. Utöver dessa har ett icke ringa antal partiellt arbetsföra kunnat beredas arbete genom de ordinarie expeditionerna.

Av tabellen framgår, att till expeditionerna för partiellt arbetsföra under 1947 hänvisades 12 628 arbetssökande (därav 2 774 kvinnor) mot 10 588 under 1946. Antalet platser, som anvisades och tillsattes med partiellt arbetsföra, utgjorde 9 736 under 1947. Enbart genom expeditionen i Stockholm tillsattes 39 % av platserna. Av hela antalet platser hade 858, eller ca 9 procent, en varaktighet av högst en vecka.

I tab. 13 lämnas en motsvarande fördelning av antalet arbetssökande och tillsatta platser efter de sökandes defekter. Tabellen utvisar, att något mer än hälften hade arbetshinder, som utgjordes av sjukdom. De lungsjuka samt de psykiskt sjuka voro stora grupper bland dessa. De egentliga lytesgrupperna (vanföra, syn- och hörseldefekta) upptogo endast omkring 18 % av hela antalet. De straffade utgjorde omkring 12 %, och arbetshinder på grund av alkoholism förekom i jämförelsevis liten omfattning, medan överårighet i omkring 5 % angivits som orsak till placeringssvårigheterna.

1 Av högst en veckas beräknad varaktighet.

31 Tab. 13. Arbetssökande och placerade partiellt arbetsföra under år 1947 fördelade efter defekter.

Sammanställningen ger vidare vid handen, att ett jämförelsevis stort antal arbetstillfällen kunnat beredas åt psykiskt sjuka och straffade. Härvid är emellertid att märka, att huvudparten av de tillfälliga platserna anvisats dessa kategorier. För de egentliga lytesgrupperna ha de förmedlade anställningarna merendels varit av mera stadigvarande karaktär.

Även arbetsvårdsverksamheten för i militär- eller därmed jämställd tjänstgöring skadade har bedrivits efter samma linjer som förut. (Se kommissionens verksamhetsberättelse för 1946 s. 24).

Från verksamhetens början i juni 1945 intill den 1 januari 1948 ha länsarbetsnämnderna verkställt utredningar beträffande 6 382 i militärtjänst skadade. Under samma period har kommissionen fattat 1 757 beslut om arbetsvärd, därav i 1 152 fall i form av omskolning och 135 i form av fortbildning. Övriga 470 fall ha icke blivit föremål för direkt arbetsvårdande åtgärder genom kommissionen utan i flertalet fall hänvisats till värnpliktslån (248) eller bidrag från kungafonden (153).

Kommissionens verksamhet för omskolning av i militärtjänst skadade har i stort sett lämnat goda resultat, vilket torde framgå av följande uppgifter. Av 1 287 beslut om militärskadade, som erhållit arbetsvärd i form av utbildning, ha 705 fullföljt utbildningen; 215 ha avbrutit densamma, därav 130 på grund av sjukdom, 34 genom anställning inom utbildningsyrket och 51 inom annat yrke. Vid verksamhetsårets utgång undergingo 276 alltjämt utbildning, medan 91 ännu ej hade påbörjat densamma. Efter fullföljd utbildning ha 603 erhållit anställning inom ulbildningsyrket, 38 inom annat eller utbildningen närliggande yrke, 64 ha icke erhållit anställning, därav 16 på grund av sjukdom. Av övriga, som icke erhållit arbetsplacering, ha 30 efter arbetsvärdens upphörande på egen bekostnad — i vissa fall med hjälp av värnpliktslån — fortsatt utbildningen, och vid årets utgång voro 18 alltjämt föremål för arhetsberedande åtgärder.

Den 16 maj 1947 erhöll kommissionen Ivungl. Maj :ts medgivande att i

samband med anordnande av provanställningar vid industriföretag utom hemorten åt partiellt arbetsföra bereda arbetsvärd med vissa bidrag och ekonomiska garantier. Intill den 1 januari 1948 hade 68 partiellt arbetsföra påbörjat provanställning, varav 42 vid årets slut kvarstodo i anställningen. Provanställningar hade beviljats för Asea i Västerås och Ludvika, AB Nordiska Armaturfabrikerna, Kungsör, Köpings Mekaniska Verkstads AB, Köping, Kockums Mekaniska Verkstads AB, Malmö, m. fl. företag.

I skrivelse den 20 november 1947 hemställde kommissionen om Kungl. Maj :ts medgivande att få igångsätta en försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning eller arbetsträning åt partiellt arbetsföra, som icke äro att hänföra till i militärtjänst skadade och ej heller kunna erhålla utbildning genom pensionsstyrelsen, vid vanföreanstalternas yrkesskolor, blind- och dövstumsvårdens specialskolor eller vid yrkesutbildningskurser för arbetslösa. Härvid skulle vakanta elevplatser vid under överstyrelsens för yrkesutbildning tillsyn stående yrkesutbildningskurser för arbetslösa utnyttjas samt under förutsättning av Kungl. Maj :ts medgivande särskild kursverksamhet anordnas av överstyrelsen för yrkesutbildning i samråd med kommissionen.

Under förutsättning att kommissionens förslag bifalles, kommer verksamheten att organiseras i anslutning till vid kursverksamheten för arbetslösa tillämpade riktlinjer, men i fråga om under utbildningstiden utgående bidrag och ekonomiska förmåner i övrigt (även familjebidrag) komma bestämmelserna för omskolning av i militärtjänst skadade att tillämpas.

Kommissionen har beslutat verkställa en preliminär inventering av den partiella arbetskraften, omfattande en eller undantagsvis två kommuner inom varje län, och utredningar beträffande blinda och synsvaga samt övriga partiellt arbetsföras arbetsplaceringar för vissa perioder. Den statistiska bearbetningen av materialet beräknas vara slutförd under våren 1948.

Verksamheten för utlänningar. Utländsk arbetskraft har sedan krigets slut i allt större omfattning sökt sig till Sverige för att här erhålla arbete. Antalet utlänningar med arbetsanställning uppgick den 1 januari 1948 till 69 929, vilket innebär en ökning med närmare 9 000 på ett år. Fördelningen på olika nationaliteter var följande.

33 Antalet av arbetsförmedlingen med utländska sökande tillsatta platser var under året 42 188.

Sådana ärenden, som inkomma till utlänningskommissionen och avse utlännings ansökan om inresa i samband med arbetsanställning samt frågor om förlängning av arbetstillstånd, remitterades av utlänningskommissionen till arbetsmarknadskommissionen för yttrande ur arbetsmarknadssynpunkt, innan avgörande träffades. Under 1947 behandlade arbetsmarknadskommissionen 7 179 dylika remisser, av vilka 2 513 tillstyrktes. Innan yttrande lämnades, beredde arbetsmarknadskommissionen sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare, fackorganisationer, uppgivna referenser in. fl. tillfälle att uttala sig. Även länsarbetsnämnderna anlitades ofta för utredningar och yttranden.

Då den stora strömmen av inreseansökningar medförde en avsevärd arbetsbelastning för såväl de svenska beskickningarna och konsulaten som de svenska hemlandsmyndigheterna, uppmanade beskickningarna och konsulaten ofta de utländska sökande, som ej på egen hand skaffat sig arbetsgivare, att ej ingiva inreseansökan, förrän de genom brevförfrågan hos arbetsmarknadskommissionen förhört sig beträffande sina möjligheter att erhålla arbete i Sverige. Detta system började i större omfattning tillämpas efter den 1 juli 1947. Antalet förfrågningar uppgick under sista halvåret 1947 till inemot 21 000.

För att täcka de viktigaste behoven av arbetskraft inom industri och jordbruk undersöker en särskild beredning för utländsk arbetskraft möjligheterna att till Sverige överföra yrkeskunniga utländska arbetare. Efter förhandlingar, som förts av beredningen, har arbetsmarknadskommissionen med vederbörande myndigheter i Italien och Ungern under 1947 tecknat avtal om överföring av 500 allroundutbildade italienska yrkesarbetare inom verkstadsindustrien samt 500 ungerska skogs- och jordbruksarbetare. Genom särskilt tilläggsavtal har antalet italienska arbetare sedermera ökats till 1 200, varvid även ytterligare yrkesgrupper ifrågakomma för överföring. Arbetarna ha uttagits genom särskilda förmedlingskontor, som kommissionen upprättat i Turin och Budapest. För granskningen av arbetarnas lämplighet ha representanter för såväl berörda industrier som fackorganisationer medverkat. Dessutom ha svenska läkare varit knutna till kontoren. Under 1947 överfördes sammanlagt 733 italienska arbetare. Härtill kommo 57 personer utgörande kökspersonal samt anhöriga till arbetarna. Av olika orsaker återvände 76 arbetare sedermera till Italien. Under 1948 avser man att överföra ytterligare ca 200 italienare. Verksamheten beräknas vara slutförd under andra kvartalet. Från Ungern överfördes 463 manliga arbetare åtföljda av 611 anhöriga, överföringen slutfördes helt under 1947.

Kostnaderna för arbetarnas resor och utrustning bestridas av arbetsgivarna genom månatliga avbetalningar under två år. Bohagsutrustning samt utrustning åt medföljande anförvanter betala arbetarna själva. Samtliga kostnader förskotteras emellertid av statsverket.

34 Under 1948 kommer arbetsmarknadsstyrelsen att överföra även ett antal sudetiska yrkesarbetare från Österrike. Avtal härom har träffats med de brittiska och amerikanska ockupationsmyndigheterna. För uttagningen av arbetarna ha förmedlingskontor upprättats i Wien och Linz.

Samarbetet mellan de danska, norska och svenska arbetsförmedlingarna fortsatte under 1947. På grund av brist på arbetskraft i samtliga dessa länder var verksamheten emellertid av mindre omfattning. Det praktikantutbyte av jordbruksungdom, som sommaren 1946 på försök påbörjades mellan Danmark och Sverige, utvidgades under 1947 till att omfatta även Finland och Norge. I utbytet deltogo sammanlagt omkring 180 ungdomar.

För att kunna tillgodose det ökade intresset bland svenska ungdomar för studieanställningar i utlandet har arbetsmarknadskommissionen sökt träffa överenskommelser om praktikantutbyte med olika länder. Preliminära avtal om utbyte uppgjordes med Nederländerna och Schweiz; avtalet med sistnämnda land ratificerades i mars 1948. Med Frankrike finnes sedan 1934 ömsesidig överenskommelse om beviljande av 50 arbetstillstånd per år åt praktikanter. De franska myndigheterna medgåvo efter förslag från kommissionen att till avtalet fogas en bestämmelse, att praktikant vid behov skall kunna erhålla myndigheternas hjälp med att ordna lämplig anställning. Även i Belgien och England finnes intresse för praktikantutbyte med Sverige. Med England påbörjades under hösten ett utbyte inom jordbruk och trädgårdsskötsel. I avvaktan på att avtalet med Schweiz skall formellt undertecknas förekom under det gångna året en begränsad utbytesverksamhet med detta land. För att i viss utsträckning kunna möjliggöra för arbetsförmedlingarna att stå de svenska praktikanterna till tjänst med upplysningar om arbetsmöjligheter och levnadsförhållanden i olika länder införskaffade och sammanställde kommissionen kontinuerligt dylika uppgifter för att distribueras till arbetsförmedlingarna.

Den 25 april 1947 förordnade Kungl. Maj :t, att viss utlänningsverksamhet skulle överföras till arbetsmarknadskommissionen dels från statens utlänningskommission och dels från statens flyktingsnämnd. På grund härav övertog kommissionen ansvaret för omhändertagandet av ankommande flyktingar i de fall då polismyndigheterna i avvaktan på utlänningskommissionens beslut ej hade möjlighet att under längre tid hysa desamma. Omhändertagandet skedde vid förläggningar i Landskrona, Kunnnelnäs och Haparanda, vilka övertagits från utlänningskommissionen. Vid lägret i Landskrona bistod kommissionen även Röda Korset samt olika hjälporganisationer med att mottaga och under kortare tid inkvartera ca 3 000 genom vederbörande organisationers försorg till Sverige överförda utlänningar.

Från utlänningskommissionen övertogos olika skolinternat för flyktingar. Verksamheten vid de av arbetsmarknadskommissionen omhänderhavda internatskolorna för utlänningar skall enligt överenskommelser med bl. a. mosaiska församlingen upphöra vid vårterminens slut 1948.

35 Arbetsmarknadskommissionen har även ombesörjt ärenden angående arbetslöshetshjälp åt utlänningar. Hjälpen har utgått i form av dagunderstöd och hyresbidrag. Om utlänning ej på annat sätt kunnat beredas lämplig anställning i öppna marknaden, har han efter särskild prövning fått genomgå lämplig omskolningskurs. Sådana ha anordnats i samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning i stor omfattning för arkivarbetare. Utlänningarnas uppehälle under kurstiden har bekostats av arbetsmarknadskommissionen.

I samband med den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, som intill 1947 års utgång stått under socialstyrelsens överinseende men från och med den 1 januari 1948 ställts under tillsyn av dén nyinrättade arbetsmarknadsstyrelsen, fullgör den offentliga arbetsförmedlingen omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter. Därigenom bli försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkommer inom för dem lämpligt arbetsområde.

Den 1 juli 1947 tillkom en nybildad erkänd arbetslöshetskassa för byggnadsträarbetare, och fr. o. m. 1948 års ingång är ytterligare en sådan kassa i verksamhet, nämligen skogs- och flottningsarbetarnas. Totala antalet arbetslöshetsförsäkrade ökades härigenom med omkring 67 500. Även inom de äldre arbetslöshetskassorna steg medlemsantalet betydligt under 1947. Den 1 januari 1948 utgjorde sålunda det sammanlagda medlemsantalet ca 980 900 mot 871 300 ett år tidigare.

Följande erkända arbetslöshetskassor voro i funktion den 1 januari 1948.

Erkänd arbetslöshetskassa

Beklädnadsarbetarnas..............................

Sadelmakarnas, tapetserarnas och reseffektarbetarnas ..

Stenindustriarbetarnas..............................

Handelsanställdas m. fl.............................

Sko- och läderarbetarnas ..........................

Träindustriarbetarnas..............................

Musikernas m. fl.................................

Lantarbetarnas ..................................

Frisörernas ......................................

Livsmedelsarbetarnas..............................

Textilarbetarnas ..................................

Gjuteriarbetarnas..................................

Gruvindustriarbetarnas ............................

Handelstjänstemännens ............................

De kemisk-tekniska industriarbetarnas m. fl...........

Bleck- och plåtslagamas ..........................

Försvarsverkens civila personals ....................

Erkänd fr. o. m. den

Medlemsantal den 1/i 1948

33 400 5 100 4 100 52 200 11 300

41 400

7 500 44 800

4 000 35 000

42 600 11 500

8 900 10 600 14 700

3 200 18 800

36 Erkänd arbetslöshetskassa

Bryggeriarbetarnas ...........................

Transportarbetamas .........................

Metallindustriarbetarnas.......................

Bokbinderiarbetarnas.........................

Hotell-, kafé- och restauranganställdas...........

Handelsresandenas ...........................

Grov- och fabriksarbetarnas...................

Industritjänstemännens .......................

Elektrikernas ...............................

Arbetsledarnas...............................

Målarnas ...................................

Sjöfolkets...................................

Väg- och vattenbyggnadsarbetarnas.............

Järnvägsmännens.............................

Sågverksindustriarbetarnas.....................

Maskinbefälets...............................

Sveriges teateranställdas.......................

Typografernas ...............................

Byggnadsträarbetamas........................

Skogs- och flottningsarbetarnas ................

Erkänd fr. o. m. den

Vi 1942 Vi 1942 Ve 1942

Vt 1942 Vt 1942 Vs 1942 7i 1943 79 1942

1/i 1943 Va 1942 Vio 1943 10/t 1943 ‘/i 1944

Vi 1945 Vs 1945 x/i 1945 Vi 1946 Vi 1946

Vt 1947 Vi 1948

Medlemsantal den */i 1948

6 900 12 300 207 700

11 100

19 300 500

107 300 49 300

15 900 21 000

16 000 17 100

20 400

27 100 16 800 2 400 300 12 900

42 500 25 000

Summa 980 900

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars

arbetskraftsbehov.

Jordbruket.

