angående anslag till åt¬ gärder för arbetsmarknadens reglering m. m.

Kungl Maj.ts proposition nr 286.

1 Nr 286.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; given Stockholms slott den 16 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 16 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför statsrådet Mossberg följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under femte huvudtiteln, punkten 22, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1947/48 beräkna ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor.

Med hänsyn till den reservation, som vid tidpunkten för avlåtandet av statsverkspropositionen förutsatts skola förefinnas å anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft i slutet av innevarande budgetår, har i statsverkspropositionen anslag icke beräknats för detta ändamål.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

I skrivelse den 24 april 1947 har statens arbetsmarknadskommission framlagt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1947/48.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 286.

I

Kungl Maj.ts proposition nr 286.

I samband härmed har kommissionen givit en kortfattad översikt över läget på arbetsmarknaden under år 1946 samt eu bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under återstoden av år 1947.

Med skrivelse den 8 maj 1947 har kommissionen överlämnat sedvanlig verksamhetsberättelse för år 1946. Nämnda berättelse torde — med undantag av det inledande avsnittet om arbetsmarknaden under år 1946, vilket är likalydande med översikten i ämnet i kommissionens skrivelse den 24 april 1947 — få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.

Arbetsmarknaden under år 1946.

Arbetsmarknaden kännetecknades även under 1946 av fortsatt hög sysselsättningsnivå med skärpt brist på arbetskraft inom de flesta näringsområden. Till det ansträngda läget på arbetsmarknaden bidrogo ett flertal faktorer. Utrikeshandelns återupptagande i större omfaltning medförde en stegrad efterfrågan på arbetskraft till exportindustrierna och sådana industrier, som huvudsakligen arbeta med importerade råvaror, till sjöfart, motorfordonstrafik och vissa delar av handeln. Arbetsmarknaden påverkades såväl direkt som indirekt av den livliga investeringsverksamheten i byggnader och anläggningar. Efterfrågan på arbetskraft ökades, inen tillkomsten av ny arbetskraft till arbetsmarknaden synes ha varit icke obetydligt mindre än under de närmast föregående åren. Särskilt påfallande var givetvis skillnaden i sistnämnda hänseende gentemot 1945. då avvecklingen av den förstärkta försvarsberedskapen medförde, att arbetsmarknaden erhöll ett icke ringa tillskott av densamma förut undandragen arbetskraft.

I tabell 1 lämnas eu sammanfattning av vissa .statistiska serier, som belysa arbetsmarknadens utveckling under år 1946. Den på grundval av fackförbundsuppgifterna om antalet för arbetslöshet fristämplade medlemmar framräknade arbetslöshetsprocenten sjönk ytterligare under år 1946 och nedgick till lägre tal än något tidigare år, för vilket motsvarande uppgifter föreligga. Ärsmedeltalet var sålunda för 1946 endast 3,2 °/o mot 4,5% för 1945.

Bristen på arbetskraft kom till synes bland annat i det stora behov av ny arbetskraft, som industrien redovisade. Enligt en av Svenska arbetsgivareföreningen verkställd undersökning uppgick det icke tillgodosedda behovet av arbetskraft under maj 1946 till cirka 12 % av hela antalet sysselsatta arbetare inom industrien. Bristen var störst beträffande kvinnliga arbetare, eller närmare 17 % av det totala behovet. Det stora underskottet på arbetskraft inom industrien avspeglade sig också i de uppgifter om sysselsättningsförhållandena inom industrien, som kommerskollegium inhämtade i samband med sin investeringsenkät i november 1946. Härvid fingo de i enkäten ingående företagen bland annat lämna uppgift om dels det faktiska arbetarantalet den 1 november 1946, dels det uppskattade arbetarantalet under förutsättning av normal bemanning vid samma tidpunkt. Enligt enkäten var det faktiska arbetarantalet inom industrien som helhet något mera än 10 % lägre än det arbetarantal, som fordrades för normal bemanning. Siffran överensstämmer sålunda relativt väl med den som framkom

Kungl Maj:ts proposition nr 286. 3

Tal». 1. Arbetsmarknaden under åren 15)15 och 1946.

vid den nyssnämnda av Svenska arbetsgivareföreningen verkställda undersökningen. I absoluta tal skulle det föreliggande arbetskraftsunderskottet inom industrien kunna beräknas uppgå till cirka 50 000 å 60 000 man. Vid bedömandet av ovannämnda siffror måste dock beaktas, att i många fall en förutsättning för att arbetarantalet skulle kunna utökas torde hava varit, att även råvarutillgången inom de berörda branscherna förbättrades. Att stora svårigheter emellertid förelågo att tillgodose industriens efterfrågan på arbetskraft, framgår av att arbetsförmedlingen under 1946 endast kunde tillsätta 71 % av de lediganmälda platserna inom industri och hantverk (utom byggnadsverksamhet) mot 78 %> under 1945. För enbart de kvinnliga platserna inom samma yrkesgrupper uppgick tillsättningsprocenten till 62 respektive 67. Även inom övriga näringsområden förelåg ett betydande underskott på arbetskraft, särskilt utpräglat inom jordbruk och skogsbruk med deras starkt säsongbetonade arbetskraftsbehov.

En viss lättnad i arbetsmarknadsläget medförde den fortsatta tillströmningen av utländsk arbetskraft. Sammanlagda antalet utlänningar, som anmälts vara i arbete, uppgick vid årsskiftet 1946/47 till ca 61 000. Då man kan utgå från att rapporterna icke äro fullständiga, kan den anförda siffran anses något för låg. Närmare hälften av utlänningarna voro enligt arbetsanmälningarna sysselsatta som arbetare inom industri och hantverk, medan något över 6 000 hade sin utkomst inom jord- och skogsbruk. Särskilt för textil- och beklädnadsindustrierna innebar den utländska arbetskraften ett värdefullt arbetskraftstillskott. Icke mindre än 10 % av de inom dessa industrier anställda kvinnliga arbetarna beräknas ha utgjorts av utlänningar.

Den höga sysselsättningsnivån medförde en fortsatt kraftig nedgång i antalet bos arbetslöshetsnämnderna anmälda hjälpsökande arbetslösa. Vid utgången av augusti 1946, under vilken månad liksom 1945 säsongminimum noterades, var antalet hjälpsökande endast 2 808 eller 57 °/o lägre än vid

4 Kungl Maj:ts proposition nr 286.

samma tidpunkt året förut. De vid utgången av augusti 1946 kvarstående arbetslösa voro huvudsakligen äldre personer. Icke mindre än 76 °/o av de hjälpsökande voro sålunda över 50 år mot 61 °/o under augusti 1945. Huvudparten av de hjälpsökande var hemmahörande i sågverks- och massaindustrikommunerna i Västernorrlands län och stenindustridistrikten i Göteborgs och Bohus län samt i Stockholms stad. Den vid nyssnämnda tidpunkt kvarstående arbetslösheten i Stockholm hänförde sig främst till yrkesgrupperna förvaltning, arbetsledning och fria yrken samt handel och samfärdsel, medan yrkesgruppen industri och hantverk endast svarade för 20 % av de hjälpsökande. En liknande sammansättning som den i Stockholm företedde det kvarstående hjälpsökandeklientelet i Göteborg. En relativt hög lokal arbetslöshet förelåg därjämte i vissa delar av Blekinge län. Större delen av det arbetskraftsöverskott, som uppstod i karlskronaområdet i samband med försvarsberedskapens upphörande, eliminerades dock under 1946 genom en omfattande interlokal förmedlingsverksamhet. I Norrbottens län redovisade Gällivare kommun även under högsäsongen ett relativt stort antal hjälpsökande.

Under hösten och vintern undergick antalet hjälpsökande en säsongmässig stegring och var vid utgången av december 4 084. Ökningen föll nästan helt på Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Särskilt inom Norrbottens län steg antalet hjälpsökande relativt kraftigt under hösten.

Inom jordbruket skärptes bristen på fast anställd personal ytterligare under 1946. Särskilt stor var bristen på ladugårdspersonal. Liksom under tidigare år måste extra åtgärder vidtagas för att säkerställa behovet av arbetskraft till hö- och stråsädesskörden samt rotfruktsupptagningen. För våroch sommarskötseln av rotfrukter och grönsaker samt för potatisskörden anlitades i stor utsträckning tillfällig arbetskraft. Sammanlagt placerades genom arbetsförmedlingarna under tiden 1 maj—31 oktober omkring 60 000 personer, huvudsakligen skolungdom. Höskörden kunde i allmänhet genomföras utan större svårigheter, medan bärgningen av stråsädesskörden på många håll försvårades av den regniga väderleken. En betydande lättnad erhölls vid bärgningen av stråsädesskörden genom att militära förband insattes i skördearbetet. Det till arbetsförmedlingen anmälda restbehovet av arbetskraft till betupptagningen var under hösten 1946 större än något tidigare år. Arbetskraftsbehovet kunde dock till avsevärd del täckas genom överflyttning av arbetskraft från andra landsdelar, särskilt från Norrland.

Sysselsättningen inom skogsbruket har varit icke obetydligt lägre under 1946 än under 1945. Avverkningarna inriktades i högre grad än under de närmast föregående åren på gagnvirke, och stora svårigheter förelågo att tillgodose efterfrågan på arbetskraft till avverkningarna. Enligt den av kommissionen per den 13 december företagna inventeringen av skogsbrukets arbetskraft, som dock endast avsåg den hos större avverkare anställda arbetskraften, var arbetsstyrkan vid avverkningarna i jämförelse med motsvarande inventeringar den 30 november och 31 december 1945 10 600 respektive 16 300 lägre, vilket innebär en minskning med 17 % respektive 24 °/o. Till

5 Kungl Maj:ts proposition nr 286.

Tab. 2. Antalet sysselsatta arbetare inom de riktigaste industrigrupperna vid slutet av mellersta månaden i varje kvartal 1946 i % av antalet sysselsatta vid motsvarande

tidpunkter 1945.

1 På grund av verkstadskonflikten vid jämförelsetidpunkterna 1345 ha indextal ej medtagits för l:a och 2:a kvartalen.

2 Den kraftiga stegringen för l:a och 2:a kvartalen är till största delen en foljd av konihkten inom verkstadsindustrin vid jämförelsetidpunkterna 1945. Om man bortser från de av verkstadskonflikten berörda grupperna, erhålles för samtliga övriga grupper tillhopa en okmng av arbetarantalet med resp. 103*5 och 102*9 för l:a och 2:a kvartalen.

den kraftiga nedgången i sysselsättningen torde ha medverkat, att vinteravverkningama på grund av den blida väderleken konimo i gång relativt sent. Det ytterligare arbetskraftsbehovet uppskattades i december 1946 till 46 200 man mot 31 200 respektive 30 500 vid nyssnämnda tidpunkter 1945.

Även inom torvhanteringen var sysselsättningen under 1946 lägre än under 1945. Produktionen av torv stannade vid endast 812 000 ton mot beräknade 1 miljon ton och en produktion året förut av 1 253 000 ton. Till det sämre produktionsresultatet bidrogo utom bristen på arbetskraft även de ogynnsamma väderleksförhållandena under torvsäsongen.

Den egentliga industrien, som under 1945 visade avsevärda sysselsättnings-

6 Kungl Maj:ts proposition nr 286.

ökningar inom flertalet branscher, synes under 1946 ha endast obetydligt ökat sitt arbetarantal. Som framgår av tabell 2, var antalet sysselsatta arbetare enligt socialstyrelsens sysselsättningsindex knappt 1 °/o högre vid slutet av november 1946 än vid motsvarande tidpunkt 1945. Uppmärksammas bör dock, att index icke tager hänsyn till den ökning av sysselsättningen, som kommit till stånd genom nyetablering. Denna synes ba haft stor omfattning under 1946.

Beträffande de enskilda industrigrupperna tilldrager sig under 1946 i första hand utvecklingen inom gruppen malmbrytning och metallindustri intresse. Som helhet synes denna industrigrupp haft i stort sett samma antal sysselsatta som under senare delen av 1945. Utvecklingen inom olika branscher visade emellertid relativt betydande skiljaktigheter. Sålunda nedgick antalet sysselsatta vid de första produktionsleden — gruvor och järnverk — icke obetydligt, medan exempelvis reparationsverkstäderna visade en kraftig ökning av antalet sysselsatta arbetare.

Vad verkstadsindustrien beträffar, synes sysselsättningen totalt sett ha legat på ungefärligen samma nivå under 1946 som under senare delen av 1945. Däremot synas under 1946 icke obetydliga förskjutningar ha ägt rum mellan olika branscher och företag. En av statens industrikommission verkställd undersökning visade sålunda en nedgång av antalet anställda arbetare vid de större verkstäderna (minst 100 anställda) med 4 000 eller 3,4 °/o mellan 1 mars och 1 oktober 1946. Minskningen var relativt sett kraftigare beträffande de kvinnliga arbetarna, vilkas antal sjönk med 6,3 °/o. Av de olika branscherna visade varven och den elektriska industrien den största totala nedgången med respektive 6,8 och 5,6 %>. Endast bil- och motorfabriker samt instrumentfabriker företedde ökning. Den kraftiga nedgången inom den elektriska industrien berodde till en del på att antalet kvinnliga arbetare, som är relativt stort inom denna bransch, minskade med icke mindre än 10,1 %. I motsats till de större verkstäderna visade de mindre företagen enligt förenämnda undersökning i stort sett samma antal anställda den 1 oktober som den 1 mars. Säkerligen förekom en viss övergång av arbetare från de förra till de senare. Påfallande var också den nyssnämnda stora ökningen av reparationsverkstädernas arbetarantal.

De inskränkningar i arbetstiden vid lapplandsgruvorna och vissa exportgruvor i mellersta Sverige, som måste företagas hösten 1944, upphörde till följd av den inträdda förbättringen i malmexporten under hösten 1946. Vid lapplandsgruvorna underlättades övergången till full arbetsvecka genom en utvidgad pensionering av äldre arbetare. Särskild uppmärksamhet ägnades från kommissionens sida under 1946 möjligheten att tillgodose järnverkens arbetskraftsbehov. Bristen på bostäder, i synnerhet familjebostäder, utgjorde emellertid ett allvarligt hinder för anvisning av arbetskraft till järnverken.

Även inom övriga industriområden var bristen på arbetskraft starkt framträdande och utgjorde i många fall ett hinder för den ökning av sysselsättningen, som med hänsyn till råvarutillgång och orderbeläggning annars borde ha kunnat äga rum. Inom jord- och stenindustrien hade bland annat tegel-

7 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

bruk och kalkbruk stora svårigheter att erhålla arbetskraft. Med hänsyn till den nyckelställning produktionen av tegel och kalk intager gjordes stora ansträngningar för att genom arbetsförmedlingen tillföra ifragavarande industrier arbetskraft. Beträffande träindustrien synas sågverken i stort sett ha kunnat erhålla arbetskraft i önskad utsträckning. Knappheten på råvara torde dock här ha utgjort ett hinder för en utökning av arbetarantalet. Däremot visade snickerifabrikerna ökad sysselsättning. Svårigheter förelågo att tillgodose deras behov av främst yrkesvan arbetskraft. Inom pappersmasseindustrien förbättrades sysselsättningen ytterligare efter nedgången under krigsåren. Livsmedelsindustrien visade i ■ stort sett oförändrad sysselsättning. Inom textil- och beklädnadsindustrien torde bristen på arbetskraft ha varit det främsta hindret för en ytterligare ökning av arbetarantalet, även om samtidigt råvarusituationen för vissa branscher verkade återhållande. Särskilt inom sömnadsindustrien skedde dock en rätt betydande nyetablering ävensom utbyggnad av äldre företag, varvid den lokala tillgången på kvinnlig arbetskraft i många fall spelade en avgörande roll för företagslokaliseringen. I relativt stor utsträckning kunde, såsom framhållits, utländsk arbetskraft anvisas till textil- och beklädnadsindustrien, vilket bidrog till att något förbättra läget för denna industri. Vid skofabrikerna synes bristen på arbetskraft ha medtört en viss nedgång i antalet sysselsatta arbetare. Även inom denna bransch sökte företagen i flera fall säkerställa sitt behov av kvinnlig arbetskraft genom att förlägga vissa avdelningai utanför huvudfabriken. Gummivarufabriker och tändsticksindustrier visade relativt betydande ökningar av arbetsstyrkan. Härvid får dock beaktas, att dessa branscher på grund av råvarusvårigheter respektive minskade avsättningsmöjligheter haft en mycket låg sysselsättning under krigsåren. Trots den ökning av arbetarantalet, som under 1946 ägt rum, kunde ifragavarande industribranscher icke helt utnyttja sin produktionskapacitet på giund av brist på arbetskraft. Med hänsyn till gummivarufabrikernas betydelse för folkförsörjningen ägnades från kommissionens sida stor uppmärksamhet åt deras arbetskraftsfråga.

Antalet arbetslösa i byggnadsfacken (byggnadsgrovarbetare, byggnadsträarbetare, murare och målare) i °/o av medlemsantalet åren 1939, 1944, 1945 och 1946 framgår av följande sammanställning.

Byggnadsverksamheten var under 1946 mycket livlig och icke obetydligt högre än såväl 1945 som sista förkrigsaret. Som framgar av sammanställningen nedgick arbetslösheten inom byggnadsfacken ytterligare, samtidigt som en fortsatt säsongutjämning ägde rum. Under högsäsongen juli—augusti redovisades mindre än 4 °/o av medlemsantalet inom byggnadsfackförbunden som arbetslösa mot omkring 6 °/o vid samma tid 1945. Byggnadsarbetarka-

8 Kungl Maj:ts proposition nr 286.

ren undergick 1946 eu icke obetydlig ökning. Sålunda steg antalet i de fyra stora byggnadsfackförbunden organiserade byggnadsarbetare (byggnadsgrovarbetare, byggnadsträarbetare, murare och målare) med ca 9 500 eller med något mera än 8 % från slutet av 1945 till slutet av 1946. Större delen av ökningen föll på byggnadsgrovarbetarna. Samtliga dessa siffror tyda på en relativt kraftig stegring av antalet sysselsatta inom byggnadsfacken. Brist på byggnadsarbetare framträdde på många håll, givetvis i första hand beträffande yrkesarbetare, såsom murare, träarbetare och målare. Samtidigt medförde emellertid den kvarstående och i flera hänseenden skärpta knappheten på byggnadsmaterial svårigheter att bereda byggnadsarbetarna jämn sysselsättning.

Genom det förbättrade läget för motorfordonstrafiken eliminerades större delen av det tidigare föreliggande överskottet på chaufförer. Sjöfarten var livlig, och det var svårt att tillgodose dess behov av befaret manskap. Även stuverierna erbjödo goda sysselsättningsmöjligheter med undantag dock för vissa norrlandshamnar. Vad handeln beträffar, torde relativt stora sysselsättningsökningar ha ägt rum inom särskilt importvaruhandeln. Sålunda anställdes inom oljehandeln ca 1 700 personer under tiden 1 januari—30 november 1946.

Även inom vissa andra delar av arbetsmarknaden framträdde ett icke obetydligt ökat arbetskraftsbehov. I fråga om de speciellt kvinnliga arbetsområdena, såsom sjukvård och husligt arbete, förelågo liksom tidigare stora svårigheter att tillgodose deras arbetskraftsbehov.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden.

Rörande den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under den närmaste tiden anför arbetsmarknadskommissionen i skrivelsen den 24 april 1947 följande.

Även om eu bedömning av den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden försvaras av den osäkerhet, som för närvarande kännetecknar det ekonomiska laget saval i vårt land som utomlands, synas dock skäl vara för handen att rakna med en fortsatt hög sysselsättningsnivå, kännetecknad av en mer eller mindre markant brist på arbetskraft inom stora delar av näringslivet. Samtidigt torde emellertid böra räknas med risker för sysselsättmngssvangheter inom vissa näringsområden, betingade av svårigheterna att sakerstalla råvaruförsörjningen i fråga om framför allt järn men även ett t ler tal andra viktiga industriråvaror. Vid ett försök till bedömning av arbetsmarknadsutvecklingen måste också beaktas verkningarna av den skärpta byggnadsregleringen i syfte att nedbringa investeringarna samt av de på grund av yalutaförhållandena beslutade inskränkningarna i importhandeln. Dessa åtgärder kunna möjligen medföra minskad sysselsättning på skilda områden.

I det följande lämnas en mera detaljerad redogörelse för sysselsätlningsutsiktema — så långt dessa nu kunna bedömas — inom vissa viktigare nänngsomraden, främst industrien, med särskild hänsvn till bland annat rå-

9 Kungl. Maj-.ts proposition nr 286.

varuförsörjningen. Till en början redogöres i korthet för läget beträffande bränsleförsörjningen. ......

I den vid början av innevarande bränsleår utarbetade forsorjningsplanen räknade bränslekommissionen med i det närmaste full behovstäckning av bränslen. Härvid förutsattes dock, att en avsevärd del av bränslebehovet fortfarande måste tillgodoses med inhemska ersättningsbränslen, främst ved men även i viss utsträckning torv och inhemska kol. Till den gynnsamma bedömningen av försörjningsläget bidrog dels den under 1946 successivt förbättrade kolimporten, dels även den forcerade övergången till oljeeldning, som var särskilt framträdande inom cement- och pappersindustrien samt vid kraftverken. Sedan försörjningsplanen uppgjordes, har läget emellertid i olika avseenden försämrats. Sålunda utvecklades försörjningslaget beträffande koks redan under första delen av bränsleåret mindre gynnsamt än man räknat med. Därtill uppkom i början av februari 1947 på grund av ishinder ett nästan fullständigt stopp i importen såväl av kol och koks som av mineraloljor. Härigenom har lagerställningen beträffande fossila bränslen och särskilt mineraloljor undergått en avsevärd försämring, vilket föranlett vissa omläggningar av bränsleplanen. ....

Även om risk förefinnes för tillfälliga driftsstopp vid vissa industrier pa grund av bränslebrist, torde dock industriens bränslebehov i stort sett kunna

säkerställas. , . ,. f _

Till följd av den ökning av brännvedsavverknmgarna, som ansetts eiloiderlig med hänsyn till det försämrade bränsleläget, kan arbetskraftsbehovet till skogsbruket även under våren och sommaren väntas bli av stor omfattning. I syfte att stimulera till ökade brännvedsavverkningar ha vissa atgarder vidtagits, bland annat ha statliga premier återinförts för huggning in. in. Även om en viss nedskärning av brännvedsavverknmgarna framdeles skulle bli möjlig, torde dock på grund av den stora efterfrågan på gagnvirke ett betydande aibetskraftsbehov komma att kvarstå inom skogsbruket också under nästkommande avverkningsår. .

Torvproduktionen beräknas under 1947 bli av mindre omfattning- an under 1946. Ur arbetsmarknadssynpunkt kan en minskning av torvproduktionen bli av betydelse genom att förbättra arbetskraftstillgången särskilt för de industrier, som ligga i eller i närheten av torvdistrikten. Under somma ren 1946 synes en relativt betydande övergång av arbetare från dessa industrier till torvhanteringen ha ägt rum. ... .....

Såsom inledningsvis framhållits, är situationen beträffande jarnforsorjningen för närvarande kritisk. Detta förhallande år av största betydelse, da det gäller att bedöma sysselsättningsutsikterna inom två ur arbetsmarknadssynpunkt så viktiga områden som verkstadsindustrien och byggnadsverksamheten. I det följande ges därför en översikt av läget beträffande järnförsörjningen. ..... . ...

Tidigare förhoppningar om en ökning i tillförseln av smitt och valsat jarn och stål genom stegrad produktion vid de inhemska järnverken i och med eu förbättring av bränsleförsörjningen, som tidigare utgjort den trängsta sektionen, ha icke infriats. Såsom framhållits i översikten över arbetsmarknadsläget under 1946, har eu betydande avgång av arbetskraft från järnverken ägt rum. Den nedgång i den sammanlagda produktionen av valsat och smitt järn och stål, som år 1946 blivit en följd härav, utgjorde enligt järnverksföreningens statistik 4 °/o av 1945 års produktion. I iraga om vissa produkter har tillverkningen emellertid gått ned avsevärt mera. Detta gäller exempelvis i fråga om de för byggnadsverksamheten betydelsefulla materialen valstråd, armeringsjärn samt smidda och svetsade järnrör. I vilken mån eu stegring av den inhemska produktionen under 1947 kan bli möjlig är

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

främst beroende av utsikterna att kunna tillföra järnbruken ytterligare arbetskraft. Förutsättningarna härvidlag' begränsas för närvarande av bland annat den svåra bostadsbristen på flertalet bruksorter. Järnimporten torde under första halvåret 1947 komma att bli icke obetydligt mindre än under motsvarande tid 1946. Industrikommissionen räknar därför med att totala tillförseln av järn och stål under nämnda tid kommer att minska i förhållande till tidigare. För andra halvåret är det icke för närvarande möjligt att verkställa någon prognos. Helt osannolikt är dock icke, att importen kan komma att öka.

Fn av industrikommissionen under oktober 1946 verkställd undersökning Y1Saf-,en avsevärd stegring av orderbeläggningen inom verkstadsindustrien. Av följande tabell framgår den i oktober 1946 inneliggande orderstockens räckvidd i månader räknat vid verkstadsföretag med minst 100 anställda arbetare. .'fflWj !ff

Tabell 3. Orderstockens räckvidd inom verkstadsindustrien.

(Företag med minst 100 anställda arbetare.)

1 Exkl. Götaverken.

2 Exkl. Svenska metallverken i Västerås och Finspång.

Med en sysselsättning, som motsvarar oktober månads 1946, skulle sålunda den då inneliggande orderstocken vid de större verkstäderna innebära full sysselsättning under i genomsnitt 17 månader framåt. Omkring en tredjedel av den i oktober inneliggande orderstocken utgjordes av exportorder. Endast i ett mindre antal fall hade ryska beställningar hunnit upptagas i de lämnade uppgifterna.

Industrikommissionens undersökning avsåg även att belysa den troliga sysselsättningsutvecklingen under det närmaste halvåret. Företagen fingo uppgiva, vilken sysselsättning, mätt i arbetstimmar, som de beräknade att tå under det närmaste halvaret med hänsyn till redan i oktober inneliggande order och planerad lagerproduktion. Undersökningen visar en beräknad stegiing av sysselsättningen från 22,0 miljoner arbetstimmar under oktober 1946 till respektive 22,3, 22,6 och 22,3 miljoner arbetstimmar under månaderna januari, mars och maj 1947. I tidigare undersökningar har en mer eller mindre markant nedgång brukat framträda. På grund av att företagen ligga inne med så stor orderstock, kunna de i allmänhet i motsats till tidi-

11 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

«are lielt överblicka det närmaste halvåret ur sysselsättningssynpunkt. Sysselsättningsvolymen, mätt i arbetstimmar, blir dock i huvudsak beroende pa företagens möjligheter att anskaffa material och arbetskraft. Tillgängliga uppgifter tyda också på att ett mycket stort nyanställningsbehov for narvarande föreligger inom verkstadsindustrien. Detta gäller särskilt varven och den elektriska industrien. I många fall torde emellertid en ökning av arbetarantalet även förutsätta, att materialtillgången forbattras. Skulle denna däremot ytterligare försämras, kunna i stället vissa driftsinskränkningar

befaras. „ „ , , .

Vad järnverken beträffar, är såsom framhållits tillgängen pa arbetskraft för närvarande den trängsta sektionen. Under förutsättning att icke nagon mera betydande förändring i konjunkturläget inträder, torde aven i fortsättningen bristen på arbetskraft vålla järnverken stora svårigheter. Aven vid gruvorna föreligger ett relativt stort nyanställningsbehov, sedan exportmoj-

lieheterna numera förbättrats. .. . , .

‘ Jord- och stenindustrien synes vad beträffar såval byggnadsamnesmdustnen som glas- och porslinsindustrien kunna räkna med fortsatt hög sysselsättning. Förutsättningen härför är givetvis, att bränslebehovet, som ar mycket betydande inom denna industrigrupp, kan säkerställas. Som framhållits i det föregående, har övergång till oljeeldning ägt rum i stor utsträckning, t or närvarande har ett flertal av företagen inom förenämnda branscher smra svårigheter att tillgodose sitt behov av arbetskraft. .

Inom skogsindustrien synes man under 1947 kunna rakna med i stort sett samma sysselsättning som under 1946. Även om virkesförsörjmngen, om man ser till industrien som helhet, torde vara säkerställd under förutsättning av att tillräckligt med arbetskraft kan erhållas för avverkningarna, synas toihållandena i detta hänseende vara olikartade vid olika företag. Salunda torde de mindre sågverken i många fall icke ha kunnat säkerställa sitt ravarubehov i samma utsträckning som de större. Några massafabriker ha under början av 1947 måst nedlägga driften, vilket torde få ses som ett led i den rationalisering av massaindustrien, som framtvingas av den försämrade råvarubasen. För massaindustrien kan även knappheten på kemikalier medföra nsk toi driftsinskränkningar. Arbetstillgången inom pappersindustrien är bland annat beroende av, vilken omfattning massaleveranserna till den inhemska

marknaden komma att få. . , ,, „ , „ =

Sysselsättningen inom livsmedelsindustrien torde icke komma att undergå några större förändringar. Tillgången på olika råvaror är fortfarande knapp. För vissa delar av konservindustrien utgör bristen pa vitplat fortfarande eu

produktionsbegränsande faktor. „ . , .

Inom textil- och beklädnadsindustrien kvarstar knappheten pa vissa halvfabrikat, framför allt bomullsgarner och -vävnader, även om en successiv förbättring ägt rum under år 1946. Importen synes emellertid ej heller under 1947 bli tillräcklig. Även om temporära sysselsättningssvårigheter kunna uppkomma vid vissa företag på grund av malerialbrist, torde dock ett betydande nytt arbetskraftsbehov även i fortsättningen komma att föreligga inom denna

industrigrupp. ......

Garveriindustrien synes kunna bereda i stort selt samma sysselsättning som för närvarande, även om en viss knapphet föreligger på vissa ^ kemikalier. Inom skoindustrien utgör tillgången på arbetskraft, framför allt nåtlerskor, eu (rång sektion. Någon större förändring i sysselsättningen inom denna bransch torde icke vara att vänta. Giimmivaruinduslrien har möjlighet att anstalta

ytterligare arbetskraft, främst kvinnlig.

Den rådande knappheten och de ovissa imporlutsikterna bctrattande ett flertal kemikalier kunna medföra sysselsättningssvårigheter för vissa foro-

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

tag inom den kemisk-tekniska industrien. Antalet sysselsatta inom ifrågavarande branscher, såsom färg- och fernissfabriker samt olje- och fettindustri, äi dock relativt ringa. Till tändsticksindustrien, som i stor utsträckning arbetar med kvinnlig personal, torde även i fortsättningen efterfrågan på arbets- ^.fa^^..^omma att vara större än tillgången. Inom konstgödselindustrien pågå för närvarande vissa utbyggnader.

Vad byggnadsverksamheten beträffar föreligger en betydande knapphet på ett flertal viktiga byggnadsmaterialier. Någon större förbättring i detta hänseende torde icke kunna väntas inträda under den närmaste framtiden. Med hänsyn härtill och jämväl av penningpolitiska skäl eftersträvas som riktlinje tor byggnadsregleringen under 1947 en minskning i jämförelse med 1946 av den investeringsvolym, för vilken nya byggnadstillstånd beviljas. Härigenom torde även efterfrågan pa arbetskraft till byggnads- och anläggningsarbeten komma att bli av mindre omfattning än under föregående år.

Vid bedömningen av sysseilsättningsutsikterna inom handeln och vissa närgränsande områden far beaktas, att den beslutade importbegränsningen kan få vissa återverkningar.

Även om det allmänna arbetsmarknadsläget under 1947 kommer att förete i stort sett samma bild som under 1946, nämligen hög sysselsättning och mer eller mindre markant brist pa arbetskraft inom flertalet näringsområden, torde en mindre restarbetslöshet av särskilt svårplacerad arbetskraft ändock

omma att förefinnas. Härjämte måste man räkna med viss säsongarbetslöshet, lokaliserad främst till de nordliga länen.

Föredraganden.

Den höga sysselsättningsnivån avspeglar sig i lägre arbetslöshetssiffror än någonsin. Sålunda uppgick under år 1946 antalet arbetslösa i fackförbunden till 3,2 procent av det redovisade medlemsantalet. Samma årsmedeltal för 1945 var 4,5 procent. Antalet hjälpsökande arbetslösa minskades från 8 564 under februari månad 1946 till 5 279 under samma månad 1947 eller med 3 285. Hjälpverksamheten omfattade under februari månad i år 4 339 personer. De hjälpsökande hörde huvudsakligen hemma i de gamla arbetslöshetsdistrikten i Västernorrlands, Norrbottens samt Göteborgs och Bohus län. Att de arbetslösa inom dessa distrikt trots den rådande högkonjunkturen icke helt kunde beredas arbete i öppna marknaden torde bero på att näringslivet i dessa områden är föga differentierat. Därtill kommer att åldersfördelningen är sådan att den försvårar möjligheterna att överföra dessa arbetslösa till arbete i öppna marknaden utanför hemorten. Av det totala antalet hjälpsökande i hela landet den 1 februari i år voro således 57 % över 50 år.

Arbetsmarknadsorganens verksamhet har följaktligen i ytterst ringa mån avsett sådana åtgärder, som påkallats av den kvardröjande arbetslösheten. Däremot har bristen på arbetskraft aktualiserat behovet av åtgärder i syfte att mobilisera våra arbetskraftsreserver. I propositionen nr 293 till 1946 års riksdag uppehöll jag mig vid de viktigaste av de då aktuella förhållanden, som ägde samband med den alltmera markerade bristen på arbetskraft. Jag anförde då bland annat att även om det vore ovedersägligt att en viss del av vår exportproduktion tillgodosåge ett mera tillfälligt behov i de krigshärjade länderna så funnes å andra sidan vissa förhållanden, främst befolkningsutvecklingen, som pekade i den riktningen att även på längre sikt

13 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

knapphet på arbetskraft kunde komma att finnas. 1 stort sett kan läget i dag karakteriseras på samma sätt. Jag anser därför icke behövligt uppehålla mig vid hithörande frågor. Vår produktionsapparat har utbyggts och är tagen i anspråk i en sådan omfattning att den tillgängliga arbetskraften visar sig otillräcklig för att helt kunna tillgodose efterfrågan. Det är icke möjligt att med ledning av det tillgängliga statistiska materialet exakt fastställa, hur stor den efterfrågan på arbetskraft för närvarande är, som icke kan tillgodoses. Enligt vissa undersökningar avseende industrien, som kunna tillmätas en viss representativitet för läget i stort, skulle bristen inom denna sektor av näringslivet kunna uppskattas till i runt tal 25 000 50 000 Siff-

rorna variera beroende på vilken hänsyn man tager till tillgängen på låvaioi, arbetskraft och bostäder och dessa faktorers inverkan på utnyttjandet av den tekniska produktionskapaciteten.

Det bör framhållas, att varje sådan beräkning av spänningen mellan tillgång och efterfrågan vid en viss tidpunkt måste grundas på företagarnas egna uppskattningar om sitt behov av ytterligare arbetskraft och följaktligen icke kan gälla som en objektiv beräkning av hur mycket mera arbetskraft, som skulle behövas och hur den tillgängliga arbetskraften borde vara fördelad för ett rationellt utnyttjande av vår produktionsapparat. För jordbruket och skogen har jag tidigare ur kommissionens redogörelse för läget på arbetsmarknaden anfört vissa siffror, belysande bristsituationen under de tider av året, då efterfrågan gör sig mest kännbar. På det husliga området slutligen är läget alltjämt ytterst ansträngt.

Ett mera varaktigt knapphetsläge på arbetsmarknaden aktualiserar frågan hur man med en bevarad rörelsefrihet på arbetsmarknaden skall kunna förena rimliga anspråk på en sådan planering av vårt näringsliv, att arbetskraften kan sysselsättas på ett ur folkhushållets synpunkt så ändamålsenligt sätt som möjligt. Denna fråga, som hittills ägnats föga beaktande, synes mig påkalla ökad uppmärksamhet från såväl näringslivets som arbetsmarknadsparternas och statsmakternas sida.