Även under 1947 förelågo, såsom i det föregående framhållits (s. 8), vissa svårigheter att tillgodose jordbrukets behov av arbetskraft. I likhet med föregående år voro arbetsinsatser av skolungdom från städer och samhällen samt av andra personer, som kunde göra sig lediga för jordbruksarbete, av stor betydelse. Propaganda för dessa tillfälliga arbetsinsatser bedrevs huvudsakligen lokalt genom de olika länsarbetsnämnderna. Från arbetsmarknadskommissionen utgingo tidningsartiklar och appeller till pressen; vidare distribuerades genom länsarbetsnämnderna till samtliga skolor broschyren »En sommar på landet». Även radion togs i anspråk för propagandan. Genom arbetsförmedlingen utplacerades hos enskilda jordbrukare, i jordbruksläger, i praktikläger eller på annat sätt 49 100 personer, därav 26 045 män och 23 055 kvinnor. Av samtliga utplacerades under året på enskilda gårdar 3 722 personer, huvudsakligen skolungdom. Dessutom sökte sig ett stort antal personer på privat väg ut i jordbruksarbete hos släkt och bekanta eller hos arbetsgivare, hos vilka de tidigare år varit placerade. För dessa senare kunna helt naturligt icke några siffror anföras.

Under 1947 voro 326 läger anordnade med sammanlagt 6 151 deltagare, av vilka 734 fungerade som lägerledare eller husmödrar. Genom jordbruks-

lägren tillfördes jordbruket 79 406 dagsverken. De sammanlagda arbetsinkomsterna för deltagarna, frånsett ledarpersonalen, uppgingo till 415 000 kr.

Vid åtta av lägren deltog förutom svenskar även skolungdom från Finland, Norge och Danmark. Från Finland deltogo 50 ungdomar, därav hälften kvinnliga, i lägren under en tid av sex veckor. Endast ett fatal lägerdeltagare kommo från Danmark och Norge. Ett mindre antal svenska ungdomar deltogo i jordbruksläger i Danmark eller voro placerade på olika lantgårdar i Finland. Utbytet av ungdom med Finland ombesörjdes genom »De ungas hjälp» i samråd med ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbeten, medan utbytet med de övriga länderna skedde genom respektive arbetsförmedlingar eller genom personliga kontakter.

Ännu en ny form av läger utgjorde de s. k. internationella studentlägren. På initiativ av Sveriges förenade studentkårer begärde och erhöll arbetsmarknadskommissionen Ivungl. Maj :ts bemyndigande att anordna jordbruksläger för utländska studenter enligt samma bestämmelser, som gälla för vanliga jordbruksläger. Vid dessa läger deltogo såväl manliga som kvinnliga studenter från 17 olika nationer fördelade på läger i fyra-veckors-perioder under tiden 1 juli—15 september 1947. Lägerledningen utgjordes av svenska akademiker; i övrigt deltogo endast ett tjugotal svenska studenter. Syftet med dessa läger var dels att återupptaga de internationella förbindelserna mellan studenterna i olika länder, dels att ge utländska studenter möjlighet till inblick i svenskt arbetsliv. Såväl studentlägren som lägren för nordisk skolungdom hade otvivelaktigt betydelse för främjandet av kontakt och samarbete mellan ungdom från olika nationer.

För instruktion av lägerledare anordnades i likhet med föregående år särskilda tvådagarskurser, där deltagarna fingo handledning i frågor rörande bl. a. lägrens ekonomiska skötsel och ungdomens fritidssysselsättning.

I likhet med tidigare år anordnades även under 1947 praktikläger i jordbruk och lanthushåll. I dessa läger deltogo sammanlagt 59 ungdomar, därav 10 manliga vid ett läger i jordbruk, medan 49 kvinnliga voro fördelade på tre läger i lanthushåll. Avsikten med dessa praktikläger var främst att ge deltagarna tillfälle att pröva sin lämplighet för de olika yrken, inom vilka de kunde orientera sig vid lägren. Huvudvikten lades vid det praktiska arbetet, och i anslutning härtill bedrevs teoretisk undervisning. Studieresor anordnades till olika mönsterjordbruk, lantbruks- och lanthushållsskolor, andelsslakterier, andelstvättstugor m. m. Lägerdeltagarna fingo också yrkesvägledning av tjänstemän från ungdomsförmedlingarna.

Förutom de på enskilda gårdar samt i jordbruks- eller praktikläger placerade ha enskilda personer och arbetsgrupper från skolor, organisationer och företag en eller flera dagar deltagit i jordbruksarbete. Under 1947 placerades på detta sätt 39 070 personer. Särskilt under vårens sockerbetsskötsel samt under höstens potatisupptagning var denna form av arbetshjälp av mycket stor betydelse.

En stor del av de tillfälliga arbetsinsatserna utfördes av skolungdom. Ge-

nom Kungl. Maj:ts cirkulär den 21 mars 1947 (SFS nr 94) bereddes skolungdom möjlighet till ledighet från undervisningen under vår- och höstterminerna 1947 under två veckor för deltagande i lantbruksarbete in. m. Detta medgivande utnyttjades i stor utsträckning.

Enligt kungl. kungörelse den 10 juli 1947 (SFS nr 427) kunde vissa statliga befattningshavare erhålla sammanlagt högst tio dagars tjänstledighet med oavkortad lön för deltagande i skördearbete, som anvisats av den offentliga arbetsförmedlingen. Även arbetare i statens tjänst bereddes under året motsvarande ledighet utan inskränkning i löneförmånerna. Såväl statstjänstemännens som arbetarnas medverkan i skördearbete var i likhet med tidigare år av relativt liten omfattning.

Inom vissa län i Mellansverige visade det sig svårt att erhålla erforderlig arbetskraft för stråsädesskörden, varför militär hjälp fick anlitas. Närmare uppgifter angående omfattningen av den militära skördehjälpen lämnas å s. 55 f.

Betodlingen. Under år 1947 minskade landets sockerbetsareal med omkring 14 % och omfattade 47 500 hektar mot 55 000 hektar 1946. Vid vårens betskötsel ställde det sig svårt att få fram den erforderliga arbetskraften. Genom den tendens till omsvängning i arbetsmarknadsläget, som blev märkbar redan i slutet av sommarmånaderna, visade det sig däremot för höstens betupptagning ovanligt lätt att få fram tillräcklig arbetskraft.

För att underlätta rekryteringen av arbetskraft till betarbetet anordnade länsarbetsnämnderna i likhet med tidigare år kollektiva hushåll. Under våren voro sålunda 90 hushåll anordnade för betarbetare, där omkring 1 200 personer dagligen utspisades, och under hösten 80 hushåll med utspisning av över 1 000 personer.

För att underlätta för mödrar med minderåriga barn att deltaga i betarbetet medverkade länsarbetsnämnderna även under 1947 till anordnande av barndaghem i betdistrikten. Sålunda voro under våren 25 dylika barndaghem i verksamhet, varav 24 i Malmöhus och ett i Hallands län. Vid höstens betupptagning anordnades 32 daghem, därav 27 i Malmöhus, 3 i Kristianstads och 2 i Hallands län.

I likhet med tidigare år hyrde kommissionen även under 1947 ut ett fyrtiotal s. k. 12-mannabaracker som bostäder åt tillresande betarbetare till gårdar, där inkvarteringsfrågan varit svår att lösa.

Vårens betgallringsarbeten. Genom den svåra vintern kom våren förhållandevis sent, varför betgallringen mera allmänt tog sin början först de sista dagarna i maj. Restbehovet för vårskötseln var då ovanligt stort, inte mindre än 4 800 personer. Den intensiva värmen påskyndade betornas växt, varför arbetet måste forceras mer än man från början hade räknat med. Genom den ökade vedavverkningen kunde arbetskraft från norrlandslänen åtaga sig betarbete i betydligt mindre utsträckning än tidigare år. Arbetsförmedlingarna i de olika länen nådde dock ett gott resultat vid rekry-

teringen av arbetskraft, och omkring 2 000 personer kommo från län utanför respektive odlingsdistrikt.

Skolungdomen gjorde värdefulla insatser vid vårens betskötsel. Genom arbetsförmedlingen utplacerades 2 600 skolungdomar, antingen i läger eller också voro hela skolklasser under vissa dagar sysselsatta med betgallring i hemorten. Trots detta kvarstod, framför allt i Skåne, ett oroväckande stort restbehov, varför kommissionen den 3 juni gjorde framställning till Kungl. Maj :t om frivillig militär medverkan för betskötseln. Denna framställning beviljades samma dag, och militär personal förlagd inom Kalmar, Kristianstads och Malmöhus län beviljades viss ledighet för att deltaga i betarbete. Genom denna åtgärd tillfördes under några dagar betfälten 2 300 man.

Av nedanstående översikt framgår, hur arbetskraften till vårens betskötsel placerats i de olika odlingsdistrikten.

Inom de olika odlingsdistrikten medverkade vidare vissa industriföretag och firmor till att lösa arbetskraftsproblemet genom att lämna personalen ledighet för deltagande i betarbete. Genom arbetsförmedlingarna placerades i vårens betskötselarbete sammanlagt 9 070 personer mot 8 800 våren 1946; härvid bör dock beaktas, att en stor del av de placerade, i synnerhet skolungdom, militärer samt personer från odlingsområdena inom södra distriktet, deltogo i arbetet endast under kortare tidsperioder. Antalet placerade för vårskötseln var dock ovanligt högt jämfört med tidigare år och med hänsyn till den minskade betarealen.

Höstens betupptagning. För höstens betupptagning visade det sig, såsom förut framhållits, ovanligt lätt att få fram den tillräckliga arbetskraften. Sålunda var restbehovet för betupptagningen icke fullt hälften så stort den 1 oktober 1947 som vid samma tidpunkt 1946. Denna gynnsamma situation berodde såväl på en mindre efterfrågan som på en rikligare tillgång på arbetskraft. Vidare voro väderleksförhållandena under hela betupptagningen de bästa tänkbara, vilket möjliggjorde ett effektivt utnyttjande av den tillgängliga arbetskraften.

Av nedanstående översikt framgår, hur arbetskraften för betupptagningen under hösten 1947 var fördelad inom de olika distrikten.

40 Genom arbetsförmedlingarna placerades alltså för höstens betupptagning sammanlagt 3 990 personer mot 6 700 personer hösten 1946.

Skogsbruket.

De av arbetsmarknadskommissionen under krigsåren vidtagna åtgärderna i syfte att tillföra skogsbruket arbetskraft inneburo icke endast en tillfällig överflyttning av arbetstagare från andra yrkesområden utan även omskolning på längre sikt av därtill lämpade icke skogsvana arbetare. Dessa samlades i förläggningar, s. k. huggarkurser, där de vid sidan av det praktiska huggningsarbetet instruerades i avverkningsteknik och verktygsvård av för ändamålet anställda instruktörer. Denna omskolningsverksamhet avvecklades samtidigt med återinförandet i april 1946 av systemet med arbetspremier för all arbetskraft, van eller ovan, som deltog i vedavverkning; kursverksamheten kan sägas ha helt avslutats den 30 juni 1946.

När frågan om bränsleförsörjningen åter togs upp i början av 1947, visade det sig emellertid nödvändigt att i möjligaste mån öka överflyttningen av arbetskraft till skogsbruket. Samtidigt som de till en viss tidsperiod begränsade arbetspremierna återinfördes — i de mellersta och södra delarna av landet den 1 mars, i de nordliga länen den 1 april — bemyndigade Kungl. Maj :t kommissionen att vidtaga särskilda åtgärder i syfte att underlätta denna överflyttning. Arbetstagare, vilka voro friställda inom andra yrkesområden än skogsbruket' och anvisades arbete med avverkning av huvudsakligen brännved, erhöllo vissa förmåner, liknande dem, som utgått i samband med omskolningsverksamheten. Kommissionen ställde sålunda baracker med utrustning till förfogande såsom förläggningar, vidare utrustades arbetskraften genom kommissionens försorg med verktyg och i viss utsträckning med arbetskläder. Resebidrag utgingo och därjämte anskaffade kommissionen kockor till förläggningarna och bidrog till deras avlöning. Dessutom anställde kommissionen erforderligt antal verktygsvårdare, vilka dels svarade för verktygsvården inom vederbörande förläggning, dels i likhet med de tidigare vid huggarkurserna anställda instruktörerna hjälpte till med kockabokföringen och svarade för förläggningens och kocklagets sammanhållning.

De kontanta bidrag, vilka utgått till deltagarna i omskolningskurserna, återinfördes icke. I stället infördes med Kungl. Maj :ts bemyndigande ett s. k. ortstillägg om 3 kr. per arbetsdag, dock högst 75 kr. per månad, att utgå till

arbetare från andra yrken, som voro familjeförsörjare och som anvisades skogsarbete på annan ort än bostadsorten och därigenom åsamkades fördyrade levnadsomkostnader.

Antalet till kommissionen rapporterade, från andra yrkesområden överflyttade arbetare, vilka vid slutet av varje månad voro placerade i huggarförläggningar, framgår av följande sammanställning.

Huggarförläggningsverksamheten under 1947.

Någon rapportering beträffande arbetsresultaten vid de av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningarna har icke varit genomförd.

De sammanlagda kostnaderna för huggarförläggningsverksamheten, ortstillägg m. m. uppgingo under första hälften av budgetåret 1947/48 till 1 675 000 kr. I denna summa ingå även de utgifter för verktygsinköp, resebidrag och avlöning av verktygsvårdare, vilka kommissionen hade i samband med den på initiativ av bränslekommissionen anordnade riksomfattande s. k. fritidshuggningen och avverkningen för försvarets behov.

Arbets premier. Såsom ovan nämnts, återinfördes arbetspremiesystemet våren 1947. Systemet innebar, att det s. k. kvalificeringsbeloppet, d. v. s. det minimibelopp varje arbetare måste intjäna för att erhålla premie, sattes till 100 kr., medan premieprocenten fastställdes till 35 procent. I likhet med 1946 beräknades premien på hela inkomsten, men 1947 utgick premie endast för huggning av kastved och långved, således ej för massaved. Övriga bestämmelser voro i stort sett desamma som gällt under tidigare år.

Premieperioden fastställdes för de sju nordliga länen till tiden 1 april— 30 juni och för övriga delar av landet till tiden 1 mars—30 juni. Perioden förlängdes för hela landet t. o. in. den 30 september. Någon premie för framkörning infördes icke.

Utbetalningen av premierna handhades i likhet med tidigare år av länsarbetsnämnderna. I tab. U meddelas uppgifter om antalet premieansök-

42 Tab. 14. Antal reglerade ansökningar om arbetspremier till skogsarbetare samt utbetalade belopp avseende premleringsperioderna 1 mars resp. 1 april—30 juni samt 1 juli—30 september 1947.

Län

Stockholms.........

Uppsala............

Södermanlands......

Östergötlands........

Jönköpings..........

Kronobergs.........

Kalmar ............

Gotlands............

Blekinge............

Kristianstads.........

Malmöhus..........

Hallands.............

Göteborgs och Bohus

ningar samt inom olika län utbetalade belopp intill den 31 december 1947. Vid denna tidpunkt återstodo 9 460 oreglerade ansökningar.

Arbetsförmedlingsverksamheten inom skogsbruket åren 1945—1947 framgår av tab. 15. Antalet tillsatta platser inom skogsbruket uppgick under 1947 till 70 800, vilket innebär en ökning i förhållande till 1946 med ca 14 000 platser. Antalet utlänningar var under hela året jämförelsevis betydande.

Månatliga inventeringar avseende avverkningsarbeten hos större avverkare företogos vid slutet av varje månad utom januari. Med större avverkare avsågos t. o. m. septemberinventeringen sådana avverkare, som under av-

Tab. 15. Arbetsförmedlingsverksamlieten Inom skogsbruket åren 1945—1947.1

Se noten till tab. 3.

43 Tab. 16. Arbetskraft anställd för avverkningsarbeten hos större skogsnvverkare enligt

inventeringarna ären 1945—1947.1

verkningsåret antingen ålagts en produktionsplikt av minst 200 m3t (i södra Sverige) resp. 500 m3t (i de sex nordligaste länen) eller eljest beräknades avverka minst nämnda kvantitet. Då emellertid avverkningsperioden 1947/ 48 omfattar endast 9 månader och den sammanlagda ålagda avverkningskvantiteten till följd därav nedskurits med V, i jämförelse med föregående avverkningsperiod, tillämpades under det nya avverkningsåret för att ernå jämförbarhet med tidigare inventeringar en lägre gräns för »större avverkare» nämligen 150 m3t i södra Sverige och 375 m3t i de 6 nordligaste länen. En översikt över inventeringsresultaten under åren 1945—1947 lämnas i tab. 16.