Jag vill i det följande beröra de åtgärder, som vidtagits i syfte att i görligaste mån tillföra arbetsmarknaden våra arbetskraftsreserver. Nyetableringen av företag har i hög grad ökat konkurrensen om den tillgängliga arbetskraften I syfte att åstadkomma en ur olika synpunkter bättre spridning och en för vissa områden eftersträvansvärd ökad differentiering av näringslivet har arbetsmarknadskommissionen i samarbete med industriens produktionsråd genom upplysnings- och rådgivningsverksamhet sökt påverka lokaliseringen av planerade nya eller utvidgning av redan existerande företag. Denna verksamhet har särskilt tagit sikte på sådana företag, som uppgivit sig skola sysselsätta kvinnlig och äldre manlig arbetskraft. Ur denna synpunkt ha framför allt vissa orter i Norrland ifrågakommit för förläggning av företag, som utan denna medverkan från kommissionens och produktionsrådets sida sannolikt skulle ha kommit att etableras på platser, där stora och måhända oöverkomliga svårigheter skulle ha mött att anskatfa erforderlig arbetskraft. Denna verksamhet befinner sig alltjämt på försöksstadiet, men synes mig kunna få stor betydelse sedan härmed sammanhängande spörsmål blivit

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

föremål för utredning av de av statsrådet Ericsson tillkallade sakkunniga rörande näringslivets lokalisering.

Vad särskilt angår bristen på arbetskraft inom jordbruket ha från arbetsmarknadsorganens sida olika utvägar prövats för att kunna tillgodose de särskilda behov, som göra sig gällande under skördesäsongen och betkampanjen. Sålunda ha på arbetsmarknadsorganens initiativ och genom dessas direkta medverkan propagandakampanjer genomförts för att intressera skolungdom, semesterfirare, militär och andra att deltaga i jordbruksarbete Praktikläger, kollektivhushåll och barndaghem ha försöksvis i begränsad utsträckning anordnats och i viss mån underlättat denna förmedling av arbetskraft till jordbruket samtidigt som man härigenom gjort det möjligt för lanthushållens kvinnor att i ökad omfattning deltaga i utearbetet. Genom svar på framförda interpellationer härom har riksdagen informerats rörande omfattningen och resultatet av dessa åtgärder. Något därutöver har jag i detta sammanhang icke att tillägga.

De anspråk på arbetskraft för skogsavverkning, som voro så förhärskande under kriget, existera alltjämt. Så länge icke importen av fossila bränslen är tillräcklig för en återgång till förkrigstidens förhållanden i fråga om vår bränsleförsörjning eller kompensation för bristen på kol, ved och koks kan erhållas genom övergång i ökad omfattning till oljeeldning, kommer detta svårbemästrade arbetskraftsproblem att bestå. Även i år har kommissionen — genom beslut den 21 februari 1947 — bemyndigats utbetala arbetspremier och ortstillägg till arbetskraft som svsselsättes i vedavverkning under senare delen av budgetåret.

I anledning av den försämring av arbetskraftssituationen vid vissa järnbruk, vilken uppstod under sommaren och hösten 1946, erhöll kommissionen bemyndigande bland annat att till sadana personer, som antogo arbete inom detta fack, utbetala resebidrag. Samtidigt intensifierades förmedlingsverksamheten till detta arbetsområde. Då det emellertid visade sig, att bristen på bostäder ofta utgjorde ett hinder för anställande av ytterligare arbetskraft, har statens byggnadslånebvrå anmodats ägna jämbruksorternas bostadsfråga särskild uppmärksamhet.

I den aktuella arbetskraftsdiskussionen har ofta och med rätta framhållits, att särskilda mått och steg äro nödvändiga för att tillföra näringslivet den arbetskraftsreserv, som representeras dels av de partiellt arbetsföra och dels av de, enligt vedertaget språkbruk, icke yrkesverksamma kvinnorna.

De partiellt arbetsföras problem är fortfarande föremal för utredning av särskilda sakkunniga. Olika förslag ha redan avgivits, och arbetsmarknadskommissionen har erhållit i uppdrag att i anslutning till vissa av dem vidtaga åtgärder i den omfattning, som befinnes lämplig och erforderlig. Samtidigt härmed har arbetsmarknadsmyndigheterna fortlöpande prövat olika utvägar att intensifiera omskolningen av och arbetsförmedlingen för denna kategori. Som exempel härpå kan nämnas att arbetsmarknadskommissionen gjort framställning om bemyndigande att disponera medel för att från Norrland överföra ett sjuttiofemtal partiellt arbetsföra för utbildning inom och anställning på försök vid vissa företag i mellansverige.

15 Kung!. Maj:ts proposition nr 286.

Beträffande de icke yrkesverksamma kvinnorna torde denna reserv i stort sett vara begränsad till sådana husmödrar, som icke äro helt tagna i anspråk av omvårdnaden om barnen och hemmets skötsel. Genom sådana åtgärder, som underlätta hushållsarbetet och genom vilka barnen beredas nödig tillsyn och fostran under mödrarnas frånvaro, kunna emellertid även gifta kvinnor i barnfamiljer utan hemhjälp tänkas vara intresserade av att åtaga sig förvärvsarbete utanför hemmet.

För att utröna i vilken omfattning de icke yrkesverksamma kvinnorna samt de partiellt arbetsföra skulle kunna tillföra näringslivet ny arbetskraft, har arbetsmarknadskommissionen verkställt vissa undersökningar.

Särskilt intresse tilldrar sig den av länsarbetsnämnden i Västmanlands län företagna undersökningen avseende bland annat de icke yrkesverksamma kvinnorna inom Västerås stad. Av denna undersökning framgick, att av de 5 905 uppgiftslämnarna 36 °/o redan voro sysselsatta med något slag av arbete samt att 43 °/o ansågo sig vara förhindrade eller icke önskade reflektera på något arbetserbjudande. De återstående eller 21 °/o förklarade sig villiga att åtaga sig förvärvsarbete, dock med bestämda reservationer avseende arbetets förläggning inom och utom hemmet, arbetstiden, arbetets art etc. De gifta kvinnor, som hade barn, ställde i regel anspråk på åtgäx-der för barnens omhändertagande och omvårdnad under mödrarnas frånvaro. Vidare anfördes önskemål om anordnande av centralkök och vissa andra arrangemang för underlättande av deras hushållsarbete.

Det visar sig, att här nämnda åtgärder i många fall ställa sig så kostsamma för både den enskilde och det allmänna samt att skillnaden mellan det antal husmödrar, som härigenom kan frigöras för arbete på den öppna marknaden, och den arbetskraft, som behövs för att sköta daghemmen, lekstugorna, centralköken etc., blir så ringa, att den arbetsmarknadsmässiga effekten knappast kan anses motsvara kostnaderna.

Med det anförda har jag icke velat säga att man icke från det allmännas sida skall lämna sin medverkan till en utvidgning av den halvöppna barnavården, varom utredning verkställes av särskilda sakkunniga. Jag har emellertid ansett det angeläget framhålla att man härigenom ur arbetsmarknadssynpunkt icke alltid kan nå de resultat man åsyftar. Därtill kommer att många arbetarefamiljer anse att hustrun bör ägna sig åt hemmets sysslor såvida (ivriga familjemedlemmars inkomster göra detta möjligt. I vissa individuella fall innebär detta att hustrun upphör med förvärvsarbetet när exempelvis mannens löneförmåner förbättrats så betydligt att bådas löner icke längre äro oundgängligen nödvändiga för familjens existens. Jag kan ur allmänna familjesociala synpunkter icke anse detta anmärkningsvärt. Intressanta och för den framtida verksamheten betydelsefulla erfarenheter ha vunnits av de försök med deltidsarbete, som prövats vid vissa företag, och som tala för att denna sysselsättningsform rätt tillämpad erbjuder så många fördelar, afl den bör prövas i större omfattning än vad som hittills skett. Inom arbetsmarknadskommissionen har på socialdepartementets anmodan en inventering och kartläggning av de viktigaste härmed sammanhängande spörs-

16 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

målen företagits. Det är min avsikt att uppdraga åt arbetsmarknadsmyndigheterna att på grundval av denna utredning vidtaga de åtgärder, som kunna vara välbetänkta och möjliga att praktiskt genomföra i syfte att tillföra näringslivet den kvinnliga arbetskraft, som härigenom kan bli disponibel.

Sammanfattningsvis skulle jag på denna punkt vilja framhålla, att då det gäller att för näringslivet nyttiggöra de arbetskraftsreserver, som representeras av de icke yrkesverksamma kvinnorna och de partiellt arbetsföra, måste det mera bli fråga om åtgärder avpassade efter vissa konkreta förhållanden, än om lösningar i stort efter generella program och riktlinjer. Arbetsmarknadsorganen måste vara utrustade med härför erforderliga organisatoriska och personella resurser. Jag vill i detta sammanhang uttala, att de erfarenheter, som hittills vunnits, tyda på att man i den offentliga diskussionen å ena sidan sannolikt överskattat storleken av ifrågavarande arbetskraftsreserver och å andra sidan icke tillräckligt beaktat de svårigheter, som möta att inordna dessa grupper i vårt arbetsliv.

I fjolårets arbetsmarknadsproposition anmäldes att frågan om att tillföra landet aibetskiaft utifrån var aktuell och borde bli föremål för närmare övervägande. Sedan dess har jag erhållit bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att som en beredning inom socialdepartementet biträda vid handläggningen av hithörande frågor. Beredningen hav prövat möjligheterna för en organiserad invandring från olika länder. Hittills har genom medverkan från beredningens sida och i samråd med arbetsmarknadens partsorganisationer förhandlingarna med Italien slutförts rörande överförande hit av 500 verkstadsarbetare. Avtal härom har med Kungl. Maj:ts bemyndigande träffats mellan statens arbetsmarknadskommission och vederbörande italienska myndigheter. Resultatet av detta försök bör få bli bestämmande för i vilken takt och omfattning denna verksamhet kan och bör fortsätta. Framställningar ha gjorts om att tå inleda förhandlingar med vederbörande allierade myndigheter angående möjligheterna att till vårt land överföra sudettyska arbetare samt med den ungerska regeringen om sysselsättning i Sverige av ungerska lantarbetare. Medgivande har vidare lämnats polska yrkesarbetare att till ett antal av högst 500 erhålla inrese- och arbetstillstånd i den mån anställningar kunna beredas dem genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Genom en viss uppmjukning av bestämmelserna för beviljande av inresetillstånd för sådana utlänningar, som icke kunna erhålla visering för återresa till emigrationslandet, ha ökade möjligheter givits att genom en individuell immigration tillföra vårt land utländsk arbetskraft. Av de i runt tal 95 000 utlänningar, som för närvarande uppehålla sig i vårt land, äro omkring 60 000 registrerade som sysselsatta inom olika yrkesområden.

Jag vill slutligen fästa uppmärksamheten på den ökning av antalet olycksfall i arbete, som noterats under de senaste åren och som innebär en kännbar förlust av arbetskraft särskilt inom industrien. Detta förhållande har av mig närmare berörts i propositionen nr 262 till årets riksdag, i vilken medel begärts för en ökad utbildnings- och upplysningsverksamhet i syfte att intensifiera säkerhetstjänsten på arbetsplatserna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

17 Anställningsförhållandena för arkivarbetare m. fl.

Förslag jämte yttranden häröver.

Den 15 februari 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens arbetsmarknadskommission att verkställa en översyn av organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena jämte därmed sammanhängande spörsmål samt att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av utredningen.

Inom kommissionen har utredningen uppdragits åt särskilda sakkunniga.1

På förslag av kommissionen och de sakkunniga har från och med den 1 juli 1946 viss provisorisk löneförbättring medgivits för arkivarbetare och härmed likställda (prop. nr 293/1946, s. 31—35; riksdagens skriv, nr 451/1946).

De sakkunniga ha den 20 januari 1947 till arbetsmarknadskommissionen avgivit definitivt förslag i ämnet. Detta förslag avser dels personer i statligt eller statskommunalt arkivarbete, dels personer som beredas s. k. musikerhjälp.

Till en början behandla de sakkunniga arkivarbetssystemet för svenska medborgare och upplyser härvid, att de statliga arkivarbetena sedan sin tillkomst haft den omfattning som framgår av följande tabell.

Statskommunala arkivarbeten ha, fortsätta de sakkunniga, bedrivits i mycket liten omfattning. Medelantalet i dylika arbeten sysselsatta var 14 år 1941, 76 år 1942, 53 år 1943, 75 år 1944, 85 år 1945 samt 73 år 1946.

De för arkivarbetena gällande bestämmelserna äro i huvudsak av följande innehåll.

Arbetslös som fyllt 40 år och som önskar ifrågakomma till arkivarbete skall vara anmäld dels såsom hjälpsökande vid arbetslöshetsnämnd, dels såsom arbetssökande vid arbetsförmedling. Ansökningen skall ingivas till arbetslöshetsnämnden, som med eget yttrande vidarebefordrar densamma till arbetsmarknadskommissionen. Beslut om hänvisning till arkivarbete meddelas av kommissionen.

Person, bosatt å ort med knapphet å arkivarbetsobjekt, kan givas interlokal arbetshänvisning. Sådan anvisning bör förekomma endast beträffande icke-familjeförsörjare och personer under 55 år.

Hänvisning till en och samma arbetsplats bör ske endast tre gånger i följd, såvida vederbörande icke fyllt 55 år. Efter en sysselsättningsperiod omfattande högst 6 månader skall arbetstagaren, därest han ej fyllt 55 år, entledigas (skiftas) från arbetet. Vakansperioden (liden mellan skiftning och nyhänvisning) får icke understiga en månad för familjeförsörjare och två för icke-familjeförsörjare.

1 De sakkunniga ha varit ordföranden i arbetsmarknadskommissionen K. J. Olsson, tillika ordförande, samt riksdagsmännen H. Allard och P.-Hj. Fagerholm.

Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 2SG.

18 Kungl. Maj-.ts proposition nr 286.

Fr. o. m. den 1 juli 1946 utgå lönerna med följande belopp:

Till lokalt hänvisad person, som på grund av sjukdom är frånvarande från arbetet, utgår halv lön under högst åtta söckendagar av samma sysselsättningsperiod om sex månader. Till interlokalt hänvisad utgår vid sjukdom 2/s lön under högst 14 dagar av samma sysselsättningsperiod om sex månader. Den sistnämnda kategorien kan av statsmedel erhålla ersättning för läkarvård, medicin och sjukhusvård.

Arbetsledighet med bibehållen lön kan medgivas med en dag för varje kalendermånad, under vilken arkivarbetaren utfört arbete under minst 16 dagar.

De sakkunniga erinra om att syftet med arkivarbetena varit att bereda vederbörande hjälpsökande tillfällig sysselsättning i avvaktan på anställning i öppna marknaden. Efter hand hade emellertid arkivarbetet för många blivit en mer eller mindre fast sysselsättningsform.

De sakkunniga finna, att arkivarbetets karaktär av rent tillfällig hjälp måste understrykas. Såsom hittills borde bestämmelserna för denna hjälpform utformas med sikte på, att dylikt arbete anvisades först sedan vederbörande arbetsmarknadsorgan konstaterat, att möjlighet saknades att bereda den hjälpsökande arbete i öppna marknaden. Då den i arkivarbete sysselsatte räknades som aktuell arbetssökande, skulle såväl arbetsförmedlingen som arbetslöshetsnämnden även under pågående arkivarbete undersöka möjligheterna för vederbörandes placering i öppna marknaden.

Med hänsyn till det anförda föreslå de sakkunniga, att skiftningsregeln icke blott bibehålies utan även utsträckes att i princip gälla för alla i arkivarbete sysselsatta personer, dock att den centrala myndigheten gives rätt att medgiva undantag från skiftning för personer, som fyllt 55 år, då skäl härtill föreligga.

Vad angår lönesättningen föreslå de sakkunniga en uppdelning av arkivarbetena i dels A-arbeten, avseende mera kvalificerade arbetsuppgifter, dels B-arbeten, avseende mindre kvalificerade. Enligt de sakkunnigas mening bör lönen vid A-arbete fastställas till 375 kronor per månad om 30 dagar för ort tillhörande ortsgrupp I samt till 345 kronor per månad för Barbeten för samma tid och ortsgrupp. Fördelningen och klassificeringen såväl av arbetsuppgifterna som det hjälpsökande klientelet på de olika kvalifikationsgrupperna, bör, enligt de sakkunniga, verkställas av vederbörande centrala myndighet.

Utöver nämnda löneförmåner skall, enligt sakkunnigförslaget, till arkivarbetare med försörjningsplikt mot barn under 16 år utgå familjetillägg med 30 kronor för månad och till interlokalt hänvisad arkivarbetare ortstillägg efter i huvudsak samma grunder som gälla för beredskapsarbetare.

Kungl. Maj ds proposition nr 286.

19 De sakkunniga föreslå vidare enhetliga bestämmelser i fråga om sjukavlöning för lokalt och interlokalt hänvisade arkivarbetare. Sjukavlöningen skulle utgå med 2/s av lönen under 14 dagar för en sysselsättningsperiod av sex månader, dock att det centrala arbetsmarknadsorganet skulle få medgiva sjukavlöning under längre tid, om särskilda skäl förelåge. I fråga om ersättning för läkar- och sjukvård syntes det motiverat, att dylik ersättning liksom hittills utginge till interlokalt hänvisad.

Bestämmelserna om arbetsledighet föreslå de sakkunniga skola bibehållas oförändrade.

Vad slutligen angår administrationen av arkivarbetena uttala de sakkunniga, att den centralisering som genomfördes år 1940 visat sig nödvändig för en sanering av verksamheten och genomförandet av enhetlighet och ordning i systemet. Sedan verksamheten numera under en följd av år uppbyggts efter mera fasta och enhetliga bestämmelser, ifrågasätta de sakkunniga, huruvida ej en viss decentralisering kan ske. Vid en decentraliserad organisation skulle kommissionen utfärda reglementariska föreskrifter för arbetenas bedrivande. Arbetsledare och arbetslöshetsnämnder skulle erhålla befogenhet att avgöra detaljärenden.

De sakkunniga övergå härefter till frågan om arkivarbeten för flyktingar och anföra beträffande frågans hittillsvarande utveckling följande.

Efter den stora tillströmningen av flyktingar på hösten 1943 medgav kommissionen, som dittills endast anvisat flyktingar med utomordentliga kvalifikationer — vetenskapliga forskare och akademiker — till arkivarbete, att även andra flyktingar än akademiker skulle, om de vore väl kvalificerade, få sysselsättas i arkivarbete. Dessas sysselsättande skulle dock ej få inkräkta på det svenska klientelets möjligheter. Arkivarbeten för flyktingar ha uppdelats i två grupper efter arten av arbetsuppgifterna, nämligen dels arkiv- (assistent) arbeten för vetenskapliga forskare och likställda, dels vanliga arkivarbeten, avsedda för andra än vetenskapligt kvalificerade.

Antalet i vanligt arkivarbete sysselsatta flyktingar uppgick den 31 oktober 1945 till 1 170 och vid motsvarande tidpunkt 1946 till 511.

De flyktingar, som för närvarande äro sysselsatta i arkiv (assistent) arbete, kunna uppdelas i följande grupper:

1) vetenskapsmän (professorer, docenter etc.),

2) äldre akademiker (ämbetsmän, domare etc.),

3) yngre akademiker (yrken som under grupp 2),

4) icke akademiker men med fackutbildning (officerare etc.).

Antalet i arkivarbete sysselsatta flyktingar tillhörande dessa grupper uppgår till 65.

De sakkunniga föreslå, att för de flyktingar som sysselsättas i vanligt arkivarbete eljest gällande bestämmelser för arkivarbete skola tillämpas.

De flyktingar däremot som tillhöra någon av berörda fyra grupper böra enligt de sakkunnigas mening erhålla mera stadigvarande anställning hos vetenskapliga institutioner i en form, som icke har hjälpkaraktär. Lämpligast vore om assistentanställning kunde beredas dem. De sakkunniga finna, att

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

lönebeloppet bör fastställas till 550 kronor för månad och att assistentförordnandet bör begränsas till ett år eller ett visst antal år.

Vad slutligen angår musikerhjälpen ha de sakkunniga upplyst, att denna hjälpform tillkom 1942 och hittills haft följande omfattning.

perio(j Antal sysselsatta

musiker

1942/43 ........................................ 85

1943/44 ........................................ 86

1944/45 ........................................ 95

1945/46 ........................................ 115

De sakkunniga anföra vidare, att musikerhjälpen omfattar en sammanhängande period av i regel högst sju månader, företrädesvis förlagd till tiden oktober—maj. Sysselsättningstiden per år vore alltså i allmänhet betydligt kortare än för arkivarbetama. Varje musikers huvudsakliga arbetsuppgifter bestämdes av arbetsmarknadskommissionen.

De sakkunniga föreslå, att hänvisningsperioden för musiker förlänges från sju till åtta månader och att i övrigt för musikerhjälpen skola tillämpas de för arkivarbetena förordade bestämmelserna.

Över sakkunnigförslaget har arbetsmarknadskommissionen inhämtat yttrande från socialstyrelsen, tjänstemännens centralorganisation, naturhistoriska riksmuseet, riksarkivet, krigsarkivet, kungl. biblioteket, Göteborgs stadsbibliotek, nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, slaviska seminariet vid Lunds universitet, svenska musikerförbundet, Stockholms stads arbetslöshetsnämnd och Göteborgs arbetslöshetsnämnd.

Flertalet myndigheter och institutioner har i princip biträtt de sakkunnigas förslag. På vissa punkter ha emellertid erinringar anmälts. Sålunda ha krigsarkivet, kungl. biblioteket och Göteborgs stadsbibliotek påtalat svårigheten att på en och samma arbetsplats införa en differentierad lönesättning för arkivarbetare. Vidare ha naturhistoriska riksmuseet, Göteborgs stadsbibliotek, slaviska seminariet vid Lunds universitet och Göteborgs arbetslöshetsnämnd ställt sig tveksamma till en decentralisering av flyk ting vården. Hänvisningsförfarandet bör, anföra de, liksom hittills handhavas av en central myndighet.

Arbetsmarknadskommissionen har med egna utlåtanden den 6 och 14 mars 1947 överlämnat sakkunnigförslaget jämte häröver avgivna yttranden till Kungl. Maj :t. Kommissionen har härvid tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Beträffande av byråchefen G. H. Nordström anmäld avvikande mening i vissa avseenden torde hänvisning få ske till handlingarna.

Slutligen ha efter remiss från socialdepartementet yttranden över förslaget avgivits av statskontoret och kanslern för rikets universitet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

21 Statskontoret anför härvid följande.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida skäl kunna anses föreligga till en höjning av de löner, som nu utgå till aidrivarbetare och musikerhjälpta. Dessa löneförmåner äro av sådan storleksordning, att de i vissa fall överstiga de förmåner, som ifrågavarande personer haft eller kunna förväntas få i öppna marknaden. Ett dylikt förhållande motverkar naturligtvis vederbörande klientels inpassning i det normala förvärvslivet och kan särskilt i nuvarande bristläge på arbetsmarknaden icke vara önskvärt. Med hänsyn till den ökning av arbetseffekten, som en uppdelning av arkivarbeten i A- och B-arbete väntas medföra, vill statskontoret icke motsätta sig det framlagda förslaget. Ämbetsverket, som intet har att invända emot att ortstillägg utgår till interlokalt hänvisade, kan däremot ej tillstyrka, att ett särskilt familjetillägg tillerkännes familjeförsörjare med minderåriga barn. I nuvarande arbetsmarknadsläge och med de sociala reformer, som tillkomma eller nu äro under övervägande för särskilt mindre bemedlade familjer med barn, anser statskontoret att en höjning av utgående arkivarbetarlön med hänsyn till försörjningsbördan icke bör förekomma.

Statskontoret förordar förslaget, att flyktingar beträffande arkivarbete likställas med svenskar. Någon särskild anställningsform bör emellertid icke tillskapas för utlänningar, som utföra mera kvalificerade i regel vetenskapliga arbeten. Dessa synas i första hand böra konkurrera med svenska medborgare på samma sätt, som står andra utlänningar till buds om de platser, som kunna finnas lediga vid vetenskapliga institutioner.

Kanslern för rikets universitet tillstyrker, att de forskare med kvalificerad kompetens som äro sysselsatta vid statligt eller statskommunalt arkiv(assistent)arbete tillerkännes en förmånligare ställning än hittills. Såsom övre åldersgräns för de anställda bör sättas 65 år och som undre åldersgräns 30 år. Den individuella anställningstiden bör begränsas till att omfatta tiden 1 juli 1947—30 juni 1948. Kanslersämbetet, som ansluter sig till de sakkunnigas löneförslag, ifrågasätter, om ej lönen, för dem som anställas på annan ort än Stockholm, Uppsala, Malmö och Lund, bör utgå med något lägre belopp.

Föredraganden.

De sakkunniga, som haft att utreda frågan om organisationen och utformningen av de s. k. arkivarbetena och den härmed i olika avseenden jämställda musikerhjälpen, ha förutsatt, att dessa hjälpformer i fortsättningen skola bibehålla sin plats i systemet av åtgärder i arbetslöshetsbekämpande syfte. Arkivarbetena och musikerhjälpen skulle alltså även framgent vara att betrakta som en form av socialhjälp, som borde beredas vederbörande i avvaktan på sysselsättning i öppna marknaden.

Erfarenheten visar, att de personer som sysselsättas inom arkivarbete och musikerhjälp av en eller annan orsak äro svårplacerade på öppna marknaden. Även om på senare tid med dess alltmer accentuerade brist på arbetskraft antalet arkivarbetare, både svenska och utländska, kraftigt nedgått, sysselsättas dock alltjämt över 800 personer inom denna hjälpform, därav cirka 400 svenskar. I likhet med de sakkunniga är jag av den uppfattningen, att den offentliga arbetsförmedlingen såväl innan hänvisning sker till arkiv-

22 Kungi. Maj:ts proposition nr 286.

arbete som under pågående sådant arbete oavlåtligt skall ha uppmärksamheten riktad på möjligheterna att placera vederbörande på öppna marknaden.

De sakkunnigas av arbetsmarknadskommissionen förordade förslag avser i första hand en förbättring av lönen vid arkivarbete. Denna är för närvarande dyrortsgraderad och utgår i högsta dyrort med cirka 340 kronor i månaden. De sakkunniga föreslå, att arbetsobjekten vid arkivarbetena skola indelas i två klasser, A-arbeten och B-arbeten, beroende på arbetsuppgifternas större eller mindre svårighetsgrad och att lönen skall bestämmas enligt endera av två dyrortsgraderade löneskalor, som ansluta sig tih denna klassindelning. I högsta dyrort skulle månadslönen uppgå till 375 kronor vid A-arbete och till 345 kronor vid B-arbete. Såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till de betydande praktiska svårigheter en rättvis klassindelning av olika arbetsuppgifter erbjuder anser jag mig icke kunna biträda sakkunnigförslaget i denna del. En viss höjning av arkivarbetslönen synes emellertid rimlig. Jag förordar, att lönen i högsta dyrort bestämmes till 360 kronor för månad. Lönen synes även i fortsättningen böra i viss mån differentieras efter dyrort. Dock anser jag, att spännvidden mellan lönerna på olika orter bör kraftigt minskas. Jag föreslår sålunda med utgångspunkt från en månadslön av 360 kronor i högsta dyrort — nr 5 i den statliga dyrortsskala som skall tillämpas från och med den 1 juli 1947 — att månadslönen i ortsgruppema 4—1 bestämmes tih respektive 350, 340, 330 och 320 kronor.

De sakkunnigas förslag att familjetillägg skall utgå till vissa arkivarbetare kan jag icke biträda.

Beträffande beredskapsarbetare ha statsmakterna år 1946 (prop. nr 293, s. 30; riksdagens skriv, nr 451) beslutat, att vid hänvisning utom hemorten ett särskilt ortstillägg av högst 75 kronor för månad skall kunna utgå enligt bestämmande av det centrala arbetsmarknadsorganet. I likhet med de sakkunniga är jag av den uppfattningen att även till arkivarbete utom hemorten hänvisad person skall kunna erhålla sådant ortstillägg. Härvid torde de för beredskapsarbetare gällande bestämmelserna böra få motsvarande tillämpning. Vid bifall till förslaget om ortstillägg torde nu tillämpat förfarande, att interlokalt hänvisad arkivarbetare som är familjeförsörjare får uppbära den för hans hemort fastställda lönen, därest denna överstiger den på arbetsorten gällande, böra upphöra.

Jag vill icke motsätta mig förslaget, att rätten till sjuklön skall för lokalt hänvisad arkivarbetare utvidgas till överensstämmelse med vad nu gäller för en interlokalt hänvisad och sålunda omfatta två tredjedelar av lönen under 14 dagar av en sexmånadersperiod.

Vad härefter angår bestämmelserna om avbrott i arbetet, s. k. skiftning, vill jag erinra, att dessa ha till syfte att förmå arkivarbetarna att söka och mottaga arbete på öppna marknaden. Nuvarande skiftningsbestämmelser innebära, att avbrott i arkivarbete skall ske beträffande familjeförsörjare under xninst en månad och beträffande annan under minst två månader efter en arkivarbetsperiod av sex månader. Personer över 55 år äro emellertid be-

23 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

friade från skiftning. Enligt min mening tala övervägande skäl för att nuvarande skiftningsbestämmelser bibehållas. Emellertid bör det centrala arbetsmarknadsorganet när särskilda skäl föreligga — exempelvis i sådant fall att arkivarbetare är sysselsatt med forskningsarbete eller det är uppenbart att han icke kan placeras på öppna marknaden — ha möjlighet att medgiva befrielse från skiftning.

De sakkunnigas förslag att arkivarbetenas administration skall decentraliseras föranleder intet annat uttalande från min sida än att decentralisering bör genomföras i den omfattning detta kan befinnas praktiskt möjligt och lämpligt. På det centrala arbetsmarknadsorganet bör ankomma att överväga frågan och vidtaga härav föranledda åtgärder.

I princip torde svenska medborgare och flyktingar böra likställas i fråga om hänvisning till och anställningsförhållanden vid arkivarbete. Emellertid påkallar en viss grupp av flyktingar särskild uppmärksamhet. Ett mindre antal flyktingar besitter nämligen kompetens för kvalificerat forskningsarbete och har i vissa vetenskapliga institutioner sysselsatts med dylikt. Emellertid ha dessa flyktingar i regel, på grund av att institutionerna saknat medel för deras avlönande, måst knytas till institutionerna såsom arkivarbetare. Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning att ifrågavarande flyktingar böra med hänsyn till värdet och betydelsen av det arbete de utföra erhålla en ekonomiskt förmånligare ställning än den som de för närvarande inneha. Detta synes i första hand böra möjliggöras genom att medel för ändamålet anvisas på vederbörande institutions stat. För nästa budgetar förordar jag emellertid, att vid sidan av arkivarbetssystemet på försök ett mindre antal stipendier — jag räknar härvid med 35 å 40 — ettvart å 550 kronor för månad av Kungl. Maj:t ställas till förfogande från anslaget till arbetsmarknadsreglerande åtgärder för framstående vetenskapsmän bland flyktingarna, vilka sysselsättas med forskningsarbete vid vetenskapliga institutioner. Det torde få ankomma på det centrala arbetsmarknadsorganet att på förslag av universitetskanslern utvälja dessa stipendiater.

Vad slutligen angår musikerhjälpen biträder jag sakkunnigförslaget att den maximala sysselsättningsperioden utökas från sju till åtta månader per år och att i övrigt bestämmelserna för arkivarbeten erhålla motsvarande tilllämpning.

Innan Kungl. Maj:t fattar beslut i förevarande frågor, torde riksdagen böra beredas tillfälle yttra sig över desamma.

Särskilda frågor.

Maximibeloppen för kontantunderstöd enligt lijälpkungöreisen och dyrortsgraderingen av dessa understöd.

Föredraganden.

Kontantunderstödsverksamheten enligt kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet omfattar dels dagunderstöd, dels hyreshjälp.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Dagunderstödet är dyrortsgraderat i enlighet med dyrortsgrupperingen i 1935 års folkpensioneringslag och utgår sedan mars 1944 med de maximibelopp som framgå av följande uppställning:

För makar med tre barn utgår alltså dagunderstödet med högst respektive 6: 55, 7: 40 och 8: 25 kronor i de tre ortsgruppema samt för makar med sex barn med högst respektive 8: 95, 9: 80 och 10: 65 kronor.

Såväl dagunderstöd som understöd från arbetslöshetskassa kan i särskilda fall kombineras med hyreshjälp. Även denna är graderad enligt dyrortsgrupperingen i 1935 års folkpensioneringslag och har intill i det följande omförmält beslut den 9 maj 1947 utgått med följande maximibelopp för månad i de olika ortsgruppema, nämligen 40, 60 och 90 kronor för familjeförsörjare samt 20, 30 och 45 kronor för ensamstående.

I skrivelse den 25 april 1946 har arbetsmarknadskommissionen hemställt om höjning av maximibeloppen för kontantunderstöden. Framställningen har varit föremal för remissbehandling. I anledning av denna framställning ävensom en av arbetsmarknadskommissionen sedermera till Kungl. Maj:t överlämnad framställning av arbetslöshetsnämnden i Göteborg har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 maj 1947 bemyndigat kommissionen att från och med den 1 juli 1947 fastställa maximibeloppen för hyreshjälp i Stockholm till 120 kronor för familjeförsörjare och 60 kronor för ensamstående samt i Göteborg till respektive 100 och 50 kronor. Härutöver ha arbetsmarknadskommissionens ifrågavarande framställningar icke föranlett någon höjning av arbetslöshetsunderstödens storlek. Kommissionen har emellertid erhållit uppdrag att i samrad med socialstyrelsen verkställa en allmän översyn av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande i syfte att åstadkomma en lämplig anpassning mellan de erkända arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsverksamhet ävensom mellan dessa båda hjälpformer och övriga socialhjälpsformer, i samband varmed jämväl frågan om bibehållande av kontantunderstödens dyrortsgradering borde upptagas till prövning. Resultatet av denna översyn kan emellertid icke beräknas föreligga å sådan tidpunkt, att frågan kan anmälas för årets riksdag.

Den dyrortsgradering som för närvarande förekommer beträffande kontantunderstödsverksamheten synes böra bibehållas till dess ställning kan tagas till resultatet av berörda allmänna översyn av gällande grunder för kontantunderstödens beräknande m. m. Ortsgrupperingen bör enligt min mening även efter den nya folkpensioneringslagens ikraftträdande tills vidare bygga pa förhallandena den 31 december 1947. I överensstämmelse med vad som under de senaste åren gällt i fråga om ortsgrupperingen enligt 1935 års folkpensioneringslag synes Kungl. Maj :t böra äga möjlighet att vidtaga smärre jämkningar i ortsgruppsindelningen.

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 286.

25 Karenstid för kontantunderstöd enligt lijälpknngörelsen.

Framställning och yttrande häröver.

I skrivelse den 14 mars 1946 har statens arbetsmarknadskommission anfört i huvudsak följande.

I det fall då medlem av erkänd arbetslöshetskassa uppburit daghjälp under i kassans stadgar medgiven längsta tid eller såsom termen lyder blivit utförsäkrad men fortfarande är i behov av understöd synes han på grund av för statlig och statsunderstödd arbetslöshetshjälp gällande karensbeslämmelser icke kunna erhålla dagunderstöd från arbetslöshetsnämnd, förrän föreskriven karenstid av sex dagar förflutit efter det att hjälpansökan ingivits till nämnden.

Erkända arbetslöshetskassor, vilkas medlemmar under vintern ha begränsad understödsrätt, ha särskilt intresse av denna fråga. Från deras sida har framhållits, att den hjälpsökande kassamedlemmen varit underkastad karenstid redan innan han erhöll daghjälp och att ytterligare karenstid ej borde erfordras, om han sökte kontantunderstöd omedelbart sedan daghjälpen upphört. Det anses vidare naturligt, att den som uppbär daghjälp ej söker kontantunderstöd förrän han blivit utförsäkrad, eftersom han givetvis ständigt väntar erhålla arbete inom sitt yrke.

I detta sammanhang kan anföras att föreskriven karenstid ej skall iakttagas då hyreshjälp genom arbetslöshetsnämnd utgives till medlem av erkänd arbetslöshetskassa. Såsom särskilt villkor för denna verksamhet, som infördes genom beslut av 1941 års riksdag, gäller numera att den sökande vid den tid, då hyreshjälp skall börja utgå, under de närmast dessförinnan förflutna 30 kalenderdagarna uppburit daghjälp för sammanlagt minst 18 dagar. I detta fall kan den som eljest fyller villkoren för erhållande av arbetslöshetshjälp få kontantunderstöd i form av hyreshjälp från och med dagen för avgivandet av ansökan om sådan hjälp. Han kan vidare omedelbart överföras från daghjälp till dagunderstöd, när han blivit utförsäkrad, eftersom han ingivit ansökan om arbetslöshetshjälp redan när hyresbidraget beviljades och alltså kommit att uppbära daghjälp under karenstiden.

Kommissionen hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t ville giva ifrågavarande stadgande sådan ändrad lydelse, att utförsäkrad medlem av erkänd arbetslöshetskassa vid behov skall kunna erhålla dagunderstöd omedelbart sedan daghjälpen från kassan upphört utan att ny karenstid skall behöva iakttagas.

Socialstyrelsen har i yttrande över framställningen tillstyrkt densamma.

Föredraganden.

Enligt hjälpkungörelsen får dagunderstöd icke utbetalas till hjälpbehövande arbetslös förrän sex dagar förflutit efter det att ansökan ingivits till arhetslöshetsnämnden, s. k. karenstid. Därest vederbörande efter författningsenlig karenstid av sex dagar kommit i åtnjutande av understöd från erkänd arbetslöshetskassa och direkt från sådant understöd på grund av utförsäkring måst övergå till kontantunderstöd enligt lijälpkungörelsen, synes utkrävande av ny karenstid icke vara sakligt motiverat.

Jag förordar därför sådan ändring av bestämmelserna i lijälpkungörelsen,

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

att utförsäkrad kassamedlem vid behov skall kunna erhålla dagunderstöd omedelbart sedan daghjälpen från kassan upphört att utgå, utan att ny karenstid skall behöva iakttagas.

Modifierat kontrollsystem beträffande kontantunderstödsverksamlieten

vid en arbetsmarknadskris.

Sakkunnigförslaget.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 21 september 1943 särskilda sakkunniga för utredning av frågor rörande arbetsförmedlingens framtida organisation. De sakkunniga, som jämväl haft att utreda vissa under övergångstiden efter kriget aktuella arbetsförmedlingsproblem, hava till Kungl. Maj:t den 27 mars 1946 inkommit med redogörelse häröver samt avgivit förslag till modifierat kontrollsystem vid arbetsförmedlingen.

Efter att inledningsvis ha berört den offentliga arbetsförmedlingens utveckling, verksamhet och organisation övergå de sakkunniga till frågan om arbetsförmedlingen och arbetslöshetskontrollen. De sakkunniga anföra härom följande.

... Arbetsförmedlingen har vid sidan om uppgiften att medverka till att ut- JKa.m.n® utbud och efterfrågan på arbete och arbetskraft alltsedan statsmedel började bevdjas till understöd åt arbetslösa ålagts vissa kontrolluppgifter i detta sammanhang. Varje person, som åtnjuter understöd från arbetslöshetsaa™dii1f,rn!Iikälld arbetslöshetskassa, är sålunda jämlikt hjälpkungörelsen (bbb 434/1934) respektive arbetslöshetskasseförordningen (SFS 264/1934) skyldig att periodiskt anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. Erfarenheterna från tidigare större arbetslöshetskriser ha givit vid handen, att arbetsförmedlingen då ofta tvingats att ägna väsentlig del av sitt intresse åt kontrolluppgiften pa bekostnad av de rent arbetsförmedlande uppgifterna. Det synes därför påkallat, att sådana anordningar vidtagas, som förhindra att arbetsförmedlingen — vid en omfattande arbetslöshetskris — forlorar möjligheten att fullgöra sin centrala förmedlande uppgift.

Redan medlemskap i och förvärvad understödsrätt från erkänd arbetslöshetskassa torde adagalägga, att arbetslös kassamedlem tillhör arbetsmarknaden. Även om arbetslöshetsnämndernas klientel kan sägas, att de normalt tillhöra de anställdas arbetsmarknad. Vederbörande skall för att kunna uppbära understöd från ettdera av understödsorganen vara oförvållat arbetslös, vara arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig erbjudet arbete samt vara anmäld som arbetssökande hos organ för offentlig arbetsförmedling.

Arbetslöshetshjälpt är alagd att göra vissa besök hos arbetsförmedlingen (kontrollbesök). Hjälpkungörelsen och kassaförordningen uppvisa härutinnan ganska markanta olikheter. Medan den första som ett oeftergivligt villkor stadgar, att hjälpsökande måste göra minst ett besök per kalendervecka hos arbetsförmedlingen, ger den sistnämnda tillsynsmyndigheten möjlighet att meddela dispens från besök i vidare omfattning.

Erfarenheterna av det tillämpade dispensförfarandet ha varit så goda, att de sakkunniga anse det önskvärt, dels att systemet användes även under en arbetsmarknadskris, da tillgängliga arbetstillfällen på arbetsmarknaden äro

Kungl. Mcij:ts proposition nr 286.

få i förhållande till efterfrågan, dels att det tillämpas jämväl för hjälpsökande anmälda hos arbetslöshetsnämnd.

Med dessa utgångspunkter ha de sakkunniga utarbetat ett förslag till modifierat kontrollsystem. De sakkunniga anföra härom följande.

Under en arbetsmarknadskris bör huvudprincipen för kontrollverksamheten vara en kombination av relativt glesa besök på arbetsförmedlingen med självdeklaration av arbetslösheten för mellanperioderna. Det modifierade kontrollsystemet innebär i första hand, att avkall göres på kravet på personlig inställelse första arbetslösa dagen. Så snart arbetsförmedlingen eller arbetslöshetskassan erhållit varsel om arbetsinställelse, tillställes genom arbetsgivarens, arbetslöshetskassans eller arbetsförmedlingens försorg samtliga berörda arbetare en anmälningsblankett, som i ifyllt skick bör giva en nagoilunda klar bild av den arbetslöses kvalifikationer. Dessa blanketter skola därefter så tidigt som möjligt överlämnas till arbetsförmedlingen, som därefter har att bearbeta blanketterna och förskaffa sig kännedom om de arbetslösas placeringsmöjligheter på arbetsmarknaden.

Sedan det första besöket hos arbetsförmedlingen och kassan (eller arbetslöshetsnämnden) verkställts, åligger det den arbetslöse i fortsättningen att »enom en kombination av personliga besök och självdeklaration angaende innehaft arbete vidmakthålla rätten att från förmedlingen erhalla intyg om sina arbetsförhållanden. Som regel torde det vara lämpligt att minska besökens antal till ett varannan vecka. I vissa fall torde det vara tillräckligt med ett obligatoriskt besök i månaden. ... ,

För sådana arbetslösa, som ej befinna sig i hemorten bora arbetsförmedlingens kvittokort kunna insändas per post till kassan, liksom också utbetalningen av understöd må ske på liknande sätt. ....

Kassamedlem eller hjälpsökande kan kallas till förmedlingen med angi vande av att arbetserbjudande kan lämnas honom. Vid sådan kallelse är arbetssökande skyldig inställa sig. Uraktlåtenhet kan medföra att vederbörande under viss tid avstänges från daghjälp respektive understöd.

De av de arbetslösa till kassan avlämnade självdeklarationerna provas av arbetsförmedlingen. Med hänsyn till att även kassans administration blir hårt belastad vid en massarbetslöshet, ansågs det vid utarbetandet av det preliminära förslaget lämpligt, att denna granskning skedde i efterhand. Bestämmelser om kontrollsystemets utformning utfardas av socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen i samråd.

Sakkunnigförslaget har av de sakkunniga remitterats till samtliga länsarbetsnämnder och arbetslöshetskassor samt till arbetslöshetsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö. I allmänhet ha arbetslöshetskassorna accepterat principen om självdeklaration av arbetslöshet och samtidigt framhållit, att dessa lättnader i kontrollen icke komma att öka riskerna för missbruk’av understödsrätten. Med erfarenhet från användandet av s. k. arsskifteskort ha åtta kassor uttalat tvivel på sina medlemmars lormaga alt själva verkställa självdeklarationen.

' Länsarbetsnämnderna ha i allmänhet tillstyrkt förslaget om självdeklaration. Det har även framhållits att denna utformning av kontrollen medgiver arbetsförmedlingen att koncentrera sig på sina väsentliga uppgifter, d. v. s.

de arbetsförmedlande. .

Mot de sakkunnigas förslag om arbetsförmedlingens eitergranskning av självdeklarationerna ha betänkligheter framförts av såväl arbetslöshetskassor som av vissa länsarbetsnämnder. Med anledning härav ha de sakkunniga funnit sig i stället böra förorda, att granskningen av självdeklarationerna hos arbetsförmedlingen skall utföras, innan understöden utbetalas.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

Arbetslöshetsnämnden i Göteborg, som inledningsvis anför att arbetslösa hjälpsökande i nämnda stad i regel åläggas att besöka dels arbetsförmedlingen två gånger i veckan, dels arbetslöshetsnämnden tre gånger i veckan, avstyrker helt de sakkunnigas förslag till modifierat kontrollsystem. Arbetslöshetsnämnderna i Stockholm och Malmö, som båda haft smärre anmärkningar att göra, tillstyrka i huvudsak föreliggande förslag.

De sakkunniga, som anse ett kontrollsystem av angiven art både rationellt och tillräckligt effektivt, hemställa om sådan ändring av hjälpkungörelsen, att berörda kontrollsystem kan tillämpas.

Föredraganden.

De sakkunnigas förslag beträffande utformningen och tillämpningen av arbetslöshetskontrollen under en eventuell framtida arbetslöshetskris avser en betydelsefull detalj i beredskapen på detta område och torde därför redan nu få underställas riksdagen.

Gällande kontrollsystem med täta inställelser på arbetsförmedlingen, vilket prövats under arbetslöshetskrisen i förra hälften av 1930-talet, har befunnits mindre lämpligt. Erfarenheten har nämligen givit vid handen att arbetsförmedlingen under en omfattande arbetslöshet tvingas att ägna en väsentlig del av sitt intresse åt kontrolluppgifterna på bekostnad av de rent arbetsförmedlande uppgifterna. Ackvisations- och förmedlingsarbetet har kommit i andra hand, medan rutinkontrollen, vars värde ofta ifrågasatts, blivit en central uppgift.

Ett smidigare kontrollsystem, som, utan att brista i effektivitet, skulle möjliggöra att arbetsförmedlingen under en krissituation på arbetsmarknaden mera kan ägna sig åt förmedlingsverksamhet, synes böra eftersträvas.

Det framlagda förslaget, som är avsett att generellt tillämpas för såväl medlemmar i arbetslöshetskassor som arbetslöshetsnämndemas klientel, innebär, att vederbörande i viss omfattning befrias från skyldigheten att för kontroll besöka arbetsförmedlingen. De arbetslösa ålägges istället deklarationsskyldighet, varigenom arbetslöshetskassan respektive arbetslöshetsnämnden kan kontrollera vederbörandes arbetsförhållanden under viss tidsperiod. Kontrollen kommer alltså att i viss mån grundas på upplysningar lämnade av de arbetslösa själva. Även om med anledning härav någon risk för felaktiga utbetalningar av understöd kan föreligga, synes dock förslaget innebära så uppenbara fördelar att jag finner mig böra biträda detsamma.

Därest riksdagen icke anmäler avvikande mening däremot, har jag sålunda för avsikt föreslå Kungl. Maj:t utfärda för förslagets genomförande erforderliga bestämmelser.

Företagarföreningar inom vissa län.

Företagarföreningarna hava till uppgift att befordra möjligheterna till lönande småföretagsverksamhet i syfte att åstadkomma en större differentiering av näringslivet inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten

29 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

omfattar långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna erhållas i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom hos föreningarna anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och kommersiell upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Föreningarna ha vanligtvis startats på initiativ av länsmyndigheterna. Medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syften intresserade enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter. Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Företagarföreningar finnas för närvarande inom Göteborgs och Bohus län, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och Gotlands län. Sistnämnda förening har bildats innevarande år, närmast i anledning av driftens upphörande vid A/B Ruteverken.

Under innevarande budgetår hava företagarföreningarna av Kungl. Maj:t beviljats följande understöd av statsmedel:

Förening

Bohusläns företagarförening.............

Värmlands läns företagarförening........

Gävleborgs läns företagarförening........

Västernorrlands läns företagarförening .. .

Jämtlands läns företagarförening ........

Västerbottens läns företagarförening.....

Norrbottens småindustriförening Gotlands läns företagarförening

Summa kronor 1 830 000

234 300

2 064 300

Samtliga företagarföreningar hava hittills av staten erhållit understöd med sammanlagt 8 331 200 kronor, därav såsom lån 6 160 000 kronor och såsom subvention 2 171 200 kronor.

För bestridande av de löpande kostnaderna för företagarföreningarnas verksamhet utgå bidrag till föreningarna från ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet i fråga om hantverk och småindustri.

Till sina administrationskostnader under budgetåret 1946/47 hava föreningarna enligt Kungl. Maj ds beslut den 22 november 1946 tilldelats bidrag med sammanlagt 190 000 kronor, fördelade sålunda:

Bohusläns företagarförening

Värmlands läns >

Gävleborgs läns »

Västernorrlands läns >

Jämtlands läns »

Västerbottens läns >

Norrbottens småindustriförening .

kronor 30 000

> 19 000

» 27 000

» 29 000

> 25 000

» 30 000

» 30 000

Summa kronor 190 000

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Föredraganden.

Den av företagarföreningarna bedrivna verksamheten till främjande av tillkomsten av nya och utvidgning av redan existerande småföretag inom vederbörande län har utvecklat sig på ett tillfredsställande sätt. Det statliga stödet åt nämnda föreningar har under året lämnats i samma former som tidigare. Dock har med Kungl. Maj:ts medgivande storleken av de lån föreningarna äga rätt att utan Kungl. Maj:ts hörande bevilja en och samma låntagare höjts från 25 000 till 40 000 kronor. Förskjutningen från subventions- till lånelinjen har under innevarande budgetår ytterligare markerats. Under budgetåret 1945/46 utgjorde sålunda subventionsbeloppet 14,4 % av den för verksamheten totalt disponerade summan. För tiden VT 1946—16/s 1947 var motsvarande relationstal 11,3 %.

Den av föreningarna själva tillsatta samaibetsdelegationen har under budgetåret på kallelse av chefen för socialdepartementet hållit ett sammanträde. Dessutom har på departementschefens initiativ föreningarnas styrelser, konsulenter och låntagare inom möbel- och byggnadsindustribranschen varit samlade till en företagarkonferens. Till bestridande av resekostnader, traktamenten och föreläsarearvoden har av statsmedel anvisats ett anslag med tillsammans 6 400 kronor.

I propositionen nr 293 till 1946 års riksdag erinrade jag om att de av chefen för handelsdepartementet tillsatta sakkunniga, som haft att utreda frågan rörande möjligheterna att främja hantverks- och småindustriens utveckling inom landet, avgivit betänkande med förslag till ordnande av kreditgivnings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustrien samt bildande av företagamämnder. Chefen för handelsdepartementet har i årets statsverksproposition erinrat om, att denna fråga är föremål för prövning inom handelsdepartementet, men att det icke torde vara möjligt att förelägga årets riksdag de förslag, till vilka dessa överväganden kunna giva anledning.

I avbidan på framläggandet av dessa förslag förordar jag, att den statliga finansieringen av företagarföreningarnas utlåning tills vidare fortgår i oförändrade former och att medel härför fortfarande i mån av behov anvisas från anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering. Med hänsyn till den nu rådande investeringssituationen torde en viss återhållsamhet beträffande anslag för ifrågavarande verksamhet vara att förorda. Även med de ökade anspråk på anslag som följa med tillkomsten av föreningen på Gotland torde det för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår uppkommande medelsbehovet kunna uppskattas till i runt tal 1 500 000 kronor, att utgå från de medel, som i enlighet med, vad jag i det följande förordar, böra få disponeras av Kungl. Maj:t för främjande av företagsverksamhet.

Medelsbehovet för budgetåret 1947/48.

Arbetsmarknadskommissionen.

Kommissionen framhåller i skrivelsen den 24 april 1947 till en början, att kommissionen finner sitt tidigare återgivna försök till bedömning av ar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

betsmarknadsläget under år 1947 böra tjäna som utgångspunkt för en beräkning av medelsbehovet under budgetåret 1947/48. Behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skulle under denna förutsättning bliva i stort sett av den omfattning, som föxekommit eller beräknades förekomma under budgetåret 1946/47. Kommissionen hade vidare utgått från att större delen av kostnaderna för att under innevarande budgetår tillgodose skogsbrukets arbetskraftsbehov komme att bestridas först nästa budgetår, varjämte vissa åtgärder för att tillföra jordbruket arbetskraft alltjämt torde bli nödvändiga. Med hänsyn till de svårigheter, som förefunnes vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår, kunde dock de uppgjorda kostnadskalkylerna endast bliva approximativa.

Kommissionen upplyser, att till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. och överflyttning av arbetskraft under budgetåret 1946/47 följande belopp stode till förfogande, nämligen

A. under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.:

från föregående budgetår kvarstående belopp cirka.......................... kronor 33 600 000

för budgetåret 1946/47 anvisat.......... » 22 000 000 55 000 000

B. under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft:

från föregående budgetår kvarstående belopp cirka ........................ kronor 11 3001000

för budgetåret 1946/47 anvisat.......... » 15 000 000 26 300 000

Summa kronor 81 900 000.

Av förstnämnda anslag är ett belopp av cirka 2,5 miljoner kronor avsett att stå till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet m. m.

Arbetsmarknadskommissionen upplyser vidare, att behovet av medel för arbetslöshetslindrande åtgärder har under den gångna delen av innevarande budgetår som följd av den höga sysselsättning, som kännetecknat näringslivet, varit av jämförelsevis ringa omfattning. Av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. hade under tiden juli 1946—mars 1947 förbrukats 9,7 miljoner kronor, varjämte till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställts 9,1 miljoner kronor för statliga beredskapsarbeten i styrelsens regi m. m. I statliga beredskapsarbeten i kommissionens och andra myndigheters regi hade under nämnda månader en medelarbetsstyrka av 1 770 man sysselsatts mot 3 098 man under samma tid föregående budgetår. I sin framställning den 11 april 1946 med beräkning av medelsbcbovet för budgetåret 1946/47 hade kommissionen utgått från en medelarbetsstyrka i statliga beredskapsarbeten av cirka 3 500 man. Utvecklingen mot en alltmer framträdande brist på arbetskraft hade medfört, att även den svårplacerade arbetskraften i förhållandevis stor utsträckning funnit sysselsättning på öppna marknaden. Med hänsyn härtill anser sig

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

kommissionen nu kunna uppskatta den genomsnittliga sysselsättningen i statliga beredskapsarbeten under innevarande budgetår till i runt tal 1 600 man. I statskommunala beredskapsarbeten hade vid månadsskiftet mars/ april 1947 735 man varit placerade mot 1 152 man vid samma tidpunkt föregående ar. Jämväl kostnaderna för arkivarbete och musikerhjälp komma enligt kommissionens uppfattning att stanna vid ett väsentligt lägre belopp än som beräknats i kommissionens medelsäskanden för budgetåret 1946/47. Vid månadsskiftet mars/april 1947 hade denna hjälpform tillämpats för cirka 840 personer, varav ungefär 445 flyktingar, mot cirka 1 800 personer, varav ungefär 1 300 flyktingar, vid månadsskiftet mars/april 1946.

Kommissionen erinrar, att kommissionen i skrivelse den 28 november 1946 med preliminär beräkning rörande medelsbehovet för nästa budgetår utgått från att en reservation av omkring 20 miljoner kronor komme att kvarstå på förevarande anslag vid utgången av innevarande budgetår. Till följd av, bland annat, att behovet av beredskapsarbeten ytterligare minskat samt att större ersättningar från kommuner m. fl. än som tidigare antagits influtit för statliga beredskapsarbeten i annan myndighets regi, beräknar kommissionen numera beloppet av ifrågavarande reservation till omkring 26 miljoner kronor.

Vidare erinrar kommissionen, att Kungl. Maj:t genom beslut den 5 oktober och 23 november 1945 samt den 15 februari 1946 förordnat om överlåtelse till danska staten av under svenska statliga myndigheters förvaltning stående baracker, intendenturmateriel m. m. samt uppdragit åt kommissionen att vidtaga alla för leveransernas fullgörande erforderliga åtgärder. Kungl. Maj:t hade förklarat sig framdeles vilja meddela beslut om täckande av härmed förenade utgifter, vilka tills vidare fått bestridas av omhänderhavda medel. Kommissionen upplyser, att dessa utgifter, vilka uppginge till 3,5 miljoner kronor, bestritts från förevarande anslag men att kommissionen vid sin beräkning av reservationen å anslaget icke tagit hänsyn till att medel eventuellt komme att på grund av det anförda återföras till anslaget.

Beträffande anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft upplyser kommissionen, att även å detta anslag belastningen nedgått till följd av situationen på arbetsmarknaden. Största delposten bland utgifterna under anslaget atgjordes av arbetspremier till skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl. Kostnaderna för premieringsperioden 23 april—30 juni 1946 belastade anslaget först under innevarande budgetår, enär utbetalningarna icke kunnat verkställas förrän efter den 1 juli 1946. Nämnda kostnader hade blivit av en väsentligt mindre storleksordning än som från början antagits. I sina äskanden för innevarande budgetår hade kommissionen för ifrågavarande ändamål beräknat ett belopp av approximativt cirka 18 miljoner kronor. Inalles torde kostnaderna för arbetspremier för ifrågavarande period komma att stanna vid cirka 6,6 miljoner kronor. Genom försäljningar och uthyrningar av baracker till företagare inom skogsbruket och genom försäljningar av klädespersedlar och skodon hade ifrågavarande anslag under tiden juli 1946—mars 1947 tillförts cirka 2,7 miljoner kronor. Nettoutgifterna för nämnda tid utgjorde därför 5 870 000 kronor.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 286.

33 Genom beslut den 21 februari 1947, fortsätter kommissionen, har Kungl. Ma.j :t bemyndigat kommissionen utbetala arbetspremier och ortstillägg till arbetskraft som sysselsattes i vedavverkning under de fyra — beträffande de nordligare länen tre — sista månaderna av innevarande budgetår. Kommissionen finner, att kostnaderna för arbetspremier komma att bestridas först under nästa budgetår, medan däremot kostnaderna för ortstillägg väsentligen komma att belasta innevarande budgetårs anslag.

Kommissionen erinrar, att kommissionen i sin tidigare nämnda skrivelse den 28 november 1946 preliminärt beräknat, att en reservation av omkring 17,5 miljoner kronor skulle kvarstå på ifrågavarande anslag vid utgången av innevarande budgetår. Då jämväl å detta anslag inkomsterna blivit och torde bliva större än vad som tidigare antagits — främst är det fråga om ersättningar för försåld materiel — beräknas reservationen vid innevarande budgetårs utgång komma att uppgå till omkring 19,5 miljoner kronor.

Sedan arbetsmarknadskommissionen relaterat vad som förekommit i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers förslag om uppdelning av ifrågavarande båda anslag (riksdagens skriv, nr 212/1946, p. 7), har kommissionen som sin mening uttalat, att medelsbehovet bör för nästa budgetår beräknas under samma riksstatsanslag som för innevarande budgetår.

Beträffande medelsbehovet till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. anför kommissionen följande.

Det torde vara ofrånkomligt, att även under nästa budgetår arbetslöshetshjälp beredes personer, som tillhöra yrkesområden med minskande sysselsättning och som av olika anledningar — ålder, av sjukdom nedsatt arbetsförmåga o. s. v. — ej kunna överföras till något av arbetsmarknadens bristområden. Det är enligt kommissionens förmenande angeläget, att dessa arbetslösa, i den mån de icke genom den offentliga arbetsförmedlingen kunna anvisas sysselsättning i öppna marknaden, i skälig utsträckning bringas hjälp i form av beredskapsarbete. I den mån som sådant hjälpbehov uppkommer, böra de sysselsättningsmöjligheter, som de statskommunala beredskapsarbetena erbjuda, i första hand utnyttjas.

Innan kommissionen ingår på frågan om efter vilka grunder medelsbehovet bör beräknas för nästa budgetår finner sig kommissionen böra lämna en redogörelse för huru dagsverkskostnaderna utvecklats under de senaste budgetåren.

Vid de statliga beredskapsarbetena i kommissionens regi har dagsverkskoslnaden under budgetåren 1944/45 och 1945/46 samt under första hälften av budgetåret 1946/47 utgjort i medeltal respektive 24 kronor 83 öre, 31 kronor 48 öre och 36 kronor 43 öre. Orsaken till den ökade dagsverkskostnaden är att söka i, bland annat, den kraftiga minskningen av antalet sysselsatta per arbetsplats. Under budgetåren 1944/45 och 1945/46 samt under första hälften av budgetåret 1946/47 utgjorde arbetsstyrkan vid arbeten i kommissionens regi i medeltal respektive 36, 22 och 13 man per arbetsplats. De fasta kostnaderna ha icke kunnat nedbringas i motsvarande grad. Det har sålunda icke varit möjligt att minska personalen för ledning och specialarbeten i samma takt, vari sysselsättningen nedgått.

Kommissionen vill därjämte framhålla, att dagsverkskostnadens storlek beror, förutom av den direkta lönekostnaden, av bland annat vilka s'ag av arbeten, som utföras, samt av arbetenas belägenhet. Vid materialkrävande

Hihang till riksdagens protokoll t samt. Nr 286. 3

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

arbeten och arbeten, som kräva stor mängd transporter eller som till väsentlig del utföras maskinellt, bli sålunda kostnaderna per dagsverke högre än vid arbeten med mindre materialåtgång eller med mindre transport- och maskinarbete. Likaså bli dagsverkskostnaderna vid arbeten i städer och samhällen av olika anledningar som regel högre än vid motsvarande slag avarbeten belägna å landsbygden. Det förhållandet att kommissionens beredskapsarbeten under senaste året till väsentlig del utgjort färdigställningsarbeten vid vägbyggnader samt vatten- och avloppsarbeten har av nämnda orsaker medverkat till en ökning av dagsverkskostnaden.

De sålunda lämnade uppgifterna rörande dagsverkskostnaderna avse, såsom redan nämnts, statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi. Beträffande motsvarande arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi kan upplysas, att dessa draga en något större dagsverkskostnad än arbetena i kommissionens egen regi. Förklaringen härtill ligger däri, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i större utsträckning än arbetsmarknadskommissionen utfört mera materialkrävande arbeten såsom vatten- och avloppsledningsarbeten samt hamnarbeten.

Under antagande av att en begränsning kan genomföras av antalet arbetsplatser för att därigenom uppnå en tekniskt-ekonomiskt lämplig arbetsstyrka vid varje arbetsplats och att arbetena icke bliva av mera materialkrävande art, anser sig kommissionen böra beräkna den genomsnittliga dagsverkskostnaden för nästa budgetår till omkring 36 kronor. Under denna förutsättning och med en beräknad sysselsättning av 240 dagar per år kommer »årsverkskostnaden» att uppgå till omkring 8 600 kronor. Med en .sysselsättning i kommissionens egen och andra myndigheters regi av omkring 1 600 man beräknas kostnaden till 13,8 miljoner, varav för arbeten i kommissionens regi 5,4 miljoner kronor.

Med hänsyn till önskvärdheten av att i händelse av arbetslöshet i första hand bereda de arbetslösa sysselsättning genom statskommunala beredskapsarbeten anser sig kommissionen böra beräkna kostnaden för dessa arbeten till 5 miljoner kronor.

Statskommunala reservarbeten förekomma numera i obetydlig omfattning och endast för sådan arbetskraft, som på den öppna marknaden icke kan göra anspråk på den lön, vilken tillkommer konkurrensduglig arbetskraft. För denna hjälpform torde ett belopp av 0,1 miljoner kronor böra beräknas.

För generalplaneutredning angående vattenförsörjning och avlopp inom vissa län beräknas ett medelsbehov av 1,1 miljoner kronor.

Kommissionen räknar med att hjälp i viss utsträckning såsom hittills måste lämnas genom kontantunderstöd, då det i vissa arbetsmarknadssituationer kan vålla svårigheter att tillräckligt snabbt bereda arbete. Kontantunderstöd kan också visa sig vara den ändamålsenligaste hjälpformen vid fall av så kortvarig arbetslöshet, att en långväga förflyttning av den arbetslöse icke är lämplig ur näringslivets eller den enskildes synpunkt. Antalet understödsrum är under årets olika månader i hög grad varierande. Kostnaden för kontantunderstödsverksamhet, om den bedrives i ungefär samma omfattning som innevarande budgetår, torde för nästa budgetår böra beräknas till 0,25 miljoner kronor.

Antalet genom arkivarbete och musikerlijälp sysselsatta har under innevarande budgetår, såsom tidigare framhållits, väsentligt nedgått. Under budgetåret 1947/48 torde man kunna räkna med att denna hjälpform kommer att anlitas i ännu något mindre utsträckning. Däremot kommer kostnaden att öka för hjälpformens bedrivande, därest kommissionens på utredning av sakkunniga grundade förslag i frågan vinner gillande. Med en sysselsättning av cirka 750 personer under nästa budgetår uppskattas kostnaden för arkivarbete och musikerhjälp till 3,5 miljoner kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

35 För de statliga stenbeställningarna och därmed sammanhängande administrationskostnader beräknas medelsbehovet till 3 miljoner kronor.

Kostnaderna för driften av kommissionens verkstads- och förrådsrörelse beräknas under budgetåret 1947/48 uppgå till 1 060 000 kronor. Med hänsyn till att kommissionens maskininnehav i stort sett icke förnyats sedan början av 1930-talet bör enligt kommissionens mening utbyte av vissa äldre maskintyper äga rum. För ifrågavarande ändamål beräknar kommissionen ett belopp av 0,94 miljoner kronor för nästkommande budgetår. De sammanlagda utgifterna uppgå sålunda till 2 miljoner kronor. Kommissionen utgår emellertid ifrån att under budgetåret inflytande hyresinkomster komma att uppgå till cirka 1 miljon kronor, varigenom nettokostnaden för verkstads- och förrådsrörelsen beräknas uppgå till cirka 1 miljon kronor.

Den av kommissionen för nästkommande budgetår begärda nyanskaffningen av maskiner har med hänsyn till rådande knapphet på material och leveranssvårigheter i övrigt inskränkts i möjligaste mån. Kommissionen förutsätter emellertid, att ifrågavarande spörsmål blir föremål för förnyat övervägande i samband med medelsäskandena för budgetåret 1948/49, varvid jämväl frågan om inrättandet av en särskild förrådsfond förutsättes komma att upptagas till prövning.

För resebidrag till arbetssökande, som av arbetsförmedlingen anvisas arbete inom arbetsområde, för vilket resebidrag icke i annan ordning står till förfogande, beräknas en kostnad av 0,5 miljoner kronor.

För övrig, ej förut nämnd verksamhet — bidrag till arbetslöshetsnämndernas administration, till kursverksamhet i samband med arbetslöshetshjälp m. m. — beräknas 550 000 kronor.

Kommissionen utgår vidare från att Kungl. Maj:t för nästa budgetår kommer att finna samma belopp — 2,5 miljoner kronor — som beräknats för innevarande budgetår, böra stå till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande av företagsverksamhet m. m.

I sina beräkningar har kommissionen tagit hänsyn till att vissa inkomster, i motsats till vad hittills varit fallet, icke komma att tillgodoföras anslaget.

Det beräknade medelsbehovet under reservationsanslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för budgetåret 1947/48 skulle alltså kunna sammanfattas på följande sätt. För jämförelsens skull angivas i sammanställningen medelsförbrukningen under budgetåret 1945/46 och det beräknade medelsbehovet för budgetåret 1946/47.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Under förutsättning att reservationen vid innevarande budgetårs utgång uppgår till 26 miljoner kronor beräknar kommissionen alltså anslagsbehovet för budgetåret 1947/48 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. till

5,1 miljoner kronor mot 15 miljoner kronor enligt kommissionens preliminära beräkning i skrivelsen den 28 november 1946.

Kommissionen upplyser, att från anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft under innevarande budgetår bestritts utgifter, bland annat, för bidrag till avlöning till kockor och verktygsvårdare, för ortstillägg samt verkstygs- och personlig utrustning till arbetskraft, som överflyttats till skogsbruket från andra yrkesområden, för premier åt yrkesvana skogsarbetare samt åt enskilda skogsägare m. fl. vid utförande av vissa slag av arbeten ävensom utgifter för arbetsblockorganisationen och jordbruksläger för frivillig arbetskraft samt för försöksvis anordnade provoch kompletteringskurser för deltidsanställd arbetskraft, s. k. hemassistenter.

Kostnaderna för de av Kungl. Maj:t beslutade arbetspremierna, vilka kostnader, såsom tidigare framhållits, komma att belasta anslaget först under nästa budgetår, uppskattas approximativt till cirka 14 miljoner kronor. Vissa kostnader för ortstillägg o. dyl. till med bränsleavverkning under innevarande budgetår sysselsatt arbetskraft torde därjämte kvarstå till nästa budgetår. Kommissionen räknar vidare med att lägerverksamhet i begränsad omfattning kommer att bli erforderlig för att tillföra jordbruket tillfällig arbetskraft.

Under angivna förutsättningar beräknar kommissionen medelsbehovet under reservationsanslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft för nästa budgetår till 15 miljoner kronor. Under antagande att en reservation på omkring 19,5 miljoner kronor finnes vid innevarande budgetårs utgång synes det — vilket kommissionen tidigare anmält i samband med den preliminära medelsberäkningen — för budgetåret 1947/48 icke erfordras någon ng medelsanvisning till kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Föredraganden.

I propositionen den 25 april 1947 (nr 239) angående inrättande av en arbetsmarknadsstyrelse samt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen m. m. äskas anslag för nästa budgetår till det centrala arbetsmark nadsorganets och den offentliga arbetsförmedlingens avlöningar och omkostnader. Här torde medelsbehovet för nästa budgetår under reservationsanslagen till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. och till kostnader för överflyttning av arbetskraft få behandlas.

Arbetskraftsbristen under innevarande budgetår har gjort det möjligt att på öppna marknaden sysselsätta även den svårplacerade arbetskraften i förhållandevis stor omfattning. Behovet av åtgärder i arbetslöshetsbekämpande syfte har därför blivit betydligt mindre än tidigare beräknats. Detta har i sin tur föranlett en sådan begränsning av utgifterna under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. in., att en avsevärd reservation kommer

Kungl. Maj:ls proposition nr 286.

att förefinnas å anslaget vid utgången av innevarande budgetår. Även å anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft torde en betydande besparing komma att uppstå främst beroende av att kostnaderna för de arbetspremier åt skogsarbetare m. fl., vilka avsett brännvedsavverkning under slutet av budgetåret 1945/46 men utbetalats först under innevarande budgetår, fått mindre storleksordning än ursprungligen antagits.

I likhet med arbetsmarknadskommissionen är jag av den uppfattningen, att för nästa budgetår någon uppdelning av ifrågavarande båda anslag icke bör ske. Beträffande den anordning som skall tillämpas i fortsättningen torde det få ankomma på den nya arbetsmarknadsstyrelsen att framlägga förslag.