Praktikläger. Under 1947 anordnades i likhet med föregående år praktikläger i skogsbruk, avsedda för ungdomar som hade för avsikt att inträda på skogsmannabanan. Lägren voro förlagda till Trollebo i Jönköpings län, Södra Viken i Värmlands län, Trummelsberg i Västmanlands län, Kratte- Masugn i Gävleborgs län och Södra Bäcksjö i Västerbottens län. Sammanlagt deltogo 98 ynglingar i 15—20 årsåldern. Kursprogrammen, som uppgjordes av länsarbetsnämnderna i samråd med vederbörande skogsvårdsstyrelse, voro i stort sett desamma som föregående år. Liksom tidigare lämnade tjänstemän från ungdomsförmedlingarna yrkesvägledning med hänsyn till utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter inom skogsbruket.

Kostnaderna för praktiklägren och verksamhetens omfattning framgå av följande tablå. Kolumnen arbetslöner avser av vederbörande skogsarbetsgivarc utbetalade belopp.

1 Inventeringen i december 1946 företogs den 13 december, övriga inventeringar vid resp. månaders utgång. Inventeringar företogos icke juli—november 1946 och januari 1947.

3* Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 219.

44 Praktikläger i skogsbruk år 1947.

Summa Summa statsbidrag kr.

Torvhanteringen.

Den totala torvproduktionen under 1947 uppgick till ca 525 000 ton, vilket innebär en minskning med 287 000 ton jämfört med 1946.

I likhet med tidigare år anordnade länsarbetsnämnderna arbetsläger för ungdom, vilken huvudsakligen sysselsattes med lättare arbeten, såsom vändning och kupning. Inalles anordnades under året 9 dylika läger med sammanlagt 181 deltagare. Mest omfattande var verksamheten inom Kristianstads län, där 4 läger voro anordnade med sammanlagt 77 deltagare.

Järnverken.

Till följd av den allmänna knappheten på arbetskraft hade redan under 1946 uppstått så betydande arbetskraftsunderskott vid de mellansvenska järnverken, att produktionen icke kunde upprätthållas i den utsträckning, som varit önskvärd med hänsyn till den påtagliga bristen på vissa för byggnadsproduktionen betydelsefulla järnbruksprodukter, särskilt smidda ledningsrör. Svårigheterna för järnverken att ställa bostäder, i synnerhet familjebostäder, till förfogande utgjorde då och utgöra fortfarande ett stort hinder för anskaffningen av arbetskraft. Såsom exempel kan nämnas, att behovet av arbetskraft till järnbruken i maj 1947 uppgick till ca 3 000 man, medan bostad kunde beredas åt endast 20 familjer och 1 100 ogifta.

För att genom interlokala förmedlingsåtgärder söka så långt möjligt tillgodose järnverken med det antal arbetare, som kunde beredas bostad, hemställde arbetsmarknadskommissionen i december 1946 hos Kungl. Maj :t om tillstånd att enligt samma villkor, som gälla för anställning inom skogsbruket, bekosta resor för arbetssökande, som genom arbetsförmedlingen antager arbete vid järnbruk. Detta tillstånd lämnades av Kungl. Maj :t i januari 1947.

Arbetskraftssituationen vid järnbruken förblev emellertid trots detta synnerligen svårartad till fram emot hösten, då den i någon mån lättade genom den säsongmässiga ökningen i arbetskraftstillgången.

Stuveriverksamhet®!!.

På initiativ av 1946 års stuveriutredning ha förhandlingar förts mellan å ena sidan arbetsmarknadskommissionen och å andra sidan berörda arbets-

marknadsparter (Södra Sveriges stuvareförbund och Norrlands stufvareförbund, resp. Svenska transportarbetareförbundet) angående ett lokalt organiserat samarbete mellan stuveriföretagen och arbetsförmedlingen, överenskommelse härom träffades den 23 oktober 1946 med rekommendation till lokala avtal mellan stuveriföretagen och hamnarbetarfackföreningarna angående etablering av ett med hänsyn till de lokala förhållandena lämpligt utformat samarbete mellan varje stuveriföretag och vederbörande arbetsförmedling. Den arbetskraft, som fordrades utöver ordinarie och extra ordinarie passningsskyldiga stuveriarbetare, skulle i första hand anskaffas i samverkan med arbetsförmedlingen. Genom arbetsförmedlingens försorg skulle även passningsskyldiga stuveriarbetare kunna placeras i annat arbete vid förekommande arbetslöshet inom det ordinarie facket. Härigenom skulle å ena sidan stuverinäringens behov av extra arbetskraft kunna tillgodoses genom anlitande av arbetare från den övriga arbetsmarknaden, och å andra sidan skulle stuverinäringens ordinarie arbetskraft bättre kunna tillvaratagas under tider, då den icke erfordrades för stuveriarbete.

Lokala avtal i enlighet med ovanstående träffades i Stockholms stad samt i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Genom det nu inledda samarbetet skapades förutsättningar för en tillfredsställande lösning av de nya arbetsuppgifter, som tillkommo genom Transportarbetareförbundets beslut att stuveriarbetarna från och med årsskiftet 1948 skola vara obligatoriskt anslutna till förbundets erkända arbetslöshetskassa.

Husligt arbete.

Eftersom den husliga arbetsmarknaden under de senaste årtiondena fått vidkännas en alltmera skärpt brist på hembiträden, har det blivit nödvändigt att på olika sätt söka tillgodose hemmens arbetskraftsbehov med tillfällig eller deltidsanställd arbetskraft. Kommissionen, som under sin verksamhet följt denna utveckling med särskild uppmärksamhet, har i detta syfte vidtagit en rad åtgärder.

En väl organiserad arbetsförmedlingsverksamhet bidrager till ett effektivare utnyttjande av den tillgängliga arbetskraften, vilket är särskilt betydelsefullt, då tillgången är begränsad. I sina strävanden att utbygga den husliga förmedlingsgrenen inriktade man därför främst ansträngningarna på att vidga rekryteringen av huslig arbetskraft och att så effektivt som möjligt utnyttja densamma. Sålunda har vid samtliga huvudkontor förmedlingen av den husliga arbetskraften förlagts till en särskild expedition. Vid de större avdelningskontoren ha kvinnliga avdelningar tillskapats särskilt med tanke på det husliga arbetsområdet. Vidare ha i Stockholm och Göteborg inrättats liemhjälpsbyråer inom vissa ytterområden. Dessa byråer, vilka i några fall disponera särskilda hembiträdesrum för dem, som genom

arbetsförmedlingen söka husligt arbete, ha tillkommit i syfte att tillgodose arbetskraftsbehovet inom dessa räjonger och samtidigt underlätta för de arbetssökande att hålla kontakt med arbetsförmedlingen, vilket på grund av de långa avstånden kan vara svårt i de större städerna.

Särskilda ansträngningar ha gjorts för att genom propaganda öka rekryteringen av huslig arbetskraft. Både kommissionen och länsarbetsnämnderna ha genom tidningsartiklar, annonser, föredrag och dylikt sökt sprida upplysning om de husliga arbetsmarknadsfrågorna. Vidare har man genom broschyrer samt genom tillhandahållandet av kontrakts- och betygsformulär för hembiträden bedrivit propaganda för detta arbetsområde.

Förmedlingen av den tillfälliga hemhjälpen, s. k. hemassistenter, har undergått en avsevärd utveckling under de senaste åren. Dylik arbetskraft, som i allt större omfattning fått ersätta de heltidsanställda hembiträdena, har varit mycket efterfrågad. Nedanstående sammanställning visar, hur förmedlingen av tillfällig och deltidsanställd hemhjälp utvecklats under åren 1939—1947.

Efter en kraftig stegring i förmedlingsverksamheten t. o. m. 1945 inträdde under de två sista åren en viss nedgång, tydligen till följd av den allmänna knappheten på arbetskraft.

Hemassistenterna ha rekryterats huvudsakligen bland gifta kvinnor, som jämte skötseln av sina egna hem kunnat åtaga sig husligt arbete såsom deltidsarbete, tillfälligt eller mera regelbundet. Då omsättningen av denna arbetskraft är påfallande stor och då efterfrågan ökat, måste rekryteringen av hemassistenter ständigt pågå. Med anledning härav har man vidtagit särskilda åtgärder. Sålunda har kommissionen sedan 1941 förutom ovannämnda propaganda bedrivit kursverksamhet för hemassistenter. Syftet härmed har närmast varit att stimulera rekryteringen av sådan arbetskraft. Kurserna —- korta specialkurser — göra icke anspråk på att ge yrkesutbildning i egentlig mening. Ur arbetsförmedlingssynpunkt fylla de en uppgift därigenom att deltagarnas kompetens kan kontrolleras. Samtidigt tjäna de hemmens intressen, då de kunna meddela vissa moderna rön på det husliga arbetsområdet, vilka äro av direkt praktisk betydelse för hemassistenterna i deras arbete.

47 Förmedlingen av social hemhjälp har i allt större omfattning av hemhjälpsnänmderna anförtrotts åt den offentliga arbetsförmedlingen. Vid halvårsskiftet 1947 handhades sålunda denna uppgift av 139 arbetsförmedlingar på olika orter i landet. Det totala antalet hemvårdarinnor, som vid denna tidpunkt anvisades arbete genom arbetsförmedlingen, uppgick till 368.

Hälso- och sjukvård.

Liksom under de närmast föregående åren har kommissionen under våren och sommaren 1947 i samråd med länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna igångsatt rekryteringskampanjer för att söka fylla bristen på sjukvårdspersonal. Vad man framför allt fått inrikta sig på har varit att fylla behovet av semestervikarier. Av 333 lediganmälda semesterplatser för sjuksköterskor tillsattes 250, och av 4 002 semestervikariat för annan vård- och ekonomipersonal tillsattes 3 364. Behovet av semestervikarier kunde således tillgodoses till 75 % beträffande vikarier för sjuksköterskor och till 84 % beträffande vikarier för övrig vård- och ekonomipersonal.

Vid en inventering beträffande normalbehovet av sjukvårdspersonal, som kommissionen företog, visade det sig, att bristen på sjuksköterskor 1947 liksom 1946 uppgick till omkring 600. För övrig vård- och ekonomipersonal utgjorde under 1946 bristen 2 100, men 1947 endast 930. Länsarbetsnämnderna ha inrapporterat, att rekryteringen av biträdespersonal avsevärt underlättats, sedan löneförmånerna förbättrats. Från sjukhusen har även framhållits, att en tydlig stabilisering inom yrket ägt rum.

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten.

Lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete (SFS nr 444), vilken efter successiv förlängning skulle gälla t. o. in. den 30 juni 1947, erhöll genom lag den 21 mars 1947 (SFS nr 91) fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1948.

Kungörelsen den 29 juli 1943 (SFS nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete erhöll under 1947 delvis ändrad lydelse innebärande en ytterligare skärpning av byggnadsregleringen. För ny-, till- och ombyggnadsarbeten, vilka utfördes för egen räkning utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar, erfordrades enligt tidigare gällande bestämmelser icke byggnadstillstånd. Genom kungörelse den 7 mars 1947 (SFS nr 79) ändrades föreskrifterna såtillvida, att allenast arbeten av nyssnämnda slag å byggnad eller anläggning för eget stadigvarande bruk föll utanför byggnadsregleringen. Slutligen förordnade Kungl. Maj:t den 5 december 1947 (SFS nr 883), att förenämnda undantag skulle gälla allenast till- och ombyggnadsarbeten. Utan byggnadstillstånd få sålunda numera, förutom vissa statliga och kommunala byggnadsarbeten, bedrivas allenast reparations- och underhållsarbeten, för vilkas utförande sammanlagt komma att sysselsättas högst tre personer,

till- och ombyggnadsarbeten avseende byggnad eller anläggning för eget stadigvarande bruk, som av någon utföres utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar, samt, under högst åtta dagar, brådskande arbeten, som äro nödvändiga för att förhindra eller avhjälpa skador.

Två nya slag av generella byggnadstillstånd meddelades under 1947, nämligen dels för utförande inom Värmlands, Kopparbergs och de norrländska länen av nybyggnad av sådan enskild väg, som har till huvudsakligt ändamål att främja utforsling av skogsprodukter (skogsväg), samt sådan omläggning eller förbättring av förut befintlig skogsväg eller annan enskild väg, att denna först genom nämnda åtgärd kommer i det skick att utforsling av skogsprodukter kan äga rum å vägen, ävensom uppförande och rivning av skogshärbärge eller annan liknande förläggning, vilket tillstånd gäller tills vidare t. o. in. den 30 juni 1948, dels ock för schaktnings-, sprängnings-, planerings- och grundarbeten avseende egnahemsbyggnad för eget stadigvarande bruk, som av någon utföres utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar.

Med hänsyn till läget på materialmarknaden och till omfattningen av de byggnadsarbeten, för vilka byggnadstillstånd meddelats men vilka icke påbörjats, erhöllo länsarbetsnämnderna i juli 1947 direktiv att icke lämna igångsättningstillstånd för företag, vilka erhållit särskilt byggnadstillstånd med länsarbetsnämndsklausul1 och vilka kostnadsberäknats till 75 000 kr eller däröver. Igångsättningstillstånd skulle av nämnderna få lämnas först efter medgivande av kommissionen.

Senare skärptes dessa bestämmelser, och i cirkulär från kommissionen till länsarbetsnämnderna den 29 oktober föreskrevs -— i enlighet med uttalande härom i byggnadsberedningen — bl. a. följande. Nya igångsättningstillstånd för företag med särskilt byggnadstillstånd eller för husbyggnadsföretag (nybyggnader) med generellt byggnadstillstånd finge tills vidare icke i något fall meddelas. Av länsarbetsnämnderna redan meddelade igångsättningstillstånd för företag av ovannämnda kategorier skulle indragas, om företagen icke påbörjats eller om arbetena avbrutits och icke vore avsedda att återupptagas inom den närmaste tiden.

Den investeringsbudget för 1947 för byggnads- och anläggningsverksamhet enligt särskilda byggnadstillstånd, som intagits i 1947 års statsverksproposition (bil. 1: Inkomsterna. Bih. 4), upptog en investeringskvot om 2,2 miljarder kronor. Som ett led i strävandena att uppnå en begränsning i investeringarna reducerades denna kvot under våren 1947 till 1,7 miljarder kronor.

Eftersom byggnadstillstånd kunde meddelas i endast begränsad utsträckning, undergick den byggnadsvolym, för vilken ansökningar om byggnadstillstånd inkommit till arbetsmarknadskommissionen men ännu icke avgjorts, en kraftig ökning. Sålunda kvarlågo i januari 1948 ansökningar av-

1 Beträffande innebörden av >länsarbetsnämndsklausul> se arbetsmarknadskommissionens verksamhetsberättelse för 1946, s. 38 f.

seende andra byggnadsföretag än bostadshus till en kostnadssumma av l,i miljarder kronor. Beträffande bostadsföretag kvarlågo från kvotorterna i början av januari 1948 ansökningar avseende byggnadsföretag för omkring 43 000 lägenheter. Övriga ansökningar om byggnadstillstånd för bostadslägenheter omfattade vid samma tidpunkt något mer än 6 000 lägenheter.

Vid en den 1 augusti 1947 företagen inventering hos länsarbetsnämnderna konstaterades vidare en betydande reserv av företag, vilka erhållit byggnadstillstånd men för vilka igångsättningstillstånd icke meddelats. Den sammanlagda beräknade byggnadskostnaden för företagen i denna reserv uppgick till 447 milj. kronor, därav 182,4 milj. kronor för bostadshus. Därigenom att å ena sidan under juli och augusti samt de sista månaderna av året byggnadstillståndsgivningen varit synnerligen restriktiv, medan å andra sidan länsarbetsnämnderna efter hand bemyndigats att lämna igångsättningstillstånd för vissa företag, har den sammanlagda beräknade kostnaden för företag med byggnadstillstånd, som icke erhållit igångsättningstillstånd vid årsskiftet, nedbringats till 336 milj. kronor, därav för bostadshus 180,6 milj. kronor.

I egenskap av tillsynsmyndighet har kommissionen haft att handlägga ärenden angående överträdelser av byggnadstillståndslagen. Under 1947 handlades 2 765 dylika ärenden, vilket innebär en kraftig ökning sedan 1946. Kommissionen lät verkställa polisutredning i 1 244 fall, anmälde till åtal i 682 fall, föreläde vite i 158 fall, erinrade vederbörande om skyldigheten att ställa sig tillståndslagens föreskrifter till efterrättelse i 792 fall. I 469 fall, där överträdelsen var ringa, vidtogos icke några åtgärder.