Vid sin uppskattning av medelsbehovet under anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. under nästa budgetår utgår arbetsmarknadskommissionen från att behovet av arbetslöshetslindrande åtgärder skall komma att bli av ungefär samma omfattning som under innevarande budgetår. Under betonande att kostnadskalkylerna äro endast approximativa uppskattar kommissionen berörda medelsbehov till 31,3 miljoner kronor och reservationen å anslaget vid utgången av budgetåret 1946/47 till 26 miljoner kronor. Kommissionen beräknar alltså det ytterligare anslagsbehovet för nästa budgetår till 5,3 miljoner kronor. I kostnadsberäkningen ha upptagits två nya titlar, nämligen en för generalplaneutredning angående vattenförsörjning och avlopp med 1,1 miljoner kronor och en för verkstads- och förrådsrörelse med 1 miljon kronor. Jag har under hand inhämtat från kommissionen, att förstnämnda kostnader tidigare redovisats över titeln för statskommunala beredskapsarbeten. För verkstads- och förrådsrörelsen har i tidigare beräkningar någon särskild titel icke upptagits, enär man utgått från att utgifterna i det närmaste komme att motsvaras av inkomster för uthyrning av maskiner och redskap. I fråga om den föreslagna nyanskaffningen av arbetsmaskiner för cirka 1 miljon kronor under nästa budgetår, varigenom utbyte av äldre maskintyper skulle möjliggöras, har jag från arbetsmarknadskommissionen inhämtat följande. Kommissionens nuvarande maskinpark anskaffades i huvudsak under arbetslöshelskrisen under förra hälften av 1930-talet. Den är numera efter väsentliga nedskrivningar bokförd till cirka 4,9 miljoner kronor. Då de flesta maskinerna nu äro både omoderna och starkt slitna, har kommissionen för avsikt att under de närmaste åren förnya maskinparken för en sammanlagd kostnad av cirka 4 miljoner kronor. Av berörda proposition nr 239/1947 framgår, att det centrala arbetsmarknadsorganet enligt min uppfattning bör i egen regi driva arbeten i arbetslöshetsbekämpande syfte. Sagda organ måste givetvis vara ur teknisk synpunkt rustat härför. På grund av det anförda finner jag, att maskinparken bör till vissa delar förnyas i en nära framtid. Med hänsyn till materialläget torde dock någon mera betydande nyanskaffning av arbetsmaskiner icke böra ske redan under nästa budgetår. Arbetsmarknadskommissionens förslag att för ändamålet beräkna ett belopp av 1 miljon kronor för nästa budgetår kan jag alltså icke biträda. I övrigt har jag icke något att erinra mot kommissionens beräkning av kostnaderna under anslaget för nästa budgetår. Emellertid har

Bihang till riksdagens protokoll 19&7. 1 samt. Nr 280.

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

kommissionen vid sin uppskattning av reservationen å anslaget vid utgången av budgetåret 1946/47 icke tagit hänsyn till att kommissionen skall beredas ersättning för de utgifter å cirka 3,5 miljoner kronor som kommissionen åsamkats för fullgörande av uppdrag att till Danmark leverera baracker, intendenturmateriel m. m. och vilka interimistiskt bestritts från förevarande anslag. Den beräknade reservationen torde böra ökas med berörda belopp och det ytterligare anslagsbehovet för nästa budgetår böra upptagas till ett avrundat belopp av (5,3 — 1 — 3,5) en miljon kronor.

Vad angår anslaget till kostnader för överflyttning av arbetskraft uppskattar kommissionen utgifterna för arbetspremier enligt Kungl. Maj ds beslut den 21 februari 1947 åt skogsarbetare, vissa skogsägare m. fl., vilka utgifter komma att falla a nästa budgetar, till 14 miljoner kronor. Med hänsyn till under nästa budgetår sannolikt uppkommande kostnader för andra ändamål, vilka skola tillgodoses från förevarande anslag, beräknar kommissionen medelsbehovet till 15 miljoner kronor. Då kommissionen räknar med att reservationen å anslaget vid utgången av budgetåret 1946/47 skall uppgå till 19,5 miljoner kronor, finner kommissionen någon ny medelsanvisning för ändamålet icke erforderlig. För egen del har jag icke något att erinra mot kommissionens beräkning. Jag vill endast erinra, att vissa kostnader i samband med överförande till Sverige av cirka 500 italienska arbetare enligt Kungl. Maj ds beslut den 25 april 1947 skola bestridas från ifrågavarande anslag, men att kostnaderna till väsentlig del skola slutligt falla på vederbörande arbetsgivare. Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår upptages med ett formellt belopp av 100 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att Kungl. Majd måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1947/48 under V huvudtiteln anvisa

till Åtgärder för arbetsmarknadens reglering in. m. ett reservationsanslag av.................... 1 000 000 kronor.

och till Kostnader för överflgttning av arbetskraft ett reservationsanslag av ........................ 100 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: S. Rönström.

11 Bilaga.

I. Arbetsmarknaden under år 1946.

(sid. 5—11 i verksamhetsberättelsen)

Redogörelsen överensstämmer helt med motsvarande avsnitt i propositionen, sid 2-8.

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet år 1946.

A. Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens organisation.

Sveriges offentliga arbetsförmedling omfattade vid 1946 års utgång inalles 25 huvudkontor, 227 avdelningskontor, 471 ortsombud, 14 fristående sjömansförmedlingar, eller tillsammans 737 förmedlingsorgan. Av dessa voro 7 avdelningskontor nyinrättade under året. Dessutom funnos 11 beslutade avdelningskontor, vilka dock på grund av olösta lokal- eller personalfrågor icke trätt i verksamhet. (I början av år 1947 har dock ett av dessa kontor börjat sin verksamhet, varjämte beslut fattats om inrättande av ytterligare två kontor.) Förutom nu nämnda mera ordinarie arbetsförmedlingsorgan voro under året inemot 550 lokalombud, sorterande under kontor och ortsombud, anställda å sådana orter, där avdelning av erkända arbetslöshetskassor fanns eller behov i övrigt förelåg av organ för den offentliga arbetsförmedlingen.

De i maj 1945 fastställda personalplanerna för länsarbetsnämnderna ha under året ytterligare genomförts. Medan vid årsskiftet 1945/46 omkring 50 % av de i personalplanerna upptagna nyinrättade eller reglerade tjäns-

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 286. 5

terna voro besatta, beräknades personalorganisationen i slutet av år 1946 vara genomförd till omkring 90 %.

Vid utgången av år 1946 utgjorde antalet vid länsarbetsnämnderna anställda befattningshavare inalles 1 782. Av befattningshavarna sysselsattes 1 439 (81 %) med bestående arbetsuppgifter, medan 343 (19 °/o) voro sysselsatta med olika kris- och beredskapsuppgifter.

Med anledning av att Kungl. Maj:t anmodat kommissionen avgiva utlåtande över en av Svenska landstingsförbundet gjord framställning om omorganisation av sjuksköterskebyråerna, har kommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t framlagt förslag om inordnande av sjuksköterskeförmedlingen i den offentliga arbetsförmedlingen.

Av Kungl. Maj:t tillkallade särskilda sakkunniga för utredning av frågan om den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation ha under år 1946 avgivit två betänkanden: Del I, Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren (SOU 1946:44) och Del II, Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation (SOU 1946:51). De sakkunniga framlade i fråga om personalorganisationen för arbetsförmedlingen icke något förslag till personalplan utan begränsade sig till behandling av vissa principiella frågor och grundade sin kostnadsberäkning på ett inom de sakkunnigas sekretariat utarbetat preliminärt förslag till personalplan. De sakkunniga föreslogo, att det borde uppdragas åt arbetsmarknadskommissionen att utarbeta detaljerade förslag till personalplaner för länsarbetsnämnderna. 1 anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 6 december 1946 åt arbetsmarknadskommissionen att i anslutning till betänkandets innehåll utarbeta och till socialdepartementet inkomma med slutgiltigt förslag till personalorganisation för den offentliga arbetsförmedlingen vid ett förstatligande av densamma. Kommissionens förslag härutinnan har i början av mars 1947 överlämnats till Kungl. Maj:t.

Arbetsform ed tings verksamheten.

Den under år 1946 skärpta bristen på arbetskraft inom så gott som samtliga områden av näringslivet har i än högre grad än tidigare påkallat den offentliga arbetsförmedlingens medverkan för att söka åvägabringa erforderlig utjämning mellan å ena sidan orter eller arbetsområden med brist på arbetskraft och å andra sidan orter eller områden med överskott på sådan.

Omfattningen av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhet under åren 1937—1946 framgår av tab. 3.

Inalles voro under år 1946 i runt tal 732 000 personer inskrivna vid de olika förmedlingsorganen, eller inemot 9 500 flera än under 1945. Huvudparten — 508 800 — utgjordes av manliga arbetssökande; kvinnornas antal belöpte sig till 223 200. Tillsammans gjorde dessa personer 1 681 200 ansökningar om arbete. På manliga avdelningen sjönk ansökningssiffran med icke mindre än 87 400 i jämförelse med föregående år, under det att den på kvinnliga avdelningen steg med 12 500. De anmälda lediga platserna ökade kraftigt i antal och uppgingo tillsammans till omkring 1 455 400, av vilka arbetsförmedlingen kunde tillsätta 1 155 300. Relationen mellan utbud och efter-

13 Tab. 3. Verksamhetens omfattning vid de offentliga arbetsförmedlingsaustalterna

åren 1937—1946.1 * i

1 Varje person, som en eller flera gånger under ett år besökt arbetsförmedlingen, redovisas i tabellen endast såsom en arbetssökande person under året. Den arbetssökande anses emellertid göra en ansökning om arbete varje månad han inställer sig. Därest han anvisas arbete och efter dettas avslutande återkommer till kontoret under samma månad, räknas han dock ha gjort förnyad ansökning om arbete. En och samma arbetssökande person kan sålunda motsvaras av flera arbetsansökningar under samma år.

frågan på arbetskraft blev i genomsnitt gynnsammare under år 1946 än under år 1945. Sålunda var antalet ansökningar på 100 lediga platser under redovisningsåret 116 mot 131 år 1945.

En jämförelse mellan tillsättningsresultatet under år 1946 och närmast föregående år ger vid handen, att de tillsatta platsernas antal under det senast tilländalupna året med 59 300 eller 5 % översteg det för år 1945 noterade. I genomsnitt tillsattes 96 300 platser per månad. I dessa siffror ingå icke hänvisningar till beredskaps- och reservarbeten; förmedlingsresultatet avser alltså uteslutande platstillsättningen på den öppna marknaden. Dock är att märka, att en person, som placerats på ett statligt eller statskommunalt beredskapsarbete, alltjämt betraktas såsom stående till arbetsmarknadens förfogande och under hela tiden redovisas såsom aktuell arbetssökande på hemortens arbetsförmedling.

Med hänsyn till förut antydda förhållanden med brist på arbetskraft på vissa orter och överskott på andra nödvändiggjordes alltjämt anordningar för åstadkommande av eu rationell fördelning av den tillgängliga arbetskraften. Arbetsförmedlingens interlokala förmedlingsarbete, varmed förstås

i samverkan mellan skilda kontor tillsatta platser, underlättades genom de bidrag till arbetssökandes resor och flyttningskostnader med mera, som även under redovisningsåret ställdes till förfogande vid överflyttning av arbetskraft mellan olika yrkesområden. Till belysning av samarbetet mellan arbetsförmedlingsorganen inom skilda delar av landet lämnas i efterföljande sammanställning uppgift om i samverkan mellan olika arbetsförmcdlingskonlor och ombud tillsatta platser under åren 1937—1946.

14 I samverkan mellan olika kontor och ombud tillsattes under 1946 ca 90 000 platser, av vilka 69 500 med manliga och 20 900 med kvinnliga sökande. Dessa siffror innebära en ökning i jämförelse med föregående år med 2,6 %>. Genom ovannämnda platstillsättningar i samverkan bereddes tillsammans inemot 54 900 personer (motsvarande en ökning med 7,8 °/o) anställning i annat län än det, inom vilket ansökan om arbete ingivits.

De varje vecka utsända radiorapporterna och i samband med dessa lämnade upplysningar utgjorde liksom förut om åren ett viktigt led i det interlokala förmedlingsarbetet.

Antalet tillsatta platser inom olika yrkesområden framgår av tab. 4 och 5. I den förx-a göres anknytning till tidigare års redovisningsförfarande, varför

Tal). 4. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna åren 1937—1946. 1 2

1 Statistiken omlades i viss utsträckning vid ingången av år 1943, varför direkta jämförelser med tidigare års siffror icke äro möjliga.

2 Nedgången för dessa grupper är endast skenbar, enär under år 1941 till jordbruksgruppen räknades frivilliga skördearbetare samt till gruppen allmän tjänst personer i frivillig värnpliktstjänstgöring och frivillig luftbevakning, vilka fr. o. m. 1942 redovisats under rubriken »frivilliga arbetsuppgifter».

15 Tab. 5. Antal tillsatta platser inom olika yrkesområden vid de offentliga nrbetsförmedliiigsanstalternn åren 15)15 och 15)46.

gruppbeteckningarna i de båda tabellerna, såsom noten angiver, förete vissa skiljaktigheter.

Flertalet huvudgrupper uppvisade ökat antal lediga och tillsatta platser i förhållande till föregående år. EU markerat undantag utgjorde dock skogsbruket, där platstillsättningen nedgick med 51 %.

Inom jordbruket tillsattes under år 1946 52 709 platser för män och 8 600 platser för kvinnor. Häri är icke inräknad den tillfälliga arbetskraften till skörden. Denna verksamhet hade större omfattning än år 1945; antalet genom arbetsförmedlingarna tillsatta platser av ifrågavarande slag uppgick till omkring 60 000.

Jordbrukets efterfrågan på fast anställd personal var liksom under tidigare år omfattande, och svårigheterna att tillgodose behovet syntes ha ökat, speciellt beträffande ladugårdsskötare. Knappt 50 % av de lediga platserna kunde tillsättas. Bristen på tillfällig arbetskraft gjorde sig i synnerhet kännbar under de arbetskrävande perioderna för sådd och skörd, framför allt vid stråsädesskördens bärgande, som försvårades genom den regniga väderleken. Genom åtgärder av olika slag, såsom anlitande av skolungdom och andra fri-

villiga samt hempermittering av värnpliktiga, kunde svårigheterna dock i stort sett övervinnas. En närmare redogörelse för de åtgärder, som vidtogos för att tillgodose jordbrukets arbetskraftsbehov, lämnas å s. 28 ff.

Anskaffningen av arbetskraft till betfälten var även år 1946 ett svårlöst problem för arbetsförmedlingarna. En närmare redogörelse för vad som åtgjorts i ifrågavarande avseende återfinnes å s. 29 ff.

Efterfrågan på arbetskraft till skogarna liade på grund av minskade vedavverkningar avsevärt mindre omfattning än under föregående år. Sålunda visade antalet vid arbetsförmedlingarna lediganmälda platser en mycket kraftig nedgång, från 153 300 år 1945 till 92 200 år 1946, motsvarande 40 °/o. De tillsatta platserna visade relativt en ännu starkare sänkning än de lediga, nämligen från 114 900 till 56 800 (51 %). Antalet arbetssökande vana skogsarbetare, som anmält sig på arbetsförmedlingarna, uppgick till endast 19 400. En närmare redogörelse för skogsbrukets arbetskraftsbehov m. m. lämnas å s. 32 ff.

Inom huvudgruppen industri och hantverk, inklusive byggnadsverksamheten, hade samtliga yrkesgrupper högre platstillsättningssiffror för år 1946 än för år 1945, och inom hela näringsgrenen tillsattes över 332 000 platser, eller 51 000 flera än 1945. Uppgången hänförde sig i främsta rummet till arbetsförmedlingarnas medverkan vid anvisning av arbetskraft inom byggnadsverksamheten, men även metallindustrien redovisade avsevärt höjda siffror efter den stagnation, som verkstadskonflikten 1945 förorsakade.

Till följd av den livliga sjöfarten ökades omsättningen på sjömansförmedlingarna, och vid vissa tillfällen var det svårt för dessa att tillgodose behovet av befaret manskap.

Inom husligt arbete förelågo samma svårigheter som tidigare att skaffa erforderlig hjälp till hemmen. Under året tillsattes omkring 25 600 fasta hembiträdesplatser eller 4 900 färre än 1945. Förmedlingen av s. k. tillfällig hemhjälp hade även i år betydande omfattning, ehuru ej fullt så stor som närmast föregående år. Antalet tillsatta platser av dylikt slag uppgick till 142 800. En närmare redogörelse för vidtagna åtgärder för att tillgodose behovet av huslig arbetskraft lämnas å s. 37 ff.

Ungdomsförmedlingens utbyggnad har under år 1946 fortsatt i anslutning till den av kommissionen år 1944 uppgjorda planen för en successiv utbyggnad av densamma. Utbyggnaden avsåg närmast att i personalhänseende förstärka såväl de vid arbetsförmedlingens huvudkontor tidigare upprättade länscentralerna som avdelningskontoren i syfte att skapa bättre förutsättningar för att lösa i samband med ungdomsförmedling och yrkesvägledning redan föreliggande eller väntade arbetsuppgifter. Vid ett 30-tal större avdelningskontor skulle sålunda filialer för ungdomsförmedling inrättas. Vid övriga avdelningskontor skulle ungdom&förmedlingsverksamheten handhas dels av ambulerande assistenter (knutna till länscentralerna eller till vissa av nyssnämnda filialer), dels av arvodes- och deltidsanställda s. k. kontaktmän (knutna till avdelningskontor, som inte på annat sätt specialutrustats för

dessa uppgifter). Vid utgången av år 1946 voro 21 filialer för ungdomsförmedling inrättade vid avdelningskontoren. Av dem hade 6 tillkommit under året, nämligen i Hässleholm, Lidköping, Nyköping, Nässjö, Sandviken och Uddevalla. Antalet kontaktmän ökades under år 1946 från 78 till 116.

För att tillgodose ungdomsförmedlingens och yrkesvägledningens personalbehov har kommissionen anställt praktikanter, vilka dels inom kommissionen, dels hos de lokala ungdomsförmedlingama erhållit grundläggande utbildning för ungdomsförmedlings- och yrkesvägledningsverksamhet. Flertalet av de praktikanter, som fått väl vitsordad praktikanttjänstgöring, ha kunnat beredas anställning inom ungdomsförmedling och yrkesvägledning.

Inom ungdomsförmedlingen inskrevos år 1946 ca 37 000 (40 000) pojkar och 33 000 (32 000) flickor (under 18 år), exklusive ungdomsberedskapen. (Siffrorna för år 1945 ha angivits inom parentes.) Inklusive ungdomsberedskapen utgjorde antalet ca 60 000 pojkar och 55 000 flickor.

Antalet tillsatta platser exklusive ungdomsberedskapen utgjorde år 1946 ca 67 000. Omkring 2 600 av de tillsatta platserna avsågo anställning av högst en veckas varaktighet. Under år 1945 tillsattes exklusive ungdomsberedskapen 63 400 platser.

Av de anförda siffrorna torde framgå, att ungdomsförmedlingsverksamheten under år 1946 omfattat ett något mindre antal arbetssökande än under år 1945. Detta sammanhänger sannolikt med den minskning av årskullarnas storlek, som inträtt i de för ungdomsförmedlingen aktuella åldersgrupperna. Däremot ökade i jämförelse med år 1945 antalet tillsatta platser med 6 °/o.

I jämförelse med genomsnittssiffrorna för femårsperioden 1940—44 utgjorde ökningen ca 30 °/o. Hänsyn har vid jämförelserna icke tagits till anställningstidens längd.

För den grkesvägledande verksamheten har under år 1946 arbetet med yrkeskartoteket fortsatt. Vid årets utgång hade ytterligare 116 kartoteksblad utkommit, varför sammanlagda antalet hittills utkomna kartoteksblad utgör 202. De färdiga bladen gälla yrken för ca 37 °/o av samtliga egentliga yrkesutövare. Kartoteket, som är avsett att användas som uppslagsverk, behandlar på varje blad ett yrke med angivande av arbetets art, de krav, som yrket ställer på utövaren, utbildnings- och löneförhållanden m. m. Yrkesbeskrivningarna kompletteras med översikter över större yrkesområden eller näringsgrenar. Uppgifterna ha insamlats genom 1 rågeformulär, intervjuer med yrkesmän, studiebesök på arbetsplatser, sammanställning av statistiska uppgifter, studium av facktidskrifter och annan facklitteratur in. in. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med arbetsmarknadens organisationer.

I en särskild serie meddelanden, »Aktuellt för yrkesvägledningen», ha därjämte lämnats aktuella upplysningar om framtidsutsikterna på speciella yrkesområden, om skolor och utbildningsanstalter, nyutkommen litteratur in. m.

Tidigare utgivna broschyrer — »Att välja yrke», avsedd för elever i folk-

skolans avgångsklasser, och »Gymnasisternas ämnesval», avsedd för lärjungar i gymnasiets »valringar» — ha under året utgivits i reviderade upplagor.

Under året ha fyra distriktsöversikter över läroanstalter för yrkesundervisning utkommit, avseende Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Dylika distriktsöversikter föreligga härefter för hela riket. De skola ersättas med en översikt över yrkesutbildningsanstalter i hela landet. Utarbetandet av översikten i fråga hade tagit sin början vid utgången av 1946.

I föregående årsredogörelse omnämnda utredningar ha fullföljts under år 1946. Preliminära uppgifter angående omfattningen av den medicinska yrkesvägledning, som bedrivits av skolläkarna under läsåret 1945/46, ha även bearbetats. I samråd med statens institut för folkhälsan fortgår den i föregående årsredogörelse omnämnda undersökningen av yrkesrisker ur medicinsk synpunkt.

Verksamheten i skolorna har planlagts i samråd med de båda delegationer, som äro knutna till kommissionen och i vilka olika skol- och lärarintressen äro företrädda.

Under läsåret 1945/46 ha sammanlagt ca 29 000 ungdomar i folk- och fortsättningsskolor i 420 kommuner erhållit yrkesvägledning.

Broschyren »Att välja yrke» har utdelats i folkskolornas avgångsklasser som ett hjälpmedel vid lärarnas yrkesorienterande undervisning. Efter det eleverna ifyllt ett frågeformulär »Frågor inför yrkesvalet», har yrkesvägledaren i den mån det varit möjligt hållit s. k. yrkesorienterande lektioner i skolorna. De ifyllda formulären, kompletterade med skriftliga utlåtanden från lärare och skollälcare, ha varit yrkesvägledaren till hjälp vid den följande enskilda rådgivningen.

Ett omfattande instruktionsarbete har även bedrivits bland folkskolans lärare. En del skoldistrikt ha anslagit medel för bevistande av instruktionsmöten i yrkesorientering för lärare. Under läsåret ha sådana möten och konferenser hållits för ca 1 500 lärare. Sedan denna verksamhets början år 1943 ha ca 10 500 lärare bevistat sådana konferenser. Kontaktmännen ha länsvis samlats för instruktioner under en eller flera dagar.

Genom skolöverstyrelsens skrivelse till folkskoleseminariemas rektorer den 12 januari 1946 angående undervisning i yrkesorientering vid folkskoleseminarierna samt genom de promemorior rörande yrkesvägledning i folkskolan, som statens folkskolinspektörer i samråd med ungdomsförmedlingen sänt ut till skolstyrelser och lärare, har folkskollärarkåren fått riktlinjer för sin medverkan i den yrkesvägledande verksamheten. Instruktionsföredrag ha även hållits i folkskoleseminariemas avgångsklasser.

På begäran från folkhögskolehåll har under år 1946 yrkesvägledning anordnats i ett antal folkhögskolor.

Vid de högre skolorna har yrkesvägledning givits i gymnasiernas, flickskolornas, realskolornas och mellanskolornas avgångsklasser samt i de s. k. »valklasserna», d. v. s. näst sista klassen i real- och mellanskolor, flick-

skolornas 57 (4°) och gymnasiernas ring I3 och IT. Yrkesvägledningen har omfattat såväl orienterande lektionsföredrag som enskild rådgivning. Under läsåret 1945/1946 har yrkesvägledning förekommit i så gott som samtliga högre skolor i landet.

I viss utsträckning ha ungdomsförmedlingens tjänstemän bedrivit yrkesvägledande verksamhet bland värnpliktiga, vilka ännu ej valt levnadsbana eller vilka ämna byta yrke.

Under året har samarbetet med de psykotekniska instituten i Stockholm och Göteborg vidgats. Instituten ha i större utsträckning än tidigare anlitats för undersökning av under yrkesvägledningen uppmärksammade problemfall. I några av dessa fall ha konsultationerna vid institutet möjliggjorts genom att rese- och övriga kostnader betalats av statsmedel.

Den i samarbete med AB Radiotjänst anordnade yrkesvägledande verksamheten i radio har pågått under hela år 1946. Radiolyssnama ha i samband härmed beretts tillfälle att rikta skriftliga förfrågningar angående yrkesval o. dyl. till Radiotjänst. Förfrågningarna ha besvarats av sektionen för ungdomsförmedling och yrkesvägledning dels i radio under ett 15-minutersprogram »Frågor och svar om yrkesval» varannan onsdag, dels skriftligen av befattningshavare inom sektionen eller vid ungdoms- eller andra arbetsförmedlingar. Under året besvarades omkring 1 050 dylika förfrågningar. Denna »radiobrevlåda» har betydelse framför allt för personer, bosatta på längre avstånd från arbetsförmedlingsorgan.

För senare halvåret 1946 ha vissa statistiska uppgifter lämnats beträffande den yrkesvägledning, som meddelats vid ungdomsförmedlingarna och av de till avdelningskontoren hittills knutna kontaktmännen. Av dessa uppgifter framgår, att omkring 5 600 rådsökande nyinskrivits (3 250 män, 2 350 kvinnor) och att omkring 8 200 konsultationer ägt rum. Relativt vanligt har sålunda varit, att de rådsökande vid mer än ett tillfälle sökt vägledning vid yrkesval. Av de rådsökande voro omkring 3 100 under 18 år, 2 000 i åldern 18—25 år och övriga i åldern över 25 år. Omkring en tredjedel av de rådsökande har även inskrivits som arbetssökande vid ungdomsförmedlingen.

Utöver den egentliga yrkesvägledningen ha i omkring 4 900 fall förfrågningar angående yrken och utbildningsvägar besvarats.

I likhet med föregående år har sektionen biträtt med material till ungdoms-, fritids- och andra utställningar, som anordnats av skilda organisationer.

Arbetet med organiserandet av en riksomfattande tjänstemannaförmedling, som påbörjades under 1944 enligt kommissionens beslut i maj samma år och som fördröjts på grund av lokal- och personalsvårigheter, fullföljdes i det närmaste under år 1946.

Förmedlingsverksamheten för tjänstemannakategorierna företedde under året en kraftig utveckling. Sålunda uppgick antalet arbetssökande personer till 76 440 mot 63 907 under år 1945. Siffrorna för lediga och tillsatta platser voro 86 878 och 57 553 mot 60 670 och 44 601 föregående år.

20 En stor och krävande uppgift har varit att söka tillgodose statsmyndigheternas behov av tjänstemannapersonal. Genom cirkulär den 18 januari 1946 (SFS nr 9) föreskrev nämligen Kungl. Maj:t skyldighet för nämnda myndigheter att tills vidare till och med den 31 december 1946 vid uppkommande personalbehov göra viss anmälan därom till den offentliga arbetsförmedlingen. Genom cirkulär den 29 november 1946 (SFS nr 746) har tiden för anmälningsskyldigheten utsträckts till och med den 31 december 1947. Antalet till tjänstemannaförmedlingen från olika myndigheter anmälda platser uppgick under året till 8 648, av vilka 5 759 tillsattes genom förmedlingens medverkan.

Även då det gällt anskaffning av tjänstemannapersonal till de kommunala myndigheterna, har tjänstemannaförmedlingen i betydande utsträckning tagits i anspråk. Flera städer, bland andra Stockholm, Malmö, Borås och Jönköping, ha med vederbörande tjänstemannaförmedling överenskommit om ett kontinuerligt utnyttjande av förmedlingen vid uppkommande personalbehov.

Under året har tjänstemannaförmedlingen helt eller delvis övertagit den pLatsförmedlande verksamhet, som tidigare bedrivits av vissa organisationer och läroanstalter. Sålunda träffades den 6 november 1946 avtal med Sveriges industriförbund och Svenska industriens praktiknämnd, att utplaceringen av personer, vilka önska förskaffa sig praktik före inträde vid teknisk läroanstalt, skall handhavas av tjänstemannaförmedlingen. Avtalet innebär därjämte, att tjänstemannaförmedlingen i viss utsträckning skall biträda praktiknämnden vid utplaceringen i praktikarbete av elever vid tekniska läroanstalter. På framställning av socialinstituten i Stockholm och Göteborg har tjänstemannaförmedlingen vidare åtagit sig förmedlingen av praktikplatser åt personer, som ämna söka inträde vid socialinstituten, I frågor rörande utplaceringen av praktiksökande samarbetar tjänstemannaförmedlingen intimt med yrkesvägledningen.

Den 1 juli 1946 skedde en utvidgning av tjänstemannaförmedlingens verksamhetsområde genom att förmedlingen av affärspersonal överfördes till densamma. Åtgärden föranleddes därav, att det ur förmedlingssvnpunkt befunnits mindre rationellt att från tjänstemannaförmedlingen avskilja nämnda yrkesgrupp, som i utbildnings- och anställningshänseende står kontorspersonalen nära. De järnhandelsanställdas riksförbund, som tidigare bedrivit egen platsförmedling, beslöt i juli 1946 att nedlägga denna samt att rekommendera sina medlemmar att i fortsättningen anlita tjänstemannaförnmrllingen.

Förmedlingsverksamheten vid special förmedlingen för artister och musiker karakteriserades under 1946 liksom under tidigare år av stor livaktighet och ständigt stegrad omfattning. Utöver de redan under 1945 och tidigare inrättade 9 specialförmedlingarna (Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle, Linköping, Norrköping, Växjö, Örebro, Karlstad) har dock under året icke nå-

21 Tab. 6. Artist- och mnslkerfönnedlingens verksamhet under år 1916.

gon ny sådan inrättats. Förmedlingsverksamhetens omfattning framgår av tab. 6.

Vid artist- och musikerförmedlingarna inskrevos under året 7 335 personer. Antalet förmedlade engagemang utgjorde 61 866. Motsvarande siffror för år 1945 voro 6 087 och 40 301.

De förmedlade engagemangen motsvara för år 1946 en sammanlagd gagesumma av 5 700 000 kr, vilket ger en ökning jämfört med år 1945 med i runt tal 2 400 000 kr.

Under året ha förberedelser träffats för en överenskommelse om samarbete med Folkparkernas artistförmedling u. p. a. Därjämte ha utarbetats tekniska anvisningar för artist- och musikerförmedlingen.

Arbetsberedning för partiellt arbetsföra. I avsikt att effektivisera arbetsförmedlingarnas verksamhet för arbetsanskaffning åt partiellt arbetsföra och få fram en mera individualiserad arbetsförmedling beslöt arbetsmarknadskommissionen i juni 1944 i princip att i samtliga län (utom Gotlands) inrätta befattningar för assistenter för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra. För arbetsberedning åt partiellt arbetsföra voro vid verksamhetsårets början assistenter förordnade i Stockholm (för Stockholms stad och län), Göteborg, Malmö, Linköping, Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Falun och Härnösand. Under året ha innehavare förordnats på nyinrättade befattningar i Uppsala, Eskilstuna, Borås, Skövde, Örebro, Västerås, Gävle, Östersund, Umeå och Luleå. Vid årsskiftet saknades särskilda befattningshavare endast i två län, nämligen Värmlands och Gotlands. Nytillträdande befattningshavare ha beretts tillfälle att vid treveckorskurser, förlagda till ifrågavarande avdelning vid arbetsförmedlingen i Stockholm, dels genom tjänstgöring vid avdelningen, dels genom föreläsningar och studiebesök, praktiskt sätta sig in i sina arbetsuppgifter och förvärva vissa teoretiska insikter i hithörande spörsmål.

Det samarbete mellan arbetsförmedlingen och pensionsnämndema, som

22 Tab. 7. Antal arbetssökande och tillsatta platser vid arbetsförmedlingens expeditioner för partiellt arbetsföra under är 1040.

1 Av högst en veckas beräknad varaktighet.

genom särskild överenskommelse med pensionsstyrelsen etablerades under år 1945, har under året fått ökad omfattning. Arbetsförmedlingen har lämnat sin medverkan vid utredningar rörande pensionsstyrelsens klientel i fråga om dels behovet av utbildning eller omskolning i det enskilda fallet, dels yrkesvalet och utbildningsvägar, dels slutligen arbetsanskaffning. Arbetsförmedlingen har genom detta samarbete kunnat utnyttja pensionsstyrelsens möjligheter att bereda yrkesutbildning åt sådana arbetssökande, vilka utan föregående arbetsträning, fortbildning eller omskolning icke eljest kunnat beredas arbete.

Liknande överenskommelse från samma år med blindvårdsorganisationerna har möjliggjort för arbetsförmedlingen att biträda i fråga om arbetsanskaffning åt blind och synsvag arbetskraft. En inventering genom länsarbetsnämnderna av klientel och arbetstillfällen har pågått under året.

Vidare träffades under året en överenskommelse med Svenska vanföreanstalternas centralkommitté (SVCK) om samarbete mellan arbetsförmedling och vanföreanstalter. Vid konferenser i Hälsingborg och Stockholm med representanter för arbetsmarknadskommissionen och vanförevården underströks nödvändigheten av dylikt samarbete. Riktlinjer för samarbetet ha fastställts.

23 Tab. 8 Arbetsförinedlinsfsverksamlieteii för partiellt arbetsföra uuder år 194C. Arbetssökande och placerade fördelade efter defekter.

Kommissionen har dessutom under året förhandlat med myndigheter och organisationer, bland annat i Norrköping, Uppsala, Götebofrg, Borlänge, Sandviken, Växjö, Örebro och Karlskrona, i avsikt att utröna intresset för igångsättande av arbetsprövnings- och arbetsträningsinstitut. Förhandlingarna ha givit vid handen, att ett stort intresse för frågan förefinnes, samt bekräftat ett tidigare antagande, att organiserandet av arbetsprövnings- och arbetsträningsverkstäder skulle komma att erbjuda utomordentlig hjälp åt arbetsberedningen i dess strävan att inpassa partiellt arbetsföra i produktionslivet.

Den egentliga förmedlingsverksamheten för partiellt arbetsföra under 1946 belyses i tab. 7. I tabellen redovisas endast sådana partiellt arbetsföra, vilkas arbetsansökan varit föremål för direkt handläggning vid de särskilda expeditionerna. Genom de ordinarie expeditionerna har ett icke ringa antal partiellt arbetsföra kunnat beredas arbete.

Av tabellen framgår, att antalet arbetssökande partiellt arbetsföra under 1946 vid expeditionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö utgjorde 6 037, därav 1 920 kvinnor. Vid nämnda expeditioner utgjorde under 1945 motsvarande siffror 5 090 och 1 439. Till landets samtliga under år 1946 i verksamhet varande expeditioner hänvisades 10 588 arbetssökande, därav 2 520 kvinnor. Antalet platser, som anvisades och tillsattes med partiellt arbetsföra, utgjorde år 1945 i Stockholm, Göteborg och Malmö 5 215 och år 1946 vid samtliga expeditioner 9 104, därav 5 719 vid expeditionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Av hela antalet platser hade 1 106, eller något mer än 12 »/o, en varaktighet av högst en vecka.

Antalet arbetssökande och tillsatta platser vid arbetsförmedlingens expeditioner för partiellt arbetsföra under år 1946 med fördelning på de sökandes defekter framgår av tab. 8.

Denna tabell utvisar, att av hela antalet arbetssökande, som under år 1946 hänvisades till de särskilda assistenterna för partiellt arbetsföra, mer än hälften hade arbetshinder, som utgjordes av sjukdom. Personer med kropps-

liga defekter (vanföra, syn- och hörseldefekta) utgjorde endast omkring 17 % av hela antalet. De straffade utgjorde 11 %. Arbetshinder på grund av alkoholism förekom i jämförelsevis liten omfattning, medan överårighet i 7 °/o angivits som orsak till placeringssvårigheterna.

Sammanställningen ger vidare vid handen, att av hela antalet förmedlade anställningar ett jämförelsevis stort antal arbetstillfällen kunnat beredas psykiskt sjuka och straffade. Härvid är emellertid att märka, att huvudparten av de tillfälliga platserna anvisats dessa kategorier. För de egentliga lytesgruppema ha de förmedlade anställningarna merendels varit av mera stadigvarande karaktär.

Jämlikt kungliga brev den 25 maj 1945 och den 29 juni 1946 leder arbetsmarknadskommissionen i egenskap av arbetsvårdsorgan den verksamhet, som syftar till att bereda i militärtjänstgöring eller därmed jämställd tjänstgöring skadad utkomst genom eget arbete (arbetsvärd). På uppdrag av kommissionen fungera länsarbetsnämnderna som lokala arbetsvårdsorgan, och ärendena handläggas av assistenterna för arbetsberedning åt partiellt arbetsföra eller annan för verksamheten särskilt avdelad pei*sonal.

Nämnderna ha på grundval av uppgifter från riksförsäkringsanstalten verkställt utredningar beträffande de skadades arbets- och inkomstförhållanden m. m. och i förekommande fall avgivit konkreta förslag till åtgärder i fråga om utbildning (arbetsträning, fortbildning, omskolning) eller andra åtgärder, såsom framställning om s. k. kungafondsbidrag, hänvisning till värnpliktslån m. m. Utredningarna ha verkställts i samråd med läkare — särskilt i fråga om yrkesvalet — familjebidragsnämnderna och andra kommunala och sociala organ, tidigare arbetsgivare etc. samt den skadade själv. Från verksamhetens början i juni 1945 intill den 1 januari 1947 ha nämnderna verkställt dylika utredningar beträffande 5 627 i militärtjänst skadade. Under samma period har kommissionen fattat 1 465 beslut om arbetsvärd, därav i 951 fall i form av omskolning och 129 i form av fortbildning. Övriga 385 fall ha icke blivit föremål för direkt arbetsvårdande åtgärder genom arbetsmarknadskommissionen utan i flertalet fall hänvisats till värnpliktslån (187) eller bidrag från kungafonden (142).

Även i samband med själva arbetsvärden ha länsarbetsnämnderna i avsevärd grad lämnat sin medverkan. Nämnderna ha sålunda utanordnat av kommissionen beviljade utbildningsbidrag in. in. samt biträtt de skadade med råd och anvisningar i sociala och ekonomiska frågor. Vidare ha nämnderna följt utbildningen, biträtt vid arbetsanskaffningen samt jämväl därefter i olika sammanhang lämnat sitt bistånd (efterkontroll).

Arbetsförmedlingsverksamheten för utlänningar. Vid årsskiftet 1945/46 funnos kvar i landet ca 13 100 av de flyktingar (s. k. repatriander), vilka genom Röda korset och UNRRA:s försorg under våren och sommaren 1945 överfördes från fånglägren i Tyskland för att i Sverige beredas tillfälle till vila och rekreation. Vistelsen avsåg till en början endast att vara omkring sex månader, men då många av olika skä' ej kunde återvända till sina hemländer

inom denna tid, medgavs, att repatriander, som tillfrisknat, i likhet med andra flyktingar skulle få taga arbete. Redan under år 1945 hade sålunda omkring 5 500 repatriander återhämtat sig och lämnat förläggningarna för att antaga arbete. Bland de kvarvarande 7 600 tillfrisknade många under våren och sommaren 1946 och erhöllo anställning. Utplaceringen av de arbetsföra repatrianderna kunde i slutet av juni anses vara slutförd, varvid på läger och sjukhus återstodo omkring 2 700 personer, utgörande konvalescenter, sjuklingar och skolelever.

Arbetsutplaceringen från läger av de baltiska flyktingarna hade definitivt slutförts redan under 1945. Därvid hade dock ca 1 300 intellektuella på grund av svårigheten att erhålla lämplig anställning i öppna marknaden placerats i arkivarbeten eller fornminnesvårdsarbeten, de sistnämnda arbetena anordnade i samråd mellan arbetsmarknadskommissionen och riksantikvarieämbetet. De den 15 februari 1946 tillkallade arkivarbetssakkunniga föranstaltade redan i början av sin verksamhet om speciella åtgärder för att påskynda de utländska arkivarbetarnas utplacering i öppna marknaden. I Stockholm, Uppsala och Lund inrättades för detta ändamål särskilda arbetsförmedlingsexpeditioner för arkivarbetare. Av de ca 1 250 utlänningar, som i början av 1946 voro i arkivarbete, ha på grund härav ca 750 under år 1946 erhållit anställning i öppna marknaden genom arbetsförmedlingen. Vissa av dessa utlänningar kunde på grund av bristande kunskaper i svenska ej omedelbart placeras, varför särskilda kurser i svenska språket ordnades för att underlätta förmedlingsarbetet. Sammanlagt besöktes kurserna av över 800 arkivarbetare. Vid slutet av 1946 återstodo 500 utlänningar i arkivarbete. Då de flesta av dessa ej synas kunna placeras utan att erhålla viss omskolning, planerar kommissionen att i samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning under 1947 anordna speciella praktiska fortbildningskurser.

Det under 1945 påbörjade samarbetet mellan de danska, norska och svenska arbetsförmedlingarna fortsatte under 1946. Genom den brist på arbetskraft, som varit rådande i samtliga tre länder, har förmedlingen dock fått begränsad omfattning. Härtill kommer, att bostadsbristen i hög grad försvårat verksamheten. Dock kan nämnas, att över 800 danskar genom arbetsförmedlingens försorg placerats i Sverige inom skogsbruk och industri, varjämte den svenska arbetsförmedlingen efter hemställan från norska myndigheter under hösten anvisade en grupp på över 40 vana svenska byggnadssnickare till återuppbyggnadsarbetet i Nordnorge. Under sommarmånaderna 1946 har vidare ett utbyte av jordbruksungdom på försök ordnats mellan Danmark och Sverige. Sammanlagt deltog ett 100-tal ungdomar. Då erfarenheterna från utbytet över lag varit goda, planeras en fortsatt verksamhet under år 1947 i vidare omfattning.

Arbetsmarknadskommissionen och arbetsförmedlingarna erhålla i allt större antal förfrågningar från utlandet angående sysselsättningsmöjligheterna i Sverige. Även sammanslutningar och enskilda företag in. fl., som mottagit dylika hänvändelser, bruka vidarebefordra dessa till arbetsmarknadskommissionen. 1 de fall det rör sig om sådan arbetskraft, av vilken be-

hov föreligger i landet, medverkar kommissionen vanligen, sedan samråd angående möjligheterna för svenskt inresevisum ägt rum med utlänningskommissionen, till att anställning anskaffas åt de sökande.

Verksamheten beträffande de norska ungdomar, som genom överstyrelsens för yrkesutbildning försorg erhålla utbildning vid svenska yrkesskolor, har pågått hela året. Arbetsmarknadskommissionen har ombesörjt detaljer i samband med elevernas uppehälle under kurstiden, såsom kost och logi, utrustning med gång- och arbetskläder, resor m. m. I allmänhet ha eleverna inkvarterats i de ordinarie skolhemmen eller i privata hem, men på grund av bostadsbristen har kommissionen även måst upprätta och driva ett internat för ca 100 elever i Göteborg. Till utgången av år 1946 hade sammanlagt 1 582 elever kommit till landet, och av dessa voro vid samma tidpunkt 1 430 färdiga med sin utbildning. Verksamheten beräknas bli slutförd under första hälften av år 1947.

I sina strävanden att inordna hemkomna utlandssvenskar i normala förhållanden stödes Utlandssvenskarnas förening på Kungl. Maj ds uppdrag av socialstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadskommissionen. Det åvilar härvid arbetsmarknadskommissionen förutom att biträda i frågor rörande utrustning även att ombesörja den erforderliga arbetsförmedlingen och därmed sammanhängande spörsmål.

Arbetsförmedlingen förmedlade under år 1946 46 628 arbetsanställningar åt utlänningar, därav 32 311 för män och 14 317 för kvinnor. Beträffande fördelningen nationsvis kan nämnas, att 14 216 platser avsågo danskar. 4 856 norrmän och 9 987 balter. Vid årsskiftet 1946/47 funnos i Sverige 93 368 utlänningar, av vilka 60 991 hade arbetsanställningar. Antalet i arbete varande danskar uppgick till 13 231, norrmän 8 889, finnar 5 793, balter 18 431, polacker 5 831 och tyskar 2 371. Inom olika yrkesområden fördelade sig de sysselsatta utlänningarna enligt följande: jordbruk och skogsbruk 6 351, industri och hantverk 29 623, samfärdsel 2 586, handel 5 412, förvaltning 5 161, hälso- och sjukvård 3 249, husligt arbete 5 454 samt annat arbete 3 155.

För att förenkla arbetstillståndsgivningen för utlänningar har överenskommelse träffats mellan utlänningskommissionen och arbetsmarknadskommissionen, att sistnämnda myndighet tillsammans med länsarbetsnämnderna skall kunna lämna utlänningarna s. k. yrkestillägg enligt en särskild i samråd mellan utlänningskommissionen och arbetsmarknadskommissionen uppgjord vrkesförteckning. Detta förfarande innebär, att kommissionen och länsarbetsnämnderna erhålla rätt att i utlännings pass utöka det av utlänningskommissionen meddelade arbetstillståndet med ytterligare yrke. Härigenom åstadkommes en avsevärd förenkling av tillståndsgivningen till fördel för såväl arbetsgivarna som utlänningarna, vilka sistnämnda nästan omgående kunna få dylik ansökan behandlad. I

I samband med den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, som står under socialstyrelsens överinseende, fullgör den offentliga arbets-

förmedlingen omfattande kontroll- och arbetsanvisningsuppgifter. Därigenom bli försäkrade, som uppbära daghjälp, omedelbart tillgängliga för placering på arbetsmarknaden, när behov av arbetskraft uppkommer inom för dem lämpligt arbetsområde.

Från och med 1946 års ingång äro ytterligare två arbetslöshetskassor i verksamhet, nämligen Sveriges teateranställdas och typografernas. Totala antalet arbetslöshetsförsäkrade ökade härigenom med omkring 13 000. Även inom de äldre arbetslöshetskassorna ökade medlemsantalet betydligt under år 1946. Vid slutet av året utgjorde sammanlagda medlemsantalet 871 300 mot 819 500 ett år tidigare.

Följande erkända arbetslöshetskassor voro i funktion den 1 januari 1947.

Erkänd arbetslöshetskassa

Beklädnadsarbetarnas..............................

Sadelmakarnas, tapetserarnas och reseffektarbetarnas ..

Stenindustriarbetarnas..............................

Handelsanställdas m. fl.............................

Sko- och läderarbetarnas ..........................

Träindustriarbetarnas..............................

Musikernas m. fl.................................

Lantarbetarnas ..................................

Frisörernas ......................................

Livsmedelsarbetarnas..............................

Textilarbetarnas ..................................

Gjuteriarbetarnas..................................

Gruvindustriarbetarnas ............................

Handelstjänstemännens ............................

De kemisk-tekniska industriarbetarnas m. fl...........

Bleck- och plåtslagamas ..........................

Försvarsverkens civila personals ....................

Bryggeriarbetarnas ................................

Transportarbetarnas ..............................

Metallindustriarbetarnas............................

Bokbinderiarbetarnas..............................

Hotell-, kafé- och restauranganställdas................

Handelsresandenas ................................

Grov- och fabriksarbetarnas........................

Industritjänstemännens ............................

Elektrikernas ....................................

Arbetsledarnas....................................

Målarnas ........................................

Sjöfolkets ........................................

Väg- och vattenbyggnadsarbetarnas..................

Järnvägsmännens..................................

Sågverksindustriarbetarnas..........................

Maskinbefälets....................................

Sveriges teateranställdas............................

Typografernas ....................................

Erkänd fr. o. m. den

Medlemsantal den V» 1947

30 600 4 800 4 200 47 700 10 400

39 500

7 700 45 800

4 100 33 900

41 800

10 900 9 000 9 000

14 300

3 100 20 000 6 400

8 300 198 400

11 200

18 900 500

106 100

42 600

14 600 18 800

15 500

15 800

19 700

26 100

16 600 2 100

300 12 600

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 286.

Summa 871 300 6

28 B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende ay vissa näringsgrenars

arbetskraftsbehov.

Jordbruket.

Den under år 1946 ytterligare markerade knappheten på arbetskraft inom olika områden ökade jordbrukets svårigheter att anskaffa tillräckligt med arbetskraft, särskilt under sommarhalvåret. Detta nödvändiggjorde, att skolungdomen från städer och samhällen samt personer, som för längre eller kortare tid kunde göra sig lediga, uppmanades att deltaga i jordbruksarbete. Propagandan för dessa tillfälliga arbetsinsatser bär i likhet med föregående år bedrivits huvudsakligen lokalt genom de olika länsarbetsnämnderna. Genom artiklar och appeller i pressen ha upplysningar lämnats om behovet av arbetskraft till jordbruket, varjämte samtliga elever i de högre skolorna tillställts broschyren »Modem ungdom». Även radion har tagits i anspråk för propagandan.

Den tillfälliga arbetskraftens insats under året har varit av ett betydande värde. Genom arbetsförmedlingen utplacerades till enskilda gårdar, i jordbruksläger, praktikläger eller på annat sätt sammanlagt 59 270 personer, varav 32 562 män och 26 708 kvinnor. I första hand inriktades propagandan för deltagande i jordbruksarbete på enskild utplacering på olika lantgårdar. Genom arbetsförmedlingen utplacerades på detta sätt under året 6 386 personer, huvudsakligen skolungdomar. Ett mycket stort antal personer sökte sig dessutom på privat väg ut i jordbruksarbete hos släkt och bekanta eller hos arbetsgivare, hos vilka de tidigare år placerats. För dessa arbetsinsatser kunna helt naturligt icke anföras några siffror.

Under år 1946 ha 364 jordbruksläger varit anordnade med sammanlagt 7 010 deltagare, av vilka 722 varit lägerledare och husmödrar samt 2 579 manliga och 3 709 kvinnliga direkta lägerdeltagare. Genom jordbrukslägren tillfördes jordbruket 102 278 dagsverken. Sammanlagda arbetsinkomsten för deltagarna, frånsett ledarpersonalen, uppgick till 379 968 kronor, vilket innebär en medelinkomst per arbetsdag av 3 kronor 72 öre. Motsvarande siffra för 1945 var 3 kronor 79 öre. I likhet med föregående år anordnades ett antal tvådagars instruktionskurser för lägerledare, där dessa fingo handledning i frågor rörande lägrens ekonomiska skötsel och ungdomens fritidssysselsättning.

Med stöd av erfarenheter från föregående år anordnades även under år 1946 praktikläger i jordbruk och lanthushåll. I dessa läger deltogo sammanlagt 68 ungdomar, varav 23 manliga vid de två praktikläger som anordnats i jordbruk, medan 45 kvinnliga varit fördelade på tre läger i lanthushåll. Lägrens ändamål har varit dels att förse jordbruket med arbetskraft och dels att bereda ungdom med utpräglad lust och fallenhet för jordbruks- eller lanthushållsarbete möjlighet att på detta sätt skaffa sig en första praktik och pröva sin lämplighet för avsett yrke.

Förutom de på olika gårdar, i jordbruks- eller praktikläger placerade ha enskilda personer och arbetsgrupper från skolor, organisationer och företag

en eller flera dagar deltagit i jordbruksarbete. Under år 1946 utplacerades på detta sätt 45 779 personer i jordbruksarbete. Särskilt under vårens sockerbetsskötsel samt under den regniga skördeperioden var denna form av arbetshjälp av mycket stor betydelse. En stor del av de tillfälliga arbetsinsatserna utfördes av skolungdom. Genom Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 april 1946 (SFS nr 114) bereddes dylik ungdom möjlighet till viss ledighet från undervisningen under vår- och höstterminen 1946 under högst två veckor för deltagande i lantbruksarbete in. in. Detta medgivande fick i stor utsträckning utnyttjas. Särskilt när det gällde att få fram tillräckligt med arbetskraft för vårskötseln av sockerbetorna och under höstens potatisplockning, var skolungdomens medverkan nödvändig.

Enligt kungl. kungörelsen den 25 juli 1946 (SFS nr 569) kunde vissa statliga befattningshavare medgivas sammanlagt högst tio dagars tjänstledighet med oavkortad lön för deltagande i skördearbeten, som anvisats av den offentliga arbetsförmedlingen. Statstjänstemännens medverkan i skördearbete var i likhet med föregående år av relativt liten omfattning.

Under stråsädesskörden fick jordbruket ett värdefullt tillskott av arbetskraft genom den militära skördehjälpen, som enligt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande organiserades av framför allt armén och som innebar, att olika förband under omkring 14 dagar deltogo i skördearbetet. Siffermässiga uppgifter angående omfattningen av den militära skördehjälpen lämnas å s. 45. Här må framhållas, att flertalet av årets rekryter deltogo i skördearbete. Deras ianspråktagande varierade efter arbetskraftsbehovet i olika delar av landet.

Betodlingen. Frågan om arbetskraftsbehovet för 1946 års betodling upptogs till behandling redan i mars månad, då arbetsmarknadskommissionen kallade representanter från länsarbetsnämnderna i södra Sverige till konferens i Växjö. Frågan behandlades ytterligare senare på våren vid sammanträde i Malmö anordnat av Svenska sockerfabriksaktiebolaget och i början av september med representanter från — förutom sockerbolaget — arbetsmarknadskommissionen, länsarbetsnämnden i Malmö och Sveriges betodlares centralförening. Vid överläggningarna framhölls nödvändigheten av att i likhet med tidigare år bedriva en intensiv arbetsförmedlingsverksamhet och genom propaganda inom icke betodlande län verka för överflyttning av arbetskraft.

Den regniga och kalla väderleken under våren fördröjde på vissa håll vårskötseln av sockerbetorna, vilket medförde, att tidsperioden för gallringsarbetet förlängdes och arbetsanskaffningen härigenom också underlättades. Under höstens betupptagningsperiod gynnades arbetet i hög grad av väderleksförhållandena. Det är många år sedan månaderna oktober och november voro så soliga och varma, och detta bidrog i hög grad till att den ovana arbetskraften stannade kvar och slutförde sitt arbete.

För att underlätta rekryteringen av arbetskraft till betarbetet anordnade länsarbetsnämnderna i likhet med tidigare år kollektiva hushåll. Denna an-

ordning har under år 1946 fått större omfattning än något år tidigare. Under våren voro sålunda 80 kollektiva hushåll anordnade för betarbetare, där omkring 1 500 personer dagligen utspisades, och under hösten inte mindre än 150 hushåll med utspisning av över 2 000 personer. Under vårperioden voro 150 husmödrar och under hösten cirka 200 sysselsatta i dessa hushåll.

Av stor betydelse för lösandet av jordbrukets arbetskraftsproblem är att inkvarteringsfrågan ordnas på ett tillfredsställande sätt. Under de senaste åren bär arbetsmarknadskommissionen uthyrt ett 40-tal nya s. k. 12-mannabaracker till gårdar, där inkvarteringsfrågan varit svår att lösa.

I likhet med tidigare år medverkade länsarbetsnämnderna under 1946 till anordnande av barndaghem i betdistrikten för att härigenom underlätta för mödrar med barn att åtaga sig arbete. Under våren voro 22 dylika barndaghem anordnade, varav 19 i Malmöhus län, 1 på Öland och 2 på Gotland. Vid höstens betupptagning voro sammanlagt 28 daghem i verksamhet, därav 26 i Malmöhus län och 1 i vartdera Kristianstads och Hallands län.

Vårens betgallringsarbeten. Det arbetskraftsbehov, som anmälts till de olika arbetsförmedlingarna vid betarbetets början, uppgick till omkring 5 000 personer, vilket var det största restbehov för vårskötseln, som någonsin noterats.

För att täcka behovet av arbetskraft fick i stor utsträckning överflyttning ske från Norrland och Mellansverige, varjämte även ovan arbetskraft, främst skolungdom, utnyttjades. Trots rikliga arbetstillfällen i skogen m. m. blev tillströmningen av arbetskraft från skogslänen oväntat stor och uppgick till omkring 1 100 personer. Genom tillmötesgående från rektorer, lärare och föräldrar voro ett stort antal skolungdomar inte bara från betdistrikten utan också från Stockholm, Göteborg och Norrland före terminens slut sysselsatta i betarbete. Dels placerades skolungdomen i jordbruksläger, dels voro hela skolklasser under vissa dagar sysselsatta med betgallring i hemorten. Genom arbetsförmedlingen placerades över 4 500 skolungdomar i betarbete. Även de ungdomar bland flyktingarna, som funnos på skolinternat, placerades så gott som samtliga i betläger. Från dylika skolinternat tillfördes betfälten 470 personer.

Inom det sydsvenska betdistriktet, som omfattar Skåne, Blekinge och södra Halland, tillsattes för vårskötseln 6 500 personer, vilket antal avsevärt överstiger 1945 års förmedlingssiffra (4 272). Inom distriktet anskaffade arbetsförmedlingarna 840 personer samt från Norrland och Mellansverige 1 000 man. Vid de 55 anordnade betlägren för skolungdom samt i klasser utplacerade deltogo 3 710 ungdomar. Ett värdefullt tillskott av arbetskraft utgjorde de cirka 500 danskar, som genom arbetsförmedlingen placerades på gårdar, där kost- och logifrågan kunde ordnas. Av stor betydelse blev även i slutskedet av säsongen utnyttjandet av militärer under fritid, omkring 450 man.

Inom Linköpings betdistrikt anskaffade arbetsförmedlingarna 650 personer till betskötseln. Av dessa kommo 390 personer från odlingsområdet samt från Småland och Blekinge, medan endast ett 10-tal norrlänningar placera-

des inom detta odlingsområde. Skolungdom placerades till ett antal av 250 personer.

Kalmardistriktet placerade under vårskötseln 645 personer i betarbete, varav 25 från Norrland. Vid de 19 anordnade betlägren deltogo 275 skolungdomar.

Inom Skövde betdistrikt placerades 234 personer, därav cirka 100 skolungdomar på 5 betläger.

På Gotland anskaffades för betskötseln 233 personer genom arbetsförmedlingen. Av dessa voro 173 skolungdomar, vilka placerades antingen på läger, 7 till antalet, eller direkt i lantbrukarhemmen. Även här deltogo militärer i betarbete på fritid.

Inom de olika odlingsdistrikten bidrogo vidare olika industriföretag och firmor till att lösa arbetskraftsproblemet genom att lämna personalen ledighet för deltagande i betarbete. Särskilt gjorde tjänstemän och arbetare från de olika sockerfabrikerna en värdefull insats vid vårens betskötsel. Genom arbetsförmedlingarna placerades i vårens betskötselarbete sammanlagt inte mindre än 8 800 personer, det hittills högsta antal som tillsatts.

Höstens betupptagning. Den sena skörden och potatisplockningen kcmmo på en del håll att sammanfalla med höstens betupptagning och på grund härav i viss mån konkurrera med denna om arbetskraften. Vid betsäsongens början var det till arbetsförmedlingen anmälda restbehovet ovanligt högt och kunde närmast jämföras med hösten 1942. Framför allt voro svårigheterna stora i Skåne och Östergötland. Sålunda kan nämnas, att behovet av betupptagare för Skåne i oktober var tre gånger och i Östergötland fyra gånger så stort som under tidigare år. Genom överflyttning av framför allt norrländsk arbetskraft samt tack vare den gynnsamma väderleken löstes dock arbetskraftsproblemet på ett tillfredsställande sätt.

Inom det sydsvenska distriktet placerades 4 840 personer för betupptagningen, därav 1 320 från odlingsområdet. Från Småland och Blekinge anvisades 738 personer och från Mellansverige och Norrland 2 172. Skåne fick dessutom ett värdefullt tillskott av arbetskraft genom de 640 danskar, som sökt sig över för betupptagningen.

Linköpingsdistriktet placerade för betupptagningen 860 personer. Av dessa kommo 210 från odlingsområdet, 490 från Norrland och 160 från Mellansverige. Ett 30-tal elever från Bona uppfostringsanstalt voro under en månad placerade på betläger och utförde där ett gott arbete.

Skövdedistriktet placerade 210 personer, därav 135 från odlingslänet och 75 från Mellansverige.

Inom Kalmar län placerades 250 personer, varav hälften anvisades från länet.

Gotland, som för betskörden i hög grad är beroende av arbetskraft från fastlandet, erhöll hjälp av militärpersonal, som var förlagd till ön. Detta möjliggjordes därigenom, att den skördehjälp på 14 dagar, som i de övriga länen sattes in vid stråsädesskörden, icke utnyttjades på Gotland. Av de 670 personer, som placerades i hel upptagningen på Gotland, utgjordes 520 av

militärer, medan 20 anvisades från det egna länet och 130 kommo från fastlandet.

För betupptagningen anvisades genom arbetsförmedlingen 6 700 personer till betfälten. Av dessa kommo över 75 % från orter utanför respektive odlingsdistrikt, varav 2 200 personer enbart från Norrland. Från odlingslänen placerade arbetsförmedlingen 1 800 personer, medan 1 150 personer kommo från Småland och Blekinge samt 520 man från Mellansverige.

Skogsbruket.

De av kommissionen under år 1946 vidtagna åtgärderna i syfte att tillföra skogsbruket arbetskraft inneburo ett fullföljande av den linje, på vilken man slagit in genom införandet av arbetspremier våren 1945. Premieringen hade kunnat genomföras med lägre kostnader än de tidigare vidtagna extraordinära åtgärderna för att trygga bränsleförsörjningen. Man var medveten om att arbetspremien med största sannolikhet skulle återinföras, därest liknande åtgärder bleve nödvändiga även under år 1946. Då många omständigheter dessutom talade för att skogsbrukets arbetsmarknad nu vore på väg mot normala förhållanden och såväl arbetar- som arbetsgivarparten uttryckt önskemål i denna riktning, beslöt kommissionen avveckla den s. k. omskolningsverksamheten. Denna avveckling skedde under tiden april—juni. Samtliga bidrag upphörde den 23 april beträffande arbetare i enskild placering, varjämte omskolningsbidraget avskaffades beträffande i huggarkurs placerade. Till dessa utgick dock ett reducerat familjetillägg jämte övriga förmåner, såsom hyresbidrag, fria verktyg, fri bostad, fria resor till och från arbetsplatsen m. m., t. o. m. den 30 juni. Denna dag avslutades kursverksamheten helt med undantag för arbetare av utländsk nationalitet samt svensk arbetskraft sysselsatt inom ett begränsat område av Örebro län.

Antalet till kommissionen rapporterade från andra yrkesområden överflyttade arbetare, som åtnjöto bidrag vid slutet av varje månad åren 1945 och 1946, framgår av följande sammanställning.

Antal överflyttade arbetare, som dtnjölo bidrag.

33 Arbetsresultaten vid av länsarbetsnämnderna anordnade förläggningar för ovan arbetskraft ha regelbundet rapporterats till kommissionen och framgå av följande tablå. * I

Avverkade kvantiteter

1 Avser tiden 1/i—30/i.

I ovanstående uppgift ingå ej familjetillägg eller hyresbidrag. De individuella arbetsprestationerna varierade betydligt. Högsta rapporterade medeldagsförtjänsten, omskolningsbidraget inräknat, utgjorde 22 kronor 70 öre, den lägsta 5 kronor 73 öre. Genomsnittsprestationen utgjorde 2,79 m3t per bidragstagare och dag.

Förutom i huggarkursförläggningar voro under tiden 1 januari—23 april ett stort antal ovana skogsarbetare enskilt utplacerade hos skogsarbetsgivare. Någon rapportering angående deras arbetsprestation har icke lämpligen kunnat genomföras, men antalet dagsverken, som utförts av de enskilt placerade, utgjorde i runt tal 1 175 000 (år 1945 2 048 000). Den totala kvantitet, som avverkades av dem, som åtnjöto bidrag av något slag från arbetsmarknadskommissionen, kan uppskattas till 4,96 milj. m3t (1945 9,85 milj. m3t). De sammanlagda kostnaderna för bidrag och andra fömåner uppgingo under året till 8 042 487 kronor (motsvarande siffra 1945 var 14 755 974 kronor).

I samma mån som den av kommissionen bedrivna kursverksamheten avvecklades, strävade kommissionen att förmå skogsarbetsgivama alt, där detta kunde anses lämpligt, själva anordna förläggningar, där av arbetsgivarna avlönade instruktörer eller lagbasar kunde meddela arbetarna instruktion i arbetsteknik och verktygsvård. En stor del av den utrustning, kommissionen förfogat över för kursverksamheten, avyttrades i detta sammanhang. Antalet försålda baracker utgjorde 1 023. Innehavet av baracker vid december månads utgång var 1 278.

Arbetspremier. Då upphörandet av kontantbidragen i kursverksamheten fastställes till den 23 april, berodde detta på att arbetspremien återinfördes denna dag och att man därför fann det fördelaktigt att, samtidigt som man berövade

34 Tab. 9. Antal ansökningar om arbetspremier till skogsarbetare in. il. samt utbetalade belopp avseende premieringsperioden 2SA—8% 1946.

Län

Antal

Utbetalt

ansök-

belopp

Län

Antal Utbetalt ansök- belopp

ningar

kronor

ningar

kronor

Stockholms ...

Uppsala......

Södermanlands Östergötlands.. Jönköpings____

71 842 60185 114 915 147 815 119 419

Älvsborgs.... Skaraborgs.. . Värmlands...

Örebro......

Västmanlands

1652 503 7 452 2 362 1302

163 332 39 589 700 158 258 445 132 559

Kronobergs . Kalmar .... Gotlands.... Blekinge.... Kristianstads

111152 231 012 3 714 20 030 16 265

Kopparbergs . .. Gävleborgs .... Västernorrlands

Jämtlands.....

Västerbottens ..

9119 7 530

6 925

7 116 6 357

968 977 707 166 662 385 673 166 805 918

Malmöhus ..........

Hallands............

Göteborgs och Bohus

13 457 25 638 36 026

Norrbottens

4 015

461 424

Summa

6544 589

de ovana arbetarna en förmån, kunna erbjuda dem en ny, som jämställde dem med den ordinarie skogsarbetarkåren. Till skillnad från år 1945 innebar nämligen det 1946 införda systemet, att premie tillkom envar, oavsett ålder och yrkesvana, som under viss tid ägnade sig åt huggning av vissa sortiment.

Även i andra hänseenden voro bestämmelserna denna gång något annorlunda än föregående år. Kvalificeringsbeloppet om 150 kronor bibehölls, men medan vederbörande år 1945 erhöll premie endast å den del av inkomsten, som översteg kvalificeringsbeloppet, beräknades premien enligt det nya systemet å hela inkomsten. I stället sänktes procenten från 40 till 30 procent. Övriga detaljbestämmelser voro i stort sett desamma som gällt under år 1945.

Premieperioden fastställdes för hela landet till tiden 23 april—30 juni, och någon förlängning infördes icke. Icke heller ansågs det nödvändigt att införa premie för framkörning.

Utbetalningen av premierna handhades i likhet med föregående år av länsarbetsnämnderna. I tab. 9 meddelas uppgifter om antalet ansökningar samt inom olika län utbetalade belopp. Beloppen avse till den 31 december 1946 gjorda utbetalningar. Vid denna tidpunkt återstod endast ett mindre antal oreglerade ansökningar. Under tiden 1 april—30 juni utbetalades dessutom sammanlagt 626 319 kronor avseende 1945 års premier.

Under den tid, som huggningspremierna tillämpades, avverkades enligt bränslekommissionens redovisning 6,9 milj. m3t brännved och massaved.

Arbetsförmedlingsverksamheten inom skogsbruket åren 1944—1946 framgår av tab. 10.

Antalet tillsatta platser inom skogsbruket uppgick under år 1946 till 56 844, en minskning i förhållande till år 1945 med i runt tal 58 000 platser. Under årets senare månader utplacerades i skogsarbete ett rätt stort antal danskar.

Med hänsyn till det förbättrade läget på skogsarbetsmarknaden företogos månatliga inventeringar av skogsbrukets arbetskraft endast t. o. m. utgången

35 Tab. 10. Arbetsförmedlingsverksamlieten inom skogsbruket åren 1944—1046.

av juni månad. Under den återstående delen av året skedde endast en inventering, avseende förhållandena den 13 december. Inventeringarna, som med undantag av decemberinventeringen ange förhållandena vid månadens utgång, omfattade arbetskraft (huggare) anställd för avverkningsarbeten hos större avverkare, d. v. s. sådana som under avverkningsåret antingen ålagts en produktionsplikt av minst 200 m3t (i södra Sverige) resp. 500 m3t (i norra Sverige) eller eljest beräknades avverka minst nämnda kvantitet. En översikt över avverkningsresultaten under åren 1944—1946 lämnas i tab. 11.

Tab. 11. Arbetskraft anställd för avTerkiiingsarbeten hos större skogsavverkare enligt

inventeringarna åren 1944—1946.1

1 Inventeringen i december 1946 företogs den 13 december, övriga inventeringar vid resp. månaders utgång. Inventeringar företogos icke juli—augusti 1944 och juli november 1946

36 Praktikläger. Under år 1946 anordnades i likhet med föregående år praktikläger i skogsbruk, avsedda för ungdomax-, som planerade att inträda på skogsmannabanan. Lägren voro förlagda till Bjurbäcken i Lungsunds kommun, Värmlands län, Kedjeåsen i Karlskoga stad, Örebro län, Kratte-Masugn i Torsåkers kommun, Gävleborgs län, Södra Bäcksjö i Sävar kommun, Västerbottens län, Trollebo i Nye kommun, Jönköpings län, samt Trummelsberg i Västervåla kommun, Västmanlands län. Sammanlagt deltogo 92 ynglingar i 15—20 års-åldern.

Kursprogrammen uppgjordes av länsarbetsnämnderna i samråd med vederbörande skogsvårdsstyrelse; det praktiska arbetet omfattade stämpling, huggning, skogsindelning, skogsuppskattning, plantskolearbeten och skogsodling, röjning och risbränning, skogsdikning, linjestakning samt väganläggning. Studieresor anordnades för lägerdeltagarna, vilka dessutom fingo tillfälle att utöva idrott, såsom terräng- och orienteringslöpning samt simning

För att göra lägerdeltagarna förtrogna med utbildningsmöjligheter och framtidsutsikter inom skogsbruket besökte tjänstemän från ungdomsförmedlingama lägren och lämnade yrkesvägledning.

Till lägerdeltagarna utbetalades i fickpengar och flitpengar sammanlagt 7 863 kronor eller i genomsnitt 1 krona 45 öre per deltagare och dag. Kostnaderna för praktiklägren i skogsbruk och verksamhetens omfattning framga av följande tablå. Kolumnen arbetslöner avser av vederbörande skogsägai-e utbetalade belopp.

Praktikläger i skogsbruk dr 1946.

Torvhanteringen.

Den totala torvproduktionen under år 1946 uppgick till ca 812 000 ton, vilket innebär en minskning med 441 000 ton jämfört med år 1945.

Ett betydande antal utlänningar voro liksom tidigare år sysselsatta i dessa arbeten. Dessutom anoi-dnades genom länsarbetsnämnderna arbetsläger för ungdom, vilken huvudsakligen sysselsattes med lättare arbeten, såsom vändning och kupning. Inalles anordnades under året 18 dylika läger med sammanlagt 371 deltagare, därav 143 kvinnliga. Såsom ledare voro 47 pex-soner verksamma. Mest omfattande var verksamheten inom Kronobergs län, där 6 ’ager med sammanlagt 148 deltagare voro anordnade.

37 Husligt arbete.

Då, som tidigare framhållits, bristen på heltidsanställd huslig arbetskraft i icke obetydlig grad kunde kompenseras med tillfällig och deltidsanställd sådan, s. k. hemassistenter, vidtog kommissionen vissa åtgärder för att vidga och förstärka förmedlingsverksamheten för hemassistenter. Nedanstående siffror belysa förmedlingsverksamheten på det husliga arbetsområdet under åren 1941—1946.

Antal tillsatta fasta platser

Antal tillsatta tillfälliga och deltidsbetonade platser

1941 ..................... 47 718 76 975

1942 ..................... 46 858 94 239

1943 ..................... 42 415 108 921

1944 ..................... 41 581 118 126

1945 ..................... 48 217 149 663

1946 ..................... 41 926 147 577

Bland de åtgärder, som kommissionen vidtagit för att bättre tillgodose behovet av huslig arbetskraft, kunna särskilt nämnas vissa prov- och kompletteringskurser, som under de sista åren anordnats genom länsarbetsnämndernas och arbetsförmedlingarnas försorg. Under åren 1941—1945 höllos 76 sådana kurser med tillsammans 896 kursdeltagare. Under år 1946 anordnades 19 kurser för tillsammans omkring 243 hemassistenter på olika platser i landet. I de flesta fall anordnades kurserna i samarbete med lärlings- och yrkesskolorna. Kurserna för landsbygdens hemassistenter, vilka äro inräknade i ovannämnda siffror och utgjorde sammanlagt 10, förlädes i allmänhet till lanthushålls- och folkhögskolor.