Månatlig statistik över ansökningar om byggnadstillstånd föreligger fr. o. m. 1944. I statistiken ingå förutom arbeten med särskilt byggnadstillstånd även pensionärshem och barnrikehus, för vilka Kungl. Maj :t beviljat generellt byggnadstillstånd i juli 1945 resp. januari 1946. Fr. o. m. augusti 1946 föres därjämte en månatlig statistik över de s. k. tremannabyggena, vilka före skärpningen av tillståndslagstiftningen i juni 1946 fingo utföras utan byggnadstillstånd. För att vinna överblick över sysselsättningsoch investeringsförhållandena inom byggnadsverksamheten företog man den 1 augusti 1946 samt den 1 februari och den 1 augusti 1947 inventeringar, varvid bl. a. uppgifter om antalet sysselsatta arbetare och beräknade byggnadskostnader infordrades avseende samtliga inom regleringen fallande byggnadsföretag.

Fr. o. in. 1947 vidtogos vissa ändringar i redovisningen av byggnadsföretag med särskilda byggnadstillstånd. Sålunda ingå icke längre i statistiken antalet dagsverken samt den beräknade åtgången av vissa byggnadsmaterial. Vidare företogos ändringar i grupperingen efter byggnadsarbetets art. I tab. 18 ha uppgifterna för tidigare år omräknats efter det nya redovisningssystemet.

50 Tab. 17. Under 1947 inkomna resp. avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd.

I tab. 17 redovisas antalet under 1947 inkomna och avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd samt de beräknade byggnadskostnaderna för ifrågavarande arbeten. Tabellen visar en viss minskning i de planerade investe- 1 2

Tab. 18. Byggnadskostnader för under åren 1944—1947 beviljade ansökningar om byggnadstillstånd, fördelade efter byggnadsarbetets art (enl. det år 1947 genomförda redovisningssystemet).

1 Häri ingå även barnrikehus och pensionärshem. Jfr s. 49.

2 Uppgift saknas.

51 Tab. 19. Antal bostadslägenheter i under år 1947 beviljade byggnadsföretag avseende

nybyggnader samt golvyta för bostadsändamål. Fördelning på ortstyp och

lägen hetsstorlek.

ringarna jämfört med föregående år, i det att antalet inkomna ansökningar minskade med 5,7 % och motsvarande byggnadskostnader med 12,7 %. Den genom byggnadsregleringens skärpning uppkomna begränsningen i de faktiska investeringarna framgår av en jämförelse mellan siffrorna för beviljade och avslagna ansökningar om byggnadstillstånd under 1947 och motsvarande tal för 1946. Antalet beviljade ansökningar minskade sålunda med 24,5 % och byggnadskostnaderna med 34,4 %. Motsvarande uppgifter om avslagna ansökningar visa däremot en ökning med 81,7 % resp. 76,6 %.

Av ansökningarna biföllos 19 732 av arbetsmarknadskommissionen och 1 995 av Kungl. Maj :t. Motsvarande byggnadskostnader voro 870,4 milj. kronor och 692,4 milj. kronor.

Byggnadskostnadernas fördelning efter byggnadsändamål 1944—1947 framgår av tab. 18. Denna utvisar, att byggnadskostnaderna för beviljade arbeten under 1947 minskade i förhållande till 1946 inom samtliga grupper utom kraft- och belysningsverk. Av byggnadskostnaderna för under 1947 beviljade nybyggnadsarbeten avseende bostadshus belöpte sig 33 % på enfamiljshus, 10 % på tvåfamiljshus samt 54 % på flerfamiljshus och kombinerade affärs- och bostadshus.

Tab. 19 utvisar, att det totala antalet lägenheter i byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd beviljades 1947, var 43 152, vilket innebär en minskning jämfört med 1946 med 39,o %. Den sistnämnda år konstaterade förskjutningen mot större Jägenhetstyper var märkbar även under 1947. Sålunda var golvytan per lägenhet detta år 73,2 in2 mot 68,9 in2 år 1946, och

antalet lägenheter med minst 3 rum och kök utgjorde vidare 50,5 av hela antalet lägenheter mot 42,6 % år 1946.

Uppgifter om beräknade byggnadskostnader för under 1947 beviljade och avslagna ansökningar avseende olika grupper av industribyggnader jämte uppgifter om golvytan i beviljade nybyggnadsarbeten lämnas i efterföljande sammanställning.

Liksom tidigare har fördelning av samtliga husbyggnadsarbeten på de fyra grupperna trähus, tegelhus, lättbetonghus och betonghus utförts med ledning av ansökningsformulärets uppgifter. I efterföljande sammanställning ha totalkostnaderna för under 1945, 1946 och 1947 beviljade nybyggnader procentuellt fördelats efter huvudsakligt byggnadsmaterial.

194 5

Samtliga husbyggnadsarbeten (nybyggnader) ..........................

därav bostadshus................

industribyggnader..........

19 4 6

Samtliga husbyggnadsarbeten (nybyggnader) ..........................

därav bostadshus................

industribyggnader..........

19 4 7

Samtliga husbyggnadsarbeten (nybyggnader) ..........................

därav bostadshus................

industribyggnader..........

Av sammanställningen framgår beträffande bostadshusen, att tegelhusens relativa andel under treårsperioden minskat till förmån för trähusen. Detta

53 Tab. 20. Av länsarbetsnämnderna under år 1947 meddelade tillstånd att påbörja s. k. tremannabyggen. Antal ansökningar, byggnadskostnader i milj. kronor samt antal i nybyggnader ingäende bostadslägenheter.

sammanhänger med en- och tvåfamilj shusens ökade andel. Lättbetonghusens totalandel har däremot icke undergått någon större förändring, ehuru lättbetongen kommit till ökad användning vad flerfamiljshusen beträffar. Av flerfamiljshusen voro 42,2 % tegelhus och 39,3 % lättbetonghus. I fråga om industribyggnader var minskningen i trähusens andel till förmån för betonghusen mycket stark.

I tab. 20 redovisas av länsarbetsnämnderna under 1947 meddelade tillstånd att påbörja s. k. tremannabyggen. Av tabellen framgår, att av kostnaderna för dessa byggen icke mindre än två tredjedelar kommo på mindre tätorter och egentlig landsbygd.

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft.

Under krigstillstånd eller förstärkt försvarsberedskap.

a) Uppskov enligt uppskovskungörelsen (SFS 1940 nr 717) innebär, att värnpliktiga på förhand befrias från skyldighet att fullgöra tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Beslut om uppskov fattas i fråga om vissa befattningshavare vid i uppskovskungörelsen närmare angivna, huvudsakligen statliga och kommunala verk eller företag m. m. av vederbörande myndighet eller verkschefer (uppskovsgrupp I), i vissa fall dock först efter medgivande av vederbörande försvarsgrenschef. Arbetsmarknadskommissionen fattar beslut beträffande uppskov i övriga fall (uppskovsgrupp II). Kommissionen kan dock i fråga om uppskov för värnpliktiga med viss militär utbildning eller tjänsteställning eller viss ålder (under 26 år) fatta beslut endast i samråd med chefen för försvarsstaben eller efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t. Det ankommer vidare på kommissionen att ha översikt över uppskovsväsendet i sin helhet samt att för detta ändamål föra register över såväl uppskovsgrupp I som uppskovsgrupp II. Kommissionen skall dessutom föra den statistik, som är nödvändig för mobiliseringsändamål och

för rätt avvägning mellan den militära organisationens krav på begränsning av antalet uppskov och de civila kraven på dylika. Antalet för år 1947 beviljade uppskov uppgick till omkring 48 000 i uppskovsgrupp I och omkring 41 000 i uppskovsgrupp II.

b) För att förbereda att tillfällig ledighet (anstånd eller hemperinittering) från värnpliktstjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen under krigstillstånd eller förstärkt försvarsberedskap skall på ett snabbt och smidigt sätt kunna medgivas vissa värnpliktiga inom jordbruket och skogsbruket, när det militära läget det tillåter och särskilt stort säsongbehov av arbetskraft föreligger, har systemet med s. k. uppgiftskort alltjämt bibehållits inom nämnda två näringsgrenar.

Uppgiftskorten för värnpliktiga jordbrukare utfärdas av vederbörande länsarbetsnämnder enligt av arbetsmarknadskommissionen utfärdade närmare föreskrifter och anvisningar. Tilldelningen av dylika uppgiftskort grundar sig på till länsarbetsnämnderna insända mobiliseringsplaner från arbetsblocken inom jordbruket (se s. 64), vilka mobiliseringsplaner bland annat innehålla uppgifter om åkerarealens storlek, tillgången på arbetskraft och arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning av dessa uPPgifter sker en angelägenhetsgradering av hempermitteringsbehovet. Uppgiftskorten uppdelas enligt nämnda gradering i grupperna A, B och C: grupp A omfattande värnpliktiga, som i första hand erfordras för jordbruksdriftens upprätthållande, grupp B värnpliktiga, som jordbruket ytterligare har stort behov av och som endast i nödfall kunna undvaras, och grupp C värnpliktiga, som därutöver anses behövliga för jordbruksarbetets upprätthållande vid utnyttjande av tillgänglig reservarbetskraft. Antalet för år 1947 utfärdade uppgiftskort uppgick till omkring 30 000 i grupp A, 40 000 i grupp B och 78 500 i grupp C. Fn revidering av uppgiftskorten i fråga, avseende år 1948, påbörjades genom länsarbetsnämndernas försorg i slutet av år 1947. Vid revideringen makuleras alla uppgiftskort för värnpliktiga, för vilka dylika kort av olika anledningar icke längre böra ifrågakomma. Övriga uppgiftskort skola gälla även under år 1948. Nya uppgiftskort för år 1948 utfärdas liksom för år 1947 endast för att ersätta luckorna i grupp A men däremot icke i grupperna B och C.

Uppgiftskort för värnpliktig skogspersonal utfärdas av arbetsmarknadskommissionen för viss särskilt betydelsefull värnpliktig befälspersonal inom skogsbruket. På grundval av genom vederbörande länsarbetsnämnders försorg inhämtade uppgifter har kommissionen liksom tidigare år i december utfärdat något över 1 000 uppgiftskort för värnpliktig skogspersonal för år 1948.

Under fredstjänstgöring (jämlikt 27 § värnpliktslagen).

Ett övningsuppehåll av omkring en vecka var avsett att anordnas vid midsommar för de armén tilldelade värnpliktiga av åldersklass 1946, som inryckt till första tjänstgöring i april 1947. Efter hemställan av kommissionen bemyndigade emellertid chefen för armén den 28 maj 1947 militärbefäl-

havarna att i samråd med vederbörande länsarbetsnämnder förlägga ifrågavarande övningsuppehåll till tiden för höskörden eller annan skörd, dock före den 15 augusti.

På grund av erfarenheterna från 1946 års militära skördehjälp gjorde chefen för armén efter samråd med försvarets civilförvaltning och arbetsmarknadskommissionen i underdånig skrivelse den 3 mars 1947 framställning om utfärdande av bestämmelser rörande sådan skördehjälp under 1947. Framställningen bifölls, och den 6 juni utfärdades kungl. brev med närmare bestämmelser om skördehjälp, som kunde komma att beslutas av Kungl. Maj :t efter framställning av kommissionen.

Enligt nämnda kungl. brev finge värnpliktiga vid armén, marinen och flygvapnet, som fullgjorde första eller motsvarande tjänstgöring, jämte erforderligt befäl i mån av oundgängligt behov ställas till förfogande såsom arbetstrupp att användas i skördearbete under sammanlagt högst 10 dagar, resdagar icke inräknade. Efter beslut om skördehjälp av Kungl. Maj :t skulle framställning härom göras av kommissionen eller, enligt dennas bemyndigande, av länsarbetsnämnd hos vederbörande militära myndighet. Arbetsgivare, som erhölle militär skördehjälp, skulle till statsverket erlägga ersättning för varje i egentligt skördearbete deltagande man med belopp, som enligt gällande kollektivavtal vid jordbruket mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetareförbundet utgick till körkarl och dagsverkare, d. v. s. under ordinarie arbetstid i allmänhet l,3i kr per timme och för arbete under annan tid dessutom viss övertidsersättning. Till den i skördearbetet deltagande militära personalen skulle genom de militära myndigheternas försorg utbetalas flitpenning med 75 öre för man och arbetstimme. Värnpliktig, som styrkte sig vara egen företagare inom jordbruket eller hade anställning vid jordbruk, kunde av vederbörande militära myndigheter i stället för att beordras medfölja arbetstrupp medgivas tjänstledighet för deltagande i skördearbete vid det egna jordbruket resp. det jordbruk, där han var anställd.

Den ihållande torkan och starka värmen under sommaren åstadkom i södra och mellersta Sverige brådmognad av vårsäden, varigenom höstsädens och vårsädens mognad inträffade nästan samtidigt eller med så kort tidsmellanrum att tidigare mognade sädesslag icke kunde bärgas, innan skörden av övriga sädesslag måste påbörjas. Härigenom uppkom ett väsentligt större behov av arbetskraft för stråsädesskörden än vid mera normal mognad, samtidigt som det visade sig omöjligt att i vissa jordbruksbygder tillgodose detta ökade behov. I Södermanlands, Örebro, Västmanlands, Kalmar och Gotlands län, där bristen på arbetskraft för skördearbete var särskilt stor, uppgick bristen på arbetskraft till sammanlagt omkring 1 090 man. Med anledning härav gjorde arbetsmarknadskommissionen efter samråd med livsmedelskommissionen en underdånig hemställan, alt Kungl. Maj :t ville medgiva, alt militär skördehjälp finge lämnas i mån av oundgängligt behov och i första hand inom ovannämnda fem län. På grund av kommissionens hemställan anbefalldes i generalorder den 20 augusti 1947, att sam-

manlagt 1 000 man ur armén, marinen och flygvapnet skulle ställas till förfogande såsom arbetstrupp för skördehjälp enligt närmare anvisningar av kommissionen.

Den militära skördehjälpen insattes i förutnämnda fem län fr. o. m. den 21 augusti samt sedermera även i Värmlands län fr. o. in. den 25 augusti. Antalet dagsverken, som utfördes av militär arbetstrupp i skördearbete, uppgick till ca 3 450 i Södermanlands, 350 i Kalmar, 950 i Gotlands, 1 000 i Värmlands, 1 150 i Örebro och 800 i Västmanlands län, alltså sammanlagt till ca 7 700. Skördehjälp lämnades huvudsakligen av förband ur armén men även av smärre kontingenter från marinen och flygvapnet. Systemet för den militära skördehjälpen visade sig liksom 1946 vara effektivt och lämpligt, och arbetsgivarna voro tillfredsställda med detsamma. Samarbetet mellan militära och civila myndigheter var gott och länsarbetsnämndernas fördelning av arbetstrupper i allmänhet ändamålsenlig.

Vid bestämmandet av tiderna för arméns repetitions- och efterutbildningsövningar har visst samråd ägt rum mellan chefen för armén och arbetsmarknadskommissionen för att, i den mån så var möjligt, hänsyn skulle kunna tagas till jordbrukets, skogsbrukets och industriens behov av arbetskraft.

Kommissionen har under 1947 efter remiss avgivit yttranden över enskilda ansökningar om anstånd med eller befrielse från fullgörande av värnpliktstjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen från omkring 800 värnpliktiga.

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m.

Utredning om sysselsåttningsförhållandena inom handeln m. m. Efter framställning av handelsutbildningskommittén uppdrog Kungl. Maj :t den 9 november 1945 åt kommissionen att utföra en utredning över sysselsättnings- och utbildningsförhållandena på handelns område. Såsom ett led i denna undersökning beslöt kommissionen att anordna en företagsinventering beträffande varuhandeln i syfte att erhålla uppgifter om frekvensen av olika företagstyper samt summariska uppgifter om antalet anställda, fördelade på olika yrkeskategorier. Denna företagsinventering slutfördes under 1947. En redogörelse för densamma överlämnades den 30 juli 1947 till chefen för ecklesiastikdepartementet och förelåg någon månad senare i tryck (SOU 1947:50).

Vid årets utgång pågick utredning beträffande inom andra merkantila arbetsområden än varuhandeln sysselsatt personal.

Industrilokalisering. Den sedan hösten 1945 i samverkan med Industriens produktionsråd bedrivna rådgivningsverksamheten i fråga om industriens lokalisering bedrevs under 1947 i ungefär samma omfattning och enligt samma riktlinjer som under 1946. En redogörelse för dessa lämnades i verksamhetsberättelsen för 1946. Ett flertal driftsnedläggelser vid större företag förekommo under 1947. Vid handläggningen av de omställnings- och sane-

ringsproblem, som därvid aktualiserades, lämnade kommissionen sin medverkan. Såsom ett exempel på en sanering, som verkställts på kommissionens initiativ, må nämnas de åtgärder, som vidtogos med anledning av nedläggandet av Ulriksfors sulfitfabrik i Jämtlands län.