I några enstaka fall ha kurserna helt bekostats av yrkesskolorna med statsbidrag enligt för dessa skolor gällande bestämmelser. Mestadels har emellertid kommissionen bekostat lärarlöner, materialkostnader och dylikt. Om kurserna anordnats inom yrkesskolornas lokaler, ha skolorna i allmänhet bekostat lyse och bränsle. Någon lokalhyra har i dessa fall ej heller krävts. Lärarlönerna ha beräknats i enlighet med de grunder, som tillämpas för lärare vid yrkesskolorna. Beträffande ersättning till lärare vid kurs för hemassistenter på landsbygden (internat) har kommissionen följt samma bestämmelse, som tillämpats vid kurser för kockor till skogsarbetarförläggningar, nämligen en lön av 200 kronor för hela tiden (14 dagar).

Deltagare i kurs, där undervisning i matlagning meddelas, ha erhållit ett mål lagad mat gratis varje dag. Deltagare i kurs, speciellt anordnad för hemassistenter på landsbygden, erhölio fria resor till och från kursorten samt fri kost och logi.

Kurserna voro icke avsedda att ge yrkesutbildning i egentlig mening, utan uppgiften var närmast att meddela vissa moderna rön inom det husliga arbetsområdet samt att bereda kursdeltagarna tillfälle att efter prov få sin genom tidigare erfarenhet förvärvade kompetens bestyrkt. För att bli antagen till en kurs krävdes, förutom praktik i husligt arbete, att vederbörande

förband sig att efter genomgången kurs taga arbete som hemassistent. Rekryteringen och urvalet av kursdeltagare skedde genom arbetsförmedlingen.

Hälso- och sjukvård.

Under senare år har stor personalbrist förefunnits inom detta arbetsområde. I anledning härav igångsatte kommissionen under vintern och våren 1946 en rekryteringskampanj för att på frivillighetens väg fylla de värsta bristerna och söka tillgodose behovet av semestervikarier under sommaren. Kampanjen ledde till ansökan om arbete såsom biträdespersonal från över 600 personer, vilka praktiskt taget samtliga placerades i dylikt arbete för längre eller kortare tid.

Enligt en av kommissionen med länsarbetsnämndernas medverkan verkställd undersökning hösten 1946 angående personalbristens omfattning inom ifrågavarande arbetsområde, förelåg en brist på 624 sjuksköterskor vid sjukhus med ett normalbehov av 6 260 sköterskor. Vid samma sjukvårdsanstalter förelåg bland biträdespersonalen ett underskott på 2 100 personer, medan normalbehovet utgjorde 20 600. Den genomsnittliga personalbristen utgjorde sålunda ca 10 °/o.

C. Reglering av byggnads- ocli anläggningsverksamheten.

Lagen den 30 juni 1943 (SFS nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete (byggnadstillståndslagen), vilken efter successiv förlängning skulle gälla t. o. m. den 30 juni 1946, erhöll genom en lag den 21 juni 1946 (SFS nr 342) fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1947.

Kungörelsen den 29 juli 1943 (SFS nr 640) med tillämpningsföreskrifter till lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete erhöll under året delvis ändrad lydelse varigenom byggnadsregleringen skärptes. Sålunda ändrades bestämmelsen i 1 § om utförande av byggnadsarbete utan byggnadstillstånd genom kungörelsen den 24 maj 1946 (SFS nr 222). Genom denna ändring blevo även de s. k. tremannabyggena, d. v. s. nybyggnadsföretag vid vilka, förutom erforderligt antal plåtslagare, elektriker, rörarbetare, glasmästeriarbetare och måleriarbetare, komme att sysselsättas högst tre personer, indragna under byggnadsregleringen.

Utan byggnadstillstånd fick efter den 1 juni 1946 bedrivas endast reparations- och underhållsarbete, för vars utförande sammanlagt komme att sysselsättas högst tre personer, samt ny-, till- och ombyggnadsarbete, som av någon utfördes för egen räkning utan anlitande av annan arbetskraft än hemmavarande familjemedlemmar.

I samband med utfärdandet av sistnämnda kungörelse meddelade Kungl. Maj:t emellertid generellt byggnadstillstånd för tremannabyggen, men förband detta tillstånd med s. k. sträng länsarbetsnämndsklausul (se nedan).

Av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadskommissionen före den 22 november 1946 meddelade byggnadstillstånd (särskilda eller generella) voro som regel förbundna med sträng länsarbetsnämndsklausul, vilken bland annat

innebar, att vederbörande länsarbetsnämnd hade att i avseende å arbetstagare, som av byggherren avsågs skola sysselsättas i arbete, pröva om arbetstagaren lämpligen borde sysselsättas i annan verksamhet i trakten eller anvisas arbete i annan del av landet. 1 de byggnadstillstånd, som fr. o. in. den 22 november 1946 beviljats av Kungl. Maj:t eller kommissionen, ha i regel intagits vissa bestämmelser, vilka utan att utesluta arbetare inom andra yrkesområden från möjlighet att erhålla byggnadsarbete avse att — inom den ram materialtillgången medger — å ena sidan förebygga ökning av byggnadsarbetarkåren, å andra sidan medverka till en så jämn sysselsättning som möjligt för arbetstagare tillhörande denna kår. Det senare innebär bland annat, att hänsyn bör tagas till dels den aktuella tillgången på byggnadsarbetare på den ort, där arbetet skall utföras, dels om möjligheterna att, om lämplig arbetskraft ej finnes disponibel på orten, i arbetet placera byggnadsarbetare från annan ort med tillfälligt eller mera bestående överskott på sådan arbetskraft. Överstiger behovet av arbetskraft för byggnadsverksamheten den beräknade tillgången på byggnadsarbetare, må medgivande till sysselsättning i visst byggnadsarbete lämnas även för arbetstagare, som från annat yrkesområde — oavsett vilket detta är — söker övergång till arbete inom byggnadsbranschen. Genom ett kungl. brev den 22 november 1946 har föreskrivits, att dessa principer skola tillämpas jämväl vid prövning av fråga om sysselsättning av arbetskraft vid arbete, vartill byggnadstillstånd med sträng länsarbetsnämndsklausul tidigare lämnats av Kungl. Maj:t. Kommissionen har föreskrivit, att motsvarande skall gälla i de fall, då byggnadstillstånd med dylik klausul meddelats av kommissionen.

Förutom här ovan nämnt generellt byggnadstillstånd för s. k. tremannaarbeten har Kungl. Maj:t under året meddelat dylikt byggnadstillstånd dels för anordnande av pensionärshem, för vilket Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (SFS nr 462; jfr 1939 nr 941 och 1942 nr 573), dels för utförande av sådana arbeten, avseende om- och tillbyggnad samt reparation i bostadsförbättringssyfte av statens järnvägars banvaktsstugor, som vart och ett beräknas icke draga högre kostnad än 15 000 kronor, dels för uppförande för kungl. telegrafstyrelsens räkning av sådana byggnader för obemannade automattelefonstationer, vilka var och en till byggnadsvolymen icke överstiga 200 in3, dels ock för sådant reparations- och underhållsarbete, för vilkets utförande erfordras uteslutande måleriarbetare.

Kontrollen över efterlevnaden av byggnadstillståndslagstiftningen har intensifierats. Sålunda har under året ytterligare ett antal byggnadskontrollanter anställts. Därjämte ha länsarbetsnämnderna försetts med bilar för möjliggörande av en effektivare kontrollverksamhet. Antalet överträdelser av gällande bestämmelser har ökat starkt under året, vilket medfört att kommissionen i ett avsevärt större antal fall än förut sett sig föranlåten att vidtaga åtgärder. Kommissionen har sålunda låtit verkställa polisutredning i 706 fall, anmält till åtal i 380 fall. förelagt vite i 70 fall och meddelat varning i 490 fall.

40 Tab. 12. Under 15)16 inkomna och avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd.

1 Uppgift saknas.

2 Häri ingå även barnrikehus och pensionärshem. Jfr nedan.

Fr. o. m. 1945 föres månatlig statistik över avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd. Dessutom verkställdes 1945 en retroaktiv bearbetning av under 1944 avgjorda ansökningar. Statistiken omfattar arbeten med särskilt tillstånd samt barnrikehus och pensionärshem, för vilka Kungl. Maj:t beviljade generellt byggnadstillstånd i juli 1945 resp. januari 1946. Därjämte föres fr. o. m. 1 augusti 1946 en särskild statistik över s. k. tremannabyggen, vilka före tillståndsskärpningen i juni fingo utföras utan byggnadstillstånd. För alt följa sysselsättningen inom byggnads- och anläggningsverksamheten företogs dessutom en inventering av ifrågavarande arbetskraft den 1 augusti 1946

Uppgifter om antalet under 1946 inkomna och avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd samt de beräknade byggnadskostnaderna för ifrågavarande arbeten lämnas i tab. 12.

Tabellen utvisar en kraftig ökning av planerade investeringar, i det att antalet inkomna ansökningar ökade med ca 38 % och motsvarande byggnadskostnader med 33 °/o från föregående år. De beviljade investeringarna i byggnader ökade även kraftigt; ökningen av antalet beviljade ärenden var 44 % från föregående år, och motsvarande procenttal för byggnadskostnader var 28 %. En jämförelse mellan uppgifterna om inkomna och avgjorda ansökningar visar, att kostnaden för bordlagda eller endast delvis bifallna ansökningar var avsevärt större än kostnaden för helt avslagna ansökningar.

Av ansökningarna biföllos 22 087 av arbetsmarknadskommissionen och 7 291 av Kungl. Maj:t. Motsvarande byggnadskostnader voro 922,5 resp. 1 482,4 milj. kr.

De avgjorda ansökningarnas fördelning efter huvudgrupper av byggnadsändamål och byggherre redovisas i tab. 13.

41 Tab. 13. Byggnadskostnader för under Är 1946 avgjorda ansökningar om byggnadstillstånd fördelade efter byggnadsarbetets art (huvudgrupper) och byggherre. Milj. kr.

Av tabellen framgår, att av byggnadskostnadema för de beviljade arbetena hälften upptogs av bostadshus eller 1 272,9 milj. kr. samt icke fullt en fjärdedel av industribyggnader (inkl. personalbostäder) eller 578,5 milj. kr.

Av de beviljade bostadshusen utgjorde, om hänsyn tages till kostnaderna, 26,9 °/o av enfamiljshus, 9,3 °/o av tvåfamiljshus och 63,8 % av flerfamiljshus. Jämfört med närmast föregående år ökade enfamiljshusen med 62,7 %, tvåfamiljshusen med 60,3 %, medan däremot flerfamiljshusen endast visade 3,7 %> ökning.

Tab. 14. Antal bostadslägenheter i under år 15)46 beviljade byggnadsföretag avseende nybyggnader samt golvyta för bostadsändamål. Fördelning på ortsgrupp och

lägen h etsstorlek.

42 Totalantalet beviljade lägenheter (inkl. personalbostäder, pensionärshem etc.) utgjorde 70 695 mot 58 727 å-- 1945 och 56 860 år 1944. Samtidigt ökade golvytan per lägenhet från 58,3 in2 1944 till 68,9 in2. Bostadslägenheternas fördelning efter olika storlekar och ortstyper framgår av tab. H.

Förskjutningen mot större lägenhetstyper är påtaglig. Ökningen av antalet beviljade lägenheter faller till övervägande del på den egentliga landsbygden och de mindre tätorterna; ökningen i de större städerna är obetydlig.

Uppgifter om totala byggnadskostnader för beviljade och avslagna ansökningar avseende olika grupper av industribyggnader jämte uppgifter om golvytan i beviljade nybyggnadsarbeten lämnas i efterföljande sammanställning.

Det totala materialbehovet för under 1946 beviljade byggnads- och anläggningsarbeten redovisas i nedanstående sammanställning.

Liksom föregående år har man med ledning av uppgifterna å ansökningsformuläret fördelat samtliga husbyggnadsarbeten på de fyra grupperna trähus, tegelhus, lättbetonghus och betonghus. Denna sistnämnda indelning har även kombinerats med fördelning dels efter byggnadsändamål och dels efter län och ortstvp. I efterföljande sammanställning ha under 1945 och 1946 beviljade nybyggnader av hus fördelats procentuellt med hänsyn till totalkostnaderna efter huvudsakligt byggnadsmaterial.

Av sammanställningen framgår, att tegelhusens relativa andel minskat till förmån för lättbetonghus och betonghus. Trähusens andel av samtliga har i stort sett icke undergått någon förändring under 1946. Däremot ha trähusen ökat bland bostadshusen, vilket sammanhänger med stegringen av antalet

42 Huvudsakligt byggnadsmaterial

enfamiljshus. Bland industribyggnader förete trähusen däremot en minskning. Av enfamiljshusen byggdes närmare 90 % av trä och av tvåfamiljshusen drygt 80 %>. Av flerfamiljshusen uppfördes icke fullt hälften av tegel och 35 °/o av lättbetong. Tegel som byggnadsmaterial dominerar, trots en icke oväsentlig tillbakagång sedan 1945, inom samtliga grupper utom byggnader för jordbruk med binäringar samt samfärdsel.

Hustypernas fördelning på län och ortsgrupp utvisar även intressanta variationer. Trähusen förekommo relativt sällan i de större städerna, men deras antal ökade med sjunkande agglomerationsgrad och utgjorde på den egentliga landsbygden ca 70 °/o av alla husbyggen. Tegelhusen uppvisade en motsatt utveckling. Dock var teglet något mindre vanligt i storstäderna än i de medelstora städerna. Lättbetong och betong spela nämligen en större roll inom storstäderna än i övriga ortstyper. Lättbetongen användes i mindre utsträckning på mindre och glesare bebyggda orter.

Beträffande de lokala variationerna kan nämnas, att tegelhusen voro vanligast i Malmöhus län (85 %>). Även i de flesta övriga län dominerade teglet, ehuru som förut sagts mindre kraftigt än 1945. I Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, voro dock trähusbyggnader talrikast. I Stockholm var lättbetongens andel nästan lika stor oem teglets, och betonghusen utgjorde här nästan en fjärdedel av samtliga.

Av totalantalet lägenheter fördelade sig 38,9 % på trähus, 33,3 °/o på tegelhus, 24,9 % på lättbetonghus och 2,9 % på betonghus.

I nedanstående sammanställning redovisas av länsarbetsnämnderna under tiden augusti—december 1946 meddelade tillstånd att påbörja smärre arbeten (tremannabyggen).

Ortsgrupp

Städer med över 100 000 inv.................

Städer med 30 000—100 000 inv...............

Städer och övriga tätorter med 3 000—30 000 inv. Städer och övriga tätorter med under 3 000 inv.. .

Egentlig landsbygd ..........................

Ilela riket

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 286.

44 Av sammanställningen framgår, att tremannabyggena voro vanligast på landsbygden samt att deras relativa betydelse avtager med bebyggelsens ökade täthet. Antalet lägenheter, som beviljades under årets sista fem månader, var 2 320. I årets statsverksproposition bil. 1, bih. 4, uppskattas det totala antalet lägenheter i under 1946 beviljade tremannabyggen till ca 7 000.

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft.

Under krigstillstånd eller förstärkt försvarsberedskap.

a) Uppskov enligt uppskovskungörelsen (SFS 1940 nr 717) innebär, att värnpliktiga på förhand befrias från skyldighet att fullgöra tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Beslut om uppskov fattas i fråga om vissa befattninghavare vid i uppskovskungörelsen närmare angivna, huvudsakligen statliga och kommunala verk eller företag in. m. av vederbörande myndighet eller verkschefer (uppskovsgruppen I). Beträffande uppskov i övriga fall fattas beslut av arbetsmarknadskommissionen (uppskovsgruppen II). Kommissionen kan dock i fråga om uppskov för värnpliktiga med viss militär utbildning eller tjänsteställning eller viss ålder (under 26 år) fatta beslut endast i samråd med chefen för försvarsstaben eller efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t. Det ankommer vidare på kommissionen att ha översikt över uppskovsväsendet i dess helhet samt att för detta ändamål föra register över såväl uppskovsgruppen I som uppskovsgruppen II. Kommissionen skall dessutom föra den statistik, som är nödvändig för mobiliseringsändamål och för rätt avvägning mellan den militära organisationens krav på begränsning av antalet uppskov och de civila kraven på dylika.

b) För att förbereda att tillfällig ledighet (anstånd eller hempermittering) från militärtjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen under krigstillstånd eller förstärkt försvarsberedskap skall på ett snabbt och smidigt sätt kunna medgivas vissa värnpliktiga inom jordbruket och skogsbruket, när det militära läget det tillåter och särskilt stort säsongbehov av arbetskraft föreligger, har systemet med s. k. uppgiftskort alltjämt bibehållits inom nämnda två näringsgrenar.

Tilldelningen av uppgiftskort för värnpliktiga jordbrukare grundar sig på till länsarbetsnämnderna insända mobiliseringsplaner från arbetsblocken inom jordbruket (se s. 51 f), vilka mobiliseringsplaner bland annat innehålla uppgifter om åkerarealens storlek, tillgången på arbetskraft och arbetskraftens fördelning på olika yrkeskategorier. Med ledning av dessa uppgifter har en angelägenhetsgradering av hempermitteringsbehovet skett. Uppgiftskorten ha enligt nämnda gradering uppdelats i grupperna A, B och C: grupp A, omfattande värnpliktiga, som i första hand erfordras för jordbruksdriftens upprätthållande, grupp B värnpliktiga, som jordbruket ytterligare har stort behov av och som endast i nödfall kunna undvaras, och grupp C värnpliktiga, som därutöver anses behövliga för jordbruksarbetets uppehållande vid utnyttjande av tillgänglig reservarbetskraft. Antalet utfärdade upp-

giftskort uppgick för år 1946 i grupp A till 30 000, i grupp B till 45 000 och i grupp C till 90 000. Dessa kort skola efter revidering genom länsarbetsnämndernas försorg gälla även under år 1947. Vid revideringen, som påbörjades i slutet av år 1946, makuleras alla uppgiftskort för värnpliktiga, för vilka dylika kort icke längre böra ifrågakomma. Nya uppgiftskort utfärdas dock endast för att ersätta luckorna i grupp A.

Uppgiftskort för värnpliktig skogspersonal ha utfärdats för viss särskilt betydelsefull värnpliktig befälspersonal inom skogsbruket. Efter undersökning genom vederbörande länsarbetsnämnds försorg har kommissionen utfärdat något över 1 000 uppgiftskort för värnpliktig personal för år 1947.

Under värnpliktstjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen (fredstjänstgöring).

Övningsuppehåll för armén tilldelade värnpliktiga av åldersgrupp 1945, vilka inryckt till första tjänstgöring i april 1946, ha ägt rum sommaren 1946 under omkring tre veckor på lider, som bestämts av militärbefälhavare på förslag av regementschef (motsvarande) efter samråd med vederbörande länsarbetsnämnd. Avsikten var att övningsuppehållen skulle så förläggas, att de värnpliktiga finge tillfälle att deltaga i skördearbetet.

På grund av den regniga väderleken under augusti och september månader försenades och försvårades i hög grad stråsädesskörden. Denna var dessutom mycket riklig med samtidig mognad för såväl höst- som vårsäd och sålunda synnerligen arbetskraftskrävande. Den arbetskraft, som tillfördes jordbruket genom ovannämnda ordinarie övningsuppehåll, blev otillräcklig. Kommissionen hemställde därför den 20 augusti hos Kungl. Maj:t, att förutnämnda värnpliktiga av åldersklass 1945 jämte erforderligt befäl måtte i mån av oundgängligt behov på rekvisition av vederbörande länsarbetsnämnd ställas till förfogande för deltagande i skördearbete under högst två veckor. Genom kungl. brev den 23 augusti 1946 bifölls kommissionens hemställan. Skördehjälp skulle efter överbefälhavarens bestämmande lämnas även från marinen och flygvapnet. Som villkor för militär ax-betstrupps användning i skördearbete skulle gälla, att vederbörande arbetsgivare skulle erlägga en avgift till statsverket beräknad efter kronor 1: 25 per timme för varje i arbetet deltagande man. Den i skördearbetet deltagande militära personalen erhöll av nyssnämnda medel 50 öie per man ocli arbetstimme som flitpenning. Värnpliktiga, som styrkt sig vara egna företagare inom jordbruket eller ha anställning vid jordbruket, behövde icke medfölja arbetstrupp utan kunde medgivas tjänstledighet för deltagande i skördearbete vid eget jordbruk resp. jordbruk, där de voro anställda. På grund av det alltjämt rådande osedvanliga regnvädret blev tiden för skördehjälpen inom vissa län efter framställningar av kommissionen förlängd med omkring en vecka.

Den militära skördehjälpen kom huvudsakligen att insättas för skördens räddande i södra och mellersta Sverige. Omfattningen av skördehjälpen var avsevärd och utgjorde från armén 147 750 dagsverken fördelade huvudsakligen inom I, III, IV och V militärområdena. Från marinen utfördes skördehjälp av

omkring 300 man under ett par veckor. Flygvapnet bidrog med omkring 350 man till skördehjälp i jordbruksområden belägna i närheten av vissa flottiljers förläggningsplatser. På Gotland slutligen insattes under sockerbetsskörden på framställning från kommissionen militära förband för betupptagning, varvid lämnades över 5 000 dagsverken (se ovan s. 29 ff.). Det tillämpade systemet för militär skördehjälp visade sig vara effektivt, främst tack vare att lijälp snabbt kunde lämnas och att arbetstrupp i önskvärd omfattning kunde samlad insättas inom begärt område. Arbetsgivarna ha framhållit fördelen av att truppen kunnat förlägga och förpläga sig själv och att de icke behövt sysselsätta eller betala arbetshjälpen vid dålig väderlek. Samarbetet mellan de militära och civila myndigheterna har varit gott, och länsarbetsnämndernas fördelning av arbetstrupp har varit ändamålsenlig.

Vid bestämmandet av tiderna för arméns repetitions- och efterutbildningsövningar har viss hänsyn tagits till jordbrukets behov av arbetskraft under sådd och skörd. Härvid har samarbete ägt rum mellan kommissionen och chefen för armén.

Kommissionen har under år 1946 efter remiss avgivit yttranden över enskilda ansökningar om anstånd med fullgörande av militärtjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen (första tjänstgöring, repetitions- eller efterutbildningsövningar) från omkring 1 200 värnpliktiga.

E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m.

Industriens lokalisering. Den rådgivningsverksamhet i fråga om industriens lokalisering, som hösten 1945 påbörjades av arbetsmarknadskommissionen i samverkan med Industriens produktionsråd, har under 1946 kunnat utvidgas och intensifieras. Förfrågningar ha sålunda inkommit från ett stort antal industriföretag, som sökt lämplig plats för planerade utbyggnader. I flertalet fall bar det härvid gällt industrier, som helt eller till övervägande del haft behov av kvinnlig arbetskraft. Den alltmera accentuerade bristen på dylik arbetskraft synes ha tvingat ifrågavarande företag att i större utsträckning än tidigare överväga lokaliseringsfrågan ur denna synpunkt vid uppkommande utbyggnadsplaner. Ofta torde också den lättare industrien vara mindre bunden till en viss'plats med hänsyn till råvarornas belägenhet eller närheten till avsättningsmarknaden m. m. än vissa tyngre industrier.

Rådgivningsverksamheten har främst tagit sikte på att skapa en ökad differentiering av näringslivet på sådana orter eller större områden, där industrien för närvarande är mindre väl utvecklad eller ger sysselsättning huvudsakligen åt manlig respektive kvinnlig arbetskraft. Särskild uppmärksamhet har därför ägnats Norrland, där befolkningen i de arbetsföra åldrama, framför allt i de nordliga delarna, fortfarande ökar kraftigt och näringslivet icke synes expandera i den takt, som motsvarar ökningen i utbudet av arbetskraft. Näringsiivet i större delen av Norrland är därjämte ensidigt inriktat och ger även i städerna och de större tätorterna relativt få

arbetsmöjligheter för kvinnorna. Under 1946 ha, som en följd av den bedrivna rådgivningsverksamheten, planer Uppkommit om förläggning av nya industriföretag till ett flertal platser såväl i Norrland som i övriga delar av landet.

I samband med beslutade driftsnedläggelser har stor uppmärksamhet ägnats möjligheterna att utnyttja den friställda arbetskraften genom förläggning av nya företag till ifrågavarande platser. Härvid ha även undersökts förutsättningarna för upptagande av småindustriell verksamhet. I samband med avvecklingen uppkommande frågor rörande pensionering av den äldre arbetskraften m. m. ha i flera fall varit föremål för behandling av särskilt tillsatta kommittéer, i vilka förutom de lokala partenia även arbetsmarknadskommissionen varit representerad.

I samband med handläggningen av ärenden rörande byggnadstillstånd ha i stor utsträckning förekommit överläggningar mellan kommissionen och tillståndssökande industriföretag rörande den lämpligaste förläggningsorten.

1 första hand har hänsyn härvid tagits till arbetskraftsförhållandena på de ifrågasatta förläggningsorterna.

Kommissionen har även haft att yttra sig över framställningar från företagareföreningarna om utlämnande av lån eller statsbidrag till startande av nya företag, varvid kommissionen bland annat haft anledning pröva frågan om en ur arbetskraftssynpunkt lämplig lokalisering.

Sedan kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i betänkande den

2 mars 1945 med förslag till vissa åtgärder i syfte att under depression stimulera avsättningen av varaktiga konsumtionsvaror m. m. föreslagit, bland annat, att Kungl. Maj:t ville låta dels efter utredning av behovet inkomma med förslag om anslag på beredskapsstat för ökade inköp under en arbetslöshetsperiod av inventarier och vissa förbrukningsartiklar för statliga verk och inrättningar, dels ock undersöka möjligheten av att landsting, kommuner och halvoffentliga organ vidmakthålla och såvitt möjligt öka sina inköp av inventarier under arbetslöshetsperioder, eventuellt i samband med viss bidragsverksamhet från statens sida, erhöll statens arbetsmarknadskommission den 30 november 1945 i uppdrag att i samband med investeringsplaneringen företaga ifrågavarande undersökning och framlägga de förslag, vartill denna undersökning kunde föranleda.

Med anledning härav inhämtade kommissionen från statliga verk och myndigheter uppgifter angående behovet under budgetåren 1947/1948 och 1948/ 1949 av anskaffning av inventarier och kontorsmaskiner m. m. I skrivelse den 10 april 1946 föreslog kommissionen, att Kungl. Maj:t vid en lågkonjunktur lämnade myndigheterna bemyndigande all överskrida de under förslagsanslagen till omkostnader uppförda anslagsposterna till expenser. Vidare anmälde kommissionen, att den hade för avsikt att, därest sysselsättningssvårigheter uppstodo vid de företag, som tillverka kontorsmaskiner, göra framställning till Kungl. Maj:t om att generalpoststyrelsens centralupphandling bemyndigades utöka sina inköp av inom landet tillverkade kontorsmaskiner, under förutsättning att för statsverket gynnsamma priser kunde utverkas.

48 I anslutning till riksdagens beslut om utbyggnad av Norrbottens järnverk i Luleå har kommissionen i samråd med representanter för företagsledningen, överstyrelsen för yrkesutbildning samt vissa kommuner och arbetsmarknadsorganisationer påbörjat planläggning av rekryterings- och utbildningsfrågor, vilka aktualiserats genom utbyggnadshesiutet.

På grund av de råvarusvårigheler, som uppstått för vissa mindre och medelstora sågverk, har kommissionen under hösten 1945 låtit verkställa vissa undersökningar rörande arbetskraftsförhållanden m. m. inom sågverksindustrien i Norrbottens och Västerbottens län. Undersökningarna ha utförts genom länsarbetsnämnderna i förenämnda län.

Varselsystemet. Det under 1944 organiserade rapportsystemet för systematiskt inhämtande av förhandsuppgifter från företagare om beräknade kommande avskedanden och permitteringar av arbetskraft inom respektive företag har även under år 1946 varit i tillämpning (se verksamhetsberättelsen för 1944). Härvid ha medverkat, förutom de uppgiftslämnande företagen, socialstyrelsen, Industriens produktionsråd samt länsarbetsnämnderna.

Detaljplanering av kommunala och enskilda investeringsobjekt. Under tiden t. o. m. första halvåret 1944 beviljade kommissionen av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering i vissa fall statsbidrag till kostnader för projektering av investeringsobjekt, huvudsakligast vatten- och avloppsledningsföretag.

Genom beslut den 4 augusti 1944 ställde Kungl. Maj:t efter framställning av investeringsutredningen i samråd med kommissionen ett belopp av 500 000 kronor av anslaget till planläggning av vissa anläggningsarbeten till kommissionens förfogande att av kommissionen användas för bidrag till detaljplanering av vissa kommunala och enskilda anläggningsarbeten. Genom beslut den 10 november 1944 och 15 februari 1946 ställde Kungl. Maj:t av samma anslag, på därom av kommissionen gjorda framställningar, ytterligare 1 000 000 kronor resp. 1 500 000 kronor till kommissionens förfogande för samma ändamål. Av anslaget till planläggning av vissa anläggningsarbeten har sålunda ett sammanlagt belopp av 3 000 000 kronor ställts till kommissionens förfogande.

De riktlinjer, efter vilka kommissionen beviljar statsbidrag för planering av arbeten, innebära bl. a., att bidrag beviljas till dels svårt skattetyngda kommuner med omfattande arbetslöshet, dels kommuner, vilkas arbetslöshetsutgifter vid en arbetslöshetskris kunna beräknas bliva särskilt betungande för kommunen, dels ock kommuner med svag ekonomisk ställning, vilka önska utföra vissa arbetsobjekt och äro villiga att mottaga arbetskraft från annan ort för själva anläggningarnas utförande.

Vid beviljandet av statsbidrag har bidragets storlek uträknats på sätt framgår av kommissionens cirkulär nr B 5 (1945). Bidrag ha beviljats till projektering av företag av olika slag, såsom anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, enskilda vägar och vissa husbyggnader in. m.

49 Från ovannämnda anslag å sammanlagt 3 000 000 kronor ha t. o. m. år 1946 beviljats planeringsbidrag med 1 898 110 kronor. Frånräknas kostnaderna för hantlangning, stakmngsvirke och kartläggning, vilka kostnader i de allra flesta fall vederbörande bidragstagare helt få vidkännas, uppgå de beräknade .statsbidragsberättigade planeringskostnaderna 1/i 1944—31/i2 1946 till ungefär 3 190 000 kronor. För dessa planeringsarbeten ha som ovan nämnts i statsbidrag beviljats 1 898 110 kronor, vilket motsvarar bidrag med i genomsnitt 59,5 %>. De beviljade bidragen beröra 162 olika företag.

Efterföljande sammanställning utvisar omfattningen av beviljade bidrag för varje län under år 1946.

Av tabellen framgår, att anläggningar för vattenförsörjning och avlopp dominera, i det att icke mindre än 95 %> av de medel, som under år 1946 fördelats, avse planering av dylika anläggningar.

Till sammanlagt 153 företag, varav 33 under år 1946, har kommissionen av olika orsaker ej ansett sig böra lämna statsbidrag. Av de företag, till vilka statsbidrag icke beviljats, ha ej mindre än 69 varit antingen färdigplanerade eller så pass färdiga, att statsbidrag för planeringskostnaderna icke ansetts böra utgå från här ifrågavarande anslag.

50 Den 31 december 1946 förelågo hos kommissionen 129 ansökningar om statsbidrag till planering av kommunala och enskilda arbeten med en sammanlagd ungefärlig planeringskostnad av 2 273 000 kronor. I den mån statsbidrag kan komma att beviljas till planering av dessa arbeten, kan sammanlagda statsbidragskostnaden uppskattas till ungefär 1 350 000 krojior.

I avsikt att vid en eventuellt inträdande kris på arbetsmarknaden ha en reserv av välbelägna och lämpliga företag planerade och tillgängliga ha på arbetsmarknadskommissionens initiativ redan år 1941 igångsatts s. k. generalplaneutredningar för vattenförsörjning och avlopp. Utredningarna utföras genom respektive länsstyrelser med hjälp av sakkunniga konsulterande ingenjörer, och utredningskostnaderna bestridas helt av medel, som kommissionen ställer till vederbörande länsstyrelses disposition av anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering.

I den mån de pågående generalplaneutredningama bliva slutförda i de olika länen, torde omfattningen av antalet ansökningar angående detaljplaneringar liksom deras sammanlagda kostnad komma att öka avsevärt.

Under år 1946 beviljades sammanlagt 392 500 kronor för genomförandet av generalplaneutredningar. Beloppet avsåg kommuner i Stockholms (115 000 kronor), Uppsala (35 kommuner; 50 000 kronor), Södermanlands (43 kommuner; 60 000 kronor) och Jämtlands län (53 kommuner; 110 000 kronor), ävensom tillägg till förut beviljade anslag till kommuner i Kronobergs (6 000 kronor), Malmöhus (40 000 kronor) och Västmanlands län (11 500 kronor).

Tidigare ha anslag på tillsammans 1 675 000 kronor lämnats till länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Västerbottens och Norrbottens län för samma ändamål. Av generalplaneutredningama ha de i Kronobergs, Blekinge, Hallands, Värmlands, Gävleborgs, Västemorrlands och Norrbottens län numera slutförts.

Krigsindustriens planering för sin produktion under krig har man även under år 1946 sökt vidmakthålla. Besök av representanter för arbetsmarknadsocli industrikommissionerna i detta syfte ha företagits vid omkring 75 industriföretag.

Kommissionen har l^tit utarbeta och i januari 1946 till länsarbetsnämnderna utsända en sammanfattning av gällande föreskrifter och anvisningar angående länsarbetsnämndernas register för krigsberedskapsändamål. De register, varom här är fråga, äro de av uppgiftsmaterialet från 1943 års beredskapsmönstring sammanställda mönstringsregistren, beredskapsregistret samt registret över industri- och hantverksföretag, företagsregistret.

Sedan efter framställning av kommissionen kungl. kungörelserna den 17 december 1943 (SFS nr 928) om skyldighet att lämna mönstringsuppgift och den 12 oktober 1945 (SFS nr 694) om skyldighet för pastor att lämna flyttningsuppgift upphävts genom kungl. kungörelsen den 8 november 1946 (SFS

nr 690) har kommissionen meddelat länsarbetsnämnderna, att mönstringsregistren efter den 1 januari 1947 icke längre skola hållas i aktuellt skick. De synas dock alltjämt böra komma till användning hos länsarbetsnämnderna vid bedömandet av möjligheterna att tillgodose olika behov av arbetskraft, särskilt för beredskapsändamål, varför desamma icke skola arkiveras utan tills vidare förvaras fullt tillgängliga för vederbörande tjänstemän vid nämnderna.

Nya anvisningar beträffande registrering i länsarbetsnämndernas beredskapsregister av icke värnpliktig beredskapspersonal ha jämlikt kungl. kungörelsen den 30 augusti 1941 (SFS nr 720), ändrad genom kungörelsen den 14 september 1944 (SFS nr 649), under året av kommissionen lämnats samtliga myndigheter, organisationer och företag, som skola lämna fortlöpande uppgifter om sin beredskapspersonal till nämnda register, med undantag dock för civilförsvarscheferna, som redan år 1945 erhöllo dylika nya anvisningar.

Företagsregistret, som grundar sig på bl. a. uppgifterna från inventeringen den 10 april 1941 av arbetskraft vid industri- och hantverksföretag med minst 3 personer sysselsatta (kungl. kungörelsen den 28 februari 1941, SFS nr 100, och kommissionens kungörelse den 20 mars 1941, SFS nr 159), omfattar omkring 25 000 företag. Registret förefinnes dels hos kommissionen i form av ett »tryckande register», dels hos länsarbetsnämnderna som kortregister (avtryck av kommissionens register). Utöver den fortlöpande revidering av företagsregistret, som ständigt pågår genom länsarbetsnämndernas försorg, har kommissionen anbefallt dessa att låta verkställa en särskild översyn och komplettering av registret samt att före den 31 december 1946 till kommissionen insända uppgift å erforderliga ändringar i och tillägg till registret.

Arbetsblockorganisationen. Under år 1946 ha liksom under år 1945 de förenklade mobiliseringsplanerna legat till grund för fördelningen av uppgiftskorten för värnpliktiga jordbrukare. Vissa av de i mobiliseringsplanerna förekommande uppgifterna jämte förteckningar över jordbrukets reservarbetskraft ha hos länsarbetsnämnderna sammanförts till länssammandrag.