I december 1946 meddelades genom pressen, att ägaren till Ulriksfors sulfit AB försålt anläggningarna i Ulriksfors till Svenska cellulosa AB och att driften vid sulfitfabriken definitivt skulle nedläggas. Med anledning härav trädde arbetsmarknadskommissionen i kontakt med länsarbetsnämnden i Jämtlands län och med Industriens produktionsråd. Genom länsarbetsnämndens försorg ordnades ett första sammanträde med representanter för arbetarna vid företaget och Ströms kommun i Strömsund den 18 december 1946. Därvid inventerades de sysselsättningsmöjligheter, som kunde uppbringas i bygden under den närmaste tiden. Det visade sig föreligga goda möjligheter att bereda huvudparten av arbetarna tillfällig sysselsättning. Länsarbetsnämnden uppdrog också åt den lokala arbetsförmedlingen att verkställa en utredning beträffande de från Ulriksfors-fabriken avskedade arbetarnas ålder, civilstånd, barnantal, anställningstid vid sulfitfabriken och funktion där, nuvarande sysselsättning samt ev. fastighetsinnehav. Utredningen visade, att driftsnedläggelsen drabbade 143 personer. Av arbetarna voro 34 över 50 år. Ej mindre än 99 arbetare voro gifta, och 54 hade egen fastighet.

På initiativ av arbetsmarknadskommissionen hölls en ny konferens i Strömsund den 4 januari 1947. I denna deltogo representanter för kommissionen, länsarbetsnämnden, Jämtlands läns företagareförening, Ströms kommun, Svenska pappersindustriarbetareförbundet och dess avdelning nr 98 i Ulriksfors. Därvid diskuterades möjligheterna att tillföra orten ny industriell verksamhet i den nedlagda sulfitfabrikens ställe, överläggningarna ledde till ett beslut att tillsätta en kommitté med uppgift att handlägga de omställningsproblem, som industrinedläggelsen medfört. I kommittén ingingo representanter för samtliga deltagande myndigheter och sammanslutningar. Landshövdingen Löfgren fungerade som kommitténs ordförande.

Vid ett första sammanträde med kommittén i Östersund den 23 januari 1947, varvid även en representant för Svenska cellulosa AB var närvarande, utsågs ett arbetsutskott med landshövding Löfgren som ordförande. Svenska cellulosa AB förklarade sig villigt lämna sin medverkan för att tillföra Ulriksfors en ny industri. Så snart maskinerna nedmonterats, skulle lokalerna ställas till förfogande.

Sedermera ställde Svenska cellulosa AB ritningar över anläggningarna i Ulriksfors till arbetsmarknadskommissionens och Industriens produktionsråds förfogande. Därigenom blev det möjligt att i samband med den rådgivande verksamheten i industriella lokaliseringsfrågor orientera olika företagare om förefintliga industrilokaler i Ulriksfors. Produktionsrådet utsände också till Industriförbundets medlemmar ett meddelande, att ifrågavarande lokaler voro tillgängliga för industriell verksamhet, och genom länskommitténs försorg infördes annonser i pressen om lokalerna. Resultatet blev, att anläggningarna i Ulriksfors genom kommunens förmedling försåldes till ett textilföretag i mellansverige. Företaget har sedermera erhållit byggnadstillstånd för ombyggnad av sulfitfabriken till en textilfabrik, som, när den färdigställts, beräknas kunna ge sysselsättning åt ca 200 personer.

Frågan om pensioner och engångsersättningar till från sulfitfabriken friställda arbetare har icke handlagts av kommittén utan av förutvarande ägaren och fackföreningen.

Under omställningsperioden ha praktiskt taget samtliga arbetare, som drabbats av driftsnedläggelscn, varit placerade i annat arbete.

Varsclsijstemct. Även under 1947 inhämtades systematiskt förhandsuppgifter från företagare dels om beräknade avskedanden och permitteringar,

dels om ny- och återintagningar under de närmaste två månaderna inom respektive företag. Härvid medverkade förutom de uppgiftslämnande företagen, socialstyrelsen, Industriens produktionsråd samt länsarbetsnämnderna.

Upprättandet av en arbetskraftsbalans. I samband med utarbetandet av en nationalbudget och däri ingående arbetskraftsbalans ägde ett omfattande utredningsarbete rum. Sålunda utfördes en undersökning rörande nyetableringens karaktär och omfattning inom industrien. Från hälsovårdsnämnderna införskaffades uppgifter angående under 1945—1947 godkända lokaler inom livsmedelshandel, kafé- och restaurangrörelse, frisöryrket m. m., varigenom en uppfattning erhölls om nyetableringen inom dessa branscher. För länsarbetsnämndernas redogörelser rörande läget på arbetsmarknaden under det gångna året och utsikterna för det kommande gavs denna gång anvisning om särskild utförlighet. Kommissionen lät även utföra en gallupundersökning rörande omflyttningsfrekvensen inom näringslivet och orsakerna till att de anställda i ökad omfattning byta sysselsättning eller äro frånvarande från arbetet m. m. På grundval av länsarbetsnämndernas rapporter och en serie genom handelsdepartementets försorg företagna intervjuer med representanter för enskilda företag och branschorganisationer samt med tillhjälp av tillgängligt statistiskt material gjordes en särskild undersökning rörande arbetskraftsbrist, överrörlighet och produktivitet. Resultatet av förenämnda undersökningar har publicerats i Konjunkturinstitutets rapport A: 15. Däri ingår även en redogörelse för de förskjutningar, som förekommit i den yrkesutövande befolkningens fördelning på socialklasser samt näringsgrenar från 1940 till 1945. Redogörelsen för 1945 är grundad på uppgifter, vilka ställdes till förfogande av 1945 års folkräkning, allteftersom de framkommit.

Investeringsfonder. Genom Ivungl. Maj :ts förordning om investeringsfonder den 2 maj 1947 (SFS nr 174) ålades arbetsmarknadskommissionen att utöva tillsyn över till investeringsfond gjorda avsättningar. Kommissionen har till följd härav under 1947 erhållit uppgifter från länsstyrelserna avseende såväl under beskattningsåret 1946 gjorda avsättningar till investeringsfonder som tidigare jämlikt provisorisk lagstiftning verkställda dylika. De vid utgången av 1946 kvarstående avsättningarna framgå av följande sammanställning.

Enligt den äldre lagstiftningen förelåg möjlighet att verkställa avsättningar jämväl till investeringsfond för ersättande av förkrigslager samt investeringsfond för fartyg, varjämte skattskyldig, som på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning under beskattningsåret åtnjutit ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, hade möjlighet att njuta avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager med högst det belopp, varmed ersättningen inginge i den skattepliktiga inkomsten för året i fråga. Avsättning till investeringsfond

59 Vid utgången av 19i6 kvarstående avsättningar till investeringsfonder.

enligt dessa äldre bestämmelser har icke stått under arbetsmarknadskommissionens tillsyn och ingår följaktligen icke i sammanställningen ovan.

Den tidigare lagstiftningen stadgade gemensam investeringsfond för inventarier och varulager. Enligt de nya bestämmelserna har en uppdelning skett, så att avsättningar kunna verkställas dels till fond för inventarier, dels till fond för varulager eller till båda dessa slag av fonder. De företag, som gjort avsättningar till investeringsfond för inventarier och varulager, bereddes möjlighet att under 1947 till arbetsmarknadskommissionen anmäla, huruvida kvarstående fondavsättningar önskades redovisade såsom fond för varulager eller såsom fond för inventarier eller med angivna belopp uppdelade å dessa fondslag. Vid det slutliga fastställandet av fondregistreringen saknades uppgift från fem företag. Jämlikt förordningen verkställde kommissionen i dessa fall uppdelning med lika belopp å de båda slagen av fonder.

Genom beslut den 3 oktober 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t kommissionen att fatta beslut i ärenden rörande fonds ianspråktagande. Från 8 företag inkommo sådana framställningar, vilka dock samtliga avslogos med hänsyn till nuvarande arbetsmarknadsläge. Kommissionen avgav därjämte i ett fall avstyrkande yttrande till Kungl. Maj:t över framställning att taga fond i anspråk.

4* Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 249.

60 Planering av investeringsreserv. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 21 maj 1943 sakkunniga, vilka enligt närmare angivna riktlinjer skulle verkställa inventering och ombesörja planering av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringar. De sakkunniga, vilka antogo namnet Investeringsutredningen, avlämnade den 3 april 1944 (SOU nr 12 och 13) samt den 28 februari 1945 (SOU nr 12 och 13) betänkanden med förslag till investeringsreserv för budgetåren 1944/45 och 1945/46. Efter slutfört arbete överlämnade utredningen efter hand sina arbetsuppgifter och sitt utredningsmaterial till arbetsmarknadskommissionens kansli.

Den 1 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommissionen att i samråd med vederbörande statssekreterare årligen till Kungl. Maj :t ingiva förslag till reserv av statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt inom de verksamhetsområden, beträffande vilka planeringen icke uppdragits åt annat organ, samt att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag och i övrigt vidtaga de åtgärder, som kunde erfordras för att vederbörlig detaljplanering av arbeten, avsedda att intagas i investeringsreserven, skulle komma till stånd. Därjämte bemyndigades kommissionen att från statliga organ inhämta erforderliga uppgifter för ett centralt register över tillgängliga investeringsobjekt samt för upprättande av förslag till investeringsreserv.

Den 21 februari 1946 överlämnade kommissionen till Kungl. Maj :t »Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten» (SOU 1946: 27 och 28). Förslaget omfattade hela den statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsverksamheten med undantag för de delar, som ålågo andra utredningsorgan. Sålunda undantogos investeringar och förbättringar inom jordbruket, anläggningsverksamhet inom skogsbruket samt investeringar i bostadsbyggandet. Förslaget omfattade en allmän investeringsreserv för ca 840 milj. kronor samt en särskild grovarbetsreserv för ca 221 milj. kronor. På grundval av kommissionens betänkande jämte vissa särskilda framställningar framlade Kungl. Maj :t i proposition nr 211 till 1946 års riksdag förslag till allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47, som i huvudsak antogs av riksdagen.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 januari 1947 framhöll kommissionen, att rimliga krav på arbetsmarknadsberedskap skulle kunna tillgodoses genom en fullmakt för Kungl. Maj :t att — i likhet med vad som gällt för budgetåret 1946/47 — under budgetåret 1947/48 inom ramen av visst belopp meddela beslut om utförande av i huvudsak de arbeten, till vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1946/47. Samtidigt överlämnade kommissionen ett reviderat förslag till investeringsplan för civila flygplatser. Revideringen hade huvudsakligen föranletts av 1944 års flygplatsutrednings förslag (SOU 1946:58). I proposition nr 116 till 1947 års riksdag framlade Kungl. Maj :t förslag om finansfullmakt och vissa ändringar i beredskapsstaten, vilket godkändes av riksdagen (skrivelse nr 389).

61 Kommissionen hade i sin ovannämnda skrivelse förutsatt, att, därest utvecklingen på arbetsmarknaden senare skulle giva anledning därtill, förslag till allmän beredskapsstat senare skulle kunna framläggas. Den 27 februari 1947 överlämnade kommissionen till Kungl. Maj :t förslag till investeringsreserv för budgetåret 1947/48 avsett att läggas till grund för ny beredskapsstat. Enär kommissionens utredningsuppdrag utvidgats att avse jämväl de investeringsområden, beträffande vilka utredningsarbetet tidigare ålegat andra organ, omfattade detta förslag till investeringsreserv hela den statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsverksamheten. Förslaget upptog i den allmänna investeringsreserven företag för sammanlagt 1 242 milj. kronor och i den särskilda grovarbetsreserven företag för sammanlagt 224 milj. kronor.

Kommissionen har utgjort den centrala remissinstansen i planeringsfrågor och har härutinnan haft att till Kungl. Maj :t avgiva utlåtande bl. a. i ärenden rörande dispositionen av de under olika huvudtitlar uppförda anslagen till planering av allmänna arbeten samt rörande redogörelser för planeringsarbetet, som lämnats av statliga organ, vilka utföra planering.

I likhet med tidigare år gjorde kommissionen under 1947 hos Kungl. Maj :t framställning om uppdrag för vederbörande statliga myndigheter att verkställa detaljplanering av arbeten, ingående i av kommissionen framlagt förslag till investeringsreserv. Kommissionen framhöll därvid, att planeringen för närvarande icke syntes behöva bedrivas i samma omfattning som tidigare förutsatts. Särskilt ha förberedelseåtgärder, som ligga närmast före ett arbetes igångsättande, i de flesta fall ansetts kunna anstå tills vidare, och planeringsverksamheten har i stället inriktats på andra förberedelser, ofta av mera långsiktig natur. Till planering av kommunala och enskilda arbetsobjekt lämnade kommissionen bidrag av till kommissionens förfogande ställd del av anslaget under femte huvudtiteln till planering av allmänna arbeten. Härför redogöres i det följande.

För att möjliggöra en god överblick över de föreliggande investeringsreserverna upplade kommissionen ett kortregister i tre exemplar över tillgängliga investeringsobjekt, varav ett exemplar översändes till vederbörande länsarbetsnämnd. Av de båda återstående ordnades det ena efter förvaltningsområden och företagens art och det andra kommunvis. Härigenom möjliggjordes bl. a. en snabb överblick över investeringsreservens aktuella läge, såväl beträffande viss kategori av investeringsobjekt som i fråga om viss kommun eller annat geografiskt område.

Under 1947 infordrade kommissionen i likhet med tidigare år från statliga verk och myndigheter samt kommuner och vissa enskilda intressenter kompletterande uppgifter rörande planeringen av i investeringsreserven ingående företag, ävensom uppgifter rörande nya företag, vilka borde intagas i en investeringsreserv. Härvid framhöll kommissionen, att i nuvarande läge på arbetsmarknaden arbeten av grovarbetskaraktär liade det största värdet som sysselsättningsreserv. De föreslagna företagen borde i överensstämmelse med tidigare tillämpade principer beträffande investeringsreservernas

sammansättning i regel vara så angelägna, att de normalt skulle komma till utförande under de närmaste två å tre åren, oberoende av om arbetslöshet komme att föreligga eller ej.

Uppgifterna från kommuner och de flesta enskilda intressenter införskaffades genom länsarbetsnämnderna. Genom att länsarbetsnämnderna fingo i uppdrag att handha den direkta kontakten med kommunerna erhöllo uppgifterna största möjliga aktualitet och tillförlitlighet. Vid resor ute i landet lämnade kommissionens tjänstemän nämnderna och andra statliga organ samt representanter för kommuner erforderliga instruktioner för arbetet samt införskaffade närmare uppgifter angående förhållanden, som sammanhängde med planeringen av en investeringsreserv.

Sedan de ovannämnda uppgifterna inkommit till kommissionen och — i de fall så ansetts erforderligt — remitterats till vissa myndigheter för granskning och yttrande, kompletterades registret med de nya uppgifterna. På grundval av det sålunda kompletterade utredningsmaterialet påbörjades kommissionens arbete med förberedelser för en investeringsreserv för budgetåret 1948/49.

Detaljplanering av kommunala och enskilda investeringsobjekt. Under tiden t. o. in. första halvåret 1944 beviljade arbetsmarknadskommissionen av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering i vissa fall statsbidrag till kostnader för projektering av investeringsobjekt, huvudsakligen vatten- och avloppsledningsföretag.

Genom beslut den 4 augusti och den 10 november 1944 samt den 15 februari 1946 ställde Kungl. Maj :t sammanlagt 3 milj. kronor till arbetsmarknadskommissionens förfogande av anslaget till planering av allmänna arbeten att användas för bidrag till detaljplanering av vissa kommunala och enskilda anläggningsarbeten.

De riktlinjer, efter vilka kommissionen beviljade statsbidrag för planering av arbeten, inneburo bland annat, att bidrag beviljades till dels svårt skattetyngda kommuner med omfattande arbetslöshet, dels kommuner, vilkas arbetslöshetsutgifter vid en arbetslöshetskris kunde beräknas bli särskilt betungande för kommunen, dels ock kommuner med svag ekonomisk ställning, vilka önskade utföra vissa arbetsobjekt och voro villiga att mottaga arbetskraft från annan ort för anläggningarnas utförande.

Vid beviljandet av statsbidrag har bidragets storlek uträknats på sätt framgår av kommissionens cirkulär nr B 5 (1945). Bidrag ha beviljats till projektering av företag av olika slag, såsom anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, enskilda vägar och vissa husbyggnader m. m.

De beräknade statsbidragsberättigade kostnaderna för planering av de förslag, till vilka statsbidrag beviljades under tiden V, 1944—”/u 1947, uppgingo till ungefär 3 560 000 kr. Från ovannämnda ansiagsbelopp å sammanlagt 3 000 000 kr. beviljades härtill planeringsbidrag med 2 106 096 kr. motsvarande i genomsnitt ca 59 % av den statsbidragsberättigade planeringskostnaden. De beviljade bidragen berörde 186 olika företag.

63 Efterföljande sammanställning utvisar omfattningen av beviljade bidrag

för varje län under 1946 och 1947.

Av sammanställningen framgår, att anläggningar för vattenförsörjning och avlopp dominerade, i det ca 95 % av de medel, som fördelades under 1947, avsågo planering av dylika anläggningar. Till sammanlagt 173 företag, varav 20 under 1947, ansåg sig kommissionen av olika orsaker icke böra lämna statsbidrag. Av dessa 173 företag voro 80 antingen färdigplanerade eller hade fortskridit så långt, att statsbidrag för planeringskostnaderna icke ansågs motiverat.

Den 31 december 1947 kvarlågo hos arbetsmarknadskommissionen 151 ansökningar om statsbidrag till planering av kommunala och enskilda arbeten med en sammanlagd ungefärlig planeringskostnad av 3,3 milj. kronor. I den mån statsbidrag kan komma att beviljas till planering av dessa företag, kan sammanlagda bidragsbeloppet uppskattas till ungefär 1 550 000 kr.

Sedan 1941 pågå genom respektive länsstyrelser med hjälp av konsulterande ingenjörer generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp. Utredningarna, som igångsatts på arbetsmarknadskommissionens initiativ, bestridas av medel, som kommissionen ställt till vederbörande länsstyrelsers förfogande av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Under 1947 beviljades sammanlagt 173 375 kr för genomförande av generalplaneutredningar. Beloppet avsåg Östergötlands län (56 kommuner, 80 000 kr), Skaraborgs län (88 kommuner, 75 000 kr) ävensom tillägg till förut beviljat anslag avseende Hallands län (5 000 kr) jämte Värmlands län (för vissa undersökningar av Klarälven, 13 375 kr).

Tidigare ha anslag på tillsammans 2 067 500 kr. lämnats för generalplaneutredningar till länsstyrelserna i samtliga län utom Östergötlands, Skaraborgs och Gotlands län. Av generalplaneutredningarna ha de i Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län numera slutförts. 1

1 I Värmlands län.

2 I Blekinge län 9 000 kr och i Västernorrlands län 1 374 kr.

64 Krigsindustriens planering för sin produktion under krig sökte man vidmakthålla även under 1947. Representanter för arbetsmarknads- och industrikommissionerna besökte i detta syfte omkring 75 industriföretag.

Den i kommissionens verksamhetsberättelse för 1946 omnämnda särskilda översynen och kompletteringen av registren över industri- och hantverksföretag, företagsregistren, slutfördes av kommissionen under 1947 beträffande det s. k. allmänna företagsregistret. Kommissionens tryckande register reviderades sålunda, och nya avtryck av detta tillställdes länsarbetsnämnderna. Företagsregistrens allmänna del omfattar för närvarande ca 26 000 företag (arbetsställen), översynen jämte kompletteringen av de närmare 3 000 s. k. krigsviktiga företagen pågick och beräknas bli avslutad i början av 1948. Kommissionen utfärdade i anslutning till slutförandet av nämnda översyn och komplettering av företagsregistren i juli 1947 nya föreskrifter och anvisningar till länsarbetsnämnderna för nämnda registers ordnande hos nämnderna och för registrens hållande i aktuellt skick.

Arbetsblockorganisationen. Under 1947 lågo liksom under 1946 de förenklade mobiliseringsplanerna till grund för fördelningen av uppgiftskorten för värnpliktiga jordbrukare.

Organisationens befattningshavare, i första hand överblockledarna, medverkade vid länsarbetsnämndernas utplacering av frivillig arbetskraft och militär skördehjälp till jordbruket.

Länsblockledarna voro under året anställda mot dagarvode och tjänstgjorde endast efter anmodan av länsblockmyndigheten eller då länsarbetsnämnden behövde taga deras sakkunskap i anspråk för frågor rörande jordbrukets arbetsmarknad, överblockledarnas arbetsuppgifter avsågo — förutom de ovannämnda -—• i främsta rummet upprättande av mobiliseringsplaner, avgivande av förslag å värnpliktiga jordbrukare, som böra ifrågakomma till erhållande av uppgiftskort, registrering av frivillig reservarbetskraft, kontroll av att hästägare fullgöra sin uppgiftsskyldighet rörande hästar och hästfordon samt i förekommande fall medverkan vid uttagning av hästar för krigsmaktens behov.

Kommissionen lät tillsammans med riksblockmyndigheten utarbeta samt i juni 1947 till länsarbetsnämnderna och länsblockmyndigheterna översända en sammanfattning av gällande föreskrifter och anvisningar angående arbetsblockorganisationen inom jordbruket.

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

Efter beslut av 1946 års riksdag och enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t vidtogos från den 1 januari 1947 vissa ändringar i systemet för statsbidrag till den kommunala hjälpverksamheten. En redogörelse för dessa ändringar lämnades i kommissionens verksamhetsberättelse för 1946 å s. 78 ff. I övrigt ha inga ändringar vidtagits i fråga om principerna för hjälpverksamhetens bedrivande.

65 Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter om antalet av arbetslöshetsnämnderna rapporterade hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1938—1947 ingå i de sammanfattande uppgifter om arbetsmarknaden, som lämnas i bilaga 10.1 Av dessa framgår, att hjälpsökandetalen ytterligare sjönko under 1947 och att nytt bottenrekord uppnåddes. Vid jämförelser tillbaka i tiden bör man emellertid beakta, att den ökade anslutningen till arbetslöshetskassorna påverkat hjälpsökandetalen.

Liksom de närmast föregående åren var antalet hjälpsökande högst under årets första kvartal. Maximum inträdde i februari, då 5 279 hjälpsökande arbetslösa rapporterades. Under andra kvartalet inträdde den vanliga säsongminskningen. Under tredje kvartalet voro hjälpsökandetalen nere på en nivå understigande 1 200 med minimum i augusti (1 067). Under årets sista månader kunde den vanliga säsongmässiga stegringen konstateras. Vid årets slut voro 2 916 hjälpsökande anmälda mot 4 084 ett år tidigare.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet, varierade mellan 124 och 185, såsom framgår av tab. 21. Även detta antal undergick minskning under året och understeg hela tiden talet för motsvarande månad föregående år. Minimiantalet 124 uppvisade september. Vid årets slut rapporterade 141 av rikets kommuner arbetslöshet.

Såsom av bilaga 1 framgår, understeg hjälpsökandeantalet i det stora flertalet kommuner eller i 128 av dessa (91 % av rapportkommunerna) 1 % av folkmängden. Ett högre relativtal utvisade 13 kommuner, därav 1 i Stockholms, 4 i Göteborgs och Bohus, 4 i Västernorrlands samt 4 i Norrbottens län.

Tab. 21. Antal kommuner3 med rapporterad arbetslöshet åren 1938—1947.

1 De i det följande samt i tabellerna anförda månadstalen avse ävenledes förhållandena vid respektive månads utgång.

2 Skee kommun i Bohuslän, som är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetsnämnd, har räknats som två kommuner.

66 Tab. 22. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på vissa geografiska områden

åren 1938—1947. Årsmedeltal.

Av tab. 22 framgår, att antalet hjälpsökande avsevärt minskat inom samtliga redovisade områden. Någon nämnvärd förskjutning i de hjälpsökandes fördelning på geografiska områden kan icke konstateras. Inemot en femtedel av de hjälpsökande voro alltjämt hemmahörande på Västernorrlands läns landsbygd.

Arbetslöshetens fördelning på län redovisas i tab. 23 samt i tab. 2b, där antalet arbetslösa satts i relation till invånarantalet i respektive län. Det absoluta antalet hjälpsökande var alltjämt störst i Västernorrlands län. Därnäst följde Norrbottens län, Stockholms stad och Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad).

Även i relation till folkmängden var arbetslösheten störst i Västernorrlands län (2,2 °/oo), närmast följt av Norrbottens län (2,o °/M) samt Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad (1,5 °/M). I samtliga övriga län understeg hjälpsökandeantalet 1 °/<K av folkmängden. För hela riket utgjorde antalet hjälpsökande endast 0,4 per 1 000 invånare — den lägsta

67 Tab. 28. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1938—1947. irsmedeltal.

arbetslöshetssiffra, som förelegat sedan hjälpsökandestatistikens tillkomst. I bilaga 1 lämnas uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i samtliga kommuner, som rapporterade arbetslöshet vid utgången av åren 1946 och 1947.

De hjälpsökandes yrkesfördelning framgår av tab. 25. Några större förskjutningar sedan föregående år föreligga icke. Samtliga yrkesgrupper utvisade minskning. De yrkesgrupper, som utvisade ett mera betydande årsmedeltal hjälpsökande, voro byggnadsverksamhet (765), diversearbete (485), jord- och stenindustri (315) samt handel, samfärdsel, förvaltning m. m. (610).

Arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid vissa tidpunkter åren 1939—1947 framgår av tab. 26. Denna utvisar, att antalet hjälpsökande i åldern 50 år och däröver utgjorde en ännu större del av arbetslöshetsklientelet än förut. Särskilt starkt dominerade denna åldersgrupp vid den tid på året, då arbetslösheten var lägst. I slutet av juli tillhörde sålunda fyra femtedelar av de hjälpsökande denna åldersgrupp. Antalet arbetslösa i åldern 16—25 år utgjorde endast 66 (2,3 %) av de vid årets slut arbets-

68 Tab. 24. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1 000 invånare inom olika län

åren 1938—1947. Årsmedeltal.

lösa. Under året voro i genomsnitt 77,3 % av de hjälpsökande försörjningspliktiga. Av årsmedeltalets 2 694 hjälpsökande voro endast 37 kvinnor.

Arbetslinjen.

Statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. De arbeten, som kommissionen under 1947 åtog sig att utföra, utgjordes huvudsakligen av kompletterande eller avslutande etapper av tidigare påbörjade arbeten. En fullständig förteckning över dessa arbeten återfinnes i bilaga 2. Såsom tramgår av denna bilaga, utgjordes arbetena i huvudsak av väg- samt vatten- och avloppsledningsarbeten, flottleds- och spårvägsanläggningar ävensom fornvårdsarbeten. Kostnaderna för dessa arbeten uppgingo, såsom bilaga 7 utvisar, till sammanlagt 2 677 079 kr. En förteckning över under 1947 avslutade arbeten lämnas i bilaga 3. 1

1 Ökningen i förhållande till 1944 beror på folkmängdsminskning genom Västra Frölunda sockens inkorporering med Göteborgs stad.

69 Tab. 25. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1938—1947.

Årsmedeltal.1

Antalet arbetslösa, sysselsatta i beredskapsarbeten i kommissionens regi under åren 1938—1947, redovisas i tab. 27. Under redovisningsåret utgjorde detta antal i genomsnitt 327. Av dessa voro 83,5 % försörjningspliktiga. Enligt uppgifter avseende slutet av september, då antalet i kommissionens regi sysselsatta arbetslösa utgjorde 114, voro av dessa 18 utlänningar (balter). Av de övriga voro 14 sysselsatta å arbetsplats utom hänvisningslänet. Vid redovisningstillfället kunde 40,4 % utnyttja sin ordinarie bostad, medan de övriga bodde i av kommissionen tillhandahållna förläggningar. 1

1 För tiden sl/i 1938—:80/e 1940 ha i statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, för vilka månatliga uppgifter om yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, ördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

70 Tab. 26. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1939—1947.

Tab. 27. Antal arbetslösa sysselsatta Tid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi åren 1938—1947.1 2 irsmedeltal.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi under budgetåren 1945/46 och 1946/47 framgå av följande sammanställning.

1 För 30/n 1939 saknas åldersuppgifter för vid statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa samt även för ett mindre antal övriga hjälpsökande.

2 Före juni 1940 statliga reservarbeten utom arkivarbeten.

71 Budgetåret 1945/46 Budgetåret 1946/47

specialarbetare) utgjorde 18: 00 kr, inklusive indextillägg och semesterersättning (mot 17:20 kr föregående år). Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från detta belopp, särskilt vintertid, då arbetstiden är något avkortad. Det bör beaktas, att de i kommissionens regi utförda arbetena i mycket stor utsträckning bedrevos på ackord och att den angivna medeldagsförtjänsten inkluderar utbetalda ackordsöverskott. Vidare är att observera, att variationer i grundpenningen för tidlönsarbete förelågo mellan olika orter och att omfattningen av ackordsarbetet varierade. Därjämte må framhållas, att tidlönen avtalsenligt höjdes från den 1 januari 1947. Antalet under 1947 utförda dagsverken uppgick till 108 486 mot 233 686 under 1946.

Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa åtnjöto utöver den kontanta lönen vissa sociala förmåner, såsom fri resa till och under vissa förutsättningar från arbetsplatsen, ersättning med 4 kr per dag vid sjukdom, m. m. Sistnämnda ersättning, som tidigare utgjort 3:50 kr per dag, höjdes från den 1 januari 1947. Arbetare, som åtnjöto bostad i av kommissionen tillhandahållen förläggning, erlade härför en avgift av 50 öre per dygn. I vissa fall utgick även ortstillägg till familjeförsörjare som hänvisats till beredskapsarbete utom hemorten (s. 81).

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos under 1947 förutom i kommissionens även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Dessutom bedrevos trenne arbeten i järnvägsstyrelsens regi. De medel till arbeten av detta slag, som beviljades under 1947, voro huvudsakligen tilläggsanslag till tidigare påbörjade arbeten eller avsågo kompletterande eller avslutande etapper av dessa. Kostnaderna för under 1947 beviljade beredskapsarbeten av detta slag, vilka samtliga finnas upptagna i bilaga 2, uppgingo till 4 467 510 kr, varav 3 536 373 kr täcktes med statsbidrag. Bilaga 7 utvisar, att kostnaderna liksom förut huvudsakligen kommo på arbeten inom Västernorrlands, Norr- 1 2

1 För enbart hänvisade 16: 97 kr., för enbart specialarbetare 20: 99 kr.

2 Därav utförda av hänvisade 13] 560 och av specialarbetare 26 959.

72 Tal). 28. Antal arbetslösa sysselsatta rid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi åren 1938—1947. irsmedeltal.

bottens samt Göteborgs och Bohus län. Enbart på det förstnämnda länet belöpte sig 43 % av kostnaderna. Samtliga dessa arbeten finnas upptagna i bilaga 2. I bilaga 4 redovisas kostnader och dagsverken för under 1947 avslutade arbeten.

I tab. 28 lämnas en översikt över antalet arbetslösa, som under åren 1938 -—1947 sysselsatts i statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Tabellen utvisar, att under 1947 i medeltal 668 arbetslösa hade sysselsättning vid arbeten av detta slag. Av dessa voro 282 från Västernorrlands och 202 från Göteborgs och Bohus län. Det övervägande antalet voro hänvisade från landskommuner (95,2 %). Försörjningspliktiga voro 91,8 %.

Medeldagsförtjänsterna (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi under 1947 sysselsatta arbetare (inkl. specialarbetare) utgjorde 18:56 kr mot 16: 32 kr föregående år. I fråga om sociala förmåner gälla samma bestämmelser som vid kommissionens arbeten.

Liksom tidigare bestod arbetskraften i väsentligt större utsträckning än vid kommissionens arbeten av hemmaboende. Enligt -uppgifter avseende slutet av september voro sålunda 92,o % hemmaboende. Samtliga hade vid ifrågavarande undersökningstillfälle sysselsättning inom hänvisningslänet.

Statskommunala beredskapsarbeten. En förteckning över de beredskapsarbeten, som under 1947 beviljades för utförande i kommunal regi, återfinnes i bilaga 5. Kostnaderna belöpte sig till 4 543 470 kr, varav 1 743 094 kr utgjorde statsbidrag. Kostnadsfördelningen länsvis framgår av bilaga 7.