Organisationens befattningshavare, i första hand överblocldedarna, ha medverkat vid länsarbetsnämndernas utplacering till jordbruket av frivillig arbetskraft och den å s. 29 f. omnämnda militära skördehjälpen.

Förskott jämlikt kungörelsen den 16 juli 1943 (SFS nr 626) av statsmedel i vissa fall i samband med arbetsblockverksamheten inom jordbruket ha icke beviljats efter den 30 juni 1945. T. o. m. denna dag beviljade förskott uppgå till sammanlagt 13 290 kronor 23 öre. Återbetalningen av förskotten ha under år 1946 slulreglerats. Sålunda ha av det förskjutna beloppet 4 056 kronor 68 öre återbetalats och befrielse från återbetalningsskyldighet medgivits för ett sammanlagt belopp av 9 233 kronor 55 öre.

Länsblockledarnas och överblockledarnas arbetsuppgifter ha efter den förstärkta beredskapens upphörande minskat i omfattning. Länsblockledarna

ha varit anställda mot dagarvode och tjänstgjort endast efter anmodan av länsblockmyndighet eller då länsarbetsnämnd behövt taga deras sakkunskap i anspråk för frågor, som berört jordbrukets arbetsmarknad, överblock] edarnas arbetsuppgifter ha — förutom ovannämnda — i främsta rummet varit upprättande av mobiliseringsplaner, avgivande av förslag till innehavare av uppgiftskort för värnpliktig jordbrukare, registrering av frivillig reservarbetskraft, kontroll av hästägares fullgörande av anmälningsskyldighet rörande hästar och hästfordon samt i förekommande fall medverkan vid uttagning av hästar för krigsmaktens behov.

Kommissionen har låtit utarbeta och i april 1946 till länsarbetsnämnderna översända »Föreskrifter och anvisningar rörande förbex-edelser i fredstid för fördelning av den civila arbetskraften under krig», utgörande en sammanfattning av tidigare utfärdade men alltjämt gällande föreskrifter och anvisningar rörande länsarbetsnämndernas planläggningsarbete för arbetsmarknadens reglering under krig.

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.

I fråga om principerna för hjälpverksamhetens bedrivande ha inga väsentliga ändringar vidtagits under året. Det system för statsbidrag till den kommunala hjälpverksamheten, som av Kungl. Maj:t godkändes den 6 december 1940, har i huvudsak tillämpats även under 1946. Under året har emellertid kommissionen efter riksdagens beslut erhållit bemyndigande att vidtaga vissa ändringar i det rådande bidragssystemet. En närmare redogörelse för dessa lämnas å s. 78 ff.

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning.

Uppgifter om antalet hjälpsökande arbetslösa vid slutet av varje månad under åren 1937—1946 ingå i de sammanfattande, uppgifter om arbetsmarknaden, som lämnas i bilaga 14. Av bilagan framgår, att antalet hjälpsökande under samtliga månader år 1946 var avsevärt lägre än under motsvarande månad föregående år. Om man undantager vintermånaderna, uppgick antalet hjälpsökande icke ens till hälften av 1945 års antal. Hjälpsökandetalen voro de lägsta, som förekommit alltsedan hjälpsökandestatistikens tillkomst. Vid jämförelser tillbaka i tiden bör man dock beakta, att den fortskridande ökningen i de erkända arbetslöshetskassornas medlemstal har inverkat på hjälpsökandetalen.

Antalet hjälpsökande var högst under årets första kvartal med maximum i januari, då 8 829 hjälpsökande rapporterades. Under andra kvartalet inträdde en kraftig och delvis säsongmässig minskning. Under tredje kvartalet voro hjälpsökandetalen nere på en nivå understigande 3 000 med minimum i augusti (2 308). Under sista kvartalet kunde en obetydlig säsongmässig stegring konstateras.

Antalet kommuner, som rapporterade arbetslöshet, framgår av tab. 15.

53 Tab. 15. Antal kommuner1 med rapporterad arbetslöshet åren 1937—1946.

1 Skee kommun i Bohuslän, som är delad i 2 distrikt med var sin arbetslöshetsnämnd, har räknats som två kommuner.

Tab. 16. De hjälpsökande arbetslösas fördelning- på vissa geografiska områden åren 1937—1946. irsmedeltal.

54 Tab. 17. Antal hjälpsökande arbetslösa inom olika län åren 1937—1946. irsmedeltal.

Även detta antal hade under året ytterligare minskat och var för samtliga månader utom mars lägre än under motsvarande månad föregående år. Minimisiffran under 1946 uppvisade september, då endast 157 kommuner rapporterade arbetslöshet. Vid arets slut rapporterade 173 av rikets kommuner arbetslöshet. Såsom av bilaga 1 framgår, understeg hjälpsökandeantalet i det stora flertalet kommuner eller i 153 av dessa (88,4 % av rapportkommunerna) 1 % av folkmängden.

Ett högre relativtal utvisade 8 kommuner i Göteborgs och Bohus län, 7 kommuner i Västernorrlands län samt vidare 3 kommuner i Norrbottens och 2 kommuner i Blekinge län. Högst var relativtalet för Näsinge i Göteborgs och Bohus län, där 3,3 % av folkmängden rapporterades som hjälpsökande. Därnäst följde Timrå i Västernorrlands län, där motsvarande tal var 2,0 %.

Av tab. 16 framgår, att antalet hjälpsökande avsevärt minskat inom samtliga redovisade områden. Särskilt kraftig var minskningen i storstäderna. Av samtliga hjälpsökande voro under 1946 44,9 °/o hemmahörande i städer (23,8 °/o i storstäder) samt 55,1 #/o på landsbygden. Västernorrlands läns

55 Tub. 18. Antal hjälpsökande arbetslösa på 1 000 invånare inom olika län åren 1937—1946. Irsuiedeltal. 1

1 Ökningen i förhållande till 1944 beror på folkmängdsminskning genom Västra Frölunda sockens inkorporering med Göteborgs stad.

landsbygd uppvisade trots nedgången alltjämt en betydande andel i hjälpsökandeantalet; 21,7 % av de hjälpsökande voro hemmahörande där.

Ytterligare uppgifter om arbetslöshetens geografiska fördelning lämnas i tab. 17, vari redovisas medelantalet hjälpsökande i varje län under åren 1937—1946, och i tab. 18, vari nämnda årsmedeltal satts i relation till hela folkmängden i respektive län. Det absoluta antalet hjälpsökande var alltjämt störst i Västernorrlands län. Därnäst följde Stockholms stad och Norrbottens län samt Göteborgs och Bohus län (utom Göteborgs stad). Beträffande Norrbottens län, där en betydande säsongarbetslöshet påverkat årsmedeltalet, är det anmärkningsvärt, att nedgången i detta från 1945 var mindre än i de andra län, som redovisade någon större arbetslöshet. Gynnsammast ställda i arbetslöshetshänseende voro liksom föregående år Kronobergs, Västmanlands, Skaraborgs och Kristianstads län.

56 Tab. 19. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper åren 1937—1946.

Årsmedeltal.1 * i

1 För tiden 31/i 1938—so/e 1940 ha i statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa, lör vilka månatliga uppgifter om yrkesfördelningen icke föreligga under denna tid, fördelats på yrkesgrupper med ledning av vissa specialundersökningar.

Även i förhållande till folkmängden var arbetslösheten fortfarande störst

i Västemorrlands län (4,1 %„) närmast följt av Norrbottens län (3,2 %0) samt Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad (3,1 °/oo). Förutom de nämnda områdena utvisade även Stockholms stad samt Blekinge län en arbetslöshet överstigande 1 %0. För första gången på tio år understeg siffran för hela riket 1 %0. I bilaga 1 lämnas uppgifter om arbetslöshetsförhållandena i samtliga

57 Tal). 20. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på åldersgrupper vid vissa tidpunkter åren 1937—1946.

1 För åren 1937 och 1939 överensstämma icke summasiffrorna med hela antalet hjälpsökande, då åldersuppgifter saknas för ett mindre antal hjälpsökande vid resp. tidpunkter. För80/ii 1939 saknas dessutom åldersuppgifter för vid statliga och statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa.

kommuner, som rapporterade arbetslöshet den 31 december åren 1945 och 1946.

De hjälpsökandes fördelning efter yrkestillhörighet framgår av tab. 19. Inga större förskjutningar sedan föregående år i fråga om yrkesfördelningen kuima konstateras. Samtliga yrkesgrupper utvisade minskning. Denna var relativt störst i gruppen malmbrytning och metallindustri, inom vilken antalet hjälpsökande nedgått från 695 år 1945 till 169 år 1946. En fullständig fördelning på län och yrkesgrupper av den 31 december 1946 anmälda hjälpsökande lämnas i bilaga 2. De yrkesgrupper, som uppvisade ett mera betydande antal arbetslösa, voro byggnadsverksamhet (1 270), arbete ej hänfört till annan grupp (755), jord- och stenindustri (440) samt träindustri (321, därav sågverksindustri 312).

I tab. 20 meddelas uppgifter om arbetslöshetsklientelets ålderssammansättning vid vissa tidpunkter åren 1937—1946. Av tabellen framgår, att antalet hjälpsökande i åldern 50 år och däröver vid de båda anförda tidpunkterna 1946 utgjorde en ännu större del av klientelet än föregående år. Särskilt starkt dominerade denna åldersgrupp i slutet av juli, då icke mindre än 73,8 % av de hjälpsökande voro över 50 år. Antalet hjälpsökande i åldern 16—25 år utgjorde endast resp. 1,5 och 1,7 °/o av samtliga hjälpsökande.

Kvinnorna utgjorde under redovisningsåret, liksom förut, endast en helt obetydlig de! av de hjälpsökande. Av det genomsnittliga antalet hjälpsökande voro sålunda endast 39 kvinnor.

För i vistelsekommunen icke hemortsberättigade hjälpsökande gälla allt-

58 Tub. 21. Antal arbetslösa sysselsatta vid arbeten i arbetsmarknadskommissionens

regi1 åren 1937—1916.

Årsmedeltal

Hänvisade från

städer

lands-

bygd

Hela

antalet

Därav : från städer jl %

1946 Hänvisade från

städer

lands-

bygd

Därav Hela I från antalet! städer

1937 | 1896

1938 | 956

1939 ! 517

2 316 ! 4 212 ! 45'0 | Januari.. 995 1951 44*0 jj Februari

994 1511 342 Mars____

1 552 1722 1 780

56'5

51-7

49-7

55’0

55'4

54-7

58-8

57-2

61-9

56‘4

52-1

1 Omfattar t. o. m. juni 1940 statliga reservarbeten (inklusive statliga arkivarbeten) samt därefter statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi och statliga arkivarbeten samt fr. o. m. april 1942 även musikerhjälp.

sedan den 1 juli 1934 i vissa avseenden särskilda bestämmelser. Antalet sådana hos arbetslöshetsnämnderna anmälda arbetslösa har under de gångna åren städse varit ringa. Vid 1946 års slut voro 47 eller 1,2 % av samtliga hjälpsökande icke hemortsberättigade i den kommun, där de erhållit eller sökt arbetslöshetshjälp.

Arbetslinjen.

Statliga arbeten i arbetsmarknadskommissionens regi. De arbeten, som kommissionen under 1946 åtagit sig att utföra, ha huvudsakligen utgjorts av kompletterande eller avslutande etapper av tidigare påbörjade arbeten. En fullständig förteckning över dessa arbeten återfinnes i bilaga 3. Såsom framgår av denna bilaga, ha arbetena i huvudsak utgjorts av väg-, vatten- och avlopps-, kaj-, farleds-, flottleds- och flygfältsanläggningar samt fornvårdsarbeten. Kostnaderna för dessa arbeten uppgingo till sammanlagt 9 670 682 kr. Fördelningen av detta belopp på de olika länen framgår av bilaga 8. En förteckning över under år 1946 avslutade arbeten lämnas i bilaga 4.

Antalet arbetslösa, som sysselsatts i arbeten i kommissionens regi under åren 1937—1946, redovisas i tab. 21. Under år 1946 sysselsattes i genomsnitt 1 089 arbetslösa, därav 731 i beredskapsarbeten och 352 i arkiv- eller musikerhjälparbeten (se s. 59 ff.).

Av de vid beredskapsarbeten sysselsatta voro 76,7 °/o försörjningspliktiga. Inom hänvisningslänet sysselsattes — enligt en undersökning avseende slutet av september — 78,9 % av de vid kommissionens beredskapsarbeten sysselsatta hänvisade arbetslösa mot 82,8 °/o vid samma tid 1945. Av arbetarna kunde 59,7 % utnyttja sin ordinarie bostad (dagkolonister), medan 40,3 #/o

bodde i av kommissionen tillhandahållen förläggning eller undantagsvis i genom egen försorg anskaffad tillfällig bostad.

Vid statliga beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa åtnjuta vissa sociala förmåner, såsom fri resa till och under vissa förutsättningar från arbetsplatsen, ersättning med 3: 50 kr. per dag för sjukdagar in. m. Sistnämnda ersättning, som tidigare utgjort 2 kr. per dag, höjdes under året med retroaktiv verkan från den 1 januari. De arbetare, som utnyttja av kommissionen tillhandahållen bostad, erlägga härför en avgift av 50 öre per dygn. I denna avgift ingår även ersättning för värme, lyse, sängutrustning med lakan, handdukar, tvättkärl samt vissa kokkärl. Arbetarna svara själva för den dagliga städningen, men skurning av golv m. m. verkställes på kommissionens bekostnad två gånger i månaden. Samtliga dessa förmåner utgå även vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi.

Kostnaderna per dagsverke för statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi under budgetåren 1944/45 och 1945/46 framgå av följande sammanställning.

Budgetåret 1944/45 Budgetåret 1945/46

(455 593 dagsverken) (297 381 dagsverken)

1 Häri ingå kostnader för under budgetåret 1944/45 nyanskaffade baracker.

Medeldagsförtjänsterna för vid statliga beredskapsarbeten i kommissionens regi hänvisade arbetslösa under åren 1944—46 framgå av tab. 22. Förtjänsterna, som äro beräknade per 8 timmars dagsverke, inkludera indextillägg och semesterersättning. Arbetarnas dagsförtjänster kunna emellertid väsentligt avvika från angivna tal; särskilt är detta fallet vintertid, då arbetstiden är något avkortad. Det bör beaktas, att de i kommissionens regi utförda arbetena i mycket stor utsträckning bedrivas på ackord och att de angivna dagsinkomsterna inkludera utbetalda ackordsöverskott. Vidare är vid bedömandet av de i denna och andra tabeller angivna medeldagsförtjänsterna för olika grupper av arbeten att observera, att variationer i grundpenningen för tidlönsarbete föreligga mellan olika orter och tidsperioder ävensom att omfattningen av ackordsarbetet varierar. Antalet under 1946 utförda dagsverken uppgick till 233 686 mot 384 628 under föregående år.

I antalet arbetslösa sysselsatta vid arbeten i kommissionens regi (tab. 21) äro även inräknade de arbetslösa tillhörande intellektuella in. fl. yrken, som beredas utkomst vid de fr. o. in. 1934 i form av statligt reservarbete anordnade arkivarbetena, samt de arbetslösa musiker, som sysselsättas i den

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 2SG. 8

60 Tab. 22. Medeldagsförtjänster vid statliga beredskapsarbeten i arbetsmarknadskommissionens regi åren 1944—1946. Kronor per 8-timmars dagsverke.

1 Farleds-, flygfälts-, fornvårdsarbeten m. m.

fr. o. m. april 1942 anordnade statliga musikerhjälpen. Fr. o. m. oktober 1941 sysselsättas arbetslösa även vid statskommunala arkivarbeten. Hela antalet svenska arbetslösa sysselsatta vid arkiv- och musikerhjälparbeten under åren 1937—1946 framgår av tab. 23. Tabellen utvisar, att antalet arkivarbetare under 1946 uppgick till i genomsnitt 363 per månad, varav 290 vid statliga och 73 vid statskommunala arbeten. Härvid ha alltså icke inräknats de flyktingar, som under de senaste åren placerats i resp. hjälpformer.

Inalles 43 svenska arbetslösa ha under 1946 erhållit interlokal hänvisning till arkivarbete, d. v. s. hänvisats till arbetsplatser utom hemorten. Motsvarande siffra för musikerna utgjorde 16.

Tab. 23. Antal arbetslösa sysselsatta vid arkiv- och musikerhjälparbeten åren 1037—1946.

Års-

medeltal

1 Medeltal för de 8 månader, under vilka musikerhjälparbeten huvudsakligen förekommo. Under sommarmånaderna bedrives hjälpverksamhet endast i undantagsfall.

61 Tal», 24. Antal arkivarbptsplatser resp, musikorganisationer, som tagits i anspråk för arkiv- och musikerlijiilparbeten för svenskar åren 1937—1946.

De 313 svenska arbetslösa, som vid årets slut voro placerade i arkivarbeten, fördelade sig med hänsyn till yrkestillhörigheten på följande sätt:

Yrkesgrupp Antal

Jordbruk och skogsbruk..................................... 8

Industri och hantverk................... • • ......... • ........ 5

Samfärdsel ......................,........................... 5

Handel..................................................... 101

Förvaltning, arbetsledning och fria yrken (inkl. kontorsarbete). .. 183

Hälso- och sjukvård...................... 6

Arbete ej hänfört till annan grupp ..............,............ 5

Summa 313

%

2*6

1-6

1-6

32-3

58-4

1-9

1*6

100-o

Antalet arbetsplatser, vid vilka svenska arkivarbetare voro sysselsatta, uppgick under 1946 till i medeltal 130 (tab. 24). Av dessa voro 103 statliga och 27 statskommunala.

Antalet musikorganisationer, som vid någon tidpunkt under kalenderåret 1946 bedrevo musikerhjälpverksamhet, uppgick till 117, fördelade på 72 orter. De 147 musiker (121 svenskar och 26 flyktingar), som vid någon tidpunkt under året sysselsattes hos dessa organisationer (av vilka flera ofta gemensamt utnyttjade samma musiker), trakterade i huvudsak följande instrument:

flöjt .............. 3

klarinett........... 14

fagott.............. 2

trumpet........... 4

basun............. 3

bastuba........... 1

violin ............. 59

violoncell .......... 23

kontrabas.......... 7

piano.............. 29

slagverk........... 2

Musikerna ha utövat aktiv musik såsom orkestermedlemmar, instruktörer eller dirigenter. Nästan alla ha dessutom haft att meddela undervisning åt

62 Tab. 25. Antal Intellektuella flyktingar 1 arkivarbete och musikerhjälp är 1946.

orkestermedlemmar och skolungdom; dessutom ha många utnyttjats för notskrivning inom den organisation, där vederbörande varit verksam.

Under de närmare fem år musikerhjälpen pågått ha inalles 183 olika musikorganisationer landet runt sysselsatt arbetslösa musiker. Nedan lämnas vissa sammanfattande uppgifter om musikerhjälpen under tiden 1942/43— 1946/47; beaktas bör, att vederbörande arbetsperiod i huvudsak omfattat tiden oktober—maj, varför resp. perioders siffror ej sammanfalla med kalenderårens.

Antal orter, där

Verksamhetsperiod musikerhjälp

bedrivits

1942/43 ............ 40

1943/44 ............ 61

1944/45 ............ 69

1945/46 ............ 68

1946/471............ 51

1 Preliminära uppgifter.

Av de 2 500 eleverna under verksamhetsperioden 1945/46 voro cirka 1 650 skolbarn, därav nära 1 500 under 15 år.

Liksom under de tre närmast föregående åren ha intellektuella flyktingar även under 1946 beretts utkomstmöjligheter vid statliga och statskommunala arkivarbeten på i princip samma villkor som i dessa arbeten placerade svenska arbetslösa. Det totala antalet flyktingar, som under månaderna januari —december 1946 sysselsattes i dylika arbeten (inkl. musikerhjälpta), framgår av tab 25. Att antalet sålunda placerade flyktingar avsevärt nedgått under årets lopp, är huvudsakligen beroende på flyktingarnas utplacering på öppna marknaden genom arbetsförmedlingens försorg. Såsom av tabellen kan utläsas, har nedgången i antalet varit mindre för dem, vilka såsom forskare

sysselsatts med vetenskapliga eller vetenskapligt betonade arbetsuppgifter, än för de övriga med arkivarbeten av mera rutinmässig natur sysselsatta.

Till musikerhjälpen hänvisades under året 41 musikerflyktingar från Baltikum, Österrike, Ungern och Tyskland. Av dessa sysselsattes 26 vid olika musikorganisationer, medan 15 bereddes arbete med notskrivning vid notskrivningscentralen i Uppsala. Under år 1946 utfördes vid centralen ca 5 300 sidor notskrift för olika statliga myndigheters och kulturella institutioners räkning.

Avlöningen till de vid arkivarbetena och musikerhjälpen sysselsatta har sedan oktober 1942 t. o. m. juni 1946 utgått med oförändrade belopp eller med högst 74:90 kr. (ortsgrupp I) och lägst 45:15 kr. (ortsgrupp A) per vecka. Fr. o. m. juli 1946 har tillkommit ett provisoriskt lönetillägg, utgående med följande belopp per vecka, nämligen 7 kronor i ort, tillhörande ortsgrupp A—C, 6 kronor i ort, tillhörande ortsgrupp D—F, och 5 kronor i ort, tillhörande ortsgrupp G—I.

Interlokalt hänvisad familjeförsörjare är berättigad att under vistelse på arbetsplatsen behålla den för hans hemort fastställda arbetslönen, varjämte den hemmavarande familjen efter behovsprövning kan tillerkännas hyreshjälp. T. o. m. juni 1946 ägde dessutom interlokalt hänvisad — såväl familjeförsörjare som icke-familjeförsörjare — åtnjuta hyresbidrag, vilket utgick per kalendermånad med högst (ortsgrupp I) 60 kronor för familjeförsörjare och 45 kronor för icke-familjeförsörjare och lägst (ortsgrupp A—C) 30 kronor för familjeförsörjare och 18 kronor för icke familjeförsörjare.

Fr. o. m. 1945 medgivas i reservarbete (alltså både i arkivarbete och musikerhjälp) sysselsatta att tillgodoräkna sig mot semester svarande arbetsledighet efter i huvudsak samma grunder som föreskrivas i semesterlagen.

Statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi. Statliga beredskapsarbeten bedrevos under 1946 förutom i kommissionens även i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Dessutom bedrevos tvenne arbeten i järnvägsstyrelsens regi, till vilka statsbidrag beviljats under 1944 och 1945. De medel till arbeten av detta slag, som beviljades under 1946, voro huvudsakligen tilläggsanslag till tidigare påbörjade arbeten eller avsågo kompletterande eller avslutande etapper av dessa. Kostnaderna för under 1946 beviljade beredskapsarbeten av detta slag uppgingo till 7 078 200 kronor, varav 6 417 595 kronor täcktes med statsbidrag. Bilaga 8 utvisar, hur dessa kostnader fördelade sig länsvis. Inemot hälften av kostnaderna belöpte sig på Västernorrlands län. Samtliga dessa arbeten finnas upptagna i bilaga 3. I bilaga 5 redovisas kostnader och dagsverken för under 1946 avslutade arbeten.

I tab. 26 lämnas uppgifter om antalet under åren 1938—1946 vid statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än kommissionens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa. Av tabellen framgår, alt under 1946 i medeltal 1 283 arbetslösa voro sysselsatta vid dessa arbeten. Av de sysselsatta voro 559 eller nära hälften hemmahörande i Västernorrlands län. Från Göteborgs och Bohus

64 Tab. 26. Antal arbetslösa sysselsatta rid statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi åren 1988—1946.

län utom Göteborgs stad voro 389 eller 30,3 %>. Av samtliga sysselsatta voro 93,2 % hänvisade från landskommuner; 90,6 #/o voro försörjningspliktiga. Vid september månads utgång kunde 87,8 % utnyttja sin ordinarie bostad (hemmaboende).

Medeldagsförtjänsterna (inklusive indextillägg och semesterersättning) för vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vättenbyggtiädSstyrelsens regi sysselsatta hänvisade arbetslösa under åren 1940—1946 främgå av tab. 27.

Vid en jämförelse med motsvarande uppgifter för kommissionens arbeten bör beaktas, att de i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi utförda arbetena närmast äro jämförbara med kommissionens vägarbeten samt vatten- och avloppsledningsarbeten och att arbfetskräfteti i väsentligt större utsträckning

Tab. 27. Medeldagsförtjänster vid statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi juli 1940—december 1946. Kronor per 8-tlmmars dagsverke.

65 Tab. 38. Antal arbetslösa sysselsatta vid statskomnmuala beredskapsarbeten

åren 1938—1946.

än vid arbeten i kommissionens regi består av hemmaboende. I fråga om sociala förmåner gäller detsamma som vid kommissionens arbeten.

Statskommunala beredskapsarbeten. En förteckning över de beredskapsarbeten, som under 1946 beviljades för utförande i kommunal regi, återfinnes i bilaga 6. Kostnaderna uppgingo till 5 248 234 kronor, varav 2 789 570 kronor utgjorde statsbidrag. Kostnadsfördelningen länsvis framgår av bilaga 8. Denna utvisar, att 1[i av kostnaderna belöpte sig på vartdera Västernorrlands och Norrbottens län.

Antalet vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta arbetslösa under åren 1938—1946 framgår av tab. 28. Under år 1946 sysselsattes vid dessa arbeten i medeltal 758 arbetslösa. Av hela antalet sysselsatta voro 56,5 °/o hänvisade från städer; 91,4 %> voro försörjningspliktiga. Antalet kommuner, som under 1946 hade arbetslösa sysselsatta vid statskommunala beredskapsarbeten, uppgick i medeltal till 35, därav 14 städer och 21 landskommuner.

Även mindre konkurrensduglig arbetskraft har sysselsatts vid statskommunala beredskapsarbeten, för vilka i sådana fall, efter överenskommelse mellan arbetsmarknadskommissionen och kommunalarbetareförbundet, vissa särskilda bestämmelser tillämpas. Sålunda utgår vid tidlönsarbete en timlön, som med 15 °/o understiger den för vederbörande kommun i gällande kommunalarbetareavtal stadgade lönen. Arbetena bedrivas dock i största möjliga utsträckning såsom ackordsarbete, varvid sedvanliga ackordspriser gälla. Någon viss minimiförtjänst garanteras ej å ackord, endast intjänt lön utbetalas.

I tab. 29 redovisas medeldagsförtjänster per 8 timmars dagsverke för vid statskommunala beredskapsarbeten sysselsatta under varje månad åren 1945 och 1946. I tabellen ha arbeten belägna i Stockholm med förorter, Göteborg och Malmö samt övriga städer resp. på landsbygden redovisats var för sig.

66 Tab. 29. Medeldagsförtjiiuster vid statsko minimala beredskapsarbeten åren 1945 och 1946.

Kronor per 8-timmnrs dagsverke.

Statskommunala reservarbeten.1 Under år 1946 har arbetsmarknadskommissionen — liksom år 1945 — icke i något fall lämnat statsbidrag för utförande av nya statskommunala reservarbeten. För dylika arbeten, som beviljats före år 1945, har kommissionen under år 1946 medgivit statsbidrag på beräknade merkostnader å tillhopa 32 100 kronor. Av detta belopp utgjorde 10 200 kronor arbetskostnader och 21 900 kronor övriga kostnader.

Endast en kommun (Uddevalla) hade arbetslösa (2 man) sysselsatta vid statskommunalt reservarbete, vilket arbete färdigställdes under året. Verksamhetens omfattning under åren 1937—1945 framgår av följande sammanställning, vari angivits medeltalet under resp. år sysselsatta.

Årsmedeltal

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag. Antalet arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag åren 1937—1946 framgår av tab. 30. Vid dylika arbeten sysselsattes under 1946 i genomsnitt 332 arbetslösa. Av de sysselsatta voro 65,4 % hemmahörande i städer; 80,1 % voro försörjningspliktiga.

Sammanfattande uppgifter lämnas i tab. 31 om arbetslinjens omfattning under varje månad 1937—1946 och i tab. 32 om dess omfattning inom olika geografiska områden under samma år. Av samtliga arbetslösa, som erhållit hjälp i form av arbete, voro under 1946 i medeltal 67,1 °/o sysselsatta vid stat-

1 Statskommunala arkivarbeten, se s. 60 f.

67 Tab. 30. Antal arbetslösa sysselsatta vid kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

åren 1937—1946.

liga arbeten, 23,5 °/o vid statskommunala arbeten och 9,4 %> vid kommunala arbeten utan statsbidrag. Av hela antalet hjälpsökande voro under 1946 i medeltal 73,1 % hjälpta enligt arbetslinjen mot 61,4 %> föregående år. I storstäderna voro 62,8 % hjälpta enligt denna hjälpform mot 61,4 °/o respektive

80,1 °/o i övriga städer och landskommuner.

En jämförelse mellan hänvisning sförhållandena under 1946 till olika slag av arbeten ger följande resultat.

I % av samtliga hänvisade inom resp. arbetsformer voro i medeltal

Statliga arbeten

i arbetsmarknadskommissionens regi .. i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi

Statskommunala beredskapsarbeten......

Kommunala hjälparbeten utan statsbidrag

Av dem, som hänvisats till beredskapsarbeten, kunde en stor del utföra arbetet som dagkolonister. Vid utgången av september voro sålunda vid arbetsmarknadskommissionens arbeten 59,7 % och vid arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi 87,8 % dagkolonister.

I bilaga 9 återgives en sammanställning per den 31 december 1946 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten, som antingen slutförts under 1946 eller den 31 december voro under utförande eller beslutade men ej påbörjade.

Särskilda arbeten. I syfte alt motverka redan uppkommen eller befarad arbetslöshet speciellt bland de vägarbetare, som i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänst sysselsättas vid vägunderhållet, ställde Kungl. Maj:t och riksdagen den 24 mars 1944 ett belopp av sammanlagt 15 milj. kronor till vägoch vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för utförande av mindre vägbyggnadsföretag i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi i den utsträckning, som statens arbetsmarknadskommission funne skäligt bestämma.

68 Tab. 81. Arbetslinjens omfattning' åren 1937—1946.

69 Tab. 82. Arbetslinjens omfattning inom olika geografiska områden

åren 1937—1946.

Det tillkommer således statens arbetsmarknadskommission att, efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, besluta om vilka arbeten, som sålunda skola utföras, samt om tiden därför. Vidare har kommissionen eller, jämlikt kommissionens bemyndigande, vederbörande länsarbetsnämnd att meddela närmare föreskrifter om sysselsättning av arbetskraft vid arbetena. Tidigare har beslutanderätten att igångsätta arbeten med en beräknad totalkostnad av högst 10 000 kronor för varje företag överlämnats till vederbörande länsarbetsnämnd. Med hänsyn till det rådande skärpta arbetsmarknadsläget beslöt kommissionen emellertid i december 1946, att alla ärenden rörande igångsättande av nya, återupptagande av nedlagda eller tidigare beviljade men icke igångsatta dylika arbeten i fortsättningen och tills vidare skulle underställas kommissionen, som fattar beslut från tall till fall. Som allmän regel gäller, att kommissionen endast i undantagsfall och först efter ingående undersökning från vederbörande länsarbetsnämnds och vägförvaltnlngs sida beviljar tillstånd att pabörja nya arbeten.

Vid dessa arbeten sysselsättas numera företrädesvis arbetare, vilka på grund av anställning hos Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller vid de förutvarande vägdistrikten blivit underkastade 1942 ars tjänstepensionsreglemettte

för arbetare (s. k. p-arbetare). Annan arbetskraft än s. k. p-arbetare beredes sysselsättning endast i den omfattning och på de villkor kommissionen från fall till fall bestämmer.

Sedan de första arbetena av detta slag beviljades i början av mars 1944, ha intill årsskiftet 1946/1947 sammanlagt 425 företag beviljats med en beräknad kostnad av 9 073 500 kronor. De i dessa företag nedlagda kostnaderna utgjorde vid årsskiftet 1946/1947 ca 5 430 000 kronor.

Arbetenas omfattning och fördelning under de år, verksamheten hittills bedrivits, framgår av nedanstående sammanställning.

År

1946 UnderstödsUnjen.

Dagunderstöd. Dagunderstöden utgingo under 1946 enligt de grunder, som Kungl. Maj:t fastställt den 10 mars 1944 (se verksamhetsberättelsen för år 1944).

Dagunderstödsverksamhetens omfattning under åren 1937—1946 framgår av tab. 33, vari angivits det högsta antalet kommuner, som vid något månadsskifte under respektive år redovisat sådan verksamhet, samt av tab. 34, Vai? uPP8ifter lämnas om antalet dagunderstödda arbetslösa under samma tioårsperiod. I denna redovisning har hänsyn icke tagits till dagunderstödda kursdeltagare.

Av tabellerna framgar, att antalet kommuner, som bedrivit dagunderstödsverksamhet, nedgått till i medeltal 13 och antalet dagunderstödda till i medeltal 366. Detta medeltal är uträknat på grundval av det vid månadsskiftena rapporterade antalet. Om hänsyn tages till samtliga, som vid någon tidpunkt under 1946 haft dagunderstöd, blir månadsmedeltalet 504. Under senare hälften av året hade verksamheten en ganska blygsam omfattning. Den var till största delen lokaliserad till de större städerna, särskilt Stockholm och Göteborg. Av de dagunderstödda voro 87,4 % hemmahörande i städer; 71,7 % voro familjeförsörjare.

I genomsnitt för hela riket uppgick understödet under 1946 till 4 kr. 59 öre per dag och understödstagare mot 4 kr. 57 öre föregående år.

Hyreshjälp. Antalet kommuner, som i samband med dagunderstödsverksamheten även lämnat hyreshjälp under åren 1937—1946, framgår av tab. 33. Antalet arbetslösa, som erhållit hyreshjälp under åren 1943—1946 redovisas i tab. 35. Under 1946 var det i medeltal endast 9 kommuner, som bedrevo hyreshjälpsverksamhet, vilken omfattade i årsmedeltal 347 personer.

Beviljade arbeten under resp. år Beräknad

Antal kostnad Antal kr.

5 831 700 2 377 100 864 700

27 Pågående

arbeten

Beräknad

kostnad

kr.

3 737 900 2 579 000 1 507 600

Icke påbörjade arbeten Beräknad Antal kostnad kr.

37 Slutförda arbeten Beräknad Antal kostnad

kr.

1 910 400 1 516 400 1 423 200

183 400

1 364 300

2 717 000

Summa nedlagda kostnader per år kr.

1 695 413

2 088 702 1 645 885

71 Tub. 33. Antal kommuner, som bedrivit dagunderstödsverksamhet resp. liyreslijälpsverk-

samliet under åren 1937—1940.

Tab. 34. Antal dagunderstödda (ej kursdeltagare) åren 1937—1940.

Årsmedeltal

Städer

Lands-

bygd

Hela riket

1940 Städer

Lands-

bygd

Hela riket

1263 1 190 1232

2 271 2 370 2 885

Januari. Februari Mars ...

3 036 7 268 2 864

3 764 8 731 3 528

1336 1948 1161

366 April.....

Maj......

Juni......

Juli......

Augusti... September

Oktober .. November December.

145 Tab. 35. Antal arbetslösa, som erhållit hyreslijälp åren 1943—1940.

72 Tab. 36. Antal arbetslösa som erhållit kommunalt understöd åren 1937—1946.

Det den 1 juli 1941 försöksvis införda systemet med hyreshjälp till familjeförsörjare, som hänvisats till beredskapsarbete på sådant avstånd från hemorten, att den hänvisade ej kunde använda familjebostaden, har tilllämpats även under 1946. Då emellertid arbetslösa familjeförsörjare på grund av de gynnsamma förhållandena på arbetsmarknaden endast i mindre utsträckning behövt hänvisas till arbetsplatser utom hemorten, har hyreshjälpsverksamhet av detta slag fÖFekommit allenast i två kommuner, nämligen städerna Göteborg och Luleå.

Med stöd av uttalande av 1941 års lagtima riksdag i samband med beslut om vissa ändrade regler för understöd från erkänd arbetslöshetskassa bemyndigade Kungl. Maj:t den 28 juni 1941 arbetsmarknadskommissionen att vidtaga sådan ändring i grunderna för kommunernas kontantunderstödsverksamhet, att hyreshjälp under vissa förutsättningar skulle kunna utgå till person, som åtnjöt daghjälp fråp erkänd arbetslöshetskassa. Hjälpverksamhet av detta slag har bedrivits fr. o. m. augusti 1941. Verksamheten hade sin största omfattning under år 1945, då i medeltal per månad 15 kommuner utgåvo hyreshjälp till i medeltal 159 kassamedlemmar. Motsvarande medeltal för år 1946 utgjorde resp. 9 och 59.