1 Utom Göteborgs stad.

73 Tab. 29. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten åren 1938—1917. Årsmedeltal.

Denna utvisar, att omkring 40 % av totalkostnaderna men endast omkring 20 % av statsbidragsbeloppet belöpte sig på Stockholms stad. På Västernorrlands län kommo 30 % av totalkostnaderna och 42 % av statsbidragsbeloppet. I bilaga 6 lämnas en förteckning över under 1947 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under tioårsperioden 1938—1947 framgår av tab. 29. Under redovisningsåret sysselsattes vid dessa arbeten i medeltal 358 personer. Av hela antalet sysselsatta voro 57,o % hänvisade från städer; 91,6 % voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under 1947 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten, utgjorde i medeltal 20, därav 8 städer och 12 landskommuner.

Även mindre konkurrensduglig arbetskraft sysselsattes vid statskommunala beredskapsarbeten, varvid efter överenskommelse mellan arbetsmarknadskommissionen och kommunalarbetareförbundet vissa särskilda bestämmelser tillämpades. Sålunda utgick vid tidlönsarbete en timlön, som med 15 % understeg den för vederbörande kommun i gällande kommunalarbetareavtal stadgade lönen. Arbetena bedrevos dock i största möjliga utsträckning såsom ackordsarbete, varvid sedvanliga ackordspriser tillämpades. Någon viss minimilön garanteras emellertid ej vid beredskapsarbeten som utföras på ackord.

Statskommunala reservarbeten. Under 1947 bedrevos inga statskommunala reservarbeten. För redan avslutade dylika arbeten, som beviljats tidigare (före 1945), medgav kommissionen under 1947 statsbidrag på uppkomna merkostnader å tillhopa 31 400 kr. Av beloppet utgjorde 14 100 kr arbetskostnader och 17 300 kr övriga kostnader. Eu sammanställning belysande verksamhetens omfattning under åren 1937—1945 lämnades i kommissionens verksamhetsberättelse för 1946 (s. 66).

74 Tab. 30. Antal arbetslösa sysselsatta vid arkiv- och musikerhjälparbeten åren 1938—1947.

Årsmedeltal.

Tab. 31. Antal arkivarbetsplatser resp. musikorganisationer, som tagits i anspråk för arkiv- och inusikerhjälparbeten för svenskar åren 1938—1947. Årsmedeltal.

Arkivarbeten och musikerhjälp. Hela antalet svenska arbetslösa sysselsatta vid arkiv- och musikerhjälparbeten under åren 1938—1947 framgår av tab. 30. Denna utvisar, att antalet arkivarbetare under 1947 uppgick till i genomsnitt 305 per månad, varav 245 vid statliga och 60 vid statskommunala arbeten. Här ha alltså icke medräknats de flyktingar, som under de senaste åren placerats i resp. hjälpformer.

Antalet arbetsplatser, vid vilka svenska arkivarbetare voro sysselsatta, uppgick under 1947 till i medeltal 111 (tab. 31). Av dessa voro 89 statliga

1 Medeltal för de 8 månader, under vilka musikerhjälparbeten huvudsakligen förekommo. Under sommarmånaderna bedrives hjälpverksamhet endast 1 undantagsfall.

och 22 statskommunala. För antalet flyktingar, som sysselsattes i arkivarbete, redogöres nedan.

Antalet musikorganisationer, som vid någon tidpunkt under kalenderåret 1947 bedrevo musikerhjälpverksamhet, uppgick till 96, fördelade på 58 orter. De 113 musiker (95 svenskar och 18 flyktingar), som vid någon tidpunkt under året sysselsattes hos dessa organisationer (av vilka flera ofta gemensamt utnyttjade samma musiker), trakterade i huvudsak violin, piano och violoncell.

Musikerna utövade aktiv musik såsom orkestermedlemmar eller voro instruktörer resp. dirigenter. Nästan alla meddelade dessutom undervisning åt orkestermedlemmar och skolungdom. Vidare utnyttjades många för notskrivning inom den organisation, där de voro verksamma.

Under de närmare sex år musikerhjälpen pågått ha inalles 209 olika musikorganisationer landet runt sysselsatt arbetslösa musiker. Nedan lämnas vissa sammanfattande uppgifter om musikerhjälpen under tiden 1942/43 —1947/48). Det bör beaktas, att arbetsperioden i regel omfattade tiden oktober—maj, varför resp. perioders siffror ej sammanfalla med kalenderårens.

Antal orter, där Antal Antal elever i

Verksamhetsperiod musikerhjälp sysselsatta undervisnings-

bedrivits musiker verksamhet

1942/43 ............ 40 85 850

1943/44 ............ 61 120 1 710

1944/45 ............ 69 137 2 204

1945/46 ............ 68 137 2 500

1946/47 ............ 55 116 2 144

1947/481........... 49 91

Liksom under de fyra närmast föregående åren bereddes intellektuella flyktingar även under 1947 utkomstmöjligheter vid statliga och statskommunala arkivarbeten på i princip samma villkor som i dessa arbeten placerade svenska arbetslösa. Det totala antalet flyktingar, som under månaderna januari—december 1947 sysselsattes i dylika arbeten (inkl. musikerhjälpta), framgår av tab. 32. Flyktingar, som deltogo i omskolnings- eller fortbildningskurser, redovisas i tabellen endast t. o. m. den månad, under vilken vederbörande kurs påbörjades. Motsvarande gäller de flyktingar i arkivarbete, vilka tillerkändes stipendier, utgående av anslaget för arbetsmarknadens reglering (se s. 78).

Av de till musikerhjälpen under året hänvisade 23 musikerflyktingarna sysselsattes 18 vid olika musikorganisationer, medan 5 bereddes arbete med notskrivning vid notskrivningscentralen i Uppsala, vars verksamhet emellertid upphörde med utgången av juni 1947. Under första halvåret 1947 utfördes vid centralen ca 2 180 sidor notskrift för olika statliga myndigheters och kulturella institutioners räkning.

Under första halvåret 1947 utgjorde avlöningen till de i arkivarbete och

1 Preliminära uppgifter.

5* Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 249.

76 Tat). 32. Antal Intellektuella flyktingar sysselsatta i arkivarbete och musikerhjälp

år 1947.

musikerhjälp sysselsatta i högsta ortsgruppen (I) för heltidstjänst per månad om 30 dagar 342: 50 kr. Motsvarande månadslön för de övriga ortsgrupperna (A—H) var för grupp A 223: 50, B 235: 50, C 246, D 250: 80, E 262: 80, F 279: 30, G 302 och H 327: 50 kr. I samband med omläggningen av ortsgrupperingen (se SFS 1947:425) erhöllo arkivarbetarna och de musikerhjälpta en viss löneförbättring fr. o. m. den 1 juli. Från nämnda datum utgår lönen i högsta ortsgruppen (5) med 360 kr per månad om 30 dagar för heltidstjänst och i ortsgrupperna 4—1 med resp. 351, 340:50, 330 och 321 kr.

Fr. o. in. 1945 medgivas även i arkivarbete och musikerhjälp sysselsatta mot semester svarande arbetsledighet efter i huvudsak samma grunder, som föreskrivas i semesterlagen.

Tab. 33. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1938—1947. Årsinedeltal.

77 Tab. 34. Arbetslinjens omfattning1 åren 19:18—1947.

1 Inkl. statliga arkivarbeten och musikerhjälp.

2 Inkl. statskominunala arkivarbeten.

78 Tab. 35. Arbetslinjens omfattning inom olika geografiska områden

åren 1938—1047.

För att underlätta placering i öppna marknaden av flyktingar, som sysselsatts i arkivarbete, anordnade kommissionen under 1947 i samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning särskilda omskolnings- och fortbildningskurser i Stockholm och Göteborg. Dessutom deltogo flyktingar, som hade arkivarbete, i kurser för arbetslösa i Stockholm, Uppsala och Göteborg. Inalles deltogo 157 dylika flyktingar i ovannämnda kurser, och av dem erhöllo 103 under året arbete i öppna marknaden. Kursdeltagarna åtnjöto arvode motsvarande arkivarbetslön å kursorten.

Bland flyktingar i arkivarbete med kompetens för kvalificerat forskningsarbete utsågos 42 att i stället för att vara arkivarbetare vara stipendiater för budgetåret 1947/48. Stipendiet utgjorde 550 kr. för person och månad och utgick av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1938—1947 framgår av tab. 33. Vid dylika arbeten sysselsattes under 1947 i genomsnitt 200 arbetslösa. Av de sysselsatta voro 74,i % hemmahörande i städer; 74,3 % voro försörj ningspliktiga.

79 Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 3i om arbetslinjens omfattning under varje månad åren 1938—1947 och i tab. 35 om dess omfattning inom olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som erhöllo hjälp i form av arbete, voro under 1947 i medeltal 67,6 % sysselsatta vid statliga arbeten, 21,9 % vid statskommunala arbeten och 10,5 % vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under 1947 i medeltal 70,9 % hjälpta enligt arbetslinjen mot 73,i % föregående år. I storstäderna voro 63,4 % hjälpta enligt denna hjälpform mot 65,o % resp. 76,2 % i övriga städer och landskommuner.

En jämförelse mellan hänvisningsförhållandena under 1947 till olika slag av arbeten ger följande resultat.

Statliga beredskapsarbeten

i arbetsmarknadskommissionens regi ..

i annan myndighets regi ............

Statskommunala beredskapsarbeten......

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

I % av samtliga hänvisade inom resp. arbetsformer voro i medeltal

från städer

. 12-8 4'8 . 57-0

. 74-i

från landskommuner

87-2

95-2

25'9

försörjnings-

pliktiga

83-5

91'8

91'6

74-3

Av dem, som hänvisats till beredskapsarbeten, kunde en stor del utnyttja sin ordinarie bostad. Vid utgången av september var detta fallet med 40,4 % av de i kommissionens regi sysselsatta och med 92,o % av de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi sysselsatta.

I bilaga 8 lämnas vissa uppgifter per den 31 december 1947 rörande statliga och statskommunala beredskapsarbeten, som antingen slutfördes under 1947 eller den 31 december voro under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

Särskilda arbeten. I syfte att motverka redan uppkommen eller befarad arbetslöshet speciellt bland arbetarpersonal inom vägväsendet ställde Kungl. Maj :t den 24 mars 1944 ett reservationsanslag av 15 milj. kronor till vägoch vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för utförande av mindre vägbyggnadsföretag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi i den utsträckning, som arbetsmarknadskommissionen funne skäligt bestämma. En närmare redogörelse för dessa arbeten lämnades i kommissionens verksamhetsberättelse för 1946 (s. 67 ff.).

Ur detta anslag beviljades under 1947 medel till endast 10 smärre företag med en beräknad sammanlagd kostnad av 74 100 kr.

Sedan de första arbetena av detta slag beviljades i mars 1944, ha intill årsskiftet 1947/1948 sammanlagt 435 företag beviljats med en beräknad kostnad av 9 482 500 kr. De i dessa företag nedlagda kostnaderna utgjorde vid årsskiftet 1947/1948 ca 5 905 800 kr.

Understödslinjen.

Dagunderstöd. Dagunderstöden utgingo under 1947 enligt de grunder, som Kungl. Maj :t fastställt den 10 mars 1944 (se kommissionens verksamhetsberättelse för 1944, s. 62).

80 Tab. 36. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1938—1947. irsmedeltal.

Totalantalet kommuner, som under någon del av året bedrevo sådan verksamhet, utgjorde 26, därav 14 städer. Det genomsnittliga antalet utgjorde 11, därav 7 städer.

Verksamhetens omfattning under åren 1938—1947 framgår av tab. 36. Under 1947 utgjorde antalet dagunderstödda i medeltal 185. Detta medeltal är uträknat på grundval av det vid månadsskiftena rapporterade antalet. Om hänsyn tages till samtliga, som vid någon tidpunkt under 1947 haft dagunderstöd, blir månadsmedeltalet 311.

Under tiden maj—november hade verksamheten endast obetydlig omfattning. Av de dagunderstödda voro 72,3 % hemmahörande i städer; 75,2 % voro familjeförsörjare.

I genomsnitt för hela riket uppgick understödet under 1947 till 4: 82 kr. per understödstagare och dag mot 4: 59 kr. föregående år.

Hijreshjålp. Totalantalet kommuner, som under någon del av året i samband med dagunderstöd även lämnade hyreshjälp, utgjorde 18, därav 12

Tab. 37. Antal arbetslösa, som erhållit hyreshjälp åren 1944—1947.

städer. Medeltalet var 7, därav 5 städer. Antalet arbetslösa, som erhöllo hyreshjälp under åren 1944—1947, redovisas i tab. 37. Under 1947 var medeltalet endast 169.

Det den 1 juli 1941 införda systemet med hyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten, att den hänvisade icke kunde använda familjebostaden, har icke behövt tilllämpas under 1947.

Hyreshjälpsverksamhet för personer, som åtnjöto daghjälp från erkända arbetslöshetskassor (jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1941), har under 1947 bedrivits i ringa omfattning. Antalet understödskommuner utgjorde i medeltal 7 mot 9 under 1946. Motsvarande medeltal för antalet kassamedlemmar, som åtnjöto hyreshjälp, utgjorde 56 under 1947 mot 59 under 1946.

Ortstillägg vid hänvisning till beredskapsarbete utom hemorten. Det system med ortstillägg för familjeförsörjare, som hänvisats till statligt beredskapsarbete utom hemorten, varom beslut fattats av 1946 års riksdag och för vilket redogjorts i kommissionens verksamhetsberättelse för 1946, tilllämpades försöksvis under 1947. Hjälpverksamhet av detta slag bedrevs av 13 kommuner. Sammanlagt utgavs ortstillägg till 362 familjeförsörjare med ett totalt belopp av 14 412 kr.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understödsverksamliet (sålunda utan statsbidrag) hjälpta var under 1947, liksom under 1946, av synnerligen obetydlig omfattning. I medeltal åtnjöto under året endast 16 arbetslösa kommunalt understöd mot 22 föregående år. Verksamhetens omfattning under åren 1938—1947 framgår av följande sammanställning över medeltalet understödstagare respektive år.

Sammanfattande uppgifter rörande understödslinjens omfattning åren 1938—1947 återfinnas i tab. 38. Av de fåtaliga arbetslösa, som under 1947 erhöllo hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto i medeltal 92,3 % dagunderstöd och 7,7 % kommunalt understöd utan statsbidrag.

Utbildningshjälp. Ett flertal av deltagarna i de under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade yrkesutbildningskurserna för arbetslösa åtnjöto hjälp i form av dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnader. Enligt arbetslöshetsnämndernas rapporter åtnjöto i genomsnitt per månad 45 kursdeltagare sådan hjälp mot 71 föregående år.

Beträffande den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning under tidigare år hänvisas till tab. 38 i redogörelsen för kommissionens verksamhet under 1946.

82 Tab. 38. Understödsllnjens omfattning åren 1938—1947.1

Kursverksamheten i allmänbildande ämnen för arbetslösa hade under

1947 liksom föregående år en mycket begränsad omfattning. Statsbidrag för arbetslösas deltagande i av ABF och Folkuniversitetet anordnade kurser beviljades av arbetsmarknadskommissionen endast under första halvåret 1947, varvid statsbidraget till lärarlöner utgick med 100 % och till arbetsmateriel med 50 %. I ABF:s kurser i olika ämnen deltogo sammanlagt om-

Kursdeltagare ej medräknade.

83 Tab. 39. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1938—1947.

kring 100 arbetslösa på några få orter. I Folkuniversitetets kurser i Stockholm och Uppsala deltogo sammanlagt 115 personer, till större delen flyktingar.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1938— 1947 lämnas i tab. 39. Under 1947 åtnjöto i medeltal 81,i % av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp i någon form. Enligt arbetslinjen hjälptes 70,9 % av de hjälpsökande, enligt understödslinjen 7,5 % och i form av utbildningshjälp 2,7 %.

Statliga stenbeställningar.

I samband med bemyndigande för arbetsmarknadskommissionen att låta återupptaga beställningarna av gatsten för statens räkning fastställde Kungl. Maj :t genom skrivelse den 28 augusti 1942 det högsta antal, som finge sysselsättas med statliga eller andra beställningar, till 950 man, av vilka högst 150 finge utgöras av sådan fullgod arbetskraft, som är nödvändig för rationell drift i storbrott. Sedermera har Kungl. Maj :t genom beslut den 2 mars 1945 på framställning av kommissionen medgivit, att från och med

84 Tab. 40. Yid statliga stenbeställningar under år 1947 sysselsatta arbetare.

den 1 januari 1945 i mån av behov 100 stenhuggare utöver tidigare gällande maximiantal finge sysselsättas. Det högsta antal, som numera får sysselsättas med gatstenstillverkning av de företag, som erhållit statliga stenbeställningar, utgör således 1 050. Härav få högst 150 man utgöras av för rationell storbrottsdrift nödvändig, fullgod arbetskraft, som uttages efter av kommissionen givna anvisningar.

I tab. 40 lämnas uppgift å antalet under varje månad 1947 med gatstenstillverkning för staten eller andra beställare hos sådana företag sysselsatta, som tilldelats beställning för statens räkning. Av uppgifterna framgår, att under året i medeltal 870 stenhuggare och dagsverkare voro sysselsatta. Av dessa utgjordes 95 av sådan fullgod arbetskraft, som länsarbetsnämnderna på uppdrag av kommissionen anvisat företagen. Kungl. Maj :ts ovannämnda medgivande om sysselsättning av större arbetsstyrka än den tidigare maximistyrkan, 950 man, behövde ej utnyttjas under året.

Under 1947 lämnades anställningsmedgivanden för 94 man. I detta antal ingå emellertid 20, som tidigare efter stenbeställningarnas återupptagande 1942 haft anställning som gatstenshuggare men av olika anledningar slutat och som under 1947 medgåvos återanställning. Medgivande om anställning lämnades, liksom under föregående år, endast i de fall, då den företagna undersökningen visade, att den sökande på grund av sjukdom, ålder eller tungt vägande familjeskäl ej syntes ha möjlighet att antaga arbete utom hemorten eller annat tillgängligt arbete inom densamma. Under året behandlades ca 130 ansökningar om nyanställning eller återanställning. Inkomna ansökningar åren 1943, 1944, 1945 och 1946 utgjorde resp. ca 500, 300, 260 och 110, av vilka resp. 276, 129, 104 och 71 biföllos.

Samtidigt som nya sysselsättningstillstånd meddelades, återkallades en del tidigare lämnade. Detta möjliggjordes genom den kontinuerliga avgång,

som skedde genom dödsfall, varaktig sjukdom, hög ålder e. d. Antalet avgångna arbetare utgjorde under året 151. Av dessa avfördes emellertid 45 på grund av att de företag, där de voro sysselsatta, upphörde med gatstenstillverkning för statens räkning.

Då nya anställningsmedgivanden, såsom ovan nämnts, lämnades för 94 man, medan 151 avgingo, var således avgången under 1947 större än nytillkomsten.

Stentillverkning för statens räkning bedrevs under 1947 endast i Göteborgs och Bohus samt i Blekinge län. Tillverkningens omfattning framgår av följande sammanställning.

Årskostnadsbidrag.

Utbetalade årskostnadsbidrag för åren 1941—1946. Årskostnadsbidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp utbetalades under 1947 efter det sedan 1941 försöksvis tillämpade bidragssystem, för vilket närmare redogjorts i kommissionens verksamhetsberättelse för 1942 med de modifikationer, som beslutats av 1946 års riksdag (redogörelse härför lämnad i kommissionens verksamhetsberättelse för 1946, s. 78 ff).

I tab. 41 redovisas de totala belopp, som utgick i årskostnadsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader för åren 1941—1946. För arbetslöshetskostnader under 1946 utgingo sålunda i årskostnadsbidrag sammanlagt 474 359 kr. Av detta belopp utgjorde 258 382 kr. förskott för dagunderstödsoch hyreshjälpsverksamhet samt för inackorderingsbidrag.

Antalet kommuner, som erhöllo årskostnadsbidrag för 1946, utgjorde 106, därav 23 i Västernorrlands och 17 i Göteborgs och Bohus län. I efterföljande sammanställning redovisas fördelningen efter bidragsprocent för åren 1941 —1946.

Statsbidrag i * av årskostnaden 1941

20 109

21—30 4

31—40 9

41—50 3

51—60 4

61—75 5

Summa 134

Därav i

Göteborgs och Bohus län . . 25

Västernorrlands län....... 23

86 Tab. 41. irskostnadsbidrag för kommunernas arbetslöshetskostnader åren 1941—1946.

Kronor.

Under det att årskostnadsbidrag överstigande 20 % för 1945 förekommo endast i 8 kommuner, åtnjöto 44 kommuner bidrag för 1946 med mer än 20 %. Detta sammanhänger med den differentiering av årskostnadsbidragen, som modifieringen av bidragssystemet medförde. Den högsta bidragsprocenten beviljades Bro kommun i Göteborgs och Bohus län (42,4 %) och Alnö kommun i Västernorrlands län (42,3 %). I

I bilaga 9 lämnas uppgifter om kommissionens nettoutgifter under budgetåren 1945/46 och 1946/47.

87 Bilaga 1.

Arbetslöslietsförhållandena den 31 december åren 1946 och 1947 enligt arbetslöshetsnämndernas rapporter.

A. Länsfördelning.

1 Se not till tab. 21.

88 B. Kommunfördelning.

•inger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande

månad.

6* Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 249.

93 Bilaga 2.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1947 av arbetslöshetsmedel.

1 A = företag i statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = > > väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

C = > > järnvägsstyrelsens regi.

2 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först

efter årets utgång.

98 Bilaga 3.

Förteckning över år 1947 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions regi.

1 Exkl. 937 Uppsalavägen.

99 Bilaga 4.

Förteckning över år 1947 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.1

1 Samtliga företag utförda i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

100 Bilaga 5.

Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1947 av arbetslöshetsmedel.

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång.

7a

V.

*7.

s7*

Iordningställande av badstrand i Heestrand, Svenneby s :n, Göteb....................................................

Anläggning av park i Almedalen, Visby....................

Ytterligare kostnader för enskild väg mellan Hundsjö och Stornäset, Högsjö s:n, Vrnl. (Va 1944, **/« 1945)..............

Ytterligare kostnader för enskild väg från Hosjö by till Flattoms by, Högsjö s:n, Vrnl. (Va 1944, “/« 1945)................

Ytterligare kostnader för enskild väg från allmänna vägen Vålånger—Ro till kustlandsvägen vid överskog, Högsjö s:n, Vrnl. (26/i 1945).............................................

Spårförbindelse till industriområde i Forsmon, Timrå kpg, Vrnl.

Ytterligare kostnader för radiumkliniken vid Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg (2l/u 1940, 28/a> 'Va 1941)................

Ytterligare kostnader för anläggning av Bergsgatan på delen Sidsjövägen—stadsgränsen mot Selånger, Sundsvall (“/a 1946)

Ytterligare kostnader för huvudavloppsledningar till stadsdelarna Toltorpsdalen, Solängen och Krokslätt, Mölndal (31/, 1941)

Utvidgning av Näsinge församlings kyrkogård, första etappen, Näsinge s:n, Göteb.....................................

Ytterligare kostnader för fortsatta arbeten med stabilisering av Sicklakanalens västra strand jämte bortsprängning av berg å Hammarby egendom, Stockholm (10/4, 18/« 1941)..........

Ytterligare kostnader för regnvattenledningar i Luthagen m. m Uppsala (2,/i 1941)....................................

Ytterligare kostnader för muddringsarbeten, badbryggor m. m. vid Långviksbadet, Kalmar (28/, 1945)...................

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med vissa gatuarbeten i Söderhamn (21/2 1939).........................

Ytterligare kostnader för vattenledning för Kungl. Hälsinge flygflottilj, Östanbo, Sandarne och Lervik, Söderhamn (7a 1945)

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med förbättring och utvidgning av skjutbana, Söderhamn (**/io 1945).......

Ytterligare kostnader för anläggning av väg från allmänna vägen vid Skatans fiskeläge till allmänna vägen vid Björkön på delen Skatan—Myrbodarna, Njurunda s:n, Vrnl. (*/* 1944, ”A 1945)..............................................

Ytterligare kostnader för anläggning av väg från allmänna vägen Maj—Ortsjön vid Skärsätt till bron över sjön Norrbjörken vid Baggböle, Njurunda s:n, Vrnl. (Va 1944, 17/a 1945).....

Ytterligare kostnader för anläggning av enskild väg från allmänna vägen Njurunda-—Sörfors till Råna i Hälljums by, Njurunda s:n, Vrnl. (21/4 1944)..........................

Ytterligare kostnader för anläggning av odlingsvag från Byvägen till odlingsområdet söder om Skyffelängssjön, Njurunda s:n, Vrnl. («/, 1944, ”/a 1945)..........................

‘Va

Ytterligare arbeten i samband med gatu- och ledningsarbeten i Valhallavägen m. fl., Kalix m:e, Nb. (Va 1947)...........

Ytterligare kostnader för enskild väg från allmänna vägen Sjöbotten—Östergraninge å västra sidan Valasjön ti i allmänna vägen Forsed—Västansjö, Ytterlännäs s:n, Vrnl. ('Via 1943)

15 000 70 000

4 700

24 200

16 000 148 700

43 477

17 000

11 452 47 000

92 000 50 332

4 475 81 567 81 120

7 998

8 630

12 000

14 870

5 360 23 000

69 000

8 250 14 000

2 350

12 100

8 000 59 480

21 739

16 150

8 589

25 850

18 400 10 066 895 40 784 44 616

3 199

4 315

6 000

7 435

2 680 16 100

34 500

102 Dag

för

beslut

Arbetsföretag

18/1!

Ytterligare kostnader för enskild väg från vägen Malbäcken— Gersholmen förbi Rossö ångsåg till allmänna vägen från Nylands m:e, Ytterlännäs s:n, Vrnl. (u/lt 1943).............

Ytterligare kostnader för omläggning av östra infartsvägen, delen km 0/200—km 2/235, Strömstad (•/, 1944, 2V,„ 1945, 28/< 1946) .........

Ytterligare arbeten i samband med avloppsledningar för Gällivare m:e, Nb. (u/„ •/„ */» 1946)..........................

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med omläggning av enskild väg å Skarstad mellan vägarna Hallinden—Lysekil och Hallinden—Fisketången, Bro s:n, Göteb. (2% 1946).......

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med omläggning av allmänna vägen Fjärdvik—Lockne—Köja på en sträcka av 210 meter, Bjärtrå s:n, Vrnl. (*/i 1946)..................

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med tre branddammar inom Kiruna m:e, Nb. (28/„ 1944)...............

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med terrasseringsarbeten för förortsbana till Södertörns villastad å delsträckan Sockenvägen—Fagersjövägen, Stockholm (*/, 1945, 21/a 1947)

Anläggning av dräneringsledningar i del av Drottninggatan, Örebro .................................................

Vatten- och avloppsledningar i delar av Valhallavägen, Kumlet och Valhallaplan, Kalix m:e, Nb.......................

Ytterligare kostnader för avloppsledningar och avloppspumpstation, Slite köping, Gotl. (“/« 1941)..................

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med vatten- och avloppsledningar för Stora Myren, Strömstad (2/n 1945) ...

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med vatten- och avloppsledningar i Björkliden, Hagfors m:e, Värml. (‘/2 1946)

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningsanläggning etapp II i Njurunda s:n, Vrnl. (12/u 1937)................

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningar vid Dövikssjön och i Skottsund, Njurunda s:n, Vrnl. (2a/7 1939).....

Ytterligare kostnader för anläggning av Noragatan m. fl. gator samt vatten- och avloppsledningar i dessa gator och i Bygatan och Hagavägen, Skönsbergs m:e, Vrnl. (2»/„ 1944)____

Ytterligare kostnader för komplettering av vattenledningsnät m. fl. arbeten, Skönsmons m:e, Vrnl. (20/ij 1944)..........

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningar, Norsjö m:e, Vb. (»/» 1945)................................... .

Ytterligare kostnader och arbeten i samband med anläggning av gator inom Munksunds samhälle, Piteå s:n, Nb. (8/i 1946) ..

Ytterligare kostnader för anläggning av väg Klev—Dåveland, sekt. III, K ville s:n, Göteb. (7, 1945)...................

Ytterligare kostnader för skogsbilväg Nässom/Strinne—Norrtjärn Bjärtrå s:n, Vrnl. (*/4 1945, 2S/, 1947)..............

Vatten- och avloppsledningar för kvarteren Torpshammar och Svartvik inom Östrands egnahemsområde, Timrå kpg, Vrnl. .

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningsanläggning för Gäddede byggnadsplaneområde, Frostvikens s:n, Jämtl. (!1/. 1939, •/, 1944).....................................

104 Bilaga 6.

Förteckning över år 1947 avslutade statskommnnala beredskapsarbeten.

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång. * Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

107 Bihanq till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 249.

7*

Bilaga 7.

Kostnader för under år 1947 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis.

no

Sammanställning per den 31 december 1917 av statliga

in

Bilaga 8.

och statskomniunala beredskapsarbeten under år 1947.

112 Bilaga 9.

Översikt över arbetsmarknadskommissionens nettoutgifter1 under budgetaren 1945/4** och 1946/47.

(Avrundade tal)

1 Inkomstposter angivna med kursiv stil.

115 Bilaga 10.

Arbetsmarknaden under åren 1938—1947. 1 2

1 I fråga om antalet ansökningar om arbete på 100 lediga platser anges två årsmedeltal, av vilka A-talet är ett aritmetiskt medeltal av månadstalen, medan B-talet avser antalet ansökningar om arbete under hela året i förhållande till under året nyanmälda lediga platser.

2 För tiden januari 1938—jun' 1940 ha ' antalet hjälpsökande medräknats vid statliga och statskommunala beredskapsarbeten då sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock först fr. o. m. juli 1940 voro anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetsnämnderna.

8* Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 149.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetsmarknaden under år 1947 ................................ 5

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet dr 1947 ...................... H

A. Den offentliga arbetsförmedlingen.................................. 44

Arbetsförmedlingens organisation................................ 44

Arbetsförmedlingsverksamheten.................................. 13

Ungdomsförmedlingen........................................ 20

Sjömansförmedlingen.......................................... 25

Artist- och musikerförmedlingen................................ 29

Arbetsberedning för partiellt arbetsföra.......................... 29

Verksamheten för utlänningar.................................. 32

Arbetsuppgifter i samband med arbetslöshetsförsäkringen .......... 35

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars arbetskraftsbehov .............................................. gg

Jordbruket .................................................. 30

Skogsbruket.................................................. 4q

Torvhan teringen........................................... 44

Järnverken .................................................. 44

Stuveriverksamheten ........................................... 44

Husligt arbete................................................ 45

Hälso- och sjukvård .......................................... 47

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten................ 47

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft ........ 53

Under krigstillstånd eller förstärkt försvarsberedskap .............. 53

Under fredstjänstgöring (jämlikt 27 § värnpliktslagen)............ 54

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m............... 56

Utredning om sysselsättningsförhållandena inom handeln m. in..... 56

Industrilokalisering............................................ 50

Varselsystemet................................................ 57

Upprättandet av en arbetskraftsbalans .......................... 58

Investeringsfonder ............................................ 5 g

Planering av investeringsreserv................................. 60

Detaljplanering av kommunala och enskilda investeringsobjekt...... 62

Krigsindustriens planering för sin produktion under krig .......... 64

Arbetsblockorganisationen...................................... 04

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.................................. 64

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning............ 65

Statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi .... 68

117 Sid.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi 71

Statskommunala beredskapsarbeten.............................. 72

Statskommunala reservarbeten ................................. 73

Arkivarbeten och musikerhjälp ................................ 74

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag........................ 78

Särskilda arbeten ............................................ 79

Dagunderstöd ................................................ 79

Hyreshjälp .................................................. 80

Ortstillägg vid hänvisning till beredskapsarbete utom hemorten..... 81

Kommunalt understöd ........................................ 81

Utbildningshjälp.............................................. 81

Statliga stenbeställningar ...................................... 83

Årskostnadsbidrag ............................................ 85

Bilagor.

1. Arbetslöshetsförhållandena den 31 december åren 1946 och 1947 enligt

arbetslöshetsnämndernas rapporter till arbetsmarknadskommissionen .... 87

2. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1947 av arbetslöshetsmedel............................ 93

3. Förteckning över år 1947 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens

arbetsmarknadskommissions regi.................................... 98

4. Förteckning över år 1947 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.................... 99

5. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1947 av arbetslöshetsmedel .................. 100

6. Förteckning över år 1947 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.. 104

7. Kostnader för under år 1947 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis .................................. 109

8. Sammanställning per den 31 december 1947 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten under 1947 110

9. Översikt över arbetsmarknadskommissionens nettoutgifter under budgetåren

1945/46 och 1946/47 ............................................. 112

10. Arbetsmarknaden under åren 1938—1947 115