Kommunalt understöd. Antalet genom kommunal understödsverksamhel (sålunda utan statsbidrag) hjälpta var under 1946 av synnerligen ringa omfattning. I medeltal åtnjöto under året endast 22 arbetslösa kommunalt understöd mot 281 föregående år. Verksamhetens omfattning under tidigare år ävensom fördelningen av antalet hjälpta på olika månader framgår av tab. 36. Denna utvisar, beträffande 1946, att verksamheten endast under årets första kvartal hade någon nämnvärd omfattning.

Sammanfattande uppgifter rörande understödslinjens omfattning åren 1937 —1946 återfinnas i tab. 37. Av de relativt fåtaliga arbetslösa, som under 1946 erhöllo hjälp enligt understödslinjen, åtnjöto i medeltal 94,3 °/o dagunderstöd och 5,7 °/o kommunalt understöd utan statsbidrag.

73 Tab. 37. Understödslinjens omfattning' åren 1987^-1946.1

1 Kursdeltagare e] medräknade.

Utbildningshjälp. Ett flertal av deltagarna i de under ledning av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade yrkesutbildningskurserna för arbetslösa åtnjölo hjälp i form av dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnader. Enligt urbetslöshelsnämndernas rapporter åtnjöto i genomsnitt per månad 71 kursdeltagare sådan hjälp.

74 Tab. 38. Den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning åren 1937—1940. Irsmedeltai.

1 Häri ingå endast kursdeltagare, som åtnjutit statlig arbetslöshetshjälp. Elever vid verkstadsskolor för arbetslös ungdom ingå sålunda ej och av eleverna vid beredskapskurser och yrkesutbildningskurser endast de, som åtnjöto dagunderstöd eller bidrag till inackorderingskostnaderna. — 2 Medeltal för januari—juni.

Kursverksamheten i allmänbildande ämnen för arbetslösa hade under 1946 liksom föregående år en mycket begränsad omfattning. Kommissionen beviljade statsbidrag för arbetslösas deltagande dels i av ABF och dels i av Folkuniversitetets kursverksamhet anordnade kurser, varvid statsbidraget till lärarlöner utgick med 100 % och till arbetsmateriel med 50 %>. I ABF:s kurser i olika ämnen deltogo sammanlagt omkring 250 arbetslösa på ett tiotal orter i skilda delar av landet. I av Folkuniversitetets kursverksamhet i Stockholm, Uppsala och Lund anordnade kurser, för vilka statsbidrag utgick, deltogo sammanlagt omkring 1 000 personer, huvudsakligen flyktingar.

I tab. 38 lämnas en sammanställning av den statliga och statsunderstödda utbildningshjälpens omfattning åren 1937—1946.

Hjälpverksamhetens totala omfattning.

En översikt över totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1937— 1946 lämnas i tab. 39. Under 1946 åtnjöto i medeltal 83,2 % av samtliga hjälpsökande arbetslöshetshjälp i någon form. Enligt arbetslinjen hjälptes

73,1 %, enligt understödslinjen 8,1 % och i form av utbildningshjälp 2,0 °/o. Det förstnämnda procenttalet är det högsta som någonsin förekommit för arbetslinjen.

En summarisk redovisning av kostnaderna för hjälpverksamheten under såväl budgetåret 1945/1946 som kalenderåret 1946 återfinnes i bilagorna JO och 11.

Statliga stenbestäliningar.

I samband med bemyndigande för arbetsmarknadskommissionen att låta återupptaga beställningarna av gatsten för statens räkning fastställde Kungl. Maj:t genom skrivelse den 28 augusti 1942 det högsta antal, som finge sys-

75 Tab. 39. Totalantalet statligt och kommunalt hjälpta åren 1937—1946.

selsättas med statliga eller andra beställningar, till 950 man, därav högst 150 finge utgöras av sådan fullgod arbetskraft, som är nödvändig för rationell drift i storbrott. Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 2 mars 1945 på framställning av kommissionen medgivit, att från och med den 1 januari 1945 i mån av behov 100 stenhuggare utöver tidigare gällande maximiantal finge sysselsättas. Det högsta antal, som numera får sysselsättas med gatstenstillverkning av de företag, som erhållit statliga stenbeställningar, utgör således 1 050. Härav få högst 150 man utgöras av för rationell storbrottsdrift nödvändig, fullgod arbetskraft, som uttages efter av kommissionen givna anvisningar.

I tab. 40 lämnas uppgift å antalet under varje månad 1940 med gatstenstillverkning för staten eller andra beställare hos sådana företag sysselsatta, som tilldelats beställning för statens räkning. Av uppgifterna framgår, att under året i medeltal 909 stenhuggare och dagsverkare varit sysselsatta. Av dessa utgjordes 96 av sådan fullgod arbetskraft, som länsarbetsnämnderna på uppdrag av kommissionen anvisat företagen. Kungl. Maj ds ovannämnda medgivande om sysselsättning av större arbetsstyrka än den tidigare maximistyrkan, 950 man, har ej behövt utnyttjas under året.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 2S6. 9

76 Tab. 40. Vid statliga stenbeställningar under &r 1946 sysselsatta arbetare.

Under 1946 ha nya anställningsmedgivanden lämnats för 71 man. Medgivande om anställning har, liksom under föregående år, lämnats endast i de fall, då den företagna undersökningen visat, att den sökande på grund av sjukdom, ålder eller tungt vägande familjeskäl ej synes ha haft möjlighet att antaga arbete utom hemorten eller annat tillgängligt arbete inom densamma. Under året ha ca 110 ansökningar om nyanställning eller återanställning behandlats. Inkomna ansökningar åren 1943, 1944 och 1945 utgjorde resp. ca 500, 300 och 260, av vilka resp. 276, 129 och 104 biföllos.

Samtidigt som nya sysselsättnirgstillstånd meddelats, ha en del tidigare lämnade återkallats. Detta har möjliggjorts genom den kontinuerliga avgång, som skett på grund av dödsfall, varaktig sjukdom, hög ålder el. dyl. En annan avgångsorsak, som i ett flertal fall angivits, har liksom närmast föregående år varit, att vederbörande övergått till annat arbete. Detta synes tyda på att de förhållanden, som varit utslagsgivande, då medgivande om sysselsättning inom gatstensindustrien lämnades, t. ex. sjukdom eller besvärliga familjeförhållanden, sedermera förändrats till det bättre. Antalet avgångna arbetare utgjorde under året 100.

Då nya anställningsmedgivanden, såsom ovan nämnts, lämnats för 71 man, har således avgången under året varit större än nytillkomsten.

Stentillverkning för statens räkning har under år 1946 bedrivits endast i Göteborgs och Bohus samt i Blekinge län. Verksamhetens omfattning framgår av följande sammanställning.

Kvantitet

Göteborgs o. Bohus län

Blekinge

län

Summa

Smågatsten m3 Storgatsten m3

350 530 1 460 351 990

56 000 9 500 65 500

77 Värde

Göteborgs Blekinge

o. Bohus län län

Summa

Smågatsten kr........... 1 922 000 8 000 1 930 000

Storgatsten kr. .......... 579 000 102 000 681 000

Summa kr. 2 501 000 110 000 2 611 000

Årskostnadsbidrag.

Utbetalade årskostnadsbidrag för åren 1941—1945. Årskostnadsbidrag till kommunernas kostnader för arbetslöshetshjälp ha under 1946 utbetalats efter samma grunder som föregående år. I redogörelsen för kommissionens verksamhet under år 1942 har närmare redogjorts för hur detta bidrag beräknas. Från och med år 1941, då detta bidragssystem infördes, har det endast tillämpats försöksvis. Under året ha vissa ändringar införts i avseende på bidragets beräknande, vilka komma att tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1947.

I tab. 41 redovisas de totala belopp, som utgått i årskostnadsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader för åren 1941—1945. För arbetslöshetskostnader under 1945 utgingo sålunda i årskostnadsbidrag sammanlagt

Tab. 41. Årskostnadsbidrag för kommunernas arbetslöshetskostnader åren 1941—1945.

Kronor.

1 572 522 kr. Av detta belopp utgjorde 667 199 kr. förskott för dagunderstödsoch hyreshjälpsverksamhet samt för inackorderingsbidrag.

Antalet kommuner, som erhållit årskostnadsbidrag för dessa år, redovisas i efterföljande sammanställning, fördelade efter bidragsprocent. Årskostnadsbidrag överstigande 20 % förekommo för år 1945 endast i 8 kommuner, nämligen 7 i Västernorrlands län och 1 i Göteborgs och Bohus län. Den högsta årskostnadsbidragsprocenten hade beviljats Bjärtrå (31,7 %) och Skön i Västernorrlands län (31,0 %) samt Malmön i Göteborgs och Bohus län (30,7 #/o).

Ändrade bestämmelser om statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader. Det system för statsbidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader, som efter beslut av 1941 års riksdag infördes nämnda år, var avsett att tilllämpas endast försöksvis. Modifikationer beräknades sålunda skola vidtagas i bestämmelserna, i mån som vunna erfarenheter kunde giva anledning därtill.

För att närmare utröna, hur bidragssystemet utfallit i den praktiska tilllämpningen, uppdrog kommissionen, såsom meddelats i redogörelsen för föregående års verksamhet (s. 48), våren 1945 åt en särskild kommitté att utreda statsbidragsbestämmelsernas återverkningar på kommunernas finan-

siella ställning. Denna kommittés betänkande, som förelåg färdigt i oktober 1945, utmynnade i vissa förslag till ändring i bestämmelserna. Efter beslut av 1946 års riksdag och enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t har kommissionen beslutat, att de ändrade bestämmelser, som av kommittén föreslagits och för vilka nedan kommer att redogöras, i huvudsak skola gälla från och med den 1 januari 1947. Detta innebär, att bestämmelserna i fråga första gången skola tillämpas vid fastställande av årskostnadsbidrag för år 1946. I fråga om vissa bidragsformer ha de nya bestämmelserna tillämpats redan under år 1946.

Enligt det år 1941 införda statsbidragssystemet har bidrag till kommunernas arbetslöshetskostnader utgått i två huvudformer: årskostnadsbidrag och särskilt arbetsbidrag.

Den grundläggande principen för årskostnadsbidragssystemet har varit, att kr. 1: 50 per skattekrona skulle vara den övre gränsen för kommunernas egna arbetslöshetskostnader. De ändrade bestämmelserna innebära emellertid, att denna övre gräns ej skall vara generell utan beroende av kommunernas finansiella ställning. En differentiering av årskostnadsbidragen skall sålunda ske. Kommunerna indelas härvid i tre grupper med en maximal egen kostnad av respektive kr. 1: 50, 1: 25 och 1:— per skattekrona. Bestämmande för till vilken grupp en kommun skall hänföras är den normalprocent för arbetsbidrag (normalbidraget), som med hänsyn tagen till skatteunderlag och skattetryck årligen fastställes för bidragsberättigade kommuner. Gruppindelningen sker på följande sätt.

Grupp I: kommuner med mindre än 40 procent normalbidrag; egen kost-

nad högst kr. 1: 50 per skattekrona.

Grupp II : kommuner med 40—50 procent normalbidrag; egen kostnad högst kr. 1: 25 per skattekrona.

Grupp III: kommuner med mer än 50 procent normalbidrag; egen kostnad högst kr. 1: — per skattekrona.

Med hänsyn till önskemålet att förbättra statsbidraget för de ekonomiskt sämre ställda kommunerna har den skala, efter vilken årskostnadsbidraget beräknas, konstruerats på så sätt, att minimibidraget, d. v. s. det statsbidrag, som utgår, då årskostnaden uppgår till högst 50 öre per skattekrona, för grupperna II och III kommer att utgöra 30 respektive 40 procent. För grupp I blir minimibidraget såsom hittills 20 procent. För alla tre grupperna gäller, att den del av årskostnaden, som överstiger kr. 2: 50 per skattekrona, helt ersättes av statsmedel.

Följande tablå utvisar statsbidraget i procent av den totala årskostnaden per skattekrona enligt tidigare gällande regler och enligt de nya bestämmelserna.

Årskostnadsbidrag har i regel utgått till ränta och amortering, som under året erlagts för lån, upptaget för att bestrida kommuns andel av kostnad för beredskapsarbete. Medgivande om sådana lånekostnaders inräknande i årskostnadsunderlaget har emellertid lämnats endast för ett ar i sänder. En-

so

Årskostnad per skattekrona

0: 50----

1:—____

1: 50----

2: —____

2:50____

4:—____

5:—____

Statsbidrag i procent av årskostnaden

ligt ett uttalande av 1941 års riksdag bör en kommun kunna påräkna årskostnadsbidrag till dylika kostnader, så länge de ekonomiska verkningarna av en arbetslöshetskris äro för kommunen kännbara.

Då det ansetts, att kommunernas möjligheter att erhålla sådant fortsättningsvis utgående årskostnadsbidrag böra angivas mera exakt än vad som skett genom riksdagens ovan nämnda uttalande, har nu föreskrivits, att årskostnadsbidrag till å tidigare lån löpande räntor och amorteringar må utgå, så länge arbetslöshetskostnaderna i övrigt äro större än 50 öre per skattekrona. För lån upptagna före den 1 januari 1941 har inräknande i vissa fall i årskostnadsunderlaget medgivits genom särskilt beslut av 1942 års riksdag, varför sådana lån icke beröras av här ifrågavarande bestämmelser. Årskostnadsbidrag utgår efter en stigande skala, enligt vilken medtagande i årskostnadsunderlaget av dessa kvardröjande ränte- och amorteringskostnader stegras proportionellt till övriga kostnader, så att de helt få medräknas i det bidragsberättigade årskostnadsunderlaget, när kostnaderna i övrigt uppgå till lägst en krona per skattekrona. Skalan är vidare konstruerad så, att man låter dubbla skillnaden mellan årskostnaden i övrigt per skattekrona och 50 öre, d. v. s. den högsta kostnad i öre per skattekrona räknat, som kommunen skulle kunna ha utan att få inräkna ränte- och amorteringskostnaderna i årskostnadsunderlaget, utgöra den procent, med vilken ifrågavarande kostnader få inräknas. Om således årskostnaden i övrigt uppgår till exempelvis 79 öre per skattekrona, tages skillnaden mellan 79 och 50, d, v. s. 29. Efter fördubbling erhåller man då 58 såsom den procentsats, efter vilken inräknande får ske. Procentsatsen, som skall tillämpas vid vissa olika kostnader i övrigt, framgår av följande uppställning.

Kostnad i övrigt per skattekrona

50 öre . . .

51 » ...

60 > ...

70 » ...

80 » ...

90 » ...

95 » ...

99 » ...

100 » ...

Procentsats etter vilken ränteoch amorteringskostnaderna tå medtagas i årskostnadsunderlaget

. . 2 X ( 51—50) = 2

. . 2 X ( 60—50) = 20

. . 2 X ( 70—50) = 40

. . 2 X ( 80—50) = 60

. . 2 X ( 90—50) = 80

. . 2 X ( 95-50) = 90

. . 2 X (100—50) = 100 . . 2 X (100—50) = 100

81 Även sådana fall kunna emellertid förekomma, att de aktuella arbetslöshetskostnaderna ej överskrida 50 öre per skattekrona, men kommunen dock fortfarande liar att erlägga betydande annuiteter och räntor för tidigare upptagna lån. I dylika fall ha kommunerna möjlighet att efter prövning av kommissionen i varje särskilt fall erhålla årskostnadsbidrag till dessa kostnader, under förutsättning att kostnaderna i fråga uppgå till minst kr. 1:50 per skattekrona. Kommissionen äger nämligen under sådana förhållanden pröva, huruvida och i vad mån dessa ränte- och amorteringskostnader tillsammans med övriga kostnader må ingå i årskostnadsunderlaget eller, om inga övriga kostnader finnas, ensamma må anses utgöra bidragsberättigat årskostnadsunderlag.

I de fall beredskapsarbeten finansieras genom upptagande av lån är amorteringstidens längd av betydelse särskilt för arbetslöshetstyngda kommuner bland annat därför att, om amortering kan få verkställas under en period, då arbetslöshetskostnaderna i övrigt äro höga, ett årskostnadsbidrag efter hög procentsats kan påräknas till amorteringskos tnaderna. Om amorteringen utsträckes över en lång följd av år, är storleken av årskostnadsbidraget däremot mera oviss. Speciellt i fråga om lån för sådana arbeten, som tillkommit uteslutande för att bereda sysselsättning i en krissituation, synas kommunerna ur denna synpunkt böra givas möjlighet till amortering på kortare tid än den eljest vanliga. Kommissionen avser att främja detta syfte genom att i sina yttranden i ärenden, som röra upptagande av lån för finansiering av beredskapsarbeten, taga hänsyn till dessa förhållanden.

Vad beträffar arbetslöshetsnämnds administrationskostnader har hittills gällt, att nämnd, som under året i någon form bedrivit statsunderstödd hjälpverksamhet för arbetslösa, får i årskostnadsunderlaget inräkna vissa administrationskostnader, dock med blott så stor procent, som motsvarar kommunens normalbidrag. Bestämmelserna härom ha emellertid nu ändrats därhän, att sådana administrationskostnader få i sin helhet inräknas, som avse skäliga arvoden eller löner åt arbetslöshetsnämndens ordförande, ledamöter, revisorer och eventuella tjänstemän, traktamenten och resekostnader för sammanträden inom nämnden, kostnader för porto samt skrivmaterial och andra kontorsutensilier ävensom avgifter för olycksfallsförsäkring av nämndens personal. Arvode till revisorer och avgifter för olycksfallsförsäkring av personalen ha förut ej varit bidragsberättigade. Kommissionen förbehåller sig dock att vid granskningen av årskoslnadsredovisningen pröva skäligheten av uppgivna belopp.

Några väsentliga ändringar i fråga om beräkningssättet av den normala procenten för arbetsbidrag (normalbidraget) ha ej funnits påkallade. Vissa mindre justeringar ha emellertid vidtagits.

Bidragsskalan, som tidigare varit uppställd i 10-procentsintervaller upp till 50 procent, har sålunda differentierats likformigt, d. v. s. med 5-procentsintervaller även mellan 20 och 50 procent. Den ändrade skalan har tillämpats redan under år 1946.

Vid ändring i beskattningsförhållandena kan understundom en kraftig

sänkning av normalbidraget från år till år inträda. Då detta skulle kunna medföra svårigheter för berörda kommuner, har det förfaringssättet införts, att sänkningen, i det fall den enligt den tillämpade skalan för visst år skulle uppgå till 10 procent eller däröver, begränsas till högst hälften av vad den för detta år egentligen skulle ha blivit. Även denna bestämmelse har börjat tillämpas under år 1946.

För att underlätta den differentiering av näringslivet, som särskilt i skatletyngda kommuner i restarbetslöshetsområdena är i hög grad önskvärd, har den bestämmelsen införts, att ett tilläggsbidrag till normalbidraget kan utgå, när fråga är om utförande såsom beredskapsarbete av arbetsföretag, vars tillkomst betyder ökade mera varaktiga sysselsättningsmöjligheter inom en kommun. En förutsättning för sådant tilläggsbidrag är givetvis, att noggranna undersökningar utföras angående värdet för kommunen av det företag, vars etablering på så sätt skulle stödjas.

I anslutning till medgivande att hänvisa arbetslösa till statliga beredskapsarbeten kan kommissionen ålägga ekonomiskt mera bärkraftiga kommuner att erlägga viss avgift per hänvisad och arbetsdag. Dessa s. k. dagavgifter, vilka utan särskilt medgivande få inräknas i årskostnadsunderlaget, ha utgått med belopp motsvarande dagunderstöd för man och hustru tillhopa i de fall kommissionen föreskrivit, att endast familjeförsörjare finge hänvisas, och med belopp motsvarande dagunderstöd till ensamstående person över 18 år i övriga fall.

Dessa bestämmelser ha ändrats så, att dagavgifter skola i förekommande fall debiteras kommunerna enbart med belopp per hänvisad och arbetsdag, som motsvarar dagunderstöd till ensamstående person över 18 år, oavsett om föreskrift lämnats, att endast familjeförsörjare finge hänvisas. Bestämmelsen härom har tillämpats sedan den 1 juli 1946.

Bristande tillgång på arbetsobjekt kan enligt vad erfarenheten givit vid handen medföra, att hjälpsökande arbetslösa familjeförsörjare ej i önskvärd omfattning kunna beredas arbete i hemorten, varför hänvisning till beredskapsarbete utom densamma i vissa fall ej kan undvikas. Sådan hänvisning försvåras emellertid genom den levnadskostnadsfördyring, som uppstår genom att familjeförsörjare måste uppehålla sig på annan ort, vilket blir särskilt betungande, när löneläget på hänvisningsorten är lägre än på hemorten.

Med anledning härav har föreskrivits, att ortstillägg med bidrag av statsmedel numera kan utgå till familjeförsörjare med försörjningsplikt mot maka och/eller hemmavarande minderåriga barn. Sedan platser vid beredskapsarbete utom hemorten ställts till arbetslöshetsnämnds förfogande, kan arbetslöshetsnämnden sålunda på framställning därom medgivas rätt att efter behovsprövning utgiva ortstillägg, varvid i kommissionens delgivningsbrev lämnas uppgift om ortstilläggets storlek samt föreskrifter om redovisning m. m. Ortstillägget, som enligt riksdagsbeslutet aldrig får överstiga 75 kr. per familj och månad, fastställes i de särskilda fallen med hänsyn till relationen mellan timlönen på hemorten och på den ort, där arbetsplatsen är belägen.

83 Kommissionen har vidare medgivit, att arbetslöshetsnämnds utgifter för ortstillägg få inräknas i de arbetslöshetskostnader, för vilka årskostnadsbidraget utgår.

G. Yärnpliktshjälp.

Den av kommissionen bedrivna värnpliktshjälpsverksamheten i form av familjebidrag, värnpliktslån m. m. blev genom kungl. kungörelse den 28 juni 1946 (SFS nr 355) från den 1 juli överflyttad till försvarets socialbyrå. Då försvarets socialbyrå avgivit särskild redogörelse för denna verksamhet under år 1946 i dess helhet, lämnas här inga uppgifter för verksamheten under den del av året, då densamma omhänderhades av kommissionen. 1

1 bilagorna 12 och 13 ha sammanförts vissa kostnader för arbetsförmedlingsverksamhet, överflyttning och omskolning av arbetskraft, premier för skogsarbete, familjebidragsnämndernas revisorer m. m. under dels budgetåret 1945/46, dels kalenderåret 1946.

84 Bilaga 1.

Uppgifter

rörande vissa arbetslöslietsförhållanden enligt kommunernas rapporter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1945 och 1946.

A. Länsfördelning.

85 B. Kommunfördelning.

* anger att kommunen icke stått i rapportförbindelse med kommissionen för ifrågavarande

månad.

90 De hjälpsökande arbetslösas fördelning på

91 Bilaga 2.

yrkesgrupper och lön den 31 december 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 10i7. 1 samt. Nr 28G.

92 Bilaga 3.

Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1946 av arbetsleshetsmedel.

1 A = företag i statens arbetsmarknadskommissions regi.

B = » » väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

2 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som fastställes först efter årets utgång.

97 Dag ! för beslut

Arbetsföretag

Total- Stats- Regi kostnader bidrag kronor | kronor

Ytterligare kostnader för vissa vatten- och avloppsledningar, Njurunda s:n, Västernorrlands län (15/12 1945)

B

17 000

17 000

*/.

18/a

V. 8/. *7.

Va

l0/.

”/t

Va

Ytterligare arbeten avseende vägbro med vingmurar och stöd] emurar över stickspår å bandelen Svartvik— Sundsvall till Stockviksverket, att utföras i samband med 1088 Stockviksarbetena, Västernorrlands län (‘V 4 1946)......................................

Ytterligare kostnader för omläggning och förbättring av del av kustlandsvägen mellan Brattbergsbacken och Källan, Gävleborgs län (la/j 1939, J0/6 1942, 2,/ii 1945, 2ä/j 1946) ......................................

Ytterligare arbeten i samband med 919 Hultaforsvägen, Älvsborgs län (*/x 1941, “/„ »/», Va, Va 1946)......

Ytterligare arbeten i samband med 775 Tvingvägen, Blekinge län (x*/io 1934,.’/,, «/„ Va 1946) ..

Ytterligare arbeten i samband med 937 Uppsalavägen, Stockholms län (Va 1941, */„ Va, a/„ 1946)......

Ytterligare kostnader för omläggning av väg Berga— Rörvall—Säm, Göteborgs och Bohus län (24/6 1944) .

Ytterligare kostnader för andra utbyggnadsetappen av en vatten- och avloppsledningsanläggning, Nederkalix s:n, Norrbottens län (so/n 1944, 17/i 1945, e/i> Va 1946)

Ytterligare kostnader för servisledningar inom Brastads stationssamhälle, Brastads s:n, Göteborgs och Bohus län (ai/10 1945, Va 1946)........................

Ytterligare arbeten i samband med vatten- och avloppsledningar i egnahemsområdet Haget—Munkåsen, Munkfors m:e, Värmlands län (“/3 1944, Va 1945) ...

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningar i Lästa by, Ytterlännäs s:n, Västernorrlands län (*/5 1944, ls/7 1945, Va 1946).......................

Ytterligare arbeten i samband med 937 Uppsalavägen, Stockholms län (Va 1941, */„ Va, Va, Va 1946).....

Ytterligare kostnader för fjärde etappen av vatten- och avloppsledningsanläggning, Alnö s:n, Västernorrlands län (Va. •/, 1944, 2«/t, Va. 1945)................

Ytterligare kostnader för servisledningar inom Alnö s:n, Västernorrlands län (Va, 2“/« 1946)...............

Ytterligare kostnader för vatten- och avloppsledningsanläggning för samhällena Sandö och Lugnviksstrand i Bjärtrå s:n och Kloclcestrand i Nora s:n, Västernorrlands län ”/i 1944, Va 1945) ...................

Ytterligare kostnader för femte utbyggnadsetappen av en vatten- och avloppsledningsanläggning, Sköns säl, Västernorrlands län (Va 1945)...................

Ytterligare kostnader för omläggning och förbättring av kustlandsvägen Hudiksvall—Sundsvall, delen mellan Nolby och gränsen mot Sköns s:n, Västernorrlands län (*/jo 1938, 14/. 1943, 27/,, 1945) samt för anläggning av vägportar och tillfartsvägar vid GumsekullenS idrottsplats och Vaplenäs, Västernorrlands län (2,/j 1942, ”In 1945) ................................

A

B

A

A

A

B

B

B

B

B

A

B

B

B

B

l

100 Bilaga 4.

Förteckning över år 1946 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens arbetsmarknadskommissions regi.

101 Bilaga 5.

Förteckning över år 1940 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.1

1 Samtliga företag utförda i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi.

103 Bilaga 6.

Förteckning över statskonnnunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1946 av arbetslöslietsmedel.

Dag

för

beslut

Arbetstöreta

S2/i

s‘/i

Ytterligare kostnader för lekplan vid östra folkskolan, Hudiksvalls stad (21/i 1944, £/a 1945)...........................

Förlängning av kranspår å Stora Hamnkajen, Sundsvalls stad

Omläggning av allmänna vägen Fjärdvik—Lockne—Köja på en sträcka av 210 meter, Bjärtrå s:n, Västemorrlands län----

Ytterligare kostnader för avloppsledning i Skelleftestrands m:e, Västerbottens län (24/6, ‘/ia 1944) ........................

Ytterligare arbeten i samband med väganläggningar inom Bergnäsets samhälle, Nederluleå s:n, Norrbottens län (**/,, 1945) .

Ytterligare kostnader för planering av Vita Bandets barnkolonitomt i Sandudden, Överkalix s:n, Norrbottens län (5/4 1945) .

Anläggning av gator inom Munksunds samhälle, Piteå s:n, Norrbottens län............................................

Avloppsledningar för Gällivare m:e, Norrbottens län..........

Avloppsledning i Klostergatan inom Sunnanå m:e, Västerbottens län ...................................................

Anläggning av Bergsgatan på delen Sidsjövägen—stadsgränsen mot Selånger, Sundsvalls stad...........................

Ytterligare kostnader för enskild väg från vägen Kallstorp—Berg vid Branneby till allmänna vägen Fjällbacka—Dingle vid Humlekärr, K ville s:n, Göteborgs och Bohus län (2s/2 1944) ..

Utfyllnads- och planeringsarbeten för brädgård och upplagsplats för ett planerat sågverk å Blomsholm, Skee s:n, Göteborgs och Bohus län .............................................

Anläggning av gatorna n:ris 3 och 4 inom Väjerns m:e, Göteborgs och Bohus län.........................................

Ytterligare kostnader för reparationsarbeten å skolbyggnader 1 Bovallen, Forsnäs, Gullträsk, Lakaträsk, Mellanån, Sandträski Spikberg och Åkerby, Edefors s:n, Norrbottens län (2a/7 1938)

Ytterligare arbeten i samband med vissa arbeten inom Koskullskulle gruvsamhälle, Gällivare s:n, Norrbottens län (e/„ **/12 1945) .................................................

Avloppsledning vid den s. k. pråmkanalen i Kramfors, Gudmundrå s:n, Västemorrlands län.....................

Vatten- och avloppsledningar i Sprängsviken, Gudmundrå s:n, Västemorrlands län.................................

Ytterligare kostnader för anläggning av enskilda vägar från Stora Bandsjöns skola till dels Lillhamsta, dels Knipans by på allmänna vägen Timrå—Strömås, Timrå s:n, Västemorrlands län (•/„ 1944)......................................

Anläggning av väg från bron över Ljungan till industriområde i Skjöle, Tuna s:n, Västemorrlands län................

1 Fr. o. m. januari 1941 utgår i vissa fall även årskostnadsbidrag, som årets utgång. * Anger att endast årskostnadsbidrag utgår.

fastställes först efter

107 Rihang till riksdagen)! protokoll 1947. 1 samt. Nr 286.

108 Bilaga 7.

Förteckning örer år 1946 avslutade statskominunala beredskapsarbeten.

1 Se not 1 till bilaga 6. — 2 Avse endast byggnadsentreprenaden.

Ilo

in

Bilaga S.

Kostnader för under år 1946 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis.

114 Sam 111 an ställ uin g per den 31 december 1916 av statliga

115 Bilaga 9.

och statskominunala beredskapsarbeten under 1946.

116 Bilaga 10.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden */1 1945—3% 1946.1 Kronor.

1 Utöver i tabellen redovisade belopp har jämlikt kung], brev den “/, 1942 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivits dragningsrätt å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för statliga beredskapsarbeten med kr 16 000 000 samt för steninköp kr 2 775 000, summa kr 18 775 000. Uppdragsgivare för arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi har av kommissionen debiterats med kr 3 646 500.

117 Bilaga 11.

Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden x/i—S1/i2 1916.1 Kronor.

1 Utöver i tabellen redovisade belopp har jämlikt kungl. brev den **/, 1942 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen medgivits dragningsrätt å anslaget till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. för statliga beredskapsarbeten med kr 11 000 000, för steninköp med kr 2 610 000. summa kr 13 610 000. Uppdragsgivare för arbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi har av kommissionen debiterats med kr 2 031 762.

Bilaga 12.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft in. in. under tiden % 1945—8% 1940. Kronor.

Häri ingå ~ kostnader för administration för värnpliktslånenämnder med kr 28 143, revisorer för arbetsiöshetsnämnder med kr 7 666, kostnader för länsarbetsnämndernas förråd med kr 139 341 samt kostnader för vissa undersökningar i fråga om sysselsättningen på handelns •,'^åde med kr 57 040. Kostnader för anskaffning av kojor och koj inventarier, som icke medtagits i tabellen, ha uppgått till kr 2 451 014. Försäljningar och hyresinkomster ha bokförts till kr 2 501 557, varför slutsumman utvisar eu nettoinkomst av kr 50 543. Ersättningar för till flyktingar utlämnad personlig utrustning har under budgetåret uppgått till kr 285 353, vilket icke gottskrivits i ovanstående tablå.

Bilaga 13.

Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft in. in. under tiden »/i—3,/i2 1946. Kronor.

7 365,

arbetslöshetsnamnder

revisorer för

för värnpliktslånenämnder med

13 986

Häri ingå kostnader för administration

Försäljningar och hyresinkomster till flyktingar utlämnad personlig utrustning har under kalenderåret uppgått till kr

1 104 440. vilket icke gott skrivits i ovanstående tablå.

120 Arbetsmarknaden under åren 1937—194(i.

Bilaga 14.

Antal rapporterade hjälpsökande arbetslösa

Indexlal för antalet sysselsatta arbetare. September 1939=100.

1 Årsmedeltalet avser totala antalet ansökningar om arbete i förhållande till antalet under året nyanmälda lediga platser.

2 För tiden januari 1938—juni 1940 ha i antalet hjälpsökande medräknats vid statliga och statskommunala beredskapsarbeten då sysselsatta hänvisade arbetslösa, vilka dock först fr. o. m. juli 1940 voro anmälda som hjälpsökande hos arbetslöshetsnämnderna.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Arbetsmarknaden under dr 1946 ..................................(5) 11

II. Arbetsmarknadskommissionens verksamhet dr 1946 ...................... 11

A. Arbetsförmedlingen.............................................. 11

Arbetsförmedlingens organisation................................ 11

Arbetsförmedlingsverksamheten.................................. 12

B. Särskilda åtgärder för tillgodoseende av vissa näringsgrenars arbetskraftsbehov ........................................................ 28

Jordbruket .................................................. 28

Skogsbruket................................................• 32

Torvhanteringen.............................................. 36

Husligt arbete................................................ 37

Hälso- och sjukvård .......................................... 38

C. Reglering av byggnads- och anläggningsverksamheten................ 38

D. Särskilda åtgärder för utnyttjande av värnpliktig arbetskraft ........ 44

Under krigstillstånd eller förstärkt försvarsberedskap .............. 44

Under värnpliktstjänstgöring jämlikt 27 § värnpliktslagen (freds-

tjänstgöring) .............................................. 45

t E. Speciella utredningar, planläggning, registrering m. m............... 46

F. Hjälpverksamheten för arbetslösa.................................. 52

Hjälpsökandeklientelets omfattning och sammansättning............ 52

Arbetslinjen.................................................. 58

Understödslinjen.............................................. 70

Hjälpverksamhetens totala omfattning .......................... 74

Statliga stenbeställningar ...................................... 74

Årskostnadsbidrag ............................................ 77

G. Vämpliktshjälp ................................................ 83

Bilagor.

1. Uppgifter rörande vissa arbetslöshetsförhållanden enligt kommunernas rap-

porter till statens arbetsmarknadskommission för den 31 december åren 1945 och 1946 .................................................. 84

2. De hjälpsökande arbetslösas fördelning på yrkesgrupper och län den 31

december 1946 .................................................. 90

3. Förteckning över statliga beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1946 av arbetslöshetsmedel............................ 92

4. Förteckning över år 1946 avslutade statliga beredskapsarbeten i statens

arbetsmarknadskommissions regi.................................... 100

122 Sid.

5. Förteckning över år 1946 avslutade statliga beredskapsarbeten i annan

myndighets än arbetsmarknadskommissionens regi.................... 101

6. Förteckning över statskommunala beredskapsarbeten, till vilka statsbidrag beviljats under år 1946 av arbetslöshetsmedel .................. 103

7. Förteckning över år 1946 avslutade statskommunala beredskapsarbeten.. 108

8. Kostnader för under år 1946 beviljade statliga och statskommunala beredskapsarbeten fördelade länsvis .................................. 113

9. Sammanställning per den 31 december 1946 av statliga och statskommunala beredskapsarbeten under 1946 114

10. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

V? 194 5 — 30/e 1946 .............................................. 116

11. Utbetalade statsbidrag till hjälpverksamheten för arbetslösa under tiden

x/i—31/i2 1946 117

12. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden Vt 1945—30/e 1946.......................................... 118

13. Kostnader för arbetsförmedling, överflyttning av arbetskraft m. m. under

tiden V1—31/iä 1946 .............................................. 119

14. Arbetsmarknaden under åren 1937—1946 .......................... 120

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.